Prop. 1965:93

('med förslag till för\xad ordning om ändring i folkbokföringsförordningcn den 28 juni 1916 (nr 469)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 ur 1965

1

Nr 93

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till för­

ordning om ändring i folkbokföringsförordningcn den 28 juni 1916 (nr 469); given Stockholms slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i folkbokföringsför- ordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den som beretts plats på ålderdomshem skall få viss valfrihet i fråga om sin kyrkobokföring. Kyrkobokföringen skall så­ lunda ske antingen i den församling där ålderdomshemmet ligger eller i den församling där han var kyrkobokförd innan han kom i åtnjutande av vård eller tillsyn i ålderdomshem. 1

1

intrång till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 93

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28

juni

1946 (nr 469)

Härigenom förordnas

dels

att i 14 § folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 skall införas ett nytt moment, betecknat 5 mom.1, av nedan an­ given lydelse,

dels

att 14 § 6 mom. samma förordning2 skall erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

6 mom. Intages någon

å

sjuk­

vårdsinrättning

eller ålderdomshem

eller

å förbättrings-, uppfostrings-,

tvångsarbets-

eller

straffanstalt,

medför detta ej förändring

i

avseen­

de å hans kyrkobokföring, såvida ic­ ke under tiden sådana förhållanden inträffa, att han på grund därav bort, därest han ej varit intagen d inrätt­ ningen eller anstalten, annorstädes kyrkobokföras. I fråga om kyrko­ bokföring av den som villkorligt

el-

1 Förutvarande 14 § 5 mom. upphävt se 1950:41. 8 Senaste lydelse av 14 § 6 mom. se 1960:36.

5 mom.

Den som beretts plats i

ålderdomshem i annan församling än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han kom i åtnjutande av vård eller tillsyn i så­ dant hem, äger vara kyrkobokförd i sistnämnda församling.

Om särskilda skäl föreligga, må den som beretts plats i ålderdoms­ hem och är kyrkobokförd i den för­ samling där ålderdomshemmet år beläget, utan hinder av bestämmel­ serna i 13 § 1 mom. tredje stycket bokföras på annan fastighet i för­ samlingen. År den som beretts plats i ålderdomshem kyrkobokförd i an­ nan församling, må han bokföras på den fastighet där han förut var bok­ förd eller under rubrik å försam­ lingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligga, på annan fastighet.

6 mom. Intages någon

i

sjuk­

vårdsinrättning eller

i ungdoms­

vårdsskola, fångvårds-

eller

arbets-

anstalt,

medför detta ej förändring

med

avseende

på

hans kyrkobok­

föring, såvida icke under tiden så­ dana förhållanden inträffa, att han på grund därav bort, därest han ej varit intagen

i

inrättningen eller an­

stalten, annorstädes kyrkobokföras. I fråga om kyrkobokföring av den som villkorligt frigivits eller utskri-

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

(Nuvarande lydelse)

ler på prov

frigivits eller utskrivits

från fångvårdsanstalt skall under prövotiden så anses som vore han fortfarande intagen

å

anstalten.

(Föreslagen lydelse)

vits från fångvårds-

eller arbets-

anstalt

eller som efter dom å ung­

domsfängelse eller internering över­ förts till vård utom anstalt

skall un­

der prövotiden

eller under vården

utom anstalt

så anses som

om

han

fortfarande vore intagen

i

anstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Den som före förordningens ikraftträdande beretts plats i ålderdomshem äger påkalla att de nya bestämmelserna tillämpas på honom.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 feb­ ruari 1965.

Närvarande:

Statsministern E^rlander, ministern för utrikes ärendena N^ilsson, statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kyrkobokföring av den som beretts plats på ålderdomshem samt anför.

Inledning

I motioner vid 1960 års riksdag påtalades vissa olägenheter som uppkom genom att pensionärer på ålderdomshem i annan församling än hemför­ samlingen enligt då gällande bestämmelser skulle kyrkobokföras och man­ talsskrivas på ålderdomshemmet. För att avhjälpa dessa olägenheter före­ slog motionärerna, att pensionärerna skulle få behålla sin tidigare kyrko­ bokförings- och mantalsskrivningsort. På förslag av L3U 1960: 3 (rskr 77) upptogs därför ålderdomshem bland de i 14 § 6 mom. folkbokföringsförord- ningen den 28 juni 1946 (nr 469) uppräknade inrättningarna. Intagning på sådan inrättning medför sålunda ej ändring i kyrkobokföringen. Författ­ ningsändringen (1960:36) trädde i kraft den 1 juli 1960.

De nya bestämmelserna ha emellertid lett till vissa tolkningssvårigheter. Särskilt tveksamt är om pensionärerna äger valfrihet i fråga om sin kyrko­ bokföringsort.

På grund härav har i april 1964 inom finansdepartementet upprättats en promemoria angående folkbokföring av pensionärer på ålderdomshem (Stencil Fi 1964: 2). I promemorian föreslås viss valfrihet för pensionärer­ na i fråga om deras kyrkobokföring.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av kammarrätten, statistiska centralbyrån, länsstyrelserna i Kristianstads, Kopparbergs och Västerbottens län, kyrkobokföringsinspektörerna i Skara stifts andra inspektionsområde, Växjö stifts första inspektionsområde och Karlstads stift samt ordföranden i uppbördsorganisationskommittén.

5

Remissinstanserna har med ett undantag tillstyrkt de i promemorian framlagda förslagen. Det vid promemorian fogade författningsförslaget tor­ de få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Innan jag går närmare in på den i promemorian behandlade frågan vill jag erinra om att 1961 års riksdag funnit en författningsändring motiverad beträffande ett näraliggande spörsmål, nämligen mantalsskrivning av pati­ enter i familjevård. Riksdagen ansåg det olämpligt att såsom ofta sker i praxis mantalsskriva sådana patienter på den ort där familjevårdhemmet ligger (L8U 1961: 12, rskr 151). Senare har även styrelsen för Nykterhets- vårdens Anstaltsförbund i skrivelse till Kungl. Maj :t begärt författnings­ ändring i samma fråga.

För närvarande pågår inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämn- den utredning i syfte att modernisera folkbokföringsförordningen. Därvid avses även bosättningsbegreppet skola överses. Vilka regler som bör gälla för mantalsskrivning av patienter i hemsjukvård är i hög grad beroende av utformningen av bosättningsbegreppet. Jag är därför inte beredd att nu upptaga denna fråga till närmare övervägande.

Gällande rätt m. m.

Enligt 36 § folkbokföringsförordningen (FBF) skall fysisk person man­ talsskrivas i det distrikt och på den fastighet, där han den 1 november för­ rättningsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd. Vad i det följande sägs om en persons kyrkobokföring gäller därför även hans mantalsskrivning. Som huvudregel gäller enligt 13 § 1 mom. första stycket FBF att envar skall kyrkobokföras i den församling där han är bosatt. I tredje stycket av samma mom. stadgas vidare som ett andra led i huvudregeln, att envar skall kyrkobokföras på den fastighet där han är bosatt. Den som inte är bosatt på någon fastighet i församlingen skall i regel bokföras under rubrik »å församlingen skrivna». Den i sammanhanget relevanta motsvarigheten till sistnämnda rubrik benämnes vid mantalsskrivningen »å kommunen skrivna».

Enligt 13 § 2 mom. FBF skall — med vissa undantag som nu inte är ak­ tuella — en person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas. Från huvudregeln att envar skall kyrkobokföras där han är bosatt göres undantag i 14 § 6 mom. FBF för den som intages på sjukvårdsin­ rättning eller ålderdomshem eller på förbättrings-, uppfostrings-, tvångs- arbets- eller straffanstalt. Sådan intagning medför ej ändring beträffande den intagnes kyrkobokföring, såvida det inte under liden inträffar sådana förhållanden, att han på grund därav bort kyrkobokföras på annan ort, om han inte varit intagen på inrättningen eller anstalten. Slutligen må näm­ nas att 14 § 1—4 mom. FBF innehåller vissa valfrihetsbestämmelser som inte torde vara aktuella beträffande pensionärer på ålderdomshem.

It

llihang till riksdagens protokoll 196

5.

I samt. Nr 9’i

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Frågans tidigare behandling

För personer som är intagna på ålderdomshem fanns ursprungligen inga särskilda bestämmelser i FBF. De skulle alltså mantalsskrivas där de var bosatta, dvs. på ålderdomshemmet, även om de före intagningen varit man­ talsskrivna i annan kommun.

Genom ett utslag av kammarrätten år 1950 blev ett antal personer, som var intagna på ett kommunalt ålderdomshem där vårdavgiften täcktes av deras folkpensioner, mantalsskrivna på hemmet för år 1949. Grunden torde ha varit att de ansågs där bosatta. Samma år upphävdes 14 § 5 mom. FBF

den s. k. fattigvårdsregeln — dock ej med verkan för mantalsskriv­ ningen för år 1950 eller tidigare år. Något hinder för att genomgående anse vistelse på ålderdomshem såsom sådan bosättning, som skall föranleda kyr­ kobokföring och mantalsskrivning, förelåg därefter inte enligt vare sig 14 § 5 eller 6 mom. FBF. Frågan om undantag från denna regel väcktes emeller­ tid redan år 1950. Socialvårdskommitténs då avgivna betänkande med för­ slag till lag om socialhjälp innehåller förslag till ändring av 14 § 6 mom FBF.

Uttalanden i denna fråga gjordes vid 1955 års riksdag, i anslutning till prop. 1955: 177 med förslag till lag om socialhjälp, och vid 1956 års riks­ dag med anledning av motion. Både ekonomiska och humanitära skäl an­ fördes. I utlåtande (L3U 1956: 12) gav tredje lagutskottet en samman­ fattning. Spörsmålen gällde fall, då vårdtagare från en kommun motta­ gits och följaktligen mantalsskrivits pa ålderdomshem beläget i annan kommun. Den senare kommunen skulle enligt socialhjälpslagen slutligen få bära kostnaden för samtliga vårdtagare på hemmet. Mantalsskrivnings­ orten bestämde vidare vilken kommun som skulle svara för kommunan­ delen i de inkomstprövade folkpensionerna. Detta hade befarats kunna medföra svårigheter att få till stånd ålderdomshem, gemensamma för flera kommuner, eller göra det svårare för en kommun att få en annan kom­ muns samtycke till att bygga ålderdomshem i den andra kommunen eller inackordera vårdtagare i ett där beläget ålderdomshem. Häremot hade in­ sänts, bl. a. av andra lagutskottet (L2U 1955: 39), att svårigheterna i prak­ tiken kunde lösas av de berörda kommunerna genom överenskommelser, förbundsordning för gemensamt ålderdomshem eller inackorderingsavtal. Vad beträffar de humanitära skälen för en ändring hade bl. a. Växjö dom­ kapitel i skrivelse i december 1954 till Kungl. Maj :t anfört, »att det icke vore tilltalande, att äldre personer tvångsvis skulle slitas från samhörig­ heten med sin gamla hemförsamling, att vid jordfästning i den gamla hem­ församlingen kantor och kyrkovaktmästare icke vore skyldiga att tjänst­ göra utan särskild ersättning osv.». Vidare hade av social vårdskommittén anförts, att åldringarna skulle mista sin rösträtt i sin tidigare hemkommun.

Utskottet slutade med att hänvisa till pågående utredning och tog där-

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 dr 1965

7

för ej slutlig ställning till frågan, hur mantals- och kyrkoskrivning av vård- tagare på ålderdomshem borde ske, men gjorde följande uttalande, som utskottet sedan åberopade även år 1960: »Emellertid anser utskottet frågan ha så stor känslomässig betydelse för gamla vårdtagare, att vid dess slutliga avgörande stor vikt bör fästas vid de humanitära synpunkterna, oavsett att ett sådant betraktelsesätt måhända står i strid med en genomgående tanke i gällande folkbokföringsförordning, att hänsyn ej skall tagas till de folk­ bokfördas personliga önskemål. Några övertygande skäl av praktisk natur mot att, såsom socialvårdskommittén i sitt betänkande med förslag till lag om socialhjälp föreslagit, jämställa ålderdomshem med sjukvårdsinrätt­ ning i 14 § 6 mom. FBF---------— synes hittills icke ha blivit förebragta.»

I de likalydande motionerna 1960: I: 128 och II: 153 ställdes de humani­ tära synpunkterna helt i förgrunden. Efter en inledande orientering om praxis i fråga om kyrko- och mantalsskrivning av vårdtagare på ålderdoms­ hem anförde motionärerna följande.

Gentemot detta förfarande torde ingen invändning kunna resas därest vederbörande pensionärer inte har någon som helst fast anknytning med sin hemsocken, alltså saknar fastighet, bostad, lägenhet, bohag och möble­ rat rum hos någon son eller dotter eller liknande. Dock kan även under så­ dana omständigheter skäl anföras för att åldringar, som bott större delen av sitt liv inom samma hemsocken, själva finge uttala sitt önskemål om kyrkoskrivningsort och i förekommande fall uttaga sitt flyttningsbetyg.

Direkt inhumant synes emellertid kammarrättens ovan anförda utslag kunna verka, när det gäller åldringar, som i sin hemsocken har egen lägen­ het, men som inte längre på grund av sin ålder, särskilt vintertid, kan be­ bo denna. Nu är det mycket vanligt, att just sådana gamla under några korta vintermånader flyttar till ålderdomshemmet, som kanske ligger i grannsocknen, och det är väl icke mer än naturligt, att de har svårt att inse, varför detta tillfälliga uppbrott från hemmet skall medföra, att de till och med emot deras uttryckligt uttalade önskan måste skrivas i den kommun eller den socken, där ålderdomshemmet är beläget.

För många av dessa gamla uppfattas kyrko- och mantalsskrivningen i den nya socknen som om de ryckts upp med rötterna, och då för många av dem deras jordafärd mänskligt sett kan vara nära förestående, ser de med vemod och sorg, att det inte blir själaringning i »deras» kyrka och försam­ ling, och att de kanske till och med som främlingar skall jordas i sin för­ samlings kyrkogård.

Den tragedi, som det för mången pensionär med eget hem innebär att tvångsvis kyrko- och mantalsskrivas på ålderdomshem, skulle kunna und­ vikas, därest bland i 14 § 6 inom. FBF angivna inrättningar även nämndes ålderdomshem------------ •

Tredje lagutskottet (L3U 1960:3) åberopade jämte motionärernas sin egen sakmotivering från år 1956 men fann nu ej anledning att längre avvak­ ta ytterligare förslag. På utskottets tillstyrkande antog riksdagen (rskr 77) därefter för sin del den sedermera av Kungl. Maj :t utfärdade förordningen den 18 mars 1960 (nr 36) genom vilken 14 § 6 mom. FBF fr. o. in. den 1 juli 1960 har sin nuvarande ordalydelse.

8

Tolkningen av den nya bestämmelsen berördes i en interpellation av herr Fredi iksson i riksdagens andra kammare hösten 1963. Interpellanten an- sag att pensionärerna borde ha valrätt mellan den församling där ålder­ domshemmet är beläget och den församling där de tidigare skrivits. Den ovillkorliga kvarskrivningen i den tidigare församlingen hade skapat olä­ genheter bl. a. då pensionär skulle utöva sin rösträtt. Särskilt gällde detta pensionärer, som måst skrivas på församlingen. Enligt interpellanten hän­ fördes de nämligen alltid till kommunens sista valdistrikt, vars vallokal ofta låg långt från pensionärens tidigare bostad och den plats där han förut röstat. Härtill kom att uppgift om pensionärens nya adress ofta saknades i längden. Eftersom valförrättaren hade stora svårigheter att spåra upp pen­ sionären blev resultatet därvid att denne inte fick röstkort och således inte visste var han skulle kunna utöva sin rösträtt.

I mitt svar den 13 december 1963 framhöll jag bl. a. att frågan om sådan valrätt var en tolkningsfråga som ännu inte prövats i sista instans och att lagstiftningens innehåll alltså var oklart på denna punkt.

Depar tementspr omemor ian

Allmän motivering

Efter en redogörelse för frågans tidigare behandling förklaras i prome­ morian att den nya bestämmelsen i 14 § 6 mom. FBF rörande ålderdoms­ hem kom under inflytande av en redan utbildad praxis, gällande övriga där uppräknade anstalter och inrättningar. Detta har gett upphov till olika tolkningar. Enligt eu mening medför sammanhanget, att även ålderdoms­ hemmen blivit sådana anstalter, som de intagna inte kan vara kyrko- och mantalsskrivna på. Följden har blivit, att man inte endast ansett sig för­ hindrad att skriva nyintagna på ålderdomshem utan även överfört åldring­ ar, som redan skrivits på hemmet, till uppslag för rubriken å församlingen skrivna. Till följd av eu annan åsikt har på vissa håll uppkommit en katego­ riklyvning, så att de som intagits före men ej de som intagits efter halvårs­ skiftet 1960 ansetts kunna vara kyrko- och mantalsskrivna på ålderdoms­ hem. I förekommande fall skrivs därvid nyintagna på församlingen. Slut­ ligen tinns det företrädare för den inställningen, att pensionärer inte bör skrivas på församlingen utan på ålderdomshemmet i sådana fall, där de inte har anknytning till någon annan fastighet som de kan skrivas på.

1 fråga om tillämpligheten av 1960 års lagstiftning uttalas i promemorian att stadgandet synes vara tillämpligt på dem som fr. o. in. den 1 juli 1960 blir intagna. Beträffande de då redan intagna kan emellertid enligt prome­ morian samma humanitära skäl anföras. Att det tydligen inte ansågs nöd­ vändigt att meddela övergångsbestämmelser kan möjligen, heter det vidare i promemorian, ha den förklaringen att lagrummet antogs ge pensionärer­ na valfrihet.

Kungl. Maj.ts proposition nr !)3 år W65

10

träffande den som uppehåller sig utom församlingen. Har pastor låtit denne stå kvar på sin kyrkobokföringsfastighet måste pastor emellertid överföra honom till rubriken, om han mantalsskrives under rubriken »å

kommunen

skrivna». Dessa bestämmelser i förening med stadgandet i 14 § 6 mom., att intagningen på anstalt ej medför ändring i den intagnes kyrkobokföring, tillämpas ej så att denne alltid får stå kvarskriven på sin dittillsvarande kyrkobokföringsfastighet. I promemorian erinras om att 1894—1915 års för­ ordningar omnämnde de för längre tid på anstalt utom hemorten intagna som exempel på personer, för vilka rubriken »å församlingen skrivna» egentligen avsetts, »såvida anledning till deras upptagande å annat ställe i församlingsboken saknas». Som en sådan anledning torde ha gällt stad­ gandet: »Om å sådan inrättning eller anstalt intagen person är bokförd i församlingsbok såsom medlem av familj och familjen flyttar till annan församling, medan han är intagen å inrättningen eller anstalten, må han dock, om så begäres, upptagas på samma ställe som familjen».

Det sista citatet är, påpekas i promemorian, kyrkobokföringsförordningar- nas konkretare motsvarighet till förbehållet i 14 § 6 mom. FBF: »Såvida icke under tiden sådana förhållanden inträffa, att han på grund därav bort, där­ est han ej varit intagen å inrättningen eller anstalten, annorstädes kyrkobok- töras». Detta stadgande erbjuder en möjlighet vid sidan av alternativet att låta den frånvarande stå kvar på den gamla kyrkobokföringsfastigheten eller att skriva honom på församlingen enligt 13 § 1 mom. tredje stycket FBF. Stadgandet tillämpas t. ex. när en pensionär på ålderdomshem skrivs hos anhöriga. Enligt samma bestämmelse skulle pensionären också kunna i kyrkoböckerna flytta från ort till annan med de anhöriga utan egen för­ ändring av vistelseorten, på samma sätt som i praktiken ibland sker med t. ex. långtidspatienter på sjukhus. En sådan tillämpning vore emellertid, framhålls det i promemorian, ej i överensstämmelse med 1960 års lagstift­ nings syfte att garantera åldringen oförändrad kyrkobokföringsort.

Sammanfattningsvis uttalas i promemorian att kammarrättens utslag den 15 januari 1964 bidragit till att skapa klarhet om innebörden av 14 § 6 mom. FBF i dess lydelse efter år 1960. Ännu är det dock enligt promemorian ovisst vilken ställning praxis kommer att inta till frågan om valrätt för pen­ sionärerna mellan den ena och den andra kyrkobokföringsorten m. m. Ett positivt ställningstagande kan försvåras av momentets hävdvunna tillämp­ ning i övrigt. Även vad som nyss anförts om fiktiv flyttning kan enligt pro­ memorian åberopas för att bryta ut bestämmelsen från 6 inom.

I promemorian föreslås därför att särbestämmelsen om ålderdomshem bryts ut ur 6 mom. och i stället placeras i det sedan år 1950 vakanta 5 mom. Vidare anses i promemorian att bestämmelsen bör avfattas som en valfri- hetsbestämmelse - en valfrihet som med hänsyn till den stationära per- sonkategorin och den begränsade valmöjligheten icke torde behöva möta

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

12

komma att sakna motsvarighet till dessa bestämmelser, torde i samband därmed komma under övervägande, i vilken annan ordning folkbokfö- ringsmyndigheterna skall få erforderlig kunskap om pensionärerna.

Skillnaden mot en vanlig flyttning — vid vilken huvudregelns tillämpning är obligatorisk — markeras med ordet »därigenom» i den föreslagna undan­ tagsregelns inledningsord: »Den som beretts plats i ålderdomshem och där­ igenom blivit bosatt i annan församling». Alternativa kyrkobokföringsorter för den som är bosatt i ålderdomshem för att få vård eller tillsyn är den lörsamling, där hemmet är beläget, och den församling, där pensionären var l>osatt (jfr 14 § 3 mom.) innan han kom i åtnjutande av vård eller tillsyn i ålderdomshem, sålunda vanligen den församling där han senast hade enskilt hushåll och var kyrkobokförd. Därmed bortfaller den nuvaran­ de teoretiska möjligheten att kyrkobokföra flyttningar för en pensionär till­ sammans med anhöriga, hos vilka pensionären skrivits, fastän denne själv hela tiden bor på ett och samma ålderdomshem. Det förekommer att pen­ sionärer flyttar mellan olika ålderdomshem, men det synes ej föreligga tillräckliga skäl att i sådant fall låta någon välja att vara kvarskriven i en församling och kommun, med vilken han inte har annat samband än att han någon tid varit bosatt i ålderdomshem där. Man bör räkna med en viss rörel- setrihet för pensionärerna likaväl som för personer i verksammare åldrar, bosatta i enskilda hushåll, t. ex. för någon tids annan anstaltsvård, för be­ sök hos anhöriga, för sommarvistelse i egen lägenhet osv., ulan att detta medför ändring av kyrkobokföringen. Frågan under vilka förhållanden vistelse på annan ort skall föranleda sådan ändring blir emellertid att be­ döma på samma sätt, vare sig pensionären är kyrkobokförd där ålderdoms­ hemmet är beläget eller i sin gamla församling. I båda fallen är den aktuel­ la kyrkobokföringsorten bestämd av att pensionären beretts plats i ålder­ domshem och därigenom blivit därstädes bosatt.

Fnligt 14 § 5 mom. a n d r a stycket FBF — angående skrivning under fastighet eller rubrik — ges inte såsom i första stycket en valfrihet åt den som beretts plats i ålderdomshem, påpekas det vidare i promemorian, utan här får folkbokföringsmyndigheterna eu möjlighet till diskretionär pröv­ ning, större än enligt 13 § 1 mom. tredje stycket, i ersättning för de alterna­ tiv som orden »såvida icke under tiden» etc. i 14 § 6 mom. erbjuder. Från registreringssynpunkter är det lika litet här som i 3 och 4 momentens fall lämpligt att ge bestämmanderätt åt enskilda, som ju bl. a. inte kan till­ räckligt överblicka de fortgående förändringarna i fastigheternas bestånd och användning. Utan att vara bunden av någon pensionärens viljeförkla­ ring kan pastor, om han finner skäl och möjlighet därtill, heakta pensionä­ rens önskemål och bästa och allt efter omständigheterna skriva honom på ålderdomshemmet, på hans gamla kyrkobokföringsfastighet, på någon an­ nan fastighet i kyrkobokföringsorten, t. ex. där pensionären brukar bo nå­ gon tid av året eller hos anhöriga, eller under rubriken »å församlingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

13

skrivna», en skrivning som enligt folkbokföringsförordningens betraktelse­ sätt inte innebär något diskriminerande. I promemorian föreslås inte någon motsvarighet till slutorden i 13 § 1 mom. tredje stycket, enligt vilka den som inte mantalsskrivs på fastighet ej heller får vara kyrkobokförd annorle- des än på församlingen. Vid tillämpning av 36 § blir sålunda den av pastor enligt 14 § 5 mom. bestämda kyrkobokföringsfastigheten att anse som »den fastighet, där han den 1 november förrättningsåret rätteligen skall vara kyr­

kobokförd».

1 promemorian påpekas slutligen, att den som bor på ålderdomshem i kyrkobokföringsorten aldrig torde behöva skrivas på församlingen. A\ praktiska skäl torde ålderdomshemmet såsom kyrkobokföringsfastighet ofta även vara att föredra framför en möjlig annan fastighet. Om ålderdomshem­ met ligger i en annan församling kan däremot en bokföring under rubrik

»å församlingen skrivna» bli aktuell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Remissyttrandena

Samtliga liörda remissinstanser utom en tillstyrker de i promemorian fö­ reslagna bestämmelserna om valfrihet för pensionärer på ålderdomshem be­ träffande kyrkobokföringen. Avstyrkande yttrande avges endast av kam­ marrätten som uttalar att även om de föreslagna åtgärderna vore i och för sig önskvärda — vilket kammarrätten inte kan finna — lär de inte vara av sådan vikt att de inte kan anstå till den planerade omarbetningen av folk- bokföringsförordningen.

1 de tillstyrkande remissyttrandena vitsordas allmänt att osäkerhet råder rörande innebörden av gällande rätt. Behov av ny lagstiftning anses därför föreligga. I detta sammanhang hävdar bl. a. länsstyrelsen i Västerbottens län att nuvarande bestämmelse i 14 § 6 mom. FBF inte kan anses innebära att pensionärerna på ålderdomshem har någon valrätt mellan den ena eller

andra kyrkobokföringsorten.

De i promemorian anförda skälen för införande av valfrihet i fråga om pensionärers kyrkobokföring har understrukits i flera av de tillstyrkande yttrandena.

Kyrkobokföringsinspektören i Karlstads stift

vill sålunda på

grund av sina erfarenheter vid inspektioner av kyrkobokföringen vitsorda, att kyrkobokföring på ålderdomshem i annan församling än den, där pen­ sionären förut haft sin bostad och med vilken församling han även efter intagandet på ålderdomshemmet bevarar en viss samhörighet, tör många äldre personer varit av så stor känslomässig betydelse, att de genom över­ flyttning till den församling, där ålderdomshemmet är beläget, åsamkats i och för sig onödiga l>ekymmer och personliga svårigheter. Detta gäller inte minst i de fall, då fråga uppkommer beträffande pensionärens framtida jordfästning och begravning. Han kan då riskera att komma att betraktas

14

som »utsocknes» i sin egen församling med viss inskränkning beträffande gravplats m. m. Ytterligare markeras detta, om pensionären i den gamla församlingen innehar bostad eller annan bosättningsanknytning, som på grund av ålder eller motsvarande ej kan utnyttjas. Några bärande skäl mot de nya förslagen anser inspektören inte ha förebragts.

Kyrkobokföringsinspektören i Växjö stifts första inspektionsområde tinner likaså att inga sakskäl anförts mot den föreslagna ändringen i det förberedande arbetet eller i anslutning till motioner i riksdagen. Tvärtom iramgår tydligt av utredningen och motiveringen till förslaget, att såväl humanitära som praktiska skäl, t. ex. vid begravning, talar för ändringen i författningen. För en sådan ändring talar också den hittillsvarande oklar­ heten i tolkningen. Samtliga dessa skäl för den föreslagna ändringen anser inspektören vara mycket tungt vägande. Särskilt landsförsamlingarnas problem tår sin lösning genom den föreslagna lydelsen av 14 § FBF. Detta problem ökar i samma omfattning som nya och för många församlingar och kommuner gemensamma ålderdomshem ersätter de gamla och mera de­ centraliserade hemmen. Varje år har pastor att ta ställning till frågan om den tortsatta kyrkoskrivningen av pensionärer som beretts plats på ålder­ domshem. Det ideligen upprepade önskemålet är då, att pensionären skall vara kvarskriven i sin gamla församling och helst på sin gamla fastighet.

Förslaget kan därför enligt inspektören ses som ett led i en humanitär åldringsvård.

hnligt länsstyrelsen i Kopparbergs län innebär den föreslagna ändringen att för person, som fått plats på ålderdomshem och därigenom blivit bosatt i annan församling än den i vilken han bodde före intagningen i ålderdoms­ hemmet, den församling där ålderdomshemmet är beläget i första hand skall anses^ vara rätt kyrkobokföringsort. Om den intagne så önskar kan han dock få kvarstå i den församling i vilken han var bosatt före intagning­ en. Detta förslag betraktar länsstyrelsen som en kompromiss mellan den regel som gällde före 1960 års ändring och den regel som tillkom genom änd- rin gen .Genom eu bestämmelse i enlighet med förslaget skapas sålunda en viss möjlighet till anpassning efter vad som i varje särskilt fall är önskvärt tor den enskilde. Detta får anses ur humanitär synpunkt mera tillfreds­ ställande än en »tvångsskrivning» på det ena eller andra sättet. Eftersom bestämmelsens räckvidd begränsar sig till personer i den speciella situation, som uppkommer genom att människor på grund av ålderdom måste be­ redas vård, anser länsstyrelsen det ur principiell synpunkt inte föreligga an­ ledning till särskilda betänkligheter mot valfrihet. Länsstyrelsen går därvid in på frågan om det — bortsett från att det i detta sammanhang ofta torde galla personer som i högre grad än andra har behov av råd och hjälp i per­ sonliga angelägenheter — i den praktiska tillämpningen av en sådan val- frihetsbestämmelse kan uppstå några olägenheter eller svårigheter. Den aktivitet som stundom hittills utvecklats från kommuners sida för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Knngl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

hUtar, »att det ej skal) vara den enskilde tillåtet att genom åtgärd eller un­ derlåtenhet disponera over sin folkbokföring» (SOU 1944:52 s. 232) Utan tvingande skäl bör denna princip ej frångås, och detta gäller i särskilt hög grad nar det blir fråga om en så pass vidsträckt valfrihet som i det före­ tagande forslaget. Den är så omfattande att t. ex. pensionär, som under manga år rätteligen varit mantalsskriven på ålderdomshem, kan bestämma att kommun, som han för länge sedan släppt kontakten med, skall i annan kommuns ställe inträda som mantalsskrivningskommun. Den föreslagna JagsUftningen kan vidare enligt kammarrättens mening förorsaka stora olägenheter. Sålunda kan valfriheten i vissa fall tänkas bli utnyttjad i syfte att na den lagsta kommunala utdebiteringen. Pensionären kan möjligen aven bliva utsatt för påtryckningar. Vidare kan pensionär till förfång för fo kbokfonngsarbetet efter behag växla kyrkobokföringsort och därmed också mantalssknvningsort. Det må även påpekas att utredningar angående yederborandes bosättning före intagningen på ålderdomshem kan bli tids- odande, i all synnerhet såvitt gäller pensionärer, vilkas intagning ligger langt tillbaka i tiden. h

När det gäller den tekniska utformningen av de nya bestäm­ melserna har remissinstanserna tillstyrkt att dessa bryts ut ur 14 § 6 mom. FBF och införs såsom ett nytt 5 mom. i förordningen.

I fråga om lydelsen av första stycket av 5 mom. FBF anser kammarratten det mera adekvat om anknytning sker till den församling, som varit vederborandes rätta kyrkobokföringsort vid intagningen på ålderdomshem­ met, i stället för forsamlingen där pensionären var bosatt »innan» han in­ togs på ålderdomshemmet. Vidare bör författningstexten avfattas i överens­ stämmelse med terminologin i folkbokföringsförordningen i stället för i socialhjälpslagen. Förslagsvis kan författningsrummet enligt kammarrätten utformas sålunda.

.... som intagits å ålderdomshem och därigenom blivit bosatt i den

orsamling, där ålderdomshemmet är beläget, äger utan hinder härav vara kyrkobokford i den församling, där han vid intagningen å hemmet rätte- ligen skolat vara kyrkobokford.»

Kyrkobokföring sinspektör en i Skara stifts andra inspektionsområde fruktar, att mindre rutinerade kyrkobokförare kommer att fatta den nya bestämmelsen — liksom den gamla - som eu förordning om att veder­ börande skall vara kyrkobokford i förutvarande hemförsamling, när han intas på ålderdomshem, vilket kan leda till icke önskvärda konsekvenser.

Eu person bosätter sig på ålderdomshem exempelvis i närheten av sina barns bostad och blir där kyrkoskriven. Efter några år flyttar han till hemför­ samlingens ålderdomshem och önskar bli kyrkoskriven där. Men pastor laser i förordningen, att han äger vara kyrkobokford i den församling där han var bosatt, innan han kom till ålderdomshemmet, och tvekar att bi­ falla hans begäran. För att skapa full klarhet kunde man enligt inspektören till 14 § 5 mom. foga exempelvis följande: »Dock kan han, om han så öns­ kar, vara kyrkobokford å ålderdomshemmet».

17

Vad angår lydelsen av a n d r a stycket av ä inom. anser

länsstyrelsen i

Kopparbergs län

förslaget erbjuda de alternativ som bör komma i tiaga.

Begreppet pastor borde enligt

kyrkobokföringsinspektören i

1

äxjö stifts

första inspektionsområde

möjligen på något sätt fixeras till att avse pastor

i den aktuella kyrkobokföringsförsamlingen, antingen denna är den försam­ ling där ålderdomshemmet ligger eller den gamla hemförsamlingen. Möj­ ligen kan begreppet pastor, fortsätter inspektören, anses vara otvetydigt angivet genom bestämmelserna i första stycket samma moment.

Kammarrätten

framhåller att bestämmelserna i andra stycket avses bil

tillämpliga såväl vid skrivning i den församling där ålderdomshemmet äi beläget som vid skrivning i annan församling. Grunden för ett val av först­ nämnda församling som kyrkobokföringsort är bosättningen på ålderdoms­ hemmet. Har pensionären träffat sådant val, bör han också vara skriven på ålderdomshemmet. Annan fastighet inom församlingen bör enligt kam­ marrättens mening inte komma i fråga som kyrkobokföringsfastighet med mindre anknytning till fastigheten efter vanliga regler bedömes utgöra bo­ sättning. An mindre bör i fall som nu avses skrivning ske under rubrik. Kammarrätten anser följaktligen att bestämmelser varom nu är fråga inte hör meddelas i fråga om pensionär som valt att skrivas i föi samling där ålderdomshemmet är beläget.

Vad härefter angår det fall att annan församling än bosättningsförsam- Iingen valts som kyrkobokföringsort, bör enligt kammarrättens mening möjligheterna att skrivas på fastighet inte bli sämre än enligt gällande be­ stämmelser. Med stöd av 14 § 6 mom. (jämför orden »medför detta ej för­ ändring» och »såvida icke under tiden») samt 14 § 1 mom. tredje stycket kan för närvarande pensionär bli kvarskriven på den senaste kyrkobok- föringsfastigheten eller skriven pa annan fastighet vartill han fatt viss an­ knytning. Om i enlighet med förslaget orden »eller ålderdomshem» ut­ mönstras ur 14 § 6 inom., har pastor i detta hänseende endast att hålla sig till 13 § 1 mom. tredje stycket, och härigenom minskar möjligheterna att skriva pensionär på fastighet. Därför hör valfrihetsbestämmelserna beträf­ fande ifrågavarande pensionärsgrupp, såsom även föreslagits, kompletteras med bestämmelser angående redovisning på fastighet inom församlingen. För- fattningsrummet har emellertid, anför kammarrätten vidaie, blivit så all­ mänt utformat att det ej ger pastor någon direkt vägledning utan medger en mycket fri bedömning. Sålunda har i författningstexten inte getts någon närmare förklaring på vad som avses med begreppen »fastighet» och »an­ nan fastighet». Författningstexten bör därför enligt kammarrättens mening med beaktande av vad sålunda anförts utformas i bättre överensstämmelse med vad som anges i promemorian.

Frågan om övergångsbestämmelse har upptagits av

lånsslyrelsen i

\

Ös­

terbottens län.

Länsstyrelsen anser att bestämmelsen bör utformas så att

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

18

det klart framgår att valfriheten inte endast gäller för de åldringar som intagits efter den tilltänkta bestämmelsens ikraftträdande utan även för dem som vid ikraftträdandet redan är intagna på ålderdomshemmet.

Departementschefen

Frågan om var en person, som vistas på ålderdomshem utanför den egna kommunen eller församlingen, bör mantalsskrivas och kyrkobokföras har diskuterats vid ett flertal tillfällen. Ursprungligen fanns det i 1946 års folk- bokföringsförordning (FBF) inga särbestämmelser beträffande ålderdoms­ hem och detta ledde till kyrkobokföring och mantalsskrivning på ålder­ domshemmet även om personen tidigare varit skriven i annan kommun. Detta stod visserligen i överensstämmelse med huvudregeln att man skall kyrkobokföras där man är bosatt men innebar för många vårdtagare att man klippte av banden med den gamla hemförsamlingen på ett sätt som kan ha stor känslomässig betydelse för gamla människor. Främst av hu­ manitära skäl ansåg 1960 års riksdag att den intagne i stället borde skrivas i den ort där han var bosatt före intagningen. Med anledning härav inför­ des i 14 § 6 mom. FBF det tillägget, att intagning på ålderdomshem inte skall föranleda ändring av kyrkobokföringen.

Av såväl departementspromemorian som remissyttrandena framgår att den nya lagstiftningen lett till tolkningssvårigheter. Som jag framhöll i in­ terpellationssvar vid 1963 ars höstriksdag är frågan huruvida pensionär på ålderdomshem har valfrihet beträffande kyrkobokföringsort en tolknings­ fråga. Den har alltjämt inte prövats av högsta instans i sådana frågor, dvs. kammarrätten. Lagstiftningens innehåll på denna punkt är alltså fortfa­ rande oklar. På grund härav har frågan om dessa pensionärers kyrkobok­ föring utretts inom finansdepartementet.

I departementspromemorian har nu föreslagits, att pensionär på ålder­ domshem i annan församling skall få valfrihet i fråga om sin kyrkobok­ föringsort. Valet har föreslagits stå mellan två församlingar, den där ålder­ domshemmet ligger och den där han var bosatt före intagningen på sådant hem. Vidare har i promemorian föreslagits alt pastor skall få större frihet att skriva pensionären på viss fastighet eller under rubriken »å församling­ en skrivna».

Vid remissbehandlingen har de i promemorian framlagda förslagen vun­ nit så gott som enhällig anslutning. I flertalet yttranden understryks de humanitära skälen för införandet av valfrihet. Principiella erinringar har framförts endast av kammarrätten, som finner sådan valfrihet strida mot en grundprincip inom folkbokföringen, nämligen att man inte skall få dispo­ nera över sin folkbokföring.

Enligt min mening föreligger det ett behov att nu söka åstadkomma eu definitiv lösning av frågan om kyrkobokföringen av dem som vistas på ål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

20

ningsanmälan. önskar han däremot vara skriven på sin gamla fastighet, bör han inte göra sådan anmälan. Pensionären kan emellertid även begära att bli kyrkobokförd på annan fastighet inom församlingen. Pastor bör ef­ terkomma sådana önskemål om pensionären har anknytning till fastighe­ ten genom nära anhörigs bosättning där el. dyl. I likhet med kammarrätten anser jag att skrivning under rubriken »å församlingen skrivna» inte bör förekomma när pensionären är bosatt på ålderdomshem i samma försam- ling.

Ligger ålderdomshemmet i annan församling än pensionärens hemorts- församling och har pensionären genom att underlåta att lämna flyttnings-

uttryck åt sin önskan att inte byta församling, bör skrivningen

ske på den fastighet pensionären önskar om han har viss anknytning till denna, t. ex. genom att han äger fastigheten eller tidvis vistas hos barn som är bosatta på tastigheten eller att han förvarar sina inventarier där.

Vid flyttning från ett utanför hemortsförsamlingen beläget ålderdoms­ hem till ett annat bör han inte skrivas i den tidigare ålderdomshemsför- samlingen.

När det gällei den tekniska utformningen kan man inte ge­ nom anvisningar av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden in­ föra den nya valfriheten för pensionärer utan härför krävs ändring i själva FBF. Enighet råder om att valfrihetsbestämmelsen bör införas under det vakanta 5 mom. i 14 § FBF. Därvid bör preciseras att den alternativa för­ samlingen endast är den, där pensionären var bosatt innan han erhöll vård eller tillsyn i ålderdomshem. Någon anknytning till socialhjälpslagens terminologi synes inte påkallad, även om det givetvis är fråga om endast kommunala ålderdomshem. Å andra sidan bör terminologin avvika från den i b mom. FBF med hänsyn till att inflyttning till ålderdomshem är helt fi ivillig. Genom uttrycket »beretts plats» utesluts sådana personer som tillhör ålderdomshemmets personal och som är bosatta på ålderdomshem­ met.

Ä\en bestämmelsen om på vilken tastighet kyrkobokföringen skall ske bör i enlighet med utredningsförslaget införas i 14 § ä mom. FBF. Såsom kammarrätten påpekat bör dock klargöras att kyrkobokföringen inte skall få ske på vilken fastighet som helst utan endast på viss fastighet beträffande vilken särskilda skäl föreligger. Sådant särskilt skäl är pensionärens vilje­ förklaring och faktiska anknytning till en fastighet eller till församlingen som sådan. Det får ankomma på centrala folkbokförings- och uppbörds­ nämnden att lämna anvisningar om vad som avses med särskilda skäl. Genom uttrycket »om särskilda skäl föreligga» vinnes vidare en möjlighet till överprövning av pastors beslut. Att det här är fråga om pastor i den ak­ tuella kyrkobokföringsförsamlingen får anses framgå redan av bestämmel­ sen i 5 mom. första stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

21

De nu föreslagna bestämmelserna i 5 mom. FBF föranleder en redaktio­ nell ändring av 6 mom. förordningen. I samband härmed förordas viss mo­ dernisering av sistnämnda författningsrum. Sålunda föreslås bl. a. att ut­ trycken förbättrings-, uppfostrings-, tvångsarbets- eller straffanstalt, som är föråldrade, utbyts mot ungdomsvårdsskola, fångvårds- eller arbetsan- stalt.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1965. Beträffande de pensionärer som redan dessförinnan inflyttat på ålderdomshem och enligt 1960 års lagstiftning kvarskrivits i sin gamla hemförsamling skulle en all­ män överföring till ålderdomshemsförsamlingen medföra alltför stort ad­ ministrativt arbete. En sådan ändring av kyrkobokföringen bör ske endast om pensionären själv begär det. Därmed undviker man tvångsskrivning och fullföljer principen om valfrihet. Ett uttryckligt stadgande härom bör införas som övergångsbestämmelse.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till

förordning om ändring i folk-

bokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lurs Wettergren

Kungl. Ma j.ts proposition nr 93 år 1995

22

Kungl. Maj:ts proposition nr !)3 år 1965

Bilaga

Promemorieförslaget

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469)

Härigenom förordnas att i 14 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 skall införas ett nytt moment, betecknat 5 mom., samt att 14 § 6 mom. samma förordning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

14

o

mom.~

6 mom.

Intages någon å sjukvårds­

inrättning

eller ålderdomshem

eller

å förbättrings-, uppfostrings-, tvångs- arbets- eller straffanstalt medför det­ ta ej förändring i avseende å hans kyrkobokföring, såvida icke under tiden sådana förhållanden inträffa, att han på grund därav bort, därest han ej varit intagen å inrättningen eller anstalten, annorstädes kyrko- bokföras. I fråga om kyrkobokfö­ ring av den som villkorligt eller på prov frigivits eller utskrivits från fångvårdsanstalt skall under prövo- tiden så anses som vore han fortfa­ rande intagen å anstalten.

(Föreslagen lydelse)

§•

5 mom. Den som beretts plats i ålderdomshem och därigenom blivit bosatt i annan församling äger utan hinder härav vara kyrkobokförd i den församling, varest han var bo­ satt innan han kom i åtnjutande av vård eller tillsyn i ålderdomshem.

Beträffande den som beretts plats i ålderdomshem äger pastor utan hinder av vad i 13 § 1 mom. tredje stycket är stadgat pröva, huruvida han skall bokföras å fastighet eller under rubrik som där sägs eller å annan fastighet i församlingen.

6 mom.

Intages någon å sjukvårds­

inrättning eller å förbättrings-, upp­ fostrings-, tvångsarbets- eller straff­ anstalt medför detta ej förändring i avseende å hans kyrkobokföring, så­ vida icke under tiden sådana förhål­ landen inträffa, att han på grund därav bort, därest han ej varit in­ tagen å inrättningen eller anstalten, annorstädes kyrkobokföras. I fråga om kyrkobokföring av den som vill­ korligt eller på prov frigivits eller utskrivits från fångvårdsanstalt skall under prövotiden så anses som vore han fortfarande intagen å anstalten.

Denna förordning träder i kraft etc.

1 Senaste lydelse av 6 inom., se 1960: 36. 2 Upphävt 1950:41.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 650156