Prop. 1965:97

('angående vatten- och luftvårdens organisation',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1965

1

Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vatten- och

luftvårdens organisation; given Stockholms slott den 19 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

3

markollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeri- styrelsen, statens vatteninspektion, statens naturvårdsnämnd, statens luft- vårdsnämnd, universitetskanslersämbetet, statens naturvetenskapliga forsk­ ningsråd, statens tekniska forskningsråd, samtliga länsstyrelser med un­ dantag av länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län, 1964 års natur­ resursutredning, väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen, immissions- sakkunniga, oljeskyddsutredningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges industriförbund, För­ eningen för vattenhygien, Vattenvärnet, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen samt Tjänstemännens central­ organisation (TCO).

Länsstyrelserna har i regel bifogat yttranden från länsingenjören och länsläkaren i resp. län ävensom i vissa fall från kommunala myndigheter, hushållningssällskap, naturvårdsråd m. fl. instanser.

Vidare har skrivelser inkommit från Länsingenjörers förening och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund samt från Tidans, Motala ströms och Lidan—Nossans vattenvårdsförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

II. Nuvarande ordning m. m.

Vattenvården. Under senare delen av 1800-talet började avloppsanlägg­ ningar utföras i större utsträckning i städerna. Särskilt genom använd­ ningen av vattenklosetter uppstod så småningom föroreningsproblem, som påkallade åtgärder av det allmänna. Därvid fick bl. a. hälsovårdsmyndig­ heterna befattning med dessa frågor. År 1937 inrättades en fisketillsyns­ myndighet, vars uppgift blev att utöva tillsyn för att bl. a. motverka ska­ da på fiske genom vattenförorening. Tillsynsmyndigheten var ursprungli­ gen i likhet med fiskeriadministrationen i övrigt knuten till lantbrukssty­ relsen. Vid fiskeristyrelsens tillkomst år 1948 överfördes tillsynsorganet till detta ämbetsverk men placerades vid Drottningholm.

År 1953 tillkallades vattenvårdskommittén för att verkställa utredning och avge förslag om åtgärder till motverkande av förorening av sjöar och vattendrag. 1 sitt betänkande Vattenvården, betänkande angående organisa­ tions- och lagstiftningsfrågor m. in. (SOU 1955:6) föreslog kommittén, att eu ny vattenvårdsmyndighel, benämnd statens vatteninspektion, skulle in­ rättas. I prop. 1957:49 framlades förslag om att överföra fiskeristyrelsens tillsynsavdelning och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och av- loppsbyrå till byggnadsstyrelsen. Som skäl för den föreslagna organisatio­ nen anfördes i propositionen, att de vattenvårdande åtgärderna hade nära samband med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen och att vatten- och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslade med planerings­ frågor. Riksdagens statsutskott fann kommitténs förslag alt inrätta ett

5

fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, in­ dustrien, jordbruket samt kommunerna. I nämnden behandlas vattenvårds- frågor av större omfattning och principiell betydelse. Nämnden fungerar vidare som ett samordnande organ i vattenvårdsfrågor, som berör olika myndigheter.

Vatteninspektionen består av en tillsynsavdelning för löpande tillsyns­ ärenden, en undersökningsavdelning med laboratorier för undersökningar samt en radioekologisk avdelning för ärenden rörande utsläpp i vatten av radioaktivt avfall.

Inspektionens verksamhet har enligt vattenvårdskommittén sedan år 1958 i stort sett bedrivits efter följande huvudlinjer.

Anmälan av kommunala och andra i föroreningshänseende jämställda an­ läggningar liksom av industriella anläggningar, som ansluts till kommunala reningsverk, sker till inspektionen. Ärendena bereds dock av resp. länssty­ relse.

För att lösa industriella vattenvårdsproblem har samverkan med indu­ striens organ eftersträvats, bl. a. med Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- skyddsforskning. Särskild uppmärksamhet har ägnats jordbrukets förore­ ning. I samråd med inspektionen har av olika forskningsinstitutioner på jordbrukets område verkställts en utredning av hithörande frågor, vilken är avsedd att tjäna som underlag för saneringsarbetet på detta område.

En erfarenhet under inspektionens hittillsvarande verksamhet är, att en rationell vattenvård till motverkande av såväl kommunal som industriell vattenförorening på längre sikt bäst kan realiseras genom att en landsom­ fattande vattendragsinventering utförs och att på grundval av en sådan sa- neringsplaner uppställs för olika vattenområden. Hittills har undersökning­ ar utförts i bl. a. Vänern, Vättern och Glan.

Inom inspektionen har arbetet med att gå igenom olika industrigrenars vattenvårdsfrågor påbörjats. Avsikten är att med utgångspunkt därifrån läg­ ga fram anvisningar rörande åtgärder, som kan tjäna som riktlinjer för före­ tagens egna vattenvårdande åtgärder.

Vatteninspektionen, som leds av en överinspektör, omfattar totalt 33 be­ fattningshavare. Härtill kommer en deltidsanställd föredragande i hygie­ niska frågor.

Vatten- och avloppsorganisationen (va-organisationen) omfattar dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå (va-byrån), dels de till styrelsen knutna länsingenjörskontoren. I fråga om verksamhetens för­ delning gäller i stort, att va-byrån behandlar de allmänna och grundläggan­ de frågorna, medan länsingenjörskontoren självständigt handlägger prak­ tiskt taget alla på länsplanet förekommande vatten- och avloppsärenden.

Va-byrån omfattar en teknisk avdelning för ärenden rörande vatten- och avloppsanläggningar, en planeringsavdelning för frågor i samband med be­ byggelseplanering in. m., en bidragsavdelning för ärenden rörande statsbi­ drag till kommunala va-anläggningar samt ett sekretariat för vissa admini­ strativa och kamerala frågor. Länsingenjörskontoren är i kameralt avseen­

Kungl. Maj.ts proposition nr

97

år 1965

byggnadsnämnderna och hälsovårdsnämnderna, som i olika hänseenden handlägger vattenvårdsfrågorna.

Luftvården. För att fä till stånd förebyggande åtgärder mot luftförore­ ningarna inrättades år 1963 statens luftvårdsnämnd. Nämnden har till upp­ gift att utreda förekomsten av luftföroreningar, främja forskning på luft- vårdsområdet samt i samarbete med myndigheter, kommuner, företag' och organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samord­ ning av olika åtgärder mot luftföroreningarna. Vidare har nämnden att lämna information och råd i luftvårdsfrågor.

Nämnden består av högst 18 ledamöter. Av ledamöterna förordnas eu efter förslag av medicinalstyrelsen, två efter förslag av statens institut för folkhälsan, en efter förslag av försvarets forskningsanstalt, en efter förslag av Ingeniörsvetenskapsakademien, en efter förslag av SMHI, en efter för­ slag av forskningsrådens samarbetsdelegation samt två efter förslag av sty­ relsen för Sveriges industriförbund. I nämnden är vidare arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen företrädda. Ledningen av det dagliga arbetet vid nämnden tillkommer den verkställande ledamoten. Hos nämnden är an­ ställda en sekreterare, en biträdande sekreterare samt ett biträde för kon- torsgöromål. Nämnden äger anlita sakkunniga för särskilda uppgifter.

Naturvården. Statens natur vårdsnämnd, som inrättades år 1963, har över­ inseende över naturvärden. Nämnden har enligt sin instruktion att verka för att naturvårdsarbetet såväl från kulturella och vetenskapliga synpunkter som med hänsyn till behovet av mark för rekreation och friluftsliv ordnas och utvecklas ändamålsenligt. Vidare skall nämnden inventera och välja ut naturområden, som bör särskilt avsättas, samt utarbeta råd och anvisningar om avsättande och förvaltning av sådana områden. Nämnden skall från naturvårdssynpunkt följa den allmänna byggnadsplaneringen och kul­ turlandskapets utveckling och härvid särskilt verka för att stränderna skyd­ das. Genom hl. a. råd och anvisningar skall nämnden verka för att täklverk- samheten får en lämplig lokalisering och utformning. Likaså skall nämnden följa utvecklingen beträffande andra arbetsföretag — såsom vattenkraftut­ byggnad, vägbyggande och anläggande av flygfält — som kan medföra bestående ändring av naturförhållandena samt verka för att sådana företag planläggs och utförs med hänsyn till deras inverkan på naturen. Nämnden skall också utarbeta råd och anvisningar rörande åtgärder på naturvårdens område, som ankommer på statliga eller kommunala myndigheter. Samar­ bete sker mellan nämnden och vattenvårdsmyndigheterna i åtskilliga ären­ den. I sammanhanget bör vidare nämnas all i prop. 1965: 19 föreslagits, att tillsynen över jakten och viltvården skall överföras till naturvårdsnämnden.

Nalurvårdsnämndcn består av ordförande, vice ordförande och det antal ytterligare ledamöter, dock högsl fem, som Kungl. Maj:t bestämmer. Under

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

9

Milj. m»

livsmedelsindustri ........................................................................ 50 annan industri ..................................................................................................... 100

Jordbruk m. ................................................................................................................. 100

Summa 4 300

Den för bebyggelsen angivna årsförbrukningen fördelar sig på följande sätt.

Städer ........... Övriga tätorter Glesbebyggelse

Ytvatten Grundvatten milj. m3 milj. ms

.............. 315

185

.............. 35

90

.............. —

125

Summa 350

400

Tillgången på användbart vatten kan enligt kommittén för landet som helhet betecknas som förhållandevis god. På många håll har dock grund­ vattenståndet sänkts och grundvattenbildningen minskat. Grundvattensänk­ ningen kan emellertid endast inom lokalt begränsade områden anses bero på uttag för vattenförsörjning. Befolkningens allt större koncentration till vissa områden och större tätorter ställer — även bortsett från minskningen av grundvattenbildningen — alltmera ökade krav på tjänligt ytvatten för direkt användning som råvatten eller för framställning av konstgjort grund­ vatten.

Vad gäller föroreningsproblemen är utvecklingen enligt kommittén för­ hållandevis gynnsam beträffande reningen av det kommunala avloppsvatt­ net. De kommunala investeringarna för vatten- och avloppsanläggningar har under de senaste tio åren nära nog fördubblats till 600 milj. kr. per år. Härav belöper ca 100 milj. kr. på avloppsreningsanläggningar. Utvecklingen i fråga om anläggande av höggradiga reningsverk inom städer och andra tätorter belyses av följande uppgifter.

År Antal anläggningar i

städer andra tät- hela

orter

riket

1935 ........................................................................... 1

—

1

1940 ........................................................................... 2

2

4

1945 ........................................................................... 3

3

6

1950 ........................................................................... 5

7

12

1955 ........................................................................... 10

23

33

1960 ........................................................................... 30

246

276

1963 ........................................................................... 52

523

575

Denna utveckling kan enligt kommittén väntas fortgå i än snabbare takt under de närmaste åren. I den mån höggradiga reningsverk inte redan

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 97

11

Erfarenheter av nuvarande organisation. En närmare granskning av vat- tenvårdsärendenas fördelning på olika myndigheter visar enligt kommittén, att flertalet ärenden ankommer på statens vatteninspektion samt vatten- och avloppsorganisationen. Kommittén framhåller, att dessa organ under senare år tillförts ökade resurser och bl. a. av denna anledning men också till följd av den faktiska utvecklingen alltmera fått huvudansvaret för vat­ tenfrågorna. Kommittén anför sammanfattningsvis.

Fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion är i sakfrågor två helt skilda ämbetsverk för fiske och vattenvård men med kameral samhörighet. Mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägorganisation å ena samt dess vatten- och avloppsorganisation å andra sidan råder inte formellt men i praktiken samma förhållande. Arbetsuppgifterna inom nämnda delar kan t. o. in. sägas vara än mer artskilda än fiskeristyrelsens och vatteninspek­ tionens. Den organisatoriska splittringen mellan de båda centrala huvud­ organen för vattenvården har i någon mån kunnat överbryggas genom in­ formell samverkan. Fördelningen på två ämbetsverk måste emellertid sägas vara onödig. Vidare innebär den i många fall en arbetskrävande omgång både för verkens personal och för allmänheten. Slutligen minskas genom splittringen av resurserna den slagkraft, som ett gemensamt organ skulle äga.

För de övriga centrala myndigheterna med intressen eller befogenheter inom vattenvården kan enligt kommittén i vissa fall justeringar av befo­ genheterna eller en mera fast gränsdragning övervägas. I stort sett anser kommittén det emellertid här vara fråga om beröringspunkter mellan olika organ, som man inte kan komma ifrån genom någon organisationsindel­ ning. Något skäl till ändring av nuvarande förhållanden vad gäller t. ex. kammarkollegiet föreligger således inte enligt kommitténs mening, så myc­ ket mindre som den hittillsvarande ordningen visat sig fungera tillfredsstäl­ lande. Vatteninspektionens samarbete med t. ex. medicinalstyrelsen och fis­ keristyrelsen liksom åtskilliga andra myndigheter kan enligt kommittén i stort sett grunda sig på generella, gemensamt utarbetade riktlinjer.

Vad gäller erfarenheterna av den regionala verksamheten erinrar kom­ mittén om att länsstyrelserna alltmer blivit samordnande organ i vatten- vårdsfrågor. Härvid har främst länsingenjörerna och länsläkarna i allt större utsträckning fått befattning med dessa frågor.

Förslag till ny organisation. I sitt förslag till ny vattenvårdsorganisation anför kommittén först vissa synpunkter på o r g a n i s a t i o n e n s upp­ gifter och befogenheter. Härvid konstaterar kommittén, att vat­ tendomstolarnas verksamhet faller utanför ramen för en förvaltningsorga­ nisation. Ej heller synes enligt kommittén de rättsärenden i vattenvårds- frågor, som nu handläggs av kammarkollegiet, böra föras över till en orga­ nisation med förvaltningsuppgifter inom vattenvården. En sådan bör enligt kommitténs mening huvudsakligen vara inriktad på lrågor av organisa­ torisk, naturvetenskaplig och ingenjörsteknisk art. Kommittén finner så­

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 är 1965

13

Kungl. Muj.ts proposition nr

.97

år

799,5

ligt förprövningskungörelsen antingen skall avgöras av vattendomstol eller i annan form bli föremål för statlig prövning. I de fall då prövning av vatten­ domstol inte är obligatorisk torde dessa ärenden liksom hittills komma att behandlas genom råd och anvisningar av vattenvårdsmyndigheten. Med tanke på bl. a. de nya storkommunernas och kommunblockens ökade resurser samt möjligheterna att anlita konsultföretag bör den statliga verksamheten härvid inte utsträckas till sådan rådgivning som är att betrakta som an- läggningsplanering. — Den statliga byggnadskontrollen av bidragsberät­ tigande anläggningar har mer och mer begränsats och bör i princip kunna slopas till största delen, eftersom det främst är ett intresse för anläggningar­ nas huvudmän att de utförs på fullgott sätt. Ur allmän synpunkt är det dock av stor vikt, att behandlingen av avloppsvattnet får en tillfredsstäl­ lande effekt. Den ingenjör stekniska granskningen av förslag till anlägg­ ningar och deras utförande och drift bör därför i huvudsak begränsas till vad som erfordras ur vattenvårdssynpunkt.

Kommittén betonar, att en rimlig avvägning bör ske mellan statens in­ satser och vad som skäligen kan fordras av kommuner, företag och enskilda förorenare. Denna avvägning kan enligt kommittén knappast fastställas i instruktioner men bör alltid beaktas av vattenvårdsorganisationen i dess

arbete.

1 sitt principförslag till en ny vatten vår dsorga ni s a- t i o n föreslår kommittén, att statens vatteninspektion samt väg- och vat­ tenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå (va-byrån) sammanförs till ett nytt, fristående ämbetsverk, vilket bör benämnas vattenvårdsstyrelsen. Som motivering härför anför kommittén bl. a.

Tanken på att inlemma en fullt utbyggd vattenvårdsorganisation i ett befintligt ämbetsverk kan numera anses vara avvisad av statsmakterna, huvudsakligen genom riksdagsbehandlingen år 1957 samt 1958 års beslut. Betingelserna för en sådan anordning är dessutom nu avsevärt mindre. Den nuvarande vatteninspektionen är redan skild från fiskeristyrelsen utom i kameralt hänseende. Praktiska möjligheter saknas att inrymma \eiksam- lieten inom hälsovårdsadministrationen. En anknytning till byggnadssty­ relsen har på grund av förändrade förhållanden inte aktualitet. — Kom­ mittén anser liksom tidigare, att vattenvården är en så viktig uppgift for samhället att den bör ombesörjas av en särskild myndighet med så full­ ständiga resurser, att den framstår som huvudansvarig i alla centrala frå­ gor på området. Utvecklingen sedan vatteninspektionens tillkomst ger okad tyngd åt denna uppfattning. Merkostnaderna för en vattenvårdsorganisa­ tion enligt de redovisade riktlinjerna begränsar sig till lönekostnader föi eu chefsbefattning och för ett par befattningar med administrativa och ka­ merala uppgifter. I sistnämnda hänseenden bör emellertid i princip mot­ svarande personalbesparing kunna göras i de nuvarande ämbetsverken. Den kvarstående verkliga merkostnaden bör, tillägger kommittén, mer an val uppvägas av ökad effektivitet och ett mera rationellt utnyttjande av perso n;1len samt av den förenklade behandlingen ma kommuner, industrier och allmänhet till

av ärendena, vilken bör kom-

godo.

si*.

Vad gäller den nya vattenvårdsmyndighetens >■ kommittén till de allmänna riktlinjerna och

inre organisation begränsar

går således inte i detalj in

på organisationens personalstab. Enligt kommitténs mening är det lämpli­ gast, att den nya myndighetens ledning under någon tid får pröva, hur nu tillgängliga resurser bäst kan begagnas för att tillgodose behoven samt hur en ev. behövlig förstärkning kan åstadkommas. Detaljförändringar av per­ sonalorganisationen förutsätter kommittén alltså få anmälas i samband med förslag till anslag.

Den nya myndigheten bör enligt kommittén bestå av styrelse, central ad­ ministration och länsadministration (länsingenjörskontor). Styrelsen bör ha de uppgifter som i allmänhet ankommer på en verksstyrelse men genom sin sammansättning även tjäna som kontakt- och samordningsorgan för olika intressen på vattenvårdens område. Sammansättningen kan enligt kommit­ tén med fördel vara densamma som den nuvarande vattenvårdsnämndens med den ändringen, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inte behöver vara representerad. Kommittén fortsätter.

Styrelsen bör sålunda bestå av ordförande och vice ordförande samt fem ledamöter representerande dels vissa partsintressen, nämligen kommuner­ na, industrien samt jordbruket och dess föreningsrörelse, dels vissa vatten­ vården närliggande intressen, nämligen hälsovården och fisket. Det är själv- tallet en fördel, om styrelsen både kan ha en bred förankring hos de intres­ sen som berörs av verksamheten och samtidigt bestå av en så begränsad krets som möjligt. Naturvårdsintresset, som onekligen står vattenvården nära, torde därför såsom varit fallet i fråga om vattenvårdsnämnden kunna beaktas vid förordnande av ordförande eller vice ordförande. Det har också visat sig vara ändamålsenligt att vid personvalet på dessa poster om möjligt lå anknytning till länsstyrelserna. Kommittén föreslår slutligen, att chefs- tjänstemannen — vilken bör ha ställning som överdirektör — skall in«å som ledamot av styrelsen.

Beträffande den inre organisationen av den centrala vattenvårdsmyndig- heten anför kommittén, att myndigheten bör organiseras på fem byråer, nämligen en tillsynsbyrå, en teknisk byrå, en undersökningsbyrå, eu radio- ekologisk byrå och en administrativ byrå.

Länsingenjörskontoren bör enligt kommittén sortera under ledningen för den nya vattenvårdsmyndigheten. Härvid bör länsingenjörerna i likhet med andra länsexperter biträda länsstyrelserna i vattenvårdsärenden på samma sätt som nu.

För att ge en bild av personalbehovet under den närmaste framtiden och som underlag för beräkningar av anslagsbehoven lämnar kommittén föl­ jande schematiska översikt över erforderlig personalorganisation vid den centrala vattenvårdsmyndigheten (tjänster i lönegrad A 17 och däröver), överdirektör Tillsynsbyrån ........................................................................................ g Under sökningsbyrån ...................................................................... g Tekniska byrån ........................................................................ jg Radioekologiska byrån ...............................................................................

2

Administrativa byrån ........................................................................... o

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

15

Härjämte bör räknas med ett 20-tal tjänster i lägre lönegrader, varför personalen vid den centrala vattenvårdsmyndigheten kan uppskattas till to­ talt omkring 60 tjänstemän. Vid länsingenjörskontoren bör antalet tjänste­ män beräknas till omkring 120. Den av kommittén föreslagna personalorga­ nisationen överensstämmer i stort sett med det antal befattningshavare som nu finns vid vatteninspektionen, va-byrån och länsingenjörskontoren.

Kommittén föreslår, att anslaget till bidrag till vatten- och avloppsan­ läggningar — f. n. på ca 80 milj. kr. — ställs till det nya verkets förfo­ gande. Vidare betonar kommittén vikten av att lokalfrågan för den nya vat- tenvårdsorganisationen omgående utreds. För att organisationen skall kun­ na uppnå avsedd effektivitet är det enligt kommittén nödvändigt att samt­ liga arbetsenheter hos centralorganet samlas i gemensamma lokaler så snart

som möjligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

Vattenvårdsforskning. Kommittén erinrar om att 1964 års naturresursut­ redning fått i uppdrag att pröva bl. a. forskningsuppgifterna på vattenvår­ dens område. Kommittén har dock ansett sig böra redovisa några allmänna synpunkter på vattenvårdsforskningen. Kommittén anser, att den viktigaste uppgiften för forskning inom vattenvårdens område bör avse dels beskaf­ fenheten och förändringarna av vattentillgångarna vad gäller såväl ytvatten som grundvatten, dels de tekniska åtgärderna för att motverka förorening av dessa tillgångar. Härtill ansluter sig nära frågor om rening av yt- och grundvatten för vattenförsörjningen.

1 fråga om den nu bedrivna forskningen lämnar kommittén bl. a. följan­

de uppgifter.

‘ Forskning bedrivs i första hand vid universiteten, de tekniska högskolor­

na, lantbruksliögskolan och statens institut för folkhälsan. Även på den industriella sidan görs emellertid betydande insatser. Vidare framkommer inte sällan värdefulla resultat vid arbetet inom t. ex. vatteninspektionen, större kommunala reningsverk och reningsanläggningar samt hos konsul­ terande ingenjörsfirmor.

På det naturvetenskapliga området har förutsättningarna för denna forsk­ ning hittills varit begränsade. Vid den limnologiska institutionen vid Lunds universitet liksom vid dess laboratorium i Aneboda har den forskning be­ drivits som medgivits av tillgängliga anslag. En nyligen verkställd upprust- ning av den limnologiska institutionen vid Uppsala universitet bor ge okade möjligheter till insatser där. Betydande anslag från naturvetenskapliga forskningsrådet till sistnämnda institution innebär också en avsevärd för­ bättring 'av förutsättningarna. Bristen på forskare torde dock t. v. begrän­ sa verksamheten. Bäst tillgodosedd är f. n. den tekniska forskningen i frå«a om samhällets vatten- och avloppsanläggningar. Detta samman­ hänger med att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedan mitten av 1950- talet årligen fått ta i anspråk viss del av bidragsanslaget till vatten- och avloppsanläggningar för tekniska undersökningar beträffande kommunala anläggningar. Intill den 1 juli 1964 har för sådana undersökningar beviljats bidrag med sammanlagt 3,6 milj. kr. För budgetåret 1964/65 finns tillgäng­ et ett belopp av 800 000 kr. för ändamålet. Bidragen bär i stor utstrack-

^in8 utgått till den under de tekniska högskolornas överinseende bedrivna forskningen. Fördelningen av bidragen sker efter förslag av en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen knuten rådgivande vatten- och avloppsforsknings- kommitte med representanter för centrala myndigheter, vetenskapliga insti­ tutioner, kommuner, industrier och enskilda organisationer.

Vidare stöder tekniska forskningsrådet forskningen genom forsknings­ stipendier for specialutbildning av forskare bl. a. inom vattenvården. Rådet bär därjämte i viss utsträckning lämnat särskilda bidrag till vattenvårds- forskning. °

Av storst betydelse på den industriella sidan är insatserna av Stiftelsen Skogsindustriens Vattenskyddsforskning genom verksamheten vid dess vat- ten]laboratorium. Under perioden 1959-63 har laboratoriets forskning kos-

a omkring 1,2 milj. kr. Härav har branschföreningarna svarat för 900 000 kr., medan återstoden täckts av statsbidrag ur diversemedelsfonden för pnsutjamningsavgifter.

I fråga om aktuella forskningsuppgifter anför kommittén följande svnpunkter.

På det centrala området — vattentillgångarnas beskaffenhet och föränd- rmgar — erfordras i första hand forskning inom limnologi, hydrografi och hydroiogi. Denna forskning bör bilda underlaget för praktiska åtgärder vad galler bl. a. den inverkan på sjöar och vattendrag, som närsalter och gift­ ämnen har. Ett annat problem är i vad mån bakterier och virus kan oskad- liggoras vid olika former av behandling av avloppsvatten, vid markinfiltra- tion och vid avloppsvattnets utspädning i recipienter. Ett viktigt forsk­ ningsområde utgör förekomsten av och förändringen i tillgången pli grund- vatten, särskilt som omkring hälften av de svenska samhällenas vattenför­ sörjning bygger på grundvatten.

Den industriella vattenförbrukningen är flera gånger större än den sam- ade hushallsforbrukningen. Motsvarande gäller i fråga om den samman,

lagda mängden förorenande ämnen i avloppsvatten. Föroreningen »enom industriellt avloppsvatten behöver närmare utforskas såväl vad gäller in­ verkan av olika avfallsprodukter på recipienter som i fråga om möjlighe­ terna att förhindra eller minska föroreningen. Det gäller härvid debatt finna produktionstekniska metoder som medför minsta möjliga förorening av avloppsvattnet, dels att åstadkomma ekonomiska och effektiva behand­ lingsmetoder för de skilda slagen av industriellt avloppsvatten

Även på det vattenbyggnadstekniska området behövs fortsatta undersök­ ningar. Har kan forskningskostnaderna ge mångfaldig utdelning genom minskade anläggningskostnader för rörledningar, vattenverk och'renings­ verk. Det är främst aktuellt med åtgärder i syfte att utveckla och förbättra reningsmetoderna för att få en effektivare vattenrening. Nya reningsmeto­ den för kommunalt avloppsvatten har framkommit som behöver utredas °ch "tvecklas närmare. Det praktiska målet är då ofta att förenkla och förbilliga anläggningarna så att de kan användas även för mindre sam- hällen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

Kommittén finner det angeläget, att väg- och vattenbyggnadsstvrelsens vatten- och avloppskommitté bibehålls tills vattenvårdsforskningens orga­ nisationsfråga lösts mera definitivt.

17

Lagstiftningsfrågor. Kommittén behandlar frågan om det behövs lagstift­ ning rörande vattenvårdsförbund och liknande sammanslutning­ ar. Kommittén anför bl. a.

F. n. finns 15 enskilda sammanslutningar, i regel benämnda vattenvårds­ förbund, med uppgift att främja vattenvården inom visst vattendrag eller del därav. Alla har tillkommit på frivillighetens väg, ibland på initiativ eller under medverkan av länsstyrelsen. De bygger på anslutning av dels berörda kommuner, dels industrier med större utsläpp av förorenat avloppsvatten. I något eller några fall ingår dessutom som medlemmar sjukvårdsanstalter eller landsting. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter. Den närmaste ledningen utövas av en styrelse. Den väsentligaste arbetsuppgif­ ten är att genom vattenundersökningar kartlägga recipientförhållandena och följa dessas förändringar. Inget förbund har eget laboratorium utan un­ dersökningarna brukar uppdras åt konsultföretag e. d. I verksamheten ingår även inventering av vattenintag, badplatser och avloppsutsläpp. En viktig del av verksamheten är vidare att ge medlemmarna fortlöpande upp­ lysningar om vattendragets tillstånd och om aktuella vattenvårdsfrågor i allmänhet.

De vattendrag och sjöar för vilka sådana sammanslutningar nu finns är nedre Dalälven, Nyköpingsån, Motala ström, Ljungbyån, Kävlingeån, Lagan, Nissan, Viskan, Göta älv, Dalslands kanal, Lidan-Nossan, Tidan, Unden- Vättern, Gavleån-Testeboån samt Ljusnan-Voxnan.

En likartad verksamhet utövas även av andra samarbetsorgan. För Sunds- vallsfjärden och örnsköldsviksfjärden finns sålunda samarbetskommittéer mellan kommuner och industrier med uppgift att samråda rörande aktu­ ella föroreningsfrågor. För att tillvarata vattentäktsintresset har bildats vat- tentäktsförbund för Nybroåsen i Kalmartrakten samt för Öland. Annor­ lunda sammansatta är de tre kommittéerna för resp. Mälarens, Vätterns och Vänerns vattenvård. Dessa utgörs av samarbetsgrupper med represen­ tanter för länsmyndigheterna inom de län som gränsar till sjöarna.

Det undersökningsmaterial som framskaffas, bearbetas och offentliggörs av vattenvårdsförbunden har stort intresse för allmänheten, kommunerna och industrierna inom berörda vattenområden liksom för de statliga myn­ digheter som har ansvar för vattenvården. Upplysningsverksamheten bety­ der också mycket för vattenvårdsarbetet och kommittén betecknar det som angeläget att förbunden intensifierar denna sida av sin verksamhet. För­ bunden bör också kunna medverka till förbättrad lokal övervakning av avloppsutsläpp genom kontakter med hälsovårdsnämnder och med styrel­ ser och befattningshavare vid anslutna företag.

Kommittén finner sålunda, att vattenvårdsförbunden i särskilda fall kan ge värdefulla bidrag till vattenvården. Däremot saknas enligt kommitténs mening tillräcklig anledning alt lagstifta rörande dessa sammanslutningars verksamhet och befogenheter. De bör därför enligt kommittén även i fort­ sättningen arbeta som frivilliga ideella sammanslutningar och i samråd med de vattenvårdande myndigheterna utveckla sin verksamhet efter bit-

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

tillsvarande linjer. Härvid gör kommittén i huvudsak följande övervägan­ den.

En mera fullständig indelning av landet i områden för vattenvårdsför­ bund synes inte erfordras. Kostnaderna i samband med undersökningsverk­ samheten blir inte sällan betydande och bör därför begränsas till verkligt angelägna objekt. Behovet av vattenvårdsförbund bör därför liksom hittills prövas med hänsyn till löroreningsförhållandena i varje särskilt fall. Det kan vara lämpligt att länsstyrelserna då det anses vara till nytta tar initia­ tiv till bildande av vattenvårdsförbund. Några särskilda regler härför be­ höver emellertid knappast uppställas. Ett önskemål bör dock vara, att sam­ råd i frågan äger rum med vattenvårdsmyndigheten. Särskilt i fråga om un­ dersökningsverksamheten kan det vara av värde att vissa vägledande anvis­ ningar lämnas av den senare.

Några påtagliga behov av tvångsanslutning har veterligen inte förekom­ mit. Vidare torde det möta åtskilliga svårigheter att uppställa lämpliga reg­ ler för sådan anslutning. Det främsta skälet häremot är dock, att värdet av att i förevarande sammanhang tvinga någon att delta i ett samarbete till vilket han ställer sig ovillig ter sig mycket tvivelaktigt.

Kommittén behandlar därefter frågor om ändringar i lagstift­ ningen till skydd mot vattenförorening som framkommit i vissa sam­ manhang. Kommittén tar därvid upp de frågor angående lagstiftning på vattenvårdens område som väckts vid 1964 års riksdag (L3U 14, rskr 123).

I motionerna 1:661 och 11:807 uttalades, att en allmän förbättring av vattenvårdslagstiftningen är angelägen. Härvid framhölls särskilt enskilda personers vattentäktsintressen, glesbebyggelsens vattenskydd och jordbru­ kets problem vad gäller vattenföroreningar. I motionen II: 166 begärdes sådan ändring i gällande lag, att ökat skydd mot föroreningar bereds jord­ bruk och boskapsskötsel liksom naturskyddet över huvud taget.

Tredje lagutskottet ansåg liksom motionärerna, att fortsatt utredningsar­ bete på vattenvårdens område bör komma till stånd och omfatta de i före- nämnda motioner åsyftade ytterligare åtgärderna. Härvid bör enligt utskot­ tet bl. a. undersökas möjligheterna att, såsom yrkats i motionerna 1:662 och II: 806, tillskapa skyddsområden för ytvattentäkter. Vidare yttrade ut­ skottet, att avvägningen mellan vattentäktsintresse och avloppsintresse bör upptas till övervägande i hela sin vidd och att det även bör undersökas om ett ökat skydd mot förorening bör beredas de intressen som avsetts med motionen II: 166.

De lagfrågor som riksdagen vill ha utredda avser, konstaterar kommit­ tén, i huvudsak tillskapande av skyddsområden för ytvattentäkter, avväg­ ningen i hela sin vidd mellan vattentäkts- och avloppsintresse samt ökat skydd för glesbebyggelsens, jordbrukets, boskapsskötselns och naturskyd­ dets intressen.

Frågan om skyddsområden för ytvattentäkter finner kommittén inte vara så angelägen att en särskild utredning av denna fråga är nödvändig. Beträf­ fande övriga utredningsförslag finner kommittén, att några ändringar i de materiella lagreglerna mot vattenförorening f. n. inte kan anses påkallade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

19

Härvid framhåller kommittén att de på senare år genomförda skärpning­ arna av lagstiftningen ännu inte kommit att tillämpas i full utsträckning, varför erfarenheter saknas som visar lagstiftningens otillräcklighet. Vidare hänvisar kommittén till den avsevärda förbättring av vattentillsynens or­ ganisation som föreslås i betänkandet. Enligt kommitténs mening bör det i stället få ankomma på det nya tillsynsorganet att ta initiativ till de lag­ ändringar som kan visa sig erforderliga efter framdeles vunna erfarenheter.

Särskilt yttrande. Ledamoten Ossian Svensson finner kommitténs förslag till organisation för vattenvården vara otillfredsställande i flera avseenden. Enligt Svenssons mening hade kommittén bort i detalj söka sätta sig in i hur de framtida arbetsuppgifterna skall kunna lösas mest rationellt och framlägga ett konkret förslag till instruktion och arbetsordning. I dessa skulle ha klargjorts hur olika ärenden bör handläggas, hur vissa frågor kan decentraliseras till lokala myndigheter samt över huvud taget hur centrala och lokala myndigheter skall samarbeta effektivast.

Beträffande styrelsens sammansättning finner Svensson det principiellt otillfredsställande, att representanter för föroreningssidan ingår som leda­ möter, framför allt med hänsyn till att styrelsen kommer att vara sakkun­ nigorgan åt vattendomstolarna.

Vidare delar Svensson inte kommitténs uppfattning i fråga om behovet av utredningar på lagstiftningsområdet. Vad gäller frågan om vattenvårds­ förbund anser Svensson att kommittén bort redovisa problemen och klar­ lägga den nuvarande lagstiftningens möjligheter och/eller begränsningar att lösa rådande problem samt framlägga förslag till kompletteringar eller ändringar i lagstiftningen. Även i andra avseenden hade kommittén enligt Svensson bort utreda behovet av ändringar i gällande författningar och framlägga förslag till förbättringar.

Kungt. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

IV. Remissyttrandena

Vattenvårdens läge. Vad kommittén anfört om vattenvårdens läge har i allmänhet vitsordats av remissinstanserna. Några hävdar emellertid, att si­ tuationen är än allvarligare än vad kommitténs redovisning ger vid han­ den. Länsingenjörers förening lämnar följande uppgifter som underlag för en sådan bedömning.

Vattenförbrukningen har under perioden 1950—1962 ökat från 2 000 milj. nv* till 4 300 milj. in3, dvs. mer än fördubblats. En fortsatt snabb stegring av vattenförbrukningssiffrorna är att vänta. Föroreningen är allvarligare än vad som framgår av kommitténs redovisning, vilket framgår av följande statistik (med BS5 avses biokemisk syreförbrukning under 5 dygn vid + 20° C).

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1965

Föroreningar, uttryckta i ton B So lår

År

1950 1955 1962

Kommunalt avloppsvatten

63 000 75 000 64 000

Industriellt avloppsvatten

Skogsindustrien Hela industrien

460 000 600 000 650 000

490 000 630 000 680 000

Totalt, ca

560 000 700 000 750 000

Aid bedömningen av siffrorna rörande föroreningarna bör hänsyn tas till att viss produktionsbegränsning förekom inom skogsindustrien 1962. Vida­ re innefattar siffrorna ej föroreningen genom bakterier och virus och ej

eller utsläppen av giftiga ämnen från järn- och metallindustrier, oljeut­ släpp av olika slag, jordbrukets föroreningar m. m.

Av Övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, betonar flertalet främst de allvarliga problemen med de industriella vattenföroreningarna,

Forslaget till ny vattenvårdsorganisation. Remissinstanserna instämmer allmänt i kommitténs uppfattning, att det råder en alltför stark splittring av den nuvarande vattenvårdsorganisationen och tillstyrker därför i och för sig kommitténs förslag. För att de statliga åtgärderna på området skall bli så effektiva och slagkraftiga som möjligt anser emellertid instanserna genomgående, att det behövs såväl en koncentration som en utökning av resurserna. Från flera håll framförs även önskemål om en gemensam orga­ nisation för vården av naturen i mera vidsträckt mening. Insatserna mot föroreningarna av marken, vattnet och luften bör enligt mångas mening samordnas, i vart fall på längre sikt. Vidare framhålls att flera departe­ ment nu handlägger hithörande frågor. En samordning anses angelägen även på departementsplanet. Vidare framhålls allmänt behovet av att ar­ betsuppgifterna för det nya vattenvårdsorganet närmare klargörs. Arbets- föi delningen mellan den centrala myndigheten och de regionala organen bör också enligt mångas mening närmare preciseras.

I fråga om samordning mellan vattenvård och annan naturvård anför statens vatteninspektion hl. a.

Det är en framträdande svaghet hos vår översiktliga samhällsplanering, att den i så stor utsträckning sker inom från varandra helt skilda sek­ torer. Helt kan man väl inte komma ifrån denna ordning, men det bör åtminstone eftersträvas att sektorerna blir så få och så stora som möjligt. Därför bör man i detta sammanhang i första hand inrikta sig på en helt integrerad planering inom de verksamhetsområden, som särskilt tar sikte på vården och utvecklingen av naturmiljön i vidsträckt mening. En fastare samordning än den kommittén tänkt sig av planeringen för vattenvården, naturvården och luftvården samt fritidsplaneringen med därtill anslutan­ de markanvändningsfrågor framstår som ett väsentligt och angeläget krav.

Den i nuläget lämpligaste lösningen av organisationsfrågan på det cen­ trala planet är säkerligen att som kommittén föreslagit tillskapa ett sär­ skilt organ genom sammanslagning av vatteninspektionen och va-byrån. Det kommer dock troligen framdeles — kanske ganska snart __ att visa

21

sig önskvärt alt få en mera samlad organisation för den statliga verksam­ heten, som särskilt tar sikte på vården och utvecklingen av naturmiljön i vidsträckt mening. Redan med hänsyn till behovet av integration av den översiktliga planeringen kan det med stor säkerhet förutses, att en mera samlad organisation för vattenvården, naturvården, luftvården och fri­ tidsplaneringen med anslutande markanvändningsfrågor skulle medföra fördelar. En sådan organisatorisk samordning skulle dessutom enligt all erfarenhet underlätta handläggningen av enskilda ärenden med anknyt­ ning till flera av de berörda verksamhetsområdena. Denna vidare sam­ ordning får dock inte tillåtas äventyra en nu behövlig omedelbar samman­ slagning enligt kommitténs förslag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att re­ surserna på vattenvårdsområdet bör samordnas. Styrelsen anför bl. a.

För att de statliga åtgärderna på vattenvårdens område skall bli så effektiva och slagkraftiga som möjligt måste stora krav ställas på den or­ ganisation, som har att företräda de allmänna intressena. Den nuvarande ordningen utmärks av en alltför stark splittring på många myndigheter och torde ej vara ägnad att ge ett resultat, som helt svarar mot de eko­ nomiska insatserna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar därför vatten- vårdskommitténs uppfattning om lämpligheten av en koncentration av re­ surserna. Kommitténs förslag innebär, att statens vatteninspektion och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens va-byrå med tillhörande länsingenjörs- organisation sammanförs och får bilda ett fristående ämbetsverk. Styrelsen hade visserligen sett som önskvärt, att en längre gående koncentration hade kunnat komma till stånd. Även efter en sammanslagning i enlighet med förslaget kommer nämligen ansvaret för vattenfrågorna att utmärkas av en inte obetydlig splittring på ett flertal myndigheter. Vatteninspek- tionen och styrelsens va-byrå representerar å andra sidan de utan tvekan största och viktigaste organen på vattenvårdsområdet. En sammanslagning, som inskränker sig till enbart dom, bör därför i allt fall innebära ett väsent­ ligt bidrag till en önskvärd samordning av vattenvårdsfrågorna. För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vidkommande kan därjämte sägas, att ett av­ skiljande av va-byrån och länsingenjörsorganisationen från verket i övrigt får anses ligga i linje med planerna för verkets framtida utveckling. Detta medför såsom också kommittén framhållit, att styrelsen helt kan ägna sig åt sin nuvarande huvuduppgift, nämligen vägverksamheten. Av här an­ förda skäl vill styrelsen ansluta sig till kommitténs förslag beträffande sam­ manslagningen. Därvid utgår styrelsen från att det nya ämbetsverket, om framdeles under dess verksamhet förutsättningar därför skulle yppa sig, aktualiserar frågan om en ytterligare koncentration av den statliga vatten- vårdsverksamheten.

Statens naturvärdsnämnd erinrar om de uttalanden i fråga om sam­ ordning av vattenvården med naturvården som gjordes av 1960 års natur- vårdsutredning i dess betänkande Naturen och samhället (SOU 1962:36) och förklarar sig dela naturvårdsutredningens mening. Nämnden fortsätter.

I själva verket är vattenvården en mycket viktig del av naturvården. Lik­ som

na

t

mvårdsu

Iredningen anser nämnden sålunda, att skyddet av strän­

der och skärgårdar ur både kulturell och social synpunkt kan bli menings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1965

löst, om man inte samtidigt kan förhindra att vattnet förorenas. Reglering- en av grustäkterna måste givetvis nära sammankopplas med grundvatten­ skyddet. Pa vattenvårdens område behövs, liksom inom naturvården i övrigt, en samverkan mellan naturvetenskaplig, teknisk och juridisk sak­ kunskap för att åstadkomma rimliga lösningar. Med hänsyn härtill hade det enhgt nämndens mening varit i hög grad önskvärt, att vattenvårdskom- mitten ingående utrett frågorna om samordning av eller närmare samver- kan mellan vattenvården och den övriga naturvården samt i sitt betän­ ka1111;: belyst de skilda problem som är förknippade med dylika organisa­ tionsfrågor. I avsaknad av en allsidig utredning rörande nämnda frågor finner naturvårdsnämnden det vara svårt att bedöma kommitténs för­ slag om att sammanslå vatteninspektionen samt va-organisationen. En så­ dan åtgärd kan medföra vissa fördelar ur rationaliseringssynpunkt med tanke på det samråd som redan nu förekommer mellan sagda organisa­ tionsenheter. Nämnden saknar därför anledning motsätta sig förslaget i denna del. Härvid förutsätter nämnden dock, med hänsyn till den förelig­ gande intressegemenskapen, att en samlande lösning måste sökas framde­ les av de organisationsproblem som berör vattenvården, luftvården och den Övriga naturvården. Särskilt luftvården synes enligt nämnden höra så nära samman med vattenvården att en förening av dessa verksamhetsområden i organisatoriskt hänseende torde komma att framstå som tämligen given.

Lantbrukss tyr elsen, som anser samordningen av natur- och vattenvår­ den vara en central fråga vid uppbyggandet av den framtida vattenvårds- organisationen, konstaterar också med beklagande, att kommittén inte ana­ lyserat detta problem. På grund härav anser sig styrelsen inte kunna tillstyrka organisationsförslaget. Styrelsen finner, att hela frågan om vattenvårdens organisation och dess samordnande med naturvården bör skyndsamt utredas.

Enligt fiskeristyrelsen synes ur allmän planerings- och samordnings- synpunkt tiden vara mogen att sammanföra vattenvården och luftvården till ett gemensamt organ med samma struktur som den av kommittén föreslagna vattenvårdsstyrelsen. Styrelsen föreslår därför, att ställning till betänkandet tas först sedan luftvårdens lagstiftnings- och organisations­ frågor behandlats av immissionssakkunniga.

Immissionssakunniga (direktiv se 1964 och 1965 års riksdagsberättelser s. 68 resp. s. 57) uttalar för sin del, att de inte i sitt uppdrag ser något bärande skäl mot att vatteninspektionen samt vatten- och avloppsorga- nisationen redan nu sammanslås på sätt vattenvårdskommittén förordar.

Samtidigt framhåller immissionssakkunniga emellertid, att en organisa­ torisk utbyggnad av luftvården kan komma att aktualiseras, som är be­ tingad av att uppgifter på immissionsområdet tillkommer och som ställer frågan om samordning av vattenvård och luftvård på sin spets. De sakkun­ niga framhåller vidare bl. a.

\ id sina preliminära överväganden har de sakkunniga funnit sig i förs­ ta hand böra undersöka förutsättningarna för en lösning, som nära an-

Kurujl, Maj.ts proposition nr 97 år 1905

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 7965

sluter sig till lagstiftningen om vattenföroreningar. Det skulle innebära, att vattendomstolarna görs till koncessionsmyndigheter och även i övrigt till behöriga domstolar i mål om immissioner. Med denna ordning skulle bl. a. vinnas, att man slapp tillskapa en helt ny tillståndsmyndighet och fick en önskvärd samordning av prövningen beträffande inrättningar, som samtidigt förorenar luft och vatten. Emellertid skulle det också förut­ sätta, att man på immissionsområdet erhåller en organisation för över­ vakning och tillsyn. I första hand blir det fråga om ett tillsynsorgan med uppgifter och befogenheter som väsentligen motsvarar dem som nu till­ kommer statens vatteninspektion på vattenområdet. En grundläggande tanke i en sådan lagstiftning skulle vara, att det skulle tillkomma Kungl. Maj .t att stadga förbud mot att vissa slag av fabriker eller andra immitte- rande inrättningar anläggs utan att tillstand därtill erhållits a\ vatten­ domstol eller utan att anmälan i god tid dessförinnan gjorts hos tillsyns­ myndigheten. ..

Om man stannar för en lösning som förutsätter en organisation for över­ vakning och tillsyn på immissionsområdet uppkommer givetvis frågan om samordning av denna med vattenvårdens organ. Flera skäl talar för att det i så fall kan visa sig önskvärt att låta tillsynen på immissionsom­ rådet omfatta inte blott luftföroreningarna utan också andra immissions- former, främst bullret. Det praktiska sambandet mellan vattenvård och luftvård är särskilt starkt. Emellertid torde det vara fullt möjligt att ta med även skyddet mot buller m. in. i sammanhanget.

Statskontoret intar den ståndpunkten, att vattenvårdsorganet bör an­ knytas till statens naturvårdsnämnd.

Även om enligt statskontorets mening bärande skäl föreligger för att sammanföra vatteninspektionen samt vatten- och avloppsorganisationen till ett organ anser sig ämbetsverket dock inte kunna biträda förslaget att dessa verksamhetsgrenar skall bilda ett nytt självständigt organ. Vid pröv­ ningen av det organisationsförslag som framlades av vattenvårdskommit- tén i dess första betänkande ansågs inrättande av ett då ifrågasatt fri­ stående vattenvårdsorgan inte böra ifrågakomma. Anledning torde saknas att nu frångå denna ståndpunkt. Enligt statskontorets mening bör det vara förtjänt att närmare överväga ett sammanförande av ifrågavarande verk­ samhetsgrenar med någon befintlig myndighet med arbetsuppgiftei be­ rörande vattenvården. Kommittén har konstaterat att, även om ifrågava­ rande vattenvårdsverksamliet till en betydande del är en sanitär fråga, praktiska möjligheter torde saknas att inrymma verksamheten inom halso- vårdsadministrationen. Statskontoret delar denna uppfattning. Ej heller torde, såsom kommittén förutsatt, någon anknytning till byggnadsstyrelsen numera ha aktualitet. Däremot bör enligt statskontorets mening hinder inte möta att anknyta ifrågavarande vattenvårdsorgan till det centrala natur- vårdsorganet, statens naturvårdsnämnd. Vid dess inrättande 1963 som eu självständig myndighet diskuterades ingående frågan om samordning av naturvården med vissa andra verksamheter. Härvid konstaterades ett nara samband utan tvekan föreligga med bl. a. vattenvården. Även om goda skäl talade för eu organisatorisk samordning av angivna verksamheter an­ sågs emellertid frågan härom böra tas upp på nytt när resultatet av bl. a. den då pågåc ndc utredningen om vattenvården förelåge. Angivna forul-

25

Vissa avvikande principiella synpunkter gentemot kommitténs förslag att sammanföra vatteninspektionen och va-organisationen framförs av bygg­ nadsstyrelsen, som dock inte vill motsätta sig förslaget. Styrelsen anför.

Styrelsen vill skilja mellan å ena sidan skydds- eller bevakningsverksam- heter och å andra sidan sådan verksamhet som är inriktad på samhällspla­ nering och samhällsbyggande. Mot bakgrunden härav ifrågasätter styrelsen, om det inte vore lämpligast att sammanföra t. ex. vatteninspektionen, luft- vårdsnämnden och medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, medan va-byrans verksamhet bör få en nära organisatorisk anknytning till samhällsplane­ ringen. I samhällsbyggandet spelar nämligen vattenförsörjningsanläggning- ar 'och avloppsanläggningar med däri ingående reningsanläggningar en mycket stor roll. Inte minst på grund av de stora kapitalinvesteringar så­ dana anläggningar erfordrar är det angeläget, att planläggningen för dem integreras i bebyggelseplaneringen. Framför allt är det nödvändigt att de inordnas i den översiktliga bebyggelseplaneringen regionplaner, general­ planer o. d. — genom vilken utvecklingslinjerna i stort och därmed även underlaget för de ekonomiska bedömningarna grundläggs. Enligt styrelsens mening bör va-byråns verksamhet närmast ses som en på samhällsplane­ ring och samhällsbyggande inriktad aktiv verksamhet. Visserligen är kom­ munerna ansvariga för planläggningen, men den statliga verksamheten har inom hela planläggningsfältet ett ansvar för allmänna utredningar, infor­ mation, samordning, vägledning och granskning. Styrelsen ifrågasätter där­ för om inte förslag till en lösning av planväsendets organisation i dess hel­ het bör avvaktas, innan ställning tas till frågan om vattenvårdens organisa­ tion.

Beträffande arbetsuppgifterna för och den närmare utformningen av den föreslagna vattenvårdsorganisationen — t. ex. i fråga om styrelsens sam­ mansättning, arbetsfördelning mellan den centrala myndigheten och de re­ gionala organen, personalbehov m. in. — betonas allmänt av remissinstan­ serna att en mer grundlig bearbetning än den kommittén företagit är nöd­

vändig.

! fråga om styrelsens sammansättning ansluter sig vissa remissinstanser

bl. a. statens naturvårdsnämnd ----- till den av ledamoten Svensson häv­ dade uppfattningen, att partsintressena ej bör representeras. En sådan re­ presentation skulle kunna vara ägnad atl i vissa tall törsvaga styrelsens handlingskraft.

Beträffande lokalfrågan för det nya vattenvärdsorganet understryker byggnadsstyrelsen vikten av atl utredning härom påbörjas så snart stats­ makterna fattat beslut om det nya organet.

Vatt eninspektionen framhåller all en samlad lörläggning av det nya cen­ tralorganet snarast måste ordnas. Vid spridd förläggning blir nämligen den genom omorganisationen eftersträvade större effektiviteten i hög grad

äventyrad.

Vattenvårdsforskning. Kommitténs synpunkter i fråga om forskningen inom vattenvårdens område biträds i allmänhet av remissinstanserna. 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 dr 1965

års naturresurs utredning förklarar sig inte ha något att erinra mot de av kommittén uppdragna riktlinjerna för forskningen. Vidare uttalar utred­ ningen, att den avser att i enlighet med sina direktiv i detalj ta upp vat­ tenforskningens problem samt att anknyta denna forskning till övrig aktuell naturresursforskning. Statskontoret framhåller angelägenheten av att forsk­ ningsverksamheten rörande vattenvården upprätthålls i hittills tillämpad ordning i avvaktan på resultatet av naturresursutredningens undersök­ ningar.

b iskeristyrelsen anser att ett starkt behov föreligger av samordning på området. Av samma uppfattning är bl. a. statens tekniska forskningsråd, som töreslår att forskningsfrågorna i avbidan på en permanent organisa­ tion för vattenvårdstorskningen handläggs av en för forskningsråden ge­ mensam nämnd soin anknyts till forskningsrådens samarbetsdelegation.

I lera remissinstanser understryker behovet av ökade resurser för vatten- \äidstorskningen. Sålunda anser bl. a. statens tekniska forskningsråd och 196/r års naturresursutredning att det av kommittén uppskattade medels­ behovet är för lågt beräknat. Sveriges industriförbund påpekar att det före­ slagna beloppet av 1 milj. kr. i stort sett endast är vad som redan i dag på olika sätt satsas på vattenvårdsforskning. Slutligen understryks i några remissyttranden hl. a. behovet av åtgärder för att komma till rätta med den rådande bristen på tjänstemän med lämplig utbildning för arbete inom vat­ tenvården.

Lagstiftningsfrågor. Beträffande frågan om behovet av lagstiftning rö­ rande vattenvårdsförbund ansluter sig majoriteten av remissinstanserna till de synpunkter som anförts i det särskilda yttrandet av ledamoten Svens­ son. Vattenöverdomstolen framhåller sålunda att lagstiftningen hör syfta till att skapa möjlighet till översiktlig planering för större områden, varvid fiämst bör utredas vilka vatten som bör skyddas och var avloppsutsläpp får ske. Såväl vid planerandet som vid planernas förverkligande måste sam­ verkan äga rum mellan dem — kommuner och industrier — som utnyttjar vattnet för vattenförsörjning, fiske, bad in. m. och mellan den som använ­ der samma vatten som recipient för avloppsvatten. — I lagstiftningen bör enligt vattenöverdomstolens mening införas möjlighet till förbud mot föro­ rening med kloakvatten av sjöar och vattendrag även med hänsyn till and­ ra intressen än vattenförsörjningen, såsom naturvård, folkhälsa och trivsel.

Fiskeristyrelsen finner att kommittén tagit alldeles för lätt på vatten­ vårdsförbundens rättsliga problematik. Lagstiftningsfrågorna inom vatten- vårdsområdet anser styrelsen vara så betydelsefulla att de lämpligen bör anförtros särskilda sakkunniga.

För ytterligare utredning rörande ändrad lagstiftning uttalar sig vidare bl. a. statens naturvårdsnämnd, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen, flera länsstyrelser, länsingenjörer och länsläkare, Svenska

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

27

naturskyddsföreningen, Svenska stadsförbundet, Vattenvärnet samt flera vattenvårdsförbund.

För kommitténs ståndpunkt att initiativ till ändrad lagstiftning bör an­ komma på det nya vattenvårdsorganet uttalar sig emellertid å andra sidan bl. a. statskontoret, kammarkollegiet, flera länsstyrelser, Sveriges industri­ förbund samt några vattenvårdsförbund.

Kimgl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

V. Departementschefen

Vetenskapen och tekniken bär möjliggjort en allt intensivare exploate­ ring av våra naturresurser. Denna exploatering, som framför allt är för­ knippad med den industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för väl­ ståndsutvecklingen i vårt land. Utvecklingen kännetecknas emellertid också av att naturen — marken, vattnet och luften — utsätts lör en tilltagande förorening, som följer i den moderna teknikens och befolkningskoncentra- tionens spår. Föroreningen av naturen — framförallt vattnet och luften framstår som en allt allvarligare samhällsfråga.

Vära vattenområden tillförs i stigande omfattning avloppsvatten från tätorter och industrier. Anläggande av reningsverk i allt större utsträck­ ning under framför allt de senaste tio åren har dock medfört att ökningen av föroreningen genom det kommunala avloppsvattnet har kunnat hejdas. Föroreningen genom det industriella avloppsvattnet har däremot ökat kraf­ tigt. Tillkomsten av nya föroreningsämnen i avloppsvattnet skärper ytterli­ gare den allvarliga situationen. Samtidigt som våra vattentillgångai sålun­ da utsätts för en tilltagande, förorening ökar behovet av vatten tor olika ändamål. Enligt vissa beräkningar har den totala vattenförbrukningen i vårt land sedan år 1930 fyrdubblats och sedan år 1950 fördubblats. Indu­ strien är den största vattenkonsumenten. Inte mindre än 80 % av den totala förbrukningen faller på denna. Vissa bedömningar som gjorts beträffande den framtida vattenförbrukningen visar att förbrukningen kommer afl stiga mycket kraftigt. Industrisektorns vattenförbrukning beräknas sålunda stiga i stort sett i takt med produktionsökningen. Kraftigt ökad vattenlcon- sumtion i vära hushåll är också att vänta. Moderna bostäder med tekniska hjälpmedel i hushållet och ökad hygienisk standard medför nämligen en ökad vattenkonsumtion.

Luftföroreningarnas skadliga inverkan på människornas hälsa har länge varit föremål för uppmärksamhet. Numera torde det vara klarlagt att luft­ föroreningarna innebär risker för såväl akuta som kroniska skadoi på den mänskliga organismen. Härtill kommer alt luftföroreningarna genom bl. a. korrosion åstadkommer stora ekonomiska förluster. När det gäller källorna för luftföroreningarna kan främst nämnas rökutsläppen från industrier, bilavgaserna och utsläppen från värmecentraler.

31

emellertid - - även om de godtar den av kommittén förordade organisationen säsom en minimiåtgärd — att en samordning av resurserna på naturvårds- oinrådet, inkl. vatten- och luttvårdsområdena, är nödvändig, i vai t fall pa längre sikt. Till dessa instanser hör bl. a. naturvårdsnämnden, vattenin­ spektionen, vattenöverdomstolen och statskontoret. Luftvårdsnämnden har emellertid för sin del inte ansett det vara en klok åtgärd att i dagens läge sammanföra luftvården med vattenvården. Nämnden har nyligen påbörjat sitt arbete och en omorganisation skulle enligt nämnden menligt påverka uppbyggnadsarbetet. Vad gäller vatten- och avloppsorganisationens, dvs. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrås samt länsin- genjörskontorens, ställning har hl. a. byggnadsstyrelsen framhållit, att vat­ ten- och avloppsbyråns verksamhet närmast får ses som en på samhällspla­ nering och samhällsbyggande inriktad verksamhet. Enligt styrelsen bör där­ för byrån få en nära organisatorisk anknytning till samhällsplaneringen.

Med hänsyn till vad som sålunda uttalats från remisshåll vill jag anföra följande. Luftvårdsnämndens invändning mot att inlemma lut tvårdsarbe- tet i en större naturvårdsorganisation har gällt de störningar som kan upp­ stå i luftvärdsarbetet i samband med en omorganisation. Enligt min me­ ning bör en omorganisation kunna genomföras utan att större störningar behöver inträffa. Inom en ny organisation kommer självfallet luftvårds- arbetet att fortsättas och vidareutvecklas. De erfarenheter, som nu samlas inom luftvårdsnämnden, kommer sålunda den nya organisationen till del. Under tiden mellan ett beslut om eu ändrad organisation och dess ikraft­ trädande bör arbetet inom den befintliga organisationen sålunda inte bara kunna fortgå efter de tidigare riktlinjerna utan även intensifieras. Detta gäller självfallet även övriga av en omorganisation berörda organ. Jag fin­ ner alltså att luftvårdsnämndens invändningar inte kan utgöra något skäl mot en sådan samordnad organisation för naturvårdsverksamheten, som jag i det föregående i princip uttalat mig för.

Vad gäller byggnadsstyrelsens uttalande om sambandet mellan vatten- och avloppsorganisationens verksamhet och en på samhällsplanering och samhällsbyggande inriktad verksamhet vill jag törst framhålla att läns- ingenjörskontoren i dag i praktiken även tjänstgör som regional oiga- nisation för vatteninspektionen. Vattenvårdskommitténs förslag innebär, såsom tidigare nämnts, att vatteninspektionen och vatten- och avloppshjran sammanförs till en valtenvårdsmyndighet. Vid remissbehandlingen har detta, med få undantag, tillstyrkts, däribland av vatteninspektionen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De skäl, som därvid varit avgörande, torde vara relevanta även vid överväganden om att sammanföra val lenin­ spektionen och vatten- och avloppsorganisationcn med eu för hela nalur- värdsfältet gemensam organisation, inom vilken vattenvårdsfrågorna mås- le få eu framträdande plats, .lag vill också framhålla att nalurvårdsorga- nisationen i hög grad måste vara inriktad pa alt inom sill område med­

Knngl. Maj:ts proposition nr 97 år 1965