3

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

1965/66 till Län till vissa byggnadsarbete»

ett investeringsanslag av 300 000 kr. Jag anhaller all fa ta upp

fråga till behandling i detta sammanhang.

II. Vård och undervisning av rörelsehindrade barn

Nuvarande organisation

Riktlinjer för vården och undervisningen av rörelsehindrade barn i för

skoleåldern och klasserna 1-6 antogs av riksdagen år 1961 i enlighet med

det förslag sou, pä grundval av 1958 ärs C^ednrngs betänkande (SOU

1960-14) framlades

i prop. 1961: 170 (SU 161, rskr 367).

Enligt de i propositionen angivna riktlinjerna avsågs den föreslagna orga-

nisatnen Skifta öppen för ep-barn och vissa andra svär

barn ecb ungdomar. Värden föreslogs i första hand fn,lagd b ^

centraler i anslutning till centrallasaretten. För barn,

“ältade

handikapp ej kunde gå i vanliga skolor, föreslogs spec,alskolor,

länsvis eller i samarbete mellan flera huvudmän.

Platsbehovet för barn i förskolan samt låg- och mellanstadiet uppskatta­

des till i runt tal 600 för hela landet. Med hänsyn till osäkerheten i bedoim

ningen ansågs emellertid ytterligare undersökningar bora goras dai tv -

samhet fanns om storleken av utbyggnadsbehovet. Svart skadade bär

komplicerande handikapp borde omhändertas på eu ny nksanstalt avse

att ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. Riksanstaltens förläggning oc

närmare utformning borde utredas. Även för högstadieundervismngen fo

ordades i princip en decentralisering. Frågan härom ansågs emellertid bora

ytterligareP utredas. I avvaktan härpå skulle försöksverksamhet med og

stadieundervisning påbörjas vid Norrbackainstitutet i Stockholm

Huvudmannaskapet för cp-vården på det lokala planet -utsattes a -

komma på de kommunala sjukvårdshuvudmannen medan frtg« om hu

vudmannaskapet för riksanstalten ansags bora upptas till nannare p

"St ökat allmänt intresse för de rörelsehindrade barnens vård- och nmler-

visningsproblem kan konstateras efter riksdagens beslut 1961. Antale in

stitutioner har i stort sett fördubblats och uppgick läsåret 1963/64 till 36.

övervägande antalet nytillkomna enheter utgörs av ^olor

^

erhåller sjukgymnastisk behandling och i lekens form får tillfälle

•> 11 män anpassning och kontakt med andra barn.

‘ Den medicinska behandlingen pågår som regel jämsides med ^skolans

,ek och

sysselsättningsövningar. I allmänhet är

förskoleverksamheten så-

lunda integrerad med den sjukvårdande verksamheten under ledning av

överläkaren vid centrallasarettets barnklinik. Samarbete har aven, dar detta

visat sig praktiskt möjligt, etablerats med andra medicinska experter som

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

5

Stockholm

Uppsala

Eskilstuna

Linköping

Norrköping

Jönköping

Mönsterås

Karlskrona

Asarum

Malmö

Hälsingborg

Landskrona

Halmstad

Göteborg

Broströmska

sjukhemmet

Bräcke Östergård

Borås

Trollhättan

Uddevalla

Lidköping

Falköping

Karlstad

Kristinehamn

Arvika

Säffle

Örebro

Västerås

Gävle

Skönsberg, Sunds­

vall

Lugnvik, Öster­

sund

Umeå

Skellefteå

Karlsvik, Luleå

Huvudman

Barnavårdsnämnden

och skoldirektionen.

Landstinget och skol­

styrelsen ....................

Socialnämnden och

skolstyrelsen.............

Fröbelnämnden.

Skolstyrelsen..................

Röda Korset..,.-----

Röda Korset...................

Skolstyrelsen..................

Barnavårdsnämnden. . .

Föräldraföreningen

Föräldraföreningen

Skolstyrelsen och sjuk

vårdsstyrelsen............

Göteborgs Diakoniss-

sällskap.......................

Landstinget....................

Socialnämnden.

Röda Korset............

Röda Korset............

Röda Korset............

Föräldraföreningen.

Landstinget..............

styrelsen...........

Landstinget och skol

styrelsen...........

stvrelsen.

Föräldraföreningen. .

Röda Korset.................

Röda Korset...............

Landstinget

styrelsen.

och

Summa

Antal elever

Exter­

nat

Inter-

nat

Sum­

ma

därav på

För­

skola

Låg- och

mellan­

stadium

Hög­

stadium

47

_

47

26

21

—

21

20

41

20

21

—

24

_

24

17

7

—

15

—

15

15

—

—

8

' ---

8

8

—

, ---

12

—

12

12

—

—

7

—

7

7

—

—

10

—

10

10

—

—

10

—

10

10

—

—

38

-- -

38

18

16

4

8

—

8

8

—

---

10

—

10

10

—

—

6

—

6

6

45

—

45

20

16

9

8

52

60

10

39

11

10

—

10

10

—

—

6

—

6

6

—

—

15

—

15

15

—

—

6

—

6

6

—

—

) 6

—

6

6

—

—

12

—

12

12

—

—

7

—

7

7

—

12

—

12

12

—

—

8

—

8

8

—

—

16

15

31

13

18

j--

17

—

17

6

11

—

17

—

17

10

7

—

18

—

18

12

6

—

10

_

10

10

—

—

10

—

10

10

—

—

26

—

26

26

—

—

15

7

22

8

14

—

480

94

574 | 374

176

i 24

ting för en vidgad och förbättrad organisation av såväl vård- som undervis-

ningssidan.

Kronobergs läns landsting bar preliminära planer på inrättande av en

förskola i Växjö. Kalmar läns södra och norra landsting samplanerar med

Östergötlands läns landsting, medan Malmö stad förutsätter samverkan med

länet.

7

Statsmakternas principbeslut om överförande av vanföreanstalternas

ortopediska kliniker till lokala sjukvårdshuvudmän har förverkligats i Göte­

borg och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen

av praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det re­

ella ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting.

De ortopediska verkstäderna vid anstalten i Göteborg har överförts till

Göteborgs stad i samband med stadens övertagande av den ortopediska kli­

niken. Eugeniahemmets tidigare verksamhet på detta område har avveck­

lats och hemmets bandagebehov tillgodoses numera genom Norrbackainsti-

tutets verkstäder.

Platsantalet vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet var hosten 9 <

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Antal platser

Vanföreanstalten i

Samtliga

Stock­

holm

Göte­

borg

Hälsing­

borg

Härnö­

sand

hemmet

160

65

108

39

372

140

—

40

35

80

295

467

122

137

126

82

—

21

—

34

—

11

66

Summa

443

137

265

225

130

1 200

Elevinternat

118

40

35

65

258

178

» yrkesskola................................

41

—

89

48

Staten utövar betydande inflytande och kontroll över anstalternas verk­

samhet, som till stor del finansieras av statsmedel. Landstingen och de

landstingsfria städerna svarar visserligen för avsevärda belopp när det

gäller driften av anstalternas ortopediska kliniker, men det ekonomiska

huvudansvaret för verksamheten i stort har staten påtagit sig. Vid sidan av

inflytande avgifter av olika slag erhåller anstalterna statliga driftbidrag

till lärarlöner m. m. Staten svarar dessutom för uppkommande underskott

i driften.

För budgetåret 1963/64 uppgick den sammanlagda bruttoutgiften tor

driften av anstalterna till ca 27 milj. kr., varav drygt 24 milj. kr. hänförde

sig till den statsunderstödda verksamheten och 2,9 milj. kr. till övrig verk­

samhet. Ca 9,7 milj. kr. utgjorde underskottstäckning av staten for den

förstnämnda verksamheten medan för den Övriga verksamheten överskott

redovisades med sammanlagt nära 34 000 kr. Sistnämnda helopp hänförde

sig uteslutande till vanföreanstalterna.

Fördelningen av vissa investeringskostnader i fastigheter framgår av föl­

jande tabell.

9

Åldersgränsen har av utredningen satts till 21 år, men torde i många fall

inte komma att sammanfalla med gränsen för patientens överforande från

barn- och ungdomsrehabiliteringen till den medicinska rehabiliteringen,

vilka båda i stor utsträckning har långsiktiga behandlingsprogram. I vissa

fall kan det därvid vara riktigast att en underårig omhändertas av den me­

dicinska rehabiliteringen. I andra fall kan det vara lämpligt att eu inom

barn- och ungdomsrehabiliteringen påbörjad behandling fortsätter upp i

patientens 25-årsålder, oavsett att behandlingen normalt skulle falla inom

den medicinska rehabiliteringen.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå ändring i 1961 års riks­

dagsbeslut att vård- och undervisningsorganisationen för normalbegavade

rörelsehindrade skall innefatta samtliga grupper fysiskt handikappade barn,

för vilka undervisning i specialskola är nödvändig. Hit raknas först och

främst barn med cerebral pares (cp-barn). Gruppen omfattar även fall med

defekter eller deformiteter, medfödda eller förvärvade samt sjukdomar i ben

och ledgångar, ryggskador m. m. Som exempel på arter av handikapp, som

antalsmässigt befinner sig i tillbakagång, nämner utredningen sviter av

polio och kirurgisk tuberkulos. Mera aktuella är hjärtfelen, ryggmargsbrac-

ken, muskeldystrofierna, svår reumatism och sockersjuka, astma, missbild­

ningar av skilda slag samt dvärgväxt.

1958 års cp-utredning beräknade, att frekvensen i vårt land av barn med

cerebral pares var 1,6 fall per 1 000 levande födda. Detta betyder med nu­

varande födelsetal att för varje år tillkommer 175 nya cp-fall. På en be­

folkning av 100 000 personer skulle således komma 2,3 fall per år.

Totalsiffran cp-fall för landet i dess helhet skulle enligt cp-utredningens

utgångspunkter för åldrarna 0—18 år utgöra omkring 3 150. På åldersgrup­

pen 0—7 år beräknades komma ungefär 1 225 fall, under det att aldrarna

8—18 år skulle omfatta ca 1 925 fall.

Senare gjorda undersökningar synes inte jäva riktigheten av cp-utred­

ningens uppskattning av totalantalet cp-barn. Även den av cp-utredmngen

gjorda bedömningen att närmare hälften av totalantalet cp-barn bor om­

händertas inom vårdorganisationen för de utvecklingsstörda synes stå sig.

Nu föreliggande utredning har med ledning av undersökningarna funnit,

att antalet barn med andra rörelsehinder än ep uppgår till 20 % av antalet

cp-barn i behov av institutionell vård, vilket innebär en relation av 1 till 5.

Totalantalet handikappade barn i Sverige under 21 år uppskattas av ut­

redningen till mellan 26 000—37 000, av vilka 35—40 % är enbart mentalt

handikappade och ungefär lika många enbart somatiskt handikappade,

medan återstående ca 25 % är både mentalt och somatiskt handikappade.

Enligt utredningen bör från de normalbegåvade rörelsehindrade undan-

tas barn, för vilka särskilda vårdorganisationer redan byggts upp. Detta

gäller främst vården av utvecklingsstörda, blinda, döva och epilcptiker.

Beträffande gränsdragningen mot nämnda vårdorganisationer räknar ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

13

på grund av brister i organisationen ännu ej lyckats bereda plats för alla

de skolpliktiga barn, som är i behov av undervisning vid skola för rörelse­

hindrade. Med hänvisning till de frekvensundersökningar som gjorts samt

med utgångspunkt från dagens faktiska siffror bedömer utredningen elev­

underlaget per årsklass för låg- och mellanstadiet till 60 70 elever och för

högstadiet till 70—80 elever.

Orsaken till det högre antalet elever på högstadiet är att ett mindre antal

elever, som på låg- och mellanstadiet placerats i hemortens grundskola,

först vid övergången till högstadiet vänder sig till skolorna för rörelse­

hindrade, då svårigheterna på detta stadium tycks bli mera påtagliga. Här­

till kommer ett tillskott av elever, som på grund av sjukdom eller olycks­

fall under den tidigare tonårsåldern måste erhålla vård och behandling

och sålunda utökar elevgruppen. Förekomsten av cerebral pares varierar

vidare starkt från det ena året till det andra. Dessa erfarenheter, liksom

behovet av observationsplatser för gränsskiktet mot de utvecklingsstörda

har tagits med vid uppskattningen av platsbehovet. Vid bedömningen av

skolorganisationen har de lägre talen på varje stadium tillämpats, då en för

låg dimensionering synes mindre riskfylld än en överdimensionering. Vid

planläggningen av specialskolorna bör ett framtida utbyggnadsbehov be­

aktas.

Låg- och mellanstadiet

Utredningen anser det angeläget att så långt som möjligt söka förverk­

liga decentraliseringsprincipen i fråga om undervisningen på låg- och mel­

lanstadiet. Skolorganisationen måste dock härvid bli beroende av elevunder­

laget. Ur pedagogisk synpunkt bör sålunda skolenheten helst omfatta lägst

två klassavdelningar. Behovet av möjligheter till differentiering av elev­

materialet med hänsyn till elevens mognad och allmänna inlärningsförmåga

talar för att särskilda klasser upprättas i synnerhet på mellanstadiet för

de elever som behöver en långsammare undervisningstakt, i första hand

vid regioninstitutionerna, som kan förväntas fa ett stöire elevantal än läns-

institutionerna.

Antalet låg- och mellanstadieskolor på läns- och regionplanet bör begrän­

sas till högst 18, vilket innebär att utöver de 7 regionskolorna skulle finnas

11 läns- eller länssamarbetsskolor. Detta program stämmer väl med sjuk­

vårdshuvudmännens planer, och skulle göra det möjligt att som regel skapa

skolenheter med minst två klasser, även i de fall, där elever på grund av

sen mognad avskilts till annan skolenhet. Omkring 30 % av eleverna är

i behov av en i förhållande till övriga elever betydligt långsammare arbets­

takt samt eu längre driven individualiserad undervisning, och bör därför

ur pedagogisk synpunkt undervisas i särskilda klasser. Med ett elevundcilag

på 60 elever per årskurs skulle sålunda i genomsnitt 18 elever behöva av­

skiljas för undervisning i särskilda klasser. En uppdelning av de åter-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1!)65

14

stående 42 eleverna på 18 skolenheter innebär, att varje skolenhet inom

sitt låg- och mellanstadium i genomsnitt skulle erhålla omkring 12_14

elever.

En minskning av elevantalet per klass till de tal, som gäller för grund­

skolans hörselklasser, bör vidare med hänsyn till elevernas komplicerade

inlärningssvårigheter komma till stånd. Sålunda föreslår utredningen, att

en klass får inrättas då antalet elever är 5—8 och två klasser då antalet är

9—14. Vid högre elevantal skulle ytterligare en klass få inrättas för varje

påbörjat sjutal elever. Härigenom skapas en skolorganisation vilken tar

hänsyn till behovet av differentiering av eleverna samt gör det möjligt att

i regel vid varje skolenhet inrätta minst två klasser.

Ett förverkligande av grundskolans målsättning — att skapa betingelser

för en studiegång, som är anpassad efter den enskilde elevens förutsätt­

ningar och behov innebär bl. a., att en viss gruppering av eleverna

måste genomföras.

Högstadiet

På högstadiet måste en sådan elevgruppering bli betydligt mera omfat­

tande än på låg- och mellanstadiet. Systemet med tillvalsgrupper förut­

sätter att högstadiet har ett förhållandevis stort elevunderlag, om det fria

ämnesvalet praktiskt skall kunna realiseras i önskvärd omfattning. Ett

långt drivet decentraliserat skolsystem på högstadiet kan med hänsyn till

tillgängligt elevunderlag därför inte genomföras. De elever, som redan un­

der mellanstadiet avskilts till särskilda klasser med hänsyn till behovet

av en långsammare inlärningsgång, torde dock i praktiken inte ha behov

eller intresse av alla de valmöjligheter, som högstadiet erbjuder. Med hän­

syn härtill synes det även realistiskt att i huvudsak räkna med att dessa

elever kan bli kvar på hemortens regionskola.

Erfarenheterna av undervisning av rörelsehindrade barn på högstadiet

ger vid handen, att en relativt stor procent elever — sannolikt genomsnitt­

ligt ca 35 per årskurs — behöver ytterligare ett tionde och elfte skolår för

att nå fram till den utvecklings- och kunskapsnivå, som grundskolan syftar

till. Dessa elever utgörs av sådana, som på grund av sitt fysiska allmän­

tillstånd ej är i stånd till normal arbetstakt under skoltiden och sålunda

inte orkar eller hinner med att inhämta grundskolans kurser i den takt

läroplanen föreskriver. Hit hör också elever, vilkas intellektuella resurser är

otillräckliga och därför måste ges tillfälle till ett långsammare arbetstempo,

samt elever, som på grund av osäkerhet beträffande bl. a. yrkesval och

yrkesinriktning väljer vidgade teoretiska studier men som ej är omedelbart

kvalificerade för fackskolestudier. Under de första åren torde härtill komma

ett antal barn, vilka lämnat grundskolan innan påbyggnadsundervisningen

varit aktuell.

Huvudparten elever torde komma att utgöras av dem som redan under

mellanstadiet bildat särskilda klassenheter på regionplanet. Det svnes där­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

15

för principiellt riktigt att regionskolorna rustas för att kunna omhänderta

även dessa elevers undervisning. En samordning torde kunna genomföras

med skolans ordinarie högstadium. Härvid erhålls bl. a. ett stabilare elev­

underlag vid samtliga regionskolor, vilket gör skolorganisationen mindre

känslig för tillfälliga svängningar beträffande elevunderlaget. Genom en

dylik organisation tillförsäkras berörda elever även förhållandevis goda

möjligheter till kontakter med hemmet.

Enligt utredningen bör sålunda undervisningen på högstadiet jämte tionde

och elfte skolåret förläggas till samtliga sju regioninstitutioner.

För huvudparten elever på högstadiet, som kan bedömas ha förutsätt­

ningar att utnyttja de valmöjligheter högstadiets kurs- och timplaner an­

visar, måste undervisningen ytterligare koncentreras. Med utgångspunkt

från ett genomsnittligt elevtillskott på ett 50-tal ungdomar per årskurs

skulle det sammanlagda antalet platser som erfordras för denna grupp

uppgå till i runt tal 150. Detta torde utgöra ett maximital för ifrågavarande

grupp då en viss procent elever — omöjlig att närmare precisera - kan

antas vara gränsfall till den tidigare behandlade elevgruppen, vilken så­

lunda utökas i motsvarande grad.

En årskurs på omkring 50 elever kan med de föreslagna nya delnings-

bestämmelserna uppdelas på sju klassenheter. Elevernas formella möjlig­

heter att vid en enda skolenhet utnyttja de varierande alternativen beträf­

fande tillvalsgrupper skulle bli påfallande goda. Med ett bibehållande av

rimliga krav på variationer i fråga om tillvalsämnen har utredningen fun­

nit det mest förenligt med såväl föräldra- och elevintressena som pedago­

giska och medicinska krav att fördela eleverna på två högstadieskolor.

Medan en enda skola skulle bereda olägenheter med hänsyn till bl. a. sko­

lans storlek och elevernas resor, blir en uppdelning av eleverna på mer

än två skolenheter otillfredsställande med hänsyn till skolorganisatoriska

och pedagogiska krav. I det senare fallet finns uppenbara risker för att

kraven på likvärdiga utbildningsmöjligheter för friska och handikappade

barn inte kan upprätthållas. Med två skolor hör däremot en tredelning av

årskursen kunna säkerställas.

De två högstadierna föreslås bli förlagda till Stockholm och Göteborg som

med hänsyn till läge, befolkningsunderlag och befintliga resurser är över­

lägsna övriga regionstäder. Upptagningsområdet för Stockholm skulle om­

fatta Stockholms, Uppsala, Linköpings och Umeå sjukvårdsregioner medan

övriga sjukvårdsregioner skulle hänföras till Göteborg. Landets folkmängd

skulle därmed delas i praktiskt taget två lika delar och man kan räkna med

numerärt likvärdiga elevgrupper på resp. skolorter. Då fastare grunder sak­

nas för en bedömning av elevunderlagets fördelning på sjukvårdsområdena,

förordas denna indelning som en preliminär mall vid tillämpningen av den

föreslagna skolorganisationen.

Högstadierna i Stockholm och Göteborg kan sålunda vardera påräkna -

de tidigare behandlade särskilda klasserna, omfattande årskurserna 7—11

Kungl. Mcij.ts proposition nr 75 år 1965

16

ej inraknade — högst 25 elever per årskurs, vilket för varje högstadium

approximativt skulle ge maximalt 75 elever. Av hela antalet högstadie­

elever på samtliga regionskolor samt de elever, som beräknas fortsätta ett

frivilligt tionde och elfte skolår, torde omkring två tredjedelar komma på

Stockholm och Göteborg, medan övriga regionskolor erhåller den åter­

stående tredjedelen. Fördelningen av de särskilda klasserna och det tionde

och elfte skolåret får i första hand bedömas som en principiell organisa­

tionsplan med hänsyn till osäkerheten beträffande elevunderlaget, som

uträknats på basis av befolkningsunderlaget enligt beräkningarna i prop.

1960: 159 angående sjukvårdens regionindelning.

Det bor ankomma på skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna att på

nära håll söka följa utvecklingen och beträffande varje enskild region av­

göra om eller när föreslagen decentralisering av högstadieundervisningen

och det frivilliga tionde och elfte skolåret bör realiseras. Utredningen anser

det inte uteslutet att i en framtid ytterligare något fullständigt högstadium

kan blir erforderligt.

F a c I; s k o I a och gymnasium

Osäkerheten beträffande antalet gravt rörelsehindrade barn accentueras

ytterligare vid bedömandet av platsbehovet på det gymnasiala stadiet. Det

finns dock en grupp elever, som både önskar och har förutsättningar att

fortsatta på en högre teoretisk utbildningslinje. De hittills blygsamma re­

surserna för dessa elever med avseende på särskilt tillrättalagda undervis­

ningsformer, lokaler och undervisningsmateriel har likväl inte hindrat

flera svårt handikappade ungdomar att övervinna de praktiska svårighe­

terna och nå ett eftertraktat utbildningsmål. Flera ungdomar har dock

stoppats i små försök till fortsatta studier på grund av bristen på adekvata

undervisningsresurser.

Enligt utredningen synes en viss passivitet råda, när det gäller hänsyn till

behovet av mer eller mindre omfattande åtgärder utanför den ordinarie

ramen. En ny högstadieskola, en fackskola eller ett gymnasium planeras

sålunda i regel inte för undervisning av handikappade barn. Påtagligt små

avvikelser från den normala planeringen skulle dock kunna göra det möj­

ligt för elever med i vissa fall relativt besvärande handikapp att med för­

del inlemmas i den allmänna skolorganisationen. Frånvaron av en hiss vid

en tilltänkt undervisningsanstalt kan t. ex. utgöra ett definitivt hinder för

studieplanernas förverkligande. Krav ställs alltså på ökat lokalt och centralt

samarbete mellan de handikappade elevernas företrädare och vederbörande

myndigheter som ansvarar för skolplaneringen i stort.

En vidgad förståelse för behovet av åtgärder, som kan befrämja studie­

möjligheterna for de rörelsehindrade vid de allmänna högre skolorna, utgör

dock endast hjälp för en utvald grupp elever. För många studiebegåvade

ungdomar med svåra handikapp torde en allmän skolmiljö bli alltför pres­

sande, da bl. a. kraven på speciella åtgärder vid dessa skolor måste bli be-

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

17

gränsade. För dessa elever måste därför inrättas särskilda skolor, där såväl

fokal-

som personalresurser är utformade och dimensionerade med hansyn

till elevernas behov av vård och behandling samt undervisning Da det

främst gäller elever med sådana fysiska handikapp som fordrar en om-

sorgsfuh och kontinuerlig medicinsk behandling, synes det nödvändigt att

undervisningen på lämpligt sätt anknyts till en institution med resurser

barn- och ungdomsrehabilitering.

Av tillgängligt utredningsmaterial framgår bl. a. att mei an %

det totala antalet rörelsehindrade ungdomar inom en årskull har

ningar och behov av att fortsätta sina studier inom en gymnasial skolform

eller därmed parallell anordning. Med utgångspunkt från 70 elever per ars­

kurs skulle platsbehovet efter reducering av de elever, som deltar i ett

villigt tionde och elfte skolår, uppgå till omkring 20 elever per

Vid Norrbackainstitutet uppges att f. n. 25—30 elever s u e aga o

sättningar att fortsätta sina studier på gymnasie- eller fackskolenn a^ D

är dock här fråga om ett delvis ackumulerat behov och dessutom torde e

obestämt antal elever antas kunna studera vid de allmänna ^™eraa'

Utredningen beräknar därför ett genomsnittligt platsbehov av 20 30 e -

ver per årskurs. Hur många av dessa som i en framtida organisation skulle

välja fackskola eller gymnasium kan ej anges.

Osäkerheten i bedömningarna understryker behovet av en forsoksve -

samhet. Endast praktiska erfarenheter torde närmare kunna klarlagga de

reella förutsättningar, som en kommande gymnasial skolorganisation för e

rörelsehindrade kräver. Det är heller f. n. inte möjligt att narmare ange, hur

den kommande omorganisationen av yrkesutbildningen kan paverka ele-

„,s val mellan e„ praktisk och teoretisk »tbildmngsv.g. Beträffande

fackskolan torde en försöksverksamhet i tillämpliga

enligt de allmänna bestämmelserna om försöksverksamhet med^fackskda

^{och böra omfatta social fackskola och ekonomisk} fackskola.

Något behov

av teknisk fackskola torde f. n. inte föreligga. Elever med lämplighet for

manuella yrken

går ofta direkt till yrkesutbildning.

En försöksvis bedriven gymnasieundervisning bor samordnas

d

föreslagna fackskoleverksamheten samt — bl. a. for att pa e

sätt utnyttja befintliga undervisningslokaler och tillgänglig larm persona

förläggas till Stockholm, som med hänsyn till sitt centrala lage och resurser

svnes vara överlägset andra regionstäder.

Utredningens förslag till särskilda åtgärder för en fortsatt försöksverk­

samhet med påbyggnadsundervisning redovisas under ett senare avsm .

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Yrkesutbildning

Specialyrkesskola in. m.

Vid specialskolorna för rörelsehindrade kommer att finnas ett antal elever,

2_ Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

18

vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att tillgodogöra

sig en kvalificerad yrkesutbildning. Det är elever, vilkas handikapp tillåter

dem att utföra en starkt begränsad arbetsuppgift, samt ungdomar, vilka en-

ast kan utbildas for det dagliga livets aktiviteter (ADL-träning). Då resur­

ser for ADL-traning bör finnas vid varje regionanstalt föreslås att varje så-

an anstalt också skall ha en avdelning för arbetsträning och viss enklare

utbildning, inriktad på speciella arbetsuppgifter.

En mindre del av grundskoleeleverna kan förväntas böra fortsätta i gym­

nasium. De som inte fortsätter vid den till Norrbackainstitutet förlagda

gymnasieavdelningen torde få vistas i sina hem eller stanna kvar vid den

°Ch ** ‘ "5rbe,äeet -

De berörda yrkesutbildningseleverna och de jämnåriga gymnasieeleverna

kan lämpligen sammanföras i eu gemensam internatavdelning. Att ange

avdelnin§ är vanskligt’ men risk för överdimensione-

g de inte föreligga om man som riktpunkt anger 10 platser

Om man från det uppskattade totala platsantalet, 150, drar (7

X

10) 70

piatser a e^tår 80 platser, som kan antas motsvara behovet för kvalificerad

°enna b°r SamlaS tU1 en regionsamarbetsavdelning, för­

lagd till Stockholm. Av behandlingsskäl och även av ekonomiska skäl bör

den samordnas med regionanstalten i Stockholm.

.f1,irfÖr sPeciaIavdelningen bör vara att ge varje handikappad elev en

sa kvalificerad och fullständig yrkesutbildning som omständigheterna i det

'"Sk"da f“"f:.tiUS‘er “h därm<!d honom Ms.a möjliga ffrn,sättninga,

för en produktiv arbetsinsats och ett aktivt liv.

P"in,fpie11^ °ch Praktiska skäl bör yrkesutbildningsavdelningen, som

alltså skulle omfatta 90 platser, ha samma huvudman och samma tillsyns-

myndighet som regionanstalten i övrigt. Detsamma gäller naturligtvis yr-

kesutbildmngsavdehnngar11" vid Övriga regionanstalter. Medicinalstyrelsen

ar emellertid inte speciell sakkunskap på detta område. Därför bör enligt

utrednmgen i skolöverstyrelsen inrättas en tjänst som inspektör för yrkes­

utbildningen av handikappade.

v.H1'^^11!161611/'18^ aU maXimal Cffekt aV “»dervisningen utvinns, om

je avdelning begransas till högst 6-8 elever. Yrkesutbildningsavdelningen

i«t säD f H 311

„ jUda 10 å 12 utbiIdningsgrenar. Dessa bör på lämp-

igt satt fordelas mellan permanenta och rörliga yrkesavdelningar, de senare

amphgen anordnade som ett- å tvååriga utbildningskurser av den typ som

tillhandahållits av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare bör finnas en

observations- och prövningsavdelning för de elever, beträffande vilka tvek­

samhet rader om lämplig utbildningsgren.

Itrcdmngen föreslår att både de regionala yrkest,tbildningsavdelning-

•tn a och den spec.alntrnstade avdelningen i Stockhohn i första hand bör

ta band om de svårast handikappade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

19

Vanföreanstalternas yrkesskolor

Eleverna vid vanföreanstalternas yrkesskolor kan hänföras till fyra hu­

vudgrupper, 1) svårt handikappade yngre, 2) lindrigt handikappade yngre,

3) äldre elever och 4) friska elever.

..

Den allmänna samhällsutvecklingen främst inom utbildningsväsendet,

arbetsvärden samt hälso- och sjukvården har inneburit att svagheter upp­

kommit i det nuvarande systemet, vilka av utredningen sammanfattas på

följande sätt. Nyssnämnda blandning av elever innebär i skilda hanseenden

problem, och en systematisk uppdelning av dem bör därför eftersträvas.

Den otillräckliga läkarmedverkan är en annan olägenhet. Lakarvarden om­

besörjs numera — bortsett från den rent ortopediska vården — som en del­

tidsuppgift. Kontinuiteten i och ett samlat medicinskt ansvar for vården av

eleverna saknas. Att anstalterna står under tillsyn av flera myndigheter kan

medföra, att handläggningen av olika ärenden fördröjs och försvåras, och

risken för att inspektionsförrättarna ger anvisningar som är oforenhga kan

inte heller uteslutas. Att åstadkomma en förenklad och därigenom effektive­

rad tillsyn är därför en angelägen uppgift. Ett särskiljande av de funktio­

ner som hör hemma inom den medicinska vården och inom utbildnings­

väsendet synes nödvändig.

Det enskilda huvudmannaskapets frihet och smidighet i fråga om verk­

samhetens utformning och förvaltning har enligt utredningen numera gatt

nästan helt förlorad. På grund härav föreslås att anstalterna överförs till

det allmänna och att vanförevårdsföreningarna i fortsättningen skall verka

för att ge den komplettering av de samhälleliga åtgärderna som alltid kom­

mer att behövas på detta område. Vidare föreslås att de medicinska vård­

uppgifterna, i vilka skolutbildning och yrkesutbildning för de svårast rö­

relsehindrade skall integreras, överförs till medicinalväsendet, yrkesutbild­

ningen för lindrigare handikappade övertas av skolöverstyrelsen och om­

händertagandet av de ungdomar, vilka erhållit all den utbildning som ges

åt deras friska jämnåriga, anförtros de organ som svarar for värden av

vuxna, nämligen arbetsvärden, rehabiliteringen och den allmänna social­

vården.

Trots den snabba utvecklingen av yrkesskolväsendet ar kapaciteten allt­

jämt otillräcklig. Vid Göteborgsanstalten företagna undersökningar visar att

ett betydande underskott på utbildningsplatser för de yngre handikappade

föreligger inom upptagningsområdet. Då marginalen mellan utbildnings­

behov och utbildningskapacitet inom yrkesskolväsendet torde komma att

bestå under lång tid och det för övrigt torde finnas anledning räkna med

alt speciella yrkesutbildningsanstalter för handikappade blir nödvändiga

även på längre sikt, föreslås att vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg

och Härnösand ombildas till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikap­

pade elever. Den föreslagna yrkesutbildningsavdelningen i Stockholm

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

21

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Den skyddade verksamhet som bedrivs vid särskilda vård- och arbetshem

vid några vanföreanstalter och Eugeniahemmet anses preliminärt böra suc­

cessivt inordnas i den allmänna verksamheten på detta område. Någon

form av övergångshem med sysselsättningsmöjligheter för sådana fall, som

inte kan beredas arbetsanställning eller annat omhändertagande i direkt

anslutning till genomgången utbildning, torde dock komma att behövas som

komplement till specialyrkesskolornas utbildningsverksamhet.

Utredningen understryker vikten av att övergångsanordningarna från an­

stalterna för rörelsehindrade till den skyddade verksamheten inom vuxen­

vården ägnas särskild uppmärksamhet.

Beträffande de ortopediska klinikerna bör verksamheten vid kliniken i

Härnösand flyttas, så snart kliniken i Sundsvall är färdig att tas i bruk. Mer

komplicerade är de förhållanden som berör klinikerna vid Norrbackainsti-

tutet och Eugeniahemmet, vilka är oupplösligt förbundna med karolinska

sjukhusets framtid. För att lösa dessa problemkomplex föreslås att vid Norr-

backainstitutet anställs en planeringschef i B 1. Denne bör i första hand

handlägga frågor rörande ersättningsanstalt för Norrbackainstitutet och

Eugeniahemmet och i andra hand bereda ärenden som avser de bägge an­

stalternas uppgående i karolinska sjukhuset.

I fråga om de ortopediska verkstäderna föreslår utredningen att de erhål­

ler benämningen medicinskt-teknisk verkstad. Verkstäderna bör nämligen

tillhandahålla medicinskt-tekniska produkter inte blott åt ortopedklinikerna

utan även åt ett antal andra kliniker, t. ex. rehabiliteringsklinikerna, de

neurologiska klinikerna samt de pediatriska klinikerna och de till dem an­

slutna anstalterna för rörelsehindrade. Det synes också naturligt att den

verksamhet som föreslagits av den av statens medicinska forskningsråd och

statens tekniska forskningsråd år 1958 gemensamt tillsatta kommittén för

medicinsk teknik får arbetslokaler vid dessa verkstäder. Verkstäderna bör

betraktas som delar av sjukhusen på motsvarande sätt som t. ex. central­

laboratorierna. Sjukhushuvudmannen bör därför vara huvudman även för

verkstaden.

Tidigare förslag att arbetscentralerna (hemarbetsförmedlingsverksamhe-

ten) borde samordnas med övrig sådan verksamhet i en mera fast organisa­

tionsform har numera under mer än ett års tid prövats vid vanföreanstalten

i Göteborg. Verksamheten där överfördes den 1 januari 1963 till arbets­

centralerna under länsarbetsnämnderna i vederbörandcs hemortslän. Er­

farenheterna har varit övervägande goda. Kvarvarande arbetscentraler bör

därför överföras till den allmänna arbetsvärden.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Huvudmannaskap och finansiering

På det regionala planet bör huvudmannaskapet ankomma på sjukvårds­

huvudmännen. Samarbetet vid de anstalter som enligt förslagen skall inne­

hålla regionsamarbetsplatser bör regleras genom särskilda avtal mellan

sjukvårdshuvudmännen.

Även verksamheten på länsplanet bör läggas på sjukvårdshuvudmännen.

En hög och jämn medicinsk och pedagogisk standard är så angelägen vid

dessa ofta små anstalter att ansvaret för dem bör bäras av sjukvårdshuvud­

männen. Självfallet utesluter förslaget inte att landstingen i många fall kan

finna lämpligt att anförtro den direkta driften av anstalterna åt föräldra­

föreningar, ideella sammanslutningar och andra.

Staten skall enligt förslaget stå för verksamheten vid tre av vanföreanstal-

terna, medan verksamheten vid vanföreanstalten i Stockholm och Eugenia-

hemmet skall överföras till en ny region- och regionsamarbetsanstalt samt

ky§§naderna vid de äldre anstalterna tillföras karolinska sjukhuset.

Förhandlingar bör upptas med vanförevårdsföreningarna och avse sta­

tens övertagande av byggnader och annan föreningarna tillhörig egendom.

Sedan överenskommelser träffats och staten tillträtt anstalterna bör drift­

kostnaderna helt utgå av statsmedel.

Sammanlagda årliga driftkostnaden för huvudmännen beräknas till ca

20 milj. kr. Detta belopp överstiger ej den årliga driftkostnaden för ett ej

alltför stort lasarett. Under sådana förhållanden finns inte tillräcklig grund

för statsbidrag till de allmänna driftkostnaderna. Däremot förutsätts att

statsbidrag till skolverksamheten skall utgå enligt nuvarande regler samt

att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den utvidgning av

vårdansvaret, som förslaget innebär.

Utredningen föreslår att staten helt star för kostnaderna för uppförande

och förstagångsutrustning av regionsamarbetsavdelningarna men att huvud­

männen svarar för fortsatta kapitalkostnader.

Beträffande läns-, länssamarbets- och regionplatser synes huvudmännen

i princip böra svara för investeringskostnaderna, frånsett vad som ersätts

genom bidrag från de allmänna anslagen inom undervisningsväsendet. Ett

undantag bör dock göras för en planerad utbyggnad för påbyggnadsunder-

visning vid Bräcke Östergård med hänsyn till angelägenheten av att sådan

undervisning skyndsamt kommer till stånd.

Tillsyn

Utredningen föreslår att medicinalstyrelsen skall ha överinseendet över

den del av verksamheten, vars främsta kännetecken är läkarvård. Styrel­

sen skall i motsats till vad som nu gäller också ha tillsynen över hela denna

verksamhet, vilken föreslås förlagd till institutionerna för rörelsehindrade.

Då verksamheten där emellertid innefattar element av både skolutbildning

och yrkesutbildning, områden där medicinalstyrelsen inte har särskild kom­

23

petens, föreslår utredningen att i skolöverstyrelsen inrättas två inspektörs-

tjänster, den ena för skolutbildning av rörelsehindrade och den andra för

yrkesutbildning av dem. Bägge inspektörerna skall som en av sina huvud­

uppgifter ha att biträda medicinalstyrelsen.

Skolöverstyrelsen bör enligt utredningen överta överinseendet och till­

synen av verksamheten vid de tre vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göte­

borg och Härnösand, där yrkesutbildning skall meddelas åt lindrigare

handikappade ungdomar. Till sitt förfogande skall styrelsen få de bägge

nyss nämnda inspektörerna.

övergångsanordningar

Som allmän övergångsanordning föreslås att vanföreanstalterna och

Eugeniahemmet fortsätter sin verksamhet som hittills till dess att ersätt-

ningsanstalter står färdiga eller verksamheten eljest kan överföras i ny regi.

När så kan ske beror på förhållandena vid varje särskild anstalt.

Sålunda anses Änggårdens yrkesskolor, som endast driver yrkesutbild-

ningsverksamhet, kunna omändras till regionyrkesskola så snart förhand­

lingarna kunnat slutföras.

Beträffande Sköldenborgsinstitutet har Malmöhus läns landsting redan

beslutat uppföra en ny ortopedisk klinik vid Hälsingborgs lasarett. Vidare

har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag till yrkesskolavdelningens er­

sättande med ett nyuppfört arbetsvårdsinstitut. Skolhemmet torde inte

kunna nedläggas förrän den anstalt som planeras av regionsjukvårdsnämn­

den i Lund kommit till stånd. Nyintagningar till arbetshemmen torde såvitt

möjligt böra undvikas och energiska åtgärder vidtas för att de nuvarande

skyddslingarna skall omhändertas i sina hemorter.

Verksamheten vid Härnösandsanstaltens skolhem torde, till den del den

motsvarar grundskolans låg- och mellanstadium, böra flyttas till en av

landstinget planerad länssamarbetsanstalt för rörelsehindrade i trakten av

Sundsvall. Yrkesskolan bör förvandlas till regionyrkesskola ungefär vid den

tidpunkt då kliniken kan nedläggas.

Ett överförande av Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet till karo­

linska sjukhuset förutsätter att den nya region- och regionsamarbetsanstal-

ten i Stockholm kan börja sin verksamhet, vilket måste ta lång tid.

Vid förhandlingarna förutsätts att personalen vid vanföreanstalterna och

Eugeniahemmet får sina intressen beaktade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965

Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning

Genom beslut den 29 april 1964 har Kungl. Maj:t medgivit, att påbygg-

nadsundervisning må under provisoriska former påbörjas vid Bräcke öster­

gård och Norrbackainstitutet fr. o. m. höstterminen 1964. Påbyggnadsun-

dervisningen skall under läsåret 1964/65 ha formen av eu tionde årskurs

för komplettering och fördjupning av det kunskapsstoff som ingår i grund­

24

skolans kursplaner samt, där så befinns lämpligt, med möjlighet till tillval

av specialämnen motsvarande ämnen som ingår i fackskola. Planläggningen

av påbyggnadsundervisningen skall ske i samråd med medicinalstyrelsen,

skolöverstyrelsen och vederbörande lokala skolmyndigheter.

Vidare har skolöverstyrelsen beslutat att vid det statliga allmänna gym­

nasiet i Solna läsåret 1964/65 skall inrättas tre nybörj arklasser för rörelse­

hindrade, en på treårig allmän linje, en på treårig reallinje och en på treårig

latinlinje. Klasserna, beträffande vilka samläsning skall ske i största möj­

liga utsträckning, förläggs till Norrbackainstitutet.

Antalet elever på högstadiet och i påbyggnadsutbildningen utgjorde vid

början av höstterminen 1964 följande.

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

Antal elever

Årskurs

Årskurs

Fack-

Gym-

8

9

Summa

10

skolan

nasiet

7—9

Norrbackainstitutet........

33

28

43

104

7

20

26

Malmö................................

2

2

_

4

Sköldenborgsinstitutet..

—

1

_

1

_

Broströmska sjukhem-

met, Göteborg.............

2

5

1

8

_

Bräcke Östergård, Göte-

borg................................

7

2

3

12

21

Västerås.............................

1

—

_

1

Vanföreanstalten, Här-

nösand............................

4

_

2

6

Karlsvik, Luleå...............

2

—

—

2

—

—

—

Summa

51

38

49

138

28

20

26

Antalet elever på låg- och mellanstadiet vid specialskolorna uppgick höst­

terminen 1964 till 275, fördelade på klasserna 1—6 med resp. 47, 55, 44, 54,

29 och 46 elever. Härtill kommer 15 elever i de till Eugeniahemmet förlagda

hörselklasserna.

På grundval av uppgifter från skolledningarna kan beräknas följande

antal elever i skilda årskurser av gymnasiet, fackskolan och det förlängda

högstadiet under läsåren 1965/66—1966/67.

Antal elever

Läsåret 1965/66

Läsåret 1966/67

Gymna­

siet

Fack­

skolan

Årskurs

10—11

Gymna­

siet

Fack­

skolan

Årskurs

10—11

Norrbackainstitutet...................

29

28

25

k

20

27

Malmö..........................

1

Sköldenborgsinstitutet...............

1

Bräcke östergård............

1

2

Broströmska sjukhemmet...........

1

2

1

2

3

6

Vanföreanstalten, Härnösand ...

2

—

2

—

Summa

34

30

34

42

23

36

25

Av totalantalet elever beräknas för läsåret 1965/66 sammanlagt 9 12 och

,9 elever samt för läsäret W66/67 sammanlagt 8, It och 1 elever komma

att tillhöra första årskursen av resp. gymnasiet, fackskolan och 10

^Högsladieundervisningen för de gravt rörelsehindrade är f. n. praktiskt

taget helt koncentrerad till Stockholm och Göteborg. Norrbackamstituta

intar härvid en särställning med i runt tal 100 elever mot Bracke östergards

0nFrånvaron av möjligheter till vidare utbildning för de elever, som in­

hämtat grundskolans lärokurser eller erhållit motsvarande kunskaper inom

folkskoL har tidigare starkt hämmat deras fortsatta teoretiska studie.

Följden härav återspeglas i de höga intagningssiffrorna till gymnasiet och

fackskolan för läsåret 1964/65. En normalisering kan troligen paraknas re­

dan fr. o. m. läsåret 1965/66.

.

Då elevantalet läsåret 1964/65 avser ett uppdämt behov kan man ej utga

från detta vid en bedömning av det framtida platsbehovet för en allmän

påbyggnadsundervisning efter grundskolan. Observeras bär dock att elev­

antalet under detta läsår ger utslag vid beräkningen av platsbehovet

två—tre kommande läsåren.

. .

Behovet av elevplatser för den planerade påbyggnadsundervisningen sy­

nes bli störst under läsåret 1966/67. Gymnasiet och fackskolan tillsammans

skulle då behöva 65 platser vartill kommer 36 platser for elever inom e

förlängda högstadiet. Ett fullt utbyggt treårigt gymnasium kombinerat me

en tvåårig fackskola synes alltså enligt utredningen på längre sikt behota

disponera 50-60 elevplatser. Utredningen framhåller svårigheterna att

prestera ett säkert sifferunderlag för bedömningarna av platsbehovet. De tal

som framkommit vid förfrågningar hos skolledningarna får med all sanno­

likhet anses för låga. Förklaringen härtill är i forsta hand att påbyggna s-

undervisning är en nyhet. Det finns skäl anta att deltagandet i denna under­

visning kommer att bli procentuellt högt bland de barn, som redan under­

visas vid specialskolorna för rörelsehindrade.

Lika viktigt som att ge dessa barn påbyggnadsutbildning ar emellertid

att sörja för ett adekvat omhändertagande av de barn, som borde ga i spe­

cialskola men av olika anledningar inte gör det, samt de barn, som på se­

nare tid lämnat specialskolorna utan att därefter bli föremål for samhallehg

omvårdnad.

™

Om man, med accent på osäkerheten i beräkningarna, till de elever, som

under läsåret 1964/65 redan börjat påbyggnadsundervisning, lägger de ele­

ver som enligt bearbetning av lämnade uppgifter kan förväntas borja på­

byggnadsundervisning de närmast efterföljande läsåren erhålls följande

resultat.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

10—It skolär

Fackskolan

Gymnasiet

Summa

28

20

26

74

47

32

34

113

36

..._____________—.—

21

42

26

För att tillgodose behovet av lokalutrymmen för den försöksverksamhet

med påbyggnads- och gymnasieundervisning, som startat vid Norrbacka-

lnstitutet hostterminen 1964, byggs institutets skolhem på Lidingö ut med

brlaggnmgspaviljonger för 40 elever i en första etapp. På dessa platser har

man for läsåret 1964/65 förlagt 40 högstadieelever i sjunde årskursen. De

därigenom lediga platserna på huvudinstitutionen har belagts med gym­

nasieelever, fackskolelever och elever i tionde årskursen.

Vid Bracke östergård disponerar förskoleavdelningen 30 platser fördelade

pa tre avdelningar och skolavdelningen 30 internatplatser fördelade på två

avdelningar. Terapiavdelningen täcker behovet för 60 barn och ungdomar

samt 10 externatelever. F. n. är bristen på utrymmen för mat och vila för

externatbarnen kännbar.

I en provisorisk tillbyggnad finns 10 internatplatser och tre ordinära

skolsalar. Inga extrautrymmen finns för externatelever, vilka därför pro­

visoriskt får utnyttja lektionssalarna för måltider m. m. Till byggnadsarbe­

tena har bidrag med 250 000 kr. beviljats ur allmänna arvsfonden

För läsåret 1965/66 har Norrbackainstitutet föreslagit en utbyggnad med

0 internatplatser till 60 och Bräcke östergård en utbyggnad med 52 inter-

natplatser tdl 62. Sammanlagt skulle alltså för påbyggnadsundervisningen

tinnas 122 internatplatser.

U,tre,<?nm!en föres|år> att den nyssnämnda planerade andra etappen av

en orlaggningspaviljong på Lidingöhemmet utförs samt beräknar kostna­

den för uppförandet av byggnaden till 450 000 kr. och anskaffning av utrust­

ning till 130 000 kr., sammanlagt 580 000 kr.

För Bracke östergard föreslår utredningen, att en nybyggnad med 52

7 J^nnnn t ^m‘ UppfÖres med statsmedel för en beräknad kostnad av

535 000 kr. Kostnaden för utrustning uppskattas till 389 000 kr. BVgg-

nadsforetaget kan inte slutföras under budgetåret 1965/66 men 20 internat­

platser bor kunna åstadkommas till början av läsåret 1965/66. Kostnaderna

for byggnadsarbetena fram till den 30 juni 1966 beräknas till 4 milj. kr.

Det for påbyggnadsundervisning tillkomna antalet internatplatser beräk­

nas till följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Norrbackainstitutet

Bräcke östergård

Summa

1964/65...........

10

1965/66.........

50

1966/67...........

60

30

62

90

122

Utgar man från att proportionen av externatelever blir densamma under

vart och ett av läsåren 1964/65, 1965/66 och 1966/67 skulle platstillgången

r °e t ?oc^°rande av forsla§et vara knapp, men likväl tillräcklig under

lasaret 1965/66 och tillräcklig under läsåret 1966/67. Utredningen förutsät­

ter att fackskolor och gymnasium under de tre försöksåren skall före-

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

komma vid Norrbackainstitutet samt det tionde och elfte skolåret vid båda

skol oros

Med hänsyn till det med all sannolikhet stigande intresset för påbygg­

nadsutbildning samt till de barn som kan befinnas vara i bchovuvvidare

omhändertagande, bör man enligt utredningen inte arbeta praktiskt ta§

utan marginal för läsåret 1965/66. Utredningen — som tidigare tillstyrkt åt

eu paviljong uppförs vid Sköldenborgsinstitutet for att forbattra forlagg-

ningsförhållandena för eleverna - anser nu att denna förbättring bor fa

stå tillbaka för det än mer trängande behovet att ordna mojligheter till pa-

byggnadsundervisning, samt föreslår att medel anvisas för uppforande av en

30-platsers paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem for en kostna

^Utredningen föreslår därjämte att en arbetsgrupp - bestående av eu

planeringschef i B 1, en biträdande överläkare och en konsulent — tillsatts

för kartläggning och uppspårande av handikappade barn som ar i e ov

av undervisning i specialskola.

Ökningen av de årliga driftkostnaderna för Norrbackainstitutet med a -

ledning av den föreslagna utbyggnaden beräknas till 337 125 kr. för av o-

nincrar åt vårdpersonal och lärare, pensionsavgifter och omkostnader.

Följande personalbehov för Norrbackainstitutet har redovisats.

Vård- och ekonomipersonal

4 250

Lärarpersonal

. 129 648

2 lärarassistenter å 250 kr. per månad..........................

8 682

...

....................................................................................... 235 125

Sammanfattningsvis föreslår utredningen i fråga om forsoksverksam e

med påbyggnadsundervisning att till bidrag till uppförande av lokaler för

fortsatt skolundervisning för rörelsehindrade för budgetåret 1965/66 anvi­

sas ett reservationsanslag av 4 milj. kr., att uppdrag meddelas åt medi­

cinalstyrelsen att med biträde av den föreslagna arbetsgruppen skyndsamt

verkställa utredning rörande behovet av ytterligare utbildning vid special­

anstalt för barn och ungdom under 21 år, att styrelsen for föreningen for

bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm bemyndigas att anstalla en plane­

ringschef vid Norrbackainstitutet och en biträdande overlakare för sko -

hemmet på Lidingö, den senare såvitt angår den medicinska vården under­

ställd chefen för den medicinska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas barn­

sjukhus, att under förslagsanslaget Bidrag till vanforeanstalter in. m. foi

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

budgetåret 1965/66 anvisas 580 000 kr. till uppförande och 432 789 kr till

dnlt av ytterligare eu paviljong vid Norrbackainstitutets skolhem på Li­

dingö, samt att under samma anslag för budgetåret 1965/66 anvisas 866 100

r. till uppforande vid Skoldenborgsinstitutet av en förläggningspaviljong.

Yttranden

Över betänkandet Högstadieundervisning för rörelsehindrade m. in har

centrala rehabihteringsberedningen (CRB) avgivit utlåtande, vilket över-

amnats till Övriga remissinstanser. Yttranden över betänkandet och CRB-

ut atandet har därefter avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, di-

ektionen för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset

niversitetskanslersambetet, som bifogat yttranden av de medicinska fakul-

utetnas,V1t UmVer!itete" 1 °PPSala och Göteborg samt vid karolinska insti-

tet, statens medicinska forskningsråd, statens tekniska forskningsråd,

yggna sstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen ge-

mensamt med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,

195/ ars epileptikerutredning, barnanstaltsutredningen, utredningen för

ZTZjr S 'jS- T UnderViS"i"®

”™sa psykiskt efter-

blivna, 1960 års blmdvardsutredning, utredningen rörande blind- och döv-

skolevasende s utbildningsmål och organisation, yrkesutbildningsbered-

de? och T "SVCnSka landstingsförbundet, Svenska stadsförbun-

stad k I, r r TmUnfÖrbUndet’ Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,

och H 8

1 Goteborg, som överlämnat yttranden av sjukvårdsstyrelsen

och allmänna skolstyrelsen i staden, sjukvårdsstyrelsen i Norrköping, för-

tnmgsutskotten i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings

landTr tnh n°rra °Ch SÖdra landstinS’ Malmöhus läns landsting, ^h L

Västmanlands"8^ T"’

Värmlands, Örebro,

Vastmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

and Un? S8’ e™Sningsnämnde™ 1 Kronobergs och Kristianstads läns

Sf

? areSaI1Ska.Pet’. Svenska vanförevårdens centralkom-

...

andikapporganisationernas centralkommitté (HCIv) De

vandas riksförbund (DVR), Riksförbundet Sveriges föra,dra,Ören,ngår

för CP-barn Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, För­

eningen för bistånd åt vanföra i Göteborg, Föreningen för bistånd åt van-

fora , sodra Sverige och Föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland, sty-

sähskap0" ^‘lskaPet Eugeniahemmet och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-

•

harftranden ^kommit från föräldraföreningarna för CP-barn

Stockholm med omnejd och i Malmö, Norrbackainstitutets och Eugenia-

“o,,rdraKren,"8ar Sam*

-O Bräcke Sster-

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till huvudlinjerna i utred-

29

ningens förslag. Från ett par håll anläggs dock en i viss mån annan syn

på några av principspörsmålen liksom divergerande meningar också kom­

mer till uttryck i detaljfrågor.

Allmänna synpunkter

Bland allmänna uttalanden av de remissinstanser som i huvudsak ställt

sig positiva till principförslagen redovisas här först vad CRB anfört.

Vid sidan av en allmän basorganisation för rehabiliteringsverksamheten

är det också nödvändigt med särskilda kompletterande anordningar för

rehabilitering av vissa patientkategorier såväl inom den institutionella vår­

den som utanför denna. Behov härav föreligger uppenbart för vissa grupper

av sjuka och handikappade barn och ungdomar. Enligt den allmänt god­

tagna normaliseringsprincipen bör man i största möjliga utsträckning inom

de vanliga vård-, undervisnings- och utbildningsinstitutionerna skapa erfor­

derliga resurser för omhändertagande även av dessa barn och ungdomar.

En anpassning av den allmänna samhällsplaneringen på dessa områden

med hänsyn härtill måste ske. För svårare eller mera komplicerade fall kan

dock behov föreligga av speciellt för dem tillrättalagda vård- och undervis­

ningsformer. Med denna principiella inställning överensstämmer väl att för

grupperna psykiskt utvecklingsstörda, blinda, döva och epileptiker sådana

särskilda vårdorganisationer är under utbyggnad. Detsamma gäller de ge­

nom 1961 års riksdagsbeslut fastställda riktlinjerna för omhändertagande

av svårt rörelsehindrade barn och ungdomar.

CRB framhåller vidare, att förslagen i betänkandet huvudsakligen avser

en organisation av specialskolor och yrkesutbildningsanstalter för handi­

kappade barn och ungdomar, vilken beräknas kunna bli fullt genomförd

först under 1970-talet. Det är angeläget att sådana interimistiska lösningar,

som i viss utsträckning måste komma till stånd i avvaktan på utbyggnaden,

anpassas till det mera långsiktiga programmet. Inte minst angeläget anser

beredningen det vara att man tillvaratar möjligheterna till försöksverksam­

het så att erfarenheterna kan utnyttjas under den fortsatta detaljplaneringen.

Blind- och dövskolutredningen understryker att det intensifierade sam­

arbete som inletts av medicinare, tekniker och pedagoger har öppnat nya

och förbättrade möjligheter även för de gravt handikappade, och att med

hänsyn härtill de samlade åtgärder som syftar till att ge de rörelsehindrade

ökade möjligheter att utveckla sina anlag efter måttet av sin förmåga och

leva ett mera meningsfyllt liv bör grundas på eu planering, vilken tar hän­

syn till de handikappades behov av dels undervisning och utbildning samt

dels en kontinuerlig medicinsk behandling. Utredningsmännens principför­

slag till skolformer för rörelsehindrade bör i huvudsak kunna läggas till

grund för eu detaljplanering.

Medicinalstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att det nu framlagda

förslaget om högstadieundervisning samt det av centrala rehabiliterings-

beredningen avgivna yttrandet ansluter sig till den bärande ide som fram­

fördes av 1958 års cp-utredning, nämligen alt man skall skapa regionala

centra för att tillgodose de speciella och mera krävande medicinska och

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

30

pedagogiska problem, som vården av cp-skadade och andra motoriskt svårt

handikappade kräver. Regionsjukhusen har en viktig ställning inom handi­

kappvården i vid mening på grund av de omfattande, högspecialiserade me­

dicinska resurser, som successivt växer fram därstädes, resurser som bör

komma inte endast akutsjukvården utan även handikappvården tillgodo.

Den medicinska och pedagogiska verksamheten bland rörelsehindrade barn

och ungdomar måste enligt styrelsen intimt samordnas och bilda en orga­

nisk enhet.

Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av att insatserna för utbildning

och vård av på olika sätt handikappade barn och ungdomar intensifieras och

rationaliseras och att vid avvägningen mellan olika utgiftsändamål dessa

insatser prioriteras synnerligen högt. Med hänsyn till det genomgripande

och förhållandevis snabba reformarbetet på utbildningsområdet i övrigt

kommer eljest i vart samhälle, trots dess ökande resurser och stigande lev­

nadsstandard, klyftan mellan de handikappade och övriga grupper att ökas

i stället för att krympas. Det sistnämnda måste redan på utbildningsstadiet

vara den givna målsättningen från både etiska och sociala synpunkter. Här­

till kommer den från samhällsekonomisk synpunkt högst påtagliga angelä­

genheten av att genom en intensiv habilitering och rehabilitering sätta också

de handikappade i stånd till en produktiv insats i arbetslivet. De åtgärder,

som under senare år vidtagits för att genom arbetsvärd och på andra sätt

inpassa dessa grupper i arbetslivet, måste för att bli verkligt meningsfulla

också stödjas av åtgärder på utbildningssidan.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansluter sig i stort till försla­

get som en allmän principskiss och med tyngdpunkten lagd på en mera de­

finitiv lösning av de nuvarande vanföreanstalternas arbetsuppgifter i en all­

män rehabiliteringsorganisation, och anser det angeläget att de erfarenhe­

ter som kan vinnas under utbyggnadsskedet snabbt kan tillgodogöras plane­

ringen utan att tidigare uppdragna riktlinjer lägger hinder i vägen. Styrel­

sen ansluter sig — utan att gå in på detaljer — i övrigt till de av CRB fram­

förda synpunkterna.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser den piincipskiss för värden och utbildningen av rörelsehindrade ung­

domar som framläggs i betänkandet värdefull och betonar vikten av att

skolundervisning och yrkesutbildning för de rörelsehandikappade eleverna

snarast förverkligas efter i stort sett de linjer som dragits upp av utred­

ningsmännen. Liknande synpunkter framförs av Stor-Stockholms sjukvårds­

beredning och Göteborgs stadskollegium.

Styrelserna för vanförevårdsföreningarna har endast funnit anledning till

detalj erinringar mot förslaget och betygar sin uppskattning av det värde­

fulla och snabbt utförda utredningsarbetet. Uttalanden i denna riktning görs

också av bl. a. Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar.

SVCK understryker vikten av att man beaktar alla de möjligheter till för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

31

bättringar för de handikappade barnen och ungdomarna, som en medicinsk

behandling, träning i dagliga livets aktiviteter, nyttjande av tekniska hjälp­

medel etc. innebär. Vidare bör enligt SVCK:s mening uppmärksammas be­

hovet av den grundliga och oundgängligt nödvändiga koordinationen av alla

dessa åtgärder till förmån för en helhetssyn på barnens behov.

DVR understryker vikten av att förslagen leder till ett snabbt utbyggande

av vanförevårdens skolinstitutioner för teoretisk och yrkesmässig utbild­

ning.

Invändningar av mera allmän principiell natur framförs av bl. a. Skara­

borgs läns landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns landstings un-

dervisningsnämnd samt några handikapporganisationer och föräldraför­

eningar.

Sålunda uttalar Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott att hela

problemkomplexet beträffande de handikappades omhändertagande och

andra åtgärder för deras habilitering och rehabilitering bör bedömas i ett

sammanhang. Vad utredningen och CRB föreslagit bör bli föremål för en

omsorgsfull och realistisk bedömning i anslutning till eu gränsdragning

mellan stat, landsting och primärkommuner så att en så ändamålsenlig or­

ganisation som möjligt kan vinnas såväl vård- och undervisningsmässigt

som ekonomiskt.

Enligt HCK.s uppfattning har man i det föreliggande betänkandet i allt för

hög grad accepterat den gamla vanförevårdstanken på specialinstitutioner

för rörelsehandikappade. HCK uttalar bl. a.

Genom olika praktiska åtgärder bör det i stor utsträckning vara möjligt

att tillgodose de handikappade barnens och ungdomarnas såväl vård som ut­

bildning inom hemorten. Den behandling i form av sjukgymnastik, tal- och

hörselvård som barnen kan vara i behov av bör kunna lämnas vid sjuk-

vårdsinstitution på orten eller genom att en mindre särskild behandlings-

avdelning inrättas vid berörda skolor där behandling lämnas organisatoriskt

i samråd mellan skol- och sjukvårdsmyndigheterna. De handikappade kan

efter arten av sitt handikapp hänvisas antingen till de vanliga skolklasserna

eller där så är nödvändigt till speciella klasser för rörelsehandikappade med

skriv-, tal-, hörselsvårigheter etc. Så långt det är praktiskt och möjligt bör

eleverna få bo kvar i föräldrahemmet. Skolskjutsar måste därför ordnas i

största möjliga utsträckning. För de barn och ungdomar som inte dagligen

kan färdas mellan hemmet och skolan behövs små inackorderingshem. De

bör ligga avskilda från skolområdet så att eleverna slipper känslan av alt

hela tiden vistas inom en vårdinstitution. Skolan och inackorderingshemmet

får inte ligga mer avlägset från föräldrahemmet än att eleverna kan komma

hem över veckoslut och lovdagar. För sådana veckoslutsresor bör skolskjut­

sar anordnas utan kostnader för föräldrarna. Föräldrarna bör inte heller

bindas vid uppgiften att följa barnen till skolan och hämta dem där. Förut­

sättningen för att man skall kunna realisera denna normaliseringstanke är

självfallet att skolorna planeras handikappvänligt. Därvid är det inte till­

räckligt med att man fortsättningsvis bevakar utformningen av skolbygg­

naderna. Ett särskilt statsbidrag föreslås till merkostnader vid installation

av lyftplattor, hissar, ramper samt andra anordningar som är nödvändiga

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965

32

för att göra även de nuvarande skolbyggnaderna tillgängliga för såväl

handikappade elever som lärare.

Härigenom minskar enligt HCK behovet av specialskolor för handikap­

pade elever på såväl lokal- som riksplanet. De skolor för handikappade ele­

ver som emellertid av bl. a. medicinska skäl kan vara nödvändiga bör in­

rättas med nära anknytning till vanliga skolor. Man bör undvika att isolera

handikappade från andra medborgare. De får själva och i andras ögon an­

nars lätt ett drag av särlingar, vilket i dag inte skall behöva vara nödvändigt.

DVR framför liknande synpunkter och understryker särskilt det värde

som ett deltagande i undervisningen i hemorten har för de handikappade

barnen och ungdomarna. Kontakten mellan barn och föräldrar är av stor

vikt under hela skoltiden. En rubbning i känslan av familjegemenskapen

kan psykiskt starkt påverka den unga individen i negativ riktning. En nor­

malisering av de handikappades situation förutsätter också att man redan

under skolåren inlemmar de handikappade i samhällsgemenskapen.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att de-

centraliseringsprincipen till länsplanet för vård och undervisning av svårt

rörelsehindrade bibehålls och att man vid den praktiska tillämpningen

strävar efter att normalisera verksamheten till motsvarande institutioner

för friska. Den nya vård- och undervisningsorganisationen för rörelsehind­

rade barn får inte byggas upp efter anstaltsmönster. Förbundet betraktar

medicinsk behandling och utbildning som två likvärdiga delar i habilite-

ringen. Medan den medicinska delen dominerar förskoleåldern kommer

utbildningsfrågorna under senare år alltmer i förgrunden, givetvis med den

medicinska behandlingen som en viktig komponent.

Föräldraföreningarna för CP-barn i Stockholm med omnejd och i Malmö

framför i stort samma uppfattning som riksförbundet och får på väsentliga

punkter instämmande av Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd.

Utredningens begreppsbestämningar och gränsdrag­

ningar avseende rehabiliteringsområdet lämnas utan erinran av det

övervägande antalet remissinstanser.

CRB framhåller dock bl. a. att som grund för praktiskt hållbara lösningar

hithörande frågor fordrar väsentligt mera ingående överväganden.

Uttrycket rehabilitering borde enligt medicinalstyrelsen, medicinska fa­

kulteten i Göteborg, förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

och Värmlands läns landsting samt styrelsen för Göteborgs Diakoniss-

sällskap utbytas mot habilitering. Medicinalstyrelsen har vidare ingen er­

inran mot den angivna åldersgränsen, 21 år, för övergång från barn- och

ungdomsrehabilitering till övrig medicinsk rehabilitering, ehuru den ej över­

ensstämmer med den gränsdragning vid 15 års ålder som begränsar de

pediatriska klinikernas arbetsområde. Åldersgränsen bör dock inte fixeras

alltför hårt.

Socialstyrelsen understryker nödvändigheten av att rehabiliteringen läggs

Kungl. Maj:ts proposition, nr 75 år 1965

33

upp så att individen verkligen har möjlighet att uppfatta den som en enhet­

lig och allsidig process, vilken syftar till normalisering av individens livs­

föring. Ansvaret för att inga åtgärder försummas eller fördröjs bör läggas

på ett enda samhällsorgan.

Direktionen för karolinska sjukhuset understryker att en avsevärd del a\

de handikappade ungdomarna kräver kontinuerlig medicinsk övervakning

men anser samtidigt att en av svagheterna i den nuvarande organisationen

för rörelsehindrade barns och ungdomars rehabilitering består i bristande

kontinuitet mellan den pediatriska, ortopediska och vuxenneurologiska till­

synen. Denna avsaknad av kontinuitet framträder särskilt i de åldrar, da

patienternas friska jämnåriga börjar yrkesarbeta eller bedriva högre stu­

dier. Vid regionsjukhusen måste därför finnas en samarbetsorganisation i

vilken erforderliga specialister ingår för att skapa de bästa förutsättningar

för att ungdomarna från ungefär 18 års ålder skall bli omhändertagna på

ett tillfredsställande sätt. Ett sådant samarbetslag måste etableras redan

innan den planerade nya organisationen för vården av detta patientklientel

blir utbyggd.

Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar anser att

den för de rörelsehindrade utomordentligt betydelsefulla habiliteringen, som

hittills bedrivits i alltför ringa omfattning, bör väsentligt utbyggas inom

ramen för det nya vård- och utbildningssystemet och inrymma en omfat­

tande fysisk utbildning och träning, främst genom sjukgymnastik. Största

uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att lindra och kompensera fy­

siska handikapp genom användning av tekniska hjälpmedel, och anstal­

terna bör genom bioteknologer kontinuerligt följa utvecklingen på detta om­

råde i Sverige och utlandet, tillse att tekniska hjälpmedel anskaffas och ut­

provas samt träna eleverna i deras användning. Elevernas fysiska och psy­

kiska hälsotillstånd bör kontrolleras genom kontinuerliga läkarundersök­

ningar, och varje elevs individuella utveckling bör följas noga genom kon­

tinuerliga testningar av den fysiska och psykiska prestationsförmågan. An­

stalterna bör systematiskt bevaka och tillvarata alla möjligheter att planera

för elevernas inträde i arbetslivet efter avslutad skolgång.

Avgränsningen mot andra handikappgrupper föranleder inte hel­

ler någon egentlig erinran i remissyttrandena.

Enligt medicinalstyrelsen bör det överordnade begreppet vara handikap­

pade barn och ungdomar samt kategorierna betecknas som dels normalbe-

gåvade rörelsehindrade, dels psykiskt efterblivna rörelsehindrade, dels

handikappade av annan arl. Beträffande gränsdragningen mot utvecklings­

störda, blinda, döva och epileptiska barn anser styrelsen att ett visst antal

svårt handikappade utvecklingsstörda barn tidigt måste omhändertas på

vårdhem för psykiskt efterblivna, medan de övriga bör utredas och observe­

ras på samma institutioner som de icke utvecklingsstörda, även om de slul­

ligen omhändertas inom sin särskilda specialorganisation.

3

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

34

Medicinska fakulteten i Stockholm betonar att en gränsdragning mellan

s. k. normalbegåvade och mentalt retarderade ofta är flytande.

Liknande synpunkter framförs av bl. a. utredningen för översyn av 195k

års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna och medi­

cinska fakulteten i Göteborg.

Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd anser att de

bildbara särskolebarnen av cp-klientelet bör få fullgöra sin skolgång vid

någon särskola i nära anknytning till en förskolas behandlingscentrai eller

eventuellt vid särskoleklass som inrättats med anslutning till sådan central.

Utredningens redovisning och slutsatser beträffande frekvensen av

rörelsehindrade barn och ungdomar av olika kategorier samt bedöm­

ningen av elevunderlaget för den föreslagna specialskoleorgani-

sationen lämnas i allmänhet utan erinran.

CRB understryker i likhet med medicinalstyrelsen och andra remissinstan­

ser vad som i betänkandet framhålls om bristen på tillfredsställande beräk­

ningar av antalet handikappade av skilda slag. Beredningen framhåller

också behovet av undersökningar om hur handikappade barn ur pedagogisk

och socialpsykologisk synpunkt förmår anpassa sig till olika miljöförhål­

landen i samband med skolgång och utbildning.

Medicinalstyrelsen påpekar att de inventeringar som gjorts inom begrän­

sade områden endast givit en aktuell bild av de handikappade barnens antal

och fördelning och inte varit ägnade att läggas till grund för en allmän or­

ganisationsplan.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning meddelar att ett försök att beräkna

det för stockholmsregionen erforderliga antalet elevplatser vid specialsko­

lor för rörelsehindrade givit ett resultat, som överensstämmer väl med ut­

redningens beräkningar.

Utredningens bedömning av platsbehovet för den nya skolorganisationen

kritiseras av Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar,

som menar att man inte kan lägga det nuvarande elevantalet till grund för

beräkning av det kommande platsbehovet på det sätt som utredningen gjort,

då detta ger för låga prognosvärden. Föreningarna anser i motsats till ut­

redningen — med all respekt för ekonomiska synpunkter — att underdimen­

sionering innebär större risker än överdimensionering och att det vore yt­

terst olyckligt om antalet elevplatser skulle bli för litet, så att inte alla gravt

rörelsehindrade kunde beredas vård och utbildning inom den nya organisa­

tionen. Man bör därför enligt föräldraföreningarna planera för en något

större organisation än som föreslagits i betänkandet.

Förslaget om registrering av handikappade barn och ungdomar

föranleder i princip positiva uttalanden från remissinstanserna.

CRB föreslår därvid en försöksverksamhet och en utredning av hela frå­

gan hur en intensifierad uppspårande verksamhet bland barn och ungdomar

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

35

bör utformas för att på enklaste och effektivaste sätt nå de sjuka och

handikappade och föra in dem under lämplig vård och behandling.

Medicinalstyrelsen har vid förnyad prövning funnit övervägande skäl tala

för att en registrering kommer till stånd och föreslår därför att styrelsen

får i uppdrag att utarbeta direktiv hur en sådan registrering skall organise­

ras samt vilka handikapp och grader av handikapp som bör integreras. Även

skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget om utredning rörande utformningen

av en registrering, som snabbt bör leda till att en effektiv sådan kommer

till stånd. Enligt socialstyrelsen och statskontoret föreligger bärande skäl för

att utreda frågan om registrering. 1957 års epileptikerutredning tillstyrker

i likhet med barnanstaltsutredningen — som anser att utredningen bör om­

fatta även psykiskt handikappade — samt blind- och döv skolutredning en,

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Örebro och Norrbottens läns lands­

tings förvaltningsutskott att den av CRB föreslagna försöksverksamheten

och utredningen kommer till stånd.

Göteborgs stadskollegium anser att registrering bör ske på regionplanet

och tillstyrker CRB:s förslag i likhet med Älvsborgs läns landstings förvalt­

ningsutskott, SVCK, styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet

Eugeniahemmet.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt Norrbacka-

institutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar understryker vikten av

att snabba åtgärder vidtas för lösande av registreringsfrågan.

Utredningens förslag om registreringsplikt tillstyrks av Norrköpings

stads sjukvårdsstyrelse, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott

— som dock anser att registreringsplikten bör begränsas till av fysiska de­

fekter mera gravt rörelsehindrade barn upp till 18 år —- av Jönköpings

och Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns

landstings undervisningsnämnd — som anser att förslag om hälsoundersök­

ning av barn i 2—3-årsåldrarna bör beaktas — samt av Malmöhus och

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker utredning av

frågan om formen för en registrering och ifrågasätter en obligatorisk kon­

troll av barn i 2—3-årsåldern. Liknande synpunkter framförs av HCK och

DVR.

Skolverksamheten

Utredningens förslag om minst en förskola i varje län tillstyrks i

allmänhet av de remissorgan, som yttrat sig i frågan, däribland skolöver­

styrelsen, medicinalstyrelsen, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Göte­

borgs stadskollegium och Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd.

Skolöverstyrelsen påpekar vidare att ingen differentiering bör ske på delta

stadium samt att internalen inte alltid behöver förläggas i anslutning till

skolan, om transporter kan ordnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

36

CRB finner länsinstitutionen vara av största värde, men framhåller att

institutionerna på grund av det ringa barnantalet på många håll torde

bli av enbart externatkaraktär. CRB understryker vidare behovet av läns-

sjukgymnaster och länsförskollärare bl. a. för hemvård av vissa handikap­

pade forskole- och skolbarn. De barn som inte kan nå tätorternas externat

måste nämligen få hjälp i hemmen. Det kan enligt CRB inte vara realistiskt

att mera varaktigt omhänderta barn i dessa åldrar i internat på region­

anstalt. De svårast handikappade barnen kan emellertid behöva periodvis

återkommande internatvistelser på regionanstalten. Till dessa synpunkter

ansluter sig Örebro och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott

samt socialstyrelsen, som är övertygad om att medicinska och sociala skäl

talar för att många av barnen får komma till förskolorna i mycket tidig ål­

der och finner lämpligt, att förskolorna delas upp på lekskolor för de yngsta

och egentliga förskolor.

Till de av CRB anförda synpunkterna ansluter sig vidare barnanstalls-

utredningen, som anser att möjligheter till korttidsbehandling bör skapas

och att det bör finnas minst en förskola för handikappade barn inom varje

landstingsområde, blind- och dövskolutredningen samt Södermanlands läns

landstings förvaltningsutskott, som framhåller att differentieringen gent­

emot de psykiskt efterblivna barnen av hänsyn till föräldrarna i uppenbara

fall måste upprätthållas.

DVR hävdar att de handikappade barnen bör beredas plats vid vanliga

förskolor. Liksom andra barn behöver de handikappade barnen genom för­

skolorna pröva sig på skolarbetet. Eftersom man strävar efter att de rörelse-

handikappade barnen i största möjliga utsträckning skall gå i vanliga sko­

lor, bör de redan under förskoleåldern få kontakt med icke handikappade

barn, liksom de icke handikappade barnen på ett mycket tidigt stadium bör

lära sig förståelse för de barn som är något annorlunda. Den vårdpersonal

som kan behövas för att hjälpa barnen med praktiska problem bör ställas

till förfogande liksom man bör ordna skolskjutsar även för denna ålders­

grupp av barn.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn menar att för­

skolorna för de handikappade barnen om möjligt bör anknytas till mot­

svarande institutioner för friska barn.

Utredningens förslag till organisation av grundskolan för rörelse­

hindrade har i stort sett accepterats av remissinstanserna. Framför allt

handikapporganisationerna har härvid ytterligare starkt understrukit öns­

kan om en decentralisering och normalisering av skolgången.

Barnanstaltsut redningen framhåller, i likhet med utredningsmännen och

CRB, att handikappade barn i största möjliga utsträckning bör beredas un­

dervisning inom det reguljära skolväsendet, vilket kan innebära att special­

klasser måste inrättas. För de gravt handikappade är internatvistelse nöd­

vändig. Internaten bör då anordnas så, att de inte alltför mycket avviker

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

37

från hemmiljön. Samma synpunkter framförs av Södermanlands, Jönkö­

pings, Malmöhus och Örebro läns landstings förvaltningsutskott samt av

Kronobergs läns landstings undervisningsnämnd.

Utredningen för översyn av 195* års lag om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna anser, att de rörelsehindrade i största möjliga ut­

sträckning bör hänföras till skolformer för icke rörelsehindrade samt att

detta i hög grad är beroende av vilka anordningar man vidtar för transport

av eleverna.

Barnanstaltsutredningen

framhåller vidare, att man inte bör överföra mer

än nödvändigt till regionplanet samt tillstyrker att skolundervisningen vid

specialskolorna inordnas i den lokala skolorganisationen.

Enligt Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn bör bar­

nen redan under skoltiden ingå i de friska barnens gemenskap genom att

undervisningen sker i vanliga skolor, där elevernas handikapp så fordrar i

specialklasser. En sådan normalisering ger effektiv undervisning, god be­

handling och underlättar barnens sociala anpassning. Riksförbundet rekom­

menderar \idare länsvis inrättade små internat, åtskilda från skolan. Sam­

ma uppfattning framförs av föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm

med omnejd samt DVR, som tillägger att man i avvaktan på genomförandet

av förslaget redan nu bör tillgodose gruppens utbildningsbehov och anser

att man gör detta bäst genom att bereda handikappade barn och ungdomar

plats inom det reguljära skolväsendet. Behovet av medicinsk behandling

tillgodoses bäst om vården lämnas inom ramen för hemortens sjukvårds­

organisation. Utbildning vid skolinternat i anslutning till sjukvårdsinstitu-

tioner har inte garanterat dem bättre behandlingsmöjligheter än som stått

till buds på hemorten. Eleverna bör sålunda kunna beredas sjukgymnastik,

talbehandling, hörselvård m. in. i anslutning till sin skolgång av specialist

som regelbundet besöker skolan eller på annat sätt. DVR kräver en väsent­

lig liberalisering av reglerna för vårdbidrag åt handikappade barn samt

tidsbegränsad förtidspension med invaliditetstillägg i syfte att främja barns

vistelse i hemmen under skol- och utbildningstiden. Även med fri inackorde­

ring och fria resor under utbildningstiden har nämligen handikappade barn

och deras föräldrar väsentliga merkostnader som starkt försämrar fannlje-

ekonomin. — Liknande förslag framförs av Morrbackainstitutets och Euge-

niahemmets föräldraföreningar.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget att så långt möjligt soka decen­

tralisera undervisningen. Frågan hur många barn, som skulle kunna gå i

vanlig skola om där skapas tekniska förutsättningar, är dock inte penetre­

rad. Liksom man numera inte bygger någon skola för efterblivna utan att

räkna med rörelsehindrade bör detta beaktas även då man bygger vanliga

skolor. Fördelarna måste anses mer än väl uppväga de ringa kostnaderna.

Givetvis återstår ändock en grupp med svårt handikapp, som måste samlas

på länsnivå. I del fortsatta utredningsarbetet måste man försöka nå fram

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

till mera konkreta beskrivningar på samarbetet och integreringen med skol­

väsendet i övrigt. Man bör vidare räkna med att behovet av särskild under­

visning för de barn, som behöver en långsammare takt än flertalet rörelse­

hindrade, måste tillfredsställas.

I fråga om låg- och mellanstadiet tillstyrks den föreslagna dimensione-

ringen av CRB, 1957 års epileptikerutredning, Stor-Stockholms sjukvårds­

beredning, Goteborgs stadskollegium och SVCK samt av blind- och döv­

skolutredningen, som finner förslaget väl avvägt men förordar att även ele­

ver med långsammare undervisningsgång i regel bereds undervisning vid

lansskolorna, där givetvis stödundervisning i tillräcklig omfattning bör

insättas.

Socialstyrelsen uttalar, att externat är att föredra för alla barn som kan

re a sig i ett privat hem. Att det inte är omöjligt att anskaffa lämpliga fos­

terhem synes framgå av uppläggningen av verksamheten i Västmanlands

CRB anser det mycket tveksamt om man på länsplanet i större utsträck­

ning kan tå underlag för internatskolor och, om så inte sker, måste region­

anstalterna dimensioneras för ett större låg- och mellanstadium. Till denna

uppfattning ansluter sig Hallands och Kopparbergs läns landstings förvalt-

Skolöverstyrelsen fmner förslaget om högst 18 låg- och mellanstadiesko­

lor val awagt med hansyn till pedagogiska och behandlingsmässiga frågor

samt till foraldrarnas önskemål att få ha barnen så nära som möjligt. Be­

träffande de elever som skulle få en långsammare undervisningsgång anser

överstyrelsen det lika angeläget att dessa får vara relativt nära hemorten

som de andra. Det synes därför vara naturligt att behålla även dessa elever

vid de 18 lans- och regionskolorna, som bör ha möjligheter att hjälpa även

dem till ratta, överstyrelsen tillstyrker i likhet med medicinalstyrelsen att

samma elevantal tillämpas för ifrågavarande klasser som gäller hörselklass.

Med hänsyn till den långsamma utvecklingstakt och det komplicerade

handikapp som vidlåder flertalet av de rörelsehindrade barnen, ifrågasätter

styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet om det ej ur pedagogisk synpunkt

vore befogat att forlänga skoltiden med något skolår på låg- och mellansta­

diet genom att kursplanen får omfatta ett extra år. Man eliminerar här­

igenom de psykologiska och pedagogiska nackdelarna med kvarsittning.

Detta utgor ej hinder för enstaka mindre skadade elever att med individuell

handledning tillgodogöra sig kurserna inom ordinär tid.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn noterar med till­

fredsställelse föreslagen decentralisering av låg- och mellanstadiet till läns­

planet och har den uppfattningen att även de normalsnabba eleverna be­

hover en något längre skoltid med tanke på den medicinska behandlingen i

samband med undervisningen. Mindre klasser och längre studietid ger ännu

attre mojligheter att ge alla rörelsehindrade elever, även de långsammare,

39

en ood undervisning och medicinsk behandling på länsplanet

special­

undervisning som trots allt är nödvändig för mänga svårt rörelsehindrade

elever bör organiseras som specialklasser för rörelsehindrade vid skolor för

friska. I anslutning till specialklassen skall självfallet finnas medicinsk be­

handling med sjukgymnastik och terapi. Det finns ingen anledning anta att

en på så sätt organiserad medicinsk behandling skulle vara samre a

som kan ges vid regionskolor. För de elever som kan bo kvar i små forald -

hem torde den medicinska behandlingen bli bättre an vid skolanstalter ge­

nom att hemmet kan medverka i barnets träning.

Södermanlands och Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser^lans-

skolor vara att föredra framför regionskolor och ifrågasätter därjämte om

särskilda klasser för elever med långsammare undervisnmgsgang skall be­

höva inrättas vid regionskolorna, om föreslagen minskning av elevantalet

kommer till stånd.

.

,

Utformningen av högstadiet har i regel tillstyrkts men . v,esa avseenden

också föranlett kritik från flera remissinstanser.

,ft

CRB anser att underlag finns för 7 likvärdiga högstadier om vardera 40

platser för såväl normalbegåvade som hjälpklasselever. Fn viss invändning

synes kunna göras mot tanken att samla hela det egentliga högstadiet till

två skolor, eftersom antalet skulle bli så stort att det knappast längre vore

möjligt att behålla något av hematmosfär inom skolorna. CRB anser vidare

att en decentralisering till flera skolor främjar den viktiga kontinuiteten i

den medicinska, psykologiska och pedagogiska omvårdnaden. Medi hänsyn

till möjligheterna att välja tillvalsämnen fordras emellertid ett betydligt

större elevantal än på låg- och mellanstadiet. Det måste da bil en awagmng

mellan strävandena att ge bästa undervisning och skapa en god medicins

kontinuitet i eu miljö som eleverna kan känna sig

om hur många och vilka regionskolor, som bor anordna fullt utbyggt h g

stadium, synes därför böra hållas öppen.

Samma eller liknande synpunkter företräds av statskontoret samt av

Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Örebro och Norrbottens lans landsting

^ZldMnZTyrehen anser stora fördelar vara förenade med en konceutre-

ring av högstadieundervisning till de sju regionanstalterna då den handi­

kappade härigenom får anknytning till ett och samma regionsjukhus under

hela uppväxttiden. Styrelsen tillstyrker även två särskilda avddmnga

differentierad högstadieundervisning, Norrbackainstitutct och Bracke Ost.

gård. Fn utformning av institutionerna så att själva skoldelen bry s nt i den

man det gäller välbegåvade ungdomar och förläggs som en särskild enhe

inom en skolbyggnad för friska barn skulle ge större resurser och samtidigt

främja kontakt och förståelse mellan friska och handikappade Beträffande

det tionde och elfte skolåret bör man enligt styrelsen unga följa den för­

söksverksamhet som pågår. Det kan tänkas att barnen under dessa skolår

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196o

40

behover en mera arbets- och yrkesträningsbetonad undervisning än som f. n.

avses och det kan också finnas skäl att undersöka om ej dessa extra skolår

behover forläggas till mellanstadiet eller lågstadiet.

Skolöverstyrelsen finner det väl motiverat att de svårt handikappade ele­

ver som behover längre tid för inlärning får en förlängd utbildning samt

anser, att denna i vissa fall kan behöva läggas på låg- eller mellanstadiet.

Principen bor vara att en elev får gå kvar, tills han är mogen för under­

visning pa nasta stadium, överstyrelsen anser vidare att alla elever, som

med hansyn till små handikapp kan klara undervisningen vid hemortens

skolväsende, bor ges möjligheter härtill. Med en vidgad förståelse bland

lokala skolplanerare för denna grundsyn torde ett successivt ökat antal

rörelsehindrade barn komma att undervisas i hemortens skola, vilket i

och för sig torde komma att medföra en minskning av det totala antalet

hogstadieplatser vid internatskolor, överstyrelsen föreslår därför att i första

and och tills vidare högstadierna i Stockholm och Göteborg byggs ut så att

man dar kan ge alla elever som så önskar en fullgod högstadieundervisning

Också elever med långsam inlärningstakt bör hänvisas till denna undervis­

ning som alltså kan omfatta 3-5 år. Någon tionde och elfte årskurs i skol-

stadgans mening bör alltså inte förekomma. Ytterligare något högstadium

härtiH r VV0"

^ ^

^ då k°mma m Stånd’ så snart anledning

har dl forehggci-. Såsom CRB anfört bör man alltså inte låsa sig vid ett de

mitivt beslut om antalet högstadier utan utrymme bör ges för önskvärda

forandnngar och lokala initiativ. För anordnande av undervisning i till-

valsamne m. m. bor generösare bestämmelser gälla än i vanlig klass

Liknande synpunkter i fråga om den förlängda undervisningen framförs

. a av Storstockholms sjukvårdsberedning samt av blind- och dövskol­

utredningen. Aven 1957 års epileptikerutredning framhåller att organisatio­

nen inte bor låsas för hårt från början.

Barnanstaltsutredningen anser att alla barn - även gravt rörelsehind­

er r- °r„ ! m°jh§het tlU fu»värdig utbildning. Försöksverksamhet bör

forlaggas tdl de platser utredningen föreslagit och bör, när så anses önsk-

vart utvidgas till andra regioner. Förslaget om utbyggnad av högstadier i

orsta hand i Stockholm och Göteborg biträds av utredningen. Högstadie-

undervisnmg bor emellertid komma i gång även i andra skolkommuner där

resurser och omständigheter så medger. Enligt utredningen bör grundsko-

!ans upjdaggnmg och utbyggnad göra det möjligt för ett ökat antal elever

att fa undervisning i eller nära hemorten. Ett definitivt beslut om antalet

skolor bor därför inte fattas nu. Elever med långsammare inlärningsgång

or skolplaceras efter samma principer som övriga

J:C;tfr^iframhålIer’ att tillvalsmöjligheterna utgör förutsättning

or ett bredare yrkesval längre fram och att förekomsten eller frånvaron av

vissa ämnen torde kunna bli avgörande för individens yrkesinriktning. So­

cialstyrelsen anser att tillvalsmöjligheterna bör bestämmas med hänsyn till

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

41

vilka yrkesområden som de svårt rörelsehindrade normalbegåvade främst

kan inriktas på. Frågan behöver sannolikt närmare studeras.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn anser det felaktigt

att uppdela eleverna efter principen elever med normal och något långsam­

mare arbetstakt. Alla elever bör ha samma valmöjligheter på högstadiet.

Möjligheten att genom förläggning av högstadieundervisningen till moderna

högstadieskolor, i vissa fall i form av specialklasser, lösa problemet borde ha

övervägts. Härigenom kunde man utnyttja högstadieskolans ämneslärare

och specialsalar och vissa elever kunde delta i undervisning i specialämnen

bland friska kamrater. En på detta sätt normaliserad undervisning skulle

enligt förbundets uppfattning ge tillfredsställande valmöjligheter i special­

ämnen och samtidigt ge barnen möjlighet att även på högstadiet bo kvar i

föräldrahemmet eller i närheten av detta.

Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd framför lik­

nande synpunkter och menar att förslaget strider mot grundläggande prin­

ciper för grundskolans utformning. En dylik uppdelning i elitklasser och

långsamma klasser kan troligen inte heller motiveras av skolsociala skäl.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser att utredningens förslag om ett egentligt högstadium i Stockholm och

Göteborg leder till ett urvalsförfarande, som kan innebära komplikationer

vid den praktiska tillämpningen. Liknande invändning görs av styrelserna

för vanförevårdsföreningarna.

Enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning torde det för långtgående de­

centralisering ofta åberopade motivet att byte av skola bör undvikas i och

för sig inte böra tillmätas allt för stor betydelse. En decentralisering av hög­

stadiet till länsskolorna är av praktiska skäl inte genomförbar och sålunda

måste länsskolornas elever byta skola även om högstadium förläggs till alla

regionskolor. Det flertal elever som skall fortsätta efter högstadiet i gym­

nasium, fackskola eller yrkesskola måste ändå nästan samtliga vid något

tillfälle byta skola och många skäl synes tala för övergången till högstadiet

som den lämpligaste tidpunkten för skolbyte, särskilt om bytet är förenat

med övergång till internat. För största möjliga decentralisering talar där­

emot nackdelarna hos allt för stora internatskolor. Enligt sjukvårdsbered­

ningens uppfattning får stockholmsregionen ensam tillräckligt underlag lör

en differentierad undervisning, omkring 15 elever per årsklass. Utredningen

har föreslagit endast två differentierade högstadieskolor i hela landet, i

Stockholm resp. Göteborg. Högstadium vid cp-skolor diskuteras emellertid

redan inom flera regioner i landet och förutsättningar torde finnas alt in­

rätta minst en högstadieskola inom landet utöver Stockholm och Göteboig.

Platsantalet vid en högstadieskola i stockholmsområdet bör med hänsyn

härtill begränsas till alt avse enbart stockholmsregionens behov.

Göteborgs stadskollcgium avstyrker föreslagen differentiering av eleverna

och förordar mindre skolenheter med fullständig grundskola integrerad så

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

42

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

långt möjligt med den vanliga skolan. Utbyggnaden bör prövas från fall

till fall.

Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd anser att de rörelse­

hindrade bör få möjlighet att bevista hemortens högstadieutbildning. De

gravt handikappade bör vara i specialavdelningar vid regionskolorna.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att centralisering bör

tillgripas endast i alldeles speciella fall.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott förordar sju likvärdiga

högstadier.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott har ingen erinran mot

att två skolor för mycket gravt rörelsehindrade inrättas i Stockholm och

Göteborg men kan inte biträda att sjukvårdens regionindelning skall till-

lämpas även på det aktuella skolområdet, vilket skulle innebära att länet

hänvisades till Göteborg och inte till Stockholm, vilket vore det naturliga.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anser att de fyra södra uni­

versitetsstäderna bör ges egna fullständiga högstadier och finner det önsk­

värt om även Umeå kunde få sådana resurser.

Svenska läkaresällskapet förordar med hänsyn till lärarbristen att till en

början inrättas två enheter för högstadieundervisningen.

Utredningens förslag tillstyrks i stort av Kopparbergs läns landstings för­

valtningsutskott — som dock anser att en viss försiktighet vid planlägg­

ningen är befogad — samt av SVCK.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vikten av praktisk yrkesorientering

efter individuell prövning för högstadiets elever.

CRB anser att det tionde och elfte skolåret rätteligen bör be­

tecknas som kompletteringsundervisning och inte som påbyggnadsundervis-

ning. CRB framhåller vidare de svårt handikappades större behov av kun­

skap om samhällets vårdsida och av personlig undervisning i fråga om hy­

gien, sjukdomsförebyggande åtgärder, samlevnadsproblem in. m. CRB fin­

ner det vidare riktigt att lärarkrafterna vid specialskolorna förstärks och

anser även deras anknytning till skolstyrelsen i princip riktig.

Barnanstaltsutredningen tillstyrker ett tionde och elfte skolår för vissa

elever.

Fortsatt försöksverksamhet med högre undervisning — fackskola

och gymnasium — tillstyrks av samtliga remissorgan, som yttrat sig

i denna fråga.

Allt talar enligt CRB för att en ytterligare skolmöjlighet för handikap­

pade måste tillskapas efter högstadiet. En sådan skolform måste göras fri­

villig, vilket medför att en del elever går till gymnasium, en del till fack­

skola och en del till annan verksamhet. Det är därför inte möjligt att säga

hur stort platsbehovet för fackskola skulle kunna bli. CRB finner önskvärt

att på regionorten gymnasieundervisning i samband med internat ordnas vid

sidan om gymnasieutbildning. Därvid borde också undersökas om man

43

inte till någon av regionskolorna borde centralisera den mera kvalificerade

kontors- och handelsutbildning som kan komma i fråga.

Medicinalstyrelsen framhåller vikten av att man vidtar anordningar vid

de vanliga fackskolorna och gymnasierna för att underlätta för rörelsehind­

rade att delta i undervisningen för friska ungdomar.

Skolöverstyrelsen framhåller att överstyrelsen beslutat att tre nybörjar-

klasser för rörelsehindrade inrättas vid det statliga gymnasiet i Solna läs­

året 1964/65 och förläggs till Norrbackainstitutet. överstyrelsen erinrar

vidare om de möjligheter till vidgad utbildning som finns för handikappade

vid folkhögskola och som redan prövats med goda resultat.

Barnanstaltsutredningen

framhåller angelägenheten av att de handikap­

pade ungdomarna bereds samma möjligheter till fortbildning som andra

ungdomar. Utredningen tillstyrker vidare den av CRB föreslagna koncentre­

ringen av handelsutbildning till någon av regionskolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen

kan inte finna skäl att, såsom föreslagits, ute­

sluta den tekniska fackskolan, som synes väl så nödvändig som den ekono­

miska. En sammanblandning synes ha gjorts mellan lämplighet för ma­

nuella yrken och teknisk utbildning.

DVR anför att man i allt för hög grad möter den uppfattningen att rö-

relsehandikappade inte är lämpade för utbildning inom tekniska områden.

Med en kvalificerad teknisk utbildning kan de erhålla arbetsmöjligheter

inom industrin. En fackskola inom vanförevården bör därför ge möjlighet

till ett självständigt linjeval såväl på allmän som teknisk linje.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning finner det angeläget att rörelsehind­

rade ungdomar bereds tillfälle till undervisning i fackskola och gymnasium

i hela den utsträckning deras förutsättningar gör detta möjligt och i största

möjliga omfattning i vanliga skolor. Med hänsyn till lokalernas utformning

är dock många skolor inte lämpliga härför. En koncentration av rörelse­

hindrade till vissa skolor synes därför ofrånkomlig, och eleverna får förläg­

gas till internat, som ev. kan anknytas till regionskolornas internat. För

de mest handikappade eleverna måste sannolikt ändå tillgripas en sär­

skild skola, ordnad som filial till ett vanligt gymnasium/fackskola.

Enligt sjukvårdsberedningens mening bör en sådan institution, avsedd för

hela eller en stor del av landet, förläggas till annan ort än Stor-Stockholm.

Anhopningen av vårdinstitutioner till huvudstadsregionen med dess brist på

vårdpersonal och mark för institutionsbyggnader bör ur allmänna synpunk­

ter undvikas. Trafiksvårigheterna och de stora avstånden i denna region

torde också medverka till att eleverna här blir mer isolerade än i eu mindre

stad. Institutionen bör i stället förläggas till förslagsvis Uppsala, Örebro eller

Linköping.

Förslaget tillstyrks eller lämnas i stort sett utan erinran av blind- och

dövskolutredningen, Göteborgs stadskollegium, Kronobergs läns landstings

under vis ning snämnd —- som föreslår att Växjö får en regionskola Hal-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

lands läns landstings förvaltningsutskott — som principiellt förordar nor-

maliseringsprincipen — Älvsborgs, Kopparbergs och Norrbottens läns lands­

tings förvaltningsutskott, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för

CP-barn samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreninaar

vilka anför:

y ’

^

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Gravt rörelsehindrade barn och ungdomar måste få vård och utbildning

vid särskilda anstalter, och när de nått ett högre stadium i sina studier

måste tyvärr foräldrakontakten till stor del offras för utbildningens skull

Dessa ungdomar ar mer än andra beroende av skolutbildning som en grund

att bygga vidare på for att skapa sig uthärdliga levnadsförhållanden. De

har rätt att krava minst samma möjligheter till högre skolutbildning med

nhet att valja mellan olika studielinjer som står deras normalt utrustade

jamnanga till buds. Sådana studiemöjligheter bjuds endast vid ett mycket

begransat antal anstalter.

J

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att de för plane­

ring av fackskole- och gymnasieutbildning ansvariga myndigheterna borde

åläggas att beakta de särskilda krav som måste ställas för att elever med

handikapp skall bil inlemmade i den allmänna skolorganisationen. Utskot­

tet tillstyrker den föreslagna försöksverksamheten.

Enligt Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott är det önskvärt

att gymnasieutbildning i internat skapas vid hemortens regionort.

Normaliseringsprincipen understrykes vidare av Kristianstads läns lands­

tings undervisningsnämnd.

Yrkesutbildningen

Förslaget till organisation av yrkesutbildningen har inte föranlett erinran

annat än på vissa punkter.

Salunda tillstyrker CRB principförslaget om resurser vid de föreslagna

sju regionskolorna för träning och anpassning av svårt handi­

kappade elever till såväl det dagliga livets krav som till vissa uppgifter på

en oppna arbetsmarknaden eller i skyddad verksamhet. Till CRB:s uppfatt­

ning ansluter sig även medicinalstyrelsen och barnanstaltsutredningen, som

dock framhåller, att ADL-träning bör finnas vid alla institutioner.

Skolöverstyrelsen anser det lämpligast att förutsättningar skapas även

for viss enklare utbildning och arbetsträning i första hand vid regionsam-

arbetsavdelmngarna i Stockholm och Göteborg samt vid annan högstadie­

skola som kan inrättas. ADL-träning bör vidare ingå i undervisningen på

samtliga stadier vid alla skolorna.

Enligt 1957 ars epileptikerutredning bör specialskolor för yrkesutbildning-

begränsas till svårt handikappade samt organiseras enligt förslaget. De bör

dock ta emot även personer med andra defekter och sjukdomar, som omöj-

liggor anpassning vid vanliga yrkesskolor.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser utredningens förslag väl mo­

tiverade. Beräkningen av gruppens storlek förefaller emellertid med nuva­

45

rande bristfälliga kunskaper om klientelet mycket vansklig, vilket maste

påverka bedömningen av den lämpligaste organisationen.

Utredningen för översyn av 1954- års lag om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna anser det viktigt att äldre psykiskt utvecklings­

störda rörelsehindrade elever som inte kan tillgodogöia sig yrkesundervis

ning inom cp-vården, hänvisas till yrkesundervisning som meddelas för psy­

kiskt utvecklingsstörda.

I fråga om förslaget om en särskild yrkes utbildningsan-

s t a 11 för svårt handikappade elever konstaterar CRB att erfarenheterna av

kvalificerad utbildning för vissa härtill hänförliga grupper är mycket be­

gränsade, vilket också gäller antalet elever samt vilka yrken som kan komma

i fråga. Det är därför inte möjligt att i dagens läge mera bestämt uttala sig

om den föreslagna regionsamarbetsavdelningen för yrkesutbildning, n

gränsdragning mellan svårt och lindrigare handikappade måste dock alltid

bli flytande och det föreslagna platsantalet torde vara befogat bl. a. för att

möjliggöra erforderlig yrkesdifferentiering. Givetvis bör de svårt handikap­

pade ges förtursrätt. CRB anser det vidare önskvärt att vid Norrbackainsti-

tutet och Bräcke östergård skapas ökade möjligheter att som försöksverk­

samhet i samarbete med medicinsk och social rehabiliteringsexpertis i an­

slutning till regionsjukhus bygga upp en fullständig arbetsprövningsverk-

samhet inriktad på allsidig fysisk, psykisk, social och arbetsmassig bedöm­

ning av svårt handikappade ungdomar med uppföljning av fallen. CRB,

som i denna fråga understöds av

socialstyrelsen

och

Östergötlands lans

landstings förvaltningsutskott,

betonar vidare nödvändigheten av att dessa

problem blir realistiskt beaktade på ett tidigt stadium.

Medicinalstyrelsen

har ingen erinran mot förslaget om en kvalificerad

specialyrkesskola för svårt rörelsehindrade i Stockholm.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning — som för bedömningen av beho­

vet av elevplatser för kvalificerad yrkesutbildning finner det angelaget att

den av CRB föreslagna försöksverksamheten snarast igångsattes anser

däremot att en ev. anstalt för kvalificerad yrkesutbildning av samma

skäl som i fråga om fackskola och gymnasium bör förläggas till annan ort

än Stor-Stockholm, exempelvis Uppsala, Örebro eller Linköping.

Frågan om särskilda yrkesutbildningsanordningar för svårt rörelsehind­

rade kräver enligt Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ytterli­

gare överväganden och erfarenheter, innan man kan ta ställning. Utskottet

är tveksamt till förslaget att på försök bygga upp en särskild fullständig ar-

betsprövningsverksamhet vid Norrbackainstitutet och Bracke östergård

och finner det riktigare att satsa på de allmänna arbetsinstituten, som ar

under uppbyggnad och som bör vara kapabla att klara aven detta klientel.

Även Hallands läns landstings förvaltningsutskott erinrar om svårighe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

terna att göra en gränsdragning.

Beträffande förslaget om anknytning

av yrkesutbildning

46

för lindrigare handikappade till vanföreanstalternas yrkessko-

or anser

CRB

att den allmänna principen bör vara att de lindrigare handi-

appade i största möjliga utsträckning får yrkesutbildning vid vanliga yr­

kesskolor och utbildningsinstitutioner. Samma synpunkter framförs av

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, 1957 års epileptikerutredning, blind-

och dovskolutredningen

och

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott.

Enligt CRB är emellertid behovet av särskilda yrkesutbildningsresurser

beroende av i vilken takt det ordinarie yrkesskolväsendet byggs ut. Avväg­

ningen av antalet speciella yrkesskolor och utbyggnaden av allmänna yrkes-

s olor, som kan ta emot aven de handikappade, är en fråga för i första hand

s olmyndigheterna. CRB är dock övertygad om att behov av de föreslagna

tre yrkesskolorna for handikappade ungdomar kommer att finnas under

lang hd eftersom dessa ungdomar lätt blir utkonkurrerade av Övriga sökan­

de. Fors aget tillstyrks därför av CRB, som dock ifrågasätter benämningen

regionyrkesskolor.

8

Socialstyrelsen hav i likhet med Malmöhus läns landstings förvaltnings­

utskott i princip mgen erinran mot de tre regionyrkesskolorna.

Skolöverstyrelsen har den uppfattningen att så länge den nuvarande hår­

da belastningen på de vanliga yrkesskolorna består vanföreanstalterna i

o eb°r,g’ Halsmgb°rg och Härnösand bör bedriva fullständig yrkesutbild­

ning

^ ^ yrk®Ssk°Iorna §ällande läroplaner. Möjligheterna att placera

handikappade ungdomar i inbyggda skolor och företagsskolor bör tillvara-

Liknande synpunkter framhålls bl. a. av barnanstaltsutredningen.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott finner förslaget kunna

godtas som en overgångsanordning, förutsatt att det kan ske utan några

egenthga investeringskostnader. Eljest torde förslaget strida både mot nor­

maliserings- och spridningsprinciperna.

Arbetsmarknadsstyrelsen stöder tanken att vanföreanstalternas klientel

i princip bor utgöras av ungdomar. Åldersgränsen 21 år bör därvid inte gö-

grLefa0 ” '

^ vidare att en bindning av elever med olika

Sb

T v Stlmulerar tU1 aktivitet som gör dem mera oberoende

ch bättre skickade for ett normalt liv och förordar därför att samtliga van-

oreanstalter far samma elevsammansättning i fråga om handikappens svå­

righetsgrad. Beträffande en blandning med psykiska handikapp måste nog­

granna överväganden göras för att undvika komplikationer. Den otillräck-

iga a^ai medverkan bor redan i nuvarande organisationsformer kunna lö­

sas genom att i storre utsträckning knyta läkare till verksamheten

Normahseringsprincipdi framhålls även av Göteborgs stadskollegium som

ler sig tveksamt till utredningens förslag och framhåller att undervis­

ningen av de lindrigt rörelsehindrade så långt möjligt bör förläggas till van-

höa yrkesskolor. Samma synpunkter framförs av Norrköpings stads sjuk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

47

vårdsstyrelse, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd och Värm­

lands läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen anser att tillräckliga skäl inte förebragts for att reser­

vera vanföreanstalternas yrkesskolor för lindrigt handikappade och styre ­

sen ifrågasätter om man över huvud taget bör tänka sig en dylik speciell

organisation. Dessa spörsmål bör ytterligare penetreras.

Enligt 1957 års epileptikerutredning bör inordningen i det reguljara yr-

kesskolväsendet ha till följd att lokalerna vid Hälsingborgs- och Harnosands-

anstalternas yrkesskolor blir friställda. Dessa bör då övertas av de kommu­

nala yrkesskolorna, som där kan bedriva yrkesutbildning for såval friska

som lindrigt handikappade.

DVR ifrågasätter lämpligheten av att ombilda bl. a. Hälsingborgs-ans a en

till regionyrkesskola, då vanföreanstalterna enligt förbundets mening i myc­

ket liten grad är handikappvänligt byggda och placerade pa markområden,

som är svårtillgängliga för svårt handikappade.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att van­

föreanstalternas yrkesskolor omdanas till yrkesskolor för svårt rörelsehind­

rade, medan styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap menar, att eftersom

det bör eftersträvas att handikappade som kan gå i vanliga yrkesskolor far

möilighet därtill, ett medelsvårt klientel bör ha förtursrätt vid intagningen

till vanföreanstalternas yrkesskolor. Begreppet »yngre» handikappade bor

inte heller fixeras så hårt att de äldre utestängs även i sådana fall, da mga

olägenheter kan befaras av klientelblandningen.

Förslaget avstyrks av Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med

omnejd, som menar att ungdomar, som inte kan få sin yrkesutbildning vi

de vanliga yrkesskolorna bör utbildas vid yrkesskolavdelning i samma stad

som närmaste cp-internat.

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

Regionsamarbets platser

I denna fråga har olika uppfattningar framkommit. CRB tillstyrker den

föreslagna förläggningen av en institution med 40 platser för svårt inva i i-

serade barn med komplicerade skador till Uppsala, dar det vid Folke Ber-

nadottehemmet finns tillräckligt med tomtmark, om behovet skulle visa

sig överstiga detta antal. Vidare tillstyrker CRB förslaget att blinda barn

skulle tas emot vid en särskild institution i Örebro, som har regionsjukhus.

CRB har inte tagit del av de överväganden, som föranlett beslut om pro­

jektering av en institution för bl. a. döva och hjärnskadade barn med rörel­

sehinder till Sigtuna och inte i närmare anslutning till karolinska sjukhuset

eller

akademiska sjukhuset i Uppsala.

Medicinalstyrelsen

har inte något att erinra mot de föreslagna region-

samarbctsplatserna vid Folke Bernadottehcmmet. Normalbegåvade blmda

cp-barn bör inte inordnas i undervisningen vid den planerade institutionen

48

i Örebro, då det komplicerande lyte, som undervisningen där avser, hänför

sig till psykisk utvecklingsstörning. I första hand bör blinda cp-barn hän­

visas till Tomteboda, såvida cp-skadan inte är alltför starkt uttalad. Skulle

sa vara fallet, bör de hänvisas till nya Eugeniahemmet. Döva cp-skadade

barn bor i forsta hand hänvisas till Manilla och endast om cp-skadan är så

ominerande att den avgör vårdbehovet hänvisas till det nya Eugeniahem­

met. Att hanvisa dem till den nya anstalt, som planeras för gravt talskadade

oc vissa framfor allt neurotiska, döva barn, är inte lämpligt. Samma stånd-

punkt intas av utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Skolöverstyrelsen

anser att rörelsehindrade döva barn med komplicerande

handikapp bor foras till Folke Bernadottehemmet och inte till den plane­

rade anstalten i Sigtuna. I varje särskilt fall bör prövas om undervisnings-

vasen e or blinda resp. dova kan ge eleven undervisning och denne bör då

inte hanvisas till institutionen för svårt rörelsehinrade.

Liknande uppfattning har blind- och dövskolutredningen, som framhål­

ler att vid planeringen av anstalten i Sigtuna förutsatts att döva rörelsehind­

rade som hittills skall omhändertas vid skolor för rörelsehindrade. Utred-

ningen tillstyrker förslaget om regionsamarbetsplatser vid Folke Berna­

dottehemmet och förutsätter att döva och talskadade barn, för vilka ro-

re se in ret utgör det väsentliga förs till dessa samarbetsplatser Utred­

ningen tillstyrker vidare att blinda barn med svårt rörelsehinder pla­

ceras vid den nyinrättade skolan i Örebro, där man vid byggnadernas utform­

ning tagit hansyn till behovet av platser för rörelsehindrade.

Socialstyrelsen

har intet att anföra mot förslagen att blinda barn med

rörelsehinder tas emot vid en särskild skola i Örebro och att för Övriga rö­

relsehindrade barn med komplicerande skador - gravt talskadade och

hjarnskadade dova — platser ordnas vid Folke Bernadottehemmet.

Barnanstaltsutredningen

anser förslaget ligga helt i linje med statsmak­

ernas beslut beträffande överförandet av all sjukvårdande verksamhet till

landstingen. Allt talar for att samarbete om en riksanstalt kan lösas genom

ayta Utredningen framhåller vidare behovet av särskilda ungdomshem

sa att eleverna efter slutad skolgång inte hamnar på vårdhem.

Forslaget tillstyrks av 1957 års epileptikerutredning i likhet med Kris-

mnstads lans landstings undervisningsnåmnd samt Hallands och Koppar­

bergs lans landstings förvaltningsutskott.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning

uttrycker sin tillfredsställelse med

forslaget att forlagga vårdplatserna för rörelsehindrade med komplicerande

andikapp från hela landet till andra orter än Stockholm, vilka har eller

kommer att få i stort sett lika goda medicinska utrednings- och behand-

lingsresurser. Med hansyn härtill synes institutionen för bl. a. döva barn

med rörelsehinder lämpligen böra förläggas närmare Uppsala än i Sigtuna.

Uppräkningen av vårdplatsbehovet vid Folke Bernadottehemmet synes med

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

49

den av utredningen angivna motiveringen riktig. Erfarenhetsmässigt är den

av utredningen berörda gruppen av gränsfall mycket svårbedömd.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ställer sig frågande till

valet av förläggningsorter för de s. k. regionsamarbetsplatserna för vård av

invalidiserade barn med komplicerade skador.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ■— som har den uppfatt­

ningen att regionsamarbetsplatser inte bör fixeras till vissa institutioner utan

göras flexibla — tillstyrker 40 platser vid Folke Bernadottehemmet men är

tveksamt till förslaget om förläggning av synskadade rörelsehindrade barn

till Örebro, där utvecklingsstörda mottas, och av hörselskadade barn till

Sigtuna.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala ifrågasätter beräkningen

av platsbehovet och finner det vanskligt att ta ställning innan denna och

andra centrala frågor blivit ytterligare belysta.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott instämmer i de betänklighe­

ter som direktionen anfört i fråga om förläggning till Folke Bernadotte­

hemmet av föreslagen anstalt samt anser att en sådan institution bör drivas

helt i statlig regi.

SVCK ifrågasätter om inte de gravt handikappade kan få sin vård och

undervisning vid regioninstitutionerna.

I anslutning till utredningens uttalande om att ett överförande av Norr-

backainstitutet och Eugeniahemmet till karolinska sjukhuset förutsätter

att den nya region- och samarbetsanstalten börjar sin verksamhet, vilket

förutsätts ta lång tid, framhåller DX R samt Norrbackainstitutets och Euge-

niahemmets föräldraföreningar att beslut snarast bör fattas om uppförande

av nya skolbyggnader.

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Beträffande hemarbetscentralerna uttalar CRB att de bör över­

flyttas till det samhällsorgan, som i övrigt på ifrågavarande orter ombesörjer

sådan verksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker att hemarbetscentralerna överförs

till de skyddade verkstäderna. 1957 års epileptikerutredning anser att ar-

betscentralerna bör överföras till arbetsvärden.

DVR påpekar i fråga om a r b e t s h e m m e n att de som nästan hela

sitt liv levt inom arbetsliemmet i Hälsingborg och Nya hemmet på Eugenia­

hemmet anser sig ha moralisk hemortsrätt där även om de juridiskt fort­

farande har hemortsrätten i den kommun varifrån de for som mycket små

barn. Hemkommunen har i regel inte någon annan lösning av bostadsfrågan

att bjuda än ålderdomshem eller långtidssjukhus. Det är utan tvivel så att

ett flertal av hemmens hyresgäster skulle kunna med hjälp av vård i hem­

met klara sig själva i en invalidlägenhet och även vara yrkesverksamma.

Frågan bör lösas i god tid innan hemmen ev. avvecklas.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

50

Styrelsen för vanförevårdsföreningen i Hälsingborg påpekar att det till

Hälsingborgs-anstalten knutna arbetshemmet till följd av donationsbestäm-

melser endast kan användas för vanföra personer. Styrelsen är beredd att

även i framtiden driva hemmet i föreningens regi. Därest hemlandsting in­

te skulle bidra till patients vistelse på hemmet, bör ersättning av statsmedel

utgå.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget att överförandet av de o r t o p e-

diska klinikerna från vanföreanstalterna till den allmänna sjuk­

vården fullföljs. De nya ortopediska kliniker som skall ersätta vanföreanstal-

ten i Härnösand och Norrbackainstitutet torde inte bli färdiga förrän 1970.

Fortsatt utredning härom bör handhas av särskilda utredningsmän.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran även av övriga remiss­

instanser som yttrat sig i frågan.

Beträffande föreslagna medicinsk-tekniska (ortopediska)

verkstäder anser CRB att målsättningen för de verkstäder, som skall

stå till förfogande för rehabiliteringen av de rörelsehindrade, måste vara

en organisation och teknisk kapacitet som garanterar att de handikappades

behov tillfredsställande tillgodoses. En sammanslagning med andra stora

sjukvårdstekniska uppgifter kan befaras begränsa möjligheterna till en

effektiv service för de rörelsehindrade.

Medicinalstyrelsen och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser fort­

satt utredning erforderlig. Enligt medicinalstyrelsen är de ortopediska verk­

städerna knappast tillräckliga ens för de hjälpmedel som nu ordineras.

Statskontoret framhåller i anslutning till CRB:s yttrande angelägenheten

av att möjligheterna att utnyttja utländska erfarenheter tillvaratas och att

tillgång till personal finns som är tillräckligt kvalificerad för ett utbyte av

erfarenheter på jämbördig nivå. Det är vidare av vikt att vid utformningen

av verkstadsorganisationen möjligheterna till en koncentration tillvaratas.

1957 års epileptikerutrcdning delar uppfattningen att de större central­

verkstäderna bör koncentreras till ett fåtal orter, högst en för varje region.

Svenska läkarsällskapet anser att det nuvarande systemet bör bibehållas.

DVR, som tillstyrker utredningsmännens förslag om en utbyggd forsk­

ningsverksamhet vid de medicinsk-tekniska verkstäder som ortopedverk-

städerna föreslås utvecklade till, delar inte CRBrs farhågor att en samman­

slagning med andra stora sjukvårdstekniska uppgifter kan begränsa möjlig­

heterna till en effektiv service för de rörelsehindrade. Snarare är en sam­

ordnad forskning bedriven i nära samarbete med medicinska och tekniska

experter vid ortopedklinikerna en förutsättning för forskningen.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att forskningsverksam­

heten är en statlig uppgift.

Matmohus läns landstings förvaltningsutskott menar att inga åtgärder

bör vidtas förrän ärendet grundligt utretts och enighet nåtts med vederbö­

rande huvudmän.

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

51

Förslaget tillstyrks av Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,

SVCK, HCK, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt

styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet Eugeniahemmet,

som dock understryker vad CRB anfört.

Vad beträffar de nuvarande vanförevårdsföreningarna och

sällskapet Eugeniahemmet är CRB övertygad om att de före­

slagna stiftelserna, även om de inte handhar driften av anstalterna, kom­

mer att på ett värdefullt sätt medverka i arbetet för de handikappade.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i likhet med Kristianstads läns lands­

tings undervisningsnämnd förslaget att ombilda vanförevårdsföreningarna

till stiftelser.

Enligt styrelserna för vanförevårdsföreningarna bör, därest trygghetskra-

vet kan tillgodoses beträffande den framtida fondförvaltningen, den på tra­

dition grundade föreningsformen bibehållas. Föreningarnas styrelser lik­

som styrelsen för Eugeniahemmet — noterar med tillfredsställelse, att ut­

redningsmännen inte tagit definitiv ståndpunkt i frågan.

SVCK biträder förslaget att det enskilda huvudmannaskapet för vanföre-

anstalterna avvecklas samt delar också uppfattningen att anstalternas och

Eugeniahemmets donationsmedel kan komma till god användning inom

rehabiliteringsområdet.

HCK anser att vanförevårdsföreningarna bör sammanslås under en hu­

vudman och samhället helt överta ansvaret för vanföreanstalterna.

Huvudmannaskapet

Vad utredningen anfört rörande huvudmannaskapet för organisationen

på läns- och regionplanet har i allmänhet lämnats utan erinran av remiss­

instanserna. Några landsting har dock ifrågasatt statsbidrag till verksam­

heten.

Utredningens förslag tillstyrks av 1957 års epilcptikerutredning och av

Göteborgs stadskollegium — som anser att förhandlingar om överförande av

Bräcke Östergård till samhället bör upptas när så bedöms lämpligt — samt

av Hallands och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott — som för­

utsätter att landstingen ges full kompensation för undervisningskostnaderna.

CRB finner det från alla synpunkter lämpligt att även vården och skol­

undervisningen på högre nivåer samt yrkesanpassningen på regioninstitutio­

nerna handhas av samma huvudmän. I fråga om de s. k. regionsamarbets-

platserna finner CRB det föreslagna huvudmannaskapet något diskutabelt

i de fall då en enda institution skall tillgodose behovet av vård och under­

visning för en viss grupp för hela riket. Tillräckliga skäl har knappast an­

förts för att den föreslagna yrkesskolavdelningen för svårt handikappade

med förläggning invid den blivande regionanstalten i stockholmsområdet

skulle betraktas som eu uppgift för de kommunala huvudmännen, medan

samtidigt regionyrkesskolorna för lindrigare handikappade tills vidare skul­

le drivas av staten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

52

CRB menar att en jämförelse mellan dessa förslag skulle beträffande yr-

kesskolavdelningen motivera en riksinstitution som tills vidare skulle drivas

av staten genom en av medicinalstyrelsen tillsatt styrelse. Även beträffande

regionsamarbetsplatserna vid Folke Bernadottehemmet kan betänkligheter

hysas mot det föreslagna huvudmannaskapet.

Medicinalstyrelsen däremot anser det vara en riktig linje att landstingen

blir huvudmän för vårdorganisationen, vilket innebär att alla rörelsehind­

rade integreras i vården av de motoriskt utvecklingsstörda. Styrelsen före­

slår därför i likhet med barnanstaltsutredningen att verksamheten vid van-

föreanstalterna införlivas med övrig landstingsverksamhet. Frågan om sta­

tens övertagande av fastigheter in. m. bör därför tills vidare anstå.

Socialstyrelsen —- som delar uppfattningen att medicinalväsendet bör

vara i princip ansvarigt för vård och undervisning av rörelsehindrade barn

och ungdomar, vilka inte kan gå i allmänna skolor och utbildningsanstalter

räknar med att sjukvårdshuvudmännen skall på olika nivå ordna eller

låta ordna de nödvändiga institutionerna. Förslaget om statligt huvudman­

naskap för de tre yrkesskolorna för lindrigare handikappade rörelsehind­

rade föranleder ingen invändning från socialstyrelsens sida.

Även skolöverstyrelsen och statskontoret finner det lämpligt att institu­

tioner, som handhar skolundervisning, yrkesutbildning och medicinsk vård

åt elever på högre stadier, handhas av sjukvårdshuvudmännen. Beträffande

lärare och materiel bör avtal träffas med skolstyrelserna på samma sätt

som nu skett vid Folke Bernadottehemmet och Bräcke östergård. Liknande

synpunkter framförs av blind- och dövskoleutredningen. Statskontoret anser

därför att vanföreanstalterna i Göteborg, Hälsingborg och Härnösand inte

bör övertas av staten.

Riksrevisionsverket godtar förslaget att staten skall svara för verksam­

heten vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand, me­

dan vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet överförs till en ny

region- och regionsamarbetsanstalt. Det är därvid lämpligt att statens nämnd

för förhandlingar med kommuner företräder staten vid förhandlingar om

övertagande av byggnader och annan egendom. Av praktiska och admi­

nistrativa skäl biträds utredningens uppfattning att den blivande yrkes-

skolavdelningen för svårt handikappade bör ingå i regionanstalten.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser det fullt konsekvent att även förskole-, högstadie-, fackskole-, gym-

nasie- och yrkesskolundervisningen läggs under sjukvårdskommunalt hu­

vudmannaskap. Primärkommunens styrelse bör åta sig att svara för under­

visningen. Ersättningen över hemkommunerna bör därvid slopas. Starka

skäl talar för att de s. k. regionsamarbetsplatserna i Stockholm och Upp­

sala får statligt huvudmannaskap, då bägge institutionerna får karaktär av

riksanstalter med hela landet som upptagningsområde. Frågan kompliceras

emellertid av att de samtidigt skulle bli regionanstalter.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet — till vars yttrande Gävleborgs

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1965

53

läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig — kan inte finna det vare

sig konsekvent eller ur praktiskt administrativa synpunkter tillrådligt att

den till stockholmsområdet förlagda institutionen för yrkesutbildning åt

svårt handikappade ungdomar organiseras som en riksanstalt med Stock­

holms stad och Stockholms läns landsting som huvudman för en pa region­

samarbete med samtliga sjukvårdshuvudmän i landet utformad special­

anstalt. Styrelsen anser det klart indicerat med ett statligt huvudmanna­

skap. Av samma skäl anser sig styrelsen ej heller kunna tillstyrka ett kom­

munalt huvudmannaskap för Folke Bernadottehemmet, avsett för ett klien­

tel med komplicerat handikapp med hela landet som upptagningsområde.

Kristianstads läns landstings undervisning snämnd vill ha enhetligt hu­

vudmannaskap på samtliga plan.

Till CRB:s synpunkter beträffande riksyrkesskolan i Stockholm ansluter

sig SVCK, som dock ifrågasätter om en sådan är nödvändig.

Åtskilliga sjukvårdshuvudmän hävdar att staten bör vara huvudman för

regionsamarbetsplatserna. Denna uppfattning framförs sålunda av Söder­

manlands, Östergötlands och Kalmar läns södra landstings förvaltnings­

utskott samt — beträffande yrkesskolavdelningen i Stockholm av Krono­

bergs läns landstings undervisningsnämnd ävensom av Malmöhus och Hal­

lands läns landstings förvaltningsutskott, som dock tillstyrker huvudmanna­

skap för landstingen på förskole- och grundskolenivå.

Att huvudmannaskapet läggs på landsting och storstäder aven beträffan­

de den för högstadieåldrarna utbyggda vård- och undervisningsorganisa-

tionen inom resp. område är enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning

en logisk uppföljning av 1961 års riksdagsbeslut och föranleder ingen

erinran. I de fall då en enda eller ett fåtal institutioner i landet skall till­

godose behovet av vård och undervisning för en mindre grupp anser dock

sjukvårdsberedningen, att det i princip bör ankomma på staten att vara

huvudman.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott inser visserligen det kon­

sekventa i förslaget till utvidgning av huvudmannaskapet men befarar att

landstingets ekonomi kommer att hindra en önskvärd utveckling av be­

rörda resurser för eu lång tid framåt, därest inte staten kan ge väsentliga

bidrag för ändamålet. Utskottet delar helt CRB:s betänkligheter mot utred­

ningsförslaget om ett landstingskommunalt huvudmannaskap för regionsam-

arbetsplatserna samt vill även av organisatoriska skal fororda ett statligt

ansvar härför.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott förordar fortsatta över­

väganden innan ställning tas till om landstingen eller primärkommunema

skall vara huvudmän för grundskolans låg- och mellanstadium, men fram­

håller dock atl landstingen hör svara för den medicinska insatsen.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att huvud­

mannaskapet för den medicinska sidan bör åvila landstingen men staller sig

tveksamt till strävan alt till dem överföra delar av skolväsendet. Förvalt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

54

ningsutskottet anser beträffande regionsainarbetsplatserna att staten bör

svara för en del av driftkostnaderna med hänsyn till den forskning som skall

bedrivas där. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott hävdar att finan­

sieringsfrågorna borde bättre utredas, innan ställning tas till frågan om

sj ukvårdshuvudmännens huvudmannaskap.

Yrkesutbildning sberedning en vill inte motsätta sig att vanföreanstalter-

nas yrkesskolor tills vidare drivs av staten men anser att möjligheterna alt

överfora dem till vederbörande landsting bör ytterligare undersökas.

DVR ~ som tillstyrker att huvudmannaskapet för vanföreanstalterna

helt överförs på samhället — förordar att vanförevårdsföreningarna sam­

manslås under en huvudman.

Finansiering

I fråga om principerna för finansieringen har CRB ingen invändning men

förutsätter att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den ut­

vidgning av vårdansvaret som kan uppslå för sjukvårdshuvudmännen. Till

denna uppfattning ansluter sig vidare Kristianstads läns landstings under-

visningsnämnd och Hallands läns landstings förvaltningsutskott. CRB har

ingen invändning mot att yrkesskolorna för lindrigare handikappade tills

vidare finansieras av staten.

Skaraborgs lans landstings förvaltningsutskott kan inte godta motive­

ringen för alt nya kostnader läggs på landstingskommunerna.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget att staten skall bekosta uppförande

och forstagångsutrustning av regionsamarbetsplatserna medan övriga in­

vesteringskostnader och samtliga driftkostnader — frånsett utgående stats­

bidrag — skulle åvila sjukvårdshuvudmännen. Vidare tillstyrker översty­

relsen att staten svarar för den planerade utbyggnaden för påbyggnadsun-

dervisningen vid Bräcke östergård.

Utvidgningen av vårdansvaret bör beaktas av kroppssjukvårdens stats­

bidragsutredning och statsbidrag bör utgå även till driftkostnaderna för

förskoleundervisningen enligt Östergötlands läns landstings förvaltnings­

utskott.

Medicinalstyrelsen kan inte tillstyrka att staten skulle stå för kostnader­

na vid tre av vanföreanstalternas yrkesskolor. Styrelsen kan inte heller

finna att tillräcklig utredning förebragts för att staten skulle stå för kost­

naderna för uppförande och forstagångsutrustning av regionsamarbets­

platserna, medan huvudmännen skulle svara för fortsatta kapitalkostnader.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget till finansiering av vanföre­

anstalterna men erinrar om sitt ställningstagande beträffande den nya an­

stalten i Stockholm, som bör jämställas med övriga i statsbidragshänseende.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser att staten helt bör svara för

kapitalkostnaderna för de anläggningar som sjukvårdsberedningen hävdat

vara en statlig angelägenhet. Vidare bör samtliga internatplatser vid av

landsting och storstäder inrättade och drivna institutioner för rörelsehind­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1965

55

rade betraktas som elevhem och huvudmannen erhålla statsbidrag till saval

anordnande som drift enligt gällande regler för elevhem inom det obliga­

toriska skolväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Tillsyn

I fråga om tillsynen utgår CRB liksom utredningen från att samordningen

av skol- och yrkesutbildningen med den medicinska verksamheten kan ord­

nas genom avtal mellan sjukvårdshuvudmännen och de lokala skolstyrel­

serna och ansluter sig därför till förslaget att skolverksamheten skall hand­

has av det lokala skolväsendet. Med hänsyn till att sjukvårdshuvudmannen

förutsätts ha ansvaret för verksamheten finner CRB det följdriktigt att me­

dicinalstyrelsen blir tillsynsmyndighet. CRB har ingen invändning mot att

yrkesskolorna för landstingens handikappade tills vidare stalls under skol­

överstyrelsens ledning.

Medicinalstyrelsen

tillstyrker förslaget att styrelsen skall ha tillsyn over

den del av verksamheten som utgör läkarvård. Medicinalstyrelsen uppfattar

detta så att styrelsen skall vara huvudtillsynsmyndighet med skolöversty­

relsen som tillsynsmyndighet över skolverksamheten. Beträffande vanföre-

anstalternas yrkesskolor skulle förhållandet bli det motsatta. Medicinalsty­

relsen tillägger att beträffande elever i gymnasium och fackskola framsta

skälet till omhändertagande inte är sjukvård.

Liknande synpunkter anförs av

socialstyrelsen,

som därjämte framhåller,

att det behövs en särskild inspektör för de många förskolorna, externat så­

väl som internat.

Förslagen om tillsyn tillstyrks av 1957 års epileptikerutredmng och Hal­

lands låns landstings förvaltningsutskott.

Skolöverstyrelsen

anser att det bör vara två tillsynsmyndigheter i lik­

het med vad som gäller inom särskoleorganisationen men ingen huvudtill­

synsmyndighet.

_

DVR tillstyrker i princip att utbildningen av lindrigt handikappade över­

förs till skolöverstyrelsen men vill starkt framhålla vikten av att verksam­

heten bedrivs i nära samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Statskontoret

anser att någon ändring av tillsynsverksamheten inte nu

bör övervägas då detta kan föranleda en försämring av den nuvarande effek­

tiviteten.

.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott

anser att ledningen och

tillsynen över den föreslagna utbildningen bör anförtros skolöverstyrelsen,

som bör tillföras erforderliga tjänster eftersom de organisatoriska proble­

men främst är av pedagogisk art.

Liknande synpunkter framhålls av

Jönköpings läns landstings förvalt­

ningsutskott,

SVCK och HCK.

Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd

vill ha enhetlig led­

ning på samtliga plan.

56

Arbetsmarknadsstyrelsen

anser att den huvudsakliga verksamheten bör

vara avgörande för systemtillhörigheten.

Enligt utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna bör beträffande rörelsehindrat barn som går i

van hg klass i grundskola, specialklass för rörelsehindrade barn i grund­

skola och specialskola för rörelsehindrade barn, fristående från annan insti-

uhon, skdoverstyreJsen vara huvudtillsynsmyndighet och medicinalsty-

re sen tillsynsmyndighet i fråga om den medicinska vården, medan för rö­

relsehindrat barn som går i specialskola, inrymd i behandlingsinstitution

för rörelsehindrade, medicinalstyrelsen bör vara huvudtillsynsmyndighet och

skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet beträffande den pedagogiska verksam-

e en. Det synes angelaget att klart ange vilken myndighet som är huvud-

råden1SmyndlShet 0011

myndighet som har tillsyn På speciella om-

Övergångsanordningar

Beträffande de föreslagna övergångsanordningarna finner CRB att Göte-

rgsanstalten synes vara den av vanföreanstalterna som snabbast skulle

kunna övergå till att fylla sin funktion som yrkesskola för lätt handikap­

pade under förutsättning att förhandlingar mellan staten och vanförevårds-

orenmgen slutfors. I fråga om Hälsingborgs-anstalten förutsätts att skol­

verksamheten fortsätter till dess specialskolorganisation hunnit uppbyg­

gas inom Lund-Malmöområdet. Bostadsförhållandena för eleverna bör dock

7

gTm aU 6n SärSldld »rliggningspavajong uppförs.

Beträffande Harnosands-anstalten har beredningen ingen invändning mot

den skisserade overgangsanordningen. Väntetiden bör utnyttjas för en upp­

rustning av anstalten för dess nya ändamål. Även Norrbackainstitutet och

Eugemahemmet far antas fortsätta sin verksamhet tills ortopedsjukvården

införlivats med karolinska sjukhuset och tills den föreslagna specialorga­

nisationen för rörelsehindrade, i första hand regionanstalten för stock-

ho msomradet, utbyggts och de s. k. rikssamarbetsplatserna i anslutning

till bolke Bernadottehemmet kommit till stånd.

..

Arb^smarknadsstyrelsen

vill liksom CRB framhålla det angelägna i att

övergångsperioden används för en fortsatt försöksverksamhet.

Medicinalstyrelsen

och

statskontoret

kan inte tillstyrka att en tjänat som

p anermgschef i Bl mrattas vid Norrbackainstitutet. Planeringsarbetet bör

enhgt statskontoret samordnas med arbetet på generalplanens förverkli-

gande for karolinska sjukhuset.

Försöksverksamhet med påbyggnadsunder

visning

Oyer betänkandet Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för

rörelsehindrade har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, byggnadssty­

relsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, styrelserna för Svenska landstings-

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

57

förbundet och Svenska stadsförbundet, Göteborgs stadskollegium — som

överlämnat yttranden från sjukvårdsstyrelsen och allmänna skolstyrelsen

i staden — förvaltningsutskotten i Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bo­

hus samt Värmlands läns landsting, styrelsen för Föreningen för bistånd

åt lytta och vanföra i Stockholm, styrelsen för Föreningen för bistånd åt

vanföra i södra Sverige och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet tillstyrker, utan att ingå på

en bedömning av de konkreta detalj förslag som utredningen framlagt, den

fortsatta försöksverksamheten och hänvisar i övrigt till tidigare avgivet

yttrande i frågan om högstadieundervisningens utformning.

Utredningens förslag såvitt avser Bräcke östergård har vidare tillstyrkts

av Göteborgs stadskollegium.

Utredningens uppskattning av platsbehovet för en fortsatt försöksverk­

samhet med olika former av påbyggnadsundervisning ävensom den föreslag­

na utformningen av denna undervisning vid Norrbackainstitutet och Bräcke

östergård har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vad gäller de föreslagna byggnadsföretagen har andra etappen av utbygg­

naden vid Norrbackainstitutets skolhem, innefattande uppförandet av ytter­

ligare en förläggningspaviljong, tillstyrkts av bl. a.

medicinalstyrelsen

och

skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen

uttalar beträffande den fortsatta pla­

neringen vid Norrbacka att utbyggnaden av Lidingöhemmet inte bör bli

för omfattande, utan att i stället planering bör påbörjas för den nya anstalt

som f. n. är avsedd att förläggas i Danderyd, där en utbyggnad lämpligen

kan ske etappvis.

Övriga remissinstanser som uttalat sig i detta byggnadsärende, bland dem

byggnadsstyrelsen,

har inte haft något att erinra.

Beträffande den planerade utbyggnaden vid Bräcke Östergård tillstyrker

medicinalstyrelsen

att denna kommer till utförande men anser att förslaget

med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna, bör underkastas ytterligare

granskning av centrala sjukvårdsberedningen.

Även

skolöverstyrelsen,

som med hänsyn till att snabba åtgärder är ange­

lägna tillstyrker en utbyggnad vid Bräcke östergård i enlighet med upp­

rättade ritningar, förutsätter en översyn av de föreslagna anordningarna

i samråd med överstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen

hemställer att det framlagda utbyggnadsförslaget blir

föremål för omarbetning.

Statskontoret

finner den föreslagna utbyggnaden av Bräcke östergård va­

ra mera vittsyftande än som direkt åsyftats med utredningen men anser

dock inte att utbyggnaden föregriper den organisation av högstadieundervis-

ningen för de rörelsehindrade barnen, som statskontoret tidigare förutsatt

böra komma till stånd på grundval av utredningens betänkande rörande

denna senare undervisning.

I övrigt har inga erinringar framförts mot förslaget. Av dem som tillstyrkt

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

58

detsamma understryker Älvsburgs läns landstings förvaltningsutskott vik­

ten av att den planerade utbyggnaden kommer till stånd snarast möjligt

och anser att detta torde få betraktas som ett riksintresse.

Förslaget om utbyggnad av Sköldenborgsinstitutets skolhem med en för-

läggningspaviljong för att säkerställa tillgången på internatplatser för på-

byggnadsundervisningen har fått ett blandat mottagande av de remissin­

stanser som särskilt uttalat sig i frågan. Enligt byggnadsstyrelsen bör frå­

gan om uppförandet av förläggningspaviljongen vid Sköldenborgsinstitutet

prövas i annat sammanhang. I avvaktan på ställningstagandet till den fram­

tida organisationen av vård- och utbildningsresurserna för de normalbegå-

vade rörelsehindrade barnen bör man enligt statskontoret i första hand till­

godose behovet av platsreserver under försöksverksamheten vid de med ut­

redningen avsedda anstalterna i Stockholm och Göteborg. Statskontoret an­

ser sig således inte kunna biträda förslaget om anordnandet av en särskild

paviljong för ändamålet i Hälsingborg.

Nagra remissinstanser, bland dem medicinalstyrelsen och styrelsen för

Göteborgs Diakoniss-sällskap, anser det mindre välbetänkt att — även om

det endast är frågan om ett provisorium — frångå den uppgjorda planen

för vård- och undervisningsorganisationen på regionnivå. Närmast borde

dessa platser för påbyggnadsundervisning förläggas till Lund men då re­

gioninstitutionen där endast befinner sig på planeringsstadiet, anses pro­

visoriska förläggningslokaler i stället böra anknytas till regionvårdsinsti-

tutionen i Uppsala. Medicinalstyrelsen förordar att en närmare utredning

härom snarast kommer till stånd men betonar samtidigt att oberoende

härav åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra förläggningsmöjligheterna

för skolelever vid Sköldenborgsinstitutet.

Skolöverstyrelsen kan inte ansluta sig till de skäl som utredningen anför

för uppförande av en paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem, men

finner denna nödvändig för att under nuvarande förhållanden åstadkomma

bättre förläggningsmöjligheter för eleverna.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i södra Sverige ställer sig

positiv till förslaget att den planerade förläggningspavil jongen med hänsyn

till lokalbristen för påbyggnadsundervisningen temporärt tas i anspråk för

detta ändamål. Styrelsen anser emellertid att detta nödvändiggör ytterligare

undervisningslokaler och framlägger vissa förslag härutinnan.

I fråga om finansieringen tillstyrker bl. a. medicinalstyrelsen och skol­

överstyrelsen att statsbidrag anvisas för uppförande, utrustning och drift

av den föreslagna ytterligare paviljongen vid Norrbackainstitutets skolhem.

De remissinstanser som uttalat sig i finansieringsfrågan synes allmänt

vara eniga om att statsbidrag även bör utgå för utbyggnaden vid Bräcke

Östergård.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet framhåller den prekära ekonomiska

situation, vari Bräcke östergård tycks befinna sig och med vilken stadsför­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

59

bundet kommit i kontakt i samband med frågan om skolkostnadernas för­

delning vid anstalten. Med hänsyn härtill tillstyrker styrelsen varmt det fö­

reslagna statsbidraget till uppförande av nya undervisningslokaler.

Även skolöverstyrelsen, statskontoret och medicinalstyrelsen tillstyrker

statlig medverkan vid finansieringen. De sistnämnda två instanserna anser

att finansieringen bör ske lånevägen. Medicinalstyrelsen anför bl. a. följande.

Såsom villkor för statsbidrag till utbyggnaden vid Bräcke östergård har

utredningsmännen uppställt, att sjukvårdshuvudmännen inom Vastra

sjukvårdsregionen förklarar sig beredda att stå för huvudmannaskapet.

Som styrelsen redan uttalat i utlåtande över betänkandet om hogstadie-

undervisningen är det eu riktig linje att landstingen blir huvudmän för ifrå­

gavarande vårdorganisation. Även om denna linje i princip bor följas, kan det

befaras, att en överenskommelse om dylik ändring av huvudmannaskape

för Bräcke östergård inte kan genomföras utan avsevärd tidsutdrakt och

att genomförandet av förevarande projekt härigenom skulle kunna komma

att försenas. Styrelsen får för sin del föreslå, att man for att undvika dy11*'

försening i stället finansierar byggnadsföretaget på samma sätt som skett

beträffande skolhemmet därstädes under åren 1960—1962, nämligen i form

av räntebärande lån av statsmedel.

Av Övriga remissinstanser, som särskilt uttalat sig beträffande det av ut­

redningen föreslagna villkoret för statsbidraget till Bräcke Östergård, erin­

rar Göteborgs stadskollegium om att stadskollegiet i yttrande över betän­

kandet angående högstadieundervisning för rörelsehindrade uttalat, att

samhällets huvudansvar för vård och undervisning och därmed förenade

kostnader liksom den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av detta

vårdsområde motiverade att huvudmannaskapet för Bräcke östergård över­

fördes till samhället. Förhandlingar härom borde upptas när så bedömdes

lämpligt.

.

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting uppfattar utredningens

förslag så, att verksamheten inte nödvändigtvis skall bedrivas i sjukvårds­

huvudmännens direkta regi och anser inte att det finns anledning att i ra­

dande läge göra någon ändring i nuvarande huvudmannaskap och samar-

betsformer för Bräcke Östergård. Landstinget är berett att även efter den

planerade utbyggnaden fortsätta att svara för vårdkostnaderna för de handi­

kappade barn som vistas vid Bräcke Östergård.

Liknande synpunkter anläggs av styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sall-

skap som framhåller, att om utredningens förslag skall tolkas i den rikt­

ningen att verksamheten måste bedrivas i sjukvårdshuvudmännens egen

regi, måste styrelsen bestämt avstyrka förslaget.

Då ett landstingsövertagande av huvudmannaskapet just nu inte skulle

medge den snabba utbyggnad som i betänkandet visats vara nödvändig, av­

styrker Hallands läns landstings förvaltningsutskott att ifrågavarande vill­

kor uppställs som förutsättning för statsbidrag till Bräcke östergård.

Den av utredningen föreslagna tremannagruppen för undersökning av

behovet av ytterligare utbildning vid specialanstalt för barn och ungdom

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

60

med rörelsehinder har i allmänhet rönt kritik från de remissinstanser som

gjort uttalande i frågan.

Medicinalstyrelsen kan inte finna den föreslagna anordningen rationell

utan anser att problemet bör angripas genom inventering i första hand på

lokal- och länsplanet, koordinerad och ledd av resp. regioninstitution.

Det initiativ och den ledning, som dessutom erfordras från centralt håll,

finner styrelsen ingå som ett naturligt led i medicinalstyrelsens och det nya

skolverkets funktioner. Den hos medicinalstyrelsen för rehabiliteringsfrå­

gor anstallda personalen bör lämpligen kunna medverka vid lösandet av

dessa centrala arbetsuppgifter. Förstärkning av administrativ och annan

personal kan dock visa sig erforderlig.

Liknande synpunkter framförs även från annat håll.

Statskontoret anser att det inte finns anledning till erinran mot förslaget

om en särskild undersökning men utgår från att, på motsvarande sätt som

tillampas vid pågående inventering och kartläggning av handikappade inom

Malmöhus lans landstingsområde, viss medverkan bör kunna påräknas från

exempelvis tjänsteläkarnas sida. I övrigt torde undersökningen enligt stats­

kontoret få ledas av ett tillfälligt organ, sammansatt av för uppgiften lämp­

liga personer.

Även skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är nödvän-

digt med bättre kännedom om antalet barn och ungdomar, som behöver spe-

cialatgarder. Då det här gäller barn och ungdomar med skolplikt eller med

behov av undervisning och utbildning efter skolpliktstidens slut, anser över­

styrelsen att ledningen av en sådan verksamhet är en uppgift för den skol-

konsulent som överstyrelsen föreslagit skola bli tillsatt. Närmare utredning

av de individuella fallen bör ske på regionsjukhus och placeringsfrågan bör

diskuteras med läkaren på Norrbackainstitutet. Psykologisk expertis bör ut-

nyttjas vid undersökning av de individuella fallen.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt hytta och vanföra i Stockholm an­

ser att det kommer att dröja avsevärd tid innan den föreslagna registre­

ringen av handikappade erhåller sådan omfattning att den bildar en tillför­

litlig grund för en kartläggning av det vårdbehövande klientelet. Mot denna

bakgrund är utredningens förslag att redan nu genom en arbetsgrupp kart-

agga det aktuella behovet värt att i princip tillstyrkas. Styrelsen anser

emellertid att denna uppgift hellre bör åvila ett centralt ämbetsverk, för­

slagsvis skolöverstyrelsen, som bör tillföras erforderlig personal härför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

III- Vissa resor för handikappade

Gällande bestämmelser m. m.

De nuvarande bestämmelserna angående resor för handikappade, som är

intagna på vissa vårdinstitutioner, är meddelade i olika sammanhang

61

och företer sinsemellan betydande skiljaktigheter. Kostnaderna för ifråga­

varande resor framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Huvudtitel

Anslagsrubrik

1963/64

Netto­

utgift

1964/65

Beräknad

utgift

1965/66

Beräknad

utgift

V

V

V

V

VIII

XI

Statens mentalsjukhus: Omkostna-

10 000

12 000

8 000

5 000

271 000

103 000

30 000

9 000

11 000

7 000

280 000

100 000

52 000

13 000

11 000

7 000

330 000

120 000

Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader. . .

Statens skol- och yrkeshem på Salbo-

Statens skol- och yrkeshem i Väners­

borg och Laxå: Omkostnader....

Resor för blind- och dövskolelever

Bidrag till vanföreanstalter m. m. . •

409 000

437 000

533 000

Från anslaget Statens mentalsjukhus: Omkostnader, som utbetalas och

disponeras av medicinalstyrelsen, bestrids kostnader för feneresor in. m.

vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium i enlighet med av Kungl.

Maj :t den 30 december 1959 meddelade föreskrifter. Fr. o. m. den 1 juli

1964 bekostas från ifrågavarande anslag även resor för personer som om­

händertagits på arbetshemmet för döva på Mogård. Tidigare utgick ersätt­

ning för kostnaderna för dessa resor från anslaget till blind- och dövskol­

elevers resor. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 18 december 1964 gäller

samma resebestämmelser som för blind- och dövskolelevers resor. Arbets-

henimet för utvecklingsstörda blinda i Lund, som f. n. lyder under skol­

överstyrelsen, är avsett att den 1 juli 1965 överföras till medicinalstyrelsens

överinseende. Resekostnaderna även för dessa beräknas belasta har lfraga-

varande anslag under budgetåret 1965/66.

Anslaget Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader, som utbetalas och disponeras

av medicinalstyrelsen, belastas med kostnader för ferieresor för elever m. m.

enligt av Kungl. Maj :t den 18 maj 1945 meddelade bestämmelser.

Från anslaget Statens skol- och yrkeshem på Salbohed: Omkostnader,

som utbetalas av länsstyrelsen i Västmanlands län och disponeras av sty­

relsen för skol- och yrkeshemmet, bekostas ferieresor för elever m. m.

Närmare bestämmelser har inte fastställts. I stort sett tillämpas samma

regler som gäller för blind- och dövskoleleter.

Motsvarande gäller anslaget Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg

och Laxå: Omkostnader, som utbetalas av länsstyrelsen i Älvsborgs lan

och disponeras av styrelsen för skol- och yrkeshemmet. Under forsta halv­

året 1965 beräknas institutionen överflyttas från Vänersborg till en nybyggd

anläggning i Laxå.

Anslaget Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare utbetalas

och disponeras av blindinstitutet å Tomteboda, skolöverstyrelsen samt läns­

62

styrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Älvsborgs, Värm­

ands, Örebro, Vasternorrlands och Norrbottens län. Genom Kungl. Mai:ts

beslut den 4 juni 1964 har meddelats bestämmelser angående dessa resor.

Från anslaget Bidrag till vanföreanstalter m. m., som utbetalas och dis-

poneras av medicinalstyrelsen, bekostas under vissa förutsättningar bidrag

till vanföras resor enligt kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 516) angående

*U1 reS°r fÖr vanföra m- m- (ändrad 1956:313, 1960:29,

904:418). Anslaget redovisas under innevarande budgetår under elfte

huvudtiteln men är avsett att fr. o. m. den 1 juli 1965 överföras till femte

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Bestämmelsernas innehåll

De namnda resebestämmelserna omfattar följande kategorier-

1) Elever och skyddslingar vid skolorna för blinda och elever vid sko-

2) Höggradigt vanföra psykiskt utvecklingsstörda, som enligt ett av

...ung1’ MaJ;t den 5 juni 1959 godkänt avtal mellan medicinalstyrelsen och

oreningen Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium intagits för vård på

kustsanatoriet - patienterna är f. n. i åldern 3-30 år _ samt döva utveck-

mgsstorda på arbetshemmet Mogård, f. n. i åldern 18__60 år.

3) Barn med epilepsi, intagna på Vilhelmsro sjukhus.

4) Utvecklingsstörda pojkar, f. n. i åldern 10-20 år, med sociala anpass­

ningssvårigheter, som vistas på statens skol- och yrkeshem på Salbohed

5) Utvecklingsstörda flickor, f. n. i åldern 1^-20 år, med sociala anpass­

ningssvårigheter, som är intagna på statens skol- och yrkeshem i Väners-

borg.

6) Medellösa och mindre bemedlade vanföra barn och vuxna i samband

med besok vid någon av de statsunderstödda vanföreanstalterna och vid

ugemahemmet för undersökning, behandling eller yrkesutbildning i den

män reseersättning inte utgår från allmän försäkringskassa ävensom elever

vid något i samband med vanföreanstalterna anordnat skolhem eller vid

Eugeniahemmet.

För samtliga nämnda elevgrupper, för patienterna vid Kronprinsessan

lktonas kustsanatorium samt för personer omhändertagna på Mogård

galler att ersättning utgår för resor i samband med sommar- och jullov.

Ersättning för resor även i samband med påsklov utgår till blind- och

dovskolelever, patienterna vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium

personer omhändertagna på Mogård, eleverna vid statens skol- och yrkes­

hem pa Salbohed och i Vänerborg samt för eleverna vid vanföreanstalternas

och Eugemahemmets skolhem men inte för barn som vårdas på Vilhelmsro.

63

För blind- och dövskolelever, för personer omhändertagna pa Mogard

samt för eleverna vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem

utgår resebidrag dels för resor vid ett lov under hösten till hemmet eller

annan lämplig ferieort och dels — om svårigheter skulle visa sig att under

höstlovet sända eleverna till deras hem — ersättning till målsman eller

nära anhörig för kostnaderna för resor i samband med ett besok vid skolan

under läsåret. Motsvarande bestämmelser saknas för patienterna vid Kron­

prinsessan Viktorias kustsanatorium och för barnen på Vilhelmsro. Ele­

verna vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg erhå er

fria resor i samband med höstlovet men ersättning till föräldrar i samband

med besök vid skolorna utgår inte, även om elev inte företar någon resa

under höstlovet.

Bestämmelser angående kostnader för resor i samband med en vård-

tagares överflyttning från en institution till en annan finns beträffande

eleverna vid skolorna för blinda och skolorna för döva samt vid vanfore-

anstalternas och Eugeniahemmets skolhem.

Som huvudregel gäller, att resorna skall göras mellan institutionen resp.

inackorderingsorten och hemorten. Beträffande blind- och dövskoleleverna,

barnen på Vilhelmsro sjukhus, de på Mogård omhändertagna samt eleverna

vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem har dock föreskrivits

att, om särskilda skäl föreligger, resa kan ske till annan lämplig ort for

ferievistelsen och åter.

Elever vid skolorna för blinda och skolorna för döva som under skoltiden

är bosatta i sitt hem eller i inackorderingshem erhåller ersättning för dagliga

resor mellan skolan och hemmet. Motsvarande bestämmelse saknas i Övriga

fall. Bestämmelserna angående blind- och dovskolelevers resor avser aven

ersättning till barn, som kallats till skolan för undersökning, vid resa til

och från skolan samt vid resa som föranletts av yrkespraktik.

Beträffande vanföra stadgas, att medellös eller mindre bemedlad, som

beretts tillfälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning på n

gon av de statsunderstödda vanföreanstalterna eller Eugeniahemmet, kan

erhålla resebidrag genom medicinalstyrelsen om reseersättning till och

från anstalten eller hemmet inte skall utgivas av allmän försäkringskassa.

Prövning av bidragsbehovet samt utbetalning av bidrag ankommer på

anstaltens överläkare. Enligt medicinalstyrelsens anvisningar avses med

mindre bemedlad att den vanföre eller den för honom försörjnmgspliktige

har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som inte överstiger 5 400 kr.

eller efter prövning i varje särskilt fall 7 000 kr. för ensamstående vård­

sökande och 8 000 kr. för gift. Har förmögenhetsskatt påförts vederbörande

utgår inte bidrag. Dessa resebidrag, som inte avser resor till ortopediska

kliniker vid lasarett, utgår med samma belopp som skulle ha utgivits, om

resekostnaderna ersatts av allmän försäkringskassa — det innebär att från

resekostnaderna avdras ett karensbelopp på i regel fyra kronor — medan

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

de Övriga här behandlade ersättningarna utgår med belopp motsvarande

hela resekostnaden.

.Som a,lmän reSel

gäller att, om den handikappades ålder eller tillstånd

sa påkallar, anhörig eller annan vårdare må medfölja honom på resa samt

att ledsagaren erhåller ersättning efter samma reseklass som den handi­

kappade.

Enligt bestämmelserna för blind- och dövskolelevers resor ut«år rese-

kostnadsersättning och traktamente till ledsagaren enligt rese- och trakta-

mentsklass C i allmänna resereglementet eller, när det gäller befattnings­

havare vid skolan, den högre klass, som ledsagaren tillhör med hänsyn till

sin tjänsteställning, i sistnämnda fall dock med den begränsningen av rese-

kostnadsersättningen att vårdaren har att använda samma reseklass som

e even. Samma bestämmelser gäller för vårdare, som är anställd på Vil-

helmsro sjukhus. För detta sjukhus gäller vidare att till vårdare, som inte

ar anstalld på sjukhuset, utgår ersättning enligt samma grunder som för

elever, dvs. ersättning utgår endast till resekostnaden.

Enligt bestämmelserna för resorna rid Kronprinsessan Viktorias kust­

sanatorium utgår reseersättning och traktamente till vårdare enligt rese-

klass C i allmänna resereglementet.

När det gäller vanföras resor stadgas att reseersättning skall utgå till

vårdare efter samma bestämmelser som gäller för resor vartill bidrag utgår

från allmän försäkringskassa. Förutom reseersättning utgår i förekom­

mande fall ersättning till kostnader för erforderlig vårdare under resan.

04

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

IV. Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

För innevarande budgetår har för vissa ombyggnadsarbeten rid ortope­

diska kliniken vid Norrbackainstitutet på kapitalbudgeten under fonden för

rt0d’ mrikesdePartementet, anvisats ett investeringsanslag av

600 000 kr. (prop. 1964:63, SU 67, rskr 179). I propositionen beräknades

kostnaderna for ombyggnadsarbetena uppgå till 875 000 kr. enligt prisläget

den 1 jul, 1963. Medelsanvisningen skulle uppdelas på två år. Genom beslut

den 21 maj 1964 har Kungl. Majrt beviljat föreningen för bistånd åt lytta

oc van ora i Stockholm ett ränte- och amorteringsfritt lån av 600 000 kr

tor ombyggnad av institutets röntgenavdelning och poliklinik.

Byggnadsstyrelsen

hemställer nu, att ett investeringsanslag av 300 000

kr. anvisas för budgetåret 1965/66.

Bygghandlingar för projektet har numera färdigställts. Den beräknade

byggnadstiden uppgår till 12 månader. För budgetåret 1965/66 erfordras att

skillnaden mellan kostnadsramen, uppräknad till preliminärt uppskattat

armnno6, ^ 1 ^ 1964’ 900000 kr- och anvisade medel 600 000 kr. eller

.100 000 kr. anvisas för arbetenas färdigställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

65

V. Departementschefen

De handikappades speciella problem och levnadsförhållanden ägnas allt

större uppmärksamhet från samhällets och enskilda organisationers sida

samt i den offentliga debatten. En snabb förändring har präglat håde tänke­

sätt och praktiska åtgärder när det gäller handikappade. Numera framstår

det som både möjligt och nödvändigt att samhället i högre grad tillgodoser

de handikappades särskilda behov.

Samhället strävar efter att göra det möjligt för alla att utbilda sig efter

sina förutsättningar och att få det arbete, som för den enskilde äi mest

lämpligt. Detta mål gäller även de handikappade. Hänsyn till de handikap­

pade måste tas överallt i samhällslivet, i samhällsplaneringen och bostads­

byggandet, i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäk­

ringen och i kulturlivet.

De handikappade barnen bör få samma start i livet som andra barn. Det

är angeläget, att de handikappade barnen på ett tidigt stadium kommer un­

der den vård och behandling som kan vara erforderlig. Framstegen på

medicinens och teknikens område måste komma barnen till godo. Under­

visning i grundskolan skall vara en rätt även för handikappade. För elever

som inte kan följa den normala skolgången får vidtas särskilda anordningar.

Även yrkesutbildning efter grundskolan liksom fackskole- och gymnasie­

utbildning bör stå till buds för den som har förutsättningar att genomgå ut­

bildningen. För de handikappades yrkesval och yrkesutbildning är en effek­

tiv yrkesvägledning särskilt betydelsefull. Den handikappade bör liksom

varje annan medborgare ha möjlighet att få ett yrke som passar honom med

hänsyn till anlag och förutsättningar i övrigt.

Samhället lämnar i olika former stöd till de handikappade. Genom social­

försäkringen tryggas en viss ekonomisk standard. Under senare år har so­

cialförsäkringen förbättrats i flera avseenden av särskild betydelse för de

handikappade. Den nya förtidspensioneringen möjliggör partiell pension

vid lägre invaliditetsgrad. Pensionsbeloppen har förbättrats genom standard­

höjningarna. Systemet med tillägg och särskilda ersättningar för svårt

handikappade har byggts ut. Här kan särskilt nämnas det vårdbidrag som

i form av invaliditetsersättning numera utgår till svårt handikappade barn,

som vårdas i sina hem. På skolans område har specialanordningar vidtagits

för handikappade. För grundskolan finns bestämmelser om specialunder­

visning. Specialanordningar föreslås i prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 249) även för

skolorna på gymnasienivå. Rehabilitering och arbetsvärd ges ökade resurser

och anordningar för yrkesvägledning, omskolning in. in. förstärks. Allt flera

handikappade bereds skyddad sysselsättning i olika former.

1 fråga om ortopediska och tekniska hjälpmedel har Ir.o. in. den 1 juli

1964 genomförts eu reform, som innebär att inte barn ortopediska hj<ilp-

5_ Bihang till riksdagens protokoll 1965. I snml. AV 75

66

Kungl. Maj:Is proposition nr 7,7 år 1965

medel utan aven hjälpmedel för den dagliga livsföringen helt bekostas av

statsmedel. Även hörapparater bekostas i princip av staten som också stö­

der anskaffning av bandspelare för synskadade. Inom medicin och teknik

gors betydelsefulla framsteg. Samhället stöder forskning på området. Sär­

skilt stod lamnas till forskning för utveckling av ortopediska och andra

hjälpmedel för barn.

Socialpolitiska kommittén har i en sammanställning kallad Social om­

vårdnad av handikappade (SOU 1964:43) redovisat undersökningar om

kommunernas och landstingens åtgärder för handikappade och kompletterat

dessa med olika uppgifter om den verksamhet som staten och de handikap­

pades organisationer bedriver. Tyngdpunkten har lagts på den sociala om-

vårdnaden i vidsträckt mening - bostäder, tekniska hjälpmedel, öppen

våld, fritidsverksamhet, resor m. in. — medan institutionsvård av olika sia-

lamnats asido. Kommittén har framhållit behovet av eu bättre samordning

av samhällets insatser. Det är enligt kommittén viktigt, att eu enhetli-

grundsyn pa handikappfrågorna får göra sig gällande i planeringen av sam”

lallsatgarder på ohka områden. Jag delar denna uppfattning och avser att

foresla Kungl. Maj:t att olika frågor rörande omvårdnaden av handikap­

pade blir föremål för en särskild utredning.

De handikappades egna organisationer har i många fall visat, att de

genom sin intima kontakt med problemen kan ge värdefulla erfarenheter

och synpunkter som stimulerar utvecklingen. Det har synts mig angeläget

a t so ca skapa ett organ, som kan både främja samarbetet mellan organisa­

tionerna inbördes och företräda dem i samhällsarbetet på detta viktiga om­

råde. Jag har darfor vidtagit åtgärder för inrättandet av ett statens handi­

kapprad bestående av representanter för dessa organisationer.

l ragan om vård och undervisning av rörelsehindrade och vissa långvarigt

sjuka barn behandlades vid 1961 års riksdag (prop. 1961:170, SU 161,

rskr 367). Därvid fastslogs afl huvudmannaskapet skall åligga landstingen

dels nar det galler vård och behandling i förskoleåldern och dels för de

särskilda anordningar som erfordras för att möjliggöra undervisning i

grundskolans lag- och mellanstadium. Till fullföljande av 1961 års riks­

dagsbeslut föreslås i det följande att verksamheten utbvgges att avse även

grundskolans högstadium. Skyldigheten att anordna elevhem för de barn

som är i behov av inackordering i sådant hem föreslås nu lagfäst. Vidare

föreslår jag medelsanvisning för vissa åtgärder i syfte att möjliggöra en

fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehind­

rade. Jag kommer därjämte att föreslå ökade möjligheter till ersättnin-

för resor for handikappade barn, som vistas på vårdinstitutioner. Slutligen

föreslår jag fortsatt medelsanvisning till vissa ombyggnadsarbeten vid orto­

pediska kliniken vid Norrbackainstilutet.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att chefen för ecklesiastikdeparte­

mentet senare denna dag kommer att föreslå Kungl. Maj :t att lägga fram

Proposition angående blind- och dövskolväsendets organisation in' m