SOU 1944:52
Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen
N 4-0 (;(
oå (— —- Cija:
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
—STATENSOFFENTLHthTREDNINGAR19&h52 FINANSDEPABTEMENTET
FOLKBOKFÖBINGSKOMMI'I'TEI'NS
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
OMORGANISATION AV FOLKBOKFÖRINGEN
ST-OCKHOLM 1944
.22
10.
11.
12.
14.
15.
16.
17.
18. 19
20.
21.
24.
25.
Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E. ," Lindahl och L. Lemne. Marcus. 71 5. Jo. Betänkande med förslag angående langtjänstunder- befäl m. m. Beckman. 91 &. Fö. Betänkande angående nykterhetstillstandet under krigsåren. Marcus. 336 s. Fi. Promemoria. med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommuna- la. uppdrag m. m. nggström. 66 s. s. Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. Beckman. 262 s. s. Betänkande med förslag till byordningar och in- struktioner för ordningsmännen i lappbyarna. Mar- cus. 85 5. Jo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 1. Marcus. 215 s. Fi. Betänkande med förslag angående revision av riks- ' dagens arbetsformer. Norstedt.'114 s. Ju. Proeesslagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. Norstedt. viii, 192 s. Ju. Proeesslagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 2. Motiv m. m. N or- stedt. 500 s. Ju. Statsmakterna och folkhushallningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 19-13. Idun. 559 s. Fo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 2. Investeringsutredningens betänkande med , förslag till investeringsreserv av statliga, kommu- * nala och statsunderstödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944/45 Marcus. 272 s. Fi. . Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane-
ring. 3. Bilagor till iuvesteringsutredningens betän- ' kande med förslag till investeringsreserv av statliga, kommunala. och statsunderstödda anläggningsar— , beten för budgetåret 1944/45. Marcus. 77 s. Fi. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- .' ring. 4. Marcus. 153 5. Fr. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 360 s. S. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. beräkningar angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 91 s. S. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande- av litteraturtjänsten inom de tekniska [ackområdet ; na. Haeggström. 16.5 5. l—). Betänkande med förslag till vilgtrafikstadga 111. lll. Beckman. 8—1 5. K.
Kostnads- ,
Om inrättande av ett sainhiillsvetcnskapligt forsk- ' ningsrad. Heeggström. 23 s. 12. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- ar. 1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar och problemlage. Idun. 138 s. 1). 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- : ar. 2. Sambandet mellan folkskola. och högre skola Idun. 354 s. 1). 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning— ar. 3. Utredning och förslag angående vidgade möj- ligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. Idun. 104 s. 1). 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- ar. Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den lå—den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings rådgivande nämnd. Idun. (2), 148 s. lvl. Betänkande med förslag rörande revision av lagstift— ningen om kvinnas behörighet att innehava stats- åjänst och annat allmänt uppdra”. Norstedt. 65 e. n.
Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 5. Promemoria angående yrkesutbildning för arbetslösa m. m. Baggström. 92 s. E.
26. 27.
28.
29.
30.
44.
45.
46. _17.
48. 49. 50.
51. 52.
Befolkningspolitik i utlandet. Beckman. 239 3. S. Betänkande med utredning och förslag angående rätten till vissa uppfinningar m. m. Marcus. 83 s. H. 1941 års reumatikervardssakkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyzgande inom landets sjukvardsväsen av efterbehandling ocht konvalescentvard. Sv. Tryckeri AB. 101 s. 6 ri n. s. Socialutbildningssakkunniga. 1. Utredning och för- slag rörande den högre socialpolitiska och kommu— nala utbildningen. Häggström. 192 s. 12. Ungdomsvardskommittens betänkande 1 med ut- redning oeh förslag angående psykisk barna- och ungdomsvård. Norstedt. 277 s. Ju. Ungdomsvardskommittens betänkande 2 med ut- redning och förslag angaende stöd at ungdomens föreningsliv. Norstedt. 195 s. Ju. Slututlatande avgivet av beSparingsbei-edningens järnvägssakkunniga. Marcus. 169 s. Fi. Socialvardens omfattning och kostnader efter 1930. Beckman. 69 s. s. Socialvardskommitténs betänkande. 9. Utredning och förslag angaende revision av lagstiftningen om ågänavardsanstalter och fosterbarnsvard . Beckman. ' S. S.
Betänkande med förslag till lag om skyldighet för innehavare av järnväg eller spårväg att hålla stäng- sel. Norstedt. 76 s. Ju. Utredningar angaende ekonomisk efterkrigsplane- ring. 6. Marcus. 130 s. Fi. Kommunindelningskommittén. 1. Den lantkom— munala författningsregleringens historia. Av E. Schelling. Marcus. 108 s. &. Betänkande angående ordnandet av civilanstallning för avgaende fast anställt manskap vid försvaret. Beckman. 160 s. Fö. Betänkande med förslag i anledning av utredning rörande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmässig automobiltrafik. Idun. 122 s. K. Promemoria angående socialvården under krig. Idun. 115 s. 5. ' Förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor. Hueggström. 70 s. 4 pl. ll. 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående riksteaterns omorganisation m. m. Blom. 117 s. 11. Betänkande med förslag till inrättande av ett forsk— ningsrad på. jordbrukets omrade. Baggström. 108 5. Jo. Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtckniskt utbildad personal inom försvars— väsendet och därmed sammanhängande f ragor. Idun. 169 s. Fö. . Betänkande med förslag till åtgärder för den jord- brukstekniska forskningens och upplysningsverk- samhetcns ordnande. Idun. 75 s. Jo. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord a landet samt lag om sammanläggning av fastigheter å. landet. m. m. Norstedt. 294 5. Ja. Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 1. Utredning och förslag rörande den förvaltningseko- nomiska statistiken vid kroppssjukhusen. Beckman. 95 s. s. Betänkande med förslag till allmän ordningsstadga In. m. Beckman. 184 s. 5.
Betänkande angående organisationen av garnisone- sjukvården i Stockholm. Beckman. 92 s. Fö. Strafflagberedningens betänkande angående verk- ställigheten av frihetsstraff m. m. Marcus. 388 s. Ju. Betänkande i abortfrågan. Beckman. 351 s. S. Folkbokföringens betänkande med förslag till om— organisation av folkbokföringen. Marcus. iv, 413 s. Fi.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 52 FINANSDEPARTEMENTET
FOLKBOKFÖRINGSKOMMITTENS
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
OMORGANISATION AV FOLKBOKFÖRINGEN
Rättelse.
Sid. 197 rad 15 nedifrån står 50 %, skall vara 20 %.
STOCKHOLM 1944 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 44.854].
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Besparingsberedningen beslöt den 26 september 1941 att föranstalta om särskild sakkunnigutredning angående folkbokföringen samt att tillkalla föl- jande sakkunniga att jämte beredningens ledamot direktören I. Sjögren del- taga i utredningen, nämligen överdirektören E. J. Höijer, borgmästaren A. 0. E. Rylander och professorn S. G. W. Wahlund. Den sistnämnde har såsom ordförande lett de sakkunnigas arbete. Direktören Sjögren anmälde i februari 1943, att han på grund av sin arbetsbörda icke vidare k-unde deltaga i utred- ningen. I hans ställe har annan sakkunnig icke förordnats.
Den 10 december 1943 förordnade Kungl. Maj:t i samband med beslut om besparingsberedningens upphörande, att utredningen om folkbokföringen skulle fullföljas och att arbetsresultatet skulle tillställas Herr Statsrådet.
De sakkunniga hava antagit benämningen folkbokföringskommittén. Genom beslut den 20 november 1941 förordnade besparingsberednringen e. o. assessorn, numera assessorn vid hovrätten för Övre Norrland A. E. Ols- son att vara sekreterare åt kommittén. Olsson, som i denna egenskap biträtt kommittén sedan den 16 januari 1942, har under tiden den 16 juni—den 30 juli 1943 åtnjutit ledighet från uppdraget för tjänstgöring i nämnda hovrätt.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1944 förordnade" Herr Statsrådet den 11 maj 1944 e. o. taxeringsinspektören, numera länsbok— hållaren K. S. Edström att under tiden den 1 juni—den 31 oktober 1944 vara biträdande sekreterare åt folkbokföringskommittén och 1944 års uppbörds- , beredning gemensamt. Såsom biträdande sekreterare åt folkbokföringskom- , mittén förordnades i maj 1944 aktuarien i statistiska centralbyrån J. G. Ham- marberg, vilken i sådan egenskap biträtt kommittén sedan den 16 juni 1944. Aktuarien vid Stockholm stads statistiska kontor N. W. A. Romberg har se- dan den 16 oktober 1943 med vederbörligt bemyndigande biträtt kommittén
med utredningar och inom sekretariatet förekommande göromål, varjämte juris studeranden B. Svensson enligt uppdrag den 1 februari 1943 av bespa- ringsberedningen lämnat kommittén visst arbetsbiträde.
Besparingsberedningen uppdrog genom beslut den 10 april 1942 åt tillför— ordnade häradsskrivaren, numera häradsskrivaren G. M. E. Ahlin, prosten P. D. G. Bergfors, stadsarkivarien professorn, numera riksarkivarien S. B. Boethius, kyrkoherden J. E. Lindholm, kontraktsprosten J. A. Nordberg, kyrkoherden, numera kontraktsprosten K. G. A. Qvarnström, byråchefen I. T. Uhnbom, kyrkoherden A. Wihlborg och kronouppbör—dskassören A. E. Winnermark samt genom beslut den 15 maj 1943 åt aktuarien vid Stock- holms stads statistiska kontor N. A. Lagerström att såsom experter biträda kommittén. Sedan häradsskrivaren Ahlin till följd av sjukdom blivit för— hindrad att deltaga i kommitténs arbete förordnade besparingsberedningen den 22 maj 1942 med entledigande av Ahlin tillförordnade häradsskrivaren, numera häradsskrivaren B. F. Steen att såsom expert biträda kommittén.
Därjämte har Herr Statsrådet uppdragit i maj 1944 åt föredraganden i re- geringsrätten S. Sjöberg samt den 14 juni 1944 åt förste postassistenten A. H. Lindström och civilingenjören O. Rimér att såsom experter biträda kom- mittén.
Genom beslut den 9 april 1943 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att 1940 års arkivsakkunniga skulle i erforderlig omfattning biträda folkbokföringskom- mittén vid fullgörande av det kommittén anförtrodda utredningsuppdraget.
Med Herr Statsrådets medgivande hava Lagerström, Olsson och Romberg i april 1944 samt Lindström och Rimér i juni 1944 i studiesyfte företagit resor till Borås.
I det betänkande, som härmed avlämnas, framlägger kommittén den hu- vudsakliga redogörelsen för resultatet av kommitténs arbete. I en konfiden- tiell promemoria, vilken kommer att särskilt avlämnas, ämnar kommittén meddela vissa närmare upplysningar i fråga om den föreslagna maskinella organisationen samt mera detaljerade kostnadsberäkningar, vilka icke utan att enskilda firmors affärshemligheter yppas kunna offentliggöras.
Under utredningen har kommittén haft kontakt med åtskilliga andra ul— redningar samt med myndigheter; härför redogöres närmare under kap. 3 i betänkandet.
För de framställningar med mera, Vilka överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid utredningen, redovisas i ett särskilt kapitel av be- tänkandet.
Stockholm den 7 november 1944.
ERNST HÖIJER OLOV RYLANDER S. G. W. VVAHLUND.
/ Alf Olsson.
F ö r s 1 a g till förordning angående folkbokföringen i riket med mera (folkbokföringsförordning).
1 KAP.
Inledande stadganden.
1 å. Bokföring av rikets befolkning skall ske genom 1. uppteckning i kyrkoböcker (kyrkobokföring) samt 2. registrering i mantalslängd i anslutning till årlig uppteckning av fas- tigheterna i riket ( mantalsskrivning).
2 %. Bokföring av de juridiska personerna i riket skall utöver vad därom är särskilt stadgat ske genom registrering i mantalslängd i anslutning till årlig uppteckning av fastigheterna i riket ( mantalsskrivning).
3 5.
1 mom. I varje län skall finnas en Iå'nsbyrå för folkbokföringen. I överensstämmelse med kyrkoböcker och mantalslängder skall vid läns— byrån föras ett tryckande register över fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn till förhållandena i viss stad synnerliga skäl därtill äro må dock Konungen med stadens medgivande förordna, att det tryckande registret, såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden.
Vad i denna förordning stadgas om länsbyrå skall i sistnämnda fall, såvitt angår staden, tillämpas å mantalsskrivningsförrättaren. I övrigt handhavas länsbyråns arbetsuppgifter av länsstyrelsen.
2 mom. Statistiska centralbyrån skall utöva den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen i riket ävensom i övrigt handhava de arbets- uppgifter, som enligt denna förordning tillkomma riksbyrån för folkbok- föringen.
4 %.
För envar i riket kyrkobokförd person skall finnas ett av länsbyrå eller riksbyrån fastställt födelsenummer.
Födelsenumret består av fyra med streck åtskilda siffergrupper, skrivna i följd och innehållande den första personens födelseår, betecknat med fyra siffror, den andra hans födelsemånad och den tredje hans födelsedag, var- dera betecknad med två siffror, samt den fjärde ett tresiffrigt tal, udda för man och jämnt för kvinna, utgörande personens ordningsnummer bland de samma dag födda.
Med samma nummer må ej mer än en betecknas, ej heller må för någon mer än ett nummer fastställas.
5 5.
Med församling förstås i denna förordning, där annat ej utsäges eller framgår av sammanhanget, församling av svenska kyrkan eller, där Konung- en förordnat, att kyrkoböcker skola föras särskilt för viss del av församling, sådan församlingsdel och med pastor den, som i sådan församling eller för- samlingsdel ansvarar för kyrkoböckernas förande.
Vad i förordningen sägs med avseende å territoriell församlings område skall beträffande icke territoriell församling i tillämpliga delar gälla om den kommun, inom vilken församlingen finnes bildad, eller, i händelse Konungen för särskild församling sådant stadgat, viss närliggande kommun.
6 5. Det åligger församling att tillhandahålla pastor nödiga inventarier, mate- riel och vad övrigt erfordras för kyrkobokföringen samt, därest förhållan- dena sä påkalla, skrivbiträde.
7 %.
I varje territoriell församling skall finnas ett eller flera av församlingen utsedda roteombud; dock äger länsstyrelse för stad eller köping, så ock, där särskilda skäl därtill äro, för viss annan ort medgiva undantag härifrån. .- — För roteombudens verksamhet skall församlingens område vara indelat i rotar, en för varje roteombud.
Länsstyrelsen bestämmer efter pastors och mantalsskrivningsförrättarens hörande roteombudens antal och församlingens indelning i rotar.
Så.
_ 1 mom. Roteombud åligger dels
1) att uppmärksamt följa förändringarna i rotens befolkning samt i fråga om fastigheternas ägare eller innehavare och beståndet av juridiska perso- ner inom roten;
2) att vaka över att allmänheten ställer sig de i denna förordning med-
delade föreskrifter till noggrann efterrättelse och därvid särskilt genom råd eller påminnelser, där sådana erfordras, verka för att i förordningen före- skriven anmälnings- eller uppgiftsskyldighet varder vederbörligen fullgjord samt, där någon i sådant hänseende visar tredska eller försumlighet, göra anmälan därom till pastor eller mantalsskrivningsförrättaren för den treds- kandes eller försumliges föreläggande att fullgöra skyldigheten; ävensom
3) att tillhandagå pastor och mantalsskrivningsförrättaren med upplys- ningar och rapporter i folkbokföringsärenden;
dels ock, vad särskilt angår mantalsskrivningen, 4) att i den mån ej annat blivit för viss församling av länsstyrelsen be- stämt biträda med distributionen av uppgiftsblanketter, tillse, att blanketter, som tillhandahållas, äro i Överensstämmelse med fastställt formulär, och till— handagå allmänheten vid uppgiftspliktens fullgörande genom råd, anvis— ningar och hjälp vid blanketternas ifyllande; samt
5) att vid förskrivning och mantalsskrivningsförrättning lämna det biträ- de, som för förrättningens behöriga verkställande erfordras.
Angående vad i särskilda hänseenden ytterligare åligger roteombud stad- gas i 121 5 1 mom., 128 5, 134 5 samt 135 5 2 mom.
2 mom. Närmare föreskrifter angående roteombudens verksamhet med- delas, där så erfordras, för varje församling i särskild instruktion, som efter pastors och mantalsskrivningsförrättarens hörande fastställes av länssty- relsen.
3 mom. Till ledning vid uppdragets fullgörande erhåller roteombud årligen en av länsbyrän i god tid före förskrivningen tryckt förteckning över fastig- heterna inom roten med deras ägare och innehavare samt de fysiska och juridiska personerna inom roten ( roteförteckning).
9 %.
Roteombud väljas efter gemensamt förslag av pastor och mantalsskriv— ningsförrättaren å kyrkofullmäktiges sista ordinarie sammanträde, eller, där kyrkofullmäktige ej finnas, å sista ordinarie kyrkostämman under året för en tid av fyra är, räknade från och med den 1 juli året näst efter det då valet äger rum.
Då roteombud valts, skall länsstyrelsen genast underrättas och ankommer det på länsstyrelsen att pröva den valdes lämplighet för uppdraget. Den val- de skall av länsstyrelsen förordnas, där ej särskilda skäl annat föranleda.
Befinnes roteombud under tjänstgöringstidens förlopp icke vidare vara för befattningen lämplig, äger länsstyrelsen skilja honom från densamma.
Vid uppkommen ledighet äger länsstyrelsen förordna lämplig person att uppehålla befattningen intill dess densamma blivit i föreskriven ordning tillsatt.
10 &.
Till roteombud må endast väljas den, som är röstberättigad å kyrkostäm— ma samt boende inom församlingen och som har fyllt tjugofem år.
Roteombud bör vara bosatt inom roten; dock må, där inom viss rote lämp- lig person ej finnes eller eljest särskilda skäl föreligga, roteombud utses bland de inom annan rote boende, och vare roteombud, som flyttar från roten, ej skyldig att av sådan anledning avgå, där han ändå kan fullgöra uppdraget.
Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara roteombud än den, som icke är bosatt inom roten, ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, den, som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring som roteombud är i tur att från befattningen avgå, den, som uppnått sextio års ålder, samt den, som eljest uppgiver förhinder, vilket av församlingen godkännes.
11 5. För varje roteombud skall finnas en ersättare. Vad i 8—10 åå stadgas om roteombud skall äga motsvarande tillämpning å ersättare för honom.
12 %. Roteombud är med avseende å rätt till gottgörelse och ersättning för kost- nader i anledning av sitt uppdrag likställd med vald ledamot av kommunal- nämnd, som utsetts till ordförande.
2 KAP.
Kyrkobokföringen.
Kyrkohöcker och register. Allmänna bestämmelser.
13 g.
1 mom. I varje församling av svenska kyrkan skola föras följande kyr- koböcker, nämligen församlingsbok, församlingsliggare, bok över obefintliga, inflyttningsbok, födelse- och dopbok, konfirmationsbok, Iysnings- och vigsel— bok samt död- och begravningsbok.
2 mom. I församling av främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring skola föras födelsebok, vigselbok samt död- och begrav- ningsbok.
14 5.
1 mom. För kyrkoböckernas förande ansvarar kyrkoherden. Omfattar pastorat mer än en församling, må dock Konungen eller domkapitlet kunna förordna annan där anställd präst att på eget ansvar föra kyrkoböckerna i en eller flera av församlingarna.
I pastorat anställd präst, som icke ansvarar för kyrkobokföringen, skall i den omfattning och ordning kyrkoherden med tillämpning av den av dom- kapitlet fastställda tjänstefördelningen bestämmer biträda med kyrkobok- föringen och äger därvid på eget ansvar utfärda prästbevis.
2 mom. Pastor skall bestämma viss tid, minst två dagar i veckan, då han företrädesvis är att träffa i kyrkobokföringsärenden. Underrättelse härom skall finnas anslagen å dörren till pastors expedition samt jämte uppgift om pastorsämbetets postadress och i förekommande fall telefonnummer medde- las länsstyrelsen för offentliggörande i länskungörelserna. När ändring sker, skall sådant i god tid förut kungöras på enahanda sätt.
Där pastor har telefon skall uppgift om den tid, då han företrädesvis är att träffa i kyrkobokföringsärenden, jämväl införas i rikstelefonkatalogen.
15 &.
Kyrkoböckerna med undantag av församlingsliggaren skola, där ej Ko- nungen för viss församling medgivit undantag, vara bundna, uppslagen eller sidorna skola vara numrerade, och å titelbladet i varje bok skall utsättas antalet uppslag eller sidor i boken; dock må till församlingsbok hörande fastighetslängd, ändå att församlingsboken i övrigt är bunden, vara inrät- tad enligt lösbladssystem.
I församlingsliggaren skola bladen kunna utbytas. Varje person skall upptagas å särskilt upplägg. Till varje upplägg anslås ett blad, vartill vid behov fogas fortsättningsblad. Sådant upplägg kallas här nedan personakt. Ej må för någon mer än en personakt finnas.
16 å.
] mom. I varje församling skall, utom kyrkoböcker, över personerna föras ett hjälpkortregister, bestående av avtryckskort.
Avtryckskort upprättas av länsbyrån. Då i anledning av timad förändring eller eljest så erfordras, skall länsbyrån tillställa pastor nytt avtryckskort för den person ändringen avser eller för vilken nytt avtryckskort eljest erfordras.
2 mom. Pastor äger därjämte föra de längder, förteckningar eller register, som han finner behövliga för församlingsarbetet eller kyrkobokföringen.
17 &. Kyrkoböckerna skola föras i enlighet med härvid fogade anvisningar och formulär.1 Personakter och avtryckskort skola vara på olika sätt utmärkta för män och för kvinnor samt för dem, som icke äro svenska medborgare. Närmare bestämmelser om avtryckskort meddelas av riksbyrån.
18 ä.
1. Vid inskrivning i kyrkobok skall iakttagas, att de förhållanden, varom anteckning göres, skola, där de ej såsom grundade på pastors ämbetsåtgärder av denne vitsordas, vara styrkta genom församlingens egna kyrkoböcker eller genom behöriga uppgifter och intyg av vederbörande. Därest pastor anser visshet i något fall ej vara vunnen, skall i kyrkobok utsättas, på vil- kens uppgift anteckningen grundar sig.
1 Beträffande förslag till formulär se bilagorna till betänkandet.
2. Finner pastor i fråga om intyg av myndighet å utrikes ort anledning till tvekan angående utgivarens befogenhet, må intyget ej godtagas med mindre befogenheten styrkts av svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman eller ock av utländsk här i riket anställd diplomatisk eller konsulär ämbetsman. Är intyg, som för anteckning i kyrkobok erfordras, utfärdat å främmande språk, äger pastor, där han så finner nödvändigt, för erhållande av veder- börlig översättning hänvända sig till riksbyrån. Beträffande giltigheten av intyg av präst inom visst utländskt kyrkosam— fund är särskilt stadgat.
3. Inskrivning i kyrkobok skall göras ofördröjligen, sedan det förhållan- de, varom anteckning skall ske, blivit i den ordning ovan sägs för pastor styrkt.
19 &.
Anteckning i kyrkobok skall ske med tydlig skrift. Radering eller utplå- ning av anteckning får ej äga rum. Ändring genom överstrykning eller annan rättelse av gjord anteckning skall alltid göras på sådant sätt, att den ur- sprungliga anteckningen förbliver läslig. Den som verkställer ändring av anteckning skall på lämpligt ställe invid densamma teckna sina initialer.
Angående de slag av bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till anteckning i kyrkobok användas, gäller vad därom är särskilt stadgat.
20 &.
Kyrkoböcker skola på betryggande sätt och så, att de icke kunna åtkom- mas av obehöriga, förvaras i pastors ämbetsrum eller därtill hörande ar- kiv och må ej utom för att tillhandahållas vid mantalsskrivning eller eljest av tvingande skäl därifrån bortföras. Personakt må allenast av anledning och i den ordning denna förordning stadgar till annan översändas.
21 ä.
1 mom. Har personakt förstörts eller eljest förkommit, skall riksbyrån efter den utredning, som må finnas nödig, utfärda ny personakt. Om upp- rättande av ny kyrkobok i stället för sådan som förstörts eller eljest förkom- mit förordnar för varje särskilt fall Konungen.
Det åligger pastor att då kyrkobok för församlingen eller personakt för någon som är i församlingen kyrkobokförd förstörts eller eljest förkommit ofördröjligen göra anmälan därom till riksbyrån.
2 mom. Har församlingsbok fullskrivits eller erfordras eljest att försam— lingsbok omskrives, skall pastor låta verkställa omskrivningen.
Har personakt till följd av nötning eller skada kommit i bristfälligt skick, skall ny personakt upprättas av den myndighet, som har den äldre akten i sin vård. Av den nya akten skall framgå att äldre akt finnes. Pastor som upp— rättat ny personakt skall insända den äldre akten till riksbyrån.
22%
Envar må utan kostnad erhålla del av vad kyrkobok rörande honom inne- håller.
I fråga om rätt att erhålla del av vad kyrkobok innehåller beträffande an- nan gäller vad i 13, 27 samt 38—40 åå lagen den 28 maj 1937 om inskränk- ning i rätten att utbekomma allmänna handlingar är stadgat.
Församlingsboken. 23 å.
] mom. Envar skall, där annat ej följer av vad i 24 & sägs, bokföras i församlingsboken för den församling, i vilken han är bosatt eller vilken han, enligt vad om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling är särskilt stadgat, skall anses tillhöra; dock att utlänningar, som tillhöra främ- mande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskick- ningens eller konsulatets betjäning, samt deras utländska familjemedlemmar och utländska tjänare icke skola bokföras här i riket. Utlänning, som icke visas tillhöra annan trosbekännelse än den evangelisk-lutherska, bokföres, om han är av kristen bekännelse, såsom tillhörande svenska kyrkan och eljest med angivande av den trosbekännelse han omfattar.
Envar skall, evad församlingen är territoriell eller icke territoriell, bokfö- ras å den fastighet, där han är bosatt. Är den, som skall bokföras i försam- lingsboken, icke bosatt å fastighet i församlingen, skall han bokföras, i fall, som i 24 ä 1 mom. sägs, å den fastighet Konungen bestämmer, men eljest un- der rubrik å församlingen skrivna.
Den, som är bokförd i församlingsboken, så ock från och med den i 93 ä 4 mom. omförmälda dag den, som inflyttat till församlingen, säges vara kyrkobokförd i församlingen och, om han skall bokföras å viss fastighet, d fastigheten. Församlingen benämnes hans kyrkobokföringsort och fastighe— ten hans kyrkobokföringsfastighet.
2 mom. En person skall, där ej annat föranledes av vad i 3—8 mom. stadgas, anses bosatt å den fastighet, å vilken han regelmässigt tillbringar sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvila).
Den, som bytt bostad, skall anses bosatt å den fastighet, där den nya bo- staden finnes. Kan det antagas, att han icke kommer att tillbringa sin dygns— vila där under minst nittio dygn av de närmaste fyra månaderna, skall vad nu sagts dock ej äga tillämpning.
3 mom. Tillbringar någon sin dygnsvila å särskilda fastigheter under så- dana omständigheter, att han enligt 2 mom. skulle vara att anse som bosatt å mer än en fastighet, skall han anses bosatt å den fastighet, där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava sitt egentliga hemvist.
4 mom. Den, som har familj, skall anses bosatt å samma fastighet som familjen, ändå att han under veckans arbetsdagar tillbringar sin dygnsvila å annan fastighet, dock endast under förutsättning, att han, såvida icke tillfäl-
ligtvis hinder möter, regelbundet besöker familjen. Tjänsteman med viss be- stämd tjänstgöringsort inom riket och med föreskriven skyldighet att vara där bosatt må dock ej på grund av detta stadgande anses bosatt utom tjänst- göringsorten.
5 mom. Den, som på grund av yrke eller tjänst icke kan regelmässigt tillbringa sin dygnsvila å någon viss fastighet, skall anses bosatt å fastighet, där han med hänsyn till sin familjs eller andra närmare anhörigas bosätt- ning, förvaring av sitt bohag eller andra omständigheter kan anses hava sitt egentliga hemvist.
6 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall icke föranleda, att någon anses bosatt å fastighet, där han allenast i och för arbete eller uppdrag av tillfällig be- skaffenhet eller eljest tillfälligt tillbringar sin dygnsvila, såframt han har sta- digvarande hemvist å annan fastighet, utan skall han anses bosatt å sist- nämnda fastighet. Vistelse, som nu sagts, av längre varaktighet än ett år lnå dock icke anses som tillfällig, med mindre synnerliga skäl därtill äro.
7 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall icke föranleda, att någon anses bosatt å fastighet, där han under vistelse vid allmän eller enskild läroanstalt för er- hållande av undervisning tillbringar sin dygnsvila, så länge han kan anses hava sitt egentliga hem annorstädes, såsom hos föräldrar eller andra anhöriga eller, om han är gift, hos familjen.
8 mom. Person tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen skall, där han ej är bosatt å viss fastighet, anses bosatt å Sitt huvudviste inom den lappby han tillhör; och skall, där ej annat framgår av sammanhanget, vad enligt denna förordning gäller om fastighet i tillämpliga delar avse hu- vudviste.
9 mom. Ändå att en person icke är å någon fastighet bosatt, skall han an— ses bosatt i församlingen, där det med tillämpning å församlingens område av vad ovan sagts om fastighet kan anses, att han är bosatt inom nämnda område.
24 g.
1 mom. På ansökan av den, som äger eller besitter fast egendom och under någon del av varje år vistas å egendomen eller eljest inom den församling, där egendomen är belägen, må Konungen förordna, att han, ändock att han jämlikt 23 å skall anses bosatt inom annan församling, skall vara kyrkobok- förd i förstnämnda församling, därest med hänsyn till egendomens betyden— het och övriga föreliggande omständigheter så finnes skäligt.
2 mom. Ledamot av statsrådet, som för utövning av statsrådsämbetet av- flyttar från församling, varest han vid utnämningen var bosatt, äger utan hinder härav fortfarande vara där kyrkobokförd.
3 mom. Är någon, som blivit vald till ledamot av riksdagen eller av Konungen förordnad till ledamot av kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att såsom sakkunnig biträda inom statsdepartement eller av riksda- gen erhållit särskilt uppdrag, för uppdragets fullgörande bosatt i annan för- samling än den, där han förut haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara
kyrkobokförd i sistnämnda församling, om han där innehar tjänst eller an- ställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.
4 mom. Den, som intagits å sjukvårds-, socialvårds- eller fångvårdsanstalt, må ej av sådan anledning kyrkobokföras å anstalten. Är den intagne kyrko- bokförd å samma fastighet som annan medlem av den familj, han tillhör, må han fortfarande bokföras å samma fastighet som den andre, så länge denne är kyrkobokförd i församlingen.
I fråga om kyrkobokföringen av villkorligt frigiven fånge, villkorligt utskri- ven skyddshemselev eller skyddshemselev, som efter utskrivningen skall stå under tillsyn, eller av den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller erhållit försökspermission från allmän alkoholistanstalt eller efter utskriv- ning från sådan anstalt är skyldig att under viss tid underkasta sig meddelade föreskrifter angående vistelseort med mera, skall under tiden så anses, som vore han fortfarande intagen å anstalten.
5 mom. Då barns födelse inskrives i födelse- och dopboken för den för- samling, som jämlikt 36 5 är eller anses som barnets födelsehemort, skall barnet, om det framfötts med liv och ej fråga är om hittebarn, som avses i 40 %, jämväl kyrkobokföras i församlingen. I församlingsboken införes bar- net under modern, om hon vid nedkomsten var där bokförd, men eljest under den, som har barnet i sin vård, eller, där barnet ännu icke är i någons vård, under rubrik å församlingen skrivna. Skall barnet enligt 23 5 vara kyrko- bokfört i annan ordning än nu sagts, varde den ordning därefter tillämpad; och åligge det pastor i födelsehemorten att föranstalta om att så sker.
6 mom. Ej må i annat fall än nedan sägs person, som blivit i församlings- boken bokförd, därifrån åter avföras.
Från församlingsboken skall avföras envar, som avlidit eller som kyrko- bokförts i annan församling eller överföres till bok över obefintliga eller beträffande vilken inkommit utvandringsbevis eller sådan anmälan, som i 98 ä 1 mom. tredje stycket sägs, eller beträffande vilken vid två mantalsskriv- ningar i följd säker upplysning eljest vunnits, att han stadigvarande bosatt sig å utrikes ort; dock skall den, som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd, samt den, som tillhör sådan persons familj eller svenska betjäning och åt- följer honom å den utrikes orten, under rubrik å församlingen skrivna med anteckning om förhållandet kvarstå i den församling, där han senast kyrko— bokförts, och må jämväl å utrikes ort anställd svensk missionär eller präst samt honom åtföljande hustru och minderåriga barn sålunda kvarstå, där utvandringscertifikat ej uttagits.
7 mom. Skall någon, som är kyrkobokförd å fastighet, i stället upptagas under rubrik å församlingen skrivna, varde den åtgärd vidtagen senast vid nästkommande mantalsskrivning.
25 &. Församlingsboken skall, efter ty domkapitlet bestämmer efter hörande av kyrkoherden och, där annan ansvarar för kyrkoböckernas förande i försam- lingen, denne samt mantalsskrivningsförrättaren, föras antingen
2. kronologiskt efter personernas inflyttning och nya familjers bildande; eller ock
3. alfabetiskt efter personernas efternamn. I församlingsbok, inrättad enligt 1. här ovan, skola fastigheterna uppta- gas i samma ordning och med samma beteckning som i jordregistret eller, så- vitt angår stad eller samhälle, för vilket fastighetsregister enligt de för Stad meddelade bestämmelser finnes upplagt, fastighetsregistret; dock att fastig- heterna inom visst område av församlingen må kunna upptagas i annan ord- ning, där särskilda skäl därtill äro. Därjämte skall i boken utsättas fastighe- ternas postadress ävensom, om så finnes lämpligt, i stad eller samhälle, som nyss sagts, förutvarande beteckning och, å landet, beteckning enligt jorde- boken och icke officiella namn.
Till församlingsbok för territoriell församling inrättad enligt 2. eller 3. här ovan, skall föras särskild fastighetslängd. I denna längd, vilken skall vara upplagd efter bostad, på sätt i andra stycket sägs, införas under varje fastighet där boende familjers eller hushålls huvudpersoner och för sig själva boende personer till namn och yrke, med hänvisning till uppslag i försam- lingsboken, ävensom, med samma hänvisning, tjänare samt deras barn, om ej tjänarna äro i församlingsboken införda under husbönderna.
De vilka skola vara bokförda under rubrik ä församlingen skrivna, skola upptagas i en särskild avdelning av församlingsboken och fastighetslängden.
Omfattar församling skilda kommuner eller delar av län, fögderier, tings- lag, kommuner eller valdistrikt, böra dessa delar av församlingen, där så ske kan, upptagas var för sig i särskilda delar av församlingsboken, då denna föres efter bostad, samt eljest av fastighetslängden. Detsamma gäller i fråga om i församlingen ingående municipalsamhälle eller köping, som ej bildar egen kommun.
Därest i församlingsbok för icke territoriell församling upptagas personer, bosatta inom annan kommun än den, där församlingen finnes bildad, skola de inom varje särskild kommun bosatta personerna upptagas i särskilda de- lar av församlingsboken.
26 5.
Till församlingsbok, upplagd efter bostad, ävensom till fastighetslängd skall föras ett alfabetiskt register över fastigheterna, såvida de icke före- komma i en ordning, som gör sådant register överflödigt.
27 5.
I församlingsboken må icke införas någon, med mindre personakt för honom finnes i församlingsliggaren.
Ej heller må i församlingsboken ske anteckning om förhållande, som enligt vad därom finnes stadgat skall antecknas jämväl i personakt, med mindre anteckning om förhållandet förut är eller samtidigt varder gjord i sådan akt för den anteckningen avser.
28 &.
I församlingsliggaren upptagas i den följd, domkapitlet bestämmer efter hörande av kyrkoherden och, där annan ansvarar för kyrkoböckernas föran- de i församlingen, denne samt mantalsskrivningsförrättaren, personakterna för de personer, vilka äro kyrkobokförda i församlingen.
29 å.
Personakt upprättas för envar, då han första gången kyrkobokföres i riket.
Personakt upprättas för nyfödd av pastor i den församling, som jämlikt 36 5 är eller anses som barnets födelsehemort, och för annan av riksbyrån.
Erfordras till följd av ändring i någons nationalitet att ny personakt för honom upprättas, skall vad i 21 5 2 mom. stadgas om upprättande av ny personakt äga motsvarande tillämpning.
30 5.
1 mom. I personakt för barn antecknas såsom barnets efternamn i för- samlingsboken upptaget efternamn för den av föräldrarna, vars släktnamn barnet enligt vad därom är särskilt stadgat på grund av sin börd erhåller, såframt ej inom en månad från barnets födelse eller, där anteckningen för- anledes av ändring i barnets börd, från det ändringen skedde, hos pastor i barnets kyrkobokföringsort styrkes, att efternamnet icke är släktnamn, och annat namn, som enligt förordningen den 5 december 1901 ang. antagande av släktnamn må i kyrkobok antecknas, skriftligen uppgives. Äro föräldrarna okända, skall pastor, efter hörande av barnets förmyndare, där så kan ske, giva barnet efternamn, bildat på sätt i 1 5 under 3. nämnda förord- ning sägs.
2 mom. Såsom efternamn för adoptivbarn, som enligt vad därom är stad- gat skall erhålla adoptantens släktnamn, antecknas adoptantens efternamn enligt församlingsboken.
3 mom. För hustru antecknas mannens efternamn enligt församlingsboken eller, i fall som avses i 5 kap. 15 å andra punkten giftermålsbalken, hennes eget och mannens efternamn i förening.
31 &.
Då någon skall kyrkobokföras, för vilken personakt ej finnes hos pastor och ej heller skall upprättas av denne, åligger det pastor att ofördröjligen i den ordning nedan för varje fall särskilt stadgas rekvirera personakt för honom, om han är kyrkobokförd i annan församling, hos pastor i kyrko- bokföringsorten och eljest hos riksbyrån.
32 &. Då någon avförts från församlingsboken, skall hans personakt översändas, om han kyrkobokförts i annan församling, efter rekvisition av pastor i sist- nämnda församling, till denne och eljest till riksbyrån.
33 å.
1 mom. Boken över obefintliga föres enligt samma formulär som för- samlingsboken.
2 mom. Från församlingsboken skola till boken över obefintliga överföras de personer, om vilka, sedan de vid mantalsskrivning uppförts under rubrik >>utan känt hemvist», under tiden till den andra därpå följande mantals- skrivningen icke kunnat vinnas sådana upplysningar, att de kunnat man- talsskrivas å viss fastighet eller under rubrik »å kommunen skrivna». Sjö- man må dock ej överföras till bok över obefintliga, så länge han kvarstår in- skriven å sjömanshus.
34 %.
Den, som blivit kyrkobokförd, avlidit, dödförklarats eller enligt anmälan, varom i 98 5 1 mom. tredje stycket sägs, är stadigvarande bosatt å utrikes ort, skall genast avföras från boken över obefintliga.
Vid mantalsskrivning skall därjämte avföras den, om vilken säker upp- lysning vunnits, att han stadigvarande bosatt sig å utrikes ort, så ock den, vilken under kalenderåret skulle hava uppnått en ålder av 100 år och icke veterligen är i livet.
Då någon avföres, skall, om han kyrkobokförts i församlingen, avlidit eller dödförklarats, hänvisning ske i förra fallet till inflyttningsboken och i se- nare fallet till död- och begravningsboken samt i övriga fall anteckning göras om anledningen till avförandet.
Inflyttningsbolcen. 35 5.
I inflyttningsboken införas år för år i tidsföljd eller alfabetisk följd alla, som under året anmäla inflyttning från annan församling eller från utlandet och enligt pastors beslut skola kyrkobokföras i församlingen ävensom alla, som utan att hava anmält inflyttning enligt pastors under året fattade beslut skola överföras till församlingsboken från boken över obefintliga eller eljest kyrkobokföras i församlingen.
Födelse— och dopboken. 36 &.
I födelse- och dopboken antecknas särskilt för varje år i tidsföljd efter in- kommande anmälningar alla under året levande födda och dödfödda barn, vilka hava sin födelsehemort i församlingen eller vilkas födelse eljest där anmäles.
Med bam avses varje foster, som andats efter födelsen, samt annat foster av minst trettiofem centimeters längd. Barn som andats efter födelsen anses vara fött levande.
Rätt födelsehemort är den församling, i vilken modern vid nedkomsten var
kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga, eller, om hon icke var någonstädes så bokförd, den församling, i vilken nedkomsten skedde.
Kan utredning ej vinnas om modern eller huruvida hon vid nedkomsten var i någon församling så bokförd, som nyss sagts, eller i vilken församling hon var bokförd, anses såsom födelsehemort för hittebarn den församling, i vilken barnet anträffades, men eljest nedkomstorten.
Vinnes i fall, som i föregående stycke sägs, sedermera upplysning, att annan församling är rätt födelsehemort, skall barnet överföras till födelse— och dopboken i denna församling.
37 ä.
1 mom. Dop antecknas i födelse- och dopboken för den döptes födelsehem- ort, om den kan utrönas, men eljest hans kyrkobokföringsort. Dop, som för- rättats i annan församling, skall jämväl antecknas därstädes, såframt ej båda församlingarna tillhöra samma stad eller anteckning om dopet skett i fö- delse- och dopboken för sjukvårds-, socialvårds- eller fångvärdsanstalt, å vilken den döpte är född.
Anteckningen införes i samma rum som födelsen, där denna är i boken inskriven, men eljest i den följd, som stadgas i 36 & första stycket.
Dopnamn må ej ändras; ej heller må efter dopet ytterligare förnamn tilläggas.
2 mom. Annat förnamn antecknas i födelse- och dopboken i samma rum som födelsen; dock må sådant namn, där det ej anmäles på samma gång som födelsen, icke införas i födelse— och dopboken för annan försam- ling än födelsehemorten.
Sedan förnamn, som i detta mom. avses, blivit efter anmälan infört i födelse- och dopbok, må det ej ändras; ej heller må ytterligare förnamn till- läggas annorledes än vid dop.
3 mom. Förnamn, som uppenbarligen kan väcka anstöt eller åtlöje, må ej i födelse- och dopbok införas. Anteckning av namn, som vid dop givits den döpte, må emellertid ej vägras.
4 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. tredje stycket och 2 mom. andra stycket är stadgat må riksbyrån i särskilt fall, om synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva ändring eller tillägg av namn, som där avses.
38 %.
Faderskap till barn utom äktenskap, sådant barns egenskap av trolov- ningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, dom- stols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, domstols tillstånd att antaga adoptivbarn samt domstols förklaring, att adoptivförhållande är hävt, antecknas i födelse— och dopboken för barnets födelsehemort i det rum, där barnets födelse är inskriven.
2—448541.
14 39 %.
Jordfästning och begravning av dödfött barn antecknas i födelse- och dop- boken för barnets födelsehemort i samma rum, där barnets födelse är in- skriven.
40 %.
Var hittebarn, då det anträffades, dött och utrönes, att barnet framfötts med liv; kan utredning ej vinnas om modern eller huruvida hon vid ned- komsten var i någon församling kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga eller i vilken församling hon var bokförd, skall i födelse- och dopboken för födelsehemorten i det rum, där födelsen inskrivits, hänvis- ning ske till församlingens död- och begravningsbok.
Konfirmationsbolcen. 41 5. I konfirmationsboken antecknas särskilt för varje år och, såvitt möjligt, i tidsföljd efter förrättningsdag de, vilka under året konfirlnerats eller första gången begått nattvarden i församlingen, så ock de, vilka under året kon- firmerats eller första gången begått nattvarden i annan församling men äro kyrkobokförda i förstnämnda församling.
Lysnings— och vigselboken. 42 %. I lysnings- och vigselboken antecknas särskilt för varje år i tidsföljd efter första lysningsdagen de, för vilka lysning under året skett i församlingen.
43 %.
Vigsel som ägt rum i riket antecknas, om lysning skett i svensk försam- ling, i denna församlings lysnings- och vigselbok men eljest i lysnings— och vigselboken för den församling, där kvinnan vid vigseln var kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga, eller om hon varken var eller borde vara bokförd i svensk församling, den församling, där hon vid tiden för vigseln vistades.
Kyrklig vigsel, som förrättats i annan församling än i första stycket sägs, antecknas jämväl i församlingens lysnings- och vigselbok.
44 ä.
1 mom. Äktenskap, som slutits å utrikes ort, skall, så framt lysning till äktenskapet skett härfi riket eller någon av makarna är här kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga eller ock svensk medborgare, av pas- tor antecknas i lysnings- och vigselbok, då det begäres och intyg företes av
a) präst i svenska kyrkan, eller vigselförrättare som omförmäles i 1 och 6 55 av lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet, att äktenskapet blivit inför honom av- slutat; eller
b) utländsk myndighet, att äktenskapet blivit å den utrikes orten i där föreskriven form inför kyrklig eller borgerlig myndighet slutet; eller
c) präst inom visst utländskt kyrkosamfund, att äktenskapet blivit inför någon dess präst ingånget, där Konungen förordnat, att av det samfunds prästerskap utfärdade intyg skola här i riket gälla.
2 mom. Begär någon eljest, att äktenskap, som utrikes ingåtts, skall i lysnings- och vigselbok antecknas, varde frågan härom hänskjuten till riks- byrån.
3 mom. Anteckning varom här är fråga skall införas, om lysning skett eller kvinnan, då intyg om äktenskapets ingående företes, är kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga i svensk församling, i denna försam- lings lysnings- och vigselbok men eljest i lysnings- och vigselboken för den församling, i vilken mannen är sålunda bokförd, eller, om ingen av ma- karna är bokförd här i riket, i lysnings- och vigselboken för den försam- ling, i vilken intyget företes.
45 %.
Anteckning i lysnings- och vigselbok om ingånget äktenskap införes, där- est lysning till äktenskapet skett, i samma rum som lysningen men eljest i särskilt rum i lysnings- och vigselboken för det löpande året.
Död- och begravningsboken.
46 &.
Rätt inskrivningsort för dödsfall, dödförklaring, jordfästning, begravning, eldbegängelse, gravsättning av aska samt utförande ur riket av lik eller aska är den församling, där den döde eller dödförklarade är kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga.
Finnes ej rätt inskrivningsort enligt första stycket, skall såsom sådan an- ses i fall, varom i 40 & sägs, födelsehemorten samt eljest den församling, där dödsfallet timat eller liket anträffats.
Begravning skall anses hava skett, då lik gravsatts och graven igenfyllts.
47 5.
I död- och begravningsboken antecknas särskilt för varje år i tidsföljd efter inkommande anmälningar alla under året avlidna eller dödförklarade, för vilka församlingen är rätt inskrivningsort i avseende å dödsfallet eller dödförklaringen, så ock alla under året avlidna, vilkas död eljest i försam- lingen anmäles.
48 &.
Där i död- och begravningsboken inskrivits barn, som i 40 må sägs, skall i samma rum antecknas hänvisning till församlingens födelse- och dopbok. 49 %.
Jordfästning, begravning, eldbegängelse, gravsättning av aska samt liks eller askas utförande ur riket antecknas i död- och begravningsboken för den församling, som är rätt inskrivningsort.
Jordfästning och begravning, som förrättats i annan församling, anteck- nas därjämte i denna församlings död- och begravningsbok. Vad nu stad- gats äger dock ej tillämpning å jordfästning, om den ägt rum å begrav- ningsplats, tillhörande den församling som är rätt inskrivningsort för jord- fästningen men belägen i annan församling, eller om den avser person, som är intagen å sjukvårds-, socialvårds- eller fångvårdsanstalt, ej heller å be- gravning, om begravningsplatsen icke tillhör församling av svenska kyrkan eller väl tillhör sådan församling men icke förvaltas av kyrkorådet.
Anteckningen införes i samma rum som dödsfallet, där detta är i boken inskrivet, samt eljest i den följd, som stadgas i 47 g.
50 5». I död- och begravningsboken antecknas icke dödfött barn, ej heller dess jordfästning eller begravning.
H jäl pkortregistret.
51 å.
Hjälpkortregistret skall föras i två avdelningar, den ena ( för-samlingsre— gistret) över de personer, som äro kyrkobokförda i församlingen, och den andra (avgångsregistret) över de personer, som varit kyrkobokförda i för- samlingen men avlidit, utflyttat till annan församling, utvandrat eller över- förts till boken över obefintliga.
52 5.
1 inom. Församlingsregistret skall innehålla det senast upprättade av- tryckskortet för envar däri upptagen person. Korten skola, där ej domkapit- let för viss församling annorlunda förordnar, vara alfabetiskt ordnade efter personernas efternamn.
2 mom. Till avgångsregistret skall överföras det vid personens avgång för honom senast upprättade avtryckskortet, försett med anteckning för den som avlidit om dödsdagen, för den som utflyttat till annan församling om denna och om utflyttningsdagen, för den som utvandrat om det land till vilket utvandring skett och om [utflyttningsdagen samt för den som överförts till boken över obefintliga om nämnda förhållande samt om överförings— dagen. Korten skola vara ordnade alfabetiskt efter personernas efternamn. Kort för avlidna personer skola i registret förvaras för sig.
3 mom. Finnes mer än ett avtryckskort för samma person, bör pastor för- störa det som ej enligt vad ovan stadgats hör till hjälpkortregistret, där han ej finner lämpligt att med hjälp av sådana kort upprätta register för sär- skilda behov.
53 %
Avgångsregistret skall vart tionde år genom länsbyråns försorg avskrivas i en avgångslängd, av vilken särskilda exemplar tillställas pastor och, för arkivering, vederbörande arkivmyndigheter. Avskrivna kort förstöras.
Angående hur registret skall tillhandahållas för avskrivning förordnar länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen med hänsyn till befolkningens rörlighet i viss församling, att avgångsregistret därstädes bör avskrivas oftare än i första stycket sägs, äge länsstyrelsen förordna därom.
Medborgarkort. 54 &.
Envar här i riket kyrkobokförd svensk medborgare, som fyllt femton år, skall innehava ett av vederbörande länsbyrå för honom enligt bifogade formulär1 utfärdat medborgarkort, bestående av pärm och tre blad.
I medborgarkort skall medelst tryck angivas å såväl pärm som blad innehavarens namn, födelsenummer och födelsehemort samt å blad dess- utom innehavarens titel eller yrke, civilstånd, kyrkobokföringsort och, med utsättande av mantalsåret, mantalsskrivningsort vid tiden för tryckningen. För gift person skall dessutom å blad angivas makens födelsenummer.
Medborgarkort skall för att gälla å pärmen vara försett med innehavarens egenhändiga av myndighet eller två vittnen bestyrkta namnteckning.
Konungen äger förordna, att medborgarkort skall vara försett med inne- havarens fotografi. Medborgarkort må jämväl eljest förses med fotografi, om innehavaren därom hänvänder sig till polismyndighet eller postanstalt och tillhandahåller sådant av god likhet och lämpligt format. Fotografi skall insättas å pärmen. Önskar någon, att fotografi, varmed hans medborgar- kort är försett, icke vidare skall användas, eller finner myndighet, att sådant fotografi icke längre är tjänligt för sitt ändamål, skall fotografiet av myn- digheten frånskiljas och till innehavaren återställas.
55 ä.
1 mom. 1. För den, vars namn ändrats, skall länsbyrån utfärda nytt med- borgarkort. Har någons kyrkobokföringsort ändrats, skall länsbyrån in- sätta nya blad i hans medborgarkort.
2. Har någons civilstånd ändrats, skall pastor i kyrkobokföringsorten införa anteckning därom i hans medborgarkort; har han ingått äktenskap, skall såvitt möjligt jämväl makans födelsenummer däri antecknas.
3. Ändring i annat förhållande, varom medborgarkort innehåller upp- gift, skall i kortet antecknas av pastor i kyrkobokföringsorten, om inneha- varen det begär och ändringen framgår av kyrkoböckerna. 2 mom. 1. Vid anmälan om dödsfall, utvandring eller inflyttning i för- samling skall den anmälningsskyldige till pastor eller församlingsförestån- dare, hos vilken anmälan sker, avlämna det för den döde eller flyttande ut- färdade medborgarkortet; och återställe pastor eller församlingsförestånda- ren genast som kvitto bladet nr I, försett med pastors eller församlingsföre- ståndarens stämpel. Avlämnas ej medborgarkort, give pastor eller församlingsföreståndaren den anmälningsskyldige nödigt rådrum därtill. Varder det ändå ej fullgjort,
eller har i fall, som avses i 92 ä 1 mom., den anmälningsskyldige icke in- ställt sig, skall pastor eller församlingsföreståndaren skriftligen anmana ho- nom att i vederbörlig ordning och inom Viss tid efter delfåendet av anma- ningen fullgöra sin skyldighet.
2. Den, som förlorat sitt svenska medborgarskap eller efter namnändring bekommit nytt medborgarkort, skall genast till länsbyrån insända det icke gällande medborgarkortet. Har detta ej inom en månad inkommit, skall länsbyrån skriftligen anmana honom att inom viss tid efter delfåendet av an- maningen fullgöra sin skyldighet. Varder sådant kort avlämnat till pastor eller församlingsföreståndare, åligger det denne att insända kortet till länsbyrån.
3. För anteckning, varom i 1 mom. 2 sägs, skall medborgarkort av inne- havaren ingivas till pastor inom en månad efter det ändringen skedde.
4. Medborgarkort varde ock eljest uppvisat, då det av pastor eller för- samlingsföreståndare påfordras i kyrkobokföringsärende. 3 mom. Medborgarkort, som icke är gällande, skall då det inkommer till länsbyrå därstädes förstöras.
56 5.
1 mom. Medborgarkort skall av innehavaren så vårdas, att det ej för- störes eller eljest förkommer eller skadas eller kommer till obehörig an— vändning.
2 mom. Har medborgarkort förstörts eller eljest förkommit eller på grund av skada eller användning kommit i bristfälligt skick, åligger det den, för vilken kortet utfärdats, att hos pastor i kyrkobokföringsorten inom en månad göra anmälan därom och uppgiva när och hur det skett samt avlämna vad som må finnas i behåll av kortet. Pastor skall giva läns- byrån till känna, vad sålunda förekommit, och dit insända vad som fin- nes i behåll av kortet.
Länsbyrån skall genast utfärda nytt medborgarkort. Framgår ej tillförlitligen av vad enligt första stycket för pastor uppgivits. att förkommet medborgarkort blivit förstört, skall länsbyrån i kungörelse, som införes i Post- och Inrikes Tidningar, tillkännagiva, att för den ifråga- varande personen medborgarkort, utfärdat före viss dag, som i kungörelsen uppgives, icke är gällande. Anteckning om att kungörelse ägt rum skall in- präglas å personplåt för vederbörande.
Förkommer medborgarkort ånyo för samma person och föranledes där- av ny sådan kungörelse, som i tredje stycket sägs, skall kostnaden för sist— nämnd kungörelse av personen återgäldas statsverket. Tredskas han, må kostnaden utmätas; och äge utmätning rum på grund av länsbyråns bevis om kostnadens belopp. Styrker han fattigdom, på sätt i % 14 förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen sägs, vare han fri från återbetalningsskyldighet.
Medborgarkort skall av länsbyrån överlämnas eller i rekommenderat brev med posten under senast uppgivna postadress översändas till den kortet avser. Kan det antagas, att han icke kan under den postadress anträffas, el- ler har försändelse icke kunnat tillställas honom, anlite länsbyrån för över- lämnandet biträde av polismyndighet. Ä postförsändelse skall angivas, att den ej må utkvitteras av annan än adressaten personligen.
58 g.
1 mom. Företer någon medborgarkort, och är det gällande, må det anses styrkt, att han är den kortet avser, där annat ej framgår av omständighe- terna eller eljest är veterligt för den, inför vilken kortet företes.
Medborgarkort gäller som prästbevis angående förhållande, varom kortet innehåller uppgift. Är avskrift av medborgarkortets pärm och blad I dag- tecknad och genom påskrift av myndighet eller två vittnen till riktigheten bestyrkt, gäller avskriften som prästbevis, utfärdat den dag, avskriften är dagtecknad.
.? mom. Beviskraft, som i 1 mom. sägs, tillkommer ej del av medborgar- kort.
Anmälningar och andra uppgifter för kyrkobokföringen.
Gemensamma bestämmelser. 59 %.
Enskild perso-n åliggande anmälningsskyldighet skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, fullgöras muntligen vid personlig inställelse för pastor av den anmälningsskyldige eller trovärdigt och i saken kunnigt ombud för honom. eller, såvitt angår omyndig, förmyndaren; dock att omyndig, som fyllt femton är, själv må avgiva annan anmälan än sådan, varom förmäles i 89 %. Har anmälan skett i annan ordning, ankomme på pastor, huruvida han ändå vill anse anmälningsskyldigheten fullgjord.
60 %.
Underrättelser mellan myndigheter i kyrkobokföringsärenden böra med— delas skriftligen och, såvitt angår underrättelser till eller från länsbyrå, med användande av avtryckskort där det kan ske och annat ej följer av vad i denna förordning stadgas.
Erfordras för underrättelses översändande kännedom om var någon är eller varit bokförd, må upplysning därom inhämtas hos riksbyrån eller un- derrättelsen tillställas denna med anhållan om dess översändande, där ej kännedom om bokföringsorten kan med mindre omgång vinnas på annat sätt.
Kyrkobokförarna, länsbyråerna och riksbyrån äro pliktiga att ej blott i de hänseenden, som i denna förordning särskilt angivas, utan även eljest i den mån så erfordras giva varandra nödiga underrättelser med avseende å kyrkobokföringen.
Där pastor från länsbyrå mottagit underrättelse om förhållande, varom jämväl annan myndighet skall av länsbyrån underrättas, är pastor skyldig att på anmodan av länsbyrån vidarebefordra underrättelsen till den andra myndigheten, såframt denna av länsbyrån uppgives.
62 ä.
1. Då till pastor lämnas meddelande om någon i församlingen bokförd person, bör såvitt möjligt även uppgivas, var personen, enligt anteckning å för honom utfärdat betyg eller vad eljest är om honom bekant, är eller vid viss uppgiven tid var inom församlingen boende, eller om och när han in- flyttade i församlingen.
2. Då pastor på grund av från myndighet framställd förfrågan rörande i församlingen bokförd person upplyser, att personen utflyttat, skall han vara skyldig att därvid samtidigt uppgiva församlingen, dit han inflyttat, och om möjligt personens bostad därstädes samt är och dag för inflyttningen ävensom personens fullständiga namn, därest detta ej överensstämmer med det av myndigheten uppgivna.
Födelse, dOp och namngivning. 63 &.
Barns födelse, så ock, därest barnet lever och ej blivit inom svenska kyr- kan döpt, förnamn för barnet skall så snart ske kan och senast inom en må- nad efter födelsen hos pastor eller, om barnet tillhör församling av främ- mande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring, 1105 församlingsfö- reståndaren anmälas av barnets fader eller moder eller, o-m de äro döda eller hava laga förfall, annan person, vilken om barnet har vård.
Vid anmälan om födelse skall uppgivas tid och ort för densamma, huru- vida barnet fötts levande eller dött, barnets kön samt föräldrarnas namn och var de äro kyrkobokförda. Barnets namn bör ock uppgivas, om det blivit bestämt.
Försummas anmälan, som här avses, och göres den ej genast efter påmin- nelse, skall pastor skriftligen anmana den anmälningsskyldige att inom viss tid efter delfåendet av anmaningen i vederbörlig ordning fullgöra sin skyl- dighet.
64 %. Var barnaföderska vid förlossningen intagen å sjukvårds—, socialvårds- eller fångvårdsanstalt, åligger det anstaltens föreståndare eller predikant att oför- dröjligen och senast inom tre dagar göra anmälan om födelsen hos pastor i
barnets födelsehemort. Enahanda anmälningsplikt åligger läkare eller barn- morska, som utom sådan anstalt biträtt kvinna vid förlossning; har kvinna biträtts av både läkare och barnmorska, åligger anmälningsskyldigheten barn- morskan.
Anmälan göres skriftligen enligt av riksbyrån fastställt formulär. I an- mälan skall upptagas moderns fullständiga namn samt, såvitt möjligt, hen- nes födelsenummer i enlighet med för henne utfärdat medborgarkort.
65 %.
Hittebarn skall av den som funnit det ofördröjligen och senast påföljande dag anmälas hos polismyndigheten i orten, som har att verkställa undersök- ning angående barnets identitet samt, där det är dött, huruvida det framfötts med liv, och, om undersökningen icke giver vid handen, att anmälan om bar- nets födelse i föreskriven ordning skett, göra dylik anmälan hos pastor i den församling, som på grund av vad vid undersökningen framkommit är eller bör anses som barnets födelsehemort. I sådan anmälan skall, i den mån säkra uppgifter, varom i 63 % sägs, icke kunna lämnas, i stället såvitt möjligt uppgivas:
1) var, när och under vilka omständigheter barnet anträffats; 2) barnets kön, antagliga ålder och utmärkande kroppsliga kännetecken; samt
3) var barnet vårdas, eller, därest det är dött, huruvida antagas kan, att det fötts levande.
66 5.
Har anmälan om barns födelse eller förnamn skett hos pastor i annan för- samling än den, som är barnets födelsehemort, eller hos församlingsföre- ståndare, som i 63 % sägs, åligger det pastor eller församlingsföreständaren att ofördröjligen meddela pastor i födelsehemorten de uppgifter, han genom an- mälningen inhämtat.
67 5. Då till pastor i födelsehemorten ingått anmälan eller sådant meddelande, som i 66 & sägs om födelse av barn utom äktenskap, åligger det pastor att skyndsamt därom underrätta barnavårdsnämnden i församlingen genom utdrag av födelse- och dopboken.
68 %.
Underrättelse om dop skall av dopförrättaren ofördröjligen meddelas pas- tor i envar av de församlingar, där jämlikt 37 å dopet skall i födelse- och dopbok inskrivas.
69 &. Om barns födelse och förnamn, så ock, där barnet ej är svensk medbor- gare, om dess nationalitet skall underrättelse meddelas länsbyrån av pastor i barnets födelsehemort.
Sådan underrättelse skall avsändas, om barnet är dödfött, genast men eljest då i födelse- och dopboken anteckning sker om barnets förnamn eller, om barnet innan sådan anteckning skett varder kyrkobokfört i annan församling, då barnet avföres från församlingsboken, dock icke i något fall senare än den 15 januari året näst efter födelseåret.
Om förnamn, som i födelse- och dopboken antecknas efter det underrät- telse varom i föregående stycke sägs avlåtits, skall särskild underrättelse ge- nast avsändas.
70 &.
Det åligger länsbyrån att, sedan underrättelse, varom i 69 % sägs, dit in— kommit, meddela pastor i barnets och moderns kyrkobokföringsort, där denna är annan församling än barnets födelsehemort, de uppgifter, som i anledning av underrättelsen må erfordras för kyrkobokföringen därstädes.
71 %.
Har jämlikt 30 & för barn antecknats annat efternamn än det, som är i församlingsboken antecknat för den av föräldrarna, vars släktnamn barnet enligt vad därom är särskilt stadgat på grund av sin börd erhåller, skall pas- tor i barnets kyrkobokföringsort meddela länsbyrån underrättelse därom.
Är barnets moder kyrkobokförd i annan församling åligger det länsbyrån att giva pastor i den församling underrättelse om det namn barnet erhållit.
Personlig rättsställning med mera.
72 %.
Faderskap till barn utom äktenskap, sådant barns egenskap av trolov- ningsbarn samt förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, skola på sätt särskilt är stadgat styrkas hos pastor i barnets kyrkobokfö- ringsort.
Pastor, hos vilken sådant förhållande styrkes, skall ofördröjligen därom underrätta pastor i barnets födelsehemort samt pastor i moderns och, om barnet är trolovningsbarn eller enligt faderns förklaring har arvsrätt efter honom, i faderns kyrkobokföringsort, där denna är annan än barnets kyrko- bokföringsort. Har pastor, sedan sådan underrättelse avlåtits, verkställt an— teckning om barnets förnamn, efternamn eller födelsenummer, skall han, om barnet är trolovningsbarn eller enligt faderns förklaring har arvsrätt efter denne, meddela pastor ifaderns kyrkobokföringsort särskild underrättelse därom.
73 %. Angående domstols beslut, varigenom 1) barn förklarats sakna äktenskaplig börd; 2) tillstånd givits till adoption eller adoptivförhållande förklarats hävt; eller
3) någon förklarats omyndig eller omyndigförklarad återvunnit myndig- heten,
skall underrättelse meddelas länsbyrån av pastor, till vilken enligt vad därom är särskilt stadgat uppgift från domstolen inkommit om beslutet.
Skall om beslut, som under 1) och 2) sägs, anteckning ske i kyrkobok jämväl hos annan pastor, åligge det länsbyrån att meddela denne under- rättelse därom.
Konfirmation och första nattvardsgäng.
74 %.
Underrättelse om konfirmation och första nattvardsgång skall av den präst, som förrättat konfirmationen eller meddelat nattvarden, ofördröjligen till- ställas pastor i envar av de församlingar, där jämlikt 41 & konfirmationen eller nattvardsgången skall i konfirmationsbok inskrivas.
Äktenskaps ingående samt äktenslcapsskillnad, äktenskaps återgång och ogiltighet av vigsel.
75 &. Underrättelse om vigsel skall av vigselförrättaren ofördröjligen meddelas pastor i envar av de församlingar, där jämlikt 43 å vigseln skall i lysnings- och vigselbok inskrivas.
76 5.
Det åligger pastor i den församling, varest jämlikt 43 5 första stycket eller 44 ä 3 mom. giftermål skall i lysnings— och vigselbok inskrivas, att se- dan inskrivning skett ofördröjligen till länsbyrån insända underrättelse därom.
Är någon av makarna kyrkobokförd i annan församling än i första styc- ket sägs, skall länsbyrån meddela pastor i kyrkobokföringsorten underrät- telse om giftermålet.
Hava makarna barn samman före äktenskapet och är barnet kyrkobokfört i annan församling än kvinnan eller är barnets födelsehemort annan för- samling, åligger det pastor i kvinnans kyrkobokföringsort att meddela pas- tor i sådan församling underrättelse om giftermålet. Har barns efternamn ändrats till följd av föräldrarnas äktenskap, skall pastor i barnets kyrko- bokföringsort meddela länsbyrån underrättelse härom.
77 &.
Ingår änkling eller änka nytt gifte, åligger det pastor i den församling, varest äktenskapet jämlikt 43 eller 44 % skall i lysnings— och vigselbok in— skrivas, att ofördröjligen, med angivande av tiden för det tidigare äkten- skapets upplösning, om vigseln underrätta domaren eller rätten i den ort, där den avlidne maken vid det tidigare äktenskapets upplösning var bokförd.
Sådan underrättelse erfordras dock ej, där för pastor är tillförlitligen känt, antingen att omyndiga barn i föregående gifte icke finnas eller att annan person än den omgifte är förordnad till förmyndare eller god man för de omyndiga eller ock att laga bodelning ägt rum.
78 5.
De underrättelser, som för kyrkobokföringen erfordras beträffande äkten- skapsskillnad, återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel skola av riks- byrån ofördröjligen efter det uppgift om äktenskapsskillnaden, äktenskapets återgång eller vigselns ogiltighet till statistiska centralbyrån inkommit och, därest domstolens beslut då ej vunnit laga kraft, sådant skett meddelas pastor i den eller de församlingar, där mannen, kvinnan och, där i följd av vigsels ogiltighet barn icke skall anses äga äktenskaplig börd, barnet äro kyrkobokförda eller upptagna i bok över obefintliga ävensom vederbörande länsbyrå.
Ändring av efternamn.
79 5.
Då jämlikt förordningen den 5 december 1901 om antagande av släktnamn anteckning i kyrkobok skett därom, att någon antagit nytt släktnamn, ålig- ger det pastor, hos vilken namnet anmälts, att giva länsbyrån underrättelse därom samt i fall, varom i å 8 andra stycket nämnda förordning förmäles, om församling, som där sägs.
Det åligger länsbyrån att meddela pastor i sistnämnda församling nödiga underrättelser för namnets antecknande därstädes.
Dödsfall och dödförklaring.
80 ä.
1 mom. Dödsfall skall så snart ske kan och senast inom tio dagar efter det dödsfallet kommit till den anmälningsskyldiges kännedom hos pastor, el- ler om den döde tillhört församling av främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring, församlingsföreståndaren anmälas av efterlevande ma- ke eller anhörig, som sammanbott med den avlidne eller eljest är tillstädes, eller, där anmälningsskyldig som nu sagts icke finnes, eller laga förfall före— ligger för envar sådan anmälningsskyldig, av annan, som sammanbott med den döde, eller av den dödes husvärd eller husfolk eller av annan, som är därtill närmast.
2 Inom. Dödsfall å sjukvårds-, socialvårds- eller fångvårdsanstalt skall, om den döde var där intagen, ofördröjligen av inrättningens föreståndare eller predikant anmälas hos pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för dödsfallet. 3 mom. Likfynd skall genast anmälas hos polismyndigheten av den, som funnit liket.
!; mom. Har anmälningsskyldighet, som i 1 eller 2 mom. sägs, icke full- gjorts, och har till följd därav dödsfall icke blivit av någon anmält, eller finnes ingen anmälningsskyldig, som där sägs, åligger det polismyndigheten, då förhållandet kommer till dess kännedom, att ofördröjligen göra anmälan om dödsfallet hos pastor i rätta inskrivningsorten.
5 mom. Anmälan, som i 2 och 4 mom. sägs, skall ske skriftligen.
81 ä.
1 mom. Vid anmälan, som i 80 & 2 och 4 mom. sägs, skall fogas intyg an- gående dödsorsaken ( dödsbevis ), utfärdat av legitimerad läkare.
Vid anmälan jämlikt 80 ä 1 mom., i andra fall än i första stycket sägs, skall sådant bevis företes, om dödsfallet inträffat inom stad, köping eller municipalsamhälle, där för allmänna hälso- och sjukvården anställd läkare är stationerad, eller inom annan tättbebyggd ort, där sådan läkare är statio- nerad och beträffande vilken ort medicinalstyrelsen förordnat om tillämp- ning av förevarande stadgande; och bör såvitt möjligt dylikt bevis företes, jämväl om dödsfallet inträffat å annan ort.
Kan dödsbevis ej företes, åligger det anmälningsskyldig, som i 80 ä 1 mom. sägs, att uppgiva, huruvida läkare inom sista året av eller för den sjuke rådfrågats, samt i sådant fall läkarens namn.
2 mom. Läkare, som vårdat avliden person under hans sista sjukdom eller biträtt vid förlossning, varunder mo-dern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat den avlidnes kropp, är skyldig att kostnadsfritt och utan att framställning därom göres utfärda dödsbevis. Sådant bevis skall utfärdas skyndsamt, i förstnämnda fall efter dödsfallet och i sistnämnda fall efter besiktningen.
Dödsbevis skall avfattas i maskinskrift eller tydlig handskrift. Dödsorsak skall angivas med beteckning å svenska språket, om medicinalstyrelsen så— dan fastställt; dock må dödsorsak undantagsvis, där så av särskilda skäl på- kallas, angivas med statistiskt nummer. Utom beteckning, som nu sagts, må angivas latinsk benämning å dödsorsaken.
82 &.
Har polis—myndighet till länsstyrelse eller domaren gjort anmälan, varom förmäles i 16 5 1 förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, åligger det polismyndig- heten att ofördröjligen giva pastor i den församling, som är rätt inskrivnings- ort för dödsfallet, underrättelse såväl därom som ock om förordnande, som i anledning därav meddelas i avseende å den dödes begravning, och om döds— orsaken, där denna varder genom laga undersökning fastställd.
83 ä.
1 mom. Då anmälan om dödsfall skett hos pastor i annan församling än rätta inskrivningsorten eller hos församlingsförestån—dare, som i 80 å
1 mom. sägs, åligger det pastor eller församlingsföreståndare att ofördröj- ligen översända underrättelse därom till pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för dödsfallet.
2 mom. Om dödsfall och dödlörklaring skall underrättelse så snart ske kan meddelas länsbyrån av pastor i den församling, som är rätt inskrivnings- ort för dödsfallet eller dödförklaringen. Då någon jämlikt 34 å andra stycket på grund av ålder avförts från bok över obefintliga, åligger det pastor i för- samlingen att så snart ske kan underrätta länsbyrån därom
3 mom. Underrättelse, varom i denna % sägs, bör, där så ske kan, åtföl- jas av det för den döde eller dödförklarade utfärdade medborgarkortet.
84 å.
1. Är efterlevande make till avliden eller dödförklarad person kyrkobok- förd eller upptagen i bok över obefintliga i annan församling än där döds- fallet eller dödförklaringen antecknats i död- och begravningsbok; eller
2. befinnes avliden eller dödförklarad person v-ara kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga i annan församling än den, från vilken un- derrättelse om dödsfallet eller dödförklaringen inkommit till länsbyrån,
skall riksbyrån så snart ske kan meddela pastor i den andra församlingen och, om denna är belägen i annat län, länsbyrån i detta län underrättelse om dödsfallet eller dödförklaringen. I underrättelse till pastor om dödsfall, som under 2. avses, skall dödsorsaken uppgivas.
Jordfästning och begravning samt utförande ur riket av lik eller aska efter lik.
85 g.
1 mom. Lik må ej begravas eller utföras ur riket utan tillstånd av pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för dödsfallet (begravningstill— stånd ). Vid begravning skall, där begravningsplatsen icke förvaltas av kyrko- rådet i nämnda församling, pastors bevis om att b-egravningstillstånd med- delats avlämnas till den som förvaltar begravningsplatsen. Då lik utföres ur riket, skall sådant bevis ingivas till tullmyndigheten.
Då aska utföres "ur rik-et skall utdrag ur journal, varom förmäles i 14 ?: kungörelsen den 8 december 1933 angående eldbegängelse, avlämnas till tull— myndigheten.
Lik eller aska, som från utlandet införts i riket, må ej här begravas, med mindre det styrkes, att liket eller askan införts och vem den döde är.
Det åligger den, som förvalt-ar begravningsplats, samt tullmyndighet att tillse, att icke begravning eller utförande ur riket av lik eller aska äger rum i annan ordning än nu sagts.
2 mom. Bvegravningstillstånd må ej givas, förrän dödsfallet blivit veder- börligen anmält samt i fall, varom förmäles i 16 5 1 förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakt—
tagas skall, förordnande, som där sägs, blivit meddelat och, där laga under- sökning skall äga rum, undersökning skett.
Om tillstånd till begravning utan jordfästning gäller ytterligare vad därom är särskilt stadgat.
86 ä.
1 mom. Det åligger jordfästningsförrättare att om jordfästningen ofördröj- ligen underrätta pastOr i envar församling, i vars död- och begravningsbok anteckning om jordfästningcn skall ske.
2 mom. Då begravning ägt rum ä begravningsplats, som icke tillhör för- samling av svenska kyrkan eller väl tillhör sådan församling men icke för— valtas av kyrkorådet i den församling, som är rätt inskrivningsort för be- gravningen, skall anmälan därom göras hos pastor i rätta inskrivningsorten. Anmälningsskyldigheten åligger, om begravningsplatsen tillhör församling av svenska kyrkan och förvaltas av kyrkorådet, pastor i församlingen samt eljest den, som förvaltar begravningsplatsen.
Vad ovan stadgas om begravning skall äga tillämpning jämväl i fråga om gravsättning av aska, där det ej jämlikt 14 % kungörelsen den 8 december 1933 angående eldbegängelse åligger föreståndare för krematorium att med- dela past-or underrättelse om gravsättningen.
3 mom. Då lik eller aska efter 1in utföres ur riket, åligger det tullmyndig- heten att därom göra anmälan hos pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort jämlikt 46 ä.
4 mom”. Underrättelse om jordfästning, begravning eller liks utförande ur riket skall, där så ske kan, tecknas å avlämnat bevis om begravningstillstånd, vilket översändes.
Underrättelse om gravsättning eller utförande ur riket av aska skall, där så ske kan, tecknas å utdrag ur journal, varom förmäles i 14 & kungörelsen den 8 december 1933 angående eldbegängelse eller avskrift av sådant ut- drag.
87 5.
Har begravning ej skett inom två månader efter dödsfallet, och har ej heller eldbegängelse ägt rum, skall pastor i den församling, som är rätt in- skrivningsort för dödsfallet, där ej hinder för begravning är antecknat i död- och begr-avningsboken, verkställa utredning om anledningen till dröjsmålet. Pastor i annan församling samt polismyndighet äro skyldiga att biträda ho- nom därvid, om han det begär.
Flyttning inom riket med mera. 88 &. Då någon bosätter sig i annan församling eller å annan fastighet inom en församling än den, där han förut är bosatt, åligger det honom, utom i fall, som avses i 24 5 2—4 mom., att ofördröjligen och senast inom tio dagar
anmäla flyttningen hos pastor i den församling, där han efter flyttningen är bosatt.
Vad om flyttning stadgas skall, även om ändrad bosättning ej förelig- ger, äga motsvarande tillämpning, då någon på grund av vad om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling är stadgat skall kyrkobok- föras i annan församling än den, där han är kyrkobokförd.
Då tjänare blivit bosatt hos husbonden, åligger det denne att tillse, att an- mälningsskyl-dighet, som enligt första eller andra stycket åligger tjänaren, varder i rätt tid fullgjord. Sker det ej, skall husbonden genast därom un- derrätta pastor i församlingen.
89 ä.
1 mom. Det åligger fastighetsägare eller den i hans ställe är att på för- frågan av pastor, mantalsskrivningsförrättare, roteombud eller polismyndig- het lämna upplysning om huruvida viss person är å fastigheten boende.
2 mom. I stad, köping och municipalsamhälle, så ock i annan ort, beträf- fande vilken Konungen så förordnar, åligger det envar, som för tid ej un- derstigande en månad mot vederlag upplåtit bostad till person över sexton år, att inom fjorton dagar efter det denne tillträtt bostaden göra anmälan därom hos pastor i församlingen ( bostadsanmälan).
Är den, till vilken bostaden upplåtits, utlänning, skall därjämte anmälan göras hos polismyndigheten i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.
3 mom. Bostadsanmälan skall göras skriftligen. Skall anmälan ske beträf- fande medlemmar av en familj och äro samtliga på ett ställe kyrkobokförda, behöver allenast huvudpersonen namngivas, där de övrigas antal antecknas. I övrigt må icke i en anmälan mer än en person upptagas. I anmälan skall uplpgiva's var den anmälningen avser är kyrkobokförd; och åligger det ho- nom att till upplysning härom på anfordran förete sitt medborgarkort för den anmälningsskyldige.
Anmälan skall avfattas enligt av riksbyrån fastställt formulär. Blanketter enligt nämnda formulär skola kostnadsfritt tillhandahållas de anmälnings- skyldiga hos rikets pastorsämbeten och polismyndigheter.
Anmälan befordras avgiftsfritt med posten.
90 å.
Vinner pastor kännedom därom, att i församlingsboken eller i boken över obefintliga upptagen person vistas i annan församling under sådana förhål- landen, att han bör där kyrkobokföras, skall han härom såvitt möjligt med angivande av bostad inom församlingen, utan uppskov underrätta pastors- ämbetet därstädes för den åtgärd, som i 91 & omförmäles.
Finner pastor, att av honom sålunda gjord anmälan icke föranlett avsedd åtgärd, skall han hänskjuta ärendet till i 108 & omförmälde kyrkobokförings- inspektören.
91 ä. 1 mom. Då pastor om någons vistelse i församlingen vunnit sådan känne— dom, att pastor finner anledning till antagande, att han flyttat, skall pastor,
därest flyttning ej anmälts, ofördröjligen förelägga honom att inom viss tid inställa sig för pastor och lämna de upplysningar, som erfordras för bedö- mande av huruvida vistelsen skall medföra ändring i hans kyrkobokföring, vid äventyr, att han eljest varder utan sitt vidare hörande kyrkobokförd, där han vistas. Har flyttning skett allenast inom församlingen och har det vid förskrivning eller mantalsskrivning kommit till pastors kännedom, må dock, om för den flyttande avlämnats föreskriven mantalsuppgift, varav flyttning- en framgår, föreläggande, som nu sagts, kunna av pastor underlåtas, där pastor finner erforderliga upplysningar kunna med nödig tillförlitlighet och fullständighet inhämtas av mantalsu—ppgiften och de vid förrättningen när- varande; och varde i dylikt fall så ansett, som hade anmälan om flyttning—en gjorts.
Föreläggande, som i första stycket sägs, skall, skriftligen avfattat enligt av riksbyrån fastställt formulär, tillställas vederbörande med posten mot mottagningsb-evis. Äro flera medlemmar i en familj och synas de höra på ett ställe kyrkobokföras, må föreläggande för dem alla tillställas huvudperso- nen. Den som är kyrkobokförd i annan församling skall anmodas uppvisa medborgarkort för sig och medföljande familjemedlemmar.
2 mom. Över utfärdade förelägganden skall pastor föra erforderliga min- nesanteckningar till ledning för ärendets vidare handläggning.
92 g.
1 mom. Sedan anmälan om flyttning gjorts eller föreläggande, varom i 91 & förmäles, givits samt inställelse, som där sägs, iakttagits eller ock före- lagd tid gått till ända utan att någon låtit sig avhöra, skall pastor genast besluta, huruvida den, vilken anmälningen eller föreläggandet avser, skall kyrkobokföras i församlingen eller, om han redan är där kyrkobokförd, ändring i kyrkobokföringen skall ske, så ock, då sådant jämlikt 31 % er- fordras, avsända rekvisition av personakt.
2 mom. Rekvisition av personakt sker medelst översändande av personens medborgarkort. För ensam flyttande tecknas rekvisitionen å bla-d III i med— borgarkortet. För medlemmar av en familj, vilka skola på ett ställe kyrko- bokföras, tecknas rekvisitionen, enligt av riksbyrån fastställt formulär, å ett särskilt konvolut, i vilket familjemedlemmarnas medborgarkort nedläggas.
Är medborgarkort ej utfärdat eller till pastor avlämnat, skall rekvisitio- nen ske å särskild blankett, som av riksbyrån fastställes.
I rekvisitionen skall uppgivas, huruvida personen skall kyrkobokföras å fastighet och, om så skall ske, fastighetens beteckning, eller huruvida han skall upptagas under rubrik å församlingen skrivna, ävensom hans post- adress i församlingen.
Innan medborgarkort översändes, skall pastor avskilja och behålla blad II. Sedan rekvirerad personakt kommit pastor tillhanda, skall bladet för— störas.
3 mom. Över beslut, varigenom pastor förklarat någon icke skola kyrko—
bokföras i församlingen, och skälen därtill skall pastor föra särskilda min- nesanteckningar, vilka skola förvaras som bilaga till inflyttningsboken.
93 %.
1 inom. Då pastor utan rekvisition av personakt verkställt ändring i någons kyrkobokföring, skall pastor genast meddela länsbyrån i länet under- rättelse därom.
2 mom. Det åligger pastor, som mottagit rekvisition av personakt, att i akten göra anteckning om dagen då personen avföres ur församlingsboken samt till länsbyrån i länet insända rekvisitionen med uppgift om nämnda dag. Överensstämma uppgifterna om personen i medborgarkortet eller i särskilt utskriven rekvisition ej med personakten, skall pastor införa anteckning om rätta förhållandet i därför avsett rum å blad III i medborgarkortet eller å rekvi-sitionsblanketten. Har personen blivit kyrkobokförd i församling inom annat län, skall länsbyrån så snart ske kan underrätta länsbyrån i det andra länet därom.
3 mom. Då riksbyrån översänder personakt, som hos byrån rekvirerats, skall byrån däri anteckna dagen för avsändandet. Riksbyrån skall tillika meddela länsbyrån i det län, inom vilket den person akten avser blivit kyrkobokförd, ävensom, där personen är upptagen i bok över obefintliga i annan församling än den, där personen kyrkobokförts, pastor i denna för- samling och, om församlingen är belägen i annat län än kyrkobokförings- orten, länsbyrån i detta län underrättelse om personens kyrkobokföring.
4 mom. Dag, som avses i 2 och 3 mom., antecknas vid personens infö- rande i församlingsbok som inflyttningsdag och vid personens avförande ur församlingsbok eller bok över obefintliga som utflyttningsdag. Som inflytt- ningsdag och utflyttningsdag i fall, som avses i 1 mom., antecknas den dag ändringen skedde.
94 5.
Skal] enligt beslut, varom i 92 & sägs, ändring icke ske i vederbörandes kyrkobokföring, men kan hans adress antagas komma att under minst en månad från beslutets dag vara en annan än den, under vilken han kyrko- bokförts, skall pastor anteckna adressen å det för honom utfärdade av- tryckskortet eller, med blyerts, i församlingsboken eller ock, om han är kyrkobokförd i annan församling, meddela pastor i kyrkobokföringsorten nödig underrättelse för verkställande av sådan anteckning. Underrättelsen skall ske genom översändande av bo-stadsanmälan, där sådan i ärendet av- givits, försedd med anteckning, att anmälningen ej föranlett ändring i kyrko- bokföringen.
Bostadsanmälan skall av pastor, hos vilken anmälningen sist förevarit, insändas till mantalsskrivningsförrättaren i det distrikt, till vilket försam- lingen hör.
Invandring.
95 5.
Den som från utrikes ort inkommit i riket och blivit här bosatt, skall ofördröjligen och senast inom tio dagar göra anmälan om invandringen hos pastor i den församling, i Vilken han är bosatt eller vilken han, enligt vad om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling är stadgat, skall tillhöra.
Vid anmälan skall företes flyttningsbetyg, om sådant utfärdas å den ut- rikes orten, men eljest de motsvarande handlingar han kan anskaffa.
96 5.
Vad i 91—93 åå stadgas, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om invandring.
Rekvisition av personakt för invandrare skall ske å blankett, som av riks— byrån fastställes.
Innan personakt översändes, skall riksbyrån utreda, huruvida invandra- raren förut varit kyrkobokförd här i riket och i vilket land han är med- borgare.
Har invandraren förut varit kyrkobokförd i riket och därifrån utflyttat efter uttagande av utvandringscertifikat eller, såvitt angår tiden före denna förordnings ikraftträdande, flyttningsbetyg till utlandet, skall riksbyrån un- derrätta pastor i den församling, i vilken certifikatet eller betyget utfär- dats, om den nya kyrkobokföringsorten.
97 5.
Är invandrare utlänning, skall riksbyrån, då rekvisition av personakt för honom inkommit, hos statens utlänningskommission efterhöra, huruvida han äger uppehålla sig i riket eller hinder finnes mot hans kvarstannande.
Finner riksbyrån på grund av denna utredning, att utlänningens vistelse i riket allenast är av tillfällig beskaffenhet, skall riksbyrån underställa frå- gan om hans kyrkobokföring pastors förnyade prövning.
Utvandring. 98 g.
1 mom. Den, som har för avsikt att stadigvarande bosätta sig å utrikes ort, skall hos pastor i den församling, där han är kyrkobokförd eller upp- tagen i bok över obefintliga, uttaga utvandringscertifikat.
Han äger därjämte på begäran utbekomma det prästbevis han behöver för sin folkbokföring å den utrikes orten (utvandringsbetyg). Då utvand- ringsbetyg utfärdas, skall det anmärkas i utvandringscertifikatet.
Utvandringsbetyg mä även utfärdas på begäran av den, som utan utta- gande av utvandringscertifikat eller, såvitt angår tiden före denna förord- nings ikraftträdande, flyttningsbetyg till utlandet, lämnat riket, om han anmäler, att han är stadigvarande bosatt å utrikes ort.
Utvandringsbetyg gäller icke som prästbevis här i riket utom vid anmä- lan, varom i 95 & sägs.
2 mom. Utvandringscertifikat och utvandringsbetyg må ej utfärdas, förr- än medborgarkort för utvandraren, där sådant är utfärdat, blivit avlämnat samt bevis ingivits om Konungens tillstånd till utvandringen, där dylikt tillstånd jämlikt 144 & inskrivningsförordningen den 30 december 1941 er- fordras.
3 mom. Har den, som uttagit utvandringscertifikat, icke inom tre måna- der lämnat riket, åligger det honom att ofördröjligen och senast inom åtta dagar efter denna tids utgång återställa utvandringscertifikatet ävensom ut- vandringsbetyg, där sådant utfärdats, till pastor, som utfärdat certifikatet. In- nan det skett, må annat prästbevis för honom utfärdas allenast på begäran av myndighet.
Har medborgarkort avlämnats, skall det, då certifikatet återlämnats, av pastor översändas till länsbyrån för insätta-nde av nya blad.
99 ä.
1 inom. Utvandringscertifikat skall vid avresan från riket avlämnas till polismyndigheten och av polismyndigheten återsändas till pastor, som ut- färdat detsamma, med bevis om tid och ort för utresan (utvandringsbevis).
2 mom. Har inom tid, som i 98 ä 3 mom. sägs, utvandringsbevis ej in- kommit och utvandringscertifikat ej heller återlämnats, skall pastor söka utreda huruvida utvandring skett samt i sådant fall tid och ort för utresan. Polismyndighet är pliktig att därvid lämna pastor nödigt biträde, om han det påfordrar.
Befinnes att personen ej utvandrat, skall pastor skriftligen anmana honom att i vederbörlig ordning och inom viss tid efter delfåendet av anmaningen återlämna certifikatet.
100 g.
1 mom. Såsom utflyttningsdag anses vid utvandring den dag, då utvand- raren på grund av utvuandringsbevis eller anmälan, varom i 98 g 1 mom. tredje stycket sägs, eller vid mantalsskrivning vunnen upplysning om ut- vandringen avförts ur församlingsboken eller boken över obefintliga.
Det åligger pastor att meddela länsbyrån underrättelse om utvandringen med angivande av utflyttningsdagen.
Har medborgarkort avlämnats, skall det bifogas. 2 mom. Utvandringsbevis, som till pastor inkommit under tiden mellan mantalsskrivningsförrättningen och den 10 januari mantalsåret skall av pastor genast Översändas till mantalsskrivningsförrättaren med ulppgiftåut- flyttningsdagen. Har någon under nämnda tid avförts från församlingsbo- ken på grund av anmälan, varom i 98 % 1 mom. tredje stycket sägs, gälle detsamma om anmälningen. Sedan mantalslängden justerats, skola hand- lingar, som jämlikt detta mom. översänts till mantalsskrivningsförrättaren, av denne återställas till pastor.
101 %.
1. Yppas tvekan, huruvida någon, som önskar bliva i kyrkobok anteck- nad såsom svensk medborgare, äger svenskt medborgarskap, skall pastor hänvisa honom att hos Konungen söka sådant förklarande därutinnan, var- om förmäles i 11 å i lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.
2. Yppas eljest tvekan om någons nationalitet eller erfordras för avgö- rande av fråga därom upplysning ur kyrkobok i annan församling eller ur äktenskapsregistret, skall pastor inhämta riksbyråns yttrande i ärendet; pas- tor dock obetaget att, där fråga är allenast om vinnande av upplysning ur kyrkobok i annan församling, i stället hänvända sig till pastor i försam- lingen.
102 5.
Då pastor i kyrkobok verkställt anteckning om någons nationalitet, skall pastor meddela länsbyrån erforderlig underrättelse därom.
Äro hustru eller barn till någon, beträffande vilken i kyrkobok antecknats, att han genom naturalisation eller eljest förvärvat svenskt medborgarskap eller att han förlorat sådant medborgarskap, kyrkobokförda eller upptagna i bok över obefintliga i annan församling än den, varest anteckningen skett, och beröras de av nationalit-etsförändringen, skall länsbyrån om förändringen underrätta pastor i förstnämnda församling för vederbörlig anteckning där- städes.
Prästbevis.
103 %.
Formulär till prästbevis fastställas av riksbyrån. Prästbevis skall utfärdas i enlighet med fastställt formulär. Avser beviset ändamål, för vilket formulär ej finnes fastställt, skall ändamålet i beviset uppgivas. Skyldighet att i prästbevis lämna uppgift om födelsenummer före— ligger endast om sådant särskilt begärts. Prästbevis skall vara försett med pastorsämbetets sigill eller ämbetsstämpel samt underskrift av utfärdaren; han skall ock däri utsätta sin ämbetstitel.
Prästbevis skall avfattas i fullt tydlig skrift. Radering må ej ske, ej heller överstrykning av i beviset införd anteckning. Namn må ej utskrivas i för- kortning; förkortning må eljest användas endast om den är otvetydig och förståelig för envar.
104 g.
1. Äktenskapsbetyg är inom riket giltigt endast under två månader från dagen för dess kungörande.
2. Begär någon, för vilken äktenskalpsbetyg utfärdats, nytt sådant betyg, innan sju månader förflutit efter det förra betygets kungörande, åligger det sökanden, där han icke återlämnar betyget, att styrka, att hans förra tro—
lovade avlidit eller att lysning ej följt eller ock, där lysning skett, å vilken dag sådan sista gången avkunnades.
105 5.
1. Angående den, som är död eller av annan anledning avförts ur för- samlingsboken, må ej utfärdas annat prästbevis, grundat å sagda bok, än sådant, som uttryckligen hänför sig till förhållanden i förfluten tid.
2. För den, som är upptagen i bok över obefintliga, må prästbevis, grun- dat å sistnämnda bok, utfärdas endast på begäran av myndighet. Vistas svenskfödd sådan person i utlandet och skall han ej jämlikt 34 å avföras ur boken över obefintliga, äge riksbyrån, om han det begär och det befinnes skäligt, utfärda erforderliga betyg för honom. Har framställning om betyg gjorts hos pastorsämbete, skall pastor med eget yttrande ofördröj- ligen översända framställningen till riksbyrån.
3. I fråga om utfärdande av prästbevis för krigsman, om vilken pastor av vederbörande myndighet erhållit underrättelse, att han håller sig undan eller rymt ur tjänsten, är särskilt stadgat.
106 5.
Vad i 62 Q 1 är stadgat om meddelande, som lämnas pastor om person, bokförd i församlingen, skall äga motsvarande tillämpning å framställning om utfärdande av prästbevis rörande sådan person.
107 %.
Beträffande utlänningar, som uppehålla sig eller vistas i riket, skola till statistiska centralbyrån, så snart ske kan, av vederbörande pastor insändas enligt bestämmelserna i 103 % avfattade intyg om födelse, kyrklig eller bor- gerlig vigsel samt dödsfall, i vilka intyg födelseort och nationalitet skola, där intyget avser barns födelse eller död jämväl beträffande föräldrarna noggrant angivas. Härvid skall iakttagas beträffande vigsel mellan utlän- ningar, att intyg insändas i två exemplar, samt beträffande dödsfall, att uppgift tillika skall lämnas om vad pastorsämbet—et kan hava sig bekant om den avlidnes förmögenhetsvillkor, om föräldrarnas nanm, yrke och hemort, samt om och vilka arvingar den avlidne här i riket kan hava efter- lämnat.
Tillsyn över kyrkobokföringen; 108 %.
Det åligger domkapitel att med biträde av en av Konungen för en tid av fem år förordnad kyrkobokföringsinspektör vaka över att kyrkobokföringen inom stiftet i enlighet med denna förordning och i övrigt gällande stadgan- den ordnas och handhaves på ändamålsenligt sätt. I stift, där så finnes er-
forderligt, må Konungen tillika förordna en biträdande kyrkobokföringsin- spektör.
Till kyrkobokföringsinspektör och biträdande kyrkobokföringsinspektör skall förordnas präst i stiftet, vilken gjort sig känd för nit och kunnighet i fråga om kyrkobokföring. Ledamot av domkapitel må ej därtill förordnas.
Angående vad i avseende å tillsynen å kyrkobokföringen åligger riksbyrån stadgas i 148 €. Beträffande biskops befattning med sådan tillsyn är särskilt stadgat.
109 %.
Kyrkobokföringsinspektör och biträdande kyrkobokföringsinspektör ålig- ger:
1) att göra sig underrättad om hur kyrkobokföringen i församlingarna inom stiftet bedrives och att för sådant ändamål tid efter annan besöka varje församling;
2) att genom råd och anvisningar verka för införande av ändamålsenliga metoder i arbetet med kyrkobokföringen och på framställning av kyrkobok- förare giva råd och ledning för avgörandet av tveksamma fall, som därvid uppkomma;
3) att där anledning till anmärkning förekommer föreskriva hur rättelse eller förbättring skall åvägabringas samt vaka över efterlevnaden härav och i förekommande fall göra anmälan till domkapitlet;
4) att genom föreställningar hos församlingsstyrelse, framställningar hos länsstyrelse eller andra åtgärder, som kunna finnas lämpliga, verka för att erforderliga medel för anskaffande av nödiga inventarier och anställande av nödig skrivhjälp anvisas pastor;
5) att genom samråd med övriga kyrkobokföringsinspektörer i riket och mantalsskrivningsförrättarna inom stiftet söka verka för enhetlighet i rätts- tillämpningen på folkbokföringens område;
6) att hos riksbyrån och domkapitlet göra de framställningar, vartill verk- samheten giver anledning;
7) att årligen till domkapitlet avgiva redogörelse för sin verksamhet; samt 8) att då han därtill kallas vara föredragande inför domkapitlet i kyrko— bokföringsårenden.
Envar myndighet eller annan, som finner skäl till missnöje med pastors ämbetsutövning i avseende å kyrkobokföringen, äger, där ej fråga är alle- nast om vinnande av sådan ändring i pastors beslut, som jämlikt 154 % bör sökas genom besvär, göra anmälan därom hos kyrkobokföringsinspektören.
110 %.
Kyrkobokföringsinspektör och biträdande kyrkobokföringsinspektör äger att av statsmedel undfå dels årligt arvode dels ock rese— och traktamentser— sättning i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.
3 KAP.
Mantalsskrivningen.
Allmänna bestämmelser.
111 %.
Mantalsskrivning skall årligen mellan den 15 oktober och den 20 decem- ber äga rum för det nästföljande kalenderåret ( mantalsåret). Mantalsskriv- ningen skall förrättas särskilt för varje kommun ( mantalsskrivningsdistrilct ) och försiggå inom distriktet; dock att förrättning å landsbygden må kunna efter länsstyrelsens bestämmande hållas å ställe, beläget utom distriktet. Tiden för mantalsskrivningens förrättande inom varje distlikt bestämmes och kungöres av länsstyrelsen i den ordning nedan stadgas. Förrättning på landsbygden må ej utsättas till tidigare dag än den 15 november
Har Konungen förordnat om ändring 1 den kommunala indelningen, skall mantalsskrivning för det mantalsår, under vilket den nya indelningen trä- der i kraft, ske efter den nya indelningen.
112 5.
Mantalsskrivningen förrättas å landet och i stad, där magistrat ej fin- nes, av häradsskrivaren. Prövas på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke kunna inom föreskriven tid medhinna man- talsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, må länsstyrelsen förordna landsfiskal eller annan lämplig person att verkställa själva mantalsskriv- ningsförrättningen i ett eller flera distrikt. Bestämmelser om sådan särskild mantalsskrivningsförrättares rätt till ersättning för uppdragets utförande med- delas av Konungen.
Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger Konungen på framställ- ning av stad, där magistrat ej finnes, förordna, att mantalsskrivningen i sta- den skall förrättas av kommunalborgmästaren eller särskild tjänsteman.
I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen av den tjänste- man, vilken debiteringen av kronoutskylde1 åligger eller till vars befattning förrättningen enligt sal sk1lt meddelade föreskrifter hör.
113 å.
Vid mantalsskrivning skola registreras
1. alla, som den 1 november året före mantalsåret rätteligen skola vara kyrkobokförda i riket; samt
2. alla vid nämnda tidpunkt bestående inländska juridiska personer, däl- under inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade bespa- ringsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom så- dana utländska juridiska personer, vilka enligt senaste taxeringslängd voro skattskyldiga här i riket; dock att svenska staten samt landsting, kommu-
ner och andra menigheter i riket icke mantalsskrivas utom där de skola upp- tagas i taxeringslängd för beskattning.
I fråga om fastighetsindelningen och fastigheternas beteckningar samt deras ägare och innehavare skall mantalsskrivningen jämväl avse förhållan- dena vid ovannämnda tidpunkt.
114 %.
Mantalslängd upprättas särskilt för varje mantalsskrivningsdistrikt. Tillhöra delar av samma fastighet olika kommuner, församlingar eller skol- distrikt, skall detta i längden angivas.
Omfattar mantalsskrivningsdistrikt två eller flera församlingar eller delar av härad, tingslag eller utmätningsmansdistrikt, böra dessa upptagas i sär- skilda avdelningar. På motsvarande sätt förhålles, om mantalsskrivnings- dislrikt består av olika lokala taxeringsdistrikt eller 0111 i mantalsskrivnings- distriktet ingår municipalsamhälle eller köping, som icke bildar egen kom- mun.
Äro i ett mantalsskrivningsdistrikt flera valdistrikt, må, om så lämpligen kan ske, med iakttagande av vad i tredje stycket sägs längden uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt.
115 %.
Mantalslängden skall enligt bifogade formulär1 uppläggas i två delar, en personell liggare för redovisning av de fysiska och juridiska personerna inom distriktet och en fastighetsliggare för redovisning av fastigheterna inom di- striktet.
Den personella liggaren skall bestå av tre avdelningar, A-längd, B-längd och C-längd. I A-längden upptagas fysiska personer, oskifta dödsbon och fa- miljestiftelser, i B-längden svenska aktiebolag, svenska ekonomiska förening- ar, svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker och så- dana utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller fa- miljestiftelser, samt i C-längden övriga juridiska personer. I envar av nämn- da längder redovisas personerna antingen i ordning efter de fastigheter, varå de mantalsskrivas, eller i annan ordning, som finnes lämplig.
I fastighetsliggaren upptagas i alfabetisk eller annan ordning, som finnes lämplig, och med utsättande av beteckning enligt fastighetsregistret eller jordregistret alla fastigheter och, såvitt angår lappmarken, alla lappbyar inom distriktet ävensom till distriktet hörande hus å ofri grund; hörande omedelbart efter varje sålunda upptagen särskild fastighet införas dit höran- de torp och andra lägenheter.
I övrigt skall mantalslängden innehålla de uppgifter, som angivas i 117 &.
116 &. Fysisk person skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket han den 1 november året före mantalsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd.
1 Formulärets uppställning blir beroende vilken typ av maskiner som väljes för tryckning av mantalslängden. Då detta val ej kunnat göras av kommittén har förslag till formulär ej utarbetats.
Oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bosatt här i riket, skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket den avlidne vid döds- fallet var kyrkobokförd.
Bolag eller annan sammanslutning, som jämlikt 64 ä 2 mom. kommunal- skattelagen skall betraktas såsom svensk ekonomisk förening, skall mantals- skrivas i det distrikt, inom vilket den verkliga ledningen av företaget den 1 november året före mantalsåret utövats.
Annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan samman- slutning, som nyss sagts, skall mantalsskrivas i det distrikt, där vederbö- rande styrelse eller förvaltning den 1 november året före mantalsåret haft sitt säte eller där sysslomän eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.
117 %.
1 mom. I fastighet—sliggare skall vid varje fastighet angivas dess ägare och innehavare samt särskilt anmärkas den förändring i avseende å ägande-, åbo- eller nyttjanderätt, som må hava inträffat sedan nästföregående mantals- skrivning. Ej må utan att behöriga åtkomsthandlingar i huvudskrift eller be- styrkt avskrift företetts eller eljest tillförlitliga uppgifter föreligga såsom ägare till fastighet antecknas annan än den, som senast erhållit lagfart å fastig— heten.
Såsom ägare antecknas jämväl: 1) den, som innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan veder- lag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande;
2) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vatten— fallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest inne- har fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;
3) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshan- teringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet; samt
4) innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord. Såsom innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord skall anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesia- stik boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse som innehavare.
2 mom. I personell liggare uppräknas
a) särskilt för varje fastighet, torp eller lägenhet eller, där delar av sam- ma fastighet tillhöra olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt, sär- skilt för varje sådan del eller, såvitt angår den nomadiserande lappbefolk- ningen, särskilt för varje huvudviste inom lappby, alla de fysiska och juri- diska personer, vilka böra där mantalsskrivas, ävensom, där länsstyrelsen för visst distrikt funnit sådant lämpligt, rörelse, som å fastigheten bedrives, med angivande av rörelseidkarens namn och postadress, vare sig han är å fastig— heten mantalsskriven eller icke; och
b) efteråt i längden dels under rubrik å kommunen skrivna alla de personer, vilka utan att sakna känt hemvist skola vara kyrkobokförda
under rubrik å församlingen skrivna, dels ock under rubrik utan känt hemvist de personer, vilka vid förrättningen befunnits sakna sådant hemvist eller, såvitt angår den nomadiserande lappbefolkningen, huvudviste.
För samtliga personer antecknas namn och — utom för barn under femton är, vilka mantalsskrivas 1105 föräldrarna — postadress. För fysiska personer utsättas såväl förnamn som efternamn —— för gift kvinna, frånskild hustru eller änka jämte mannens efternamn jämväl det efternamn hon burit som ogift — och antecknas därjämte födelsenummer, födelsehemort och civil- stånd samt yrke eller tjänst med angivande av näringsgren och ställning i yrket.
I övrigt iakttages: 1) att för den, som är eller varit gift, såvitt möjligt antecknas dagen för äktenskapets ingående eller upplösning;
2) att för envar person, som vid senaste mantalsskrivning icke varit man- talsskriven inom distriktet, anteckning göres om närmast föregående man- talsskrivningsort eller, där denna icke är med visshet känd och fråga är 0111 fysisk person, den församling, där personen senast varit kyrkobokförd;
3) att för envar, som icke är kyrkobokförd i församlingen, anteckning härom göres i längden;
4) att för envar fysisk person, som ej är svensk medborgare, och för en- var utländsk juridisk person antecknas personens nationalitet, ägande man- talsskrivningsförrättaren, om i något fall tvekan uppstått rörande en persons nationalitet, häröver inhämta riksbyråns yttrande;
5) att för envar, som enligt föregående års mantalslängd eller från veder- börande pensionsnämnds ordförande lämnade upplysningar åtnjuter folk- pension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller som, utan att tidi- gare hava fått pensionsavgift sig påförd, befunnits varaktigt arbetsoförmö- gen, anteckning härom göres i längden; samt
6) att för envar, som är inskriven såsom värnpliktig eller frikallad från värnpliktens fullgörande, anteckning göres härom.
Vad ovan är stadgat utgör ej hinder att, där så finnes lämpligt, i mantals- längden avtrycka jämväl andra å personplåt inpräglade uppgifter.
118 5.
Av de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer må, utom den, som avlidit eller, där fråga är om juridisk person, upphört, och den, som jämlikt 24 ä 6 mom. skall avföras ur församlingsboken såsom bosatt å ut- rikes ort eller jämlikt 33 ä 2 mom. skall överföras till bok över obefintliga, icke någon annan vid mantalsskrivning utelämnas än den, beträffande vilken vid förrättningen eller därefter innan den 25 januari mantalsåret hos man— talsskrivningsförrättaren styrkes, att personen upptagits i mantalslängd för annat distrikt. Fysiska personer, som under året avflyttat till annat distrikt och blivit där kyrkobokförda, upptagas dock endast såvitt utredning vinnes om att de icke blivit annorstädes i mantalslängd upptagna.
Därest någon person genom utslag, vilket före ingången av mantalsåret
kommit mantalsskrivningsförrättaren tillhanda, förklarats hava bort upp- tagas i mantalslängden för nästföregående året, skall vid upprättande av den nya mantalslängden så anses som om detta skett.
119 &.
1 mom. Mantalsskrivningsförrättaren skall i mantalslängdens ordning föra register, bestående av avtryckskort, över fastigheterna inom ettvart ho- nom underlydande distrikt.
Avtryckskort upprättas av länsbyrån. Den 30 september varje år skall mantalsskrivningsförrättaren å avtrycks- kort för vederbörande fastigheter meddela länsbyrån underrättelse om de förändringar med avseende å fastigheterna och deras beteckningar eller ägare och innehavare, som hava inträffat under tiden från och med den 1 novem- ber föregående år till och med den 31 nästförflutna augusti. Ändringarna antecknas å avtryckskorten efter hand som de komma till mantalsskrivnings- förrättarens kännedom. Kort varå anteckning skett uttagas ur registret och förvaras, distriktsvis ordnade, för sig.
Förändringar, som inträffa under september och oktober månader, an— tecknas icke å avtryckskort utan endast i vederbörande stomme till man- talslängd.
Sedan förändringarna införts i det tryckande registret, tillställer länsbyrån 111antalsskrivningsförrättaren nya avtryckskort för de fastigheter ändringarna avse.
2 mom. Har Konungen förordnat, att hos 111antalsskrivningsförrättare skall föras register, bestående av avtryckskort, jämväl över personer, och tillika medgivit, att registret må föras löpande, eller har Konungen på därom gjord framställning gjort sådant medgivande beträffande personregister, som eljest föres hos mantalsskrivningsförrättare, skola underrättelser om timade för- ändringar av länsbyrån meddelas mantalsskrivningsförrättaren å avtrycks- kort.
120 &.
1 mom. Envar fysisk person, som ej enligt vad nedan sägs skall av an— nan i mantalsuppgift upptagas, samt envar juridisk person skall årligen läm; na skriflig uppgift till mantalsskrivningen enligt av riksbyrån fastställt for- mulär. Den, som har familj, skall i sin mantalsuppgift upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar med undantag av sådan, som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel sysselsätter mer än fyra arbetare.
Det åligger hushållsföreståndare att tillse, att uppgifter avlämnas för samt- liga till hushållet hörande eller eljest hos honom inneboende personer samt att såvitt möjligt föranstalta om rättelse eller fullständigande av uppenbart oriktig eller ofullständig uppgift.
2 mom. Fysisk eller juridisk person, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom annat distrikt än det, varest personen skall
mantalsskrivas, åligger att jämväl till mantalsskrivningen i förstnämnda di- strikt avlämna uppgift enligt fastställt formulär angående egendomen eller rörelsen med därtill hörande personal.
3 mom. Mantalsuppgift skall upptaga däri angivna förhållanden, sådana de voro, om uppgiften enligt vad nedan stadgas skall avlämnas under oktober, den 1 i samma månad och eljest den 1 november det år, då uppgif- ten lämnas; dock att uppgifterna till den obligatoriska olycksfallsförsäk— ringen skola avse förhållandena under nämnda år.
Mantalsuppgift lnå lämnas i slutet konvolut, försett med anteckning om nanm å den eller de personer, uppgiften avser.
Länsstyrelsen äger för visst mantalsskrivningsdistrikt förordna, att man— talsuppgift skall avlämnas i två exemplar.
4 mom. Uppgiftsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas de upp- giftspliktiga i stad genom magistratens och å landet kommunalnämndens försorg. Kommun äger att hos riksbyrån kostnadsfritt utbekomma behöv- ligt antal blanketter. Rekvisition skall vara riksbyrån tillhanda senast den 1 juli.
121 g.
1 mom. De i 120 & 1 mom. omförmälda uppgifter för de inom samma fastighet boende fysiska personer skola i stad och sådant samhälle på lan- det, som länsstyrelsen funnit höra i förevarande hänseende med stad jäm- ställas, den femte helgfria dagen i oktober samt på landet i övrigt den femte helgfria dagen i november eller å annan senare tid, som länsstyrelsen äger att, där så erfordras, för visst mantalsskrivningsdistrikt bestämma, av den, som äger, brukar eller förestår fastigheten insamlas och inom två dagar över- lämnas till vederbörande roteombud eller, om roteombud ej finnes, till pastor eller ock till särskilt insamlingsställe, där sådant finnes anordnat.
Det åligger den, som insamlar uppgifterna, att tillse, att uppgifter av- lämnas av samtliga uppgiftsskyldiga inom fastigheten samt att såvitt möj- ligt föranstalta om rättelse eller fullständiga—nde av uppenbart oriktig eller ofullständig uppgift; har uppgift avlämnats i slutet konvolut skall dock denna skyldighet avse endast anteckningarna å konvolutet.
2 mom. Uppgift, som i 120 5 1 mom. sägs, för juridisk person ävensom uppgift, varom i samma & 2 mom. förmäles, skall den femte helgfria dagen i oktober av den uppgiftspliktige avlämnas eller med posten insändas till vederbörande mantalsskrivningsförrättare.
122 g.
I stad och köping samt eljest i ort, beträffande vilken länsstyrelsen så förordnar, åligger det fastighetsägare eller den i hans ställe är att enligt formulär, som fastställes av riksbyrån, uppgöra och tillsamman med de i 121 & 1 mom. omförmälda uppgifter överlämna huvudförteckning med till- hörande lägenhetsuppgift, upptagande de personer,)ill vilka han inom fas- tigheten upplåtit lägenhet, samt icke upplåtna lägenheter inom fastigheten
med skriftlig försäkran att ej andra personer än de a förteckningen och mantalsuplpgifterna upptagna med hans vetskap stadigvarande finnas in- om fastigheten.
123 g.
1 mom. Genom vederbörande chefers föranstaltande skall årligen avläm- nas uppgift till för- och efternamn samt födelsenummer å arméns och flot- tans i garnisons- eller stationsort förlagda, fast anställda manskap samt de vid kronans varv och verkstäder anställda arbetare; börande för de sist- nämda jämväl uppgivas yrke eller anställning.
2 mom. Föreståndare för fångvårdsanstalt skall för varje år, räknat från och med den 1 november, angående envar för tvångsarbete eller bestraffning där under året intagen och vid dess utgång i rullorna kvarstående person till pastor i personens kyrkobokföringsort meddela uppgift å för- och efter- namn, födelsenummer. dagen för arbets- eller strafftidens början och slut samt hans senast antecknade bostad inom församlingen.
3 mom. De i denna % föreskrivna uppgifterna skola till vederbörande pas- tor insändas före den 8 november varje år och, efter det pastor tagit del därav, av denne avlämnas till mantalsskrivningsförrättaren.
124 %.
Har uppgiftspliktig uraktlåtit att inom föreskriven tid och i behörig ord- ning avgiva mantalsuppgift, eller har fastighetsägare eller hans ställföreträ- dare icke iakttagit vad i 122 & stadgas om avgivande av huvudförteckning och lägenhetsuppgift, eller är avgiven uppgift eller förteckning ofullständig, bör den förswmlige, om han finnes inom orten, av mantalsskrivningsförrät- taren, så snart denne erhållit kännedom därom, skriftligen anmanas att i vederbörlig ordning och inom viss tid efter delfåendet av anmaningen full- göra sin skyldighet. Finnes den försumlige icke inom orten, mä för uppgif- tens eller förteckningens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige lämpligt vite,
125 g.
Myndighet, som för handelsregister, aktiebolagsregister, föreningsregister, understödsföreningsregister, försäkringsregister eller förteckning över stiftel- ser skall årligen före utgången av oktober månad till vederbörande man- talsskrivningsförrätt'are avlämna uppgift å de juridiska person—er, vilka enligt anmälan, inkommen till registret under tiden från och med den 1 novem- ber nästföregåen-de år, bildats eller upphört.
Förberedande åtgärder för mantalsskrivningen. 126 &. Efter förslag, som, sedan pastor erhållit tillfälle att yttra sig, av mantals- skrivningsförrättaren före den 15 augusti avgives, skall länsstyrelsen för
l l l l l » | , ,
varje mant-alsskrivningsdistrikt inom länet utsätta tid och ställe för mantals- skrivnwirngens förrättande samt därom utfärda kungörelse, vilken skall, så- vitt angår stad och därmed jämställt samhälle på landet, före den 15 sep- tember och, såvitt angår landsbygden i övrigt, före den 15 oktober införas i ortstidning och kungöras i kyrka inom orten samt därefter finnas att till- gå på uppgivet ställe inom mantalsskrivningsdistriktet. Kungörelsen skall, till- lika innefatta underrättelse om vad enligt 120—123 åå gäller i avseende å mantalsulppgifters avlämnande och insamlande.
Kan mantalsskrivning icke äga rum å dag, som blivit därför utsatt, skall länsstyrelsen, efter anmälan därom, ofördröjligen bestämma och kungöra an- nan tid för förrättningen.
127 5.
1 inom. För varje mantalsskrivningsdistrikt skall länsbyrån i god tid före den för mantalsskrivnings förrättan—de i distriktet bestämda tid och, såvitt angår personer, vilka jämlikt 115 & skola uppföras i B-längd eller C-längd, sist tre veckor före nämnda tid hava medelst fullständiga avtryck av det hos länsbyrån för tryckning förda registret, sådant detta efter vederbörlig omsortering då befinnes, i två exemplar upplagt och till vederbörande hä- radsskrivare eller mantalskrivningsförrättare i stad översänt" stomme till mantalslängd enligt de för sådan längd föreskrivna formulären.
Dä i anledning av förändring, varom i 119 % 1 mom. förmäles, fråga upp- kommer om å vilken fastighet en person skall anses mantalsskriven eller kyrkobokförd, äger länsbyrån, i avbid-an på att frågan varder vid mantals- skrivning avgjord, av mantalsskrivningsförrättaren undfå det besked där- om, som må finnas erforderligt för personens upptagande i stomme till man- talslängd.
2 mom. Har jämlikt 112 & första stycket särskild mantalsskrivningsför- rättare förordnats, åligger det häradsskrivaren att i god tid före förrätt- ningen till den som förordnats avlämna ej mindre ett exemplar av den för distriktet upprättade stommen än även mantalslängden för det löpande året och nästföregående års förteckning över arbetsgivare.
128 5.
1 mom. I församling, där roteombud finnas, skola mantalsuppgifterna för fysiska personer för varje rote av roteombudet granskas och ordnas efter de fastigheter, inom vilka uppgifterna avlämnats, i den ordning, vari fastigheterna finnas upptagna i roteförteckningen.
I samband härmed skall roteombudet anmoda uppgiftsskyldiga, vilka underlåtit att avlämna mantalsup'pgift, att sådant fullgöra ävensom i gör- ligaste mån förans-talta om att uppenbarligen oriktiga eller ofullständiga mantalsuppgifter bliva rättade och kompletterade.
Det åligger därjämte roteombudet: 1) att för envar, som är upptagen i mantalsuppgift men ej i roteför- teckningen, eller, där två eller flera äro såsom medlemmar av samma familj
i en uppgift upptagna, för huvudpersonen upprätta förslag till föreäggande jämlikt 91 % genom ifyllande av tryckt blankett enligt därför fastsällt for- mulär, som av pastor tillhandahålles roteombudet;
2) att enligt formulär, som av riksbyrån fastställes, upprätta uppgift över i roteförteckningen upptagna personer, för vilka mantalsuppgift ej avläm- nats och om vilka roteombudet utrönt, att de avflyttat från roten med an- teckning för var och en om den nya bostaden, såvitt upplysning därom kunnat vinnas; samt
3) att enligt formulär, som av riksbyrån fastställes, upprätta förteckning över de uppgiftspliktiga inom roten, för vilka mantalsup-pgift tros anma— ning ej avlämnats.
De under 1) omförmälda förslag skola ordnas samt personerna i de un- der 2) och 3) omförmälda förteckningar upptagas i den ordning, i vilken de fastigheter, varå personerna äro eller senast varit bosatta, förekomma i roteförteckningen.
Mantalsuppgifterna och övriga ovannämnda handlingar skola av roteom- budet överlämnas till pastor senast vid den i 129 & omförmälda förskrivning.
2 mom. För stad, där manttalskontor eller dylik inrättning finnes, äger länsstyrelsen, om skäl därtill älro, föreskriva, att vad enligt 1 mom. åligger roteombud i stället skall utföras å mantalskontoret, eller att annan ordning för mantalsskrivningens förberedande skall tillämpas. Finnas roteombud, vare de pliktiga att i den omfattning länsstyrelsen prövar erforderlig å man- talskontoret biträda vid här avsett arbetes utförande.
I församling, där roteombud ej finnas, skall pastor årligen i god tid före förskrivningen erhålla en av länsbyrån tryckt förteckning över församlingens befolkning, inrättad på sätt om roteförteckning är stadgat. Med avseende å sådan förteckning skall vad nedan sägs om roteförteckning äga motsvaran- de tillämpning.
129 5.
Det åligger pastor att årligen särskilt för mantalsskrivningen undersöka, huruvida kyrkobokföringen överensstämmer med verkliga förhållanden. Så- dan undersökning skall, där ej annat föranledes av Sladgandet i andra styc- ket, företagas vid en särskild förrättning, förskrivning.
I stad må, där länsstyrelsen så förordnar, förskrivning kunna hållas i samband med mantalsskrivnin..,gst'örrättningen.
130 5.
Tid och plats för förskrivningen skola minst en vecka före förrättningen av pastor kungöras i kyrkan och i tidning inom orten. Kungörelsen skall innehålla underrättelse om vad enligt 131 & åligger fastighetsägare eller * den som brukar eller förestår fastighet.
131 %. Varje fastighetsägare eller den som brukar eller förestår fastighet skall, såvitt honom veterligen ändring ägt rum i något förhållande, varom enligt
120! &; eller 122 % uppgift tidigare skolat lämnas, för upplysningars medde- lantde komma tillstädes vid förskrivning eller till pastor låta ingiva uppgift utviisainde de förändringar som ägt rum.
Y
132 5.
1 mom. Vid förskrivningen skall pastor granska och med församlingsbo- ken e;ller församlingsliggaren samt fastighetslängden, där sådan föres, jäm- föra de mantalsuplpgifter, som till honom avlämnats, samt i samband där- med i? församlingsboken och församlingsliggaren införa de ändringar, vartill granslkningen må giva anledning. Pastor bör därjämte dels efterfråga, hu- ruvida å fastighet är bosatt någon där icke kyrkobokförd person, ävensom var person, som är i församlingen kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga men icke längre är där bosatt, vistas, dels ock giva de föreläg— ganrden jämlikt 91 5 1 mom. första stycket eller, i fall, som avses i andra punkten samma stycke, vidtaga de kyrkobokföringsåtgärder, vartill anled- ning förekommer. Mantalsuppgifterna och de jämlikt 128 % upprättade för- slag, vilka icke föranlett utfärdande av föreläggande, skola så snart ske kan och senast vid mantalsskrivningsförrättningen vederbörligen ordnade över— lämnas till mantalsskrivningsförrättaren.
2 mom. Bladen i vederbörande roteförteckning för de personer, vilka be- funnits utflyttade till annan församling och om vilka kyrkoböckerna icke innehålla upplysning, att de flyttat, skola vid förskrivningen avskiljas och så snart ske kan med anteckning om den nya bostaden, där den kunnat utrönas, översändas till pastor i sistnämnda församling, vilken det åligger att skyndsamt undersöka, huruvida personerna böra där kyrkobokföras, samt, om så skall ske, vidtaga erforderliga åtgärder därför och eljest an- tingen vidarebefordra bladen till pastor i personernas vistelseort eller ock, där denna ej kan utrönas, återställa dem till pastor i kyrkobokföringsorten med uppgift om vad vid undersökningen framkommit. Ä uppgift, som i 128 5 1 mom. under 2) sägs, eller, där roteombud ej finnas i församlingen och dylik uppgift ej heller jämlikt 128 g 2 mom. upprättats av annan, å motsvarande uppgift, som av pastor vid förskrivningen upprättats enligt sam- ma formulär, göres anteckning om dag, då blad översänts, samt om vid- tagna kyrkobokföringsåtgärder. Äterkomna blad biläggas uppgiften och överlämnas jämte denna vid mantalsskrivningen till förrättningsmannen.
3 mom. Den i 128 & 1 mom. under 3) omförmälda förteckning skall vid förskrivningen kompletteras och rättas genom strykning av personer, vilka fullgjort sin uppgiftsskyldighet eller befinnas icke uppgiftspliktiga, och till- lägg av personer, vilka ytterligare beträdas med uraktlåtenhet att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, samt vid förskrivningens slut översändas till man— , talsskrivningsförrättaren. Finnes ej någon, som jämlikt 128 Q är skyldig att upprätta sådan förteckning, som här avses, skall förteckningen vid för- skrivningen upprättas av pastor.
4 mom. Har länsstyrelse med stöd av 128 g 2 mom. eller 129 å andra stycket meddelat särskilda bestämmelser om ordningen för mantalsskriv- 4—448541.
ningens förberedande eller om förskrivningen och påkallas i anledning där- av avvikelse från vad härovan stadgats, skall länsstyrelsen därom förordna.
133 &.
Mantalsskrivningsförrättaren skall före förrättningen granska och med stommen till mantalslängd jämföra de jämlikt 121 g 2 mom. honom till- handakomna uppgifterna samt med ledning därav rätta och fullständiga stommen.
Mantalsskrivningsförrättningen, 134 &.
Vid mantalsskrivning skola tillstädesvara pastor eller, om han har för— fall, annan präst eller av pastor förordnad lämplig person, som av förrätt- ningsmannen godkännes, samt på landet vederbörande fjärdingsman eller polisman och i stad, om det av förrättningsmannen påfordras, polisman. Roteombud skall ock närvara vid förrättningen, i den mån denna angår roten eller sådant eljest av förrättningsmannen påkallas.
Envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, äger att för be- vakande därav närvara vid förrättningen.
135 &.
1 mom. Pastor eller hans ombud skall vid förrättningen tillhandahålla församlingsboken, i vilken alla sedan sista mantalsskrivningen timade för- ändringar skola, såvitt på pastor ankommit, hava blivit fullständigt införda, ävensom boken över obefintliga och de av pastor jämlikt 91 ä 2 mom. och 92 & 3 mom. förda minnesanteckningar samt därur meddela erforderliga upplysningar. Han skall ock meddela vad han har sig bekant rörande in- flyttning till församlingen av personer, för vilka personakter ännu icke kom— mit honom tillhanda, eller om andra mantalsskrivningen angående förhål- landen, varom behöriga uppgifter icke inkommit. Är församlingsliggaren tillika fastighetslängd, må den tillhandahållas i stället för församlingsboken. Utgör mantalsskrivningsdistriktet mindre del av en socken, äger pastor att i stället för församlingsboken tillhandahålla behörigt utdrag därav.
2 mom. Roteombud skall till förrättningen medföra roteförteckningen och däri göra anteckning om de beslut, som angå roten.
136 %.
Efter senaste mantalsskrivning ingången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrende- samt tomträtt till fast egendom, skall, om mantalsskriv- ningsförrättaren det påfordrar, av fastighetens innehavare för honom upp- visas. Försummas det, skall mantalsskrivningsförrättaren skriftligen anmana den försumlige att i vederbörlig ordning och inom viss tid efter delfåendet av anmaningen fullgöra sin skyldighet.
137 %.
Vid mantalsskrivningen skall förrättningsmannen granska mantalsuppgif— lerna och övriga till honom för mantalsskrivningen överlämnade eller före- tedda handlingar samt med ledning därav och av de upplysningar, som kun- na av de närvarande meddelas, samt, såvitt angår fysiska personer, av för- samlingsboken eller församlingsliggaren, boken över obefintliga och pastors minnesanteckningar undersöka, vilka personer som höra i distriktet man— talsskrivas, överföras till bok över obefintliga eller på grund av stadigvaran- de vistelse å utrikes ort eller ålder jämlikt 24 ä 6 mom. och 34 å avföras från nämnda bok eller församlingsboken, i samband därmed efterfråga de i boken över obefintliga kvarstående personer, vilkas vistelseort kan tänkas hava blivit känd, utreda, vilka förändringar som må hava inträffat i avse- ende å fastigheterna inom distriktet och deras beteckningar eller i avseende å ägande-, åbo- eller nyttjanderätt till fastighet, samt i den mån så erford- ras utfärda förelägganden på sätt i 91 å om pastor är stadgat.
Det åligger därjämte dels förrättningsmannen att fullständiga och rätta den för distriktet upprättade stommen till mantalslängd, därvid såvitt möj- ligt tillses att för envar hans yrke eller näringsfång noggrant angives, samt anteckna de personer, vilka böra överföras till boken över obefintliga, dels ock pastor eller hans ombud att efter förrättningsmannens anvisningar an— tingen omedelbart i församlingsboken införa de ändrade fastighetsbeteck- ningar, varom upplysning vunnits, och med avseende å nämnda bok eller boken över obefintliga vidtaga de övriga åtgärder, vartill anledning förekom- mit, dock med iakttagande av att överföring till sistnämnda bok skall ske i den ordning, varom i 144 5 2 mom. stadgas, eller också, i den mån så ej kan ske, göra anteckning därom för senare verkställighet.
Stanna förrättningsmannen och pastor i olika meningar om var en person rätteligen bör vara kyrkobokförd, skall den förres mening gälla och kyrko- bokföringen, om så erfordras, därefter rättas.
138 5.
Vid mantalsskrivning skall föras protokoll, upptagande 1) namnen på de personer, som till följd av sin tjänstebefattning eller i egenskap av roteombud närvarit vid mantalsskrivningen;
2) förrättningsmannens beslut i de vid mantalsskrivningen förekommande ärenden av tvistig beskaffenhet och skälen därför;
3) underrättelse om vad för vinnande av ändring i förrättningsmannens beslut och mantalsskrivningsåtgärderna är att iakttaga; samt, där anmanin—g jämlikt 124 eller 136 % utfärdats,
4) namn och hemvist för den, som erhållit dylik anmaning.
139 5.
1 mom. Har å landet eller i stad, där magistrat ej finnes, mantalsskriv- ningen vcrkställts av sådan särskild mantalsskrivningsförrättare, varom för-
mäles i 112 % första stycket, åligger det honom att. där icke häradsskrivaren med-givit längre anstånd, till denne senast åtta dagar efter förrättningens slut avlämna det vid densamma förda protokollet jämte stommen till man- talslängd, försedd med behöriga anteckningar, ävensom alla till densamma hörande uppgifter och handlingar samt löpande årets mantalslängd för di- striktet och nästföregående årets förteckning över arbetsgivare.
Förrättningsmannen har därefter icke att taga någon befattning med man- talsskrivningsförrättare åliggande bestyr; dock är han skyldig att avgiva förklaring i anledning av besvär över av honom vid mantalsskrivningen meddelat beslut. Vad nedan i denna förordning sägs om mantalsskrivnings- förrättare skall förty utom i sistnämnda hänseende tillämpas å den härads- skrivare, i vars ställe förrättningsmannen varit förordnad.
2 mom. Inom fjorton dagar efter förrättningens slut, där ej länsstyrelsen medgivit längre anstånd, skall mantalsskrivningsförrättaren till länsbyrån insända det vid förrättningen rättade och fullständigade exemplaret av stom- men till mantalslängd; och skall han därvid hava jämväl i det återstående exemplaret, vilket av honom behålles, fullständigt infört motsvarande an- teckningar ävensom i vartdera exemplaret noga utmärkt, vilka personer jäm- likt 33 å skola överföras till bok över obefintliga, samt för envar annan i stommen förekommande fysisk eller juridisk person, som skall uteslutas från mantalsskrivning inom distriktet, antecknat anledningen därtill.
Åtgärder efter mantalsslcrivningsförrättningen.
140 %.
Rekvisition av personakt eller annan underrättelse om flyttning, så ock underrättelse om ingånget äktenskap, vilken jämlikt 31 %, 76 & eller 93 så 1 mom. eljest hör av pastor tillställas annan pastor, riksbyrån eller länsby- rån, skall under tiden mellan mantalsskrivningsförrättningen och den 10 januari mantalsåret i stället översändas till mantalsskrivningsförrättaren till- lika med uppgift, i fråga om flyttning, huruvida den, såvitt av pastor kunnat utrönas, ägt rum före eller efter den 1 november året närmast före man- talsåret.
Det åligger mantalsskrivningsi'örrättaren att skyndsamt undersöka och i vederbörande rekvisition eller underrättelse om flyttning anteckna, huru- vida den flyttande bör mantalsskrivas för det nya året inom det distrikt och å den fastighet, dit han flyttat, samt översända rekvisitionen eller underrät- telsen till vederbörlig myndighet enligt nyssnämnda stadganden eller, 0111 han finner erforderligt att pastors beslut om kyrkobokföringen ändras, med besked härom till denne.
Underrättelse om ingånget äktenskap skall ofördröjligen vidarebefordras till länsbyrån. Finner mantalsskrivningsförrättaren anledning till antagande, att i samband med giftermålet flyttning ägt rum, skall han, om så erford— ras, vidtaga åtgärder för att flyttningen mä bliva hos pastor anmäld.
1 mom. illantalsskrivningsförrättarna åligger att i anledning av förhål- landeen, som vid mantalsskrivningen eller eljest komma till deras kännedom, meddtela varindra erforderliga underrättelser till förebyggande av att någon varderr från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskriven. Besked över inkommen framställning från annan mantzalsskrimingsförrättare skall meddelas skyndsamt och senast den 20 januari mantalsåret. Mantalsskrivningsförrättare äger att för utredning i så- dant ärende påkalla biträde av polismyndigheten i orten, vilken har att skyndsamt verkställa och redovisa utredningen.
Finner mantalsskrivningsförrättare genom i första stycket nämnd under- rättelse eller eljest anledning till antagande, som i 91 ä 1 mom. första styc- ket sägs, och har föreläggande, som där avses, icke redan meddelats av pastor, skall mantalsskrivningsförrättaren utfärda sådant föreläggande och därom ofördröjligen underrätta pastor.
2 mom. Där någon befinnes böra mantalsskrivas inom annat distrikt än det, inom vilket mantalsuppgift, som i 120 5 1 mom. säg—s, för honom avläm- nats, åligger det mantalsskrivningsförrättaren inom sistnämnda distrikt att till mantalsskrivningsförrättaren inom det förstnämnda distriktet översända uppgiften eller utdrag av densamma, såvitt angår ifrågavarande person. Av- ser uppgift eller utdrag, som sålunda översändes, någon som bör i förteck- ning över arbetsgivare upptagas, skall därvid, i den mån sådant erfordras, fogas upplysning om för huru stor del av året vederbörande kommer att upp- tagas såsom arbetsgivare i förteckningen för det distrikt, från vilket upp- giften översändes.
142 5.
Det åligger mantalsskrivningsförrättaren att i sitt exemplar av stommen till mantalslängd anteckna de beslut rörande mantalsskrivningen, som för- anledas av vad enligt 100 g 2 mom. samt 140 och 141 åå förekommit.
Besked över avlåtna framställningar enligt 141 & skola efter hand som de inkomma insändas till länsbyrån med åtecknad underrättelse om man- talsskrivningsförrättarens beslut i ärendet. Har denne efter förrättningen meddelat beslut, varom länsbyrån icke i denna eller i 140 % andra stycket stadgad ordning underrättats, skall särskild underrättelse därom dit insändas.
Sedan samtliga frågor rörande mantalsskrivningen i distriktet blivit avgjor— da och senast den 25 januari mantalsåret skall mantalsskrivningsförrätta- ren till länsbyrån insända jämväl nu ifrågavarande exemplar av stommen till mantalslängd; och skall därvid vad i 139 5 2 mom. stadgas angående per- soner, vilka skola överföras till bok över obefintliga eller eljest uteslutas från mantalsskrivning inom distriktet äga motsvarande tillämpning.
143 %.
Länsbyrån skall med ledning av de enligt 139—142 åå inkomna stommar och underrättelser samt med iakttagande jämväl av vad med avseende å man-
talsskrivningen föranledes av de under tiden från pastorsämbetena inkomna underrättelser om inträffade födelser och dödsfall samt skedda förändringar i fråga om namn, civilstånd och nationalitet rätta, fullständiga och ordna det tryckande registret. Finnes därvid, sedan de i 142 % omförmälda stommar inkommit, att någon blivit på mer än ett ställe i sådan stomme upptagen, eller att någon för vilken plåt finnes i registret och- beträffande vilken icke an— tecknats, att han avlidit, utflyttat till annat län eller utvandrat eller att han skall överföras till bok över obefintliga, icke blivit någonstädes sålunda upptagen, skall personen anses mantalsskriven i kyrkobokföringsorten och anteckning därom till mantalsskrivningsförrättarens kännedom göras i stom- me, från vilken avvikelse härigenom sker.
Länsbyrån skall därefter trycka och senast den 15 februari mantalsåret, med återställande av de i 142 % omförmälda stommar, till vederbörande mantalsskrivningsförrättare översända mantalslängd i erforderligt antal exemplar för ettvart honom underlydande. distrikt. Länsbyrån ansvarar för att mantalslängderna överensstämma med stommarna och de i första styc- ket omförmälda underrättelser i vad dessa skola med avseende å mantals— skrivningen iakttagas.
114 g.
1 mom. Sedan mantalsskrivningsförrättaren från länsbyrån emottagit mantalslängden, skall han genast underskriva densamma. Längden anses där- efter justerad.
Senast den 20 februari skall ett exemplar av mantalslängden avlämnas till ordföranden i vederbörande lokala taxeringsnämnd. Har länsstyrelsen jämlikt 4 & andra stycket sista punkten taxeringsförordningen förordnat, att lokal taxeringsnämnd skall verkställa taxering för inkomst eller förmögenhet av allenast viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga, skall mantalsskrivnings- förrättaren, sedan länsstyrelsen eller ordföranden i taxeringsnämnden med- delat närmare uppgifter angåendc vilka skattskyldiga, som omfattas av för- ordnandet, så snart ske kan och senast den 15 mars till ordföranden i nämn- den överlämna utdrag av mantalslängden upptagande de ifrågavarande skatt- skyldiga. Där så finnes oundgängligen erforderligt, må länsstyrelsen medgiva utsträckning av tiden för avlämnande av utdrag varom nyss sagts till den 31 mars.
Ett exemplar av mantalslängden med därtill hörande protokoll skall hos mantalsskrivningsförrättaren förvaras och hållas tillgängligt för dem som önska taga del därav.
Mantalsuppgifterna skola för varje år av mantalsskrivningsförrättaren in- om januari månad påföljande år insändas till länsstyrelsen.
2 mom. Inom februari månads utgång skall mantalsskrivningsförrättaren till vederbörande pastor överlämna förteckning över dem, vilka skola överfö— ras till bok över obefintliga i församlingen.
I
Mantalsuppgifterna skola av länsstyrelsen utgallras och förstöras tidigast under andra och senast under tionde året efter utgången av mantalsåret, dock att för all framtid skola bevaras:
1. huvudförteckningar;
2. särskilda förteckningar över personer, som utan att vara mantalsskrivna hos den uppgiftspliktige äro boende å dennes egendom inom distriktet eller anställda vid hans rörelse därstädes;
3. särskilda förteckningar över fast egen-dom, som den uppgiftspliktige äger, besitter eller brukar, och rörelse, som han idkar;
4. de årgångar, som innehålla uppgifter till folkräkning, samt, enligt riks- arkivets bestämmande, andra årgångar, som innehålla särskilda för stats- förvaltningens räkning infordrade, i mantalslängden icke nöjaktigt redovisa- de uppgifter; samt
5. därest icke till följd av bestämmelsen under 4. en årgång bevarats för en tioårsperiod, för varje sådan period en årgång enligt riksarkivets bestäm- mande.
På framställning av vederbörande kommun eller länsstyrelse må riksarkivet kunna besluta om undantag från utgallring av vissa mantalsuppgifter, vilka i sådant fall skola överlämnas till kommunen.
4 KAP. Länsbyråerna för folkbokföringen.
146 %.
1 mom. 1. Det i 3 % omförmälda tryckande register skall bestå av tryck- plåtar, en för varje i registret upptagen fastighet eller person. Till plåt må vid behov fogas fortsättningsplåt.
2. Å tryckplåt skola inpräglas de uppgifter, som erfordras för den tryck- ning av handlingar, vilken enligt denna förordning eller särskilt meddelade föreskrifter åligger länsbyrå.
3. Inom registret skola plåtarna ordnas i avdelningar enligt de grunder, som i 114 och 115 åå stadgas för mantalslängd, samt inom varje avdelning i enlighet med de för fastigheters och personers redovisning i mantalslängd stadgade grunder.
4. Registret skall, såvitt annat ej följer av vad nedan under 5 stadgas, föras löpande. Tryckplåt för fysisk eller juridisk person, som utflyttat till annat län, skall, då underrättelse därom inkommer, översändas till läns— byrån i det andra länet.
5. Sedan registret bragts i överensstämmelse med mantalslängden för året, må plåt ej omflyttas i registret eller översändas till annan länsbyrå, förrän tryckning skett av alla de handlingar, vilka grunda sig år mantals-
längden. Denna tryckning skall vara slutförd, innan tryckning av roteför- teckningar och stommar till mantalslängd för året påbörjas.
6. Det åligger länsbyrå att ofördröjligen översända dit inkomnen under- rättelse, som föranleder ändring av plåt i tryckande register fö] annat län, till länsbyrån därstädes. Länsbyrå äger att, i den mån det erfordias för läns- byrån åliggande registerföring eller underrättelseskyldighet, efter rekvisition från annan länsbyrå erhålla avtryckskort för person, som är upptagen i sist- nämnda länsbyrås tryckande register. 2 mom. Utom tryckande register skola hos länsbyrå föras dels förteck- ning över fastställda födelsenummer dels ock de hjälpkortregister, som fin- nas erforderliga för länsbyråns verksamhet. Sådant hjälpkortrrgister skall bestå av avtryckskort.
147 &.
Närmare föreskrifter angående länsbyråernas organisation od] verksam- het meddelas av Konungen.
.3 KAP. Riksbyrån för folkbokföringen.
148 &.
Det åligger riksbyrån att vaka över att folkbokföringen i riket i enlighet med denna förordning och i övrigt gällande stadganden ordnas och band— haves på ändamålsenligt sätt. Riksbyrån äger att för sådant ändamål undfå det biträde av kyrkobokföringsinspektörer och biträdande kyrkobokförings- inspektörer, som riksbyrån finner nödigt, ävensom hos vederbörande kyrko- bokförare, mantalsskrivningsförrättare, domkapitel och länsstyrelser påkalla erforderliga åtgärders vidtagande.
Riksbyrån skall verka för enhetlighet i rättstillämpningen å folkbokföring- ens område och äger, där det för dylikt ändamål finnes vara av nöden, kalla kyrkobokföringsinspektörerna och vederbörande befattningshavare hos läns- styrelserna till förhandlingar inför riksbyrån eller någon, som av denna ut- ses att leda förhandlingarna.
Finner riksbyrån att inom området för dess ämbetsutövning föreligga brister i författningarna eller att eljest någon på Kungl. Maj:t ankommande åtgärd är nödig till främjande av folkbokföringen, skall riksbyrån göra an- mälan därom hos Kungl. Maj:t.
149 &.
Hos riksbyrån skola föras förteckning över födelsenummer, som av riks- byrån fastställas eller efter rekvisition utlämnas till länsbyrå, dödregister, register över obefintliga och emigrantregister, bestående av de till riksbyrån
insiända personakterna för döda eller dödförklarade, obefintliga och utvand- rarze, dublettaktregister, upptagande i särskilda avdelningar de jämlikt 21 g 2 mom. och 29 & tredje stycket insända personakterna och kopior av de personakter, som upprättats jämlikt 21 5 1 mom. och 29 å andra stycket eller översänts i anledning av rekvisition, varom i 98 % förmäles, samt sök- regzister, bestående av avtryckskort, över den i riket kyrkobokförda befolk- ningen.
Det åligger länsbyrå att, då ändring av personplåt skett, tillställa riks- byrån nya avtryckskort för vederbörande, ävensom att, enligt av riksbyrån lämnade anvisningar, meddela riksbyrån de underrättelser, som i övrigt må finnas erforderliga för riksbyråns registerl'öring.
150 å.
De föreskrifter som ytterligare erfordras angående riksbyråns organisa- tion och verksamhet meddelas av Konungen.
6 KAP. Ansvarsbestämmelser med mera.
151 %.
1 mom. Den som uppsåtligen förstör eller eljest gör obrukbart för honom utfärdat medborgarkort straffes med dagsböter.
2 mom. Fullgöres ej vad i 55 ä 2 mom. 3 eller 4, 56 ä 2 mom. första styc- ket första punkten, 65 g, 80 ä 3 mom., 88 %, 89 ä 2 mom. första stycket, 95 å, 121 5 2 mom. eller 131 5 är stadgat, straffes den felande med böter högst trehundra kronor.
3 Inom. För försummelse av anmälningsplikt, som i 64 & eller 80 ä 2 mom. sägs, eller i fråga om tillsyn, varom i 85 5 1 mom. fjärde stycket förmäles, straffes dern felande, där förseelsen ej är straffbar enligt 25 kap. strafflagen, med böter högst tvåhundra kronor. 4 mom. Den som i strid med bestämmelserna i 85 5 1 mom. begraver eller ur riket utför lik eller aska straffes med dagsböter. 5 mom. Den som vid fullgörande av anmälnings— eller uppgiftsskyldighet enligt denna förordning eller till någon, vilken anmälningsskyldighet enligt 89 å åligger, uppsåtligen lämnat oriktig upplysning, som är ägnad att föran- leda fel i kyrkobokföring eller mantalsskrivning eller i anmälan, som avses i 89 ä 2 mom., eller att försvåra sådan anmälans avgivande, straffes med dagsböter; har han av egen drift meddelat rättelse, må han dock ej till an- svar dömas.
152 5.
Anmanimg, varom i 55 ä 2 mom., 63 & sista stycket, 99 5 2 inom., 124 å och 136 % förmäles, skall bevisligen tillställas den som anmanas. För det-
givning må polismyndighet anlitas. Infordrad handling må avlämnas till den, som verkställer delgivningen. Hörsammas icke anmaningen, må för skyldighetens utkrävande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige lämpligt vite.
Polisman, som verkställer delgivning av anmaning, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med tio kronor för varje förrättning. Gottgö- relsen må uttagas utan föregående dom eller utslag, därest kravet styrkes me- delst dels av vederbörande mantalsskrivningsförrättare, pastor eller länsbyrå utfärdat skriftligt intyg, att delgivning påkallats, dels ock räkning, uppta- gande, förutom den äskade gottgörelsen, jämväl tid och ställe för förrätt- ningen.
153 %.
1 mom. Förseelse, som i 151 & omförmäles, åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan finnes, men eljest hos polis- kammare eller, där sådan icke är inrättad, vid allmän domstol.
2 mom. I de fall, där länsstyrelse jämlikt denna förordning äger före- lägga vite, äge länsstyrelsen ock förordna om uttagande av vite, vartill nå- gon gjort sig förfallen.
3 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan; saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas enligt att- män lag.
7 KAP. Klagan och underställning med mera.
154 &.
Uti pastors beslut eller åtgärd i ärende rörande tillämpning av vad om rätt kyrkobokföringsort eller kyrkobokföringsfastighet är stadgat samt i fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må envar person, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle söka ändring hos länsstyrelsen i det län, till vilket den församling hör, vars pastor meddelat det överklagade beslutet, eller inom vilket det mantalsskriv— ningsdistrikt är beläget, för vilket den överklagade mantalsskrivningsför- rättningen ägt rum. Ändring sökes genom besvär, vilka skola hava till läns- styrelsen inkommit, där de avse pastors beslut, sist före klockan tol'v å trettionde dagen efter det klaganden erhållit kännedom om beslutet samt eljest före den 15 maj mantalsåret, klagande dock obetaget att jämväl efter förstnämnda tid i besvär rörande mantalsskrivning yrka ändring i pastors beslut, som nyss sagts, där det äger samband med mantalsskrivningsfrågan. Yrkas i besvären såväl undanröjande av vidtagen åtgärd som vidtagande av annan åtgärd och äro olika länsstyrelser behöriga i fråga om vartdera yr- kandet, må besvären ingivas eller insändas till vilken som helst av dem.
Beslut om meddelande av anmaning eller föreläggande jämlikt denna för- ordning må ej särskilt överklagas.
Ulti de i andra frågor om kyrkobokföring av pastor meddelade beslut eller vidtagna åtgärder må envar, vars rätt därav beröres, söka ändring genom besvär hos domkapitlet i stiftet eller, om mer än en pastor handlagt ärendet, i det sti-ft, till vilket den församling hör, 'vars pastor först handlagt ärendet.
155 &.
1 mom. 1. Äro pastorsämbeten av olika mening rörande tillämpningen av denna förordning, skola de inhämta vederbörande kyrkobokföringsinspek- törs råd i ärendet. Stanna de därefter i skilda uppfattningar, skall ärendet av den pastor som först handlagt det underställas, där fråga är om rätt kyrko- bokföringsort, länsstyrelsen i länet samt eljest domkapitlet i stiftet, och skall med vidtagande av ifrågasatt kyrkobokföringsåtgärd i ärendet under tiden anstå.
2. Uppstå vid skriftväxling, varom förmäles i 141 &, mellan mantals- skrivningsförrättare skiljaktiga meningar om någon persons rätta mantals- skrivningsort, skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen, och skall personen under tiden kvarstå i det distrikts mantalslängd, där han senast varit uppförd.
3. Frågan om rätt mantalsskrivningsort för person, som avses i 143 % första stycket andra punkten, skall anses underställd länsstyrelsen i det län, inom vilket personen är kyrkobokförd. 2 mom. Då underställning sker, skall vid handlingarna fogas den ut- redning, vartill omständigheterna föranleda. I fall som avses i 1 mom. 3 infordrar länsstyrelsen handlingarna och den utredning, som därutöver må finnas nödig. 3 mom. I underställningsmål skall vad i 154 & stadgas ej vinna tillämp- ning. I sådant mål skall envar, vars rätt därav beröres, ävensom, om målet är _, anhängigt hos länsstyrelse, vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle
; genom länsstyrelsens eller domkapitlets försorg beredas tillfälle att inom viss
' av myndigheten föreskriven tid dit inkomma med de påminnelser parten aktar nödiga.
Hos länsstyrelse eller domkapitel skola underställningsmål enligt denna förordning föredragas framför besvärsmål enligt förordningen. De skola, se— dan de blivit därtill beredda, skyndsamligen avgöras.
156 5.
I mål, som jämlikt 154 eller 155 & dragits under länsstyrelsens prövning, äge länsstyrelsen förordna om vidtagande av åtgärd beträffande kyrkobok- föring eller mantalsskrivning inom länet, ändock att yrkande därom ej fram- ställts.
Finner länsstyrelsen i sådant mål anledning till antagande, att någon, som i målet avses, rätteligen bort kyrkobokföras eller mantalsskrivas inom an— nat län eller att därstädes skedd kyrkobokföring eller mantalsskrivning bort
underlåtas, skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen i det län. Finner läns- styrelsen jämväl därefter, att så bort ske, skall länsstyrelsen meddela beslut, varigenom länsstyrelsen för sin del avgör målet och hänvisar det till den andra länsstyrelsen för fortsatt prövning. I sådant beslut må ej ändring sö- kas förr, än den länsstyrelse, som sist handlagt målet, däri meddelat slut- ligt beslut.
157 %.
1 mom. Talan mot länsstyrelses beslut i mål, som jämlikt 154 eller 155 % dragits under dess prövning, må hos kammarrätten fullföljas genom besvär, vilka skola hava till länsstyrelsen eller kammarrätten inkommit innan kloc— kan tolv år trettionde dagen efter det beslutet eller, i fall som avses i 156 å andra stycket, slutligt beslut i målet delgivits klaganden. Föres i besvären talan mot mer än en länsstyrelses beslut i mål, som handlagts jämlikt 156 & andra stycket, må besvären ingivas eller insändas till vilken som helst av länsstyrelserna.
Kammarrätten skall till vederbörande länsstyrelse överlämna besvär, som omedelbart till kammarrätten inkommit.
Sedan besvär till länsstyrelse inkommit, har denna att däröver infordra vederbörandes förklaring ävensom, om besvären avse jämväl annan läns- styrelses beslut, dennas utlåtande. Länsstyrelsen skall därefter skyndsamt till kammarrätten insända samtliga till målet hörande handlingar jämte eget yttrande.
2 mom. Hava länsstyrelser vid prövning, som avses i 156 å andra stycket, stannat i beslut, som strida mot varandra, skall målet i dess helhet under- ställas kammarrättens prövning av den länsstyrelse som sist handlagt målet.
I underställningsmål skall vad i 1 mom. stadgas ej äga tillämpning. Hand— lingarna i målet skola av länsstyrelsen ofördröjligen översändas till kam- marrätten. Vill part yttra sig i målet hos kammarrätten, må det ske genom påminnelser, vilka skola vara till kammarrätten inkomna inom trettio da- gar efter det underställningsbeslutet delgivits parten. Försittes denna tid, må det ej föranleda 'uppehåll med målets avgörande.
3 mom. I länsstyrelses beslut, som i denna & avses, skall tillkännagivas, huruvida klagan däröver må föras, samt där så må ske vad vid besvärs an- förande är att iakttaga men eljest vad enligt 2 mom. gäller om påminnelser.
158 5.
Den som icke åtnöjes med länsstyrelses beslut, varigenom honom blivit vid vite förelagt att något jämlikt denna förordning fullgöra eller han blivit fälld till utgivande av vite, äger föra talan därom genom besvär hos kammarrät- ten i den ordning, varom i 157 g 1 mom. stadgas.
159 5.
1 mom. I mål, som jämlikt 157 & dragits under kammarrättens prövning, äge kammarrätten förordna om vidtagande av åtgärd beträffande kyrkobok- föring eller mantalsskrivning, ändock att yrkande därom ej framställts.
2 mom. Över kammarrättens beslut i kyrkobokförings- och mantalsskriv- ningsfrågor eller angående utdömande av vite enligt denna förordning må klagan ej föras.
160 g.
1 mom. I mål angående var en person bör vara för visst är mantalsskriven må fråga rörande personens rätta kyrkobokföringsort vid den för mantals- l skrivningen avgörande tiden komma under bedömande utan hinder därav att ; lagakraftägande beslut därom föreligger. ! 2 mom. Utan hinder av vad ovan stadgats om viss besvärstid må, där någon mantalsskrivits å mer än en ort eller av uppenbart misstag uteslutits ur man- talslängd och till följd därav icke blivit någonstädes för visst är mantals- skriven, frågan om å vilken ort han rätteligen bort mantalsskrivas upptagas till prövning, när fråga om inverkan härav i annat ärende föreligger till be- dömande.
161 g. , Angående ersättning till den, som enligt beslut av länsstyrelse eller kam- , marrätten inkallats till vittnesförhör i mål, som avses i denna förordning, skall , gälla vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål fin- nes stadgat; dock skall ersättningen städse stanna å statsverket.
162 &.
Den, som är missnöjd med domkapitlets beslut i fråga, varom i 154 och 155 åå förmäles, må anföra besvär däröver hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikde- partementet i den för fullföljd av talan mot domkapitels beslut i allmänhet gällande ordning.
163 %.
Utslag i mål enligt denna förordning skola upptaga parts fullständiga namn, födelsehemort, civilstånd och kyrkobokföringsfastighet ävensom, där fråga är om någons mantalsskrivning, fastighet, varå vederbörande bör mantals- skrivas.
164 5.
Det åligger länsstyrelserna och kammarrätten att skyndsamligen låta sina beslut i de i 154, 155 och 157 åå avsedda mål på sätt i 33 kap. nya rättegångs- balken stadgas om delgivning genom rättens försorg bevisligen tillställas en- var person, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun och fat- tigvårdssamhälle. Bevis om delgivningen bör vid anfordran tillhandahållas vederbörande.
165 %.
Är kyrkoherde, pastor eller mantalsskrivningsförrättare missnöjd med dom- kapitlets beslut, varom i 25 eller 28 % förmäles, äge han att inom en månad från det han erhöll kännedom om beslutet underställa detsamma riksbyråns prövning.
8 KAP. Särskilda bestämmelser.
166 g.
I fråga om kyrkobokföringen och mantalsskrivningen i Stockholm och Göteborg gäller vad därom i vissa avseenden särskilt är eller kan vara stadgat men i övrigt vad i denna förordning är föreskrivet.
Anvisningar
I. till bestämmelserna i 23—25 så.
23 ä. 1 mom. Här stadgas, vilka som skola kyrkobokföras i riket, nämligen — med visst undantag, se första stycket — alla, som äro bosatta i någon av rikets församlingar. Häri inbegripas jämväl de, som skola kyrkobokföras i icke territoriell församling; för behörighet att kyrkobokföras i sådan försam- ling kräves nämligen, enligt vad därom stadgas i särskild författning, även- ledes bosättning, som regel inom den kommun, där den icke territoriella för- samlingen finnes bildad. Personer, vilka icke äro bosatta i någon församling, kyrkobokföras i regel icke; jfr dock 24 %, särskilt 6 mom. första stycket. Om vissa personers upptagande i bok över obefintliga stadgas i 33 %.
Ordet kyrkobokförd användes i förordningen endast om dem, som äro bokförda i församlingsbok och omfattar således ej de i bok över obefintliga upptagna, se tredje stycket; från och med inflyttningsdagen, såsom denna be- stämmes i 93 g 4 mom. (jfr 96 å), räknas dock inflyttad (invandrare) såsom kyrkobokförd i inflyttningsförsamlingen, oaktat han ännu ej hunnit där upptagas i församlingsboken. Angående vad med flyttning förstås i särskilt fall, se 88 å andra stycket.
Om rätt kyrkobokföringsort och rätt kyrkobokföringsfastighet stadgas i första och andra styckena samt i särskild författning angående behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling. Beträffande undantag se 24 %; där meddelade bestämmelser gälla även kyrkobokföringen i icke territoriell församling. Kyrkobokföring sker i regel å viss fastighet, kyrkobokföringsfastig— heten. Detta gäller även om församlingen är icke territoriell; med uttrycket fastighet i församlingen förstås i dylikt fall fastighet i kommunen, se 5 5 andra stycket. I vissa fall sker dock kyrkobokföring utan anknytning till viss fastig- het, nämligen under rubrik å församlingen skrivna, se härom andra stycket; jfr 9 mom. och 24 & 2—4 mom. samt 6 och 7 mom.
2 mom. Detta och följande mom. innehålla — utan att dock avse att giva en fullständig definition av bosättningsbegreppet —— regler till ledning vid av-
(
görande av bosättningsspörsmål. I förevarande mom. gives en huvudregel om var en person skall anses bosatt, dygnsviloregeln. Den kompletteras i andra stycket med en regel för bosättningsspörsmålets avgörande vid byte av bostad. Bestämmelserna i följande mom. innebära i avseende å mera avgränsade grup- per av fall en utveckling och modifiering av dessa regler.
Genom bestämmelserna i 23 % angivas vissa omständigheter i samband med den personliga livsföringen såsom kännetecken på bosättning. I full överens- stämmelse med redan tidigare gällande rättsprinciper framhäves den betydel- se, som i förevarande hän-seende bör tillmätas uppehållsorten för vila och familjeliv framför uppehållsorten för arbete. Var en person skall anses bo— satt, skall avgöras efter sådana faktiska omständigheter som de i å angivna. Den åsikt, vederbörande kyrkobokförare eller mantalsskrivningsförrättare må hysa om vad som i ett givet fall bäst överensstämmer med en rättvis fördel- ning mellan ifrågakomna kommuner av skatteintäkter eller försörjningsbör- da enligt socialvårdslagstiftningen, må självfallet ej tillåtas inverka på avgö- randet.
Enligt huvudregeln skall en person anses bosatt å den fastighet, där han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Med dygnsvila avses den längre sam- manhängande vila under dygnet, som för de flesta nattvilan utgör. Den åsyf— tade fastigheten är som regel den, varest personen brukar tillbringa den ar— betsfria delen av dygnet eller en avsevärd del av denna tid. För att bosätt— ning skall kunna anses föreligga, måste personen tillbringa sin dygnsvila å fastigheten icke blott vid något enstaka tillfälle utan under ett flertal dygn i följd. Den upprepning, som detta innebär, antydes genom ordet regelmäs- sigt. Då bosättningsspörsmålet bedömes, behöver dock upprepningen icke ens till någon del föreligga i förfluten tid. Redan första nattens vistelse å en fastighet utgör, i händelse av bosättning å fastigheten, regelmässigt tillbring- ande av dygnsvila där. Enligt andra stycket kan upprepningen till och med ligga helt och hållet i framtiden, därest ej omständigheterna bestämt giva vid handen, att vistelse å fastigheten icke kommer att påbörjas inom en månad och därefter fortgå i minst tre månader. Ännu längre gående avvikelser från huvudregeln föranledas av bestämmelserna i 4—7 mom.; se anvisningarna till dessa mom. Upprepningen bör vara fortlöpande. Kortvariga avbrott med- föra dock icke, att regelmässigheten anses upphävd. Långvariga avbrott kun- na hava denna verkan. Var gränsen skall dragas, får avgöras från fall till fall efter föreliggande omständigheter. Att märka är, att tidsbestämmelsen i andra stycket närmast är avsedd till ledning för bedömandet av när bosätt— ning å en fastighet skall anses hava ägt rum och icke för avgörandet, när avbrott i vistelse å en fastighet skall betraktas som övergivande av bosätt- ning. Att ny bosättning grundats har dock i allmänhet avgörande betydelse. Men fall kunna förekomma, då en person måste anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila å mer än en fastighet. Utmärkande för sådana fall är, att per- sonen något så när regelbundet omväxlande tillbringar sin dygnsvila å en- var av fastigheterna. Att i dylika fall dubbel bosättning dock ej skall anses föreligga, se 3 mom. I dessa fall kan personen anses regelmässigt tillbringa
sin dygnsvila å envar av fastigheterna, även om hans vistelse å någon eller envar av dem varje gång skulle vara kortvarigare än den i andra stycket angivna tiden. En viss proportion bör dock föreligga. Den som årligen till- bringar en kortare ferie å en fastighet men under året i övrigt vistas å en annan fastighet, kan ej anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila å först- nämnda fastighet. I andra fall bör vistelse icke anses som regelmässigt till- bringande av dygnsvila med mindre den är av den varaktighet, som avses i andra stycket. Även om vistelsen är av denna varaktighet, kan det emeller— tid stundom komma att anses, att regelmässigt tillbringande av dygnsvila icke föreligger. I ordet regelmässigt ligger nämligen jämväl, att den vistelse, varom fråga är, icke får innebära alltför stor avvikelse från det enligt veder- börandes allmänna livsföring normala. Det bör dock uppmärksammas, att avvikelsen, särskilt om den blir av längre varaktighet, kan hava den inverkan å livsföringen, att undantags-tillståndet blir det normala. En kortvarig sjuk- husvistelse kan vara en episod i den sjukes liv, men ju längre en sådan 'vistel- se drager ut på tiden, desto mer kan den komma att framstå som regelmäs- sigt tillbringande av dygnsvila, såsom ifrågavarande livsöde nu gestaltat sig. Anstaltsvistelse kan sålunda bliva bedömd som bosättning å anstalten; att den intagne dock ej skall kyrkobokföras där, se 24 ä 4 mom.
I flertalet kyrkobokföringsärenden måste ståndpunkt fattas till frågan, hu— ruvida en person är bosatt å en viss fastighet, redan innan så lång tid för— flutit, att av personens vistelse å fastigheten dittills kan bedömas, huruvida han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila där. Till ledning för bedömandet gives i andra stycket av detta mom. en hjälpregel. Därvid uppmärksammas utöver det personliga vistandet en särskild omständighet av betydelse, näm— ligen tillvaron av ny bostad. Detta ord användes här närmast såsom en sam- manfattande benämning å de i yttre mening påvisbara omständigheter, olika i olika fall, av vilka man med hjälp av allmän erfarenhet eller särskilda anta- ganden sluter till förhandenvaron av bosättning, såsom att en person under nå- gon tid tillbringat sin dygnsvila i en viss lokalitet, atthan träffat avtal om för- hyrning av lokaliteten för bostadsändamål, att han dit överfört huvudparten av sina personliga tillhörigheter, att hans familjemedlemmar eller andra när- mare anhöriga äro där bosatta eller dylikt. Vanligen måste ett flertal dylika omständigheter sammanträffa, innan det är möjligt att därur draga någon bestämd slutsats. Å andra sidan är ingen av de ovan såsom exempel upp- räknade omständigheterna utom tillvaron av själva lokaliteten nödvändig i den meningen, att vid dess frånvaro bosättning icke skulle kunna anses före- ligga. Det är sålunda, om andra omständigheter tyda på bosättning, ej ens nödvändigt, att personen tillbringat någon dygns-vila i lokaliteten. Kan det emellertid antagas, att han icke kommer att tillbringa sin dygnsvila där un- der minst nittio dygn av de närmaste fyra månaderna, skall han som regel — om undantag se anvisningarna till 4 och 6 mom. _ icke anses bosatt i lokaliteten och detta även om han skulle hava börjat tillbringa dygnsvila där. Däremot kräves ej, att det skall kunna bestämt antagas, att personens vistelse å fastigheten kommer att bliva av denna varaktighet. Detta är Vis—
serligen det normala vid bosättning, men om ett sådant krav skulle vidhål- las i alla fall, skulle det medföra svårigheter i fråga om kyrkobokföringen av vissa särskilt rörliga befolkningselement, vilka ofta flytta men likväl måste räknas till dem, som äro någonstädes bosatta. Ett hembiträde t. ex., som bor hos husbondfolket, bör sålunda i regel — där ej särskilda omstän- digheter föranleda, att vistelsen enligt 6 mom. bedömes som tillfällig —— an— ses bosatt där, även om man med hänsyn till kortvarigheten av hennes före- gående anställningar ej med någon säkerhet kan antaga, att hon kommer att kvarstanna så lång tid som nittio dygn; den förut ådagalagda ostadig- heten i levnadssättet utgör nämligen ej i och för sig tillräckligt skäl för det motsatta antagandet, att hon icke kommer att kvarstanna denna tid. Stads- bors sommarvistelse på landet eller betskötares, skogsarbetares eller andra säsong-arbetares vistelse under säsongen vid arbetsplats utom hemorten kan å andra sidan ofta ej antagas bliva av kortare varaktighet än här avses, ehuru vistelsen är av tillfällig beskaffenhet; angående sådan vistelse se 6 mom.
3 mom. Detta stadgande torde mera sällan bliva tillämpligt vid vistelse å två eller flera fastigheter inom samma församling eller mantalsskrivnings- distrikt; som regel tillbringas dygnsvila i dylika fall endast är en av fastig- heterna. I fråga om person, som i och för sitt arbete är nödsakad att vissa tider tillbringa sin dygnsvila å arbetsplatsen, t. ex. en brandsoldat, som för fritiden har annan bostad, jfr vad i anvisningarna till 2 mom. anförts till utveckling av begreppet dygnsvila, särskilt att därmed åsyftas den arbetsfria delen av dygnet. Angående när en person kan anses regelmässigt tillbringa sin'dygnsvila å mer än en fastighet, se även sistnämnda anvisningar. Endast när detta kan anses, är förevarande mom. tillämpligt. Vid avgörandet av å vilken av fastigheterna personen skall anses bosatt skall hänsyn tagas till samtliga på frågan inverkande omständigheter; även personens egen upp- gift om var han anser sig bosatt skall vederbörligen beaktas. Därvid skall emellertid särskild vikt tillmätas vistelse för utövande av tjänst eller verk- samhet. Föreligger sådan anledning till vistelsen med avseende å mer än en fastighet, bör hänsyn tagas till vilken tjänst eller verksamhet eller, vid jäm- förelse mellan tjänst och verksamhet, vilkendera av dem som är personens huvudsakliga eller till huruvida med avseende å andra omständigheter bo- sättningen å en fastighet, där sådan antages föreligga, kan anses mera fast än bosättningen å annan fastighet. Till sådana andra omständigheter är att hänföra familjens bosättning. Även skillnaden i tid för uppehållet å den ena och den andra fastigheten bör hänföras dit och jämte omständigheterna i övrigt tillmätas betydelse, men enbart den omständigheten, att vederbörande uppehåller sig längre tid å en av fastigheterna än å annan, får icke bliva av- görande för var han skall anses bosatt.
4 mom. Att personen måste leva skild från familjen skall vara föranlett av hans arbete; jfr uttrycket under veckans arbetsdagar. Förbindelsen med familjen måste uppehållas genom personliga besök; övernattning är dock ej nödvändig. Med ordet regelbundet bör förstås åtminstone var fjortonde 5—148541.
62 dag. Ske besöken på grund av avståndet mellan arbetsplatsen och familjens ! bostad, söndring mellan makar eller dylikt mera sällan, kan personen icke jämlikt detta mom. anses bosatt å samma fastighet som familjen men väl stundom enligt 6 mom.
Att den frånvarande skall anses bosatt å samma fastighet som familjen äger tillämpning även om familjen bosätter sig å annan fastighet. Detta gäller även om det kan antagas, att den frånvarande icke kommer att tillbringa sin dygnsvila å den nya fastigheten under minst nittio dygn av de närmaste fyra månaderna. En nödvändig förutsättning är emellertid, att de i mom. stadgade villkoren alltjämt äro uppfyllda. Föreligger exempelvis efter flyttningen i den frånvarandes arbetsförhållanden icke längre någon anledning för horom att leva skild från familjen eller kan han på grund av ökat avstånd icke längre regelbundet besöka denna eller giva omständigheterna vid flyttningen eljest vid handen, att det erfonderliga sambandet med familjen upphört, skall frågan om var han är bosatt icke vidare bedömas efter detta mom.
5 mom. Sjöfarande eller annan, som på grund av yrke eller tjänst icke kan, på sätt i 2 mom. avses, mera regelmässigt övernatta å någon viss fastighet, skall, såvitt han har något tillhåll, huvudkvarter e. d., som han företrädesvis uppsöker, så snart yrket eller tjänsten ej lägger hinder i vägen, anses bosatt å den fastighet, där han sålunda kan anses hava sitt egentliga hemvist.
6 mom. En ovillkorlig förutsättning för tillämpningen av detta mom. är, att den person, varom fråga är, har stadigvarande hemvist å annan fastighet än den, där han tillfälligt vistas; det skall med andra ord kunna på grund av de vid spörsmålets bedömande föreliggande omständigheterna med säkerhet för- väntas, att personen kommer att efter sin tillfälliga frånvaro återvända dit och vara där bosatt, på sätt i 2 mom. sägs. Finnes ej sådant hemvist, skall vistel- sen, trots sin tillfälliga karaktär, anses som bosättning, därest förutsättningar- na enligt 2 mom. äro förbanden. Huruvida en person har stadigvarande hem- vist å en fastighet, bör bedömas under hänsynstagande till samtliga förelig- gande omständigheter, såsom t. ex. att han förut ansetts bosatt där, att han där har kvar sin bostad (angående detta ord se anvisningarna till 2 mom.) och sin familj, att han alltjämt innehar tjänst eller utövar verksamhet av mera stadigvarande natur i orten 0. s. v. Den, som har familj, kan vanligen i här avsedda fall anses hava sitt stadigvarande hemvist och vara bosatt å samma fastighet som familjen; på grund av familjesamhörigheten kan man i de flesta fall anse såsom säkert, att familjefadern efter föreliggande hinders bortfal- lande kommer att återförena sig med familjen, såvida ej särskilda omständig- heter verka i annan riktning, såsom att söndring uppstått i äktenskapet eller att familjefadern på grund av stadigvarande tjänst eller verksamhet måste vara bosatt å annan ort än den, där familjen är bosatt. För detta resultat av prövningen talar ofta även intresset av att familjen igörligaste mån, d. v. 5. då det ej strider mot de faktiska omständigheterna, sammanhålles i bokföringen. Att personen har familj, är dock ej nödvändigt för stadgandets tillämpning, lika litet som det i och för sig behöver hindra tillämpningen, att person, som har familj, å vistelseorten åtföljes av denna eller att familjen eljest under per—
FÖI att personen skall kunna anses äga hemvist å viss fastighet, är det där- emot nödvändigt, att han alltjämt har bostad å fastigheten; att emellertid den, som ej har hemvist å viss fastighet, likväl understundom kan anses äga hemvist i församlingen, se anvisningarna till 9 mom. Att personen under sin bortovaro upplåtit bostaden till annan, t. ex. genom lägenhetens uthyrning så- som möblerad, behöver i och för sig icke medföra, att personen anses sakna hemvist å fastigheten, därest det med hänsyn till villkoren för upplåtelsen och omständigheterna i övrigt kan med säkerhet antagas, att personen efter sin återkomst skall själv taga bostaden i besittning. Ju mindre varaktig bostaden, , t. ex. ett med kort uppsägningstid förhyrt möblerat rum, ter sig i och för sig,
desto starkare skäl i övrigt måste fordras, för att den skall kunna anses som ' personens stadig varande hemvist. Göra emellertid dylika skäl det otvivelak- tigt, att personen måste anses äga stadigvarande hemvist i församlingen, bör detta hemvist, trots bostadens mindre varaktiga beskaffenhet, hänföras till den fastighet, där bostaden finnes, hellre än att personen kyrkobokföres under rubrik å församlingen skrivna. Även en jämförelse med de förhållanden, un- der vilka personen inrättat sig å den fastighet, där han tillfälligt vistas, kan vara upplysande; att han där t. ex. bebor allenast ett för kort tid förhyrt rum, medan han å annan fastighet har kvar sitt hem i väsentligen orubbat skick i en för längre tid förhyrd bostadsvåning, kan sålunda i och för sig giva starkare stöd åt antagandet, att han å sistnämnda ställe har stadigvarande hemvist, än om han å båda ställena haft mera likvärdiga bostäder. Att en person fort- far att hava bostad å annan fastighet än den, där han personligen vistas, ; kan hava annan anledning än personens avsikt att återvända dit, såsom att ; han fortfarande är bunden av ingånget hyresavtal, att han tillsvidare icke [' kunnat anskaffa annan likvärdig bostad, eller att han av hänsyn till det lägre ! skattet1ycketi den kommun, där bostaden finnes, eller till kommunens place— !
l sonens bortovaro tillfälligt uppehåller sig utom hemvistet, t. ex. hos anhöriga.
ring i dyrortsgrupp finner det fördelaktigare 1 beskattnings-, avlönings- eller pensionshänseende att vara mantalsskriven 1 denna kommun än å vistelseor— ten; i dylika fall bör bostaden icke anses som personens stadigvarande hem- ' vist. Det är icke för stadgandets tillämpning nödvändigt, att bostaden under .i hela den if1ågavarande tiden finnes å en och samma fastighet. En person ' skall utan hinder av att han tillfälligt vistas på annat håll anses bosatt å den fastighet, där han har sitt stadigvarande hemvist; han skall anses hava sta- digvarande hemvist å den fastighet, dit han på grund av de vid spörsmålets bedömande föreliggande omständigheterna kan med säkerhet förväntas åter- vända, sedan anledningen till den tillfälliga vistelsen upphört, för att vara där , bosatt Har på grund av ändrade förhållanden detta antagande kommit att ', avse annan fastighet än förut, skall han följaktligen anses bosatt å denna fas- . tighet. Detta gäller oaktat han på grund av de omständigheter, som föranleda 'hans tillfälliga vistelse å annan fastighet, kan antagas icke komma att till- bringa sin dyg nsvila å förstnämnda fastighet under tid, som avses i 2 mom. ,, Kravet på säkerhet för personens återvändande medför bland annat, att per- lsonen icke kan anses bosattå fastighet, där han allenast för skens skull upp—
I
rättat bostad, t. ex. i syfte att bliva mantalsskriven i viss kommun och där- igenom komma i åtnjutande av förmåner, som detta kan medföra. Yid flytt- ning av bostad måste frågorna, huruvida och var personen har stadigvarande hemvist, underkastas ny prövning på grundval av de då föreliggande omstän- digheterna. Att en person sedan mer eller mindre lång tid är bosatt i en viss fastighet, är en omständighet, som ofta har stor betydelse för antagandet, att personen har stadigvarande hemvist å fastigheten. Vid flyttning av Jostaden till annan fastighet bortfaller det direkta stödet av denna omständighet, så- vitt angår frågan om personen har sådant hemvist å den senare fastigheten, vilket kan medföra, att personen efter flyttningen måste anses sakm sta—dig- varande hemvist annorstädes än där han vistas; äro båda fastigheterna be- lägna i samma församling, kan dock den tidigare bosättningen jämte övriga omständigheter, bland andra den att personen alltjämt har bostad i försam- lingen, indirekt inverka på frågan så att personen anses hava stadigvarande hemvist i församlingen och då självfallet å den fastighet, där han har bostad. I övrigt äga ovan anförda synpunkter giltighet även med avseende å frågan om personens stadigvarande hemvist efter bostadens flyttning.
Då fråga uppkommer om att till detta mom. hänföra fall, beträffande vilka 4 mom. befunnits vara icke tillämpligt på den grund, att personen icke regel- bundet besöker familjen, bör städse undersökas, huruvida icke anledningen härtill är, att personen saknar stadigvarande hemvist å den fastighet, varest familjen är bosatt. Så kan t. ex. vara förhållandet, om den bristfälliga för- bindelsen med familjen beror på söndring i äktenskapet. I sådan händelse är icke heller 6 mom. tillämpligt. Annorlunda kan förhållandet däremo: gestalta sig, om t. ex. anledningen till att personen icke regelbundet besöker familjen endast är brist på medel till resekostnaderna. Uppmärksammas bör vidare, att medan 4 mom. är tillämpligt, även om personen i och för arbete av stadigva- rande beskaffenhet vistas å annan fastighet än familjen, en ovillkorlig förut— sättning för tillämpningen av 6 mom. är, att personens vistelse å annan fas- tighet än den, där han har stadigvarande hemvist, är allenast tillfällig. Å and- ra sidan är det icke enligt sistnämnda mom. nödvändigt, att den tillfälliga vistelsen är föranledd av personens arbete; även vistelse av annan anledning avses, t. ex. semestervistelse eller anstaltsvistelse.
Synnerliga skäl, som kunna föranleda, att vistelse av längre varaktighet än ett år må anses som tillfällig, kunna anses föreligga t. ex. då det, sedan vistelsen varat ett år, kan bestämt förutses, att vistelsen inom kort kommer att upphöra, eller då vistelsen föranledes av nödhjälpsarbete, som anvisats av stat eller kommun, eller av värnplikt.
7 mom. Det »egentliga hem», som här avses, är i regel föräldrahemmet. Fortsätta syskon efter föräldrarnas död sammanlevnaden och tillhör stude— rande, varom här är fråga, denna syskonkrets, kan emellertid även syskonens gemensamma hem vara att anse som studerandens egentliga hem. Såsom sådant kan jämväl ifrågakomma hem, som syskon eller andra anhöriga i för- äldrars ställe berett yngre anförvant, hem hos fosterföräldrar eller dylikt. Det inträffar vidare ej sällan, att någon, som utträtt i förvärvslivet och bildat
t
familj, med kvarlämnande av familjen i det sålunda bildade hemmet till- bringar någon eller några terminer vid läroanstalt för fortsatt utbildning; han bör i sådant fall anses hava sitt egentliga hem hos familjen. En nöd- vändig förutsättning är emellertid i samtliga fall, att studeranden uppehåller förbindelse med hemmet, d. v. 5. att han regelmässigt tillbringar åtminstone någon del av ferierna där. Stadgandet torde erhålla sin vanligaste tillämp- ning beträffande skolbarn och yngre studerande; att emellertid ej heller äldre studerande äro uteslutna från tillämpningsområdet, framgår redan av de an- , förda exemplen. Ju äldre en studerande är, desto mindre självfallet är det ' dock, att föräldrahemmet är hans egentliga hem. Ett direkt yrkande av en sådan äldre studerande att bliva kyrkobokförd eller mantalsskriven å studie- orten, framställt t. ex. genom avgivande av flyttningsanmälan eller mantals- uppgift, får därför ofta tolkas som ett uttryck för att han själv anser sig bo- satt å nämnda ort. Saknar studerande föräldrahem eller annan fast tillflykts- ort under de tider, då undervisningen vid läroanstalten icke pågår, eller har han å studieorten bildat eget hem, skall han anses bosatt å denna ort.
8 mom. Med huvudviste avses den plats, där de av personens tillhörigheter finnas, som icke medföras på vandringarna, såsom fasta kåtor, visthus o. d.
9 mom. Bosättningsbegrepxpet anknytes enligt förevarande & principiellt till fastighetsindelningen i riket. Den, som icke kan anses bosatt å viss fastighet, kan i allmänhet icke anses någonstädes bosatt. I vissa fall måste dock en per- son anses vara någonstädes bosatt, ehuru han saknar tillräcklig anknytning till någon viss fastighet för att kunna anses bosatt å någon sådan. Dylika fall avses i detta mom. Stadgandet innebär, att man bortser från församlingens indelning i fastigheter och betraktar församlingens hela område som vore det området för en fastighet. Hit böra sålunda hänföras personer, vilka väl ständigt uppe- hålla sig inom församlingen men på grund av kringflackande levnadssätt icke kunna anses hava ett sådant mera stadigvarande samband med viss där belägen fastighet än med övriga fastigheter i församlingen, att de kunna an- ses bosatta å någon av fastigheterna. Hit böra även hänföras personer, vilka genom vistelse å fartyg, pråmar e. (1. måste anses tillhöra församlingen, oak- tat de icke uppehålla sig å någon där belägen fastighet. Jfr även anvisningar- na till 6 mom. Att en person, som tillfälligt vistas annorstädes, likväl allt- jämt kan anses hava stadigvarande hemvist i församlingen, ehuru han icke längre har hemvist å någon fastighet därstädes, kan t. ex. tänkas inträffa, om han fortfarande innehar ordinarie tjänst, vars utövning ovillkorligen kräver, att han är bosatt i församlingen. _ Vad i mom. stadgas äger tillämp- ning jämväl för bedömande av huruvida en person är bosatt i kommun, där icke territoriell församling finnes bildad, eller, i förekommande fall, närlig- gande kommun; se 5 5 andra stycket. Angående kyrkobokföringen i hithörande fall se 1 mom. andra stycket.
24 %. Se även 5 % andra stycket samt anvisning till 23 ä 1 mom. 1 mom. Angående kyrkobokföringsfastighet se 23 5 1 mom. andra stycket.
2 och 3 mom. I dessa mom. medgiven rätt att hava annan kyrkobokfö- ringsort än bosättningsorten tillkommer endast innehavare av ämbete eller uppdrag, som där avses, ej tillika medlem av sådan persons familj. Den som vill begagna sig av denna rätt är jämlikt 88 % ej skyldig att anmäla flytt- ning; angående hans upptagande under rubrik å församlingen skrivna, se 7 mom. samt 23 ä 1 mom. andra stycket. Ifrågavarande rätt upphör vid av- gång från statsrådsämbetet eller upphörande av uppdrag, som avses i 3 mom. Statsråd, som utan att avflytta från den ort, där han vid utnämningen var bosatt, redan då han utnämnes, på grund av bestämmelserna i 3 mom., är berättigad att vara kyrkobokförd annorstädes än där han är bosatt, äger dock fortfarande denna rätt.
4 mom. Till anstalter, som här avses, äro att hänföra t. ex. anstalter för vård av kropps- och sinnessjuka, anstalter för lytta och vanföra, alkoholist- hem, hem för fallandesjuka och sinnesslöa, anstalter för blinda och döv- stumma, barnhem, skyddshem för vanartade, uppfostringsanstalter för min- deråriga förbrytare, arbetskolonier för lösdrivare och lösgivna fångar, fat— tigvårdsanstalter, centralfängelser, straffångelser, kronohäkten, ungdoms- anstalter o. s. v.
Stadgandena i detta mom. innefatta — liksom i övrigt bestämmelserna i 24 å — undantag från huvudregeln att envar skall kyrkobokföras där han * är bosatt; jfr 23 Q 1 mom. Bestämmelserna i första stycket av förevarande mom. böra därför icke anses omfatta andra å anstalt intagna än sådana, som med hänsyn till långvarigheten av anstaltsvistelsen och övriga omstän- digheter måste anses bosatta å anstalten; se härom vidare anvisning till 23 ä 2 mom. Denna bosättning skall emellertid ej räknas; kyrkobokföring å an- stalten får ej ske. Detsamma gäller under viss tid (se författningstexten) även i fråga om bosättning, som av i andra stycket avsedd person grundas efter det han lämnat anstalten. Då i båda fallen den faktiska bosättningen ej skall beaktas, bliva följaktligen de av detta mom. berörda personerna att i kyrkobokföringshänseende anse som om de icke vore bosatta å någon fastig- het. De skola därför enligt 23 5 1 mom. andra stycket bokföras under rubrik å församlingen skrivna men må enligt andra punkten i första stycket av förevarande mom., om de själva hava familj eller äro medlemmar av an- nans familj, likväl bokföras å fastighet tillsamman med familjen, dock en- dast så länge kyrkobokföringsorten ej ändras. Att den faktiska bosättningen icke skall i kyrkobokföringshänseende beaktas innebär icke, att dessa perso- ner skola anses sakna stadigt hemvist; de kunna icke jämlikt 117 % 2 mom. b) mantalsskrivas under rubrik utan känt hemvist och följaktligen ej heller jämlikt 33 5 2 mom. Överföras till bok över obefintliga.
Personer, vilkas anstaltsvistelse icke är av sådan beskaffenhet, att den kan betraktas som bosättning, och vilka följaktligen icke beröras av stad— gandena i detta mom., skola kyrkobokföras å den fastighet, där de oavsett ans-taltsvistelsen äro bosatta.
5 mom. Enligt detta mom. skall levande fött barn utom sådant, som avses i 40 å, i första hand kyrkobokföras i födelsehemorten, såvitt möjligt under
modern, även om barnet, då detta sker, skulle hava avlidit eller vara bosatt å annan fastighet än moderns kyrkobokföringsfastighet eller i annan för- samling än födelsehemorten. Har modern efter nedkomsten flyttat från för- samlingen och hennes namn förty strukits i församlingsboken, skall barnet icke desto mindre införas å det ställe i boken, där hon vid utflyttningen var bokförd. Var modern vid nedkomsten upptagen i bok över obefintliga, bör pastor, i samband med att barnets födelse anmäles, söka inhämta sådana underrättelser om henne, att hon kan kyrkobokföras (jfr 91 å). Kan hon ej i genast överföras till församlingsboken eller möta eljest hinder att i sagda ' bok anteckna barnet under modern, förfares med avseende å barnets kyrko-
bokföring på sätt för sådant fall är i förevarande mom. stadgat. Angående upprättande av personakt för barnet, se 29 &. Har barnet omhändertagits av fosterföräldrar eller har modern med barnet efter nedkomsten flyttat till annan församling eller skall barnet av annan anledning vara kyrkobokfört i annan ordning än ovan sagts, åligger det enligt sista punkten i förevarande mom. pastor i födelsehemorten att föranstalta om, att barnet varder rätte- ligen bokfört. Detta sker, om barnet fortfarande skall vara kyrkobokfört i församlingen, genom att barnet överföres till vederbörligt uppslag i försam— lingsboken och, om barnet skall kyrkobokföras i annan församling, genom underrättelse, som i 90 % sägs. — Vad i förevarande mom. stadgas om nyfött barns kyrkobokföring gäller endast barn, som skall vara kyrkobokfört här i riket (jfr anvisning till 23 ä 1 mom.), men ej t. ex. barn, som fötts här av ( utländsk kvinna under tillfällig vistelse i riket. 1 Angående dödfött barn, se anvisning till församlingsboken kol. 14.
6 mom. På grund av vad i detta mom. stadgas, kan en person även i and- ra fall än de, som avses i 1—5 mom., vara kyrkobokförd i församlingen, oak- tat han icke längre är där bosatt, nämligen till dess han kyrkobokförts i annan församling eller kan överföras till bok över obefintliga eller utred- ning vunnits om att han avlidit eller stadigvarande bosatt sig å utrikes ort; angående kyrkobokföring under rubrik å församlingen skrivna, se 23 ä 1 mom. andra stycket.
Den som på sätt i 98 ä 1 mom. tredje stycket sägs anmäler, att han är stadigvarande bosatt å utrikes ort, avföres genast från församlingsboken. Föreligger, utan att sådan anmälan skett, beträffande viss person anledning till antagande, att han är stadigvarande bosatt å utrikes ort, måste för- hållandet undersökas vid mantalsskrivning. Vinnes vid två mantalsskriv— ningar i följd säker upplysning därom, skall personen avföras. (Angående undantag för vissa ämbets- och tjänstemän, missionärer och präster med flera, se författningstexten.) Den som på grund av ovan angivna stadgan- ,» den avföres från församlingsboken, skall ej upptagas i bok över obefintliga; ' jfr 34 5.
Angående avsändande av personakt för avförd person, se 32 % med an— visning.
Angående avsändande av underrättelse till länsbyrå om personer, som avförts från församlingsbok, se 83 ä 2 och 3 mom., 93 ä 1 och 2 mom. samt
[00 ä 1 mom. andra stycket; underrättelse om vilka personer som skola överföras till bok över obefintliga, erhåller länsbyrån i den ordning 142 & stadgar.
7 mom. Huruvida överföring till rubrik å församlingen skrivna bör ske genast eller anstå till mantalsskrivningen bedömes efter lämplighet i varje fall för sig. Angående länsbyråns underrättande om sådan åtgärd, se 93 ä 1 mom.
25 %.
Ordningen för församlings-bokens förande i viss församling skall av dom- kapitlet bestämmas enligt ett av tre i första stycket angivna alternativ. Hin- der föreligger ej att tillämpa olika alternativ för särskilda delar av samma församlingsbok. Det är sålunda tillåtet att, såsom mångenstädes sker, i för- samlingsbok, däri personerna som regel upptagas efter bostad, bokföra per- sonerna inom särskilt samhälle eller område alfabetiskt efter namn eller i församlingsbok, som föres alfabetiskt efter personernas efternamn, kyrko- bokföra personer, bosatta å fastighet med särskilt talrik befolkning, t. ex. en större sjukvårdsinrättning, å särskilt upplägg för fastigheten. I beslut om sådan avvikelse från den eljest gällande ordningen för förandet av en viss församlingsbok skall domkapitlet tillika pröva frågan om skyldighet att föra fastighetslängd.
Då församlingsboken föres efter bostad, anslås åt varje enhet (by, hem— man, tomt, stadsäga o. dyl.) enligt vederbörande fastighetsregister (jordre- gister eller fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser) det antal blad, som finnes motsvara behovet. Därvid skall jämväl visst ut- rymme beräknas för fastigheter, vilka efter bokens upprättande kunna till- komma på grund av ändringar i fastighetsindelningen eller till följd av att förut ej redovisade fastigheter bliva bebodda. Jordregisterenheter och öv- riga fastighetsregisterenheter upptagas i särskilda avdelningar av boken; sistnämnda enheter sammanföras till underavdelningar, en för varje sam- hälle eller område, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad med- delade bestämmelser. Jämlikt andra stycket må jämväl jordregisterenheter inom visst område sålunda sammanföras. I övrigt upptagas jordregisteren- heter i bokstavs- eller nunnuerföljd efter registerenheternas namn med fas- tigheterna inom varje registerenhet i ordning efter registerbeteckningarnas ex- ponenter, tomter i ordning efter kvarter och tomtnummer samt stadsägor i ordning efter dessas nummer. Jordregisterenheter och övriga fastighetsre- gisterenheter, som tillkomma efter bokens upprättande, upptagas dock sist, envar inom den avdelning eller underavdelning, dit den hör; deras inbördes ordning i övrigt bestämmes av tiden för införandet.
De personer, som upptagas under rubrik (i församlingen skrivna, skola föras i särskild avdelning av församlingsboken; av dem skola de, som i mantalslängden uppförts under rubrik utan känt hemvist föras skilda från de övriga.
Att fastighetslängd må inrättas enligt lösbladssystem, se 15 %. I övrigt må
fastiglhetslängden med iakttagande av föreskrifterna i 25 å föras på sätt finnes; lämpligt, särskilt med hänsyn till dess användande vid mantalsskriv- ningein, dock så att därav framgår, vilka vid viss tidpunkt äro eller varit kyrkorbokförda å envar fastighet, antalet bipersoner under envar huvudper— son ouch deras familjeställning (angives med lämplig förkortning), tid för flyttniing (in- och utflyttning samt flyttning inom församligen) eller över— föring; (till och från rubrik å församlingen skrivna eller bok över obefintliga), varifrzån och varthän flyttning eller överföring skett, tid då dödsfall inträf— fat saimt uppslag i församlingsboken. Såsom fastighetslängd må församlings- Iiggarten användas, där denna föres efter personernas bostad. I dylikt fall skola personakterna vara inordnade under särskilda ledkort för de olika fas- tighetteiiia, och skall, då personakt uttages för att översändas till myndig- het, som i 31 & sägs, eller insättes efter ledkortet för annan fastighet, å led- kortet göras de anteckningar rörande den avgångne, som enligt vad ovan är sagt slkola föras i fastighetslängd.
Angrående församlingsbokens förande se i övrigt anvisningarna till formu- låret.
II. till kyrkoböckerna.
Församlingsboken.
Rubriken. Här angives, då personerna upptagas efter bostad, registeren- hetens; beteckning ävensom annan beteckning eller benämning enligt 25 å andra stycket. Postadressen antecknas här, om den är gemensam för fas- tigheterna under enheten.
Exempel: Vårby 11 (Vårby nr 1, 1/3 mtl). Postadress: Vårbystrand. Kol. 1. Vid uppgift om familjeställning må lämpliga förkortningar an- vändas, såsom h. = hustru, s. : son, (1. = dotter, sd. : sondotter o. s. v. Äro barnen av olika kullar eller är något av barnen fött utom äktenskapet, angivas detta, varjämte särskilt uppgives, vilka som äro båda makarnas barn, t. ex. m. 5. i l:a g. (mannens son i första giftet), h. s. u. ä. (hustruns son utom äktenskapet), 1). s. (bådas son) o. s. v. Härvid skall iakttagas, att före äktenskapet fött barn, som legitimerats genom föräldrarnas giftermål, icke må betecknas såsom fött utom äktenskap utan skall upptagas såsom båda makarnas barn i äktenskapet. Angående dödfött barn se anvisning till kol. 14.
Då någon av familjens medlemmar, såsom son eller dotter, ingår äkten— skap, skall den nya familjen föras skild från den gamla, även om familjer— na hava gemensam bostad.
Då någon i mantalslängd upptagits under rubrik utan känt hemvist och förty överföres till rubrik å församlingen skrivna, skall i marginalen till vänster om denna kolumn vid hans namn under denna rubrik införas be- teckningen ob jämte de två sista siffrorna i talet för mantalsåret, t. ex. ob 47 (obefintlig vid mantalsskrivningen för år 1947). Kvarstår inskrivning- en under nämnda rubrik jämväl vid nästa mantalsskrivning och varder per-
10 sonen då på enahanda sätt i mantalslängden upptagen, införes ny beteck- ning ob jämte årtal. Angående överföring till bok över obefintliga stadgas i 33 och 144 åå.
På enahanda sätt skall för den, beträffande vilken vid mantalsskrivning säker upplysning vinnes, att han är stadigvarande bosatt å utrikes ort, in- föras beteckningen utr jämte årtal, detta dock endast såframt personen ej är å den utrikes orten anställd i rikets tjänst eller tillhör sålunda anställd persons familj eller svenska betjäning. Angående avförande ur församlings- boken av person, som här avses, stadgas i 24 5 6 mom.
Kol. 2. I denna kolumn antecknas med rubrikstil, då personerna införas efter bostad, de särskilda fastigheterna under den i uppslagets rubrik upp- tagna enheten. För jordregisterfastighet behöver i allmänhet endast siffer- beteckningen utsättas, t. ex. för Vårby 15 allenast 15. Inom parentes till- lägges, om så erfordras, särskild benämning å fastigheten. Invid fastighets- beteckningen antecknas postadressen, om den ej framgår av rubriken. Un- der varje fastighet införas alla därstädes boende personer, ordnade efter hushåll och familjer. Av församlingsboken bör därjämte, såvitt möjligt, framgå vem som är ägare eller brukare av varje fastighet.
I denna kolumn införas fullständigt och utan förkortningar personernas efternamn. För hustru eller änka antecknas i denna kolumn mannens efter- namn och i kol. 3 det efternamn hon burit såsom ogift, det sistnämnda före- gånget av f (född). Har hon jämlikt 5 kap. 15 & giftermålsbalken anmält sig vilja bära sitt eget och mannens namn i förening, antecknas dock båda namnen i denna kolumn. Detsamma gäller i fråga om kvinna, vilkens äkten- skap upplösts genom återgång eller äktenskapsskillnad, där hon icke hos pastor gör framställning om att för henne skall antecknas det namn, hon burit såsom ogift, eller domstol, som dömt i fråga om återgång av äkten- skap, meddelat henne förbud att vidare bära mannens namn. I sådant fall skall i denna kolumn utsättas hennes namn såsom ogift och i kol. 3 inom parentes samt föregånget av () (gift) hennes förutvarande mans efternamn.
Då nytt efternamn skall, enligt vad särskilt är stadgat, för någon anteck- nas i kyrkobok, skall före det nya namnet det förra efternamnet utsättas inom parentes. Där anteckningen grundar sig på myndighets beslut, skall uppgift om detta införas i kol. 14.
Angående efternamn se jämväl 30 %. För person, som är antecknad ome- delbart under annan medlem av samma familj med samma efternamn, må efternamnet angivas med upprepningstecken.
Då någon avföres ur församlingsboken, skall hans namn i såväl denna kolumn som kol. 3 överstrykas medelst ett streck parallellt med raden.
Kol. 3. Förnamn skola upptagas i samma ordning som i födelse- och dopboken.
Om någon till svenska kyrkan hörande person icke är döpt eller om nå- gon uppgives vara utan nödfall döpt av lekman, utskrives i denna kolumn efter hans namn i förra fallet orden icke döpt och i senare fallet orden icke av svenska kyrkan döpt, vilka ord understrykas. I sistnämnda fall göres i
kol. 14 en så lydande hänvisning till den födelse— och dopbok, i vilken ifrå- gavarande dop finnes antecknat: »Se N. N. förs. F&DB Nr 19/1949» (i bråktalets täljare angives inskrivningens löpande årsnummer och i dess nämnare det är boken avser).
Angående anteckning i denna kolumn av efternamn i vissa fall samt om överstrykning av namn se anvisning till kol. 2.
Kol. 4. Yrke (tjänst, näringsfång) angives så noga som möjligt, således t. ex. ej blott fabriksarbetare utan jästfabriksarbetare. Särskilt iakttages beträffande hantverkare, att såvitt möjligt angives, huruvida personen ut- övar yrke för egen räkning eller såsom arbetare, t. ex. skomakarmästare, skomakeriarbetare. Om en person idkar flera näringsfång, angives det, av vilket han huvudsakligen har sin utkomst. Såvitt möjligt bör för person, som fyllt 21 är, alltid någon levnadsställning angivas, även om ej något sär- skilt yrke (tjänst, näringsfång) av honom utövas, t. ex. hemmansägaredotter, f. d. murare, understödstagare o. s. v.
Då person i anmälan eller annan handling, som inkommit till pastor, uppgivit annat yrke (tjänst, näringsfång) än som förut är antecknat, skall, där uppgiften ej såvitt för pastor är känt är felaktig, anteckning därom göras i denna kol.
Efter varje anteckning om yrke skall utsättas de två sista siffrorna i år- talet, då anteckningen skett, t. ex. handelsresande 45, köpman 50.
I denna kol. göres anteckning om stam, om främmande, t. ex. lapp, finne, zigenare. Såsom lappar (= hellappar) betraktas de, som äro kyrkobok- förda under lappby, de, som utan att vara kyrkobokförda under lappby, äro födda i lappby samt de, vilkas fader och moder äro födda i lappby. Såsom varande av svensk-lapsk eller lapsk-svensk respektive finsk—lapsk eller lapsk-finsk (halvlapsk) stam betecknas de, vilkas fader eller moder men icke den andra av föräldrarna är född i lappby. Såsom varande av finsk stam anses dels de, som hava finska som enda eget språk, som huvudspråk eller bästa språk med undantag av personer med typiskt svenska släktnamn, dels sådana personer med svenska som huvudspråk, som hava finska ifa- miljenamn och tillika äro födda i Finland eller i någon av finnkommu- nerna i Norrbottens län, dels ock personer, vilkas båda föräldrar enligt vad sålunda angivits äro av finsk stam. Såsom varande av svensk-finsk eller finsk-svensk respektive lapsk-finsk eller finsk-lapsk stam betecknas de, vilkas fader eller moder men icke den andra av föräldrarna är av finsk stam. I sammansättningsorden svensk-lapsk, lapsk-svensk o. s. v. angives i första ordet faderns stam och i sista ordet moderns stam. Såsom zigenare (= helzigenare) betecknas endast de, vilka tillhöra den genom seder och levnadssätt lätt igenkända folkgrupp, zigenarna eller »vandringsfolket», vilka större delen av året flacka omkring. Såsom svensk-zigenare, zigenar-svensk o. s. v. betecknas de, vilkas fader eller moder men icke den andra av för- äldrarna är av zigenarstam.
Av lyten skola här inskrivas sinnessjukdom och sinnesslöhet, enligt vad
här nedan är angivet, samt blindhet och dövstumhet ävensom fallandesot, varemot anteckning om andra lyten icke skall ske.
Såsom sinnessjuk antecknas den, som förut ägt sitt förstånds fulla bruk, och såsom sinnesslö den, som från barndomen varit mindre vetande och aldrig ägt fullt förstånd. Härvid iakttages, att den, vars själsförmögenheter under barndomen normalt utvecklats, men som därefter råkat i sinnessjuk- dom, antecknas såsom sinnessjuk, varemot den, som antingen från späda barndomen visat tecken till sinnessjukdom eller under själsförmögenheter- nas utveckling under barndomen råkat i sinnessjukdom och sålunda aldrig uppnått fullt förstånd, antecknas såsom sinnesslö. Med barndomen avses här åldern intill fyllda 15 år. Anteckning om sinnessjukdom må ej ske an- norledes än på grund av till pastor inkommet meddelande enligt stadgan den 19 september 1929 angående sinnessjukvården i riket 37 ä 7), 124 g 8) och 126 5 eller meddelande från domstol om omyndigförklaring på grund av sinnessjukdom. Har sinnessjuk enligt intyg av läkare tillfrisknat, skall". anteckningen om sinnessjukdom överstrykas men samtidigt i kol. 12 an— tecknas från och med vilken dag vederbörande anses tillfrisknad. Sinnes- slöhet må antecknas, när pastor därom erhåller säker kännedom. Blindhet antecknas med ledning av till pastor inkommet läkarintyg eller inkommen förteckning enligt % 44 stadgan för statens läroanstalter för blinda. Döv— stumhet antecknas med ledning av till pastor inkommet läkarintyg eller för- teckning enligt l & kungörelsen angående insändande till pastorsämbete och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma. Fallandesot må en- dast antecknas, när vederbörande enligt till pastor inkommet meddelande från läkare är behäftad med fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker.
Kol. 5 och 6. Å den streckade linjen antecknas i kol. 5 de två sista siff- rorna i talet för födelseåret, t. ex. 00, 10, 25 o. s. v., och i kol. 6 med siffror och lämplig förkortning dagen och månaden, t. ex. 4/e, 16/m, 10/1z o. s. v. Un- der den streckade linjen må, om pastor så finner lämpligt, utsättas de tre sista siffrorna i födelsenumret.
KOI. 7. Här antecknas personernas födelsehemort, om den är med säker- het känd, eljest den ort, där personen verkligen är född. Är födelse(hem)- orten församling å landsbygden utom länet, angives under den streckade linjen med förkortad beteckning det län, församlingen tillhör, t. ex. Vb. I. (Västerbottens län), Vn. [. (Västernorrlands län). Finnes i stad e_j mer än en församling, är det tillräckligt att utsätta stadens namn; i annat fall skall där— jämte församlingen angivas, t. ex. ej blott »Malmö» utan »Malm'ö S:t Pauli» eller »S:t Pauli, Malmö». Är församling delad mellan land och stad. skall med lämplig beteckning angivas, vilken del som avses. För den, som är född utrikes, antecknas ej allenast staten utan även regeringsdistriktett (amtet, de- partementet, kantonen, staden eller dylikt) samt församlingen (kommunen eller dylikt).
Kol. 8. I denna kolumn införes antingen 0. (är vaccinerad) (eller s. (har haft smittkoppor). För den som fyllt sju år och ännu icke ärr vaccinerad
eller haft smittkoppor införes här å den streckade linjen ett streck [paral- lellt med linjen.
Kol. 9. Här antecknas å den streckade linjen de två sista siffrorna i år- talet och under linjen med siffror och lämplig förkortning på sätt framgår av exempeli anvisning till kol. 5 och 6 dagen och månaden. Över årtals- siffrorna antecknas K (kyrklig vigsel) eller B (borgerlig vigsel). Har dom- stol förklarat vigseln ogiltig, överstrykes anteckningen i denna kolumn och göres i kol. 14 anteckning om domstolens beslut.
Kol. 10. Tiden för äktenskapets upplösning antecknas på samma sätt som tid för giftermål i kol. 9. Har äktenskap upplösts genom skillnads- eller återgångsdom utsättes över årtalssiffrorna Frsk (frånskild); äktenskapet anses upplöst den dag domen vann laga kraft. Den vars make eller maka av domstol dödförklarats anses som änka eller änkling. Vid omgifte över- strykes här införd anteckning.
Kol. 11. A den streckade linjen antecknas, för den som konfirmerats inom svenska kyrkan, det vitsord han därvid erhållit med någon av bokstäverna a (god), b (godkänd), c (försvarlig) och d (svag), eller, om vitsordet ej är känt, bokstaven k (är konfirmerad); har personen väl deltagit i konfirma- tions-undervisning men ej blivit konfirmerad, antecknas bokstäverna kb (kon- firmationsberedd). För den, som inom svenska kyrkan begått nattvarden, in- föres under den streckade linjen bokstaven 11 (har begått nattvarden). —— Dessa förkortade beteckningar må dock ej användas i utfärdade betyg.
Kol. 12. Församling angives på samma sätt som i kol 7. Vid överföring från annat uppslag i församlingsboken eller från bok över obefintliga iakt- tages, att fullständig och tydlig hänvisning göres till det uppslag, varifrån personen överföres. Detsamma gäller vid omskrivning av församlingsboken, varvid på lämpligt sätt angives, att hänvisningen avser den äldre boken.
Kol. 13. Är, dag och månad antecknas på samma sätt som i kol. 9. Kol. 14. I denna kolumn antecknas:
1. för kvinna, som nedkommit med dödfött barn, barnets kön och födelse- dag;
2. för minderårig, d. v. s. icke konfirmerat barn under femton är, vilken icke är bokförd hos föräldrarna eller är bokförd hos en av dem, namn, yrke och, såvitt möjligt, hemvist för den av föräldrarna, hos vilken barnet icke är bokfört, dock att i fråga om adoptivbarn sådan anteckning skall avse adoptivföräldrarna och att för barn utom äktenskap fadern antecknas endast om det genom lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom är fastställt, att viss person är barnets fader; varjämte
3. om sådant barn är trolovningsbarn eller enligt faderns förklaring äger samma rätt till arv efter denne som barn av äktenskaplig börd, anteckning göres därom såväl för barnet som för fadern med angivande, såvitt angår den sistnämnde, av barnets namn, födelsetid och födelsehemort;
4. domstols beslut, varigenom barn förklarats sakna äktenskaplig börd;
5. domstols beslut i ärende angående adoption, vilken anteckning införes för såväl adoptanten som adoptivbarnet;
6. domstols beslut, varigenom någon omyndigförklarats eller återvunnit myndigheten;
7. domstols utslag i fråga huruvida man och kvinna äro i äktenskap före- nade med varandra (se jämväl anvisning till kol. 9);
8. myndighets beslut i fråga om ändring av namn (se jämväl anvisning till kol. 2);
9. skriftligt avtal om barns uppfostran i viss troslära enligt 6 g i förord— ningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religions utövning;
10. främmande trosbekännelse, dock endast för den, som lagligen tillhör främmande trossamfund;
11. dag, då anmälan om utträde ur svenska kyrkan skett eller förnyats; 12. dag, då främmande trosbekännare inträtt i svenska kyrkan; 13. för den, som uttager äktenskapsbetyg, tiden, då betyget kungöres, samt den andra trolovades namn, yrke och hemvist, med angivande även av den församling, där lysning skall ske, vilka anteckningar skola i församlings- boken kvarstå under sju månader, räknat från dagen, då betyget kungjordes; dock att, om särskild bok föres över kungörelser om äktens-kapsbetyg, hän- visning med angivande av nummer och årtal i stället må göras till denna bok;
14. tid för utfärdande av äktenskapscertifikat med angivande jämväl av namn, yrke, hemvist och nationalitet för den med vilken äktenskapet enligt uppgift skall ingås;
15. utfärdad lysning med hänvisning till lysningens år och nummer i lysnings— och vigselboken, vilken hänvisning skall kvarstå i församlings- boken under fyra och en halv månader, räknat från sista lysningsdagen;
16. för make, som ej är bokförd tillsamman med andra maken, den senares namn, födelsetid, yrke och hemvist med hänvisning, där denne är bokförd å annat ställe i församlingsboken eller i församlingens bok över obefintliga, till uppslag och rad, varest maken är införd; ävensom
17. i händelse av andra makens frånfälle därom mottagen underrättelse jämlikt 84 €;
18. för envar av frånskilda makar den andras namn, yrke, födelsetid, födelse (hem) ort och, såvitt möjligt, hemvist;
19. för änkling eller änka den avlidne makens nanm, yrke födelsetid, fö- delse(hem)ort och, såvitt möjligt hemvist vid tiden för dödsfallet;
20. för dödförklarad persons make domstolens beslut om dödförklaringen,; 21. för den, som är för längre tid frånvarande från församlingen men dock fortfarande bör vara i församlingsboken kvarstående, personens vistelse- ort, såvitt den är känd, ävensom hans sysselsättning å den främmande orten, t. ex.: vistas vid N.N. universitet, intagen å N.N. hospital, fängelse, till sjöss m. m. dylikt; samt
22. nationalitetsförhållanden, därvid följande iakttages: För utländsk undersåte antecknas den utländska nationaliteten, varvid den främmande stat, vartill personen står i undersåtlighetsförhållande, antecknas
l l l l l
så noga 'som möjligt. För den, som icke tillhör någon stat, antecknas stats- lös med angivande tillika av tidigare medborgarskap, därest detta kunnat utrönas. Är dtt ovisst, vilket medborgarskap personen har, antecknas den stat, till vilken personen sannolikt hör, med anmärkning, att medborgar- skapet är ovisst. Vid fall av dubbelt medborgarskap antecknas de stater, i vilka personen har medborgarskap.
Utlännings upptagande till svensk medborgare genom naturalisation an- tecknas i denra kolumn. Där skola ock antecknas
dels, efter därav erhållen del, beslut varigenom i enlighet med 2, 9, 10 eller 11 å i lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap avsägelse av rättighet att bliva svensk medborgare godkänts eller ansökan )m bibehållande av svenskt medborgarskap bifallits eller ock någon befriats från svenskt medborgarskap eller förklarats vara svensk medborgare, si ock inför svensk beskickning eller svenskt konsulat gjord anmälan om återvinnande av svenskt medborgarskap, varom i 13 % nämnda lag sägs;
dels ock, då sådant av vederbörande styrkes eller pastor eljest därom er- håller tillförlitiig kännedom, förhållande varigenom i enlighet med bestäm- melserna i sagda lag någon, utan särskilt därom meddelat beslut, förvärvar, bibehåller eller förlorar svenskt medborgarskap.
Vidare antecknas i denna kolumn: 23. nattvardshinder, där ej pastor finner lämplig-are att göra dessa an- teckningar i särskild bok och här endast anteckna hänvisning till den särskil- da boken;
24. utflyttad persons bostad i den församling, till vilken personen utflyttat; 25. dag för utfärdande av utvandringscertifikat eller utvandringsbetyg; 26. mantalsskrivningsort för person, som oaktat han är bokförd i för- samlingen mantalsskrivits å annan ort än det distrikt, till vilket församlingen hör; samt .
27. underrättelse om att krigsman håller sig undan eller rymt ur tjänsten, då sådan från vederbörande myndighet ankommer till pastor.
28. Hänvisning till fastighetslängd, där sådan föres, antecknas här, där- vid före fastighetsbeteckning bör utsättas det årtal, då inflyttning å fastig- heten ägde rum. Ett för dessa anteckningar erforderligt utrymme må, om pastor så finner lämpligt, reserveras till vänster i kolumnen. Blankett till församlingsbok, i vilken personerna äro avsedda att upptagas annorledes än efter bostad, med kolumnen sålunda indelad medelst en tryckt linje vinkel— rätt mot raderna må användas utan hinder därav, att detta icke iakttagits i det fastställda formuläret. 29. Rörande anteckning icke av svenska kyrkan döpt se anvisning till kol. 3. 30. I denna kolumn må införas anteckning om bevistande av husförhör och, då särskild kommunionlängd ej föres, nattvardsgång medelst lämplig
förkortning, till exempel Hsf 49 (bevistat husförhör är 1949) eller HN 2/uz 49 (begått nattvarden den 2 december 1949).
31. I övrigt införas i denna kolumn de anteckningar som finnas lämpliga eller erforderliga. Kol. 15. I denna kolumn skola göras föreskrivna anteckningar om de förhållanden, som äga samband med persons värnplikt och anställning vid krigsmakten. Därvid må med förkortningen reg. utmärkas de, som blivit på sätt därom är stadgat värnpliktsregistrerade, och med förkortningen frik. de, som frikallats från värnpliktens fullgörande. För den, som är inskriven å sjömanshus, antecknas i denna kolumn sjö- manshusets namn och den inskrivnes nummer i dess register, även om den inkrivne är kvinna eller icke i värnpliktsåldern. De särskilda anteckningar om studenter och med studenter i värnplikts— hänseende likställda, vilka jämlikt stadganden om värnpliktigas inskrivning och redovisning böra verkställas i församlingsbok, skola införas i denna kolumn. Kol. 16. Församlingen antecknas på samma sätt som i kol. 7. Om an- teckning av bostad i församlingen se anvisning till kol. 14. Vid överföring till annat uppslag i församlingsboken, så ock vid omskriv- ning av boken iakttages, att fullständig och tydlig hänvisning göres till det uppslag, dit personen överföres; är uppslaget i ny bok angives detta med lämplig förkortning. Vid överföring till bok över obefintliga göres liknande hänvisning. Då jämlikt 96 % underrättelse erhålles om att till utlandet utskriven per- son återin-flyttat till riket, införes i denna kolumn ovanför det angivna ut- flyttningslandet namnet å den nya kyrkobokföringsorten tillika med _inflytt— ningstiden, varjämte i kol. 14 införes vederbörlig anteckning om personens bostad i nämnda ort. Kol. 17. Tiden angives såsom i kol. 9. Angående utflyttningsdag' se 93 ä 4 mom. och 100 & 1 mom. Vid flyttning inom församlingen anses dagen för överföringen som flyttningsdag. Kol. 18. Tiden angives såsom i kol. 9. För dödförklarad angives den dag, vilken enligt domstolens beslut om dödförklaringen är att för dödsdag anse. Angående överstrykning av namnen för utflyttade, överförda och. döda se anvisning till kol. 2.
Personakten.
Då personakt består av allenast ett blad, skall därtill användas blankett, varå äro tryckta orden: Blad nr 1. Till fortsättningsblad skall användas blad, varå detta ord är tryckt. Å fortsättningsblad skall vid ordan: Blad nr antecknas en siffra för bladets nummer i ordningen inom personakten, å första fortsättningsbladet sålunda siffran 2, å andra siffran 3 o. s. v. Vid orden: Akten omfattar blad nr skola å varje blad antecknas numrem å samt- liga de blad akten innehåller. Å blad till personakt, som upprättats jämlikt
21 5 2 mom. andra stycket eller 29 & tredje stycket skall över sistnämnda ord antecknas ordet: omskrivet tillika med hänvisning till det av nyssnämn- da stadganden, som är tillämpligt.
Rum 1, 2 och 19. Här antecknas personens namn i enlighet med anvis— ningarna till församlingsboken kol. 2 och 3.
Rum 3. Här antecknas rn (manligt) eller k (kvinnligt).
Rum 4. Exempel: 1911 —— 02 —— 17 — 357, vilket är födelsenumret för en man, född den 17 februari 1911. Är ordningsnumret (i exemplet 357) ej känt antecknas tills vidare endast födelsetiden på sätt av exemplet framgår och lämnas rum för senare införande av ordningsnummer.
Runn 5. Se anvisning till församlingsboken kol. 4. Lämplig förkortning bör, för besparing av utrymme, användas. Då ny yrkesbeteckning inskrives, överstrykes äldre, dock så att den förbliver läslig, såvida ej den äldre an- teckningen med tillägg av ett ord kan användas för att beteckna den nya verksamheten, t. ex. jäst'fabriksarbetare, förman. Vid omskrivning av per- sonakten medtages även överstruken anteckning i detta rum, såvida ej upp- lysning, som därav kan vinnas, framgår jämväl av den gällande yrkesbe- teckningen; förekomma t. ex. för en person beteckningarna: stud., med. kand., medh—c. och leg.]äk., behöva vid omskrivning allenast de två sistnämnda medtagas.
Rum 6. Se anvisning till församlingsboken kol. 8. Rum 7. Detta rum ifylles endast för den, som icke är svensk medborgare eller är av främmande stam; är såväl stam som nationalitet främmande, an— givas båda, t. ex. norsk lapp. Se i övrigt anvisning till församlingsboken, kol. 4 och 14. Vid omskrivning av personakten medtages i detta rum endast an- teckning som fortfarande är av betydelse.
Rum 8. För den, vars födelsehemort är känd, angives icke därjämte den verkliga födelseorten; avser anteckning i detta rum den verkliga födelse- orten, skall detta utmärkas genom understrykning av ordet: föd.ort i rum- mets rubrik. Se i övrigt anvisning till församlingsboken kol. 7.
Rum 9. Se anvisning till församlingsboken kol. 4. Följande förkortning- ar skola användas: bl. (blind), dst. (dövstum), ssj. (sinnessjuk), ssl. (sinnes- slö) samt ep. (fallandesjuk). Har sinnessjuk enligt intyg av läkare tillfrisk- nat, skall anteckningen om hans sinnessjukdom i detta rum överstrykas och i rum 21 antecknas från och med vilken dag han skall såsom frisk anses. Sker omskrivning av personakten, skall jämväl överstruken anteckning i dessa rum medtagas.
Rum 10. För den, som lagligen tillhör främmande trossamfund, anteck- nas i detta rum den trosbekännelse han omfattar och samfundets namn. Anteckningen överstrykes, om personen vinner inträde i svenska kyrkan. Overstruken anteckning i detta rum uteslutes vid omskrivning av person- akten.
Rum 11. För den, som är döpt, vare sig inom svenska kyrkan eller inom främmande trossamfund, utsättes ordet döpt och överstrykes den i rum- met tryckta texten. För den, som icke är döpt, utsättes ordet icke och över— 6—448541.
strykas de tryckta orden av sv. kyrkan. Är personen utan nödfall döprt av lekman, utsättes ordet icke och antecknas inskrivningens löpande nummer i födelse- och dopboken samt det är boken avser. Församlingen, till vilkens nämnda bok hänvisas, framgår av rum 8. Skulle i något fall så ej vara händelsen, antecknas i stället för det ovan sagda hänvisning till rum 21 och införas där erforderliga anteckningar.
Rum 12. Här införas enahanda anteckningar som i församlingsboken kol. 11.
Rum 13. För den, som har äktenskaplig börd, antecknas här bokstäver- na i. ä. För barn utom äktenskap antecknas bokstäverna v. ä. med tillägg i förekommande fall av någon av bokstäverna T (är trolovningsbarn) eller A (har enligt faderns förklaring samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd). Sker ändring i här antecknat förhållande, överstry- kes anteckningen och utsättes beteckning, som därefter är tillämplig. Över- struken anteckning i detta rum uteslutes vid omskrivning av personakten.
Rum 14. För den, som är inskriven å sjömanshus, införes här samma anteckning som i församlingsboken kol. 15. Förkortat beteckningsätt an- vändes, t. ex. Malmö 2679 (inskriven vid sjömanshuset i Malmö under num— mer 2679 i registret). Anteckningen överstrykes, då meddelande inkommit om att personen avförts ur sjömanshusets register. Överstruken anteckning uteslutes vid omskrivning av personakten.
Rum 15. Här antecknas för värnpliktig eller underårig, som inskrivits såsom värnpliktig, hans inskrivningsnummer och för den, som frikallats från värnpliktens fullgörande: frik.
Rum 16. Här antecknas föräldrarna till den person akten avser, fader till barn utom äktenskap dock endast om faderskapet är i laga ordning fast- ställt. Efternamn antecknas före förnamn; för gift kvinna antecknas även hennes efternamn såsom ogift. Har domstol förklarat här antecknad man icke vara fader till den person akten avser, överstrykes anteckningen rö- rande honom. För minderårig, vilken icke är bokförd hos föräldrarna el- ler är bokförd hos en av dem, skall i detta rum antecknas kyrkobokförings- orten för den av föräldrarna, hos vilken barnet icke är kyrkobokfört. Or- ten angives, där så ske kan, med en sifferbeteckning, hänvisande till rad i rum 20, t. ex. 3 (den församling, som angives å rad 3 i rum 20). Varder barnet bokfört hos fader eller moder, för vilken kyrkobokföringsort här antecknats, skall anteckningen överstrykas. Vinner pastor kännedom om senare kyrkobokföringsort än den, som är för någon av föräldrarna i per- sonakten antecknad, överstrykes den äldre anteckningen och utsättes i stäl- let den senare kyrkobokföringsorten. Födelsenummer antecknas för envar av föräldrarna på sätt i 4 % är stadgat; dock må de två första siffrorna i årtalet utelämnas. Är ordningsnumret ej känt, då anteckningen göres, an- tecknas endast födelsetiden och lämnas rum för senare införande av ord- ningsnummer. Överstruken anteckning i detta rum uteslutes vid omskriv- ning av personakten.
Rum 17. I kolumnen för nummer angives med en siffra vilket äktenskap
det är i ordningen. I kolumnen för anteckning om äktenskapets ingående skrivas år, dag och månad för vigseln med siffror, årtalet överst och dagen och månaden därunder, samt antecknas under siffrorna K (kyrklig vigsel) eller B (borgerlig vigsel). Makes efternamn skrives före förnamnen. För hustru utsättes även hennes namn som ogift. Namnet å den församling, som är makens födelsehemort understrykes. Har maken ej födelsehemort i riket eller är sådan ort okänd, antecknas i stället den verkliga födelseorten. Kyr- kobokföringsort antecknas endast, då maken icke är i församlingsboken införd tillsamman med den akten avser. Flytta makarna samman, över- strykes anteckningen. Angående kyrkobokföringsortens angivande medelst hänvisning till rad i rum 20 och angående anteckning om födelsenummer skall vad i anvisning till rum 16 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Förklaras vigseln ogill, antecknas i kolumnen med rubriken >>upplöst» og och i rum 21 domstolens namn och dagen för dess beslut. Ingår personen därefter nytt äktenskap, skall detta betecknas med samma ordningsnummer, dock — för möjliggörande av hänvisning —— med tillägg av bokstaven a. Är, dag och månad för äktenskaps upplösning antecknas på samma sätt som tid för äktenskaps ingående (se ovan). Sättet för äktenskapets upplösning antecknas därunder med någon av följande förkortade beteckningar: död (makens död), dfk (maken dödförklarad), åtg (återgångsdom) samt äsk (äk- tenskapsskillnad) .
Rum 18. Barn antecknas i moderns personakt. Bam utom äktenskap, som är trolovningsbarn eller enligt faderns förklaring har samma rätt till arv ef- ter honom som barn av äktenskaplig börd, antecknas därjämte i faderns personakt.
I kolumnen för kön antecknas m (manligt) eller k (kvinnligt), där ej har- nets födelsenummer samtidigt antecknas.
I kolumnen för namn upptagas barnets samtliga förnamn utan förkort- ning. Efternamn utsättes endast om det är annat än det som i akten anteck- nats för den av föräldrarna, vars släktnamn barnet på grund av sin börd erhåller. För dödfött barn antecknas ordet dödfött.
Är barnets födelsenummer ej känt, då barnet införes i akten, antecknas i den därför avsedda kolumnen barnets födelsetid och lämnas rum för sena- re införande av ordningsnummer.
Namn och födelsenummer för den andra av föräldrarna angives i fråga om barn i äktenskap endast genom hänvisning till rum 17 .
I andra kolumnen införes i personakt för barnets fader medelst de 1 an— visning till rum 13 angivna beteckningarna, huruvida barnet är trolovnings- _ barn eller enligt faderns förklaring skall hava samma rätt till arv efter 1 honom som barn av äktenskaplig börd.
Rum 19. Se anvisning till rum 1 och 2. Rum 20. Raderna i detta rum numreras å blad 1 från och med 1 till och med 20, å blad 2 från och med 21 till och med 40 o. s. v. Här anteck- . nas å rad 1 personens första kyrkobokföringsort i riket och å följande rader i ordning efter radernas nummer senare kyrkobokföringsorter eller
hänvisning till bok över obefintliga, allteftersom personen flyttar från en till en annan församling inom riket, hit återkommer efter utvandring eller överföres till eller från nämnda bok, med angivande i varje särskilt fall av inflyttnings— eller överföringsdag samt uppslag i församlingsboken eller bo— ken över obefintliga. Vid församlings namn angives i vilket län eller vil- ken stad församlingen är belägen. För varje inskrivning må endast en rad tagas i anspråk, och bör förty, då så erfordras, lämplig förkortning använ— das, t. ex. Ned. Torneå-Han, Nb. ( Nedertorneä—Haparanda, Norrbottens län) eller Obef. 16 (överförd till bok över obefintliga i församlingen å rad 16). Inflyttnings- eller överföringsår angives med de två sista siffrorna i årtalet, och dag samt månad antecknas därunder, jämväl med siffror. Uppslag i församlingsbok eller bok över obefintliga antecknas av pastor, då personen inskrives i boken. Övriga anteckningar göras å rad 1 av den myndighet, som upprättar akten, och å följande rader av den myndighet, hos vilken akten jämlikt 31 % rekvireras, eller vilken verkställer överföringen till bok över obefintliga. Vid omskrivning av personakten skola samtliga anteck- ningar i detta rum medtagas.
Rum 21. 1. Finnes i annat rum ej erforderlig plats för dithörande an— teckning, skall, om anteckningen kan i det andra rummet påbörjas, fort- sättningen skrivas här med hänvisning i vartdera rummet till det andra, men skall eljest anteckningen i sin helhet göras i vederbörligt rum å fort— sättningsblad.
2. Se anvisningarna till mm 9, 11 och 17.
3. I detta rum införas anteckningar om de förhållanden, som avses i an— visningarna till församlingsboken kol. 14 under punkterna 6, 8, 9, 11, 13, 14, 15, 21, 23 och 25 ävensom under punkt 22, i den mån sådan anteck- ning ej hör till rum 7.
4. Här göras i personakt för adoptivbarn angående adoptivföräldrarna motsvarande anteckningar som i rum 15 rörande de naturliga föräldrarna och i personakt för adoptant beträffande adoptivbarn motsvarande anteck- ningar som i rum 18 angående barn. Därvid iakttages: att vid anteckning om äktenskapsbetyg eller lysning inom parentes ut- sättes den dag, efter vilken anteckningen, enligt anvisning till församlings- boken kol. 14 punkterna 13 och 15, icke längre skall kvarstå i församlings- boken; att sedan omyndighetstillstånd upphört, adoptivförhållande hävts, natt- vardshinder bortfallit eller antecknat förhållande med avseende å frånvaro från församlingen upphört att äga betydelse anteckningen därom överstrykes; samt att anteckning om äktenskapsbetyg eller lysning, som icke längre är av betydelse, ävensom överstruken anteckning icke medtages vid omskrivning av personakten. Rum 22. .Här antecknas dödsdagen och dödsorten, därvid jämväl iaktta— ges, va»d i anvisning till död- och begravningsboken kol. 2 och 18 är stadgat. Rum 23. Se anvisning till församlingsboken kol. 18.
Rum 24. Se anvisning till död- och begravningsboken kol. 16. Rum 25. Här antecknas utflyttningsdagen jämlikt 100 5 1 mom. samt det land, till vilket utvandring skett, varjämte inom parentes angives sättet, på vilket utvandringen blivit styrkt, t. ex. ( utvandringsbevis % 47 ), (anmälan enl. 98 5 1. 3/3 49), (mantalsskr. 47, 48).
Rum 26. Här utsättes dagen, då bladet upprättats, myndigheten, hos vilken detta skett, samt pastors eller, hos riksbyrån, vederbörande befattningshava- res namnteckning; t. ex. »m/s 1949» »pastorsämbetet i Östköping. Erik Vil- helmsson».
Med avseende å upprättande av fortsättningsblad skall, jämte vad i anvis- ning lill rum 21 under 1. härovan är stad-gat, iakttagas, att å fortsättnings- bladet i rum 1, 2, 3, 4 och 19 inskrivas de gällande anteckningarna i motsva— rande rum är blad 1.
I nflyttningsboken.
Kol. 1 . I denna kolumn skall i löpande ordningsföljd ett nummer inskrivas för envar person, som anmält inflyttning eller enligt pastors beslut, varom i 92 5 1 mom. sägs, skall utan anmälan i församlingen kyrkobokföras. Perso- ner tillhörande samma familj må upptagas under gemensamt nummer. Där inflyttningsboken föres alfabetiskt, skall särskild nummerföljd tillämpas för varje av alfabetets bokstäver.
Kol. 2. Här antecknas dagen för anmälningen eller, om anmälan ej skett, för pastors beslut om personens kyrkobokföring.
Kol. 3. Då flera personer äro upptagna under ett nummer i kol. 1, behöva namn och yrke (tjänst, näringsfång) meddelas endast för huvudpersonen. Där pastor finner sådant lämpligt, må här jämväl antecknas födelsenummer för envar under numret i kol. 1 upptagen person.
Kol. 4. och 5. I dessa kolumner antecknas hela antalet mankön och kvinn- kön, som numret i kol. 1 omfattar.
Kol. 6. Här antecknas namnet å den fastighet, är vilken personerna skola kyrkobokföras; skall någon bokföras under rubrik å församlingen skrivna an- tecknas detta.
Kol. 7. Här antecknas, då personakt kommit pastor tillhanda, det uppslag i församlingsboken, å vilket personen införes]
Kol. 8 och 11. Året antecknas endast om det är ett annat än det inflyttnings- boken avser.
Kol. 9. I denna kolumn antecknas den församling, från vilken inflyttning sker, jämväl då personakt ej behöver rekvireras på den grund att pastor för kyrkoböckerna även i denna församling. Då personakt rekvireras från riks- byrån, skrives här bokstaven R, åtföljd av anteckning för den, som inflyttat från annat land, om dettas namn och för den, som är upptagen i bok över obefintliga, om detta förhållande och om den församling, i vilken boken föres.
Kol. 10. Anteckning i denna kolumn göres med ledning av personakten rum 20. Hänvisningen till uppslag skall avse församlingsboken i den försam- ling, som antecknats i kol. 9. Har i sistnämnda kolumn antecknats bok över obefintliga, skall hänvisningen avse denna bok.
Kol. 12. Under tiden mellan den 1 november och årets slut antecknas i den- na kolumn antalet manliga svenska medborgare under varje nummer, vilka under det nästföljande året uppnå en ålder av tjugu år eller mera och icke redan registrerats såsom värnpliktiga eller frikallats från fullgörande av värn- plikt. Anteckningen göres med ledning av medborgarkort för vederbörande eller, om sådant ej företetts, personakten, sedan denna kommit pastor till- handa.
Kol. 13. Här antecknas hänvisning till pastors minnesanteckningar jäm- likt 91 5 2 mom.
Här antecknas vidare förelupen försummelse att avlämna medborgarkort ävensom dag, då skyldigheten enligt lämnat rådrum eller utfärdad anmaning jämlikt 55 % 2 mom. 1 senast skall hava fullgjorts. Sedan medborgarkortet in- kommit överstrykes anteckningen. Anteckningarna skola minst en gång varje månad av pastor genomgås för erforderliga åtgärders vidtagande.
Födelse- och dopboken.
Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga under året inskrivna levande födda och dödfödda barn, vare sig församlingen är deras födelse— hemort eller icke. Äro barnen tvillingar o. s. v., erhåller vart och ett av dem särskilt nummer.
Kol. 2. Årtalet behöver utsättas endast om födelseåret är ett annat än det löpande året. Månadens namn skall alltid utskrivas med' bokstäver.
Kol. 4—7. I dessa kolumner sker medelst införande av en etta (1) anteck- ning om de barn, som äro att räkna till församlingen, emedan denna är deras födelsehemort. För övriga i denna bok inskrivna födelser göres i dessa ko- lumner ett vågrätt streck. Angående när barn anses fött levande se 36 %.
Kol. 8. Om barn är dödfött, införes i denna kolumn endast ett vågrätt streck.
Äro barn tvillingar etc. antecknas sådant i denna kolumn. Att annat förnamn än dopnamn, där det ej anmäles på samma gång som födelsen, icke får införas i födelse- och dopboken för annan församling än fö- delsehemorten se 37 ä 2 mom.
Angående ändring av förnamn se 37 ä 1 mom. tredje stycket, 2 mom. andra stycket samt 4 mom.
Angående anstötligt eller löjeväckande förnamn se 37 ä 3 mom. Kol. 9. Vid införande i denna kolumn iakttages, att rörande sådana för- samlingen icke tillhörande personer, om vilka tillförlitliga intyg ej kunnat erhållas och vilka ej heller äro för pastor personligen kända, antecknas före namnen orden enligt uppgift.
Såsom fader till barn, som födes under äktenskap, antecknas mannen, oav- sett huru med makarnas sammanlevnad sig förhåller. Födes barn å sådan tid efter äktenskapets upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, an- tecknas likaledes mannen. Ingår sedan meddelande, att domstol förklarat barnet sakna äktenskaplig börd, göres därav påkallad ändring. För änka eller frånskild, som nedkommit med barn, antecknas med lämplig förkort- ning efter namnet tiden för äktenskapets upplösning, t. ex. d. (änka) 9/5 50, irsk (frånskild) 9/10 52.
Såsom fader till barn utom äktenskap antecknas den, som enligt lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts vara barnets fader.
Rörande sådan barnaföderska, som avses i 36 & fjärde stycket, skall pastor, som mottager anmälan om födelsen, av barnmorska eller den, som anmäler barnet, inhämta nödiga upplysningar om tiden och orten för nedkomsten samt barnaföderskans ålder ävensom, där så ske kan, Om hennes namn, yrke och hemvist.
För fader ävensom, där barnet är fött utom äktenskap, för moder angives yrke (tjänst, näringsfång) så noga som möjligt med iakttagande av anvis- ningarna till församlingsboken kol. 4. Härvid må ej beteckningen »hemma- dotter» användas, utan exempelvis hemmansägaredotter, torpardotter, dot— ter till måleriarbetare o. s. v.
Är någon av föräldrarna utländsk undersåte, iakttages vid dennes anteck- nande vad i anvisning till församlingsboken kol. 14 beträffande anteckning om sådan undersåte sägs, varjämte för honom även födelseorten skall angivas enligt vad därom i anvisning till församlingsboken kol. 7 stadgas.
Kol. 10. Födelsenummer antecknas här, om pastor så finner lämpligt, eljest födelsetiden.
Kol. 11—14. I dessa kolumner sker anteckning medelst införandet av en etta (1), vare sig barnet är att räkna till församlingen eller icke.
Kol. 15. Denna kolumn ifylles för gift kvinna, som nedkommit med barn i äktenskap.
Kol. 17. Årtalet behöver utsättas endast om döpelseåret är ett annat än det löpande året. Månadens namn skall alltid utskrivas med bokstäver.
Kol. 19. I denna kolumn angives särskilt om dopet varit nöddop. Kol. 21. När nöddop eller dop, som eljest blivit av lekman förrättat, blivit av präst inom svenska kyrkan bekräftat, skall sådant här antecknas.
När anmälan göres om ett av lekman utan nödfall förrättat dop, skall pas- tor i denna kolumn införa orden icke av svenska kyrkan döpt under hän- visning till den skriftliga och av två vittnen bestyrkta redogörelse för dop- handlingen, som vid anmälan skall avlämnas för att sedermera förvaras.
Här må anteckning ske om dag för moders kyrkotagning. För barn, fött i annan församling än födelsehemorten, antecknas här fö- delseorten, varvid beträffande barn till utländsk undersåte, fött utom riket, iakttages vad i anvisning till kol. 7 i församlingsboken sägs.
I denna kolumn antecknas laga erkännande eller dom, varigenom fader- skap till barn utom äktenskap eller sådant barns egenskap av trolovnings-
barn fastställts, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, dom- stols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, domstols tillstånd att antaga adoptivbarn samt domstols förklaring, att adoptivförhållande är hävt, med angivande av tiden för erkännandet, förklaringen eller domen och nam- net å den myndighet, som upptagit erkännandet eller förklaringen eller dömt i målet.
Här antecknas för dödfött barn dagen för dess jordfästning och begrav- ning samt för hittebarn, som enligt vad som utrönts blivit med liv framfött men anträffats dött, hänvisning till död- och begravningsboken.
I denna kolumn antecknas, när och av vem anmälan som avses i 63—65 åå blivit gjord samt när och från eller till vem underrättelse, som avses i 66—73 åå, inkommit eller blivit a-vsänd.
Då påminnelse eller anmaning, som avses i 63 & sista stycket, blivit med- delad, skall ock det här antecknas.
Lysnings— och vigselboken.
Kol. 1. Här förses med löpande ärsnummer under året inskrivna lys- ningar samt sådana äktenskap, vilka jämlikt 45 & skola i särskilt rum in- föras.
Kol. 3. I denna kolumn antecknas namnen ä trolovade, för vilka lysning avkunnas, eller å makar, vilkas äktenskap enligt 45 5 skall i särskilt rum införas. Har någondera förut varit gift, antecknas för honom eller henne något av orden änkling, änka eller frånskild.
För såväl mannen som kvinnan angives yrke (tjänst, näringsfång) så noga som möjligt, med iakttagande av vad därom i anvisning till församlings- boken kol. 4 sägs.
I fråga om angivande av utländsk nationalitet och främmande trosbekän- nelse gäller vad i anvisning till församlingsboken kol. 14 stadgas. För person av utländsk nationalitet skall därjämte födelseorten angivas, med iakttagande av vad därom i anvisning till församlingsboken kol. 7 stadgas.
Kol. 4 och 5. Tiden angives med siffror och lämplig förkortning. Kol. 7. I denna kolumn antecknas hinder mot äktenskapet, som yppats före lysningsbevisets utfärdande.
Här införas jämväl de anteckningar, som erfordras för fullgörande av den i 77 & stadgade underrättelseskyldighet.
De till varje lysning hörande handlingarna, såsom äktenskapsbetyg m. m., skola förvaras som bilagor till denna bok.
Kol. 8. För vigsel, som är att räkna till församlingen, emedan denna är rätt inskrivningsort enligt 43 & första stycket eller 44 5 3 mom., införes här en etta (1); för annan vigsel införes ett vågrätt streck.
Kol. 9. Här antecknas F (fakultativ) eller 0 (obligatorisk), därest äkten— skapet ingåtts med borgerlig vigsel.
Kcol 10. Månadens namn utskrives med bokstäver. Är året ett annat än det uppslaget avser, skrives årtalet däröver.
K—ol 10—13. I fråga om införande i dessa kolumner av anteckning om vigsel, förrättad av främmande trossamfunds präst eller av borgerlig vigsel— förrättare, iakttages, att av sådan person utfärdad attest om vigsel, där vig- selförrättarens behörighet ej är av pastor känd, endast då kan föranleda an- teckning, när attesten åtföljes i huvudskrift eller styrkt avskrift av vederbör- ligt intyg därom, att vigselförrättaren äger förrätta vigsel med laga verkan.
Kol. 14. För utrikes ingånget äktenskap antecknas här orten, där äkten- skapet avslutats.
I denna kolumn antecknas dag, då underrättelse jämlikt 76 eller 77 å av- sänts.
Död— och begravningsboken.
Kol. 1. Här förses med löpande ärsnummer samtliga under året inskrivna dödsfall och dödförklaringar.
Kol. 2. Årtalet utsättes endast om det är ett annat än det löpande året. Månadens namn skall alltid utskrivas med bokstäver. Då dödsdagen icke kunnat utrönas, bör åtminstone månaden utsättas med den sannolikhet, som kan ernås. För dödförklarad antecknas här den dag, som enligt dom—stolens beslut är att för dödsdag antaga.
Kol. 4 och 5. I dessa kolumner sker medelst införande av en etta (1) an- teckning om de döda eller dödförklarade, som äro att räkna till församling- en, emedan denna är rätt inskrivningsort för dödsfallet eller dödförklaringen. För övriga i boken inskrivna göres ett vågrätt streck.
Kol. 6. Yrke eller tjänst eller näringsfäng angives så noga som möjligt med iakttagande av anvisning-arna till församlingsboken kol. 4.
Kol. 7 och 8. Då tillförlitliga uppgifter om födelseår, -månad och -dag icke kunnat erhållas, bör sannolika åldern uppgivas.
Kol. 9—14. I dessa kolumner sker anteckning medelst införande av en etta (l), vare sig den döde eller dödförklarade är att räkna till försam— lingen eller icke.
Kol. 15. I det i 40 å avsedda fall hänvisas här till födelseboken. Kol. 16. Dödsorsaken bör uppgivas så noggrant som möjligt och med led- ning av läkares dödsattest, där sådan föreligger. Då dödsfall inträffat till följd av olyckshändelse, dråp, mord, självmord eller annat våldsamt dödssätt, bör uppgift om dödsorsaken och dödssättet lämnas, t. ex. förgiftning av våda; förgiftning, ormbett; förgiftning, mord; förgiftning, självmord; kvävning, bar- namord.
Kol. 17. Då läkares dödsattest företes, införes här en etta (1). Kol. 18. Här införes för personer, som utom hemorten men inom riket avlidit, namnet å den församling i stad eller län, inom vilken dödsfallet ti- mat, ävensom, för den händelse dödsfallet inträffat å en allmän inrättning, namnet å densamma och för å utrikes ort avlidna dödsorten, enligt vad för pastorsämbetet anmäles.
Kol, 19 och 20. Tiden för jordfästning (J), begravning (B) och gravsätt- ning av aska (G) antecknas särskilt för varje sådan förrättning, därvid må- nadens namn alltid utskrives med bokstäver. Årtalet utsättes endast om det är ett annat än det löpande året.
Kol. 21 . Endast de två sista siffrorna i födelseåret behöva utsättas. Kol. 22. Då tillförlitliga upplysningar icke kunnat inhämtas om avliden person, antecknas i denna kolumn, att de införda anteckningarna grunda sig endast på de uppgifter, som om den avlidne kunnat vinnas.
Här antecknas förhållande, varom pastor enligt 82 å erhåller underrättelse. Då bevis om begravningstillstånd utfärdas, skall det antecknas här. Förordnande eller framställning om begravning av medlem i svenska kyr- kan utan jordfästning i kyrkans ordning antecknas här. Har sådan fram- ställning avslagits, skall skälet i korthet antecknas.
Har jordfästning skett utom församlingen, skall i denna kolumn jordfäst— ningsorten angivas.
Har begravning eller gravsättning av aska ägt rum annorstädes än å för- samlingen tillhörig begravningsplats eller har församlingen mer än en be- gravningsplats, skall i denna kolumn platsen för begravningen eller askans gravsättande angivas. Här införas ock anteckningar om eldbegängelse och om liks eller askas utförande ur riket.
För hittebarn, som anträffats dött men enligt vad som utrönts blivit med liv framfött, införes här hänvisning till födelse- och dopboken.
Är den avlidne utländsk undersåte, iakttages i avseende å antecknande av födelseort vad i anvisning till kol. 7 församlingsboken sägs beträffande så— väl den avlidne som, där så kan ifrågakomma, mannen eller föräldrarna.
Då av läkare utfärdat dödsbevis icke företes, skall i förekommande fall här anteckning göras om namnet på läkare, som inom sista året av eller för den sjuke rådfrågats.
Här sker anteckning om dag för avsändande av personakt enligt 32 å eller underrättelse jämlikt 86 å 2 mom. och om vidtagen åtgärd jämlikt 55 å 2 mom. 1 för införskaffande av medborgarkort.
Förslag till
förordning angående införande av förordningen angående folkbok- föringen i riket med mera (folkbokföringsförordningen).
lå.
Folkbokföringsförordningen skall med nedan stadgade undantag träda i kraft den 1 januari 1947.
2å.
Bestämmelserna i 3 å 2 mom., 108—110 åå samt 148 å folkbokföringsför— ordningen sk-ola omedelbart lända till efterrättelse med särskilt avseende å tillämpningen av nedan givna stadganden, dock att kyrkobokföringsinspek— törer och biträdande kyrkobokföringsinspektörer skola första gången förord- nas allenast för tiden till och med den 31 december 1949.
3å.
De i 3 å 1 mom. folkbokföringsförordningen omförmälda tryckande re- gistren skola upprättas vid länsstyrelserna och såvitt möjligt vara färdig- ställda i vad angår fysiska personer den 1 juli 1946 och i övrigt den 1 juli 1947.
Till ledning för detta arbete skola uppgifter lämna-s dels i nedan föreskri- ven ordning av pastorsämbetena, häradsskrivarn'a och de tjänstemän, vilka förrätta mantalsskrivning i städerna, dels ock i särskilt stadgad ordning vid mantalsskrivningen för ar 1946.
Arbetet skall såvitt möjligt bedrivas så, att registren färdigställas först" 1 de delar, som avse de större församlingarna. Efter hand som arbetet fortskrider skola bestämmelserna i 146 å 1 mom. folkbokföringsförordningen vinna till— g lämpning.
4å.
Vad i 16 å 1 mom. samt 51 och 52 åå folkbokföringsförordningen stadgas , skall med avseende å envar församling lända till efterrättelse, sedan tryckande . register över församlingens befolkning upprättats, dock att avgångsregister [ skola föras först från och med den 1 januari 1947 .
De i 146 å 2 mom. folkbokföringsförordningen omförmälda hjälpkortre- gister skola vara färdigställda senast den 1 september 1946.
Bestämmelserna i 119 å 1 mom. folkbokföringsförordningen skola äga till- .Iämpning från och med den 1 september 1947.
5 å.
Det genom folkbokföringsförordningen fastställda formuläret till försam— lingsbok skall omedelbart lända till efterrättelse. De församlingsböcker och böcker över obefintliga, som nu finnas, må dock, liksom även inflyttnings— böcker, födelse- och dopböcker, konfirmationsböcker, lysnings- och vigsel- böcker samt död- och begravningsböcker, föras enligt de hittills gällande for- mulären, till dess de blivit fullskrivna eller eljest behöva förnyas. Vid upp- rättande av ny församlingsbok skall iakttagas, vad i 25 å folkbokföringsför- ordningen med tillhörande anvisningar, är stadgat.
6 å.
Församlingsliggare skola vara fullständigt och i vederbörlig ordning upp- rättade senast före den 1 januari 1950. Vad i 27 å folkbokföringsförordningen stadgas skall under tiden till sistnämnda dag äga tillämpning endast i den mån personakter finnas.
Personakt skall för envar, som den 1 januari 1947 är kyrkobokfördi riket, upprättas av pastor. Därvid följes den ordning, i vilken personerna äro upp- tagna i församlingsboken, dock att personakt upprättas genast, då anledning därtill jämlikt 32 å folkbokföringsförordningen förekommer. Intill den 1 janu- ari 1950 skall för envar, beträffande vilken personakt är upprättad, anteck- ning därom vara införd i församlingsboken eller boken över obefintliga.
Personakt för den, som den 1 januari 1947 är upptagen i bok över obefint— liga, upprättas av riksbyrån för folkbokföringen, då anledning därtill jämlikt 31 å folkbokföringsförordningen förekommer.
Vid upprättande av personakt för person, född före den 1 januari 1947, iakttages:
att rum 4 ifylles med ledning av avtryckskort för personen; att i rum 8 införes den i församlingsboken kol. 5 antecknade födelseorten, därvid ordet »föd.ort» i rummets rubrik understrykes;
att rum 16 ifylles endast för minderårig; att i rum 17 antecknas endast det vid aktens upprättande bestående äkten- skapet;
att rum 18 ifylles endast i den mån det kan ske med ledning av kyrkobok- föringsortens församlingsbok;
samt att å rad 1 i rum 20 införes namnet å den församling, i vilken akten upprättas eller, där akten upprättas av riksbyrån, den församling, till vilken akten skall översändas, därvid inflyttningsdatum utsättes endast om det fram- går av församlingsboken å det uppslag, där personen vid upprättandet är in- förd. -
Över personer, vilka före den 1 januari 1947 överförts till boken över obe- fintliga, skall hos riksbyrån föras ett kortregister.
8 å.
De personer, vilka jämlikt kyrkobokföringsförordningen å 3 under b) äro bokförda i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, skola, utan hinder av vad i 24 å 6 mom. folkbokföringsförordningen stadgas, därstädes kvarstå, till dess de av annan anledning böra därifrån utskrivas.
9 å. Vad i folkbokföringsförordningen stadgas om medborgarkort skall gälla först från och med den 1 juli 1947. Sådana kort skola tryckas och till veder— börande utsändas under juni månad samma år.
10 å.
Bestämmelserna i 88 å folkbokföringsförordningen skola, utom såvitt an- går flyttning inom församling, äga giltighet först från och med den 1 juli 1947.
Intill sistnämnda dag skall fortfarande gälla, vad i kyrkobokföringsförord- ningen å 33 mom. 1 och regler till flyttningsbetyg är föreskrivet. I flyttnings- betyg ifyllas raderna 1 till och med 4 men antecknas i övrigt endast namn och födelsetid för envar av de flyttande.
Rekvisition av personakt sker genom flyttningsbetygets översändande till den församling, från vilken det är utfärdat.
11 å.
Bestämmelserna i 7 samt 9—12 åå folkbokföringsförordningen träda ge— nast i kraft. Övriga bestämmelser om roteombud skola gälla från och med den 1 juli 1946.
12 å.
Stadgandena i 3 kap. folkbokföringsförordningen skola utom i fråga om juridiska personer tillämpas första gången vid mantalsskrivningen för år 1947, dock att därvid skyldigheten att upprätta stomme till fastighetsliggare och sådan liggare skall helt åvila vederbörande ma-ntalsskrivningsförrättare.
13 å.
De i 3 å andra stycket här ovan omförmälda uppgifter, vilka skola av pastorsämbetena enligt bifogade formulär1 upprättas och inom tid, som av statistiska centralbyrån för varje församling bestämmes, till vederbörande hä- radsskrivare eller tjänsteman i stad översändas, skola avse förhållandena den 1 juli 1945 med däri intill dagen för avsändandet annorledes än genom
1 Förslag till formulär ej utarbetat; se sid. 37 noten.
flyttning frän eller till annan församling inträffade förändringar samt upp- taga de i församlingsboken bokförda personerna i den ordning, vari de före- komma i nämnda bok eller, om denna föres annorledes än efter personernas bostad, i fastighetslängden.
Uppgifterna skola av vederbörande häradsskrivare eller tjänsteman i stad ordnas efter den senast upprättade mantalslängden, fullständigas genom in- förande dels av de i längden tillämpade fastighetsbeteckningarna i sådana fall, då dessa ej överensstämma med de i församlingsboken förekommande, dels ock i förekommande fall av de i formuläret angivna förkortade beteck- ningar för personer, vilka äro befriade från avgiftsplikt enligt folkpensione- ringslagen på grund av att de åtnjuta folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller utan att tidigare hava fått pensionsavgift sig påförd äro varaktigt arbetsoförmögna, samt så snart ske kan översändas till läns— styrelsen.
14 å.
Vid mantalsskrivningen på hösten 1945 åligger det vederbörande förrätt— ningsman att tillse, att församlingsböckernas beteckningar för fastigheter äro eller bringas i överensstämmelse med de i mantalslängderna förekommande beteckningarna.
15 å.
Från och med den 1 juli 1945 skola alla jämlikt å 12 mom. 4 kyrkobok- föringsförordningen inkomna underrättelser om flyttningsbetygs inlämnandc, vederbörligen fullständigade, där så erfordras, med anteckning om namn och födelsetid för envar flyttande, eller ock motsvarande uppgift, avfattad å blankett enligt det i 13 å omförmälda formuläret eller å avtryckskort, av pastor översändas till länsstyrelsen; och skall vad i särskild författning är stadgat om skyldighet för pastor i vissa fall att översända sådan underrät- telse till länsarbetsnämnd i stället fullgöras av länsstyrelsen.
I fråga om länsstyrelses underrättande om andra förändringar i de enligt 13 å av pastor lämnade uppgifter skall i tillämpliga delar gälla, vad i 69 å, 71 å, 73 å 1 och 2, 76 å, 78 å, 79 å, 83 å 2 mom., 93 å 1 mom., 96 å, 100 å 1 mom. och 102 å folkbokföringsförordningen stadgas om underrät— telse till länsbyrå; och skall det tillika åligga pastor att ofördröjligen med- dela länsstyrelsen underrättelse om envar, som efter ifrågavarande uppgif- ters avlämnande överföres till eller från boken över obefintliga.
Då häradsskrivare eller mantalsskrivningsförrättare i stad vunnit känne- dom om att någon är på grund av de i 13 å andra stycket omförmälda för- hållanden befriad från avgiftsplikt till folkpensioneringen eller om föränd- ring i förut anmält sådant förhållande, skall han ofördröjligen därom under- rätta länsstyrelsen.
Ett exemplar av den i 12 å omförmälda fastighetsliggaren skall hållas läns- styrelsen tillhanda för upprättande av tryckande register över fastigheter.
Underrättelse, som avses i andra och tredje styckena, skall tecknas å blan-
kett enligt det i 13 å omförmälda formuläret; dock att underrättelse från pastor tecknas å avtryckskort för den person underrättelsen avser, där sådant kort är för pastor tillgängligt.
16 &.
Hos länsstyrelserna skola i det enligt 13 å inkomna uppgiftsmaterialet in- föras födelsenummer och, med ledning av de vid mantalsskrivningen för år 1946 avlämnade uppgifterna, anteckningar om yrke eller näringsfång samt arbetsgivare. I uppgiftsmaterialet eller, i den mån plåtar präglats, å plåtarna införas vidare de ändringar, som jämlikt 15 å anmälas. Vad i 146 å 1 mom. 4 och 6 folkbokföringsförordningen stadgas skall äga motsvarande tillämp- ning i fråga om de i 13 och 15 åå härovan omförmälda uppgifter och under- rättelser.
Tryckande register över juridiska personer upprättas med ledning av de uppgifter, som avlämnas vid mantalsskrivningen för år 1946.
17 å.
Genom folkbokföringsförordningen upphävas: Kungl. Maj:ts brev till kammarkollegium den 5 januari 1808 rörande del- givning med menighet av resolutioner och utslag uti ekonomi- och politimål, såvitt angår de i 164 å folkbokföringsförordningen omförmälda beslut;
förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn; förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning; kungörelsen den 13 maj 1904 angående avförande ur militär kyrkoförsam- lings kyrkoböcker av person, vilken, såsom dömd till urbota bestraffning, blivit från krigsmakten skild;
förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande; 3 å i kungörelsen den 23 december 1915 angående rättsstatistiken; förordningen den 8 december 1916 angående utfärdande av flyttningsbe- tyg från militär församling till annan församling inom riket; samt
kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggsförteckning till mantalsskrivningarna, tillika med alla de särskilda stadganden, vilka inne- fatta ändring eller förklaring av vad sålunda upphävda författningsrum inne- hålla eller tillägg därtill;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot folkbokföringsförordningens bestämmelser.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 å förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående lagfart å fång till fast egendom.
Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att 17 å förord- ' ningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom skall hava följande ändrade lydelse:
Förteckning å sökta lagfarter skall av vederbörande inskrivningsdomare upprättas och årligen den 15 januari för sistförflutna november och decem- ber månader, den 15 september för månaderna januari—augusti samt den 15 november för september och oktober månader i särskilda exemplar tillställas vederbörande landsfiskal eller stadsfiskal samt häradsskrivare eller tjänste- man i stad, som har att för taxering upprätta fastighetslängd. Närmare före- skrifter om sådan förteckning meddelas av Konungen.
Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av förordningen den 13 juni 1908 (nr 74) angående jordregister.
Härigenom förordnas att å 35 förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister skall erhålla följande ändrade lydelse:
å 35.
Sedan — — — förteckning. Förste lantmätaren skall sedermera årligen den 15 januari för sistförflutna november och december månader, den 15 septem- ber för månaderna januari—augusti samt den 15 november för september och oktober månader tillställa häradsskrivaren uppgift enligt formulär H a å de fastigheter, som under den tid uppgiften avser blivit införda i jordregister eller undergått förändring beträffande namn eller registernummer.
Förslag till kungörelse angående insändande till pastorsämbete och döv- stumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma.
Härigenom förordnas som följer:
1 å.
Skolråd och folkskolestyrelse i riket har att före den 1 april varje år till pastorsämbetet i orten överlämna fullständig förteckning över alla inom skol- distriktet befintliga dövstumma under tjugu år.
Upptager förteckning som i andra stycket sägs person, som icke är kyrko- bokförd i församlingen, åligger det pastor att översända avskrift av förteck- ningen såvitt rör envar sådan person på sätt i 61 å folkbokföringsförord- ningen omförmäles.
2 å. Det åligger pastor dels att, så snart anteckning skett om att någoni för- samlingen kyrkobokförd person är dövstum eller någon dövstum person bli- vit där kyrkobokförd, tillställa vederbörande dövstumpräst fullständigt ut—
drag av församlingsboken, därest utdrag därav icke förut översänts till döv- stumprästen i samma dövstumprästdistrikt, dels ock att medelst prästbevis underrätta dövstumprästen om förhållanden, som föranlett anteckning i nämnda bok för dövstum person.
Angående översändande av utdrag som i första stycket sägs skall anteck- ning göras i församlingsboken kol. 14.
Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av å 44 stadgan den 17 juni 1932 (nr 347) för statens läroanstalter för blinda.
Härigenom förordnas, att å 44 stadgan den 17 juni 1932 för statens läro- anstalter för blinda skall erhålla följande ändrade lydelse:
å 44.
Den inom — — — blinda under tjugu år.
En avskrift av förteckningen skall samtidigt av skolrådet eller folkskole- styrelsen tillhandahållas pastor i orten för denne åliggande anteckning i för- samlingsboken kol. 4. Befinnes någon av de blinda vara kyrkobokförd i annan församling, skall pastor meddela pastor därstädes erforderlig underrättelse för den anteckning, som i nämnda församling skall ske.
Förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442).
Härigenom förordnas, att åå 26 och 36 allmänna läkarinstruktionen den 19 december 1930 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
å 26.
t. Provinsialläkare —— — och råd.
2. För sådant ändamål bör provinsialläkare taga kännedom om distrik— tets naturbeskaffenhet, befolkningens levnadssätt, vanor och fördomar, be- skaffenheten av bostäder, vatten, som användes till dryck eller matlagning, samt födoämnen och njutningsmedel, barnens fostran och vård med hänsyn till deras fysiska och psykiska tillstånd, förekomsten inom befolkningen av , sjukdoms— och defekttillstånd, som äro ärftligt betingade m. m. ävensom av '. nämnda omständigheter härflytande olägenheter ur hälsovårdssynpunkt och ' i socialhygieniskt avseende.
3. För främjande — — — barnavårdsmyndigheterna, skolmyndigheter, i lärare samt prästerskapet i distriktet.
4. Provinsialläkare —— — _ förste provinsialläkaren.
5. Under tjänsteresor —— v, _ skadliga missförhållanden och därjämte
besöka de inom distriktet befintliga skolorna, där ej särskild Skolläkare fin- nes anställd, varvid förutom allmänna hälsovårdsförhållanden särskild upp— märksamhet skall ägnas förekomsten av fallandesot, sinnesslöhet eller psy- kisk efterblivenhet bland barnen, samt fästa vederbörandes uppmärksamhet på de åtgärder, som härav äro betingade.
6. Vart tredje — —— — tillämpliga delar.
å 36.
1. Utlåtande — -— _ eller utlåtandet.
2. Där provinsialläkare genom undersökning finner eller på annat sätt får vetskap om att inom distriktet boende person under femtio år lider av fal— landesot, som härrör av övervägande inre orsaker, eller är sinnesslö, skall an- mälan härom insändas till vederbörande pastorsämbete med uppgivande av den sjukes eller sinnesslöes fullständiga namn, födelseår och bostad..
3. Angående provinsialläkares anteckning om dödsorsak å uppgift till he- folkningsstatistiken gäller vad därom är särskilt stadgat.
Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 5 december 1901 (nr 125] angående antagande av släktnamn.
Härigenom förordnas, att i förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn åå 1—3 och 6—7 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i förordningen skall införas en ny paragraf, be- tecknad å 4, av nedan angivet innehåll.
ål.
Anteckning i kyrkobok och beträffande ej kyrkobokförd person i pass eller annan legitimationshandling därom, att någon antagit nytt släktnamn, ma ske endast:
1. då Konungen —— —— — antagande,
. då enligt lagen __ — —— styvfaders släktnamn, . då någon — — — allmänligen benämnes. . då enligt —— — — såsom ogift, eller .då särskilt — — — meddelat.
Är för någon i ky1kobok antecknat sådant efternamn, som avses i för.;sl 1 stycket unde1 3. och har samma efte1 namn brukats jämväl av den av hans föräldrar, vars släktnamn han enligt vad därom är särskilt stadgat skall på grund av sin börd erhålla, skall efternamnet anses vara hans släktnamn.
å2.
Anmälan om antagande av nytt släktnamn på sätt i å 1 under 1—4 'är sagt skall göras hos pastor i den församling, där den, som antagit namnet.
är kyrkobokförd eller, om han icke är kyrkobokförd i riket, med företeende av pass eller annan handling, utvisande att han är svensk medborgare, hos riksbyrån för folkbokföringen.
å3.
Ansökan 0111 godkännande, som i å 1 mom. 1 under 5 sägs, skall ställas till Konungen samt, försedd med uppgift om sökandens postadress, ingivas eller i betalt brev insändas, om sökanden är kyrkobokförd i riket, till läns— styrelsen i det län, inom vilket kyrkobokföringsorten är belägen, ellertill justi- tiedepartementet samt eljest till nämnda departement. Sökandens underskrift skall vara av vittnen styrkt. Vid ansökningen skall fogas prästbevis eller, om sökanden icke är kyrkobokförd i riket, intyg av utländsk registerförare, an— givande sökandens fullständiga namn, hans födelseår, -1nånad och —dag samt hans bostad eller vistelseort och civilstånd.
å4.
Ansökan om godkännande av släktnamn må ej bifallas, där det nya nani- net, såvitt känt är, bäres av annan släkt och tillika är av mera egenartad beskaffenhet eller därest detsamma kan väcka anstöt. Är fråga om föränd- ring av mera egenartat släktnamn, må ansökan ej heller bifallas, utan så är att skälig orsak anföres.
(å 5 är upphävd.)
å6.
Har ansökan om godkännande av släktnamn bifallits, äger sökanden inom ett år från den dag ärendet av Konungen prövats, om han är kyrkobokförd i riket, hos vederbörande pastor anmäla namnet till införande i kyrkobok och, om han icke är kyrkobokförd i riket, med företeende av pass eller an- nan handling, utvisånde, att han är svensk medborgare, hos riksbyrån för folkbokföringen anmäla detsamma till införande däri.
Sker ej anmälan inom den sålunda bestämda tiden, vare godkännandet utan verkan.
å7.
För den, som ej uppnått myndig ålder, göres ansökan eller anmälan, som i denna förordning avses, av den eller dem, som hava vårdnaden om honom. Har — — —— sägs.
Anmälan —— —— ar.
Har — — —— år.
Den, —— _ — förening.
o
Härigenom förordnas, att kap. 3 å 4 kyrkolagen skall hava följande änd- rade lydelse:
å 4. Döpelsen skall — —— — infört är. I dopet må ej namn givas, som uppenbarligen kan väcka anstöt eller åtlöje.
Förslag till kungörelse om ändring i 23 å i reglementet för barnmorskor den 21 november 1919.
Härigenom förordnas, att 23 å i reglementet för barnmorskor den 21 no- vember 1919 skall hava följande ändrad—e lydelse:
Barnmorska, som å enskilt förlossningsheni biträtt kvinna vid barns fö— delse, åligger att på anfordran lämna uppgift om födelsen samt såvitt möj— ligt kvinnans namn, födelsetid, kyrkobokföringsort och bostad därstädes till statens inspektör för — — — förlossningshem.
Om barnmorskas skyldighet att till kyrkobokföringen göra anmälan om barns födelse är stadgat i 64 å folkbokföringsförordningen.
Med barn avses i denna paragraf varje foster, som andats efter födelsen. samt annat foster av minst trettiofem centimeters längd.
Förslag till kungörelse angående ändring i kungörelsen den 23 november 1917 angående meddelande från domstol om saknad av äktenskaplig börd, om tillstånd till adoption samt om hävande av adoptivförhållande.
Härigenom förordnas, att kungörelsen den 23 november 1917 angående mcd- delande från domstol om saknad av äktenskaplig börd, om tillstånd till adop- tion samt om hävande av adoptivförhållande skall hava följande ändrade lydelse:
Kungl. Maj:t har —— — — som följer:
' När domstol förklarat barn sakna äktenskaplig börd, givit tillstånd att an— taga adoptivbarn eller förklarat adoptivförhållande hävt, skall om beslutet skyndsamt insändas uppgift enligt härvid fogade formulär, i det förstnämnda fallet till pastorsämbetet i barnets födelsehemort och i de båda sistnämnda fallen till pastorsämbetet i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd. Har sådant beslut — — — ovan sagts. Skyldigheten att underteckna _— — _ protokollet.
Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts instruktion den 19 november 1937 (nr 902) för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda befattningshavarna
(landshövdinginstruktion].
Härigenom förordnas, att instruktionen den 19 november 1937 för lands- hövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda befattnings- havarna (landshövdinginstruktionen) under 6 å 1 mom. punkterna 7 och 11 skall hava följande ändrade lydelse:
6å.
1 mom. Länsstyrelsen tillkommer:
7. att, enligt gällande föreskrifter, taga befattning med folkbokföring samt beskattnings-, uppbörds- och indrivningsväsendet,
11. att pröva och avgöra frågor dels om åliggande att på landet anskaffa och underhålla allmänna byggnader med därtill hörande inventarier och så- dana allmänna platser, som av menigheter böra tillvägabringas, dels ock om åliggande för församling att, enligt vad därom är stadgat, tillhandahålla pas- tor nödiga inventarier, materiel, skrivbiträde och vad övrigt erfordras för kyrkobokföringen,
KAP. 1.
Gällande bestämmelser om folkbokföring.
Översikt. Nu gällande bestämmelser om folkbokföring äro i huvudsak innefattade i förordningarna den 3 december 1915 angående kyrkoböc— kers förande och den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning. Till sist- nämnda förordning ansluter sig kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggsförteckning till mantalsskrivningarna. Därjämte gälla sär- skilda bestämmelser dels för Stockholm enligt nådiga brev till Stockholms stads konsistorium den 1 november 1861 och den 20 december 1894 samt till överståthållarämbetet den 3 december 1915 och den 6 oktober 1916 även- som enligt förordningarna sistnämnda dag angående flyttningsbetyg från församling i Stockholm och den 18 december 1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm dels ock för Göteborg enligt förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning i Göteborg. Dessutom äro särskilda föreskrifter meddelade angående kyrkobokföringen i icke terri- toriella församlingar, av vilka här må omnämnas förordningarna den 30 september 1910 angående behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell för- samling av svenska kyrkan och den 8 december 1916 angående utfärdande av flyttningsbetyg från militär församling till annan församling inom riket samt kungörelsen den 13 maj 1904 angående avförande ur militär kyrko— församlings kyrkoböcker av person, vilken, såsom dömd till urbota be— straffning, blivit från krigsmakten skild, varjämte i särskilda författningar bestämmelser äro meddelade om förande av vissa kyrkoböcker eller mot- svarande förteckningar å åtskilliga anstalter och inrättningar.
Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, såsom de nu bedrivas, äro re- sultatet av en genom århundraden gående utveckling. Då en utförlig redo— görelse för denna utveckling lämnats av 1936 års uppbördskommitté i del II av dess år 1938 utgivna betänkande (SOU 1938: 41), har kommittén ansett det tillräckligt att hänvisa till vad där anförts,
De ovannämnda författningarna hava sedan sin tillkomst undergått åt- skilliga förändringar. Att lämna en närmare redogörelse för dessa ändringar faller utom ramen för denna framställning. Det torde dock vara på sin plats att förteckna de författningar, genom vilka ändringarna vidtagits.
Följande författningar avse ändring i kyrkabokföringsförordningen:
lzo) förordningen den 8 december 1916 (nr 552) angående ändrad lydelse av å 33 mom. 2 och å 46;
2:o) förordningen den 23 november 1917 (nr 797) om ändrad lydeISe av åå 13, 15, 16 och 17 m.m.;
3zo) förordningen den 24 maj 1918 (nr 339) om ändring i vissa delar, vilken ändring enligt kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 392) under 30) trätt i kraft den 15 juli samma är; 4:0) förordningen den 11 oktober 1918 (nr 821) om ändrad lydelse av & 46 mom. 1; 510) förordningen den 22 november 1918 (nr 946) om ändrad lydelse av % 13 mom. 5; 6:0) kungörelsen den 9 december 1921 (nr 715) angående ändrad lydelse av ä 1 mom. 1 och 5; 7:0) förordningen den 21 november 1924 (nr 487) om ändrad lydelse av % 23; 8:0) kungörelsen den 19 december 1924 (nr 527) med vissa ändringar; 9:o) kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 255) om ändrad lydelse i vissa delar; 10:o) kungörelsen den 5 november 1926 (nr 464) om ändrad lydelse i vissa delar; 11:o) förordningen den 2 november 1928 (nr 440) om ändring i kyrko- bokföringsförordningen; 1220) förordningen den 6 augusti 1932 (nr 391) om ändrad lydelse av & 19 mom. 2; 1310) kungörelsen den 27 januari 1933 (nr 14) om ändring i vissa delar; 1.4:0) kungörelsen den 27 oktober 1933 (nr 601) om ändrad lydelse av 12 punkt 4; 15:0) kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 510) om ändring i vissa delar; 16:o) kungörelsen den 30 december 1941 (nr 1006) om ändrad lydelse av % 38; 17:0) kungörelsen den 26 november 1943 (nr 825) om ändring i vissa delar; och ' 18:o) kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 442) om ändrad lydelse av % 33 mom. 1 och €; 35 mom. 1. Mantalsskrivningsförordningen har undergått ändringar genom nedan- nämnda författningar: 1:0) förordningen den 6 juli 1906 (nr 65 sid. 8) angående ändrad lydelse av 5 3 mom. 7; 2:0) förordningen den 13 september 1907 (nr 77 sid. 3) angående ändrad lydelse av åå 11 och 16; 3:o) kungörelsen den 23 december 1908 (nr 159 sid. 21) angående änd— rad lydelse av åå 12 och 14; 4:o) förordningen den 22 oktober 1909 (nr 121) om ändrad lydelse av vissa åå; özo) förordningen den 14 maj 1910 (nr 61) om ändring i vissa delar; 6:o) förordningen den 27 oktober 1911 (nr 109) om vissa ändringar; 7:o) förordningen den 11 oktober 1912 (nr 283) om ändrad lydelse av & 3 mom. 6; 8:0) förordningen den 18 juli 1913 (nr 145) om ändrad lydelse av 5 8 mom. 1;
CI]?
9:o) förordningen den 8 oktober 1915 (nr 372) om ändrad lydelse av 5 8 mom. 1;
10:0) förordningen den 23 oktober 1915 (nr 423) om ändrad lydelse av 5 2 mom. 1;
llzo) förordningen den 30 juni 1916 (nr 297) om ändrad lydelse av vissa delar;
12:o) förordningen den 14 juni 1917 (nr 444) angående ändrad lydelse av Q 7 mom. 1 och ä 8 mom. 1;
13:0) förordningen den 11 juni 1918 (nr 381) om ändring i vissa delar; 14:o) förordningen den 14 juni 1918 (nr 429) angående ändrad lydelse av å 12;
15:o) förordningen den 16 juli 1919 (nr 452) om ändrad lydelse av Q 1 mom. 1, g 6 mom. 1 och ä 8 mom. 1:
16:0) förordningen den 25 september 1920 (nr 635) om ändrad lydelse av Q 3 mom. 1;
17:0) förordningen den 14 januari 1921 (nr 9) om ändrad lydelse av for— muläret till mantalslängd;
18:e) förordningen den 8 juni 1923 (nr 257) om vissa ändringar; 19:e) förordningen den 16 maj 1924 (nr 110) om ändrad lydelse av Q 11; 20:o) förordningen den 29 maj 1925 (nr 252) om ändrad lydelse av åå 8 och 10 m. m.;
21:o) förordningen den 20 maj 1927 (nr 165) om ändring i vissa delar; 22:0) förordningen den 17 juni 1932 (nr 277) om ändring i vissa delar; 23:0) förordningen den 14 oktober 1938 (nr 615) om ändring i vissa de- lar;
24:0) förordningen den 16 dec. 1938 (nr 704) om ändring i vissa delar av formulären nr 2, 5, 6 och 7;
25:0) förordningen den 31 december 1943 (nr 954) angående ändrad ly- delse a'v % 11; samt
26:o) förordningen den 15 juni 1944 (nr 423) om ändrad lydelse av & 15. Förordningen den 18 december 1925 (nr 481) om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm har sin nu gällande lydelse enligt kungörelse den 13 augusti 1936 (nr 493) och förordning den 14 oktober 1938 (nr 616).
Förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning i Göte- borg har ändrats genom författningar den 13 september 1907 (nr 77), den 23 december 1908 (nr 159), den 8 oktober 1915 (nr 374), den 14 juni 1918 (nr 431), den 30 januari 1920 (nr 16), den 12 september 1921 (nr 541), den 16 maj 1924 (nr 111), den 29 maj 1925 (nr 254), den 15 maj 1936 (nr 142), den 14 oktober 1938 (nr 617) samt den 15 juni 1944 (nr 440)
Kyrkobokföringen i allmänhet. Enligt förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande skola i varje församling av svenska kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obefintliga, inflyttningsbok, utflyttningsbok jämte förteckning över ankomna aviser om inflyttning, födelse- och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok
samt diöd- och begravningsbok. Där så erfordras, skola förutom nu nämnda böcker föras jämväl särskild kommunionlängd ävensom särskild bok, in- nehållatnde anteckningar rörande personer, vilka äro till nattvardens begå- ende fiörhindrade. Vad här sagts om församling gäller jämväl om kyrko- bokföriingsdistrikt, därest Kungl. Maj:t förordnat, att församling skall vara indelad i sådana distrikt. I församling av främmande trosbekännare med rätt tilll egen kyrkobokföring skola föras endast födelsebok samt död- och begravmingsbok. För kyrkoböckernas förande ansvarar vederbörande pastor.
Utom i församlingarna föras födelse- och dop- samt död- och begravnings— böcker å vissa barnbördshus, sjukhus, hospitaler, asyler, fängelser och tvångsarbetsanstalter. Kyrkobokföringen å sådan inrättning åvilar inrätt- ningens predikant, där sådan finnes, men eljest annan där anställd person.
Församlingsboken är att betrakta såsom huvudbok, i vilken de väsentli— gaste anteckningarna i de övriga böckerna införas. Församlingsboken skall uppläggas efter bostad, antingen i alfabetisk ordning eller i annan ordning, som av ålder varit följd, dock må församlingsboken, där vederbörande dom- kapitel prövar nödigt, föras oberoende av personernas bostad, antingen kro- nologiskt efter tiden för personernas inflyttande eller nya familjers bildande eller alfabetiskt efter personernas tillnamn. Är församlingsboken ej upp- lagd efter bostad, skall därjämte finnas en av domkapitlet till format och uppställning fastställd fastighetslängd, anordnad efter bostad. I försam- lingsboken antecknas för var och en bostad, för- och tillnamn, familjeställ- ning, yrke, stam (främmande), lyte, födelsetid, födelseort, vaccination eller smittkoppor, ingånget och upplöst äktenskap, inflyttning eller överföring från boken över obefintliga eller annat uppslag i församlingsboken, kristendoms- kunskap, nattvardsgång, minderårigs föräldrar, omyndigförklaring, äkten- skapsbetyg, äktenskapscertifikat och lysning, avtal om barns uppfostran i viss troslära, frånvaro och orsaken därtill, utträde ur eller inträde i svenska kyrkan, främmande trosbekännelse eller nationalitet, nattvardshinder, ut- taget flyttningsbetyg, värnpliktsförhållanden, utflyttning eller överföring till annat uppslag i församlingsboken eller boken över obefintliga och döds— fall. Omfattar församling skilda kommuner eller delar av lån, härad, tings- lag eller kommuner, böra dessa delar av församlingen upptagas var för sig i särskilda avdelningar av församlingsboken, då denna föres efter bostad, samt eljest av fastighetslängden. Detsamma gäller, där i församling ingår municipalsamhälle eller köping, som ej bildar egen kommun.
För boken över obefintliga användes samma formulär som för försam- lingsboken.
I övriga böcker ävensom den till utflyttningsboken förda förteckningen över ankomna aviser om inflyttning verkställas införingarna år för år i kro- nologisk ordning. I in- och utflyttningsböckerna må dock för inskrivningar- na tillämpas en alfabetisk ordningsföljd. Inskrivningarna numreras i var bok för sig i löpande följd, särskild för varje är. Där in- och utflyttnings— böckerna föras alfabetiskt, skall särskild nummerordning följas för varje av alfabetets bokstäver. Är församling delad mellan land och stad, skola in-
och utflyttningsböckerna uppläggas i särskilda avdelningar för landsbygden och staden.
Kyrkoböckerna skola föras enligt fastställda formulär. Innehållet i för— samlingsboken och boken över obefintliga enligt formulären för dessa böc- ker har redan antytts. De övriga böckernas innehåll enligt formulären äro i stora drag följande. För tilldragelse, åtgärd eller förrättning, som skall in- skrivas, skall dagen, då tilldragelsen timat, åtgärden vidtagits eller förrätt- ningen ägt rum, städse antecknas med angivande vid dop och vigsel av offi- ciantens namn. Person, som med inskrivning avses, namngives i regel. Van- ligen utsättes också personens yrke, titel eller näringsfång. I förteckningen över ankomna aviser om inflyttning antecknas dock inga namn, och i in- och utflyttningsböckerna namngives, om flyttningsbetyg upptager flera personer, allenast huvudpersonen. Antalet i flyttningsbetyg upptagna personer av vartdera könet antecknas i såväl den ovannämnda förteckningen som in- och utflyttningsböckerna uti särskilda kolumner, den ena avseende mankön och de andra avseende kvinnkön. Genom nedräkning vid årets slut av dessa ko- lumner i inflyttningsboken och förteckningen samt räkning i utflyttnings- boken av antalet emigranter under året erhålles sammanlagda antalet av under året till församlingen inflyttade och därifrån utflyttade. Samtliga ifrå- gavarande böcker innehålla en kolumn för anteckning om födelsetiden för person, beträffande vilken inskrivning i sådan bok sker; i in- och utflytt- ningsböckerna skall dock denna kolumn ifyllas endast i vissa fall. I födelse- och dopboken samt död- och begravningsboken namngivas båda föräldrarna och i konfirmationsboken fader eller moder till barn, som i sagda böcker in- skrives. Dödfött barn och dess begravning inskrivas i födelse- och dopboken, däremot icke i död- och begravningsboken. Ort för tilldragelse eller för- rättning, som är föremål för inskrivning, antecknas i regel endast om den är annan än den församling, i vars bok inskrivningen sker. I inflyttningsbok antecknas församling, från vilken, och i utflyttningsbok församling, till vilken flyttning sker, Vid flyttning till eller från utlandet antecknas dock endast det land, varom fråga är. Blivande bostadsadress efter flyttning mellan församlingar inom riket antecknas i inflyttningsförsamlingens inflyttnings- bok och utflyttningsförsamlingens utflyttningsbok, förutvarande bostads- adress däremot endast i sistnämnda bok. Faderskap till barn utom äkten— skap, sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att barn saknar äkten- skaplig börd, adoption samt adoptivförhållandes hävande skola antecknas i födelse- och dopboken för den eller de församlingar, där barnets födelse är inskriven. Vid dop antecknas faddrarnas namn, vid vigsel däremot icke vigselvittnenas.
För kyrkobokföringen gälla vidare i stort sett följande bestämmelser. I församlingsboken skola alla, som äro inom församlingen bosatta, bok- föras. Från denna huvudregel finnas dock vissa mindre betydande undan- tag, närmast påkallade av behovet att erhålla överensstämmelse mellan kyr— kobokföring och mantalsskrivning.
| i J ?
Under rubrik å församlingen skrivna skola, såvida anledning till deras upptagande å annat ställe i församlingsboken saknas, sammanföras personer, som författningsenligt skola vara bokförda i församlingen men sakna stadig- varande hemvist eller för längre tid vistas på annan ort, såsom å uppfost- ringsanstalt intagna barn, å hospital eller annan sjukvårdsinrättning intagna, fångar m. fl.
Beträffande sjömän, som äro stadda på längre sjöresor, med flera äger pastor pröva från fall till fall, huruvida de tills vidare skola kvarstå i för- samlingsboken, där de förut varit bokförda, eller överföras till avdelningen för å församlingen skrivna.
Församlingsboken skall av pastor årligen, på landsbygden efter den 1 no— vember och i stad efter den 8 oktober, särskilt för mantalsskrivningen rät— tas och kompletteras vid husförhör eller förskrivningar. Detsamma gäller om fastighetslängd. För nämnda ändamål skall fastighetsägaren eller den hans egendom brukar eller förestår för upplysningars meddelande vid hus- förhör eller förskrivning vara tillstädes eller ock, i händelse av förfall, låta ingiva förteckning, utvisande de i hans hus eller på hans ägor boende perso- ners namn, födelseår och födelsedag samt befattning. Det åligger härvid pastor att efterfråga, huruvida inom gård eller lägenhet är boende från annan församling inflyttad person, som icke avlämnat flyttningsbetyg, även- som varest person, som kvarstår i församlingsboken men icke längre är bo- ende å i församlingsboken angivet ställe, vistas. Vinner pastor därvid eller eljest kännedom därom, att i församlingsboken elleriboken över obefintliga upptagen person vistas i annan församling under sådana förhållanden, att han bör där bokföras, skall han härom underrätta vederbörande pastorsäm- bete för vidtagande av behörig åtgärd för införskaffande av flyttningsbetyg.
Från församlingsboken till boken över obefintliga skola överföras de per- soner, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttningsbetyg bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelse under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits. Sjöman får dock icke överföras till boken över obefintliga, så länge han kvar- står som inskriven å sjömanshus.
Den, som överförts till boken över obefintliga, kvarstår där inskriven, till dess upplysning vinnes om hans vistelseort eller frånfälle. I senare fallet skall han överföras till död- och begravningsboken. I förra fallet har pastor, efter omständigheterna, att överföra honom till församlingsboken eller vid- taga åtgärder för hans kyrkoskrivning i församling, till vilken han enligt de vunna upplysningarna rätteligen hör. Överföring från boken över obefintliga till församlingsboken eller död- och begravningsboken skall städse antecknas jämväl i inzflyttnings—boken med hänvisning till boken över obefintliga.
I inflyttningsboken införas vidare alla till församlingen inflyttade, i ut- flyttningsboken alla från församlingen utfärdade flyttningsbetyg. Flyttning inom församling införes i in- och utflyttningsbok allenast om församlingen är delad mellan land och stad och flyttningen sker från församlingens lands- del till dess stadsdel eller omvänt.
Anmälan göres vanligen icke om flyttning inom en församling. Genom sådan flyttning nödvändiggjorda omföringar i församlingsboken och —— i fall, som nyss nämnts —— införingar i in- och utflyttningsböckerna kunna därför i allmänhet icke vidtagas förrän i samband med ovannämnda för— skrivning.
Den som flyttar från församling där han är bokförd till annan försam- ling i riket, skall före utflyttningen å pastorsexpeditionen uttaga flyttnings- betyg och därvid uppgiva församling, till vilken han flyttar sanit såvitt möj— ligt blivande bostad i församlingen. Betyget skall så snart ske kan och se— nast inom en månad efter inflyttningen eller, om inflyttningen skett under hösten, senast vid vederbörligt husförhör eller förskrivning inlämnas till pastor i inflyttningsorten. Har någon inflyttat under tiden mellan nämnda förrättning och årets slut, skall han sist på åttonde dagen efter inflyttningen hava till pastor avlämnat betyget. Möter hinder för den flyttande att före utflyttningen uttaga flyttningsbetyg, kan han hos pastorsämbetet i den för- samling, där han är bokförd, efter skriftlig begäran utfå flyttningsbetyg. Hus— bonde åligger tillse, att flyttningsbetyg för tjänare, som från annan försam- ling kommit i hans tjänst, avlämnas i rätt tid.
Såsom dag för inflyttning i en församling räknas den dag, då anmälan därom göres till pastor i församlingen med avlämnande av flyttningsbetyg. Pastor har att angående anmäld inflyttning ofördröjligen underrätta pastor i den församling, från vilken flyttningsbetyget utfärdats. Inflyttningsdagen räknas i sistberörda församling som utflyttningsdag.
Har flyttningsbetyg uttagits men icke aviserats såsom inlämnat i annan församling, skall pastor i utflyttningsorten därom underrätta pastor i den församling, till vilken betyget utfärdats. Sådana underrättelser skola avlåtas dels i maj, augusti och november för närmast föregående kalenderkvartal, dels i december för månaderna oktober och november, dels slutligeni januari för hela det föregående kalenderåret. Pastor, som mottagit dylik underrättelse, skall infordra flyttningsbetyget, om den, som uttagit det— samma, finnes i hans församling, och äger härför anlita vederbörande polis- myndighet. Inlämnas likväl icke flyttningsbetyget, kan den flyttande av läns— styrelsen vid vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet i förevarande hän- seende.
Den som vill utflytta till utlandet skall för erhållande av flyttniingsbetyg hos vederbörande pastorsämbete göra skriftlig anmälan därom, åtföljd, om han är värnpliktig och ej frikallad från värnpliktens fullgörande, av bevis om tillstånd att avflytta ur riket. Dagen för flyttningsbetygets utfärdande räknas i detta särskilda fall som utflyttningsdag.
Från utlandet inflyttad, vilken skall bokföras i församling här i riiket, skall inom samma tid som annan inflyttad hOs pastor i församlingem anmäla inflyttningen och därvid avlämna, om han tidigare varit bokförd i försam- ling inom riket, flyttningsbetyg från denna församling men eljestt de mot- Svarande handlingar, han kan anskaffa. Underlåtenhet bestraffas. Flytt- ningsbetyget eller däremot svarande handling infordras däremot icke.
Återinflyttar till Sverige från utlandet person, som tidigare varit i riket bokförd, åligger det pastor i inflyttningsorten att om inflyttningen underrätta pastorsämbetet i den församling, från vilken flyttningsbetyget till utlandet utfärdats.
Flyttningsbetyg till utlandet skall, om utresa ur riket ej sker inom viss tid efter betygets utfärdande, återlämnas till pastor i utflyttningsorten. För- summelse härutinnan ådrager den försumlige bötesansvar. Att återlämna annat flyttningsbetyg, om flyttning ej kommer till stånd, är icke ens påbju- det.. Så länge flyttningsbetyget icke är inlämnat i någon församling, kan * dock den, för vilken det utfärdats, icke utfå annat prästbevis än nytt flytt-
ningsbetyg.
Födelse. dop, konfirmation, första nattvardsgång, dödsfall, jordfästning eller begravning skall i födelse— och dopbok, konfirmationsbok eller död— och begravningsbok inskrivas, förutom i församling, som är rätt inskrivningsort för den tilldragelse eller förrättning, varom fråga är, jämväl i församling, där tilldragelsen timat eller förrättningen ägt rum, om denna församling
] är annan än rätta inskrivningsorten. Pastor i församling, varest inrättning
i | | (
med egen födelse- och dopbok eller död- och begravningsbok är belägen, är dock befriad från att i församlingens födelse- och dopbok eller död- och be- gravningsbok anteckna andra å inrättningen timade födelser eller dödsfall eller förrättade dop, jordfästningar eller begravningar än sådana, för vilka församlingen är rätt inskrivningsort. Vigsel antecknas i lysnings— och vigsel- boken allenast i den församling, som är rätt inskrivningsort för vigseln.
Sådan ort är i regel lysningsorten men, om lysning ej föregått vigseln, kvinnans kyrkobokföringsort eller, i visst fall, hennes vistelseort.
Beträffande övriga här avsedda böcker gäller som huvudregel, att rätt inskrivningsort är för barns födelse moderns, för konfirmation eller första nattvardsgång den konfirmerades eller nattvardsbarnets samt för dödsfall. jordfästning, begravning, eldbegängelse och gravsättning av aska den avlid- nes kyrkobokföringsort, närmare bestämt den församling, i vilken modern vid nedkomsten eller den avlidne vid dödsfallet var upptagen i församlingsbok eller bok över obefintliga eller den konfirmerade eller nattvardsbarnet upp- tagits i församlingsbok. Rätt inskrivningsort för dop sammanfaller i stort sett med rätta inskrivningsorten för födelsen. Om rätt inskrivningsort icke kan bestämmas med hjälp av ovanberörda huvudregel, gälla för vissa fall särskilda bestämmelser. Sålunda är vid dylik händelse rätt inskrivningsort för födelse nedkomstorten eller, beträffande hittebarn, den ort, där barnet anträffats, och för dödsfall, jordfästning, begravning, eldbegängelse och grav- sättning av aska den ort, där dödsfallet timat.
Födelser och dödsfall är envar »som vederbör» pliktig att skyndsamt an- måla.
Enligt förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn skall födelseanmälan göras av barnets fader eller moder eller, »i hän- delse av deras död eller frånvaro», annan person, vilken har barnet i sin vård, inom sex veckor efter födelsen. Försummelse är straffbelagd och kan
dessutom föranleda föreläggande vid vite att fullgöra ifrågavarande skyldig- het. Plikt att anmäla barns födeISe åligger vidare enligt reglementet för barn— morskor den 21 november 1919 barnmorska, som biträder vid förlossning annorstädes än å barnbördshus, sjukhus, hospital, asyl, fängelse eller tvångs- arbetsanstalt. Födes barnet å sådan inrättning, skall födelseanmälan enligt kyrkobokföringsförordningen avsändas genom inrättningens predikant eller annan där anställd person.
Sådan predikant eller person har även att ombesörja anmälan om dödsfall. som timat å inråttningen.
Födelse- eller dödsfallsanmälan från dylik inrättning avsändes till pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för födelsen eller dödsfallet. Födelseanmälan av barnmorska göres hos pastor i nedkomstorten. Födelse- eller dödsfallsanmälan av annan person kan göras hos envar pastor.
Det åligger myndighet eller annan, som förvaltar begravningsplats, att tillse, att begravning ej sker utan tillstånd. Tillståndsbevis för begravning utfärdas av pastor. För eldbegängelse fordras tillstånd av polismyndighet eller i vissa fall länsstyrelse. Ehuru föreskrift saknas, att vid ansökan om sådant tillstånd skall fogas bevis, att dödsfallet anmälts hos pastor, torde en- ligt praxis i allmänhet sökande avfordras vederbörligt utdrag ur död- och begravningsboken.
Berörda förhållanden medföra visst tvång att anmäla dödsfall. I övrigt saknas möjlighet att framtvinga fullgörande av anmälningsskyldighet i så— dant avseende.
Rörande eldbegängelse åligger det föreståndare för krematorium att lämna meddelande till pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för döds- fallet, genom att insända fullständigt utdrag av krematoriets journal rörande den avlidne. Av sådan journal skall bl. a. framgå även dag för askans ned— sättande å begravningsplats, som är belägen invid krematoriet, eller tid och sätt för dess översändande till annan begravningsplats eller annat krema- torium.
Dopförrättare, konfirmationsförrättare, officiant vid första nattvardsgång. vigselförrättare, jordfästningsförrättare eller begravningsförrättare, som icke själv för kyrkobok, vari förrättningen skall inskrivas, är skyldig att anmäla förrättningen till kyrkobokföraren. Har pastor i en församling mottagit an- mälan eller verkställt förrättning, som skall föranleda anteckning i någon av kyrkoböckerna i annan församling, skall pastor ofördröjligen därom under- rätta pastor i sistberörda församling.
För meddelanden pastorsämbetena emellan böra användas utdrag ur kyrkoböckerna enligt fastställda formulär.
För flyttnings-, ålders- och arbetsbetyg, äktenskapsbetyg, lysningsbevis, vigselbevis, tillståndsbevis för begravning ävensom utdrag av födelse- och dop-, konfirmations-, lysnings- och 'vigsel- samt död- och begravningsböc— kerna ävensom för anmälan om förrättad vigsel finnas formulär fastställda i kyrkobokföringsförordningen. De bevis och uppgifter, som av pastorsäm- betena meddelas, äro emellertid av åtskilligt flera slag än ovannämnda.
Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlags blankettkatalog upptager så- lunda därutöver ett sjuttiotal blanketter för olika ändamål.
Av de för utfärdande av prästbevis gällande bestämmelser må här anmär- kas följande. Flyttningsbetyg får icke utfärdas till obestämd ort. I stället , för förkommet flyttningsbetyg kan, om det var utfärdat till församling inom riket, nytt sådant betyg utfärdas, avseende förhållandena vid tidpunkten i för det nya betygets utfärdande, men om det förkomna betyget var utfärdat 1 till utlandet, allenast duplett därav utlämnas. Äktenskapsbetyg är inom ri—
ket giltigt endast under två månader från dagen för dess kungörande. Be- gär någon, för vilken äktenskapsbetyg utfärdats, nytt sådant betyg, innan sju månader förflutit efter det förra betygets kungörande, åligger det sökan- den, där han icke återlämnar betyget, att styrka, att hans förra trolovade av- lidit eller att lysning ej följt eller ock, om lysning skett, å vilken dag så- dan sista gången avkunnades. Inom fyra månader från sistnämnda dag eller, om lysning ej följt, dagen för det förra betygets kungörande, får nytt betyg icke utfärdas, såvida icke den andra trolovade avlidit. För den, som överförts till boken över obefintliga, får annat prästbevis än flyttningsbetyg utfärdas endast på begäran av myndighet. Detsamma gäller, såsom förut anmärkts, även beträffande den, som uttagit flyttningsbetyg men icke in— lämnat det i annan församling och icke heller återlämnat det till utfärdaren.
Pastors beslut och åtgärder i kyrkobokföringsfrågor kunna överklagas. Talan föres genom besvär hos vederbörande domkapitel. Över domkapitlets beslut i kyrkobokföringsfrågor fullföljes talan, om beslutet angår rätt kyr- kobokföringsort, hos kammarrätten, som i dessa frågor är högsta instans, 3 men eljest hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet.
Utom besvärsvägen kunna kyrkobokföringsfrågor dragas under domka— pitlets prövning genom underställning, nämligen >>i tvivelaktiga fall eller då mellan pastorsämbeten olika meningar uppstått» om kyrkobokföringsför- ordningens tillämpning.
Mantalsskrivningen i allmänhet. För mantalsskrivningen i riket utom Stockholm och Göteborg, för vilka städer särskild redogörelse lämnas nedan, gäller förordningen angående mantalsskrivning den 6 augusti 1894.
Mantalsskri—vning förrättas årligen mellan den 15 november och årets slut för varje stad, kommun å landet eller, där kommun å landet tillhör flera , fögderier, fögderidel av sådan kommun och gäller för det nästkommande , kalenderåret. Förrättningen hålles i regel inom mantalsskrivningsdistriktet. , Mantalsskrivningsförrättare är å landet häradsskrivaren. På framställning av , stad, där magistrat ej finnes, äger Konungen förordna, att mantalsskriv- l ningen i staden skall förrättas av kommunalborgmästaren eller under den- nes tillsyn av särskild tjänsteman. I stad utan magistrat, beträffande vilken sådant förordnande ej givits, är häradsskrivaren mantalsskrivningsförrättare. Därest på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke anses kunna medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga di- strikt, äger dock länsstyrelsen förordna landsfiskal eller annan lämplig per-
son att förrätta mantalsskrivningen inom ett eller flera distrikt. I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen under magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken debiteringen av kronoutskylderna åligger eller till vilkens befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter hörer. Efter förslag av häradsskrivare och magistrater samt, i förekommande fall. kommunalborgmästare utsätter länsstyrelsen tider och ställen för mantals— skrivningarnas förrättande samt utfärdar därom kungörelse.
Före mantalsskrivning å landet skall häradsskrivaren hava upprättat man— talslängd (den s. k. stommen) enligt fastställt formulär och i enlighet med den vid senaste mantalsskrivning upprättade längden. Stommen skall författ— ningsenligt upptaga blott fastigheterna och deras ägare eller innehavare men plägar flerstädes utgöra en fullständig, glest skriven kopia av löpande årets mantalslängd, vilken kopia sedermera kompletteras vid mantalsskrivnings— förrättningen.
Någon särskild föreskrift därom, att mantalsskrivningsförrättare i stad bör hava före mantalsskrivningen upplagt mantalslängd, torde hava ansetts icke böra lämnas på grund av att förhållandena i en stad kunna mellan två mantalsskrivningar så väsentligt förändras, att ett ovillkorligt åläggande i berörda hänseende ofta endast skulle medföra onödigt besvär och oreda.
I mantalslängd för distrikt å landet skola i alfabetisk ordning och med utsättande av jordeboksnumlner och jordregisterbeteckning upptagas alla hemman och lägenheter, verk och inrättningar jämte deras ägare och inne- havare. Under varje fastighet redovisas de personer, vilka skola mantals- skrivas å fastigheten. Mantalslängd i stad upprättas i enahanda ordning med iakttagande, att där upptagas kvarteren samt, i stället för hemman och brukningsdelar, gårdarnas och stadsjordarnas nummer och namn efter tomt- och jordeboken. Har fastighetsregister upplagts för staden, skola i stället för gårdarna och stadsjordarna införas tomternas och stadsägornas beteck- ningar enligt fastighetsregistret.
Vid mantalsskrivningen skola vara tillstädes pastor eller, om han har för— fall, någon av honom förordnad lämplig person, helst annan inom försam- lingen tjänstgörande präst, vederbörande stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till det antal, som för vinnande av tillförlitliga upp— gifter vid förrättningen erfordras och av länsstyrelsen bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt utses av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Dessutom äger envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, att för bevakande därav vara närvarande. Pastor skall vid för— rättningen tillhandahålla församlingsboken, i vilken alla sedan sista mantals— skrivningen timade förändringar skola, såvitt på pastor ankommit, hava bli- vit fullständigt införda. Pastor skall även meddela, vad han har sig bekant rörande inflyttning till församlingen av personer, som icke inlämnat flytt- ningsbetyg, eller om andra mantalsskrivningen berörande förhållanden, var- om behöriga uppgifter icke inkommit, Varje efter senaste mantalsskrivning ingången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrenderätt till fast egen- dom hör av fastighetens innehavare uppvisas vid förrättningen.
Envar skall mantalsskrivas, där han är bosatt. Uppehåller sig någon under olika delar av året inom särskilda mantalsskrivningsdistrikt, betraktas han såsom bosatt i det distrikt, där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende ä tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör an- ses därstädes hava sitt egentliga hemvist, med rätt likväl för den, som äger fast egendom eller idkar rörelse inom olika mantalsskrivningsdistrikt och in- om vartdera av dessa vistas någon del av året samt ej på grund av tjänst eller verksamhet kan anses hava sitt egentliga hemvist i någotdera av dessa eller annat mantalsskrivningsdistrikt, att själv bestämma och anmäla, inom vilketdera distriktet han skall mantalsskrivas. Den, som nästa fardag eller dessförinnan kommer att flytta till annat distrikt för att övertaga fast egen— dom eller rörelse eller tillträda tjänst, bör jämte honom åtföljande personer där mantalsskrivas. I rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin familj och svenska betjäning mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dock må utan hinder av vad sålunda stadgats den, som utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Konungens medgivan— de tillika med sin familj och betjäning mantalsskrivas inom det mantals- skrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen, Sjöfarande, som ej är bosatt inom riket, skall mantalsskrivas, där han senast varit i mantals- längden uppförd. Den, som för sig, hustru eller minderårigt barn av fattig- vårdssamhälle åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig, mantalsskrives inom fattigvårdssamhället motsvarande eller tillhörande distrikt. Vistelse å annan ort än den egentliga boningsorten för utövande av statsrådsämbete, ledamotskap av kommitté eller kommission, sakkunnigskap, riksdagsmanna- skap eller annat uppdrag eller arbete av tillfällig beskaffenhet föranleder ej i och för sig ändring i avseende å mantalsskrivningsorten. Sådan ändring föranledes i regel ej heller därav, att någon vistas vid allmän eller enskild läroanstalt för erhållande av undervisning eller intagits ä sjukvårdsinrätt- ning eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt eller undergår frihetsstraff eller tvångsarbete.
Envar, som ej hos annan mantalsskrives, skall årligen vid mantalsskriv- ningen avlämna uppgift rörande sig själv och dem, som höra till hans hushåll eller av annan anledning skola mantalsskrivas hos honom. Den, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom annat distrikt än det, varest han skall mantalsskrivas, åligger att jämväl till mantalsskrivning- en i förstnämnda distrikt avlämna uppgift angående egendomen eller rörel- sen med den därtill hörande personal. Nu nämnda uppgiftsskyldigheter gäl— la i tillämpliga delar även för allmänna inrättningars föreståndare, bolags— styrelser och i allmänhet dem, som vårda och förvalta annans egendom. På landsbygden äga allmoge och mindre skrivkunniga att antingen själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter.
Före den 8 november varje år skola dels vederbörande chefer för arméns och flottans i garnisons- eller stationsort förlagda manskap samt de vid kro- nans varv eller verkstäder anställda personer, dels direktörer eller andra före- ståndare för straff— eller arbetsfängelser angående envar för bestraffning 8—448541.
intagen person, dels ock sjömanshusdirektion för vid sjömanshuset påmönst- rad sjöfarande till vederbörande pastor insända vissa för förskrivningen och mantalsskrivningen erforderliga uppgifter. Inom nyssnämnda tid skall ar- betsgivare eller arbetsföreständare, som i arbetet sysselsätter person, vilken är bosatt i annan församling än den, där han under den tid, arbetet pågår, är boende, årligen till den församling, arbetaren tillhör, lämna uppgift om hans vistelseort och anställning.
I de vid mantalsskrivningsförrättningen förekommande ärenden skall för- rättningsmannen meddela beslut, som tillika med skälen därför antecknas i det protokoll, förrättningsmannen är skyldig att föra vid förrättningen. Efter förrättningens slut undertecknas mantalslängden av förrättningsman- nen, pastor och vederbörande kommunalombud.
Pastor skall å särskild längd upptaga de personer, vilka blivit mantals- skrivna vid förrättningen men icke avlämnat flyttningsbetyg, dock med un— dantag för sådana personer, som uppgivit sig komma att senare inflytta från annat distrikt. Denna längd skall pastor före den 15 januari tillställa veder— börande magistrat, kommunalborgmästare eller häradsskrivare, därvid läng- den skall vara försedd med anteckning om dem, vilka, efter det mantals- skrivningen förrättats, till pastor avlämnat flyttningsbetyg. Samtidigt över- lämnas förteckning å alla efter nämnda förrättning intill årets slut i mantals— skrivningsdistriktet födda och döda samt med flyttningsbetyg från annat di— strikt dit inflyttade, förut ej där mantalsskrivna personer, ävensom från di- striktet utflyttade personer, de sistnämnda dock endast såvida de under före- nämnda tid uttagit flyttningsbetyg till annan församling och från pastor där- städes eller på annat tillförlitligt sätt underrättelse erhållits, att de dit in- flyttat, så ock de personer, vilkas civilstånd under samma tid ändrats. Hava inga förändringar av nu nämnt slag inträffat mellan mantalsskiivningen och årets slut, skall även sådant inom den stadgade tiden anmälas. I mantals- längden skola införas de rättelser och tillägg, som föranledas av här omnämn- da längd och förteckning.
Därjämte skall pastor senast den 20 januari avlämna s. k. särskild till- läggsförteckning över personer, som under tiden från årets början till och med den 15 januari blivit kyrkobokförda inom distriktet såsom inflyttade från annat distrikt. Om mantalsskrivningsförrättaren finner, att sådan per— son bör mantalsskrivas i distriktet, skall han därom korrespondera med an- nan vederbörande mantalsskrivningsförrättare.
Mantalsskrivningsförrättarna äro skyldiga att i anledning av förhållanden, som vid mantalsskrivningen eller eljest komma till deras kännedom, med— . dela varandra erforderliga underrättelser till förebyggande därav, att någon varder från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskriven. Därest skiljaktiga meningar mellan mantals— skrivningsförrättarna uppstå beträffande någon persons rätta mantalsskriv- ningsort, skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen, och skall personen under tiden kvarstå i det distrikts mantalslängd, där han senast varit uppförd.
Mantalslängden jämte tillhörande bilagor samt det vid förrättningen förda protokoll skola senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrättaren över- lämnas till vederbörande pastor. Länsstyrelsen kan meddela anstånd med handlingarnas avlämnande, därest på grund av mantalsskrivningens vidlyf— tighet sådant prövas nödigt, dock icke längre än till den 23 februari. Det åligger pastor att med församlingsboken jämföra mantalslängden samt upp- taga de vid granskningen förekommande anmärkningarna å förteckning, som bifogas mantalslängden, vilken jämte tillhörande handlingar skall inom tio dagar, efter det att densamma avlämnats till pastor, av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren. Sedan i anledning av pastors anmärkningar vederbörliga rättelser och tillägg ägt rum i mantalslängden, skall längden an- ses justerad. Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantalsskrivningsförrättaren skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden i vederbörande lokala taxeringsnämnd. Under den tid mantals— längden finnes hos mantalsskrivningsförrättare eller pastor, hålles den till— gänglig för dem, som därav önska taga del.
I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd äger envar. vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun eller fattigvårds- samhälle söka ändring hos länsstyrelsen i länet genom besvär, vilka skola dit ingivas före den 1 juli det år mantalsskrivningen avser. Den, som är missnöjd med länsstyrelsens beslut, äger att däröver anföra besvär hos kam- marrätten. Över kammarrättens beslut i mantalsskrivningsfrågor må ej kla- gan föras. Har någon mantalsskrivits å mer än en ort, må dock frågan om hans rätta mantalsskrivningsort upptagas till prövning, när fråga om inverkan härav i annat ärende föreligger till bedömande.
Särskilda bestämmelser för Stockholm. Den väsentligaste olikheten mel- lan kyrkobokföringen i Stockholms territoriella församlingar och rikets öv- riga församlingar är den, att församlingsböcker i de förstnämnda enligt stadgande i nådigt brev till Stockholms stads konsistorium den 1 november 1861 ej föras utan ersättas av utförligare än annorstädes i riket förda inflytt- ningsböcker och av fortlöpande anteckningar å särskilda prästbetyg, som av församlingsborna själva förvaras. Som en ytterligare egendomlighet för ifrå— gavarande församlingar må antecknas, att bok över obefintliga där ej föres på annat sätt, än att de förteckningar över obefintliga, som på sätt nedan kommer att omtalas, erhållas från mantalskontoret, samlas till en bok.
Vid sidan av de författningsenliga kyrkoböckerna föras numera i alla territoriella församlingar i Stockholm enligt kortsystem ett eller flera icke officiella alfabetiska hjälpregister till sagda böcker, framtvingade huvud- sakligen genom avsaknaden av församlingsbok. För hjälpregistrens förande tillämpas något olika principer i de särskilda församlingarna.
Vid sidan av kyrkobokföringen äger i Stockholm en civil bokföring av stadens befolkning rum. I avseende å denna bokföring tillämpas förord- ningen den 18 december 1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm, sådan densamma lyder enligt kungörelserna den 13 augusti 1936
och den 14 oktober 1938. Bokföringen ombesörjes av överståthållarämbetet å dess mantalsavdelning (mantalskontoret), som förestås av en mantalsinten- dent. Envar, som skall kyrkobokföras i territoriell församling i Stockholm eller är bosatt i Stockholm och tillhör icke territoriell församling, upptages i ett folkregister. Vid bokföringen användes kortsystem. Särskilt kort uppläg— ges för varje person med följande undantag. Äkta makar, som sammanbo, upptagas å gemensamt kort (familjekort). Ä familjekort uppföras, jämte föräldrarna eller endera av dem, hemmavarande barn och adoptivbarn under femton år. Folkregistcrkorten skola innehålla för därå upptagna personer uppgifter till ledning vid mantalsskrivningen ävensom övriga anteckningar, som anses erforderliga för en fullständig folkbokföring. Vid sidan av folk- registret föres ett alfabetiskt kortregister över alla å folkregisterkort upp- tagna personer utom barn och adoptivbarn, vilka uppförts åt samma folk- registerkort som föräldrarna eller endera av dem, samt såvitt angår makar, vilka före den 1 oktober 1936 upptagits å gemensamt folkregisterkort, annan än den som uppförts främst å kortet. För bevarande av kännedom om dem, som under del av kalenderår varit upptagna i folkregistret såsom boende inom viss fastighet utan att därstädes vara eller bliva mantalsskrivna, äro särskilda anordningar vidtagna.
Folkregistret avser att åskådliggöra förändringarna i Stockholms stads befolkningsförhållanden från tid till annan. På grund härav är det angelä- get, att samtliga förändringar i dessa förhållanden utan dröjsmål komma till mantalskontorets kännedom. Envar, som inflyttar till Stockholm eller flyt- tar inom Stockholm från en fastighet till en annan eller utflyttar från Stock- holm till annan ort inom riket, skall angående sig och medföljande perso- ner till mantalskontoret göra anmälan om flyttningen samt avlämna flytt- ningsbetyg. Dylik an-mälningsskyldighet skall fullgöras senast på fjortonde dagen efter flyttningen. Sedan dylik anmälan gjorts, iakttages följande:
3) Avser anmälan inflyttning till Stockholm, översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, i vilken den inflyttande bör kyrkobokföras. Ef— ter verkställd kyrkobokföring återsänder pastor flyttningsbetyget till man- talskontoret.
b) Skall till följd av flyttning inom Stockholm ändring äga rum i den flyt- tandes kyrkobokföring, översändes flyttningsbetyget till pastor i den försam- ling, i vilken den flyttande är kyrkobokförd. Efter verkställd kyrklig ut- skrivning översänder pastor flyttningsbetyget till pastor i den församling, vari den flyttande skall kyrkobokföras. Sedan pastor i sistnämnda försam- ling verkställt den kyrkliga inskrivningen, återsänder han flyttningsbetyget till mantalskontoret.
c) Avser anmälan utflyttning från Stockholm till annan ort inom riket, "översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, varifrån utflytt- ning äger rum. Efter verkställd utskrivning översänder pastor flyttnings- betyg till mantalskontoret. När till pastor ingått meddelande, att den flyt- tande inskrivits i annan församling, översändes detta meddelande efter vid- tagna kyrkobokföringsåtgärder till mantalskontoret.
(1) I fråga om utflyttning till utlandet förfares i huvudsak enligt vad som anförts under 0) här ovan. Skulle den, som erhållit flyttningsbetyg till ut- landet, icke inom en månad hava lämnat riket, åligger det honom att oför— dröjligen och senast inom åtta dagar efter månadens utgång till mantals— kontoret återlämna betyget, varefter förfares på enahanda sätt, som nyss , nämnts beträffande inflyttning från ort utom Stockholm. i När någon, utan ändring av bostad, kyrkobokförts i annan församling än den, som han-förut tillhört, skall underrättelse härom inom fjorton dagar efter kyrkobokföringen av pastor i den församling, till vilken inflyttning ägt rum, lämnas mantalskontoret. Det åligger husbonde att tillse, att flytt- ningsanmälan för i hans enskilda tjänst varande person i rätt tid verkställes. Enahanda skyldighet åligger innehavare av bostadslägenhet med avseende å person, som inflyttat i lägenheten. Årligen under första hälften av oktober månad skall av husägare eller den, som företräder honom, till mantalskon- toret avlämnas uppgift å de personer, vilka efter ägarens upplåtelse under året inflyttat i fastigheten eller avflyttat från densamma.
Mantalskontoret erhåller från pastorsämbetena i stadens församlingar ut— drag ur födelse-, vigsel— och dödhöckerna för varje månad inom åttonde da— gen av den påföljande månaden. Dessa utdrag, vilka där så kan ske skola innehålla uppgift å bostad för föräldrarna till de födda samt för vigda och avlidna, översändas från mantalskontoret till statistiska centralbyrån år- ligen före utgången av februari månad. Mantalskontoret erhåller därjämte från vederbörande pastor del av de uppgifter, som eljest författningsenligt lämnas till pastor rörande förhållanden, varom folkregistret skall innehålla upplysning. Till mantalskontoret skola vidare avlämnas uppgifter angående i Stockholm hemmahörande personer, vilka intagits i eller frigivits från där- varande fängelser eller intagits å eller utskrivits från inrättningar, lydande under Stockholms stads fattigvårdsnämnd, ävensom om i Stockholm hemma— hörande sjöfolk, som inskrivits å eller avförts från sjömanshuset.
Ä mantalskontoret föras särskilda längder över inflyttade, utflyttade, födda . och döda. Folkregisterkort för kvinna, som ingått äktenskap och samman— ' flyttat med mannen samt till följd härav uppförts ä folkregisterkort för man-
nen, överföres till mantalskontorets arkiv. Dit överföras även kort, som upp— taga utflyttade eller avlidna personer. Dessa kort sammanföras till ett sär— skilt register, arkivregistret. Folkregisterkorten för de personer, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttningsbetyg bo- satt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelseort upplysning ej vunnits under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar, skola samman— föras till ett gemensamt register över obefintliga. Sjöman må dock icke över- föras till nämnda register, så länge han kvarstår såsom inskriven å sjömans- hus. Därest någon till registret över obefintliga överförd person återkom— mer till Stockholm eller tillförlitlig upplysning om hans vistelseort utom Stockholm vinnes eller anmälan ingår, att han avlidit, skall han ånyo upp- tagas i folkregistret, varefter ytterligare de åtgärder vidtagas, som påkal— las av de erhållna upplysningarna. Mantalsintendenten avlämnar årligen
före den 20 mars till vederbörande pastor förteckning å de till försam- I lingen hörande personer, vilka efter det uppgift senast lämnats blivit över- förda till registret över obefintliga och där kvarstå. Har någon till samma register överförd person åter upptagits i folkregistret, avlåtes därom oför— dröjligen underrättelse till vederbörande pastor.
Mantalsskrivningen förrättas av mantalsintendenten. I fråga om rätt man— lalsskrivningsort samt de uppgifter, som böra lämnas vid mantalsskrivning- en, gäller vad som i sådant avseende är föreskrivet för riket i allmänhet. Mantalsskrivningen förrättas med början i november månad för det näst- följande kalenderåret. Envar, som är skyldig lämna mantalsuppgift, skall avlämna dylik uppgift skriftligen i ett exemplar första helgfria dagen efter den 4 november till ägaren av den fastighet, där han är bosatt, eller till äga- rens ställföreträdare. Ägaren eller hans ställföreträdare skall insamla man- talsuppgifterna och upprätta huvudförteckning samt å dag, som överståt- hållarämbetet bestämmer, till mantalskontoret avlämna huvudförteckningen i två exemplar ävensom nämnda mantalsuppgifter, ordnade efter huvudför- teckningen. Därjämte skola till ledning för mantalsskrivningen avlämnas vissa uppgifter från verk och myndigheter. Å mantalskontoret granskas mantalsuppgifterna med tillhörande huvudförteckningar samt jämföras med folkregistret. Med anledning av de anmärkningar, som förekommit vid den- ' na granskning av mantalsuppgifterna, samt de upplysningar, som till ledning för mantalsskrivningen införskaffats från övriga mantalsskrivningsförrättare i riket, skall mantalsintendenten ombesörja mantalsuppgifternas och hu- vudförteckningarnas rättande och fullständigande, samt därefter upprätta mantalslängden. Mantalslängden skall vara avslutad och undertecknad av mantalsintendenten senast den 1 mars. Med undertecknandet skall läng- defi"anses justerad.
Genom mantalskontorets försorg upprättas årligen ett hela staden omfat— tande, alfabetiskt register över i längden upptagna personer, med undan tag av hustru, boende på samma ställe som mannen, samt barn eller adop— tivbarn under 18 år, som mantalsskrivas hos föräldrarna.
För underlåtenhet att fullgöra föreskriven uppgiftsskyldighet är bötespå— följd icke stadgad, utan gäller i stället, att handräckning för felande uppgif— ters införskaffande kan erhållas från överståthållarämbetet, som äger före- lägga tredskande vite. Tvist angående mantalsskrivning prövas av överståt- hållarämbetet (första kansliavdelningen).
Särskilda bestämmelser för Göteborg. Kyrkobokföringen i Göteborg är ordnad i enlighet med de för riket i övrigt gällande bestämmelserna i 1915 års kyrkobokföringsförordning med de avvikelser, som föranledas av den för staden gällande särskilda mantalsskrivningsförordningen. Församlingsbokenl föres kronologiskt. !
Beträffande den löpande civila folkbokföringen och mantalsskrivningen i' Göteborg tillämpas förordningen den 17 november 1905 angående mantals- skrivning i Göteborg med däri tid efter annan genom särskilda författningar
verkställda ändringar. En fortlöpande bokföring av stadens invånare verk- ställes å mantalskontoret i staden av mantalsskrivare, vilka tjänstgöra envar för visst distrikt, omfattande en av de territoriella församlingar, i vilka staden är indelad eller där så finnes lämpligt viss del av sådan församling. Chefskapet över mantalskontoret utövas av mantalsdirektören utan inskränk- ning i magistratens befogenheter och åligganden med avseende å mantals- skrivningen och debitering av utskylder m. m. (Mantalskontoret omhän- derhar tillika debitering av krono- och kommunalutskylderna i staden.)
För varje distrikt föres av mantalsskrivaren en efter rote och kvarter, fasta egendomar och hushåll ordnad mantalsbok, i vilken införas alla inom di- striktet boende personer, som icke blott tillfälligtvis uppehålla sig där. Dess- utom föres enligt kortsystem ett för hela staden gemensamt, å anteckning- arna i mantalsboken grundat alfabetiskt register, upptagande samtliga i staden mantals- och kyrkoskrivna personer, vilka under kalenderåret upp- nått eller uppnå 16 års ålder, ävensom barn under denna ålder, vilka icke äro mantalsskrivna hos sina föräldrar eller endera av dem.
Vid inflyttning till Göteborg skall den inflyttade inom fjorton dagar å man- talskontoret anmäla inflyttning samt avlämna vederbörligt flyttningsbetyg från utflyttningsorten angående sig själv och sitt husfolk. Sedan anteckning om inflyttningen införts i mantalsboken, överlämnas flyttningsbetyget jämte uppgift om den inflyttades bostad genom vederbörande mantalsskrivares för- sorg till pastor i den församling, där den inflyttande bör kyrkobokföras.
Då flyttning inom Göteborg äger rum från en egendom till annan, skall anmälan om flyttning av den flyttande göras till mantalskontoret inom fjor- ton dagar efter flyttningen. Anmälan om flyttningen översändes av mantals- kontoret till pastor i den territoriella församling, inom eller från vilken flyttningen ägt rum, eller, i förekommande fall, till pastor i icke territoriell församling, där den flyttande är kyrkobokförd. Därest den flyttande fort- farande kommer att tillhöra samma församling, fogas vid anmälan uppgift om den nya bostaden. Har flyttning ägt rum från ett distrikt till ett annat, skall pastor efter verkställd kyrkobokföring till mantalskontoret återsända nämnda anmälan. I händelse den flyttande kommer att tillhöra annan ter- ritoriell församling, skall flyttningsbetyg därvid bifogas. Därefter verkstäl- les å mantalskontoret vederbörliga anteckningar i mantalsboken för såväl det distrikt, från vilket flyttning skett, som ock för det distrikt, dit flytt- ning ägt rum. Har flyttning skett från en territoriell församling till en an- nan, skall flyttningsbetyget översändas till pastor i den nya församlingen jämte uppgift å den nya bostaden. Därest någon utan ändring av bostad blir kyrkobokförd i annan församling än den, han förut tillhört, skall under- rättelse härom inom fjorton dagar efter kyrkobokföringen av pastor i den församling, dit inflyttning ägt rum, meddelas mantalskontoret för behörig anteckning i mantalsboken.
Husägare ävensom annan innehavare av bostadslägenhet, vilken åt annan upplåtit bostad, är skyldig att tillse, att i huset eller i lägenheten inflyttade personer fullgöra sin anmälningsskyldighet, samt, om detta underlåtes, inom
fjorton dagar efter inflyttningen om förhållandet göra anmälan till mantals- kontoret. Enahanda skyldighet åligger husbonden med avseende å hos ho- nom bosatta tjänare. Därjämte äro vissa föreskrifter meddelade angående skyldighet för vederbörande kyrkobokförare att till mantalskontoret över- sända utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna ävensom andra erforder- liga uppgifter i och för verkställande av vederbörliga anteckningar i man- talsboken.
Mantalsskrivm'ngen förrättas under tiden mellan den 15 november och årets slut för det nästföljande kalenderåret. Till ledning för densamma skola avlämnas mantalsuppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad i mot- svarande avseende är föreskrivet i Stockholm. Mantalslängden skall vara avslutad och undertecknad av vederbörande mantalsskrivare senast den 1 mars. Med undertecknandet skall längden anses justerad.
Föreskrift om bötespåföljd för underlåtenhet att fullgöra föreskriven an- mälan är icke meddelad. I stället äger polisdomstolen att gen0m föreläggan— de av vite infordra felande uppgift eller handling. Besvär rörande någon per— sons rätta mantalsskrivningsort prövas av polisdomstolen.
KAP. 2.
Tidigare förslag till folkbokföringens ordnande.
Äldre riksdagsmotioner. I en vid 1925 års riksdag inom andra kammaren väckt motion hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t an- hålla om utredning och förslag rörande ändring i kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningarna i syfte att införa s. k. kyrkoskrivnings- böcker. Sådan bok skulle första gången utfärdas för barn vid anmälan om dess födelse och för äldre personer vid flyttning. Boken skulle innehålla uppgift om bl. a. kyrkobokföringsort och vid flyttning företes för anteck- ning såväl i utflyttnings- som i inflyttningsorten. Motionen blev ej bifallen.
Vid 1926 års riksdag väcktes i andra kammaren en ny motion i samma syfte, denna gång med hemställan om en mera allsidig utredning angående folkbokföringen men med bibehållande av kravet på införande av person- liga identitetsbevis eller medborgarböcker. Motionen bifölls av andra kam- maren men avslog-s i första kammaren under hänvisning till 1924 års upp- bördssakkunnigas då pågående utredningsarbete.
Därmed hade frågan fallit. Samma öde vederfors två inom vardera kam-
1 maren vid 1928 års riksdag väckta likalydande motioner med begäran om
utredning i syfte att åvägabringa en effektivare personalbokföring i riket.
1924 års uppbördssakkunuiga, vilka den 30 juni 1929 framlade betänkan— de angående åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd och en förbättrad folkbokföring, föreslogo, att vid sidan av kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, vilka skulle bibehållas med vissa förändringar, skulle införas en civil löpande folkbokföring, centraliserad till de av de sak- kunniga föreslagna uppbördsmyndigheterna, nämligen i Stockholm överståt— hållarämbetet, i Göteborg och Malmö magistraten samt i länen i övrigt läns- styrelserna, inom vilka skulle inrättas ett skattekontor för uppbördsärendena och ett mantalskontor för folkbokföringens handhavande.
Huvud-urkund för den löpande civila bokföringen skulle vara ett i huvud- sak efter mönster från Stockholm inrättat folkregister, bestående av kame- ralt ordnade folkregisterkort, ett för varje inom länet kyrkobokförd person med undantag av hustrur och hemmavarande barn under femton är, vilka skulle uppföras å folkregisterkortet för familjens huvudperson. Folkregister- kortet skulle innehålla uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med för- samlingsboken. Folkregisterkorten för obefintliga skulle överföras till ett
register över obefintliga, och folkregisterkorten för personer, som avlidit eller flyttat från länet, skulle ingå i ett arkivregister, från vilket korten för ut- flyttade personer skulle återföras till folkregistret, därest personerna åter- komme till länet. Som uppslagsregister till folkregistret skulle föras ett i sär- skilda avdelningar för män och kvinnor alfabetiskt ordnat adressregister, bestående av kort, å vilka allenast skulle antecknas namn, bostad och fö- delsedag. Folkregisterkorten skulle i registret omflyttas efterhand som in- komna anmälningar gåve anledning därtill, och folkregistret skulle sålunda ständigt återspegla det aktuella befolkningsläget. Anmälningar till folkbok- föringen skulle, frånsett i vissa fall Stockholm och Göteborg, för vilka stä— der särskilda bestämmelser förutsattes, göras hos pastorsämbetena och av dessa vidarebefordras till mantalskontoret å länsstyrelsen, dock att uppgifter från myndigheter eventuellt skulle kunna insändas omedelbart till mantals- kontoret. Förslaget synes förutsätta skriftliga anmälningar. Anmälan om flyttning, även sådan inom församling, skulle hos pastor i kyrkobokföring-s- orten inom fjorton eller, såvitt anginge årets sista kvartal, åtta dagar avlämnas i tre exemplar, av vilka två skulle översändas till mantalskontoret eller, vid flyttning till annan församling, till mantalskontoret i utflyttningsorten och till pastor i inflyttningsorten. Även hos sistnämnde pastor skulle den flyt- tande avlämna flyttningsanmälan i tre exemplar, därvid samma tid, räknad från inflyttningen, skulle iakttagas som i fråga om utflyttning. Om inflytt- ningen skulle pastor avisera mantalskontoret i det egna länet. Den vidare aviseringen till pastor i utflyttningsorten och i förekommande fall till man- talskontoret i annat län skulle åvila vederbörande mantalskontor.
De sakkunniga föreslogo införande av medborgarböcker i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits vid 1925 års riksdag, dock att medborgarbok icke skulle utfärdas för personer under femton år. Medbor- garboken skulle vid flyttning uppvisas för anteckning hos pastor i såväl utflyttningsorten som inflyttningsorten, av pastor i sistnämnda ort, om flytt- ning ägt rum från ett län till ett annat, behållas och insändas till mantals- kontoret i det egna länet samt av mantalskontoret användas till ledning vid upprättande av folkregisterkort för den flyttande och därefter till denne återställas.
För tryckning av längder och debetsedlar skulle länsstyrelserna förfoga över adresseringsmaskiner och plåtregister över befolkningen inom länet. Plåtarna skulle med avseende å sin text revideras löpande med ledning av folkregistret, men deras inbördes ordning skulle ändras allena-st genom en årlig omsortering under tiden 15 oktober—15 januari, det sistnämnda av hänsyn till att de längder, som skulle tryckas, måste redovisa personerna i samma inbördes ordning som den senast upprättade mantalslängden.
Skriftliga mantalsuppgifter skulle vid mantalsskrivningarna avlämnas av alla och i så god tid insamlas, att de kunde vara pastor tillhanda vid för- skrivningen. Efter en första omsortering av plåtregistret under tiden 15 okto- ber—5 november skulle såsom stommar till de blivande mantalslängderna tryckas och till vederbörande förrättningsmän utsändas konceptmantalslång-
der, vilka efterhand som de vid mantalsskrivningsförrättningarna blivit rät— tade och kompletterade skulle jämte mantalsuppgifterna överlämnas till ve— derbörande mantalskontor för att där användas vid plåtregistrets iordning- ställande för tryckning av den slutliga mantalslängden. Denna tryckning skulle äga rum under tiden 15 januari—15 februari. Pastors granskning av den färdiga längden skulle bortfalla. I övrigt skulle mantalsskrivningsarbetet bedrivas huvudsakligen på samma sätt som förut, dock med vissa föreslagna ändringar i fråga om detaljer, vilka här förbigås. De sakkunnigas förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Folkbokföringsfrågan inför 1930 års riksdag. Med bifall till en inom andra kammaren väckt motion beslöt 1930 års riksdag att i skrivelse till Konungen hemställa om en allsidig utredning rörande åtgärder för införande av folk- register och därmed i samband stående frågor. I riksdagsskrivelsen anföres, att ehuru den svenska folkbokföringen fyllde högt ställda krav på tillförlit- lighet och effektivitet, därest författningarna rätt tillämpades och efterlevdes, förhållandena numera inom det moderna samhället vore så väsentligt olika mot vid de tidpunkter, då systemet grundlades, att det icke längre vore prak— tiskt möjligt att med hjälp av nämnda författningar få till stånd en tillför— litlig registrering av befolkningen. Redan de svårigheter, som härrörde av be- folkningens under de senaste årtiondena oerhört ökade och alltjämt tillta- gande rörlighet kunde vara tillräcklig motivering för en utredning angående den föreliggande frågan.
Skrivelse av chefen för generalstaben. I underdånig skrivelse den 10 okto— ber 1931 hemställde chefen för generalstaben, att, enär vårt folkbokförings- system städse varit otillwfredsställande och bristfälligt och detta förhållande menligt återverkade på den militära redovisningen av värnpliktiga samt den militära sidan av frågan snarast krävde en lösning, den av 1930 års riksdag begärda utredningen måtte komma till stånd snarast möjligt, och att därvid sikte måtte tagas även på den ifrågasatta folkregistreringens använd- barhet för den militära redovisningen.
Av statsfinansiella skäl blev emellertid den begärda utredningen ställd på framtiden.
Skrivelse av Sveriges häradsskrivarförening. I en den 1 mars 1934 till che- fen för finansdepartementet avlåten skrivelse fäste Sveriges häradsskrivar- förening uppmärksamheten på att folkbokföringen i riket icke fungerade på ett tillfredsställande sätt. Ett yttre tecken härpå vore den starka ökningen av mantalsskrivningsmålens antal i första instans — från ett hundratal 1917 till över 14 000 år 1933. Även om den år 1918 tillkomna fattigvård'slagens hemortsrättsregler vållat det rådande intresset för mantalsskrivningsproces- serna, vore dock orsakerna till dessa innerst att söka i brister i folkbokfö— ringsförfattningarna, vilka icke motsvarade tidslägets krav och icke gåve medel att möta de svårigheter, som vållades av befolkningens alltmer ökade
rörlighet, och vilkas bestämmelser i många fall vore sådana, att de omöjlig- gjorde en noggrann och effektiv folkbokföring och rent av genom sin avfatt— ning inbjöde till felaktigheter.
Föreningen föreslog härefter åtskilliga reformer, genom vilka inom ramen för det bestående en förbättrad ordning skulle kunna åvägabringas.
Sålunda borde i större kommuner med mera rörlig befolkning och snabbt fort— skridande fastighetsdelning, församlingsboken uppläggas efter annan grund än efter bostad. Förskrivningarna borde utförligare regleras i kyrkobokföringsförordningen. Pastor borde vid förskrivningsförrättning äga tillgång till förekommande mantals— uppgifter och sådan förrättning förty icke hållas tidigare än att berörda uppgifter hunnit inkomma. Kommunalombuden borde icke blott såsom nu gäller närvara vid själva sammanträdena för mantalsskrivningen utan även före dessa verkställa vissa undersökningar och samarbeta med mantalsskrivningsförrättaren för åstadkom- mande av en riktig mantalsskrivning. Utsträckt skyldighet att lämna skriftliga man— talsuppgifter borde föreskrivas. Vidare borde lämnas dels föreskrifter om mera en- hetliga och praktiska arbetsmetoder vid förarbetena till mantalsskrivningen samt om förfaringssättet därvid, dels ock vägledande bestämmelser angående skriftväx- lingen mellan mantalsskrivningsförrättarna till förebyggande av, att någon obehö— rigen uteslötes från mantalsskrivning eller på mer än ett ställe samtidigt mantals- skreves. Övervägas borde, huruvida icke medgivandet för vissa mantalsskrivnings- distrikt i Kopparbergs län att uppdela mantalslängderna i en fastighetsliggare, som bibehölles under en femårsperiod, och en personell liggare, som årligen omskreves, kunde utsträckas jämväl till andra orter med livlig jordstyckning. En föreskrift borde införas, att den tilläggslista, som i januari månad skall av pastor avlämnas till mantalsskrivningsförrättaren, skulle avse de kyrkliga flyttningarna till och med den 15 januari och ej såsom för närvarande gällde blott intill årsskiftet. För den, som trots påminnelse underläte att fullgöra sin kyrkobokföringsskyldighet, borde stadgas bötespåföljd. Vidare borde försöksvis inom något län uppläggas ett adress— register på grundval av mantalslängderna. Vidkommande slutligen de materiella reglerna för mantalsskrivningen vore en del oklara, andra olämpliga. Sålunda tar— vade bosättningsbegreppet i 5 3 mantalsskrivningsförordningen närmare utveckling genom anvisningar i stil med dem, som fogats till vissa paragrafer i kommunal— skattelagen. Medgivandet i samma lagrum för vissa personer att välja mantalsskriv- ningsort kunde leda till missbruk och vore knappast förenligt med nutida samhälls- bruk. Stadgandet i % 3 mom. 5 i förordningen ledde i praktiken till avsevärda olä- genheter och syntes därför böra avskaffas. En folkbokföring, som medgåve så snabb uteslutning av en person från mantalsskrivning som enligt 5 8 mom. 3 i förord- ningen utan att skyldighet förelåge för någon att efterforska personens vistelseort kunde knappast kallas effektiv. Möjlighet till ännu snabbare uteslutning förelåge i det fall, att en person efter att hava mantalsskrivits i en kommun kyrkligt ut- flyttade till en annan kommun men utan att uttaga flyttningsbetyg från sist—berörda kommun före nästa mantalsskrivning bosatte sig i en tredje. Såsom icke bosatt i den kommun, där han kyrkoskrivits, kunde han nämligen icke där mantalsskrivas, och om han verkligen bleve mantalsskriven i den kommun, där han bosatt sig, vore under nuvarande förhållanden ganska ovisst. Slutligen rådde stor tveksamhet och ojämnhet i fråga om tillämpningen av kvarskrivningsregeln i % 8 mom. 3 man— talsskrivningsförordningen, och särskilt den omständigheten att utslag i mantals- skri'vningsmål ofta ej kunde meddelas före nästa mantalsskrivning medförde be— tydande olägenheter.
Folkbokföringsfrågan vid 1934 års riksdag. Genom motioner inom vardera kammaren vid 1934 års riksdag bragtes folkbokföringsfrågan åter i erinran, denna gång närmast med avseende å mantalsskrivningen. Bevillningsutskot-
tet, till vilket motionerna hänvisades, hemställde, att riksdagen måtte i skri— velse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av allsidig och förutsättnings- lös utredning i syfte att åstadkomma en förbättrad lagstiftning rörande man- talsskrivning och därmed sammanhängande frågor. Utskottet hänvisade till häradsskrivarföreningens ovannämnda framställning och uttalade särskilt önskemål om att bestämmelserna rörande rätt mantalsskrivningsort och om 1 det processuella förfarandet i mantalsskrivningsmål samt frågorna om lämp- liga åtgärder till förhindrande av att personer utelämnades vid mantalsskriv- ningen och om den bristande överensstämmelsen mellan mantalsskrivningen och kyrkobokföringen vid utredningen toges under övervägande. Riksdagen be- slöt i enlighet med utskottets hemställan, och skrivelse till Konungen avläts den 20 april 1934.
Utredning inom finansdepartementet år 1934. Den närmaste följden av 1934 års riksdagsskrivelse blev, att i november samma år en sakkunnig till- kallades för att inom finansdepartementet biträda med undersökning, huru— vida några detaljspörsmål beträffande själva mantalsskrivningsförfarandet lämpligen kunde upptagas utan avvaktan på en mera omfattande utredning. Ett resultat av den sakkunniges arbete blev, att bestämmelser utfärdades om s. k. särskilda tilläggsförteckningar vid mantalsskrivningarna. I övrigt gav utredningen icke stöd för antagandet, att man borde låta en allmän ut- redning föregås av partiella reformer.
1936 års uppbördskommitté. Nämnda allmänna utredning anförtroddes åt den s. k. 1936 års uppbördskommitté, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 februari 1936 tillkallades med uppdrag att verkställa utredning och av- giva förslag rörande sättet för debitering, upphörd och indrivning av ut— skylder samt folkbokföringens ordnande med mera.
Brister i den nuvarande folkbokföringen. I sitt den 31 ok- tober 1938 avgivna betänkande ägnar uppbördskommittén till en början frå- gan om vad som brister i den nuvarande folkbokföringen en utförlig redo- görelse. Av anförda siffror, utvisande, att den kyrkobokförda folkmängden vid folkräkningarna under innevarande sekel med avsevärda ehuru minskan- de belopp överstigit såväl den mantalsskrivna som den på grundval av upp- gifter om befolkningsrörelsen framräknade folkmängden, år 1935 med 4 280 respektive 5987 personer, finner uppbördskommittén framgå, att vår nu- varande folkbokföring icke fungerar tillfredsställande. Till belysning av dif— ferensernas orsaker meddelar kommittén några erfarenheter från en efter- granskning av uppgiftsmaterialet till 1935 års allmänna folkräkning, vilken granskning, sedan nämnda material med vanliga metoder rättats, företagits under jämförelse med den partiella folkräkningens material och givit vid handen, bland annat, att i församlingsboksutdragen upptagits 459 personer, vilka bort utelämnas, därav 107 dubbelförda, 171 utflyttade, 56 avlidna och 125 obefintliga, samt utelämnats 398 personer, vilka bort upptagas. Kom- mittén meddelar även vissa detaljexempel på kyrkobokföringsfel, upptäckta
i samband med granskningen av folkräkningsmaterialet, av vilka må näm- nas underlåten avregistrering av utflyttade personer, försummad överföring till bok över obefintliga, dubbelföringar, uppkomna i samband med omskriv- ning av församlingsbok, samt felaktigheter, begångna med avseende i flytt- ningsbetyg. Kommittén finner (sid. 260) antagligt, att differenserna bero på oupptäckta fel av liknande art, men påvisar (sid. 262) även andra möjliga orsaker. Vad särskilt angår överskottet av kyrkobokförd folkmängd över mantalsskriven, synes kommittén benägen (sid. 264) att i viss utsträckning tillskriva detta förelupen underlåtenhet att verkställa vederbörlig överföring till bok över obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över fram— räknad är enligt de av kommittén framlagda tabellerna över åldersfördelning- en för de fem yngsta årsklasserna förbytt i ett underskott, vilket i femårsklas— sen 10—15 år återhämtas genom ett särskilt kraftigt överskott. Härav drar kommittén den slutsatsen, att födelseri många fall ej anmälas inom vederbörlig tid. Vid folkräkningarna verkställes en efterhandskontroll av uppgifterna om personer över 95 år. Denna hade år 1935 till resultat att av hela antalet, 769, under 1936—1937 till bok över obefintliga överfördes 11. Analogivis an- tager uppbördskommittén, att i det ej särskilt kontrollerade antalet personer i åldrarna 90—95 år åtskilliga personer ingå, som rätteligen bort överföras till bok över obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över fram- räknad i åldrarna över 90 år (vilket dock vid 1935 års folkräkning var för- bytt i ett underskott) förmodas till någon del bero på försummelse att ur församlingsboken avföra avlidna personer. Under rubrik: anmälnirg och bokföring av invandrare påpekar uppbördskommittén å ena sidan svårighe- terna att förverkliga den slutna kyrkobokföringens princip beträffande åter- invandrare, vilkas tidigare kyrkobokföring i riket är för pastor okänd och ej av dem själva yppas, och å andra sidan svårigheterna vid en sådan per- sons kyrkobokföring, då hans senaste kyrkobokföringsort före utvandringen ej kan utrönas. I fråga om utlänningars kyrkobokföring vore effektiviteten god i Stockholm, tack vare samarbete med socialstyrelsens utlänningsbyrå, men sannolikt mindre i landsorten, där man på sina håll kunde spåra en viss obenägenhet hos prästerskapet att kyrkobokföra utlänningar. En an- märkningsvärd svaghet i kyrkobokföringssystemet i fråga om bokföring av utvandrare vore, att den som uttagit flyttningsbetyg till utlandet genast av- fördes ur församlingsboken och således upphörde att vara här kyrkobokförd redan innan han lämnat landet. Den »olagliga utvandringen», d. v. s. den som ägde rum utan flyttningsbetyg, uppgick enligt av kommittén anförda siffror till sammanlagt 11 701 personer under åren 1901—1914. Under tioårs— perioden 1927—1936 visade däremot den av prästerskapet redovisade ut- vandringen ett överskott över den från emigranthamnarna rapporterade, vil— ket överskott blev procentuellt alltmera framträdande, i den mån de abso- luta emigrationssiffrorna minskades. Överskottet förmodades bero dels på att resan i många fall inställts, sedan flyttningsbetyg uttagits, dels ock på att flyttningsbetyg uttagits i efterhand för personer, som under tidigare år utvandrat utan sådant betyg. Rörande de obefintliga framlägger och disku-
terar uppbördskommittén ett omfattande siffermaterial, till större delen hämtat ur den officiella statistiken. De obefintligas antal (190 292 vid 1935 års slut) och de årliga siffrorna för överföring till (4 106 år 1935) och från (4 004 år 1935) boken över obefintliga kunde enligt kommittén med viss rätt tagas som värdemätare i fråga om folkbokföringens effektivitet. De senare årens relativt låga överföringssiffror förmodades, sedan emigrationen numera ; praktiskt taget upphört, giva en ungefärlig bild av den inrikes omflyttning- ens bidrag till obefintlighetsklientelets rekrytering. I anslutning till redogö- relsen för en av kommittén företagen stickprovsundersökning, berörande omkring 900 efter viss metod uttagna obefintliga och utvisande bl. a., att av 69 personer, som under en femårsperiod avförts ur obefintlighetsböcker- na, 46 personer uttagit flyttningsbetyg, därav 42 på eget initiativ och 4 efter anmaning av pastor, framhåller kommittén såsom anmärkningsvärt i vilken ringa utsträckning sådant initiativ av folkbokföringsmyndighet förekommer. Skulden härför vore till stor del kyrkobokföringsförordningens, då denna icke stadgade någon undersökningsplikt beträffande de obefintliga. I fråga om anmälning och bokföring av inrikes omflyttning påvisar kommittén med siffror ur den officiella statistiken, hurusom pastorsämbetenas årliga folk- mängdsredogörelser efter sammanräkning för riket städse utvisa ett överskott (2 492 år 1930) av inflyttade över utflyttade, ehuru siffrorna bort bliva lika. Såsom tänkbara ehuru osäkra förklaringsgrunder anföres dels att i vissa fall personer, som överförts från bok över obefintliga, kommit att bliva medräknade bland de inflyttade, dels att försummelse i en del fall förelupit i fråga om inflyttningens avisering eller utflyttningens antecknande. Antagandet om sådan försummelse bestyrktes dock av pensionsstyrelsens erfarenheter i fråga om förekomsten av dubbelföringar i pensionsavgifts- förteckningarna, enligt företagen räkning i 1931 års förteckningar betyd- ligt överstigande 5000. Beträffande storleken av den inrikes omflyttning, som äger rum utan uttagande av flyttningsbetyg, hänvisar kommittén dels till de årliga överföringssiffrorna beträffande obefintliga, dels till antalet vid mantalsskrivning utfärdade förelägganden att avlämna flytt- ningsbetyg, vilket antal år 1934 utgjorde 16 441 i hela riket och 13 475 en- bart i städerna. I detta sammanhang påtalar kommittén även frånvaron av skyldighet att anmäla flyttning inom församling.
De hittills omförmälda bristerna i kyrkobokföringen hava huvudsakligen haft avseende å redovisningen av befolkningen med hänsyn till antal och 10- kal fördelning. I fråga om redovisningen av demografiska data åberopar kommittén dels erfarenheter inom pensionsstyrelsen om talrik förekomst av felskrivningar 'i prästbevis rörande namn och födelsedata, dels en vid folk- räkningen 1935/1936 upprättad granskningsstatistik, berörande sammanlagt 3 899 fall, i vilka av en eller annan anledning misstänkts, att felaktig an- teckning 1förekomme i församlingsboksutdragen. De uppgifter, som i dessa fall kontrollerades, gällde i 1 708 fall födelseår, i 372 fall vigselår, i 232 fall år för äktenskaps upplösning, i 19 fall kön samt slutligen i 1 568 fall civil— stånd. Därvid konstaterades, att felaktiga uppgifter förelågo om födelseår
i 796, om vigselår i 180, om år för äktenskaps upplösning i 81, om kön i 19 samt om civilstånd i 956 fall.
I fråga om kyrkobokföringen påtalar uppbördskommittén slutligen bristen på verkligt effektiv kontroll samt folkbokföringsmaterialets svårtillgänglighet och bristande överskådlighet. Med sistnämnda uttryck åsyftar uppbördskom- mittén icke egentligen, att kyrkoböckerna eller mantalslängderna skulle vara oöverskådligt uppställda eller förda, utan fastmera frånvaron av centrala upplysningskällor, varigenom bl. a. efterspaningen av restskyldiga för in— drivning av deras utskylder bleve lidande till följd av den omgång och tids- utdräkt, som därav vållades.
Uppbördskomnritténs kritik av mantalsskrivningen bygger i huvudsak på häradsskrivarföreningens ovan refererade framställning i 1934 års skrivelse, ehuru framställningen gjorts fylligare och på olika punkter belysts med siffror.
U p p b 6 r (1 s k 0 m mi t t é n s f ö r s 1 a g. I sitt förslag till författning gör kommittén skillnad mellan civil folkbokföring och kyrkobokföring; den sist- nämnda skulle bibehållas allenast som en registrering av kyrkliga förrätt— ningar.
Den civila folkbokföringen indelades i löpande folkbokföring, mantalsskriv- ning och folkräkning.
Mantalsskrivningen och folkräkningen skulle handhavas av samma myn- digheter som nu. Den löpande folkbokföringen skulle ombesörjas lokalt av folkregisterförare, regionalt av länsstyrelser och centralt av riksmyndigheten för folkbokföringen (statistiska centralbyrån). Pastor skulle i regel vara folk- registerförare och skulle i sådan egenskap såsom civil tjänsteman lyda under länsstyrelsen. I vissa större kommuner skulle dock efter Konungens förord- nande denna befattning kunna uppdragas åt helt civil tjänsteman. Folk- registerförarens förvaltningsområde benämnes folkbokföringsdistrikt.
I förslaget eftersträvas en viss centralisering av folkbokföringen, i det att länsstyrelserna och riksmyndigheten skulle föra vissa centrala register och de förra i regel även skulle löpande deltaga i den lokala folkbokföringen genom att i varje ärende handlägga ett visst led i förfarandet.
Förslaget avskaffar församlings- och obefintlighetsböckerna men bibehål- ler övriga kyrkoböcker med undantag av inflyttnings- och konfirmations- böckernea inom den civila folkbokföringen under namn av födelse-, äkten- skaps-, avgångs- samt dö—d— och begravningsböcker. Dessa böcker skulle fö— folkbokföringen upprättas ett stort antal kortregister. För varje person skulle även föra invandringsbok. Utöver dessa fasta böcker skulle för den löp-ande folkbokföringen upprättats ett stort antal kortregister. För varje person skulle finnas ett huvudkort, avsett att upptaga de anteckningar, som nu föras i för- samlingsbok. H'uvudlkortet skulle översändas: vid personens flyttning till annat distrikt till folkregisterföraren därstädes och, i händelse personen riks- bokfördes (se nedan), utvandrade eller avlede, till riksmyndigheten. Huvud- korten bildade hos folkregisterförare kommunregister, motsvarande försam- lingsboken och fört efter personernas bostad, och register över obefintliga,
motsvarande obefintlighetsboken, samt hos riksmyndigheten riksbokförings- register, ordnat efter personernas senaste folkbwokföringsorter, riksregister över avlidna, ordnat årsvis efter dödsår och alfabetiskt inom varje årsgrupp, ävensom utvandring-sregister, ordnat årsvis efter utvandringsår och alfabe- ,tiskt inom varje årsgrupp. Till dessa register skulle föras vissa hjälpkort- register. Hjälpkortet benämnes hos folkregisterförare alfabetskort och hos riksmyndigheten hänvisningskort. Av hjälpkort bildades hos envar av dessa imyndigheter ingångsregister, avseende personer, vilkas huvudkort rekvire- rats för att ingå i motsvarande kommunregister eller riksbokföringsregistret, samt ungdomsrcgister över sådana underåriga och alfabetsregister över så— dana övriga personer, vilkas huvudkort inginge i kommunregistret eller riks— bokföringsregistret, hos folkregisterförare dessutom avgångsregister Över ut- flyttade, utvandrare, riksbokförda och avlidna samt hos riksmyndigheten avgångsregister över personer, vilka överförts från riksbokföringsregistret till kommunregister eller utv-andringsregistret, dödregister över personer, vilka överförts från riksbokföringsregistret till riksregistret över avlidna, ävensom ri-ksreg'ister över obefintliga över personer, vilka upptagits i de lokala regist— ren över obefintliga. I ungdomsregister ordnades korten i årsgruipper efter födelseår och i dödregister i årsgrupper efter dödsår samt inom varje års- grupp ävensom i övriga register alfabetiskt. Av så kallade centralkort skulle hos länsstyrelserna bildas inflyttnings-, adress-, utflyttnings- och dödregister med de funktioner namnen angiva. De två först nämnda registren skulle föras alfabetiskt; de två sistnämnda skulle ordnas i årsgrupper efter utflytt- nings- eller dödsår och inom varje årsgrupp alfabetiskt. Utöver nu nämnda register skulle hos riksmyndigheten föras vissa specialregister, benämnda ut- )länningsregister, identifieringsrcgister och register över utfärdade duplettkort. , För envar i riket folkbokförd person skulle finnas ett födelsenummer, be— stående av födelseårets tal och ett till detta anslutet bråktal, i vars nämnare med en länsbokstav och ett nummer angåves födelsehemorten, d. v. s. mo- derns folkbokföringsort vid nedkomsten, och vars täljare utgjordes av födel— sens löpande ärsnummer i födelsehemortens födelsebok.
För varje folkb—okföringsdistrikt skulle finnas en folkbokföringsnämnd med av kommunen valda ledamöter; på landet kunde dock kommunalnämn— den vara folkbokföringsnämnd. Nämnden hade till åligganden bland andra att vaka över folktbokföringsförfattningarnas efterlevnad och att i folkbok- föringsärenden företräda kommunen samt bevaka dess rätt. På landet skulle ;nämndens verksamhetsområde indelas i rotar, en för varje ledamot, vilken hade att med avseende å den honom underställda roten vara nämndens verk- »ställande organ, att tillhandagä folkbokföringsmyndigheterna med upplys- lningar och allmänheten med utskrift av anmälningar med mera samt att bi- träda vid förskrivning och mantalsskrivning. Folkregisterförare skulle hava säte men ej stämma i nämnden.
De under 23 och 24 åå i författningsförslaget härovan intagna bestäm- melserna utgöra en överarbetning av uppbördskommitténs motsvarande be- stämmelser om rätt folkbokföringsort, med vilka de alltjämt i huvudsak över- 9—448541.
ensstämma. Dock skulle enligt uppbördskommitténs förslag den, som icke— vore bosatt å viss fastighet men ändå skulle vara folkbokförd i riket, riks- bokföras. Riksbokföras skulle även den, som vid tre mantalsskrivningar i följd efter den, vid vilken han blivit upptagen i register över obefintliga, kvar- stått i nämnda register utan att hans hemvist under tiden blivit känt. Till register över obefintliga skulle överföras den, som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits icke bosatt åt någon fastighet. Flyttning skulle anses hava skett, om någon från en fastighet till en annan överfört huvudparten av sina personliga tillhörigheter eller under sammanlagt 90 dygn av de sistförflutna fyra månaderna tillbringat sin dygnsvila å annan fastighet än den, å vilken han vore folkbokförd eller enligt senast avgiven flyttningsanmälan vistades eller förvarade sina personliga tillhörigheter.
I regel skulle anmälningar till folkbokföringen göras skriftligen. Anmäl- ningssystemet utökades med skyldighet att anmäla jämväl flyttning inom för- samling, med skyldighet för arbetsgivare eller hyresvärd att till vederböran- de utmätningsman anmäla arbetsanställning eller upplåtelse av bostad samt lned skyldighet för läkare, som i enskild praktik utan biträde av barnmorska haft vård om kvinna vid förlossning, eller som behandlat avliden person under hans sista sjukdom eller efter dödsfallet besiktigat den döda kroppen,, att om födelsen eller dödsfallet avgiva kontrollanmälan till vederbörande myn— dighet; kontrollanmälan angående födelse skulle av såväl barnmorska som läkare insändas till vederbörande länsstyrelse.
I fråga om den allmänna gången av folkbokföringsförfarandet i anmäl— ningsfall gällde enligt förslaget, att anmälningen i regel skulle av folkregister— föraren översändas till länsstyrelsen i det egna länet, vilken hade att ombe- sörja anteckning i egna register, utskrift av nya kort i förekommande fall såväl för eget som för folkregisterförarens behov samt erforderliga rekvisi- tioner av huvudkort. Såsom exempel på det anförda må här redogöras för förfarandet i ett fall av flyttning, nämligen från en ort inom ett län till en ort inom annat län. Anmälan göres hos folkregisterföraren i inflyttningsor— ten. Denne översänder anmälningen till länsstyrelsen i det egna länet. Läns- styrelsen utskriver rekvisitionskort, centralkort och alfabetskort, tillställe folkregisterföraren i utflyttningsorten det förstnämnda och i inflyttningsor— ten det sistnämnda samt insätter centralkortet i sitt inflyttningsregister. Folk registerföraren i inflyttningsorten insätter alfabetskortet i sitt ingångsregister Folkregisterföraren i utflyttningsorten översänder huvudkortet till folkregis terföraren i inflyttningsorten och rekvisitionskortet till länsstyrelsen i det egn länet, sedan han först avskrivit huvudkortet i sin avgångsbok. Folkregister föraren i inflyttningsorten inordnar huvudkortet i kommunregistret samt över flyttar det förut bekomna alfabetskortet till alfabetsregistret och gör anteck: ning om flyttningen i en särskild inflyttningslängd. Länsstyrelsen i utflytti ningsorten överför den flyttandes centralkort till utflyttningsregistret ochi övelsänder rekvisitionskortet till länsstyrelsen i inflyttningsorten, som över— för den flyttandes centralkort från inflyttnings- till adressregistret samt över- sänder rekvisitionskortet till pensionsstyrelsen som underrättelse om flytt— ningen.
Envar i riket folkbokförd svensk medborgare över 21 år skulle innehava ett av folkregisterförare för honom utfärdat medborgarkort, angivande per- sonens kön, namn, yrke eller titel, födelsenummer, födelsetid, födelsehemort, civilstånd, folkbokföringsort vid tiden för kortets utfärdande samt om möj— ligt vissa signalement. Nytt kort skulle obligatoriskt utfärdas endast vid änd- ring i namn eller civilstånd. Medborgarkortet var tänkt som ett rent identitets- bevis och skulle sålunda, i motsats till de i tidigare förslag ifrågasatta kyrko- 1 skrivningsböckerna, icke användas som hjälpmedel i folkbokföringen.
Riksmyndigheten skulle öva tillsyn över folkregisterförarnas verksamhet och centralt verka för den löpande folkbokföringens ändamålsenliga ordnan- de. Även länsstyrelserna skulle vaka över den löpande folkbokföringens än- damålsenliga ordnande och handhavande. Därigenom att länsstyrelsernas medverkan erfordrades i varje folkbokföringsärende såsom ett led i registre- ringsförfarandet blev den av länsstyrelserna utövade kontrollen kontinuerlig. Med avseende å länsstyrelsernas verksamhet i folkbokföringen —— såväl den löpande som den periodiska: mantalsskrivningen —— gällde enligt förslaget en konsekvent genomförd officialprincip. Länsstyrelsen kunde sålunda även utan anmälan besluta om en persons folkbokföring i ort inom länet.
Den väsentligaste nyheten i uppbördskommitténs förslag rörande mantals- skrivningen var att denna fastare än hittills anknutits till den löpande folk- bokföringen. Envar skulle upptagas i mantalslängd för den kommun där han vid ingången av mantalsåret rätteligen borde vara upptagen i kommunregis— ter. Personer, vilkas hemvist blivit okänt, skulle vid första mantalsskriv- ningen därefter upptagas efteråt i mantalslängden, vid andra, tredje och och fjärde mantalsskrivningarna redovisas i en särskild bilaga till längden samt först vid femte mantalsskrivningen helt utelämnas. Skriftliga man- talsuppgifter skulle avlämnas av alla, Konungen dock obetaget att med- giva undantag för vissa kommuner. Mantalsskrivningen skulle liksom nu förberedas genom förskrivning, vilken skulle förrättas av folkregisterföra- ren. Denne skulle därvid äga tillgång till mantalsuppgifterna. Vid förskriv- ningen skulle folkregisterföraren rätta och fullständiga ej blott sina egna register utan även en av mantalsskrivningsförrättaren upprättad stom- me till mantalslängd. Fastighetsägare skulle vara skyldiga att vid förskriv- ningen muntligen eller skriftligen meddela de förändringar som ägt rum i förhållanden, varom uppgift skolat lämnas till mantalsskrivningen. I fråga ' om mantalsskrivningsförrättningen och de på denna följande åtgärderna för den slutliga mantalslängdens färdigställande vidtog förslaget ej några för- ändringar av större betydelse. Två tilläggsförteckningar skulle liksom nu av- lämnas av folkregisterförarna. Den senast avgivna tilläggsförteckningen skulle upptaga flyttningar, vilka registrerats under tiden mellan årsskiftet och den , 15 januari mantalsåret; sådan flyttning skulle i fråga om personernas rätta * mantalsskrivningsort antagas hava i verkligheten ägt rum före årsskiftet, där
omständigheterna ej föranledde till annat. Härigenom skulle arbetet med skriftväxlingen mantalsskrivningsförrättarna emellan minskas; skriftväxling- en skulle avslutas senast den 15 februari mantalsåret. Ett exemplar av den
färdiga mantalslängden skulle tillhandahållas länsstyrelsen, SOm hade att med ledning därav ordna och rätta sina register.
De processuella bestämmelserna i 154 och följande 55 i det nu framlagda förslaget utgöra en överarbetning av uppbördskommitténs motsvarande för— slag. Beträffande vissa skiljaktigheter mellan förslagen hänvisas till redo- görelsen nedan i kap 4 under VIII.
Beträffande den lokala organisationen för den löpande folkbokföringen an— knöt uppbördskommittén till den nuvarande kommunala organisationen. De med befattningen som folkregisterförare förenade göromålen skulle ingå i prästerskapets tjänsteåligganden. Erforderligt biträde i arbetet skulle av för- samlingarna tillhandahållas genom kyrkobetjän-ingen eller särskilt anställd personal. Lokaler och .arkivutrymmen skulle alltjämt tillhandahållas å pas- torsexpeditioner och i kyrkoarkiv. Med hänsyn till statens stora intresse av en effektiv folkbokföring borde staten deltaga i kostnaderna för de före- slagna nya anordningarna hos de lokala folkbokföringsmyndigheterna. Kort och förvaringsskåp för de lokala registren skulle sålunda bekostas av stats— medel. Övriga kostnader för materiel, bl. a. blanketter till medborgarkort, samt eljest förekommande expenser skulle däremot bestridas kommunalt.
I fråga om landsstatsorganisationen uppställde kommittén tre alternativa förslag, av vilka det första avsåg uppbörds- och folkbokföringsreformens ge— nomförande med minsta möjliga ändringar i det bestående och det tredje innebar en centralisering av häradsskrivarnas och deras biträdens nuvarande göromål till länsstyrelserna. Enligt det andra alternativet, vilket av kom- mittén förordades, skulle häradsskrivarna bibehållas som lokala tjänste- män ute 'i fögderierna, vilkas antal föreslogs utökat från nuvarande 119 till 130, med ungefär samma tjänsteåligganden som nu, dock med tillägg av en del allmänt administrativa göromål, som nu äro anförtrodda åt landsfiska- lerna. Häradsskrivartjänsterna, för vilka juridisk examen borde uppställas som kompetensvillkor, skulle inordnas under det allmänna avlöningsregle- mentet med placering i 24—25 lönegraderna. l'Iäradsskrivarnas biträden skulle statsanställas som ordinarie eller icke ordinarie kontorsbiträden. Inom länsstyrelserna skulle folkbokföringsärendena handhavas av en särskild folk- bokföringsavdelning under landskontoret med länsassessorn som föredra- gande och en landskontorist i 17 lönegraden som närmaste föreståndare samt ett efter länen-s storlek växlande antal ordinarie och icke ordinarie kvinn- liga biträden i 4 lönegraden. För tryckning av längder m. 111. skulle läns- styrelsen jämväl utrustas med adresseringsmaskiner och plåtregister över befolkningen i länet. Det härmed förenade arbetet skulle anförtros åt en särskild tryckningsavdelning inom landskontoret med länsassessorn som chef och såsom övrig personal en ordinarie maskinoperatör i 7 lönegraden samt ett efter länens storlek växlande antal befattningshavare, såväl ordinarie som icke ordinarie, i 2 lönegraden såsom övrig maskinpersonal.
I fråga om organisationen för mantalsskrivningsarhetet i magistratsstä- derna föreslog kommittén ingen ändring. Även dessa städer skulle emellertid få sina längder och stommar till längder av olika slag tryckta hos länssty-
relsernas tryckningsavdelningar. De skulle härför utgiva ersättning till stats— verket med belopp, som efter länsstyrelsens förslag bestämdes av Kungl. Maj:t för varje år.
För Stockholm, Göteborg och Malmö skulle särskilda bestämmelser ut— färdas. Dessa städer skulle hava egna tryckningsavdelningar.
Riksmyndighetens arbetsuppgifter skulle handläggas av en särskilt inrättad avdelning inom statistiska centralbyrån med en byråchef eller byrådirektör, den förre i 30 och den senare i 28 lönegraden, såsom föredragande samt en reseinspektör i 24, en amanuens i 18 och fyra kvinnliga skrivbiträden, därav ett icke ordinarie, i 4 lönegraden som övrig personal. Inspektören skulle er- hålla anslag till resor under större delen av året.
I och för den kyrkobokföring, som enligt u-ppbördskommitténs förslag skulle äga rum vid sidan av den ovan beskrivna civila folkregistreringen, skulle pastor föra dop-bok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok samt jordfästningshok. Vore pastor tillika folkregisterförare, skulle emellertid i församlingen föras allenast konfirmationsbok och de till de övriga böckerna hörande anteckningarna göras i motsvarande böcker för den civila folkbok— föringen. !
Yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande. Över uppbörds— kommitténs utredning och förslag avgävos efter remiss yttranden av ett fler- lal centrala ämbetsverk, länsstyrelserna, domkapitlen, ett antal pastorsämbe- ten, kronokassörer, häradsskrivare, lands- och stadsarkivarier, åtskilliga , landsting, städer och landskommuner samt några sammanslutningar.
Brister i den nuvarande folkbokföringen. I denna del
. har den mest ingående granskningen ägnats uppbördskommitténs utredning i ett yttrande av statistiska centralbyrån. Inledningsvis gör centralbyrån skill- nad mellan 1) brister av mera konstitutiv karaktär, 2) sådana brister som ha sin grund i att systemet icke motsvarar den moderna tidens krav samt 3) sådana brister, som kunna hänföras till bristande effektivitet i bokföring— ens handhavande. Därefter yttrar centralbyrån i huvudsak följande:
Kommitténs kritik synes kunna sammanfattas på följande sätt:
1. Anteckningarna för kyrkobokföringen föras i böcker med fasta blad, vilket för- anleder olägenheter.
2. Samhället ställer alltmera ökade krav på folkbokföringen, såsom bland annat * i angelägenheter som röra barnavård, fattigvård, familjesamhörighet, skatteväsende, arvsfrågor m. m. Det gällande bokföringssystemet infördes, då andra förhållanden voro rådande, och kan i sitt nuvarande skick icke tillfredsställa berättigade anspråk på att för myndigheter och enskilda erforderliga uppgifter snabbt, lätt och utan om- gång ställas till förfogande. ' 3. Kommittén anser sig på grundval av en del sammanställningar, huvudsakligen av statistisk art, kunna konstatera, att de bokförda uppgifterna i många avseenden äro felaktiga på grund av förbiseenden från prästernas sida, oberoende av bristerna
i själva bokföringssystemet.
Man synes utan tvekan kunna tillerkänna den största bärkraften hos de skäl, som avses i moment 2, och åtskilliga av de av kommittén föreslagna åtgärderna böra ses mot bakgrunden av där påtalade förhållanden. Det är obestridligt, att folkbokföring- en i sin nuvarande form kan lastas för svårtillgänglighet och bristande överskådlig—
het, och att i denna del reformer av ena eller andra slaget äro erforderliga. Att de i moment 1 berörda omständigheterna till en viss grad skapa förutsättningar för upp- komsten av felaktigheter i kyrkobokföringen, lärer icke heller kunna bestridas, men man kan ifrågasätta, om icke ett avhjälpande av dessa brister kan ske inom det nu- varande systemets ram, genom en effektivare övervakning och ett bättre utnyttjande av mantalsskrivningen såsom tillrättaläggande instrument. Samma kan sägas gälla beträffande de omständigheter, som beröras i moment 3. Tager man hänsyn till folkbokföringens betydande omfattning (det rör sig om en befolkning på närmare 61/3 miljoner, cirka 55 000 äktenskap, 90000 födda, 75 000 döda och 600 000 mel- lan olika församlingar flyttande årligen samt dessutom tillståndsändringar av annat slag, som oupphörligen inträffa) torde i stort sett få anses gälla, att prästerskapet handhaft sina bokföringsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Ett ytterligare ned- bringande av den felfrekvens som förekommer är dock en angelägenhet, åt vilken den största uppmärksamhet bör ägnas.
Beträffande de av kommittén gjorda jämförelserna mellan kyrkobokförd och mantalsskriven folkmängd, kyrkobokförd och framräknad folkmängd, anmälning och bokföring av födelser, in- och utvandring, obefintliga och in- rikes omflyttning m. m. framhöll statistiska centralbyrån de begränsade möj- ligheter, som förefunnes att genom statistiska jämförelser av denna art komma till resultat, som kunde anses ådagalägga fel i folkbokföringen och tillade:
Detta sammanhänger med flera omständigheter, såsom bland annat att vid jäm- förelse mellan två folkmängdssiffror, vilka visserligen formellt avse samma tidpunkt men hämtas ur olika material, man alltid har att räkna med en viss skillnad. Till stor del beror denna skillnad på att vid tidpunkten för uppgifternas avskrivande och insändande till den sammanräknande myndigheten, vilket i allmänhet måste ske tämligen snart efter räkningstidpunkten, tillståndsändringarna inom befolknings- massan icke i registreringsavseende hunnit att framföras lika långt i det ena mate- rialet som i det andra. Efter hand som registreringen fortskrider erhålles en bättre överensstämmelse, och skiljaktigheterna i bokföringen komma ofta endast att be- stå under någon kortare tid. Klart är, att om en mycket stor skillnad kan iakttagas mellan tvenne på så sätt erhållna folkmängdssiiffror, detta måste betraktas såsom ett symptom på att systemet icke fungerar tillfredsställande. Då emellertid, såsom numera är fallet, skillnaden är mycket liten, får detta snarare anses utgöra ett in- dicium på det motsatta förhållandet eller i varje fall, att omdömet härom mäste anstå, til-ls vid en prövning av individualfallen säker uppgift kunnat vinnas, om skillnaden beror på felaktigheter i bokföringen eller kan ti115krivas sådana orsaker som nyss omnämnda eller andra själva bokföringen ovidkommande omständigheter, såsom mindre felsummeringar i ena eller andra materialet o. dyl.
Såsom exempel i detta avseende kunde tjäna de av uppbördskommittén publicerade siffrorna för skillnaden mellan den mantalsskrivna och den kyr— kobokförda folkmängden. Av dessa siffror framginge att skillnaden kunnat nedbringas från 6,02 promille av hela folkmängden år 1910 till 0,68 promille år 1935. Folkbokföringsfelens andel i denna skillnad kunde endast utrönas genom individuell prövning från fall till fall. Denna presumtiva andel torde böra tillerkännas mindre betydelse, medan sådana själva bokföringen ovid- kommande faktorer, som äga samband med tidpunkten för det statistiska : materialets insändande samt det förhållandet — vilket även hade påpekats av uppbördskommittén — att kyrkobokföringsorten och mantalsskrivnings-
rten icke ens legalt alltid sammanfalla, varit av utslagsgivande natur. Där- ied ivore dock icke sagt att de faktiska bokföringsfel, som kommittén i detta sammanhang kunnat påvisa, om ock ringa till antalet och av underordnad betydelse ur statistisk synpunkt, icke vore ur bokföringssynpunkt förknippa- de med olägenheter. Det kunde emellertid ej anses ådagalagt, att felfrekven— sen överskrede den marginal man i ett fall som detta hade att räkna med. Lik- nande synpunkter kunde anläggas på jämförelsen mellan den vid folkräk- ningen iakttagna folkmängden och den på grundval av den årliga statistikens uppgifter framräknade folkmängden.
Gentemot vad kommittén anfört angående anmälning och bokföring av invandrare, utlänningars kyrkobokföring, anmälning och bokföring av ut— vandrare och olovlig utvandring syntes någon egentlig invändning icke kun- na göras. Icke heller kommitténs framställning angående de obefintliga läm- nade rum för någon mera väsentlig erinran. Den stora kontingenten obefint- liga utgjorde otvivelaktigt en av folkbokföringssystemets avigsidor. Det kun- de visserligen ifrågasättas, om icke frågan i den allmänna diskus-sionen fått en något förstorad plats särskilt med hänsyn till det även av kommittén på- pekade förhållandet att det i de obefintligas antal inginge ett betydande an- tal personer, som numera existerade endast på papperet. Självfallet kunde ej heller i något folkbokföringssystem de obefintliga helt undkommas, eftersom man alltid måste räkna med att en del personer komme att undandraga sig ordnad folkbokföring. Det kunde emellertid icke förnekas, att man kunde hysa berättigade farhågor för att den hittillsvarande redovisningen av de obefintliga ävenledes i sig inneslöte ett icke obetydligt antal i ena eller andra avseendet dubbelförda personer och oegentligheter av annat slag. Det ville nämligen förefalla, som om reglerna för avförandet av obefintliga mången gång icke tillämpades med tillräcklig noggrannhet och omsorg. Likaså funne sig centralbyrån kunna helt instämma i den av kommittén påtalade bristen i kyrkobokföringsförordningen, att föreskrifter om undersökningsplikt röran- de en gång överförda personer helt saknades. Det vore därför en angelägen- het av största vikt att nedbringa de obefintligas antal och att äga tillgång till ett centralregister över de obefintliga, med vars hjälp deras återförande lill ordnad bokföring kunde underlätta-s och komma till stånd utan om- ständliga undersökningar.
Vidkommande den inrikes omflyttningen framhöll statistiska centralbyrån att den av uppbördskommittén påpekade bristen i överensstämmelse mellan årliga antalet registrerade utflyttade icke utgjorde något säkert bevis för bristfälligheter i kyrkobokföringen.
Beträffande vad uppbördskommittén anfört rörande brister i kyrkobokfö- ringens redovisning av demografiska data påpekade statistiska centralbyrån ;till en början, att det i ett verk av kyrkobokföringens omfattning, med den tstora mängden av anmälningar från myndigheter och enskilda rörande olika tillståndsändringar, vore omöjligt att undvika att fel insmyga sig. Som en omständighet ägnad att bidraga till uppkomsten av dylika fel borde man så— kerligen i likhet med kommittén räkna att omskrivning av uppgifterna av
olika anledningar ofta måste ske. Å andra sidan torde dock en del av felen upptäckas vid olika tillfällen såsom vid betygs utfärdande, vid mantalsskriv— ning eller annan granskning av kyrkoböckerna. Ofta kunde emellertid själ- va sakförhållandet, att fel förelåge, fastställas först efter mycket grundliga efterforskningar, vilka i sämsta fall måste utsträckas till att (mfatta de urkunder, där anteckningarna ursprungligen blivit gjorda. Detta anfördes som belysning av svårigheterna att statistiskt komma till klarhet Ofn felaktig- heternas antal och förekomst. Statistiska centralbyrån komme i sin ämbets— utövning icke i direkt beröring med själva folkbokföringsurkunderna utan vore hänvisad till utdrag ur dessa. Förekomsten av felaktigheter i utdragen behövde icke innebära att felaktigheterna vore att återfinna även i urkun- derna. Enligt centralbyråns erfarenhet vore såsom regel felaktigleterna be- gränsade till utdragen, ehuru i andra fall sannolika skäl talat för deras före- komst även i urkunderna, medan åter i ytterligare andra fall frågan helt undandragit sig säkert bedömande. Man kunde därför icke taga antalet i ut- dragen förekommande uppgifter, som givit anledning till anmärkning, som mätare på folkbokföringsurkundernas tillförlitlighet. Från denna synpunkt borde även de av uppbördskommittén anförda siffrorna i förevarande hän- seende bedömas. Centralbyrån tillade emellertid:
Med beaktande av den begränsning i deras räckvidd, som inställer sig vid behand- lingen av den föreliggande spccialfrågan, äro de förtjänta att uppmärksammas ur synpunkten, huru lätt divergerande uppgifter om till synes så enkla data som fö- delseår, civilstånd m. m. kunna uppkomma, då uppgiftslämnarna äro olika, såsom myndigheter av skilda slag, enskilda personer etc. För att belysa anmärknings- frekvensen beträffande de årliga kyrkoboksutdragen, som sålunda icke får jämstäl— las med påvisade felaktigheter i kyrkoböckerna, kan anföras, att i fråga om 1935 års födelse-, vigsel- och dödboksutdrag respektive 4430, 2400 (efter avdrag för yrkesuppgiftcrna) och 3 280 anmärkningar framställdes, upptagande respektive 5,0, 4,7 och 4,5 0/0 av antalet inskrivningar i motsvarande utdrag. I dessa frågor hänvisas även till del IV av särskilda folkräkningen 1935/1936.
I fråga om kontrollens bristfällighet och behovet av effektivare övervak— ning av folkbokföringsarbetet funne sig centralbyrån beredd att instämma med kommittén.
Beträffande vad uppbördskommittén anfört om systemets svårtillgänglig— het och bristande överskådlighet anförde statistiska centralbyrån:
Vad kommittén i dessa avseenden anför, är centralbyrån beredd att instämma i, och det framstår bland annat som ett allvarligt missförhållande, att till följd av frånvaron av centrala register de krav på ett snabbt och säkert identifieringsförfa- ! rande, som genom samhällslivets allt raskare utveckling anmäla sig med växande ' styrka, icke äro möjliga att tillgodose. Enligt centralbyråns förmenande är denna sida av tfolkbokföringssystemet måhända den, som främst tarvar ett ingripande till ernående av förbättrade förhållanden.
Vad beträffar mantalsskrivningen hade statistiska centralbyrån ej något att invända mot kommitténs uttalanden i fråga om den starka stegringen i antalet mantalsskrivningsmäl eller i fråga om brister i de materiella reglerna för mantalsskrivningen samt ej heller i fråga om de olägenheter, som vore förknippade med den ringa omfattning i vilka skriftliga mantalsuppgifter avlämnades.
i | I , i 1 . »
Folkbokföringen kunde i sitt nuvarande skick icke tillfredsställa de anspråk, som genom samhällslivets allt raskare utveckling måste ställas på densamma. Därvid framstode såsom den kännbaraste bristen, att de individualuppgifter, som i olika angelägenheter voro erforderliga att inhämta, ofta icke kunde erhållas utan tids- ödande efterforskningar. Frånvaron av verklig kontroll över folkbokföringen, svå- righeten att få nödig överblick över personer, som undandrogo sig dylik bokföring (obefintliga), samt mantalsskrivningens bristande effektivitet voro vidare olägen- heter, som voro förknippade med det nuvarande systemet. I fråga om sådana brister, som hänförde sig till de bokförda uppgifternas tillförlitlighet m. m. [felaktigheter, ofullständigheter, dubbelföringar o. dyl.), hade centralbyrån från sin enfarenhet vis- serligen kunnat konstatera förekomsten av dylika fel men icke funnit dessa innebära något anmärkningsvärt överskridande av vad man i ett verk av kyrkobokföringens omfattning syntes böra räkna med. Kommitténs uttalanden i dessa avseenden föran— ledde centralbyrån att framhålla, att konstaterandet av fel i folkbokföringen ofta kunde vara en svårbedömbar fråga, som man knappast på statistisk väg utan in- dividualprövning kunde komma till rätta med.
Det allmänna omdömet om de påtalade bristernas förekomst och betydelse är synnerligen skiftande. Endast i ett mindre antal yttranden, avgivna av några pastorsämbeten och kommuner hävdas dock, att den nuvarande ord— ningen vore fullt tillfredsställande, och att något behov av en reform icke vore för handen. I det övervägande antalet yttranden vitsordas däremot att brister finnas, men i fråga om uppskattningen av deras betydelse äro alla nyanser företrädda från det rena bagatelliserandet till omdömet, att träng— ande behov av en genomgripande reform föreligger. Bland dem som före- träda en dylik mera radikal ståndpunkt må nämnas länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Västernorrlands län, några pastorsämbeten, pen- sionsstyrelsen, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, social- styrelsen samt i viss mån även chefen för försvarsstaben. Åsikten att brister- na, ehuru faktiska, dock av uppbördskommittén överskattats till sin betydelse, synes vara den allmännast omfattade och företrädes av bland andra kam— markollegiet, kammarrätten, statskontoret, riksarkivet, överståthållarämbe— tet samt ett flertal länsstyrelser, domkapitel och pastorsämbeten. Länsstyrel— sen i Kalmar län anser de påtalade bristerna bero mindre på systemet än på sättet för dess handhavande, och länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar: >> Folk— bokföringens bristfällighet är mera skenbar än verklig.» ,_ I fråga om de botemedel, som böra tillgripas äro riksräkenskapsverket, kammarkollegiet, kammarrätten, riksarkivet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Öster- götlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Värmlands, Öre- bro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, i allmänhet domkapitlen ooh pastorsämbetena, ett antal församlingar och kommuner, allmänna svens- ka prästföreningen, Sveriges häradsskrivarförening samt ytterligare några sammanslutningar av den åsikten, att erforderliga förbättringar kunna åväga- bringas genom. en reform inom den nuvarande ordningens ram', medan be- hovet av en mera djupgående reform synes vara vitsordat eller förutsatt i de utlåtanden som avgivits av, bland andra, chefen för försvarsstaben, rikskom— missionen för ekonomisk försvarsberedskap, socialstyrelsen, överståthållar—
ämbetet och länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och Västernorrlands samt möjligen även Malmöhus och Västerbottens län.
Den av kommittén använda undersökningsmetoden kritiseras i åtskilliga yttranden på enahanda grunder som de av statistiska centralbyrån anförda. Luleå domkapitel synes förmoda, att den av olikheter i författningarna, me- ningsskiljaktigheter mellan pastorsämbetena och mantalsskrivningsförrättar- na samt dröjsmål med att avlämna flyttningsbetyg i församling, där den flyttade blivit mantalsskriven innan hans kyrkobokföring ändrats, med flera dylika förhållanden oundgängligen uppkommande differensen mellan kyrko- bokförd och mantalsskriven folkmängd uppgår till ungefär den av uppbörds- kommittén i sådant hänseende angivna siffran, och finner därför i denna siffra ett bevis för kyrkobokföringens stora tillförlitlighet.
I fråga om de obefintliga synes den allmänna meningen vara, att dessas betydelse övenskattats av uppbördskommittén. Luleå domkapitel framhåller dessutom den avsevärda nedgången i överföringssiffrorna alltsedan 1915. Å andra sidan betonar rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap frågans betydelse i samband med en konsumtionsreglering vid krig eller kris. Såsom orsaker till rekryteringen av detta klientel nämnas av en del pastorsämbeten och härads—skrivare, förutom den olagliga utvandringen, so- cialvårdslagstliftningens bestämmelser om hemortsrätt, vilka vore ägnade att i kommunerna minska intresset för de obefintliga-s efterspaning. Såsom bote- medel rekommenderas bestämmelser om avregistrering av dem som fyllt 100 år, dödförklaring, straffpåföljder och social hjälpverksamhet. I fråga om den inrikes omflyttningens bidrag till rekryteringen av förevarande klientel be- tonas i yttranden av präster och mantalssknivningsförrättare allmänhetens försumlighet och ohåga att fullgöra anmälningsskyldighet.
Åtskilliga präster vitsorda, att användning av böcker med fasta blad i kyrkobokföringen medför arbetsökning och felrisker, särskilt i samband med omskrivningen av församlingsboken. Ett pastorsämbete uppger som sin er- farenhet att 90 0/0 av alla fel uppkomma på detta sätt. Samtidigt betygas dock, att de fel som uppkomma på dylikt sätt i regel snabbt upptäckas och rättas. Såsom botemedel föreslås införande av ovillkorlig kollationeringsskyl- dighet. Större betydelse som felkälla har enligt Linköpings domkapitel den upprepade omskrivningen av namn vid flyttningsbetygens utfärdande och in— skrivning; det flyttande huvudkortet vore ur denna synpunkt en förtjänst hos förslaget.
I anslutning till vad uppbördskommittén anfört om den nuvarande folk- bokföringens bristande överskådlighet och tillgänglighet erinrar chefen för marinen om de ökade arbetsuppgifter, som komma att åvila folkbokföringen, då landets icke värnpliktiga invånare i större eller mindre omfattning kom- ma att åläggas tjänsteplikt vid inträffat undantagstillstånd, särskilt vid krig, samt uttalar, att de i samband härmed behövliga uppgifterna blott torde kunna åstadkommas genom en förbättrad civilbokföring. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap utvecklar närmare i sitt utlåtande vad som i sådant hänseende bör krävas av folkbokföringen:
Otvivelaktigt vore, att de försvarsberedskapsarbeten, som behöva utföras i fråga om arbetskraftens utnyttjande, skulle i hög grad gagnas, därest möjlighet funnes att på bekvämt sätt erhålla utdrag och sammanställningar ur förefintliga rfolkre- gister och såmedelst vinna närmare kännedom om personalförhållandena inom sär- skilt viktiga arbetsområden. Likaledes skul'le det vara av värde att kunna på grund- val av folkbokföringen verkställa tillförlitliga beräkningar av särskilda konsument- massor inom olika delområden av riket eller olika yrkesgrupper till ledning vid ut- formandet av regleringsplaner på folkförsörjningsområdet. Såsom de vid den lö— pande folkbokföringen nu förda urkunderna (d. v. s. församlingsböcker och man- talslängder) vore beskaffade, måste sammanställningar och beräkningar av ovan angivet slag i stort sett grunda sig på den officiella befolkningsstatistiken, särskilt folkräkningarna. Dessa lämnade emellertid i många fall ej tillräckligt detaljerade uppgifter för här ifrågavarande ändamål och deras resultat vore, då de framkom- me, till följd av den långa tid bearbetningen krävde, dessutom flera år gamla. Vik- tigare än vad nu framhållits vore emellertid, att de krav kunde tillgodoses, vilka under krigs- eller kristid skäligen borde ställas på [folkbokföringen i samband med verksamheten för arbetsmarknadens och folkförsörjningens ändamålsenliga ordnan- de. Vad som då framför allt komme att behövas torde vara dels att för arbets- marknadens reglering snabbt erhålla tillförlitliga personaluppgifter för särskilda yr- keskategorier och områden av riket, dels att för konsumtionsregleringsändamål er- hålla underlag för upprättande av behövliga förteckningar över konsumenter och hushåll. Uppenbart vore, att folkbokföringen i sitt nuvarande skick under här av- sedda tidsförhållanden endast högst ofullständigt kunde fylla berättigade anspråk i ovan angivna hänseenden. Bland de brister, som ur dessa synpunkter vid- lådde densamma, kunde nämnas, att materialet på grund av sin svårtillgänglig- het och ohanterlighet vore föga Ilämpat att utnyttjas för nu ifrågavarande syfte. För att kunna under krig på ett rationellt sätt tillvarataga den efter värnplikts- inkallelserna kvarvarande civila arbetskraften, särskilt i fråga om krigsmateriel- industrien och jordbruket, syntes det ofrånkomligt att på ett tidigt stadium upp- lägga register, upptagande medborgarna efter yrken, anställning m. m. (yrkesregis- ter). Att på grund av nuvarande folkbokföringsurkunder verkställa detta måste vara förenat med stor tidsutdräkt, emedan dessa urkunder utgjordes av böcker eller läng— der, vilket omöjliggjorde en uppdelning av arbetet på ett flertal händer. De vik- tigaste fördelarna med det föreslagna nya systemet ur dessa synpunkter vore, att ur- kunderna skulle föras en'ligt kortsystem samt att länsstyrelserna skulle dels föra särskilda register över länets befolkning, dels i anslutning till dessa register utrustas med maskinella hjälpmedel för tryckning av namn, adresser m. fl. uppgifter beträf- fande de i registren upptagna personerna. Denna möjlighet att för folkbokföringen utnyttja arbetsbesparande maskiner syntes i och för sig ur de synpunkter rikskom- missionen hade att företräda utgöra ett starkt skäl för förslagets genomförande.
Liknande synpunkter framföras även, ehuru mindre utförligt, i yttranden av ett par länsstyrelser.
Bland bristerna i den nuvarande folkbokföringen nämner rikskommissio- nen jämväl, att folkbokföringsmaterialet i många fall vore ganska otillför- litligt med hänsyn till angivandet av yrke och sysselsättning, således de grund- läggande uppgifterna för bedömande av arbetskraftens användbarhet. Med hänsyn härtill torde ett användbart yrkesregister under nuvarande förhål- landen knappast kunna åstadkommas annat än i samband med infordrandet av särskilda yrkesuppgifter från medborgarna. I detta hänseende kunde den fastare anknytningen av mantalsskrivningen till den löpande folkbokföring- en bliva av betydelse. Även de föreslagna bestämmelserna om anställning-s-
anmälan kunde antagligen bliva av värde. —— Behovet av en förbättrad yrkes— redovisning har även framhållits från militärt håll.
Att behov av en starkare kontroll över folkbokföringsarbetet förelgger be- strides i allmänhet icke. Tvärtom framhålles i yttranden av riksarlivet, all— männa svenska prästföreningen och ett antal pastorsämbeten införindet av en ordnad inspektionsverksamhet såsom en av de reformer, vilka med fördel skulle kunna genomföras inom det nuvarande systemets ram. Dessutom på— yrkas från skilda håll en förbättrad prästutbildning med avseende i kyrko- bokföringen. För de präster, som redan kommit ut i tjänst, skulle det, en- ligt vad riksarkivet förmodar, vara nyttigt, om tid efter annan aärskilda konferenser anordnades, vid vilka under utbyte av erfarenheter )ch syn— punkter mellan präster, arkivtjänstemän, representanter för domkaaitel och tjänstemän i statistiska centralbyrån — insikterna på dessa områdm kunde vidmakthållas och förkovras. Sveriges häradsskrivarförening finner det på- fallande, hur ringa uppmärksamhet kommittén ägnat åt den kontroll, som redan verkställes och med en förbättrad lagstiftning ännu mera skulle kun- na verkställas i samband med mantalsskrivningen.
Behovet av en förbättrad mantalsskrivning vitsordas i allmänheti de ytt- randen, vari denna fråga beröres.
Uppbördskommitténs förslag. Idet övervägande antalet ytt- randen över uppbördskommitténs förslag avstyrktes, att förslaget lades till grund för lagstiftning i ämnet. Mot förslaget anmärktes, att det vore alltför invecklat, omständligt och kostsamt, att det föranledde högst avsevärt dub— belarbete med bokföringen, samt att stora risker förelåge för att det i tillämp— ningen icke komme att motsvara de krav på säkerhet och effektivitet, vilka uppställts som grundläggande önskemål.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg det som en fördel, att bestämmel— serna om löpande registrering och mantalsskrivning sammanförts i en för— fattning, medan från vissa andra håll framhölls såsom önskvärt, att de be— stämmelser, som berörde allmänheten och dess åligganden, utbrutits i en sär skild författning, och att de övriga stadgandena sammanförts i en instruk— tion.
Principiell anslutning till tanken, att åtskillnad borde göras mellan civil och kyrklig folkbokföring, uttalas av länsstyrelsen i Västmanlands län och torde även kunna utläsas av de yttranden, som avgivits av socialstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län. Andra myndigheter anse, att en sådan åtskillnad kan behöva göras under vissa förutsättningar. Statistiska centralbyrån finner sålunda den av uppbördskommittén gjorda åtskillnaden i detta hänseende vara en naturlig konsekvens av den genom- förda centraliseringen, vilken dock av ämbetsverket kritiseras. Länsstyrel- serna i Gävleborgs och Västernorrlands län ifrågasätta lämpligheten 1v att anförtro en folkbokföring enligt kortsystem åt prästerskapet. De kyrkliga myndigheterna synas vara ense om att folkbokföringen helst bör bibehållas hos prästerskapet. Om dess handhavande skulle bliva alltför betungande ur arbetssynpunkt eller undergräva prästens ställning som kyrkans tjänare, an-
ses dock. att prästerna böra befrias därifrån. Ur sistnämnda synpunkt kri- tiseras ganska allmänt av såväl kyrkliga som civila myndigheter kommitténs förslag, att prästerna såsom folkregisterförare skull-e lyda under civila myn- digheter. Kammarrätten finner den härigenom uppkommande dualismen i prästernas ställning ägnad att leda till konflikter. I fråga om den av korn- mittén gjord-a åtskillnaden mellan civil och kyrklig bokföring uttalar karn— marrätten, att det vore en principiell brist, att systemets enhetlighet ej uppe— hållits. Folkbokföringen skulle väl i regel förbliva en den kyrkliga kommu— nens angelägenhet men skulle under vissa betingelser kunna övertagas av den borgerliga kommunen. Denna oregelbundenhet kunde draga med sig för- växlingar och andra praktiska olägenheter för såväl allmänheten som de korresponderande folkbokföringsorganen, lokala som centrala. Uppsala domkapitel finner att tillräckliga skäl ej anförts för den gjorda åtskillnaden och påpekar, att i en församling, där pastor såsom folkregisterförare ersatts av civil myndighet, kyrkobokföraren komme att sakna tillgång till försam- lingsbok och vissa andra böcker, som pastor i sin nämnda egenskap fört men måst lämna ifrån sig till den civile registerföraren. Linköpings domka- pitel framhåller, att allmänheten i orter, där folkbokföringen på föreslaget sätt vore delad, vid begäran hos pastor om dop, konfirmation, lysning eller jordfästning måste förete intyg från den civile registerföraren och sålunda i varje dylikt fall måste besväras med besök vid två tjänsteställen. Visby domkapitel hävdar, att staten, så länge den nyttjar kyrkan som organ för sin andliga omvårdnad om folket, måste genom folkregistrering hålla prästerna underrättade om vilka personer de av staten åläggas att ansvara för. Dom- kapitlet synes förmena, att prästerna, även om en civil folkbokföring inför- des, icke kunde för församlingsvården undvara en kyrkobokföring av unge- färligen samma omfattning som hittills, och kommer därför till den slut- satsen. att ett särskiljande av den civila och den kyrkliga bokföringen skulle medföra ett onödigt dubbelarbete. Socialstyrelsen och överståthållarämbetet, vilka synas förorda ett åtskiljande .av den civila och den kyrkliga bokfö- ringen, anse dock, att folkbokföringens lokala handhavande fortfarande bör anförtros åt prästerna. Överståthållarämbetet framhåller, att inrättandet av uteslutande civila folkregisterförare, vilka med nödvändighet måste erhålla rätt så stora distrikt, skulle medföra omgång och besvär särskilt för lant— befolkningen. Däremot uttalar sig länsstyrelsen i Malmöhus län för att det toges under övervägande, huruvida icke den civila folkbokföringen borde överlåtas åt polismyndigheten, 0th länsstyrelsen i Västmanlands län för- ordar, under förutsättning av att antalet fögderier ökades, att den lokala civilbckföringen anförtroddes åt häradsskrivarna. Några kommuner hava framkastat tanken, huruvida icke den lokala folkbokföringen kunde anför- tros åt kommunala förtroende- eller tjänstemän. Statistiska centralbyrån gil— lar, at: kommittén velat lägga den lokala civilregistreringen i prästerskapets händer; detta sakförhållande ändrades icke av att kommittén, såsom det ville förefalla på goda grunder, förutsatt ett avsteg från denna regel beträffande de större städerna.
Socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, åtskilliga länsstyrelser samt Sve- riges häradsskrivarförening uttala sin tillfredsställelse över att mantalsskriv- ningen bibehållits som särskild förrättning; länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län beteckna däremot detta såsom en anmärkningsvärd svaghet i förslaget. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län uttala, att ett avgörande skäl anförts genom hänvisning till de rättsverkningar, som äro anknutna till mantalsskrivningen, varjämte socialstyrelsen uppmärksammat mantalsskrivningens betydelse för inhämtande av statistiskt material. I ät- skilliga yttranden understrykes mantalsskrivningens betydelse för kontrol- len å den löpande folkbokföringen. Länsstyrelserna i Gotlands och Skara- borgs län yttra däremot, att folklbokföringssystemet borde vara så anordnat, att dylik kontroll bleve obehövlig.
Socialstyrelsen finner den centraliseringsprinci p, som i förslaget kommit till uttryck, riktig och bärande; en förbättring av folkbokföringens effektivitet och användbarhet för samhällets syften torde på sådan väg kunna ernås och det moderna samhället-s anpassning för sina sociala uppgifter under- lättas. Styrelsen ifrågasätter dock, om icke en centralisering till riksmyndig— heten med förbigående av länsstyrelserna varit en mera konsekvent tillämp— ning av principen och mindre kostnadskrävande. Även statistiska central- byrån ansluter sig i princip till centralisering-stanken. Tvekan om behöv- ligheten av centrala register kunde icke råda; särskilt borde sådana folk- bokföringsangelägenheter, som icke hade en utpräglat lokal förankring, centraliseras och förvaltas av en riksmyndighet. Länsstyrelsernas register torde dock böra inskränkas till att omfatta de allra nödvändigaste identi- fieringsdata, så att deras egentliga uppgift bleve att tjäna som uppslags- register med hänvisning till de lokala register, ur vilka de fullständiga upp- gifterna kunde hämtas. —— Betydelsen av den centrala registreringen hos länsstyrelserna vitsordas av rikskommissionen för ekonomisk försvarsbered- skap och länsstyrelsen i Västerbottens län, särskilt ur beredskapssynpunkt, pensionsstyrelsen samt länsstyrelserna i Västmanlands, Jönköpings och Stockholms län. Länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge och Älvsborgs län samt domkapitlen i Skara, Härnösand och Visby anse, att centrala adressregister borde kunna upprättas hos länsstyrelserna utan att dessa be- hövde deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet. I fråga om berörda centrala adressregister yttrar sistnämnda domkapitel: »Denna utbyggnad och komplettering av folkbokföringsapparaten synes domkapitlet vara nyttig och värdefull. Den kommunicering, som nuvarande pastorsämbeten ha med olika civila ämbetsverk bestyrker möjligheten av intimt samarbete med dessa utan att ett underordnande under något av dem därav betingas.» Domkapitlet i Härnösand anför: »Säkerligen torde ett sådant register kunna förses med aktuella uppgifter om förändringar i befolkningsläget genom utdrag kvartals- vis eller oftare ur respektive kyrkoböcker.» Skara domkapitel framför föl- jande förslag: >> Om flyttnings- och adressanmälningar från pastorsämbetena året runt till exempel för varje vecka dit» (d. v. s. till länsstyrelsen) »insän- des, skulle mantalslängden och uppbördslängdens adressuppgifter i mån av
behov ständigt kunna förnyas i överensstämmelse med de faktiska förhål- landena.» Linköpings domkapitel framlägger ett förslag till en förenklad folk- bokföringsreform med bibehållen församlingsbok men med införande av medborgarkort att på visst sätt användas vid anmälan om flyttning samt skyldighet för pastorsämbetena att avisera länsstyrelsen om ut- och in- flyttningarna »och likaså pensionsstyrelsen, som kommittén föreslagit, om detta är gagneligt, eller över huvud vilken myndighet, det vara må, som behöver det». En centralisering av folkbokföringsuppgifterna synes vara av- styrkt även i den mera begränsade omfattning, som sist omförmälda läns- styrelser och domkapitel föreslagit, i yttranden avgivna av bland andra kam— markollegiet, länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Koppar- bergs och Gävleborgs län, domkapitlen i Uppsala, Växjö och Karlstad samt Sveriges häradsskrivarförening. Ett par av länsstyrelserna vitsordar dock, att de centrala registren skulle bliva till gagn för taxeringsarbetet, men sådant gagn bestrides däremot av häradsskrivarföreningen. Uppsala dom- kapitel anser, att den eftersträvade kontrollen över folkbokföringen skulle kunna åvägabringas enklare och billigare än genom länsstyrelsernas del- tagande i det löpande arbetet. Växjö domkapitel anser, att länen vore för stora enheter för det kontrollerande arbete man här ville hava utfört, och detta samt Karlstads domkapitel befara, att centraliseringen komme att medföra ökad felrisk, varjämte sistnämnda domkapitel påpekar, att den tungrodda apparaten säkerligen komme att inverka fördröjande på ärende- nas handläggning. Domkapitlen förmena även, att centraliseringen skulle medföra ett omfattande dubbelarbete i folkbokföringen. Att en viss dubbel registrering äger rum, anser även socialstyrelsen ofrånkomligt, men denna dubblering har enligt styrelsens mening sin obestridliga betydelse ur kontroll- synpunkt. Mest konsekvent hade enligt socialstyrelsens mening visserligen varit att begränsa prästernas befattning med folkbokföringen till att mottaga anmälningar, under det att registreringen skedde centralt; en ändring i sådan riktning ville [styrelsen dock ej ifrågasätta.
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och överståthållar- ämbetet ville varmt rekommendera förslaget i vad det avsäge länsstyrelser- nas utrustande med adresseringsmaskiner, under det att statskontoret fann det i hög grad tvivelaktigt, om förslaget i denna del komme att motsvara för- väntningarna.
Ur sociala och socialstatistiska synpunkter finner socialstyrelsen kortsy— stem bättre än fasta böcker såsom urkunder för den löpande folkbokföringen. Även rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, pensionsstyrelsen och länsstyrelsen i Hallands län uttala tillfredsställelse med kommitténs för- slag i detta hänseende. Principiellt synes överståthållarämbetet intaga samma ståndpunkt. I fråga om systemets tillämpning påpekar ämbetet emellertid nödvändigheten av att registren handhavas av personal med detta arbete som huvuduppgift och huvudintresse, varför kortregister hos prästerskapet borde förekomma endast i form av hjälpregister till en, helst kronologiskt förd, för- samlingsbok. Däremot borde en civil folkregistrering anordnas hos länssty-
relserna med fullt utnyttjande av kortsystemets möjligheter. — Värdet av hjälpkortregister vid sidan av församlingsboken vitsordas i allmänhet jämväl i övriga yttranden. Länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Göte- borgs och Bohus samt Värmlands län, några domkapitel samt allmänna svenska prästföreningen förorda en kombination av församlingsbok och hu- vudkort, de sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetygen. I fråga om församlingsbokens ersättande med kortregister ställer man sig däremot i all- mänhet synnerligen avvisande. Kammarrätten anställer följande jämförelse:
Väl vore det sant, att böckerna kunde medföra vissa olägenheter t. ex. vid över- föringar till nya upplägg, då sidor blivit fullskrivna, bristande strykningar med dub- belföring som följd, anteckningar å felaktiga rader o. s. v. Men kortsystemet bleve ej heller riskfritt. Om ett huvudkort skulle placeras fel, kunde dess tillrättafinnande, särskilt i stora församlingar, bli'va mycket tidsödande och stundom visa sig omöj- ligt, och skulle av denna eller annan orsak ett huvudkort försvinna, torde det bliva så gott som ogönligt att åstadkomma så fullständiga anteckningar om vederbörande, som skulle krävas för upprättande av ett nytt kort. Från forskningssynpunkt bleve församlingsböckernas borttagande ovillkorligen en förlust. Deras innehåll rörande personer och fastigheter måste anses vara av stor betydelse ej blott vid arvsrättslig eller annan privat släktforskning utan även från allmän kulturhistorisk synpunkt. Även om det visat sig att i Stockholm man kunnat undvara fasta församlingsböcker, finge man ej bortse från landsbygdens helt olika förhållanden. I landskommunerna och de mindre och medelstora städerna torde de fasta böckerna vara såväl i expedi- tionsavseende lämpligast som ur utrymmessynpunkt att föredraga. Endast i de större städerna torde yppas behov av kortregister som ledning och hjälp vid det löpande expeditionsarbetet, och i sådana fall stode det givetvis vederbörande fritt att anordna sådana vid sidan av de fasta böckerna.
Även arkivmyndigheterna framhålla församlingsböckernas fördelar fram- för kortregistren ur forskningssynpunkt. Såsom arkivmaterial vore kortre- gistren dessutom underlägsna församlingsböckema på grund av sin skrym- mande natur. — Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Kristianstads och Värm- lands län, Uppsala domkapitel samt Sveriges häradsskrivarförening förorda, att församlingsboken föres efter lösbladssystem,
Kommitténs förslag om införande av födelsenummer har i allmänhet icke föranlett uttalanden i de avgivna utlätandena. Domkapitlet i Göteborg befa- rar dock, att det komme att medföra arbetsökning och risk för felskrivningar.
Förslaget om inrättande av en folkbokföringsnämnd tillstyrkes av statis— tiska centralbyrån, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Gäv- leborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges häradsskri- varförening med flera, men avstyrkes av bland andra socialstyrelsen och över- ståthållarämbetet, av vilka det sistnämnda befarar, att folkbokföringsnämn— derna på sina håll skulle kunna komma att understödja den strävan att för— hindra hemortsrättsförvärv i befarade fattigvårdsfall, som enligt erfarenheten gjort sig gällande särskilt i mindre kommuner, och sålunda få en verkan rakt motsatt den som avsetts. Liknande synpunkter framhållas av åtskilliga domkapitel samt allmänna svenska prästföreningen. Luleå domkapitel vits- ordar nyttan av kommunala ombud men anser, att de icke böra organiseras som nämnd.
Komlmitténs förslag till bestämmelser om behörig folkbokföringsort till- styrkes eller lämnas i stort sett utan erinran i yttranden av bland andra social- styrelsen. ett flertal länsstyrelser, Sveriges häradsskrivarförening samt lands- organisationen, vilken sistnämnda dock jämte länsstyrelsen i Älvsborgs län biträder en inom kommittén uttalad reservation med yrkande om sådan för- ändring av den till dygnsviloregeln anknutna tidsbestämningen av 90 dygn för person som bytt bostad, att däri stadgat antagande skulle avse 150 dagar av de närmaste sex månaderna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser emel— lertid, att nämnda regel i dess av kommitténs majoritet antagna utformning bör godtagas såsom en kodifikation av gällande praxis. Statistiska central- byrån ifrågasätter, huruvida icke åt bosättningsbegreppet, sådant det i för- slaget utformats, skulle behöva givas en ytterligare skärpt innebörd. Kam- marrätten förordar däremot ett bibehållande av det nuvarande bosättnings- begreppet; dock kunde de för mantalsskrivningen gällande reglerna om val- frihet i vissa fall av mantalsskrivningsort samt om det 5. k. fattigvårdsban- det utan olägenhet avskaffas. Kammarrätten förordade jämväl undersökning av frågan, huruvida det numera vore skäl att bibehålla bestämmelserna om mantalsskrivning på grund av tilltänkt inflyttning. För den händelse kom- mittéförslaget skulle läggas till grund för lagstiftning i ämnet gjorde kam- marrätten vissa påpekanden med hänsyn till bosättningsbegreppets omfatt— ning, vilken enligt förslaget vore något snävare avgränsad än enligt mantals- skrivningsförordningen; ett antagande av dygnsviloregeln och den därtill an- knutna tidsbestämningen av 90 dygn för person, som bytt bostad, ville kam— marrätten dock ej avstyrka.
Förslaget om riksbokföring av vissa personer innebure enligt socialstyrel- sen en viktig organisatorisk nydaning. Styrelsen uppmärksammar särskilt de härigenom tillkomna möjligheterna att tillgodose behovet av en mera prak- tisk ordning beträffande utlandssvenskarnas registrering. Även med avseende å sjömän och vissa kategorier av utlänningar syntes en effektivare och mera ändamålsenlig registrering bliva möjlig. Förslaget i vad det anginge bokföring av obefintliga fann domkapitlet i Härnösand värt att tillvarataga. Linköpings domkapitel ansåg förslaget kunna förenklas genom en omedelbar riksbokfö- ring av dylika personer. Däremot funno domkapitlen i Lund, Skara och Visby samt allmänna svensk—a prästföreningen riksbokföringen vara till ringa gagn: utsikterna att återföra en obefintlig till församlingsboken vore större om han funnes bokförd i församling än om hans huvudkort drunknat bland tusentals andra hos riksmyndigheten.
I fråga om det av kommittén föreslagna anmälningssystemet kritiserades allmänt, att anmälan skulle få fullgöras utan personlig inställelse genom in- sändande av skriftlig uppgift med posten. Särskilt från kyrkligt håll gjordes även invändningar mot att vissa anmälningar, särskilt sådana angående flytt- ning och dödsfall, enligt förslaget skulle få ske hos vilken folkregisterförare som helst. Bestämmelserna om att kontrollanmälan rörande barns födelse skulle av barnmorska eller läkare insändas till länsstyrelsen i stället för till pastor betecknades i allmänhet såsom en försämring i förhållande till nu 10—448541.
gällande föreskrifter, ägnad att fördröja aviseringen till barnavårdsnämnder- na om utomäktenskapliga barns födelse. Förslaget att flyttningsanmälan skul- le göras endast i inflyttningsorten gillades av bland andra kammarrätten, överståthållarämbetet och några länsstyrelser men kritiserades av Karlstads domkapitel såsom ägnat att för den enskilde borttaga känslan av ansvar för hans folkbokföring.
En närmare redogörelse för utlåtandena över uppbördskommitténs förslag angående anmälan om” uthyrning av bostad lämnas i den speciella motive- ringen till 89 å i det nu framlagda förslaget till folkbokföringsförordning.
Det av uppbördskommittén föreslagna förfarandet i anledning av anmälan om flyttning kritiseras allmänt såsom alltför komplicerat.
Angående de föreslagna bestämmelserna om tillsyn över den löpande folk- bokföringen under medverkan av särskilda från riksmyndigheten utsända in- spektörer uttala sig statistiska centralbyrån samt domkapitlen i Uppsala, Lund och Härnösand gillande. Centralbyrån efterlyser dock mer-a detalje— rade bestämmelser rörande verksamhetens omfattning och befogenheter, sär- skilt i förhållande till länsstyrelserna. Domkapitlet i Lund föreslår att till inspektörer förordnas präster.
Kammarrätten ställer sig tveksam till kommitténs förslag om medborgar— kort. Det vore icke antagligt, att detta kort såsom konstant identitetsbevis skulle kunna väsentligt inskränka behovet av åldersbetyg och andra präster— liga intyg och sålunda, såsom kommittén hoppats, bereda prästerna en kom- penserand—e lättnad i arbetet. Medborgarkortet skulle endast i undantagsfall bliva tillfyllest, då det icke alltid skulle innehålla uppgift om den aktuella kyrkoskrivningsorten. Däremot skulle det i många fall försvåra för veder- börande folkbokförare att efterhälla personer, som slarvade med sin folk— bokföring. Den som överförts till bok över obefintliga enligt gällande regler kunde nämligen icke erhålla åldersbetyg, vadan behovet av sådant betyg ofta lett till kyrkobokföring av tidigare obefintlig. Möjligheterna härutinnan skulle minskas genom medborgarkortet. —— Överståthållarämbetet, länssty- relserna i Hallands och Västerbottens län samt domkapitlet i Uppsala, Skara, Växjö, Lund, Visby och Stockholm framställa liknande invändningar och ansluta sig till ett inom kommittén reservationsvis framfört förslag om infö— rande av medb-orgarbok, utvisande bland annat den aktuella kyrkobokfö— ringsorten. Statistiska centralbyrån anser däremot, att medborgarkortet även med den ifrågasatta begränsningen till ett officiellt identitetsbevis komme att fylla en betydelsefull uppgift.
Kommitténs förslag rörande mantalsskrivningen lämnas i allmänhet och i stort sett utan anmärkning. Överståthållarämbetet samt domkapitlen i Lin- köping och Skara ifrågasätta dock, huruvida icke m(mlalsskrivningsförrätt- ningarna borde centraliseras och, efter en förberedande förrättning i orter- n=a för insamling av uppgifterna med mera, äga rum vid länsstyrelserna. Överståthållarämbetet anmärker dessutom, att fördelarna med plåtregistret , icke tillvfullo utnyttjas, och föreslår, att med dess hjälp skulle tryckas stom- ' me till mantalslängd, vilken sålunda komme att bliva aktuellare än det nu
använda exemplaret av föregående års mantalslängd. Länsstyrelsen i Gävle- borgs län förordar utfärdande av en särskild instruktion för mantalsskriv- ningsförrättare. Förslaget att skriftliga mantalsuppgifter skulle avlämnas av _alla tillstyrkes av socialstyrelsen, kammarrätten, överståthållarämbetet, läns— styrelserna i Stockholms, Kalmar och Kristianstads län, ett flertal pastorsäm- beten, städer, landskommuner och församlingar samt föreningen Sveriges , städers kronouppbördstjänstemän men avstyrkes av andra pastorsämbeten * och kommunala representationer samt av Sveriges häradskrivarförening, som anser det tillräckligt, om sådan skyldighet bleve gällande i städer, köpingar, municipalsamhällen och liknande orter, där befolkningens rörlighet vore stor. Några pastorsämbeten framställa anmärkningar mot att fastighetsägar- na befriats från skyldighet att iakttaga personlig inställelse vid förskrivning. l enstaka yttranden av präster har även ifrågasatts, huruvida icke förskriv— nings— och mantalsskrivningsförrättningarna lämpligen kunde bringas att sammanfalla. Domkapitel och pastorsämbeten ävensom allmänna svenska prästföreningen rikta, med instämmande jämväl av Sveriges häradsskrivar— förening, en gensaga mot förslaget angående folkregisterförares skyldighet att granska och i förekommande fall rätta och fullständiga stommen till man- talslängd. Sistnämnda förening anför därjämte: »Föreningen hade väntat, att de kommitterade skulle hava funnit tiden inne att utsträcka det för vissa mantalsskrivningsdistrikt i Kopparbergs län lämnade medgivandet att upp- dela mantalslängden i en fastighetsliggare och en personmantalslängd även till andra orter med livlig jordstyckning.» Beträffande vissa av kammarrät- ten gjorda uttalanden angående registrering av fastigheter och registrering av , juridiska personer i samband med mantalsskrivningen se nedan kap. 4 under , V samt kap. 13 under 117 &. Överståthållarämbetet ifrågasätter om icke, vid införandet av föreslagen maskinell utrustning, även inom länsstyrelserna kun- de årligen tryckas ett s. k. allmänt register, på sätt redan sker i Stockholm, upptagande i alfabetisk ordning alla inom länet mantalsskrivna personer över viss ålder. Man skulle då årligen kunna äga tillgång till en tryckt förteck- ning över hela rikets befolkning hos varje länsstyrelse.
Kommitténs förslag till bestämmelser om klagan och underställning med mera lämnas i stort sett utan anmärkning. Kammarrätten framställer dock vissa önskemål om förtydliganden i olika avseenden, särskilt beträffande be— ! stämmelserna om forum och underställning, och efterlyser närmare bestäm- melser om delgivning av beslut i folkbokföringsmål. Länsstyrelsen i .l'ämt- lands län föreslår förkortning av tiden för besvär i mantalsskrivningsmål till den 15 maj.
I fråga om kommitténs förslag till organisation uttalar riksräkenskapsver- ket, såvitt angår landsstatsorganisationen, principiell anslutning till det tredje av de av kommittén i sådant hänseende uppställda alternativen men finner sig av hänsyn till kostnaderna böra tillstyrka det andra. Länsstyrelserna äro till övervägande antal eniga om att häradsskrivarna böra bibehållas såsom tjänstemän ute i orterna, att någon överflyttning av arbetsuppgifter från landsfiskalerna till häradsskrivarna icke bör ske, att kompetensfordringarna
för befordran till häradsskrivaretjänst icke böra skärpas, att dessa tjänster vid inordning under allmänna lönereglementet icke böra placeras lägre än i 24 lönegraden, samt att större antal arbetsbiträden å häradsskrivarekontoren än vad kommittén räknat med erfordrades.
Uppbördskom-mitténs förslag har icke föranlett någon Kungl. lvlajzts åtgärd.
KAP. 3.
Kommitténs uppdrag. Allmänna synpunkter på behovet av en reform m. m. Kommitténs utredning.
Kommitténs uppdrag. I skrivelse den 5 september 1941 till besparingsbe- redningen anförde beredningens statistikkommitté:
Statistikkommittén har vid den pågående inventeringen av den svenska statistiken märkt, att möjligheterna till en rationell organisation på områden, som nyttja upp- gifter av folkbokföringsnatur, begränsats av att vår nuvarande folkbokföring icke fungerar tillfredsställande.
Sedan lång tid tillbaka har från skilda håll framhållits, att folkbokföringen icke är mäktig de uppgifter, som åvila densamma. Detta förhållande har blivit alltmer uppenbart under de senaste decenniernas snabba utveckling och intensifiering av samhällsverksamheten.
En reformering av folkbokföringsväsendet har också övervägts vid flera tillfällen. Senast har 1936 års uppbördskommitté avgivit förslag till omorganisation. Denna kommitté har i sitt betänkande lämnat en redogörelse för kyrkobokföringens och mantalsskrivningens brister i olika hänseenden. Dessa utredningar i övrigt ådagalade de olägenheter nuvarande system medför för uppbördsväsendet och klargjorde att ett rationellt uppbördsväsen förutsätter en rationell folkbokföring. Olägenheterna av folkbokföringsuppgifternas bristfälligheter för exempelvis den militära rullföringen har också omvittnats flerfaldiga gånger.
Då fÖPValtningens behov av tillförlitliga folkbokföringsuppgifter ha vidgats avse— värt sedan krigsutbrottet, kan det förmodas att folkbokföringssystemets brister skola framträda mer uppenbara och dess ineffektivitet innebära långt allvarligare olägen- heter än förr. Statistikkommittén har för den skull ur dylika synpunkter studerat förhållandena framför allt i de delar av förvaltningen, där under nuvarande om- ständigheter nya behov av medverkan från folkbokföringen uppstått eller där kra- ven på uppgiftsmaterialet måst skärpas. I bifogade promemoria1 redogöres för resul- taten beträffande arbetsmarknadskommissionen, livsmedelskommissionen, pensions- styrelsen och den militära rullföringen.
I samtliga fall finner man, att vid en folkbokföring efter nutida krav skulle ar- betena med registrering m. m. kunna begränsas och i övrigt rationaliseras eller rent av slopas med avsevärda besparingar till följd. För att arbetsmarknadskommissio- Den skall kunna bemästra de uppgifter som åvila den, behövs material av sådan art, att dess införskaffande och förande innebär en dubblering av nuvarande folkbokfö- ring, så länge denna består. Vid ett modernt folkbokföringsväsen kan den militära rullföringen sammanföras mera intimt med den civila folkbokföringen, varav följer betydande besparingar. Livsmedelskommissionen skulle kunna erhålla behövliga upp- gifter för lägre kostnader. Pensionsstyrelsens omfattande pensionsavgiftsregistrering skulle kunna förenklas genom en sammanföring med folkbokföringen. '
Kommittén får till sist särskilt framhålla betydelsen av en rationell modern folk- bokföring för befolkningsstatistiken, socialstatistiken och all annan statistik med be- hov av personuppgifter. En avsevärd begränsning av kostnaderna för denna statistik skulle kunna vinnas. Folkräkningar i hittillsvarande bemärkelse skulle sålunda kun- na slopas. Möjligheter till kostnadsbegränsande stickprovsundersökningar erbjuda sig. Men samtidigt kan statistiken på många områden bli ett bättre kunskapsinstru- ment än hittills. Det må i detta sammanhang endast påpekas, att befolkningsstatisti- ken skulle erhålla väsentligt större möjligheter att motsvara de stora krav, som genom befolkningsfrågans aktualitet komma att ställas på densamma i framtiden.
Kommittén finner en snar omorganisation av folkbokföringsväsendet vara en trängande nödvändighet. En utredning av denna fråga får även anses vara inrymd i de kommittén tidigare givna direktiven. Frågan är emellertid av vittomfattande natur och kräver sakkunskap även på andra områden än dem statistikkommittén representerar. Med anledning härav får statistikkommittén hemställa, att vid frågans behandling förutom kommitténs ledamöter även en person med härför erforderlig speciell sakkunskap må deltaga. Denna förstärkning kan förslagsvis ske under den formen att en särskild kommitté, bestående av statistikkommitténs ledamöter jämte ovan nämnde person, tillsättes för denna frågas behandling. Denna kommitté torde även böra medgivas rätt att med sig adjungera på olika hithörande områden spe— ciellt sakkunniga.
Med anledning härav meddelade besparingsberedningen den 26 september 1941 följande beslut: Sedan besparingsberedningen den 27 januari 1941 beslutat föranstalta om särskild
sakkunnigutredning rörande den officiella statistiken samt tillkallat följande sak- kunniga att jämte beredningens ledamot I. Sjögren deltaga i utredningen, nämligen överdirektören E. J. Höijer och professorn S. G. W. Wahlund, hade nämnda utred- , ningsmän, under framhållande, bl. a., att en avsevärd begränsning av kostnaderna för åtskilliga grenar av den officiella statistiken skulle kunna vinnas efter genom- förande av en rationell, modern folkbokföring, hemställt om utredning angående folkbokföringen.
Beredningen beslöt föranstalta om särskild sakkunnigutredning angående folk— bokföringen samt tillkalla följande sakkunniga att jämte beredningens ledamot I. Sjögren deltaga i (sistnämnda utredning nämligen överdirektören E J. Höijer, borg- mästaren A. 0. E. Rylander och professorn S. G. W. Wahlund.
Allmänna synpunkter. Vid sin utredning angående folkbokföringen hade 1936 års uppbördskommitté tillgång till en detaljerad och dokumenterad kri- tik av den nuvarande mantalsskrivningen, nämligen den som framförts av Sveriges häradsskrivarförening i dess skrivelse den 1 mars 1934 och därefter understötts av 1934 års riksdag samt slutligen överarbetats inom finansde- partementet. Vad i uppbördskommitténs betänkande lagts mantalsskrivning- en till last i fråga om brister — i huvudsak detsamma som i häradsskrivar- föreningens ovan under kap. 2 återgivna skrivelse — väckte föga genmäle men erhöll åtskilliga in'stämmanden i den över betänkandet anförda kritiken samt lärer alltjämt få anses stå fast.
Vad åter angår kyrkobokföringen hade väl ett visst missnöje gjort sig gäl- lande hos bland andra de myndigheter, som för sitt arbete i särskilt stor ut-
sträckning använda kyrkobokföringsuppgifter, och mer eller mindre öppet ' kommit till uttryck, bland annat i remissyttranden av pensionsstyrelsen och å militärt håll t. ex. genom generalstabschefens underdåniga skrivelse den 10
oktober 1931, och hade jämväl 1930 års riksdag avgivit en till formen för- siktig men till innehållet djupgående kritik, åsyftande jämväl mantalsskriv- ningen, men någon mera ingående eller sammanfattande undersökning lik- som i fråga om mantalsskrivningen förelåg icke och ej heller någon utbildad * opinion.
Den undersökningsmetod, som uppbördskommittén i vissa hänseenden an— litat för att komma fram till en konkretare föreställning om vad som ligger bakom det tidigare anförda mera allmänt hållna klandret av den svenska folkbokföringen, har kritiserats. Med utgångspunkt i olika från den officiella befolkningsstatistiken hämtade siffermaterial, vilka företett differenser där överensstämmelse varit att vänta, har kommittén uttalat förmodanden om differensernas orsaker; häremot har anförts, att statistiska jämförelser av denna art innebure endast begränsade möjligheter att komma fram till säkra slutsatser om fel i kyrkobokföringen. Uppbördskommittén har vidare fram- lagt ett visst siffermaterial, belysande antalet påträffade fel i kyrkoboksut— dragen till befolkningsstatistiken; mot detta har invänts, att detta sifferma- terial icke visar något angående urkundernas tillstånd, eftersom felaktigheter— na kunna vara begränsade till utdragen och sakna motsvarighet i kyrkoböc— kerna. Anmärkningarna äro givetvis i och för sig riktiga, om än man med avseende å deras inriktning mot uppbördskommitténs framställning kan fin- na anledning till reflektionen, att därur i viss mån utlästs mera än som av- setts eller utsagts. Vad som emellertid nu, då frågan om undersökningsmeto- den åter blivit aktuell inför den förevarande förnyade utredningen angående folkbokföringen, måste framhållas är, att det ipraktiken icke är lätt att finna någon lämplig ersättning för den av uppbördskommittén tillämpade meto- den; uppbördskommittén har dock jämväl verkställt en enquéte bland rikets prästerskap, vars resultat folkbokföringskommittén för övrigt tillgodogjort sig, men det säger sig självt, att en utredning efter sistnämnda metod belyser problemen allenast från en sida. En fullständig undersökning, byggd på själv- ständigt material, måste nämligen om den skall bliva tillräckligt belysande göras så omfattande att folkbokföringskommittén haft skäl att fråga sig, huruvida värdet därav skulle uppväga kostnaderna.
Svaret har för kommitténs del blivit nekande, och detta icke minst av det skä- let, att utgångsläget för kommittén är ett annat och bättre än för uppbörds- kommittén. Ty genom dess utredning och den diskussion den väckt till liv föreligger nu ett omfattande och mångsidigt belysande material i yttran— den från initierade källor, vilket kommittén under kap. 2 härovan sökt att så noggrant som möjligt och med den fullständighet det begränsade utrym- met tillåter sammanfatta och återgiva men vilket dock endast i huvuddrag kunnat där inflyta. Väl medgiver icke detta material en siffermässig belys- ning av vare sig vad som behöver bättras eller vad som med föreslagna bote- medel vinnes, men detta torde betyda mindre vid det förhållandet, att den diskussion som förekommit dock rätt väl klarlagt både vilka brister som finnas och deras betydelse såväl inbördes som för det hela. Ser man först till frågan om kyrkobokföringens tillförlitlighet kunna här- utinnan föreliggande brister uppdelas i sådana som avse
1) själva 'urkiundernas beskaffenhet, därvid främst församlingsbokens vara eller icke vara är i fråga,
2) sättet för urkundernas handhavande samt 3) allmänhetens medverkan.
1. Att församlingsboken föres som en bok med fasta blad medför olägen- heter i skilda avseenden. Blad bliva fullskrivna och anteckningar, som skulle ha gjorts å dessa blad, måste föras å tillgängliga tomma blad på andra stäl- len i boken till men för överskådligheten. Då plats ej längre finnes för infö- rande av nya anteckningar, måste boken omskrivas, vilket medför betydan- de arbete och felrisker; personer kunna sålunda bliva dubbelförda eller ute- glömda, förekommande anteckningar kunna borttappas, införas i rum, där annan person än den anteckningen gäller är inskriven, eller förvanskas. Vid personers överförande till nytt upplägg i anledning av flyttning kunna mot- svarande felaktigheter uppstå. Vid flyttning mellan församlingar kan inne- hållet i utflyttningsortens församlingsbok icke på annat sätt överföras till inflyttningsortens än genom en dubbel avskrivning: först från församlings- bok till flyttningsbetyg och sedan från betyget till annan församlingsbok, därvid olika möjligheter till felskrivning föreligga. Att brister i dessa hänseenden förekomma har i huvudsak vitsordats och torde icke kunna bestridas, Det har emellertid även framhållits, att åt dem icke får tillmätas för stor betydelse, och otvivelaktigt torde vara, att felris- kerna i viss utsträckning kunna kompenseras genom ökad noggrannhet i kyrkobokföringen. Teoretiskt sett föreligger möjlighet att i avsevärd omfatt- ning eliminera felriskerna genom församlingsböckernas ersättande med de av uppbördskommittén föreslagna registren, bestående av huvudkort, vilka upptaga endast originalanteckningar och icke behöva omskrivas, men otvivel— aktigt torde vara, såsom även i kritiken av förslaget framhållits, att kort- registren medföra nya felrisker, och att omskrivning åtminstone någon gång under en persons livstid av hans huvudkort icke torde kunna undvikas med hänsyn till den nötning dessa kort bliva utsatta för vid handhavandet. Där- till kommer, såsom jämväl påpekats, att församlingsböcker-na såväl ur forsk- ningssynpunkt som med hänsyn till utrymmesbehovet ävensom ur rent pasto— rala synpunkter äro kortregistren överlägsna. Tämligen allmänt har man där- för motsatt sig församlingsböckernas borttagande men på sina håll förordat en kombination av församlingsbok och huvudkort, det sistnämnda såsom er- sättning för flyttningsbetyg. Elt sålunda utnyttjat huvudkort medför väl ej alla de fördelar, som följa av det ursprungligen föreslagna huvudkortet — bland annat bortfaller ej den ena av de två ovannämnda avskrivningarna vid flyttning — och man kan mot den föreslagna kompromisslösningen även anmärka, att den icke går fri från felrisker, t. ex. i händelse av glömska att jämväl å huvudkortet införa en i församlingsboken införd anteckning, men deSS betydelse till förekommande av dubbel kyrkobokföring eller mantals- skrivning torde vara obestridlig, om man nämligen föreskriver, att endast den får vara upptagen i församlingsboken för vilken sådant kort finnes hos pastor, och de möjligheter ett sådant system erbjuder till central registrering,
av obelfintliga och utvandrade torde även vara av värde; en sådan registrering medför bland annat också viss säkerhet mot dubbelskrivning.
2. Uppbördskommitten har på grundval av framlagt siffermaterial och under åberopande av anförda erfarenheter hos pensionsstyrelsen och andra myndigheter ansett sig kunna konstatera, att de kyrkobokförda uppgifterna i många avseenden äro felaktiga på grund av förbiseenden från kyrkobok- , förarnas sida, oberoende av bristerna i själva bokföringssystemet. Såsom bote- w medel häremot har uppbördskommittén föreslagit en skärpt kontroll, vilken särskilt skulle kunna vinnas sålunda, att centrala civila myndigheter — läns, styrelserna och i viss mån statistiska centralbyrån _ skulle deltaga i det lö- pande folkbokföringsarbetet, bland annat genom att i enskilda ärenden hand- lägga ett visst led i förfarandet. Att fel begås är obestridligt och behovet av en viss kontroll har även vitsordats av åtskilliga av de myndigheter, nämligen pastorsämbetena, vilka i sin verksamhet skulle vara underkastade en sådan. Det har emellertid fram— hållits, att felfrekvensen dock icke är av sådan omfattning, att den skulle kunna föranleda en så vidlyftig, arbetskrävande och dyrbar anordning, som de ovannämnda myndigheternas föreslagna deltagande i det löpande folk- bokföringsarbetet skulle innebära, utan att tillräcklig kontroll borde kunna ernås med enklare medel. Felfrekvensen torde enligt statistiska centralbyråns yttrande ungefärligen motsvara vad man i ett verk av kyrko-bokföringens om- fattning har anledning att normalt räkna med. En mera intermittent kontroll genom särskilda inspektörer torde därför vara tillfyllest.
3. För en effektiv folkbokföring är, oberoende av efter vilket system den är inrättad, allmänhetens medverkan genom olika slag av anmälningar ound- i gängligen nödvändig. Anmälningsskyldighet är också genom stadganden i kyrkobokföringsförordningen föreskriven i olika avseenden, men allmänt vits- ordas att på detta område mycket brister i fråga om efterlevnaden. Bristerna i detta hänseende hava av många tillvitats själva lagstiftningen, därvid infö- rande av strängare straff för försummelse påyrkats, medan av andra betydel- sen av en straffskärpning dragits i tvivelsmål. Värdet av straff är givetvis ringa, om straffen icke eller alltför sällan till- lämpas. Ur denna synpunkt torde det icke kunna betvivlas, att en större effek- tivitet i övervakningen av anmälningspliktens vederbörliga fullgörande kunnat uppnås, om folkbokföringens lokala handhavande legat hos civila myndig- heter i stället för hos prästerna. Att dessa ogärna uppträda som angivare mot sina församlingsbor är erkänt och i viss mån naturligt. En sekularisering av kyrkobokföringen kan dock icke enbart ur denna synpunkt anses motiverad. Uppbördskommittén har ansett sig kunna konstatera en viss obenägenhet hos pastorsämbeten i landsorten att kyrkobokföra utlänningar. Denna obenä- genhet torde sammanhänga med de påpekade bristerna i fråga om fullgö- randet av anmälningsskyldighet. Såsom uppbördskommittén framhållit torde den kunna tillskrivas de erfarenheter, som prästerskapet ofta får göra i fråga om svårigheter att få kyrkobokförda utlänningar, som lämnat orten, avförda ur kyrkoböckerna. I detta sammanhang har uppbördskommittén även fram-
hållit, att det understundom brister i fråga om de kyrkobokförda uppgifterna angående nationalitet för personer som från utrikes ort inkommit i riket. I samtliga dessa hänseenden torde förbättring kunna vinnas genom lämpligt samarbete mellan folkbokföringsmyndigheterna och de myndigheter som handhava utlänningskontrolleni riket.
Den 5. k. olagliga utvandringen ägde såsom felkälla i kyrkobokföringen stor betydelse under de tidigare decennierna av innevarande sekel men spelar för närvarande, sedan emigrationen nästan upphört, en relativt blygsam roll i detta hänseende. Även med bibehållande av den metod för åstadkommande av en bättre ordning på förevarande område, som tidigare försökts, nämligen kontroll i emigranthamnarna, torde man icke vinna, att utvandrare bliva restlöst bokförda. Dessa åtgärder träffa nämligen endast dem, som utresa på emigrantbiljett, medan de, vilka såsom vanliga passagerare eller under yrkes— utövning såsom sjömän lämna landet för att bosätta sig utrikes, alltjämt äro oåtkomliga. Straffstadganden torde vara verkningslösa. Huvudvikten torde i stället böra läggas vid åstadkommande av en efterföljande utredning om vart sådana personer tagit vägen. Detta blir huvudsakligen en mantalsskrivningen tillkommande undersökningsuppgift, men åtskilligt kan även vara att vinna genom beaktande av de upplysningar, som kunna framkomma i samband med begäran om prästbetyg för dylika personer.
Den som erhåller flyttningsbetyg till utlandet införes samtidigt därmed i utflyttningsboken och strykes i församlingsboken, med andra ord, han upp- hör att vara kyrkobokförd här i riket redan innan han lämnat landet. Som redani motiven till 1915 års kyrkobokföringsförordning framhålles, föreligger här en möjlighet till missbruk. En person kan nämligen uttaga flyttningsbetyg till utlandet men kvarstanna inom landet med betyget >>på fickan». En sådan person blir helt utesluten ur kyrkobokföringen. Här föreligger en anmärk- ningsvärd svaghet i det gällande kyrkobokföringssystemet.
Beträffande den omflyttning, som stannar inom landet, torde man hava mera att hoppas av en skärpt strafflagstiftning, möjligen i förening med för- enkling i formerna för uppgiftsskyldighetens fullgörande. Kan dessutom pas- tors och mantalsskrivningsförrättarens kännedom om befolkningsförhållan- (tena och hefolkningsrörelsen på lämpligt sätt kompletteras genom kompe- tenta lekmäns medverkan i kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, torde de möjligheter, som praktiskt stå till buds för åstadkommande av förbättring i förevarande förhållanden, vara uttömda; såsom en åtgärd, vilken i detta hänseende kan komma att visa sig värdefull, torde dock även kunna nämnas införande av obligatorisk skyldighet att avlämna skriftlig mantalsuppgift.
Missförhållanden av olika slag ino-m kyrkobokföringen, särskilt med avse— ende å anmälningsskyldighetens fullgörande, torde på sätt uppbördskom- mittén anmärkt, taga sig uttryck i siffrorna angående antalet till bok över obefintliga överförda. I fråga om det problem i folkbokföringen som de obe- fintliga utgöra, instämmer kommittén i vad därom anförts av statistiska centralbyrån (se ovan sid. 131).
I fråga om mantalsskrivningen hänvisas till vad ovan och under kap. 2 blivit anfört.
De sålunda konstaterade bristfälligheterna i vår folkbokföring, såvitt angår dess tillförlitlighet, måste enligt kommitténs uppfattning anses vara av den beskaffenhet, att de Väl låta sig avhjälpas inom det nuvarande systemets ram. I överensstämmelse härmed har i kommitténs förslag till folkbokföringsför- ordning bibehållits de grundläggande principerna i nu gällande kyrkobok- förings- och manta1sskrivningsförordningar.
Såsom brister hos den nuvarande folkbokföringen — såväl kyrkobokfö- ringen som mantalsskrivningen — framhöll 1936 års uppbördskommitté jäm- väl dess svärtillgängligliet och bristande överskådlighet. I detta avseende hän- visade kommittén till det bokförda materialets uppdelning på ett stort antal lokala tjänsteställen och frånvaron av centrala upplysningskällor, varigenom omgång och tidsutdräkt i många fall vållades myndigheter och andra, som önskade inhämta uppgifter från folkbokföringen och varigenom bland annat restindrivningsförfarandet bleve lidande.
I vad uppbördskommittén sålunda anfört instämde bland andra statistiska centralbyrån (se ovan sid. 129 och 132) och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (se ovan sid. 135). Centralbyrån uppmärksammade särskilt behovet av centrala register för möjliggörande av ett snabbt och säkert iden- tifieringsförfarande. Rikskommissionen fann sådana register behövliga för den ekonomiska försvarsberedskapen och framhöll även behovet för sådant ändamål av att länsstyrelserna utrustades med maskinella anordningar för tryckning av folkbokföringsuppgifter, vilka anordningars betydelse jämväl ur andra synpunkter vitsordades av överståthållarämbetet. Fördelarna av en centralisering av folkbokföringen hava även framhållits av socialstyrelsen, varjämte åtskilliga myndigheter vitsordat behovet av adressregister hos läns- styrelserna.
Genom utbrottet av det nu pågående världskriget vann frågan ökad aktua- litet. De farhågor beträffande svårigheterna att med hjälp av de nuvarande folkbokföringsurkunderna upprätta erforderliga register för den civila bered- skapen, som uttalats av rikskommissionen, besannades. Sedan statens arbets- marknadskommission sökt provisoriskt tillgodose behovet genom partiella re— gistreringar av befolkningen har numera det genom 1943 års beredskaps- mönstring inbragta materialet uppställts i register, vilka hållas aktuella ge— nom uppgifter från prästerskapet, som därigenom fått sin aviseringshörda i viss utsträckning utökad. Tillkomsten av eventuella nya register hos olika myndigheter kan ytterligare utöka denna börda. Det ovissa världsläget inne— bär utvecklingsmöjligheter, som äro svåra att överblicka. Nya registrerings- behov kunna tillkomma eller redan befintliga register kunna komma att ned- läggas. Men även i sistnämnda händelse torde man, med hänsyn till den bety- delse hemorten erhållit i det moderna kriget, av liknande skäl som man förutsätter upprätthållandet under fredstid av ett militärt försvar och en för detsamma fortgående militär folkregistrering hava anledning att räkna med en under fredstid bestående civil registreringsberedskap, på det att man icke vid en eventuell ny kris må befinna sig i samma ogynnsamma ut- gångsläge som 1939. Oavsett detta har man, om frågan angående en upp-
bördsreform för skattens uttagande vid källan kommer att vinna siin lös— ning efter de riktlinjer, som nu finnas skisserade, att förutse ett öktt behov av mer eller mindre centralt inrättade register, vilka måste föras löpande på grundval av rapporter från kyrkobokföringen, till debiteringsmyniigfheter- nas tjänst. Adressregister hava oberoende av planerna på en uppbördsre— form försöksvis upprättats hos tre länsstyrelser. På grund av erfa'eniheter, som därvid vunnits, hava önskemål framkommit dels om att registren måtte kunna aktualiseras löpande och icke blott som nu sker på grundval av man- talslängderna dels ock om att sådana register måtte upprättas jänvéäl vid övriga länsstyrelser.
Kommittén mäste sålunda räkna med, att framtiden kan komma att ställa ökade krav på prästerskapets redan nu hårt anlitade tjänstvillighet i fråga om avisering. Måttet av det ökade aviseringsbehovet kan icke förutses, men väl däremot kan det befaras, att den yttersta gränsen för prästerskapets för— måga att utan men för sina övriga uppgifter fylla detsamma snart måste vara nådd. I själva verket torde man här icke kunna räkna med någon större marginal. Då utvecklingen, oberoende av frågan om en folkbokföringsm- form, antagligen kommer att föra med sig, att adressregister inrättas vid länsstyrelserna, till vilka prästerna måste löpande rapportera ändringar i kyrkobokföringen, anmäler sig osökt den tanken: varför icke göra denna avisering så fullständig som behövs ur olika synpunkter men begränsa avi- seringsskyldigheten till denna enda och lägga all annan avisering på den myndighet, som för det centrala registret? Efter denna idé har kommittén uppbyggt sitt förslag. Tyvärr har det visat sig nödvändigt att göra vissa undantag, t. ex. för att aviseringen till barnavårdsnämnderna om födelse av barn utom äktenskap icke skall fördröjas, men i stort sett är principen genomförd utan inskränkningar. En jämförelse mellan denna aviserings- börda och den som nu åvilar prästerskapet är svår att genomföra utan sär- skilda arbetsstudier; måhända komma pastorsämbetena att finna sig mera betungade än nu. Emellertid torde det vara riktigare, att jämförelsen i stål— let hänföres till framtiden, och om så sker torde man ej kunna undgå att finna, att den föreslagna .aviseringsbördan är mindre än den kunnat bli, om ovan beskrivna anstalter ej träffats, vartill kommer, att dess omfatt- ning blivit för framtiden i stort sett fixerad; inträffande ökningar i avise- ringsbehovet komma att drabba den centrala myndigheten men ej präster- skapet.
Redan genom upprättande av manuellt förda centrala register skulle myc- ket vara vunnet i fråga om möjlighet-erna att göra folkbokföringens mate- rial lättare tillgängligt för olika ändamål. Om man emellertid i stället för att för hand införa ifrågakommande uppgifter på kort inpräglar dem i plå— tar eller tryckschabloner, med vilkas hjälp innehållet genom avtryck kan återgivas i olika handlingar, ökas möjligheterna i detta hänseende i hög grad. Vid förefallande behov kunna sålunda med stor snabbhet och rela— tivt ringa kostnader kortregister framställas och tillhanda-hållas varhelst så- dana finnas behövliga. En motivering för införande av dylika mekaniska
hjälpnnedel föreligger dessutom redan i de bekväma möjligheter de erbjuda för upprättande av de olika längder med i huvudsak samma personbestånd, som nu manuellt framställas av häradsskrivare och vederbörande tjänste- män i magistratsstäderna. För dylikt ändamål äro sådana hjälpmedel re— dan mled gott resultat enligt vederbörande myndigheters vitsord i använd- ning wid mantalskontoret i Stockholm och upplbördsverket i Borås. Även aviseripngsförfarandet kan med sådana hjälpmedel underlättas.
Kommittén har vid sin utredning även haft att beakta besaparingssyn- punkter. Om detta moment i kommitténs uppdrag vore att fatta så, att kommittén hade att försöka nedbringa kostnaderna för den nuvarande folk— bokföringen, och om det dessutom krävdes av kommittén, att den skulle föreslå åtgärder för tillgodoseende av de behov av förbättringar som ovan påvisats, hade kommittén förvisso haft skäl att misströsta om möjligheten att lösa den förelagda uppgiften. Det har ofta framhållits och torde ej med skäl kunna jävas, att den nuvarande kyrkobokföringen arbetar med så ringa omkostnader för det allmänna som för ett verk av denna omfattning överhuvudtaget äro tänkbara; i själva verket torde kostnadsramen snarare vara för knappt än för rikligt tillmätt. Vad som i detta hänseende skulle kunna åstadkommas för besparing torde, om systemet skall bibehållas, i huvudsak begränsa sig till en omarbetning av kyrkoboksformulären i ut- rymmes- och kostnadsbesparande syfte och en översyn av övrigt i kyrko- bokföringen använt blankettmaterial; därvid måste man uppenbarligen av- stå från de .kostnadskrävande förbättringar i andra hänseenden, varom öns- kemål uttalats. I fråga om mantalsskrivningen torde en väsentligare bespa- ring kunna vinnas allenast genom dess avskaffande. Det sagda gäller själv- fallet under förutsättningen, att någon mera betydande nedskärning av ut- gående ersättningar till vederbörande tjänstemän för deras befattning med folkbokföringen icke skulle vidtagas; i fråga om kyrkobokföringen torde härutinnan överhuvudtaget intet vara att åtgöra och vad mantalsskrivning- en beträffar torde en justering i avlöningshånseende icke kunna genomfö- ras såsom isolerad åtgärd. Frågan om besparingar i avseende å mantals- skrivningen framstår dock i ett annat läge, om man ser till icke allenast själva mantalslängden utan även de andra längder och stommar till lång— der av olika slag, som nu framställas hos mantalsskrivningsförrättarna med mantalslängden som grundval. Genom införande av adresseringsmaskiner och därtill hörande register för tryckning av dessa längder torde nämligen kostnaderna för dessas framställande kunna nedbringas. Detta torde gälla åtminstone i förhållande till de kostnader, som kunna beräknas vid en — förr eller senare ofrånkomlig — lönereglering av häradsskrivarnas tjänster med sannolikt åtföljande förbättring av deras biträdens villkor. Till före- byggande av missförstånd må framhållas, att användningen av adresserings- maskiner och .förandet av därtill hörande register för enbart ovannämnt syfte måste ställa sig väsentligt billigare än de av kommittén beräknade kostnaderna för länsbyråernas verksamhet, till vilken hänförts åtskilligt flera arbetsuppgifter än de som nu äro ifråga.
Kommittén har självfallet icke kunnat fatta sitt uppdrag så snävt som ovan skisserats. Några egentliga direktiv för kommitténs verksamhet äro icke givna. Vill man emellertid ur besparingsberedningens statistikkommit- tés ovanintagna skrivelse utläsa vissa riktlinjer för den däri begärda utred- ningen, torde man finna, att nämnda kommitté icke ifrågasatt, att bespa- ringar sk-ulle vinnas huvudsakligen inom själva folkbokföringen, utan tänkt sig, att av reformer på folkbokföringens område besparingar skulle följa inom andra förvaltningsgrenar. Vad själva folkbokföringen beträffar synes en effektivitetsökning vara direkt åsyftad. I enlighet med sin sålunda fat- tade uppgift har folkbokföringskommittén vid sin utredning försökt att dels beakta föreliggande möjligheter till besparingar inom nuvarande kostnads- ram, dels framlägga de förslag till förbättringar, varav behov synts före- ligga, dels ock slutligen så uppbygga folkbokföringssystemet, att största möj- liga båtnad för de förvaltningsgrenar, vilka betjäna sig av uppgifter från folkbokföringen, må kunna vinnas.
Det torde redan av det ovan anförda framgå, att kommittén icke kunnat redovisa vinsten av sitt arbete i form av en bokslutstablå, vars saldo i reda penningar skulle utvisa vunna besparingar. I detta hänseende må rum läm- nas för ytterligare några anmärkningar. Kommittén är visserligen övertygad om att besparingar vinnas genom det föreslagna systemet. För att få fram det rätta måttet på dessa måste man emellertid taga hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som tilldelats folkbokföringen, och tillse med vilka kost- nader motsvarande behov skulle kunnat tillgodoses med nuvarande system. Svårigheterna att här framlägga beräkningar, även sådana med mycket blygsamma anspråk på riktighet, torde vara uppenbara, så mycket mera som en del behov antingen alls icke eller endast ofullständigt kunna till- godoses utan tillgång till de anordningar för folkbokföringen av olika slag, som av kommittén föreslås. I den mån kommittén trott sig kunna uppskatta väntad besparing har beloppet dock angivits.
Kommitténs utredning. De utredningar, som verkställdes av 1924 års upp- bördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté, omfattade ej blott folk- bokföringen utan även uppbördsväsendet. Sammankopplingen av dessa frå— gor har varit motiverad icke minst ur organisationssynpunkt; de tjänstemän, som förrätta mantalsskrivning, handlägga i stor utsträckning även ärenden tillhörande uppbördsförvaltningen. Den omständigheten att de båda frågor— na denna gång icke åtföljas i utredningsuppdraget har i åtskilliga hänse— enden berett kommittén svårigheter. Uppbördsfrågan har utretts av olika varandra efterträdande sakkunniga och handlägges nu av 1944 års upp— bördsberedning. Det har varit för folkbokföringskommittén uppenbart, att en uppbördsreform vore att vänta, men riktlinjerna för denna reform hava först innevarande år blivit så utformade, att kommittén kunnat hava någon ledning därav för sitt förslag. Nära samarbete inleddes mellan kommittéer- na omedelbart efter det uppbördsberedningen tillkallats och har därefter uppehållits, bland annat på sådant sätt att kommittéerna haft en gemen-
sam biträdande sekreterare. Resultatet av detta samarbete, bland annat upp- bördsberedningens uttalade önskemål om en flyttning av den avgörande tidpunkten för bestämmande av rätt mantalsskrivningsort till den 1 novem- ber, föranledde en genomgripande omarbetning av kommitténs redan, såvitt angår författningstexten, färdiga förslag Uppbördsberedningens arbete är ännu ej avslutat. På grund härav hava viktiga frågor i förslaget kunnat er- hålla endast en preliminäi lösning, t. ex. angående de hjälpkortregister, som böra föras för debiteringen, eller mäst lämnas olösta; det sistnämnda gäller nä1n1ast frågorna om fögderiförvaltningens organisation och 0111 folkbok- förings- och uppbördsförvaltningens organisation i städerna. Ä a11d1a sidan ha1 det icke kunnat anstå med förslaget, då åtskilliga av de i detta ifråga- satta anordningarna måste vara vidtagna, innan uppbördsreformen kan trä- da i kraft och då en relativt lång övergångstid för dylikt ändamål är be- hövlig. Att sålunda förslaget till folkbokföringsreform måste framläggas i ett delvis ofärdigt skick inverkar i någon mån menligt på kostnadsberäkningar- na och på möjligheterna att bedöma förslaget ur besparingssynpunkt.1 NIöj- ligt är även, att förslaget jämväl i övrigt kan behöva undergå vissa jämk- ningar, sedan det blivit fastställt hur uppbörden skall ordnas.
Under sitt arbete har kommittén jämväl haft kontakt med åtskilliga andra utredningar och med 1mndighete1 I detta hänseende må nämnas pensions- styrelsen statens arbetsmarknadskonnnission, centrala värnpliktsbyrån, man- talskontoret i Stockholm, socialvårdskommittén, försvarsväsendets rullförings- nämnd, 1940 års arkivsakkunniga, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,1943 års bevakningsutredning och besparingsberedningen i Göteborg. Under besök i Borås hava kommitténs ordförande, sekreterare och vissa av dess experter stu- derat uppbördsverket därstädes. En närmare redogörelse för uppbödsverket och den vid detsamma inrättade moderna maskinanläggningcn, utarbetad av kommitténs expert, kronouppbördskassören E. Winnermark, finnes såsom bilaga fogad till detta betänkande.
I detta sammanhang må omnämnas, att en motsvarande redogörelse för mantalskontoret i Stockholm är intagen som bilaga till 1936 års uppbörds- kommittés betänkande (SOU 1938: 41). Då däri omförmälda förhållanden icke torde hava undergått några förändringar av större allmänt intresse, har kommittén ej funnit nödigt att ånyo till trycket befordra en sådan redo— görelse.
Då kommittén påbörjade sitt arbete, hemställde kommittén i särskilda skrivelser den 21 oktober 1941 till pensionsstyrelsen, skolöverstyrelsen, medi- cinalstyrelsen, statens livsmedelskommission, statens arbetsmarknadskommis- sion, statens utrymningskommission, försvarsväsendets rullföringsnämnd, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, 1941 års krigsfamiljebidragskommitté, socialvårdskommittén och den sakkunnige för utredning rörande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt, länsassessorn numera landssekre- teraren O. Åkesson, om yttrande angående i vilka hänseenden brister för- märkts beträffande den nuvarande folkbokföringen och i vilka avseenden
en rationell folkbokföring skulle kunna möjliggöra förenkling och effektivi— sering av förvaltningsverksamheten. Till ledning angav kommittén såsom allmänna riktlinjer för en folkbokföringsreform, att vid sidan av de lokala folkbokföringsmyndigheterna ett centralt organ för folkbokföringm kunde tänkas bliva inrättat, vilket organ skulle förses med alla till bud; stående tekniska och maskinella hjälpmedel för rationalisering av arbetet. För inne- hållet i de begärda yttrandena, i den mån sådana ingått, redogöres i kort- het nedan i detta kapitel.
Därjämte har kommittén, i förekommande fall med välvilligt titmötesgå- ende och bistånd från vederbörande myndigheters eller utredningsnäns sida, mera i detalj studerat förhållandena inom särskilda förvaltningsnnråden. Dessa studier påbörjades på ett relativt tidigt stadium av kommitténs verk- samhet men hava, sedan det visat sig nödvändigt för vinnande av en mera konkret uppfattning om förhållandena, att konnnittén först utarbetade sitt för- slag, först därefter kunnat slutföras. För dessa undersökningar redogöres närmare nedan i kap. 5—8.
I de inkomna svaren å folkbokföringskommitténs ovan berörda skrivelser har i regel behovet av en rationellare folkbokföring vitsordats. Skolöversty- relsen och 1941 års krigsfamiljebidragskommitté hava dock förklarit, att en rationalisering av folkbokföringen knappast vore av direkt betydelse för skol— myndigheternas resp. familjebidragsnänmdernas verksamhet. Från livsme- delskommissionen samt socialvårdskommittén har svar icke ingått.
Av innehållet i övriga svarsskrivelser må här följande återgivas.
P en sio ns styrelsen har hänvisat till de synpunkter i fråga om folkbokfö- ringen, vilka styrelsen tidigare framlagt i meddelanden till 1936 års uppbördskom- mitté och i yttrande över det av nämnda kommitté avgivna förslaget. Enligt sist- nämnda yttrande borde särskilda adressregister uppläggas hos länsstyrelserna och ett riksregister upprättas över obefintliga. För upprättande av mantalslängder och pensionsavgiftsförteckn'ingar samt utskrivande av debetsedlar borde uppläggas ett särskilt plåtregister.
Arbetsmarknadskommissionen, som endast berört frågan om en effektiviserad folkbokförings betydelse för en sida av kommissionens verksamhet, nämligen hushållningen med arbetskraft under krigsförhållanden, har anfört i hu- vudsak följande. En verklig kunskap om arbetskrafttillgången vunnes uppenbarligen endast genom en tämligen omfattande registrering. Frågan härom hade också sedan arbetsmarknadskommissionens tillkomst vid flera tillfällen upptagits till behandling. Emellertid hade någon mera allmän registrering för ändamålet dåmera icke kommit till stånd, utan kommissionen hade tillsvidare stannat vid att företaga vissa partiella registreringar. Skälet härtill hade framför allt varit, att en mera allmän individuell registrering av arbetskraft, genomförd med moderna hjälpmedel, skulle i realiteten hava utgjort en lika stor och lika vanskl'ig uppgift som en ny och modernare folk- bokföring. Förutsatt att registreringen för arbetsmarknadsändamål kunde genomföras som en avläggare till den allmänna folkbokföringen, skulle emellertid för densamma icke erfordras någon stor och dyrbar apparat. Av särskilt intresse vore, att under nämnda förutsättning den speciella registreringen för arbetsmarknadsändamål syntes utan risk kunna göras mindre vidlyftig, t. ex. omfattande endast vissa kategorier eller endast vissa orter, för att senare vid behov utvidgas. —— Kommissionen förutsatte
att för en rationellt upplagd folkbokföring skulle användas något av de maskinella system,, som möjliggjorde en i jämförelse med vanliga förfaringssätt utomordentligt tids- orch arbetsbesparande metod för utskrivning av förteckningar, infordrande av uppgiftter, utsändande av kallelser o. s. v., varvid ur registermaterialet efter upp- kommainde behov kunde utväljas vissa kategorier efter ett på förhand upplagt system med em mångfald kombinationsmöjligheter. Kommissionen ville betyga att en sådan anordniing även inom dess verksamhetsområde hade stor praktisk betydelse.
Ävem 1941 års hemortsförsvarssakkunniga hava förklarat det vara av största värde, att vid en omläggning av folkbokföringen tryckande register upp- lades över befolkningen, upptagande namn, födelsedag och adress m. m. Därigenom skulle en rationell rekrytering av personalen till olika grenar av hemortsförsvaret i hög grad underlättas.
Run lfö rin g snämnden har utan att direkt ingå på frågan om behovet av att folikbokföringsmaterialet gjordes mera lättillgängligt, likväl antytt, att ett på lämpligt sätt inrättat centralt register över befolkningen syntes kunna bli till mycket stort gagn vid bedömandet av frågan om mobiliseringsuppskov. I fråga om folkbok- föringens organisation har nämnden uttalat, att den borde få en sådan utformning, att folkbokföringen och det nya systemet för värnpliktsregistreringen med lätthet kunde anpassas till varandra. Därest maskinella anordningar komme att ställas till folkbolkföringens förfogande, syntes det vara av vikt, att maskinsystemet bleve så- dant, :att meddelanden från folkbokföringsmyndigheterna till de militära myndig- heternia kunde givas sådan form och ett sådant innehåll att de utan omarbetning direkt kunde användas för militärt ändamål. Av särskild betydelse vid kommunika- tionen mellan folkbokföringsmyndigheterna och de militära registreringsmyndighe- terna vore att samma beteckningar och kodifieringar för län, församlingar, yrken m. rn. komme till användning i båda organisationerna.
U t r y m nin g 5 k 0 m mis s i o 11 e 11 har anfört: Vid utrymning komme synner- ligen stora krav att ställas på myndigheternas förmåga att kunna överblicka och registrera verkställda befolkningsförflyttningar. En anknytning till den ordinarie folkbokföringen torde därför vara nödvändig. Särskilt därest en utrymning komme att vara någon längre tid, syntes det uppenbart, att den allmänna folkbokföringen måste röna inverkan härav. Om utrymningen erhölle stor omfattning och skedde under ogynnsamma förhållanden, fordrades av folkbokföringssystemet, att detsamma besutte stor arbetskapacitet och smidighet för att kunna bemästra den uppkomna situationen. Det syntes kommissionen önskvärt, att dessa frågor toges i betraktande vid utformningen av ett nytt folkbokföringssystem samt att därvid möjligheten och lämpligheten av att samordna utrymningsmyndigheternas ifrågavarande registre- ring med den allmänna folkbokföringen prövades.
Av länsa ssessorn 0. Åkesson har framhållits, att länsstyrelserna i en mångfald olika hänseenden skulle kunna draga påtaglig nytta av en rationalise— ring av folkbokföringen. Det vore i själva verket hart när ogörligt att fullständigt angiva alla de avseenden, i vilka länsstyrelsernas verksamhet i högre eller lägre grad försvårades eller tyngdes av det nuvarande folkbokföringssystemets brister. Såsom en exemplifiering kunde emellertid angivas följande grupper av ärenden, med avseende å vilka handläggningen över huvud skulle underlättas (respektive riktiga avgöranden med större säkerhet träffas), därest ett rationellt folkbokförings- system komme till stånd:
fattigvårds- och barnavårdsmål, särskilt sådana mellan samhällen, samt ärenden angående tillämpning av lagen om folkpensionering och lagstiftningen angående bidragsförskott;
förandet av länsstyrelsens vapen-, automobil-, handels-, förenings- m. fl. register; 11—448541.
valärenden av olika slag; polisärenden av skilda slag, inklusive ärenden angående behandling av lösdri— vare och alkoholister;
ransoneringsärenden, i den mån sådana under kristid åvilade länsstyrelsen;
taxeringsarbetet: då inkomsttaxeringslängden grundade sig på mantalslängden. kunde luckor i den senare föranleda, att skattskyldiga förbiginges vid taxeringen; vidare vore att här nämna sorteringar av deklarationer och löneuppgifter samt åt- gärder mot dubbeltaxering;
mantalsskrivningsmalen (bl. a. torde antalet dylika mål kunna beräknas bli ned- bringat);
andra besvärs- m. fl. mål, där för ärendets handläggning krävdes kunskap om enskildas (rättsliga) hemvist;
ärenden avseende enskildas beklädande med allmänna uppdrag (uppgift om vc- derbörandes ålder, fullständiga nanm etc. erfordrades).
[ anslutning till innehållet i sistnämnda yttrande har av folkbokföringskom— mittén genom skrivelser den 31 januari 1942 yttranden inhämtats från läns— styrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län rörande använd— ningen av de adressregister, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 9 maj 1941 föras vid sagda länsstyrelser över den inom länet mantalsskrivna befolkningen med utnyttjande av kopior av de av kristidsnänmderna jämlikt kungl. kungörelsen den 21 mars 1941 (nr 200) utfärdade legitimationskorten för erhållande av inköpskort för ransonerade varor (personkorten).
Av samtliga de nämnda länsstyrelserna har vitsordats det stora praktiska värde de därstädes förda adressregistren visat sig äga för handläggningen av sådana ärenden, som här ovan angivits. Av länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län har emellertid såsom en brist framhållits, att komplette— ring av registren för närvarande skedde allenast en gång om året i samband med mantalsskrivningen.
M e di cin a l s t y rels en har framhållit, att sedan någon tid inom styrelsen övervägts möjligheten av att få till stånd ett system med hälsokort för svenska fol- ket. Å korten skulle närmast registreras vissa viktigare fakta rörande vederböran- des hälsotillstånd av betydelse vid uttagning till värnpliktstjänstgöring, äktenskaps ingående, inträde i statstjänst eller annan med pensionsrätt förenad verksamhet, i sjukkassa och dylikt samt för bedömande av sjukvårds- och förtidsfall enligt folk- pensioneringslagen. En förutsättning för systemet torde emellertid vara, att tillgång funnes till en central för förandet av hälsokorten, dit rapporter över vissa verk— ställda läkarundersökningar skulle insändas och från vilken vederbörande myndig— heter kunde inhämta upplysningar i vissa fall. Varje medborgare borde äga en dublett av sitt hälsokort, vilken borde medhavas vid varje läkarundersökning och då förses med eventuella justeringar. Det syntes styrelsen förtjäna undersökas, hu— ruvida ett system med hälsokort av ovanberört slag skulle kunna samordnas med folkbokföringen i övrigt och hur systemet i så fall lämpligen borde utformas. Därest ett dylikt system kunde genomföras utan alltför stora kostnader och vidlyftig ad— ministrationsapparat, skulle detsamma särskilt efter införande av obligatorisk lä- karundersökning i skolorna, kunna medföra en avsevärd besparing för det allmänna dels genom förenkling resp. bortfallande av vissa läkarundersökningar, dels genom förhindrande av vissa äktenskap och andra åtgärder, som ur samhällets synpunkt icke kunde anses önskvärda.
KAP. 4.
F olkbokföringssystemet. I. Inledande översikt.
Enligt kommitténs förslag skall bokföring av rikets befolkning ske genom kyrkobokföring och mantalsskrivning. Vid mantalsskrivning upptecknas även fastigheterna och de juridiska personerna. Kyrkobokföringen ombesör- jes av pastorsämbetena och mantalsskrivningen av häradsskrivarna och ve- derbörande tjänstemän i städerna; magistraternas befattning med mantals- skrivningen upphör. De nuvarande kyrkoböckerna, förda efter i viss mån ändrade formulär, bibehållas med undantag av utflyttningsboken jämte den därtill hörande förteckningen över ankomna aviser om inflyttning. Såsom ny kyrkobok tillkommer församlingsliggaren, förd enligt lösbladssystem. Uppläggen i församlingsliggaren utgöras av person-akter, en för varje person, bestående av ett eller flera blad. Personakten skall alltid ingå i församlings— Iiggaren för kyrkobokföringsorten, d. v. 5. den församling, i vilken personen är upptagen i församlingsboken. Personakten motsvarar det nuvarande flytt- ningsbetyget men utlämnas icke till allmänheten utan översändes vid flytt— ning direkt mellan pastorsämbetena; i allmänhetens hand ersättes flyttnings— betyget av medborgarkort, bestående av pärm och tre blad (betecknade I, II och III). Medborgarkort utfärdas för envar i riket kyrkobokförd svensk medborgare över 15 år. Hos pastor skall föras ett 11 jc'ilplcortregister, bestående av avtryckskort (se nedan). Registret föres i två avdelningar, församlings— registret, bestående av korten för de personer, vilka äro kyrkobokförda i för- samlingen, och avgångsregistret, bestående av korten för de personer, vil— ka varit kyrkobokförda i församlingen men avlidit, utvandrat, utflyttat till annan församling eller överförts till boken över obefintliga. Vid mantals- skrivning upprättas mantalslängd. Mantalslängden utgöres av fastighetslig— gare för »fa'stighetsredovisningen och personell liggare över personerna. Den personella liggaren indelas i A-längd, B-längd och C-längd enligt samma grunder som taxeringslängderna. Rätt mantalsskriuningsort för fysisk per— son är det distrikt, inom vilket personen den 1 november året näst före man- talsåret rätteligen bör vara kyrkobokförd; för bestämmande av rätt kyrko- bokföringsort givas detaljerade föreskrifter och anvisningar. Rätt mantals— skrivningsort för juridisk person bestämmes efter regler, motsvarande kom- munalskattelagens bestämmelser om hemortskommun. I flertalet försam- lingar skola finnas av församlingen utsedda roteombud, motsvarande de nu- varande för varje mantalsskrivning utsedda s. k. kommunalombuden men
valda för längre tid och verksamma även med avseende å kyrkobodöringen. I varje län skall finnas en länsbyrå för folkbokföringen, inrättad vid läns— styrelsen och utrustad med adresseringsmaskiner och därtill hörande tryc— kande register över fastigheterna, befolkningen och de juridiska jersonerna i länet för tryckning av längder och avtryckskort, d. v. s. kort, vilka skola ingå i hjälpkortregister hos pastorsämbetena, mantalsskrivningiförrättar- na, länsbyråerna och riksbyrån för folkbokföringen med fler; myndig- heter ävensom årliga roteförteckningar till ledning för roteombudens verk- samhet samt medborgarkort. Roteförteckning består av blad, ett för varje fastighet och person inom roten, vilka sammanhäftas i ordning efte? mantals- längden. I församling, där roteombud ej finnas, kan pastor erhålla en rote- förteckningarna motsvarande förteckning över församlingens befolkning. De tryckande registren bestå av tryckplåtar eller tryckschabloner, en för varje däri upptagen fastighet och person. Av de ä svensk marknad för närvarande saluhållna maskintyperna, fyra till antalet, arbeta tre med tryckplåtar och en med schabloner. Kommittén har verkställt utredning angående de olika typernas in'bördes företräden och nackdelar. Valet dem emellan måste dock givetvis träffas av den myndighet eller person, som i händelse av bifall till kommitténs förslag kan bliva behörig att för statsverkets räkning: sluta av— tal om inköp av maskiner. Av bekvämlighetsskäl använder kommitén ordet »plåt» såsom beteckning för element-en i de tryckande registren, oavsett för vilken av de nämnda maskintyperna dessa kunna bliva inrättade. De tryc- kande registren och de register, som bestå av avtryckskort, hämta sitt innehåll från kyrkoböckerna och mantalslängderna; därför har viss avise- ringsskyldighet ålagts pastorsämbeten och mantalsskrivningsförrättare i för- hållande till länsbyråerna. Underrättelser om mantalsskrivningen meddelas länsbyrån i huvudsak genom anteckningar i stommar till mantalslängder, vilka av länsbyråerna före mantalsskrivningen tryckas och översändas till mantalsskrivningsförrättarna samt av dessa återställas till länsbyrån, veder- börligen kompletterade. Statistiska centralbyrån skall i egenskap av riks- byrå för folkbokföringen utöva erforderlig tillsyn och ledning av folkbokfö— ringen samt föra förutom ovannämnt hjälpkortregister, benämnt sökregister, över rikets befolkning jämväl vissa andra register, bestående av de till riks— byrån från pastorsämbetena insända personakterna för bland andra döda, utvandrare och obefintliga. För envar i riket kyrkobokförd person skall fin- nas ett av länsbyrå eller riksbyrån fastställt födelsenummer, vilket skall infö- ras i personakten och inpräglas å personplåten och sålunda kommer att framgå jämväl av avtryckskort och medborgarkort.
II. Principiella frågor.
De allmänna grunderna för folkbokföringssystemets anordnande hava genom 1936 års uppbördskommittés betänkande och den däremot fram- ställda kritiken blivit så utförligt diskuterade, att folkbokföringskommittén, som under kap. 2 härovan vinnlagt sig om att, så noggrant som det begrän—
sade utrymmet tillåter redovisa de synpunkter som därvid framkommit, an- sett det möjligt att här i motsvarande mån begränsa redogörelsen för de skäl, som föranlett kommitténs ståndpunktstagande.
Civil eller kyrklig folkbokföring. Enligt förslaget skall den lokala löpande folkregistreringen alltjämt handhavas av prästerskapet utan att därvid änd— ring göres i prästernas ställning såsom uteslutande kyrkans ämbetsmän. Länsbyråerna deltaga icke i kyrkobokföringen. Bortsett från det förhållan- det, att länsbyråerna i vissa fall hava att förmedla avisering mellan pastors— ämbetena, äro kyrkobokföringsärendena slutbehandlade då de genom un- derrättelse från pastor bringas till länsbyråns kännedom. Länsstyrelserna hava endast såsom instanser för besvär och underställning att fatta beslut i kyrkobokföringsfrågor, låt vara att därvid en viss officialprincip äger till- lämpning. Disciplinärt lyda prästerna endast under domkapitlen. Det inne- bär självfallet icke något avsteg från denna princip, att länsstyrelserna i denna sin egenskap eller såsom länsbyräer för folkbokföringen liksom för närvarande envar myndighet eller enskild perSOn äga att för pastor påvisa upptäckta kyrkobokföringsfel för vinnande av rättelse.
Ett skäl av principiell betydelse för frågan om den lokala folkregistrering- ens bibehållande hos prästerskapet i full utsträckning är det, som av Visby domkapitel (se sid. 137) framhållits under hänvisning till svenska kyrkans alltjämt fortbestäende egenskap av statskyrka. I detta sammanhang kan det vara skäl att erinra om vad som å sid. 14 i ett den 4 juni 1910 av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande rörande kyrkobokföringen i icke territo' riella församlingar anförts närmast med avseende å kyrkobokföringen i så- dana församlingar men med räckvidd därutöver:
Hvad då först angår de icke territoriella församlingarna af svenska kyrkan, sai torde ett upphäfvande af deras kyrkobokföringsrätt medföra, att själfva försam— lingarna mäste indragas, alldenstund enligt kyrkolagens andemening, om också ut— trycklig bestämmelse därom saknas, kyrkoböcker synas böra föras för hvarje för- samling.
I anslutning till vad av Linköpings domkapitel och av överståthållaräm— betet (se sid. 137) anförts om olägenheter för allmänheten vid en uppdel— ning av den lokala registreringen på dels civila, dels kyrkliga tjänsteställen må nämnas, att frågan om civilregistreringens avlyftande från prästerskapet diskuterats redan i ett den 2 december 1890 avgivet underdånigt betänkande med förslag rörande kyrkoskrivningen i riket, därvid spörsmålet grans— kats jämväl ur en i viss mån annan synvinkel och vissa ytterligare synpunk- ter framhållits, vilka för fullständighetens skull kunna vara förtjänta av omnämnande. I betänkandet heter det (å sid. 104 ff.) bland annat:
Då hos oss lysning till äktenskap är obligatorisk för vigsel, då i de allra flesta fall dop följer på hvarje födelse och då begrafning efter dödsfall ytterst sällan uteblifver, har presterskapet i de af detsamma utförda presterliga förrättningarna en kontroll att vigde, födde och döde anmälas, hvilket är ett oeftergifligt vilkor för att en ordent— lig civilståndsregistration skall kunna ega rum. Äfven.om anmälningsskyldigheten hos oss kunde lagbindas så fullständigt som förhållandet är i de utländska stater,
der civilståndsregistrationen ombesörjes af andra myndigheter än presterskapet, möta stora svårigheter att hos oss åstadkomma en liknande anordning i de kostnader en sådan förändring skulle kräfva och hvilka måste blifva högst betydliga, helst de per- soner, åt hvilka kunde anförtros ett så grannlaga värf som de både för samhället och isynnerhet för de enskilde vigtiga civilståndsregistrens förande, måste vara män med ej ringa bildning och bepröfvad duglighet. Tydligtvis kan ej ifrågasättas att kommunernas valde förtroendemän skulle blifva civilståndsregistratorer, äfven om de derför erforderliga förutsättningarna allestädes vore för handen. Det blefve utan tvifvel nödigt att en särskild klass af tjenstemän inrättades, till antalet lika med an— talet af de distrikt, i hvilka riket för ifrågavarande ändamål borde indelas. För all- mänhetens beqvämlighet torde det finnas nödigt, att hvarje distrikt inskränktes till ett pastorat, hvarigenom uppkomme omkring 1300 distrikt. Kunde möjligen i vissa folkrika orter två eller tre mindre pastorat sammanslås till ett distrikt, skulle dock antalet troligen icke komma att understiga 1000. Så många hundra kronor en hvar sådan tjenstebefattnings innehafvare erhölle så många hundra tusen kronor skulle denna personal komma att kosta det allmänna. Och om allt detta med stora svårig- heter och kostnader komme till stånd, vore vinsten ingen annan än den, att visst icke hela bokföringen utan blott en del deraf vore lyft från presterskapet.
Vad av vissa myndigheter anförts därom, att kortregister av urkunds— karaktär icke borde anförtros åt prästerskapet, äger icke tillämpning å fö- revarande förslag, då enligt detta förslag kortregister av sådan karaktär icke skola fö-ras hos pastorsämbetena.
Såsom ett villkor för att prästerna fortfarande skola kunna åtaga sig be- styret med folkbokföringen har av ett par domkapitel framhållits, att ar- betet därmed icke över hövan ökas. En närmare redogörelse för den före- slagna reformens inverkan på prästerskapets arbetsbörda lämnas i ett se- nare sammanhang. Här må dock följande andragas. De föreslagna nya tjänsteåligganden, som i detta hänseende kunna tänkas medföra ökning, torde i huvudsak vara de, vilka hänföra sig till förandet av de 5. k. person- akterna och till aviseringen från pastorsämbetena till länsstyrelserna. I fråga om personakterna innefattar emellertid förslaget endast ett genom— förande av den i yttranden över 1936 års uppbördskommittés förslag av bland andra vissa domkapitel och allmänna svenska prästföreningen (se ovan sid. 140) rekommenderade kombinationen av församlingsbok och hu— vudkort. Beträffande aviseringsskyldigheten vill kommittén hänvisa till de ut- talanden av domkapitlen i Linköping, Skara, Härnösand och Visby, som ovan återgivits å sid. 138 f. och som tydligen utgå ifrån att pastorsämbetena kunna åtaga sig sådan skyldighet. Det bör i detta sammanhang även fram- hållas, att förslaget sökt skapa garantier för att prästerna må erhålla er- forderlig arbetshjälp för kyrkobokföringen.
Kommittén har icke funnit skäl att, såsom i vissa yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande påyrkats, föreslå inrättande av cen- trala civila folkregister med urkundskaraktär vid sidan av de lokalt för- da kyrkoböckerna. De sekundära register, vilka enligt förslaget skola fö- ras hos länsbyråerna och riksbyrån torde jämte de lokala urkunderna göra tillfyllest för de ändamål, vilka den ifrågasatta civilregistreringen skulle tjäna. Med större skäl kunde måhända ifrågasättas, huruvida icke vid sidan av kyrkobokföringen i vissa större städer borde inrättas en civilbok—
föring efter mönster av Stockholm och Göteborg. Kommittén har dock ej aktat nödigt att härutinnan framlägga något förslag. Något synnerligt behov därav synes icke för närvarande föreligga. Det av kommittén föreslagna allmänna systemet lägger ej hinder i vägen för genomförandet av en dylik undantagsanordning, därest den framdeles skulle befinnas önskvärd.
Centralisering. En centralisering av den löpande folkbokföringen såvitt angår förandet av de primära urkunderna eller centrala myndigheters del— tagande i det löpande folkbokföringsarbetet synes hava i allmänhet avstyrkts i de yttranden, som avgivits över 1936 års uppbördskommittés betänkande. Genom det ovan anförda har folkbokföringskommitte'n redan angivit sin ståndpunkt i detta hänseende. Värdet av sekundära register hos centrala myndigheter synes däremot vara väl vitsordat i yttrandena, särskilt såvitt angår sådana register hos länsstyrelserna. Beträffande vad folkbokförings— kommittén i detta avseende har att föreslå hänvisas till den närmare redo- görelsen nedan för de olika registren hos länsbyråer och riksbyrån. Riks- bokföring i den mening, vari detta begrepp förekommer hos uppbördskom- mittén, föreslås icke av folkbokföringskommittén. Dock skola enligt för- slaget register föras hos riksbyrån över bland andra utvandrare och obe— fintliga. Dessa register torde medföra samma fördelar med avseende å re- gistreringen av utlandssvenskar som socialstyrelsen i yttrande över uppbörds- kommitténs förslag angivit såsom en vinst av riksbokföringen. Det bör dock uppmärksammas, att registren över utvandrare ävensom de i folkbokfö- ringsförordningen föreskrivna registren över obefintliga icke, såvitt ej sär- skilda av kommittén icke föreslagna anordningar vidtagas, komma att om- fatta andra personer än sådana som efter förordningens ikraftträdande ut- vandrat eller överförts till bok över obefintliga. I 7 & i den föreslagna pro- mulgationsförordningen till folkbokföringsförordningen meddelas dock före— skrift om upprättande av ett särskilt register över tidigare överförda obe- fintliga.
Kommittén har varit i hög grad tveksam, huruvida icke de maskinella anordningarna för folkbokföringen och därmed även de tryckande registren borde för hela riket samlas hos riksbyrån i Stockholm, och har ej blott noggrant undersökt detta alternativ utan även utarbetat ett fullständigt för- fattningsförslag enligt detsamma. Detta förslag var kommitténs första. Det företer en i många hänseenden enklare bild än det till länen decentralisera- de system, vid vilket kommittén i sitt nu framlagda förslag slutligen stan- nat. Skillnaden kan kortast antydas med en hänvisning till det förhållan- det, att genom sistnämnda system de i folkbokföringsarbetet deltagande myn- digheterna utökats med länsstyrelsernas antal. Med det centraliserade syste- met följa fördelarna av en starkare koncentration i arbetet, en enklare avise— ringsgång —— bland annat därigenom att rapportvägarna mellan länsstyrel- serna bortfalla — större möjligheter att rationalisera arbetet, ett något minskat maskin- och personalbehov, tillgång till storstadens och den centrala statsförvaltningens större arbetskraftreserv, lättare tillgång till maskinservice o. s. v.
Ett sådant ämbetsverk skulle emellertid bliva relativt svåradministrerbart. Sannolikt skulle flera eller högre chefstjänster behöva inrättas än som be— funnits nödvändiga vid det föreslagna systemet. Verkets stora in- och utgå— ende korrespondens skulle medföra en merbelastning för kommunikations— verkens inrättningar i huvudstaden, som kan befaras framtvinga kostnads- krävande organisatoriska åtgärder. Oavsett detta skulle kommunikationsver- kens eller folkbokföringens kostnader för korrespondens per post eller tele— fon sannolikt bliva större .som en följd av de längre rapportvägarna; exem- pelvis må anföras, att av det beräknade totalantalet flyttningar inom och mellan församlingarna, 800 000 enligt 1943 års siffror, mer än tre fjärdedelar torde äga rum inom ett och samma län. De kortare rapportvägarna vid det decentraliserade systemet medföra även en tidsbesparing för försändelser och telefonsamtal, vilken särskilt under den del av året då mantalsskrivning på— går är av synnerligen stor betydelse på grund av den knappt tillmätta tiden för tryckning av längder för mantalsskrivningen. Överhuvudtaget försvåras den nödvändiga kontakten med de lokala myndigheterna med växande av- stånd. Tryckningsarbetet i och för mantalsskrivningarna måste noggrant planläggas med hänsyn till förekommande olikheter i församlingarnas folk- mängd, befolkningens växlande rörlighet och de därav och av andra omstän- digheter beroende tiderna för mantalsskrivningsförrättningarnas hållande. Denna planläggning sker lättast i länen. Där kunna även erforderliga änd- ringar i planernaianledning av oförutsedda omständigheter lättast och smidi— gast genomföras. Förandet av det tryckande registret såvitt avser fastigheter torde i residensstäderna underlättas genom där föreliggande möjligheter till direkt kontakt med vederbörande lantmäterikontor. Lokal- och lönekostna— der äro större i huvudstaden än i allmänhet i residensstäderna. Befolknings— politiska hänsyn tala emot att till huvudstaden förlägges ett nytt ämbetsverk med stort behov av kvinnlig arbetskraft.
För kommitténs slutliga ståndpunktstagande talar emellertid framför allt det skälet, att anläggningarna komma till den bästa nyttan, om de förläggas till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter de skola betjäna, eller i varje fall så nära dessa myndigheter som möjligt. Ur denna synpunkt vore under vissa förutsättningar måhända en ännu starkare decentralisering av maskin— anläggningarna i och för sig önskvärd. En naturlig undre gräns drages emel— lertid av maskinernas stora arbetskapacitet. Myndighet med mindre förvalt- ningsområde än ett län kan därför -— frånsett de största städerna — ej går- na komma i fråga i detta avseende.
I yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande ifrågasatte några myndigheter (se ovan sid. 142) huruvida icke mantalsskrivningsförrättningar— na borde centraliseras till länsstyrelserna. Spörsmålet har beröringspunkter med den sedan många år Vilande frågan om en omorganisation av härads- skrivarkåren, därvid häradsskrivaruppgif ternas inflyttning till länsstyrelser— na ifrågasatts, men är icke kongruent med denna fråga: lokala mantalsskriv— ningsförrättningar kunna — såsom redan undantagsvis torde ske, då jäm- likt å- 1 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen såsom särskild förrättnings—
man förordnas tjänsteman hos länsstyrelse —- hållas av länsstyrelsernas tjänstemän, liksom det å andra sidan icke är otänkbart, att häradsskrivar- nas befattning med mantalsskrivningen inskränkes till de förberedande åt— gärder, som enligt ovanberörda yttranden förutsattes alltjämt skola äga rum. En förutsättning för att spörsmålct överhuvud taget skall uppkomma är där- emot, att mantalsskrivningen bibehålles som särskild förrättning. Spörsmålet kommer därför att här nedan behandlas i samband med sistnämnda fråga.
Mantalsskrivningens bibehållande såsom särskild förrättning. I denna fråga anförde 1936 års uppbördskommitté:
Till mantalsskrivningen hava hänförts rättsverkningar i en mångfald olika hän— seenden. Det torde ligga i sakens natur, att dessa rättsverkningar i stort sett icke skulle kunna i stället anknytas till den löpande folkbokföringen på annat sätt, än att de ställdes i beroende av det av denna vid en viss tidpunkt redovisade befolkningsläget. Mantalslängderna skulle i sådant fall ersättas med utdrag av de urkunder enligt kom— mitténs förslag, som motsvara de nuvarande församlingsböckerna. Med hänsyn till de ifrågavarande rättsverkningarnas synnerliga vikt torde emellertid i allt. fall ett särskilt förfarande icke kunna undvaras, i vilket den löpande folkbokföringen, innan befolkningsläget fixeras i längder, underkastas en ingående granskning för avhjäl— pande av eventuellt förekommande ofullständigheter och felaktigheter. I detta avse— ende fyller i det gällande systemet mantalsskrivningen en viktig uppgift. Otvivelaktigt har nämligen den samverkan mellan befolkningen, prästerskapet och mantalsskriv— ningsförrättarna, som äger rum vid mantalsskrivningarna, visat sig vara av stor be- tydelse för främjande av en riktig folkbokföring. Det har därför synts kommittén motiverat att bibehålla mantalsskrivningen, ehuru i något förändrat skick beträffande vissa detaljer, som ett särskilt folkbokföringsinstitut vid sidan av den löpande folk— bokföringen.
I ett senare sammanhang understryker uppbördskommittén ytterligare mantalsskrivningens betydelse för kontrollen av den löpande folkbokföring— ens riktighet och fullständighet.
Folkbokföringskomm'ittén kan i huvudsak instämma i vad uppbördskom- mittén anfört. Det må dock nämnas, att under senare tid fråga uppkommit, huruvida icke hemortsrättsförvärvet enligt socialvärdslagstil'tningen borde anknytas till kyrkobokföringen i stället för till mantalsskrivningen. Även om så sker, bortfaller emellertid icke värdet av mantalsskrivningens kon- trollfunktion. Viktiga rättsverkningar i andra hänseenden komma alltjämt att vara anknutna till mantalsskrivningen, och även med avseende å hem- ortsrättsförvärvet torde det fortfarande vara av stor betydelse, att tillämp- ningen av bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort underkastas en årlig översyn under samråd mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare. Här må även hänvisas till vad som anförts i den speciella motiveringen till 135 5 1 mom. och 137 g i författningsför-slaget.
Liksom mantalsskrivningen innefattar en kontroll av den löpande folkl— bokföringen så utgör jämförelsen med denna å andra sidan en nödvändig förutsättning för mantalsskrivningens riktighet. Genom att enligt förslaget mantalsskrivningen förrättas med ledning av en å länsbyrån tryckt stomme. vilken fullständigas och rättas samt återställes till länsbyrån, medger man-
talsskrivningen även en ärlig kontroll av de tryckande registren. En sådan kontroll är nödvändig om än ej i allmänhet med avseende å tryckplåtarnas textinnehåll så dock med hänsyn till registrens fullständighet och ordningen för personernas upptagande. Den nuvarande jämförelsen med församlings— boken kan därför ej ersättas med en jämförelse med det tryckande registret eller med något av detta härlett register vare sig hos länsbyrån eller hos pastor. Då det ej skulle vara lämpligt, att församlingsboken för sådant ända- mål insändes till länsstyrelsen, måste denna jämförelse ske lokalt. Därest lokala mantalsskrivningsförrättningar ej skulle hållas, funnes ingen annan lokal förrättning att anknyta detta arbete till än förskrivningarna. Det skulle då komma att åligga pastorsämbetena att rätta och komplettera stommen till mantalslängd, en anordning, som kraftigt avstyrktes i yttrandena över 1936 års uppbördskommittés förslag. Såsom ytterligare skäl mot en centra- lisering av mantalsskrivningsförrättningarna må understrykas vad uppbörds- kommittén anfört om betydelsen av den samverkan mellan befolkningen, prästerskapet och mantalsskrivningsförrättarna, som för närvarande äger rum. Även för den vid mantalsskrivning skeende redovisningen av fastighe- ter och av juridiska personer torde det vara av värde, att förrättningarna äga rum lokalt; beträffande fastighetsredovisningen se även motiven till 127 % författningsförslaget.
III. Särskilda frågor.
Roteomhud. 1936 års uppbördskommitté anförde i anslutning till sitt för— slag om inrättande av folkbokföringsnämnder:
Det förekommer på landsbygden icke sällan, att kommunalombuden för mantals— skrivningen redan nu väljas med uppdrag att medverka till en riktig mantalsskriv- ning på ett betydligt mera. positivt sätt än som förutsättes i mantalsskrivningsförord- ningen. Det är sålunda icke ovanligt, att ombuden erhålla var sin rote eller var sitt distrikt av kommunen att svara för och på kommunens bekostnad erhålla tillgång till en kopia av mantalslängden, understundom till en särskild del av längden, som berör deras område. De få sedan genom personliga besök eller på annat sätt kontrol- lera befolkningens omflyttningar och föra anteckningar härom. Flerstädes få de utdela eller försälja blanketter till mantalsuppgifter, ibland även insamla dem. Vid för- skrivning äro de pastor behjälpliga med att ordna eller kollationera mantalsuppgif- terna, vilka redan på detta stadium äro tillgängliga för pastor. De tjäna även som »pådrivare» vid infordrande av flyttningsbetyg eller mantalsuppgifter och tillhandagå ibland pastor eller mantalsskrivningsförrättare med utredningar. Vid själva mantals- skrivningsförrättningen blir givetvis kommunalombudens medverkan efter sådana förarbeten mera värdefull än eljest. På sina håll biträda de även pastor eller härads- skrivaren med vissa efterarbeten till mantalsskrivningen. Dessa anordningar hava i allmänhet lett till goda resultat, vilket bland annat visat sig däri, att antalet besvär i mantalsmål flerstädes minskats.
Att kommunalombudens medverkan vid mantalsskrivning är begränsad till själva sammanträdena har i praktiken visat sig som en brist i förfaran- det med menlig inverkan på mantalsskrivningens tillförlitlighet. Det är den— na brist som på sina håll framtvingat de av uppbördskommittén beskrivna anordningarna. Det måste även betecknas som en brist att pastor i kyrko—
bokföringen och särskilt vid förskrivningarna saknar stödet av om ortens förhållanden kunniga lekmäns medverkan. Liksom uppbördskommittén med sitt förslag om folkbokföringsnämnd avser folkbokföringskommittén med det nu framlagda förslaget i vad det angår roteombud att lagfästa den praxis, som enligt det ovan anförda utbildat sig i vissa kommuner, med ut— vidgande av dess tillämpning jämväl till den löpande folkbokföringens om- råde; dock har foikbokföringskommittén ej funnit skäl att organisera rote- ombuden såsom nämnd. Enligt förslaget skola roteombuden vara verksam- ma under hela året till främjande av kyrkobokföringens och, medan man- talsskrivning pågår, jämväl till befordrande av dennas riktighet. De allmän- na bestämmelserna om roteombudens åligganden återfinnas under 8 % i för- slaget till folkbokföringsförordning; såsom speciella arbetsuppgifter ålägges roteombuden i 121 % 1 mom. att från fastigheternas ägare eller innehavare i första hand mottaga de insamlade mantalsuppgifterna, enligt 128 5 att granska, rätta eller komplettera och ordna uppgifterna samt att för snab- bare verkställande av för- och mantalsskrivningarna upprätta förslag till före- lägganden för dem som försummat att anmäla flyttning ävensom vissa för- teckningar, enligt 134 5 att närvara vid mantalsskrivningsförrättning och slutligen enligt 135 g att vid mantalsskrivningen för sin verksamhet under det kommande året göra anteckningar om de beslut som meddelas.
Alldenstund roteombudens verksamhet hela året är anknuten till kyrko- bokföringen har kommittén ansett det lämpligt, att de utses och att deras verksamhet bekostas av den kyrkliga kommunen. Då det arbete som av dem kräves är ganska maktpåliggande måste de erhålla ersättning därför. Stad- gande härom har intagits i 12 å i förslaget.
På grund av de särskilda befolkningsförhållandena i städerna och de stadsliknande samhällena torde roteombud vara till jämförelsevis ringa nytta i större sådana orter. Då det å andra sidan är svårt att uppdraga en generell gräns mellan orter, i vilka roteombud kunna böra finnas, och öv- riga orter, har kommittén lagt bestämmandet härutinnan i länsstyrelsens hand. Det kan även tänkas, att roteombud i de minsta församlingarna icke äro erforderliga, då pastor i dessa församlingar ändå äger tillräcklig över- blick över befolkningen. Länsstyrelsen har även att bestämma roteindel- ningen. Rotarnas storlek och arrendering måste bliva beroende av ortsför- hållandena. Folkmängden torde böra hållas mellan 500 och 1 000 personer.
De farhågor som uttalats för bristande oväld i de av uppbördskommittén föreslagna folkbokföringsnämndernas verksamhet finner kommittén icke grundlösa. Överhuvudtaget skulle det vara i högsta grad ägnat att befrämja folkbokföringens riktighet, om sådana bestämmelser kunde meddelas angå- ende hemortsrättsförvärvet i socialvårdsavseende, att frestelserna till obehö- rig inverkan på folkbokföringen bortfölle. Det torde emellertid falla utom folkbokföringskommitténs befogenhet att härutinnan framlägga förslag till åtgärder, så mycket mera som ämnet är föremål för utredning inom en an- nan kommitté. Med avseende å roteombuden har kommittén för att så myc- ket som möjligt skapa trygghet i förevarande hänseende ävensom för att
överhuvudtaget åstadkomma garantier för att roteombudshefattningama be- sättas med lämpliga innehavare föreslagit, att roteombuden skola väljas ef- ter ett av pastor och mantalsskrivningsförrättaren i samråd uppgjort förslag samt att den som blivit vald skall förordnas av länsstyrelsen, som därvid har att pröva hans lämplighet och som även sedermera skall äga skilja ho- nom från uppdraget, därest han befinnes olämplig.
Till ledning vid uppdragets fullgörande skall roteombud årligen erhålla en av länsbyrån tryckt förteckning (roteförteckning) över fastigheterna, befolk— ningen och de juridiska personerna inom roten. Förteckningen skall vara så upprättad, att för varje fastighet eller person anslås ett blad, något större till formatet än avtrycket av plåten. Bladen sammanhäftas i följd motsvarande den vari fastigheterna och personerna förekomma i mantalslängden. En mot- svarande förteckning skall tillställas pastor i församling, där roteombud saknas.
Födelsenummer. För envar i riket kyrkobokförd person skall finnas ett av länsbyrå eller riksbyrån fastställt födelsenummer, bestående av personens med siffror skrivna födelsedata och ett tresiffrigt nunnner, udda för mm och jämnt för kvinna, t. ex. 1925 —01 —— 09—037 för en man, född den 9 jmuari 1925 och 1928 —— 12 — 29 — 002 för en kvinna, född den 29 december 1928. Numret antecknas i personakten för den person numret avser. I övrig-3 kyr- koböcker behöver numret ej antecknas; i prästbevis utsättes numret endast om det särskilt begäres. Kommittén förutsätter, att det fulla årtalet endast skall behöva antecknas i personakten; då numret eljest utsättes, bör det va 'a tillräckligt med de två sista siffrorna i årtalet. Av utrymmesskäl torde det bliva nödvändigt att å personplåt ytterligare sammantränga numret genom att utlämna skiljestrecken mellan de tre första siffergrupperna, t. ex. 250109 —037. Födelsenumret skall framgå av personens medborgarkort.
Det var ursprungligen kommitténs avsikt att födelsenumret skulle fast- ställas av riksbyrån. Sedan kommittén stannat vid förslaget om de tryckan— de registrens förläggande till länsstyrelserna, befanns det emellertid nödvän- digt för förenklande av arbetsgången att uppdela nummerserien 001—999 i mindre serier, en för varje län, Stockholms stad inbegripen, samt en re- servserie till riksbyråns disposition. Varje länsbyrå har sålunda att vid fö- delsenummers åsättande hålla sig inom den serie, som tilldelats länet; skulle i något sällsynt undantagsfall ytterligare nummer behövas, rekvireras dessa ur riksbyråns reservserie. Ur sistnämnda serie hämtar riksbyrån även de» nummer, som tilldelas invandrare.
Såsom hjälpmedel för identifieringen torde födelsenumret äga jämförelse- vis mindre betydelse inom själva kyrkobokföringen, då de möjligheter kyr- koböckerna i detta hänseende i övrigt erbjuda torde vara tillräckliga. För- slaget har också tillkommit närmast med tanke på andra sammanhang. För befolknings- och socialstatistiken möjliggöras värdefulla jämförelser mellan olika undersökningsmaterial och användningen av tids- och kostnadsbespa— rande representativa metoder. Vid taxeringarna underlättas sammansorte-
ringen av deklarationsblanketter och löneuppgifter från arbetsgivare, ett arbete som för närvarande, särskilt på grund av det stora antalet personer med samma efternamn, årligen lämnar betydande outredda rester. Behovet av värnpliktsnummer torde bortfalla; för de nu inskrivna värnpliktiga har kommittén dock räknat med och i sitt förslag till personplåt berett utrym- me för fortsatt användning av värnpliktsnummer. Inpräglat å identitets- brickor för civilbefolkningen torde |födelsenumret på ett tillfredsställande sätt lösa civilförsvarets identifieringsproblem såvitt angår personer, vilka omkommit under fientliga angrepp på hemorten. Inom näringslivet kan födelsenumret tänkas få betydelse som bokföringsnummer; inom vissa större företag lär man redan hava sett sig nödsakad att tillgripa en numrering av de anställda för att utesluta förväxlingar.
Medborgarkort. Som framgår av redogörelsen i kap. 2 härovan hava un- der de senast förflutna tjugu åren åtskilliga förslag om införande av med- borgarkort eller medhorgarböcker sett dagen men icke lett till förverkligan- de. I viss begränsad omfattning är dock skyldighet att innehava medborgar- kort redan nu föreskriven genom 9 & gränskontrollkungörelsen den 13 feb- ruari 1942 (nr 59). Stadgandet lyder:
Svensk medborgare över 15 år skall, inom det område intill riksgränsen mot Fin- land eller Norge, som bestämmes av chefen för socialdepartementet efter förslag'av vederbörande länsstyrelse, vara skyldig att på anfordran av gränsmyndighet till- förlitligen legitimera sig. För sådant ändamål hör han uppvisa medborgarkort, inne- hållande uppgift om namn, yrke eller titel, födelsetid och hemort samt försett med fotografi och signalement, eller ock pass, körkort, postens identitetskort eller där- med jämförlig legitimationshandling eller personkort för erhållande av inköpskort för ransonerade varor.
Medborgarkort, varom i första stycket sägs, utfärdas av polismyndighet. För per- soner, som äro bosatta inom gränsomräde som nyss sagts eller där regelbundet vis— tas, utfärdas kortet utan avgift. Andra personer äga att hos polismyndighet erhålla medborgarkort mot en avgift av en krona, att utgå i form av stämpel.
Formulär till medborgarkort och till ansökan därom fastställas av chefen för so- cialdepartementet, som tillika äger meddela närmare bestämmelser om utfärdande av medborgarkort.
1943 års bevakningsutredning, som hade till uppgift att utreda vissa be— vakningsfrågor, berörde i sitt den 1 juni 1943 avgivna betänkande även frå- gan om införande av medborgarkort. Efter att först hava redogjort för de tidigare förstag i ämnet som framkommit ävensom för vad utredningen in- hämtat om folkbokföringskommitténs blivande förslag anförde utredningen:
Enligt utredningens mening kunde införande av en generell legitimationsskyldig— het motiveras jämväl ur andra synpunkter än dem, som sammanhängde med syftet att åvägabringa en förbättrad folkbokföring. Även om något uttryckligt stadgande därom icke förelåge, torde envar vara skyldig att vid behov legitimera sig. I detta avseende ville utredningen erinra om bestämmelsen i 19 % 7 mom. strafflagens pro- mulgationsförordning, enligt vilken okänd person, som undandroge sig att uppgiva sitt namn eller sin hemvist eller mot vilken skä-lig anledning förekomme, att hans uppgift därom vore osann, finge tagas i häkte till dess tillförlitlig upplysning om hans identitet vunnes, även om det brott, varför han misstänktes, vore av ringare
art. Vidare vore enligt 4 & bevakningskungörelsen den 24 maj 1940 envar skyldig att på anfordran av bevakningspersonal uppgiva namn och hemvist; uraktlåtenhet härutinnan kunde medföra tagande i förvar. För att styrka identiteten användes för närvarande i brist på ett allmängiltigt identitetsbevis prästbetyg, arbetsintyg, körkort, respass, personkort för inköp av ransonerade livsmedel och andra likvär- diga handlingar ävensom muntligt vittnesmål av tillförlitliga personer. Frånsett passen kunde ingen av berörda handlingar anses fylla de anspråk, som måste stäl— las på en legitimationshandling. Vad särskilt anginge körkortet vore detta så till- vida bristfälligt, att någon skyldighet ej förelåge för innehavaren att till den myn— dighet som utfärdat detsamma göra anmälan om förändring som kunde hava in- trätt i förhållande, varom uppgift förekomme å körkortet. För myndigheternas vidkommande skulle införande av allmänt legitimationstvång innebära en stor för- del. Detta gällde särskilt polismyndigheterna. I polisens arbete förekomme det myc- ket ofta, att personer från annan ort som vore misstänkta för brott eller av annan anledning måste höras, saknade varje legitimationshandling, vilket medförde att en mången gång tidskrävande och omfattande utredning måste verkställas för utrö- nande av vederbörandes identitet. Därest envar vore skyldig att inneha en med fotografi och erforderliga identitetsuppgifter försedd legitimationshandling, skulle givetvis i dylika fall åtskilligt arbete kunna besparas icke endast polisen utan även andra myndigheter. Vidare skulle övervakningen av lösdrivare och andra kringstry- kande personer underlättas högst betydligt, om en allmän legitimationsskyldighet infördes. En dylik föreskrift skulle ävenledes vara av stor betydelse vid efterspa- nande av brottslingar och andra efterlysta personer. Vid plötsliga sjukdoms— och dödsfall vore tillgången till ett identitetsbevis också av stort värde. Jämväl för upp- bördsmyndigheternas verksamhet torde ett dylikt identitetsbevis innebära en icke oväsentlig arbetslättnad. Ett generellt legitimationstvång torde vidare vara till stor nytta även vid uttagning av personal till allmän tjänsteplikt, luftskydds- eller utrym— ningstjänsteplikt. Införande av sådan skyldighet skulle slutligen även befrämja lös- ningen av det aktuella Spörsmålet om förhindrande av missbruk av rösträtten vid allmänna val. Jämväl för allmänhetens del förelåge behov av ett allmängiltigt, offi— ciellt identitetsbevis vid olika tillfällen i mellanhavande med postverket, bank-, för- säkrings- eller pensionsinrättning, vid sökande av arbetsanställning etc. Kravet på införande av allmän legitimationsskyldighet framträdde med särskild styrka vid krig eller krigsfara. I en dylik situation påkallades mer eller mindre långt gående inskränkningar i befolkningens rörelsefrihet. Att ett generellt identitetstvång skulle medföra väsentliga lättnader vid genomförandet av dessa restriktioner torde vara otvivelaktigt. Vissa av ifrågavarande inskränkningar, såsom exempelvis sådana, som påkallades vid omflyttningar av befolkningen, mera omfattande trafikrestriktioner etc., torde ej med erforderlig skyndsamhet och effektivitet kunna genomföras utan att en dylik legitimationsskyldighet förelåge. Även för upprätthållandet av en verk— sam samfärdselkontroll syntes införande av en sådan plikt vara erforderlig; bety— delsen av förhandenvaron av en sådan skyldighet framträdde bland annat särskilt tydligt vid en allmän razzia å järnvägståg eller annat kommunikationsmeudel. In- förandet av skyldighet för envar medborgare att vara försedd med en identitets- handling av enhetlig typ skulle emellertid medföra avsevärda kostnader för det allmänna samt betydande olägenheter för allmänheten. Dessa nackdelar vor-e enligt utredningens mening så stora, att det ej kunde ifrågakomma att stadga en sådan skyldighet, i varje fall ej så länge nämnda handling avsåges att vara allenast ett medel för vederbörande att styrka vem han vore. Annorlunda ställde sig saken, därest en identitetshandling kunde givas även andra uppgifter, närmast för folk- bokföringen.
Med instämmande i det ovan anförda vill folkbokföringskommitttén för egen del tillägga följande. Såsom hjälpmedel i folkbokföringen kam med-
borgarkortet bliva till gagn i flera avseenden. Dess användbarhet i kyrko- bokföringsförfarandet med anledning av anmäld flyttning har redan vid de tidigare tillfällen, då därom varit fråga, blivit vederbörligen uppmärksam- mad; i kombination med en anordning motsvarande den av kommittén före- slagna personakten kan medborgarkortet för allmänheten medföra den lätt- naden, att anmälan behöver ske endast i inflyttningsorten. Missbruk av prästbevis kunna i stor utsträckning förebyggas; jämför t. ex. i dagspres- sen omtalade fall, då kvinna blivit intagen å barnbördshus under åbero— pande av prästbetyg för annan kvinna, vilken därefter kommit att bliva i kyrkoböckerna antecknad som moder till barnet. Därest medborgarkortet innehåller tillräckligt fullständiga uppgifter, bland andra om kyrkobokfö— ringsort, kan detsamma eller avskrift därav, för vars besörjande särskilda blanketter böra tillhandahållas allmänheten, vara tillfyllest i åtskilliga fall, då nu ålders- eller arbetsbetyg erfordras. Införandet av medborgarkort kan därför förväntas medföra en väsentlig minskning av behovet av sådana präst- bevis, vilka för närvarande förekomma i stor utsträckning, och därmed en minskning av prästerskapets arbetsbörda.
Idéns närmare utformning har varit föremål för skiftande förslag och är givetvis i viss mån beroende av föreliggande tekniska förutsättningar. Skill— naden mellan de båda huvudtyperna framgår av de för dem använda be- teckningarna medborgarbok och medborgarkort. Då kommittén för sitt för- slag valt typen medborgarkort har kommittén letts av övertygelsen, att hand- lingens användbarhet såsom leg-itimationshandling därigenom bäst tillgodo- ses. Ett kort är lättare att bära i fickan eller i plånboken än en bok. Med— borgarkortet enligt kommitténs förslag består av en pärm och tre samman— hängande blad insatta i en ficka å pärmens insida. Pärmen innehåller lika- ledes å insidan i tryck de huvudsakliga identitetsuppgifterna namn, födelse- nummer och födelsehemort, d. v. 5. de uppgifter, vilka äro minst utsatta för förändringar. Å bladen angivas, likaledes i tryck, de fullständigare uppgif- terna om personen, bland andra kyrkobokföringsorten (se i övrigt 54 å i för- slaget till folkbokföringsförordning). Enligt 58 å i förslaget till folkbokfö- ringsförordning saknar del av medborgarkort beviskraft för identifieringen; detta innebär bland annat, att varken pärmen för sig eller bladen för sig kunna användas i sådant syfte. Vill man förhindra obehörigt uttagande och utbyte av blad, kan man tänka sig en sådan anordning, att pärmen och bla- den genomdragas med ett sigill. Bladen vikas och insättas så, att det som bär nr I kommer utanpå och de övriga inuti fickan, vilken bör göras tämligen djup, så att den skyddar jämväl mot nedsmutsning. Vikningen är sådan, att alla avtryck av personplåten komma mitt under varandra och kunna göras med genomslag. Å blad I antecknar pastor efterhand som anledning därtill förekommer (jämför 55 ä 1 mom. 2 och 3) inträffade förändringar i civil— stånd, yrke eller titel och dylikt. Detta blad avskiljes och utlämnas som kvitto, då medborgarkortet ingives till pastor i samband med anmälan om flyttning med mera. Därigenom att detta blad skall innehålla anteckningar om vissa ändrade förhållanden (se ovan), minskas riskerna för åstadkom-
mande av skada, för den händelse bladet skulle användas som legitimations- handling; legalt har väl bladet intet bevisvärde såsom sådan (se ovan) men i praktiken kommer det säkerligen att trots detta godtagas i mindre viktiga förhållanden. Då medborgarkortet avlämnats i anledning av anmälan om flyttning, behåller pastor blad II till minne för sin expedition och tecknar han rekvisition av personakt å blad III (där rekvisitionen ej skall tecknas å särskilt konvolut, se 92 ä 2 mom.). Bladet återinsättes därefter i pärmen och översändes jämte denna till pastor i utflyttningsorten. Om skyldighet för denne att å blad III göra vissa anteckningar se 93 ä 2 mom.; bladet skall nämligen sedermera av länsbyrån insändas till statistiska centralbyrån som underlag för flyttningsstatistiken och bör därför innehålla korrekta och full- ständiga uppgifter. Länsbyrån trycker och insätter i pärmen nya blad och återsänder därefter medborgarkortet till dess rätte innehavare. — Beträffan- de vad i övrigt är föreslaget om medborgarkort se författningstexten.
Rätt kyrko- och mantalsskrivningsort. Envar skall enligt % 3 mom. 1 första stycket mantalsskrivningsförordningen mantalsskrivas där han är bosatt. Till denna huvudregel hava i samma paragraf anknutits åtskilliga särskilda be- stämmelser, innebärande utveckling av eller undantag från huvudregeln, utan att det genom stadgandenas avfattning eller inplacering i samman- hanget närmare antytts, huruvida det ena eller det andra av dessa alterna- tiv avsetts. Såväl till följd av nämnda förhållande som i allmänhet på grund därav, att den begreppsliga innebörden av ordet bosatt med avseende å många i praktiken förekommande fall visat sig synnerligen svårbestämbar, har rätts- gestaltningen genom praxis, :särskilt såsom denna utformats genom den hög- sta instansens avgöranden, kommit att bliva synnerligen betydelsefull. Vid si- dan av de mera knapphändiga, i författningen givna föreskrifterna föreligga sålunda talrika genom tolkning och begreppsanalys framkomna närmare reg- ler, visserligen mer eller mindre utförligt sammanfattade i facklitteraturen på området men dock icke på annat sätt auktoritativt fastställda än genom själva de avgöranden, i vilka de kommit till uttryck. Då till följd av man- talsskrivningens ingripande betydelse för ett flertal olika områden inom rätts- livet de därom meddelade föreskrifterna måste handhavas av en mångfald personer långt utanför de egentliga fackmänn'ens krets och då prejudikatana- lysen många gånger erbjuder svårigheter även för dem, som eljest på grund av utbildning och tjänsteerfarenhet äga de erforderliga förutsättningarna för att gå i land därmed, torde lätt inses, att rättsfallssamlingarna icke i iäng- den kunna göra tillfredsställande tjänst som källa för kunskapen om gäl— lande rätt inom förevarande område, där utvecklingen omspänner ett halv- sekel och kompletteringsbehovet till följd av författningstextens knapphän- dighet är omfattande.
På grund härav ansåg redan 1936 års uppbördskommitté nödigt att i före- varande avseende föreslå mera detaljerade bestämmelser, i huvudsak upp- byggda på de principer, som i praxis kommit till uttryck. Det nu fram- lagda förslaget har framkommit genom överarhetning av det tidigare försla— get. Detta återgives därför här nedan:
Den löpande folkbokföringens omfattning.
22 %.
Den löpande folkbokföringen skall omfatta alla svenska medborgare utom dem, som övergivit riket och bosatt sig år utländsk ort eller som, utan att hava varit här folkbokförda, vistas utom riket, så ock icke svenska medborgare, vilka vistas inom riket och vilkas vistelse här icke är tillfällig, dock ej utländsk medborgare, som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, ej heller sådan persons familj och utländska tjänare.
Om behörig tolkboktöringsort och om förutsättningar för riksbokföring.
23 &.
1 mom. Envar, som är bosatt inom riket, skall med de undantag, varom stadgas i 24 %, vara folkbokförd å den fastighet där han är bosatt.
2 mom. En person skall, där ej annat föranledes av vad nedan i 3—8 mom. stad- gas, anses bosatt å den fastighet, å vilken han regelmässigt tillbringar sin vila under dygnet. Har en person bytt bostad, skall han anses bosatt å den fastighet, där den nya bostaden finnes, därest det kan antagas, att han kommer att under minst 90 dygn av de närmaste fyra månaderna där tillbringa sin vila under dygnet.
3 mom. Uppehåller sig någon under olika delar av varje är å särskilda fastig- heter under sådana omständigheter, att han enligt stadgandet i 2 mom. kan beteck- nas såsom under året bosatt å mera än en fastighet, skall han betraktas såsom bosatt å den fastighet, där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava sitt egentliga hemvist.
4 mom. Om en person, vars familj är bosatt å en fastighet, under veckans ar- betsdagar har sin bostad å annan fastighet, skall han likväl anses bosatt äförstnämnda fastighet under förutsättning, att han, såvitt icke tillfälligtvis hinder därför möter, regelbundet besöker familjen.
5 mom. Den, som på grund av yrke eller tjänst icke kan regelmässigt tillbringa sin vila under dygnet å någon viss fastighet, skall anses bosatt å fastighet, där han med hänsyn till sin familjs eller andra närmare anhörigas bosättning, förvaring av bohag och andra dylika omständigheter kan anses hava sitt hemvist.
6 mom. Den, som i och för arbete eller uppdrag av tillfällig beskaffenhet eller eljest tillfälligt uppehåller sig å annan fastighet än den, där han är folkbokförd, må ej av sådan anledning anses bosatt å uppehållsorten.
Vistelse, som i första stycket sågs, av längre varaktighet än ett år skall dock ej anses såsom tillfällig, där ej synnerliga skäl till annat föranleda.
7 mom. Den, som vistas utom folkbokföringsorten allenast för erhållande av undervisning vid allmän eller enskild läroanstalt, skall ej av denna anledning ans-es bosatt å den ort, där läroanstalten är belägen, så länge han upprätthåller förbindelse med folkbokföringsorten.
8 mom. Person tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen skall, där han ej är bosatt å viss fastighet, anses bosatt å sitt huvudviste inom den lappby han tillhör; och skall, där ej annat framgår av sammanhanget, vad enligt denna förordning gäl- » ler om fastighet i tillämpliga delar avse huvudviste.
24 g.
1 mom. På ansökan av den, som äger eller besitter fast egendom och under någon del av varje år vistas å egendomen, eller, om denna utgöres av flera fas-tigheter, å någon av dem, må Konungen förordna, att han, ändock att han på grund av tjänst eller verksamhet kan anses hava sitt egentliga hemvist annorstädes, skall vara folk- 12—448541.
bokförd å sådan fastighet, därest med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga föreliggande omständigheter så finnes skäligt.
2 mom. Ledamot av statsrådet, som för utövning av stadsrådsämbetet avflyttar från den ort, varest han vid utnämningen var bosatt, äger utan hinder härav fort— farande vara där folkbokförd.
3 mom. Är någon, som blivit vald till ledamot av riksdagen eller av Konungen förordnad till ledamot i kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att så— som sakkunnig biträda inom statsdepartement eller av riksdagen erhållit särskilt uppdrag, för uppdragets fullgörande bosatt å annan ort än den, där han förut haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara folkbokförd i sistnämnda ort, om han där innehar tjänst eller anställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.
25 5.
Den, som blivit folkbokförd i viss ort. skall. därest han icke enligt stadgandena i 23 eller 24 5 skall folkbokföras i annan ort eller utvandrat eller enligt stadgandet i 26 5 2 mom. skall riksbokföras, fortfarande vara folkbokförd i orten.
Har person vid mantalsskrivning icke ansetts bosatt å någon fastighet och till följd därav jämlikt stadgandet i 134 5 1 mom. blivit efteråt i mantalslängden särskilt upp— tagen, skall han, om han jämväl vid nästföljande mantalsskrivning befinnes icke bo- satt å någon fastighet, ej vara folkbokförd å fastighet utan överföras till registret över obefintliga inom orten. Intill dess så sker, skall person, som är folkbokförd i viss ort, fortfarande vara folkbokförd å den fastighet, ä vilken han senast folk— bokförts.
26 &.
1 mom. Den, som skall vara folkbokförd i riket men icke är någonstädes här bosatt och ej heller på grund av stadgandet i 25 & ändock skall vara folkbokförd i viss ort, skall, där ej annat föranledes av stadgandet i 27 %, vara riksbokförd.
2 mom. Har, sedan person överförts till register över obefintliga, under tiden till den tredje därpå följande mantalsskrivningen icke kunnat vinnas sådana upplysningar om honom, att han kunnat folkbokföras å viss fastighet, skall han riksbokföras.
27 å. '
Den, som år i rikets tjänst å utländsk ort anställd, skall tillika med sin familj och sin svenska betjäning vara folkbokförd i Stockholms stad och S:t Nikolai försam- ling; dock att han, därest han äger eller besitter fast egendom, må med Konungens medgivande tillika med sin familj och sin svenska betjäning vara folkbokförd ä egendomen eller, om denna utgöres av flera fastigheter, den fastighet Konungen bestämmer.
Enligt 133 g i uppbördskommitténs förslag skulle envar upptagas i man— talslängd för den ort, där han vid ingången av mantalsåret borde vara upp— tagen i kommunregister, d. v. s. där han enligt reglerna för den löpande folkbokföringen borde vara folkbokförd. Härmed överensstämmer det nu framlagda förslaget, såvitt angår fysisk person (se 116 5), dock med det undantaget, att enligt sistnämnda förslag förhållandena den 1 november och icke vid årsskiftet skola vara avgörande; angående denna avvikelse hän- visas till framställningen nedan i annat sammanhang.
Gemensam för båda förslagen är den vikt, som vid bosättningsbuegreppets bestämmande lagts vid anknytningen till fastighetsindelningen i riket: en persons tillhörighet till en viss församling eller kommun bestämmes genom belägenheten av den fastighet, å vilken personen anses bosatt. En väsentlig
olikhet mellan förslagen ligger emellertid däri, att medan enligt uppbörds— kommitténs förslag den, som icke ansåges bosatt å viss fastighet, icke skulle anses vara nägonstädes i riket bosatt och förty, därest han överhuvudtaget borde vara folkbokförd i riket, omedelbart eller efter viss tids registrering såsom obefintlig riksbokföras, en sådan person jämlikt 23 ä 9 mom. i det nu framlagda förslaget det oaktat kan anses vara bosatt i viss församling och sålunda i vanlig ordning såväl kyrkobokföras som mantalsskrivas.
En jämförelse mellan förslagen visar avvikelser jämväl i åtskilliga andra hänseenden. Av utrymmesskäl har kommittén ej ansett sig kunna här läm— na en närmare redogörelse för skälen till de vidtagna ändringarna. En så- dan redogörelse skulle hava sin huvudsakliga betydelse som ett hjälpmedel för förslagets förstående. I sådant hänseende torde emellertid de av kom- mittén utarbetade utförliga anvisningarna till 23 och 24 55 i förslaget vara tillfyllest.
Angående förslagets förhållande till den gällande rätten må följande an— föras:
1. Bosättningsbegreppet enligt förslaget torde i huvudsak överensstämma med den gällande rättens. Anstaltsvistelse torde dock för närvarande icke beträffande något fall anses som bosättning; bestämmelserna i mantalsskriv- ningsförordningen & 3 mom. 7 lära nämligen icke anses som undantag från huvudregeln i samma å mom. 1 första stycket. Då enligt kommitténs utta— landen å sid. 60 och 66 här ovan långvarig anstaltsvistelse kan bliva ansedd som bosättning, torde härigenom en utvidgning av bosättningsbegreppet hava ägt rum; betydelsen av det förändrade betraktelsesättet i detta hän— seende torde dock vara ringa, eftersom kyrkobokföring och mantalsskriv- ning å anstalt enligt givna undantagsbestämmelser i allt fall icke skall äga rum. Det kan vara föremål för tvekan, huruvida icke jämväl de föreslagna bestämmelserna i 23 ä 5 mom. innefatta en liknande utvidgning av bo— sättningsbegreppet. Kommittén tänker härvid närmast på sjöfarande, an- gående vilka i mantalsskrivningsförordningen ä 3 mom. 3 förekommer det undantaget från huvudregeln om bosättning såsom grund för mantalsskriv- ning, att sjöfarande för vilken mantalsskrivningsort enligt huvudregeln ej finnes skall fortfarande mantalsskrivas där han senast varit i mantalslängd uppförd. De ovannämnda stadgandena i 23 Q 5 mom. innefatta ju för vissa fall en kraftig avprutning på de krav, som eljest upprätthållas för att bosättj ning skall antagas. Emellertid är kommittén närmast benägen för att anse att någon utvidgning av bosättningsbegreppet sådant detta för närvarande tillämpas icke ägt rum; en liknande elasticitet torde detta begrepp hava även enligt gällande rätt — jämför t. ex. rättspraxis beträffande personer med ofta växlande boningsort, vilken ej sällan synes hava varit nödsakad att såsom bosättning godtaga även en mycket tillfällig och anspråkslös an- knytning till viss kommun. En sjöman, som saknar det minimum av an.-_ knytning till viss fastighet eller (23 å 9 mom.) viss församling, som förutsätå tes enligt 23 ä 5 mom. i förslaget, Skall dock jämlikt 33 ä 2 mom. fortfa-
rande kyrkobokföras och således enligt 116 & jämväl mantalsskrivas, så länge han kvarstår inskriven å sjömanshus. Sedan även detta sista sam- band med svenskt samhällsliv upphört, synes skäl ej vidare föreligga att bokföra sjömannen annorledes än som obefintlig; någon motsvarighet till undantagsbestämmelsen i 3" 3 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen har därför ej upptagits i förslaget.
2. Den 5. k. valfrihetsbestämmelsen i mantalsskrivningsförordningen % 3 inom. 1 andra stycket har i enlighet med därom uttalade önskemål (se ovan kap. 2) icke upptagits i förslaget.
3. Det kan givetvis ej medgivas, att en person —— bortsett från de mera begränsade möjligheter som stadgandena i 23 ä 2 mom. i förslaget erbjuda — kyrkobokföres i en församling innan han i verkligheten dit inflyttat. I ett förslag, som i likhet med det förevarande eftersträvar en så fullständig överensstämmelse mellan kyrkobokföring och mantalsskrivning som möj- ligt, saknas därför rum för stadgand-et i g 3 mom. 1 fjärde stycket om man- talsskrivning på grund av tilltänkt inflyttning. Här må även hänvisas till kammarrättens ovan å sid. 141 återgivna uttalanden angående nämnda stad— gande.
4. Stadgandet i mantalsskrivningsförordningen & 3 mom. 2 om att per- soner, som äro i rikets tjänst å utländsk ort anställda, skola mantalsskrivas ? i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, liksom det motsvarande stadgandet i kyrkobokföringsförordningen torde vara föranlett av praktiska skäl, särskilt syftet att förhindra deras utelämnande vid mantalsskrivning. Det rör sig här ! i regel om personer, vilka från Sverige utflyttat till utlandet. Kommittén har
! |
ansett det lika betryggande och mera konsekvent, att de få kvarstå skrivna i sin senaste kyrkobokföringsort; se 23 ä 6 mom. i förslaget. Den till nämnda stadgande i mantalsskrivningsförordningen anknutna valfrihetsbestämmelsen synes sakna praktisk betydelse och har därför utelämnats.
5. Mantalsskrivningsförordningen & 3 mom. 5, det s. k. fattigvårdsbandet, saknar motsvarighet i förslaget. Bestämmelsen leder i praktiken till avsevär- da olägenheter såväl för myndigheterna som för de personer, vilka med till- lämpning av bestämmelsen bliva mantalsskrivna i en kommun, som kanske är långt avlägsen från bostadskommunen, samt förrycker verkan av pen— sionstilläggens dyrortsgradering. Dess betydelselöshet i avseende å hemorts- rätten enligt fattigvårdslagen är allmänt vitsordad.
6. Mantalsskrivningsförordningen ä 3 mom. 6 tredje stycket avser enligt sin ordalydelse endast tillfällig vistelse utom bosättningzsorten i anledning av arbete eller uppdrag. Den motsvarande bestämmelsen i förslaget (23 g 6 mom.) avser däremot tillfällig vistelse av vad anledning som helst. Den ut- gör ett komplement till 90-dygnsregelrri 23 ä 2 mom. med syfte att förhindra, att vistelse av varaktighet, som där sägs, vilken enligt gällande rätt icke skulle hava bedömts som bosättning, enligt förslaget blir ansedd som sådan. För- slaget innehäller i 23 & 6 mom. samma bestämmelse om vistelse av längre var- . aktighet än ett är som uppbördskommitténs förslag 23 & 6 mom. andra stycket. Beträffande sistnämnda bestämmelse har kammarrätten i underdå-
nigt utlåtande den 30 mars 1943 angående en av chefen för försvarsstaben ingiven underdånig skrivelse i fråga om förtydligande eller ändring av man- talsskrivningsförordningen ifrågasatt, huruvida, med hänsyn till vad kam- marrätten förut i utlåtandet anfört om den långa tid en beredskapstjänstgö- ring kunde pågå, en bestämmelse av detta innehåll verkligen borde lagfästas. Kommittén, som funnit sig böra bibehålla den föreslagna bestämmelsen, vill till en början anmärka, att beredskapstjänstgöring givetvis utgör »synnerliga skäl», varför bestämmelsen ur denna synpunkt icke kan vara till hinder. Vad därefter i allmänhet angår frågan om införande av en dylik tidsbestäm— melse torde det även enligt nuvarande praxis förhålla sig så, att ju långva— rigare en vistelse utom hemorten är, desto starkare skäl krävas för att den ändå skall anses som tillfällig. T idsbestämmelsen utgör ett observandum, att anteckningen om att den ifrågavarande personen tillfälligt vistas på annan ort icke blott mekaniskt skall överföras från församlingsboken till mantalsläng- den eller från den ena längden till den andra utan att en verklig prövning skall ske, huruvida alltjämt tillräckliga skäl kunna anses föreligga till att anse vistelsen som tillfällig. Tidsbestämmelsen har dessutom värde som stöd för omdömet om vilken betydelse som bör tillmätas åt vistelsens utsträckning i tiden i och för sig; tidslängden är visserligen endast en omständighet bland andra, vartill hänsyn skall tagas, men den kan i särskilda fall vara av stor vikt, särskilt som i det föreslagna 6 mom. avses icke allenast vistelse i an— ledning av arbete eller uppdrag utan av vad anledning som helst.
7. Stadgandet i mantalsskrivningsförordningen & 3 mom. 8 angående vill- korligt frigiven fånge har tillkommit i syfte att förhindra, att fattigvårdsut- gifter därigenom att såsom vistelseort under prövotiden annan kommun än mantalsskrivningskommunen anvisas den villkorligt frigivne skulle kunna ådragas en ny mantalsskrivningskommun samt att utsikten till ökad fattig- vårdstunga skulle kunna inom kommunerna alstra avoghet mot den frigivne, varigenom hans ställning skulle försvåras. Situationen kan vara lika för vissa andra personer som varit intagna å anstalt; undantaget har därför i förslaget 24 ä 4 mom. andra stycket utvidgats till att omfatta även dessa.
8. Enligt kyrkobokföringsförordningen & 3 f) kan den, som är intagen å viss anstalt, under särskilda förhållanden byta kyrkobokföringsort under den tid han är intagen, nämligen om anhöriga flytta, och såsom mantalsskriv- ningsförordningen tolkas lärer detsamma anses kunna äga rum i fråga om mantalsskrivningsorten. Ändring härutinnan har föreslagits i 24 ä 4 mom. första stycket andra punkten. Kommittén finner det oegentligt, att en person skall bliva kyrkobokförd och mantalsskriven i en kommun, med vilken han icke personligen äger något som helst samband. Kommitténs förslag torde föranleda vissa ändringar i andra författningar, särskilt sådana som röra socialvården. Då frågan om socialvården för när- varande är föremål för en omfattande översyn, som kan förväntas giva upp- hov till en helt ny lagstiftning, har kommittén ej aktat nödigt att härutinnan framkomma med förslag. Kommittén har uppehållit kontakt med den på om- rädet arbetande socialvårdskommittén, som jämväl fått under hand taga
del av det nu framlagda författningsförslaget och därvid icke framställt någ- ra anmärkningar mot detsamma.
De av kommittén föreslagna bestämmelserna om rätt mantalsskrivnings- ort för juridiska personer (116 %) hava avfattats under hänsynstagande till bestämmelserna i 66 & kommunalskattelagen om hemortskommun.
Sjukvårds-, socialvårds- och fångvårdsanstalt. Kyrkobokföringsförord- ningen omförmäler å skilda ställen vissa anstalter, beträffande vilka i åt- skilliga hänseenden närmare meddelade föreskrifter i fråga om kyrkobok- föringsförfarandet skola iakttagas. Sålunda uppräknas i 5 3 under f) och i å 11 uppfostringsanstalt, sjukvårdsinrättning, förbättrings-, tvångsarbets— el- ler straffanstalt, i g 6 mom. 1 uppfostringsanstalt, hospital eller annan sjuk- vårdsinrättning, varjämte omnämnas fångar m. fl., samt i & 15 mom. 1 andra stycket, till vilket & 17 mom. 3 andra stycket, 5 26 andra stycket och 5 27 mom. 2 andra stycket hänvisa, barnbördshus, sjukhus, hospital, asyl, fäng- else och tvångsarbetsanstalt. I mantalsskrivningsförordningen omnämnas i 5 3 mom. 7 sjukvårdsinrättning, förbättrings- eller uppfostringsanstalt och i mom. 8 den, som undergår frihetsstraff eller tvångsarbete.
Förslaget (se 24 5 4 mom., 37 % 1 mom., 49 å andra stycket, 64 5 första stycket och 80 ä 2 mom.) använder såsom sammanfattande benämning på dylika anstalter beteckningarna sjukvårds-, socialvårds- och fångvårdsan- stalt. I anvisning till 24 & 4 mom. uppräknas exempel på ifrågavarande an— stalter.
Kommittén föreslår att till närmare klargörande av vilka anstalter som i de olika fallen med berörda stadganden skola avses särskilda anvisningar, såvitt möjligt nominativa förteckningar, utfärdas av riksbyrån, i förekom- mande fall efter samråd med annan vederbörande myndighet. I samband därmed bör riksbyrån hava tillsyn å att kyrkoböcker eller motsvarande för- teckningar i vederbörlig ordning föras å alla de anstalter och inrättningar, där sådant enligt särskilda författningar eller eljest finnes böra äga rum.
IV. Kyrkobokföringen.
Icke territoriella församlingar. Frågan om de icke territoriella församling- arnas kyrkobokföring var under år 1910 föremål för utredning av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka i ett den 4 juni 1910 avgivet betänkande (Stockholm 1910) påpekat åtskilliga missförhål- landen, som medfölja denna kyrkobokföring, bland andra olägenheten av att mantalsskrivnings— och kyrkobokföringsorten för personer, tillhörande dy- lik församling, icke sammanfalla, de svårigheter vid mantalslängdens och mantalsuppgifternas kollationering mot församlingsboken som härröra därav, att pastor i den territoriella församlingen i sin bok saknar uppgift om samt- liga de personer vilka tillhöra icke territoriell församling, samt olägenheter för befolkningsstatistiken. De mest betydande av dessa missförhållanden hava
blivit undanröjda därigenom att tillhörigheten till de icke territoriella för- samlingarna blivit icke blott såsom förut korporalivt eller nationellt utan även territoriellt bestämd, men åtskilliga olägenheter kvarstå alltjämt och vålla besvär vid mantalsskrivningarna. Av detta skäl anser folkbokförings- kommittén lika med de tidigare sakkunniga, att det skulle vara önskvärt, om ifrågavarande församlingars kyrkobokföring kunde avskaffas, men då det visat sig möjligt att om än med svårighet inpassa de icke territoriella församlingarna i det av kommittén föreslagna folkbokföringssystemet och då vidare upphävandet av dessa församlingars kyrkobokföringsrätt, såsom de nyssnämnda sakkunniga jämväl påpekat (se citat ovan sid. 161), sanno- likt även skulle medföra, att själva församlingarna måste indragas, varom kommittén icke ansett sig kunna verkställa utredning, har kommittén i sitt förslag bibehållit nämnda kyrkobokföringsrätt, dock i förening med skyldighet för pastor i sådan församling att i församlingsboken nog- grant redovisa församlingsmedlemmarnas bostad (se 23 och 25 åå med anvisningar) ävensom för de sistnämnda att till pastor anmäla flyttning, jämväl sådan inom den kommun, där den icke territoriella församlingen fin- nes bildad (se 88 å). Kommittén har likväl ej ansett nödigt att i icke terri- toriell församling föres fastighetslängd, även om församlingsboken är upp- lagd annorledes än efter personernas bostad.
Kortregister eller böcker. Kommittén har, övertygad av den kritik, som mötte 1936 års uppbördskommittés förslag (se ovan kap. 2), bibehållit det nuvarande systemet med kyrkobokföring i fasta böcker. Böckerna skola vara bundna. Kommittén har väl insett de 5. 'k. lösbladssystemens stora företräden ur arbetssynpunkt och har även tillämpat sådant system med avseende å fastighetslängden och den s. k. församlingsliggaren ävensom hål- lit möjligheten av en sådan tillämpning öppen — genom att Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas —— med avseende å övriga böcker, därvid det väl hu- vudsakligen kan komma att röra sig om församlingsboken, men då kommittén vid sitt förslag om församlingsbokens bibehållande lagt stor vikt vid säkerhets- synpunkten och en bunden bok ur denna synpunkt torde vara överlägsen en bok med utbytbara blad, har kom-mittén i princip fastslagit, att denna bok skall vara hunden, och förutsatt, att den ovannämnda möjligheten till undantag från principen begagnas restriktivt, i första hand endast för de församlingar, i vilka en enligt lösbladssystem inrättad församlingsbok nu föres.
Olika slag av kyrkoböcker. Förslaget (13 %) upptager samma kyrkoböcker som kyrkobokföringsförordningen med tillägg av den s. k. församlingslig- garen men med undantag av utflyttningsboken, vilken sistnämnda dock bi- behållits såsom .fakultativt förd urkund. Att utflyttningsboken ansetts obe- hövlig såsom obligatoriskt förd kyrkobok sammanhänger med de ändrade reglerna för förfarandet i anledning av anmäld flyttning. Flyttning anmäles i inflyttningsorten; flyttningsbetyg uttages ej. Den flyttande är fortfarande
kyrkobokförd i utflyttningsorten till dess meddelande om hans inflyttning i annan församling genom rekvisition av personakt eller, vid utvandring, om hans utresa ur riket kommit pastor tillhanda. Särskilda anteckningar till minne för efteravisering behöva sålunda ej föras. Detta gäller 'iven så- dana förhållanden som av diskretionsskäl icke få införas i .flyttnirgsbetyg; då personakten, vilken ersätter flyttningsbetyget, icke utlämnas till all- mänheten, föreligger nämligen intet hinder att i densamma införa anteck— ningar om dylika förhållanden. Inkomma anmälningar eller underrättelser rörande den utflyttade, åligger det givetvis pastor att vidarebeforira dem till den nya kyrkobokföringsorten; för sådan efteravisering erfordras ej att utflyttningsbok föres. Underrättelse enligt 150 % inskrivningsförordningen den 30 december 1941 (nr 969) till inskrivningschef och sjömarshusom— budsman om värnpliktig emigrant skall lämnas av länsbyrån. Däremot tor— de skyldigheten jämlikt 18 Q 4 samma förordning att avsända meidelande om utflyttad komma att bibehållas hos pastor; för denna underrättelseplikt lärer pastor ej behöva utflyttningsbok, då meddelandet torde komma att avsändas i omedelbart samband med att den utflyttade utskrives ur försam— lingen och anteckning om skyldighetens fullgörande kan, om pastor önskar kunna förete bevis därom, göras å den flyttandes kort i det i 52 5 om— förmälda avgångsregistret eller i församlingsboken. Uppgifter till befolka ningsstatistiken skola med visst undantag, som ej berör den nu behand— lade frågan, icke vidare lämnas av pastor. Besväret med efterforskning av skattskyldiga och bötfällda till ledning för indrivningsmyndigheterna kom- mer att överflyttas å länsbyrån. Den som vill efterforska en person & försam— lingsbok, där personen tidigare varit skriven, kan utgå antingen från den anteckning om uppslag i församlingsboken, som finnes införd i personens personakt (rum 20), eller också från personens kort i pastors avgångsregis— ter, vilket innehåller uppgift om den senaste kyrkobokföringsfastigheten. Behovet av sådan regress till församlingsbok i utflyttningsort kan dock för- väntas bliva mindre i framtiden än nu, då önskade upplysningar i allmän- het komma att framgå redan av person-akten; detta gäller emellertid ej i full utsträckning för den nu levande befolkningen.
Formulär. I fråga om formatet för kyrkoböckerna föreslår kommittén en övergång till de 5. k. metriska formaten, för de bundna böckerna A 2 eller A 3 och för personakterna A 4. I fråga om personakten föreslås dock en mindre breddning av infästningsmavginalen, avsedd att bortskäras vid bind— ning för arkivering, så att formatet först då blir strikt A 4.
Frågan om standardisering av de inom förvaltningen använda pappers— formaten och om den formatserie, som därvid lämpligen bör väljas, har nyligen varit föremål för utredning av sakkunniga, tillkallade inom handels-| departementet, vilka den 15 februari 1943 avgivit sitt betänkande (SOU! 1943: 6). Ur detta betänkande, till vilket kommittén (då givetvis den om—; fattande utredningen icke kan här upprepas) nödgas hänvisa, må till be- lysande av vad frågan gäller följande anföras:
De:t metriska formatsystemet, (s. k. internationella normalformat eller Din-format), utarbetades i början av 1900-talet och har sedan vunnit tillämpning inom ett flertal olika länder.
Det metriska formatsystemet grundar sig på det förhållandet, att en rektangel med sidoförhållandet l:) 2 (= förhållandet mellan sidan och diagonalen i en kvadrat) vid halvering parallellt med kortsidan bildar två nya rektanglar med samma sidoförhållande som utgångsrektangeln. Med tillämpning framförallt av den- na regel hava formatserier erhållits, där formaten i varje serie bildas från ett ut- gångsformat genom upprepad tvärhalvering. Härav följer, att samtliga format i alla serier äro geometriskt likformiga. Serierna äro fyra och bruka betecknas med A, B, C och D. Utgångsuformatet i varje serie betecknas med seriebokstaven jämte siffran 0; de övriga formaten betecknas likaledes med seriebokstaven jämte en siffra, angi- vande det antal halveringar, varigenom formatet erhållits.
Användning av format, som på sådant sätt kunna delas, har ansetts medföra för- delar för såväl producenterna som konsumenterna, i det att man utan pappersförlust kan erhålla de mindre formaten ur de större i samma serie. Vidare har framhållits den större enhetlighet och reda både vid användning och förvaring av handlingar och akter, som blir en följd av formatens likformighet, och de möjligheter till stan- dardisering, som det metriska formatsystemet i praktiken erbjuder.
Hela systemet utgår från A-serien, som fördenskull benämnes huvudserien. Dess utgångsformat, A 0, har dimensionerna 841 )( 1189 mm och en yta av 1 m2. De i systemet ingående formaten kunna sålunda sägas ha sin grund i en enhet i me- tersystemet och kallas fördenskull, såsom ovan nämnts, metriska format. Genom upprepad tvärhalvering med utgångspunkt från formatet A 0 erhålles efter hand formaten A 1, A 2, A 3, A 4 o. s. 'v. A-seriens format äro avsedda att med möjligast få undantag tillämpas för såväl skrivpapper som blanketter och andra tryckalster. Formatet A 3 (297 X 420 mm) avses skola ersätta folio helark (360 )( "450 mm) och formatet A 4 (210 )( 297 mm) såväl folio halvark (225 )( 360 mm) som det vanliga brev-(postkvarto-)formatet (230 )( 295 mm).
Vid bedömandet av frågan angående formatstandardisering beträffande skriv- och liknande papper inom statsförvaltningen genom införande av de metriska formaten är det av vikt att först klargöra, vad en formatstandardisering i allmänhet i fråga om papper åsyftar. En dylik standardisering syftar till att vinna besparing i pappers- förbrukningen samt rationalisering i handlingars handhavande och förvaring genom att ersätta en mångfald förekommande format med ett fåtal, som i fråga om form och storlek (yta) äro lämpliga för förekommande behov och samtidigt medgiva bästa möjliga ekonomiska utnyttjande av pappersytan. Under angivna förutsättningar bör enligt de sakkunnigas mening en sådan standardisering principiellt sett genomföras sa,
att största möjliga del av den pappersmängd, varom fråga är, förbrukas i format, vilka samtliga kunna erhållas genom delning utan pappersspill från ett enda ut— gångsformat,
att inom en sådan serie förbrukningen i möjligaste mån koncentreras till ett fåtal format samt
att bland detta fåtal format ett enda —— i halv- eller helark —— kommer till största möjliga användning bl. a. för skriftväxling samt till handlingar, som skola samman- föras till akter och bilda särskilda arki'vserier (detta format benämnes i fortsätt- ningen aktformat).
Givet är att en standardisering enligt dessa principer kommer, om den visar sig praktiskt genomförbar, att medföra många betydelsefulla fördelar, bl. a. tillverkning— ens rationalisering, minskad lagerhållning hos såväl tillverkare som grossister, de— taljister, tryckerier och konsumenter, förenklad distribution, direkt minskning av pappersförbrukningen, ökad ordning och reda i handlingar vid deras förvaring, för-
sändning och arkivering och slutligen skapandet av förutsättningar för en vittom- fattande standardisering av olika förvaringseffekter och kontorstekniska hjälpmedel samt möbler, hyllor och liknande, genom vilket allt betydande besparingar måste uppkomma.
Som en sammanfattning vilja de sakkunniga anföra följande. Vid genomförandet av en standardisering av pappersformaten inom statsförvaltningen äro de metriska formaten att föredraga framför de nu gällande, dels enär man därigenom vinner direkta besparingar och i högre grad tillgodogör sig de fördelar, som följa med en standardisering i allmänhet, dels enär dessa format, enligt vunna erfarenheter, visat sig användbara och lämpliga för de flesta praktiska behov, dels oclc enär dessa format redan nu fått en betydande och uppvisar en fortgående stegrad användning såväl inom som utom statsförvaltningen.
Försam- Inflytt- Födelse- Konfir- Lysn. o. Död- 0. Ytans uppdelning lings- nings— o. dop— mations— vigsel— begrava.- bok bok bok bok bok bok A. Höjden. Yttersta tryckta linjens avstånd från kolumnhuvud i mm . . . 4 4 4 4 4 4 Kolumnhuvud, höjd i mm .. .. 27 23 27 23 27 27 Antal rum för inskrivning per sida ........................ 20 25 10 25 15 20 B. Bredden. Kolumn nr 1 (bredd i mm) . . .. 15 10 12 7 10 10 » 2 » . . . . 50 10 14 10 10 14 » 3 » 67 100 6 10 210 6 » 4 > 45 4 4 107 10 4 » 5 a . . . . 10 4 4 10 10 4 ) 6 » . . . . 10 34 4 10 10 178 » 7 » 35 12 4 40 95 10 » 8 » 4 7 56 12 4 10 ) 9 > 10 34 105 4 4 4 » 10 » 10 12 25 50 14 4 ) 11 > 4 7 4 6 4 » 12 7 35 4 4 Ö 4 » 13 » 10 22 4 32 4 » 14 > 130 4 100 4 » 15 ) 30 10 12 » 16 » 35 12 64 > 17 » 10 14 4 > 18 ) 10 6 40 a 19 » 31 14 >> 20 ) 92 6 ) 21 > 105 10 » 22 » 110 Avståndet mellan yttersta tryckta linjen är i höjd 390 mm och i bredd 260 mm å varje sida.
Vad beträffar församlingsboken har vederbörande expert ansett formatet 410 )( 570 mm kunna ersättas med formatet A 2 (420 )( 594 mm). De sakkunniga hava intet att erinra häremot. Samma format skulle användas även för ministerialböc- kerna samt för boken över obefintliga, vilket de sakkunniga finna ändamålsenligt ej minst från arkivsynpunkt.
Så långt pappersformatssakkunniga. Vid omarbetand-et av blanketterna till kyrkoböckerna har kommittén sökt att på ändamålsenligaste sätt tillvara- taga utrymmet. Där erfarenheten visat, att utrymmet för anteckning varit för litet eller onödigt stort har ökning respektive minskning skett. Därvid har understundom flyttning av kolumner eller annan ändring blivit nöd- vändig eller framstått som önskvärd. I regel har för samma slags anteck- ningar lika stort utrymme anslagits. Beträffande hur det tillgängliga ut— rymmet disponerats hänvisas till de som bilagor intagna formulären samt förestående tabell.
De utrymmesbesparingar, som kunnat göras, torde få anses vara rätt be- tydande, även om hänsyn tages till att de föreslagna formaten äro något större än de nuvarande; följande jämförelse utvisar besparingarna:
Antalet inskrivningar å uppslag i Nu följ-211252 t Inflyttningsboken ...................... 25 25 Födelse— och dopboken ................. 8 10 Konfirmationsboken .................... 25 50 Lysnings— och vigselboken .............. 8 15 Död- och begravningsboken ............. 10 20
Till förklaring må nämnas, att antalet inskrivningar å varje sida i kon- firmationsboken enligt förslaget liksom nu är 25; då emellertid varje inskriv- ning enligt nuvarande formulär sker å två sidor men enligt förslaget endast å en, stiger antalet inskrivningar enligt förslaget på varje uppslag till det dubbla.
Utrymmesbesparingarna äga betydelse ur såväl papperskostnads- och ar- bets- som arkiveringssynpunkt.
Å andra sidan har kommittén däremot beträffande församlingsboken an- sett sig böra öka utrymmet för varje person, så att antalet personer på varje sida nedgår från 25 till 20. Det har ansetts ändamålsenligt att åt varje per- son anslå två rader. För att det oaktat efternamn må kunna antecknas un- der varandra, vilket givetvis för överskådlighetens skull är synnerligen önsk- värt, har den nuvarande kol. 1 delats i tre, avseende familjeställning, efter- namn och förnamn. Tätare radavstånd har införts i ett par kolumner, där utrymmet understundom hårt anlitas.
I konfirmationsboken hava anteckningarna om föräldrar uteslutits så- som onödiga.
Formulären med undantag av de för personakt och medborgarkort före- slagna hava utarbetats av kontraktsprosten Allan Qvarnström.
Personaktens format är liggande A 4. Avståndet mellan yttersta tryckta linjer är i höjdled 197 mm och i sidled 270 mm. Minsta radavståndet är 6,5 mm. Som av formuläret framgår är radavståndet på vissa ställen det dubbla. Såsom lämplig papperskvalitet föreslås normal 1. Kommittén har inhämtat offerter å lämpliga förvaringspärmar. Sådana av mycket slitstark kvalitet finnas att tillgå, åtminstone under normala tider. Leden mellan rygg och pärmsidor utgöres av plåtgångjärn. Pärmsidorna äro tillverkade av konstläderpapp. Kantskydd finnas å underkanterna och hörnskydd å de övre hörnen. Pärmsidorna äro utbytbara. Omkring 400 blad rymmas i varje pärm.
Vad angår personaktens innehåll har kommittén utgått från dess använd- ning såsom ersättning för flyttningsbetyg och medtagit sådana anteckningar, som vid flyttning genom sådant betyg eller efteravisering överföras till ny församlingsbok. Därjämte hava medtagits vissa ytterligare anteckningar, vil- ka icke böra saknas i en handling av den betydelse såsom sammanfattande urkund rörande personens kyrkobokförda förhållanden, vilken tillkommer personakten. Beträffande vissa anteckningar rörande barn utom äktenskap hänvisas till den utredning, som lämnats i specialmotiveringen till 72 å i för— fattningsförslaget.
Den bok som enligt förslaget undergått de största förändringarna i jäm- förelse med nu gällande formulär är inflyttningsboken. Redogörelse för dessa förändringar lämnas nedan i samband med redogörelse för de ändrade be- stämmelserna om flyttning.
Hjälpkortregistcr. Enligt förslaget skall hos pastor föras hjälpkortregister, bestående av avtryckskort. Detta torde stå i överensstämmelse med många prästers önskan; särskilt har man framhållit de svårigheter, som ej sällan möta nytillträdande befattningshavare och vikarier i församlingar, där så- dant register saknas. Korten skola innehålla fullständigt avtryck av person- plåten. Nytt kort skall tillställas pastor efter varje ändring, dock möjligen med undantag för sådana förhållanden, som icke äga direkt intresse för kyrkobokföringen, t. ex. pensionsförhållanden. På grund av uppgifternas fullständighet och aktualitet kunna enklare prästbevis utfärdas omedelbart med ledning av registret, utan att församlingsboken behöver anlitas. Pastor behöver ej verkställa anteckningar å korten, bortsett från dem som överfö- ras till avgångsregistret (se 52 ä 2 mom.); vill pastor å korten införa an- teckning om uppslag i församlingsboken står det givetvis honom fritt. (Jäm- för dock beträffande viss anteckning 94 å.) Arbetet med registrens förande inskränker sig sålunda i huvudsak till uttagning och insättning av kort. Även detta arbete vållar givetvis viss möda, särskilt i större församlingar. Det förefaller dock som om detta arbete måste bliva mindre än om korten jämväl skulle skrivas av pastor; komplettering av kort med nya anteckningar torde icke kunna ske annorledes än att kortet uttages och efter tillskriv- ningen återinsättes i registret.
Såsom material för korten har kommittén räknat med kartong vägande
180 gram per kvadratmeter. Korttjockleken motsvarar 18 cm per 1 000 kort. Med hänsyn tagen till erforderligt reservutrymme räknar kommittén med omkring 1 500 kort per låda om 40 cm längd. Kortformatet bestämmes av personplåtens tryckyta, vilken är något olika för skilda plåttyper. Forma-. tet A 7 (74 X 105 mm) vore i och för sig tillräckligt även för avtryck av plåt med den största tryckytan men är med hänsyn till att vid avisering till länsbyrå (se nedan) anteckning skall göras under den tryckta texten något för litet i höjdled. Närmast motsvarande format i det metriska syste— mets hjälpserie B 7 (88 X 125 mm) har tillfredsställande höjd men är för brett. Då emellertid dessa kort icke skola arkiveras, då de med hänsyn till den stora åtgången komma att tillverkas i mycket stora serier och då det är av synnerlig vikt att utrymmesbehovet begränsas till det minsta möj- liga, har kommittén ansett sig kunna och höra här räkna med ett särskilt för ändamålet avpassat specialformat med måtten 88 X 105 mm. Kort— bredden 105 mm bestämmer lådans bredd. För de största pastoraten måste särskilda registerskåp anskaffas. I de mindre och medelstora pastoraten kunna två- eller trelådiga kortfack användas; det trelådiga kortfacket kom- mer att erhålla en bottenyta av omkring 40 X 40 cm. Ett eller två dylika kortfack kunna med fördel uppställas å ett arbetsbord av vanlig storlek (minst 80 cm kortsida). Om så befinnes önskvärt kunna kortfacken ställas på varandra. Ä ett arbetsbord kunna sålunda flera än två kortfack upp- ställas; i pastorat av den storlek som detta lådutrymme motsvarar torde det dock visa sig ändamålsenligt att endast hava lådorna för församlings— registret på arbetsbordet och förvara lådorna för avgångsregistret på annat sätt. Om pastor så önskar kunna kortfacken uppställas på en pall, löpande på trissor, vilken lätt kan dragas mellan olika arbetsbord.
De pastorat, i vilka korten kunna förvaras på detta för arbetet bekväma sätt —— på eller i omedelbar närhet av arbetsbord — utgöra flertalet: det beräknade utrymmesbehovet motsvarar i 53 pastorat med upp till 1000 invånare ett tvålådigt kortfack, i 408 pastorat med 1 000 2000 invånare et-t trelådigt kortfack, i 489 pastorat med 2000—4 000 invånare två trelå- diga kortfack samt i 272 pastorat med 4000—9 000 invånare tre eller fyra sådana kortfack.
Flertalet aviseringar till länsbyrå skall enligt förslaget ske med använ- dande av avtryckskort. Pastor antecknar å kortet den ändring som före- kommit, insänder kortet till länsbyrån samt insätter å kortets plats i re- gistret en »s-tolpe» med anteckning om personens namn; denna »stolpe» tjänar dels till observandum om att kortet uttagits dels ock till ledning vid insättan-de av nytt kort för personen. Med denna metod sparas dels skriv- arbete för pastor, dels och framför allt kontroll- och eftersöknings—arbete å länsbyrån, dels ock slutligen, då korten med därå gjorda anteckningar skola användas som primärmaterial för befolkningsstatistiken, granskningsarbete i statistiska centralbyrån.
Enligt 52 g 2 mom. skall avgångsregistret föras alfabetiskt efter perso- nernas efternamn. En uppdelning av den alfabetiska följden i årsgrupper
efter avgångsår får dock anses tillåten. Det torde kunna visa sig praktiskt att förvara korten för de under löpande året avgångna för sig.
Korten skola som ovan nämnts icke arkiveras. Såsom arkivhandling upp— rättas i stället vart tionde år eller i vissa församlingar med särskilt stor eller rörlig befolkning oftare en avgångslängd genom avskrivning av korten i avgångsregistret, vilka därefter förstöras. Kommittén har närmast tänkt sig, att avgångslängden även skall upptaga de avlidna, men skulle det ur ar- bets- och kostnadssynpunkter finnas önskvärt, att dessa, vilka ju redan äro förtecknade i dödboken, icke medtagas, torde så kunna förfaras; dock går man på detta sätt miste om en alfabetisk förteckning över de avlidna.
Avskrivningen skall ske i länsbyråns regi. De praktiska detaljerna läm- nar kommittén därhän; de böra ordnas efter ändamålsenlighet i varje fall för sig.
Anmälningssystcmet. I yttrandena över 1936 års uppbördskommittés för— slag uttalades i allmänhet tveksamhet om lämpligheten av att anförtro åt allmänheten att skriftligen fullgöra sin anmälningsskyldighet i avseende å folkbokföringen. Kommittén delar denna uppfattning. Emellertid bör det icke förbises, att ett alltför strikt vidhållande av kravet på personlig in- ställelse vid anmälningsskyldighetens fullgörande kan vålla olägenheter särskilt i landsändar med stora avstånd. Kommittén har i sitt förslag sökt taga hänsyn härtill. Principiell-t är kravet på personlig inställelse ovillkor- ligt. Pastor har dock möjlighet att godtaga en anmälan som gjorts i annan ordning. Så torde redan nu ske i viss utsträckning. Angående denna fråga se vidare specialmotiveringen till 59 5.
De utvidgningar inom anmälningssystemet, som föreslogos av 1936 års uppbördskommitté (se ovan sid. 126), återfinnas i det nu framlagda förslaget med undantag av anställningsanmälan, vilket institut blivit i särskild ord.- ning genomfört, och skyldighet för läkare att avgiva kontrollanmälan om dödsfall, vilken skyldighet kommittén icke funnit vara av behovet påkal- lad. Skyldigheten att anmäla flyttning inom församling medför ökat besvär [för allmänheten, mera arbete för prästerskapet, stark påfrestning på för- samlingsböckerna, särskilt där dessa föras efter personernas bostad, samt i viss omfattning även ökat arbete och ökade kostnader med avseende å de tryckande registrens förande å länsbyråerna. Då det emellertid vid uppre- pade tillfällen från militärt håll framförts bestämda krav på införande av dylik skyldighet och dessa krav måste anses väl grundade, och då vidare en noggrannare registrering av befolkningens fördelning på fastigheter även torde medföra fördelar för civilförsvaret, arbetsmarknadsregleringen och uppbördsväsendet, har kommittén icke ansett sig kunna undgå att upptaga förslag härutinnan. För att effektivisera registreringen av flyttning över— huvudtaget har kommittén jämväl föreslagit skyldighet att anmäla upplå- telse av bostad; se härom motiven till 89 5.
För utkrävande av försummad anmälan om barns födelse eller förnamn har ett anmaningsförfarande efter mönster av det i kyrkobokföringsförord-i
ningen för flyttningsanmälan stadgade upptagits i förslaget; sin största betydelse torde detta äga i fall av tredska med att anmäla godtagbart namn för barn — avsaknaden av ett tillräckligt effektivt och snabbt verkande tvångsmedel härutinnan har veterligen i praktiken medfört olägenheter. Å andra sidan har det nuvarande anmaningsförfarandet med avseende å flytt- ningsanmälan ersatts med föreläggande i särskild ordning; se härom mo— tiven till 91 &.
Flyttning. Beträffande begreppet se motiven till 88 %. Kommittén delar uppbördskommitténs i dess betänkande uttalade uppfattning, »att lättnad i besväret med anmälningsskyldighetens fullgörande kan medföra ökad vil— lighet i sådant hänseende, och har därför bland annat av detta skäl, upp- tagit uppbördskommitténs förslag, att flyttning från en till annan försam- ling skall anmälas endast i inflyttningsorten. För övrigt torde något behov av den nu abestående skyldigheten att göra anmälan i båda församlingarna icke föreligga i det av kommittén föreslagna systemet. Har man nämligen intagit den ståndpunkten, att det nuvarande, genom allmänhetens medver- kan mellan pastorsämbetena utväxlade flyttningsbetyget bör ersättas med ett huvudkort (enligt uppbördskommitténs förslag) eller en personakt (som handlingen kallas i det nu framlagda förslaget), som utan allmänhetens medverkan försändes mellan pastorsämbetena — och om värdet härav voro, som av kap. 2 ovan framgår, åtskilliga av de myndigheter, såväl civila som kyrkliga, vilka yttrat sig över uppbördskommitténs förslag, ense — och är det tillika sörjt för att åtminstone i de flesta fall säker upplysning om senaste kyrkobokföringsort genom företett medborgarkort kan vinnas, synes något egentligt behov av den nuvarande dubbla anmälningsskyldig- heten icke föreligga. Enligt det nu framlagda förslaget föreligger dessutom den möjligheten, om pas—tor i något fall skulle vara tveksam om kyrkobok- föringsorten, att han översänder rekvisitionen av den flyttandes personakt till riksbyrån, som med ledning av det hos byrån förda sökregistret över rikets befolkning kan vidarebefordra densamma till rätt adressat.
Vid en sådan anordning av flyttningsförfarandet uppkommer fråga, hur inflyttningsdagen skall bestämmas. Med begreppet inflyttningsdag förstås här den dag, från och med vilken den flyttande anses vara kyrkobokförd i inflyttningsorten. Med hänsyn till önskemålet att personerna i inflyttnings- boken redovisas i ordning efter inflyttningsdag borde såsom sådan anses den dag, då anmälan om flyttning göres hos pastor i inflyttningsorten. En sådan anordning skulle emellertid medföra antingen, att inflyttningsdagen och utflyttningsdagen — om med sistnämnda begrepp förstås den dag då personen upphör att vara kyrkobokförd i utflyttningsorten — icke skulle sammanfalla och att den flyttande sålunda skulle komma att under viss tid vara kyrkobokförd i båda församlingarna, eller också, om inflyttnings- dagen anses jämväl såsom utflyttningsdag, att pastor aldrig skulle kunna vara riktigt säker om att en person, som är upptagen i församlingsboken, verkligen fortfarande är kyrkobokförd i församlingen, vilket säkerligen
skulle i många hänseenden vålla olägenheter, t. ex. vid avkunnande av lys- ning. På grund härav synes ingen annan möjlighet återstå än den av kom- mittén i 93 ä 4 mom. föreslagna, nämligen att såsom sammanfallande in- och utflyttningsdag anses den dag, då personen avföres ur församlings— boken i utflyttningsorten. Kvar står därvid den olägenheten, att personerna i inflyttningsboken redovisas icke efter inflyttningsdag utan efter anmäl- ningsdag. Kommittén vill icke förneka att denna olägenhet särskilt i större församlingar kan äga betydelse. Emellertid erbjuder förslaget vissa möj- ligheter att på annan väg komma till rätta med svårigheterna. Sålunda skall pastor vid översändande av medborgarkort såsom rekvisition av per— sonakt behålla blad II i kortet (92 ä 2 mom.). Med hjälp av dessa blad kan han alltså upprätta ett expeditionsregister av tillfällig karaktär; det föres endast till dess alla rekvisitioner blivit efterkomna. Om å detta blad inskrivningens löpande nummer i inflyttningsboken antecknas, underlättas arbetet med att i denna bok uppsöka personen. Sedan personen blivit kyr- kobokförd i församlingen och avtryckskort för honom kommit pastor till handa, behöver icke inflyttningsboken anlitas för personens uppsökande i församlingsboken utan kan detta ske med hjälp av församlingsregistret (avgångsregistret, avgångslängden).
De ändrade bestämmelserna om flyttning hava föranlett ändringari for- muläret till inflyttningsbok, huvudsakligen i det hänseendet, att kolumner införts för anteckning om rekvisition och mottagande av personakt.
För närvarande torde beslut, varigenom pastor vägrat en person att bliva kyrkobokförd i församlingen, icke någonstädes antecknas. Till följd härav undandragas dessa beslut ej sällan kontroll vid mantalsskrivningen. Detta är beklagligt särskilt med hänsyn till den benägenhet för obehörig inverkan på kyrkobokföringen i befarade fattigvårdsfall, som kunnat konstateras i kom- munerna. Kommittén föreslår därför, att pastor skall såsom bilaga till in- flyttningsboken föra minnesanteckningar över dylika beslut, vilka skola före- tes vid mantalsskrivningsförrättningen. Härigenom torde kommunernas in- tresse för dylik obehörig inverkan på kyrkobokföringen minskas och pas- tors ställning bliva mindre ömtålig. Se härom jämväl den speciella motive- ringen till 135 g i förslaget till folkbokföringsförordning.
Tillsyn. Den allmänna tillsynen över folkbokföringen åligger riksbyrån. Inspektionsverksamhet skall dock ej utövas av denna. Den närmaste tillsy- nen över kyrkobokföringen skall liksom hittills utövas av domkapitlen. Dessa skola därvid biträdas av kyrkobokföringsinspektörer och biträdande kyrko- bokföringsinspektörer, vilka skola vara präster. För behörighet att mottaga förordnande till sådan befattning har kommittén icke föreslagit andra vill- kor än de självklara: nit och kunnighet i fråga om kyrkobokföring. Av vikt är givetvis att inspektören är en man med viss auktoritet, ej ringare än de- ras, vilka skola vara underkastade hans tillsyn; i regel bör därför i sådan egenskap utses prästman med kyrkoherdes eller likvärdig ställning.
Pastors arbetsbörda. Genom förslaget tillkomma för pastor i huvudsak följande nya arbetsuppgifter:
1. att föra församlingsliggare, däri inbegripet att upprätta personakter för nyfödda och att utfärda eller effektuera rekvisitioner av personakter;
2. att löpande bokföra flyttningar inom församlingen;
3. att i medborgarkort göra anteckningar om civilstånd eller annat för— hållande samt' att tillse att medborgarkort avlämnas vid 'Vissa anmälningar och i förekommande fall utfärda anmaning därom;
4. att föra hjälpkortregister; samt
5. att meddela länsbyrån underrättelser om barns födelse och namn med mera, om börds-, adoptiv- och omyndighetsförhållanden, om äktenskaps in— gående, om namnändring, om dödsfall och dödförklaring, om in- och utrikes omflyttning samt om nationalitetsförändringar.
Följande nuvarande åligganden bortfalla:
1. att föra utflyttningsbok jämte förteckning över ankomna aviser om inflyttning;
2. att utfärda flyttningsbetyg;
3. att fullgöra den avisering, som stadgas i kyrkobokföringsförordningen & 12 mom. 4 och 5, 5 13 mom. 5 (dock icke såvitt angår allenast vidarebe- fordrande av mottagen anmälan), & 15 mom. 2 och 3, såvitt angår avise- ring till pastor i annan församling än rätta inskrivningsorten, % 16 mom. 2, såvitt angår underrättande av annan pastor än pastor i rätta inskrivningsor- ten, samt & 30;
4. att vid mantalsskrivningarna upprätta särskild längd enligt 5 8 mom. 5 mantalsskrivningsförordningen samt tilläggsförteckning och särskild till- läggsförteckning ;
5. att jämlikt & 11 mantalsskrivningsförordningen granska mantalsläng— den och upprätta rättelselista;
6. att meddela andra uppgifter till befolkningsstatistiken än möjligen om antalet inflyttade (uppgiftsbördan kvarstår dock i så måtto att i vissa under- rättelser till länsbyrå i någon mån fylligare uppgifter måste lämnas än som erfordras för länsbyråns verksamhet);
7. att jämlikt uppbördsreglementet, restindrivningsförordningen eller för— ordningen angående indrivning av böter meddela indrivningsförrättare upp- gift om restförds eller bötfällds kyrkoskrivning;
8. att meddela uppgifter till länsarbetsnämnd; samt
9. att upprätta och till inskrivningschef och sjömanshusombudsman över- sända inflyttnings_ och anmälningskort jämlikt 149 och 150 åå inskrivnings- förordningen.
Up-pgiftsskyldighet, som sålunda undantagits från pastors ämbetsåliggan- .den, skall i stället fullgöras av länsbyrån eller i vissa fall riksbyrån.
Möjligen kunna jämväl följande åligganden överföras från pastor till läns- byrå:
1. att meddela förteckningar över skolpliktiga och fortsättningsskolplik— tiga barn; 18.—448541.
2. att på sätt i 17 & inskrivningsförordningen är stadgat verkställa bc- räkning av antalet inskrivningsskyldiga;
3. att meddela rätten eller domaren uppgift å döda personer; samt
4. att meddela pensionsstyrelsen uppgift å sådana personer. Lättnader torde kunna förväntas i kvarstående arbetsuppgifter av följande slag, nämligen:
1. att utfärda prästbevis, därigenom att åtskilliga nu brukliga sådana be- vis, särskilt ålders- och arbetsbetyg, torde kunna ersättas med företeende av medborgarkort eller bestyrkt avskrift därav (för intagning å sjukhus, sär- skilt barnbördshus, torde uppvisande av medborgarkort höra göras obliga- toriskt); samt
2. att upprätta inskrivningskort enligt 18 & inskrivningsförordningen, där- igenom att dessa kort tryckas av länsbyrån och endast behöva av pastor kompletteras med uppgifter, som icke äro inpräglade å tryckplåten, och i avseende å personer, om vilkas inflyttning i församlingen länsbyrån ännu icke erhållit kännedom.
Förteckningen över omständigheter, som föranleda ökning eller minsk- ning i arbetsbördan, skulle kunna fullständigas med ytterligare exempel; fullständighet har dock ej åsyftats och endast sådana fall hava medtagits, som förefallit kommittén vara av större intresse.
Det är givetvis synnerligen vanskligt att bedöma, huruvida den totala arbetsbördan genom dessa omständigheter ökats eller minskats. I början av sin verksamhet hemställde kommittén hos ett antal pastorsämbeten om en uppskattning av vissa nuvarande arbetsuppgifters procentuella andel i den samlade arbetsbör—dan. De uppskattade procenttalen blevo synnerligen divergerande —— från 8 till 70. En av de förelagda uppgifterna var att upp- skatta medborgarkortens inverkan med avseende å arbetet med att utfärda prästbevis. Det synes hava berett pastorsämbetena särskilda svårigheter att uppskatta den minskning i arbetet som på detta område kunde förväntas; den stora divergensen kan måhända till en viss del hänföras till detta för— hållande. Dessutom torde lokala variationer i fråga om enskilda arbets- moments inbördes betydelse för det hela hava spelat en viss roll. Det vä- sentligaste osäkerhetsmomentet synes dock hava varit just svårigheten att överhuvudtaget uppskatta dessa förhållanden.
Med framhållande av den osäkerhet, som sålunda måste komma att vid- låda omdömet, vilket självfallet ej kan grundas på det ovannämnda siffer- materialet, är kommittén för sin del närmast böjd att antaga, att pastors arbetsbörda enligt förslaget ej blir väsentligt större eller mindre än den, som nu åvilar pastor, men väl däremot avsevärt mindre än den, som i framtiden med samhällslivets växande krav på folkbokföringen kan komma att läggas. på pastor, om ej förslaget genomför-es. Oavsett detta har emellertid kommit- tén sökt skapa garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig arbetshjälp; härom hänvisa-s till den särskilda motiveringen till 6 g i förslaget.
V. Mantalsskrivningen.
Föremål för mantalsskrivning. Mantalsskrivningsskyldigheten torde enligt förslaget omfatta samma krets av fysiska personer som enligt gällande rätt. Teoretiskt kan måhända en viss olikhet föranledas av den något ändrade terminologien i förslaget. Enligt mantalsskrivningsförordningen undantages från sådan skyldighet den »som övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort». Förslaget använder i stället (24 ä 6 mom.) orden »stadigvarande bosatt sig å utrikes ort». Ändringen är betingad av den gemensamhet i bestäm- melser för kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, som i förslaget är ge- nomförd. I praktiken torde det, oavsett vilket uttryckssätt som tillämpas, ställa sig så, att den som bosatt sig utrikes ej blir mantalsskriven med mindre han genom särskilda åtgärder, t. ex. avlämnande av mantalsuppgift, markerar sin fortfarande samhörighet med hemlandet. Missionärer och lik— ställda utlandssvenskar hava i 24 ä 6 mom. särskilt omnämnts.
Mantalsskrivningen har enligt förslaget liksom enligt gällande rätt till före- mål jämväl fastigheterna inom distriktet. Mantalsskrivningen av fastigheter har sin väsentliga betydelse för beskattningen men äger jämväl betydelse för vissa privaträttsliga förhållanden, t. ex. enligt 10 % lagfartsförordningen. Beträffande denna registrering se i övrigt motiven till 117 5 i förslaget.
I sitt utlåtande den 26 april 1939 över 1936 års uppbördskommittés be- tänkande anförde kammarrätten.-
Gällande mantalsskrivningsförordning stadgar beträffande juridiska personer ingen annan uppgiftsplikt än den, som i 5 4 mom. 3 ålägges bland annat >>bolagsstyrelser och i allmänhet dem, som vårda och förvalta annans egendom». Med stöd av detta stadgande har åtminstone i vissa mantalsskrivningsdistrikt skyldighet ansetts åligga alla juridiska personer, som driva rörelse eller äga fastighet, att avlämna mantalsuppgift enligt samma formulär som gäller .för fysiska personer. Emellertid synes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida verkligen någon skyldighet i berörda avseende författningsenligt åligger dessa juridiska personer. Uppenbart är å andra sidan, att det ur beskattningssynpunkt är en angelägenhet av vikt, att såväl nämnda juridiska personer som även andra dylika, vilka kunna tänkas skola bliva föremål för taxe- ring, bliva vederbörligen registrerade. Med hänsyn härtill bör enligt kammarrättens mening tagas under övervägande, huruvida icke särskilda föreskrifter borde med- delas om registrering av juridiska personer i samband med mantalsskrivning.
Förslaget upptager sådana föreskrifter. Med hänsyn till syftet med be- stämmelserna torde uppgiftsskyldighet böra åläggas alla juridiska personer utan hänsyn till om de äro skattskyldiga eller icke; endast härigenom torde beskattningsmyndighet—ernas kontroll av att deklarationsskyldighet till taxe— ringen vederbörligen fullgöres bliva fullständig.
Mantalsskrivningsförrättare. Förslaget räknar med samma tjänstemän så- som mantalsskrivningsförrättare som mantalsskrivningsförordningen. Ma- gistraternas befattning med mantalsskrivningen i städerna torde endast vara av rent formell natur och har därför ansetts kunna avskaffas; ansvaret för
mantalsskrivningen skall alltså åvila allenast den tjänsteman, som faktiskt verkställer densamma.
I detta sammanhang vill kommittén emellertid erinra om vad ovan i kap. 3 framhållits om det nära sambandet i organisatoriskt hänseende mellan man- talsskrivningen och uppbörden. Kommitténs förslag i fråga om mantalsskriv- ningsförrättarna utgår självfallet ifrån, att den uppbördsreform, om vilken för närvarande utredning pågår, icke kommer att medföra alltför genom- gripande förändringar i den nuvarande organisationen. Skulle så bliva fal- let, måste givetvis förevarande spörsmål upptagas till förnyad granskning.
Mantalsåret med mera. Mantalsåret, varmed kommittén avser det år, för vilket mantalsskrivning äger rum, är enligt förslaget liksom enligt mantals- skrivningsförordningen kalenderåret. Däremot är det i mantalslängderna fixerade befolkningsläget enligt förslaget hänfört till den 1 november, under det att den avgörande tidpunkten enligt mantalsskrivningsförordningen är års- skiftet. Denna förändring medför ett års dröjsmål med mantalsskrivningen i inflyttningskommunen för de personer, vilka flytta under kalenderårets två sista månader, och ett motsvarande dröjsmål med inträdet av mantalsskriv- ningens rättsverkningar. Även för befolkningsstatistiken medför förändring— en olägenheter, då de statistiska beräkningarna av olika skäl måste hänföras till årsskiftet.
Tiden för mantalsskrivningens påbörjande på landsbygden är enligt för— slaget densamma som enligt mantalsskrivningsförordningen; såsom tidigaste dag föreskrives alltså den 15 november. Då i städer och stadsliknand'e sam— hällen höstfly—ttningarna äga rum omkring den 1 oktober, har kom-mittén an- sett, att ilsådana samhällen mantalsskrivningsförrättningarna kunna tillåtas börja redan den 15 oktober; härvid har kommittén tagit hänsyn till det för- hållandet, att i en del städer redan nu mantalsskrivningsarbetet faktiskt på- 'vbö'rjats i oktober, ehuru själva förrättningen, vilken ofta i städerna endast synes hava formell betydelse, på grund av lag icke kan hållas före den 15 november. Härmed vill kommittén dock ej hiava sagt, att mantalsskrivningen i städerna allmänt vare sig nu äger rum eller framdeles enligt förslaget kom- mer att förrättas så tidigt som i oktober; avsikten med förslaget i förevaran- de hänseende är att skapa en marginal för tillgodoseende av lokalt varierande behov. .
För det förmodligen övervägande antalet mantalsskrivningsdistrikt upp— når man sålunda den fördelen, att mantalsskrivningen kommer att förrättas efter den för befolkningslägets fixerande avgörande tidpunkten den 1 no- vember; vid förrättningarna har man således att fastställa ett redan passe-
rat befolkningsläge i stället för att som nu söka bedöma ett blivande. Att ,
detta måste befrämja mantalsskrivningens säkerhet ligger i öppen dag; redan vid förrättningen har man samma överblick som nu först efter den särskilda _..tilläggsförteckningen.
'_ Det kan måhända vara av intresse att erinra om att de sakkunniga, som den 14 december 1889 framlade förslag, vilket ledde till den nuvarande
mantalsskrivningsförordningen, då även avgåvo och förordade ett alternativt förslag, enligt vilket mantalsskrivningsförrättningarna skulle hållas först efter 1 den dag, till vilken mantalsskrivningen hänfördes. Det var dock ej fråga om en tilllbakaflyttning av sistnämnda dag till den 1 november eller annat da- tum utan om en framflyttning av tiden för förrättningarna till det nya året; de skäl som de sakkunniga anförde för sistnämnda anordning tala samtidigt mot den förstnämnda: genom mantalsskrivningens framflyttande till årets början vunnes ett riktigare och säkrare uttryck för förhållandena, sådana de under det år, mantalsskrivningen avsåge, faktiskt komme att ställa sig än som kunde erhållas, om förrättningen ägde rum längre eller kortare tid före samma års början.
Såsom i förbigående antytts under kap. 3 härovan hade kommittén i sitt ursprungliga förslag icke räknat med någon förändring i nu förevarande hänseende. Det är alltjämt kommitténs åsikt, att de ovan framhållna vinsterna av den föreslagna ändringen, ehuru påtagliga och i förslaget utnyttjade bland annat så, att kommittén vågat föreslå en förkortning av skri-ftväxlingstiden, dock icke kunna uppväga de inledningsvis härovan skisserade olägenheterna. Det skäl, som föranlett kommitténs ändrade ståndpunktstagande, är den föreslagna ändringens stora betydelse för en blivande uppbördsreform för skattens uttagande vid källan; detta utvecklas närmare i den redogörelse för uppbördsreformen som lämnas i kap. 6 här nedan.
Mantalsuppgifter. Det i g 4 mom. 5 mantalsskrivningsförordningen intagna undantaget från skyldigheten att lämna skriftlig mantalsuppgift, nämligen att allmoge och mindre skrivkunniga äga att antingen själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter, föranledde redan , vid mantalsskrivningsförordningens tillkomst starka meningsbrytningar. 1889 års ovannämnda förslag liksom även propositionen upptog en på visst sätt utsträckt skyldighet att avlämna skriftliga uppgifter, men i riksdagen fram- hölls, att denna skulle bliva betungande för ett stort antal mantalsskrivnings- skyldiga — särskilt ägare av mindre fastigheter — utan att för mantalsskriv- ningsförrättningen medföra motsvarande nytta.
Sedermera har vid flera tillfällen fråga uppkommit om införande av obliga- torisk skyldighet att avlämna skriftliga mantalsuppgifter. Sålunda föreslogs , dylik skyldighet i en vid 1909 års riksdag avlåten proposition med förslag till vissa ändringar i mantalsskrivningsförordningen, i ett den *8 november 1913 avgivet betänkande rörande revision av mantalsskrivningsförordningen, vari bland annat framhölls, att undantagsbestämmelsen lett därhän, att å landet knappast några mantalsuppgifter, vare sig muntliga eller skriftliga, avlämnades, samt slutligen av såväl 1924 års uppbördssakkunniga som 1936 * års uppbördskommitté, vilken sistnämnda anförde:
I flertalet landskommuner har denna bestämmelse tagits till intäkt även av skriv- kunniga för underlåtenhet att avlämna skriftliga uppgifter. Samtidigt utebliva i regel alla muntliga uppgifter. Därjämte eftersättes i stor utsträckning skyldigheten för ägare eller brukare av fast egendom att vid husförhör eller förskrivning vara
tillstädes och lämna uppgifter å de inom fastigheten boende personer. I samband med den år 1934 inom finansdepartementet verkställda utredningen rörande man- talsskrivningen gjordes en undersökning rörande bland annat antalet kommuner, inom vilka mantalsuppgifter allmänt avlämnas. Av de inkomna svaren framgår. att upp- gifter allmänt avlämnas i städerna, där ju angivna undantagsbestämmelser icke äro tillämpliga. Inom landsbygdskommunerna lämnas däremot, enligt vad utredningen givit vid handen, uppgifter i överraskande liten omfattning. De förekomma huvud— sakligen i köpingar och municipalsamhällen samt i socknar omkring de större stä- derna. En verkställd sammanställning utvisar antalet »fögderikommuner» med ne- dan angivet invånarantal per 1 januari 1934, uti vilka mantalsuppgifter allmänt av- lämnades år 1933.
Kommuntyp k 031331" e r Antal invånare Fögderistäder ................. 20 132 492 Köpingar ..................... 22 56 354 Municipalsamhällen ............ 21 49 525 Socknar ....................... 94 263 650
Summa — 502 021
De 21 municipalsamhällena äro sådana, där uppgifter avlämnas utan att upp— gifter samtidigt avlämnas i den socken, till vilken samhället hör. I de 94 socknarna ingå å andra sidan 29 municipalsamhällen. De socknar, inom vilka uppgifter av- lämnas, äro till väsentligt antal lokaliserade till några få fögderier. Av de 94 sock- narna äro ej mindre än 52 eller således mer än hälften belägna inom Svartsjö och Södertörns fögderier i Stockholms län samt Rekarne fögderi i Södermanlands län. Inom 59 av landets 119 fögderier, således inom halva antalet av fögderierna, hava mantalsuppgifter icke avlämnats allmänt inom någon kommun. Inom vissa fögderier lämnas uppgifter endast av större arbetsgivare såsom för större gårdar, bruk o. d. Inom enstaka fögderier förekomma icke ens sådana sporadiska uppgifter. Folkmäng— den i de fögderikommuner, där mantalsuppgifter allmänt avlämnas, utgör ej fullt en åttondel av fögderiernas hela folkmängd.
Den bristande skrivkunnigheten torde numera hava spelat ut sin roll som skäl för undantagets bibehållande; i detta hänseende torde det vara nog med en hänvisning till de allmänna folkräkningarna, vid vilka skriftliga uppgifter avlämnats av alla, och till den långt besvärligare uppgiftsskyldigheten vid taxering, som saknar motsvarande undantag. Därmed faller väl även invänd- ningen att den skriftliga uppgiftsskyldighet-en skulle vara särskilt betung— ande för landsbygdens folk; det synes svårt att inse varför det just på lands- bygden med dess i regel längre avstånd skulle vara lättare att fullgöra upp— giftsplikten muntligen än att fullgöra den skriftligen. Då det därtill upp- repade gånger och redan så tidigt som 1913 omvittnats, att undantagsbestäm— melsen verkat menligt på det sätt, att även muntliga uppgifter i stor utsträck— ning utebliva vid mantalsskrivningarna, torde bestämmelsens fortfarande be- rättigande med allt skäl kunna ifrågasättas; en mantalsskrivning utan till- räckligt uppgiftsmaterial måste bliva alltför beroende av kyrkobokföringen för att effektivt kunna fylla sin särskilt i förslaget starkt betonade upp- gift att utgöra en kontroll av denna. För övrigt torde de skriftliga uppgifterna äga stor betydelse även för kyrkobokföringen, nämligen som hjälpmedel vid
förskrivningarna. Detta betonades mycket starkt redan av 1889 års sakkun- niga, vilka upptogo förslag om att mantalsuppgifterna skulle viss tid före mantallsskrivningsförrättningen avlämnas till pastor för att av denne jämföras med husförhörslängden samt uttalade, att detta utgjorde den mest betydande av de förändringar som de föreslagit; förslaget vann emellertid ej beaktande i propositionen och hos riksdagen utan i stället infördes den bestämmelse, som nu återfinnes i & 34 kyrkobokförtngsförordningen. Då det är kommitténs upp- fattning, att ett införande av allmän skyldighet att avlämna skriftliga upp- gifter till mantalsskrivningen skulle väsentligt bidraga till dennas effektivitet, för vilken uppfattning kommittén anser sig kunna åberopa stöd av ett stort antal myndigheter och andra, vilka uttalat tillfredsställelse med 1936 års upp- bördskommittés motsvarande förslag, och då därtill kommer, att de skriftliga mantalsuppgifterna vid upprepade tillfällen visat sig utgöra ett värdefullt hjälpmedel för inhämtande av betydelsefullt statistiskt och annat upplys- ningsmaterial, har kommittén icke kunnat underlåta att ånyo framföra för— slag därom.
Till underlättande av uppgiftsskyldighetens fullgörande föreslår kommittén dels att blanketter skola tillhandahållas de uppgiftsskyldiga avgiftsfritt dels ock att roteombuden skola vara skyldiga att lämna biträde med blanketternas ifyllande.
Mantalslängden. Enligt särskild kungörelse den 22 juni 1923 gäller för Kopparbergs län, att om länsstyrelsen finner, att på grund av långt driven jordsplittring synnerliga svårigheter möta för mantalslängdens uppläggande på sätt i mantalsskrivningsförordningen stadgas, länsstyrelsen äger förordna, att mantalslängden för visst distrikt skall uppläggas i två delar, nämligen en personell liggare för redovisning av personerna inom distriktet och en fastig- hetsliggare för redovisning av fastigheterna. I den personella liggaren, vilken årligen upprättas, införas personerna efter sina bostadsfastigheter. Fastighets- liggaren, i vilken upptagas fastigheterna med deras ägare och innehavare, upprättas endast vart femte år; under mellanliggande år införas däri endast timade förändringar i avseende å rätten till fastigheterna.
Sveriges häradsskrivarförening har vid upprepade tillfällen framställt ön- skemål om införande av en liknande anordning i övriga mantalsdistrikt i ri- ket, där livlig jorddelning förekommer.
De svårigheter, som föranlett ovanberörda önskemål, överföras, om man- talslängden skall tryckas, på det tryckande registret. Till en del på grund här- av har kommittén föreslagit, att särskilt sådant register skall föras över fastig—. heterna. Därav följer då, att mantalslängden måste uppdelas i en fastighets- liggare och en personell liggare. Genom att registret uppställes på detta sätt vinnes även, att stomme till fastighetslängd för de årliga och allmänna taxe- ringarna kan tryckas; registrets användbarhet ökas sålunda, vilket bland annat ur ekonomisk synpunkt är ett tungt vägande skäl. Ur mera allmänna synpunkter kan jämväl såsom skäl — ehuru icke i och för sig avgörande — för den föreslagna uppdelningen av längden anföras, att därigenom markeras
den självständiga karaktär i förhållande till den egentliga mantalsskrivningen som enligt såväl gällande rätt som förslaget tillkommer den del av mantals— skrivningsarhetet, som fastighetsregistreringen utgör (se vidare härom moti- ven till 117 5 nedan).
Enligt % 6 mantalsskrivningsförordningen skola fastigheterna i mantalsläng— den upptagas i alfabetisk ordning. Vid såväl allmän som årlig taxering upprättas särskilda längder över skattefria fastigheter och skattepliktiga fastigheter; vissa kommunikationsinrättningars fastigheter upptagas dock icke i sådan längd. Därjämte gäller för fastighetslängden att fastigheter i en ägares hand —— dock icke i stad —— och fastigheter under aktiebolag skola, jämte det de uppföras i sin ordning enligt mantalslängden, upptagas de förra samman- förda till ett ställe och de senare under särskild rubrik med hänvisning å vart- dera stället, där fastigheterna äro upptagna, till det andra.
Därest i den föreslagna fastighetsliggaren fastigheterna liksom i nuvarande mantalslängd skola upptagas i genomgående alfabetisk följd uppkomma med hänsyn till de avvikande bestämmelserna angående ordningen för fastighe- ternas upptagande i fastighetslängd svårigheter med avseende å det tryckande registret, vilka måste mötas med kostnadskrävande särskilda anordningar för att detta skall kunna användas för tryckning av fastighetslängder. En enklare utväg ur dessa svårigheter, som kommittén för sin del vill föreslå, är dock, att fastighetsliggaren upprättas i princip på samma sätt som fastighetsläng- den, dock att i fastighetsliggaren upptagas jämväl kommunikationsinrätt- ningarnas fastigheter. Den närmare innebörden härav framgår av den nedan lämnade redogörelsen för det tryckande registret över fastigheter.
Den personella liggaren skall enligt kommitténs förslag avse förhållan- dena den 1 november. De skäl, som föranlett detta, föreligga ej med samma styrka beträffande fastighetsliggaren. Denna skulle därför kunna föras fram till årsskiftet. Därigenom skulle även vinnas, att den för de årliga taxering- arna tryckta stommen till fastighetslängd icke skulle behöva manuellt kom- pletteras. Detta skulle emellertid kunna medföra, att fastighetsliggaren upp— toge andra fastigheter eller andra beteckningar för fastigheter än de, under vilka personerna redovisas i den personella liggaren. Ur säkerhetssynpunkt har kommittén därför föreslagit, att fastighetsliggaren skall hänföra sig till samma tidpunkt som mantalslängden i övrigt.
Den personella liggaren skiljer sig från den nuvarande mantalslängden hu— vudsakligen därigenom att den skall upptaga jämväl juridiska personer. Ur ren mantalsskrivningssynpunkt skulle den lämpligaste indelningen av den personella liggaren vara den, att fysiska och juridiska personer redovisades var för sig i skilda avdelningar av längden. Här inverka dock jämväl hänsyn till att det tryckande registret skall kunna användas även för framställning av andra längder, främst stommar till inkomstlängder för taxeringen. Därför har det befunnits nödvändigt att för den personella liggaren tillämpa samma indelning som den, vilken ligger till grund för inkomstlängdens uppdelning. I den personella liggarens A-längd, vilken närmast motsvarar den nuvarande mantalslängden, komma sålunda att upptagas även dödsbon och familjestif-
telser. Dä dessas antal icke torde vara stort lärer olägenhet av mera kännbar natur icke behöva uppkomma därav.
I distrikt, beträffande vilka länsstyrelsen finner behov därav föreligga, skall mantalslängden, liksom redan nu sker åtminstone i Stockholm, för en fullständigare redovisning av fastigheternas användning under varje fastig- het upptaga jämväl rörelse, som å fastigheten bedrives, även om rörelseid- karen icke är mantalsskriven å fastigheten. Kommittén har tänkt sig att des- sa uppgifter skola inflyta i A—längden, eftersom denna längd upptager den fullständigaste redovisningen av fastigheternas användning i övrigt. Skulle det emellertid vid den praktiska tillämpningen visa sig lämpligare, att upp- gifterna om rörelse intagas i någon annan av mantalslängdens huvud- eller underavdelningar, föreligger i fråga om den tekniska genomförbarheten in- tet hinder mot en sådan anordning.
Mantalslängden skall tryckas med hjälp av de föreslagna adresserings- maskinerna. Tryckplåtens text, för vilken närmare redogöres nedan, har fastställts under hänsynstagande till bland annat de nuvarande mantalsläng— dernas innehåll men redovisar jämväl uppgifter, vilka skola ingå i andra längder eller handlingar, för vilkas framställande maskinerna lämpligen kunna användas. Varje uppgift har på plåten sin bestämda position, lika för alla plåtar. Genom att å maskinen anbringa särskilda avtäckningsanord- ningar kan man vid tryckningen utesluta den ena eller andra uppgiften, i alla fall densamma. Genom att vissa uppgifter uteslutas ökas den tryckta textens överskådlighet. Kommittén ifrågasätter dock, huruvida icke i man- talslängden tryckplåtens hela text bör avtryckas, trots att längdens textinne- håll därigenom blir mera omfattande än det direkt föreskrivna; tryckningen underlättas därigenom något, varjämte mantalslängdens arkivvärde torde bli- va större till följd av innehållets ökade fyllighet. Tryckplåtens text kan, om så finnes önskvärt, vid tryckningen genom särskilda anordningar utspri- das på två eller, med vissa maskinsystem, flera kolumner. Härigenom ökas den tryckta textens överskådlighet och antalet plåtavtryck på varje sida. Tryckningstiden är emellertid vid dylikt dubbelkolumntryck omkring 50 0/0 längre än den som åtgår, om hela texten a'vtryckes i allenast en kolumn. Då den tid, som står till förfogande, är begränsad, måste det ökade antalet maskintimmar vinnas antingen genom att flera maskiner insättas eller ge- nom att flera av dygnets timmar tagas i anspråk genom arbete i skift eller ock genom en kombination av båda dessa metoder; en avsevärd ökning av tryckningskostnaderna blir alltså följden. Kommittén föreslår därför enkel- kolumntryck.
Mantalslängdens format är beroende av om enkel- eller dubbelkolumn- tryck kommer till användning. För sistnämnda tryck lämpar sig det met- riska formatet A 3 (297 )( 420 mm), som lämnar rum för 16 avtryck per sida. För enkelkolumntryck är däremot detta format mindre lämpligt. An— talet tryck per sida blir 9; emellertid uppkommer stort pappersspill genom att bredden alltför ofullständigt utnyttjas. Formatet A 4 (210 )( 297 mm) ger rum för 6 avtryck per sida och blir, om man räknar med att en ko-
lumn för anteckningar bör finnas, tillfredsställande utnyttjat å bredden; på grund av det ringa antalet tryck per sida blir mantalslängden emellertid ganska tjock. Kommittén föreslår därför ett specialformat, motsvarande 1 1/z A 4 (210 )( 445 mm). Angående utnyttjandet av utrymmet ä bredden gäller för detta format detsamma som för A 4; formatet lämnar rum för 9—10 avtryck per sida. Om varje sida förses med kolumnhuvuden, minskas antalet avtryck per sida i varje fall med 1; angående möjlighet att utsätta kolumnhuvuden å pärmen se nedan.
Tryckningen kan ske å skurna blad och å ena eller båda sidorna av bladet. Bladets yta kan genom förtryck vara indelad i kolumner och rum, och tryckningen kan avpassas så, att varje avtryck kommer inom ett så— dant rum. Den tid, som enligt denna metod åtgår för insättning eller vänd- ning av blad, inläggning av karbonpapper med mera, kan med s. k. rull- trycksmetod sparas; därvid frammatas papperet från en rulle och skäres efter hand som tryckning sker i lämpliga ark. Med denna metod kan tryck- ningstiden nedbringas till hälften av den tid som åtgår för tryckning i en kolumn enligt den förstnämnda metoden. Rulltrycksmetoden kan emellertid användas endast för tryckning på en sida av papperet och lämpligen endast för tryckning i en kolumn. Därjämte föreligga vissa svårigheter att exakt av- passa tryckningen efter skrivytans indelning i rum medelst tvärlinjering, varför papper utan sådant förtryck lämpligen bör användas. Avgränsnings— linjer mellan de särskilda avtrycken kunna dock möjligen i maskinen tryc— kas samtidigt med texten. Av liknande skäl torde kolunmrubriker icke gärna kunna anbringas å de särskilda bladen. Om emellertid kolumnrubrikerna i stället anbringas å den undre av de pärmar, inom vilka den färdiga längden bör bindas, medför detta förhållande ej större olägenhet. Bindning medelst ståltrådsspiral förordas åtminstone för arbetsexemplar. En annan med rull- trycksmetoden förenad svårighet föreligger vid tryckning av flera exemplar medelst genomslag. Enligt uppgift från de firmor, som föra ifrågavarande maskiner, kan denna svårighet dock lösas. För närvarande föreligga ej möj— ligheter att anordna demonstration av detta förfarande; kommittén kan där- för ej avgiva bestämt utlåtande om dess användbarhet.
Såväl kolumnindelningen som kolumnrubrikernas text, vilken bör lämna erforderliga anvisningar för läsningen av de särskilda avtrycken, blir olika, om den ena eller andra maskintypen väljes. Kommittén har därför ansett det böra anstå med utarbetande av formulär till mantalslängd till dess val av maskintyp träffats. Frånsett att formuläret måste anpassas efter tryck— plåten ifrågasätter kommittén ej annan ändring i nu gällande formulär än att kolumnerna för anteckningen om antal mantalsskrivna personer, antal under hela året sysselsatta arbetare, sammanlagd beräknad arbetstid för viss arbetskraft samt värnpliktiga utgå. Arbetsgivareförteckningar böra upp- rättas med ledning av de skriftliga mantalsuppgifterna.
De sammandrag av mantalslängderna, som enligt gällande förordning skola upprättas, torde ej längre fylla något praktiskt ändamål och sakna därför motsvarighet i förslaget.
Mantalslängden torde böra tryckas i tre exemplar, av vilka ett överläm- nas till taxeringsnämnden och sedermera bindes för arkivering på sätt nu sker med taxeringsnämndens exemplar, ett behålles av häradsskrivaren samt det tredje, eventuellt mot avgift, tillhandahålles kommunen, om denna öns- kar eget exemplar av längden. 'Det utdrag av längden beträffande viss eller i vissa grupper skattskyldiga, som mantalsskrivningsförrättaren jämlikt & 11 mantalsskrivningsförordningen, såsom detta författningsrum lyder enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1943 (nr 954), skall upprätta och över- lämna till taxeringsnämnd, som avses i 4 & andra stycket taxeringsförord- ningen, torde alltjämt böra upprättas av denne; med hänsyn till det ringa antalet personer i sådant utdrag lärer det ej vara ekonomiskt att trycka det— samma.
Stomme till mantalslängd. Enligt &, (i mantalsskrivningsförordningen ålig- ger det häradsskrivare att för distrikt å landet före mantalsskrivningen upp- rätta stomme till mantalslängd; motsvarande skyldighet föreligger ej be- träffande stad. Författningsenligt behöver stommen endast upptaga fastig- het-erna med deras ägare och innehavare, men i praktiken torde stommen merendels upprättas som en fullständig avskrift av det löpande årets man— talslängd.
I sitt yttrande över 1936 års uppbördskommittés betänkande anförde över- ståthållarämbetet bland annat:
Till en början må erinras om att vid mantalsskrivningen det hos länsstyrelsen befintliga plåtregistret har helt annat innehåll än föregående års mantalslängd. I plåtregistret har ju inregistrerats alla dittills under året anmälda förändringar rö- rande folkbokföringen. Då häradsskrivaren insänder föregående års mantalslängd med anteckningar om skedda ändringar, kan denna icke omedelbart tryckas med hjälp av plåtregistret, därför att ingen som helst säkerhet finnes för att de änd- ringar, som på grund av olika anmälningar gjorts i plåtregistret, sammanfalla med dem, som vid mantalsskrivningen verkställts i föregående års mantalslängd. Länsstyrelsen skulle därför bliva tvungen att jämföra varje förefintlig plåt med motsvarande äldre anteckning i den insända mantalslängden samt vidtaga under- sökningar, där olikheter visade sig, för att sedan slutligen ändra vederbörande plå- tars innehåll. Detta skulle emellertid innebära en arbetsbelastning å länsstyrelsen av synnerligen stora mått. Härtill kommer, att ett betydande arbete med den fö- reslagna gängen skulle åläggas häradsskrivarna, som nödgades i föregående års mantalslängd för hand införa alla de under året skedda ändringar, vilka redan finnas inregistrerade i länsstyrelsens plåtregister. Även med vidhållande av kom- mitténs förslag angående mantalsskrivningens förrättande skulle allt detta undvi- kas, om konceptmantalslängden trycktes hos länsstyrelsen i så god tid, att den var färdig vid mantalsskrivningens förrättande och att häradsskrivaren följde denna konceptmantalslängd i stället för föregående års vid den skeende mantalsskrivning- en. Endast härigenom utnyttjas verkligen fördelarna med ifrågavarande centrala plåtregister.
Detta uppslag har nu beaktats. För att dels arbetet med tryckningen av stommar skall bliva jämnare fördelat dels ock stommen för varje distrikt skall äga största möjliga aktualitet föreslås emellertid, att tryckningen sker efter en sådan plan, att för varje distrikt stommen avlämnas endast några
dagar före förrättningen. Ju längre tid som förflyter från den 1 november, desto större sannolikhet föreligger för att timade förändringar, som hänföra sig till tiden före nämnda dag, skola hava blivit anmälda och införda i plåt— registret och desto färre bliva alltså de ändringar, som vid mantalsskriv- ningen måste göras i stommen. Därest ej av hänsyn till debiteringsarbetet annat skulle anses påkallat, böra därför förrättningsdagarna, så långt det är förenligt med en rationell organisation av häradsskrivarnas arbete och för- rättningsresor, bestämmas så, att mantalsskrivningen i distrikt med stor eller särskilt rörlig befolkning hålles så sent på året som möjligt. Beslut om man- talsskrivningen fattas icke blott vid förrättningarna utan även vid den efter- följande skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättarna. Därest alla de förändringar som dessa beslut föranleda skulle antecknas i samma exemplar av stommen, vilket i sådant fall icke skulle kunna till länsbyrån insändas förrän skriftväxlingen avslutats, skulle en myckenhet ändringsarbete an- hopas å länsbyrån och endast kort tid stå till förfogande för dess fullgörande. För att även i detta hänseende få till stånd en fördelning av arbetet på längre tidsperiod föreslår kommittén att stommen skall tillställas mantalsskrivnings- förrättarna i två exemplar, av vilka det ena skall återställas inom fjorton dagar efter förrättningen (där ej länsstyrelsen medgivit anstånd) med anteck- ning om de beslut, som därvid meddelats, och det andra skall insändas se- dan skriftväxlingen med avseende å distriktet avslutats med anteckning om dess resultat, dock senast den 25 januari mantalsåret; för att till mantals- skrivningsförrättarens kännedom bevaras under skriftväxlingen böra anteck— ningarna i det första exemplaret av stommen överföras å det andra, innan det förstnämnda insändes. Därjämte föreslås, att inkomna besked över avlåtna framställningar i skriftväxlingsförfarandet ävensom motsvarande underrättel- se om beslut, som mantalsskrivningsförrättaren utan skriftväxling meddelat efter förrättningen, skola successivt insändas till länsbyrån. Med ledning här- av och av de underrättelser, som inkomma från pastor, kan det tryckande registret efter hand bringas i överensstämmelse med mantalsskrivningen, var- för det arbete som återstår att utföra med ledning av det andra exemplaret av stommen väsentligen kommer att utgöras av slutjustering. Tiden den 25 januari—den 15 februari torde därför i stort sett kunna räknas som effektiv tryckningstid; för åtskilliga distrikt kan det emellertid tänkas bliva möjligt att påbörja tryckningen något tidigare.
Tack vare de föreslagna stommarnas större aktualitet torde förrättning- arna kräva mindre tid än för närvarande. I samma riktning torde de i 128 och följande åå föreslagna förberedelserna till mantalsskrivningen verka. Kommittén har därför ansett sig kunna föreslå, att förrättningarna avslutas redan den 20 december. Därmed tillgodoses även ett önskemål med avse—— ende å den väntade uppbördsreformen, nämligen att den personregistrering' som sker genom mantalsskrivningen skall kunna till sina huvuddrag över— blickas, innan förskottsuppbörden av skatt å inkomsterna under mantals— året tager sin början.
Övriga underrättelser för mantalsskrivningen. I det nuvarande skriftväx- lingsförfarandet mellan mantalsskrivningsförrättarna föreslås ej annan änd— ring än att tiden begränsats med den 20 januari som slutdag. De nuvarande tilläggslistoma och särskilda tilläggslistorna bortfalla, men i stället skola pastors underrättelser till länsbyrån om flyttning och om ingångna äkten- skap under tiden mellan mantalsskrivningsförrättningen och den 10 januari mantalsåret passera mantalsskrivningsförrättaren; se härom jämväl motiven till 140 %. Tiderna hava med utgångspunkt från förrättningsperiodens slut den 20 december (se 111 %) bestämts med hänsyn därtill, att verkan av förelägganden att anmäla flyttning som meddelats vid den sista förrätt- ningen för året bör kunna av förrättningsmannen iakttagas i pastors un- derrättelser till länsbyrån, innan dessa upphöra att passera honom, samt att någon tid bör medgivas för skriftväxling angående förhållanden, varom mantalsskrivningsförrättaren genom nyssnämnda underrättelser kan hava erhållit kännedom. Besked i skn'ftväxlingsärende skall meddelas senast den 240 januari mantalsåret; för postbefordran och åtgärd hos mottagaren fin— nes tid till den 25 januari, då det andra exemplaret av stommmen till man— talslängd senast skall insändas till länsbyrån. Tiderna måste iakttagas myc— ket strikt. F örsummelse kan föranleda stora svårigheter i länsbyråernas verk- samhet. Framställning bör ej avlåtas så sent att besked ej hinner meddelas senast den 20 januari. Något formellt hinder att taga hänsyn till besked som inkommit senare än den 25 januari finnes ej stadgat, och därför böra även försenade besked insändas till länsbyrån. Därefter beror det av rent praktiska omständigheter, bland annat frågan huruvida mantalslängden för något av de berörda distrikten redan har blivit tryckt, huruvida beskedet kan beaktas eller icke; kan beskedet icke beaktas, torde i allmänhet frågan om personens mantalsskrivning red-an vara att jämlikt 155 5 1 mom. 3 anse som underställd länsstyrelses prövning men bör den, om sistnämnda författningsrum icke är tillämpligt, eljest av vederbörande mantalsskriv- ningsförrättare underställas. Under inga omständigheter får ändring manuellt införas i den av länsbyrån tryckta längden. Denna skall jämlikt 144 5 1 mom. genast av mantalsskrivningsförrättaren underskrivas; jämlikt 143 © * andra stycket står länsbyrån i ansvar för att den tryckta längden är i över- ensstämmelse med mantalsskrivningsförrättarens beslut, sådana de framgå av inkomna stommar och (i rätt tid) meddelade underrättelser.
Förhållandet mellan kyrkobokföring och mantalsskrivning. I de gällande —mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsförordningarna föreligger intet prin- cipiellt uttalande om förhållandet mellan de båda slag av folkbokföring, som genom dem regleras. Från särskilda bestämmelser i mantalsskrivnings- förordningen har man dock ansett sig kunna sluta till giltigheten av principen, att vid divergens mellan mantalsskrivning och kyrkobokföring över- ensstämmelse skall åvägabringas genom rättelse av den senare.
1936 års uppbördskommitté betonade starkt mantalsskrivningens funk— tion såsom en peridodisk kontroll av den löpande folkbokföringen. Samtidigt
hävdar uppbördskommittén principen, att de lokala myndigheterna för den löpande folkbokföringen — folkregisterförarna — och mantalsskrivnings— förrättarna böra ställas vid varandras sida såsom inbördes fullt självstän- diga myndigheter. En syntes av de båda principerna är enligt uppbörds- kommitténs förslag möjlig därigenom, att länsstyrelserna icke blott i andra instans utan även såsom omedelbart medverkande i den löpande folkbok- föringen äga besluta i folkbokföringsärenden.
I det nu framlagda förslaget, vilket icke upptager den nyssberörda orga- nisationsformen, hava de båda principerna ej kunnat fullt ut tillämpas vid sidan av varandra, utan mantalsskrivningens kontrollfunktion har liksom enligt den gällande rätten hävdats på bekostnad av principen om kyrkobok— fö'rarens självständighet gentemot mantalsskrivningsförrättaren. Visserligen fömtsätter jämväl detta förslag att pastor och mantalsskrivningsförrättaren var för sig —— ehuru givetvis efter samråd där sådant kan äga rum —— själv- ständigt fatta sina beslut, men vid skiljaktighet blir den sistnämndes me- ning gällande; vid annat förhållande skulle situationen icke hava kunnat lösas annorledes än genom ett underställningsförfarande. Principen har direkt uttalats i 137 & tredje stycket och har indirekt kommit till uttryck i bestämmelserna i samma & första stycket och 141 5 1 mom. andra stycket om mantalsskrivningsförrättares behörighet att utfärda sådant föreläggande med avseende å kyrkobokföringen som avses i 91 ä 1 mom. första styc— ket, i 140 5 andra stycket samt i 160 % 1 mom.
Vl. Länsbyråerna för folkbokföringen.
Inledande översikt. Länsbyråerna för folkbokföringen äro _ bortsett från de undantag som jämlikt 3 & andra stycket andra punkten i förslaget till folk— bokföringsförordning kunna följa av särskilda av Konungen meddelade beslut — länsstyrelserna i deras speciella funktioner såsom registerförande myndig- heter enligt folkbokföringsförordningen. Länsstyrelse har jämväl andra upp- gifter med avseende å folkbokföringen, i huvudsak motsvarande dem som enligt landshövdinginstruktionen för närvarande åligga länsstyrelserna. Då sådana förvaltningsuppgifter avses, begagnas i förslaget beteckningen läns— styrelse. De förra men ej de senare arbetsuppgifterna kunna genom Konungens beslut med avseende å viss stad överflyttas å mantalsskrivningsförrättaren i staden. Redan på denna grund föreligger behov av en särskiljande termino- logi. Ordet länsbyrå har icke valts med tanke på den organisatoriska uppdel- ningen av den förvaltande verksamheten inom åtskilliga centrala ämbets- verk utan — för att beteckna de ifrågavarande funktionernas mera expedi- tionsmässiga karaktär — i analogi med sådana ordbildningar som skrivbyrå, passbyrå, rådgivningsbyrå o. s. v. Även med hänsyn till länsbyråernas stora korrespondens måste den särskilda benämningen anses betydelsefull; en uppsortering efter innehåll av den omfattande postmassa, som vid varje postöppning skulle belasta länsstyrelsens arbetsbord, måste bliva ett tämligen tidsödande arbete. Benämningen motsvarar dessutom benämningen riksbyrå
för statistiska centralbyrån i dess särskilda funktioner enligt förslaget till folkbokföringsförordning.
Länsbyråema skola enligt 3 å förslaget till folkbokföringsförordning föra tryckande register över fastigheterna, befolkningen och de juridiska perso- nerna inom länet. Närmare bestämmelser om dessa register meddelas i 146 å. I 143 å stadgas, hur de tryckande registren vid mantalsskrivningen skola kompletteras, rättas och ordnas. Jämlikt 4 å har länsbyrån att fastställa födelsenummer för fysiska personer. Enligt 146 å skall länsbyrån föra vissa hjälpkortregister.
Till ledning för registerföringen mottager länsbyrån från pastorsämbetena löpande underrättelser om barns födelse (69 å), barns efternamn (71 å), dom- stols beslut i ärenden rörande äktenskaplig börd, adoption och omyndig- eller myndigförklaring (72 å), giftermål (76 å), namnändring (79 å), dödsfall (83 å), flyttning inom riket (93 å), utvandring (94 å) samt nationalitetsföränd- ringar (102 å), från riksbyrån löpande underrättelser om äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel (78 å), om dödsfall under vissa förutsättningar (84 å) samt om personer, vilka för kyrkobokföring i vanlig ordning avförts från bok över obefintliga (93 å) eller invandrat (96 å), och slutligen från mantalsskrivningsförrättare underrättelser angående mantals— skrivningen genom anteckning å insända stommar (139 å) och- genom över- sända besked i skriftväxlingsärenden (142 å) eller särskilda meddelanden. De personer, vilka skola överföras till bok över obefintliga, antecknas i stomme till mantalslängd.
Länsbyrån skall trycka roteförteckningar (8 och. 128 åå), medborgarkort (54—56 åå), avtryckskort för egna och riksbyråns samt pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas register (16, 119, 146 och 149 åå) ävensom stommar till mantalslängd (127 å) och mantalslängd (143 å).
En allmän bestämmelse om skyldighet för de myndigheter, vilka deltaga i folkbokföringen, att meddela varandra nödiga underrättelser stadgas i 61 å. Aviseringsskyldigheten i förhållande till länsbyrån är enligt förslaget så för- delad mellan pastorsämbetena, att underrättelser meddelas om barns födelse eller börd (69 och 73 åå) av pastor i barnets födelsehemort, om vigsel av pastor i den församling, där vigseln skall såsom räknad till församlingen in- skrivas i lysnings- och vigselbok (76 å) och om dödsfall av pastor i rätta inskrivningsorten (83 å) samt i övrigt av pastor i kyrkobokföringsorten. I vissa fall, då anteckning om länsbyrån meddelat förhållande skall ske jäm— väl i annan församling, är länsbyrån skyldig att meddela pastor i sådan för- samling underrättelse därom; se 70, 71, 72, 76, 79 och 102 åå.
Enligt 54—57 åå har länsbyrån att trycka och översända medborgarkort såväl första gången sådant kort utfärdas som sedermera i anledning av namn- ändring eller flyttning (55 å 1 mom. under 1.) eller ock anmälan om att medborgarkort förstörts eller eljest förkommit eller på grund av skada eller användning kommit i bristfälligt skick (56 å 2 mom.). Länsbyrån har även att övervaka, att medborgarkort för den som förlorat sitt svenska medborgarskap återställes, och? i förekommande fall utfärda anmaning därom (55 å 2 mom.
2.) ävensom att kungöra förkommet medborgarkort och under vissa förut- sättningar utfärda bevis för indrivning av kungörelsekostnaden (56 å 2 mom.).
Jämlikt 53 å har länsbyrån att vart tionde år eller, såvitt angår vissa för- samlingar, oftare ombesörja avskrift av pastors avgångsregister i en avgångs— längd.
De underrättelser, som inkomma till länsbyrån från pastorsämbetena, skola som regel, antingen direkt eller med viss omgång över annat pastorsämbete till fullgörande av länsbyråns ovannämnda aviseringsskyldighet i särskilda fall, för att ligga till grund för befolkningsstatistiken av länsbyrån översän- das till statistiska centralbyrån. I vederbörliga specialförfattningar bör det en— ligt kommitténs mening vidare kunna åläggas länsbyrå att före årsskifte verk- ställa räkning av befolkningen i församlingarna, att på sätt i 17 å inskriv- ningsförordningen är stadgat verkställa beräkning av antalet inskrivningsskyl- diga, att på sätt ovan å sid. 190 ifrågasatts upprätta och tillställa pastor stom- mar till inskrivningskort enligt 18 å inskrivningsförordningen, att upprätta och till inskrivningschef och sjömanshusombudsman översända inflyttnings- och anmälningskort jämlikt 149 och 150 åå inskrivningsförordningen, att meddela uppgifter till länsarbetsnämnd, att meddela indrivningsförrättare upplysning om restförd eller bötfälld persons kyrkoskrivning, att, om sådant finnes kunna av vederbörande myndigheter godtagas i stället för nuvarande dödlistor, å kort meddela domstolarna och pensionsstyrelsen underrättelse om döda personer samt att överhuvud taget meddela de uppgifter angående folk- bokföringen, som finnas behövliga och kunna inhämtas genom de hos läns- byråerna förda registren. En närmare redogörelse lämnas nedan i kap. 9 för de längder eller stommar till längder, vilka — förutom mantalslängden —— höra av länsbyrå tryckas.
Mera detaljerade föreskrifter om länsbyråernas verksamhet hava icke kun— nat inrymmas i folkbokföringsförordningen. Särskilda instruktioner för läns— byråerna torde böra utfärdas av Konungen, eventuellt i form av tillägg till landshövdinginstruktionen. För rationalisering av arbetsgången torde detal- jerade arbetsschemata böra fastställas för de olika arbetsmomenten; dessa torde kunna utarbetas av riksbyrån.
Enligt förslaget till folkbokföringsförordning hava länsstyrelserna såsom sådana följande åligganden med avseende å folkbokföringen, nämligen att fastställa församlingarnas indelning i rotar och i förekommande fall med- giva undantag från skyldighet att utse roteombud (7 å), att fastställa instruk- tioner för roteombud (8 å), att förordna och entlediga roteombud (9 å), att i länskungörelserna intaga underrättelse om pastorsämbetenas expeditionstider (14 å), att förordna om sättet för de hos pastor förda avgångsregistrens till- handahållande för avskrivning i avgångslängder (53 å), att bestämma, huru— vida mantalsskrivningsförrättning må hållas å ställe beläget utom distriktet (111 å), att förordna biträdande mantalsskrivningsförrättare (112 å), att av- göra, huruvida för visst distrikt rörelse, som bedrives å fastigheterna inom distriktet, skall redovisas i mantalslängd (117 å), att förordna om mantals- uppgifts avlämnandei två exemplar (120 å), att bestämma, vilka samhällen å
landet höra i avseende a mantalsuppgifters avlämnande likställas med stad (121 å), att bestämma i vilka orter utom stad och köping huvudförteckning hör av fastighetsägare avlämnas (122 å), att kungöra tider och ställen för mantalsskrivningarnas förrättande (126 å), att i vissa fall föreskriva annan ordning än den i förordningen stadgade för mantalsskrivningens förberedande (128 och 132 åå), att där sådant finnes påkallat för stad förordna, att för- skrivning må hållas i samband med mantalsskrivningsförrättningen (129 å), att bevilja anstånd med insändande av stomme till länsbyrån (139 å), att med— giva utsträckning av tiden för avlämnande av utdrag beträffande vissa skatt- skyldiga av mantalslängden (144 å), att verkställa gallring av mantalsupp- gifter (145 å), att i åtskilliga fall förelägga vite för utkrävande av uppgifts- skyldighet med mera samt att efter besvär eller underställning avgöra folk- bokföringsårenden.
Mekaniska hjälpmedel för folkbokföringen i utlandet. Till följd av krigs- förhållandena är kommittén icke i stånd att lämna andra än helt knapphän- diga upplysningar om förhållandena på folkbokföringens områdei främmande länder, huvudsakligen härrörande ur inhemska icke officiella källor. Redo- görelsen begränsas till frågan om användningen av mekaniska hjälpmedel och lämnas med reservation för ändringar, som kunna hava förorsakats av kriget.
Adresseringsmaskiner användas redan för folkbokföringen i många länder, bland andra Danmark, England och Tyskland. I Tyskland upprättade plåt— register torde omfatta mer än hälften av landets befolkning. Överallt synas ( registren vara begränsade till kommunala enheter utan inbördes korrespon- ' dens såsom mellan de av kommittén föreslagna länsbyräerna. I Italien lära » dock förberedelser för införande av ett dylikt sammanhängande system, om- * fattande hela befolkningen, hava träffats och fortskridit ganska långt, innan
de avstannade till följd av kriget. Åtskilliga av de ovannämnda enheterna ha- va ett invånarantal vida överstigande ett svenskt läns, t. ex. Berlin, Birming- ham, Boston, Hamburg, Philadelphia och Sheffield.
Olika maskinsystem. Å svensk marknad saluföras adresseringsmaskiner av typerna Addressograph, Adrema, Citograf och Elliot, av vilka den först- nämnda trycker med s. k. sektionsplåtar, de två följande med s. k. helplåtar eller enhetsplåtar samt den sistnämnda med tryckschabloner; maskiner av addressographtyp finnas även för tryckning med helplåtar. Citografmaski- nerna äro av svenskt, de övriga av utländskt fabrikat. Den för dessa system gemensamma idén är, att den text som skall tryckas inpräglas i ett mottagligt material, från vilket det i en tryckmaskin oförändrat återgives å den handling som skall innehålla texten. Materialet är i hel- och sektionsplätarna metall— plåt och i tryckschablonerna en fiberhinna; den inpräglade texten framträder å plåtens tryckyta i relief, medan schablonen närmast är att förlikna vid en vanlig stencil. Schablon-ens text kan sålunda skrivas med vanlig skrivmaskin, under det att särskilda präglingsmaskiner erfordras för att införa text å plå- 14.—448541.
tarna; även med avseende å sättet för ändring av inpräglad text liknar schablonen stencilerna. Schablonen levereras och begagnas inspänd i en papp- ram. Å denna kan texten skrivas för underlättande av läsning i registret.
Helplåten är ett på lämpligt sätt format stycke plåt av lagom hård metall, vari text kan inpräglas, åter utstansas och ånyo inpräglas; plåten tål fyra eller fem ompräglingar på samma ställe. Om visst extra utrymme reserveras för text, som ofta ändras, kan plåtens livslängd fördubblas. Sektionsplåtens tryckyta sammansättes av ett antal i en metallram insatta utbytbara mindre delplåtar, s. k. sektioner, vanligen en något större huvudsektion för mera oföränderlig text och ett lämpligt antal bisektioner för de variabla uppgifterna. Å helplåten kan den inpräglade texten läsas rättvänd på ena sidan, men mot- svarande sida av sektionerna döljes av sektionsplåtens ram, vilken därför jämväl upptager ett s. k. skyltkort av kartong, varå plåtens text helt eller delvis avtryckes. Ändring av sektionsplåtens text göres vanligen endast å hu- vudsektionen genom omprägling men sker eljest genom utbyte av den sektion, vars text skall ändras, mot en ny; denna kan präglas utan att sektionsplåten _ såsom fallet är med helplåtama då dessa skola ändras — behöver uttagas ur registret för att transporteras till präglingsmaskinen. Sedan helplåt ny— eller ompräglats kan den omedelbart insättas i kartoteket; för sektionsplåt tillkom— mer efter präglingen montering av sektion på ramen samt tryckning och in— sättning av skyltkort.
Präglingsmaskinerna drivas elektriskt, Addressographmaskinerna hava tan- gentbord liksom skrivmaskiner och präglingen utlöses genom anslag å tan- gent av ungefär samma styrka som vid maskinskrivning. Präglingsmaskinerna av övriga fabrikat inställas för prägling medelst vridning av en ratt. Tangent- präglingsmaskinerna torde få anses vara bekvämare att arbeta med och där- för i längden något snabbare än rattpräglingsmaskinerna.
Plåtarna kunna förses med s. k. ryttare såsom optiska signaler eller för automatisk väljning vid tryckning. De optiska signalerna kunna upptaga text, t. ex. fastighets namn eller nummer, eller genom sin färg utmärka visst förhållande, som bör iakttagas, t. ex. att plåten vid viss tidpunkt skall flyttas till annan plats i registret. Ryttarna för automatisk väljning påverka anord— ningar i tryckmaskinerna, vilka allt efter olika inställning åstadkomma an— tingen att alla plåtar med en viss ryttare i en och samma position avtryckas medan alla andra plåtar passera maskinen utan att lämna avtryck (s. k. posi- tiv väljning) eller tvärtom (s. k. negativ väljning). Härigenom möjliggöres tryckning från samma register av längder med delvis olika personbestånd, t ex. mantalslängd och röstlängd. Den automatiska väljaren i tryckmaskincr- na för helplåtar kan påverkas, utom av ryttare, jämväl av särskilda i plåtens tryckyta inpräglade upphöjningar, s. k. nockar. I elliotmaskinerna påverkas den automatiska väljaren av hål, instansade i schablonernas pappramar.
För tryckning, då endast enstaka avtryck skola göras, finnas enligt alla maskinsystemen särskilda handtrycksmaskiner. Tryckning i löpande följd från ett större antal plåtar eller schabloner, t. ex. av längder eller debetsedlar. sker i elektriskt drivna maskiner med stor hastighet. För tryckning av längder
på skurna ark förses maskinerna med s. k. listförare; dessa äro av olika typ allteftersom texten skall tryckas i en kolumn eller spridas på två kolumner. För rulltryck anbringas å maskinerna en s. k. rulltrycksanordning. För dessa olika slag av tryckning har närmare redogjorts ovan är sid. 198. Angå- ende avtäekningsanordningar för uteslutning av viss text vid tryckningen se ovan sid. 197.
Maskinernas egen tryckningshastighet varierar för olika fabrikat och för olika modeller av samma fabrikat mellan omkring 4 000 och 6 000 avtryck i timmen. Den effektiva tryckningshastigheten är dock betydligt lägre till följd av de avbrott i tryckningen som måste göras för insättning av blanketter, transport till och. från maskinen av plåtar med mera. Även om vid tryck— ningen vissa plåtar automatiskt bortväljas måste de passera genom tryck- maskinen. Då genomgångshastigheten är densamma, blir vid enkelkolumn- tryck — bortsett från den tidsbesparing som kan uppkomma genom minskat antal listbyten den sammanlagda tryckningstiden lika, oavsett om alla eller blott ett fåtal plåtar avtryckas; den effektiva tryckningshastigheten blir där- för allt mindre ju flera de plåtar äro, som passera maskinen utan att lämna avtryck. Tryckes texten i två'kolumner gör maskinen för varje plåt som av- tryckes två nedslag, ett i vardera kolumnen. Om alla plåtar avtryckas torde den effektiva tryckningstiden vara vid tryckning i två kolumner 1 000—1 200, vid tryckning i en kolumn 1 500—1 800 och vid rulltryek 3 OOO—3 500 plå- tar i timmen. Vad ovan sagts om plåtar äger tillämpning även å schabloner; för korthetens skull användes nedan ordet »plåt» med hänsyftning jämväl å schabloner, där annat ej särskilt utsäges. Genom kopiering medelst kar- bonpapper kan vid tryckning medelst metallplåtar två eller tre tydliga kopior erhållas. Flera exemplar kunna även erhållas i samma tryckningsomgång vid tryckning i en kolumn med schablon genom ett särskilt mekaniskt förfarings- sätt.
Som ovan sid. 160 anmärkts har kommittén icke ansett det tillkomma kom- mittén att träffa valet mellan de olika ovan beskrivna maskinsystemen. Kommittén har emellertid noggrant utrett de omständigheter, som kunna tänkas påverka avgörandet. Då dessa omständigheter i stor utsträckning äro sådana, att de måste bevaras som de konkurrerande firmornas affärshem- ligheter, har denna utredning icke kunnat intagas i detta betänkande. För de rön som gjorts kommer redogörelse att lämnas i en särskild promemo- ria, som konfidentiellt överlämnas. Då särskilt de ekonomiska fölutsätt- ningarna för valet av maskinsystem kunna på kort tid undergå väsentliga förändringar och givetvis böra bedömas efter förhållandena vid den tid- punkt, då avtal om inköp av maskiner träffas, har kommittén icke ansett sig böra vare sig här eller i promemorian giva sitt förord åt någon viss maskintyp men är givetvis beredd att på begäran av den myndighet eller person, som kan bliva utsedd att träffa sådant avtal, uttala sin åsikt.
Ehuru kommittén ovan sid. 197 förordat, att mantalslängden tryckes i en kolumn, har kommittén i sina kostnadsheräkningar utgått från att maski- nerna böra dimensioneras för dubbelkolumntryck. För andra längder kan
nämligen sådant tryck visa sig lämpligare, varjämte det väl får anses rik- tigt med hänsyn till framtida, ej nu förutsedda behov att de tekniska möj- ligheterna icke redan från början alltför mycket beskäras. Möjligen kan, innan den ovannämnda promemorian avlämnas, en demonstration av rull- trycksförfarandet och den därvid ifrågakommande kopieringsmetod-en kom- ma till stånd; kommittén ämnar i sådan händelse uttal-a sig närmare därom i promemorian.
Det tryckande registret över fastigheter. Plåtarna för de fastigheter, vilka vid taxering upptagas i den s. k. skattefria längden, bilda ett särskilt regis- ter och innehålla en beteckning för detta register samt i övrigt samma text som plåtarna för de fastigheter, för vilka fastighetsskatt utgöres. En dub- lettplåt insättes för skattefri fastighet jämväl i sin fastighetsregisterföljd i registret över de skattepliktiga fastigheterna. Sådan plåt innehåller förutom fastighetens namn och nummer samt beteckning för fastighetens belägen- het inom kommun, municipalsamhälle, köping och rote ävensom befolk- ningsagglo-meration endast hänvisningstexten: »se skl» (se skattefria läng- den). Inom vartdera registret ordnas fastighetsplåtarna kommzunvis i fastig- hetsregist—enföljd, d. v. s. alfabetiskt efter jordregister-, kvarters- och stads— ägonamn samt under varje namn i nummerföljd. Plåtar för fastigheter inom municipalsamhälle eller köping, som ej utgör kommun, sammanföras dock i en särskild underavdelning av registret för den kommun, inom vil- ken fastigheterna äro belägna. Dubbla plåtar upprättas även för fastigheter på landet i en ägares hand. Den första av dessa plåtar inordnas i jord- registerföljd och innehåller förutom fastighetens namn och nummer samt uppgift om dess belägenhet inom kommun, municipalsamhälle, köping, rote och befolkningsagglomeration endast texten: »se slutet». Den andra plåten upptager fullständig text. Dessa plåtar sammanföras i slutet av registret för den kommun, inom vilken fastigheterna äro belägna, bakom en försätts— plåt med rubrikt-exten: »fastigheter med gemensam ägare». Fastigheter un- der aktiebolag — såväl på landet som i stadssamhällen —— upptagas jämväl på två plåtar. Detta gäller även om bolaget äger endast en fastighet. Den första av dessa plåtar insättes i sin ordning enligt fastighetsregistret och innehåller samma text som den första av plåtarna för fastigheter med ge- mensam ägare med undantag av hänvisningstexten, som i stället bör lyda: »se a» » (se aktiebolag). Den andra plåten har full-ständig text. Ä en och samma plåt i den avdelning av registret, där fastigheter sammanföras un- der gemensam ägare eller bolag, kunna, om så finnes lämpligt, två eller flera fastigheter med gemensam ägare upptagas; i regel räknas dock även här med en plåt för varje fastighet. Understundom torde i registret en fas- tighet böra uppdelas på två eller flera plåtar, om nämligen fastighet—en ut- gör mer än en taxeringsenhet.
Fastighetsplåten bör med hänsyn till ovanstående i regel innehålla föl- jande text:
1) kommunens namn;
2) fastighetens namn, nämligen för fastighet å landet jordregisternamn och för stadsfastighet kvarterets, tomtens, gårdens eller stadsägans namn (även särskilt fastställt namn för tomt eller stadsäga);
3) fastighetens nummer, nämligen för fastighet å landet jordregister- nummer och för fastighet i stad gårdens, tomtens eller stadsägans nummer;
4) beteckning för ägare och brukare eller innehavare; samt sådan persons 5) namn; och 6) titel eller yrke; ävensom, om personen ej är bosatt i orten, personens
7) bostadsadress; och i förekommande fall (se ovan) jämväl:
»8) namn å municipalsamhälle eller köping, där fastigheten är belägen; 9) nummer å rote;
10) beteckning för befolkningsagglomeration; 11) beteckning för register över skattefria fastigheter; 12) hänvisningen: »se skl»; 13) hänvisningen: »se slutet»; eller 14) hänvisningen: »se ab»; samt slutligen
15) beskrivning å del av fastighet som särskilt taxeras.
Det tryckande registret över fysiska personer. Personplåtarna för fysiska personer bilda ett efter församlingar och fastigheter ordnat register, i vilket jämväl ingå plåtar för dödsbon, familjestiftelser och enskilda rörelseidkare (se ovan sid. 197). Med dessa plåtar tryckas en mångfald handlingar så- som medborgarkort samt avtryckskort för register hos pastor, mantals— skrivningsförrättare, länsbyrån, riksbyrån, länsarbetsnämnderna och civil- försvarsmyndigheterna m. fl., stommar till inkomstlängder, pensionsavgifts- förteckningar, röstlängder, p—rästvallängder och uppbördsböcker med mera, till debetsedlar och till mantalslängder ävensom slutliga mantalslängder.
Medan dessa längder och förteckningar tryckas, måste plåtarna vara ord- nade efter personernas mantalsskri'vningsorter och mantalsskrivningsfastig- heter. Därefter föres registret löpande efter kyrkobokföringsorter och kyr- kobokföringsfastigheter. Ä pastors avtryckskort måste kyrkobokföringsorten och kyrkobokföringsfastigheten angivas. Korten måste emellertid även, då de användas för rapportering till länsbyrån, utvisa mantalsskrivningsort och mantalsskrivningsfastighet, för att länsbyrån under den tid, då dessa be- stämningar utgöra uppordningsgrund för registret, skall kunna återfinna vederbörandes plåt. Av enahanda skäl måste länsbyråns avtryckskort angiva både den ena och den andra av samma bestämningar. Såvitt möjligt hör av medborgarkort framgå säväl kyrkobokföringsort som mantalsskriv— ningsort. Det kan emellertid ej ifrågakomma, att nytt medborgarkort utfär- das efter varje mantalsskrivning för envar, som därvid ändrat mantalsskriv- ningsort. Därför måste en tidsbestämning till-föras. I detta sammanhang är jämväl att beakta, att mantalslängden det år en person första gången man- talsskrives i distriktet skall innehålla uppgift om närmast föregående man-
talsskrivningsort. Dessa olika krav medföra svårigheter vid personplåtens konstruktion.
Personplåten skall enligt det ovan anförda innehålla uppgifter om bland annat
1) mantalsskrivningsfastighet, 2) mantalsskrivningsort, 3) kyrkobokföringsfastighet,
4) kyrkobokföringsort samt 5) uppgift om föregående mantalsskrivningsort.
Den närmast till hands liggande lösningen torde vara att reservera viss del av plåt-en för var och en av dessa uppgifter (alternativ 1), så att de alltid återfinnas på bestämd plats på plåt och i mantalslängd. Fördelen med en sådan anordning är att längderna bliva lättöverskådliga. Ur präg— lingssynpunkt medför dock en dylik plätuppställning åtskilliga nackdelar.
A. I alla de fall uppgifterna 1) och 3) respektive 2) och 4) för en person äro identiska till benämningen äger dubbelprägling av likalydande upp- gifter rum.
B. När en person anmält flyttning under året, har man att omedelbart prägla de nya uppgifterna angående kyrkobokföringsort, kyrkobokförings- fastighet och postadress samt, om flyttningsanmälan inkommer efter det alla längder för året tryckts ny mantalsskrivningsort, ny mantalsskrivnings- fastighet och föregående mantalsskrivningsort. Inkommer emellertid flytt- ningsanmälan innan längderna för året tryckts, kan man visserligen ome— delbart ändra kyrkobokföringsuppgifterna och postadressen men återstår att efterprägla ny mantalsskrivningsfastighet, ny mantalsskrivningsort och fö- regående mantalsskrivningsort, sedan årets tryckning slutförts. I sistnämn- da fall tillkommer för alternativ 1 extra arbete med insättning i och ut- tagning av plåt ur präglingsmaskinen, för- och efterarbeten i samband här- med m. m. Vidare har man att trycka och på vederbörliga platser insortera nya avtryckskort för de efterpräglade plåtarna.
Om man känner namnet på kyrkobokföringsorten för en person, är även mantalsskrivningsorten entydigt bestämd utom för det fall att
a) församlingen är delad på två borgerliga kommuner (exempelvis Bit- terna församling, omfattande Västerbitterna och Österbitterna kommuner);
b) flera orter finnas med samma namn (exempelvis Gustav Adolf, som utgör församling och kommun i Kristianstads, Skaraborgs och Värmlands län samt församling i Hälsingborgs stad i Malmöhus län och Borås stad i Älvsborgs län);
c) personen under året flyttar till annan församling. Antalet församlingar, uppdelade på två borgerliga kommuner utgör ett sextiotal.
Antalet fall, då flera orter finnas med exakt samma namn, uppgår till något över 100, motsvarande ca 270 orter. I intet fall synes någon sådan namnöverensstämmelse föreligga inom samma län.
Om sådana åtgärder vidtagas, att mantalsskrivningsuppgifterna entydigt kunna utläsas av kyrkobokföringsortens namn även i fallen a—c, synes man- talsskrivningsorten icke behöva präglas på plåtarna. I detta syfte föreslår kommittén följande (alternativ 2):
beträffande församling enligt a): en kommunsiffra, 1—2, fogas till försam- lings namn för att markera den borgerliga kommunen;
beträffande ort enligt b) : lånsbeteckning (sifferbeteckning eller bilregistrets littera) fogas intill ortens nanm för att skilja den från andra orter med samma namn;
beträffande c) : tillföres årtal, skrivet med två siffror, för det år flyttning till annan församling skett; har flyttningen ägt rum i november eller december bör dock årtalet för det nästföljande året utsättas. Vid engångsupplägg- ningen utsättes icke årtal, om första mantalsskrivning å orten skett är 1945 eller tidigare. l
Hur detta skulle komma att verka, framgår av följande två exempel. Exempel 1. »46 Bitterna 1»: personen har inflyttat till Bitterna försam- ling år 1946 och blir från och med mantalsåret 1947 mantalsskriven å den nya orten, vilken av kommunsiffran 1 angives vara Västerbitterna.
Exempel 2. » 47 Gustav Adolf M»: personen har inflyttat till Gustav Adolfs församling i Malmöhus län är 1947 och blir mantalsskriven å den mantals- skrivningsort, inom vilken församlingen ligger från och med år 1948. Då i Malmöhus län finnes endast en församling med benämningen Gustav Adolf och denna församling ligger i Hälsingborg, är alltså Hälsingborg mantals— skrivningsort från och med år 1948.
För att föregående mantalsskrivningsort skall framgå av plåtavtrycket, re- , serveras två lägen å plåten för kyrkobokföringsuppgifterna, vilka lägen an- , vändas växelvis.
Genom dessa anordningar bortfaller dubbelpräglingen av likalydande upp- gifter. Vidare skulle mantalsskrivningsorten icke behöva särskilt angivas på plåten. Länsbyrån antecknar i stället denna ort å längdemas första blad eller å omslaget. Slutligen behöver särskild åtgärd icke vidtagas för att angiva före- gående mantalsskrivningso-rt. Se även efterföljande tabell.
Vid totaluppläggningen inbesparas enligt denna tabell genom alternativ 2 arbetet med prägling och kollationering av ca 10 900 000 orts- och fastig- hetsuppgifter minus motsvarande arbete med årtalsu-p-pgifter m. m. För det årliga arbetet blir siffran ca 1 300000. Därjämte bortfaller det med efter- prägling av mantalsskrivningsuppgifter förenade extra arbetet, nämligen in— sättning i och urtagning av plåt ur präglingsmaskin, förberedelse— och avslut- ningsarbeten för sådan prägling samt tryckning av nya avtryckskort för efter- präglade plåtar. Även om vid alternativ 1 tryckningen av dylika kort in- skränkes till att avse endast länsbyråns register (2 st.), innebär alternativ 2 i jämförelse därmed en icke obetydlig arbetslättnad. Om antalet flyttningar, som medföra ändring av mantalsskrivningsort, antages vara 300 000 (se nedan) och 1/3 av dessa anmäles på sådan tid, att enligt alternativ 1 efter-
Uppgift
Antal uppgifter
Alt. 1 Alt. 2 Alt. l—Alt. 2
Vid Iotaluppläggningen.
Kyrkobokförings- och mantalsskrivningsort ........ 10 600 000 5 300 000 5 300 000 Kyrkobokförings— och mantalsskrivningsfastighet . . 10 600 000 5 300 000 5 300 000 Föregående mantalsskrivningsort .................. 1 300 000 —— 300 000
Totalt 21 500 000 2 10 600 000 10 900 000
Varje är. )
Kyrkobokförings- och mantalsskrivningsort ........ 700 000 400 000 300 000 Kyrkobokförings— och mantalsskrivningsfastighet . . 1 400 000 700 000 700 000 Föregående mantalsskrivningsort .................. 1 300 000 — 300 000
Totalt 2 400 000 ? 1 100 000 1 300 000
* Enligt en gissningsvis gjord uppskattning har antalet vuxna personer, som under ett år flytta mellan församlingar upptagits till 400 000. Därvid antages 300 000 hava flyttat till annan mantalsskrivningsort. (Angående barnplåtar se nedan.) —— 2 För alternativ 2 tillkom- mer prägling av årtal för 400 000 flyttningar per år (4— eller eventuellt 2—sil'frigt) och i ett relativt litet antal fall av kommunsiffra och littera eller sifferbeteckning för län. Prägling av detta kräver dock betydligt kortare tid än prägling av övriga ändringsuppgilter.
prägling med ledning av mantalsuppgifterna måste äga rum, inbesparas genom alternativ 2 arbetet med tryckning och insortering i register av ca 200000 avtryckskort per år.
Kommittén har räknat med att en plåt skall finnas för varje person, såle- des även för barn under 15 år. Plåten för de sistnämnda skall dock i regel ej upptaga samtliga de uppgifter som enligt vad nedan sägs skola framgå av plåt för vuxen person utan endast de under 1—4 samt 7, 10 och 12 nedan förtecknade uppgifterna ävensom föräldrarnas födelsenummer; uppgifter om kyrko- och mantalsskrivningsort och -fastighet samt postadress skola sålunda ej inpräglas å barnplåt. Med hänsyn till omfattningen av det arbete som är förenat med genomförandet av ändringar i plåt- och kortregister i anledning av flyttningar och då antalet personer under 15 år uppgår till omkring 20 0/0 av landets befolkning, vinnes härigenom en avsevärd arbetsbesparing.
Då barnet uppnår 15 års ålder kompletteras plåten så att texten blir full- ständig. Med hänsyn till befolkningsstatistiken, som i stor utsträckning kom— mer att erhålla sitt uppgiftsmaterial i form av avtryckskort, har det ansetts vara erforderligt att å personplåten intages uppgift om fastighets belägenheti hefolkningsagglomeration. För den civila försvarsberedskapen, särskilt ar— betsmarknadsregleringen, har det ansetts vara av stor betydelse, att plåten innehåller upgifter om såväl nuvarande som närmast föregående yrke, om näringsgren och om arbetsgivare; se härom nedan kap. 7. Att arbetsgivare finnes angiven på plåten är även av intresse för uppbördsväsendet. )
Till följd av det begränsade utrymmet bliva i vissa fall förkortningar ound- , vikliga, t. ex. av församlingsnamn med mer än tio bokstäver. '
Enhetsplåt.
45b810
Sektionsplåt.
En fullständig personplåt bör upptaga följande text: 1) efternamn, för kvinna, som är eller varit gift, även flicknamn; 2) förnamn; 3) födelsenummer (exempelvis 051215—163); 4) civilstånd (Ozogift; g=gift; å=änka eller änkling; ==frånskild); 5) dag för äktenskaps a) ingående och b) upplösning (båda uppgifterna i förekommande fall); 6) yrke a) nuvarande, b) förutvarande —— skiljas åt genom nummer; 7) nationalitet (Fi : finsk; No = norsk etc); 8) värnpliktsnummer eller frikallelse (fk) ; 9) uppgift om sjömanshus i siffercode samt nummer i dess register (exempelvis 071571);
10) pensionsförhållanden (med förkortade beteckningar, t. ex. P=folk- pension med eller utan tilläggsp-ension eller invalidunderstöd; I : avgiftsbe- friad invalid utan pension; B : blindhetsersättn-ing);
11) a) kyrkobokföringsort och b) kyrkobokföringsfastighet med angivan- de av c) fastighetens belägenhet i förekommande fall inom rote eller be- folkningsagglomeration samt (1) det mantalsår personen inflyttade i fastig- heten. Vid flyttning kvarstå e) nästföregående äldre uppgifter tills vidare och de nya införas på annan plats i plåten. Uppgiften om inflyttningsår ger upplysning om vilken ort och vilken fastighet, som är aktuell i mantals- skrivningshänseende. Finnas flera församlingar med samma eller liknande namn, tillföres lånsbeteckning (bilregistrets bokstavsbeteckning) invid för- samlingens namn. Är församling uppdelad i två borgerliga kommuner, an- gives ifrågavarande kommun genom en vid församlingsnamnet anbragt sif- ferbeteckm'ng (1 eller 2);
12) födelsehemort; 13) postadress; 14) makes födelsenummer; 15) arbetsgivare; samt 16) näringsgren. Av vidstående *principskisser framgår hur textuppstållningen kan tän- ka-s utförd för en enhetsplåt och en sektionsplåt samt det tillgängliga ut— rymmet å plåtarna. De inringade siffrorna hänvisa till den ovan lämnade redogörelsen för plåtens text. Rutnätet anger de tillgängliga positionerna för inprägling av bokstäver m. m.
Det tryckande registret över juridiska personer. Plåt, avseende juridisk person torde böra upptaga följande text:
1) namn; 2) mantalsskrivningsort;
3) mantalsskrivningsfastighet;
4) närmast föregående mantalsskrivningsort (om annan än 2); 5) postadress; samt 6) ort, där styrelsen har sitt säte, om den är belägen utom distriktet.
Plåtarna förvaras ordnade efter mantalsskrivningsorter och mantalsskriv- ningsfastigheter.
Plåtrcgistrens storlek. Antalet plåtar beräknas bliva, Stockholm inberåk- nat, ca 9 900 000, varav för fysiska personer, dödsbon, familjestiftelser och enskilda rö-
relseidkare .............................................. 6 800 000 för juridiska personer ..................................... 100 000 och för fastigheter ........................................ 3 000 000.
Beträffande sistnämnda antal må anföras, att antalet fastigheter inom fögderierna enligt 1937 års fastighetslängder uppgick till 2348 388 (siffran angiven av 1936 års uppbördskommitté). Härtill kommer antalet fastigheter i magistratsstäderna. Med hänsyn bl. a. till att det erforderliga antalet hän- visningsplåtar är okänt, har antalet fastighetsplåtar försiktigtvis uppskattats så högt som till 3 000 000.
Övriga register. Hos varje länsbyrå bör föras en förteckning över födelse- nummer, som av länsbyrån fastställas. Då numret omedelbart inpräglas å personplåt för den person numret avser och från denna inflyter i avtrycks- kort hos såväl länsbyrån som pastor och riksbyrån samt jämväl antecknas i personakt torde denna förteckning icke behöva föras nominativt; den kan helt enkelt utgöras av ett kalendarium med ett uppslag för anteckningar under varje dag. Länsbyrån bör varje år meddela riksbyrån underrättelse om de nummer i länsbyråns serie, som under förra året tagits i bruk.
Angående betydelsen av att länsstyrelserna till hjälp vid utövningen av sin förvaltande verksamhet utrustas med alfabetiska adressregister torde tvekan ej råda; under kap. 3 här ovan har kommittén lämnat en redogörelse för frågans nuvarande läge. Sådana register skola enligt förslaget inrättas och föras vid länsbyråerna med hjälp av avtryckskort. Dessa register äro enligt förslaget dessutom motiverade såsom hjälpkortregister till det tryc- kande registret. På grund av de egenartade förhållandena i vårt land med åtskilliga efternamn, som äro gemensamma för ett mycket stort antal per— soner, kunna alfabetiska register av denna storlek i vissa fall vara ganska tunga att arbeta med. De måste visserligen finnas för den händelse man ej har annan utgångspunkt för eftersökningen än namnet och kunna därför ej ersättas med register, förda efter annan uppordningsgrund. Däremot har kommittén ansett det motiverat att vid sidan av dessa register hos länsbyrå- »erna föras nummerregister, bestående av avtryckskort, vilka ordnas efter per- sonernas födelsenummer. I det säkerligen betydande antal fall, då kännedom om en persons födelsenummer eller åtminstone personens födelsedata förelig- ger, torde nämligen ett dylikt register medgiva ett både lättare och snabbare eftersökningsförfarande. Detta gäller särskilt folkbokförings- men även upp- börds- och indrivningsärenden; om — såsom kommittén förutsätter —— debetsedlar med flera handlingar för uppbörden komma att tryckas med hjälp av de föreslagna maskinerna, kommer städse i sådana ärenden upplys-
ning om födelsenumret att föreligga. Såsom uppställda efter födelsedata medgiva dessa register även ett snabbt och säkert urval av personer efter ål— der, där sådant urval måste träffas, t. ex. av barn i skolpliktig ålder, av per- soner, vilka vid uppnådda 15 år skola erhålla medborgarkort, av inskriv- ningsskyldiga värnpliktiga o. s. v. Åtminstone ett av dessa register torde böra , upptaga kort jämväl för personer, vilka avlidit, utvandrat, överförts till bo- ken över obefintliga eller utflyttat till annat län; dessa kort böra samlas i en särskild avdelning av registret och utgöra ett länsbyråns avgångsregister. Hur länge korten för avgångna personer böra förvaras torde erfarenheten få avgöra; åtminstone vart tionde år torde en utgallring kunna ske.
Trots den obestridliga nytta och lättnad i arbetet nummerregistren med— föra torde dock dessa register få undvaras, därest det för debiteringen av utskylder skulle befinnas nödvändigt att hos länsstyrelserna föras register med korten i mantalslängdens ordning; hur det förhåller sig med behovet av dylika register lärer komma att framgå av det väntade förslaget till en uppbördsreform. Att hos länsstyrelserna föras tre kortregister över samma personbestånd torde nämligen icke kunna ifrågasättas.
Det ovan sagda gäller register över fysiska personer. Till hjälp vid förandet av de tryckande registren över fastigheter och juridiska personer torde länsbyråerna dessutom böra förses med alfabetiska register, bestående av avtryckskort för fastigheter och sådana personer.
Angående kortformat med mera gäller för länsbyråernas register i tillämp- liga delar detsamma som ovan sagts med avseende å pastors hjälpkortregister.
Allmänna anmärkningar om arbetet å länsbyråerna. Länsbyråernas hu- vudsakliga arbetsuppgifter kunna sammanföras i följande huvudgrupper:
1) aktualisering av plåtregistren och arbeten som äga samband därmed; 2) periodiskt återkommande tryckning av vissa längder och förteckningar; 3) biträde med räkning av folkmängden i församlingarna per den 31 de- cember; samt
4) utskrift av avgångslängder enligt 53 å i förslaget till folkbokföringsför— ordning.
En närmare redogörelse för dessa arbetsuppgifter lämnas nedan under sär- skilda rubriker; beträffande 3) se dock sid. 254.
En viss ojämnhet i arbetsb—elastningen under olika delar av året har tyvärr icke kunnat undgås; ojämnheten är till stor del beroende på omständigheter, vilka ligga utom räckhåll för organisatoriska åtgärder.
På grund av denna ojämnhet har maskinparken i viss utsträckning måst beräknas för toppbelastningar vid särskilda tider, medan den under andra tidsperioder utnyttjas endast i mindre grad. Då maskinkostnaderna äro jäm- förelsevis höga, har kommittén bemödat sig om att genom särskilda före- slagna åtgärder och anordningar i görligaste mån åstadkomma en kompen- serande utjämning. I sådant hänseende må till en början hänvisas till vad ovan anförts om de besparingsmöjligheter, som tryckning 'i en kolumn inne- bär. Såsom led i denna strävan kan kommittén ytterligare peka på förslaget
Ånfa/ fryckn/hgs— ÖR E B RO L Ä N
f/m'rmr 4000 ___—____ Beräknat antal tryckningstimmar |_860. __ ___
© Haara/slängd
© /nkom$f o fas f/"ghcfs/ö'ngo'
& 500 © Rö's flå/75755 uppbära/5 bak, pms/ansan/ffs för"/eckm'ng © Debefs cci/ar
© Åv/ryckséarf
© Rote förfeckn/bg
© Slam/nar f/'// manfa/s/ängo/
II umsowqa/ul I umsowwpiul
© G
Jan' Feör. ' Mars' April ' Hcg/' Jul/' ' Aug. ' Sept ' om
öR E B RO LÄN © Nypräg/ing: personp/åfar
© Ändring: pe/sonp/åfar
amkm antal pröglingstimmar cho. © ”VP'ZZZZZJZZ jzdgggfåifgåfgm © Flyt/ning inom :[ ufom församling
© komp/effer/ng av bump/åf
© Värnpli/c fär/ammar
© Tife/ el. yrke
& Arbefsgivare
Antal pr (ig/inga —
umeowsöunögad [
%
Jan. ' Fehn 'Mars 'Apri/ ' qu ' _juh/'I _juh" Aug' Sepn' Okf. ' Nov. ' Dec.
.,.
om särskilda plåtar för barn med mindre fullständig text än för vuxna per- soner och på förslaget till plåtkonstruktion, i vilket sistnämnda hänseende den år sid. 212 intagna tabellen är belysande. Kommittén föreslår därjämte, att arbetet bedrives i skift vid de mest arbetstyngda tids-perioderna, varige- nom maskinbehovet ytterligare minskas.
Diagrammen å sid. 217—218 giva en föreställning om dels hur mängden av präglings- och tryckningsarbeten växlar under året dels ock vilket antal präglingsmaskiner och elektriskt drivna tryckmaskiuer som erfordras i ett län av medelstorlek. Av diagrammen framgår, att behovet i detta fall kan be- gränsas till en präglingsmaskin och två tryckmaskiner (eventuellt en).
Såsom likaledes framgår av diagrammen nedgär arbetsmängden betydligt under månaderna juni och juli. Denna tid utnyttjas lämpligen för utskrift av avgångslängder, för korrigering av Vissa signalmarkeringar med avseende å nästa års tryckning och för semestrar med mera.
Aktualisering av plåtregistret med mera. Hithörande arbetsuppgifter äro följande:
1. a) ändring eller komplettering av plåtarnas text, signalmarkering samt nyprägling av plåtar; b) omsortering av plåtar, som ändrats med avseende å de geografiska uppgifterna; 2. tryckning av medborgarkort och avtryckskort; samt 3. aktualisering av länsbyråns kortregister.
Ändring av personplåtarna-s text med avseende å kyrkobokförda uppgifter sker huvudsakligen med ledning av underrättelser från pastorsämbetena, vilka i allmänhet komma att tecknas å avtryckskort, tagna ur pastors h'jälp— kortregister. Omprägling av uppgifter om yrke, arbetsgivare och närings- gren sker med ledning av anställningskort, som inkomma till länsstyrelsen. Med vissa intervaller verkställes dock sådan omprägling med stöd jämväl av de kompletterade stommarna till mantalslängder. Övriga plåtar rättas och kompletteras huvudsakligen med ledning av de vid mantalsskrivning- arna rättade stommarna till mantalslängder.
En gång om året genomgås plåtregistret för komplettering av plåtarna för de personer, vilka fylla 15 år.
Nya plåtar präglas, efter hand som inkomma underrättelser giva anledning därtill, för nyfödda, invandrare, nybildade juridiska personer och nytillkom- na fastigheter.
Såsom exempel på arbetet med ändring och komplettering av signalsyste— met för automatisk väljning må nämnas följande. Plåtarna för personer i åldersgrupperna 15, 18 och 21 år förses med signaler för dessa personers medtagande vid tryckning av inkomstlängder (15 år), pensionsavgiftsförteck- ningar (18 år) och röstlängder (21 år). Med ledning av taxeringslängderna signalmarkeras plåtarna för de personer, vilka skola upptagas i uppbörds- bok eller erhålla debetsedlar.
Sedan den i 146 g 5. omförmälda tryckningen av handlingar, vilka grunda sig på mantalslängden för året, slutförts, omsorteras plåtarna för fysiska per— soner, så att de komma i ordning efter kyrkobokföringsorter och utväxlas mel— lan länsbyråerna plåtar för personer, vilka flyttat från ett län till ett annat; detta beräknas kunna ske omkring mitten av september.
I samband med den ovannämnda kompletteringen av plåtarna för personer i åldersgruppen 15 år tryckas medborgarkort för dessa personer. Nya blad till medborgarkort tryckas löpande efter hand som flyttningsanmälningar in- komma och insättas i medborgarkorten för de flyttande; tre blad tryckas för varje medborgarkort. Medborgarkorten utsändas i rekommenderade brev. Antalet avtryck å pärmar och blad till medborgarkort beräknas till omkring 2 000 000 årligen.
Då plåtens text ändrats, skola nya avtryckskort tryckas för att insättas i länsbyråns register och tillställas de övriga myndigheter, vilka föra register, bestående av avtryckskort, ävensom sådana myndigheter, vilka eljest skola erhålla underrättelse om ändringen. Sålunda tryckas
a. för fysiska personer över 14 år vid varje ändring av personplåten
1. två eller, vid flyttning till annat län, tre avtryckskort för vederbörande länsbyrås räkning;
2. ett avtryckskort för pastors hjälpkortregister; samt ett avtryckskort för riksbyråns sökregister; i anledning av flyttning, namnändring eller dödsfall ett avtryckskort till sjömanshus för person, som är där inskriven; samt ett avtryckskort till inskrivningschef för inskriven värnpliktig; ävensom för icke värnpliktiga män i åldern 15—65 år och för kvinnor i åldern 15—60 år i anledning av ändring i fråga om namn, civilstånd, yrke eller an- ställning och vid flyttning eller dödsfall med mera
två avtryckskort till länsarbetsnämnd (se kap. 7). Det årliga antalet medelst personplåtar utfärdade avtryckskort beräknas till omkring 10 500 000, därav för länsarbetsnämnderna 2 500 000. Äro plåtarna sektionsplåtar tillkommer ytterligare tryckning och montering av omkring 1 800 000 skyltkort. Den förstnämnda siffran stiger ytterligare, om Konungen meddelar förordnande, som avses i 119 g 2 mom. i förslaget eller om det befinnes lämpligt att de nuvarande dödlistorna till domstolarna och pensions- styrelsen utbytas mot avtryckskort eller att avtryckskort tillställas pensions- styrelsen för flyttande personer i åldern 18——65 år.
Som ovan utvecklats har kommittén tänkt sig, att hos länsbyrå böra föras två register, bestående av avtryckskort, det ena i alfabetisk ordning och det andra i nummerföljd eller i kamera] ordning. För den händelse en person flyttat till annat län, översändas de för dessa register avsedda korten till länsbyrån i inflyttningslänet. Såsom nämnts bör i detta fall tre avtrycks- kort utfärdas. Ett av exemplaren bör av sagda länsbyrå användas som kon- trollkort för övervakning att tillhörande plåt i sinom tid kommer länsbyrån tillhanda. Ifrågavarande register böra aktualiseras efter hand som ändringar inträffa.
501—579”
9
För att något underlätta arbetet med personregistrens förande för alla de myndigheter, som beröras därav kan lämpligen förfaras så att pastor under större delen av året, exempelvis under månaderna januari—juli, in- sän-deir rapporter om inträffade förändringar veckovis på för respektive för- samlingar fastställda olika dagar, varigenom arbetet å länsbyrån blir mindre splittrat. Under den övriga delen av året bör däremot med hänsyn dels till nödvändigheten att hålla plåtregisteret ä jour för efter hand inträdande tryck- ningar av roteförteckningar och stommar till mantalslängder, dels till att t'lyttningsfrekvensen kraftigt ökar under hösten, pastors rapporter insändas efter hand som ändringarna inträffa.
En jämnare arbetsfördelning å länsbyråerna kan vinnas, om man får låta anstå med genomförandet av de ändringar beträffande arbetsgivare, yrke och näringsgren utan samband med flyttning, om vilka anmälningar inkomma till länsbyrån under månaderna oktober—december, till nästa års början, då de ändringar, som föranledas av höstfiyttningarna, slutförts.
Vad härefter angår de tryckande registren över fastigheter och juridiska personer föranleder ändring av plåt i förstnämnda register tryckning av ett avtryckskort åt vardera länsbyrån och mantalsskrivningsförrättaren och änd- ring av plåt i sistnämnda register tryckning av ett avtryckskort för läns- byråns hjälpkortregister.
Periodiskt återkommande tryckning. De handlingar, som skola tryckas äro: roteförteckningar, stommar till inkomstlängder, fastighetslängder, pensions— avgiftsförteckningar, röstlängder, prästvallängder, uppbördsböcker och de- betsedlar samt till mantalslängder ävensom slutliga mantalslängder och för pensionsstyrelsen en uppsättning kontokort för den årsklass, som under året fyller 18 år. Vidare kan plåtregistret utnyttjas för årlig tryckning av skol- kort för den årsklass barn, som inträder i skolpliktig ålder, av inskrivnings- kort för inskrivningsskyldiga värnpliktiga samt av dubbla avtryckskort till länsarbetsnämnderna för personer tillhörande åld-ersgrupperna 15 och 47 år.
Angående tryckning av stommar till mantalslängder se ovan sid. 199. Roteförteckningarna tryckas å lösa blad i ungefärligen avtryckskortets for- mat med ett avtryck å varje blad. Bladen sorteras efter rotar med ledning av de beteckningar för fastighets belägenhet i rote, som finnas inpräglade å plåtarna och framgå av avtrycket, samt häftas.
Tryckning av mantalslängd för en kommun kan påbörjas tidigast när stom- mens andra exemplar ingått och i denna gjorda korrigeringar vidtagits även i plåtregistret. Med hän-syn till den knappt tillmätta tiden och önskvärd- heten av att icke dimensionera antalet maskiner för en kort tids toppbelast- ning torde detta tryckningsarbete få utföras i två skift.
Den tid som står till buds för övriga tryckningsarbeten är i allmänhet rik- ligare. Arbetet med tryckning av stommar bör vara avslutat, såvitt angår
inkomstlängd och fastighetslängd ................ den 15 mars, röstlängd ...................................... den . 10 juni, 15—448541.
pensionsavgiftsförteckning ........................ den 1 juli. uppbördsbok .................................... den 31 maj, samt debetsedlar omkring ........................ den 1 juli.
Utskrift av avgångslängder. Detta arbete utföres med skrivmaskin. För ernående av en jämnare arbetsfördelning böra församlingarna indelas i grupper, vilkas avgångsregister avskrivas under olika är. I regel skall av- skrivningen för varje församling ske vart tionde år. Avgångsregistren för för- samlingar med särskilt stor eller rörlig befolkning torde dock böra avskrivas oftare, t. ex. i femårsperioder. Arbetet torde lämpligast utföras å länsbyrån, till vilken pastor insänder avgångsregistret, men man kan, om svårigheter skulle möta för pastor att under avskrivningstiden undvara sitt register, även tänka sig den möjligheten, att länsbyrån tillhandahåller ett skrivbiträde för arbetets utförande på pastorsexpeditionen.
VII. Riksbyrån för folkbokföringen.
Som ovan (sid. 163) omnämnts var kommittén till en början av den upp— fattningen, att de maskinella anordningarna för folkbokföringen borde för hela riket samlas hos en central myndighet. Denna myndighet benämnde kom- mittén förslagsvis riksbyrån för folk-bokföringen. Kommittén fann vidare, att åt denna myndighet borde anförtros jämväl andra och mera kvalificerade ar- betsuppgifter än de åligganden av huvudsakligen rutinmässig karaktär, som äro förknippade med registerföringen. För att folkbokföringssystemet skulle vinna nödig stadga, ansåg kommittén det erforderligt, att det på olika loka- la organ fördelade folkbokföringsarbetet samordnades under ledning och tillsyn av en central myndighet. Vidare borde denna myndighet hava att ver- ka för enhetlighet i rättstillämpningen och med uppmärksamhet följa ut- vecklingen inom samhällslivet, såvitt denna ägde beröring med folkbokfö- ringen, utfärda anvisningar för folkbokföringsarbetet och vid behov hos Kungl. Maj:t göra framställning om utfärdande av nya eller ändrade för- fattningsföreskrifter. Redan under nuvarande folkbokföringssystem förekom- ma ofta hänvändelser till statistiska centralbyrån med begäran om råd och anvisningar i folkbokföringsärenden. Utredningar i folkbokföringsfrågor, som lämpligen utföras centralt, t. ex. i ärende angående kyrkobokföring av invandrare om dennes nationalitet eller i ärende rörande utlännings kyrko- bokföring om den sannolika varaktigheten av dennes vistelse i riket, borde lämpligen anförtros åt riksbyrån. Slutligen borde denna vara remissinstans i folkbokföringsfrågor.
Då kommittén sedermera beslöt föreslå, att de tryckande registren skulle förläggas till länsstyrelserna, hade kommittén även att fatta ståndpunkt till frågan om det fortfarande kunde anses nödvändigt eller lämpligt, att en riksbyrå inrättades, vare sig som särskild myndighet eller i anslutning till annat ämbetsverk.
Som av det ovan sagda torde framgå, äro de arbetsuppgifter av mera kva— ificerad art, som enligt kommitténs första förslag borde anförtros åt riks— lbyrån, i allmänhet icke av den beskaffenhet, att de kunna decentraliseras. [Om man ej vill avstå från de fördelar med avseende å en förbättrad folk- lbokföring, som därmed åsyftats, torde man ej kunna undgå att räkna med dessa arbetsuppgifter. Vad särskilt angår behovet av en samordnande led- ning av folkbokföringsarbetet, torde detta snarare ökas än minskas genom att det tryckande registret uppdelats på länsbyråer. De regionala avdelning- arna av detta register äro ju icke inom sig slutna enheter — som de kom- munalt förda registren i vissa främmande länder (se ovan sid. 205) eller som de nuvarande registren i Stockholm och Borås — utan bilda ett samman- hängande system, som för att kunna tillförlitligt och friktionsfritt fungera kräver ett fullgott samarbete på alla händer under central ledning. Enligt kommitténs ursprungliga förslag skulle riksbyrån — liksom enligt det nu framlagda förslaget — i särskilda register förvara personakterna för ut- vandrare och obefintliga. Då en sådan person åter skall kyrkobokföras, rekvireras personakten hos riksbyrån. Härigenom förebygges i görligaste mån dubbelbokföring av dylika personer. Dessa register kunna icke uppdelas på länsbyråerna utan att syftet med dem förfelas. Ej heller kan man avstå från dessa register; det skulle innebära en avsevärd minskning av värdet med den planerade folkbokföringsreformen. En av de anmärkningar som framställts mot det nuvarande folkbokföringssystemet är den ofta avsevärda omgång som kan erfordras för fastställande av en persons kyrkobokförings— ort, då uppgifter ur kyrkoböckerna om honom önskas. Det hos riksbyrån förda sökregistret avser att underlätta sådana efterforskningar och torde även komma att få stor betydelse såsom upplysningskälla för de centrala ämbets- verken och såsom grundval för specialundersökningar av statistisk natur, vilka kunna befinnas önskvärda men nu ofta ej komma till stånd på grund av att de med det nuvarande systemet icke kunna utföras utan att uppgifts- skyldighet ålägges myndigheter eller enskilda. De hos länsbyråerna förda registren torde i dessa hänseenden icke erbjuda samma fördelar, ehuru även dessa register medgiva större möjligheter än det nuvarande systemet. Enligt 60 å i förslaget till folkbokföringsförordning är riksbyrån avsedd att tjänst- göra såsom clearingcentral mellan folkbokföringsmyndigheterna, när till följd av ofullständigheter eller felaktigheter i den löpande folkbokföringen en identifiering i något avseende behöver göras och hänvändelse till riksby- rån är den bekvämaste utvägen. Det erforderliga underlaget för att lösa * denna uppgift besitter riksbyrån genom sökregistret samt genom Specialre- , gistren, av vilka registret över obefintliga träder i förgrunden. * På grund av det anförda har kommittén även i sitt nu framlagda förslag" ,räknat med en riksbyrå för folkbokföringen. Då riksbyrån enligt det ur- sprungliga förslaget skulle föra de tryckande registren kunde med hänsyn till storleken av den för sådant ändamål erforderliga personalorganisationen tve-V kan råda, huruvida riksbyrån icke borde bliva ett särskilt ämbetsverk; kom- mittén fattade dock i detta hänseende icke någon bestämd ståndpunkt, innan
förslaget övergavs. Enligt det nu framlagda förslaget har kommittéi däremot ansett, att riksbyråns arbetsuppgifter lämpligen böra anförtros åt ett redan bestående ämbetsverk. Enligt kommitténs förmenande är statistiskt central- byrån, som enligt sin instruktion redan för närvarande har till uppgift bland annat att fullgöra vissa åligganden beträffande kyrkobokföringen och att handhava befolkningsstatistiken, synnerligen väl skickad att handhava riks- byråns arbetsuppgifter. Kommittén har därför i 3 å författningsfölslaget in— fört bestämmelse därom. Att kommittén i förslaget bibehållit ordet riksbyrån såsom benämning för centralbyrån i denna dess egenskap är förestat'at av lik- nande skäl som de ovan sid. 202 beträffande länsbyråerna angivna.
Ehuru kommittén för sin del är Övertygad om att sökregistret kommer att medföra en nytta, som väl försvarar de kostnader, vilka nedlåggas på det- samma (enligt en grov kalkyl något mer än 60 000 kronor i årliga kostnader och något mer än 80000 kronor i uppläggningskostnader), har kommittén ej förbisett, att betänkligheter i detta hänseende kunna bliva anmälda. De behov, som kommittén avsett att med förslaget om detta register tillgodose, äro nämligen i viss utsträckning såsom för närvarande omöjliga att till- fredsställa och därför latenta — svåra att med bestämdhet påvisa. Det kan därför måhända vara förtjänt att påpekas, att kommittén icke anser frågan om detta register såsom avgörande för genomförbarheten av förslaget i öv- rigt. Om man ej får räkna med detta register, måste dock vissa justeringar vidtagas, bland annat i fråga om den föreslagna aviseringsgången; den s. k. efteravisering, som enligt förslaget överflyttats på länsbyråerna, torde sålunda böra återfalla på prästerskapet. För befolkningsstatistiken torde registrets bortfallande medföra nackdelar och ökade kostnader därigenom att behovet av kompletterande upplysningar, vilka skulle hava kunnat utan omgång in— hämtas ur registret, vid bearbetningen av uppgiftsmaterialet i stället måste tillgodoses genom korrespondens.
I förslaget till folkbokföringsförordning meddelas under 5 kap. och på spridda ställen i övriga kapitel bestämmelser om riksbyråns verksamhet. Mera utförliga bestämmelser torde böra intagas i instruktionen för statistiska centralbyrån. Då förslag till sådana bestämmelser ej utarbetats av kommittén, torde det vara på sin plats att här lämna en närmare redogörelse för riksby- råns huvudsakliga arbetsuppgifter.
I. Riksbyrdn utövar den högsta tillsynen och ledningen av folkbokföring— en i riket.
Innebörden härav bestämmes positivt genom stadgandena i 148 & om skyl- dighet för riksbyrån att verka för ändamålsenlighet i folkbokföringens ord- nande och handhavande, för rättstillämpningens enhetlighet och för författ- ningarnas effektivitet samt negativt genom föreskrifterna om de lokala folk- bokföringsorganens, länsstyrelsernas, kyrkobokföringsinspektörernas, domka- pitlens och besvärsinstansernas åligganden.
Beslut i folkbokföringsärenden meddelas av kyrkobokförarna och mantals- skrivningsförrättarna samt prövas efter besvär eller underställning av dom-
kapitlem, länsstyrelserna, kammarrätten och regeringsrätten. Riksbyrån kan ej ändra ett av pastor eller mantalsskrivningsförrättare meddelat beslut, ej helleri ett enskilt folkbokföringsfall föreskriva, vilket beslut som skall med- ) delas- Denna princip har kommit till indirekt uttryck i 97 å andra stycket: finneir riksbyrån, att utländsk undersåte,för vilken personakt rekvirerats, ej bör kyrkobokföras i riket, har riksbyrån ej att meddela beslut härom utan skall riksbyrån underställa beslutet om personens kyrkobokföring pastors förnyadle prövning. Däremot kan riksbyrån med beaktande av praxis, sådan denna utformat sig, utfärda allmänna anvisningar för rättstillämpningen även- som i elnskilda fall lämna råd och upplysningar om praxis och om tolkningen av författningarna.
Praxis utformas genom besvärsinstansernas, särskilt kammarrättens och regeringsrättens avgöranden. I sin verksamhet för enhetlighet i rättstillämp- ningen har riksbyrån att hålla sig noga underrättad om dessa avgöranden och då anvisningar utfärdas beakta de principer, som däri kommit till uttryck. Där rätttstillämpningen ej är fastslagen genom praxis, har riksbyrån större frihet att ingripa reglerande genom anvisningar. Sådana anvisningar bliva av stort värde såsom vägledning men äro ej bindande för praxis. Därest avgörandena i högsta instans gå emot anvisningarna, måste dessa ändras. Finner riksbyrån utformningen av praxis otillfredsställande, åligger det riks- byrån enligt 148 % sista stycket att hos Kungl. Maj:t hemställa om ändring eller förtydligande av författningen.
I sin verksamhet för folkbokföringens ändamålsenliga ordnande och band- havande äger riksbyrån däremot större auktoritet. Här gäller det ej dom- stolsmässiga avgöranden om vad som är gällande rätt utan att inom den rättsligt givna ramen träffa praktiskt motiverade beslut om anordningar och förfaringssätt. De beslut, som i detta avseende meddelas av riksbyrån, skola åtlydas av de underordnade myndigheterna. Ett utflöde av denna myndighet är riksbyråns befogenhet enligt 165 & att efter underställning, besluta hur församlingsboken och församlingsliggaren skola vara inrättade. I och för sig i faller nämligen denna befogenhet under riksbyråns allmänna behörighet att , utöva den högsta ledningen av folkbokföringen i riket. Av praktiska skäl * har emellertid riksbyråns befogenhet i nyssnämnda särskilda hänseenden enligt 25 och 28 åå delegerats å domkapitlen och allenast en överprövnings- rätt jämlikt 165 5 förbehållits riksbyrån. En liknande delegation å dom- kapitlen har jämlikt 51 & ägt rum i avseende å pastors hjälpkortregister. Med hänsyn till dessa registers jämförelsevis mindre vikt har i dessa fall ej ens en överprövningsrätt förbehållits riksbyrån. Detta innebär dock ej att , dennas ledande och normgivande verksamhet inom detta område är av- kopplad. Jämlikt 148 9” första stycket äger riksbyrån nämligen att hos ve- derbörande domkapitel eller länsstyrelse »påkalla erforderliga åtgärders vidtagande», d. v. s. i förevarande fall en omprövning av beslutet under hänsynstagande till de skäl, som av riksbyrån anföras. Länsbyråerna utgöras av länsstyrelserna i vissa av dessas funktioner en— ligt folkbokföringsförordningen. Länsbyråns verksamhet regleras i första
hand av länsstyrelsen inom ramen för de föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t jämlikt 147 &. Såvitt angår folkbokföringens ändamålsenliga ordnande och handhavande inom länsbyrån, är länsstyrelsen dock bunden av riksbyråns direktiv. I ett särskilt hänseende stadgas härom i 149å andra stycket. Riksbyråns ingripande är emellertid ej inskränkt till dessa av hän- syn till riksbyråns egen registerföring närmast föranledda åtgärder. Vid systemets ikraftträdande torde detaljerade arbetsföreskrifter för länsbyrå- erna böra vara utarbetade. Dessa arbetsföreskrifter böra fastställas av riks- byrån, som även äger ändra och komplettera desamma. Finner riksbyrån, att arbetet å en länsbyrå ej bedrives med erforderlig skyndsamhet, att något brister i samarbetet mellan länsbyråerna inbördes eller mellan dem och de lokala organen, eller eljest, att förbättringar krävas, äger riksbyrån meddela de föreskrifter, som erfordras i anledning därav. Riksbyrån bör vidare vara ständigt underrättad om den till folkbokföringen anslagna maskinparkens storlek, beskaffenhet och fördelning och äger föreskriva flyttning mellan arbetsställena av maskiner i mån av behov.
Den närmaste tillsynen över kyrkobokföringen åligger enligt 108 och 109 55 domkapitlen och kyrkobokföringsinspektörerna samt —— enligt kyrkolagen _ biskoparna vid visitationer. Riksbyrån utövar sin tillsyn över kyrkobok- föringen genom dessa myndigheter. Riksbyrån äger enligt 148 5 begära nö— digt biträde av kyrkobokföringsinspektörerna, t. ex. infordra rapport om till- ståndet i en viss församling. Därjämte kan riksbyrån enligt samma stad- gande direkt hos vederbörande kyrkobokförare »påkalla erforderliga åtgär- ders vidtagande». Däremot kan riksbyrån ej genom disciplinära åtgärder framtvinga hörsamhet. Erfordras sådana, har riksbyrån att hänvända sig till domkapitlet.
Beträffande tillsynen över mantalsskrivningen och länsbyråernas verksam- het äger det nyss sagda motsvarande giltighet. Chefsmyndighet över man- talsskrivningsförrättarna och länsbyråns personal är länsstyrelsen. Vad man- talsskrivningsförrättarna angår är detta utan vidare klart i fråga om härads- ! skrivarna. Mantalsskrivningsförrättarna i stad lyda för närvarande i allmän- * het under magistraten men torde vid en omorganisation böra direkt under- ställas länsstyrelsen.
Man har säkerligen att vänta, att de olika folkbokföringsmyndigheterna i stor utsträckning såväl muntligt som skriftligt komma att hänvända sig till riksbyrån för erhållande av råd och anvisningar. Även under nuvarande system förekomma ofta hänvändelser till statistiska centralbyrån i sådana angelägenheter.
Riksbyrån kommer att tjänstgöra som remissinstans i folkbokföringsfrå— gor. Erfarenheten visar, att ett stort arbete är förknippat härmed.
II. Riksbyrån har att fastställa de för folkbokföringen erforderliga formu- lären, i den mån dessa icke äro fastställda genom folkbokföringsförord— ningen eller särskild författning.
Riksbyrån har att tillse, att formulären städse äro anpassade efter den fortgående utvecklingen inom samhällslivet. Såvitt angår formulär, vilka
fastställts genom författning, har riksbyrån jämlikt 148 5 att vid behov göra anmälan hos Kungl. Maj:t för ändring. I fråga om formulär, berörande lfolkbokföringen, vilka nu äro utfärdade enligt särskilda myndigheters be- stämmelser, bör riksbyrån söka samråd med dessa myndigheter. Vad angår formulär, som avses i folkbokföringsförordningen, är i åtskilliga stadganden utsagt, att formulären skola utfärdas av riksbyrån; särskilt må uppmärk— sammas att detta gäller även prästbevis. För besparing av kostnader torde avtryckskorten icke böra förses med förtext för plåtavtrycket. Ett schema över plåtuppställningen bör däremot tillhandahållas de myndigheter, vilka föra register bestående av avtryckskort eller erhålla underrättelser å sådana kort. Erfarenheten visar, att plåtuppställningen snabbt inläres, varför ve— derbörande efter blott några få dagars sysslande med avtryckskort ej vidare behöver anlita schemat. Däremot hade det varit önskvärt, om korten kunnat förses med förtryck för de underrättelser, som pastor skall teckna dårå. Detta skulle emellertid medföra en alltför avsevärd ökning av kortens stor- lek; visserligen är det som varje gång antecknas ej mera än att det väl får rum inom det av kommittén föreslagna formatet, men om förtext skall fin- nas, måste den uppenbarligen omfatta alla ifrågakommande aviseringsfall och sålunda bliva utrymmeskrävande. Kommittén föreslår därför, att riks- byrån i stället tillhandahåller pastor en mall för de olika aviseringsfallen. Blanketter till sådana underrättelser, som icke skola tecknas å avtryckskort, böra däremot fastställas av riksbyrån.
III. Riksbyrän har att pröva och avgöra frågor angående rättelse eller ändring av anteckning om förnamn med mera.
Riksbyrån övertager härmed en arbetsuppgift, som för närvarande å sta- tistiska centralbyrån åvilar befolkningsstatistiska avdelningen. Under tiden den 1 juli 1943—den 1 juli 1944 utgjorde antalet till centralbyrån inkomna sådana ärenden tillhopa 162.
Kommittén har icke i sitt förslag rörande riksbyråns organisation räknat med men vill till övervägande ifrågasätta, att Kungl. Maj:t å riksbyrån de- legerar befattningen med de släktnamnsärenden som för närvarande hand— läggas inom justitiedepartementet. Antalet godkända släktnamn uppgick en- ligt föredragningslistorna för 1943 till betydligt mer än 5 000. Skulle en så- dan delegation ske, kräves emellertid en ytterligare förstärkning av central- byråns personal, särskilt såvitt angår den kvalificerade arbetskraften.
IV. Riksbgrån har att upprätta personakter i vissa fall och att i samband därmed verkställa vissa utredningar.
Författningsförslagets 29 å stadgar, att personakt för nyfödd skall upp— rättas av pastor och för annan person av riksbyrån. Det sistnämnda fallet berör i första hand invandrande personer. Antalet kyrkobokförda immigran- ter utgjorde under år 1943 tillsammans 6 249, men de nuvarande siffrorna över immigrationen torde påverkas av krisläget. Upprättandet av person- akter för dessa torde icke ställa sig lika enkelt som för nyfödda. Man får
förutsätta en ingående granskning av uppgifterna och i en del fall anskaffan- de av kompletterande uppgifter, i den mån sådana stå att få.
I 21 % föreskrives, att riksbyrån, när personakt förstörts eller förkommit, skall utfärda ny personakt. Som regel torde före utfärdandet en mer eller mindre omfattande utredning bli erforderlig. Antalet fall av detta slag un- dandrar sig säkert bedömande.
V. Genom särskilda bestämmelser äro vissa speciella arbetsuppgifter av kvalificerad art ålagda riksbyrån.
Här åsyftas bestämmelserna i 18 ä 2 mom. om rätt för pastor att hän- vända sig till riksbyrån för översättning av intyg å främmande språk, i 21 å om riksbyråns medverkan vid återställande av förkomna eller förstörda kyr- koböcker, i 44 5 2 mom. om hänskjutande till riksbyrån av fråga om an- teckning i lysnings- och vigselbok av utrikes ingånget äktenskap i vissa fall, i 101 5 och 117 ä 3 mom. punkt 5 om rätt för pastor eller mantalsskrivnings- förrättare att inhämta riksbyråns yttrande i nationalitetsfrågor samt i 120 & 4 mom. om skyldighet att tillhandahålla mantalsblanketter på rekvisition från kommunerna.
Riksbyrån torde därjämte böra föra anteckningar om ändringar i rikets indelning.
VI. Härtill kommer såsom en arbetsuppgift för den kvalificerade arbets- kraften å riksbyrån tillsynen och ledningen av byråns eget arbete.
VII. Riksbgrdn för vissa register.
förteckning över födelsenummer, dödregister, register över obefintliga, emi- grantregister, dublettaktregister samt sökregister.
a) Förteckningen över födelsenummer. Om denna se vad om motsvarande förteckning å länsbyråerna anförts ovan sid. 215.
b) Dödregistret består av de avlidnas personakter och har formen av ett kortregister. Då det skall utnyttjas för statistisk bearbetning, synes i varje fall, tills bearbetningen för ett redogörelseår hunnit avslutas, akterna för detta år böra hållas i sär från övriga akter, vilka kunna tänkas ordnade exempelvis genomgående efter födelsenummer eller efter födelsenummer in— om varje dödsårsgrupp. Dödregistret har karaktär av arkivregister, då dess kortbestånd ej mera ingår i den löpande folkbokföringen.
c) Registret över obefintliga består av personakterna för personer, som överförts till boken över obefintliga. Personakterna kunna få förnyad aktu- alitet genom omföring av obefintliga till ordnad folkbokföring (immigra- tion inräknad) och momentant genom dödsfall. ] sådana fall inträder avise- , ringsskyldighet även till befolkningsstatistiken, som har att löpande bearbeta t också dessa akter. I fråga om akternas ordnande jämför det föregående. ' Beträffande obefintliga kan ifrågasättas, om icke ett alfabetiskt hjälpregis- ter bör upprättas (se övergångsbestämmelserna).
Enligt 149 g i förslaget till folkbokföringsförordning skall riksbyrån föra t t
d) Emigrantregistret består av utvandrarnas personakter men kan till skill- nad från dödregistret i enstaka fall få förnyad aktualitet genom att en ut- vandrad person återvänder till hemlandet, i vilket fall hans personakt efter komplettering ånyo ingår i den löpande folkbokföringen. I sådana fall fö- religger aviseringsskyldighet för riksbyrån även till befolkningsstatistiska av- delningen. Emigrantregistret skall liksom dödregistret utnyttjas för statis- tiska ändamål, och beträffande kortens ordnande kunna till följd härav liknande synpunkter som i fråga om dödregistret anföras.
Årliga antalet kortplaceringar i de tre sist nämnda registren kan förslags— vis beräknas till ca 75 000. Komplettering av korten i dessa register med de- taljändringar torde icke bliva av sådan omfattning, att något nämnvärt mer- arbete härigenom uppstår.
e) Dublettaktregistret skall bestå dels av personakter, som måst ersät- tas av nya till följd av uppkommen skada eller nötning eller på grund av ändring i nationalitet, dels av kopior av de personakter, som måst nyupp- rättas på grund av att det äldre exemplaret förkommit dels ock av kopior av de personakter, som av riksbyrån upprättas eller eljest översändas vid immigration. Kopiorna böra överlämnas till befolkningsstatistiska avdelning- en för statistisk bearbetning och därefter ätergå till riksbyrån och där bilda ett immigrantregister.
Med hänsyn till dublettaktregistrets begränsade omfång är arbetet med kortplaceringarna inom detta mycket obetydligt.
f) Sökregistret består av avtryckskort över rikets befolkning, ordnade efter födelsenummer. De ändringar, som successivt företagas i detta register, äro av olika slag, nämligen insättning av nyupprättade kort, utbyte av i re- gistret befintliga kort mot nya sådana i samband med omprägling av person- plåten i något avseende samt uttagning av kort till följd av att vederbörande personer ej längre tillhöra det aktuella personbeståndet.
Ändringarna av förstnämnda slag avse tillkomster genom födelser, immi- gration och överföringar från boken över obefintliga. Antalet ändringar, d. v. s. inplaceringar av nyupprättade kort, kan uppskattas till ca 130 000 årligen. Säsongvariationen är obetydlig.
De ändringar, som föranleda, att ett förutvarande kort skall ersättas med ett nytt, kunna i runt tal uppskattas till 2 100 000 årligen. De största poster- na utgöras av flyttningar, växlingar av arbetsanställning samt civilstånds- ändringar. Kortväxlingarna av detta slag förete säsongvariation med utpräg- tat maximum under hösten.
De registerändringar, som begränsa sig till endast uttagningar av kort, röra dödsfall, emigranter samt till boken över obefintliga överförda personer. Ut— tagnngarna verkställas på grundval av till riksbyrån inkomna handlingar (avier, personakter ev. avtryckskort). "Frekvensen kan beräknas till ca 75 000 årligen och företer icke någon nämnvärd säsongvariation.
En viss granskning och komplettering av inkomna uppgifter för riksbyråns registerföring torde tbliva nödvändig om än av ringa omfattning.
VIII. En viss clearing- och upplysningsverksamhet åligger riksbyrån.
Se härom 60 & folkbokföringsförordningen och ovan sid. 223. Antalet hän- vändelser av detta slag är svårt att förutberäkna, men mot bakgrunden av de i det föregående berörda tillståndsändringarna (2 300 000), som likvä svara mot endast en del av de löpande folkbokföringsåtgärderna, är det uppenbart, att endast en ringa felfrekvens kan ge anledning till ett icke obetydligt antal fall, för vilkas uppklarande en central utredning blir erforderlig. Arbetet härmed förutsätter i ett och annat fall tillgång till kvalificerad arbeskraft.
Vid sidan av uppgiften att tjänstgöra såsom clearingcentral mellan folkbok- föringsmyndigheterna torde riksbyrån också komma att anlitas av andra myndigheter och enskilda för upplysningar om personella frågor av olika slag. Denna upplysningsverksamhet kan väntas röra bl. a. genealogiskt forsk- ningar, förfrågningar från polismyndigheter samt, om också i minire ut- sträckning efter en uppbördsreform, förfrågningar från skattemyndgheter.
IX. Riksbyrån har viss aviseringsskgldighet.
I samband med den löpande folkbokföringen ingår i vissa fall aviserings- skyldighet bland riksbyråns åligganden. Så är bl. a. fallet vid invandrng och vid överföringar från boken över obefintliga. För aviseringen användes den från pastor inkomna rekvisitionen av personakten.
Aviseringsskyldighet åligger dessutom riksbyrån i fråga om äktenskaps— skillnader, återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, vilken skyldighet för närvarande åvilar äktenskapsregistret, vidare i frågor, som röra svenskar i utlandet och utlänningar i Sverige, i angelägenheter, som röra äniringar av förnamn m. m. samt i vissa fall beträffande statistiska uppgifter. Med aviseringen är, åtminstone till en del, förknippad även diarieföring.
VIII. Processuella spörsmål.
I kyrkobokförings— och mantalsskrivningsförordningarna finnas vissa knapphändiga bestämmelser om processen i kyrkobokförings- och mantals— skrivningsmål. 1936 års uppbördskommittés betänkande innehåller ett av kammarrätten i stort sett gillat förslag till komplettering av processreglerna. Det härmed framlagda förslaget följer med vissa kompletteringar och någon ändring i fråga om uppställningen det nyssnämnda förslaget.
Instansordningen. Enligt & 12 mantalsskrivningsförordningen föres klagan i fråga om underlåten eller vidtagen mantalsskrivningsåtgärd hos länsstyrelse och fullföljes talan därifrån till kammarrätten. Samtliga besvär över pastors beslut och åtgärder i kyrkobokföringsfrågor anhängiggöras enligt 5 45 kyrko- bokföringsförordningen hos domkapitel. I sista instans gå kyrkobokförings- målen däremot olika vägar, i det de :som avse frågor om rätt kyrkobok- föringsort fullföljas hos kammarrätten och de övriga upptagas'av Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet.
!
Enligt 5 45 mom. 1 kyrkobokföringsförordningen må klagan hos domka- pitel föras »uti de i frågor om kyrkobokföring av pastor meddelade beslut och vidtagna åtgärder». Formuleringen är så vidsträckt, att den torde med- giva klagan även över pastors beslut om meddelande av anmaning att av- lämna flyttningsbetyg (5 35 mom. 1). Huruvida en sådan tolkning varit av- sedd kan dock måhända vara tveksamt med hänsyn till att mantalsskriv- ningsförordningen icke upptager något liknande rättsmedel med avseende å mantalsskrivningsförättares motsvarande åtgärder enligt 5 15 samma för- ordning. Det synes också naturligt om lagstiftaren ansett sådant rättsmedel obehö-vligt så vitt nu är i fråga. På detta stadium avvecklas ju ärendet i allmänhet både lättare och snabbare genom att den missnöjde vänder sig till den, som utfärdat anmaningen, och uppgiver sina skäl. Först om ärendet därefter fullföljes, blir behovet av besvärsrått mera aktuellt. Klagan över vitesföreläggande är medgiven, åtminstone enligt praxis. Sådan klagan föres i kammarrätten. Har vite utdömts, klagas däröver i samma ordning.
Utgiven gottgörelse för delgivning av anmaning torde icke, såframt den utkrävts på grund av vederbörliga handlingar enligt Kungl. kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 441) angående indrivning av polisman m. fl. tillkommande gottgörelse för infordrande av uppgifter m. m. till mantals- och kyrkoskriv- ning, kunna återvinnas besvärs'vägen. Även om det fastställes, att anmaning icke bort ske, torde nämligen icke vare sig polismannen, som ju förfarit rik- tigt, kunna åläggas att återgälda vad han uppburit eller ersättning kunna utdömas av allmänna medel; länsstyrelserna torde sakna anslag för dylikt ändamål. Har den som utfärdat anmaningen gjort sig skyldig till tjänstefel, kan ersättning utkrävas av honom; i annat fall torde ansökan till Kungl. Maj:t om ersättning vara enda remedium.
Förslaget följer i huvudsak den gällande instansordningen, dock med den viktiga avvikelsen, att pastors beslut i frågor rörande rätt kyrkobokförings- ort och kyrkobokföringsfastighet överklagas hos länsstyrelse. Det nära sam- bandet mellan dessa kyrkobokföringsfrågor och mantalsskrivningsspörsmå- len motiverar, att besvären upptagas av en gemensam instans. Därest hem- ortsrättsförvärvet enligt socialvårdslagstiftningen, såsom ifrågasatts, anknytes till kyrkobokföringen i stället för till mantalsskrivningen, torde kyrkobok- föringsmålen så väsentligt öka i antal, att de icke lämpligen kunna bibehål- las hos domkapitlen. Genom en motsvarande nedgång i antalet mantals- skrivningsmål, vilken av enahanda orsaker torde vara att förvänta, frigöres vid länsstyrelserna arbetskapacitet, som på ett naturligt sätt utnyttjas genom att länsstyrelserna övertaga kyrkobokföringsmålen.
Jåmlikt 154 å andra stycket får beslut om meddelande av anmaning eller föreläggande ej särskilt överklagas. I fråga om talan mot länsstyrelses beslut om föreläggande vid vite att något fullgöra eller om tillämpning av förelagt vite gör förslaget ej ändring i vad som nu gäller.
Parter. I fråga om behörigheten att såsom part föra talan i folkbokfö— ringsmål föreslår kommittén ej annan ändring i vad som nu gäller än den
som följer därav, att mantalsskrivningen enligt förslaget omfattar även juridiska personer. För att markera denna ändring har kommitténi uttryc- ket »envar, vars rätt därav beröres» efter pronominet inskjutit ordet »per- son».
Officialprincipen. Att folkbokföringen blir så riktig som möjligt är ett offentligt intresse av synnerlig vikt. Förslaget bygger därför genomgående på den principen, att det ej skall vara den enskilde tillåtet att genom åt- gärd eller underlåtenhet disponera över sin folkbokföring. Han bör sålunda ej heller genom det sätt, på vilket han ställer 'sina yrkanden i folkbckförings- mål, kunna begränsa besvärsinstansernas prövningsrätt. Ett uttryck för denna princip äro stadgandena i 156 5 första stycket och 159 5 1 mom. Uppbördskommittén hade motsvarande stadgande endast i fråga om proces- sen i länsstyrelserna men torde icke ha'va avsett, att kammarrätten härut- innan skulle intaga en annan ställning.
En officialprincip ligger även till grund för de föreslagna bestämmelserna om underställning i 155 och 157 åå.
I yttrande över uppbördskommitténs förslag anförde kammarrätten be- träffande 196 5, vilken såvitt nu är i fråga överensstämmer med 154 5 första stycket i förevarande förslag:
Den omständigheten att 196 & tager sikte på två slag av folkbokföringsmål giver en antydan om att vissa processuella komplikationer kunna inträffa genom denna dualism. Närmast åsyftas det fall, att före uppkomsten av ett besvärsmål rörande en persons rätta mantalsskrivningsort för visst är frågan om hans folkbokföringsort vid årets ingång blivit genom .lagakraftägande beslut avgjord. Ehuru det må anta- gas, att kommittén icke avsett, att beslutet i folkbokföringsmålet skall få res judicata- karaktär i förhå-llande till mantalsskrivningsmålet, vore det önskvärt, att från lag— stiftarens sida gjordes ett uttalande för åstadkommande av större klarhet härut- innan.
Pastors beslut i fråga om var en person rätteligen bör vara kyrkobokförd måste ej sällan grundas på antaganden rörande framtiden (jämför anvis- ningarna till 23 å). I ljuset av de senare erfarenheter och ytterligare upp- lysningar, som kunna föreligga vid mantalsskrivningen eller i mål rörande denna, kan en annan uppfattning rörande samma spörsmål komma att fram- stå som motiverad. Det torde därför överensstämma med mantalsskrivningens funktion såsom en kontroll och överprövning av kyrkobokföringen, att be- slut i kyrkobokföringsmål ej bliva prejudicerande för prövning av mantals- skrivningsmål. Kommittén har föreslagit en bestämmeISe härom i 160 g 1 mom.
Behörighets- och forumfrågor. Pastors beslut överklagas enligt kyrko- bokföringsförordningen & 45 mom. 1 hos »det i % 44 omförmälda domkapi- tel». Enligt 5 44 mom. 1 skall i tvivelaktiga fall eller då mellan pastors- ämbeten olika meningar uppstått rörande förordningens tillämpning saken av pastor hänskjutas till domkapitlet i det stift, till vilket den församling hör, vars pastor först handlagt ärendet.
Sedan enligt kommitténs förslag besvären i mål angående rätt kyrkobok— föringsort hänskjutits till länsstyrelse, torde antalet fall, i vilka mer än en pastors beslut kan behöva hos domkapitel överklagas i samma ärende, bliva relativt ringa. Sådana fall kunna dock alltjämt tänkas, t. ex. följande: Pastor i en församling har efter anmälan i sin kyrkobok verkställt anteckning om förhållande, varom anteckning bör ske jämväl i kyrkobok för annan försam- ling, oclh aviserat pastor därstädes om förhållandet. I besvär yrkas, att som anteckningen erhållit annan innebörd än som vederbort pastorsämbetena måtte åläggas att vidtaga rättelse. För dylika fall har kommittén i sitt förslag under 154 & sista stycket bibehållit den nuvarande forumregeln.
Besvär i mantalsskrivningsmål skola enligt 5 12 mantalsskrivningsförord— ningen ingivas till »länsstyrelsen i länet». Enligt 196 5 i uppbördskommit— téns förslag skulle jämväl besvär i såväl nämnda mål som i mål rörande >>behörig folkbokföringsort» ingivas till »länsstyrelsen i länet».
I anslutning härtill anför uppbördskommittén i sitt betänkande: Mellan länsstyrelserna gäller enligt förvaltningsrättsliga regler i allmänhet den kompetensfördelningen, att länsstyrelsernas beslutanderätt icke sträcker sig utanför det egna länet. (I not: Jfr dock & 9 mantalsskrivnings-förordningen, som lär tolkas så, att länsstyrelse äger befogenhet att i s. k. underställningsmål förordna om undan- röjande av mantalsskrivning inom annat län i samband med att länsstyrelsen vid- tager mantalsskrivningsåtgärd i det egna länet.) Tillämpad på folkbokföringsmål in- nebär denna regel, att länsstyrelsen väl kan besluta, att en person skall vara eller icke vara folkbokförd eller upptagen i mantalslängd eller särskild bilaga till sådan längd i det länsstyrelsen anförtrodda länet, men däremot icke besluta, att personen skall folkbokföras eller upptagas i mantalsskrivningsurkund eller icke bliva föremål för folkbokföring eller åtgärd vid mantalsskrivning i annat län. I överensstämmelse härmed har kommitténs förslag utformats.
Sedan kommittén närmare utvecklat, hurusom länsstyrelserna enligt för- slaget ex officio, d. v. s. även om besvär ej anförts, hava att verka för att åvägabringa en riktig folkbokföring, och huruledes mål, däri länsstyrelser i fråga om rätt ort för folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd stannat i olika beslut, skola underställas kammarrättens prövning, yttrar uppbörds- kommittén vidare:
Ett bibehållande av mantalsskrivningsförordningens beteckning för rätt forum »länisstyrelsen i länet» torde därför icke föranleda tvekan om vilken länsstyrelse, som har att taga befattning med besvär rörande dylika frågor.
Här må till en början hänvisas till vad ovan anförts om kompetensfördelningen mellan länsstyrelserna. Det är i och för sig naturligt, att besvär ingivas till den länsstyrelse, som är behörig att meddela ett beslut, som innefattar bifall till i be- svären fralnställt yrkande.
Principiellt riktigt vore därför att stadga, att besvär över vidtagen åtgärd skola anföras hos länsstyrelsen i det län, där åtgärden vidtagits, och att besvär över un— derlåten åtgärd skola anföras hos länsstyrelsen i det län, där åtgärden enligt vad i beSVären yrkas bort vidtagas. Frågan kompliceras emellertid väsentligt därav, att besvären i allmänhet icke äro på angivet sätt »enkelriktade» nefatta yrkanden dels om undanröjande av vidtagen och dels om vidtagande av underlåten åtgärd, samt att det, oavsett vad yrkandena innefatta, måste anses så- som otillfredsställande, att besvären skulle kunna föranleda till beslut, som inne-
utan vanligen in-
bära, antingen att vederbörande icke någonstädes blir folkbokförd eller föremål för åtgärd vid mantalsskrivning eller att han blir föremål för folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd i mer än en ort.
Enligt praxis torde frågor om forum i besvärsmålen i allmänhet av kammarrät- ten lösas efter följande linjer.
Då besvären gälla vidtagen mantalsskrivningsåtgärd, skola de prövas av läns- styrelsen i det län, inom vilket den kommun är belägen, där mantalsskrivningen skett. Undanröjes en sådan mantalsskrivningsåtgärd, uppstår — såvida icke per- sonen redan, på grund av s. k. dubbelskrivning, är mantalsskriven i rätt kommun — som regel fråga om ny, positiv mantalsskrivningsåtgärd i annan kommun. Be— slutanderätten tillkommer därvid länsstyrelsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen, detta enligt den principen, att besvär över underlåten mantalsskrivningsätgärd skola prövas av sistnämnda länsstyrelse.
I de interkommunala mantalsskrivningsmålen pläga länsstyrelserna ex officio, d. v. s. oberoende av parternas yrkanden, vidtaga åtgärder med syfte att ingen skall bliva mantalsskriven i mer än en kommun och ej heller obehörigen uteslu- ten från mantalsskrivning. Dessa regler, som enligt % 9 mantalsskrivningsförord— ningen skola iakttagas redan av mantalsskrivningsförrättarna, böra givetvis även tillämpas under den fortsatta proceduren. De vila på den principiella grunden, alt envar bör vara mantalsskriven i någon kommun och betingas såväl av det all- männas intresse som av målens offentligrättsliga karaktär. Om nu den ifrågasatta mantalsskrivningskommunen är belägen i samma län som den förutvarande, till- kommer det länsstyrelsen att själv förordna om ny mantalsskrivningskommun samtidigt som den undanröjer den överklagade mantalsskrivningen. Om återigen »gamla» och »nya» mantalsskrivningskommunerna äro belägna inom olika län, plågar länsstyrelsen i det län, inom vilket den ifrågasatta mantalsskrivningskom- munen är belägen, på begäran av den länsstyrelse, hos vilken yrkats undanröjan- de av vidtagen mantalsskrivning, verkställa utredning i saken och därefter avgiva ett förberedande yttrande — utan åtföljande besvärshänvisning — om befogen- heten av den ifrågasatta mantalsskrivningen inom länet. Med nämnda yttrande återställas handlingarna till den länsstyrelse, som begärt yttrandet, varefter denna meddelar utslag med besvärshänvisning. Om då den överklagade mantalsskrivning- en undanröjes, överlämnas handlingarna ånyo till länsstyrelsen i det län, inom vilket den ifrågasatta nya mantalsskrivningskommunen är belägen. Det tillkommer sedan denna länsstyrelse (eventuellt polisdomstolen i Stockholm eller Göteborg) att i sin tur meddela av besvärshänvisning åtföljt utslag rörande den ifrågasatta mantalsskrivningen.
Mot ett lagfästande av denna praxis har erinrats, dels att den person, om vars mantalsskrivning fråga är, vid ett sådant förfarande under längre eller kortare tid skulle komma att sakna mantalsskrivningsort, ett förhållande som icke skulle stå i god överensstämmelse med principerna för mantalsskrivningsförordningen, dels ock att man då kunde riskera den möjligheten, att de båda länsstyrelserna kom- me att meddela mot varandra stridande beslut. Om t. ex. en länsstyrelse undan— röjde mantalsskrivning, som vidtagits inom länet, och överlämnade handlingarna till annan länsstyrelse för fastställande av ny mantalsskrivningsort, skulle det kunna inträffa och har även inträffat, att sistnämnda länsstyrelse förklarade, att icke någon kommun inom länet vore rätt mantalsskrivningsort. Personen i fråga bleve i dylikt fall måhända obehörigen utesluten från mantalsskrivning ända till dess att kammarrätten efter anförda besvär, om sådana överhuvud taget anfördes, komme i tillfälle att meddela rät-telse.
Kommitténs förslag bygger i huvudsak på ovan beskrivna praxis men har ut— formats med beaktande av de anmärkningar, som däremot framställts. Beträf- fande anmärkningarna, att personen under viss tid bliver i avsaknad av mantals— skrivningsort och att länsstyrelserna kunna stanna vid olika beslut kanske utan
att kammarrätten sättes i tillfälle att skilja mellan dem hänvisas till det ovan sagda. Vad angår den sista anmärkningen må påpekas, att enligt förslaget den länsstyrelse, som först upptagit besvären och beslutat däröver, alltid så snart läns- styrelsen på grund av inkommet yttrande eller eljest finner att åtgärd bör vidta- gas även av annan länsstyrelse, har att med handlingarnas överlämnande bereda denna länsstyrelse tillfälle att även meddela beslut i målet. Då det sålunda i alla fall, där det påkallas av omständigheterna, beredes möjlighet för alla länsstyrelser, som kunna beröras därav, att besluta i saken, torde det icke vara av någon be- tydelse, vilken av länsstyrelserna som först får befattning med målet. I detta sammanhang torde böra framhållas, att avgörande beslut i underställningsmål, som avses i 197 % och berör flera länsstyrelser, icke skall kunna ensidigt medde- las av en länsstyrelse utan skall sådant mål självständigt behandlas av de läns- styrelser, som därav beröras.
I överensstämmelse med nu anförda tankegång bör som behörigt forum för be- svärsmål om rätt ort för folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd anses den länsstyrelse, vilken äger att meddela beslut, som kan innefatta bifall till det i be- svären framställda yrkandet. Avse besvären yrkanden dels om undanröjande av vidtagen åtgärd och dels om vidtagande av annan åtgärd, och äro olika länssty— relser behöriga i fråga om vartdera yrkandet, må besvären ingivas till vilken som helst av dem.
Till vad i citatet anförts har folkbokföringskommittén för sin del intet annat att tillägga, än att kommittén i sitt förslag till författningstext (154 &) sökt vinna en närmare precisering av forumreglerna dels så, att det något obestämda uttrycket »länsstyrelsen i länet» utbytts mot en formulering, som hänvisar till länsstyrelsen i det län, inom vilket den beslutande myndighetens förvaltningsområde är beläget, dels ock så, att den sista meningen i citatet härovan införts i författningstexten.
Hänvisning. Såsom framgår av citatet härovan ur 1936 års uppbördskom- mittés betänkande angående de 5. k. interkommunala mantalsskrivningsmålen förekommer redan nu enligt praxis ett hänvisning-sförfarande i sådana mål mellan de länsstyrelser, vilkas beslut i målet erfordras. I 156 5 andra stycket i det nu framlagda förslaget har denna praxis lagfästs, därvid reglerna när- mare utbildats efter mönster dels av uppbördskommitténs motsvarande för- slag (i 196 & tredje stycket) dels ock av bestämmelserna i 25 kap. 6 & (äldre) rättegångsbalken angående hänvisning mellan de allmänna domsto- larnai brottmål. Den enda mera väsentliga olikheten mellan det nu framlagda förslaget och- uppbördskommitténs torde vara den, som hänför sig till frågan om när besvärstiden skall böria löpa för de successiva beslut—en. Uppbörds- kommittén synes hava avsett, att besluten skola kunna överklagas eller vinna laga kraft vart för sig och oberoende av varandra, och har därför sett sig nödsakad att meddela en särskild föreskrift till förhindrande av verk- ställighet innan slutlig prövning skett. Folkbokföringskommittén har där- emot ansett det lämpligare, att målet prövas av samtliga ifrågakommande länsszyrelser innan det får draga-s inför kammarrätten, och har därför före— slagit att besvärstiden skall räknas från delgivningen av det sista beslutet. Vid sådant förhållande lärer någon särskild föreskrift beträffande verkstäl- ligheten, motsvarande den av uppbördskommittén föreslagna, icke erfordras;
även om endast ett av besluten överklagas torde på grund av det i 160 % 1 mom. föreslagna stadgandet jämväl de övriga få anses vara på prövning bero- ende.
Underställning. Enligt % 44 mom. 1 kyrkobokföringsförordningen må i tvi- velaktiga fall eller då mellan pastorsämbeten olika meningar uppstått rö- rande tillämpningen av förordningen saken av pastor hänskjutas till dom- kapitlet i det stift, till vilket den församling hör, vars pastor först handlagt ärendet.
Detta underställningsinstitut har i förslaget (155 ä 1 mom.) bibehållits, därvid dock frågor om rätt kyrkobokföringsort liksom i händelse av besvär skola prövas av länsstyrelse. Ej sällan torde emellertid meningsskiljaktigheten kunna biläggas utan underställning genom kyrkobokföringsinspektörens mel- lankomst; kommittén har därför föreslagit att dennes råd först skall inhämtas. Med avseende å frågor om rätt kyrkobokföringsort förtjänar det måhända påpekas, att meningsolikhet kan uppkomma jämväl mellan pastorsämbeten i inflyttningsort och utflyttningsort. I normala fall te sig visserligen pastors åtgärder i utflyttningsorten i anledning av erhållen rekvisition såsom rent expeditionsmässiga, men det säger sig självt, att han icke, om han ans-er att personen fortfarande bör vara kyrkobokförd i församlingen, skall behöva tillgripa åtgärden att samtidigt som han översänder personakten återrekvi- rera densamma, utan att han i stället äger vägra att efterkomma rekvisitio- nen.
Bestämmelsen i 155 5 1 mom. 2. motsvarar å 9 mantalsskrivningsförord- ningen. I fråga om 155 5 1 mom. 3. jämför 143 &.
Hava länsstyrelser under det ovannämnda hänvisningsförfarandet stannat i sinsemellan motstridiga beslut, skall enligt 157 5 2 mom. den länsstyrelse, som sist avgör målet, underställa detsamma i dess helhet kammarrättens prövning. Med motstridiga beslut avses självfallet icke beslut, som leda till en logisk omöjlighet, utan beslut, som vid samtidig tillämpning skulle med- föra ett med hänsyn till kravet på folkbokföringens riktighet och fullstän- dighet icke godtagbart resultat. Beslut som leda till att en person skulle bliva på mer än ett ställe samtidigt kyrkobokförd eller mantalsskriven äro mot- stridiga, likaså i regel beslut som innebära att en person skulle bliva helt utesluten från kyrko- eller mantalsskrivning. Med avseende å sistnämnda beslut har man dock att beakta ej blott själva slutet utan även de skäl, på vilka detta grundas; hava länsstyrelserna grundat uteslutningen på att per- sonen, t. ex. en utlänning, som blott för en kortare tid uppehåller sig här, icke är kyrko- eller mantalsskrivningsskyldig i riket, föreligger givetvis ej motstridighet.
I yttrande över 1936 års uppbördskommittés förslag av enahanda innebörd anförde kammarrätten:
Om tiden, inom vilken underställning bör ske, säges intet. Med hänsyn till vad som stadgats om länsstyrelses skyldighet att, sedan besvär inkommit, skyndsamligen överlämna dem till kammarrätten kan det antagas vara förutsatt, att länsstyrelse
också hläl' har att iakttaga skyndsamhet, Besvärstidens utgång torde dock skola avvakitas, då väl i fall av konkurrens mellan besvär och underställning länsstyrel- ses umderställning av målet lämpligen bör ske samtidigt med besvärens överlämnan- 3 de. Emellertid synes det icke klart framgå, huruvida kommittén överhuvud taget avsett., att missnöjd part äger anföra besvär i sådana fall, där underställning skall ske. lta/Iain skulle kunna tänka sig en anordning liknande den som stadgas i 25 kap. rättegångsbalken för däri föreskriven underställning.
Gelmensamt för underställningsmålen är att däri icke föreligger något en- tydiglt avgörande över kyrko- eller mantalsskrivningsfrågan; denna är vis— serligsen tillsvidare ordnad men endast som ett provisorium. Skyndsamhet med målens avgörande är därför av nöden, särskilt i den nedre besvärsin- stansuen. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit att underställningsmål i länsstyrelserna skola föredragas såsom förtursmål. Vad särskilt underställ- ningen av mantalsskrivningsmål angår, förutsätter 155 & 1 mom. 2. att denna sker redan under skriftväxlingen efter hand som meningsskiljaktigheter yppa sig. Härigenom kunna möjligen åtskilliga sådana mål hinna avgöras innan mantalslängden justeras. En förutsättning härför är dock, att besvärstidens utgång icke behöver avvaktas. Kommittén har därför begagnat sig av den av kammarrätten anvisade utvägen. Enligt 25 kap. 9 & rättegångsbalken skall underrätten, då mål underställes hovrättens prövning, giva till känna, vad part har att iakttaga, där han vill yttra sigi hovrätten. Enligt 27 kap. 17 % samma balk skall vad som är stadgat om besvär ej äga tillämpning i under- ställningsmål. I stället äger part att inom en besvärstiden motsvarande frist inkomma med påminnelser. Underlåtenhet härutinnan skall dock ej föran- leda uppehåll med målets avgörande. Dessa stadganden hava kunnat direkt tagas:- som mönster för de i 157 5 2 mom. föreslagna bestämmelserna om un- derställningsmål i kammarrätten. Vad angår underställningsmålen i de nedre instanserna, där det ej föreligger formligen utfärdade beslut att anknyta till, har kommittén i stället i 155 & 3 mom. föreslagit ett slags kommunikations- förfarande. Underställningsmålet är formellt färdigt för avgörande, sedan påminnelser inkommit eller den därför utsatta tiden gått till ända. Givetvis föreligger dock ej hinder för länsstyrelsen eller kammarrätten, att om så er— fordras, llllåta ytterligare skriftväxling eller utredning.
Delgivning. I sitt yttrande över 1936 års uppbördskommittés betänkande uttryckte kammarrätten vidare önskemål om att bestämmelser bleve utfär- dade angående delgivning av beslut i mål rörande en persons behöriga folk- bokföringsort och rätta mantalsskrivningsort. Däremot syntes det kammar- rätten icke vara erforderligt att föreskriva delgivning av beslut om utgivande av böter eller viten, liksom kammarrätten icke heller uttalade någon önskan om bestämmelser i sådant hänseende beträffande beslut i mål, som avsåges i 199 & (motsvarande 154 % tredje stycket i det nu framlagda förslaget). Av bestämmelserna borde framgå med vem delgivning borde ske och hur den skulle äga rum. Därvid borde tillika föreskrivas att bevis om delgivning vid anfordran borde tillhandahållas. Kungl. brevet till kammarkollegium den 5 16—448541.
januari 1808 rörande delgivning med menighet av resolutioner och utslag uti ekonomi- och politimål borde därefter icke längre äga giltighet i fråga. om mantalsskrivningsmål.
Önskemålen torde vara tillgodosedda genom de föreslagna bestämmelser- na i 164 €.
Det torde vara ägnat att främja en god folkbokföring om de myndigheter, vilka hava att i första hand fatta beslut i folkbokföringsärenden, hållas un- derrättade om praxis därigenom att dem tillställas avskrifter av besvär—sin- stansernas beslut i mål, som blivit från dem fullföljda. Föreskrifter härom torde, i den mån sådana ej redan finnas, böra utfärdas. Dessa föreskrifter äro dock uppenbarligen icke av den natur att de lämpligen böra intagas i folkbokföringsförordningen.
IX. Övergångsbestämmelser.
Av hänsyn till uttalade önskemål om påskyndande av den väntade upp- bördsreformen, vilken för sin tillämpning, åtminstone enligt de förslag som för närvarande äro att räkna med, förutsätter ett moderniserat folkbokfö- ringssystem, har kommittén föranletts att för folkbokföringsförordningens ikraftträdande föreslå en betydligt kortare tid, nämligen — under förut- sättning att 1945 års riksdag meddelar beslut om folkbokföringsreformen —— till den 1 januari 1947, än den övergångstid kommittén, frånsett sådana hänsyn, skulle hava funnit lämplig. Kommittén hade givetvis ej föreslagit denna korta övergångstid, om kommittén ej trott på möjligheten av försla— gets genomförande, men anser =sig även böra framhålla, att riskerna ökas med snabbheten och att sannolikt även kostnaderna bliva större än vid ett i lugnare takt bedrivet förfarande. I detta hänseende mä följande tilläggas.
Utredningen visar väl, att en så snabb uppläggning av systemet som den föreslagna är praktiskt genomförbar, men det är uppenbart, att det forcerade arbetstempot ställer betydligt större krav på att allt, även i detaljer, för— löper normalt enligt beräkningarna än man under vanliga förhållanden bru- kar förutsätta. Det :sagda gäller framför allt den maskinella uppläggningen. Detaljerade planer för detta arbete måste i förväg och med största omsorg utarbetas av särskilt sakkunniga personer. Planerna måste följas med stor precision. Till den centrala arbetsledningen måste löpande rapporter insän- das om fullgjorda arbetsprestationer, om använd tid, om hinder i arbetet o. s. V. Arbetsledningen mäste oavlåtligt följa arbetsgängen och om intensi- teten på en arbetsplats tenderar att nedgå under den beräknade ofördröj— ligen ingripa för att uppdaga och rätta vad som brister. Maskinleveranser måste fullgöras utan dröjsmål enligt de fastställda leveranstiderna, i rätt tid måste tillräcklig och välutbildad personal stå till förfogande, reservarbets- kraft och reservmaskiner måste hållas i beredskap för att sättas in vid behov, tempoförlusterna till följd av sådana utbyten, reparationer, sjukdomsfall
eller annan nedsättning i personalens arbetsförmåga måste hållas inom de erfarenhetsmässigt beräknade gränserna o. s. 'V. Tiderna för maskinleveran- serna kunna, såvitt angår maskiner, vilka finnas eller tillverkas inom landet, ' beräknas på grundval av någorlunda säkra faktorer, ehuru oförutsedda hän- delser, t. ex. stridsåtgärder på arbetsmarknaden, icke kunna helt uteslutas, men bliva i fråga om maskiner, som måste importeras, mera utsatta för oberäkneliga inflytelser, särskilt om krigsförhållandena fortsätta.
Det skulle dessutom hava varit av värde, om systemet, innan det för hela riket genomfördes, kunnat för justering av föreslagna bestämmelser, anord— ningar och förfaringssätt efter gjorda erfarenhetsrön utprovas under ett år vid en anläggning för ett mindre län. Kommittén har visserligen vid försla— gets utformande sökt att så långt som möjligt tillgodogöra sig den prak- tiska erfarenhet, som stått till buds, och värdefulla synpunkter kunna väl också framkomma genom den kritik, för vilken förslaget kommer att ut- sättas, men kvar står dock, att åtskilligt av vad som föreslås är så i väsent- liga delar nytt, att ingen erfarenhet därom står att vinna på annat sätt än det nämnda.
Här nedan följer en närmare redogörelse för övergången till det nya systemet, såsom denna genom ovannämnda förslag utformats. Möjligen kan man även inom den föreslagna kortare övergångstiden få rum med prak- tiska prov, t. ex. om man från början koncentrerar sig på att omedelbart färdigställa registren för provlänet, men tiden medger icke, att arbetet i öv- rigt vilar i avbidan på resultatet av proven.
Kommittén räknar med att folkräkning kommer att äga rum vid års- skiftet 1945—1946.
A. Präglingsunderluget för fysiska personer.
Arbetet fördelas mellan pastorsämbeten, mantalsskrivningsförrättare och länsbyråer. Uppgifterna hänföras till den 1 juli 1945. För utskriften använ- des såvitt möjligt skrivmaskin. Utskriften sker lämpligen å klaverlikt sam- manhängande kortblanketter enligt särskilt fastställt formulär, format A 5. Man, hustru och barn under 15 år (eventuellt barn, som först efter 1947 fylla 15 år) upptagas å gemensamt kort (familjekort). Fastighet antecknas å ett kort i följden, gemensamt för de därå kyrkobokförda personerna, vilka uppföras å de därmed sammanhängande efterföljande korten utan upprep- ning av fastighetsbeteckningen. Ä fastighetskortet antecknas även fastighetens postadress. Ä övriga kort antecknar pastor med ledning av församlings— boken 1) efternamn, för gift eller frånskild kvinna eller änka jämväl flick- namn, 2) förnamn, 3) födelsetid, 4) födelseort, 5) civilstånd, 6) i förekom- , mande fall dag för äktenskaps ingående och upplösning, 7) titel, yrke eller näringsfång, 8) nationalitet, 9) värnnpliktsförhällanden samt 10) sjömanshus och nummer i dess register. Församlingens namn är i förväg tryckt eller in- stämplat å samtliga kort. Obefintliga upptagas ej.
Försiktigt räknat torde hos pastor kunna utskrivas kort för omkring 200
personer per dag och skrivare. Detta innebär att redan efter 14 dagar icke mindre än 1821 församlingar av 2 553 (siffrorna enligt 1940 års folkräk- ning) skulle vara färdiga med arbetet. En uppdelning av församlingarna i grupper efter storlek torde böra ske med hänsyn till den dag, inom vilken arbetet skall vara färdigt.
Pastor översänder materialet till mantalsskrivningsförrättaren. Denne har att däri införa mantalslängdens fastighetsbeteckningar samt uppgift om be- viljade förtidspensioner enligt senaste mantalslängd och meddelande från pensionsnämnd. Dessutom verkställer han en omsortering av materialet, så att fastigheterna med dårå skrivna personer bliva redovisade i mantals- längdens ordning. För dessa åtgärder torde mantalsskrivningsförrättaren behöva avsevärt mindre tid för varje församling än den som anslagits åt pastor. Även för mantalsskrivningsförrättarna torde ett tidsschema böra upp- rättas.
Mantalsskrivningsförrättarna överlämna materialet .församlingsvis efter hand som deras arbete slutföres till länsbyrån, där födelsenummer utsättas.
Födelsenummerserien 001—999 uppdelas i mindre serier, en för varje län, Stockholms stad inbegripen, samt en reservserie till riksbyråns disposition. Varje länsbyrå har att vid födelsenummers åsättande hålla sig inom den serie, som tilldelats länet; skulle i något sällsynt undantagsfall ytterligare nummer behövas, rekvireras dessa ur riksbyråns reservserie.
Numreringen sker lättast med hjälp av hålkortsmaskiner. För den hän- delse det på grund av tidsförhållandena skulle visa sig omöjligt att fram- skaffa tillräckligt antal maskiner har kommittén utarbetat jämväl ett för- slag till ett manuellt förfarande. Detta kräver större personal men skiljer sig i fråga om totalkostnaden föga från det maskinella förfarandet, Man kan tänka sig en kombination av båda möjligheterna, så att det maskinella för- farandet användes i vissa län och det manuella i andra.
Skola uppgifter om arbetsgivare och närmare uppgifter om yrke, närings- fång och näringsgren än som kunna hämtas ur församlingsboken inpräg- las å plåtarna, torde någon annan utväg att erhålla sådana uppgifter ej stå till buds än att inhämta dem i samband med mantalsskrivningen på hösten 1945. Skriftliga mantalsuppgifter i två exemplar enligt ungefärligen samma formulär som för 1940 års folkräkning måste i sådant fall avläm— nas av alla. För granskningen anlitas granskningsnämnderna för folkräk- ningen. För nämnderna kunna samma instruktioner som år 1940 gälla med tillägg, att uppgifterna i det ena exemplaret skola. ordnade efter fastighe- ter, vid granskningens :slut insändas till länsbyrån, där uppgifterna överfö- ras till präglingsunderlaget.
Detta medför ett betydande arbete, vilket dessutom måste bedrivas under stark forcering. En stor lättnad skulle vinnas, om man hade kunnat an- vända mantalsuppgifterna såsom präglingsunderlag. Följande skäl tala dock emot ett sådant förfaringssätt:
1) Födelsenumreringen kan ej påbörjas förrän i slutet av november och kan sålunda ej vara färdig till årsskiftet.
2) Vissa uppgifter kunna ej med nöjaktig säkerhet lämnas av allmänhe- ten, ssåsom angående dag för äktenskaps ingående eller upplösning, inskriv- , ning å sjömanshus och nummer i dess register m. m.
3) Därest. dylika uppgifter skola av granskningsnämnden eller pastor ut— sättas; och tillika tillräckligt noggrann kollationering och rättelse skall ske av övriga detaljer, såsom stavning av nanm, civilståndsuppgifter, födelse- data m. 111. kan granskningsnämnden ej hinna slutföra sitt arbete före man— talsskii'ivningen. (Även för folkräkningen måste Visserligen stränga krav stäl- las å granskningen, men där har man dock möjligheten att vid materialets bearbetning upptäcka och rätta eller kompensera fel, under det att vid präg- lingein av plåtarna materialet måste användas i det skick, vari det avläm- nats av granskningsnämnderna.)
4) Å mantalsuppgifterna kan man ej få de olika uppgifterna anteckna- de i den inbördes ordning, i vilken de skola präglas, och detta kommer i förening med de svårigheter, som vållas av otydliga handstilar, att avse— värt nedsätta präglingshastigheten.
Vid avisering till länsbyrån måste pastor framdeles beteckna fastigheter- na i enlighet med vederbörande jordregister eller fastighetsregister för stad. Församlingsboken måste därför kompletteras med dessa fastighetsbeteck- ningar. Detta arbete bör utföras i samråd med mantalsskrivningsförrätta- ren och kan lämpligen äga rum vid mantalsskrivningsförrättningen på hös- ten 1945, varvid mantalsskrivningsförrättaren uppgiver och pastor anteck- nar de nya beteckningarna.
Så länge pastor har kvar präglingsunderlaget skall han däri införa änd- ringar i fråga om bostad inom församlingen, efternamn, förnamn, civil- ståndt, dag för äktenskaps ingående eller upplösning, titel, yrke eller närings- fång, nationalitet, vämpliktsförhållanden, sjömanshus och nummer i dess register, upptaga födda, invandrare och från församlingens bok över obe- fintliga överförda, samt överstryka eller underlåta att upptaga döda, ut— vandrare och till bok över obefintliga överförda, oavsett att sådant förhål- lande inträffat eft'er den 1 juli 1945. Alla avier om i annan församling in- lämnade flyttningsbetyg, som inkomma efter nämnda datum, översändas däremot löpande; den utflyttade upptages alltså i präglingsunderlaget. Se- dan präglingsunderlaget avlämnats, aviserar pastor länsbyrån löpande om alla sådana förändringar.
Mantalsskrivningsförrättaren insänder uppgift om nyblivna eller sedan fö- regående mantalsskrivning inflyttade pensionstagare med ledning av pen— sionsnämndens oktoberrapport och meddelanden från andra mantalsskriv— ningsförrättare.
Uppgifterna om anställning aktualiseras med ledning av inkommande an— ställningskort.
Ändringarna införas löpande å präglingsunderlaget. Då någon utflyttat till annat län, översändes hans kort med anteckning om födelsenummer och den nya bostaden till länsbyrån därstädes. Flyttningsavin förvaras tills vidare eller översändes till länsarbetsnämnden, om personen är upptagen i dess re—
gister. Är plåt präglad gäller vad ovan sagts om präglingsunderlaget i stället om plåten. Sedan alla plåtar inom en församling pläglats, tryckas avtrycks— kort, vilka översändas till pastor för att i fortsättningen användas vid avise-
ringen.
B. Präglingsunderlaget för fastigheter.
Mantalsskrivning enligt folkbokföringsförordningen torde böra äga rum första gången på hösten 1946 för år 1947. Med prägling av plåtar för fastig- heter torde dock kunna anstå till våren och sommaren 1947 . Som präglings- underlag användes 1947 års mantalslängd; denna upprättas manuellt, såvitt avser fastigshetsliggaren.
C. Präglingsunderlaget för juridiska personer.
Mantalsskrivning av juridiska personer sker första gången på hösten 1947 för år 1948. Preliminära uppgifter böra emellertid av dessa personer avgivas redan vid mantalsskrivningen på hösten 1945 (för folkräkningen). Personerna upptagas likväl ej då i mantalslängd, utan uppgifterna överlämnas, ordnade fastighetsvis, av mantalsskrivningsförrättarna till länsbyrån, där de under våren och sommaren 1947 användas för prägling av plåtar för personerna.
D. Präglingen.
Präglingen äger rum länsvis och påbörjas så snart en tillräckligt stor del 'av präglingsunderlaget är komplett, vilket med hänsyn till att mantalsupp- gifter måste anlitas för införande av uppgifter om arbetsgivare, näringsgren och yrken icke torde vara fallet förrän den 1 januari 1946. Präglingen bör bedrivas så att arbetet kan i huvudsak vara färdigt den 1 juli 1946. Angå— ende prägling av plåtar för fastigheter och juridiska personer se dock ovan under B och C.
E. Avtryckslcorten.
Domkapitlen böra före den 1 januari 1946 hava meddelat beslut om i vil- ken ordning pastors hjälpkortregister skola föras. Registren avlämnas, sor— terade i denna ordning, efter hand som präglingen avslutas för de olika för- samlingarna av länsbyrån till pastor. Avgångsregistren föras först från och med den dag då förordningen trätt i kraft.
Länsbyråernas och riksbyråns register torde visserligen kunna uppställas successivt efter hand som präglingen för de olika församlingarna avslutas, där— vid korten först sorteras i ordning efter födelsenummer och, såvitt angår kort, vilka skola ingå i länsbyråns alfabetiska register, i bokstavsordning, men då det torde vara onödigt att dessa register föras under det att prägling pågår och det väl dessutom är mindre arbetskrävande att uppställa registren på en gång, synes det lämpligare att därmed får anstå till dess präglingen är helt avslutad för länet.
Register över fastigheter uppställas hos mantalsskrivningsförrättarna efter hand som fastighetsplåtarna under år 1947 bliva färdigprägladc.
Därest jämväl register över personer skola finnas, uppställas dessa, såvitt angår fysiska personer, samtidigt med pastors motsvarande register och i öv- rigt under 1947, sedan plåtarna för de juridiska personerna blivit präglade.
F. M ed borgarkorten.
Pärmarna tryckas under juni 1947. Insättsbladen tryckas så nära halv- årsskiftet, och på så kort tid som möjligt, för att medborgarkorten, då de ut- sändas, skola vara i överensstämmelse med kyrkobokföringen. En säkerhets- åtgärd vore, att korten i första hand utsändes till pastorsämbetena för kon- troll och av pastor vidarebefordrades till de blivande innehavarna, men den- na åtgärd skulle måhända innebära en alltför betydande arbetsbelastning på pastorsexpeditionerna. Man kan i stället förfara så, att man bilägger varje medborgarkort en tryckt anmaning till mottagaren att kontrollera uppgifterna däri och i händelse av anmärkning återställa medborgarkortet till länsbyrån för rättelse. Med ledning av flyttningsavierna har man å länsbyrån möjlighet att kontrollera, att alla medborgarkort med oriktigt angiven kyrkobokförings- ort återkomma, och i mån av behov vidtaga åtgärder för att införskaffa dem, som ej frivilligt återställas. Då omflyttningen under sommaren är ringa, torde antalet rättelser ej bliva så stort.
Sedan lnedborgarkorten utsänts, kan det föreslagna flyttningsförfarandet sättas i kraft.
G. Personakterna.
Personakter upprättas av prästerna under tiden den 1 januari 1947—den 31 december 1949. Pastor, som vill använda församlingsliggaren som fastig- hetslängd, måste dock bedriva arbetet i raskare takt. Vid arbetet följes den ordning, i vilken personerna äro upptagna i församlingsboken. Då personakt upprättats göres anteckning härom i boken genom instämpling med rött av ordet personakt. Då personen överföres till nytt upplägg eller införes i annan församlingsbok, skall denna anteckning jämväl överföras ända till dess per— sonakter för alla församlingsmedlemmar blivit upprättade. Då en person i anledning av flyttning, dödsfall, utvandring eller överföring till bok över obefintliga avföres ur församlingsboken, skall personakt för honom upprät— tas, oavsett huruvida uppläggningsarbetet enligt ovannämnda ordning fort- skridit till det ställe i församlingsboken, där personen är upptagen. Folkbok- föringsförordningens bestämmelser om översändande av personakt skola allt- så äga tillämpning från och med den 1 januari 1947 .
För personer, som före den 1 januari 1947 utvandrat eller överförts till bok över obefintliga upprättas ej personakt. Över de obefintliga upprättas i stäl- let ett kortregister hos riksbyrån, vilket torde kunna ske genom komplette- ring av det vid 1940 års folkräkning upprättade hålkortregistret eller, om
ny folkräkning kommer till stånd, på grundval av det nya folkräknings- materialet.
I personakten ifylles rum 4 (födelsenummer) med ledning av avtrycks- kortet för personen. För personer, födda före den 1 januari 1947, utsättes i personakten rum 8 med ledning av kyrkobokföringsortens församlingsbok kol. 5 den faktiska födelseorten. Det skulle i många fall medföra ett alltför vidlyftigt forskningsarbete, om födelsehemorten skulle angivas. Rum 16 (för- äldrar) ifylles endast för barn under 15 år. I rum 17 (äktenskap) antecknas endast det vid personaktens upprättande bestående äktenskapet. Rum 18 (barn) ifylles endast i den mån det kan ske med ledning av kyrkobokförings- ortens församlingsbok; en regress till församlingsböcker, i vilka personen tidigare varit införd, för vinnande av fullständiga uppgifter skulle innebära ett alltför betungande arbete. I rum 20 införes å rad 1 namnet å den försam- ling, i vilken akt-en upprättas; inflyttningsdatum utsättes endast om det framgår av kol. 10 å det uppslag i församlingsboken, där personen vid till- fället är införd. Sistnämnda uppslag antecknas i därför avsedd kolumn i rummet. I rum 21 införes kvarstående anteckningar i församlingsboken kol. 14, i den mån dessa anteckningar ej redan införts i annat rum.
Då personakt rekvirerats hos riksbyrån för person, som före den 1 janu— ari 1947 utvandrat eller överförts till boken över obefintliga, utsätter riksby- rån i personakten födelsenummer och övriga tillgängliga uppgifter samt över- sänder därefter akten till pastor i personens senaste kyrkobokföringsort för komplettering och vidarebefordran till rekvirenten.
H. De övriga kyrkoböckerna.
De föreslagna formulären fastställas åtminstone såvitt angår församlings— boken till omedelbar efterrättelse men med tillåtelse för pastor att fortfaran- de nyttja de böcker, som föras i församlingen enligt det hittills gällande formuläret, till dess de blivit fullskrivna eller eljest behöva förnyas. De an- teckningar om rekvisition och mottagande av personakt, som enligt det före- slagna formuläret till inflyttningsbok skola göras i särskilda kolumner, in- föras i kol. 10 enligt det gällande formuläret.
I. Myndigheterna.
Kyrkobokföringsmyndigheterna och besvärsinstanserna äro desamma som enligt gällande rätt. Mantalsskrivningsförrättarna äro även desamma; beträf- fande dem äro dock att iakttaga de organisationsförändringar, som kunna komma att föreslås av uppbördsberedningen.
Roteombud väljas första gången på hösten 1945 för tiden den 1 juli 1946— den 30 juni 1950.
Med hänsyn till uppläggningsarbetet utses kyrkobokföringsinspektörer och upprättas, åtminstone provisoriskt, riksbyrån och länsbyråerna redan år 1945.
J. Förfarandet.
Det föreslagna förfarandet tillämpas från och med den 1 januari 1947, ' dock med visst uppskov beträffande flyttningsförfarandet (se under F). Man- talsskrivning äger dock utom beträffande juridiska personer rum enligt den föreslagna ordningen första gången redan på hösten 1946; därvid tillämpas även bestämmelserna om den 1 november såsom avgörande tidpunkt för mantalsskrivningen. Länsbyråerna äro dock under 1946 befriade från att trycka stommar till fastighetsliggare.
KAP. 5.
Beiolkningsstaiistiken.
För befolkningsstatistikens organisation, sådan den för närvarande ter sig, ha de bestämmelser, som enligt kungl. kungörelsen av den 4 november 1859 fr. o. m. är 1860 skulle tillämpas i fråga om uppgiftsmaterialets in- sändande, i allt väsentligt varit grundläggande. Den utveckling, som där- efter ägt rum, har i huvudsak bestått i ett fullständigande av systemet i dess olika detaljer, omläggning av metoderna för uppgifternas bearbetning samt ändringar i sättet för deras offentliggörande. De jämkningar och ut— byggnader, som tillkommit, ha i allmänhet haft samband med vidtagna ändringar i fråga om kyrkoböckernas förande; sådana ändringar av mera betydelsefullt slag skedde åren 1894, 1910 och 1915.
I den nyssnämnda kungörelsen stadgades bl. a., att de årliga uppgifterna om vigda, födda och döda i varje församling skulle meddelas statistiska centralbyrån å särskilt formulär i form av ut- drag ur vigsel-, födelse- och dödböckerna,
att förutom dessa utdrag en årlig summarisk redogörelse över folkmäng- dens förändringar likaledes å särskilt formulär skulle avgivas för varje för- samling, samt
att uppgifterna om rikets folkmängd den 31 december 1860 och seder- mera för samma dag vart femte år skulle för varje församling, utom be- träffande Stockholm, där anordningen ej var tillämplig och annat tillväga- gångssätt kom till användning, meddelas statistiska centralbyrån i form av utdrag ur den s. k. husförhörslängden (församlingsboken).
Befolkningsrörelsen. Nuvarande organisation. Statistiken över befolk- ningsrörelsen behandlar i främsta rummet uppgifterna angående vigda, födda och döda (dödsorsaker inräknade) samt in- och utrikes omflyttning.
Till grund för såväl de preliminära som de definitiva siffror, som med- delas angående vigslarnas, födelsernas samt dödsfallens antal jämte tillhö- rande demografiska uppgifter ligga numera i allt väsentligt de nominativa utdrag ur vederbörande kyrkoböcker, som enligt kungörelsen av år 1859 med däri vidtagna ändringar skola insändas till statistiska centralbyrån. I fråga om utdragens huvudsakliga innehåll är följande att märka.
Utdraget ur lysnings- och vigselboken upptager varje lysning och ingånget äktenskap med uppgift om dag för vigseln samt vardera kontrahentens namn, yrke, bostad, nationalitet och trosbekännelse (om främmande), civil-
ståndl (vid omgifte), födelseår och -dag, äktenskapets ordningsnummer samt diver'se anteckningar såsom angående vigselförrättare, borgerlig Vigsel, ål- dersdispens m. m. Utdraget ur födelse— och dopboken upptager varje däri inskriven födelse med uppgift om födelsedag, barnets kön och börd, om levande eller dödfött, dopnamn eller förnalnn, föräldrarnas namn, yrke, nationalitet och trosbekännelse (om främmande), tid för äktenskapets in- gåenlde, födelseår och -dag, moderns civilstånd (d. v. s. om hon är gift, änka eller frånskild, trolovad eller ogift), nedkomstort (om annan än för- samlingen) samt anteckningar om inkomna och avsända attester m. 111. Ut- dragnet ur död- och begravningsboken slutligen innehåller för varje dödsfall uppgift om dödsdag, den avlidnes kön, nanm, yrke, nationalitet och tros- bekännelse (om främmande), bostad samt för hustru mannens och för min- deråriga deras föräldrars namn, yrke och bostad, vidare den avlidnes fö- delseår och -dag samt civilstånd, dödsorsak (särskild kolumn för anteckning av pasttor och för anteckning av läkare), dödsort (om annan än hemorten), efterlevande makes födelseår samt diverse anteckningar såsom om döds— attest, domstolsutslag rörande dödförklaring, namn är läkare, som senast för den avlidne rådfrågats m. rn. Vederbörande inskrivningar i de berörda ut- dragen äro försedda med anteckning om inskrivningens löpande ärsnum- mer.
Enligt fr. o. m. är 1937 gällande föreskrifter (SFS 587 och 597 år 1936) skola utom för Stockholm och Göteborg, där andra anordningar träffats, utdragen ur lysnings- och vigselboken samt födelse- och dopboken in— sändas till statistiska centralbyrån kvartalsvis inom fyrtiofem dagar ef- ter kvartalets utgång. Beträffande dödboksutdragen är stadgat (SFS 588 och 597 år 1936), att utom för Stockholm och Göteborg, där liksom be- träffande vigselboks- och födelseboksutdragen annat förfaringssätt tilläm- pas, insändandet skall ske årsvis för församlingar, där för allmänna hälso- och sjukvården anställd läkare är stationerad eller medicinalstyrelsen eljest härom förordnat (tättbebyggda orter), samt för övriga församlingar halv- årsvis. I sistnämnda fall-et passera utdragen provinsialläkarna för kontroll och fullständigande av dödsorsaksuppgifterna.
På grundval av de influtna uppgifterna lämnar statistiska centralbyrån dels preliminära rapporter, som i huvudsak inskränka sig till ett angivande av de vigdas, föddas och dödas antal för riket i dess helhet och större regio- nala enheter, dels efter hand en utförlig årlig redogörelse för de demogra— fiska företeelser, som äga samband med de nämnda faktorerna. De preli- minära rapporterna utgöras dels av kvartalsvis sammanställda och offent- liggjorda uppgifter, dels av en årlig kortfattad översikt. I fråga om de döda bygga kvartalsrapporterna på uppgifter inhämtade av pensionsstyrelsen. Of- fentliggörandet av dessa rapporter sker genom Post- och Inrikes tidningar samt Sociala meddelanden, varjämte de bruka bekantgöras genom radio. Den preliminära årliga översikten ingår i statistiska centralbyråns berät- telse över folkmängden inom administrativa områden, vilken berättelse ut- kommer under våren året efter det, som uppgifterna avse.
Den redogörelse, som innehåller de definitiva siffrorna, kräver fir färdig- ställandet med hänsyn till mångfalden av de uppgifter och kombinationer, som ingå i redogörelsen, ett omfattande arbete såväl i fråga om ganskning av uppgiftsmaterialet och skriftväxling med pastorsämbetena son i fråga om den tekniska behandlingen av materialet. Offentliggörandet sker i de be- rättelser, som statistiska centralbyrån årligen utger angående befolknings- rörelsen, resp. dödsorsakerna. Bland tabellerna i den förstnämnda berättelsen märkes bl. a. en framskrivning av folkmängden efter kön, ålder och civil- stånd, vilken framskrivning likväl är begränsad till landet i dess helhet.
I samband med folkräkningarna men eljest fristående från dessa utarbetar centralbyrån vidare dödlighets- och livslängdstabeller för varje årtionde samt tioårsöversikter över befolkningsrörelsen. Dessa redogörelser offentliggöras i form av särskilda berättelser.
För statistiken över födda och döda tillkomma såsom uppgiftsmaterial utdrag ur de längder över födda och döda, som föras vid vissa inrättningar såsom barnbördshus, sjukhus, hospital m. fl., vilka utdrag avgivas å blan- ketter av enahanda uppställning som kyrkoboksutdragen. Dessa utdrag ha huvudsakligen kommit till användning för att i enstaka detaljer komplettera kyrkoboksutdragen och därvid i första hand dödsorsaksuppgifterna. De i sta- tistiken över befolkningsrörelsen ingående uppgifterna om hemskillnader och äktenskapsskillnader hämtas från äktenskapsregistret.
Statistiken över in— och utrikes omflyttning, i den mån den faller inom ramen för redogörelsen över befolkningsrörelsen, bygger på den summa- riska redogörelse över folkmängdens förändringar, som prästerskapet år- ligen har att avgiva. Det må i detta sammanhang anmärkas, att statistik över inrikes omflyttning också ingått bland folkräkningarnas programpunkter.
Även om de i den summariska folkmängdsredogörelsen ingående uppgifter— na om omflyttningen tjäna syftet att åstadkomma en statistik över flyttningar- na, ha dessa uppgifter, liksom övriga i redogörelsen förekommande upp- gifter om födda, döda och obefintliga, i första hand tillkommit för att årliga uppgifter skola kunna lämnas angående folkmängdens storlek inom olika administrativa enheter.
För detta ändamål har formuläret till den summariska folkmängdsredo- görelsen fått formen av en bokslutstablå, där ingående balansen utgöres av församlingens folkmängd vid årsslutet närmast före redogörelseåret och tillkomsten av 1) antalet under året födda, 2) inflyttade från församlingar inom riket, 3) inflyttade från utlandet och 4) från boken över obefintliga överförda samt avgången av 1) antal-et under året döda, 2) utflyttad-e till församlingar inom riket, 3) utflyttade till utlandet och 4) till boken över obefintliga överförda. Genom avräkning erhålles därefter församlingens folk— mängd vid redogörelseårets slut. För att tillgodose statistiken över den inrikes omflyttningen med fullständigare uppgifter skiljer formuläret numera på om in-, resp. utflyttningen gällt lands- eller stadsförsamling.
Förutom här ovan angivna numeriska data skola beträffande till och från utlandet flyttande samt till och från boken över obefintliga överförda per-
soner specificerade uppgifter lämnas å formuläret, för obefintliga namn, l'ödelseeåir, -mänad och -dag, civilstånd och yrke samt för emi- och immigran- ter sainrma uppgifter och dessutom land, till eller från vilket flyttningen ägt rum. Gtenom dessa uppgifter och utdragen ur vigsel-, födelse- och dödböc— kernat sttå såsom primärmaterial nominativa uppgifter till förfogande för samt- liga bleftolkningsrörelsens mera betydelsefulla faktorer med undantag av den inrikers omflyttningen.
På grundval av den summariska folkmängdsredogörelsens uppgifter offent- liggör' statistiska centralbyrån, såsom tidigare omnämnts, en årlig berät— telse (över folkmängden inom administrativa områden, vilken för varje kom— mun oczh församling samt administrativa delområden inom dessa meddelar uppgiift om folkmängdens storlek vid årets slut. Förutom dessa uppgifter och sannmandragsuppgifter över vigda, födda och döda ingår i denna be- rättelse även en översikt länsvis av den in- och utrikes omflyttningen och omföringen av obefintliga. Omflyttningen (och obefintliga) behandlas ()CkSål i de berättelser, som innehålla de definitiva siffrorna över befolk- nings rörelsen, men i avsaknad av tillräckligt upplysande material inskränker sig därvid redogörelsen för den inrikes omflyttningen till några få data.
Follklräkningarna. En andra huvuduppgift för befolkningsstatistiken är att genom tvärsnitt genom befolkningen vid viss tidpunkt, som regel vart tionde år, belysa befolkningens sammansättning i olika avseenden och för- ändringarna härutinnan. Inventeringen verkställes genom folkräkningar, och upprinnelsen till dessa utgöres av de folkmängdstabeller, vilkas upprättande ingiclk i tabellverkets arbetsuppgifter.
Såsom förut anmärkts, föreskrev kungörelsen av år 1859 att fr. o. m. år l860 nominativa utdrag ur husförhörslängderna (församlingsböckerna) skul- le insändas till statistiska centralbyrån vart femte år. I själva verket har dock med undantag för år 1935, då med hänsyn till befolkningsläget en sär— skild folkräkning anordnades, hittills dispens från dessa bestämmelser med- givits för de årtal, som slutat på 5, och till följd härav har intervallet mellan folkräkningarna varit 10 år.
De nämnda utdragen utgöra stommen till folkräkningarna och utgjorde länge det enda källmaterialet till dessa. Programpunkterna vid de äldsta folkräkningarna begränsade sig sålunda uteslutande till uppgifter, som kun— de hämtas ur dessa utdrag. Förutom den primära uppgiften att genom sär- skild räkning fastställa befolkningens antal för landet i dess helhet och för dess olika förvaltningsområden omfattade det dåtida programmet befolk- ningens sammansättning i avseende på kön, ålder och civilstånd, födelseort, yrke, hushåll, trosbekännelse, stam och lyte. Med undantag för den senaste folkräkningen (år 1940), som med hänsyn till tidsläget fick ett mera be— gränsat omfång, ha efter hand folkräkningsprogrammen starkt utvidgats, icke allenast med hänsyn till antalet grenar, som gjorts till föremål för un- dersökning, utan också i hög grad därigenom, att bearbetningen differen- tierats och antalet kombinationer ökats. Tekniska framsteg i fråga om
bearbetningsmetoden, framför allt förbättrade maskinella anordningar, ha bidragit till denna utveckling.
Folkräkningarnas omfattning under senare tider framgår av följande för- teckning över de viktigare grenar, som ingått på programmet till endera eller bådadera av 1930 och 1935/36 års folkräkningar: 1) areal och folkmängd inom förvaltningsområden, 2) areal och folkmängd inom naturliga områden, 3) befolkningsagglomerationer, 4) fördelning efter kön, ålder och civil- stånd, 5) fördelning efter födelseort, 6) inrikes omflyttning, 7) yrke, 8) bi- yrke, 9) yrkesväxling, 10) inkomst och förmögenhet, 11) utrikes födda, ut- ländska undersåtar och svenskar i utlandet, 12) lyte, 13) arbets- och försörj- ' ningsoförmåga, 14) trosbekännelse, 15) främmande stam och språk, 16) hus— håll, 17) skolbildning, 18) äktenskap och barnantal, 19) bostadsförhållanden, 20) arbetslöshet samt 21) frånvarande och obefintliga.
Då folkräkningarna äro av intermittent natur, måste organisationsformen för dessa bliva väsensskild från den, som gäller för befolkningsrörelsen, där bearbetningen av materialet har fortlöpande karaktär. Härtill kommer, att såväl uppgiftsinsamlingen som bearbetningsmetoden är beroende av hur folk- räkningsprogrammet utformas. Programpunkterna vid de senaste folkräk- ningarna ha varit ganska växlande och ha i vissa delar haft total och i andra partiell karaktär. Någon från folkräkning till folkräkning enhetlig organisa- tionsform har fördenskull icke förelegat, utan denna har anpassats efter de aktuella förhållandena. Man kan likväl i den hittillsvarande utvecklingen ut- skilja vissa huvudlinjer i fråga om uppgiftsinsamlingens karaktär.
I de centrala delar, som röra folkräkningsuppgifterna angående befolk- ningens antal m. m. inom regionala enheter av administrativ eller annan na- tur samt fördelningarna efter kön, ålder och civilstånd, ha utdragen ur för— samlingsböckerna (för Stockholm: utdragen ur folkregistret) bibehållit sin ställning som grundläggande material. För ett flertal andra folkräkningsupvp- gifter har mantalsskrivningen trätt alltmera i förgrunden såsom förmedlande organ för införskaffandet av erforderligt källmaterial. Detta gäller bl. a. den regelbundet återkommande arbetsuppgift, som utgör den mest arbetskrävan- de, nämligen yrkesräkningen. Vid sidan härav ha i vissa fall, där undersök— ningen berört endast en mindre del av befolkningen, uppgifter inhämtats genom särskilda s. k. räknare. För folkräkningarnas inkomst- och förmögen- hetsstatistik ha självdeklarationer, taxeringslängder och av arbetsgivarna av- givna s. k. löneuppgifter bildat underlaget.
Folkräkningarnas genomförande kräver en vidlyftig organisationsapparat, som icke inskränker sig till allenast frågor, som röra bearbetningen samt tabellernas framställande och publicering utan även förutsätter ett omfat— tande förberedelsearbete, icke minst med hänsyn till att källmaterialen äro flera. Bl. a mäste ändringar i mantalsskrivningsförordningen företagas för vederbörande år, omläggning och utvidgning av formuläret till mantalsupp— gift göras samt lokala organ inrättas för granskningen av de avlämnade upp— gifterna.
Folkräkningsresultaten offentliggöras i en serie berättelser, växlande till
ntal ODChl omfattning vid de olika folkräkningarna. Vid 1930 års folkräkning, en hitttills mest omfattande, upptog den tryckta redogörelsen tillsammans 650 tirycksidor.
Befallkmingsstatistiken närstående arbetsuppgifter m. m. Förutom befolk- ningsstatistikens handhavande åvilar statistiska centralbyrån ett antal arbets- uppgiftter, som röra folkbokföringen eller äro denna närstående.
Det :åligger sålunda centralbyrån att föra anteckningar över skeende för- ändring—gari rikets judiciella, administrativa, kommunala och ecklesiastika in- delningar. Centralbyrån har vidare att förmedla översändandet av sådana intyg, som enligt 43 % kyrkobokföringsförordningen skola utfärdas angå- ende viigsel, födelse och dödsfall berörande utländska undersåtar, som vistas i riket,, samt att på motsvarande sätt förmedla översändandet till pastors— ämbetena av liknande intyg, som inkommit beträffande svenska undersåtar i utlandet. Genom kungl. kungörelse av den 16 oktober 1942 åligger det sta- tistiska centralbyrån att pröva och avgöra sådana kyrkobokföringsärenden, som avse rättelse eller ändring av förnamn m. m. Det i giftermålsbalken omförmälda äktenskapsregistret föres av statistiska centralbyrån. Slutligen ingår bland arbetsuppgifterna av detta slag att efter hänvändelse meddela råd oclh anvisningar i kyrkobokföringsfrågor.
I detta sammanhang må också framhållas, att de i centralbyråns arkiv förvarade kyrkoboksutdragen ha urkunds natur och sålunda göra tjänst som renovationsexemplar av kyrkoböckerna. För genealogiska och andra forsk- ningar ha dessa centralt samlade kyrkoboksutdrag från landets församlingar varit av stor betydelse.
Befolkningsstatistikens organisation enligt det nya förslaget. I det nya förslaget till folkbokföringens ordnande utgör den lokala kyrkobokföringen alltjämt hörnstenen. För befolkningsstatistikens vidkommande innebär detta, att i fråga om källmaterialet kontinuiteten med det föregående blir i stort sett orubbad. Skiljaktigheterna hänföra sig i första hand till sättet för upp- gifternas insamlande. Medan enligt det nuvarande systemet de huvudsakligen i form av utdrag ur kyrkoböckerna insända uppgifterna praktiskt taget ute- slutande haft till syfte att bilda underlag för befolkningsstatistiken, och upp- giftsinsamlingen härigenom närmast haft karaktären av en rapportföring utan mellanled mellan prästerskapet och statistiska centralbyrån, innebär den nya ordningen, att statistiken till mycket stor del kommer att bygga på i det löpande folkbokföringsarbetet använda rapporter, sedan dessa först utnytt- jats för detta arbete. Främsta mellaninsta'nsen blir härvid länsstyrelsernas folkbokföringsavdel-ningar — länsbyråerna.
En översikt i stora drag över det nya tillvägagångssättet lämnas i efter- följande redogörelse. Ramen för denna är den nuvarande befolkningsstati- stikens omfattning, varvid av tidigare anförda skäl skillnad göres mellan å ena sidan befolkningsrörelsen och å andra sidan folkräkningarna.
Befolkningsrörelsen enligt det nya förslaget. Statistiken över vigda, födda och döda kommer att bygga på de anmälningar om vigsel, födelse och dödsfall, som pastor för den fortsatta registerföringen har att göra till länsbyråerna och som av dessa, sedan på dem ankommande åtgärder vid— tagits, med eller utan ytterligare mellanled vidarebefordras till statistiska centralbyråns befolkningsstatistiska avdelning. För statistiken över döda till- kommer såsom uppgiftsmaterial den dödes personakt, som pastor efter viss tidsfrist har att insända till riksbyrån.
I fråga om vigslar och dödsfall åligger aviseringsskyldigheten pastor i rätta inskrivningsorten och i fråga om födelser pastor i barnets födelsehemort. För avisering om vigsel användes avtryckskort för kvinnan, för avisering om fö- delse avtryckskort för modern samt för avisering om dödsfall avtryckskort för den döde, eller, där pastor till följd av vederbörandes avflyttning eller andra skäl ej har tillgång till vederbörandes avtryckskort, särskilda blanket- ter. Avtryckskorten utgöra kopior av personplåten och innehålla ett flertal av de uppgifter, som enligt det föregående (sid. 246 f.) återfinnas i de utdrag ur kyrkoböckerna, som för närvarande insändas till statistiska centralbyrån. Härutöver komma avtryckskorten att innehålla en del nytillkomna uppgif- ter, bl. a. för statistiken betydelsefull uppgift om födelsenummer, dels per- sonens eget dels för gifta personer även makes dels ock för barn under 15 år även föräldrarnas. Å avtryckskorten införas av pastor de övriga upp- gifter, som för vigselns, födelsens eller dödsfallets fortsatta registrering äro erforderliga eller eljest äro nödvändiga för befolkningsstatistikens be- hov. Där aviseringen äger rum förmedelst särskild blankett, kommer denna i tillämpliga delar att innehålla de uppgifter, som svara emot avtryckskor- tets tryckta text jämte tilläggsuppgifter. I den män för befolkningsstatisti— kens vidkommande ofullständigheter i enstaka fall skulle komma att kvar- stå, torde dessa oftast utan skriftväxling kunna kompletteras centralt genom efterforskningar i riksbyråns sökregister.
Såväl den preliminära som den definitiva statistiken över vigda och födda kommer att grunda sig på nyss omnämnda rapporter. Även om man räknar med den tidsutdräkt, som bokföringsåtgärderna hos länsbyråerna vålla och den omgång, som orsakas [av att avin från länsbyråerna till statistiska cen- tralbyrån i vissa fall måste passera ett andra pastorsämbete, bör färdigstäl- landet av kvartalsstatistiken kunna medhinnas inom samma tid som tidiga- re, eftersom rapportföringen från pastorsämbetena till länsbyråerna sker fortlöpande, exempelvis genom veckovis insända anmälningar.
Den preliminära statistiken över de döda får till underlag motsvarande anmälningar beträffande dödsfallen, medan för den utförligare statistiken jämväl de till riksbyrån insända personakterna komma att tagas i anspråk. Insändandet av dessa är avsett att äga rum, så snart de icke längre äro er- forderliga för bouppteckningsändamål.
Liksom i det nuvarande systemet måste granskning och komplettering av dödsorsaksuppgiftern-a äga rum för det fall, att den avlidne vid frånfället, icke var bosatt i tättbebyggd ort (jfr sid. 247 i det föregående). Komplet-t
teringzem kan ske på liknande sätt, som nu är fallet, eller genom att dödsan- mälam eller personakten får passera vederbörande provinsialläkare för granskning. Då det oavsett statistiska skäl måste anses önskvärt, att person- akten innehåller tillförlitliga dödsorsaksuppgifter, kan det synas naturligast, att personakten översändes; i motsatt fall blir en komplettering av denna er- fordeirlig. Häremot talar dock det skälet, att personakten är av sådan be- tydelse, att den så litet som möjligt bör utsättas för risken att förkomma. Enklaste utvägen synes vara, att den avi om dödsfall, varom talas i 83 ä 2 mo ni. får passera vederbörande tjänsteläkare för granskning av dödsor- saksuippgiften sedan länsbyrån tagit del av densamma. Denne översänder avin 'itill riksbyrån, som har att svara för att dödsorsaksuppgiften blir införd på personakten.
Den nya uppläggningen av folkbokföringsuppgifterna medför vidare, att insän-dandet till statistiska centralbyrån av utdrag ur de längder över födda och (döda, som föras vid vissa inrättningar såsom barnbördshus, sjukhus m. fl.., icke längre blir erforderligt (jfr sid. 248 i det föregående).
Även i fråga om de uppgifter, som röra folkmängden inom administrativa områden och in- och utrikes omflyttning samt obefintliga, vilka uppgifter för närvarande grunda sig på församlingsvis insända summariska folk— mängdsredogörel—ser, kommer en omläggning till stånd enligt den nya ord- ningen. Alternativa metoder äro här tänkbara, innebärande antingen att den summariska folkmängdsredogörelsen helt avskaffas eller att den begränsas till endast några få data.
Enligt det förra alternativet kommer framskrivningen av folkmängden från det ena året till det andra att företagas centralt av statistiska centralbyrån på grundval av uppgifter, som stå till förfogande angående den årliga be- folkningsrörelsen. Beträffande antalet födda och döda bilda de i det föregå- ende beskrivna rapporterna underlaget, medan i fråga om utrikes omflytt— ning och omföring av obefintliga de erforderliga uppgifterna kunna erhållas från riksbyrån. Författningsförslaget stadgar nämligen, att personakterna för emigranter och till boken över obefintliga överförda skola insändas till och personakterna för immigranter och från boken över obefintliga överförda skola rekvireras hos riksbyrån, och antalet tillståndsändringar av detta slag blir på så sätt registrerat.
Framskrivningen förutsätter emellertid även kännedom om den inrikes omflyttningens storlek för varje församling (och församlingsdel). Försla- get förutsätter, att flyttningsanmälningarna, sedan de utnyttjats för folk- bokföringsändamål, insändas till den befolkningsstatistiska avdelningen. Avi— sering om flyttning, då fråga är om sådan mellan olika församlingar, ålig- ger pastor i utflyttningsorten. För aviseringen användes medborgarkortet eller särskild blankett, varå pastor i inflyttningsorten tecknat rekvisitionen av personakten. Denna rekvisition ingår sedermera i form av flyttningsanmä- lan till länsstyrelsen, som efter användandet med eller utan mellanled vidare- befordrar densamma till statistiska centralbyrån. —— För avisering av flytt- ningar inom församlingen, varvid aviseringsskyldigheten åligger pastor i 17—448541.
kyrkobokföringsorten, användes avtryckskort för den flyttande. Även detta kan på sätt, som nyss anförts, utnyttjas för statistiska ändamål.
Särskilt två omständigheter, till väsentlig del berörande uppgifterna till den inrikes omflyttningen, äro ägnade att göra en centralt företagen framskriv- ning av folkmängden inom lokala enheter till en ganska omständlig pro— cedur. Den ena äger samband med den inrikes omflyttningen-s stora omfatt- ning och den andra med att framskrivningen också måste gälla kommun— delarna tillhörande en församling, exempelvis muncipalsamhällena.
Flyttningarna mellan församlingarna uppgå till mellan fem och sex hundra tusen årligen, och en statistik, där totala antalet gjordes till föremål för be- arbetning, skulle bliva mycket arbetskrävande. Man synes för den mera ingående statistiken över den inrikes omflyttningen kunna nöja sig med en bearbetning av ett representativt urval (se härom s. 258). Även med ett ac- cepterande av en sådan begränsning av denna statistik, skulle likväl för med- delandet av de årliga folkmängdsuppgifterna en sortering och räkning av samtliga flyttningar dels efter inflyttnings-, dels efter utflyttningsort bliva erforderlig och ensamt för detta arbete torde krävas ett par årsbiträden. För församling, som är delad på olika administrativa enheter, måste en genom- gång även av flyttningarna inom församlingen äga rum, för att folkmängds- siffror för dessa enheter gen—om en central fr'amskrivning skulle kunna er- hållas; detta gäller för övrigt också om befolkningsrörelsens övriga data.
Det synes under sådana omständigheter böra prövas, om icke folkmängds- uppgifterna för de administrativa enheterna kunna erhållas på enklare sätt. Något centralt register, ordnat församlingsvis, står visserligen icke till för- fogande, men vägen över mantalslängden torde vara framkomlig. Ett alter- nativ, som kommittén för sin del finner vara värt beaktande, är att läns- byråerna deltaga i arbetet med hjälp av sina maskinella anordningar. Enär plåtregistret visar befolkningsläget per den 1lu, har man i så fall att utföra räkningen sådan ställningen är sagda dag samt att med ledning av från pastor inkomna meddelanden rörande flyttningar, som ägt rum 2/11—31/12 verkställa erforderliga korrigeringar. Räkningen kan utföras manuellt med användande av mantalslängden eller maskinellt förmedelst i tryckmaskinen insatta räkneverk. Använder man sig av mantalslängden har man för åt- skillnaden av män och kvinnor ett stöd i födelsenumren. Då mantalsläng- derna även upptaga dödsbon, familjestiftelser och enskilda rörelseidkare finge man för vinnande av betryggande avstämning räkna även dessa. Vid den maskinella räkningen förfares så att plåtarna medelst nockar eller ryt- tare signalmarkeras olika för män och kvinnor och övriga i registret ingående enheter. Signalerna påverka räkneverk, vilka avläsas, då mantalslängden för en kommun eller del av en kommun tryckts. En totalavstämning kan i detta fall erhållas genom ett särskilt räkneverk, som utvisar totalantalet tryckta plåtar.
För erhållande av korrigeringsuppgifter för flyttningar under tiden 2/1h_ 31/12 har man att sortera pastors aviseringskort dels på inflyttningsförsamling dels på utflyttningsförsamling —— i förekommande fall även på tätorter ino-m
församling —— samt räkna antalet personer. De erhållna uppgifterna skola vidare korrigeras med hänsyn till födda och döda under tiden 2/11—31/12. Sist- nämnda korrigering torde böra göras centralt å statistiska centralbyrån.
För att samtidigt tillgodose statistiken över den inrikes omflyttningen i dess nuvarande omfattning skulle ytterligare erfordras, att från prästerskapet er- hålla en summarisk uppgift om antalet i inflyttningsboken inskrivna, för- delade å män och kvinnor.
Den utförligare statistiken över utrikes omflyttning samt omföringen av obefintliga, vilken även utnyttjas för den årliga framskrivningen av befolk- ningen efter ålder, kön och civilstånd för landet i dess helhet, kommer att bygga på de i det föregående omnämnda personakter, som i förekommande fall insändas till, uppläggas av och rekvireras från riksbyrån. Beståndet av dylika personakter är utsatt för successiva förändringar, och det blir förden- skull erforderligt, att riksbyrån vid tillkomst eller avgång av dylika akter genom utdrag eller på annat sätt lämnar befolkningsstatistiska avdelningen meddelande om de för statistiken erforderliga uppgifterna.
Folkräkningarna enligt det nya förslaget. Av vad som tidigare anförts i fråga om folkräkningarnas organisation m. m. framgår, att numera vid sidan av kyrkoböckerna även annat källmaterial i stor utsträckning tages i anspråk för dessa räkningar, samt att programpunkterna från räkning till räkning varit ganska växlande. Man har säkerligen att räkna med att så även i fort- sättningen kommer att bliva fallet.
De framtida folkräkningarna synas komma att utformas efter ett system, där å ena sidan ingå räkningar av total karaktär och å andra sidan sådana av partiell natur, omfattande endast ett representativt urval av befolkningen. Det förra slaget avser framför allt sådana fall, då det gäller att genom direkt räkning fastställa en befolkning-sgrupps antal och en differentierad uppdelning 'i regionalt eller annat avseende förutsättes. Detta gäller exempelvis uppgif- terna om folkmängdens storlek samt fördelningarna efter kön, ålder och ci— vilstånd samt efter yrke. Vid den partiella folkräkningen har undersökningen *mera analysens karaktär.
I de delar av folkräkningsprogrammet, som röra uppgifter, vilka återfinnas på personplåten, komma de centrala registren, Iänsbyråernas tryckande re- gister inräknade, att bilda underlaget för statistiken. I övriga delar måste uppgifterna införskaffas på annat sätt, och därvid får förutsättas, att i fort- sättningen liksom tidigare särskilda i samband med mantalsskrivningen in- hämtade uppgifter komma att spela en betydelsefull roll.
De folkräkningsgrenar, som. i första hand skulle komma att bygga på de centrala registrens uppgifter, äro de, som meddela uppgifter om folkmäng- dens storlek m. 111. inom enheter av olika slag, icke-administrativa tätorter inräknade, (folkräkningens första del) och som ange fördelningarna efter kön, ålder och civilstånd, men även andra grenar beröras, exempelvis statis- tiken över födelsehemort och nationalitet. För yrkesstatistikens vidkommande äro däremot med de krav, som ställas på en modern yrkesräkning, person-
"plåtens uppgifter icke tillräckligt upplysande, utan för denna måste annat källmaterial anlitas.
I anslutning till ovanstående komma särskilda utdrag ur församlings- böckerna icke längre att bliva behövliga för folkräkningen. Förhållandet i fråga utesluter självfallet icke, att i enstaka fall kan förekomma, att någon speciell uppgift ur församlingsboken, som icke återfinnes på personplåten, blir behövlig att införskaffa för folkräkningsprogrammets genomförande.
De centrala registrens utnyttjande för befolkningsstatistiken kommer likväl, när bearbetningen skall verkställas, att vara förenat med en del olägenheter. Vad folkräkningen beträffar, skulle prepareringen och bearbetningen avse riksbyråns sökregister. Detta måste hållas tillgängligt för stansning av hål- korten m. m., vilket arbete blir fördelat på ett flertal händer. Erfarenheten visar, att man endast i undantagsfall bör rubba ett kortregister ur sina positio- ner med risk att eljest oreda uppkommer. Man får vidare hålla i minnet, att undan för undan förändringar inträffa, vilka föranleda uttagningar och in— placeringar av kort; ett arbete, som uppenbarligen störes om registret icke ständigt finnes tillgängligt. Fördenskull kan sökregistret icke användas för folkräkningsändamål utan det blir erforderligt, att vid folkräkning de tryc- kande registren leverera ett för folkräkningen avsett särskilt register. Med hänsyn till mångfalden av tillståndsändringar förefaller det nämligen ute- slutet, att vid sidan av övriga register hålla ett aktuellt hålkortsregister.
Här tillkommer ytterligare en omständighet att uppmärksamma. Folk— räkningen skall avse ett bestämt datum, nämligen den 31 december. Såväl med hänsyn till eftersläpningar som ständigt fortlöpande förändringar blir det förenat med svårigheter att fixera registrets rätta personbestånd vid en viss tidpunkt, exempelvis den nyssnämnda. Svårigheterna av detta slag synas dock icke vara av den art, att de icke tekniskt kunna övervinnas.
Frånsett det direkta användandet av de centrala registren för folkräknings- ändamål, som här behandlats, komma dessa indirekt till nytta för andra i samband med folkräkningen stående frågor, bl. a. för uttagningen av represen- tativt material för partiella undersökningar.
Övriga arbetsuppgifter. Ä sid. 251 i det föregående finnas omnämnda en del arbetsuppgifter av folkbokföringsnatur, som för närvarande åvila bl. a. befolkningsstatistiska avdelningen. Med hänsyn till arbetets karaktär synes det motiverat, att de frigöras från denna avdelning och överföras till riks- byrån.
Sammanfattande översikt över förändringarna och deras betydelse. Såsom framgår av det föregående komma, när befolkningsstatistiken skall inpassas i det nya folkbokföringssystemet, en del betydelsefulla ändringar till stånd, men såsom redan tidigare anmärkts, hänföra sig dessa i huvudsak till sättet för uppgifternas införskaffande och härav föranledda ändringar i bearbet- ningsmetoden. I den mån befolkningsstatistiken hämtar sitt uppgiftsmateria ur kyrkoböckerna, och det gäller flertalet uppgifter, särskilt i fråga om be
folkningsrörelsen, komma dessa även framgent att utgöra källmaterialet för statistiken.
Denna deras bibehållna ställning som primärt underlag låter sig dock förena med, att enligt den nya ordningen insändandet av utdrag ur kyrko- böckerna för såväl den årliga statistikens som folkräkningarnas vidkommande helt kommer att bortfalla. Endast i någon detaljfråga synes det bliva behöv- ligt att från pastor införskaffa särskilda uppgifter. Den nya formen för upp- giftsinsamlingen har möjliggjorts genom att folkbokföringsanmälningarna av olika slag, ävensom de centrala registren, jämväl kunna utnyttjas för be— folkningsstatistikens räkning.
Den i det föregående gjorda inventeringen av arbetsuppgifterna och be- skrivningen över sättet för deras genomförande efter omläggningen ger vid handen, att de olika grenarna av befolkningsstatistiken i deras nuvarande form och omfattning låta sig inpassa i det nya systemet, om också i en- staka detaljfrågor tekniska svårigheter återstå att övervinna.
I fråga om tillförlitlighet torde det nya uppgiftsmaterialet komma att mer än väl kunna mäta sig med det gamla, eftersom personplåtens uppgif— ter, som i olika former (avtryckskort, register) utnyttjas för statistiken, be- träffande en del data förbli oförändrade och beträffande andra komma under ökad kontroll. För närvarande är risken för att fel insmyga sig betyd- ligt större, då omskrivning av uppgifterna ofta måste äga rum. Man kan till följd härav för statistikens vidkommande räkna med ett förenklat gransk- ningsarbete och en minskad skriftväxling för att tillrättalägga fel och ofull- ständigheter.
Denna omständighet i förening med den tidsvinst, som göres genom att materialet översändes i löpande följd, är ägnat att underlätta ett snabbare färdigställande av resultaten, åtminstone beträffande vissa grenar av den utförligare statistiken över befolkningsrörelsen. För de preliminära rap— porterna torde ingenting vara att inhämta i detta avseende. Anmärkas må dock i detta sammanhang, att färdigställandet påverkas även av andra fak— torer, vilkas verkningar i tidshänseende äro svåra att överblicka. Däribland *märkes övergång från listmaterial till kortmaterial. Bearbetningen förut- sättes komma att ske förmedelst hålkortsmetoden, i varje fall för den ut— förligare statistiken.
Det nya systemet torde i andra avseenden komma att medföra betydelse- fulla vinster för statistiken, icke allenast begränsade till befolkningsstati- stiken utan berörande även andra grenar och främst därvid socialstatisti- ken. Vad som här åsyftas, äro de vidgade möjligheter, som omläggningen medför, att kunna ersätta totala undersökningar med sådana av partiell karaktär med de betydande vinster i såväl tid som kostnader som på detta sätt kunna göras. Det har redan i det föregående antytts, att de partiella undersökningarna sannolikt komma att få en ökad betydelse för folkräk- ningarnas vidkommande och samma torde gälla för utredningar, som före— tagas i olika socialekonomiska frågor.
Av de nytillkomna anordningarna är det särskilt två, som bidraga till
att representativa undersökningar i ökad utsträckning kunna komma till utförande. Den ena är, att enligt förslaget centrala register över befolk- ningen komma att finnas tillgängliga, innehållande aktuella uppgifter om grundläggande demografiska data samt ortsangivning för vederbörande per- soner. Förutsättningarna, för att ett ur representativ synpunkt betryggande urval skall kunna göras, äro härmed givna. Det andra skälet anknyter till, att varje person kommer att åsättas ett födelsenummer, vilket ingår bland personplåtens och därmed också kortregistrets uppgifter. Födelsenumret ut- gör bryggan för identifieringen och erbjuder den fördelen, att det kan tek- niskt utnyttjas i detta avseende vid den maskinella bearbetningen.
Vad särskilt befolkningsstatistiken beträffar, torde vid sidan av den fort- löpande analysen över förändringarna i giftermålsfrekvens, fruktsamhet och dödlighet samt den med dessa faktorer nära förbundna familjestatistiken bl. .a. den inrikes omflyttningen och tätorternas utveckling fånga uppmärk— samheten i det nuvarande tidsläget.
Med hänsyn till den omfattning den inrikes omflyttningen i Våra dagar har och dess betydelse för samhällsbildniug, arbetskraftsl'ördelning m. fl. frågor, måste behovet av mera ingående uppgifter om denna företeelse be— tecknas såsom angeläget. Man har i detta avseende hittills huvudsakligen varit hänvisad till undersökningar —i samband med folkräkningarna, mellan vilka tidsintervallet dock är betydande. I avsaknad av tillräckligt upplysande material måste nämligen den årliga statistiken över den inrikes omflyttningen i sin nuvarande form bliva mycket knapphändig.
Komma, på sätt förslaget avser, flyttningsanmålningarna, sedan de utnytt- jats för folkbokföringsändamål, att kunna tillgodogöras för statistisk bearbet— ning, syn-es den nuvarande bristen i detta avseende kunna fyllas. Såsom förut anmärkts, torde det icke bliva nödvändigt att låta den ingående be- arbetningen omfatta samtliga flyttningar utan endast ett representativt ur- val av flyttningarna mellan församlingarna. Man synes på detta sätt kunna ge en tillfredsställande bild av den inrikes omflyttningen i dess temporala och regionala variationer och med anknytning bl. a. till de flyttandes för- delning efter kön, ålder och civilstånd samt yrke. .
Genom tidsomständigheterna och sin beröring med bostadsbyggande, stads—* planefrågor m. in. har tätortsstatistiken —— icke allenast den, som avser de administrativa tätorterna utan också den, som behandlar de talrika icke administrativa tätorterna å landsbygden _ kommit att alltmera träda i för—- grunden. Även för denna gren av statistiken kommer tillkomsten av centrala kortregister att få betydelse, då agglomerationsbeteckning är avsedd att ingå bland uppgifterna å korten.
I det föregående har omnämnts, att statistiska centralbyrån med använ— dande av framskrivningsmetoden årligen meddelar uppgift om befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd inom landet i dess helhet, och det nya systemet ger även utrymme för en sådan framskrivning enligt hittillsj tillämpad metod. Den nödtvungna begränsningen av denna framskrivningå till landet i dess helhet har medfört, att man blott för folkräkningsår har
tillgång till de i olika sammanhang så betydelsefulla sammanställningarna över befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd inom regionala enheter av skilda slag. Även om man för icke folkräkningsår måste avstå från fullständiga sammanställningar i detta avseende, skulle representativa siffror över dessa fördelningar för vissa enheter (riksområden, län) och typ- grupper av kommuner eller större befolkningsgmpper ( jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning) innebära betydande vinster. Frånsett deras värde för administrativa ändamål skulle dessa uppgifter möj- liggöra, att i ett flertal statistiska frågor, exempelvis observationen av be- folkningsrörelsens faktorer (giftermål, födelser, dödsfall, inrikes omflyttning) analysen kunde göras fullständigare och utsträckas till differentiella förhål- landen. För åstadkommandet av sådana representativa för—delningar utgöra de centrala registren ett lämpligt underlag.
Även på familjestatistikens område torde det nya systemet innebära vid- gade möjligheter till en fördjupad analys. För att exemplifiera detta och samtidigt också födelsenumrets betydelse och utnyttjande i olika statistiska sammanhang må följande anföras. Genom instansning av moderns, ev. även faderns födelsenummer jämte andra grundläggande data (vigselår, yrke) å de hålkort, som avse födda barn och bilda underlaget för statistiken över dessa, kan efter hand en statistik uppbyggas, som för olika åldrar och yrkes— grupper visar familjeutvecklingen med hänsyn till antalet barn, tidpunkten för dessas födelse m. 111.
Ett i sitt slag enastående källmaterial komma de personakter, som efter dödsfall och emigration skola insändas till riksbyrån och där förvaras, att erbjuda för forskningen. Genom sitt rikhaltiga innehåll med registrering praktiskt taget av samtliga mera betydelsefulla tillståndsändringar av demo- grafisk innebörd, som under tidernas lopp träffat vederbörande person, jämte förekommande anteckningar om dennes föräldrar och barn få dessa person- akter för undersökningar av såväl pensonhistoriskt som statistiskt slag anses tillfredsställa högt uppdrivna anspråk på ett tillförlitligt och mångsidigt upp- giftsmaterial.
KAP. 6.
Omläggning av uppbördsfört'arandet.
Av chefen för finansdepartementet den 29 juli 1943 tillkallade sakkunniga för fortsatt utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet i sådan riktning, att utskylderna för viss inkomst komma att erläggas i så nära samband som möjligt med inkomstförvärvet, angåvo i skrivelse den 8 januari 1944 vissa huvudlinjer, enligt vilka en lösning av uppbördsfrågan i nySS antydd riktning syntes möjlig. De sakkunnigas förslag innebar i hu- vudsak följande.
Under inkomståret uttages preliminär skatt, vilken avser att väsentligen täcka den slutliga skatt, som efter taxering i nuvarande ordning skall erläg- gas för inkomsten under nämnda år. Det preliminära 'uppbördsförfarandet omfattar samtliga förvärvskällor. Den preliminära skatten beräknas till 8/10 eller 9lm av de utskylder, vilka enligt senast fastställda statliga och kommu- nala utdebiteringar utgå på grundval av de under året näst före inkomståret verkställda taxeringarna. Då den preliminära debiteringen sålunda bygger på en inkomst, vilken förvärvats cirka två år före inkomståret, kan den inkomst, som beräknas i verkligheten inflyta under inkomståret, komma att i bety- dande grad skilja sig från förstnämnda inkomst. Till följd härav skall det nämnda beräkningssättet i förekommande fall kompletteras med en upp- skattning av inkomsten under in—komståret med ledning av preliminär de- klaration, avgiven .av den skattskyldige. Ändras inkomsten under inkomståret, så att den mera väsentligt komm-er att avvika från den inkomst, som legat till grund för den preliminära debiteringen, bör efter ansökan hos vederbörande myndighet jämkning i debiteringen kunna äga rum. Jämkning bör även kunna ske vid sådan ändring i 'familjeförhållandenva, vilken har betydelse för taxeringen, samt då för-utsättningar föreligga för medgivande av avdrag för s. k. ömmande omständigheter. Sedan debetsedlar å den preliminära skatten tillställts de skattskyldiga, sker uppbörden av skatten vid uppbördsstämmor, vilkas antal kan bestämmas antingen till sex, i likhet med vad nu i allmänhet är fallet, eller till tolv (en i varje månad). Efter verkställd taxering av in— komsten för ink-omståret sker slutlig debitering gemensamt av statliga och kommunala utskylder, därvid preliminärt debiterad skatt avräknas. Den rest- skatt, som kan återstå att gälda, erlägges vid någon eller några av de förut omnämnda uppbördsstämmorna. Överstiger preliminärskatten den slutliga skatten, restitueras det överskjutande beloppet eller avräknas detta å den »pre-
liminära skatten för nästkommande år. Anbetsgivare med mera än en, even- tuellt två, anställda skola medverka vid uppbörden av anställds skatter ge- nom att vid utbetalning av lön verkställa avdrag å denna samt vid upp- bördsstännna inbetala de avdragna beloppen. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa skatteavdrag å lönen bör icke omfatta vissa tillfälliga arbetare.
De sakkunniga framhöllo, att en fortsatt utredning vore erforderlig för att ,utröna, om en lösning av uppbördsfrågan efter de här angivna huvudlin- Tjerna vore möjlig. Vid denna fortsatta utredning borde även ytterligare un- dersökas, huruvida icke i fråga om inkomst av tjänst en beskattning i sam- band med inkomstförvärvet kunde ernå-s med ett system, enligt vilke-t den preliminära skatten uträknades med tillhjälp av tabeller, vilka direkt angåve den skatt, som under Vissa förutsatta omständigheter utginge å ett inkomst- belopp; beträffande vissa löntagarkategorier kunde det finnas lämpligt att komplettera tabellsystemet med en beräkning av preliminärskatten efter viss procentsats. Ifrågavarande metod för beräkning av preliminärskatten ägde det företrädet framför den förut nämnda, att hänsyn omedelbart kunde tagas till ökning eller minskning i inkomsten.
Den av de sakkunniga förutsatta utredningen har anförtrotts åt särskilda sakkunniga, vilka antagit benämningen 1944 års uppbördsberedning. Enligt de av chefen för finansdepartementet lämnade direktiven för utredningen ,bör denna fullföljas efter de av förstnämnda sakkunniga uppdragna riktlin- jerna. Även spörsmålet, huruvida vid inkomst av tjänst den preliminära skatten för visst är kan beräknas direkt på grundval av den under samma år ;inflytande inkomsten, bör vid utredningen övervägas.
Enligt vad folkbokföringskommittén av uppbördsberedningen inhämtat överväger denna att framlägga alternativa förslag. Gemensamt för dessa är, bl. a., att kommunalutskylderna debiteras och uppbäras i samband med kro— noutskylderna ävensom att beträffande samtliga förvärvskällor i anslutning till inkomstförvärvet uttages preliminär skatt så beräknad, att den så nära [ som möjligt motsvarar den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxe- i ring och å vilken preliminärskatten avräknas.
Enligt det första förslaget (alternativ I ) skola de skattskyldiga påföras ,dels preliminär skatt, dels slutlig skatt, dels ock kvarstående skatt. ' Den preliminära skatten skall omfatta de utskylder, vilka grunda sig på taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å för- mögenhet samt till kommunal inkomstskatt (ej fastighetsskatt), ävensom pen-
;sionsavb Gifter och skall —— beläknad enligt den utdebitering, som för in— ikomstålet bestämmes av stat och kommun — i första hand fastställas med lledning av den senast verkställda årliga taxeringen. Där den preliminära skatten icke kan så beräknas, beroende antingen därpå, att den skattskyl- dige icke påförts taxering för inkomst eller för förmögenhet under året före inkomståret, eller därpå, att inkomsten under inkomståret väntas i viss om- fattning understiga eller överstiga den inkomst, som legat till grund för nyss nämnda taxering, fastställes skatten med ledning av preliminär de- klaration, som den skattskyldige har att avlämna. Vid beräknandet av skat-
ten i mantalsskrivningsko—mmunen skall hänsyn tagas till den ortsgrupp en- ligt skatteförfattningarna, dit den ort hör, där den skattskyldige upptages i mantalslängd för inkomståret, ävensom till den skattskyldiges civilstånd och barnantal enligt samma mantalslängd.
Om den inkomst, som i verkligheten uppbäres under inkomståret, skiljer sig från den inkomst, som legat till grund för beräknandet av preliminär- skatten, kan skattskyldig under inkomståret under vissa förutsättningar er- hålla jämkning i nämnda skatt, så attden bringasinärmare överensstämmelse med den slutliga skatt, som beräknas utgå å den verkliga inkomsten under inkomståret. Jämkning kan även ske, om under inkomståret ändring äger rum i fråga om den skattskyldiges civilstånd eller barnantal.
Fastställande av preliminär skatt enligt avlämnad deklaration (preliminär taxering) ävensom jämkning av sådan skatt ankommer på häradsskrivare eller, i de större. magistratsstäderna, på särskild tjänsteman.
Den slutliga skatten avser i huvudsak de utskylder och avgifter, som för " närvarande debiteras i kronouppbördsbok samt kommunal debiterings- och uppbördslängd. Till grund för debiteringen av nämnda skatt ligger den taxering, som fastställts av prövningsnämnd före den 1 november under _ taxeringsåret (det år under vilket debiteringen verkställes); har taxeringen vid berörda tidpunkt icke fastställts av prövningsnämnden, sker debiteringen med ledning av taxeringsnämndens beslut.
Den kvarstående skatten slutligen avser den skatt, som för skattskyldig återstår att erlägga, sedan preliminårskatten avräknats från den slutliga skatten. '
Skatten debiteras i uppbördsbok, anordnad enligt kortsystem (uppbörds- kort). Ett uppbördskort upplägges för varje skattskyldig och upptager all skatt, som i vederbörlig kommun påförts att erläggas under ett uppbördsår, omfattande tiden februari månad ett år — januari månad året därefter. 1 Slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst är samt preliminär | skatt för nästföljande år upptagas sålunda på samma uppbördskort, därest skattskyldig för båda nämnda år mantalsskrivits i samma kommun; i annat 3 fall upptagas slutlig och kvarstående skatt för sig samt preliminär skatt för * sig å särskilda uppbördskort i de olika kommunerna.
Uppbördskorten uppläggas i två exemplar utom i större magistratsstäder, ! där endast ett exemplar erfordras. ?
Vad ovan sagts om upptagande av slutlig och kvarstående samt preliminär j skatt å uppbördskort har motsvarande tillämpning å upptagande av nämnda i skatter å debetsedel. Debetsedlarna skola senast den 18 december under året före uppbördsåret tillställas de skattskyldiga under senast kända adress.
Debitering av skat't verkställes för fögderi, omfattande eventuellt jämväl mindre magistratsstäder, antingen inom länsstyrelsen av därtill förordnad tjänsteman eller av häradsskrivare. De större magistratsstäderna torde själva böra ombesörja debiteringen genom särskild tjänsteman (uppbördskom-
missarie) . . t )
| !
Skatt, såväl preliminär som kvarstående, erlägges under uppbördsåret vid tolv uppbördsterminer. Dessa infalla under samma dagar i varje månad.
Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg eller genom för- medling av de banker och andra penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal. Vid upphörd erlagd skatt levereras till länsstyrelsen.
Restlängd över skatt, som icke erlagts i föreskriven tid och ordning, upp- rättas av länsstyrelsen, respektive uppbördskommissarien sex gånger årligen. Influtna medel redovisas till länsstyrelsen eller, beträffande de större magi- stratsstäderna, till uppbördskommissarien, som i sin tur levererar medlen till länsstyrelsen.
Arbetsgivare med ett visst minimiantal arbetare är skyldig att vid löne- utbetalning till arbetstagare verkställa löneavdrag för preliminär och kvar- stående skatt. Då sådan skyldighet föreligger, har arbetstagaren att inom viss tid före inkomstårets ingång till arbetsgivaren överlämna debetsedel eller, om preliminär och kvarstående skatt upptagits å olika debetsedlar, nämnda debetsedlar. Underlåtes detta, skall arbetsgivaren verkställa löne- avdrag med viss procent av det belopp, som utbetalas vid varje avlöningstill- fälle.
Med belopp, som innehållits genom löneavdrag, skall arbetsgivaren gälda arbetstagarens under uppbördstermin förfallande skatt.
Möjligen kan finnas lämpligt att för vissa kategorier av arbetstagare ut- taga preliminärskatten enligt tabeller i stället för enligt preliminär debet- sedel.
Enligt alternativ 11 skall den preliminära skatten icke omfatta särskild skatt å förmögenhet. I övrigt skiljer sig detta alternativ från alternativ I hu- vudsakligen därutinnan, att enligt alternativ II den preliminära skatten för arbetstagare beräknas med ledning av skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår. I särskilt fall skall löneavdrag verkställas med viss procent av den utbetalda lönen. Skattetabellerna skola upprätt-as så, att de för Olika lönehelopp, beräknade för vecka eller månad eller annan tid, samt för skilda civilstånd och barnantal angiva den å lönen belöpande skat- ten. Olika tabeller upprättas för dels i skatteförfattningarna angivna olika ortsgrupper, dels ock olika kommunala utdebiteringar. Avgörande för vil- ken skattetabell, som skall användas, är den ortsgrupp, dit den ort hör, där den skattskyldige upptages i mantalslängd för inkomståret, samt den för nämnda ort för inkomståret bestämda kommunala utdebiteringen. Civil- stånd och barnantal bedömas med hänsyn till förhållandena enligt samma mantalslängd.
Arbetstagaren erhåller genom debiteringsförrättarens försorg före in- komstårets ingång ett skattekort, angivande bland annat den skattetabell, som skall tillämpas; vid skattekortet fogas tillika ifrågavarande tabell. Skatte- kortet överlämnas till arbetsgivaren, vilken det åligger att enligt tabellen verk- ställa löneavdrag vid varje avlöningstillfälle. Underlåter arbetstagaren över- lämna skattekort, skall arbetsgivaren verkställa löneavdrag med viss pro- cent av lönen.
En förutsättning för att alternativ II skall kunna genomföras torde vara, att samtliga arbetsgivare äro skyldig-a verkställa löneavdrag.
Innehållna belopp inlevereras månatligen till länsstyrelsen respektive upp- bördskommissarien.
Efter verkställd taxering påföres arbetstagaren under året efter inkomst— året slutlig skatt i vanlig ordning. Den efter avdrag för av arbetsgivaren innehållna belopp kvarstående skat-ten upptages å debetsedel och antecknas därjämte å skattekortet. Därvid skall å skattekortet angivas, att för gäl- dan-de av den kvarstående skatten löneavdrag skall av arbetsgivaren verkstäl— las under en eller flera månader under året efter taxeringsåret. Arbetsgivaren har då att vid avlöningstillfällena under ifrågavarande månader avpassa löneavdragen så, att de komma att täcka även ifrågavarande skatt.
Uppbördsberedningen torde i samband med de organisationsfrågor, som uppkomma i anledning av beredningens förslag, komma att ompröva gäl- lande fögderiindelning. Det synes icke osannolikt, att en utökning av det nuvarande antalet fögderier kan komma att befinnas ofrånkomlig. I sam— band härmed kommer, såsom ovan berörts, uppbördsberedningen att taga under övervägande, huruvida icke de nya fögderierna lämpligen böra om- fatta jämväl de mindre magistratsstäderna. De större magistratsstäderna där— emot torde själva böra omhänderhava sin uppbördsförvaltning, dock icke som nu under magistratens ansvar utan under ansvar av den förut omnämn- de uppbörds-kommissarien. Jämväl frågan om reglering av häradsskrivarnas löner ävensom statsanställning av erforderliga biträden hos häradsskrivarna torde komma att behandlas av beredningen.
Uppbördsberedningen har vidare upplyst, att beredningen torde komma att avgiva sitt förslag under våren 1945. Även om proposition med förslag i anslutning till beredningens betänkande .förelägges riksdagen under en eventuell höstsession samma år och riksdagen då bifaller Kungl. Maj:ts förslag, torde med hänsyn till det förberedande arbetet för beräkning av den preliminära skatten det nya uppbördsförfarandet icke kunna genom- föras förrän från och med den 1 januari 1947. Till en senare tidpunkt bör å andra sidan icke få anstå med ikraftträdandet, då det av flera skäl är önskvärt, att uppbördsfrågan snarast möjligt vinner sin lösning.
Ett u'ppbördsförfarande enligt et'tdera av uppbördsberedningens alterna- tiv kräv-er såsom uppbördsberedningen framhållit och vilket jämväl fra-m- går av det ovan sagda en förbättrad folkbokföring. Enligt beredningens :för- slag skall den preliminära skatten beräknas bl. a. med hänsyn till den orts- grupp, vartill den kommun hör, där den skattskydige mantalsskrives för inkomståret, samt till den kommunala utdebiteringen för samma kommun och inkomstår ävensom till den skattskyldiges civilstånd och antal barn vid den tidpunkt, som i fråga om bosättningen är avgörande för var den skatt- skyldige skall mantalsskrivas för inkomståret. Vidare skall den skattskyl- dige uppföras i uppbördsbok för inkomståret i den kommun, där han man- talsskrives för samma år. En förutsättning härför är, att debiteringsförrät- taren i största möjliga utsträckning och i god tid före inkomstårets ingång
får kännedom om mantalsskrivningsorten för nämnda år, så att debetsedlar och, enligt alternativ II, skattekort hinna färdigställas och utsändas i före- skriven tid före inkomstårets början.
Skall uppbördsförfarandet omläggas på sätt ovan angivits, måste tydligen i första hand den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgö— rande för varest en person skall mantalsskrivas, fastställas så, att den infal- ler tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som på landet inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt,för att mantalsskrivningen för det kom- mande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fastställas tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i fråga ej heller bestämmas, enär före årets slut i största möjliga utsträckning bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantalsskrivas inom en kommun.
Med hänsyn härtill har därför i författningsförslaget införts bestämmelse därom, att förhållande-na den 1 november skola vara avgörande för varest en person för nästföljande år skall mantalsskrivas.
Även om den för mantalsskrivningen avgörande tidpunkten bestämmes så, som nu föreslagits, kunna emellertid mantalsskrivningsförrättnin-garna icke avslutas förrän omkring mitten av december och mantalslängderna icke slut- justeras förrän viss ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är det därför icke tillräckligt med ovannämnda föränd- ring. Det är därjämte erforderligt, att debiteringsförrättaren på något sätt erhåller löpande underrättelser om inträffade flyttningar, så att han vid ar- betet med preliminär debitering eller utfärdande av skattekort är i stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den nya mantals— skrivningsorten kommer att bliva, med sådan grad av säkerhet, att omdebi- tering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det förhållandet, att mantalsskrivningsorten enligt den justerade mantalslängden blir en an- nan än den vid debiteringen antagna.
För en riktig beräkning av preliminärskatten är det vidare erforderligt, att debiteringsförrättaren på sätt ovan sagts erhåller löpande underrättelser om inträffade förändringar i civilstånd och barnantal.
För tillgodoseende av des-sa behov måste 'hos debiteringsförråttaren föras ständigt aktuella register över befolkningen, därvid registerkor-ten böra vara ordnade efter mantalslängden. Sådana register (hjälpkortregister) möjliggö- ras genom de adresseringsmaskiner, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skola anskaffas (tryckande register). Att åstadkomma tillförlitliga register på .annat sätt torde knappast vara möjligt.
Folkbokföringskommittén har i första hand förutsatt, att fullständiga hjälpkortregister över personer skola —— [frånsett hos pastorsämbetena och hos riksbyrån — behöva föras endast hos länsstyrelserna. Skulle såsom ovan ifrågasatts debiteringsarbetet ombesörjas i de större magistratsstäderna av städerna själva och på landet av häradsskrivarna, erfordras emellertid så- dana hjälpkortregister jämväl i dessa städer och hos häradsskrivarna. Även
om åt häradsskrivarna endast anförtros arbetet med preliminär taxering och jämkning av preliminär skatt, vore hjälpkortregister hos dem önskvärda. I detta fall måste dock undersökas om nyttan härav uppväger kostnaderna.
Med hänsyn till behovet av att redan under januari under inkomståret kunna verkställa de omdebiteringar, som bliva en följd av att den definitiva mantalsskrivningsorten kan bliva en annan än den vid debiteringen antag- na, vore det önskvärt, om skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrät- tarna kunde avslutas så tidigt, att stommen till mantalslängd föreligger i slut- giltigt skick (före tryckningen) senast i mitten av januari. En viss förskjut- ning av denna tid torde dock vara ofrånkomlig. Kommittén har emellertid sökt minska olägenheterna härmed på sätt framgår av 142 & i författnings- förslaget.
I fråga om texten å tryckplåtarna i det tryckande registret har uppbörds- beredningen framhållit, att det med hänsyn till arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag skulle vara av stort värde, att texten beträffande ar- betstagare innehölle även uppgift å arbetsgivarens namn och adress. Dylik uppgift skulle givetvis vara av betydelse jämväl för indrivningsarbetet. Så- som framgår av de förslag till personplåt, som finnas återgivna å sid. 213, har kommittén tagit hänsyn till detta önskemål. Vid kostnadsberäkningarna har kommittén jämväl utgått ifrån, att uppgift härom skall medtagas på plåten.
KAP. 7.
De tryckande registrens nyttiggörande för arbetsmarknads- ändamål.
Arbetsmarknadskommissionens registrerande verksamhet. Av statens ar- betsmarknadskommission verkställda registrerings- och inventeringsåtgärder ha i vissa fall haft karaktären av en nominativ registrering av arbetskraften; i andra ha de inneburit ett införskaffande av enbart kvantitativa uppgifter rörande densamma. Till den förra kategorien äro att hänföra bl. a. de mobili- seringsplaner för arbetsblocken inom jordbruket, vilka införskaffas genom lblockmyndigheternas försorg, de register över beviljade mobiliseringsupp- skov, vilka jämlikt uppskovskungörelsen föras hos arbetsmarknadskommis- sionen samt de s. k. uppgiftskort, vilka ligga till grund för det tillämpade systemet med kollektiva hempermitteringar (hemförlovningar) av yrkeskun- niga värnpliktiga. Till den senare kategorien höra bl. a. de personalbesked från uppskovsreglerade verk, vilka ligga till grund för krigsindustrins mobi- fliseringsplanering, samt de inventeringar, som från tid till annan ägt rum åav arbetskraftstillgången inom olika sysselsättningsområden m. m. ' Ett utnyttjande av de föreslagna tryckande registren kan enligt sakens na- ; tur lämpligen ifrågakomma framför allt vid den nominativa registreringen av arbetskraft. Främst tilldrager sig fördenskull här intresse den nominativa re— gistrering av praktiskt taget all den i händelse av krig disponibla, civila ar- betskraften, som skett genom 1943 års beredskapsmönstring och vilken i vä- sentliga aVSeenden alltjämt hålles i aktuellt skick.
I en här ej intagen, vid skrivelsen den 5 september 1941 (se ovan sid. 145) fogad promemoria har besparingsberedningens statistikkommitté berört de problem, som sammanhänga med en dylik allomfattande individuell registre- ring Vid sidan av den egentliga folkbokföringen. Kommittén har i sin berörda promemoria även redogjort för vissa helt eller delvis för arbetsmarknadsända- mål utnyttjade registrerings- och inventeringsåtgärder, nämligen den s. k. företagsinventeringen per den 18 april 1941, 1941 års särskilda beredskaps- mönstring samt de 5. k. beredskapsregistren.
Genom företagsinventeringen, vilken företogs med stöd av Kungl. kung. den 28 februari 1941, nr 100, införskaffades kvantitativa uppgifter rörande den sysselsatta arbetskraften av olika slag inom industri och hantverk samt uppgifter om de inventerade företagens namn och adress, huvudsakliga till verkning eller verksamhet m. m.
i
Uppgifterna om företagens namn och adresser m. m. inpräglades å särskil- da plåtar, förmedelst vilka de lokala arbetsmarknadsorganen _ länsarbets- nämnderna försetts med särskilda företagsregister. Dessa register, Vilka så- ledes innebära en väsentligen nominativ registrering av företagen inom länet, omslutande jämväl krigsindustrierna och vilka i sådant hänseende hålla aktuella, äro alltjämt i bruk. De kvantitativa uppgifter rörande arbetskrafts- tillgången, vilka införskaffades genom företagsinventeringen äro däremot nu- mera helt föråldrade; såvitt angår krigsindustrin införskaffas dock _ ehuru för väsentligen andra ändamål —— fortlöpande kvantitativa uppgifter rörande tillgången på arbetskraft av olika slag vid de särskilda företagen genom de förutnämnda personalbeskeden, vilka emellertid dessutom och framför allt innefatta uppgifter bl. a. om behovet av reservarbetskraft m. 111.
Betydelsen av företagsregistrens kvantitativa uppgifter om arbetskraftstill- gången vid olika företag, vilka uppgifter avsågos skola utgöra underlag för en planmässig fördelning i händelse av krig eller allmän mobilisering av den disponibla civila arbetskraften inom industri och hantverk, har således upp- hört. Deras nämnda syfte fullföljes numera genom nyssnämnda särskilda nominativa register, vilka bildats av det uppgiftsmaterial, som införskaffats genom den stora beredskapsmönstringen år 1943. Sistnämnda register ha även ersatt det numera likaledes föråldrade uppgiftsmaterial, som inflöt till länsarbetsnämnderna genom 1941 års, huvudsakligen för militära ändamål anordnade särskilda beredskapsmönstring.
Beredskapsregistren åter innebära en registrering av s. k. beredskapsplik- tig personal, varmed förstås personal, som i annan ordning än med stöd av värnpliktslagen uttagits till eller frivilligt åtagit sig uppgift inom rikets mili- tära eller civila försvarsberedskap (beredskapsuppgift) och som icke enligt in- skrivningsförordningen är att anse såsom fast anställd vid krigsmakten. Upp- gift till beredskapsregistren lämnas jämlikt Kungl. kung. den 30 augusti 1941, nr 720, på anmodan av arbetsmarknadskommissionen av myndighet eller or-. ganisation, som handhar planläggningen av beredskapsuppgifter. Jämsides med beredskapsregistreringen sker numera jämväl viss registrering av sådan reservarbetskraft, som i krig är erforderlig för främst den krigsviktiga in- dustrin och jordbruket. Uppgifter till beredskaps- och reservarbetskrafts- registren lämnas enligt fastställt formulär å särskilda registerkort av vederbö- rande beredskapsorganisation resp. arbetsgivare, varjämte i beredskapssyfte viss registrering av ytterligare reservarbetskraft sker genom länsarbetsnämn- dernas egen försorg. Av de nämnda registerkorten bildas beredskaps- och re- servarbetskraftsregistren.
För registreringen av beredskapspliktig personal och reservarbetskraft är ett utnyttjande av de föreslagna tryckande registren hos länsstyrelserna näp- peligen av behovet påkallat.
Av största betydelse skulle däremot, såsom redan framhållits, tillkomsten av dylika tryckande register kunna komma att bli för att i aktuellt skick vid— makthålla sådana nominativa register, som bildats av det genom 1943 års beredskapsmönstring införskaffade uppgiftsmaterialet, eller för att i händelse ? av behov upprätta helt nya dylika register.
För övrig av arlJetsmarknadskommissionen bedriven registrering av arbets- kraft m. m. synes tillkomsten av länsbyråernas tryckande register sakna ome— delbar betydelse.
1943 års beredskapsmönstring. Frågan om en individuell registrering av all tillgänglig arbetskraft har, såsom av arbetsmarknadskommissionen i skil- , da sammanhang framhållits, allt sedan dess tillkomst varit föremål för kom- missionens uppmärksamhet.
Man har emellertid till en tid ansett sig böra stanna vid partiella registre- ringsåtgärder. Anledningen härtill har angivits väsentligen vara avsaknaden av maskinella hjälpmedel vid den nuvarande folkbokföringen samt vissa bristfälligheter i densamma.
I juli 1942 fann sig dock arbetsmarknadskommissionen nödsakad konsta— tera, att det uppgiftsmaterial, som genom olika registreringsåtgärder ställts till kommissionens förfogande, icke vore tillfyllest för att medge en så pass allsidig överblick, som måste förutsättas för att i krig en fullt effektiv fördel- ning av arbetskraften skulle kunna äga rum. Framför allt vore uppgiftsma- terialet rörande den kvinnliga arbetskraften bristfälligt. För en ändamålsenlig fördelning av arbetskraften krävdes vidare kännedom icke blott om vad olika personer för närvarande sysslade med utan även om deras tidigare sysselsätt- ningar.
Jämväl för en ändamålsenlig rekrytering av civilförsvarets personal vore, enligt vad kommissionen sade sig ha inhämtat, en effektiv registrering av all den i krig tillgängliga arbetskraften av betydelse.
Kommissionen hemställde därför i skrivelse den 30 juli 1942 —— med in- stämmande av 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, luftskyddsinspektionen samt statens utrymningskommission —— om bemyndigande att anordna en beredskapsmönstring av landets såväl manliga som kvinnliga befolkning.
Genom Kungl. kungörelsen den 16 oktober 1942 (nr 819) förordnades om sådan mönstring, avseende i huvudsak —— med undantag av värnpliktiga — samtliga män i åldern 15—65 samt kvinnor i åldern 15—60 är. Mönstrings— uppgifterna skulle vara avlämnade senast den 15 januari 1943. ' Det för uppgifterna till 1943 års beredskapsmönstring fastställda formulä— ret överensstämde i väsentliga delar med det vid 1941 års beredskapsmönst- ring tillämpade. Uppgifter skulle således lämnas —— förutom om namn, fö- delsetid, civilstånd och kyrkobokföringsort samt postadress därstädes — även om bl. a. yrke, befattning eller sysselsättning, antal år i yrket, näringsgren och arbetsgivarens namn eller —— av den som bedrev egen rörelse — rörel- sens art och firma, vissa genomgångna skolor eller kurser och avlagda examina, innehav av körkort och trafikkort, sjukdom eller lyte m. m. Formuläret till 1943 års beredskapsmönstring upptager därutöver dock jämväl vissa uppgifter om förutvarande sysselsättning samt —— vad beträffar manliga uppgiftspliktiga —— även eventuellt säsongmässigt biyrke, ävensom om innehav av beredskapsuppgift, t. ex. uppgift eller tjänst vid krigsmakten så- som krigsfrivillig, vid luftskyddet, skogsbrandskyddet, utrymningsorganisa- 18—448541.
tionen m. m., eller av uppgift såsom reservarbetskraft eller om genomgången utbildning för sådan uppgift.
Enligt anvisningarna för formulärens ifyllande borde vidare noggranna uppgifter lämnas icke blott om högre examina och genomgångna skolor för allmänt medborgerlig bildning utan även om all slags erhållen yrkesunderuis- ning, såsom genomgångna kurser för yrkesundervisning, kommunala lärlings- och yrkesskolor etc.
Vid 1943 års beredskapsmönstring lämnades därjämte uppgifter bl. a. även om antal barn under viss levnadsålder.
Beredskapsmönstringen inbragte mer än 3,1 milj. dubbla mönstringsblan- ketter. De båda blankettserierna ha genom länsarbetsnämndernas försorg ordnats till särskilda uttagningsregister (tjänstepliktsregister). Den ena serien av blankettexemplar bildar ett sökregister, det 5. k. nominalregistret. Den andra blankettserien bildar dels ett antal yrkesregister, dels ett antal special- register.
I nominalregistren äro blanketterna ordnade kommunvis samt inom varje kommun alfabetiskt (ljudenligt) efter de registrerades tillnamn.
Särskilda yrkesregister föreligga över personalen inom jordbruk, skogs- bruk, fiske, krigsindustri, stats- och kommunalförvaltning resp. andra sys- selsättningsområden än de nämnda. Inom det sistnämnda registret, vilket är avsett att utgöra det egentliga uttagningsregistret, ha för blanketternas upp- ställning i viss utsträckning varit bestämmande jämväl eventuellt förefintlig erfarenhet från en föregående yrkesverksamhet eller sysselsättning. S. k, ge— nomgående yrken äro i det egentliga uttagningsregistret i regel ordnade i första hand efter nämnda yrke och inom yrkesgruppen efter näringsgren. Övriga yrken återfinnas i registret under sin speciella näringsgren.
Till underlättande av yrkesregistrens iordningställande ha mönstringsblan- ketterna åsatts särskilda sifferbeteckningar för yrkesangivning enligt ett av lantförsvarets kommandoexpedition år 1941 fastställt system, vilket för här förevarande ändamål genom arbetsmarknadskommissionens försorg fullstän- digats med sifferbeteckningar jämväl för vissa specifika kvinnoyrken.
Särskilda specialregister äro bildade bl. a. över viss beredskapspliktig per- sonal, som på grund av beredskapsplikten ansetts böra helt undantagas från uttagning för arbetsmarknadsändamål, samt över reservarbetskraft ävensom viss annan personal.
Efter en inom arbetsmarknadskommissionen verk-ställd närmare utredning av möjligheterna att hälla mönstringsregistren aktuella har Kungl. Maj:t ge- nom beslut den 17 december 1943 bemyndigat kommissionen att vidtaga åt- gärder i syfte att vidmakthålla registren i aktuellt skick i huvudsaklig över- ensstämmelse med en inom kommissionen utarbetad promemoria. I anslut— ning därtill ha samma dag utfärdats två kungörelser i ämnet, den ena (nr 928) om skyldighet att lämna mönstringsuppgift, den andra (nr 929) om skyldighet för pastor att lämna flyttningsuppgift.
En aktualisering av uttagningsregistren sker i enlighet därmed f. n. i föl- jande hänseenden:
1. Registrering av flyttningar. Flyttningar registreras jämlikt Kungl. kung. den 17 december 1943, nr 929, huvudsakligen med stöd av de avier rörande inflyttning i församling, vilka enligt & 12 inom. 4 förordningen om kyrko- böckers förande ankomma till pastor i utflyttningsförsarnlingen, eller av pastor för ändamålet särskilt upprättade flyttningsuppgifter, avfattade enligt formulär, som fastställts av arbetsmarknadskommissionen. För lämnandet ' av flyttningsuppgift för år 1943 har pastor uppburit ersättning av statsmedel med fem öre för varje person, om vars flyttning uppgift lämnats. Vlad angår flyttningar inom Stockholms stad samt inom eller från Göte- borgs stad tillhandahållas dock uppgifter därom i stället av överståthållar- ämbetets mantalsavdelning resp. mantalskontoret i Göteborg. Till Stock— holms stad utgår ersättning för mantalsavdelningens bestyr med viss erfor- derlig komplettering av uppgifterna rörande flyttningarna inom staden. I detta sammanhang må omnämnas, att de nämnda flyttningsuppgifterna av länsarbetsnämnderna utnyttjas jämväl dels för kontroll därav, att bered- skapsorganisationerna behörigen fullgjort den dem åvilande skyldigheten att till beredskapsre-gistren anmäla adr'es'sförändringar beträffande de bered- skapspliktiga, dels ock för införande av den aktuella adressen å registerkortet, i de fall å detta anteckning därom saknas.
2. Registrering av nytt släktnamn m. m. Registrering av släktnamn, som kvinna erhållit genom giftermål, ävensom civilståndet, sker med stöd av de utdrag ur lysnings- och vigselboken, vilka inflyta till statistiska centralbyrån och för ändamålet av denna kvartalsvis ställas till resp. länsarbetsnämnders förfogande. Släktnamn, som vunnit Kungl. Maj:ts godkännande, registreras med ledning av särskilda från justitiedepartementets nanmbyrå erhållna av— skrifter av Kungl. Maj:ts resolutioner i namnärenden. : 3. Registrering av beredskapspliki m. In. Beredskapsuppgift, som någon ? uttagits till eller frivilligt åtagit sig, ävensom uppgift såsom reservarbetskraft registreras med tillhjälp av fberedskaps- resp. reservarbetskraftsregistren.
4. Personliga förhållanden, som icke registreras. Huvudsakligen av kost- nadsskäl sker f. n. icke registrering av ombyte av yrke och arbetsanställning; vissa andra förändringar i fråga om mönstringspliktigs personalia ha ansetts f. rr. icke böra föranleda särskild registreringsålgärd, t. ex. födsel av barn, erhållande av körkort eller trafikkort m. m. Emellertid har arbetsmarknads- kommissionen på senare tid funnit erforderligt, att för ökande av uttagnings- registrens effektivitet söka åstadkomma en revidering av de av de nämnda , registren, vilka ha avseende å krigsindustrins personal. Åtgärder ha även ; vidtagits i syfte att från de berörda företagen erhålla de för en sådan re-_ | gistrering beträffande krigsindustrins icke värnpliktiga personal erforderliga [ uppgifterna rörande inträffade förändringar i fråga om yrke, näringsgren och l arbetsgivare.
5. Årliga beredskapsmönstringar. Mönestringsuppgifter avlämnas varje år av vissa nytillträd'ande personalkategorier, nämligen barn, som under året fylla femton år, samt vissa nedan närmare angivna grupper av före detta värnpliktiga och fast anställda vid krigsmakten.
Vad angår de barn, som under året fylla femton år, avlämnas mönstrings- u—ppgifterna, vilka, såvitt angår lärjungar, i regel insamlas å läroanstalterna, till vederbörande skolstyrelse, d. v. s. i Stockholm till folkskoledirektionen, i kommun, där lagen om skolstyrelse i vissa kommuner gäller, till folkskole- styrelsen, och annorstädes till skolrådet. Mönstringen kungöres genom arbets- , marknadskommissionens försorg i länskungörelserna samt i ortspressen. ;
Vidare lämna värnpliktiga, som frikallas från värnpliktens fullgörande, värnpliktiga, som fylla 47 år, samt —— med vissa undantag —— sådana vid krigsmakten fast anställda ävensom i fredstid konstituerade (förordnade) befälspersoner vid krigsmakten, vilka entledigas från anställningen eller be- fattningen, mönstringsuppgift efter särskild anmaning från arbetsmarknads— kommissionen eller länsarbetsnä-mnd det år värnplikten eller anställningen vid krigsmakten upphör.
Vid avlåtandet av sådan anmaning äger arbetsmarknadskommissionen eller länsarbetsnämnd erhålla biträde av den militära truppregistreringsmyndig- heten. För försändelsernas a-dressering kunna således utnyttjas därstädes befintliga registreringsplåtar rörande dem, som skola anmanas. I fråga om de värnpliktiga, vilka 'under år 1944 frikallats från värnpliktens fullgörande samt de fast anställda vid krigsmakten m. fl., vilka samma år entledigats från sin anställning, ha dylika anmaningar dock avlåtits genom länsarbets- nämndernas egen försorg med ledning av från ins—krivningschefer resp. truppregistreringsmyndigheter erhållna s. k. nummerkort m. 111.
Till 1944 års heredskapsmönstringar har utnyttjats befintlig restupplaga av blanketter från 1943 års beredskapsmönstring.
6. Avregistrering ur mönstringsregistren. Ur mönstringsregistren avregist- reras varje år avlidna ävensom inskrivna värnpliktiga samt vid krigsmakten eljest inregistrerade med stöd av särskilda utdrag ur död— och begravnings- boken, vilka av pensionsstyrelsen kvartalsvis utlånas till vederbörande läns- arbetsnämnder, resp. särskilda s. k. nummerkort m. m., vilka erhållas från vederbörande inskrivningschefer och militära truppregistreringsmyndigheter.
Behovet av personella register för arbetsmarknadsändamål under fred. De register, vilka bildats av det genom 1943 års beredskapsmönstring in- bra'gta uppgiftsmaterialet, utnyttjas främst såsom underlag för uttagningar och registrering av ersättnings'personal till näringslivet i händelse av allmän mobilisering eller krig — s. k. reservarbetskraft — ävensom för rekryte- ringen till olika grenar av civilförsvaret m. fl. beredskapsorganisationer. Det torde med hänsyn härtill vara erforderligt, att de nämnda allmänna uttag- ningsregistren vidmakthållas i funktionsd'ugligt skick, åtminstone intill dess fred åter rblivit sluten.
Huruvida behov av dylika allmänna uttagningsregister kommer att före- ligga jämväl efter ett fredsslut, är uppenbarligen väsentligen beroende därav, huruvida beredskap på arbetsmarknadens och civilförsvarets områden även då skall upprätthållas. Såvitt angår civilförsvaret, är denna fråga t. v. reglerad genom civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536), vilken träder i kraft den 1 december 1944 och gäller till och med den 30 juni 1949.
Jämlikt bestämmelser i civilförsvarslagen åligger civilförsvarsplikt, d. v. s. skyldighet att tjänstgöra inom civilförsvaret, varje inom riket boende svensk medborgare från och med det kalenderår, varunder han fyller sexton år, till och med det kalenderår, varunder han fyller sextiofem år. Personal, som är avsedd att under civilförsvarsberedskap fullgöra viss tjänst i civilförsva— ret, uttages på förhand därtill genom inskrivning i den ordning Konungen bestämmer. Civilförsvarspliktig är dock skyldig att efterkomma kallelse till tjänstgöring. Sin största betydelse äger sistnämnda bestämmelse för hem- skyddspersonalen, som alltså, oavsett om inskrivning ägt rum eller icke, måste fullgöra tjänstgöring inom hemskydden, därest de vistas i fastigheten under den tid, då tjänstgöringsbehov föreligger.
Enligt civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646) innefat- tar personaluttagningen två särskilda spörsmål, nämligen dels bestämman- det av ramen för organisationen (personalram), d. v. s. antalet personer, som skola ingå i civilförsvaret, och dels uttagningen av de personer, som erford- ras för ramens fyllande. Personalramen avser endast att begränsa antalet av de personer, som få varaktigt bindas för civilförsvarets räkning, medan frågan om utnyttjandet även av den mera tillfälligt tjänstgörande persona- len regleras genom organisationsplan. Förslag till personalram och uppgift på de personer, som under fred önskas uttagna, skola underställas vederbö- rande länsarbetsnämnd för prövning ur arbetsmarknadssynpunkt m. 111. Skulle nämnden finna föreslagen person på grund av sin civila sysselsätt- ning eller på grund av att han tagits i anspråk för annan beredskapsuppgift icke böra komma i fråga, har nämnden att föreslå annan person. För perso- naluttagningen under krig gäller i princip samma uttagningsförfarande som i fred. -
Länsarbetsnämndernas förenämnda prövning av personalramarna och den fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret lärer förutsätta, att jäm- sides med den fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret sker en uttagning och speciell registrering jämväl av ersättningsperson-al till närings- livet i händelse av allmän mobilisering eller krig. Enda-st därest så sker, kun- na arbetsmarknad'sintressena behörigen tillgodoses vid avvägningen gent- emot civilförsvarets och övriga beredskapsorganisationers intressen i fråga om fördelningen av den samlade personella tillgången. Man synes sålunda f. n. ha att utgå från, att _ åtminstone intill dess förhållandena efter ett fredsslut åter blivit stabiliserade — behov kommer att föreligga av allmänna uttagningsregister, vilka givetvis liksom hittills kunna betjäna jämväl den fredsmässiga rekryteringen till civilförsvaret och övriga beredskapsorganisa- tioner. Även om efter en mera långvarig allmän fredsperiod dylika uttag- ningar av reservarbetskraft skulle befinnas icke vidare böra äga rum, kan dock läget snabbt förändras och behovet av allmänna uttagningsregister för arbetsmarknadsändamål åter hastigt aktualiseras. På grund därav synes det, därest en fortsatt beredskap icke skulle höra permanent upprätthållas å ar- betsmarknaden, angeläget att i allt fall blir sörjt därför att allmänna uttag-
ningsregister snabbt kunna iordningställas, så att en sådan beredskap vid behov skyndsamt åter kan reorganiseras. Ur beredskapssynpunkt skulle en sådan möjlighet otvivelaktigt även innebära minskad risk att framdeles under fredsmässiga förhållanden helt eller delvis nedlägga de nuvarande registren.
Förutom för uttagningar av personal för arbetsmarknads- och civilför- svarsändamål kunna dylika allmänna uttagningsregister under fredstid kom— ? ma att tagas i bruk även för vissa andra ändamål. Av arbetsmarknadskom- missionen h-ar således i skrivelse den 11 november 1943 till statsrådet och chefen för socialdepartementet framhållits, att registren kunde bli av bety- delse även för bemästrande av sådana arbets'marknadsproblem, som kunde uppkomma i samband med den under åren närmast efter ett fredsslut nöd- vändiga driftsomställningen inom vissa grenar av näringslivet. Om så är fallet, kunna registren tydligen komma att bli av betydelse jämväl i andra fall, då arbetslöshet hotar att uppkom—ma å en ort, genom den möjlighet de — innebära att erhålla sådana uppgifter rörande den berörda arbetskraftens kvalifikationer, ålder, försörjningsbörda rn. ni., som kunna tjäna till led- ning vid överväganden redan på ett förberedande stadium av behovet och möjligheten av en omfördelning eller omskolning av arbetskraften. Nämnas må vidare, att från arbetsmarknadskommissionen inhämtats, att de lokala arbetsförmedlingarnas erfarenheter syntes utvisa, att registren kunde tänkas vinna praktisk användning även för tillhandahållande åt industriföretag, som vore under bildande eller ämnade avflytta från orten, av anvisningar rörande den lämpligaste lokaliseringen av företaget med hänsyn till till- gången på tjänlig arbetskraft. Ett utnyttjande för ovan angivna ändamål sy- nes emellertid förutsätta, att registren utvidgas till att omfatta även den värnpliktiga arbetskraften.
Villkoren för ett utnyttjande av personplåtarna för arbetsmarknadsända- mål. I det föregående har förutsatts, att länsarbetsnämndernas allmänna ut- tagningsregister skola vidmakthållas i aktuellt skick även viss tid efter det fred åter slutits. För sitt fortsatta förande kunna dessa register då komma att bliva beroende av ett utnyttjande av länsbyråernas personplåtar, därest en omorganisation av folkbokföringen enligt folkbokföringskommitténs för- slag skulle bliva realiserad.
Även om de nuvarande allmänna uttagningsregistren framdeles efter ett fredsslut skulle befinnas böra nedläggas, framstår det dock, såsom nämnts, ur beredskapssynpunkt som angeläget, att de behov av särskilda uttagnings- register för arbetsmarknadsändamål, vilka under rådande förhållanden fram- trätt, bli beaktade vid en omläggning av folkbokföringen, så att i händelse behovet av dylika register senare åter skulle aktualiseras, nya allmänna ut- tagningsregister i ett kritiskt läge ånyo snabbt kunna iordning-ställas hos läns- arbetsnämnderna utan anordnandet av allmänna beredskapsmönstringar.
För att folkbokföringens tryckande register skola kunna betjäna jämväl arbetsmarknadsändamål, är det emellertid en förutsättning, att å personplå- tarna bl. a. inflyta även så noggranna och detaljerade uppgifter om yrke
och näringsgren, att dessa kunna tjäna till ledning för ett bedömande av vederbörandes användbarhet såsom arbetskraft, samt om arbetsgivarens namn och, där så erfordras till dennes identifiering, postadress. Dylika upp- gifter äro nödvändiga icke allenast för att nya, funktionsdugliga uttagnings- register skola kunna iordningställas genom avtryck av personplåtarna utan även för att de nuvarande allmänna uttagningsregistren skola kunna vidmakt- hållas i funktionsdugligt skick. För att så skall kunna ske erfordras näm- ligen, att en aktualisering kommer till stånd jämväl av uttagningsregistrens ur uttagningssynpunkt betydelsefulla uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare, något som hittills främst av kostnadsskäl ansetts uteslutet att genomföra. Därest avtryck av personplåtarna helt skola kunna ersätta de nuvarande allmänna uttagningsregistren såsom underlag för uttagning av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål, måste dessutom å plåtarna inflyta uppgift om åtminstone ett förutvarande yrke eller en före- gående sysselsättning. Omprägling av personplåts yrkesuppgift bör vidare ske löpande under året med stöd av de 5. k. anställningskort, vilka inflyta till länsstyrelserna jämlikt Kungl. förordningen den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning. För sistnämnda än- damål torde det genom Kungl. kung. den 28 maj 1943 (nr 340) fastställda [ formuläret till anställningskort böra så ändras, att vid uppgiftsskyldighetens " fullgörande uppgift lämnas även om näringsgren.
Genom anordnande av löpande omprägling av personplåtarnas yrkesupp— ' gifter, på sätt nyss nämnts, skulle bl. a. möjlighet beredas arbetsmarknads- | organen till samtidig registrering av flyttning samt ombyte av arbetsanställ- l ning i de fall, då flyttning skett i samband med ombyte av anställning, vari- | genom avsevärda kostnadsbesparingar skulle möjliggöras vid aktualisering-
en av uttagningsregistren i berörda avseenden. Huvudparten av omkostna- derna för registreringen av flyttningar belöper sig nämligen å arbetet med de båda motsvarande anmälningsblankettemas uppsökande i respektive re— gister. Motsvarande kostnadsbesparingar skulle givetvis i dylika fall kunna ernäs även vid ompräglingen av personplåtarnas yrkesupplgifter. Till sist- å'. nämnda fråga återkommer kommittén närmare i det följande. Genom anställningskorten vinnes emellertid icke kännedom om samtliga ' fall av ändrad yrkesverksamhet. Anställningskorten lämna nämligen icke upplysning om upphörande av yrkesverksamhet utan samband med anta— gande av ny arbetsanställning eller om övergång från ett yrke till ett annat inom samma företag eller om öppnande av egen rörelse i någon form. Ur så- ! väl follbokförings- som arbetsmarknadssynpunkt, torde det fördenskull vara ofrånkomligt, att personplåtarnas yrkesuppgifter första gången inpräglas samt sedermera åtminstone vart femte år om—präglas med stöd av mera ut- . tömmande uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare, vilka torde böra ' införskiffas genom de av kommittén föreslagna skriftliga mantalsuppgif— . terna. Såsom präglingsunderlag torde emellertid icke lämpligen mantalsupp- Å gifternz böra utnyttjas utan stommarna till mantalslängderna, till vilka ifrå- gavaralde yrkesuppgifter således synas böra överföras. Löpande omprägling
av personplåtarnas yrkesuppgifter med stöd av anställningskorten torde obe- roende härav böra ske varje år.
Den löpande ompräglingen av personplåtarnas yrkesuppgifter. Såsom här ovan berörts, skulle ett utnyttjande av anställningskorten i stället för man- 4, ta'lsu'ppgifterna såsom underlag för den löpande ompräglingen av person- » plåtarnas yrkesuppgifter tillskapa vissa förutsättningar för en samtidig om— prägling av personplåtarnas yrkesuppgifter samt uppgifter om kyrkobok- föringsort och -fastighet, i de fall, då ombyte av arbetsanställning skett i sam- band med flyttning, varigenom avsevärda kostnadsbesparingar torde vara att vinna.
Då flyttning i allmänhet torde komma att anmälas senare än ombyte av arbetsanställning (inom tio dagar), skulle det i regel bliva ompräglingen av personplåtens yrkesuppgifter, som skulle komma att något fördröjas genom en samtidig omprägling av personplåts yrkesuppgifter och uppgifter om kyr- kobokföringsort m. m. I vilka fall omprägling av personplåts yrkesuppgifter bör anstå i avvaktan å flyttningsuppgift torde kunna bedömas med ledning av den i anställningskortet förefintliga uppgiften om arbetstagarens vistelse- ort, där denna är en annan än mantalsskrivningsorten. Innehåller personplå- ten uppgift om den nya vistelseorten, kan tydligen omprägling genast ske av personplåtens yrkesuppgift; i övriga fall bör flyttningsuppgift avvaktas.
Genom en sådan anordning skulle visserligen icke ernås samtidig ompräg- ling även i de fall, då ombytet av arbetsanställning skett i samband med flytt- ning inom församling eller mellan församlingar inom en och samma kom- mun. Nämnda omständighet torde dock vara av jämförelsevis mindre bety- delse, dä ombyte av arbetsanställning väl kan antagas vara vanligare före- kommande i samband med inflyttning i kommun än vid flyttning inom en och samma kommun. Vidare äro inflyttningarna talrikare än omflyttningarna inom församlingarna. En samtidig omprägling även i här avsedda fall skulle emellertid — åtminstone i viss utsträckning — kunna ernås genom att det stadgades, att i de fall anställningskort icke innehåller uppgift om arbetsta- garens vistelseort jämte uppgift om mantalsskrivningsorten, omprägling av personplåtens yrkesuppgifter med stöd av anställningskortet icke borde ske, förr än efter viss kortare tids förlopp —— exempelvis en vecka efter det anställ- ningskortet inkommit —— inom vilken tid uppgift om eventuell flyttning kan beräknas böra inkomma. I de fall uppgift om flyttning icke in- kommit inom denna tidsfrist, borde omprägling likväl ske av personplåtens yrkesuppgift, under det att i övriga fall omprägling kunde ske samtidigt såväl av uppgiften om den nya kyrkobokföringsfastigheten (och ev. kyrkobokfö- ringsorten) som av yrkesuppgiften.
I fråga om arbetsanställning, som anmäles först fyra veckor efter anställ- ningens början, skulle i enlighet med det ovan anförda alltid bliva nödvändigt att verkställa omprägling av personplåtens uppgifter om kyrkobokföringsort utan att avvakta anställningskort. Med ompräglingen av uppgifterna om kyr- kobokföringsort synes emellertid näppeligen kunna anstå under så lång tid,
som skulle erfordras för att ernå en samtidig omprägling av yrkesuppgiften och uppgiften om kyrkobokföringsort även i dylika fall.
I betraktande måste emellertid här även tagas den omständigheten, att per- sonplåtarna i det tryckande registret, medan vissa längder och förteckningar tryckas, skola förvaras ordnade efter personernas mantalsskrivningsorter, men därefter ordnas efter kyrkobokföringsorter. För att ett sådant system med samtidig omprägling, som här ovan berörts, skall kunna genomföras, erfordras därför uppenbarligen, att därest personplåt för person, som av- ses i anställningskort, vilket inkommit, efter det att det tryckande registret börjat föras efter kyrkobokföringsort, icke kan återfinnas å länsbyrån, nämn- da länsbyrå med hjälp av uppgifterna i sitt avgångsregister utröner, hos vil- ken länsbyrå plåten numera finnes, samt dit översänder anställningskortet för vidare åtgärd. Hinder för ett sådant förfarande synes icke föreligga, därest personplåtarna erhålla här ovan förutsatt innehåll, för vilket fall de torde kunna helt övertaga de nuvarande anställningsregistrens funktioner samt så- ledes göra förandet av särskilda dylika register obehövligt.
Förutom genom samtidig omprägling i vissa fall av personplåts yrkesupp- gift och uppgift om kyrkobokföringsort m. m. synes möjlighet förefinnas att ernå viss ytterligare begränsning av kostnaderna för den löpande omprägling- en av personplåts yrkesuppgifter i enlighet med vad nedan angives.
Ur arbetsmarknadssynpunkt är det icke erforderligt, att ompräglingen av personplåtarnas yrkesuppgifter omfattar samtliga de personer, vilkas yrkes- verksamhet ändrats. Länsarbetsnämndernas uttagningsregister omfatta nämli- gen endast den icke värnpliktiga befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Ur ar- betsmarknadssynpunkt föreligger således intet direkt intresse av att personplå- tarnas yrkesuppgifter fortlöpande hållas aktuella i fråga om de värnpliktiga. Än vidare synes ur arbetsmarknadssynpunkt hinder ej möta att från aktuali- seringen utesluta förändringar, som äga rum inom näringsgruppen jordbruk med binäringar, d. v. s. sådana förändringar, som innebära övergång från en till annan arbetsanställning inom nyssnämnda sysselsättningsområde. Med en sådan begränsning torde kostnaden för en löpande omprägling av personplå— tarnas yrkesuppgifter kunna ytterligare avsevärt nedbringas. Det torde näm— ligen kunna antagas, att en stor del av de ombyten av arbetsanställningar, som under året äga rum, hänföra sig till de värnpliktiga, vilka ju befinna sig i de mest arbetsföra åldrarna; en relativt stor del av övriga sådana ombyten torde jordbruksarbetarstammen svara för. En omprägling allenast vart femte år av personplåtarnas samtliga uppgifter om arbetsgivare torde emellertid icke vara tillfyllest, därest personplåtarna skola utnyttjas även för förandet av sådana register, vilka enligt vad i annat sammanhang beröres kunna komma att bliva påkallade i händelse av ett genomförande av det väntade förslaget till en uppbördsreform.
Betydelsen av personplåtarnas utnyttjande för arbetsmarknadsändamål. Med denna utformning och aktualisering av texten skulle personplåtarna i varje ögonblick befinna sig i sådant skick, att avtryck av desamma kunde
helt ersätta länsarbetsnämndernas nuvarande register såsom underlag för ut- tagningar av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål. Helt eller delvis nya allmänna uttagningsregister skulle således vid förefallande behov snabbt kunna iordningställas medelst avtryck av personplåtarna och nya beredskapsmönstringar icke behöva anordnas för att i ett kritiskt läge , tillskapa erforderlig beredskap på arbetsmarknadens område. Otvivelak- ; tigt skulle nämnda möjlighet innebära avsevärt minskad risk ur beredskaps- synpunkt att efter en mera långvarig fredsperiod helt nedlägga de nuvarande allmänna uttagningsregistren. Det synes emellertid även, för såvitt fortsatt beredskap på arbetsmarknadens område även då anses böra upprätthållas, kunna tänkas bli möjligt att, sedan förhållandena efter ett fredsslut åter stabiliserats och behovet av reservarbetskraft blivit i huVudsak täckt genom en under flera år fortgående rekrytering, vidmakthålla en viss grad av sådan beredskap även utan stödet av så omfattande register som de nuvarande, vilkas vidmakthållande i aktuellt skick drager avsevärda kostnader, genom att grunda fortsatta uttagningar av reservarbetskraft enbart på det uppgifts- material, som kan erhållas genom att hos länsbyrå rekvirera plåtavtryck be— träffande exempelvis endast nytillträdande årsklasser, såsom från värnplik- tens fullgörande frikallade, ur värnpliktsåldern utträdande m. fl., eller en viss yrkesgrupp eller årsklass eller den icke värnpliktiga arbetskraften inom en viss kommun 0. s. v.
Länsbyråernas personplåtar skulle därjämte, så länge det befunnes erfor- derligt ur beredskapssynpunkt att vidmakthålla de nuvarande allmänna ut- tagningsregistren i funktionsdugligt skick, kunna utnyttjas för en fortlöpande aktualisering av desamma i samtliga erforderliga avseenden. Speciellt för genomförandet av en aktualisering av registrens uppgifter om yrke, närings- gren och arbetsgivare, vilket såsom tidigare framhållits utgör en förutsättning för att registrens funktionsduglighet skall kunna under längre tid vidmakt- hållas, vore detta av betydelse, då det synes kunna ifrågasättas, huruvida en dylik aktualisering överhuvud kan komma till stånd i annan ordning. Med hänsyn till den starka förslitning mönstringsblanketterna utsättas för såväl vid registrens utnyttjande som även — och måhända framför allt —— vid aktualiseringen, lärer det vidare inom förloppet av några år bli ofrånkomligt att successivt eller såsom en engångsåtgärd helt eller i väsentliga delar er- sätta dessa med nya registerhandlingar. Ett sådant ersättande av förslitet blankettmaterial kan uppenbarligen genomföras till en betydligt billigare kostnad för arbetsmarknadsorganen med utnyttjande av särskilda plåtavtryck, vilka kunna direkt insättas i registren i stället för den förslitna blanketten, än om manuellt avskriftsförfarande måste tillgripas för ändamålet. Särskilt förtjänar uppmärksammas, att samtidigt med ett i dylik ordning verkställt ersättande av förslitna registerhandlingar även en aktualisering av registrens uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare skulle komma till stånd.
Ett utnyttjande av plåtavtryck vid aktualiseringens genomförande skulle vidare innebära, att länsarbetsnämnderna till sitt förfogande erhölle ett mera lätthanterligt och lättolkat material än de nuvarande i regel handskrivna ut-
dragen ur kyrkoböcker samt flyttningsuppgifterna m. m. Bl. a. torde däri- »genOm elimineras den vid ett manuellt avskriftsarbetc förefintliga risken för felskrivningar ooh ofullständigheter, viLka vid den följande bearbetningen av uppgiftsmaterialet kunna vålla åtskillig tidsutdräkt. Överhuvud skulle ett för ändamålet tjänligare och bättre avpassat uppgiftsmaterial erhållas än genom det nuvarande systemet, vilket i möjligaste mån bygger på respektive pas- torsämbeten redan för andra ändamål ålagd uppgiftsskyldighet. Det nuva- rande relativt tidsödande arbetet med tillskrift å den redan förefintliga re— gisterhandlingen av de inkomna aktuella uppgifterna synes vidare i regel kunna onödiggöras. Slutligen synes möjligt att slopa de nuvarande årliga beredskapsmönstringarna av nytillträdande årsklasser (barn, som under året fylla femton år, samt vissa kategorier f. d. värnpliktiga och fast anställda vid krigsmakten), varigenom skolstyrelsernas och de militära truppregistre- ringsmyndigheternas nuvarande befattning med dessa mönstringar liksom även det särskilda tillkännagivandet i ortspressen skulle kunna upphöra.
Rörande den arbet-sminskning, som skulle kunna beredas länsarbetsnämn- derna i deras nuvarande bestyr med uttagningsregistrens vidmakthållande i aktuellt skick genom att de för ändamålet till sitt förfogande erhölle avtryck av läns-'byråernas personplåtar, är icke möjligt att göra något uttalande. Det synes dock antagligt, att arbetsminskningen — relativt sett — icke skulle bli av mera avsevärd omfattning. Tillkomsten av tryckande register torde så- ledes, såvitt det gäller ett vidmakthållande i funktionsdugligt skick av de nuvarande uttagningsregistren, komma att erhålla sin väsentligaste betydelse genom möjliggörandet av en aktualisering jämväl av registrens uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare samt av ett ersättande av förslitna re- gisterhandlingar till en begränsad kostnad.
Aktualiseringen av länsarbetsnämndernas uttagningsregister. En aktuali- sering av länsarbetsnämndemas allmänna uttagningsregister synes böra tillgå så, att erforderliga uppgifter tillställas länsarbetsnämnderna i två exemplar genom avtryck av länsbyråernas personplåtar. I många fall torde avtrycken kunna lämnas å sådana avtryckskort, som av länsbyråerna vanligen brukas, varvid de aktuella uppgifterna å avtrycken av länsarbetsnämnderna skulle få tillskrivas å de motsvarande mönstringsblanketterna i uttagningsregistren. Uppgifter rörande flyttning och ändrad arbetsanställning synas dock i stället helst böra lämnas antingen å särskilda avtrycksblad, med vilka de motsvaran- de båda i uttagningsregistren ingående mönstringsblanketterna kunna ersättas, eller ock å särskilda gumnierade blad, vilka kunna klistras på blankett- exemplaren. Sådana avtrycksblad synas böra komma till användning även vid ersättande av förslitet blankettmaterial. Genom användande av dylika avtrycks— eller gummerade blad vid registrering av flyttningar och ombyte av arbetsanställning samt vid ersättande av förslitet blankettmaterial skulle allt onödigt avskriftsarbete kunna undvikas. I samband med ersättandet av förslitet blankettmaterial skulle vidare, såsom förut nämnts, automatiskt en registrering kunna komma till stånd av framför allt de förändringar i fråga
om yrke, näringsgren och arbetsgivare, vilka redan ägt rum sedan den tid- punkt, till vilken uttagningsregistrens nuvarande uppgifter därom hänföra sig. De särskilda avtrycksbladen torde böra vara av samma format och kvali- tet som de nuvarande mönstringsblanketterna.
Vid avi-sering av kvinnas giftermål bör avtryck även av mannens person- plåt bifogas. , En aktualisering av uttagningsregistren torde, utöver vad tidigare berörts, böra utsträckas till att omfatta jämväl registrens uppgifter rörande barn— antal. Möjligen kan det tänkas framdeles komma att befinnas ändamåls- enligt, att i ytterligare något eller några avseenden vidga kretsen av de upp- gifter, som böra vidmakthållas i aktuellt skick.
Uppgift om barns födelse eller död torde böra aviseras genom översändande av avtryck såväl av barnets som föräldrarnas personplåtar. Är barnet icke bokfört hos föräldrarna, sker icke avisering.
KAP 8.
Pensionsstyrelsens verksamhet.
Allmän redogörelse. J ämlikt lag om folkpensionering bestridas kostnaderna för folkpensionerna dels genom allmänna medel dels därigenom att _— med några undantag — varje svensk medborgare i åldern 18—65 år bidrager med en årlig erlagd pensionsavgift varierande mellan 6 och 20 kronor, vilken in- flyter till folkpensioneringsfonden. På grund av erlagda avgifter utgår grund- pension dels med ett fast belopp på 70 kronor, dels med ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter växlande belopp utgörande en tiondel av avgifterna. Grundpensionens fasta belopp är oberoende av hur många avgifter, som på- förts pensionstagaren, såvida icke antalet understiger sju, vid vilket för- hållande det fasta beloppet reduceras med 10 kronor för varje avgift, som fattas i sju. Finnas oguldna avgifter, inträder en mot restantiernas storlek svarande reduktion av beloppet.
Då sålunda den grundpension, som kan erhållas vid pensionsfall, konsti- tueras av variabla faktorer och vidare erlagda pensionsavgifter variera med förändringen i inkomstens storlek från år till annat, följer därav att den för riket gemensamma myndighet, som handlägger folkpensionsfrågor — pensionsstyrelsen —, måste ha tillgång till en individuell registrering av hela den befolkning, som avses i lagen om folkpensionering.
Erforderliga uppgifter för denna registrering erhåller pensionsstyrelsen dels årligen genom pensionsavgiftsförteckningar, dels månatligen genom till- läggsuppgifter översända från länsstyrelsen angående pensionsavgifter in- drivna efter utgången av året näst efter det, under vilket avgifterna förfallit till betalning (tidigare indrivna avgifter redovisas i förteckningarna) , dels må- natligen genom pastors utdrag ur död- och begravningsböckerna, dels genom att från statistiska centralbyrån låna de av prästerskapet upprättade summa- riska redogörelserna för folkmängden.
Från skyldighet att ett visst är erlägga pensionsavgift äro följande undan- tagna:
1) den som vid årets början ännu icke fyllt 17 år; 2) den som före årets början fyllt 65 år; 3) den som icke är för året mantalsskriven i riket; 4) den som icke är svensk medborgare; 5) den som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersätt- nmg;
6) den som är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig för-' sörjning;
7) den som befinnes vara varaktigt arbetsoförmögen och som ej tidigare- fått sig avgift påförd;
8) den som under året avlider. Inträder förhållande, som avses under fl)—8), först efter det avgiftsbelopp förfallit till betalning, medför förhållandet dock ej befrielse från avgifts- plikt. 4
Pensionsavgifterna påföras i pensionsavgiftsförteckningarna. Gången för t. ex. 1942 års avgiftsförteckning är följande. Den upprättas av mantals- skrivningsförrättaren på grundval av mantalsskrivningen hösten 1941 med däri intill justeringen vidtagna ändringar. Från mantalslängderna överföras alla mantalsskrivna i avgiftspliktiga åldrar utan avseende ä huruvida av- giftsplikt åligger dem eller icke. Av de ovannämnda undantagskategorierna äro följaktligen endast de tre första uteslutna från avgiftsförteckningarna. Alla de övriga upptagas. Därav följer emellertid, att avgiftsförteckningarna måste lämna upplysning om de undantagsgrundande förhållandena. I för- teckningarna angivas de avgiftsskyldigas bostad (å landet namn och nummer å hemman, lägenhet o. d., i stad gata, husnummer, kvarters- och tomtnum- mer o. d.), yrke eller titel, fullständiga namn (för gift kvinna, frånskild hustru eller änka anges även flicknamnet), födelsedatum, födelseförsamling samt civilstånd. Om inflyttning under året skett från annan kommun, skall sistnämnda kommuns namn utsättas.
Materialet till dessa upplysningar erhålles i första hand från mantals- längderna. Dessa innehålla anteckningar om — förutom namn, födelsedag, födelseort, civilstånd, bostad, senaste mantalsskrivningsort för nyinflyttade samt kyrkobokföringsort — nationalitet samt de under 5) och 7) härovan angivna befrielseorsakerna.
Mantalslängderna innehålla däremot icke uppgift om fattigvårdsförhål- landen av betydelse för avgiftsskyldigheten. Även i ett annat avseende äro mantalslängderna ofullständiga för ifrågavarande ändamål. Pastors gransk- ning av mantalslängden skall i förevarande fall som regel vara avslutad senast den 19 februari 1942. Därefter erhåller mantalsskrivningsförrättaren inga nya uppgifter; de anmärkningar som pastors granskning föranlett in- föras i längden vid dennas därefter följande justering. Den 1 — eller i un- dantagsfall — den 15 mars 1942 är ifrågavarande mantalsskrivning avslu- tad, men 1942 års pensionsavgiftsförteckningar skola innehålla upplysning om såväl envar, som den 15 juli 1942 åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller utan att tidigare hava fått pensionsavgift sig påförd befunnits varaktigt arbetsoförmögen, som ock envar, som senast den 10 juni 1942 förvärvat svenskt medborgarskap eller som sistnämnda dag är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning.
Även andra källor än mantalslängderna måste därför anlitas. Enligt röst- längdskungörelsen erhåller mantalsskrivningsförrättaren från pastor upp- gift å de personer inom församlingen, vilka uppnått eller under kalender-
året uppnå en ålder av 21 år och enligt upplysning, inkommen under tiden, från det pastor avslutat mantalslängdens granskning till och med den 10 juni 1942, blivit svenska medborgare. Vidare skall pas-tor samtidigt därmed lämna enahanda uppgifter beträffande de lägre avgiftspliktiga åldrarna. Det åligger fattigvårdsmyndigheterna att lämna uppgift å fattigvårdsta- gare, varom här är fråga. Enligt instruktion för pensionsnämnderna åligger det pensionsnämnds ordförande att årligen dels under senare hälften av juli månad och dels under senare hälften av oktober månad lämna mantals— skrivningsförrättaren uppgift å de personer inom pensionsdistriktet som, sedan närmast föregående uppgift lämnades, av pensionsstyrelsen tillerkänts folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller som utan att tidigare ha fått avgifter enligt folkpensioneringslagen sig påförda befunnits varaktigt arbetsoförmögna.
Pensionsavgifterna påföras genom anteckning i avgiftsförteckningen efter taxeringens färdigställande samt föras över i uppbördsboken.1
1942 års avgiftsförteckningar kvarligga hos debiteringsförrättaren till se- nast den 31 oktober 1943, då de överlämnas till vederbörande redogörare för kronoutskyldsrestantier, som — med ledning av restlängd — under januari 1944 för in vid årsskiftet 1943/44 ej erlagda pensionsavgifter och senast den 1 februari 1944 skickar in förteckningen till pensionsstyrelsen. Förteckningen granskas å dess avgiftsavdelning och kompletteras successivt med de efter den 31 december 1943 erlagda pensionsavgifter, som i nomi- nativa tilläggsuppgifter via länsstyrelsen månadsvis insändas till styrelsen. 1942 års pensionsavgiftsförteckningar ligga så fr. o. m. början av år 1945 till grund för bokföringen av avgifterna för år 1942 i ett kortregister — av- giftsregistret —, som omfattande samtliga personer i avgiftspliktiga åldrar och däröver (dock födda tidigast år 1848) föres inom pensionsstyrelsen.
Försäkringsbyråns avgiftsavdelning har bl. a. att i avgiftsregistret bok— föra de inbetalda pensionsavgifterna samt, då ansökan om pension inkom- mer, att uträkna det belopp, varmed grundpension i förekommande fall skall utgå. Förteckningarna upptaga f. 11. ca 4250 000 personer, varav ca 4 100000 äro avgiftspåförda. Under år 1943 ha ansökningar för omkring 80000 personer behandlats å avgiftsregistret.
Avgiftsregistret är uppdelat i huvudregister, slutreg'ister samt »rikssum- pen» innefattande kort för personer, som upptagits i senast bokförda av- giftsförteckningar, lämnat avgiftspliktiga åldrar resp. tillhöra avgi—ftspliktiga åldrar men icke kunnat inordnas i huvudregistret. Registren, som för när- varande omfatta omkring 4 250 000, 500 000 och 220000 kort (därav inemot 160000 avseende emigranter och till obefintlighetsboken överförda samt 40000 andra personer, som redan före 1922 avförts ur huvudregistret och
1 Enligt den 1943 genomförda ändringen i taxeringsförordningen blir prövningsnämndernas ordinarie prövning av taxeringarna hädanefter ej avslutad förrän den 30 juni året efter taxerings- äret. Pensionsavgiftsbelopp komma till följd härav att påföras mellan uppbördsbokens avslutande å fastställd dag under oktober månad taxeringsäret och den 30 juni följande är. Dylika avgifts-- belopp skola införas i en särskild tilläggsförteckning.
av vilka hälften ej erlagt avgift) kräva för sin skötsel ca 1 100 biträdesmå- nader för kalenderår räknat.
Huvu-dregistret är av arbetstekniska skäl så upplagt att inom länen en eller flera kommuner utgöra kortdistrikt, vilka sammanföras till länsregis— ter som i sin tur efter geografisk indelning sammanslagits till fyra avdel- ' ningsregister. Som uppordningsgrund gäller födelsetid och kön för huvud- massan av korten eller ca 3 400 000. Inom en kommun finnas sålunda kort för män och kvinnor åtskilda i ordning efter födelseår, -månad, och ev. -dag. Avgifterna påföras på så sätt, att kontokortet utplockas i ordning efter avgiftsförteckningen, avgiften påföres varefter kortet återinsättes i kortlådan och vältes för att markera påföringen. De icke påförda kort som återstå efter det att ett distrikt är genomgånget utgöras sålunda av kort för 1) överåriga (vilka dock utplockats på ett tidigare stadium), 2) avlidna, 3) emigranter och till bok över obefintliga överförda samt 4) dels sådana som under föregående år utflyttat till annat kortdistrikt dels ock sådana, för vilka någon brist i längdföringen föreligger. Kort enligt mom. 1—3 be- handlas i särskild, här mindre relevant ordning. Problemet om identifie— ringen av det överskott, som kort enligt mom. 4 bildar i varje kortdistrikt, löses genom ett omfattande rekvisitionsförfarande kortdi—strikten emellan, varigenom vederbörande person kan identifieras i de flesta fall. Ca 270 000 rekvisitioner utskrivas årligen, krävande en beräknad arbetstid av ca 50 biträdes-månader.
De kortdistrikt, för vilka tillämpas nu nämnda principer, omfatta ca 2 000 000 kort.
För kortdistrikt åter, vilka omfatta mera än 4500 kort, tillämpas den principen för påföringen att korten från att stå 'i födelseordning omsorteras till mantalslängdens ordning, påföras avgifter och därefter sorteras tillbaka till födelseordning, varefter med icke identifierade kort förfares på enahanda sätt. Dessa kortdistrikt omfatta i runt tal 1 400 000 kort.
För Stockholm, Göteborg och Malmö slutligen är det systemet1 gällande, att korten äro ordnade i mantalslängdsordning, d. v. 5. den ordning, i vilken avgiftsförteckningen är upprättad.
Även vid en relativt ytlig granskning av primärmaterialet och dess hand— havande i pensionsstyrelsens registrerande verksamhet, framstår det såsom ganska klart, att väsentliga förbättringar vore att vinna genom en effekti- viserad, modern folkbokföring med maskinella. hjälpmedel. Summeras gjorda iakttagelser och ställas dessa i belysning av erfarenheterna från gäl- lande folkbokföringssystem, sådana som de giva sig tillkänna inom det dag- liga arbetet inom pensionsstyrelsen, kan följande anföras rörande åtgärder ägnade att skapa en större tillförlitlighet i primärmaterialet, ett snabbare arbete och ett bättre utnyttjande i registren av kontorstekniska landvin- ningar.
1 Även i frågaZom Hälsingborgs och Borås” avgifter torde detta system komma till användning.
En rationellare för hela riket gällande uppordningsgrund för avgiftskor- ten. Som ovan nämnts sker avgiftspåföringen för närvarande endast för Stockholm, Göteborg och Malmö med stöd av mantalsskrivningsadressen, (1. V. 5. den uppordningsgrund, som åtminstone teoretiskt vore den mest ra- tionella för alla korten, därest pensionsstyrelsen vid uppläggningen av sitt register endast hade att taga hänsyn till avgiftspåföringens krav. Då för varje ansökan om pension, ca 80000 årligen, detta register kommer till användning och mantalsskrivningsadressen, som nämnts, är tre år gammal och den till ansökningshandlingen hörande adressen är den gällande, är det emellertid uppenbart, att detta system vid nuvarande folkbokföring icke generellt kan vara tillämpligt. Visserligen uppges även äldre mantalsskriv- ningsadresser i ansökningarna, men dessa adresser äro ofta mycket ofull- ständiga eller felaktiga. Det skulle nämligen innebära att i många fall sär- skild utredning måste företagas för att med hjälp av en mot avgiftsförteck- ningen svarande mantalsskrivningsadress vederbörande överhuvud taget skul- le kunna återfinnas i registret. Endast i de fall där äldre mantalsskrivnings- adress utan tidsödande utredning kan erhållas genom ett för varje år tryckt allmänt register (Stockholm) eller genom särskilda anordningar träffade i samråd med de lokala myndigheterna (Göteborg, Malmö) torde denna den teoretiskt bästa uppordningsgrunden åtminstone i betydande utsträckning vara även den bästa i praktiken.
I detta sammanhang förtjänar påpekas betydelsen för arbetets under- lättande av att mantalsskrivningsadressernas ordning inom en ort eller, i en större stad, inom ett hus ej omkastas mera väsentligt år från år samt att ordningsföljden fastställes på ett för arbetet rationellt sätt (t. ex. att lägen- heter inom ett samhälle upptagas i bokstavsföljd och likaså personer inom ett samhälle, där närmare specificerad mantalsskrivningsadress saknas).
I sitt yttrande över 1936 års uppbördskommittés förslag framhöll pen— sionsstyrelsen att det vore uppenbart, att ett alla inom varje län folkbok— förda personer omfattande adressregister skulle vara av den största nytta för de mest skilda ändamål. Det skulle sålunda bliva möjligt att uppsöka en person, vilkens folkbokföringsort icke vore känd, vilket med gällande folkbokföringssystem torde få anses nära nog omöjligt eller åtminstone för— enat med ett synnerligen tidsödande arbete.
Ett av de ändamål, för vilka ett sådant allmänt register1 skulle vara av utom- ordentlig betydelse, ligger uppenbarligen inom avgiftspåföringens område. Ett sådant register skulle sålunda kunna förenkla vissa kontorstekniska problem berörande avgiftsregistret. För samtliga kortdistrikt skulle nämligen vid sådant förhållande en del av de skäl bortfalla, som nu hindra en an- vändning av mantalsskrivningsadressen såsom uppordningsgrund. Ett upp- ordnande efter mantalsskrivningsadress medför dock på några punkter ökat arbete nämligen dels därigenom att kort för personer, som flyttat inom kort- distriktet, ej återfinnas omedelbart bland föregående års avgiftskort, dels där- igenom att arbetet med urplockandet av korten för personer, som föregående
1 Se dock härom kap. 12. 19—448541.
är fyllt 65 år, försvåras dels ock därigenom att det vid ansökan om pension blir svårare att hitta vederbörandes kort än om detta står ordnat efter födelse- datum.
Såsom ett mått på den arbetsfönenkling, som uppordningsgrund efter man- talsskrivningsadress likväl kan medföra, mä anföras att den nyligen genom- förda omläggningen av avgiftspåföringen för Göteborg och Malmö medfört, att antalet biträdesmånader för det egentliga kortordningsarbetet för dessa städer sjunkit från 42 till 34.
Födelsenumret torde även kunna innebära arbetsbesparande moment för verksamheten inom pensionsstyrelsen. Ehuru de torde sakna praktisk be- tydelse såsom grund för uppordningen av avgiftskorten, utgöra de en enkel i och för sig fullt tillförlitlig och användbar identifieringsdetalj av kon- stant art.
Maskinell utskrift av pensionsavgiftsförteckningarna. Bortsett från den tidsvinst, som kommer mantalsskrivningsförrättaren tillgodo, innebära tryck- ta pensionsavgiftsförteckningar en fördel vid arbetet med avgiftsförteck- ningar inom pensionsstyrelsen. Härigenom skulle man ernå, att personalia bleve återgivna med betydligt större tydlighet än i de nu ofta för hand skrivna förteckningarna samt med absolut större tillförlitlighet. Vid 100- procentig tillförlitlighet beträffande personalia skulle alla andra omsorte— ringar av korten bortfalla än de, vilka föranledas av den inrikes omflytt— ningen jämte dubbelföring och obehöriga uteslutningar vid mantalsskriv— ningen.
Som av den allmänna redogörelsen här ovan framgår äro pensionsavgifts- förteckningarna två till tre år gamla, då bokföringen av avgifterna i pensions— styrelsen påbörjas. Den reducering av denna eftersläpning, som kan komma till stånd vid införande av källbeskattning, innebär icke oväsentliga fördelar därigenom att pensionsavgifterna borde inflyta tidigare och arbetet med in- förandet av avgifter från tilläggsuppgifter skulle förekomma i mindre ut- sträckning än nu.
Maskinell utskrift av rekvisitionskorten. Därest vid länsbyråerna avtrycks- kort i lämpligt format efter varje ändring av personplåt i anledning av flytt- ning från en kommun till en annan tryckes i två exemplar och sedermera, sorterade i mantalslängdsordning efter inflyttningskommunen, översändas till pensionsstyrelsen, kunde rekvisitionsutskrifterna därefter inskränkas till kom- pletterande anmärkningar på dessa kort. Uppgifterna om flyttningar skulle då också bli mycket tillförlitligare och fullständigare än nu.
En svårighet, som är förknippad med detta förfaringssätt, är dock den att det av praktiska skäl troligen blir nödvändigt att å adresseringsmaskinerna utskriva avtryckskort vid samtliga flyttningar, medan pensionsstyrelsen be- höver rekvisitionskort endast vid flyttningar mellan olika kortdistrikt (alltså ej vid flyttning inom samma kommun eller mellan kommuner inom samma
kortdistrikt). Har en- person flyttat flera gånger under samma år har pen- sionsstyrelsen ej heller behov av uppgift om adress, under vilken vederbö— rande ej varit bosatt vid mantalsskrivning. Det material, som skulle över- lämnas till pensionsstyrelsen komme sålunda eventuellt att i avsevärd ut- sträckning omfatta uppgifter, som styrelsen åtminstone med nuvarande kort— ordningsmetod ej skulle hava användning av. Först genom praktiska försök torde kunna avgöras i vad mån de svårigheter skola kunna bemästras, som skulle uppstå beträffande utskrivningen av rekvisitionskort å adresserings- maskinerna. Beträffande denna fråga kan slutligen erinras därom att enligt 1936 års uppbördskommittés betänkande med förslag angående folkbokföring skulle uppgifter om flyttningar anmälas till pensionsstyrelsen endast vid flytt- ning från en ort till en annan.
För immigranter och från obefintlighetsboken överförda borde liknande uppgifter lämnas. Härvid skulle inga svårigheter uppstå jämförliga med de ovan anförda.
Även rörande emigranter och till obefintlighetsboken överförda böra lämp- ligen uppgifter lämnas å av pensionsstyrelsen fastställt formulär. Dessa upp— gifter skulle lämnas ordnade efter mantalslängden i utflyttningskommunen.
Kort för nytillkommande årsklass kunna utskrivas på motsvarande sätt. Antalet för år 1941 under 1943 utskrivna kort för den nya årsklassen var 100000.
Materialets större tillförlitlighet. Sedan folkbokföringskommittén i skri- velse till pensionsstyrelsen begärt yttrande i vilka avseenden brister för- märkts beträffande den nuvarande folkbokföringen och i vilka avseenden en rationell sådan bokföring skulle kunna möjliggöra förenkling och effektivise— ring av förvaltningsverksamheten, har pensionsstyrelsen i sin tidigare om- nämnda skrivelse till folkbokföringskommittén den 3 december 1941 an- fört:
Att folkbokföringen icke fungerar tillfredsställande har Kungl. pensionsstyrelsen dagligdags tillfälle att konstatera. Felaktiga och ofullständiga 'identifieringsuppgif- ter etc. försvåra och fördröja förandet av styrelsens register över personer i av- giftspliktig ålder, handläggningen av pensionsansökningar samt arbetet med utdrag ur död- och begravningsböcker. Det stora antalet dubbelföringar är även en källa till allvarliga komplikationer i arbetet. De nämnda felaktigheterna, som naturligen också medföra ett avsevärt osäkerhetsmoment, torde väl i flertalet fall ha uppkom- mit i samband med de omskrivningar av församlingsböckerna som tid efter annan företagas.
För att i möjligaste mån råda bot på dessa brister, torde vid en omläggning av folkbokföringen framför allt följande tre anordningar böra vidtagas.
a) För varje person upplägges ett huvudkort som följer den folkbokförde under hela hans liv och i regel ingår i de särskilda orternas kommunregister eller register över obefintliga. Härigenom skulle flertalet felaktigheter i identifieringsuppgifterna komma att elimineras och dubbelföringarna skulle inom kort praktiskt taget försvinna.
b) Hos länsstyrelserna uppläggas adressregister. Detta skulle möjliggöra att åt- gärder för indrivning kunde vidtagas tidigare än vad nu är fallet. För upprättande
av mantalslängder och pensionsavgiftsförteckningar samt utskrivande av debetsedlar upplägges ett särskilt plåtregister.
0) Ett riksregister över obefintliga upprättas, vilket medför möjlighet att med tämligen ringa arbete återfinna uppgifter rörande personer 'som överförts till bok över obefintliga.
Ifrågavarande anordningar ha föreslagits av 1936 års uppbördskommitté och till- styrkts av pensionsstyrelsen. I övrigt får styrelsen hänvisa till de synpunkter i fråga om folkbokföringen styrelsen framlagt i meddelanden till nämnda kommitté och i yttrande över det förslag kommittén avgivit.
Det kan slutligen erinras om att pensionsstyrelsen redan i sitt yttrande av den 30 maj 1939 över 1936 års uppbördskommittés betänkande framhöll att med nu gällande folkbokföringssystem blir avliden person, även om dödsfallet inträffar i början av året, påförd pensionsavgift för det år, var- under dödsfallet inträffar, samt att det vore synnerligen önkvärt att avlidna personer icke påföras pensionsavgifter, vilket skulle kunna undvikas därige- nom att timade dödsfall — i motsats till vad nu är fallet — bringas till mantalsskrivningsförrättarens kännedom. Detta kunde ske därigenom att mantalsskrivningsförrättarna erhålla löpande underrättelser å avtryckskort om inträffade dödsfall.
KAP. 9.
Organisationsfrågor.
Pastorsämbetena. Angående reformens inverkan å pastors arbetsbörda hänvisas till redogörelsen å sid. 189 och 190 härovan. Såsom där anförts, har kommittén icke räknat med någon väsentlig förändring av arbetsbördan, så- dan den för närvarande gestaltar sig, men oavsett detta sökt skapa garan- tier för att pastor alltid skall erhålla tillräcklig arbetshjälp. I detta sam- manhang vill kommittén ytterligare framhålla angelägenheten av att präs- terna i större utsträckning än för närvarande erhålla sådan hjälp. Skyldig- het att tillhandahålla skrivhjälp torde redan nu få anses åvila församling- arna och flerstädes finnas befattningshavare anställda med uteslutande eller huvudsaklig uppgift att biträda vid kyrkobokföringen. Det vore av stort värde om denna tendens vunne mera allmänt beaktande.
Särskilt i de större församlingarna skulle arbetet ytterligare underlättas genom ökad användning av skrivmaskiner.
Mantalsskrivningsförrättarna. Mantalsskrivningen förrättas för närvaran- de på landet av häradsskrivare samt i magistratsstäder under magistratens inseende och ansvar av särskilda tjänstemän, vanligtvis benämnda krono- uppbördskaéssörer eller kronokamrerare. Härutinnan innebär kommitténs förslag ingen annan ändring än att i magistratsstad magistraten befrias från ansvaret för mantalsskrivningen, vilket i stället helt lagts på den tjänste- man, som förrättar mantalsskrivningen.
*Mantalsskrivningsförrättarna ha därjämte att fullgöra åtskilliga andra ar- betsuppgifter. I fråga om häradsskrivarna ha uppgifter angående dem åvi- lande göromål införskaffats från ett antal tjänsteinnehavare, representeran- de skilda landsdelar och befolkningsförhållanden. Med ledning av dessa upp- gifter ävensom med beaktande av gällande föreskrifter och i övrigt kända förhållanden lämnas här en summarirsk redogörelse för arbetet under ett är på häradsskrivarkontoren.
Under tiden från och med den 15 november till omkring den 20 december utföra häradsskrivarna mantalsskrivningsförrättningar. I anslutning till des- sa påbörjas med ledning av de vid förrättningarna rättade stommarna till mantalslängder arbetet med utskrift av nya mantalslängder. Från mitten av januari påföljande år till omkring den 20 februari äger skriftväxling rum mellan .mantalsskrivningsförrättarna. Med anledning av vad härvid fram— kommit ävensom med ledning av från pastor mottagna uppgifter införas rättelser och tillägg i mantalslängderna. Dessa föreligga kollationerade och
slutjusterade i slutet av februari. I de flesta fögderier utskrivas samtidigt med de nya längderna med genomslag stommar för nästa års mantalsskriv- ningar. Granskning av inskrivningskort enligt inskrivningsförordningen verk- ställes omkring årsskiftet. Under tiden 20 november—15 januari upprätta häradsskrivarna enligt överenskommelse med riksförsäkringtsanstaltven för- teckningar för varje uppbördsdistrikt över arbetsgivare, vilka skola erlägga avgift enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Under tiden 1 febru- ari—25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder. Del- vis parallellt härmed fram till början av april upprättas röstlängder, vilka därefter under senare hälften av juni kompletteras med uppgifter om röst- rättshinder samt utsiffras. Taxeringsnämndernas ordförande skola till hä- radsskrivarna överlämna fastighetslängderna senast den 30 april, inkomst- längderna och förmögenhetslängderna senast den 20 maj och skogsaccis- längderna senast den 5 juni. I fråga om särskild taxeringsnämnd skola dock inkomstlängderna och förmögenhetslängderna avlämnas först sistnämnda dag, varjämte anstånd kan av länsstyrelsen lämnas till den 20 juni med av- lämnandet av samtliga längder utom fastighetslängderna. Ofördröjligen efter mottagandet av fastighetslängderna och inkomstlängderna skola häradsskri— varna dels uträkna och i fastighetslängderna införa det antal skattekronor och skatteören, som på grund av taxeringsnämndens beslut skall påföras envar skattskyldig, dels ock beträffande inkomstlängderna uträkna och i avd. A av längderna införa ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ävensom summera nämnda belopp och inkomst. Vidare skola avskrifter av taxeringslängderna verkställas, av förmögenhets- längderna i ett samt av fastighetslängderna och inkomstlängderna i två ex- emplar. Arbetet härmed skall vara avslutat senast den 15 juli. Inom samma tid skola häradsskrivarna vidare upprätta skogsvårdsavgiftslängder även- som verkställa en avskrift av dessa längder. Före den 15 juli skola härads- skrivarna hava uträknat och i huvudskrifterna till resp. taxeringslängder in- fört statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å för- mögenhet samt skogsvårdsavgift, varjämte före nämnda dag särskilda sam- mandrag över taxeringarna skola hava upprättats och in'sänts till länsstyrel- sen. lnnan arbetet med de från taxeringsnämnderna mottagna taxerings- längdern'a tager sin början, pläga häradsskrivarna låta upprätta stommar till uppbördsböcker och pensionsavgiftsförteckningar. Arbetet härmed torde merendels pågå under tiden 1 mars—20 maj. Debiteringsarbetet, omfattan- de då också påförande av pensionsavgifter i pensionsavgiftsförteckningarna, utföres huvudsakligen under tiden 1 maj—31 oktober. Färdigställandet (om- fattande jämväl kuvertering) av debetsedlarna, vilka merendels tillskrivits, d. v. s. försetts med uppgift om de skattskyldigas namn och adresser, under tiden 1 juli—15 september, sker under tiden därefter till den 3 november, vilken dag debetsedlarna senast skola hava avlämnats för postbefordran till de skattskyldiga. Häradsskrivarn'a hava därjämte bl. a. att upprätta och till statistiska centralbyrån överlämna vissa statistiska uppgifter, att till lands- ting, tingshusstyrelser och stiftsnämnder överlämna uppgift å antal skatte-
kronor inom respektive områden, att till länsstyrelsen samtidigt med upp- bördsboken insända vissa sammandrag av årets taxeringslängder m. m., att taga viss befattning med upprättande av priskuranter för den årliga marke- gångssättningen samt att avgiva yttranden i mantalsskrivningsmål. Härut- över tillkomma löpande expeditionsgöromål (utfärdande av utdrag ur mantals- och taxeringslängder på begäran av myndigheter och enskilda m. m.), vilket arbete särskilt i de större fögderierna kan vara rätt betungande.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att i de olika fögderierna vissa avvikelser kunna förekomma från' den lämnade redogörelsen. Den- samma avser endast att visa ett genomsnitt för hela riket.
Enligt kommitténs förslag skola häradsskrivarna i god tid före mantals- skrivningarna erhålla av länsbyråerna tryckta stommar till mantalslängder. Dessa skola under mantalsskrivningisförrättningarna och därefter av härads- skrivarna rättas och kompletteras samt insändas till länsbyråerna för tryc- kande av slutliga längder. Arbetet med själva mantalsskrivningsförrättning- arna och ändringarna i 'stommarna i samband därmed äger motsvarighet jämväl i nu gällande ordning men kan förväntas bliva mindre omfattande, enär de tryckta stommarna komma att vara mera aktuella än de stommar, som nu användas och vilka endast utgöra en avskrift av det löpande årets mantalslängd. Visserligen tillkommer mantalsskrivning av juridiska perso- ner men arbetet härmed kan sannolikt icke bliva särdeles betungande. Ar- betet med utskrift och kollationering av mantalslängd kommer enligt för- slaget att i huvudsak bortfalla. Arbetet med skriftväxling rn. m. kvarstår, ehuru i mins-kad omfattning.
Arbetsgivarförteckningarna torde icke lämpa sig för tryckning. Svårigheter möta nämligen med hänsyn till att dessa förteckningar och mantalsläng- derna avse oli'ka år; redovisningsåret för olycksfallsförsäkringsavgifterna är nämligen året före mantalsåret.
Tryckningen av röstlängder medför däremot inga svårigheter. Det gäller endast att vid tryckningen välja bort plåtarna för personer i icke röstberätti- gad ålder, vilket kan ske helt automatiskt. Arbetet med upprättande av stom- me till röstlängd bortfaller. Anteckning om rösträttshinder samt utsiffring bör dock liksom nu verkställas av häradsskrivarna.
Även stommar till uppbördsbok och debetsedlar kunna lämpligen tryc- kas. Man torde kunna utgå ifrån att arbetet härmed till huvudsaklig del bortfaller.
Tryckningen av pensionsavgiftsförteckningarna medför icke heller några större svårigheter. Man måste dock räkna med att uppgifter om befrielseor- saker i viss utsträckning måste införas manuellt. En del av arbetet med upprättande av stomme till pensionsavgiftsförteckningar kommer därför att kvarstå. För dessa manuella anteckningar torde dock ej något avsevärt antal arbetsdagar bliva erforderligt.
Stommar till taxeringslängder slutligen kunna även med lätthet tryckas. Arbetet härmed bortfaller emellertid icke helt, enär stommarna till fastighets- längder måste rättas och kompletteras av häradsskrivarna med hänsyn till
de förändringar, som kunna inträffa under tiden 2 november—31 december före mantalsårets ingång. Detta kvarstående arbete kan dock förväntas bliva av ringa omfattning.
Övriga arbetsuppgifter kvarstå.
Sammanfattningsvis och i stort sett torde kunna sägas, att de arbeten, som avse
utskrift och kollationering av mantalslängd, stomme till röstlängd, stomme till uppbördsbok och debetsedlar, stomme till pensionsavgiftsförteckningar samt stomme till taxeringslängder, komma att i huvudsak bortfalla.
Härigenom kan arbetet å häradsskrivarkontoren förväntas bliva jäm- nare fördelat under året än för närvarande. Fortfarande kvarstår dock en markerad arbet—sanhopning under maj och juni. Denna, som närmast är för— anledd av de från och med i år genomförda förändringarna i taxeringsför- fattningarna, torde dock icke kunna undvikas. Under mars och april upp- står å andra sidan en avsevärd minskning i arbetet. Eventuellt kan en del av personalen under denna tid beredas arbete vid länsstyrelserna. Härads- skrivarnas egna arbetskraf-ter kunna lämpligen utnyttjas för taxerings- göromål.
Jämväl 1936 års uppbördskommitté förutsatte, att ovannämnda längder m. m. — dock icke fastighetslängderna _ skulle kunna tryckas. Uppbörds- kommittén har emellertid icke i sitt betänkande närmare utrett arbetsminsk- ningens storlek. Sveriges häradsskrivarförening har berört denna fråga i sitt yttrande över uppbördskommitténs förslag, därvid föreningen uppgivit, att för utförande av dessa arbeten i ett fögderi av genomsnitts-storlek, 35000 invånare, kunde beräknas åtgå 295 arbetsdagar årligen. Detta skulle mot- svara för samtliga fögderier endast ca 36 000 arbetsdagar, vilket synes vara alltför lågt beräknat.
Med ledning av de från vissa häradsskrivare infordrade uppgifterna har folkbokföringskommittén sökt få fram motsvarande uppgifter med hänsyn till förhållandena under år 1943 (beträffande taxeringslängderna år 1944). Beräkningarna ha utförts med hänsyn till befolkningsmängden i dessa fög— derier, jämförd med sammanlagda befolkningen i rikets samtliga fögderier.
Enligt dessa beräkningar skulle för närvarande för samtliga fögderier i följande uppställning omförmälda arbetsuppgifter taga i anspråk nedan an- givna antal arbetsdagar:
utskrift av mantalslängd (med kollationering) ........................ 16 721 utskrift av stomme till röstlängd (med kollationering) .................. 7 647 utskrift av stomme till uppbördsbok (med kollationering) .............. 6 593 utskrift av stomme till pensionsavgiftsförteckn'ing (med kollationering) .. .. 7 724 utskrift av »huvuden» å debetsedlar .................................. 11657 utskrift av stomme till fastighetslängd (med kollationering) ............ 7 849 utskrift av stomme till inkomstlängd (med kollationering) .............. 6070
Summa 64 261 .
Efter samma beräkningsgrund skulle samtliga de arbetsuppgifter, som för närvarande åvila häradsskrivarna, taga i anspråk 192 676 arbetsdagar.
I detta sammanhang må nämnas, att uppgifter även infordrats från samtliga häradsskrivare bl. a. angående hos dem under år 1943 anställda biträden, fasta och tillfälliga, ävensom angående den utökning av perso- nalen, som föranletts av 1943 års ändringar i taxeringsförfattningarna. Som den tillfälliga personalen i stor utsträckning utfört s. k. ackordsarbete, har det varit förenat med vissa svårigheter att beräkna arbetstiden för denna personalgrupp. Med reservation för en viss felmarginal har kommittén kom- mit fram till, att arbetstiden under år 1943 för denna fasta och tillfälliga per- sonal, inberäknat de häradsskrivarnas familjemedlemmar, vilka biträtt i ar- betet utan ersättning, uppgått till ca 143 000 arbetsdagar. Utökningen av ar- betstiden under år 1944 har beräknats till 12 000 arbetsdagar. Lägges härtill häradsskrivarnas egna arbets-krafter, ca 36 000 arbetsdagar, erhålles en sam- manlagd arbetstid om 191 000 dagar, vilket stämmer rätt väl överens med ovannämnda 192 676 dagar.
Av vad tidigare anförts synes emellertid sannolikt, att icke hela den först- nämnda arbetstiden om 64 261 dagar kan inbesparas genom folkbokförings— reformen. Kvar står visst arbete med komplettering och kollationering av de olika längderna och förteckningarna. Det torde dock få anses motiverat att uppskatta besparingen till minst 55000 arbetsdagar, motsvarande ca 200 helårsanställda biträden.
Liksom i fråga om häradsskrivarna ha även från ett antal magistratsstä— der, representerande skilda landsdelar och befolkningsförhållanden, uppgif- ter infordrats angående städerna åvilande arbetsuppgifter beträffande man- talsskrivning samt debitering, upphörd och redovisning av krono- och kom- munalutskyl—der .m. m. Med ledning av dessa uppgifter lämnas här en kort- fattad redogörelse för arbetet med handläggning av de olika göromålen un- der ett år. Härifrån kunna dock åtskilliga avvikelser förekomma i de olika städerna.
Beträffande mantalsskrivning, upprättande av arbetsgivarförteckning samt röstlängd och stommar till taxeringslängder ävensom komplettering och av- skrift av taxeringslängder, upprättande av pensionsavgiftsförteckning och debitering av kronoutskylder m. m. eller således de göromål, som motsvara häradsskrivarnas tjänsteåligganden, gäller ungefär samma tidsschema som för häradsskrivarna. Sålunda pågår mantalsskrivningsarbetet från mitten av november till slutet av februari och arbetet med upprättande av arbetsgivar- förteckning från mitten av november till och med mars. Under tiden 15 februari—25 mars uppläggas stommar till inko-mst- och fastighe-tslängder. Stomme till röstlängd upprättas under månaderna mars—maj och komplet- teras med rö—strättshinder m. m. under senare hälften av juni. Sedan taxerings- nämndens ordförande avlämnat taxeringslängderna, åligger det vederbörande tjänsteman att uträkna och i fastighetslängden införa det antal skattekronor och sk-atteören, som skall påföras envar skattskyldig, att upprätta skogs- vårdsavgift—slängd samt att därefter låta verkställa en avskrift av dessa läng-
der ävensom av inkomst- och förmögenhetslängderna. Arbetet härmed skall vara avslutat den 15 juli. Senast sistnämnda dag skall tjänstemannen i fråga även hava uträknat och i huvudskriften till respektive längder infört statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsavgift ävensom upprättat och till länsstyrelsen insänt sam- mandrag över taxeringarna. Stommar till pensionsavgiftsförteckning, upp- bördsbok och debetsedlar upprättas under mars—september. Debiteringsar— betet slutligen pågår under juli—oktober. För magistratsstäderna tillkommer arbetet med upphörd av kronoutskylder och värnskatt, åtföljt av upprättande av restlängder. Arbetet härmed pågår under februari——mars, april—juni och november—december. Biträde vid taxeringsarbetet lämnas under januari— april. I flertalet magistratsstäder, åtminstone i de större och medelstora, fin- nes ett register över stadens mantalsskrivna befolkning. Arbetet med komplet- tering av detta register brukar vara avslutat senast under juni månad. Här— till kommer sedan en mängd löpande göromål dels av samma beskaffenhet som de, vilka häradsskrivarna enligt tidigare lämnad redogörelse hava att handlägga, samt dels och framför allt förande av kassajournal, avgivande av måna—dsräkning samt upprättande av avkortnings-, avskrivnings- och balans- längder m. m., allt avseende kronorestantier och böter m. fl. medel.
I fråga om kommunalutskylderna pågår arbetet med upprättande av stom- mar till den kommunala debiterings- och uppbördslängden samt till debetsedlar under augusti—december och själva debiteringsarbetet under december— ja-nuari. Debetsedlarna plåga merendels vara färdigställda och expedierade i mitten av februari. Uppbörd och upprättande av restlängder pågår i tre olika omgångar under mars—november. Arbetet med avprickning i restläng- derna av influtna, avkortade och avskrivna medel m. fl. hithörande arbets- uppgifter fortgår löpande under hela året.
Mantalsskrivningsarbetet samt arbetet med kronoutskylderna m. m. för— orsaka för närvarande markerade » toppar» under februari och mars månader samt under tiden juni—augusti. I fråga om kommunalutskylderna föreligger arbetsanhopning under månaderna oktober—januari, då debiteringsarlbetet pågår, samt under tiderna för uppbörderna, vanligtvis månaderna mars, juli och september. Här kommer dock icke ojämnheten i arbetets gång på sam- ma sätt till synes som i fråga om övriga här ovan omförmälda arbetsupp- gifter. Förutom vid debiteringsarbetet, för vilket därjämte tillfälliga arbets- krafter merendels torde anlitas, utnyttjas nämligen för arbetet med kom- munalutskylderna personal från drätselkontoren, vilken personal dessemel- lan har att utföra övriga å tjänsten förekommande göromål.
Enligt kommitténs förslag skola magistratsstäderna tillhandahållas stom- m'ar till mantalslängder, röstlängder, uppbördsböcker, pensionsavgiftsför- teckningar och taxeringslängder samt kronodebetsedlar. Ävenså kunna stå- derna erhålla avtryckskort för det alfabetiska mantalsregi-stret och om så erfordras stomm'ar till kommunal debiterings- och uppbördslängd samt kom- munaldebetsedlar. Sistnämnda stommfar bortfalla dock vid ett genomförande av det förslag, som är att vänta från 1944 års uppbördsberedning, innebä-
rande att de kommunala utskylderna skola debiteras och uppbära-s i samband med kronoutskylderna.
Detta medför en minskning i arbetsbördan särskilt under de enligt ovan mera arbetstyngda tiderna, vilket torde komma att hälsas med tillfredsstäl- lelse. I fråga om kommunalutskylderna innebär förslaget, att behovet av till- fälliga arbetskrafter kan avsevärt nedbringas.
Folkbokföringskommittén har med ledning av ovanomfönnälda, från vissa städer inhämtade arbetsuppgifter sökt få fram en ungefärlig beräkning av den minskning i arbetet, som tryckning-en av nämnda längder och förteck- ningar m. ni. skulle medföra för magistratsståderna, med undantag för Stock- holm, varvid arbetsminskningen kunnat uppskattas till 25 000 arbetsdagar per år. Härvid har icke medräknats någon tryckning av 'stommar till kommunal debiterings— och uppbördslängd eller till kommunala debetsedlar. Skulle tryckning även av dessa stommar bliva aktuell, synes en ytterligare arbets- minskning om 5 000 dagar böra beräknas.
Den uppskattade arbetsminskningen kan måhända synas något hög vid jämförelse med den tidigare angivna arbetsminskningen för häradsskrivarna om 55 000 dagar. Invånareantalet i nämnda magistratsstäder var den 1 januari 1943 1 571687 mot i fögderierna tillhopa 4 272 759. Emellertid bör här be- märkas, att bland magistratsstäderna det övervägande flertalet har ett in- vånareantal, som avsevärt understiger de minsta fögderiernas. Detta torde medföra att i dessa städer de arbetsmoment, varom här är fråga, icke kunna organiseras så tidsbesparande som hos häradsskrivarna med deras större arbetsmaterial.
Länsstyrelserna. Enligt 3 & författningsförslaget skall i varje län finnas en länsbyrå .för folkbokföringen. Vid länsbyrån skall föras ett tryckande register över fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn till förhållandena i viss stad synnerliga skäl därtill äro, må dock Kungl. Maj:t med stadens medgivande förordna, att det tryc- kande registret, såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsför— rättaren i staden. Bestämmelserna om länsbyrå skola i sistnämnda fall till- lämpas å mantalsskrivningsförrättaren. I övrigt handhavas länsbyråns ar- betsuppgifter .av länsstyrelsen.
I 166 g författningsförslaget finnes stadgat, att i fråga om kyrkobokfö- ringen och mantal—sskrivningen i Stockholm och Göteborg skall gälla vad därom särskilt är eller kan vara stadgat men i övrigt vad i författningsför- slaget är föreskrivet.
Bestämmelserna i 3 & därom, att det tryckande registret i viss stad skall kunna föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden, avser att skapa möj- lighet för Kungl. Maj:t att framdeles, där så kan finnas lämpligt, besluta om uppdelning av det tryckande registret inom något eller några län, så att de största städerna erhålla särskilda register.
För närvarande har kommittén dock icke ansett skäl föreligga att fram- lägga förslag härom beträffande någon särskild stad. Stockholm likställes
i detta sammanhang med länen, därvid överståthållarämbetet motsvarar länsstyrelserna. För Göteborg kunna särskilda bestämmelser om kyrkobok- föringen och mantalsskrivningen befinnas erforderliga. Det tryckande re- gistret däremot torde åtminstone till en början böra föras hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gemensamt med registret för den övriga delen av länet.
Utöver länsbyråernas arbetsuppgifter skola enligt förslaget länsstyrelserna handlägga åtskilliga andra med folkbokföringen sammanhängande uppgif- ter. Vilka dessa äro framgår närmare av redogörelsen å sid. 204. Vissa av uppgift-erna motsvaras av sådana, som länsstyrelserna redan nu hava att taga befattning med.
Vid länsstyrelserna ha från och med innevarande år genomförts vissa ra- tionaliseringsåtgärder, innebärande bland annat att arbetet å de båda av- delningarna, landskansliet och landskontoret, uppdelats i särskilda arbets- detaljer; varje detalj med en ordinarie landskanslist, respektive landskon- torist som föreståndare under vederbörande föredragande. Föreståndaren leder arbetet inom detaljen, ombesörjer i lämplig utsträckning ärendenas beredning, överlägger med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt upprättar förslag till beslut i sådana fall, där detta ej bör ankomma på jurist eller kan anförtros åt detaljföreståndaren under- ställd personal. Åt detaljerna gives sådan storlek, att det arbete inom de- samma, som &bör ankomma å landskanslist eller landskontorist, giver denne full sysselsättning.
De ordinarie landskanslisterna och landskontoristerna äro placerade i 17 lönegraden. Därjämte finnas _ här bortses helt från vissa högre befatt- ningar — å de båda avdelningarna inrättade ordinarie biträdesbefattningar som kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden och kontorsbiträden i respek- tive 11, 9, 7 och 4 lönegraderna.
Å landskontoren finnas anställda ett mindre antal icke ordinarie lands- kontorister och kanslibiträden i lönegraderna Eo 17 respektive Ewo 7. Dessa tjänstgöra å arbetsdetaljerna för taxeringsgöromål (taxeringsavdelningama).
I övrigt finnas anställda icke ordinarie landskanslister och landskontoris- ter samt kontors- och skrivbiträden till det antal, som för varje län årligen bestämmes av Kungl. Maj:t. För denna personal äro särskilda lönebestäm- melser meddelade i nådigt brev den 22 december 1943 med däri den 19 maj 1944 vidtagna ändringar. Enligt dessa lönebestämmelser må befattningsha— vare, som antagits till extra landskanslist eller extra landskontorist, placeras högst i lönegraden Ex 4. Efter att under ett år hava varit placerad i denna lönegrad och därefter ett år i lönegraden Ex 7, ett år i lönegraden Ex 11 och ett år i lönegraden Ex 14 må befattningshavaren antagas till extra or- dinarie landskanslist, respektive extra ordinarie landskontorist med place- ring högst i lönegraden Ro 15.
Befattningshavare, som antagits till extra skrivbitråde å landskontor för arbete med omsättningsskatt eller taxering, må placeras högst i lönegraden Ex 2. Efter två år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skriv-
| i !
biträde med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som an- tagits till extra skrivbiträde för annat arbete än ovan sagts, må placeras högst i lönegraden Ex 2. Efter ett år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2 och efter ytterligare två år till extra ordinarie kontorsbiträde med placering högst i lönegraden Eo 4.
Slutligen finnas inrättade ordinarie befattningar som förste expeditions- vakter i 7 och som expeditionsvakter i 5 lönegraden, varjämte i åtskilliga län icke-ordinarie expeditionsvakter finnas anställda. Dessa åtnjuta enligt ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 lön under de tre första an- stållningsåren som extra tjänstemän i lönegraden Ex 5 och därefter som extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 5.
Det arbete, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall läggas på länsstyrelserna, synes lämpligen böra utföras å en särskild arbetsdetalj in— om landskontoret. Till denna arbetsdetalj, förslagsvis benämnd folkbokfö- ringsavdelningen, höra i samband därmed överföras de mantals— och kyr- koskrivningsärenden, som för närvarande handläggas å landskontoret. Häri- genom kan en viss lättnad i arbetet förväntas uppkomma å den arbetsdetalj, där dessa ärenden nu utföras. Arbetslättnaden, som icke torde bliva av sådan omfattning, att denna arbetsdetalj kan indragas, regleras i stället lämpligen därigenom, att personalen i motsvarande utsträckning får tjänst— göra även å folkbokföringsavdelningen eller, där förhållandena det med- giva, att någon befattningshavare helt överföres till denna avdelning. Någon beräkning av den omfattning, vari detta kan ske, har icke verkställts. I stäl- let har vid beräkningen av behovet av ny personal å folkbokföringsavdel- ningarna icke medtagits den arbetskraft, som erfordras för här ifrågavaran- de, på länsstyrelserna redan nu ankommande ärenden.
Vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län föras för närvarande särskilda alfabetiska adressregister över inom respektive län mantalsskrivna personer. Förandet av dessa adressregister ombesörjes hu- vudsakligen av tillfälliga arbetskrafter. Årliga kostnaderna härför kunna uppskattas till 15000 kronor. Adressregistren komma vid ett genomförande av kommitténs förslag att ersättas av hjälpkortregister vid länsbyråerna. I följd härav skulle måhända vid angivandet av det ökade personalbehovet vid länsstyrelserna avdrag ske för den vid adressregistren sysselsatta perso- nalen. Med hänsyn till att som nyss nämnts tillfälliga arbetskrafter härför i huvudsak anlitas har dock så ej skett, utan har kommittén i stället vid angivandet av de årliga lönekostnaderna (se sid. 305) tagit hänsyn till här ifrågavarande kostnadsminskning.
Redan 1924 års uppbördssakkunniga framlade förslag till reformer be— träffande folkbokföringen, innebärande bland annat införande av adresse- ringsmaskiner å länsstyrelserna. De sakkunniga angåvo även den personal- förstärkning, som erfordrades, dock icke allenast för folkbokföringsavdel- ningarna utan jämväl för de skattekontor, som enligt de sakkunnigas för- slag skulle inrättas vid länsstyrelserna. Förslaget kan därför icke tjäna
till ledning, då det här gäller att beräkna personalbehovet å länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar.
1936 års uppbördskommitté framlade tre alternativa förslag till lösning av de organisationsfrågor, som voro förknippade med kommitténs förslag till folkbokförings- och uppbördsförordningar. Gemensamt för alla tre al- ternativen var att på landskontoren skulle finnas en uppbördsavdelning och en folkbokföringsavdelning, vardera avdelningen med en föreståndare i landskontorists eller länsbokhållares tjänsteställning, samt därutöver en tryckningsavdelning. Till folkbokföringsavdelningen, vilken bl. a. skulle handhava de centralkortregister, som enligt kommitténs förslag skulle fin- nas vid länsstyrelserna, borde sammanföras alla ärenden, som anginge folk- bokföringen, sålunda även mantalsskrivningsfrågor. Uppbörds- och folkbok- föringsärendena skulle handläggas av samme föredragande, vilken även bor- de hava ledningen av arbetet å tryckningsavdelningen.
Det av uppbördskommittén förordade alternativ II krävde ökning av an- talet landskontorister och biträden men icke inrättande av nya juristtjänster. För folkbokföringsavdelningarna föreslogs en utvidgning av länsstyrelser- nas dåvarande organisation med följande befattningar:
24 ordinarie landskontorister 1 icke-ordinarie landskontorist 54 ordinarie kontorsbiträden och 37 icke-ordinarie kontorsbiträden eller tillhopa
116 befattningar
För tryckningsavdelningarna skulle inrättas följande nya tjänster:
24 ordinarie maskinoperatörer i lönegraden A 7
1 » maskinoperatör » » A 5
48 >> befattningar (maskinpersonal) i lönegraden A 2 och 35 icke—ordinarie befattningar (maskinpersonal) i 2 lönegraden eller tillhopa 1 08 befattningar.
Såsom ovan nämnts har folkbokföringskommittén funnit lämpligt före- slå inrättande av särskilda folkbokföringsavdelningar vid länsstyrelserna. Dessa avdelningar motsvara de av uppbördskommittén föreslagna folkbok- förings- och tryckningsavdelningarna men komma att i vissa avseenden till- delas färre arbetsuppgifter än de sistnämnda.
I likhet med uppbördskommittén anser folkbokföringskommittén några nya föredragandetjänster icke vara erforderliga. Däremot bör för en arbets- ledare och föreståndare för avdelningen vid varje länsstyrelse inrättas en ny ordinarie landskontoristbefattning i lönegraden A 17. Vid folkbokförings- avdelningen bör vidare, med undantag för Gotlands län, finnas anställd en biträdande arbetsledare samt biträdespersonal i erforderlig utsträckning. Den biträdande arbetsledaren synes lämpligen böra utgöras av en kansliskrivare i 11 lönegraden; tills vidare placerad i extra ordinarie tjänsteställning. Även flertalet övriga biträden hava tills vidare ansetts icke böra erhålla ordinarie anställning. För de icke-ordinarie biträdena höra med nedan nämnda undan—
tag bestämmelserna i ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 gälla, därvid biträdena synas böra jämställas med sådana biträden, som anställts för arbete med omsättningsskatt och taxering. Inrättandet av de tryckande registren medför, att arbetet med expedierande av postförsändelser, bud- skickning, kuvertering och andra liknande göromål avsevärt utökas. Att täcka det ökade personalbehovet härvidlag genom anställande av ytterligare expeditionsvakter har kommittén funnit mindre lämpligt. I stället hör till varje länsstyrelses förfogande ställas erforderligt belopp, som möjliggör an- ställande av yngre pojkar eller flickor, en eller två vid varje länsstyrelse, för utförande av dessa göromål. Dessa biträden, vilka förslagsvis kunna benäm- nas kontorselever, torde kunna avlönas med arvoden å i medeltal 150 kr. i månaden. Möjlighet bör naturligtvis beredas dessa att så småningom, om de visa sig härför lämpliga, vinna fastare anställning vid länsstyrelserna som kontors- och skrivbiträden eller expeditionsvakter.
Omfattningen av. den ökade arbetsbörda, som genom förslaget lägges på länsstyrelserna, står i förhållande till framför allt antalet plåtar i de tryc- kande registren och antalet ändringar på plåtarna. Antalet plåtar och antalet per år ändrade plåtar har för hela riket uppskattats till omkring 9 900 000 resp. 2 600000. Med ledning härav och efter verkställda arbetsstudier har kommittén beräknat det i anledning av folkbok-föringsavdelningarnas inrät- tande ökade personalbehovet vid samtliga länsstyrelser till 200 personer. Denna personal har därefter på sätt framgår av den å sid. 300 intagna tablån för- delats på de olika länen. Vid fördelningen har huvudsakligen hänsyn tagits till folkmängden i länen och antalet flyttningar mellan församlingarna, enligt tillgänglig statistik ca 520 000 för hela riket, ävensom till antalet flyttningar inom församlingarna, av kommittén uppskattat till ca 280 000 för hela landet. Utöver folkmängd och flyttningar inverka uppenbarligen åtskilliga andra faktorer på personalbehovet, bland annat ombyte av yrke och arbetsanställ- ning (antalet sådana ändringar uppskattade till 300 000 resp. 800 000 per år för hela riket), därest uppgifter om dessa förhållanden skola medtagas på plåten. Att med någon större grad av tillförlitlighet uppskatta, hur dessa upp- gifter fördela sig på länen, har dock icke varit möjligt. En okänd faktor är även i vad mån olika ändringstyper låta sig kombineras i samma arbets- moment. Ändringsarbetet kräver nämligen kortare tid såväl i vad avser själva ändringspräglingen som tryckningen av avtryckskort och skötseln av kort- registren, om flera ändringar, som avse samma plåt, kunna sammanföras i en arbetsoperation. Efter hand som förhållandena stabilisera sig, bör därför en förnyad prövning av personalbehovet äga rum, därvid omflyttning av perso- nal bör kunna vidtagas, om så blir erforderligt. I samband därmed bör också på nytt övervägas, i vilken ytterligare utsträckning ordinaiie anställning kan beredas biträdena.
Av det ovan anförda framgår, att folkbokföringskommittén frångått upp- bördskommitténs förslag om anställande av särskilda maskinoperatörer för skötsel av maskinerna. Enligt folkbokföringskommitténs förmenande torde det vara tillräckligt med de föreslagna kontors- och skrivbiträdesbefattning-
arna. Dessa böra besättas med icke allenast kvinnor utan även män. Erfaren- heten har visat, att särskilt yngre män äro väl lämpade att ombesörja såväl präglings- som tryckningsarbetet. För erforderlig översyn och rengöring samt för reparationer av maskinerna torde särskilda avtal böra träffas med det före- tag, som får leveransen av maskinerna om hand.
Uppbördsberedningens förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, vil- ket förslag kan förväntas bliva framlagt våren 1945, torde komma att med— föra behov av ytterligare personalförstärkning vid länsstyrelserna. Dä folk- bokföringen och uppbördsväsendet hava nära samband med varandra och då uppbördsberedningens förslag kan medföra förändringar i fråga om de arbetsuppgifter, som vid folkbokföringskommitténs överväganden beräk- nats ankomma på folkbokföringsavdelningarna, finnes anledning antaga, att det nu framlagda förslaget beträffande organisationen av folkbokförings- avdelningarna måste justeras i olika avseenden, när uppbördsberedningens förslag framlägges.
Nya befattningar å de föreslagna folkbokföringsavdelningar-na vid landskontoren.
Lands- Kansli- Kontors— Skriv- Kontors- Länsstyrelsen i kontorist skrivare biträden biträden elever län
A 17 Bo 11 A 4 Ex 2—E02 Arvode
Stockholms ............... Uppsala .................. Södermanlands ........... Östergötlands ........ Jönköpings ................ Kronobergs . ............. Kalmar ................. Gotlands ................ Blekinge .................. Kristianstads .............. Malmöhus ................ Hallands ................. Göteborgs och Bohus ...... Älvsborgs ................. Skaraborgs ................ Värmlands ................ Örebro ................... Västmanlands ............. Kopparbergs .............. Gävleborgs ................ Västernorrlands ........... Jämtlands ................ Västerbottens ............. Norrbottens ...............
|...
|... mawmmmmwo—lmo ..;
»—HHHHHHHHi—HH—HHp—AHHHi—HHHHH HHHHHHHHHHHHHH—HI HHt—Al—lb—IHH mmwwwwwwwwwm—mwv—H—wwawh-o: wmwwwwwwmwwmw—imwwwwmwwww HHHHF—HHHHHNwHwt—HHHHHNHHM
% |—->—— admwwwqmmwom—
[0 W 01 55 då w N) C:
Summa 2
Statistiska centralbyrån. För att kunna fullgöra de arbetsuppgifter, som åligga statistiska centralbyrån i dess egenskap av riksbyrå, måste central- byråns organisation förstärkas. Detta synes Iämpligast kunna ske genom till-
skapande av en ny avdelning hos ämbetsverket. Som chef för denna av— delning torde böra sättas en byråchef i lönegraden A 30. Därjämte torde det vara erforderligt med dels en förste byråsekreterare i lönegraden A 26 och två icke-ordinarie amanuenser i 18 lönegraden, dels ock biträdespersonal i tillräcklig omfattning. Då riksbyrån enligt förslaget skall verka för en en- hetlig rättstillämpning på folkbokföringens område och i övrigt handlägga åtskilliga ärenden av juridisk natur, synes det vara önskvärt, att byråchefen och förste byråsekreteraren avlagt juris kandidatexamen eller statsvetenskap- lig-juridisk examen.
Den registrerande verksamhet, som skall åligga riksbyrån, är synnerligen omfattande. Sålunda torde enbart förandet av sökregistret enligt verkställda beräkningar nödvändiggöra inemot 2 300000 kortplaceringar årligen. Dess- utom skall på riksbyrån föras dödregister, emigrantregister, register över obe- fintliga samt dublettaktregister. Enligt förslaget är riksbyrån vidare avsedd att med hjälp av sitt sökregister, som omfattar hela befolkningen, tjänstgöra såsom upplysningscentral för folkbokföringsmyndigheterna, när till följd av ofullständigheter eller felaktigheter iden löpande folkbokföringen en identifie- ring i något avseende behöver göras. På riksbyrån skall ytterligare ankomma bl. a. att verkställa den avisering till pastorsämbetena rörande äktenskapsskill- nader samt återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, vilken för när- varande åligger äktenskapsregistret. För fullgörandet av alla dessa jämte åt- skilliga andra på riksbyrån ankommande göromål erfordras enligt av kom- mittén gjorda beräkningar minst 25 helårsanställda biträden. Av dessa synes en böra vara ordinarie kansliskrivare i 11 lönegraden, två ordinarie konto- rister i 9 lönegraden, fyra ordinarie kontonsbiträden i 4 lönegraden samt aderton icke-ordinarie skrivbiträden. Slutligen torde vara ofrånkomligt att nyanställa en ordinarie expeditionsvakt i 5 lönegraden.
Kyrkobokföringsinspektörerna. Den närmaste tillsynen över kyrkobokfö- ringen åligger enligt 108 och 109 åå domkapitlen och kyrkobokföringsinspek- törerna. De sistnämnda skola utses en för varje stift. Därjämte skall i stift, där så erfordras, kunna förordnas biträdande kyrkobokföringsinspektör. An— talet inspektörer skulle sålunda uppgå till 13, varjämte tre biträdande inspek- törer ansetts erforderliga. Då kyrkobokföringsinspektörernas verksamhet icke är knuten till viss församling och tjänar mera allmänna syften, har kommit— ' tén ansett, att kostnaderna härför böra åvila statsverket. Ersättning bör utgå i form av arvode jämte rese— och traktamentsersättning.
KAP. 10. Kostnadsberäkningar.
Allmänna synpunkter. Förslaget bygger i huvudsak på principerna i nu gällande kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningar. Någon för- ändring i den fördelning mellan statsverket och kommunerna av kostnaderna för folkbokföringen, som är historiskt given, har kommittén därför ansett sig sakna anledning att upptaga till övervägande. Förslaget vilar i sådant hänse- ende således på en redan gällande grundprincip, nämligen att kostnaderna för kyrkobokföringen alltjämt böra åvila den kyrkliga kommunen samt kost- naderna för mantalsskrivningen statsverket eller i magistratsstäderna dessa städer. I överensstämmelse härmed har det synts kommittén ligga i sakens natur att även sådana kostnader, som kunna föranledas av förslaget om inrättande av ny kyrkobok ävensom förandet av vissa hjälpkortregister hos pastor, böra liksom övriga av kyrkobokföringen härflytande kostnader be- stridas av den kyrkliga kommunen. Hit höra även kostnader för nya blanket— ter ävensom för skåp och andra inventarier, vilka kunna föranledas av för— slaget. Däremot höra kostnaderna för avtryckskorten i pastors hjälpkortregis— ter b-estridas av statsmedel. Även i fråga om de kostnader av engångsnatur för åtgärder eller anordningar, vilka icke direkt avse att tillgodose enbart den egentliga kyrkobokföringen, synas övervägande skäl tala för att dessa kostnader böra belasta statsverket. Härmed åsyftar kommittén framförallt kostnaderna för folk-bokföringens utrustande med adresseringsmaskiner men även kostnaderna för åstadkommande av erforderligt präglingsunderlag för de tryckande registren. Även engångskostnaderna för upprättandet av behövliga avtryckskort till pastors hjälpkortregister synas kommittén böra gäldas av statsmedel. Kostnaderna för uppläggande av personakter och in- rättande av församlingsliggare böra däremot, såsom av det anförda fram- går, bestridas av den kyrkliga kommunen.
Vad angår roteombudens verksamhet kunde det med hänsyn till att den- samma avser såväl kyrkobokföringen som mantalsskrivningen ifrågasättas, att kostnaderna härför skulle fördelas mellan stat och kommun. En sådan uppdelning synes dock icke lämplig och knappast praktiskt genomförbar. i Ehuru det förefallit kommittén som om åtskilliga skäl talade för att dessa kostnader helt borde bestridas av statsverket, har kommittén emellertid med hänsyn till karaktären av ombudens nent lokalt begränsade verksamhet, vil- ken därjämte i stor omfattning är inriktad på kyrkobokföringen, ansett sig —— om ock med tvekan — böra stanna för att kostnaderna skola bestridas av kommunen.
Även kan diskuteras, huruvida kostnaderna för roteombuden, vilka er- sätta de nuvarande kommunalombuden vid mantalsskrivningsförrättningar- na, skola bestridas av den borgerliga eller kyrkliga kommunen. Dessa kom- munalombud utses av den borgerliga kommunen, som jämväl bestrider kost- naderna för deras verksamhet. Emellertid har den borgerliga kommunen icke tillerkänts några uppgifter i författningsförslaget och roteombuden full- göra inga uppgifter för dess räkning. Dessutom har den ekonomiska frågan mycket ringa betydelse, då skatteunderlaget i stort sett är detsamma såväl i den kyrkliga som i den b01 gerliga kommunen. Då fi ammande trosbekännare dels åtnjuta lindring i skattskyldighet till svenska kyrkan enligt lagen den 16 oktober 1908, dels ock äga rätt att hava egen kyrkobokföring, synes för övrigt ur saklig-ekonomisk synpunkt riktigast, att församlingarna stå för kostnaderna för roteombudens verksamhet. lnom svensk förvaltning har alltid eftersträvats, att en och samma verksamhet principiellt bekostas av endera den borgerliga eller den kyrkliga kommunen. Denna princip skulle emellertid frångås, om kostnaderna för roteombudens verksamhet överflyt-' tades till den borgerliga, medan kostnaderna för skrivmateriel, inventarier. och avlönande av skrivbiträden m. m. fortfarande skulle åvila den kyrkliga. kommunen. Med hänsyn härtill har kommittén utgått ifrån, att även kost-5 naderna för roteombudens verksamhet böra belasta den kyrkliga kommunen;
De vid ett genomförande av kommitténs förslag uppkommande kostna-' derna hava beräknats på sätt här nedan närmare angives. -
Som grundval för kostnadsberäkningarna hava tjänat dels av kommittén medelst arbetsstudier verkställda jämförelser mellan olika maskintypersa prestationsförmåga, dels den med hjälp av tillgänglig statistik beräknade arbetsmängden vad angår nyprägling och ändring av adressplåtar och där- med sammanhängande arbetsuppgifter, dels ock slutligen av respektive fir- mor lämnade preliminära prisuppgifter. I kostnadsberäkningarna innefattas icke Stockholms stad. '
Då ett offentliggörande av de olika företagens prisuppgifter av olika skäl; icke kan ske och kommittén därjämte icke ansett sig böra taga ståndpunkt till vilket maskinsystem som bör givas företräde, hava anskaffnings- ochf driftskostnaderna för maskiner ävensom anskaffningskostnader för adress-' plåtar och förvaringsskåp m. m. upptagits till ett uppskattat medelvärde. Detta belopp kan därför antingen nedbringas eller höjas, beroende på det system som slutligen väljes. -
Till bedömande av kostnaden för de olika ifrågakomna systemen har kommittén låtit upprätta en konfidentiell promemoria, innefattande ytter— ligare detaljundersökningar. Denna promemoria kommer att överlämnas till chefen för finansdepartementet.
Kostnaderna för den nya organisationen uppdelas i dels anläggningskost- nader (engångskostnader för inventarier, maskiner, adressplåtar, ryttare och blanketter av olika slag m. m.), dels årliga driftskostnader och dels upp- läggningskostnader (merkostnader under uppläggningstiden, såsom kostna- der för utskrift av präglingsmanuskript och personakter, uppläggning av plåt- och kortregister m. m.).
Anläggningskostnader. Såsom tidigare nämnts har kommittén ansett an- skaffningskostnaderna för förvaringsskåp hos pastor och pärmar till för- samlingsliggare samt blanketter till personakter böra åvila den kyrkliga kommunen. Dessa kostnader utgöra enligt kommitténs beräkningar för
förvaringsskåp för avtryckskort .................. kr. 110 000:— pärmar till församlingsliggare .................... » 94 000: _ ) blanketter till personakter ....................... >> 320 000: ——
Summa kr. 524 000:—
De förvaringsskåp för avtryckskort, vilka skola anskaffas för mantalsskriv- ningsförrättarna i magistratsstäderna, skola bekostas av respektive städer. Kostnaderna härför kunna uppskattas till 15 000 kr.
Återstående anläggningskostnader, vilka skola belasta statsverket, hava beräknats sålunda.
Varav å Belopp _ _ kr. länsstyrelserna ciffli'lältbsykraån A. Inventarier. Möbler ...................................... 55 000 45 000 10 000 Förvaringsskåp för plåtar .................... 675 000 675 000 _ Förvaringsskåp för kort ..................... 258 000 192 000 66 000 Fack för sortering ........................... 12 500 12 000 500 Transportvagnar m. m ....................... 8 000 8 000 — Summa 1 008 500 932 000 76 500 B. Maskiner. Präglingsmaskiner ........................... 125 000 125 000 — Tryckmaskiner .............................. 537 000 537 000 — Skrivmaskiner .............................. 13 000 12 000 1 000 ' Summa 675 000 674 000 1 000 C. Material till register m. m. Adressplåtar och ryttare ..................... 1 272 000 1 272 000 _— Register— och ledkort ........................ 100 000 100 000 — Medborgarkort och insättshlad ............... 277 000 277 000 — Blanketter till präglingsmanuskript ........... 10 500 10 500 -- Summa 1 659 500 1 659 500 — Summa anläggningskostnader 3 343 000 3 265 500 77 500
) I den länsstyrelserna påförda kostnaden för förvaringsskåp för kort, 192 000 l kr., ingår ett belopp av 45 000 kr. avseende kortskåp hos häradsskrivarna. Även denna kostnad bör belasta statsverket. Av kostnaderna för registerkort och ledkort, sammanlagt 100000 kr., be- räknas 11 000 kr. belöpa å pastors, 7 000 kr. å mantalsskrivningsförrättarnas,
0
66000 kr. å länsstyrelsernas och 16 000 kr. a riksbyråns hjälpkortregister.
Årliga driftskostnader. Av följande tablå framgå de årliga driftskostna- der, som skola belasta statsverket.
Varav Bål? p å läns- ä statistiska
' st 'relserm central— i övrigt
3 * byrån Lokalkostnader ........................ 191 000 175 000 16 000 — Personalkostnader ..................... 872 000 704 000 136 000 32 000 Portokostnader ........................ 575 000 — — 575 000 Div. driftskostnader ................... 198 000 155 000 3 000 40 000
Kapitalkostnader:
Avskrivn. å inventarier (5 %) ........ 50 400 46 600 3 800 — Avskrivn. å maskiner (10 %) ......... 67 500 67 400 100 — Ränta å inventarier och maskiner. . . . 42 100 40 200 1 900 — Summa 1 996 000 1 188 200 160 800 647 000
Med utgångspunkt från erforderligt lokalutrymme ha lokalkostnaderna beräknats efter ett pris av 30 kr. per kvm jämte tillägg för uppvärmning m. 111.
Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av kommittén före- slagna personalutökningen vid länsstyrelserna, varom redogörelse tidigare lämnats (sid. 300), har kommittén ifråga om befattningshavare placerade i lönegrad utgått från lägsta löneklassen inom respektive lönegrader. Ifråga om de icke—ordinarie skrivbiträdena har lönen beräknats enligt lägsta löne- klassen i lönegrad Ex 2. Kommittén har även låtit beräkna den kostnad, som | skulle uppstå, därest lönen utginge enligt näst högsta löneklassen inom veder- t r )
)
börlig lönegrad, för de icke-ordinarie skrivbiträdena i näst högsta löneklassen inom lönegrad Eo 2. Kostnadsberäkningarna ha verkställts med utgångspunkt från lönen å F-ort. Nio av länsstyrelserna äro belägna å denna, fem å högre och tio ä lägre dyrort. För kontorseleverna har beräknats ett genomsnittligt arvode om 1 800 kr. för år och elev. Lön har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att vederbörliga pensionsavdrag verkställts. För den lönegradsplacerade personalen har rörligt tillägg be- räknats efter 15 0/0 och kristillägg efter 16 0/0. För tjänstemännen vid läns- styrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har beaktats dem tillkom- mande kallortstillägg. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle de årliga avlö- ningskostnaderna för den vid länsstyrelserna nytillkomna personalen upp- gå till:
Lön jämte kallortstillägg minskad med pen-
! sionsavdrag ......................... 556 146 (659 763) kr. Rörligt tillägg ......................... 78 617 ( 95 445) » Kristillägg. ........................... 83 858 (101 808) »
Summa 718 621 (857 016) kr.
De först angivna beloppen beteckna lön, beräknad enligt lägsta löneklassen och de inom parentes upptagna beloppen lön, beräknad enligt den näst högs— ta löneklassen inom vederbörlig lönegrad.
Från nu angivna avlöningskostnader, 718 621 respektive 857 016 kronor, skall avräknas (se sid. 297 ) 15 000 kronor, motsvarande kostnaderna för de adressregister, som för närvarande föras vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län.
De å statistiska centralbyrån belöpande personalkostnaderna hava beräk- nats efter l-ort och i övrigt efter samma principer som för länsstyrelsernas personal och utgöra:
Lön minskad med pensionsavdrag ........ 102 288 (121 008) kr. Rörligt tillägg ......................... 16 064 ( 18 677) » Kristillägg ............................ 17334 ( 19 921) »
Summa 135 486 (159 606) kr.
I kolumnen »i övrigt» upptagna personalkostnader, 32 000 kr.. avse ar- voden jämte rese- och traktamentsersättningar åt kyrkobokföringsillspektörer och biträdande kyrkobokföringsinspektörer. Årliga kostnaden för envar in- spektör har uppskattats till ca 2 000 kr.
Vid beräkningen av portokostnaderna har förutsatt-s, att försändelser inne- hållande personakter och medborgarkort skola sändas under rekommendation. ”Övriga försändelser innehållande avtryckskort, avier och plåtar (i mindre antal) sändas som vanliga brev. Plåtar (i större antal), längder och förteck- ningar sändas såsom vanliga postpaket.
l diverse driftskostnader inräknas anskaffningskostnader för det årliga be- hovet av adressplåtar, registerkort, pärmar till medborgarkort och insätts- blad till medborgarkort, kostnader för förbrukningsartiklar såsom färgband, karbonpapper och övriga kontorsutensilier ävensom kostnader för repara- tioner och underhåll av maskinerna samt, i kolumnen »i övrigt», kostnader för det årliga behovet av blanketter till mantalsuppgift.
Utöver härovan omförmälda på statsverket belöpande driftskostnader kom- ma en del årliga kostnader, vilka skola bestridas av kommunala medel, näm- ligen dels kostnader för blanketter för personakter och 'föl'varingspärmar för dessa, beräknade till 11 000 kr., dels ock kapitalkostnader (avskrivningar å förvaringsskåp och räntor) beräknade till 8 500 kr. Än vidare tillkomma kost- naderna för roteombudens verksamhet. Något belopp härför har kommittén dock icke ansett sig böra angiva. Antalet roteombud kan knappast för när- varande beräknas. Någon medelkostnad per roteombud kan icke heller upp— skattas, då den ersättning, som bör utgå, måste i hög grad differentieras med hänsyn till rotarnas storlek och struktur.
Uppläggningskostnader. Under uppläggningstiden tillkomma utöver de år- liga kostnaderna vissa kostnader av engångsnatur nämligen dels för utskrift av personakter, beräknade till 490 000 kr., vilka kostnader synas böra belasta kommunerna, dels ock följande kostnader, vilka skola åvila statsverket, näm- ligen
» födelsenumrering ............................. 120 000 : » prägling av plåtar samt tryckning av avtryckskort och medborgarkort första gången ............ 1 700 000 »
Summa 2 180 000 kr.
Uppläggningskostnaderna för personakterna hava uppskattats till 7 öre per person och för präglingsmanuskripten till 18 öre per utskrivet kort, varje kort omfattande samtliga till ett hushåll hörande medlemmar. Antalet hus- håll har beräknats till ca 2000 000. Ersättningen, 18 öre, synes förslagsvis böra fördelas så, att pastor tillerkännes 15 öre för utskrift av kort samt mantalsskrivningsförrättare 3 öre för granskning, rättelse, komplettering och sortering m. 111. Vid fastställande av ersättningen för utskriften av korten bör hänsyn tagas till att uppgifterna angående kyrkobokföringsort, kyrko- bokföringsfastighet och postadress äro gemensamma för i samma fastighet boende personer, vilka uppgifter således behöva angivas endast en gång.
För det omfattande uppläggningsarbetet måste ett betydande antal perso— ner anställas. Därest med uppläggningen av fastighetsplåtarna anstår till år 1947 och endast personplåtarna iordningställas under år 1946, torde under uppläggningstiden ca 700 personer utöver länsbyråernas personal erfordras. Härvid förutsättes, att arbetet i huvudsak skall vara slutfört under en tid av sex månader och att länsstyrelsernas folkbokföring-savdelningar helt biträ- da i arbetet under denna tid.
Under den som nyss nämnts till sex månader uppskattade uppläggnings- tiden kommer förutom folkbokföringsavdelningarna vid länsstyrelserna även riksbyrån att vara till större delen organiserad, varjämte kyrkobokförings- inspektörer skola finnas förordnade. Totala driftskostnaderna för statsver- ket under uppläggningstiden komma därför att omfatta dels de härovan an- givna uppläggningskostnadema, 2 180 000 kr., dels ock närmare hälften av årliga driftskostnaderna, i den mån de belöpa på länsstyrelserna, statistiska centralbyrån och kyrkobokföringsinspektörerna, eller ca 690000 kr., var- till komma portokostnader under samma tid, vilka kostnader kunna beräk- nas till 150 000 kr. Totala kostnaderna för statsverket under uppläggnings- tiden kunna därför uppskattas till ca 3 000 000 kr.
* Sammanfattning. Av det föregående framgår sålunda, att statsverkets | kostnader för folkbokföringsreformens genomförande komma att uppgå till
anläggningskostnader ...................... 3 343 000 kr. årliga driftskostnader ...................... 1 996 000 » uppläggningskostnader ..................... 2 180 000 »
Det må dock framhållas, att det labila tidsläget med rådande knapphet på viss materiel och lokalutrymmen utgör en osäkerhetsfaktor vid kostnadsbe- räkningarna. I fråga om uppläggningsarbetet kan därjämte tillgången på lämplig arbetskraft komma att influera på kostnaderna.
I Stockholm, där en från förhållandena i övriga magistrats'städer starkt avvikande ordning råder, ha under åtskilliga år adresseringsmaskiner för tryckande av erforderliga längder m. ni. varit i bruk. Även efter folkbok- föringsreformens genomförande bör staden ha ett eget tryckande register. Vissa kostnader synas emellertid ofrånkomliga för att bringa systemet i Stockholm i överensstämmelse med den för övriga riket gällande ordningen. Dessa kostnader, vilkas storlek i mycket hög grad blir beroende på huruvida valet av maskintyp för adresseringsmaskinerna vid länsbyråerna faller på det fabrikat, som för närvarande är i bruk i Stockholm, eller på något annat system, torde böra bäras av staden.
KAP. 11.
Kostnadshesparingar.
Såsom tidigare nämnts skola häradsskrivare och magistratsstäder till- handahållas tryckta stommar till mantalslängder m. m., varigenom arbetskraft i angiven utsträckning, för häradsskrivarna 55 000 och för magistratsstäderna 25 000 arbetsdagar, inbesparas.
Häradsskrivarnas sammanlagda utgifter för avlöningar ha, enligt inford- rade uppgifter, under år 1943 uppgått till 791257 kronor för den fast an- ställda personalen och till 234 592 kronor för de tillfälliga arbetskrafterna, motsvarande en medelutgift per arbetskraft om, för den fast anställda perso- nalen något över 2 100 kronor för år och för de tillfälliga arbetskrafterna kr. 7: 60 för dag.
Med ledning härav torde för häradsskrivarna uppkommande besparingar i avlöningshänseende få uppskattas till lågt räknat 400 000 kronor.
Den här ovan angivna lönekostnaden för de hos häradsskrivarna anställda biträdena är låg. Det är att förvänta, att biträdeslönerna komma att höjas, om icke förr så i varje fall i samband med den reglering av häradsskrivarnas löner, 50111 1944 års uppbördsberedning förklarat sig hava för avsikt att upptaga till behandling. Att härvid biträdena beredes statsanställning som kontors- eller skrivbiträden med lön enligt 4 eller 2 lönegraden i civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet är sannolikt. Utgå- ende ifrån att biträdena åtnjöte dessa bättre löneförmånel', skulle då i stället besparingarna kunna uppskattas till omkring 550000 kronor. Lönen för bi- trädena har därvid beräknats enligt lönegrad och löneklass Ex 2:13 i orts- grupp E. Lägre lönegrad synes icke kunna komma ifråga. Den angivna orts— gruppen utgör ett medeltal för samtliga fögderier.
Man skulle måhända kunna ifrågasätta, om icke en ytterligare kostnads- besparing skulle uppkomma vid ett genomförande av kommitténs förslag. Därigenom att häradsskrivarna få ovannämnda stommar till längder m. m. tryckta, kan nämligen antagas, att antalet skrivmaskiner å häradsskrivar- kontoren skulle kunna minskas. I vilken utsträckning detta skulle kunna ske, är emellertid mycket svårt att beräkna och kommittén har därför icke funnit sig böra angiva något belopp härför. Icke heller har kommittén ansett sig böra beräkna någon besparing genom minskat lokalbehov. Häradsskrivarkon- toren torde i allmänhet i fråga om storlek vara så beskaffade, att någon in- skränkning icke är möjlig, även om antalet där sysselsatta personer minskas med en eller två.
Den direkta följden av att viss längdskrivning m. ni. genom en folkbok- föringsreform avlyftes från häradsskrivarna är, enligt vad ovan anförts, att
dessa spara kostnader för biträden. Det kunde därför måhända behöva över- vägas, på vad sätt besparingen skulle kunna överföras på statsverket, genom vars anordningar den kommer till stånd.
Emellertid har 1944 års uppbördsberedning förklarat, att i samband med de organisationsfrågor, som uppkomma i anledning av beredningens olika förslag, beredningen torde komma att behandla jämväl frågan om reglering . av häradsskrivarnas löner. Under sådana förhållanden synes anledning ioke ' föreligga att närmare utreda frågan om ovannämnda besparingars överfö- rande pä statsverket. Besparingen bör krediteras folkbokföringsreformen. I den mån minskningen i arbetstid uppväges av ökat personalbehov för upp- bördsreformens räkning, får beloppet i stället debiteras denna.
Då det härefter gäller att beräkna minskningen i städerna-s kostnader, torde man i första hand kunna fastställa att det huvudsakligen är bland biträdes- personalen, som minskningen i arbetet gör sig gällande. Vidare torde man vara berättigad utgå ifrån, att denna personal, i den mån den icke kan eni- ledigas, kan beredas annan sysselsättning i stadens tjänst. Den lösgjorda ar- betskraften kommer därför att motsvaras av en verklig minskning i stadens avlöningskostnader. Så är också fallet i de städer, där vederbörande krono- uppbördsman eller motsvarande befattningshavare har att på egen bekost- nad ombesörja utskrift av ifrågavarande längder och förteckningar m. m. I flertalet av dessa städer åtnjuter nämligen befattningshavaren i fråga för- utom lön och sportler även större eller mindre anslag till biträdeshjälp, vilka anslag efter reform—ens genomförande helt eller delvis kunna indragas.
Besparingen i städernas — fortfarande med undantag för Stockholm — avlöningskostnader torde approximativt kunna beräknas till 250 000 kronor eller, om jämväl den kommunala debiterings- och uppbördslängden och de kommunala debetsedlarna skola medräknas, till 300 000 kronor.
Hitintills har endast talats om städernas avlöningskostnader. Huruvida stä- dernas kostnader i övrigt kunna röna inverkan av det nya systemet synes tveksamt. Möjligen skulle man kunna tänka sig, att behovet av skrivmaskiner skulle nedgå något, men i vilken omfattning detta blir fallet, kan näppeligen beräknas. Kostnaderna för blanketter och dylikt torde i stort sett bli de- samma som för närvarande.
Frågan om vem som skall slutligen vidkännas kostnaden för tryckningen ligger något annorlunda till beträffande magistratsstäderna än beträffande häradsskrivarna. För häradsskrivarna skulle uppstå en av förhållandena opå- kallad löneförbättring, därest ej uppkomna besparingar oavkortade droges in till statsverket. Det åligger magistratsstäderna att bekosta mantalsskrivning och kronouppbörd. Uppstå besparingar i kostnaderna härför, komma bespa- ringarna direkt det allmänna tillgodo, om än ej i statens så dock i kommunens budget. Betala städerna statens självkostnadspris, sker ej heller någon över- flyttning på statsverket av kostnaderna för dessa förrättningar. Så blir där- emot fallet, därest städerna skulle erhålla tryckningen gratis. I så fall upp- rullas det principiella spörsmålet om magistratsstädernas ansvar för upp- börden.
I denna fråga anförde 1924 års uppbördssakkunniga i sitt betänkande (sid 161 ff.):
Magistratsstäderna hava för det närvarande sig ålagt att ombesörja mantals- skrivning och kronouppbörd. Denna anordning sammanhänger med städernas pri- vilegier. Städerna åtnjuta i stället vissa förmåner; till vissa av dem utgår bland annat tolagsersättning, som ansetts utgöra vederlag bland annat för dessa städers omhändertagande av rättsskipningen, mantalsskrivningen och kronouppbörden. Skulle statsverket övertaga kostnaderna för dessa göromål eller vissa av dem, måste med nödvändighet fråga uppkomma om reglering av de till städerna ut- gående ersättningarna. Att närmare ingå på denna vidlyftiga och svårlösta fråga hava de sakkunniga ansett icke böra tillkomma dem. Frågan torde böra upp- tagas i ett vidare sammanhang. I stället föreslå de sakkunniga, att, till dess frågan om tolagsersättningarnas upphörande eller minskande vinner sin lösning, magi- stratsstäder skola tillförbindas lämna bidrag till kostnaderna för uppbördsför- valtningen?L De sakkunniga hava på flera sätt sökt komma till rätta med frågan om åstadkommande av en rättvis grund för bestämmande av denna bidragsskyl- dighet. Närmast till hands skulle väl vara, att städerna i fortsättningen till stats- verket betalade ett belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader här- för. Emellertid torde denna utväg befinnas mindre ändamålsenlig. — —— —— De sakkunniga hava —— — — stannat för att föreslå, att magistratsstädernas bidrag beräknas utgå efter 1 krona 25 öre för mantalsskriven innevånare, varav 1 kro— na beräknas för mantalsskrivning och kronouppbörd samt 25 öre för kommunal- uppbörden. — — —— Emellertid torde för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att föredraga den anordningen, att städerna själva ombesörja mantalsskrivning och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de metoder, som i det föregående föreslagits för länen i övrigt, hava de sakkunniga ansett sig böra utgå från att i dessa städer självständiga upp- bördsförvaltningar inrättas, förlagda, i Stockholm såsom hlittills till överståthållar- ämbetet samt i Göteborg och Malmö till magistraten. Något bidrag från dessa stä— der bör därför ej beräknas.
De sakkunniga hava tydligen — i fråga om sistnämnda tre städer — ansett principen om städernas ansvar för mantalsskrivning och upphörd innefatta även skyldighet för städerna att underkasta sig en omorganisation av upp- börd-sväsendet med därav följande nya kostnader.
Även 1936 års uppbördskommitté lämnade principfrågan åt framtiden. Sedan kommittén skisserat huru med hänsyn till den föreslagna samman— slagningen av krono- och kommunaluppbörden städernas uppbördsförvalt- ningar borde omorganiseras till ett gemensamt uppbördsverk inom varje stad för båda slagen av utskylder, anförde kommittén (del III sid. 106):
För att den nu gällande principen om magistratsstädernas skyldighet att be- strida kostnaderna för uppbörden och mantalsskrivningen skall upprätthållas, böra magistratsstäder, som få stommarna till längder av olika slag och debetsedlar tryckta å länsstyrelsernas tryckningsavdelningar, utgiva ersättning till staten för denna förmån med belopp, som efter förslag av länsstyrelsen torde bestämmas av Kungl. Maj:t för varje år.
Lika litet som de tidigare kommittéerna har folkbokföringskommittén fun- nit sig böra upptaga principfrågan om magistratsstädernas ansvar för man-
1 Enl. de sakkunnigas förslag skulle länsstyrelsernas uppbördsavdelningar övertaga jämväl uppbörden i magistratsstäderna utom i de tre största.
talsskrivning och upphörd till behandling. I fråga om kostnaderna för tryck- ning av längder, förteckningar och debetsedlar synas övervägande skäl tala för att städerna ersätta dessa med belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför. Hur denna ersättning skall fastställas, bör göras till före- mål för närmare överväganden. Lämpligen torde till grund för beräkningarna böra läggas de olika städernas medelkostnader för avlöning av här ifråga- varande personal under en fem- eller tioårsperiod, förslagsvis åren 1935—- 1939 eller 1931—1940. Viss procentuell andel härav fastställes av Kungl. Maj:t såsom motsvarande kostnader för utskrivandet av de stommar till längder m. m., varom här är fråga. Enligt de arbetsuppgifter, som införskaf- fats från vissa städer, skulle detta arbete motsvara 15—18 0/0 av hela arbetet med mantalsskrivning och upphörd och vad därmed äger samband. Mera in- gående undersökningar beträffande ett större antal magistratsstäder torde emellertid här vara erforderliga. Vid dessa undersökningar torde böra beak- , tas, att det medelprocenttal, som därvid framkommer, skäligen bör reduceras något med hänsyn därtill, att hela personalen, även sådan i chefsställning och sålunda högre avlönad, ingår i medelkostnaderna, under det att kost- nadsbesparingarna huvudsakligen hänföra sig till den lägre avlönade biträ— deskategorien.
Skulle härvid framkomma, att divergenserna mellan olika grupper städer äro alltför stora, måste måhända olika procenttal fastställas för de olika grup- ' perna. Mest önskvärt vore dock, om ett enhetligt procenttal kunde faststäl- las för samtliga städer.
För närvarande äga magistratsstäderna uppbära ersättning för upprättan— de av stommar till avd. A av inkomstlängden med två öre för varje i läng— den upptagen person. Denna ersättning bör naturligtvis indragas, när stom- marna tryckas, men det belopp, städerna enligt ovan skola utgiva, bör sam- tidigt nedsättas i motsvarande grad.
Några mera detaljerade kostnadsberäkningar har folkbokföringskommit- tén inte ansett sig böra framlägga i denna fråga. Det förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, som 1944 års uppbördsberedning kommer att fram- lägga, kan förväntas medföra genomgripande förändringar i fråga om stä- dernas uppbördsförvaltning. Först i samband därmed kunna ersättningsfrå- gorna slutgiltigt lösas.
Som ovan nämnts torde uppbördsberedningen komma att föreslå kommu- naluppbördens sammanslagning med kronouppbörden. Anledning synes där-3 för icke föreligga, att närmare utreda den besparing i kostnaderna, som skullei uppstå i fögderistå'der och landskommuner, därest vid ett bibehållande av de' kommunala debiterings- och uppbördslängderna och debetsedlarna dessa komma att tryckas. Redan här torde emellertid kunna uttalas, att några större besparingar knappast äro att förvänta åtminstone för landskommuner- nas del, där för närvarande i stor utsträckning de kommunala förtroende- männen, närmast kommunalnämndernas ordförande, utan större kostnad för kommunerna färdigställa längder och debetsedlar.
Vad angår den omfattande registrering för arbetsmarknads- och civil-
försvarsändamål, som under rådande förhållanden bedrives av länsarbets— nämnderna, synes, såsom av den därför tidigare lämnade redogörelsen fram- går, även vissa besparingar kunna vara att vinna genom den föreslagna om- läggningen av folkbokföringen. Därigenom skulle således bl. a. anordnandet av allmänna beredskapsmönstringar för iordningställandet av nya dylika allmänna uttagningsregister hos nämnderna för framtiden onödiggöras. I den mån genom den före-slagna omläggningen av folkbokföringen den tid, var- under de nuvarande uttagningsregistren anses böra upprätthållas, utan risk ur beredskapssynpunkt kunde avkortas, skulle vidare kostnaderna för dessa registers fortsatta förande komma att bortfalla. Det fortsatta förandet av re- gistren skulle slutligen otvivelaktigt väsentligt underlättas genom omlägg- ningen av folkbokföringen under den tid desamma anses ur beredskapssyn- punkt alltjämt böra vidmakthållas i funktionsdugligt skick. Därigenom skulle ock bl. a. möjliggöras en aktualisering jämväl av registrens ur uttagnings- synpunkt betydelsefulla uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare, vil- ket hittills främst av kostnadsskäl icke ansetts kunna ifrågakomma men är en förutsättning för registrens vidmakthållande i funktionsdugligt skick un- der längre tid.
Till belysande av den ungefärliga storleken av de här ovan berörda kost— nadsbesparingar, som skulle kunna vinnas genom en omläggning av folk- bokföringen, må nämnas, att kostnaderna för anordnandet av 1943 års be- redskapsmönstring samt för bearbetningen och ordnandet av det influtna uppgiftsmaterialet till särskilda uttagningsregister hos länsarbetsnämnderna beräknats till mer än 900 000 kronor, varav inemot 400 000 kronor för upp- giftsmaterialets införskaffande och granskning genom prästerskapets försorg samt något mer än 500 000 kronor för uppgiftsmaterialets bearbetning och ordnande till register genom länsarbetsnämndernas försorg. I sistnämnda kostnadspost ingå dock vissa säkerligen relativt betydande poster för revide- ring av beredskapsregistren med stöd av det införskaffade uppgiftsmateria- let, vilka rätteligen icke böra belasta »mönstringskontot». Upprättande hos länsarbetsnämnderna av nya uttagningsregister medelst avtryck av länsbyrå- ernas personplåtar torde således kunna ske till en kostnad, som med väsent- ligt mer än 400 000 kronor understiger kostnaderna för den nämnda bered- skapsmönstringen.
Rörande kostnaderna för uttagningsregistrens aktualisering i nuvarande utsträckning föreligga inga tillförlitliga uppgifter, enär den för ändamålet anlitade personalen i stor utsträckning tages i anspråk jämväl för andra länsarbetsnämnderna åvilande arbetsuppgifter. Med stöd av uppgifter om lönekostnaderna för den nämnda personalen m. m. ävensom vissa på ar- betsstudier och erfarenhetsmässiga uppskattningar grundade uppgifter från en länsarbetsnämnd rörande den arbetstakt, i vilken vissa mera betydelse- fulla arbetsmoment i de olika aktualiseringsåtgärderna av biträdespersona- len kunna utföras, ha dock vissa beräkningar kunnat göras, enligt vilka det synes sannolikt, att kostnaderna för en årlig aktualisering av uttagningsre- gistren i den omfattning, som för närvarande sker, efter den nu tilländagång- na övergångstiden kunna uppskattas till omkring 100000 kronor för år.
Därest registren skola bibehållas under längre tid, erfordras dock, såsom förut berörts, aktualisering jämväl av registrens uppgifter rörande yrke, nä- ringsgren och arbetsgivare. Även om kostnaderna för en sådan aktualisering, på sätt i annat sammanhang redogjorts för, kunna nedbringas genom en samtidig registrering av flyttning och ombyte av arbetsanställning i de fall, då ombyte av anställning skett i samband med flyttning, synes dock sanno- , likt, att de icke skulle komma att understiga 50 000 kronor för är, såvitt gäl- ' ler en löpande aktualisering från år till år. Den totala årliga kostnadsbespa— ring, som skulle kunna vinnas, därest de allmänna uttagningsregistren icke behövde vidmakthållas i aktuellt skick, torde således — förutsatt att i be- traktande tagas kostnaderna för en aktualisering jämväl av registrens yrkes— uppgifter m. m. —— kunna uppskattas till åtminstone omkring 150 000 kronor.
Vad slutligen angår de kostnadsbesparingar, vilka skulle kunna vinnas vid en fortsatt aktualisering av uttagningsregistren genom den föreslagna om- läggningen av folkbokföringen, synes det sannolikt, att desamma icke skulle komma att, relativt sett, uppgå till någon mera avsevärd del av kostnaderna för de aktualiseringsåtgärder, som för närvarande verkställas. Totalt torde de årliga kostnaderna för en fortsatt aktualisering av uttagningsregistren komma att överstiga de nuvarande kostnaderna därför, eftersom framdeles en aktua- lisering jämväl av registrens yrkesuppgifter, såsom nämnts, skulle bliva er- forderlig.
Summeras det ovan anförda, skulle genom den föreslagna omläggningen av folkbokföring—en besparingar kunna göras till ett belopp av lågt räknat 800 000 kr. eller _ därest även de besparingar medräknas, vilka skulle kunna vinnas genom ett avly'sande av den nuvarande aktualiseringen av länsarbetsnämn— dernas allmänna uttagningsregister _ åtminstone omkring 950 000 kr. för år. Vid ett uppläggande av helt nya dylika register skulle engångsbesparingar kunna ske av sannolikt minst 400 000 kronor.
Utöver det nu sagda må även erinras om vad ovan under kap. 5 och 8 an- förts angående möjligheter till besparingar i pensionsstyrelsens verksamhet och i fråga om befolkningsstatistiken. Dessa besparingar hava icke kunnat till beloppet angivas. På grund av folkbokföringens djupt ingripande betydelse inom olika grenar av förvaltningen är det överhuvud taget omöjligt att nu överblicka och i belopp sammanfatta de besparingsmöjligheter, som kunna uppkomma. Därtill kommer, att kommittén, såsom ovan sid. 154 anförts, jämväl med sitt förslag eftersträvat ökad effektivitet i skilda hänseenden. Till en del kan denna ökade effektivitet giva upphov till ekonomiska vinster, t. ex. genom en förbättrad taxering och upphörd av skattemedel. Erfarenheten har dessutom, icke minst under de sista åren, visat, att behovet av beredskap på olika områden anmäler sig med allt större styrka ju mera samhällslivet ut- vecklas och att brister härutinnan, då de på kort tid måste fyllas, få dyrt be- talas, om de under sådana omständigheter ens kunna botas. I fråga om bered- skap på den mångfald områden, där en överblick över befolkningen eller de enskilda medborgarnas förhållanden är av betydelse, måste det nu föreslagna folkbokföringssystem-et anses fylla alla rimliga anspråk.
KAP. 12.
Särskilda frågor.
Folkbokföringen i Stockholm och Göteborg. Beträffande folkbokföringen i Stockholm och Göteborg torde, därest kommitténs förslag till folkbokfö- ringens ordnande lägges till grund för en ny lagstiftning, erfordras särskilda bestämmelser. Givetvis hör folkbokföringen i dessa städer regleras enligt sam- ma materiella bestämmelser, som gälla för riket i övrigt. Då det av kommit- tén föreslagna systemet bygger på att personakterna allt eftersom personerna flytta mellan olika orter skola kunna överföras från den ena ortens försam- lingsliggare till den andra ortens, böra personakter upprättas även för de båda städernas befolkning enligt samma formulär som för riket i övrigt. Även medborgarkort böra utfärdas för dessa städers befolkning i huvudsak- lig överensstämmelse med vad som gäller för riket i övrigt. Jämväl de tryc- kande registren böra om möjligt vara lika och bestå av samma slags plåtar som i länen, så att utväxling av plåtmaterial kan ske med andra länsbyråer; med avseende å Göteborg möter detta inga svårigheter men väl i fråga om Stockholm, där maskinella anordningar för folkbokföringen redan finnas och den använda tryckplåten, oavsett vilken maskintyp som väljes för folkbok- föringen i landsorten, väsentligt avviker från den av kommittén föreslagna. Däremot bör givetvis hinder ej möta att i sagda städer vid sidan av de ur— kunder som måste vara gemensamma för riket föra andra urkunder för sär- skilda ändamål. Likaledes kunna, om så befinnes lämpligt, delvis andra reg- ler än de i folkbokföringsförordningen föreslagna stadgas angående det tek- niska förfarandet vid folkbokföringen och befolkningens medverkan. Kom- mittén har efter övervägande av de nu föreliggande skiljaktigheterna i folk- bokföringshänseende mellan de ifrågavarande städerna och riket i övrigt funnit de föreslagna bestämmelserna kunna i allt väsentligt göras tillämpliga även å städerna. Med avseende å de maskinella anordningarna i Stockholm kan dock ifrågasättas, huruvida icke det nuvarande systemet tillsvidare bör bibehållas såsom en i sig sluten enhet, vilken icke deltager i utväxlingen av plåtar mellan länsbyråerna; förr eller senare kommer emellertid en anslut- ning till det större systemet att framtvingas av förhållandena. De särskilda bestämmelser, som i detta eller övriga hänseenden må erfordras beträffande folkbokföringen i de båda städerna, torde böra utarbetas först efter det dessa städer hörts över det nu framlagda förslaget, och torde representanter för städerna lämpligen böra deltaga i förarbetena till sådana bestämmelser; där- vid bör för Göteborgs vidkommande jämväl uppmärksammas frågan, huru-
vida det tryckande registret såvitt angår staden skall enligt den föreslagna 3 & folkbokföringsförordningen föras å mantalskontoret eller vid länsstyrelsen. På grund härav har kommittén icke ansett lämpligt att nu framlägga förslag i dessa hänseenden.
Arkivspörsmål. De av kommittén föreslagna kyrkoböcker, vilka motsvara de nuvarande, torde böra arkiveras i samma ordning som dessa. Övergången ' till de metriska formaten torde komma att efter hand föranleda om— eller tillbyggnad av en del lokala arkivutrymmen men torde i längden visa sig besparande. Pastors minnesanteckningar jämlikt 92 ä 3 mom. förslaget till folkbokföringsförordning böra arkiveras men ej de i 91 % 2 mom. omförmäl- da. Pastors hjälpkortregister arkiveras icke men väl avgångslängderna jämlikt 53 %. Personakterna ställa stora anspråk på arkivutrymme; då deras innehåll återfinnes jämväl i församlingsböckerna, kan man därför ifrågasätta, huru- vida de skola arkiveras. Enligt kommitténs förmenande är dock personak- tens värde såsom sammanfattande upplysningskälla rörande personens kyrko- bokförda förhållanden stor nog för att motivera dess bevarande för framti- den. Personakterna för avlidna perso-ner förvaras till en början i riksbyråns dödregister; dit torde även böra överföras personakterna för obefintliga, om vilka man vet eller säkert kan antaga att de avlidit, varemot personakterna för emigranter torde böra bilda särskilda serier. Man torde ej böra brådska med att bestämma i vilken ordning akterna böra bindas för arkivering — i ordning efter födelsenummer, alfabetiskt efter namn inom årsgrupper efter dödsår eller dylikt —— ej heller med att bestämma var de skola arkiveras _ centralt eller i landsarkiv — utan först inhämta någon erfarenhet vid an- vändningen av riksbyråns dödregister. Lika litet som pastors hjälpkortregister böra övriga register, bestående av avtryckskort, bevaras för all framtid; tiden inom vilken de skola gallras torde efter praktiska överväganden böra be- stämmas särskilt för varje typ av register. Mantalslängderna arkiveras; de av kommittén föreslagna gallringsföreskrifterna beträffande mantalsuppgif- ter överensstämma med de nu gällande. Huruvida övriga folkbokföringshand- lingar, såsom anmälningar och uppgifter från allmänheten, underrättelser mellan myndigheter o. s. v., böra arkiveras, torde sammanhänga med i vad mån deras innehåll återfinnes i annat arkivmaterial; gallringsfrågan kan därför lösas först då formulär blivit utarbetade.
Kommittén föreslår därför, att nya gallringsföreskrifter utfärdas i samband med att den nya ordningen träder i kraft, att 1940 års arkivsakkunniga bere- das tillfälle att deltaga i arbetet därmed, att gallringsföreskrifterna intaga's i ett särskilt Kungl. brev samt att å varje blankett tryckas de för densamma gällande gallringsföreskrifterna.
Tryckta årliga mantalsregister. I yttrande över 1936 års uppbördskommit- tés betänkande anförde överståthållarämbetet bland annat:
Överståthållarämbetet skulle i detta sammanhang vilja ifrågasätta, om icke, vid införandet av föreslagen maskinell utrustning, även inom länsstyrelserna skulle
kunna årligen tryckas ett s. k. allmänt register, på sätt redan nu sker för Stock- holms vidkommande, upptagande i alfabetisk ordning alla inom länet mantals- skrivna personer över aderton år. Kunde en dylik ordning genomföras för riket i dess helhet, skulle en betydande lättnad vinnas ifråga om allt efterspaningsarbete av olika slag, och man skulle ju då kunna årligen äga en tillgänglig tryckt för- teckning över hela rikets befolkning hos varje länsstyrelse.
Kommittén är lika med överståthållarämbetet övertygad om det stora värde tillgången till ett sådant allmänt register skulle utgöra för såväl statsförvalt- ningen i dess olika grenar som kommunalförvaltningen och har därför när— mare undersökt huru mycket registret skulle draga i framställningskostnader. Därjämte har kommittén genom förfrågningar hos olika organisationer inom näringslivet sökt bilda sig en uppfattning om huruvida kostnaderna för det allmänna skulle kunna till någon del täckas genom försäljning av exemplar till enskilda företag. Det visade sig därvid att registret skulle komma att draga synnerligen dryga kostnader, vilka endast till en mindre del kunde förväntas bliva täckta genom försäljning av exemplar. Kostnaderna synas därjämte bliva av den storleksordning, att de icke kunna anses motsvara den nytta, som registren skulle medföra för statliga och kommunala myndigheter. Kommittén har därför funnit sig icke för närvarande böra föreslå dylika re- gister till införande.
KAP. 13.
Specialmotivering till författningsförslagen.
Inledande anmärkningar. Förslaget till folkbokföringsförordning innefattar bestämmelser i ämnen, som nu regleras genom huvudsakligen två författ- ningar, nämligen kyrkobokföringsförordningen och mantalsskrivningsförord- ningen. Av dessa är den senare utfärdad av Konungen »i överensstämmelse med riksdagens beslut» men däremot den förra av Konungen ensam.
Förslaget innehåller bestämmelser, vilka otvivelaktigt för sitt genomföran- de kräva riksdagens medverkan. Detta gäller först och främst i den mån förslaget innebär utgifter för statsverket. Vidare torde en del av bestämmel- serna, nämligen de som angå församlings ekonomiska skyldigheter beträf- fande folkbokföringen samt val och entledigande av roteombud, vara av kommunallags natur och sålunda böra beslutas av Konungen och riksdagen gemensamt. Slutligen torde riksdagens medverkan vara erforderlig med av- seende å de stadganden, som hava betydelse för bestämmande av beskatt- ningsort och av hemortsrätt enligt socialvårdslagstiftningen.
Bestämmelser om det tekniska förfarandet torde däremot kunna meddelas av Konungen ensam. Med avseende å bestämmelser om allmänhetens upp- giftsskyldighet må anmärkas, att å ena sidan den av Konungen ensam utfär- dade kyrkobokföringsförordningen innehåller sådana bestämmelser men å andra sidan ändring i ä 4 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen, vari stad- gas om uppgiftsskyldighet till mantalsskrivningen, ansetts kräva riksdagens medverkan (se svensk författningssamling 1916 nr 297).
Med hänsyn till de konstitutionella synpunkterna kan man möjligen tveka om lämpligheten av att bestämmelserna om kyrkobokföring och mantals- skrivning sammanförts i en författning, vilken alltså kommit att innehålla stadganden av inbördes konstitutionellt artskild natur. Kommittén fullföljer emellertid ett bestämt syfte med sammanföringen, nämligen att hävda det nära sambandet mellan de båda slagen av folkbokföring och att främja deras inbördes överensstämmelse. Författningens enhet motiveras dessutom av den organiska samhörigheten mellan bestämmelserna jämväl i övrigt och torde vara ägnad att underlätta deras förstående, en synpunkt, som kommittén funnit böra tillerkännas viss betydelse, särskilt vid förslagets första framläg- gande för offentligheten. På grund härav och då redan den gällande mantals- skrivningsförordningen torde innefatta en liknande, s. k. konstitutionellt blandad lagbildning, har kommittén icke heller ansett sig hava anledning att försöka en uppdelning av bestämmelserna efter andra linjer, t. ex. i lag
och stadga, av vilka lagen skulle upptaga de av Konungen och riksdagen ge- mensamt och stadgan de av Konungen ensam beslutade föreskrifterna.
Liksom kyrkobokföringsförordningen innehåller regler till kyrkoböckerna, upptager förslaget anvisningar för dessas förande. Dessutom finnas i försla- get anvisningar till vissa stadganden av synnerlig vikt, nämligen 23—25 åå. Ett inom kommittén tidigare utarbetat författningsutkast upptog jämväl an- visningar till flertalet övriga författningsrum, men då dessa befunnos så övervägande angå tekniska detaljer, att de enligt kommitténs förmenande hellre böra utfärdas av riksbyrån, har kommittén låtit desamma utgå ur det nu framlagda förslaget men i stället, till ledning för dettas förstående, inarbetat en del av innehållet i anvisningarna i de motiv, som nedan anföras till de särskilda författningsrummen.
Förslaget till folk!)okföringsförordning. Framställningen här nedan följer paragrafordningen i författningsförslaget.
1 g.
Folkbokföringsurkunderna utgöras av kyrkoböcker och mantalslängder. I de övriga register, som enligt förslaget skola föras, återgives endast mer eller mindre fullständigt urkundernas innehåll; dessa register anses icke i försla- get såsom urkunder. Det sist sagda gäller även det i 3 & omförmälda tryc— kande registret trots den grundläggande betydelse detta register enligt för- slaget har för folkbokföringen. Kyrkoböcker och mantalslängder hava vits- ord gentemot övriga register, dä innehållet är olika. I det särskilda fallet bör dock städse beaktas, att registrets innehåll kan härröra från annan urkund än den, om vars riktighet är fråga, och att jämförelse bör ske med denna, innan det fastställes, vad som är rätt.
5 &. Bestämmelserna i första stycket motsvara stadgandena i kyrkobokförings- förordningen 5 1 mom. 1 andra stycket och mom. 5 andra stycket. Försla- get räknar med den nuvarande församlingsindelningen. Kommittén vill dock framhålla angelägenheten av att kyrkobokföringsdistrikten ej tillåtas bliva för stora; detta gäller oavsett huruvida förslaget kommer till genomförande. eller kyrkobokföringen bibehålles vid den nuvarande ordningen. Folkmäng- den bör ej gärna få överstiga ett invånarantal av 20 000 i församling på lan- det och 30 000 i församling i stad. Kommittén har övervägt att i författnings- förslaget intaga en bestämmelse härom men har funnit detta ur olika syn- punkter mindre lämpligt. Genom andra bestämmelser i förslaget har kom- mittén sörjt för att frågan i det enskilda fallet kommer under prövning. Vid sin tillsyn över kyrkobokföringen hava nämligen kyrkobokföringsinspektörer- na, domkapitlen och riksbyrån jämväl att beakta frågan om församlingarnas lämpliga storlek. Genom bestämmelserna i 5 & andra stycket har förordningen den 30 sep- tember 1910 (nr 103) ang. behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell för-
samling av svenska kyrkan, för vilken kommittén föreslår fortfarande gil- tighet, anknutits till den föreslagna folkbokföringsförordningen. Bestämmel— serna böra läsas i samband med stadgandena i 23 å 1 mom. andra stycket och 9 mom., samt 24, 88 och 90 åå. Såsom av dessa stadganden framgår har kommittén eftersträvat territoriell redovisning även av de icke territoriella församlingarnas medlemmar. Vid tillämpning på icke territoriella försam- lingar av dessa i första hand med tanke på de territoriella församlingarna skrivna stadganden har man alltså att i stället för uttryck sådana som »bo- satt i församlingen» eller »fastighet i församlingen» läsa som om där stode i den kommun, inom vilken den icke territoriella församlingen finnes bildad (eller i visst fall — jämför å 5 i 1910 års förordning—inom viss närliggan- de kommun). Närmare besett innebär det givetvis i viss mån en språklig oegentlighet, att sålunda en person säges vara bosatt eller en fastighet belä- gen inom en icke territoriell församling. Vid valet mellan detta skrivsätt och det mera utrymmeskrävande, som skulle erfordras för att giva ett språkligt mera adekvat uttryck åt tankegången, har kommittén funnit sig böra stanna vid det förra, så mycket hellre som den språkliga oegentligheten är föga framträdande. I grunden är det väl för övrigt själva beteckningen icke terri- toriell församling som blivit missvisande, sedan rättigheten att tillhöra dylik församling genom 1910 års förordning begränsats till dem, som äro bosatta inom viss kommun; denna kommun kan ju med visst fog betraktas som för- samlingens område.
Vad i författningsförslaget stadgas om pastor eller kyrkoherde är avsett att vid tjänstledighet för denne eller vakans gälla den som är förordnad att under tiden förvalta ämbetet.
6 å.
Ehuru ej uttryckligen stadgat i lag torde det förhålla sig så, att försam- lingen redan nu anses skyldig att bestrida kostnaderna för kyrkobokföringen, att kyrkobetjänte i viss utsträckning biträda med kyrkobokföringen och att i en del församlingar särskilda skrivbiträden finnas anställda för ändamålet. I syfte att undanröja varje tvekan föreslås här en allmän bestämmelse därom; jämför t. ex. fattigvårds- och barnavårdslagarnas 1 åå, hälsovårdsstadgans 5 och 40 åå, brandstadgans 1 å, lagen om polisväsendet 8 å m. fl.
Det är av stor vikt, att församlingen ej eftersätter denna sin skyldighet *
eller fullgör densamma med sådan njugghet, att föreliggande behov ej bliva vederbörligen täckta. Särskilt behovet av skrivhjälp har enligt erfarenheten i en del församlingar haft svårt att vinna beaktande. Kommittén har över- vägt olika sätt att skapa garantier mot dylika missförhållanden. Det har vi- sat sig vara en icke framkomlig väg att i författning närmare angiva grun- derna för bestämmande av anslagsbehovet i olika fall. Mycket torde vinnas genom kyrkobokföringsinspektörens ingripande enligt 109 å punkt 4). Detta ingripande har närmast betydelse som en åtgärd för behovets styrkande. Skulle församlingen oaktat behovet påvisats ej anslå erforderliga medel till dess täckande torde med hänsyn till församlingens lagliga skyldighet att
bestrida kostnaderna för kyrkobokföringen länsstyrelse på ansökan av pastor vara befogad ålägga församlingen prestationsskyldighet.
Enligt 6 å 1 mom. punkt 5 landshövdinginstruktionen den 19 november 1937 (nr 902) tillkommer det länsstyrelsen »att handhava den administra- tiva rättsskipningen i mål, vilka enligt vad därom är stadgat skola av läns- styrelsen upptagas och avgöras, ävensom i tvister om, huru och till vilket belopp prästerskapets och kyrkobetjäningens samt folkskollärarnas lönings- rättigheter skola utgöra-s». Vidare tillkommer det länsstyrelsen enligt punkt 11 »att pröva och avgöra frågor om åliggande att på landet anskaffa och underhålla allmänna byggnader med tillhörande inventarier». Likartade be— stämmelser funnos även i 1918, 1855 och 1734 års landshövdinginstruktioner.
Under tvister om >>löningsrättigheter» hänföras i praxis bl. a. mål om skyl- dighet för skoldistrikt att tillhandahålla lärare tjänstebostad med vad därtill hör (vatten, uthus); se t. ex. regeringsrättens årsbok 1934 E 317. Vidare har länsstyrelse ansetts behörig pröva tvist om skyldighet för pastorat att enligt 14 å i 1932 års ecklesiastika boställsordning bekosta möblering, uppvärm— ning och städning av lokal för pastorsexpedition; se regeringsrättens årsbok 1925 E 25, 1931 E 222 och 1943 E 186. Under länsstyrelses administrativa . rättsskipning faller bl. a. frågor om kommuns skyldighet att tillhandahålla * rektor vid allmänt läroverk bostad; jfr landshövdinginstruktionen 1918 (nr ! 198) g 23 och läroverksstadgan 1933 (nr 109) g 215. i Att länsstyrelsen såsom förvaltningsdomstol kan ålägga församling presta- tionsskyldighet på grund av stadgande i lag eller förordning är således intet
) ovanligt. Däremot har länsstyrelsen ej motsvarande befogenheter beträffan-
de kommunal självförvaltning, som åvilar den borgerliga kommunen (t. ex.
I |
)
hälsovård och — i viss mån — fattigvård samt byggnads- och brandväsen). Församlingens skyldigheter beträffande folkbokföringen äro emellertid av helt annan art än nämnda förvaltning. Medan det sålunda ligger i den bor— gerliga kommunens intresse att förvaltningen ordnas på tillfredsställande sätt, är folkbokföringen icke i samma bemärkelse någon församlingens egen angelägenhet. Det är icke uteslutet, att en församling med bristande förstå- else för verksamheten kan underlåta att anslå erforderliga medel till den- samma. Med hänsyn härtill synes länsstyrelsen böra äga möjlighet att ingripa. För undanröjande av varje tvekan på denna punkt föreslår kommittén ett tillägg därom till landshÖvdinginstruktionen 6 å 1 mom. punkt 11 (se sid. 97). Riksdagens yttrande häröver torde böra inhämtas. Någon ändring i instruk- tionen för överståthållarämbetet torde med hänsyn till att denna instruk- tion saknar bestämmelser, motsvarande landshövdinginstruktionen 6 å 1 mom. punkterna 5 och 11 ej böra ske.
8 å.
Den i denna å lämnade redogörelsen för roteombudens arbetsuppgifter torde icke kräva någon ytterligare utläggning eller förklaring. Till förtyd- ligande bör dock anmärkas, att den under 1 mom. 3) stadgade skyldigheten för roteombud att tillhandagå med upplysningar och rapporter i folkbokfö—
ringsärenden icke avser mera omfattande utredningsuppdrag; för sådana bör fjärdingsman eller polisman anlitas.
Kommittén är vidare angelägen om att understryka, att i roteombudens uppdrag icke ingår att i folkbokföringsärenden tillvarataga kommunens in- tressen. (Se härom även motiven till 134 å, sista stycket.) De skola utan obe- hörigt hänsynstagande sträva efter att främja en riktig och fullständig folk- bokföring. Finnes roteombud fela härutinnan, kan detta enligt 9 å föranleda ombudets entledigande. Jämlikt 25 kap. 22 å strafflagen torde roteombud vara underkastat ansvar för tjänstefel.
. 9 5- I allmänhet tillträda kommunalvalda befattningshavare sina mandat den 1 januari näst efter valet. Roteombuden däremot skola enligt förslaget till- träda först den 1 juli. Kommittén har nämligen ansett det olämpligt med personskifte under det mantalsskrivning pågår och roteombuden äro som mest anlitade.
10 å.
Att bland kompetensvillkoren för att vara roteombud upptagits rösträtt å kyrkostämma beror ej så mycket på att det ansetts äga någon betydelse i och för sig att roteombudet äger deltaga i kyrkostämmans beslut som därpå att kraven på personliga egenskaper för den ena och den andra behörig- heten i stort sett sammanfalla. Bland annat förhindras omedelbart val av nyinflyttad; att tid förflyter innan den nyinflyttade vinner rösträtt är av värde även beträffande hans lämplighet som roteombud genom att han hinner vinna åtminstone någon förtrogenhet med församlingens förhållanden.
Att vissa kompetensvillkor uppställts inskränker ej länsstyrelsens rätt att allsidigt pröva lämpligheten för uppdraget och besluta om entledigande på grund av särskilda förhållanden som t. ex. uppenbar oförmåga, ovillighet eller orättrådighet.
13 å.
Enligt föreskrifter i olika författningar skall vid åtskilliga anstalter och inrättningar föras särskild kyrkobok. Ändring härutinnan åsyftas ej.
14 g.
1 mom. motsvarar kyrkobokföringsförordningen å 1 mom. 5. Med försam- . ling förstås även församlingsdel, som utgör eget kyrkobokföringsdistrikt; * se 5 å.
2 mom. saknar motsvarighet i gällande rätt. Beträffande önskvärdheten av bestämmelser om expeditionstid hos pastor torde delade meningar förekom— ma inom rikets prästerskap. Ur synpunkten, att det skall finnas en bestämd tid, å vilken man kan påfordra att bliva mottagen i kyrkobokföringsärende, torde behovet av dylika bestämmelser vara ringa. I de orter, särskilt städer- na, där behov av, särskilda expeditionstider yppat sig, torde sådana även
hava oaktat frånvaron av bestämmelser därom blivit pålysta. För övrigt tor- de inställningen bland prästerna i allmänhet vara sådan, att ingen, oavsett om expeditionstid är kungjord eller ej, blir bortvisad med oförrättat ärende, när han än kommer. Detta gäller givetvis under förutsättning, att pastor (eller annan behörig präst) då är tillstädes. När pastor säkrast är att träffa innefattar givetvis en upplysning av värde ej blott för allmänheten utan även för andra pastorsämbeten eller myndigheter, åtminstone då telefon kan an- litas. Bestämmelser om skyldighet att utsätta sådan tid torde därför få anses motiverade. Emellertid synes kravet på pastors anträffbarhet under denna tid ej böra göras absolut. Kommittén har därför föreslagit uttryckssättet »fö- reträdesvis är att träffa». Detta innebär t. ex., att pastor ej är förhindrad men väl bör om möjligt undvika att utsätta annan ämbetsförrättning till tid, »då han företrädesvis är att träffa i kyrkobokföringsärenden».
15 å.
Bestämmelserna i första stycket motsvaras av kyrkobokföringsförordningen å 1 mom. 2. Tillämpningen av sistnämnda stadgande är, ehuru naturligast vid ett system med fasta böcker, ej utesluten med avseende å lösbladslig- gare. Kyrkobokföringsförordningen saknar uttrycklig föreskrift om huruvida kyrkoböckerna skola vara bundna. Tveksamhet har även yppat sig i praxis. Åtskilliga medgivanden av domkapitel till användning av lösbladssystem fö- religga såväl beträffande församlingsboken som —— och i synnerhet — be- träffande fastighetslängden. Vid beaktande av de historiska förutsättningarna torde det dock stå utom tvivel, att kyrkobokföringsförordningen endast räk- nar med fasta böcker; frågan om användning av lösbladssystem i kyrkobok- föringen torde vid den tid, då kyrkoböckernas beskaffenhet ursprungligen bestämdes, nämligen genom 1894 års kyrkobokföringsförordning, hava sak- nat aktualitet. Denna tolkning synes även vara antagen i Kungl. Maj:ts be- slut den 29 april 1938 på besvär av kyrkorådet i Svedvi församling. Kyrko— rådet hade sökt medgivande av domkapitlet i Västerås att till fastighetslängd få begagna flyttningsbetyg, som enligt mantalslängdens ordning skulle infogas i pärmar. Domkapitlet fann emellertid i beslut den 14 april 1937 sig sakna befogenhet att lämna sådant medgivande. Kungl. Maj:t lämnade kyrkorådets besvär häröver utan bifall.
De nu föreslagna bestämmelserna lämna uttryckligt medgivande till fas- tighetslängdens förande enligt lösbladssystem. Härigenom öppnas möjlighet att använda församlingsliggaren såsom fastighetslängd; se härom närmare anvisning till 25 å. Församlingsboken däremot skall vara bunden; undan- tag kunna dock medgivas av Konungen, därvid givetvis de församlingar främst komma i fråga, i vilka lösbladssystem nu tillämpas.
16 å.
Beträffande 1 mom. se sid. 184 ff.
Även utan särskilt stadgande gäller givetvis, att kyrkobokförare vid sidan av de påbjudna kyrkoböckerna och registren äger föra de handlingar han
finner erforderliga. För undanröjande av varje tvekan, som möjligen kunde uppkomma, bl. a. i fråga om omfattningen av församlings skyldighet enligt 6 å att bevilja pastor anslag för kyrkobokföringen, har det emellertid an- setts lämpligt att i andra stycket av förevarande författningsrum erinra därom.
Såsom exempel på dylika frivilligt förda handlingar må nämnas utflytt- ningsbok, kommunionlängd, förteckning över personer, som äro till nattvar- dens begående förhindrade, förteckningar över blinda, dövstumma, sinnes- sjuka och sinnesslöa, förteckningar över främmande trosbekännare, utlän- ningar eller personer, som förvärvat svensk medborgarrätt, alfabetiska s. k. radregister o. s. v.
17 å.
Personakter för män och kvinnor böra lämpligen hava olika färg. Person- akter för dem, som icke äro svenska medborgare, böra utmärkas på annat sätt, t. ex. genom röd kant.
18 å.
Bestämmelserna under 1. äro lika lydande med kyrkobokföringsförordning- en å 37 under 1.
Stadgandena under 2. motsvara kyrkobokföringsförordningen å 37 under 2. Den språkliga avfattningen har dock något ändrats till närmare överens- stämmelse med det enligt kommitténs mening godtagbara sätt, på vilket be— stämmelserna i kyrkobokföringsförordningen för närvarande i allmänhet tor- de tillämpas.
Beträffande intyg av präst inom utländskt kyrkosamfund hänvisas till Kungl. kungörelserna den 3 december 1915 (nr 489) ang. giltighet av intyg, som utfärdats av präst inom vissa kyrkosamfund i Amerika och den 27 ja- nuari 1933 (nr 15) ang. giltighet av intyg, som utfärdats av präst i norska kyrkan, för vilka författningar föreslås fortfarande giltighet.
Bestämmelserna under 3. inskärpa vikten av ett förfaringssätt, vars bety- delse till förekommande av glömska eller förvanskning ej torde behöva mo- tiveras. Därest omständigheterna sådant medgiva, böra införingarna göras i omedelbart samband med anmälningarnas upptagande. Där omständigheter- na ej medgiva omedelbar införing, t. ex. under bråd expeditionstid, bör detta arbete företagas, så snart möjlighet därtill yppar sig.
19 å.
Första stycket motsvarar kyrkobokföringsförordningen å 1 mom. 3. En ny— het är förslaget om skyldighet att utsätta initialer vid ändring. Därigenom betygas att den ändrade anteckningen var felaktig. Då på sätt därom är stad- gat i anvisningarna till de särskilda kyrkoböckerna eller till personakt rätte- ligen införd anteckning överstrykes såsom icke längre gällande, skola initia- ler icke utsättas.
Kyrkoböckerna skola förvaras för all framtid. För anteckning i kyrkobok
medelst handskrift eller instämpling eller, såvitt angår personakt, maskin- skrift får därför ej användas bläck eller maskin- eller stämpelfärg, som med tiden utplånas. Det är av sådan vikt, att detta noggrant iakttages, att kom- mittén funnit det motiverat att i författningen intaga en erinran om de — jämväl för övriga offentliga handlingar — härom gällande bestämmelserna (i Kungl. förordningen den 12 juli 1907).
20 å.
Se riksarkivets cirkulär den 14 juni 1933 (svensk författningssamling nr 482) med vissa anvisningar rörande kyrkoarkivlokaler.
21 å.
För att i görligaste mån skapa trygghet för att ej mer än en personakt för samma person kommer till användning i kyrkobokföringen har kommit- tén föreslagit, att ny personakt i stället för sådan, som förstörts eller eljest förkommit, skall upprättas av riksbyrån, vilken jämväl har att föranstalta om utredning angående det sätt, på vilket den äldre akten förstörts eller eljest förkommit. Anmälan om att personakt förkommit skall göras av pastor i kyrkobokföringsorten, d. v. s. beträffande personakt, som förkommit vid försändning från utflyttningsort till inflyttningsort, pastor i sistnämnda ort (se 23 å 1 mom. tredje stycket).
I pastors ansvar för kyrkobokföringen ingår även ansvar för att vid om- skrivning av kyrkobok eller personakt, som sker hos pastor, den nya ur- kundens innehåll blir riktigt och fullständigt. Pastor bör därför övervaka, att noggrann kollationering äger rum.
23 och 24 åå.
Dessa åå motsvara kyrkobokföringsförordningen åå 3 och 6; jämför även mantalsskrivningsförordningen å 3 samt å 8 mom. 3.
Beträffande innebörden av de föreslagna stadgandena se anvisningarna och den allmänna motiveringen.
Enligt Kungl. kungörelsen den 13 maj 1904 (nr 28) ang. avförande ur mili- tär kyrkoförsamlings kyrkoböcker av person, vilken, såsom dömd till urbota bestraffning, blivit från krigsmakten skild, skall sådan person under straff- tiden kvarstå i den militära församlingens kyrkobok. Detta gäller jämväl en- ligt 24 å 4 mom. jämfört med 23 å (se anvisningarna). I fråga om det fort- satta förfarandet gäller enligt nyssnämnda kungörelse, att fången vid fri- givandet skall tillhandahållas flyttningsbetyg från den militära församlingen, vilket införskaffats genom vederbörande fångpredikants försorg. Då flytt- ningsbetyg enligt förslaget ej utfärdas, äger denna föreskrift ej vidare till- lämplighet; kungörelsen synes därför böra upphöra. Angående det förfa- rande, som i stället bör tillämpas för den frigivnes överförande till territoriell församlings kyrkobok se motiveringen till 90 å.
25 å.
Denna å ersätter kyrkobokföringsförordningen åå 4, 5, 6 (till en del), 7 och 9.
Till närmare förklaring av bestämmelserna se anvisningarna.
Enligt kyrkobokföringsförordningen är det regel, att församlingsboken fö- res efter personernas bostad, och undantag, som kräver domkapitlets medgi- vande i det särskilda fallet, att den föres i annan ordning (se å 5). Av kom— mittén från domkapitlen inhämtade upplysningar visa emellertid, att dylika medgivanden till undantag lämnats beträffande ett ganska betydande antal församlingar. Det synes till och med hava förekommit i en del församlingar, att kyrkobokföringsförordningen å 5 tillämpats, utan att domkapitlets medgi- vande inhämtats. Skola flyttningar inom församlingen, såsom kommittén fö- reslagit, redovisas löpande i stället för —— såsom nu i regel sker —— endast vid förskrivningarna, tor-de församlingsboken, särskilt i församlingar med rörlig befolkning, utsättas för sådana påfrestningar, att en övergång till den krono- logiska eller alfabetiska ordningen kommer att visa sig praktisk i ytterligare ett stort antal församlingar. Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig icke böra i sitt förslag giva det ena systemet såsom regel företräde framför något av de övriga såsom allenast undantag från regeln utan har kommittén upp- ställt de olika systemen såsom inbördes likvärdiga.
Den praktiska betydelsen härav visar sig däri, att domkapitlet äger pröva icke blott huruvida församlingsboken skall föras alfabetiskt eller kronolo- giskt utan även huruvida den bör föras efter personernas bostad. Domkapit- let kan sålunda icke blott efter framställning från pastor utan även av eget initiativ _ eventuellt efter hänvändelse av kyrkobokföringsinspektör —— för- ordna om övergång till alfabetiskt eller kronologiskt system. Med hänsyn till att det jämlikt 108 å åligger domkapitlet att tillse, att kyrkobokföringen ord- nas och handhaves på ändamålsenligt sätt, måste det anses tillbörligt, att ett dylikt initiativ tillkommer domkapitlet.
Bestämmelserna i 25 å äga tillämplighet jämväl med avseende å icke territo- riella församlingar.
Förslaget förutsätter, att de genom jordregistren och fastighetsregistren för stadssamhällen officiellt vedertagna fastighetsbeteckningarna komma till an— vändning även i kyrkobokföringen. Dessa beteckningar torde numera vara överallt genomförda i mantalslängderna och synas även hava trängt in i det allmänna medvetandet i erforderlig män för att svårigheter för deras använd— ning i kyrkobokföringen icke behöva befaras. I det tryckande registret hos länsbyrå kunna inga andra beteckningar användas. Det är därför nödvändigt, »att de införas även i församlingsböckerna, där så ej redan skett. Detta torde till en början kunna ske med ledning- av mantalslängden. Om ändringar i fas- tighetsbeteckningarna till följd av jorddelningsförrättningar med mera kom- mer pastor i fortsättningen att erhålla underrättelse från länsbyrån å av— tryckskort.
26 å.
27 å.
Stadgan—det i första stycket innebär 't. ex.. att den som anmält inflyttning från annan församling eller från utlandet får införas i församlingsboken först sedan personakt för honom kommit pastor tillhanda.
Kommittén har tvekat inför bestämmelserna i andra stycket med hänsyn till den arbetslättnad, som det skulle innebära, därest med komplettering av personakten finge anstå, till dess personen i anledning av utflyttning, utvand- ring eller dödsfall avföres ur församlingsboken. Då emellertid avsikten med personakternas införande bland annat är att såvitt möjligt undanröja den fel- källa, som felskrivning i flyttningsbetyg för närvarande utgör, har säkerheten i kyrkobokföringen ansetts kräva att anteckningarna i personakterna göras som originalanteckningar samtidigt med att anteckning sker i församlings- boken.
Jämlikt 135 å är det medgivet att vid mantalsskrivning såsom upplysnings- källa nyttja församlingsliggaren i stället för församlingsboken, därest för- ) samlingsliggaren tillika utgör fastighetslängd. En förutsättning för att detta skall kunna ske är, att anteckningarna i personakterna äro fullständiga och aktuella.
28 å.
Domkapitlet har beretts största möjliga frihet att bestämma ordningen för församlingsliggarens förande efter vad som för den särskilda församlingen kan finnas mest praktiskt. Där församlingsboken föres efter personernas bo- t stad, kan det vara lämpligt, att personakterna i församlingsliggaren upptagas | alfabetiskt efter personernas efternamn eller måhända i nummerordning efter deras födelsenummer. Föres åter församlingsboken alfabetiskt eller kronolo- giskt, kan det å andra sidan vara lämpligt, att församlingsliggaren föres efter personernas bostad. Detta är givetvis nödvändigt, om församlingsliggaren till- lika är fastighetslängd. Att mantalsskrivningsförrättaren skall beredas tillfälle att yttra sig om ordningen för icke blott församlingsbokens utan även för- samlingsliggarens förande är förestavat av hänsyn till mantalsskrivningens sä- kerhet och snabba förrättande. Det bör nämligen tillses, att den urkund, som I tillhandahålles vid mantalsskrivningen, upptager personerna i såvitt möjligt | samma ordning som mantalslängden. | Då personakt innehåller mer än ett blad, insättes bladen i ordning sins- emellan efter därå antecknade nummer (se formuläret). Varje blad förses å därför avsedd plats (se formuläret) med anteckning om samtliga de blad akten omfattar, t. ex. »akten omfattar bladen nr 1, 2, 3»; så länge akten be- står av endast ett blad antecknas här: »akten omfattar bladen nr 1». Andra hjälpmedel för bladens sammanhållande, såsom häftning, nålning, klistring e. dyl. få ej användas. Blad får ej uttagas ur liggaren utom då det är oundgängligen nödvändigt för vidtagande av kyrkobokföringsåtgärd; då så sker bör, om bladet efter åtgär— den skall insättas på samma ställe, dess plats utmärkas med ett hänvisnings- blad.
I en del lagar inom familjerätten förekomma stadganden om att en per- son under vissa förutsättningar erhåller en annan persons släktnamn. Till följd av bristerna i vår namnrätt, varom mera nedan, råder emellertid ej sällan ovisshet om huruvida ett visst namn är släktnamn. Många personer sakna släktnamn; redan av denna anledning äro lagarnas bestämmelser omöj- liga att efter orden efterleva. Till följd av frånvaron av civil- och straffrätts- liga bestämmelser, som noggrant reglera vilket namn som rättsligen tillkom- mer varje person såsom släktnamn och förbjuda honom att använda annat namn, kan det förekomma, att en person använder ena dagen ett och andra dagen ett annat efternamn; enligt kyrkoböckerna har personén kanske ett tred- je namn. Ställd inför avgörandet, vilket av dessa namn som »bör i kyrkobok eller betyg antecknas för personens hustru, barn eller adoptivbarn, torde pas- tor i allmänhet välja det som framgår av kyrkoboken; i många fall blir det kanske ej ens något val, eftersom de övriga namnen äro okända för pastor. Därvid talar sannolikheten för att om något av namnen är släktnamn denna egenskap tillkommer just det i kyrkoboken antecknade; skulle pastor anse sig pliktig att förvissa sig därom, torde han ofta se sig ställd inför en omfat- tande, kanske rent av omöjlig utredningsuppgif t. Genom de här föreslagna be- stämmelserna befrias pastor från dylik utredning. Bestämmelserna äro av rent administrativ natur; de avse ej att bestämma, vilket namn som är att anse som släktnamn, utan endast, i enlighet med sin ordalydelse, vilket efter- namn som skall i kyrkobok antecknas.
I anslutning till föreslagen ändring i namnförordningen anför 1936 års upp- bördskommitté i sitt betänkande (sid. 368):
Vid upprepade tillfällen har påvisats, att vår namnrätt är behäftad med brister. En slutgiltig lösning av namnfrågan torde icke kunna ernås annorlunda än genom lagbestämmelser av såväl civillags som strafflags natur. Att framlägga förslag till en dylik lagstiftning faller uppenbarligen icke inom kommitténs uppdrag. Då kom- mittén under sitt arbete för åvägabringande av en tillfredsställande folkbokföring uppmärksammat vissa olägenheter, som äro förbundna med de nuvarande kyrko- bokförarnas befattning med namnärenden och vilka hava betydelse ur folkbokfö- ringssynpunkt, har kommittén emellertid ansett sig icke böra underlåta att föreslå vissa ändringar i förordningen angående antagande av släktnamn. Enligt å 1 sagda förordning må anteckning i kyrkobok därom, att någon antagit nytt släktnamn ske, bland annat, då någon som saknar släktnamn såsom sådant antagit sin faders, farfaders, morfaders eller i almanackans namnlängd intaget manligt förnamn, med tillägg av »son» e. d., som utmärker härkomst, eller ock gårdsnamn, varmed han efter ortens sed allmänneligen benämnes. I förordningen finnes emellertid ingen bestämmelse om när en person skall anses sakna släktnamn. Bland de tal- rika efternamn, slutande på -son, som förekomma, har man att skilja mellan två kategorier, nämligen å ena sidan sådana, som i oförändrad form övergått på av- komlingar och därigenom enligt den terminologi, som får anses vara gängse, kun- na sägas utgöra verkliga släktnamn, samt å andra sidan sådana som växla från generation till generation i enlighet med det på vissa håll på landsbygden kvarle- vande bruket att benämna sig med sin faders förnamn med tillägg av -son eller -dotter, vilka namn fördenskull hava karaktären av personliga efternamn och kun- na betecknas såsom efternamn, som icke äro släktnamn. Huruvida ett namn på
—son hör till den ena eller den andra kategorien kan tydligen avgöras först efter vunnen kännedom om dess bärares faders namn. Härom kan ju vederbörande kyr- kobok icke annat än i undantagsfall lämna upplysning. När en person är bärare av ett namn på -son och barn till honom skall i kyrkobok antecknas, råder fördenskull i många fall ovisshet, vilket efternamn barnet skall bära. Denna fråga blir med nuvarande folkbokföringssystem i regel icke omedelbart aktuell, då hemmavarande barn antecknas efter föräldrarna med angivande blott av förnamnen, så att efter- namn utskrives endast för föräldrarna. Men om icke förr måste, när barnet skall införas i konfirmationsboken, ett avgörande ske, huruvida såsom dess efternamn skall antecknas faderns efternamn eller något av hans förnamn med tillägg av -son. Till dessa alternativ synes nämligen valmöjligheten vara inskränkt, och sedan ett- dera av dessa namn en gång antecknats såsom efternamn, får ändring härutinnan icke ske annat än i den ordning släktnamnsförordningen föreskriver. Det kan så- lunda icke medgivas, att en person, som har en dylik valmöjlighet mellan flera ef- ternamn och som ena dagen kallar sig på det ena sättet och andra dagen på det andra, skulle äga att i varje fall få det nanm, han för tillfället använder, antecknat i kyrkobok, blott det icke antecknas såsom släktnamn. När å ena sidan känslan för den verkliga innebörden i det gamla bruket att uppkalla sig efter faderns för- namn försvagats och å andra sidan sinnet för släktnamnets betydelse ännu icke vuxit sig starkt, får namnbildningen i stor utsträckning prägeln av godtycklighet och namnförbistringen blir stor. I tvivelaktiga fall beror avgörandet av vilket efter- namn, som skall antecknas för en person, på kyrkobokförarens eget bedömande, och faktiskt tillkommer honom i dessa fall en mycket vittgående bestämmande- rätt, så att man kan säga, att rättsutvecklingen på denna punkt till väsentlig del ligger i våra kyrkobokförares händer. Finner kyrkohokföraren sig böra anteckna faderns efternamn såsom efternamn även för hans barn, är presumtionen för att därigenom för barnet tillskapats ett verkligt släktnamn och släktnamnsförordningen % 1 punkten 3 är ej längre tillämplig för dess del. Enligt vad kommittén erfarit till- lämpas ovanberörda bestämmelse olika av olika kyrkobokförare, i det att somliga medgiva envar, som icke har annat efternamn än sådant slutande på -son eller -dotter, att enligt det anförda stadgandet få i kyrkobok antecknat annat efternamn, under det att andra, vilket får anses vara riktigt, icke medgiva, att för person med dylikt efternamn antecknas annat efternamn, om det av personen burna efternamnet burits jämväl av närmast föregående generation i hans släkt. Genom den föreslagna änd- ringen i förordningens & 1 avses att råda bot på detta oefterrättlighetstillstånd. Ge- nom de föreslagna ändringarna i åå 2 och 3 har avsetts att bereda möjlighet för en i riket icke folkbokförd svensk medborgare att antaga nytt släktnamn.
Uppbördskommitténs förslag innebar, såvitt angår & 1 i namnförordningen, att till denna & lades ett nytt stycke av följande lydelse:
Brukar någon, som ej har annat släktnamn, såsom efternamn manligt förnamn med tillägg av »son» eller dylikt, som utmärker härkomst, och har samma efter- namn brukats jämväl i närmast föregående släktled, skall sådant efternamn anses vara hans släktnamn.
Förslaget vann i allmänhet gillande i de remissyttranden, i vilka det upp- märksammats. Det anmärktes dock, att ordalydelsen lämnade rum för tve- kan om i huru många släktled namnet skulle hava brukats för att anses som släktnamn. Begränsning till första äldre generationen förordades.
Folkbokföringskommittén har nu i sitt förslag till ändring i namnförord- ningen (se sid. 94) återupptagit uppbördskommitténs tankegång med beak- tande av däremot gjorda anmärkningar. För vinnande av närmare anknyt— ning till den situation, som uppkommer, då någon jämlikt namnförordning—
en ä 1 mom. 3 hos pastor anmäler, att han antagit släktnamn, som där av- ses, har formuleringen: »brukar någon, som ej har annat släktnamn, såsom efternamn» etc. utbytts mot ordalydelsen: »är för någon i kyrkobok anteck— nat sådant efternamn, som avses i första stycket under 3.» etc.; vad som där- vid kommer i fråga lär väl nämligen just vara, vilket namn som förut är antecknat i kyrkoboken och huruvida detta har karaktären av släktnamn. Beträffande frågan om vem som tidigare skall hava burit namnet för att detta skall anses som släktnamn har kommittén föreslagit begränsning till ascendent i första led. Den omständigheten, att namnet eventuellt brukats av en mera avlägsen anförvant i den äldre generationen, t. ex. en farbroder, men däremot icke av fadern eller modern synes nämligen icke böra föranleda, att namnet anses som släktnamn. Sedan ett efternamn blivit jämlikt namn- förordningen 5 1 mom. 3 antecknat i kyrkobok såsom antaget, torde det vara att anse som släktnamn, även om det icke burits av någon i föregå- ende generation; detta synes följa av namnförordningen redan i dess oför- ändrade lydelse.
Antecknas i personakt för barn a'scendentens efternamn, blir detta sålun- da släktnamn för barnet, även om namnet ej för ascendenten har denna ka- raktär. Genom bestämmelserna i 1 mom. har emellertid möjlighet beretts föräldrarna att utöva inflytande härutinnan genom att inom en månad efter uppgiven tidpunkt anmäla annat efternamn för barnet. Skulle detta hava försummats, återstår likväl den möjligheten för föräldrarna att bereda bar- net önskat efternamn, att de själva antaga detta, innan barnet fyllt aderton år och medan det ännu står under deras vårdnad; se härom namnförord- ningen 5 7 andra stycket.
Namn, som jämlikt det föreslagna 1 mom. sista punkten av pastor be- stämmes för barn med okända föräldrar, antager icke karaktären av släkt- namn.
31 %.
Enligt denna & åligger det pastor att rekvirera personakt för kyrkobok- föring av den som inflyttat från annan församling eller från utlandet eller som är upptagen i bok över obefintliga vare sig i den församling där per- sonen skall kyrkobokföras eller i annan församling; rekvisition erfordras dock ej, om pastor ansvarar för kyrkoböckernas förande jämväl i den för- samling, i vilken inflyttad person vid inflyttningen är kyrkobokförd (angå— ende sistnämnda fall se vidare 93 & samt motiven till 88 å).
Rekvisition göres hos den myndighet, som har personakten eller skall upp— rätta densamma, nämligen (jfr 29 och 32 åå), om personen är kyrkobokförd i annan församling, pastor därstädes, och, om personen antingen icke är bokförd i riket eller är bokförd i bok över obefintliga, riksbyrån.
Angående sättet för rekvisitionen se 92 och 96 åå.
32 5. Jämför 24 5 6 mom. andra stycket. Personakt skall i regel avsändas ofördröjligen. Dock må med avsändan-
de av personakt för avliden eller dödförklarad person — för att akten skall kunna användas vid utfärdande av 'släktintyg för bouppteckning _ anstå till dess ett halvt år förflutit från dödsdagen. Sker så, skall akten under ti- den hos pastor förvaras i en särskild för sådant ändamål avsedd förva- ringspärm.
33 5.
Denna g motsvarar kyrkobokföringsförordningen % 10 och har samma ly- delse som denna med två undantag. Det ena av dessa gäller dem, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de >>utan uttagande av flyttningsbetyg bosatt sig å utrikes ort». Dessa skola enligt förslaget icke vidare överföras till bok över obefintliga (flyttningsbetyget motsvaras i förslaget av utvand- ringscertifikat). Ur saklig synpunkt förefaller det omotiverat att bland dem, om vilkas vistelseort man intet vet, redovisa sådana personer, som veterligen bosatt sig å utrikes ort, endast av den anledningen, att de icke vid sin ut- flyttning ur riket iakttagit föreskrivna former. Vid den nuvarande bestäm— melsens tillkomst torde till densamma hava knutits förhoppningen, att däri- genom med hänsyn till bestående hinder för obefintliga att utfå betyg skulle tillskapas en drivkraft till berörda formers iakttagande. Att dessa förhopp- ningar icke alls eller i varje fall i allenast mycket ringa grad infriats, såvitt angår personer, vilka lämnat landet, torde erfarenheten hava visat. Sedan nu- mera särskilda möjligheter tillskapats för utlandssvenskar att erhålla präst- betyg utan hänsyn till om de äro bokförda såsom obefintliga, hava förutsätt- ningarna för bestämmelsernas bibehållande ytterligare försvagats. Det andra undantaget består däri, att, medan enligt kyrkobokföringsförordningen en frånvarande överföres till bok över obefintliga redan då om hans vistelse un- der tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits, han enligt förslaget skall hava förgäves efterlysts vid tre på varandra följande mantalsskrivningar, innan han får överföras. Denna återgång till vad som en gång tidigare varit gällande har föranletts av kommitténs åsikt, att efterforskningarna efter dessa personer ej böra för tidigt inställas.
Boken över obefintliga föres efter samma formulär som församlingsboken. De till detta formulär stadgade anvisningarna äga i tillämpliga delar giltig- het jämväl med avseende å förevarande bok.
Överföringen till bok över obefintliga verkställes med ledning av förteck- ning, varom förmäles i 144 5 2 mom.
34 5.
Denna & motsvarar kyrkobokföringsförordningen 5 11. Enligt förslaget sko- la från boken över obefintliga avföras jämväl de personer, som enligt vun- nen kunskap stadigvarande bosatt sig å utrikes ort eller på grund av hög ålder kunna antagas vara avlidna. Stadgandet beträffande de förstnämnda perso- nerna motsvarar stadgandet i 33 få), att personer, vilka veterligen bosatt sig åt utrikes ort, icke vidare skola överföras till denna bok, även om de vid utvand— ringen underlåtit att uttaga utvandringscertifikat. Frågan om åldringars av-
förande har i många år varit föremål för diskussion. Såsom framgår av redo- görelsen för de framställningar, vilka till kommittén överlämnats för över- vägande (se kap. 14), har frågan även varit föremål för kyrkomötets uppmärk- samhet. Olika förslag hava sett dagen. Bland annat har ifrågasatts, att person, som under viss längre tid, bestämd olika i olika förslag, kvarstått i boken, skulle dödförklaras, antingen i den för dödförklaring i allmänhet gällande ord- ningen eller genom ett särskilt mera summariskt förfarande. Detta synes kom- mittén dock innebära en överskattning av frågans vikt. Där någon lider rätts- ligt men genom annans outredda försvinnande, anvisar lagstiftningen lämpliga utvägar oberoende av hur bokföringsfrågan är ordnad. Även ur ren folkbok- föringssynpunkt synes diskussionen vara på väg att förlora kontakten med det väsentliga. Detta är, att icke blott folkbokföringen utan samhällslivet i dess helhet fungerar så, att personer icke behöva överföras till bok över obe- fintliga och att, där detta ändå måste ske, ingen möda lämnas ospard för deras återförande till kyrkobokföring i vanlig ordning och — vilket i många fall är det grundläggande _— till normal samhällsgemenskap. Men sedan dessa an- strängningar gäckats, har det endast bokföringsteknisk och i någon mån statis- tisk betydelse huru länge redovisningen i boken över obefintliga skall fort- sätta. Åtskilligt skullei detta hänseende vara vunnet med en föreskrift, att per- soner i viss ålder icke skola medtagas vid omskrivning av boken eller i upp— gifter till befolkningsstatistiken. Många mena också, att det kunde stanna här- vid. Kommittén har dock funnit det äga viss betydelse, att personerna for- mellt avföras. Då detta enligt förslaget skall ske vid mantalsskrivning, vinnes viss kontroll. Viktigt är även att vid avförandet personernas namn bliva över- strukna, varigenom överblicken över de återstående underlättas. Vid såväl detta som övriga förslag till begränsning av obefintlighetsklientelet har kom- mittén haft för ögonen de önskemål, som vid skilda tidpunkter framställts, om ett sådant inrättande av boken över obefintliga, att denna skulle kunna an- vändas som hjälpmedel vid socialvårdsarbetet, bland annat för de hjälpbehö- vandes uppsökande. Något vidare synes kommittén icke vara att vinna i detta hänseende utom givetvis genom en sänkning av den föreslagna åldern vid av- förandet. Huruvida åldersstrecket bör dragas vid föreslagna 100 år eller lägre synes närmast vara en omdömessak, vid vilken det ej ligger alltför stor vikt, så länge tillbörlig säkerhetsmarginal iakttages.
Med de föreslagna bestämmelserna i första stycket böra beträffande den, som kyrkobokföres, jämföras 31 å och 93 & 3 mom. I fråga om den, som av— lidit i annan församling, vilken, pä grund av bristande kännedom om i vilken församling den döde var upptagen i bok över obefintliga, kommit att jämlikt 46 å andra stycket anses som rätt inskrivningsort för dödsfallet, se 84 å under 2. I dessa fall är pastor ej skyldig att till länsbyrån insända särskild underrät- telse om avförandet. Angående underrättelse till länsbyrån i andra fall, se 83 5 2 mom. samt 100 5 1 mom. andra stycket.
Med bestämmelserna i andra stycket må jämföras stadgan-dena i 135 % 1 mom. om bokens tillhandahållande vid mantalsskrivning samt i 83 5 2 mom. och 100 g 1 mom. andra stycket om underrättelse till länsbyrån.
Endast i de i tredje stycket särskilt angivna fallen behöver anteckning om avförandet göras i annan kyrkobok. Jämför även anvisning i motiven till 35 g.
35 &.
Se jämväl den allmänna motiveringen sid. 187 ff. Denna % motsvarar kyrkobokföringsförordningen & 12 mom. 1 och 3. Be- stämmelser, motsvarande de i kyrkobokföringsförordningen % 12 mom. 2 upptagna, hava icke vidare ansetts erforderliga med hänsyn till den änd- rade ordning för uppgifter till befolkningsstatistiken som är avsedd att till- lämpas.
Angående bilaga till inflyttningsboken se 92 ä 3 mom. Av dem som avföras från boken över obefintliga antecknas i inflyttnings- boken endast de, vilka kyrkobokföras i samma församling, men däremot icke de, beträffande vilka enligt 93 % 3 mom. underrättelse inkommit, att de kyrkobokförts i annan församling, och icke heller de, vilka avföras såsom bo- satta å utrikes ort eller på grund av dödsfall, dödförklaring eller hög ålder.
Angående inflyttningsbokens förande se anvisning till nämnda bok.
36 %.
Denna & ersätter kyrkobokföringsförordningen åå 14 och 18. Födelse- och dopboken skall alltjämt föras årsvis. Alla barn antecknas under födelseåret, även om anmälan om födelsen inkommer under ett senare år. Med hänsyn till den ändrade ordningen för uppgifter till befolkningsstatistiken har det —— i motsats till vad i kyrkobokföringsförordningen & 18 är stadgat _ ansetts onödigt att i sistnämnda fall anteckna barnet jämväl i boken för det löpande året.
Definitionen å barn är i sak densamma som enligt förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn % 1 andra stycket.
Födelsehemorten är samma församling som rätta inskrivningsorten enligt kyrkobokföringsföror-dningen. Alla till födelse- och dopboken hörande anteck- ningar koncentreras enligt förslaget till födelsehemorten. Har anmälan skett i annan församling, skall anmälningen visserligen —— för uppgifternas beva- rande i händelse avi till pastor i födelsehemorten skulle förkomma — jämväl där införas i boken men någon avisering dit för anteckningarnas fullständigan- de med vad annorstädes blivit anmält skall icke vidare förekomma.
Förslaget skiljer mellan den församling som är rätt födelsehemort och den som vid bristande utredning anses såsom födelsehemort. Vinnes sedermera utredning om rätta födelsehemorten, skall barnet överföras till födelse- och dopboken därstädes. Förfarandet förutsättes därvid bliva följande.
Varder förhållande, som avses i sista stycket, upplyst hos pastor i annan församling än den, som ansetts som födelsehemort, skall denne därom oför- dröjligen underrätta pastor i sistnämnda församling.
Pastor i den församling, som ansetts som födelsehemort, skall i kol. 22 i födelse- och dopboken i det rum, där födelsen är inskriven, anteckna den ut- 22—448541.
redning som förekommit och, om han finner utredningen därtill föranleda, utstryka instreckningen för födelsen såsom räknad till församlingen samt ge- nom utdrag av födelse— och dopboken underrätta pastor i rätta födelsehem- orten om vad sålunda och i övrigt finnes antecknat rörande den person, varom fråga är.
I rätta födelsehemorten skall personen och vad om honom är i nämnda ut— drag antecknat inskrivas i födelse- och dopboken för födelseåret eller, om där ej finnes rum, för löpande året; och skall i sistnämnda händelse vid rubriken å första uppslaget i födelse- och dopboken för födelseåret tecknas hänvisning till inskrivningens löpande ärsnummer. Underrättelse om inskrivningen skall ofördröjligen meddelas länsbyrån.
Ändring med avseende å födelsehemorten skall införas jämväl i personakt och personplåt för personen samt i församlingsboken i personens kyrkobok- föringsort eller, om personen är upptagen i bok över obefintliga, i denna bok. Det åligger länsbyrån att ofördröjligen avsända de underrättelser, som för så- dant ändamål må finnas erforderliga.
37 ä.
1 mom. Bestämmelserna i första och andra styckena motsvara de nuva- rande bestämmelserna i kyrkobokföringsförordningen % 17 mom. 1 och, 3 (del- vis) samt 5 18 mom. 2 och äro till sin innebörd lika med dessa.
Bestämmelsen i tredje stycket återfinnes i kyrkobokföringsförordningen un- der reglerna till födelse- och dopboken kol. 8. Till förtydligande har i försla- get jämväl utsagts, att efter dopet förnamn ej må tilläggas; detta torde icke innebära någon ändring av den gällande rätten.
2 mom. Stadgandena i första stycket torde sakna uttrycklig motsvarighet i kyrkobokföringsförordningen. Förbuden mot tillägg av förnamn enligt and- ra stycket och enligt 1 mom. skulle kunna kringgås på sådant sätt, att det ytterligare namnet anmäldes i församling, där anteckning om förut anmälda namn ej funnes. Därför har stadgats, att förnamn, som anmäles senare än födelsen, ej får införas i födelse- och dopboken för annan församling än fö- delsehemorten.
Beträffande bestämmelserna i andra stycket se nu kyrkobokföringsförord- ningen under reglerna till födelse- och dopboken kol. 8. Stadgandet om till- lägg av namn vid dop lär på sina håll tolkas så strängt, att man påfordrar, att det nya namnet skall sättas efter de övriga. Denna tolkning kan kom— mittén ej biträda. I varje fall har kommittén icke med sitt motsvarande stad- gande avsett att meddela någon föreskrift om det tillagda namnets plats i namnföljden.
3 mom. Beträffande här behandlade spörsmål jämför motion nr 78 i förs- ta kammaren vid 1944 års riksdag av herr Holmbäck.
Kyrkobokföraren har prövningsrätt endast i fråga om andra förnamn än dopnamn. Angående dopnamn se kommitténs förslag till ändring i kap. 3 ä 4 kyrkolagen; den prövning, som enligt detta lagrum verkställts av dop- förrättaren, är enligt förevarande stadgande bindande för kyrkobokföraren.
Ett olämpligt namn kan vara sin bärare till livslångt obehag och under- stundom till och med vålla psykisk skada, särskilt i barnaåldern, genom det gyckel, vartill det inbjuder; ett olämpligt namn kan verka som ett lyte. In- sikten härom har länge varit levande icke minst inom prästerskapet, som dock i sin kamp mot föräldrars okunnighet, inskränkthet eller egocentricitet saknat stöd av lag. Till sådant stöd äro de här föreslagna stadgandena äm- nade. Med skäl kan amnärkas, att effektiviteten av detta stöd är mindre än den kunnat vara, därest det närmare preciserats, vilka namn som äro till- låtna eller förbjudna. Full effektivitet i detta hänseende skulle dock näppe- ligen kunnat påräknas genom någon annan metod än hänvisning till fastställd namnlängd, men detta torde, såsom herr Holmbäck anfört i sin motion, stri- da mot vad man i vårt land anser lämpligt. Stora krav komma därför även i fortsättningen att ställas på vederbörande prästmans takt och auktoritet.
Genom intresserade prästers artiklar i dagspressen har ett gagneligt upp- ] lysningsarbete i namnfrågan ägt rum. Detta arbete onödiggöres ej genom de föreslagna lagstiftningsåtgärderna utan bör snarare intensifieras, därvid led- ningen bör tillkomma riksbyrån. Denna har därjämte jämlikt 148 & andra stycket att verka för enhetlighet i fråga om de grunder efter vilka bedöm- ningen av namn sker.
Jämlikt 154 5 kan pastors vägran att godkänna föreslaget namn överklagas. Angående dopförrättares vägran se nedan motiven till 4 mom.
4 mom. Jämför kungörelsen den 16 oktober 1942 (nr 820) angående änd- ring av förnamn och tidsuppgifter m. m. i kyrkobok. ' Har dopförrättare utan tillräckliga skäl vägrat att godkänna föreslaget
namn, kan rättelse i förevarande ordning vinnas såtillvida, att riksbyrån tillå- ter namnets införande i kyrkobok.
38 %.
Här föreslagna stadganden överensstämma med dem i kyrkobokförings— förordningen 5 16 mom. 1 med det undantag, att anteckning framdeles skall ske endast i barnets födelsehemort.
39 %.
Jämför kyrkobokföringsförordningen 5 28.
40 %. | Jämför kyrkobokföringsförordningen 5 14 mom. 3 och 5 25 mom. 3. " Att barnet ej skall införas i församlingsboken se 24 ä 5 mom. [ 41 g. * Jämför kyrkobokföringsförordningen % 19.
42 %.
Förslaget under denna & torde överensstämma med vad som nu gäller.
Beträffande första stycket jämför kyrkobokföringsförordningen 5 20. Vad i andra stycket föreslås har tidigare varit gällande. Sedan emellertid i giftermålsbalken 4 kap. 8 å föreskrivits, att präst, som förrättat vigsel, all- tid skall lämna makarna vigselbevis, ansågs säkerhetsåtgärden att inskriva vigseln även i den församling, där den skett, ej längre vara behövlig. Avin till rätta inskrivningsorten kan emellertid förkomma, och om makarna dess- utom skulle hava förlorat sitt vigselbevis kunna svårigheter uppstå att styrka vigseln. Därför föreslås här stadgandet till återinförande, varom jämväl från prästerligt håll önskemål uttalats.
44 ä.
1 mom. överensstämmer med kyrkobokföringsförordningen % 24 mom. 1 med undantag av att anteckningsskyldigheten begränsats till sådana fall, där antingen lysning till äktenskapet ägt rum i riket eller ock åtminstone en av ' makarna är svensk medborgare eller här kyrkobokförd eller upptagen i bok över obefintliga; skulle undantagsvis begäran om anteckning i något annat fall finnas hava skäl för sig, bör den i 2 mom. stadgade ordningen tillämpas.
2 mom. överensstämmer med kyrkobokföringsförordningen % 24 mom. 2 utom däri, att avgörandet ansetts kunna överlämnas åt riksbyrån.
3 mom. Jämför kyrkobokföringsförordningen % 24 mom. 3 och 4. Med hänsyn till den avisering till länsbyrå, som skall äga rum, därest någon av makarna är bokförd här i riket, har det ansetts lämpligt att, i fall lysning ej skett, i första hand anknyta inskrivningsorten till bokföringsorten och att bibehålla den församling, i vilken intyget om äktenskapets ingående företes, såsom inskrivningsort endast för det fall, att ingen av makarna är bokförd här i riket.
45 &.
Med hänsyn till den föreslagna ändrade ordningen för inhämtande av upp- gifter till befolkningsstatistiken har kommittén ej funnit skäl att i förslaget upptaga bestämmelserna i kyrkobokföringsförordningen % 21 för den hän— delse att lysning och vigsel ägt rum under olika är utan ansett vigseln kunna jämväl i dylikt fall antecknas i samma rum som lysningen.
46 5.
Första stycket är lika med kyrkobokföringsförordningen %% mom. 1 med tillägg av orden: liks eller askas utförande ur riket; ordet kyrkobokförd er- sätter i enlighet med det i 23 ä 1 mom. fastslagna språkbruket i förslaget or- den upptagen i församlingsboken enligt det gällande stadgandet.
Andra stycket motsvarar kyrkobokföringsförordningen å 25 mom. 2 och 3 och är till innebörden lika.
Tredje stycket bör läsas i samband med 82 och 85 åå. Då hinder mot be- gravning är antecknat, får begravningstillstånd ej meddelas och begravning sålunda ej äga rum. Där hindret beror av polisutredning, bör ej sällan till-
börlig hänsyn till de efterlevandes känslor och till svårigheterna att under lämpliga förhållanden förvara den döde ovan jord å ena samt till utred— ningen å andra sidan kunna tagas på det sätt, att stoftet väl nedsättes i grav men denna tillsvidare lämnas öppen. Därför har här stadgats, att begravning- en skall anses fullbordad först med gravens igenfyllande. I vanliga fall, då hinder mot begravningen ej är antecknat och gravfyllningen kan förväntas ske, så snart arbetet medhinnes, utgör stadgandet givetvis ej hinder att an- teckna begravningen såsom skedd redan vid nedsättandet.
47 5.
Denna % motsvarar kyrkobokföringsförordningen & 29. Med hänsyn till den föreslagna ändrade ordningen för inhämtande av uppgifter till befolkningssta- tistiken har det dock ansetts kunna för alla fall, oavsett när anmälan om döds- fallet inkommit, kunna stadgas, att anteckning skall ske endast i död- och be- gravningsboken för dödsåret.
48 %.
Jämför kyrkobokföringsförordningen % 14 mom. 3 och % 25 mom. 3.
49 &.
Förslaget överensstämmer med motsvarande stadganden i kyrkobokförings- förordningen å 27 .
50 5.
Jämför 39 % samt kyrkobokföringsförordningen & 28.
59 &.
Såsom ombud för den anmälningsskyldige må roteombud anlitas. Genom stadgandet i sista punkten beredes pastor möjlighet att tillåta, att anmälan göres t. ex. genom telefon eller skriftligen, vilket kan vara av betydelse sär- skilt i församlingar med stora avstånd. Sådant bör dock ej medgivas med mindre pastor finner full säkerhet föreligga för att anmälningen göres av rätt person och är riktig och fullständig. Pastor äger i varje särskilt fall fritt och oberoende av vilken ståndpunkt han intagit i andra fall pröva,'huruvi=da genom anmälan som skett på sådant sätt anmälningsskyldigheten blivit full- gjord; den anmälningsskyldige äger icke påfordra att få göra anmälan i an- nan ordning än i första punkten sägs.
60 &.
I regel bör vid avisering från pastor till länsbyrå avtryckskort kunna an- vändas, där vederbörande är kyrkobokförd i församlingen. Är detta ej fallet eller följer en avisering så nära i tiden en annan rörande samma person, att nytt avtryckskort för denne i stället för det, som kom till användning vid den tidigare aviseringen, ej hunnit komma pastor tillhanda, måste avise- ringen ske å särskild blankett.
Förslaget utgår från att riksbyrån kommer att fastställa formulär för så- dana blanketter ävenSOm meddela närmare anvisningar för aviseringen och därvid beträffande varje fall angiva, vad som bör å avtryckskort antecknas.
61 å.
Angående skyldighet för pastor eller församlingsföreståndare i vissa fall att meddela pastor i annan församling underrättelse för kyrkobokföringen stadgas i 66 g, 72 å andra stycket, 76 & tredje stycket, 83 ä 1 mom., 86 ä 2 mom. samt 90, 92 och 94 åå.
Beträffande länsbyrå åliggande sådan skyldighet se 70 å, 71 å andra styc- ket, 73 å sista stycket, 76 å andra stycket, 79 å andra stycket och 102 5 andra stycket.
Angående aviseringsskyldighet för riksbyrån i vissa fall se 78 och 84 åå. Rörande avisering i fall som avses i 68, 74 och 75 åå samt 86 ä 1 mom. se under dessa åå samt de till desamma anförda motiven.
Det har icke varit möjligt att förutse och genom detaljbestämmelser reglera alla de fall, då behov av avisering kan uppkomma. Bland annat kan det ej undvikas, att en underrättelse någon gång ankommer till annan myndig- het än den, som har att vidtaga åtgärd med anledning av densamma, anting— en detta nu beror av att något misstag, förelupit eller att förhållandena efter underrättelsens avsändande undergått förändring, t. ex. att den person, beträf- fande vilken anteckning skall göras i kyrkobok, avflyttat till annan försam— ling; jämför kyrkobokföringsförordningen & 13. För dylika fall har såsom ett komplement till de särskilda bestämmelserna i ovan uppräknade författ- ningsrum den allmänna bestämmelsen i första stycket föreslagits.
Länsbyråns aviseringsskyldighet bör, där det finnes praktiskt, kunna full- göras på sådant sätt, att länsbyrån till pastor översänder den underrättelse byrån själv mottagit med föreskrift i förekommande fall, att underrättelsen skall av pastor vidarebefordras till annan pastor, vars underrättande jämväl åligger länsbyrån, eller, där underrättelsen skall användas jämväl som upp- gift till befolkningsstatistiken, till statistiska centralbyrån. De i andra stycket av förevarande % föreslagna bestämmelserna avse att möjliggöra ett dylikt förfaringssätt.
62 %.
Jämför kyrkobokföringsförordningen & 42.
63 %.
Jämför förordningen den 11 februari 1887 ang. anmälningar om födda barn, vilken av kommittén föreslås till upphävande. '
Den tid, inom vilken anmälan skall ske, har enligt förslaget förkortats till en månad efter födelsen. Kommittén har ej funnit nödigt att föreslå ändring i förordningen den 13 september 1864 ang. ändring av 3 kap. 2 ,? kyrkolagen jämte förklaring av 3 5 i samma kapitel, enligt vilken den tid, inom vilken barn skall befordras till dop, är bestämd till sex veckor efter födelsen. Om ,
! | i i l l
dop ej äger rum inom en månad efter födelsen, måste jämlikt förslaget likväl namn för barnet inom denna tid anmälas. Detta torde i de flesta fall leda till att även dop kommer att ske inom samma tid.
Enligt 1887 års kungörelse skall anmälan göras hos pastor i barnets vistel- seort. Denna begränsning till viss ort har ej medtag'its i förslaget.
Angående förfarandet vid anmaning enligt sista stycket se 152 &. Se jämväl angående: anteckning i födelse- och dopbok 36 och 37 åå; barns kyrkobokföring 24 g 5 mom.; bokföring av dödfött barn anvisning till försam- lingsbok kol. 14; upprättande av personakt 29 &; anteckning i faders eller moders personakt anvisning till personakt rum 18; samt underrättelser 66— 72 55. 64 &.
Jämför kyrkobo-kföringsförordningen % 15 mom. 1 andra stycket samt 23 & ireglementet den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor. Anmälnings- skyldigheten har utsträckts till läkare, som i enskild praktik och utan hjälp av barnmorska biträtt vid förlossning. Anmälningstiden är densamma som enligt barnmorskereglementet, nämligen högst tre dagar efter barnets födelse.
Beträffande anstalter, som här avses, se sid. 178.
65 %. Se jämväl 40 och 48 åå.
66 5.
Jämför kyrkobokföringsförordningen & 15.3Förslaget innebär en förenkling därigenom, att avisering till pastor i annan församling än födelsehemorten icke vidare skall förekomma; jämför härom motiven till 36 &.
67 %.
Bestämmelsen överensstämmer med kyrkobokföringsförordningen & 15 mom. 4. Tekniskt föreligger intet hinder att överflytta denna avisering på länsbyrån —— såsom i åtskilliga andra fall skett — men då detta skulle inne- bära en försening av underrättelsens framkomst till barnavårdsnämnden har aviseringsplikten ansetts böra bibehållas hos pastor.
68 5.
Jämför kyrkobokföringsförordningen % 17 mom. 2 och 3. Underrättelseskyldighet åligger enligt denna & dopförrättaren i förhållande till pastor i envar av de församlingar, i vilka dopet jämlikt 37 % skall inskri- vas. Pastor har ej un—derrättelseplikt i vidare mån än sådan kan åvila honom i egenskap av dopförrättare.
Angående dopets antecknande se 37 & samt anvisning till församlingsbok kol. 3 och till personakt rum 11. Beträffande anteckning om dopnamn se förstnämnda & samt anvisning till församlingsbok kol. 3 och till personakt rum 2 och rum 18. Om underrättelse se 69 %.
Underrättelse, som avses i andra stycket, skall avsändas senast den 15 ja- nuari året näst efter födelseåret, även om namn för barnet då icke blivit ari-' mält. Stadgandet avser att möjliggöra barnets upptagande i mantalslängd.
Underrättelse enligt denna % bör tecknas å avtryckskort för modern eller, i fall som avses i tredje stycket, där så ske kan, å avtryckskort för barnet. Har pastor ej sådant avtryckskort, t. ex. om utflyttning ägt rum, skall un— derrättelse meddelas å blankett, som av riksbyrån fastställes.
Närmare föreskrifter om vad i underrättelse skall uppgivas meddelas av riksbyrån.
70 %. Jämför 61 å andra stycket och motiven till nämnda %. Meddelandet föranleder anteckning för barnet i församlingsbok och per- sonakt samt för modern i personakt (rum 18).
71 å. Underrättelsen bör tecknas å avtryckskort för barnet. Är efternamnet annat än det barnet på grund av sin börd erhåller, skall det antecknas i rum 18 i personakt för modern (se anvisning till nämnda rum). Se även anvisning till församlingsboken kol. 2 (näst sista stycket).
72 å.
Enligt kungörelsen den 2 november 1928 angående skyldighet för lands- fiskal, notarius publicus och barnavårdsnämnd att lämna vissa uppgifter till vederbörande kyrkobokförare åligger det landsfiskal, notarius publicus eller barnavårdsnämnd, som upptagit erkännande eller godkänt avtal om förhål- lande, som i denna % avses, att göra anmälan därom hos pastor i barnets kyrkobokföringsort; anmälningsplikt för barnavårdsnämnd föreligger dock en- dast om barnvårdsman ej finnes. Jämlikt 4 % kungörelsen den 10 november 1939 med föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå åligger enahanda anmälningsplikt vederbörande barnavårdsman, då sådant förhållande fastställts genom erkännande, som ej skett inför pastor i barnets kyrkobokföringsort, eller genom dom. Enligt 20 % lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap och 3 kap. 3 % lagen den 8 juni 1928 om arv må erkännande med laga verkan ske jämväl >>inför den präst, som för kyrko— böckerna i församling, där barnet är kyrkobokfört». Genomgående gäller sålunda, att dylikt förhållande skall styrkas hos pastor i barnets kyrkobok- föringsort.
Det lär emellertid hava förekommit, att kyrkobokföringsförord'ningen % 16 mom. 3 åberopats till stöd för uppfattningen, att erkännande finge ske även inför pastor i annan församling än barnets kyrkobokföringsort. Kommittén, som ej delar denna uppfattning och ej heller i det åberopade stadgandets av— fattning kunnat finna skäl för den tvekan, som uppkommit, har dock med hänsyn till denna tvekan ansett sig böra i förevarande % återgiva, vad enligt ovan anförda bestämmelser är gällande.
Beträffande andra stycket jämför kyrkobokföringsförordningen & 16 mom. 4.
Enligt sistnämnda stadgande åligger det pastor i den församling, där fa- derskap till barn utom äktenskap styrkts, att, såvida barnets fader icke är kyrkobokförd i samma församling, till pastor i faderns kyrkobokföringsort avsända erforderliga underrättelser för anteckning i därvarande församlings- bok.
Denna bestämmelse motsvaras i kyrkobokföringsförordningens regler till församlingsboken kol. 14 av ett stadgande om att för den, som fastställts vara fader till barn utom äktenskap, i nämnda kolumn skall införas uppgift härom med angivande av barnets namn, födelsetid och födelseort.
I underdånig skrivelse den 26 juni 1922 hemställde Stockholms stads bar- navårdsnämnd, att ovannämnda bestämmelser måtte utgå ur kyrkobokförings- förordningen. Som motivering för detta yrkande anförde barnavårdsnämnden i huvudsak följande: Ur kyrkobokföringssynpunkt vore de ifrågavarande bestämmelserna skäligen värdelösa, enär faderskapsanteckning ej utgjorde äktenskapshinder och sådan anteckning ej heller skulle eller finge införas i flyttningsbetyg för fadern eller på annat sätt delgivas pastor i inflyttnings- orten. Moderns och barnets liksom även samhällets intressen vore tillräckligt tillgodosedda därigenom att anteckning om faderskapet gjordes i födelsebo- ken och i församlingsboken för barnet. Anteckning om faderskap, som skedde därutöver, vore icke blott onödig utan även skadlig. Trots meddelade sekre- tessbestämmelser vore det nämligen omöjligt att förhindra, att vad som an- tecknats i en församlingsbok, vilken skulle vara lättillgänglig och medhavas vid alla mantalsskrivningar, förr eller senare bleve för många eller alla uppen- barat. Vem hade egentligen gagn av den förtvivlan, ja ekonomiska ruin, som lätt följde de ifrågavarande bestämmelserna i spåren? Mer än ett exempel kunde anföras på huru en ekonomiskt välsituerad man, som uppgivits vara barnafader, när han sett sig ställd inför risken att få faderskapet känt i hem- församlingen, tillgripit utvägen att förneka detsamma. Där ingen eller ringa annan bevisning funnes, bleve barnet sålunda lidande.
I ett den 13 juli 1922 efter remiss avgivet underdånigt utlåtande över Skri- velsen anförde statistiska centralbyrån: Då bestämmelsen ur kyrkobokfö- ringssynpunkt syntes äga ringa betydelse, hade centralbyrån ur denna syn- punkt intet att invända mot att den utginge. Centralbyrån ville dock om— nämna, att bestämmelsen sannolikt tillkommit i avsikt att i kyrkobokförings- hänseende åstadkomma formell likställighet mellan fader och moder till barn utom äktenskap. De av barnavårdsnämnden befarade olägenheterna tor- de för övrigt i verkligheten knappast inställa sig, då församlingsbokens an— teckningar om sådana förhållanden, som här vore i fråga, skydda—des av tryck- frihetsförordningen mot obehörigt yppande. _ I underdånigt utlåtande den 2 januari 1924 anslöt sig Stockholms stads konsistorium till vad centralbyrån anfört.
Den 24 januari 1929 utremitterades skrivelsen ånyo för yttrande, denna gång till domkapitlen i riket, Stockholms stads konsistorium, barnavårds-
nämnderna i vissa större städer samt svenska faltigvårds— och barnavårds- förbundet. Remissen omfattade jämväl bland annat ett, i anslutning till skri- velsen och en av barnavårdsnämnden den 23 oktober 1928 gjord ny fram— ställning om vissa ytterligare ändringar i kyrkobokföringsförordningen, av inspektören för barnavårdsmännen i Stockholm, pastorn Viktor Carlsson, utarbetat förslag till sådana ändringar. Enligt sistnämnda förslag har det ur- sprungliga yrkandet såtillvida modifierats, att faderskapet skulle vid faderns namn i församlingsboken antecknas, om barnet vore trolovningsbarn eller en- ligt faderns förklaring arvsberättigat efter honom.
Domkapitlen i Lund, Göteborg och Visby samt Svenska fattigvårds— och barnavdrdsförbundet ävensom Malmö stads barnavårdsnämnd tillstyrkte det ursprungliga förslaget om de ifrågavarande bestämmelsernas fullständiga upp— hävande, under det att domkapitlen i Skara, Linköping och Västerås, Fredrika Bremer Förbundet, Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbgra” i Stock- holm, Stockholms stads barnavårdsnämnd, Norrköpings barnavårdsnämnd, Hälsingborgs barnavårdsnämnd och Gävle barnavårdsnämnd anslöto sig till det modifierade förslaget. Växjö, Karlstads och Luleå domkapitel, Stockholms stads konsistorium och Göteborgs barnavårdsnämnd förordade ändring utan att närmare taga ståndpunkt till det ena eller andra av de båda förslagen. Uppsala och Härnösands domkapitel avstyrkte båda förslagen; Uppsala dom- kapitel föreslog i stället, att i församlingsboken skulle antecknas allenast en hänvisning till en särskild bok, i vilken faderskapsanteckningarna för sekre- tessens skull borde införas.
Uppsala domkapitel fann den av barnavårdsnämnden anförda motive- ringen >>känslosam och verklighetsfrämmande», under det att Svenska fat- tigvårds— och barnavårdsförbundet och åtskilliga av barnavårdsnämnderna funno sig kunna instämma däri. Uppsala domkapitel anförde såsom skäl för sitt avslagsyrkande bland annat, att faderskapsanteckningarna ägde betydelse för prästens själavårdande arbete. Linköpings domkapitel ansåg däremot, att denna betydelse icke hade den omfattning, att den kunde motivera dessa an- teckningars bibehållande i deras nuvarande utsträckning. Såsom motiv för sitt modifierade ståndpunktstagande i enlighet med pastorn Carlssons ovan- nämnda förslag anförde Stockholms stads barnavårdsnämnd, att anteck— ningarna, såvitt angår trolovningsbarn och barn med arvsrätt efter fadern, kunde äga betydelse för sterbhusutredningen efter denne, och att de av har- navårdsnämnden påtalade olägenheterna i allmänhet icke torde framträda i dylika fall. Även barnavårdsbyrån ansåg det antagligt, att de personliga för- hållandena i dessa fall vanligen vore sådana, att väsentlig olägenhet för fa- dern ej vore att förvänta på grund av anteckningen. I några av yttrandena, bland andra Strängnäs domkapitels, Svenska fattigvårds- och barnavårdsför- bundets och Malmö stads barnavårdsnämnds, befarades å andra sidan, att den, som eljest vore beredd att medgiva barnets egenskap av trolovningsbarn eller vore betänkt att förklara barnet arvsberättigat, skulle komma att draga sig för att så göra inför situationen, att anteckning därom skulle göras för ho- nom i församlingsboken, medan han, enligt det modifierade förslaget, eljest
skulle vara befriad från dylik anteckning. Förbundet påpekade vidare, att barn i äktenskap icke antecknades hos någon av föräldrarna med mindre bar- net vore kyrkobokfört hos denne och att förhållandet vore detsamma beträf— fande barn utom äktenskap och dess moder. Att sådan anteckning i fråga om fader till barn utom äktenskap skulle kunna tjäna till ledning vid sterbhus- utredning efter denne vore därför icke något hållbart skäl. Malmö stads bar- navårdsnämnd fann anteckningen ur denna synpunkt skäligen gagnlös, efter- som fadern lätt kunde komma ifrån anteckningen genom att flytta till annan församling. Ur sistnämnda synpunkt förordade Linköpings domkapitel infö- rande av bestämmelser om efteravisering och Hälsingborgs barnavårdsnämnd att antingen sådana bestämmelser eller ock föreskrifter om anteckningens in- förande i flyttningsbetyg för fadern utfärdades.
På grundval av den sålunda inbragta utredningen utarbetades inom social- departementet ett förslag till ändringar i kyrkobokföringsförordningen, i vil- ket de ifrågavarande bestämmelserna i enlighet med Stockholms stads barna- vårdsnämnds ursprungliga yrkande uteslötos. Förslaget remitterades den 4 juli 1930 till statistiska centralbyrån, som i yttrande den 14 oktober 1930 till- styrkte detsamma, såvitt nu är i fråga.
Det av kommittén härmed framlagda förslaget ansluter sig närmast till har- navårdsnämndens modifierade förslag. Enligt anvisningarna till församlings— boken kol. 14 punkt 3 skall sålunda för fader till barn utom äktenskap an- teckning göras om barnet endast om detta är trolovningsbarn eller eljest äger rätt till arv efter fadern. Detsamma gäller enligt anvisningarna till person- akt rum 18 i fråga om barnets antecknande i personakt för fadern. De i före- varande å meddelade bestämmelserna om avisering äro avfattade med hän- syn härtill.
Utöver vad som framkommit under den ovan återgivna tidigare diskussio- nen torde ej mycket vara att tillägga. I fråga om de uttalade farhågorna för uppkommande svårigheter att erhålla fastställelse av utomäktenskapligt barns egenskap av trolovningsbarn eller arvsrättsförklaring från fader till sådant barn ansluter sig kommittén till vad som anförts av Stockholms stads bar- navårdsnämnd och barnavårdsbyrån i deras remissvar. Vidkommande an- teckningarnas betydelse för sterbhusutredning vill kommittén påpeka, att spörsmålet genom förslaget kommit i ett delvis förändrat läge. Anteckningen kvarstår i faderns personakt under hela dennes livstid och medföljer sålunda även vid flyttning. Det innebär icke någon inkonsekvens, att ej jämväl barn i äktenskap antecknas i faderns personakt. Genom anteckningen i rum 17 om äktenskapet erhålles nämligen hänvisning till moderns personakt, i vilken barnen äro upptagna. Någon motsvarande ledtråd för utredningen kan ej er- hållas beträffande barn utom äktenskap; därför måste dessa, där de hava arvsrätt, antecknas i faderns personakt. Att fullständigt förteckna barnen i båda föräldrarna-s personakter skulle innebära ett merarbete, som icke upp- vägdes av någon motsvarande nytta.
Angående de anteckningar, som föranledas av åtgärder enligt denna å, se 38 & ävensom anvisningar till församlingsboken kol. 14 samt till person- akt rum 13, 16 och 18.
Är kyrkobokföringsort, som avses i andra stycket, ej med säkerhet känd, äger pastor jämlikt 60 å andra stycket översända underrättelsen till riks- byrån med begäran om dess vidarebefordrande.
73 %.
Beträffande börds- och adoptivförhållanden jämför kyrkobokföringsför- ordningen 5 16. Den aviseringsskyldighet, som enligt detta stadgande ålig- ger pastor, har enligt förslaget överflyttats på länsbyrån.
Underrättelse om att domstol förklarat barn sakna äktenskaplig börd, givit tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklarat adoptivförhållande hävt skall enligt kungörelsen den 23 nov. 1917 ang. meddelanden från domstol om saknad av äktenskaplig börd, om tillstånd till adoption samt om hävan— de av adoptivförhållande av domstolen insändas i det förstnämnda fallet till pastorsämbetet i den församling, där barnet är fött (enligt kommitténs förslag: i barnets födelsehemort, se sid. 96) och i de båda sistnämnda fallen till pastorsämbetet i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd. I den— na å föreskriven aviseringsskyldighet torde av såväl pastor som länsbyrån lämpligen kunna fullgöras genom översändande av den från domstolen erhållna uppgiften; beträffande länsbyrån se jämväl 61 å andra stycket.
Domstols beslut angående barns börd antecknas i födelse- och dopbok, se 38 5, samt i församlingsbok, se anvisning till denna bok kol. 14. Beslutet kan vidare föranleda anteckning eller ändring av anteckning i församlings- bok kol. 1 beträffande familjeställning, kol. 2 beträffande efternamn, kol. 4 beträffande stam och kol. 14 beträffande föräldrar, trosbekännelse eller nationalitet, i personakt för barnet rum 1, 7, 10, 13, 16 och 19 samt i per- sonakt för modern rum 18; se anvisningar till församlingsbok och person- akt. Beslutet kan även föranleda upprättande av ny personakt för barnet, se 29 å tredje stycket.
Domstols beslut i ärende angående adoption antecknas i födelse- och dop- bok, se 38 &, samt i församlingsbok, se anvisning till denna bok kol. 14. Beslutet kan vidare föranleda anteckning eller ändring av anteckning i för- samlingsbok kol. 2 beträffande efternamn och kol. 14 beträffande adoptiv- föräldrar, i personakt för adoptivbarn rum 1, 19 och 21 samt i personakt för adoptant rum 21; se anvisningar till församlingsbok och personakt.
Angående anteckning om omyndigförklaring eller återvunnen myndighet se anvisningar till församlingsbok kol. 14 och till personakt rum 21.
74 %.
Denna & motsvarar kyrkobokföringsförordningen % 19 mom. 2. Underrättelseskyldighet enligt denna å åligger den präst, som förrättat konfirmationen eller nattvardsgången, i förhållande till pastor i såväl den församling, där förrättningen ägt rum, som annan församling, i vars kon- firmationsbok enligt 41 & anteckning skall ske. Pastor har ej skyldighet att meddela dylik underrättelse i vidare mån än dylik skyldighet kan åvila honom i egenskap av officiant. Se även anvisningar till församlingsbok kol. 11 och personakt rum 12.
i l t & r i l i
Jämför kyrkobokföringsförordningen g 21. Angående anteckning om äktenskaps ingående i lysnings- och vigselbok, se 43—45 åå. Skall enligt 43 & sådan anteckning göras i mer än en försam- ling, åligger det vigselförrättaren att om vigseln underrätta pastor i envar av församlingarna. Pastor har ej sådan underrättelseplikt i vidare mån än dylik åvilar honom i egenskap av vigselförrättare.
Angående anteckning i församlingsbok och personakt för envar av ma— karna, se anvisningar till församlingsbok kol. 9 och till personakt rum 17.
Äktenskaps ingående kan vidare föranleda anteckning eller ändring av anteckning i församlingsbok kol. 1 och 2 beträffande efternamn och familje- ställning med mera, kol. 10 vid omgifte och kol. 14 beträffande nationalitet och annorstädes bokförd make, i personakt för kvinnan rum 1, 5 och 19 samt i personakt för barn rum 1, 7, 10, 13, 16 och 19; se anvisningar till församlingsbok och personakt. Äktenskaps ingående kan även föranleda upp- rättande av ny personakt för kvinna eller för barn, se 29 % tredje stycket.
76 å.
Jämför kyrkobokföringsförordningen 5 23 mom. 1. Underrättelse enligt första stycket meddelas å avtryckskort för kvinnan, om hon är kyrkobokförd i församlingen, men eljest å av riksbyrån fastställd blankett.
Angående anteckningar i anledning av sådan underrättelse, som avses i andra stycket, se motiven till 75 &.
77 5. Jämför kyrkobokföringsförordningen % 23 mom. 2.
78 å.
Motsvarande gäller nu enligt 3 5 kungörelsen den 23 dec. 1915 ang. rätts- statistiken, vilken & enligt kommitténs förslag bör upphöra att gälla.
Angående anteckning om äktenskapsskillnad och återgångsdom, se anvis- ningar till församlingsbok kol. 10 och till personakt rum 17; beträffande anteckning om vigsels ogiltighet se anvisningar till församlingsbok kol. 9 och 14 samt till personakt rum 17.
Äktenskapszskillnad och återgångsdom kan vidare föranleda anteckning eller ändring av anteckning i församlingsbok kol. 1 och 2 beträffande efter- namn och familjeställning med mera och kol. 14 beträffande andra maken i det upplösta äktenskapet samt i personakt för kvinnan rum 1 och 19.
Vigsels ogiltighet kan föranleda anteckning i församlingsbok kol. 1 och 2 beträffande efternamn och familjeställning med mera, kol. 4 beträffande stam (för barn) och kol. 14 beträffande nationalitet för kvinnan och för barn samt beträffande vad där må hava antecknats om make, i personakt för kvinnan rum 1 och 19, i personakt för mannen rum 18 angående barn, som genom vigselns ogiltighet kommit att sakna äktenskaplig börd, samt
i personakt för barn rum 1, 7, 10, 13 och 19. Vigselns ogiltighet kan dess- utom föranleda upprättande av ny personakt för kvinnan och för barn, se 29 & tredje stycket. 79 5.
Angående ändring av efternamn, se jämväl motiveringen till 73, 75, 76 och 78 åå.
Underrättelse enligt denna % bör såvitt möjligt meddelas ä avtryckskort. Anteckning om ändring, som här avses, göres i församlingsbok kol. 2 och 14 samt i personakt rum 1, 19 och 21 ävensom, i förekommande fall, rum 16, 17 och 18; se anvisningar till församlingsbok och personakt.
80 &.
Jämför beträffande 1 mom. kyrkobokföringsförordningen % 32 och be- träffande 2 mom. samma förordning & 26 andra stycket. Angående anstal- ter som här avses se sid. 178.
Angående anteckningar i anledning av dödsfall se 46—48 åå och 50 &, an- visningar till församlingsbok kol. 2 beträffande överstrykning av namn, kol. 10 och 14 beträffande änkling eller änka samt kol. 18 ävensom anvis- ningar till personakt rum 17, 22 och 24.
Angående översändande av personakt och underrättelser se 32 och 83 åå och motiven till dessa.
81 %.
Jämför Kungl. kungörelsen den 16 dec, 1910 (nr 139) om ändring av de i Kungl. kungörelsen den 4 nov. 1859 (nr 64) ang. meddelande av uppgifter till rikets officiella statistik givna föreskrifter rörande statistik över döds— orsakerna.
82 &.
Beträffande polismyndighets skyldighet att lämna underrättelse om döds- orsak se nu den i motiven till 81 & omförmälda kungörelsen den 16 dec. 1910 punkt f).
Se jämväl 85 ä 3 mom. samt anvisning till död- och begravningsbok kol. 22.
83 %.
Enligt kungörelsen den 21 nov. 1924 ang. meddelanden från domstol om omyndighetsförklaringar och beslut, varigenom omyndigförklarade personer återvunnit myndigheten, så oclc om dödförklaringar, för vilken kommittén föreslår fortfarande giltighet, skall underrättelse om dödförklaring av dom- stolen insändas till pastor i den församling, där den för död ansedde sist varit kyrkobokförd. '
Dödförklaring föranleder i stort sett samma anteckningar som dödsfall; beträffande dessa se motiven till 80 %. Se även anvisning till församlings— boken kol, 14 beträffande anteckning om domstolens beslut för den, vars make dödförklarats, samt formuläret till personakt rum 23.
För underrättelse enligt 2 mom. bör användas avtryckskort för den döde, om pastor har tillgång till sådant, men eljest blankett, som av riksbyrån fastställes.
85 å.
Jämför kyrkobokföringsförordningen å 27 mom. 3. Se även förordningen den 8 dec. 1933 ang. eldbegängelse.
86 5.
Jämför kyrkobokföringsförordningen å 27 mom. 3 samt förordningen den 8 dec. 1933 ang. eldbegängelse.
Underrättelse om jordfästning skall av jordfästningsförrättaren meddelas pastor i envar av de församlingar, där enligt 49 å anteckning om jordfäst— _ ningen skall ske. Pastor har ej skyldighet att meddela sådan underrättelse ! i vidare mån än dylikt kan åligga honom i egenskap av jordfästningsför- * rättare.
Angående anteckning om förhållande som här avses se 49 och 50 åå samt anvisning till död- och begravningsboken.
88 å.
Jämför kyrkobokföringsförordningen å 33. Här avses endast den inrikes omflyttningen; angående in- och utvandring, se under dessa rubriker. ! Med flyttning förstås i princip ändrad bosättning; angående innebörden I | | !
härav se anvisning till 23 å. Jfr även 5 å andra stycket. Med avseende å befolkningsrörelsen mellan territoriella och icke territoriella församlingar samt mellan sistnämnda församlingar inbördes likställas dock enligt andra stycket med flyttning vissa fall, i vilka ändrad bosättning ej föreligger, t. ex. då en person utan att byta bostad på grund av anställning vid eller avsked från krigsmakten vinner eller förlorar behörighet att bokföras i militär församling.
Anmälningsskyldighet åligger flyttande oberoende av om han är kyrko- bokförd ä fastighet eller under rubrik å församlingen skrivna eller uppta- gen i bok över obefintliga. Icke blott flyttning från en församling till en annan skall anmälas, utan jämväl flyttning från en till annan fastighet inom en och samma församling, däri inbegripet det fall, att en person, som jäm- 1 likt 23 å 9 mom. ansetts bosatt i en församling utan att vara bosatt å viss * fastighet, bosätter sig å sådan fastighet.
Den ändrade bosättning, varom förmäles i 24 å 2—4 mom., anses jäm- väl som flyttning. Då emellertid denna flyttning ej medför annan ändring i den flyttandes kyrkobokföring än att han under vissa förutsättningar överföres till rubrik ä församlingen skrivna, äro här avsedda personer be- friade från anmälningsplikt, sa” länge dessa stadganden äro få dem tillämp- liga; häremot strider ej, att, om t. ex. en statsrådsledamot vill att hans av- flyttning för tillträde av ämbetet skall föranleda ändring i hans kyrkobok—
föring, han för sådant ändamål måste avgiva flyttningsanmälan. Befrielsen från anmälningsplikt upphör med tillämpligheten av nyssnämnda stadgan- den. Om t. ex. en ledamot eller sakkunnig, som avses i 24 å 2 eller 3 mom., även efter slutfört uppdrag fortfar att vara bosatt utom kyrkobokförings- orten eller en i 24 å 4 mom. andra stycket avsedd person, som under prövo- tiden bosatt sig å annan ort, även efter nämnda tids utgång är där bosatt, skall han sålunda inom fjorton dagar därefter göra anmälan om flyttning.
Flyttningen skall anmälas hos pastor i den församling, där den flyttande efter flyttningen är bosatt, således vid flyttning mellan församlingar i in- flyttningsorten.
Då flyttning anmäles, skall pastor jämlikt 92 å 1 mom. besluta, huruvida vederbörande skall kyrkobokföras å den uppgivna fastigheten. Beslutet mås- te föregås a—v en prövning av huruvida personen är bosatt å fastigheten. Den- na prövning blir enligt sakens natur i regel tämligen summarisk. [ allmän- het kan pastor utgå ifrån att bosättning är förhanden Någon annan utred- ning behöver pastor ej vidtaga än att han genom frågor till den anmälande förvissar sig därom. Endast om pastor genom svaren å dessa frågor eller till följd av vad han eljest har sig bekant finner anledning till tvekan, behöver en närmare undersökning ske; att det åligger roteombud att biträda härmed, se 8 å 1 mom. 3). Finner pastor skäl att vägra kyrkobokföring å fastighe- ten, kan det likväl enligt 94 å åligga honom att göra anteckning om adres- sen eller meddela pastor i annan församling underrättelse för sådan anteck- ning. Se jämväl 92 å 3 mom. Skall åter personen kyrkobokföras å fastig- heten (eller i fall, som avses. i 23 å 9 mom., under rubrik å församlingen skrivna), blir det fortsatta förfarandet beroende av huruvida pastor har hans personakt eller icke.
Avser anmälan flyttning inom församlingen ingår personakten som regel i församlingsliggaren. Endast om personen är upptagen i bok över obefint— liga måste personakten rekvireras (från riksbyrån); detta fall behandlas där- för som inflyttning, varom mera nedan. I anledning av anmälan om flytt- ning inom församlingen har pastor att i församlingsboken eller fastighets— längden överföra personen till uppslaget för den fastighet, dit han flyttat, och i samband därmed göra vederbörliga anteckningar i församlingsboken kol. 12, 13, 16 och 17 eller kol. 14 (hänvisning till fastighetslängden); se anvisningarna till dessa kolumner och till församlingsboken kol. 2 (angå- ende överstrykning av namn). Föres församlingsliggaren efter personernas bo- stad, skall därjämte personakten överföras till den plats i liggaren, som motsvarar den nya bostaden. I inflyttningsboken och i personakten rum 20 göres ingen anteckning. Däremot kan ifrågakomma anteckning i personakt för minderårig rum 16 angående faders eller moders kyrkobokföringsort, därest barnet till följd av egen eller föräldrarnas flyttning upphör att vara kyrkobokfört hos dessa eller någon av dem, eller i personakt för make ( från- skild make) rum 17 angående andra makens kyrkobokföringsort, om makar- na efter flyttningen icke längre bliva kyrkobokförda å samma fastighet, ävensom överstrykning av dylik anteckning, därest barn och föräldrar eller
i | ) i g i ! l !
makar efter flyttningen bliva sålunda kyrkobokförda; se vidare anvisningar till personakt. Motsvarande anteckningar göras i församlingsboken kol. 14, se anvisning till denna. Angående underrättelse till länsbyrån, se 93 å 1 mom.; underrättelsen meddelas å avtryckskort. Under viss tid av året översändes underrättelsen icke omedelbart till länsbyrån utan till mantalsskrivningsför- rättaren, se 140 å.
Avser anmälan inflyttning, d. v. s. är personen kyrkobokförd i annan för- samling eller upptagen i bok över obefintliga, skall personen införas i inflytt— ningsboken, där ej pastor beslutar att han icke skall kyrkobokföras i för— samlingen, se 35 å. Om skyldighet att till pastor avlämna medborgarkort, se 55 å 2 mom. 1. Rekvisition av personakt göres för obefintlig hos riksbyrån och för person, som är kyrkobokförd i annan församling, hos pastor i ut- flyttningsorten, se 31 å; då pastor för kyrkoböckerna jämväl i utflyttnings- orten, behöver dock självfallet rekvisition ej utskrivas. Angående rekvisition, se Vidare 92 å 2 mom. Beträffande anteckningar om rekvisition, se inflytt- ningsboken kol. 8 och 9. I fråga om anteckning under viss tid av året i in- flyttningsboken kol. 12, se anvisning till denna. Sedan personakten kommit pastor tillhanda, göras anteckningar i inflyttningsboken kol. 10 och 11 och, efter det personen införts i församlingsboken, jämväl i kol. 7, varjämte an- teckningen i sistnämnda kolumn (om uppslag i församlingsboken) införes i personakten rum 20 och akten insättes i församlingsliggaren. Angående in- flyttningsdag, se 93 å 4 mom. Där pastor för kyrkoböckerna i både inflytt- ningsorten och utflyttningsorten, skall pastor enligt 93 å 1 mom. meddela länsbyrån underrättelse angående flyttningen, om medborgarkort avlämnats, åt detta men eljest, såvitt möjligt, å avtryckskort; i andra fall åligger under- rättelseplikten pastor i utflyttningsorten (93 å 2 mom.) eller riksbyrån (93 å 3 mom.) samt länsbyråerna inbördes (93 å 2 mom.). Angående underrättel- ses översändande till mantalsskrivningsförrättaren under viss tid av året, se 140 å. Beträffande anteckningar i kyrkobok i utflyttningsorten, se anvisningar till församlingsboken kol. 2 (överstrykning av namn), 16 och 17 samt till personakt rum 20. Angående anteckning för minderårig om föräldrars och för make (frånskild make) om andra makens kyrkobokföringsort eller över- strykning av sådan anteckning, se vad ovan därom anförts jämte där åbe- ropade anvisningar.
89 å.
1 mom. Förfrågningar som här avses tor—de även under nuvarande förhål- landen ej sällan förekomma och mer eller mindre beredvilligt besvaras. Nå- gon upplysningsplikt är dock ej för närvarande stadgad, frånsett bestämmel- serna om viss skyldighet att lämna uppgifter till förskrivning och mantals- skrivning. Med hänsyn till det stora värde, som denna upplysningskälla mås- te anses äga för folkbokföringen, föreslår kommittén här dylik upplysnings- skyldighet. Rätt att göra förfrågan har tillagts ej blott pastor och mantals- skrivningsförrättare utan även roteombud, för vilkas verksamhet denna befo— genhet torde kunna bliva av stor betydelse, och polismyndighet, som ju i viss
utsträckning är skyldig att medverka vid utredning i folkbokföringsärenden och jämväl för sin verksamhet i övrigt kan hava gagn därav. Då förfrågning- arna väl i allmänhet torde komma att framställas och besvaras muntligen, synes skyldigheten ej böra bliva särdeles betungande för fastighetsägarna. Även om den efterfrågade ej hyr direkt av fastighetsägaren, torde denne i re- gel utan alltför mycket besvär kunna förskaffa sig upplysning om honom.
2 och 3 mom. Liknande anmälningsskyldighet har tidigare föreslagits av 1936 års uppbördskommitté, vars förslag till folkbokföringsförordning under 120 å 1 mom. har följande lydelse:
I ort, beträffande vilken Konungen så förordnar, åligger det envar, som till annan uthyr eller eljest upplåter bostad eller i sin bostad mottager annan såsom inneboende, att inom åtta dagar från vederbörandes inflyttning avgiva anmälan därom till utmätningsmannen i orten eller i Stockholm till överståthållarämbetet.
Anmälan göres å särskild blankett (hyreskort). Hyreskort befordras avgiftsfritt med posten.
En bestämmelse med i huvudsak samma lydelse har i en den 12 mars 1941 dagtecknad, av borgmästaren Olov Rylander på uppdrag av chefen för finans— departementet utarbetad promemoria angående särskild beredskapsmönstring i samband med mantalsskrivningen m. m. föreslagits till införande i 33 å kyr- kobokföringsförordningen; dock skulle anmälan enligt sistnämnda förslag .
avgivas till pastorsämbetet.
I yttrande över uppbördskommitténs betänkande tillstyrkte överståthållar- ämbetet — med allenast en redaktionell anmärkning — förslaget i denna del. Även i yttranden av en länsstyrelse, åtskilliga städer, landskommuner och pastorsämbeten samt allmänna svenska prästföreningen förordades införandet av dylik anmälningsplikt. Pastorsämbetena och prästföreningen ansågo dock, att anmälningarna borde ingå till pastor. Socialstyrelsen uttalade däremot, att ett stadgande av denna art näppeligen kun-de vara under normala förhållan- den påkallat, särskilt som bestämmelsen erhållit en sådan avfattning, att den i många fall komme att avse sådana bostadsupplåtelser, vilka i själva verket icke hade karaktären av uthyrning av bostad i egentlig mening och beträf- fande vilka föreskriften skulle te sig tämligen meningslös och betungande. Styrelsen anmärkte även, att förslaget, om det förverkligades, skulle innebära, att ett slags dubbelanmälan komme att ske beträffande utlänningar, vilket kunde försvaga allmänhetens medvetande om den anmälningsskyldighet, som redan förefunnes i avseende å härbärgerande av utlänningar.
I yttrandena över Rylanders förslag voro meningarna å prästerligt håll de- lade. Å ena sidan befarades, att bestämmelsen i praktiken komme att bliva ganska värdelös, då det i många fall endast vore frågan om tillfällig vistelse, som icke borde föranleda kyrkoskrivning, medan å andra sidan hävdades, att anordningen komme att bidraga till större effektivitet i kyrkobokföringen. Ett flertal myndigheter, bland andra vissa länsstyrelser och domkapitel för- ordade, att bestämmelserna gåves allmän giltighet för hela riket. Enligt ett domkapitel borde eljest hyresvärd även åläggas att anmäla avflyttning. En länsstyrelse fann anmälningsskyldighet ej erforderlig beträffande personer, som fullgjorde värnplikt eller vore underåriga.
Kommittén har vid utformande av föreliggande förslag sökt beakta dessa anmärkningar mot de tidigare förslagen. Kommittén har dock ej funnit skäl att giva bestämmelserna allmän tillämplighet, ej heller att stadga anmälnings— skyldighet vid avflyttning. Behovet torde nämligen kunna anses föreligga en-v dast med avseende å samhällen med stadskaraktär; på landsbygden lärer pas- tor ändå med hjälp av roteombuden kunna förskaffa sig tillräcklig överblick över befolkningen. Anmälan skall avgivas till pastor. Anmälningsskyldigheten avser endast upplåtelse mot vederlag för viss längre tid. Härigenom utgå alla fall av vanlig gästfrihet och flertalet fall i hotellrörelse ävensom sådana fall, då bostadsupplåtelsen har karaktär av förläggning under militär eller annan myndighets ansvar. Anmälan behöver ej ske, då hyresgästen är under 16 år; i dylika fall är det i regel fråga om sådan vistelse, som enligt 23 å 7 mom. ej utgör bosättning. Samma skäl skulle även kunna anföras för att undantaga studerande överhuvudtaget; en välkommen arbetslättnad skulle härigenom vinnas särskilt för pastorsämbetena i universitetsstäderna. Ett dylikt undan- tag skulle dock äventyra stadgandets effektivitet; försummelse skulle alltför lätt kunna ursäktas med att upplåtaren trodde, att hyresgästen var studeran- de. I 2 mom. har erinrats om den särskilda anmälningsskyldigheten beträf— fande utlänningar. Angående pastors åtgärder se 91 och 94 åå.
90 å.
Beträffande första stycket se kyrkobokföringsförordningen å 36 mom. 1. I fråga om andra stycket jämför även samma förordning å 44. Kyrkobokfö- ringsförordningen å 36 mom. 2 saknar motsvarighet i förslaget, då enligt detta flyttningsbetyg ej vidare utfärdas.
Dä någon på grund av avgång från krigsmakten avflyttar från militär för- samling till annan församling inom riket, åligger det enligt förordningen den 8 dec. 1916 (nr 553) ang. utfärdande av flyttningsbetyg från militär försam- ling till annan församling inom riket pastor i den militära församlingen att översända flyttningsbetyg för honom till pastor i den andra församlingen. Eftersom enligt förslaget flyttningsbetyg ej vidare utfärdas, kan detta förfa— rande ej tillämpas efter en på förslaget grundad reform av kyrkobokföringen. Det är ej heller lämpligt att så ändra 1916 års förordning, att i stället för flyttningsbetyg personakt översändes. Genom personaktens översändande blir nämligen personen kyrkobokförd i inflyttningsförsamlingen; se härom 23 å 1 mom. tredje stycket. Detta bör emellertid rimligen föregås av undersökning i inflyttningsförsamlingen, huruvida personen är bosatt därstädes, och beslut av pastor i denna församling om kyrkobokföringen. Kommittén föreslår där- för, att 1916 års förordning upphäves. Angående kommitténs förslag om upp- hävande jämväl av kungörelsen den 13 mai 1904 (nr 28) ang. avförande ur militär kyrkoförsamlings kyrkoböcker av person, vilken, såsom dömd till ur— bota bestraffning, blivit från krigsmakten skild, se motiven till 23 och 24 åå.
Det förfarande, som efter nämnda författningars upphävande bör tilläm- pas, är det i förevarande å stadgade. Då pastor i militär eller överhuvudtaget icke territoriell församling finner, att någon därstädes kyrkobokförd person
icke längre bör kvarstå i församlingens kyrkoböcker, har han alltså enahan- da skyldighet som pastor i envar annan församling att göra pastor i bostads- orten uppmärksam därpå.
Angående hur vistelse i annan församling kan komma till pastors känne- dom se jämväl 7, 128, 132 m. fl. åå. Se även 158 å i inskrivningsförordningen den 30 december 1941 (nr 969).
Beträffande andra stycket se 109 å.
91 å.
1 mom. För att anmaning jämlikt kyrkobokföringsförordningen å 35 mom. 1 i dess nya lydelse enligt kungörelse den 15 juni 1944 (nr 442) skall kun- na äga rum, torde erfordras, att försummelse att uttaga eller inlämna flytt- ningsbetyg konstaterats; visshet om att flyttning skett måste alltså föreligga. Detta framgick måhända tydligare av stadgandets tidigare lydelse (»försum- mar någon» etc.), och i varje fall torde pastor icke hava tillgripit detta för- farande, som för den enskilde medför obehag och kostnader, utan att han känt sig säker i detta avseende. Pastor *vinner sålunda genom detta förfa- rande ej någon ny eller säkrare kunskap om förhållandena utan uppnår endast, att de formella förutsättningarna för ändring av kyrkobokföringen bliva uppfyllda; och detta kan, särskilt i händelse av tredska, kräva lång tid, under vilken alltså en veterligen oriktig kyrkobokföring måste äga bestånd.
Förfarandet enligt det här framlagda förslaget förutsätter däremot ej att pastor från början äger visshet om att personen flyttat utan endast att pas- tor finner anledning antaga att så skett; förfarandet åsyftar att bereda honom visshet därom eller om motsatsen. Iakttages inställelse i enlighet med givet föreläggande, erhåller pastor möjlighet att omedelbart från ve- derbörande inhämta upplysningar, som styrka eller jäva antagandet. Un- derlåtes inställelse, utgör detta med hänsyn till det i föreläggandet stadga- de äventyret en presumtion för antagandets riktighet; presumtionen är dock ej legal utan pastor bedömer fritt efter omständigheterna, vilken betydelse som bör tillmätas underlåtenheten. I detta sammanhang må erinras om att den som erhållit föreläggandet genom sin underlåtenhet att inställa sig riske- rar icke blott att utan sitt vidare hörande bliva kyrkobokförd å uppgiven fastighet i församlingen, vilket måhända är honom likgiltigt i och för sig, utan även, om han är kyrkobokförd i annan församling, att på grund av stadgandena i 55 å 2 mom. 1. andra stycket och 152 å få betala kostnader för delgivning av anmaning att avlämna medborgarkort; erinran härom skall enligt 91 å 1 mom. andra stycket intagas i föreläggandet. I de vik- tigaste fallen, flyttning från en till annan församling, föreligger alltså ett tvångsmedel utöver det i föreläggandet stadgade äventyret; att i de mindre viktiga fallen, flyttning inom församlingen, under vissa förutsättningar änd- ring kan göras i kyrkobokföringen utan att föreläggande ägt rum, se andra punkten i förevarande mom. Skulle pastor, innan han meddelar beslut, finna nödigt att ytterligare kontrollera sin uppfattning, kan han göra detta
!
t. ex. genom att infordra rapport från roteombud (8 å 1 mom. 3) eller själv förfråga sig hos fastighetsägare (89 å 1 mom.).
De vanligaste fallen torde dock bliva de, i vilka anmaning för närvaran- de äger rum, (1. v. 5. de, i vilka det redan från början är klart att flyttning skett. För åtskilliga av dessa fall äger förslaget den betydelsen, att det snabbare än kyrkobokföringsförordningen möjliggör ändring av den orik- tiga kyrkobokföringen. Särskilt gäller detta vid tredska; det är ej vidare erforderligt att genom successiva vitesförelägganden framtvinga en anmälan, utan ändring kan ske, så snart vederbörande haft tillfälle att yttra sig. Så- dant tillfälle skall dock städse beredas; undantag från denna regel har med- givits endast beträffande flyttning inom församlingen, som uppdagas vid förskrivning eller mantalsskrivning och bestyrkes av mantalsuppgift — här föreligger ju i själva verket ett slags anmälan om flyttningen.
Den som erhållit föreläggande är skyldig att personligen inställa sig hos pastor. Skyldigheten föreligger oavsett om han är anmälningsskyldig eller ej; skulle han anse sig icke vara anmälningspliktig, har han att inställa sig för pastor och uppgiva skälen för denna sin uppfattning, t. ex. att han anser sig icke hava flyttat. Besvaras föreläggandet i annan ordning, t. ex. brev- eller telefonledes, föreligger underlåtenhet att iakttaga inställelse (jäm— för 55 å 2 mom. 1. andra stycket), "vilket givetvis ej utgör hinder för pastor att vederbörligen beakta svarets innehåll (jämför 59 å).
Föreläggandet skall tillställas personen med posten mot mottagningsbe- vis, se andra stycket. Innan pastor fattar beslut om kyrkobokföringen (jäm- för 92 å 1 mom.), skall han förvissa sig om att föreläggandet mottagits.
Angående .hur vistelsen utan att flyttningsanmälan avgivits kan komma till 'p-astors kännedom se 7, 89, 90, 128 och 132 åå.
Formulär till föreläggande fastställes av riksbyrån, 2 mom. Minnesanteckningarna skola göras i bok, vilken, om så finnes lämpligt, må föras enligt lösbladssystem, t. ex. genom insättande i förva- ringspärm av avskrifter av föreläggandena och av inkomna mottagnings- bevis. Angående anteckningarnas företeende vid mantalsskrivningsförrätt— ning se 135 å.
92 å.
1 mom. Angående beslut som här avses se jämväl motiven till 91 å. Be- träffande vilka åtgärder ytterligare äro att vidtaga se motiven till 88 å. Vad där anförts äger i tillämpliga delar giltighet, jämväl då någon utan egen anmälan (efter föreläggande) skall kyrkobokföras i församlingen eller där överföras till annat uppslag i församlingsboken.
3 mom. Jämför den allmänna motiveringen och 135 samt 137 åå. Minnesanteckningarna kunna lämpligen göras i bunden bok av samma format som inflyttningsboken; denna kan, om så finnes lämpligt, samman- bindas med inflyttningsboken. Kommittén har ej ansett nödigt att något särskilt formulär fastställes för ifrågavarande anteckningar.
93 5.
Se jämväl motiven till 88 å.
94 å.
Anteckning som här avses skall, om pastor finner lämpligare, att den gö- res i församlingsboken än å avtryckskort, i boken införas med blyertsskrift.
95 å.
Såsom invandrare räknas jämväl den, som är bokförd i bok över obefint- liga, därest han återkommer från utrikes ort.
Bo-sättningsspörsmålet bedömes på samma sätt som vid flyttning inom riket, se anvisningar till 23 och 88 åå. Särskilt med avseende å personer, som icke äro svenska medborgare, kan emellertid vara att beakta, att de, trots att deras vistelse här i riket är av den varaktighet, som avses i 23 å 2 mom., med hänsyn till särskilda omständigheter, t. ex. tidsbegränsad rätt att här uppehålla sig, icke skola anses här bosatta. Dylika omstän- digheter sk—ola givetvis av pastor beaktas i den mån de äro för honom kän- da och föranleda i regel, att pastor finner vederbörande icke skola kyrko- bokföras i församlingen. I tveksamma fall bör emellertid pastor besluta att kyrkobokföra personen och verkställa rekvisition av personakt. Jäm- likt 97 å åligger det nämligen jämväl riksbyrån att då rekvisition dit in- kommer verkställa utredning angående dylika omständigheter. Finner riks- byrån för sin del, att vistelsen är allenast av tillfällig beskaffenhet, skall riksbyrån enligt sistnämnda å underställa ärendet pastors förnyade pröv- ning, därvid pastor blir i tillfälle att ändra sitt beslut, om pastor finner skäl därtill.
Utöver de i andra stycket av förevarande å omförmälda handlingar bör invandraren, därest han innehar här i riket utfärdat utvandringsbetyg (se 98 å) eller i äldre författning föreskrivet flyttningsbetyg till utlandet, före- te detta.
Angående kyrkobokföringsåtgärder, se 31, 35 och 96 åå samt i sistnämn- da å angivna författningsrum ävensom anvisningar till inflyttningsbok och församlingsbok samt motiven till 88, 91 och 92 åå.
96 5.
Se motiven till 95 å jämte där meddelade hänvisningar samt beträffande sista stycket anvisning till församlingsboken kol. 16.
Riksbyrån förvarar personakterna för utvandrare och obefintliga. Den i tredje stycket anbefallda utredningen kan lätt verkställas med ledning där- av; finnes i riksbyråns register över sådana personer personakt för invand- raren, bör denna personakt komma till förnyad användning. Härigenom och genom förfarandet enligt fjärde stycket bevaras kontinuiteten i vederböran- des kyrkobokföring i riket.
Beträffande fjärde stycket jämför kyrkobokföringsförordningen å 12 mom. 5.
97 å. Se motiven till 95 å. 98 å.
Jämför kyrkobokföringsförordningen å 33 mom. 2. Med hänsyn till de under senare år ökade svårigheterna för utresa till främmande land måste den i nämnda författningsrum andra stycket stadgade tiden av en månad anses för knapp; enligt förslaget (3 mom.) har tiden förlängts till tre må— nader.
Utvandringscertifikatet skall enligt 99 å 1 mom. vid utresan avlämnas till polismyndigheten. Därför äger utvandraren dessutom erhålla särskilt ut- vandringsbetyg att företes på den utrikes orten.
Den som utvandrat utan att uttaga utvandringscertifikat (eller flyttnings- betyg till utlandet) äger det oaktat utfå utvandringsbetyg, 0111 han anmäler, att han är stadigvarande bosatt å utrikes ort. Han skall i anledning av sådan anmälan avföras ur församlingsbok (se 24 å 6 mom.) eller bok över obefintliga (se 34 å första stycket).
99 &.
Beträffande 2 mom. jämför kyrkobokföringsförordningen å 35 mom. 2.
100 å.
Underrättelse, som avses i 1 mom. andra stycket, tecknas å avtryckskort. Angående ytterligare åtgärder se 24 å 6 mom., 32 och 34 åå samt anvis- ningar till församlingsbok kol. 16 och 17 ävensom till personakt rum 25.
101 &.
Jämför kyrkobokföringsförordningen å 36 mom. 3 och å 44 mom. 1.
102 &.
Beträffande andra stycket jämför kyrkobokföringsförordningen å 36 mom. 4.
Underrättelse, som här avses, antecknas i rekvisition av personakt, där sådan avsändes, samt eljest å avtryckskort.
Se jämväl 29 å tredje stycket samt anvisningar till församlingsbok kol. 14 och till personakt, särskilt rum 7 och rum 21 under 6.
103 å.
Jämför kyrkobokföringsförordningen å 38. Åtskilliga formulär till prästbevis äro fastställda genom kyrkobokförings- förordningen, andra genom särskilda författningar. Dessa täcka emellertid ej behovet, utan vid sidan därav tillhandahållas från olika förlag ett stort antal för särskilda ändamål på enskilt initiativ utarbetade blanketter av skiftande uppställning och format. Kommittén vill ej hävda, att det är nöd- vändigt, att formulär fastställes för varje upptänkligt ändamål, men finner
enhetlighet önskvärd i fråga om de mera allmänt förekommande prästbe- vi-sen. För dessa böra alltså formulär fastställa-s. Att detta skall såsom hit- tills behöva ske i författningsväg anser kommittén dock ej vare sig lämpligt eller nödvändigt. Kommittén föreslår därför, att befogenhet härutinnan till- delas riksbyrån.
104 å. Jämför kyrkobokföringsförordningen å 40.
105 å.
1. Vissa prästbevis, i synnerhet åldersbetyg, vilka vanligen utfärdas med ledning av församlingsboken, uppfattas på grund av sistnämnda förhållande tämligen allmänt med större eller mindre rätt jämväl såsom bevis om att den person varom fråga är fortfarande lever och är kyrkobokförd i för- samlingen, även om något sådant ej blivit utsagt i beviset. Till förhindrande av missförstånd föreslås därför här förbud mot utfärdande av dylika bevis angående den som är död eller eljest avförts ur församlingsboken; bevis, som uttryckligen hänföra sig till förfluten tid, t. ex. bevis om att en person under viss tid varit kyrkobokförd i församlingen och om vad därvid be- träffande honom anteeknats, hava dock av lätt insedda skäl undantagits.
2. Enligt kyrkobokföringsförordningen å 41 mom. 1 må för den, som överförts till boken över obefintliga eller låtit viss försummelse med avse- ende å flyttningsbetyg komma sig till last, annat prästbevis än flyttnings- betyg utfärdas endast på begäran av myndighet. Förbudet gäller alla präst- bevis med nämnda undantag men torde i praktiken ej kunna konsekvent till- lämpas beträffande andra än sådana, som kräva genomseende av församlings- boken eller boken över obefintliga. Då utdrag ur ministerialbok begäres tor- de nämligen pastor ej kunna kräva, att bevis företes om att vederbörande ej är bokförd såsom obefintlig. Detsamma torde gälla om prästbevis, grundat å församlingsboken, vilket uttryckligen hänför sig till förfluten tid. Vid stad- gandets tillkomst synes man även närmast hava haft andra slag av präst— bevis i åtanke. I motiven (se Förslag till ändring av gällande förordning angående kyrkoböckers förande, avgivet den 11 augusti 1915 av tillkallade sakkunniga, Kalmar 1915, sid. 24) heter det: För att tvinga allmänheten att ordentligare än hittills ombesörja sina inflyttnings- anmälningar föreslå kommitterade vidare, att för den, som uttagit flyttningsbe- tyg men icke inlämnat det i annan församling, såväl som för den, som överförts till boken över obefintliga, må sådant prästbevis som frejdbetyg, arbetsbetyg o. s. v. utfärdas endast på begäran av myndighet. I många fall torde en dylik bestämmelse komma att tvinga en försumlig att skyndsamt ordna sin kyrkobokföring. Stadgandets betydelse i detta hänseende torde vara obestridlig. Dess ver- kan för att framtvinga gottgörelse av underlåtenhet att uttaga flyttnings- betyg till utlandet torde dock vara ringa, åtminstone i de fall, då den för- sumlige alltjämt befinner sig å utrikes ort. Omsorgen om utlandssvenskama har även på senare tid framkallat medgivanden, som innebära undantag från den ursprungligen antagna principen. Sedan assistenten vid kompassmissio-
nen i Seattle, Washington, Amerikas förenta stater, A. R. Karl-ström gjort framställning om vidtagande av åtgärder i syfte att underlätta möjligheten för i Amerika bosatta svenska undersåtar, som i Sverige överförts till boken över obefintliga, att erhålla utdrag ur födelse- och dopbok, har Kungl. Maj:t sålunda i nådigt cirkulär den 12 juli 1940 föreskrivit, att i de fall, då stad- gandena i gällande förordning angående kyrkoböckers förande av veder- börande pastorsämbete anses utgöra hinder för utfärdande av begärt ut- drag ur födelse- och dopbok för svenskfödd, i Amerika bosatt person, pastors- ämbetet skulle med eget yttrande överlämna framställningen härom till statistiska centralbyrån, som hade att, då så läte sig göra och i övrigt be- funnes skäligt, utfärda det begärda utdraget. Efter det allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse i underdånig skrivelse den 12 november 1940 hemställt om vidtagande av åtgärder för att å 41 gällande kyrkobokförings- förordning komme att äga tillämpning endast beträffande personer, som från ort inom landet begärde annat betyg än flyttningsbetyg, har Kungl. Maj:t vidare enligt nådigt cirkulär den 28 juni 1941 funnit ifrågavarande fram- ställning icke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att Kungl. Maj:t för- ordnat, att föreskrifterna i cirkuläret den 12 juli 1940 skulle gälla alla svenskfödda, utom riket bosatta personer.
Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut innebära ej ändring av kyrkobokfö- ringsförordningen; de hava endast karaktären av undantag från dennas till- lämpning. Detta kan förmodas hava varit en bidragande anledning till den återhållsamhet i fråga om medgivanden, som präglar besluten. Därest en författningsändring skulle komma till stånd, kan det ifrågasättas, huru- vida icke undantag borde medgivas jämväl för andra prästbevis än utdrag ur födelse— och dopboken, såsom allmänna svenska prästföreningens central- styrelse föreslagit. De nämnda utdragen torde vara de prästbevis, som utomlands mest efterfrågas. Då man sålunda för de flesta fallen, såvitt an- går personer å utrikes ort, uppgivit det tvångsmedel, som ifrågavarande stad- gande i kyrkobokföringsförordningen anses medföra, synes det icke vidare hava någon större allmän betydelse, om eftergiften utsträckes även till andra prästbevis, men för den enskilde, som behöver dylikt bevis, kan det vara av synnerlig vikt, att hans tillgång därtill ej över hövan försvåras. Ser man saken från den enskildes synpunkt kan man ej undgå att finna, att påföljden av den försummelse, som en gång ägt rum, i många fall ter sig oproportionerligt sträng i förhållande till försummelsen.
Vid införande av personliga identitetsbandlingar, vare sig dessa erhålla den av kommittén föreslagna formen av medborgarkort eller gestaltas på annat sätt, t. ex. i enlighet med de vid olika tillfällen framförda förslagen om utfärdande av s. k. kyrkoskrivningsböcker, försvagas det ifrågavarande stadgandets betydelse ytterligare därigenom att behovet av prästbevis mins- kas. Denna givetvis icke önskade konsekvens av förslaget om medborgarkort har dock ansetts icke böra få stå i vägen för tillgodoseendet av det snart kvartssekelgamla kravet å dylika handlingars införande, och en nedgång i antalet utfärdade prästbevis har kommittén funnit direkt eftersträvansvärd.
En ersättning för det sålunda förlorade, vilken dessutom torde ställa sig så mycket mera värdefull som den icke är beroende av något så tillfälligt som behovet av prästbevis, torde vinnas genom roteombudens verksamhet samt skyldigheten för fastighetsägare att lämna upplysning och för hyresvärd att avgiva bostadsanmälan.
Varje behov av prästbevis är dock naturligen ej tillgodosett genom med- borgarkorten. Kommittén har därför i förevarande å infört det ifrågavarande stadgandet i kyrkobokföringsförordningen ehuru med vissa modifikationer. Sålunda har det ej ansetts erforderligt att låta stadgandet omfatta jämväl utdrag ur ministerialböckerna. Eftersom enligt förslaget flyttningsbetyg ej utfärdas bortfaller automatiskt vad i kyrkobokföringsförordningen stadgas om personer, som uttagit sådant betyg men ej inlämnat det i annan försam- ling. Då vidare enligt kommitténs förslag i 33 och 34 åå personer, vilka ve- terligen äro bosatta å utrikes ort, icke skola redovisas i bok över obefintliga, äger stadgandet ej vidare tillämpning å dylika personer. Beträffande i sådan bok upptagna personer, vilka mera tillfälligt vistas å utrikes ort, har kom- mittén föreslagit en liknande anordning som enligt de ovannämnda nådiga cirkulären den 12 juli 1940 och den 28 juni 1941.
3. Här föreslaget stadgande överensstämmer med bestämmelsen i kyrko- bokföringsförordningen å 41 mom. 2.
106 å. Jämför 62 å och kyrkobokföringsförordningen å 42.
107 å. Jämför kyrkobokföringsförordningen å 43.
111 5.
Jämför mantalsskrivningsförordningen å 1 mom. 1. Beträffande omläggning av mantalsåret se den allmänna motiveringen. I åtskilliga städer torde mantalsskrivningsarhetet faktiskt påbörjas redan i oktober, ehuru själva förrättningen, vilken stundom endast har rent for- mell betydelse, med hänsyn till nuvarande bestämmelser hålles först i no- vember. Här föreslagna stadganden avse att möjliggöra förrättningens hål- lande redan under oktober månad i städerna, medan för landsbygden nuva- rande tidsbestämmelse bibehållits.
112 5.
Här föreslagna stadganden överensstämma med bestämmelserna i mantals- skrivningsförordningen å 1 mom. 2 utom däri, att kommittén ansett magistra- terna och kommunalborgmästarna kunna befrias från sitt nuvarande ansvar för mantalsskrivningen, vilken alltså enligt förslaget bör förrättas helt på vederbörande tjänstemans eget ansvar.
Jämför mantalsskrivningsförordningen å 1 mom. 1. Se även den allmänna motiveringen.
114 %.
Jämför mantalsskrivningsförordningen å 6 och 1936 års uppbördskommit- tés förslag till folkbokföringsförordning 136 å.
115 å.
En uppdelning av mantalslängden i fastighetsliggare och personell liggare har tidigare påyrkats av Sveriges häradsskrivarförening såväl i dess ovan- nämnda skrivelse den 1 mars 1934 (se sid. 119) som i dess yttrande över 1936 års uppbördskommittés förslag; föreningens yrkande hänföra sig dock en- dast till orter med livlig jordstyckning. För att underlätta förandet av det tryckande registret har kommittén emellertid föreslagit samma anordning för samtliga distrikt.
Uppdelningen av den personella liggaren motsvarar uppdelningen av in- komstlängden vid taxering.
117 &.
1 mom. Kammarrätten anförde i sitt yttrande över 1936 års uppbördskom- mittés förslag:
, Enligt gällande mantalsskrivningsförordning är mantalsskrivningen till sin ka- ) raktär en årlig registrering av landets invånare. Förordningen omnämner emeller- l tid även en registrering av fastighet, men såsom bestämmelserna härom blivit ut- ) formade synes denna registrering allenast hava till ändamål att utgöra en nöd- vändig grundval för invånarnas registrering. I realiteten är dock ej så förhållan- i det, och en antydan om att fastighetsregistreringen har ett syfte av större räckvidd synes kunna utläsas av å 6 mantalsskrivningsförordningen, däri föreskrift med- l delas av innehåll att fastighets ägare och innehavare skola angivas, dels ock å 8 ' samma förordning, vari utsäges, att anteckning skall göras över inträffad föränd- ring i avseende å ägande-, åbo- eller nyttjanderätt till fastighet. Därest nämligen ägaren eller innehavaren ej skall mantalsskrivas (i fastigheten, är kunskapen om namnet å ägaren eller innehavaren utan betydelse för en registrering av de inom distriktet bosatta personerna, utom möjligen ur synpunkten av fastighetens nog- granna identifiering. Ett så begränsat mål har troligen ej anteckningen i man- talslängden om ägare och innehavare, och detta synes särskilt sambandet mellan mantalslängd och fastighetslängd belysa. Enligt å 6 mantalsskrivningsförordningen och 18 å 2 mom. taxeringsinstruktionen skall häradsskrivaren upprätta stommar till såväl mantalslängd som fastighetslängd, med angivande av i förra fallet »ägare och innehavare» och i senare fallet »ägare eller, i fall, då innehavaren är skatt- , skyldig för fastigheten, innehavaren». Det är uppenbart, att — och det torde även » så för närvarande praktiseras — häradsskrivaren söker få i tillämpliga delar över- ensstämmelse mellan dessa båda anteckningar. Detta innebär alltså, att redan an- teckningen i mantalslängden kommer att innebära ett preliminärt avgörande i frågan om skattskyldighet för fastighet, något som också fått sitt uttryck i 14 å andra me- ningen kommunalskattelagen, där det heter: »Har fastighet efter taxeringsårets in— gång övergått till ny ägare eller innehavare, skall denne anses såsom ägare eller innehavare av fastigheten vid taxeringsårets ingång, därest han författningsenligt
skolat mantalsskrivas för fastigheten.» Vid mantalsskrivning torde därför härads- skrivarens arbete, vad registrering av fastighet angår, även innefatta en sakpröv- ning, som understundom kan vara rätt så besvärlig och vartill vägledande bestäm- melser i mantalsskrivningsförordningen saknas.
I taxeringsav'seende finnas sådana bestämmelser. Sålunda är i 13 & kommunal- skattelagen i 1 mom. bestämt, att ägare är skattskyldig för fastighet, dels ock i 2 mom. särskilt stadgat, att i vissa fall annan än ägare är i ägares ställe skattskyldig för fastighet, varjämte häradsskrivaren, på sätt ovan nämnts, vid upprättande av stomme till fastighetslängd (18 ä 2 mom. taxeringsinis-truktionen) har att observera sistnämnda förhållande. I fråga åter om upprättande av stomme till mantalslängd finnes ingen annan bestämmelse om vem som skall »mantalsskrivas för fastighet» än att ägaren av fastighet skall angivas. (Att tillika med ägarens namn namnet å fastighetens innehavare skall antecknas torde man i detta sammanhang kunna bortse ifrån, enär med innehavare här torde menas arrendator och likställd och ej sådan person, som är i ägares ställe skattskyldig för fastighet.) Då häradsskri- varen får att avgöra, vem som skall i mantalslängden antecknas för fastghet, har han alltså att taga ställning till samma spörsmål, 'som uppkomma för taxeringsmyn- dighet vid bestämmandet av skattskyldighet för fastighet. Dessa spörsmål hava understundom varit av mycket svårlöst natur, men synas numera genom regerings- rättsprejudikat blivit betydligt klarlagda (se regeringsrättens utslag den 21 mars 1939 samt den 8 april 1938, R.Å. ref. 22). Sålunda torde kunna sägas, att då det ej är fråga om innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord, undantags— löst den bör i mantalslängden antecknas såsom ägare av fastighet, som vid man- talsårets ingång var ägare av fastigheten eller ock sådan innehavare av fastighet, varom i 13 & 2 mom. a) och b) kommunalskattelagen förmäles, samt att beträf- fande innehavare av publikt boställe och på lön anslagen jord gäller, att —— åt- minstone då denne är en fysisk person — »mantalsskrivning för» fastighet följer samma regler som personens »mantalsskrivning å» fastigheten. Kvar står likvisst den svårigheten, att på grund av bestämmelser i köpekontrakt angående fastighet tvekan kan råda om, när civilrättsligt sett äganderätten till en fastighet övergått.
De regler, som för närvarande gälla beträffande fastighets registrering vid man- talsskrivning, återfinnas i huvudsakliga delar oförändrade i det remitterade för- slaget. Då emellertid dessa regler ingalunda svara mot de faktiska förhållanden, som på sätt här ovan angivits vid mantalsskrivningen föreligga i avseende å regist- rering av fastighet, synes det kammarrätten lämpligt, att en förändring vidtages i den föreslagna lagtexten, i syfte att en 'i förhållande till den egentliga mantals- skrivningen mera självständig karaktär förlänas åt den del av mantalsskrivnings- arbetet, som fastighetsregistreringen utgör. En sådan förändring synes kunna ge- nomföras t. ex. genom att första dels-stycket i 134 & göres till ett självständigt mom. samt att den i samma stycke förekommande satsen, som börjar med orden: »med angivande av deras ägare» och slutar med orden: »särsk-ilt anmärkas», ut- brytes för att ingå sist i det av kammarrätten föreslagna nya momentet med unge- färligt innehåll, att vid varje fastighet skall angivas fastighetens ägare och inne- havare, att såsom ägare skall antecknas sådana innehavare av fastighet, som om- förmäles i 13 5 1 mom. andra stycket samt 2 mom. kommunalskattelagen, samt att särskilt skall anmärkas den förändring i avseende å ägande-, åbo- eller nyttjan- derätt, som må hava sedan nästföregående mantalsskrivning inträffa-t.
Kammarrättens utlåtande är dagtecknat den 26 april 1939. Det av kammarrätten åsyftade stycket i 134 5 av uppbördskommitténs förslag till folkbokföringsförordning hade följande lydelse:
1 mom. Vid mantalsskrivning skall: dels i mantalslängden upptecknas ej mindre alla fastigheter inom distriktet samt till varje fastighet hörande torp och andra lägenheter, 'som icke utgöra
särskilda fastigheter, ävensom fräliseräntor och i jord- eller fastighetsregister sär- skilt upptagna fiskerier samt hus å ofri grund, med angivande av deras ägare och innehavare, därvid förändring i avseende å ägande-, åbo- eller nyttjanderätt, som må hava sedan nästföregående mantalsskrivning inträffat, skall särskilt anmär- kas, än även, såvitt angår lappmarken, alla lappbyar;
Kommittén, som instämmer i vad kammarrätten anfört, har här sökt be- akta de framställda önskemålen. Med hänsyn till anteckningarnas stora betydelse har i författningstexten särskilt inskärpts, att de skola grundas å tillförlitliga uppgifter.
2 mom. Uppteckning i mantalslängden av bedriven rörelse förekommer re- dan nu på sina håll. Vid första uppläggningen av det tryckande registret bör detta iakttagas med avseende är sådana distrikt, där sådan uppteckning redan nu förekommer. Om utvidgad tillämpning härav har länsstyrelsen att förordna antingen på eget initiativ eller på framställning av annat förvalt- ningsorgan, t. ex. mantalsskrivningsförrättare eller taxeringsnämnd; att be- slutet ankommer pä länsstyrelsen har ej utsagts men torde ändå vara klart med hänsyn till de därav föranledda kostnaderna för statsverket med avse- ende å särskilt det tryckande registret.
Under rubrik ä f ö r s a ml i n ge 11 s k r i v n a antecknas i församlings- boken icke blott personer, vilkas visstelseort är okänd, utan även personer med känt hemvist; se anvisningarna till 23 och 24 åå. De förstnämnda bliva, om de kvarstå, i sinom tid överförda till bok över obefintliga och avförda ur mantalslängden, medan sådan åtgärd ej ifrågakommer beträffande de senare. Därför föreslås här att de i mantalslängden redovisas under skilda rubriker.
118 å.
)
i
3 Stadgandet i mantalsskrivningsförordningen % 8 mom. 3, att vid mantals- i skrivningen må utelämnas bland andra den, som under årets lopp, efter att * hava uttagit flyttningsbetyg, till annat distrikt avflyttat, har visat sig kunna leda till en av lagstiftaren troligen icke avsedd uteslutning från mantals- skrivning, i det att enligt praxis vederbörande mantalsskrivningsförrättare ansetts äga utelämna sådan person vid mantalsskrivningen å utflyttnings— orten, oaktat personen icke kunnat mantal-sskrivas å annan ort. Förslaget under denna & avser att råda bot härutinnan. Principiellt gäller enligt för- slaget, att envar — frånsett vissa personer som ej vidare räknas till rikets befolkning eller beståndet av juridiska personer — skall vara någonstädes mantalsskriven; blir en person ej mantalsskriven inom annat distrikt skall han fortfarande upptagas i mantalslängden för det distrikt, där han för det löpande året är mantalsskriven. Genom sin formulering avser förslaget jäm- väl att giva en fingervisning om utredningsinitiativet. Detta åvilar principi— ellt den förrättningsman, som vill verkställa uteslutning. Föreligger emel- lertid kyrkobokförd flyttning, har dock presumtionen för att den flyttande blir mantalsskriven i inflyttningsorten ansetts vara tillräckligt stark för att den flyttande utan särskild utredning därom skall kunna utelämnas vid mantalsskrivningen i utflyttningsorten; förrättningsmannen i sistnämnda ort
äger utgå ifrån att han från inflyttningsorten erhåller meddelande, därest personen ej blir mantalsskriven där.
Sveriges häradsskrivarförening anförde i yttrande över 135 5 i 1936 års uppbördskommittés förslag till folkbokföringsförordning:
I denna paragraf har föreslagits, att därest någon genom utslag, meddelat före den 1 februari mantalsåret, förklarats hava bort upptagas i mantalslängden för näst- föregående året, skall vid upprättandet av mantalslängden för året så anses, som om han varit upptagen i mantalslängden för nästföregående året. Då emellertid de flesta av de personer, som beröras av länsstyrelsens utslag i mantalsskrivningsmål, ofta byta vistelseort och det därför icke kan presumeras, att de ännu vid mantals- årets ingång kvarbo, där de vistats någon gång i början av nästföregående år, måste tidsödande utredning företagas i varje sådant fall för utrönande av vederbörandes vistelseort vid mantalsårets ingång. Vid detta förhållande synes den föreslagna tidpunkten, den 1 februari, böra ändras till senast den 1 januari. Vid bestämmandet av denna tidpunkt måste hänsyn också tagas därtill, att avsevärd tidrymd under- stundom förflyter mellan den dag, länsstyrelses utslag meddelas, och den dag, av- skrift av utslaget kan komma vederbörande mantalsskrivningsförrättare tillhanda.
Dessa önskemål hava här beaktats.
119 g.
1 mom. Enligt 17 & lagfartsförordningen och 5 35 jordregisterförordning- en, såsom dessa författningsrum lyda enligt kommitténs förslag (se sid. 91 ff.), erhåller mantalsskrivningsförrättaren den 15 i envar av månaderna januari, september och november uppgift — varje gång för de efter senaste rapport förflutna kalendermånaderna —- å sökta lagfarter och å fastigheter, som blivit införda i jordregistret eller undergått förändring beträffande namn eller registernummer. Jämlikt 37 5 förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad erhåller mantalsskriv- ningsförrättaren löpande genom utdrag av fastighetsregistret underrättelse om däri införda förändringar beträffande fastighetsindelningen eller särskil— da fastigheters beteckningar.
Dessa förhållanden och de motsvarande förändringar, som möjligen kun- na bliva i annan ordning för mantalsskrivningsförrättaren styrkta, höra med— delas länsbyrån för införande i det tryckande registret. Av praktiska skäl har kommittén funnit lämpligt, att denna aktualisering av nämnda register sker endast en gång årligen, nämligen i samband med mantalsskrivningen och förberedelserna därtill. Ur synpunkten av den arbetslättnad, som skulle kunnat vinnas, hade det varit önskvärt, om dessa rapporter kunnat ingå direkt till länsbyrån och där ligga till grund för ompräglingen. Av olika skäl har emellertid kommittén icke ansett sig kunna förorda en dylik anordning. I åtskilliga fall lärer det ej bliva fråga om allenast en mekanisk överföring från uppgift till plåtmaterial, utan särskild utredning eller lokalkännedom måste förutsättas. Omprägling vid upprepade förändringar under året bör såvitt möjligt undvikas; den uppgift, som bör inpräglas å plåten, är den vid mantalsskrivningen gällande. Därigenom att uppgifterna från inskriv- ningsdomare och registerförare sammanföras å ett kort för vederbörande fastighet vinnes ett lämpligare och mera lätthanterligt präglingsunderlag. Så-
som å annat ställe anförts, har kommittén ansett det mest konsekvent, att uppgifterna i fastighetsliggaren och den personella liggaren hänföra sig till samma tidpunkt, nämligen den 1 november året före mantalsåret. Den med hjälp av det för mantalsskrivningen iordningställda plåtregistret tryckta fastighetslängden för taxeringen kommer därför ej att vara tillräckligt aktuell utan måste kompletteras med de ändringar, som inträffat under årets två sista månader. Till det anförda kommer dessutom ett skäl av principiell natur. Enligt förslaget är länsbyrå icke utrustad med beslutanderätt i folk— bokföringsärenden; länsstyrelsen äger visserligen sådan beslutanderätt men endast i andra instans. Beslut bör därför meddelas av folkbokföringsmyn- dighet i första instans jämväl rörande frågor som här avses.
Med hänsyn härtill har kommittén ansett det lämpligt, att mantalsskriv- ningsförrättare för vinnande av överblick över förhållandena och för rap- portering utrustas med ett register över fastigheterna inom honom underly- dande distrikt, Gången vid registrets förande blir följande. Med ledning av de successivt inkommande utdragen ur registren över stadsfastigheter inför mantalsskrivningsförrättaren erforderliga anteckningar å korten för veder- börande fastigheter. Dessa kort uttagas i samband därmed ur registret för särskild förvaring distriktsvis. Under tiden den 15—den 30 september göras anteckningar efter de då inkomna uppgifterna från inskrivningsdomare och överlantmätare. Sistnämnda dag insändas till länsbyrån samtliga kort, å vilka anteckning skett. Anteckningarna införas å vederbörande plåtar i det tryckande registret, som därefter kommer att utvisa förhållandena den 31 augusti. Detta blir även fallet med den stomme till mantalslängd, som för mantalsskrivningen tillställes mantalsskrivningsförrättaren, och med den- nes register, sedan de efter ompräglingen tryckta och till honom översända nya avtryckskorten däri inordnat-s. Den slutliga aktualiseringen av det tryc- kande registret med hänsyn till förändringarna under september och okto- ber sker med ledning av stommen till mantalslängd. Dessa ändringar anteck- nas därför ej å kort utan endast i stommen. Sedan nya kort, upptagande dessa ändringar, tryckts och tillställts mantals—skrivningsförrättaren samt av denne inordnats i registret, kommer detta att överensstämma med man- talslängden, Under tiden och framdeles inkomma emellertid dels löpande ut- drag ur fastighetsregister för stad dels ock under januari lagfartsförteckning- ar och utdrag ur jordregister, upptagande ytterligare ändringar. Dessa änd- ringar antecknas å kort, vilka samtidigt uttagas ur registret för särskild förvaring; korten skola däremot ej insändas till länsbyrån. Med avseende å korten för stadsfastigheter är det skäl att vid den särskilda förvaringen upp- rätthålla skillnad mellan sådana fastigheter, vilkas beteckningar undergått ändring efter den 1 januari, och övriga, detta med hänsyn till att utdragen ur fastighetsregistren för stad insändas löpande, under det att lagfartsför- teckningarna och jordregisterutdragen endast upptaga förändringarna före årsskiftet. De sålunda särskilt förvarade korten tjäna till ledning vid färdig- ställande av fa-stighetslängderna för taxeringen; stommarna till dessa tryc- kas men äga av ovan anförda skäl aktualitet endast per den 1 november.
2 mom. Ganska allmänt i städerna och hos en del häradsskrivare föras redan nu alfabetiska mantalsregister över personer. Enligt det av kommittén föreslagna systemet är det tekniskt möjligt såväl att snabbt förse jämväl övriga mantalsskrivningsförrättare med sådana register som ock att förse samtliga registerförare med löpande underrättelser om ändringar. I vilken utsträckning detta kan vara erforderligt eller lämpligt är svårt att allmänt överblicka. Förslaget lägger därför i Konungens hand att i varje särskilt fall bestämma därom. Med hänsyn till de kostnader en sådan anordning kan komma att medföra för det allmänna icke blott hos länsbyråerna utan även och framför allt vid de lokala tjänsteställena har beslutanderätten icke ansetts böra anförtros annan myndighet än Kungl. Maj:t; såsom sådan myndighet skulle eljest riksbyrån eller vederbörande länsstyrelse kunnat komma i fråga.
120 5.
1 mom. Enligt 1936 års uppbördskommittés förslag skulle skyldighet att avlämna mantalsuppgift åligga envar, som ej tillhör annans hushåll. Över— ståthållarämbetet anförde i yttrande häröver:
Kommittén torde åsyfta envar, som är hos annan inneboende och där jämväl intager sina måltider. Om så är fallet lärer detta i vart fall böra uttryckligen ut- sättas. Emellertid bör anmärkas den synnerliga önskvärdheten av, att uppgifts- skyldigheten ifråga icke på detta sätt begränsas. I varje fall synes ingen ändring böra göras 'i det i Stockholm nu tillämpade förfarandet, enligt vilket särskild upp— gift bör lämnas av alla till familjen icke hörande inneboende ävensom av barn över aderton år ll de fall, då de driva egen rörelse.
Önskemålet har här tillgodosetts. I gemensam mantalsuppgift upptagas alltså enligt förslaget endast familjemedlemmar med undantag av förutom rörelseidkare vissa andra personer, vilka ansetts likställda med rörelseidkare. Hushållsföreståndaren har emellertid att insamla mantalsuppgifterna även för övriga personer i lägenheten, vare sig dessa tillhöra hushållet i den me- ningen att de där intaga sina måltider eller endast äro inneboende.
Förslaget avviker från bestämmelserna i mantalsskrivningsförordningen % 4 mom. 1 förutom därigenom att uppgiftsskyldighetens omfattning närmare preciserats — i mantalsskrivningsförordningen är denna mera obestämt an- given med orden »en var, som ej hos annan mantalsskrives» ,— jämväl där— utinnan, att mantalsuppgiftens innehåll ej ansetts höra i författningen be- stämmas. Detta framgår av det av riksbyrån fastställda formuläret, och en viss frihet att vid formulärets fastställande taga hänsyn till särskilda behov av uppgifter under olika är har ansetts böra tillkomma riksbyrån. Alldeles oreglerad är frågan dock icke, enär det självfallet måste åligga riksbyrån att vid formulärets fastställande tillse, att genom mantalsuppgifterna upp— lysning inflyter om de förhållanden, om vilka enligt bestämmelserna anteck- ning skall göras i mantalslängd.
2 mom. Jämför mantalsskrivningsförordningen & 4 mom. 2. 3 mom. Önskvärt hade varit, att mantalsuppgifterna hade kunnat hänfö- ras till en gemensam tidpunkt för hela riket. Därest denna bestämts till den
1 november, skulle såväl hänsyn hava tagits till den alltjämt bestående olik— heten i flyttningsförhållanden mellan stadssamhällen och ren landsbygd som ock överensstämmelse hava vunnits med den för mantalsskrivningen avgö- rande tidpunkten. Emellertid påbörjas i åtskilliga städer förskrivningarna och förarbetena för mantalsskrivningen, vid vilka mantalsuppgifterna enligt förslaget skola vara tillgängliga, redan under oktober. Då det ej torde vara lämpligt, att en i oktober avlämnad uppgift skall avse förhållandena den 1 november, har kommittén funnit sig böra stanna vid det nu framlagda för- slaget. Bestämmelsen om uppgifterna till olycksfallsförsäkringen har avfat- tats i enlighet med ett av riksförsäkringsanstalten i yttrande över 1936 års uppbördskommittés betänkande framställt förslag.
Det måste anses vara ett berättigat intresse, att den uppgiftsskyldiges fa- miljeförhållanden eller Övriga personliga förhållanden icke mot hans önskan blottställas genom skyldighetens fullgörande. Därför har kommittén, oaktat detta medför en försvagning av den kontroll, som enligt 121 % 1 mom. skall utövas av fastighetsägaren eller hans ställföreträdare vid uppgifternas insam- lande, här föreslagit, att uppgift skall få avlämnas i slutet konvolut,
I åtskilliga städer avlämnas redan nu mantalsuppgifterna i två exemplar, av vilka det ena användes ä mantalskontoret och det andra hos pastor vid förskrivningen. Kommittén har funnit detta förfarande vara värt att under motsvarande förutsättningar bibehållas men förutsätter, att behovet i varje särskilt fall prövas av länsstyrelsen.
121 %.
Tiden för mantalsuppgifts avlämnande är fixerad i de särskilda förord- ningarna för Stockholm och Göteborg men är i den allmänna mantalsskriv- ningsförordningen ( & 4) angiven endast med orden »vid mantalsskrivningen»; muntlig uppgift kan ju ej avgivas annorledes än vid förrättningen. Enligt förslaget skola skriftliga mantalsuppgifter avlämnas överallt. Därmed är för- utsättningen given för att i författningen fixera tiden för uppgiftsskyldig— hetens fullgörande. Kommittén har övervägt att i författningen endast stad- ga, att tiden för varje distrikt för sig skall angivas i länsstyrelsens mantals- skrivningskungörelse men har, särskilt med hänsyn till länsstyrelsens arbets- börda, funnit det lämpligare, att tiden generellt bestämmes i författningen men med möjlighet för länsstyrelsen att av hänsyn till lokala förhållanden för särskilda distrikt stadga annan tid. Vid valet av tidpunkt har hänsyn måst tagas till å ena sidan att uppgifterna böra vara tillgängliga vid för- skrivningen även i sådana fall, då mantalsskrivningsförrättningen infaller redan den 15 i månaden, och å andra sidan att befolkningsläget måste hava åtminstone någorlunda stabiliserat sig, då uppgifterna avlämnas. Därvid har kommittén stannat vid den 5 oktober eller november (angående olikheterna mellan städer och landsbygd jämför motiven till 120 g 3 mom.).
Det sagda gäller de uppgifter, som insamlas av fastighetsägarna, d. v. s. fysiska personers uppgifter i mantalsskrivningsorten. Beträffande uppgifter, som jämlikt 2 mom. avlämnas eller insändas direkt till mantalsskrivnings— 24—448541.
förrättaren, eventuellt från annan ort, är en i författningen fixerad tidpunkt ofrånkomlig; såsom sådan har valts den femte helgfria dagen i oktober.
122 %. Motsvarande bestämmelser gälla nu i Stockholm och Göteborg. 123 %.
Jämför mantalsskrivningsförordningen å 5.
124 %.
Jämför Kungl. förordningen den 15 juni 1944 (nr 423) om ändrad lydelse av å 15 förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.
125 &.
Här föreslaget stadgande avser att, i den mån sådant kan ske, möjliggöra kontroll av att mantalsuppgifter vederbörligen avlämnas av juridiska per- soner.
126 %.
Jämför mantalsskrivningsförordningen & 2. Tiden för förslagets avläm— nande till länsstyrelsen och för kungörelseförfarandet har med hänsyn till de i 111 och 121 åå föreslagna tidsbestämmelserna tillbakaflyttats en månad.
endast avses de till mantalsskrivningsförrättaren omedelbart inkomna man- talsuppgifterna) samt 137, 139 och 142 åå; jämför även 119 och 143 åå.
Då en fastighet eller dess beteckning undergått förändring, uppkommer frågan, hur kyrkobokförings- och mantalsskrivningsfastighet skall antecknas för de personer, som äro skrivna å den ursprungliga fastigheten. Spörsmålet berör icke blott mantalslängden utan även församlingsboken (fastighetsläng- den) och länsbyråns tryckande register. Av praktiska skäl torde aktualise— ringen böra ske endast en gång om året och därvid lämpligen vidtagas i sam- band med mantalsskrivningen. I vissa fall kan tvekan ej råda om ä vilken fastighet en person efter dylik förändring skall anses skriven. Såsom exempel i detta hänseende må angivas det fall, att flera bebodda fastigheter samman- lagts till en; kyrkobokförings- och mantalsskrivningsfastigheten för invånar- [ na bör därefter angivas med den nybildade fastighetens beteckning. I sådana fall genomför länsbyrån omedelbart ändringarna i det tryckande registret med ledning av de jämlikt 119 & inkomna underrättelserna, varef- ter pastor och -— i den mån ändringarna icke influtit i stomme till man- talslängd — mantalsskrivningsförrättaren underrättas medelst avtrycks- kort för vederbörande personer. Däremot kunna särskilda svårigheter uppkomma om t. ex. en fastighet delats. Om sålunda en fastighet med jordregisterbeteckningen 1? genom laga skifte delats i tre lotter, vilka i
127 &. 1 mom. Beträffande stommens utnyttjande se 133 & (observera, att här
jordregistret införts under beteckningarna 17, 18 och 19 gäller det att avgöra, vilken av dessa nya beteckningar som för personer, skrivna å den ursprung- liga fastigheten, skall införas i stället för sistnämnda fastighets icke längre gällande beteckning. Vid avgörandet måste utredas, å vilken av de nybil- dade fastigheterna personen är bosatt; avgörandet måste därför ske i den ordning som är stadgad för beslut i folkbokföringsärenden, d. v. s. antingen av mantalsskrivningsförrättaren eller pastor. Ärendet bör handläggas vid mantalsskrivningsförrältningen, därvid i händelse av skiljaktiga meningar en- i ligt den i 137 % angivna principen mantalsskrivningsförrättarens mening ! blir gällande. Sedan ändringarna från den vid mantalsskrivningen rättade stommen införts i det tryckande registret erhåller pastor från länsbyrån nya avtryckskort för vederbörande personer till ledning för ändringarnas genom- förande i kyrkoboken och till utbyte mot korten för samma personer 1 hjälp- kortregistret.
Emellertid kan det för underlättande av såväl länsbyråns arbete med det tryckande registret som förfarandet vid mantalsskrivningen vara lämpligt, att ändringarna redan före mantalsskrivningen preliminärt genomföras i det tryckande registret och inflyta i stommen till mantalslängd. Det förfarandet skulle därvid tillämpas, att länsbyrån med ledning av de enligt 119 & in- komna underrättelserna trycker och tillställer mantalsskrivningsförrättaren avtryckskort för de personer, vilka beröras av ändringarna, med begäran om preliminärt besked om personernas fördelning på de nybildade fastigheterna. Efter samråd med vederbörande roteombud eller kommunalnämndsordföran- de eller ock annan trovärdig person i orten lärer mantalsskrivningsförrätta- i ren i allmänhet snart kunna bilda sig en uppfattning och återsända korten i med det begärda beskedet; den slutliga prövningen sker därefter vid man- talsskrivningsförrättningen. Skulle i något fall sådant besked icke kunna lämnas utan mera ingående utredning, bör mantalsskrivningsförrättaren upp- . lysa länsbyrån härom och låta med vidare besked anstå till förrättningen. Stadgandet i andra stycket av förevarande mom. avser att möjliggöra ett dylikt förfaringssätt.
2 mom. Jämför mantalsskrivningsförordningen % 6 mom. 3.
128 5.
Här föreskrivna åtgärder, med vilka de i 132 & stadgade korrespondera, avse att möjliggöra ett snabbare förskrivnings- och mantalsskrivningsförfa- rande genom att bland annat från förrättningarna avlasta skrivarbete.
[ åtskilliga städer hava särskilda metoder utbildat-s och särskilda anord- ningar vidtagits för mantalsskrivningsarhetet. Stadgandet i 2 mom. första stycket avser att möjliggöra dessas fortfarande användning.
Vidkommande 2 mom. andra stycket jämför 132 g 3 mom. sista punkten.
129 &.
Förskrivning skall enligt kyrkobokföringsförordningen & 34 hållas i stad efter den 8 oktober och på landet efter den 1 november. Att förrättningen
skall hållas före mantalsskrivningsförrättningen framgår därav, att de an- befallda åtgärderna skola vidtagas »särskilt för mantalsskrivningen».
Förslaget bibehåller sistnämnda uttryck och har därmed på samma sätt angivit slutdagen. Någon tidigaste dag för sådan förrättnings hållande har ej i förslaget utsatts, men då enligt 132 9" 1 mom. församlingsboken skall vid förrättningen jämföras med mantalsuppgifterna följer, att förrättningen ej kan hållas tidigare än att dessa efter föregången granskning och förbere- delse enligt 128 % kunna vara tillgängliga.
131 och 132 gg.
Jämför kyrkobokföringsförordningen & 34 mom. 2. Beträffande 4 mom. jämför motiveringen till 128 5.
133 5.
Här avses endast mantalsuppgifter för juridiska personer samt fastighets- ägares och rörelseidkares uppgifter till mantalsskrivningen inom annat di- strikt än det, där uppgiftslämnaren personligen mantalsskrives; dessa upp- gifter avlämnas enligt 121 ä 2 mom. direkt till mantalsskrivningsförrätta- ren. Det är här endast fråga om en förberedande granskning, motsvarande den, som i annan ordning enligt 128 och 132 åå kommer övriga mantalsupp— gifter till del. Den slutliga prövningen sker jämlikt 137 & jämväl i fråga om här avsedda uppgifter vid den egentliga mantalsskrivningsförrättningen.
134 &.
Enligt klagomål, som bragts till kommitténs kännedom, har det under- stundom inträffat, att pastor i sitt ställe vid mantalsskrivningen förordnat prästman, som ännu ej vunnit nödig erfarenhet i fråga om kyrkobokföring. Detta är så mycket mera olämpligt som ställföreträdaren har att vid förrätt— ningen fatta beslut, vilka enligt förordningen ankomma på pastor. F örsla- get stadgar därför, att ställt'öreträdaren skall vara person, som av förrätt- ningsmannen godkännes. Förslaget förutsätter såväl i detta som i andra hän- seenden ett så gott samarbete mellan pastor och mantalsskrivningsförrätta- ren, att frågan om huruledes man skall förfara, därest sådant godkännande vägras, icke skall behöva uppkomma; i tveksamma fall bör pastor därför i god tid före förrättningen söka samråd med mantalsskrivning-sförrättaren. Har detta försummats och mantalsskrivningsförrättaren till följd av vägrat godkännande nödgats inställa förrättningen och jämlikt 126 & andra stycket hemställa om utsättande av ny tid, och har han haft tillräckliga skäl för sin vägran, lärer pastor få anses förfallen till ansvar för tjänstefel.
Förrättningen är offentlig. Envar äger närvara och bevaka sin rätt. Sär- skilt bör uppmärksammas, att roteombuden icke hava att bevaka vederbö- rande kommuns eller fattigvårdssamhälles rätt. Vill kommunen eller sam- hället föra talan vid förrättningen böra därför särskilda representanter för sådant ändamål utses.
135 g. 1 mom. Stadgandet motsvarar 5 7 inom. 2 mantalsskrivningsförordningen. Det skiljer sig därifrån genom att jämväl boken över obefintliga och pastors minnesanteckningar skola tillhandahållas, att ordalagen beträffande pastors meddelanden om inflyttning undergått någon förändring samt att försam- lingsboken under viss förutsättning får utbytas mot församlingsliggaren.
I fråga om anledningen till att boken över obefintliga måste tillhandahål- las se 34 å andra stycket. Förslaget förutsätter därjämte enligt 137 &, att de kvarstående obefintliga i viss utsträckning skola vid förrättningen efter- frågas.
Genom pa-stors minnesanteckningar över utfärdade förelägganden vinner mantalsskrivningsförrättaren kännedom om sådana förelägganden som än- nu icke lett till kyrkobokföring i församlingen. Uppmärksamhet bör emeller— tid vid förrättningen ägnas jämväl åt övriga fall, särskilt sådana, i vilka ve- derbörande blivit kyrkobokförd utan att han inställt sig för pastor. Med led- ning av de upplysningar, som föreligga eller kunna inhämtas vid mantals- skrivningen, låärer nämligen frågan huruvida personen är bosatt å den fastig— het, där han lkyrkobokförts, ofta kunna säkrare bedömas än då pastor hade att meddela s.itt beslut.
De fall, i villka pastor ansett sig böra vägra kyrkobokföring i församlingen, torde ej sällan vara av den tveksamma natur, att de böra särskilt prövas vid mantalsskrivningen. Denna prövning underlättas därigenom att pastor till- handahåller sina däröver förda minnesanteckningar. I sådana fall, då kyrko- bokföring av en person kan medföra, att kommunen riskerar att betungas med fattigvårdsutgifter, är pastors ställning ej sällan svår; det torde hava förekommit, att pastor i dylika fall givit vika för frestelsen att vägra kyrko- bokföring, ehuru detta ej bort ske. Det kan vara ett stöd för pastor att i en så- dan situation kunna hänvisa till att hans beslut bliva efterprövade vid man- talsskrivningen, därvid endast rena folkbokföringssynpunkter anläggas.
De ändrade bestämmelserna om pastors meddelanden angående inflyttade personer äro betingade av de ändringar i fråga om förfarandet i anledning av anmäld flyttning som förslaget innehåller.
Då församlingsboken föres annorledes än i ordning efter personernas bo- stad måste jämväl fastighetslängden tillhandahållas vid förrättningen; detta har ej i författningstexten särskilt påpekats, enär enligt det använda ut- tryckssättet fastighetslängden räknas till församlingsboken (se 15 å). Fastig- hetslängden kan emellertid enligt anvisning till 25 å utgöras av församlings liggaren; i dylika fall har det icke ansetts nödigt att jämväl tillhandahålla församlingsboken.
2 mom. Roteombud erhåller ej ny roteförteckning efter mantalsskriv- ningen. Han bör därför i förteckningen själv införa de anteckningar, som föranledas av de beslut, som fattas vid mantalsskrivningen.
136 5. Jämför mantalsskrivningsförordningen & 7 mom. 4.
137 &.
Vid mantalsskrivningsförrättningen skola enligt förslaget behandlas jäm- väl frågor rörande juridiska personers mantalsskrivning. I övrigt skiljer sig förslaget i fråga om förrättningens allmänna gång föga från vad nu gäller. Därigenom att stommarna tryckas kort tid före förrättningens början me- delst tryckplåtar, vilkas text är på förhand noggrant kollationerad, bort- faller åtskilligt kompletterings- och kollationeringsarbete. Förrättningsman- nen kan sålunda utgå ifrån att namn, födelsedata och uppgifter om födelse- (hem)ort, civilstånd, närmast föregående mantals- eller kyrkoskrivningsort samt postadress äro riktigt angivna och huvudsakligen inrikta sin uppmärk- samhet på att kontrollera, att personerna och fastigheterna äro fullständigt och i rätt ordning upptagna, att fastigheterna äro angivna med senast gäl- lande beteckningar, samt att anteckningarna beträffande sådana förhållan— den, t, ex. yrke, näringsfång och äganderätt till eller innehav av fastighet, varom upplysningar skola inhämtas just genom mantalsskrivningen, äro korrekta. I mantalslängden skola visserligen icke vidare införas uppgifter till den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, men den anbefallda gransk- ningen av mantalsuppgifterna bör självfallet avse även dessa.
Största omsorg bör ägnas åt prövningen av frågor rörande rätt mantals- skrivningsort. Angående betydelsen i detta hänseende av att pastors minnes- anteckningar äro tillgängliga hänvisas till motiveringen till 135 5. De nya bestämmelserna om överföring till och från bok över obefintliga föranleda prövning av upplysningar om vistelse å utrikes ort och en genomgång av bo- ken med hänsyn till sådana personer som uppnått en ålder av 100 år. I över- ensstämmelse med förslagets allmänna strävan till minskning av obefintlig- hetsklientelet har även föreskrivits, att i samband med denna genomgång kvarstående obefintliga skola efterfrågas, i den mån deras vistelseort kan tänkas hava blivit känd. Det ligger i sakens natur, att uppmärksamhet sär- skilt ägnas åt de personer, som under senare år blivit överförda till boken över obefintliga. Kommittén har med avsikt icke upptagit någon föreskrift om hur långt tillbaka i tiden detta efterforskningsarbete skall bedrivas utan förutsätter, att detta i varje fall blir beroende av vad som medhinnes. Då de obefintligas antal på grund av de nya bestämmelserna kan förväntas kom- ma att nedgå med åren, torde detta arbete efterhand bliva allt mindre be- tungande.
Pastor torde i allmänhet kunna redan under förrättningen i församlings- boken och boken över obefintliga införa de anteckningar, som föranledas av de vid förrättningen framkomna upplysningarna. Med överföring till sist- nämnda bok bör dock anstå till dess mantalslängden justerats (se 144 5 2 mom.), då nya upplysningar kunna tänkas framkomma under skriftväx- lingen och föranleda ändrade beslut.
Fysisk per-sons rätta mantalsskrivningsort är enligt 116 5 första stycket personens rätta kyrkobokföringsort den 1 november året närmast före man- talsåret. Mantalsskrivningsförrättarens beslut rörande mantalsskrivningen in- nefatta sålunda en prövning av samma spörsmål som pastors beslut angående
kyrkobokföringen. Frågan huru, vid skiljaktiga sådana beslut, eftersträvad överensstämmelse mellan mantalsskrivning och kyrkobokföring skall vinnas har i enlighet med kommitténs uppfattning av mantalsskrivningen som en överprövning av kyrkobokföringen här besvarats så, att kyrkobokföringen skall rättas efter mantalsskrivningen. Samma princip torde, om än ej direkt uttalad, vara antagen i mantalskrivningsförordningen. Pastor lärer sålunda ej kunna med hänvisning till skiljaktig mening underlåta att upptaga man— talsskriven person i den särskilda längden enligt % 8 mom. 5. eller vägra att mottaga flyttningsbetyg, som uttagits efter föreläggande av mantalsskriv- ningsförrättaren jämlikt & 15 andra stycket.
138 &. Jämför mantalsskrivningsförordningen & 8 mom. 4.
139 &.
1 mom. Jämför mantalsskrivningsförordningen % 8 mom. 7. 2 mom. Detta förslag syftar till att möjliggöra en jämnare arbetsfördel- ning å länsbyrån; jämför även 140 å och 142 & andra stycket. Avskrivningen i det andra exemplaret av stommen avser att till mantalsskrivningsförrätta- rens egen kännedom bevara anteckningarna om vad som förekommit vid förrättningen. Häradsskrivare, som befinna sig på resa för mantalsskrivning- en, böra omedelbart efter varje förrättning till sitt kontor insända den därvid kompletterade stommen för avskrivning och vidarebefordran till länsbyrån.
140 %.
Då mantalsskrivningsförrättningarna till ett övervägande antal komma att hållas efter den för mantalsskrivningen avgörande tidpunkten den ] novem- ber, kommer i viss utsträckning behovet av de nuvarande tilläggslistorna (% 10 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen) och särskilda tilläggslistorna (Kungl. kungörelsen den 6 december 1935 nr 589) att bortfalla. Med hänsyn till dels att i vissa distrikt förrättningen kan äga rum tidigare dels ock att det alltjämt kan inträffa, att anmälningar om förändringar, som in- träffat före nämnda tidpunkt, inkomma först efter förrättningen, har här föreslagits, att underrättelser från pastor till länsbyrån om anmäld flyttning skola passera mantalsskrivningsförrättaren under viss tid. Genom tilläggs- lista erhåller den sistnämnde även kännedom om inträffade födelser, döds- fall och civilståndsförändringar. Dessa förändringar kunna emellertid införas i det tryckande registret och sålunda bliva beaktade i den slutliga mantal.—'- längden, utan att mantalsskrivningsförrättaren, såsom i fråga om flyttningar, därvid behöver fatta något beslut. Underrättelser om sådana förhållanden skola därför ej enligt förslaget passera mantalsskrivningsförrättaren; ett un- dantag har dock gjorts för underrättelse om ingånget äktenskap, enär sä- dan underrättelse kan höra föranleda undersökning, huruvida i samband med giftermålet flyttning ägt rum.
Beträffande andra stycket jämför 137 & sista stycket och motiveringen till 139 ä 2 mom.
141 ä.
1 mom. Jämför mantalsskrivningsförordningen % 9. 2 mom. Någon häremot svarande föreskrift finnes ej i mantalsskrivnings— förordningen. Det torde emellertid vara praktiskt, att den mantalsskrivnings- förrättare, som skall upptaga personen i sin mantalslängd, får tillgång till personens mantalsuppgift.
142 &. Jämför motiveringen till 139 % 2 mom.
143 &.
Jämför motiveringen till 140 %. Stadgandet i första stycket andra punkten är föranlett av praktiska skäl med hänsyn till den korta tid som står till buds. Angående underställning se 155 % 1 mom. 3.
144 %.
Jämför mantalsskrivningsförordningen & 11.
145 %. Jämför Kungl. kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrif- ter angående medelsförvaltningen i länen samt Kungl. brev den 30 oktober 1941 till länsstyrelserna ang. utgallring av mantalsuppgifter.
151 %.
Manta]sskrivningsförordningen % 14 stadgar böter för förrättningsman, pas- tor, dennes ombud, stadsfiskal, kommunalombud och fjärdingsman, som utan laga förfall utebliver från förrättning eller — detta gäller dock endast de tre förstnämnda — kommer för sent, samt för pastor eller ombud för denne, som ej till förrättningen medför församlingsboken eller utdrag därav. Böterna beslutas av länsstyrelsen.
I det den 14 december 1889 avgivna förslag, som sedermera efter överar- betning kom att ligga till grund för mantalsskrivningsförordningen, anförde de i ämnet tillkallade sakkunniga bland annat följande:
I fråga om 'tjenstemanis försummelse att iakttaga inställelse vid förrättningen hän- visade visserligen båda de föregående komitöerna till allmänna strafflagens bestäm- melser om ansvar för tjen'stefel, men då, om dessa bestämmelser skulle tillämpas, deraf skulle följa, att åtal måste vid vederbörlig domstol anställas, hvilket åter, , på grund af det omständliga i förfarandet, säkerligen skulle i många fall för- anleda dertill, att öfverträdelsen icke komme att be'ifras, hafva komiterade ansett den nuvarande andrdningen att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter mot- tagen anmälan om försummelsen, förordnar om uttagande af böter till i förord- ningen föreskrifvet belopp vara att föredraga.
De i mantalsskrivningsförordningen stadgade böterna för ifrågavarande förseelser torde med sina ringa belopp numera utgöra en föga verksam sporre till punktlighet; skola de bibehållas, böra beloppen genomgående höjas. Kom—
mittén har emellertid föredragit att ansluta sig till de av 1889 års sakkun- niga omnämnda båda tidigare kommittéerna och att sålunda hänvisa till 25 kap. strafflagen. Ett åtal vid domstol för de lätt påvisade tjänsteförsummel- ser, varom här är fråga, torde numera icke behöva te sig alltför omständligt för att kunna tillgripas. Skulle emellertid åtal bliva underlåtet i några fall lärer detta icke menligt inverka på respekten för bestämmelserna; i de allvar- ligaste fallen, då förrättningen ej kunnat hållas, måste städse anmälan göras till länsstyrelsen för utsättande av annan tid för förrättningen och äger läns- styrelsen sålunda möjlighet att föranstalta om åtal, där sådant ejiannan ord- ning kommit till stånd. Redan ett åtal torde för här ifrågavarande personer framstå såsom ett större obehag än de relativt lindriga och utan större of- fentlighet ådömda böterna enligt mantalsskrivningsförordningen. För övrigt torde de ändrade tidsförhållandena, skärpningen av kravet på punktlighet inom samhällslivets alla områden och i de vardagligaste förhållanden samt den med de demokratiska styrelsel'ormernas och föreningslivets utveckling alltmera utbredda möteskulturen göra behovet av straffbestämmelsers tillämpning på förevarande område betydligt mindre än då 1889 års sakkunniga gjorde sitt ovan återgivna uttalande. På grund härav har kommittén icke funnit nödigt att i sitt förslag upptaga mantalsskrivningsförordningens ifrågavarande bö- tesbestämmelser, såvitt angår tjänstemän. Och då vidare särskild mantals- skrivningsförrättare enligt 112 5 och pastors ombud enligt 134 å torde få anses vara »förordnade att ämbete eller tjänsteärende förrätta» samt rote- ombuden lära få anses »satte att förvalta menigheters angelägenheter» (25 kap. 22 & strafflagen) och alltså jämväl dessa personer, även om de icke äro tjänstemän, hemfalla under 25 kap. strafflagen, erfordras icke heller med avseende ä dem särskilda bötesbestämmelser.
I 1861 års mantalsskrivningsförordning stadgades bötespåföljd för under- låtenhet att avlämna mantalsuppgift.
1889 års betänkande innehöll icke någon föreskrift om bötespåföljd i fö- revarande avseende utan allenast ett stadgande angående skyldighet för pas- tor eller mantalsskrivningsförrättare att låta infordra vederbörlig mantals- uppgift i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller. De sakkunniga anförde:
Komiterade hafva för sin det icke kunnat annat än finna det oegentligt, att bötesstraff stadgas för en försummelse af ifrågavarande beskaffenhet, och erfarenhe- ten har också ådagalagt, att de nu föreskrifvna böterna, särskildt de för under- låtenhet att aflemna flyttningsbetyg, i verkligheten icke så ofta utdömas, hvilket förhållande naturligen föranledts, bland annat, af vederbörande pastorers motvilja för att anmäla sina församlingsbor till bötesstraff. Det synes komiterade för öfrigt vara af mindre vigt att en person blir straffad för det han underlåtit att aflemna en för mantalsskrivningen nödig handling än att denna handling verkligen kommer till någon nytta vid förrättningen.
, I propositionen föreslogs däremot ett stadgande om bötespåföljd för under- t låtenhet att avlämna mantalsuppgift, varjämte den i betänkandet föreslagna
bestämmelsen om uteblivna mantalsuppgifters infordrande bibehölls. Depar- tementschefen anförde, att det här gällde icke blott att avhjälpa följderna av
den försummade uppgiftsskyldigheten utan lika mycket att förebygga själva försummelsen. I detta avseende torde det näppeligen kunna betvvlas, att böteshotet, helst i förening med ersättningsskyldighet för infordrandet av felande uppgift, skulle verka kraftigare än endast risken att få betala sist- nämnda ersättning. Departementschefen erinrade vidare om att kanmarrät- ten i avgivet utlåtande över mantalsskrivningskommitténs förslag, vrri bötes- bestämmelser likaledes blivit borttagna, avstyrkt förslaget av nu angivna skäl och därvid framhållit, att ifrågavarande bötesbestämmelser icke kulde anses mera oegentliga än bestämmelserna om straff för överträdelser av aidra ord- ningsföreskrifter.
I riksdagen ansågs det emellertid olämpligt att stadga bötesstrar'f för en försummelse av förevarande beskaffenhet.
Kommittén, för vilken det ifrågavarande spörsmålet är aktuellt icke blott med avseende å uppgiftsskyldigheten vid mantalsskrivning utan även i vissa andra hänseenden, ansluter sig i princip till den åsikt, som i prorositionen uttalats av departementschefen. I vissa fall, då på grund av tillräckliga kon- trollmöjligheter försummelse svårligen kan undgå upptäckt och dess men- liga verkan sålunda i huvudsak torde inskränka sig till att skyldigheten måste särskilt utkrävas, har kommittén dock, för att så mycket som möj- ligt begränsa användningen av straff, ansett infordrandet och den därmed under vissa förutsättningar förbundna ersättningsskyldigheten kunna göra tillfyllest jämväl som preventivreaktion. Angelägenheten av att försummelse förebygges torde nämligen i dylika fall framstå med något mind-re styrka än eljest, och för övrigt torde den förebyggande verkan, sedan insikten om att försummelse städse måste tvångsvis gottgöras väl trängt igenom i det allmänna medvetandet, icke bliva mindre trots den mindre strängheten. För- slaget upptager därför icke böter för försummelse, som föranleder anma- ning enligt 152 5, utom såvitt angår den mera svårkontrollerade uppgifts- skyldigheten enligt 121 ä 2 inom. Motsättningsvis framgår av det anförda, varför böter föreslagits för försummelse i fall, då föreläggande jämlikt 91 & äger rum, vartill kommer, att sådant föreläggande icke torde äga samma preventiva kraft som anmaning.
Böter kunna emellertid understundom utgöra ett bekvämare tvångsmedel än anmaning. Detta är anledningen till att straff föreslagits för försummelse att, på sätt i 55 ä 2 mom. 3 föreskrives, uppvisa medborgarkort för anteck- ning, ehuru ett anmaningsförfarande där förmodligen skulle hava varit mera effektivt.
Behov av straff för underlåtenhet att anmäla dödsfall torde, särskilt med hänsyn till bestämmelserna i 85 å, icke föreligga. Liksom gällande rätt upp- tager förslaget ej straff för underlåtenhet att vid anmälan om dödsfall förete dödsattest, där sådan skyldighet föreligger. Kyrkobokföringsförordningen stadgar ej straff för underlåtenhet att uttaga flyttningsbetyg till utlandet, uppenbarligen därför att ett dylikt straff i flertalet fall icke skulle kunna ut- krävas. Av samma skäl innehåller förslaget ej något stadgande om straff för underlåtenhet att uttaga utvandringscertifikat. Straff är ej heller enligt
mantalsskrivningsförordningen stadgat för den händelse fastighetsägare ef- tersätter sin skyldighet att insamla mantalsuppgifter. Då behov av dylik på- följd, såvitt kommittén har sig bekant, ej yppat sig, har kommittén ej aktat nödigt att föreslå ändring härutinnan. Kommittén har jämväl funnit lämp— ligt att överlämna ät framtida erfarenhet att utvisa, huruvida straff kan erfordras för fastighetsägares eftersättande av sin upplysningsplikt enligt 89 ä 1 mom.
En allmän kriminalisering av underlåtenhet att taga behörig vård om med— borgarkort (56 ä 1 mom.) skulle sannolikt motverka syftet med bestäm— melserna om skyldighet att anmäla, att medborgarkort förkommit eller för- störts. Böter hava därför föreslagits för underlåtenhet i sistnämnda hän- seende, under det att i förstnämnda avseende straff stadgats endast för den, som uppsåtligen förstör sitt medborgarkort eller gör det obrukbart. Obehö- rigt förfogande Över eller utlämnande av medborgarkort torde i fall av be- tydenhet vara straffbart enligt 12 kap. 6 a % strafflagen.
Övriga författningsförslag. Folkbokföringsförordningens genomförande kommer att föranleda ändringar i åtskilliga författningar. Förslag till så- dana ändringar hava av kommittén utarbetats endast i den mån det funnits erforderligt för att underlätta förståendet av huvudförslaget.
]. Förslaget till förordning angående införande av folkbokföringsförord— ningen. Se den allmänna motiveringen sid. 238.
2. Förslagen till ändringar i förordningarna angående lagfart å fång till fast egendom och angående jordregister. Se motiven till 119 & folkbokförings- förordningen.
3. Förslagen till kungörelser angående insändande till pastorsämbete och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma samt angående änd— ringar i stadgan för statens läroanstalter för blinda och i allmänna läkarin- struktionen. Se anvisningarna till församlingsboken kol. 4 samt, såvitt angår läkarinstruktionen, nedan kap. 14.
4. Förslaget till ändring i förordningen angående antagande av släkt- namn. Se motiven till 30 & folkbokföringsförordningen.
5. Förslaget till ändring i kap. 3 5 4 kyrkolagen. Se motiven till 37 & folkbokföringsförordningen.
6. Förslaget till ändring i barnmorskereglementet. Se 64 & folkbokförings- förordningen samt nedan kap. 14.
7. Förslaget till ändring i kungörelsen angående meddelande från dom- stol om saknad av äktenskaplig börd med mera. Ändringen består endast däri, att orden »den församling, där barnet är fött» utbytts mot orden >>bar- nets födelsehemort».
8. Förslaget till ändring i landshövdinginstruktionen. Se motiven till 6 & folkbokföringsförordningen.
KAP. 14.
Till kommittén överlämnade framställningar med mera.
Åtskilliga framställningar och förslag berörande folkbokföring hava från vederbörande departement överlämnats till kommittén för att tagas i Över- vägande vid utredningen. För dessa ärenden redogöres här nedan i korthet. A. I underdånig skrivelse den 26 juni 1922 har Stockholms stads barna- vårdsnämnd hemställt, att i 5 15 mom. 4 kyrkobokföringsförordningen måtte införas bestämmelse om att i där avsedd anmälan, för vilken, om så funnes lämpligt, borde fastställas särskilt formulär i stället för utdraget av födelse- och. dopboken, skulle införas uppgifter om nanm och adress för barlmorska, som biträtt vid barnets födelse, tid, då barnmorskans anmälan om födelsen ankommit till pastor, den förlösta kvinnans vistelseort, om den vore annan än kyrkoskrivningsorten, samt, där kvinnan varit gift, tiden för äktenskapets upplösning, att formuläret till utdrag ur födelse- och dopboken måtte ändras så, att beträffande barn utom äktenskap klart framginge, huruvida barnet vore trolovningsbarn, samt att g 16 mom. 4 kyrkobokföringsförordningen ävensom tredje stycket i reglerna till församlingsboken kol. 14 måtte utgå. I ny underdånig skrivelse den 23 oktober 1928 har nämnden ytterligare hem— ställt, att kyrkobokföringsföror-dningen % 15 mom. 1 andra stycket måtte så ändras, att det städse ålåge vederbörande å barnbördshus med flera inrätt- ningar att om barns födelse å inrättningen underrätta pastor i den församling, där inrättningen vore belägen, med skyldighet för pastor att införa barnet i födelse- och dopboken och i förekommande fall om födelsen underrätta pastor i rätta inskrivningsorten, samt att samma % mom. 2 andra stycket och orden »och ej heller i fråga om barn, varom i € 15 mom. 1 andra stycket sägs» i g 17 mom. 3 andra stycket nämnda förordning måtte uteslutas. I anslutning till nämndens båda skrivelser har inspektören för barnavårdsmännen i Stock- holm, pastorn Viktor Carlson utarbetat förslag till ändringar i kyrkobok- föringsförordningen jämte motivering av enahanda innebörd som de av nämn- 1 den påyrkade ändringarna. I en på uppdrag av statens inspektör för fattigvård och barnavård den 7 november 1928 avgiven rapport angående aviserings— hastigheten m. m. beträffande barn utom äktenskap, födda å vissa barnbörds- hus har kyrkoherden Hagbard Isberg föreslagit bland annat dels införande av skyldighet för vederbörande pastor att för barn, fött å barnbördshus, i hemortens födelsebok och i barnets flyttningsbetyg anteckna ej blott födelse- orten utan även uppgift om att födelsen ägt rum å barnbördshus och att för barn utom äktenskap i födelseboken kol. 21 anteckna när anmälan om
barnets födelse inkommit från barnmorska eller barnbördshus och avsänts till barnavårdsnämnd dels ock vidtagande av sådan ändring i g 23 första stycket Kungl. regl. den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor, att orden >>oeh senast inom tre dagar» uteslötes. Med ledning av ovannämnda framställningar och däröver infordrade yttranden har å socialdepartementets lagbyrä uppgjorts ett utkast till ändringar i kyrkobokföringsförordningen jämte kortfattad motivering. Enligt utkastet skulle & 16 mom. 4 och motsva- rande regler till församlingsboken upphävas. Med avseende å avisering och anteckning om barn, födda å barnbördshus eller annat sjukhus än sinnes- sjukhus innefat-tar utkastet ej ändring i vad som gäller enligt åå 15 och! 17, men enligt utkastets regler till kyrkoböcker och prästbevis skulle det åligga pastor att i församlingsbok, födelsebok och flyttningsbetyg vid födelseorten — med undantag bland andra för det fall att denna tillika är rätt inskrivnings- ort för födelsen — anteckna jämväl inrättningens namn. Däremot skulle angående barns födelse å sinnessjukhus, fängelse eller tvångsarbetsanstalt anmälan från inrättningen göras till pastor i den församling, där födelsen skett, med skyldighet för pastor att vidare förfara som i fall då födelsen ej ägt rum å anstalt. I % 15 mom. 4 skulle intagas bestämmelser om Vilka upp- gifter som pastors anmälan till barnavårdsnämnd om födelse av barn utom äktenskap skulle innehålla; bland dessa uppgifter återfinnes endast den sista av de i Stockholms stads barnavårdsnämnds skrivelse den 26 juni 1922 om- förmälda. Anmälan skulle ske genom utdrag av födelse- och dopboken enligt ett med tre rader utökat formulär, pastor dock medgivet att meddela uppgif- terna genom annat bevis. I regler till födelse- och dopboken kol. 9 lämnade anvisningar för anteckning om faderskap hava i utkastet i vissa hänseenden fullständigats, bland annat med föreskrift om anteckning rörande tid för äktenskapets upplösning, där barn fötts av änka eller frånskild. I flyttnings- betyg skulle för barn utom äktenskap, som är trolovningsbarn eller enligt faderns förklaring äger arvsrätt efter denne, sådant förhållande antecknas. I skrivelse den 28 januari 1930 till chefen för socialdepartementet har kyrko- herden Hagbard Isberg ifrågasatt, huruvida (let ej vore lämpligt, att en erinran om den riktiga anmälningsordningen i fråga om barn, födda å barnbördshus och förlossningshem, gjordes genom domkapitlen till prästerskapet och genom medicinalstyrelsen till barnmorskorna. Måhända skulle det, anförde Isberg, ock vara erforderligt, att skillnaden mellan barnbördshus och förloss— nings'he'm bleve på auktoritativt bindande sätt fastställd. Med skrivelse den 26 november 1930 har medicinalstyrelsen till chefen för socialdepartementet överlämnat en av styrelsen verkställd utredning angående sättet för anteck- nande av barns födelse å rikets sjukvårdsanstalter. I skrivelsen har styrelsen hemställt om viss ändring i barnmorskereglementet % 23, sådant stadgandet lyder enligt kungörelse den 12 maj 1927 (nr 145), samt om motsvarande änd- ring i kyrkobokföringsförordningen € 15 mom. 1 andra stycket. Ändrings- förslaget utgår ifrån att förlossning-Shem med minst åtta vårdplatser likställas med barnbördshus i avseende å anmälningsordningen och skyldigheten att föra födelsebok. Förslaget innehåller därjämte föreskrift om vilka uppgifter
barnmorskas anmälan skall innehålla. Däremot har stadgandets gällande ly- delse i fråga om anmälningstiden bibehållits; i utlåtande den 17 september 1930, avgivet efter remi-ss å bland annat Isbergs rapport rörande aviserings- hastigheten har styrelsen anfört, att skäl ej syntes föreligga att ändra denna tid. I skrivelse den 5 november 1930 till statens inspektör för fattigvård och barnavård, vilken skrivelse överlämnats till ecklesiastikdepartementet, har kyrkoherden Isberg fäst uppmärksamheten därå, att innehavare av privata förlossningshem låtit kyrkoskriva sina patienter i andra församlingar än dem, där de varit boende. På nådigt uppdrag har statistiska centralbyrån utarbetat och med underdånig skrivelse den 9 september 1932 överlämnat förslag till ny kungörelse, avsedd att ersätta kungörelsen den 4 december 1903 (nr 133 sid. 7) angående uppgifter från vissa allmänna inrättningar till kyrkobokfö- ringen och rikets befolkningsstatistik.
Genom remiss den 2 mars 1944 har från ecklesiastikdepartementet till kom- mittén överlämnats kyrkomötets skrivelse den 1 december 1934 med hemstäl— lan om sådan ändring i kyrkobokföringsförordningen, att av de kyrkoböcker och prästbevis, vilka enligt förordningen skulle innehålla uppgift om en per- sons födelseort, komme att framgå, i vilken församling modern vid barnets födelse vore kyrkobokförd. Därvid hava handlingarna i ovannämnda ären- den bifogats.
Genom särskilda remisser den 10 mars 1944 hava vidare från ecklesiastik- departementet till kommittén överlämnats:
1. riksdagens skrivelse till Konungen den 30 april 1941 med anhållan om sådan ändring i kyrkobokföringsförordningen, att såsom rätt födelseort all- tid skulle angivas den ort, där barnets moder vore kyrkoskriven;
2. kyrkomötets underdåniga skrivelse den 14 november 1941 med anhål- lan om sådan ändring i kyrkobokföringsförordningen, att såsom födelseort antecknas den församling, där barnets moder vid nedkomsten var kyrkoskri- ven; samt
3. underdånig skrivelse den 29 september 1943, vari genealogiska förening- en under hänvisning till ovannämnda skrivelser av riksdagen och kyrkomö- tet uttalat anslutning till vissa av statistiska centralbyrån i berörda ärenden avgivna yttranden, att vid uppgift om födelseort såväl den faktiska födelse- orten som moderns kyrkoskrivningsort vid nedkomsten borde utsättas.
Enligt kommitténs förslag skall för envar i personakt, församlingsbok och medborgarkort inflyta uppgift om hans födelsehemort (angående detta be- grepp se 36 å i förslaget). I födelsehemortens födelse- och dopbok samman- föras alla till sådan bok hörande anteckningar rörande personen och införes jämväl anteckning om den faktiska födelseorten. Härigenom torde de önske- mål, som föranlett riksdagens, kyrkomötets och genealogiska föreningens ovannämnda skrivelser ävensom de tidigare framställningar och förslag, Vilka hänföra sig till bestämmelserna i kyrkobokföringsförordningen % 15 mom. 1 andra stycket, vara tillgodosedda. Därigenom har det även blivit möjligt att i 64 å i förslaget stadga samma anmälningsordning för anstalter, läkare och barnmorskor. De i skrivelsen den 28 januari 1930 ifrågasatta åtgärderna tor-
de därför ej vidare vara erforderliga. I detta sammanhang må erinras om vad i den allmänna motiveringen anförts om riksbyråns verksamhet för att klargöra, vilka anstalter som avses med uttrycken sjukvårds-, socialvårds- och fångvårdsanstalt. Beträffande anmälningstiden har kommittén ej funnit skäl att göra ändring. Kommittén har ej ansett lämpligt att i folkbokförings- förordningen införanärmare bestämmelser om innehållet i olika bevis och underrättelser från folkbokföringsmyndigheterna; enligt förslaget skall det åligga riksbyrån att — i förekommande fall efter samråd med andra myn- digheter — i anvisningsväg meddela dylika föreskrifter samt att handlägga frågor om behovet och lämpligheten av använda formulär och där så erford- ras fastställa nya sådana. Något vidare yttrande över förslagen till ändringar i kyrkobokföringsförordningen % 15 mom. 4 och angående formulär finner kommittén därför ej erforderligt; vad särskilt angår flyttningsbetygen vill kommittén erinra om att dessa enligt förslaget motsvaras av personakterna. De i rapporten den 7 november 1928 framförda önskemålen om vissa an- teckningar i födelse- och dopboken kol. 21 äro enligt förslaget tillgodosedda genom bestämmelserna i näst sista stycket av anvisningarna till nämnda kol. De i socialdepartementets utkast till ändringar i kyrkobokföringsförordning- en föreslagna tilläggen i reglerna till samma bok kol. 9 återfinnas i kommitté- förslagets anvisningar till nämnda kol. Beträffande frågan om upphävande av kyrkobokföringsförordningen & 16 mom. 4 hänvisas till motiveringen till 72 å i förslaget. De i skrivelsen den 5 november 1930 påtalade »skenskriv— ningarna» torde såvitt möjligt är förhindras genom de föreslagna bestäm- melserna i 7, 23 samt 88—91 åå; se även de utförliga anvisningarna till 23 &. Kungörelsen den 4 december 1903 (nr 133 sid. 7) föreslås av kommittén till upphävande. Riksbyrån har att övervaka att födelsebok föres å de anstalter, för vilka sådant är i särskilda författningar stadgat, och att vid behov hos Kungl. Maj:t göra framställning om meddelande av ytterligare föreskrifter.
B. Genom särskilda remisser den 12 november 1941 hava från ecklesia- stikdepartementet till besparingsberedningen överlämnats:
1. riksdagens skrivelse till Konungen den 14 juni 1935 med anhållan om undersökning rörande icke hemortsberättigade ur synpunkten av antal, före— komst m. m.; samt
2. en den 28 oktober 1941 dagtecknad skrivelse, i vilken kyrkoherden Ju- lius Wellhagen med överlämnande av vissa undersökningar rörande obefint- liga hos chefen för ecklesiastikdepartementet hemställt, att denne ville taga under övervägande en modernisering av bestämmelserna om prästbetyg för obefintliga med särskild hänsyn till utlandsvistande obefintligas läge och be- hov och i de fall, då obefintlighetsproblemet har direkt samband med sociala förhållanden, samråda med chefen för socialdepartementet, särskilt beträf- fande vissa i bilaga till skrivelsen skisserade, med vården om den arbetslösa ungdomen sammanhängande åtgärder.
Kommitténs yttrande. För närvarande redovisas i obefintlighetsböckerna ett ganska heterogent befolkningsmaterial. Enligt 1935 års folkräkning skulle av omkring 190 000 obefintliga ungefär 11 000 vara över 100 år; de kunna
med säkerhet antagas vara avlidna. Ett stort antal, om vilket närmare kän- nedom saknas, torde utgöras av emigranter, som ej uttagit flyttningsbetyg. Många torde, oaktat de kvarstå i obefintlighetsboken i en församling, hava blivit kyrkobokförda i vanlig ordning inom en annan församling. Åtskilliga torde vara utlänningar, vilka efter någon tids vistelse här i riket återvänt till hemlandet utan att detta kommit till pastors kännedom 0. s. v. Av intresse för den sociala hjälpverksamheten äro endast de, som alltjämt leva och vis- tas i riket.
Kommitténs förslag eftersträvar att så långt sådant är möjligt begränsa obefintlighetsklientelet till sådana personer. Vid uppläggningen av de före- slagna centrala registren torde de flesta nu förekommande dubbelföringar bliva upptäckta. Genom bestämmelserna om upprättande och rekvisition av personakter förhindras i görligaste mån uppkomsten av nya dubbelföringar. Från bok över obefintliga skola enligt förslaget avföras personer i åldern 100 år och däröver samt personer, om vilka utredning vinnes, att de bosatt sig å utrikes ort; personer tillhörande sistnämnda kategori skola ej vidare överföras till nämnda bok. Härigenom torde den eftersträvade begränsningen vinnas, om ej på en gång så dock efter hand.
Av ännu större vikt är givetvis att de årliga överföringssiffrorna nedbringas. I detta hänseende vill kommittén hänvisa till de föreslagna bestämmelserna i 7, 88—91, 128, 129, 132 med flera åå.
Personakterna för dem, som överförts till bok över obefintliga, skola för- varas hos riksbyrån. Härigenom vinnes ett centralt register över obefintliga till ledning för undersökningar i den mån sådana finnas erforderliga. För mera ingående undersökningar, därest dylika skulle befinnas önskvärda, kun- na med de bevarade tryckplåtarna för dem, som överförts till bok över obe— fintliga, tryckas kort eller listor för utsändning till socialvårds- och polis— myndigheter eller andra myndigheter eller personer med mera omedelbar kontakt med befolkningen.
I fråga om folkbokföringsbevis för utlandswenskar hänvisas till motive- ringen till 105 %.
C. Genom remiss den 10 mars 1944 har från ecklesiastikdepartementet till besparingsberedningen överlämnats kyrkomötets underdåniga skrivelse den 20 december 1941 med anhållan om sådan ändring i kyrkobokförings- förordningen att, i det fall att en person medgivits rätt antaga nytt släktnamn, det förutvarande tillnamnet — som bör sättas inom parentes, då det nya släkt- namnet införes i församlingsboken — vid utfärdande av ålders- eller flytt— ningsbetyg icke skall utsättas, såvida ej detta av personen påyrkas.
Enligt kommitténs förslag har riksbyrån att i anvisningsväg meddela före- skrifter om innehållet i prästbevis. Kyrkomötets framställning bör därvid be- aktas.
D. Genom remiss den 11 februari 1943 har från ecklesiastikdepartementet till besparingsberedningen överlämnats kyrkomötets underdåniga skrivelse den 14 november 1941 med anhållan om utredning i syfte att få till stånd be-
stämmelser om dödförklaring av sådana i bok över obefintliga upptagna per- soner, vilka nått en kyrkobokförd ålder av minst 105 år. Beträffande kommitténs ståndpunkt se motiveringen till 34 å i förslaget. E. Genom remiss den 26 februari 1942 har försvarsdepartementet till be- sparingsberedningen överlämnat en inom departementet upprättad prome- moria angående tillhandahållande av aktuella adressuppgifter åt militärmyn-
l (ligheterna.
Angående vad härutinnan vinnes genom kommitténs förslag hänvisas till den allmänna motiveringen.
F. Genom remiss den 28 oktober 1942 har från ecklesiastikdepartementet till besparingsberedningen överlämnats en av kommerskollegium hos Kungl. Maj:t gjord framställning dels om åläggande för pastorsämbete, i Stock- holm mantalsintendenten, att insända flyttningsuppgifter till sjömanshus be— träffande sjömän, som icke uppnått värnpliktsåldern, dels ock om komplet- tering av formuläret till flyttningsbetyg med särskild rubrik för ifyllande av uppgift om sjömanshus.
Kommitténs förslag till personakt och till personplåt upptager utrymme för anteckning om sjömanshus. Flyttningsuppgifter till såväl militära myndig- heter som sjömanshus skola enligt förslaget upprättas och översändas av vederbörande länsbyrå. Bestämmelser om länsbyrå åliggande aviseringsskyl— dighet skola meddelas av riksbyrån. Därvid böra förevarande önskemål be- aktas.
G. Med skrivelse den 13 mars 1911-4 har komministern Oscar Ryberg till chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat en av honom för-fattad arti- kel med rubrik >>Luckor i lagen», vilken varit införd i Svensk kyrkotidning nr 7 för år 1944. I skrivelsen har Ryberg hemställt om övervägande av lämp- liga åtgärder i anledning av artikelns innehåll.
I artikeln har i huvudsak påtalats följande, nämligen:
1. att någon allmän skyldighet ej förelåge för läkare att underrätta pastor om konstaterade fall av sinnesslöhet för anteckning i kyrkobok, till följd varav det kunnat inträffa, att vigsel tillåtits oaktat äktenskapshinder i sådant hänseende förelegat;
2. att skyldighet ej vore stadgad för pastor i inflyttningsort att meddela pastor i utflyttningsorten erkännande av från den sistnämnde mottagen avi om dylikt förhållande;
3. att vid vigsel närvarande vittnens namn och adress ej skulle antecknas i vigselboken;
4. att vigselförrättare ej vore pliktig att personligen signera anteckning om vigseln i nämnda bok; samt
5. att vigsel, som förrättats i annan församling än rätta inskrivningsorten, ej skall jämväl därstädes anteckna-s i vigselbok.
Genom remiss den 28 mars 1944 har ecklesiastikdepartementet överlämnat ärendet till kommittén. Sedan chefen för finansdepartementet på hemställan .av kommittén infordrat *medicinalstyrelsens yttrande i den under 1. berörda
25—418541.
frågan hava handlingarna genom remiss den 12 maj 1944 från finansdeparte— mentet återställts till kommittén.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande hänvisat till sin underdåniga skri- velse den 20 november 1943 med därvid fogat förslag till ändring i läkar- instruktionen den 19 december 1930 (nr 442), vilket förslag kommittén, med vissa tillägg beträffande fallandesjuka (jämför anvisning till församlings- boken kol. 4), upptagit såsom sitt (se ovan sid. 93).
Kommitténs yttrande beträffande spörsmålen under punkt
1. Kommittén ansluter sig till medicinalstyrelsens förslag.
2. Pastor i utflyttningsorten äger, om han så önskar, i församlingsboken eller, om han för särskild utflyttningsbok, i denna anteckna dagen för avins avsändande. Något särskilt erkännande från pastor i inflyttningsorten om avins mottagande synes därför ej erforderligt.
3. Kommittén finner här föreslagen åtgärd ej erforderlig.
4. Se 14 och 18 åå i kommitténs förslag jämte motivering.
5. Se 43 å i kommitténs förslag. H. Genom Kungl. Maj:ts remiss (i justitiedepartementet) den 20 april 1943 har kommittén anbefallts att taga under övervägande innehållet i en från All- männa Svenska Pråstföreningens Centralstyrelse inkommen skrivelse den 5 april 1943, vari framhållas de svårigheter, som med nuvarande bestämmelser föreligga för pastorsämbetena i fråga om statslösa personers kyrkobokföring, styrkande av sådana personers behörighet att ingå äktenskap med mera och hemställes om utarbetande av nödiga bestämmelser och direktiv för präster- skapet i dessa avseenden. I ärendet har från justitiedepartementet den 21 juni 1943 överlämnats en av chefen för utrikesdepartementets juridiska byrå utarbetad, 'den 4 juni 1943 dagtecknad promemoria beträffande ifrågavarande spörsmål. Beträffande frågan om statslösa personers kyrkobokföring hänvisar Irom- mittén till bestämmelserna i 96 & tredje stycket och 101 5 2. i kommitténs förslag till folkbokföringsförordning ävensom de av kommittén föreslagna anvisningarna till församlingsboken kol. 14 under punkt 22. Spörsmålet om vilka krav som böra ställas på utredningen om statslös persons eller över- huvudtaget utlännings behörighet att ingå äktenskap torde i första hand icke vara en folkbokföringsfråga.
1. Genom remiss från justitiedepartementet den 29 september 1944 har till kommittén överlämnats en den 31 oktober 1943 dagtecknad skrivelse av borgmästaren Axel Malmquist med yrkande om lagstiftningsåtgärder i syfte dels att dopförrättare skulle vara skyldig att, därest av föreslagna namn intet befunnes vara godtagbart enligt allmänt vedertagna normer, självmant tillägga barnet ett sådant svenskt namn, som funnes upptaget i en för detta ändamål genom justitiedepartementets försorg upprättad och till samtliga pastorsämbeten distribuerad tryckt namnförteckning; dels att förmyndare för underåriga myndlingar ävensom personer under 22 år skulle tilläggas rätt att genom skriftlig, av två personer bevittn-ad
a:au.
framställning till vederbörande få sådant överflödigt namn, som på grund av sin art måste anses olämpligt, uteslutet ur namnföljden;
dels oclc att av praktiska skäl egennamnens antal för varje person skulle begränsas till två eller högst tre.
Beträffande dessa frågor hänvisar kommittén till 37 å i den av kommittén föreslagna folkbokföringsförordningen och den därtill anförda specialmotive- ringen. Vad särskilt angår den tredje av de ovan upptagna frågorna skulle givetvis en begränsning av antalet namn, vilka få införas i kyrkobok, vara synnerligen värdefull ur arbetsbesparingssynpunkt. Med hänsyn till det in- grepp i den personliga friheten, som en sådan begränsning skulle innebära, har kommittén dock ansett sig förhindrad att upptaga förslag om införande av dylik begränsning.
J. Genom beslut den 20 oktober 1944 i anledning av uppkommen fråga om rätt för vissa tyskfödda personer att utträda ur Tyska S:t Gertruds för— samling i Stockholm har Kungl. Maj:t anbefallt kommittén att vid fullgöran- de av sitt uppdrag taga i övervägande frågan om de icke territoriella försam- lingarnas kyrkobokföringsrätt.
Beträffande denna fråga se ovan sid. 179.
Bilaga 1.
FORMULÄB
! v 2 ] s a 5 I 5 7 . magi.!" w., mm.-ua. ",,-u....w yrke (aw) ””W"” (uu—ni fint. fall sinh/J itne-”min! "I. Fanna/fu.) Sram (GM,—ml.) J., råd:/"Am,; Pmmn, Arm:/a:lc'fhw'n nu. namn A la - ut finn/m If” ' , y fu. ,,, , '=' m;" ( en., i 3.4) ra,. af.-u, Emm-m. rom,", an./m, Jula-MMA", fal/mln") nr
Vm u' A.J liopnav "
4
Inf/gillade
19 års Inflyttningsbok for
&
Fädd
a';- nr)) "Nl-nad
X X X rytm,-a,... 3
>: (
Dopnamn
_ års Födelsebok for
n-dhnx! Ill-o- M
[II.-ru och [dr-namn, ynko, ”utmana/Ile! och uliymnapemsomu... (om
I'm 4.) Jon! ba:/od
Skala 48 : 100.
19 _________ års Lysnlngs- och vigselbok
Uhr—ou: förnamn wu, oem-i, »...»th ooo nlfpivubd-dvm/J' (nu frå—and.)
Skala 48 : 100.
19 ______ års Död-och begravningsbok for_ _
(inv./"IH;
_ församling
sänkt/Ja
.. ____________.försam|ing
45
Församling
! a I 17_' 13 . | 2 | 3 41! s 1 'I 5 | *i , &
: . Foo/d "
.6 & Dad Hu filur— mh Mumylie, ' ' * om , ' [om ' ) ot./7 ba:/vd nå,, 6,9 l & .nu & MW cum) fn'r ha:/m mmm,” ms fa'r mmm-n,!” Joan 5,7me hum/7, yrke ”_, a.,, än 15 & ”få "'”-7 _ och bal/ad '_'”. ,,. i., _ % sk" manad ,,,—1,"
/
] 137 _ii _ 14 15 1 * ['17* 15"
nr,/5,4 _ . _ _ _ _ url/yn” eller J.../M ,
i. '. ': .fnf", Mmm...... en! ""han”,. Iora/jrcr; my.../www... nu... . . _ 0.4, _fm' 'unw' "=" 'fv: &, ”'.'..th an.../...,...mrnu ...4 (mm! a,.a/ .,," w, "PF/”""" Vapr/IÅH- hl/ i...”/.. J... ;, ;, (Stav/. fw HFN/ay; ,, . .... no./af... famn., Mrs./. ..» en" .../fad. . mmh, lyft", ,- ,, .,, ”, r//-rlend,elvrupp— d,; ,; 'forur/wbg .1., ,, r..-"m..”. husrum./.. .H.. Mr.M/...», "D_Hyarak/um/rl, får den nu. " ' "” m .. . "um/.,. M " bor......» etwa/q. 'minad ”»./fm m ...,-.... finn.../h., lama Ja./"450! mm 5” gång;?” ”"" ' '
19 års Konfirmationsbok för. __ _. _________ _ _..Jörsamllng 1 ' Gili 3 " ff ' fi m ' 4 _ i * AA _ 7 B ') 10 & MA rm. (f)/nh ; smula.. o../Kina... .:...- . (I .; om ”lim-Nu! uar mm. = .; 7.9.9 Effer— och femman” Bou-ad rwm. |. "MVH:,M, ,: m.... nd, ; ”i: m lmvt- " ...-H.,... ..» ”UM-f- ms.—- 53 i.u»: ::", x. ...a-...a. mm. / / / ___ _ __ . _ _ _ _____ i / / Skala 48: 100. och dess Dopbok för år 19 __ 15 .1 115 L 19 nn u * !( åå DOP' Jama. .../mmh,”, .a”... mma-Gnu Mm./— —_-.—5 _f Faddrar .,» (..... ormar! J.. Mmm/...en), Wärnå-vg, In./:P— 53 Z.,, de, ” asp, anwa/fan, m.m ad. ana.-44 Mu- m.m. in ...-... .
Skala 48 : 100.
1 a 9 » ru u n 14 ål; Vi de ? sank/Ida annan/.. af, dnm .... "m.-'- .b.- nuo/Il”. & 0 Ånhzknirlym' om ”a.,-m.... mm..,— x =: 5? .,”. ;. nl .! ”dala ' upp!» In ! ' an./an ;" _ .. _ '$, 3» - : ,man man rm _. .. m. _ , :IIJIplhI'y l/Å'f ukhainpmwhhl, % *! & d " ;?: WW'HW'VHH' hanvivn'ny nu .” knyt-nd- hmmm-Audun” men am.-.a»... ».... 13? '” "" ' 5 &. m.../u nun >" 3 * ' ___________.__ _____ _.__._ ._._ _ Skala 48 : 100. m 16 W 1. |; ] in u n Was ägg-5775; fy,, ..”/31014: magar, m om avse:/mb w.; m'a/DW ).qu 'J . &:”;qu M alfa/ur, mew. .se, pwna/mg nal/gl ann/In..)- er Da JorJa/r Denison" ww... ...»... n, ..,/99.515 m,...r, A-du/ . Mm m.. Wa/bgjå/J- ..::. ., 4 (" &, ) . (Why la nm; . JA./ma, Jani/4.15.” Try/u!...» &mh'ryijQva- Misa m ”'"-”4" ;;; Ja ,.-, ningmHUVAuD h/I), id:/613 _q-Åii, m... IV"—oda" ul'a'mn- q W & a. ur m../, om M.:; Q' af./mma. lumn .; ' mm. '7' _ . _ -. . _ _ _ .__._..._.. _. __ __ . _ __ _ ___ "".? ______ _ __ ....... ”__-A O.
Personakt, framsida (skrivytan, skiss i förminskad skala)
') ”"m"" 1) Efternamn
3) Kön 4) Födelsenummer
M
5) Yrke eller litnl 6) lmmuullel
7] Slam. nullon
&) Födalsuhemorl (lönt.-eri) 9) Lyle m../und 10) Tresbckännelse 12) Kontirm. m. m. . av xv. kyrkan du... F !. on /
13) Bard rn. m. H) Rug. a slbmunzhus 15) Värnpl.
16) efternamn. lörnumn och kyrkobokförlnnmn lödllnnummlr
.. :| .. 'o .a .. :o n.
upplåll ...nu nunna.-un. lamm... (adululumcrl och kyrkoboklarlnymn m......um..."
dnqsuany
födelsenummer namn (övm raden) och [adelnhumon (undre raden) den andra: av löräldmrnn namn och födelsenummer
?:
Akten omfattar bind nr |, ' Personakt Blad nr 1.
Personakt, baksida (skrivytan, skiss i förminskad skala) 19) Ellernamn och förnamn: Blad "" 1- 20) Inllyllud (överförd)
...- nu... | | m......" ; (bok "av-.- obcllnlllnn) umxuq församling (bok sur obeflnlllgn) uppslag
lyst-Enn. 22) Död: 14) DOdSOl'Snk: 15) Ulvandrud: ..4en !
23) Förklarad lör ded:
$'"?” . , . . . Anza-”ytlerduglsv _
beslut din
26) Blu—del upprättat den
Bilaga 1 (forts.)
Medborgarkort, pärmens insida (skiss i förminskad skala)
Pärmen utfärdad den
Födelsenr
Födelsehemort
lEgenhändEmmntecknmg
Den egenhändiga namnteckningen bestyrka:
Plats för fotografi
Plats för 'stämpel
Medborgarkort, bladens baksida. (skiss i förminskad skala)
11_1 __ . . _ 111
U Personakt rekvireras för omstående person. för kyrko— tHyttad den
bokföring härstä'dcs å
Pnstorsämbctm i utnyttn. orten ...................................................................... .. .. .. . stämpel
Sign.: .
. 19 ......... Pastorsämbetcts i in!"). orten stämpel
(pastorsämbetet i infiortcn)
II II
Utfärdat den
av
Platfför ayhyclz av personplåt.
Obs. Ändringar i ovanstående uppgifter ant. 5 del I
Pastors anteckningar: ................................................................. . ............. .
BEVIS.
, » Medborgarkort för & omstående sida angivna person har
den ..........................................................................
19
härstädcs avlämnats i kyrkobokföringsärcndc. *
' Stämpel. *
Medborgarkort, bladens framsida. (skiss i förminskad skala)
III
Utfärdat den
Pia!: för nytryck av prrmriplrlteu i vad denna irrnchdllrr om per- av :nnen: (flemamn, fu'mmnn, födelsenummer. fädelrtlirmarl. titel eller yrka, rivilnånd, kyrkobokföringsar: ork. med ulxälmndz au nmumlss'rcl, nnmrulirkrivningmrt vid indenfor tryckningen mm!. om PCI'SNIEM är gift, makens _fa'drlsenummrr, Lämplig rubrikrcxl :ilrä: :; ifrm pasirianrr.
Sign. :
Ändring” i ovanstående uppgifter (pastors anteckningar)
Ovnnnämndn pcrsnn är nu bciygar den
[[ II
I I Utfärdat den .__.
Plats för nulryrk av pcrwnpldlm i vad denna innehåller om per— av Jarlens rflernnmn, fämumn, födrlsmummer, födelsrhrmart, litt! eller yrke, civilstånd, kyrkobokföringsort och, med utsättande au mantalsdrel, mantalsskrivningscrl vid tiden för tryckningen sami, pm ptrsrnen är gift. maken: _fädrlnnummrr. Lämplig rubriklcx! unit!" i fria positioner. .,_
Sign.: _
Ändringar i ovanstående uppgifter (pastors anteckningar)
Ovannämndz person är nu betyga:
Bilaga 2.
Redogörelse för uppbördsverket i Borås.
Här skall lämnas en redogörelse för arbetsförhållandena vid uppbördsverket i Borås, såsom härvarande krono- och kommunaluppbördskontor i ett föreliggande förslag till arbetsordning mera kortfattat benämnes. Redogörelsen tar närmast sikte på de förhållanden, som angå folkbokföringen.
Arbetsuppgifter och organisation.
Uppbördsverket i Borås handlägger dels i huvudsak alla de ärenden, som enligt mantalsskrivningsförordningen, uppbördsreglementet, restindrivningsförordningen, bötesindrivningsförordningen, medelsförvaltningsförordningen, kungl. förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter och kungl. kungö- relsen angående utfärdande av jaktkort och jaktpass m. m. åvila magistrat eller särskild tjänsteman under magistrats inseende och ansvar, dels de verkställigheisbe- styr, som enligt 6 kap. i lagen om kommunalstyrelse i stad åligga magistrat eller drät- selkammare i avseende å debitering och upphörd av kommunalskatt, dels de verk- ställande uppgifter, som enligt lagen om skogsaccis, hundskatteförordningen och nö- jesskatteförordningen ankomma på drätselkammare, dels ock sådana till taxerings- väsendet hänför-liga uppgifter, som enligt givna föreskrifter eller rådande bruk an- komma på kronouppbördstjänsteman i stad.
Uppbördsverket handhar vidare magistraten åliggande skyldigheter i fråga om utbetalning av ersättning av allmänna medel till tolk, förundersökare, rättegångs- biträden, vittnen m. fl., ombesörjer medelsförvaltningen i fria rättegångar samt full— gör i övrigt de göromål, som enligt allmän författning, rådande bruk eller magistra- tens beprövande äro av beskaffenhet att tillhöra verkets arbetsområde.
Chefstjänstemannen för verket med dess nuvarande benämning är krono- och kom- munaluppbördskassören. Denne är i sådan egenskap mantalsskrivningsförrättare, upphördsman enligt uppbördsreglementet, bötesredogörare, kronans ombudsman samt kommunaluppbördskassör. Närmast under honom tjänstgör en uppbördsassistent. Tillfälligtvis finnes ytterligare en uppbördsassistentbefattning, som fr. o. m. år 1945 är föreslagen bliva av permanent karaktär, och vars innehavare närmast skall taga befattning med till uppbörds- och handräckningsverksamheten hörande ärenden. Vi- dare äro anställda en mantalsskrivare, en biträdande mantalsskrivare, en kontorist, en kassörska, ett första kontorsbiträde samt ett antal kontorsbiträden ävensom extra och tillfällig personal alltefter behovet. Personalen utgör sammanlagt i genomsnitt ett tjugofemtal personer. Därest taxeringsassistent anställes för staden, avses den- ne skola tillhöra uppbördsverket.
Verket är icke indelat i bestämt avgränsade underavdelningar men vissa arbets- detaljer äro sammanförda i mantalskontoret, i kassaexpeditionen och i maskinavdel- ningen.
Å mantalskontoret ombesörja mantalsskrivarna med tillhjälp i erforderlig om- fattning av kontoristen och kontorsbiträdespersonal mantalsskrivningsarhetet och vad därmed närmast sammanhänger, förande av ett alfabetiskt register till man- talslängden, lämnande av upplysningar till myndigheter och enskilda m. m., var-
”sme-_.
jämte de biträda vid de till taxeringsväsendct hänförliga uppgifterna samt i viss utsträckning vid debiteringsarbetet.
Å kassaexpeditionen tjänstgöra kassörskan, första kontorsbiträdet och ett kontors- biträde samt ytterligare kontorsbiträdespcrsonal i mån av behov. Denna personal omhänderhar den uppbördsverkets kassarörelse, som ej vid uppbördsstämma om- besörjes av särkild kassör, sköter de med kassarörelsen sammanhängande räken- skaperna samt uppgör mänadsräkningar och andra redovisningar över allmänna medel m. m. .,
Den å maskinavdelningcn sysselsatta personalen _— varav mera stadigvarande en präglingsoperatris och en operatör å tryckmaskin samt biträdande personal efter behovet — utför å kontorets adressmaskinanläggning, varom nedan närmare för- mäles, präglings- och tryckarbeten.
Vid tiden för taxeringsarbetets bedrivande och närmast dessförinnan nödgas ver- kets personal anslå mycken tid åt med detta arbete sammanhängande uppgifter, i första hand sortering av deklarationer och uppgifter men även andra uppgifter, som stå i samband med verkets funktion att utgöra ett förmedlande organ mellan och rådgivande organ åt taxeringsnämnderna. Denna sistnämnda funktion har här i staden särskilt accentuerats därav, att staden icke är säte för länsstyrelse. Med hänsyn till verkets alltmer ökade uppgifter på hithörande område ha krav gjort sig gällande på inrättande under viss tid av året av en formlig taxeringsavdelning, vilken också i fortsättningen torde komma till stånd genom avdelande av viss personal för ändamålet under ledning av särskild avdelningsföreståndare.
I den mån personalen icke inordnas under de här nämnda expeditionerna eller avdelningarna, utför den kontoret i övrigt åvilande debiterings- och uppbördsarbete m. m. Man kan här möjligen tala om en allmän avdelning.
Folkbokföringsanläggningen.
Betydande tid har åtgått för utskrift av de olika längder och debetsedlar, som verket har haft att upprätta. Till den del texten består i namn, adressbeteckningar och dylikt, återkommer den mer eller mindre utförlig i allt arbetsmaterial. Man har då haft anledning antaga, att en väsentlig tidsvinst skulle uppstå, om ifrågavarande uppgifter kunde en gång för alla inpräglas ä plåtar för att bevaras i ett kartotek och vid behov mångfaldigas. Härtill kommer den viktiga garantin för att uppgifterna alltid riktigt komma att återgivas, om de felfritt inpräglats å plåten. På grundval av denna uppfattning anskaffades för stadens behov under år 1942 en adressmaskinanläggning av adressograph-typ. Den består av en tangentpräglingsmaskin, en tryckmaskin, utrustad med apparatur för automatisk matning och tryckning i två kolumner och en mindre handtryckmaskin. Det tryckande registret omfattar plåtar för stadens hela mantalsskrivna befolkning, även barn, till ett antal av cirka 50000 st. samt för alla i mantalslängden redovisade fastighetsenheter eller fastighetskomplex, sam- manlagt cirka 6 000 st. Plåtarna förvaras i sju stålskåp av dimensionerna 75,5 X 100 )( 62,5 cm, rymmande 49 lådor om 175 plåtar i varje låda, sammanlagt alltså 8 575 plåtar i varje skåp vid fullbeläggning.
Plåtarna utgöra sektionsplåtar samt bestå av två å tre å en metallram anbragta metallsektioner. Då den å metallsektionerna inpräglade texten av trycktekniska skäl är med den läsliga sidan vänd inåt ramen, omfattar denna även hållare för ett av- tryckskort med synlig text. Härigenom möjliggöres en snabb avläsning av plåt— texten.
Av metallsektionerna till personplåten är en större, huvudsektionen, och inne- håller text för antingen oföränderliga eller mera sällan föränderliga uppgifter. lluvud- sektionen omfattar sålunda utrymme för uppgifter om namn, yrke eller titel, yrkes- kod, värnp'liktsnummer eller annat, som rör vederbörandes värnpliktsförhållanden, civilstånd, kön, födelsedatum, födelsenummer, antal hemmavarande barn under 18
år, tidpunkt för senaste äktenskaps ingående eller upplösning, anteckning cm pen- sionsförhållanden m. m. ( = uppbär tilläggspension, bl. = blind, ftg =fattigvård e. d.), uppgift i förekommande fall om utländskt medborgarskap, hemortsfirsvaret berörande uppgifter såsom att vederbörande är hemvärnsman (hv), födelseförsam- ling samt namn på församling, varifrån sista inflyttningen till staden ägt rum. I vissa fall såsom beträffande yrkeskod, födelsenummer och ytterligare någon annan uppgift har utrymmet ännu icke disponerats för avsett ändamål.
Till markerande av familjesamhörigbeten inpräglas å plåten för hustrur, scm sam- manleva med mannen, bokstäverna Hu samt å plåtarna för hos föräldrarna boende barn 5 (son) eller d (dotter), i förekommande fall fs (fosterson) eller fd (foster- dotter). I samtliga fall upptagas tillika å plåten initialerna till mannens eller faderns ev. moderns förnamn. Sistnämnda markering är även av betydelse, om plåterna för personer inom samma familj bliva skilda från varandra.
Förutom huvudsektionen omfattar plåten två mindre metallsektioner. Av dessa upptager den ena gata och adressnummer eller annan adressbeteckning samt man- talslängdens fastighetsbeteckning och rotenummer ävensom efternamnet å hushålls- föreståndaren i fall, där plåten avser inneboende eller familjemedlemmar me;] annat namn än hushållsföreståndaren. Den andra mindre metallsektionen innehåller upp- gift å arbetsgivare, för allmänt kända i regel med viss förkortning. Stor vikt har lagts vid att de nämnda mindre sektionerna i princip skola innehålla endast en upp- gift, i ena fallet adress med tillhörande fastighetsbeteckning, i andra fallet upplys- ning om arbetsgivare. Härigenom möjliggöres icke blott att vid förändring i någon av de nämnda uppgifterna endast delsektionen behöver utbytas eller ompräglas utan även, att dessa sektioner kunna användas för andra plåtar. Åtminstone för de mera allmänt i anspråk tagna delsektionerna upp-läggas i fastighetsordning eller alfabe- tisk ordning lager, som vid behov för undvikande av nyprägling eller omprägling kunna anlitas. Härigenom vinnes mycken tid.
I händelse utrymmet å en plåt icke är tillräckligt, kan fortsättningsplåt förekomma. Fastighetspläien omfattar två metallsektioner, varav en större av samma storlek som personplåtens huvudsektion innehåller rotebeteckning, fastighetsbeteckning, adresser å samtliga fastigheten angränsande gator samt reservutrymme för andra uppgifter och en mindre uppgift å ägare och dennes postadress. Genom en särskild mekanism kan texten å hela den sistnämnda sektionen avtryckas även om — såsom fallet är vid tryckning av debetsedlar — endast adressektionen av de två mindre här- emot svarande sektionerna av personplåten tagas i anspråk vid tryckningen.
Präglingen av plåtar sker på ungefär samma sätt som vid vanlig maskinskrivning. I den elektriskt drivna präglingsmaslcinen finnas på en gemensam axel två under gång automatiskt roterande typkransar. Metallsegmentet införes på en Skjutbar vagn mel- lan typkransarna. Vid anslag på någon av tangenterna stoppas båda typkransarna upp för den bokstav eller siffra eller för den typ i övrigt, som finnes angiven å tangenten i fråga. Därmed sker präglingen. Anslaget på tangenterna behöver icke ske med större kraft än på en vanlig skrivmaskin. Allteftersom präglingen sker. frammatas vagnen med metallsektionen automatiskt. När en rad är färdigpräglad, inställes vagnen för tryck å nästa rad. Efter det hela sektionen färdigpräglats, över- valsas densamma automatiskt av en stålrulle för utjämning av eventuella ojämn- heter i höjdled av plåttexten. Nyprägling av plåtar för folkbokföringsändamål, om- fattande tre sektioner, kan ske med en hastighet av omkring 200 per dag. Vid första uppläggningen av plåtregistret i staden kunde med präglingsarhetet syssel- satta personer, som från början varit fullständigt ovana vid arbetet, någon dag komma upp i en genomsnittshastighet av Över 230 plåtar. Omprägling av texten å metallsektionerna kan i förekommande fall ske tre å fyra gånger.
Tryckmaslcinen, som drives på elektrisk väg, arbetar på sådant sätt, att i densamma placeras en hel låda plåtar, varefter dessa alltefter det tryckning sker automatiskt passera maskinen och successivt falla ner i den tömda lådan i den ursprungliga ord- ningen.
Vissa plåtar kunna bringas att passera maskinen utan att tryckning sker, beroende på inverkan av automatisk väljning. Genom anbringande av ryttare medelst fjäder- anordning å övre delen av stålramen kunna plåtar i olika kategorier utmärkas på visst för kategorierna i fråga gemensamt sätt. Vid s. k. positiv väljning tryckas alla plåtar, som äro utmärkta med viss eller vissa ryttare och bortväljas övriga. Vid s. k. negativ väljning tryckas endast de plåtar, som icke äro försedda med ryttare i visst eller vissa lägen. Detta åstadkommes genom en i tryckmaskinen befintlig väl- jare med tillhörande stift, under vilken plåtarna passera. Av stiften placeras allt efter behovet ett eller fler i väljaren i lägen, som svara mot viss eller vissa ryttare. Om maskinen är inställd för väljning, sänker sig väljaren varje gång en plåt passerar densamma. Härvid komma stiften i kontakt med motsvarande ryttare, vilket föranleder positiv eller negativ väljning allefter inställningen av maskinen.
Tryckmaskinen kan lätt förses med en anordning för automatisk matning. Genom denna anordning, som användes vid tryck av namn och adress å debetsedlar m. m., frammatas i maskinen det material, varå tryck skall anbringas, på helautomatisk väg. Vid längdtryck påmonteras maskinen en listförare antingen för enkeltryck eller, som vanligen sker, för tvåkolumnstryck. Genom sistnämnda anordning vinnes den för- delen, att trycket kan spridas ut över längden på ett lättöverskådligt sätt. Detta tryck anpassar sig bättre till gängse blanketter samt föranleder, att fler plåtar kunna av- tryckas å en lista.
Hela plåttexten behöver icke nödvändigtvis avtryckas vid varje tryckning. Den framkommer å det papper, varå tryckning sker, genom att en gummivals rullar över papperet, som i tryckläge föres över plåten och ett automatiskt löpande färgband. I den mån viss del av plåttexten icke skall avtryckas, göres en utskärning i motsvarande det av gummivalsen.
När tryckmaskinen är försedd med anordning för automatisk matning, kan den maximalt frammata 6 000 plåtar i timmen och följaktligen åstadkomma lika många tryck. Den normala hastigheten, inberäknad s. k. dödtid för utbyte av plåtar m. m., är emellertid icke lika hög. Man kan dock uppnå en hastighet av 4 000 år 5 000 pas- serade plåtar eller lika många tryck i timmen.
För längdtryck åtgår längre tid än vid automatisk matning. Härvid får man räkna med tidsspillan vid ombyte av längder, inläggning i förekommande fall av kalker- papper o. s. v. I detta sammanhang inverkar också, om tryckning sker i en eller två kolumner. I sistnämnda fall skall avtryck göras i två omgångar av samma plåt, varför plåtarna passera maskinen långsammare än vid enkelkolumnstryck. Med hän- synstagande till den för båda avtrycken gemensamma dödtiden kan maskinens prestationsförmåga vid tvåkolumnstryck beräknas till drygt hälften av den vid en- kolumnstryek. Antal passerade plåtar under viss tidsenhet är vid tvåkolumnstryck också beroende på om samtliga plåtar i registret tryckas eller inte. Därest vissa plåtar automatiskt bortväljas vid tryckningen, ökas maskinens kapacitet i fråga om frammatning av plåtarna. Av betydelse vid tryckningen är också blanketternas be- skaffenhet. För underlättande av tryckningen undvikas blanketter å dubbelark med tryckning å fyra sidor. Vid användande av sådant material åtgår mycken tid för vändning av blanketterna och inpassande av trycket å rätta sidor. Enkelarksblan- ketter äro avgjort lätthanterligare vid tryckningen. Givetvis tager också arbetet med tryckningen längre tid i anspråk, om fler kopior förekomma. Sådana kunna tagas till ett antal av tre år fyra stycken.
Av det här anförda framgår, att en kalkyl i fråga om tryckmaskinens kapacitet vid längdtryek är beroende på många faktorer. Skulle en genomsnittssiffra nämnas i fråga om det vanligast förekommande längdtrycket, tryckning i två kolumner å enkelark med en eller ett par kopior samt med automatiskt bortval av en tredjedel eller en fjärdedel av plåtarna, torde man, såvitt framgår av hittills gjorda erfaren- heter, få räkna med en siffra på högst 1 200 51 1300 frammatade plåtar per timme.
Självfallet får man vid adresseringsmaskiner som vid andra maskiner räkna med
Adressmaskinanläggningen utnyttjas i första hand för verket regelmässigt åvilande arbeten såsom tryck (i fråga om namn och hithörande uppgifter) av de olika längder och debetsedlar verket har att framställa. Därvid kan god fördel dragas av nyss- nämnda väljningsmöjligheter.
Främst åligger verket att framställa mantalslängd. Härom mera i annat samman- hang.
Under början av mars tryckas genom kopiering i tre exemplar de på mantalsläng— den grundade stommar till inkomstlängd, som numera författningsenligt skola av— lämnas till ordföranden i lokal taxeringsnämnd senast den 15 mars. Härvid med- tagas alla mantalsskrivna personer fr. o. m. 15 år, varvid för personer under denna ålder upprättade plåtar, som ryttarmarkerats, passera tryckmaskinen utan tryck. Under taxeringsarhetet korrigeras i förekommande fall manuellt de genom plåtav- trycket erhållna uppgifterna om barnantal under 18 år. I fråga om rörelseidkare och fria yrkesutövare, vilka taxeras i särskilda lokala taxeringsdistrikt, upprättas genom avtryck av respektive plåtar i kortform icke endast föreskrivna utdrag ur mantalslängden utan även ett år från år stående kortregister, upptagande, förutom plåtavtrycket för skattskyldig och i förekommande fall maka, genom manuell till— skrift vissa uppgifter till ledning för taxeringsarhetet samt taxeringssiffrorna för varje taxeringsår. På grund av det relativa fåtal personer, varom här är fråga, anses taxeringslängd icke med fördel kunna framställas på mekanisk väg, utan den- na utskrives medelst skrivmaskin, därvid mantalslängdsutdragen kunna tjäna som underlag.
Av olika skäl framställes heller icke stommen till fastighetslängden å tryckmaski- nen. Härvid inverkar främst den olikartade redovisningen av fastighetsbeståndet i mantalslängden och fastighetslängden.
Under april eller maj månader tryckes genom kopiering i två exemplar politisk och kommunal röstlängd, varvid tryckningen urvalsmässigt sker på sådant sätt, att endast plåtar för personer, som under mantalsåret uppnå 21 års ålder, medtagas. Anteckning om röstlängdshinder och instreckning av röstberättigade sker manuellt.
Prästvallängd tryckes i förekommande fall på samma sätt som röstlängd. Vid lämplig tidpunkt under april—juni månader verkställes även tryckning av stommar till pensionsaugiftsförteclrning, varvid plåtar för personer i icke avgifts- pliktig ålder, som alla äro särskilt ryttarmarkerade, bortväljas.
Tryckning av kronouppbördsbok samt kommunal debiterings- och uppbördslängd (kommunaluppbördsbok) verkställes samtidigt genom kopiering under juli månad. Härvid bortväljas plåtar dels för de personer, som icke förekomma i inkomstläng- den, dels för sådana, som icke hava att erlägga krono- eller kommunalskatt eller att utgiva pensionsavgift. De sistnämnda plåtarna ryttarmarkeras särskilt efter taxe— ringsarbetets avslutande. Fastighetsplåtar, som icke avtryckas i inkomstlängden, medtagas däremot vid tryckningen av uppbördsbok, i den mån de icke avse fastig— heter, varför skatteplikt ej föreligger, eller sådana, som äro gemensamt taxerade med annan, då endast plåten för en av de i komplexet ingående fastigheterna medtages. Kommunaluppbördsbokens anknytning till kronouppbördsboken gör, att i den förra fler plåtar komma att avtryckas än nödigt är. Med hänsyn till den relativt begrän- sade utsträckning, vari övertryck förekommer, kan arrangementet anses icke vara till nämnvärd olägenhet.
Tryckning av namn—, adress- och hithörande upgifter å kronodebetsedlar sker un- der augusti eller september månader, varvid uppbördsbokens ryttarmarkering an- vändes.
På enahanda sätt tryckas kommunaldebetsedlar under september eller oktober månader. Då skattesatsen vid denna tidpunkt ännu icke är fastställd, sker tilltryck av densamma å debetsedlarna i december månad, varvid tryckmaskinen kan an- vändas.
I fråga om uppbördsböcker och debetsedlar åstadkommer tryckmaskinen även
automatisk numrering. Av särskilt värde är den sammanfallande numreringen för krono- och kommunaluppbördsböeker samt krono- och kommunaldebetsedlar.
Kollationering av att alla vederbörande personer upptagits i inkomstlängd, röst- längd och pensionsavgiftsförteckning verkställes i lag om två personer genom av- läsning av vederbörandes födelseår mot mantalslängden, därvid lätt framgår, om någon person utelämnats i respektive längder. Upphördsböckerna avstämmas på sed- vanligt sätt mot taxeringslängdcrna, varjämte uppbördsböcker och debetsedlar av- stämmas inbördes.
Genom den mekaniserade folkbokföringen har framvunnits en högst väsentlig tids- vinst vid framställande av det material, varför här ovan redogjorts. Härtill kommer, att de önskade uppgifterna kunnat reproduceras utan forcering eller arbetsanhop- ning vid vissa tider av året. Den hastighet, varmed tryckmaskinen arbetar, gör, att endast ett mindre antal dagar åtgå för varje tryckning. Endast vid tiden för man- talsSkrivningen har ny- och omprägling samt omsortering av plåtar m. m. föranlett en mera kännbar koncentration av arbetet. Ny- och ompräglings- samt omsorterings- arbetet jämte bestyret med ryttarmarkering och skyltkort får även tagas i betrak- tande vid bedömandet av tidsvinsten vid en på maskinell väg företagen utskrift av längder och debetsedlar. Hithörande uppgifter äro emellertid av engångsnatur för mantalsåret, vanför ianspråktagande av den maskinella utrustningen och det för folk- bokföringsändamål avsedda plåtbeståndet för andra ändamål än de ifrågavarande kan slke med synnerligen ringa tidsspillan.
Mamtalsskrivningsförfarandet.
'Till grund för mantalsskrivningen varje år ligger en stomme, bestående i en ut- skrift eller avskrift av mantalslängden för det löpande året.
Förberedelserna för mantalsskrivningsarhetet pågå under praktiskt taget hela året. Till ledning lånas vid behov material från pastorsexpeditionerna i stadens båda församlingar. För varje månad uppläggas efter inkomna flyttningsbetyg plåtar över till staden inflyttade. På grundval av födelse- och dopboken förfares på enahanda sätt med under månaden födda. Vid tiden närmast före mantalsskrivningsförrätt- ningen verkställes nypräglingeu oftare. Före mantalsskrivningsförrättningens på- börjande tilu15krivas i mantalslängdsstommen nyinflyttade och under året födda samt avföras (genom anteckning i förekommande fall om den nya hemortskommunen och dagen för utflyttning dit) de till andra orter utflyttade med iledning av till pastorsex- peditionerna inkomna aviser om inflyttning i andra (församlingar samt under året döda med ledning av död- och begravningsboken.
insamling av mantalsuppgifter från stadens 23 rotar äger härefter rum under ca sex dagars tid med början vid mitten av oktober. Arbetet omhänderhaves av två av mantalskontorets tjänstemän och pågår å särskilt anordnad expedition. Vid mot- tagandet underkastas uppgifterna i mån av tid en förberedande summarisk gransk— ning.
Skriftliga mantalsuppgifter infordras från samtliga hushållsföreståndare och från i familjerna inneboende. Fastighetsägaren åligger att insamla uppgifterna samt att för varje fastighet upprätta en huvudförteckning, upptagande hyresgästernas namn samt hyresbelopp.
Omedelbart efter det mantalsuppgifterna inkommit, uppsorteras de på rotar och i fastighetsordning inom varje rote. Härefter företages bearbetning av det inkomna materialet. Denna försiggår i tre lag om två personer. Den ene läser ifrån mantals- uppgifterna och den andre följer innehållet i stommen. I den mån så icke redan skett, tillskrivas nyinflyttade. Vid flyttning inom staden markeras avflyttning från viss fastighet genom anteckning om den fastighet, vartill flyttning ägt rum. På så sätt kompletterad utgör stommen surrogat för mantalsregistret, intill dess det medhun- nits att redovisa flyttningarna i detsamma. Tillskrivning av flyttade inom staden
kan, om så för tids vinnande-önskas, göras mera summariskt, i det man här rör sig med ett material, som redan finnes inpräglat å plåten.
Allteftersom mantalsskrivningsarbetet pågår, tillhandahållas pastorsämbetena rote- vis listor över inom staden skedda flyttningar ävensom över flyttningar till staden, om de ej tidigare redovisats från pastorsämbetena. Dessa ombesörja i sådana fall infordrande av flyttningsbetyg. I den mån stommarna för varje rote kompletteras, lämnas de till präglingsoperatrisen.
Med ledning av stommarna har präglingsoperatrisen först att för varje rote bort- taga plåtarna för de från staden flyttade, varvid adress- och arbetsgivarcsektionerna lösgöras från ramen. Även plåtarna för de inom staden flyttade urplockas och uppställas, sedan adressektionerna *frånskilts, i särskilda lådor. Härefter genom- gås stommen i avseende å flyttningar till eller inom roten, varvid redan tillgäng- ligt material såsom nypräglade eller eljest befintliga plåtar eller löstagna sektioner samlas i .fastighetsordning. *Slutligen har präglingsoperatrisen att tillse, att plåt- beståndet såväl till antal som text sammanfaller med stommen, varvid ny- eller om- prägling i förekommande fall får äga rum.
I samband med genomgången av stommarna till mantalslängden för de olika ro- tarna har präglingsoperatrisen givetvis icke endast att utföra de ompräglingar, som betingas av skedda flyttningar, utan även de, som härröra av andra förändringar i de å plåten redovisade förhållandena, ävensom att vidtaga erforderliga åtgärder i avseende å plåtar för efter senaste mantalsskrivning födda och döda personer.
Alla plåtar, som varit föremål för ändring, ställas på kant för markering av att de skola förses med nytt skyltkort. Sedan denna åtgärd företagits, vidtager omedel- bart tryckning av mantalslängd för roten. Hittills har denna i en första omgång tryckts i ett exemplar med visst blankt utrymme familjerna emellan för möjliggö- rande av tillskrift av personer dels vid kollationeringen hos pastor dels framför allt vid nästföljande års mantalsskrivning, då ifrågavarande exemplar även använts som stomme för nästkommande års mantalslängd. Efter slutkollationering av man- talslängden har mot slutet av februari månad verkställts förnyad tryckning av man- talslängden genom kopiering i två exemplar varav det ena för verkets och det andra för taxeringsnämndernas behov. Härvid ha särskilda mellanrum i längden icke före- kommit. Ett sådant omtryck av den slutjusterade mantalslängden är nödvändigt, om, såsom möjligt är, för samtliga personer i mantalslängden skall angivas ett löpande nummer, vilket för övrigt kan återkomma i samtliga längder och även å debetsedlar. För att snabbare komma i åtnjutande av en definitiv mantalslängd planeras emeller— tid att för kommande år på grundval av den rättade stommen genom kopiering i tre exemplar trycka mantalslängd, som efter komplettering av intill tiden för juste- ringen gjorda ändringar kan användas av verket och taxeringsnämnderna.
Vid slutet av december flyttas arbetet till pastorsexpeditionerna. Den rotevis upp— lagda mantalslängden för nästkommande år kollationeras då mot församlingsböc- kerna, däri flyttningar inom staden redan antecknats med ledning av flyttningslis- torna. Ifrågavarande flyttningar redovisas icke i själva församlingsböckerna, som föras i kronologisk ordning, utan i fastighetslängder enligt lösbladssystem med sär- skilda upplägg för varje fastighet. I dessa redovisas familjerna med vederbörande hushållsföreståndares namn och yrke, anteckning om familjeförhållanden samt hän- visning till upplägg i församlingsboken. Å detta stadium av mantalsskrivningsarbe- tet organiseras detsamma i två lag, ett för varje församling. Med ledning av fastig- hetslängden läsas personerna i församlingsboken av ett biträde å pastorsexped'it'io- nen. Två befattningshavare från mantalskontoret kollationera härefter sinsemellan uppgifterna i den rättade stommen och originalexemplaret till mantalslängden. Här— igenom åstadkommes även avstämning mellan stomme och originalexemplar till mantalslängden eller med andra ord en form av dubbelkontroll av nya mantals- längden, vilken kan vara motiverad åtminstone så länge mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsregler i mera anmärkningsvärd grad differera. Omkring den 20
——25 januari har arbetet å pastorsexpeditionernw hittills-i regel varit avslutat. Sedan folkbokföringsplåtarna numera legat som underlag vid ett par mantalsskrivningar, kan kollationeringsarbetet i fortsättningen väntas bliva avsevärt mindre tidsödande, i det en gång rätt inpräglade uppgifter ju icke kunna undergå förändring. Jämsides med arbetet hos pastor eller med mindre avbrott däri expedieras till andra man- talsskrivningsförrättare de meddelanden, som kunna föranledas av bestämmelserna i 9 g— mantalsskrivningsförordningen.
Genom den utformning mantalsskrivningen sålunda erhåller, onödiggöres pastors tilläggslista och särskilda tilläggslista.
Sedan arbetet å pastorsexpeditionerna avslutats, återstår i huvudsak av egentliga mantalsskrivningsarbetet endast den komplettering av mantalslängden, som föran- ledes av den mellan mantalsskrivningsförrättarna förda skriftväxlingen. Dessutom tillkommer rättelse av mantalslängdens avskrifter i överensstämmelse med det kol- lationerade och kompletterade originalexemplaret.
Här har genomgående talats om mantalsskrivningsarbete, vilket kan vara berät- tigat, då någon mera markerad form av förskrivning icke förekommit. Själva man- talsskrivningsförrättningen är av uteslutande formell karaktär.
Sedan är 1911 finnes i staden ett i alfabetisk ordning upplagt kortregister till mantalslängden. Här angivas namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress för alla ensamstående samt för gift man därutöver samma uppgifter i avseende ä hustru och barn under 15 är, med vilka sammanlevnad förekommer. Även kort å ensamboende person, som har vårdnaden om barn under 15 år, innehåller uppgifter om barnen. Vid flyttning inom staden antecknas å kortet den nya mantalsskrivningsadressen samt vid utflyttning från staden dag för flyttningen och församling, vartill flyttning skett. I samband med mantalsskrivningsarbetet och under viss tid därefter verkställes nödig komplettering av registret. Korten ä utflyttade ha hittills kunnat kvarstå i registret, som ännu icke bliv-it menbart skrymmande. Härigenom] har undvikits omgång genom sökande i fler register. Endast kort över döda hava uppställts i särskilt avgångs- register.
Diverse uppgifter.
Folkbokföringsanläggningens stora kapacitet har gjort, att den även kunnat an- vändas för andra behov än de rent interna. Särskild vikt har i själva verket lagts här- vid, icke endast därför, att anläggningen på sådant sätt kunnat göras mer räntabel, utan även av den anledningen, att staden på skilda områden haft behov av ett me- kaniskt hjälpmedel med stor verkningsförmåga.
För familjcbidragsväsendct har förelegat behov av en adressmaskinanläggning, som snabbt och effektivt kunde åstadkomma namn och andra hithörande uppgifter å utbetalningskort och postgirolistor. Särskilt under tider för stora beredskapsinkal- lelser har det ansetts värdefullt att på ett smidigt sätt utan uppbåd av många, ofta svåranskaffade arbetskrafter kunna framställa de önskade uppgifterna.
Med den förefintliga adressographanläggningen ha familjebidragsnämndens krav på hithörande område kunnat tillmötesgås. Reproduceringen av de uppgifter, varom här är fråga, ha medelst denna bekvämt kunnat komma till stånd. För familjebi- dragsnämndens räkning har upplagts en av två sektioner bestående plåt, innehål- lande utrymme för betalningsmottagarens namn och adress, familjebidragsnämn- dens aktnummer, den inkallades namn, värnpliktsnummer och förband, bidragsbe- loppet samt specifikation över de vanligast förekommande familjebidragsarterna. Ifrågavarande uppgifter kunna återgivas icke endast å utbetalningskortet utan även genom tvåkolumnstrycket på överskådligt sätt å förteckningen över utbetalnings- kort.
Familjebidragsnämndens plåtregister omfattar numera över 8 000 plåtar.
Samarbetet mellan familjebidragsnämndens och verkets personal har fungerat på ett smidigt sätt, och det har visat sig möjligt att inpassa det periodiskt återkom— mande arbetet för familjebidragsnämndens räkning inom ramen för det kontoret nor- malt åvilande arbetet.
Med tillgång till verkets adressmaskinanläggning har socialtjänstens upplysnings— register kunnat utformas på speciellt sätt. Ifrågavarande register består av avtrycks- kort i formatet 73 X 100 mm å varje i staden mantalsskriven person. Registerkortet innehåller för varje person ett fullständigt avtryck av folkbokföringsplåten. Vid rap- portering av viss persons förflyttning kräves alltså ingen längre omgång för att verk— ställa nödig omregistrering. Man uttager endast personens kort ur avtrycksregistret samt placerar det i en särskild avdelning (kortkrubba) för den kategori, vartill den flyttande är att hänföra. I anslutning till Statens utrymningskommissions cirkulär nr A 5269/1943 kunna särskiljas följande kategorier:
1. Personer, som bortflyttat i samband med luftskyddsutrymning:
2. Personer, som omflyttat inom en ort:
i båda fallen antecknas den nya adressen ä (baksidan av) avtryckskortet; därest omflyttning skett till ett mindre antal bestämda fastigheter kunna avtryckskorten sammanföras till särskilda grupper för varje fastighet.
3. Personer, som omhändertagits på luftskyddshärbärgen eller fördelningslokaler: avtryckskorten inordnas efter ett ledkort med beteckning för respektive härbärgen eller lokaler.
4. Personer, som efter luftanfall själva skaffat sig nya bostäder: samma anord- ning som vid 1. och 2.
5. Personer, som efter luftanfall omhändertagits på sjukhus och förbandsplatser: samma anordning som vid 3.
6. Personer, som efter luftanfall föras till bärhus och identifieringsbyråer: såvitt möjligt samma anordning som vid 3. Avtrycksregistret i dess 5. a. s. obearbetade form förutsättes uppställt i samma ordning som mantalslängden. Därest så skulle befinnas lämpligt, kan detsamma upp- ställas i alfabetisk ordning. Avtryckskortet för viss person kan därvid uttagas enbart med ledning av vederbörandes namn. (Eljest tillkommer jämväl kravet på mantals- skrivningsadress.) Samma mål kan vinnas med tillgång till alfabetiskt ordnat hjälp- register över befolkningen. Om så anses lämpligt, kan självfallet upplysningsregistret utan åtskillnad på olika flyttningskategorier uppställas i strikt alfabetisk ordning. Å baksidan av avtrycks- korlet antecknas härvid den aktuella adressen. Fördelen med den skisserade metoden är, att registreringen med tillgång till de rörliga avtryckskorten kan göras synnerligen snabb. På grundval av exempelvis en kortfattad telefonupplysning kan nödig omflyttning av avtryckskorten ske med ytterst ringa tidsutdräkt. Något mera omfattande skrivarbete behöver icke företagas å expe— ditionen för upplysningsregistret. I förekommande fall kunna nya avtrycksregister produceras på någon enstaka dag. För socialtjänstens räkning kan även disponeras ett över stadens hela befolkning, sådan den varje år framkommer i mantalslängden, upprättat avtrycksregister —— årslrlassregister ordnat efter födelsedatum för varje person, män för sig och kvinnor för sig och upptagande ett fullständigt avtryck av folkregisterplåten. Spe- ciellt med hänsyn till att avtryckskorten bl. a. innehålla uppgift om värnpliktsför- hållanden och arbetsgivare bilda de en utomordentlig upplysningskälla, när det gäller att bedöma, vilka personer i vissa åldersklasser som kunna stå till förfogande för socialtjänstens räkning. Ifrågavarande båda avtrycksregister, omfattande över 100000 kort, inrymmas i huvudsak i ett stålskåp av samma beskaffenhet som de, vilka användas för det tryckande registrets plåtar.
Det årsklassregister, som sålunda kommit till stånd, kan förväntas vara av värde även för andra grenar av civilförsvaret än socialtjänsten. På många områden torde behov föreligga av den nominativa förteckning över varje årsgrupp, som framkommer i ett årsklassregister, icke minst på den grund att även barnen äro representerade i detsamma.
Ur sistnämnda liksom ur andra synpunkter erbjuder årsklassregistret stort intresse även för de kommunala myndigheterna i allmänhet. Härur kan exempelvis erhållas upplysning, vilka barn som skola vaccineras eller inträda i skolåldern, vilka personer som inträda i värnpliktsåldern 0. s. v. Stadens ungdomsråd har kunnat betjäna sig av registret, när det gällt att söka anknytning till ungdomar i vissa åldersgrupper. Vidare gives tillfälle att över åldersfördelningen inom kommunen för varje är snabbt erhålla en överblick, som exempelvis kan bilda underlag för en befolkningsprognos och som överhuvudtaget är av intresse ur statistisk synpunkt.
I detta sammanhang förtjänar anmärkas, att det givetvis är möjligt att med bort- seende från äldersfördelningen framställa avtrycksregister över vissa kategorier av stadens befolkning, därvid tryckmaskinens väljningsmöjligheter tagas i anspråk.
I samband med anskaffandet av adressmaskinanläggningen uppstod tanken att med dess tillhjälp söka åstadkomma ett s. k. allmänt register, d. v. 5. en alfabetisk för- teckning över stadens mantalsskrivna befolkning över viss ålder med uppgift om vederbörandes namn, titel, födelsetid och adress. Avsikten var att framställa av- tryckskort å viss del av stadens mantalsskrivna befolkning, sortera dessa kort i alfa- betisk ordning och därefter reproducera önskvärd del av avtryckskortet i lätt till— gänglig form, helst bokform. Registret beräknades komma till användning av såväl myndigheter som enskilda, vilka önskade en lättöverskådlig och lättillgänglig sam- manfattning av övervägande delen av stadens mantalsskrivna befolkning. Förutom det egna verket kommo därvid i fråga stadens pastorsämbeten, som saknade alfabe— tiskt register till församlingsboken, magistraten, exekutionsverket, poliskammaren, socialvårdsbyrån m. fl.
Den största svårigheten i fråga om realiserandet av ett sådant allmänt register låg på det ekonomiska planet. Då kostnaderna för framställande enbart av ett allmänt register endast till mindre del kunde väntas bliva täckta genom abonnemang till all- mänheten, syntes de väl betungande.
När i början av år 1943 möjlighet förefanns att åstadkomma de till underlag för ett allmänt register liggande avtryckskorten, visade det sig emellertid, att på privat håll intresse förefanns att i bokform reproducera de uppgifter, som skulle ingå i ett allmänt register. I en privat publikation, benämnd »Borås Adresskalender», avsågs att på grundval av avtryckskorten ägna det väsentligaste utrymmet åt ett person- register, upptagande för- och tillnamn på samtliga i Borås stad är 1943 mantals- skrivna personer över 21 år jämte deras bostadsadresser, yrken och födelsedagar. Kalendern skulle därjämte innehålla gaturegister med kvartersadresser, stadsägore- gister, förteckning över gator och allmänna platser samt över kommunala institu- tioner ävensom annonser.
Då möjlighet sålunda förefanns att utan kostnad för kommunen erhålla en hand- bok, som i det väsentligaste motsvarade ett allmänt register, förföll tanken att i kommunal regi upplägga ett sådant register. Oaktat kalendern förelåg i tryck först mot slutet av år 1943, vid vilket förhållande det ansågs mindre lämpligt att utgiva ny upplaga redan 1944, har den visat sig vara ur kommunal synpunkt av stort värde. Även från allmänhetens sida har den mottagits med stort intresse.
De erfarenheter, som staden sålunda haft av ett allmänt register, ha bidragit till den uppfattningen, att en fortsatt utgivning av ett sådant register, bör komma till stånd, antingen som det föreliggande i bokform eller i stencil- eller Multilith-tryck. Härom pågår utredning.
För exekutionsverket har verkställts avtryck av plåtregistertexten å särskilda rest- längdskort, vilka, kompletterade med utskyldsbeloppen, uppställts i anställn'ingsre-
gistret och där bildat en lättillgänglig upplysningskälla om de anställdas skatte— och personliga förhållanden. Avbetalning å utskyldsbeloppen har antecknats å restlängds- korten.
Ifrågavarande restlängdskort ha framställts vid sidan av de vanliga restlängderna. Det har övervägts att söka få överlämna restlängderna enbart i kortform, komplet- terade med en summeringslängd e. d. Utskriften av dessa restlängdskort finge, såsom fallet är med nu aktuella, ske för varje person, som har debetsedel, varefter korten för de restförda finge framsorteras.
För vissa myndigheter ha fullständiga avskrifter av mantalslängden visat sig vara av värde. Sålunda ha sådana expedierats till exekutionsverket, socialvårdsbyrån, folkskoleexpeditionen och renhållningsverket.
För exekutionsverkets del har en genomgång av mantalslängdens arbetsgivare- uppgifter kunnat läggas till grund för en systematisk undersökning, huruvida arbets— givare försummat anmäla anställande av arbetstagare.
I samband med årets val ha politiska partier mot särskild ersättning tillhanda- hållits avskriftcr av röstlängderna.
Utredning pågår om möjligheterna att i större eller mindre grad utnyttja adress- maskinanläggningen för folkskoleväsendets räkning. Ett samarbete ligger här nära till hands, i det folkskolemyndigheterna äro beroende av rapporter från organ för folk- bokföringen i olika avseenden såsom beträffande i skoläldern inträdande årsgrupper barn, nyinflyttade skolpliktiga m. m. Genom avtryck av folkregisterplåtarna kunna inhämtas uppgifter om de skolpliktigas familjeförhållanden. En mångfald förteck- ningar och namnuppgifter låta sig på ifrågavarande område med fördel reproduceras på mekanisk väg.
De olika ändamål, för vilka den mekaniserade folkbokföringsanläggningen i staden kunnat utnyttjas, ha befäst den uppfattningen, att den i en stad av Borås storleks- ordning utgör ett välbehövligt och mångsidigt användbart hjälpmedel i olika myn— digheters tjänst. Med hänsyn till den relativt korta tid, under vilken anläggningen här i staden varit tagen i bruk, ha givetvis icke alla tänkbara användningsmöjlig— heter beaktats.
Borås i oktober 1944. Elis Winnermark.
Bilaga 3.
Inskrivnings- och personalredovisningsväsendet för de värnpliktiga.
Grundläggande principer. Alla män, som äro i värnpliktsåldern och icke [frikal- lats från värnpliktens fullgörande, äro numera att anse såsom värnpliktiga, således i motsats till vad hittills varit fallet även de som äro fast anställda vid krigsmakten. För samtliga gälla i princip samma registreringsbestämmelser.
De värnpliktiga hänföras till någondera av de två kategorierna »grupp K» och »värnpliktiga i allmänhet». Till den förra hänföras sådana värnpliktiga, som på grund av allmänt medborgerlig bildning (t. ex. avlagd studentexamen), yrkesutbild- ning eller av annan orsak kunna förutsättas vara av särskilt värde för krigsorgani- sationen. De värnpliktiga, som icke besitta sådana kvalifikationer, hänföras till grup- pen >>värnpliktiga i allmänhet».
Till grupp K hänförda värnpliktiga tilldelas ett visst förband (t. ex. I 4, A 9, T 2), som de tillhöra under hela sin tjänstetid, var de än äro kyrkobokförda i riket.
Värnpliktiga i allmänhet däremot äro endast tilldelade ett visst truppslag (t.ex. kavalleriet, trängtrupperna i sjukvårdstjänst, flottan, flygvapnet). De tillhöra det förband inom vederbörligt truppslag, som erhållit sina värnpliktiga från det område, inom vilket de äro kyrkobokförda.
Man skiljer mellan truppregistrering och lokalregistrering. Truppregistreringen är den fullständiga, grundläggande registreringen. Den avser att möjliggöra de värnpliktigas inkallelse till och registrering under utbildning, deras krigsplacering samt deras inkallelse för krigstjänstgöring. Truppregistreringen är för flertalet värnpliktiga förlagd till det förband, som de på grund av sin tilldelning tillhöra. Vid varje förband registreras nämligen dels alla de värnpliktiga, som ingå i eller äro avsedda att ingå i av förbandet ifråga organiserade krigsförband, dels de som skola undergå utbildning där, dels slutligen en viss värnpliktsreserv. Resten, d. v. s. folk som har uppskov enligt uppskovskungörelsen eller av andra skäl skola disponeras för andra än krigsmaktens direkta behov, vissa samvetsömma samt den återstående personalreserven truppregistreras vid det inskrivningsområde, inom vilket den ort, där de äro kyrkobokförda, är belägen. Viss personal truppregistreras vid Centrala värnpliktsbyrån, CVB, företrädesvis sådan, som är avsedd att vid mobilise- ring ingå i högkvarteret samt vid marinledningen, Maled.
Lokalrcgistreringen sker inskrivningsområdesvis vid den till inskrivningsområdets infanteriregemente förlagda inskrivningsexpeditionen och omfattar alla de värnplik- tiga, som äro kyrkobokförda inom området. Denna registrering avser att giva full- ständig överblick över värnpliktstillgången inom inskrivningsområdet samt att möj- liggöra samband med folkbokföringsmyndigheterna och en del andra myndigheter av skilda slag.
Förutom truppregistret och lokalregistret finnes vid Centrala värnpliktsbyrån i Stockholm ett centralt s. k. hålkortsregister, omfattande all krigsmaktens personal.
Någon särskild organisation för registrering av de sjömanshusinskrivna värnplik- tiga finnes icke längre.
Registreringshandlingar. De värnpliktigas registrering omfattar bl. a. uppläggan- det och förandet av ett flertal registreringshandlingar.
För truppregistreringen skall för varje värnpliktig finnas stamkort, Iäkarkort, registreringsplåt, identitetsbricka, nummerkort och namnkort samt tjänstgörings- kori. Dessutom skall liksom hittills varje värnplikt-ig vara tilldelad en inskrivnings- bok, som han erhåller i samband med inskrivningen.
De viktigaste registreringshandlingarna för truppregistreringen äro registrerings- plåten och stamkortet. Övriga handlingar äro mer eller mindre att betrakta som hjälphandlingar.
Registreringspläien är en tryckplåt, som är avsedd att utnyttjas tillsammans med de vid truppregistreringen använda 5. k. adresseringsmaskinerna, och i vilken präg- las de uppgifter, som i regel erfordras dels för vederbörande persons identifiering, såsom grad, inskrivningsnummer, namn, födelsetid och födelseort, dels för skrift- växling med honom och klarläggande i övrigt av hans bosättningsförhållanden, såsom uppgift om postadress, kyrkobokföringsförsamling, inskrivningsområde och sjömanSv hus för den som är inskriven på sådant, dels för klarläggande av hans civila kvalifi- kationer, såsom yrke, examina och språkkunskaper, dels ock för klarläggande av hans värnpliktsförhållanden, såsom personalgrupp (grupp K, värnpliktig i allmänhet, aktiv stat, reserv o. s. v.), uttagning, tilldelning och besiktningsgrupp, dels slutligen för klarläggande av såväl hans militära utbildning och användbarhet som hur han användes eller avses att användas i krigsorganisationen eller varför han icke använ- des eller får användas i denna. Med registreringsplåten kan avtryck göras på olika blanketter eller listor. På sådant avtryck kunna samtliga eller endast vissa av de ovan uppräknade uppgifterna medtagas alltefter behov. Det är att märka, att läng- den av fullgjord tjänstgöring icke framgår av registreringsplåten. Däremot kunna uppgifterna kompletteras genom att plåten förses med »ryttare», t. ex. då viss tjänst- göring fullgjorts.
Registreringsplåten präglas i särskilda elektriskt drivna präglingsmaskiner. De på densamma förda uppgifterna, t. ex. angående den värnpliktiges kyrkobokförings- ort, adress, yrke, hans militära utbildning och användbarhet samt hans civila exa- mina och andra motsvarande kvalifikationer skola ständigt motsvara det aktuella läget. De flesta uppgifterna äro återgivna i klartext. Av hänsyn till det begränsade utrymmet måste dock vissa begrepp, t. ex. civila examina, kodifieras enligt särskilda uppgjorda koder. Registreringsplåten är försedd med skyltkort, som kan vara av olika färg och som helt enkelt är ett rättvänt avtryck av plåten, avsett att möjliggöra snabb avläsning av densamma.
Stamkortet utgör huvudsakligen av två skäl ett nödvändigt komplement till re- gistreringsplåten. För det första kan registreringsplåten endast innehålla de aktuella uppgifterna om vederbörande person. Äldre icke längre gällande uppgifter jämte hänvisning till order, som föranlett ändring o. s. v., äro ofta av stor betydelse med hänsyn till vederbörandes värnpliktsrättsliga ställning. Sådana uppgifter skola fram- gå av stamkortet. För det andra innehåller registreringsplåten, såsom ovan fram— hållits, icke några uppgifter om fullgjord tjänstgöring. Stamkortet däremot skall inne- hålla fullständiga sådana uppgifter.
Läkarkortet upptager erforderliga uppgifter angående de registrerades hälsotill- stånd och krigsduglighet.
Nummerlcorten och namnkorten äro endast avtryck av registreringsplåten, upp- ställda i nummerordning efter inskrivningsnummer respektive i alfabetisk ordning. Nummer- och namnregister skola möjliggöra en snabb identifiering av de vid myn- digheten ifråga registrerade värnpliktiga.
Tjänstgöringslcorten ersätta i viss mån de hittills använda dublettkorten. Som av namnet framgår äro de bl. a. avsedda att tjäna till registrering av fullgjord tjänst- gormg.
Tjänstgöringskorten för de vid ett visst förband, t. ex. ett skkomp, krigsplacerade värnpliktiga, utgöra tillsammans förbandets fältstamrulla. Korten förvaras i en lätt- hanterlig pärm.
Lokalregistreringen ombesörjes endast med tillhjälp av nummerkort och namn- kort, ordnade till nummerregister och namnregister. Med deras hjälp kan lätt fast- ställas, vid vilken myndighet en viss värnpliktig år truppregistrerad och var sålunda upplysningar angående den värnpliktige ifråga kunna inhämtas.
Myndigheter och befälsvägar. Ledningen och kontrollen av all till personalredo- visningsväsendet av de värnpliktiga hörande verksamhet omhänderhas av Centrala värnpliktsbyrån (CVB). Under denna centrala myndighet sortera direkt de lokala myndigheterna, för lokalregistreringen inskrivningscheferna med deras inskrivnings- expeditioner och för truppregistreringen i huvudsak truppförbandscheferna med deras mobiliseringsavdelningar.
Centrala uärnpliktsbyräns uppgifter äro i huvudsak följande. Byrån handlägger bl. a. ärenden som beröra
inskrivningsväsendet den territoriella värnpliktsrekryteringen
personalregistreringen
uppskovsväsendet krigsplaceringen samt i viss grad tjänstgöringen och utbildningen.
Då verksamheten inom hålkortsdetaljen torde vara av särskilt intresse. kan det vara skäl att något närmare beröra densamma.
För arbetet inom de högre staberna och närmast för krigsförberedelsearbetet är det nödvändigt att ständigt äga tillgång till exakta uppgifter angående värnpliktsårs- klassernas storlek och närmare fördelning. Man måste sålunda veta, hur de värnplik- tiga fördela sig med hänsyn till tilldelning till försvarsgrenar och truppslag samt till genomgången utbildning. Man måste känna till hur de värnpliktiga av skilda katego- rier och åldrar äro fördelade inom olika delar av riket, hur stort antal man i händelse av mobilisering kan beräkna disponera för krigsmaktens behov och hur många som erfordras för att tillgodose det civila livets berättigade krav på arbets- kraft. Den värnpliktsstatistik, som man alltså måste äga tillgång till, har före år 1942 i allmänhet erhållits genom av rullföringsbefälhavarna m. fl. för hand gjorda beräk- ningar, som sedermera sammanställts av de högre militära myndigheterna. Numera göres statistikarbete't för maskin med tillhjälp av särskilda statistikmaskiner och s. k. hålkort.
I Centrala värnpliktsbyråns hålkortsdetalj finnes ett hålkort för varje krigsmak- ten tillhörande person. Dessa kort präglas på grundval av insända avtryck av trupp- registreringsmyndigheternas registreringsplåtar och skola ständigt hållas aktuella. Hålkorten göras till föremål för regelbunden statistisk bearbetning. Enär statistik- maskinerna arbeta mycket snabbt, är det emellertid möjligt att dessutom, då behov därav visar sig föreligga, på relativt kort tid göra en statistisk bearbetning för sär- skilt ändamäl av landets hela värnpliktsmassa eller delar av densamma. Genom hålkorten finnes inom CVB en central rullföring för hela riket.
Vid varje förband (truppförband, örlogsstation och flygförband) finnes enligt den nya organisationen en mobiliseringsavdelning. Inom denna avdelning ombesörjes truppregistreringen för vid förbandet truppregistrerade värnpliktiga. Inom mobili- seringsavdelningen handhas registreringen för utbildning av en personaldetalj och registreringen för krigsanvändning av en mobiliseringsdetalj. För personal- och mobiliseringsdetaljernas gemensamma bruk finnes den tidigare nämnda adresse- ringsmaskinanläggningen.
Vid infanteriregementet finnes såsom tidigare angivits förutom mobiliseringsav-
delningen en inskriuningsempedition. Vid denna expedition ombesörjes, förutom er- forderligt arbete för de värnpliktigas inskrivning, dels truppregistrering av de värnpliktiga inom inskrivningsområdet, som icke äro truppregistrerade vid något förband eller vid CVB, dels lokalregistrering av samtliga värnpliktiga inom in- skrivningsområdet. Infanteriregementets egna värnpliktiga truppregistreras vid re- gementets mobiliseringsavdelning. Inskrivningschefen är tillsvidare gemensam chef för såväl inskrivningsexpeditionen som infanteriregementets mobiliseringsavdelning.
Personalen vid de lokala myndigheterna utgöres av officerare och underofficerare på aktiv stat samt i reserven (pensionsavgången). För maskinernas betjänande avses endast kvinnlig personal.
Systemet i verksamhet. Registreringsarbetet är i många avseenden beroende av rapporter från civila myndigheter, främst folkbokföringsmyndigheterna, men även skolor och fångvårdsmyndigheter m. fl.
Enligt gällande Inskrivningsförordning (SFS nr 969/1941) & 15 åligger det pastors- ämbete föra anteckningar angående tilldelat registreringsnummer (inskrivningsnum— mer), frikallelse, inskrivning å sjömanshus och vissa avlagda examina. För Stock— holm och Göteborg gälla särskilda föreskrifter.
Samma å stadgar, att mantalsskrivningsförrättare i mantalslängden skall föra vissa anteckningar om inskrivningsskyldiga. Även härvidlag gälla särskilda föreskriftel för Stockholm och Göteborg.
Beträffande uppgifter till ledning för inskrivning föreskrives i 5 17, att pastorsäm- bete (mantalsintendent, mantalsdirektör) årligen före den 15 september skall till inskrivningschef översända beräkning av antalet nästföljande år inskrivningsskyldiga.
I 5 18 lämnas anvisningar för inskrivningskortens upprättande av pastorsämbete och deras granskande av mantalsskrivningsförrättare samt översändande till inskriv- ningschef. , _
Sedan inskrivningskorten efter inskrivningsförrättningens avslutande försetts med anteckning om registernummer (inskrivningsnummer) och ev. frikallelse, översändas de till pastorsämbete (motsvarande), där vederbörliga anteckningar göras (% 79).
Enligt 5 136 skola av vissa läroanstalter och andra myndigheter uppgifter lämnas om avlagda examina och erhållna certifikat m. m. Dessa uppgifter lämnas i vissa fall till pastorsämbete (jfr %% 15 och 151).
I % 138 mom. 1 a) föreskrives, att inskriven värnpliktig skall förete inskrivnings- bok (inskrivningssedel), då han hos pastorsämbete (motsvarande) uttager flyttnings- betyg eller anmäler inflyttning eller flyttning inom församling.
Enligt % 140 är värnpliktig skyldig att vid flyttning hos pastorsämbetet (motsva- rande) i inflyttningsförsamlingen göra sig underrättad om vilket inskrivningsomlåde han kommer att tillhöra.
Beträffande pastorsämbetes skyldighet att upprätta inflyttningskort föreskrives i 5 149.
Samma % mom. 2 lämnar anvisning om att postadress skall antecknas i församlings- boken (motsvarande).
5 150 meddelar föreskrifter för upprättande av anmälningskort. I % 151 återfinnas närmare bestämmelser om anteckningar jämlikt % 136 (uppgift om avlagda examina m. m.).
% 158 slutligen föreskriver, att därest postadress för värnpliktig, som överförts till bok (register) över obefintliga, blir känd för inskrivningschef, skall denne därom un- derrätta pastorsämbete (motsvarande) för den värnpliktiges avförande ur nämnda bok (register).
Registreringen direkt vid truppförbanden möjliggör en genomtänkt krigsplacering av varje enskild värnpliktig redan i fred. Därvid är den maskinella utrustningen till god hjälp. Inkallelserna såväl i fred som krig sker genom truppförbandens egen för— sorg och genom personliga order. Det blir icke längre fråga om inkallelse av hela
årsklasser eller delar av sådana. Systemet medgiver inkallandet av vissa bestämda krigsförband och vissa bestämda enskilda.
Genom att uppskovsfolk och andra kategorier värnpliktiga, som icke kunna dispo- neras av truppförbanden, överflyttas för truppregistrering vid inskrivningsområdet, komma truppförbanden endast att registrera sådana värnpliktiga, som av dem kunna disponeras.
Systemet möjliggör och är grundat på en direkt kontakt mellan de värnpliktiga och den myndighet, där dessa äro truppregistrerade. Förutsättningen för systemets rätta fungerande är dock, att de värnpliktigas senaste adress ständigt är registrerad hos de militära myndigheterna. Därför har också i den nya inskrivningsförordningen straff- bestämmelser tillkommit för att tvinga de värnpliktiga att vidtaga sådana åtgärder, att de ständigt kunna nås av militära meddelanden.
Innehållstörteckning.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartemenlel ....................
Författningslörslag.
Förslag till förordning angående folkbokföringen iriket med mera (folkbokföringsförord-
ningen) ....... . .................................................................... 1 kap. Inledande stadganden ...................................................... 2 kap. Kyrkobokföringen ........................................................ Kyrkoböcker och register ................................................ Medborgarkort .......................................................... Anmälningar och andra uppgifter för kyrkobokföringen .................. Prästbevis ..............................................................
Tillsyn över kyrkobokföringen ..........................................
3 kap. Mantalsskrivningen ........................................................ 4 kap. Länsbyråerna för folkbokföringen .......................................... 5 kap. Riksbyrån för folkbokföringen .............................................. 6 kap. Ansvarsbestämmelser med mera ............................................ 7 kap. Klagan och underställning med mera ...................................... 8 kap. Särskilda bestämmelser .................................................... Anvisningar I. till bestämmelserna i 23—25 %% .................................... II. till kyrkoböckerna ................................................
Förslag till förordning angående införande av förordningen angående folkbokföringen i riket med mera (folkbokföringsförordningen) ................................................ Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 % förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående lagfart å fång till fast egendom ...................................................... Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av förordningen den 13 juni 1908 (nr 74) angående jordregister ................................................................ Förslag till kungörelse angående insändande till pastorsämbete och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma ...................................................... Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 5 44 stadgan den 17 juni 1932 (nr 347) för statens läroanstalter för blinda .................................................. Förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442) .......................................................... Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 5 december 1901 (nr 125) angående antagande av släktnamn .......................................... Förslag till lag angående ändring i kap. 3 % 4 kyrkolagen .............................. Förslag till kungörelse om ändring i 23 å i reglementet för barnmorskor den 21 november 1919 Förslag till kungörelse angående ändring i kungörelsen den 23 november 1917 angående meddelande från domstol om saknad av äktenskaplig börd, om tillstånd till adoption samt om hävande av adoptivförhållande .................................................. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts instruktion den 19 november l937 (nr 902) för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna an- ställda befattningshavarna (landshövdinginstruktion) ..................................
Sid. III
1 1 4 4 17 19 33
36 51 52 53 54 58 58 87 91 92 92 93 93 94 96 96
96
97
Motiv.
Sid. Kap. 1. Gällande bestämmelser om folkbokföring ...................................... 98 Översikt .................................................................. 98 Kyrkobokföringen i allmänhet .............................................. 100 * Mantalsskrivningen i allmänhet ............................................ 107 * Särskilda bestämmelser för Stockholm ...................................... 111 Särskilda bestämmelser för Göteborg ........................................ 114 Kap. 2. Tidigare förslag till folkbokföringens ordnande ................................ 117 Äldre riksdagsmotioner .................................................... 117 1924 års uppbördssakkunniga .............................................. 117 Folkbokföringsfrågan inför 1930 års riksdag .................................. 119 Skrivelse av chefen för generalstaben ........................................ 119 Skrivelse av Sveriges häradsskrivarförening .................................. 119 Folkbokföringsfrågan vid 1934 års riksdag .................................. 120 Utredning inom finansdepartementet är 1934 ................................ 121 1936 års uppbördskommitté ................................................ 121 Yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande ...................... 129
Kap. 3. Kommitténs uppdrag. Allmänna synpunkter på behovet av en reform m. m. Kom- mitténs utredning .......................................................... 145 Kap. 4. Folkbokföringssystemet ...................................................... 159 I. Inledande översikt .................................................. 159 11. Principiella frågor .................................................. 160 Civil eller kyrklig folkbokföring .................................... 161 Centralisering ...................................................... 163 Mantalsskrivningens bibehållande såsom särskild förrättning .......... 165 III. Särskilda frågor .................................................... 166 Roteombud ...................................................... 166 Födelsenummer .................................................. 168 Medborgarkort .................................................... 169 Rätt kyrko— och mantalsskrivningsort .............................. 172 Sjukvårds, socialvårds— och fängvårdsanstalt ........................ 178 IV. Kyrkobokföringen .................................................... 178 Icke territoriella församlingar ...................................... 178 Kortregister eller böcker .......................................... 179 Olika slag av kyrkoböcker ........................................ 179 Formulär .......................................................... 180 Hjälpkortregister .................................................. 184 Anmälningssystemet .............................................. 186 Flyttning .......................................................... 187 Tillsyn ............................................................ 188 Pastors arbetsbörda ................................................ 189 V. MantaISSkrivningen .................................................. 191 Föremål för mantalsskrivning ...................................... 191 Mantalsskrivningsförrättare ........................................ 191 Mantalsäret med mera ............................................ 192 * Mantalsuppgifter .................................................. 193 * Mantalslängden .................................................... 195 Stomme till mantalslängd .......................................... 199 Övriga underrättelser för mantalsskrivningen ........................ 201 Förhållandet mellan kyrkobokföring och mantalsskrivning ........ . . 201
Kap. 5.
Kap. 6. Kap. 7.
Kap. 8.
Kap. 9.
VI. Länsbyråerna för folkbokföringen .................................... 202 Inledande översikt ................................................ 202 Mekaniska hjälpmedel för folkbokföringen i utlandet ................ 205 Olika maskinsystem ................................................ 205 Det tryckande registret över fastigheter ............................ 208 Det tryckande registret över fysnska personer ........................ 209 Det tryckande registret över juridiska personer ...................... 214 Plåtregistrens storlek .............................................. 215 Övriga register .................................................... 215 Allmänna anmärkningar om arbetet å länsbyråerna ................ 216 Aktualisering av plåtregistret med mera ............................ 219 Periodiskt återkommande tryckning ................................ 221 Utskrift av avgångslängder ........................................ 222 VII. Riksbyrån för folkbokföringen ........................................ 222 VIII. Proccssuella spörsmål ................................................ 230 Instansordningen .................................................. 230 Parter ............................................................ 231 Officialprincipen .................................................. 232 Behörighets- och forumfrågor ...................................... 232 Hänvisning ........................................................ 235 Underställning .................................................... 236 Delgivning ........................................................ 237
IX. Övergångsbestämmelser .............................................. 238 Befolkningsstatistiken ........................................................ 246 Befolkningsrörelsen. Nuvarande organisation ................................ 246 Folkräkningarna .......................................................... 249 Befolkningsstatistiken närstående arbetsuppgifter m. in. ...................... 251 Befolkningsslatistikens organisation enligt det nya förslaget .................. 251 Befolkningsrörelsen enligt det nya förslaget .................................. 252 Folkräkningarna enligt det nya förslaget .................................... 255 Övriga arbetsuppgifter ...................................................... 256 Sammanfattande översikt över förändringarna och deras betydelse ............ 256 Omläggning av uppbördsförfarandet .......................................... 260 De tryckande registrens nyttiggörande för arbetsmarknadsändamål .............. 267 Arbetsmarknadskommissionens registrerande verksamhet ...................... 267 1943 års beredskapsmönstring .............................................. 269
Behovet av personella register för arbetsmarknadsändamäl under fred . .. . 272 Villkoren för ett utnyttjande av personplåtarna lör arbetsmarknadsändamål .. 274
Den löpande ompräglingen av personplåtarnas yrkesuppgifter ................ 276 Betydelsen av personplåtarnas utnyttjande för arbetsmarknadsändamål ........ 277 Aktualiseringen av länsarbetsnämndernas uttagningsregister .................. 279 Pensionsstyrelsens verksamhet ................................................ 281 Allmän redogörelse ........................................................ 281 En rationellare för hela riket gällande uppordningsgrund för avgiftskorten 285 Födelsenumret .............................................................. 286 Maskinell utskrift av pensionsavgiftsförteckningarna .......................... 286 Maskinell utskrift av rekvisitionskorten ...................................... 286 Kort för nytillkommande årsklass .......................................... 287 Materialets större tillförlitlighet ............................................ 287 Organisationsfrågor .......................................................... 289 Pastorsämbetena .......................................................... 289 Mantalsskrivningsförrättarna ................................................ 289 Länsstyrelserna ............................................................ 295
Formulär
Statistiska centralbyrån .................................................... 300 Kyrkobokföringsinspektörerna .............................................. 301 Kostnadsberäkningar ........................................................ 302 Allmänna synpunkter ...................................................... 302 Anläggningskostnader ...................................................... 304 Årliga driftskostnader ...................................................... 304 Uppläggningskostnader .................................................... 306 Sammanfattning .......................................................... 307 Kostnadsbesparingar ........................................................ 309 Särskilda frågor ............................................................ 315 Folkbokföringen i Stockholm och Göteborg ................................ 315 Arkivspörsmål ............................................................ 316 Tryckta årliga mantalsregister ............................................ 316 Specialmotivering till författningsförslage n . .. .. .. .. .. .. .. .. .. .... .. .. .. .. .. .. . 318 Inledande anmärkningar .................................................. 318 Förslaget till folkbokföringsförordning ...................................... 319 Övriga författningsförslag .................................................. 375 Till kommittén överlämnade framställningar med mera ........................ 376
............................................................................ 385
Redogörelse för uppbördsverket i Borås ................................................ 394 Inskrivnings- och personalredovisningsväsendet för de värnpliktiga ...................... 405
1. .. ' Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.
Processiugberedningens förslag till lag om införande av nya rågfågangsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv . . - m. m.
7 ' Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftning- . _ en om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och
annat allmänt uppdrag. [24] __. — Betänkande med förslag till lag om skyldighet för inne- », =? bevare av järnväg eller spårväg att. hälla. stämma]. [35] ' Strafflagberedningens betänkande aug. verkställigheten
av frihetsstraff m. m. [50]
' Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
betsformer. [8]
omorganisation av folkbokföringen. [52]
Kommunalfih valtning.
, Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om _a. . allmänna hehörighetsvillkor för vissa kommunala upp- .”,— dra': 1111 m. [4]
författningsregleringens historia. [37] Statens och kommunernas finansväsen.
Politi.
Båtänkande ang. nykterhetstillstandet. under krigs- ' re
Nationalekonomi och socialpolitik.
. Utredningar ang. ekonomisk etterkrigsplanering. 1.[7] 2. : [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] 6. [36
följd av stormaktskriget 1939 inträdde. krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943 [11] Sociaivårdskommitténs betänkande. 7.
nadsberäkningar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [16] 9. Utredning och förslag ang. revision av lagstift- ningen om barnavårdsanstalter och fosterbarnsvard. [3 4] Befolkningspolitik i utlandet [26] ' Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria ang. socialvården under krig. [40] Betänkande i abortfrågan. [51]
Halso- och sjukvård.
1941 års reumatikervardssskkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och
. r ' .. landets sjukvardsväsen av efterbehandling och kon-
" valescentvärd. [28]
Ungdomsvårdskommitbéns betänkande ] med utred- ning och förslag ang. psykisk barna- och ungdoms- vård. [30] Statens sjukhusutredning av är 1943. Betänkande 1. Ut- redning och förslag rörande den förvaltningsekonomis- ka. statistiken vid kroppssjukhusen. [47] Betänkande ang. organisationen av garni sonssjukvarden i Stockholm. [49]
Allmänt näringsväsen. , Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till [.: . ' vissa uppfinningar m. m. [27] Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
J ordbrnksbefolkmngens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordnfngar och instruk- tioner för ordningsmännen i lappbyarna [6]
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningsmiss nummer i den kronologiska förteckningen).
F-olkbokföringskommitténs betänkande med förslag till
[3 .. - B?,afénkande med förslag" till allmän ordningsstadgam. m. . 4 ]
Smtsmakterna och folkhushallningen under den till ,
Utredning och ? förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8. Kost— '.
formen för statligt understöd till utbyggande inom i
| Betänkande med förslag till inrättande av ett forsk- i ningsråd på. jordbrukets område. 3] Betänkande med förslag till åtgärder för den jordbruks- '
tekniska. forskningens och uppiysningsverksamhetens ordnande. [45] Betänkande med förslag till lag om lindring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord &. landet samt lagt1 än sammanläggning av fastigheter å. landet, 111. m.
Vattenväsen. Skogsbruk. Bcrgsbruk.
Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens ar- ?
Industri.
Handel och sjöfart.
Kolnmunikationsväsen.
Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m.m. [18] ; Slututlatande avgivet. av besparingsberedningens järn- vägssakkunniga. [32 ] Betänkande med förslag' 1 anledning av utredning röran- de tillständ för juridiska. personer att utöva yrkesmäs- sig biltrafik. [39]
-Kommunindelningskomrnitbén. 1. Den lantkommnnaln !
Bank-, kredit- och penningväsen.
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig
odling i övrigt.
Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska. fackomrädena. [17]
Omäånriifånnde av ett samhällsvetenskaplig't forsknings- r . 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mel— lan folkskola. och högre skola.. [21] 3. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervis— ning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga. 3. För- handlingarna vid sammanträde den 15—den 17 juni 124? med 1940 års skolutrednings rådgivande nämnd. 3
Socialutbildningssakknnuiga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska. och kommunala ut- bildningen. [29] Ungdomsvärdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [31] Förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor. [41] 1943 års rikstenterutrednings betänkande och förslag angående riksteaterns omorganisation m. m. [42]
Föi-svm'sväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m.
111. Betänkande med förslag till civilförsvarsiag m. m. [5] Betänkande ang. ordnandet av civilanställning för avgå- ende fast anställt manskap vid försvaret. [38] Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingen- jörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet
och därmed sammanhängande frågor. [44]
ci
- _ .:.wa—m.... . _