Prop. 1969:147

('med förslag till lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623)',)

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i taxering sför ordning en (1956: 623); given Stockholms slott den 24 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering. I samband med en viss förskjutning av tidsschemat för taxeringsarbetet förlängs besvärstiderna samt tiden för det offentliga ut­ läggandet av fastighetslängden. Till följd härav förlängs även tiden för fas- tighetsprövningsnämndens verksamhet. Samtidigt utökas möjligheterna att anföra s. k. extraordinära besvär. Vidare föreslås införande av möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighetslängden.

Beträffande inkomsttaxeringen föreslås vidgad rätt för längdförande myn­ dighet att besluta om rättelse av taxeringsnämnds beslut, nämligen möjlig­ het att rätta i fall då vissa tekniska fel har medfört för låg taxering och vida­ re i vissa fall då folkpensionär genom förbiseende har åsatts beskattningsbar inkomst.

Ändringarna avses träda i kraft omedelbart. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1

dels att rubriken omedelbart före 163 § skall utgå,

dels att 72 a §, 102 §, 131 § 2 mom., 135 a §, 136 §, 138 §, 144 § 1 mom., 147 §,

148 § 2 mom., 150 § 1 mom., 152 §, 154 § 1 och 3 mom., 158 §, 160—163 §§,

164 § 1, 2 och 4 inom., 166—168 och 172 §§ samt 173 § 1 mom. liksom rubri­

kerna omedelbart före 158 och 172 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges samt att rubriken närmast före 170 § skall tyda »X. Om straff»,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 156 §, samt nya ru­

briker närmast före 160, 164, 167 och 168 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

72

Har taxering för------------------------

Har taxering av-------------------- —

3) uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag

för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket

3) kommunalskattelagen eller mot­

svarande avdrag enligt 4 § 1 mom.

andra stycket förordningen om stat­

lig inkomstskatt eller avdrag enligt

46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2

mom. nämnda förordning eller i frå­

ga om ortsavdrag,

må den myndighet som har att om­

besörja längdföring av taxeringen,

om ej särskilda skäl föranleda att

1 Senaste lydelse av rubrikerna omedelbart

2 Senaste lydelse 1965:558.

(.Föreslagen lydelse)

a §.2

denna del.

särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om

allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag

för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket

3) kommunalskattelagen eller mot­

svarande avdrag enligt 4 § 1 mom.

andra stycket förordningen om stat­

lig inkomstskatt eller avdrag enligt

46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2

mom. nämnda förordning, 4

4) uppenbar felaktighet i fråga om

ortsavdrag eller i fråga om avdrag

enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen eller motsvarande avdrag en­

ligt förordningen om statlig inkomst­

skatt i fall då den skaitskyldiges in­

komst eller, vad angår samtaxerade,

de skattskyldigas inkomster helt el­

ler till helt övervägande del utgjorts

av folkpension,

må den myndighet som har att om­

besörja längdf öring av taxeringen,

om ej särskilda skäl föranleda att

före 163 och 170 §§ 1963:683.

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

prövningsnämnden bör avgöra frå­ gan, besluta om rättelse i denna del

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

därest rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara inkomsten.

Efter utgången----

prövningsnämnden bör avgöra frå­ gan, besluta om rättelse i denna del.

Rättelse må ske i fråga om ortsavdrag endast om den beskattnings­ bara inkomsten därigenom sänkes och i fråga om annat avdrag som av­ ses i i endast om därigenom beskatt­ ningsbar inkomst icke uppkommer för den skattskyldige eller de sam­ taxerade skattskyldiga.

— om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande in­ hämtas från taxeringsnämndens ord-

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande in­ hämtas från taxeringsnämndens ord­

förande. förande. Innebär ifrågasatt åtgärd

enligt andra stycket höjning av taxe­ ring, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse----------- ------------- taxeringsnämnds beslut. Talan mot —----------- -------------------- — 101 §§. Närmare föreskrifter------------------------ Kungl. Maj :t.

102

§.

Har fastighets taxeringsvärde le' gat till grund för inkomsttaxering el­ ler förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten eller genom beslut en­ ligt 166, 181 eller 184 § av prövnings- nämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxe­ ringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxe­ ringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxe- ringsintendent och, såvitt angår taxe­ ring till kommunal inkomstskatt, ve­ derbörande kommun.

Besvären skola-----------------Besvär enligt — —-----------

Har fastighets taxeringsvärde le­ gat till grund för inkomsttaxering el­ ler förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten eller genom beslut en­ ligt 167, 181 eller 184 § av prövnings- nämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxe­ ringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxe­ ringen för inkomst eller förmögen­ het anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomst­ skatt, vederbörande kommun.

- fastighetstaxeringen meddelades, fastighetstaxeringen föreligger.

131 §.

2 mom. Varje län —------- en fastighetsprövningsnämnd, Fastighetsprövningsnämnd beslu- Fastighetsprövningsnämnd beslu­ tar över anförda besvär och gjorda tar över anförda besvär i anledning framställningar i anledning av fas- av fastighetstaxeringsnämndernas tighetstaxeringsnämndernas beslut beslut samt fullgör i övrigt de ålig-

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

samt fullgör i övrigt de åligganden ganden som enligt denna förordning

som enligt denna förordning ankom- ankomma på nämnden,

ma på nämnden.

135 a §d

Det åligger----------------------- denna längd,

4) översända deklarationer och öv- 4) senast den 15 maj under taxe­

viga handlingar som inkommit från ringsåret, om ej länsstyrelsen före-

fastighetstaxeringsnämnd till läns- skriver annat, översända deklaratio-

styrelsen senast den 31 mars under ner och övriga handlingar som in-

taxeringsåret samt fastighetsläng- kommit från fastighetstaxerings-

derna på den tid och i den ordning nämnd till länsstyrelsen samt fastig-

Kungl. Maj :t föreskriver,

hetslängderna på den tid och i den

ordning Kungl. Maj :t föreskriver,

5) i den —---------------------vid taxeringsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

136 §.

1 m om.1 Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fas­

tighet, med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning

avgivas deklaration (allmän fas­

tig hetsdeklaration). Därest

fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är

att anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skyldig att erlägga skatt för

garantibelopp för fastigheten, skall

vad nn sagts om ägare i stället gälla

1 in o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fas­

tighet, med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning av­

givas deklaration (allmän fas­

tig hetsdeklaration).

---- fastställt formulär.

-------- och anskaffnings-

sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —-

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla -

kostnader.

Kungl. Maj :t------------------------statistiskt ändamål.

2 m o m. Efter anmaning är ägare 2 mom. Efter anmaning är äga-

eller därmed likställd innehavare av re av fastighet skyldig att till led­

fastighet skyldig att till ledning vid

fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden

än dem, som finnas angivna i dekla-

ning vid fastighetens taxering av­

giva uppgift jämväl angående andra

förhållanden än dem, som finnas

angivna i deklarationsformuläret.

rationsformuläret.

138

Har efter avlämnandet av allmän

fastighetsdeklaration men före taxe­

ringsårets ingång fastighet eller del

1 Senaste lydelsen 1969:210.

2 Senaste lydelse 1963:683.

§-2

Har efter avlämnandet av allmän

fastighetsdeklaration men före taxe­

ringsårets ingång fastighet eller del

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

5

därav övergått till ny ägare eller därmed likställd innehavare, äro så­ väl den förutvarande som den nye ägaren eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan till vederbörande fas- tighetstaxeringsnämnds ordförande eller till länsstyrelsen; och bör i fall, då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i hu­ vudskrift eller bestyrkt avskrift fö­ retes.

(Nuvarande lydelse)

därav övergått till ny ägare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio da­ gar därefter härom göra anmälan till vederbörande fastighetstaxerings- nämnds ordförande eller till läns­ styrelsen; och bör i fall, då genom överlåtelse fastighet blivit uppde­ lad, överlåtelsehandlingen i huvud­ skrift eller bestyrkt avskrift företes.

(Föreslagen lydelse)

1 m o in.1 Senast den Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat­ ser om fastigheternas allmänna salu­ värde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övri­ ga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala skogstaxeringsan- visningar som upprättats enligt 143 § 1 mom. andra stycket samt i be­ hövlig utsträckning förslag till sär­ skilda anvisningar i andra hänseen­ den, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika delvärden samt enhetliga grunder för taxering­ en av jordbruksfastighet och fastig­ het med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen inom endast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana----------------------- för taxeringen.

144 §. av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat­ ser om fastigheternas allmänna sa­ luvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaffen­ het att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar som upp­ rättats enligt 143 § 1 mom. andra stycket samt i behövlig utsträckning förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av oli­ ka delvärden samt enhetliga grunder för taxeringen av jordbruksfastighet och annan fastighet med mera. Avser sammanträdet överläggning angåen­ de taxeringen inom endast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

147 §d

Länsstyrelsen har----------- bedrives ändamålsenligt. Det åligger--------------------- annat bistånd.

Bestämmelserna i 17 § äga mot­ svarande tillämpning vid allmän fas­ tighetstaxering. Förste taxeringsintendenten får kalla även fastighets-

1 Senaste lydelse 1968: 733.

6

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

taxerings ombud med verksamhets­

område inom länet och andra i fas­

tighetsvärdering kunniga och erfar­

na personer för att erhålla upplys­

ningar av dem.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande — — — i besvärsmål.

Vid fullgörande------------------- kan anvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

148

2 m o m.1 Sammanträde med fas-

tighetstaxeringsnämnd skall hållas

inom slutna dörrar. Ägare eller där­

med likställd innehavare av fastighet

är dock berättigad att företräda inför

nämnden för att meddela upplys­

ningar till ledning vid taxering av

fastigheten.

150

1 in o m.1 Fastighetstaxerings-

nämnden skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxerings­

värden och, sedan ägare eller där­

med likställd innehavare av skatte­

pliktig fastighet beretts tillfälle in­

komma med erinringar, slutligt fast­

ställa taxeringsvärdena.

§•

2 mom. Sammanträde med fas-

tighetstaxeringsnämnd skall hållas

inom slutna dörrar. Ägare av fastig­

het är dock berättigad att företräda

inför nämnden för att meddela upp­

lysningar till ledning vid taxering av

fastigheten.

§•

1 mom. Fastighetstaxerings-

nämnden skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxerings­

värden och, sedan ägare av fastig­

het, som skall taxeras, beretts till­

fälle inkomma med erinringar, slut­

ligt fastställa taxeringsvärdena.

152 §.2 3

Fastighetstaxeringsnämndens arbete----------- under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära — — — till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall se­

nast den 15 februari under taxerings­

året underrätta ägare eller därmed

likställd innehavare av fastighet,

som skall taxeras,

1) om den —---------------------preliminärt bestämts,

Lokal skattemyndighet skall se­

nast den 15 februari under taxerings­

året underrätta ägare av fastighet,

som skall taxeras,

2) om att ägaren eller innehava­

ren äger senast den 10 mars till fas­

tighetstaxeringsnämndens ordföran­

de avgiva skriftliga erinringar mot

förslaget,

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att

utsändas endast om ägaren eller in­

nehavaren avgivit erinringar mot

preliminärt åsatt taxering eller om

2) om att ägaren äger senast den

10 mars till fastighetstaxerings­

nämndens ordförande avgiva skrift­

liga erinringar mot förslaget,

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att

utsändas endast om ägaren avgivit

erinringar mot preliminärt åsatt

eller om

taxering

fastighetstaxe-

1 Senaste lydelse 1963:683.

3 Senaste lydelse 1969:210.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1V7 år 1969 7

(Nuvarande lydelse)

fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller el­ jest frångått det preliminära beslu­ tet,

4) om vad —- — —------------om taxeringen.

ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet an­ nat taxeringsvärde än som prelimi­ närt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,

(Föreslagen lydelse)

Sedan de preliminärt åsatta taxe­ ringsvärdena blivit upptagna i fas- tighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för ägare eller därmed likställd inneha­ vare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighets- taxeringsnämnd senast den 15 feb­ ruari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.

Sedan de preliminärt åsatta taxe­ ringsvärdena blivit upptagna i fas- tighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för ägare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighets- taxeringsnämnd senast den 15 feb­ ruari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet

fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

154

1 m o m.1 Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet av­ givit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighetstaxe­ ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet an­ nat taxeringsvärde än som preli­ minärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall fas­ tighetstaxeringsnämndens ordföran­ de tillsända ägaren eller innehavaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall inne­ hålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut.

3 mom.2 Fastighetslängd i hu­ vudskrift eller bestyrkt avskrift skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskri-

§•

1 mom. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighets­ taxeringsnämnden, utan att erin­ ringar avgivits, beslutat åsätta fas­ tighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxerings­ året tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighets­ taxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall innehålla upp­ lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastig­ hetstaxeringsnämndens beslut.

3 m o m. Fastighetslängd i huvud­ skrift eller bestyrkt avskrift skall i den ordning Kungl. Maj:t föreskri-

1 Senaste lydelse 1969:210. 2 Senaste lydelse 1968:733.

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ver offentligen framläggas inom ver offentligen framläggas inom

kommunen under minst 14 dagar kommunen under minst tre veckor

före den 15 maj under taxeringsåret, i maj månad under taxeringsåret.

156 §d

Har fastighetstaxeringsnämnds be­

slut om taxering ej införts i fastig-

hetslängd inom föreskriven tid eller

har taxering införts för annan fastig­

het än den taxeringen avsett eller el­

jest uppenbarligen införts felaktigt i

fastighetslängd, må den lokala skat­

temyndigheten besluta om rättelse av

fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds be­

slut om taxering blivit oriktigt till

följd av

1) uppenbar felräkning, eller

2) uppenbart felaktig överföring

av belopp eller annan uppgift från

den allmänna fastighetsdeklaratio-

nen,

må den lokala skattemyndigheten,

om ej särskilda skäl föranleda att

fastighets pr övning snämnden bör av­

göra frågan, besluta om rättelse i

denna del.

Efter den 1 oktober under taxe­

ringsåret må rättelse enligt denna pa­

ragraf beslutas endast om anmärk­

ning i fråga om felaktigheten gjorts

dessförinnan hos den lokala skatte­

myndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om

detta ej är överflödigt, yttrande in­

hämtas från fastighet staxerings­

nämndens ordförande och, om hin­

der ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten

skall, om detta ej är uppenbart över­

flödigt, inom två veckor tillställa

fastighetens ägare underrättelse om

beslut i fråga om rättelse i den ord­

ning som i 69 § 4 mom. andra styc­

ket föreskrives för underrättelse be­

träffande taxeringsnämnds beslut

samt underrätta förste taxeringsin-

tendenten och vederbörande kom- 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

1 Förutvarande 156 § upphävd genom 1963:683.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

mun om beslutet i fråga om rät­

telse.

Talan mot beslut i fråga om rät­

telse enligt denna paragraf må ej fö­

ras särskilt. Talan mot taxeringen

må även i den del beslutet avser fö­

ras i den ordning som föreskrives i

158 och 167 §§.

Närmare föreskrifter om förfaran­

det vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om fastigheisprövningsnämnder- V. Om besvär över fastighetstaxe-

nas verksamhet

1

ringsnämnds beslut

158

Sedan fastighetslängderna med

tillhörande handlingar inkommit till

länsstyrelsen, skola längderna även­

som fastighetstaxeringsnämndernas

protokoll granskas, varvid taxerings-

intendent har att hos fastighetspröv-

ningsnämnden göra framställningar

om de åtgärder, som erfordras för

åstadkommande av en med skatte-

författningarna överensstämmande,

jämn och likformig fastighetstaxe­

ring.

Länsstyrelsen äger, där så anses

erforderligt, kalla ordförande eller

ledamot i fastighetstaxering snämnd

i länet eller andra i fastighetsvärde­

ring kunniga och erfarna personer

att under granskning sarbetet infinna

sig för upplysningars meddelande.

160

1

m o in.- Fastighetsprövnings-

nämnds arbete skall vara avslutat

senast den 31 oktober under taxe­

ringsåret.

2

mom. Fastighetsprövnings-

nämnd eller dess ordförande äger,

där så anses erforderligt, kalla ord-

1 Senaste lydelse 1963: 683.

2 Senaste lydelse 1968:733.

§-x

1 mom. Talan mot fastighets­

taxering snämnds beslut må genom

besvär hos fastighetspröuningsnämn-

den föras av ägare av den fastighet

beslutet rör samt av vederbörande

kommun och taxeringsintendent.

Har fastighetsprövningsnämnd av­

gjort besvär över viss taxering, må

taxeringsintendenten ej anföra be­

svär hos nämnden rörande samma

taxering.

2 mom. Besvären skola under

taxeringsåret ha inkommit senast,

från ägare den 31 maj, från kommun

den 30 juni och från taxeringsin­

tendent den 31 oktober.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §

skola äga motsvarande tillämpning

på besvär enligt denna paragraf.

VI. Om fastighetsprövningsnämnder-

nas verksamhet

§•

.

Ha besvär anförts av ägare av fas­

tighet eller av kommun, skall yttran­

de inhämtas från taxeringsintendent.

Innan så sker skall, när det icke är

överflödigt, yttrande infordras från

f astighetstaxeringsnämndens ordfö­

rande.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr i47 ar 1969

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

förande eller ledamot i fastighets­

taxering snämnd i länet eller andra i

fastighetsvärdering kunniga och er­

farna personer att infinna sig vid

sammanträde med fastighetspröv-

ningsnämnden eller hos dess ordfö­

rande för att meddela upplysningar.

161

Genom prövningsnämndens kans­

li skola införskaffas erforderliga ytt­

randen över hos fastighetsprövnings-

nämnden anförda besvär och gjorda

framställningar; där yttrandena där­

till föranleda, skola påminnelser in­

fordras från vederbörande. Taxe­

ring sintendent har att åvägabringa

för besvärens och framställningarnas

prövning eljest erforderlig utredning.

162

Beträffande fastighetsprövnings-

nämnds verksamhet skall i övrigt

vad som stadgas om prövningsnämnd

i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i till-

lämpliga delar, därvid vad som stad­

gas angående besvär av taxeringsin-

tendent skall tillämpas jämväl å

framställning enligt 158 § samt vad

som avser skattskyldig skall gälla

ägare eller därmed likställd inneha­

vare av fastighet och annan, för vil­

ken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig in­

komst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola,

sedan fastighetsprövningsnämndens

arbete avslutats, företagas av pröv-

ningsnämnden i länet.

Över besvär som anförts av taxe­

ring sintendent eller kommun skall

ägaren, om ej hinder härför möter,

erhålla tillfälle att avgiva förkla­

ring där ej fråga är om rättelse av

felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

När det är påkallat, skall yttrande

inhämtas från vederbörande kom­

mun samt påminnelser eller nytt ytt­

rande infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom pröv­

ningsnämndens kansli.

Det åligger taxering sintendent att

vid besvär eller vid yttrande, som

avgives över besvär, foga tillgänglig

utredning.

§■

Beträffande fastighetsprövnings-

nämnds verksamhet gälla 78, 80

88, 90—92 och 94 §§ i tillämpliga de­

lar. Därvid gäller vad som sägs om

skattskyldig ägare av fastighet som

beröres av besvären.

§•

Sammanträde med fastighetspröv-

ningsnämnd må ej övervaras av an­

nan än tjänsteman, som biträder

nämnden, om ej muntlig förhand­

ling äger rum. Utan hinder härav

må taxeringsintendent vara närva­

rande vid handläggning av ärende i

vilket han ej är part. Taxerings­

intendent må även infinna sig för

att lämna muntlig upplysning, när

fastighetsprövningsnämnden för

visst fall finner det påkallat av sär­

skilda skäl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

11

163

1 m o m.1 Över beslut av fastig­ hetstaxering snämnd må besvär an­ föras hos fastighetsprövningsnämnden

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastig­ heten rörer,

2) av vederbörande kommun. Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna se­ nast den 15 maj under taxeringsåret.

2 m om. Taxering sintendent äger att genom framställning, som i 158 § sägs, yrka ändring i fastighet staxe­ ringsnämnds beslut.

(Nuvarande lydelse)

§•

Fastighetsprövningsnämnds arbe­ te skall vara avslutat senast den 15 december under taxeringsåret.

Sedan fastighetsprövningsnämndens arbete avslutats, skall prövningsnämnden i länet vidtaga åtgär­ der som avses i 91 §.

(Föreslagen lydelse

)

VII. Om besvär över fastighetspröv­

ningsnämnds beslut och kammar­

rättens utslag

164 §.

1 mom. Ägare eller därmed lik­ ställd innehavare av fastighet, så ock kommun må hos kammarrätten an­ föra besvär över fastighetsprövnings­ nämnds beslut rörande viss fastig­ het,

1) om klaganden — --------------- av honom.

1 mom. Besvär över fastighets­ prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten av ägaren av den fastighet som beslutet avser samt av vederbörande kommun,

2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden icke bi­ fallit av honom gjord framställning eller fastighetsprövningsnämnden ef­ ter besvär ändrat fastighetstaxerings- nämnds beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande till- lämpning beträffande besvär över all­ män fastighetstaxering, dock att besvärsakt skall, där ej särskilda om­ ständigheter föreligga, översändas till kammarrätten inom fyra måna-

2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden icke bifallit av honom anförda besvär el­ ler fastighetsprövningsnämnden ef­ ter besvär av annan ändrat fastig- hetstaxeringsnämnds beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande till- lämpning beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

1 Senaste lydelse 1968:733.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ar 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

der e/fer det att besvären inkommit

till prövningsnåmndens kansli.

Vid besvär över fastighetspröv-

ningsnämnds beslut i fråga om fas­

tighetstaxering skall, utöver i 97 §

angivna handlingar, fogas utdrag av

taxeringslängd beträffande närmast

föregående taxering av fastigheten.

I förteckning-------------------- övriga

Vid besvär över fastighetspröv-

ningsnämnds beslut i fråga om fas­

tighetstaxering skall, utöver i 97 §

angivna handlingar, fogas utdrag av

fastigbetslängd beträffande närmast

föregående taxering av fastigheten,

besvär.

166 8.

1 m o m.1 Besvär över allmän

fastighetstaxering må hos prövnings-

nämnden i länet anföras i särskild

ordning av ägare eller därmed lik­

ställd innehavare av fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom

skattepliktig, ehuru den är undanta­

gen från skatteplikt, eller taxering

ägt rum av annan egendom än som

enligt 4 § tredje stycket kommunal­

skattelagen är att hänföra till fastig­

het,

2) om fastighet taxerats å mer än

en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga

rum,

3) om fastighet på grund av fel­

räkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende blivit felak­

tigt taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i

152 § tredje stycket eller 154- § 1

mom., haft felaktigt innehåll.

Har taxeringen prövats av kam­

marrätten eller av fastiglietspröv-

ningsnämnd, skola dock besvären

anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som

anförts i särskild ordning finnas bö­

ra upptagas till prövning, föror dna

att målet skall upptagas och vidare

handläggas av i första stycket av­

sedd prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs

må besvär anföras jämväl av taxe-

ringsintendent.

3 mom. Besvär, som i denna pa­

ragraf avses, skola vara inkomna fö-

1 Senaste lydelse 1963:683.

Talan må ej föras mot kammar­

rättens utslag i mål angående all­

män fastighetstaxering såvitt gäller

tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9,

10, 11 eller 12 § kommunalskatte­

lagen.

Mot kammarrättens utslag i mål

angående allmän fastighetstaxering,

såvitt angår annan fråga än som av­

ses i första stycket, föres talan hos

Kungl. Maj:t genom besvär. Besvä­

ren skola vara inkomna till finans­

departementet inom två månader ef­

ter det klaganden erhållit del av

kammarrättens utslag.

13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

re utgången av femte året efter taxe­ ringsåret.

5 mom. Anföras besvär i sär­ skild ordning hos prövningsnämnd skall vad i 75 § stadgas äga motsva­ rande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­ marrätten, gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 96 § första styc­ ket och 97 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

VIII. Om besvär i särskild ordning

167 6.

över kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering, såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 inom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskatielagen, må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kam­ marrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering, såvitt an­ går annan fråga än i första stycket sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till finansdepartemen­ tet inom två månader efter det kla­ ganden erhållit del av kammarrät­ tens utslag.

1 mom. Den som enligt 158 § 1 mom. äger föra talan mot fastighets­ taxering snämnds beslut må i sär­ skild ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseen­ de icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undanta­ gen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

5) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5) om fastighet på grund av fel­ räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felak­ tigt taxerad,

6) om eljest sådana omständighe­ ter föreligga, som bort föranleda vä­ sentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövninq av besvären,

7) om underrättelse som avses i 152 § tredje stycket eller 154- § 1 mom. haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prö­ vas av fastighetsprövningsnämnden eller, om dess arbete avslutats, av prövning snämnden i länet. Har taxe-

14

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ringen prövats av fastighetspröv-

ningsnämnden, prövningsnämnden

eller kammarrätten, skall kammar­

rätten pröva målet. Har taxeringen

i den del besvären avser prövats av

Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t

pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär en­

ligt denna paragraf finnas böra upp­

tagas till prövning, förordna att må­

let skall upptagas och vidare hand­

läggas av fastighetsprövningsnämn-

den eller, om dess arbete avslutats,

av prövningsnämnden.

2 mom. Besvär enligt 1 mom.

skola vara inkomna före utgången

av femte året efter taxeringsåret.

3 m om. Anföras besvär i särskild

ordning hos fastighetsprövnings-

nämnd eller prövningsnämnd, äger

75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­

marrätten, gälla 96 § första stycket

och 97 § i tillämpliga delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

168

Besvärsrätt liksom för ägare eller

därmed likställd innehavare av fas­

tighet tillkommer jämväl annan för

vilken garantibelopp för fastigheten

skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst, så ock arrendator, vilken

jämlikt avtal, ingånget efter kom­

munalskatt elagens ikraftträdande,

gentemot ägaren eller innehavaren

har att ansvara för skatt för fastig­

hets garantibelopp.

• Vad i------------------------------ allmän

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande allmän fas­

tighetstaxering skall, därest utsla­

get innefattar ändring av prövnings-

nämnds beslut, för kännedom till­

ställas, förutom klaganden, den som

vid taxeringsårets ingång ägt fastig­

heten eller varit skyldig att erlägga

1 Senaste lydelse 1965:753.

IX. Övriga bestämmelser om besvär

i

Besvärsrätt liksom för ägare av

fastighet tillkommer jämväl arren­

dator, vilken jämlikt avtal, ingånget

efter kommunalskattelagens ikraft­

trädande, gentemot ägaren har att

ansvara för skatt för fastighets ga­

rantibelopp.

fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande allmän fas­

tighetstaxering skall, därest utslaget

innefattar ändring av fastighets-

prövningsnämnds beslut, för känne­

dom tillställas, förutom klaganden,

den som äger fastigheten, den kom­

mun, där fastigheten är belägen,

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

skatt för garantibelopp för densam­ ma, den kommun, där fastigheten är belägen, förste taxeringsintenden- ten i det län, där fastigheten är be­ lägen, så ock där fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hemortskommun i annat län, förste taxeringsintendenten i det länet.

Vid sådant-------------------------- — att

(Nuvarande lydelse)

förste taxeringsintendenten i det län, där fastigheten är belägen, så ock där fastighetens ägare har sin hemorts­ kommun i annat län, förste taxe­ ringsintendenten i det länet.

(Föreslagen lydelse)

iakttaga.

VIII. Gemensamma bestämmelser1

XL Gemensamma bestämmelser

172

Utöver vad------------------------- allmän fastighetstaxering: 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. liksom 17—19 §§ med för taxerings­ nämnder och prövningsnämnder ge­ mensamma bestämmelser samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. liksom 18 och 19 §§ med för taxe­ ringsnämnder och prövningsnämn­ der gemensamma bestämmelser samt med föreskrifter om riksskattenämn­ den m. in.,

2) 46 §------------------------------- - särskilda föreskrifter.

Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskattela­ gen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastig­ heten, gäller vad som föreskrives be­ träffande ägare i stället sådan inne­ havare.

1 m o m.2 Bestämmelserna i 1) Vad i 129 § 1 mom.------2) Vad i 129 § 5 mom. -—• -—de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kal­ lelse inställt sig till sådant samman­ träde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § and­ ra stycket.

173 §.

-----------skall iakttagas.

— av vattenfallsfastighet.

länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kal­ lelse inställt sig till sådant samman­ träde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 747 § tred­ je stycket.

3) Vad i------------—---------i fastighetsprövningsnämnd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1963: 683. 2 Senaste lydelse 1968: 733.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

2-'r oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern

Palme,

statsråden

Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,

Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i besvärs-

förfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som senast skedde år 1965, skall äga rum år

1970. Inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen har skett vissa

ändringar i författningsreglerna, både i materiellt hänseende och beträffan­

de förfarandet. (Se härom prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729

—734, prop. 1969: 96, BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969:

97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969: 209 samt SFS 1969: 310.)

De ändringar i författningsreglerna som hittills genomförts beträffande

förfarandet avser förberedelsearbetet och handläggningen i fastighetstaxe-

ringsnämnd. Besvärsförfarandet har inte setts över. Emellertid har, såvitt

gäller inkomsttaxeringsprocessen, efter 1965 års allmänna fastighetstaxe­

ring genomförts vissa ändringar som också synes böra påverka förfarandet

vid fastighetstaxeringen efter det fastighet staxeringsnämnderna avslutat

sitt arbete. De praktiskt sett mycket viktiga reglerna om rättelse av taxe-

ringslängd, som infördes år 1965 och som gäller inkomsttaxeringen, saknar

motsvarighet för fastighetstaxeringens vidkommande.

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag

till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m.

(Stencil Fi 1969: 7).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och upp-

bördsnämnden (CFU), lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogssty­

relsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

17

Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kop­ parbergs, Västernorr lands och Västerbottens län, fastighetstaxeringskom- mittéerna, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsor dförandenas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk industriförening, Sveriges fastig­ hetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska för­ säkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska spar­ banksföreningen.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bar anslutit sig till ett yttrande avgivet av Lantbrukets skattedelegation.

I detta sammanhang vill jag även beröra en fråga om ändring av vissa bestämmelser som inte har samband med fastighetstaxeringen, nämligen bestämmelserna om längdförande myndighets befogenhet att besluta om rät­ telse av uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. Föreskrifter här­ om, som finns i 72 a § taxeringsförordningen (1956: 623, i fortsättningen betecknad TF) och infördes år 1965 (se prop. 1965: 131, BeU 39, rskr 373), begränsar rättelsemöjligheten bl. a. på så sätt att rättelse ej får medföra höjning av taxering. Frågan om utvidgning av lokal skattemyndighets be­ fogenhet i nämnda hänseende har aktualiserats av Föreningen Sveriges fög- derichefer i skrivelse till finansdepartementet den 3 december 1968. I skri­ velsen föreslås bl. a. att befogenheten skall omfatta även fall då rättelse leder till höjning av taxering.

Yttrande över skrivelsen har efter remiss avgetts av kammarrätten, CFU, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Stockholms län — som bifogat yttrande från den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi — samt länsstyrel­ sen i Skaraborgs län.

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1969

FASTIGHETSTAXERINGEN

Besvär

Den ordinära processen

Nuvarande ordning

Överinstanserna i frågor om allmän fastighetstaxering är fastighets- prövningsnämnd (131 § 2 mom. och 163 § 1 mom. TF), kammarrätten (164 § 1, 2 och 3 mom.) och Kungl. Maj:t (167 § andra stycket). Att besvär,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

18

som fullföljts till Kungl. Maj :t, avgörs av regeringsrätten framgår av 2 §

lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd in­

nehavare av fastighet samt kommun anföra besvär över fastighetstaxerings-

nämndens beslut (163 § 1 mom. första stycket TF). Vidare äger taxerings-

intendent genom framställning hos fastighetsprövningsnämnden om åtgär­

der för en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likfor­

mig fastighetstaxering yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut

(158 § första stycket och 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds beslut

får genom besvär av ägare eller därmed likställd innehavare samt av kom­

mun och taxeringsintendent bringas under kammarrättens prövning (164 §

1 och 2 inom.). Däremot kan talan mot kammarrättens utslag och beslut i

mål angående allmän fastighetstaxering föras hos regeringsrätten endast

såvitt angår formella frågor och i övrigt frågor som inte rör tillämpningen

av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), i fortsätt­

ningen betecknad KL (167 § TF).

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Allmänt

Reglerna om besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering och om organisa­

tionen av överinstanserna i mål angående sådan taxering blev delvis före­

mål för översyn i samband med nuvarande TF:s tillkomst år 1956, fram­

hålls det i promemorian. Till stora delar kvarstår dock reglerna i berörda

ämnen i princip oförändrade från 1928 års taxeringsförordning.

I det betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation, som låg

till grund för TF, anförde 1955 års taxeringssakkunniga bl. a. att taxerings-

processen i viss mån kan sägas inta en mellanställning mellan processen

vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det

torde emellertid, uttalade de sakkunniga, vara ett allmänt omfattat önske­

mål att införa ett ökat mått av domstolsmässighet i förfarandet. En reform

i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De

sakkunniga anförde vidare, att deras förslag beträffande allmän fastighets­

taxering i huvudsak byggt på gällande regler samt att en mera radikal änd­

ring av organisationen för taxeringsarbetet i denna del syntes böra anstå i

avvaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande

det övriga taxeringsarbetet.

De sakkunnigas förslag att fastighetsprövningsnämnden skulle bli enbart

besvärsinstans godtogs. Nämnden skulle inte ta befattning med taxeringarna

annat än efter initiativ av taxeringsintendent, skattskyldig eller annan part.

Gemensamma tider för besvär till fastighetsprövningsnämnden liksom även

förfarandet med utläggning av fastighetslängderna bibehölls liksom be­

19

stämmelsen att taxeringsintendenten skulle kunna yrka ändring i fastig-

hetstaxeringsnämnds beslut mera formlöst än andra besvärsparter.

Sedan TF trädde i kraft har två allmänna fastighetstaxeringar ägt rum,

åren 1957 och 1965. Vad som framkommit vid dessa liksom erfarenheterna

av de årliga taxeringar som genomförts med tillämpning av TF ger vid han­

den, heter det i promemorian, att det skulle vara till fördel att i så stor

utsträckning som möjligt anpassa de processuella reglerna för den allmän­

na fastighetstaxeringen efter motsvarande regler för inkomst- och förmö-

genhetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

Nuvarande uppställning och redigering av den allmänna fastighetstaxe­

ringens besvärsregler i TF skiljer sig avsevärt från vad som gäller för mot­

svarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, framhålls det vi­

dare i promemorian. De senare följer i berörda avseende det kronologiska

förloppet i besvärsprocessen. Detta synes systematiskt riktigare och över­

skådligare.

På grund därav föreslås i promemorian att efter TF:s avsnitt IV. Om fas-

tighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m., (147—157 §§), införs av­

snitt med följande rubriker: V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds

beslut, (158 och 159 §§), VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksam­

het, (160—163 §§), VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut

och kammarrättens utslag, (164—166 §§), VIII. Om besvär i särskild ord­

ning, (167 §), IX. Övriga bestämmelser rörande besvär, (168 och 169 §§).

Till följd av det ökade antal rubriker som föreslås bör de två efterföl­

jande rubrikerna numreras om sålunda: X. Om straff, (170 och 171 §§),

XI. Gemensamma bestämmelser, (172 och 173 §§).

I samband med den ändrade rubriksättningen föreslås vissa delar av nu­

varande paragrafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås, att inne­

hållet i vissa paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstanserna tillstyrker målsättningen att genom en närmare an­

slutning till motsvarande regler på inkomsttaxeringens område åstadkomma

ökad rättssäkerhet. Remissinstanserna har därför i allmänhet funnit prome­

morians förslag till ändrade regler i fråga om besvär och rättelse av fastig-

hetslängd lämpligt och tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstift­

ning.

Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit att man av prak­

20

tiska skäl avstår från att redan nu göra en fullständig omläggning av be-

svärsreglerna och begränsar sig till vissa särskilt önskvärda ändringar.

Riksskattenämnden finner det sålunda naturligt att reglerna om besvärs-

förfarandet i görligaste mån anpassas efter motsvarande regler vid inkomst­

taxeringen. Nämnden delar uppfattningen att en sådan anpassning endast

delvis kan medhinnas till 1970 års allmänna fastighetstaxering och finner

inte anledning till erinran mot den i promemorian gj orda avvägningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att redan genom de nu föreslagna

väsentliga ändringarna den kontradiktoriska principen för processföring blir

lika väl tillgodosedd som vid den årliga taxeringen för inkomst och för­

mögenhet.

Lantbrukets skattedelegation vill starkt understryka angelägenheten av

att en ingående omprövning av besvärsreglerna vid allmän fastighetstaxe­

ring verkställs inom sådan tid att de nya reglerna kan tillämpas vid 1975

års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdena har nämligen fått allt

större betydelse vid inkomsttaxeringen. Detta gäller dels för beskattningen

av en- och tvåfamilj svillor, dels — och kanske framför allt vid mera lång­

siktigt perspektiv — för realisationsvinstbeskattningen av fastighet. Det är

i synnerhet i dessa sammanhang av vikt att besvärsreglerna har sådan ut­

formning att fastighetsägare inte behöver lida rättsförluster, anser delega­

tionen. De nu föreslagna delreformerna har också i första hand bl. a. tagit

sikte på att undanröja sådana oformligheter i gällande besvär sregler där

risken för rättsförluster varit särskilt stor. Delegationen anser att de fram­

lagda förslagen i huvudsak är väl underbyggda och utformade på ett för de

skattskyldiga positivt sätt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara fråga om ett provisorium,

vilket i och för sig kan beklagas. Länsstyrelsen kan dock ansluta sig till för­

slaget att i brist på en fullständig systematisk genomgång av de processuella

reglerna redan nu reglera vissa av hithörande spörsmål.

Omredigering av författningstexten

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget att omredigera för­

fattningstexten i TF efter det kronologiska förloppet av processen.

Kammarrätten finner att omredigeringen gör bestämmelserna översikt­

ligare. Lantbruksstyrelsen anser omredigeringen ändamålsenlig. Lantmä-

teristyrelsen uttalar att genom den föreslagna omredigeringen ett väsentligt

steg tagits i riktning mot anpassning efter motsvarande regler för inkomst-

och förmögenhetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

21

Ägares besvärsrätl

Nuvarande ordning

Såsom part i överinstans i mål om allmän fastighetstaxering kan före­

komma ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vederbörande

kommun eller taxeringsintendent (163 § 1 inom. första stycket och 2 mom.,

164 § 1 och 2 mom. samt 167 § andra stycket TF).

Med vederbörande kommun avses därvid, i överensstämmelse med vad

som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, eu kommun som utan

att själv inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering.

Såsom företrädare för det allmänna intar taxeringsintendent givetvis

partsställning, då han för talan i mål om allmän fastighetstaxering (se t. ex."

besvärssakkunnigas slutbetänkande SOU 1964: 27 »Lag om förvaltningsför-

farandet» s. 187).

Promemorian

Frågan om vem som i egenskap av ägare eller likställd innehavare av

fastighet skall vara behörig part synes enligt promemorian i vissa fall ha

bedömts olika av såväl enskilda, fastighetstaxeringsnämnder som skatte-

domstolar. Förutom att civilrättsliga tvister kan föranleda svårigheter att

avgöra vem som är ägare av en fastighet, har frågan om till vilken tid­

punkt ägandet skall hänföra sig gett anledning till missförstånd och oklar­

het vid fastighetstaxeringen.

Enligt regeringsrättens och kammarrättens praxis har besvär inte tagits

upp till prövning om klaganden inte varit ägare till den aktuella fastigheten

vid taxeringsårets ingång.

Kammarrättens uppfattning framgår bl. a. av ett remissyttrande över en

departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i TF och taxe-

ringskungörelsen (1957: 513) (TK) inför 1970 års allmänna fastighetstaxe­

ring (Stencil Fi 1969: 3). I yttrandet anför kammarrätten.

1 detta sammanhang vill kammarrätten framhålla att ytterligare ett

ganska vanligt missförstånd kan undvikas genom en mindre ändring i tex­

ten på baksidan av den föreslagna blanketten för underrättelse om prelimi­

närt taxeringsvärde. För att undvika att såsom nu ofta är fallet besvär an-

fors av person, som förvärvat fastighet efter taxeringstidpunkten, torde be-

svärshänvisningen lämpligen ges lydelsen: »Den som den 1 januari 1970 är

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet.» (Jfr även i detta av­

seende utslag av RR den 11 februari 1959 ang. Disponent U. Behm och KR

den 12 februari 1968 ang. Kammarrättsfiskalen H. Kessler.)

Den praxis som rått i fråga om ägares besvärsrätt överensstämmer inte

med de regler som gäller på andra rättsområden, heter det vidare i prome­

22

morian. Reglerna om parts talerätt refereras i nyssnämnda SOU 1964: 27

s. 186 och 187 bl. a. i huvudsak på följande sätt.

Part i rättegång rörande viss sak blir under förutsättning av saklegitima­

tion den som väcker talan. Ställning som part i ett rättegångsmål hänför

sig till alla de instanser, i vilka målet handläggs. Den uppkommer då målet

anhängiggörs i underrätt och består sedan till dess målet slutligt avgjorts.

Partskretsen kan inte utvidgas vid fullföljd i målet till högre instans. Där­

emot kan egenskapen av kärande och svarande givetvis växla. Partssucces-

sion kan äga rum, t. ex. då part avlider och dödsboet efter denne inträder i

hans ställe. Ställning — i tillämpliga delar motsvarande partsställningen i

rättegång — uppkommer i förvaltningsförfarande! för den som saken rörer

(sakägare). Partskretsen bestäms i förvaltningsförfarandet inie såsom i rät­

tegång slutligt i första instans, utan den som saken rörer kan inträda som

part i besvärsinstans, oaktat han inte fört talan i tidigare instans. Partssuc-

cession äger rum i förvaltningsförfarandet på samma sätt som i rättegång.

Partssuccessorn inträder i partens rättigheter och skyldigheter. Har part an­

fört besvär, må partssuccessorn t. ex. fullfölja partens talan, om denna ännu

inte avgjorts vid successionstillfället (se t. ex. RÅ 1957 K 955 där ny ägare

av fastighet övertog förre ägarens talan om byggnadslov).

På s. 516 och 517 i samma betänkande anförs bl. a. att liksom i rättegång

är i förvaltningsförfarandet regelmässigt den, som varit part i ett ärende,

berättigad att anföra besvär över beslutet i ärendet. Därutöver äger emel­

lertid även den, som kunnat vara part i nämnda ärende, föra besvärstalan.

Förutsättning för talerätt är i båda fallen liksom i rättegång i princip även

att beslutet länder klaganden till förfång. Vidare får besvärstalan i princip

inte avse annat eller mera än som varit föremål för prövning. Talerätt till­

kommer inte bara den vars privaträttsliga eller medborgerliga rättigheter

saken rör, utan även den, som har intresse i saken av annan natur, men

krävs regelmässigt alt intresset skall vara väsentligt och erkänt eller eljest

beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt om vars tillämpning fråga är.

(Den närmare avgränsningen av saklegitimation och besvärsrätt i förvalt­

ningsförfarandet redovisas av de sakkunniga genom en utförlig redogörelse

av rättspraxis i besvärsfrågor på s. 517—534.)

Det torde framstå såsom uppenbart, framhålls det i promemorian, att eu

person som förvärvar äganderätten till en fastighet efter den 1 januari det

år då allmän fastighetstaxering äger ram, kanske t. o. in. omedelbart efter

årsskiftet, har ett sådant intresse av den beslutade taxeringen, att detta en­

ligt de grunder som nyss refererats borde medföra talerätt och besvärsrätt

för honom. Plan skall betala garantibelopp för fastigheten för den del av

taxeringsåret varunder han äger fastigheten (47 § KL). Vidare påverkar, i

förekommande fall, taxeringen av fastigheten hans inkomst- resp. förmö­

genhet sställning. Genom att den nye ägaren inte får anföra besvär i fråga

om taxeringsvärdets storlek kan han inte inverka på den skatt han skall er­

lägga vare sig för taxeringsåret eller den därefter löpande perioden om nor­

malt fem år intill nästa allmänna fastighetstaxering (såvida inte omtaxe-

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

Kungl. Maj ris proposition nr 147 år 1969

23

ringsskäl enligt 12 § 2 inom. KL föreligger vilket dock mycket sällan är fallet).

Det förhållandet att besvärsrätten i fastighetstaxeringsmål kommit att få ett innehåll, som skiljer sig från besvärsrätten inom andra rättsområden, kan möjligen ses som en följd av utvecklingen beträffande skattskyldigheten för fastighet. Liksom varit fallet före ikraftträdandet av KL anknöts be­ stämmelsen om skattskyldighet för fastighet i prop. 1927:102 till bevill- ningsförordningens regler. Därvid föreslogs att skyldighet att erlägga fas­ tighetsskatt skulle åligga, där inte annorlunda stadgades, fastighetens ägare, samt att skattskyldigheten skulie avse den ägare eller innehavare av fastig­ heten, som för taxeringsåret författningsenligt skolat mantalsskrivas för fastigheten. Departementschefen uttalade, att genom denna anknytning vanns eu klar linje och att det ofta framställda kravet på enkelhet i skatte- författningarna i detta avseende kunde tillgodoses (s. 336).

14 § KL fick därefter följande utformning: »Skattskyldigheten skall be­ dömas med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har fastig­ het efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare eller innehavare, skall denne anses såsom ägare eller innehavare av fastigheten vid taxeringsårets ingång, därest han författningsenligt skolat för taxeringsåret mantalsskrivas för fastigheten.» Denna lydelse av 14 § KL gällde ända till omkonstruktio­ nen av fastighetsbeskattningen år 1953.

Då sålunda skyldigheten att erlägga fastighetsskatt intill år 1953 helt varit knuten till fastighetsinnehavaren vid taxeringsårets ingång, kan det synas naturligt, sägs det vidare i promemorian, att även besvärsrätten vid fastig­ hetstaxeringen tillkommit den som varit ägare till fastigheten vid taxerings­ årets början. År 1953 slopades emellertid den särskilda kommunala fastig­ hetsskatten (SOU 1953: 8, prop. 1953: 186, SFS 1953: 105). I stället infördes bl. a. reglerna i 47 § KL om garantibelopp för fastighet. De regler för fastig­ hetsbeskattningen, som härefter gäller, innebär att skattskyldigheten för fas­ tighet åvilar inte endast den som varit ägare till fastigheten vid beskattnings­ årets ingång utan att skattskyldigheten jämkas på sätt beskrivs i anvisning­ arna till 47 §. I exempel 2 i dessa anvisningar sägs: »Har i fall, då beskatt­ ningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.»

Trots att skyldigheten att erlägga skatt för fastighet inte längre är knuten enbart till förhållandena vid taxeringsårets ingång har dock, som nämnts, inte inträffat någon ändring av rättspraxis beträffande besvärsrätten.

Nämnda förhållande kan enligt promemorian inte anses vara tillfreds­ ställande. Det föreslås därför att besvärsrätt skall föreligga — förutom för den som var ägare av fastigheten vid taxeringsårets ingång — även för den som därefter blivit ägare av samma fastighet. Motsvarande hör gälla även

24

för sådan innehavare som skall jämställas med ägare. Bestämmelse härom

bör införas i den föreslagna nya 158 § 1 mom. och 167 § 1 mom. TF.

Om ny ägare övertagit en fastighet under taxeringsåret men före ut­

gången av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden

bör han enligt promemorian sålunda alltid ha rätt att anföra ordinära be­

svär där. Fall kan med den nu föreslagna regeln uppkomma då flera ägare

besvärar sig beträffande samma fastighetstaxering. Detta bör i och för sig

inte medföra några svårigheter i processen. Har flera ägare anfört besvär

i första instans bestäms ramen för talan på samma sätt som då dels skatt­

skyldig, dels taxeringsintendent anfört besvär beträffande årlig taxering.

Har ny ägare övertagit eu fastighet efter det den ordinarie besvärstiden

gått ut, kan hans talan — om den tidigare ägaren inte anfört besvär —•

prövas endast i den mån han kan anses ha extraordinär besvärsrätt.

Om ägare anfört besvär inom rätt tid får ny ägare anses ha rätt att som

sakägare inträda i processen. Den nye ägaren får därvid föra processen

inom den ram som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden. Vill

den nye ägaren efter besvärstidens utgång framställa yrkanden som går ut­

över de av tidigare ägare i rätt tid framställda yrkandena, bör han få sina

nya yrkanden prövade endast i den mån han därför kan anses ha särskild

besvärsrätt, heter det vidare i promemorian.

Den som förvärvat en fastighet före den ordinarie besvärstidens utgång

har med hänsyn till att han skall erlägga större del av garantibeloppet för

fastigheten än den föregående ägaren också större intresse av att bevaka

vilket taxeringsvärde som åsätts fastigheten och att eventuellt föra talan an­

gående taxeringsvärdet. Såväl den nye som den förre ägaren kan få del av

preliminärt och slutligt taxeringsvärde för fastigheten genom att ta del av

innehållet i utlagd fastighetslängd. Genom bestämmelse i TK bör härutöver

både den som vid taxeringsårets ingång var ägare och — där så är möjligt

före besvärstidens utgång — den som därefter visat sig blivit ny ägare av

den fastighet fastighetstaxeringsnämndens beslut avser få underrättelse om

nämndens preliminära resp. slutliga beslut. Anvisningar om underrättelse­

förfarandet till följd av den nya bestämmelsen bör enligt promemorian med­

delas av riksskattenämnden.

Enligt promemorian bör för sammanhangets skull till nya 158 § 1 mom.

TF överflyttas vad som nu i 168 § första stycket sägs bl. a. om att besvärs­

rätt liksom för ägare också tillkommer annan, för vilken garantibelopp

skall upptas såsom skattepliktig inkomst.

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

Förslaget att besvärsrätt skall tillkomma även den som efter taxerings­

årets ingång blivit ägare av fastigheten har i princip tillstyrkts av samtliga

remissinstanser.

25

Kammarrätten anser starka skäl tala för att även den, som efter taxe­ ringsårets ingång förvärvat fastighet, bör tillerkännas besvärsrätt. Det kan dock förutses att detta kan medföra vissa komplikationer i taxeringsproces- sen. Dessa fall torde emellertid enligt kammarrättens uppfattning inte bli så många att de kan innebära någon allvarligare olägenhet. Avgörande fin­ ner kammarrätten vara hur riksskattenämnden kan lösa problemet med ett underrättelseförfarande, så att ny ägare verkligen kommer i åtnjutande av den föreslagna besvärsrätten. I regel brukar en köpare göra sig underrättad om fastighetens taxeringsvärde vid köpet och torde i samband därmed även bli ujiplyst om huruvida säljaren avser att anföra besvär över taxeringsvär­ det. I sådana fall har han alltså möjlighet att bevaka sin rätt. Svårigheter uppstår tydligen framför allt när besvär över fastighetstaxeringsnämnds be­ slut anföres av taxeringsintendent eller kommun. Då kan inträffa att det inte är känt att fastigheten bytt ägare. Problemet kan enligt kammarrätten möjligen lösas genom att riksskattenämnden föreskriver, att taxeringsinten­ dent i sina besvär eller i förklaring över kommuns besvär frågar den skatt­ skyldige, huruvida fastigheten efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare. Det kan dock trots detta förekomma, att den nye ägaren inte får kännedom om anförda besvär. Om den nye ägaren sedan den ordinarie processen slutförts vänder sig til! myndighet med yrkande om rättelse, an­ ser kammarrätten att besluten bör undanröjas och den nye ägaren ges den besvärsrätt som tillkommer honom som sakägare.

Riksskattenämnden, som tillstyrker den utvidgade besvärsrätten för ny ägare, är medveten om, att den sålunda utvidgade besvärsrätten kan kom­ ma att i den praktiska tillämpningen medföra vissa processtekniska svårig­ heter. Detta sammanhänger bl. a. med taxeringsmyndigheternas i viss mån begränsade möjligheter att få reda på när en fastighet bytt ägare. Dessa svårigheter bör emellertid enligt riksskattenämnden inte överdrivas. Nämn­ den framhåller att det i praktiken sällan torde förekomma att någon köper en fastighet utan att dessförinnan ha tagit reda på vilket taxeringsvärde, som vid tidpunkten för förvärvet gäller för fastigheten. Detta ligger i sakens natur med hänsyn till den betydelse i ekonomiskt hänseende som fastighe­ tens taxeringsvärde får för den nye ägaren. Det kan därför antas att den, som förvärvat en fastighet under det år fastighetstaxering skett, i regel kommer att självmant ge sig tillkänna i den mån han finner anledning till erinran mot det taxeringsvärde som åsatts av fastighetstaxeringsnämnden.

Samfundet för fastighetsvärdering finner förslaget innebära att, om en fastighet byter ägare före maj månads utgång, den nye ägaren får rätt att anföra besvär i ordinarie ordning. Byter fastigheten ägare efter maj månads utgång, kan den nye ägaren inträda som sakägare om den förre fastighets­ ägaren anfört besvär. Enligt samfundets mening är förslaget väl motiverat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som i sak tillstyrker förslaget, är tvek­ sam om lagstiftning behövs. Länsstyrelsen framhåller att det i promemorian

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

26

åberopade utslaget i regeringsrätten avser 1952 års taxering och alltså för­

hållanden före tillkomsten av bestämmelserna om garantibelopp i 47 § KL

varvid tidpunkten för äganderätten helt ändrat betydelse. En sådan ordning,

som att äganderätten till fastighet vid taxeringsårets ingång är avgörande

för rätten att besvära sig över åsatt fastighetstaxering, måste uppfattas som

stötande för ny ägare som förvärvat fastigheten efter nämnda tidpunkt men

innan besvärstiden utgått. Om de nuvarande reglerna verkligen har den in­

nebörden bör de enligt länsstyrelsens mening ändras. I motsatt fal! är ett

förtydligande på sin plats, anför länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker den föreslagna lagstiftningen på

formella skäl och anför.

Som förut framhållits avser uttrycket »ägare och därmed likställd inne­

havare» samtliga kategorier av skattskyldiga, vilka omnämnas i 47 § KL.

Uttrycket har vid tolkningen av 163 § TF i praxis erhållit den innebörden,

att besvär endast kan anföras av den som den 1 januari under taxerings­

året ägt eller innehaft fastigheten. Kretsen av dem som kan anföra besvär

(»liksom för ägare etc-------») utvidgas emellertid genom bestämmelsen i

168 § 1 st TF med viss arrendator och »annan för vilken garantibelopp för

fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig inkomst». Besvärsrätten för

»annan etc» tillkom med 1956 års taxeringsförordning. Den saknades i

1928 års taxeringsförordning och behövdes inte heller på grund av den

dåvarande fastighetsskattens konstruktion. 1 förarbetena till 1956 års taxe­

ringsförordning har såvitt kunnat utrönas stadgandet inte kommenterats.

— Den tidigare slutsatsen att uttrycket »ägare och därmed likställd inne­

havare» avser alla i 47 § KL upptagna skattskyldiga och att de därmed

har besvärsrätt enligt 163 § TF om de ägt eller innehaft fastigheten den

1 januari kan knappast bestridas. Om man hävdar att däri inte ingår de

skattskyldiga som utan att vara ägare (47 § KL a—c) ändå skattar för

garantibelopp t. ex. tomträttsinnehavare faller detta på sin egen orimlig­

het eftersom dessa då inte skulle ha haft besvärsrätt enligt 1928 års taxe­

ringsförordning, vilken endast upptog besvärsregler, motsvarande dem i

163 § upptagna. I 47 § KL upptas alla som har att erlägga skatt för garanti­

belopp. Med detta för ögonen frågar man sig: Vilken självständig mening

kan bestämmelsen om besvärsrätt för »annan etc» då ha? Svaret kan knap­

past bli mer än ett, nämligen att den medför besvärsrätt för sådana ägare

eller innehavare som inte haft fastigheten den 1 januari. Resultatet av detta

resonemang blir att den besvärsrätt, som promemorieförfattarna nu söker

införa, redan finns. — Frågan blir då, hur är egentligen praxis på området?

Kammarrättens utslag beträffande kammarrättsfiskalen Kessler synes vara

av mindre betydelse eftersom kammarrätten inte är slutinstans i processuel-

la frågor. Målet avsåg särskild fastighetstaxering. Av utslaget synes kunna

framläsas att innehållet i 183 § 1 st taxeringsförordningen, vilken bestäm­

melse vid särskild fastighetstaxering motsvarar 168 § 1 st TF, överhuvud ej

varit på tal. — Det i promemorian åberopade rättsfallet 11.2.1959 (U. Behm)

säger i detta stycke ingenting, eftersom det avsåg 1952 års taxering och såle­

des tillämpning av 1928 års taxeringsförordning, i vilken besvärsrätten för

»annan» eller motsvarande saknades. Länsstyrelsen har inte kunnat finna

några senare rättsfall. Oavsett vad kammarrätten och promemorieförfattar­

na anför måste länsstyrelsen därför i brist på vägledande rättsfall anta att

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

27

besvärsrätt föreligger för den som efter taxeringsårets ingång förvärvat fas­

tighet. Förslaget i denna del avstyrkes därför. — Anses det trots allt nödvän­

digt att poängtera att förvärv av fastighet efter den 1 januari medför besvärs­

rätt, kan detta ske genom att den nuvarande formuleringen ändras på följan­

de sätt:----------- »tillkommer jämväl annan, för vilken på grund av förvärv

av fastighet under taxeringsåret eller eljest garantibelopp för fastighe­

ten —---------».

Uttalandet att ny ägare såsom intervenient i skatteprocessen måste hålla

sig inom den ram som angetts av den tidigare ägaren finner Sveriges fastig­

hetsägareförbund inte klar. Regeln får väl anses innebära att den nye äga­

ren inte kan yrka ett högre värde än tidigare, men däremot nedsätta ett

yrkande, vilket ju alltid kan ske i en process. Man borde enligt förbundets

mening emellertid också kunna åberopa nya omständigheter utan att detta

skall anses innebära någon ändring av talan. Vad man därvid närmast har

att hålla sig till synes vara 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län diskuterar ramen för processen. Ut­

vidgningen av besvärsrätten till ny ägare kan skapa problem för det fall att

både den gamle och den nye ägaren anför besvär med yrkanden om höjning

av det av fastighetstaxeringsnämnden åsatta värdet och yrkandena i besvä­

ren har olika innehåll. Detta åskådliggör länsstyrelsen med följande exem­

pel.

En fastighet har av fastighetstaxeringsnämnd åsatts taxeringsvärde av

100 000 kr. Den gamle ägaren, dvs. den person som vid taxeringsårets ingång

ägde fastigheten, yrkar i besvär, som inkommit inom den ordinarie besvärs-

tiden, att värdet skall höjas till 150 000 kr. Före besvärstidens utgång säljs

fastigheten och den nye ägaren yrkar, också i rättidigt inkomna besvär, att

det av taxeringsnämnden åsatta värdet skall höjas till 130 000 kr. Taxerings-

intendenten biträder sistnämnda yrkande. Vid sin prövning av målet finner

fastighetsprövningsnämnden att värdet rätteligen skall bestämmas till

140 000 kr. Fråga uppstår nu om fastighetsprövningsnämnden kan åsätta

detta värde med hänsyn till bestämmelserna i den föreslagna nya 161 § TF

jämförd med 86 § TF.

Uttalandet i promemorian (s. 32), att ny ägare får föra processen inom

den ram »som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden», anser läns­

styrelsen inte innebära annat än att den nye ägaren inte kan få bifall till

ett yrkande om högre taxeringsvärde än vad den gamle ägaren yrkat eller

150 000 kr., men däremot kan det knappast med en strikt tolkning av be­

stämmelserna i 86 § TF ge fastighetsprövningsnämnden rätt att för den nye

ägarens del gå utöver vad han i sina besvär yrkat (och vad taxeringsinten-

denten biträtt) eller 130 000 kr. För den gamle ägarens del kan däremot

något formellt hinder för att höja taxeringsvärdet till 140 000 kr. inte före­

ligga. Enligt länsstyrelsens mening måste det betecknas som otillfredsstäl­

lande och ur praktiska synpunkter mycket olyckligt om en sådan strikt tolk­

ning av bestämmelserna som den nu anförda skulle kunna ge skilda resultat

för den gamle och den nye ägaren. En komplettering erfordras därför av

Kung!. Maj:ts proposition nr IM år 1969

28

bestämmelserna i den föreslagna 161 § TF, vari hänvisning sker bland annat

till bestämmelserna i 86 § samma förordning. Kompletteringen bör enligt

länsstyrelsens mening ha den innebörden att om såväl tidigare som nuva­

rande ägare av fastighet anfört besvär mot fastighetstaxeringsnämnds be­

slut, fastighetsprövningsnämnden vid prövning av dessa besvär icke må be­

stämma taxeringsvärde till högre men väl till lägre belopp än det lägsta

belopp någondera av dessa parter yrkat.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt har frågan om besvärsrätten

för kommun väckts av en remissinstans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län

föreslår slopande av denna besvärsrätt. Länsstyrelsen påpekar att en kom­

mun utan att själv inneha viss fastighet likväl anses ha ett så stort ekono­

miskt intresse av dennas taxering att kommunen äger rätt att hos fastig-

lietsprövningsnämnd föra talan om ändring i fastigheten åsatt taxerings­

värde. Bestämmelsen är en reminiscens från den tid fastighetsskatten var en

objektskatt och hade större betydelse för den kommunala ekonomin än vad

nu i allmänhet är förhållandet. Självfallet skall en kommun äga rätt föra

talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut rörande taxeringsvärde på fas­

tigheter, för vilka kommun är ägare. Däremot kan man enligt länsstyrelsens

mening starkt ifrågasätta nödvändigheten av kommunens allmänna be­

fogenhet att anföra besvär över andra fastigheter åsatta taxeringsvärden.

Såsom nyss anförts är fastighetsskatten inte längre eu objektskatt utan in­

går som ett led i den kommunala inkomstbeskattningen. Är fastighetsskat­

ten inte vad man kallar effektiv, dvs. garantibeloppet för fastigheten mot­

svaras av ett lika stort s. k. procentavdrag för fastigheten enligt 45 § KL,

inverkar fastighetens värde inte på något sätt på den kommunala ekonomin.

Är fastighetsskatten däremot effektiv — vilket i regel torde vara förhållan­

det beträffande s. k. en- och tvåfamilj sfastigheter av annan fastighets ka­

raktär — är fastighetsskattens inverkan på den kommunala ekonomin i all­

mänhet ringa med hänsyn framför allt till den fortgående stegringen i in­

komstskatteunderlaget. Ett bibehållande av den kommunala besvärsrätten

i detta hänseende ter sig därför för länsstyrelsen skäiigen meningslöst och

komplicerar dessutom lagstiftningen bland annat genom särskilda regler för

besvärstid för kommun. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att

nu slopa denna besvärsrätt och kanalisera all det allmännas besvärsrätt till

förste taxeringsintendenten. Eventuellt kan ett slopande av kommunens all­

männa besvärsrätt kombineras med en föreskrift av innebörd att förste

taxeringsintendent skall ha skyldighet att om kommun så begär beträffande

viss fastighet, till vilken kommun ej är ägare eller därmed likställd inne­

havare, föra talan i fråga om denna fastighet åsatt taxeringsvärde såvitt inte

särskilda skäl talar däremot.

Frågan om underrättelse till ny ägare rörande fastighetstaxerings­

nämnds beslut är en fråga som väckt stort intresse vid remissbehandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969

29

Den närmare utformningen av underrättelseförfarandet har därvid blivit föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har dock tillstyrkt förslaget i promemorian. Det bör här erinras om att underrättelseförfaran­ det även behandlas i ett senare avsnitt under rubriken »Vissa tidsfrister m. m.».

Avsikten med de föreslagna bestämmelserna i 76 a § TK anser fastighets­ taxering skommittéerna vara att slutlig underrättelse alltid bör tillställas ny agare, som inte erhållit preliminär underrättelse — oavsett om erinringar avgivits eller ej. Detta framgår emellertid inte klart av den föreslagna för­ fattningstexten, anser kommittéerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i princip ansluter sig till förslaget om nya regler för underrättelseförfarandet, finner det dock i viss mån tvek­ samt huruvida och i vilken utsträckning reglerna om preliminär underrät­ telse till även den nye fastighetsägaren i praktiken skall kunna tillämpas av samtliga lokala skattemyndigheter. En underhandskontakt med ett antal fögderichefer inom Stockholms län har visat, att dessa av arbetstekniska skäl inte anser sig kunna säkert räkna med, att det skall bli möjligt att ge­ nomgående ta fram uppgifter om namn och adress på dem, som efter taxe­ ringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställd innehavare av de fastig­ heter besluten avser, inom sådan tid att preliminära underrättelser kan hin­ na utsandas. Det kan med hänsyn härtill enligt länsstyrelsen ifrågasättas, om inte bestämmelsen om preliminär underrättelse till den nye fastighets­ ägaren av praktiska skäl bör utgå. Ur de olika synpunkter (framför allt partsintresset) som redovisats i promemorian synes det dock länsstyrelsen mindre tillfredsställande om ny fastighetsägare över huvud taget inte kan påräkna underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i andra fall än som avses i 154 § 1 mom. TF, nämligen i de fall, då erinringar mot pre- liminärt åsatt taxeringsvärde avgetts av förutvarande ägaren eller då fastig- hetstaxeringsnämnd utan att erinringar avgetts beslutat åsätta annat värde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet. I ett mycket betydande antal fall skulle vid en sådan begränsning av under- rätteiseförfarändet gentemot ny fastighetsägare denne inte erhålla något skiiftligt besked om åsatt taxeringsvärde. Länsstyrelsen noterar vidare, att utredningen synbarligen varit medveten om denna problematik, eftersom den i förslaget till en ny paragraf 76 a i TK angivit att preliminär under­ rättelse, »där så är möjligt», skall av lokal skattemyndighet sändas även till den, vilken efter taxeringsårets ingång visar sig ha blivit ägare eller där­ med likställd innehavare av den fastighet beslutet avser. Länsstyrelsen för­ modar att det även finns anledning räkna med en viss aktivitet från den nye fastighetsägarens sida för att få del av fastighetstaxeringsnämndens pre­ liminära beslut i de fall, då lokal skattemyndighet inte utsänt preliminär underrättelse till den nye ägaren på grund av bristande kännedom om den­ ne. Länsstyrelsen anser sålunda att övervägande skäl talar för att reglerna

30

om underrättelseförfarandet bör innefatta även preliminär underrättelse —

i den mån så är möjligt ■— till den, som blivit ägare eller därmed jämställd

innehavare av fastighet efter taxeringsårets ingång. Länsstyrelsen vill emel­

lertid särskilt understryka, att några mer långtgående krav inte torde kunna

ställas på de lokala skattemyndigheternas arbetsinsats med avseende på ut­

rönandet av nytillkomna fastighetsägare efter taxeringsårets ingång, med

hänsyn till dessa myndigheters arbetssituation under den tid då de prelimi­

nära underrättelserna skall utsändas.

Lantbruksstyrelsen finner förslaget innebära att nya ägare i högre grad

än gamla blir nödsakade att ta del av den under tre veckor i maj utlagda

fastighetslängden. Styrelsen vill dock inte invända mot förslagen utan förut­

sätter att nya ägare på lämpligt sätt via press och radio upplyses om sina

rättigheter och hur dessa säkrast skall tillvaratas.

En begränsning i den föreslagna underrättelseskyldigheten föreslås av

länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Hallands län samt Föreningen

Sveriges fögderichefer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att det skall ankomma på den,

som efter taxeringsårets ingång blivit ny ägare eller innehavare, att själv

begära uppgift om åsatt taxeringsvärde. En undersökning av vilka som efter

taxeringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställda innehavare av fas­

tighet kan nämligen befaras komma att medföra en avsevärd arbetsbelast­

ning för de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från den lokala skattemyn­

digheten i Kalmar fögderi har framförts betänkligheter mot de lokala skatte­

myndigheternas möjlighet att utskicka underrättelser om åsatta taxerings­

värden i de fall då ny ägare tillkommit efter taxeringsårets ingång. Sådan

underrättelseplikt borde föreligga endast då den nye ägaren så begär hos

lokal skattemyndighet.

Föreningen Sveriges fögderichefer finner innebörden av bestämmelserna

om underrättelse oklar. Föreningen vill tolka regeln så, att ny ägare efter

hänvändelse till lokal skattemyndighet skall tillställas avskrift av tidigare

utsänd underrättelse. Mot ett sådant förfarande finns inte något att erinra.

Skulle däremot bestämmelsen anses innebära att lokal skattemyndighet med

ledning av inkomna avskrifter av lagfarter och andra handlingar (t. ex.

jämkningsansökningar) skall efterforska nya ägare och deras adresser för

att till dem utsända manuellt framställda underrättelser, måste föreningen

bestämt avstyrka författningsförsiaget. Detta skulle nämligen medföra så­

dana konsekvenser ur arbetssynpunkt, att lokal skattemyndighet med nu­

varande knappa personaltilldelning inte skulle kunna bemästra den nya ar­

betsuppgiften på ett tillfredsställande sätt. Det bör härvid observeras, att

myndigheten under den tid som avses har sin högsta arbetsbelastning på

grund av arbetet med den årliga taxeringen. Härtill kommer att bestämmel­

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

31

sen, om den ges en sådan räckvidd, skulle medföra en viss diskriminering av nytillträdande fastighetsägare på landet, vilka även om lagfart söks inom den i lagfart sförordningen stipulerade halvårsgränsen, kanske i flertalet fall inte skulle nås av underrättelse innan besvärstidens utgång. Även för nytillträ­ dande fastighetsägare i stad, där tremånadersgräns gäller, skulle föreslaget underrättelseförfarande bli otillräckligt. Med samma styrka kan även den in­ vändningen göras att, i fråga om byggnad på annans mark, ny ägare endast efter särskild anmälan till lokal skattemyndighet skulle kunna erhålla så­ dan underrättelse. Föreningen vill därför bestämt förorda att bestämmel­ serna i 76 a § TK ges en sådan utformning, att därav klart framgår att un­ derrättelse till ny ägare skall utsändas endast i de fall denne har gjort fram­ ställning därom hos lokal skattemyndighet. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Hallands län.

Underrättelse till den nye ägaren om såväl preliminärt som slutligt beslut förordar Sveriges fastighetsägareförbund som en följd av den ökade besvärs- rätten. Däremot godtar förbundet att man på grund av de praktiska svå­ righeterna avstår från att utsända slutliga rekommenderade underrättelser till samtliga skattskyldiga.

Beträffande innehållet i de anvisningar om det nya underrättelse­ förfarandet, som det enligt promemorian bör ankomma på riksskattenämn­ den att utfärda, uttalar riksskattenämnden redan nu, att det synes lämpligt att i anvisningarna intas föreskrift om att taxeringsiniendenterna i sina besvär och yttranden bör erinra motparten om att i förekommande fall upplysning bör lämnas om ny ägares namn och adress. Samma förslag fram­ förs av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1A7 år 1969

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m.

Formen för taxeringsintendents överklagande

Nuvarande ordning

Förste taxeringsintendentens allmänna åligganden vid inkomst- och för- mögenhetstaxeringen regleras i 17 § TF. Enligt denna skall taxeringsinten- denten bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxe­ ringarna blir likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfatt­ ning granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt. För utredning i taxeringsfrågor som kräver särskild sakkunskap kan taxeringsintendenten anlita sakkun­ nig. Vidare kan taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledamot i taxeringsnämnd för att få upplysningar. Motsvarande regler gäller för

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

den allmänna fastighetstaxeringen genom hänvisning i 172 § till 17 §. Vi­

dare anges i 147 § andra stycket att förste taxeringsintendenten har att

övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens

arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen äger taxeringsintendent genom

framställning om åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med

skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig fastighets­

taxering, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första

stycket och 163 § 2 mom.).

Promemorian

I promemorian erinras om att 1955 års taxeringssakkunniga ansåg (SOU

1955:51 s. 222) att taxeringsintendent borde kunna överklaga fastighets­

taxeringsnämnds beslut på ett mera formlöst sätt än andra parter vid den

allmänna fastighetstaxeringen. Han borde liksom tidigare kunna ta initia­

tiv till ändring genom formlös framställning, vilken i förekommande fall

borde kunna avse flera fastigheter eller grupper av fastigheter samtidigt.

Skälet till de sakkunnigas ställningstagande torde ha varit att taxerings­

intendenten i vissa fall vid den allmänna fastighetstaxeringen kan nödgas

att på eu och samma grund yrka ändring för ett stort antal fastigheter. Av

uppgifter inhämtade från länsstyrelserna framgår emellertid, heter det vi­

dare i promemorian, att mängdframställningar i sakfrågor endast förekom

i tre fall i samband med 1965 års allmänna fastighetstaxering. Även för så­

dana framställningar gäller dock att yrkandena — även om de har samma

grund •—■ måste individualiseras och anges för varje fastighet.

Det har enligt promemorian förekommit att taxeringsintendent fått göra

mängdframställningar hos fastighetsprövningsnämnden om ändringar av

formell karaktär. Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen inkom ett

mycket stort antal dylika yrkanden beträffande längdföringsfel som avsåg

fastigheter på ofri grund. I promemorian hänvisas till en närmare specifika­

tion av besvär som anförts till 1965 års fastighetstaxering upptagen i tablå­

form. Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

Enligt promemorian synes skäl inte föreligga för att taxeringsintenden­

ten i fortsättningen skall ha särskild ställning jämfört med andra besvärs-

parter. Han måste individualisera sina yrkanden för varje taxering han vill

överklaga och hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den

utgör underlag för meningsfylld kommunikation.

Av praktiska skäl bör, framhålls det vidare i promemorian, taxerings­

intendent givetvis även hädanefter få disponera längre tid för överklagan­

de av fastighetsnämnds beslut än andra parter. Om han finner nödvändigt

att inkomma med besvär på samma grund för ett stort antal fastigheter,

bör han kunna ange sina yrkanden och grunderna för dessa i förenklad,

skriftlig form. Mängdbesvär bör han kunna delge berörda fastighetsägare

exempelvis i form av kopior av en och samma besvärsskrift.

Taxeringsintendent sägs i enlighet med här återgivna synpunkter i lik­

het med andra besvärsparter böra överklaga fastighetstaxeringsnämnds be­

slut genom besvär och inte som nu genom framställning. Därför föreslås i

promemorian att vad som sägs i 131 § 2 mom. andra stycket, 158 § första

stycket, ltil § och 162 § första stycket, 163 § 2 mom. och 164 § 2 mom. TF

om taxeringsintendents rätt att göra framställning till fastighetsprövnings-

nämnd utgår och ersätts i förslagets 131 § 2 mom., 158 § 1, 2 och 3 inom.,

160 § och 164 § 2 mom. med rätt att anföra besvär.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att taxeringsintendents rätt till

särskild framställning ersätts med en vanlig besvärsrätt.

Kammarrätten anser det tillfredsställande att taxeringsintendenten i fort­

sättningen måste framställa sina yrkanden individualiserade. Då fråga är

om en mängd likartade besvär bör besvärsskrifterna dock kunna göras

summariska.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att intendenten enligt

promemorian måste individualisera sina yrkanden för varje taxering och

att hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör un­

derlag för meningsfylld kommunikation. Härmed torde enligt länsstyrelsen

avses, att intendenten inte skall äga anföra reservationsbesvär eller att re-

servationsbesvären i vart fall skall ha slutligt utvecklats senast vid utgången

av intendentens besvärstid. Detta framgår dock inte av ordalagen i den

föreslagna författningstexten, anser länsstyrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr ik7 år 1969

33

Granskningsskyldigheten

Nuvarande ordning

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till

länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll

granskas, varpå taxeringsintendenten gör framställningar hos fastighets-

prövningsnämnden med yrkande om erforderliga ändringar (158 § första

stycket TF'). Där så anses erforderligt äger länsstyrelsen kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig för

meddelande av upplysningar (158 § andra stycket). Enligt 172 § 1) jämförd

med 17 § tredje stycket äger taxeringsintendent när så finns erforderligt

kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att

av denne erhålla upplysningar.

3 Bihang till riksdagens protokoll

1 samt. Nr 147

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Reglerna i nuvarande 158 § första stycket TF om granskning av de taxe­

ringar som åsatts av fastighetstaxeringsnämnderna kvarstår från den pe­

riod, då fastighetsprövningsnämnden alltjämt var en taxerande myndighet

och inte en dömande instans, som den nu är, framhålls det i promemorian.

Enligt denna paragraf skall sålunda granskningen av taxeringarna till viss

del ankomma på länsstyrelsen. Skillnaden mellan fastighetsprövnings­

nämnden som taxerande instans och länsstyrelsen som granskande myn­

dighet torde vid tiden för bestämmelsens tillkomst inte ha varit stor.

I den utredning taxeringsintendent har att förebringa såsom part får han

således vid den allmänna fastighetstaxeringen hjälp med granskningsarbe-

tet av länsstyrelsen i motsats till vad fallet är vid den årliga taxeringen.

Det synes enligt promemorian inte lämpligt att länsstyrelsen, där lands-

kamreraren både är chef för taxeringssektionen och ordförande i fastighets­

prövningsnämnden, bistår taxeringsintendenten i det granskningsarbete som

denne i egenskap av part hos fastighetsprövningsnämnden har att utföra.

Vad som är föreskrivet om länsstyrelsens medverkan bör därför utgå.

Såsom nämnts har länsstyrelsen enligt gällande författning rätt att där

så anses erforderligt kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxerings-

nämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna perso­

ner alt under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplys­

ningar (158 § andra stycket TF). Med hänsyn till vad nyss sagts om att

det inte kan anses lämpligt att länsstyrelsen bistår taxeringsintendent i

hans granskningsarbete föreslås att bestämmelsen slopas.

Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § TF föreligger, såsom också nämnts i

det föregående, möjlighet för taxeringsintendent att inkalla ordförande och

annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd för att erhålla upplysningar un­

der taxeringsarbetet. Enligt promemorian kan han emellertid ha behov av

att under taxeringsarbetet liksom annars under sitt arbete med den all­

männa fastighetstaxeringen få upplysningar även av andra i fastighetsvär­

dering kunniga och erfarna personer. Den betydelsefulla ställning fastig-

hetstaxeringsombuden intar vid värdesättningen av fastigheterna i fastig­

hetstaxeringsnämnderna motiverar att han bör kunna inkalla även ombud

för upplysningar. Föreskrift härom bör enligt promemorian införas i 147 §,

dit nyssnämnda bestämmelse i 172 § 1) sägs böra flyttas.

Det erinras i sammanhanget om vad bevillningsutskottet anförde i sam­

band med att riksdagen antog den åsyftade föreskriften för den årliga taxe­

ringen i 17 § TF (BeU 1956: 56 s. 105). Utskottet uttalade.

Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordfö­

rande eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upp­

lysningar vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet

begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas

onödiga kostnader. Del normala förfaringssättet bör vara att vederbörande

35

anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestäm­ melsen inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsför- hållande till taxeringsintendenten.

I 158 § första stycket TF finns angivet vilka handlingar som bör omfattas av taxeringsintendents och — hittills — länsstyrelses granskningsskyldig- het. Emellertid finns utöver de omnämnda handlingarna ett flertal andra som av naturliga skäl bör granskas av taxeringsintendent, såsom kontroll­ längder, markvärdekartor, fastighetstaxeringsavier in. in. Det synes enligt promemorian därför inte föreligga skäl att särskilt utpeka de nu i 158 § an­ givna handlingarna (fastighetslängder och protokoll) såsom föremål för granskning. Bestämmelsen bör alltså utgå.

Remissyttrandena

Vad i dessa hänseenden föreslagits i promemorian har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

För den lagtekniska utformningen vill länsstyrelsen i Skaraborgs län dock sätta vissa frågetecken. Beträffande den årliga taxeringen finns de grund­ läggande bestämmelserna om förste taxeringsintendentens uppgifter och be­ fogenheter i 17 § TF, intagen under andra avdelningen, kapitel I. »Om taxe- ringsorganisationen». 1 fråga om allmän fastighetstaxering finns i tredje av­ delningen av samma förordning kapitel VIII. »Gemensamma bestämmelser»

172 § en hänvisning till 17 §. I promemorian föreslås nu att hänvisningen till

17 § skall flyttas från 172 § till 147 § som ingår i tredje avdelningens kapitel IV. »Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. in.» och komplette­ ras med föreskrifter om rätt för förste taxeringsintendent att inkalla fastig- hetstaxeringsombud och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer för att erhålla upplysningar. Mot sistnämnda komplettering har länsstyrelsen i och för sig intet att erinra. Med hänsyn till de allmänna be­ fogenheter den föreslagna hänvisningen jämte därtill hörande komplettering ger åt förste taxeringsintendenten inte endast under tiden för fastighetstaxe­ ringsnämndernas verksamhet utan även under tiden därefter anser läns­ styrelsen det olämpligt att dessa bestämmelser införs i 147 §. I stället bör enligt länsstyrelsen, för att uppnå likformighet med reglerna vid den årliga taxeringen, under tredje avdelningens kapitel I. »Om taxeringsorganisatio- nen» intagas en ny paragraf, benämnd 135 b §, med i huvudsak samma inne­ håll som 17 § och med den komplettering som erfordras för den allmänna fastighetstaxeringen. Skulle detta inte anses lämpligt bör hänvisningen till

17 § enligt länsstyrelsens mening stå kvar i 172 §, eventuellt med eu komplet­ tering att vad som i 17 § är stadgat om rätt för förste taxeringsintendent att kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd vid allmän fastig­ hetstaxering bör gälla fastighetstaxeringsombud samt ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i prövningsdistriktet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Vissa tidsfrister in. in.

Nuvarande ordning

Enligt 152 § andra stycket TF skall fastighetstaxeringsnämndens prelimi­

nära beslut om taxeringsvärden föreligga färdigt senast den 25 januari un­

der taxeringsåret. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall

av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret under­

rättas om den taxering och de delvärden för fastigheten som preliminärt be­

stämts. 1 underrättelsen skall upplysas bl. a. att ägaren senast den 10 mars

äger till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avge skriftliga erinringar

över det preliminära beslutet (152 § tredje stycket).

Ifyllda underrättelseblanketter och stomme till fastighetslängd framställs

datamässigt av länsstyrelsen, som skall till lokal skattemyndighet överlämna

blanketterna senast den 10 februari (68 § andra stycket TK) och stommen

senast den 20 februari (73 § tredje stycket). Stomme till fastighetslängd

skall under tio dagar före den 10 mars viss angiven tid på dagen hållas till­

gänglig på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse om utläggningen

av stommen skall utfärdas av lokal skattemyndighet efter samråd med ord­

förande i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari (152 § fjärde

stycket TF).

Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25

mars (152 § första stycket TF). Har ägare avgett erinringar eller har fastig-

hetstaxeringsnämnden, utan alt erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet

annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det

preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande under­

rätta ägaren om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxerings-

nämnden slutligt bestämt (154 § 1 mom.).

Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift under minst

14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret offentligen framläggas inom

kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 § 3 mom. TF och

76 § 2 mom. tredje stycket TK).

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall inges eller insändas

till prövningsnämndens kansli och skall såvitt gäller besvär som anförts av

ägare och kommun vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret

(163 § 1 mom. TF). Någon sista dag har inte stadgats för taxeringsinten-

dents framställning till fastighetsprövningsnämnd med yrkande om ändring

i fastighetstaxeringsnämnds beslut (jfr 163 § 2 mom.).

Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 okto­

ber under taxeringsåret (160 § 1 mom. TF).

Enligt 69 § 4 mom. andra stycket TF skall underrättelse om avvikelse från

självdeklaration vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen tillställas den

37

skattskyldige i rekommenderat brev eller, om underrättelsen därvid ej når den skattskyldige, genom delgivning genom posten (av polisen om delgiv- ning genom posten ej lyckas). Sådan underrättelse skall vara utsänd av taxe­ ringsnämnd före utgången av juni månad under taxeringsåret (jfr 71 § förs­ ta stycket). Besvär över taxeringsnämnds beslut skall ha anförts av enskild senast den 15 augusti och av kommun senast före utgången av september månad under taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid utgår inte förrän vid utgången av april året efter taxeringsåret (76 §). Har skattskyl­ dig inte senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om av­ vikelse från självdeklaration får han anföra extraordinära besvär, varvid besvärstiden i normalfallet utgår vid utgången av året efter taxeringsåret (99 §).

Kungl. Maj.ts proposition nr t'i7 år 1969

Promemorian

Underrättelse om slutlig taxering

Departementschefen uttalade i prop. 1956: 150 (s. 350) att underrättelser om slutliga beslut vid fastighetstaxeringen inte var avsedda att innebära an­ nat än eu serviceåtgärd från myndigheternas sida. I prop. 1969:96 (s. 27) har understrukits att detta uttalande inte får tolkas så att ordföranden skul­ le sakna skyldighet att utsända sådana underrättelser utan att uttalandet avsåg underrättelsernas betydelse för fastighetsägarnas besvärsrätt. Utebli­ ven underrättelse, förklarade departementschefen i sistnämnda proposition, medför nämligen inte alt ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom del­ givning av det slutliga beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighets- längden.

Det är alltså fastighetslängdens utläggning under 14 dagar före den 15 maj som är utgångspunkt för den tid under vilken besvär kan anföras till fastig- hetsprövningsnämnden. Eftersom tiden för besvär till fastighetsprövnings- nämnden för enskilda och kommuner går ut senast den 15 maj har denna tid kunnat vara mycket knapp.

1 den promemoria med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen (Stencil Fi 1969:3), vilken låg till grund för prop. 1969: 96, underströks vikten av att underrättelser om slutliga beslut om fastighetstaxering på sätt är föreskrivet i 154 § 1 mom. TF utsänds till ägare. I nyssnämnda promemoria anfördes bl. a. (s. 26).

Numera har utvecklingen gått därhän, att ett stort antal fastighetsägare (-innehavare) är bosatta på andra orter än där deras fastigheter är belägna. De har därigenom begränsade möjligheter att själva ta del av utlagd fastig- hetslängd, vilket i en del fall kan leda till rättsförluster. Det får med hänsyn härtill anses rättvist att i vart fall de fastighetsägare (-innehavare), som gjort erinringar med anledning av fastighetstaxeringsnämnds preliminära beslut, får underrättelse om nämndens ändrade beslut.

38

De grundläggande skillnader som sålunda föreligger mellan bestämmel­

serna för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan,

och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade

av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom per­

sonlig delgivning underrätta samtliga fastighetsägare om de taxeringar som

åsatts deras fastigheter.

Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta

besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fas-

tighetslängderna utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rätts­

säkerhet — talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighets-

taxeringsnämnds beslut och om besvär till fastighetsprövningsnämnden änd­

ras att i möjlig utsträckning överensstämma med motsvarande regler för in­

komst- och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde enligt promemorian

sålunda samtliga berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxe-

ringsnämndens beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande fak­

torer som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighets­

prövningsnämnden borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgiv­

ning av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde

få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande.

Emellertid torde, heter det vidare i promemorian, eu sådan omläggning

av förfarandet inte kunna realiseras vid 1970 års allmänna fastighetstaxe­

ring. I första hand skulle då ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering

utsändas genom rekommenderade försändelser och på samma sätt skulle

underrättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca

100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt

skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighets­

prövningsnämnden in. m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara ut­

gångspunkt för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att

mjuka upp besvär sreglerna.

Enligt 152 § tredje stycket TF skall, såsom nämnts, underrättelse om pre­

liminärt taxeringsbeslut lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret.

Däremot har inte föreskrivits någon senaste tidpunkt för att tillsända ägare

underrättelse om slutligt beslut. I viss mån har tiden för utsändande av

dessa underrättelser emellertid kunnat anknytas till den sista dagen, den

25 mars, för fastighetstaxeringsnämndens arbete och till den dag, den 31

mars, då ordförande i fastighetstaxeringsnämnden skall sända in nämn­

dens handlingar till länsstyrelsen.

Det har numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas datacentraler

maskinellt framställa även underrättelseblanketter, ifyllda med uppgifter

om fastighetstaxeringsnämndernas slutliga beslut. Det måste därför, sägs

det i promemorian, anses ändamålsenligt att samma tillvägagångssätt till-

lämpas för att underrätta ägarna om de slutliga besluten som i fråga om

de preliminära besluten. Det bör då åvila lokal skattemyndighet i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1969

39

för fastighetstaxeringsnämndens ordförande att tillsända ägarna de ifyllda underrättelserna om de slutliga besluten. Härigenom förenklas förfarandet och sparas tid.

Lokal skattemjmdighet bör ha utsänt underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj.

P. g. a. det anförda förordas i promemorian att i 154 § 1 mom. TF före­ skrivs att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de del­ värden som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt samt att ifråga­ varande underrättelser skall skickas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Senaste tidpunkter för besvär

I fall sista dagen för utsändandet av underrättelser om slutliga beslut till ägare blir den 5 maj, bör enligt promemorian förskjutning ske även av sista dagen för besvär till fastighetsprövningsnämnden, som enligt gällande bestämmelser är den 15 maj för ägare och kommuner. Ägarna bör således ges tillräcklig tid för sina ställningstaganden genom att tiden för besvär hos fastighetsprövningsnämnden för deras del utsträcks fram till utgången av maj månad under taxeringsåret.

Vad gäller senaste tidpunkt för anförande av besvär av kommun resp. taxeringsintendent anförs följande i promemorian.

Kommun delges besluten angående fastighetstaxeringarna inom sitt om­ råde genom att lokal skattemyndighet tillställer kommunen en avskrift av faslighetslängden för offentlig utläggning viss tid under maj månad (jfr

76 § 2 mom. tredje stycket TK). Därefter behåller kommunen avskriften. För att inte den tid skall bli för kort som står till kommunens förfogande för egen granskning av längden bör besvärstiden för kommun utsträckas till utgången av juni månad under taxeringsåret.

Enligt gällande bestämmelser är taxeringsintendent oförhindrad att in­ komma med yrkande hos fastighetsprövningsnämnden intill sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete, vilken är den 31 oktober under taxeringsåret (jfr 160 § 1 mom. TF). I praktiken torde dock det helt över­ vägande antalet intendentsyrkanden ha kommit in före utgången av sep­ tember månad.

I det följande kommer att redovisas ett förslag i promemorian att sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete förskjuts till den 15 decem­ ber under taxeringsåret. För att nämnden skall kunna bedriva sitt arbete rationellt och ges tillräcklig tid för överväganden av mål i vilka taxerings­ intendent inkommit med besvär bör enligt promemorian en senaste tid­ punkt anges för intendentsyrkanden. Det förordas att den 15 november under taxeringsåret bestäms såsom sådan sista tidpunkt. Härigenom bibe­ hålls längden av taxeringsintendents besvärstid oförändrad.

I enlighet med det sagda föreslås i promemorian att tidsfristerna i 163 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-^7 år 1969

40

1 och 2 inom. TF för överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut ut­

går och att följande frister för besvär ti!! fastighetsprövningsnämnden före­

skrivs i 158 § 2 inom., nämligen för

ägare till utgången av maj månad,

kommun till utgången av juni månad och

taxeringsintendent t. o. in. den 15 november, allt under taxeringsåret.

Taxeringsintendent bör enligt promemorian inte ha rätt att anföra besvär

hos fastighetsprövningsnämnden i fråga om taxering som nämnden prövat

med hänsyn till tidigare anförda besvär. En regel av denna innebörd före­

slås i 158 § 2 mom. TF.

Tid för utläggande av fastigheislängd

Behov sägs enligt promemorian alltjämt föreligga för offentligt utläg­

gande av fastighetslängderna med slutliga beslutet. En anledning härtill är

att fastighetsägarna genom längden skall kunna få information om bl. a.

faktorer, koder och anteckningar som gjorts i fråga om deras fastigheter.

Uppgifter i dessa hänseenden utgör ofta grunder för värdesättningen men

uppgifterna framgår inte av underrättelserna om taxeringen. Ett annat skäl

är att ägarna genom studium av fastighetslängden får möjlighet att jäm­

föra den egna taxeringen med taxeringar av liknande fastigheter.

Tiden för utläggning av fastighetslängd är i 154 § 3 mom. TF bestämd

till minst 14 dagar före den 15 maj, vilket enligt nu gällande bestämmelser

är sista dagen för ägarnas besvär till fastighetsprövningsnämnden. Efter­

som här förordats alt sista dagen för sådana besvär förskjuts till utgången

av maj månad under taxeringsåret bör enligt promemorian även tiden för

utläggning av längd förskjutas. Med hänsyn härtill föreslås att 154 § 3

mom. ändras så att fastighetslängden skall vara offentligen utlagd under

minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

Underrättelse om slutlig taxering in. in.

Samtliga remissinstanser tillstyrker alt underrättelseskyldigheten över­

flyttas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande till den lokala skatte­

myndigheten. Även förslaget atl bestämma senaste dagen för utsändandet

till den 5 maj har i allmänhet lämnats utan erinran.

En begränsning i tiden beträffande utsändande av underrättelse till ny

ägare förordas dock av riksskattenämnden, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus

och Skaraborgs län samt fastighetstaxeringskommittéerna.

Riksskattenämnden föreslår sålunda att underrättelse om fastighetstaxe­

ringsnämnds beslut utsänds till dem, som före utgången av tiden för an­

förandet av ordinära besvär visar sig ha blivit ägare till fastighet. En sådan

41

tidsbegränsning anser nämnden bör intas i den föreslagna 76 a § TK. Sam­ ma tidpunkt föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Fastighetstaxeringskommittéerna

anser, med hänsyn till att tidpunkten

lör utsändande av sådan underrättelse generellt satts till den 5 maj, att skyldighet for underrättelse till ny ägare hör föreligga endast när lokal skattemyndighet erhållit meddelande om ägarförändring före nämnda tid­ punkt.

CMJ finner det oklart om lokal skattemyndighets skyldighet att sända un­ derrättelse till ny ägare enligt 76 a § TK skall ske endast inom i 152 § och 154 § 1 mom- TF angivna tidpunkter eller om den skall tillämpas under en längre tidrymd. CFU vill dock av motiven i departementspromemorian ut- lasa att avsikten med bestämmelsen i 76 a § skulle vara, att den skulle till- lämpas under hela den ordinarie besvärstiden, således 1. o. in. maj månads utgång. CbU föreslår därför att 76 a § kompletteras med bestämmelse om när lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse till ny ägaie upphör. Skyldigheten att sända underrättelse bör enligt CFU be­ gränsas till att omfatta ny ägare, som kommit till lokala skattemyndighe­ tens kännedom före april månads utgång. Lokala skattemyndigheten hinner då sända underrättelse inom den i 154 g 1 inom. TF fastställda tiden, 5 mai taxeringsåret.

Lansstyrelsen i Skaraborgs län anser alt underrättelseplikten bör begrän­ sas till den som enligt uppgift, som inkommer till den lokala skattemyndig­ heten senast den 1 maj under taxeringsåret, blivit ny ägare. Vidare föreslår länsstyrelsen, som avstyrkt förlängning av besvärstiden för ägare och kom­ mun, att senaste dagen för underrättelsen bestäms till den 25 april. Detta är enligt länsstyrelsens mening möjligt, eftersom antalet erinringar mot de preliminär besluten brukar vara relativt lågt och arbetsbördan hos de lokala skattemyndigheterna, när de får in fastighetstaxeringsnämndernas hand­ lingar, ännu ej är så stor som i maj.

Frågan om utvidgning av underrättelseplikten har varit föremål för uppmärksamhet i åtskilliga remissyttranden. Den i promemorian intagna lestriktiva inställningen delas av flertalet remissinstanser.

Lantbrukets skattedelegation finner det särskilt viktigt att det hittills­ varande underrättelseförfarandet fungerar tillfredsställande, så att utläg­ gandet av fastighet slängderna för flertalet fastighetsägare praktiskt sett blir utan avgörande betydelse för besvärs anförande. Detta förutsätter emeller­ tid att, nar fastighetsägaren är bosatt på annan ort, den fasta bostadsadres­ sen blir noterad så att inte underrättelsen som ofta hittills skett sänds un­ der den aktuella fastighetens adress. De lokala skattemyndigheterna borde enligt delegationen numera ha sådana tekniska resurser att fastighetsägare endast i undantagsfall behöver bli utan underrättelse om fastighetstaxerings­ nämndernas preliminära och slutliga beslut.

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1!)69

42

En utvidgning av underrättelseplikten i olika hänseenden förordas där­

emot av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Västmanlands

län, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sve­

riges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hant­

verks- och industriorganisation.

Av dessa remissinstanser begränsar sig kammarrätten och riksskatte­

nämnden till att föreslå skyldighet att sända underrättelse i reko m m e n-

d e r a t brev.

Kammarrätten uppmärksammar att underrättelse om slutlig taxering

föreslås skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse

ej kommer skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kan kontrolleras,

medför detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten finner detta högst otill­

fredsställande. I olyckliga fall kan det hända att den skattskyldige inte er­

håller underrättelse vare sig om preliminär eller slutlig taxering. Att hän­

visa den skattskyldige till fastighetslängden löser inte problemet, eftersom

den skatt skyldige vid nuvarande förhållanden kan ha stora svårigheter att

ta del av längderna, vilka tillhandahålls på viss bestämd plats i den kommun

där fastigheten är belägen. Det torde vara praktiskt omöjligt att sända un­

derrättelse om preliminärt beslut i rekommenderat brev. Däremot anser

kammarrätten svårigheterna att sända underrättelse om slutlig taxering i

de fall, där underrättelse därom skall sändas, inte vara oöverkomliga. En

skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör

enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär

i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 § TF. Kammarrätten med­

ger att ett sådant förfarande medför avsevärt merarbete för myndigheterna

men anser att vid vägande av ett sådant merarbete mot rättssäkerheten bör

hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten understryker i detta

sammanhang att till skillnad mot vad som nu gäller vid inkomsttaxerings-

processen, underrättelser inte behöver vara undertecknade för att anses till­

fyllest. Detta med hänsyn till att underrättelserna avses skola framställas

maskinellt ifyllda.

Riksskattenämnden förordar att de slutliga besluten, som beräknas utgå

till ca 100

000 fastighetsägare, utsänds till fastighetsägarna i rekommende­

rade brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar bör, där så lämpli­

gen kan ske, underrättelsen delges fastighetsägaren på det sätt som anges i

54 § TF.

De praktiska svårigheterna för en generell underrättelseplikt har ifråga­

satts av Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Svenska bankföreningen finner att de nuvarande reglerna om besvärsrätt

inte ger fastighetsägarna tillfredsställande möjligheter att bevaka sin rätt.

Målet bör enligt föreningen vara att skapa en ordning, där fastighetstaxe-

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1969

43

ringsnämndernas beslut om slutlig taxering delges varje berörd fastighets­ ägare. Vidare bör tiden för anförande av besvär anknytas till delgivningen av taxermgsbeskeden i stället för till utläggandet av fastighetslängden. Med anledning av uttalandet i departementspromemorian, att det inte torde vara möjligt att redan till 1970 års allmänna fastighetstaxering genom­ fora en omläggning av underrättelseförfarandet enligt sålunda angivna riktlinjer, säger sig bankföreningen ha svårt att bedöma, om avgörande hinder däremot verkligen föreligger.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det beklagligt att det inte ansetts möjligt att redan nu införa en helt tillfredsställande ordning, inne­ bärande att alla berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxe- ringsnämndens slutliga beslut med uppgift om de för taxeringen grundläg­ gande faktorer som införes i fastighetstaxeringslängden och att tiden för anförande av besvär knyts till delgivningen av dessa besked. Som skäl för en mer begränsad reform inför 1970 års taxering — vilken i sig tveklöst in­ nebar förbättringar — anförs i promemorian de »avsevärda praktiska svå­ righeter» detta skulle medföra samt att »sannolikt högst betydande för­ skjutningar av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden m. in.» skulle bli nödvändiga. I avsaknad av en mer detaljerad redovisning i dessa hänseenden har riksförbundet svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa skäl är bärande.

Sveriges industriförbund uttalar att det hade varit önskvärt att samtliga fastighetsägaie kunnat erhålla skriftlig underrättelse om fastighetstaxe- ringsnämndens beslut i rekommenderad försändelse. Enligt vad som anförs i promemorian är ett sådant förfarande vid 1970 års allmänna fastighets­ taxering inte möjligt att genomföra. Det undandrar sig förbundets bedö­ mande hur därmed förhåller sig. Med hänsyn till den i flera hänseenden ökade betydelse som taxeringsvärdena numera har fått, bör ytterligare un­ dersökas om en sådan ordning trots allt inte är möjlig att genomföra.

Om så befinnes ej vara fallet, utgår förbundet ifrån att förberedelser omedel­ bart vidtas så att den önskade ordningen kan tillämpas vid nästkommande allmänna fastighetstaxering. Till dess bör extraordinär besvärsrätt medges den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxerings- nämndens beslut. Detta syfte anser förbundet kunna nås genom en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt. Liknande synpunkter anför Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Ett omedelbart genomförande av ett fullständigt underrättelsesystem för­ ordas av länsstgrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att samma svårighet att ta del av längden kan uppkomma även för personer bo­ satta på fastighetsorten. För att undvika rättsförluster och som ren service­ åtgärd bör underrättelse i rekommenderad försändelse tillställas de skatt­ skyldiga med samma rättsverkan som underrättelserna vid inkomsttaxe-

44

ringen. Länsstyrelsen anser att denna reform bör genomföras redan vid 1970

års allmänna fastighetstaxering. Underrättelsen bör expedieras av veder­

börande lokala skattemyndighet, som även bestyrker riktigheten av de läm­

nade uppgifterna.

Fråga om underrättelsens innehåll har tagits upp av Svenska

bankföreningen. För att den skattskyldige skall få tillräckligt underlag för

sitt ställningstagande i besvärsfrågan bör enligt bankföreningens mening

i taxeringsbeskedet lämnas uppgift inte endast om det åsatta taxerings­

värdet, utan också om de koder, arealredovisningar och andra för taxeringen

grundläggande faktorer som nu införs i fastighetslängden. Det är en be­

tänklig brist att upplysning om dessa faktorer inte ges i de underrättelser

som f. n. sänds ut, anser bankföreningen. Detta innebär nämligen i prak­

tiken att den skattskyldige lämnas i okunnighet om motiveringen för fas-

tighetstaxeringsnämndens beslut. Svenska försäkringsbolags riksförbund

har anfört liknande synpunkter.

I detta sammanhang har fråga om översändande av deklara­

tioner från fastighetstaxeringsnämnden till länsstyrelsen tagits upp av

CFU. Med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för utsändande av under­

rättelser enligt 154 § 1 mom. TF anser CFU att även punkt 4 i 135 a § TF

bör ändras. Lokal skattemyndighet måste beredas tillfälle att i deklaratio­

nerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom torde

lokal skattemyndighet behöva tillgång till deklarationsmaterialet vid sin

granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU föreslår därför att se­

naste tidpunkten för översändande av deklarationer bestäms till den 15

maj och att bestämmelsen härom utformas efter förebild av 71 § andra

stycket TF.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1-17 år 1969

Senaste tidpunkter för besvär

I fråga om ägares besvärstid har den föreslagna förlängningen god­

tagits av samtliga remissinstanser utom tre som önskar ytterligare förläng­

ning och en som avstyrker varje förlängning.

En förlängning till den 15 juni föreslår länsstyrelsen i Hallands län som

i det följande föreslår samma tid för kommun. Samtidigt bör tidsbestäm­

melserna avfattas så att tidsbegränsningen kommer att gälla även arrenda-

tor och »annan» innehavare.

Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker visserligen i och för sig

att besvärstiden utsträcks men finner ej heller att tillräckliga skäl fram­

lagts för en åtskillnad på en månad mellan ägare och kommun. Utskottet

förordar därför — bl. a. med hänvisning till rättvisekravet — att kommun

och fastighetsägare i likhet med nuvarande ordning skall ha samma be­

svärstid till sitt förfogande. Om beslut ändå fattas i enlighet med prome-

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

45

morians förslag, finns enligt utskottets uppfattning anledning alt medge fastighetsägaren rätt tdl anslutningsklander på grunder motsvarande vad som gällei för den allmänna inkomsttaxeringen.

En ytterligare förlängning av ny ägares besvärstid förordas av Lantbru­ kets skatte delegation. Delegationen påpekar att ny ägare, som köpt fastig­ heten etter besvärstidens utgång men innan dess att fastighetsprövnings- nämnden avslutat sitt arbete, fortfarande helt saknar möjlighet att besvärs- vägen agera 1 lråga om taxeringsvärde om tidigare ägare inte bevakat be- svarsrätten. Detta finner delegationen otillfredsställande bl. a. med hänsyn till att den tidigare ägaren inför en förestående försäljning kan ha ett annat och motsatt intresse än den tillträdande ägaren. Det vore därför enligt dele­ gationens uppfattning önskvärt att ny ägare kunde få förlängd besvärsrätt fram till den 15 november, dvs. till den dag då taxeringsintendent enligt förslaget senast skall anföra besvär till fastighetsprövningsnämnden.

Svenska bankföreningen uttalar att målet bör vara att ägaren får ett väl tilltaget rådrum att anföra besvär och att tiden för anförande av besvär anknyts tdl delgivningen av fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut i stället för till utläggandet av fastighetslängden. För den händelse avgöran­ de hinder häremot föreligger vill bankföreningen livligt tillstyrka förslaget om förlängning av den ordinarie besvärstiden för fastighetsägare.

Bibehållande av den nuvarande besvärstiden för ägare förordas av läns­ styrelsen i Skaraborgs län. Den föreslagna förskjutningen av besvärstiden för ägare och kommun medför enligt länsstyrelsen en ytterligare arbetsbe­ lastning på prövningsnämndens kansli under en tid då arbetsbelastningen redan är mycket hög. Under juni månad måste all tillgänglig arbetskraft tas i anspråk för att klara av alla besvärsmål, som enligt gällande före­ skrifter skall vara avgjorda av prövningsnämnden senast den 30 juni året efter taxeringsåret. Om den föreslagna tidsförskjutningen genomförs före­ ligger risk för att fastighetsbesvären inte hinner kompletteras och remitte­ ras till fastighetstaxeringsnämndernas ordförande förrän dessa rest bort på semester. Ur arbetssynpunkt är det därför enligt länsstyrelsens mening otill­ fredsställande med den föreslagna förskjutningen av besvärstiden.

Förlängningen av k o in m uns besvärstid tillstyrks av så gott som samt­ liga remissorgan.

Svenska kommunförbundet framhåller sålunda att kommunerna, vilka delges besluten om fastighetstaxeringarna genom att lokal skattemyndighet senast den 25 april tillställer kommunens styrelse en avskrift av fastighets­ längden för offentlig utläggning under viss tid i maj, härigenom får minst en månad till förfogande för egen granskning av längden. Detta innebär enligt förbundet en klar förbättring för deras del i jämförelse med nuva­ rande förhållanden.

En viss tveksamhet uttalas av Lantbrukets skattedelegation, som anslu-

46

tit sig till den föreslagna utsträckta besvärstiden för kommun. Delegationen

vill nämligen ifrågasätta kommuns behov av längre besvärstid än den som

tillkommer fastighetsägare. Av de statistiska uppgifterna framgår emeller­

tid inte i vilken utsträckning kommunerna brukar utnyttja sin besvärsrätt,

varför det enligt delegationen är svårt att ta bestämd ståndpunkt i denna

fråga.

Förslaget att kommun skall ha längre besvärstid än ägare avstyrks av

tre remissinstanser.

Sveriges industriförbund anser tillräckliga skäl inte föreligga att med­

ge kommun en månad längre besvärstid än fastighetsägare. Kommunen

har regelmässigt möjlighet att så snart fastighetslängden iordningställts

börja sin granskning. I realiteten torde detta betyda att kommunen i fort­

sättningen får någon vecka längre besvärstid än den nu har även om be­

svärstiden utgår den 31 maj.

Länsstgrelsen i Hallands län finner det onödigt att laborera med tre olika

besvärstider. Någon olägenhet av att ha samma besvärstid för ägare m. fl.

och för kommun torde inte föreligga. Någon tidsnöd för kommun anser

länsstyrelsen inte behöva uppkomma om man låter besvärstiden för såväl

ägare in. fl. som kommun utgå den 15 juni. I sådant fall kan kommunen i

huvudsak disponera längden under minst fem veckor för eventuell gransk­

ning. Bestämmelserna om allmän fastighetstaxering är redan nu så väl för­

sedda med föreskrifter om tider då något skall företas eller avslutas etc.

att man är nödsakad alt hålla sig med ett särskilt schema (jfr Skattenytt

8__9/1969 s. 480) för att något så när kunna bemästra situationen. Att yt­

terligare utöka antalet tidsangivelser kan länsstyrelsen därför inte förorda.

Diarieföringen blir också enklare med endast en fatalietid för besvär, som

anförs av annan än taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt besvärsrätten för kommun,

föreslår bibehållande av den nuvarande besvärstiden. Länsstyrelsen anser

liksom beträffande ägare det inte föreligga några särskilda skäl att fram­

flytta besvärstiden. Stomme till fastighetslängd bär ju redan under februari

varit utlagd inom kommunen och den slutliga fastighetslängden skall ju

också under viss tid vara utlagd. Kommun bör under den tid längden varit

framlagd ha haft tillräckliga möjligheter att granska längden.

I fråga om taxeringsintendents besvärstid föreligger bland re­

missinstanserna delade meningar. Flertalet remissinstanser tillstyrker för­

slaget men åtta remissinstanser finner den föreslagna tiden för lång.

Riksskattenämnden anser att det genom den föreslagna slutdagen för

taxeringsintendentens besvär tillskapas erforderligt utrymme för kommu­

nikation med motparten innan besvären avgörs, vilket får anses vara ett

rättssäkerhetskrav.

Lantbrukets skattedelegation finner det självklart att också taxeringsin-

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

47

tendenten bör ha viss angiven lid inom vilken besvär senast skall ha an­ förts. Den föreslagna tidpunkten 15 november kan godtas av delegationen, ehuru den i vissa fall kan innebära att berörd fastighetsägare i praktiken fåi kort tid för påminnelser — i vart fall om dessa skall bygga på mera väsentlig utredning.

De åtta remissinstanser som förordar en kortare besvärstid för taxerings- intendenten är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Skara­ borgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges industriförbund.

En begränsning Lill den 31 oktober föreslås av länsstyrelserna i Stock­ holms och Östergötlands län samt Sveriges industriförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län reser allvarliga betänkligheter mot den föreslagna bestämmelsen att medge taxeringsintendent besvärstid ända fram till den 15 november. Detta skulle i praktiken innebära, att fastighetspröv- ningsnämnden för handläggning av ett kanske inte obetydligt antal besvär från. taxeringsintendent, inkomna någon eller några veckor in i november månad, endast skulle disponera någon månad för såväl skriftväxlingsförfa- randet (genom prövningsnämndens kansli) som själva avgörandet i saken.

Erfarenheterna från arbetet med besvärsmålen vid den årliga taxeringen visar, att den därvid disponibla tiden av två månader (maj och juni) efter utgången av taxeringsintendentens besvärstid för handläggning av målen och ärendena åtskilliga gånger blivit allt för knapp med hänsyn till den erforderliga tidsåtgången för genomförandet av skriftväxlingen mellan par­ terna. Det synes länsstyrelsen som om det i promemorian inte tillräckligt beaktats att de nu föreslagna processreglerna vid allmän fastighetstaxe­ ring måste medföra en annan och mera tidskrävande insats från pröv­ ningsnämndens kansli samt att påtagliga svårigheter att på ett tillfreds­ ställande sätt tillgodose partsintressena kan uppkomma i enskilda fall, om alltför knapp tid står till buds för skriftväxlingen i målet. Länsstyrelsen föreslår därför att den 31 oktober under taxeringsåret blir den senaste dagen för taxeringsintendents besvär. I praktiken torde, såsom framhållits i pro­ memorian, det övervägande antalet taxeringsintendentsyrkanden ha kom­ mit in före utgången av september månad, varför en begränsning av taxe­ ringsintendents besvärstid till den 31 oktober enligt länsstyrelsens mening inte behöver medföra några olägenheter i det praktiska arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att fastighetsägare bör medges skälig tid att inkomma med erinringar mot taxeringsintendentens besvär. Då därjämte ytterligare skriftväxling mellan parterna kan behövas före målets beredande för fastighetsprövningsnämnden, är enligt länsstyrelsens förme­ nande tiden för skriftväxling och övrig beredning av besvärsmål väl kort.

Sveriges industriförbund anser att möjlighet vidare bör ges till anslut- ningsbesvär i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits be­ träffande den årliga inkomsttaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

48

En längre gående begränsning av taxeringsintendentens besvärstid till den

15 oktober under taxeringsåret föreslås av fyra länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda att den föreslagna tidpunkten,

den 15 november, ligger för nära den dag, den 15 december, då fastighets-

prövningsnämndens arbete enligt promemorian skall vara avslutat. Den

tid av endast en månad, som här föreligger för kommunicering av taxe­

ringsintendentens besvär och för erforderlig skriftväxling mellan parterna

samt för upprättande av föredragningspromemoria och förslag till beslut,

anser länsstyrelsen vara alltför kort. Vid inkomsttaxeringen uppgår motsva­

rande tid till två månader eller från den 30 april till den 30 juni. Även denna

tid har ofta visat sig vara i knappaste laget. Liknande synpunkter anför

länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kop­

parbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför

menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om

man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla

sig inom.

Slutligen har länsstyrelsen i Västerbottens län i sitt yrkande om tidsbe­

gränsning inte angett någon viss senaste dag.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 147 år 1969

Tid för utläggande av fastighetslängd in. in.

Den föreslagna förlängningen av tiden för utläggande av fastighetslängd

har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den föreslagna tiden väl korre­

spondera med det tidsschema som föreslagits för arbetets avslutande i fas-

tighetstaxeringsnämnd och för anförande av besvär.

Den extraordinära processen

Nuvarande ordning

Bestämmelserna om extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering

finns intagna i 166 § TF. De grunder som medför särskild besvärsrätt vid

den allmänna fastighetstaxeringen är betydligt färre än motsvarande grun­

der för särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Vid

den allmänna fastighetstaxeringen får enligt 166 g ägare och därmed lik­

ställd innehavare samt taxeringsintendent anföra besvär i särskild ordning

före utgången av femte året efter taxeringsåret

1. om fastighet uppförts som skattepliktig, fastän den varit undantagen

från skatteplikt, eller sådan egendom taxerats, som inte varit att hänföra till

fastighet enligt 4 § tredje stycket KL,

2. om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten inte bort äga rum,

49

3. om fastighet blivit felaktigt taxerad på grund av felräkning, misskriv­ ning eller annat uppenbart förbiseende,

4. om underrättelse om preliminär eller slutlig taxering haft felaktigt innehåll.

Rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger sålunda enligt 166 § 1 mom. 1)—3) TF då fel av mera speciell beskaffenhet har uppkommit vid taxeringen. I samtliga fall rör det sig, liksom då fråga är om särskild be- svärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen (100 §), om ändringar som innebär nedsättning av taxering, utom då fastighet p. g. a. felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktigt taxerad. Un­ der sistnämnda omständigheter kan ägaren eller taxeringsintendenten inom fem år yrka höjning av taxeringen. Motsvarande bestämmelse finns i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen intagen i 100 §.

Motsvarighet till den i 99 § TF (se även 181 § 1 mom.) intagna grunden för särskilda besvär vid den årliga taxeringen, nämligen att skattskyldig inte före viss angiven lid fått underrättelse om avvikelse från självdeklara­ tion, finns inte vid den allmänna fastighetstaxeringen. Vid allmän fastig­ hetstaxering gäller som tidigare nämnts, att delgivning av fastighetstaxe- ringsnämndens beslut sker genom offentlig utläggning av fastighetslängd och att besvär till fastighetsprövningsnämnd skall anföras inom viss fast besvärstid. Underrättelserna om fastighetstaxeringsnämndernas beslut är avsedda som serviceåtgärd för fastighetsägarna. Utebliven sådan underrät­ telse har därför inte någon betydelse såsom grund för extraordinär besvärs- rätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Redan i prop. 1956: 150 (s. 350) uttalade departementschefen att utebli­ ven underrättelse om preliminär eller slutlig taxering inte borde medföra extraordinär besvärsrätt, såsom riksskattenämnden då i remissyttrande fö­ reslagit. Departementschefen förklarade att om den skattskyldige inte mot­ tagit något besked, han borde liksom tidigare begagna möjligheten att ta del av de utlagda längderna. Däremot föreslog departementschefen i propositio­ nen att — såsom nu föreskrivs i 166 § 1 mom. vid 4) — särskild besvärsrätt skulle föreligga om preliminär eller slutlig underrättelse om taxering haft felaktigt innehåll.

Det erinras i promemorian om att vid den allmänna fastighetstaxeringen inte finns motsvarighet till de i 100 § vid 6) och 7) angivna grunderna för extraordinära besvär vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Dessa sist­ nämnda grunder hänför sig inte till uppenbara lagstridigheter eller hand- läggningsfel ntan till att taxeringarna blivit för höga p. g. a. att utrednings­ material helt eller delvis saknats. För att nytt utredningsmaterial enligt des­ sa bestämmelser skall kunna föranleda extraordinär besvärsrätt vid in-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1!)6U. i samt. Nr 147

50

Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år 1069

komst- och förmögenhetstaxeringen fordras att det framstår som ursäktligt

att materialet inte åberopats tidigare och att det medför en väsentligt lägre

taxering än den som åsatts.

Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande

»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»

(SOU 1968: 32) väckte några instanser frågan om en utvidgning av antalet

grunder för extraordinär besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Sålunda föreslogs att sådan rätt skulle införas såväl om underrättelse om

taxering inte kommit ägaren eller därmed likställd innehavare till handa som

vid andra speciella felaktigheter, t. ex. utebliven taxering av fastighet m. in.

Att underrättelse om beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen inte

kommit fastighetsägaren till handa medför, såsom nämnts, enligt rättspraxis

inte särskild besvärsrätt. Det synes inte heller möjligt föreskriva att fastig­

hetsägarna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall personligen del­

ges besluten om åsatt taxering på sätt som motsvarar föreskriften i 69 § 4

mom. andra stycket TF beträffande den årliga taxeringen. Emellertid före­

slås i promemorian, som framgått av den tidigare redogörelsen, den änd­

ringen att samtliga underrättelser framställs och expedieras datamässigt,

underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj under taxeringsåret.

Det torde därför, framhålls det vidare, kunna förutsättas att i praktiken det

alldeles övervägande antalet fastighetsägare får del av taxeringsbesluten i

god tid före besvärstidens utgång genom delgivning personligen.

Utebliven underrättelse åberopades såsom skäl för en hel del av de besvär

som anfördes efter den ordinarie besvärstidens utgång år 1965, heter det

vidare i promemorian. I detta samband hänvisas till en specifikation av be­

svär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering som kommit in efter den ordi­

narie besvärstidens utgång. Specifikationen torde få bifogas statsrådsproto­

kollet i detta ärende som bilaga 2. Det förekom bland dessa besvär sådana

där fastighetsägaren inte fått underrättelse om vare sig preliminär eller slut­

lig taxering. Vidare har förekommit att fastighetsägare avgett erinringar

över preliminära beslut men ändå inte fått besked om den slutliga taxering­

en, trots att det preliminära beslutet ändrats.

Den bristande personliga delgivningen enligt promemorian kan medföra

rättsförluster i de fall då fastighetsägaren är bosatt på annan ort än där fas­

tigheten är belägen. Fastighetsägaren har därvid begränsad möjlighet att

själv ta del av den utlagda fastighetslängden.

Med hänsyn till den ökade betydelse fastighetstaxeringen numera fått för

beskattningen — särskilt villabeskattningen — och till det förhållandet att

taxeringen i det alldeles övervägande antalet fall inte omprövas under en så

lång tid som den löpande taxeringsperioden utgör (normalt fem år) synes

det enligt promemorian rimligt att allmänt vidga möjligheterna att anföra

extraordinära besvär.

Det sägs således vara befogat att införa en bestämmelse liknande den i

51

100 § vid 7) TF, varigenom ägare och därmed likställd innehavare av fastig­ het får möjlighet att i särskild ordning anföra besvär över fastighetstaxe- ringsnämnds beslut om eljest sådana omständigheter föreligger som bör för­ anleda väsentligt annorlunda taxering.

Grund för extraordinära besvär enligt denna punkt bör enligt promemo­ rian sålunda vara att besvärsinstans finner att en fastighet skall av omstän­ digheter som förebragts i taxeringsprocessen taxeras väsentligen annorlunda än vad tidigare instans bedömt vara riktigt. Som ledning för vad som bör avses med väsentligt annorlunda taxering torde kunna tjäna vissa av de skäl för omtaxering under löpande taxeringsperiod som anges i 12 § 2 mom. KL. Sålunda bör besvär i särskild ordning få anföras om »sådant förhållande in­ träffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en, eller ändring i fastighets beskatt­ ningsnatur inträtt». Vidare synes ledning beträffande vilka beloppsmässiga förändringar av taxering, som kan anses väsentliga, i viss mån kunna häm­ tas från de skäl som enligt nyssnämnda lagrum förutsätts för omtaxering p. g. a. förändring i fastighets värde.

Den i promemorian föreslagna utvidgningen av den extraordinära besvärs- r ätt en sägs böra tas upp i 167 § TF, dit samtliga regler om besvär i särskild ordning i samband med allmän fastighetstaxering föreslås flyttade. Besvärstiden för den här aktuella besvärsrätten bör begränsas till utgången av året efter taxeringsåret. Även föreskrifterna härom sägs böra tas in i 167 §.

Enligt 166 § TF föreligger redan nu förutsättning att på extraordinär väg yrka att fastighet som upptagits såsom skattepliktig skall undantas från skatteplikt, heter det vidare i promemorian. Det får anses vara befogat att möjlighet även ges att i särskild ordning yrka att fastighet som undantagits från skatteplikt skall taxeras såsom skattepliktig fastighet. Författnings­ ändring bör ske i enlighet härmed.

Fråga har aktualiserats om att kunna i särskild ordning även åsätta så­ dan fastighet taxeringsvärde som av misstag inte blivit taxerad vid den all­ männa fastighetstaxeringen. Eftersom det här gäller taxering kan enligt vad som framhålls i promemorian berörda problem inte lösas enbart genom så­ dant rättelseförfarande som föreslås i promemorian och som skall redovisas i det följande.

Av ordningsskäl och då fastighetsägarna överlag är intresserade av att ha taxeringsvärde åsatt sina fastigheter sägs bestämmelse böra införas i den föreslagna 167 § om extraordinär besvärsrätt i fall då fastighet som bort taxeras av misstag ej kommit att bli taxerad.

Samma extraordinära besvärsrätt som för ägare bör enligt promemorian tillkomma kommun och taxeringsintendent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

I fråga om den vid 6) i 167 § TF föreslagna besvärsgrunden, att eljest

sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt an­

norlunda taxering, har remissinstanserna varit delade i sin upp­

fattning. Flertalet har lämnat förslaget utan erinran. Däremot har kritik

riktats mot såväl motiven som den lagtekniska utformningen från kammar­

rätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Ska­

raborgs och Västernorrlands län samt Lantbrukets skattedelegation. Även

fastighetstaxeringskommittéerna och Svenska bankföreningen uttrycker viss

tveksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län som tillstyrkt förslaget konstaterar att

den nu för den allmänna fastighetstaxeringen föreslagna bestämmelsen i

167 § 1 mom. vid 6) i ett väsentligt hänseende skiljer sig från motsvarande

bestämmelse vid den årliga taxeringen, nämligen därutinnan att 167 § ger

såväl kommun som taxeringsintendent möjlighet att även yrka höjning av

åsatt taxeringsvärde inom en femårsperiod efter taxeringsåret, medan 100 §

vid 7) inte inrymmer möjlighet för vare sig kommun eller taxeringsinten­

dent att yrka höjning av åsatt inkomst- eller förmögenhetstaxering. Med

hänsyn till den särskilda ställning och funktion inom taxeringsväsendet som

fastighetstaxeringsorganisationen har synes det emellertid länsstyrelsen som

om analogin med den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet i nu

berörda hänseenden inte bör hårdragas. Såsom skatteobjekt intar ju fast

egendom en särställning med hänsyn till bl. a. utformningen av garantiskat­

ten, varför skäl kan anses tala för ett starkare beaktande av partsintressena,

sett inte enbart ur fastighetsägarens utan även ur det allmännas synpunkt, i

förevarande fall representerat av taxeringsintendent och kommun. Såsom

länsstyrelsen framhållit i yttrande den 11 september 1968 över 1966 års fas-

tighetstaxeringskommittéers betänkande (SOU 1968: 32) bör rättelsemöjlig­

het föreligga vare sig taxeringsvärdet blivit väsentligt för högt eller för lågt.

Detta motiveras av att även ett för lågt taxeringsvärde kan vara till nackdel

för fastighetsägaren, t. ex. vid beräkning av värdeminskningsavdrag eller vid

en framtida realisationsvinstberäkning. Länsstyrelsen noterar att någon sär­

skild bestämmelse innefattande besvärsgrunder, som liknar de i 100 § vid

6) angivna, inte återfinns i promemorians förslag till extraordinära be-

svärsregler. Den föreslagna lagtexten i 167 § 1 mom. vid 6) har emellertid

getts en sådan vid utformning att den enligt länsstyrelsen synes täcka även

sådana fall, som vid den årliga taxeringen närmast motsvarar de i 100 § vid

6) berörda besvärsgrunderna.

Kammarrätten finner utvidgningen av den extraordinära besvärsrätten

ägnad att inge allvarliga betänkligheter. Dessa betänkligheter avser både

det antal fall, som stadgandet kan väntas få tillämpning på, och den prin­

cipiella innebörden. Vad beträffar frågor rörande taxeringsenhet och be­

53

skattningsnatur finner kammarrätten extraordinär besvärsrätt med liänsyn till den på senare år skärpta och av de skattskyldiga väl förstådda betydelsen av dessa frågor —- framför allt beträffande inkomsttaxering av jordbruks­ fastighet och annan fastighet (villafastighet) samt jordförvärvslagens olika tillämpning på dessa båda slag av fastigheter — inte särskilt angelägen. Tvärtom synes det kammarrätten att i dessa slag av mål den utredning som förebringas i flertalet fall är påfallande utförlig och uttömmande. Kammar^ rätten vill därför ifrågasätta om en extraordinär besvärsrätt beträffande dessa frågor är berättigad. — Beträffande fall, där fastighet kan anses ha blivit beloppsmässigt för högt eller för lågt taxerad torde behov av extra­ ordinär besvärsrätt föreligga i viss omfattning. Det synes emellertid kam­ marrätten att samma krav för extraordinär besvärsrätt bör ställas vid fas­ tighetstaxeringen som vid inkomst- och förmögenhetstaxering gäller enligt 100 § TF, nämligen att besvär stalan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari i'ättelse sö- kes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxe­ ring.

Riksskattenämnden finner den föreslagna besvärsrätten alltför löslig och därför ägnad att medföra tolkningssvårigheter. Vid bifall till vad riksskatte­ nämnden föreslår angående extraordinär besvärsrätt vid utebliven under­ rättelse torde det inte heller vara erforderligt med en så vidsträckt extraordi­ när besvärsrätt som den i promemorian föreslagna. Bestämmelsen i punkt 6) anser nämnden lämpligen böra utbytas mot regler utformade i överens­ stämmelse med vad som enligt 100 § första stycket vid 7) och 100 § andra stycket TF gäller i fråga om extraordinär besvärsrätt vid inkomst- och för- mögenhetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ordalydelsen i 167 § 1 mom. 6) kan ge anledning till tolkningssvårigheter. I sistnämnda punkt sägs att besvär får anföras, om eljest sådana omständigheter »föreligger», medan i promemorian talas om omständigheter som »förebragts i taxeringsproces- sen». Av denna kommentar i promemorian skulle enligt länsstyrelsen möj­ ligen kunna dras den slutsatsen, att villkoret för besvärsrätten bör vara knutet till omständigheter, som varit okända för tidigare instans. Ett klar­ läggande i denna punkt finner länsstyrelsen önskvärd med eventuell an­ knytning till de förutsättningar för anförande av besvär i särskild ordning som anges i 100 § TF.

En begränsning av denna besvärsrätt förordas likaledes av länsstyrelsen i

Västernorrlands län. Länsstyrelsen anser att bestämmelsen — framför allt genom formuleringen »annorlunda» taxering — fått en utformning, som kan ge upphov till olika i många fall subjektiva tolkningar. Länsstyrelsen understryker vidare att vid inkomst- och förmögenhet staxeringen fordras — för att nytt utredningsmaterial skall kunna föranleda extraordinär besvärs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

54

rätt — att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om det inte vore logiskt att införa en motsvaran­

de begränsning i fråga om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighets­

taxering, vilken taxering i högre grad än inkomsttaxeringen grundas på fak­

tiska förhållanden som regelmässigt bör vara lätt konstaterbara.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner besvärsgrunden så generell att

det kan ifrågasättas, om ej det i motsvarande paragraf vid inkomsttaxe­

ringen stipulerade rekvisitet »ursäktligt att den skattskyldige icke i annan

ordning åberopat omständigheten eller beviset» bör krävas även såvitt an­

går fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om en utvidgning av besvärs-

rätten till att omfatta väsentligt högre taxering kan anses motiverad. När

det gäller kravet vid inkomsttaxeringen rörande tidigare okända omständig­

heter och bevis anför länsstyrelsen, att något skäl för att sådana bestämmel­

ser vid allmän fastighetstaxering skall ges annan innebörd än vid den årliga

taxeringen inte angetts och knappast finns. Vidare finner länsstyrelsen det

omotiverat och onödigt att taxeringsintendent skall få anföra extraordinära

besvär även till skattskyldigs nackdel. Vad slutligen angår tolkningen av

uttrycket »väsentligt annorlunda taxering» framhåller länsstyrelsen, att det

för omtaxering enligt 12 § 2 mom. KL krävs att fastighetens värde minskat

eller ökat med minst 20 %, medan man i praxis vid tillämpning av 100 § TF

vid 6) och 7) regelmässigt torde anse minst 10 % skillnad i taxerad inkomst

utgöra väsentligt högre eller lägre taxering. Enligt länsstyrelsens mening

finns inte anledning atl beträffande den föreslagna 167 § 1 inom. vid 6)

tillämpa annan praxis än beträffande inkomsttaxeringen.

Lantbrukets skattedelegation finner den nya punkt 6 lika svårtolkad som

motsvarande punkter i den vanliga extraordinära besvärsprocessen trots

den ledning för bedömningen som lämnats i promemorian. Delegationen

anser dessutom att även mindre beloppsmässiga förändringar än de som

åsyftas i promemorian bör kunna godtas om förhållandena i övrigt talar

härför, t. ex. när nya arealuppgifter framkommer.

Svenska bankföreningen framhåller att det skulle vara av stort värde för

de skattskyldiga, om det i en blivande proposition kunde lämnas litet mera

preciserade anvisningar än i promemorian om vad som beloppsmässigt får

betraktas som väsentlig ändring.

Fastighetstaxeringskommittéerna finner att den extraordinära besvärsrät-

ten bringas i god överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande

inkomsttaxering. För att uppnå likformighet i tillämpningen förordar kom­

mittéerna dock att en närmare precisering av begreppet »väsentligt annor­

lunda taxering» sker, exempelvis genom anvisningar av riksskattenämnden.

Den i promemorian föreslagna besvärsgrunden, att fastighet linda n-

tagits från skatteplikt, har kommenterats av endast en remiss­

instans.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

55

Kammarrätten finner förslaget från saklig synpunkt berättigat i fråga om fastigheter som avses i 5 § 1—3 mom. KL. Kammarrätten framhåller dock att den extraordinära besvärsrätt, som här föreslås tillkomma skattskyldigs motpart, inte korresponderar med motsvarande bestämmelser i 100 § enligt vilka sådan besvärsrätt inte tillkommer skattskyldigs motpart.

Besvärsgrunden att fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Kammarrätten anser bestämmelsen ägnad att klargöra hittills rådande ovisshet om huruvida ett sådant fall redan enligt nu gällande bestämmelser kan hänföras till misstagstaxering.

En ytterligare besvärsgrund, nämligen utebliven underrättelse om fastighetstaxeringsnämnds beslut, föreslås av kammarrät­ ten, riksskattenämnden, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Kammarrätten anser att skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör beredas samma möjlighet att anföra besvär i extraordinär ordning, som föreligger enligt 99 § TF.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden redan i sitt yttrande över 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad taxe- ringsorganisation (SOU 1955: 51) föreslog, att i fråga om fastighetstaxering extraordinär besvärsrätt skulle införas för det fall att underrättelse inte ut­ sänts ehuru så bort ske. Riksskattenämndens förslag föranledde emellertid ingen åtgärd. Riksskattenämnden vidhåller alltjämt sin tidigare uttalade uppfattning och förordar sålunda, att utebliven underrättelse om slutligt taxeringsbeslut skall medföra extraordinär besvärsrätt. Riksskattenämnden framhåller att just den omständigheten, att — såsom uttalas i promemorian — det alldeles övervägande antalet fastighetsägare kommer att i god tid före besvärstidens utgång få del av taxeringsbesluten genom personlig del­ givning, gör det så mycket naturligare att för undantagsfallen, där under­ rättelse felaktigt uteblivit, medge extraordinär besvärsrätt.

Svenska bankföreningen, som funnit målet vara att den vanliga besvärs- tiden anknyts till delgivning av taxeringsbeskeden i stället för till utläg­ gandet av fastighetslängden, anser att utebliven underrättelse följaktligen bör medföra extraordinär besvärsrätt.

Sveriges industriförbund uttalar att extraordinär besvärsrätt bör medges den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxerings- nämndens beslut. Emellertid anser förbundet att detta syfte kan nås genom en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1969

Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår extraordinär be- svärsrätt för var och en som med någorlunda sannolikhet kan göra gällande att han inte erhållit underrättelse i god tid före maj månads utgång.

Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det, mot bakgrunden av taxe­ ringsvärdenas i flera avseenden ökade betydelse, önskvärt att föreslagna nya bestämmelser om extraordinär besvärsrätt i praktiken ges en liberal tolkning i de fall vederbörande oförvållat ej inom skälig tid underrättats om taxeringsnämndens beslut.

För det fall att lokal skattemyndighets rättelsebeslut uteblivit föreslår Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen extraordinär besvärsrätt. Riksförbundet framhåller därvid att om rättelsebeslut meddelas efter den ordinarie besvärs- tidens utgång, fastighetsägaren enligt förslaget synes ha att lita endast till den extraordinära besvärsrätt som föreligger i fall då beslut föranlett »vä­ sentligt annorlunda taxering». Den extraordinära besvärsrätten bör därför enligt bankföreningens mening föreligga, om underrättelse om den lokala skattemyndighetens rättelsebeslut inte kommit den skattskyldige till handa senast inom viss tid, förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång. Sparbanksföreningen vill vidare begränsa besvärsrätten till det fall att värdet höjts.

Utvidgningen av behörigheten att föra talan har avstyrkts av tre remissinstanser som funnit den alltför vidsträckt.

Kammarrätten finner knappast skäl föreligga att tillerkänna annan än skattskyldig rätt att anföra besvär enligt 6) i 167 § TF.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i stort sett men anmärker att besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent i förslaget i vissa hän­ seenden sträcker sig avsevärt längre än vad som f. n. är fallet vid den årliga taxeringen. Kommun äger f. n. över huvud taget inte någon extraordinär besvärsrätt vid den årliga taxeringen. I promemorian redovisas inte några särskilda motiv för den utvidgade besvärsrätten för kommun och taxerings­ intendent, påpekar länsstyrelsen.

Sveriges industriförbund ifrågasätter om kommun över huvud taget bör ha extraordinär besvärsrätt och om taxeringsintendenten bör ha lika vid­ sträckt extraordinär besvärsrätt som ägaren. Lämpligen bör taxeringsinten- dents besvärsrätt inskränkas till besvär till den skattskyldiges förmån eller mot taxering, som blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

De föreslagna besvärstiderna för extraordinära besvär har god­ tagits av samtliga remissinstanser utom två.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att i promemorian utan motivering har föreslagits att besvärstiden enligt 167 § 1 mom. 6) skall begränsas till ett

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

57

år efter taxeringsårets utgång. Med en sådan begränsning förringas i hög grad värdet av reformen. Delegationen anser starka skäl tala för att besvärs- tiden också i detta fall sätts till fem år efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i

Skaraborgs lön anför liknande synpunkter.

I fråga om kammarrättens prövning tar länsstyrelsen i Hallands län upp en speciell fråga. Fall kan tänkas då besvär i särskild ordning hand­ lagts av prövningsnämnd och besvär sedan anförs hos prövningsnämnden rörande samma taxering, därvid annan grund åberopas. Prövningen av de se­ nare besvären bör då enligt länsstyrelsens mening ankomma på kammar­ rätten. Länsstyrelsen föreslår därför att andra punkten i andra stycket av

167 § 1 mom. TF får den innebörden, att kammarrätten skall pröva målet även när taxeringen prövats av den vanliga prövningsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Rättelse av fastighetslängd

Nuvarande ordning

Enligt 72 a § TF föreligger möjlighet för den längdförande myndigheten att rätta vissa längdföringsfel i inkomst- och förmögenhetslängderna. Mot­ svarande rättelsemöjlighet föreligger inte vid fastighetstaxeringen. Längd­ föringsfel i fastighetslängder kan således inte rättas av den längdförande myndigheten, vare sig längden avser allmän eller särskild fastighetstaxe­ ring.

Rättelse av taxeringslängd får enligt 72 a § TF beslutas vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen

om taxeringen inte införts i taxeringslängd inom föreskriven tid, om taxeringen införts för annan än den taxeringen avsett eller om taxeringen uppenbarligen eljest införts felaktigt i taxeringslängd. Taxering av fysisk person eller dödsbo får rättas om taxeringsnämnds beslut blivit oriktigt längdfört till följd av

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2. uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxerings­ värde eller avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning, samt

3. uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avgifter och premier för vissa försäkringar, samt ortsavdrag.

Sådana slag av rättelser får beslutas av den myndighet som ombesörjt längdföringen endast om inte särskilda skäl föranleder att prövningsnämn­ den bör avgöra frågan och om rättelse ej medför höjning av den beskatt­ ningsbara inkomsten. Tiden för rättelser utgår i princip den sista mars året efter taxeringsåret. Om det inte är överflödigt skall yttrande inhämtas från

58

Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1969

taxeringsnämndens ordförande före rättelse samt underrättelse tillställas

den skattskyldige om beslutad eller vägrad rättelse. Mot rättelsebeslutet

får talan inte föras särskilt. Ordinära och extraordinära besvär får emeller­

tid föras hos prövningsnämnden mot taxeringen även i den del beslutet av­

ser.

Promemorian

Möjlighet till rättelse av inkomst- och förmögenhetslängd har funnits

fr. o. in. 1966 års taxering, framhålls det i promemorian. Den förenkling av

förfarandet vid rättelser som då genomfördes föreslogs i prop. 1965: 131,

vilken grundade sig på en inom finansdepartementet upprättad promemoria

(Stencil Fi 1964: 5). I denna promemoria hade föreslagits att lokal skatte­

myndighet skulle tilläggas behörighet att rätta taxering som fastställts av

taxeringsnämnden om taxeringen blivit för hög p. g. a. vissa slag av längd-

föringsfel. Vidare hade bl. a. föreslagits att bestämmelserna om rättelse

skulle las in i 126 § TF och att rättelser skulle kunna göras i såväl inkomst-

och förmögenhetslängder som fastighetslängder. Därvid avsågs fastighets-

längder för både allmän och särskild fastighetstaxering.

Emellertid uttalade departementschefen i prop. 1965: 131 (s. 37) att han

i likhet med ett par remissinstanser ansåg att det då saknades behov av för­

enklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Remissinstanserna

hade förklarat att det förenklade rättelseförfarandet vad beträffar fastig­

het slängderna endast kunde komma att tillämpas i ett fåtal fall.

Departementschefen anförde därefter (s. 37 och 38) bl. a. att det väsent­

ligaste skälet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseför­

farande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering

snabbt och enkelt kunde rättas. Lokal skattemyndighet borde därför kunna

få befogenhet att rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering. Lokal skatte­

myndighet borde emellertid inte p. g. a. sådan befogenhet bli en ny instans

i skatteprocessen. Rättelseinstitutet kunde endast användas på felaktigt

längdfört beslut av taxeringsnämnden och borde enligt departementschefen

få i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara felaktig­

heter som tillkom bl. a. prövningsnämnden men inte taxeringsnämnden

(s. 36).

Den införda rättelsemöjligheten har i huvudsak kommit att omfatta s. k.

tekniska fel vid inkomsttaxeringen. En påtaglig avlastning av i vart fall vissa

prövningsnämnders arbete har kommit till stånd genom reformen. Så har

t. ex. i Stockholms län under år 1968 hos lokal skattemyndighet diarieförts

ca 6 300 ärenden angående rättelser.

I remissvar i anledning av fastighctstaxeringskommittéernas betänkande

»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»

(SOU 1968: 32) föreslog ett flertal remissinstanser att lokal skattemyndighet

59

skulle få möjlighet att rätta även uppenbara längdföringsfel i fastighetsläng- derna, heter det i promemorian.

Möjligheten att rätta längdföringsfel enligt 72 a § TF avser endast taxering som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptogs i A-läng­ den, vilken vid tidpunkten för bestämmelsens införande fördes av och för­ varades hos lokal skattemyndighet. Däremot förvarades vid den årliga taxe­ ringen i regel inte längderna för taxering av juridiska personer och för sär­ skild fastighetstaxering hos lokal skattemyndighet.

Vid tillkomsten av 72 a § TF ansågs, heter det vidare i promemorian, att rättelse genom lokal skattemyndighets försorg låg i linje med vad som var avsett att föreslås beträffande myndighetens uppgifter efter det att ADB införts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Längderna för allmän fastighetstaxering har hitintills förts och under taxeringen förvarats hos fastighetstaxeringsnämnden.

Till 1970 års allmänna fastighetstaxering har nya regler beslutats beträf­ fande längdföringen. Lokal skattemyndighet svarar numera för denna och underskriver också fastighetslängden (152 och 153 §§ TF samt 73 och 76 §§ TK). Registreringen av data i denna längd skall vid den allmänna fastighets­ taxeringen ske på länsstyrelsernas datacentraler enligt ADB-system. Den skall göras med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas anteckningar på fastighetstaxeringsavierna (73 § andra stycket TK).

Enligt promemorian har genom dessa förändringar nya förutsättningar uppkommit vid bedömningen av om rättelseinstitutet bör utvidgas att gälla även den allmänna fastighetstaxeringen.

Att behov föreligger av ett enkelt förfarande för rättelser vid den all­ männa fastighetstaxeringen framgår av det stora antal framställningar om ändringar på formella grunder som gjordes vid 1965 års allmänna fastig­ hetstaxering. Av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande »1965 års all­ männa fastighetstaxering. Huvudresultat beträffande skattepliktiga fastig­ heter inom kommuner, kommunblock och län» (SOU 1968: 31) framgår att det totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämn- derna år 1965 uppgick till ungefär 22 400 och att samtidigt yrkanden om jämkningar av enbart formell natur inkom till ett antal av ca 11 200 (s. 9).

Mot bakgrunden av det anförda förordas i promemorian att möjlighet in­ förs till förenklat förfarande också vid rättelse av fastighetslängd, som upp­ rättats vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Bestämmelser i ämnet sägs, med viss förebild i 72 a § TF, böra lämnas i en ny 156 §.

I den nya paragrafens första stycke bör enligt promemorian intas regler om rättelse i sådana fall där fastighetstaxeringsnämndens på fastighetstaxe- ringsavin redovisade beslut är riktigt, men taxeringen ej införts i fastighets­ längden inom föreskriven tid, påförts fel fastighet eller införts i fastighets­ längden på annat uppenbarligen felaktigt sätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

60

I paragrafens andra stycke bör enligt promemorian möjlighet öppnas till

rättelse, då fastighetstaxeringsnämnds beslut blivit oriktigt — såvitt gäller

beloppen såväl om de blivit för höga som för låga — p. g. a. att felräkning

skett, eller att uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift

gjorts från deklarationen till fastighetsiaxeringsavin. Det understryks att

endast uppenbara felaktigheter av de slag som nu nämnts bör få rättas av

den lokala skattemyndigheten. Denna sägs exempelvis blott i vissa undan­

tagsfall böra kunna korrigera och komplettera klassificeringsdata eller andra

grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Finner den lokala skatte­

myndigheten att felaktigheten i fastighetslängden beror på oriktig taxering

och att frågan således bör prövas av fastighetsprövningsnämnden, skall

myndigheten enligt promemorian självfallet överlämna frågan om rättelse

till prövningsnämndens kansli.

De i promemorian föreslagna bestämmelserna innebär möjlighet för den

lokala skattemyndigheten bl. a. att även viss tid efter det fastighetslängden

färdigställts rätta sådana tekniska fel i samband med taxeringen och längd-

föringen som den har rätt att korrigera före längdens färdigställande och

underskrift.

Lokal skattemyndighet sägs böra få göra rättelse t. o. in. den 15 oktober

under taxeringsåret och därefter endast om rättelseyrkande inkommit före

nyssnämnda datum.

Eftersom fastighetsägare eller därmed likställd innehavare har intresse

av att få kännedom om vidtagen rättelse liksom om beslut att yrkad rättelse

inte medgetts, bör det enligt promemorian åligga den lokala skattemyndig­

heten att genom delgivning underrätta ägaren om rättelse beslutats eller

vägrats, såvida inte sådant meddelande bedöms vara uppenbart överflödigt.

I underrättelsen bör finnas besvärshänvisning.

Även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun sägs böra få

kännedom om dylikt beslut för att få tillfälle att tillvarata sitt partsintresse.

Det kan enligt promemorian exempelvis förekomma fall, där fastighets taxe­

ringsvärde förändrats så genom korrekt rättelse av felräkning, att taxerings­

intendenten finner det nya värdet avvika från vad som kan anses följa av

principen om en likformig och jämn taxering och därför skäl föreligga för

besvär.

Föreskrifter om förfarandet vid rättelser i enlighet med den föreslagna

156 § TF bör enligt promemorian tas in i TK. Riksskattenämnden sägs

kunna meddela behövliga anvisningar efter samråd med centrala folkbok­

förings- och uppbördsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett gynnsamt mottagande i

vad avser den principiella utformningen. När det gäller vilka slags

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969

61

felaktigheter som lokal skattemyndighet bör kunna rätta har samt­ liga remissinstanser tillstyrkt att man i vart fall lagfäster de i promemorian föreslagna rättelsegrunderna. Några av dessa remissinstanser önskar dess­ utom att området för rättelsemöjligheterna utvidgas i förhållande till för­ slaget.

Riksskattenämnden upplyser att nämnden redan vid 1965 års allmänna fastighetstaxering såg sig nödsakad att rekommendera, att vissa fel av hu­ vudsakligen teknisk art skulle rättas av lokal skattemyndighet. Rättelseför­ farandet ansågs emellertid då böra inskränkas till åtgärder av betydelse för ADB-uppläggningen. Mot denna bakgrund hälsar riksskattenämnden med tillfredsställelse att ett förenklat rättelseförfarande nu föreslås infört i TF.

Länsstyrelsen i Malmöhus län som också tillstyrker förslaget framhåller att den nya tekniken för redovisning och registrering av taxeringsnämnder­ nas beslut sannolikt medför eif stort antal längdföringsfel och formella fel orsakade av felaktiga överföringar från deklaration till taxeringsavi.

Samtidigt är det troligt att de nya metoderna för taxering av fastighet och strävandena att utjämna befintliga ojämnheter i taxeringarna medför ökat antal materiella besvär. Det är därför viktigt att fastighetsprövningsnämn- derna ej belastas med ärenden som föranleder endast formella ändringar. Lokala skattemyndigheterna bör därför — såsom föreslagits -— beredas möjlighet att rätta längdföringsfel och andra uppenbara felaktigheter på grund av felräkning eller felaktig överföring av belopp eller uppgift från deklaration till fastighetstaxeringsavi.

Rättelsemöjlighet även beträffande ägaruppgift föreslås av läns­ styrelsen i Kalmar län, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Föreningen framhåller att lokal skatte­ myndighet redan nu bär full kompetens att handlägga ägarregistreringen under perioderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna, då stommen till fastighetslängd helt bygger på myndighetens avisering till länsstyrelsen. Det förefaller föreningen därför helt naturligt att lokal skattemyndighet också skall kunna besluta om rättelse av uppenbar felaktighet i fråga om ägare (motsvarande) som införts i den slutliga fastighetslängden. Riksför­ bundet anser dock att möjligheten till rättelse bör begränsas till sådana fall då anmärkning inkommit.

Rättelse av samtliga data i längden anser lantmäteristyrelsen bö­ ra få vidtas. Genom den nya 156 § TF öppnas möjlighet för lokal skattp- myndighet att besluta om rättelse av fastighetslängd då fastighetstaxerings- nämnds beslut om taxering blivit oriktigt. Med beslut synes här avses en­ bart taxeringsvärde och däri ingående delvärden. Lantmäteristyrelsen ifrå­ gasätter om inte rättelsemöjligheten bör utvidgas att även omfatta andra uppgifter som blivit uppenbart felaktigt införda eller av misstag bortglöm-

62

da i fastighetslängden. I likhet med vad som sagts i promemorian finner

lantmäteristyrelsen det självklart att lokal skattemyndighet skall överläm­

na sakprövningen till fastighetsprövningsnämnden när felaktigheten kan

misstänkas bero på feltaxering.

Viss osäkerhet om innebörden av förslaget såvitt avser ldassificeringsdata

hyser länsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av promemorians ut­

talande att lokal skattemyndighet bör »blott i vissa undantagsfall» kunna

korrigera och komplettera ldassificeringsdata eller andra grunder för fas-

tighetstaxeringsnämndernas beslut. Utan tvekan måste i annan ordning pre­

ciseras vilka befogenheter lokal skattemyndighet härutinnan kan äga. Det

kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara vanskligt alt konstatera

att en felaktighet föreligger även om den till synes är uppenbar.

Rättelsemöjlighet även vid uppenbara fall av dubbeltaxering fö­

reslås av Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordföran-

denas riksförbund. Föreningen framhåller att uppenbara fall av dubbeltaxe­

ring kan förekomma framför allt vid taxering av byggnad på annans mark,

när t. ex. den ena taxeringen grundar sig på avlämnad fastighetsdeklara-

tion, medan den andra (felaktiga) åsatts slcönsmässigt och grundar sig på

fastighetsavi upptagande förutvarande ägare. Eftersom köp eller annan åt­

komst av byggnad inte blir föremål för lagfart, är ägaruppgiften på dessa

avier ej sällan inaktuella. Föreningen anser därför att lokal skattemx ndig-

het bör tilläggas möjlighet att rätta uppenbara fel även av detta slag.

I fråga om förfarandet vid rättelse har promemorieförslaget i stort

sett tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har dock an­

fört erinringar, särskilt i fråga om besvärsrätten.

Beträffande tiden för rättelse anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att

denna bör begränsas till normalt tiden före den 15 september under taxe­

ringsåret, med hänsyn till att länsstyrelsen föreslagit förkortning av tiden

för taxeringsintendents besvär.

Vad särskilt gäller yttrande från ordföranden i fastighetstaxerings-

nämnden framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, att det i fråga om

korrigering och komplettering av klassificeringsdata eller andra liknande

grunder för fastighetstaxeringsnämndens beslut kan föreligga betydande

svårigheter att i det enskilda fallet avgöra, om fråga är om ett taxerings-

tekniskt fel eller en felbedömning. Genom remiss till fastighetstaxerings-

ordföranden kan enligt länsstyrelsens mening i åtskilliga fall klarhet vin­

nas om det gäller en bedömningsfråga eller ej.

Den föreslagna regeln om besvärshänvisning avstyrks av läns­

styrelsen i Hallands län som anför.

Bestämmelsen är uppbyggd på motsvarande bestämmelse i 72 a §. I

båda föreskrives att talan inte får särskilt föras över rättelsebeslut. Mot-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

63

svårighet till den nu föreslagna föreskriften om att underrättelse skall in­ nehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i »den del detta avser taxering» saknas emellertid i 72 a §. Det citerade uttrycket är mycket dunkelt. Konstruktionen av rättelseförfarandet får antas vara den att den lokala skattemyndigheten genom sin åtgärd rik­ tigt uttrycker taxeringsnämndens beslut,' vilket tidigare av någon anled­ ning blivit oriktigt redovisat i längden (eller inte redovisat alls)'. Vad som sedan kan överklagas är taxeringen sådan den ter sig sedan rättelsen skett. Huruvida den lokala skattemyndigheten har misstagit sig i fråga om inne­ börden av taxeringsnämndens beslut blir en bedömningsfråga i taxerings- målet. — Den här avsedda föreskriften är vilseledande och bör utgå! På un­ derrättelsen bör stå att beslutet ej kan överklagas men kan komma under be­ dömande därest talan föres mot taxeringen. — Det bör i detta sammanhang framhållas att prövningsnämnden inte annat än undantagsvis __ exempelvis i fråga om frivillig särbeskattning — är besvärsmyndighet i för­ hållande till lokal skattemyndighet. Skulle man införa en möjlighet att anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut om rättelse till »den del detta avser taxering» något som tydligen föresvävat promemorieför- fattarna — måste också i besvärsbestämmelserna upptas en föreskrift att fastighetsprövningsnämnden (prövningsnämnden) äger pröva sådana be­ svär.

Besvärsrätten har vidare berörts av fyra remissinstanser med skil­ da uppfattningar.

En begränsning av besvärsrätten förordas av kammarrätten. Den före­ slagna lydelsen av 156 § 2 femte och sjätte styckena är enligt kammarrättens förmenande avfattad på ett sätt som gör bestämmelserna svårtillgängliga i varje fall för de skattskyldiga. Kammarrätten föreslår sådan omformule- ling att klart framgår, att besvär mot lokal skattemyndighets beslut om rättelse får föras endast om rättelsen innebär höjning eller sänkning av taxeringsvärde.

En ovillkorlig besvär srätt vid höjning av taxeringen förordar Svenska bankföreningen. Föreningen vill i och för sig inte motsätta sig att rät­ telse skall kunna ske även i höjande riktning. Det bör emellertid enligt föreningens mening tillses, att den skattskyldige alltid får möjlighet att överklaga rättelsebeslut som innebär höjning av taxeringen. Någon säker­ het härför kommer inte att föreligga enligt förslaget. Där stadgas nämligen, att beslut om rättelse inte får överklagas särskilt utan endast genom be­ svär över taxeringen, och samtidigt följer av den föreslagna författnings­ texten att rättelsebeslut kan komma att meddelas först efter det att den ordinarie besvärstiden utlupit. I den mån så sker, kommer alltså den skattskyldige att kunna söka ändring i beslutet endast om han kan åbe­ ropa extraordinär besvärsrätt, dvs. i allmänhet endast om rättelsebeslutet lett till en »väsentlig» ändring av taxeringen. Detta måste anses klart otill­ fredsställande, anför bankföreningen. Om man ej följer den vid inkomsl- och förmögenhetstaxering gällande regeln att lokal skattemyndighets rät­ telse inte får avse höjning av taxeringen, bör därför enligt bankföreningens

64

mening extraordinär besvärsrätt mot fastighetstaxering medges även för

det fall att lokal skattemyndighet beslutat rättelse av taxeringen men under­

rättelse om denna inte kommit den skattskyldige till handa senast viss tid,

förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång.

Liknande synpunkter anför Svenska sparbanksföreningen.

Separat besvärsrätt oavsett att taxeringsvärdet varken höjs eller sänks

förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Enligt rättspraxis synes yr­

kande om ändring i fastighetslängden av uppgift om ägare och om totalareal

inte kunna överklagas vid den allmänna fastighetstaxeringen, såvida yr­

kandet inte samtidigt anses innebära ändring av åsatt taxeringsvärde. Ej

heller torde yrkanden om fördelning av delvärden inom samma taxerings­

värde samt om ändring av de grundfaktorer för skogstaxering som angetts

i längden kunna upptas till prövning. De sistnämnda båda ärendetyperna

har direkt betydelse för inkomsttaxeringen i förvärvskällan jordbruksfas­

tighet — t. ex. i fråga om storleken av avskrivningsunderlaget — medan

ägar- och arealuppgifterna även kan ha betydelse utanför taxeringen. Vis­

serligen torde antalet felaktigheter i ovannämnda hänseende bli relativt

ringa — i synnerhet efter tillkomsten av den föreslagna 156 § TF — men

då fastighetslängden rimligen bör återspegla de verkliga förhållandena, bör

enligt länsstyrelsens mening möjlighet ges till prövning av dessa felaktig­

heter i samband med nu föreslagen revision av bestämmelserna angående

allmän fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

47

år 1969

Övriga frågor om fastighetstaxering

Promemorian

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet

Det erinras i promemorian om att vid processen i fastighetsprövnings-

nämnden liksom vid handläggningen av mål hos prövningsnämnden gäller

att muntlig förhandling kan hållas efter framställning av part. Muntlig

handläggning kan även ske efter nämndens förordnande utan att part gjort

framställning därom (80 § och 162 § första stycket TF). Vid muntlig för­

handling kan nämndens sammanträde övervaras inte blott av part och

tjänsteman, som biträder nämnden, utan även av andra.

Även i fall då muntlig förhandling inte äger rum får taxeringsintendent

närvara vid fastighetsprövningsnämndens handläggning av ärende, i vil­

ket han inte är part. Taxeringsintendent får också infinna sig för att läm­

na muntlig upplysning när nämnden finner det påkallat av särskilda skäl.

Där så anses erforderligt får också ordförande eller annan ledamot i fastig-

hetstaxeringsnämnd kallas att lämna upplysningar vid ett nämndens sam­

manträde, oavsett om muntlig förhandling då sker eller ej (162 § första

stycket TF jämförd med 79 § andra stycket).

65

Enligt 160 § 2 mom. TF kan fastighetsprövningsnämnden eller dess ord­ förande om det anses erforderligt även kalla sakkunniga på fastighetsvärde­ ring att vid sammanträde där part inte är närvarande meddela nämnden eller dess ordförande upplysningar.

Bestämmelserna om att ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxe- ringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer efter kallelse får infinna sig också vid sammanträde med fastighetspröv­ ningsnämnden, då muntlig förhandling inte äger rum, kan enligt prome­ morian i viss mån te sig stötande för parterna i taxeringsprocessen, vilka inte får del av vad de kallade anför. Med hänsyn härtill föreslås att dessa bestämmelser slopas.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Det finns enligt promemorian skäl att anta att antalet taxeringar, som kommer att överklagas hos fastighetsprövningsnämnden vid 1970 års all­ männa fastighetstaxering, blir större än vid den föregående allmänna fastig­ hetstaxeringen. Med anledning härav och med hänsyn till den tidsknapphet varunder vissa fastighetsprövningsnämnder tidigare arbetat, sägs tiden för nämndernas verksamhet böra förlängas till den 15 december under taxe­ ringsåret. En sådan förskjutning — sista dagen för nämndernas arbete är nu i 160 § 1 mom. TF bestämd till den 31 oktober under taxeringsåret — synes enligt promemorian inte medföra svårigheter vid övrigt arbete med taxering och uppbörd eller i avseende på underrättelser till fastighetsägare om nämndernas beslut. Genom förlängningen ges nämnderna också tidsut­ rymme för prövning av sådana besvär som följer av den förut i denna pro­ memoria föreslagna utvidgningen av besvärsrätten.

Den njm tidpunkt, då fastighetsprövningsnämndernas arbete senast skall vara avslutat, bör enligt promemorian anges i nya 163 §.

Tiden för översändande av besvärsakter

Om fastighetsprövningsnämnds beslut överklagas skall prövningsnämn- dens kansli insända besvärsakten till kammarrätten inom fyra månader efter det besvären inkommit. Till besvärsakten skall kansliet foga erforder­ liga utdrag av fastighetslängd, fastighetsprövningsnämndens protokoll och i målet ingivna handlingar (164 § 4 mom. första och andra styckena TF jämförd med 97 § första stycket). Det får enligt promemorian förutsättas att prövningsnämndens kansli i de handlingar, som översänds till kammar­ rätten, fortsättningsvis också infogar de nya slag av handlingar (mark­ värdekartor, byggnadsvärdetabeller osv.), vilka för första gången rekom­ menderats tillämpade vid 1970 års allmänna fastighetstaxering och som gäller de mål besvären hos kammarrätten avser.

Då hittillsvarande erfarenheter enligt promemorian visar att de nämnda fyra månaderna ofta varit för knappt tillmätta och några uppenbara nack-

5 Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 saml. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

66

delar av en förlängning av perioden till sex månader inte torde uppkomma

för kammarrätten föreslås att ändring av tiden görs i 164 § 4 mom. TF.

Redaktionella ändringar

Vissa redaktionella justeringar sägs i promemorian böra vidtas i 102 §,

164 § 1 och 4 mom. samt i 183 § TF.

Remissyttrandena

Fastighets prövning snämndens verksamhet

Förslaget att begränsa närvarorätten vid slutet sammanträde har

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker slopandet av ifrågavarande be­

stämmelse, därför att motsvarande bestämmelse beträffande den årliga taxe­

ringen (79 § andra stycket TF) aldrig kommit att tillämpas i de av länets

prövningsnämnd handlagda målen eller ärendena. Skälet är att vad som

eventuellt kan framkomma vid hörande inför prövningsnämnden av exempel­

vis ordförande i taxeringsnämnd ändå i praktiken måste delges parterna i

processen för att bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. På grund härav

har andra former av hörande av ordförande eller annan ledamot av taxe­

ringsnämnd kommit till användning och också visat sig mera ändamålsen­

ligt.

En begränsning även av taxeringsintendents rätt att närvara vid fastig-

hetsprövningsnämnds sammanträde föreslås av Sveriges industriförbund.

Förbundet finner det riktigt att sammanträde med fastighetsprövnings-

nämnd inte får övervaras av annan än tjänsteman som biträder nämnden,

såvida inte muntlig förhandling äger rum. Den speciella möjlighet som be-

retts taxeringsintendent att vara närvarande vid handläggning av ärende i

vilket han inte är part bör enligt förbundets mening slopas. Inte minst i

fastighetstaxeringsprocessen är det väsentligt att förfarandet sker under

domstolsliknande former. Förbundet vill dock inte motsätta sig att fastig-

hetsprövningsnämnden bör kunna kalla taxeringsintendent för att lämna

muntliga upplysningar, exempelvis om taxeringsnivån. Om så sker bör

emellertid taxeringsintendentens upplysningar såvitt möjligt i fullständigt

skick intas i fastighetsprövningsnämndens protokoll och motparten bör er­

hålla tillfälle att yttra sig.

Inhämtande av yttrande från sakkunnig anser fastighet staxering skom­

mittéerna i vissa fall lämpligt. Då av besvärsakt framgår att det överklaga­

de beslutet grundar sig på förslag som upprättats av en av nämnden anlitad

sakkunnig torde stundom i sak mera kunna uppnås genom remiss till den

sakkunnige. Kommittéerna föreslår därför att även denna möjlighet anges i

författningstexten.

I fråga om skyldigheten att inhämta förklaring över besvär av taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

67

intendent eller kommun anmärker Lantbrukets skattedelegation mot att

förklaring av ägare inte behöver inhämtas när det är fråga om rättelse av

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förbiseendefal­

len får enligt den föreslagna lydelsen av 156 § TF lokal skattemyndighet

under vissa förutsättningar verkställa rättelse, varvid dock föreskrivits

att bl. a. fastighetsägaren skall underrättas. Mot denna bakgrund framstår

det som anmärkningsvärt att fastighetsägaren skall stå vid sidan av pro­

cessen fram till fastighetsprövningsnämndens beslut i förbiseendefall väckta

av taxeringsintendent eller kommun, ehuru man kan antaga att det här

oftast är fråga om mera kvalificerade förbiseendefall. Delegationen föreslår

därför att fastighetsägare och därmed likställd alltid skall beredas tillfälle

att avge förklaring över besvär anförda av taxeringsintendent eller kom­

mun.

I fråga om inhämtande av yttrande från kommun i besvärsmål anser

länsstyrelsen i Kalmar län att det för undvikande av alltför betungande

skriftväxling i prövningsnämndsarbetet skulle vara önskvärt, om det på

något sätt närmare kunde anges i vilken utsträckning kommun bör beredas

tillfälle avge yttrande i besvär, anförda av annan part.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Den föreslagna förlängningen av tiden för fastighetsprövningsnämndens

arbete tillstj-rks av det stora flertalet remissinstanser. Fyra länsstyrelser fin­

ner dock tiden alltför lång.

Sveriges industriförbund finner det av många skäl önskvärt att tidpunk­

ten för avslutandet av arbetet inte läggs senare än vad som föreslagits i pro­

memorian.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län som delar den i promemorian uttalade upp­

fattningen, att denna frist inte synes medföra svårigheter vid övrigt arbete

med taxering och uppbörd, framhåller att det emellertid inte får bortses

från att föreslagen utsträckning av tiden för prövning av besvär kan med­

föra betydande svårigheter genom den härav uppstående krympningen av

tiden för handläggning av besvär över taxering för inkomst och förmögen­

het. Länsstyrelsen anser att de i förslaget angivna tidsfristerna bör så för­

stås, att besvär i särskild ordning över allmän fastighetstaxering inte nöd­

vändigtvis behöver avgöras senast den 15 december under taxeringsåret

oaktat så är möjligt. Enligt länsstyrelsens mening är det dock lämpligt att

besvär i särskild ordning i största möjliga utsträckning avgörs av fastig-

hetsprövningsnämnd.

De remissinstanser som uttalat sig för en begränsning av verksamhets­

tiden är länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och Väster­

bottens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar den föreslagna tiden för fastig­

hetsprövningsnämndens arbete endast under förutsättning att taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

intendents besvärstid inte utsträcks utöver den 31 oktober under taxerings­ året.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man vid lagstiftningsärendets fortsatta handläggning bör beakta att en utsträckning av tiden för fastig- hetsprövningsnämndens arbete påverkar processen i inkomstprövnings- nämnderna. En stor del av taxeringssektionens personal måste engageras för målen i fastighetsprövningsnämnden med resultatet att bl. a. inkomst- taxeringsmålen fördröjs. Länsstyrelsen är medveten om att någon större personalförstärkning inte kan påräknas. Situationen kan möjligen — ehuru inte utan betydande svårigheter och till priset av att andra arbetsuppgifter blir lidande — lösas genom en omdisponering av taxeringssektionens per­ sonal.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla sig inom. På grund härav föreslår länsstyrelsen att fastighets- prövningsnämndens arbete avslutas senast den 30 november.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar den 30 november som slut­ dag. Om den i promemorian föreslagna förlängningen av besvärstiden för ägare och kommun genomförs, kan det visserligen finnas skäl som talar för att förlänga tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet till den 15 december. Emellertid medför detta knappast någon mera avsevärd förbätt­ ring av nämndens möjligheter att i rätt tid handlägga fastighetstaxerings- målen utan endast en i och för sig önskvärd fördröjning av handläggningen över semestermånaderna. Även om antalet besvär skulle öka, finns det enligt länsstyrelsens uppfattning inte skäl att förlänga tiden för nämndens arbete längre än till den 30 november. Länsstyrelsen erinrar om att arbetet i den ordinarie prövningsnämnden och inom prövningsnämndens kansli regel­ mässigt betungas under december månad av ett relativt stort antal mål om eftertaxering, för vilka handläggningstiden utgår den 31 december.

En förlängning av tiden även för den vanliga prövningsnämnden förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Redan under de verksamhetsår, som ligger mellan två allmänna fastighetstaxeringar, är arbetsbelastningen för stor i såväl prövningsnämnden och dess kansli som på taxeringssektionen. Länsstyrelsen finner det därför helt uteslutet att arbetet skall kunna full­ göras inom författningsenlig tid under ett år, då även fastighetsprövnings­ nämnden sammanträder. Då dessutom antalet mål vid prövningsnämnden fortgående ökar, föreligger starka skäl för förlängning av tiden för den van­ liga prövningsnämndens verksamhet. Länsstyrelsen hemställer därför om översyn av bestämmelserna i 89 § TF angående senaste tidpunkten för av­ görande av mål i prövningsnämnden och i 76 § beträffande taxeringsinten- dentens besvärsrätt.

69

Kungl. Majrts proposition nr 747 år 1969

Tiden för översändande av besvärsakter

Förslaget att förlänga tiden för översändande av besvärsakter till kam­ marrätten har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran.

Kammarrätten vitsordar att den tid av fyra månader, som hittills gällt för insändande av besvärsakter till kammarrätten, varit för knappt tillmätt och har således ingenting att erinra mot den föreslagna förlängningen av tidsfristen. Kammarrätten vill dock understryka vikten av att den nya tids­ fristen strikt iakttas, eftersom denna förlängda tidsfrist i samband med den föreslagna förlängningen av tiden för prövningsnämndens verksamhet medför, att kammarrätten kan börja sin handläggning av fastighetstaxe- ringsmål avsevärt senare än enligt nu gällande ordning.

Sveriges industriförbund vill däremot, med hänsyn till vikten av att be­ svären kan prövas hos kammarrätten så snart som möjligt, ifrågasätta om denna förlängning är lämplig. Det måste nämligen också beaktas att pröv­ ningsnämndens arbete kommer att avslutas en och en halv månad senare om förslaget i promemorian följs.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att utsträckningen i tid i prome­ morian sägs inte medföra några uppenbara nackdelar för kammarrätten.

Att så inte blir fallet anser delegationen bero på att kammarrättens fastig- hetstaxeringsdivision inte lär påbörja sitt arbete förrän på hösten året efter taxeringsåret. Eftersom ett allmänt förberedelsearbete först krävs, kan med denna ordning de första besvärsärendena i bästa fall avgöras mot slutet av året. Ur de skattskyldigas synpunkt är det enligt delegationen ytterst otillfredsställande att besvärsärenden på detta sätt ligger helt obearbetade i nära ett år efter det att de anförts. Enligt delegationens uppfattning borde fastighetstaxeringsdivisionens arbete igångsättas redan den 1 januari året efter taxeringsåret så att tidsmässig överensstämmelse erhålls mellan av­ slutandet av arbetet i fastighetsprövningsnämnderna och påbörjandet av arbetet i nästa instans. Först med en sådan ordning får den tid inom vilken besvärsakterna skall översändas till kammarrätten någon praktisk betydelse.

Redaktionella ändringar

Utöver de redaktionella ändringar som föreslås i promemorian har flera remissinstanser föreslagit ytterligare ändringar. Här återges endast de vik­ tigaste.

I fråga om den personkrets som i olika sammanhang skall jämställas med ägare har tre remissinstanser skilda förslag till lämpligare beteckning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att den krets av personer som om­ nämns i 161 § TF av naturliga skäl bör vara lika med den som enligt 158 § 1 mom. andra stycket är behörig att föra talan.

Lantbrukets skattedelegation finner det av 158 § 1 mom. andra stycket TF i den föreslagna lydelsen framgå att besvärsrätt liksom för ägare eller där-

med likställd innehavare av fastighet tillkommer även ytterligare två andra kategorier. I alla andra paragrafer anges samtliga här avsedda skattskyldiga som »ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet». Även om med detta uttryckssätt uppenbarligen åsyftas även de två speciella kategorierna enligt 158 § 1 mom. andra stycket vore det enligt delegationens uppfattning klarläggande om samtliga skattskyldiga med besvärsrätt i övriga paragrafer angavs som »ägare av fastighet och därmed i besvärshänseende likställd».

Länsstyrelsen i Hallands län anför i anslutning till 154 § TF att uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare» får anses (jfr 136 § 1 mom. första stycket och 2 mom.) innefatta samtliga de kategorier skattskyldiga som avses i 47 § KL. Uttrycket är även med skattelagstiftningens mått språkligt svårhanterligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte i 172 § TF skulle kunna intas ett mom. 2 av innehåll att vad som sägs om ägare skall gälla även i 47 § KL angivna innehavare av fastighet. Då skulle »eller därmed likställd innehavare» kunna utgå överallt till stor båtnad för läsaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

RÄTTELSE VID DEN ÅRLIGA TAXERINGEN

Nuvarande ordning

Myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringsnämnds be­ slut om taxering för inkomst eller förmögenhet — vanligen den lokala skattemyndigheten och i vissa fall länsstyrelsen — kan enligt 72 a § TF besluta om rättelse av taxeringslängden om taxeringen inte förts in i läng­ den inom föreskriven tid eller införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängden. Beträffande möjligheten att rätta felaktighet i taxeringsnämnds beslut är myndighetens befogenhet mer begränsad. Rättelsemöjligheten avser endast taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och avser i hu­ vudsak s. k. tekniska fel vid taxeringen. Som villkor för rättelse gäller att felaktigheten är uppenbar och rättelsen får inte medföra höjning av taxe­ ringen. Rättelse kan sålunda ske av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration samt uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde eller avser avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning. I sistnämnda hän­ seende åsyftas bl. a. avdrag för garantibelopp och olika schablonavdrag. Vidare kan i nämnda ordning rättas uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag vars rätta belopp framgår av debitering, såsom avdraget för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift, samt allmänt avdrag för premier och andra avgifter i vissa fall liksom för det s. k. förvärvsav- draget för gift kvinna in. fl. och slutligen även ortsavdrag.

71

Rättelse får i princip inte ske efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret. Om detta inte är överflödigt, skall yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande innan rättelse sker. Den skattskyldige skall på visst sätt och inom viss tid delges beslut om rättelse och beslut varige­ nom rättelse som han yrkat har vägrats, om detta ej är uppenbart över­ flödigt. Talan mot beslutet kan föras endast i samband med talan mot taxeringen.

Kungl. Maj :t meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid rät­ telse enligt 72 a § TF (jfr 42 a § TK).

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer

Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller i sin skrivelse bl. a., att det nu berörda rättelseförfarandet utan tvivel har minskat prövnings- nämndernas arbetsbörda samtidigt som de skattskyldigas irritation över det tidigare onödigt tidskrävande rättelseförfarandet i viss mån har kun­ nat mildras. Föreningen ifrågasätter emellertid om inte det förenklade rättelseförfarandet har fått en alltför snäv utformning. Den principiella gränsdragningen mellan taxering och uppbörd torde ha inverkat, men den­ na gränsdragning synes i dagens läge vara mer teoretiskt än praktiskt betingad.

Erfarenheterna från 1968 års taxering — när för första gången ADB- behandling användes vid inkomsttaxeringen — ger enligt föreningens me­ ning otvetydigt vid handen, att en utvidgning av förutsättningarna för rättelse enligt 72 a § TF snarast bör komma till stånd. Sedan taxeringsnämn­ derna slutfört sitt arbete med taxeringen nämnda år visade det sig näm­ ligen, att de lokala skattemyndigheterna och datasektionerna upptäckte ett stort antal felaktigheter, som inte kunde rättas av myndigheten, fastän felen var uppenbara och av rent formell natur. Detta har medfört att pröv- ningsnämnd och taxeringssektion i onödan belastas med ärenden, som på ett enklare och betydligt snabbare samt mera ekonomiskt sätt skulle kun­ na handläggas av lokal skattemyndighet. Föreningen anser det därför vara ett steg mot effektivare och bättre taxering samt för statsverket utgifts- besparande, om rättelsemöjligheterna enligt 72 a § utvidgas.

Såsom exempel på felaktigheter, som enligt föreningens åsikt lämpligen bör kunna rättas av lokal skattemyndighet med stöd av eu utvidgad 72 a §, anger föreningen följande fall.

1. Felräkning i deklaration som medfört för låg taxering. Här nämns det ofta förekommande felet att garantibelopp avdragits i stället för tillagts vid sammanfattningen för taxering till kommunal in­ komstskatt.

2. Felaktig överföring av belopp i deklaration, som medfört för låg taxe­ ring.

72

Här pekas på det ofta förekommande felet att återstående till kommu­

nal inkomstskatt skattepliktig inkomst i stället för nettointäkt överförts

från deklarationsbilaga till sammanfattning för taxering till statlig in­

komstskatt.

3. Felaktigheter vid beräkning av schablonavdrag vid de olika förvärvs­

källorna och under allmänna avdrag då felen medfört för låg taxering.

4. Uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag, som medfört för låg

taxering.

Här erinras om de fall, då äkta makar som inte mantalsskrivits på

samma fastighet erhåller ortsavdrag med 4 500 -f 2 250 kr. trots att sam-

taxering skall ske och även har yrkats.

5. Uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt ned­

satt skatteförmåga för folkpensionärer, dock med begränsning till fall där

riksskattenämndens anvisningar och tabeller kan vinna tillämpning.

6. Rättelse av uppenbart fel, som medfört att skattskyldig dubbeltaxe-

rats inom samma kommun eller inom olika kommuner i samma fögderi.

Enligt föreningen är dessa fel mycket vanliga och vållar mycken irrita­

tion hos de skattskyldiga. Felen förekommer oftast beträffande ej man­

talsskrivna personer »inbor» samt beträffande »utbor» som äger fastig­

het i annan kommun än hemortskommunen. Till sistnämnda kategori hör

bl. a. fall där personer flyttat till egen nybyggd fastighet, som är belägen

i annan kommun än den tidigare hemortskommunen. Det måste bedömas

som mycket angeläget att fel av denna art kan rättas snabbt, uttalas i

skrivelsen.

Föreningen framhåller, att skattskyldig — då fråga är om höjning av

taxeringen — i de angivna fallen självfallet bör erhålla underrättelse om

den vidtagna rättelsen. Han har då möjlighet att anföra besvär till pröv-

ningsnämnden över åsatt taxering i den ordning som föreskrivs i 74, 76,

100 och 101 §§ TF. Eventuellt bör vidare, uppger föreningen, föreskrivas

att lokal skattemyndighet i sådana fall kan inhämta yttrande från taxe­

ringsnämndens ordförande.

Föreningen anser att lokal skattemyndighet i de angivna fallen bör ges

möjlighet att besluta om taxeringsrättelse i sådan tid att ändringen kan

meddelas datakontoret före den 30 september taxeringsåret, dvs. i så god

tid att den kan iakttas på debetsedeln för slutlig skatt. Härigenom slipper

man det tidsödande förfarandet med manuellt utfärdade debetsedlar på till­

kommande skatt. Likaledes minskas antalet fall med återbetalning av över­

skjutande skatt, tätt följd av debetsedel på tillkommande skatt, vilket för­

farande givetvis irriterar allmänheten i hög grad. Skatteförluster för det

allmänna undviks också härigenom.

Föreningen hemställer att snara åtgärder måtte vidtas för sådan ändring

av 72 a § TF, att lokal skattemyndighet får möjlighet att vidta rättelse

även beträffande taxeringsfel av angivet slag. Föreningen vill bestämt

Kungl. Maj. ts proposition nr

747

år 1969

73

hävda, att erfarenheterna av förfarandet vid s. k. frivillig särbeskattning visar, att lokal skattemyndighet äger möjlighet att i kvalitativt hänseende tillfredsställande bemästra de ifrågasatta uppgifterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr

747

år 1969

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Endast en remissinstans har ställt sig helt avvisande till de önskemål som fögderichefsföreningen framlagt. A andra sidan har ingen remiss­ instans velat tillstyrka en så långt gående rättelsemöjlighet som förening­ en förordar.

Kammarräuen erinrar om att cheien för finansdepartementet vid in­ förandet av 72 a § TF (prop. 1965: 131 s. 37) framhöll att det väsentligaste skalet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering snabbt kunde rättas. Om lokal skattemyndighet emellertid skulle få möjlighet att rätta taxering också i höjande riktning, skulle myndigheten framstå som en särskild taxeringsinstans. Departementschefen avvisade därför av vissa remissinstanser framställt förslag i denna riktning. Bevillningsut­ skottet (196o: 39 s. 7) tillstyrkte förslaget och framhöll därvid som sär­ skilt angeläget att rättelseinstitutet begränsades till helt uppenbara fel.

Sådana fel, för vilkas bedömande fordrades tolkning av författningsbe­ stämmelser, borde såsom hittills avhjälpas genom besvär till prövnings- nämnd. Annars kunde instansordningen komma att brytas och fara för kompetenskonflikter uppkomma.

Övergången till ADB-systemet, uttalar kammarrätten vidare, har med­ fört att lokal skattemyndighet fått ökad insyn i deklarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet rätta felaktig­ heter i de av taxeringsnämnd beslutade taxeringarna. Det undandrar sig kammarrättens bedömande om sådana erfarenheter gjorts, att det kan an­ ses påkallat att redan nu — trots tidigare framförda betänkligheter — ut­ vidga de tämligen nyinförda rättelsebefogenheterna i den omfattning som föreningen föreslagit.

Domstolen vill emellertid, då det för såväl de skattskyldiga som berörda myndigheter är angeläget att rättelse av notoriska felaktigheter kan ske genom ett enkelt och snabbt förfarande — trots ofrånkomliga betänklig­ heter — inte motsätta sig tanken att rättelse även till nackdel för de skatt­ skyldiga kan i uppenbara fall få ske utanför instansordningen genom in­ grepp av den lokala skattemyndigheten. Inskränkningen till uppenbara fel har sin självfallna grund däri att om rättelseinstitutet utsträcks till andra än fullt klara fall och följaktligen skulle kräva att den skattskyldige hör­ des, den lokala skattemyndigheten skulle få karaktär av instans i skatte- processen, framhålls i yttrandet.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kammarrätten framhåller vidare bl. a., att den visserligen inte velat prin­

cipiellt motsätta sig en utvidgning av den lokala skattemyndighetens rättel­

sebefogenhet men att domstolen dock är tveksam eller direkt avvisande till

det föreslagna omfånget av denna utvidgade befogenhet. Kammarrätten an­

ser det inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande och utan ledning

av en mer ingående och analyserande penetration av den aktualiserade pro­

blematiken tillkännage en i alla delar deciderad mening. Domstolen finner

sig därför böra i första hand förorda att en sådan utredning kommer till

stånd därvid förslag givetvis även bör lämnas till den legislativa reglering­

en. I den remitterade skrivelsen framhålls angelägenheten av att utvidgade

rättelsebefogenheter skall gälia redan fr. o. in. 1969 års taxering. Om detta

önskemål skall efterkommas, uttalas i yttrandet, lär utrymme knappast fin­

nas för den av kammarrätten önskade utredningen och för en förnyad re­

missbehandling. En lagstiftning borde i det läget ges provisorisk karaktär

och inskränkas till att avse de fall, där en rättelse är utomordentligt ange­

lägen eller där rättelsen avser sådana notoriska felaktigheter som misskriv­

ningar, felräkningar o. d.

CFU erinrar om att nämnden tidigare har föreslagit ökad medverkan av

de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet och ställt sig positiv till

den år 1965 beslutade rättelsemöjligheten för lokal skattemyndighet vid

taxeringsfel. Sedan rättelsemöjligheten nu prövats under tre år får erfaren­

heterna bedömas såsom goda och det får därför anses vara motiverat med

en vidgad rättelsemöjlighet. CFU säger sig därför i princip tillstyrka fram­

ställningen.

Liksom kammarrätten hänvisar riksskattenämnden till att vid tillkomsten

av nu gällande bestämmelser angående rättelse av taxering föredragande

departementschefen uttalade, att det väsentligaste skälet för att det föie-

slagna förfarandet borde införas var de skattskyldigas intresse att för hög

taxering kunde rättas snabbt. Även de nu föreslagna ändringarna av be­

stämmelserna bör enligt riksskattenämndens mening bedömas med utgångs­

punkt från vad som kan anses bäst tjäna de skattskyldigas intressen. Vid en

sådan bedömning finner riksskattenämnden att fall kan förekomma, där de

skattskyldigas intressen bäst gagnas av att även en för låg taxering kan

rättas snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser om att hos de lokala skattemyn­

digheterna inom det tidigare Stockholms län och hos lokala skattemyndig­

heten i Stockholms stad samt efter 1968 hos de lokala skattemyndigheterna

inom nuvarande Stockholms län följande antal /2 a §-ärenden har diarie­

förts:

1966

1967

1 545

2 228

989

1769

1968

Stockholms stad

B-län .................

AB-län .............

6 318

75

Såvitt länsstyrelsen har kunnat utröna, har besvär över lokal skattemvn- dighets beslut i fråga om handläggningen av ärendena inte anförts. Bestäm­ melserna har visat sig lättillämpliga, rättelsesystemet som sådant har fun­ gerat bra och bestämmelserna visat sig väl avvägda i förhållande till dem som gäller den ordinära taxeringsprocessen framhålls i yttrandet. Länssty­ relsen finner därför någon ändring av bestämmelserna för det gällande rättelseförfarandet enligt 72 a § i och för sig inte påkallad.

Enligt föreningens skrivelse, uttalar länsstyrelsen, skulle erfarenheterna från 1968 års taxering, då för första gången ADB-systemet kommit till an­ vändning i hela riket, tala för att en utökning av lokal skattemyndighets befogenheter enligt 72 a § snarast borde komma till stånd. Sedan taxerings­ nämnderna slutfört sitt arbete har det nämligen visat sig att de lokala skat­ temyndigheterna och datasektionerna upptäckt ett stort antal fel som inte kunnat rättas av den lokala skattemyndigheten fastän felen varit uppenbara och av rent formell natur. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid dessa fel till stor del böra hänföras till initialsvårigheter vid den genom­ gripande omläggningen som föranletts av införandet av ADB. När det nya systemet har blivit inarbetat torde kunna förväntas att fel av nämnd art kommer att minska i antal, framhåller länsstyrelsen, som anser att efter­ som 1968 varit ett övergångsår det torde vara för tidigt att dra alltför säkra slutsatser av förhållandena vid nämnda års taxering. Länsstyrelsen har även av denna anledning ställt sig tveksam till en utökning av lokal skatte­ myndighets befogenheter enligt 72 a §. I allt fall är det enligt länsstyrelsen lämpligt att ytterligare avvakta erfarenheterna av ADB-systemet, innan frågan om ändring av 72 a § upptas.

När emellertid frågan nu aktualiserats genom framställningen från fög­ dericheferna och då fögderidirektören i Stockholms fögderi till vissa delar tillstyrkt fögderichefernas framställning säger sig länsstyrelsen vid en sak­ lig prövning av förslaget vilja anföra följande.

Frågan om lokal skattemyndighet skulle äga besluta om taxeringsrättelse även i de fall rättelse skulle medföra högre taxering för skattskyldig var föremål för överväganden i samband med remissbehandlingen av den depar­ tementspromemoria, som låg till grund för propositionen beträffande 72 a §. Departementschefen framhöll sedermera i propositionen bl. a. att det före­ slagna institutet enbart borde ses som en ersättning för den möjlighet till självrättelse, som taxeringsnämnden skulle ha ägt om den varit ett perma­ nent organ. Avsikten var inte att lokal skattemyndighet skulle framstå som en särskild instans i taxeringsprocessen. Länsstyrelsen finner denna princip fortfarande böra vara grundläggande. Med hänsyn dock till de goda erfaren­ heter länsstyrelsen haft av lokal skattemyndighets

tillämpning

av 72 a § an­

ser länsstyrelsen att viss utökning av lokal skattemyndighets befogenhet enligt paragrafen skulle kunna komma i fråga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar att det nu ifrågavarande rättelse­

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

76

förfarandet onekligen har fyllt ett visst ändamål och varit till nytta för såväl

de enskilda skattskyldiga som taxeringssektioner och prövningsnämnder.

Betydelsen i sistnämnda avseende bör emellertid enligt länsstyrelsen inte

överskattas. Dels har det genomgående varit fråga om ärenden av mycket en­

kel beskaffenhet, dels torde antalet sålunda rättade fall — åtminstone i länet

— hittills ha varit betydligt mindre än man i förstone synes ha haft anled­

ning räkna med. Enligt upplysningar som länsstyrelsen har inhämtat hand­

lade de lokala skattemyndigheterna i länet under kalenderåret 1967 tillhopa

281 och under året 1968 tillhopa 305 ärenden av ifrågavarande slag, vilket

i genomsnitt betyder ca 50 ärenden på myndighet och år. Man kan alltså

inte påstå att den förenklade handläggningen av dessa ärenden haft någon

mera betydande inverkan på taxeringssektionens och prövningsnämndens

arbetsbörda. Givet är emellertid att i enskilda fall förenklingen i handlägg­

ningen förkortat tiden för en felaktighets rättande och därigenom haft sin

betydelse för den skattskyldige, uttalar länsstyrelsen.

Länsstyrelsen uttalar vidare bl. a., att den anser de nuvarande reglerna i

72 a § TF angående lokal skattemyndighets befogenhet att rätta taxerings-

fel vara helt tillfyllest för sitt ändamål, nämligen att i fall då det med

hänsyn till de skattskyldigas intresse får anses speciellt angeläget att på ett

smidigt och snabbt verkande sätt åstadkomma nedsättning av vederbö­

rande uppenbarligen för högt påförd taxering.

Länsstyrelsen avstyrker sålunda det nu väckta förslaget men framhål­

ler att frågan kan komma i ett annat läge när de nu påbörjade organisa-

tionsundersökningarna beträffande taxeringsarbetet i första och andra in­

stans slutförts. Tills vidare bör man emellertid enligt länsstyrelsen in­

skränka sig till att bygga vidare på de lokala skattemyndigheternas med­

verkan vid taxeringen genom den redan nu föreskrivna skyldigheten att

dels före inlämnandet till länsstyrelsens datakontor av från taxerings­

nämnderna inkommet taxeringsmaterial granska nämndernas beslut och

dels till förste taxeringsintendenten snarast anmäla iakttagna felaktig­

heter av beskaffenhet att inte kunna av myndigheten själv rättas enligt nu

gällande bestämmelser.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi konstaterar inlednings­

vis att rättelseinstitutet fungerat mycket bra för Stockholms vidkomman­

de. Rättelse och omdebitering har kunnat ske avsevärt snabbare och med

mindre pappersexercis än när det ankom på prövningsnämnden att be­

sluta om taxeringsrättelse. Det konstateras vidare att ingenting förekom­

mit som ger belägg för farhågorna att rättssäkerheten skulle bli lidande

genom det nya institutet. En svårighet har varit att dra gränsen mellan

fall som bör avgöras av prövningsnämnden och sådana som kan handläg­

gas av lokala skattemyndigheten. Denna svårighet är en anledning att ändra

reglerna rörande taxeringsrättelser. Det har enligt myndigheten relativt

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

77

snart framstått som påkallat att vidga området för tillämpning av rättelse- institutet.

De särskilda grunderna för rättelse

Kammarrätten, som förutsätter att rättelse av felaktigheter i höjande riktning avses kunna ske endast när inga som helst tolkningsproblem fö- religger, anser att detta möjligen kan antas vara fallet i de exempel på rättelse av felräkning och felaktig överföring av belopp i deklaration som anförts i föreningens framställning. Vad gäller felak­ tighet vid beräkning av schablonavdrag framhålls att dessa avdrag i vissa fall skall bestämmas med hänsyn till omständigheter som en taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet kan tillerkänna olika betydelse. CFU betonar att vad som synes vara en felräkning i realiteten kan bero på en felskrivning, t. ex. att en post kommit bort vid utskrift av en deklaration. Nämnden har ingen erinran mot förslaget att införa rättel- semöjlighet i höjande riktning vid felaktig överföring av belopp i deklara­ tion och felaktig beräkning av schablonavdrag. 1 fråga om schablonavdra­ gen understryker nämnden, som antar att här avses schablonavdragen under tjänst och kapital samt för kommunalskatt och sjukförsäkringsav­ gift, att rättelsemöjlighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbar felaktighet. Nämnden anser att det i författningstexten bör anges vilka avdrag som får rättas på detta sätt. Riksskattenämnden uttalar att om taxeringen blivit för låg till följd av uppenbara fall av felräkning eller felaktig överföring av belopp i deklaration eller felaktighet i fråga om scha- blona\ drag eller allmänt avdrag av nu avsett slag det inte kan vara i den skattskyldiges intresse att få återbäring av skatt och därefter vara tvungen att betala skatten på det felaktiga beloppet. Nämnden anser därför att rättelse i höjande riktning bör få ske i nu avsedda fall men att den lo­ kala skattemyndigheten bör åläggas att lämna den skattskyldige underrät­ telse om den vidtagna åtgärden och meddela besvärshänvisning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse av felräkning och fel­ överföring av belopp som medför höjning av taxering ligger helt i linje med de nu gällande bestämmelserna. Dock bör sådan rättelse föregås av underrättelse till den skattskyldige om ifrågasatt höjning med rätt för denne att komma in med förklaring inom viss tid. Länsstyrelsen påpekar att en skattskyldig efter förnyad genomgång av deklarationen kan ha an­ ledning att framställa kvittningsyrkande. I sådant fall bör ärendet i sin helhet överlämnas till prövningsnämnden eller taxeringsintendenten. Be­ träffande Övriga rättelsefall i föreningens skrivelse anser läns­ styrelsen att dessa inte enbart gäller taxeringstekniska fel utan även be- dömningsfel och säger sig inte kunna biträda föreningens förslag i dessa avseenden.

78

I fråga om rättelse av ortsavdrag i höjande riktning fram­

håller kammarrätten att frågan om rätt ortsavdrag inte sällan är föremål

för tvist i taxeringsmål och kan fordra en ingående utredning. Vid rättelse

av ortsavdrag föreligger också risk för att följdändringar förbises, framhål­

ler kammarrätten som i detta avseende hänvisar till JO:s ämbetsberättelse

år 1969 (s. 371—373). CFU anser att möjlighet till rättelse av ortsavdrag

bör föreligga om felaktigheten är uppenbar även om taxeringen höjs genom

rättelsen, medan däremot riksskattenämnden inte anser att frågan om orts­

avdrag i det angivna fallet lämpar sig för ett summariskt rättelseförfaran­

de och avstyrker framställningen i denna del.

Starka skäl talar enligt kammarrätten för att rättelse utan omgång hör

ske i fråga om folkpensionärs extra avdrag för nedsatt skat-

teförmåga, särskilt beträffande rättelser till de skattskyldigas fördel. Frågor

beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer är emel­

lertid ofta beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, och om

taxeringsnämnden underlåter redovisa skälen för sitt ställningstagande

kan detta få till följd, att lokal skattemyndighets ändringsbeslut — sär­

skilt som rättelse ju skett utan parternas och möjligen även utan ordfö­

randens i taxeringsnämnd hörande — företas utifrån felaktiga förutsätt­

ningar, påpekar kammarrätten. I de fall skattskyldig utan annan inkomst

än folkpension av förbiseende åsatts beskattningsbar inkomst, anser dom­

stolen att starka skäl dock talar för att rättelse får ske.

CFU avstyrker rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet i sistnämnda

hänseende under påpekande, att beviljande av extra avdrag ofta innefat­

tar en diskretionär som inte kan schabloniseras även om riksskattenämn­

dens anvisningar har haft stor betydelse för att skapa enhetlighet vid

prövningen. Samma hållning intar riksskattenämnden, som hänvisar til!

JO:s uttalande i anslutning till ett fall som redovisas i ämbetsberättelsen

år 1969. Uttalandet, som inte är fullständigt återgivet i den tryckta berät­

telsen, är av följande lydelse.

För egen del är jag av den uppfattningen, att alla mål rörande avdrag

för nedsatt skatteförmåga bör handläggas av fulltalig nämnd. Dessa mål

utgör nämligen enligt min mening typexempel på fall där lekmannaleda-

möterna i väsentlig utsträckning kan bidraga till en nyanserad och på

mångsidig erfarenhet grundad skälighets- och billighetsbedömning. Ytter­

ligare kan erinras om att frågor om avdrag för nedsatt skatteförmåga ofta

är ömtåliga och svårbedömbara och därför bör bli föremål för fleras be­

dömande. Än vidare märks att en så utpräglad skälighets- och billighets-

fråga som den angående avdrag för nedsatt skatteförmåga inte ägnar sig

för »förlikning» mellan parterna.

Länsstyrelsen i Stockholms lön berör särskilt förevarande fråga och

framhåller att spörsmål om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i all­

mänhet är ömtåliga och svårbedömda. Erfarenhetsmässigt brukar prov-

Kungl. Majds proposition nr 147 år 1969

79

ningsnämndens ledamöter vid behandling av sådana frågor högst väsentligt bidraga till bedömningen. Länsstyrelsen anser det därför av vikt att frågor om extra avdrag blir föremål för bedömning av beskattningsnämnd och inte — som enligt förslaget — av enbart en tjänsteman.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker bestämt förslaget i fråga om extra avdrag för folkpensionär och anför, att det visserligen må vara så att riksskattenämndens anvisningar rörande tillämpningen av reglerna om ifrågavarande avdrag ger vissa hållpunkter vid bedömandet av storleken av avdrag i normalfallet men mer regelmässigt kommer i dessa ärenden in ett flertal olika moment, beträffande vilka anvisningarna inte ger direkt ledning och där med andra ord en diskretionär prövning är oundgänglig.

Vad slutligen avser rättelse av fel som medfört att skatt­ skyldig dubbeltaxerats finner kammarrätten det angeläget att dessa snabbt kan rättas. Det kan emellertid enligt domstolen föreligga svå­ righeter att avgöra vad som är uppenbara fel och skäl talar för att en be­ stämmelse om detta rättelsefall får en snäv avgränsning. CFU har ingen erinran mot förslaget i denna del, medan riksskattenämnden intar motsatt ståndpunkt under hänvisning till att bedömning av frågor om dubbeltaxe­ ringar ofta är tveksamma och ofta rör taxeringar till olika belopp i de olika distrikten.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi uttalar allmänt, att det borde vara möjligt för lokal skattemyndighet att rätta varje uppenbar fel­ aktighet. Det avgörande bör vara om fråga är om bedömning eller inte. En bedömning är en taxeringsfråga i egentlig mening och en ändring av be­ dömningen bör följaktligen ankomma på prövningsnämnden. Detta synes myndigheten böra gälla också värderingsfrågor, även om det kan konsta­ teras att givna normer (t. ex. rörande reseavdrag) tillämpats felaktigt. Från här angh en synpunkt anser myndigheten det diskutabelt om föreningens förslag att uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer bör kunna rättas av lokal skatte­ myndighet. Det vitsordas av myndigheten att taxeringen i berörda hänseen­ de utvisar många brister och att behov föreligger att snabbt få ändring till stånd av sådana taxeringar, helst så snabbt att anstånd med betalning av kvarstående skatt i förekommande fall inte behöver meddelas, men en för­ bättring av handläggningen av dessa ärenden bör enligt myndigheten sökas inom ramen för prövningsnämndens verksamhet. Av liknande skäl av­ styrks att lokal skattemyndighet tilläggs befogenhet att avgöra taxerings­ ort och rätt taxering vid dubbeltaxering.

Kammarrätten framlägger i sitt yttrande en synpunkt på rätten att an­ föra besvär över lokal skattemyndighets beslut. Domstolen påpekar att skattskyldig i regel får kännedom om lokal skattemyndighets beslut om rättelse först efter den 15 juli under taxeringsåret och därför bör få rätt

Kungi. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

att föra talan mot taxeringen i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF.

Besvärsreglerna i 100 § nyssnämnda förordning täcker enligt domstolen

nämligen inte alla de fall, som kan uppkomma i samband med lokal skatte­

myndighets ändring av taxering.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Fastighetstaxeringen

Allmänt

Den allmänna fastighetstaxering som skall äga rum år 1970 uppvisar

nyheter i förhållande till tidigare fastighetstaxeringar. Den ökade betydelse

som taxeringsvärdet fått vid den årliga inkomstbeskattningen bär nämligen

avspeglat sig i krav på förbättringar såväl i de materiella värderingsreglerna

som beträffande förfarandet. Dessa krav har statsmakterna i stor utsträck­

ning sökt tillgodose genom författningsändringar förra året och i år, se SFS

1968: 729—734, 1969: 209—211 och 1969: 310. Beträffande förfarandet be­

rör nyheterna främst fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala skatte­

myndigheternas verksamhet. Här är i första hand att nämna omläggningen

av fastighetslängdföringen från manuell längdföring till maskinell längd-

föring med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna omläggning

har medfört ändrade rutiner för de båda nyssnämnda organen.

Arbetet med utformning av systemet på det praktiska planet, innefat­

tande bl. a. iordningställande av nya formulär till längder och blanketter,

har pågått under tiden fram till innevarande höst, då fastighetstaxerings-

deklarationerna skall ha inlämnats. Vissa praktiska erfarenheter har redan

vunnits. I stort sett är det emellertid ännu för tidigt att dra några allmänna

slutsatser av det nya förfarandet.

De ändringar i fastighetstaxeringsförfarandet som jag nu uppehållit mig

vid omfattar inte taxeringsprocessen i fastighetsprövningsnämnd och högre

instanser. Föreskrifterna om processen i fastighetstaxeringsmål är äldre än

bestämmelserna om inkomsttaxeringsprocessen. Det finns skillnader mellan

dessa processformer som inte längre är motiverade. Vidare innehåller gäl­

lande regler inga bestämmelser om rättelse av fastighet slängd, motsvarande

dem som gäller rättelse av taxeringslängd och som har visat sig speciellt

värdefulla efter övergången till ADB på den årliga taxeringens område.

Totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämn-

derna vid 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ungefär 22 400.

Till detta kom yrkanden om jämkningar av enbart formell natur till ett

antal av ca 11 200. Det finns knappast anledning att förvänta ett mindre

antal besvärsärenden avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering.

81

Inom finansdepartementet har gjorts en promemoria, Stencil Fi 1969: 7, med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxe­ ring m. m. Promemorian har tillkommit i syfte att dels förbättra och i möjligaste mån samordna besvär sreglerna i fastighetstaxeringsprocessen med reglerna om besvär vid inkomsttaxeringen, dels tillskapa ett förfa­ rande för rättelse av fastighetslängd. Det framhålls dock i promemorian att en fullständig omprövning av besvärsreglerna och andra därmed samman­ hängande regler vid allmän fastighetstaxering skulle bli så tidsödande att det visat sig nödvändigt att begränsa ändringsförslagen till vad som kan anses omedelbart önskvärt beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering.

I promemorian behandlas inte reglerna för särskild fastighetstaxering. Som jag påpekade i prop. 1968: 154 (s. 112), den första av de i det föregåen­ de nämnda propositionerna vari ändrade regler för den allmänna fastighets­ taxeringen föreslogs, är det lämpligare att låta ett nytt system för särskild fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum.

Behovet av ändrade regler för besvärsförfarandet vid allmän fastighets­ taxering har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Förslaget om möjlig­ heter att rätta fastighetslängd har hälsats med tillfredsställelse. Det har från många håll framhållits att ytterligare en översyn av förfarandet vid allmän fastighetstaxering är nödvändig, och att således de förslag som tagits upp i promemorian borde ses endast som ett provisorium. Man har därvid särskilt tryckt på den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått genom de nyligen genomförda ändringarna av villabeskattningen och rea­ lisationsvinstbeskattningen. Därmed ökar också rättssäkerhetskraven, har det anförts. Det är t. ex. ett allmänt önskemål att varje fastighetsägare skall tillställas skriftligt besked om taxeringsvärdet.

Även jag ser förevarande förslag som ett led i en utveckling mot en ökad effektivitet och rättssäkerhet i förfarandet vid allmän fastighetstaxering. Den taxering som äger rum år 1970 får i åtskilliga avseenden betraktas som en »övergångstaxering». Dels finns vissa materiella regler som bör ses över ytterligare — jag tänker i sammanhanget främst på taxeringen av jord­ bruks- och slcogsbruksfastigheter — dels har, som påpekats i promemo­ rian, en fullständig översyn av reglerna inte hunnits med, dels bör ske en utvärdering av erfarenheterna av både de ändringar som hittills genomförts och de som jag avser att föreslå i detta sammanhang. Det finns således an­ ledning att fortlöpande följa utvecklingen och inför 1975 års allmänna fas­ tighetstaxering föreslå de ytterligare ändringar som kan finnas nödvändiga eller önskvärda. I detta sammanhang inskränker jag mig emellertid till att i princip följa de förslag som framförts i promemorian. Jag avser att i det följande beröra varje sakfråga i promemorian speciellt för sig.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

I promemorian har påpekats att den nuvarande uppställningen och redi­

geringen av den allmänna fastighetstaxeringens besvärsregler i TF avsevärt

skiljer sig från motsvarande uppställning och redigering av reglerna för

besvär vid inkömst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås i promemo­

rian en omredigering av fastighetstaxeringsprocessens regler i överensstäm­

melse med vad som gäller för inkomst- och förmögenhetstaxeringsprocessen.

Detta sägs medföra en riktigare och överskådligare systematik. Förslaget har

allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag förordar den

lösning som föreslagits i promemorian och som innebär följande. Efter den

rubrik i TF som närmast föregår 147 § och som lyder

»IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.» införs av­

snitt med följande rubriker.

»V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut», omfattande 158

och 159 §§ (159 § har dock upphört att gälla, se SFS 1968: 733),

»VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet», omfattande 160—

163 §§,

»VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammar­

rättens utslag», omfattande 164—166 §§,

»VIII. Om besvär i särskild ordning», omfattande 167 §, och

»IX. Övriga bestämmelser om besvär», omfattande 168 och 169 §§.

Till följd av det ökade antalet rubriker bör efterföljande rubriker omnum-

reras.

Omdispositionen får också till följd att innehållet i vissa av de nuvaran­

de här nämnda paragraferna flyttas om. Hur denna omflyttning sker kom­

mer att närmare beröras i samband med behandlingen av de frågor som

regleras i bestämmelserna.

Besvär

Den ordinära processen

Ägares besvärsrätt

Över fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut får

enligt 163 § 1 mom. och 164 § 1 mom. TF anföras besvär av bl. a. ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet, när beslutet rör fastigheten. Be­

svärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

tillkommer enligt 168 § första stycket även annan, för vilken garantibelopp

för fastigheten skall tas upp som skattepliktig inkomst, liksom arrendator

som enligt avtal, ingånget efter KL:s ikraftträdande, har att ansvara för

skatt för fastighets garantibelopp gentemot ägaren eller innehavaren. Pro­

memorian innehåller i enlighet med vad tidigare återgetts en redogörelse

för tillämpningen i praxis av dessa regler. Av denna redogörelse framgår att

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

83

besvärsrätt på sina håll ansetts tillkomma endast den som var ägare eller därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret. En remissinstans har emellertid ifrågasatt huruvida tolkningen är riktig. Oavsett hur det för­ håller sig med innebörden av nuvarande regler är det enligt min mening angeläget att besvärsrätten i praktiken inte blir begränsad till endast den som var ägare vid ingången av taxeringsåret. Har innehavet av fastigheten sedermera gått över till annan än denne, synes det naturligt att även den nye ägaren skall ha besvärsrätt, eftersom hans inkomstbeskattning påverkas av taxeringsvärdets storlek.

Innebörden av detta ståndpunktstagande är emellertid inte att den som var ägare vid det tillfälle taxeringen avser, dvs. ingången av taxeringsåret, skall vara utesluten från talerätt om han sedermera överlåtit fastigheten. Därmed kan, som också framhållits i promemorian, fall uppkomma i vilka flera parter för talan på ägarsidan. Detta behöver i och för sig inte skapa något problem. Har endast den senare tillträdande ägaren fört talan i pröv- ningsnämnden bör den förste ägaren få fullfölja målet i kammarrätten om han inte är nöjd med prövningsnämndens beslut, och detta oberoende av om den senare tillträdande ägaren klagar eller ej. Det nu anförda bör f. ö. gälla alla som varit ägare av fastigheten under tiden fr. o. in. taxeringsårets ingång t. o. m. det taxeringen vinner laga kraft. Samtliga dessa ägare får nämligen anses ha ett självständigt intresse av fastighetens taxeringsvärde.

Efter besvärstidens utgång finns, som jag skall beröra närmare i det föl­ jande, rätt att föra talan i särskild ordning. Denna rätt bör tillkomma såväl tidigare ägare som den som är ägare vid besvärstillfället.

Vad jag här anfört om ägare bör gälla dels därmed likställd innehavare av den fastighet beslutet rör, t. ex. den som innehar fastigheten med fideikom­ missrätt eller eljest utan vederlag besitter fastigheten på grund av testa- mentariskt förordnande, dels annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall tas upp såsom skattepliktig inkomst, t. ex. tomträttshavare, dels ar- rendator, som enligt avtal ingånget efter KL:s ikraftträdande har att an­ svara för skatt för fastighets garantibelopp.

Det kan förekomma att talan förs mot beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande fastighet för vilken garantibelopp inte skall beräknas. Det gäller här beslut i fråga om icke skattepliktiga fastigheter. Sådana beslut bör inte få överklagas av arrendator.

I lagtekniskt hänseende bör enligt min mening frågan lösas så, att be­ greppet »ägare eller därmed likställd innehavare» utmönstras ur ett flertal paragrafer i TF. I stället bör i 172 § som ett andra stycke införas en generell bestämmelse av samma innehåll som regeln i 136 § 1 mom. första stycket andra punkten. I samband därmed bör vidtas vissa konsekvensändringar i TF. Dessa framgår av den vid propositionen fogade lagtexten och en över­ sikt, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt vill jag något beröra spörs­

84

målet om underrättelse till senare ägare än den som var ägare vid taxerings­

årets ingång. Promemorian innehåller förslag till nya bestämmelser i TK

om underrättelse till såväl den som vid taxeringsårets ingång varit ägare

eller därmed likställd innehavare som — där så är möjligt — den som där­

efter kan visa sig ha blivit ägare eller därmed likställd innehavare av den

fastighet beslutet avser.

Remissinstanserna har livligt diskuterat detta förslag och påpekat att det

blir mycket arbetsbetungande för lokal skattemyndighet att hålla reda på

nytillträdande ägare. Denna fråga är inte av den natur att ett beslut be­

höver underställas riksdagen, men den torde vara av ett så allmänt intres­

se att jag redan här bör ange min inställning. Det är sålunda, enligt

min mening, inte nödvändigt att underrättelse om taxeringsbeslut tillställs

alla besvärsberättigade. Jag har i såväl prop. 1956: 150 (s. 350) som prop.

1969: 96 (s. 27) gjort mig till tolk för den uppfattningen att besked om

beslutat taxeringsvärde inte är avsedda att innebära annat än en service­

åtgärd från myndigheternas sida. Jag vill ånyo betona att detta syn­

sätt inte innebär att underrättelser kan underlåtas i de fall där under­

rättelser krävs enligt TF. Men utebliven underrättelse medför inte att

ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga

beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Jag kom­

mer att i det följande ytterligare diskutera underrättelserna med hän­

syn till att frågan tagits upp i promemorian och rönt ett omfattande in­

tresse vid remissbehandlingen. Här vill jag endast i korthet påpeka att

tiden ännu inte är mogen för ett avskaffande av det offentliga utläggandet

av fastighetslängden som formen för delgivning av fastighetstaxerings-

nämnds beslut. Det bör från servicesynpunkt vara tillfyllest om den ägare

som står upptagen i fastighetslängden får underrättelsen. Vidare bör den

ägare, som anmäler intresse av det, få underrättelse om taxeringsbeslutet.

I detta sammanhang vill jag erinra om den utvidgade extraordinära besvärs­

rätt och det förfarande för rättelse av fastighetslängd som föreslagits i pro­

memorian och som jag förordar enligt vad som skall beröras i det föl­

jande. Dessa föreslagna nyheter lämnar större möjligheter att få rättelse i

både smärre och allvarligare fall och kompenserar sålunda i viss mån

olägenheten av att inte alla besvärsberättigade får underrättelse om taxe­

ringsbeslutet.

Vidare ser jag anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om under­

rättelse om fastighetsprövningsnämndens beslut samt om expediering av

kammarrättens och Kungl. Maj:ts utslag beträffande allmän fastighetstaxe­

ring. Bestämmelser härom finns f. n. såvitt avser fastighetsprövningsnämn­

dens beslut i 162 § första stycket TF och i övrigt i 168 § tredje stycket.

I 162 § första stycket TF hänvisas till bl. a. 92 §, där det föreskrivs alt

underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen

därför skall inom två veckor efter det nämndens protokoll justerats tillstäl­

Kung!. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

85

las bl. a. den skattskyldige i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen som obeställbar och förekommer anledning an­ taga att den skattskyldige kan anträffas, skall underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i 54 §, dvs. i första hand genom posten. Enligt

168 § första stycket skall vad som avser skattskyldig gälla ägare eller där­ med likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall las upp såsom skattepliktig inkomst.

Enligt 168 § tredje stycket TF skall utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande allmän fastighetstaxering, om utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, bl. a. den som vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för densamma.

Nu återgivna bestämmelser korresponderar inte med varandra till orda­ lagen. Med den syn som allmänt anlagts på frågan om ägares besvärsrätt torde såväl underrättelse om fastighetsprövningsnämnds beslut som expe­ dition innefattande kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag ha tillställts endast den som vid taxeringsårets ingång var ägare eller därmed likställd innehavare eller eljest var skyldig att erlägga inkomstskatt för garantibe­ lopp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i sitt remissyttrande påpekat att »kret­ sen av personer» som bl. a. skall tillställas underrättelse om fastighetspröv- ningsnämndens beslut bör vara densamma som har besvärsrätt. Detta bör också enligt min mening vara den i princip gällande ordningen. Men det bör för att underrättelse- och expeditionsskyldighet skall föreligga gentemot andra än klagande och sådan fastighetsägare som är upptagen i fastighets- längden — dvs. i regel den som är ägare vid taxeringsårets ingång — krävas att dessa är kända vid tidpunkten för delgivning av fastighetsprövnings- nämndens beslut resp. kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag. Några sär­ skilda efterforskningar i detta hänseende synes dock inte behöva fordras.

Genom de ändringar jag i ett tidigare sammanhang föreslagit beträffande bl. a. de nya bestämmelserna i 161 § och 168 § andra stycket TF torde min här återgivna uppfattning få ett tillfredsställande uttryck i lagtekniskt hän­ seende.

Besvärsrättens materiella innehåll

Under remissbehandlingen bär uppkommit frågan om besvärsrättens ma­ teriella innehåll. Det gäller här vad som avses med uttrycket »beslut av fas- tighetstaxeringsnämnd» i 163 § 1 mom. första stycket TF. Jag finner det naturligt att en sådan fråga tas upp redan i samband med en översyn av besvärsförfarandet. Desto mer förståeligt är detta om man betänker att fas- tighetslängden, som ju skall innehålla taxeringsbesluten, kommer att inne­ hålla åtskilliga nya uppgifter om fastigheterna, bl. a. koder och värdefak­ torer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

86

Det har också i praxis visat sig att vissa svårigheter föreligger att av­

gränsa de uppgifter i fastighetslängden som innefattas i begreppet fastig-

hetstaxeringsnämndens beslut. Så t. ex. har viss tveksamhet kunnat skönjas

i fråga om beskattningsnatur och arealuppgifter. Frågan kan väntas bli

aktuell även när det gäller fördelning av belopp på delvärden och grund­

faktorer för skogstaxeringen.

Att författningsmässigt närmare ange vad som skall anses innefattas i

fastighetstaxeringsnämndens beslut är inte någon lycklig lösning. De fles­

ta uppgifterna i fastighetslängden har någon betydelse för taxeringsvärdet,

som är det väsentliga beslutsinnehållet. Vissa siffervärden i fastighets­

längden ingår som matematiska faktorer vid beräkning av taxeringsvärdet,

under det att andra värden har en medelbar funktion och kan jämställas

med beslutsskäl. Andra uppgifter än siffervärden har karaktär av besluts­

skäl. Men även om siffervärden och andra uppgifter endast har karaktär av

beslutsskäl kan de ha stor betydelse för fastighetsägaren. Så är fallet t. ex.

med beskattningsnaturen och vissa arealuppgifter. Betydelsen kan vara så

avgörande att talerätt bör föreligga. Härvid bör inte endast tas hänsyn till

inverkan på taxeringsvärdet; även inverkan i andra avseenden av rättslig

betydelse bör beaktas, t. ex. om uppgiften bildar underlag vid den årliga

taxeringen eller bedömning i något annat hänseende. Eu förutsättning är

givetvis att uppgiften framkommit som resultat av en saklig prövning i

taxeringsnämnden. Tvister om äganderätt till fastighet faller inte in under

fastighetstaxeringsnämnds kompetensområde. En uppgift i fastighetslängd

om ägare bör således inte prövas i vidare mån än när det gäller att avgöra

vem besvärsrätten tillkommer.

Det bör enligt min mening ankomma på besvärsinstanserna att med led­

ning av allmänna processuella grundsatser och vad jag nu anfört avgöra i

vilka fall en besvärstalan skall tas upp till saklig prövning.

Besvär av taxeringsintendent, m. m.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till

länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll

granskas. Länsstyrelsen kan om det behövs kalla ordförande eller ledamot i

fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra personer som är kunniga och

erfarna i fastighetsvärdering att under granskningsarbetet infinna sig för

att meddela upplysningar. Taxeringsintendenten har vid granskningsar-

betet att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär­

der som behövs för att åstadkomma en med skatteförfattningarna över­

ensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Framställningar av

nu nämnt slag är den enda form som finns för besvär hos fastighetspröv-

ningsnämnd av taxeringsintendent.

Förste taxeringsintendenten skall, enligt 172 § TF jämförd med 17 §, be­

vaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir

Kungl. Maj.ts proposition nr l'r7 år 1969

87

likformiga och rättvisa. Han skall därvid i behövlig utsträckning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika distrikt. Han har rätt att anlita sakkunnig för utredning av taxerings- fråga, som kräver särskild sakkunskap, och kan om det behövs kalla ord­ föranden eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att få upp­ lysningar.

I promemorian föreslås att länsstyrelsens medverkan vid arbetet med granskning av taxeringarna skall upphöra. Därmed anses böra försvinna även länsstyrelsens rätt att kalla ordföranden eller ledamot i fastighetstaxe­ ringsnämnd. Vidare föreslås att taxeringsintendentens skyldighet att göra framställningar ersätts med en rätt att anföra besvär. Dessutom föreslås i promemorian att förste taxeringsintendenten får rätt att kalla utöver ord­ föranden och ledamot i fastighetstaxeringsnämnd även fastighetstaxerings- ombud med verksamhetsområde inom länet eller andra personer som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering för att få upplysning. Ytterligare föreslås att bestämmelsen i 158 § första stycket TF om underlaget för granskning skall upphävas. Slutligen föreslås redaktionella följdändringar.

Skälen för förslagen i promemorian har redovisats i det föregående. Några principiella erinringar har inte framförts vid remissbehandlingen. Jag fin­ ner skäl att förorda de nu nämnda förslagen. Därvid bör, efter mönster av vad som nu gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område, före­ skrivas att om fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, taxeringsintendenten ej skall ha rätt att anföra besvär hos nämnden beträf­ fande samma taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Underrättelse om slutlig taxering

Som jag nämnt i det föregående sker delgivning av fastighetstaxerings- närnnds slutliga beslut genom offentligt utläggande av fastighetslängden under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret. Besvär till fas­ tighetsprövningsnämnd av ägare och kommun skall vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret. Som en serviceåtgärd föreskrivs emellertid att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall underrätta ägaren om slutlig taxering i vissa fall, nämligen om ägaren avgett erinringar mot pre­ liminärt åsatt taxering eller om fastighets taxeringsnämnden utan att er­ inringar avgetts beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som pre­ liminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära värdet.

Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen gäller däremot att den skattskyldige skall genom rekommenderat brev underrättas, om själv­ deklarationen inte följts vid taxeringen. Är försändelsen obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige kan anträffas bör, där så lämp­ ligen kan ske, underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i 54 § TF, dvs. i princip genom s. k. postdelgivning. Om skattskyldig inte se­

88

nast den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse har han rätt att be­

svära sig i särskild ordning.

I promemorian diskuteras frågan om en övergång till ett system med per­

sonlig delgivning med alla fastighetsägare i stället för delgivning genom

offentligt utläggande av fastighetslängden. En omläggning nu av det nuva-

varande systemet avvisas dock, av skäl som jag redovisat i det föregående.

I stället föreslås en uppmjukning av besvärsreglerna.

Åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden,

har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig del­

givning genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig

med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser

skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och anser att samtliga

fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd

vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ord­

ning.

Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den

ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått. Vidare sy­

nes, i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lät­

tare att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag är i princip positivt

inställd till ett system med personliga underrättelser av fastighetstaxerings-

beslut i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst- och förmögen-

hetstaxeringens område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prö­

vat i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dessutom finns problem

med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att

utan särskild utredning föreslå en så genomgripande ändring. Man kan här

nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och för-

mögenhetstaxeringen. Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden av­

viker från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får under­

rättelse, själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fas­

tighetstaxeringen är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om

avvikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan

den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det

logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om

taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande

form än vad som sker f. n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller

nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära

underrättelser eller slutliga underrättelser skickas annat än som lösbrev.

En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till

1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering är jag inte be­

redd att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip

oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjlighe-

terna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

89

Enligt promemorian har det numera visat sig möjligt att på länsstyrelser­ nas datacentraler maskinellt framställa även underrättelseblanketter för de slutliga taxeringsbesluten. Med hänsyn härtill föreslås den ändringen i 154 § 1 mom. TF att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande blir skyldig att sända dessa underrättelser.

Vidare föreslås i promemorian att underrättelse om slutligt taxerings­ beslut skall sändas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Dessa båda förslag har inte rönt motstånd under remissbehandlingen. Emellertid har CFU påpekat att lokal skattemyndighet bör beredas tillfälle att i deklarationerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dess­ utom sägs lokal skattemyndighet behöva ha tillgång till deklarationsmate- rialet 'vid sin granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU hemställer därför att senaste tidpunkten för översändande av deklarationer till läns­ styrelsen, enligt 135 a § senast den 31 mars under taxeringsåret om inte länsstyrelsen föreskriver annat, ändras till den 15 maj under taxeringsåret. Jag biträder såväl förslagen i promemorian som CFU:s hemställan.

Besvärstider m. m.

I promemorian föreslås utsträckning av besvärstiderna såvitt avser talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut.

För fastighetsägare föreslås sista dagen för besvär bli den 31 maj, för kommuner den 30 juni och för taxeringsintendenter, som hittills inte haft någon särskild besvärstid utan kunnat göra framställningar intill sista da­ gen för fastighetsprövningsnämndens arbete, den 31 oktober under taxe­ ringsåret, föreslås som sista dag för besvär den 15 november. Nu i försla­ get upptagna tidpunkter avser taxeringsåret. Beträffande taxeringsinten- dents besvärstid bör påpekas att det också föreslås en förskjutning av sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete till den 15 december under taxeringsåret.

I samband med de utsträckta besvärstiderna föreslås i promemorian även att fastighetslängden skall vara utlagd under minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.

Bland remissinstanserna finns olika meningar om förslaget om utsträckta besvärstider. Det förekommer argument både för och emot en skillnad i detta hänseende mellan kommun och fastighetsägare. Vidare föreslås andra tidpunkten än dem som angetts i promemorian. Några övertygande skäl för ett frångående av promemorieförslaget föreligger dock enligt min mening inte annat än på en punkt, nämligen beträffande taxeringsintendentens besvärstid. Som påpekas av bl. a. flera länsstyrelser är det olämpligt med ett så kort tidsavstånd mellan sista dagen för taxeringsintendents besvär och den dag då fastighetsprövningsnämndens arbete senast skall vara avslutat som skulle föreligga om promemorieförslaget antogs. Det synes tillräckligt om

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 117

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

taxeringsintendentens besvärstid utlöper den 31 oktober under taxerings­

året. Bestämmelserna om besvärstid bör tas in i 158 § 2 mom. TF.

I fråga om ändrad tid för den offentliga utläggningen av fastighetslängden

i maj månad har inga erinringar gjorts under remissbehandlingen. Jag bi­

träder promemorieförslaget, som föranleder ändring i 154 § 3 mom. TF.

Den extraordinära processen

I promemorian föreslås att den nuvarande rätten att i särskild ordning an­

föra besvär över allmän fastighetstaxering materiellt sett vidgas i tre hän­

seenden nämligen

1) om fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad,

2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,

3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsent­

ligt annorlunda taxering.

Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt tillkomma förutom ägare och

taxeringsintendent även kommun.

För de båda förstnämnda nya besvärsgrunderna föreslås gälla regeln i

166 § 3 mom. TF, dvs. att besvären skall vara inkomna före utgången av

femte året efter taxeringsåret. För den sistnämnda besvärsgrunden föreslås

besvärstiden löpa ut med utgången av året efter taxeringsåret.

Med undantag för besvärsgrunden »sådana omständigheter som bör för­

anleda väsentligt annorlunda taxering» har den föreslagna utvidgningen i

materiellt hänseende av besvärsrätten inte föranlett några erinringar från

remissinstanserna. Jag förordar promemorieförslaget i de delar det lämnats

utan erinran.

Även den sistnämnda besvärsgrunden har godtagits av de flesta remiss­

instanserna. Men åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten, riksskat­

tenämnden, några länsstyrelser och fastighetstaxeringskommittéerna, har

ställt sig kritiska. Kritiken, som uttrycks i olika grader av styrka, tar i stort

sett sikte på att besvärsgrunden är löst utformad och blir svår att tillämpa.

I flera fall framförs också krav på att besvärsgrunden inte skall få åberopas

om inte besvärstalan kan grundas på omständighet eller bevis varom känne­

dom saknats vid fastställelse av den taxering vari rättelse söks och det fram­

står som ursäktligt att klaganden inte i annan ordning åberopat omständig­

heten eller beviset till vinnande av riktig taxering, dvs. en förutsättning

av samma slag som den som finns vid motsvarande grund för extraordinär

besvärstalan vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, se 100 § andra styc­

ket TF. Vidare har påpekats att nyssnämnda motsvarande besvärsgrund vid

inkomst- och förmögenhetstaxeringen får föranleda endast väsentligt lägre

taxering, inte väsentligt annorlunda taxering, som här föreslagits.

Min uppfattning är följande. Vid fastighetstaxeringen kan man inte lika

enkelt som i den årliga taxeringen skilja mellan oriktigheter som länder nå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1969

91

gon till fördel och oriktigheter som länder till nackdel. Detta gäller själv­ fallet t. ex. en sådan i taxeringsbeslutet ingående väsentlig faktor som be­ skattningsnatur. Men också siffermässiga delar av beslutet, arealvärden, del­ värden m. m. samt själva taxeringsvärdet är inte, om det är oriktigt, utan vidare entydigt till för- eller nackdel för någon part. Rent allmänt kan sägas att det föreligger ett starkt intresse av riktiga taxeringsvärden, i den meningen att de överensstämmer med skatteförfattningarna och på grund­ val därav meddelade anvisningar m. in. Vidare är det viktigt att likvärdiga fastigheter åsätts likvärdiga taxeringsvärden för åstadkommande av rättvisa i beskattningen. Ett taxeringsvärde skall stå sig för längre tid, i övervägande antal fall åtminstone fem år. Taxeringsvärdet bildar utgångspunkt inte bara för beräkning av inkomst och förmögenhet vid inkomst- och förmögenhets­ beskattningen utan även för beräkning av avdrag. Det är således inte så stor tyngd i argumentet att motsvarande besvärsgrund vid inkomst- och för­ mögenhetsbeskattningen avser endast omständighet som föranleder väsent­ ligt lägre taxering.

Vad beträffar förutsättningen att prövning inte bör få ske om inte på motsvarande sätt som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen besvären kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom saknats vid taxeringen och det framstår som ursäktligt att omständigheten eller beviset inte åberopats i annan ordning, vill jag framhålla att remisskritiken i viss mån är berättigad. Men fastighetstaxeringen är inte i lika hög grad som in­ komst- och förmögenhetstaxeringen beroende av omständigheter och bevis. Vidare blir den speciella förutsättningen att det skall framstå som ursäktligt att beviset eller omständigheten inte åberopats i annan ordning svår att upprätthålla, särskilt mot bakgrunden av att underrättelseförfarandet vid fastighetstaxeringen enligt min föregående redogörelse är ett annat än vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Jag anser emellertid att det bör krä­ vas särskilda skäl för att prövning skall få ske. Sådana särskilda skäl kan vara att fastigheten överlåtits till ny ägare efter besvärstidens utgång och den föregående ägaren försummat sin rätt att föra talan.

Med anledning av vad jag nu anfört förordar jag promemorieförslaget även beträffande den återstående besvärsgrunden med det tillägg jag nyss nämnt. Görs detta tillägg ser jag ingen anledning att, på sätt som föreslagits i promemorian, begränsa besvärstiden. Denna tid bör vara densamma som för andra extraordinära besvär.

Mot den föreslagna rätten för kommun att föra talan i särskild ordning har rests vissa invändningar. Det kan anmärkas att denna rätt troligen inte kommer att utnyttjas i någon större utsträckning. Att utesluta kommun från extraordinär besvärsrätt synes dock inte påkallat. Jag biträder prome­ morieförslaget.

Samtliga bestämmelser om extraordinär besvärsrätt bör tas in i 167 § TF. Den regel som nu finns i 103 § andra stycket om att Kungl. Maj :t i vissa

92

fall skall som första instans ta upp extraordinära besvär bör gälla även

för fastighetstaxeringen i motsvarande situationer. Givetvis får talan mot

kammarrättens utslag över extraordinära besvär inte föras i vidare mån

än vad som framgår av reglerna i den föreslagna 166 §, som motsvarar nu­

varande 167 §. De nuvarande reglerna i 167 § bör med sakligt oförändrat

innehåll flyttas till 166 §.

Rättelse av fastighetslängd

För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes genom lagstiftning år

1965 ett s. k. förenklat rättelseförfarande, dvs. möjlighet för den längdfö­

rande myndigheten att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel

i inkomst- och förmögenhetslängden. Jag anförde i prop. 1965: 131, vari för­

slaget till denna lagstiftning lades fram för riksdagen, att behov saknades av

förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Det förenklade

rättelseförfarandet har visat sig synnerligen värdefullt från arbets- och tids-

besparingssynpunkt. Under remissbehandlingen av tidigare förslag till för­

bättringar i fastighetstaxeringsförfarandet har från åtskilliga håll framförts

önskemål om tillskapandet av ett förenklat rättelseförfarande även på fas­

tighetstaxeringens område.

I promemorian har lagts fram förslag till regler för ett sådant förenklat

rättelseförfarande. Förslaget är i flera avseenden upprättat efter förebild

av reglerna på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område men uppvi­

sar också skiljaktigheter. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet, som

numera är längdförande myndighet, skall få besluta om rättelse av fastig­

hetslängd, om taxering inte införts i längden inom föreskriven tid, dvs. f. n.

senast den 31 mars under taxeringsåret, och om taxerings införts för annan

fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt

i längden. Vidare föreslås att den lokala skattemyndigheten skall få be­

sluta om rättelse av fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering, om taxe­

ringsbeslutet blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart

felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastig-

hetsdeklarationen. Som förutsättning för rättelse av taxeringsbeslut skall

dock — i likhet med vad som är fallet beträffande rättelse i den vanliga taxe-

ringsprocessen — gälla att inte särskilda skäl föranleder att fastighetspröv-

ningsnämnden bör avgöra frågan.

Vidare föreslås i promemorian att ett förenklat rättelseförfarande efter

den 15 oktober under taxeringsåret skall få avse endast anmärkningar som

gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall enligt promemorieförslaget yttrande inhäm­

tas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande, om det inte är överflö­

digt.

Det föreslås även att fastighetsägaren skall underrättas om beslut i fråga

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

93

om rättelse, om det inte är uppenbart överflödigt. Den lokala skattemyndig­ heten skall tillställa honom underrättelsen inom två veckor i den ordning som gäller underrättelse om taxeringsnämnds beslut vid inkomst- och förmö- genhetstaxeringen. Underrättelsen föreslås innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i den del det avser taxering. Den lokala skattemyndigheten skall inom samma tid underrätta även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslutet i fråga om rättelse.

Promemorieförslaget tar i fråga om talerätt upp bestämmelser motsva­ rande dem som gäller rätten att föra talan mot rättelsebeslut på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område. Slutligen föreslås att närmare före­ skrifter om förfarandet vid rättelse skall få meddelas av Kungl. Maj :t.

I det föregående har jag närmare redovisat de skäl för förslaget som pro­ memorian innehåller. Remissinstanserna har överlag ställt sig mycket po­ sitiva till det nya förfarandet. På vissa håll har man t. o. m. velat gå längre än promemorieförslaget. Även jag finner ett förenklat förfarande värdefullt också på fastighetstaxeringens område. Förhållandena är i mycket annor­ lunda nu än vad de var år 1965. Jag vill erinra om att antalet yrkanden av enbart formell natur hos fastighetsprövningsnämnderna vid 1965 års fastig­ hetstaxering uppgick till ett antal av ca 11 200.

De i förslaget upptagna rättelsegrunderna synes mig väl avvägda. Jag finner inte skäl att utsträcka förfarandet till att avse även dubbeltaxeringar.

Med hänsyn till att jag tidigare föreslagit att taxeringsintendentens be- svärstid bör gå ut den 31 oktober under taxeringsåret synes rättelse inte få ske efter den 1 oktober under taxeringsåret såvitt inte anmärkningen gjorts hos den lokala skattemyndigheten före nämnda datum.

Vidare finner jag behov föreligga att alltid, där så är möjligt, höra fas­ tighetens ägare innan beslut i fråga om rättelse fattas. Frågan huruvida un­ derrättelsen till fastighetsägaren skall innehålla besvärshänvisning och vad denna i så fall skall innehålla — något som väckt viss diskussion — torde inte behöva underställas riksdagen.

Bankföreningen har i sitt remissyttrande framfört det kravet att extra­ ordinär besvärsrätt bör tillkomma den som inte fått underrättelse om rät­ telsebeslut viss tid före den ordinarie besvärstidens utgång. Extraordinär besvärsrätt över taxering torde emellertid redan finnas på annan grund. Uppenbart förbiseende får nämligen anses föreligga inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppen­ bar felaktighet inte har förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses skola kunna rättas.

Jag biträder således förslaget i promemorian med de modifieringar som jag nu redovisat. Bestämmelserna bör tas in i 156 § TF, som tidigare upp­ hävts (se SFS 1963: 683).

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Övriga frågor om fastighetstaxering

Fastighets prövning snämndens verksamhet

I promemorian föreslås avskaffande av den rätt som enligt 160 § 2 mom. TF' nu finns för fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande att kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra pei- soner som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande för att meddela upplysningar.

Förslaget har inte rönt någon erinran och jag biträder det. Vidare har föreslagits i promemorian att de nuvarande bestämmelserna i 162 § TF första stycket flyttas till 161 § samt att hänvisningen i 162 § förs­ ta stycket till 79 § ntgår och ersätts med en motsvarande föreskrift för fas­ tighetstaxeringens vidkommande i 162 §, varvid av skäl som framgår av det nyss anförda bestämmelsen i 79 § andra stycket sista punkten inte ansetts böra tas med.

Jag biträder även detta förslag.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

I promemorian föreslås en förskjutning av den dag då fastighetspröv- ningsnämnds arbete senast skall vara avslutat från den 31 oktober under taxeringsåret till den 15 december samma år.

Förslaget har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Läns­ styrelsen i Kopparbergs län anser att arbetet bör vara avslutat den 30 no­ vember under taxeringsåret. Några andra remissinstanser påpekar att för­ längningen av fastighetsprövningsnämndernas verksamhet kommer att på­ verka arbetet med inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Med hänsyn till fastighetsprövningsnämndernas väntade arbetsbörda — vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen överklagades fastighets­ taxeringen i ca 22 400 fall — och de nya reglerna för besvärstider synes det nödvändigt att förlänga verksamhetstiden för fastighetsprövningsnämnder- na i den utsträckning som föreslagits i promemorian. Jag är f. n. inte be­ redd att — som begärts av en länsstyrelse — pröva frågan om förlängning av även tiden för prövningsnämndernas verksamhet. — Den nya tidpunk­ ten bör anges i 163 § TF.

Tiden för översändande av besvärsakter

I promemorian föreslås att den nuvarande tidsfristen för översändande av akter i mål som överklagats hos kammarrätten skall utsträckas från nu­ varande fyra månader till sex månader. Jag biträder detta förslag, som läm­ nats utan erinran av nästan alla remissinstanser. En ändring bör ske på så sätt att den del av 164 § 4 mom. första stycket TF som börjar med orden »dock att» tas bort.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

95

Konsekvensändringar m. m.

Som följd av de förslag jag förordat i det föregående bör ändring ske av

102 § TF. Vidare bör ske redaktionella ändringar i 144 § 1 mom. andra styc­ ket och 164 § 4 mom. utan samband med de här upptagna förslagen.

Rättelse vid den årliga taxeringen

Jag ämnar nu gå in på den fråga som aktualiserats av Föreningen Sve­ riges fögderichefer. Föreningen har som jag tidigare nämnt framfört öns­ kemål om viss utvidgning av den möjlighet att rätta uppenbara felaktighe­ ter i taxering som längdförande myndighet äger enligt 72 a § TF i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringar.

Rättelsemöjlighet av annat än felaktighet vid längdföring' avser endast taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och får avse endast taxeringsnämnds beslut. Rättelse får f. n. inte ske om taxe­ ringen därigenom skulle komma att höjas. Rättelsegrunderna är utförligt angivna i den berörda paragrafen och avser uppenbara fall av felräkning, felaktig överföring av belopp i deklaration, felaktigt taxeringsvärde på fas­ tighet samt felaktighet beträffande avdrag, som medges utan särskild utred­ ning, samt slutligen uppenbar felaktighet i fråga om vissa allmänna avdrag och vad rör ortsavdrag.

Föreningens framställning går ut på att rättelse skall få göras i de flesta av de angivna fallen även om detta medför höjning av taxering och dess­ utom att som ytterligare rättelsegrund tillfogas dels uppenbar felaktighet i fråga om extra avdrag för folkpensionär i fall där riksskattenämndens an­ visningar och tabeller beträffande sådant avdrag är tillämpliga, dels up­ penbart fel som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats inom samma kom­ mun eller inom olika kommuner i samma fögderi. Föreningen menar att den nuvarande rättelsemöjligheten är för snäv, vilket särskilt visat sig vid 1968 års taxering, då för första gången ADB-behandling användes vid inkomst­ taxeringen.

Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till önskemålet att även vissa uppenbara felaktigheter som medfört för låg taxering bör kunna rättas av den längdförande myndigheten. En remissinstans har emel­ lertid ställt sig hell avvisande till framställningen. Från andra håll utta­ las tveksamhet i frågan om det nu är den rätta tidpunkten för en utvidg­ ning av detta rättelseinstitut.

Det har bekräftats vid remissbehandlingen att erfarenheterna av det ifrågavarande rättelseförfarandet — som infördes år 1965 — har varit goda. För Stockholms del uppges sålunda att inget enda fall föreligger av över­ klagande hos prövningsnämnden av rättelsebeslut som fattats av lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Inom Stockholms län har 6 318

96

taxeringar rättats år 1968. Det framhålls av en remissinstans att lokal skat­

temyndighet efter övergången till ADB-systemet har fått ökad insyn i de-

klarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogen­

het rätta felaktigheter i taxeringsnämnds beslut.

För egen del vill jag hänvisa till att det väsentligaste skälet för att före­

varande rättelsemöjlighet infördes var de skattskyldigas intresse av att

uppenbara felaktigheter kan rättas snabbt. Rättelsemöjligheten begränsa­

des vid dess tillkomst — det var ju här fråga om ett helt nytt förfarande —

till att avse felaktigheter som medfört för hög taxering. Jag kan emellertid

ansluta mig till uttalandet från en remissinstans, att i åtskilliga fall de skatt­

skyldigas intresse bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas

snabbt. Ett sådant fall föreligger f. n. när skattskyldig, som erhållit återbe­

talning av skatt enligt slutskattesedeln, sedermera avkrävs återbetalning av

en del av skatten därför att den första debiteringen blivit för låg på grund

av en felräkning vid taxeringen eller liknande förbiseende. Sådana fall och

liknande torde ofta skapa irritation hos skattskyldiga, som kanske uppfattar

det tidskrävande förfarandet för rättelse som uttryck för formalism.

Å andra sidan bör givetvis det snabba rättelseförfarandet liksom hit­

tills begränsas till uppenbara fall där alltså tveksamhet inte kan råda om

att ett verkligt förbiseende föreligger. Det effektivaste sättet att åstadkom­

ma denna begränsning synes mig vara att även i fortsättningen i författ­

ningen klart anges de felgrunder som kan medföra rättelse i den förenklade

ordningen. Det bör alltså här vara fråga om felaktigheter som hänför sig

till klart angivna fall.

Beträffande uppenbar felaktighet på grund av felräkning, felaktig över­

föring av belopp i deklaration liksom i fråga om schablonavdrag och sådana

allmänna avdrag som f. n. får rättas i förenklad ordning anser jag att

starka skäl talar för att rättelse i höjande riktning blir möjlig och före­

slår därför att så blir fallet. Fögderichefsföreningen har inte berört möj­

ligheten att på motsvarande sätt vidga befogenheten att rätta felaktighet i

fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde. Jag anser dock att

bestämmelse härom bör införas. Detta ligger i linje med vad jag föreslagit i

fråga om rättelse av uppenbar felaktighet vid fastighetstaxering.

Remissinstanserna har i allmänhet avstyrkt förslaget att rättelse skall

kunna ske i höjande riktning i fråga om felaktigt ortsavdrag. Inte heller

enligt min mening föreligger tillräckliga skäl för detta förslag.

Fögderichefsföreningen har uttalat önskemålet att två helt nya typer av

felaktigheter skall kunna rättas i den förenklade ordningen, nämligen

uppenbar felaktighet i fråga om folkpensionär tillkommande avdrag för ned­

satt skatteförmåga i vissa fall samt uppenbart fel som medfört dubbeltaxe­

ring. Beträffande båda fallen har de flesta remissinstanserna uttalat tvek­

samhet inför förslaget eller avstyrkt det. Jag intar samma hållning i princip

inför detta förslag att införa helt nya rättelsegrunder. Beträffande dubbel-

Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1969

97

taxeringar kommer kommunintresset in och det synes därför mindre lämp­ ligt att pröva fall av dubbeltaxering i denna form, även om felaktigheten till äventyrs skulle vara helt uppenbar.

Fråga om extra avdrag för folkpensionär bör enligt min mening i prin­ cip kunna prövas endast av taxeringsmyndigheterna och skattedomstolar- na. Föreningen har begränsat sitt förslag till att avse fall då riksskatte­ nämndens anvisningar är tillämpliga, men härvidlag måste understrykas, att dessa anvisningar inte är bindande och f. ö. inte kan ha relevans för alla fall som förekommer i praktiken. I princip bör således längdförande myndighet inte kunna ändra på folkpensionärs extra avdrag eller medge sådant där det inte har beviljats av taxeringsnämnd. Det föreligger emel­ lertid ibland en situation — som f. ö. en remissinstans visat på — där so­ ciala skäl talar för en motsatt ståndpunkt. Jag avser det fallet att folkpen­ sionen är så stor del av den skattskyldiges eller samtaxerade makars in­ komst — dvs. inkomsten vid sidan av pensionen är helt obetydlig — att extra avdrag enligt anvisningarna i normalfallet hade bort medges med så stort belopp att beskattningsbar inkomst inte skulle ha uppkommit. F. n. är detta noimalt fallet när sidoinkomsten inte överstiger för ensamstående 1 200 kr. och för samtaxerade 1 600 kr. Jag anser att möjlighet att i nu fö­ revarande ordning rätta uppenbar felaktighet av nämnda slag bör föreligga och föreslår bestämmelse härom. Regelmässigt torde taxeringsnämndens ordförande böra höras innan sådan rättelse sker.

Redan nu skall beslut om rättelse tillställas den skattskyldige om detta ej är uppenbart överflödigt. Beslut om rättelse som medför höjning skall givetvis alltid delges den skattskyldige och denne bör även beredas till­ fälle att yttra sig över ifrågasatt rättelse i höjande riktning, såvida inte hinder möter härför, t. ex. om den skattskyldige inte kan nås därför att hans vistelseort är okänd eller avlägsen eller han inte kan höras på grund av sjukdom.

Med anledning av vad en remissinstans uttalat beträffande kvittning i samband med rättelse vill jag understryka, att endast sådan felaktighet som i och för sig kan rättas i förevarande ordning kvittningsvis får beaktas vid rättelse av annan uppenbar felaktighet.

En remissinstans har föreslagit att skattskyldig bör få föra talan mot taxering, när rättelse av förevarande slag har skett, i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF. Bestämmelsen avser det fallet att skattskyldig inte fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15 juli under taxeringsåret. Besvärstiden förlängs då på visst sätt. Remissinstansen anser att besvärsreglerna i 100 § TF inte täcker alla de fall som kan upp­ komma vid rättelse av taxering genom längdförande myndighets försorg.

Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelse om extraordinär bcsvärs- rätt för skattskyldig bl. a. i fall då taxering blivit oriktig på grund av fel­ räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I samband med

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

98

införandet av rättelseparagrafen påpekades (prop. 1965: 131 s. 48), att om

längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse eller felaktigt vägrat

rättelse, sådant förbiseende torde ha förevarit som medför extraordinär be-

svärsrätt enligt 100 och 101 §§ TF. Mitt förslag till utformning av möjlig­

heten att rätta i höjande riktning torde medföra, att den särskilda besvärs-

rätten föreligger även i sådana fall. Uppenbart förbiseende får anses före­

ligga vid besvär över taxering inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt

felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar felaktighet inte har

förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses

i 72 a § TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr

747

år 1969

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättat förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1069

99

Bilaga 2

o

o

Specifikation av besvär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering inkomna efter ordinarie besvärstidens utgång

Besvären avsåg yrkande om

Summa

Antal %

Uppgiven orsak till att besvären inkommit för sent

FPN:s beslut

Ej angi­

ven %

Erhållit vet­

skap i samband

med annan åt­

gärd %

Ej erhållit

underrät­

telse %

Annan

orsak %

Helt el­

ler delvis

bifall %

Avslag

%

Ej pröv­

ning %

Lägre taxering .......................................................

384

50

71

8

8

13

37

17

46

Högre taxering.......................................................

35

5

66

14

20

46

8

46

Ändrad areal...........................................................

82

10

77

11

12

69

16

15

Överföring från jordbruksfastighet till annan fas­

tighet eller tvärtom...............................................

36

5

61

3

14

22

25

8

67

Överföring från skattefri fastighet till ej skatte­

fri fastighet eller tvärtom.......................................

29

4

76

14

3

7

72

17

11

Anteckning i fastighetslängden (även taxering av

rätt ägare)................................................................

52

7

87

5

4

4

77

13

10

Gemensam taxering av taxeringsenheter eller

uppdelning av taxeringsenhet...............................

32

4

75

13

3

9

62

19

19

Rättelse av dubbel taxering, felräkning och

andra misstag............................................................

88

11

82

2

3

13

89

3

8

Åtgärder i övrigt ...................................................

27

4

81

4

11

4

37

15

48

Summa och medelprocent ...................................

765

100

74

8

7

11

52

14

34

Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom L- och M-län.

FPN = f astighetsprö vningsnämnd.

K

u

n

g l.

M

a

j:

ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

H

7

å r

196

9

Senaste tidpunkter för vissa åtgärder som liar samband med besvär vid allmän fastighetstaxering

Bilaga 3

Nuvarande ordning

Febr

15

FTO un-

derr. äg.

om slutligt

beslut

Mars

April

Maj

10

28

31

15

Stomme till fast.-

längd utläggs un­

der 10 dagar

30

Juni

31

Juli

Fast.-längd utläggs

14 dagar före 15.5

30

Aug

31

Sept

31

Okt

30

Dec

30

31

Föreslagen ordning

Mars

Förkortningar:

LSM = lokal skattemyndighet, FTO=fastighetstaxeringsnämn-

dens ordförande, FPN=fastighetsprövningsnämnd, Ti=taxeringsintendent.

Stomme till fast.-

längd utläggs un­

der 10 dagar

Fast.-längd utläggs

under 3 veckor

i maj

K

u

n

g

l.

M

a

j.

ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r

H

7

å r

1

96

9

1

0

1

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Bilaga 4

översikt över propositionens motsvarighet i gällande rätt

Propositionens

förslag

Gällande rätt

Propositionens

förslag

Gällande rätt

72 a § st. 3

164 § 1 mom.

164 § 1 mom.

102 §

102 §

2 mom.

2 mom.

131 § 2 mom.

131 § 2 mom.

4 mom.

4 mom.

135 a §

135 a §

166 § st. 1

167 § st. 1

136 § 1 mom.

136 § 1 mom.

st. 2

st. 2

2 mom.

2 mom.

VIII rubrik (167 §)

VI rubrik (163 §)

138 §

138 §

167 § 1 mom.

166 § 1 och 2 mom.

144 § 1 mom.

144 § 1 mom.

2 mom.

3 mom.

147 § st. 3

172 § 1)

3 mom.

4 mom.

148 § 2 mom.

148 § 2 mom.

IX rubrik (168 §)

VI rubrik (163 §)

150 § 1 mom.

150 § 1 mom.

168 §

168 §

152 §

152 §

X rubrik (170 §)

VII rubrik (170 §)

154 § 1 mom.

154 § 1 mom.

XI rubrik (172 §)

VIII rubrik (172 §)

3 mom.

3 mom.

172 § st. 1

172 § st. 1

156 §

st. 2

136 | 1 mom. st. 1

V rubrik (158 §)

158 § 1 mom. st. 1

st. 2

2 mom.

3 mom.

VI rubrik (160 §)

160 §

161 §

162 §

163 § st. 1

st. 2

VII rubrik (164 §1

VI rubrik (163 §)

163 § 1 mom. st. 1

och 2 mom.

163 § 1 mom. st. 3

st. 2

V rubrik (158 §)

161 §

162 § st. 1

160 § 2 mom.

160 § 1 mom.

162 § st. 2

VI rubrik (163 §)

173 | 1 mom.

173 § 1 mom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

Inneha llsf ör teckning

Propositionen............................................................................................................ 1Propositionens huvudsakliga innehåll.................................................................. 1Författningsförslag ................................................................................................ 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 24 oktober 1969 ............................................ 16

Inledning ............................................................................................................ 16 Fastighetstaxeringen........................................................................ 17

Besvär .............................................. 17

Den ordinära processen............................................................................... 17

Nuvarande ordning ...................................................................... 17Promemorian................................................................................... 18

Allmänt....................................................................................... 18 Omredigering av författningstexten............................... 16 Remissyttrandena.......................................................................... 19

Ägares besvärsrätt................................................................................... 21

Nuvarande ordning ...................................................................... 21 Promemorian................................................................................... 21 Remissyttrandena.......................................................................... 24

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m. 31

Formen för taxeringsintendents överklagande...........

31

Nuvarande ordning ......................................................... 31Promemorian................................................................................... 32Remissyttrandena.......................................................................... 33Granskningsskyldigheten .................................................................. 33

Nuvarande ordning ...................................................................... 33Promemorian................................................................................... 34Remissyttrandena.......................................................................... 35

Vissa tidsfrister m. m.............................................................................. 36

Nuvarande ordning ...................................................................... 36 Promemorian................................................................................... 37

Underrättelse om slutlig taxering............................................. 37Senaste tidpunkter för besvär ................................................. 39Tid för utläggande av fastighetslängd.................................... 40 Remissyttrandena.......................................................................... 40

Den extraordinära processen .................................................................. 48

Nuvarande ordning ...................................................................... 48Promemorian................................................................................... 49Remissyttrandena.......................................................................... 52

Rättelse av fastighetslängd ...................................................................... 57

Nuvarande ordning ...................................................................... 57Promemorian................................................................................... 58Remissyttrandena.......................................................................... 60

Övriga frågor om fastighetstaxering.............................................................. 64

Promemorian................................................................................... 64

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet............................ 64 Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................... 65 Tiden för översändande av besvärsakter................................ 65 Redaktionella ändringar ......................................................... 66Remissyttrandena.......................................................................... 66

103

Rättelse vid den årliga taxeringen .................................................................. 70

Nuvarande ordning ....................................................................... 70

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer................... 71

Remissyttrandena........................................................................... 73

Departementschefen............................................................................................ 80

Fastighetstaxeringen....................................................................................... 80

Allmänt........................................................................................................ 80

Omredigering av författningstexten.......................................................... 82

Besvär ........................................................................................................ 82

Den ordinära processen........................................................................... 82

Ägares besvärsrätt............................................................................... 82

Besvärsrättens materiella innehåll ................................................. 85

Besvär av taxeringsintendent, m. m................................................. 86

Underrättelse om slutlig taxering......................... 87

Besvärstider m. m................................................................................ 89

Den extraordinära processen .............................................................. 90

Rättelse av fastighetslängd ............................................................... 92

Övriga frågor om fastighetstaxering.......................................................... 94

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet......................................... 94

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................................ 94

Tiden för översändande av besvärsakter............................................. 94

Konsekvensändringar m. m.................................................................... 95

Rättelse vid den årliga taxeringen .............................................................. 95

Hemställan............................................................................................................ 98

Bilagor ................................................................................................................. 99

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

MARCUS BOKTR. STHLM I?ö9 690503