2

Ledningen för de olika programenheterna bör ha ett direkt ansvar för

resp. program. Därigenom skapas förutsättningar för rörelsefrihet och

oberoende, variation och stimulerande tävlan, när det gäller idéer och ut­

formning av programmen. För att skapa avsedd självständighet och stärka

kostnadsmedvetandet bör det för varje programenhet fastställas en kost­

nadsram, inom vilken enheten får göra sina egna dispositioner. Kostnads­

ramarna bör inte endast avse löner, gager och liknande direkta kostnader

utan också kostnaderna för teknik, lokaler, utlagd produktion, filminköp

m. m. Rekrytering av personal och avgöranden i andra personalfrågor av

betydelse bör i allt väsentligt delegeras till resp. programenheter.

Speciellt intresse ägnas distriktens ställning. Motivet för en väl utbyggd

regional organisation är att som ett positivt värde ta till vara den särprä­

gel och den egenart som finns på skilda håll samt att kunna spegla utveck­

ling och händelser i landets olika delar. För distrikten förordas en organisa­

torisk och ekonomisk ställning som bör skapa förutsättningar för ett väl

utvecklat samarbete mellan distrikten och de centrala programledningarna.

I propositionen förordas med hänsyn till den utvidgade programverk­

samheten en ytterligare förstärkning av Sveriges Radios intresseförankring

i samhället. Detta bör ske på liknande sätt som år 1956 då aktiekapitalet

ökades efter överläggningar om dess storlek och fördelning. Därigenom bör

en ytterligare breddning av folkrörelserepresentationen i Sveriges Radio

kunna uppnås.

Radionämnden föreslås få en självständigare ställning. Den efterhands-

granskning nämnden utför har till främsta uppgift att pröva om radio-

och TV-verksamheten bedrivs i enlighet med de allmänna riktlinjer som gäl­

ler för programverksamheten. I propositionen framhålls att radions och

televisionens aktiva samhällsreportage och behandling av andra frågor

som kan vara kontroversiella i och för sig motiverar en effektivisering

av radionämndens arbete. Nämnden kan bl. a. med kort varsel behöva göra

uttalanden om beriktigande av felaktig sakuppgift i radio- eller TV-program.

Antalet ledamöter i radionämnden föreslås minskat från nuvarande 24

till 5.

I anslutning till starten av ett andra TV-program behövs en höjning av

licensavgifterna. I fråga om licenserna förordas dessutom en omläggning till

gemensam licens för radio och TV med kvartalsbetalning. Erforderlig licens­

avgift vid starten har beräknats till 40 kr. per kvartal, vilket jämfört med

nuvarande licensavgifter motsvarar en höjning med 25 kr. per år. För hus­

håll med enbart radiomottagare föreslås en särskild radiolicens. Bilradio­

licensen föreslås bli slopad. Vidare förordas gemensam fondering av licens­

medel för radio och TV.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

4

Kungl. Maj ds proposition nr 136 år 1966

avseende skolradions och skoltelevisionens framtida omfattning, inriktning

och finansiering. Beträffande de åtgärder, som vidtagits i anledning av

nämnda förslag, hänvisas till 1964 års statsverksproposition (bil. 8 s. 297 ff).

Med skrivelse den 10 december 1964 har utredningen vidare överlämnat ett

av en särskild arbetsgrupp inom utredningen utarbetat betänkande, be­

nämnt Konsumentupplysning i televisionen (SOU 1964: 54).

Slutligen har radioutredningen med skrivelse den 30 mars 1965 överläm­

nat sitt huvudbetänkande, Radions och televisionens framtid i Sverige I—II

(SOU 1965:20 o. 21). I detta har föreslagits en successiv utveckling av Sve­

riges Radios programverksamhet på televisionsområdet främst genom etab-

lering av en andra programkanal och införande av färgtelevision. Det har

förordats en utökning av ljudradions sändningstider och en utbyggnad av

Sveriges Radios distriktsorganisation och regionala programverksamhet

samt tillskapande av en s. k. särskild rundradio för undervisningsmyndig-

heternas, folkrörelsernas och organisationslivets behov. Riktlinjer har an-

getts för rundradions fortsatta utnyttjande på bildnings- och undervisnings­

väsendets område och synpunkter anförts på rundradions möjligheter att

tillgodose speciella lyssnargruppers programbehov. I konstitutionellt hän­

seende har bl. a. föreslagits en ändrad företagsform för radioföretaget, vis­

sa ändringar i fråga om styrelsens uppgifter och sammansättning etc. Vi­

dare har beräkningar framlagts rörande kostnader för utbyggnaden av

rundradioverksamheten och det häremot svarande licensmedelsbehovet, var­

jämte vissa omläggningar förordats i fråga om licenssystemet.

Över betänkandet Radions och televisionens framtid i Sverige har efter

remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet,

Göta hovrätt, hovrätten för västra Sverige, försvarsstaben, socialstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, statskontoret gemensamt med riksrevisions­

verket, riksskattenämnden, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen,

kungl. biblioteket, kommerskollegium, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i

Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kopparbergs, Malmöhus, Norrbottens, Sö­

dermanlands, Uppsala och Älvsborgs län, statens ungdomsråd, statens tra­

fiksäkerhetsråd, statens handikappråd, forskningsrådens samarbetsdelega-

tion, musikaliska akademien, upplysningsberedningen, 1964 års utredning

om radions juridiska ansvar, gymnasieutredningen, yrkesutbildningsbered-

ningen, 1962 års ungdomsutredning, utredningen rörande utbildningen inom

teaterns, filmens, radions och televisionens områden in. m. samt ellagstift-

ningsutredningen. -— Universitetskanslersämbetet har bifogat utlåtanden

från vissa universitet och högskolor m. in., skolöverstyrelsen utlåtanden från

vissa länsskolnämnder, kommerskollegium utlåtanden från ett antal han-

delskamrar samt länsstyrelserna utlåtanden från olika kommuner in. m.

Efter remiss har därjämte yttranden avgivits av Sveriges radio aktiebolag

och radionämnden, vidare av Arbetarnas bildningsförbund, Brevskolan, De

6

sationernas samarbetsdelegation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sam­

verkande bildningsförbunden, Svenska annonsörers förening, Svenska för­

säljnings- och reklamförbundet, Svenska slöjdföreningen, Sveriges akademi­

kers centralorganisation — som bifogat utlåtande av Sveriges juristförbund

— Sveriges grossistförbund -— gemensamt med Sveriges hantverks- och in­

dustriorganisation, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund

-— Sveriges hemkonsulenters förening, Sveriges husmodersföreningars riks­

förbund, Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet

samt Tjänstemännens centralorganisation. — Härutöver har Sveriges social­

demokratiska kvinnoförbund avgivit yttrande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Rundradions nuvarande organisation och verksamhet

Rundradioverksamheten1 i Sverige har alltsedan sin första utbyggnad un­

der 1920-talet bedrivits i former, som innebär att ett företag — Sveriges

Radio AB (tidigare AB Radiotjänst) — med ensamrätt svarar för program­

verksamheten. Televerket handhar distributionen av rundradioprogrammen

innefattande anläggning och underhåll av programförbindelser och sändar-

stationer, avstörningsverksamhet etc., medan byggnadsstyrelsen svarar för

bl. a. projektering och byggande av radio- och televisionshus. Ifrågava­

rande program- och distributionsverksamhet samt husbyggnadsarbeten fi­

nansieras i huvudsak med av televerket inkasserade licensavgifter, som er­

läggs av innehavare av ljudradio- resp. televisionsapparater. Såvitt avser

ljudradion utgör avgiften f. n. per hushåll och år 35 kr., vartill kommer en

särskild bilradiolicens av samma storlek. För televisionen utgör avgiften

per hushåll och år 100 kr. Av licensmedel ställs genom årliga beslut medel

till förfogande för de med rundradioverksamheten förenade program-, an­

läggnings- och underhållsändamålen. Licensmedelsöverskott, som kan upp­

stå vissa år, fonderas hos televerket för ljudradio- och televisionsrörelser-

nas behov under andra år, då de löpande licensinkomsterna inte förslår till

att täcka utgifterna. Viss del av rundradioverksamheten finansieras dock

inte med licensmedel utan med särskilda på riksstaten anvisade skattemedel.

Det gäller skolprogramverksamheten och de till utlandet riktade program-

sändningarna.

Rundradioverksamheten har särskilt under den senaste tioårsperioden

karaktäriserats av en snabb utbyggnad och utveckling. Ljudradion, som

från starten av de reguljära sändningarna år 1925 endast förfogat över eu

programkanal, fick efter beslut av 1955 års riksdag ett andra program. Sänd­

ningarna av detta inleddes under 1956. Ungefär samtidigt startade televi­

sionens programsändningar. Sedan principbeslut om televisionens eko­

nomiska och organisatoriska betingelser och om utbyggnad av ett hela

1 I det följande används rundradio såsom en sammanfattande benämning på ljudradio- och te-

levisionsverksamheten.

8

reklam. I övrigt understryks angelägenheten av samarbete med myndighe­

ter, institutioner och sammanslutningar inom olika delar av samhällslivet.

Särskilda bestämmelser behandlar uppdelning och samordning mellan Sve­

riges Radio och televerket av den tekniska rundradioverksamheten. Överens­

kommelsen innehåller slutligen vissa bestämmelser om prövning av medels-

behov och tilldelning av licensmedel etc.

Till företagsformen är Sveriges Radio ett aktiebolag. Det till 1 080: 000 kr.

uppgående aktiekapitalet ägs till 40 % av organisationer av folkrörelseka­

raktär, till 40 % av tidningspressen och till 20 % av näringslivsorganisatio-

ner och vissa företag inom radioindustrin. Staten har sålunda själv inga

aktier i företaget. Av de elva ledamöterna utser Kungl. Maj :t ordförande

jämte fem ytterligare ledamöter, medan bolagsstämman väljer de fem

återstående ledamöterna.

Vad i övrigt angår Sveriges Radios nuvarande organisation gäller följan­

de. Under styrelsen åvilar ledningen av företaget och det direkta ansvaret

för programfrågorna radiochefen, som i administrativa ärenden biträds ax­

en direktion och i programärenden av ett programkollegium. I ett radioche-

ten direkt underställt centralkansli ingår bl. a. centralredaktionen, som är

serviceorgan på nyhetsområdet för radions och televisionens programavdel­

ningar, samt distriktscentralen, som är det centrala kontaktorganet för den

regionala organisationen. Av huvudenheterna svarar en för ljudradio-

verksamheten. Denna leds av en programdirektör, som för samord­

ningen och den långsiktiga planeringen av programarbetet biträds av en

central programredaktion och ett produktionskontor. I övrigt finns för ljud­

radion ett antal redaktioner m. in. för olika programområden. En annan hu­

vudenhet svarar för televisionsverksamheten. Även denna leds av en pro­

gramdirektör och har i princip samma organisation som ljudradion. Pro­

gramdirektören biträds av en planeringsavdelning, i vilken ingår en pro­

gramsektion, ett produktionskontor och en sektion för hyrfilm. Vidare finns

redaktioner för olika programområden. En särskild enhet svarar för skol­

programverksamheten. Den har särskilda sektioner för skol-TV-, skolradio-

och skolmaterielfrågor. Teknikenheten har särskilda driftavdelningar för

ljudradio och television, en anläggningsavdelning som svarar för anskaff­

ning och installation av teknisk materiel samt en byggnadsbyrå. Slutligen

finns en ekonomienhet, en personalenhet, en enhet för förlagsverksamheten

och en utlandsavdelning. — Den regionala verksamheten är främst knuten

till de tio distriktskontoren, som är omedelbart underställda radiochefen

men som i programhänseende samarbetar direkt med vederbörande centrala

programavdelningar.

Antalet anställda inom Sveriges Radio var den 1 juli 1966 sammanlagt

ca 2 700.

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

10

på etermediernas verksamhetsformer. Förenklat kan skillnaden uttryckas

så att enligt den ena uppfattningen etermedierna bör fungera i överens­

stämmelse med den enskilda företagsamhetens principer. Enligt en annan

uppfattning bör medierna stå i samhällets tjänst och samhället medverka

vid eller svara för organisationen och finansieringen av verksamheten.

Praktiskt tillämpad leder den första ordningen till ett kommersiellt radio-

och TV-system, ofta med flera tävlande företag, vilka finansieras med re­

klamintäkter. Den senare ordningen leder i regel till ett system med ensam­

rätt för ett företag, vilket auktoriseras av statsmakterna och finansieras

med allmänna medel, vanligen i form av särskilda licensavgifter. Verksam­

heten har i detta fall »public service»-karaktär.

I Sverige har rundradioverksamheten så länge den bedrivits i landet be­

handlats som en »public service», dvs. som en offentlig nyttighet. Stats­

makterna har sålunda garanterat radions och televisionens yttre ställning

och tagit ansvaret för finansieringen av programverksamheten, vilken med

ensamrätt anförtrotts åt det från statsförvaltningen fristående Sveriges Ra­

dio AB. Härmed har följt att radioföretaget — oberoende av sidointressen —

kunnat ge programverksamheten en fri och opartisk inriktning. Att denna

ordning skall bestå även i fortsättningen har fastslagits i de av chefen för

kommunikationsdepartementet i november 1962 utfärdade tilläggsdirektiven

för radioutredningen.

I »public service»-karaktären ligger enligt utredningen att verksamheten

skall tjäna samhällets och publikens intressen. Samhällets intressen skall

därvid tillgodoses genom att medborgarna på olika sätt hålls väl informera­

de om det egna landet och världen i stort och om de skilda värderingar och

meningsriktningar, som konstituerar den moderna demokratin. Publikens

intressen skall tillgodoses genom att olika publikkategoriers programönske­

mål beaktas så långt sändningstider och resurser medger.

Programuppgifter. I fråga om radions och televisionens uppgifter och möj­

ligheter på olika ifrågakommande arbets- och programområden konstaterar

utredningen bl. a. följande.

Vad gäller området för aktuell information — nyhetstjänst med

kommentarer, reportage etc. — har etermedierna väsentligt ändrat beting­

elserna för nyhetsmottagningen hos huvuddelen av befolkningen, som på ett

helt annat sätt än tidigare fått kontakt med centrala politiska, ekonomiska

och internationella frågor. Genom direktreportaget har vidare tidigare

okända möjligheter skapats att följa uppmärksammade evenemang på olika

områden, exempelvis politiska, vetenskapliga och sportsliga. Ökade resur­

ser, nya programformer och på mottagarsidan en bättre skolunderbyggnad

är faktorer, som torde bilda underlag för en fortsatt utveckling.

Om den offentliga debatten i allmänhet och den politiska

debatten i synnerhet gäller att en anpassning under senare år skett

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

12

ningsserier samt språkkurser. Stora utvecklingsmöjligheter finns härvidlag,

som enligt utredningen bör gagna såväl traditionella som nyare undervis­

ningsformer på alla nivåer samt det frivilliga studie- och folkbildningsarbe­

tet.

På religionens område måste radio och television av naturliga

skäl spela en mera förmedlande roll. Den serviceuppgift, som gudstjänster

och andakter innebär, torde i huvudsak ha funnit sin form, men ett stort

och föga utnyttjat programmaterial finns som underlag för debatter och

reportage i religiösa samfunds- och livsåskådningsfrågor.

Inom kulturlivet, där geografiska, ekonomiska och sociala barriä­

rer kringgärdar många av de traditionella konstformerna såsom konsert-

och teaterverksamhet etc., har etermedierna kommit att få stor betydelse

som förmedlare. Även om de härvidlag inte kan frånkännas vissa begräns­

ningar, har de dock förmått att med sina särskilda egenskaper ur vissa

konstformer exempelvis teatern utvinna helt nya upplevelser. Förutsätt­

ningar för fortsatt utveckling skapas genom en ökad programtid, tillkoms­

ten av färgtelevision, en förbättrad mottagarsituation genom den nya sko­

lans estetiska fostran etc.

Vad gäller underhållning i dess olika former, har etermedierna

även här haft en stor uppgift att bryta ned geografiska och ekonomiska

hinder. Bredden, variationen och nivån på de förströelser, som står publik-

flertalet till buds, har sålunda kunnat vidgas och höjas betydligt. Det finns

enligt utredningen inte anledning anta, att medierna uttömt sina möjlig­

heter härvidlag.

Vissa grupper i samhället — syn- och hörselskadade, sjlika

och handikappade, språkminoriteter etc. — har särskilda programbehov,

som i framtiden med vidgade sändningsmöjligheter bör kunna tillgodoses

i ökad utsträckning. För synskadade bör exempelvis regelbundna program­

insatser kunna göras i ljudradion, exempelvis i form av tidningsersättande

nyhets- och magasinsprogram. För de hörselskadade ifrågakommer närmast

televisionen. Härvidlag har visserligen möjligheterna till textning av pro­

grammen bedömts vara begränsade. Olika vägar bör emellertid prövas att

ge de hörselskadade någon ledning beträffande innehållet i olika program,

exempelvis genom utgivande av texthäften och liknande bakgrundsmate­

rial. Visst utrymme bör även kunna beredas för kurser i exempelvis tec­

kenspråk och allmän hörselpedagogik. Beträffande program för språk-

minoriteter hänvisar utredningen till de låt vara mera begränsade möj­

ligheter som öppnar sig genom den föreslagna utökningen av regionalra­

dion.

I fråga om radio- och television sverk sam heten till

utlandet förutsätts kortvågssändningarna bestå och en utbyggnad ske

av den s. k. transcription service, innebärande att i Sverige inspelade ljud-

radioprogram och TV-filmer tillhandahålls utländska radiostationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

ske antingen enligt växlingsprincipen eller också enligt renod-

lingsprincipen. Den förra innebär, att totala innehållet i två program­

kanaler under viss tidsperiod exempelvis en vecka är likartat, dock att vid

varje enskild tidpunkt kontrasterande inslag bjuds i de båda kanalerna.

Den senare innebär, att det totala innehållet i det ena programmet huvud­

sakligen är lätt och i det andra huvudsakligen seriöst.

Utredningen anser, att ljudradion och televisionen är betjänta av olika

metoder för programsättningen på så sätt att ljudradion skall hålla fast

vid den för dess del sedan 1960 tillämpade renodlingsprincipen men att

televisionen efter starten av program 2 skall fungera enligt växlingsprin­

cipen. Bortsett från det naturliga i att denna gäller för televisionens del

under ett inledningsskede, då sändarnätet för program 2 håller på att byg­

gas ut och dettas ofullständiga täckning av landet motiverar att program

1 innefattar alla programtyper, talar olika skäl för växlingsprincipens till-

lämpning även på sikt. Det finns exempelvis anledning anta, att mera

seriösa och värdefulla inslag i TV får större publik, om de placeras i en

»blandad» kanal än om de läggs in i en rent seriös kanal. Detta gäller en­

ligt utredningen inte längre för ljudradion, då intresset för denna är mind­

re och många lyssnare där torde välja kanal snarare än ett enskilt inslag.

Växlingsprincipen med dess blandade program i en kanal skapar också ett

särskilt informationsproblem, vilket betydligt lättare löses för televisionen

med dess större publikintresse och dess mera begränsade programutbud att

informera om. Ett avgörande skäl för växlingsprincipen är slutligen, att

utredningen förordar en konkurrens mellan de båda TV-kanalerna, vilket

förutsätter att båda spänner över i stort sett hela programområdet.

Förhållandet mellan ljudradion och televisionen. Utredningen konsta­

terar, att radioföretaget kan disponera de båda medierna på två skilda

sätt. Det ena är att radio och television såvitt möjligt hålls åtskilda vad

avser programverksamheten, det andra att någon form av samordning eller

arbetsfördelning kommer till stånd. Det senare synes utredningen vara

att föredra. I sammanhanget får hållas i minnet, att televisionen i dagens

läge dominerar publikintresset, samtidigt som den är det väsentligt dyra­

re mediet. Detta bör beaktas vid en samlad planering, som naturligen ut­

går från televisionen och låter den smidigare och billigare ljudradion till

omfång och inriktning anpassa sig efter denna. En sådan utgångspunkt

har också varit bestämmande för utredningsarbetet. En dylik planerings-

ordning lår dock inte innebära, att televisionen agerar utan hänsyn till

konsekvenserna för ljudradion, detta så mycket mindre som vissa pro­

gramuppgifter lämpar sig bättre för radio- än TV-framställning.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

16

gemensamt, att det på olika sätt uppdelade programansvaret följs av ett

motsvarande ekonomiskt ansvar.

Förhållandet mellan programkanalerna i televisionen vid införande av

ett dubbelprogram. Som framgått av det föregående har i diskussionen

om utformningen av televisionens programsystem efter starten av ett pro­

gram 2 förslag framförts, vilka siktar till någon form av konkurrens mel­

lan programkanalerna. Med utgångspunkt i dessa förslag har utredningen

för att skapa underlag för övervägandena i ämnet utarbetat två princi­

piellt klara och inbördes olika alternativ.

Det första alternativet benämns av utredningen kanalkonkurrens

och innebär, att de båda kanalerna i sin helhet tävlar med varandra. Bo­

skillnaden kan drivas mer eller mindre långt med hänsyn till graden av

inbördes samordning av programmen, uppdelning av programredaktioner

etc. I en mera renodlad form förutsätter kanalkonkurrensen, att självstän­

digt arbetande programdirektörer leder resp. kanaler — dock med viss

samordning av dessa genom en särskild koordinator — att flertalet pro­

gramavdelningar arbetar endera för program 1 eller för program 2 samt

att sådana funktioner som nyhetstjänst, ackvisition av hyrfilm och intag

av utländska överföringar sker separat för vardera kanalen. Vidare förut­

sätts, att resp. kanaler disponerar egna produktionstekniska resurser. Be­

gränsningar av konkurrensprincipen måste dock tänkas för skol-TV och

vissa liknande uppgifter, kanske också i fråga om bevakning av sport och

allmänna evenemang. — En grundläggande förutsättning för kanalkon­

kurrens måste slutligen vara, att de båda kanalerna med hjälp av bud­

getering och kostnadskontroll ges likvärdiga ekonomiska resurser för den

programtid, under vilken de konkurrerar.

Det andra alternativet benämns geografisk konkurrens. Det

är här fråga om konkurrens mellan egenproducerade programinslag från

Stockholm resp. från andra orter i landet med uppsamling av de förra i

program 1 och av de senare i program 2. Konkurrensen, som förutsätter

väl tilltagna regionala resurser, begränsar sig till gynnsammaste publik­

tid dvs. kvällstid. Eftersom det inte är hela kanalerna som konkurrerar

kan det alltså accepteras, att exempelvis program från Stockholm förekom­

mer även i program 2 på dagtid. Alternativet förutsätter, att de program-

ansvariga på de olika produktionsorterna arbetar med ett stort mått av

självständighet. Program 1 och 2 blir närmast ramar för en rad sinsemel­

lan oberoende avdelnings- och distriktschefer. Den nödvändiga samord­

ningen av programkanalerna sker genom en i huvudsak administrativt

inriktad TV-chef, som med biträde av två redaktörer — en för vardera

kanalen — och med utgångspunkt i förslagen från de olika producerande

enheterna sammanställer ett programschema, som innebär en såvitt möj­

ligt varierande och kontrasterande programsammansättning.

Kangl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

17

Sona resultat av sina överväganden av de båda alternativen konstaterar

utredningen bl. a. följande. En tävlan enligt kanalkonkurrensalternativet

blir mera fullständig i den meningen att man dels använder även hyrfilm

och andra icke egenproducerade inslag i strävandena att hävda sig gent­

emot den andra kanalen, dels manövrerar hela programsättningen i samma

syfte. Den långtgående konkurrensen innebär dock vissa risker för att

programsättningen bestäms under allför stort hänsynstagande till publik-

flertalet och således med mindre beaktande av publikens valsituation. Från

denna synpunkt synes det geografiska konkurrensalternativet vara att fö­

redra. Här föreligger inte någon konkurrens mellan två kanaler utan mel­

lan ett antal oberoende produktionsenheter, och programsättningen sam­

ordnas av en administrativt inriktad och neutral TV-ledning.

Även i övrigt finner utredningen det geografiska konkurrensalternativet

i flera hänseenden innebära fördelar framför kanalkonkurrensmodellen.

Bl. a. skapar den senare speciella problem i fråga om befogenhetsfördel-

ningen inom Sveriges Radio, innefattar inte det andra alternativets möj­

ligheter till decentralisering av programverksamheten och ansvarssprid-

ning inom företaget samt medför med sin dubblering av funktioner och

konkurrens vid anskaffning av programinslag och artister en press till

kostnadshöjningar.

Mot utredningens slutsatser i denna del har avvikande mening

anförts av ledamoten Helén, som anser att utredningsmajoriteten

låtit vissa tidsbundna och skenbara effektivitetssynpunkter väga över de

principiellt långt viktigare skälen för att så långt möjligt eftersträva den

pi’oduktionskonkurrens ■— inom ramen för ett begränsat programutrym-

me — soni kan uppnås genom skilda programledningar med självständig

personal- och ämnesbedömning.

Allmänt om decentralisering av programverksamhet och s. k. fri pro­

duktion. Decentralisering av programverksamhet är

motiverad inte enbart från synpunkten att befrämja inre konkurrens inom

radioföretaget. Genom en decentralisering skapas också ökade möjligheter

att ta tillvara de resurser i fråga om artister och andra medverkande

ävensom programmaterial, som finns tillgängliga inom olika delar av lan­

det, samt att ha en nyhetsbevakning som mera likvärdigt täcker landet. I

vilken utsträckning decentralisering sedan skall äga rum blir en fråga,

där programmässiga och andra fördelar måste vägas mot resurser och

kostnader. För ljudradions del har utredningen ansett att nuvarande pro­

grambalans mellan Stockholm och andra orter i stort sett är rimlig. På

TV-området har den emellertid funnit anledning att i det följande fram-

lägga förslag till en utbyggnad av produktionsresurserna på olika orter i

landet.

1 traga om utlagd produktion finner utredningen det i princip

2 Ilihang till riksdagens protokoll 196G. 1 samt. Nr 13s

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

18

önskvärt att självständigt arbetande producenter får sälja färdiga program

till Sveriges Radio. Det bör ha en stimulerande effekt och samtidigt avlasta

trycket på personal och resurser inom radioföretaget. Inför framtiden kan

utlagd produktion få sin största betydelse för televisionen. — I fråga om n y-

hetstj änsten ser utredningen f. n. ingen anledning att ändra på sam­

arbetet med Tidningarnas Telegrambyrå, vilket innebär att detta företag

svarar för sammanställning och uppläsning av de viktigare nyhetsbulleti­

nerna i ljudradion. Vid sidan härav har Sveriges Radio introducerat ett

antal egna nyhetsbulletiner i ljudradion ävensom ensamt tagit ansvaret

för nyhetstjänsten i televisionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1066

Remissyttranden

Remissinstanserna understryker allmänt etermediernas bety­

delse i dagens samhälle såsom kommunikationsmedel och för­

medlare av nyheter, kunskaper och upplevelser samt betonar vikten av att

medierna får resurser att utvecklas i takt med tillväxten av samhällets re­

surser i stort. Åtskilliga remissinstanser framhåller härvidlag dock i likhet

med Tjänstemännens centralorganisation, att programutbudets storlek inte

kan bestämmas enbart med hänsyn till det utrymme som de tekniska och

ekonomiska resurserna representerar. Även publikunderlag och kvalitets­

krav måste beaktas. Beträffande publikunderlaget anses det rimligt att anta,

att utvecklingen mot kortare arbetstid, fria lördagar och längre semester i

och för sig lämnar mera tid över för radio och television. Samtidigt fram­

hålls från olika håll att kravet på kvalitet måste sättas före kravet på en

expansion av sändningstiderna.

Åtskilliga remissinstanser utvecklar i likhet med Riksförbundet Lands­

bygdens folk de långtgående krav, som allmänheten med hänsyn till före­

tagets monopolställning har rätt att ställa på objektiviteten i informationen,

allsidigheten i belysningen av olika frågor och tillgodoseendet av olika

publikönskemål och då även sådana som hänför sig till mindre publikgrup­

per. Från ett par håll — exempelvis Tjänstemännens centralorganisation,

Fria litterära yrkesutövares centralorganisation och Konstnärliga och litte­

rära yrkesutövares samarbetsnämnd — anförs att Sveriges Radios uppgift

inte enbart får vara förmedlande utan även skapande. Därmed åsyftas ett

ansvar för radioföretaget att genom självständiga insatser söka framkalla

och utveckla en publiksmak för mera kvalificerade program. Enligt Konst­

närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd är det särskilt viktigt,

att programverksamheten med de möjligheter den innebär till kunskaps­

spridning, smakfostran och konstnärliga upplevelser anpassas så att den

står i samklang med de insatser samhället i övrigt gör för undervisning,

forskning och kultur.

19

Några remissinstanser anser i likhet med Arbetarnas bildningsförbund,

att Sveriges Radios programuppgifter bort bli föremål för mera ingående

principiella överväganden och analyser. Särskilt med tanke på de genomgri­

pande organisatoriska och tekniska förändringar, som utredningen föreslåi,

framstår det enligt förbundet som angeläget, att principerna för den fort­

satta programverksamheten och dennas inriktning och utformning klar­

läggs. Remissinstanserna utgår dock allmänt ifrån att samhällets intentioner

när det gäller programverksamheten även i fortsättningen kommer att ut­

tryckas i generellt formulerade riktlinjer och att det får bli Sveriges Radios

sak att på bästa sätt förverkliga dessa intentioner. Landsorganisationen un­

derstryker i sammanhanget den betyrdelse det härvidlag har att de organ,

som inom radioföretaget skall handha programplanering och programpro­

duktion, med hänsyn till personalens tidigare utbildning samt yrkes- och

samhällserfarenheter får en så allsidig sammansättning som möjligt.

Åtskilliga remissinstanser betonar liksom Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sve­

riges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbiuks-

förbund vikten av att med hänsyn till yttrandefriheten största möjliga ga­

rantier skapas för radioföretagets självständighet gentemot statliga myndig­

heter och olika intressegrupper i samhället.

Sveriges Radio ansluter sig i stort till de målsättningar för programverk­

samheten, som ligger till grund för utredningens förslag. Särskilt framhålles

värdet av att rundradion präglas av en vid yttrande- och informationsfrihet

och att den ger publiken en stor valfrihet. Angivna yttrande- och informa­

tionsfrihet avser såväl de medverkandes rätt att yttra sin mening som Sve­

riges Radios och dess personals val av ämne och framställningssätt m. m.

och företagets möjligheter alt erbjuda publiken en omfattande och allsidig

programservice. Mot rundradions yttrande- och informationsfrihet svarar

publikens valfrihet, som bl. a. beror på hur många program som utsänds to­

talt och vid varje tidpunkt och i vad mån programmen är av olika karaktär.

Vissa remissinstanser beklagar, att utredningen genom utformningen av

utredningsdirektiven inte kunnat förutsättningslöst överväga rundradions

och särskilt då televisionens fortsatta verksamhets- och finansieringsformer.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­

naförbund och Sveriges lantbruks förbund ävensom Stockholms och Skånes

handelskammare konstaterar sålunda, att med den utgångspunkt som ut­

redningen haft — nämligen att radiomonopolet skall bestå — möjligheter

saknats att överväga de fördelar ur opinionsbildnings- och programsyn­

punkt, som kan uppnås genom att vid sidan av Sveriges Radio tillskapa e 11

eller flera fristående radio- och T V-f ö r e t a g. Utredningen

har genom direktiven också varit förhindrad att utreda fiagan om r e k 1 a in

i TV. Prövningen av denna fråga framstår som angelagen med hänsyn så­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

20

väl till de finansieringsproblem, vilka expansionen av rundradioverksam­

heten för med sig, som till näringslivets behov att få utnyttja etermedierna

för annonsering. Instanserna — som framhåller att reklamfrågan kan lösas

oberoende av problemet om radiomonopolets bibehållande — hänvisar i

sammanhanget till den skrivelse i ärendet, vilken Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sve­

riges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund i september 1965

överlämnat till statsministern. I skrivelsen redovisas näringslivets behov av

TV-reklam och hemställes om tillsättande av en expertkommitté med upp­

drag att skyndsamt utarbeta förslag om upplåtande av tid för annonsering

i TV.

Även Centerns ungdomsförbund och Folkpartiets ungdomsförbund bekla­

gar, att utredningens överväganden inte innefattat frågan om ett friare

rundradiosystem än det nuvarande. Tillskapandet av ett sådant skulle inne­

bära fördelar både ur opinionsbildningens synpunkt och med hänsyn till

publikens valmöjligheter. Folkpartiets ungdomsförbund tänker sig på TV-

området närmast en ordning, där flera programbolag verkar inom varje

kanal. Centerns ungdomsförbund förordar en lösning, som innebär att det

vid sidan av ett statligt licensfinansierat rundradioföretag finns ett »kanal­

bolag», som disponerar en egen TV-kanal. Bolaget skall ha till uppgift att

fördela sändningstiderna i kanalen mellan särskilda fria programbolag samt

handha distributionen av dessas programproduktion. De båda förbunden,

som utgår från att reklamfinansiering skall vara tillåten, hemställer att en

utredning snarast tillsätts med uppdrag att överväga frågan om etermono­

polets ersättande med ett fritt radio- och TV-system. En sådan utredning

påyrkas även av Sveriges konservativa studentförbund.

Svenska tidningsutgivareföreningen föreslår en ordning med två från

varandra fristående licensfinansierade programbolag, som dock i betydande

utsträckning bör kunna gemensamt utnyttja tillgängliga tekniska och lokal­

mässiga resurser. Ett sådant arrangemang torde enligt föreningen inte be­

höva medföra någon nämnvärd ökning av kostnaderna för programproduk­

tionen i förhållande till ett alternativ med denna samlad i ett företag. För det

fall statsmakterna stannar för alternativet med två programbolag, bör det

övervägas att låta tidningspressen få huvudmannaskapet för ett av bolagen.

Tidningspressen avstår därvid från sitt nuvarande ägarinflytande i Sveriges

Radio. — Även Föreningen Sveriges filmproducenter finner skäl tala för en

uppdelning av programverksamheten på två eller flera företag.

Vad utredningen anfört om radions och televisionens upp­

gifter på olika programområden har allmänt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av remissinstanserna. Flera av dem har i likhet med

Tjänstemännens centralorganisation uppehållit sig vid behovet av en på-

passlig och snabb nyhetsbevakning. Organisationen konstaterar,

att majoriteten inom publiken här torde se etermediernas allra viktigaste

Kungl. Mnj:ts proposition nr 136 år 1066

22

förbund och Sveriges lantbruksförbund — finner det svårt att göra några

mera bestämda uttalanden om TV som upplysningsmedium så länge vissa

problemställningar — bl. a. frågan om programansvarigheten — inte klar­

lagts. Beträffande programutformningen har flertalet remissinstanser i stort

anslutit sig till utredningens synpunkter, dock med reservationer och kom­

pletteringar i olika hänseenden. Behovet av ökade resurser för forsknings-

och undersökningsinsatser för framtagning av underlag för programverk­

samheten har genomgående påtalats.

I fråga om bildnings- och undervisningsområdet läm­

nas i det följande en närmare redogörelse för remissinstansernas ställnings­

taganden och synpunkter i anslutning till redovisningen av utredningens

förslag om utbildnings- och studieradio-TV.

På det religiösa området finner Svenska kyrkans diakonistyrelse,

Sveriges frikyrkoråd, Frikyrkliga ungdomsrådet, Svenska missionsförbun­

dets ungdoms styrelse och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm det angelä­

get, att radiokyrkan — med det stora intresse denna möter hos publiken —

ges ökade ekonomiska och personella resurser. Enligt Sveriges frikyrkoråd

är det på detta område önskvärt med en viss experimentverksamhet, som

siktar till de religiösa programmens anpassning till de förutsättningar för

kristen förkunnelse, som gäller i ett nutida samhälle.

Vad avser kultursektorn erinrar Konstnärliga och litterära yrkes­

utövares samarbetsnämnd om de betydande belopp, som staten årligen satsar

på skolväsende, forskning och bildning ävensom på olika institutioner för

förmedling av konstnärliga och estetiska upplevelser, såsom opera-, teater-

och konsertverksamhet, bibliotek, museer etc. De statliga insatserna inte

bara tillgodoser kulturella behov utan skapar nya sådana. Att möta dessa

är en angelägen uppgift för etermedierna. Fria litterära yrkesutövares cen­

tralorganisation påtalar de speciella möjligheter dessa har att bringa den

stora publiken i kontakt med kulturområden, som på andra vägar är mind­

re tillgängliga. Musikaliska akademien framhåller önskvärdheten av att ökat

utrymme bereds den seriösa musiken.

Några remissinstanser uppehåller sig vid de utvecklingsmöjligheter u n-

derhållningssektorn inrymmer samtidigt som kritik anförs med

hänsyn till den otillfredsställande kvaliteten hos vissa delar av det nuva­

rande programutbudet. Det gäller främst från utlandet kommande under-

hållningsserier och filmproduktioner.

Utredningens förslag och synpunkter i fråga om möjligheterna att i ökad

utsträckning tillgodose programbehoven hos vissa grupper

handikappade såsom syn- och hörselskadade bär mött bifall av

statens handikappråd, De blindas förening, Hörselfrämjandets riksförbund

och Sveriges dövas riksförbund. Sistnämnda båda instanser uttalar i sam­

manhanget önskemål om att möjligheterna ytterligare övervägs att med hän­

syn till de hörselskadade textsätta vissa programinslag i TV och sända vissa

Kangl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Vad avser förhållandet mellan ljudradion och televi­

sionen har flera remissinstanser — exempelvis Landsorganisationen,

iksförbundet Landsbggdens folk och Publicistklubben — understrukit an­

gelagenheten av att de båda medierna samplaneras så att de kommer att

komplettera varandra på ett sätt som ökar publikens valmöjligheter.

Beträffande de av utredningen övervägda möjligheterna att ska-

pa en konkurrenssituation mellan de båda T V-k a n a-

lema genom etablering av eu geografisk konkurrens alternativt en kanal­

konkurrens har flera remissinstanser ställt sig allmänt avvisande eller tvek­

samma till dylika arrangemang.

Arbetarnas bddningsförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisatio­

nen, Riksförbundet Landsbggdens folk och Tjänstemannens centralorgani­

sation understryker allmänt behovet av ett samordnat resursutnyttjande

och en samordnad programplanering, vilken medger goda valmöjligheter för

publiken och ett rimligt tillgodoseende av skilda programönskemål. Koope­

rativa förbundet anser, att övervägandena av någon form av inre konkur­

rens bygger på en övervärdering av de stimulerande effekter, som kan upp­

nås därmed. Enligt Arbetarnas bildningsförbund föreligger det risk för att

en konkurrens leder till ökade kostnader, mindre god hushållning med de

personella resurserna och sämre valmöjligheter för tittarna. Tjänstemän­

nens centralorganisation framhåller, att en konkurrens — i vilken form den

än etableras sannolikt medför en tävlan att för resp. kanals program

vinna en så stor publik som möjligt. Därmed blir attraktiviteten snarare än

kvaliteten riktpunkt vid utformningen av programmen. Liknande synpunk­

ter anförs av Konstnärliga och litterära yrkesutövares

samarbetsnämnd

samt Sveriges Radio och radionämnden.

En från förenämnda remissinstanser avvikande uppfattning i frågan om

tillskapandet av en inre konkurrens intar främst Svenska arbetsgivareför­

eningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisa­

tion, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges

lantbruksförbund. Dessa organisationer anser, att tillkomsten av ett dub­

belprogram i TV erbjuder ett utmärkt tillfälle alt genom organisatoriska åt­

gärder skapa förutsättningar för en mera variationsrik produktion och en

kvalitetstävlan. Man kan genom sådana åtgärder även möta en i monopol­

situationen inbyggd allvarligare fara än den eventuella bristen på stimu­

lans. Denna fara ligger i risken för partiskhet och ensidighet i nyhets- och

opinionsförmedling.

Vad avser den av radioutredningen förordade geografiska kon­

kurrensen har det stora flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i

frågan ställt sig avvisande, och då även flertalet av dem som inte har någon

principiellt negativ inställning till införandet av en konkurrenssituation i

förhållandet mellan kanalerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

25

De argument, som — utöver de tidigare redovisade mera principiella syn­

punkterna — anförs mot den geografiska konkurrensen av exempelvis

Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges Radio samt länsstyrelserna i Malmöhus och

Kopparbergs län, går ut på att en dylik konkurrens med programproduktio­

ner från Stockholm i den ena kanalen och programproduktioner från di­

strikten i den andra inte kommer att ske på lika villkor. Det påpekas, att

Stockholm är ett relativt dominerande centrum för landet i fråga om exem­

pelvis politik, näringsliv och förvaltning. Därmed torde det bli svårt för

övriga orter att erbjuda verkligt konkurrenskraftiga alternativa program i

tillräcklig utsträckning inom flera betydelsefulla programområden. Dess­

utom förutsätts det, att Stockholm även i fortsättningen — trots den före­

slagna utbyggnaden av distrikten — kommer att ha de utan jämförelse

större resurserna. Samtidigt som den geografiska konkurrensen sålunda av­

styrks, understryks från flera håll betydelsen av att distrikten får väsentligt

ökade resurser, som möjliggör en längre gående decentralisering av pro­

gramproduktionen för TV.

De remissinstanser, som förordat den geografiska konkurrensen, är

Svenska kommunförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

länsstyrelserna i Älvsborgs och i Norrbottens län samt Musikaliska akade­

mien. Dessa instanser synes främst ha bedömt ifrågavarande konkurrens­

modell som ett medel att driva fram en önskad utbyggnad av de regionala

produktionsresurserna och ett bättre tillvaratagande av det regionala pro­

gramstoffet.

För införandet aven kanalkonkurrens uttalar sig Svenska arbets­

givareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och indust­

riorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och

Sveriges lantbruksförbund, vilka organisationer framhåller, att man genom

att på detta sätt dela upp programproduktionen på två programavdelningar

får en stimulerande tävlan samtidigt som garantier erhålles för en allsidigare

belysning av olika problemställningar på nyhets- och opinionsförmedlingens

område. För kanalkonkurrens uttalar sig vidare Föreningen Sveriges film­

producenter och Svenska tidningsutgivareföreningen — vilka instanser dock

i första hand förordar att programverksamheten i anslutning till de båda

TV-kanalerna organiseras i två fristående programföretag — vidare vissa

handelskamrar samt länsstyrelserna i Malmöhus län och i Jämtlands län.

Publicistklubben finner det inte lämpligt med en total boskillnad mellan

kanalerna men anser, att en konkurrens kan etableras på vissa program­

områden exempelvis i fråga om nyhetsbevakningen och samhällsinforma­

tionen.

Radiotjänstemännens förening föreslår ett särskilt arrangemang, som in­

nebär att den tillkommande kanalen utnyttjas för distribution av utländska

program. Tillgång finns härvidlag på ett rikhaltigt programstoff, som täcker

26

alla ämnesområden. Därmed uppnås att vardera kanalen får en klar profil

samtidigt som kostnaderna för utbyggnaden av dubbelprogrammet hålles

nere. Även Tjänstemännens centralorganisation antyder möjligheten av en

sådan lösning.

Sveriges Radio, som ställer sig avvisande till de av utredningen övervägda

alternativen till konkurrensmodeller, finner att åtskilliga av de olägenheter

vilka följer med ett rundradiomonopol kan undvikas genom en ökad decen­

tralisering. Enligt radioföretagets mening är det möjligt att förena även

en långtgående decentralisering med en önskvärd samplanering. Påtagliga

fördelar torde utan tvivel därmed kunna vinnas. Det är sålunda av vikt, att

programunderlaget i landet i dess helhet utnyttjas ävensom att radio- och

TV-produktionen inom olika delar av landet stimuleras. Detta bör ske ge­

nom en utvidgning av distriktsorganisationen och genom decentralisering av

program- och budgetramar åtminstone till de större distriktskontoren. Cen­

tralt kan tänkas en uppdelning av avdelningarna vid huvudkontoret i flera

av varandra oberoende och självständiga produktionsgrupper, vilket bör ha

en stimulerande effekt och motverka ensidighet. Främst på samhällsinfor­

mationens område och beträffande den kommenterande delen av nyhets­

tjänsten samt i fråga om underhållningsprogrammen synes fördelar stå att

vinna genom en sådan uppdelning eller dubblering av nuvarande avdel­

ningar. Därmed torde följa en viss tävlan mellan de olika produktionsgrup-

perna på samma programområde.

Vad avser utlagd produktion understryker Föreningen Sveriges

filmproducenter och Svenska filmsamfundet betydelsen av att genom ut­

läggning av programproduktion och utnyttjande av flera och fristående

produktionsställen skapa stimulans och variationsmöjligheter i program­

arbetet. Enligt Föreningen Sveriges filmproducenter bör med hänsyn härtill

för varje år visst medelsutrymme reserveras, som kan utnyttjas för sådan

utläggning av produktion hos utomstående.

Tidningarnas telegrambyrå behandlar frågan om nyhetstjänsten

och erinrar om det långvariga samarbete, som byrån på detta område haft

med radioföretaget och som i allt väsentligt fungerat väl. Någon ändring

härvidlag synes därför inte motiverad. Ett fortsatt samarbete kan enligt by­

rån också tänkas bidra till att eliminera vissa negativa biverkningar av mo­

nopolsituationen och medverka till en viss stimulans i programarbetet.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

27

III. Televisionen

Utredningen

Televisionens programverksamhet

Allmänt om programutvecklingen. Den reguljära programverksamheten i

svensk television började hösten 1956. Sändningstiden ökade under de första

åren endast långsamt. Från 1960 tillät emellertid resurserna en snabbare

expansion. Medan sändningstiden år 1957/58 uppgick till 16,5 tim/vecka

och 1960/61 till 24,0 tim/vecka, hade den 1963/64 ökat till 43,6 tim/vecka

representerande en årlig sändningstid av 2 270 timmar. Till den snabba ut­

vecklingen på senare tid bidrog bl. a. tillkomsten av två nya programslag,

nämligen dels skol-TV, dels de särskilda eftermiddagsrepriserna. Av den

totala sändningstiden 1963/64 om 43,6 tim/vecka utgjorde ungefär 19,4

timmar egen produktion, 15,0 timmar främmande produktion, 6,6 timmar

repriser och 2,6 timmar skol-TV. Om programverksamheten under 1964

gällde att den var koncentrerad till kvällarnas »bästa sändningstid» och att

två tredjedelar av den totala programtiden återfanns mellan kl. 18.00 och

23.00.

Den fortsatta programutvecklingen och tillkomsten av ett andra program

i televisionen. Vid planeringen av den fortsatta utvecklingen av televisionens

programverksamhet och närmast då för tioårsperioden fram till 1975 har

utredningen haft att beakta följande. I de år 1962 utfärdade tilläggsdirek­

tiven för utredningen har bestämt förord givits för ett andra program. Mo­

tiveringen härför är, att man vida bättre tillgodoser publikens önskemål ge­

nom att erbjuda samtidiga alternativ vid de tidpunkter, då de flesta kan följa

programmen dvs. främst på tidig kvällstid, än genom en motsvarande för­

längning av nuvarande program på dagtid och sen kvällstid. Utredningen

konstaterar, att den i direktiven förordade övergången till dubbelprogram i

televisionen helt ligger i linje med utvecklingen utomlands, där i de flesta

länder en snabb expansion kan iakttas och särskilt då i den formen att nya

programkanaler tillskapas.

Vad allmänt gäller den sändningstidsexpansion, som motiverar tillkoms­

ten av ett andra program i Sverige, framhålls att det på en rad program­

områden föreligger väl motiverade önskemål om längre sändningstid. Från

vissa håll har visserligen hävdats den uppfattningen, att en riktigare väg

skulle vara att inom ramen för en i princip oförändrad sändningstid (och ett

enda program) satsa på en kvalitetshöjning och alltså låta en större me­

delstilldelning betyda starkt ökade resurser per programtimme. I samman­

hanget har bl. a. hänvisats till de otillräckliga personalresurserna i ett litet

28

land som Sverige för en expasion på de »begåvningskrävande» program­

områdena. Häremot hävdar utredningen, att det främst är på ett låt vara för

den stora publiken väsentligt område som bristen på goda programskapare

och medverkande är påtaglig, nämligen i fråga om underhållningsprogram­

men. På de flesta andra områden innebär den förlängda programtiden i sig

en standardhöjning genom bättre bevakning, större variation och bättre

tillvaratagande av uppslag.

Utredningen har som resultat av sina överväganden inte tvekat att före­

slå en framtidsplanering, som siktar till en successiv och betydande expan­

sion av den totala sändningstiden i television. Hur pass betydande expansio­

nen bör vara är en fråga, där även ekonomiska hänsyn måste spela in. Ut­

redningen har — såsom närmare utvecklas i det följande — valt att för ifrå­

gavarande tidsperiod utarbeta tre alternativ för successiv ökning av sänd­

ningstiden. ökningen måste mycket snart ta formen av en övergång till dub­

belprogram. Sålunda gäller f. n. att vid en programvolym av knappt 45

tim/vecka endast ca 4 tim/vecka återstår outnyttjade under tiden mellan kl.

18.00!—23.00. Även om en rad programinslag kan placeras på annan tid,

innebär en expansion före kl. 18.00 och efter kl. 23.00, att publikens stora

flertal inte kan ta del av dessa inslag. För att undvika detta föreslår utred­

ningen att ett andra program snarast tillkommer.

Genom tillkomsten av ett dubbelprogram förbättras publikens valfrihet

radikalt. Man får två parallella och varandra kompletterande program, som

medger tillgodoseende av skilda smakriktningar och skapar helt nya möj­

ligheter att på bästa sändningstid bereda plats för »smala» program bred­

vid de »breda», mera publikdragande programmen i den andra kanalen. Sär­

skilt betydelsefullt är att förutsättningar skapas för en expansion av bild­

nings- och undervisningsverksamheten.

Utredningen framhåller, att de sålunda anförda argumenten i och för

sig kan åberopas till stöd för flera än två program. Härvidlag gäller att un­

der den avsedda tioårsperioden tillgängliga resurser sätter en gräns vid två

program. Det kan emellertid förutses, att efter hand tryck uppkommer från

åtminstone två håll. Det gäller bildnings- och undervisningsverksamheten

och det växande utbudet av kvalitativt högtstående utländska program. Det

kan därför bli aktuellt att vid en senare tidpunkt placera förslagsvis utbild-

nings-TV och utländska inslag i den tredje sändningskanal, som tekniskt

står till förfogande.

Program 2, dess start och utveckling. Tidpunkten för starten av ett andra

program bestäms i första hand av tillgången på produktionsresurser och

sändarnät. Som framgår av det följande är utredningens bedömning, att det

med hänsyn till den utbyggnad som erfordras inte torde kunna bli fråga

om start förrän under senare hälften av budgetåret 1967/68.

I fråga om den sändningstid som program 2 då bör ha anser utredningen

starka skäl tala för att redan från början erbjuda ett programalternativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

lagd produktion samt slutligen repriser avseende såväl egen soin främman­

de produktion.

För den långsiktiga planeringen är det av stor betydelse, att den för såväl

slutåret 1974/75 som för mellanliggande år avsedda programtiden fördelas

på angivna produktionskategorier. Endast härigenom kan behovet av stu­

dior och andra produktionsresurser, av personal och teknisk utrustning mä­

tas. Även kostnadsberäkningarna förutsätter en sådan fördelning. Sålun­

da gäller allmänt exempelvis att svenska inslag genomsnittligt är sju gånger

dyrare än importerade, att genomarbetade studioproduktioner liksom egna

filminspelningar tillhör de kostsammaste programtyperna, att OB-utsänd-

ningar i regel är den billigaste typen av egenproduktion, att överföringar rent

tekniskt är allra billigast men att de ofta kan fördyras genom särskilda er­

sättningar, att hyrfilm har en enhetlig och låg prisnivå etc.

Utredningen har utarbetat en plan, där den successivt ökade sändnings­

tiden enligt huvudalternativet (100 tim/vecka 1974/75) fördelas på angiv­

na olika produktionskategorier. Vid planens upprättande har utredningen

sökt avväga programsammansättningen med hänsyn till vad som ter sig rim­

ligt från synpunkten av kostnadsåterverkningar och anspråk på personal-,

studio- och andra resurser ävensom till vad som för varje programtyp är

förenligt med kraven på kvalitet och publikintresse. — Vid sådana övervä­

ganden har utredningen bl. a. kommit fram till som en rimlig målsättning,

att andelen svenska inslag icke bör sjunka under 60 å 65 procent av original­

programtiden (studie-TV oräknad) och att Sveriges Radios egenproduktion

lämpligen bör svara för 55— 60 procent av denna.

I det följande återges programproduktionens utveckling (timmar per

vecka) från starten av program 2 under 1967/68 och fram till 1974/75.

Även året 1966/67 har medtagits för att ange hur den kraftiga engångs-

höj ningen av sändningstiden vid tillkomsten av program 2 fördelar sig

på olika produktionskategorier.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 ur 1966

Budgetår

Egen produktion

Främmande produktion

Allm.

repri­

ser

Stu­

die-

TV

Totalt

Stu­

dio

ÖB

Film

S:a

Överf.

Film Utlagd

prod.

S:a

1966/67..

12,0

3,0

6,0

21,0

5,5

10,0

0,5

16,0

7,0

1,0

45,0

1967/68 ..

16,5

3,5

7,5

27,5

7,5

13,5

1,5

22,5

10,0

5,0

65,0

1974/75 ..

26,0

6,0

13,0

45,0

10,0

17,0

3,0

30,0

8,0

17,0

100,0

Angivna redovisning innefattar inte den skattemedelsfinansierade skol-

och utbildnings-TV :n. Även denna skall inpassas i programschemat och då

företrädesvis på dagtid. Den ram, som vid utredningens i det följande re­

dovisade överväganden beräknats för angivna verksamhet, har för året

1974/75 angetts till 5 tim/vecka för skol-TV och till 35 tim/vecka för an­

nan utbildnings-TV, vilken senare i allt väsentligt avses producerad av

andra än Sveriges Radio.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

31

Produktionsmetoder och lokalbehov m. m.

Studioproduktion. Med utgångspunkt i förslaget om en successiv ökning

av sändningstiden i TV till 100 tim/vecka år 1974/75 och i den i det före­

gående angivna fördelningen av sändningstiden på olika produlctionstyper

har utredningen bedömt behovet av studiolokaler. Den tänkta program­

sammansättningen innebär, att den egna studioproduktionen, som år 1966/

67 angetts till 12 tim/vecka, år 1974/75 har stigit till 26 tim/vecka. Där­

vid har inte medräknats studie- och utbildnings-TV. Om det förutsätts att

jämväl två tredjedelar av studie-TV och skol-TV produceras inom Sveriges

Radio beräknas produktionen i s. k. livestudior 1974/75 till 33 tim/vecka.

För att täcka det mot angivna studioproduktion svarande lokalbehovet

har utredningen tänkt sig följande. I Stockholm utnyttjas även fortsätt­

ningsvis studioresurserna i anslutning till Al-kasernen vid Valhallavägen,

vidare studion i Cirkus på södra Djurgården. Härtill kommer det nya TV-

huset etapp I, vilket är under uppförande och vars färdigställande är en

förutsättning för starten av program 2. De ytterligare lokaler, som härut­

över erfordras i Stockholm under perioden, erhålles antingen genom att

TV-huset utbyggs med en etapp II eller genom att studior anordnas i S:t

Eriksmässan, vars lokaler förvärvats av Sveriges Radio med tillträde år

1970. Utredningen har stannat för det senare alternativet såsom det mindre

kostnadskrävande och förutsatt, att en etapp II av TV-huset i stället aktua­

liseras vid en fortsatt expansion efter 1974/75.

En utbyggnad bör vidare ske i Göteborg och Malmö, som f. n. uppvisar

en studioproduktion av endast 1 tim/vecka vardera. Att en sådan utbygg­

nad där kommer till stånd är en förutsättning för genomförandet av ut­

redningens planer på en geografisk konkurrens i televisionen. För Göte­

borgs del utgår utredningen från att den etapp I av det nya radio- och

televisionshuset, som f. n. håller på att projekteras, omedelbart skall föl­

jas av en etapp II. I Malmö bör utöver den redan befintliga studion ytter­

ligare en studio anordnas. Livestudioproduktion på andra orter än de

nämnda anses inte böra ifrågakomma med hänsyn till de höga kostna­

derna och den utnyttjandegrad som krävs.

Den sammanlagda studioproduktion, som blir möjlig med angivna ut­

byggnad, beräknas vid periodens slut uppgå till 31 å 32 tim/vecka, vilket

ungefär motsvarar det framräknade behovet vid samma tidpunkt. Därav

skulle Göteborg och Malmö tillsammans svara för ungefär 7 å 8 tim/vecka.

För Stockholms del erfordras utöver studiolokaler ytterligare betydande

kontorsulrymmen i anledning av TV-verksamhetens expansion. I sam­

manhanget hänvisas till möjligheten alt uppföra ett nytt kontorskomplex

på radiohusfastigheten eller som ett alternativ att överta ett nyligen upp­

fört kontorskomplex i det intilliggande kvarteret Garnisonen.

32

Annan egenproduktion. En betydelsefull roll spelar OB-produktio-

n e n. Med de rörliga OB-enheterna bevakas offentliga evenemang, idrotts-

tävlingar, riksdagsdebatter etc. Med programtidens expansion följer natur­

ligen krav på ökade OB-insatser. Utöver nuvarande fyra enheter bör en­

ligt utredningen i första hand tillkomma ytterligare två förslagsvis sta­

tionerade i Umeå och Malmö.

Vad avser Sveriges Radios egen filmproduktion, täcker den­

na de flesta programområden. Det konstateras, att såväl de rena filmpro-

grammen (dokumentärfilmer, sociala reportage, barnfilmer etc.) som

filminslagen i andra programtyper (Aktuellt, skol-TV etc.) spelar en av­

görande roll för den allmänna programkvaliteten. Enligt utredningen bör

lilmproduktionen vid en utökning av sändningstiden expandera i unge­

fär samma takt som livestudioproduktionen. Därvid talar såväl planerna

på en geografisk konkurrens som angelägenheten överhuvud att prograin-

mässigt täcka landet för en betydande decentralisering av filmverksam-

lieten. Med hänsyn bl. a. härtill föreslår utredningen, att filmcentraler —

som f. n. finns i Göteborg, Malmö och Luleå — anordnas även i Falun,

Sundsvall, Umeå, Växjö och Örebro. Vidare bör en filmstudio jämte en s. k.

centralmixer anordnas i Umeå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Distributionsnätet

Genom den överenskommelse som träffades vid den internationella våg-

längdskonferensen i Stockholm 1961 har Sverige inom VHF-banden er­

hållit utrymme för 65 stationer med vardera en sändningskanal. För att

täcka hela landet med ett TV-program (program 1) behöver av dessa endast

53 utnyttjas. Härtill kommer ett antal slavstationer, dvs. stationer som

efter förstärkning och omvandling till annan frekvens utsänder från star­

kare TV-station trådlöst mottagen sändning. Utbyggnaden av VHF-nätet

håller f. n. på att slutföras.

Inom UHF-banden har Sverige erhållit utrymme för 123 stationer, där­

av 111 med tre kanaler och 12 med två kanaler. Härigenom kan hela lan­

det täckas med ytterligare två program. Den tredje UHF-kanalen kan där­

emot inte utnyttjas för ett riksprogram, bl. a. av det skälet att de tolv

stationer som bara får två kanaler återfinns i relativt folkrika områden i

södra och mellersta Sverige.

Av kanalerna inom UHF-banden bör de två, som täcker hela landet, re­

serveras för Sveriges Radios behov. En av dessa avses disponerad för

program 2 i TV, och med sikte härpå har telestyrelsen på utredningens

begäran uppgjort en preliminär plan för utbyggnad av ett hela landet täc­

kande UHF-nät. Då räckvidden för radiovågor inom UHF-området är av­

sevärt kortare än inom VHF krävs betydligt flera stationer. Utbyggnads-

planen innefattar därför samtliga 123 större stationer, som upptagits i

33

stockholmsplanen. Härtill kommer slavstationer, vars antal preliminärt

uppskattas till 150. Uppläggningen är, att 53 av de större UHF-stationerna

skall förläggas till samma plats som nuvarande större VHF-stationer, me­

dan återstoden måste nybyggas. Beträffande angivna 53 UHF-stationer

gäller att de skall dela stationsbyggnad, mast, kraftförsörjning in. m. med

tidigare YHF-anläggningar. Genom att utbyggnaden i första hand inriktas

på dessa gemensamma stationsplatser och därvid startar i de mera tättbe-

folkade områdena samt genom att befintliga programförbindelser kan ut­

nyttjas blir det möjligt att snabbt öka täckningsområdet.

Om program 2 sätts i gång under senvintern eller våren 1968, kommer

det med en sådan utbyggnadsordning alt kunna mottas av inemot två

tredjedelar av befolkningen. Det kommer då att ses i så gott som hela

Mellansverige -—- utom i norra Dalarna och Värmland — vidare i Väster­

götland, på stora delar av västkusten, i sydligaste Sverige samt i vissa om­

råden längs norrlandskusten. Utbyggnaden sker sedan snabbt, och vid slu­

tet av 1970/71 skulle minst 92 % av befolkningen kunna följa P2. De föl­

jande åren fram till 1978 är det närmast fråga om anordnande av ytterligare

slavstationer. — Samtliga de till UHF-nätet hörande utrustningarna bör

ges sådan standard, att de kan utsända färgprogram.

Investeringskostnaden för utbyggnad av ett UHF-nät enligt angivna för­

slag har av telestyrelsen i nuvarande kostnadsläge beräknats till samman­

lagt ca 360 milj. kr., varav ca 60 milj. kr. avser utbyggnad av radiolänknätet.

Sedan UHF-nätet i sin helhet blivit färdigt, kan den årliga driftkostnaden

uppskattas till ca 30 milj. kr.

För mottagning av program på UHF-banden krävs särskild utrustning.

De nyare apparaterna — ungefär en femtedel av beståndet — har som

regel sådan utrustning. Äldre apparater kan kompletteras med en särskild

tillsats för en kostnad ej överstigande 200 kr.

Färgtelevision

Reguljära färgsändningar i TV har pågått i USA sedan år 1954. I Stor­

britannien och Västtyskland kommer färg-TV sannolikt alt introduceras

under de allra närmaste åren. I fråga om övriga västeuropeiska länder kan

ännu inte något närmare sägas om tidpunkten för en introduktion.

Enligt utredningen kan det vara lämpligt att avvakta inte bara engelska

men även tyska introduktionserfarenheter före starten av färg-TV i Sverige.

Denna skulle då bli aktuell tidigast budgetåret 1968/69. Bortsett härifrån

är det angeläget, att statsmakterna fattar beslut i frågan med flera års var­

sel. Detta behövs för att Sveriges Radio och televerket skall kunna vidta

erforderliga förberedelser. Det motiveras även av hänsyn till radioindustrin

och radiohandeln ävensom till allmänheten. För den del av allmänheten

som behöver skaffa nya UHF-mottagare i samband med tillkomsten av pro-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

34

gram 2 är det sålunda —- från synpunkten att undvika felinvesteringar —

av intresse att veta om färgsändningar är nära förestående och om den nya

apparaten därför bör kunna motta även sådana.

Enligt utredningen bör färg-TV lämpligen starta med en sändningstid av

8 å 10 tim/vecka. En sådan volym bör utan större svårighet kunna uppnås

med hjälp av hyrfilm, OB-sändningar och program från utlandet. Den kost­

nadskrävande egenproduktionen i form av studio- och filmproduktion kan

i inledningsskedet begränsas till 1 å 2 tim/vecka för att sedan successivt

öka. — Då det tekniskt är lika lätt att sända färg-TV över Pl-nätet som

över det kommande P2-nätet och då principen om geografisk konkurrens

kräver likvärdighet även i detta hänseende, bör färgsändningar förekomma

i båda kanalerna.

Kostnadsberäkningen, som måste bli ungefärlig, har merkostnadskarak-

tär. Det anses naturligt med hänsyn till att det är fråga om att låta viss

produktion, som tidigare utförts i svart-vitt, i stället göras i färg. Det ökade

medelsbehovet betingas av att en viss komplettering av det nuvarande sän-

darnätet måste ske, att driftkostnaderna för detta ökar något ävensom att

Sveriges Radio måste anskaffa viss studio- och film- ävensom annan tek­

nisk utrustning, särskilda OB-enheter etc. De merkostnader, som sålunda

uppkommer och som fördelar sig över en femårsperiod, beräknas prelimi­

närt uppgå till sammanlagt 60 milj. kr. I genomsnitt innebär detta en mer­

kostnad av 12 milj. kr. per år under perioden.

Den dominerande utgiftsposten vid introduktion av färg-TV avser emel­

lertid allmänhetens inköp av TV-mottagare. Enligt utredningen är det här­

vidlag svårt att göra några säkrare prognoser. För att ge en grov uppfatt­

ning om ifrågavarande utgifters storleksordning har dock två alternativa

beräkningar redovisats, som är baserade på skilda bedömningar av takten

i apparatanskaffningen. Antagandena innebär, att under färgprogrammens

första sju år — 1968/69—1974/75 — totalt 20 resp. 50 % av beräknade

2,5 milj. TV-hushåll skall ha skaffat sig färgmottagare. Om genomsnitts­

priset för en mottagare förutsätts vara mellan 2 000 och 3 000 kr., blir den

totala kostnaden i förra fallet 1 000 till 1 500 milj. kr., i senare fallet 2 500

till 3 750 milj. kr. Om angivna belopp — med hänsyn till att slrököp sker

redan året före introduktionen — slås ut på åtta år, blir årskostnaden mel­

lan 125 och 470 milj. kr.

Kostnadsberäkningar

Av den lämnade redovisningen framgår hur den successivt ökade sänd­

ningstiden enligt utredningen bör fördelas på olika produktionskatego­

rier. Däremot har — under hänvisning till radioföretagets programansvar

— några motsvarande preciserade planer inte framlagts, som anger hur

inom ramen för ifrågavarande produktionskategorier sändningstiden tän-

kes fördela sig på olika programtyper (teater, olika sorters musik- och un­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

35

derhållningsprogram etc.)- Då emellertid kostnaderna för olika program­

typer även med tillämpning av samma produktionsteknik kan variera avse­

värt, har utredningen som underlag för sina kostnadsbedömningar nödgats

göra vissa antaganden om utvecklingen. Därvid förutsätts för de flesta pro­

gramtyper en ökning, som är proportionell i förhållande till den totala sänd­

ningstidens ökning. I vissa fall bedöms emellertid utvecklingen bli snabbare,

såsom för den i det följande behandlade studie-TV, för barn- och ungdoms­

program samt för vissa programtyper på samhällsområdet. I vissa andra

fall är en långsammare utveckling sannolik. Det gäller exempelvis nyhets­

sändningar och rena underhållningsprogram, för vilken senare kategori

kvalitetskrav och bristande tillgång på artister och textförfattare etc. utgör

återhållande faktorer.

Med ifrågavarande programmässiga utgångspunkter har utredningen

uppgjort kostnadsprognoser för tioårsperioden 1965/66—1974/75. Beräk­

ningarna har i första hand avsett det förordade 100-timmarsalternativet.

Utifrån detta har därefter de lägre och högre alternativen (85 resp. 115

timmar 1974/75) bedömts. Vid upprättandet av prognoserna — som i detta

sammanhang gjorts under förutsättning av oförändrad löne- och prisnivå —

har vad först angår Sveriges Radio kostnaderna uppdelats på sju »block».

Dessa avser resp. personalkostnader, programkostnader, tekniska drift­

kostnader, andel av för ljudradion och televisionen gemensamma kostna­

der, reserv för oförutsett, inventarier och inredningar samt slutligen en sam­

manvägd post för två i motsatta riktningar verkande faktorer nämligen

kvalitetshöjning och rationalisering.

För vart och ett av de fyra första blocken — som avser Sveriges Radios

egentliga driftkostnader — har en uppräkning gjorts, som motsvarar den

av utredningen förordade ökningen av sändningstiden uppdelad på olika

typer av produktionsmetoder och programområden. I fråga om blocket för

inventarier och inredningar gäller att det jämväl innefattar utgifter för att

tillgodose det redovisade studio- och lokalbehovet. Därvid har — i enlighet

med utredningens uppfattning att radioföretaget i fortsättningen självt

skall svara för byggnadsverksamheten på detta område — även sådana

byggnads- och inredningskostnader medtagits, som tidigare belastat bygg­

nadsstyrelsen. De ifrågavarande lokalprojekten och inventarieanskaffning-

arna har fördelats på de olika åren med hänsyn dels till vad som krävs för

att uppnå eftersträvad ökning av programproduktionen, dels till önskvärd­

heten av en någorlunda jämn fördelning i tiden av de ekonomiska insat­

serna. Beträffande slutligen utrymmet för kvalitetshöjning resp. bespa­

ringar har utredningen räknat med ett påslag för olika kvalitetshöjande åt­

gärder om normalt 3 % per år. Summan av olika besparings- och rationa-

liseringsåtgärdcr antas successivt medföra en minskning av radioföretagets

genomsnittliga kostnader, vilken uppgår till 10 % vid periodens slut.

Televerkets kostnader för utbyggnad och drift av sändarnät och program­

förbindelser påverkas inte nämnvärt av vilket alternativ som väljs. — Vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

36

beräkningarna har hänsyn även tagits till de i det föregående angivna kost­

naderna, som följer med ett införande av färg-TV.

De sålunda utförda prognoserna visar, att kostnaderna för televisions-

rörelsen i fast penningvärde vid 100-timmarsalternativet — dvs. huvudalter-

tivet — ökar från 166 milj. kr 1965/66 (enligt statsverksprop.) till 356 milj.

kr. 1974/75. Vad avser 85-timmarsalternativet stannar kostnaderna vid 321

milj. kr. 1974/75 och i fråga om 115-timmarsalternativet växer de till 396

milj. kr. vid samma tidpunkt. I de båda sistnämnda fallen har Sveriges

Radios driftkostnader räknats ned resp. upp i proportion till den kortare

eller längre sändningstiden. För det lägre alternativet har dessutom vissa

lokalprojekt kunnat slopas, medan för det högre alternativet en tidigare-

läggning av etapp II av TV-huset i Stockholm bedömts nödvändig med sikte

på färdigställning i början av 1970-talet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Remissyttranden

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt utredningens förslag om en ö k-

ning av televisionens sändningstider i anslutning till

igångsättning av ett andra TV-program. I sammanhanget

hänvisas till de möjligheter, som därmed skapas att åstadkomma ett bre­

dare och mera varierat programutbud, som väsentligt förbättrar publikens

valbetingelser och medger ett ökat tillgodoseende även av mindre publik­

gruppers programintressen. De programönskemål, som instanserna vill se

tillgodosedda inom ramen för de sålunda utsträckta sändningstiderna, har

närmare redovisats i föregående avsnitt.

Det stora flertalet remissinstanser har också tillstyrkt eller lämnat utan

erinran utredningens förslag, att programutvecklingen skall ske i den takt

som följer av det i betänkandet redovisade 100-timmarsalternativet inne­

bärande att den sammanlagda sändningstiden i TV ökas från f. n. ca 40—45

tim/vecka till ca 100 tim/vecka budgetåret 1974/75. Beträffande igångsätt­

ningen av det andra TV-programmet har man i flertalet fall antingen till­

styrkt den av utredningen förutsatta tidpunkten — dvs. våren 1968 — eller

förklarat, att starten bör ske så snart som möjligt.

Ett par remissinstanser förordar en snabbare expansionstakt än den som

angivna 100-timmarsalternativ representerar. Det gäller Sveriges Radio —

vars synpunkter närmare redovisas i det följande — och Publicistklubben,

vilka anser det önskvärt med en programutveckling, som till mitten av

1970-talet ger en sändningstid av 115 tim/vecka. Landsorganisationen, som

tillhör dem vilka finner 100-timmarsalternativet utgöra en rimlig awäg-

ning, framhåller att för det fall en snabbare utbyggnad visar sig möjlig det

bör övervägas att ta i anspråk en tredje programkanal före en ytterligare

ökning i de två tidigare kanalerna.

37

I några fall har remissinstanserna till sina tillstyrkanden av den före­

slagna sändningstidsökningen fogat reservationen, att denna inte får ske på

bekostnad av programkvaliteten. Det är närmast Arbetarnas bildningsför­

bund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges husmodersför­

eningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och

Tjänstemännens centralorganisation. Sistnämnda instans fäster så stort

avseende vid kvalitetsaspekten, att den i ett val mellan högre kvalitet och

expansion av sändningstiden klart låter kraven på kvalitet gå före. En av­

vikande uppfattning ger härvidlag Publicistklubben uttryck åt. Klubben an­

ser det meningslöst att kategoriskt hävda, att kvalitet skall gå före kvan­

titet. Kvalitetsbegreppet måste med nödvändighet uppfattas och definieras

olika av skilda grupper inom TV-publiken. Vad en del kritiker karakterise­

rar som kvalitetsförsämring, kan exempelvis vara ett tillskott av en ny typ

av program, som från olika synpunkter har sitt berättigande.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lant-

bruksförbund och Svenska tidningsutgivareföreningen riktar kritik mot att

utredningen inte satt in utbyggnadsfrågan i ett större samhällsekonomiskt

sammanhang och bedömt i vad mån det från denna synpunkt finns förut­

sättningar att klara den tänkta expansionstakten.

Ett par remissinstanser understryker angelägenheten av att expansions­

takten anpassas med hänsyn till möjligheterna att på ett tillfredsställande

sätt lösa de personalrekryterings- och personalutbildningsproblem, som den

föreslagna utbyggnaden av programverksamheten för med sig. Svenska tid­

ningsutgivaref öreningen framhåller sålunda, att denna kommer att leda

till en stegrad efterfrågan på flertalet personalkategorier inom massmedia-

sektorn, som vida överstiger tillgängliga resurser. En anpassning av expan­

sionstakten måste under sådana förhållanden ske, som beaktar tillgången

på ifrågavarande arbetskraft och som tar hänsyn till andra massmediers

rimliga personalbehov. Teatrarnas riksförbund påtalar de påfrestningar,

som den tänkta utbyggnaden måste leda till för den arbetsmarknad, vilken

i åtskilliga hänseenden är gemensam för Sveriges Radio och teatrarna. En­

ligt förbundet är det med hänsyn till dessa återverkningar angeläget, att

en tämligen lång förberedelsetid står till förfogande för genomförandet av

den erforderliga personalrekryteringen och personalutbildningen.

önskvärdheten av att starttidpunkten för det andra TV-programmet av­

passas till utbyggnaden av sändarnätet betonas av ett par remissinstanser.

Enligt Svenska tidningsutgivaref öreningen bör således starten ske törst

vid en tidpunkt, då distributionsnätet utbyggts i sådan omfattning, att hu­

vuddelen av befolkningen kan följa det nya programmet. Länsstyrelsen i

Norrbottens län ifrågasätter, om inte igångsättningen bör senareläggas ett

år för att få en så stor täckning som möjligt och därmed undvika ett be­

rättigat missnöje från befolkningen i glesbygderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

38

Svenska teleuidustriföreningen önskar, att program 2 skall starta tidigare

än vad utredningen föreslagit. Detta skulle bidra till en jämnare utveckling

inom industrin, vars kapacitetsutnyttjande f. n. inte är helt tillfredsställan­

de. Angeläget är att en upprepning undviks av förhållandena i samband

med expansionen i slutet av 1950-talet, då industrin först hade stora svårig­

heter att öka sin kapacitet i tillräcklig utsträckning och därefter under den

följande kraftiga nedgången i efterfrågan motsvarande svårigheter att an­

passa sysselsättningen till de minskade försäljningsmöjligheterna.

Sveriges Radio framhåller, att programverksamheten under de närmaste

tio åren måste ges en så stor omfattning som möjligt för att i vidaste mån

kunna tillgodose publikens programönskemål. Från denna synpunkt be­

döms det av utredningen förordade 100-timmarsalternativet såsom otill­

räckligt. Sveriges Radio förordar i stället en successiv utbyggnad till ca

115 tim/vecka — vilket motsvarar den programvolym utredningen angett

i sitt högsta alternativ — samt skisserar den tänkta produktionsutveckling­

en och programsammansättningen vid en sådan riktpunkt för sändnings-

tidsutvecklingen. För det fall statsmakterna likväl anser sig böra stanna

för ett lägre alternativ, har radioföretaget utarbetat ett eget 100-timmars-

förslag. Detta skiljer sig från utredningens motsvarande förslag främst

därigenom att det under senare delen av utbyggnadsperioden har ett färre

antal repriser och en mindre andel studie-TV. Detta senare motiveras

främst av det i övrigt förutsatta ganska betydande inslaget av seriösa och

fakticitetsbetonade program. Med hänsyn till de uppgifter, som telestyrel­

sen lämnat om utbyggnadstakten i fråga om sändarnätet, utgår Sveriges

Radio från att starten av det andra TV-programmet kan ske under hösten

1968.

I anslutning till utredningens överväganden av olika produktions­

kategoriers andel i en ökad programtid ifrågasätter

Svenska tidningsutgivareföreningen behovet av att bygga ut Sveriges Ra­

dios resurser i den takt som utredningen förutsatt. Man synes exempelvis

alltför litet ha beaktat de programmöjligheter, som den utländska mark­

naden erbjuder. Här pågår en utveckling, som innebär att betingelserna för

internationella överföringar successivt förbättras och förbilligas samtidigt

som utbudet av programmaterial ständigt ökar. Även Föreningen Sveriges

filmproducenter anser, att utredningen utgått från en alltför stor andel

egenproduktion. De produktionsmöjligheter, som finns utanför företaget,

har inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Det får anses vara ett allmänt

intresse, att radioföretagets egna resurser inte byggs ut i alltför snabb

takt så länge dessa möjligheter inte mera effektivt utnyttjas, överhuvud

anser föreningen det önskvärt, att den fria produktionssektorn tillförsäkras

en viss andel av radioföretagets programutbud, förslagsvis i en utsträckning

som motsvarar en femtedel av företagets totala produktionskostnader.

Sveriges Radio anför, att det med hänsyn till önskvärdheten av ett ratio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

39

nellt utnyttjande och uppbyggande av företagets produktionsresurser är

nödvändigt att bedöma relationerna mellan olika produktions- och pro­

gramkategorier på grundval av relativt långsiktiga planer och med beaktan­

de av målsättningarna för programverksamheten och tendenserna mom

TV-produktionen i allmänhet. Vad beträffar de av utredningen tänkta rela­

tionerna mellan egen och främmande produktion har Sveriges Radio inte

något att erinra. Inom ramen för den av radioföretaget förordade målsätt­

ningen för programutvecklingen förutsätts således i dess eget 100-timmars-

alternativ procentuellt sett inga förskjutningar mellan produktionskate­

gorierna jämfört med utredningens motsvarande sändningsalternativ. Egen­

produktionen beräknas i båda fallen vid planeringsperiodens slut, dvs. bud­

getåret 1974/75, utgöra ca 60 % av den samlade originalproduktionen.

Vad avser Sveriges Radios behov av lokaler för pro­

gram produktion anför byggnadsstyrelsen, att etapp I av TV-huset

— vars färdigställande är en förutsättning för igångsättningen av program

2 i TV — håller på att uppföras och att byggnadsarbetena beräknas kunna

avslutas under första halvåret 1967. Vidare pågår projektering av en första

etapp av ett nytt radio- och TV-hus i Göteborg, och uppförandet därav

torde kunna påbörjas under budgetåret 1967/68. Beträffande Sveriges

Radios lokalexpansion på sikt i de centralare delarna av stockholmsområdet

framhålls att betingelserna för en sådan torde vara begränsade bortsett

från de utbyggnadsmöjligheter, som radiohusfastigheten i kvarteret För-

rådsbacken erbjuder. Vidare gäller att vissa delar av det av radioföretaget

disponerade lokalbeståndet i innerstaden är grundade på tidsbegränsade

nyttjanderätter. Med hänsyn härtill och till att rundradioverksamheten är

expansiv och utrymmeskrävande ifrågasätter styrelsen, om inte en utred­

ning bör verkställas angående möjligheterna att från innerstaden utflytta

delar av verksamheten förslagsvis till Järvafältet.

Statskontoret och riksrevisionsverket har på grundval av närmare redo­

visade beräkningar funnit, att ett uppförande av en andra etapp av radio-

och TV-huset i Göteborg inte torde bli erforderligt under tiden fram till

1974/75.

Sveriges Radio anför i vissa hänseenden kritik mot utredningens beräk­

ningar av lokalbehoven. Kritiken gäller dels bedömningsgrunderna i fråga

om studiokapaciteten, dels de antaganden som i vissa fall gjorts angående

tidpunkterna för idrifttagningen av vissa förvärvade resp. under uppbygg­

nad varande studiolokaler. Vid härav betingade korrigeringar i utredning­

ens utbyggnadsplan för 100-timmarsalternativet — vilken plan förutsätter

ett studiobehov 1974/75 om 33 tim/vecka — uppkommer sistnämnda år

ett underskott om 3 tim/vecka och redan år 1970/71 ett underskott om 2

tim/vecka. Härav följer att detta år, utöver de av utredningen planerade

studiolokalerna, ytterligare en studio bör tillkomma. Vid ett genomförande

av det av Sveriges Radio förordade 115-timmarsalternativet krävs därut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

40

över eu studio fr. o. m. 1971/72. Den förstnämnda studion torde av radio­

företaget kunna anskaffas och iordningställas med anlitande av egna in-

redningsmedel, medan den sistnämnda lämpligen kommer till stånd genom

en tidigareläggning av uppförandet av en av studiorna i TV-husets etapp II.

Liksom utredningen framhåller Sveriges Radio behovet av kontorslokaler

i Stockholm med hänsyn till televisionsverksamhetens expansion.

I fråga om behovet av produktionsresurser i övrigt för­

klarar sig Sveriges Radio inte ha något att erinra mot utredningens förslag

i fråga om anskaffning av OB-enheter. För filmproduktionen anser företaget

till skillnad från utredningen, att filmcentraler bör inrättas även i Karlstad

och i östra distriktet.

Utbyggnaden av distributionsnätet för det andra T V-

programmet har närmare övervägts av telestyrelsen, som anser det i

princip möjligt att genomföra den av utredningen framlagda utbyggnads-

planen i vad avser kostnader, total utbyggnadstid och utbyggnadsordning

för de enskilda större stationerna. Beträffande inledningsskedet går det

emellertid enligt styrelsen inte att såsom utredningen tänkt sig uppnå en

täckning, som innebär att redan i början av år 1968 inemot två tredjedelar

av befolkningen skall kunna motta program 2.1 stället räknar styrelsen med

att — under förutsättning av ett utbyggnadsbeslut under våren 1966 — det

skall vara möjligt att till hösten 1968, dvs. efter två och ett halvt år, uppnå

en täckning som ger närmare hälften av befolkningen mottagningsmöjlig-

heter. Till våren 1969 bedöms under samma förutsättning mottagningsmöj-

ligheter kunna ordnas för närmare två tredjedelar av befolkningen.

Remissinstanserna har allmänt uttalat sig för att starten av färgtele­

visionen sker så snart som möjligt. Telestyrelsen framhåller, att frågan

om vilket eller vilka system för färgsändning som skall användas i Europa

skall behandlas vid det möte, som den inom Internationella rådgivande

radiokommittén (CCIR) tillsatta studiegruppen för televisionsfrågor skall

hålla i juni 1966 i Oslo. Det kan förutsättas, att färgsändningar härefter

påbörjas i flera länder under år 1967. Enligt styrelsen kan det för Sve­

riges del förtjäna övervägas, om inte färgsändningar bör starta samtidigt

med igångsättningen av program 2. Bortsett härifrån är det av skäl som

utredningen närmare redovisat angeläget, att allmänheten och radioindu­

strin i god tid får klara besked om starttidpunkten. Av telestyrelsen krävs

det vid introduktion av färgtelevision, att det nuvarande distributionsnätet

för program 1 modifieras, vilket beräknas ta en tid av ca två år och dra en

kostnad av ca 14 milj. kr. — Svenska teleindustriföreningen, som också

räknar med införande av färgtelevision i flera länder under år 1967, före­

slår att färgsändningar inleds i Sverige under våren 1968. Till denna tid­

punkt kommer industrin, som behöver en förberedelsetid av ca arton må­

nader, att kunna förse marknaden med färg-TV-mottagare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

41

Även Sveriges Radio understryker angelägenheten av besked från stats­

makterna om tiden för introduktion av färg-TV. Radioföretaget behöver

minst ett år för utbildning av personal, apparatanskaffning etc. Dessutom

anses det nödvändigt med provsändningar under ett halvt till ett år, innan

en reguljär programverksamhet kan komma till stånd. Radioutredningens

kostnadsberäkningar för färg-TV föranleder inga erinringar, dock att Sve­

riges Radio i likhet med utredningen vill understryka osäkerhetsmomentet

i beräkningarna. Den föreslagna sändningstiden i ett inledningsskede om

8—10 timmar per vecka anses rimlig.

Kostnadsberäkningarna avseende utbyggnaden av

televisionsverksamheten har av vissa remissinstanser i all­

mänt hållna uttalanden karakteriserats såsom alltför osäkra och otillräckligt

underbyggda. Det gäller närmast statskontoret, riksrevisionsverket, Svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Stockholms handelskammare samt Folkpartiets

ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund och Sveriges konservativa stu­

dentförbund. Statskontoret och riksrevisionsverket framhåller, att utred­

ningens kostnadsberäkningar bör fullständigas om de ekonomiska konsek­

venserna av den föreslagna utvecklingen på ett godtagbart sätt skall kunna

överblickas.

Sveriges Radio anför kritik mot kostnadsberäkningarna i olika hänseen­

den. Sålunda framhålls att utredningen utgått från en längre sändningstid

i utgångsläget än den verkliga, vilket vid ett bibehållande av utredningens

målsättningar medför att sändningstiden under de närmaste åren måste öka

i snabbare takt än vad som förutsätts i betänkandet. Vidare har utredningen

gjort antaganden om en större produktionskapacitet hos befintliga resurser

än vad dessa verkligen har, vilket föranlett för låga siffror för personalbe­

hov och programkostnader per timme under hela prognosperioden. Även i

andra hänseenden har utredningen arbetat med förutsättningar, som fram­

står såsom orealistiska. Det gäller exempelvis kostnaderna för studie-TV

och för s. k. fri produktion, vilka i senare fallet grovt underskattats. Radio­

företaget fäster också uppmärksamheten på vissa omständigheter, som ver­

kar fördyrande i högre grad än utredningen räknat med, bl. a. den förutsatta

decentraliseringen av programproduktionen, de tänkta åtgärderna med sikte

på en kvalitetshöjande stimulans i programarbetet överhuvud och på en

intensifiering av speciella program etc.

Sin egen bedömning av kostnadsutvecklingen har Sveriges Radio redovi­

sat i prognoser, vilka ansluter sig till olika tänkbara sändningstidsalternativ.

En prognos innefattar en förnyad beräkning av det av utredningen förorda­

de 100-timmarsalternativet. En annan prognos avser Sveriges Radios eget

100-timmarsförslag, vilket skiljer sig från det föregående bl. a. med hän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1666

42

syn till programsammansättningen. En tredje prognos slutligen avser det av

radioföretaget självt förordade 115-timmarsför slaget.

För samtliga alternativ gäller — med hänsyn till nyssnämnda av utred­

ningen icke beaktade faktorer — att dels en kvalitetshöjning inbyggts i

grundmaterialet för kostnadsberäkningarna, dels det generella årliga kvali-

tetspåslaget upptagits med 3,5 % mot av utredningen föreslagna 3 %. Be­

träffande de kostnadssänkningar, som kan åstadkommas genom rationalise­

rings- och besparingsåtgärder, gäller att Sveriges Radio hyser sådan tilltro

till möjligheterna av en fortsatt teknisk och administrativ rationalisering

och till effekten av ett nytt budgeterings- och redovisningssystem, att av ut­

redningen angivna ca 10 % såsom målsättning för den samlade effekten av

rationaliseringsarbetet under en tioårsperiod skall kunna infrias.

För bestämning av programproduktionskostnaderna har framräknats ett

»ä-pris» för en årlig veckotimme (dvs. summa 52 timmar) av varje produk-

tionstyp inom den egna och främmande produktionen. De kostnadsslag,

som ingår i dessa s. k. basbelopp, är personal, teknisk drift, direkta och in­

direkta programkostnader samt andel i distriktens administrationskostna­

der. Basbeloppen har sedan multiplicerats med de för varje produkttyp för­

utsatta timantalen i de olika utbyggnadsalternativen. Till de sålunda er­

hållna beloppen har lagts dels vissa procentuella påslag för televisionens an­

del i kostnaderna för företagets gemensamma organisation resp. för allmän

kvalitetshöjning enligt det föregående, dels vissa belopp för reserv och för

förberedelser av program 2. — Till dessa programproduktionskostnader

kommer tillägg för inventarier, byggnader och inredningar, därvid Sveriges

Radio i huvudsak följt de av utredningen gjorda beräkningarna, dock i vis­

sa fall med en annan periodisering och i övrigt med de undantag, som följer

av radioföretagets i det föregående redovisade bedömningar av behovet av

studiolokaler. Vidare har gjorts tillägg för extra kostnader, som är förenade

med färg-TV-sändningar och som motsvarar de i betänkandet upptagna be­

loppen. Slutligen har tillkommit kostnaderna för investeringar i och drift

av distributionsnätet, därvid inte heller någon avvikelse gjorts i förhållande

till utredningen.

Resultatet av Sveriges Radios kostnadsprognoser kan anges sålunda. För

utredningens 100-timmarsalternativ ökar kostnaderna i fast penningvärde

mellan 1965/66 och 1974/75 från 177 till 425 milj. kr. (enligt utredningen

från 166 till 356 milj. kr.). För Sveriges Radios eget 100-timmarsalternativ

ökar kostnaderna under samma tid från 170 till 436 milj. kr. och för dess

115-timmarsalternativ från 170 till 473 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

43

IV. Ljudradion

Utredningen

Ljudradions riksprogram

Allmänt om programtider in. m. Programtiden i ljudradions rikspro­

gram uppgick under 1963/64 till 15 600 timmar, varav 5 200 timmar hän­

förde sig till program 1 (kl. 06.00—22.05), 1 800 timmar till program 2

(kl. 18.05—omkr. 23.30) samt 8 600 timmar till melodiradion etc. (dygnet

runt). Härtill kom skolradion med 300 timmar i Pl-kanalen och regional­

radion med 1 500 timmar i P2-kanalen varigenom den totala programtiden

utgjorde 17 400 timmar.

På dagtid då program 1 ensamt svarade för programverksamheten in­

rymde detta de flesta olika programtyper. På kvällstid gällde däremot en

systematisk arbetsfördelning mellan program 1 och 2, varvid program 1

förntom nyhetssändningar innefattade en rad »lätta» programtyper, me­

dan program 2 hade en utpräglat seriös inriktning. Den år 1961 inledda

natt- och melodiradion hade ännu under budgetåret 1963/64 en proviso­

risk karaktär och kunde på grund av distributionsnätets otillräcklighet

inte disponera en särskild kanal. Den alternerade på dag- och nattid mel­

lan näten för program 1 och program 2 och utnyttjade på kvällstid ett an­

tal reservsändare tillhörande FM-nätet. Statsmakterna beslöt emellertid

våren 1964 — efter förslag av radioutredningen — en utbyggnad av ett

tredje sändarnät på FM-banden, till vilket natt- och melodiradion skulle

överflyttas och bilda ett program 3. Genom den avlastning av Pl- och P2-

näten som härigenom åstadkoms förutsattes från utredningens sida eu

koncentration av skolradioprogrammen kunna ske till program 2 och i öv­

rigt vissa utökningar genomföras i den allmänna programverksamheten i

såväl program 1 som program 2.

Ljudradions särskilda förutsättningar. Utredningens planering av Sve­

riges Radios samlade programverksamhet i framtiden har utgått från te­

levisionen. Utredningen har ansett detta naturligt med hänsyn till att publi­

kens intresse i första hand vänder sig till angivna medium. Detta får icke

utesluta hänsyn till de programmässiga möjligheter, som ljudradion även

i framtiden kommer att erbjuda.

Till förmån för ett bibehållande av ljudradion även i framtiden vid re­

lativt stor omfattning talar dess relativt låga produktionskostnader. Så­

lunda är de genomsnittliga kostnaderna för egenproduktion av TV-

program i runt tal tio gånger högre än för motsvarande radioprogram.

Härigenom blir det möjligt att inom ramen för en betydligt lägre totalkost-

44

Kungl. Mnj.ts proposition nr 136 år 1966

nåd ha en flerfaldigt längre sändningstid i ljudradion än i televisionen.

Detta ger radion möjlighet att tillfredsställa programmässiga önskemål,

som televisionen aldrig kan uppfylla.

För vissa programområden gäller vidare att TV-bilden i sig inte i sär­

skild mån bidrar till att öka behållningen av ett program. Det är i större

eller mindre grad fallet inom ljudradions tre viktigaste arbetsfält, nämli­

gen musiken, nyhets- och aktualitetsverksamheten samt de renodlade tal­

programmen. Radion har också ett programmässigt företräde genom sin

snabbhet och rörlighet, vilket särskilt framträder beträffande nyhetsför­

medlingen. Slutligen förutses att radion inom några år kommer att dispo­

nera en teknisk nyhet, till vilken televisionen saknar motsvarighet, näm­

ligen stereofoniska sändningar. Dessa får sin egentliga betydelse för mu­

siken.

Vad beträffar den framtida arbetsfördelningen mellan de båda medier­

na får televisionen i och med dubbelprogrammets tillkomst betydligt större

möjligheter att tillgodose de flesta av de önskemål, som något så när stora

lyssnargrupper omfattar. Parallellt härmed sker en fortlöpande minskning

av den ljudradiopublik, som av ekonomiska skäl inte anskaffat TV-appa-

rat och därför inte kan följa TV-programmen. Sammantaget innebär

detta, att radions ansvar för att upprätthålla en allmän programservice av

mera traditionell art minskar. I stället aktualiseras en förskjutning av

programbalansen i riktning mot mera special- och minoritetsbetonade

program.

Programverksamhetens fortsatta utveckling. Med utgångspunkt i denna

bedömning av ljudradions särskilda förutsättningar och med beaktande

även av förhållandet att en mycket stor del av publiken på kvällstid är

inriktad på TV har utredningen anfört bl. a. följande synpunkter på den

fortsatta programutvecklingen.

Med hänsyn till publikintressets tidsmässiga fördelning bör överhuvud

gälla att mera av den kvalificerade produktionen placeras på morgon-

och dagtid. På kvällstid bör kanalerna i betydande utsträckning använ­

das för olika minoritetsbetonade program. I den allmänna programverk­

samheten är det naturligt att ge ökat utrymme åt musiken, vars expansion

underlättas av den billiga grammofontekniken. Bättre nyhetstjänst är

motiverad med tätare bulletiner, i lämplig utsträckning kombinerade med

kommentarer och direktreferat. Även talprogrammen bör bli flera. Det

är enligt utredningen oundvikligt att en viss ökad koncentration till an­

givna programtyper måste åtföljas av någon minskning av andra kate­

gorier. Detta synes då i synnerhet gälla sådana program som särskilt väl

lämpar sig för televisionen, såsom teater och underhållning, vissa slags re­

portage etc.

Den av utredningen förutsatta expansionen av sändningstiden i ljudra­

dions riksprogram bedöms mot mitten av 1970-talet leda till en sändnings-

45

tid per år av 18 400 timmar, vilket innebär en ökning med 2 800 timmar

eller drygt 16 % i förhållande till 1963/64. Av angivna sändningstid hänför

sig 6 050 (+ 850) timmar till program 1, 3 850 (+ 2 050) timmar till pro­

gram 2 samt 8 500 timmar till program 3 (— 100). De tillkommande 2 800

timmarna tänkes inplacerade i dels P1 kl. 22.05—23.00, dels P2 lördagar

och söndagar kl. 09.00—14.00, dels P2 alla dagar kl. 14.00—18.30. I sam­

manhanget förutsätts vidare att samsändningar uphör. — Till sändning­

arna i riksprogrammet kommer skolradion med uppskattningsvis 600 ( +

300) timmar och regionalradion med 5 200 (-f- 3 700) timmar, den senare

sålunda uppvisande en kraftig expansion.

Genom sändningstidsökningen kan program 2 kraftigt expandera. Det

tänkes förbli radions seriösa kanal, som på eftermiddagstid får vidgat ut­

rymme för seriös musik ävensom på tidig kvällstid för en rad special-

och minoritetsbetonade program jämte undervisande inslag, vilka senare

jämväl får utrymme på lördagar och söndagar. På dagtid under vecko­

dagarna rymmer kanalen skolradio. Program 1 behåller karaktären av

ljudradions huvudprogram med ett brett, huvudsakligen lättillgängligt re­

gister, och program 3 får i huvudsak samma karaktär som den hittills­

varande natt- och melodiradion.

Den regionala radioverksamheten

Programverksamheten. Sveriges Radio har sedan många år haft en pro­

gramverksamhet utanför Stockholm, som varit knuten till ett antal di­

strikt. Från omkring år 1960 har distrikten fördubblats till antalet och

är f. n. tio med huvudorter i Luleå, Umeå, Sundsvall, Falun, Karlstad,

Örebro, Norrköping, Göteborg, Växjö och Malmö.

Genom angivna utbyggnad har numera det mesta av landet förts in i den

regionala verksamheten. Denna har på ljudradiosidan två uppgifter, näm­

ligen att producera program för rikskanalerna och att producera program

för enbart regional eller lokal utsändning (den egentliga regionalradion).

De regionala programmen har tillväxt mycket kraftigt från slutet av 1950-

talet. Från att då ha haft en sändningstid av ca 200 tim/år har de 1963/64

nått upp till en sändningsvolym av sammanlagt ca 1 500 tim/år. Produktio­

nen för radions riksprogram har likaså ökat men i betydligt långsammare

takt. Från en volym 1959/60 av 950 tim/år har den 1963/64 stigit till om­

kring 1 900 tim/år.

En jämförelse mellan olika distrikt i fråga om produktionen 1963/64

visar, att de regionala inslagen fördelar sig relativt likformigt med en sänd­

ningsvolym för de enskilda distrikten, som i det stora flertalet fall ligger

mellan 120 och 190 tim/år. Däremot uppvisar produktionen för rikspro-

grammen ganska betydande variationer. Klart dominerar härvidlag Göte-

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

46

Kungl. Maj ds proposition nr 136 år 1966

borg och Malmö, som ensamma svarar för mer än hälften av ifrågavarande

produktion.

Bakom de senaste årens utbyggnad av regionalprogrammen och den i det

följande föreslagna fortsatta ökningen av desamma ligger en positiv be­

dömning av regionalradions utvecklingsmöjligheter. En sådan har ansetts

berättigad med hänsyn till det publikintresse, som enligt gjorda publikun­

dersökningar föreligger och till det förhållandet att angivna program av tids­

mässiga skäl inte behöver påräkna nämnvärd konkurrens från televisionen.

Bättre resurser till och bättre information om programverksamheten skapar

också gynnsammare betingelser för regionalradion.

I de flesta distrikt sänds f. n. vissa varje dag eller varje vecka regel­

bundet återkommande inslag med placering i P2-kanalen. Inslagen som i

regel har en längd av 5—15 minuter — i något fall är samlade i ett program­

block med en timmes längd — sänds vanligen på lunchtid eller tidig kvälls­

tid. Verksamheten är koncentrerad på nyhetskommunikéer, kommentarer

och intervjuer av ekotyp samt på reportage och vissa direktsändningar.

Däremot undvikes i regel programtyper som främst hör hemma på rikspla­

net, såsom vanlig underhållning, musik och teater.

Den av utredningen tänkta expansionen av regionalradion kännetecknas

inte av någon påtagligt förändrad programinriktning. Den siktar främst till

en utökning av sändningarna på tidig kvällstid för att ge utrymme för flera

aktualitets- och serviceprogram, för regional radioskola etc. Vidare avses att

införa korta inslag av typ nyhets- och servicemeddelanden under morgon­

timmarna med placering i P3-kanalen samt att skapa ökade möjligheter att

utanför de fasta tiderna sända speciella inslag av reportage- och referattyp.

Förändringar av distriktsindelningen. Med programverksamhetens lämp­

liga utformning sammanhänger nära frågan om distriktens dimensionering

och geografiska avgränsning. Såsom nämnts finns f. n. tio distrikt med när­

mare angivna huvudorter, vartill kommer viss verksamhet för Stor-Stock-

holm och Gotland. Denna senare är dock på intet sätt likvärdig med den

service distrikten får. Uppland är i praktiken helt utan regionala program.

Enligt utredningen bör av en distriktsindelning krävas att hela landet

täcks av en fullt utbyggd verksamhet så att en grundläggande rättvisa upp­

nås, vidare att distrikten såvitt möjligt sammanfaller med historiskt, admi­

nistrativt och näringsgeografiskt sammanhörande områden. Från den förra

synpunkten finner utredningen det naturligt att föreslå, att Stockholms-

Uppsala län resp. Gotland organiseras som distrikt. Från den senare syn­

punkten förordas en uppdelning av västra distriktet (Göteborg) i en väst-

göta- och en västkustdel. Härjämte anses en mindre justering böra komma

till stånd genom överflyttning av Dalsland från västra distriktet till värm-

landsdistriktet.

Det är enligt utredningen också rimligt, att områden som är geografiskt

isolerade, har särpräglade intressen och behov etc. ges en god service. Då

47

detta inte kan ske genom en långtgående uppdelning av nuvarande distrikt

förordas i stället en subregional verksamhet, innebärande att vissa orter

eller områden inom distrikten får speciella program på särskilda tider.

Förslagens innebörd i fråga om sändningstid. De föreslagna utvidgningar­

na av den regionala programverksamheten innebär i stort sett en ökning

från ca 1 800 tim/år 1964/65 till 4 500 tim/år vid mitten av 1970-talet. Här­

till kommer tänkta subregionala sändningar i uppskattningsvis åtta sub-

regioner representerande en sammanlagd sändningsvolym om 700 tim/år.

Den totala programtiden blir då 5 200 tim/år.

Stereofonisk radio

Stereofoniska ljudradiosändningar har fått stor utbredning i USA, och även

i Europa förekommer numera i viss utsträckning reguljära sändningar. Vid

ett införande av stereofonisk ljudradio torde enligt utredningen kostnads­

ökningen för själva programproduktionen bli tämligen ringa. Viss utrustning

måste anskaffas som per studio räknat representerar en kostnad av ca 70 000

kr. På distributionssidan blir kostnaderna däremot betydligt större, efter­

som vid stereosändning två programförbindelser erfordras. För anordnandet

av en ytterligare programförbindelse för hela landet krävs 6 å 8 milj. kr.

Härtill kommer kostnaderna för viss extra utrustning till sändarstationerna

om sammanlagt 0,8 milj. kr. — Lyssnarna har därutöver att räkna med ut­

giften för en tillsatsanordning till mottagarapparaten, vilken utgift uppskat­

tas till högst ca 100 kr.

Enligt utredningen torde stereoprogram åtminstone till en början endast

intressera ett begränsat antal lyssnare. Med hänsyn härtill och till de rela­

tivt höga kostnaderna på distributionssidan bör det tills vidare endast bli

fråga om försöksverksamhet på detta område. Därvid kan vissa existerande

reservförbindelser utnyttjas för att få den erforderliga dubbla programför­

bindelsen. Kostnaderna begränsar sig till ett engångsbelopp om 940 000 kr.,

vilket avser anskaffning av kompletterande utrustning till två studior och

till sändarstationerna. Beloppet har i utredningens kalkyler fördelats på

budgetåren 1968/69 och 1969/70. — De sålunda försöksvis bedrivna stereo­

sändningarna avses inlagda i Pl-kanalen, som genom FM-systemets kanal­

bredd är tillräcklig för att medge stereosändning.

Lokalbehov och distributionsnät

Lokalbehov. Utredningens i det föregående framförda synpunkter och för­

slag i fråga om ljudradions programverksamhet innebär, att den totala sänd­

ningstiden — alltså inld. regionalradion — ökar med närmare 7 000 tim/år

fram mot mitten av 1970-talet. Härav följer krav på i första hand studior

men även på kontors- och serviceutrymmen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

48

För Stockholms del har inom ramen för ett under senare år gällande ut-

byggnadsprogram dels ett större kontorshus — det s. k. radiohuset — fär­

digställts år 1961, dels ett studioblock uppförts, vilket avses bli taget i bruk

under 1965 och 1966. Härutöver erfordras en större friliggande musikstu­

dio. Byggnadsprogram avseende en sådan har upprättats men projekterings-

tillstånd ännu inte lämnats av Kungl. Maj :t. Musikstudion har kostnads­

beräknats till 15 milj. kr., varav 10 milj. hänför sig till ljudradion och åter­

stoden till televisionen. Sedan detta projekt genomförts, torde studiobehovet

i Stockholm i stort sett vara täckt. — För Göteborgs del är det angeläget, att

det tidigare nämnda radio-TV-huset snarast blir uppfört. Kostnaden för en

första etapp av projektet beräknas till 26 milj. kr., varav 6,5 milj. kr. avser

ljudradion. — Vad gäller andra orter är avsikten att lösa distriktskontorens

lokalproblem genom förhyrningar i nya hus, som uppförts med beaktande

av Sveriges Radios funktionella krav. I utredningens kalkyler för ljudradion

har i anslutning till regionalradion hänsyn tagits till sålunda ifrågakom-

mande hyresbelopp.

Distributionsnät. Under budgetåret 1966/67 beräknas återstående ut­

byggnad av FM-stationerna för P1 och P2 samt för det år 1964 beslutade

P3 bli genomförd. Härutöver tillkommer under de därpå närmast följande

åren arbetena med anordnande av reservsändare och slavstationer etc. Så­

lunda uppkommande investeringskostnader för perioden 1965/66—1968/69

beräknas i nuvarande prisläge till ca 27 milj. kr. För tiden därefter har ut­

redningen räknat med en årlig kostnad av 3,5 milj. kr. avseende reinveste-

ringar, vissa kompletterande slavstationer etc.

Utredningen överväger i detta sammanhang möjligheterna att — sedan

hela landet blivit täckt med FM-stationer — nedlägga befintliga lång- och

mellanvågsstationer ävensom trådradionätet. Den finner emellertid att nå­

gon nedläggning av de åtta stora lång- och mellanvågsstationerna inte kan

bli aktuell under överskådlig tid med hänsyn till stationernas betydelse från

bl. a. beredskapssynpunkt.

Annorlunda förhåller det sig med de övriga mindre mellanvågsstationer­

na, nämligen de 28 som sänder P1 och de 26 som händer P2. I fråga om

de förras betydelse konstateras att det nuvarande nätet av AM-stationer

(lång- och mellanväg) för P1 täcker 80 % av befolkningen på dagtid och

65 % efter mörkrets inbrott. Slopas de 28 stationerna, sjunker angivna

tal till 56 resp. 47 %. Vad gäller de 26 mindre sändarna för P2, når dessa

30 % av befolkningen på dagen och enbart 15 % på kvällstid. Det AM-nätet

kompletterande trådradionätet, som är geografiskt koncentrerat till vissa

områden, betjänar ca 400 000 hushåll eller i runt tal 15 % av befolkningen.

— De besparingar, som kan göras genom en nedläggning av de mindre mel-

lanvågssändarna, har beräknats till ca 0,5 milj. kr. per år. Större effekt

får avvecklingen av trådradionätet, som efter viss övergångstid medför en

kostnadssänkning om 3 milj. kr. per år. Besparingsargumentet hänför sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

49

sålunda främst till trådradionätet, medan de mindre mellanvågsstationerna

kan komma till nytta genom att ställas till förfogande för den i det följande

behandlade särskilda rundradion. En sådan användning tillgodoser även

beredskapsaspekten.

Som resultat av sina överväganden anför utredningen, att den allmänna

ljudradiomottagningen i framtiden bör baseras på FM-tekniken. Med hän­

syn härtill och till den takt i vilken anskaffningen av FM-mottagare fortgår

anses åtminstone de 26 mindre stationerna för P2 ävensom trådradionätet

kunna slopas på kortare sikt. I utredningens kalkyler har detta i förra fal­

let bedömts kunna ske i slutet av 1960-talet och i senare fallet under år

1970.

Kostnadsberäkningar

Utredningens förslag till utbyggnad av ljudradions programverksamhet

har beräknats medföra följande kostnadsökningar. För förlängning av riks-

och regionalprogram samt för försöksverksamhet med stereosändningar

uppkommer engångskostnader för lokalinredning samt utrustningsanskaff-

ning om tillhopa närmare 10 milj. kr. De årliga driftkostnaderna beräknas

vid full utbyggnad öka med 14,5 milj. kr. för riks- och regionalprogram till­

sammans. Härtill kommer ljudradions andel av kostnaderna för uppförande

av en musikstudiobyggnad i Stockholm och av ett radio- och TV-hus i Göte­

borg, vilken andel inkl. inventarieanskaffning utgör ca 19 milj. kr. Från an­

givna kostnader skall dras bl. a. den besparing, som uppkommer genom ned­

läggning av trådradionätet.

Med ledning av uppgifter från Sveriges Radio och televerket har utred­

ningen sammanställt en kostnadsprognos för ljudradiorörelsen avseende

åren 1965/66—1974/75. I prognosen har de av utredningen föreslagna ut­

ökningarna av programverksamheten skönsmässigt inlagts på olika år. I

sammanhanget har förutsatts att musikstudion i Stockholm och radio- och

TV-huset i Göteborg skall komma till stånd under de allra närmaste åren.

1 de distributionsnätet avseende investeringskostnaderna ingår under åren

1966/67—1968/69 återstående kostnader för utbyggnaden av det tredje FM-

nätet. För tiden härefter har utrymme endast beräknats för ersättnings-

ocli kompletteringsinvesteringar. På driftsidan har behovet av ersättnings­

anskaffningar i fråga om inventarier förutsatts växa mot slutet av perio­

den. Vidare har ett belopp för oförutsedda utgiftsbehov medtagits, som från

2 milj. kr. 1966/67 successivt stiger till 10 milj. kr. 1974/75. Vid beräk­

ningen av detta belopp har hänsyn tagits till möjlig effekt av vissa kostnads-

höjande och kostnadssänkande faktorer. Till de förra är att räkna exempel­

vis behovet av kvalitetsförbättring, till de senare bortfallet av vissa rela­

tivt dyra programinslag etc.

Sammanfattningsvis konstateras att kostnaderna för den licensfinansie-

4 Bihang till riksdagens protokoll l'JG6. 1 samt. Nr 130

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

50

rade ljudradiorörelsen i nuvarande prisläge stiger från 107 milj. kr. 1965/66

(enligt statsverksprop.) till 127 milj. kr. 1974/75 innebärande en ökning

med knappt 20 %.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Remissyttranden

Utredningens positiva bedömning av ljudradions program in ä s-

siga möjligheter i förhållande till televisionen delas allmänt av de

remissinstanser, som yttrat sig i frågan.

Tjänstemännens centralorganisation hänvisar till de möjligheter, som

ljudradion med sina låga produktions- och distributionskostnader har att

täcka stora delar av dygnet med program och då även på tider med myc­

ket begränsat publikunderlag. Framöver kan ljudradion — i takt med det

s. k. rörliga radiolyssnandet -— sannolikt räkna med att dess publik totalt

sett ökar och att spridningen i lyssnandet på dygnets olika timmar blir

större. Samma effekt har troligen de förbättrade valmöjligheter, som ett

ökat antal kanaler med olika programkaraktär erbjuder. Organisationen de­

lar utredningens uppfattning, att ljudradion måste undergå förändringar

i TV-åldern och att dess programplanering måste ta hänsyn till det andra

etei mediet. Detta senare lar emellertid inte betyda, att radions ambitioner

begränsas. Utrymme bör skapas för en såväl kvantitets- som kvalitetsmäs-

sig utveckling av båda medierna. Landsorganisationen anför liknande syn­

punkter och uppehåller sig särskilt vid ljudradions uppgifter, då det gäl­

ler att tillgodose mindre publikgruppers programbehov. Publicistklubben

framhåller, att ljudradion just i fråga om de programkategorier som förut­

satts ingå i program 2 och 3, dvs. seriösa minoritetsprogram resp. lätt un­

derhållning, har sina naturliga uppgifter. Däremot är det tveksamt, vilket

publikintresse som finns för de program av mera allmän underhållnings-

karaktär, vilka enligt utredningen skall ingå i program 1. Enligt klubben

kommer utan tvivel den breda publiken med ett aktivt underhållnings-

behov att söka sig till TV. Konstnärliga och litterära yrkesutövares sam-

arbetsnämnd konstaterar, att utredningen förutsätter begränsningar på vis­

sa av ljudradions nuvarande programområden, närmast i fråga om teater

och underhållning, där televisionen anses ha större programmässiga möj­

ligheter. Nämnden vänder sig mot utredningens uppfattning i denna del.

Vad exempelvis beträffar radioteatern har denna enligt gjorda publikunder­

sökningar en mycket stor publik och utgör för övrigt ett av de mest ambi­

tiösa inslagen i Sveriges Radios verksamhet. Radiotjänstemännens förening

anför liknande synpunkter och framhåller, att radioteatern lika litet som

vissa underhållningsprogram och program av featurekaraktär och inaga-

sinstyp kan ersättas av en aldrig så väl utbyggd TV.

Enligt Sveriges Radio har televisionens genombrott ingalunda inneburit

51

en tillbakagång för radion i den meningen, att publikens allmänna intresse

för mediet skulle ha minskat och en häremot svarande neddragning av pro­

gramutbudet ha skett. Tvärtom har överallt en tendens till sändningstids­

ökningar kunnat konstateras, vilket uppenbarligen motsvarat en förväntan

från allmänhetens sida. För Sveriges del sammanhänger utvecklingen säkei-

ligen med att konkurrensen från televisionen är begränsad till kvällstim­

marna och att ljudradion på andra tider visat sig kunna ge en program­

service, som svarar mot synnerligen mångskiftande behov och önskemål

hos olika publikkategorier. Genom ökad sändningstid och »ständig när­

varo» i två eller flera kanaler fyller radion så många funktioner, att publik­

siffrorna för det totala utbudet i själva verket blir mycket höga. Om man

sålunda ser till den sammanlagda tid som publiken under ett dj gn genom­

snittligt ägnar åt radiolyssnande och jämför dessa tal med motsvarande siff­

ror för det i tiden mera koncentrerade TV-tittandet, visar det sig att siff­

rorna är ungefär lika stora. Beträffande den fortsatta inriktningen av ljud­

radions programverksamhet anser Sveriges Radio i likhet med utredningen,

att radion i nyhets-, musik- och minoritetsprogram har naturliga arbets­

uppgifter. Till gruppen av sådana vill Sveriges Radio -— i likhet med vissa

tidigare nämnda remissinstanser men till skillnad från utredningen även

räkna teaterverksamheten. Det är således enligt radioföretaget alldeles klart,

att även med en starkt expanderande TV-teater denna inte kan ersätta

radioteaterns möjligheter till bredd, allsidighet och nyansering. Som en

betydelsefull uppgift för ljudradion betecknas slutligen den regionala pro­

gramverksamheten, där radion har särskilda möjligheter som f. n. inte står

o

televisionen till buds.

Den funktionella uppdelning av programuppgif­

terna på de tre ljudradiokanalerna, som utredningen skis­

serat, har i allmänna uttalanden tillstyi'kts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Sveriges Radio konstaterar, att utredningens synpunkter

härvidlag står i överensstämmelse med pågående utveckling och att radio­

företaget tidigare — i anslutning till vissa av utredningen år 1963 framlagda

förslag — uttalat sin principiella anslutning till angivna programupplägg­

ning.

Även den av utredningen föreslagna utvecklingen av sänd­

ningstiden i ljudradions riksprogram — innebärande en

ökning med 2 800 tiin/år till mitten av 1970-talet — har genomgående god­

tagits av remissinstanserna. Av Sveriges Radio har emellertid förutsatts en

ytterligare mindre ökning med ca 500 timmar, vilken sammanhänger med

de programomläggningar, som i enlighet med tidigare ställningstaganden

skall ske under budgetåret 1967/68. I samband med den då genomförda ut­

byggnaden av den tredje programkanalen avses till denna bli överförda de

melodiradioprogram, som hittills sänts i program 1 på förmiddagarna. Den

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

52

tid som härigenom friställs i program 1 skall då utfyllas med vissa seriösa

programinslag, som ökar sändningstiden med angivna 500 tim/år. Svenska

tidningsutgivareföreningen framhåller, att det även på ljudradions område

hör åvila statsmakterna att anpassa utbyggnaden med hänsyn till samhäl­

lets resurser exempelvis i fråga om det slags arbetskraft, som erfordras för

programarbetet.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning om behovet av att

ky§§a ut distriktsorganisationen med sikte på dels ökade re­

gionala radiosändningar, dels ökade regionala bidrag till radions rikspro-

gram. I sammanhanget betonas i mera allmänt hållna uttalanden de goda

erfarenheter man haft av den hittillsvarande regionala verksamheten, önsk­

värdheten av att denna utvidgas för att bättre än tidigare ta tillvara pro­

gramstoffet ute i landet och det värde som en expansion av regional­

radion har, då det gäller att åstadkomma en från olika synpunkter önsk­

värd decentralisering av programproduktion och programansvar inom Sve­

riges Radio. Uttalanden av sådan innebörd görs av Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska stadsför­

bundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges Radio och vissa

länsstyrelser.

Utredningens förslag angående distriktsin delningen har kom­

menterats endast av ett par remissinstanser. Svenska stadsförbundet, som

allmänt understryker betydelsen ur beväkningssynpunkt av att distrikten

inte görs för stora och heterogena, finner i likhet med länsstyrelsen i Älvs­

borgs län, att en uppdelning av västra distriktet i en västkustdel och en väst­

götadel är motiverad. Angivna länsstyrelse anser det däremot inte välbe­

tänkt att införliva Dalsland med det nuvarande Värmlandsdistriktet. För­

slagen att inrätta ett särskilt gemensamt distriktskontor för Stockholms och

Uppsala län och ett särskilt distriktskontor för Gotland tillstyrks av Svenska

stadsförbundet och länsstyrelsen i Uppsala län. Sveriges Radio anser, att

frågan om den geografiska avgränsningen av de olika distrikten inte bör

närmare diskuteras förrän den pågående statliga länsutredningen avlämnat

sitt betänkande. Bortsett härifrån ställer sig företaget positivt till tanken på

subregioner, och det finner att en utbyggnad av distriktsverksamheten i

Uppsala län och på Gotland bör kunna påbörjas oberoende av nämnda ut­

redning. Beträffande den föreslagna uppdelningen av västra distriktet be­

döms denna preliminärt medföra åtskilliga nackdelar.

I fiåga om regionalradions expansionstakt har Sveriges

Radio redovisat programplaner, som för 1974/75 upptar en total sändnings­

tid av ca 4 500 tim/år. Detta är något mindre än enligt utredningens förslag

sammanhängande med att någon delning av västra distriktet ej förutsatts

och att programvolymen för Stockholmsregionen satts något lägre än vad

utredningen antagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

53

Utredningens synpunkter på den stereofoniska radion har en­

dast i ett par fall föranlett uttalanden av remissinstanserna. Telestyrelsens

bedömning av de tekniska förutsättningarna för det stereotekniska kanal-

klyvningssystemet redovisas i nästkommande avsnitt om den särskilda

rundradion. I sammanhanget understryker styrelsen behovet av ytterligare

försöksverksamhet, innan några säkra slutsatser kan dras om systemets

användning i större skala. Enligt Svenska teleindustriföreningen kommer

det ifrågavarande systemet att på ett utmärkt sätt fylla sin uppgift. För­

eningen uppger, att den i samverkan med televerket låtit utveckla en s. k.

decoderenhet, som kan byggas in i vanliga radiomottagare och som beräknas

kosta ca 100 kr. per styck. Den ger fullgod mottagning i områden med nor­

mala mottagningsförhållanden. Industrien avser att tillhandahålla den

svenska marknaden sådana tillsatsanordningar fr. o. m. hösten 1966. Sve­

riges Radio framhåller, att de stereofoniska programmen — så snart de tek­

niska och ekonomiska förutsättningarna föreligger — regelbundet bör åter­

komma i programtablåerna som en integrerad del av programverksamheten.

Med hänsyn till den exklusiva karaktären bör programmen gå i program 2

och inte i program 1, som utredningen föreslår. Detta gäller i all synnerhet

som de stora lång- och mellanvågssändarna, som skall fortsätta att sända

program 1, inte kommer att kunna användas för stereofoni med de system­

lösningar som nu diskuteras. Ett genomförande av stereofoniska radiosänd­

ningar underlättas av att samtliga musik- och teaterstudior i radiohuset

liksom programkontrollerna blir utrustade för stereo.

Vad avser Sveriges Radios behov av lokaler för ljudradions

program produktion hänvisas till byggnadsstyrelsens i televisions-

avsnittet redovisade yttrande, vari dels lämnas uppgifter om vissa aktuella

byggnadsprojekt, dels anföres synpunkter på radioföretagets mera långsik­

tiga expansionsmöjligheter i lokalhänseende inom Stockholmsområdet. Sve­

riges Radio — liksom Musikaliska akademien — understryker angelägenhe­

ten av att den tredje etappen av radiohusbygget, nämligen den stora musik­

studion, snarast kommer till utförande. Enligt angivna båda instanser är

Musikaliska akademiens stora sal, där radioorkestern f. n. provisoriskt hål­

ler till, alltför liten och akustiskt sett liksom i en rad andra hänseenden

otidsenlig och olämplig.

Utredningen har i fråga om ljudradions distributionsnät

framhållit, att i och med utbyggnaden av FM-nätet åtminstone de mindre AM-

stationerna för program 2 ävensom trådradionätet torde kunna slopas under

de närmaste åren. Telestyrelsen ifrågasätter, om man överhuvud kan räkna

med att i fortsättningen få bibehålla de mindre AM-stationerna för pro­

gram 1 och program 2 i nuvarande omfattning. Det kan nämligen förut­

sättas, att vid en kommande internationell konferens för revidering av gäl­

lande våglängdsplan krav kommer alt resas på ytterligare exklusiva mel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

lanvågskanaler för stationer med hög effekt. Därvid torde det bli nödvän­

digt att utnyttja åtminstone en del av de nuvarande, för mindre stationer

gemensamma sändningskanalerna. Beträffande trådradionätet kan det som

ett alternativ till dess slopande finnas anledning att utreda lämpligheten av

och kostnaderna för nätets utnyttjande för den särskilda rundradion. En­

ligt civilförsvarsstyrelsen kommer beredskapsskälen för ett bibehållande av

de mindre AM-stationerna och trådradionätet att minska i styrka, alltefter­

som FM-nätet byggs ut och innehavet av FM-mottagare ökar. De ekono­

miska skälen för en avveckling av de mindre stationerna kan Sveriges Ra­

dio helt ansluta sig till. Det framhålles emellertid, att ifrågavarande statio­

ner vid sidan av en eventuell användning för särskild rundradio skulle kun­

na utnyttjas för allmän rundradio, nämligen för lokala sändningar i Sve­

riges Radios regi exempelvis i anslutning till bevakning av vissa sporteve­

nemang. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför vissa betänkligheter mot de

angivna avvecklingsåtgärderna, detta med hänsyn till mottagningsförhål-

landena i glesbygderna.

Kostnadsberäkningarna avseende utbyggnaden av

ljudradioverksamheten har — bortsett från Sveriges Radio —

inte föranlett några särskilda bedömningar och uttalanden från remissin­

stansernas sida. Den kritik som i vissa fall gjorts angående osäkerheten i

utredningens beräkningar och den optimism som kännetecknar dessa har

närmast avsett televisionen, även om kritiken i några fall getts en generell

innebörd. Sveriges Radio har — med utgångspunkt i de tidigare angivna

målsättningarna för sändningstidsökningarna i ljudradions riks- och regio­

nalprogram — verkställt egna kostnadsberäkningar. Om dessa kan allmänt

konstateras att — vid genomförandet av det av Sveriges Radios båda alter­

nativa förslag till programutveckling, vilket betecknats som alternativ B —

kostnaderna nära överensstämmer med utredningens beräkningar. De år­

liga medelsbehoven för lokal- och inventarieanskaffning, för utbyggnad

av distributionsnätet samt för stereofonisk radio har upptagits med sam­

ma belopp i utredningens prognoser. Fr. o. in. mitten av perioden ligger

dock Sveriges Radio något högre, vilket bl. a. sammanhänger med en

något annan syn på ljudradions andel i kostnaderna för företagets centrala

administration m. m. För att möjliggöra en fortgående kvalitetshöjning har

en ackumulerad kostnadsökning om 2 % per år inlagts i kalkylen. To­

talt innebär Sveriges Radios beräkningar en ökning av ljudradions kost­

nader i fast penningvärde från 107 milj. kr. 1965/66 till 132 milj. kr.

1974/75 (enligt utredningen från 107 milj. kr. till 127 milj. kr.).

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

55

V. Särskild rundradio

Utredningen

Allmänna förutsättningar

Enligt utredningen finns på ljudradiosidan möjlighet att genom tek­

nisk »klyvning» av de nuvarande tre riksomfattande FM-kanalerna er­

hålla ytterligare tre kanaler. En av dessa förutsättes reserverad för stereo-

foniska sändningar, medan de två övriga tillkommande är disponibla för

andra ändamål. Möjlighet finns även att — med den räckvidd som en FM-

station med full effekt har — utnyttja enstaka stationer inom FM-näten

för lokala utsändningar. Härutöver kan på relativt många orter lokala radio­

stationer av traditionell typ men med låg effekt anordnas ävensom på sikt

vissa AM-stationer utnyttjas. På televisionssidan kommer emellertid med

de utbyggnadsplaner som utredningen redovisar — tillkomsten av P 2 och

på längre sikt en särskild kanal för undervisningsändamål — något riks­

omfattande TV-nät inte att stå till förfogande för ytterligare ändamål. En­

dast ett antal lokala stationer kan här förutses vara disponibla.

Ifrågavarande sändningsmöjligheter bör bedömas tillsammans med det

förhållandet att under utredningsarbetets gång en rad programönskemål

framträtt, som tillhopa representerar ett synnerligen omfattande behov

av programtid. I åtskilliga fall avser också önskemålen sådana program-

ändamål eller hänför sig till så klart avgränsade grupper inom publiken, att

de svårligen kan förenas med den allmänna målsättningen för Sveriges

Radios verksamhet. Härvidlag bortses från kommersiella programintressen.

Tillgodoseende av dylika skulle dels vara direkt oförenligt med statsmakter­

nas intentioner sådana de framgår av utredningsdirektiven, dels innebära

att en rad från samhällets synpunkt mera väsentliga önskemål offrades.

Angelägna programbehov av bär åsyftat slag återfinns exempelvis inom

olika delar av undervisnings- och bildningsområdet,-vidare hos intresseor­

ganisationer, folkrörelser och diverse samfund med omfattande kommu­

nikations- och kontaktproblem.

Riktlinjer för utformningen av särskild rundradio

Med hänsyn till de angelägna programönskemål som föreligger framstår

det som önskvärt, att angivna sändningsmöjligheter utnyttjas. Frågan upp­

kommer då, på vad sätt delta lämpligen skall ske. I och för sig kan den

lösningen tänkas, att Sveriges Radio blir administrativt ansvarigt för ifråga­

varande verksamhet men håller den skild från den allmänna program­

verksamheten. Starka principiella skäl synes emellertid utredningen tala

56

emot en sådan ordning. Sveriges Radio har sålunda att opartiskt verka i

samhällets och allmänhetens tjänst, medan de programönskemål varom här

är fråga i åtskilliga fall härrör från grupper med klar intresseriktning.

Härtill kommer att de berörda myndigheterna och organisationerna m. m.

ofta torde vara bättre skickade att utforma den speciella programverksam­

het det här gäller.

Utredningen har under sådana förhållanden funnit det ändamålsenligt

att som utgångspunkt för sina överväganden uppställa två olika rund­

radiobegrepp, nämligen allmän rundradio och särskild rundradio. 1 det

första begreppet innefattas den programverksamhet, som i huvudsak är

avsedd för publiken i dess helhet och som spänner över de flesta tänkbara

programområden, alltså i princip vanliga nyhetsprogram, musik, teater,

allmänreportage etc. Den allmänna rundradion bör vara förbehållen Sveriges

Radio med ensamrätt. I begreppet särskild rundradio innefattas alla de

mera specialiserade verksamheter, som inte ryms inom Sveriges Radios

ram.

De radio- och televisionskanaler, som Sveriges Radio inte kommer alt ha

behov av, förutsätts bli tagna i anspråk för den särskilda rundradion. Som

framgår av det föregående står härvidlag på ljudradiosidan såväl riksom­

fattande som regionala och lokala sändningsmöjligheter till förfogande

över två nya FM-nät (av utredningen betecknade FM-4 och FM-5), vartill

kommer lokala sändningsmöjligheter på televisionssidan. Den särskilda

rundradion bör organiseras fristående från Sveriges Radio men under över­

inseende av det allmänna. De som önskar nyttja densamma måste på lämp­

ligt sätt auktoriseras. Ett förfarande för återkallande av sändningsrätt

måste också tillskapas.

Innehavare av sändningsrätt avses i första hand bli statliga, kommunala

och halvoffentliga myndigheter och organ, vilka verkar på utbildnings- och

undervisningsområdet eller eljest har ett direkt behov av att utnyttja

radio och television för information etc., vidare folkrörelser och organisa­

tioner med en principiell målsättning av ideell, religiös, politisk eller lik­

nande art. Däremot bör sändningsrätt inte få tilldelas enskilda personer.

Inte heller bör företag eller organisationer ifrågakomma, vilkas verksam­

het helt eller till övervägande del består av affärsrörelse i vinstsyfte. En

allmän grundtanke är, att endast grupper och organisationer, som har ett

bestämt syfte utan samband med rundradiosändningar, skall kunna er­

hålla tillstånd. Sammanslutningar bildade enbart för att anordna dylika

sändningar kan alltså inte godtas. Undantag bör dock kunna tillåtas, där ett

antal mindre organisationer, vilka var för sig är berättigade att erhålla till­

stånd, väljer lösningen att bilda ett samarbetsorgan för att anordna sänd­

ningar i särskild rundradio. — Angivna intressenter bedöms i ett inled­

ningsskede kunna rymmas inom ett av de nya riksnäten, nämligen FM-4.

När sedan de totala anspråken stiger iordningsställs även FM-5, varvid

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

lämpligen FM-4 avdelas för bildnings- och undervisningsändamål inkl.

folkbildningsverksamhet.

Inrättandet av särskild rundradio förutsätter att administrativa anord­

ningar vidtas för samordning av tillståndsinnehavarnas programproduk­

tion med den tekniska sändningsverksamheten. Härvidlag gäller att till­

gången på kanaler inte är sådan, att någon fillståndsinnehavare ensam

kan disponera ett riksomfattande sändarnät, utan det måste bli fråga om

en fördelning av programtiden mellan de olika intressenterna. Beträffan­

de programförbindelser och sändaranordningar synes den naturliga lös­

ningen vara, att televerket får ansvaret för deras upprättande och drift.

Det förutsättes dock, att lokala sändarstationer skall kunna drivas av

exempelvis universitet eller motsvarande institutioner. Ett sådant arrange­

mang kan framstå som lämpligt i fråga om de lokala TV-stationer, som

enligt det föregående kommer att stå till förfogande och som av kostnads­

skäl endast torde kunna utnyttjas för universitets- och liknande ända­

mål. Av dem som utnyttjar sändarna bör krävas en avgift, som svarar mot

televerkets investerings- och driftkostnader.

I fråga om utnyttjandet av sändningsrätten skall gälla att vederbörande

i princip har samma frihet att framföra åsikter som f. n. Sveriges Radio,

vartill kommer att kravet på opartiskhet bortfaller. Sändningarna skall i

huvudsak vara inriktade på det slags verksamhet, som berörda organisa­

tioner eller myndigheter normalt ägnar sig åt, och endast i mera begrän­

sad utsträckning — närmast som inramning åt sändningarna — avse vad

som faller under begreppet allmän programverksamhet, exempelvis musik­

inslag. Ett utmärkande drag för den särskilda rundradion skall vara, att

ansvaret för vad som produceras och utsändes helt åvilar vederbörande

tillståndshavare. Dessa måste också ta det fulla ekonomiska ansvaret för

programverksamheten. Härvidlag gäller — i enlighet med den av stats­

makterna fastslagna principen att etermedierna inte skall få användas för

kommersiella ändamål — att denna programverksamhet ej får finansieras

genom annonsering eller andra former av reklam.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen i fråga om den särskilda

rundradion följande. Dess tillkomst medför, att vid sidan av Sveriges Ra­

dio — som hittills haft ensamrätt till alla eterburna sändningar av rund­

radiokaraktär — kommer att finnas en grupp myndigheter och organisa­

tioner in. in., som utnyttjar ljudradion och televisionen för skilda ändamål.

Om sålunda »etermonopolet» i snävare mening upphävs, betyder detta dock

inte, att de målsättningar som varit vägledande för statsmakternas beslut

att hålla fast vid Sveriges Radios ensamrätt därmed också uppges. På det

område, som av utredningen betecknas som allmän rundradio, kvarstår

nämligen denna ensamrätt. Den särskilda rundradion kommer att skilja

sig från Sveriges Radios programverksamhet på en rad väsentliga punk­

ter. Den uppbär inte några egna inkomster från programmen och dispo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

57

58

nerar därmed över mycket begränsade resurser. Sändningarna inriktas i

varje särskilt fall på bestämda syften eller arbetsområden, även om resul­

tatet totalt sett kan bli en ganska mångskiftande verksamhet. Intressen­

terna i den särskilda rundradion vänder sig till klart avgränsade mindre

grupper inom publiken. Slutligen gäller, att de riksomfattande ljudradio-

programmen endast kommer att kunna tas emot med apparater försedda

med en tillsatsutrustning, vilken under ganska lång tid rimligen bara

kommer att anskaffas av dem som har särskilt intresse av berörda pro­

gram.

I sammanhanget belyses den betydelse, som tillkomsten av den särskilda

rundradion enligt utredningen kan väntas få på bildnings- och undervis­

ningsområdet och för intresse- och andra organisationers kontakt- och in­

formationsverksamhet. Beräkningar redovisas också, som tyder på att kost­

naderna kommer att bli förhållandevis måttliga.

Formell organisation

Med hänsyn till sin karaktär bör den särskilda rundradion etableras ge­

nom beslut av riksdagen. De grundläggande bestämmelserna tänkes ingå i

den radiolag, vartill ett i det följande redovisat förslag utarbetats av sär­

skild utredningsman. Härutöver erforderliga speciella författningsbestäm­

melser för verksamheten fastställs av riksdagen eller Kungl. Maj:t. I an-

slagshänseende krävs att riksdagen anvisar medel till genomförande av de

nödvändiga sändningstekniska anordningarna. Ifrågavarande belopp för­

utsätts senare då verksamheten kommit i gång bli förräntade och amor­

terade genom de avgifter, som utnyttjarna av den särskilda rundradion

skall erlägga.

Beslut om tillstånd för myndigheter, organisationer m. fl. att disponera

sändningstid ävensom beslut om återkallande av sådana tillstånd bör fat­

tas av Kungl. Maj :t. Handläggningen av ärenden i övrigt avseende den sär­

skilda rundradion bör emellertid decentraliseras till lämpligt statligt or­

gan. Att låta handläggningen ske inom Kungl. Maj :ts kansli framstår inte

bara som praktiskt orimligt utan strider mot principen om självständighet

för dem, som utnyttjar ifrågavarande sändningsmöjligheter.

I och för sig kan en decentralisering tänkas ske till telestyrelsen, efter­

som flertalet av de ärenden som aktualiseras kommer att beröra sändarnät

och sändningsmöjligheter. Styrelsen är dock mindre lämpad för handlägg­

ningen av ärenden, som exempelvis avser fördelningen av sändningstid mel­

lan olika intressenter. Ställningstaganden i dylika fall förutsätter värde­

ringar, som närmast motiverar tillskapandet av ett lekmannaorgan. Utred­

ningen har också stannat för att förorda ett sådant. Organet, som lämpligen

benämnes sändningsnänmden, skall vara helt skilt från Sveriges Badio.

Bland dess uppgifter skall ingå att träffa avgöranden i fördelningsfrågor

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

59

in. m., att kontrollera sändningsrätternas utnyttjande ävensom att vara be­

redande instans åt Kungl. Maj:t i nyssnämnda tillstånds- och återkallelse-

ärenden. Ledamöterna i nämnden förutsätts förordnade av Kungl. Maj :t,

och deras antal bör med hänsyn till uppgifternas art och behovet av rela­

tivt täta sammanträden vara begränsat, förslagsvis tre eller fem ledamöter

däribland minst en erfaren jurist. För beredningen och handläggningen av

de ärenden, som ankommer på nämnden, skall denna förfoga över ett kansli

och eventuellt ett antal lokalombud.

Av såväl praktiska som principiella skäl synes det lämpligt, att telesty­

relsen i fråga om det löpande arbetet övertar så många uppgifter som möj­

ligt. Sålunda bör alla ekonomiska mellanhavanden löpa direkt mellan den

som hyr programtid och uthyraren ■—- televerket. Vad angår frågan om

fastställande av avgifterna för viss sändningstid gäller, att televerket under

ett verksamhetsår totalt måste inkassera belopp motsvarande kostnaderna

för de två FM-näten och för de lokala stationerna. Då det här inte är fråga

om licensmedel och då televerket som affärsdrivande verk har att uppvisa

visst ekonomiskt resultat måste telestyrelsen ensam bära det formella an­

svaret för fastställande av avgifterna. Detta bör emellertid i varje särskilt

fall ske först efter sändningsnämndens hörande och om möjligt med dess

godkännande.

Ytterligare ett organ måste befatta sig med den särskilda rundradion,

nämligen radionämnden. Denna skall enligt utredningens i annat samman­

hang framförda förslag mera utpräglat än hittills vara ett organ för efter-

handsgranskning av Sveriges Radios program från synpunkten av deras

förenlighet med de bestämmelser, som gäller för den allmänna rundradio-

verksamheten. Även den särskilda rundradion bör vara underkastad radio­

nämndens granskning, som dock i detta fall skall ske utifrån de särskilda

bestämmelser, vilka generellt eller i anslutning till tillståndsgivningen med­

delats för ifrågavarande sändningsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Remissyttranden

Vad avser de tekniska förutsättningarna för särskild

rundradio bekräftar telestyrelsen vad utredningen anfört om möjlig­

heterna att genom teknisk »klyvning» av FM-kanalerna antingen sända

två olika program på var och en av dessa eller också utnyttja en »klu­

ven» kanal för ett stereofoniskt program. För att i förra fallet det extra

programmet skall kunna avlyssnas erfordras en speciell mottagare eller en

tillsats till en vanlig mottagare. Hittills utförda prov över enstaka FM-sän-

dare med ifrågavarande system har gett lovande resultat, och någon större

risk för överhörning från den ena genom klyvningen tillkomna kanalen

till den andra synes inte föreligga. Innan man med säkerhet kan uttala sig

60

om systemets tillförlitlighet och användbarhet samt om de på mottagnings-

sidan uppkommande kostnaderna m.m. är det emellertid nödvändigt med

mera omfattande prov under en längre tid och över en större del av FM-

nätet och då i kombination med fältprov med ett stort antal mottagare.

— Beträffande ett bibehållande av de nuvarande för program 1 och 2 av­

sedda AM-stationerna för den särskilda rundradions behov förefaller det

telestyrelsen tveksamt om så kan ske. Det kan nämligen förmodas, att vid

en kommande internationell konferens för revidering av gällande våg-

längdsplan krav kommer att resas på ytterligare exklusiva mellanvågskana-

ler för stationer med hög effekt. Därvid torde det bli nödvändigt att ut­

nyttja åtminstone en del av de nuvarande, för mindre stationer gemensam­

ma sändningskanalerna. Telestyrelsen vill emellertid hänvisa till en av ut­

redningen ej nämnd sändningsmöjlighet för den särskilda rundradion, näm­

ligen den som uppnås genom att delar av trådradionätet till låg kostnad

kompletteras med en tredje sändningskanal.

Om den principiella inställningen till förslaget om

en särskild rundradio gäller att flertalet av de remissinstanser som

yttrat sig i frågan är positiva. Allmänt understryks emellertid behovet av

ytterligare utredningar, innan slutlig ställning tas till den rad av ekonomis­

ka, organisatoriska, juridiska in. fl. problem, som inrättandet av en särskild

rundradio för med sig. Fn allmän reservation är, att införandet av en sär­

skild rundradio inte får leda till en minskad bevakning av folkrörelser och

organisationsliv i radions och televisionens allmänna sändningar.

Representativt för åtskilliga positivt inställda remissinstan­

ser är det yttrande, som avgetts av Tjänstemännens centralorganisation.

Däri framhålls, att den verksamhet som bedrivs av organisationer och folk­

rörelser i vårt land utgör en mycket betydelsefull del av samhällslivet.

Organisationerna är genomgående angelägna att verksamheten bärs upp av

en intresserad, kunnig och välinformerad medlemsopinion. Den särskilda

rundradion kan bli ett värdefullt komplement till de traditionella kommu­

nikationsmedlen och möjliggöra en snabbare och effektivare medlemsser­

vice. Organisationerna har också ett påtagligt informationsbehov utåt gent­

emot allmänheten och andra grupper i samhället. Liknande uttalanden görs

av Folkets husföreningarnas riksorganisation, Hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningars riksförbund, Kooperativa förbundet, Kooperativa

kvinnogillesförbundet, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska kyrkans

diakonistyrelse, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges frikyrkoråd,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Sveriges nykterhet svänners

landsförbund.

Uttalanden om värdet av en särskild rundradio med hänsyn till folk­

rörelserna och organisationerna — och då närmast till bildnings- och ung-

domsintressena inom dessa — görs även av Arbetarnas bildningsförbund

och Samverkande bildningsförbunden resp. av Centerns ungdomsförbund,

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

61

statens ungdomsråd och 1962 års ungdomsutredning. Dessa instanser —

liksom ett par av de förut nämnda — uppehåller sig emellertid också vid de

problem, som den särskilda rundradion med dess program- och distribu­

tionskostnader kan medföra för mindre och ekonomiskt svagare organisa­

tioner. Kostnaderna kan tänkas leda till att angivna rundradio endast i be­

gränsad utsträckning utnyttjas av dylika organisationer. Enligt Arbetarnas

bildningsförbund och 1962 års ungdomsutredning uppkommer under såda­

na förhållanden frågan i vad mån det allmänna bör lämna bidrag till exem­

pelvis bildnings- och ungdomsorganisationers produktions- och distribu­

tionskostnader.

Universitetskanslersämbetet och kommerskollegium bedömer förslaget om

en särskild rundradio positivt främst med hänsyn till det värde den kan ha

för undervisningsverksamheten och anser, att vid behov av prioritering

mellan olika intressen detta ändamål bör ges företräde. Svenska kommun­

förbundet ser med tillfredsställelse på de ökade möjligheter till samhällelig

och bl. a. då kommunal och social information, som kan förmedlas genom

den särskilda rundradion, och även vissa myndigheter beaktar dennas infor­

mationsvärde inom sina resp. administrationsområden.

Justitiekanslersämbetet finner, att förslaget är av särskilt intresse såsom

ett medel att begränsa riskerna med monopolradiosystemet. Sveriges frikyr­

koråd och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm bedömer angivna rundradio

vara ett värdefullt komplement till monopolföretagets verksamhet.

Allmänt positiva uttalanden görs slutligen av vissa länsstyrelser och han-

delskamrar.

Vissa remissinstanser har avstått från att göra

några principiella ställningstaganden i positiv eller ne­

gativ riktning och begränsat sig till vissa allmänna synpunkter i

avvaktan på en närmare utredning av problemkom­

plexet.

Sveriges Radio framhåller bl. a. att om sändningsmöjligheter nu anses

föreligga i så stor omfattning, att det kan vara förenligt med en demokratisk

ordning att åtminstone för en viss sektor av rundradion upphäva de krav

på opartiskhet och allmännyttig syftning som hittills måst prägla radion och

televisionen, så är det kanske så länge frekvensbegränsningen består och

etableringsfrihet inte kan råda rimligt, att dessa möjligheter att använda

rundradion för propaganda och andra partsintressen förbehålls myndig­

heter, organisationer och liknande representativa organ. Detta innebär emel­

lertid en markant förskjutning i opinionsbildningen. Genom den särskilda

rundradion kommer partier och intresseorganisationer m. fl. inte bara att få

avsevärt flera tillfällen att framträda än vad de kunnat få i Sveriges Ra­

dios program, utan de får också i sina egna sändningar oemotsagda bedriva

eu kontinuerlig propaganda och polemik. Införandet av särskild rundradio i

den form utredningen förordar gör det därför angeläget, att det totala ut­

62

rymmet för fri och av organisationer m. fl. obunden information och åsikts­

bildning kraftigt ökar också i den allmänna rundradion.

Radionämnden framhåller de olägenheter, som kan uppstå för exempelvis

folkrörelserna genom att program av särskild betydelse för dessa överflyttas

från den allmänna rundradion med dess stora publik till den särskilda rund­

radion med dess mera begränsade publik.

Till de remissinstanser, som vill låta anstå med ställningstaganden i av­

vaktan på ytterligare utredningar, hör vidare Landsorganisationen — som

i sammanhanget uppehåller sig vid de återverkningar på organisationslivet,

som kostnaderna för ifrågavarande programproduktion kan få — ävensom

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­

naförbund och Sveriges lantbruksförbund. Sistnämnda instanser framhåller

i sitt gemensamma yttrande, att utredningens konstaterande att ifrågava­

rande sändningsmöjligheter finns och bör utnyttjas är värdefullt. Genom

utredningens förslag har ett helt nytt problemkomplex tillförts diskussionen

om monopol kontra frihet i etern. -—- Till denna grupp av remissinstanser

kan även föras Folkbildningsförbundet, Publicistklubben och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Publicistklubben ifrågasätter i sammanhanget,

om man kan göra den uppluckring av de nuvarande principerna som infö­

randet av en särskild rundradio innebär, utan att angripa monopolsystemet

i stort.

Vissa remissinstanser har slutligen avstyrkt eller el­

jest intagit en negativ ståndpunkt till förslaget om särskild

rundradio.

Svenska landsbygdens studieförbund, Svenska ungdomsringen för bygde­

kultur, Brevskolan samt länsstyrelserna i Älvborgs och i Jämtlands län hän­

visar bl. a. till de ekonomiska problem, som följer av kostnaderna för ut­

nyttjandet av den särskilda rundradion och som kan leda till att mindre eller

ekonomiskt svagare organisationer inte får möjlighet att begagna denna.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund avstyrker förslaget och fram­

håller i sammanhanget bl. a., att införandet av en särskild rundradio sanno­

likt skulle få som resultat en sämre bevakning av folkrörelserna och organi­

sationslivet från Sveriges Radios sida. Tvärtom anser förbundet, att de in­

formationsprogram som den särskilda rundradion avses förmedla bör kun­

na sändas inom ramen för radioföretagets allmänna programverksamhet.

Enligt Stockholms handelskammare är de regler, som förordas för den sär­

skilda rundradion, av så rigorös karaktär att denna torde bli av mindre in­

tresse för de berörda organisationerna.

Folkpartiets ungdomsförbund anser, att den särskilda rundradion knap­

past kan erbjuda de fördelar som radioutredningen antyder. Härför talar en

förutsedd mindre god ljudkvalitet, den begränsning i mottagningsmöjlighe-

terna som ligger i behovet av särskilda mottagaranordningar samt de bety­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

63

dande praktiska problem, vilka driften av den särskilda rundradion för med

sig. Liksom Sveriges konservativa studentförbund framhåller folkpartiets

ungdomsförbund, att utifrån den principiella ståndpunkten att det nuva­

rande etermonopolet bör avskaffas och ersättas med ett friare system för­

slaget måste bedömas som klart otillfredsställande.

Skolöverstgrelsen erinrar om att enligt utredningen ansvaret för utbild-

ningsradio-TV bör åvila undervisningsmyndigheterna och att dessa primärt

bör vara hänvisade till att utnyttja den särskilda rundradion. Utöver de tvi­

vel som det enligt utredningen kan finnas anledning att hysa om ljudkvali­

teten hos denna tillkommer svårigheterna att för längre perioder planlägga

och fastlåsa dispositionen av den särskilda rundradion i den utsträckning

som undervisningsplaneringen kräver. Tvärtemot utredningen vill översty­

relsen därför hävda, att det bör ankomma på Sveriges Radio att inom ra­

men för tillgänglig programtid svara för ifrågavarande utbildningsprogram.

Även Sveriges förenade studentkårer hänvisar till de planeringssvårigheter,

som den särskilda rundradion kan förväntas medföra för undervisningsmyn­

digheterna, och framhåller sannolikheten för att — genom konkurrensen

med andra intressenter — ett otillräckligt eterutrymme kommer att stå till

dessas förfogande.

Utöver i det föregående redovisade allmänna synpunkter innefattar åt­

skilliga av de angivna remissyttrandena synpunkter på enskild­

heter i utredningens förslag, såsom bestämningen av den sär­

skilda rundradions användningsområde, gränsdragningen i förhållande till

den allmänna rundradions programverksamhet, principerna för fördelning

av sändningstid mellan olika myndigheter och organisationer m. fl., den före­

slagna sändningsnämndens funktionssätt etc. Genomgående anses utred­

ningens förslag härvidlag inte vara tillräckligt bearbetade och preciserade,

och från de remissinstansers sida, som inte omedelbart ställt sig negativa till

tanken på en särskild rundradio, framhålls såsom nämnts nödvändigheten

av ytterligare överväganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

är

1966

VI. Bildnings- och undervisningsverksamheten i radio och television

Utredningen

Allmänna riktlinjer för den fortsatta verksamheten

Den helt dominerande delen av den verksamhet, som Sveriges Radio

hittills hedrivit på bildnings- och undervisningsområdet, hänför sig till

skolradio och skol-TV. Härutöver har i viss omfattning kursverksamhet

förekommit med en allmänt folkbildande inriktning. Enligt utredningen

64

är tiden nu inne att överväga ett avsevärt ökat engagemang för eterme­

dierna i dessa hänseenden. Utländska erfarenheter ger också vid handen,

att såväl radion som televisionen med fördel kan användas inom högre

skolformer och inom vuxenundervisningen i vidaste mening.

Vid sina överväganden av rundradions utvecklingsmöjligheter härvid­

lag har utredningen skilt mellan två slags programaktiviteter, nämligen

dels sådana som ingår såsom led i målinriktade studier vilka åsyftar

viss kompetens och anknyter till det allmänna skol- och undervisnings­

väsendets studieschema, dels sådana som har folkbildningskaraktär och

som avser fria, ej målinriktade studier. Det förra slaget av aktiviteter

sammanfattas under benämningen utbildningsradio-TV. Dit hör

nuvarande skolradio och skol-TV ävensom annan utbildningsradio-TV, som

tar sikte på skolformer vid sidan av grundskola-gymnasium, vuxenunder­

visning i olika former och på skilda stadier, inkl. yrkesutbildning och uni­

versitetsundervisning. Det senare slaget av aktiviteter sammanfattas av

utredningen under benämningen studieradio-TV. Dit hör kurser

i främmande språk för individuellt studerande, folkbildningsprogram av­

sedda dels för enskilda lyssnare, dels för folkbildningsorganisationernas

studiecirklar etc.

Innan utredningen går närmare in på frågan om den programmässiga

karaktär och utformning, som utbildningsradio-TV resp. studieradio-TV

bör ges, övervägs vilka sändningsmöjligheter som står till buds för ifråga­

varande programaktiviteter och anförs synpunkter på hur dessa bör fi­

nansieras.

För sändningsmöjligheterna är det enligt utredningen av avgörande be­

tydelse, att det i en nära framtid står till förfogande dels en ytterligare

TV-kanal, dels det ökade sändningsutrymme som den särskilda rund­

radion medför och som för här ifrågavarande ändamål främst utgörs av

den ena av de genom den tekniska »klyvningen» tillkommande FM-kana-

lerna — den s. k. FM-4 — samt vissa lokala TV-stationer inom UHF-

banden.

Då de växande anspråken på radio och TV medför krav på en systema­

tisk fördelning av arbetsuppgifterna mellan Sveriges Radio och den sär­

skilda rundradion, har utredningen ansett sig böra förorda följande. De

programslag, som innefattas i begreppet studieradio-TV, får anses vara

en central uppgift för Sveriges Radio och därmed ha en naturlig hemort

i radioföretagets allmänna programverksamhet. Däremot är de program­

uppgifter som betecknas som utbildningsradio-TV att betrakta som ett

åliggande för undervisningsväsendet. De faller därmed i princip utan­

för Sveriges Radios programansvar och bör såvitt möjligt hänvisas till den

särskilda rundradion. Utredningen är införstådd med att angivna ansvars-

uppdelning inte kan genomföras konsekvent. Å ena sidan kan exempelvis

Sveriges Radio endast i begränsad utsträckning åtaga sig att göra program

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

65

direkt för studiecirkelverksamheten ute i landet. Det är också sannolikt,

att folkbildningsorganisationerna själva önskar hyra programtid i sär­

skild rundradio för att kunna framställa vissa program i egen regi. Å andra

sidan finns redan en etablerad tradition att Sveriges Radio tar ansvar

för skolradio och skol-TV. Utredningen ser ingen anledning att föreslå

någon ändring härvidlag, så mycket mindre som någon möjlighet att sända

skol-TV på riksvid basis utanför Sveriges Radios ram ännu inte finns.

Sistnämnda förhållande kan motivera att radioföretaget i mån av tillgång

på programtid i TV även åtar sig andra uppgifter på utbildningssidan.

Däremot bör efter tillkomsten av den särskilda rundradion någon skyldig­

het inte anses föreligga att svara för ytterligare utbildningsprogram på

ljudradions område.

Med utredningens i det föregående redovisade synsätt sammanhänger

dess uppfattning, att den verksamhet som av Sveriges Radio anordnas

såsom studieradio-TV skall bekostas med licensmedel. Däremot bör för

tillkommande programuppgifter vilka är att hänföra till utbildningsradio-

TV — på samma sätt som f. n. gäller i fråga om skolradio och skol-TV —

utgå ersättning av anslagsmedel från riksstaten.

Utbildningsradio-TV

Försöksverksamhet inom Sveriges Radio. Enligt utredningen kommer

den inom etermediernas bildnings- och undervisningsverksamhet hittills

dominerande skolradion och skoltelevisionen att i framtiden endast utgöra

en mindre del av utbildningsradio-TV i vidare mening. Innan denna fin­

ner sin form krävs emellertid försöksverksamhet och fortsatta utveck­

lingsinsatser.

Oberoende av ansvarsförhållandena i ett mera utbyggt skede anser ut­

redningen, att Sveriges Radio under de närmaste åren bör vara ensam an­

svarig för undervisningen i radio och TV och bemyndigas fortsätta den

försöksverksamhet, som inletts med den akademiska radiokursen i stats­

kunskap.

I fråga om den fortsatta försöksverksamheten avseende den högre un­

dervisningen framhålls angelägenheten av att vid denna prövas skilda kom­

binationer av radio, TV och andra studieformer, de nya utbildningsme-

diernas lämplighet för olika stadier och ämnesområden etc. Utredningen

har för egen del förordat tre nya försöksobjekt, nämligen — tagna i den

ordning de förutsätts genomförda — en ny akademisk kurs i ämnet peda­

gogik, en gymnasiekurs i engelska och en akademisk kurs i fysik. Medan

vid den tidigare kursen i statskunskap endast ljudradion anlitats, avses

kursen i pedagogik ge möjlighet att pröva en ordning innebärande att un­

dervisningen i ljudradion kompletteras med insatser i TV. Kursen i fysik,

som hl. a. avser att belysa möjligheterna att tillgodose de naturvetenskap-

5 Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

liga ämnenas behov av åskådlighet, tankes i sin tur helt förlagd till TV.

Gymnasiekursen är av intresse bl. a. från synpunkten att pröva undervis­

ning i etermedia kombinerad med korrespondensstudier ävensom att mäta

den studieaktivitet i olika former, som genom en sådan kurs spontant ut­

vecklas av exempelvis kvällsgymnasier och studieförbund. — Beträffande

finansieringen av nämnda försöksverksamhet anser utredningen, att ut­

över kursen i statskunskap ytterligare ett eller två projekt bör — vad avser

produktions- och sändningskostnaderna -— kunna finansieras med licens­

medel. Härför talar bl. a. de erfarenheter angivna kurser kan ge Sveriges

Radio med avseende på den fortsatta utformningen av folkbildnings- och

studieprogram inom ramen för Sveriges Radios allmänna programverk­

samhet. På sikt förutsätts emellertid såsom nämnts alla åtaganden för

Sveriges Radio på utbildningsområdet bli täckta med anslagsmedel an­

visade över riksstaten.

Radioföretagets engagemang på sikt. Vad sålunda avhandlats hänför

sig till de utvecklingsinsatser på utbildningsområdet, som åtminstone un­

der en övergångstid kommer att krävas av Sveriges Radio. Mot slutet av

1960-talet kan förutsättningarna för radioföretagets engagemang förvän­

tas bli starkt förändrade. All ljudradioundervisning utöver den som är att

hänföra till skolradion bör då i princip kunna administreras av de olika

undervisningsorganen själva med anlitande av främst den särskilda rund­

radions FM-4-kanal. Inom utbildnings-TV kan — med hänsyn till det nyss­

nämnda förhållandet att något riksomfattande nät inte står till förfogande

utanför Sveriges Radio — ett vidare ansvar förutsättas åvila företaget.

Utredningen tänker sig härvidlag, att programutrymme på dagtid skall

kunna ställas till förfogande för angivna ändamål i P 1-kanalen, vilket ut­

rymme framåt 1975 beräknas till ca 35 tim/vecka. Viss begränsad sänd­

ningstid bedöms då också kunna ställas till förfogande på tidig kvällstid

i P 2-kanalen. — I sammanhanget erinras om att den programtid som är

disponibel kan utnyttjas mer eller mindre effektivt beroende på i vilken

utsträckning det blir nödvändigt att sända repriser. En allmän minskning

av reprisverksamheten bör vara möjlig, allteftersom lättskötta bandspelare

även på TV-området mera allmänt kommer i marknaden och kan utnytt­

jas av utbildningsinstitutionerna.

Beträffande den framgent tillkommande utbildnings-TV som sänds i

Sveriges Radios kanaler bör i princip gälla att företaget — på samma sätt

som beträffande nuvarande skolradio och skol-TV — har ansvaret för

de program som sänds och i sista hand bestämmer de sändningstider

som skall gälla. Däremot kan Sveriges Radio inte annat än i begränsad ut­

sträckning åtaga sig att, såsom fallet är med skol-TV, själv producera de

enskilda programinslagen. Det är enligt utredningen därför ofrånkomligt,

att en mera utbyggd utbildnings-TV-verksamhet produktionsmässigt görs

67

helt oberoende av Sveriges Radio, som alltså endast mottar färdiga band

eller filmer för sändning.

Med hänsyn till de successivt ökade anspråk på programtid, som utbild-

nings-TV kan förutses komma med, är det samtidigt angeläget att såvitt

möjligt kanalisera in anspråken på arrangemang med lokala universitets-

stationer och sluten-krets-TV-anläggningar etc. För expansionen på något

längre sikt hänvisar utredningen till de möjligheter, som öppnar sig vid ett

ianspråktagande av den ytterligare TV-kanal inom UHF-banden, vilken

enligt gällande våglängdsplaner står till vårt lands förfogande.

Vissa aspekter på den särskilda rundradion. Beträffande formerna för

utbildningsinstitutionernas utnyttjande av den särskilda rundradion har

utredningen anfört vissa allmänna synpunkter. På ljudradiosidan

förutsätts såsom nämnts den angivna FM-4-kanalen komma att stå till för­

fogande för skolor, universitet och det fria bildningsarbetet. Nätet tillåter

riksomfattande sändningar, men det kan också brytas upp och betjäna

lokalt och regionalt förankrad undervisningsverksamhet. Härvidlag kan

skolöverstyrelsen tänkas ha intresse att planera vissa större undervisnings-

block centralt med inriktning på hela landet. På regional- och lokalplanet

kan länsskolnämnder och lokala skolstyrelser förutsättas ta motsvarande

initiativ. För den akademiska undervisningen bör den centrala planeringen

åvila universitetskanslersämbetet, medan universitet och högskolor via

rektorsämbetena bör kunna finna former för lokal samverkan. Folkbild­

ningsverksamheten kan — i den mån den engagerar sig i utbildning — via

studieförbunden och andra centrala organ planera den riksomfattande pro­

gramverksamheten, medan länsbildningsförbund och lokalavdelningar har

möjlighet att ta egna initiativ.

Televerket föreslås upprätta och driva sändarna och härför utta en avgift,

som täcker verkets kostnader. Studiokostnaderna är svåra att överblicka

men torde under förutsättning av relativt enkla programformer kunna hål­

las på en låg nivå. Särskilda åtgärder — eventuellt vidtagna i samverkan

mellan olika berörda intressenter — torde erfordras för att anskaffa studio­

kapacitet i erforderlig utsträckning.

Inom televisionen är det endast fråga om lokala stationer, vilka kan

komma att drivas av ett universitet, samverkande högre utbildningsanstalter

eller kanske en stiftelse. Investeringskostnaderna torde leda till att endast

ett fåtal stationer blir aktuella. Drivna som universitetsstationer kan de tän­

kas bli utnyttjade för att klara olika moment i den reguljära undervis­

ningen i skilda ämnen, för att bedriva viss extensionsundervisning, för att

underlätta den undervisningssituation som uppkommer om en ordning med

universitetsfilialer vinner tillämpning etc. — Flera av de fördelar som avses

uppnådda med sådana stationer kan enligt utredningen också vinnas genom

anordnande av sluten-krets-TV. Med hänsyn härtill bör tekniskt, ekono­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

68

miskt och undervisningsmässigt betingade alternativöverväganden föregå

valet av arrangemang.

Ytterligare utredningar. Allmänt konstaterar utredningen att det här

endast kunnat bli fråga om att ange vissa riktlinjer för den fortsatta utveck­

lingen. Då utbildningsradio-TV öppnar stora perspektiv och det återstår

många problem att lösa innan de nya studieformerna blir ett naturligt led i

framförallt vuxenundervisningen, föreslås att det åt en ny utredning upp-

dras att närmare kartlägga undervisningens behov av de nya hjälpmedlen.

Härför krävs det en tillförlitlig framtidsprognos, som också tar hänsyn till

olika ämnens lämplighet, då det gäller att utnyttja etermedierna ävensom

sluten-krets-anläggningar. Härmed förenade kostnader bör närmare utredas

och vägas mot gängse kalkyler för undervisningen på olika stadier. Med

ledning av bl. a. sådana jämförelser bör nettoeffekten bedömas av den ratio­

nalisering, som radio-TV-undervisning medger. De närmare formerna för

utnyttjandet av den särskilda rundradion bör ytterligare övervägas och

huvudmannafrågan i sammanhanget beaktas.

Studieradio-TV

Hittillsvarande verksamhet på folkbildningsområdet. Den av utredningen

skisserade och såsom studieradio-TV betecknade verksamheten har sin na­

turliga utgångspunkt i rundradions nuvarande folkbildningsprogram och

språkkurser. Det är här fråga om bildningsaktiviteter, som i princip inte

syftar till prov och examina utan mera till studier som sj älvändamål.

Om den hittillsvarande verksamheten gäller att de egentliga folkbildnings-

programmen planeras i nära samråd med studieorganisationerna. Inom

ljudradion där de går under den sammanfattande benämningen radioskolan

rör det sig årligen om ett tiotal programserier. Dessa vänder sig såväl till

enskilda som till grupper av lyssnare, och de kan i stort sett hänföras till

någon av följande fem kategorier, nämligen internationell orientering, este­

tisk fostran, allmänna skolämnen, samhällsorientering och praktiska ämnes­

områden. Radioskolan kompletterar i hög grad verksamheten inom studie­

förbunden och ger dessa ett tillskott av kurser, som i inte obetydlig utsträck­

ning används i studiecirklarna. Inom televisionen har hittills fyra serier av

egentliga folkbildningsprogram kommit till stånd. Dessa har ingått som led

i den allmänna programverksamheten, och syftet har varit dels att fånga

den stora TV-publikens intresse, dels att — i samarbete med bildningsorga-

nisationerna -—- infoga programmen i ett organiserat studiearbete i anslut­

ning till ett för ändamålet iordningställt studiematerial.

Språkkurserna intar i flera hänseenden en särställning. Sålunda har

språkundervisningen i stort sett planerats inom radioföretaget. Den har inte

heller i samma utsträckning som de egentliga folkbildningsprogrammen

varit inriktad på grupper utan vänt sig till den enskilde lyssnaren. Allmänt

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

69

konstaterar utredningen, att språkkurserna med hänsyn till de erfarenheter

som vunnits utgör ett väl genomarbetat fält för en radiomässig och numera

även TV-mässig pedagogik.

Den fortsatta verksamheten. Vad avser ljudradion förutsätter utred­

ningen, att studieförbunden i och med tillkomsten av särskild rundradio

övertar ansvaret för en betydande del av de direkt för studiecirkelverksam­

heten avsedda ljudradioprogrammen. Även vid sådant förhållande är det

angeläget, att Sveriges Radio — i nära samverkan med studieförbunden —

fortsätter sina sändningar av det slags folkbildningsprogram, som omfattas

av radioskolans — i fortsättningen radiohögskolans — verksamhet. Det bör

härvid tillses, att programverksamheten allsidigt täcker de ämnesområden,

som enligt studieförbundens statistik utgör bildningsrörelsens innehåll. Be­

tydelsefullt anses bl. a. vara att i sammanhanget ökat utrymme bereds den

estetiska bildningsverksamheten. — Radioskolans omfattning är f. n. exklu­

sive repriser 60 tim/år. Enligt utredningen bör utrymmet fram till 1970

fördubblas till 120 tim/år med tillägg av 30 timmar repriser. Sändningarna

tänkes i veckoprogrammen fördelade på särskilda programblock.

I fråga om språkundervisningen har hittills karaktären av studieradio —

dvs. frånvaron av examensinriktning och formella kompetenskrav -— varit

utmärkande. Det kan förutsättas, att i framtiden en viss kategori av språk­

studerande använder sig av den service som ges inom ramen för utbild-

ningsradio-TV. Efterfrågan på ej målinriktade språkstudier bedöms dock

alltjämt dominera och motivera en fortsatt expansion. Även TV hör utnytt­

jas, av utrymmes- och kostnadsskäl dock endast i mindre omfattning. Vad

avser expansionstakten anser utredningen, att språkkurserna som f. n.

omfattar ca 80 tim/år inkl. viss mindre del repriser — fram till 1970 skall

få sin sändningstid ökad till ca 200 tim/år, varav ca 40 timmar repriser.

Den av utredningen föreslagna utvecklingen inom ljudradion innebär

relativt sett ingen större ökning av den totala programproduktionen. Enligt

det föregående skulle studieradio ha en omfattning av tillhopa 350 tim/år

omkring 1970 i en samlad programtid av storleksordningen 20 000 tim/år.

Ökningen ryms inom de allmänna utvecklings- och kostnadsplaner, som

utredningen framlagt för ljudradion.

För televisionens del föreslår utredningen, att en ny verksamhet

introduceras, vilken ges benämningen TV-högskolan. Därmed avses en fri,

i Sveriges Radios regi uppbyggd bildningverksamhet, som främst riktar sig

till de enskilda lyssnarna. Endast en mindre del av programmen tänkes

mera direkt avpassade för folkbildningsförbundens studieverksamhet. Mål­

sättningen skall vara ambitiös och programmen ligga på en genomgående

hög nivå och vända sig till eu publik, som söker gedigna kunskaper. TV-

högskolan är att betrakta som ett tillskott utöver vad som ges av kultur­

program inom den allmänna sektorn. Vid planeringen bör inte i första

band eftersträvas omväxling och aktualitet utan mera en systematisk ge­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

70

nomarbetning av olika delar av kunskapsfältet. Kärnan bör utgöras av

programstoff, som ger kontakt med kultur, forskning och vetenskap. Utred­

ningen understryker i sammanhanget anlägenheten av att tillräckligt ut­

rymme bereds även program, som syftar till estetisk fostran.

Den sålunda redovisade studie-TV-verksamheten förutsättes få en utåt

sainmanhallen karaktär bl. a. genom att sändningarna samlas i program­

block. Utredningen föreslår en expansion av verksamheten, som 1974/75

leder fram till en sändningstid av ca 640 tim/år varav hälften repriser.

Enligt gjorda kostnadsberäkningar skulle denna programvolym i det för

angivna tidpunkt förutsatta prisläget representera en årlig kostnad av 26,5

milj. kr.

Inom Sveriges Radio bör enligt utredningen studieradio-TV ges en stark

ställning. TV- och radiohögskolorna bör sålunda anordnas som särskilda

programavdelningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Remissyttranden

Behovet av en utbyggnad av bildnings- och under­

visningsverksamheten i radio och television har allmänt under­

strukits av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet. Särskilt har en så­

dan utbyggnad ansetts motiverad med hänsyn till vuxenutbildningen.

Landsorganisationen erinrar om de successivt pågående tekniska, ekono­

miska och sociala förändringarna i samhället, som sker mycket snabbt och

som ställer individer, organisationer, företag och institutioner inför stän­

digt nya problem. Härav töljer ett behov av fortlöpande nyorientering och

fortbildning för praktiskt taget alla samhällsgrupper. Utan tvekan har radio

och TV en stor uppgift att fylla i den studie- och skolningsverksamhet, som

sålunda erfordras för att möta utvecklingens krav.

Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbnnd, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­

mannaförbund och Sveriges lantbruks förbund hänvisar i sitt gemensamma

yttrande till de fortgående strukturförändringarna inom arbetslivet och den

snabba tekniska utvecklingen. De kraftigt ökade insatser på vuxenutbild­

ningens område, som härigenom aktualiseras förutsätter medverkan från

etermedierna. Utbyggda distributionsvägar för undervisning via dessa ska­

par över huvud betingelser för ett mera rationellt utnyttjande än hittills av

de totala utbildningsresurserna. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Tjäns­

temännens centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk och ar­

betsmarknadsstyrelsen.

Universitetskanslersämbetet delar uppfattningen, att vidgade utbildnings­

möjligheter i rundradion framförallt bör inriktas på vuxenutbildning och

särskilt då med sikte på dem som inte blivit delaktiga av skolväsendets ut­

71

byggnad. Ämbetet ser också radion och televisionen som medel att åstad­

komma den rationalisering av den högre undervisningen, som erfordras för

att klara den hastigt växande tillströmningen till universitet och högskolor.

Bl. a. hänvisas till den betydelse medierna bör kunna få för en decentralise­

rad och över huvud extramural undervisning. Till viss del synes visserligen

sådana behov kunna tillgodoses genom sändningar med lokal räckvidd och

genom sluten-krets-sändningar, men i stor utsträckning måste riksprogram-

men medverka inte minst på televisionssidan.

Skolöverstyrelsen förutser successivt ökade behov av eterutrymme med

hänsyn såväl till grundskole- som till gymnasie-, fackskole- och yrkesslcole-

verksamheten. Angelägenheten av att etermedierna utnyttjas för olika delar

av skol- och undervisningsområdet understrykes även av gymnasieutred-

ningen, yrkesutbildningsberedningcn samt Målsmännens riksförbund.

Om sålunda behovet av en utbyggnad av bildnings- och undervisnings­

verksamheten i radio och television allmänt vitsordas, har ett flertal remiss­

instanser anfört kritiska synpunkter på den av utredningen föreslagna

uppdelningen av verksamheten i en utbildningsra­

dio - T V och en skolradio-TV. Några instanser förordar andra

kriterier för en avgränsning av verksamheten, medan åtskilliga instanser är

tveksamma om någon kategoriindelning över huvud bör ske.

Skolöverstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation anser, att be­

greppet utbildningsradio-TV bestämts alltför snävt av radioutredningen.

Sålunda skall enligt denna däri innefattas endast sådan undervisning, som

åsyftar viss kompetens och anknyter till det allmänna skol- och undervis­

ningsväsendets studieschema. Om en gränsdragning skall ske — och detta

kan vara praktiskt motiverat i samarbetet med olika myndigheter och orga­

nisationer __bör enligt nämnda båda remissinstanser med utbildningsradio-

TV förstås programverksamhet, som överhuvud tillgodoser intentionerna

med en av offentlig myndighet fastställd eller på annat sätt godkänd läro-eller

studieplan. Därmed förs en del av det som av utredningen föreslagits ingå i

studieradio-TV till utbildningsradio-TV. Detta sammanhänger med att det

moderna folkbildningsarbetet i viss utsträckning är målinriktat mot utbild­

ning eller fortbildning av olika slag. Vad som faller utanför den sålunda för­

ordade ändrade bestämningen är aktiviteter, som kan sägas tillgodose det

allmänna bildningsbehovet. Dessa motiverar ingen kategorimässig särbe­

handling utan bör hänföras till den allmänna programverksamheten.

Svenska arbetsgivareföreningen. Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­

naförbund och Sveriges lantbruksförbund har eu uppfattning, som nära an­

sluter till nyssnämnda remissinstanser. De anser nämligen att en uppdel­

ning av ifrågavarande programverksamhet bör ske med hänsyn till om den

avser någon form av målinriktade studier eller om den har en mera allmän­

bildande karaktär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

72

Samverkande bildningsförbunden och Sveriges nykterhetsvänners lands-

jörbund framhåller för sin del, att det inte kan vara meningsfullt att inom

vuxenutbildningen skilja mellan målinriktade och icke målinriktade studier.

Den omständigheten att lyssnarna eller tittarna kan delas upp med hänsyn

till sin attityd till vissa program påverkar nämligen i och för sig inte pro­

gramuppläggningen. Däremot kan det vara lämpligt att göra en uppdelning

med utgångspunkt i mottagarnas studiesituation, exempelvis en uppdelning

efter det förhållandet om programmen riktar sig till elever i det obligato­

riska skolväsendet eller inte. Från denna synpunkt kan det förslagsvis skil­

jas mellan en skolradio-TV och en vuxenutbildningsradio-TV. En likartad

uppläggning av verksamheten förordas av Svenska landsbygdens studieför­

bund.

Även Folkuniversitetet förordar en annan uppdelning än den av utred­

ningen gjorda. För att komma ifrån den svårhanterliga distinktionen mellan

bildning och utbildning bör det enligt Folkuniversitetet skiljas mellan såda­

na program, som meddelar en kompletterande undervisning, och sådana som

från undervisningssynpunkt har en självständig karaktär. I förra fallet av­

ses program av den typ, som hittills getts i skolradio och skol-TV. Dylika

program bör i fortsättningen ges även som stöd åt universitetsundervisning­

en och folkbildningen, därvid i senare fallet producenterna förutsätts utgå

från de ämnen, som behandlas i studiecirklarna i landet. Allmänt gäller att

denna programtyp rymmer en verksamhet, som anknyter till av skolöver­

styrelsen och universitetskanslersämbetet finansierade utbildningsformer. —

De självständiga programmen skall vara Sveriges Radios egen uppgift och

kan gälla så skilda ting som en nybörjarkurs i något språk, en gymnasie-

eller universitetskurs etc.

Bland remissinstanser som intar en kritisk eller tveksam hållning till en

uppdelning över huvud av bildnings- och undervisningsverksamheten i

rundradion återfinns Sveriges Radio, som konstaterar att den av utredning­

en gjorda kategoriklyvningen knappast står i samklang med de praktiska

erfarenheter radioföretaget gjort i sitt arbete. Det frivilliga bildningsarbetet

i vårt samhälle genomgår f. n. en stark omvandling i riktning mot mer

kompetensinriktade studier. Redan detta är ett skäl för att inte låsa sig så

starkt i ett kategoritänkande. Beträffande den praktiska tillämpningen av

den föreslagna uppdelningen framhåller Sveriges Radio, att det även i fråga

om konkreta programprojekt kan vara svårt att på förhand fastställa, till

vilken kategori de skall anses höra. Exempelvis planerades och genomfördes

radiokursen i statskunskap som ett utpräglat exempel på utbildningsradion.

Det har dock visat sig, att ett stort antal icke betygsinriktade lyssnare med

positivt utbyte följt programmen enskilt eller i studiecirklar. För dessa lyss­

nare framstår kursen som studieradio.

Liknande synpunkter anförs av Arbetarnas bildningsförbund, vars slut­

sats blir att såvitt angår rundradions vuxenutbildningsprogram någon an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

73

ledning till åtskillnad inte finns, så mycket mindre som detta skulle vara

till hinder för en vettig planering och samordning av verksamheten. Till

gruppen av remissinstanser med en kritisk eller tveksam inställning till

kategoriuppdelning kan även föras Folkbildningsförbundet, Kooperativa

förbundet, Landsorganisationen och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Den av utredningen föreslagna expansionstakten har allmänt

ansetts nödvändig för att tillgodose undervisningsväsendets be­

hov av insatser i etermedierna. Undervisningsmyndigheterna har dock be­

dömt den otillräcklig från sistnämnda synpunkt.

Universitetskansler sämbetet anser således, att utredningen intagit en allt­

för restriktiv hållning till önskemålen om ytterligare programtid i Sveriges

Radios ljudradiokanaler. På TV-sidan förutses att expansionsanspråk kan

göra sig gällande, som under vissa förutsättningar leder till att en tredje

TV-kanal behöver tas i anspråk tidigare än vad utredningen förutsatt, dvs.

redan före mitten av 1970-talet. I likhet med utredningen anser ämbetet, att

de möjligheter måste beaktas, som öppnar sig genom ett eventuellt utnytt­

jande av lokala universitetsstationer och av sluten-krets-sändningar.

Skolöverstyrelsen — som bedömer möjligheterna att använda den sär­

skilda rundradion för undervisningsändamål såsom begränsade — fram­

håller också, att programutrymme måste ställas till förfogande i Sveriges

Radios ljudradio- och TV-kanaler för såväl skolradio- som utbildningsra-

dio-TV i betydligt större utsträckning än vad utredningen föreslagit. Vad

exempelvis beträffar skolradio-TV har inte beaktats de behov, som kan

komma att aktualiseras av det nya gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­

naförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Tjänstemännens centralorga­

nisation finner det önskvärt, att en expansion i enlighet med utredningens

förslag kommer till stånd. Samtidigt är de i olika hänseenden kritiska till

de programtider, som utredningen anvisat för utbildningsändamål.

Sveriges Radio konstaterar, att utredningen vid sina programövervägan­

den utgått från vissa förutsättningar som ännu är osäkra. Det gäller bl. a.

utnyttjandet av den särskilda rundradion och den förutsatta minskade

repriseringen av TV-program. Enligt Sveriges Radios uppfattning torde

det överhuvud först efter några års fortlöpande analys av undervisnings­

väsendets programbehov bli möjligt att ta ställning till den lämpliga ut­

byggnadstakten på sikt. I sammanhanget påpekas att undervisningsprogram­

men vid en fortsatt expansion kan komma i ett olyckligt konkurrensför­

hållande till den allmänna programverksamheten. Detta aktualiserar då

bl. a. frågan om utnyttjande av en tredje TV-kanal för undervisnings­

ändamål.

Radioutredningens förslag om en försöksverksamhet med sik­

te på att — såsom ett led i utbildningsradio-TV — pröva etermedier­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

74

nas lämplighet för olika stadier och ämnesområden

inom undervisningsväsendet vinner allmän anslutning.

Enligt universitetskanslersämbetet erfordras en systematisk försöksverk­

samhet, innan det kan bli fråga om en mera reguljär eterburen under­

visning på universitets- och högskoleområdet. Det förutsätts därvid, att

ämbetet skall ha den pedagogiska ledningen av denna i Sveriges Radios

programkanaler bedrivna försöksverksamhet såvitt avser den undervis­

ningssektor, för vilken ämbetet ansvarar. Skolöverstyrelsen har ingen er­

inran mot det för gymnasiestadiet föreslagna försöksprojektet i engelska

men förutsätter, att skolöverstyrelsen får medverka i planeringen av det­

samma.

Gymnasieutredningen framhåller önskvärdheten av att utöver den före­

slagna kursen i engelska andra försöksprojekt kommer till stånd inom

gymnasiesektorn, bl. a. i matematik samt överhuvud i naturvetenskapliga

och tekniska ämnen. Olika studiekombinationer bör därvid prövas, såsom

gemensamma insatser i ljudradio och TV, kurser i ljudradio i förening med

korrespondensundervisning eller som stöd åt undervisning i kvällsgym-

nasier etc. Erfarenheterna från sådana försök blir av betydelse för den

fortsatta planeringen av vuxenundervisningen på gymnasiestadiet. Även

Tjänstemännens centralorganisation och Hermods korrespondensinstitut

betonar vikten av att olika studieformer kombineras inom ramen för den

fortsatta försöksverksamheten.

Sveriges förenade studentkårer framhåller, att åtgärder bör vidtas för

en samordnad planering av försöksverksamheten och för utvärdering av

resultaten från denna. Detta sker lämpligen genom att en arbetsgrupp till­

sätts, i vilken ingår företrädare för bl. a. Sveriges Radio, undervisnings-

myndigheterna samt lärar- och elevintressena.

Sveriges Radio betygar sin beredvillighet att medverka i den föreslagna

försöksverksamheten, dock utan att på detta stadium vilja binda sig för

de ämnen och stadier, som förordas i betänkandet.

Beträffande utredningens förslag i fråga om ansvarsfördelning­

en i program hänseende mellan Sveriges Radio å ena

samt berörda myndigheter och organ på undervis­

ningsområdet å andra sidan har från utredningen avvikande

synpunkter anförts av vissa remissinstanser. I ett par fall — universitets­

kanslersämbetet och skolöverstyrelsen — har Sveriges Radio ansetts böra

ha ett större ansvar än vad utredningen förutsatt, i ett par andra fall har

en närmast motsatt uppfattning hävdats.

Universitetskanslersämbetet kan inte ansluta sig till förslaget, att Sve­

riges Radio på ljudradiosidan framgent endast skall ha ansvaret för skol-

radioverksamheten, medan utbildningsradio i övrigt skall hänvisas till den

särskilda rundradion. Utbildningens betydelse i dagens samhälle liksom

etermediernas stora möjligheter att främja utbildningen motiverar enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

75

ämbetet, att Sveriges Radios styrelse får en klar skyldighet att svara för

ifrågavarande programverksamhet. Det bör för övrigt också övervägas att

till Sveriges Radio knyta en eventuell särskild rundradio. Radioföretaget

känner härigenom starkare sitt ansvar för att etermedierna totalt får en

ändamålsenlig användning på undervisningsområdet. Beträffande de sär­

skilda rundradioprogrammen förutsätts dock, att det omedelbara ansva­

ret för programverksamheten skall kunna överlämnas till undervisnings-

myndigheter och liknande. Vad avser programmen i Sveriges Radios egna

kanaler utgår ämbetet från att ansvaret för utbildningsinnehållet skall åvila

undervisningsorganen. Samråd med dessa bör ske i fråga om program­

mens inplacering i programschemat.

Även skolöverstyrelsen anser, att Sveriges Radio i princip skall svara

för inte enbart skolprogram utan även andra utbildningsprogram och detta

såväl i ljudradion som televisionen. Härigenom kan man dra nytta av

Sveriges Radios erfarenheter samt personella och materiella resurser. En

förutsättning är då, att undervisningsorganens pedagogiska och utbild-

ningspolitiska önskemål beaktas i tillräcklig utsträckning.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­

mannaförbund och Sveriges lantbruksförbund anser det böra övervägas att

sammanföra huvuddelen av programverksamheten på utbildningsområdet

i en utbildningsradio-TV, för vilken huvudmannaskapet skall innehas av

undervisningsmyndigheterna och alltså i sista hand av ecklesiastikdepar­

tementet. En sådan ordning motiveras av den dominerande ställning, som

den målinriktade utbildningen kommer att få i etermedierna, och av be­

hovet att samordna denna i förhållande till annan utbildningsverksamhet.

Inom ramen för en sådan utbildningsradio-TV blir det undervisningsinyn-

digheternas sak att bedöma i vilken utsträckning Sveriges Radios och even­

tuellt även den särskilda rundradions programkanaler bör användas.

Statskontoret och riksrevisionsverket framför tanken att omkonstruera

den av utredningen för den särskilda rundradion föreslagna sändnings-

nämnden så att denna kan svara inte bara för fördelningen av sändnings­

tiderna i den särskilda rundradion utan även för samordningen av de skat-

temedelsfinansierade programverksamheternas — och då bl. a. utbildnings­

radio-TV :s — utnyttjande av Sveriges Radios programkanaler och re­

surser.

Utredningens förslag, att det åt en särskild utredning uppdras

att närmare överväga undervisningsväsendets behov av

etermedierna och formerna för ett vidgat utnyttjande av dessa, har

tillstyrkts av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan, dock med undan­

tag av skolöverstyrelsen.

Universitetskanslersämbetet vitsordar allmänt behovet av en sådan ut­

redning, som lämpligen anknytes till ecklesiastikdepartementet. Sveriges

Kungl. Maj.ts proposition nr i36 år 1966

76

förenade studentkårer vill koppla ihop den föreslagna utredningen med

den nyssnämnda försöksverksamheten på så sätt att den arbetsgrupp, som

organisationen förutsatt skola leda och följa upp denna verksamhet, un­

derställs utredningen. Enligt Tjänstemännens centralorganisation bör i ut­

redningsarbetet ingå att närmare pröva frågan var produktionsansvaret

avseende skol- och utbildningsprogrammen i framtiden skall ligga. Sve­

riges Radio vill, att det även skall övervägas att ta en tredje TV-kanal

i bruk för undervisningsändamål.

Skolöverstyrelsen avvisar förslaget om en utredning. Det bör ingå i

Sveriges Radios, skolöverstyrelsens och andra utbildningsmyndigheters

normala arbetsuppgifter att gemensamt och kontinuerligt överväga utnytt­

jandet av etermedierna för undervisningsändamål.

Vad avser de programtyper, som av utredningen sam­

manfattats med beteckningen studieradio-TV, har —

som framgår av det följande — remissinstanserna allmänt ansett en expan­

sion önskvärd, samtidigt som från olika håll kritiska synpunkter anförts på

den kategorimässiga avgränsning av folkbildningsprogrammen, som utred-

redningen föreslagit. Med denna inställning följer också en kritisk hållning

till utredningens förslag om en uppdelning i sin tur av folkbildningspro­

grammen på en radio- och en TV-högskola, vilka har en delvis olika utform­

ning bl. a. med hänsyn till de s. k. studiecirkelprogrammen. Bortsett här­

ifrån understryks önskvärdheten av att folkbildningsprogrammen får en

ändamålsenlig utformning så att de stödjer och kompletterar studieförbun­

dens bildningsarbete. Betydelsen av att programplaneringen sker i nära

samråd med förbunden betonas.

Flera remissinstanser uppehåller sig vid de organisatoriska pro­

blemen i samband med Sveriges Radios handhavande

av undervisnings- och bildningsverksamheten. Arbe­

tarnas bildningsförbund, Tjänstemännens centralorganisation och Brevsko­

lan anser, att den samlade verksamheten på detta område organisatoriskt

skall hållas samman inom radioföretaget. Någon uppdelning bör sålunda

inte ske på en ljudradio- och en TV-sida, inte heller med hänsyn till om

det gäller mera utbildningsinriktade eller mera folkbildningsinriktade pro­

gramaktiviteter. Enligt Kooperativa kvinnogillesförbundet och Sveriges nyk-

terhetsvänners landsförbund bör åtminstone en gemensam, över båda me­

dierna spännande avdelning för vuxenundervisningen och vuxenutbild­

ningen finnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

VII. Finansieringsfrågor

Utredningen

Finansieringsprinciper

Valet av finansieringsmetod. Ända sedan sin tillkomst har rundradioverk­

samheten finansierats med licensavgifter, som erlagts av innehavare av

mottagningsapparat. Med licensmedlen har bestridits radioföretagets och

televerkets driftkostnader ävensom — efter beslut av 1955 års riksdag —

kostnaderna för investeringar i rundradioanläggningar. Efter övergången

till licensfinansiering av investeringar har vidare en ordning tillämpats in­

nebärande omedelbar avskrivning av anläggningskostnaderna. Uppkomman­

de överskott, som tidigare inlevererats till statsverket, har efter beslut av

1957 års riksdag fonderats hos televerket för att tas i anspråk för den fort­

satta utvecklingen av rundradioverksamheten. Från att ursprungligen en­

dast ha gällt ljudradiorörelsen har vid verksamhetens utsträckning till te­

levisionsområdet angivna principer fr. o. m. budgetåret 1959/60 gjorts till­

lämpliga även på den nya verksamhetsgrenen. De hos televerket fonderade

överskottsmedlen, som vid utgången av budgetåret 1963/64 uppgick till

16,6 milj. kr. för ljudradion och till 159,2 milj. kr. för televisionen, dispo­

neras av telestyrelsen såsom rörelsemedel. Styrelsen har därvid fr. o. m.

budgetåret 1963/64 haft att erlägga ränta efter samma räntefot, som är

fastställd för televerkets rörliga kredit i riksgäldskontoret. — Fr. o. m. bud­

getåret 1964/65 gäller att vissa kostnader i anslutning till rundradioverk­

samheten bestrids inte med licensmedel utan med skattemedel anvisade un­

der särskilt anslag på riksstaten. På detta sätt täcks sålunda kostnaderna

för skolradio och utlandsprogram ävensom för de särskilda blindlicenserna.

Utredningen konstaterar, att det för den fortsatta rundradioverksamhe­

ten i Sverige kan ifrågakomma tre olika finansieringsmetoder, vilka också

kan kombineras. Dessa är licensmedel, medel anvisade över riksstaten samt

inkomster från försäljning av annonstid (reklam). Som framgår av det

föregående har intill nyligen endast den första metoden tillämpats i Sverige.

Den är också antingen den enda eller den viktigaste metoden att finan­

siera radio- och televisionsverksamhet i de flesta europeiska länder. I fråga

om skattefinansieringen gäller att en fullständig sådan mycket sällan före­

kommer annat än i utvecklingsländerna, medan däremot bidrag av skatte­

medel till särskilda grenar av verksamheten inte är ovanliga.

I enlighet med direktiven för radioutredningen har de båda metoderna

med reklam- och allmän skattefinansiering undantagils från utredningens

överväganden. Beträffande skattefinansiering erinras om att en sådan ord­

ning på sina håll förordats för ljudradion med hänsyn till dess allmänna

78

spridning. Utredningen konstaterar i anslutning härtill att spridningsargu-

mentet inte gäller för televisionen. Att under sådana förhållanden bibehålla

licensfinansiering av televisionen och övergå till skattefinansiering beträf­

fande ljudradion framstår från praktiska och andra synpunkter såsom ett

olämpligt arrangemang. Mot en allmän skattefinansiering talar också att

medelstilldelningen till rundradioverksamheten därmed — på samma sätt

som gäller för vissa andra offentliga verksamhetsgrenar — riskerar att bli

beroende av det statsfinansiella lägets växlingar.

Argumenten mot en allmän skattefinansiering avser dock inte de sär­

skilda programuppgifter, som Sveriges Radio kan komma att åtaga sig utom

ramen för den allmänna programverksamheten. Sålunda förutsätter utred­

ningen, att den finansieringsmetod som redan tillämpas för skolradioverk-

samheten i framtiden även kommer att gälla de nya former av utbildnings-

radio-TV, som utredningen i det föregående föreslagit. Det erinras i sam­

manhanget om skillnaden mellan å ena sidan utbildningsradio-TV och å

andra sidan den studieradio-TV, som likaledes förordats av utredningen. 1

det senare fallet är det fråga om uppgifter, som naturligen faller inom

ramen för den allmänna programverksamheten och som därför bör finan­

sieras med licensmedel.

Licenssystemet i framtiden. I Sverige gäller f. n. att man för de TV- och

ljudradiomottagare som finns inom ett hushåll — oberoende av deras an­

tal och geografiska spridning på ordinarie bostad, fritidsstuga etc. — er-

lägger en TV-licens resp. en ljudradiolicens. Ett undantag utgör radiomot­

tagare i bil, för vilken en särskild radiolicens utgår.

Utredningen anser, att man så långt möjligt hör närma sig principen ett

hushåll — en licens. En utgångspunkt är härvidlag, att nästan alla svenska

hushåll med TV-mottagare också har radiomottagare. Det är därför möj­

ligt att liksom på många håll i utlandet ha en kombinerad radio-TV-licens

baserad på innehavet av TV-apparat ävensom en särskild radiolicens för det

mindre antalet hushåll med enbart radioapparat. De rent praktiska fördelat-

na med en kombinerad licens är tre, nämligen mindre besvär för allmänheten

med licensinbetalningar, mindre administrativt arbete för post- och tele­

verken samt mindre kostnader för licensuppbörd och licenskontroll. I an­

slutning härtill beräknas — med bortseende från bilradiolicensen samt

under antagande av halvårsvisa inbetalningar av den kombinerade licensen

samt helårsvisa inbetalningar av den särskilda radiolicensen — att antalet

inbetalningstillfällen per år kan minskas med en tredjedel eller från f. n.

6,6 till 4,6 milj. tillfällen.

Utredningen finner emellertid, att förenklingen kan drivas ännu längre.

Med utgångspunkt i nuvarande licensantal och licensavgifter — och fortfa­

rande med bortseende från bilradiolicensen — beräknas, att den särskilda

radiolicensen skulle ge enbart (35 kr. X 600 000 hushåll =) 21 milj. kr.,

medan den kombinerade radio- och TV-licensen skulle inbringa (135 kr. X

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

79

2 000 000 hushåll =) 270 milj. kr. Av de sammanlagda licensinkomsterna

om 291 milj. kr. skulle sålunda endast 7 procent härröra från den särskilda

radiolicensen. Vid oförändrade licensavgifter och förutsatt utveckling av

licensantalet beräknas angivna andel minska till 4 % år 1967 och 2 % år

1970.

Under sådana förhållanden aktualiseras frågan om inte hela radio- och

televisionsverksamheten kan finansieras med inkomsterna från den kom­

binerade licensen. De rättviseargument, som kan anföras mot att en grupp

hushåll — de som endast har radioapparat — på så sätt slipper licens, kan

enligt utredningen bemötas med att ifrågavarande grupp representerar de

ekonomiskt minst bärkraftiga hushållen. I avgiftshänseende innebär ett slo­

pande av den särskilda radiolicensen — vid en förutsatt omläggning år 1967

—• att den kombinerade licensen måste höjas med 5 kr. per licens och år.

Ifrågavarande belopp beräknas emellertid år 1975 vid då förväntad TV-

täckning av landet ha minskat till 1 kr. för licens och år. — Utredningen

har för sin del med hänsyn till de administrativa och ekonomiska förde­

larna av ett sådant arrangemang stannat för att föreslå införandet år 1967

av en kombinerad licens och då utan kompletterande särskild radiolicens.

Enbart i fråga om licensuppbörden beräknas genomförandet av förslaget

medföra en årlig besparing om ca 2 milj. kr.

Vad angår frågan om den särskilda bilradiolicensen, vilken utredningen

jämlikt sina direktiv haft att överväga, erinras om de krav som från olika

håll framförts på dess slopande. Det har bl. a. framhållits det principiellt

oriktiga i att man skall betala extra licens för bilradio, då detta inte erford­

ras i fall där man har flera radioapparater i samma bostad. Det har också

hänvisats till att det numera i marknaden förekommer en rad mellanformer

mellan fast monterade bilradioapparater och vanliga transistormottagare,

vilket vid fastställandet av licensplikten skapar en rad svårbedömda gräns­

fall. Angivna tolkningsproblem bidrar till att försvåra kontrollförfarandet

och skapa friktion mellan polis och allmänhet.

Antalet bilradiolicenser uppgår f. n. till i runt tal 350.000, vilket ger

årsintäkter om drygt 12 milj. kr., och monterade apparater beräknas före­

komma i ca 25 procent av samtliga personbilar i landet.

Utredningen har vid sina överväganden kommit till att det från synpunk­

ten att eliminera nuvarande olägenheter och den känsla av orättvisa som

många upplever är motiverat att slopa bilradiolicensen i samband med in­

förandet av den föreslagna enhetslicensen år 1967. Slopandet bör dock inte

avse fordon, som enbart används i yrkesmässig trafik. Ett avskaffande av

hilradiolicensen beräknas medföra ett inkomstbortfall, som vid den tänkta

tidpunkten för åtgärden motsvarar cn höjning av enhetslicensen med drygt

5 kr. per år.

I sammanhanget överväger utredningen slutligen frågan huruvida ned­

sättning av eller befrielse från licens bör beviljas särskilda grupper som

80

exempelvis folkpensionärer. Utredningen finner det dock principiellt orik­

tigt att medge sådana förmåner. Ett stödbehov för vissa grupper bör lösas

på andra vägar och inte genom en generell subvention eller en televerkets

prövning av det enskilda behovet.

Avskrivnings- och fonderingsprinciper. Utredningen anser, att den nu­

varande ordningen med omedelbar avskrivning av gjorda investeringar

med anlitande av de för resp. år disponibla medlen (licensintäkter och

fonderade medel) bör kunna tillämpas även i fortsättningen. Därvid har

bl. a. beaktats det förhållandet, att totalt sett mycket stora investeringar

blir aktuella under lång tid framöver och att dessa kostnader rimligen kan

fördelas i tiden på ett sådant sätt att belastningen på de enskilda åren blir

förhållandevis jämn.

Vad angår frågan hur inflytande licensmedel skall fördelas dels på ljud­

radio och television, dels på förbrukning resp. fondering konstaterar ut­

redningen, att det under nuvarande system med skilda licenser för ljud­

radio- och televisionsrörelserna framstår som det enda rimliga att hålla de

båda medierna ekonomiskt helt åtskilda. Det innebär bl. a. att gemensamma

kostnader inom Sveriges Radio och televerket fördelas så exakt som möjligt

på de båda licenskategorierna och att vartdera mediet fonderar sina över­

skott. Utredningens förslag om utformningen av licenssystemet i framtiden

aktualiserar emellertid frågan i vad mån den ekonomiska åtskillnaden skall

bibehållas. Därmed avses inte kostnadsredovisningen, som bör vara så full­

ständig att de verkliga kostnaderna för vartdera mediet klart kan särskiljas.

I fråga om intäkter och fondering kan emellertid förfaras på olika sätt.

Vid ett system med en kombinerad licens baserad på TV-innehavet och

med en kompletterande särskild ljudradiolicens ligger det enligt utredningen

nära till hands att avdela en så stor andel av den kombinerade licensen för

ljudradioändamål, som motsvarar den gällande rena radiolicensen. Så synes

f. n. ske i flertalet av de länder, som tillämpar ifrågavarande licenssystem.

Vad angår den licensutformning som utredningen själv stannat för, näm­

ligen en enda licens som är knuten enbart till TV-innehavet men som finan­

sierar båda medierna, kan två olika arrangemang tänkas. Antingen kan

inflytande licensmedel fördelas i bestämda proportioner på ljudradio och

television och därvid särskiljas i fondhänseende eller också kan den årliga

tilldelningen av licensmedel för drifts- och investeringsändamål visserligen

ske separat för resp. medier men överskotten samlas i en gemensam fond.

Utredningen finner övervägande skäl tala för det senare arrangemanget,

som medger en smidig disposition av de totalt tillgängliga medlen med hän­

syn till resp. mediers behov.

Ytterligare inkomstkällor för rundradioverksamheten. Sammanfattnings­

vis erinras om att rundradiorörelsen vid bifall till utredningens förslag i

olika hänseenden kommer att tillföras vissa inkomster utöver licensavgif­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

81

terna och de räntor, som televerket erlägger för de av verket såsom rörelse-

medel disponerade licensmedlen. Sålunda kan i framtiden utbildningsradio-

TV och liknande programtyper, som faller utom ramen för Sveriges Radios

allmänna programansvar, förväntas leda till en betydande ökning av de

särskilda ersättningar, vilka utgår av skattemedel. — Införandet av sär­

skild rundradio leder också till att den allmänna rundradions ekonomi

förbättras på olika sätt. Sålunda anses exempelvis den särskilda rundra­

dion utöver kostnaderna för de av verksamheten betingade programförbe­

redelserna och sändararrangemangen böra bestrida sin del av investerings­

kostnaderna för de två ianspråktagna FM-näten, som redan i och för sig

betalats. Detta medför, att televerket varje år får en viss relativt fast in­

komst, som i sin tur minskar belastningen på rundradiobudgeten.

Finansplaner

Enligt de i det föregående redovisade beräkningarna skulle i fast pen­

ningvärde kostnaderna för televisionen mellan 1965/66 och 1974/75 öka

från ca 166 milj. kr. till resp. 321, 356 och 396 milj. kr. enligt de tre tänkta

sändningstidsalternativen. För ljudradiorörelsen skulle kostnaderna under

samma tid öka från ca 107 till 127 milj. kr. eller — om avdrag sker för den

besparing i form av minskade inkasseringskostnader som följer med in­

förandet av en gemensam radio- och TV-licens — till 125 milj. kr.

Kostnaderna bör enligt utredningen ses i relation till det antal licens­

innehavare, som man vid olika tidpunkter har att räkna med. Utifrån för­

utsättningen att enligt utredningens förslag en enhetslicens införs år 1967

baserad på innehavet av TV-apparat är det från nämnda år endast en be­

dömning av TV-licensstocken som är av intresse. Enligt gjorda prognoser

skulle antalet TV-licenser år 1965 uppgå till 2 035 000 motsvarande 73,5 %

av hushållen, år 1970 till 2.488.000 motsvarande 85,6 % av hushållen och

år 1975 till 2 703 000 motsvarande 90 % av hushållen. Utredningens upp­

skattningar sammanfaller under en del av perioden nära med telestyrelsens

bedömningar, men på sikt har utredningen med hänsyn bl. a. till TV-täthe-

ten i vissa andra länder gjort mera optimistiska antaganden än telestyrelsen,

som för slutåret 1975 stannat vid ett licensinnehav motsvarande 83 % av

hushållen.

I det följande redovisas en av utredningen gjord beräkning, därvid ifråga­

varande totala kostnader för televisions- och ljudradioverksamheten divide-

rats med antalet för resp. år förutsatta licensbetalare. Siffrorna belyser så­

lunda kostnaderna per licens och år i fast penningvärde.

TV 85 tim.

TV 100 tim. TV 115 tim. Ljudradio

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

1967/68............................. 116

117

122

52

1969/70............................. 115

123

138

48

1971/72............................. 120

132

148

47

1974/75............................. 120

132

147

47

6 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

82

Utredningen konstaterar emellertid, att beräkningar i fast prisläge inte

ger underlag för bedömning av de licensbelopp som i framtiden kan komma

att erfordras. Kostnaderna har därför hypotetiskt antagits till följd av auto­

matiska löne- och prisstegringar öka med i genomsnitt 5 % per år. Vid en

sålunda i löpande penningvärde gjord beräkning skulle kostnaderna mel­

lan åren 1965/66 och 1974/75 inom televisionsrörelsen stiga från 166 milj.

till resp. 499, 553 och 615 milj. kr. enligt de tre behandlade sändningstids-

alternativen samt inom ljudradiorörelsen från 107 milj. till 195 milj. kr.

Med angivna utgångspunkt att en på TV-innehav grundad enhetslicens

införs fr. o. in. budgetåret 1967/68 har de sålunda i löpande priser beräkna­

de kostnaderna för radio- och televisionsrörelserna intagits i en samlad,

för hela rundradioverksamheten upprättad finansplan, vilken bygger på

gemensamma intäkter och gemensamma årliga över- och underskott samt

en gemensam fond. Licensintäkterna har beräknats på grundval av nyss­

nämnda prognos om utvecklingen av licensstocken. På inkomstsidan har

även beaktats de räntor, som uppbärs för de av televerket såsom rörelse­

kapital disponerade licensmedlen. Med såväl kostnads- som intäktssidorna

kända har utredningen utarbetat tre planer för licenshöjningar, vilka svarar

mot de tre olika alternativen för programtidens utveckling inom televisio­

nen. Utredningen har därvid valt att låta den första höjningen ske 1967,

emedan den särskilda ljudradiolicensen avskaffas detta år och ljudradions

specialbudget då uppvisar ett underskott, som i och för sig kräver åtgärder.

I fortsättningen tänkes licenshöjningar ske vartannat år, vilka höjningar

därvid givetvis främst betingas av televisionsrörelsens utveckling. De tre

planerna för licenshöjningar (benämnda efter sändningstidsalternativen för

TV) får följande utseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

85-timmarsalt. 100-timmarsalt. 115-timmarsalt.

1/10 1967 .............................. 170

170

175

1/10 1969 ............................. 200

210

230

1/10 1971 ............................. 220

240

265

1/10 1973 ............................. 250

270

295

Utredningen anför, att de två högsta alternativen bäst står i samklang

med de önskemål och förväntningar, som ställs på televisionen under de

närmaste tio åren. Med hänsyn bl. a. till de kostnader, som allmänheten

under den kommande tiden kan antas vara beredd att påta sig för detta och

andra ändamål, framstår 100-timmarsalternativet för utredningen såsom

det sakligt riktigaste.

Ett särskilt yttrande har avgivits av experten Persson,

som anfört kritiska synpunkter i anledning av utredningens kostnads- och

licensberäkningar. Det ifrågasätts bl. a. om inte de höga kostnader, som ex­

pansionen av rundradioverksamheten visar sig medföra, nödvändiggör en

83

särskild expertgranskning av de samhällsekonomiska möjligheterna att för­

verkliga de framlagda planerna. Det konstateras vidare, att rundradions

kostnader i väsentlig mån är beroende av programursprung och produk­

tionsmetoder. Genom endast en mindre förskjutning mellan olika produk­

tionskategorier anges det vara möjligt att utan åsidosättande av kvalitets­

kravet åstadkomma betydande kostnadssänkningar och därmed en alterna­

tiv licensavgiftsutveekling, som ligger inte oväsentligt lägre än utredningens

beräkningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13(1 ur W6G

Remissyttranden

I valet av finansieringsmetod har endast enstaka remissin­

stanser gett uttryck åt uppfattningen, att i fråga om den allmänna

programverksamheten en annan finansieringsform än den nuva­

rande med ren licensfinansiering bör övervägas.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­

naförbund och Sveriges lantbruks förbund beklagar — såsom framgått av

det föregående — att radioutredningen genom utformningen av direktiven

varit förhindrad att överväga frågan om betald reklam i television. Den bär

därigenom inte kunnat förutsättningslöst behandla bl. a. de problem, som

sammanhänger med televisionsverksamhetens fortsatta finansiering. Organi­

sationerna hänvisar till att de i särskild skrivelse hemställt, att en expert­

kommitté snarast tillsätts för att skyndsamt utreda reklamfrågan. Stock­

holms och Skånes handelskammare, vilka hyser betänkligheter med hänsyn

till den belastning som de av radioutredningen förutsatta licenshöjningarna

innebär för licensinnehavarna, anser att förutsättningarna för en viss re­

klamfinansiering av programverksamheten bör övervägas. Även telestyrelsen

ifrågasätter, om inte trots allt med den kostnadsutveckling som följer av ut­

redningens förslag angivna möjlighet bör upptas till prövning.

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd anser, att kost­

nadsaspekterna i förening med radions och televisionens allmänna sam­

hälls- och kulturfunktion aktualiserar frågan om en övergång till finansie­

ring av den allmänna programverksamheten med skattemedel anvisade över

riksstaten på samma sätt som redan sker med skolradio och skol-TV. Det

är enligt nämnden angeläget, att fördelarna och nackdelarna med en sådan

omläggning snarast utreds.

Remissinstanserna delar genomgående utredningens uppfattning, att Sve­

riges Radios skol - och utbildningsverksamhet ävensom dess

programverksamhet till utlandet skall finansieras med

skattemedel. Ett par remissinstanser — Svenska stadsförbundet och Svenska

landsbygdens studieförbund — ifrågasätter, om inte även de programakti­

84

viteter, som av utredningen betecknas som studieradio-TV, lämpligen bör

bestridas med skattemedel. Det föreligger nämligen vid licensfinansiering

risk för att ifrågavarande programverksamhet i lägen med knapphet på li­

censmedel inte i vederbörlig utsträckning kan hävda sig gentemot andra

programkategorier.

Vad avser licenssystemet har flertalet remissinstanser tillstyrkt

eller lämnat utan erinran utredningens förslag att införa en e n h e t s 1 i-

c e n s, dvs. en kombinerad radio-TV-licens baserad på innehavet

av TV-ap parat och utan någon särskild ljudradio­

licens för dem som enbart har radioapparat. Bland de tillstyrkande in­

stanserna återfinns statskontoret, riksrevisionsverket, socialstyrelsen, läns­

styrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Norrbot­

tens län, Landsorganisationen och Sveriges folkpensionärers riksorganisa­

tion. Avgörande för ifrågavarande instansers ställningstaganden synes vara

sådana av utredningen angivna omständigheter som den växande TV-täck-

ingen av landet och det minskande antalet hushåll med enbart radioapparat,

vidare den rationalisering av licensuppbördsförfarandet, som angivna li­

censsystem möjliggör. Socialstyrelsen och Sveriges folkpensionärers riks­

organisation finner det med hänsyn till folkpensionärer och lägre inkomst­

grupper tillfredsställande, att den särskilda ljudradiolicensen bortfaller.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att vid ett genomförande av den

föreslagna ordningen radion inte får sättas på undantag bara därför att

den inte uppbär egna inkomster. Den bör utan hinder härav ges resurser,

som möjliggör en hög programstandard.

Ett antal remissinstanser har emellertid såtillvida haft en från utred­

ningen avvikande uppfattning som att en på TV-innehavet baserad e n-

hetslicens anses böra kompletteras med en särskild

ljudradiolicens för dem som enbart har radioapparat. De remissin­

stanser, som förordat en sådan lösning, är telestyrelsen och Sveriges Radio,

vidare Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­

mannaförbund och Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorga­

nisation samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län. Allmänt

framhålls att utredningens argument för införandet av en ordning, som

innebär att TV-innehavarna skall betala även för dem som enbart har ra­

dio, ej är bärande. Såväl rättvisesynpunkter som ekonomiska synpunkter

talar mot att så sker.

Enligt telestyrelsen bör den kategori av ljudradiolicenser, som hänför sig

till hushåll med enbart radio, inte undervärderas. Om denna licenskategori

år 1967 — med nuvarande avgifter — förutsätts ge 4 % av de totalt till ca

319 milj. kr. beräknade licensintäkterna, representerar detta ett medelstill­

skott om drygt 12 milj. kr. I motsvarande mån skulle alltså vid ett genom­

förande av utredningens förslag de ca 350 000 hushåll — motsvarande ca

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1!)66

85

700 000 personer eller 10 % av landets radiolyssnare — som vid nämnda tid­

punkt fortfarande enbart har radio »åka snålskjuts» på radio/TV-inneha-

varna. Dessa skulle behöva betala 5 kr. mer per enhetslicens och år för att

kompensera inkomstbortfallet. En dylik förmån för hushållen med enbart

radio ter sig så mycket mer omotiverad som programutbudet och kostnader­

na för ljudradion enligt utredningens förslag väsentligt kommer att öka och

i och för sig utgör skäl för en höjning av ljudradions licensavgift.

Liknande beräkningar redovisas av Sveriges Radio, som konstaterar att en

licensfrihet för angivna radiohushåll kan beräknas medföra ett samlat in­

komstbortfall fram t. o. in. 1975 i storleksordningen 75 å 100 milj. kr. Med

hänsyn härtill och till rättviseaspekterna anser Sveriges Radio, att licens­

systemet bör utformas på det sätt som är det vanliga i Europa, dvs. med en

enhetslicens för TV och ljudradio baserad på TV-innehavet och en särskild

radiolicens för dem med enbart radio.

Utredningens förslag om slopande av den särskilda bilra­

diolicensen i samband med enhetslicensens införande har genomgåen­

de tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Motororgani-

sationernas samarbetsdelegation framhåller, att den särskilda bilradiolicen­

sen utgör en orimlig extra pålaga för bilägarna sett mot bakgrund av att

hushållen eljest får ha ett obegränsat antal radioapparater på en och sam­

ma radiolicens. — Det skäliga i att principen ett hushåll—en licens kon­

sekvent tillämpas synes också allmänt ha motiverat remissinstansernas ställ­

ningstagande i denna fråga. Telestyrelsen understryker, att ett avskaffande

av bilradiolicensen inte bör gälla fordon, som i huvudsak används i yrkes­

mässig trafik, och konstaterar, att även radioutredningen förutsatt en så­

dan begränsning av licensfriheten.

Beträffande de avskrivnings - och fonde ringsprinciper,

som framgent skall tillämpas, har remissinstanserna inte haft något att in­

vända mot utredningens förslag, att nuvarande ordning bibehålls och såle­

des omedelbar avskrivning av gjorda investeringar sker med anlitande av

de för resp. budgetår tillgängliga licensmedlen. Inte heller har utredningens

förslag om gemensam fondering av licensmedlen vid införandet av en ord­

ning med en ren enhetslicens — dvs. utan en kompletterande ljudradioli­

cens — mött invändningar. Enligt telestyrelsen bör emellertid för det fall

systemet med en enhetslicens i förening med en särskild radiolicens vinner

tillämpning radio- och TV-licensmedlen även i fortsättningen hållas åt­

skilda i fondhänseende.

Till grund för de av utredningen framlagda finansplanerna lig­

ger de tidigare redovisade kostnadsberäkningarna för television och ljud­

radio under den aktuella planeringsperioden. Med hänsyn till de kostnads­

ökningar, som dessa beräkningar utvisar, har — som framgår av det före­

gående — Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveri­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

86

ges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund ävensom Svenska tid-

ningsutgivareföreningen understrukit angelägenheten av att frågan om rund­

radioverksamhetens expansion sätts in i ett större samhällsekonomiskt sam­

manhang. Denna aspekt anses inte ha beaktats tillräckligt av radioutred­

ningen. Svenska tidningsutgivareföreningen har vidare understrukit nödvän­

digheten av att programexpansionen särskilt på TV-området anpassas efter

tillgången på arbetskraft inom massmediasektorn och med hänsyn tagen

till andra massmediers rimliga personalbehov.

Förstnämnda sex remissinstanser liksom telestyrelsen och Sveriges Ra­

dio — vilka båda instansers yttranden i denna del redovisas i det föl­

jande — ävensom Folkpartiets ungdomsförbund och Stockholms handels­

kammare anser, att utredningen varit alltför optimistisk i sina bedömning­

ar såväl av licens- och inkomstutvecklingen som av kostnaderna för pro­

gramverksamheten. Statskontoret och riksrevisionsverket framhåller så­

som tidigare nämnts att utredningens kostnadsberäkningar bör fullstän­

digas, om de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna utvecklingen

på ett godtagbart sätt skall kunna överblickas.

Vissa remissinstanser har framhållit, att de licenshöjningar, som följer

med ett genomförande av utredningens förslag, inte framstår som orim­

liga. Detta är bl. a. Landsorganisationens bedömning. Organisationen fin­

ner det emellertid nödvändigt, att statsmakterna observerar det förhållan­

det, att de förutsatta licensbeloppen kan göra det omöjligt för vissa grup­

per i samhället — folkpensionärer och sjuklingar — att ha en TV-mot-

tagare. Härmed sammanhängande problem bör emellertid lösas med social­

politiska medel. Kommerskollegium anser, att de föreslagna licenshöjning­

arna visserligen är täta och stora men att det får bedömas rimligt att

högre avgifter erläggs, då programtiden ökar och valmöjlighet skapas

mellan två TV-program. En begränsning av den förordade expansionen

med hänsyn till licensavgifternas storlek är enligt kollegium inte heller

motiverad. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd fram­

håller, att en radio- och televisionsverksamhet med den inriktning och

funktion, som nämnden tänker sig, självfallet måste ha goda ekonomiska

resurser. Det bör ihågkommas, att kostnaderna för Sveriges Radios verk­

samhet i själva verket är mycket låga i förhållande till den mängd infor­

mation och upplevelser, som det svenska folket erhåller.

Telestyrelsen hänvisar till att radioutredningen bedömt frågan om TV-

licensstockens utveckling mera optimistiskt än vad styrelsen gjort i sina

till utredningen redovisade beräkningar. Utredningens prognos innebär i

förhållande till telestyrelsens en uppräkning med i genomsnitt 20 000 li­

censer per år och baseras på antagandet, att 90 % av alla hushåll har TV-

licens 1974/75, medan telestyrelsen från sina förutsättningar räknar med

en täckning av 83 % samma år. Då f. n. ca 91 % av hushållen har ljudradio­

licens, förefaller utredningens antagande vara väl optimistiskt. Dess prognos

Knngl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

87

ger under den aktuella tioårsperioden ca 230 milj. kr. mer i licensintäkter

än telestyrelsens, därvid förutsätts att en enhetslicens införs år 1967 och

att de av utredningen föreslagna licensavgifterna enligt televisionens 100-

timmarsalternativ tas ut. Utredningens prognos får dock anses vara täm­

ligen realistisk i vad avser den första treårsperioden.

Telestyrelsen konstaterar vidare att, trots den år 1964 genomförda höj­

ningen av ljudradiolicensavgiften från 30 till 35 kr. per år, planerna a\-

seende programverksamhetens expansion enligt det av utredningen för

televisionen förordade 100-timmarsalternativet medför, att den enhets­

licens som förutsätts införd år 1967 behöver sättas till 170 kronor per år.

För de ca 2 milj. hushåll, som tidigare har både ljudradio- och TV-licens

men ej bilradiolicens, innebär detta en avgiftsökning med 35 kr. per år.

Den av utredningen tänkta kostnadsutvecklingen föranleder ytterligare höj­

ningar av licensavgiften med tvåårsintervaller till 210, 240 och 270 kr. I

anslutning härtill vill telestyrelsen erinra om dels att de hittillsvarande

licensavgifterna varit baserade på ett avsevärt lägre antal licensbetalare än

vad man i fortsättningen har att räkna med, dels att avgifterna delvis an­

vänts till att bygga upp en reservfond, som vid ett genomförande av utred­

ningens förslag kommer att till stor del förbrukas trots avgiftshöjningar­

na, dels även att numera såväl ränteinkomster som särskilda riksstatsan-

slag bidrar till att minska behovet av licensinkomster.

Sveriges Radio hänvisar till sina i det föregående redovisade beräkningar

i fast penningvärde av totalkostnaderna för televisions- och ljudradiorö­

relserna. Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna för televisionsro-

relsen mellan 1965/66 och 1974/75 öka för utredningens 100-timmarsalter-

nativ från 177 till 425 milj. kr. (enligt utredningen från 166 till 356 milj.

kr.), för Sveriges Radios 100-timmarsalternativ från 170 till 436 milj. kr.

och för Sveriges Radios 115-timmarsalternativ från 170 till 473 milj. kr.

För ljudradiorörelsen skulle enligt Sveriges Radios beräkningar kostna­

derna för samma tid öka från 107 till 132 milj. kr. (enligt utredningen från

107 till 127 milj. kr.).

Med utgångspunkt i dessa av Sveriges Radio beräknade totalkostnader

erhålles följande kostnad per licens och år i fast penningvärde. För jäm­

förelse har medtagits utredningens motsvarande beräkning av licenskost­

naden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Budgetår

1967/GS

1969/70

1971/72

1974/75

Utredningens 100-tim-

marsalternativ för TV

enl. utr:s

enl. SR:s

kostn. föruts. kostn. föruts.

117

117

123

133

132

155

132

158

Sveriges Ra­

dios 100-tim-

marsalterna-

tiv för TV

Sveriges Ra­

dios 115-tim-

marsalterna-

tiv för TV

Ljudradio

enl utr:s

kostn. föruts.

121

133

155

161

121

133

160

175

52

48

47

47

enl. SR:s

kostn. föruts.

48

47

.47

48

88

I fast penningvärde blir alltså resultatet för televisionens vidkommande

följande. Radioutredningens 100-timmarsförslag med Sveriges Radios kost­

nadsuppskattning ligger under den senare delen av perioden mellan 10

och 20 % (10—25 kr. per år) över de i betänkandet redovisade licensav­

gifterna, och Sveriges Radios 115-timmarsalternativ ligger mellan 3 och

10 % (4—15 kr. per år) över nämnda uppräkning av utredningens 100-

timmarsalternativ. Sveriges Radios eget 100-timmarsförslag skiljer sig

endast obetydligt från radioutredningens motsvarande förslag efter upp­

räkningen.

I och med att Sveriges Radio utgår från att ljudradions kostnader skall

slås ut på samtliga ljudradiohushåll, varvid bilradiolicensen antages vara

avskaffad, blir belastningen per licens i allmänhet ett par kronor lägre

än enligt utredningens beräkningar under 1960-talet. Då kostnaderna hela

tiden ligger ca 5 % över utredningens nivå och då antalet hushåll med

enbart ljudradio efter hand minskar, kommer emellertid licensbelastning­

en under de sista åren av prognosen att vara någon krona högre än enligt

utredningen.

För slutåret 1974/75 har utredningen i fast penningvärde beräknat kost­

naderna för sitt 100-timmarsförslag avseende TV till 132 kr. per licens. En­

ligt Sveriges Radios bedömning blir kostnaden för TV 1975 per licens 158

kr. för utredningens 100-timmarsförslag, 175 kr. för Sveriges Radios 115-

timmarsalternativ och 161 kr. för dess 100-timmarsalternativ. Ljudradions

kostnader per licens har beräknats till 48 kr. 1974/75.

Sveriges Radio understryker, att det är beräkningarna i fast penning­

värde, som ger den säkraste bedömningen av utbyggnadsplanernas eko­

nomiska konsekvenser.

I analogi med utredningens beräkningsmetoder har emellertid Sveriges

Radio närmast som räkneexempel även gjort prognoser i fråga om kostnads­

utvecklingen i löpande penningvärde, dvs. med en antagen årlig kostnads-

stegring om 5 %. Enligt dessa prognoser skulle kostnaderna såvitt avser

televisionsrörelsen mellan åren 1965/66 och 1974/75 stiga för utredningens

100-timmarsalternativ från 177 till 660 milj. kr. (enligt utredningen från

166 till 553 milj. kr.), för Sveriges Radios 100-timmarsalternativ från 170

till 676 milj. kr. och för Sveriges Radios 115-timmarsalternativ från 170

till 734 milj. kr. Vad beträffar ljudradiorörelsen skulle kostnaderna en­

ligt Sverigs Radios beräkningar under samma tid öka från 107 till 204

milj. kr. (enligt utredningen från 107 till 195 milj. kr.).

Med utgångspunkt från dessa totalkostnader har Sveriges Radio beräk­

nat

belastningen per kombinerad licens i löpande penningvärde,

därvid

förutsatts existensen av en särskild ljudradiolicens för hushåll med enbart

radioapparat. Fram t. o. m. 1969/70 innebär radioföretagets uppskattning­

ar av de tre nyssnämnda TV-alternativen inte i något fall, att avgiften för

den kombinerade licensen behöver sättas högre än vad utredningen utgått

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

89

från i sitt 100-timmarsalternativ, dvs. 170 kr. hösten 1967 och 210 kr. hösten

1969. För åren 1970/71—1974/75 erfordras enligt Sveriges Radios bedöm­

ning av utredningens 100-timmarsalternativ en höjning med 20—40 kr.

per licens och år utöver vad utredningen tänkt sig, vilket innebär ett licens­

belopp av 230 kr. 1970/71 och 310 kr. 1974/75. Utöver denna uppräkning

medför Sveriges Radios 115-timmarsalternativ en ökning, som för 1974/75

uppgår till 20 kr. Det sistnämnda året blir licensbeloppet alltså 330 kr. i

det då beräknade penningvärdet. För Sveriges Radios 100-timmarsalter­

nativ blir licensbeloppet under slutåret 320 kr. — Beträffande den sär­

skilda radiolicensen förutsätts denna 1966/67 bestämd till 50 kr., varefter

den stiger till 70 kr. 1974/75.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

VIII. Konstitutionella och organisatoriska frågor

Utredningen

Förhållandet mellan staten och rundradion

Huvudmannaskapet. Vid övervägande av huvudmannaskapet för rund­

radion bör enligt utredningen beaktas etermediernas i flera avseenden

unika ställning i samhällslivet och deras stora betydelse för information

och opinionsbildning. Med hänsyn härtill och till den omständigheten att

tekniska och ekonomiska förhållanden begränsar förutsättningarna för de­

ras verksamhet har det i Sverige liksom i en rad andra länder befunnits

vara riktigt, att den allmänna programverksamheten förbehålles ett enda

företag. Vid en sådan ordning kommer etermedierna reellt att tillhöra den

offentliga sektorn. Samtidigt gäller att de i första hand i programmässigt

men i viss utsträckning även i ekonomiskt hänseende bör inta en själv­

ständig ställning gentemot statsmakter och statsförvaltning. Med angivna

utgångspunkter bör målsättningen vara att tillskapa de yttre former för

rundradioverksamheten, som är bäst ägnade att på en gång säkra själv­

ständighet och effektivitet.

Rundradioverksamheten i Sverige ankommer närmast på Sveriges Radio

och televerket, därvid Sveriges Radio svarar för programproduktion och

televerket för anläggning och drift av distributionsnät samt för inkassering

och förvaltning av licensmedel. Vidare svarar byggnadsstyrelsen för upp­

förande av mera permanenta radio- och televisionshus. Då Sveriges Radio

och televerket är sidoordnade i förhållande till varandra, kommer det slut­

liga avgörandet i fråga om fördelningen av licensmedel på olika program-,

distributions- och investeringsändamål att åvila Kungl. Maj:t, därvid det i

praktiken blir kommunikationsdepartementet som fungerar som samord­

90

nande instans för hela verksamheten. Vissa frågor avgörs dock inte slut­

giltigt av Kungl. Maj :t utan hänskjuts till riksdagen. Det gäller exempel­

vis ställningstaganden till licensavgifternas storlek och till investeringar i

distributionsanläggningar och byggnader.

Utredningen har övervägt, huruvida en sådan ordning kan åvägabringas

att det under Kungl. Maj :t finns en gemensam huvudman för den samlade

rundradioverksamheten. En lösning är att anförtro huvudmannaskapet åt

endera av Sveriges Radio eller televerket. Att göra det senare till huvudman

anses dock inte böra ifrågakomma, detta med hänsyn bl. a. till att inom

rundradioverksamheten programproduktionen får anses vara den primära

och distributionen av programmen den sekundära arbetsuppgiften. Natur­

ligare synes då vara att — såsom fallet är i flera andra länder — ge hu­

vudmannaskapet åt programföretaget. Mot att överföra distributionsupp-

gifterna från televerket till Sveriges Radio talar emellertid starka tekniska

och praktisk-organisatoriska skäl. Många av programförbindelserna —

samtliga kablar och vissa radiolänkar — är sålunda gemensamma för tele­

foni och rundradio. Vad angår sändarstationerna är dessa i stor utsträck­

ning kombinerade med radiolänkstationer, vilka till en del samtidigt är

avsedda för både telefoni och television samt inrymmer anläggningar även

för kommersiell radiotelefoni- och radiotelegrafitrafik, för luftfartsradio

etc. Härutöver gäller att televerket med sina tekniska resurser och sin er­

farenhet har större förutsättningar att på ett rationellt och ekonomiskt sätt

handha driften och underhållet av ifrågavarande anläggningar. Även upp­

börden av licensavgifter har televerket möjligheter att ombesörja på ett

mera ekonomiskt sätt än Sveriges Radio, eftersom vid det i hög grad meka­

niserade uppbördsarbetet samma maskinpark utnyttjas både för licens­

rörelsen och för faktureringen av telefonräkningar.

Frågan om särskilda radio fullmäktige. I sammanhanget har utredningen

övervägt möjligheterna att tillskapa ett nytt organ för handläggningen av

samordnings- och budgetärenden och för långtidsplaneringen. En förutsätt­

ning är att ett sådant organ ges en vittgående beslutanderätt. I annat fall

kommer det bara att bli en mellaninstans, som betungar och försenar hand­

läggningen av de ärenden, vilka ändå måste hänskjutas till Kungl. Maj:t

och i vissa fall till riksdagen för slutligt avgörande. De befogenheter, som

förutsätts tilldelade organet, motiverar att det ges en utformning, som

skapar förtroende för dess verksamhet. Utredningen har närmast utgått

från att det bör ha karaktären av en fullmäktigeförsamling, som utses

av riksdagen efter gängse proportionella principer och får en sådan stor­

lek, att olika politiska riktningar ävensom folkrörelser och organisations-

liv blir företrädda. Såsom arbetsnamn på organet har utredningen använt

benämningen radiofullmäktige.

Huvudargumenten för tillskapande av särskilda radiofullmäktige anger

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

91

utredningen sålunda. Arrangemanget innebär, att Kungl. Maj :t — och

närmast då kommunikationsdepartementet — befrias från de ingående och

betungande årliga prövningarna av rundradions budgetfrågor. Man erhål­

ler ett samlat grepp över hela rundradioverksamheten, vilket är särskilt

betydelsefullt i en tid då denna snabbt växer och förändras. Det skapas ett

permanent organ för långsiktig planering, som kan uppta större och prin­

cipiella frågor till behandling. Slutligen innebär organet med dess breda

förankring en lösning, vilken beaktar de principiella invändningar som kan

göras mot att det allmänna rundradioföretaget eller den föreslagna s. k.

särskilda rundradion arbetar i direkt kontakt med regeringen.

Flertalet av utredningens ledamöter har likväl kommit till uppfatt­

ningen, att övervägande skäl talar emot tillskapandet av angivna organ.

Även vid en ganska vittgående delegation av befogenheter kan det enligt

deras mening inte undvikas, att fullmäktige blir en fördröjande mellan-

instans vid handläggningen av ärenden, som fortfarande måste hänskjutas

till Kungl. Maj :t. Det har också ansetts osannolikt, att fullmäktige som

förutsätts sammanträda endast några gånger per år skall kunna tränga

in i de behandlade budget- och planeringsfrågorna, vilket i sin tur med­

för risk att ärendena i realiteten avgörs av fullmäktiges kansli. Det kan

inte heller bortses från möjligheten, att organet efter hand utvecklas till

att dubblera styrelserna för Sveriges Radio och televerket. Arrangemanget

bedöms slutligen komma att draga ganska betydande kostnader.

Majoriteten av ledamöterna i utredningen har i stället förordat andra

och mera begränsade åtgärder för att komma till rätta med de problem,

som avsaknaden av ett gemensamt huvudorgan för rundradioverksamheten

kan medföra. Förslag framläggs sålunda om åtgärder, som siktar till dels

en bättre samordning mellan Sveriges Radio och televerket i budget- och

planeringsfrågor, dels ökade befogenheter för Sveriges Radio i ekonomiskt

hänseende och i fråga om beredningen av byggnadsärenden. Beträffande

den s. k. särskilda rundradion föreslår utredningen i det följande tillska­

pandet av en särskild nämnd med begränsad sammansättning.

Mot utredningens slutsatser i denna del har avvikande mening

anförts av ledamöterna Helén och Larsson, som förordat till­

skapandet av en fullmäktigeförsamling som huvudman för rundradiorö­

relsen.

Budgetsystemet för rundradioverksamheten. De förslag, som framläggs

i fråga om budgetsystemet, siktar till att skapa en ordning, vilken innebär

såväl en bättre och mera långsiktig planering som en större ekonomisk

rörelsefrihet framför allt för Sveriges Radios vidkommande. F. n. fattar

riksdagen varje år beslut om de investeringar, som avses komma till stånd

i distribulionsanläggningar och husbyggnader, medan Kungl. Maj :t — se­

dan riksdagen informerats om den i stort tänkta medelsdispositionen —

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

92

fastställer medelsramarna för driftutgifter inom ljudradio- och televisions-

rörelserna. Besluten avser nästföljande budgetårs verksamhet, dock med

det undantaget att televerket erhåller beställningsbemyndiganden för ytter­

ligare fyra budgetår vad avser de under utbyggnad varande sändarnäten.

Viss ökad rörelsefrihet har på senare tid även beretts Sveriges Radio i

fråga om inköp av inventarier.

Särskilt från Sveriges Radios sida har framhävts olägenheterna av den

bundenhet, som följer av att för varje särskilt budgetår maximibelopp

fastställs för inventarieköp och driftkostnader. Detta anses försvåra en ef­

fektiv långtidsplanering ävensom en anpassning till utgifter, som vid bud­

getens uppgörande ej kunnat förutses men som likväl är ofrånkomliga.

Även enligt utredningens uppfattning bör åtgärder kunna vidtas för att be­

reda Sveriges Radio ökad rörelsefrihet inte blott i fråga om investeringarna

utan även beträffande driftutgifterna. Detta innebär dock inte, att maxime-

ringar av dessa senare bedömes kunna undvaras. Trycket utifrån och inom

radioföretaget i fråga om programexpansion och programförbättringar och

överhuvud nödvändigheten att hushålla med tillgängliga licensmedel moti­

verar sådana.

Vad utredningen föreslår är att nuvarande ettårsbudget ersätts med

en flerårig finansplan. Denna — som endast skall avse den del av rund­

radioverksamheten som finansieras med licensmedel — bör omfatta för­

slagsvis tre år, varvid för det första året upptas den för närmast följande

budgetår gällande budgeten. Planen skall varje år kompletteras med in­

täkter och kostnader för ytterligare ett år så att verksamheten oavbrutet

kan bedrivas efter en rullande treårsplanering. I planen skall för varje

ifrågakommande år anges de beräknade intäkterna i form av licensav­

gifter, räntor etc. Vidare skall upptas de beräknade investerings- och drift­

utgifterna med specificering på de olika huvudsakliga utgiftsändamålen.

Likaså skall framgå det saldo (över- eller underskott) som de angivna

intäkterna och utgifterna resulterar i ävensom på vad sätt saldot vid

ifrågavarande budgetårs utgång påverkar behållningen i licensmedelsfon-

den. Innebörden av beräkningarna — vilka bör göras under förutsättning

av fast kostnadsläge — skall i planen närmare utvecklas genom uppgifter

i fråga om antalet ianspråktagna programkanaler, total sändningstid, höj-

ning av programkvaliteten, införande av eventuell ny teknik, inventarie-

och lokalanskaffningar etc. Det skall också anges, när licensmedelsbehåll-

ningen beräknas ta slut och vilken licensmedelshöjning som då kan ifråga-

komma. — Eftersom förslaget till finansplan bygger på fast löne- och pris­

läge förutsätts, att Kungl. Maj :t före varje budgetårs ingång gör den upp­

räkning av de i planen upptagna beloppen, som motiveras av då kända

löne- och prisstegringar.

Sedan finansplanen fastställts av Kungl. Maj :t skall Sveriges Radio och

telestyrelsen var för sig äga frihet att i fråga om investeringar och drift­

åtgärder besluta om utgifter inom ramen för den i planen angivna om­

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

93

fattningen av verksamheten ävensom att förskjuta utgifter från ett år till

ett annat. Däremot föreligger inte rätt att utan särskilt tillstånd vidtaga

sådana utvidgningar eller omläggningar av verksamheten, som kommer att

medföra en i planen ej förutsedd ökning av kostnaderna.

Vid en övergång till en ordning med treåriga finansplaner måste det nu­

varande samrådsförfarandet i budgetfrågor mellan Sveriges Radio och

telestyrelsen utvidgas. Under nära inbördes samverkan utarbetas förslaget

till finansplan, som insändes med gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t.

Sveriges Radio och telestyrelsen insänder dessutom var för sig specialmo­

tiveringar för sina äskanden.

Handläggningen av bgggnadsärenden. Enligt nuvarande ordning skall

radio- och televisionshus projekteras och uppföras genom byggnadssty­

relsens försorg. Investeringsanslag för ändamålet anvisas under statens

allmänna fastighetsfond efter förslag av styrelsen, som rekvirerar mot an­

slagen svarande licensmedel från telestyrelsen. De sålunda licensfinansie-

rade investeringarna avskrivs omedelbart i sin helhet.

Enligt utredningen visar erfarenheten, att det med nuvarande ordning

tar alltför lång tid att få radio- och televisionshus uppförda. Starka sak­

liga skäl talar också för att Sveriges Radio i stället för byggnadsstyrelsen

i fortsättningen får huvudansvaret för husbyggnadsverksamheten på detta

område. Angivna byggnadsfrågor har sålunda en så stark anknytning till

programverksamheten att de kan sägas utgöra en integrerad del av denna.

Det gäller vidare specialiserade lokaler av ett slag, som saknar motsvarig­

het inom statsförvaltningen. En överflyttning av projekteringsarbetet till

radioföretaget kommer i och för sig inte att medföra behov av någon större

personalförstärkning hos detta, eftersom projekteringsarbetet även med

byggnadsstyrelsen som huvudman utförs av vederbörande arkitekt- och kon­

sulterande firmor. I fråga om byggnadsarbetet gäller också normalt, att

det är utlagt på entreprenad.

Utredningen föreslår sålunda, att handläggningen av angivna byggnads­

frågor övertas av Sveriges Radio. Den förutsätter därvid, att erforderligt

samråd framgent tas med byggnadsstyrelsen. Även förvaltningen av radio-

och televisionshusen bör enligt utredningen överföras till Sveriges Radio.

Vid övertagandet av såväl byggnads- som förvaltningsuppgifterna framstår

det såsom naturligt, att radioföretaget också får äganderätten till husen.

Detta förutsätter dock, att Sveriges Radio inte förblir ett privatägt aktie­

bolag. Om Sveriges Radio — såsom i det följande föreslås — omvandlas till

en av staten och de nuvarande intressenterna bildad stiftelse, synes däremot

ingenting hindra, att äganderätten övergår till radioföretaget. För det

fall så sker utgår utredningen ifrån att den statliga tomtmark, på vilken

radio- och televisionshusen är uppförda, inte skall behöva betalas med

licensmedel. Såsom ett alternativ till en överföring av äganderätten kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år W66

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 ur 1966

utredningen tänka sig, att husen bokförs på en särskild delfond i statens

allmänna fastighetsfond.

Sveriges Radios konstitutionella förhållanden

Omvandling av Sveriges Radio till stiftelse. Programverksamheten be­

drivs f. n. av ett aktiebolag — Sveriges Radio AB — i vilket tidnings­

pressen och folkrörelserna har vardera 40 % samt näringslivet 20 % av

aktierna. Antalet styrelseledamöter är elva jämte suppleanter, varav Kungl.

Maj :t utser ordföranden jämte fem ytterligare ledamöter samt bolags­

stämman återstående fem ledamöter.

Det kan enligt utredningen inte anses tillfredsställande, att bolagsstäm­

man skall bevilja ansvarsfrihet för den majoritet av styrelseledamöterna,

som den själv inte utsett. En väg att komma ifrån en sådan ordning är alt

låta statens faktiska inflytande komma till uttryck i ägarförhållandet

genom att staten också får majoriteten av aktierna, förslagsvis 51 % av det

i erforderlig utsträckning utökade aktiekapitalet. Mot en omvandling

av Sveriges Radio till ett halvstatligt bolag kan emellertid olika invänd­

ningar göras. För det första kan det psykologiskt uppfattas — låt vara

utan grund — som en åtgärd avsedd att öka statens inflytande över pro­

gramverksamheten. En annan mera vägande invändning är, att aktiebolags­

formen som sådan — det må gälla ett helt privatägt, ett halv- eller helstat-

ligt aktiebolag — framstår som mindre lämplig för ett företag med Sve­

riges Radios uppgifter. Aktiebolagslagen består till övervägande del av be­

stämmelser avsedda att trygga de olika andelsägarnas ställning i olika

lägen, vilka bestämmelser i fråga om Sveriges Radio antingen är överflö­

diga eller innebär en onödig administrativ belastning. Det konstateras i

sammanhanget, att radioföretaget till skillnad från vad som allmänt gäller

i fråga om aktiebolag inte drivs med vinstsyfte. En tredje invändning slut­

ligen är, att det med bolagsformen sannolikt blir svårare för Sveriges Radio

att få den av utredningen i det följande föreslagna skattebefrielsen.

Utredningen har under sådana förhållanden undersökt, vilka alternativa

företagsformer som kan ifrågakomma för Sveriges Radio, och har därvid

stannat för att förorda företagets omvandling till en stiftelse. Därigenom

understryks klarare, att programverksamheten är en hela samhällets ange­

lägenhet och att den inte bedrivs i vinstsyfte. Man kommer också ifrån

den bundenhet, som aktiebolagslagens bestämmelser skapar. Det är vidare

karakteristiskt för en stiftelse att medel utifrån kontinuerligt anslås —

i detta fall licensmedel — för att främja ett bestämt ändamål. Slutligen

är det mera naturligt, att en stiftelse åtnjuter skattefrihet än att ett aktie­

bolag gör det.

Radioföretagets omvandling till stiftelse behöver i och för sig inte med­

föra någon ändring i nuvarande förhållande, att folkrörelser, press och

95

näringsliv är intressenter i företaget. Tvärtom kan skäl anföras för att

även i fortsättningen bibehålla en sådan ordning. Utredningen har i sam­

manhanget övervägt, huruvida det skall krävas att intressenterna till en

grundfond för stiftelsen tillskjuter belopp motsvarande deras tidigare in­

satser genom aktieteckning. Därvid har beaktats att intressenterna vid

stiftelseformen inte längre erhåller någon utdelning på av dem insatta me­

del. Med hänsyn till de olägenheter, som härav kan följa för ekonomiskt

svagare intressenter, föreslår utredningen, att de nuvarande aktierna in­

löses av staten. Något anslag på riksstaten eller av licensmedel behöver inte

anvisas för ändamålet, eftersom ett mot aktiekapitalet svarande belopp är

innestående på särskild bankräkning. Sveriges Radios övriga tillgångar och

skulder överförs till den nya stiftelsen, för vilken förslag till stadgar ut­

arbetats av utredningen. Stadgarna innefattar tillämpliga bestämmelser i

dels den nuvarande överenskommelsen mellan staten och Sveriges Radio,

dels den nuvarande bolagsordningen för företaget.

I samband med att radioföretaget omvandlas till stiftelse bör det enligt ut­

redningen medges skattebefrielse. Beträffande de nuvarande skatte-

förhållandena uppges följande. Enligt bolagsordningen skall aktieägarna er­

hålla 5 % utdelning på aktiekapitalet. För att ifrågavarande utdelning skall

kunna ske fordras att ett ungefär lika stort belopp betalas i skatt. Detta

skatteproblem bortfaller av naturliga skäl för det tall företaget omvandlas

till stiftelse, där utdelning inte ifrågakommer. Ett kvarstående problem är

emellertid, att de licensmedel som företaget tilldelas enligt besked av riks­

skattenämnden är att betrakta som skattepliktig inkomst. Visserligen mot­

svaras dessa inkomstbelopp till allra största delen av avdrag för rörelseom­

kostnader, men i den utsträckning så ej är fallet uppstår en skattepliktig

nettoinkomst. Detta undviks i praktiken genom att eventuella ej ianspråk-

tagna medel återbetalas till televerket. Denna väg att lösa skatteproblemet

medför emellertid närmare angivna ekonomiska och praktiska olägenheter.

Enligt utredningen kan det vidare — som resultat av en pågående skatte-

process — bli aktuellt för företaget att betala kommunal inkomstskatt för

grundbelopp på fastighet.

Utredningen framhåller, att någon motsvarande skattskyldighet för ej

ianspråktagna licensmedel eller för fastigheter inte föreligger för televerket.

Licensmedel beskattas sålunda när det gäller programproduktion men inte

när det är fråga om distribution av program. Förhållandet framstår som ir­

rationellt inte minst med tanke på att Sveriges Radio är ett monopolföretag,

vilket finansieras med av staten pålagda licensavgifter som närmast är att

jämställa med skatt. Utredningen konstaterar också, att radioföretaget inte

bedriver någon rörelse i egentlig mening, eftersom verksamheten saknar

vinstsyfte och inte heller finansieras med reklaminkomster. Genom från­

varon av vinstsyfte och verksamhetens inriktning i stor utsträckning på kul­

tur- och samhällsfrågor samt undervisning står Sveriges Radio i själva verket

Ktingl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

96

nära sådana stiftelser, undervisningsverk och andra kulturinstitutioner, som

f. n. åtnjuter skattefrihet. Det är särskilt med hänsyn till denna företagets

karaktär som stiftelseformen förordats av utredningen. Den önskvärda skat­

tebefrielsen uppnås därvid lämpligen genom att Sveriges Radio innefattas av

undantagsstadgandena i 5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d) i kommunalskatte­

lagen samt 7 § 1 st. e) i förordningen om statlig inkomstskatt.

Sveriges Radios styrelse. Styrelsen består såsom nämnts av elva ordina­

rie ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t utser ordförande och fem ledamöter

och bolagsstämman — dvs. de enskilda intressenterna — fem. Av de tio

suppleanterna utser Kungl. Maj :t och bolagsstämman vardera fem. Styrel­

sen har att besluta i viktigare frågor rörande bolagets ekonomi, att ta ställ­

ning till långtidsplaner för rundradioverksamheten, till viktigare admini­

strativa frågor såsom avtalsfrågor av principiell betydelse, inrättande och

indragning av högre befattningar etc.

Enligt utredningen kan styrelsen med sin utformning och sitt arbetssätt

inte sägas vara en effektivt arbetande bolagsstyrelse. Därtill är antalet leda­

möter alldeles för stort. Detta gäller redan med hänsyn till de ordinarie leda­

möterna men i särskild grad om det förhållandet beaktas att även supplean­

terna kallas till alla sammanträden. Dessutom sker urvalet av styrelseleda­

möter knappast med tillräckligt beaktande av att styrelsens huvudsakliga

arbetsuppgifter ligger inom det ekonomiska och administrativa området.

För att komma ifrån de av styrelsens storlek betingade olägenheterna har

styrelsen inom sig utsett ett arbetsutskott (förvaltningsutskott), som består

av styrelsens ordförande samt tre av de av Kungl. Maj :t och tre av de av-

bolagsstämman utsedda ledamöterna. Arbetsutskottet sammanträder en

gång i månaden, medan styrelsen kallas till sammanträde minst fyra gånger

om året.

Det stora antalet ledamöter torde i första hand ha motiverats av önske­

målet att bereda olika intressegrupper i samhället möjlighet att genom råd

och förslag påverka programverksamheten. Detta önskemål synes emellertid

bättre kunna tillgodoses genom inrättandet av ett särskilt programråd. Här­

igenom bör antalet ledamöter i styrelsen kunna inskränkas så att denna blir

ett effektivt förvaltningsorgan med månatliga sammanträden och med klar

inriktning på frågor rörande företagets skötsel i ekonomiskt och admi­

nistrativt hänseende.

Utredningen föreslår, att antalet ledamöter i styrelsen minskas till sju,

dvs. samma antal som i det nuvarande arbetsutskottet. Av dessa sju bör

Kungl. Maj :t utse ordförande och tre ledamöter samt de tre enskilda in­

tressegrupperna vardera en. Av ledamöterna skall krävas att de äger admi­

nistrativ och företagsekonomisk erfarenhet och kunnighet samt verkligen

har tid att ägna sig åt företagets skötsel. För varje ledamot utom ordföranden

skall utses en personlig suppleant, som vid förfall för ledamot kallas till sty-

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

97

relsens sammanträden. — Såsom lämplig mandattid anger utredningen fyra

år med möjlighet till återval.

Inrättande ao ett programråd. Sveriges Radios ställning såsom det enda

allmänna rundradioföretaget i landet med uppgift att i sin programverk­

samhet vända sig till den stora allmänheten och tillgodose skilda intresse­

riktningar gör det angeläget, att företaget har en bred förankring hos be­

folkningen. Hittills har man sökt tillgodose detta genom att ge olika in­

tressegrupper representation i bolagets styrelse. I det föregående har emel­

lertid utredningen föreslagit, att styrelsen ombildas till ett rent förvaltnings­

organ med ett begränsat antal ledamöter. För att vid en sådan lösning till­

godose förankringssynpunkten bör enligt utredningen samtidigt tillskapas

ett programråd, som kan förmedla olika meningsriktningars synpunkter och

önskemål i fråga om programmens sammansättning och utformning.

Programrådet bör göras relativt stort. Antalet ledamöter föreslås sålunda

bli tjuguen, vilket motsvarar det sammanlagda antalet ordinarie ledamöter

och suppleanter i Sveriges Radios nuvarande styrelse. Då rådet inte förut­

sätts ingå i radioföretagets organisation, bör det inte heller erhålla några

beslutande funktioner. Dess huvuduppgift blir att diskutera riktlinjerna för

programverksamheten och då med en inriktning på allmänna snarare än

speciella spörsmål. Sådana diskussioner får en naturlig utgångspunkt i de

redogörelser för de aktuella programplanerna, som radiochefen tid efter

annan förutsätts lämna rådet.

Då det synes lämpligt att programrådet utses av annan instans än Sve­

riges Radio föreslår utredningen att ledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t.

Därvid bör tillses, att olika områden av samhällslivet blir representerade på

lämpligt sätt. Exempel på sådana områden är arbetsmarknad, filmkonst,

folkrörelser, fritidssysselsättningar, hälsovård, musikliv, näringsliv, press,

religion, teater, ungdomsverksamhet, utbildning och vetenskap.

Utöver den mera allmänt inriktade sakkunskap, som programrådet avses

innefatta, har Sveriges Radio behov av expertis, som kan biträda vid upp­

läggningen av programserier eller enstaka program. Utredningen utgår här­

vidlag ifrån att radioföretaget liksom hittills skall tillsätta rådgivande pro­

gramkommittéer för speciella ämnesområden ävensom på annat sätt till­

försäkra sig den expertmedverkan som erfordras.

Radionämndens fortsatta verksamhet. Enligt sin nuvarande instruktion

har nämnden till uppgift att pröva, huruvida programverksamheten i stort

handhas jämlikt bestämmelserna i den mellan staten och Sveriges Radio

träffade överenskommelsen angående rundradioverksamheten, samt att be­

handla inkomna klagomål över utsända program. I praktiken har nämndens

huvuduppgift blivit att i efterhand granska programverksamheten. Även

principdiskussioner förekommer emellertid, och nämnden gör ibland utta­

landen om vad som allmänt bör gälla på ett programområde.

7 Dihang till riksdagens protokoll

t samt. Nr 136

98

Radionämndens ställning i framtiden påverkas av ett genomförande av

vissa av utredningens förslag. Det gäller tillskapandet av det nyssnämnda

programrådet, som i princip tänkes överta såväl styrelsens som radionämn­

dens befogenheter att framföra allmänna synpunkter på programverksam­

heten. Med sin storlek och sammansättning påtar sig programrådet också de

brett representativa uppgifter, som den hittillsvarande radionämnden med

sina tjugufyra ledamöter kan anses ha haft.

Enligt utredningen bör radionämnden i framtiden utformas som en ren­

odlad opinionsnämnd. Såsom sådan skall den endast ha att bedöma, om

utsända program överensstämmer med gällande regler för programverksam­

heten och med vedertagen publicistisk sed. I fråga om den av Sveriges Radio

bedrivna allmänna rundradioverksamheten har nämnden därvid att beakta

i första hand bestämmelserna i de föreslagna stadgarna för stiftelsen Sve­

riges Radio ävensom de med stöd av angivna stadgar utfärdade reglerna för

programarbetet.

Samtidigt som nämndens arbetsuppgifter funktionellt koncentreras, ut­

vidgas den verksamhet som skall kontrolleras vid ett genomförande av ut­

redningens förslag om tillskapande av den s. k. särskilda rundradion. I

fråga om denna bör nämnden ha att i efterhand granska, huruvida organi­

sationer och sammanslutningar, som erhållit tillstånd att bedriva program­

verksamhet för särskild rundradio, anordnat sina program i enlighet med

gällande bestämmelser och vid tillståndsgivningen meddelade föreskrifter.

Med angivna inriktning och koncentration av verksamheten anser utred­

ningen, att antalet ledamöter i nämnden kan begränsas till sju. Av ledamö­

terna — som förordnas av Kungl. Maj :t — bör minst en vara lagfaren.

Eftersom radionämnden måste intaga en självständig ställning i förhål­

lande till Sveriges Radio, framstår det som olämpligt att radioföretaget på

sätt hittills skett tillhandahåller nämnden kanslihjälp och täcker dess kost­

nader i övrigt. I stället bör utgifterna för nämndens administration bestridas

i särskild ordning med anlitande dels av licensmedel, dels av medel härrö­

rande från den särskilda rundradion.

Sveriges Radios inre organisation

Organisatoriska förändringar som följd av utredningens förslag om rund­

radioverksamheten. Mot bakgrund av en redogörelse för Sveriges Radios

inre organisation (jfr s. 6 ff.) lämnar utredningen en sammanfattande re­

dovisning av de organisatoriska förändringar, som följer av utredningens

tidigare redovisade förslag.

Den inre organisationen kan komma att påverkas genom tillkomsten av

nya uppgifter och genom expansion av vissa delar av verksamheten. Vissa

förstärkningar aktualiseras för tekniska avdelningen i samband med över­

föringen av byggnadsuppgifter från byggnadsstyrelsen, för personalavdel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

99

ningen genom det ökade behovet av intern utbildning etc. Tillkomsten av

den mycket omfattande verksamhet, som benämnes utbildningsradio-TV

kan motivera tillskapandet av en ny avdelning, inom vilken den nuvarande

skolprogramavdelningen ingår som en del. De delvis nya programkatego­

rier, som innefattas under benämningen studieradio och studie-TV har

utredningen övervägt att sammanföra inom en särskild avdelning. Den har

dock stannat för att förorda deras uppdelning på ljudradio och television

men förutsatt, att särskilda arrangemang för samordning vidtas.

I fråga om televisionens programverksamhet innebär utredningens förslag

mycket omfattande förändringar. Syftet har varit att få till stånd en inre

konkurrens inom Sveriges Radio i form av en geografisk tävlan innebärande

att egenproduktion från Stockholm på kvällstid konkurrerar med egenpro­

duktion från distrikten. Den förra samlas därvid i televisionens P 1-kanal

och den senare i P 2-kanalen. Arrangemanget förutsätter en vittgående

decentralisering av programansvaret till vederbörande avdelningschefer i

Stockholm resp. distriktschefer ute i landet. Detta nödvändiggör i sin tur

en utbyggnad av olika distriktskontor, i första hand dem i Göteborg och

Malmö där särskilda redaktioner torde få inrättas för olika programområ­

den. Den sålunda decentraliserade programverksamheten kräver enligt ut­

redningen en central administrativ samordning. Det bör sålunda finnas en

direktör för den samlade televisionsverksamheten. Utan något eget direkt

produldionsansvar har denna att med hjälp av två redaktioner — en för

vardera programkanalen — svara för att programschemat i stort utmärks

av kontinuitet och balans såväl inom som mellan de båda kanalerna.

Distriktsorganisationen påverkas inte enbart av förslagen om geografisk

konkurrens inom televisionen. Den berörs även av de av utredningen för­

ordade utvidgningarna av den regionala programverksamheten. I anslutning

härtill har bl. a. en omprövning av distriktsindelningen befunnits motiverad.

Utredningen anser för sin del, att distriktsorganisationen — som f. n. om­

fattar tio distrikt — skall utbyggas genom tillskapande av ett nytt distrikt

för Stockholms och Uppsala län med huvudort i Stockholm samt av ett nytt

distrikt för Gotlands län med huvudort i Visby. Vidare bör västra distriktet

uppdelas i ett göteborgs- och ett västgötadistrikt med Göteborg och för­

slagsvis Borås som huvudorter, varjämte justeringar av vissa distriktsom-

råden bör komma till stånd.

Särskilda organisationsfrågor. Utöver angivna organisatoriska föränd­

ringar har vissa åtgärder syftande till förbättrade organisatoriska betingel­

ser för verksamheten förordats eller ifrågasatts av utredningen.

Således anses en förstärkning av radioledningen böra komma till stånd

genom att en särskild befattning som biträdande radiochef inrättas. Inne­

havaren av befattningen skulle avlasta radiochefen en del av de synnerligen

krävande uppgifter som åvilar denne, bl. a. arbetet med den långsiktiga pla­

neringen inom företaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

100

I fråga om anställningsformen för de högre befattningshavarna' m«ini

Sveriges Radio gäller, att radiochefen förordnas för en tid av fem år. En

sådan anställningsform bör enligt utredningen tillämpas även för die tjänste­

män, som i ledande befattning har att svara för programpoliitiken.

Utredningen har funnit, att det föreligger behov av en mera allmän och

långsiktig planering inom Sveriges Radio. Erfarenheten visar,, att <ie tjänste­

män som är sysselsatta med löpande administrativt arbete inte kan frigöras

i tillräcklig utsträckning för utvecklings- och planeringsuppgifter av större

omfattning. Det föreslås därför inrättandet av en planeringsgrupp, vilken

bör stå under ledning av förslagsvis biträdande radiochefen. Förutom de

särskilda utredningsuppdrag, som överlämnas till gruppen, skall denna

hålla kontakt med verksamheten inom företagets olika avdelningar, konti­

nuerligt följa upp och vidareutveckla företagets långtidsplanering och tfllise

att den samordnas med telestyrelsens planering, följa den intermationetLa

utvecklingen på rundradioområdet etc.

Något som bör ägnas uppmärksamhet är slutligen samarbetet mellan de

programproducerande enheterna och den tekniska tjänsten. Särskilt för

televisionen med dess höga kostnadsnivå är det viktigt, att studior, OB-

enheter och teknisk personal kan utnyttjas rationellt. Det räcker härvidlag

inte att säkra en administrativ samordning av resursernas utnyttjande.

Betydelsefullt är också, att ett tillfredsställande kostnadsredovisningssy-

stem skapas, som möjliggör för programenheterna att bedöma de totala

kostnaderna för en planerad programproduktion. Sveriges Radio har igång­

satt en intern utredning med sikte på ett sådant redovisningssystem. Där­

igenom bör det bli möjligt att tilldela de olika avdelningscheferna i Stock­

holm resp. distriktscheferna på övriga orter ekonomiska ramar för varje

budgetår, inom vilka de sedan kan arbeta relativt självständigt. Detta lig­

ger helt i linje med utredningens förslag om en friare ställning för pro­

gramavdelningarna och distrikten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser har anslutit sig till den principiella

syn på förhållandet mellan staten och rundradiorörel­

sen, som utredningen gett uttryck åt. Allmänt betonas vikten av att eter­

medierna intar en i förhallande till statsmakterna och statsförvaltningen

självständig ställning och att de organisatoriska och ekonomiska betingel­

serna är sådana att denna självständighet säkerställs. Några remissinstanser

— justitiekansler sämbetet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges gros-

sistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industri­

förbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruks förbund — an­

ser, att radioföretagets ställning bör erhålla den särskilda garanti, som följer

101

med att dess rättigheter och skyldigheter inskrivs i lag. Några mera genom­

gripande förändringar av huvudmannaskapet för rundradio­

verksamheten bedöms i allmänhet dock inte motiverade. I likhet med

utredningens majoritet tillbakavisar instanserna sålunda— med ett par

enstaka undantag — den i en reservation till betänkandet framförda tanken

på att låta särskilda av riksdagen utsedda radiofullmäktige svara för huvud­

mannaskapet. Endast Sveriges frikyrkoråd och Centerns ungdomsförbund

ställer sig positiva till ett sådant arrangemang och anser, att det närmare

bör övervägas.

I anslutning till frågan om radioföretagets självständighet har en del re­

missinstanser anfört kritiska synpunkter på den nuvarande arbetsfördel­

ningen mellan Sveriges Radio och vissa andra myndigheter. Såvitt avser

förhållandet till byggnadsstyrelsen och byggnadsärendenas fortsatta hand­

läggning redovisas synpunkterna särskilt i det följande. Beträffande an­

svarsfördelningen mellan Sveriges Radio och televerket konstaterar justi-

tiekanslersämbetet, att radioföretaget av principiella skäl bör tillerkännas

inte bara rätten att bedriva programverksamhet utan även rätten att sända

programmen. Detta behöver inte innebära, att företaget skall äga den tek­

niska utrustningen. Ingenting hindrar, att relationerna mellan Sveriges

Radio och televerket genom avtal regleras så att de praktiska verkningar­

na nära ansluter till den hittills tillämpade ordningen. En liknande upp­

fattning ger Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sve­

riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveri­

ges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund uttryck åt. Även en­

ligt dessa instanser bör Sveriges Radio tillförsäkras rätten att sända pro­

grammen, vilket praktiskt bör komma till uttryck på så sätt att radioföre­

taget uppträder som självständig beställare hos televerket av teletekniska

anordningar.

Sveriges Radio framhåller, att ju mera omfattande, komplicerad och

kostnadskrävande rundradiorörelsen blivit, desto mera har behovet av att

det under regeringsnivån finns en enda huvudman gjort sig gällande. Det

måste finnas någon som har överblick över helheten och därmed möjlig­

het och skyldighet att kontinuerligt ta ställning till avvägningsproblem,

som rör samtliga grenar av rundradiorörelsen, för att antingen själv fatta

beslut eller avge förslag till Kungl. Maj:t. Det måste åvila denna huvudman

att uppgöra förslag till den samlade rundradiorörelsens budgetar och lång­

tidsplaner samt att till statsmakterna framlägga de förslag till åtgärder,

som rundradiorörelsens utveckling och behov kräver. Sveriges Radio fö­

reslår, att det åt företaget uppdras att vara huvudman för den allmänna

rundradion. Av ett sådant huvudmannaskap följer bl. a. att det mellan

televerket och radioföretaget i princip bör råda det förhållande som nor­

malt gäller mellan en serviceinstitution och en av dess stora kunder.

Ktmgl. Maj:Is proposition nr 136 år 1966

102

Den övergång från en ettårs- till en rullande treårs­

budget, som utredningen föreslagit som ett medel att öka radioföretagets

ekonomiska rörelsefrihet och förbättra dess möjligheter till en långsiktig

planering av rundradioverksamheten, har tillstyrkts av flera remissinstan­

ser. Enligt Kooperativa förbundet tillämpas arrangemanget med rullande

treåriga finansplaner redan på andra håll exempelvis inom näringslivet. Med

de möjligheter, som arrangemanget inrymmer att flytta medel mellan olika

budgetår, skulle den åsyftade långsiktiga planeringen inom radioföretaget

underlättas. Tjänstemännens centralorganisation anför liknande synpunk­

ter. I sammanhanget påtalas de olägenheter och risker för programned­

skärningar, som med nuvarande budgetordning uppstått, då vid budgete-

ringstillfället ej kända kostnadsökningar inträffat och radioföretaget svä­

vat i okunnighet om möjligheterna att få täckning för dem. De föreslagna

förändringarna på budgetplaneringssidan bör härvidlag kunna medverka

till en för framtiden smidigare ordning. Sveriges Radio understryker med

skärpa behovet av en flerårsbudget av det slag utredningen skisserat. En

förutsättning för att systemet skall fungera är dock, att radioföretaget be­

viljas skattefrihet på sätt utredningen föreslagit. Redovisade överskott

drabbas i annat fall av beskattning, och fonderingen får då ske till priset

av visst skatteavdrag. Den tänkta treåriga finansplanen bör enligt Sveriges

Radio inlämnas till Kungl. Maj :t av Sveriges Radio efter samråd med tele­

styrelsen, som svarar för planerna och beräkningarna beträffande distribu­

tionsnätet och övriga distributionsfrågor. I sistnämnda hänseende anförs

en avvikande uppfattning av telestyrelsen, som anser att utbyggnadsplan,

prognos för rundradioekonomins utveckling och finansplan bör framläggas

i en av styrelsen avgiven skrivelse. Det av utredningen föreslagna budget­

systemet har i övrigt tillstyrkts av Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges in­

dustriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, vis­

sa länsstyrelser samt radionämnden.

Statskontoret och riksrevisionsverket är i och för sig införstådda med

behovet av en genomarbetad långsiktsplan. En sådan skulle ge både den

anslagsäskande och den beviljande instansen ett avsevärt konkretare un­

derlag för bedömningarna även på kortare sikt. Från denna synpunkt kan

med hänsyn till de långsiktiga åtaganden som bl. a. investeringspro­

grammet framtvingar — en planeringsperiod på tio år snarare än tre år

anses motiverad. Med en sådan långtidsplanering bortfaller enligt de båda

ämbetsverken i huvudsak de redovisade svagheterna hos gällande budget­

system, som bör kunna tillämpas även i fortsättningen.

Utredningens förslag att handläggningen av byggnadsfrå­

gor n a inom rundradioverksamheten överförs från byggnadsstyrelsen till

Sveriges Radio har avstyrkts av byggnadsstyrelsen samt statskontoret och

riksrevisionsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

103

Byggnadsstyrelsen tillbakavisar utredningens påstående att den nuva­

rande relativt tidskrävande handläggningsordningen skulle sammanhänga

med gällande arbets- och ansvarsfördelning på byggnadsområdet. Huvud­

orsaken är i stället att söka i det förhållandet att en på klara målsättningar

grundad långsiktig planering av Sveriges Radios verksamhet saknats. En

rationell planering av byggnadsverksamheten har under sådana förhållan­

den inte varit möjlig. På grund av det bristfälliga underlaget har såväl ar­

betet med byggnadsprogrammen som statsmakternas prövning av dessa

blivit tidsödande. Styrelsen förutsätter emellertid, att det genom stats­

makternas ställningstaganden till radioutredningens förslag skall skapas

underlag för en meningsfull planläggning av byggnadsverksamheten inne­

fattande riktpunkter för lokalisering av rundradions olika verksamhets­

grenar och tidsplaner för utbyggnadsetapperna. Beträffande formerna för

den fortsatta handläggningen av byggnadsärcnden föreslår byggnadssty­

relsen, att den ordning tillämpas som gäller för de affärsdrivande verken

exempelvis post- och televerken. En sådan ordning skulle innebära, att

sedan en mera långsiktig utbyggnadsplan utarbetats i byggnadsstyrelsens

regi Sveriges Radio svarar för upprättandet av byggnadsprogram för de

enskilda byggnadsprojekten. Styrelsen handhar i samråd med Sveriges

Radio de därpå följande projekterings- och byggnadsetapperna, dock att

radioföretaget självt ombesörjer mindre ny- och ombyggnadsarbeten (ob­

jekt med en kostnad understigande förslagsvis 300 000 kr.). Förvaltningen

och underhållet av de färdigställda byggnaderna bör i enlighet med utred­

ningens förslag ankomma på Sveriges Radio.

Inte heller statskontoret och riksrevisionsverket anser, att de utdragna

handläggningstiderna kan tillskrivas »omvägen» över byggnadsstyrelsen.

Denna myndighet synes även i fortsättningen böra bibehållas vid de pro­

jekterande och byggande uppgifterna på detta område. Angeläget är såle­

des, att de resurser styrelsen förfogar över som expertorgan för den stat­

liga byggnadsverksamheten blir effektivt utnyttjade. Behovet av expertis

gör sig i särskild grad gällande med hänsyn till den snabba tekniska ut­

vecklingen och den ännu rådande bristen på godtagbara normer vid pro­

grammering av produktionslokaler för televisionen. En annan sak är, att

det kan finnas anledning att se över byggnadsstyrelsens och Sveriges Ra­

dios samarbetsformer med sikte på att få till stånd ett effektivare sam­

rådsförfarande. De båda ämbetsverken förutsätter, att denna fråga ägnas

tillbörlig uppmärksamhet.

Även Landsorganisationen ställer sig tveksam till utredningens förslag

och framhåller, att frågan om den rationella handläggningen av byggnads-

frågorna knappast kan lösas isolerat för detta verksamhetsområde. För

det fall det visar sig, att byggnadsstyrelsen inte svarar mot uppställda krav,

bör dess verksamhet i sin helhet omprövas.

Sveriges Radio däremot tillstyrker utredningens förslag och påtalar det

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1666

104

principiellt oriktiga i nuvarande system, som innebär att Sveriges Radio in­

vesterar miljoner i den tekniska utrustningen men ekonomiskt inte alls och

tekniskt endast begränsat kan kontrollera uppförandet av de skal, som skall

rymma denna utrustning. I sammanhanget hetonas önskvärdheten av en

kostnadsstvrd projektering, tidigare samråd mellan radioföretaget och byg­

garna, snabbare anpassning under byggandets gång till den tekniska utveck­

lingen samt ett flexibelt system, som möjliggör avvägningar mellan bygg­

nadsåtgärder, inredningar och tekniska installationer.

Utredningens förslag angående Sveriges Radios omvandling

från aktiebolag till stiftelse har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet remissinstanser.

Landsorganisationen förklarar sig sålunda kunna acceptera stiftelsefor­

men för det fall denna kan förenas med ett bibehållande av folkrörelsernas

inflytande. Organisationen finner dock förslaget om en i samband med stif­

telsebildningen verkställd återbetalning av aktiekapitalet till nuvarande ak­

tieägare mindre välbetänkt. Rätten för exempelvis folkrörelserna att vara re­

presenterade i styrelsen bör även i fortsättningen vara baserad på ett eko­

nomiskt engagemang. Tjänstemännens centralorganisation delar denna upp­

fattning. Det av utredningen anförda argumentet för en inlösen av aktiekapi-

let, nämligen att stiftelsen inte kan erbjuda intressenterna någon utdelning

på det satsade kapitalet, kan inte anses bärande. Medlen har inte placerats

i Sveriges Radio för att ge utdelning utan för att ge uttryck för radioföreta­

gets breda förankring i det svenska samhället. Organisationen anser därför,

att det hos nuvarande aktieägare bör utrönas, om intresse finns att till en

icke räntebärande grundfond för stiftelsen överföra innestående aktiemedel.

Bland remissinstanser, som i likhet med Landsorganisationen och Tjänste­

männens centralorganisation är aktieägare i Sveriges Radio, har förslaget om

stiftelseformen positivt tillstyrkts av Kooperativa förbundet, Publicistklub-

ben, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges hus­

modersföreningars riksförbund och Sveriges nykterhetsvänners landsför-

bund.

Justitiekansler sämbetet finner stiftelseformen lämplig med hänsyn till

radioföretagets uppgifter. Närmare föreskrifter om stiftelsen och dess verk­

samhet bör i enlighet med utredningens förslag meddelas genom stadgar för

stiftelsen, vilka fastställs under riksdagens medverkan. Därigenom skapas

garantier för att stadgarnas innehåll blir föremål för offentlig debatt. Konst­

närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, som finner de ekono-

miskt-administrativa skälen för företagets omvandling till stiftelse överty­

gande, framhåller att detta inte bör medföra att den nuvarande överenskom­

melsen — vari huvudlinjerna för Sveriges Radios verksamhet anges — för­

svinner och ersätts med vissa bestämmelser i stiftelsens stadgar. Radioföre­

taget utför ett uppdrag i samhällets tjänst, och avtalet mellan staten och

företaget förefaller vara ett riktigt uttryck för detta förhållande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

105

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som i likhet med vissa andra länsstyrelser

tillstyrkt förslaget, har anfört synpunkter på det av utredningen framlagda

stadgeförslaget närmast i vad det avser formerna för stadgeändringar.

På de av utredningen anförda skälen tillstyrker även Sveriges Radio fö­

retagets omvandling till en stiftelse av privaträttslig karaktär. Stiftelsefoi -

men medger den frihet vid utformandet av företagets konstitution som är

önskvärd. Den medger också att de fördelar som är förenade med aktiebo­

lagsformen kan bevaras, samtidigt som nackdelarna kan elimineras. Till for­

delarna hör — förutom den nödvändiga friheten i arbetsformerna — alt de

nuvarande intressenternas engagemang i företaget kan bibehållas. Ombild­

ningen medför inte heller någon principiell ändring i relationerna mellan

staten och de intressenter som nu är företrädda i företaget. Det bedöms vi­

dare att stiftelseformen skall underlätta genomförandet av en önskvärd skat­

tefrihet för företaget.

Vissa remissinstanser har avstyrkt utredningens förslag om radioföreta­

gets omvandling till stiftelse.

Riksskattenämnden anför, att en stiftelse knappast kan %ara ett lämpligt

rättssubjekt för att handha en så omfattande ekonomisk verksamhet som

den Sveriges Radio bedriver. Programverksamheten förutsätter i sig sjalv

affärstransaktioner av skilda slag, och radioföretaget bedriver dessutom så­

som ett led i nämnda verksamhet en omfattande förlagsverksamhet genom

utgivande av programtidning, böcker och kurslitteratur etc. Enligt nämn­

dens mening får det anses vara ett allmänt intresse, att den insyn och of­

fentlighet i verksamheten, som aktiebolagsformen garanterar, bibehålls även

i framtiden. Förslaget att övergå till stiftelseformen synes för övrigt i allt

väsentligt grunda sig på påstådda fördelar ur beskattningssynpunkt med en

sådan associationsform. I likhet med Svenska arbetsgivareföreningen, Sve­

riges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

industriförbund och Sveriges lantbruksförbund — vilka remissinstanser li­

kaledes avstyrker stiftelseförslaget — finner riksskattenämnden skattesyn-

punkten sakna bärighet vid ställningstagandet till företagsformen. Vid be­

dömningen av frågan huruvida ett rättssubjekt bör åtnjuta skattefrihet ellei

inte måste sålunda avgörande vikt fästas vid arten av den utövade verksam­

heten och detta oberoende av om denna drivs såsom aktiebolag eller stiftelse.

Nämnden erinrar vidare om att det bland de skatteprivilegierade rättssub­

jekt, som finns upptagna i de av utredningen åberopade författningsbestäm­

melserna, även återfinns bolag.

Även Svenska tidningsutgivareföreningen förordar, att aktiebolagsformen

bibehålls. I sammanhanget förutsätts — i anslutning till föreningens i det

föregående redovisade förslag om den andra TV-kanalens drivande i tid­

ningspressens regi — att det av tidningsföretagen f. n. ägda aktiekapitalet i

Sveriges Radio vid etableringen av det nya programbolaget överförs till detta

för att där tjäna som grundkapital.

Kungl. Maj:Is proposition nr 136 år 1666

106

De remissinstanser som tillstyrkt Sveriges Radios omvandling till stiftelse

synes i allmänhet också vara positiva till utredningens förslag om skatte­

befrielse för radioföretaget. Sveriges Radio självt tillstyrker

de av utredningen föreslagna lagstiftningsåtgärderna för genomförande av

skattefrihet och framhåller, att även om stiftelseformen ej genomförs mot­

svarande lagstiftningsåtgärder likväl bör vidtas. Svenska tidningsutgivare-

föreningen, som i och för sig förordar ett bibehållande av aktiebolagsformen,

anser att skattefrågan oberoende av företagsformen bör kunna lösas genom

specialbestämmelser.

Riksskattenämnden vänder sig emellertid mot de argument, som utred­

ningen anfört för en skattebefrielse. Det gäller exempelvis utredningens

påpekande av det irrationella i att licensmedel beskattas när fråga är om

programproduktion men inte när det gäller programdistribution. Nämnden

finner för sin de!, att då programföretaget Sveriges Radio intar en i för­

hållande till staten självständig rättslig ställning och då statens skattefri­

het från kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse, som härflyter

av kommunikationsverk — exempelvis televerket — med tillhörande bygg­

nader och anläggningar motiveras av särskilda skäl, det framstår som

naturligt att göra den angivna åtskillnaden i beskattningshänseende. Riks­

skattenämnden finner det inte heller riktigt att som utredningen gjort

jämställa licensavgifterna med skatt. Licensavgifterna är i stället att be­

trakta såsom ersättning för en prestation i form av program. Nämnden

konstaterar vidare, att den omständigheten att Sveriges Radios verksam­

het ej har något egentligt vinstsyfte inte torde betaga verksamheten dess

karaktär av rörelse. Det erinras i sammanhanget, att frånvaron av vinst­

syfte exempelvis inte utesluter att den kooperativa verksamheten och verk­

samheten inom jordbrukets ekonomiska föreningar beskattas såsom in­

komst av rörelse. I likhet med Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges in­

dustriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund

■—- vilka remissinstanser likaledes avstyrker skattebefrielse — finner riks­

skattenämnden vidare, att lagstiftning om skattefrihet inger betänkligheter

också från andra synpunkter än skatterättsliga. Dagspressen och den

periodiska pressen, den levande musiken och scenteatern utgör områden,

med vilka radion och televisionen konkurrerar. Att medge Sveriges Radio

en skattebefrielse, som dessa medier inte åtnjuter, bedöms principiellt

oriktigt. Angivna organisationer hänvisar också till att radioföretaget be­

driver en förlagsverksamhet i konkurrens med privata förlag.

Utredningens förslag om begränsning av antalet ledamöter i radio-

företagets styrelse och en koncentration av styrelsens verksamhet

till att avse främst ekonomiska och administrativa frågor ävensom förslaget

om inrättande av ett särskilt programråd med uppgift att för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

107

medla olika samhällsintressens önskemål i fråga om programverksamheten

har föranlett kritiska synpunkter från ett antal remissinstanser.

Arbetarnas bildningsförbund, Kooperativa förbundet, Kooperativa kvin-

nogillesförbundet, Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk

och Tjänstemännens centralorganisation framhåller allmänt, att de eko-

nomiskt-administrativa frågorna och programfrågorna inte kan behandlas

oberoende av varandra och att programfrågorna därför även framgent bör

falla inom styrelsens ansvarsområde. Mot en överföring av styrelsens upp­

gifter härvidlag till det föreslagna programrådet talar även det förhållan­

det att rådet endast förutsätts ha en konsultativ karaktär. Den av utred­

ningen tänkta ordningen leder under sådana betingelser till att radiochefen

och de ansvariga programtjänstemännen får ett närmast obegränsat infly­

tande över programverksamheten. Instanserna vänder sig vidare mot den

minskning av antalet ledamöter i styrelsen, som utredningen förordat,

dvs. från 11 till 7 ordinarie ledamöter och från 10 till 6 suppleanter och

då med rätt för de sistnämnda att deltaga i sammanträdena endast vid

förfall för ordinarie ledamöter. Därmed minskas representationsbasen i

styrelsen för de organisationer och folkrörelser, som är intressenter i ra­

dioföretaget, och försvagas i motsvarande mån den förankring av rund­

radioverksamheten i olika samhällsintressen, som ingått i förutsättning­

arna för verksamheten. Den omständigheten att ett ytterligare representa-

tionsforum skulle tillkomma genom programrådets inrättande förändrar

härvidlag ingenting med hänsyn till det begränsade inflytande och den

osäkra status överhuvud, som rådet avses få. Från flera av de angivna in­

stansernas sida hänvisas till de möjligheter som finns att motverka de på­

talade olägenheterna med en alltför stor styrelse genom ett ökat utnytt­

jande av arbetsutskott.

Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köp­

mannaförbund och Sveriges lantbruks förbund vänder sig mot utredningens

angivna förslag. Sålunda kan styrelsen för ett programproducerande före­

tag inte fråntas befattningen med programfrågorna. Detta följer dels av

det förhållandet att styrelsens åtgärder på det ekonomiska och admi­

nistrativa området på ett avgörande sätt måste påverka förutsättningarna

för programverksamheten, dels av det förhållandet att det är styrelsen

som i sista hand har att svara för att programverksamheten följer de rikt­

linjer vilka innefattas i det mellan radioföretaget och staten ingångna av­

talet. Organisationernas slutsats blir alltså att styrelsen bör bibehållas vid

sina nuvarande uppgifter och ha kvar sin nuvarande storlek, detta senare

för att ge den en mot uppgifterna svarande förankring i samhället. — Be­

träffande förslaget om ett programråd avvisas detta bestämt. Tillskapandet

av ett sådant råd framstår som betänkligt framför allt därför att det in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

108

kräktar på den självständighet och de gai’antier mot obehöriga påtryck­

ningar, som måste skapas för radioföretagets verksamhet. Organisationer­

na kan inte heller finna, att programrådets verksamhet får någon för lyss­

narna-tittarna gynnsam effekt. Ett organ sammansatt av representanter

för olika intressegrupper och med enda uppgift att följa programverk­

samheten skulle nämligen lätt få en benägenhet att inte i första hand

överväga denna ur allmän informations- och underhållningssynpunkt utan

mera sträva efter att åstadkomma något slags balans mellan de olika

representerade intressegruppernas önskemål om programmens samman­

sättning.

Sveriges Radio ifrågasätter rimligheten av den kompetensfördelning,

som utredningen förordat mellan styrelse, radiochef, ett nyskapat program­

råd och radionämnd. Styrelsen som i sista hand har ansvaret för Sveriges

Radios verksamhet skulle formellt så gott som helt ställas utanför varje

möjlighet att påverka programutvecklingen. Radiochefen skulle visserligen

på programområdet få en formellt stark ställning, men han skulle vara

skyldig att taga råd från en av Kungl. Maj :t tillsatt utanför företaget stå­

ende instans. Ett annat av Kungl. Maj :t tillsatt organ, radionämnden,

skulle sedan i efterhand bedöma huruvida programmen står i överensstäm­

melse med gällande regler. Både programråd och radionämnd skulle ha

befogenhet att yttra sig över de av radiochefen fastställda programregler­

na, medan däremot företagets egen styrelse skulle sakna en sådan befogen­

het. Sveriges Radio har svårt att tro, att ett sådant system skulle kunna

fungera utan slitningar.

Radioföretaget som utgår från att stiftelseformen väljes för den fort­

satta verksamheten vill för sin del föreslå, att ledningen för företaget ut­

formas på följande sätt. Den högsta ledningen bör vara så organiserad och

sammansatt, att den är väl ägnad att utöva huvudmannaskapet för all­

männa rundradion. Detta förutsätter både förankring hos samhällets olika

grupper och en effektivt arbetande mindre styrelse med ansvar för såväl

löpande förvaltning som för uppgörande av förslag till budgetar och lång­

tidsplaner, däri då innefattas riktlinjer för den långsiktiga programut­

vecklingen. Radiochefen bör vara den som ensam svarar för den löpande

programverksamheten. Mera konkret innebär radioföretagets förslag, att

stiftelsen Sveriges Radios ledning skall utgöras av fullmäktige, styrelse och

radiochef. Fullmäktige skall bestå av 21 ledamöter. Ordföranden jämte

halva antalet ledamöter utses på fyra år av Kungl. Maj :t samt övriga leda­

möter av de konsortier som bildats bland de nuvarande aktieägarna. Några

suppleanter tillsätts inte. Styrelsen består av sju på fyra år utsedda leda­

möter. Fullmäktiges ordförande är självskriven ordförande i styrelsen.

Av övriga ledamöter i denna utses — inom eller utom fullmäktigekretsen

— hälften av Kungl. Maj :t och hälften av konsortierna. Fullmäktige, som

förutsätts sammanträda minst sex gånger om året, skall främst ha till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

109

tipp gift att på förslag av styrelsen fastställa budgetar samt finans- och

Övriga långtidsplaner för företaget och rundradiorörelsen ävensom pro­

gramregler, att utgöra remissinstans i viktigare rundradiofrågor samt att

utse radiochef. Med de inskränkningar som följer härav och av radiochefens

ställning som ensam ansvarig för den löpande programverksamheten skall

det tillkomma styrelsen — som förutsätts sammanträda minst en gång i

månaden — att leda och förvalta Sveriges Radios angelägenheter.

Radionämnden har närmast bedömt förslaget om ett programråd med

hänsyn till därav följande återverkningar för nämndens del. Av skäl, som

redovisas i det följande i anslutning till återgivandet av remissinstansernas

synpunkter på radionämndens verksamhet, anses angivna förslag bora av­

visas. Beträffande styrelsen anses denna i sin helhet böra tillsättas av Kungl.

Maj :t, som i sammanhanget bör kunna ta hänsyn till hittillsvarande repre­

sentation från folkrörelser, press och näringsliv.

Utredningens förslag avseende styrelsens storlek och funktion ävensom

inrättandet av ett programråd har tillstyrkts eller uttryckligen lämnats

utan erinran av statskontoret och riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län, Ingeniörsvetenskapsakademien, Publicistklubben,

Svenska teknologföreningen och Sveriges husmodersföreningars riksför­

bund, vilka instanser dock inte närmare berört den principiella frågan om

funktionsfördelningen mellan de båda organen. Vissa remissinstanser har

tillstyrkt inrättandet av ett programråd utan att närmare kommentera

utredningens förslag avseende styrelsen eller de återverkningar inrättandet

av ett sådant råd får på styrelsens verksamhet. Det gäller närmast statens

ungdomsråd, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksför­

bund, Samverkande bildningsförbunden, Svenska kyrkans diakonistyrelse,

Sveriges frikyrkoråd, Sveriges förenade studentkårer och Sveriges mjkter-

hetsvänners landsförbund. Ett par av de angivna instanserna statens

ungdomsråd och Samverkande bildningsförbunden — anser, att program­

rådet bör ges fastare arbetsformer än vad utredningen tänkt sig för att

säkra ett mera reellt inflytande över programverksamheten. Flera remiss­

instanser har anfört synpunkter på intressen, som bör vara representerade

i ett eventuellt programråd.

Oberoende av sina ställningstaganden beträffande programfrågornas be­

handling i styrelse och ett eventuellt programrad har remissinstanserna

allmänt understrukit vikten av att den nuvarande ordningen med råd­

givande programkommittéer på olika programsektorer befästes

och byggs ut. Synpunkter har också anförts på olika programområden, där

Sveriges Radio anses böra tillskapa ytterligare sådana kommittéer av det

slag, som f. n. finns på exempelvis folkbildnings- och undervisningsområde­

na. Kommittéer har sålunda bl. a. föreslagits av statens ungdomsråd och

1962 års ungdomsutredning för barn- och ungdomsfrågor, av Sveriges före­

nade studentkårer för studierådgivnings- och vrkesvägledningsfrågor, av

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

no

Ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska teknologföreningen för frågor

avseende teknik och forskning, av civilförsvarsstyrelsen för försvarsfrågor

och av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund för nykterhetsfrågor.

Utredningens förslag att radionämnden i fortsättningen utformas

såsom en renodlad opinionsnämnd med uppgiften begränsad till att bedöma

utsända programs överensstämmelse med gällande regler för programverk­

samheten och med vedertagen publicistisk sed sammanhänger med dess

förslag att tillskapa ett särskilt programråd, som tänkes överta inte bara

styrelsens utan även radionämndens befogenheter i fråga om utformningen

av programverksamheten. De remissinstanser, som enligt det föregående

avstyrkt överföringen till ett sådant råd av styrelsens programuppgifter har

allmänt också ställt sig avvisande till att några av nämndens befogenheter

överförs till ett nytt organ.

Sålunda anser Arbetarnas bildningsförbund, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation ävensom Sve­

riges Radio, att radionämnden bör bibehållas vid sina nuvarande uppgifter.

Arbetarnas bildningsförbund och Tjänstemännens centralorganisation fram­

håller i sammanhanget, att granskningen i efterhand av utsända program

naturligen bör föranleda uttalanden, vilka blir vägledande för den fortsatta

programverksamheten. Om efterhandsgranskningen inte får en sådan

normgivande karaktär, blir den enligt Arbetarnas bildningsförbund över­

huvud meningslös. Detta motsvarar också den syn, som radionämnden

själv har på sin verksamhet. Flera av de angivna remissinstanserna har även

understrukit angelägenheten av att nämnden inte reduceras på sätt utred­

ningen förordat utan även i fortsättningen får en storlek, som möjliggör

bredd i de representerade samhällsintressena.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpman­

naförbund och Sveriges lantbruksförbund har — med utgångspunkt i sin

uppfattning om vad som i dagens läge är att betrakta som radionämndens

uPP§ift — framhållit, att nämndens verksamhet även framgent bör inrik­

tas på efterhandsprövning av programmen och att den inte bör ägna sig åt

att dra upp allmänna riktlinjer för val eller utformning av framtida program.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Publicistklubben och Sveriges

husmodersföreningars riksförbund tillstyrker utredningens förslag om ra­

dionämndens utformning som en ren opinionsnämnd. Detsamma gäller

justitiekanslersämbetet, som dock anser att ett närmare övervägande av

nämndens ställning bör anstå till dess förslaget om radions juridiska ansva­

righet föreligger.

Från flera av de nämnda remissinstansernas sida har framhållits önsk­

värdheten av att radionämnden utrustas med ett eget kansli och att dess

verksamhet blir helt fristående från Sveriges Radio.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

in

I anslutning till vad utredningen anför om de förändringar i Sve­

riges Radios inre organisation, som följer med utredningens

olika förslag i fråga om rundradioverksamheten, framhåller Sveriges Radio,

att utarbetandet av en detaljerad organisationsplan måste anstå till dess

förhållandet mellan de båda programkanalerna i TV i princip fastställts.

Statskontoret och riksrevisionsverket anför allmänt, att de förväntningar

och förslag, som framförs av utredningen för den närmaste tioårsperioden,

är av sådan karaktär, att de knappast kan realiseras inom ramen för den

nuvarande historiskt framväxta organisationen. Vissa remissinstanser har

anfört synpunkter på de organisatoriska krav, som olika programområden

ställer. Sålunda har Arbetarnas bildningsförbund, Brevskolan, Koopera­

tiva kvinnogillesförbundet, Sveriges nykterhctsvänners landsförbund och

Centerns ungdomsförbund anfört synpunkter på hur programarbetet inom

barn- och ungdomssektorn bör organiseras samt Forskningsrådens samar-

betsdelegation, Ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska teknologför­

eningen på hur programverksamheten avseende vetenskap och teknik bör

ordnas.

Vad utredningen i övrigt anfört angående behovet av anordningar för

mera långsiktigt utvecklings- och planeringsarbete har allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Åtgärder med sikte på ett ökat kostnadsmedve-

tande inom företaget har förordats av statskontoret och riksrevisionsverket,

som ansluter sig till vad utredningen anför om behovet av ett tillfredsstäl­

lande internt kostnadsredovisnings- och kostnadsfördelningssystem.

Flera instanser har anfört synpunkter på löne-, rekryterings- och an­

ställningsförhållandena inom radioföretaget, bl. a. Landsorganisationen,

Sveriges akademikers centralorganisation, Teatrarnas riksförbund, Tjänste­

männens centralorganisation och Svenska industritjänstemannaförbnndet.

Lämpligheten av tidsbestämda förordnanden för högre programtjänstemän

och för chefstjänstemännen överhuvud har framhållits av flera instanser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

IX. Anslagsframställningar från Sveriges Radio

Sveriges Radio har dels i skrivelse den 24 augusti 1966 redovisat me­

delsbehovet för programverksamheten under budgetåret 1967/68, dels i

skrivelse den 26 augusti 1966 hemställt om ytterligare medelstilldelning

under budgetåret 1966/67 för de förberedelser, som föranleds av ett even­

tuellt införande av ett andra televisionsprogram.

I förstnämnda skrivelse har Sveriges Radio beräknat medelsbehovet för

televisionens programverksamhet under nästa budgetår till 104,8 milj. kr.,

vilket innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 53,8

milj. kr. I detta belopp inryms de beräknade kostnaderna för de förbere­

delser, som blir nödvändiga vid införandet av ett andra televisionsprogram

112

kring årsskiftet 1968/69 och med en sändningstid vid starten om ca 20

timmar per vecka. Kostnaderna för förberedelserna beräknas totalt till

27,5 milj. kr., varav 25 milj. kr. hänför sig till 1967/68 och 2,5 milj. kr. till

1966/67. Hemställan om anvisning av sistnämnda belopp har gjorts i den

särskilda skrivelsen av den 26 augusti 1966.

Förberedelserna avser i huvudsak förtidsanställning och utbildning av

ca 640 personer huvudsakligen för arbetsuppgifter på programområdet och

inom den tekniska driften. Anställningarna måste ske successivt, därvid

tidpunkterna anpassas efter företagets utbildningskapacitet. Enligt en upp­

gjord plan skulle ca 190 personer anställas under 1966/67 och ca 430 per­

soner under 1967/68. För att planen skall kunna genomföras är det nöd­

vändigt, att Sveriges Radios utbildningsorganisation förstärks med inemot

30 personer. Efter hand som den förtidsanställda peronalen är färdigut-

bildad, uppstår före starten av det nya programmet en överkapacitet i fråga

om programproduktion, som för budgetåret 1967/68 kan beräknas mot­

svara i genomsnitt 5—6 timmars egenproduktion per vecka. Viss del av

denna överkapacitet bör användas för att bygga upp ett förråd av färdiga

program inför starten av sändningarna, medan återstoden -— motsvarande

en programtid om 3 timmar per vecka — bör användas för en ökning av

sändningstiden i det nuvarande TV-programmet. Sistnämnda del av över­

kapaciteten kan redan vid starten av det nya programmet överföras till

detta.

Medelsbehovet avser i övrigt att möjliggöra en förstärkning av företagets

administrativa resurser samt en konsolidering och kvalitetsförbättring inom

programverksamheten. Utrymme har i sammanhanget även beräknats för

inredning av och inventarieanskaffning till produktionslokaler i olika delar

av landet. För inredningar har beräknats 13 milj. kr. och för inventarier

26 milj. kr.

För ljudradions programverksamhet under 1967/68 har medelsbehovet

angivits till 89,4 milj. kr., vilket innebär en ökning med 13,1 milj. kr. i för­

hållande till innevarande budgetår. Vid bestämningen av beloppet har för­

utsatts en ökning av sändningstiden i riksprogrammen med ca 1 100 tim­

mar per år och även viss ökning i de regionala programmen. Medel har

i övrigt beräknats för olika konsoliderande och kvalitetsförbättrande åt­

gärder.

Styrelseledamoten Hernelius har anmält avvikande mening. Det kan en­

ligt hans uppfattning i nuvarande samhällsekonomiska läge inte anses vara

realistiskt att införa program 2 i TV enligt den tidsplan och i den omfatt­

ning som anslagsframställningen syftar till.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år W66

113

Departementschefen

Inledningsvis vill jag i korthet redovisa utveckling och dagsläge för

ljudradion och televisionen i vårt land. Sveriges Radio handhar rundra­

dions programverksamhet enligt en mellan staten och Sveriges Radio träf­

fad överenskommelse. Sveriges Radio har ensamrätt att bestämma vilka

rundradioprogram (ljudradio- och televisionsprogram) som skall sändas

över svenska sändare, överenskommelsen innefattar allmänna riktlinjer för

programmens utformning samt vissa bestämmelser om prövning av medels-

behov, anvisning av licensmedel m. in.

Ljudradiosändningarna startade med företagets tillkomst år 1925. Utbygg­

naden har varit särskilt markant sedan mitten av 1950-talet. En andra

programkanal togs i bruk år 1955. De s. k. natt- och melodiradiosändning­

arna tillkom år 1961. Utbyggnaden av en tredje programkanal pågår och

kanalen avses i full utsträckning bli tagen i bruk kring årsskiftet 1966/67.

Sändningstiden i radions riksprogram har under tiden 1955—1965 ökat

från ca 5 000 till ca 15 500 timmar per år. Radions regionala program har

också uppvisat en relativt sett kraftig expansion och sändningstiden är f. n.

ca 1 800 timmar per år.

TV-sändningarna startade år 1956. Allmänhetens intresse för televisionen

var redan från början större än beräknat och år 1958 beslutade riksdagen

på regeringens förslag om en väsentligt snabbare utbyggnad av TV-nätet

än vad som ursprungligen avsetts. Sändningstiden har även i detta fall ökat

i snabb takt, från 500 timmar under startåret till nuvarande drygt 2 000

timmar per år.

Publikunderlaget för radio och TV framgår av licensutvecklingen.

Budgetår

Antal licenser vid budgetårets slut

Radio

TV

1955/56......................................

2 496 000

_

1956/57......................................

2 583 000

37 000

1957/58......................................

2 626 000

148 000

1958/59......................................

2 669 000

407 000

1959/60......................................

2 711 000

799 000

1960/61......................................

2 797 000

1 172 000

1961/62......................................

2 919 000

1 507 000

1962/63........................ ..............

2 945 000

1 731 000

1963/64......................................

2 944 000

1 892 000

1964/65......................................

2 950 000

2 042 000

1965/66.......................................

2 948 000

2 133 000

Omkring 92 % av hushållen har f. n. radiomottagare. Mottagningsför-

hållandena är goda i nästan hela landet vid användning av FM-mottagare.

TV-mottagare har ca 75 % av hushållen. Möjligheter till god TV-mottagning

bär nu ca 95 % av befolkningen. Detta avser normal antennutrustning. Med

8 llihang till riksdagens protokoll 196G. 1 samt. Nr 136

effektivare mottagarantenn kan ytterligare några procent av befolkningen

få god TV-mottagning.

Sveriges Radio drivs i form av aktiebolag. Tidningspressen har 40 % av

aktierna, folkrörelserna 40 % och näringslivet 20 %. Aktiekapitalet är

1 080 000 kr. och utdelningen 5 %. Styrelsen har 11 ledamöter, varav Kungl.

Maj :t utser ordförande och 5 andra ledamöter och bolagsstämman 5 leda­

möter. Styrelsen har ett arbetsutskott bestående av 7 ledamöter. Antalet

styrelsesuppleanter är 10. Styrelsen är främst ett ekonomiskt och admini­

strativt organ, som även handlägger programfrågor av principiell innebörd.

Under styrelsen och arbetsutskottet åvilar ledningen av företaget och

det direkta ansvaret för programfrågorna radiochefen. I administrativa

frågor biträds han av en direktion och i programärenden av ett program­

kollegium. Under radiochefens direkta ledning finns ett centralkansli. Där

ingår bl. a. distriktscentralen (samordnande organ för den regionala orga­

nisationen) och centralredaktionen (serviceorgan på nyhetsområdet för

ljudradions och televisionens programavdelningar).

Radion leds av en programdirektör. För samordning och långsiktig pla­

nering har han en central programredaktion och ett produktionskontor. I

övrigt finns ett antal redaktioner m. m. för olika programområden.

Televisionen leds av en programdirektör och har i princip samma orga­

nisation som radion. I planeringsavdelningen ingår en programsektion, ett

produktionskontor och en sektion för hyrfilm. Vidare finns redaktioner

m. m. för olika programområden.

Skolprogramavdelningen svarar för skolradio och skol-TV. Avdelningen

har sektioner för skolradio, skol-TV och skolmateriel.

Teknikenheten har särskilda driftavdelningar för radio och television, en

anläggningsavdelning och en byggnadsbyrå. Ekonomiavdelningen svarar för

företagets ekonomiska förvaltning. Personalavdelningen svarar för det per­

sonaladministrativa arbetet och för den interna utbildningen. Vidare finns

en enhet för förlagsverksamheten och en utlandsavdelning.

Den regionala verksamheten är knuten främst till de tio distriktskonto-

ren, som är direkt underställda radiochefen men som i programhänseende

samarbetar direkt med programavdelningarna.

Antalet anställda inom Sveriges Radio var den 1 juli 1966 sammanlagt

2 730, varav 790 i den gemensamma organisationen (centraladministratio­

nen, ekonomiavdelning, personalavdelning, gemensam teknik, serviceper­

sonal, radioorkester etc.), 280 i distrikten, 440 i ljudradion, 1 020 i televisio­

nen, 40 i utlandsavdelningen, 90 i skolprogramavdelningen och 70 i för­

laget.

Televerket handhar distributionen av radio- och TV-programmen samt

uppbörden av licensavgifter. Ersättning till televerket utgår av licens­

medel.

Licensavgifterna är f. n. för ljudradio 35 kr. per år och för television 100

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

115

kr. per år. För budgetåret 1966/67 har licensintäkterna beräknats till 103

milj. kr. för radio och 217 milj. kr. för TV. Med dessa licensmedel jämte

ränteinkomster av fonderade licensmedel skall bestridas såväl de löpande

kostnaderna för produktion och distribution av programmen som utgifter

för omedelbar avskrivning av investeringarna i distributionsanläggningar

och husbyggnader. Överskott, som kan uppstå vissa år, fonderas för radions

och televisionens behov under andra år, då de löpande inkomsterna inte

förslår till att täcka utgifterna. Från licensfinansiering är dock undantagna

skolprogram och utlandssändningar, vilka är skattefinansierade.

Utgifterna för de allmänna licensfinansierade radioprogrammen har för

budgetåret 1966/67 beräknats till totalt 110 milj. kr. och för de allmänna

licensfinansierade TV-programmen till totalt 195 milj. kr. Av dessa belopp

avser 76 resp. 131 milj. kr. Sveriges Radios drift- och programkostnader.

För radions del innebär det att tidigare fonderade licensmedel måste tas

i anspråk och att radiofonden vid utgången av 1966/67 beräknas komma

att ha minskat till 6 milj. kr. För televisionens del innebär det att ytter­

ligare fondering kan ske och TV-fonden beräknas vid utgången av 1966/67

ha ökat till ca 300 milj. kr. Dessa medel är, som framgår av statsverkspropo­

sitionen, avsedda att användas för utbyggnaden av ett andra TV-program.

Utgifterna för skolprogrammen i radio och television och för program­

verksamheten för utlandet är för budgetåret 1966/67 beräknade till totalt

25 milj. kr., varav 18,5 för skolprogram och 6,5 för sändningarna till ut­

landet.

Tekniken och rundradion

Radions och televisionens möjligheter att ge oss bättre kännedom om

den värld och det samhälle vi lever i är ytterst beroende av den tekniska

utvecklingen. Elektroniken har på några decennier förbättrat våra kom­

munikationer därhän att bilder och ljud kan sändas och tas emot jorden

runt i samma ögonblick de uppstår. Framstegen inom elektroniken har

också inneburit att mediernas uttrycksmöjligheter alltmer fullkomnats.

Rundradion har snabbt tillgodogjort sig teknikens landvinningar och vi

står nu inför en viktig etapp av utbyggnad i Sverige.

Radio- och televisionssändningar till allmänheten kan ej ske utan ett väl

utvecklat internationellt samarbete. Radiovågorna känner inga gränser och

ett okontrollerat utnyttjande av möjliga frekvensutrymmen skulle snart

resultera i kaos i etern. Nationerna har därför kommit överens om att följa

en gemensam fördelningsplan i fråga om frekvensband och att i övrigt reg­

lera radiotrafiken enligt internationellt fastställda normer.

Kommunikationsteknikens senaste tillskott är telesatelliterna, vilka redan

används för teletrafik samt för överföring av TV-program. I nuvarande ske­

de sker utsändning och distribution till allmänheten via jordstationer och

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år i!)66

116

de nationella rundradiosystemen. Den tekniska möjligheten att inom en icke

alltför avlägsen framtid kunna från en jordstation sända radio- och TV-

program till satelliter, varifrån programmen distribueras direkt till allmän­

heten utan behov av mottagande jordstationer och nationella rundradiosy­

stem, kommer att medföra allvarliga problem rörande förhållandet mellan

nationell rundradioverksamhet och olika former av direktsändningar via

satelliter. Internationella överenskommelser måste träffas för att reglera

betingelserna för sändning samt för distribution till och mottagning av all­

mänheten. Ifråga om möjligheterna till sändning kan man förutse att i förs­

ta hand länder med en väl utvecklad rundradioverksamhet kommer att va­

ra i stånd att bidraga med program för direktsändningar. Det är också skäl

att erinra om att satellitsändningar även kräver frekvensutrymmen i etern.

Frekvensutrymme för satellitsändningar medför begränsningar för nationell

rundradio och för andra kommunikationsbehov och förutsätter därför inter­

nationella överenskommelser.

Rymdtekniken skapar utan tvekan stora möjligheter för snabba och bätt­

re kontakter mellan länder och folk. Den tekniska utvecklingen av telesatel-

liter går så snabbt att de nya möjligheter som dessa erbjuder ännu inte helt

kan överblickas. Det står emellertid klart att förutsättningarna för att po­

sitivt utnyttja dessa möjligheter är ett vidgat internationellt samarbete, präg­

lat av förtroende och ömsesidig hänsyn som utesluter såväl politiska som

kommersiella ytterligheter. Det är enligt min mening en viktig uppgift för

Sverige att inom Förenta Nationerna och andra berörda internationella or­

ganisationer aktivt medverka i strävandena till konstruktiva internationella

överenskommelser på telekommunikationernas område.

Sverige har redan byggt ut sina sändningsmöjligheter på långvåg, mel-

lanvåg och kortvåg. På ultrakortvåg återstår två hela riket täckande TV-

kanaler och en TV-kanal med begränsad täckning. I enlighet med tidigare

riksdagsbeslut kommer ljudradion fr. o. in. 1967 att vara utbyggd med tre

landsomfattande radioprogram på ultrakortvåg. Därmed är våra möjligheter

till utbyggnad enligt frekvensplanen i stort sett utnyttjade.

En ny teknik där nuvarande radiokanaler på ultrakortvåg kan utnyttjas

till att sända två av varandra oberoende radioprogram på samma kanal

håller på att utvecklas av det svenska televerket. Skulle de fältförsök, som

f. n. görs med den s. k. kanalklyvningen, visa sig svara mot förväntningar­

na, är det möjligt att sända ytterligare tre rikstäckande radioprogram

inom gällande frekvensplan.

Med färg-TV tillkommer nya programmässiga uttrycksmöjligheter. Ut­

vecklingen av färgtelevisionen har under senare år gått snabbt. Under de

närmaste åren kommer flera europeiska länder att starta TV-sändningar i

färg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

117

Elektronikens utveckling mot transistorisering och miniatyrisering inne­

bär att en anpassning blivit möjlig till förändrade konsumtionsbehov ska­

pade bl. a. av en ökad fritid och ökad rörlighet med nya lyssnarsituationer.

Tillgång till portabla och prisbilliga mottagare skapar möjligheter för allt

fler hushåll att ha mer än en radioapparat. I ökad omfattning gäller detta

även för TV-mottagare.

Ett andra TV-program

Ett andra TV-program bör inte starta förrän det är möjligt att få vid

täckning, dvs. goda mottagningsförhållanden för en relativt stor del av

befolkningen. Avsikten har varit att starta vid årsskiftet 1968/69, vilket

med hänsyn till nödvändiga förberedelser bedömts vara tidigast möjliga

tidpunkt.

I dagens läge när samhällsekonomin kräver en stark återhållsamhet på

alla områden är det svårt att tillgodose önskemålet att både förbättra nu­

varande program och i snabb takt bygga ut för ett andra program. Ett

alltför pressat tidsprogram innebär också vissa nackdelar från planerings-

och förberedelsesynpunkt. Ett visst uppskov möjliggör en bättre planering

av förberedelsearbetet inte minst i fråga om utbildning och personalrekry­

tering. Samtidigt kan strävandena att konsolidera och förbättra nuvarande

TV-program underlättas. Med en längre förberedelsetid hinner därtill sän-

darnätet byggas ut så att en större andel av befolkningen får goda mottag­

ningsförhållanden vid starten.

Med hänsyn härtill finner jag det nu motiverat att ett andra TV-program

införs först omkring årsskiftet 1969/70. Avsikten är att utbyggnaden av

distributionsnätet skall ske i sådan takt att det nya TV-programmet redan

från början kan mottas av drygt 75 % av befolkningen.

Radio och TV i allmänhetens tjänst

Massmedia har stor spridning och stark genomslagskraft. Etermediernas

korta historia har visat skrämmande exempel på hur makten över etern

kan missbrukas i politiskt eller kommersiellt syfte. För den för vilken en

fri opinionsbildning ter sig som ett grundläggande demokratiskt värde måste

det därför framstå som väsentligt all finna ett system som ställer eter­

medierna fria från kommersiella intressens eller politiska gruppers ensi­

diga inflytande.

En grundläggande förutsättning är att en fri etableringsrätt i etern är

en omöjlighet redan på grund av det begränsade antalet frekvenser. Ta­

let om »frihet i etern» är ett meningslöst slagord om därmed menas rättig­

het för var och eu att upprätta sändare och utsända program. Det blir av

tekniska skäl under alla förhållanden eu fråga om atl tilldela privilegier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

118

Frihet i etern måste med denna utgångspunkt i första hand förenas med

en medveten strävan till objektivitet och saklighet i det samlade program­

utbudet och innefatta möjligheter för olika åsikter och meningsriktningar

att komma till tals och garantier mot obehöriga påtryckningar.

I de flesta västeuropeiska demokratier har man mot bakgrunden härav

gett rätten till rundradiosändningar åt ett eller flera allmännyttiga före­

tag. Inom ramen för allmänna riktlinjer har dessa företag haft stor själv­

ständighet och frihet att verka. Systemet kallas »public service» eller med

radioutredningens ord — en rundradio i allmänhetens tjänst. Formen väx­

lar från land till land men karaktär och målsättning är likartad.

»Public-service»-företagen är i alla länder utsatta för en intensiv bevak­

ning från olika intressen och meningsriktningar. De utgör ofta målet för

en häftig kritik. Det ligger i sakens natur att så är fallet, inte minst med

hänsyn till de stora krav som man från olika håll ställer på radioföre­

tagen. Självfallet har även inom dessa företag förekommit övertramp

och allvarliga missgrepp. Berättigad kritik har stundom kunnat riktas

mot programkvalitén. Men ytterligt få vågar bestrida att »public-service»-

företagen i de flesta fall lyckats bevara sin integritet, sin självständighet och

sitt oberoende. Det råder ingen tvekan om att dessa företag också i stor ut­

sträckning svarat för de djärva initiativen, förnyelsen av programstoffet och

originaliteten i presentationen.

Förslag har från tid till annan framförts om att i Sverige införa kom­

mersiell privatägd television. Inte minst erfarenheterna från andra länder

ger enligt min mening klara belägg för att en sådan lösning för vår del

bör avvisas. Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen tagit ställning i

denna fråga. Med hänsyn härtill vill jag endast i korthet ange huvudskälen

mot kommersiell TV. Den skulle för det första innebära generellt sett

sämre kvalitet på programmen och en minskad valfrihet för publiken. Vi­

dare innebär kommersiell television uppenbara risker för att mediet blir

utnyttjat för de ekonomiska och politiska intressen, som finansiärerna

representerar. Ett företag utan egna kommersiella intressen torde vara

den bästa för att inte säga den enda garantin för att väsentliga lokala och

regionala synpunkter verkligen speglas i ett landsomfattande program.

Man har också föreslagit att vid sidan av Sveriges Radio inrätta ett icke

privatägt kommersiellt företag, finansierat helt med reklaminkomster. Med

Sveriges Radios verksamhet licensfinansierad och med TV-reklam förbe­

hållen ett sådant företag skulle detta i realiteten vara fråga om att vid

sidan av Sveriges Radio etablera ett kommersiellt monopol — ett monopol

på TV-reklam. Därtill skulle konkurrensen mellan företagen inte komma

att ske på lika villkor, eftersom det ena företaget skulle finansieras genom

licensavgifter och det andra genom reklaminkomster. De betänkligheter

som anförts mot kommersiell, privatägd television gäller i väsentlig grad

även här berörda form av kommersiella TV-företag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

119

Det hävdas stundom, att kommersiell television skulle bli »gratis

utan kostnad för TV-innehavarna. Härtill vill jag endast erinra om att de

annonserande företagens kostnader för reklam givetvis ingår som en del­

post i de totala produktions- och distributionskostnader, som ligger till

grund för prissättningen på varorna, dvs. de inköpspriser konsumenterna

får betala. I stort sett samma allmänhet, som ser på televisionen, får alltså

ytterst själv betala kostnaderna. Eftersträvar man endast en sådan finan­

sieringsmetod, kan man lika gärna föreslå reklamsändningar i Sveriges

Radios program. Sådana överväganden måste emellertid enligt min mening

föregås av en grundlig utredning med vidare perspektiv. Jag har därför

— utan något förord för TV-reklam — utverkat bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för en förutsättningslös utredning om reklamfrågan.

Det finns enligt min mening ingen anledning att ändra de grundläggan­

de principerna för rundradioverksamheten i vårt land. Vi bör hålla fast

vid idén om ljudradio och TV som en i sin programverksamhet i förhållande

till statsmakterna och sidointressen självständig »public service» — i all­

mänhetens tjänst.

Därmed är inte givet hur denna verksamhet bör vara organiserad. Jag

har prövat skilda organisatoriska modeller. Den ideala lösningen finns

naturligtvis inte. Det blir alltid en fråga om att söka na fram till en

rimlig avvägning mellan olika synpunkter och önskemål.

En kraftig ökning av sändningstiden ger eu vidgad valfrihet för publi­

ken. Men denna valfrihet blir reell endast om den ökade sändningstiden

också medför en större variation av programutbudet som tillgodoser skilda

publikintressen och en rimlig grad av samordning i programsättningen.

En ökad sändningstid erbjuder samtidigt ett vidgat register för dem

som skapar programmen. Den bereder utrymme för flera programtyper

och fler människor får möjlighet att delta i programarbetet. De kan re­

presentera starkt varierande temperament och infallsvinklar på proble­

men. Det gäller att skapa en organisation som så starkt som möjligt kan

låta mångsidighet och mångfald komma till uttryck i de program som bjuds

allmänheten.

Jag har övervägt möjligheten att söka förverkliga detta mål genom att

skapa två helt fristående företag med likvärdiga ekonomiska möjligheter

för sitt arbete. Eu sådan lösning kan tillgodose syftet att uppnå själv­

ständighet och stimulerande tävlan. Den skulle emellertid leda till avse­

värda kostnadshöjningar, inte minst när det gäller den tekniska och admi­

nistrativa uppbyggnaden, som knappast torde uppvägas av programmäs­

siga eller andra fördelar. Det skulle vidare uppstå avsevärda svårigheter

att uppnå en med hänsyn till intresset av att ge publiken valfrihet rim­

lig samordning av programsättningen. Sannolikt skulle man — som ut­

ländska erfarenheter visar — tvingas till ett invecklat och i praktiken svår­

hanterligt och ineffektivt samordningsavtal. Därjämte skulle det vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 13G år 1966

120

svårt att med två helt fristående företag skapa en slagkraftig och själv­

ständig distriktsorganisation.

Strävandena hör därför inriktas på att inom ramen för ett samman­

hållet företag skapa gynnsamma förutsättningar för utvidgad decentrali­

sering och stimulerande tävlan men samtidigt undvika de olägenheter med

två fristående företag som j<ag nyss berört.

Organisatorisk modell

I radioutredningens betänkande liksom i Sveriges Radios remissyttran­

de framhålls önskvärdheten av en längre gående delegering av ansvar och

befogenheter inom företaget. Jag finner dessa grundtankar tilltalande. Den

organisatoriska modell jag förordar skiljer sig dock från de förslag utred­

ningen presenterat.

Mitt förslag är i sammanfattning följande.

Ledningen av Sveriges Radio utövas av styrelsen och radiochefen. Därjäm­

te bör företaget ha sex självständiga programenheter: en för ljudradio, en

för TV-1, en för TV-2, en enhet för utbildningsprogram samt en för utlands­

program. Distrikten bör tillsammans utgöra en egen organisation. Där­

jämte bör finnas en självständig teknikavdelning.

Kangl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

TV-l

Utlands­

program

TV-2

Utbildnings­

program

Ljudradio

Distrikt

Teknik

Central­

kansli

Ekonomi-

avd.

Styrelse

Radiochef

Personal-

adm.

Inköps­

service

Ledningen för de olika programenheterna bör under styrelsen och ra­

diochefen ha det direkta ansvaret för resp. program. Därigenom skapas för­

utsättningar för rörelsefrihet och oberoende, variation och stimulerande

tävlan, när det gäller idéer och utformning av programmen. En genomgång

har gjorts av samtliga programområden för att belysa fördelar och nack­

delar och undersöka de modifikationer som av programmässiga eller eko­

nomiska skäl kan vara önskvärda. Min slutsats är att fördelarna med en

sådan organisation är klart övervägande. Det är inte enbart frågan om den

121

stimulans som en tävlan om kvalitet och publik kan innebära. Det är i lika

hög grad en fråga om att skapa vidgat utrymme för just den mångfald i

produktionen som jag tidigare berört.

Inom ramen för de allmänna riktlinjer som anges i ett avtal mellan

staten och företaget och de bestämmelser i anslutning därtill som fast­

ställs av styrelsen bör ledningen för varje programenhet med tillgängliga

resurser söka uppnå bästa möjliga resultat. För att skapa avsedd själv­

ständighet bör det för varje programenhet fastställas en kostnadsram inom

vilken enheten får göra sina egna dispositioner.

Speciellt intresse bör enligt min mening ägnas distriktens ställning. Moti­

vet för en väl utbyggd regional organisation är att som ett positivt värde ta

till vara den särprägel och den egenart som finns i olika delar av landet, att

på ett bättre sätt nyttja det programstoff och den talang som finns i

distriktens arbetsmiljö. En väl utbyggd regional organisation är också en

förutsättning för att programmen skall kunna spegla utveckling och hän­

delser i landets olika delar.

Radioutredningen har i bl. a. detta syfte föreslagit en geografisk konkur­

rens. Utredningen har tänkt sig denna organiserad så att den ena kanalen

disponeras av Stockholmskontoret och den andra kanalen av distrikten. Lik­

som flertalet remissinstanser anser jag detta förslag olämpligt, bl. a. därför

att en sådan konkurrens aldrig skulle kunna ske på lika villkor.

I syfte att stärka distriktens ställning förordar jag i stället en ordning,

där distrikten är direkt underställda radioledningen och för varje år — lik­

som de centrala programledningarna — får kostnadsramar för sin verksam­

het fastställda. Dessa avses täcka utgifterna för inte bara regionalradio utan

även den programproduktion, som sker för riksprogrammens räkning. Det

innebär, att de centrala programenheterna inom ljudradion och televisionen

inte behöver avräkna kostnaderna för de regionalt producerade riksprogram-

men på sina egna medelsramar. För dessa enheter blir det därigenom eko­

nomiskt fördelaktigt att sända regionalt producerade program. De centrala

programledningarna avgör emellertid om och i så fall när ett program skall

sändas. Distrikten stimuleras därigenom att producera goda program. Den­

na ordning bör skapa förutsättningar för ett väl utvecklat samarbete mellan

distrikten och de centrala programledningarna.

Det är viktigt att de kostnadsramar som årligen fastställs för televisionens

båda programledningar är likvärdiga. Kravet på likvärdighet innebär att då

det nya program 2 i TV byggts ut så att sändningstiden där är densamma

som i program 1 de båda programledningarna bör tilldelas lika stora be­

lopp. Det innebär också, att innan program 2 nått en sådan utbyggnadsgrad

ramarna i huvudsak får bestämmas i relation till de sändningstider, som

gäller för resp. programkanal.

Kostnadsramarna bör avse inte endast löner, gager och liknande direkta

kostnader för enhetens egen programproduktion utan också kostnaderna

8f Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

122

för teknik, lokaler, utlagd produktion, filminköp nr. nr. Programledning­

arna bestämmer — med de hänsyn som betingas av en långsiktig plane­

ring inom företaget — i vad mån programutbudet skall avse egen studio-

eller filmproduktion eller utlagd produktion, såsom regionalt producerade

program, programöverföringar från utlandet, hyrfilnrer eller inköpt stu­

dioproduktion. Programledningarna skall vidare äga betydande frihet att

organisera och dimensionera sina programredaktioner.

Personalrekryteringen är betydelsefull med hänsyn till att programmens

profil i så hög grad präglas av reportrar, producenter och andra som med­

verkar i programarbetet. Rekrytering av personal och avgöranden i andra

personalfrågor bör därför väsentligen delegeras till resp. programenheter.

Teknisk utrustning och lokaler bör så långt det är möjligt anpassas till

programproduktionens krav. För detta måste de som har ansvaret för

programproduktionen också ha inflytande på utbyggnad, utrustning och

dimensionering av studiolokaler samt val av utrustning för programpro­

duktionen. De avvägningar det här gäller bör underlättas av att varje

programenhet inom sin kostnadsram får avräkna inte endast sina direkta

programkostnader utan också kostnaderna för den teknik och de lokaler

man tar i anspråk. Här avses både drift- och kapitaltjänstkostnader. Detta

bör stärka kostnadsmedvetandet hos både programpersonal och tekniker.

Det finns enligt min mening starka skäl för att byggnader och teknisk ut­

rustning bör invärderas på en kapitalfond och att vanliga principer för

amortering och förräntning tillämpas. Jag ämnar låta närmare undersöka

möjligheterna att bilda en sådan kapitalfond för Sveriges Radio.

Det bör i sammanhanget framhållas, att den nya organisationen för pro­

gramverksamheten förutsätter ett effektivt fungerande ekonomiskt-ad-

ministrativt system inom företaget. Detta bör grunda sig på kännedom

om alla inverkande kostnadsfaktorer och medge tillfredsställande bud­

getering och budgetuppföljning, interndebitering av kostnader samt för-

och efterkalkylering av program. Inom Sveriges Radio pågår redan ett ut­

redningsarbete, som torde ge underlag för utformning av ett sådant mera

utvecklat ekonomiskt-administrativt system.

Gemensamma organ

Programenheternas självständiga ställning kan med fördel förenas med

att vissa funktioner samordnas. I fråga om programverksamheten bör icke

oväsentliga besparingar kunna uppnås genom inrättande av gemensamma

organ inom särskilt angivna programområden. Jag avser därvid områden

där för de olika kanalerna självständigt producerade program ger ett ringa

mervärde i programupplevelse. Modifieringar är då befogade.

Den första gäller vad man kan kalla stora evenemang — en landskamp,

en Nobelfest, ett statsbesök etc. En dubbelbevakning av sådana evenemang

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

123

anser jag skulle vara ett meningslöst slöseri med pengar. I utlandet finns

det många exempel på att konkurrerande företag med kamerorna sida

vid sida sänt samma bilder från en idrottstävling, ett bröllop, en kortege.

Den andra modifieringen gäller den renodlade nyhetstjänsten. En långt

gående spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer är ur opinions­

bildningens synpunkt önskvärd. En fullt utbyggd nyhetsorganisation på

varje programenhet skulle dock medföra att den sammanlagda kostnaden

för nyhetstjänsten blev högst betydande. Därtill kommer att en meningsfull

tävlan i stort sett är begränsad till den exklusiva nyheten, kommentaren

och formen för presentationen. Den övervägande mängden nyheter kommer

sannolikt att presenteras på nästan samma sätt av de olika nyhetsorganen.

Jag har — som jag tidigare offentliggjort — därför övervägt en modell

för nyhetstjänsten i den nya organisationen för Sveriges Radio, som i kort­

het innebär, att en gemensam nyhetsredaktion inrättas som en service åt de

självständiga programenheterna. Den skulle få till uppgift att svara för

insamling, bearbetning och utsändning av korta nyhetsprogram av enbart

faktagivande karaktär i radio och television. De olika programenheterna

bör vara fria att söka också andra nyhetskällor men koncentrera sina in­

satser på kommentar, analys och reportage. Till den centrala redaktionen

bör knytas korrespondenterna i distrikten och i utlandet. Programledning­

arna kan där mot särskild ersättning göra programbeställningar men också

t. ex. genom egna reportageresor och engagemang av egna kommentatorer

bevaka händelserna i utlandet.

Kritik har dock i den allmänna debatten framförts mot denna modell.

Man har bl. a. menat att en tävlan även när det gäller korta och mera fakta-

betonade nyhetssändningar är väsentlig för den generella programstan­

darden. Man har också pekat på att den avsedda besparingseffekten helt

eller delvis kan bli illusorisk om såväl den gemensamma nyhetsredaktionen

som programledningarna bestämmer sig för att behandla samma nyhet.

Detta med hänsyn till att gränsen mellan nyhet och kommentar ofta är

flytande.

Vid min prövning har jag funnit att kritiken mot den redovisade mo­

dellen med sammanhållen nyhetsorganisation i flera avseenden kan vara

berättigad. När jag likväl förordar en organisation med gemensam nyhets­

redaktion är det främst av kostnadsskäl. Jag vill emellertid understryka,

att vad jag här förordat beträffande nyhetsprogrammen är att betrakta

som ett försök till lösning av ett besvärligt avvägningsproblem. I vad mån

arrangemanget är ändamålsenligt eller bör ersättas med något annat kan

avgöras först sedan viss tids erfarenhet vunnits.

Den tredje modifieringen gäller musiken. Det är inte motiverat att både

ljudradion och de båda TV-programmen var för sig skall disponera över

egna symfoniorkestrar. Den seriösa musiken kan även i framtiden väntas

vara radions speciella intresse. Radions programenhet bör därför ha bil-

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

124

vudansvaret för symfoniorkestern. TV-kanalernas programenheter får hos

radioenheten beställa den medverkan de önskar av orkestern. En sådan

ordning bör inte medföra några större olägenheter. Programvalet göres av

resp. programenhet.

Jag anser också, att en samordning bör ske även av vissa inköp och an­

skaffningar. Sålunda torde ett gemensamt organ böra inrättas för engage­

mang av artister och musiker etc. samt för upphandling av hyrfilmer. En

gemensam organisation synes även vara lämplig för kontakterna med

Eurovisionen och Nordvisionen samt i övrigt med utländska radio- och TV-

företag. Det bör betonas, att de angivna organen enbart fullgör en kommer­

siell, teknisk och samordnande funktion och att deras verksamhet inte skall

innebära inskränkningar i programledningarnas frihet att själva välja ar­

tister, hyrfilmer och överföringar.

I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla de möjligheter som Nord­

visionen erbjuder. Rundradioföretagen i Norden har redan funnit en smi­

dig och ändamålsenlig form av samarbete som innebär goda förutsättningar

för program med nordisk prägel, för gemensamt producerade program och

för programutbyte. Det har vid olika tillfällen framförts tankar på en för

hela Norden gemensam andra TV-kanal. Det är enligt min mening riktiga­

re att fortsätta på den inslagna vägen att inom ramen för det ordinarie pro­

grammet ge vidgat utrymme för samproduktion och programutbyte. En

ökad sändningstid ger förbättrade möjligheter till nordiskt samarbete på

ljudradions och televisionens område.

Företagsledning

En central fråga är styrelsens och radiochefens ställning i ett företag

där programverksamheten i så betydande utsträckning delegeras till led­

ningarna för de olika programenheterna. Ett företag där man medvetet

bygger in så starka centrifugala krafter bör samtidigt ha en stark ledning

som bär ansvaret för att samplaneringen genomförs och för att riktlinjer­

na för företagets verksamhet upprätthålls samt för att verksamheten i stort

bedrivs ekonomiskt och rationellt. Som framgår av det förslag till radiolag

som Kungl. Maj :t remitterat till lagrådet skall det även i fortsättningen

finnas en överenskommelse mellan staten och radioföretaget som innefattar

de allmänna riktlinjerna för programverksamheten. Det måste självklart

krävas av företagsledningen att den med kraft skall kunna ingripa om den

finner att programverksamheten i något hänseende skulle bedrivas på ett

sätt som inte är förenligt med de angivna riktlinjerna.

För att programenheterna skall få den självständighet som är önskvärd

bör samordningen av programplaneringen i princip begränsas till fördelning

av sändningstider på olika huvudkategorier, exempelvis nyheter, underhåll­

ning, teater etc. Det blir företagsledningens uppgift att se till att denna

samplanering kommer till stånd. Med en sådan ordning uppnås att pro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

125

gram av samma typ inte sänds på samma tid och att man får de gemen­

samma ut- och ingångar mellan programmen som behövs för att publiken

skall kunna på ett smidigt sätt växla mellan kanalerna.

En på detta sätt samplanerad programsättning har till uppgift att öka

publikens valfrihet. Jag vill emellertid understryka att programbalan-

seringen inom ramen för de allmänna riktlinjerna för programverksam­

heten väsentligen bör vara uttryck för programenheternas egen bedömning

och att man inte slaviskt behöver följa den s. k. konstrastprincipen vid in­

placering av seriösa och lätta program etc.

I förhållande till programledningarna bör radiochefen vidare ha att verka

för att avsedd självständighet, variation och programkvalitet upprätthålls,

men han skall också övervaka att Sveriges Radios förpliktelser enligt lag och

avtal iakttas och att inom företaget utfärdade programregler efterföljs. En

central samordning erfordras i fråga om anordnandet av partipolitiska pro­

gram och andra program, där bestämmelserna om opartiskhet ställer spe­

ciella krav på en för företaget enhetlig policy. Självfallet har företagsled­

ningen att företräda företaget i avtals- och löneförhandlingar, att framläg­

ga företagets medelsäskanden och redovisa utbyggnadsbehov etc. samt att

besluta om dispositionen av anvisade medel genom att fastställa kostnads­

ramar för de olika programenheterna i företaget. Företagsledningen har

slutligen att tillsammans med ledningarna för programenheterna och tek­

nikenheten svara för långsiktig planering av rundradiorörelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Långtidsplanering

Med den nya organisationen av Sveriges Radios programverksamhet och

med den expansion som förestår under de närmaste åren, ökar kra\en på

en mera långsiktig ekonomisk planering. Radioutredningen har i medve­

tande härom föreslagit införandet av en ordning med en treårig rullande

finansplan. Utan att kunna tillstyrka den omläggning av budgetsystemet,

som utredningens förslag förutsätter, anser jag att detta bygger på en

riktig bedömning i fråga om planeringens fortsatta uppläggning och in­

riktning. Dock bör planeringen inte begränsas till tre år. Den bör avse åt­

minstone en femårsperiod, om den skall kunna ge det framtidsperspektiv,

som fordras vid den årliga prövningen av radioföretagets utbyggnads- och

medelsbehov. Vad som mera konkret skall krävas av planeringen är att

den skall ge underlag för en avvägning på viss sikt av kostnader och in­

täkter i rundradioverksamheten. En sådan planering bör utföras av Sve­

riges Radio och televerket i samarbete och med ett samordningsansvar hos

endera av dem. Jag avser att i annat sammanhang ta upp frågan om an­

svarsfördelningen mellan radioföretaget och televerket i detta hänseende

och om formerna för planernas successiva redovisning.

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

Byggnadsärenden

I fråga om handläggningen av Sveriges Radios byggnadsärenden bör en­

ligt min mening liksom hittills den erfarenhet och de resurser utnyttjas,

som byggnadsstyrelsen med sin ställning som central myndighet för den

statliga byggnadsverksamheten förfogar över. Jag förordar dock liksom

byggnadsstyrelsen, att Sveriges Radio framgent — på samma sätt som f. n.

gäller i fråga om de statliga af färsdrivande verken — själv skall svara för

upprättandet av programhandlingar för byggnadsobjekt och för redovis­

ningen av dessa till Kungl. Maj :t. Vid projekteringen fram till huvud­

handlingar resp. till bygghandlingar och vid själva byggandet bör däremot

byggnadsstyrelsen liksom hittills ha huvudansvaret. Med tillämpning av vad

som gäller för vissa affärsdrivande verk hör Sveriges Radio få befogenhet

att i egen regi projektera och uppföra byggnadsobjekt med en beräknad

byggkostnad upp till förslagsvis 1 500 000 kr. De byggnadsobjekt som här

avses är ny-, om- och tillbyggnadsarbeten. Arbeten, som närmast är av repa­

rations-, underhålls- och inredningskaraktär, bör regelmässigt åvila Sve­

riges Radio.

I anslutning till vad sålunda anförts om ansvarsfördelningen på bygg-

nadsområdet mellan byggnadsstyrelsen och Sveriges Radio vill jag under­

stryka angelägenheten av att byggnadsstyrelsen och företaget handhar sina

resp. uppgifter i nära inbördes samråd. Jag vill också betona vikten av att

kontinuitet eftersträvas vid byggnadsstyrelsens beredning av angivna bygg­

nadsärenden så att successivt vunna erfarenheter kan tillgodogöras i det

fortsatta projekterings- och byggnadsarbetet.

Vad beträffar förvaltningen och underhållet av radio- och televisions-

husen vill jag erinra om den överenskommelse, som för någon tid sedan

träffats mellan byggnadsstyrelsen och Sveriges Radio i fråga om de i

Stockholm för Sveriges Radios räkning uppförda kontors- och studioan-

läggningarna med tillhörande markområden (kvarteret Förrådsbacken).

Överenskommelsen innebär, att ifrågavarande anläggningar och områden

med nyttjanderätt upplåtes till företaget, som har att svara för deras un­

derhåll och drift samt bestrida de därmed förenade kostnaderna. Enligt min

åsikt bör Sveriges Radio till byggnadsstyrelsen erlägga marknadsmässiga

hyror för den mark företaget sålunda disponerar.

Konstitutionella frågor

Radioutredningen har föreslagit att Sveriges Radio aktiebolag ombildas

till stiftelse. Jag har inte funnit att de skattetekniska och andra skäl ut­

redningen anfört till stöd för sitt förslag är bärande. Aktiebolagsformen

bör således bibehållas.

När Radiotjänst började rundradiosändningarna år 1925 var pressen och

radioindustrin huvudintressenter. Pressen hade två tredjedelar av aktie­

127

kapitalet och ett konsortium främst bestående av radioindustrin och ra­

diohandeln en tredjedel. Av de sju styrelseledamöterna utsågs ordföranden

och ytterligare en av Kungl. Maj:t, pressen utsåg tre och konsortiet två.

Genom beslut år 1935 ändrades detta till fyra ledamöter utsedda av staten

och tre utsedda av bolagsstämman. Nuvarande ordning med ordföranden

och fem andra ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t och fem ledamöter ut­

sedda av bolagsstämman beslutades år 1956. Namnet ändrades från Aktie­

bolaget Radiotjänst till Sveriges Radio aktiebolag när de beslutade ändring­

arna genomfördes år 1957. Samtidigt breddades intresseunderlaget till att

innefatta även folkrörelserna. Detta motiverades främst av att Sveriges Ra­

dio också skulle få hand om televisionens programverksamhet. I anslutning

till detta minskades pressens aktieinnehav till 40 % och återstoden fördela­

des så att folkrörelserna fick 40 % och näringslivet 20 %.

Pressen har gjort en mycket värdefull insats vid radioföretagets start

och utveckling. Emellertid har principiella betänkligheter anförts mot ett

allt för starkt pressinflytande i Sveriges Radio. Erfarenheter från andra län­

der har därvid åberopats. Man har vidare påpekat risker för intressekollisio­

ner vid behandling av olika frågor inom radioföretaget. Pressen och radion

och televisionen bör vara självständiga och konkurrerande medier som ut­

vecklas vart och ett efter sin särart. Det är viktigt för en fri och demokra­

tisk opinionsbildning att de olika medierna bevakar varandra och att det före­

kommer en ömsesidig kritik och stimulans.

Utvecklingen av rundradioverksamheten sedan televisionen infördes och

den nu aktuella expansionen motiverar en ytterligare förstärkning av Sve­

riges Radios intresseförankring i samhället. Detta bör ske på liknande sätt

som år 1956, då aktiekapitalet ökades efter överläggningar om dess storlek

och fördelning. Mot bakgrund av vad som tidigare anförts synes det inte

lämpligt att öka pressens aktieinnehav i Sveriges Radio. Breddningen av

intresserepresentationen i företaget synes böra ske genom att en nyteck­

ning av aktier — motsvarande exempelvis en fördubbling av aktiekapitalet

__i huvudsak kommer folkrörelserepresentationen till godo. Därmed under­

lättas att antalet folkrörelseorganisationer som företräds i företaget ökas i

den omfattning som kan vara motiverad. Det konsortium som representerar

näringslivet bör erbjudas nyteckning i sådan omfattning att dess andel av

aktiekapitalet bibehålls. Frågan om aktiekapitalets storlek och den när­

mare fördelningen av aktieposterna blir i första hand en förhandlingsfråga

mellan staten och de nuvarande aktieägarna och torde få tas upp till avgö­

rande först sedan riksdagen tagit ställning till utbyggnaden och riktlinjerna

för verksamheten i stort.

Med hänsyn till radioföretagets uppgifter och ställning finner jag det

motiverat att aktiebolagslagens jävsreglcr kompletteras med en bestämmel­

se i Sveriges Radios bolagsordning av innebörd att styrelseledamot ej får

delta i handläggning av fråga i vilken han själv har väsentligt ekonomiskt

intresse som kan strida mot bolagets och att detsamma skall gälla vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

handläggning av fråga som berör företag med vilket styrelseledamot har

intressegemenskap.

Storleken av styrelsen sammanhänger med hur vissa andra konstitutio­

nella frågor bedöms. Radioutredningen har behandlat frågan om man inte

skulle kunna tillskapa en enda huvudman på rundradioområdet, ett nytt or­

gan benämnt radiofullmäktige. Det skulle handlägga samordnings- och bud­

getärenden och långtidsplanering. Utredningen har emellertid efter närmare

prövning avvisat tanken på en sådan fullmäktigeinstitution. Utredningen

föreslår att antalet styrelseledamöter minskas från 11 till 7 och att olika me-

ningsriktningars intresse av att få framföra synpunkter på programfrågorna

skulle tillgodoses genom inrättandet av ett programråd med 21 ledamöter.

Detta programråd skulle på förhand diskutera riktlinjerna för program­

verksamheten medan styrelsen skulle få sina nuvarande befogenheter in­

skränkta och bli ett rent förvaltningsorgan.

Kompetensgränserna mellan de föreslagna organen synes oklara. Enligt

min mening bör styrelsen ha ett odelat ansvar för företagets verksam­

het. Jag avstyrker därför utredningens förslag om inrättande av ett sär­

skilt programråd. I anslutning härtill vill jag erinra om den verksamhet

som redan bedrivs i de rådgivande programkommittéer för olika sektorer

som Sveriges Radio bildat. Bl. a. som konsekvens av mitt ställningstagande

till förslaget om programråd är jag inte beredd att förorda en minskning av-

antalet ledamöter i styrelsen.

Radionämnden sammanträder i regel en gång i kvartalet och dess arbets­

utskott varje månad. Nämnden har f. n. 24 ledamöter. Utredningen föreslår

en minskning till 7. Detta förslag har samband med att det av utredningen

föreslagna programrådet skulle överta en del av radionämndens uppgifter.

Den efterhandsgranskning radionämnden utför har till främsta upp­

gift att pröva om verksamheten bedrivs i enlighet med de allmänna rikt­

linjer som gäller för programverksamheten. Enligt min mening är denna

uppgift synnerligen betydelsefull. Det förslag till radiolag som Kungl. Maj :t

remitterat till lagrådet innehåller därför bestämmelser om radionämnden.

Radions och televisionens aktiva samhällsreportage och behandling av andra

frågor, som kan vara kontroversiella, motiverar i och för sig en effektivise-

ring av radionämndens arbete. Sålunda kan nämnden med kort varsel behö­

va göra uttalanden beträffande beriktigande av felaktig sakuppgift i radio-

eller TV-program. I andra programfrågor kan det också vara angeläget att

radionämndens uppfattning så snart som möjligt kommer till allmänhetens

kännedom. För detta är nuvarande ordning mindre väl lämpad. Den före­

stående expansionen kommer dessutom att ställa större krav på radionämn­

den. Med ökat programutbud följer givetvis ett större antal program med

kontroversiella eller andra inslag som kan föranleda prövning i nämnden.

Ett mindre antal ledamöter som kan sammanträda med kort varsel bör

möjliggöra en effektivisering. Jag finner detta angeläget och förordar att

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

antalet ledamöter i radionämnden minskas till 5. Ordföranden i nämnden

bör ha juridisk kompetens.

F. n. tillhandahåller Sveriges Radio nämnden kanslihjälp och täcker dess

kostnader i övrigt. I likhet med utredningen finner jag detta mindre lämp­

ligt. Nämndens utgifter bör bestridas i särskild ordning av licensmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

129

Bildnings- och utbildningsverksamhet

Radioutredningen har ägnat bildnings- och utbildningsverksamheten sär­

skild uppmärksamhet. Den verksamhet av ifrågavarande slag som f. n. be­

drivs av Sveriges Radio avser dels program för i första hand grundskolans,

fackskolans och gymnasiets behov — s. k. skolradio-TV — dels program av

folkbildningskaraktär. Skolradio-TV-verlcsamheten, som finansieras med sär­

skilda över riksstaten anvisade anslagsmedel, bedrivs i samråd med vederbö­

rande utbildningsmyndigheter och byggs successivt ut i huvudsaklig över­

ensstämmelse med en av radioutredningen tidigare framlagd, i 1964 års

statsverksproposition redovisad utvecklingsplan. Folkbildningsprogrammen

faller inom ramen för Sveriges Radios allmänna licensfinansierade program­

verksamhet.

Radioutredningen har bedömt det angeläget, att etermedierna fram­

över tas i anspråk för utbildnings- och bildningsverksamhet i helt annan

utsträckning än tidigare. Vid sina överväganden om rundradions utveck­

lingsmöjligheter har utredningen därvid skilt mellan olika slag av pro­

gramaktiviteter, nämligen dels sådana som ingår som led i målinriktade

studier vilka åsyftar viss kompetens och anknyter till det allmänna skol-

och utbildningsväsendets kurser, dels sådana som har folkbildningskarak­

tär och avser fria ej målinriktade studier. Det förra slaget av aktiviteter

sammanfattas under benämningen utbildningsradio-TV — som förutom

nuvarande skolradio-TV inrymmer olika slag av målinriktad vuxenutbild­

ning — medan det senare slaget av aktiviteter går under benämningen

studieradio-TV. Utifrån en sådan uppdelning av utbildnings- och bildnings-

verksamheten, som motsvaras av en åtskillnad i organisatoriskt hänseende

och i fråga om finansieringsformen, anger utredningen riktlinjer för den

fortsatta programutvecklingen inom resp. områden, för ansvarsfördelningen

mellan radioföretaget å ena och utbildningsmyndigheter och bildningsorga-

nisationer å andra sidan etc. Vidare behandlas de sändningsmöjligheter för

ifrågavarande programändamål, som den av utredningen föreslagna sär­

skilda rundradion kan erbjuda.

I likhet med remissinstanserna kan jag allmänt ansluta mig till vad

utredningen anfört om behovet av att i ökad utsträckning ta etermedier­

na i anspråk för utbildnings- och bildningsändamål. Det bör också i pro­

gramkanalerna finnas utrymme för en fortsatt utbyggnad av den pro­

gramverksamhet, som redan bedrivs på detta område, och för eu utvidg­

130

ning av densamma till nya utbildningsstadier och bildningsformer. Jag kan

emellertid inte — och min uppfattning delas av ett flertal remissinstanser

— finna skäl för den uppdelning av utbildnings- och bildningsområdet, som

utredningen lagt till grund för sina förslag. Det kan exempelvis inte i fråga

om programverksamhet på vuxenutbildningsområdet vara meningsfullt

att dra några skarpare gränser mellan målinriktade och icke målinrik­

tade studier. Den omständigheten att publiken kan delas upp med hän­

syn till sin attityd till vissa program påverkar nämligen i och för sig inte

programuppläggningen. Den nyligen genomförda radiokursen i statskun­

skap kan tas som ett exempel härpå. Om en gränsdragning skall ske är

det — som skolöverstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation fram­

hållit — i så fall mera naturligt att på vuxenutbildningsområdet särskilja

den utbildning som överhuvud tillgodoser intentionerna med en av offent­

lig myndighet eller på annat sätt godkänd läro- eller studieplan. Med en så­

dan bestämning bortfaller grunden för utredningens förslag om studiera-

dio-TV. En del av aktiviteterna inom denna har nämligen en naturlig an­

knytning till den nyssnämnda vuxenutbildningen. I övrigt är det fråga om

program av folkbildningskaraktär, som bör falla inom ramen för Sveriges

Radios allmänna programverksamhet.

Vissa förslag om vuxenutbildningens framtida utbyggnad beräknas kom­

ma att framläggas till 1967 års riksdag. Utredningens förslag om program­

verksamheten på utbildningsområdet och hithörande frågor bör bedömas

i samband härmed.

Särskild rundradio

Såsom nämnts har radioutredningen vid sina överväganden av förutsätt­

ningarna för ett ökat utnyttjande av etermedierna för utbildnings- och bild-

ningsverksamhet även beaktat de möjligheter, som kan komma att erbjuda

sig genom den av utredningen föreslagna s. k. särskilda rundradion. Detta

förslag bygger i huvudsak på den tidigare nämnda möjligheten att utnytt­

ja en och samma FM-sändare för samtidig sändning av två olika pro­

gram — kanalklyvning — varigenom radion skulle erhålla ytterligare tre

FM-kanaler. Av dessa har det avsetts att en skall disponeras av Sveriges

Radio för stereofoniska sändningar och de två övriga — inom ramen för

den särskilda rundradion — av utbildningsmyndigheter och bildningsorga-

nisationer för verksamhet som de bedriver resp. av intresseorganisationer,

folkrörelser, olika samfund för medlemsinformation och liknande. Försla­

get har av ett flertal remissinstanser bedömts positivt. Samtidigt har påta­

lats dess opreciserade karaktär och behovet av ytterligare utredningar, in­

nan slutlig ställning kan tas till den rad av ekonomiska, organisatoriska,

juridiska in. fl. problem, som inrättandet av särskild rundradio torde föra

med sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr i36 år 1966

131

Även jag finner utredningens förslag vara alltför skissartat för att kun­

na läggas till grund för några närmare ställningstaganden. Härtill kommer

— som televerket framhåller i sitt yttrande — att man ännu inte med full

säkerhet kan uttala sig om kanalklyvningssystemets tekniska användbarhet

och tillförlitlighet. Härför fordras ytterligare prov under viss tid.

För det fall tekniska och ekonomiska betingelser för systemets använd­

ning skulle konstateras föreligga är jag emellertid beredd att överväga

frågan om en fortsatt utredning av förutsättningarna och formerna för

utnyttjandet av ifrågavarande sändningsmöjligheter. En sådan utredning

synes även böra innefatta frågan om nyttjande av de ytterligare sänd­

ningsmöjligheter, som kan åstadkommas med hjälp av lokala TV-, FM-

och AM-stationer samt trådradionätet. I sammanhanget bör kartläggas vil­

ket intresse som kan föreligga hos olika undervisningsmyndigheter, intresse-

och bildningsorganisationer, folkrörelser etc. Vidare får närmare övervägas

i vilken utsträckning föreliggande programbehov kan och bör tillgodoses

genom tilldelning av sändningsrätt, i vilka administrativa och juridiska for­

mer sådan rätt bör meddelas och vilket programinnehåll sändningsrätten

bör avse. Det sistnämnda är inte minst viktigt med hänsyn till avgränsning-

en till den av Sveriges Radio bedrivna programverksamheten. Slutligen bör

frågan om den institutionella ramen för här ifrågavarande verksamhet en­

ligt min mening bedömas förutsättningslöst, där den av utredningen före­

slagna särskilda rundradion är en alternativ möjlighet, som närmare kan

prövas.

Televisionens utbyggnad

Som jag tidigare redovisat har radioutredningen och Sveriges Radio fram­

lagt skilda alternativa sändningstidsplaner för televisionens programutveck­

ling under en tioårssperiod. Redömningen har skett utifrån vissa antagan­

den i fråga om tekniska förutsättningar, programsammansättning och pro­

gramstruktur etc. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna ändras

emellertid successivt och i motsvarande mån betingelserna för program­

verksamheten. Redan denna osäkerhet talar för att — sedan formerna för

en utbyggnad av televisionen fastlagts — den fortsatta utvecklingstakten

blir föremål för en successiv bedömning i samband med den årliga pröv­

ningen av rundradioverksamhetens anslagsbehov. För att så sker talar även

de betydande kostnader, som är förknippade med en utbyggnad av televisio­

nen. Såsom framhållits av flera remissinstanser motiverar detta, att frågan

om expansionstakten successivt sätts in i ett större samhällsekonomiskt

sammanhang.

Som jag tidigare berört är tidpunkten för starten av TV-2 beroende av bl. a.

i vilken takt ett nytt distributionsnät kan byggas ut och erforderliga pro­

gram- och produktionsresurser anskaffas. Det andra programmet bör

självfallet inte starta förrän en relativt stor del av befolkningen har möj­

Kangl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

132

ligheter att nås av sändningarna. Den utbyggnadsplan för distributionsnätet

jag i det följande kommer att redovisa ger vid handen, att det är möjligt

att på tre år skapa mottagningsmöjligheter för drygt 75 % av befolkningen.

Under förutsättning att ett utbyggnadsbeslut föreligger vid utgången av år

1966 skulle angivna täckningsgrad kunna uppnås omkring årsskiftet 1969/

70.

De former, i vilka programutvecklingen härefter skall ske, har sam­

band med bl. a. det förslag till organisation av programverksamheten, som

jag i det föregående framlagt. Jag syftar då på den för televisionen tänkta

ordningen, enligt vilken det skall finnas en särskild programenhet för

vardera TV-kanalen. Det är angeläget att televisionens båda program så­

vitt möjligt utvecklas under likvärdiga betingelser, bl. a. i fråga om sänd­

ningstiden. Redan i starten måste program 2 få en så pass väl tilltagen sänd­

ningstid, att det kan ges någorlunda slagkraft och profil och av publiken

uppfattas som ett alternativ till program 1. En sändningstid av omkring

20 timmar per vecka — motsvarande en programtid av 2,5—3 timmar per

dag — framstår som en lämplig volym vid igångsättningen av det nya

programmet. De fortsatta ökningarna av televisionens sändningstider bör

i sin helhet komma program 2 till godo ända fram till den tidpunkt, då

sändningstiden där är densamma som i program 1. Det innebär alltså, att

sändningstiden i sistnämnda program fram till angivna tidpunkt i prin­

cip bör bibehållas vid nuvarande nivå, dvs. drygt 40 timmar per vecka.

Sveriges Radio har i sin framställning om medelsanvisning för 1967/68

och i en särskild skrivelse avseende ytterligare medelstilldelning för 1966/67

redovisat sina medelsbehov i anledning av förberedelserna inför starten

av program 2. Utifrån förutsättningen att detta startar kring årsskiftet

1968/69 med en sändningstid om 20 timmar per vecka och under anta­

gande att andelen egenproduktion i det nya programmet skall vara den­

samma som i det nuvarande TV-programmet har behovet av ytterligare

program-, teknik- och viss annan personal angetts till 670 personer, vilka

till en mindre del avses bli anställda under 1966/67 och i övrigt under

1967/68. Förberedelsekostnaderna — innefattande löne- och utbildnings­

kostnader för de nyanställda och kostnader för viss programproduktion,

som denna tänkes utföra — beräknas till sammanlagt 27,5 milj. kr., varav

25 milj. kr. hänför sig till 1967/68 och 2,5 milj. kr. till 1966/67.

Enligt min uppfattning måste man bedöma de administrativa frågor,

som följer med anställningen och utbildningen av angiven personal —

liksom av den ytterligare personal som erfordras under de närmaste åren

— i förening med de övriga problem, som igångsättningen av det nya pro­

grammet och omläggningen av organisationen för programverksamheten

aktualiserar. Det framstår därvid såsom önskvärt att dämpa trycket på

företagets utbildningsapparat och administrativa resurser genom en något

mindre omfattande rekrytering under de närmaste åren. Detta synes lämp­

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

133

ligen kunna ske genom att — såsom ett övergångsarrangemang på ett par

års sikt och med successiv återhämtning — utrymmet för den personal­

krävande andelen egenproduktion i programutbudet relativt minskas —

från f. n. ca 55 % av de totala originalsändningarna till förslagsvis något

under 50 % i inledningsskedet. Jag vill understryka, att denna relativa

minskning av utrymmet för andelen egenproduktion genom starten av pro­

gram 2 kombineras med en ökning av den totala sändningstiden, vilket in­

nebär att utrymmet för egenproducerade program absolut sett ökar inte

oväsentligt. Jag beräknar, att en sådan åtgärd medger en minskning av ny-

anställningsbehovet under förberedelsetiden med ca 25 %. Med hänsyn till

det anförda och eftersom jag dessutom förutsätter att den extra program­

produktion som följer med förberedelserna inför starten av program 2 inte

skall leda till någon temporär ökning av sändningstiden i nuvarande TV-

program beräknar jag medelsbehovet i anledning av förberedelserna till

21,8 milj. kr. Utifrån den ändrade förutsättningen att det andra TV-pro-

grammet skall starta kring årsskiftet 1969/70 bedöms inte någon del av

angivna belopp behöva tas i anspråk under innevarande budgetår. Däremot

bör ett belopp av 5 milj. kr. beräknas för förberedelser under budgetåret

1967/68.

I anslutning till Sveriges Radios yrkanden i övrigt för 1967/68 beräknar

jag medel för en viss allmän konsolidering och förstärkning av såväl den

administrativa sidan som programsidan av Sveriges Radios organisation,

detta för att göra företaget bättre rustat att möta de ökade krav som den

förestående programexpansionen innebär. Jag beräknar även medel för

vissa inredningsarbeten och utrustningsanskaffningar av vilka en del

avser distrikten. Sammanlagt upptar jag för 1967/68 — med inräknande av

de nyssnämnda förberedelsekostnaderna avseende detta budgetår — ett be­

lopp av 156 milj. kr. för televisionens program- och driftkostnader, vilket

innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 25 milj. kr.

Ökningen innefattar sedvanligt tillägg för löne- och prisstegringar. — Bygg­

nadsstyrelsen har nyligen redovisat kostnadsberäknade huvudhandlingar

för ett nytt radio- och TV-hus i Göteborg. För den regionala programverk­

samheten är det angeläget, att delta byggnadsföretag så snart som möjligt

kommer till utförande. Med hänsyn till det rådande arbetsmarknadsläget i

Göteborgsregionen är jag dock inte beredd att i detta sammanhang ta ställ­

ning till tidpunkten för byggnadsföretagets utförande. Frågan får närmare

prövas i anslutning till 1967 års statsverksproposition.

De tekniska förutsättningarna för utbyggnaden av ett distributionsnät

för ett andra program i televisionen har såsom nämnts skapats genom den

frekvensfördelningsplan för ultrakortvågsområdet, som upprättats vid 1961

års internationella våglängdskonferens i Stockholm. Utöver möjligheterna

att sända ett hela landet täckande televisionsprogram — det nuvarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

134

TV-programmet — på stationer med kanalutrymme inom VHF-banden har

Sverige genom planen tilldelats kanaler inom UHF-banden för ett antal

stationer, som medger sändningar av ytterligare två landsomfattande pro­

gram. Med utgångspunkt i dessa sändningsmöjligheter har radioutred­

ningen redovisat en preliminär plan för utbyggnad av distributionsnätet

för ett andra TV-program. Med hänsyn tagen till de kompletterande upp­

gifter och bedömningar, som televerket redovisat i sitt yttrande över utred­

ningens betänkande, innebär den angivna planen i huvudsak följande.

Ett sändarnät byggs ut, som i färdigt skick omfattar 90 större stationer

med hög effekt och 175 slavstationer. Det är ett väsentligt större antal än

vad som fordras för det utbyggda VHF-nätet till nuvarande program 1,

vilket omfattar drygt 50 större stationer och hundratalet slavstationer.

Skillnaden sammanhänger med att radiovågorna inom UHF-banden har

betydligt kortare räckvidd än inom VHF-banden, vilket medför behov av

ett tätare stationsnät. Utbyggnaden av det nya distributionsnätet beräknas

till tolv år och de totala investeringskostnaderna i 1965 års prisläge — med

hänsyn tagen till viss mindre av televerket gjord justering — till ca 350

milj. kr., varav ca 300 milj. kr. avser sändarnät och ca 50 milj. kr. radio­

länkförbindelser. Med den i planen förutsatta byggnadsordningen bedöms

det möjligt att — räknat från den tidpunkt då beslut fattas om utbyggna­

den — efter två år täcka drygt 40 % och efter tre år knappt 60 % av be­

folkningen. Utifrån antagandet att beslut om en utbyggnad av distributions­

nätet kan föreligga i slutet av år 1966 skulle sistnämnda täckningsgrad allt­

så uppnås kring årsskiftet 1969/70, dvs. ungefär vid den nu tänkta tid­

punkten för starten av program 2. En successiv höjning av täckningsprocen-

ten skulle därefter kunna ske till knappt 90 % vid utgången av 1971/72,

dvs. fem och ett halvt år efter beslutet om utbyggnaden. Därefter skulle

täckningsgraden föras upp till närmare 100 % och vissa kompletterande

investeringar utföras.

Jag har ansett, att möjligheterna allvarligt bör övervägas att påskynda

utbyggnaden med sikte på en större täckning redan vid starten av det andra

TV-programmet. Vid en undersökning som utförts inom kommunikations­

departementet under medverkan av televerket har det visat sig möjligt att

genom olika provisoriska arrangemang åstadkomma en inte oväsentligt

snabbare utbyggnad såväl i fråga om sändarnät som programförbindelser.

Någon större ökning av totalkostnaderna följer inte därmed, i huvudsak

endast en viss tidigareläggning av investeringsutgifterna. I fråga om sändar-

nätet har detta kunnat ske genom en snabbare utbyggnad av slavsändar -

nätet och därvid bl. a. genom ett temporärt utnyttjande av slavsändare på

en del orter, som på sikt avses få större stationer. Erfarenheterna från ut­

byggnaden av nätet för program 1 ger vidare vid handen, att det numera

finns anledning räkna med ett betydligt större antal slavstationer än tidi­

gare för att skapa godtagbara mottagningsförhållanden. Utöver de ca 90

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966