Prop. 1965:131

('med förslag till förord\xad ning om ändring i taxeringsförordningen den 23 no\xad vember 1956 (nr 623)',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

1

Nr 131

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i taxeringsförordningen den 23 no­ vember 1956 (nr 623); given Stockholms slott den 26 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i taxeringsförordning­ en den 23 november 1956 (nr 623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till bestämmelser som förenklar förfa­ randet vid rättelse av felaktigheter i taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd. Förslaget innebär att lokal skattemyndig­ het och i visst fall även annan myndighet som handhar längdföring får möj­ lighet att rätta i förslaget närmare angivna uppenbara felaktigheter i sådan taxering.

De nya bestämmelserna är avsedda att kunna tillämpas redan innevaran­ de år. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 131

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändring i tax »ringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 59 § taxeringsför-

ordningen den 23 november 19561 skall lyda »VIII. Om taxeringsnämnder­

nas verksamhet m. m.» dels att i nämnda förordning skall införas en ny

paragraf, 72 a §, av nedan angiven lydelse.

72 a §.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxerings­

nämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan

taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarli­

gen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt

längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del.^

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögen­

het som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i

deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets taxe­

ringsvärde eller avdrag som medgives skattskyddig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller motsva­

rande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig in­

komstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom.

nämnda förordning eller i fråga om ortsavdrag,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om

ej särskilda skäl föranleda att prövningsnämnden bör avgöra frågan, be­

sluta om rättelse i denna del därest rättelse ej medför höjning av den be­

skattningsbara inkomsten.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt

denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av

den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att

besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhäm­

tas från taxeringsnämndens ordförande.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall,

om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den

skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives

i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras

särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos

prövningsnämnden i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Rubrikens nuvarande lydelse: VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern

Erlander , ministern för utrikes ärendena Nilsson , statsråden

Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förenkling av förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i taxering samt anför.

Inledning

I en inom finansdepartementet i augusti 1964 upprättad promemoria med förslag till bestämmelser i syfte att förenkla förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i taxering (Stencil Fi 1964: 5) föreslås att lokal skattemyndig­ het skall tillaggas behörighet att rätta taxering som fastställts av taxerings­ nämnd om taxeringen blivit för hög på grund av vissa i promemorian när­ mare angivna felaktigheter. Bestämmelser härom föreslås skola införas i 126 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) och 45 § taxe- ringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513).

Författningsförslagen i promemorian torde få fogas vid statsrådsproto­ kollet för denna dag som

bilaga.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Upp­ sala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hal­ lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorr- lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, landskontorsutred- ningen, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarför- ening, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorgani­ sation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Industriförbund, Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbva- dens Folk (RLF).

4

Några länsstyrelser har bifogat yttranden från häradsskrivare och upp-

bördsverk. Sålunda har överståthållarämbetet bifogat yttrande från Stock­

holms stads uppbördsverk.

I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av nya bestämmel­

ser på ifrågavarande område. Det remitterade förslaget tillstyrks i befint­

ligt skick av ett antal remissinstanser. Flera remissinstanser har emellertid

framfört mer eller mindre vittgående förslag till komplettering eller änd­

ring av promemorieförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Gällande bestämmelser

Felaktigheter i taxeringar som fastställts av taxeringsnämnd eller fastig-

hetstaxeringsnämnd kan i princip rättas endast genom besvär till pröv-

ningsnämnden i länet eller mellankommunala prövningsnämnden, resp. fas-

tighelsprövningsnämnden i länet. En viss, ehuru begränsad möjlighet att

rätta felaktigheter i taxeringar är antydd i 45 § 3 inom. taxeringskungörel­

sen. I stadgandet uttalas att av den lokala skattemyndigheten uppmärk­

sammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, som inte omedelbart kan

rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål skall anmälas till taxeringsin-

tendenten i länet. Med rättelse »i vederbörlig ordning» avses att felaktighet

i taxeringsnämnds taxeringar som lokal skattemyndighet iakttar skall kun­

na rättas av nämnden. Förutsättningen härför är givetvis att nämnden inte

avslutat sitt arbete för året. Enligt 71 § taxeringsförordningen skall taxe­

ringsnämnds arbete beträffande visst års taxering vara avslutat före ut­

gången av juni månad under taxeringsåret. Sådana felaktigheter i de av

taxeringsnämnd åsatta taxeringarna som upptäcks efter juni månads ut­

gång kan alltså rättas endast genom besvär. Beträffande allmän fastighets­

taxering finns i 76 § 3 mom. taxeringskungörelsen ett stadgande som mot­

svarar 45 § 3 mom. i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering. Enligt

152 § taxeringsförordningen skall fastighetstaxeringsnämndens arbete vara

avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni un­

der taxeringsåret.

Vad angår taxeringsnämnds taxering för inkomst eller förmögenhet skall

skattskyldig anföra besvär senast den 15 augusti under taxeringsåret, me­

dan taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret. Kommun — som kan anföra besvär i fråga om

taxering till kommunal inkomstskatt — skall föra talan före utgången av

augusti månad under taxeringsåret (76 § taxeringsförordningen). Enligt 74 §

tredje stycket taxeringsförordningen må taxeringsintendent yrka ändring i

taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån.

Angivna besvärsregler kompletteras i taxeringsförordningen med bestäm­

melser om »besvär i särskild ordning». Har den skattskyldige inte erhållit

5

föreskriven underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15 juli under taxeringsåret äger han anföra besvär hos prövningsnämnden in­ till utgången av året efter taxeringsåret. Har han inte heller under taxerings­ året erhållit debetsedel på slutlig skatt i anledning av den taxering, varom är fråga, utsträcks besvärstiden till ett år efter det han erhållit sådan debet­ sedel (99 §). Ytterligare rätt att anföra besvär i särskild ordning finns stad­ gad i 100 §, som medger besvärsrätt för den skattskyldige inom fem år efter taxeringsåret. Sådan besvärsrätt föreligger bl. a. om den skattskyldige taxe­ rats för inkomst eller förmögenhet som inte är av skattepliktig natur, om han taxerats för inkomst eller förmögenhet för vilken han inte är skattskyl­ dig, om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fas­ tighet vilket inte bort upptas som skattepliktig inkomst för honom, om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats på orätt ort, eller om hans taxering blivit oriktig på grund av fel­ räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. De nu anförda be- svärsgrunderna i 100 § har det gemensamt, att de ifrågavarande felen i taxe­ ringarna antingen gjorts av taxeringsnämnden eller bort rättas av denna. Annorlunda förhåller det sig med de ytterligare grunderna för besvär en­ ligt 100 §. De avser dels det fallet, att skattskyldig till följd av underlåtenhet att avge deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i bl. a. deklaration eller kontrolluppgift taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet, och dels det fallet, att skatt­ skyldig i övrigt kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering. I de båda sist angivna fallen må besvärstalan dock inte upptas till prövning om den inte kan grundas på omständighet el­ ler bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering i vil­ ken rättelse sökes, och det framstår som ursäktligt att den skattskyldige in­ te i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att vinna rik­ tig taxering.

Enligt 101 § 1 mom. må taxeringsintendent inom tid som anges i 100 § — dvs. inom fem år efter taxeringsåret — i fall som avses i sistnämnda pa­ ragraf anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt, om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi­ seende, även anföra besvär med yrkande om ändring till den skattskvldiges nackdel.

Om genom beslut av sjömansskattenämnden eller genom utslag av kam­ marrätten eller Kungl. Maj:t bestämts att sjömansskatt inte skall erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, får taxeringsinten­ dent enligt 101 § 2 mom. inom tid som anges i 100 § anföra besvär med yr­ kande om sådan ändring i den skattskyldiges taxering som kap. föranledas av beslutet eller utslaget.

En bestämmelse om besvär i särskild ordning har föranletts av atl fas­

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

6

tighets taxeringsvärde, som legat till grund för inkomsttaxering eller för-

mögenhetstaxering, sedermera kan ändras genom särskilt beslut eller ut­

slag. Om inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering till följd av sådan

ändring bör bestämmas till annat belopp än som skett, får besvär med yr­

kande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmö­

genhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Besvären

skall anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxe­

ringsintendent inom åtta månader från den dag då beslutet rörande fastig­

hetstaxeringen meddelades (102 §).

Besvär över beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande viss fastighet

kan anföras hos fastighetsprövningsnämnden i länet av ägare eller därmed

likställd innehavare av fastigheten och av vederbörande kommun. Besvären

skall vara inkomna i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den

10 augusti under taxeringsåret. Taxeringsintendent äger yrka ändring i fas-

tighetstaxeringsnämnds beslut (163 §). Bestämmelser om besvär över all­

män fastighetstaxering i särskild ordning finns i 166 §. Sådana besvär må

anföras hos prövningsnämnden i länet av ägare eller därmed likställd inne­

havare av fastighet samt av taxeringsintendent. Det gäller sådana fall som

då fastighet uppförts som skattepliktig, ehuru den är undantagen från skat­

teplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än sådan som enligt 4 §

tredje stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) är att

hänföra till fastighet, då fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxe­

rats i fall där taxering av fastigheten inte bort äga rum, då fastighet på

grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit

felaktigt taxerad eller då vissa underrättelser från fastighetstaxeringsnämnd

haft felaktigt innehåll.

Beträffande besvär över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fas­

tighetstaxering gäller samma besvärstider som för besvär över taxering för

inkomst och förmögenhet (179 § 2 mom.). Vad i 99 § stadgas om rätt att

anföra besvär efter den ordinarie besvärstidens utgång äger motsvarande

tillämpning om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet inte er­

hållit i 177 § 3 mom. föreskriven underrättelse om åsatt nytt taxeringsvärde

m. m. senast den 15 juli under taxeringsåret. Liksom då det gäller allmän

fastighetstaxering kan besvär i vissa fall anföras i särskild ordning (181 §

1—3 mom.). Besvär som avses i 181 § skall vara inkomna före utgången av

femte året efter taxeringsåret för att kunna upptas till prövning (181 § 4

mom.).

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

7

Frågans bakgrund och allmän motivering

Departementspromemorian

I promemorian redogörs inledningsvis för en skriftväxling mellan justi- tiekanslersämbetet och överståthållarämbetet.

Av uppgifter i pressen i december 1962 hade justitiekanslersämbetet erfa­ rit att hundratals skattskyldiga i Stockholm vid 1962 års taxering hade på­ förts för hög skatt på grund av förbiseende i taxeringsnämnderna i fråga om gällande föreskrifter rörande ortsavdrag för ensamstående och att skatte­ myndigheterna uppmanat skattskyldiga av den kategori varom här var frå­ ga att kontrollera sina debetsedlar och om fel upptäcktes själva anföra besvär för att vinna rättelse. Med anledning härav hemställde ämbetet hos överståthållarämbetet om yttrande rörande bl. a. möjligheterna för berörda taxeringsmyndigheter att vidta åtgärder till vinnande av rättelse av uppgiv­ na felaktiga taxeringar utan särskild anmälan av den skattskyldige, över­ ståthållarämbetet avgav yttrande i frågan den 2 januari 1963, varav bl. a. framgick vilket omfattande arbete det skulle innebära att granska samtliga taxeringar som kunde befaras innehålla ett visst slags felaktighet. Justitie­ kanslersämbetet avslutade ärendet genom skrivelse till överståthållarämbe­ tet den 16 september samma år, i vilken skrivelse bl. a. underströks — med hänvisning till 17, 74 och 95 §§ taxeringsförordningen — att taxeringsmyn­ digheterna inte ägde underlåta åtgärder för att till de skattskyldigas förmån åstadkomma rättelse av felaktiga taxeringar, särskilt om felaktigheterna var att hänföra till s. k. misstagstaxeringar. Beträffande det närmare innehållet i överståthållarämbetets och justitiekanslersämbetets skrivelser i denna sak må hänvisas till promemorian. I

I anledning av nämnda skriftväxling tillställde kronokamrerarcn i Gävle justitiekanslersämbetet en skrivelse av den 30 januari 1963, vilken innehöll förslag till förenklat förfarande vid rättelse från myndighets sida av felak­ tig taxering. Ämbetet överlämnade skrivelsen den 16 september samma år till Kungl. Maj :t för den åtgärd som kunde finnas påkallad.

I skrivelsen anfördes bl. a., att felaktigheter i taxeringshänseende och där­ av nödvändiggjorda åtgärder för rättelser av dessa vållade stor irritation hos dem som drabbades av felen och medförde betydande arbete för de lo­ kala skattemyndigheterna. De åtgärder, som ett enkelt taxeringsfel utlöste inom ett uppbördsverks och en länsstyrelses verksamhet, syntes bäst kunna åskådliggöras genom eu redogörelse för arbetsgången i ett ingalunda ovan­ ligt fall. Härom anfördes i skrivelsen.

1. Efter att ha mottagit debetsedel på slutlig skatt misstänker eller fastslår eu skattskyldig, att skatt påförts med för högt belopp, och vänder sig därför till uppbördsverket vanligen genom personligt besök. Där verkställd under-

8

sökning visar, att taxeringsnämnden medgivit vederbörande ortsavdrag med

för lågt belopp eller att felsuinmering föreligger.

2. Besvärsskrivelse till prövningsnämnden upprättas, oftast med biträde

av uppbördsverkets personal, varvid ett för ändamålet upprättat enkelt for­

mulär används.

3. Besvären översänds till prövningsnämndens kansli.

4. Besvär diarieförs av kansliet, som därefter rekvirerar klagandens själv­

deklaration från den lokala skattemyndigheten, som på deklarationens

plats inlägger en s. k. urtagslapp.

5. Utdrag av inkomstlängden upprättas av länsstyrelsen eller av den loka­

la skattemyndigheten.

6. Besvären överlämnas till länsstyrelsens taxeringssektion.

7. Ärendet bereds därstädes.

8. Taxeringsintendenten avger yttrande, varefter besvärsakten återsänds

till prövningsnämndens kansli.

9. Förslag till beslut utskrivs.

10. Beslut i ärendet fattas av landskamreraren. Som regel torde besvär

av dylikt slag behandlas som s. k. enmansärende.

11. Klaganden delges beslutet genom protokollsutdrag.

12. Protokollsutdrag sänds till uppbördsverket för åtgärd.

Förutom det biträde i själva besvärsärendet, som enligt det nyss anförda

lämnas av uppbördsverkets personal, har denna, om kvarstående skatt på­

förts genom taxeringsnämndens felaktiga beslut, att upplysa den skattskyl­

dige om de möjligheter till anstånd, som i dylika fall föreligger enligt be­

stämmelserna i 49 § uppbördsförordningen. Fallet föranleder därför i upp­

börds- och debiteringshänseende ytterligare åtgärder från uppbördsverkets

sida av följande slag.

13. Inlämnad anståndsansökan diarieförs.

14. Ansökningen översänds till taxeringsintendenten för yttrande enligt

bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen.

15. Sedan ansökningen återkommit med intendentens tillstyrkande fat­

tas beslut om anstånd, vilket utskrivs i 4 exemplar, varav ett tillställs den

skattskyldige och ett överlämnas till vederbörande utmätningsman.

16. Sedan i punkt 12 omnämnt protokollsutdrag kommit uppbördsverket

till handa antecknas beslutet i inkomsttaxeringslängden.

17. Sökandens uppbördskort (kreditkort) framtas varefter skatten om­

räknas enligt prövningsnämndens beslut. Omdebiteringen sker på särskild

blankett, som upprättas i 4 exemplar.

18. Ursprungligen utfärdad debetsedel återkallas, varefter den skattskyl­

dige tillställs ny rättad debetsedel. I

I fortsättningen anfördes i skrivelsen, att för rättelse av en rent formell

felaktighet vid taxeringen måste, som framgått av det anförda, en med hän­

syn till felets art orimligt omfattande och tidsödande procedur komma till

användning. Det syntes föreligga ett klart behov, såväl ur myndigheternas

som framförallt ur den enskilde skattebetalarens synpunkt, av en förenk­

ling av förfaringssättet. En sådan förenkling skulle kunna genomföras ge­

nom att bestämmelser infördes i uppbörds- och taxeringsförordningarna

om rätt för lokal skattemyndighet att rätta, förutom debiteringsfel, även

taxeringsfel av formell art, dvs. summeringsfel och uppenbart felaktiga orts-

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

avdrag. Rättelse av ett sådant fel som enligt den lämnade redogörelsen kräv­ de en mångfald arbetsmoment kunde då ske omgående eller så gott som omgående i stället för att som nu är fallet ta avsevärd tid, ibland månader, i anspråk. Om sådana regler skulle anses på ett inte önskvärt sätt inkräkta på främst taxeringsintendenternas kompetensområde kunde föreskrivas att lokal skattemyndighets beslut i detta hänseende endast var villkorligt och att det alltid skulle underställas vederbörande taxeringsintendent för granskning. Även utan sådan kontroll förelåg, framhölls i skrivelsen, inga som helst skäl att antaga att några större felaktigheter skulle komma att riskeras vid lokal skattemyndighets beslut i sådana ärenden. Det ifrågasattes om inle felprocenten skulle bli lägre än vid nuvarande invecklade förfarings­ sätt.

I departementspromemorian uttalas den meningen, att väsentliga förde­ lar skulle uppnås om möjlighet inlördes att rätta felaktiga taxeringar i hu­ vudsak enligt den i skrivelsen skisserade ordningen. I fortsättningen disku­ teras i promemorian dels hur eu sådan ordning skall infogas i gällande reg­ ler om ändring av taxering och dels vilka slags felaktigheter som bör kunna rättas genom ett förenklat förfarande.

Beträffande spörsmålet vilken myndighet som bör äga rätta taxeringen genom ett förenklat förfarande uttalas i promemorian.

Enligt taxeringsförordningen kan taxeringar rättas blott genom besvär. Det allmänna företräds därvid av vederbörande taxeringsintendent, varmed i detta sammanhang även förstås allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden. Såsom justitiekanslersämbetet påpekat äger emellertid dessa befattningshavare anföra besvär även till den skattskyldiges förmån. Man skulle med hänsyn härtill kunna tänka sig den ordningen, att taxe- ringsintendenten resp. allmänna ombudet borde äga vidta den påkallade rättelsen i förenklad ordning av vissa felaktigheter i taxeringar. Frånsett att den önskvärda förenklingen i rättelseförfarandet inte skulle helt uppnås därigenom, skulle en sådan ordning innebära att det allmänna komme att sakna ombud för anförande av besvär i de fall varom här är fråga. Denna omständighet synes utesluta att taxeringsintendent får befogenhet att rätta uppenbara felaktigheter. Det kan också anses mindre tillfredsställande, att eu befattningshavare vars huvudsakliga uppgift är att vara ombud för det allmänna i dess egenskap av part i skatteprocessen, skall äga rätt att i vissa avseenden besluta över taxeringar. Ett sådant arrangemang kunde från all­ mänhetens sida komma att mötas med en viss misstro. Förslaget att ge lokal skattemyndighet möjlighet att rätta uppenbara felaktigheter av visst slag kan inte mötas med de invändningar som nyss skisserats gentemot tanken att låta taxeringsintendent vidta sådana rättelser. En fördel med det i skri­ velsen framförda förslaget är vidare, att de arbetsmoment, som rättelse en­ ligt detta förslag fordrar, reduceras till ett minimum. Till detta kommer den praktiska synpunkten, att för de skattskyldiga faller det sig naturligt att för rättelse av eu enligt deras åsikt »felaktig debetsedel» vända sig di­ rekt till den myndighet som utfärdat debetsedeln. De skattskyldiga skulle givetvis vara betjänta av att sådan myndighet kunde företa rättelsen i stäl­ let för att i sin tur endast hänvisa dem till en annan myndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

9

10

I promemorian berörs vidare den principiella skillnaden mellan taxe­

ringsmyndighets och lokal skattemyndighets nuvarande uppgifter. Bortsett

från att lokal skattemyndighet på visst sätt skall medverka vid taxering en­

ligt 16 § taxeringsförordningen m. fl. stadganden — vilken medverkan hu­

vudsakligen är av teknisk art — ankommer taxering på taxeringsmyndighe­

terna. Ett undantag från denna regel föreligger i det att lokal skattemyndig­

het i egenskap av längdförare uträknar beskattningsbar inkomst för skatt­

skyldiga, som erhåller ortsavdrag. Denna åtgärd hänförs till taxering. Det­

ta framgår redan därav att, om den beskattningsbara inkomsten uträknats

felaktigt, rättelse härav kan ske endast genom besvär över taxeringen. Vi­

dare framgår av 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen att lokal skattemyndig­

het skall kunna verka för att felaktigheter i taxeringar rättas under hand.

Enligt detta författningsrum skall sådana av den lokala skattemyndigheten

uppmärksammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, vilka inte omedel­

bart kan rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål anmälas till taxenngs-

intendenten i länet. Lokal skattemyndighets huvudsakliga uppgift är emel­

lertid uträkning (debitering) av skatt på basis av verkställda taxeringar.

Det erinras i promemorian om att gränsen mellan taxering och debitering

har betydelse för riksrevisionsverkets rätt att framställa anmärkning. Enligt

126 § taxeringsförordningen må vid granskning av statsverkets räkenskaper

inom riksrevisionsverket anmärkning inte framställas med avseende på

verkställd taxering. Bestämmelsen är uttryck för den principen, att revi­

sionsmyndighet inte äger framställa anmärkning beträffande beslut, mot vil­

ket det allmännas talan kan föras av särskild statlig befattningshavare (jfr

50 § förordningen den 3 april 1959, nr 92, om förfarandet vid viss konsum-

tionsbeskattning). På grund av nämnda bestämmelse i taxeringsförordning­

en äger riksrevisionsverket inte framställa anmärkning mot t. ex. felräkning

i inkomstlängd eller felaktigt beräknat ortsavdrag. Emellertid må riksrevi­

sionsverket enligt 8 § i dess instruktion, om vid granskning någon orik­

tighet påträffas som ej kan avhjälpas av ämbetsverket, efter omständig­

heterna antingen överlämna ärendet till vederbörande myndighet för laga

åtgärd eller inberätta förhållandet för Kungl. Maj:t. På grund härav under­

rättas i praxis vederbörande länsstyrelse om sådana felaktigheter i taxe-

ringslängd som iakttagits vid riksrevisionsverkets granskning.

I promemorian påpekas att de fel som enligt den förut nämnda skrivelsen

bör kunna rättas av lokal skattemyndighet, nämligen summeringsfel och

uppenbart felaktiga ortsavdrag, måste anses vara sådana som grundar extra­

ordinär besvärsrätt enligt 100 § taxeringsförordningen. Närmast torde de

kunna hänföras till »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi­

seende» enligt 100 § 5). Besvär som avses i nämnda paragraf kan anföras

inom fem år efter taxeringsåret. I frågan om vilken princip som bör galla

för lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet uttalas i promemorian.

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

11

att fungera väl synes lokal skattemyndighets möjlighet att rätta fel-

,lg.!^et?r 1 taxeringen böra begränsas till att avse ett mindre område av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende». Nämnda be­ grepp innehåller åtskilliga rättelsegrunder kring vilka kan uppstå diskus­ sion, huruvida felaktighet verkligen föreligger. Även den tidigare skisserade uppdelningen av uppgifter mellan taxeringsmyndigheter och debiterings- myndigheter synes tala för en begränsning av debiteringsmyndighets rättel­ semöjlighet till att avse sådana felaktigheter, som har samband eller kan ha samband med de uppgifter i taxeringsarbetet som normalt handhas av lokal skattemyndighet, nämligen Iängdföring och uträknande av beskattningsbar inkomst. Det kan även anses lämpligt att vissa andra felaktigheter, för vil­ kas bedömande lokal skattemyndighet har tillgång till debiteringslängd, bör kunna rattas av sådan myndighet. Här avses avdrag för kommunalutskyl- der och sjukförsäkringsavgift, vilka avdrag ju framgår till sina riktiga be­ lopp av debiteringslängd. Det torde också böra anses angeläget att bestäm­ melserna om lokal skattemyndighets rättigheter i förenämnda avseende ut­ formas så att denna myndighet inte framstår som en ny instans i taxerings- procederet. Detta syfte kan uppnås om det av reglerna klart framgår deras syfte att vara ett extraordinärt medel för rättelse av rent »tekniska» fel i taxeringen.

De felaktigheter som lokal skattemyndighet skall kunna rätta hänförs i promemorian till tre grupper, nämligen felaktig överföring av belopp från deklaration till taxeringslängd, sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslängden införda belopp samt felaktigt beräknat ortsavdrag eller avdrag tor kommunalutskylder eller sjukförsäkringsavgift. Med taxerings- langd avses i promemorian inkomstlängd, förmögenhetslängd och fastiu- helslängd.

Enligt promemorian bör lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet avse endast taxering som fastställts av taxeringsnämnd. Det uttalas att det prak­ tiska behovet av ett förenklat rättelseförfarande synes avse i huvudsak så­ dana taxeringar. För en dylik begränsning av rättelsemöjligheten åberopas vidare, att såväl prövningsnämnd som kammarrätten enligt särskilda stad- ganden, nämligen 91 § taxeringsförordningen resp. 30 § stadgan den 1 de­ cember 1959 (nr 545) för kammarrätten, äger besluta om rättelse av felräk­ ning in. m. i sina beslut eller utslag, medan möjlighet inte föreligger för taxeringsnämnd att rätta felräkning i sina taxeringar sedan den avslutat sin verksamhet för taxeringsåret. Alt tillägga lokal skattemyndighet möjlighet att rätta eventuell felräkning i regeringsrättens utslag anses i promemorian självfallet inte böra komma i fråga.

Vidare uttalas att rättelse som här åsyftas bör avse endast felaktighet som föranlett att taxering blivit för hög. Rättelse bör alltså ske endast till den skattskyldiges fördel, medan höjning av taxering som fastställts av taxe­ ringsnämnd alltjämt hör vara förbehållen prövningsnämnd. Det erinras om att taxeringsintendent med stöd av 101 § taxeringsförordningen kan yrka höjning av taxering inom fem år efter taxeringsåret, om taxeringen blivit

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise­

ende.

1 promemorian diskuteras vidare inom vilken tid lokal skattemyndighet

bör få företa rättelse av ifrågasatt slag. I nämnda avseenden föreslås en tid­

rymd av tre år efter utgången av det år då taxeringen verkställts, varvid

sådana synpunkter ansetts vara avgörande som att tiden borde underskrida

den i 100 § taxeringsförordningen stadgade tiden om fem år för anförande

av besvär i särskild ordning, att deklarationer av utrymmesskäl inte kan

förvaras hos alla lokala skattemyndigheter under mer än ett par år efter

taxeringsårets utgång, att utredning huruvida felaktighet föreligger försvå­

ras ju längre tid som förflyter från taxeringen samt att taxeringslängder in­

levereras till riksrevisionsverket — som enligt promemorian förutsätts un­

derrätta lokal skattemyndighet om taxeringsfel som iakttas i samband med

revision — först ca ett och ett halvt år efter taxeringsårets utgång och i all­

mänhet granskas därstädes under en tid av ca tio månader.

Det föreslås i promemorian att lokal skattemyndighet skall kunna över­

lämna ärende om rättelse av taxering till taxeringsintendent i stället för att

själv vidta rättelse, om särskilda skäl föranleder därtill.

Vad beträffar delgivning av lokal skattemyndighets beslut i fråga om vid­

tagen rättelse föreslås att samma regler skall gälla som beträffande delgiv­

ning av prövningsnämndens beslut, vilket medfört en hänvisning till 92 §

taxeringsförordningen i den föreslagna författningstexten. I promemorian

uttalas att då beslut om vägrad rättelse torde sakna intresse för annan än

den som gjort gällande att felaktighet föreligger skall avslagsbeslut enligt

förslaget tillställas endast sådan part.

Vidare uttalas att reglerna om besvär över taxeringsnämnds beslut bör

gälla även beträffande taxering som rättats av lokal skattemyndighet. Som

skäl härför anförs att de föreslagna bestämmelserna kan ses som en kom­

plettering av bestämmelserna om rätt för prövningsnämnd och kammarrät­

ten att företaga rättelse i egna beslut och utslag. Av praktiska skäl föreslås

att rättelsemöjligheten skall tilläggas lokal skattemyndighet i stället för den

taxeringsnämnd, vars taxering rättelse kan avse. Därmed har inte avsetts

att skapa en ny instans i skattemål.

Enligt promemorian bör bestämmelser i förevarande ämne ha sin plats

i 126 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mot­

tagande i vad avser den principiella utformningen. Att lokal skattemyndig­

het tilläggs möjlighet att rätta vissa felaktigheter i taxering anser de allra

flesta remissinstanserna vara en välbehövlig reform. Förslaget tillstyrks i

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

13

princip av kammarrätten, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, det övervägande antalet länsstyrelser, Föreningen Sve­ riges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening, Sveriges Industri­ förbund, Sveriges Lantbruksförbund, RLF, LO, SACO och TCO.

Vissa remissinstanser har ansett att det remitterade förslaget lämnar alltlör vidsträckta befogenheter åt lokal skattemyndighet medan andra för­ ordar en utvidgning av lokal skattemyndighets rättelsemöjligheter enligt törslaget. Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att sedan det föreslagna rättelseinstitutet prövats en tid och erfarenhet därav vunnits torde det höra upptas till övervägande, huruvida möjligheterna till rättelse av taxering ge­ nom lokal skattemyndighet bör utvidgas eller modifieras. Föreningen Sve­ riges kronokamrerare uttalar sin tillfredsställelse över att lokal skattemyn­ dighet bereds tillfälle till rättelse av uppenbara felaktigheter i åsatta taxe­ ringar och erinrar om att löreningen tidigare i olika sammanhang haft an­ ledning påyrka sådan rättelsemöjlighet. Liknande uttalande gör Sveriges häradsskrivarförening.

Några remissinstanser ställer sig negativa till förslaget. Sålunda är överståthållarämbetet obenäget att tillstyrka ett genomförande av förslaget i be­ fintligt skick. Länsstyrelsen i Malmöhus län hemställer att promemorieför- slaget i befintligt skick inte måtte läggas till grund för lagstiftning. Läns­ styrelsen i Hallands län ställer sig negativ till förslaget under påpekande, att väsentliga förbättringar beträffande rättelse av felaktigheter varom nu är fråga kan åstadkommas inom ramen för gällande bestämmelser. Länssty­ relsen i Västernorrlands län förordar en överarbetning av promemorians för­ slag, varvid samtidigt en utbyggnad av förslaget bör övervägas och frågan om lokal skattemyndighets framtida ställning och arbetsuppgifter särskilt beaktas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att taxeringsnämnd skall beredas möjlighet att rätta felaktigheter varom här är fråga. Samma åsikt företräds av landskontorsutredningen, vars uttalanden jag skall närmare beröra i det följande. Enligt dessa remissinstanser bör lokal skattemyndighet inte få möjlighet att rätta taxeringsfel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissvar utförligt motiverat sitt avstyrkande av det remitterade förslaget. Länsstyrelsens synpunkter kan sammanfattas på följande sätt. Länsstyrelsen upplyser att den gjort stora an­ strängningar för att berörda instanser snabbt skall kunna rätta förekom­ mande felaktigheter. I viss utsträckning har sålunda tillämpats det förfaran­ det att lokal skattemyndighet fullgjort den i 45 § 3 mom. taxeringskungörel- sen föreskrivna underrättelseskyldigheten i form av ett utskrivet förslag till besvär av taxeringsintendenten till prövningsnämnden, vilka besvär oftast kunnat handläggas inom kort tid som s. k. enmansmål. Ehuru sådana åtgär­ der påskyndar handläggningen av dessa måltyper menar dock länsstyrelsen,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

alt nuvarande förfarande är synnerligen tidsödande. Olägenheterna härav

träder särskilt i dagen då felaktighet upptäcks efter det att debetsedel ut­

färdats och efter första ordinarie uppbördstermin för skattens erläggande.

De påtalade olägenheterna skulle enligt länsstyrelsens mening dock inte

elimineras om den i promemorian föreslagna ordningen infördes. Länsstyrel­

sen uttalar att man inte heller kan bortse från att det föreslagna systemet

innebär tillskapandet av en ny instans i skatteprocessen och att de lokala

skattemyndigheterna som redan nu är hårt arbetstyngda skulle komma att

belastas ytterligare. En helt ny arbetsrutin skulle tillkomma som skulle krä­

va personalförstärkning, nya blanketter, diarier, formulär etc.

Länsstyrelsen vill inte bestrida att det nuvarande systemet för rättelse av

taxeringar är omständligt. Detta beror emellertid på att man så långt som

möjligt önskat tillvarata rättssäkerhetssynpunkter och länsstyrelsen är inte

beredd att göra avkall på dessa synpunkter. En styrka i nuvarande system

för rättelse anser länsstyrelsen ligga däri att man har en så enhetlig arbets­

gång som möjligt för olika slags mål. Varje ändring som orsakar en avvikel­

se från en eljest inarbetad arbetsrutin medför enligt länsstyrelsen ett merar-

bete som ökar farorna för uppkomsten av felaktigheter.

Länsstyrelsen uttalar att i promemorian förbisetts att då en felräkning i

taxering föreslås bli rättad taxeringsintendenten ofta upptäcker även andra

fel i fråga om taxeringen. Vidare påpekar länsstyrelsen att i promemorian

ej berörts de väsentliga frågor som har samband med restitution, ränteberäk-

ning, kontroll att skattskyldig ej häftar för oguldna utskylder in. in. Ett

genomförande av förslaget skulle innebära ändringar i fråga om arbetsru­

tinen för sådana göromål. Länsstyrelsen framhåller att det ofta förflyter

läng tid mellan dagen för prövningsnämndens beslut och dagen för restitu­

tion.

Frågan om ortsavdragets storlek har samband med förvärvsavdrag, avdrag

för periodiskt understöd till barn och avdrag för försäkringspremier. Läns­

styrelsen uttalar att då lokal skattemyndighet inte avses skola kunna ändra

dessa avdrag det synes vara lämpligt att söka fånga upp ortsavdragsfallen

på prövningsnämndsstadiet genom övervakning av den typ som praktiseras

i länet. Avslutningsvis anför länsstyrelsen.

Även om länsstyrelsen — under åberopande av det nu anförda och med

särskilt understrykande av att väsentliga frågor ej beaktats i tillräcklig ut­

sträckning — nödgas hemställa att promemorian i befintligt skick inte måt­

te läggas till grund för lagstiftning, vill länsstyrelsen framhålla att hithöran­

de frågor är alltför viktiga för att en fortsatt utredning bör underlåtas.

I vart fall borde närmare undersökas möjligheterna att i dagens läge låta

de lokala skattemyndigheterna få verkställa rättelser av sådana uppenbara

felaktigheter som felöverföringar och felsummeringar, dock endast i den

mån dessa upptäcks före debiteringslängdens färdigställande. Därjämte bör

så snart förutsättningar härför finns påbörjas utredning om mer vittgående

förenklingar.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Även Stockholms stads uppbördsverk avstyrker förslaget och lämnar en utförlig motivering för sitt ställningstagande. Uppbördsverket redogör här­ vid för det nuvarande systemet i Stockholm för rättelse av nu ifrågavarande felaktigheter, m. in. I yttrandet anförs bl. a.

Krav på mycket skyndsam handläggning av hithörande ärenden uppstår da felet länder den skattskyldige till nackdel på sådant sätt att för honom fastställts kvarstående skatt i stället för överskjutande skatt eller för låg överskjutande skatt. Vad den skattskyldige då åstundar är att så snabbt som mojhgt få de honom tillkommande pengarna i sin hand. Anordningar för snabb handläggning kan strängt taget begränsas till just sådana fall. År fråga om allenast nedsättning av kvarstående skatt kan saken provisoriskt läggas till ratta for den skattskyldige genom att anstånd med skattebetalningen be­ viljas. °

Det blev i Stockholm i samband med de felaktigheter som inledningsvis i den remitterade promemorian omnämns anledning att organisera arbetet så, att taxeringsändringen och omdebiteringen samt övriga åtgärder kom till stånd med minsta möjliga tidsspillan. Även eljest då fel av här berörd art upptäcks har uppbördsverket och överståthållarämbetet i samarbete sökt uppnå en extraordinärt snabb handläggning av ärendet. Därvid har i allmän­ het tillgått på följande sätt.

Om tel som här avses konstateras eller förmodas föreligga vid granskning av debetsedel och/eller andra handlingar i samband med klagomål hos upp- bordsverket (upplysmngsexpeditionen) — muntligen eller skriftligen — in­ rapporteras fallet skyndsamt till vederbörande taxeringsintendent på en för andamålet upprättad blankett. Denne behandlar ärendet med förtur och av­ ger omgående yttrande till prövningsnämndens kansli, allt under förutsätt­ ning att inte granskningen av deklarationen föranleder framställning om ändring av sådan art att ärendet inte kan handläggas som enmansärende enhgt 87 § taxeringsforordnmgen,. Eljest föredras ärendet omedelbart för prövningsnämndens ordförande — skattedirektören. Protokollsutdrag expe-

leras omgående till uppbördsverket i och för omdebitering och utfärdande av ny debetsedel eller/och meddelande om ändringen. En kopia av taxerin«s- lntendentens yttrande Överlämnas till uppbördsverket samtidigt med att det expedieras till prövningsnämndens kansli. Uppbördsverket kan därigenom i torekommande tall forordna om anstånd med kvarstående skatt, vilket så- !U „ a..,er utan ansökan härom. Förfarandet med anmälan till överståt- hallarambetet om restitution samt medlens utanordnande (medelst girout- netalningskort) påskyndas också i görligaste mån.

Med det här skildrade tillvägagångssättet kan, om alla moment sköts väl och inga komplikationer vidlåder ärendet, utbetalningskortet vara den skatt-

° tlllhanda 15 ä 20 dagar efter det att anmälan om felaktigheten ingatt (till uppbördsverket eller direkt till resp. taxeringskontor). Det synes inte omojhgt att något förkorta denna expeditionstid, särskilt genom snabba­ re rutin vid restitutionsanmälan och utbetalningen.

Uppbördsverket avstyrker för Stockholms vidkommande införande av det nya institutet och anser den nuvarande ordningen tillfredsställande i avvaktan på de nya möjligheter som kan öppna sig i samband med den om­ organisation av skatteförvaltningen i Stockholm som förutsätts äga rum vid uppbördsverkets förstatligande.

16

Behovet av förenklat rättelseförfarande understryks av de flesta remissin­

stanserna. Riksskattenämnden uttalar, att det med hänsyn till taxeringsären-

denas mängd och den knappa tid för granskning av deklarationsmaterialet

som står taxeringsnämnden till buds inte torde kunna undvikas att fel av tek­

nisk beskaffenhet uppkommer vid taxeringen. Då det här är fråga om fel som

närmast kan läggas beskattningsmyndigheterna till last, finner nämnden det

angeläget att felen rättas på ett snabbt och smidigt sätt. Nämnden framhål­

ler dock, att genom det summariska förfarandet vid handläggningen av enk­

lare ärenden, som redan nu tillämpas hos prövningsnämnderna, den skatt­

skyldige i sådana ärenden relativt snabbt erhåller rättelse. Centrala folkbok­

förings- och uppbördsnämnden anser det uppenbart att behov föreligger a\

ett system där fel av »teknisk» natur snabbt kan rättas utan att de skatt­

skyldiga själva skall behöva anföra besvär. Länsstyrelsen i Västerbottens

län understryker att förslaget innebär ett steg i riktning mot lagfästande av

den i och för sig självklara principen, att felaktigheter som av en eller annan

anledning kommit att vidlåda taxering skall kunna rättas på ett för såväl

den skattskyldige som beskattningsmyndigheterna enkelt, snabbt och smidigt

sätt. Liknande uttalande görs av riksrevisionsverket. Ett antal häradsskri-

vare i Älvsborgs och Jämtlands län, vilka yttrat sig på anmodan av länssty­

relserna i dessa län, understryker kraftigt behovet av ett förenklat rättelse­

förfarande i den riktning som promemorian anger.

Åtskilliga remissinstanser hävdar att genomförandet av förslaget skul­

le innebära väsentliga fördelar för de skattskyldiga. Sveriges häradsskrivar-

förening uttalar att lokala skattemyndigheter, som i sin verksamhet ju har

den omedelbara kontakten med allmänheten, under senare tid iakttagit en

alltmer stigande irritation över den omständliga procedur som rättelse

t. o. m. av enkla taxeringsfel av tekniskt slag fört med sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Beträffande frågan om lämpligheten att tillägga annan myndighet än lo­

kal skattemyndighet nu avsedd befogenhet uttalar kammarrätten, sedan

den konstaterat behovet av ett förenklat förfarande för rättelse av felaktig-

hcler vid taxering.

Att sådana bestämmelser inte tidigare meddelats sammanhänger uppen­

barligen med svårigheten att infoga dem i nu gällande system. Kompetens­

fördelningen mellan taxeringsmyndigheter å ena sidan och uppbördsmyn-

digheter å den andra torde redan nu vara svårförståelig för det stora flerta­

let skattskyldiga, och den föreslagna ordningen kommer att ytterligare ac­

centuera detta förhållande. Det enda alternativ som diskuterats är att låta

taxeringsintendent vidta ifrågakomna rättelser. Kammarrätten instämmer i

uppfattningen att det vore mindre tillfredsställande att låta det allmännas

ombud i taxeringsprocessen besluta angående taxeringar. Såsom ytterligare

alternativ till förslaget kunde måhända ifrågasättas antingen att införa be­

stämmelser om självrättelse för taxeringsnämnd, därvid uppgiften kunde

läggas på taxeringsnämndens ordförande, eller att i enlighet med vad som

f. n. gäller låta prövningsnämnd besluta i hithörande frågor men med ett

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

17

e, OCh ra)1,|>a1i:e förfarande. Båda dessa alternativ synes emellertid

förenade med åtskilliga praktiska olagenheter, det förra med hänsyn till att taxeringsnämnden inte ar ett permanent arhetande organ och det senare pa grund av den tidsutdräkt som likväl skulle bli förenad med en sådan ordning Med hansyn till det anförda torde förslaget att lokal skattemyndig­ het tillerkanns befogenhet att i vissa fall rätta fel i taxeringar få godtas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

uttalar vissa invändningar mot att låta lo­

kal skattemyndighet rätta annat än längdföringsfel. Det är enligt länssty­ relsens mening ägnat att inge principiella betänkligheter alt eu myndighet vid sidan av instansordningen skall erhålla rätt att ändra eller upphäva beslut som fattats av taxeringsnämnd. Även om eu stark begränsning av ändringsmöjligheterna kan något minska dessa betänkligheter medför emel­ lertid eu sådan begränsning andra olägenheter, såsom gränsdragningspro-

blem m. m. Länsstyrelsen skisserar följande alternativ till promemorians förslag.

. m.åh.a,?da battj'e utv®g t°rde vara att taxeringsnämndernas arbete upp-

rfnaS på J* ?en ena skuIle sammanfalla med nuvarande taxeringsperiod och den andra infalla under månaderna september—november

sh!na;,?r' ?*," SunT Perioden skulle utnyttjas för rättelse av felaktiga be-

iaU forb\ndra att aven andl-a beslut upptas till förnyad prövning

fick föreskrivas att taxeringsnämnds beslut under höstperioden endast skub

1) %TSLrf f e aV/6 a°m angGS 1 100 § taxeringsförordningen punkterna 1 .5)‘ B.esInten under denna period skulle av lokal skattemyndighet infö-

1 as i en särskild tillaggslangd. Underrättelse skulle tillställas de skattskyldi­ ga antingen på samma satt som nu sker beträffande tidigare beslut eller också i samma ordning som galler för beslut av prövningsnämnden I först- namndä fall skulle de skattskyldiga ha extraordinär besvärsrätt och i sist ..arnnda fal rätt a» anför., besvär till prövningsnämnden

inom

visTangiven

tid efter delgivningen. Då antalet besvär med fog kan antas bli ringa torde lorstnamnda alternativ vara att föredraga. ° ’

Det förhållandet, att taxeringsnämnden får tillfälle att själv rätta be­ gångna fel kan antas ha ett inte obetydligt pedagogiskt värde. I taxerin^s- n-ndens uppgifter under den senare taxeringsperioden bör kanske också inöå att efter remiss avgiva yttrande över besvär till prövningsnämnden.

Även landskontor sutredningen ställer sig, som redan nämnts, kritisk mot det remitterade förslaget. Utredningen påpekar att det sedan gammalt va­ nt ett önskemål att uppenbara felaktigheter i taxering skall kunna rättas i sa enkla iormer som möjligt och anför vidare.

heter' Der^Ml • riTr", n''af-d t ffrsIa«et vacker emellertid vissa betänklig-

iff eif g " synes ~ låt vara 1 länsad utsträck-

g komma att få ställning av en särskild prövningsinstans mellan taxei ngsnamnden och prövningsnämnden. Antalet instanser i taxeringsmål skulle härigenom i praktiken komma att ökas till fem. Av övervägandena i oraiide avgrans,in,gen av den lokala skattemyndighetens kompetens" t,ds gransen för målens upptagande till prövning samt de föreslagna reglernas placering i taxeringsförordningen framgår också vilka svårigdielcr promemoileforfattaren haft att brottas med då det gällt att inplacera det före-

2 Diliang (ill riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr i:u

slagna förfarandet i det nuvarande systemet. Helt tillfredsställande har des­

sa svårigheter inte kunnat bemästras.

Utredningen framhåller att det i promemorian angivna kompetensområ­

det omfattar frågor som kan vara både kontroversiella och svårbedömda; i

synnerhet gäller detta frågor om ortsavdrag. Det synes utredningen inte

tillrådligt att låta de lokala skattemyndigheterna vidta ändringar i dessa

hänseenden utan särskild inskränkning och utan skyldighet att höra part

eller annan. Utredningen skisserar två utvägar för att undvika de antydda

konsekvenserna.

Den ena anknyter nära till nuvarande ordning och innebär, att den lokala

skattemyndigheten i de avsedda fallen inom ramen för ett förenklat förfa­

rande övertar taxeringsintendentens befogenhet att yrka ändring till den

skattskyldiges förmån. Målet skulle anhängiggöras hos prövningsnämndens

ordförande genom framställning av den lokala skattemyndigheten (jfr 158

och 163 §§ taxeringsförordningen), varvid målen upptas i särskilda för­

teckningar, upptagande relevanta fakta och siffror samt förslag till ändring.

Sådan framställning bör därvid lämpligen diarieföras som ett ärende utan

särskild diarieföring för varje i förteckningen upptagen skattskyldig. Pröv­

ningsnämndens godkännande, beslutat av ordföranden, kan tecknas på för­

teckningen; ett exemplar kan utgöra bilaga till nämndens protokoll. På ord­

föranden skulle ankomma att i förekommande säkerligen sällsynta fall in­

fordra akten resp. höra taxeringsintendent. Besluten bör, liksom enligt pro­

memorian, såtillvida vara preliminära, att parternas rätt att i vanlig ord­

ning besvära sig hos prövningsnämnden inte avskärs.

Den andra utvägen skulle vara att ge taxeringsnämnden rätt till självrät­

telse. Nämndens beslut skulle på framställning av den lokala skattemyndig­

heten fattas av taxeringsnämndens ordförande för det aktuella taxerings­

året eller, vid förfall för denne, kronoombudet eller, om även denne är för­

hindrad, annan ledamot av nämnden.

Utredningen anser att från principiella synpunkter alternativet med

framställning till prövningsnämndens ordförande synes vara att föredra.

Beträffande i vad mån införandet av rättelsemöjlighet för lokal skatte­

myndighet skulle innebära inbesparing av arbete och tid för myndigheterna

föreligger i viss mån skilda meningar hos remissmyndigheterna.

Riksskattenämnden anser att flertalet av de arbetsmoment, som krono-

kamreraren i Gävle i sin skrivelse angett för handläggning av hithöran­

de ärenden, torde kvarstå även efter övergång till den i promemorian före­

slagna ordningen. Förslaget innebär en inte obetydlig ökning av de lokala

skattemyndigheternas arbetsuppgifter, enär beslut om rättelse regelmässigt

inte torde kunna fattas utan en viss förberedande utredning. Länsstyrelsen

i Uppsala län gör ett liknande uttalande. Emellertid uttalar länsstyrelsen

även att — genom att ifrågavarande ärenden enligt förslaget skall fördelas

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

19

pa flera myndigheter — ett genomförande av detsamma kan antas leda till att rättelse erhålls snabbare än f. n.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att särskilt prövnings- nämnderna i de större länen är hårt arbetstyngda och understryker, att var­ je åtgärd, som syftar till minskning av nämndernas arbete, därför måste halsas med tillfredsställelse. I promemorian omförmälda ärenden är dock enligt länsstyrelsen av mycket enkel beskaffenhet och den avlastning av nämnderna, som förslaget skulle medföra, kan sålunda inte bli stor. Av be­ tydelse ar emellertid att förslagets genomförande skulle medföra minskat expeditionelit arbete, vilket är till fördel både för myndigheterna och de skattskyldiga.

Även länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att genom införandet av den ifragasatta rättelsemöjligheten arbetsbördan hos såväl taxeringssektioncn som prövningsnämndens kansli skulle lättas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar.

Fiera feJaktigheter framkommer först då de skattskyldiga erhåller sin debetsedel over slutlig skatt. De skattskyldiga har då att besvära sig hos Proynmgsnamnden, varmed följer ett både tids- och kostnadskrävande ad- mmistrahyt förfarande, som oftast inte står i proportion till den uppkomna

e aktighetens art eller storlek. Prövningsnämnden, som numera har karak- tar av skattedomstol, bor ej heller i den utsträckning som nu sker belastas med uppgifter av har föreliggande slag. För taxeringssektionens del inne- bar arbetet med beredande av besvärsmål beträffande sådana rättelser var­ om har ar fråga en ytterligare betungande arbetsbelastning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att de lokala skattemyndigheter­ nas arbete med här ifrågavarande uppgifter torde komma att i huvudsak infalla under senare halvåret, vilket med hänsyn till fördelningen av deras arbetsuppgifter under kalenderåret synes lämpligt.

Särskilt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uppehåller sig i sitt remissvar vid frågan om förslagets lämplighet med hänsyn till förestå­ ende införande av automatisk databehandling (ADB) inom folkbokförings- och uppbordsväsendet. Sammanfattningsvis uttalar nämnden, att datarefor­ men beräknas öppna möjligheter att såvitt avser det »tekniska» förfarandet åstadkomma en riktigare längdföring än den nuvarande och att det därför kunde synas tveksamt om det inför ett förestående och sannolikt effektivare system kan vara lämpligt med ett sådant avsteg i taxeringsproceduren som föreslås i promemorian. Emellertid kommer det enligt nämndens mening aven i framtiden att föreligga behov av att snabbt kunna rätta felaktigheter i taxeringsnämnds taxeringar, oberoende av ADB-reformen som sådan.°ADB- systemets genomförande kommer visserligen att innebära genomgripande förändringar i arbetsrutinerna beträffande längdföring och debitering av skatt, men enligt nämnden torde lokal skattemyndighet få fortsätta med att

2f Dihang till riksdagens protokoll l’JG5. 1 samt. Nr

131

i olika avseenden biträda taxeringsnämnderna. Deklarationsmaterialet avses

i princip såsom f. n. skola förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. De

föreslagna rättelsemöjligheterna synes under sådana förhållanden även

efter övergången till ADB-systemet böra handhas av de lokala skattemyn­

digheterna. Med hänsyn till det anförda och då ADB-systemet är avsett att

tillämpas först fr. o. m. år 1968 biträder nämnden förslaget att redan nu

införa regler som förenklar förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i

taxering.

Även Sveriges häradsskrivarförening uttalar sig om förfarandet sedan

ADB-systemet genomförts. Oavsett utformningen av bestämmelserna om

rättelse av tekniska fel, som förelupit vid taxeringen i första instans, anser

föreningen det vara angeläget att i samband med övergång till databehand­

ling undersöka möjligheterna att förebygga tekniska fel i det taxeringsmate-

rial, som skall databehandlas, överföring av arbetsuppgifter av teknisk na­

tur från taxeringsnämnderna till lokal skattemyndighet är enligt förening­

ens mening i hög grad påkallad. Detta så mycket mer som lokal skattemyn­

dighets möjlighet att på ett tidigt stadium upptäcka felaktigheter i taxering­

en för rättelse i taxeringsnämnd kommer att minska, då deklarationsmate­

rialet skall behandlas på datakontoret, innan arbetet med faststallande av

pensionsgrundande inkomst påbörjas.

Ett par myndigheter har berört frågan om vilka taxeringslängder som

ifrågavarande rättelsemöjlighet bör avse. Centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden anser att — ehuru lokal skattemyndighet i regel inte är

längdförare för de särskilda taxeringsnämnder, som handhar taxering av

juridiska personer, samt deklarationer för juridiska personer som upptas i

de s. k. B- och C-längderna i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet

utan hos länsstyrelsen — rättelsemöjligheten dock bör omfatta aven sist­

nämnda längder. I fråga om rättelse av felaktigheter i fastighetstaxering an­

för nämnden.

De föreslagna bestämmelserna skall enligt utredningsmannen även avse

rättelser av felaktigheter i fastighetstaxering. Detta framgår darav att han­

visningarna i 172 och 174 §§ till 126 § taxeringsförordningen inte föresla­

gits skola ändras. Det kan enligt nämndens mening ifrågasattas, om behov

föreligger att låta rättelseförfarandet omfatta även fastighetstaxeringen. De

rättelser som härvid kan ifrågakomma avser huvudsakligen felaktig över­

föring av belopp från deklaration eller från nästföregående års fastighets-

längd till taxeringsårets fastighetslängd. Tänkbart är dock, att fel av typen

»sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslangdeninförda be­

lopp» kan förekomma genom att summan av de i taxeringsvärdet ingående

delbeloppen inte stämmer med totalsumman. I den mån sådana fel förekom­

mer torde dessa normalt upptäckas före taxeringsperiodens utgång i langd-

föringsarbetets slutskede vid avstämningen av längderna. Vidare synes de

skäl för skyndsamt avgörande, som utredningsmannen anfört, inte ha sam­

ma styrka här. Även om det förenklade rättelseförfarandet endast kan kom-

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

21

nia att tillämpas i ett fåtal fall, har nämnden dock intet att erinra emot att även fastighetstaxeringen inbegrips i det summariska rättelseförfarandet, så att detsamma kommer att omfatta all av taxeringsnämnd åsatt taxering.

Uppbördsverket i Uppsala ifrågasätter starkt om rättelsemöjligheten bör omfatta fastighetslängd.

Även Föreningen Sveriges kronokamrerare ställer frågan om inte felaktig­ heter i fastighetslängd bör undantas från det summariska rättelseförfaran­ det under erinran bl. a., att rättelsemöjlighet synes föreligga endast när det gäller särskild fastighetstaxering.

Bestämmelsen i förslaget, att lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet skall avse endast felaktigheter som medfört för hög taxering, bör enligt läns­ styrelsen i \ ärmlands län tolkas så, att för den händelse flera felaktigheter av uppenbart slag konstateras i en taxering, av vilka något eller några är till den skattskyldiges fördel, möjlighet till rättelse av alla felen bör föreligga om detta ej resulterar i en höjning av taxeringen.

Stockholms stads uppbördsverk anför i denna fråga.

Mot principen att rättelse skall kunna ske av lokal skattemyndighet en­ dast då fråga är om ändring till den skattskyldiges fördel synes intet vara att erinra. Eljest tilläggs myndigheten en prövningsrätt som bör vara för­ behållen prövningsnämnden (dess ordförande) och snart sagt hela gruppen av enmansärenden övergår då på lokala skattemyndigheten. Det bör å andra sidan inte fa förekomma att lokala skattemyndigheten vid granskning av en deklaration i visst avseende underlåter att granska den även i övrigt på åt­ minstone sådant sätt att grövre felaktigheter i annat avseende —- även till den skattskyldiges nackdel — upptäcks och inrapporteras till taxerings- intendenten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse genom lokal skat­ temyndighet skall kunna ske endast i sådana fall då felaktigheten föranlett att taxering blivit för hög.

En annan åsikt uttalar centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden såsom framgår av följande uttalande.

Enligt forslaget skall lokal skattemyndighet ha rättelsemöjlighet endast om taxering blivit för hög. Det summariska rättelseförfarandel borde emel- lerhd i princip kunna tillämpas även i andra fall av »uppenbar felaktighet». Nämnden vill ifrågasätta om inte även den frågan bör tas upp, huruvida inte möjlighet bör finnas att utsträcka det summariska rättelseförfarandet till alt avse aven fall, där höjning kan ifrågakomma. Härvid torde närmast hora medtas sådana felaktigheter, vilka på sitt sätt kan anses hänförliga till langdforingen, nämligen fall där åsatt taxering överhoppats (exempelvis i för- mogenhetslangden), fall där taxering längdförts på fel person och fall där

or hogt ortsavdrag medgetts. Ett ytterligare område, där felaktigheter ofta iorekommer och behov av rättelsemöjlighet således föreligger, gäller taxeinkoms'tgarantil>elOI>P fÖr faStighel’ Särskilt s‘ k- utbors taxering för sådan

22

Enligt uppbördsverket i Uppsala synes det böra övervägas om inte två

andra typer av felaktigheter som avser längdföringen bör inbegripas i det

föreslagna förfarandet, nämligen dels det fall att asatt taxering överhoppats

(exempelvis i förmögenhetslängden) och dels det fall att taxering längd­

förts på fel person. Sådana fel, uttalar uppbördsverket, är väl inte särskilt

vanliga men när de inträffar är det angeläget att de kan rättas på snabbaste

och enklaste sätt utan initiativ av den eller de personer som berörs av felen.

En möjlighet att rätta även för låga taxeringar förordas av länsstyrelsen

i Södermanlands län, som anför.

Länsstyrelsen vill starkt understryka, att möjlighet till rättelse av lokal

skattemyndighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbara felöverfö­

ringar från deklaration till taxeringslängd och uppenbara felräkningar, där

inte minsta tvekan kan råda om att fel blivit begånget. Under angivna för­

hållanden synes emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning rättelse kunna

ske även till den skattskyldiges nackdel. Någon berättigad invändning här­

emot synes ej kunna göras, särskilt som skattskyldig enligt förslaget alltid

skall underrättas om den av lokal skattemyndighet vidtagna ändringen och

även äger rätt att anföra besvär över taxeringen i vanlig ordning.

Som skäl för sin åsikt att lokal skattemyndighet skall kunna lätta taxe­

ring till den skattskyldiges nackdel anför länsstyrelsen i Jönköpings län.

Enligt det föreliggande förslaget skall möjlighet till enklare rättelseför­

farande föreligga endast i de fall, då felaktigheten föranlett för hög taxe­

ring. Detta innebär en avsevärd och ej önskvärd begränsning av möjlig­

heterna att på ett smidigt sätt rätta misstagstaxeringar. Det måste nämligen

anses angeläget, att möjlighet skapas att rätta även taxeringar, som blivit

för låga på grund av exempelvis felräkning av taxeringsnämnd eller lokal

skattemyndighet, felaktigt ortsavdrag e. dyl. Fel av detta slag skapar ofta

irritation hos de skattskyldiga, exempelvis därför att de medför spärrning

av överskjutande skattebelopp i avvaktan på beslut om rättelse eller att de

föranleder först att ett mindre belopp överskjutande preliminär skatt åter­

betalas till den skattskyldige och någon tid därefter att den skattskyldige

-—- sedan prövningsnäinndens beslut om rättelse av taxeringen föreligger

tillställs debetsedel å tillkommande skatt på samma eller nästan samma

belopp. En utvidgning av möjligheten att rätta till att avse även fel som

medfört för låg taxering skulle dessutom medföra en ej obetydlig lättnad

i prövningsnämndernas arbetsbörda.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Östergötlands, Älvs-

borgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt av Föreningen Sveriges kro-

nokamrerare och Sveriges häradsskrivarförening.

I fråga om vilka slags felaktigheter som lokal skattemyndig­

het bör kunna rätta föreligger olika meningar hos remissinstanserna. Vis­

sa av dem anser departementspromemorians förslag alltför vittgående i

detta avseende, medan flertalet önskar att området för rättelsemöjligheten

väsentligt utvidgas i förhållande till förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

23

hammarratten uttalar som allmän princip i detta spörsmål, att det kravet måste uppställas att fråga skall vara endast om rättelse som inte äventyrar rättssäkerheten eller medför risker för opåkallad ändring i taxeringsnämnds beskattningsåtgärder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Ett par lansstyrelser anser att rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal skattemyndighet om utredning erfordras härför i form av yttrande från taxeringsintendenten. Länsstyrelsen i Stockholms län anför härom.

Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet, när den så finner påkallat, aga infordra yttrande från taxeringsintendenten och vederbörande kom- m”n 1fs.y“e att åstadkomma erforderlig utredning i ärendet. I denna del syttar forslaget uppenbarligen längre än till rättelser av »tekniskas fel. En- hgt länsstyrelsens förmenande bör »utredningsfall» alltid översändas till vederbörande prövningsnämnd. Därest lokal skattemyndighets rättelsemöj­ lighet anses bora konstrueras som »självrättelse» av taxeringsnämndens beslut maste det uppenbarligen vara felaktigt att inkoppla taxeringsinten- clenten som remissinstans och utredande organ.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att lokal skattemyndighet ej bör få rätta felaktighet om härfor erfordras yttrande från taxeringsintendent eller kom­ mun. Länsstyrelsen anför som skäl härför.

Gransen mellan sådana ärenden, som kan rättas av lokal skattemvndig- .:’?c.h ™åI* som bar handlaggas i vanlig ordning, måste göras så klar som möjligt. I annat fall kan det extraordinära rättelseinstitutet komma att tramstå som en särskild besvärsinstans. Det bör även framhållas att de lo- kala skattemyndigheternas arbetsbelastning inte i förevarande avseende bör okas i sådan grad att den eftersträvade snabbheten i rättelseärendenas hand­ läggning aventyras.

Liknande åsikt uttalar länsstyrelsen i Västerbottens län. Någon tidsvinst torde enligt länsstyrelsens mening inte uppstå om taxeringsintendenten tvingas penetrera målet för att sedan avge yttrande till den lokala skatte- myndigheten i stället för till prövningsnämnden.

Ett par remissinstanser anser att den rättelsemöjlighet som skall till­ komma lokal skattemyndighet bör begränsas till att avse längdföringsfel överståthållarämbetet upplyser om att mål, som avser felräkning, misskriv­ ning eller annat lorbiseende av taxeringsnämnd, oftast kan avgöras av pröv- ningsnämnden såsom s. k. enmansmål praktiskt taget omedelbart efter det de inkommit. Med den nuvarande ordningen följer emellertid enligt ämbe­ tets mening en viss omständlighet i förfarandet. Ämbetet ifrågasätter dock om någon förenkling är att vinna genom det föreslagna förfarandet, sär­ skilt som en försiktig bedömning kan föranleda lokal skattemyndighet att infordra yttrande från taxeringsintendent och kommun. .Särskilt beträffan­ de ortsavdragen torde enligt ämbetet ofta uppkomma besvärliga utrednings- och bedömningsfrågor. Ämbetet menar att förslaget innebär eu utvidgning av instansordningen, vilket är ägnat att öka omständligheten och osäkerhet

24

ten i förfarandet samt fördröja handläggningen i sådana fall där den lokala

skattemyndigheten anser att ärendet bör överlämnas till taxeringsintenden-

ten. Ämbetet är »benäget att tillstyrka att det framlagda forslaget genom­

förs i befintligt skick men ställer sig synnerligen positivt till tanken att

förenkla förfarandet vid rättelse av taxering. Förenklingen bör emellertid

inriktas på rättelse av längdföringsfel över huvud taget. De särskilda pro­

blem som uppkommer i Stockholm därigenom att deklarationerna forvaras

inom

ämbetets skatteavdelning och inte hos lokala skattemyndigheter torde

enligt ämbetets mening kunna lösas utan större svårighet.

Även länsstyrelsen i Hallands län anser att den ifrågasatta rattelsemöj-

li"heten bör begränsas till felaktigheter vid längdföringen. Länsstyrelsen

påpekar att ehuru längdföringen f. n. anses utgöra en del av taxeringsnämn­

dens verksamhet i praktiken inte finns någon möjlighet för taxeringsnämn­

den eller dess ordförande att övervaka att riktiga belopp infors i längden.

Redan nu torde lokala skattemyndigheter vidta en mängd rättelser i sam­

band med längdföringen även utan att höra taxeringsnämndens ordförande.

Liknande begränsningar föreslås av länsstyrelserna i Södermanlands och

Älvsborgs län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

1 stort sett tillstyrks förslaget att rättelsemöjligheten skall avse fel­

aktig överföring från deklaration till taxeringslängd och sådan

felaktig uträkning som framgår av belopp som införts i taxerings-

längden. Kammarrätten anser dock att rättelse av fel vid överföring från

deklaration till taxeringslängd bör ske endast om tveksamhet inte förelig­

ger om de belopp som taxeringsnämnden fastställt. Är taxeringsnämndens

anteckningar i deklarationen inte otvetydiga bör rättelse alltjämt ske i

den nu gällande ordningen.

Flertalet remissinstanser har inte haft något att invända mot att lokal

skattemyndighet får möjlighet att rätta felaktigt avdrag för k o in m u n al­

ska 11 o c h sjukförsäkringsavgift. Förslaget tillstyrks i den­

na del uttryckligen av bl. a. kammarrätten, riksrevisionsverket och riks­

skattenämnden. Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar emellertid tvek­

samhet över förslaget på denna punkt.

Taxeringsnämndernas ordförande torde numera i allmänhet begagna sig

av möjligheten att kontrollera nämnda avdrag genom jämförelse med före­

gående års debiteringslängd. Fel beträffande avdrag av dessa slag torde där­

för numera vara relativt sällsynta. Det kan salunda ifragasattas, om forsla­

get i denna del har någon egentlig uppgift att fylla.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om den utvidgning av

skattskyldigs möjlighet att erhålla rättelse som förslaget innebär bör gälla

avdrag för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift. Enligt gällande ratt,

påpekar länsstyrelsen, erfordras för att vinna rättelse av sådana avdrag

efter den ordinarie besvärstidens utgång att besvärsrätt föreligger enligt

100 § första stycket 6) taxeringsförordningen, dvs. bl. a. att den skatt­ skyldige taxerats till belopp som är väsentligt för högt.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden gör följande uttalande.

Förslaget får till följd att skattskyldig, som väljer att liksom hittills söka lattelse genom besvär i särskild ordning lios prövningsnämnd, inte får rät- telse, medan skattskyldig, som vänder sig direkt till lokal skattemyndighet, far det. Nämnden har velat fästa uppmärksamheten på denna skiljaktighet och anser att i princip överensstämmelse bör råda på denna punkt. Nämn­ den vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det processuella lä­ get för den skattskyldige framdeles eventuellt kan bli ett annat vid an­ förande av besvär i särskild ordning på grund av felaktigt yrkat skatteav­ drag. Giunden till att f. n. särskild besvärsrätt endast föreligger i de fall, skatteavdrag inte yrkats med något belopp, torde nämligen vara den att taxeringsnämnden genom att ha tillgång till i 17 § taxeringskungörelsen omförmälda handlingar bort märka, att skattskyldig i vart fall varit be­ rättigad till avdrag med något belopp. De rätta skattebeloppen framgår däremot inte av dessa handlingar. Därest taxeringsnämnden framdeles di­ rekt i taxeringsmaterialet genom taxeringsavierna kommer att ha tillgång till de rätta skatte- och avgiftsbeloppen men trots detta underlåter att ändra felaktiga avdrag, torde den skattskyldige kunna åberopa försummelse från taxeringsmyndighets sida och därmed få särskild besvärsrätt enligt 100 § första stycket 5) taxeringsförordningen.

Beträffande förslaget i vad det avser rättelse av felaktigt ortsavdrag föreligger dels önskemål om inskränkningar i sådan rättelsemöjlighet och dels avstyrkande av förslaget i denna del.

Kammarrätten anser att lokal skattemyndighet bör få rätta endast uppen­ bart felaktiga ortsavdrag och felaktiga överföringar av ortsavdrag från deklaration till taxeringslängd, vilket slags rättelse kan hänföras till över­ föringsfelen. Kammarrätten anför som skäl för sin åsikt.

Frågor om rätt ortsavdrag är inte sällan föremål för tvist i taxeringsmål och kan stundom fordra en ingående utredning. I fall där taxeringsnämn­ den i deklarationen uttryckligen angett att skattskyldig skall tillgodoföras visst ortsavdrag, förefaller det mindre sannolikt att sedermera till lokal skattemyndighet inkomna anmärkningar mot ortsavdraget och därvid läm­ nade upplysningar skulle ulan sådan utredning, som lämpligen bör ske under medverkan av taxeringsintendent, berättiga till ändring" i taxerings­ nämndens beslut. Erforderliga upplysningar för beräkning av ortsavdra" saknas ofta i deklarationen. Uteslutet är inte att taxeringsnämnden be­ stämt oitsavdraget med ledning av sin lokalkännedom eller genom upplys­ ningar, om vilka inte lämnats uppgift i deklarationen. Dylika fall synes inte lämpade för rättelse i den föreslagna ordningen.

Även riksskattenämnden anser att rättelse av ortsavdrag genom lokal skattemyndighet bör få ske endast då fråga är om uppenbar felaktighet, vilket bör framgå av författningstexten. Så kan enligt riksskattenämndens uttalande vara fallet då taxeringsnämnden t. ex. inte observerat att en en­ samstående skattskyldig har hemmavarande barn. Är det åter tveksamt

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

25

huruvida barnet skall anses hemmavarande bör ärendet överlämnas till

taxeringsintendent.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Södermanlands och Värm­

lands län.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig inte kunna förorda att på

lokal skattemyndighet överlåts att helt självständigt besluta om höjda

ortsavdrag. Länsstyrelsen uttalar att en godtagbar lösning möjligen kan

erbjuda sig genom införandet av en obligatorisk skyldighet för lokal skatte­

myndighet att innan rättelse vidtas delge taxeringsintendenten ändrings­

förslaget. En sådan ordning synes också länsstyrelsen underlätta en av­

sevärd utökning av det fält inom vilket lokal skattemyndighet skall kunna

meddela rättelser.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att bestämmelserna om orts­

avdrag inte sällan är svåra att tillämpa och erinrar om att ändringar i

fråga om ortsavdrag ofta får följdverkningar beträffande bl. a. förvärvsav-

drag och avdrag för försäkringspremier. Länsstyrelsen anser det på grund

härav uteslutet att annan myndighet än prövningsnämnden skall få fatta

beslut i fråga om felaktigt ortsavdrag.

Möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta andra slags felak­

tigheter än sådana som avses i förslaget föreslås av flera remissin­

stanser. Oftast avses därvid rättelse av felaktiga avdrag, såsom det s. k.

förvärvsavdraget, avdrag för tilläggspensionsavgift eller nedsatt skatteför-

måga samt s. k. schablonavdrag men även fel vid beräkning av garantibe­

loppets storlek och felaktiga överföringar i deklaration berörs i sådana för­

slag.

Flera remissinstanser önskar att rättelsemöjligheten utsträcks till att

avse felaktiga överföringar till sammanfattningar i deklarationen. Till dessa

instanser hör riksskattenämnden, som uttalar att till misskrivning av tek­

nisk art, som lokal skattemyndighet bör ha möjlighet att rätta, också bör

hänföras felaktig överföring av belopp från deklarationsbilaga till huvud­

blankettens sammanfattningar.

Liknande synpunkter anläggs av länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­

lands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och Sveriges häradsskrivar-

förening.

Däremot anser länsstyrelsen i Jämtlands län att ifrågavarande rättelse­

möjlighet inte bör avse fel vid överföring från deklarationen till samman­

ställningen. Länsstyrelsen anför som skäl härför, att dylika fel endast mera

sällan påtalas av de skattskyldiga. Rättelse av sådana fel bör förutsätta

medverkan av taxeringsintendent och prövningsnämnd (landskamrerare).

I fråga om utvidgning av rättelsemöjligheten uttalar kammarrätten, att

det med hänsyn till lokal skattemyndighets tillgång till fastighetslängder

ligger nära till hands att felaktigt uträknade procentavdrag och garanti-

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

2 /

belopp rättas i samma ordning som felaktiga avdrag för kommunalskatt och försäkringsavgifter.

Riksskattenämnden erinrar om att det skäl som föranleder ändring av ortsavdraget även kan föranleda omprövning av förvärvsavdraget men an­ ser frågan om rättelse av förvärvsavdrag vara en sådan renodlad taxerings- fråga som ej bör avgöras av lokal skattemyndighet.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden anser däremot att felak­ tigt förvärvsavdrag bör få rättas av lokal skattemyndighet. Enligt nämnden bör detta vara en konsekvens av att rättelsemöjlighet införs beträffande ortsavdraget, vars storlek för ensamstående ofta sammanhänger med för­ värvsavdraget. Vidare bör enligt nämndens åsikt lokal skattemyndighet få rätta avdrag för tilläggspensionsavgift, som f. n. debiteras av sistnämnda myndighet, samt avdrag för nedsatt skatteförmåga om det klart framgår att avdraget beviljats av taxeringsnämnden.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län torde den lokala skattemyndighe­ tens befogenhet att rätta förekommande felaktigheter böra betydligt utvid­ gas för att man härmed skall kunna uppnå de fördelar, som uppenbarligen ligger i ett förenklat rättelseförfarande i den ordning, som förslaget innebär. Denna utvidgning bör enligt länsstyrelsens mening omfatta felaktigheter av formell och teknisk natur såsom felöverföringar i deklarationen och fel­ aktigheter beträffande garantibelopp, tilläggspensionsavgift och förvärvsav­ drag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att lokal skattemyndighet bör kun­ na rätta även uppenbar felräkning i deklaration, garantibelopp som beräk­ nats felaktigt samt felaktighet i fråga om tilläggspensionsavgift och folkpen­ sionsavgift. Länsstyrelsen föreslår emellertid vittgående ändringar i departe­ mentspromemorians förslag, innebärande bl. a. att utredningsfall skall un­ derställas taxeringsintendenten som skall besluta i vilken ordning rättelse bör ske.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att möjlighet till rättelse genom lokal skattemyndighet bör utvidgas till att avse förvärvsavdraget och felaktigheter vid överföringen av belopp till sammanfattningarna på dekla­ rationens fjärde sida.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar att taxeringsnämnd bör få vidta behövliga rättelser, anför att om det i departementspromemorian framställda förslaget skulle föredras tillämpningsområdet dock bör väsent­ ligt utvidgas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som föreslagit att taxeringsintenden­ ten skall delges samtliga av lokal skattemyndighet ifrågasatta rättelsebeslut, anser att — under förutsättning att sådant remissförfarande tillämpas — lokal skattemyndighet bör få möjlighet att rätta alla uppenbara felräkning­ ar, misskrivningar och felaktiga längdföringar som föranlett en för hög

28

taxering. På samma sätt bör rättelse kunna ske av dubbeltaxeringar inom

ett och samma fögderi, felaktigt eller för högt upptagna garantibelopp för

fastigheter, oriktigt reducerade beskattningsbara förmögenheter m. m.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att felaktighet vid överföring

av belopp till deklarationens sista sida samt beträffande avdrag för nedsatt

skatteförmåga bör kunna rättas av lokal skattemyndighet och föreslår vida­

re, att sådan rättelse bör kunna äga rum av felaktiga schablonavdrag såväl

vid förvärvskälla som under allmänna avdrag samt av felaktighet beträf­

fande garantibelopp, avdrag för tilläggspensionsavgift och förvärvsavdrag.

Nämnda slag av rättelser bör enligt föreningen även kunna avse höjning av

taxering.

Sveriges häradsskrivarförening anser området för rättelsemöjligheten all­

deles för snävt tilltaget och anför.

Som exempel på vanligen förekommande fel av teknisk natur, som skulle

falla utanför ramen för rättelser enligt förslaget, kan nämnas.

1) Felaktighet, som endast gäller vid summeringen av sammanfattningen

till kommunal inkomstskatt.

2) Inkomst i en förvärvskälla eller summa allmänna avdrag har över­

förts med fel belopp till sammanfattningen för taxering till statlig eller

kommunal inkomstskatt.

3) Garantibelopp har felräknats, uteglömts eller dubbelförts.

4) Felaktighet i fråga om avdrag för tilläggspensionsavgift.

5) Skattskyldig har dubbeltaxerats inom samma kommun. Fel av denna

art förekommer ofta vid förvärv av bostadsfastighet i samband med flytt-

Vissa ur rättssäkerhetssynpunkt stötande konsekvenser vid fastställan­

det av den pensionsgrundande inkomsten, som det nuvarande taxeringsför-

farandet medför, skulle elimineras om även taxering, som blivit för låg till

följd av felräkning eller misskrivning, kunde rättas av lokal skattemyndig­

het. Här kan anföras ett exempel, som belyser ett ofta förekommande fall.

I samband med uträknandet av den pensionsgrundande inkomsten för en

försäkrad upptäcker lokal skattemyndighet, att taxeringen för inkomst av

tjänst på grund av felräkning blivit 400 kr. för låg. Den pensionsgrundande

inkomsten fastställs i enlighet med den felaktiga taxeringen. Kfter besvär

av taxeringsintendenten rättas inkomsttaxeringen. Verkställd beräkning av

den pensionsgrundande inkomsten kan dock inte ändras, enär taxerings-

andringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med belopp under­

stigande 500 kr.

RLF och Sveriges Lantbruks förbund uttalar att felaktighet beträffande

folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift bör kunna rättas i förenklad

ordning.

Den föreslagna tiden av tre år efter taxeringsåret inom vilken

lokal skattemyndighet skall äga rätta taxering har många remissinstanser

ansett vara för lång. Riksskattenämnden anser att den tid som föreslagits i

promemorian inte är tillräckligt motiverad och att anledning saknas att ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

29

sträcka tiden för rättelse längre än t. o. m. året efter taxeringsåret. Det tor­ de enligt riksskattenämnden närmast vara under taxeringsårets senare del samt under första halvåret efter taxeringsåret som ett mer angeläget behov föreligger att få felaktigheter i taxering varom här är fråga rättade av lokal skattemyndighet.

Samma förslag framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar att rättelse av lokal skatte­ myndighet inte bör ske efter utgången av februari månad näst efter taxe­ ringsåret.

Även länsstyrelsen i Värmlands län anser att tiden för rättelsemöjligheten bör utgå med februari månad efter taxeringsåret. Länsstyrelsen upplyser bl. a.

Enligt nuvarande ordning i Värmlands län disponerar de lokala skatte­ myndigheterna i länet endast över det sista årets deklarationer och detta blott under tiden då taxeringsnämndsarbetet ej pågår. Deklarationerna överlämnas omkring den 15 februari året efter taxeringsåret till taxerings­ nämnderna och dessa översänder efter taxeringsarbetets avslutande de­ klarationerna direkt till länsstyrelsens taxeringssektion. Det har visat sig av utrymmesskäl omöjligt och av andra skäl olämpligt, att lokal skatte­ myndighet omhänderhar flera årgångar av deklarationer.

Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar om att taxeringsintendent får an­ föra besvär hos prövningsnämnden över skattskyldigs taxering intill utgång­ en av april månad året efter taxeringsåret och anser det bl. a. på grund här­ av tillräckligt att rättelse i nu avsedd ordning får ske om felaktigheten kom­ mit till den lokala skattemyndighetens kännedom före utgången av april månad efter taxeringsåret. Länsstyrelsen anför som ytterligare skäl härför.

De flesta fel av här ifrågavarande art torde upptäckas antingen under tiden mellan taxeringsarbetets avslutande och debetsedlarnas utsändande eller i samband med att den skattskyldige emottagit debetsedeln. Den först­ nämnda gruppen felaktigheter torde framkomma företrädesvis i samband med ATP-granskningen, den granskning som verkställs av taxeringarna för skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt (överskottsförteckning- arna) eller eventuell generell granskning av vissa taxeringsdistrikL Det bör eftersträvas, att på detta stadium upptäckta fel rättas, innan debetsedlarna å slutlig skatt utsänds. De fel som framkommer i samband med att de skattskyldiga erhållit debetsedlarna å slutlig skatt, bör om möjligt rättas så snart, att de ifrågavarande skattskyldiga inte behöver erlägga kvarstående skatt med felaktigt belopp.

Efter kvarskatteuppbörden i mars månad upptäckta fel av bär ifrågava­ rande slag torde åtminstone vad länen beträffar uppgå till ett jämförelse­ vis litet antal, varför de i detta sammanhang inte torde böra tillmätas allt­ för stor betydelse. Slutligen torde hänsyn inte behöva tas till de jämförelse­ vis fåtaliga anmälningar om fel i taxering som ett par år efter taxeringsårets utgång görs av riksrevisionsverket.

30

Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län anser att tiden inom

vilken rättelse i föreslagen ordning skall kunna ske bör begränsas till ut­

gången av juni månad året efter taxeringsåret.

Frågan om kom m unikation mellan lokal skattemyndighet och

taxeringsintendenten har föranlett vissa förslag och uttalanden från remiss­

instanser.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om ej framställning om rät­

telse, som lämnas till lokal skattemyndighet, i förekommande fall bör över­

lämnas till prövningsnämnden i stället för, som i promemorian föreslås, till

taxeringsintendenten. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om ej skriftlig fram­

ställning som inte kan bifallas av lokal skattemyndighet skall överlämnas

till prövningsnämnden och likställas med besvär samt anses ha inkommit

till prövningsnämndens kansli redan då den ingivits till lokal skattemyn­

dighet. Som skäl för detta förslag anför länsstyrelsen.

Det har givetvis sin betydelse om överlämnandet skall ske till prövnings­

nämnden eller taxeringsintendenten. En skattskyldig, som vill få sin taxe­

ring ändrad, anför t. ex. ej besvär över taxeringen utan inger i stället en

framställning om ändring av taxeringen till lokal skattemyndighet i tro att

denne skall vidtaga den önskade rättelsen. Om emellertid den lokala skatte­

myndigheten ej bifaller framställningen eller — i enlighet med vad som an­

givits i förslaget till lagtext — överlämnar densamma till taxeringsintenden­

ten och denne ej kan finna att något skäl till ändring av taxeringen förelig­

ger, kan den skattskyldige ha försuttit sina möjligheter att få taxeringen

prövad genom besvär i vanlig ordning. Särskilt om den skattskyldige ingi­

vit sin framställning till lokal skattemyndighet inom den tid, som är stad­

gad för anförande av besvär, ter sig ett sådant resultat stötande. När det

blir allmänt känt att taxeringar kan ändras på ett enkelt och snabbt sätt ge­

nom lokal skattemyndighets försorg, måste man räkna med att dylika kom­

plikationer kan uppstå.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län — som anser att rättelsemöjligheten

bör begränsas till uppenbara felräkningar och felöverföringar — uttalar föl­

jande, som berör förevarande frågeställning.

Det föreligger framför allt ur de skattskyldigas synpunkt ett klart behov

av att möjligheter skapas att förenkla förfarandet vid rättelse av uppenbara

felaktigheter vid taxeringen. Ett system med två myndigheter med befogen­

het att ändra en taxeringsnämnds beslut synes dock inte vara helt utan olä­

genheter. Så kan det exempelvis inträffa, att utredning i taxeringsärende

avseende en och samma skattskyldig samtidigt verkställs av såväl taxe-

ringsintendent som lokal skattemyndighet, varvid dessa myndigheter kan

komma att fatta olika beslut i fråga om samma taxering. Komplikationer

av sådant och annat oförutsett slag kan uppenbarligen i någon mån förta

verkan av den förenkling, som avsetts med förslaget.

Länsstyrelsen i Hallands län anser som tidigare nämnts att endast längd-

föringsfel bör kunna rättas av lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen anser

det angeläget att allmänheten därutöver bereds möjlighet att formlöst an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

31

mäla även andra uppenbara felaktigheter och att erhålla rättelse i nära an­ slutning härtill. Om ordningen för sådana rättelser anför länsstyrelsen.

Detta bör kunna ske på så sätt, att den lokala skattemyndigheten uppsät­ ter förslag till taxeringsintendentsyrkanden exempelvis i anslutning till en skattskyldigs anmälan om fel, vid granskning i samband med ATP-arbete eller eljest då fel uppmärksammats. Förslagen kan i många fall upprättas i torm av förteckningar (stegar), som successivt översänds till taxerings­ intendenten. Den lokala skattemyndigheten bör i anslutning härtill dess­ utom medges rätt att meddela anstånd utan taxeringsintendentens hörande. Mål av hithörande slag bör handläggas av prövningsnämnden med förtur. Fördelarna med ett sådant system är flera. Antalet instanser behöver inte utökas, rättssäkerheten blir bättre och gällande rutiner lämnas i stort sett oförändrade.

Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår ett förfarande, som innebär att taxeringsintendents medverkan i rättelseärende hos lokal skattemyndighet blir obligatorisk om rättelsen innebär höjning av taxering och även eljest i mera komplicerade fall.

Enligt länsstyrelsens förslag skall i sådana rättelseärenden, som lokal skattemyndighet översänt till taxeringsintendenten, denne avgöra om rät­ telse bör ske genom beslut av den lokala skattemyndigheten eller om det upptäckta felet bör rättas av prövningsnämnden i samband med prövning av besvär av taxeringsintendenten. Skall rättelse ske genom lokal skatte- myndighet skall enligt förslaget till denna myndighet från taxeringssektio- nen översändas blankett med rätt taxering ifylld och med påtecknat yttran­ de av taxeringsintendenten att rättelse bör ske på angivet sätt.

Ett förfarande av liknande slag som det sist redovisade förordas av läns­ styrelsen i Västernorrlands län som härom anför bl. a.

I förslaget synes ej tillräckligt ha beaktats det starka krav på samord­ ning som föreligger mellan rättelser, påkallade av lokal skattemyndighet, och sådana justeringar som föranleds av granskningsarbetet på Taxerings- sektionen och som utmynnar i besvär från taxeringsintendentens sida. Vid den eftergranskning, som sker å taxeringssektionen, prövas taxeringarna ur såväl teknisk som saklig synpunkt. Det är självfallet av största vikt __ ej minst ur den skattskyldiges synpunkt — att alla felaktigheter, formella såväl soin materiella, samtidigt blir rättade och detta oavsett om de medför sänkning eller höjning av taxeringen.

Promemorians författningsförslag innehåller beträffande underrät­ telse om vidtagen rättelse en hänvisning till bestämmelserna i 92 § taxc- nngsförordningen, som avser delgivning av prövningsnämnds beslut. Läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus lön anser att lokal skattemyndighets skyl­ dighet att underrätta enskild part bör inskränkas till det fall då rättelsen saett sedan debetsedel uttärdats. Enligt länsstyrelsens mening är det näm­ ligen onödigt att underrätta skattskyldig om nedsättning av hans taxering om han inte fatt debetsedel och salunda saknat kännedom om den för höga taxeringen. Länsstyrelsen anför vidare om denna punkt i förslaget.

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

32

Beträffande den föreslagna skyldigheten för lokal skattemyndighet att

underrätta taxeringsintendenten må framhållas, att taxeringsintendenten

har begränsade möjligheter alt granska underrättelser av detta slag. Ären­

dena är vidare av så rutinmässig beskaffenhet att de egentligen inte skulle

behöva underkastas någon efterhandsgranskning. Lokal skattemyndighets

beslut om rättelse i taxeringslängden är emellertid ett enmansärende. Det

kan därför antas, att förslaget om taxeringsintendentens underrättande be-

tineas av kontrollhänsyn. Behovet av kontroll kan därför inte förbigås. Säl-

skilt bör observeras, att lokal skattemyndighet enligt 113 § regeringsformen

ej torde kunna ställas till ansvar för oriktigt beslut avseende rättelse av

taxering. Som redan nämnts bereder emellertid det föreslagna underrattel-

seförfarandet knappast möjlighet för taxeringsintendenten att inom läns­

styrelsen verkställa någon effektiv kontroll av beslutet, såvida inte taxe­

ringsintendenten rekvirerar samtliga handlingar i ärendet. En dylik proce­

dur medför å andra sidan betydande arbetsbelastning för taxeringsinten­

denten vilket innebär att värdet av reformen måste minska. En möjlig ut­

väg synes här vara, att lokal skattemyndighet åläggs föra ett särskilt dia-

rium angående av myndigheten vidtagna rättelser. Detta diarium bor ha en

praktisk uppläggning och bör innehålla tydlig redogörelse för rättelserna.

Det får sedan ankomma på taxeringsintendenten att själv eller genom ho­

nom underställd personal stickprovsvis kontrollera riktigheten av lokal

skattemyndighets beslut i ärenden av detta slag. Sådana stickprov bör även

ifrågakomma vid de årliga inventeringar, som skall verkställas enligt 9 §

häradsskrivarinstruktionen och 4 § kronokamrerarkungörelsen.

Beträffande besvär över beslut om rättelse uttalar länsstyrelsen

i Gävleborgs län, att rättelse genom lokal skattemyndighet måste anses vara

ett särskilt institut och att lokal skattemyndighet blir en instans i vissa

taxeringsfrågor. På grund därav bör enligt länsstyrelsens mening särskilda

regler gälla för besvär över sådana beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Beträffande inplaceringen i taxeringsfor ordningen av

den föreslagna bestämmelsen om rättelse anför riksskattenämnden.

Bestämmelserna om rättelse av taxering i nu föreslagna ordning bör —

då rättelse av taxering är att anse som ett självständigt rättsinstitut in­

föras i en särskild paragraf, förslagsvis i en ny 126 a §. Med hänsyn till

nämndens inställning, att rättelse inte må ske efter utgången av året nast

efter taxeringsåret, samt vad nämnden i samband därmed anfört kommer

bestämmelserna, därest nämndens mening godtas, att sakna den i pro­

memorian angivna anknytningen till 126 §.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uttalar i denna fråga.

Det kan ifrågasättas, om inte bestämmelserna om rättelse av taxerings­

nämnds beslut bör införas under avdelningen »IX Om besvär över taxe­

ringsnämnds beslut» i taxeringsförordningen, lämpligen då som ett forsta

moment i 73 §. Rent systematiskt synes rättelseförfarande bora regleras iore

besvär sförfarandet; jfr motsvarande bestämmelser beträffande rättelse av,

resp. besvär över prövningsnämnds beslut samt rättelse resp. kesvärs-

bestämmelserna i uppbördsförordningen. Härjämte undanröjs den tvek­

samhet, som möjligen kan uppkomma med den föreslagna författmngstex-

33

tens placering i taxeringsförordningen, huruvida lokal skattemyndighet skall äga rätta ett av taxeringsmyndighet begånget fel, vilket av förbise­ ende eller av annan orsak inte blivit beaktat av prövningsnämnden vid prövning besvärsvägen av skattskyldigs taxering.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att teknisk rättelse genom lokal skattemyndighet måste anses som ett tillrättaläggande, som författningsen­ ligt ankommit på taxeringsnämnd men som av någon anledning inte verk­ ställts. Länsstyrelsen anser därför att bestämmelser i ämnet av systema­ tiska skäl bör inflyta i taxeringsförordningen under ett särskilt kapitel, förslagsvis ett kapitel VIII A.

Departementschefen

Frågan om ett förenklat förfarande vid rättelse av taxering som taxerings­ nämnd beslutat har tidigare diskuterats. Skattelagssakkunniga föreslog i sitt betänkande »Förslag till effektivare taxering» (SOU 1954: 24) att taxerings­ nämnd under taxeringsåret skulle ha rätt att uppta av nämnden tidigare under året åsatt taxering till förnyad handläggning. En dylik ordning avvi­ sades av 1955 års taxeringssakkunniga i deras betänkande »Ändrad taxe- ringsorganisation» (SOU 1955: 51). Det framhölls, att antalet ändringar av taxeringar under den föreslagna senare perioden av taxeringsnämnds arbete kunde bli så stort att situationen skulle bli förvirrande för debiteringsmyn- digheterna, att omprövning av skattskyldigas taxeringar skulle skapa ett nytt irritationsmoment samt att ett förfarande som det föreslagna skulle kunna leda till en sammanblandning av taxeringsnämndens och prövnings- nämndens uppgifter. I stället förordade taxeringssakkunniga att möjlighet infördes för ordföranden i prövningsnämnd att ensam avgöra besvär som endast avsåg rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för­ biseende eller som biträtts av motpart. Bestämmelse härom finns nu i 87 § taxeringsförordningen.

Jag vill vidare erinra om att till 1958 års riksdag framlades två likalydan- de motioner i förevarande fråga (I: 22 och II: 27). Motionärerna hemställde om sådan ändring i taxeringsförordningen alt lokal skattemyndighet till­ erkändes befogenhet att rätta uppenbara felaktigheter i taxeringar som taxeringsnämnd åsatt. Det ifrågasattes i motionerna, om bestämmelsen i 87 § taxeringsförordningen om rätt för ordförande i prövningsnämnd att ensam avgöra vissa mål någonsin skulle komma att få den praktiska bety­ delse som man eftersträvat. Orsaken härtill skulle bl. a. vara, att taxerings- intendenten tvingades motverka bestämmelsens syfte av förenkling, enär han inte kunde underlåta att beträffande löpande års taxering granska taxe­ ringen i dess helhet, alltså även ur andra synpunkter än med avseende på den påvisade uppenbara felaktigheten. Frågan om förenklad rättelse borde därför lösas efter andra riktlinjer och det syntes motionärerna ligga närmast

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

34

till hands att i vissa avseenden överflytta nyssnämnda befogenhet för ordfö­

randen i prövningsnämnd till lokal skattemyndighet. Bevillningsutskottet

(BevU 1958:35) hemställde att motionerna inte måtte föranleda någon riksda­

gens åtgärd. Utskottet ville inte bestrida att den i motionerna skisserade ord­

ningen skulle kunna medföra vissa fördelar framför allt i form av eu snabb

handläggning av de ärenden i vilka fel upptäcktes i samband med utskrivan­

de av debetsedlarna. Utskottet framhöll emellertid vissa nackdelar med det

föreslagna systemet. Sålunda skulle instansordningen brytas och fara för

kompetenskonflikter lätt uppkomma. I de ofta förekommande fall då härads-

skrivaren eller kronokamreraren var ordförande i taxeringsnämnd skulle ge­

nomförandet av motionärernas förslag enligt utskottet innebära att det av

statsmakterna avvisade systemet med självrättelse infördes på en omväg. Ut­

skottet ansåg det inte lämpligt att innan någon som helst erfarenhet vun­

nits av hur systemet med rättelse av misstagstaxeringar o. d. genom beslut

av ordföranden i prövningsnämnd skulle komma att fungera genomföra en

sådan åtgärd som den i motionerna föreslagna. Riksdagen följde utskot­

tets förslag.

De motioner jag berört syftade till att åstadkomma ett förenklat förfa­

rande för rättelse av sådana felaktigheter i taxeringar som uppstått genom

uppenbara misstag av taxeringsnämnd. Bevillningsutskottets invändningar av­

såg bl. a. att erfarenhet av systemet med rättelse genom beslut av ordföran­

den i prövningsnämnd borde avvaktas innan ett förslag enligt motionerna

genomfördes. Vad jag tidigare anfört torde visa att det finns behov av be­

stämmelser som ytterligare underlättar förfarandet vid rättelse av uppen­

bara taxeringsfel. Detta har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Även

de instanser som avstyrkt det remitterade förslaget har uttalat, att det nu­

varande besvärsförfarandet är onödigt omständligt när rättelse av uppen­

bara taxeringsfel skall vidtas. Ehuru avsevärd förenkling uppnåtts genom

att ordföranden i prövningsnämnd kan avgöra s. k. enmansmål är enligt

min mening även sistnämnda förfarande alltför omständligt och tids­

krävande i fråga om rättelse av helt uppenbara taxeringsfel. Jag förordar

därför bestämmelser i syfte att ytterligare förenkla förfarandet vid rättelse

a\ taxeringsfel som här avses. Ett sådant nytt rättelseförfarande innebär

inte att behovet att avgöra mål i prövningsnämnden såsom enmansmål bort­

faller.

De invändningar som särskilt länsstyrelsen i Malmöhus län anfört mot

det remitterade förslaget synes mig inte ha den tyngd att de bör hindra en

omedelbar reform på grundval av promemorians förslag. Bestämmelserna

om restitution, ränteberäkning m. m., som enligt länsstyrelsen måste över­

ses om det föreslagna förfarandet införs, synes utan att de ändras bli till­

lämpliga i fall av omdebiteringar på grund av rättelse som nu avses. Läns­

styrelsens förslag att rättelse genom ett förenklat förfarande bör kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

35

företas endast beträffande felaktigheter som upptäcks före debiteringsläng- dens färdigställande kan jag inte tillstyrka, främst av det skälet att åtskil­ liga fel upptäcks först av de skattskyldiga, nämligen sedan de erhållit de­ betsedeln på slutlig skatt vilket vanligen sker i december taxeringsåret. Stock­ holms stads uppbördsverk, som avstyrker förslaget för Stockholms del, ut­ talar att det nuvarande förfarandet därstädes vid rättelse av uppenbara fel­ aktigheter utformats så att rättelseförfarandet i dess helhet inte behöver ta längre tid än 15 å 20 dagar. Mitt intryck av den beskrivning som uppbörds- verket lämnat av gången i rättelseärende är emellertid, att tiden för rättel­ sens genomförande skulle kunna förkortas ytterligare om rättelseärendet inte behövde behandlas av taxeringsintendenten och — såsom enmansmål — av skattedirektören.

Jag kan inte biträda de förslag som framförts från ett par remissinstan­ ser om att rättelse i förenklad form bör ankomma på taxeringsnämnden un­ der en period på hösten eller alternativt på vederbörande taxeringsnämnds- ordförande eller kronoombud. Båda förslagen innebär en omgång genom att rättelseärende måste översändas från den lokala skattemyndigheten till taxeringsnämnden. Det är i regel den lokala skattemyndigheten som an­ tingen själv observerat felaktigheten eller erfarit den av den skattskyldige eller taxeringsintendenten. Därtill kommer att nämnda taxeringsnämndsle- damöter kan vara svåranträffbara eller eljest förhindrade att omgående handlägga ärendet. Ett sådant rättelseförfarande skulle bli alltför begränsat genom att rättelse ej skulle kunna vidtas efter taxeringsårets utgång. Ej hel­ ler skulle sjdtet att få ett snabbt rättelseförfarande i samma utsträckning uppnås om rättelse, såsom föreslagits i ett remissyttrande, skulle beslutas av prövningsnämndens ordförande på yrkande av lokal skattemyndighet.

Såsom framhållits i vissa remissyttranden skulle rättelse av taxeringsfel genom lokal skattemyndighets försorg lätta arbetsbördan för såväl länssty­ relsernas taxeringssektioner som kanslierna hos prövningsnämnderna. För de lokala skattemyndigheterna skulle huvudparten av rältelseärendena in­ falla under en tidsperiod, som är gynnsam med hänsyn till arbetsbelastningen hos dessa myndigheter, nämligen under senare halvåret. Av remissyttrandet trån centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden framgår vidare att rättelse genom lokal skattemyndighets försorg ligger i linje med vad som kommer att föreslås beträffande lokal skattemyndighets uppgifter efter ADB-syslemcts införande inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Avsikten är att lokal skattemyndighet skall biträda taxeringsnämnderna med bl. a. kontroll av allmänna avdrag, kontrollräkning av deklarationer­ na och möjligen även kontroll av orts- och förvärvsavdragen. .lag anser detta tala för att lokal skattemyndighet redan nu tilläggs möjlighet alt själv­ ständigt rätta vissa uppenbara taxeringsfel. Erfarenheterna av sådant för­ farande torde bli av värde vid det slutliga övervägandet av vilka uppgifter som bör tilläggas lokal skattemyndighet i samband med ADB-systemets in­

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 ur 1965

36

förande inom uppbördsväsendet. Å andra sidan bör omfattningen av ett så­

dant rättelseinstitut utformas med en viss återhållsamhet. Endast sådana

rättelsegrunder bör införas som det föreligger verkligt behov av enligt vad

erfarenheten utvisat.

Av det sagda framgår att jag anser mig kunna förorda att lokal skatte­

myndighet får befogenhet alt rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxe­

ring. Den lokala skattemyndigheten hör emellertid inte på grund av sådan

befogenhet bli eu ny instans i skatteprocessen. Rättelseförtarandet bör ut­

formas som en ersättning för självrättelse från taxeringsnämnds sida av

dess beslut. Såsom föreslagits i departementspromemorian bör rättelseför­

farandet avse endast taxering som beslutats av taxeringsnämnd.

I fråga om vilka slags felaktigheter, som rättelsemöjligheten bör avse, fö­

religger skilda meningar hos remissinstanserna. Enligt min mening bör den

ledande synpunkten vid lösningen av denna fråga vara den, att rättelsein­

stitutet skall ha i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppen­

bara felaktigheter som f. n. tillkommer prövningsnämnd. Institutet bör

som jag redan framhållit ses som en ersättning för den möjlighet till själv­

rättelse som taxeringsnämnd sannolikt skulle ha ägt om den vore ett per­

manent organ. Jag instämmer i vad ett antal remissinstanser uttalat, att

rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal skattemyndighet om utredning

härför erfordras i form av yttrande från taxeringsintendent. Rättelsegrun­

derna bör klart preciseras, såsom också skett i promemorians förslag.

En typ av uppenbara felaktigheter av särskilt kvalificerat slag utgör de

fel som har direkt samband med längdföringen. Taxering som beslutats av

taxeringsnämnd kan ha längdförts med felaktiga belopp eller med felaktig

anteckning beträffande skatteberäkningen eller helt underlåtits, t. ex. ge­

nom att deklaration inte kommit längdförande myndighet till handa. Vi­

dare kan taxering ha införts på fel skattskyldig eller förts på mer än en

skattskyldig i taxeringslängd. F. n. kan dylika fel rättas endast genom be­

svär. För skattskyldig som avlämnat ifrågavarande deklaration innebär så­

dan felaktighet en irriterande olägenhet bl. a. på grund av att överskjutande

skatt inte kan återbetalas innan prövningsnämnden beslutat om rättelse. I

de härvid ofta förekommande fall att beslut inte kan meddelas i sådan tid

att debetsedel föreligger före den 15 februari kan den skattskyldige inte

göra de allmänna avdrag i deklarationen som debetsedeln ger besked om.

Jag förordar att myndighet som handhaft längdföringen — som för taxe­

ring av vissa skattskyldiga vanligen ej är lokal skattemyndighet utan läns­

styrelsen varom mer i det följande -— skall kunna besluta om rättelse av

längdföringsfel. Sådan rättelse kan givetvis innebära höjning av den taxe­

ring som införts i längden. Mot detta kan inte göras någon rimlig invänd­

ning eftersom taxeringsnämnden beslutat den taxering som införs i läng­

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

den vid rättelse.. Flera remissinstanser har föreslagit obegränsad möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta längdföringsfei.

Att såsom några remissinstanser föreslagit begränsa rättelsemöjligheten till rena längdföringsfei skulle betydligt motverka avsikten med rättelseför- tarandet att tjäna allmänhetens intresse av snabb rättelse av uppenbara misstag. När det gäller att bedöma i vad mån andra felaktigheter än längd­ föringsfei bör kunna rättas genom ett förenklat förfarande bör emellertid hansyn tas till att lokal skattemyndighet oftast inte är längdförare för de särskilda taxeringsnämnder som taxerar juridiska personer och att dekla­ rationerna för sistnämnda slags skattskyldiga — som upptas i de s. k. B- och C-langderna — i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet. På grund härav synes det kunna ifrågasättas om det skulle medföra någon förenkling att låta det i departementspromemorian föreslagna förfarandet avse fel vid taxering av juridiska personer. Ett sådant förfarande torde ha sin praktis­ ka betydelse huvudsakligen för fysiska personer och dödsbon, för vilka fel­ aktigheter varom här är fråga kan få en synnerligen besvärande verkan sär­ skilt när felet gäller ortsavdraget. Jag anser därför att möjlighet att rätta andra fel än längdföringsfei enligt ett enklare förfarande skall avse endast taxering som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptas i A-längden, som skall föras av lokal skattemyndighet. I likhet med ett par remissinstanser anser jag det saknas behov av förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering.

Det väsentligaste skälet för att det föreslagna förfarandet skall införas bör vara de skattskyldigas intresse att för hög taxering kan rättas snabbt. Jag kan därför inte biträda förslaget från några remissinstanser att lokal skattemyndighet, även när det inte är fråga om längdföringsfei, bör kunna vidta rättelse som medför höjning av taxering. Lokal skattemyndighet skulle i sådana fall framstå som en särskild taxeringsinstans. Jag anser det där­ emot beratligat att rättelse bör kunna avse vissa uppenbara felaktigheter som orsakat för låg taxering om samtidigt förekommer sådana felaktighe­ ter som verkar i motsatt riktning. Det torde ligga i de skattskyldigas intres­ se att rättelse kan ske i sådana fall, eftersom ärendet eljest måste hänskju- tas till prövningsnämnden. Den taxering som taxeringsnämnden åsatt bör emellertid enligt min mening vara den ram inom vilken rättelse skall kunna ske. Det sagda innebär inte att lokal skattemyndighet bör vara skyldig att granska deklarationen i detalj innan den meddelar rättelse av iakttagen fel­ aktighet.

I fråga om felräkningar och felöverföringar av belopp synes promemo­ rians förslag vara alltför begränsat. Jag anser i likhet med flera remissin­ stanser att rättelseförfarandet bör avse alla slags uppenbara felräkningar i deklaration och även andra felöverföringar vid taxeringen än sådana som förekommit vid längdföringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

37

3f Jiihanq till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr

131

38

Det är enligt min mening särskilt angeläget att felaktigt avdrag för kom­

munalskatt och sjukförsäkringsavgift kan rättas i den föreslagna ordning­

en. Uppgift om det belopp varmed sådana skatter och avgifter debiterats är

i regel tillgänglig för den lokala skattemyndigheten. I ett stort antal fall

skall dessutom avdragen beräknas schablonmässigt. Bl. a. kommer detta att

gälla avdrag för kommunalskatt i vissa fall efter ett genomförande av den i

prop. 1965: 14 föreslagna schabloniseringen av kommunalskatteavdraget.

Jag förordar vidare att rättelseförfarandet skall omfatta avdrag för folk­

pensionsavgift, i den mån sådant avdrag får göras övergångsvis, och för till-

läggspensionsavgift, vilka avgifter framgår av verkställd debitering.

Några remissinstanser avstyrker att lokal skattemyndighet skall få rätta

felaktiga ortsavdrag. De remissinstanser som tillstyrkt att så bör kunna

ske har allmänt understrukit att rättelse i den ordning som föreslagits bör

avse endast uppenbart felaktiga ortsavdrag. Med hänsyn till avsikten med

det föreslagna rättelseinstitutet anser jag det ofrånkomligt att det bör om­

fatta rättelse av ortsavdrag. Rättelse av sådana felaktigheter som oftast drab­

bar taxeringen av ensamstående skattskyldiga med barn, nämligen just

fel i fråga om ortsavdragets storlek, skulle eljest falla utanför ett förenklat

rättelseförfarande. Däremot vill jag instämma i uttalandena att rättelse bör

kunna ske endast av uppenbart felaktiga ortsavdrag. Såsom riksskatte­

nämnden preciserat denna fråga bör rättelse i den föreslagna ordningen

kunna ske t. ex. om taxeringsnämnd inte observerat att en ensamstående

skatlskyldig har hemmavarande barn men inte om nämnden ansett alt bar­

net inte kan anses som hemmavarande. Jag vill vidare erinra om det lallet

att taxeringsnämnd väl ansett barnet vara hemmavarande men tiots detta

av förbiseende medgett endast det lägre ortsavdraget. Givetvis böi rättelse

i förenklad ordning kunna ske även i sistnämnda fall.

lin remissinstans har föreslagit att skyldighet skall åligga lokal skatte­

myndighet att höra taxeringsintendent över ändringsförslag beträffande

oi tsavdrag. Jag kan inte biträda detta förslag. Det skulle medföra att hand­

läggningen av rättelseärende tördröjs. Ett sadant förfarande äi för öviigt

oförenligt med principen att rättelsemöjligheten skall ersätta självrättelse

från taxeringsnämnds sida. Det kan enligt min mening dock vara påkallat

att särskilt i fråga om rättelse av ortsavdrag höra taxeringsnämndsordfö-

randen. Till denna fråga ämnar jag återkomma i specialmotiveringen.

Med den av mig förordade begränsningen av lokal skattemyndighets möj­

lighet att rätta felaktiga ortsavdrag synes de invändningar som anförts

gentemot förslaget härom ha beaktats. Såsom framhållits i remissyttran­

dena medför skälen för höjning av ortsavdrag ej sällan att nedsättning av

taxeringen även bör ske genom tillämpning av bestämmelserna om för-

värvsavdrag. Det synes mindre lämpligt, om lokal skattemyndighet först

meddelar beslut om förhöjt ortsavdrag och taxeringsintendenten därefter

hos prövningsnämnden yrkar ytterligare nedsättning av taxeringarna på

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

39

grund av rätten till förvärvsavdrag. Enligt min mening bör en sådan situa­ tion förebyggas genom att lokal skattemyndighet får möjlighet att rätta förvärvsavdrag av uppenbart felaktig karaktär. Med hänsyn till bl. a. att vissa ensamstående skattskyldiga har rätt till avdrag för försäkringspremi­ er med samma belopp som gifta bör rättelsemöjligheten avse även sådant avdrag.

Flera remissinstanser anser att lokal skattemyndighet bör få rätta felak­ tiga s. k. procentavdrag och garantibelopp med hänsyn till att skattemyn­ digheten har tillgång till fastighetslängder. De fel som här åsyftas kan upp­ komma genom att felaktigt taxeringsvärde läggs till grund för beräkningen, eftersom rena räknefel framgår utan tillgång till fastighetslängd. Felaktig­ heter som uppstått genom att felaktigt taxeringsvärde angetts i självdekla­ ration eller eljest tillämpats av taxeringsnämnd synes lämpligen böra rättas genom förenklat förfarande. Jag föreslår att rättelseförfarandet får avse så­ dana felaktigheter.

Ytterligare felaktigheter som enligt min mening bör omfattas av ett för­ enklat rättelseförfarande är sådana som avser s. k. schablonavdrag. Hit hör

bl. a. förbisett 100

-kronorsavdrag vid inkomst av tjänst eller utebliven av-

rundning av avdrag från inkomst av tjänst samt extra avdrag vid inkomst av kapital eller annan fastighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

Jag kan inte förorda vad en remissinstans föreslagit om att lokal skatte­ myndighet bör få rätta varje felaktighet som har direkt samband med fast­ ställande av pensionsgrundande inkomst. Införandet av sådan rättelsegrund skulle leda till att lokal skattemyndighet framstår som en särskild instans i taxeringsprocessen, vilket inte, som förut understrukits, är avsikten med de nu ifrågasatta bestämmelserna. I detta sammanhang vill jag påpeka, att rättelse av taxering som vidtas sedan taxeringen införts i längden givetvis får anses vara en sådan taxeringsändring som avses i

2

§ förordningen den

18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande in­ komst enligt lagen om allmän försäkring.

En del av de önskemål som remissinstanser framfört i fråga om utvidg­ ning av lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet enligt förslaget i departe­ mentspromemorian har tillgodosetts genom de förslag jag nu framlagt. Till dessa önskemål hör befogenhet att rätta felaktig överföring av belopp i de­ klaration. Som felaktig överföring från deklaration till taxeringslängd bör anses felaktig längdföring av avdrag för nedsatt skatteförmåga, som taxe­ ringsnämnd beslutat medge.

Jag anser liksom ett antal remissinstanser att den i departementsprome­ morian föreslagna tiden inom vilken rättelse bör kunna ske (tre år efter taxeringsåret) är onödigt lång med hänsyn till syftet med de föreslagna bestämmelserna och även olämplig på grund av att deklarationer inte för­ varas hos lokal skattemyndighet under så lång tid. Som eu remissinstans

påpekat torde felaktighet som nu är i fråga endast undantagsvis upptäckas

efter kvarskatteuppbörden i mars månad. Till detta kommer att tidrym­

den för rättelse bör bestämmas så, att rättelseförfarandet smidigt inpassas

i den nuvarande ordningen för anförande av besvär över taxering. I de fall

då rättelse vägras efter framställning av skattskyldig — t. ex. därför att

felaktighet föreligger som inte kan rättas i den föreslagna ordningen —

bör möjlighet föreligga för prövningsnämnden att pröva om felaktighet

verkligen föreligger. Så blir fallet om beslut i fråga om rättelse måste fat­

tas inom sådan tidrymd att taxeringsintendenten, som kan anföra besvär

bos prövningsnämnden till utgången av april månad, hinner framställa

yrkande därstädes i anledning av vad som förevarit i rättelseärende. Jag

förordar med anledning härav att rättelse enligt det nya förfarandet får

beslutas intill utgången av mars månad året efter taxeringsåret.

Jag har tidigare uttalat att det i de fall, då taxeringsintendentens medver­

kan är nödvändig för avgörande av rättelseärende, får anses uteslutet att

lokal skattemyndighet skall få vidta rättelsen. Det kan nämligen då inte

anses föreligga sådan uppenbar felaktighet som bör kunna rättas i förenk­

lad ordning. En länsstyrelse föreslår att taxeringsintendentens medverkan

i rättelseärende skall krävas när fråga är om mera komplicerade fall. En

annan länsstyrelse föreslår att taxeringsintendenten skall höras i alla rät­

telseärenden som uppkommer hos lokal skattemyndighet. Gemensamt för

dessa båda förslag är att det skall ankomma på taxeringsintendenten att

avgöra om rättelse skall vidtas av den lokala skattemyndigheten eller yr­

kande om rättelse framställas hos prövningsnämnden.

Båda dessa förslag innebär att taxeringsintendent får en väsentlig upp­

gift i det förenklade rättelseförfarandet. I departementspromemorian har

diskuterats möjligheten att taxeringsintendent borde äga rätta taxeringar i

den påkallade förenklade ordningen. Tanken härpå avvisas emellertid på

enligt min mening goda grunder som äger betydelse även för nu berörda

båda förslag. Som skäl för dessa har bl. a. framförts, att taxeringsintendents

medverkan skulle medföra större enhetlighet vid bedömningen av ärendena.

Jag vill emellertid uttala att bestämmelserna om rättelse av de felaktig­

heter som här avses bör utformas sa att olikheter i praxis inte bör kunna

uppkomma. Dylik rättelse bör inte innefatta egentliga rättsliga övervägan­

den. Det anförda skälet för taxeringsintendents medverkan synes därför

inte relevant. Enligt den andra remissinstansen, som föreslagit sådan med­

verkan, bör det undvikas att samma taxering blir föremål för rättelsebe­

slut både av lokal skattemyndighet och av prövningsnämnd. Denna remiss­

instans framhåller att det föreligger starka krav på samordning mellan rät­

telser som påkallas av lokal skattemyndighet och sådana justeringar som

föranleds av granskningsarbetet på taxeringssektionen och som kan ut­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

41

mynna i besvär från taxeringsintendentens sida. Dessa påpekanden avser bl. a. sådana fall då rättelseärende avser taxering som är föremål för pröv- ningsnämnds bedömande. Jag kommer att beröra denna fråga i det föl­ jande. I förevarande sammanhang vill jag endast påpeka att rättelse ge­ nom lokal skattemyndighet såväl som ändring av taxering hos prövnings- namnd fordrar tillgång till den skattskyldiges deklaration. På grund härav bör den situationen inte kunna uppstå att lokal skattemyndighet rättar taxering i okunnighet om att den på grund av taxeringsintendents yrkande skall prövas av prövningsnämnd.

Jag kan alltså inte biträda de båda sistnämnda förslagen om mer eller mindre obligatorisk medverkan av taxeringsintendent vid handläggningen av rättelseärenden. En sådan medverkan skulle som jag redan framhållit komplicera och fördröja ärendenas handläggning. Den låter sig inte förenas med principen att rättelseförfarandet bör utformas som en ersättning för självrättelse från taxeringsnämndens sida av dess beslut.

Kangl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

Jag instämmer i ett förslag från en remissinstans att framställning om rättelse som skattskyldig gjort hos lokal skattemyndighet och som inte kan bifallas av denna bör överlämnas till prövningsnämnden och inte som föreslagits i promemorian till taxeringsintendenten. De skäl som remiss­ instansen åberopat för sitt förslag synes välgrundade. Skattskyldigs fram­ ställning om rättelse bör, om den skattskyldige yrkar det, genom lokal skattemyndighets försorg översändas till prövningsnämnden och avgöras som besvär över taxeringen. Bestämmelse härom torde böra införas i taxe- ringskungörelsen. Däremot kan jag inte förorda förslaget från en annan remissinstans att avslag på begäran om rättelse bör förbehållas prövnings­ nämnd. Detta innebär en onödigt stel regel som i varje fall inte passar då den skattskyldige blir övertygad om att felaktighet i själva verket inte föreligger.

En remissinstans, som anser att lokal skattemyndighet bör kunna rät­ ta endast längdföringsfel, har föreslagit att lokal skattemyndighet åläggs att upprätta förslag till taxeringsintendentsyrkanden i form av förteck­ ningar, avseende bl. a. fel som rör pensionsgrundande inkomst. Ehuru jag inte biträder förslaget i vad det avser begränsningen av lokal skattemyn­ dighets rältelsemöjlighet, synes förslaget i övrigt innebära en viss rationa­ lisering i ordningen för rättelse i sådana fall då rättelse inte kan ske enligt det föreslagna förfarandet. En sådan bestämmelse som denna remissinstans antytt bör enligt min mening införas i taxeringskungörelsen.

I departementspromemorian har föreslagits att beslut om vidtagen rät­ telse skall tillställas parterna — varmed åsyftas den skattskyldige, taxe­ ringsintendenten och vederbörande kommun — enligt vad som gäller om underrättelse av prövningsnämnds beslut. Som en remissinstans påpekat

torde taxeringsintendenten ha begränsad möjlighet att granska här avsed­

da beslut. För kommun torde beslut om rättelse sakna egentligt intresse.

Jag vill vidare erinra om att taxeringsnämnds beslut delges den skattskyl­

dige, nämligen om nämnden beslutat frångå den skattskyldiges självdekla­

ration, men ej alls taxeringsintendent eller kommun. Det torde vara till­

räckligt och även konsekvent riktigt att beslut om rättelse skall delges en­

dast den skattskyldige i egenskap av part. I vad mån rättelsebeslut bör

översändas till annan än part kommer jag att beröra i specialmotiveringen.

Den här förordade ordningen för rättelse bör tillämpas fr. o. m. 1965

års taxering.

Ett par remissinstanser har riktat invändning mot att rättelsebestäm­

melserna intas i 126 § taxeringsförordningen. Såsom alternativ har föresla­

gits dels avdelningen »IX Om besvär över taxeringsnämnds beslut» och

dels en särskild avdelning VIII A. Den riktigaste lösningen synes dock

vara, att bestämmelserna får sin plats i en ny paragraf, 72 a §, i taxerings­

förordningen. Genom en sådan placering kommer förfarandets anknyt­

ning till taxeringsnämndernas verksamhet och till längdföringen att un­

derstrykas.

Avslutningsvis får jag i detta sammanhang uttala, att de bestämmelser

jag förordat utgår från den nuvarande organisationen av taxerings- och

uppbördsväsendet. Om den lokala skattemyndighetens ställning inom den­

na organisation framdeles skulle ändras, t. ex. till följd av förslag från den

pågående landskontorsutredningen, får övervägas om en sådan ändring

innebär att det syfte som avses med det föreslagna rättelseinstitutet bör

tillgodoses i en annan ordning.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1963

S pecialmotivering

Departementspromemorian

Promemorians förslag om ändring av 126 § taxeringsförordningen (se bi­

laga) innebär att den nuvarande paragrafen bibehålls oförändrad såsom ett

första moment i paragrafen. Det framhålls i promemorian att förslaget allt­

så inte medför ändring i gällande princip att riksrevisionsverket inte må

framställa anmärkning rörande taxering. Detta utesluter dock inte riksre-

visionsverkets medverkan till rättelse av taxering i den ordningen, att ver­

ket lämnar underrättelse om observerad felaktighet till myndighet som kan

föranstalta om rättelse.

Beträffande »felaktig överföring av belopp från deklaration till taxerings-

längd» anförs i promemorian, att enär taxeringslängden äger vitsord fram­

för deklarationen en sådan rättelse måste anses vara ändring i taxering.

Det betonas att någon som helst prövning av riktigheten av deklarationens

siffror inte kan ske med stöd av nämnda grund för rättelse. Bestämmelsen

43

avser sådana fall där det av handlingarna klart framgår, att taxeringsnämn­ den avsett att godta deklarationen i berörd del eller där i längden eljest införts andra siffror än taxeringsnämnden uppenbarligen avsett.

Angående felaktigheter som sammanfattats under termen »sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslängden införda belopp» uttalas i spe­ cialmotiveringen.

Formuleringen torde göra klart, att rättelsen endast kan avse sådana siff­ ror som framkommer efter summering eller subtraktion av från deklara­ tion överförda belopp. Att räknefel av liknande slag föreligger i deklaratio­ nen begränsar inte rättelsemöjligheten i här avsedda fall. Én tillämpning av bestämmelsen torde kräva jämförelse av taxeringslängdens siffror med de­ klarationens för att vinna klarhet i frågan om inte den observerade felräk­ ningen har sin grund i felaktig överföring av belopp från deklarationen till längden. Framgår det av taxeringslängden, att felaktighet varom här är frå­ ga föreligger i taxeringen för statlig inkomstskatt, bör givetvis rättelse även vidtas i taxeringen för kommunal inkomstskatt, om felaktigheten konsta­ teras ha inverkat på denna taxering ehuru detta inte direkt framgår av taxe­ ringslängden.

Rörande »felaktighet i fråga om orlsavdrag eller avdrag för kommunal­ skatt eller sjukförsäkringsavgift» uttalas i promemorian, att felaktighe­ ter av sistnämnda art torde vara de vanligast förekommande av de felaktig­ heter som berörs av förslaget. För dess tillämpning i sistnämnda del erford­ ras inte att avdrag blivit för lågt till följd av »uppenbart förbiseende» utan endast att det faktiskt medgivits med för lågt belopp. Detta framhålls i pro­ memorian för att understryka skillnaden mellan den föreslagna rättelse-

möjligheten och rättelse av taxering enligt 100 § första stycket 5

) taxerings-

förordningen. Sistnämnda stadgande avser extraordinär besvärsrätt om taxe­ ring blivit oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppen­ bart förbiseende» varvid i rättstillämpningen ansetts att någon grad av för­ biseende bör ligga taxeringsmyndighet till last för att stadgandet skall vara tillämpligt. Den föreslagna bestämmelsen, som innebär rättelsemöjlighet in­ om tre år efter taxeringsårets utgång utan att dylikt förbiseende föreligger, innebär därför en viss utvidgning av skattskyldigs möjlighet att efter den ordinarie besvärstidens utgång vinna rättelse i taxering.

Det understryks att det förhållandet, att de i den aktuella deklarationen avdragna kommunalskatterna och socialförsäkringsavgifterna debiterats på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet, inte bör hindra att rättelse sker i den föreslagna förenklade ordningen.

I promemorian uttalas att hinder inte bör möta att taxeringsintendent an­ mäler felaktighet i taxering till lokal skattemyndighet i och för rättelse.

Rättelse som föranleds av underrättelse från annan myndighet eller anmä­ lan från den skattskyldige må enligt förslaget vidtas om underrättelsen el­ ler anmälningen inkommit till den lokala skattemyndigheten inom tre år ef­ ter utgången av det år då taxeringen verkställts, medan eljest själva rättel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

44

sen måste vara vidtagen inom nämnda tidrymd. I promemorian framhålls

att genom bestämmelsen skapas en önskvärd fast tidsgräns som grundas på

lätt iakttagbara fakta, varför frågan huruvida befogenhet att företa rättelse

föreligger i det särskilda fallet inte torde kunna bli föremål för tvekan. Vi­

dare uttalas att felaktighet i taxering, som iakttas sedan tre år förflutit från

taxeringsåret, inte bör meddelas lokal skattemyndighet utan vederbörande

länsstyrelse eller taxeringsintendent.

Om taxeringen överklagats hos prövningsnämnden av taxeringsintenden-

ten eller det befinns att även sådan felaktighet föreligger som den lokala

skattemyndigheten inte äger rätta, föreligger enligt promemorian sådant fall

då rättelseärendet bör bedömas av prövningsnämnd.

Förslagets sista stycke innehåller bestämmelser att besvär inte må anfö­

ras över lokal skattemyndighets beslut enligt paragrafen, varefter hänvisas

till parts möjlighet att föra talan mot taxeringen i den ordning som stadgas

i

74

, 76,

100

och

101

§§ taxeringsförordningen, dvs. besvär över taxerings­

nämndens beslut. Härom anförs i promemorian.

Med hänsyn till de givna tidpunkterna för besvär enligt 76 § synes i prak­

tiken endast taxeringsintendentens besvärsrätt i sagda paragraf kunna avse

taxering som rättats med stöd av de föreslagna bestämmelserna. Skattskyl­

dig torde däremot vara hänvisad till att anföra besvär över beslut om rättel­

se enligt 100

§ taxeringsförordningen, under åberopande av att taxering bli­

vit oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för­

biseende». Har taxering blivit felaktig genom lokal skattemyndighets beslut

i fråga om rättelse, torde alltid sådan felräkning eller misskrivning eller så­

dant uppenbart förbiseende föreligga som grundar besvärsrätt för skattskyl­

dig enligt

100

§ och för taxeringsintendent enligt

101

§ taxeringsförordning­

en.

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det under inga omständigheter

tillrådligt att — såsom föreslagits — lokal skattemyndighet får rätt att ändra

avdragna kommunalutskylder och sjukförsäkringsavgifter, som debiterats

på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet. I sådana fall

kan föreligga så många osäkra och svårbedömbara omständigheter, att det

enligt länsstyrelsen inte är önskvärt att lokal skattemyndighet företar rät­

telse.

Frågan om förfarandet då rättelseärende hos lokal skattemyndighet avser

taxering som är föremål för besvär hos prövningsnämnden har berörts av

ett par remissmyndigheter. Riksskattenämnden anför att rättelse av taxe­

ring genom beslut av lokal skattemyndighet inte bör få ske, därest part

anfört besvär hos prövningsnämnden rörande samma fråga. Innan lokal

skattemyndighet meddelar sitt beslut, bör det enligt riksskattenämndens

mening åligga myndigheten att undersöka om ärendet besvärsvägen an-

hängiggjorts hos prövningsnämnden. Å andra sidan bör det förhållandet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

mingl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

45

att talan beträffande den skattskyldiges taxering i andra frågor är före­ mål för tvist hos prövningsnämnden, enligt nämndens mening inte betaga den skattskyldige möjligheten att erhålla rättelse hos lokal skattemyndighet i den enklare och snabbare ordningen i fråga om felaktigheter i taxering, som ligger inom denna myndighets kompetensområde.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden anser en uttrycklig före­ skrift böra meddelas om att lokal skattemyndighet alltid skall överlämna ärendet i dess helhet till prövningsnämnden när den vid sin undersökning om rättelse bör ske finner att taxeringen redan är föremål för prövning hos nämnda instans och oavsett om besvär anförts av taxeringsintendent eller skattskyldig.

Länsstyrelsen i Västerbottens län önskar det tillägget till det föreslagna stadgandet i taxeringsförordningen att vid hänvisningen till 92 § taxerings- förordningen införs den bestämmelsen att även prövningsnämndens kansli skall underrättas om vidtagen ändring för att ändringen skall kunna införas i de exemplar av taxeringslängderna som förvaras hos prövningsnämndens kansli. Länsstyrelsen erinrar om att dessa längder ligger till grund för längdutdrag, taxeringsuppgifter m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, om inte yttrande bör kunna in­ hämtas även från taxeringsnämndsordföranden, enär en till synes förelig­ gande felräkning eller misskrivning kan vara en fullt befogad rättelse som inte framgår av taxeringsnämndens anteckningar.

Även TCO anser viss kontakt med taxeringsnämndens ordförande vara erforderlig. Därigenom skulle felaktiga beslut till följd av brister i taxe­ ringsnämndens noteringar kunna förebyggas.

Flera remissmyndigheter tillråder en bestämmelse att beslut om rättelse som här avses bör antecknas i taxeringslängd. Riksrevisionsverket erinrar om att föreskrifter är meddelade i 90 § taxeringsförordningen och 53 § taxeringskungörelsen i fråga om anteckning i taxeringslängd av sådana ändringar och tillägg i taxeringar som beslutats av prövningsnämnd.

TCO uttalar att en notering lämpligen bör göras på deklarationen av änd­ ring som lokal skattemyndighet företar i inkomstlängden.

Departementschefen

Förslaget i departementspromemorian om ändring i taxeringsförordning­ en har överarbetats inom finansdepartementet enligt de riktlinjer som jag angett i det löregående, vilket innebär bl. a. att de föreslagna bestämmel­ serna skall införas i taxeringsförordningen i en ny paragraf, 72 a §.

Bestämmelsen om rättelse av längdföringsfel finns i paragrafens första stycke. Bestämmelsen rör inte fastighetstaxering och ej heller taxering till allmän varuskatt. Däremot rör bestämmelsen samtliga längder för inkomst och förmögenhet, således även B- och C-längderna. Eftertaxering beslutas

46

numera endast av prövningsnämnd, varför felaktigheter vid längdföring av

ef lertaxering inte kan rättas med stöd av förevarande bestämmelse. Rättelse­

möjligheten tillkommer vederbörande längdförande myndighet som be­

träffande B- och C-längderna vanligen är länsstyrelsen. A-längden förs

däremot av lokal skattemyndighet. Bestämmelsen har utformats så att den

myndighet som beslutar rättelse inte nödvändigtvis behöver själv vidta rät-

1 elsen i längden. Länsstyrelse kan alltså besluta om rättelse i sådana läng­

der som den fört och själva rättelsen utföras av lokal skattemyndighet, vil­

ket är praktiskt för det fall att den taxeringslängd som skall rättas förvaras

hos den senare myndigheten.

Möjlighet att rätta felaktigheter som avses i andra stycket tillkommer

endast myndighet som ombesörjer längdföring av taxering för inkomst eller

förmögenhet som åsatts fysisk person eller dödsbo, dvs. lokal skattemyn­

dighet. Det fordras för att rättelse skall kunna ske att felaktigheten skall

vara uppenbar. Därmed menas att den skall vara sadan att olika åsikter inte

kan råda om att felaktighet verkligen föreligger. Felaktighet vars bedömande

fordrar tolkning av författningsbestämmelse kan alltså inte rättas genom

nu ifrågavarande förfarande. En annan sak är att det kan vara oklart vad

taxeringsnämnden åsyftat, t. ex. huruvida den påstådda felaktigheten grun­

das på ett klart beslut av taxeringsnämnden eller vilka siffror i deklaratio­

nen som skall gälla. I sådana fall bör taxeringsnämndens ordförande höras.

Framkommer det därvid att den påstådda felaktigheten överensstämmer

med vad taxeringsnämnden avsett föreligger inte rättelsemöjlighet.

Åtskilliga felaktigheter som nu avses torde observeras av den längdföran­

de myndigheten själv. Likaså torde felaktigheter påpekas av skattskyldiga.

Hinder bör inte möta att taxeringsintendenten påtalar felaktigheter för rät­

telse av längdförande myndighet och ej heller att prövningsnämnden till

sådan myndighet översänder besvärsskrivelser som avser felaktigheter av

ifrågavarande slag.

Som »uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp

i deklaration» bör anses även felräkning i och felaktig överföring från

deklarationsbilaga.

Beträffande »belopp som angiver fastighets taxeringsvärde» bör givetvis

fastighetslängden äga vitsord. Sådan felaktighet kan avse såväl garantibe­

lopp och avdrag för garantibelopp som angivet taxeringsvärde vid beräk­

ning av värdeminskningsavdrag eller i förmögenhetssammanställning. Till

»avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning» bör räknas

bl. a. avdrag för garantibelopp, schablonavdrag vid olika förvärvskällor —

dock inte avdrag för resor med allmänna trafikmedel utebliven avrund-

ning av avdrag från inkomst av tjänst samt schablonavdrag för sjukförsäk­

ringsavgift.

Belopp som framgår av verkställd debitering kan rättas endast om det

får avdras som allmänt avdrag. Här avses alltså inte debiterad varuskatt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

47

andra ATP-avgifter än tilläggspensionsavgift och ej heller skogsvårdsav- gitter m. il. belopp som framgår av verkställd debitering.

I det fall att allmänt avdrag som framgår av debitering, påförts av arman lokal skattemyndighet än den som handhar Iängdföringen synes den sist­ nämnda lätt kunna få kontroll på beloppets rätta storlek. Det finns därför mte tillräckliga skäl att, som en remissmyndighet föreslagit, undanta avdrag för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift som debiterats av annan lokal skattemyndighet från det föreslagna rättelseförfarandet.

Övriga rättelsegrunder torde ha tillräckligt berörts i den allmänna motive­ ringen.

Innan rättelse sker av uppmärksammad felaktighet bör den längdförande myndigheten granska deklarationen. Om den innehåller annan felaktighet av det slag som får rättas i förevarande ordning bör även den rättas, så­ vida inte de sammanlagda rättelseåtgärderna skulle medföra höjning av den beskattningsbara inkomsten. I sådana fall eller då resultatet av rät­ telse skulle bli höjning av en taxering som åsatts den skattskyldige men sänkning av en annan taxering bör ärendet avgöras av prövningsnämn- den. Detsamma bör gälla om felaktighet upptäcks som lokal skattemyndig­ het ej äger rätta.

I fråga om vad som bör gälla därest rättelseärende hos längdförande myndighet är föremål för besvär hos prövningsnämnden har två principer skisserats av remissinstanser. Enligt den ena bör längdförande myndig­ het i nämnda fall få rätta felaktighet om den ej berörs av besvären. Myn­ digheten bör det åligga att undersöka om taxeringen överklagats innan den meddelar rättelsebeslut. Enligt den andra principen bör rättelseärende alltid överlämnas till prövningsnämnden om taxeringen överklagats.

För egen del vill jag uttala att överlämnande till prövningsnämnden bör ske i nämnda situation. Jag kan däremot inte förorda att längdförande myn­ dighet åläggs skyldighet att undersöka om taxering som berörs av rättelse­ ärende har överklagats till prövningsnämnden. Givetvis bör så ske om sär­ skilda skäl föranleder det. Oftast framgår att besvär anförts av den om­ ständigheten att länsstyrelsens taxcringssektion rekvirerat vederbörandes deklaration. En obligatorisk skyldighet att efterhöra huruvida besvär an­ förts skulle fördröja rättelsebeslutet. Enligt vad man kan anta torde sådan undersökning i de allra flesta fall ge negativt besked.

Tidsgränsen för rättelse är olika i de fall då längdförande myndighet själv observerat felaktigheten och då den påtalats utifrån. I förra fallet måste rättelse ske senast den 31 mars efter taxeringsårets utgång medan i senare fallet rättelse kan ske även därefter, om blott anmärkning beträffande fel­ aktighet som här avses inkommit senast nämnda dag. Det torde framgå av författningstexten att rättelse i sistnämnda fall kan avse även annan felak­ tighet som myndigheten äger lätta än den som påtalats i underrättelsen till myndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

48

Som framgår av paragrafens femte stycke fordras speciella skäl för att

underlåta att tillställa den skattskyldige beslut om rättelse eller beslut att

vägra rättelse som den skattskyldige yrkat. I allmänhet torde dock sådan

underrättelse vara överflödig beträffande beslut om rättelse av längdfö-

ringsfel innan debetsedel utsänts.

Beslut om vidtagen rättelse bör översändas till prövningsnämndens kansli

för anteckning i taxeringslängd m. m. Bestämmelse härom torde ha sin plats

i taxeringskungörelsen. Detsamma gäller bestämmelser om att rättelsebe­

slut skall antecknas i taxeringslängden och i deklarationen. Några remiss­

instanser har ansett behov föreligga av sådana bestämmelser.

Talan mot beslut i fråga om rättelse får enligt sjätte stycket inte föras

särskilt, vilket innebär att besvär endast kan avse ändring i den berörda

taxeringen. Om emellertid längdförande myndighet felaktigt vidtagit rät­

telse eller felaktigt vägrat rättelse därför att den ej ansett uppenbar fel­

aktighet föreligga, torde sådant förbiseende ha förevarit som medför rätt

att anföra besvär i särskild ordning enligt

100

och

101

§§ taxeringsförord­

ningen. Beslut att vägra rättelse för att ärendet ansetts böra avgöras av

prövningsnämnden kan däremot ej medföra extraordinär besvärsrätt. San­

nolikt torde besvär över taxering som varit föremål för nu avsedda rät­

telseförfarande bli ytterst sällsynta.

Om längdförande myndighet meddelar avslag på skattskyldigs framställ­

ning om rättelse bör framställningen, om den skattskyldige så önskar, ge­

nom myndighetens försorg översändas till prövningsnämnden. Då längd­

förande myndighet av särskilda skäl ej vidtar rättelse av felaktighet bör

detta meddelas taxeringsintendenten. Bestämmelser i sistnämnda frågor

bör ges i taxeringskungörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av

att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än

under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet upp­

rättade förslaget till förordning om ändring i taxerings förordningen den

23 november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Monica Gustafson

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

49

Departementspromemorians förslag

Bilaga

till

förordning om ändrad lydelse av 126 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 126 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

126 §•

Vid granskning — — icke 1 mom. Vid granskning —__ __ framställas. icke framställas.

2 mom. Finner lokal skattemyn­ dighet i anledning av underrättelse från annan myndighet eller efter an­ mälan av den skattskyldige eller el­ jest, att taxering som fastställts av taxeringsnämnd blivit för höq till följd av

1) felaktig överföring av belopp från deklaration till taxering slängd,

2) sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslängden in­ förda belopp eller

3) felaktighet i fråga om ortsavdrag eller avdrag för kommunalutskyldcr eller sjukförsäkringsavgift,

skall skattemyndigheten, där ej särskilda skäl föranleder att ärendet överlämnas till taxeringsintendent, vidtaga av felaktigheten betingad rättelse i taxeringen. Rättelse må dock icke ske senare än tre år efter utgången av det år då taxeringen verkställts med mindre underrättel­ se eller anmälan som nyss sagts in­ kommit till skattemyndigheten inom samma tidrymd.

Beslut om vidtagen rättelse skall genom den lokala skattemyndighe­ tens försorg tillställas parterna en­ ligt vad i 92 § stadgas angående un­ derrättelse om prövningsnämnds be-

50

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

slut. Annat beslut i ärende om rät­

telse som i föregående stycke sägs

skall tillställas part som föranlett

att ärendet upptagits till behandling.

Besvär över lokal skattemyndig­

hets beslut enligt detta moment må

ej anföras särskilt, vederbörande

dock obetaget att hos prövnings-

nämnden föra talan mot taxeringen

i den ordning som stadgas i 74, 76,

100 och 101 §§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Departementspromemorians förslag

till

kungörelse om ändring i taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513)

Härigenom förordnas, att 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen den 27 juni

1957 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

45 §.

3 mom. Av den -— ------- i länet.

3 mom. Har fråga uppkommit om

rättelse av taxering enligt 126 § 2

mom. taxeringsförordningen, skall

den lokala skattemyndigheten, där

den så finner påkallat, infordra ytt­

rande från taxeringsintendenten och

vederbörande kommun.

Beträffande underrättelse om lo­

kal skattemyndighets beslut om vid­

tagen rättelse enligt 126 § 2 mom.

taxeringsförordningen skall i till­

lämpliga delar gälla vad i 51 § ne­

dan stadgas om underrättelse om

prövningsnämnds beslut. Har fråga

om rättelse föranletts av underrät­

telse från annan myndighet, skall

den lokala skattemyndigheten un­

derrätta denna myndighet om ären­

dets utgång.

Av den------------ i länet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

51