3

7 §•

Som arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag anses även den

som, utan att vara anställd hos kommun, utför arbete för kommuns räk­

ning och därvid till kommunen intager en beroende ställning av väsentligen

samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren. Kommunen skall anses

som arbetsgivare enligt lagen.

8

§•

Konungen må förordna att bestämmelse i denna lag om statens avtalsverk

i stället skall gälla Konungen.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, avtalsverket må över­

lämna till annan statlig myndighet eller till arbetsgivaren att handlägga fråga

som enligt lagen ankommer på avtalsverket.

9 §■

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Intill den 1 januari 1968 är lagen tillämplig även på annat anställnings-

eiler arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun än som avses i 1 § första

stycket, om villkoret må bestämmas genom avtal och närmast före lagens

ikraftträdande regleras genom bestämmelse som meddelats av Konungen

eller statlig myndighet. Med kommun likställes därvid arbetsgivare som

avses i 1 § andra stycket.

12

de föreskrifter, som må meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av skogsstyrelsen (4 § andra stycket förordningen den 3

juni 1960, nr 267, angående skogsvårdsstyrelser). Kungl. Maj :t bär i brev

den 3 juni 1965 meddelat sådana föreskrifter som avses i stadgandet.

Även sådana tjänstemän hos hushållningssällskap, vilkas tjänster är upp­

förda på personalförteckning som fastställts av Kungl. Maj :t med stöd av

riksdagens beslut, har sina avlöningsvillkor reglerade i Saar. Vissa av lant­

brukets statsunderstödda yrkesskolor drivs av hushållningssällskap. För

flertalet rektorer och lärare vid dessa skolor gäller Arfl eller Arö.

Prästlönereglementet är tillämpligt på biskopar, församlingspräster och

flertalet övriga innehavare av prästerliga tjänster. Avlöningsvillkoren för

organister, biträdande kyrkomusiker, kantorer och orgelspelare, vilka an­

ställts enligt bestämmelserna i kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr

375), regleras i avlöningsreglementet för kyrkomusiker.

För sådana tjänstemän vid Nordiska museet eller Tekniska museet, vilkas

tjänster är uppförda på en av Kungl. Maj :t fastställd personalförteckning,

gäller Saar.

Även viss lärarpersonal i enskild tjänst har sina avlöningsvillkor fastställ­

da i statliga avlöningsreglementen. Arfl eller Arö är sålunda tillämpligt på

rektorer och lärare vid statsunderstödda folkhögskolor, som anställts i enlig­

het med bestämmelserna i folkhögskolestadgan den 12 september 1958 (nr

478), samt rektorer och lärare vid lantbrukets statsunderstödda yrkessko­

lor, som anställts i enlighet med bestämmelserna i stadgan för lantbrukets

yrkesskolor. Saar eller Arö är tillämpligt på rektorer och lärare vid statsun­

derstödda enskilda handelsgymnasier, vid privatskolor, på vilka privatläro-

verksstadgan den 25 mars 1960 (nr 92) är tillämplig, samt vid statsunder­

stödda särskolor för psykiskt efterblivna och epileptikerskolor.

För vissa icke-statliga tjänstemän gäller särskilda av Kungl. Maj:t eller

statlig myndighet meddelade eller godkända avlöningsbestämmelser.

Enligt 18 kap. 13 § tredje stycket lagen om allmän försäkring skall så­

lunda avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattnings­

havare hos allmän försäkringskassa, vilka tillsätts och entledigas av riks­

försäkringsverket, bestämmas i den ordning Kungl. Maj :t förordnar. Av

befattningshavarna vid allmän försäkringskassa tillsätter och entledigar

riksförsäkringsverket direktör, föredragande för pensionsärenden och an­

nan befattningshavare med lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 på

löneplan A i statens löneförordning. I brev den 9 september 1964 har Kungl.

Maj :t föreskrivit att avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor

för dessa tjänstemän skall bestämmas av riksförsäkringsverket efter hö­

rande av kassan; verket har dock rätt att till Kungl. Maj :t hänskjuta pröv­

ningen av fråga om sådant villkor. F. n. regleras dessa anställningsvillkor

i ett av verket den 1 januari 1963 utfärdat reglemente. 118 kap. 13 § tredje

stycket lagen om allmän försäkring föreskrivs även att allmän försäkrings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

17

gärder av eller mot tjänsteman som avses i lagen. Enligt denna paragraf får

lockout eller strejk vidtas vid konflikt om sådant anställnings- eller ar­

betsvillkor för i lagen avsedd tjänsteman som får bestämmas genom avtal,

om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är stridsåtgärd som berör be­

stående anställningsförhållande icke tilläten. Vidare gäller att Tjänsteman

får delta i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening som anordnat

strejken. I 4 § första stycket meddelas vissa föreskrifter om skyldighet att

gälda skadestånd för det fall att stridsåtgärd vidtas i strid mot bestäm­

melse i 3 §.

Arbetsdomstolen blir forum för prövning av mål rörande kollektivavtal

även på det offentliga tjänstemannaområdet. Enligt 4 § andra stycket kom-

munaltjänstemannalagen skall det ankomma på arbetsdomstolen att pröva

även mål om skadestånd enligt första stycket i samma paragraf.

I enlighet med de av årets riksdag (prop. 1965: 77, SU 106, rskr 296) god­

kända riktlinjerna för den statliga förhandlingsverksamheten skall statens

avtalsverk överta även den statliga förhandlingsverksamhet som rör an­

ställningsvillkoren för icke statsanställda tjänstemän. I nämnda proposi­

tion (s. 26) uttalade föredragande departementschefen, att det var avsett

att avtalsverkets förhandlingar för dessa tjänstemän skulle kunna ut­

mynna i kollektivavtal samt att dessa kollektivavtal uppenbarligen borde

vara bindande för vederbörande arbetsgivare. Departementschefen fram­

höll vidare, att avtalsverkets behörighet att företräda andra arbetsgivare

än staten borde regleras i lag. Dessa uttalanden föranledde icke någon er­

inran från riksdagens sida.

Kungl. Maj :t har den 3 juni 1965 (nr 462) utfärdat instruktion för sta­

tens avtalsverk. Enligt 2 § i instruktionen är avtalsverket central statsmyn­

dighet för förhandling om anställnings- eller arbetsvillkor för — förutom ar­

betstagare hos staten med undantag av riksdagen och dess verk — övriga

arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under

medverkan av Kungl. Maj :t eller myndighet soin Kungl. Maj:t bestämmer. I

4 § töreskrivs att verket skall meddela de föreskrifter och anvisningar som

behövs för tillämpningen av kollektivavtal som verket slutit eller avtal om

anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kollektivav­

tal samt att verket, på begäran av annan myndighet eller inrättning, skall

avge utlåtande om tillämpningen av kollektivavtal som annan myndighet eller

inrättning slutit eller avtal om anställnings- eller arbetsvillkor i överens­

stämmelse med sådant kollektivavtal. Enligt föreskrift i 5 § äger avtalsver­

ket överlämna till annan myndighet eller inrättning att handlägga fråga

som ankommer på verket och icke är av sådan beskaffenhet att den skall

underställas Kungl. Maj:t eller riksdagen.

Vissa bestämmelser om kollektivavtal för statliga arbetstagare har med­

delats i kungörelsen den 30 juni 1965 (nr 465) om vissa statliga kollektiv­

avtal in. in. Beträffande innehållet i kungörelsen må bär nämnas följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

18

Enligt 2 § i kungörelsen slutes kollektivavtal om anställnings- eller arbets­

villkor för bl. a. statstjänstemän utom tjänstemän hos riksdagen och dess

verk av statens avtalsverk. I 8 § föreskrivs att myndighet vid tillämpningen

av kollektivavtal som avtalsverket slutit eller avtal om anställnings- eller

arbetsvillkor i överensstämmelse härmed skall följa föreskrifter och anvis­

ningar som avtalsverket meddelar; saknas föreskrifter eller anvisningar,

skall myndigheten inhämta sådana från avtalsverket. Enligt 4 § skall myn­

dighet, som är bunden av kollektivavtal, inom yrkesgrupp och område som

avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare som icke omfattas av av­

talet eller annat tillämpligt kollektivavtal. Gäller mer än ett kollektivavtal

för samma yrkesgrupp och område, bestämmer den myndighet som äger

sluta kollektivavtal för yrkesgruppen och området vilka villkor som skall

tillämpas för arbetstagare som icke omfattas av kollektivavtal. I 10 § före­

skrivs att avtalsverket företräder staten såväl vid som utom domstol i tvist

om anställnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman eller om påföljd för

otillåten stridsåtgärd av eller mot statstjänsteman eller förening av stats­

tjänstemän. Slutligen gäller enligt 6 § i kungörelsen att avtalsverket med­

delar beslut om lockout eller annan stridsåtgärd mot arbetstagare hos

staten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

Departementspromemorian

Såsom framhölls i prop. 1965: 77 bör avtalsverkets behörighet att före­

träda andra arbetsgivare än staten anges i lag. Det synes lämpligt att hit­

hörande frågor regleras i en särskild författning. Utgångspunkten för en så­

dan reglering bör vara att de rättshandlingar avtalsverket företar med­

för samma rättsverkningar som de skulle ha haft om arbetsgivaren själv före­

tagit dem och att sålunda det rättsförhållande som grundläggs genom

handlingen uppstår omedelbart mellan arbetsgivaren, å ena, samt arbets­

tagarna och deras organisationer, å andra sidan. Dessa senare bör alltså

vara att anse som parter i rättsförhållandet och de bör kunna vända sig

direkt mot varandra med sina anspråk i anledning av rättsförhållandet.

Avtalsverket däremot bör stå utanför det genom dess rättshandling upp­

komna rättsförhållandet. Anspråk på grund av rättsförhållandet bör med

andra ord icke kunna riktas mot avtalsverket såsom företrädare för stats­

verket. För att tillförsäkra avtalsverket de avsedda befogenheterna bör av­

talsverket få ställning som legal ställföreträdare för de kommuner och

övriga arbetsgivare varom är fråga.

Som arbetsgivarens ställföreträdare bör det ankomma på avtalsverket att

förhandla enligt lagen den It september 1936 (nr 506) om förenings- och

förhandlingsrätt beträffande anställningsvillkoren för de ifrågavarande

tjänstemännen och att träffa och uppsäga kollektivavtal om dessa villkor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 är 1965

19

Avtalsverket bör även kunna på annat sätt än genom kollektivavtal, exem­

pelvis genom ett reglemente, enhetligt reglera sådana anställningsvillkor

varom avtal får träffas. Eliuru fråga om tillämpning av kollektivavtal eller

reglemente avses skola i princip prövas av vederbörande arbetsgivare och

denne kommer att gentemot tjänstemännen och deras organisationer bära

ansvaret för tillämpningen, synes avtalsverket böra äga rätt att såsom inom

den egentliga statsförvaltningen (prop. 1965: 77 s. 25) meddela bindande

anvisningar om tillämpningen. Vid förhandling för biläggande av tvist rö­

rande avtal som tillkommit under medverkan av avtalsverket eller som

hämtar sitt innehåll från sådant avtal bör avtalsverket äga företräda ar­

betsgivaren. Avtalsverket bör vidare ha rätt att i sådan tvist föra arbetsgiva­

rens talan inför arbetsdomstolen eller annan domstol. Verket bör också äga

föra talan i tvist om påföljd för otillåten stridsåtgärd. Slutligen torde det

böra ankomma på avtalsverket att besluta om lockout eller annan stridsåt­

gärd mot arbetstagare vilkas anställningsvillkor skall kunna regleras genom

förhandlingar i avtalsverkets regi.

Om kollektivavtal gäller bör arbetsgivaren icke ha rätt att i enskilda avtal

med arbetstagare som icke är bundna av kollektivavtalet överenskomma

om andra anställnings- eller arbetsvillkor än dem som enligt avtalet gäller

för yrkesgruppen och området. I lag bör därför — i överensstämmelse med

vad som enligt 4 § kungörelsen om vissa statliga kollektivavtal m. m. gäller

på det statliga området —- föreskrivas att arbetsgivare som är bunden av

kollektivavtal skall inom yrkesgrupp och område som avtalet avser till-

lämpa kollektivavtalet även på arbetstagare som icke omfattas av avtalet

eller annat tillämpligt kollektivavtal.

Vad härefter angår spörsmålet om avgränsning av de arbetstagare hos

kommun eller annan offentlig arbetsgivare beträffande vilka avtalsverket

skall företräda arbetsgivaren är olika lösningar tänkbara. En möjlighet är

att såsom skett i 1 § Saar uppräkna arbetstagarna. En dylik uppräkning är

dock förenad med vissa olägenheter framför allt i det hänseendet att änd­

ring av lagen ofta bleve aktuell. En lämpligare lösning synes vara att låta

lagen omfatta sådana arbetstagare hos kommun eller annan offentlig arbets­

givare, vilkas anställningsvillkor enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer. I lag är medverkan av Kungl. Maj :t eller statlig

myndighet f. n. föreskriven endast undantagsvis, t. ex. beträffande vissa

befattningshavare i de allmänna försäkringskassorna (18 kap. 13 § lagen

om allmän försäkring) samt kyrkomusiker (2 § 1 lagen om kyrkomusiker ).

Med särskilt beslut av riksdagen avses framför allt det fall att riksdagen

som villkor för statsbidrag till icke-statlig offentlig verksamhet uppställer

att arbetstagares anställningsvillkor skall fastställas under medverkan av

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är

alltså icke att avtalsverket skall utöva förhandlingsrätten för alla arbetsgi­

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

vare som uppbär statsbidrag. Endast om riksdagen föreskrivit, att Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall medverka vid

reglering' av anställningsvillkoren, får avtalsverket befogenhet att företräda

arbetsgivaren.

Kungl. Maj :t bör (jfr prop. 1965: 77 s. 24) själv kunna handlägga vissa

frågor som tillhör avtalsverkets kompetensområde och bör även kunna dele­

gera sådana frågor, t. ex. förhandlingar rörande vissa sjukhusläkare, till

annat organ än avtalsverket. Vidare bör avtalsverket (jfr prop. 1965: 77 s.

23) ha befogenhet att även inom det ieke-statliga offentliga arbetsgivarområ-

det såväl överlämna uppgift som ankommer på verket till annat organ, t. ex.

domkapitel eller kommun, som återkalla ett beslut härom. De nu nämnda

befogenheterna för Kungl. Maj :t och avtalsverket bör anges i lagen. Närmare

bestämmelser om avtalsverkets rätt att överlämna vissa ämbetsåligganden

till annat organ torde även såvitt gäller det icke-statliga offentliga arbets-

givarområdet böra meddelas i instruktionen för avtalsverket.

Det torde icke behöva befaras att kommun eller annan arbetsgivare som

avses i lagen utan vederbörligt bemyndigande företar rättshandling som

det enligt lagen tillkommer avtalsverket eller annat statligt organ att vid­

taga. Anmärkas kan att statsbidragskungörelserna på området i vissa fall

innehåller bestämmelser om rätt att reducera bidraget, om huvudmannen

åsidosätter statsbidragsvillkoren (jfr t. ex. 28 § kungörelsen den 19 decem­

ber 1958, nr 665, om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skol­

väsendet). I vissa andra fall, t. ex. för hushållningssällskapen, har som

villkor för statsbidrag uppställts att de statliga lönebestämmelserna följs.

Det synes bl. a. med hänsyn härtill icke vara nödvändigt att såvitt gäller detta

område ingå på frågan om verkan i förhållande till motparten av rättshand­

ling som myndighet företar utan vederbörligt bemyndigande.

Om avtalsverkets i promemorian behandlade ämbetsåligganden bestäm­

mes att avse arbetstagare, vilkas anställningsvillkor enligt lag eller särskilt

beslut av riksdagen skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer, krävs ett särskilt övergångs-

stadgande. Den åsyftade bestämmelsen träffar nämligen icke alla de kate­

gorier icke-statliga arbetstagare, vilkas anställningsvillkor f. n. regleras

genom statliga bestämmelser, exempelvis icke lärare vid grundskolan.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de tillämpningsföreskrifter

till lagen som erfordras, exempelvis regler om att avtal i vissa fall skall

slutas under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande.

Slutligen erinras i promemorian om att det — såsom framgår av vad

jag tidigare anfört — finns vissa bestämmelser i lag angående ordningen

för reglering av anställningsvillkoren för vissa offentliga tjänstemän, näm­

ligen 18 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, 3 § 1 mom. och 4 § prästlöne-

kostnadslagen, 2 § lagen om kyrkomusiker, 44 § ecklesiastika boställsord-

21

ningen samt 4 § förordningen angående skogsvårdsstyrelser. I promemorian

framhålls att dessa bestämmelser bygger på förutsättningen att de anställ­

ningsvillkor som avses i bestämmelserna regleras i offentligrättslig ordning

och att bestämmelserna synes böra anpassas till den nya ordningen enligt

vilken de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden i princip

regleras i avtal. Förslag till sådana ändringar av bestämmelserna framläggs

i promemorian.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag till lag om rätt i vissa fall för statens

avtalsverk att företräda kommun m. fl. haj helt eller i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, kam­

markollegiet, lantbriiksstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, statens lö-

nenämnd, Landsorganisationen, Statstjänarkartellen, Svenska kommunal­

arbetareförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S),

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska pastoratens

riksförbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Tekniska museet och För­

säkringskassornas förhandlingsorganisation.

Domkapitlet i Uppsala, skolöverstyrelsen, skogsstyrelsen, Hushållnings­

sällskapens förbund, Nykterhetsvårdens anstaltsförbund samt Nordiska mu­

seet har förklarat sig inte ha något att erinra mot att förslaget genomförs i

den mån det berör deras verksamhetsområden.

En kritisk inställning till förslaget präglar Svenska landstingsförbundets

yttrande.

Ingen remissinstans har avstyrkt lagstiftning enligt de i departements­

promemorian förordade riktlinjerna.

Beträffande den allmänna inställningen till förslaget må föl­

jande anföras ur remissyttrandena.

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser det ända­

målsenligt att statens avtalsverk får rätt att som legal ställföreträdare lör

kommunerna ingå för kommunerna rättsligt bindande avtal för sådana kom­

munalt anställda arbetstagare, vilkas avlöningsvillkor hittills fastställts i

statliga avlöningsreglementen och andra författningar. Förbunden ansluter

sig också i princip helt till den i promemorian uttalade meningen att frå­

gan om avtalsverkets befogenhet att företräda kommun bör regleras i lag.

Stockholms stads lönenämnd framhåller att förslaget ansluter sig till vad

som f. n. tillämpas och alltså endast innebär alt gällande ordning anpassas

till den beslutade reformen av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.

Enligt Landsorganisationens mening synes någon invändning icke kunna

resas mot att avtalsverket får ställning som legal ställföreträdare för kom­

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

muner och andra icke-statliga offentliga arbetsgivare när det gäller förhand­

lingar om avta! för sådana arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvill­

kor skall fastställas under medverkan av staten. Statstjänarkartellen fin­

ner förslaget välgrundat med hänsyn till hur förband]ingsverksamhcten

hittills har bedrivits och utvecklats. Svenska kommunalarbetareförbundet

anser det logiskt och riktigt att avtalsverket får företräda kommunerna vid

förhandlingar om avtal för sådana kommunala tjänstemän vilkas arbets­

villkor reellt bestämmes av staten. Svenska pastoratens riksförbund har i

princip icke något att invända mot att avtalsverket får de befogenheter med

avseende på kommunerna som föreslås i lagförslaget.

Arbetsdomstolens ordförande uppehåller sig närmare vid frågan om för­

slagets rättsverkningar och anför härom. Syftet med den föreslagna lagen

är att i vissa angivna avseenden„ge statens avtalsverk ställning såsom legal

ställföreträdare för de kommuner och övriga arbetsgivare, på vilka lagen före­

slås tillämplig. Härav följer, att en kommun — såvitt icke delegation skett en­

ligt 8 § — icke äger företa sådan rättshandling, som förbehålls avtalsver-

kel, ävensom att konmiunen har att bära ansvaret för de rättshandlingar av­

talsverket i sådana fall företagit å dess vägnar. En kommun kan sålunda icke

med framgång såsom ursäkt för att den åsidosatt en bestämmelse i ett av

avtalsverket å dess vägnar träffat kollektivavtal åberopa, att den jämlikt 4 §

följt av avtalsverket utfärdade föreskrifter eller anvisningar. Å andra sidan

bär icke avtalsverket i ett sådant fall något ansvar gentemot kollektivavtalets

arbetstagarpart. Grunderna för den föreslagna lagen och utformningen av

densamma synes närmast leda till att lagen endast avses vara av betydelse

i fråga om förhållandet mellan å ena sidan staten och å andra sidan kom­

munerna och övriga åsyftade arbetsgivare. Det i promemorian berörda

problemet rörande rättsverkan i förhållande till motparten av rättshandling,

som kommun företagit utan vederbörligt bemyndigande, torde därför i prin­

cip böra lösas med utgångspunkt från att enbart den omständigheten att

bemyndigande saknats icke kan betaga rättshandlingen dess rättsverkan

gentemot motparten. Om annat är åsyftat, synes detta böra komma till ut­

tryck i lagtexten.

Svenska landstingsförbundet har i princip intet att erinra mot förslaget

alt i lag reglera avtalsverkets befogenhet att företräda kommun vid för­

handlingar med organisationer, som representerar kommunalt anställda

arbetstagare, vilkas avlöningsvillkor hittills fastställts genom statliga avlö-

ningsreglementen och andra författningar. Förbundet kan dock icke för­

orda, att lagförslaget i sin föreliggande utformning föreläggs riksdagen.

Vad angår frågan vilka befogenheter i olika hänseenden

som bör tillkomma avtalsverket beträffande ifrågavarande arbetstagare har

under remissbehandlingen erinran i sak icke framställts mot förslagen att

avtalsverket får förhandla samt sluta och uppsäga kollektivavtal (1 §), be­

sluta om lockout eller annan stridsåtgärd (3 §), meddela föreskrifter och

23

anvisningar om tillämpningen av kollektivavtal in. m. (4 §), företräda ar­

betsgivaren i rättstvist vid och utom domstol (.5 §) samt till annan statlig

myndighet eller till arbetsgivaren överlåta befogenhet enligt lagen (8 §).

Såsom framgår av det följande gör några remissinstanser uttalanden om til 1-

Iämpningen av vissa av de här avsedda bestämmelserna.

Den föreslagna befogenheten för avtalsverket att, om mer än ett kollektiv­

avtal gäller för samma yrkesgrupp och område, bestämma vilka villkor som

skall tillämpas för arbetstagare som icke omfattas av kollektivavtal (2 §

andra punkten) kritiseras av Svenska landstingsförbundet, som anför.

Skulle konkurrens råda mellan tlera kollektivavtal, av vilka kommunen

varit »partsdelaktig» i ett och avtalsverket i ett annat, bör kommunen

icke frånhändas möjligheten att hävda »sitt» avtal. Även om den skisserade

situationen är mera teoretisk än praktisk, torde frågan böra utredas när­

mare.

Den i departementspromemorian föreslagna metoden för avgräns-

n i n g av lagens tillämpningsområde har vunnit gillande i flera

remissyttranden. Sålunda anför Svenska stadsförbundet och Svenska kom­

munförbundet att den valda metoden synes överlägsen utkast som tidigare

under hand delgivits förhunden och som byggt på en uppräkning av de be­

rörda arbetstagarkategorierna. Svenska pastoratens riksförbund anser, att

lagens tillämpningsområde bestämts på ett ändamålsenligt sätt. Landsorga­

nisationen framhåller, att någon invändning icke kan resas mot att lagen

får avse sådana arbetstagare hos kommun och övriga offentliga arbetsgivare

vilkas anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under medverkan av-

staten. Landsorganisationen förutsätter, att föreskrift om att anställnings-

eller arbetsvillkor skall fastställas under statlig medverkan framdeles icke

kommer att uppställas som villkor för statsbidrag enligt i princip andra

grunder än f. n„ så att icke avtalsverkets befogenhet att inträda som för­

handlingspart på ifrågavarande område utvidgas utöver vad som är sakligt

motiverat. Svenska kommunalarbetareförbundet gör ett liknande uttalande.

Även arbetsdomstolens ordförande anser, att det föreslagna sättet att av­

gränsa lagens tillämpningsområde i och för sig kan godtas, om lagen avses

vara av betydelse endast i fråga om förhållandet mellan å ena sidan staten

och å andra sidan kommunerna och övriga åsyftade arbetsgivare. Vissa svå­

righeter kan dock befaras att vid den praktiska tillämpningen fastställa,

huruvida viss arbetstagare berörs av- lagen eller ej. Dessa svårigheter torde

dock kunna undanröjas genom att i administrativ väg vidtas lämpliga

åtgärder för att hålla myndigheter och andra underrättade om lagens ak­

tuella tillämpningsområde.

1 några remissyttranden behandlas 1 rågan huruvida vissa grupper av an­

ställda lämpligen bör omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Sålunda

anser Apotekarsocieteten, SACO och Sveriges farmacevtförbund att den apo-

teksanställda personalen i vart fall tills vidare bör lämnas utanför. Apote-

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

24

larsocietcten tramhäller, att apotekens pensionsfrågor alltjämt är under

utredning och att aviserade förhandlingar härom ännu ej påbörjats, samt

anför vidare.

,^jlote^en enskilda företag. Apoteksinnehavarna har det fulla ansva­

ret tor rörelserna i både ekonomiskt och funktionellt hänseende. Detta an­

svar synes svårligen kunna upprätthållas om apoteksinnehavarna berövas

inflytande på avtalen rörande de anställdas arbetsförhållanden och ekono­

miska anställningsvillkor. Direktionen är av den bestämda uppfattningen

att innan beslutade utredningar verkställts och erforderliga beslut fattats

om ändrad ordning för ingående av avtal in. in., det måste ankomma på

apotekarsocieteten att som hittills förhandla med den apoteksanställda per­

sonalens organisationer i dessa frågor. — Den för två år sedan tillsatta

statliga utredningen rörande läkemedelsförsörjningen skall enligt direktiven

bl. a. överväga om apoteksväsendet bör omorganiseras till ett statligt bo­

lag. Inte ens om en sådan omorganisation skulle genomföras, torde apoteks-

området komma att föras in under den nu föreslagna lagen, eftersom för­

hållandet mellan avtalsverket och de statsägda bolagen regleras av före­

skrifterna i 6 § av avtalsverkets instruktion. Enligt dessa skall verket under

vissa förutsättningar biträda vid förhandling om slutande av kollektivavtal

for anställda i bolagen. Att avtalsverket under nu rådande förhållanden

skulle erhålla vidare befogenheter inom apoteksområdet kan ej accepteras.

Däremot har direktionen för sin del intet att erinra emot att avtalsverket

medverkar vid apotekarsocietetens avtalsförhandlingar med personalorga­

nisationerna. Med hänsyn till bl. a. Kungl. Maj :ts inflytande över läkeme-

delsprissättningen ter sig en sådan medverkan icke onaturlig.

Sveriges farmacevtförbund, till vars yttrande SACO ansluter sig, yrkar

att den föreslagna lagen i avvaktan på resultatet av den pågående utred­

ningen om läkemedelsförsörjningen icke görs tillämplig på apoteksväsendet.

Forst sedan apotekens organisationsform slutligt fastställts finns det anled­

ning ta ställning till i vilken ordning förhandlingarna bör föras.

Frågan om prästerskapets inordnande under lagförslaget behandlas av

kammarkollegiet. Kammarkollegiet framhåller, att prästlönereglementet är

tillämpligt på vissa präster som icke är anställda hos pastorat, nämligen

ärkebiskopen och övriga biskopar, kyrkoherdar i svenska församlingar i

utlandet, kyrkoherden för samer, garnisonspastorn i Boden, stifts- och

kontraktsadjunkter samt pastoratsadjunkter — samtliga helt avlönade med

kyrkofondsmedel. Något tvivel torde icke råda om att den föreslagna lagen

äger tillämpning på församlingsprästerna. Däremot synes lagen icke bli

tillämplig på övriga med kyrkofondsmedel avlönade präster, häri inbegripet

kyi koherdar för döva, vilka visserligen icke är underkastade prästlönereg­

lementet men vilkas avlöningskostnader i sista hand bestrids från kyrko­

fonden. Då denna kategori präster ej heller är att hänföra under stats-

I jänstemannalagen, synes frågan om vilken myndighet, som har att för­

handla med organisation, som företräder dessa präster såsom arbetstagare,

icke vara tillfredsställande klarlagd. Kammarkollegiet anser det önskvärt

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

25

att sådana regler tillskapas, att samma ordning i förevarande hänseende

blir gällande för församlingspräster och övriga präster. Domkapitlet i Upp­

sala anser likaledes, att avtalsverket bör företräda arbetsgivarsidan även be­

träffande andra präster än församlingspräster, t. ex. biskopar samt stifts-,

kontrakts- och pastoratsadjunkter.

Beträffande lagens tillämpning på nykterhetsvårdsanstalterna framhåller

socialstyrelsen, att vissa sådana anstalter, bl. a. de som drivs av Stock­

holms stad, Göteborgs stad, Gävle stad och Gävleborgs läns landsting, icke

är medlemmar av Nykterhetsvårdens anstaltsförbund och att någon över­

enskommelse icke torde ha träffats om att civildepartementet skall omhän-

derha förhandlingsverksamheten för dessa anstalter. Styrelsen förordar, att

avtalsverket får befogenhet att föra förhandlingar även i fråga om perso­

nalen vid dessa anstalter. Styrelsen anser sig icke kunna bedöma, om be­

stämmelsen i 1 § av lagförslaget kan tolkas så att avtalsverket äger sluta

och uppsäga kollektivavtal för befattningshavare vid nykterhetsvårdsan-

stalter, vilkas huvudmän icke är anslutna till anstaltsförbundet.

Municipalsamhälle kan enligt kammarkollegiets mening knappast ha så­

dana arbetstagare i sin tjänst som avses i lagförslaget. Motsvarande invänd­

ning synes kunna göras i fråga om tingslag, vars uppgift är att sörja för

tingshusbyggnadsskyldighetens fullgörande inom sitt område.

1 anslutning till förslaget om skyldighet för arbetsgivaren

att från avtalsverket inhämta föreskrifter och an­

visningar om tillämpning av avtal (4 § andra punkten) anför Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Förhunden godtar den skyl­

dighet som åläggs kommun att i tveksamma fall inhämta föreskrifter el­

ler anvisningar om tillämpningen av kollektivavtal som slutits av avtals­

verket eller av bestämmelser som verket utfärdat. Förbunden vill dock fram­

hålla vikten av att avtalsverket erhåller sådana resurser, att verket snabbt

kan lämna direktiv och information då kommun hänvänder sig till verket.

Vidare bör kommuns skyldighet att inhämta handlingsföreskrifter motsvaras

av en, lämpligen i instruktion fastslagen, förpliktelse för avtalsverket att

lämna för kommun bindande anvisningar, så snart kommunen begär detta.

Fn sådan förpliktelse ter sig naturlig också mot bakgrunden av att verket

enligt förslagen skall företräda kommun i avtalstvister. Stockholms stads

lönenämnd gör ett liknande uttalande. Även Svenska pastoratens riksförbund

understryker betydelsen av att avtalsverket får tillräckliga resurser för att

snabbt kunna besvara förfrågningar från kommunerna rörande avtalstill-

lämpningen. I annat fall torde — då det gäller de kyrkliga kommunerna —

frågorna komma att ställas till domkapitlen eller pastoratsförbundets

kansli. Detta är, framhåller förbundet, givetvis icke lämpligt bl. a. med hän­

syn till önskvärdheten av enhetlig avtalstillämpning. Riksförsäkringsverket

anser, all det inte bör ankomma på försäkringskassa utan på riksförsäk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

26

ringsverket att frän avtalsverket i förekommande fall inhämta föreskrifter

och anvisningar om tillämpningen av avtal rörande försäkringskassean-

ställda.

I några remissyttranden upptas frågan vem som skall svara för kost­

naderna i rättstvist inom lagens tillämpningsområde. Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anför härom. Spörsmålet

är mycket väsentligt. Kostnaderna för kommunen torde utgöras av dels

motpart tillerkända belopp, dels egna rättegångskostnader eller motsva­

rande kostnader vid uppgörelse utom domstol. Motpart tillerkända be­

lopp kan i huvudsak utgöras dels av förmån som enligt avtal skolat utgå

till arbetstagare, dels av skadestånd för ekonomiska eller ideella skador

uppkomna t. ex. i anledning av brott mot kollektivavtal, dels slutligen av

ersättning för motpartens rättegångskostnader (motsvarande). Med hän­

syn till de befogenheter som tillkommer avtalsverket och de motsvarande

skyldigheter som ålagts kommun anser förbunden det orimligt att kom­

mun, som fullgjort sina skyldigheter enligt lagen, belastas med utdömda

skadestånds- och rättegångskostnader. Förbunden yrkar därför, att nämnda

kostnader ersätts genom särskilt bidrag av statsmedel till kommunen.

Även de kostnader kommunen haft för egen del för förberedelse och talans

utförande i samband med rättstvist bör ersättas genom särskilt statsbidrag.

Avsteg härifrån bör ske endast i de fall kommun genom att icke följa an­

visning från avtalsverket framkallat rättstvisten. Förbunden förutsätter att

dessa frågor löses i samband med behandlingen av lagförslagen. Svenska

landstingsförbundet och Stockholms stads lönenämnd uttalar sig i samma

riktning. Svenska pastoratens riksförbund framhåller, att lönetvister f. n.

handläggs i administrativ ordning utan kostnader för parterna men att det

förhandlings- och rättegångsförfarande, som i fortsättningen skall komma

till användning, kan komma att medföra avsevärda kostnader. Riksförbun­

det utgår ifrån att avtalsverket kommer att svara för dessa kostnader. I

vart fall de kyrkliga kommunerna har i regel ringa ekonomisk bärkraft och

det kan inte anses som en godtagbar konsekvens av den nya lagstiftningen

att en kommun skall svara för kostnaderna i en tappad tvist med en perso­

nalorganisation där kommunen endast följt avtalsverkets föreskrifter eller

anvisningar.

Förslaget om rätt för avtalsverket att överlåta sina

befogenheter behandlas i några remissyttranden. Svenska stadsför­

bundet och Svenska kommunförbundet ifrågasätter starkt, om avtalsverket

bör överlåta till kommun att föra förhandling. Förbunden framhåller, att åt­

skilliga av de förhandlingsfrågor, som enligt förslaget skall handläggas av

avtalsverket, torde komma att beröra endast enstaka kommuner eller ett

mindre antal kommuner. Detta gäller främst i fråga om rättstvister, men

även vissa intressetvister kan ha mycket begränsad räckvidd sedda från

avtalsverkets synpunkt. Det är förbundens erfarenhet från det kommunala

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

27

lörhandlingsområdet, att det i sådana fall kan vara lämpligt att de lokala

parterna själva förhandlar. Från denna synpunkt kunde det tyckas vara

ändamålsenligt att avtalsverket, såsom föreslås, kan delegera sin förhand­

lingsrätt till kommunen. Med de behörighetsregler som förslaget innehåller

finner förbunden det emellertid synnerligen tveksamt huruvida och i vilken

utsträckning detta bör ske. Kommun saknar ju dessutom helt inilytande

över det centrala förhandlingsarbete som bedrivs av avtalsverket. Under

sådana förhållanden måste det te sig utomordentligt vanskligt för den en­

skilda kommunen att överta förhandlingsansvaret i en detaljfråga, då

man samtidigt ej har kännedom om eller kan överblicka förhandlingskom-

plexet i dess helhet. Förbunden vill därför allvarligt ifrågasätta lämplig­

heten av att avtalsverket överlåter förhandlingsbefogenhet till kommun. I

varje fall bör eu sådan delegation icke kunna ske om kommunen motsätter

sig det. Om delegation kommer till stånd, bör avtalsverket, om kommunen

så önskar, t. ex. genom tjänsteman hos verket lämna biträde vid den lokala

lörhandlingen. Inom kommunförbundens förhandlingsområde brukar för­

bunden i stor utsträckning biträda vid lokal förhandling genom att tjänste­

man från förbundens förhandlingsavdelningar är närvarande vid förhand­

lingen. Om avtalsverket icke lämnar motsvarande förhandlingsbiträde, kom­

mer kommunerna antagligen att begära sådant biträde från förbunden,

vilket torde vara mindre lämpligt, eftersom förbunden icke är part inom

detta förhandlingsområde. Stockholms stads lönenämnd framhåller, att den

föreslagna rätten att delegera befogenhet att förhandla avser såväl intresse­

frågor som rättstvister. Med hänsyn till att förhandlingsverksamheten redan

nu i allt väsentligt är centraliserad blir utrymmet för lokala förhandlingar i

intressefrågor synnerligen begränsat. Erfarenheten visar emellertid att frå­

gor av detta slag, som överlämnats till lokal reglering, ofta varit svåra att

lösa, när de behandlats isolerade från övriga anställningsvillkor. För sta­

den torde det därför allmänt sett vara till fördel alt de överenskommelser

avtalsverket träffar för ifrågavarande personalgrupper syftar till en så full­

ständig reglering av avtalsområdet som möjligt. Från kommunal synpunkt

är det önskvärt alt avtalsverket samråder med vederbörande kommunala

förhandlingsorgan om avgränsningen av ämnesområdet för de centrala för­

handlingarna. När det gäller rättstvister förutsätter lönenämnden, att av­

talsverket vid förekommande lokala förhandlingar biträder kommunen i

den omfattning kommunen så önskar. För landstingens del torde bestäm­

melsen, framhåller Svenska landstingsförbundet, komma att beröra lärar­

personal, en arbetstagargrupp som omfattar 2—3 procent av de landstings-

anställda. Det är förbundets erfarenhet att antalet intressetvister beträffan­

de denna arbetstagargrupp är ringa. Förbundet framhåller vidare att kom­

munerna kommer att sakna inflytande på de förhandlingar som avtalsver­

ket skall föra. Förbundet ifrågasätter därför, om behov föreligger av be­

stämmelsen. Ett skäl för att tillförsäkra avtalsverket rätten att överlåta be­

Knngl. Maj.ls proposition nr 153 år 1965

28

fogenhet till kommun att handlägga vissa avtalsfrågor skulle vara att en

del intressetvister har en begränsad räckvidd och i huvudsak berör det lo­

kala planet. Dessa tvister torde utgöra ett ringa antal och kommun torde

icke sällan sakna erfarenhet av förhandlingsarbete. Även Svenska pastora­

tens riksförbund förutsätter, att möjligheten att överlåta befogenhet till

kommun eller annan kommer att tillämpas restriktivt. Huvudparten av de

kyrkliga kommunerna torde, framhåller riksförbundet, sakna möjlighet att

träda i avtalsverkets ställe. Avtalsverkets eventuella delegation av sina be­

fogenheter bör givetvis icke få till följd, att kommunförbunden — med eller

utan tillämpning av den kommunala delegationslagen — skall träda in inom

verkets avtalsområde. För att undvika dylika konsekvenser torde det bli

erforderligt med samråd mellan avtalsverket och kommunförbunden innan

befogenhetsöverlåtelse sker.

Vad beträffar skogsvårdsstyrelseområdet anser skogsstyrelsen praktiska

skäl tala för att styrelsen på detta område får samma befogenheter som

enligt 1 § kungörelsen om vissa statliga kollektivavtal m. in. tillkommer

central förvaltningsmyndighet i fråga om arbetstagare hos staten. Enligt

denna paragraf skall kollektivavtal om anställnings- eller arbetsvillkor för

arbetstagare som ej är tjänstemän normalt slutas av den centrala förvalt­

ningsmyndigheten, där sådan finns. Även vissa andra befogenheter på av­

talsområdet tillkommer den centrala förvaltningsmyndigheten. Inom skogs-

vårdsstyrelseorganisationen tillämpas f. n. dels fyra för organisationen

speciella kollektivavtal, nämligen avtal med Svenska skogsarbetareförbun­

det för de vid skogsvårdsstyrelserna anställda förmännen, avtal med sam­

ma förbund rörande arbete i skogsplantskolor, avtal med samma förbund

rörande skogliga beredskapsarbeten samt avtal med Svenska lantarbeta­

reförbundet rörande arbete i skogsplantskolor i södra Sverige, dels ett an­

tal s. k. hängavtal till kollektivavtal på bl. a. skogsbrukets område. Samt­

liga avtal av detta slag har sedan år 1946 slutits av styrelsen. Vidare har sty­

relsen utfärdat erforderliga föreskrifter och anvisningar rörande tillämp­

ningen av avtalen.

Vad gäller de allmänna försäkringskassorna anser Statstjänarkartellen

att avtalsverket lämpligen bör till riksförsäkringsverket överlämna uppgif­

ten att handha förhandlingsverksamheten beträffande de befattningshavare

hos kassorna, som tillsätts och entledigas av riksförsäkringsverket. En dylik

anordning är enligt Statstjänarkartellens mening rationell med hänsyn till

riksförsäkringsverkets ställning såsom tillsynsmyndighet för de allmänna

försäkringskassorna. Även från praktiska synpunkter förefaller det lämpligt

att riksförsäkringsverket bibehåller sin ställning som förhandlande part. Då

kan t. ex. en smidig samordning lättare anordnas med den förhandlingsverk-

samhet som rör den övriga och större delen av försäkringskassetjänstemän-

nen. Enligt Statstjänarkartellens erfarenhet är en sådan samordning arbets-

besparande och rationell och bör därför bibehållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

29

Försäkringskassornas förhandlingsorganisation understryker vikten av

samarbete mellan avtalsverket och organisationen och utgår från att orga­

nisationen även framdeles kommer att höras innan avtal träffas för försäk­

ringskassornas personal.

Önskemål om en sådan ordning bottnar icke enbart i att försäkringskas­

sornas styrelser genom förhandlingsorganisationen vill säga sin mening om

villkoren för de tjänstemän, vilka direkt beröras av den föreslagna lagänd­

ringen. Enligt senast tillgänglig statistik (1 oktober 1964) berördes endast

158 av totalt 7 808 anställda i försäkringskassorna av de villkor, som be­

stämdes av riksförsäkringsverket. För övriga upprättade förhandlingsorga­

nisationen avtal. Eftersom förhandlingsorganisationens andel i totala an­

talet anställda i stort sett torde komma att bestå och huvudparten av de

försäkringskasseanställdas lönekostnader även i fortsättningen kommer

att kunna härledas till avtal, som upprättats av förhandlingsorganisationen,

kan villkoren för de tjänstemän, som omfattas av lagförslaget, icke enbart

bestämmas med utgångspunkt från att ett visst samband kan råda mellan

dessa tjänstemän och vissa grupper av statstjänstemän. Det är lika ange­

läget att sambandet mellan av lagförslaget berörda tjänstemän och övriga

tjänstemän i försäkringskassorna beaktas och torde även detta utgöra skäl

för att förhandlingsorganisationen skall få framföra sina synpunkter på de

villkor, vilka skali gälla för tjänstemän, som omfattas av lagförslaget.

Även riksförsäkringsverket framhåller, att Försäkringskassornas förhand­

lingsorganisation hör ha möjlighet att närvara vid förhandlingar om arbets­

villkoren för de ifrågavarande försäkringskassetjänstemännen.

Nykterlietsvårdens anstaltsförbund understryker alt förbundets förhand­

lingsdelegation bör utnyttjas av avtalsverket.

Innan civildepartementet den 24 mars 1964 övertog förhandlingsverksam-

heten, ombesörjdes denna av förbundets förhandlingsdelegation med bi­

träde av särskild sakkunnig samt med representanter för socialstyrelsens

nykterhetsvårdsbyrå som observatörer. Denna ordning fungerade tillfreds­

ställande. Förbundets organisation jämte förhandlingsdelegationens spe­

ciella kännedom om förhållandena på anstalterna var i denna verksamhet

ytterst värdefull. Vid överenskommelsen den 24 mars 1964 förutsattes att

denna sakkunskap alltfort på ett objektivt sätt skulle utnyttjas vid för­

handlingarna.

I några remissyttranden förordas vissa redaktionella ändring-

a r i lagförslaget eller görs — utöver vad som redan redovisats — uttalan­

den om den närmare innebörden av vissa bestämmelser.

Beträffande 1 § av den föreslagna nya lagen förutsätter arbetsdomstolens

ordförande att uttrycket »anställnings- eller arbetsvillkor» använts i en vid­

sträckt mening och avser att rymma även regler om annat än de enskilda

arbetsavtalen exempelvis regler om kollektivavtals giltighetstid, uppsäg­

ning av kollektivavtal samt förhandlingsordning. Arbetsdomstolens ordfö­

rande anmärker vidare, att ordet »äger» icke tillfredsställande klargör att

fråga är om ett legalt ställföreträdarskap för avtalsverket och en motsva­

rande begränsning i förhållande till staten i kommunernas och övriga

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

30

offentliga rättssubjekts rättshandlingsförmåga. Sistnämnda påpekande gör

även statens lönenämnd, som också anser att orden »rätt för» i rubriken till

lagen icke ger ett fullt klart uttryck för vad som avses.

Apotekarsocieteten framhåller att apoteken, med hänsyn till det sätt på

vilket lagens tillämpningsområde angetts i 1 §, icke kan anses vara om­

fattade av lagförslaget. Sveriges farmacevtförbund och SACO anför i den­

na fråga, att det av lagförslaget icke kan utläsas att det skall omfatta apo­

teksväsendet, eftersom endast offentliga arbetsgivare uppräknas i lagför­

slaget.

Statens personalpensionsverk anför beträffande 1 §.

Man torde få räkna med att nya grupper av icke-statligt anställda kan

komma att införas under den statliga personalpensioneringen. Övergångs­

bestämmelsen till lagen är då ej tillämplig. Är huvudmannen annan än

kommun eller vad därmed enligt 1 § skall likställas, kommer gruppen ej

heller in under lagens tillämplighet med mindre lagen ändras. Möjligen

skulle i samband med utvidgning av den statliga personalpensioneringen

kunna vid sidan av lagen föreskrivas som villkor för anslutningen, att sta­

tens avtalsverk skall för huvudmannens räkning omhänderha pensionsför-

handlingarna eller eljest reglera arbetstagarnas pensionsförhållanden. Pen­

sionsverket ifrågasätter emellertid om inte i stället 1 § i lagen bör utformas

så, att en dylik grupp kan omfattas av lagen under förutsättning att fråga

är om anställningsvillkor, som enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer. För en omarbetning torde även tala önskvärdheten

att undvika den obestämdhet som vidlåder uttrycket »allmän inrättning».

TCO-S ifrågasätter behovet av den föreslagna 2 §' och yttrar i anslutning

härtill. Bestämmelsen synes i huvudsak vara en kodifiering av arbetsdom­

stolens praxis att arbetsgivare skal! tillämpa kollektivavtalets villkor även

på arbetstagare som står utanför avtalet, t. ex. oorganiserade. Denna praxis

innefattar dock icke någon rätt för den icke avtalsbundne arbetstagaren

att själv rikta anspråk mot arbetsgivaren t. ex. för att utfå avtalsenlig lön.

Talerätt tillkommer endast avtalsslutande organisation. TCO-S ifrågasätter,

om icke lagförslaget i detta avseende kan medföra en »sådan ändrad rätts­

ställning, att oorganiserad arbetstagare inför allmän domstol kan åberopa

en laglig rätt att få ut avtalade förmåner». Om detta antagande är riktigt,

vill TCO-S för sin del uttala betänkligheter mot förslaget. Det kan för

övrigt — mot bakgrunden av praxis i arbetsdomstolen — ifrågasättas, om

icke bestämmelsen helt kan utgå ur lagtexten.

Det föreslagna stadgandet i 3 § att beslut om lockout eller annan strids-

åtgärd meddelas av avtalsverket berörs av arbetsdomstolens ordförande

som yttrar. Eftersom den föreslagna lagstiftningen tar sikte endast på det

interna förhållandet mellan stat och kommun m. fl., torde en lockout som

beslutas av kommun i strid mot föreskriften i 3 § icke enbart på grund

härav kunna anses otillåten jämlikt bestämmelsen i 3 § kommunaltjänste-

mannalagen om att lockout må vidtas, om annat ej följer av lag eller avtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

31

Beträffande den i 8 § föreslagna delegationsrätten framhåller arbetsdom­

stolens ordförande, att delegationsrätten enligt orden gäller ntan begräns­

ningar men att den inskränkningen dock får antas skola gälla, att avtals-

verket icke får till kommun helt överlåta att sluta kollektivavtal för arbets­

tagare, vilkas anställnings- eller arbetsvillkor enligt beslut av riksdagen

skall fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet, som Ko­

nungen bestämmer.

I fråga om den föreslagna övergångsbestämmelsen till den nya lagen

framhåller arbetsdomstolens ordförande, att bestämmelsen efter orden kan

innebära att däri angivna arbetstagare kommer att utan begränsning i ti­

den omfattas av lagen men att detta icke kan antas vara meningen; fråga

vore i så fall icke om en övergångsbestämmelse och den borde då ha sin

plats i själva lagtexten. Bestämmelsen bör därför utformas på sådant sätt

— exempelvis genom en tidsangivelse — att därav framgår, när dess verk­

ningar upphör.

De förslag till ändring av särskilda författningar som

framlagts i departementspromemorian behandlas i några remissyttranden,

huvudsakligen från formella synpunkter.

Statens lönenämnd, Svenska pastoratens riksförbund in. fl. framhåller,

att några av ifrågavarande författningar, t. ex. 44 §' ecklesiastika boställsord-

ningen, anger vilka avlöningsförmåner befattningshavaren äger rätt till. I

sådana fall bör lagtexten ändras och ersättas med ett mera neutralt uttryck

t. ex. »anställnings- eller arbetsvillkor».

TCO-S hemställer, att det i ett par av författningsförslagen använda ut­

trycket »fastställas under medverkan av» ersätts med uttryck, som klart

anger att villkoren skall regleras genom avtal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

Departementschefen

F. n. regleras de ekonomiska anställningsvillkoren för ett stort antal

grupper icke-statliga tjänstemän i allmän tjänst genom bestämmelser i

statliga avlöningsreglementen och andra författningar. Denna reglering byg­

ger på överenskommelser som träffats mellan staten, som regel företrädd

av chefen för civildepartementet, och tjänstemännens organisationer. Enligt

den nya lagstiftningen om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt,

vilken träder i kraft den t januari 11)66, får dessa tjänstemän samma rätt

som övriga arbetstagare att förhandla om lön, pension och övriga ekono­

miska villkor samt alt träffa kollektivavtal om dessa villkor. Den förhand-

lingsverksamhet som hittills bedrivits i civildepartementet har den 1 juli

1965 i överensstämmelse med riksdagens beslut överflyttats till statens av-

talsverk. Vid framläggandet av förslaget till sistnämnda reform uttalade

min företrädare (prop. 1965:77 s. 26), att avtalsverkets förhandlingar för

32

icke-statliga arbetstagare borde kunna utmynna i kollektivavtal som är

bindande för arbetsgivaren. Mot detta uttalande gjordes ingen1 erinran under

riksdagsbehandlingen (SU 106, rskr 296).

i överensstämmelse med vad sålunda förutsatts har i departementspro­

memorian t öreslagits en särskild lag, som ger avtals verket ställning som

arbetsgivarens ställföreträdare. Enligt förslaget skall det ankomma på av-

talsverket att förhandla samt sluta och uppsäga kollektivavtal på arbetsgi­

varens vägnar och att även i övrigt företräda denne i vissa hänseenden. För­

slaget har i princip godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag anser,

att förslaget innebär en lämplig lösning. Samtidigt som det nära ansluter

sig till den hittills tillämpade ordningen på detta område sker genom för­

slaget en anpassning till det ändrade rättsläge som uppkommer vid ikraft­

trädandet av den nya förhandlingsrättslagstiftningen.

Vad angår de befogenheter som bör tillkomma avtalsverket utöver rätten

att törhandla samt sluta och uppsäga kollektivavtal på arbetsgivarens väg­

nar innebär förslaget, att avtalsverket som arbetsgivarens ställföreträdare

beslutar om lockout och för talan i rättstvist m. in. vid och utom domstol.

Förslaget innebär vidare, att arbetsgivaren vid avtalslillämpningen skall

följa föreskrifter och anvisningar som avtalsverket utfärdat. Även i dessa

delar- har förslaget biträtts av remissinstanserna och jag föreslår, att avtals­

verket får också dessa befogenheter.

Såsom framhålls i departementspromemorian innebär förslaget, att de

rättshandlingar avtalsverket företar med stöd av lagen medför samma rätts­

verkningar för arbetsgivaren som om denne själv företagit dem. Det rätts­

förhållande som grundläggs genom handlingen uppstår sålunda omedel­

bart mellan arbetsgivaren, å ena, samt arbetstagarna och deras organisatio­

ner, å andra sidan. Såsom parter i rättsförhållandet har arbetsgivaren och

arbetstagarsidan alt vända sig direkt mot varandra med sina anspråk; av­

talsverket står däremot utanför det genom dess rättshandling uppkomna

rättsförhållandet. Att avtalsverket får ställning som ställföreträdare för

arbetsgivaren medför att denne får bära ansvaret för de rättshandlingar av­

talsverket företar på hans vägnar. Såsom arbetsdomstolens ordförande

anmärkt kan arbetsgivaren alltså icke med framgång såsom ursäkt för att

han åsidosatt en bestämmelse i ett av avtalsverket träffat kollektivavtal åbe­

ropa, att han töljt av avtalsverket utfärdade föreskrifter eller anvisningar.

Av det anförda följer, att arbetsgivaren icke äger företa sådan rättshand­

ling som i lagen förbehållits avtalsverket. Denna begränsning i arbetsgiva­

rens befogenheter gäller emellertid endast i förhållande till avtalsverket som

företrädare för staten, däremot ej i förhållande till arbetstagarsidan. Om

exempelvis eu kommun i strid mot lagen sluter ett kollektivavtal, bör så­

lunda enbart denna omständighet icke föranleda att avtalet blir ogiltigt. En

annan sak är att kommunens beslut att ingå avtalet kan komma att undan­

röjas efter besvär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

33

Med hänsyn till önskvärdheten av att enhetliga anställnings- och arbetsvill­

kor gäller för tjänster av samma slag bör arbetsgivare, som är bunden :fv

kollektivavtal, vara skyldig att inom yrkesgrupp och område som avses i

avtalet tillämpa detta även på arbetstagare, som icke omfattas av avtalet

eller annat tillämpligt kollektivavtal. Såsom föreslås i promemorian bör

lagen innehålla ett särskilt stadgande härom. Stadgandet ansluter sig till

den inom kollektivt reglerade arbetsområden gängse regeln att kollektivav­

talets förmåner, om annat ej avtalas, förutsätts utgå även till oorganiserade

arbetstagare. Denna regel binder arbetsgivaren endast i förhållande till mot­

parten dvs. den avtalsslutande organisationen och medlemmarna i denna.

Genom det här förordade stadgandet blir arbetsgivaren även i förhållande

till staten skyldig att iaktta regeln. Av vad jag tidigare anfört om rättsverk­

ningarna av den föreslagna lagen följer, att stadgandet icke, såsom ifrå­

gasatts av någon remissinstans, avser att direkt reglera de oorganiserade

arbetstagarnas förmåner. Om mer än ett kollektivavtal gäller för samma

yrkesgrupp och område, bör avtalsverket, såsom föreslås i promemorian,

ha befogenhet att bestämma vilka villkor som skall gälla för sådan arbets­

tagare inom yrkesgruppen och området som icke omfattas av någotdera

avtalet. Kritik häremot har framförts av Svenska landstingsförbundet. Gent­

emot vad förbundet anfört vill jag framhålla, att kommun självfallet har att

pröva om de anställnings- eller arbetsvillkor varom är fråga skall regleras

enligt föreskrifterna i den föreslagna lagen men att kommunen, om så be-

finnes vara fallet, har att till avtalsverket hänskjuta frågan vilka villkor

som skall tillämpas.

Enligt promemorieförslaget avser lagen sådana anställnings- och arbets­

villkor för arbetstagare hos kommun som enligt lag eller särskilt beslut av

riksdagen skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller myndig­

het som Kungl. Maj :t bestämmer. Med kommun likställs i förslaget lands­

tingskommun, municipalsamhälle, kommunalförbund, tingslag, församling,

kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, allmän för­

säkringskassa och annan allmän inrättning. Det sålunda föreslagna sättet

att bestämma lagens tillämpningsområde bär i allmänhet godtagits av re­

missinstanserna och jag ansluter mig till denna lösning. Med särskilt beslut

av riksdagen avses bl. a. det fall att riksdagen som villkor för statsbidrag

till icke-statlig offentlig verksamhet uppställer, att arbetstagares anställ­

ningsvillkor skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myn­

dighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är alltså icke att avtalsver­

ket skall utöva förhandlingsrätten för alla arbetsgivare som uppbär stats­

bidrag. Endast om riksdagen föreskrivit, att Kungl. Maj:t eller myndighet

som Kungl. Maj:t bestämmer skall medverka vid reglering av anställnings­

villkoren, får avtalsverket befogenhet att företräda arbetsgivaren. Jag är

medveten om att tvekan kan uppkomma om innebörden av uttrycket allmän

inrättning. Detta torde emellertid i praktiken inte medföra några olägcn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

34

heter, eftersom det ankommer på riksdagen att meddela beslut som avses

i*iet föreslagna stadgandet. Riksdagen lär icke komma att besluta om stat­

lig medverkan vid lönesättningen på andra områden än sådana där dylik

medverkan framstår som rimlig med hänsyn till arbetsgivarens ställning

och uppgifter.

I några remissyttranden har gjorts uttalanden rörande lagens tillämplig­

het på vissa grupper av arbetsgivare. Sålunda har bl. a. Apotekarsocieteten

gjort gällande, att apoteken icke kan inbegripas under uttrycket allmän in­

rättning. Med anledning härav erinrar jag om att apotekens verksamhet i

betydande utsträckning är statligt reglerad. Riksdagen har år 1963 fattat

principbeslut om att staten skall inträda som avtalsslutande part i fråga om

löne- och pensionsförmåner för de apoteksanställda och chefen för civilde­

partementet har fått Kungl. Maj :ts bemyndigande alt förhandla om löne-

och pensionsförmåner för denna personal. Med hänsyn härtill anser jag för

min del, att apoteken är allmänna inrättningar i lagens mening och att de

omfattas av lagen.

I ett par yttranden behandlas frågan om avtalsverkets medverkan vid

förhandlingar om anställnings- eller arbetsvillkoren för nykterhetsvårds-

anstalternas personal. Något riksdagsbeslut om Kungl. Maj :ts eller statlig

myndighets medverkan vid dessa förhandlingar föreligger icke. Nykterhets-

vårdens anstaltsförbund anser, att avtalsverket bör överta förhandlingar­

na för personalen vid anstalter som tillhör förbundet; på arbetsgivarsidan

ombesörjs dessa förhandlingar f. n. av företrädare för civildepartementet

efter överenskommelse med anstaltsförbundet. Vad angår anstalter som icke

tillhör förbundet föreslår socialstyrelsen, att avtalsverket övertar förhand­

lingarna även för dessa anstalters personal. För egen del har jag intet att in­

vända mot dessa förslag under förutsättning att anstalterna biträder dem.

Intill dess riksdagen beslutat om formerna för reglering av den här berörda

personalens löner m. in., bör frågan om avtalsverkets medverkan i förhand­

lingarna kunna lösas genom överenskommelse mellan staten och anstal­

terna.

Frågan om avtalsverkets behörighet att förhandla om anställnings- och

arbetsvillkor för olika grupper av svenska kyrkans prästerskap har berörts

i ett par remissyttranden. Såsom kammarkollegiet anmärkt blir lagen till­

lämplig på församlingsprästerna. Uppsala domkapitel anser, att avtalsverket

bör företräda arbetsgivarsidan även i fråga om övriga präster dvs. biskopar,

stifts-, kontrakts- och pastoratsadjunkter m. fl. Jag ansluter mig i princip

härtill. Regleringen av avtalsverkets kompetens såvitt gäller andra präster

än församlingsprästerna torde ankomma på Kungl. Maj :t.

Kammarkollegiet har anmärkt, att municipalsamhälle och tingslag icke

har sådana arbetstagare för vilka anställnings- eller arbetsvillkoren fast­

ställs under medverkan av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet. I och för

sig är anmärkningen riktig. Det synes emellertid lämpligt att låta lagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 är 1(165

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1965

35

avse samma grupper av arbetsgivare som kommunaltjänstemannalagen.

Genom att ge lagen ett dylikt relativt vidsträckt tillämpningsområde kan

man utan lagändring hänföra nya grupper av offentligt anställda arbetsta­

gare under lagen.

I flera yttranden berörs frågan vem som slutligt bör stå kostnader­

na i rättstvist. Kommunförbunden har gjort gällande, att staten som re­

gel bör svara för kommuns kostnader i rättstvist vid och utom domstol.

Om arbetsgivaren av domstol ålagts att ersätta motparten dennes rätte­

gångskostnader eller att utge skadestånd till motparten och kostnaderna

åsamkats arbetsgivaren utan dennes förskyllan, kan det vara skäligt att ar­

betsgivaren får ersättning för dessa kostnader av statsmedel. Däremot bör i

princip arbetsgivaren själv slutligt svara för kostnader som hänför sig till

tvistens handläggning utom domstol. Några författningsbestämmelser om

skyldighet för staten att svara för kostnader i rättstvist synes emellertid

knappast kunna meddelas. På frågan om ersättning bör utgå inverkar,

förutom kostnadens beskaffenhet, olika faktorer såsom tvistefrågans art,

vem som gett upphov till tvisten och hur tvistefrågan handlagts på arbets­

givarsidan. Fråga om ersättning av statsmedel torde därför få upptas från

fall till fall efter framställning från arbetsgivaren till Kungl. Maj :t. Innan

erfarenhet vunnits av den nya ordningen, anser jag mig icke böra hemställa

om anvisande av särskilda medel för dessa ändamål eller om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att utanordna medel för bestridande av här avsedda kost­

nader.

Såsom framhålls i departementspromemorian bör Kungl. Maj :t själv

kunna handlägga fråga som enligt lagen tillhör avtalsverkets kompetensom­

råde och bör även kunna överlämna sådan fråga till annan statlig myndig­

het än avtalsverket eller till arbetsgivaren. Vidare bör Kungl. Maj :t kunna

ge avtalsverket rätt att överlämna uppgift som ankommer på verket till an­

nan statlig myndighet eller till arbetsgivaren. Vad beträffar rätten att över­

lämna ärende till arbetsgivaren har i några yttranden bl. a. från kommun­

förbunden framhållits att denna rätt bör utnyttjas sparsamt. Jag är i stort

sett av samma mening. Avtalsverket bör sålunda icke få överlämna till ar­

betsgivaren att handlägga fråga, som skall underställas Kungl. Maj :t eller

riksdagen. En dylik begränsning är redan föreskriven i instruktionen för

avtalsverket. Det är emellertid vanskligt att uppställa några ytterligare reg­

ler i detta hänseende. Frågan om överlåtelse till arbetsgivaren att förhandla

har betydelse främst för lösning förhandlingsvägen av rättstvister. I sådana

tvister bör som regel förekomma förhandling på två plan, lokal förhandling

mellan de av tvisten närmast berörda parterna samt central förhandling mel­

lan dem som slutit kollektivavtalet. Vem som på arbetsgivarsidan lämpligen

bör föra en lokal förhandling i rättstvist inom det i lagen avsedda arbets­

marknadsområdet beror av flera omständigheter bl. a. tvistefrågans betydelse

för andra parter samt arbetsgivarens vana vid sådana förhandlingar och re­

36

surser att föra dem. Jag anser, att prövningen härav i första hand bör till­

komma avtalsverket. Jag utgår från att avtalsverket kommer att fästa

stort avseende vid vederbörande arbetsgivares bedömande av frågan huru­

vida uppdraget bör anförtros honom och att avtalsverket, där så är lämpligt,

låter sina tjänstemän delta i lokala förhandlingar eller på annat sätt bi­

träder arbetsgivare som behöver hjälp i förhandlingsarbetet. Jag vill all­

mänt understryka vikten av samarbete i dessa frågor mellan avtalsverket

och arbetsgivarna.

Avtalsverket bör i sin verksamhet på förevarande område självfallet ut­

nyttja den kännedom om de särskilda förhållandena på olika förvaltnings­

områden som arbetsgivarsammanslutningarna besitter. Exempelvis bör av­

talsverket i förhandlingsfrågor rörande apoteksanställda samarbeta med

Apotekarsocieteten. På t. ex. försäkringskasseområdet behövs samarbete med

vederbörande arbetsgivarorganisation även av den anledningen att förhand­

lingarna på detta område förs av staten beträffande högre tjänstemän och av

arbetsgivarna själva beträffande övriga tjänstemän. Såsom Försäkringskas­

sornas förhandlingsorganisation förutsatt i sitt remissvar bör organisationen

liksom hitintills beredas tillfälle att framföra synpunkter, innan avtal

träffas om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana försäkringskasse-

tjänstemän som omfattas av lagförslaget. Jag vill emellertid framhålla att det

också synes lämpligt, att avtalsverket bereds tillfälle att framföra synpunk­

ter innan avtal träffas om villkoren för övriga försäkringskassetjänstemän.

Den här förordade lagen synes i huvudsak böra utformas i överensstäm­

melse med den i departementspromemorian föreslagna lagtexten. Beträf­

fande vissa speciella frågor vill jag framhålla följande.

Såsom föreslås i promemorian kan uttrycket anställnings- eller arbets­

villkor lämpligen användas som sammanfattande benämning på de anställ-

ningsfrågor varmed avtalsverket har att ta befattning. Uttrycket, som

används även i stats- och kommunaltjänstemannalagarna, avser att om­

fatta — förutom villkor som närmast rör de enskilda arbetsavtalen — frå­

gor om exempelvis kollektivavtals giltighetstid, uppsägning av kollektivav­

tal, förhandlingsordning samt begränsning av rätten att vidta stridsåt­

gärder.

Vad beträffar stadgandet i 3 § om befogenhet för avtalsverket att besluta

om stridsåtgärd kan jag ansluta mig till vad arbetsdomstolens ordförande

yttrat om stadgandets innebörd. Om exempelvis en kommun beslutat lock­

out i strid mot detta stadgande medför detta sålunda icke att stridsåtgär-

den skall anses otillåten enligt 3 § kommunaltjänstemannalagen på den

grund att stridsåtgärden strider mot lag.

I enlighet med vad arbetsdomstolens ordförande påpekat bör övergångs­

bestämmelsen tidsbegränsas. Begränsningen kan lämpligen bestämmas till

två år från lagens ikraftträdande, övergångsbestämmelsen omfattar uppen­

Kungl. Maj ds proposition nr 153 år 1965

37

barligen icke sådana anställnings- eller arbetsvillkor som icke meddelats utan

endast godkänts av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet såsom fallet är med

vissa tjänstemän vid Sveriges utsädesförening och Svenska jägareförbundet.

Om den föreslagna lagen icke blir tillämplig på dessa tjänstemän på grund

av riksdagsbeslut enligt 1 §, bör avtalsverkets medverkan vid förhandling

rörande tjänstemännen kunna lösas genom överenskommelse mellan staten

och arbetsgivaren. Vad beträffar övergångsbestämmelsens tillämplighet på

pensionsområdet vill jag framhålla, att bestämmelsen icke blir tillämplig i

sådana fall då anslutningen till det statliga pensionssystemet icke innebär

en reglering av anställnings- eller arbetsvillkor rörande pension utan endast

har karaktären av pensionsförsäkring.

I lagtexten synes böra göras några mindre, formella jämkningar. Vidare

synes lagens rubrik böra ändras till lag om ställföreträdare för kommun vid

vissa avtalsförhandlingar m. m.

Såsom anmärkts i departementspromemorian bör vissa nu gällande för­

fattningar, som innehåller bestämmelser rörande här avsedda arbetstagares

löneförmåner m. m., anpassas till den nya ordningen enligt vilken de offent­

liga tjänstemännens anställningsförhållanden i princip regleras i avtal. De

av mig föreslagna ändringarna av dessa författningar ansluter sig med

smärre justeringar till de remitterade förslagen. Med anledning av TCO-S’

invändning mot det i vissa av dessa författningsförslag använda uttrycket

»fastställas under medverkan av» vill jag framhålla, att uttrycket endast

anger vem som i förhandlingsfrågor företräder arbetsgivarsidan.

En av de föreslagna följdändringarna avser 4 § förordningen angående

skogsvårdsstyrelser. I 7 § samma förordning förekommer en hänvisning till

bestämmelserna i allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) i fråga

om åtal och disciplinär bestraffning. De där intagna bestämmelserna om

åtal och disciplinär bestraffning kommer att den 1 januari 1966 ersättas

av bestämmelser i annan författning. Det synes därför lämpligt att i detta

sammanhang ändra 7 § så, att hänvisningen ersätts av ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser i motsvarande hänseende.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1966.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

Hemställan

I enlighet med del anförda har inom civildepartementet upprättats för­

slag till

1) log om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar

771

.

777

.,

2) lag om undrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen

den 29 juni 1951 (nr 570),

38

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 19il (nr 275)

om kyrkomusiker,

4) lag om ändrad lydelse av ii § ecklesiastika bostcillsordningen den 30

augusti 1932 (nr iOO),

5) förordning om ändrad lydelse av i och 7 §§ förordningen den 3 juni

1960 (nr 267) angående skogsvårdsstyrelser.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riks­

dagen att antaga författningsförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

Ur protokollet:

Claes-W. Englund

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1965

39

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

Lag

om rätt i vissa fall för statens avtalsverk att företräda kommun m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om sådana anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun

varom avtal må träffas enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen skola

fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer, äger statens avtalsverk på kommunens vägnar föra förhand­

ling samt sluta och uppsäga kollektivavtal om villkoren eller eljest enhetligt

reglera dessa.

Med kommun likställas i denna lag landstingskommun, municipalsam-

hälle, kommunalförbund, tingslag, församling, kyrklig samfällighet, skogs-

vårdsstyrelse, hushållningssällskap, allmän försäkringskassa och annan all­

män inrättning.

2

§.

Kommun, som enligt 1 § är bunden av kollektivavtal, skall inom yrkes­

grupp och område som avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare

som icke omfattas av avtalet eller annat tillämpligt kollektivavtal. Gäller

mer än ett kollektivavtal för samma yrkesgrupp och område, bestämmer

avtalsverket vilka villkor som skola tillämpas för arbetstagare som icke

omfattas av kollektivavtal.

3 §•

Beslut om lockout eller annan stridsåtgärd vid konflikt om anställnings-

eller arbetsvillkor som avses i 1 § meddelas av statens avtalsverk.

4 §.

Vid tillämpningen av kollektivavtal som statens avtalsverk slutit eller av­

tal om anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kol­

lektivavtal skall kommun följa föreskrifter och anvisningar som avtalsver­

ket meddelar. Saknas föreskrifter eller anvisningar, skall kommunen in­

hämta sådana från avtalsverket.

5

§•

I tvist om avtal angående anställnings- eller arbetsvillkor som avses i 1 §

eller om påföljd för otillåten stridsåtgärd vid konflikt om sådant villkor

företrädes kommun såväl vid som utom domstol av statens avtalsverk.

6

§•

Bestämmelserna i 2 och 4 §§ gälla i tillämpliga delar även när statens av­

talsverk på annat sätt än genom kollektivavtal enhetligt reglerar anställ­

nings- eller arbetsvillkor som avses i 1 §.

40

7

§•

Som arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag anses även den

som, utan att vara anställd hos kommun, utför arbete för kommunens

räkning och därvid till kommunen intager en beroende ställning av väsent­

ligen samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren. Kommunen skall

anses som arbetsgivare enligt lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1965

8

§.

Konungen äger förordna att bestämmelse i denna lag om statens avtals-

verk i stället skall gälla annan statlig myndighet eller Konungen eller att

avtalsverket må överlåta befogenhet, som enligt lagen tillkommer verket,

till annan statlig myndighet eller till kommun.

9

§■

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av Ko­

nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Befogenhet som enligt lagen tillkommer Konungen eller statens avtals-

verk gäller även annan grupp av arbetstagare än som avses i 1 § i den mån

anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare inom gruppen närmast före

lagens ikraftträdande regleras genom bestämmelse som meddelats av Ko­

nungen eller statlig myndighet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 : 95