Prop. 1969:147
('med förslag till lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623)',)
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
1
Nr 147
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i taxering sför ordning en (1956: 623); given Stockholms slott den 24 oktober 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering. I samband med en viss förskjutning av tidsschemat för taxeringsarbetet förlängs besvärstiderna samt tiden för det offentliga ut läggandet av fastighetslängden. Till följd härav förlängs även tiden för fas- tighetsprövningsnämndens verksamhet. Samtidigt utökas möjligheterna att anföra s. k. extraordinära besvär. Vidare föreslås införande av möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighetslängden.
Beträffande inkomsttaxeringen föreslås vidgad rätt för längdförande myn dighet att besluta om rättelse av taxeringsnämnds beslut, nämligen möjlig het att rätta i fall då vissa tekniska fel har medfört för låg taxering och vida re i vissa fall då folkpensionär genom förbiseende har åsatts beskattningsbar inkomst.
Ändringarna avses träda i kraft omedelbart. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)
Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1
dels att rubriken omedelbart före 163 § skall utgå,
dels att 72 a §, 102 §, 131 § 2 mom., 135 a §, 136 §, 138 §, 144 § 1 mom., 147 §,
148 § 2 mom., 150 § 1 mom., 152 §, 154 § 1 och 3 mom., 158 §, 160—163 §§,
164 § 1, 2 och 4 inom., 166—168 och 172 §§ samt 173 § 1 mom. liksom rubri
kerna omedelbart före 158 och 172 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges samt att rubriken närmast före 170 § skall tyda »X. Om straff»,
dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 156 §, samt nya ru
briker närmast före 160, 164, 167 och 168 §§ av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
72
Har taxering för------------------------
Har taxering av-------------------- —
3) uppenbar felaktighet i fråga om
allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller avdrag
för premier och andra avgifter, som
avses i 46 § 2 mom. första stycket
3) kommunalskattelagen eller mot
svarande avdrag enligt 4 § 1 mom.
andra stycket förordningen om stat
lig inkomstskatt eller avdrag enligt
46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2
mom. nämnda förordning eller i frå
ga om ortsavdrag,
må den myndighet som har att om
besörja längdföring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att
1 Senaste lydelse av rubrikerna omedelbart
2 Senaste lydelse 1965:558.
(.Föreslagen lydelse)
a §.2
denna del.
särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga om
allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller avdrag
för premier och andra avgifter, som
avses i 46 § 2 mom. första stycket
3) kommunalskattelagen eller mot
svarande avdrag enligt 4 § 1 mom.
andra stycket förordningen om stat
lig inkomstskatt eller avdrag enligt
46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2
mom. nämnda förordning, 4
4) uppenbar felaktighet i fråga om
ortsavdrag eller i fråga om avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte
lagen eller motsvarande avdrag en
ligt förordningen om statlig inkomst
skatt i fall då den skaitskyldiges in
komst eller, vad angår samtaxerade,
de skattskyldigas inkomster helt el
ler till helt övervägande del utgjorts
av folkpension,
må den myndighet som har att om
besörja längdf öring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att
före 163 och 170 §§ 1963:683.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969
prövningsnämnden bör avgöra frå gan, besluta om rättelse i denna del
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
därest rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara inkomsten.
Efter utgången----
prövningsnämnden bör avgöra frå gan, besluta om rättelse i denna del.
Rättelse må ske i fråga om ortsavdrag endast om den beskattnings bara inkomsten därigenom sänkes och i fråga om annat avdrag som av ses i i endast om därigenom beskatt ningsbar inkomst icke uppkommer för den skattskyldige eller de sam taxerade skattskyldiga.
— om rättelsen.
Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande in hämtas från taxeringsnämndens ord-
Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande in hämtas från taxeringsnämndens ord
förande. förande. Innebär ifrågasatt åtgärd
enligt andra stycket höjning av taxe ring, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.
Beslutas rättelse----------- ------------- taxeringsnämnds beslut. Talan mot —----------- -------------------- — 101 §§. Närmare föreskrifter------------------------ Kungl. Maj :t.
102
§.
Har fastighets taxeringsvärde le' gat till grund för inkomsttaxering el ler förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten eller genom beslut en ligt 166, 181 eller 184 § av prövnings- nämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxe ringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxe ringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxe- ringsintendent och, såvitt angår taxe ring till kommunal inkomstskatt, ve derbörande kommun.
Besvären skola-----------------Besvär enligt — —-----------
Har fastighets taxeringsvärde le gat till grund för inkomsttaxering el ler förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten eller genom beslut en ligt 167, 181 eller 184 § av prövnings- nämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxe ringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxe ringen för inkomst eller förmögen het anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomst skatt, vederbörande kommun.
- fastighetstaxeringen meddelades, fastighetstaxeringen föreligger.
131 §.
2 mom. Varje län —------- en fastighetsprövningsnämnd, Fastighetsprövningsnämnd beslu- Fastighetsprövningsnämnd beslu tar över anförda besvär och gjorda tar över anförda besvär i anledning framställningar i anledning av fas- av fastighetstaxeringsnämndernas tighetstaxeringsnämndernas beslut beslut samt fullgör i övrigt de ålig-
4
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
samt fullgör i övrigt de åligganden ganden som enligt denna förordning
som enligt denna förordning ankom- ankomma på nämnden,
ma på nämnden.
135 a §d
Det åligger----------------------- denna längd,
4) översända deklarationer och öv- 4) senast den 15 maj under taxe
viga handlingar som inkommit från ringsåret, om ej länsstyrelsen före-
fastighetstaxeringsnämnd till läns- skriver annat, översända deklaratio-
styrelsen senast den 31 mars under ner och övriga handlingar som in-
taxeringsåret samt fastighetsläng- kommit från fastighetstaxerings-
derna på den tid och i den ordning nämnd till länsstyrelsen samt fastig-
Kungl. Maj :t föreskriver,
hetslängderna på den tid och i den
ordning Kungl. Maj :t föreskriver,
5) i den —---------------------vid taxeringsarbetet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
136 §.
1 m om.1 Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fas
tighet, med undantag för sådan, som
avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller
4 mom. kommunalskattelagen, av
fastighetens ägare utan anmaning
avgivas deklaration (allmän fas
tig hetsdeklaration). Därest
fastighet innehaves av någon, som
enligt 47 § kommunalskattelagen är
att anse såsom ägare eller är i ägares
ställe skyldig att erlägga skatt för
garantibelopp för fastigheten, skall
vad nn sagts om ägare i stället gälla
1 in o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fas
tighet, med undantag för sådan, som
avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller
4 mom. kommunalskattelagen, av
fastighetens ägare utan anmaning av
givas deklaration (allmän fas
tig hetsdeklaration).
---- fastställt formulär.
-------- och anskaffnings-
sådan innehavare.
Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —-
Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla -
kostnader.
Kungl. Maj :t------------------------statistiskt ändamål.
2 m o m. Efter anmaning är ägare 2 mom. Efter anmaning är äga-
eller därmed likställd innehavare av re av fastighet skyldig att till led
fastighet skyldig att till ledning vid
fastighetens taxering avgiva uppgift
jämväl angående andra förhållanden
än dem, som finnas angivna i dekla-
ning vid fastighetens taxering av
giva uppgift jämväl angående andra
förhållanden än dem, som finnas
angivna i deklarationsformuläret.
rationsformuläret.
138
Har efter avlämnandet av allmän
fastighetsdeklaration men före taxe
ringsårets ingång fastighet eller del
1 Senaste lydelsen 1969:210.
2 Senaste lydelse 1963:683.
§-2
Har efter avlämnandet av allmän
fastighetsdeklaration men före taxe
ringsårets ingång fastighet eller del
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
5
därav övergått till ny ägare eller därmed likställd innehavare, äro så väl den förutvarande som den nye ägaren eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan till vederbörande fas- tighetstaxeringsnämnds ordförande eller till länsstyrelsen; och bör i fall, då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i hu vudskrift eller bestyrkt avskrift fö retes.
(Nuvarande lydelse)
därav övergått till ny ägare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio da gar därefter härom göra anmälan till vederbörande fastighetstaxerings- nämnds ordförande eller till läns styrelsen; och bör i fall, då genom överlåtelse fastighet blivit uppde lad, överlåtelsehandlingen i huvud skrift eller bestyrkt avskrift företes.
(Föreslagen lydelse)
1 m o in.1 Senast den Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat ser om fastigheternas allmänna salu värde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övri ga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala skogstaxeringsan- visningar som upprättats enligt 143 § 1 mom. andra stycket samt i be hövlig utsträckning förslag till sär skilda anvisningar i andra hänseen den, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika delvärden samt enhetliga grunder för taxering en av jordbruksfastighet och fastig het med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen inom endast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.
För sådana----------------------- för taxeringen.
144 §. av fastigheter.
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat ser om fastigheternas allmänna sa luvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaffen het att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar som upp rättats enligt 143 § 1 mom. andra stycket samt i behövlig utsträckning förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av oli ka delvärden samt enhetliga grunder för taxeringen av jordbruksfastighet och annan fastighet med mera. Avser sammanträdet överläggning angåen de taxeringen inom endast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.
147 §d
Länsstyrelsen har----------- bedrives ändamålsenligt. Det åligger--------------------- annat bistånd.
Bestämmelserna i 17 § äga mot svarande tillämpning vid allmän fas tighetstaxering. Förste taxeringsintendenten får kalla även fastighets-
1 Senaste lydelse 1968: 733.
6
(.Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
taxerings ombud med verksamhets
område inom länet och andra i fas
tighetsvärdering kunniga och erfar
na personer för att erhålla upplys
ningar av dem.
Fastighetstaxeringsnämndens ordförande — — — i besvärsmål.
Vid fullgörande------------------- kan anvisas.
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
148
2 m o m.1 Sammanträde med fas-
tighetstaxeringsnämnd skall hållas
inom slutna dörrar. Ägare eller där
med likställd innehavare av fastighet
är dock berättigad att företräda inför
nämnden för att meddela upplys
ningar till ledning vid taxering av
fastigheten.
150
1 in o m.1 Fastighetstaxerings-
nämnden skall preliminärt åsätta
fastigheterna i distriktet taxerings
värden och, sedan ägare eller där
med likställd innehavare av skatte
pliktig fastighet beretts tillfälle in
komma med erinringar, slutligt fast
ställa taxeringsvärdena.
§•
2 mom. Sammanträde med fas-
tighetstaxeringsnämnd skall hållas
inom slutna dörrar. Ägare av fastig
het är dock berättigad att företräda
inför nämnden för att meddela upp
lysningar till ledning vid taxering av
fastigheten.
§•
1 mom. Fastighetstaxerings-
nämnden skall preliminärt åsätta
fastigheterna i distriktet taxerings
värden och, sedan ägare av fastig
het, som skall taxeras, beretts till
fälle inkomma med erinringar, slut
ligt fastställa taxeringsvärdena.
152 §.2 3
Fastighetstaxeringsnämndens arbete----------- under taxeringsåret.
Fastighetstaxeringsnämndens preliminära — — — till ordföranden.
Lokal skattemyndighet skall se
nast den 15 februari under taxerings
året underrätta ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet,
som skall taxeras,
1) om den —---------------------preliminärt bestämts,
Lokal skattemyndighet skall se
nast den 15 februari under taxerings
året underrätta ägare av fastighet,
som skall taxeras,
2) om att ägaren eller innehava
ren äger senast den 10 mars till fas
tighetstaxeringsnämndens ordföran
de avgiva skriftliga erinringar mot
förslaget,
3) om att särskild underrättelse
om det slutliga beslutet kommer att
utsändas endast om ägaren eller in
nehavaren avgivit erinringar mot
preliminärt åsatt taxering eller om
2) om att ägaren äger senast den
10 mars till fastighetstaxerings
nämndens ordförande avgiva skrift
liga erinringar mot förslaget,
3) om att särskild underrättelse
om det slutliga beslutet kommer att
utsändas endast om ägaren avgivit
erinringar mot preliminärt åsatt
eller om
taxering
fastighetstaxe-
1 Senaste lydelse 1963:683.
3 Senaste lydelse 1969:210.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1V7 år 1969 7
(Nuvarande lydelse)
fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller el jest frångått det preliminära beslu tet,
4) om vad —- — —------------om taxeringen.
ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet an nat taxeringsvärde än som prelimi närt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,
(Föreslagen lydelse)
Sedan de preliminärt åsatta taxe ringsvärdena blivit upptagna i fas- tighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för ägare eller därmed likställd inneha vare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighets- taxeringsnämnd senast den 15 feb ruari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.
Sedan de preliminärt åsatta taxe ringsvärdena blivit upptagna i fas- tighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för ägare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighets- taxeringsnämnd senast den 15 feb ruari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.
Lokal skattemyndighet
fastighetstaxeringsnämndens ordförande.
154
1 m o m.1 Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet av givit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighetstaxe ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet an nat taxeringsvärde än som preli minärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall fas tighetstaxeringsnämndens ordföran de tillsända ägaren eller innehavaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall inne hålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut.
3 mom.2 Fastighetslängd i hu vudskrift eller bestyrkt avskrift skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskri-
§•
1 mom. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighets taxeringsnämnden, utan att erin ringar avgivits, beslutat åsätta fas tighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxerings året tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighets taxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall innehålla upp lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastig hetstaxeringsnämndens beslut.
3 m o m. Fastighetslängd i huvud skrift eller bestyrkt avskrift skall i den ordning Kungl. Maj:t föreskri-
1 Senaste lydelse 1969:210. 2 Senaste lydelse 1968:733.
8
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ver offentligen framläggas inom ver offentligen framläggas inom
kommunen under minst 14 dagar kommunen under minst tre veckor
före den 15 maj under taxeringsåret, i maj månad under taxeringsåret.
156 §d
Har fastighetstaxeringsnämnds be
slut om taxering ej införts i fastig-
hetslängd inom föreskriven tid eller
har taxering införts för annan fastig
het än den taxeringen avsett eller el
jest uppenbarligen införts felaktigt i
fastighetslängd, må den lokala skat
temyndigheten besluta om rättelse av
fastighetslängden i denna del.
Har fastighetstaxeringsnämnds be
slut om taxering blivit oriktigt till
följd av
1) uppenbar felräkning, eller
2) uppenbart felaktig överföring
av belopp eller annan uppgift från
den allmänna fastighetsdeklaratio-
nen,
må den lokala skattemyndigheten,
om ej särskilda skäl föranleda att
fastighets pr övning snämnden bör av
göra frågan, besluta om rättelse i
denna del.
Efter den 1 oktober under taxe
ringsåret må rättelse enligt denna pa
ragraf beslutas endast om anmärk
ning i fråga om felaktigheten gjorts
dessförinnan hos den lokala skatte
myndigheten.
Innan rättelse beslutas skall, om
detta ej är överflödigt, yttrande in
hämtas från fastighet staxerings
nämndens ordförande och, om hin
der ej möter, fastighetens ägare.
Den lokala skattemyndigheten
skall, om detta ej är uppenbart över
flödigt, inom två veckor tillställa
fastighetens ägare underrättelse om
beslut i fråga om rättelse i den ord
ning som i 69 § 4 mom. andra styc
ket föreskrives för underrättelse be
träffande taxeringsnämnds beslut
samt underrätta förste taxeringsin-
tendenten och vederbörande kom- 1
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
1 Förutvarande 156 § upphävd genom 1963:683.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
9
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
mun om beslutet i fråga om rät
telse.
Talan mot beslut i fråga om rät
telse enligt denna paragraf må ej fö
ras särskilt. Talan mot taxeringen
må även i den del beslutet avser fö
ras i den ordning som föreskrives i
158 och 167 §§.
Närmare föreskrifter om förfaran
det vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj:t.
V. Om fastigheisprövningsnämnder- V. Om besvär över fastighetstaxe-
nas verksamhet
1
ringsnämnds beslut
158
Sedan fastighetslängderna med
tillhörande handlingar inkommit till
länsstyrelsen, skola längderna även
som fastighetstaxeringsnämndernas
protokoll granskas, varvid taxerings-
intendent har att hos fastighetspröv-
ningsnämnden göra framställningar
om de åtgärder, som erfordras för
åstadkommande av en med skatte-
författningarna överensstämmande,
jämn och likformig fastighetstaxe
ring.
Länsstyrelsen äger, där så anses
erforderligt, kalla ordförande eller
ledamot i fastighetstaxering snämnd
i länet eller andra i fastighetsvärde
ring kunniga och erfarna personer
att under granskning sarbetet infinna
sig för upplysningars meddelande.
160
1
m o in.- Fastighetsprövnings-
nämnds arbete skall vara avslutat
senast den 31 oktober under taxe
ringsåret.
2
mom. Fastighetsprövnings-
nämnd eller dess ordförande äger,
där så anses erforderligt, kalla ord-
1 Senaste lydelse 1963: 683.
2 Senaste lydelse 1968:733.
§-x
1 mom. Talan mot fastighets
taxering snämnds beslut må genom
besvär hos fastighetspröuningsnämn-
den föras av ägare av den fastighet
beslutet rör samt av vederbörande
kommun och taxeringsintendent.
Har fastighetsprövningsnämnd av
gjort besvär över viss taxering, må
taxeringsintendenten ej anföra be
svär hos nämnden rörande samma
taxering.
2 mom. Besvären skola under
taxeringsåret ha inkommit senast,
från ägare den 31 maj, från kommun
den 30 juni och från taxeringsin
tendent den 31 oktober.
3 mom. Bestämmelserna i 75 §
skola äga motsvarande tillämpning
på besvär enligt denna paragraf.
VI. Om fastighetsprövningsnämnder-
nas verksamhet
§•
.
Ha besvär anförts av ägare av fas
tighet eller av kommun, skall yttran
de inhämtas från taxeringsintendent.
Innan så sker skall, när det icke är
överflödigt, yttrande infordras från
f astighetstaxeringsnämndens ordfö
rande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr i47 ar 1969
(.Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
förande eller ledamot i fastighets
taxering snämnd i länet eller andra i
fastighetsvärdering kunniga och er
farna personer att infinna sig vid
sammanträde med fastighetspröv-
ningsnämnden eller hos dess ordfö
rande för att meddela upplysningar.
161
Genom prövningsnämndens kans
li skola införskaffas erforderliga ytt
randen över hos fastighetsprövnings-
nämnden anförda besvär och gjorda
framställningar; där yttrandena där
till föranleda, skola påminnelser in
fordras från vederbörande. Taxe
ring sintendent har att åvägabringa
för besvärens och framställningarnas
prövning eljest erforderlig utredning.
162
Beträffande fastighetsprövnings-
nämnds verksamhet skall i övrigt
vad som stadgas om prövningsnämnd
i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i till-
lämpliga delar, därvid vad som stad
gas angående besvär av taxeringsin-
tendent skall tillämpas jämväl å
framställning enligt 158 § samt vad
som avser skattskyldig skall gälla
ägare eller därmed likställd inneha
vare av fastighet och annan, för vil
ken garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig in
komst.
Åtgärder, som avses i 91 §, skola,
sedan fastighetsprövningsnämndens
arbete avslutats, företagas av pröv-
ningsnämnden i länet.
Över besvär som anförts av taxe
ring sintendent eller kommun skall
ägaren, om ej hinder härför möter,
erhålla tillfälle att avgiva förkla
ring där ej fråga är om rättelse av
felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende.
När det är påkallat, skall yttrande
inhämtas från vederbörande kom
mun samt påminnelser eller nytt ytt
rande infordras från part.
Skriftväxlingen sker genom pröv
ningsnämndens kansli.
Det åligger taxering sintendent att
vid besvär eller vid yttrande, som
avgives över besvär, foga tillgänglig
utredning.
§■
Beträffande fastighetsprövnings-
nämnds verksamhet gälla 78, 80—
88, 90—92 och 94 §§ i tillämpliga de
lar. Därvid gäller vad som sägs om
skattskyldig ägare av fastighet som
beröres av besvären.
§•
Sammanträde med fastighetspröv-
ningsnämnd må ej övervaras av an
nan än tjänsteman, som biträder
nämnden, om ej muntlig förhand
ling äger rum. Utan hinder härav
må taxeringsintendent vara närva
rande vid handläggning av ärende i
vilket han ej är part. Taxerings
intendent må även infinna sig för
att lämna muntlig upplysning, när
fastighetsprövningsnämnden för
visst fall finner det påkallat av sär
skilda skäl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
11
163
1 m o m.1 Över beslut av fastig hetstaxering snämnd må besvär an föras hos fastighetsprövningsnämnden
1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastig heten rörer,
2) av vederbörande kommun. Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens kansli.
Besvären skola vara inkomna se nast den 15 maj under taxeringsåret.
2 m om. Taxering sintendent äger att genom framställning, som i 158 § sägs, yrka ändring i fastighet staxe ringsnämnds beslut.
(Nuvarande lydelse)
§•
Fastighetsprövningsnämnds arbe te skall vara avslutat senast den 15 december under taxeringsåret.
Sedan fastighetsprövningsnämndens arbete avslutats, skall prövningsnämnden i länet vidtaga åtgär der som avses i 91 §.
(Föreslagen lydelse
)
VII. Om besvär över fastighetspröv
ningsnämnds beslut och kammar
rättens utslag
164 §.
1 mom. Ägare eller därmed lik ställd innehavare av fastighet, så ock kommun må hos kammarrätten an föra besvär över fastighetsprövnings nämnds beslut rörande viss fastig het,
1) om klaganden — --------------- av honom.
1 mom. Besvär över fastighets prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten av ägaren av den fastighet som beslutet avser samt av vederbörande kommun,
2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden icke bi fallit av honom gjord framställning eller fastighetsprövningsnämnden ef ter besvär ändrat fastighetstaxerings- nämnds beslut.
4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande till- lämpning beträffande besvär över all män fastighetstaxering, dock att besvärsakt skall, där ej särskilda om ständigheter föreligga, översändas till kammarrätten inom fyra måna-
2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden icke bifallit av honom anförda besvär el ler fastighetsprövningsnämnden ef ter besvär av annan ändrat fastig- hetstaxeringsnämnds beslut.
4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande till- lämpning beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
1 Senaste lydelse 1968:733.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ar 1969
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
der e/fer det att besvären inkommit
till prövningsnåmndens kansli.
Vid besvär över fastighetspröv-
ningsnämnds beslut i fråga om fas
tighetstaxering skall, utöver i 97 §
angivna handlingar, fogas utdrag av
taxeringslängd beträffande närmast
föregående taxering av fastigheten.
I förteckning-------------------- övriga
Vid besvär över fastighetspröv-
ningsnämnds beslut i fråga om fas
tighetstaxering skall, utöver i 97 §
angivna handlingar, fogas utdrag av
fastigbetslängd beträffande närmast
föregående taxering av fastigheten,
besvär.
166 8.
1 m o m.1 Besvär över allmän
fastighetstaxering må hos prövnings-
nämnden i länet anföras i särskild
ordning av ägare eller därmed lik
ställd innehavare av fastighet,
1) om fastighet uppförts såsom
skattepliktig, ehuru den är undanta
gen från skatteplikt, eller taxering
ägt rum av annan egendom än som
enligt 4 § tredje stycket kommunal
skattelagen är att hänföra till fastig
het,
2) om fastighet taxerats å mer än
en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten icke bort äga
rum,
3) om fastighet på grund av fel
räkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende blivit felak
tigt taxerad, samt
4) om underrättelse, som avses i
152 § tredje stycket eller 154- § 1
mom., haft felaktigt innehåll.
Har taxeringen prövats av kam
marrätten eller av fastiglietspröv-
ningsnämnd, skola dock besvären
anföras hos kammarrätten.
Kammarrätten må, om besvär som
anförts i särskild ordning finnas bö
ra upptagas till prövning, föror dna
att målet skall upptagas och vidare
handläggas av i första stycket av
sedd prövningsnämnd.
2 mom. I fall som i 1 mom. sägs
må besvär anföras jämväl av taxe-
ringsintendent.
3 mom. Besvär, som i denna pa
ragraf avses, skola vara inkomna fö-
1 Senaste lydelse 1963:683.
Talan må ej föras mot kammar
rättens utslag i mål angående all
män fastighetstaxering såvitt gäller
tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9,
10, 11 eller 12 § kommunalskatte
lagen.
Mot kammarrättens utslag i mål
angående allmän fastighetstaxering,
såvitt angår annan fråga än som av
ses i första stycket, föres talan hos
Kungl. Maj:t genom besvär. Besvä
ren skola vara inkomna till finans
departementet inom två månader ef
ter det klaganden erhållit del av
kammarrättens utslag.
13
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
re utgången av femte året efter taxe ringsåret.
5 mom. Anföras besvär i sär skild ordning hos prövningsnämnd skall vad i 75 § stadgas äga motsva rande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kam marrätten, gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 96 § första styc ket och 97 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
VIII. Om besvär i särskild ordning
167 6.
över kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering, såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 inom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskatielagen, må klagan icke föras.
Den som icke åtnöjes med kam marrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering, såvitt an går annan fråga än i första stycket sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till finansdepartemen tet inom två månader efter det kla ganden erhållit del av kammarrät tens utslag.
1 mom. Den som enligt 158 § 1 mom. äger föra talan mot fastighets taxering snämnds beslut må i sär skild ordning anföra besvär,
1) om fastighet genom förbiseen de icke blivit taxerad,
2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,
3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undanta gen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,
5) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
5) om fastighet på grund av fel räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felak tigt taxerad,
6) om eljest sådana omständighe ter föreligga, som bort föranleda vä sentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövninq av besvären,
7) om underrättelse som avses i 152 § tredje stycket eller 154- § 1 mom. haft felaktigt innehåll.
Besvär enligt denna paragraf prö vas av fastighetsprövningsnämnden eller, om dess arbete avslutats, av prövning snämnden i länet. Har taxe-
14
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ringen prövats av fastighetspröv-
ningsnämnden, prövningsnämnden
eller kammarrätten, skall kammar
rätten pröva målet. Har taxeringen
i den del besvären avser prövats av
Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t
pröva målet.
Kammarrätten må, om besvär en
ligt denna paragraf finnas böra upp
tagas till prövning, förordna att må
let skall upptagas och vidare hand
läggas av fastighetsprövningsnämn-
den eller, om dess arbete avslutats,
av prövningsnämnden.
2 mom. Besvär enligt 1 mom.
skola vara inkomna före utgången
av femte året efter taxeringsåret.
3 m om. Anföras besvär i särskild
ordning hos fastighetsprövnings-
nämnd eller prövningsnämnd, äger
75 § motsvarande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kam
marrätten, gälla 96 § första stycket
och 97 § i tillämpliga delar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
168
Besvärsrätt liksom för ägare eller
därmed likställd innehavare av fas
tighet tillkommer jämväl annan för
vilken garantibelopp för fastigheten
skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst, så ock arrendator, vilken
jämlikt avtal, ingånget efter kom
munalskatt elagens ikraftträdande,
gentemot ägaren eller innehavaren
har att ansvara för skatt för fastig
hets garantibelopp.
• Vad i------------------------------ allmän
Utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t beträffande allmän fas
tighetstaxering skall, därest utsla
get innefattar ändring av prövnings-
nämnds beslut, för kännedom till
ställas, förutom klaganden, den som
vid taxeringsårets ingång ägt fastig
heten eller varit skyldig att erlägga
1 Senaste lydelse 1965:753.
IX. Övriga bestämmelser om besvär
i
Besvärsrätt liksom för ägare av
fastighet tillkommer jämväl arren
dator, vilken jämlikt avtal, ingånget
efter kommunalskattelagens ikraft
trädande, gentemot ägaren har att
ansvara för skatt för fastighets ga
rantibelopp.
fastighetstaxering.
Utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t beträffande allmän fas
tighetstaxering skall, därest utslaget
innefattar ändring av fastighets-
prövningsnämnds beslut, för känne
dom tillställas, förutom klaganden,
den som äger fastigheten, den kom
mun, där fastigheten är belägen,
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969
skatt för garantibelopp för densam ma, den kommun, där fastigheten är belägen, förste taxeringsintenden- ten i det län, där fastigheten är be lägen, så ock där fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hemortskommun i annat län, förste taxeringsintendenten i det länet.
Vid sådant-------------------------- — att
(Nuvarande lydelse)
förste taxeringsintendenten i det län, där fastigheten är belägen, så ock där fastighetens ägare har sin hemorts kommun i annat län, förste taxe ringsintendenten i det länet.
(Föreslagen lydelse)
iakttaga.
VIII. Gemensamma bestämmelser1
XL Gemensamma bestämmelser
172
Utöver vad------------------------- allmän fastighetstaxering: 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. liksom 17—19 §§ med för taxerings nämnder och prövningsnämnder ge mensamma bestämmelser samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,
1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. liksom 18 och 19 §§ med för taxe ringsnämnder och prövningsnämn der gemensamma bestämmelser samt med föreskrifter om riksskattenämn den m. in.,
2) 46 §------------------------------- - särskilda föreskrifter.
Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskattela gen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastig heten, gäller vad som föreskrives be träffande ägare i stället sådan inne havare.
1 m o m.2 Bestämmelserna i 1) Vad i 129 § 1 mom.------2) Vad i 129 § 5 mom. -—• -—de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kal lelse inställt sig till sådant samman träde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §, samt
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § and ra stycket.
173 §.
-----------skall iakttagas.
— av vattenfallsfastighet.
länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kal lelse inställt sig till sådant samman träde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §,
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 747 § tred je stycket.
3) Vad i------------—---------i fastighetsprövningsnämnd.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse 1963: 683. 2 Senaste lydelse 1968: 733.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
2-'r oktober 1969.
Närvarande:
Statsministern
Palme,
statsråden
Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i besvärs-
förfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.
INLEDNING
Allmän fastighetstaxering, som senast skedde år 1965, skall äga rum år
1970. Inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen har skett vissa
ändringar i författningsreglerna, både i materiellt hänseende och beträffan
de förfarandet. (Se härom prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729
—734, prop. 1969: 96, BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969:
97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969: 209 samt SFS 1969: 310.)
De ändringar i författningsreglerna som hittills genomförts beträffande
förfarandet avser förberedelsearbetet och handläggningen i fastighetstaxe-
ringsnämnd. Besvärsförfarandet har inte setts över. Emellertid har, såvitt
gäller inkomsttaxeringsprocessen, efter 1965 års allmänna fastighetstaxe
ring genomförts vissa ändringar som också synes böra påverka förfarandet
vid fastighetstaxeringen efter det fastighet staxeringsnämnderna avslutat
sitt arbete. De praktiskt sett mycket viktiga reglerna om rättelse av taxe-
ringslängd, som infördes år 1965 och som gäller inkomsttaxeringen, saknar
motsvarighet för fastighetstaxeringens vidkommande.
Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag
till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m.
(Stencil Fi 1969: 7).
Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och upp-
bördsnämnden (CFU), lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogssty
relsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,
17
Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kop parbergs, Västernorr lands och Västerbottens län, fastighetstaxeringskom- mittéerna, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsor dförandenas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk industriförening, Sveriges fastig hetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska för säkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska spar banksföreningen.
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bar anslutit sig till ett yttrande avgivet av Lantbrukets skattedelegation.
I detta sammanhang vill jag även beröra en fråga om ändring av vissa bestämmelser som inte har samband med fastighetstaxeringen, nämligen bestämmelserna om längdförande myndighets befogenhet att besluta om rät telse av uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. Föreskrifter här om, som finns i 72 a § taxeringsförordningen (1956: 623, i fortsättningen betecknad TF) och infördes år 1965 (se prop. 1965: 131, BeU 39, rskr 373), begränsar rättelsemöjligheten bl. a. på så sätt att rättelse ej får medföra höjning av taxering. Frågan om utvidgning av lokal skattemyndighets be fogenhet i nämnda hänseende har aktualiserats av Föreningen Sveriges fög- derichefer i skrivelse till finansdepartementet den 3 december 1968. I skri velsen föreslås bl. a. att befogenheten skall omfatta även fall då rättelse leder till höjning av taxering.
Yttrande över skrivelsen har efter remiss avgetts av kammarrätten, CFU, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Stockholms län — som bifogat yttrande från den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi — samt länsstyrel sen i Skaraborgs län.
Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1969
FASTIGHETSTAXERINGEN
Besvär
Den ordinära processen
Nuvarande ordning
Överinstanserna i frågor om allmän fastighetstaxering är fastighets- prövningsnämnd (131 § 2 mom. och 163 § 1 mom. TF), kammarrätten (164 § 1, 2 och 3 mom.) och Kungl. Maj:t (167 § andra stycket). Att besvär,
2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147
18
som fullföljts till Kungl. Maj :t, avgörs av regeringsrätten framgår av 2 §
lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.
Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd in
nehavare av fastighet samt kommun anföra besvär över fastighetstaxerings-
nämndens beslut (163 § 1 mom. första stycket TF). Vidare äger taxerings-
intendent genom framställning hos fastighetsprövningsnämnden om åtgär
der för en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likfor
mig fastighetstaxering yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut
(158 § första stycket och 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds beslut
får genom besvär av ägare eller därmed likställd innehavare samt av kom
mun och taxeringsintendent bringas under kammarrättens prövning (164 §
1 och 2 inom.). Däremot kan talan mot kammarrättens utslag och beslut i
mål angående allmän fastighetstaxering föras hos regeringsrätten endast
såvitt angår formella frågor och i övrigt frågor som inte rör tillämpningen
av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), i fortsätt
ningen betecknad KL (167 § TF).
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Promemorian
Allmänt
Reglerna om besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering och om organisa
tionen av överinstanserna i mål angående sådan taxering blev delvis före
mål för översyn i samband med nuvarande TF:s tillkomst år 1956, fram
hålls det i promemorian. Till stora delar kvarstår dock reglerna i berörda
ämnen i princip oförändrade från 1928 års taxeringsförordning.
I det betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation, som låg
till grund för TF, anförde 1955 års taxeringssakkunniga bl. a. att taxerings-
processen i viss mån kan sägas inta en mellanställning mellan processen
vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det
torde emellertid, uttalade de sakkunniga, vara ett allmänt omfattat önske
mål att införa ett ökat mått av domstolsmässighet i förfarandet. En reform
i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De
sakkunniga anförde vidare, att deras förslag beträffande allmän fastighets
taxering i huvudsak byggt på gällande regler samt att en mera radikal änd
ring av organisationen för taxeringsarbetet i denna del syntes böra anstå i
avvaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande
det övriga taxeringsarbetet.
De sakkunnigas förslag att fastighetsprövningsnämnden skulle bli enbart
besvärsinstans godtogs. Nämnden skulle inte ta befattning med taxeringarna
annat än efter initiativ av taxeringsintendent, skattskyldig eller annan part.
Gemensamma tider för besvär till fastighetsprövningsnämnden liksom även
förfarandet med utläggning av fastighetslängderna bibehölls liksom be
19
stämmelsen att taxeringsintendenten skulle kunna yrka ändring i fastig-
hetstaxeringsnämnds beslut mera formlöst än andra besvärsparter.
Sedan TF trädde i kraft har två allmänna fastighetstaxeringar ägt rum,
åren 1957 och 1965. Vad som framkommit vid dessa liksom erfarenheterna
av de årliga taxeringar som genomförts med tillämpning av TF ger vid han
den, heter det i promemorian, att det skulle vara till fördel att i så stor
utsträckning som möjligt anpassa de processuella reglerna för den allmän
na fastighetstaxeringen efter motsvarande regler för inkomst- och förmö-
genhetstaxeringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Omredigering av författningstexten
Nuvarande uppställning och redigering av den allmänna fastighetstaxe
ringens besvärsregler i TF skiljer sig avsevärt från vad som gäller för mot
svarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, framhålls det vi
dare i promemorian. De senare följer i berörda avseende det kronologiska
förloppet i besvärsprocessen. Detta synes systematiskt riktigare och över
skådligare.
På grund därav föreslås i promemorian att efter TF:s avsnitt IV. Om fas-
tighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m., (147—157 §§), införs av
snitt med följande rubriker: V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut, (158 och 159 §§), VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksam
het, (160—163 §§), VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut
och kammarrättens utslag, (164—166 §§), VIII. Om besvär i särskild ord
ning, (167 §), IX. Övriga bestämmelser rörande besvär, (168 och 169 §§).
Till följd av det ökade antal rubriker som föreslås bör de två efterföl
jande rubrikerna numreras om sålunda: X. Om straff, (170 och 171 §§),
XI. Gemensamma bestämmelser, (172 och 173 §§).
I samband med den ändrade rubriksättningen föreslås vissa delar av nu
varande paragrafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås, att inne
hållet i vissa paragrafer flyttas.
Remissyttrandena
Allmänt
Remissinstanserna tillstyrker målsättningen att genom en närmare an
slutning till motsvarande regler på inkomsttaxeringens område åstadkomma
ökad rättssäkerhet. Remissinstanserna har därför i allmänhet funnit prome
morians förslag till ändrade regler i fråga om besvär och rättelse av fastig-
hetslängd lämpligt och tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstift
ning.
Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit att man av prak
20
tiska skäl avstår från att redan nu göra en fullständig omläggning av be-
svärsreglerna och begränsar sig till vissa särskilt önskvärda ändringar.
Riksskattenämnden finner det sålunda naturligt att reglerna om besvärs-
förfarandet i görligaste mån anpassas efter motsvarande regler vid inkomst
taxeringen. Nämnden delar uppfattningen att en sådan anpassning endast
delvis kan medhinnas till 1970 års allmänna fastighetstaxering och finner
inte anledning till erinran mot den i promemorian gj orda avvägningen.
Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att redan genom de nu föreslagna
väsentliga ändringarna den kontradiktoriska principen för processföring blir
lika väl tillgodosedd som vid den årliga taxeringen för inkomst och för
mögenhet.
Lantbrukets skattedelegation vill starkt understryka angelägenheten av
att en ingående omprövning av besvärsreglerna vid allmän fastighetstaxe
ring verkställs inom sådan tid att de nya reglerna kan tillämpas vid 1975
års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdena har nämligen fått allt
större betydelse vid inkomsttaxeringen. Detta gäller dels för beskattningen
av en- och tvåfamilj svillor, dels — och kanske framför allt vid mera lång
siktigt perspektiv — för realisationsvinstbeskattningen av fastighet. Det är
i synnerhet i dessa sammanhang av vikt att besvärsreglerna har sådan ut
formning att fastighetsägare inte behöver lida rättsförluster, anser delega
tionen. De nu föreslagna delreformerna har också i första hand bl. a. tagit
sikte på att undanröja sådana oformligheter i gällande besvär sregler där
risken för rättsförluster varit särskilt stor. Delegationen anser att de fram
lagda förslagen i huvudsak är väl underbyggda och utformade på ett för de
skattskyldiga positivt sätt.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara fråga om ett provisorium,
vilket i och för sig kan beklagas. Länsstyrelsen kan dock ansluta sig till för
slaget att i brist på en fullständig systematisk genomgång av de processuella
reglerna redan nu reglera vissa av hithörande spörsmål.
Omredigering av författningstexten
Samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget att omredigera för
fattningstexten i TF efter det kronologiska förloppet av processen.
Kammarrätten finner att omredigeringen gör bestämmelserna översikt
ligare. Lantbruksstyrelsen anser omredigeringen ändamålsenlig. Lantmä-
teristyrelsen uttalar att genom den föreslagna omredigeringen ett väsentligt
steg tagits i riktning mot anpassning efter motsvarande regler för inkomst-
och förmögenhetstaxeringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
21
Ägares besvärsrätl
Nuvarande ordning
Såsom part i överinstans i mål om allmän fastighetstaxering kan före
komma ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vederbörande
kommun eller taxeringsintendent (163 § 1 inom. första stycket och 2 mom.,
164 § 1 och 2 mom. samt 167 § andra stycket TF).
Med vederbörande kommun avses därvid, i överensstämmelse med vad
som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, eu kommun som utan
att själv inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering.
Såsom företrädare för det allmänna intar taxeringsintendent givetvis
partsställning, då han för talan i mål om allmän fastighetstaxering (se t. ex."
besvärssakkunnigas slutbetänkande SOU 1964: 27 »Lag om förvaltningsför-
farandet» s. 187).
Promemorian
Frågan om vem som i egenskap av ägare eller likställd innehavare av
fastighet skall vara behörig part synes enligt promemorian i vissa fall ha
bedömts olika av såväl enskilda, fastighetstaxeringsnämnder som skatte-
domstolar. Förutom att civilrättsliga tvister kan föranleda svårigheter att
avgöra vem som är ägare av en fastighet, har frågan om till vilken tid
punkt ägandet skall hänföra sig gett anledning till missförstånd och oklar
het vid fastighetstaxeringen.
Enligt regeringsrättens och kammarrättens praxis har besvär inte tagits
upp till prövning om klaganden inte varit ägare till den aktuella fastigheten
vid taxeringsårets ingång.
Kammarrättens uppfattning framgår bl. a. av ett remissyttrande över en
departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i TF och taxe-
ringskungörelsen (1957: 513) (TK) inför 1970 års allmänna fastighetstaxe
ring (Stencil Fi 1969: 3). I yttrandet anför kammarrätten.
1 detta sammanhang vill kammarrätten framhålla att ytterligare ett
ganska vanligt missförstånd kan undvikas genom en mindre ändring i tex
ten på baksidan av den föreslagna blanketten för underrättelse om prelimi
närt taxeringsvärde. För att undvika att såsom nu ofta är fallet besvär an-
fors av person, som förvärvat fastighet efter taxeringstidpunkten, torde be-
svärshänvisningen lämpligen ges lydelsen: »Den som den 1 januari 1970 är
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet.» (Jfr även i detta av
seende utslag av RR den 11 februari 1959 ang. Disponent U. Behm och KR
den 12 februari 1968 ang. Kammarrättsfiskalen H. Kessler.)
Den praxis som rått i fråga om ägares besvärsrätt överensstämmer inte
med de regler som gäller på andra rättsområden, heter det vidare i prome
22
morian. Reglerna om parts talerätt refereras i nyssnämnda SOU 1964: 27
s. 186 och 187 bl. a. i huvudsak på följande sätt.
Part i rättegång rörande viss sak blir under förutsättning av saklegitima
tion den som väcker talan. Ställning som part i ett rättegångsmål hänför
sig till alla de instanser, i vilka målet handläggs. Den uppkommer då målet
anhängiggörs i underrätt och består sedan till dess målet slutligt avgjorts.
Partskretsen kan inte utvidgas vid fullföljd i målet till högre instans. Där
emot kan egenskapen av kärande och svarande givetvis växla. Partssucces-
sion kan äga rum, t. ex. då part avlider och dödsboet efter denne inträder i
hans ställe. Ställning — i tillämpliga delar motsvarande partsställningen i
rättegång — uppkommer i förvaltningsförfarande! för den som saken rörer
(sakägare). Partskretsen bestäms i förvaltningsförfarandet inie såsom i rät
tegång slutligt i första instans, utan den som saken rörer kan inträda som
part i besvärsinstans, oaktat han inte fört talan i tidigare instans. Partssuc-
cession äger rum i förvaltningsförfarandet på samma sätt som i rättegång.
Partssuccessorn inträder i partens rättigheter och skyldigheter. Har part an
fört besvär, må partssuccessorn t. ex. fullfölja partens talan, om denna ännu
inte avgjorts vid successionstillfället (se t. ex. RÅ 1957 K 955 där ny ägare
av fastighet övertog förre ägarens talan om byggnadslov).
På s. 516 och 517 i samma betänkande anförs bl. a. att liksom i rättegång
är i förvaltningsförfarandet regelmässigt den, som varit part i ett ärende,
berättigad att anföra besvär över beslutet i ärendet. Därutöver äger emel
lertid även den, som kunnat vara part i nämnda ärende, föra besvärstalan.
Förutsättning för talerätt är i båda fallen liksom i rättegång i princip även
att beslutet länder klaganden till förfång. Vidare får besvärstalan i princip
inte avse annat eller mera än som varit föremål för prövning. Talerätt till
kommer inte bara den vars privaträttsliga eller medborgerliga rättigheter
saken rör, utan även den, som har intresse i saken av annan natur, men
krävs regelmässigt alt intresset skall vara väsentligt och erkänt eller eljest
beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt om vars tillämpning fråga är.
(Den närmare avgränsningen av saklegitimation och besvärsrätt i förvalt
ningsförfarandet redovisas av de sakkunniga genom en utförlig redogörelse
av rättspraxis i besvärsfrågor på s. 517—534.)
Det torde framstå såsom uppenbart, framhålls det i promemorian, att eu
person som förvärvar äganderätten till en fastighet efter den 1 januari det
år då allmän fastighetstaxering äger ram, kanske t. o. in. omedelbart efter
årsskiftet, har ett sådant intresse av den beslutade taxeringen, att detta en
ligt de grunder som nyss refererats borde medföra talerätt och besvärsrätt
för honom. Plan skall betala garantibelopp för fastigheten för den del av
taxeringsåret varunder han äger fastigheten (47 § KL). Vidare påverkar, i
förekommande fall, taxeringen av fastigheten hans inkomst- resp. förmö
genhet sställning. Genom att den nye ägaren inte får anföra besvär i fråga
om taxeringsvärdets storlek kan han inte inverka på den skatt han skall er
lägga vare sig för taxeringsåret eller den därefter löpande perioden om nor
malt fem år intill nästa allmänna fastighetstaxering (såvida inte omtaxe-
Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969
Kungl. Maj ris proposition nr 147 år 1969
23
ringsskäl enligt 12 § 2 inom. KL föreligger vilket dock mycket sällan är fallet).
Det förhållandet att besvärsrätten i fastighetstaxeringsmål kommit att få ett innehåll, som skiljer sig från besvärsrätten inom andra rättsområden, kan möjligen ses som en följd av utvecklingen beträffande skattskyldigheten för fastighet. Liksom varit fallet före ikraftträdandet av KL anknöts be stämmelsen om skattskyldighet för fastighet i prop. 1927:102 till bevill- ningsförordningens regler. Därvid föreslogs att skyldighet att erlägga fas tighetsskatt skulle åligga, där inte annorlunda stadgades, fastighetens ägare, samt att skattskyldigheten skulie avse den ägare eller innehavare av fastig heten, som för taxeringsåret författningsenligt skolat mantalsskrivas för fastigheten. Departementschefen uttalade, att genom denna anknytning vanns eu klar linje och att det ofta framställda kravet på enkelhet i skatte- författningarna i detta avseende kunde tillgodoses (s. 336).
14 § KL fick därefter följande utformning: »Skattskyldigheten skall be dömas med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har fastig het efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare eller innehavare, skall denne anses såsom ägare eller innehavare av fastigheten vid taxeringsårets ingång, därest han författningsenligt skolat för taxeringsåret mantalsskrivas för fastigheten.» Denna lydelse av 14 § KL gällde ända till omkonstruktio nen av fastighetsbeskattningen år 1953.
Då sålunda skyldigheten att erlägga fastighetsskatt intill år 1953 helt varit knuten till fastighetsinnehavaren vid taxeringsårets ingång, kan det synas naturligt, sägs det vidare i promemorian, att även besvärsrätten vid fastig hetstaxeringen tillkommit den som varit ägare till fastigheten vid taxerings årets början. År 1953 slopades emellertid den särskilda kommunala fastig hetsskatten (SOU 1953: 8, prop. 1953: 186, SFS 1953: 105). I stället infördes bl. a. reglerna i 47 § KL om garantibelopp för fastighet. De regler för fastig hetsbeskattningen, som härefter gäller, innebär att skattskyldigheten för fas tighet åvilar inte endast den som varit ägare till fastigheten vid beskattnings årets ingång utan att skattskyldigheten jämkas på sätt beskrivs i anvisning arna till 47 §. I exempel 2 i dessa anvisningar sägs: »Har i fall, då beskatt ningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.»
Trots att skyldigheten att erlägga skatt för fastighet inte längre är knuten enbart till förhållandena vid taxeringsårets ingång har dock, som nämnts, inte inträffat någon ändring av rättspraxis beträffande besvärsrätten.
Nämnda förhållande kan enligt promemorian inte anses vara tillfreds ställande. Det föreslås därför att besvärsrätt skall föreligga — förutom för den som var ägare av fastigheten vid taxeringsårets ingång — även för den som därefter blivit ägare av samma fastighet. Motsvarande hör gälla även
24
för sådan innehavare som skall jämställas med ägare. Bestämmelse härom
bör införas i den föreslagna nya 158 § 1 mom. och 167 § 1 mom. TF.
Om ny ägare övertagit en fastighet under taxeringsåret men före ut
gången av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden
bör han enligt promemorian sålunda alltid ha rätt att anföra ordinära be
svär där. Fall kan med den nu föreslagna regeln uppkomma då flera ägare
besvärar sig beträffande samma fastighetstaxering. Detta bör i och för sig
inte medföra några svårigheter i processen. Har flera ägare anfört besvär
i första instans bestäms ramen för talan på samma sätt som då dels skatt
skyldig, dels taxeringsintendent anfört besvär beträffande årlig taxering.
Har ny ägare övertagit eu fastighet efter det den ordinarie besvärstiden
gått ut, kan hans talan — om den tidigare ägaren inte anfört besvär —•
prövas endast i den mån han kan anses ha extraordinär besvärsrätt.
Om ägare anfört besvär inom rätt tid får ny ägare anses ha rätt att som
sakägare inträda i processen. Den nye ägaren får därvid föra processen
inom den ram som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden. Vill
den nye ägaren efter besvärstidens utgång framställa yrkanden som går ut
över de av tidigare ägare i rätt tid framställda yrkandena, bör han få sina
nya yrkanden prövade endast i den mån han därför kan anses ha särskild
besvärsrätt, heter det vidare i promemorian.
Den som förvärvat en fastighet före den ordinarie besvärstidens utgång
har med hänsyn till att han skall erlägga större del av garantibeloppet för
fastigheten än den föregående ägaren också större intresse av att bevaka
vilket taxeringsvärde som åsätts fastigheten och att eventuellt föra talan an
gående taxeringsvärdet. Såväl den nye som den förre ägaren kan få del av
preliminärt och slutligt taxeringsvärde för fastigheten genom att ta del av
innehållet i utlagd fastighetslängd. Genom bestämmelse i TK bör härutöver
både den som vid taxeringsårets ingång var ägare och — där så är möjligt
före besvärstidens utgång — den som därefter visat sig blivit ny ägare av
den fastighet fastighetstaxeringsnämndens beslut avser få underrättelse om
nämndens preliminära resp. slutliga beslut. Anvisningar om underrättelse
förfarandet till följd av den nya bestämmelsen bör enligt promemorian med
delas av riksskattenämnden.
Enligt promemorian bör för sammanhangets skull till nya 158 § 1 mom.
TF överflyttas vad som nu i 168 § första stycket sägs bl. a. om att besvärs
rätt liksom för ägare också tillkommer annan, för vilken garantibelopp
skall upptas såsom skattepliktig inkomst.
Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Remissyttrandena
Förslaget att besvärsrätt skall tillkomma även den som efter taxerings
årets ingång blivit ägare av fastigheten har i princip tillstyrkts av samtliga
remissinstanser.
25
Kammarrätten anser starka skäl tala för att även den, som efter taxe ringsårets ingång förvärvat fastighet, bör tillerkännas besvärsrätt. Det kan dock förutses att detta kan medföra vissa komplikationer i taxeringsproces- sen. Dessa fall torde emellertid enligt kammarrättens uppfattning inte bli så många att de kan innebära någon allvarligare olägenhet. Avgörande fin ner kammarrätten vara hur riksskattenämnden kan lösa problemet med ett underrättelseförfarande, så att ny ägare verkligen kommer i åtnjutande av den föreslagna besvärsrätten. I regel brukar en köpare göra sig underrättad om fastighetens taxeringsvärde vid köpet och torde i samband därmed även bli ujiplyst om huruvida säljaren avser att anföra besvär över taxeringsvär det. I sådana fall har han alltså möjlighet att bevaka sin rätt. Svårigheter uppstår tydligen framför allt när besvär över fastighetstaxeringsnämnds be slut anföres av taxeringsintendent eller kommun. Då kan inträffa att det inte är känt att fastigheten bytt ägare. Problemet kan enligt kammarrätten möjligen lösas genom att riksskattenämnden föreskriver, att taxeringsinten dent i sina besvär eller i förklaring över kommuns besvär frågar den skatt skyldige, huruvida fastigheten efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare. Det kan dock trots detta förekomma, att den nye ägaren inte får kännedom om anförda besvär. Om den nye ägaren sedan den ordinarie processen slutförts vänder sig til! myndighet med yrkande om rättelse, an ser kammarrätten att besluten bör undanröjas och den nye ägaren ges den besvärsrätt som tillkommer honom som sakägare.
Riksskattenämnden, som tillstyrker den utvidgade besvärsrätten för ny ägare, är medveten om, att den sålunda utvidgade besvärsrätten kan kom ma att i den praktiska tillämpningen medföra vissa processtekniska svårig heter. Detta sammanhänger bl. a. med taxeringsmyndigheternas i viss mån begränsade möjligheter att få reda på när en fastighet bytt ägare. Dessa svårigheter bör emellertid enligt riksskattenämnden inte överdrivas. Nämn den framhåller att det i praktiken sällan torde förekomma att någon köper en fastighet utan att dessförinnan ha tagit reda på vilket taxeringsvärde, som vid tidpunkten för förvärvet gäller för fastigheten. Detta ligger i sakens natur med hänsyn till den betydelse i ekonomiskt hänseende som fastighe tens taxeringsvärde får för den nye ägaren. Det kan därför antas att den, som förvärvat en fastighet under det år fastighetstaxering skett, i regel kommer att självmant ge sig tillkänna i den mån han finner anledning till erinran mot det taxeringsvärde som åsatts av fastighetstaxeringsnämnden.
Samfundet för fastighetsvärdering finner förslaget innebära att, om en fastighet byter ägare före maj månads utgång, den nye ägaren får rätt att anföra besvär i ordinarie ordning. Byter fastigheten ägare efter maj månads utgång, kan den nye ägaren inträda som sakägare om den förre fastighets ägaren anfört besvär. Enligt samfundets mening är förslaget väl motiverat.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, som i sak tillstyrker förslaget, är tvek sam om lagstiftning behövs. Länsstyrelsen framhåller att det i promemorian
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
26
åberopade utslaget i regeringsrätten avser 1952 års taxering och alltså för
hållanden före tillkomsten av bestämmelserna om garantibelopp i 47 § KL
varvid tidpunkten för äganderätten helt ändrat betydelse. En sådan ordning,
som att äganderätten till fastighet vid taxeringsårets ingång är avgörande
för rätten att besvära sig över åsatt fastighetstaxering, måste uppfattas som
stötande för ny ägare som förvärvat fastigheten efter nämnda tidpunkt men
innan besvärstiden utgått. Om de nuvarande reglerna verkligen har den in
nebörden bör de enligt länsstyrelsens mening ändras. I motsatt fal! är ett
förtydligande på sin plats, anför länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker den föreslagna lagstiftningen på
formella skäl och anför.
Som förut framhållits avser uttrycket »ägare och därmed likställd inne
havare» samtliga kategorier av skattskyldiga, vilka omnämnas i 47 § KL.
Uttrycket har vid tolkningen av 163 § TF i praxis erhållit den innebörden,
att besvär endast kan anföras av den som den 1 januari under taxerings
året ägt eller innehaft fastigheten. Kretsen av dem som kan anföra besvär
(»liksom för ägare etc-------») utvidgas emellertid genom bestämmelsen i
168 § 1 st TF med viss arrendator och »annan för vilken garantibelopp för
fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig inkomst». Besvärsrätten för
»annan etc» tillkom med 1956 års taxeringsförordning. Den saknades i
1928 års taxeringsförordning och behövdes inte heller på grund av den
dåvarande fastighetsskattens konstruktion. 1 förarbetena till 1956 års taxe
ringsförordning har såvitt kunnat utrönas stadgandet inte kommenterats.
— Den tidigare slutsatsen att uttrycket »ägare och därmed likställd inne
havare» avser alla i 47 § KL upptagna skattskyldiga och att de därmed
har besvärsrätt enligt 163 § TF om de ägt eller innehaft fastigheten den
1 januari kan knappast bestridas. Om man hävdar att däri inte ingår de
skattskyldiga som utan att vara ägare (47 § KL a—c) ändå skattar för
garantibelopp t. ex. tomträttsinnehavare faller detta på sin egen orimlig
het eftersom dessa då inte skulle ha haft besvärsrätt enligt 1928 års taxe
ringsförordning, vilken endast upptog besvärsregler, motsvarande dem i
163 § upptagna. I 47 § KL upptas alla som har att erlägga skatt för garanti
belopp. Med detta för ögonen frågar man sig: Vilken självständig mening
kan bestämmelsen om besvärsrätt för »annan etc» då ha? Svaret kan knap
past bli mer än ett, nämligen att den medför besvärsrätt för sådana ägare
eller innehavare som inte haft fastigheten den 1 januari. Resultatet av detta
resonemang blir att den besvärsrätt, som promemorieförfattarna nu söker
införa, redan finns. — Frågan blir då, hur är egentligen praxis på området?
Kammarrättens utslag beträffande kammarrättsfiskalen Kessler synes vara
av mindre betydelse eftersom kammarrätten inte är slutinstans i processuel-
la frågor. Målet avsåg särskild fastighetstaxering. Av utslaget synes kunna
framläsas att innehållet i 183 § 1 st taxeringsförordningen, vilken bestäm
melse vid särskild fastighetstaxering motsvarar 168 § 1 st TF, överhuvud ej
varit på tal. — Det i promemorian åberopade rättsfallet 11.2.1959 (U. Behm)
säger i detta stycke ingenting, eftersom det avsåg 1952 års taxering och såle
des tillämpning av 1928 års taxeringsförordning, i vilken besvärsrätten för
»annan» eller motsvarande saknades. Länsstyrelsen har inte kunnat finna
några senare rättsfall. Oavsett vad kammarrätten och promemorieförfattar
na anför måste länsstyrelsen därför i brist på vägledande rättsfall anta att
Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969
27
besvärsrätt föreligger för den som efter taxeringsårets ingång förvärvat fas
tighet. Förslaget i denna del avstyrkes därför. — Anses det trots allt nödvän
digt att poängtera att förvärv av fastighet efter den 1 januari medför besvärs
rätt, kan detta ske genom att den nuvarande formuleringen ändras på följan
de sätt:----------- »tillkommer jämväl annan, för vilken på grund av förvärv
av fastighet under taxeringsåret eller eljest garantibelopp för fastighe
ten —---------».
Uttalandet att ny ägare såsom intervenient i skatteprocessen måste hålla
sig inom den ram som angetts av den tidigare ägaren finner Sveriges fastig
hetsägareförbund inte klar. Regeln får väl anses innebära att den nye äga
ren inte kan yrka ett högre värde än tidigare, men däremot nedsätta ett
yrkande, vilket ju alltid kan ske i en process. Man borde enligt förbundets
mening emellertid också kunna åberopa nya omständigheter utan att detta
skall anses innebära någon ändring av talan. Vad man därvid närmast har
att hålla sig till synes vara 13 kap. 3 § rättegångsbalken.
Även länsstyrelsen i Skaraborgs län diskuterar ramen för processen. Ut
vidgningen av besvärsrätten till ny ägare kan skapa problem för det fall att
både den gamle och den nye ägaren anför besvär med yrkanden om höjning
av det av fastighetstaxeringsnämnden åsatta värdet och yrkandena i besvä
ren har olika innehåll. Detta åskådliggör länsstyrelsen med följande exem
pel.
En fastighet har av fastighetstaxeringsnämnd åsatts taxeringsvärde av
100 000 kr. Den gamle ägaren, dvs. den person som vid taxeringsårets ingång
ägde fastigheten, yrkar i besvär, som inkommit inom den ordinarie besvärs-
tiden, att värdet skall höjas till 150 000 kr. Före besvärstidens utgång säljs
fastigheten och den nye ägaren yrkar, också i rättidigt inkomna besvär, att
det av taxeringsnämnden åsatta värdet skall höjas till 130 000 kr. Taxerings-
intendenten biträder sistnämnda yrkande. Vid sin prövning av målet finner
fastighetsprövningsnämnden att värdet rätteligen skall bestämmas till
140 000 kr. Fråga uppstår nu om fastighetsprövningsnämnden kan åsätta
detta värde med hänsyn till bestämmelserna i den föreslagna nya 161 § TF
jämförd med 86 § TF.
Uttalandet i promemorian (s. 32), att ny ägare får föra processen inom
den ram »som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden», anser läns
styrelsen inte innebära annat än att den nye ägaren inte kan få bifall till
ett yrkande om högre taxeringsvärde än vad den gamle ägaren yrkat eller
150 000 kr., men däremot kan det knappast med en strikt tolkning av be
stämmelserna i 86 § TF ge fastighetsprövningsnämnden rätt att för den nye
ägarens del gå utöver vad han i sina besvär yrkat (och vad taxeringsinten-
denten biträtt) eller 130 000 kr. För den gamle ägarens del kan däremot
något formellt hinder för att höja taxeringsvärdet till 140 000 kr. inte före
ligga. Enligt länsstyrelsens mening måste det betecknas som otillfredsstäl
lande och ur praktiska synpunkter mycket olyckligt om en sådan strikt tolk
ning av bestämmelserna som den nu anförda skulle kunna ge skilda resultat
för den gamle och den nye ägaren. En komplettering erfordras därför av
Kung!. Maj:ts proposition nr IM år 1969
28
bestämmelserna i den föreslagna 161 § TF, vari hänvisning sker bland annat
till bestämmelserna i 86 § samma förordning. Kompletteringen bör enligt
länsstyrelsens mening ha den innebörden att om såväl tidigare som nuva
rande ägare av fastighet anfört besvär mot fastighetstaxeringsnämnds be
slut, fastighetsprövningsnämnden vid prövning av dessa besvär icke må be
stämma taxeringsvärde till högre men väl till lägre belopp än det lägsta
belopp någondera av dessa parter yrkat.
I samband med frågan om ägares besvärsrätt har frågan om besvärsrätten
för kommun väckts av en remissinstans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län
föreslår slopande av denna besvärsrätt. Länsstyrelsen påpekar att en kom
mun utan att själv inneha viss fastighet likväl anses ha ett så stort ekono
miskt intresse av dennas taxering att kommunen äger rätt att hos fastig-
lietsprövningsnämnd föra talan om ändring i fastigheten åsatt taxerings
värde. Bestämmelsen är en reminiscens från den tid fastighetsskatten var en
objektskatt och hade större betydelse för den kommunala ekonomin än vad
nu i allmänhet är förhållandet. Självfallet skall en kommun äga rätt föra
talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut rörande taxeringsvärde på fas
tigheter, för vilka kommun är ägare. Däremot kan man enligt länsstyrelsens
mening starkt ifrågasätta nödvändigheten av kommunens allmänna be
fogenhet att anföra besvär över andra fastigheter åsatta taxeringsvärden.
Såsom nyss anförts är fastighetsskatten inte längre eu objektskatt utan in
går som ett led i den kommunala inkomstbeskattningen. Är fastighetsskat
ten inte vad man kallar effektiv, dvs. garantibeloppet för fastigheten mot
svaras av ett lika stort s. k. procentavdrag för fastigheten enligt 45 § KL,
inverkar fastighetens värde inte på något sätt på den kommunala ekonomin.
Är fastighetsskatten däremot effektiv — vilket i regel torde vara förhållan
det beträffande s. k. en- och tvåfamilj sfastigheter av annan fastighets ka
raktär — är fastighetsskattens inverkan på den kommunala ekonomin i all
mänhet ringa med hänsyn framför allt till den fortgående stegringen i in
komstskatteunderlaget. Ett bibehållande av den kommunala besvärsrätten
i detta hänseende ter sig därför för länsstyrelsen skäiigen meningslöst och
komplicerar dessutom lagstiftningen bland annat genom särskilda regler för
besvärstid för kommun. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att
nu slopa denna besvärsrätt och kanalisera all det allmännas besvärsrätt till
förste taxeringsintendenten. Eventuellt kan ett slopande av kommunens all
männa besvärsrätt kombineras med en föreskrift av innebörd att förste
taxeringsintendent skall ha skyldighet att om kommun så begär beträffande
viss fastighet, till vilken kommun ej är ägare eller därmed likställd inne
havare, föra talan i fråga om denna fastighet åsatt taxeringsvärde såvitt inte
särskilda skäl talar däremot.
Frågan om underrättelse till ny ägare rörande fastighetstaxerings
nämnds beslut är en fråga som väckt stort intresse vid remissbehandlingen.
Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969
29
Den närmare utformningen av underrättelseförfarandet har därvid blivit föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har dock tillstyrkt förslaget i promemorian. Det bör här erinras om att underrättelseförfaran det även behandlas i ett senare avsnitt under rubriken »Vissa tidsfrister m. m.».
Avsikten med de föreslagna bestämmelserna i 76 a § TK anser fastighets taxering skommittéerna vara att slutlig underrättelse alltid bör tillställas ny agare, som inte erhållit preliminär underrättelse — oavsett om erinringar avgivits eller ej. Detta framgår emellertid inte klart av den föreslagna för fattningstexten, anser kommittéerna.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som i princip ansluter sig till förslaget om nya regler för underrättelseförfarandet, finner det dock i viss mån tvek samt huruvida och i vilken utsträckning reglerna om preliminär underrät telse till även den nye fastighetsägaren i praktiken skall kunna tillämpas av samtliga lokala skattemyndigheter. En underhandskontakt med ett antal fögderichefer inom Stockholms län har visat, att dessa av arbetstekniska skäl inte anser sig kunna säkert räkna med, att det skall bli möjligt att ge nomgående ta fram uppgifter om namn och adress på dem, som efter taxe ringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställd innehavare av de fastig heter besluten avser, inom sådan tid att preliminära underrättelser kan hin na utsandas. Det kan med hänsyn härtill enligt länsstyrelsen ifrågasättas, om inte bestämmelsen om preliminär underrättelse till den nye fastighets ägaren av praktiska skäl bör utgå. Ur de olika synpunkter (framför allt partsintresset) som redovisats i promemorian synes det dock länsstyrelsen mindre tillfredsställande om ny fastighetsägare över huvud taget inte kan påräkna underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i andra fall än som avses i 154 § 1 mom. TF, nämligen i de fall, då erinringar mot pre- liminärt åsatt taxeringsvärde avgetts av förutvarande ägaren eller då fastig- hetstaxeringsnämnd utan att erinringar avgetts beslutat åsätta annat värde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet. I ett mycket betydande antal fall skulle vid en sådan begränsning av under- rätteiseförfarändet gentemot ny fastighetsägare denne inte erhålla något skiiftligt besked om åsatt taxeringsvärde. Länsstyrelsen noterar vidare, att utredningen synbarligen varit medveten om denna problematik, eftersom den i förslaget till en ny paragraf 76 a i TK angivit att preliminär under rättelse, »där så är möjligt», skall av lokal skattemyndighet sändas även till den, vilken efter taxeringsårets ingång visar sig ha blivit ägare eller där med likställd innehavare av den fastighet beslutet avser. Länsstyrelsen för modar att det även finns anledning räkna med en viss aktivitet från den nye fastighetsägarens sida för att få del av fastighetstaxeringsnämndens pre liminära beslut i de fall, då lokal skattemyndighet inte utsänt preliminär underrättelse till den nye ägaren på grund av bristande kännedom om den ne. Länsstyrelsen anser sålunda att övervägande skäl talar för att reglerna
30
om underrättelseförfarandet bör innefatta även preliminär underrättelse —
i den mån så är möjligt ■— till den, som blivit ägare eller därmed jämställd
innehavare av fastighet efter taxeringsårets ingång. Länsstyrelsen vill emel
lertid särskilt understryka, att några mer långtgående krav inte torde kunna
ställas på de lokala skattemyndigheternas arbetsinsats med avseende på ut
rönandet av nytillkomna fastighetsägare efter taxeringsårets ingång, med
hänsyn till dessa myndigheters arbetssituation under den tid då de prelimi
nära underrättelserna skall utsändas.
Lantbruksstyrelsen finner förslaget innebära att nya ägare i högre grad
än gamla blir nödsakade att ta del av den under tre veckor i maj utlagda
fastighetslängden. Styrelsen vill dock inte invända mot förslagen utan förut
sätter att nya ägare på lämpligt sätt via press och radio upplyses om sina
rättigheter och hur dessa säkrast skall tillvaratas.
En begränsning i den föreslagna underrättelseskyldigheten föreslås av
länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Hallands län samt Föreningen
Sveriges fögderichefer.
Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att det skall ankomma på den,
som efter taxeringsårets ingång blivit ny ägare eller innehavare, att själv
begära uppgift om åsatt taxeringsvärde. En undersökning av vilka som efter
taxeringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställda innehavare av fas
tighet kan nämligen befaras komma att medföra en avsevärd arbetsbelast
ning för de lokala skattemyndigheterna.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från den lokala skattemyn
digheten i Kalmar fögderi har framförts betänkligheter mot de lokala skatte
myndigheternas möjlighet att utskicka underrättelser om åsatta taxerings
värden i de fall då ny ägare tillkommit efter taxeringsårets ingång. Sådan
underrättelseplikt borde föreligga endast då den nye ägaren så begär hos
lokal skattemyndighet.
Föreningen Sveriges fögderichefer finner innebörden av bestämmelserna
om underrättelse oklar. Föreningen vill tolka regeln så, att ny ägare efter
hänvändelse till lokal skattemyndighet skall tillställas avskrift av tidigare
utsänd underrättelse. Mot ett sådant förfarande finns inte något att erinra.
Skulle däremot bestämmelsen anses innebära att lokal skattemyndighet med
ledning av inkomna avskrifter av lagfarter och andra handlingar (t. ex.
jämkningsansökningar) skall efterforska nya ägare och deras adresser för
att till dem utsända manuellt framställda underrättelser, måste föreningen
bestämt avstyrka författningsförsiaget. Detta skulle nämligen medföra så
dana konsekvenser ur arbetssynpunkt, att lokal skattemyndighet med nu
varande knappa personaltilldelning inte skulle kunna bemästra den nya ar
betsuppgiften på ett tillfredsställande sätt. Det bör härvid observeras, att
myndigheten under den tid som avses har sin högsta arbetsbelastning på
grund av arbetet med den årliga taxeringen. Härtill kommer att bestämmel
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
31
sen, om den ges en sådan räckvidd, skulle medföra en viss diskriminering av nytillträdande fastighetsägare på landet, vilka även om lagfart söks inom den i lagfart sförordningen stipulerade halvårsgränsen, kanske i flertalet fall inte skulle nås av underrättelse innan besvärstidens utgång. Även för nytillträ dande fastighetsägare i stad, där tremånadersgräns gäller, skulle föreslaget underrättelseförfarande bli otillräckligt. Med samma styrka kan även den in vändningen göras att, i fråga om byggnad på annans mark, ny ägare endast efter särskild anmälan till lokal skattemyndighet skulle kunna erhålla så dan underrättelse. Föreningen vill därför bestämt förorda att bestämmel serna i 76 a § TK ges en sådan utformning, att därav klart framgår att un derrättelse till ny ägare skall utsändas endast i de fall denne har gjort fram ställning därom hos lokal skattemyndighet. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Hallands län.
Underrättelse till den nye ägaren om såväl preliminärt som slutligt beslut förordar Sveriges fastighetsägareförbund som en följd av den ökade besvärs- rätten. Däremot godtar förbundet att man på grund av de praktiska svå righeterna avstår från att utsända slutliga rekommenderade underrättelser till samtliga skattskyldiga.
Beträffande innehållet i de anvisningar om det nya underrättelse förfarandet, som det enligt promemorian bör ankomma på riksskattenämn den att utfärda, uttalar riksskattenämnden redan nu, att det synes lämpligt att i anvisningarna intas föreskrift om att taxeringsiniendenterna i sina besvär och yttranden bör erinra motparten om att i förekommande fall upplysning bör lämnas om ny ägares namn och adress. Samma förslag fram förs av länsstyrelsen i Malmöhus län.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1A7 år 1969
Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m.
Formen för taxeringsintendents överklagande
Nuvarande ordning
Förste taxeringsintendentens allmänna åligganden vid inkomst- och för- mögenhetstaxeringen regleras i 17 § TF. Enligt denna skall taxeringsinten- denten bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxe ringarna blir likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfatt ning granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt. För utredning i taxeringsfrågor som kräver särskild sakkunskap kan taxeringsintendenten anlita sakkun nig. Vidare kan taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledamot i taxeringsnämnd för att få upplysningar. Motsvarande regler gäller för
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
den allmänna fastighetstaxeringen genom hänvisning i 172 § till 17 §. Vi
dare anges i 147 § andra stycket att förste taxeringsintendenten har att
övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens
arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.
Vid den allmänna fastighetstaxeringen äger taxeringsintendent genom
framställning om åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med
skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig fastighets
taxering, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första
stycket och 163 § 2 mom.).
Promemorian
I promemorian erinras om att 1955 års taxeringssakkunniga ansåg (SOU
1955:51 s. 222) att taxeringsintendent borde kunna överklaga fastighets
taxeringsnämnds beslut på ett mera formlöst sätt än andra parter vid den
allmänna fastighetstaxeringen. Han borde liksom tidigare kunna ta initia
tiv till ändring genom formlös framställning, vilken i förekommande fall
borde kunna avse flera fastigheter eller grupper av fastigheter samtidigt.
Skälet till de sakkunnigas ställningstagande torde ha varit att taxerings
intendenten i vissa fall vid den allmänna fastighetstaxeringen kan nödgas
att på eu och samma grund yrka ändring för ett stort antal fastigheter. Av
uppgifter inhämtade från länsstyrelserna framgår emellertid, heter det vi
dare i promemorian, att mängdframställningar i sakfrågor endast förekom
i tre fall i samband med 1965 års allmänna fastighetstaxering. Även för så
dana framställningar gäller dock att yrkandena — även om de har samma
grund •—■ måste individualiseras och anges för varje fastighet.
Det har enligt promemorian förekommit att taxeringsintendent fått göra
mängdframställningar hos fastighetsprövningsnämnden om ändringar av
formell karaktär. Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen inkom ett
mycket stort antal dylika yrkanden beträffande längdföringsfel som avsåg
fastigheter på ofri grund. I promemorian hänvisas till en närmare specifika
tion av besvär som anförts till 1965 års fastighetstaxering upptagen i tablå
form. Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1.
Enligt promemorian synes skäl inte föreligga för att taxeringsintenden
ten i fortsättningen skall ha särskild ställning jämfört med andra besvärs-
parter. Han måste individualisera sina yrkanden för varje taxering han vill
överklaga och hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den
utgör underlag för meningsfylld kommunikation.
Av praktiska skäl bör, framhålls det vidare i promemorian, taxerings
intendent givetvis även hädanefter få disponera längre tid för överklagan
de av fastighetsnämnds beslut än andra parter. Om han finner nödvändigt
att inkomma med besvär på samma grund för ett stort antal fastigheter,
bör han kunna ange sina yrkanden och grunderna för dessa i förenklad,
skriftlig form. Mängdbesvär bör han kunna delge berörda fastighetsägare
exempelvis i form av kopior av en och samma besvärsskrift.
Taxeringsintendent sägs i enlighet med här återgivna synpunkter i lik
het med andra besvärsparter böra överklaga fastighetstaxeringsnämnds be
slut genom besvär och inte som nu genom framställning. Därför föreslås i
promemorian att vad som sägs i 131 § 2 mom. andra stycket, 158 § första
stycket, ltil § och 162 § första stycket, 163 § 2 mom. och 164 § 2 mom. TF
om taxeringsintendents rätt att göra framställning till fastighetsprövnings-
nämnd utgår och ersätts i förslagets 131 § 2 mom., 158 § 1, 2 och 3 inom.,
160 § och 164 § 2 mom. med rätt att anföra besvär.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att taxeringsintendents rätt till
särskild framställning ersätts med en vanlig besvärsrätt.
Kammarrätten anser det tillfredsställande att taxeringsintendenten i fort
sättningen måste framställa sina yrkanden individualiserade. Då fråga är
om en mängd likartade besvär bör besvärsskrifterna dock kunna göras
summariska.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att intendenten enligt
promemorian måste individualisera sina yrkanden för varje taxering och
att hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör un
derlag för meningsfylld kommunikation. Härmed torde enligt länsstyrelsen
avses, att intendenten inte skall äga anföra reservationsbesvär eller att re-
servationsbesvären i vart fall skall ha slutligt utvecklats senast vid utgången
av intendentens besvärstid. Detta framgår dock inte av ordalagen i den
föreslagna författningstexten, anser länsstyrelsen.
Kungl. Maj. ts proposition nr ik7 år 1969
33
Granskningsskyldigheten
Nuvarande ordning
Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till
länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll
granskas, varpå taxeringsintendenten gör framställningar hos fastighets-
prövningsnämnden med yrkande om erforderliga ändringar (158 § första
stycket TF'). Där så anses erforderligt äger länsstyrelsen kalla ordförande
eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig för
meddelande av upplysningar (158 § andra stycket). Enligt 172 § 1) jämförd
med 17 § tredje stycket äger taxeringsintendent när så finns erforderligt
kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att
av denne erhålla upplysningar.
3 Bihang till riksdagens protokoll
1 samt. Nr 147
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Promemorian
Reglerna i nuvarande 158 § första stycket TF om granskning av de taxe
ringar som åsatts av fastighetstaxeringsnämnderna kvarstår från den pe
riod, då fastighetsprövningsnämnden alltjämt var en taxerande myndighet
och inte en dömande instans, som den nu är, framhålls det i promemorian.
Enligt denna paragraf skall sålunda granskningen av taxeringarna till viss
del ankomma på länsstyrelsen. Skillnaden mellan fastighetsprövnings
nämnden som taxerande instans och länsstyrelsen som granskande myn
dighet torde vid tiden för bestämmelsens tillkomst inte ha varit stor.
I den utredning taxeringsintendent har att förebringa såsom part får han
således vid den allmänna fastighetstaxeringen hjälp med granskningsarbe-
tet av länsstyrelsen i motsats till vad fallet är vid den årliga taxeringen.
Det synes enligt promemorian inte lämpligt att länsstyrelsen, där lands-
kamreraren både är chef för taxeringssektionen och ordförande i fastighets
prövningsnämnden, bistår taxeringsintendenten i det granskningsarbete som
denne i egenskap av part hos fastighetsprövningsnämnden har att utföra.
Vad som är föreskrivet om länsstyrelsens medverkan bör därför utgå.
Såsom nämnts har länsstyrelsen enligt gällande författning rätt att där
så anses erforderligt kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxerings-
nämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna perso
ner alt under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplys
ningar (158 § andra stycket TF). Med hänsyn till vad nyss sagts om att
det inte kan anses lämpligt att länsstyrelsen bistår taxeringsintendent i
hans granskningsarbete föreslås att bestämmelsen slopas.
Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § TF föreligger, såsom också nämnts i
det föregående, möjlighet för taxeringsintendent att inkalla ordförande och
annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd för att erhålla upplysningar un
der taxeringsarbetet. Enligt promemorian kan han emellertid ha behov av
att under taxeringsarbetet liksom annars under sitt arbete med den all
männa fastighetstaxeringen få upplysningar även av andra i fastighetsvär
dering kunniga och erfarna personer. Den betydelsefulla ställning fastig-
hetstaxeringsombuden intar vid värdesättningen av fastigheterna i fastig
hetstaxeringsnämnderna motiverar att han bör kunna inkalla även ombud
för upplysningar. Föreskrift härom bör enligt promemorian införas i 147 §,
dit nyssnämnda bestämmelse i 172 § 1) sägs böra flyttas.
Det erinras i sammanhanget om vad bevillningsutskottet anförde i sam
band med att riksdagen antog den åsyftade föreskriften för den årliga taxe
ringen i 17 § TF (BeU 1956: 56 s. 105). Utskottet uttalade.
Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordfö
rande eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upp
lysningar vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet
begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas
onödiga kostnader. Del normala förfaringssättet bör vara att vederbörande
35
anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestäm melsen inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsför- hållande till taxeringsintendenten.
I 158 § första stycket TF finns angivet vilka handlingar som bör omfattas av taxeringsintendents och — hittills — länsstyrelses granskningsskyldig- het. Emellertid finns utöver de omnämnda handlingarna ett flertal andra som av naturliga skäl bör granskas av taxeringsintendent, såsom kontroll längder, markvärdekartor, fastighetstaxeringsavier in. in. Det synes enligt promemorian därför inte föreligga skäl att särskilt utpeka de nu i 158 § an givna handlingarna (fastighetslängder och protokoll) såsom föremål för granskning. Bestämmelsen bör alltså utgå.
Remissyttrandena
Vad i dessa hänseenden föreslagits i promemorian har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
För den lagtekniska utformningen vill länsstyrelsen i Skaraborgs län dock sätta vissa frågetecken. Beträffande den årliga taxeringen finns de grund läggande bestämmelserna om förste taxeringsintendentens uppgifter och be fogenheter i 17 § TF, intagen under andra avdelningen, kapitel I. »Om taxe- ringsorganisationen». 1 fråga om allmän fastighetstaxering finns i tredje av delningen av samma förordning kapitel VIII. »Gemensamma bestämmelser»
172 § en hänvisning till 17 §. I promemorian föreslås nu att hänvisningen till
17 § skall flyttas från 172 § till 147 § som ingår i tredje avdelningens kapitel IV. »Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. in.» och komplette ras med föreskrifter om rätt för förste taxeringsintendent att inkalla fastig- hetstaxeringsombud och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer för att erhålla upplysningar. Mot sistnämnda komplettering har länsstyrelsen i och för sig intet att erinra. Med hänsyn till de allmänna be fogenheter den föreslagna hänvisningen jämte därtill hörande komplettering ger åt förste taxeringsintendenten inte endast under tiden för fastighetstaxe ringsnämndernas verksamhet utan även under tiden därefter anser läns styrelsen det olämpligt att dessa bestämmelser införs i 147 §. I stället bör enligt länsstyrelsen, för att uppnå likformighet med reglerna vid den årliga taxeringen, under tredje avdelningens kapitel I. »Om taxeringsorganisatio- nen» intagas en ny paragraf, benämnd 135 b §, med i huvudsak samma inne håll som 17 § och med den komplettering som erfordras för den allmänna fastighetstaxeringen. Skulle detta inte anses lämpligt bör hänvisningen till
17 § enligt länsstyrelsens mening stå kvar i 172 §, eventuellt med eu komplet tering att vad som i 17 § är stadgat om rätt för förste taxeringsintendent att kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd vid allmän fastig hetstaxering bör gälla fastighetstaxeringsombud samt ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i prövningsdistriktet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
Vissa tidsfrister in. in.
Nuvarande ordning
Enligt 152 § andra stycket TF skall fastighetstaxeringsnämndens prelimi
nära beslut om taxeringsvärden föreligga färdigt senast den 25 januari un
der taxeringsåret. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall
av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret under
rättas om den taxering och de delvärden för fastigheten som preliminärt be
stämts. 1 underrättelsen skall upplysas bl. a. att ägaren senast den 10 mars
äger till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avge skriftliga erinringar
över det preliminära beslutet (152 § tredje stycket).
Ifyllda underrättelseblanketter och stomme till fastighetslängd framställs
datamässigt av länsstyrelsen, som skall till lokal skattemyndighet överlämna
blanketterna senast den 10 februari (68 § andra stycket TK) och stommen
senast den 20 februari (73 § tredje stycket). Stomme till fastighetslängd
skall under tio dagar före den 10 mars viss angiven tid på dagen hållas till
gänglig på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse om utläggningen
av stommen skall utfärdas av lokal skattemyndighet efter samråd med ord
förande i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari (152 § fjärde
stycket TF).
Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25
mars (152 § första stycket TF). Har ägare avgett erinringar eller har fastig-
hetstaxeringsnämnden, utan alt erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet
annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det
preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande under
rätta ägaren om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxerings-
nämnden slutligt bestämt (154 § 1 mom.).
Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift under minst
14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret offentligen framläggas inom
kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 § 3 mom. TF och
76 § 2 mom. tredje stycket TK).
Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall inges eller insändas
till prövningsnämndens kansli och skall såvitt gäller besvär som anförts av
ägare och kommun vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret
(163 § 1 mom. TF). Någon sista dag har inte stadgats för taxeringsinten-
dents framställning till fastighetsprövningsnämnd med yrkande om ändring
i fastighetstaxeringsnämnds beslut (jfr 163 § 2 mom.).
Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 okto
ber under taxeringsåret (160 § 1 mom. TF).
Enligt 69 § 4 mom. andra stycket TF skall underrättelse om avvikelse från
självdeklaration vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen tillställas den
37
skattskyldige i rekommenderat brev eller, om underrättelsen därvid ej når den skattskyldige, genom delgivning genom posten (av polisen om delgiv- ning genom posten ej lyckas). Sådan underrättelse skall vara utsänd av taxe ringsnämnd före utgången av juni månad under taxeringsåret (jfr 71 § förs ta stycket). Besvär över taxeringsnämnds beslut skall ha anförts av enskild senast den 15 augusti och av kommun senast före utgången av september månad under taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid utgår inte förrän vid utgången av april året efter taxeringsåret (76 §). Har skattskyl dig inte senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om av vikelse från självdeklaration får han anföra extraordinära besvär, varvid besvärstiden i normalfallet utgår vid utgången av året efter taxeringsåret (99 §).
Kungl. Maj.ts proposition nr t'i7 år 1969
Promemorian
Underrättelse om slutlig taxering
Departementschefen uttalade i prop. 1956: 150 (s. 350) att underrättelser om slutliga beslut vid fastighetstaxeringen inte var avsedda att innebära an nat än eu serviceåtgärd från myndigheternas sida. I prop. 1969:96 (s. 27) har understrukits att detta uttalande inte får tolkas så att ordföranden skul le sakna skyldighet att utsända sådana underrättelser utan att uttalandet avsåg underrättelsernas betydelse för fastighetsägarnas besvärsrätt. Utebli ven underrättelse, förklarade departementschefen i sistnämnda proposition, medför nämligen inte alt ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom del givning av det slutliga beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighets- längden.
Det är alltså fastighetslängdens utläggning under 14 dagar före den 15 maj som är utgångspunkt för den tid under vilken besvär kan anföras till fastig- hetsprövningsnämnden. Eftersom tiden för besvär till fastighetsprövnings- nämnden för enskilda och kommuner går ut senast den 15 maj har denna tid kunnat vara mycket knapp.
1 den promemoria med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen (Stencil Fi 1969:3), vilken låg till grund för prop. 1969: 96, underströks vikten av att underrättelser om slutliga beslut om fastighetstaxering på sätt är föreskrivet i 154 § 1 mom. TF utsänds till ägare. I nyssnämnda promemoria anfördes bl. a. (s. 26).
Numera har utvecklingen gått därhän, att ett stort antal fastighetsägare (-innehavare) är bosatta på andra orter än där deras fastigheter är belägna. De har därigenom begränsade möjligheter att själva ta del av utlagd fastig- hetslängd, vilket i en del fall kan leda till rättsförluster. Det får med hänsyn härtill anses rättvist att i vart fall de fastighetsägare (-innehavare), som gjort erinringar med anledning av fastighetstaxeringsnämnds preliminära beslut, får underrättelse om nämndens ändrade beslut.
38
De grundläggande skillnader som sålunda föreligger mellan bestämmel
serna för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan,
och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade
av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom per
sonlig delgivning underrätta samtliga fastighetsägare om de taxeringar som
åsatts deras fastigheter.
Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta
besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fas-
tighetslängderna utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rätts
säkerhet — talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighets-
taxeringsnämnds beslut och om besvär till fastighetsprövningsnämnden änd
ras att i möjlig utsträckning överensstämma med motsvarande regler för in
komst- och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde enligt promemorian
sålunda samtliga berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxe-
ringsnämndens beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande fak
torer som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighets
prövningsnämnden borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgiv
ning av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde
få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande.
Emellertid torde, heter det vidare i promemorian, eu sådan omläggning
av förfarandet inte kunna realiseras vid 1970 års allmänna fastighetstaxe
ring. I första hand skulle då ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering
utsändas genom rekommenderade försändelser och på samma sätt skulle
underrättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca
100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt
skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighets
prövningsnämnden in. m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara ut
gångspunkt för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att
mjuka upp besvär sreglerna.
Enligt 152 § tredje stycket TF skall, såsom nämnts, underrättelse om pre
liminärt taxeringsbeslut lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret.
Däremot har inte föreskrivits någon senaste tidpunkt för att tillsända ägare
underrättelse om slutligt beslut. I viss mån har tiden för utsändande av
dessa underrättelser emellertid kunnat anknytas till den sista dagen, den
25 mars, för fastighetstaxeringsnämndens arbete och till den dag, den 31
mars, då ordförande i fastighetstaxeringsnämnden skall sända in nämn
dens handlingar till länsstyrelsen.
Det har numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas datacentraler
maskinellt framställa även underrättelseblanketter, ifyllda med uppgifter
om fastighetstaxeringsnämndernas slutliga beslut. Det måste därför, sägs
det i promemorian, anses ändamålsenligt att samma tillvägagångssätt till-
lämpas för att underrätta ägarna om de slutliga besluten som i fråga om
de preliminära besluten. Det bör då åvila lokal skattemyndighet i stället
Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1969
39
för fastighetstaxeringsnämndens ordförande att tillsända ägarna de ifyllda underrättelserna om de slutliga besluten. Härigenom förenklas förfarandet och sparas tid.
Lokal skattemjmdighet bör ha utsänt underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj.
P. g. a. det anförda förordas i promemorian att i 154 § 1 mom. TF före skrivs att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de del värden som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt samt att ifråga varande underrättelser skall skickas senast den 5 maj under taxeringsåret.
Senaste tidpunkter för besvär
I fall sista dagen för utsändandet av underrättelser om slutliga beslut till ägare blir den 5 maj, bör enligt promemorian förskjutning ske även av sista dagen för besvär till fastighetsprövningsnämnden, som enligt gällande bestämmelser är den 15 maj för ägare och kommuner. Ägarna bör således ges tillräcklig tid för sina ställningstaganden genom att tiden för besvär hos fastighetsprövningsnämnden för deras del utsträcks fram till utgången av maj månad under taxeringsåret.
Vad gäller senaste tidpunkt för anförande av besvär av kommun resp. taxeringsintendent anförs följande i promemorian.
Kommun delges besluten angående fastighetstaxeringarna inom sitt om råde genom att lokal skattemyndighet tillställer kommunen en avskrift av faslighetslängden för offentlig utläggning viss tid under maj månad (jfr
76 § 2 mom. tredje stycket TK). Därefter behåller kommunen avskriften. För att inte den tid skall bli för kort som står till kommunens förfogande för egen granskning av längden bör besvärstiden för kommun utsträckas till utgången av juni månad under taxeringsåret.
Enligt gällande bestämmelser är taxeringsintendent oförhindrad att in komma med yrkande hos fastighetsprövningsnämnden intill sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete, vilken är den 31 oktober under taxeringsåret (jfr 160 § 1 mom. TF). I praktiken torde dock det helt över vägande antalet intendentsyrkanden ha kommit in före utgången av sep tember månad.
I det följande kommer att redovisas ett förslag i promemorian att sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete förskjuts till den 15 decem ber under taxeringsåret. För att nämnden skall kunna bedriva sitt arbete rationellt och ges tillräcklig tid för överväganden av mål i vilka taxerings intendent inkommit med besvär bör enligt promemorian en senaste tid punkt anges för intendentsyrkanden. Det förordas att den 15 november under taxeringsåret bestäms såsom sådan sista tidpunkt. Härigenom bibe hålls längden av taxeringsintendents besvärstid oförändrad.
I enlighet med det sagda föreslås i promemorian att tidsfristerna i 163 §
Kungl. Maj:ts proposition nr 1-^7 år 1969
40
1 och 2 inom. TF för överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut ut
går och att följande frister för besvär ti!! fastighetsprövningsnämnden före
skrivs i 158 § 2 inom., nämligen för
ägare till utgången av maj månad,
kommun till utgången av juni månad och
taxeringsintendent t. o. in. den 15 november, allt under taxeringsåret.
Taxeringsintendent bör enligt promemorian inte ha rätt att anföra besvär
hos fastighetsprövningsnämnden i fråga om taxering som nämnden prövat
med hänsyn till tidigare anförda besvär. En regel av denna innebörd före
slås i 158 § 2 mom. TF.
Tid för utläggande av fastigheislängd
Behov sägs enligt promemorian alltjämt föreligga för offentligt utläg
gande av fastighetslängderna med slutliga beslutet. En anledning härtill är
att fastighetsägarna genom längden skall kunna få information om bl. a.
faktorer, koder och anteckningar som gjorts i fråga om deras fastigheter.
Uppgifter i dessa hänseenden utgör ofta grunder för värdesättningen men
uppgifterna framgår inte av underrättelserna om taxeringen. Ett annat skäl
är att ägarna genom studium av fastighetslängden får möjlighet att jäm
föra den egna taxeringen med taxeringar av liknande fastigheter.
Tiden för utläggning av fastighetslängd är i 154 § 3 mom. TF bestämd
till minst 14 dagar före den 15 maj, vilket enligt nu gällande bestämmelser
är sista dagen för ägarnas besvär till fastighetsprövningsnämnden. Efter
som här förordats alt sista dagen för sådana besvär förskjuts till utgången
av maj månad under taxeringsåret bör enligt promemorian även tiden för
utläggning av längd förskjutas. Med hänsyn härtill föreslås att 154 § 3
mom. ändras så att fastighetslängden skall vara offentligen utlagd under
minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Remissyttrandena
Underrättelse om slutlig taxering in. in.
Samtliga remissinstanser tillstyrker alt underrättelseskyldigheten över
flyttas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande till den lokala skatte
myndigheten. Även förslaget atl bestämma senaste dagen för utsändandet
till den 5 maj har i allmänhet lämnats utan erinran.
En begränsning i tiden beträffande utsändande av underrättelse till ny
ägare förordas dock av riksskattenämnden, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus
och Skaraborgs län samt fastighetstaxeringskommittéerna.
Riksskattenämnden föreslår sålunda att underrättelse om fastighetstaxe
ringsnämnds beslut utsänds till dem, som före utgången av tiden för an
förandet av ordinära besvär visar sig ha blivit ägare till fastighet. En sådan
41
tidsbegränsning anser nämnden bör intas i den föreslagna 76 a § TK. Sam ma tidpunkt föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län.
Fastighetstaxeringskommittéerna
anser, med hänsyn till att tidpunkten
lör utsändande av sådan underrättelse generellt satts till den 5 maj, att skyldighet for underrättelse till ny ägare hör föreligga endast när lokal skattemyndighet erhållit meddelande om ägarförändring före nämnda tid punkt.
CMJ finner det oklart om lokal skattemyndighets skyldighet att sända un derrättelse till ny ägare enligt 76 a § TK skall ske endast inom i 152 § och 154 § 1 mom- TF angivna tidpunkter eller om den skall tillämpas under en längre tidrymd. CFU vill dock av motiven i departementspromemorian ut- lasa att avsikten med bestämmelsen i 76 a § skulle vara, att den skulle till- lämpas under hela den ordinarie besvärstiden, således 1. o. in. maj månads utgång. CbU föreslår därför att 76 a § kompletteras med bestämmelse om när lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse till ny ägaie upphör. Skyldigheten att sända underrättelse bör enligt CFU be gränsas till att omfatta ny ägare, som kommit till lokala skattemyndighe tens kännedom före april månads utgång. Lokala skattemyndigheten hinner då sända underrättelse inom den i 154 g 1 inom. TF fastställda tiden, 5 mai taxeringsåret.
Lansstyrelsen i Skaraborgs län anser alt underrättelseplikten bör begrän sas till den som enligt uppgift, som inkommer till den lokala skattemyndig heten senast den 1 maj under taxeringsåret, blivit ny ägare. Vidare föreslår länsstyrelsen, som avstyrkt förlängning av besvärstiden för ägare och kom mun, att senaste dagen för underrättelsen bestäms till den 25 april. Detta är enligt länsstyrelsens mening möjligt, eftersom antalet erinringar mot de preliminär besluten brukar vara relativt lågt och arbetsbördan hos de lokala skattemyndigheterna, när de får in fastighetstaxeringsnämndernas hand lingar, ännu ej är så stor som i maj.
Frågan om utvidgning av underrättelseplikten har varit föremål för uppmärksamhet i åtskilliga remissyttranden. Den i promemorian intagna lestriktiva inställningen delas av flertalet remissinstanser.
Lantbrukets skattedelegation finner det särskilt viktigt att det hittills varande underrättelseförfarandet fungerar tillfredsställande, så att utläg gandet av fastighet slängderna för flertalet fastighetsägare praktiskt sett blir utan avgörande betydelse för besvärs anförande. Detta förutsätter emeller tid att, nar fastighetsägaren är bosatt på annan ort, den fasta bostadsadres sen blir noterad så att inte underrättelsen som ofta hittills skett sänds un der den aktuella fastighetens adress. De lokala skattemyndigheterna borde enligt delegationen numera ha sådana tekniska resurser att fastighetsägare endast i undantagsfall behöver bli utan underrättelse om fastighetstaxerings nämndernas preliminära och slutliga beslut.
Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1!)69
42
En utvidgning av underrättelseplikten i olika hänseenden förordas där
emot av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Västmanlands
län, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sve
riges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hant
verks- och industriorganisation.
Av dessa remissinstanser begränsar sig kammarrätten och riksskatte
nämnden till att föreslå skyldighet att sända underrättelse i reko m m e n-
d e r a t brev.
Kammarrätten uppmärksammar att underrättelse om slutlig taxering
föreslås skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse
ej kommer skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kan kontrolleras,
medför detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten finner detta högst otill
fredsställande. I olyckliga fall kan det hända att den skattskyldige inte er
håller underrättelse vare sig om preliminär eller slutlig taxering. Att hän
visa den skattskyldige till fastighetslängden löser inte problemet, eftersom
den skatt skyldige vid nuvarande förhållanden kan ha stora svårigheter att
ta del av längderna, vilka tillhandahålls på viss bestämd plats i den kommun
där fastigheten är belägen. Det torde vara praktiskt omöjligt att sända un
derrättelse om preliminärt beslut i rekommenderat brev. Däremot anser
kammarrätten svårigheterna att sända underrättelse om slutlig taxering i
de fall, där underrättelse därom skall sändas, inte vara oöverkomliga. En
skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör
enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär
i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 § TF. Kammarrätten med
ger att ett sådant förfarande medför avsevärt merarbete för myndigheterna
men anser att vid vägande av ett sådant merarbete mot rättssäkerheten bör
hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten understryker i detta
sammanhang att till skillnad mot vad som nu gäller vid inkomsttaxerings-
processen, underrättelser inte behöver vara undertecknade för att anses till
fyllest. Detta med hänsyn till att underrättelserna avses skola framställas
maskinellt ifyllda.
Riksskattenämnden förordar att de slutliga besluten, som beräknas utgå
till ca 100
000 fastighetsägare, utsänds till fastighetsägarna i rekommende
rade brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar bör, där så lämpli
gen kan ske, underrättelsen delges fastighetsägaren på det sätt som anges i
54 § TF.
De praktiska svårigheterna för en generell underrättelseplikt har ifråga
satts av Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Svenska bankföreningen finner att de nuvarande reglerna om besvärsrätt
inte ger fastighetsägarna tillfredsställande möjligheter att bevaka sin rätt.
Målet bör enligt föreningen vara att skapa en ordning, där fastighetstaxe-
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1969
43
ringsnämndernas beslut om slutlig taxering delges varje berörd fastighets ägare. Vidare bör tiden för anförande av besvär anknytas till delgivningen av taxermgsbeskeden i stället för till utläggandet av fastighetslängden. Med anledning av uttalandet i departementspromemorian, att det inte torde vara möjligt att redan till 1970 års allmänna fastighetstaxering genom fora en omläggning av underrättelseförfarandet enligt sålunda angivna riktlinjer, säger sig bankföreningen ha svårt att bedöma, om avgörande hinder däremot verkligen föreligger.
Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det beklagligt att det inte ansetts möjligt att redan nu införa en helt tillfredsställande ordning, inne bärande att alla berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxe- ringsnämndens slutliga beslut med uppgift om de för taxeringen grundläg gande faktorer som införes i fastighetstaxeringslängden och att tiden för anförande av besvär knyts till delgivningen av dessa besked. Som skäl för en mer begränsad reform inför 1970 års taxering — vilken i sig tveklöst in nebar förbättringar — anförs i promemorian de »avsevärda praktiska svå righeter» detta skulle medföra samt att »sannolikt högst betydande för skjutningar av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden m. in.» skulle bli nödvändiga. I avsaknad av en mer detaljerad redovisning i dessa hänseenden har riksförbundet svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa skäl är bärande.
Sveriges industriförbund uttalar att det hade varit önskvärt att samtliga fastighetsägaie kunnat erhålla skriftlig underrättelse om fastighetstaxe- ringsnämndens beslut i rekommenderad försändelse. Enligt vad som anförs i promemorian är ett sådant förfarande vid 1970 års allmänna fastighets taxering inte möjligt att genomföra. Det undandrar sig förbundets bedö mande hur därmed förhåller sig. Med hänsyn till den i flera hänseenden ökade betydelse som taxeringsvärdena numera har fått, bör ytterligare un dersökas om en sådan ordning trots allt inte är möjlig att genomföra.
Om så befinnes ej vara fallet, utgår förbundet ifrån att förberedelser omedel bart vidtas så att den önskade ordningen kan tillämpas vid nästkommande allmänna fastighetstaxering. Till dess bör extraordinär besvärsrätt medges den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxerings- nämndens beslut. Detta syfte anser förbundet kunna nås genom en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt. Liknande synpunkter anför Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Ett omedelbart genomförande av ett fullständigt underrättelsesystem för ordas av länsstgrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att samma svårighet att ta del av längden kan uppkomma även för personer bo satta på fastighetsorten. För att undvika rättsförluster och som ren service åtgärd bör underrättelse i rekommenderad försändelse tillställas de skatt skyldiga med samma rättsverkan som underrättelserna vid inkomsttaxe-
44
ringen. Länsstyrelsen anser att denna reform bör genomföras redan vid 1970
års allmänna fastighetstaxering. Underrättelsen bör expedieras av veder
börande lokala skattemyndighet, som även bestyrker riktigheten av de läm
nade uppgifterna.
Fråga om underrättelsens innehåll har tagits upp av Svenska
bankföreningen. För att den skattskyldige skall få tillräckligt underlag för
sitt ställningstagande i besvärsfrågan bör enligt bankföreningens mening
i taxeringsbeskedet lämnas uppgift inte endast om det åsatta taxerings
värdet, utan också om de koder, arealredovisningar och andra för taxeringen
grundläggande faktorer som nu införs i fastighetslängden. Det är en be
tänklig brist att upplysning om dessa faktorer inte ges i de underrättelser
som f. n. sänds ut, anser bankföreningen. Detta innebär nämligen i prak
tiken att den skattskyldige lämnas i okunnighet om motiveringen för fas-
tighetstaxeringsnämndens beslut. Svenska försäkringsbolags riksförbund
har anfört liknande synpunkter.
I detta sammanhang har fråga om översändande av deklara
tioner från fastighetstaxeringsnämnden till länsstyrelsen tagits upp av
CFU. Med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för utsändande av under
rättelser enligt 154 § 1 mom. TF anser CFU att även punkt 4 i 135 a § TF
bör ändras. Lokal skattemyndighet måste beredas tillfälle att i deklaratio
nerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom torde
lokal skattemyndighet behöva tillgång till deklarationsmaterialet vid sin
granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU föreslår därför att se
naste tidpunkten för översändande av deklarationer bestäms till den 15
maj och att bestämmelsen härom utformas efter förebild av 71 § andra
stycket TF.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1-17 år 1969
Senaste tidpunkter för besvär
I fråga om ägares besvärstid har den föreslagna förlängningen god
tagits av samtliga remissinstanser utom tre som önskar ytterligare förläng
ning och en som avstyrker varje förlängning.
En förlängning till den 15 juni föreslår länsstyrelsen i Hallands län som
i det följande föreslår samma tid för kommun. Samtidigt bör tidsbestäm
melserna avfattas så att tidsbegränsningen kommer att gälla även arrenda-
tor och »annan» innehavare.
Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker visserligen i och för sig
att besvärstiden utsträcks men finner ej heller att tillräckliga skäl fram
lagts för en åtskillnad på en månad mellan ägare och kommun. Utskottet
förordar därför — bl. a. med hänvisning till rättvisekravet — att kommun
och fastighetsägare i likhet med nuvarande ordning skall ha samma be
svärstid till sitt förfogande. Om beslut ändå fattas i enlighet med prome-
Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969
45
morians förslag, finns enligt utskottets uppfattning anledning alt medge fastighetsägaren rätt tdl anslutningsklander på grunder motsvarande vad som gällei för den allmänna inkomsttaxeringen.
En ytterligare förlängning av ny ägares besvärstid förordas av Lantbru kets skatte delegation. Delegationen påpekar att ny ägare, som köpt fastig heten etter besvärstidens utgång men innan dess att fastighetsprövnings- nämnden avslutat sitt arbete, fortfarande helt saknar möjlighet att besvärs- vägen agera 1 lråga om taxeringsvärde om tidigare ägare inte bevakat be- svarsrätten. Detta finner delegationen otillfredsställande bl. a. med hänsyn till att den tidigare ägaren inför en förestående försäljning kan ha ett annat och motsatt intresse än den tillträdande ägaren. Det vore därför enligt dele gationens uppfattning önskvärt att ny ägare kunde få förlängd besvärsrätt fram till den 15 november, dvs. till den dag då taxeringsintendent enligt förslaget senast skall anföra besvär till fastighetsprövningsnämnden.
Svenska bankföreningen uttalar att målet bör vara att ägaren får ett väl tilltaget rådrum att anföra besvär och att tiden för anförande av besvär anknyts tdl delgivningen av fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut i stället för till utläggandet av fastighetslängden. För den händelse avgöran de hinder häremot föreligger vill bankföreningen livligt tillstyrka förslaget om förlängning av den ordinarie besvärstiden för fastighetsägare.
Bibehållande av den nuvarande besvärstiden för ägare förordas av läns styrelsen i Skaraborgs län. Den föreslagna förskjutningen av besvärstiden för ägare och kommun medför enligt länsstyrelsen en ytterligare arbetsbe lastning på prövningsnämndens kansli under en tid då arbetsbelastningen redan är mycket hög. Under juni månad måste all tillgänglig arbetskraft tas i anspråk för att klara av alla besvärsmål, som enligt gällande före skrifter skall vara avgjorda av prövningsnämnden senast den 30 juni året efter taxeringsåret. Om den föreslagna tidsförskjutningen genomförs före ligger risk för att fastighetsbesvären inte hinner kompletteras och remitte ras till fastighetstaxeringsnämndernas ordförande förrän dessa rest bort på semester. Ur arbetssynpunkt är det därför enligt länsstyrelsens mening otill fredsställande med den föreslagna förskjutningen av besvärstiden.
Förlängningen av k o in m uns besvärstid tillstyrks av så gott som samt liga remissorgan.
Svenska kommunförbundet framhåller sålunda att kommunerna, vilka delges besluten om fastighetstaxeringarna genom att lokal skattemyndighet senast den 25 april tillställer kommunens styrelse en avskrift av fastighets längden för offentlig utläggning under viss tid i maj, härigenom får minst en månad till förfogande för egen granskning av längden. Detta innebär enligt förbundet en klar förbättring för deras del i jämförelse med nuva rande förhållanden.
En viss tveksamhet uttalas av Lantbrukets skattedelegation, som anslu-
46
tit sig till den föreslagna utsträckta besvärstiden för kommun. Delegationen
vill nämligen ifrågasätta kommuns behov av längre besvärstid än den som
tillkommer fastighetsägare. Av de statistiska uppgifterna framgår emeller
tid inte i vilken utsträckning kommunerna brukar utnyttja sin besvärsrätt,
varför det enligt delegationen är svårt att ta bestämd ståndpunkt i denna
fråga.
Förslaget att kommun skall ha längre besvärstid än ägare avstyrks av
tre remissinstanser.
Sveriges industriförbund anser tillräckliga skäl inte föreligga att med
ge kommun en månad längre besvärstid än fastighetsägare. Kommunen
har regelmässigt möjlighet att så snart fastighetslängden iordningställts
börja sin granskning. I realiteten torde detta betyda att kommunen i fort
sättningen får någon vecka längre besvärstid än den nu har även om be
svärstiden utgår den 31 maj.
Länsstgrelsen i Hallands län finner det onödigt att laborera med tre olika
besvärstider. Någon olägenhet av att ha samma besvärstid för ägare m. fl.
och för kommun torde inte föreligga. Någon tidsnöd för kommun anser
länsstyrelsen inte behöva uppkomma om man låter besvärstiden för såväl
ägare in. fl. som kommun utgå den 15 juni. I sådant fall kan kommunen i
huvudsak disponera längden under minst fem veckor för eventuell gransk
ning. Bestämmelserna om allmän fastighetstaxering är redan nu så väl för
sedda med föreskrifter om tider då något skall företas eller avslutas etc.
att man är nödsakad alt hålla sig med ett särskilt schema (jfr Skattenytt
8__9/1969 s. 480) för att något så när kunna bemästra situationen. Att yt
terligare utöka antalet tidsangivelser kan länsstyrelsen därför inte förorda.
Diarieföringen blir också enklare med endast en fatalietid för besvär, som
anförs av annan än taxeringsintendent.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt besvärsrätten för kommun,
föreslår bibehållande av den nuvarande besvärstiden. Länsstyrelsen anser
liksom beträffande ägare det inte föreligga några särskilda skäl att fram
flytta besvärstiden. Stomme till fastighetslängd bär ju redan under februari
varit utlagd inom kommunen och den slutliga fastighetslängden skall ju
också under viss tid vara utlagd. Kommun bör under den tid längden varit
framlagd ha haft tillräckliga möjligheter att granska längden.
I fråga om taxeringsintendents besvärstid föreligger bland re
missinstanserna delade meningar. Flertalet remissinstanser tillstyrker för
slaget men åtta remissinstanser finner den föreslagna tiden för lång.
Riksskattenämnden anser att det genom den föreslagna slutdagen för
taxeringsintendentens besvär tillskapas erforderligt utrymme för kommu
nikation med motparten innan besvären avgörs, vilket får anses vara ett
rättssäkerhetskrav.
Lantbrukets skattedelegation finner det självklart att också taxeringsin-
Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969
47
tendenten bör ha viss angiven lid inom vilken besvär senast skall ha an förts. Den föreslagna tidpunkten 15 november kan godtas av delegationen, ehuru den i vissa fall kan innebära att berörd fastighetsägare i praktiken fåi kort tid för påminnelser — i vart fall om dessa skall bygga på mera väsentlig utredning.
De åtta remissinstanser som förordar en kortare besvärstid för taxerings- intendenten är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Skara borgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges industriförbund.
En begränsning Lill den 31 oktober föreslås av länsstyrelserna i Stock holms och Östergötlands län samt Sveriges industriförbund.
Länsstyrelsen i Stockholms län reser allvarliga betänkligheter mot den föreslagna bestämmelsen att medge taxeringsintendent besvärstid ända fram till den 15 november. Detta skulle i praktiken innebära, att fastighetspröv- ningsnämnden för handläggning av ett kanske inte obetydligt antal besvär från. taxeringsintendent, inkomna någon eller några veckor in i november månad, endast skulle disponera någon månad för såväl skriftväxlingsförfa- randet (genom prövningsnämndens kansli) som själva avgörandet i saken.
Erfarenheterna från arbetet med besvärsmålen vid den årliga taxeringen visar, att den därvid disponibla tiden av två månader (maj och juni) efter utgången av taxeringsintendentens besvärstid för handläggning av målen och ärendena åtskilliga gånger blivit allt för knapp med hänsyn till den erforderliga tidsåtgången för genomförandet av skriftväxlingen mellan par terna. Det synes länsstyrelsen som om det i promemorian inte tillräckligt beaktats att de nu föreslagna processreglerna vid allmän fastighetstaxe ring måste medföra en annan och mera tidskrävande insats från pröv ningsnämndens kansli samt att påtagliga svårigheter att på ett tillfreds ställande sätt tillgodose partsintressena kan uppkomma i enskilda fall, om alltför knapp tid står till buds för skriftväxlingen i målet. Länsstyrelsen föreslår därför att den 31 oktober under taxeringsåret blir den senaste dagen för taxeringsintendents besvär. I praktiken torde, såsom framhållits i pro memorian, det övervägande antalet taxeringsintendentsyrkanden ha kom mit in före utgången av september månad, varför en begränsning av taxe ringsintendents besvärstid till den 31 oktober enligt länsstyrelsens mening inte behöver medföra några olägenheter i det praktiska arbetet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att fastighetsägare bör medges skälig tid att inkomma med erinringar mot taxeringsintendentens besvär. Då därjämte ytterligare skriftväxling mellan parterna kan behövas före målets beredande för fastighetsprövningsnämnden, är enligt länsstyrelsens förme nande tiden för skriftväxling och övrig beredning av besvärsmål väl kort.
Sveriges industriförbund anser att möjlighet vidare bör ges till anslut- ningsbesvär i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits be träffande den årliga inkomsttaxeringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
48
En längre gående begränsning av taxeringsintendentens besvärstid till den
15 oktober under taxeringsåret föreslås av fyra länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda att den föreslagna tidpunkten,
den 15 november, ligger för nära den dag, den 15 december, då fastighets-
prövningsnämndens arbete enligt promemorian skall vara avslutat. Den
tid av endast en månad, som här föreligger för kommunicering av taxe
ringsintendentens besvär och för erforderlig skriftväxling mellan parterna
samt för upprättande av föredragningspromemoria och förslag till beslut,
anser länsstyrelsen vara alltför kort. Vid inkomsttaxeringen uppgår motsva
rande tid till två månader eller från den 30 april till den 30 juni. Även denna
tid har ofta visat sig vara i knappaste laget. Liknande synpunkter anför
länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kop
parbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför
menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om
man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla
sig inom.
Slutligen har länsstyrelsen i Västerbottens län i sitt yrkande om tidsbe
gränsning inte angett någon viss senaste dag.
Kungl. Ma j. ts proposition nr 147 år 1969
Tid för utläggande av fastighetslängd in. in.
Den föreslagna förlängningen av tiden för utläggande av fastighetslängd
har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner den föreslagna tiden väl korre
spondera med det tidsschema som föreslagits för arbetets avslutande i fas-
tighetstaxeringsnämnd och för anförande av besvär.
Den extraordinära processen
Nuvarande ordning
Bestämmelserna om extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering
finns intagna i 166 § TF. De grunder som medför särskild besvärsrätt vid
den allmänna fastighetstaxeringen är betydligt färre än motsvarande grun
der för särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Vid
den allmänna fastighetstaxeringen får enligt 166 g ägare och därmed lik
ställd innehavare samt taxeringsintendent anföra besvär i särskild ordning
före utgången av femte året efter taxeringsåret
1. om fastighet uppförts som skattepliktig, fastän den varit undantagen
från skatteplikt, eller sådan egendom taxerats, som inte varit att hänföra till
fastighet enligt 4 § tredje stycket KL,
2. om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten inte bort äga rum,
49
3. om fastighet blivit felaktigt taxerad på grund av felräkning, misskriv ning eller annat uppenbart förbiseende,
4. om underrättelse om preliminär eller slutlig taxering haft felaktigt innehåll.
Rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger sålunda enligt 166 § 1 mom. 1)—3) TF då fel av mera speciell beskaffenhet har uppkommit vid taxeringen. I samtliga fall rör det sig, liksom då fråga är om särskild be- svärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen (100 §), om ändringar som innebär nedsättning av taxering, utom då fastighet p. g. a. felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktigt taxerad. Un der sistnämnda omständigheter kan ägaren eller taxeringsintendenten inom fem år yrka höjning av taxeringen. Motsvarande bestämmelse finns i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen intagen i 100 §.
Motsvarighet till den i 99 § TF (se även 181 § 1 mom.) intagna grunden för särskilda besvär vid den årliga taxeringen, nämligen att skattskyldig inte före viss angiven lid fått underrättelse om avvikelse från självdeklara tion, finns inte vid den allmänna fastighetstaxeringen. Vid allmän fastig hetstaxering gäller som tidigare nämnts, att delgivning av fastighetstaxe- ringsnämndens beslut sker genom offentlig utläggning av fastighetslängd och att besvär till fastighetsprövningsnämnd skall anföras inom viss fast besvärstid. Underrättelserna om fastighetstaxeringsnämndernas beslut är avsedda som serviceåtgärd för fastighetsägarna. Utebliven sådan underrät telse har därför inte någon betydelse såsom grund för extraordinär besvärs- rätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Promemorian
Redan i prop. 1956: 150 (s. 350) uttalade departementschefen att utebli ven underrättelse om preliminär eller slutlig taxering inte borde medföra extraordinär besvärsrätt, såsom riksskattenämnden då i remissyttrande fö reslagit. Departementschefen förklarade att om den skattskyldige inte mot tagit något besked, han borde liksom tidigare begagna möjligheten att ta del av de utlagda längderna. Däremot föreslog departementschefen i propositio nen att — såsom nu föreskrivs i 166 § 1 mom. vid 4) — särskild besvärsrätt skulle föreligga om preliminär eller slutlig underrättelse om taxering haft felaktigt innehåll.
Det erinras i promemorian om att vid den allmänna fastighetstaxeringen inte finns motsvarighet till de i 100 § vid 6) och 7) angivna grunderna för extraordinära besvär vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Dessa sist nämnda grunder hänför sig inte till uppenbara lagstridigheter eller hand- läggningsfel ntan till att taxeringarna blivit för höga p. g. a. att utrednings material helt eller delvis saknats. För att nytt utredningsmaterial enligt des sa bestämmelser skall kunna föranleda extraordinär besvärsrätt vid in-
4 Bihang till riksdagens protokoll 1!)6U. i samt. Nr 147
50
Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år 1069
komst- och förmögenhetstaxeringen fordras att det framstår som ursäktligt
att materialet inte åberopats tidigare och att det medför en väsentligt lägre
taxering än den som åsatts.
Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande
»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»
(SOU 1968: 32) väckte några instanser frågan om en utvidgning av antalet
grunder för extraordinär besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Sålunda föreslogs att sådan rätt skulle införas såväl om underrättelse om
taxering inte kommit ägaren eller därmed likställd innehavare till handa som
vid andra speciella felaktigheter, t. ex. utebliven taxering av fastighet m. in.
Att underrättelse om beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen inte
kommit fastighetsägaren till handa medför, såsom nämnts, enligt rättspraxis
inte särskild besvärsrätt. Det synes inte heller möjligt föreskriva att fastig
hetsägarna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall personligen del
ges besluten om åsatt taxering på sätt som motsvarar föreskriften i 69 § 4
mom. andra stycket TF beträffande den årliga taxeringen. Emellertid före
slås i promemorian, som framgått av den tidigare redogörelsen, den änd
ringen att samtliga underrättelser framställs och expedieras datamässigt,
underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj under taxeringsåret.
Det torde därför, framhålls det vidare, kunna förutsättas att i praktiken det
alldeles övervägande antalet fastighetsägare får del av taxeringsbesluten i
god tid före besvärstidens utgång genom delgivning personligen.
Utebliven underrättelse åberopades såsom skäl för en hel del av de besvär
som anfördes efter den ordinarie besvärstidens utgång år 1965, heter det
vidare i promemorian. I detta samband hänvisas till en specifikation av be
svär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering som kommit in efter den ordi
narie besvärstidens utgång. Specifikationen torde få bifogas statsrådsproto
kollet i detta ärende som bilaga 2. Det förekom bland dessa besvär sådana
där fastighetsägaren inte fått underrättelse om vare sig preliminär eller slut
lig taxering. Vidare har förekommit att fastighetsägare avgett erinringar
över preliminära beslut men ändå inte fått besked om den slutliga taxering
en, trots att det preliminära beslutet ändrats.
Den bristande personliga delgivningen enligt promemorian kan medföra
rättsförluster i de fall då fastighetsägaren är bosatt på annan ort än där fas
tigheten är belägen. Fastighetsägaren har därvid begränsad möjlighet att
själv ta del av den utlagda fastighetslängden.
Med hänsyn till den ökade betydelse fastighetstaxeringen numera fått för
beskattningen — särskilt villabeskattningen — och till det förhållandet att
taxeringen i det alldeles övervägande antalet fall inte omprövas under en så
lång tid som den löpande taxeringsperioden utgör (normalt fem år) synes
det enligt promemorian rimligt att allmänt vidga möjligheterna att anföra
extraordinära besvär.
Det sägs således vara befogat att införa en bestämmelse liknande den i
51
100 § vid 7) TF, varigenom ägare och därmed likställd innehavare av fastig het får möjlighet att i särskild ordning anföra besvär över fastighetstaxe- ringsnämnds beslut om eljest sådana omständigheter föreligger som bör för anleda väsentligt annorlunda taxering.
Grund för extraordinära besvär enligt denna punkt bör enligt promemo rian sålunda vara att besvärsinstans finner att en fastighet skall av omstän digheter som förebragts i taxeringsprocessen taxeras väsentligen annorlunda än vad tidigare instans bedömt vara riktigt. Som ledning för vad som bör avses med väsentligt annorlunda taxering torde kunna tjäna vissa av de skäl för omtaxering under löpande taxeringsperiod som anges i 12 § 2 mom. KL. Sålunda bör besvär i särskild ordning få anföras om »sådant förhållande in träffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en, eller ändring i fastighets beskatt ningsnatur inträtt». Vidare synes ledning beträffande vilka beloppsmässiga förändringar av taxering, som kan anses väsentliga, i viss mån kunna häm tas från de skäl som enligt nyssnämnda lagrum förutsätts för omtaxering p. g. a. förändring i fastighets värde.
Den i promemorian föreslagna utvidgningen av den extraordinära besvärs- r ätt en sägs böra tas upp i 167 § TF, dit samtliga regler om besvär i särskild ordning i samband med allmän fastighetstaxering föreslås flyttade. Besvärstiden för den här aktuella besvärsrätten bör begränsas till utgången av året efter taxeringsåret. Även föreskrifterna härom sägs böra tas in i 167 §.
Enligt 166 § TF föreligger redan nu förutsättning att på extraordinär väg yrka att fastighet som upptagits såsom skattepliktig skall undantas från skatteplikt, heter det vidare i promemorian. Det får anses vara befogat att möjlighet även ges att i särskild ordning yrka att fastighet som undantagits från skatteplikt skall taxeras såsom skattepliktig fastighet. Författnings ändring bör ske i enlighet härmed.
Fråga har aktualiserats om att kunna i särskild ordning även åsätta så dan fastighet taxeringsvärde som av misstag inte blivit taxerad vid den all männa fastighetstaxeringen. Eftersom det här gäller taxering kan enligt vad som framhålls i promemorian berörda problem inte lösas enbart genom så dant rättelseförfarande som föreslås i promemorian och som skall redovisas i det följande.
Av ordningsskäl och då fastighetsägarna överlag är intresserade av att ha taxeringsvärde åsatt sina fastigheter sägs bestämmelse böra införas i den föreslagna 167 § om extraordinär besvärsrätt i fall då fastighet som bort taxeras av misstag ej kommit att bli taxerad.
Samma extraordinära besvärsrätt som för ägare bör enligt promemorian tillkomma kommun och taxeringsintendent.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Remissyttrandena
I fråga om den vid 6) i 167 § TF föreslagna besvärsgrunden, att eljest
sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt an
norlunda taxering, har remissinstanserna varit delade i sin upp
fattning. Flertalet har lämnat förslaget utan erinran. Däremot har kritik
riktats mot såväl motiven som den lagtekniska utformningen från kammar
rätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Ska
raborgs och Västernorrlands län samt Lantbrukets skattedelegation. Även
fastighetstaxeringskommittéerna och Svenska bankföreningen uttrycker viss
tveksamhet.
Länsstyrelsen i Stockholms län som tillstyrkt förslaget konstaterar att
den nu för den allmänna fastighetstaxeringen föreslagna bestämmelsen i
167 § 1 mom. vid 6) i ett väsentligt hänseende skiljer sig från motsvarande
bestämmelse vid den årliga taxeringen, nämligen därutinnan att 167 § ger
såväl kommun som taxeringsintendent möjlighet att även yrka höjning av
åsatt taxeringsvärde inom en femårsperiod efter taxeringsåret, medan 100 §
vid 7) inte inrymmer möjlighet för vare sig kommun eller taxeringsinten
dent att yrka höjning av åsatt inkomst- eller förmögenhetstaxering. Med
hänsyn till den särskilda ställning och funktion inom taxeringsväsendet som
fastighetstaxeringsorganisationen har synes det emellertid länsstyrelsen som
om analogin med den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet i nu
berörda hänseenden inte bör hårdragas. Såsom skatteobjekt intar ju fast
egendom en särställning med hänsyn till bl. a. utformningen av garantiskat
ten, varför skäl kan anses tala för ett starkare beaktande av partsintressena,
sett inte enbart ur fastighetsägarens utan även ur det allmännas synpunkt, i
förevarande fall representerat av taxeringsintendent och kommun. Såsom
länsstyrelsen framhållit i yttrande den 11 september 1968 över 1966 års fas-
tighetstaxeringskommittéers betänkande (SOU 1968: 32) bör rättelsemöjlig
het föreligga vare sig taxeringsvärdet blivit väsentligt för högt eller för lågt.
Detta motiveras av att även ett för lågt taxeringsvärde kan vara till nackdel
för fastighetsägaren, t. ex. vid beräkning av värdeminskningsavdrag eller vid
en framtida realisationsvinstberäkning. Länsstyrelsen noterar att någon sär
skild bestämmelse innefattande besvärsgrunder, som liknar de i 100 § vid
6) angivna, inte återfinns i promemorians förslag till extraordinära be-
svärsregler. Den föreslagna lagtexten i 167 § 1 mom. vid 6) har emellertid
getts en sådan vid utformning att den enligt länsstyrelsen synes täcka även
sådana fall, som vid den årliga taxeringen närmast motsvarar de i 100 § vid
6) berörda besvärsgrunderna.
Kammarrätten finner utvidgningen av den extraordinära besvärsrätten
ägnad att inge allvarliga betänkligheter. Dessa betänkligheter avser både
det antal fall, som stadgandet kan väntas få tillämpning på, och den prin
cipiella innebörden. Vad beträffar frågor rörande taxeringsenhet och be
53
skattningsnatur finner kammarrätten extraordinär besvärsrätt med liänsyn till den på senare år skärpta och av de skattskyldiga väl förstådda betydelsen av dessa frågor —- framför allt beträffande inkomsttaxering av jordbruks fastighet och annan fastighet (villafastighet) samt jordförvärvslagens olika tillämpning på dessa båda slag av fastigheter — inte särskilt angelägen. Tvärtom synes det kammarrätten att i dessa slag av mål den utredning som förebringas i flertalet fall är påfallande utförlig och uttömmande. Kammar^ rätten vill därför ifrågasätta om en extraordinär besvärsrätt beträffande dessa frågor är berättigad. — Beträffande fall, där fastighet kan anses ha blivit beloppsmässigt för högt eller för lågt taxerad torde behov av extra ordinär besvärsrätt föreligga i viss omfattning. Det synes emellertid kam marrätten att samma krav för extraordinär besvärsrätt bör ställas vid fas tighetstaxeringen som vid inkomst- och förmögenhetstaxering gäller enligt 100 § TF, nämligen att besvär stalan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari i'ättelse sö- kes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxe ring.
Riksskattenämnden finner den föreslagna besvärsrätten alltför löslig och därför ägnad att medföra tolkningssvårigheter. Vid bifall till vad riksskatte nämnden föreslår angående extraordinär besvärsrätt vid utebliven under rättelse torde det inte heller vara erforderligt med en så vidsträckt extraordi när besvärsrätt som den i promemorian föreslagna. Bestämmelsen i punkt 6) anser nämnden lämpligen böra utbytas mot regler utformade i överens stämmelse med vad som enligt 100 § första stycket vid 7) och 100 § andra stycket TF gäller i fråga om extraordinär besvärsrätt vid inkomst- och för- mögenhetstaxeringen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ordalydelsen i 167 § 1 mom. 6) kan ge anledning till tolkningssvårigheter. I sistnämnda punkt sägs att besvär får anföras, om eljest sådana omständigheter »föreligger», medan i promemorian talas om omständigheter som »förebragts i taxeringsproces- sen». Av denna kommentar i promemorian skulle enligt länsstyrelsen möj ligen kunna dras den slutsatsen, att villkoret för besvärsrätten bör vara knutet till omständigheter, som varit okända för tidigare instans. Ett klar läggande i denna punkt finner länsstyrelsen önskvärd med eventuell an knytning till de förutsättningar för anförande av besvär i särskild ordning som anges i 100 § TF.
En begränsning av denna besvärsrätt förordas likaledes av länsstyrelsen i
Västernorrlands län. Länsstyrelsen anser att bestämmelsen — framför allt genom formuleringen »annorlunda» taxering — fått en utformning, som kan ge upphov till olika i många fall subjektiva tolkningar. Länsstyrelsen understryker vidare att vid inkomst- och förmögenhet staxeringen fordras — för att nytt utredningsmaterial skall kunna föranleda extraordinär besvärs-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969
54
rätt — att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare.
Länsstyrelsen ifrågasätter, om det inte vore logiskt att införa en motsvaran
de begränsning i fråga om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighets
taxering, vilken taxering i högre grad än inkomsttaxeringen grundas på fak
tiska förhållanden som regelmässigt bör vara lätt konstaterbara.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner besvärsgrunden så generell att
det kan ifrågasättas, om ej det i motsvarande paragraf vid inkomsttaxe
ringen stipulerade rekvisitet »ursäktligt att den skattskyldige icke i annan
ordning åberopat omständigheten eller beviset» bör krävas även såvitt an
går fastighetstaxering.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om en utvidgning av besvärs-
rätten till att omfatta väsentligt högre taxering kan anses motiverad. När
det gäller kravet vid inkomsttaxeringen rörande tidigare okända omständig
heter och bevis anför länsstyrelsen, att något skäl för att sådana bestämmel
ser vid allmän fastighetstaxering skall ges annan innebörd än vid den årliga
taxeringen inte angetts och knappast finns. Vidare finner länsstyrelsen det
omotiverat och onödigt att taxeringsintendent skall få anföra extraordinära
besvär även till skattskyldigs nackdel. Vad slutligen angår tolkningen av
uttrycket »väsentligt annorlunda taxering» framhåller länsstyrelsen, att det
för omtaxering enligt 12 § 2 mom. KL krävs att fastighetens värde minskat
eller ökat med minst 20 %, medan man i praxis vid tillämpning av 100 § TF
vid 6) och 7) regelmässigt torde anse minst 10 % skillnad i taxerad inkomst
utgöra väsentligt högre eller lägre taxering. Enligt länsstyrelsens mening
finns inte anledning atl beträffande den föreslagna 167 § 1 inom. vid 6)
tillämpa annan praxis än beträffande inkomsttaxeringen.
Lantbrukets skattedelegation finner den nya punkt 6 lika svårtolkad som
motsvarande punkter i den vanliga extraordinära besvärsprocessen trots
den ledning för bedömningen som lämnats i promemorian. Delegationen
anser dessutom att även mindre beloppsmässiga förändringar än de som
åsyftas i promemorian bör kunna godtas om förhållandena i övrigt talar
härför, t. ex. när nya arealuppgifter framkommer.
Svenska bankföreningen framhåller att det skulle vara av stort värde för
de skattskyldiga, om det i en blivande proposition kunde lämnas litet mera
preciserade anvisningar än i promemorian om vad som beloppsmässigt får
betraktas som väsentlig ändring.
Fastighetstaxeringskommittéerna finner att den extraordinära besvärsrät-
ten bringas i god överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande
inkomsttaxering. För att uppnå likformighet i tillämpningen förordar kom
mittéerna dock att en närmare precisering av begreppet »väsentligt annor
lunda taxering» sker, exempelvis genom anvisningar av riksskattenämnden.
Den i promemorian föreslagna besvärsgrunden, att fastighet linda n-
tagits från skatteplikt, har kommenterats av endast en remiss
instans.
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
55
Kammarrätten finner förslaget från saklig synpunkt berättigat i fråga om fastigheter som avses i 5 § 1—3 mom. KL. Kammarrätten framhåller dock att den extraordinära besvärsrätt, som här föreslås tillkomma skattskyldigs motpart, inte korresponderar med motsvarande bestämmelser i 100 § enligt vilka sådan besvärsrätt inte tillkommer skattskyldigs motpart.
Besvärsgrunden att fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
Kammarrätten anser bestämmelsen ägnad att klargöra hittills rådande ovisshet om huruvida ett sådant fall redan enligt nu gällande bestämmelser kan hänföras till misstagstaxering.
En ytterligare besvärsgrund, nämligen utebliven underrättelse om fastighetstaxeringsnämnds beslut, föreslås av kammarrät ten, riksskattenämnden, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation och Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Kammarrätten anser att skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör beredas samma möjlighet att anföra besvär i extraordinär ordning, som föreligger enligt 99 § TF.
Riksskattenämnden erinrar om att nämnden redan i sitt yttrande över 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad taxe- ringsorganisation (SOU 1955: 51) föreslog, att i fråga om fastighetstaxering extraordinär besvärsrätt skulle införas för det fall att underrättelse inte ut sänts ehuru så bort ske. Riksskattenämndens förslag föranledde emellertid ingen åtgärd. Riksskattenämnden vidhåller alltjämt sin tidigare uttalade uppfattning och förordar sålunda, att utebliven underrättelse om slutligt taxeringsbeslut skall medföra extraordinär besvärsrätt. Riksskattenämnden framhåller att just den omständigheten, att — såsom uttalas i promemorian — det alldeles övervägande antalet fastighetsägare kommer att i god tid före besvärstidens utgång få del av taxeringsbesluten genom personlig del givning, gör det så mycket naturligare att för undantagsfallen, där under rättelse felaktigt uteblivit, medge extraordinär besvärsrätt.
Svenska bankföreningen, som funnit målet vara att den vanliga besvärs- tiden anknyts till delgivning av taxeringsbeskeden i stället för till utläg gandet av fastighetslängden, anser att utebliven underrättelse följaktligen bör medföra extraordinär besvärsrätt.
Sveriges industriförbund uttalar att extraordinär besvärsrätt bör medges den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxerings- nämndens beslut. Emellertid anser förbundet att detta syfte kan nås genom en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt.
Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1969
Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår extraordinär be- svärsrätt för var och en som med någorlunda sannolikhet kan göra gällande att han inte erhållit underrättelse i god tid före maj månads utgång.
Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det, mot bakgrunden av taxe ringsvärdenas i flera avseenden ökade betydelse, önskvärt att föreslagna nya bestämmelser om extraordinär besvärsrätt i praktiken ges en liberal tolkning i de fall vederbörande oförvållat ej inom skälig tid underrättats om taxeringsnämndens beslut.
För det fall att lokal skattemyndighets rättelsebeslut uteblivit föreslår Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen extraordinär besvärsrätt. Riksförbundet framhåller därvid att om rättelsebeslut meddelas efter den ordinarie besvärs- tidens utgång, fastighetsägaren enligt förslaget synes ha att lita endast till den extraordinära besvärsrätt som föreligger i fall då beslut föranlett »vä sentligt annorlunda taxering». Den extraordinära besvärsrätten bör därför enligt bankföreningens mening föreligga, om underrättelse om den lokala skattemyndighetens rättelsebeslut inte kommit den skattskyldige till handa senast inom viss tid, förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång. Sparbanksföreningen vill vidare begränsa besvärsrätten till det fall att värdet höjts.
Utvidgningen av behörigheten att föra talan har avstyrkts av tre remissinstanser som funnit den alltför vidsträckt.
Kammarrätten finner knappast skäl föreligga att tillerkänna annan än skattskyldig rätt att anföra besvär enligt 6) i 167 § TF.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i stort sett men anmärker att besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent i förslaget i vissa hän seenden sträcker sig avsevärt längre än vad som f. n. är fallet vid den årliga taxeringen. Kommun äger f. n. över huvud taget inte någon extraordinär besvärsrätt vid den årliga taxeringen. I promemorian redovisas inte några särskilda motiv för den utvidgade besvärsrätten för kommun och taxerings intendent, påpekar länsstyrelsen.
Sveriges industriförbund ifrågasätter om kommun över huvud taget bör ha extraordinär besvärsrätt och om taxeringsintendenten bör ha lika vid sträckt extraordinär besvärsrätt som ägaren. Lämpligen bör taxeringsinten- dents besvärsrätt inskränkas till besvär till den skattskyldiges förmån eller mot taxering, som blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
De föreslagna besvärstiderna för extraordinära besvär har god tagits av samtliga remissinstanser utom två.
Lantbrukets skattedelegation påpekar att i promemorian utan motivering har föreslagits att besvärstiden enligt 167 § 1 mom. 6) skall begränsas till ett
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
57
år efter taxeringsårets utgång. Med en sådan begränsning förringas i hög grad värdet av reformen. Delegationen anser starka skäl tala för att besvärs- tiden också i detta fall sätts till fem år efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i
Skaraborgs lön anför liknande synpunkter.
I fråga om kammarrättens prövning tar länsstyrelsen i Hallands län upp en speciell fråga. Fall kan tänkas då besvär i särskild ordning hand lagts av prövningsnämnd och besvär sedan anförs hos prövningsnämnden rörande samma taxering, därvid annan grund åberopas. Prövningen av de se nare besvären bör då enligt länsstyrelsens mening ankomma på kammar rätten. Länsstyrelsen föreslår därför att andra punkten i andra stycket av
167 § 1 mom. TF får den innebörden, att kammarrätten skall pröva målet även när taxeringen prövats av den vanliga prövningsnämnden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Rättelse av fastighetslängd
Nuvarande ordning
Enligt 72 a § TF föreligger möjlighet för den längdförande myndigheten att rätta vissa längdföringsfel i inkomst- och förmögenhetslängderna. Mot svarande rättelsemöjlighet föreligger inte vid fastighetstaxeringen. Längd föringsfel i fastighetslängder kan således inte rättas av den längdförande myndigheten, vare sig längden avser allmän eller särskild fastighetstaxe ring.
Rättelse av taxeringslängd får enligt 72 a § TF beslutas vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen
om taxeringen inte införts i taxeringslängd inom föreskriven tid, om taxeringen införts för annan än den taxeringen avsett eller om taxeringen uppenbarligen eljest införts felaktigt i taxeringslängd. Taxering av fysisk person eller dödsbo får rättas om taxeringsnämnds beslut blivit oriktigt längdfört till följd av
1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,
2. uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxerings värde eller avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning, samt
3. uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avgifter och premier för vissa försäkringar, samt ortsavdrag.
Sådana slag av rättelser får beslutas av den myndighet som ombesörjt längdföringen endast om inte särskilda skäl föranleder att prövningsnämn den bör avgöra frågan och om rättelse ej medför höjning av den beskatt ningsbara inkomsten. Tiden för rättelser utgår i princip den sista mars året efter taxeringsåret. Om det inte är överflödigt skall yttrande inhämtas från
58
Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1969
taxeringsnämndens ordförande före rättelse samt underrättelse tillställas
den skattskyldige om beslutad eller vägrad rättelse. Mot rättelsebeslutet
får talan inte föras särskilt. Ordinära och extraordinära besvär får emeller
tid föras hos prövningsnämnden mot taxeringen även i den del beslutet av
ser.
Promemorian
Möjlighet till rättelse av inkomst- och förmögenhetslängd har funnits
fr. o. in. 1966 års taxering, framhålls det i promemorian. Den förenkling av
förfarandet vid rättelser som då genomfördes föreslogs i prop. 1965: 131,
vilken grundade sig på en inom finansdepartementet upprättad promemoria
(Stencil Fi 1964: 5). I denna promemoria hade föreslagits att lokal skatte
myndighet skulle tilläggas behörighet att rätta taxering som fastställts av
taxeringsnämnden om taxeringen blivit för hög p. g. a. vissa slag av längd-
föringsfel. Vidare hade bl. a. föreslagits att bestämmelserna om rättelse
skulle las in i 126 § TF och att rättelser skulle kunna göras i såväl inkomst-
och förmögenhetslängder som fastighetslängder. Därvid avsågs fastighets-
längder för både allmän och särskild fastighetstaxering.
Emellertid uttalade departementschefen i prop. 1965: 131 (s. 37) att han
i likhet med ett par remissinstanser ansåg att det då saknades behov av för
enklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Remissinstanserna
hade förklarat att det förenklade rättelseförfarandet vad beträffar fastig
het slängderna endast kunde komma att tillämpas i ett fåtal fall.
Departementschefen anförde därefter (s. 37 och 38) bl. a. att det väsent
ligaste skälet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseför
farande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering
snabbt och enkelt kunde rättas. Lokal skattemyndighet borde därför kunna
få befogenhet att rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering. Lokal skatte
myndighet borde emellertid inte p. g. a. sådan befogenhet bli en ny instans
i skatteprocessen. Rättelseinstitutet kunde endast användas på felaktigt
längdfört beslut av taxeringsnämnden och borde enligt departementschefen
få i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara felaktig
heter som tillkom bl. a. prövningsnämnden men inte taxeringsnämnden
(s. 36).
Den införda rättelsemöjligheten har i huvudsak kommit att omfatta s. k.
tekniska fel vid inkomsttaxeringen. En påtaglig avlastning av i vart fall vissa
prövningsnämnders arbete har kommit till stånd genom reformen. Så har
t. ex. i Stockholms län under år 1968 hos lokal skattemyndighet diarieförts
ca 6 300 ärenden angående rättelser.
I remissvar i anledning av fastighctstaxeringskommittéernas betänkande
»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»
(SOU 1968: 32) föreslog ett flertal remissinstanser att lokal skattemyndighet
59
skulle få möjlighet att rätta även uppenbara längdföringsfel i fastighetsläng- derna, heter det i promemorian.
Möjligheten att rätta längdföringsfel enligt 72 a § TF avser endast taxering som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptogs i A-läng den, vilken vid tidpunkten för bestämmelsens införande fördes av och för varades hos lokal skattemyndighet. Däremot förvarades vid den årliga taxe ringen i regel inte längderna för taxering av juridiska personer och för sär skild fastighetstaxering hos lokal skattemyndighet.
Vid tillkomsten av 72 a § TF ansågs, heter det vidare i promemorian, att rättelse genom lokal skattemyndighets försorg låg i linje med vad som var avsett att föreslås beträffande myndighetens uppgifter efter det att ADB införts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.
Längderna för allmän fastighetstaxering har hitintills förts och under taxeringen förvarats hos fastighetstaxeringsnämnden.
Till 1970 års allmänna fastighetstaxering har nya regler beslutats beträf fande längdföringen. Lokal skattemyndighet svarar numera för denna och underskriver också fastighetslängden (152 och 153 §§ TF samt 73 och 76 §§ TK). Registreringen av data i denna längd skall vid den allmänna fastighets taxeringen ske på länsstyrelsernas datacentraler enligt ADB-system. Den skall göras med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas anteckningar på fastighetstaxeringsavierna (73 § andra stycket TK).
Enligt promemorian har genom dessa förändringar nya förutsättningar uppkommit vid bedömningen av om rättelseinstitutet bör utvidgas att gälla även den allmänna fastighetstaxeringen.
Att behov föreligger av ett enkelt förfarande för rättelser vid den all männa fastighetstaxeringen framgår av det stora antal framställningar om ändringar på formella grunder som gjordes vid 1965 års allmänna fastig hetstaxering. Av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande »1965 års all männa fastighetstaxering. Huvudresultat beträffande skattepliktiga fastig heter inom kommuner, kommunblock och län» (SOU 1968: 31) framgår att det totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämn- derna år 1965 uppgick till ungefär 22 400 och att samtidigt yrkanden om jämkningar av enbart formell natur inkom till ett antal av ca 11 200 (s. 9).
Mot bakgrunden av det anförda förordas i promemorian att möjlighet in förs till förenklat förfarande också vid rättelse av fastighetslängd, som upp rättats vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Bestämmelser i ämnet sägs, med viss förebild i 72 a § TF, böra lämnas i en ny 156 §.
I den nya paragrafens första stycke bör enligt promemorian intas regler om rättelse i sådana fall där fastighetstaxeringsnämndens på fastighetstaxe- ringsavin redovisade beslut är riktigt, men taxeringen ej införts i fastighets längden inom föreskriven tid, påförts fel fastighet eller införts i fastighets längden på annat uppenbarligen felaktigt sätt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
60
I paragrafens andra stycke bör enligt promemorian möjlighet öppnas till
rättelse, då fastighetstaxeringsnämnds beslut blivit oriktigt — såvitt gäller
beloppen såväl om de blivit för höga som för låga — p. g. a. att felräkning
skett, eller att uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift
gjorts från deklarationen till fastighetsiaxeringsavin. Det understryks att
endast uppenbara felaktigheter av de slag som nu nämnts bör få rättas av
den lokala skattemyndigheten. Denna sägs exempelvis blott i vissa undan
tagsfall böra kunna korrigera och komplettera klassificeringsdata eller andra
grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Finner den lokala skatte
myndigheten att felaktigheten i fastighetslängden beror på oriktig taxering
och att frågan således bör prövas av fastighetsprövningsnämnden, skall
myndigheten enligt promemorian självfallet överlämna frågan om rättelse
till prövningsnämndens kansli.
De i promemorian föreslagna bestämmelserna innebär möjlighet för den
lokala skattemyndigheten bl. a. att även viss tid efter det fastighetslängden
färdigställts rätta sådana tekniska fel i samband med taxeringen och längd-
föringen som den har rätt att korrigera före längdens färdigställande och
underskrift.
Lokal skattemyndighet sägs böra få göra rättelse t. o. in. den 15 oktober
under taxeringsåret och därefter endast om rättelseyrkande inkommit före
nyssnämnda datum.
Eftersom fastighetsägare eller därmed likställd innehavare har intresse
av att få kännedom om vidtagen rättelse liksom om beslut att yrkad rättelse
inte medgetts, bör det enligt promemorian åligga den lokala skattemyndig
heten att genom delgivning underrätta ägaren om rättelse beslutats eller
vägrats, såvida inte sådant meddelande bedöms vara uppenbart överflödigt.
I underrättelsen bör finnas besvärshänvisning.
Även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun sägs böra få
kännedom om dylikt beslut för att få tillfälle att tillvarata sitt partsintresse.
Det kan enligt promemorian exempelvis förekomma fall, där fastighets taxe
ringsvärde förändrats så genom korrekt rättelse av felräkning, att taxerings
intendenten finner det nya värdet avvika från vad som kan anses följa av
principen om en likformig och jämn taxering och därför skäl föreligga för
besvär.
Föreskrifter om förfarandet vid rättelser i enlighet med den föreslagna
156 § TF bör enligt promemorian tas in i TK. Riksskattenämnden sägs
kunna meddela behövliga anvisningar efter samråd med centrala folkbok
förings- och uppbördsnämnden.
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
Remissyttrandena
Departementspromemorians förslag har fått ett gynnsamt mottagande i
vad avser den principiella utformningen. När det gäller vilka slags
Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969
61
felaktigheter som lokal skattemyndighet bör kunna rätta har samt liga remissinstanser tillstyrkt att man i vart fall lagfäster de i promemorian föreslagna rättelsegrunderna. Några av dessa remissinstanser önskar dess utom att området för rättelsemöjligheterna utvidgas i förhållande till för slaget.
Riksskattenämnden upplyser att nämnden redan vid 1965 års allmänna fastighetstaxering såg sig nödsakad att rekommendera, att vissa fel av hu vudsakligen teknisk art skulle rättas av lokal skattemyndighet. Rättelseför farandet ansågs emellertid då böra inskränkas till åtgärder av betydelse för ADB-uppläggningen. Mot denna bakgrund hälsar riksskattenämnden med tillfredsställelse att ett förenklat rättelseförfarande nu föreslås infört i TF.
Länsstyrelsen i Malmöhus län som också tillstyrker förslaget framhåller att den nya tekniken för redovisning och registrering av taxeringsnämnder nas beslut sannolikt medför eif stort antal längdföringsfel och formella fel orsakade av felaktiga överföringar från deklaration till taxeringsavi.
Samtidigt är det troligt att de nya metoderna för taxering av fastighet och strävandena att utjämna befintliga ojämnheter i taxeringarna medför ökat antal materiella besvär. Det är därför viktigt att fastighetsprövningsnämn- derna ej belastas med ärenden som föranleder endast formella ändringar. Lokala skattemyndigheterna bör därför — såsom föreslagits -— beredas möjlighet att rätta längdföringsfel och andra uppenbara felaktigheter på grund av felräkning eller felaktig överföring av belopp eller uppgift från deklaration till fastighetstaxeringsavi.
Rättelsemöjlighet även beträffande ägaruppgift föreslås av läns styrelsen i Kalmar län, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Föreningen framhåller att lokal skatte myndighet redan nu bär full kompetens att handlägga ägarregistreringen under perioderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna, då stommen till fastighetslängd helt bygger på myndighetens avisering till länsstyrelsen. Det förefaller föreningen därför helt naturligt att lokal skattemyndighet också skall kunna besluta om rättelse av uppenbar felaktighet i fråga om ägare (motsvarande) som införts i den slutliga fastighetslängden. Riksför bundet anser dock att möjligheten till rättelse bör begränsas till sådana fall då anmärkning inkommit.
Rättelse av samtliga data i längden anser lantmäteristyrelsen bö ra få vidtas. Genom den nya 156 § TF öppnas möjlighet för lokal skattp- myndighet att besluta om rättelse av fastighetslängd då fastighetstaxerings- nämnds beslut om taxering blivit oriktigt. Med beslut synes här avses en bart taxeringsvärde och däri ingående delvärden. Lantmäteristyrelsen ifrå gasätter om inte rättelsemöjligheten bör utvidgas att även omfatta andra uppgifter som blivit uppenbart felaktigt införda eller av misstag bortglöm-
62
da i fastighetslängden. I likhet med vad som sagts i promemorian finner
lantmäteristyrelsen det självklart att lokal skattemyndighet skall överläm
na sakprövningen till fastighetsprövningsnämnden när felaktigheten kan
misstänkas bero på feltaxering.
Viss osäkerhet om innebörden av förslaget såvitt avser ldassificeringsdata
hyser länsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av promemorians ut
talande att lokal skattemyndighet bör »blott i vissa undantagsfall» kunna
korrigera och komplettera ldassificeringsdata eller andra grunder för fas-
tighetstaxeringsnämndernas beslut. Utan tvekan måste i annan ordning pre
ciseras vilka befogenheter lokal skattemyndighet härutinnan kan äga. Det
kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara vanskligt alt konstatera
att en felaktighet föreligger även om den till synes är uppenbar.
Rättelsemöjlighet även vid uppenbara fall av dubbeltaxering fö
reslås av Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordföran-
denas riksförbund. Föreningen framhåller att uppenbara fall av dubbeltaxe
ring kan förekomma framför allt vid taxering av byggnad på annans mark,
när t. ex. den ena taxeringen grundar sig på avlämnad fastighetsdeklara-
tion, medan den andra (felaktiga) åsatts slcönsmässigt och grundar sig på
fastighetsavi upptagande förutvarande ägare. Eftersom köp eller annan åt
komst av byggnad inte blir föremål för lagfart, är ägaruppgiften på dessa
avier ej sällan inaktuella. Föreningen anser därför att lokal skattemx ndig-
het bör tilläggas möjlighet att rätta uppenbara fel även av detta slag.
I fråga om förfarandet vid rättelse har promemorieförslaget i stort
sett tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har dock an
fört erinringar, särskilt i fråga om besvärsrätten.
Beträffande tiden för rättelse anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att
denna bör begränsas till normalt tiden före den 15 september under taxe
ringsåret, med hänsyn till att länsstyrelsen föreslagit förkortning av tiden
för taxeringsintendents besvär.
Vad särskilt gäller yttrande från ordföranden i fastighetstaxerings-
nämnden framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, att det i fråga om
korrigering och komplettering av klassificeringsdata eller andra liknande
grunder för fastighetstaxeringsnämndens beslut kan föreligga betydande
svårigheter att i det enskilda fallet avgöra, om fråga är om ett taxerings-
tekniskt fel eller en felbedömning. Genom remiss till fastighetstaxerings-
ordföranden kan enligt länsstyrelsens mening i åtskilliga fall klarhet vin
nas om det gäller en bedömningsfråga eller ej.
Den föreslagna regeln om besvärshänvisning avstyrks av läns
styrelsen i Hallands län som anför.
Bestämmelsen är uppbyggd på motsvarande bestämmelse i 72 a §. I
båda föreskrives att talan inte får särskilt föras över rättelsebeslut. Mot-
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969
63
svårighet till den nu föreslagna föreskriften om att underrättelse skall in nehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i »den del detta avser taxering» saknas emellertid i 72 a §. Det citerade uttrycket är mycket dunkelt. Konstruktionen av rättelseförfarandet får antas vara den att den lokala skattemyndigheten genom sin åtgärd rik tigt uttrycker taxeringsnämndens beslut,' vilket tidigare av någon anled ning blivit oriktigt redovisat i längden (eller inte redovisat alls)'. Vad som sedan kan överklagas är taxeringen sådan den ter sig sedan rättelsen skett. Huruvida den lokala skattemyndigheten har misstagit sig i fråga om inne börden av taxeringsnämndens beslut blir en bedömningsfråga i taxerings- målet. — Den här avsedda föreskriften är vilseledande och bör utgå! På un derrättelsen bör stå att beslutet ej kan överklagas men kan komma under be dömande därest talan föres mot taxeringen. — Det bör i detta sammanhang framhållas att prövningsnämnden inte annat än undantagsvis __ exempelvis i fråga om frivillig särbeskattning — är besvärsmyndighet i för hållande till lokal skattemyndighet. Skulle man införa en möjlighet att anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut om rättelse till »den del detta avser taxering» något som tydligen föresvävat promemorieför- fattarna — måste också i besvärsbestämmelserna upptas en föreskrift att fastighetsprövningsnämnden (prövningsnämnden) äger pröva sådana be svär.
Besvärsrätten har vidare berörts av fyra remissinstanser med skil da uppfattningar.
En begränsning av besvärsrätten förordas av kammarrätten. Den före slagna lydelsen av 156 § 2 femte och sjätte styckena är enligt kammarrättens förmenande avfattad på ett sätt som gör bestämmelserna svårtillgängliga i varje fall för de skattskyldiga. Kammarrätten föreslår sådan omformule- ling att klart framgår, att besvär mot lokal skattemyndighets beslut om rättelse får föras endast om rättelsen innebär höjning eller sänkning av taxeringsvärde.
En ovillkorlig besvär srätt vid höjning av taxeringen förordar Svenska bankföreningen. Föreningen vill i och för sig inte motsätta sig att rät telse skall kunna ske även i höjande riktning. Det bör emellertid enligt föreningens mening tillses, att den skattskyldige alltid får möjlighet att överklaga rättelsebeslut som innebär höjning av taxeringen. Någon säker het härför kommer inte att föreligga enligt förslaget. Där stadgas nämligen, att beslut om rättelse inte får överklagas särskilt utan endast genom be svär över taxeringen, och samtidigt följer av den föreslagna författnings texten att rättelsebeslut kan komma att meddelas först efter det att den ordinarie besvärstiden utlupit. I den mån så sker, kommer alltså den skattskyldige att kunna söka ändring i beslutet endast om han kan åbe ropa extraordinär besvärsrätt, dvs. i allmänhet endast om rättelsebeslutet lett till en »väsentlig» ändring av taxeringen. Detta måste anses klart otill fredsställande, anför bankföreningen. Om man ej följer den vid inkomsl- och förmögenhetstaxering gällande regeln att lokal skattemyndighets rät telse inte får avse höjning av taxeringen, bör därför enligt bankföreningens
64
mening extraordinär besvärsrätt mot fastighetstaxering medges även för
det fall att lokal skattemyndighet beslutat rättelse av taxeringen men under
rättelse om denna inte kommit den skattskyldige till handa senast viss tid,
förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång.
Liknande synpunkter anför Svenska sparbanksföreningen.
Separat besvärsrätt oavsett att taxeringsvärdet varken höjs eller sänks
förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Enligt rättspraxis synes yr
kande om ändring i fastighetslängden av uppgift om ägare och om totalareal
inte kunna överklagas vid den allmänna fastighetstaxeringen, såvida yr
kandet inte samtidigt anses innebära ändring av åsatt taxeringsvärde. Ej
heller torde yrkanden om fördelning av delvärden inom samma taxerings
värde samt om ändring av de grundfaktorer för skogstaxering som angetts
i längden kunna upptas till prövning. De sistnämnda båda ärendetyperna
har direkt betydelse för inkomsttaxeringen i förvärvskällan jordbruksfas
tighet — t. ex. i fråga om storleken av avskrivningsunderlaget — medan
ägar- och arealuppgifterna även kan ha betydelse utanför taxeringen. Vis
serligen torde antalet felaktigheter i ovannämnda hänseende bli relativt
ringa — i synnerhet efter tillkomsten av den föreslagna 156 § TF — men
då fastighetslängden rimligen bör återspegla de verkliga förhållandena, bör
enligt länsstyrelsens mening möjlighet ges till prövning av dessa felaktig
heter i samband med nu föreslagen revision av bestämmelserna angående
allmän fastighetstaxering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1
47
år 1969
Övriga frågor om fastighetstaxering
Promemorian
Fastighetsprövningsnämndens verksamhet
Det erinras i promemorian om att vid processen i fastighetsprövnings-
nämnden liksom vid handläggningen av mål hos prövningsnämnden gäller
att muntlig förhandling kan hållas efter framställning av part. Muntlig
handläggning kan även ske efter nämndens förordnande utan att part gjort
framställning därom (80 § och 162 § första stycket TF). Vid muntlig för
handling kan nämndens sammanträde övervaras inte blott av part och
tjänsteman, som biträder nämnden, utan även av andra.
Även i fall då muntlig förhandling inte äger rum får taxeringsintendent
närvara vid fastighetsprövningsnämndens handläggning av ärende, i vil
ket han inte är part. Taxeringsintendent får också infinna sig för att läm
na muntlig upplysning när nämnden finner det påkallat av särskilda skäl.
Där så anses erforderligt får också ordförande eller annan ledamot i fastig-
hetstaxeringsnämnd kallas att lämna upplysningar vid ett nämndens sam
manträde, oavsett om muntlig förhandling då sker eller ej (162 § första
stycket TF jämförd med 79 § andra stycket).
65
Enligt 160 § 2 mom. TF kan fastighetsprövningsnämnden eller dess ord förande om det anses erforderligt även kalla sakkunniga på fastighetsvärde ring att vid sammanträde där part inte är närvarande meddela nämnden eller dess ordförande upplysningar.
Bestämmelserna om att ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxe- ringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer efter kallelse får infinna sig också vid sammanträde med fastighetspröv ningsnämnden, då muntlig förhandling inte äger rum, kan enligt prome morian i viss mån te sig stötande för parterna i taxeringsprocessen, vilka inte får del av vad de kallade anför. Med hänsyn härtill föreslås att dessa bestämmelser slopas.
Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete
Det finns enligt promemorian skäl att anta att antalet taxeringar, som kommer att överklagas hos fastighetsprövningsnämnden vid 1970 års all männa fastighetstaxering, blir större än vid den föregående allmänna fastig hetstaxeringen. Med anledning härav och med hänsyn till den tidsknapphet varunder vissa fastighetsprövningsnämnder tidigare arbetat, sägs tiden för nämndernas verksamhet böra förlängas till den 15 december under taxe ringsåret. En sådan förskjutning — sista dagen för nämndernas arbete är nu i 160 § 1 mom. TF bestämd till den 31 oktober under taxeringsåret — synes enligt promemorian inte medföra svårigheter vid övrigt arbete med taxering och uppbörd eller i avseende på underrättelser till fastighetsägare om nämndernas beslut. Genom förlängningen ges nämnderna också tidsut rymme för prövning av sådana besvär som följer av den förut i denna pro memoria föreslagna utvidgningen av besvärsrätten.
Den njm tidpunkt, då fastighetsprövningsnämndernas arbete senast skall vara avslutat, bör enligt promemorian anges i nya 163 §.
Tiden för översändande av besvärsakter
Om fastighetsprövningsnämnds beslut överklagas skall prövningsnämn- dens kansli insända besvärsakten till kammarrätten inom fyra månader efter det besvären inkommit. Till besvärsakten skall kansliet foga erforder liga utdrag av fastighetslängd, fastighetsprövningsnämndens protokoll och i målet ingivna handlingar (164 § 4 mom. första och andra styckena TF jämförd med 97 § första stycket). Det får enligt promemorian förutsättas att prövningsnämndens kansli i de handlingar, som översänds till kammar rätten, fortsättningsvis också infogar de nya slag av handlingar (mark värdekartor, byggnadsvärdetabeller osv.), vilka för första gången rekom menderats tillämpade vid 1970 års allmänna fastighetstaxering och som gäller de mål besvären hos kammarrätten avser.
Då hittillsvarande erfarenheter enligt promemorian visar att de nämnda fyra månaderna ofta varit för knappt tillmätta och några uppenbara nack-
5 Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 saml. Nr 147
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969
66
delar av en förlängning av perioden till sex månader inte torde uppkomma
för kammarrätten föreslås att ändring av tiden görs i 164 § 4 mom. TF.
Redaktionella ändringar
Vissa redaktionella justeringar sägs i promemorian böra vidtas i 102 §,
164 § 1 och 4 mom. samt i 183 § TF.
Remissyttrandena
Fastighets prövning snämndens verksamhet
Förslaget att begränsa närvarorätten vid slutet sammanträde har
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker slopandet av ifrågavarande be
stämmelse, därför att motsvarande bestämmelse beträffande den årliga taxe
ringen (79 § andra stycket TF) aldrig kommit att tillämpas i de av länets
prövningsnämnd handlagda målen eller ärendena. Skälet är att vad som
eventuellt kan framkomma vid hörande inför prövningsnämnden av exempel
vis ordförande i taxeringsnämnd ändå i praktiken måste delges parterna i
processen för att bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. På grund härav
har andra former av hörande av ordförande eller annan ledamot av taxe
ringsnämnd kommit till användning och också visat sig mera ändamålsen
ligt.
En begränsning även av taxeringsintendents rätt att närvara vid fastig-
hetsprövningsnämnds sammanträde föreslås av Sveriges industriförbund.
Förbundet finner det riktigt att sammanträde med fastighetsprövnings-
nämnd inte får övervaras av annan än tjänsteman som biträder nämnden,
såvida inte muntlig förhandling äger rum. Den speciella möjlighet som be-
retts taxeringsintendent att vara närvarande vid handläggning av ärende i
vilket han inte är part bör enligt förbundets mening slopas. Inte minst i
fastighetstaxeringsprocessen är det väsentligt att förfarandet sker under
domstolsliknande former. Förbundet vill dock inte motsätta sig att fastig-
hetsprövningsnämnden bör kunna kalla taxeringsintendent för att lämna
muntliga upplysningar, exempelvis om taxeringsnivån. Om så sker bör
emellertid taxeringsintendentens upplysningar såvitt möjligt i fullständigt
skick intas i fastighetsprövningsnämndens protokoll och motparten bör er
hålla tillfälle att yttra sig.
Inhämtande av yttrande från sakkunnig anser fastighet staxering skom
mittéerna i vissa fall lämpligt. Då av besvärsakt framgår att det överklaga
de beslutet grundar sig på förslag som upprättats av en av nämnden anlitad
sakkunnig torde stundom i sak mera kunna uppnås genom remiss till den
sakkunnige. Kommittéerna föreslår därför att även denna möjlighet anges i
författningstexten.
I fråga om skyldigheten att inhämta förklaring över besvär av taxerings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
67
intendent eller kommun anmärker Lantbrukets skattedelegation mot att
förklaring av ägare inte behöver inhämtas när det är fråga om rättelse av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förbiseendefal
len får enligt den föreslagna lydelsen av 156 § TF lokal skattemyndighet
under vissa förutsättningar verkställa rättelse, varvid dock föreskrivits
att bl. a. fastighetsägaren skall underrättas. Mot denna bakgrund framstår
det som anmärkningsvärt att fastighetsägaren skall stå vid sidan av pro
cessen fram till fastighetsprövningsnämndens beslut i förbiseendefall väckta
av taxeringsintendent eller kommun, ehuru man kan antaga att det här
oftast är fråga om mera kvalificerade förbiseendefall. Delegationen föreslår
därför att fastighetsägare och därmed likställd alltid skall beredas tillfälle
att avge förklaring över besvär anförda av taxeringsintendent eller kom
mun.
I fråga om inhämtande av yttrande från kommun i besvärsmål anser
länsstyrelsen i Kalmar län att det för undvikande av alltför betungande
skriftväxling i prövningsnämndsarbetet skulle vara önskvärt, om det på
något sätt närmare kunde anges i vilken utsträckning kommun bör beredas
tillfälle avge yttrande i besvär, anförda av annan part.
Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete
Den föreslagna förlängningen av tiden för fastighetsprövningsnämndens
arbete tillstj-rks av det stora flertalet remissinstanser. Fyra länsstyrelser fin
ner dock tiden alltför lång.
Sveriges industriförbund finner det av många skäl önskvärt att tidpunk
ten för avslutandet av arbetet inte läggs senare än vad som föreslagits i pro
memorian.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län som delar den i promemorian uttalade upp
fattningen, att denna frist inte synes medföra svårigheter vid övrigt arbete
med taxering och uppbörd, framhåller att det emellertid inte får bortses
från att föreslagen utsträckning av tiden för prövning av besvär kan med
föra betydande svårigheter genom den härav uppstående krympningen av
tiden för handläggning av besvär över taxering för inkomst och förmögen
het. Länsstyrelsen anser att de i förslaget angivna tidsfristerna bör så för
stås, att besvär i särskild ordning över allmän fastighetstaxering inte nöd
vändigtvis behöver avgöras senast den 15 december under taxeringsåret
oaktat så är möjligt. Enligt länsstyrelsens mening är det dock lämpligt att
besvär i särskild ordning i största möjliga utsträckning avgörs av fastig-
hetsprövningsnämnd.
De remissinstanser som uttalat sig för en begränsning av verksamhets
tiden är länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och Väster
bottens län.
Länsstyrelsen i Stockholms län godtar den föreslagna tiden för fastig
hetsprövningsnämndens arbete endast under förutsättning att taxerings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969
intendents besvärstid inte utsträcks utöver den 31 oktober under taxerings året.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man vid lagstiftningsärendets fortsatta handläggning bör beakta att en utsträckning av tiden för fastig- hetsprövningsnämndens arbete påverkar processen i inkomstprövnings- nämnderna. En stor del av taxeringssektionens personal måste engageras för målen i fastighetsprövningsnämnden med resultatet att bl. a. inkomst- taxeringsmålen fördröjs. Länsstyrelsen är medveten om att någon större personalförstärkning inte kan påräknas. Situationen kan möjligen — ehuru inte utan betydande svårigheter och till priset av att andra arbetsuppgifter blir lidande — lösas genom en omdisponering av taxeringssektionens per sonal.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla sig inom. På grund härav föreslår länsstyrelsen att fastighets- prövningsnämndens arbete avslutas senast den 30 november.
Även länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar den 30 november som slut dag. Om den i promemorian föreslagna förlängningen av besvärstiden för ägare och kommun genomförs, kan det visserligen finnas skäl som talar för att förlänga tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet till den 15 december. Emellertid medför detta knappast någon mera avsevärd förbätt ring av nämndens möjligheter att i rätt tid handlägga fastighetstaxerings- målen utan endast en i och för sig önskvärd fördröjning av handläggningen över semestermånaderna. Även om antalet besvär skulle öka, finns det enligt länsstyrelsens uppfattning inte skäl att förlänga tiden för nämndens arbete längre än till den 30 november. Länsstyrelsen erinrar om att arbetet i den ordinarie prövningsnämnden och inom prövningsnämndens kansli regel mässigt betungas under december månad av ett relativt stort antal mål om eftertaxering, för vilka handläggningstiden utgår den 31 december.
En förlängning av tiden även för den vanliga prövningsnämnden förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Redan under de verksamhetsår, som ligger mellan två allmänna fastighetstaxeringar, är arbetsbelastningen för stor i såväl prövningsnämnden och dess kansli som på taxeringssektionen. Länsstyrelsen finner det därför helt uteslutet att arbetet skall kunna full göras inom författningsenlig tid under ett år, då även fastighetsprövnings nämnden sammanträder. Då dessutom antalet mål vid prövningsnämnden fortgående ökar, föreligger starka skäl för förlängning av tiden för den van liga prövningsnämndens verksamhet. Länsstyrelsen hemställer därför om översyn av bestämmelserna i 89 § TF angående senaste tidpunkten för av görande av mål i prövningsnämnden och i 76 § beträffande taxeringsinten- dentens besvärsrätt.
69
Kungl. Majrts proposition nr 747 år 1969
Tiden för översändande av besvärsakter
Förslaget att förlänga tiden för översändande av besvärsakter till kam marrätten har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran.
Kammarrätten vitsordar att den tid av fyra månader, som hittills gällt för insändande av besvärsakter till kammarrätten, varit för knappt tillmätt och har således ingenting att erinra mot den föreslagna förlängningen av tidsfristen. Kammarrätten vill dock understryka vikten av att den nya tids fristen strikt iakttas, eftersom denna förlängda tidsfrist i samband med den föreslagna förlängningen av tiden för prövningsnämndens verksamhet medför, att kammarrätten kan börja sin handläggning av fastighetstaxe- ringsmål avsevärt senare än enligt nu gällande ordning.
Sveriges industriförbund vill däremot, med hänsyn till vikten av att be svären kan prövas hos kammarrätten så snart som möjligt, ifrågasätta om denna förlängning är lämplig. Det måste nämligen också beaktas att pröv ningsnämndens arbete kommer att avslutas en och en halv månad senare om förslaget i promemorian följs.
Lantbrukets skattedelegation påpekar att utsträckningen i tid i prome morian sägs inte medföra några uppenbara nackdelar för kammarrätten.
Att så inte blir fallet anser delegationen bero på att kammarrättens fastig- hetstaxeringsdivision inte lär påbörja sitt arbete förrän på hösten året efter taxeringsåret. Eftersom ett allmänt förberedelsearbete först krävs, kan med denna ordning de första besvärsärendena i bästa fall avgöras mot slutet av året. Ur de skattskyldigas synpunkt är det enligt delegationen ytterst otillfredsställande att besvärsärenden på detta sätt ligger helt obearbetade i nära ett år efter det att de anförts. Enligt delegationens uppfattning borde fastighetstaxeringsdivisionens arbete igångsättas redan den 1 januari året efter taxeringsåret så att tidsmässig överensstämmelse erhålls mellan av slutandet av arbetet i fastighetsprövningsnämnderna och påbörjandet av arbetet i nästa instans. Först med en sådan ordning får den tid inom vilken besvärsakterna skall översändas till kammarrätten någon praktisk betydelse.
Redaktionella ändringar
Utöver de redaktionella ändringar som föreslås i promemorian har flera remissinstanser föreslagit ytterligare ändringar. Här återges endast de vik tigaste.
I fråga om den personkrets som i olika sammanhang skall jämställas med ägare har tre remissinstanser skilda förslag till lämpligare beteckning.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att den krets av personer som om nämns i 161 § TF av naturliga skäl bör vara lika med den som enligt 158 § 1 mom. andra stycket är behörig att föra talan.
Lantbrukets skattedelegation finner det av 158 § 1 mom. andra stycket TF i den föreslagna lydelsen framgå att besvärsrätt liksom för ägare eller där-
med likställd innehavare av fastighet tillkommer även ytterligare två andra kategorier. I alla andra paragrafer anges samtliga här avsedda skattskyldiga som »ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet». Även om med detta uttryckssätt uppenbarligen åsyftas även de två speciella kategorierna enligt 158 § 1 mom. andra stycket vore det enligt delegationens uppfattning klarläggande om samtliga skattskyldiga med besvärsrätt i övriga paragrafer angavs som »ägare av fastighet och därmed i besvärshänseende likställd».
Länsstyrelsen i Hallands län anför i anslutning till 154 § TF att uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare» får anses (jfr 136 § 1 mom. första stycket och 2 mom.) innefatta samtliga de kategorier skattskyldiga som avses i 47 § KL. Uttrycket är även med skattelagstiftningens mått språkligt svårhanterligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte i 172 § TF skulle kunna intas ett mom. 2 av innehåll att vad som sägs om ägare skall gälla även i 47 § KL angivna innehavare av fastighet. Då skulle »eller därmed likställd innehavare» kunna utgå överallt till stor båtnad för läsaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
RÄTTELSE VID DEN ÅRLIGA TAXERINGEN
Nuvarande ordning
Myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringsnämnds be slut om taxering för inkomst eller förmögenhet — vanligen den lokala skattemyndigheten och i vissa fall länsstyrelsen — kan enligt 72 a § TF besluta om rättelse av taxeringslängden om taxeringen inte förts in i läng den inom föreskriven tid eller införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängden. Beträffande möjligheten att rätta felaktighet i taxeringsnämnds beslut är myndighetens befogenhet mer begränsad. Rättelsemöjligheten avser endast taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och avser i hu vudsak s. k. tekniska fel vid taxeringen. Som villkor för rättelse gäller att felaktigheten är uppenbar och rättelsen får inte medföra höjning av taxe ringen. Rättelse kan sålunda ske av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration samt uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde eller avser avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning. I sistnämnda hän seende åsyftas bl. a. avdrag för garantibelopp och olika schablonavdrag. Vidare kan i nämnda ordning rättas uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag vars rätta belopp framgår av debitering, såsom avdraget för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift, samt allmänt avdrag för premier och andra avgifter i vissa fall liksom för det s. k. förvärvsav- draget för gift kvinna in. fl. och slutligen även ortsavdrag.
71
Rättelse får i princip inte ske efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret. Om detta inte är överflödigt, skall yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande innan rättelse sker. Den skattskyldige skall på visst sätt och inom viss tid delges beslut om rättelse och beslut varige nom rättelse som han yrkat har vägrats, om detta ej är uppenbart över flödigt. Talan mot beslutet kan föras endast i samband med talan mot taxeringen.
Kungl. Maj :t meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid rät telse enligt 72 a § TF (jfr 42 a § TK).
Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969
Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer
Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller i sin skrivelse bl. a., att det nu berörda rättelseförfarandet utan tvivel har minskat prövnings- nämndernas arbetsbörda samtidigt som de skattskyldigas irritation över det tidigare onödigt tidskrävande rättelseförfarandet i viss mån har kun nat mildras. Föreningen ifrågasätter emellertid om inte det förenklade rättelseförfarandet har fått en alltför snäv utformning. Den principiella gränsdragningen mellan taxering och uppbörd torde ha inverkat, men den na gränsdragning synes i dagens läge vara mer teoretiskt än praktiskt betingad.
Erfarenheterna från 1968 års taxering — när för första gången ADB- behandling användes vid inkomsttaxeringen — ger enligt föreningens me ning otvetydigt vid handen, att en utvidgning av förutsättningarna för rättelse enligt 72 a § TF snarast bör komma till stånd. Sedan taxeringsnämn derna slutfört sitt arbete med taxeringen nämnda år visade det sig näm ligen, att de lokala skattemyndigheterna och datasektionerna upptäckte ett stort antal felaktigheter, som inte kunde rättas av myndigheten, fastän felen var uppenbara och av rent formell natur. Detta har medfört att pröv- ningsnämnd och taxeringssektion i onödan belastas med ärenden, som på ett enklare och betydligt snabbare samt mera ekonomiskt sätt skulle kun na handläggas av lokal skattemyndighet. Föreningen anser det därför vara ett steg mot effektivare och bättre taxering samt för statsverket utgifts- besparande, om rättelsemöjligheterna enligt 72 a § utvidgas.
Såsom exempel på felaktigheter, som enligt föreningens åsikt lämpligen bör kunna rättas av lokal skattemyndighet med stöd av eu utvidgad 72 a §, anger föreningen följande fall.
1. Felräkning i deklaration som medfört för låg taxering. Här nämns det ofta förekommande felet att garantibelopp avdragits i stället för tillagts vid sammanfattningen för taxering till kommunal in komstskatt.
2. Felaktig överföring av belopp i deklaration, som medfört för låg taxe ring.
72
Här pekas på det ofta förekommande felet att återstående till kommu
nal inkomstskatt skattepliktig inkomst i stället för nettointäkt överförts
från deklarationsbilaga till sammanfattning för taxering till statlig in
komstskatt.
3. Felaktigheter vid beräkning av schablonavdrag vid de olika förvärvs
källorna och under allmänna avdrag då felen medfört för låg taxering.
4. Uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag, som medfört för låg
taxering.
Här erinras om de fall, då äkta makar som inte mantalsskrivits på
samma fastighet erhåller ortsavdrag med 4 500 -f 2 250 kr. trots att sam-
taxering skall ske och även har yrkats.
5. Uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt ned
satt skatteförmåga för folkpensionärer, dock med begränsning till fall där
riksskattenämndens anvisningar och tabeller kan vinna tillämpning.
6. Rättelse av uppenbart fel, som medfört att skattskyldig dubbeltaxe-
rats inom samma kommun eller inom olika kommuner i samma fögderi.
Enligt föreningen är dessa fel mycket vanliga och vållar mycken irrita
tion hos de skattskyldiga. Felen förekommer oftast beträffande ej man
talsskrivna personer »inbor» samt beträffande »utbor» som äger fastig
het i annan kommun än hemortskommunen. Till sistnämnda kategori hör
bl. a. fall där personer flyttat till egen nybyggd fastighet, som är belägen
i annan kommun än den tidigare hemortskommunen. Det måste bedömas
som mycket angeläget att fel av denna art kan rättas snabbt, uttalas i
skrivelsen.
Föreningen framhåller, att skattskyldig — då fråga är om höjning av
taxeringen — i de angivna fallen självfallet bör erhålla underrättelse om
den vidtagna rättelsen. Han har då möjlighet att anföra besvär till pröv-
ningsnämnden över åsatt taxering i den ordning som föreskrivs i 74, 76,
100 och 101 §§ TF. Eventuellt bör vidare, uppger föreningen, föreskrivas
att lokal skattemyndighet i sådana fall kan inhämta yttrande från taxe
ringsnämndens ordförande.
Föreningen anser att lokal skattemyndighet i de angivna fallen bör ges
möjlighet att besluta om taxeringsrättelse i sådan tid att ändringen kan
meddelas datakontoret före den 30 september taxeringsåret, dvs. i så god
tid att den kan iakttas på debetsedeln för slutlig skatt. Härigenom slipper
man det tidsödande förfarandet med manuellt utfärdade debetsedlar på till
kommande skatt. Likaledes minskas antalet fall med återbetalning av över
skjutande skatt, tätt följd av debetsedel på tillkommande skatt, vilket för
farande givetvis irriterar allmänheten i hög grad. Skatteförluster för det
allmänna undviks också härigenom.
Föreningen hemställer att snara åtgärder måtte vidtas för sådan ändring
av 72 a § TF, att lokal skattemyndighet får möjlighet att vidta rättelse
även beträffande taxeringsfel av angivet slag. Föreningen vill bestämt
Kungl. Maj. ts proposition nr
747
år 1969
73
hävda, att erfarenheterna av förfarandet vid s. k. frivillig särbeskattning visar, att lokal skattemyndighet äger möjlighet att i kvalitativt hänseende tillfredsställande bemästra de ifrågasatta uppgifterna.
Kungl. Maj. ts proposition nr
747
år 1969
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
Endast en remissinstans har ställt sig helt avvisande till de önskemål som fögderichefsföreningen framlagt. A andra sidan har ingen remiss instans velat tillstyrka en så långt gående rättelsemöjlighet som förening en förordar.
Kammarräuen erinrar om att cheien för finansdepartementet vid in förandet av 72 a § TF (prop. 1965: 131 s. 37) framhöll att det väsentligaste skalet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering snabbt kunde rättas. Om lokal skattemyndighet emellertid skulle få möjlighet att rätta taxering också i höjande riktning, skulle myndigheten framstå som en särskild taxeringsinstans. Departementschefen avvisade därför av vissa remissinstanser framställt förslag i denna riktning. Bevillningsut skottet (196o: 39 s. 7) tillstyrkte förslaget och framhöll därvid som sär skilt angeläget att rättelseinstitutet begränsades till helt uppenbara fel.
Sådana fel, för vilkas bedömande fordrades tolkning av författningsbe stämmelser, borde såsom hittills avhjälpas genom besvär till prövnings- nämnd. Annars kunde instansordningen komma att brytas och fara för kompetenskonflikter uppkomma.
Övergången till ADB-systemet, uttalar kammarrätten vidare, har med fört att lokal skattemyndighet fått ökad insyn i deklarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet rätta felaktig heter i de av taxeringsnämnd beslutade taxeringarna. Det undandrar sig kammarrättens bedömande om sådana erfarenheter gjorts, att det kan an ses påkallat att redan nu — trots tidigare framförda betänkligheter — ut vidga de tämligen nyinförda rättelsebefogenheterna i den omfattning som föreningen föreslagit.
Domstolen vill emellertid, då det för såväl de skattskyldiga som berörda myndigheter är angeläget att rättelse av notoriska felaktigheter kan ske genom ett enkelt och snabbt förfarande — trots ofrånkomliga betänklig heter — inte motsätta sig tanken att rättelse även till nackdel för de skatt skyldiga kan i uppenbara fall få ske utanför instansordningen genom in grepp av den lokala skattemyndigheten. Inskränkningen till uppenbara fel har sin självfallna grund däri att om rättelseinstitutet utsträcks till andra än fullt klara fall och följaktligen skulle kräva att den skattskyldige hör des, den lokala skattemyndigheten skulle få karaktär av instans i skatte- processen, framhålls i yttrandet.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Kammarrätten framhåller vidare bl. a., att den visserligen inte velat prin
cipiellt motsätta sig en utvidgning av den lokala skattemyndighetens rättel
sebefogenhet men att domstolen dock är tveksam eller direkt avvisande till
det föreslagna omfånget av denna utvidgade befogenhet. Kammarrätten an
ser det inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande och utan ledning
av en mer ingående och analyserande penetration av den aktualiserade pro
blematiken tillkännage en i alla delar deciderad mening. Domstolen finner
sig därför böra i första hand förorda att en sådan utredning kommer till
stånd därvid förslag givetvis även bör lämnas till den legislativa reglering
en. I den remitterade skrivelsen framhålls angelägenheten av att utvidgade
rättelsebefogenheter skall gälia redan fr. o. in. 1969 års taxering. Om detta
önskemål skall efterkommas, uttalas i yttrandet, lär utrymme knappast fin
nas för den av kammarrätten önskade utredningen och för en förnyad re
missbehandling. En lagstiftning borde i det läget ges provisorisk karaktär
och inskränkas till att avse de fall, där en rättelse är utomordentligt ange
lägen eller där rättelsen avser sådana notoriska felaktigheter som misskriv
ningar, felräkningar o. d.
CFU erinrar om att nämnden tidigare har föreslagit ökad medverkan av
de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet och ställt sig positiv till
den år 1965 beslutade rättelsemöjligheten för lokal skattemyndighet vid
taxeringsfel. Sedan rättelsemöjligheten nu prövats under tre år får erfaren
heterna bedömas såsom goda och det får därför anses vara motiverat med
en vidgad rättelsemöjlighet. CFU säger sig därför i princip tillstyrka fram
ställningen.
Liksom kammarrätten hänvisar riksskattenämnden till att vid tillkomsten
av nu gällande bestämmelser angående rättelse av taxering föredragande
departementschefen uttalade, att det väsentligaste skälet för att det föie-
slagna förfarandet borde införas var de skattskyldigas intresse att för hög
taxering kunde rättas snabbt. Även de nu föreslagna ändringarna av be
stämmelserna bör enligt riksskattenämndens mening bedömas med utgångs
punkt från vad som kan anses bäst tjäna de skattskyldigas intressen. Vid en
sådan bedömning finner riksskattenämnden att fall kan förekomma, där de
skattskyldigas intressen bäst gagnas av att även en för låg taxering kan
rättas snabbt.
Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser om att hos de lokala skattemyn
digheterna inom det tidigare Stockholms län och hos lokala skattemyndig
heten i Stockholms stad samt efter 1968 hos de lokala skattemyndigheterna
inom nuvarande Stockholms län följande antal /2 a §-ärenden har diarie
förts:
1966
1967
1 545
2 228
989
1769
1968
Stockholms stad
B-län .................
AB-län .............
6 318
75
Såvitt länsstyrelsen har kunnat utröna, har besvär över lokal skattemvn- dighets beslut i fråga om handläggningen av ärendena inte anförts. Bestäm melserna har visat sig lättillämpliga, rättelsesystemet som sådant har fun gerat bra och bestämmelserna visat sig väl avvägda i förhållande till dem som gäller den ordinära taxeringsprocessen framhålls i yttrandet. Länssty relsen finner därför någon ändring av bestämmelserna för det gällande rättelseförfarandet enligt 72 a § i och för sig inte påkallad.
Enligt föreningens skrivelse, uttalar länsstyrelsen, skulle erfarenheterna från 1968 års taxering, då för första gången ADB-systemet kommit till an vändning i hela riket, tala för att en utökning av lokal skattemyndighets befogenheter enligt 72 a § snarast borde komma till stånd. Sedan taxerings nämnderna slutfört sitt arbete har det nämligen visat sig att de lokala skat temyndigheterna och datasektionerna upptäckt ett stort antal fel som inte kunnat rättas av den lokala skattemyndigheten fastän felen varit uppenbara och av rent formell natur. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid dessa fel till stor del böra hänföras till initialsvårigheter vid den genom gripande omläggningen som föranletts av införandet av ADB. När det nya systemet har blivit inarbetat torde kunna förväntas att fel av nämnd art kommer att minska i antal, framhåller länsstyrelsen, som anser att efter som 1968 varit ett övergångsår det torde vara för tidigt att dra alltför säkra slutsatser av förhållandena vid nämnda års taxering. Länsstyrelsen har även av denna anledning ställt sig tveksam till en utökning av lokal skatte myndighets befogenheter enligt 72 a §. I allt fall är det enligt länsstyrelsen lämpligt att ytterligare avvakta erfarenheterna av ADB-systemet, innan frågan om ändring av 72 a § upptas.
När emellertid frågan nu aktualiserats genom framställningen från fög dericheferna och då fögderidirektören i Stockholms fögderi till vissa delar tillstyrkt fögderichefernas framställning säger sig länsstyrelsen vid en sak lig prövning av förslaget vilja anföra följande.
Frågan om lokal skattemyndighet skulle äga besluta om taxeringsrättelse även i de fall rättelse skulle medföra högre taxering för skattskyldig var föremål för överväganden i samband med remissbehandlingen av den depar tementspromemoria, som låg till grund för propositionen beträffande 72 a §. Departementschefen framhöll sedermera i propositionen bl. a. att det före slagna institutet enbart borde ses som en ersättning för den möjlighet till självrättelse, som taxeringsnämnden skulle ha ägt om den varit ett perma nent organ. Avsikten var inte att lokal skattemyndighet skulle framstå som en särskild instans i taxeringsprocessen. Länsstyrelsen finner denna princip fortfarande böra vara grundläggande. Med hänsyn dock till de goda erfaren heter länsstyrelsen haft av lokal skattemyndighets
tillämpning
av 72 a § an
ser länsstyrelsen att viss utökning av lokal skattemyndighets befogenhet enligt paragrafen skulle kunna komma i fråga.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar att det nu ifrågavarande rättelse
Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969
76
förfarandet onekligen har fyllt ett visst ändamål och varit till nytta för såväl
de enskilda skattskyldiga som taxeringssektioner och prövningsnämnder.
Betydelsen i sistnämnda avseende bör emellertid enligt länsstyrelsen inte
överskattas. Dels har det genomgående varit fråga om ärenden av mycket en
kel beskaffenhet, dels torde antalet sålunda rättade fall — åtminstone i länet
— hittills ha varit betydligt mindre än man i förstone synes ha haft anled
ning räkna med. Enligt upplysningar som länsstyrelsen har inhämtat hand
lade de lokala skattemyndigheterna i länet under kalenderåret 1967 tillhopa
281 och under året 1968 tillhopa 305 ärenden av ifrågavarande slag, vilket
i genomsnitt betyder ca 50 ärenden på myndighet och år. Man kan alltså
inte påstå att den förenklade handläggningen av dessa ärenden haft någon
mera betydande inverkan på taxeringssektionens och prövningsnämndens
arbetsbörda. Givet är emellertid att i enskilda fall förenklingen i handlägg
ningen förkortat tiden för en felaktighets rättande och därigenom haft sin
betydelse för den skattskyldige, uttalar länsstyrelsen.
Länsstyrelsen uttalar vidare bl. a., att den anser de nuvarande reglerna i
72 a § TF angående lokal skattemyndighets befogenhet att rätta taxerings-
fel vara helt tillfyllest för sitt ändamål, nämligen att i fall då det med
hänsyn till de skattskyldigas intresse får anses speciellt angeläget att på ett
smidigt och snabbt verkande sätt åstadkomma nedsättning av vederbö
rande uppenbarligen för högt påförd taxering.
Länsstyrelsen avstyrker sålunda det nu väckta förslaget men framhål
ler att frågan kan komma i ett annat läge när de nu påbörjade organisa-
tionsundersökningarna beträffande taxeringsarbetet i första och andra in
stans slutförts. Tills vidare bör man emellertid enligt länsstyrelsen in
skränka sig till att bygga vidare på de lokala skattemyndigheternas med
verkan vid taxeringen genom den redan nu föreskrivna skyldigheten att
dels före inlämnandet till länsstyrelsens datakontor av från taxerings
nämnderna inkommet taxeringsmaterial granska nämndernas beslut och
dels till förste taxeringsintendenten snarast anmäla iakttagna felaktig
heter av beskaffenhet att inte kunna av myndigheten själv rättas enligt nu
gällande bestämmelser.
Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi konstaterar inlednings
vis att rättelseinstitutet fungerat mycket bra för Stockholms vidkomman
de. Rättelse och omdebitering har kunnat ske avsevärt snabbare och med
mindre pappersexercis än när det ankom på prövningsnämnden att be
sluta om taxeringsrättelse. Det konstateras vidare att ingenting förekom
mit som ger belägg för farhågorna att rättssäkerheten skulle bli lidande
genom det nya institutet. En svårighet har varit att dra gränsen mellan
fall som bör avgöras av prövningsnämnden och sådana som kan handläg
gas av lokala skattemyndigheten. Denna svårighet är en anledning att ändra
reglerna rörande taxeringsrättelser. Det har enligt myndigheten relativt
Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
77
snart framstått som påkallat att vidga området för tillämpning av rättelse- institutet.
De särskilda grunderna för rättelse
Kammarrätten, som förutsätter att rättelse av felaktigheter i höjande riktning avses kunna ske endast när inga som helst tolkningsproblem fö- religger, anser att detta möjligen kan antas vara fallet i de exempel på rättelse av felräkning och felaktig överföring av belopp i deklaration som anförts i föreningens framställning. Vad gäller felak tighet vid beräkning av schablonavdrag framhålls att dessa avdrag i vissa fall skall bestämmas med hänsyn till omständigheter som en taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet kan tillerkänna olika betydelse. CFU betonar att vad som synes vara en felräkning i realiteten kan bero på en felskrivning, t. ex. att en post kommit bort vid utskrift av en deklaration. Nämnden har ingen erinran mot förslaget att införa rättel- semöjlighet i höjande riktning vid felaktig överföring av belopp i deklara tion och felaktig beräkning av schablonavdrag. 1 fråga om schablonavdra gen understryker nämnden, som antar att här avses schablonavdragen under tjänst och kapital samt för kommunalskatt och sjukförsäkringsav gift, att rättelsemöjlighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbar felaktighet. Nämnden anser att det i författningstexten bör anges vilka avdrag som får rättas på detta sätt. Riksskattenämnden uttalar att om taxeringen blivit för låg till följd av uppenbara fall av felräkning eller felaktig överföring av belopp i deklaration eller felaktighet i fråga om scha- blona\ drag eller allmänt avdrag av nu avsett slag det inte kan vara i den skattskyldiges intresse att få återbäring av skatt och därefter vara tvungen att betala skatten på det felaktiga beloppet. Nämnden anser därför att rättelse i höjande riktning bör få ske i nu avsedda fall men att den lo kala skattemyndigheten bör åläggas att lämna den skattskyldige underrät telse om den vidtagna åtgärden och meddela besvärshänvisning.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse av felräkning och fel överföring av belopp som medför höjning av taxering ligger helt i linje med de nu gällande bestämmelserna. Dock bör sådan rättelse föregås av underrättelse till den skattskyldige om ifrågasatt höjning med rätt för denne att komma in med förklaring inom viss tid. Länsstyrelsen påpekar att en skattskyldig efter förnyad genomgång av deklarationen kan ha an ledning att framställa kvittningsyrkande. I sådant fall bör ärendet i sin helhet överlämnas till prövningsnämnden eller taxeringsintendenten. Be träffande Övriga rättelsefall i föreningens skrivelse anser läns styrelsen att dessa inte enbart gäller taxeringstekniska fel utan även be- dömningsfel och säger sig inte kunna biträda föreningens förslag i dessa avseenden.
78
I fråga om rättelse av ortsavdrag i höjande riktning fram
håller kammarrätten att frågan om rätt ortsavdrag inte sällan är föremål
för tvist i taxeringsmål och kan fordra en ingående utredning. Vid rättelse
av ortsavdrag föreligger också risk för att följdändringar förbises, framhål
ler kammarrätten som i detta avseende hänvisar till JO:s ämbetsberättelse
år 1969 (s. 371—373). CFU anser att möjlighet till rättelse av ortsavdrag
bör föreligga om felaktigheten är uppenbar även om taxeringen höjs genom
rättelsen, medan däremot riksskattenämnden inte anser att frågan om orts
avdrag i det angivna fallet lämpar sig för ett summariskt rättelseförfaran
de och avstyrker framställningen i denna del.
Starka skäl talar enligt kammarrätten för att rättelse utan omgång hör
ske i fråga om folkpensionärs extra avdrag för nedsatt skat-
teförmåga, särskilt beträffande rättelser till de skattskyldigas fördel. Frågor
beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer är emel
lertid ofta beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, och om
taxeringsnämnden underlåter redovisa skälen för sitt ställningstagande
kan detta få till följd, att lokal skattemyndighets ändringsbeslut — sär
skilt som rättelse ju skett utan parternas och möjligen även utan ordfö
randens i taxeringsnämnd hörande — företas utifrån felaktiga förutsätt
ningar, påpekar kammarrätten. I de fall skattskyldig utan annan inkomst
än folkpension av förbiseende åsatts beskattningsbar inkomst, anser dom
stolen att starka skäl dock talar för att rättelse får ske.
CFU avstyrker rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet i sistnämnda
hänseende under påpekande, att beviljande av extra avdrag ofta innefat
tar en diskretionär som inte kan schabloniseras även om riksskattenämn
dens anvisningar har haft stor betydelse för att skapa enhetlighet vid
prövningen. Samma hållning intar riksskattenämnden, som hänvisar til!
JO:s uttalande i anslutning till ett fall som redovisas i ämbetsberättelsen
år 1969. Uttalandet, som inte är fullständigt återgivet i den tryckta berät
telsen, är av följande lydelse.
För egen del är jag av den uppfattningen, att alla mål rörande avdrag
för nedsatt skatteförmåga bör handläggas av fulltalig nämnd. Dessa mål
utgör nämligen enligt min mening typexempel på fall där lekmannaleda-
möterna i väsentlig utsträckning kan bidraga till en nyanserad och på
mångsidig erfarenhet grundad skälighets- och billighetsbedömning. Ytter
ligare kan erinras om att frågor om avdrag för nedsatt skatteförmåga ofta
är ömtåliga och svårbedömbara och därför bör bli föremål för fleras be
dömande. Än vidare märks att en så utpräglad skälighets- och billighets-
fråga som den angående avdrag för nedsatt skatteförmåga inte ägnar sig
för »förlikning» mellan parterna.
Länsstyrelsen i Stockholms lön berör särskilt förevarande fråga och
framhåller att spörsmål om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i all
mänhet är ömtåliga och svårbedömda. Erfarenhetsmässigt brukar prov-
Kungl. Majds proposition nr 147 år 1969
79
ningsnämndens ledamöter vid behandling av sådana frågor högst väsentligt bidraga till bedömningen. Länsstyrelsen anser det därför av vikt att frågor om extra avdrag blir föremål för bedömning av beskattningsnämnd och inte — som enligt förslaget — av enbart en tjänsteman.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker bestämt förslaget i fråga om extra avdrag för folkpensionär och anför, att det visserligen må vara så att riksskattenämndens anvisningar rörande tillämpningen av reglerna om ifrågavarande avdrag ger vissa hållpunkter vid bedömandet av storleken av avdrag i normalfallet men mer regelmässigt kommer i dessa ärenden in ett flertal olika moment, beträffande vilka anvisningarna inte ger direkt ledning och där med andra ord en diskretionär prövning är oundgänglig.
Vad slutligen avser rättelse av fel som medfört att skatt skyldig dubbeltaxerats finner kammarrätten det angeläget att dessa snabbt kan rättas. Det kan emellertid enligt domstolen föreligga svå righeter att avgöra vad som är uppenbara fel och skäl talar för att en be stämmelse om detta rättelsefall får en snäv avgränsning. CFU har ingen erinran mot förslaget i denna del, medan riksskattenämnden intar motsatt ståndpunkt under hänvisning till att bedömning av frågor om dubbeltaxe ringar ofta är tveksamma och ofta rör taxeringar till olika belopp i de olika distrikten.
Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi uttalar allmänt, att det borde vara möjligt för lokal skattemyndighet att rätta varje uppenbar fel aktighet. Det avgörande bör vara om fråga är om bedömning eller inte. En bedömning är en taxeringsfråga i egentlig mening och en ändring av be dömningen bör följaktligen ankomma på prövningsnämnden. Detta synes myndigheten böra gälla också värderingsfrågor, även om det kan konsta teras att givna normer (t. ex. rörande reseavdrag) tillämpats felaktigt. Från här angh en synpunkt anser myndigheten det diskutabelt om föreningens förslag att uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer bör kunna rättas av lokal skatte myndighet. Det vitsordas av myndigheten att taxeringen i berörda hänseen de utvisar många brister och att behov föreligger att snabbt få ändring till stånd av sådana taxeringar, helst så snabbt att anstånd med betalning av kvarstående skatt i förekommande fall inte behöver meddelas, men en för bättring av handläggningen av dessa ärenden bör enligt myndigheten sökas inom ramen för prövningsnämndens verksamhet. Av liknande skäl av styrks att lokal skattemyndighet tilläggs befogenhet att avgöra taxerings ort och rätt taxering vid dubbeltaxering.
Kammarrätten framlägger i sitt yttrande en synpunkt på rätten att an föra besvär över lokal skattemyndighets beslut. Domstolen påpekar att skattskyldig i regel får kännedom om lokal skattemyndighets beslut om rättelse först efter den 15 juli under taxeringsåret och därför bör få rätt
Kungi. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
80
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
att föra talan mot taxeringen i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF.
Besvärsreglerna i 100 § nyssnämnda förordning täcker enligt domstolen
nämligen inte alla de fall, som kan uppkomma i samband med lokal skatte
myndighets ändring av taxering.
DEPARTEMENTSCHEFEN
Fastighetstaxeringen
Allmänt
Den allmänna fastighetstaxering som skall äga rum år 1970 uppvisar
nyheter i förhållande till tidigare fastighetstaxeringar. Den ökade betydelse
som taxeringsvärdet fått vid den årliga inkomstbeskattningen bär nämligen
avspeglat sig i krav på förbättringar såväl i de materiella värderingsreglerna
som beträffande förfarandet. Dessa krav har statsmakterna i stor utsträck
ning sökt tillgodose genom författningsändringar förra året och i år, se SFS
1968: 729—734, 1969: 209—211 och 1969: 310. Beträffande förfarandet be
rör nyheterna främst fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala skatte
myndigheternas verksamhet. Här är i första hand att nämna omläggningen
av fastighetslängdföringen från manuell längdföring till maskinell längd-
föring med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna omläggning
har medfört ändrade rutiner för de båda nyssnämnda organen.
Arbetet med utformning av systemet på det praktiska planet, innefat
tande bl. a. iordningställande av nya formulär till längder och blanketter,
har pågått under tiden fram till innevarande höst, då fastighetstaxerings-
deklarationerna skall ha inlämnats. Vissa praktiska erfarenheter har redan
vunnits. I stort sett är det emellertid ännu för tidigt att dra några allmänna
slutsatser av det nya förfarandet.
De ändringar i fastighetstaxeringsförfarandet som jag nu uppehållit mig
vid omfattar inte taxeringsprocessen i fastighetsprövningsnämnd och högre
instanser. Föreskrifterna om processen i fastighetstaxeringsmål är äldre än
bestämmelserna om inkomsttaxeringsprocessen. Det finns skillnader mellan
dessa processformer som inte längre är motiverade. Vidare innehåller gäl
lande regler inga bestämmelser om rättelse av fastighet slängd, motsvarande
dem som gäller rättelse av taxeringslängd och som har visat sig speciellt
värdefulla efter övergången till ADB på den årliga taxeringens område.
Totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämn-
derna vid 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ungefär 22 400.
Till detta kom yrkanden om jämkningar av enbart formell natur till ett
antal av ca 11 200. Det finns knappast anledning att förvänta ett mindre
antal besvärsärenden avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering.
81
Inom finansdepartementet har gjorts en promemoria, Stencil Fi 1969: 7, med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxe ring m. m. Promemorian har tillkommit i syfte att dels förbättra och i möjligaste mån samordna besvär sreglerna i fastighetstaxeringsprocessen med reglerna om besvär vid inkomsttaxeringen, dels tillskapa ett förfa rande för rättelse av fastighetslängd. Det framhålls dock i promemorian att en fullständig omprövning av besvärsreglerna och andra därmed samman hängande regler vid allmän fastighetstaxering skulle bli så tidsödande att det visat sig nödvändigt att begränsa ändringsförslagen till vad som kan anses omedelbart önskvärt beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering.
I promemorian behandlas inte reglerna för särskild fastighetstaxering. Som jag påpekade i prop. 1968: 154 (s. 112), den första av de i det föregåen de nämnda propositionerna vari ändrade regler för den allmänna fastighets taxeringen föreslogs, är det lämpligare att låta ett nytt system för särskild fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum.
Behovet av ändrade regler för besvärsförfarandet vid allmän fastighets taxering har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Förslaget om möjlig heter att rätta fastighetslängd har hälsats med tillfredsställelse. Det har från många håll framhållits att ytterligare en översyn av förfarandet vid allmän fastighetstaxering är nödvändig, och att således de förslag som tagits upp i promemorian borde ses endast som ett provisorium. Man har därvid särskilt tryckt på den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått genom de nyligen genomförda ändringarna av villabeskattningen och rea lisationsvinstbeskattningen. Därmed ökar också rättssäkerhetskraven, har det anförts. Det är t. ex. ett allmänt önskemål att varje fastighetsägare skall tillställas skriftligt besked om taxeringsvärdet.
Även jag ser förevarande förslag som ett led i en utveckling mot en ökad effektivitet och rättssäkerhet i förfarandet vid allmän fastighetstaxering. Den taxering som äger rum år 1970 får i åtskilliga avseenden betraktas som en »övergångstaxering». Dels finns vissa materiella regler som bör ses över ytterligare — jag tänker i sammanhanget främst på taxeringen av jord bruks- och slcogsbruksfastigheter — dels har, som påpekats i promemo rian, en fullständig översyn av reglerna inte hunnits med, dels bör ske en utvärdering av erfarenheterna av både de ändringar som hittills genomförts och de som jag avser att föreslå i detta sammanhang. Det finns således an ledning att fortlöpande följa utvecklingen och inför 1975 års allmänna fas tighetstaxering föreslå de ytterligare ändringar som kan finnas nödvändiga eller önskvärda. I detta sammanhang inskränker jag mig emellertid till att i princip följa de förslag som framförts i promemorian. Jag avser att i det följande beröra varje sakfråga i promemorian speciellt för sig.
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Omredigering av författningstexten
I promemorian har påpekats att den nuvarande uppställningen och redi
geringen av den allmänna fastighetstaxeringens besvärsregler i TF avsevärt
skiljer sig från motsvarande uppställning och redigering av reglerna för
besvär vid inkömst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås i promemo
rian en omredigering av fastighetstaxeringsprocessens regler i överensstäm
melse med vad som gäller för inkomst- och förmögenhetstaxeringsprocessen.
Detta sägs medföra en riktigare och överskådligare systematik. Förslaget har
allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag förordar den
lösning som föreslagits i promemorian och som innebär följande. Efter den
rubrik i TF som närmast föregår 147 § och som lyder
»IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.» införs av
snitt med följande rubriker.
»V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut», omfattande 158
och 159 §§ (159 § har dock upphört att gälla, se SFS 1968: 733),
»VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet», omfattande 160—
163 §§,
»VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammar
rättens utslag», omfattande 164—166 §§,
»VIII. Om besvär i särskild ordning», omfattande 167 §, och
»IX. Övriga bestämmelser om besvär», omfattande 168 och 169 §§.
Till följd av det ökade antalet rubriker bör efterföljande rubriker omnum-
reras.
Omdispositionen får också till följd att innehållet i vissa av de nuvaran
de här nämnda paragraferna flyttas om. Hur denna omflyttning sker kom
mer att närmare beröras i samband med behandlingen av de frågor som
regleras i bestämmelserna.
Besvär
Den ordinära processen
Ägares besvärsrätt
Över fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut får
enligt 163 § 1 mom. och 164 § 1 mom. TF anföras besvär av bl. a. ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet, när beslutet rör fastigheten. Be
svärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer enligt 168 § första stycket även annan, för vilken garantibelopp
för fastigheten skall tas upp som skattepliktig inkomst, liksom arrendator
som enligt avtal, ingånget efter KL:s ikraftträdande, har att ansvara för
skatt för fastighets garantibelopp gentemot ägaren eller innehavaren. Pro
memorian innehåller i enlighet med vad tidigare återgetts en redogörelse
för tillämpningen i praxis av dessa regler. Av denna redogörelse framgår att
Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969
83
besvärsrätt på sina håll ansetts tillkomma endast den som var ägare eller därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret. En remissinstans har emellertid ifrågasatt huruvida tolkningen är riktig. Oavsett hur det för håller sig med innebörden av nuvarande regler är det enligt min mening angeläget att besvärsrätten i praktiken inte blir begränsad till endast den som var ägare vid ingången av taxeringsåret. Har innehavet av fastigheten sedermera gått över till annan än denne, synes det naturligt att även den nye ägaren skall ha besvärsrätt, eftersom hans inkomstbeskattning påverkas av taxeringsvärdets storlek.
Innebörden av detta ståndpunktstagande är emellertid inte att den som var ägare vid det tillfälle taxeringen avser, dvs. ingången av taxeringsåret, skall vara utesluten från talerätt om han sedermera överlåtit fastigheten. Därmed kan, som också framhållits i promemorian, fall uppkomma i vilka flera parter för talan på ägarsidan. Detta behöver i och för sig inte skapa något problem. Har endast den senare tillträdande ägaren fört talan i pröv- ningsnämnden bör den förste ägaren få fullfölja målet i kammarrätten om han inte är nöjd med prövningsnämndens beslut, och detta oberoende av om den senare tillträdande ägaren klagar eller ej. Det nu anförda bör f. ö. gälla alla som varit ägare av fastigheten under tiden fr. o. in. taxeringsårets ingång t. o. m. det taxeringen vinner laga kraft. Samtliga dessa ägare får nämligen anses ha ett självständigt intresse av fastighetens taxeringsvärde.
Efter besvärstidens utgång finns, som jag skall beröra närmare i det föl jande, rätt att föra talan i särskild ordning. Denna rätt bör tillkomma såväl tidigare ägare som den som är ägare vid besvärstillfället.
Vad jag här anfört om ägare bör gälla dels därmed likställd innehavare av den fastighet beslutet rör, t. ex. den som innehar fastigheten med fideikom missrätt eller eljest utan vederlag besitter fastigheten på grund av testa- mentariskt förordnande, dels annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall tas upp såsom skattepliktig inkomst, t. ex. tomträttshavare, dels ar- rendator, som enligt avtal ingånget efter KL:s ikraftträdande har att an svara för skatt för fastighets garantibelopp.
Det kan förekomma att talan förs mot beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande fastighet för vilken garantibelopp inte skall beräknas. Det gäller här beslut i fråga om icke skattepliktiga fastigheter. Sådana beslut bör inte få överklagas av arrendator.
I lagtekniskt hänseende bör enligt min mening frågan lösas så, att be greppet »ägare eller därmed likställd innehavare» utmönstras ur ett flertal paragrafer i TF. I stället bör i 172 § som ett andra stycke införas en generell bestämmelse av samma innehåll som regeln i 136 § 1 mom. första stycket andra punkten. I samband därmed bör vidtas vissa konsekvensändringar i TF. Dessa framgår av den vid propositionen fogade lagtexten och en över sikt, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.
I samband med frågan om ägares besvärsrätt vill jag något beröra spörs
84
målet om underrättelse till senare ägare än den som var ägare vid taxerings
årets ingång. Promemorian innehåller förslag till nya bestämmelser i TK
om underrättelse till såväl den som vid taxeringsårets ingång varit ägare
eller därmed likställd innehavare som — där så är möjligt — den som där
efter kan visa sig ha blivit ägare eller därmed likställd innehavare av den
fastighet beslutet avser.
Remissinstanserna har livligt diskuterat detta förslag och påpekat att det
blir mycket arbetsbetungande för lokal skattemyndighet att hålla reda på
nytillträdande ägare. Denna fråga är inte av den natur att ett beslut be
höver underställas riksdagen, men den torde vara av ett så allmänt intres
se att jag redan här bör ange min inställning. Det är sålunda, enligt
min mening, inte nödvändigt att underrättelse om taxeringsbeslut tillställs
alla besvärsberättigade. Jag har i såväl prop. 1956: 150 (s. 350) som prop.
1969: 96 (s. 27) gjort mig till tolk för den uppfattningen att besked om
beslutat taxeringsvärde inte är avsedda att innebära annat än en service
åtgärd från myndigheternas sida. Jag vill ånyo betona att detta syn
sätt inte innebär att underrättelser kan underlåtas i de fall där under
rättelser krävs enligt TF. Men utebliven underrättelse medför inte att
ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga
beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Jag kom
mer att i det följande ytterligare diskutera underrättelserna med hän
syn till att frågan tagits upp i promemorian och rönt ett omfattande in
tresse vid remissbehandlingen. Här vill jag endast i korthet påpeka att
tiden ännu inte är mogen för ett avskaffande av det offentliga utläggandet
av fastighetslängden som formen för delgivning av fastighetstaxerings-
nämnds beslut. Det bör från servicesynpunkt vara tillfyllest om den ägare
som står upptagen i fastighetslängden får underrättelsen. Vidare bör den
ägare, som anmäler intresse av det, få underrättelse om taxeringsbeslutet.
I detta sammanhang vill jag erinra om den utvidgade extraordinära besvärs
rätt och det förfarande för rättelse av fastighetslängd som föreslagits i pro
memorian och som jag förordar enligt vad som skall beröras i det föl
jande. Dessa föreslagna nyheter lämnar större möjligheter att få rättelse i
både smärre och allvarligare fall och kompenserar sålunda i viss mån
olägenheten av att inte alla besvärsberättigade får underrättelse om taxe
ringsbeslutet.
Vidare ser jag anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om under
rättelse om fastighetsprövningsnämndens beslut samt om expediering av
kammarrättens och Kungl. Maj:ts utslag beträffande allmän fastighetstaxe
ring. Bestämmelser härom finns f. n. såvitt avser fastighetsprövningsnämn
dens beslut i 162 § första stycket TF och i övrigt i 168 § tredje stycket.
I 162 § första stycket TF hänvisas till bl. a. 92 §, där det föreskrivs alt
underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen
därför skall inom två veckor efter det nämndens protokoll justerats tillstäl
Kung!. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969
85
las bl. a. den skattskyldige i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen som obeställbar och förekommer anledning an taga att den skattskyldige kan anträffas, skall underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i 54 §, dvs. i första hand genom posten. Enligt
168 § första stycket skall vad som avser skattskyldig gälla ägare eller där med likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall las upp såsom skattepliktig inkomst.
Enligt 168 § tredje stycket TF skall utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande allmän fastighetstaxering, om utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, bl. a. den som vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för densamma.
Nu återgivna bestämmelser korresponderar inte med varandra till orda lagen. Med den syn som allmänt anlagts på frågan om ägares besvärsrätt torde såväl underrättelse om fastighetsprövningsnämnds beslut som expe dition innefattande kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag ha tillställts endast den som vid taxeringsårets ingång var ägare eller därmed likställd innehavare eller eljest var skyldig att erlägga inkomstskatt för garantibe lopp.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i sitt remissyttrande påpekat att »kret sen av personer» som bl. a. skall tillställas underrättelse om fastighetspröv- ningsnämndens beslut bör vara densamma som har besvärsrätt. Detta bör också enligt min mening vara den i princip gällande ordningen. Men det bör för att underrättelse- och expeditionsskyldighet skall föreligga gentemot andra än klagande och sådan fastighetsägare som är upptagen i fastighets- längden — dvs. i regel den som är ägare vid taxeringsårets ingång — krävas att dessa är kända vid tidpunkten för delgivning av fastighetsprövnings- nämndens beslut resp. kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag. Några sär skilda efterforskningar i detta hänseende synes dock inte behöva fordras.
Genom de ändringar jag i ett tidigare sammanhang föreslagit beträffande bl. a. de nya bestämmelserna i 161 § och 168 § andra stycket TF torde min här återgivna uppfattning få ett tillfredsställande uttryck i lagtekniskt hän seende.
Besvärsrättens materiella innehåll
Under remissbehandlingen bär uppkommit frågan om besvärsrättens ma teriella innehåll. Det gäller här vad som avses med uttrycket »beslut av fas- tighetstaxeringsnämnd» i 163 § 1 mom. första stycket TF. Jag finner det naturligt att en sådan fråga tas upp redan i samband med en översyn av besvärsförfarandet. Desto mer förståeligt är detta om man betänker att fas- tighetslängden, som ju skall innehålla taxeringsbesluten, kommer att inne hålla åtskilliga nya uppgifter om fastigheterna, bl. a. koder och värdefak torer.
Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969
86
Det har också i praxis visat sig att vissa svårigheter föreligger att av
gränsa de uppgifter i fastighetslängden som innefattas i begreppet fastig-
hetstaxeringsnämndens beslut. Så t. ex. har viss tveksamhet kunnat skönjas
i fråga om beskattningsnatur och arealuppgifter. Frågan kan väntas bli
aktuell även när det gäller fördelning av belopp på delvärden och grund
faktorer för skogstaxeringen.
Att författningsmässigt närmare ange vad som skall anses innefattas i
fastighetstaxeringsnämndens beslut är inte någon lycklig lösning. De fles
ta uppgifterna i fastighetslängden har någon betydelse för taxeringsvärdet,
som är det väsentliga beslutsinnehållet. Vissa siffervärden i fastighets
längden ingår som matematiska faktorer vid beräkning av taxeringsvärdet,
under det att andra värden har en medelbar funktion och kan jämställas
med beslutsskäl. Andra uppgifter än siffervärden har karaktär av besluts
skäl. Men även om siffervärden och andra uppgifter endast har karaktär av
beslutsskäl kan de ha stor betydelse för fastighetsägaren. Så är fallet t. ex.
med beskattningsnaturen och vissa arealuppgifter. Betydelsen kan vara så
avgörande att talerätt bör föreligga. Härvid bör inte endast tas hänsyn till
inverkan på taxeringsvärdet; även inverkan i andra avseenden av rättslig
betydelse bör beaktas, t. ex. om uppgiften bildar underlag vid den årliga
taxeringen eller bedömning i något annat hänseende. Eu förutsättning är
givetvis att uppgiften framkommit som resultat av en saklig prövning i
taxeringsnämnden. Tvister om äganderätt till fastighet faller inte in under
fastighetstaxeringsnämnds kompetensområde. En uppgift i fastighetslängd
om ägare bör således inte prövas i vidare mån än när det gäller att avgöra
vem besvärsrätten tillkommer.
Det bör enligt min mening ankomma på besvärsinstanserna att med led
ning av allmänna processuella grundsatser och vad jag nu anfört avgöra i
vilka fall en besvärstalan skall tas upp till saklig prövning.
Besvär av taxeringsintendent, m. m.
Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till
länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll
granskas. Länsstyrelsen kan om det behövs kalla ordförande eller ledamot i
fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra personer som är kunniga och
erfarna i fastighetsvärdering att under granskningsarbetet infinna sig för
att meddela upplysningar. Taxeringsintendenten har vid granskningsar-
betet att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär
der som behövs för att åstadkomma en med skatteförfattningarna över
ensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Framställningar av
nu nämnt slag är den enda form som finns för besvär hos fastighetspröv-
ningsnämnd av taxeringsintendent.
Förste taxeringsintendenten skall, enligt 172 § TF jämförd med 17 §, be
vaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir
Kungl. Maj.ts proposition nr l'r7 år 1969
87
likformiga och rättvisa. Han skall därvid i behövlig utsträckning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika distrikt. Han har rätt att anlita sakkunnig för utredning av taxerings- fråga, som kräver särskild sakkunskap, och kan om det behövs kalla ord föranden eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att få upp lysningar.
I promemorian föreslås att länsstyrelsens medverkan vid arbetet med granskning av taxeringarna skall upphöra. Därmed anses böra försvinna även länsstyrelsens rätt att kalla ordföranden eller ledamot i fastighetstaxe ringsnämnd. Vidare föreslås att taxeringsintendentens skyldighet att göra framställningar ersätts med en rätt att anföra besvär. Dessutom föreslås i promemorian att förste taxeringsintendenten får rätt att kalla utöver ord föranden och ledamot i fastighetstaxeringsnämnd även fastighetstaxerings- ombud med verksamhetsområde inom länet eller andra personer som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering för att få upplysning. Ytterligare föreslås att bestämmelsen i 158 § första stycket TF om underlaget för granskning skall upphävas. Slutligen föreslås redaktionella följdändringar.
Skälen för förslagen i promemorian har redovisats i det föregående. Några principiella erinringar har inte framförts vid remissbehandlingen. Jag fin ner skäl att förorda de nu nämnda förslagen. Därvid bör, efter mönster av vad som nu gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område, före skrivas att om fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, taxeringsintendenten ej skall ha rätt att anföra besvär hos nämnden beträf fande samma taxering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Underrättelse om slutlig taxering
Som jag nämnt i det föregående sker delgivning av fastighetstaxerings- närnnds slutliga beslut genom offentligt utläggande av fastighetslängden under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret. Besvär till fas tighetsprövningsnämnd av ägare och kommun skall vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret. Som en serviceåtgärd föreskrivs emellertid att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall underrätta ägaren om slutlig taxering i vissa fall, nämligen om ägaren avgett erinringar mot pre liminärt åsatt taxering eller om fastighets taxeringsnämnden utan att er inringar avgetts beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som pre liminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära värdet.
Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen gäller däremot att den skattskyldige skall genom rekommenderat brev underrättas, om själv deklarationen inte följts vid taxeringen. Är försändelsen obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige kan anträffas bör, där så lämp ligen kan ske, underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i 54 § TF, dvs. i princip genom s. k. postdelgivning. Om skattskyldig inte se
88
nast den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse har han rätt att be
svära sig i särskild ordning.
I promemorian diskuteras frågan om en övergång till ett system med per
sonlig delgivning med alla fastighetsägare i stället för delgivning genom
offentligt utläggande av fastighetslängden. En omläggning nu av det nuva-
varande systemet avvisas dock, av skäl som jag redovisat i det föregående.
I stället föreslås en uppmjukning av besvärsreglerna.
Åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden,
har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig del
givning genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig
med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser
skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och anser att samtliga
fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd
vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ord
ning.
Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den
ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått. Vidare sy
nes, i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lät
tare att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag är i princip positivt
inställd till ett system med personliga underrättelser av fastighetstaxerings-
beslut i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst- och förmögen-
hetstaxeringens område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prö
vat i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dessutom finns problem
med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att
utan särskild utredning föreslå en så genomgripande ändring. Man kan här
nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och för-
mögenhetstaxeringen. Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden av
viker från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får under
rättelse, själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fas
tighetstaxeringen är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om
avvikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan
den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det
logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om
taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande
form än vad som sker f. n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller
nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära
underrättelser eller slutliga underrättelser skickas annat än som lösbrev.
En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till
1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering är jag inte be
redd att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip
oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjlighe-
terna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969
89
Enligt promemorian har det numera visat sig möjligt att på länsstyrelser nas datacentraler maskinellt framställa även underrättelseblanketter för de slutliga taxeringsbesluten. Med hänsyn härtill föreslås den ändringen i 154 § 1 mom. TF att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande blir skyldig att sända dessa underrättelser.
Vidare föreslås i promemorian att underrättelse om slutligt taxerings beslut skall sändas senast den 5 maj under taxeringsåret.
Dessa båda förslag har inte rönt motstånd under remissbehandlingen. Emellertid har CFU påpekat att lokal skattemyndighet bör beredas tillfälle att i deklarationerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dess utom sägs lokal skattemyndighet behöva ha tillgång till deklarationsmate- rialet 'vid sin granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU hemställer därför att senaste tidpunkten för översändande av deklarationer till läns styrelsen, enligt 135 a § senast den 31 mars under taxeringsåret om inte länsstyrelsen föreskriver annat, ändras till den 15 maj under taxeringsåret. Jag biträder såväl förslagen i promemorian som CFU:s hemställan.
Besvärstider m. m.
I promemorian föreslås utsträckning av besvärstiderna såvitt avser talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut.
För fastighetsägare föreslås sista dagen för besvär bli den 31 maj, för kommuner den 30 juni och för taxeringsintendenter, som hittills inte haft någon särskild besvärstid utan kunnat göra framställningar intill sista da gen för fastighetsprövningsnämndens arbete, den 31 oktober under taxe ringsåret, föreslås som sista dag för besvär den 15 november. Nu i försla get upptagna tidpunkter avser taxeringsåret. Beträffande taxeringsinten- dents besvärstid bör påpekas att det också föreslås en förskjutning av sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete till den 15 december under taxeringsåret.
I samband med de utsträckta besvärstiderna föreslås i promemorian även att fastighetslängden skall vara utlagd under minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.
Bland remissinstanserna finns olika meningar om förslaget om utsträckta besvärstider. Det förekommer argument både för och emot en skillnad i detta hänseende mellan kommun och fastighetsägare. Vidare föreslås andra tidpunkten än dem som angetts i promemorian. Några övertygande skäl för ett frångående av promemorieförslaget föreligger dock enligt min mening inte annat än på en punkt, nämligen beträffande taxeringsintendentens besvärstid. Som påpekas av bl. a. flera länsstyrelser är det olämpligt med ett så kort tidsavstånd mellan sista dagen för taxeringsintendents besvär och den dag då fastighetsprövningsnämndens arbete senast skall vara avslutat som skulle föreligga om promemorieförslaget antogs. Det synes tillräckligt om
Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969
7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 117
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
taxeringsintendentens besvärstid utlöper den 31 oktober under taxerings
året. Bestämmelserna om besvärstid bör tas in i 158 § 2 mom. TF.
I fråga om ändrad tid för den offentliga utläggningen av fastighetslängden
i maj månad har inga erinringar gjorts under remissbehandlingen. Jag bi
träder promemorieförslaget, som föranleder ändring i 154 § 3 mom. TF.
Den extraordinära processen
I promemorian föreslås att den nuvarande rätten att i särskild ordning an
föra besvär över allmän fastighetstaxering materiellt sett vidgas i tre hän
seenden nämligen
1) om fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad,
2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,
3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsent
ligt annorlunda taxering.
Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt tillkomma förutom ägare och
taxeringsintendent även kommun.
För de båda förstnämnda nya besvärsgrunderna föreslås gälla regeln i
166 § 3 mom. TF, dvs. att besvären skall vara inkomna före utgången av
femte året efter taxeringsåret. För den sistnämnda besvärsgrunden föreslås
besvärstiden löpa ut med utgången av året efter taxeringsåret.
Med undantag för besvärsgrunden »sådana omständigheter som bör för
anleda väsentligt annorlunda taxering» har den föreslagna utvidgningen i
materiellt hänseende av besvärsrätten inte föranlett några erinringar från
remissinstanserna. Jag förordar promemorieförslaget i de delar det lämnats
utan erinran.
Även den sistnämnda besvärsgrunden har godtagits av de flesta remiss
instanserna. Men åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten, riksskat
tenämnden, några länsstyrelser och fastighetstaxeringskommittéerna, har
ställt sig kritiska. Kritiken, som uttrycks i olika grader av styrka, tar i stort
sett sikte på att besvärsgrunden är löst utformad och blir svår att tillämpa.
I flera fall framförs också krav på att besvärsgrunden inte skall få åberopas
om inte besvärstalan kan grundas på omständighet eller bevis varom känne
dom saknats vid fastställelse av den taxering vari rättelse söks och det fram
står som ursäktligt att klaganden inte i annan ordning åberopat omständig
heten eller beviset till vinnande av riktig taxering, dvs. en förutsättning
av samma slag som den som finns vid motsvarande grund för extraordinär
besvärstalan vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, se 100 § andra styc
ket TF. Vidare har påpekats att nyssnämnda motsvarande besvärsgrund vid
inkomst- och förmögenhetstaxeringen får föranleda endast väsentligt lägre
taxering, inte väsentligt annorlunda taxering, som här föreslagits.
Min uppfattning är följande. Vid fastighetstaxeringen kan man inte lika
enkelt som i den årliga taxeringen skilja mellan oriktigheter som länder nå
Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1969
91
gon till fördel och oriktigheter som länder till nackdel. Detta gäller själv fallet t. ex. en sådan i taxeringsbeslutet ingående väsentlig faktor som be skattningsnatur. Men också siffermässiga delar av beslutet, arealvärden, del värden m. m. samt själva taxeringsvärdet är inte, om det är oriktigt, utan vidare entydigt till för- eller nackdel för någon part. Rent allmänt kan sägas att det föreligger ett starkt intresse av riktiga taxeringsvärden, i den meningen att de överensstämmer med skatteförfattningarna och på grund val därav meddelade anvisningar m. in. Vidare är det viktigt att likvärdiga fastigheter åsätts likvärdiga taxeringsvärden för åstadkommande av rättvisa i beskattningen. Ett taxeringsvärde skall stå sig för längre tid, i övervägande antal fall åtminstone fem år. Taxeringsvärdet bildar utgångspunkt inte bara för beräkning av inkomst och förmögenhet vid inkomst- och förmögenhets beskattningen utan även för beräkning av avdrag. Det är således inte så stor tyngd i argumentet att motsvarande besvärsgrund vid inkomst- och för mögenhetsbeskattningen avser endast omständighet som föranleder väsent ligt lägre taxering.
Vad beträffar förutsättningen att prövning inte bör få ske om inte på motsvarande sätt som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen besvären kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom saknats vid taxeringen och det framstår som ursäktligt att omständigheten eller beviset inte åberopats i annan ordning, vill jag framhålla att remisskritiken i viss mån är berättigad. Men fastighetstaxeringen är inte i lika hög grad som in komst- och förmögenhetstaxeringen beroende av omständigheter och bevis. Vidare blir den speciella förutsättningen att det skall framstå som ursäktligt att beviset eller omständigheten inte åberopats i annan ordning svår att upprätthålla, särskilt mot bakgrunden av att underrättelseförfarandet vid fastighetstaxeringen enligt min föregående redogörelse är ett annat än vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Jag anser emellertid att det bör krä vas särskilda skäl för att prövning skall få ske. Sådana särskilda skäl kan vara att fastigheten överlåtits till ny ägare efter besvärstidens utgång och den föregående ägaren försummat sin rätt att föra talan.
Med anledning av vad jag nu anfört förordar jag promemorieförslaget även beträffande den återstående besvärsgrunden med det tillägg jag nyss nämnt. Görs detta tillägg ser jag ingen anledning att, på sätt som föreslagits i promemorian, begränsa besvärstiden. Denna tid bör vara densamma som för andra extraordinära besvär.
Mot den föreslagna rätten för kommun att föra talan i särskild ordning har rests vissa invändningar. Det kan anmärkas att denna rätt troligen inte kommer att utnyttjas i någon större utsträckning. Att utesluta kommun från extraordinär besvärsrätt synes dock inte påkallat. Jag biträder prome morieförslaget.
Samtliga bestämmelser om extraordinär besvärsrätt bör tas in i 167 § TF. Den regel som nu finns i 103 § andra stycket om att Kungl. Maj :t i vissa
92
fall skall som första instans ta upp extraordinära besvär bör gälla även
för fastighetstaxeringen i motsvarande situationer. Givetvis får talan mot
kammarrättens utslag över extraordinära besvär inte föras i vidare mån
än vad som framgår av reglerna i den föreslagna 166 §, som motsvarar nu
varande 167 §. De nuvarande reglerna i 167 § bör med sakligt oförändrat
innehåll flyttas till 166 §.
Rättelse av fastighetslängd
För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes genom lagstiftning år
1965 ett s. k. förenklat rättelseförfarande, dvs. möjlighet för den längdfö
rande myndigheten att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel
i inkomst- och förmögenhetslängden. Jag anförde i prop. 1965: 131, vari för
slaget till denna lagstiftning lades fram för riksdagen, att behov saknades av
förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Det förenklade
rättelseförfarandet har visat sig synnerligen värdefullt från arbets- och tids-
besparingssynpunkt. Under remissbehandlingen av tidigare förslag till för
bättringar i fastighetstaxeringsförfarandet har från åtskilliga håll framförts
önskemål om tillskapandet av ett förenklat rättelseförfarande även på fas
tighetstaxeringens område.
I promemorian har lagts fram förslag till regler för ett sådant förenklat
rättelseförfarande. Förslaget är i flera avseenden upprättat efter förebild
av reglerna på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område men uppvi
sar också skiljaktigheter. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet, som
numera är längdförande myndighet, skall få besluta om rättelse av fastig
hetslängd, om taxering inte införts i längden inom föreskriven tid, dvs. f. n.
senast den 31 mars under taxeringsåret, och om taxerings införts för annan
fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt
i längden. Vidare föreslås att den lokala skattemyndigheten skall få be
sluta om rättelse av fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering, om taxe
ringsbeslutet blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart
felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastig-
hetsdeklarationen. Som förutsättning för rättelse av taxeringsbeslut skall
dock — i likhet med vad som är fallet beträffande rättelse i den vanliga taxe-
ringsprocessen — gälla att inte särskilda skäl föranleder att fastighetspröv-
ningsnämnden bör avgöra frågan.
Vidare föreslås i promemorian att ett förenklat rättelseförfarande efter
den 15 oktober under taxeringsåret skall få avse endast anmärkningar som
gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.
Innan rättelse beslutas skall enligt promemorieförslaget yttrande inhäm
tas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande, om det inte är överflö
digt.
Det föreslås även att fastighetsägaren skall underrättas om beslut i fråga
Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969
93
om rättelse, om det inte är uppenbart överflödigt. Den lokala skattemyndig heten skall tillställa honom underrättelsen inom två veckor i den ordning som gäller underrättelse om taxeringsnämnds beslut vid inkomst- och förmö- genhetstaxeringen. Underrättelsen föreslås innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i den del det avser taxering. Den lokala skattemyndigheten skall inom samma tid underrätta även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslutet i fråga om rättelse.
Promemorieförslaget tar i fråga om talerätt upp bestämmelser motsva rande dem som gäller rätten att föra talan mot rättelsebeslut på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område. Slutligen föreslås att närmare före skrifter om förfarandet vid rättelse skall få meddelas av Kungl. Maj :t.
I det föregående har jag närmare redovisat de skäl för förslaget som pro memorian innehåller. Remissinstanserna har överlag ställt sig mycket po sitiva till det nya förfarandet. På vissa håll har man t. o. m. velat gå längre än promemorieförslaget. Även jag finner ett förenklat förfarande värdefullt också på fastighetstaxeringens område. Förhållandena är i mycket annor lunda nu än vad de var år 1965. Jag vill erinra om att antalet yrkanden av enbart formell natur hos fastighetsprövningsnämnderna vid 1965 års fastig hetstaxering uppgick till ett antal av ca 11 200.
De i förslaget upptagna rättelsegrunderna synes mig väl avvägda. Jag finner inte skäl att utsträcka förfarandet till att avse även dubbeltaxeringar.
Med hänsyn till att jag tidigare föreslagit att taxeringsintendentens be- svärstid bör gå ut den 31 oktober under taxeringsåret synes rättelse inte få ske efter den 1 oktober under taxeringsåret såvitt inte anmärkningen gjorts hos den lokala skattemyndigheten före nämnda datum.
Vidare finner jag behov föreligga att alltid, där så är möjligt, höra fas tighetens ägare innan beslut i fråga om rättelse fattas. Frågan huruvida un derrättelsen till fastighetsägaren skall innehålla besvärshänvisning och vad denna i så fall skall innehålla — något som väckt viss diskussion — torde inte behöva underställas riksdagen.
Bankföreningen har i sitt remissyttrande framfört det kravet att extra ordinär besvärsrätt bör tillkomma den som inte fått underrättelse om rät telsebeslut viss tid före den ordinarie besvärstidens utgång. Extraordinär besvärsrätt över taxering torde emellertid redan finnas på annan grund. Uppenbart förbiseende får nämligen anses föreligga inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppen bar felaktighet inte har förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses skola kunna rättas.
Jag biträder således förslaget i promemorian med de modifieringar som jag nu redovisat. Bestämmelserna bör tas in i 156 § TF, som tidigare upp hävts (se SFS 1963: 683).
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969
Övriga frågor om fastighetstaxering
Fastighets prövning snämndens verksamhet
I promemorian föreslås avskaffande av den rätt som enligt 160 § 2 mom. TF' nu finns för fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande att kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra pei- soner som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande för att meddela upplysningar.
Förslaget har inte rönt någon erinran och jag biträder det. Vidare har föreslagits i promemorian att de nuvarande bestämmelserna i 162 § TF första stycket flyttas till 161 § samt att hänvisningen i 162 § förs ta stycket till 79 § ntgår och ersätts med en motsvarande föreskrift för fas tighetstaxeringens vidkommande i 162 §, varvid av skäl som framgår av det nyss anförda bestämmelsen i 79 § andra stycket sista punkten inte ansetts böra tas med.
Jag biträder även detta förslag.
Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete
I promemorian föreslås en förskjutning av den dag då fastighetspröv- ningsnämnds arbete senast skall vara avslutat från den 31 oktober under taxeringsåret till den 15 december samma år.
Förslaget har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Läns styrelsen i Kopparbergs län anser att arbetet bör vara avslutat den 30 no vember under taxeringsåret. Några andra remissinstanser påpekar att för längningen av fastighetsprövningsnämndernas verksamhet kommer att på verka arbetet med inkomst- och förmögenhetstaxeringen.
Med hänsyn till fastighetsprövningsnämndernas väntade arbetsbörda — vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen överklagades fastighets taxeringen i ca 22 400 fall — och de nya reglerna för besvärstider synes det nödvändigt att förlänga verksamhetstiden för fastighetsprövningsnämnder- na i den utsträckning som föreslagits i promemorian. Jag är f. n. inte be redd att — som begärts av en länsstyrelse — pröva frågan om förlängning av även tiden för prövningsnämndernas verksamhet. — Den nya tidpunk ten bör anges i 163 § TF.
Tiden för översändande av besvärsakter
I promemorian föreslås att den nuvarande tidsfristen för översändande av akter i mål som överklagats hos kammarrätten skall utsträckas från nu varande fyra månader till sex månader. Jag biträder detta förslag, som läm nats utan erinran av nästan alla remissinstanser. En ändring bör ske på så sätt att den del av 164 § 4 mom. första stycket TF som börjar med orden »dock att» tas bort.
Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969
95
Konsekvensändringar m. m.
Som följd av de förslag jag förordat i det föregående bör ändring ske av
102 § TF. Vidare bör ske redaktionella ändringar i 144 § 1 mom. andra styc ket och 164 § 4 mom. utan samband med de här upptagna förslagen.
Rättelse vid den årliga taxeringen
Jag ämnar nu gå in på den fråga som aktualiserats av Föreningen Sve riges fögderichefer. Föreningen har som jag tidigare nämnt framfört öns kemål om viss utvidgning av den möjlighet att rätta uppenbara felaktighe ter i taxering som längdförande myndighet äger enligt 72 a § TF i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringar.
Rättelsemöjlighet av annat än felaktighet vid längdföring' avser endast taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och får avse endast taxeringsnämnds beslut. Rättelse får f. n. inte ske om taxe ringen därigenom skulle komma att höjas. Rättelsegrunderna är utförligt angivna i den berörda paragrafen och avser uppenbara fall av felräkning, felaktig överföring av belopp i deklaration, felaktigt taxeringsvärde på fas tighet samt felaktighet beträffande avdrag, som medges utan särskild utred ning, samt slutligen uppenbar felaktighet i fråga om vissa allmänna avdrag och vad rör ortsavdrag.
Föreningens framställning går ut på att rättelse skall få göras i de flesta av de angivna fallen även om detta medför höjning av taxering och dess utom att som ytterligare rättelsegrund tillfogas dels uppenbar felaktighet i fråga om extra avdrag för folkpensionär i fall där riksskattenämndens an visningar och tabeller beträffande sådant avdrag är tillämpliga, dels up penbart fel som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats inom samma kom mun eller inom olika kommuner i samma fögderi. Föreningen menar att den nuvarande rättelsemöjligheten är för snäv, vilket särskilt visat sig vid 1968 års taxering, då för första gången ADB-behandling användes vid inkomst taxeringen.
Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till önskemålet att även vissa uppenbara felaktigheter som medfört för låg taxering bör kunna rättas av den längdförande myndigheten. En remissinstans har emel lertid ställt sig hell avvisande till framställningen. Från andra håll utta las tveksamhet i frågan om det nu är den rätta tidpunkten för en utvidg ning av detta rättelseinstitut.
Det har bekräftats vid remissbehandlingen att erfarenheterna av det ifrågavarande rättelseförfarandet — som infördes år 1965 — har varit goda. För Stockholms del uppges sålunda att inget enda fall föreligger av över klagande hos prövningsnämnden av rättelsebeslut som fattats av lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Inom Stockholms län har 6 318
96
taxeringar rättats år 1968. Det framhålls av en remissinstans att lokal skat
temyndighet efter övergången till ADB-systemet har fått ökad insyn i de-
klarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogen
het rätta felaktigheter i taxeringsnämnds beslut.
För egen del vill jag hänvisa till att det väsentligaste skälet för att före
varande rättelsemöjlighet infördes var de skattskyldigas intresse av att
uppenbara felaktigheter kan rättas snabbt. Rättelsemöjligheten begränsa
des vid dess tillkomst — det var ju här fråga om ett helt nytt förfarande —
till att avse felaktigheter som medfört för hög taxering. Jag kan emellertid
ansluta mig till uttalandet från en remissinstans, att i åtskilliga fall de skatt
skyldigas intresse bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas
snabbt. Ett sådant fall föreligger f. n. när skattskyldig, som erhållit återbe
talning av skatt enligt slutskattesedeln, sedermera avkrävs återbetalning av
en del av skatten därför att den första debiteringen blivit för låg på grund
av en felräkning vid taxeringen eller liknande förbiseende. Sådana fall och
liknande torde ofta skapa irritation hos skattskyldiga, som kanske uppfattar
det tidskrävande förfarandet för rättelse som uttryck för formalism.
Å andra sidan bör givetvis det snabba rättelseförfarandet liksom hit
tills begränsas till uppenbara fall där alltså tveksamhet inte kan råda om
att ett verkligt förbiseende föreligger. Det effektivaste sättet att åstadkom
ma denna begränsning synes mig vara att även i fortsättningen i författ
ningen klart anges de felgrunder som kan medföra rättelse i den förenklade
ordningen. Det bör alltså här vara fråga om felaktigheter som hänför sig
till klart angivna fall.
Beträffande uppenbar felaktighet på grund av felräkning, felaktig över
föring av belopp i deklaration liksom i fråga om schablonavdrag och sådana
allmänna avdrag som f. n. får rättas i förenklad ordning anser jag att
starka skäl talar för att rättelse i höjande riktning blir möjlig och före
slår därför att så blir fallet. Fögderichefsföreningen har inte berört möj
ligheten att på motsvarande sätt vidga befogenheten att rätta felaktighet i
fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde. Jag anser dock att
bestämmelse härom bör införas. Detta ligger i linje med vad jag föreslagit i
fråga om rättelse av uppenbar felaktighet vid fastighetstaxering.
Remissinstanserna har i allmänhet avstyrkt förslaget att rättelse skall
kunna ske i höjande riktning i fråga om felaktigt ortsavdrag. Inte heller
enligt min mening föreligger tillräckliga skäl för detta förslag.
Fögderichefsföreningen har uttalat önskemålet att två helt nya typer av
felaktigheter skall kunna rättas i den förenklade ordningen, nämligen
uppenbar felaktighet i fråga om folkpensionär tillkommande avdrag för ned
satt skatteförmåga i vissa fall samt uppenbart fel som medfört dubbeltaxe
ring. Beträffande båda fallen har de flesta remissinstanserna uttalat tvek
samhet inför förslaget eller avstyrkt det. Jag intar samma hållning i princip
inför detta förslag att införa helt nya rättelsegrunder. Beträffande dubbel-
Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1969
97
taxeringar kommer kommunintresset in och det synes därför mindre lämp ligt att pröva fall av dubbeltaxering i denna form, även om felaktigheten till äventyrs skulle vara helt uppenbar.
Fråga om extra avdrag för folkpensionär bör enligt min mening i prin cip kunna prövas endast av taxeringsmyndigheterna och skattedomstolar- na. Föreningen har begränsat sitt förslag till att avse fall då riksskatte nämndens anvisningar är tillämpliga, men härvidlag måste understrykas, att dessa anvisningar inte är bindande och f. ö. inte kan ha relevans för alla fall som förekommer i praktiken. I princip bör således längdförande myndighet inte kunna ändra på folkpensionärs extra avdrag eller medge sådant där det inte har beviljats av taxeringsnämnd. Det föreligger emel lertid ibland en situation — som f. ö. en remissinstans visat på — där so ciala skäl talar för en motsatt ståndpunkt. Jag avser det fallet att folkpen sionen är så stor del av den skattskyldiges eller samtaxerade makars in komst — dvs. inkomsten vid sidan av pensionen är helt obetydlig — att extra avdrag enligt anvisningarna i normalfallet hade bort medges med så stort belopp att beskattningsbar inkomst inte skulle ha uppkommit. F. n. är detta noimalt fallet när sidoinkomsten inte överstiger för ensamstående 1 200 kr. och för samtaxerade 1 600 kr. Jag anser att möjlighet att i nu fö revarande ordning rätta uppenbar felaktighet av nämnda slag bör föreligga och föreslår bestämmelse härom. Regelmässigt torde taxeringsnämndens ordförande böra höras innan sådan rättelse sker.
Redan nu skall beslut om rättelse tillställas den skattskyldige om detta ej är uppenbart överflödigt. Beslut om rättelse som medför höjning skall givetvis alltid delges den skattskyldige och denne bör även beredas till fälle att yttra sig över ifrågasatt rättelse i höjande riktning, såvida inte hinder möter härför, t. ex. om den skattskyldige inte kan nås därför att hans vistelseort är okänd eller avlägsen eller han inte kan höras på grund av sjukdom.
Med anledning av vad en remissinstans uttalat beträffande kvittning i samband med rättelse vill jag understryka, att endast sådan felaktighet som i och för sig kan rättas i förevarande ordning kvittningsvis får beaktas vid rättelse av annan uppenbar felaktighet.
En remissinstans har föreslagit att skattskyldig bör få föra talan mot taxering, när rättelse av förevarande slag har skett, i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF. Bestämmelsen avser det fallet att skattskyldig inte fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15 juli under taxeringsåret. Besvärstiden förlängs då på visst sätt. Remissinstansen anser att besvärsreglerna i 100 § TF inte täcker alla de fall som kan upp komma vid rättelse av taxering genom längdförande myndighets försorg.
Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelse om extraordinär bcsvärs- rätt för skattskyldig bl. a. i fall då taxering blivit oriktig på grund av fel räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I samband med
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969
98
införandet av rättelseparagrafen påpekades (prop. 1965: 131 s. 48), att om
längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse eller felaktigt vägrat
rättelse, sådant förbiseende torde ha förevarit som medför extraordinär be-
svärsrätt enligt 100 och 101 §§ TF. Mitt förslag till utformning av möjlig
heten att rätta i höjande riktning torde medföra, att den särskilda besvärs-
rätten föreligger även i sådana fall. Uppenbart förbiseende får anses före
ligga vid besvär över taxering inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt
felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar felaktighet inte har
förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses
i 72 a § TF.
Kungl. Maj:ts proposition nr
747
år 1969
HEMSTÄLLAN
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp
rättat förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1069
99
Bilaga 2
o
o
Specifikation av besvär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering inkomna efter ordinarie besvärstidens utgång
Besvären avsåg yrkande om
Summa
Antal %
Uppgiven orsak till att besvären inkommit för sent
FPN:s beslut
Ej angi
ven %
Erhållit vet
skap i samband
med annan åt
gärd %
Ej erhållit
underrät
telse %
Annan
orsak %
Helt el
ler delvis
bifall %
Avslag
%
Ej pröv
ning %
Lägre taxering .......................................................
384
50
71
8
8
13
37
17
46
Högre taxering.......................................................
35
5
66
14
—
20
46
8
46
Ändrad areal...........................................................
82
10
77
11
12
—
69
16
15
Överföring från jordbruksfastighet till annan fas
tighet eller tvärtom...............................................
36
5
61
3
14
22
25
8
67
Överföring från skattefri fastighet till ej skatte
fri fastighet eller tvärtom.......................................
29
4
76
14
3
7
72
17
11
Anteckning i fastighetslängden (även taxering av
rätt ägare)................................................................
52
7
87
5
4
4
77
13
10
Gemensam taxering av taxeringsenheter eller
uppdelning av taxeringsenhet...............................
32
4
75
13
3
9
62
19
19
Rättelse av dubbel taxering, felräkning och
andra misstag............................................................
88
11
82
2
3
13
89
3
8
Åtgärder i övrigt ...................................................
27
4
81
4
11
4
37
15
48
Summa och medelprocent ...................................
765
100
74
8
7
11
52
14
34
Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom L- och M-län.
FPN = f astighetsprö vningsnämnd.
K
u
n
g l.
M
a
j:
ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
H
7
å r
196
9
Senaste tidpunkter för vissa åtgärder som liar samband med besvär vid allmän fastighetstaxering
Bilaga 3
Nuvarande ordning
Febr
15
FTO un-
derr. äg.
om slutligt
beslut
Mars
April
Maj
10
28
31
15
Stomme till fast.-
längd utläggs un
der 10 dagar
30
Juni
31
Juli
Fast.-längd utläggs
14 dagar före 15.5
30
Aug
31
Sept
31
Okt
30
Dec
30
31
Föreslagen ordning
Mars
Förkortningar:
LSM = lokal skattemyndighet, FTO=fastighetstaxeringsnämn-
dens ordförande, FPN=fastighetsprövningsnämnd, Ti=taxeringsintendent.
Stomme till fast.-
längd utläggs un
der 10 dagar
Fast.-längd utläggs
under 3 veckor
i maj
K
u
n
g
l.
M
a
j.
ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
H
7
å r
1
96
9
1
0
1
102
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
Bilaga 4
översikt över propositionens motsvarighet i gällande rätt
Propositionens
förslag
Gällande rätt
Propositionens
förslag
Gällande rätt
72 a § st. 3
164 § 1 mom.
164 § 1 mom.
102 §
102 §
2 mom.
2 mom.
131 § 2 mom.
131 § 2 mom.
4 mom.
4 mom.
135 a §
135 a §
166 § st. 1
167 § st. 1
136 § 1 mom.
136 § 1 mom.
st. 2
st. 2
2 mom.
2 mom.
VIII rubrik (167 §)
VI rubrik (163 §)
138 §
138 §
167 § 1 mom.
166 § 1 och 2 mom.
144 § 1 mom.
144 § 1 mom.
2 mom.
3 mom.
147 § st. 3
172 § 1)
3 mom.
4 mom.
148 § 2 mom.
148 § 2 mom.
IX rubrik (168 §)
VI rubrik (163 §)
150 § 1 mom.
150 § 1 mom.
168 §
168 §
152 §
152 §
X rubrik (170 §)
VII rubrik (170 §)
154 § 1 mom.
154 § 1 mom.
XI rubrik (172 §)
VIII rubrik (172 §)
3 mom.
3 mom.
172 § st. 1
172 § st. 1
156 §
—
st. 2
136 | 1 mom. st. 1
V rubrik (158 §)
158 § 1 mom. st. 1
st. 2
2 mom.
3 mom.
VI rubrik (160 §)
160 §
161 §
162 §
163 § st. 1
st. 2
VII rubrik (164 §1
VI rubrik (163 §)
163 § 1 mom. st. 1
och 2 mom.
163 § 1 mom. st. 3
st. 2
V rubrik (158 §)
161 §
162 § st. 1
160 § 2 mom.
160 § 1 mom.
162 § st. 2
VI rubrik (163 §)
173 | 1 mom.
173 § 1 mom.
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969
Inneha llsf ör teckning
Propositionen............................................................................................................ 1Propositionens huvudsakliga innehåll.................................................................. 1Författningsförslag ................................................................................................ 2
Utdrag av statsrådsprotokollet den 24 oktober 1969 ............................................ 16
Inledning ............................................................................................................ 16 Fastighetstaxeringen........................................................................ 17
Besvär .............................................. 17
Den ordinära processen............................................................................... 17
Nuvarande ordning ...................................................................... 17Promemorian................................................................................... 18
Allmänt....................................................................................... 18 Omredigering av författningstexten............................... 16 Remissyttrandena.......................................................................... 19
Ägares besvärsrätt................................................................................... 21
Nuvarande ordning ...................................................................... 21 Promemorian................................................................................... 21 Remissyttrandena.......................................................................... 24
Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m. 31
Formen för taxeringsintendents överklagande...........
31
Nuvarande ordning ......................................................... 31Promemorian................................................................................... 32Remissyttrandena.......................................................................... 33Granskningsskyldigheten .................................................................. 33
Nuvarande ordning ...................................................................... 33Promemorian................................................................................... 34Remissyttrandena.......................................................................... 35
Vissa tidsfrister m. m.............................................................................. 36
Nuvarande ordning ...................................................................... 36 Promemorian................................................................................... 37
Underrättelse om slutlig taxering............................................. 37Senaste tidpunkter för besvär ................................................. 39Tid för utläggande av fastighetslängd.................................... 40 Remissyttrandena.......................................................................... 40
Den extraordinära processen .................................................................. 48
Nuvarande ordning ...................................................................... 48Promemorian................................................................................... 49Remissyttrandena.......................................................................... 52
Rättelse av fastighetslängd ...................................................................... 57
Nuvarande ordning ...................................................................... 57Promemorian................................................................................... 58Remissyttrandena.......................................................................... 60
Övriga frågor om fastighetstaxering.............................................................. 64
Promemorian................................................................................... 64
Fastighetsprövningsnämndens verksamhet............................ 64 Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................... 65 Tiden för översändande av besvärsakter................................ 65 Redaktionella ändringar ......................................................... 66Remissyttrandena.......................................................................... 66
103
Rättelse vid den årliga taxeringen .................................................................. 70
Nuvarande ordning ....................................................................... 70
Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer................... 71
Remissyttrandena........................................................................... 73
Departementschefen............................................................................................ 80
Fastighetstaxeringen....................................................................................... 80
Allmänt........................................................................................................ 80
Omredigering av författningstexten.......................................................... 82
Besvär ........................................................................................................ 82
Den ordinära processen........................................................................... 82
Ägares besvärsrätt............................................................................... 82
Besvärsrättens materiella innehåll ................................................. 85
Besvär av taxeringsintendent, m. m................................................. 86
Underrättelse om slutlig taxering......................... 87
Besvärstider m. m................................................................................ 89
Den extraordinära processen .............................................................. 90
Rättelse av fastighetslängd ............................................................... 92
Övriga frågor om fastighetstaxering.......................................................... 94
Fastighetsprövningsnämndens verksamhet......................................... 94
Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................................ 94
Tiden för översändande av besvärsakter............................................. 94
Konsekvensändringar m. m.................................................................... 95
Rättelse vid den årliga taxeringen .............................................................. 95
Hemställan............................................................................................................ 98
Bilagor ................................................................................................................. 99
104
Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969
MARCUS BOKTR. STHLM I?ö9 690503