SOU 1973:8

Radio i utveckling

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 27 juni 1969 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbildnings- och informationsändamål rn. m.

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande tillkallade departements- chefen den 10 juli 1969 förbundsdirektören Sven Järdler, tillika ordförande, riksdagsmannen ombudsmannen Rune Gustavsson, numera statssekreteraren Nils—Olov Hasslev, riksdagsmannen direktören Essen Lindahl, docenten Kurt Samuelsson och överdirektören Lars Sköld som sakkunniga. Hasslev erhöll den 27 januari 1971 begärt entledigande från sitt uppdrag. Departementschefen tillkallade-den 15 februari 1971 i stället numera generaldirektören Lars Ag att vara ledamot av utred- ningen.

De sakkunniga antog namnet 1969 års radioutredning (RUT 69). Som experter åt utredningen förordnades fr. o. m. den 1 januari 1970 numera tekniske direktören Arne Rohdin, laboratoriechefen Anders O. Sundqvist och intendenten Kurt Lindal, fr.o.m. den 13 maj 1971 informationschefen Lennart Edström, fr.o.m. den 2 februari 1972 hovrättsassessorn Per Assarson samt fr.o.m. den 1 juli 1972 avdelnings- direktören Stig Rosenlund.

Till sekreterare åt utredningen fr.o.m. den 1 oktober 1969 utsågs rektorn Ingvar Hjelmqvist. Biträdande sekreterare har varit filosofie kandidaten Marianne Arvidsson fr. o. m. den 1 maj 1970 t. o. m. den 26 mars 1972, redaktören Ann-Marie Boström fr.o.m. den 21 februari 1972 t. o. m. den 31 januari 1973 och filosofie kandidaten Bo Jonsson fr. o. m. den 23 mars 1972.

1969 års radioutredning överlämnar härmed sitt betänkande Radio i utveckling. Utredningsarbetet är därmed slutfört.

Särskilt yttrande angående lokalradions organisation har avgetts av ledamoten Samuelsson.

Stockholm den 14 mars 1973. Sven Järdler Lars Ag Rune Gustavsson Essen Lindahl Kurt Samuelsson Lars Sköld

/Ingvar Hjelmqvist

Sammanfattning av förslag

Förslagen i detta betänkande gäller lokalradio, samhällsinformation och utbildning i riksprogram, ljudradions och televisionens utrymme, organi- satoriska och juridiska frågor samt principer för finansiering av förslagen.

l. Lokalradio

Förslaget innebär att lokalradio successivt införs i Sverige för att fullt utbyggd bilda ett landstäckande system med 36 lokalradioområden. Lokalradions enheter skall fullgöra sina uppgifter med självständigt redaktionellt arbete som bärande princip.

Lokalradion föreslås införd genom fyra utbyggnadsetapper med följan- de antal områden 1974/75:7, 1975/76: 10,1976/77: 10 och 1977/78: 9. Turordningen bestäms med utgångspunkt i en önskan att olika landsdelar skall ingå i varje etapp. Från och med den andra genomförs utbyggnaden så att vid varje etapp lokalradio helt ersätter Sveriges Radios regionala ljudradiosändningar för berörda distrikt.

För indelningen i områden gäller huvudprincipen att länsgräns eller kommungräns (1.1.1974) inte skall brytas. I ett fåtal fall motiverar dock starka regionala näringsgeografiska samband vissa undantag. Lokalradions område överensstämmer i en tredjedel av fallen med länets område. I övrigt blir områdena mindre än länet. Även om förslaget omfattar 36 områden kan på längre sikt ekonomiska och frekvenstekniska resurser komma att möjliggöra ökning av antalet lokalradioområden.

En grundläggande förutsättning för programverksamheten är att varje lokalradiostation skall bestämma programutbudet i sitt område. Denna frihet skall ytterst utövas av den lokale stationschefen som skall ha den redaktionella ledningen och bli programutgivare enligt radioansvarighets-

lagen. Följande riktlinjer anges för programpolitiken. Lokalradion skall ge en

ortsanpassad information. Det kan ske genom nyheter, debatter i bl. a. kommunala frågor och serviceprogram med samhällsinformation. Vidare skall enskilda medborgare, grupper och intressen ges ökad möjlighet att komma till tals. Lokalradion skall i övrigt allsidigt skildra områdets samhällsliv såsom näringsliv, arbetsmarknad, arbetsliv, skola, kyrkor, folkrörelser, sport och konst. Den skall också förströ och underhålla. Lokalradion förutsätts medverka till att lämna nyheter till rikspro- gram. Denna uppgift får dock inte inverka på lokalradions fria ställning och dess huvuduppgifter. Produktionssamverkan mellan olika lokalradio-

stationer i samma län förutsätts i de fall det blir lämpligt att sända information som gäller hela länet. Även i andra fall kan av olika skäl samverkan mellan lokalradiostationer ibland vara rationell. I viss utsträck- ning väntas lokalradion komma att inverka på Sveriges Radios regionala organisation.

Med en personalstyrka motsvarande ca 15 personer per station bör det bli möjligt för lokalradion att producera och sända egna program 25 a 30 timmar per vecka inklusive repriser. Full sändningstid kan nås det femte året. Varje station skall organiseras och utrustas så att programpersonalen kan operativt sköta den tekniska utrustningen. Enmansbetjänade sänd— ningar skall bli vanligast men vid vissa nyhetssändningar behövs fler personer. Lokalradions bästa sändningstider väntas bli morgontid men också lunchtid och tidig kvällstid.

Ett nytt radioföretag av ”public service”-typ, Sveriges Lokalradio AB (SLR), föreslås bildat. Det skall med ensamrätt ha hand om lokalradion och får folkrörelser och intresseorganisationer som aktieägare. Kungl. Maj:t utser en majoritet av bolagets styrelse. Verksamheten baseras på ett avtal mellan staten och det nya radioföretaget, som skall vara ett publicistiskt oberoende organ. Avtalet skall bl. a. innehålla föreskrifter om lokala programkonferenser.

Det tillkommande medelsbehov, som förslaget om införande av lokalradio totalt medför, har för startåret 1974/75 beräknats till 16,5 milj. kr. Det ökar sedan successivt fram till 1981/82 då samtliga 36 stationer har uppnått fullt utvecklad sändningstid. För detta och följande verksamhetsår har medelsbehovet per år beräknats till 54,0 milj. kr. Det förutsätts att lokalradion successivt tillförs de årliga belopp som nu utgår till Sveriges Radio för ljudradions regionala sändningar.

2. Samhällsinformation i riksprogram

Samhällsinformationen i riksprogram indelas i samhällsinformation i allmänhet och särskild samhällsinformation. Den förstnämnda kategorin gäller nyhetsprogram med kommentarer, debatt- och andra opinions- speglande program samt annan information i t. ex. magasinsprogram. Den andra kategorin, som gäller upplysningar angående rättigheter och skyldigheter för enskilda och grupper, endast kompletterar radioföreta— gets behandling av samhällsinformation i allmänhet. Den särskilda samhällsinformationen skall kunna sändas på begäran av myndighet men med fortsatt odelat programansvar för radioföretaget. Den har behandlats i form av följande modeller 1) uppläsningi ljudradio, 2) uppläsningi tv, 3) blänkare i ljudradio, 4) blänkare i tv och 5) övrig särskild samhällsin- formation i ljudradio och tv. Behov av sändningstid för utökad samhällsinformation i riksprogram har beräknats till sammanlagt ungefär fem timmar per vecka för ljudradion och drygt en timme per vecka för vardera tv-kanalen. Den särskilda samhällsinformationen får därvid stor betydelse. Det förutsätts dock att en väsentlig del av den samlade samhällsinformationen placeras i opinionsspeglande och liknande pro- gram.

Den föreslagna ökningen av samhällsinformation iljudradions rikspro-

gram gäller sammanlagt fem timmar per vecka. Därav beräknas ökningen i form av uppläsning och blänkare sammanlagt bli något mer än en timme per vecka. Den återstående ökningen beräknad till fyra timmar per vecka gäller mer omfattande program. Dessa blir antingen opinionsspeglande program av bl. a. magasinstyp eller också sådan information som avses med modell 5 ”övrig särskild samhällsinformation”. Placeringar i olika programkanaler anvisas och den behövliga andelen samhällsinformation på invandrarspråk betonas. Kostnaderna för utökad särskild samhällsin- formation i ljudradions riksprogram fullt utbyggd beräknas till högst 1,6 milj. kr per år.

För televisionens riksprogram beräknas den föreslagna ökningen av samhällsinformation till inemot två och en halv timme per vecka. Därav beräknas ökningen i form av uppläsning och blänkare bli något mer än en timme per vecka sammanlagt i båda kanalerna. Den återstående ökningen beräknas på sikt i genomsnitt till drygt en halvtimme per vecka i vardera kanalen. Den gäller opinionsspeglande program av bl. a. magasinstyp eller "övrig särskild samhällsinformation" enligt modell 5. Lämpliga tidsplace- ringar anvisas. Kostnaderna för utökad särskild samhällsinformation i televisionens riksprogram fullt utbyggd beräknas till högst 18,7 milj. kr per ar.

3. Utbildning i riksprogram

Redovisade riktlinjer rörande etersänd utbildning gäller rekommendatio- ner och förslag i fråga om planering och prioritering. Bl. a. rekommende- ras långiktig planering av vuxenutbildningens behov med betoning på prioriteringsfrågorna.

För ljudradions riksprogram förutses en ansenlig minskning av etersänd- ningsbehovet för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Detta kan ge möjligheter till sändning för högskolans behov på dagtid. Vid fördelning av ledigt utrymme på dagtid förutsätts dock att program för barn i förskoleåldern får företräde framför andra behov. Vuxenutbild- ningen bör kunna tilldelas ytterligare någon sändningstid på kvällstid. Detta kan komma att påverka musikradions utrymme.

För televisionens riksprogram är utgångsläget i princip detsamma som för ljudradion. Minskande behov av etersändning för grundskolans högstadium och gymnasieskolan kan komma att ge högskolan möjligheter på dagtid. Program för barn i förskoleåldern förutsätts dock få företräde vid fördelning av sändningsutrymme på dagtid. Vuxenutbildningens program i uppsökande syfte behöver ofta tilldelas sändningstid som vanligen ger stor publik. Rimliga förutsättningar finns att för den närmaste femårsperioden nå godtagbara lösningar för vuxenutbildningens behov. Det förutsätts att dessa skall prioriteras vid utökning av sändningstiden totalt.

4. Ljudradions utrymme

Ljudradion och televisionen skall som hittills komplettera varandra men nu med beaktande av att en utbyggd lokalradio stärker ljudradions

ställning. På kvällarna då televisionen har sin bästa sändningstid är det generellt sett föga meningsfullt att lägga ljudradioprogram som är avsedda att nå en stor publik. Däremot kan på denna tid med fördel läggas de program som har minoriteter som målgrupper. De avsevärda resurser som lokalradion får innebär följaktligen att lokalradio normalt inte sänds på bästa tv-tid. Därför förordas att under vardagar tyngdpunkten i lokalra- diosändningarna läggs på morgontid och dagtid även om viss kvällstid skall användas. Det förutsätts också att riksradio och lokalradio kompletterar varandra. Riksradion får den största variationen och det rikaste utbudet. Lokalradion och riksradion bör ta sådana hänsyn till varandra att programsättningen ger publiken störst utbyte.

Alternativ med tre eller fyra ljudradiokanaler har övervägts. Redovi- sade behov av utökad sändningstid för lokalradio samt för samhällsin— formation och utbildning i riksprogram kan tillgodoses utan en ny kanal. Därför förordas att alternativet med tre kanaler tillämpas åtminstone fram till början av 1980—talet.

Två av de tre ljudradiokanalerna får möjlighet till stereo. Det föreslås att det internationellt accepterade pilottonsystemet väljs för svenska stereosändningar.

Den totala disposition för ljudradion som föreslås innebär följande:

Sändarnät Programkanal Anmärkning

FM 1 P 1 *

FM 2 P 2 Nätet får stereo— möjlighet.

FM 3 P 3 Nätet får stereo- möjlighet för riksprogram.

Lokalradio Nätet kompletteras

med hänsyn till lokalradions behov.

Det förutsätts att genom uttalande från statsmakterna och därav följande avtal slås fast att lokalradion tillsammans med P 3 hör hemma i FM 3-nätet och att den skall beredas sändningsutrymme enligt föreslagna riktlinjer.

Förslaget om den totala dispositionen av ljudradions utrymme kräver inga utbyggnader av nya nät. Däremot behövs komplettering för stereo av FM 2- och FM 3-näten. I enlighet med det föreslagna systemvalet innebär kompletteringen att näten anpassas för stereo enligt pilottonsystemet. Utbyggnaden för denna distribution sker i tre etapper och kräver följande investeringsanslag, 1974/75: 2,5 milj. kr, 1975/76: 2,0 milj. kr och 1976/77: 2,0 milj. kr. Televerkets driftkostnader ökar med 0,5 milj. kr från 1975/76.

Eftersom AM-nätet inte längre behövs för inhemsk mottagning föreslås att nätet används för att ge lyssnare i Danmark, Norge och Finland

möjlighet att i ny form fortsätta den AM-lyssning av P1 som redan förekommer. Sändningarna (nyheter, Ekon samt vissa kultur- och informationsprogram) begränsas till tre block med vartdera omkring tre timmar per dag. Härigenom kan nuvarande distributionskostnader mins- kas med 1 milj. kr per år.

Rationaliseringsverksamhet inom Sveriges Radio kommer att göra vissa besparingar möjliga inom riksprogramverksamheten. En överflyttning av publikintresse från riksradio till lokalradio kan på längre sikt eventuellt motivera ytterligare besparingar inom riksradion. Därför föreslås att de redovisade faktorernas möjligheter till framtida kostnadsminskningar kontinuerligt följs upp vid långtidsplanering och anslagsprövning.

5. Televisionens utrymme

1 stor utsträckning måste televisionens genomslagskraft på kvällstid kunna utnyttjas för både samhällsinformation och vuxenutbildning. För sarnhällsinformationens del skall i första hand särskild samhällsinforma- tion av de föga tidskrävande modellerna uppläsning och blänkare prioriteras. Vuxenutbildningens program måste i uppsökande syfte ofta få tilldelning av sådan kvällstid som vanligen medför stort publikintresse. Dessa riktpunkter innebär måttliga ingrepp i televisionens programsätt- ning även om de medför viss ändring av dispositionen. Det kan förutsättas att en tredje programkanal för television inte blir behövlig under 1970-talet.

Både Sveriges Radio och TRU (eller ett nytt utbildningsprogramorgan) behöver rimliga planeringsförutsättningar. Därför bör tilldelningen av sändningstid och tidsplacering för utbildningsprogram avse längre perio- der än hittills.

En samlad bedömning av ytterligare förutsättningar för tv-sändning anvisar tekniska möjligheter för ytterligare 12 landstäckande nät. En preliminär värdering av rimliga prioriteringar i fråga om turordning för utbyggnad av landstäckande nät för långsiktig systemanvändning ligger i benämningarna TV 3 och TV 4 för konventionella sändarnät i UHF—om- rådet, TV 5—TV 8 för satellitsändningar och TV 9—TV 14 för kabel-tv. Förslag om utbyggnad av ytterligare tv-nät måste emellertid grundas på säkrare bedömningar av olika behov än vad som ligger inom utrednings- uppdraget och på säkrare långtidsbedömningar av tekniska system än vad som hittills förts fram i utredningar eller i den offentliga debatten i övrigt.

Särskilt i fråga om kabel-tv finns all anledning att följa utvecklingen utomlands speciellt inom Europa. Vid behovsbedömningen på lång sikt måste beaktas att kabel-tv är lämplig främst för tättbebyggda avgränsade områden.

6. Organisatoriska och juridiska frågor

För den särskilda samhällsinformationen föreslås ett organiserat samråd mellan Sveriges Radio och ett informationsprogramråd. Föreskrift härom införs i radiolagen och erforderlig reglering görs av avtalet mellan staten

och Sveriges Radio. Radioföretaget skall ha programansvaret för särskild samhällsinformation. Kommunal myndighet ges samma rätt som statlig myndighet i fråga om sådan information.

Organisationsfrågorna för utbildnings- och bildningsverksamhet gäller främst hur TRU (eller ett nytt utbildningsprogramorgan) skall kunna tillförsäkras egen sändningsrätt, eget programansvar, möjlighet till eget programval och erforderligt sändningsutrymme. Behandlingen av dessa frågor gäller närmast den situation som uppstår om ett permanent fristående utbildningsprogramorgan (i det följande benämnt UPO) etableras utanför Sveriges Radio.

UPO måste få egen sändningsrätt och får förutsättas arbeta efter samma allmänna normer som Sveriges Radio. Vissa speciella regler förutsätts för både UPO och Sveriges Radio när det gäller utbildningspro- gram. Detta kräver förändrad konstruktion av radiolag och avtal med staten.

Förslaget om ett nytt lokalradioföretag, Sveriges Lokalradio AB (SLR), och diskussionen om UPO förutsätter en principiell nyordning, nämligen att Sveriges Radios monopolställning i fråga om vissa avgränsa- de delar av rundradioverksamheten försvinner och övertas av andra företag. Genom ändring i radiolagen ges Kungl. Maj:t möjlighet att uppdra åt flera företag att svara för rundradioverksamheten. Bestämmel- sen utformas så att den nuvarande principen om ensamrätt behålls. De nya företagen och Sveriges Radio förutsätts äga självständig beslutande- rätt i fråga om programverksamhetens innehåll. För vart och ett av företagen skall ensamrätten avse de programuppgifter som närmare anges i avtal mellan Kungl. Maj :t och företagen. Radioansvarighetslagen kommer automatiskt att omfatta de nya radioföretagen. Kungl. Maj:t förutsätts fatta beslut om erforderligt sändningsutrymme för de olika företagen. En bestämmelse med denna innebörd föreslås införd i radiolagen. Skilda detaljfrågor rörande de nya företagens utnyttjande av sändningstiden får lösas genom samordningsavtal eller eljest i samråd mellan företagen och Sveriges Radio på basis av Kungl. Maj:ts beslut. Förslaget om införande av lokalradio med början 1974/75 kräver ett tillägg till gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio.

SLR skall få samma ställning som Sveriges Radio, dvs. vara ett fristående och publicistiskt oberoende programföretag i allmänhetens tjänst. Företagets rättigheter och skyldigheter bör till såväl form som innehåll regleras med den för Sveriges Radio gällande ordningen som förebild. Radiolagens bestämmelser skall äga motsvarande tillämpning. Företagets ensamrätt inom ramen för dess uppgift att bedriva lokalradio- verksamhet förutsätts reglerad i ett långfristigt avtal med staten. Kontrollen av att SLR utövar sin programverksamhet i enlighet med de angivna riktlinjerna bör ske i samma ordning som gäller för Sveriges Radio.

Vad som uttalats om SLR:s ställning som fristående programföretag och om instrumenten för reglering av företagets rättigheter och skyldig— heter är i allt väsentligt tillämpligt även på UPO.

De kostnader som följer av förslagen om utökad samhällsinformation i riksprogram delas i två grupper. Den ena avser utökad samhällsinforma- tion i bl. a. opinionsspeglande program i ljudradio och tv med finansie- ring inom ramen för medelstilldelning för den allmänna programverksam- heten. Den andra gruppen avser särskild samhällsinformation. Endast en begränsad del av denna förutsätts finansierad på nämnda sätt. Det gäller televerkets distributionskostnader för all särskild samhällsinformation i både ljudradio och tv samt produktions- och sändningskostnader för uppläsning och blänkare i ljudradio och för uppläsning i tv.

Den andra gruppen omfattar dessutom kostnader för produktion och sändning av ”övrig särskild samhällsinformation” i ljudradio och tv samt av blänkare i tv. Kostnaderna för dessa kan vid fullt utbyggd verksamhet bli mycket omfattande. Det har därför förutsatts att myndigheterna skall svara för dessa kostnader för särskild samhällsinformation efter vägning mot andra medieval. Den faktiska omfattningen av denna särskilda samhällsinformation skall alltså bedömas vid behandling av respektive myndighets budget.

lnformationsprogramrådets verksamhet bör lämpligen finansieras över riksstaten. Kostnaderna kan uppskattas till ca 100 000 kr per år.

Förslagen om utbildnings- och bildningsverksamhet föranleder inte någon beräkning av produktionskostnader.

Den föreslagna lokalradions programutbud avser allmän programverk- samhet. Därför bör finansieringen av lokalradion ske genom rundradio- rörelsens avgiftsmedel (licensmedel). På samma sätt bör också de föreslagna stereosändningarna finansieras. Det ökade medelsbehovet för rundradiorörelsen (införande av lokalradio och stereo med avdrag för ljudradions regionalprogram och minskning av AM-sändningar) har beräknats. Ökningen gäller följande belopp, 1974/75: 18 milj. kr, 1975/76: 30,7 milj. kr, 1976/77: 41,4 milj. kr samt efter successiv ökning 1981/82 och påföljande år: 53,5 milj. kr, allt uttryckt i 1972 års kost- nadsnivå.

Med hänsyn till rundradiorörelsens intäktsutveckling väntas de första två å tre årens lokalradio kunna finansieras utan avgiftshöjning. Därtill kommer att rationaliseringsvinster väntas utfalla inom rundradiorörelsen genom Sveriges Radios interna översyn. Eftersom lokalradions finansie- ringsfråga inte kan bedömas isolerad från rundradions finansiering i övrigt läggs inte fram något förslag i avgiftsfrågan.

Terminologi

Förkortningar

AM

CCI R

CEPT

EBU

ERP

FM

FÖVUX GHz Hz

IFRB

ITU

Amplitudmodulering, metod att på radiovåg (bärvåg) överfö- ra program. Används bl.a. för ljudradio (långvåg, mellanvåg och kortvåg) samt för tv (bildsignalen).

Comite' Consultatif International des Radiocommunications, organ inom ITU för internationellt radiotekniskt samarbete med syfte att uppnå allmänt omfattade rekommendationeri tekniska radiofrågor.

Conference Européenne des Administrations des Postes et des Télécommunications, organ för samarbete i frågor av gemensamt intresse för västeuropeiska post- och teleförvalt- ningar.

European Broadcasting Union, organ för samarbete i frågor av gemensamt intresse för rundradioföretag inom företrädes- vis Europaområdet.

Effective Radiated Power, till sändarantenn inmatad effekt, multiplicerad med antennens relativa förstärkning i en given riktning.

Frekvensmodulering, metod att på radiovåg (bärvåg) överföra program. Används bl. a. för ljudradio i VHF-bandet samt för tv (ljudsignalen).

Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning. Gigahertz (se Hertz).

Hertz, mått på radiovågors frekvens uttryckt i svängningar per sekund. 1 kHz = 1000 sv/sekund, ] MHz = 1 miljon sv/sekund, 1 GHz = 1 miljard sv/sekund.

International Frequency Registration Board, organ inom ITU för bl. a. registrering av radiofrekvensers användning.

International Telecommunication Union, FN-organ för tele- administrationernas internationella samarbete på telekommu- nikationsområdet.

KV Kortvåg, frekvensbandet 3 MHz — 30 MHz. kW Kilowatt (här mått på sändarstationers utstrålade effekt — se även ERP).

LOVUX LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrägor.

LV Långvåg, frekvensbandet 30 kHz 300 kHz.

MHz Megahertz (se Hertz).

MV Mellanvåg, frekvensbandet 300 kHz 3 000 kHz.

OB Outside Broadcasting, elektronisk produktion av ljudradio

och tv från annan plats än studio.

RR Radio Regulations, inom ITU utarbetat radioreglemente som innehåller definitioner, frekvenstabeller med fördelning av frekvenser mellan olika trafikslag och regioner, trafikregler

osv. SHF Super High Frequency, frekvensbandet 3 GHz — 30 GHz. TRU Benämning på tv- och radioutbildning genom särskilda kom- mittéer. UHF Ultra High Frequency, frekvensbandet 300 MHz 3 000 MHz. UKV Ultrakortvåg, tidigare använd sammanfattande benämning på

frekvenser högre än de ursprungligen använda frekvensban- den: långvåg, mellanvåg och kortvåg.

U 68 1968 års utbildningsutredning. VHF Very High Frequency, frekvensbandet 30 MHz — 300 MHz.

WARC World Administrative Radio Conference, av ITU anordnad världskonferens för revidering av RR. Vissa WARC behandlar endast visst slag av radiotrafik.

WARC-ST World Administrative Radio Conference for Space Telecom- munications, världskonferens sammankallad 1971 för revide- ring av RR från rymdradiosynpunkt. Facktermer A V-central, kommunalt ägd depå för audivisuella hjälpmedel. Broadcasting, engelsk term för rundradio. Bärvåg, radiovåg, på vilken programmet moduleras.

Dekoder, benämning på den utrustning i stereo- eller tvåprogrammottaga- re som omvandlar den mottagna signalen till vänster— och högersignal respektive avskiljer det extra programmet.

Distorsion, i detta sammanhang förvrängning av elektriska signalers

struktur. Ju lägre distorsion, desto trognare återgivning av original- signal.

Effekt, äsyftar i regel sändarstations utstrålade effekt, se ERP.

FM/FM—kompandersystemet, (FM/FM-systemet), system med vilket sam- tidigt kan överföras antingen två skilda monoprogram eller ett stereoprogram över en och samma FM-sändare.

Frekvens, radiovågs svängningstal.

Fältstyrka, styrkan i en viss punkt av det elektriska fält (radiosignaler) som alstras av en sändarstation.

Hårdvara, ”hårt” läromedel (bandspelare, filmprojektor, arbetsprojektor, tv-apparat osv.). Hårdvarorna förmedlar (distribuerar) mjukvarornas information.

Högskola, det eftergymnasiala utbildningssystemet.

Interferensstörning, störning från främmande sändare vid radiomottag- ning.

Kanal, sändningskanal, det avsnitt av ett frekvensband som används för en ljudradio- eller tv-sändare.

Kanal, programkanal, program i ljudradio eller tv (P 1, P 2, P 3, TV 1, TV 2 osv.).

Kompatibilitet, ”förenlighet”. Används om färg-tv för system som tillåter att färgprogram tas emot i svart-vitt på svart-vita mottagare och att svart-vita program tas emot i svart-vitt på färgmottagare. Används om radiostereo för system som tillåter att stereoprogram tas emot utan stereoeffekt på vanliga mottagare och att vanliga program (monopro- gram) tas emot på stereomottagare.

Köpenhamnsplanen, gällande frekvensplan för LV- och MV-sändare i det

europeiska rundradioområdet, vilken uppgjordes vid en konferens i Köpenhamn 1948.

Mjukvara, de komponenter i läromedlen som innehåller information (bok, plansch, tonband, film, videoband, stordia osv.).

Multiplexsystem, telekommunikationssystem där flera samhöriga eller fristående informationer förmedlas inom en och samma sändnings- kanal.

Myndighet, statligt eller kommunalt organ. Pilottonsystemet, system för radiostereo.

Program förbindelser, överföringsförbindelser för ljudradio- och tv-pro- gram. Häri ingår bl. a. kablar, radiolänkar och telesatelliter.

Radiolänkar, förbindelser för trådlös överföring av ljudradio- och tv-program, telefonsamtal m. m. från en punkt till en annan.

Radiosändning, ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp

av elektromagnetiska vågor vilkas frekvens är lägre än 3 000 GHz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare (l & radiolagen).

Radiovågor, elektromagnetiska vågor med frekvenser lägre än 3 000 GHz, vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare.

Reflexer, uppstår när radiovågor inte utbreder sig direkt mellan sändar- och mottagarantenner utan reflekteras av t. ex. berg och byggnader.

Renodlingsprincipen, fördelning av programstoffet mellan samtidiga programkanaler på sätt som ger dessa klara karaktärsskillnader.

Rundradiosändning, radiosändning eller trådsändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen (l & radiolagen).

Slavsändare, benämning på mindre ljudradio- eller tv-station ivilken den från en större sändarstation mottagna signalen återutsänds i annat frekvensläge. Används ofta för ett begränsat område, vilket av topografiska skäl inte erhåller tillfredsställande mottagning på annat sätt.

Stereofoni (stereo), nyttjande av två ljudkanaler för att ge rumsverkan åt ljudet.

Stockholmsplanen, gällande frekvensplan för FM-ljudradio- och tv- sändare i det europeiska rundradioområdet, vilken gjordes upp vid en konferens i Stockholm 1961 .

Trådsändning, ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare (1 & radiolagen).

Tvåprogramsändning, sändning av två program samtidigt över en sändare.

Underbärvåg, frekvens på vilken stereoinformation eller ett extra program distribueras.

Va'glängd, mer sällan använd bestämning av var inom frekvensbanden en station återfinns.

Växlingsprincipen, fördelning av programstoffet mellan samtidiga pro- gramkanaler på sätt som tillåter samma slags stoff att förekomma i blika kanaler växelvis.

1. Inledning

1.1 Utredningsdirektiv, arbetets uppläggning m. m. '

Direktiven för 1969 års radioutredning (RUT 69) framgår av statsråds- protokollet för utbildningsårenden den 27 juni 1969. De redovisas som bilaga I i betänkandet. Utredningsuppdraget innebär bl. a. följande.

. Kartläggning beträffande behoven av ökat programutrymme i ljud- radion för olika utbildnings- och informationsändamål. . Utredning om de Sändningstekniska, programmässiga, ekonomiska och organisatoriska formerna för att tillgodose dessa behov. . Bland de tekniska möjligheter som skall beaktas är den möjlighet till väsentligt utökat sändningsutrymme som FM/FM-kompandersystemet erbjuder. . Utformningen av förslagen bör ta hänsyn även till utvecklingen på televisionens område och sändningsmöjligheterna i första hand inom ramen för TV 1 och TV 2. . Planeringen av hur olika programbehov bäst skall tillgodoses bör ske integrerat i fråga om valet av ljudradio eller tv. 0 Till det som bör klarläggas hör även frågan om programmen behöver sändas över hela landet eller till mera regionalt eller lokalt avgränsade grupper. . Vid avvägningen av programbehoven mot de tekniska sändnings- möjligheterna i ljudradio och tv är det av vikt att programinslagens form och tidsmässiga inplacering i sändningarna (såväl i riks- som regional- och lokalsändningar) ägnas uppmärksamhet. . Beträffande såväl utbildnings- som informationsprogram bör hänsyn tas till grupper som på grund av arbetsförhållanden eller dylikt har behov av särskild tidläggning av sändningarna. . Efter samråd med Sveriges Radio skall den totala dispositionen av ljudradions sändningsutrymme Övervägas. . Utredningen är oförhindrad att gå in på frågan om valet mellan de båda stereoalternativ som är möjliga — antingen FM/FM-kompander- systemet eller pilottonsystemet. . Vad angår denna och övriga distributionstekniska frågor bör samråd ske med televerket.

Utredningen har haft 24 sammanträden. Studiebesök har företagits hos Sveriges Radio, bl. a. vid distriktskontoret i Växjö och lokalredaktionen i Visby. Vissa av utredningens ledamöter och experter har (i samråd med personal från Sveriges Radio) studerat BBC:s verksamhet med lokalradio i England.

Sekretariatet har fortlöpande haft överläggningar med personal hos Sveriges Radio och televerket, delvis i form av arbetsgrupper. Som Sveriges Radios kontaktman med sekretariatet har fungerat planerings- chefen Bure Holmbäck.

Sekretariatet har också haft överläggningar med sekretariaten för TRU-kommittén och andra statliga utredningar samt med representanter för statliga verk och kommuner. Så har t. ex. den i bilaga 7 redovisade exempelsamlingen för samhällsinformation i ljudradio och tv tillkommit efter sekretariatets överläggningar med sekretariaten för informationsut- redningen, konsumentutredningen, bygglagutredningen, invandrarutred- ningen och glesbygdsutredningen samt med vissa statliga myndigheter och kommunala organ.

RUT 69 har lämnat remissyttranden över följande betänkanden:

l. Vidgad samhällsinformation (SOU 1969: 48)

2. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29)

3. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen (SOU 1971 : 36)

4. Decentralisering av statlig verksamhet ett led i regionalpolitiken, Del 2 Slutrapport (SOU 1972: 55).

Från utbildningsdepartementet har till RUT 69 bl. a. överlämnats:

1. Ansökan från Pensionärernas riksorganisation den 7 augusti 1969 om översyn av bestämmelserna för Sveriges Radios programverksamhet

2. TCO: s kulturutrednings rapport 1970 "Kulturaktivt samhälle”

3. 1968 års utbildningsutrednings rapport ”Universitetsstudier utan examen” (SOU 1971 : 60)

4. 1968 års utbildningsutrednings rapport ”Val av utbildning och yrke" (SOU 1971 : 61)

5. 1968 års utbildningsutrednings rapport "Högre utbildning och arbets- marknad” (SOU 1971 : 62)

6. ”Läs— och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier”, separat bilagedel 1 till 1968 års litteraturutrednings huvudbetänkande (SOU 1972: 20)

7. 1968 års utbildningsutrednings rapport ”Högre utbildning —— regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler” (SOU 1972: 23)

8. ”Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier”, separat bilagedel 2 till 1968 års litteraturutrednings huvudbetänkande (SOU1972:61)

9. ”En bok om böcker. Litteraturutredningens branschstudier”, separat

bilagedel 3 till 1968 års litteraturutrednings huvudbetänkande (SOU 1972: 80).

Rundradions utveckling i Sverige i fråga om både ljudradio och tv och dess allmänna förutsättningar redovisas i bilaga 2. l nedanstående sammanställning återges några huvudpunkter.

. Från början ansågs huvuduppgiften för programföretaget, AB Radio- tjänst, vara att förmedla underhållning. Rundradion fick dock tidigt betydelse för folkbildning och undervisning. . I de beslut rörande verksamheten som statsmakterna under årens lopp tagit har också rollen i informationens tjänst betonats. Därmed har också principen om radioföretagets ställning som ett publicistiskt oberoende organ lagts fast. . Staten fick 1935 det dominerande inflytandet i bolagsstyrelsen genom att tillsätta en ledamot mer än bolagsstämman. . Reguljära sändningar påbörjades redan 1923. Det andra ljudradio- programmet kom 1955. Namnbyte till Sveriges Radio AB 1957. . De båda kanalerna sände till en början omväxlande lätta och seriösa program. Sveriges Radio inledde emellertid hösten 1960 på kvällstid en ny typ av programsättning enligt den s. k. renodlingsprincipen. . Renodlingen av ljudradions program fortsatte då melodiradiosänd- ningarna startade våren 1961. Tre samtidiga program infördes provisoriskt 1962 för halva landet. 0 Genom tillkomsten av tre ljudradioprogram permanent och för hela landet i slutet av 1966 markerades renodlingsprincipen genom en klar differentiering av programkanalerna. . När televisionens reguljära sändningar startade 1956 anförtroddes verk- samheten åt Radiotjänst (Sveriges Radio). 0 Till följd av 1966 års riksdagsbeslut startade TV1 och TV 2 sina sändningar i slutet av 1969 då de efterträdde den tidigare verk- samheten med en kanal. 0 Den successiva utbyggnaden av TV 2 gjorde de båda programkanalerna resursmässigt likställda från verksamhetsåret 1972/73. 0 1966 års riksdagsbeslut innebar också en utveckling av den regionala produktionen. En rimlig målsättning angavs vara att omkring en fjärdedel av programproduktionen sker regionalt. . En ny radiolag och en radioansvarighetslag trädde i kraft den 1 juli 1967.

0 Genom riksdagsbeslut 1968 godkändes successiv utbyggnad av färg-tv. Reguljära sändningar startade 1970. . Ljudradions och televisionens roll i utbildningen har behandlats genom riksdagsbeslut 1964 (skolradio och skol-tv) samt 1967 (vuxenutbild- ning). 0 Utanför Sveriges Radios ram tillsattes TRU-kommittén 1967 för att ytterligare pröva möjligheterna att använda television och ljudradio i utbildningen. . Efter remissbehandlingen av TRU-kommitténs betänkande SOU 1971: 36 tillsattes 1971 en annan kommitté med nya direktiv, den s.k. nya TRU-kommittén. I direktiven har vuxenutbildningens och förskolans behov betonats.

Tekniska möjligheter för svensk

rundradiosändning

Möjligheterna för ytterligare svenska rundradiosändningar beror för det första på vad som är utförbart enligt tekniska grunder. För det andra inverkar den fördelning av frekvenser som görs genom de internationella organ som svarar för att frekvensspektrum utnyttjas på bästa sätt.

I bilaga 3 redovisas de tekniska grunderna (3.1). Därvid behandlas radiokommunikation, frekvenser, vågutbredning och störningar. Vidare beskrivs också den internationella frekvensfördelningen (3.2). Därvid berörs frekvensspektrum, världskonferenser, plankonferenser, konsulta- tionsregler, planer som angår Sverige samt planerad utbyggnad för världen och för Europa.

I bilaga 4 behandlas utbyggda resurser för rundradiodistributionen samt beslutad utbyggnad. Rundradronäten redovisas där, bl. a. genom kartorna 1—4. Dessa visar AM-sändare för P 1 och P 3, FM-sändare för P1, P2 och P3, TV1-sändare och TV 2-sändare. I övrigt visas sändarstationernas placering och täckningsområden. I bilagan redogörs också för innehav av ljudradio- och tv-mottagare samt för planerad framtid i fråga om utbyggnad och nedläggning av nät och sändare. Dessutom redovisas perspektivbedömning av olika tekniska system för nya tv-nät.

2.1 Frekvensområden m. m.

I det följande skall diskuteras vilka utvidgade sändningsmöjligheter som finns. Dessa indelas i två grupper (2.2 och 2.3) beträffande behovet att ta i anspråk ytterligare frekvenser eller ej. Som utgångspunkt redovisas i tablå 2.1 vad som för svensk rundradiosändning gäller angående frekvensområden, ianspråktagna och möjliga resurser, framtidsplanering osv.

Tablå 2.1 Frekvensområden m. m. för svensk rundradiosändning

nu

Frekvensom—

LV (långvåg) MV (mellan- våg) KV (kortvåg)

VHF (very high fre- quency) UHF (ultra high fre- quency) SHF (super high fre— quency)

150—285 kHz

525—1605 kHz

De åtta del- banden ut- spridda i området 5,95—26,l MHz

47—68 MHz

87,5—100 MHz

174-223 MHz 470—582 MHz 582—854 MHz

11,7—12,5 GHz

Internatio- nell kanal—

tilldelning

Användning (LR = ljud—

LR (AM)

Köpenhamns- planen av år 194 8

LR (AM)

Viss sam- ordning genom IFRB; någon egentlig plan finns ej

LR (AM)

TV (kanal 2—4)

LR (FM)

Stock- holmspla- nen av år

1961

TV (kanal 5 —l 1) TV (kanal 21—34) TV (kanal 35 —6 8)

Plan finns ej

Ianspråktagna resurser

2 större statio-

ner sänder P 1

(varav en sänder

P 3 nattetid) Dessa sandare 6 större, 12 mind- täcker re stationer sän— 65] hela

det P 1, 15 mind- landet

re stationer

sänder P 3

Hörby KV-station sänder speciella program avsedda för lyssnare i utlandet

på olika tider och olika frekvenser

Tillsammans med band 111 ett landstäckande tv-nät (TV 1)

Tre landstäckande ljud- radionät (P 1, P 2 och P 3)

Tillsammans med band 1 ett landstäckande tv-nät (TV 1)

Ett landstäckande tv-nät under utbyggnad (TV 2)

Ej ianspråk taget

Möjliga resurser, framtidsplanering osv.

Banden är ej lämpliga för ytterligare ut- byggnad pga stark utnyttjning och därav följande stora störningsrisker från andra sändare. Internationellt finns intresse

för revision av Köpenhamnsplanen för bl. a. förbättrad hörbarhet utanför nations- gränserna.

De mindre MV—sändarna läggs ned

under 1973 enligt planer.

Banden är av vågu tbredningstekniska skäl olämpliga för nationell sändning; dess- utom stark utnyttjning och därför stora störningsrisker från andra sändare.

Inga ytterligare resurser finns. En extra tv- ljudkanal kan introduceras i befintliga kanaler men kräver särskilda mottagare.

Ett deltäckande FM4-nät kan erhållas genom konsultation med grannländer. Täckning ca 50 %. Multiplexsystem för stereofoni, tvåprogramsändning, T—kanal- sändning möjliga för samtliga nät.

Inga ytterligare resurser finns. En extra tv— ljudkanal kan introduceras i befintliga kanaler men kräver särskilda mottagare.

Enligt frekvensplanen finns i princip utrymme för ytterligare två landstäckande nät (TV 3 och TV 4). En extra tv-ljudkanal kan introduceras i befintliga kanaler men kräver särskilda mottagare. Eventuellt kan ytterligare 2—4 ljud- kanaler inrymmas i luckorna mellan tv- kanalerna, Särskilda mottagare krävs. Bandet tilldelades vid WARC-ST 1971 fast trafik, mobil trafik med visst undantag, samt markbunden och satellitsänd rundradio

(bilaga 3. 2. 6).

2.2 Utvidgade sändningsmöjligheter utan att ta ianspråk ytterligare frekvenser

2.2.1 Användning av befintliga nät för ljudradio och tv på icke-realtid

Rundradioverksamheten är för närvarande organiserad som ett realtids- system, dvs. merparten av publiken tar del av programmet i samma ögonblick som det sänds.

En tänkbar möjlighet att öka kapaciteten inom befintliga system är att frångå denna förutsättning för vissa typer av program, Om möjlighet till programregistrering (inspelning) finns hos en viss målgrupp kan program riktade till denna sändas på tid som nu är programfri eller upptas av testbild. Som en service för i första hand radiobranschens försäljnings-, service- och installationsarbete erfordras televisionssändning av något slag under dagtid i så stor utsträckning som möjligt. Tid för sändningar avsedda för programinspelning finns i första hand på natten.

Distributionssidans kostnader för verksamhet enligt ovan är vad beträffar ljudradion i stort sett försumbar. För televisionens del uppstår heller inga kostnader om sådana program sänds under nuvarande testbildstider. Televisionssändningar nattetid kan ske utan bemanning av stationerna, varför kostnaderna blir blygsamma. Om därvid varje program sänds vid två olika tillfällen kompenseras den något sämre driftsäkerheten vid obemannad drift mer än väl. En sådan ordning skulle också ge en större frihet för tittarna att välja tillfälle för sin inspelning.

Systemet förutsätter att sändning sker på ledig tid (huvudsakligen nattetid) och att konsumenten skaffar registreringsapparatur med in- byggd tidsautomatik. Metoden är därför för den enskilde inte lämplig för samhällsinformation och föga lämplig för utbildningsprogram.

Det kan framhållas att möjligheten i första steget blir mest attraktiv för AV-centraler. För enskilt bruk förutsätter metoden relativt låga priser på tv-bandspelare. I bedömningsunderlaget bör också ingå utvecklingen av filmdistribution samt de olika systemen för lagring av elektronisk bild, videoband, bildskiva, tv-kassetter osv.

2.2.2 Trådbundna system för ljudradio och tv

Distribution av ljudradio- och tv-program kan förutom i etern också ske i trådbundna system. Dessa kallas i fortsättningen för kabel-tv-anlägg- ningar. Från rundradions synpunkt kan de beskrivas som vidsträckta centralantennanläggningar.

Kabel-tv-anläggningarna kan utföras för samtidig överföring av flera ljudradio- och tv-program i samma kabel. Om man utgår från att de nuvarande tv-mottagarna skall kunna användas utan tillsatsanordningar kan man på grund av vissa störningsproblem inte räkna med att överföra mer än högst sex samtidiga tv-program per kabel. Om mottagarna förses med en tillsatsanordning som för närvarande beräknas kosta 400—500 kr per mottagare (men som i storserieproduktion kan beräknas komma att kosta ca 200 kr) kan överföringskapaciteten ökas till 25—30 samtidiga tv-program per kabel.

[ de länder där kabel-tv-nät etablerats används de främst för

vidaredistribution av etersända program. I ökande utsträckning används de i vissa länder även för spridning av program direkt från studio eller av på skilda sätt lagrade program. I bl. a. USA pågår en teknisk utveckling som syftar till användning av kabel-tv-anläggningarna även för andra telekommunikationstjänster. På längre sikt kan utvecklingen gå mot helt integrerade telekommunikationsnät i vilka överförs telefon, bildtelefon, data, rundradio m. m.

Enligt en beräkning som utförts inom televerket kommer kostnaden för en utbyggnad av kabel—tv-nät i Sveriges alla tätorter att uppgå till ca 3 600 milj. kr. I tätorterna bor omkring 82 % av landets befolkning. Kostnaden för utbyggnad av kabel-tv-nät i glesbygden beräknas uppgå till 10 250 milj. kr. Den sammanlagda kostnaden för utbyggnad av kabel-tv- nät till 100 % av landets befolkning blir således nära 14 000 milj. kr.

Bredbandiga kabelnät för kabel-tv m. ni. kommer på sikt sannolikt att införas i åtminstone viss utsträckning. Anläggandet av dessa nät skulle bl.a. motiveras av ett betydligt utökat behov av telekommunikations— tjänster. Av kostnadsskäl torde en sådan utbyggnad först ske i de större tätorterna för att sedan successivt under en troligen rätt lång tid fortsätta i de mindre tätorterna och glesbygden.

2.2.3 Ny användning av möjligheten till AM-sändningar i lång- och mellanvågsbanden för ljudradio

AM-sändningarna representerar den ursprungliga metoden för trådlös nationell (och även internationell) ljudradioförsörjning. AM-nätet för nationell försörjning som endast täcker delar av landet tjänstgör idag som komplement till de landstäckande FM-näten.

Då de mindre AM-sändarna för P1 och P3 beräknas bli nedlagda successivt återstår endast åtta större AM-sändare med en täckning av omkring 50 % av landets befolkning (bilaga 4, karta l). ] bedömningen i ett längre perspektiv ligger en revidering av Köpenhamnsplanen med tilldelning av färre, exklusiva sändningskanaler. Mot bakgrund av denna planering i Internationella teleunionens (ITU) regi då i princip tilldelningen till varje land kan väntas bli begränsad till en enda eller ett fåtal frekvenser bedöms det som osäkert att satsa på AM-tekniken för inrikes distribution av ytterligare ljudradioprogram. Man måste räkna med att AM-sändningarna efter en sådan planering kan komma att riktas till mottagargrupper utanför Sveriges gränser. Planeringen kan nämligen komma att syfta till att sådana sändningar skall kunna avlyssnas stömingsfritt utanför det egna landets gränser.

Beträffande möjligheten till en ny tillfällig programkanal som bygger på såväl AM- som FM-sändningar, se 2.3.1.

2.2.4 Fler ljudkanaler i tv-banden

Inom bland annat CCIR redovisas studier av möjligheten att sända ytterligare en eller flera ljudkanaler vid television. Man kan härvid särskilja två med varandra tekniskt sammanhängande men funktions- mässigt olikartade utvecklingsvägar.

För det första siktar man på att utveckla system som möjliggör sändning av ytterligare en eller flera ljudkanaler vilka skall fylla behov som hänger ihop med det utsända televisionsprogrammet. Det kan vara fråga om översättning av originalljudet vid sändning av utländskt programmaterial som ett alternativ till textningen. Ett sådant system skall för att vara praktiskt användbart kunna införas vid all tv—sändning, såväl i VHF— som UHF-området. Systemets ordinarie ljudkanal är densamma som den vilken sänds ut idag och kan således tas emot på vanligt sätt med nuvarande mottagare. För mottagning av den eller de extra ljudkanalerna erfordras däremot speciella mottagare.

För det andra pågår studier av möjligheten att genom ett effektivare utnyttjande av vissa frekvensband, vilka hittills endast utnyttjats för tv-sändning (UHF-banden), skapa nya möjligheter till ljudradiosändning. Detta behandlas närmare i 2.3.5.

2.2.5 Multiplexsystem för stereo- och tvåprogramsändning i ljudradio

FM/FM-kompandersystemet är ett system för både stereo- och tvåpro- gramsändning, som utvecklats inom svenska televerket. Det medger sändning av ytterligare ett ljudradioprogram över varje FM-sändare. Oavsett systemval för stereo kan systemet introduceras snabbt över ett eller flera av FM-näten. Det extra programmet via den så kallade S-kanalen kan sändas antingen vid godtyckliga tidpunkter över ett nät som inte används alls för stereosändning eller — då stereo inte sänds — över ett nät som under andra tider används för stereosändning. För avlyssning av såväl S-kanalen som stereo krävs att mottagaren är försedd med en speciell dekoder.

S-kanalens tekniska kvalitet blir i det närmaste densamma som i den ordinarie kanalen, den så kallade M-kanalen. Mottagare med FM/FM— dekoder saluförs inte idag. Om FM/FM-kompandersystemet väljs för stereo, kan stereomottagarna användas även för mottagning av S-kanalen vid tvåprogramsändningar.

Det amerikanska pilottonsystemet som internationellt sett är det vanligen förekommande stereosystemet ger inte någon motsvarande möjlighet till tvåprogramsändning. Systemet ger därför inga ytterligare sändningsmöjligheter för ljudradio. Särskild dekoder behövs även vid detta system. Ett antal mottagare med dekoder är redan sålda.

Frågorna om användning av tvåprogrammöjligheten och val av stereo- system kräver en mycket utförlig analys. De behandlas därför separat i avsnitt 2.4 och bilaga 5.

2.2.6 T—kanalsändningar för ljudradio

Med samma teknik som används för sändning av S-kanalen i FM/FM- kompandersystemet kan ytterligare en informationskanal öppnas vid sändning av FM-ljudradio, den så kallade T-kanalen. Över denna kanal kan ljud sändas med begränsad teknisk kvalitet.

Andra tjänster som lämpar sig för denna kanal är den så kallade mobilsökningstjänsten (ett system för en från telefonapparat initierad

sökning av abonnent utrustad med en särskild mottagare) samt överföring av teleprintermeddelanden till bilar.

Eftersom FM-näten ägs av rundradiorörelsen och har tillkommit för att fylla dess behov har rundradion givetvis företräde till nyttjandet av T-kanalerna. Vid icke-rundradiobruk av T-kanalen bör rundradiorörelsen tillgodoräknas hyresintäkter för användningen av detta sändningsut- rymme.

Möjligheten till ljudradiosändning över T-kanalen är i första hand tänkt i kombination med stereo- och tvåkanalsändningar. I sistnämnda fall blir det en tredje kanal utöver M- och S-kanalen. T-kanalsändning kan ge upphov till störningar när stereosändning enligt pilottonsystemet sker inom programkanalen, I USA utrustas pilottonmottagare med filter för att eliminera störningsriskerna, vilket för närvarande inte är fallet i Europa.

T—kanalen kan ge i det närmaste fullgod överföring av tal men inte av musik med hänsyn till nutida krav. Speciella mottagare utrustade med så kallad T-kanaldekoder krävs.

T-kanalmöjligheten kan därför knappast förordas för ljudradiosänd- ning om lediga S-kanaler finns att tillgå. S-kanalen ger nämligen betydligt bättre teknisk kvalitet än T-kanalen till samma kostnader.

T-kanalen skulle även kunna användas för andra ändamål till exempel för överföring av stillbild som komplement till det talade ordet. Överföringen är rätt långsam. Sändar- och mottagarapparatur härför har inte utvecklats. Mottagare för mobilsökningskod och mobil fjärrskrift enligt ovan har dock utvecklats av televerket.

2.3 Utvidgade sändningsmöjligheter genom att ta ianspråk ytterligare frekvenser

2.3.1 Ett fjärde ljudradionät (PM 4) i band 11 (87,5—100 MHZ)

Innan ytterligare sändningsfrekvenser i ljudradions frekvensband 87,5—100 MHz får tas i bruk måste enligt gällande internationella bestämmelser i regel koordinering ske med berörda grannländer. I mitten av 1960-talet räknades med att FM 4-nätet troligen kan ge en befolk- ningstäckning av 60 % om grannländerna önskar förbehålla sig motsvaran— de möjligheter till utvidgning och 90 % om grannländerna helt avstår från dessa möjligheter. Det förefaller orealistiskt att utgå från att grannlän- derna (till förmån för en utvidgad ljudradiodistribution i Sverige) skulle vara beredda att avstå från eller kraftigt reducera de egna möjligheterna till en fortsatt FM-utbyggnad utöver vad som anvisas av den ursprungliga Stockholmsplanen. Utgången av eventuella koordineringsförhandlingar måste därför bedömas med försiktighet.

Även andra skäl gör att man måste räkna med att täckningen kan bli så låg som 50 % i stället för tidigare angivna 60—90 %. Detta har bland annat sin grund i att viss kompletterande utbyggnad av de tre befintliga FM-näten gjorts de senaste åren, samt att det i tidigare beräkningar förutsatts att helt nya större sändarstationsanläggningar ivissa fall skulle uppföras. Detta senare har mött ökade svårigheter med hänsyn bland

annat till flygsäkerhets— och naturvårdsaspekter. Numera förutsätts att endast befintliga stationsanläggningar skall användas för komplettering med sändarutrustning för ett fjärde FM-nät.

En teoretisk möjlighet att få ett landstäckande fjärde FM-nät kunde vara att vid en ny konferens för det europeiska rundradioområdet revidera 1961 års Stockholmsplan. Detta förutsätter en ny målsättning syftande till ökat antal programkanaler men med viss försämring av mottagningsmöjligheten speciellt för bilradio och mindre, bärbara motta- gare. Sverige skulle vid en sådan konferens kunna erhålla sändningsmöj- ligheter för fyra rikstäckande FM-nät. Därvid skulle dock krävas en genomgripande omplanering av de nuvarande sändningsfrekvenserna för alla länder inom det europeiska rundradioområdet. En förutsättning för att konferensen skall komma till stånd är således att tillräckligt stort antal av de berörda länderna har ett akut intresse av att erhålla vidgade sändningsmöjligheter utöver vad Stockholmsplanen anvisar och är bered- da att ta därav betingade kostnader.

En fördel med den nuvarande frekvensplaneringen är att FM-mottag- ning med såväl små, bärbara batterimottagare som bilradiomottagare är möjlig i stort sett överallt i landet. En serviceförsämring i detta avseende skulle bli en oundviklig följd av en ny frekvenskonferens med utvidgning av antalet rikstäckande program som målsättning. En konferens av åsyftat slag skulle troligen inte heller kunna sammankallas förrän tidigast i mitten av 1970-talet.

Ingenting tyder på att andra länder skulle vara intresserade av en sådan lösning med hänsyn till försämrade mottagningsmöjligheter och vissa omläggningskostnader. Det är därför ytterst tveksamt om möjligheten kan bli aktuell ens i ett längre tidsperspektiv.

Ett fjärde FM-nät i band 11 kombinerat med AM-sändningar under en övergångstid

Möjlighet finns till en tillfällig fjärde ljudradiokanal genom en kombina- tion av FM- och AM-sändning. Planeringen för ett sådant nät skulle ta sikte på användning av FM 4-resurser i vissa områden och AM-resurser (lång- och mellanvåg) i andra områden. I första hand skulle då befintliga större AM-sändare utnyttjas.

Fördelen med ett sådant system är i första hand att befintliga mottagare i stor utsträckning är användbara. Detta medför såväl låga kostnader som kort tidrymd för införandet. Även på sändarsidan kan man med delvis provisoriska åtgärder ordna ett sådant system relativt snabbt och billigt.

Nackdelen med arrangemanget är att den tekniska kvaliteten blir olika i olika delar av landet. Det är vidare med hänsyn till AM-sändningarnas framtid (bilaga 3.2.6) osäkert hur länge systemet kan förbli i drift. Det är inte troligt att total landstäckning kan uppnås med ett sådant nät.

2.3.2 Ett fjärde ljudradionät inom frekvensområdet 100—104 MHz EBU:s ståndpunkt

European Broadcasting Union (EBU) har de västeuropeiska radioföre- tagen som medlemmar och ett stort antal företag utom Europa som associerade medlemmar. EBU har i oktober 1970 i skrivelse till medlemsföretagen (bl. a. Sveriges Radio) tagit upp frågan om utveckling av rundradiotjänsterna på ljudradioområdet genom utvidgning av band 11. Detta band omfattar nu frekvensområdet 87,5élOO MHz där Sverige har tre rikstäckande ljudradioprogramkanaler (använda för P I, P 2 och P 3).

EBU konstaterar att övergång från lång- och mellanvågsmottagning (AM) till FM-mottagning har varit långsam och trög (gäller ej Sverige). Parallellsändningar över båda systemen förekommer därför i många länder. Sedan många år har tanken varit att länderna i Europa bör fortsätta utveckling av FM-nät som ett medel att tillhandahålla ytterligare program och därigenom uppmuntra försäljning av FM-mottagare. Detta anses även vara det effektivaste sättet att möjliggöra bättre användning av AM-resurserna i framtiden.

EBU säger att teoretiska och praktiska studier har visat att i allmänhet endast tre program med full täckning kan tillhandahållas på den europeiska kontinenten med hjälp av band II. Dessa möjligheter är nu till fullo exploaterade i åtskilliga länder. Behov uppstår av att placera alla tillkommande nationella, regionala och lokala tjänster utanför detta band. För att bestämma möjligheterna till en sådan utvidgning bör först och främst hänsyn tas till gällande radioreglemente (Radio Regulations).

EBU konstaterar att det nuvarande radioreglementet tillhandahåller vissa europeiska länder möjligheten att använda det i Europa främst för kommunikationsradio använda bandet 100—104 MHz för rundradiotjänst enligt not 270.

I Belgien, Israel, Italien, Jugoslavien, Schweiz, Spanien och Österrike samt, vid behov, i Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna är bandet 100—104 MHz på tillåten basis upplåtet för rundradiotrafik. För anordnandet av rundradiotrafik i dessa länder erfordras särskilda avtal mellan ifrågavarande förvaltningar och sådana, vilkas reglementsenliga trafik i detta band därav kan beröras, i syfte att undvika menlig störning för andra länders enligt reglementet medgivna trafik.

En speciell regional överenskommelse har träffats 1962 mellan österrike, Italien, Schweiz och Jugoslavien för användning av bandet 100—104 MHz för ett ytterligare program. För närvarande används bandet endast av ett fåtal sändare i Österrike, Danmark, Västtyskland och Italien. I Västtyskland diskuteras planer på att använda bandet för ett ytterligare rikstäckande program. EBU nämner att i ett stort antal fall där rundradiotjänsten sätts in över 100 MHz kan fullt bruk av möjligheten inte nås eftersom tjänsten måste samordnas med icke rundradiotjänster. Sådan samordning medför svårigheter eftersom ifråga— varande tjänster normalt är mycket känsliga för störning från andra sändare.

I de länder där band II är till fullo exploaterat finns det enligt EBU inga möjligheter att tillhandahålla tillkommande program eller att

reducera antalet AM-sändningar utan att utvidga band II. Utbyggnaden av FM-ljudradio i EBU: s återstående medlemsländer kan förutses leda till att samma behov att utvidga band II kommer upp i större delen av det europeiska rundradioområdet. Sett ur synpunkten av en enhetlig kon- struktion av mottagare över hela världen och fördelen av fri handel med mottagare skulle det också vara högst önskvärt att sikta till en världsomfattande tilldelning av rundradiotjänster vid varje framtida revision av radioreglementet. Fördelning av frekvensband till rundradio och andra tjänster på delad basis kan inte betraktas vara en tillfredsstäl- lande användning av frekvensspektrum. Av dessa tre skäl skulle den ideala lösningen för en framtida revision av radioreglementet bli att vidta åtgärder för en exklusiv fördelning av bandet 87,5—108 MHz på en världsvid basis.

EBU medger att detta högst önskvärda mål inte är lätt att nå. Det oaktat bör varje ansträngning göras för framsteg i den riktningen. Teleadministrationerna i EBU: s medlemsländer bör därför uppmanas att överväga vilka steg som kan tas för att nå detta mål i framtiden. Som en första åtgärd bör andra länder (däribland Sverige) än de som listats i not 270 i radioreglementet göra bandet 100—104 MHz tillgängligt för rundradio. Alla EBU:s medlemsländer bör dessutom beakta bandet 104—108 MHz vid framtida tilldelning för ljudradio.

Rekommendation inom ITU

En världsadministrativ radiokonferens rekommenderade redan 1959 teleadministrationerna i region 1 (Europa inklusive Sovjetunionen, Afrika och Mellanöstern) att vid nästa världsadministrativa radiokonferens (WARC) föreslå nya tilldelningar för tjänsterna i bandet 100—104 MHz med tanke på behovet av rundradioservice.

Utgångsläget för Sveriges del

Frekvensbandet 100—4104 MHz används i Sverige för viss fast och rörlig radiotrafik. Kostnaden att flytta dessa tjänster äri nuläget ca 10 milj. kr. Någon formell möjlighet att i Sverige ta detta band i anspråk för rundradiosändning föreligger inte enligt gällande radioreglemente, såvida inte särskilda överenskommelser kan nås på konsultativ basis.

Darmstadt-ö verenskom melsen

En konferens hölls i Darmstadt iseptember 1971 rörande frekvensplane- ring för FM-ljudradio i frekvensbandet 100—104 MHz.

Konferensen ledde till en överenskommelse som också innefattar en frekvensplan för sändare i 13 länder, däribland Sverige. England och Frankrike fastslog vid konferensen att man i dessa länder åtminstone inte inom överskådlig framtid kunde förutse en övergång till användning av bandet för rundradio. I dessa länder utnyttjas bandet i hög grad för fast och mobil trafik.

För att kunna ta i bruk ljudradiosändare i bandet erfordras konsulta-

tioner med länder som berörs härav. De länder som på kortare eller längre sikt behöver skydda annan trafik från störningar som skulle orsakas av rundradiosändare kan härigenom kräva de inskränkningar av rundradio- sändarnas effekt som blir nödvändig.

För Sveriges del blir resultatet av konferensen beroende av vilken ställning Sovjetunionen, Polen och Östtyskland kommer att ta till användningen av bandet. Om dessa länder, vilka ej deltog vid konferen- sen, inte önskar använda bandet för rundradio torde starka inskränk- ningar av effekterna hos rundradiosändare i bl.a. Finland och Sverige komma att krävas. I en sådan situation är det tveksamt om Finland har intresse av att införa rundradio i bandet varigenom situationen för Sveriges del ytterligare försämras.

Med hänsyn till de antydda svårigheterna får resultatet av konferensen bedömas med försiktighet. För att förbereda en eventuell övergång till användning av bandet för rundradio i Sverige har televerket beslutat att tills vidare inte upplåta ytterligare frekvenser i bandet för annan trafik.

2.3.3 Nya nät för tv (TV 3 och TV 4)

För television blev resultatet av Stockholmskonferensen 1961 för Sveriges del ett landstäckande VHF-nät,vi1ket i stort sett tagits i anspråk för TV l-utbyggnaden, två landstäckande UHF-nät (TV 2 och TV 3) jämte ett UHF—nät med en befolkningstäckning av ca 80 % (TV 4). Genom viss pågående omdisponering av frekvensresurser som tilldelats Sverige bedöms det senare nätets täckning kunna ökas så att även det blir landstäckande.

I TV l-nätet har sedan slutet av 1950-talet ca 230 milj. kr investerats t. o. m. budgetåret 1972/73. Ca 450 milj. kr skulle behöva investerasi TV 2-nätet om detta nät görs landstäckande och får samma driftsäkerhet som TV 1. Härav har investerats ca 210 milj. kr t.o.m. budgetåret 1972/73.

Televerket har gjort en utbyggnadsplan för ett TV 3-nät. För planen har följande förutsättningar gällt.

a) Tidigare uppförda sändar- och länkstationer för TV1 och TV 2 kompletteras med utrustningar för TV 3.

b) En befolkningstäckning av 99 % skall uppnås.

c) Turordningen mellan enskilda stationer väljs så att snabbast möjliga ökning av täckningen erhålls.

I tabell 2.1 sammanfattas utbyggnadstider, befolkningstäckning och investeringskostnader för ett TV 3-nät exklusive reservutrustningar. Kostnaden för reservutrustningarna beräknas uppgå till ca 95 milj. kr. Televerket kommer att närmare utreda möjligheten och lämpligheten av att utnyttja de för TV 2 anskaffade reservsändarna som reserv även för TV 3. Därigenom kan det för TV 3: s reservutrustning beräknade beloppet 95 milj. kr minskas med mer än hälften. De för TV 2 och TV 3 gemensamma reservsändarna skulle härvid komma att tillfälligt ta i anspråk de frekvensresurser som avsetts för TV 4.

Antal år efter beslut Befolkningstäckning Ackumulerade investe- om TV 3 i % ringskostnader, milj. kr i 1972 års kostnadsnivå 1 2 3 1,5 50 18 2,5 75 43 Beroende av utbygg- nadstakten för TV 2 % 95 97 dock minst 4 år. 99 155

Utbyggnaden av ett TV 4-nät bedöms komma att kräva ungefär samma kostnader som en utbyggnad av TV 3-nätet, dvs. ca 250 milj. kr om fullständig reservutrustning installeras. I ett läge där man har fyra landstäckande tv-nät bör man dock överväga om fullständig reserv erfordras för alla dessa nät.

2.3.4 Satellitsändningar för ljudradio och tv

Rundradiosändning direkt från satellit torde tekniskt kunna realiseras inom några få år. Ett internationellt planerings- och organisationsarbete av helt annan omfattning än vad som tidigare erfordrats måste till innan sådana systern tas i bruk för Europa. Att varje land skulle kunna driva ett eget system oberoende av övriga länder inom regionen får anses praktiskt taget uteslutet av tekniska och ekonomiska skäl. Länderna kan här bara agera inom de regionala organisationerna, företrädesvis CEPT och EBU, och detta först sedan bl. a. frekvens— och systemfrågor är lösta. Ett första steg vad gäller frekvensfrågorna togs vid WARC-ST 1971.

De utredningar som hittills gjorts beträffande möjliga tilldelningar av sändningsresurser pekar på att varje land i Europaområdet kan komma att tilldelas 3 eller 4 tv-kanaler för direktsändning från satellit i frekvensbandet 11,7—12,5 GHz. Om detta frekvensband delvis tas i anspråk även för markbundna tv-såndningar eller annan radiokommuni- kation minskar utrymmet för rundradiosändning direkt från satellit.

Användning av satellitsändningar innebär övergång till ett helt nytt bassystem med stora kostnadsökningar på mottagningssidan. Den inter- nationella systemutvecklingen måste först awaktas. Sådana system kommer i första skedet att vara av intresse främst för länder, som ännu inte har något tv-nät i egentlig mening (företrädesvis u-Iänder). Fråge- komplexet har behandlats i Teknisk Tidskrift nr 3 1970 (A. Rohdin och I. Wåhlström) samt i en artikeli Tele nr 1 1972 (I. Wåhlström). Exempel visas på täckningi figur 2.1 och på signalgång i figur 2.2.

Det kan bli tekniskt möjligt att inom relativt få år täcka Sverige med sändning från satellit. Kostnaderna för distributionsutrustningen kan grovt uppskattas till ca 200 milj. kr. Om flera länder t. ex. de nordiska använder samma satellit blir kostnaden för varje land lägre.

Figur 2.1 Exempel på täckning av Sverige vid sändning från satellit.

Geostotionör satellit

/ X / xx / ) x Kommunikotions- / X x satellittrekvens f_j / X XX (trokvensmodulutlon) / ( Rundradiosotellitfrekvens 62 X (trekvensmodulation) // X Sändning exelnpelvis enligt figur 2.1 IP d "X t ' b " XX / rogrom IXS ri uuonx / ) xx f * ”k / X x / ) Xx / X ' / X / X X Frekvens- och Program- ) modulotions- mottagning ) omvandling Inom byggnaden skar distribution med konventionell centrolontenn. Befintliga mottaga- . re kan användas. Progrom- Program- produktion mottagning

Figur 2.2 Exempel på signalgång i ett satellitsystem för rundradio.

Livslängden för en satellit uppskattas för närvarande till åtta år. För mottagning krävs nya antenner samt systemomvandlare. Några säkra kostnadsuppgifter för utrustningen finns för närvarande ej. För hushåll med egen antennanläggning har kostnaden för ifrågavarande utrustning uppskattats komma att ligga mellan 1000 och 2500 kr medan motsvarande kostnad för centralantennanläggningar har uppskattats komma att ligga mellan 3500 och 7500 kr. Dessa ekonomiska bedömningar gör att möjligheten inte synes få intresse förrän tidigast på 1980-talet.

2.3 . 5 Ljudradiokanaler i tv-banden

Inom den schweiziska teleförvaltningen görs för närvarande försök med utnyttjande för ljudradiosändning av vissa hittills delvis lediga delar av UHF-banden. Dessa frekvensband har tidigare endast utnyttjats för tv. Systemet kräver mottagning med tv-antenn, åtminstone på längre avstånd från sändarstationerna. Befintliga FM-mottagare kräver modifiering eller särskild tillsats för att kunna ta emot dessa sändningar. Systemet är ännu inte tillräckligt utprovat och det är för tidigt att uttala sig om dess möjligheter.

2.4 Faktorer som har betydelse för bedömning av stereoljudradio och tvåprogramsändning

2.4.1 Allmänt

1 bilaga 5 redogörs utförligt för de bakgrunds- och bedömningsfaktorer som kan belysa frågor förknippade med stereoljudradio och tvåprogram- sändning.

I detta avsnitt (2.4) sammanställs de faktorer, som har betydelse för bedömning av stereoljudradio och tvåprogramsändning.

Multiplexalternativ

För stereosändning finns två möjligheter, antingen pilottonsystemet eller FM/FM-kompandersystemet. Det sistnämnda ger också den enda nu realistiska möjligheten till tvåprogramsändning. Programproduktion och inspelning av stereo liksom det internationella programutbytet påverkas inte av systemvalet.

Prov utförda i samarbete mellan Sveriges Radio och televerket vid skilda tidpunkter visar att FM/FM-kompandersystemet är ett något bättre system för stereosändningar än pilottonsystemet. Med hänsyn till den grad av etablering som pilottonsystemet fått internationellt kan likväl starka skäl tala för val av detta system för stereosändningar.

Även med beaktande av internationella synpunkter är dock FM/FM-kompandersystemet ett slagkraftigt alternativ för stereosänd— ningar. Möjligheten att vid behov få ytterligare kanaler för monosänd- ningar inom ramen för samma system får tillmätas stor betydelse.

Om pilottonsystemet används för stereosändningar framstår som allmän fördel att det inte erfordras någon modifiering av stereomottagare importerade till eller exporterade från Sverige samt att stereolyssning över gränserna lättare möjliggörs i en del fall.

Nackdelarna är att systemet inte ger tvåprogrammöjlighet, att mer påkostade antenner ibland behövs vid stereomottagning, att ytterligare ett stort antal slavsändare erfordras om landstäckning skall kunna nås samt att mottagare för både tvåprogram- och stereomottagning måste vara försedda med två skilda dekodrar.

FM/FM-kompandersy stemet

Användning av FM/FM-kompandersystemet för såväl tvåprogram- som stereosändning medför som fördelar att enklare mottagningsantenner än vid pilottonsystemet kan användas vid stereomottagning, att god stereo- mottagning utan utökning av antalet slavsändare sannolikt kan erhållas överallt i landet där monomottagning är god samt att mottagare som skall kunna användas för båda tjänsterna endast behöver vara utrustade med en dekoder.

En nackdel vid S-kanalmottagning av tvåprogramsändning är att en viss komplettering kan erfordras av mottagningsantenner och att ett antal slavsändare kan behövas beroende på vilka kvalitetskrav som ställs upp för S-kanalmottagning. I viss mån föreligger även nackdelar därigenom att möjligheter till direktmottagning över gränserna vid stereoavlyssning inskränks samt att handelshinder uppstår vid import och export av stereomottagare. Det kan dessutom sägas att tvåprogrammöjligheten av kvalitetsskäl inte kan utnyttjas helt vid mottagning i bilar.

Utgångspunkt för bedömning av de olika faktorerna

Beroende på slutligt systemval för reguljär sändning blir en av följande kombinationer för multiplextjänster (MP) möjlig.

MPl Stereosa'ndning som enda multiplextjänst stereosändning: pilotton

MP2 Stereo- och tvåprogramsändning stereosändning: FM/FM — tvåprogramsändning: FM/FM

MP3 Stereo- och tvåprogramsändning stereosändning: pilotton tvåprogramsändning: FM/FM

De olika bedömningsfaktorerna sammanfattas i följande delavsnitt.

2.4.2 Distributionssidan

För distributionssidan krävs bedömning av antal befintliga nät som kan utnyttjas, frekvenssituationen, graden av befolkningstäckning, utbygg-

nadstiden samt investeringskostnaderna. Nämnda faktorer kan samman- fattas på följande sätt.

Antal nå't

Vart och ett av de tre befintliga FM—näten kan i princip utrustas med båda systemen

MP1 MP2 Befintliga FM-nät (1, 2 eller 3) MP3

Frekvenssituationen

Behov av ytterligare frekvensutnyttjning uppkommer vid samtliga alter- nativ om landstäckning krävs. Såväl monosändning i S-kanalen so'm pilottonstereo kan medföra behov av nya slavsändare.

MPl Mycket stora krav på nya frekvensresurser uppkommer vid MP ] MP2 och MP 3 speciellt i de fall tre nät med landstäckning efter- MP3 strävas. Vid MP 2 blir däremot erforderlig ny tilldelning av frekvenser av betydligt mindre omfattning.

Täckning

Här inverkar det förhållandet att pilottonstereo och (vid tvåprogramsänd- ning) monomottagningi S-kanalen kan kräva ytterligare slavsändare.

MPI Stereo: ca 95 % befolkningstäckning (ca 98 % vid ytterligare 10 slavsändare) Mono: landstäckning MP2 Stereo: landstäckning Tvåprogram: M-kanal ger landstäckning, S-kanal ger bättre befolkningstäckning än den som anges för stereo under MP1 MP3 Stereo = MPI

Tvåprogram = MP2

Utbyggnadstid

Redan från början kan sändning snabbt ske för Stockholm och Göteborg med övriga befolkningstäta områden i relativt snabb följd därefter.

MP1

MP2 Successivt under ca 3 år efter beslut MP3

Investeringar

Kostnader för investeringar vid olika alternativ har preliminärt beräknats av televerket.

Två nät: 6,5 milj. kr Tre nät: 8,8 milj. kr (kostnaderna avser täckning ca 98 %) MP2 Ett nät: 3,4 milj. kr

Två nät: 5,4 milj. kr Tre nät: 7,4 milj. kr MP3 Ett nät: 6,6 milj. kr

Två nät: 6,2—1 1,1 milj. kr Tre nät: 8,2—15,6 milj. kr

Ett tredje nät kan utnyttjas för stereo först sedan förbindelsenätet till sändarna kompletterats. Kostnaden härför (10 milj. kr) har inte inräknats i de ovan angivna kostnaderna.

2.4.3 Mottagarsidan

För mottagarsidan krävs bedömning av apparatbeståndet med hänsyn till utrustning för multiplextjänster, kostnader för att anskaffa eller komplet- tera med sådan utrustning samt i vilken grad hänsyn skall tas till internationella synpunkter.

Apparatbesta'ndet

Speciellt svårt är det att få grepp om i vilken utsträckning de icke stereoförsedda mottagarna är stereoförberedda. Det är dock inte möjligt att utan tidsödande undersökningar och stora kostnader kartlägga apparatmarknaden mer noggrant än som skett (bilaga 5.5.1).

MPI Av de under åren 1968—1971 försålda stereoanläggningama var åtminstone 100 000 utrustade för mottagning av stereorundradio enligt pilottonsystemet. Nyanskaffningar av stereoanläggningar kan uppskattas till ca 160 000 under 1972, varav ca en tredjedel försedda med utrustning för pilottonstereo. MP2 FM-mottagare omsätts med ca 10 % årligen. Intresset för anskaff- ning av FM/FM-mottagare, som nu inte finns på marknaden, väntas bero på både intresset för stereo och vad som sänds i S-kanalen. MP3 Stereo: Av de under åren 1968—1971 försålda stereoanläggningama var åtminstone 100 000 utrustade för mottagning av stereorund- radio enligt pilottonsystemet. Nyanskaffningar av stereoanlägg- ningar kan uppskattas till ca 160 000 under 1972, varav ca en tredjedel försedda med utrustning för pilottonstereo. Tvåprogram: FM-mottagare omsätts med ca 10 % årligen. Intresset för anskaffning av FM/FM-mottagare, som nu inte finns på marknaden, väntas bero på intresset för vad som sändsi S-kanalen.

Kostnaderna varierar något för de olika systemen.

MPl Mottagare finns i varierande prislägen. Stereomottagare kan för närvarande hänföras till högprisklassen. Viss komplettering av antennutrustning erfordras vid ogynnsamma mottagningsförhållan- den. Stereoförsedda mottagare har redan pilottondekoder (beräk- nad kostnadsandel 80 kr). För stereoförberedda väntas dekoder komma att marknadsföras om systemet väljs. MP2 För stereo- och S-kanalavlyssning krävs nya mottagare som beräknas bli fördyrade med 100 kr för dekoder. Dyrare befintliga stereoanläggningar kan komma att kompletteras med en separat mottagardel. MP3 Antingen fordras två skilda mottagare eller också mottagare med två dekodrar (för stereo = MPl, för S-kanalmottagning med nya mottagare = MP2). Komplettering för S-kanalmottagning eller för båda tjänsterna är föga trolig för befintliga mottagare.

Internationella aspekter

Här gäller det främst internationella aspekter på apparatmarknaden. I viss utsträckning får också direktavlyssning över gränserna till grannländerna betydelse.

MPl Mottagare kan importeras och exporteras utan modifieringar och kompletteringar. MP2 Importerade mottagare måste modifieras eller kompletteras. För direktavlyssning av danska stereosändningar i västra delarna av Skåne erfordras särskild mottagare för pilotton eller komplettering. I viss mindre utsträckning blir det samma förhållande vid direktav- lyssning av finska program. Norge har inte valt system. MP3 Importerade mottagare måste kompletteras eller modifieras för mottagning av S-kanalsändningar.

2.5 Samlad bedömning av ytterligare möjligheter till ljudradiosändning

Befintliga nät kan inte väntas få allmän användning på s. k. icke-realtid. Trådbundna system (tänkbara i samband med kabel-tv) blir för kostnads- krävande om större geografiska områden skall täckas. T—kanalsändningar ger inte tillräckligt god kvalitet. AM-resurserna enbart ger f.n. ingen landstäckning och kan för övrigt på sikt bl. a. komma att bli använda för sändning från Sverige till andra länder. På anförda skäl kan de nämnda möjligheterna, som i varierande utsträckning skulle kunna ge vidgat sändningsutrymme utan att ta i anspråk ytterligare frekvenser, avföras från diskussionen. Detta såvitt det gäller att använda endast en av möjligheterna för att få ett landstäckande nät.

Möjligheten att få ett fjärde ljudradionät iband II (87,5—100 MHz) genom att ta i anspråk ytterligare frekvenser kan också avföras från diskussionen om den skall övervägas som enda resurs för ett landstäckan-

de nät. En total omplanering av frekvenserna för de tre landstäckande FM-näten skulle nämligen kräva deltagande och godkännande av samtliga länder inom det europeiska rundradioområdet. Dessutom skulle möjlighe- terna att använda portabla mottagare och bilradiomottagare försämras. Det återstår då att överväga de för närvarande kända möjligheter som skulle kunna ge nya heltäckande nät för ljudradiokanaler. De är följande:

I) Ljudradiokanaler i tv-banden 2) Tvåprogramsändning enligt FM/FM-kompandersystemet 3) Ett fjärde ljudradionät inom frekvensområdet 100— 104 MHz 4) Satellitsändningar

Möjligheten 2) kan erhållas utan att ta i anspråk ytterligare frekvenser medan så måste ske vid möjligheterna l), 3) och 4).

5) Ett kombinerat FM 4/AM-nät (nästan heltäckande)

Sistnämnda möjlighet är en tillfällig lösning vilken kan fås delvis med och delvis utan ianspråktagande av ytterligare frekvenser.

När det gäller att överväga de nu nämnda fem möjligheterna kan följande sammanställning göras av relevanta faktorer.

]) Ljudradiokanaler i tv-banden

Om systemet internationellt accepteras för användning torde det kunna varai drift först omkring 1980.

Investeringar på sändarsidan kan tills vidare uppskattas till 10 milj. kr för ett rikstäckande nät.

Nya mottagare eller också tillsatser krävs. Det är ovisst i vilken takt apparater kommer att anskaffas. Lång övergångstid är sannolik.

2) Tvåprogramsändning enligt FM /FM-kompandersystemet

I fråga om tidsaspekten kan konstateras att vid beslut 1973 kan systemet tas i fullt bruk på sändarsidan 1976. För vissa områden kan sändningarna påbörjas något år tidigare.

Investeringar på sändarsidan kan uppskattas till 3,4 milj. kr för ett nät (två nät: 5,4 milj. kr; tre nät: 7,4 milj. kr).

Nya mottagare krävs för S-kanalmottagning. Det är ovisst i vilken takt apparater kommer att anskaffas. Lång övergångstid är sannolik.

3) Ett fjärde ljudradionät inom frekvensområdet ] 00—104 MHz

[ fråga om tidsaspekten kan sägas att någon ny konferens inte är planerad för revidering av radioreglementet i fråga om rundradiotrafik från markbundna anläggningar. Det är osannolikt att någon konferens kan hållas de närmaste 5—6 åren. Om det blir möjligt att lösa frågan för Sveriges del kan det inte ske förrän tidigast omkring 1980. Darmstadt- överenskommelsen kan dock komma att leda till en lösning på konsultativ basis innan dess. Investeringar på sändarsidan kan tills vidare uppskattas till 10 milj. kr

vartill kommer kostnaden för att flytta nuvarande radiotrafik uppskattad till 10 milj. kr eller sammanlagt 20 milj. kr.

Mottagare är i stor utsträckning redan utrustade för mottagning av sändning inom frekvensområdet. Nya mottagare förses med sådan möjlighet i allt större omfattning.

4) Satellitsändningar

I fråga om tidsaspekten kan sägas att systemet av allt att döma inte kommer att tillämpas förrän in på 1980-talet.

Investeringar på sändarsidan blir marginella om även tv—sändning från satellit anordnas.

Nya mottagare eller tillsatser krävs. Endast stationär mottagning blir möjlig. Lång övergångstid är sannolik.

5) Ett kombinerat FM 4/AM-m'z't

I fråga om tidsaspekten kan sägas att systemet inte kan komma att tillämpas förrän 1975. Systemets varaktighet är begränsad till omkring 1980 då eventuellt huvuddelen av AM-resurserna kan komma att bli avdelade för sändningar riktade till publik utanför Sveriges gränser.

Investeringar i FM-nätet, som också till stor del blir en etapp av möjlighet 3), kan uppskattas till ca 8 milj. kr. Befintliga mottagare kan användas i stor utsträckning.

Bedömningsfaktorema har sammanställts enligt följande.

Typ av nät Tidsas ekt för Investerln i nät Mottagarsidan ianspraktagande (1972 års ostnads— nivå) ___—___ 1 2 3 4 1 Ljudradiokanaler ca 1980 10 milj. kr Nya mottagare eller 1 tv-banden tillsatser. Lång övergångstid 2 Tvåprogramsänd- Successivt; 3,4 milj. kr Nya mottagare för ning enligt FM/FM- ca 1976 (ett nät) S-kanalmottagning. kompandersystemet Lång övergångstid 3 Fjärde FM-nät Tidi ast 20 milj. kr Mottagare finnsi inom 100— 104 ca 1 80 (varav 10 för stor utsträckning MHz tlyttn. av annan radiotrafik) 4 Satellitsändning 1980-talet Marginell i Nya mottagare eller förhållande tillsatser. Lång till tv övergångstid 5 Kombinerat Successivt; 8 milj. kr Mottagare finns i FM 4/AM-nät helt ca 1975 stor utsträckning

Sammanfattningsvis kan följande anföras när det gäller att bedöma systemen:

a) Om behov av ytterligare ett permanent ljudradionät med landstäck— ning skall tillgodoses redan i mitten av 1970-talet talar allt för att

FM/FM-kompandersystemet är den enda tänkbara lösningen. Syste— met får med denna tidsaspekt företräde om det gäller att få fram också ett femte nät.

b) Ifall man är övertygad om att Sverige inte har behov av ett permanent fjärde landstäckande nät under 1970-talet bör det diskuteras att initiera och avvakta resultatet av diskussioner inom internationella organ innan man binder sig för systemval. Två vägar synes tänkbara: antingen efter rekommendation i CCIR möjlighet av typ ljudradio- kanaler i tv-banden, FM/FM-kompandersystemet osv., eller därest enighet kan nås inom det europeiska rundradioområdet om ljudradio- planering för frekvensområdet 100—104 MHz användning av sådan resurs.

c) I avvaktan på slutligt systemval för ett fjärde ljudradionät skulle ett kombinerat FM 4/AM-nz'z't övergångsvis kunna användas för att tidi— gare än 1980 kunna tillgodose krav på sändningsutrymme, som motiverar ett fjärde landstäckande nät, även om den tillfälliga lösningen inte helt tillgodoser kravet på landstäckning.

2.6 Samlad bedömning av ytterligare möjligheter till tv-sändning

Befintliga nät kan inte väntas få allmän användning på s. k. icke-realtid. övriga alternativ som kan komma i fråga vid behov av utvidgade tv-sändningsmöjligheter är följande:

1) sändning över konventionella sändarnät inom UHF-området 2) sändning från satellit 3) sändning genom kabel-tv-nät

Följande sammanställning kan göras för de nämnda tre möjligheterna vad beträffar betydelsefulla faktorer vid en inbördes bedömning.

]) Sändning över konventionella sändarnät inom UHF-området

Vid användning av denna resurs kan ett ytterligare tv-nät ge 95 % befolkningstäckning tidigast fyra år efter beslut och ca 99 % några år senare. Motsvarande gäller för ännu ett nät.

Investeringar på sändarsidan uppskattas till 250 milj. kr per nät. Nya mottagarantenner behövs för hälften respektive en mindre del av hushållen.

2) Satellitsändning

Systemet kan komma att ge Sverige tre eller fyra sändningsnät. Om systemet accepteras för användning inom Europa blir det sannolikt tillgängligt för Sverige på 1980-talet.

Investeringar på sändarsidan uppskattas till 200 milj. kr. Nya antenner och systemomvandlare krävs på mottagarsidan varför övergångstiden blir lång.

Detta system ger möjlighet till högst sex "nät” utan extra mottagartillsat- ser.

Investeringar på sändarsidan uppskattas till 3 600 milj. kr vid 82 % och 14 000 milj. kr vid 100 % befolkningstäckning.

Utbyggnad måste ske successivt under relativt lång övergångstid. Den kan påbörjas under 1970-talets senare del.

Ingen nyanskaffning av mottagare behövs.

En perspektivbedömning av kostnader för olika tekniska system för nya landstäckande tv-nät redovisas i bilaga 4.7. Bedömningsfaktorerna sammanfattasi följande översikt.

___—___—

Typ av nät Tidsaspekt för Investering i nät Mottagar- Antal (benämning) ianspråktagande (1972 års kost- sidan sänd- nadsnivå) ningsnät _— l 2 3 4 5 ___—__M— la Konventionellt 95 % täckning 250 milj. kr Nya antenner l sändarnät i tidigast fyra för ca hälf- UHF-området år efter be- ten av hus— (TV 3) slut; 99 % täck- hällen ning några år senare lb Konventionellt 99 % täckning 250 milj. kr Nya antenner 1 sändarnät i med samma tids— för en mindre UHF—området aspekter som del av hus- (TV 4) TV 3 hållen 2 Satellitsänd- 1980-talet 200 milj. kr Nya antenner 3—4 ning (Satelliternas och systemom- (TV 5, TV 6, livslängd be- vandlare. TV 7, TV 8) räknas f. n. Lång över— till ca åtta gångstid år) 3 Kabel-tv Successivt under 3 600 milj. Ingen nyan- Högst 6 (TV 9, TV 10, relativt lång kr för 82 % skaffning TV 11, TV 12, tid med början täckning. erfordras TV 13, TV 14) under l970-ta- 14 000 milj. lets senare del kr för 100 % täckning

___—

Sammanfattningsvis kan följande anföras när det gäller att bedöma systemen:

a) Benämningarna TV 3—TV 14 anger en preliminär värdering av rimliga prioriteringar vid bestämning av turordningen för utbyggnad av landstäckande nät.

b) Även om det blir tekniskt möjligt att relativt snart täcka Sverige med sändning från satellit visar en ekonomisk bedömning (med hänsyn tagen även till mottagarsidan) att detta system inte får intresse under den närmaste l&årsperioden.

c) Kostnaderna för investering i kabel-tv gör denna möjlighet till sistahandslösning för enbart landstäckande sändningar. Utökat behov

av telekommunikationstjänster på andra områden kan dock inverka på bedömningen. Under alla förhållanden kan i ett första skede kabel-tv bli aktuell endast i de större tätorterna. Det kan framhållas att kabel-tv kan ge möjligheter till distribution av 25—30 samtidiga program om mottagarna förses med tillsatser.

3. Rundradioverksamhetens organisation

för produktion och distribution

3.1 Sveriges Radio 3.1.1 Allmänt

Regler för Sveriges Radios verksamhet återfinns främst i radiolagen, radioansvarighetslagen och 1967 års avtal mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag. Statsmakternas uttalanden (prop. 1966: 136, SU 163, rskr 388) får också anses som riktgivande. En direkt koppling till de tre sistnämnda beslutsdokumenten finns i avtalets 4 å i fråga om programen- heternas självständighet och medelstilldelning, distriktens andel av programproduktionen, den tekniska enhetens organisation och finansie- ring samt vissa för programverksamheten gemensamma organ m.m. Av största betydelse för Sveriges Radios verksamhet är också de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer i samband med beslut om avgifternas storlek, medelstilldelning för rundradioverksamheten samt uttalanden i samband därmed om verksamhetens omfattning och utveckling i stort.

Inom Sveriges Radio sker styrning på olika sätt bl. a. genom de av företaget utarbetade programreglerna. I fråga om programmen kan också radionämndens uttalanden efter granskning med stöd av radiolagen och avtalet influera på verksamheten.

Företagets intresseunderlag breddades senast på grundval av statsmak- ternas beslut 1966. Folkrörelsegruppen äger nu 60 % av aktierna, näringslivsgruppen och tidningsgruppen vardera 20 %. Styrelsen består av elva ordinarie ledamöter och tio suppleanter, varav Kungl. Maj: t tillsätter ordförande samt fem ordinarie och fem suppleanter. Övriga styrelseleda- möter och suppleanter väljs av bolagsstämman.

3.1.2 Riktlinjer för organisation och verksamhet Statsmakterna

Den organisatoriska modell för Sveriges Radio, som förordades i prop. 1966: 136 innebär att ledningen för företaget utövas av styrelsen och radiochefen. Därjämte bör företaget ha sex självständiga programenheter:

ljudradion, TV 1, TV 2, en enhet för utbildningsprogram och en för utlandsprogram. Distrikten bör tillsammans utgöra en egen organisation. Dessutom bör finnas en självständig teknikavdelning.

Styrelse

Radiochef Central— Ekonomi— Personal— Inköps- kansli avd. adm. service

Ljudradio TV-l TV—Z Utbildnings— Utlands- program program

[ propositionen anfördes vidare att ledningen för de olika programen- heterna bör under styrelsen och radiochefen ha det direkta ansvaret för respektive program. Därigenom avsågs att skapa förutsättningar för rörelsefrihet och oberoende, variation och stimulerande tävlan, när det gäller idéer och utformning av programmen.

Det utsades också att inom ramen för de allmänna riktlinjer som anges i ett avtal mellan staten och företaget och de bestämmelser i anslutning därtill som fastställs av styrelsen bör ledningen för varje programenhet med tillgängliga resurser söka uppnå bästa möjliga resultat. För att skapa avsedd självständighet bör det för varje programenhet fastställas en kostnadsram inom vilken enheten får göra sina egna dispositioner.

Av vad som i övrigt anförs i prop. 1966: 136 kan som riktgivande för organisation och verksamhet bl. a. anges följande.

Speciellt intresse bör ägnas distriktens ställning eftersom en väl utbyggd regional organisation bl. a. är en förutsättning för att programmen skall kunna spegla utveckling och händelser i landets olika delar. — Distriktens ställning stärks genom att de blir direkt underställda radioledningen och för varje år får kostnadsramar fastställda som avses täcka utgifterna för inte bara regionalradio utan även den programproduktion som sker för riksprogram- mens räkning. — Det är viktigt att de kostnadsramar som årligen fastställs för televisionens båda programledningar är likvärdiga. — Programledningarna bestämmer — med de hänsyn som betingas av en långsiktig planering inom företaget — i vad mån programutbudet skall avse egen eller beställd produktion. Programledningama skall äga betydande frihet att organisera och dimensionera sina programredaktioner. — Programenheternas självständiga ställning kan med fördel förenas med att vissa funktioner samordnas. Besparingar kan uppnås genom inrättande av gemensam- ma organ inom särskilt angivna programområden. Modifieringar i självständig— heten kan gälla stora evenemang, den renodlade nyhetstjänsten och medverkan av symfoniorkestern. — En gemensam nyhetsredaktion inrättas som en service åt de självständiga

programenheterna. Radions programenhet bör ha huvudansvaret för symfoni» orkestern. Dessutom bör ett gemensamt organ inrättas för engagemang av artister och musiker etc. samt för upphandling av hyrfilm. — En central fråga gäller styrelsens och radiochefens ställning. Företaget bör ha en stark ledning som tar ansvaret för att samplaneringen genomförs och för att riktlinjerna för verksamheten upprätthålls samt för att verksamheten i stort bedrivs ekonomiskt och rationellt.

— Det skall även i fortsättningen finnas en överenskommelse mellan staten och radioföretaget som innefattar de allmänna riktlinjerna för programverksamheten. Det måste självklart krävas av företagsledningen att den med kraft skall kunna ingripa om den finner att programverksamheten i något hänseende skulle bedrivas på ett sätt som inte är förenligt med de angivna riktlinjerna. För att programenheterna skall få den självständighet som är önskvärd bör företagsledningens samordning av programplaneringen i princip begränsas till fördelning av sändningstider på olika huvudkategorier, exempelvis nyheter, underhållning, teater etc. Med en sådan ordning uppnås att program av samma typ inte sänds på samma tid och att man får de gemensamma ut- och ingångar mellan programmen som behövs för att publiken skall kunna på ett smidigt sätt växla mellan kanalerna och få valfrihet. Emellertid bör programbalanseringen inom ramen för de allmänna riktlinjerna för programverksamheten väsentligen vara uttryck för programenheternas egen bedömning och man behöver inte slaviskt följa den s.k. kontrastprincipen vid inplacering av seriösa och lätta program etc. — Radiochefen bör i förhållande till programledningarna verka för att avsedd självständighet, variation och programkvalitet upprätthålls, men han skall också övervaka att Sveriges Radios förpliktelser enligt lag och avtal iakttas och att inom företaget utfärdade programregler följs. — En central samordning erfordras i fråga om anordnandet av partipolitiska program och andra program, där bestämmelserna om opartiskhet ställer speciella krav på en för företaget enhetlig policy. — Företagsledningen har självfallet att företräda företaget i avtals- och löneförhand— lingar, att framlägga företagets medelsäskanden och redovisa utbyggnadsbehov etc. samt att besluta om dispositionen av anvisade medel genom att fastställa kostnadsramar för de olika programenheterna i företaget. — Företagsledningen har att tillsammans med ledningarna för programenheterna och teknikenheten svara för långsiktig planering av rundradiorörelsen. — en långsiktiga ekonomiska planeringen bör avse åtminstone en femårsperiod

och utföras av Sveriges Radio och televerket i samarbete och med ett samordningsansvar hos endera av dem.

Vad gäller de i detta delavsnitt redovisade frågorna har riksdagen med bifall till utskottets hemställan (SU 1966: 163) godkänt de nämnda riktlinjerna. Därvid har understrukits vikten av att kostnadsramarna för de båda tv—kanalerna blir likvärdiga samt angelägenheten av att i propositionen förordad förbättring av betingelserna för den regionala programverksamheten kommer till stånd.

Radio lagen

I lagen föreskrivs bl. a. att den ett enda företag förbehållna rätten att bestämma vilka radioprogram som skall förekomma irundradiosändning skall utövas opartiskt och sakligt. Ensamrätten skall i övrigt utövas efter riktlinjer som fastställs genom avtal mellan Kungl. Maj:t och företaget. Förbud mot censur föreskrivs. Efterhandsgranskning skall ske genom radionämnden.

En redogörelse för radiolagen lämnas i bilaga 2.2.2.

1 lagen föreskrivs bl.a. att för varje program skall finnas en av programföretagets chef förordnad programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Programutgivaren bär ensam det straff-

rättsliga ansvaret för yttrandefrihetsbrott och jämte programföretaget skadeståndsansvar för sådant brott. Ingenting får sändas mot hans vilja. En redogörelse för radioansvarighetslagen lämnas i bilaga 2.2.3.

Avtal mellan staten och Sveriges Radio

De regler och föreskrifter som fastlagts av statsmakterna för radioföre- tagets verksamhet har inverkat på det ”Avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio aktiebolag angående rundradions programverksamhet" som gäller i tio år räknat från den 1 juli 1967. Detta avtal ersatte tidigare gällande överenskommelse träffad 1959.

Avtalet reglerar rättigheter och skyldigheter för Sveriges Radio i fråga om rundradiosändning och programverksamhet. Enligt avtalet äger radioföretaget ensamrätt att bestämma vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning från sändare i Sverige. Med ensamrätten följer skyldighet att bedriva programverksamhet för rundradion. Under företagsledningen skall finnas särskilda programenheter för programverk- samheten samt en teknisk enhet. De av Kungl. Maj: t och riksdagen 1966 föreskrivna riktlinjerna skall beaktas i fråga om programenheternas självständighet och medelstilldelning, distriktens andel av programpro- duktionen, den tekniska enhetens organisation och finansiering samt vissa för programverksamheten gemensamma organ m. m.

Sveriges Radio skall i programverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena. Programverksamheten skall bedrivas med beaktan- de av ljudradions och televisionens centrala ställning i samhället. Företaget har därvid skyldighet att i lämplig form upplysa om nuets händelser och orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera till debatt kring sådana frågor.

Programmen skall vara omväxlande till karaktär och innehåll och i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap. Programmen skall skänka god förströelse och underhållning med beaktande av olika smakrikt- ningar. Även mindre gruppers intressen skall igörlig mån tillgodoses. Sveriges Radio och dess programenheter bör undvika att alltför likartade program samtidigt utsänds i olika ljudradio- eller televisionsprogram.

Radiolagens bestämmelser om opartiskhet och saklighet skall tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion. Programverksamheten skall i sin helhet präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Företaget skall före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrol- lera sakuppgifter i programmet. Felaktiga sakuppgifter skall beriktigas när så är påkallat.

På begäran av statlig myndighet skall Sveriges Radio låta sända meddelande som är av vikt för allmänheten. Företaget får ej mot vederlag

medge kommersiell reklam i program eller programinslag. Sveriges Radio skall producera särskilda program för utsändning till utlandet i syfte att skapa möjlighet för utländsk publik och särskilt för utlandssvenskar att genom rundradio erhålla information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Utbildningsverksamheten skall bedrivas i samråd med skolöver- styrelsen och universitetskanslersämbetet. Avtalet innehåller dessutom vissa bestämmelser för den ekonomiska verksamheten.

Ett särskilt avtal mellan staten och Sveriges Radio reglerar företagets verksamhet vid krig eller krigsfara.

3.1.3 Företagsledningens och enheternas organisation

Allmänt

De riktlinjer för rundradioverksamheten som drogs upp 1966 ledde till nya organisationsformer för Sveriges Radio. Vissa förändringar av dessa har senare föreslagits av radioföretagets interna översynsutredning.

Organisationens huvuddrag framgår av organisationsschema, figur 3.1. Ledningen av Sveriges Radio utövas av styrelsen och radiochefen, assisterad av biträdande radiochef och direktion. Under företagsledningen finns särskilda programenheter, nämligen ljudradion, TV 1, TV 2, utbild- ningsprogrammet och utlandsprogrammet samt distrikt.

I den nya organisation för nyhetsverksamheten som gäller från hösten 1972 finns en central nyhetstjänst vid sidan om programenheternas kommenterande nyhetsredaktioner. Denna svarar för nyhetskommu- nikéerna i ljudradio och tv samt har hand om tv—sporten och utlands- korrespondenterna.

För teknisk drift och därtill hörande anläggningar och utrustning samt företagets byggnadsverksamhet finns en teknisk enhet.

I övrigt består den föreslagna organisationen av de stabsorgan och serviceorgan som anges i organisationsschemat. Detta innebär i en del fall en omfördelning av arbetsuppgifter inom radioföretaget. Verksamheten vid ett av serviceorganen, publik- och programforskningsavdelningen (PUB), framgår av bilaga 6.

I det följande redogörs kortfattat för de operativa enheterna.

Ljudradion (LR)

Redan under 1968 fullföljdes omläggningen av ljudradions interna organisation påverkad av statsmakternas direktiv om ökad självständighet för programenheterna. Ljudradions ledning fick ökade möjligheter att bedöma och gestalta utbudet. Organisationsändringen ledde till att programdirektören biträds av ett kollektiv, centrala programledningen (CPL), organiserat på en programdel och en resursdel. Programproduk- tionen verkställs av ett antal produktionsorgan: avdelningar, redaktioner och produktionsgrupper i Stockholm eller vid distrikten. Dessa redak— tionella organ står för program inom olika ämnes- och intresseområden: religion, vetenskap och forskning, sport, teater, samhälle, litteratur och konst, underhållning, barnprogram, finskspråkiga program. Vissa nyhets-

Rodiochef

Bitr. radiochef

STABSORGAN

. Centrala Utveckling och . . Ekonomi Personal . . . . Internrevnsnon kansliet rationalisering

SERVICEORGAN

servrce servrce

OPERATIVA ENHETER

TV2 UTP

LR

Centrol- ' reduk'ion

Figur 3.1 Huvudorganisation för Sveriges Radio föreslagen av företagets interna översynsut- redning.

program görs av Ekoredaktionen, som tillhör ljudradion. Musikradion samt redaktionerna för OBS! och Familjespegeln utgör också sådana särskilda organ.

TV]

TV I:s organisation baseras på projektgrupper som utformar program. Ansvarig projektledare utses av programledningen. Det anses inom TV 1 att projektledare så långt det är möjligt bör vara identisk med idégivare, då projektgruppens uppgift är att genomföra en enskild producents uppslag. Programdirektören biträds av ett kollektiv — programrådet. Detta fattar inga beslut men formar underlag för programdirektörens beslut i fråga om programinnehåll, produktionsförhållanden m. m.

TV2

Ledningen utövas av en grupp vars funktioner tillsammans omspänner alla ansvarsområden och med direkta relationer till de iprogramproduk- tionen verksamma. Programmedarbetare av_ alla kategorier ingår i produktionsgrupper med preciserade programuppgifter av permanent eller tillfällig natur. 1 policyarbetet medverkar TV 2:s medarbetare främst genom kanalmöten. Idé- och programarbete bereds i sex bered- ningsgrupper.

Cen tralredaktionen

Centralredaktionen är direkt underställd radiochefen. Den svarar genom telegramredaktionen för faktagivande nyhetsprogram i både ljudradio och tv. Under centralredaktionens ledning sorterar även sportredaktionen för tv och utlandskorrespondenterna.

Regioner och distrikt

Sveriges Radios distrikt har till uppgift att producera bidrag till ljudradions och televisionens riksprogram samt regionala och, i mindre omfattning, lokala ljudradioprogram. Dessutom görs försök med regiona- la tv-sändningar. Den organisationsmodell som utvecklats innebär primärt att varje distrikt är ett självständigt organ direkt under företagsledningen, att erforderlig samordning, planering och kontroll ombesörjs av en distriktscentral utan direktivrätt och att distrikten i programfrågor normalt har direkt kontakt med programorganen i Stockholm.

Sveriges Radios interna distriktsutredning (betänkandet ”Regional utveckling 1970—1975”, 1969) föreslog att distrikten med i huvudsak bibehållen självständighet skulle sammanföras eller samverka i större enheter - regioner. Distriktsutredningens förslag till regioncentraler (resurscentraler) fastställdes av Sveriges Radios styrelse 1970. Region- gränsema fastställdes i maj 1972. Indelningen gäller så gott som helt tv-uppgifter men viss samverkan för riksljudradio berörs av beslutet.

Beslutet om regionindelning innebär ingen förändringi de hittillsvaran-

DKlruno

, O Regionoentralz Produktions- och överföringsresurser

för ljudradio och tv Poncho

l Resurscentral för region .MU'Mbe'ge' 'j Fast anställd personal . Jokkmokk . Distriktskontor: om"”"eå . Produktions- och överföringsresurser * för ljudradio och tv X "m'a" Fast anställd personal "xx Å'lePlOQ Boden. Kal" . Oldrnoby xx & .AAlvåbynO lULEA _ Sorsele (> *_ ”' ”Om [] Lokalredaktlon: —_ ,._ En eller flera ljudradiostudior med MalaoX/ ?" x god teknisk utrustning OSIorumun (> ”'" Fast anställd personal omm!” Skellefteå . Vilhelmina .Lycksele O Burträsk . LOkölStule: .. . Dorotea Vindelno näset Studlo med begränsad teknisk ut- . OÅsele rustning för ljudradio Steinkier Hotingo Biufho'mo OVÖnnb$

O Stromsund 0 (> Backe

O Rapportställe: I regel inspelnings- och överförings» _ ,är " möjlighet för ljudradio ”=O () Ö,.mwd Osama

Örnsköldsvik

_— Regiongräns, tillika distriktsgrans Härnösand 0 Funasdolen 0 Å"? SUNDSVALL ___ Distriktsgrans _x OHede ldre : . Sveg (> xL llmda' (> Hudlksvoll

*. _ —v. i 7— -Å Bolina, . X ' 3 . Söderhamn

Moro

, Sysslebazko M | , 0 """g .FALUN

Ludvika Arena ()ronby

Hoglarso 5 0 K ( D Arvrka Lindssberg

opparberg

ÅrjängoKARLSTAD'L

Kristinehamn SoHle

ÖREBR S'römslod

WB El . V DSkoru bruken-ne; Vänersborg Ånéu O Åtvidaberg

x Tra

D Borås

Vostervik . Jönköping. ' Visby

Veilondao ' ("'

:— 1 Oskarshamn 0 Värnamo V - _

L ungby Ö .vÄxrö Markaryd almar

Görraonc.

Halms'

Höganäs Helslngborg Landskrona

Karlshamn

Karta 3.1 Sveriges Radios indelning i regioner och distrikt rn. rn. hösten 1972.

MALMO Simrishamn

de distriktens ställning. Dessa kommer även i fortsättningen att vara direkt underställda radiochefen. Däremot kommer vissa nya uppgifter att läggas på de distrikt som har en regioncentral på huvudorten. Distrikten inom en och samma region förutsätts etablera en långt gående samverkan inte minst när det gäller planering av program och programinslag för riks-tv och produktion av regionala tv-program samt när det gäller användning av regionens gemensamma produktionsresurser.

Indelning i regioner och distrikt samt regioncentraler och distrikts— kontor framgår av karta 3.1 och efterföljande sammanställning.

Region Distrikt Regioncentral Verksamhets- Distriktskontor område (län)

1 2 3 4

Övre Norrland Norrbotten Luleå BD Västerbotten Umeå AC

Nedre Norrland Nedre Norrland Sundsvall X, Y, Z Gävle Dala Falun W, X, C

Mellansvenska Mellansvenska Örebro D, T, U Värmland Karlstad S

Östra Östra Norrköping E, H, 1 Småland Växjö F, G, H

Västra Västra Göteborg N, O, P, R

Södra Södra Malmö K, L, M

— Stockholm Stockholm AB, C

En intern utredning tillsatt våren 1971 undersöker möjligheterna atti ökad omfattning utlokalisera Sveriges Radios verksamhet genom utflytt- ning av vissa organ. Den nämnda utredningen skall vidare undersöka möjligheterna att genom ökning av distriktens produktion för rikspro- gram även decentralisera programverksamheten i störreutsträckning än för närvarande.

Utbildningsprogramenheten (UTE)

Enheten producerar skolradio- och skol-tv-program enligt avtal med skolöverstyrelsen. Dessutom produceras program för lärare och en särskild sektion genomför program för vuxna.

Utlandsprogram enheten (UTP)

Ljudradioverksamheten kompletteras med distribution av inspelade program för sändning i andra länder (transcription service) samt produktion av tv—film för utländsk publik. Organisationen är utformad med hänsyn till verksamhetens sju språkgrupper: svenska, portugisiska, engelska, franska, ryska, tyska och spanska.

Den tekniska enheten har hand om teknisk drift och därtill hörande anläggningar och utrustning samt företagets byggnadsverksamhet. Det är instruktionsvägen sörjt för att de tekniska resurserna inte skall bli outnyttjade t. ex. vid ökad användning av teknik utom företaget. Med beaktande av vad långsiktiga planer och rationell drift kräver anpassar den tekniska enheten sina resurser till vad programorganen begär och är beredda att betala för. Om emellertid en sådan anpassning är oförenlig med en planmässig utbyggnad, och om tillgängliga resurser inte blir utnyttjade i rimlig grad, kan ett eller flera programorgan efter överlägg- ningar mellan berörda parter av radiochefen åläggas att begagna Sveriges Radios egen teknik i större eller eventuellt i mindre utsträckning än vad de rekvirerat.

3.1.4 Internationellt sam arbete

Förutom de internationella kontakter som följer av Sveriges Radios journalistiska och övriga programverksamhet och företagets till utlandet riktade radiosändningar kommeri främsta rummet samarbetet inom EBU (European Broadcasting Union). Sådant samarbete är många gånger en förutsättning för de nämnda internationella programaktiviteterna.

EBU är en sammanslutning av rundradioföretag i länder som ligger inom det av ITU (Internationella teleunionen) framför allt för frekvens- fördelning bestämda s. k. europeiska rundradioområdet. EBU främjar och samordnar förhandlingar och undersökningar som avser radiofrågor, informationsutbyte och vidareutveckling speciellt på det tekniska och det juridiska området.

Eurovisionen, som organiserar gemensamma sändningar av medlems tv-program speciellt vad beträffar sport och nyheter, arbetar inom ramen för EBU. Det gör även Euronews som dagligen förmedlar nyhetsmaterial. Inom ljudradion avser det omfattande programsamarbetet framför allt musik av olika slag (utbyte av bandade program, gemensamma konserter, osv.).

Sveriges Radio har permanent samarbete på de administrativa, tekniska och programmässiga områdena med radioföretagen i de nordiska länder- na.

3.2 Televerket 3.2.1 Regler för verksamheten

Regler för televerkets del av rundradioverksamheten återfinns i radio- lagen, i Kungl. Maj:ts kungörelser om radiosändare respektive om mottagare för radiosändning eller trådsändning och i avtalet mellan staten och Sveriges Radio angående rundradions programverksamhet. Till avtalet är fogade bestämmelser om uppdelning och samordning mellan Sveriges Radio och televerket av den tekniska rundradioverksamheten. Dessutom berörs televerket av ett särskilt avtal mellan staten och Sveriges Radio angående radioföretagets verksamhet vid krig eller krigsf ara.

I radiolagen definieras vissa grundläggande begrepp: radiosändning, trådsändning, rundradiosändning, sändare, mottagare samt radioprogram. Det stadgas bl. a. att mottagare får innehas och användas av var och en samt att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande förordnar om avgift för innehav av mottagare.

Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio skall televerket svara för distribution av rundradioprogrammen, avstörningsverksamhet samt uppbörd av avgifter för innehav av mottagare. [ de till avtalet fogade bestämmelserna om uppdelning och samordning av den tekniska rund- radioverksamheten preciseras televerkets åligganden. Dessa avser dels överföringar som erfordras för insamling av program till Sveriges Radios produktionscentraler från produktionsplatser i Sverige och andra länder, dels överföring av program från Sveriges Radios produktionsställen till svenska rundradiosändare och utsändning av program från dessa. Pro- graminsamling och programdistribution beskrivs utförligt i bilaga 4.

Televerket skall till självkostnadspris tillhandahålla programförbindel- ser (radiolänk- och trådförbindelser) för den överföring av program och programkomponenter mellan Sveriges Radios produktionsställen, som är att hänföra till programproduktionen. Inom begränsade områden får radioföretaget självt anordna länkförbindelser mellan egna permanenta länkterminaler och tillfälliga produktionsställen. Detta gäller för närva- rande områdena Stockholm, Göteborg och Malmö.

Sveriges Radio och televerket skall gemensamt verka för att personal och tekniska resurser, som tas i anspråk för den tekniska rundradioverk- samheten, utnyttjas på ett ändamålsenligt och ekonomiskt sätt. Vid planläggningen av verksamheten skall samråd äga rum beträffande allmänna riktlinjer och systemfrågor samt sådana större nyanläggningar och utvidgningar, vilka kan antas beröra radioföretagets och televerkets ansvarsområden.

3.2.2 Televerkets organisation för rundradion

Från ingången av år 1968 gäller för televerket en ny organisation, vilken för rundradions del innebär i huvudsak följande.

En kollegialt beslutande lekmannastyrelse utövar den högsta ledningen av televerket under ordförandeskap av generaldirektören som är verks- chef. Under styrelsen sorterar televerkets centralförvaltning, indelad i sex huvudavdelningar. Dessa indelasi sektioner och sektionerna i kontor.

Den direkta ledningen av rundradioverksamheten utövas närmast under driftavdelningen av radio-fjärrnätssektionen genom rundradio- och driftkontoren. Rundradiokontoret svarar för verksamhetens inriktning, planläggning och utövande, medan driftkontoret svarar för den centrala styrningen och samordningen av rundradioanläggningarnas tekniska drift samt avstörningsverksamheten.

Utvecklingsavdelningens arbete med radiofrågor bedrivs inom en särskild sektion. Denna svarar även för fältstyrkemätningar, frekvens- planering, frekvenskontroll och utredningar angående störningsproblem. Projekteringsavdelningen svarar bl. a. för projektering och uppförande av sändare och radiolänkar för rundradion.

Talewerkets regionala och lokala verksamhet är fördelad på fyra telelistzrikt: Södra (Malmö), Västra (Göteborg), Östra (Stockholm) och Nora ( Sundsvall). I teledistrikten ingår bl. a. sex radio-fjärrnätsområden.

Padilo-fjärrnätsområdena är: Södra (Malmö), Västra (Göteborg), Berg- slagens (Karlstad), Östra (Stockholm), Nedre norra (Sundsvall) samt Övre nor:a (Luleå). De har genom radio-fjärrnätskontoren erforderliga plane- ring;-, utrednings- och serviceorgan för verksamheten. Varje område svarir genom sin fältorganisation dessutom för bl. a. driften av rundradio- anläggniingarna, anläggningsarbete (montage, inprovning och inmätning), avstjrningstjänst och trafikarbete.

[len löpande administrationen inom fältorganisationen är koncentre- rad till driftcentralerna, en ivarje radio-fjärrnätsområde. För samordning av driftcentralernas verksamhet med avseende på åtgärder som har verlninigar över flera radio-fjärrnätsområden kommer en huvuddrift- ceniral att finnasi Stockholm.

3.2.3 Samarbetet med Sveriges Radio

Sveriges Radios och televerkets samrådsgrupp är ett organ för långsiktig planering av rundradioverksamheten samt för samråd i principiella frågor av gemensamt intresse. I arbetsuppgifterna ingår bl. a. utbyte av tekniska, ekonomiska och administrativa informationer av betydelse för rundradio- verksamheten.

Enligt föreskrift i avtalet mellan staten och Sveriges Radio finns också en samarbetsdelegation. Denna har till uppgift att följa utvecklingen inorn den tekniska rundradioverksamheten, att samråda i frågor av gemensamt intresse samt att utarbeta de tillämpningsföreskrifter som behövs för reglering av ansvarsfördelningen och samarbetet mellan Sveriges Radio och televerket. Därigenom regleras ansvarsfördelningen och samarbetet i detalj.

Den centrala driftkontakten med Sveriges Radios tekniska driftledning handhas av rundradiokontoret, där en av grupperna har som särskild uppgift att vara televerkets centrala kontaktorgan med Sveriges Radio.

Det regionala samarbetet med Sveriges Radios distriktskontor är anförtrott åt televerkets rundradiocentraleri landet.

3.2.4 Internationellt samarbete

Internationella teleunionen (ITU) är ett av Förenta nationernas special- organ. ITU är en sammanslutning av stater företrädda av kommunika- tionsministerier, teleadministrationer eller motsvarande statliga organ. ITU: s verksamhet speciellt inom dess organ för radiotekniskt samarbete och rekommendationer i tekniska radiofrågor, CCIR, inverkar på förutsättningarna för rundradioföretagens verksamhet. En samverkan mellan EBU och ITU är därför naturlig och förekommer på samma sätt som mellan Sveriges Radio och televerket för Sveriges del.

Samarbete på central nivå för televerkets del handhas i huvudsak av radio-fjärrnätssektionen. Televerkets personal är dessutom i stor utsträck- ning direkt engagerad i det internationella samarbetet som deltagare i

arbetsgrupper, såväl teleadministrationernas globala (ITU, CCIR) och europeiska (CEPT) som radioföretagens europeiska (EBU). Här kan också nämnas det gemensamma organ som teleadministrationerna och radio- företagen i Danmark, Finland, Norge och Sverige nyligen bildat för samordning av programöverföringar i Norden bl. a. via den gemensamma nordiska jordstationen i Tanum. Andra instanser inom televerket som tar del i det internationella rundradiosamarbetet är utvecklingsavdelningen och projekteringsavdelningen.

Som terminal och central i Sverige för alla internationella ljudradio- och televisionsöverföringar har Stockholms rundradiocentral (Kaknäs) ett omfattande dagligt samarbete med utländska teleadministrationer och radioföretag per telefon och telex.

Rundradioverksamhetens ekonomiska

förutsättningar

4.1 Principer för rundradioverksamhetens finansiering

4.1.1 Finansiering genom avgiftsmedel

Huvudkällan för rundradions inkomster i Sverige är de avgifter (tidigare benämnda licensavgifter) som inflyter i rundradiorörelsen. Vissa kostna- der bestrids dock i form av skattemedel genom anslag över riksstatens driftbudget.

Riksdagen beslöt 1966 (prop. 1966: 136, SU 163, rskr 388) att ljudradio- och tv-licenserna om 35 respektive 100 kr skulle ersättas av en allmän mottagaravgift. Detta innebar en kombinerad televisions— och ljudradioavgift, baserad på innehavet av tv-apparat. En särskild ljudradioavgift bibehölls dock för hushåll med enbart radioapparat. Den särskilda bilradiolicensen slopades, utom för fordon i yrkesmässig trafik. Enligt senare beslut (prop. 1968150, SU 98, rskr 221) infördes det nya avgiftssystemet den I april 1969. Den kombinerade avgiften bestämdes till 45 kr per kvartal och den särskilda ljudradioavgiften till 50 kr per år.

Från den 1 april 1970 tillkom för hushåll med färgmottagare en tilläggsavgift om 100 kr per år, som tas ut samtidigt med den allmänna mottagaravgiften (prop. 1968: 50, SU 98, rskr 221). Den allmänna mottagaravgiften höjdes den 1 juli 1971 från 45 kr till 55 kr per kvartal (prop. 1971: 1 bilaga 10, KrU 8, rskr 110).

Enligt 1966 års riksdagsbeslut ändrades 1969 formerna för disposition och fondering av de inflytande avgiftsmedlen. Dessa tilldelas vartdera mediet med belopp, vilka bedöms erforderliga med hänsyn till program- verksamheten. Eventuella överskott tillförs en fond som förvaltas av televerket. Den kan användas för de båda mediernas behov under andra år. Fondmedlen kan utnyttjas av televerket som rörelsemedel. Ränta tillförs därvid fonden.

Avgiftsmedlen finansierar l) televerkets investeringar i rundradioan- läggningar och verkets utgifter för driften av rundradions distributions- nät, 2) byggnadsstyrelsens investeringar i radio- och televisionshus samt 3) Sveriges Radios utgifter för programproduktionen vilka avser både investeringar och driftkostnader.

Investeringarna avskrivs omedelbart till 100 %.

Undantagna från avgiftsfinansiering är skolprogramverksamheten och de till utlandet riktade radiosändningarna. Båda dessa verksamheter finansie- ras fr. o. m. budgetåret 1964/65 av anslag anvisade på riksstatens driftbudget. Också de av TRU-kommittén framställda radio- och tele- visionsprogrammen är anslagsfinansierade.

I sammanhanget berörda anslag är två. För det första Information om * Sverige i utlandet på tredje huvudtiteln. Detta avser bl. a. Sveriges Radios och televerkets kostnader för programverksamhet riktad till utlandet. Anslaget för denna verksamhet uppgår till 10,93 milj. kr för 1972/73. För det andra Viss utbildning via radio och television m. m. på åttonde ' huvudtiteln. Detta gäller TRU-kommitténs försöksverksamhet och kost- naderna för skolprogramverksamheten vid Sveriges Radio samt telever- kets kostnader för dessa verksamheter och utgör 43,25 milj. kr för 1972/73.

4.1.3 Andra finansieringssått

Internationellt sett räknar man med tre huvudsakliga källor för finansie- ring av rundradioverksamhet: licensavgifter, reklamintäkter och direkta statsanslag till rundradioföretagen. I en del länder tas ut särskilda skatter vid köp av mottagare.

l RUT 69: s direktiv är utsagt att:

”Finansieringen av nytillkommande uppgifter av utbildnings— och informations- karaktär bör i princip ske genom andra medelsanvisningar än ytterligare ianspråktagande av de i rundradioverksamheten inflytande avgiftsmedlen. Finansie- ring genom reklam skall inte komma ifråga.”

Direktiven antyder alltså anslagsfinansiering som möjlig för vissa nya uppgifter.

4.2 Kostnader för produktion och distribution av program

Sveriges Radios andel i ljudradions avgiftsfinansierade kostnader verksam- hetsåret 1971/72 utgjorde 127,7 milj. kr, varav avskrivningar 5,9 och drift 121,8. Den producerade sändningstiden för ljudradio (utom skolradio och sändningar till utlandet) för både riks- och regionala program inklusive repriser utgjorde totalt 20 870 tim. Därför kan genomsnittskostnaden för ljudradions produktion schablonmässigt anges till ca 6 1 00 kr/tim.

,För televisionen (utom skol-tv) var för verksamhetsåret 1971/72 Sveriges Radios kostnadsandel 325,1 milj. kr, varav avskrivningar 27,0 och drift 298,9. Den totala sändningstiden inklusive repriser men exklusive ”hallå” utgjorde 4 236 tim. Den genomsnittliga kostnaden för tv—produktionen kan därför schablonmässigt anges till ca 76 700 kr/tim.

Med den programsättning och det kostnadsläge som rådde verksam- hetsåret 1971/72 var timkostnaden för tv-program ca 13 gånger så stor som motsvarande kostnad för ljudradio. Om egenproduktionen i de båda medierna jämförs blir skillnaden ännu mer markerad.

För både ljudradion och televisionen gäller att kostnaderna varierar kraftigt med hänsyn till programtyp. Som framgår av det följande är dessutom för tv kostnadsskillnaderna betydande mellan egenproduktion, främmande produktion och repriser. Dessutom kan påvisas kostnadsvaria- tioner med hänsyn till använd produktionsmetod vid egenproduktion.

Förbättrade möjligheter att göra kostnadsjämförelser mellan olika programtyper och olika produktionssätt skapas efter hand som nya system för ekonomisk planering och kontroll införs vid Sveriges Radio som en följd av de åtgärder som redovisas i det följande (4.6).

4.2.1 Ljudradio

På begäran av RUT 69 har Sveriges Radio beräknat kostnaderna för produktion av olika typer av ljudradioprogram. De uppgifter som redovisas avser den totala kostnaden för olika programtyper indelade enligt ämnesområden. Klassificeringen grundas på ljudradions indelningi redaktionella organ. Senast tillgängliga kostnader som avser verksamhets- året 1970/71 redovisas i tabell 4.1 samtidigt med antalet sändningstim- mar för respektive programtyper.

Tabell 4.1 Ljudradio. Kostnader för produktion av olika programtyper (ämnesområden) och dessas fördelning på sändningstid 1970/71. Riks- program producerade i Stockholm.

Programtyp Kost- Antal sänd- Kr/sänd- (ämnesområde) nader ningstim— ningstirnme 1 000 kr mar/år 1 2 3 4 1. Vetenskap och forskning 1 879 232 8 100 2. Lantbruk 113 23 4 900 3. Litteratur och konst 2 613 335 7 800 4. Finskspråkiga program 1 023 379 2 700 5. Samhällsfrågor 2 465 290 8 500 6. Sport 3 475 297 11 700 7. Vuxenundervisning 1 154 444 2 600 8. Religion 1 127 245 4 600 9. Familjespegel 1 992 229 8 700 10. Teaterrond 616 80 7 700 11. Nyheter, aktualiteter (Eko) 9 838 863 11 400 12. Musikradion (seriös musik inkl. symfoniorkester) 25 325 2 783 9 100 13. Radioteater 7 226 279 25 900 14. Underhållning 6 573 1 027 6 400 15. Ungdomsradion 3 796 730 5 200 16. Barnradion 3 212 365 8 800 17. Grammofonmusik (huvudsakl, lätt) 9 808 5 449 1 800 18. Vardagsmagasin 775 287 2 700 83010 14 337 5 790 A n märkningar: 1) De angivna kostnaderna är genomsnittsvärden, varför betydande variationer för enskilda program kan förekomma. 2) Vissa kostnadsposter har fördelats schablonmässigt mellan grupperna. 3) Kostnaderna avser ljudradio producerad i Stockholm inklusive repriser och innefattar även kostnader för gemensam administration och service både inom och över programenheten samt tekniska kapitalkostnader.

Den sammanlagda kostnaden för 14 337 sändningstimmar redovisade i tabell 4.1 är 83 milj. kr. De kostnadsmässigt tyngsta programtyperna är

12. Musikradio (seriös musik 25,3 milj. kr (30,5 %) inkl. symfoniorkester) 11. Nyheter, aktualiteter (Eko) 9,8 ” (1 1,8 %) 17. Grammofonmusik (huvudsakl. 9,8 ” (11,8 %) lätt) 13. Radioteater 7,2 ” ( 8,7 %) 14. Underhållning 6,6 ” ( 8,0 %)

För senare budgetår beräknas inga större avvikelser. Till de ovan i tabell 4.1 redovisade produktionskostnaderna får läggas televerkets distributionskostnader. Dessa utgör exklusive kapitalkostna- der för ljudradions nät ca 2 000 kr per timme för vardera P 2 och P 3 och ca 4 000 kr för P 1. Den högre timkostnaden för P 1 beror på att detta program sänds över såväl FM-nätet som AM—nätet.

Kostnaderna i tabell 4.1 avser riksprogram producerade i Stockholm verksamhetsåret 1970/71. De genomsnittliga kostnaderna för denna produktion utgör 5 790 kr per sändningstimme.

När det gäller att redovisa distriktens produktionskostnader per timme är man hänvisad till schablonmässiga bedömningar. De flesta anställda i distrikten arbetar nämligen med både tv och ljudradio utan att löner och andra personalkostnader särredovisas. Av samma orsak är skillnaderna i kostnader mellan ljudradions distriktsproducerade riksprogram och regio- nala ljudradioprogram svåra att beräkna. Man är därför hänvisad till grova skattningar och säkra jämförelser ärinte möjliga, framför allt inte mellan de olika distrikten.

På grundval av uppgifter från Sveriges Radio har vissa grova överslags- beräkningar .orts för distrikten. Uppgifterna baseras på budgeten för 1971/72 men avser samma kostnadskomponenter som i tabell 4.1 (central administration och service har dock inte medräknats). Distrik- tens ljudradioproduktion kan beräknas kosta ca 4 800 kr/tim. De genomsnittliga kostnaderna har skattats till ca 6 500 kr/tim. för riksprogram och ca 4 000 kr/tim. för regionala program. Skillnaderna mellan de olika distrikten kan vara betydande på grund av olikheter i programstrukturen. Om de här redovisade kostnaderna per timme skall kunna jämföras med produktionen i Stockholm för riksprogram (tabell 4.1) måste de ökas med ca 20 % för nämnda gemensamma administration (centrala kansliet, personalavdelningen, ekonomiavdelningen, informa— tionsavdelningen, biblioteket, arkivet och teknikens gemensamma admi- nistration). Det är dock inte rimligt att för denna produktion räkna med så höga ”over head”-kostnader för central gemensam administration om särkostnadsberäkningar skall göras.

Till de redovisade produktionskostnaderna för distrikten får läggas televerkets distributionskostnader. Dessa utgör för de regionala program- men ca 200 kr/tim. per distrikt.

Stora skillnader i programkostnader råder mellan egenproduktion, främmande produktion och repriser. Kostnaderna varierar också med hänsyn till val av produktionsmetod. De sammantaget största variatio— nerna visar en jämförelse mellan olika programtyper klassificerade enligt ämnesområden.

Produktionskostnader med hänsyn till huvudman och metoder

Schablonmässigt har produktionskostnader per sändningstimme beräk- nats i Sveriges Radios ”petita” för budgetåret l973/74:

Egenproduktion 133 700 kr/tim. Främmande produktion 39 600 kr/tim. Repriser 16 000 kr/tim.

Ovanstående belopp (kostnadsläget 1971/72) inkluderar fördelning av kostnader för central gemensam administration men inte de tekniska kapitalkostnaderna.

Som framgår av de angivna beloppen är egenproduktion mer än tre gånger så dyr som främmande produktion.

Om tekniska kapitalkostnader inkluderas är enligt Sveriges Radios beräkningar ”film på orten” och ”film på annan ort” de billigaste produktionssätten. ”Elektronik”, ”elektronik plus förut inspelad film” och ”OBI på orten” är dyrare men skiljer sig inte mycket åt. Den dyraste produktionsmetoden är ”OB på annan ort”. I ett läge där elektronik- resurser redan finns kan film vara det dyraste produktionssättet.

Produktionskostnader för olika programtyper (ämnesområden)

Sveriges Radio har på begäran av RUT 69 beräknat de totala kostnaderna för olika typer av tv-program. Den genomsnittliga produktionen under 1970/71 utgör underlag för följande mycket grova redovisning av produktionskostnader per sändningstimme.

Beloppen omfattar direkta programkostnader och tekniska kapital- kostnader.

1) Under 40 000 kr. Religiösa program. Debatter och intervjuer. 2) 40 000—60 000 kr. Filmer. Samhällsprogram. Enklare barnprogram. Sport. 3) 60 000—100 000 kr. Kulturprogram. Naturprogram. Mer omfattande barnprogram. Underhållning i form av panelprogram. Nyhetskom- mentarer. 4) 100 000—140 000 kr. Vissa musikprogram. Blandad lätt underhåll- ning. Vissa samhällsprogram (med kostnadskrävande teknik). Program om fritid och hobby. 5) 140 000—270 000 kr. Teater. Underhållning med artister. Musik med orkester. Dokumentära underhållningsprogram.

Exempel på betydligt dyrare program är baletter.

1 Outside Broadcasting (OB), elektronisk produktion från annan plats än studio.

Till Sveriges Radios produktionskostnader får läggas televerkets distribu- tionskostnader. Dessa är för tv ca 12000 kr per sändningstimme exklusive kapitalkostnader.

4.2.3 Beräknade kostnader totalt för 1972/73

De totala kostnaderna för verksamhet som skall täckas med rundradio- rörelsens avgiftsmedel beräknas för budgetåret 1972/73 kräva 649,3 milj. kr. Hur detta medelsbehov fördelar sig på televerket, Sveriges Radio och byggnadsstyrelsen samt på ljudradio och television framgår av efterföljan- de sammanställning.

Rundradiorörelsens medelsbehov ] 9 72/73:

Ljudradio Television

Investeringskostnader Investeringskostnader Televerket 4,4 Televerket 33,8 Sveriges Radio 4,7 Sveriges Radio 21,7 Byggnadsstyrelsen 16,4 Driftkostnader Driftkostnader

Televerket 38,4 Televerket 69,5 Sveriges Radio 129,6 Sveriges Radio 330,8 177,1 472,2

4.3 Ljudradions kostnadsu tveckling

I samband med televerkets framställning om anslag för rundradioverk- samheten under budgetåret 1973/74 och Sveriges Radios beräkning av medelsbehovet och hemställan om medel för samma tidsperiod har redovisats vissa prognoser för femårsperioden l973/74—1977/78. Dessa sammanfattas i det följande. För televerkets del grundas prognoserna på 1973 års kostnadsnivå. Sveriges Radios prognoser baseras på 1972 års kostnadsnivå och inkluderar viss standardökning av driften från 1974/75.

Televerket

(Milj. kr) 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 Investeringar 5,5 5,5 5,5 5,5 5,5 Drift 39,6 40,0 41,2 42,0 42,5

45,1 45,5 46,7 47,5 48,0

Investeringskostnadema får ses mot den bakgrunden att nästan 100 % av landets invånare nu har goda möjligheter att ta emot samtliga tre program. Televerkets driftkostnader för ljudradion avser programdistri- bution och avgiftsinkassering.

Sveriges Radio

(Milj. kr) 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Investeringar 5,1 5,1 5,1 5,1 5,1 Drift 130,6 133,2 135,9 138,6 141,4 135,7 138,3 141,0 143,7 146,5

Sveriges Radios beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1973/74 innebär bl. a. följande

— Förslaget utgår från en oförändrad sändningstid för riks- och regionalprogram. Distriktens andel av riksprogrammen har beräknats öka med 200 timmar.

Den ovan angivna kostnadsutvecklingen avser en i förhållande till budgetåret l973/74 oförändrad verksamhetsnivå under hela perioden. En 5. k. U-plan som går längre har också redovisats av radioföretaget.

4.4 Televisionens kostnadsutveckling

I likhet med ljudradion har televisionens prognoser redovisats för femårsperioden l973/74—1977/78 i samband med televerkets framställ- ning om anslag för budgetåret 1973/74 och Sveriges Radios hemställan om medel för samma tid. Prognoserna sammanfattas i det följande. För televerkets del grundas prognoserna på 1973 års kostnadsnivå. Sveriges Radios prognoser baseras på 1972 års kostnadsnivå och inkluderar viss standardökning av driften från 1974/75.

Televerket (Milj. kr) 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 & Investeringar TV l—nätet 9,9 12,6 13,9 15,0 14,0 TV 2-nätet 30,0 30,0 30,0 30,0 30,0 39,9 42,6 43,9 45,0 44,0 Drift 73,2 75,0 79,0 83,0 87,0 113,1 117,6 122,9 128,0 131,0

ää—

Investeringskostnaderna får bedömas mot den bakgrunden att andelen invånare i landet med godtagbara mottagningsmöjligheter för TV 1 beräknas uppgå till 99,6 % samt att i fråga om nätet för TV 2 befolkningstäckningen beräknades uppgå till ca 97,0 % av befolkningen vid utgången av budgetåret 1971/72. Televerkets driftkostnader avser programdistribution och avgiftsinkassering.

Den pågående utbyggnaden av andra etappen av TV 2—nätet avser Utbyggnad av ytterligare stationer för att uppnå en befolkningstäck-

ning av ca 99 % Ombyggnad av provisoriska anläggningar från etapp 1 till permanenta — Anskaffning av reservutrustningar till hela TV 2-nätet.

Sveriges Radio

(Milj. kr) 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Investeringar 23,4 21,9 21,4 21,4 21,4 Drift 334,6 341,3 348,1 355,1 362,2 35 8,0 363,2 369,5 376,5 383,6

Medelsbehovet för budgetåret 1973/74 har i stort beräknats bli oförändrat jämfört med budgetåret 1972/73.

En grundläggande förutsättning för budgetåret 1972/73 var att totala genomsnittliga sändningstiden skulle öka till 80 timmar per vecka (från 75 timmar 1971/72). Därigenom kunde likställighet mellan kanalerna åstadkommas. Andelen egenproduktion skulle liksom föregående budget- år vara 50% men kunde inom given kostnadsram och med bibehållet kvalitetskrav få öka snabbare (prop. 1971: 1 bil. 10, KrU 1971: 8, rskr 1971: 110). Verksamhetsnivån budgetåret 1973/74 har av Sveriges Radio beräknats kunna ligga något över den för budgetåret 1972/73 här angivna nivån.

Den redovisade kostnadsutvecklingen under perioden 1974/75— 1977/78 avser en i förhållande till budgetåret 1973/74 oförändrad sänd- ningstid och produktionssammansättning under hela perioden.

En 5. k. U-plan som går längre har också upprättats av radioföretaget.

4.5 Ru ndradions in täktsu tveckling

Rundradiorörelsen under budgetåret 1971/72 resulterade i ett överskott på 51,1 milj. kr. Därigenom ökade den ackumulerade fondbehållningen till 233,2 milj. kr. Överskottet för 1972/73 beräknas bli ca 28 milj. kr. Televerket har beräknat intäkterna under perioden l973/74—1977/78 enligt följande.

Intäkter Milj. kr 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Särskilda lju dradio-

avgifter 12,5 11,5 10,5 9,5 8,5 Allmänna mottagar-

avgifter 601,7 608,3 614,9 620,4 624,8 Färgavgifter 81,0 107,0 129,0 150,0 170,0 Ränta på avgiftsmedel 20,3 25,1 28,1 26,1 22,2

715,5 751,9 782,5 806,0 825 ,5

Sveriges Radio har upprättat en långtidsprognos som har karaktären av en teknisk sammanställning av föreliggande utbyggnadsplaner inom televerket, byggnadsstyrelsen och Sveriges Radio. Prognosen, som förut- sätter i huvudsak oförändrad sändningstid, grundas på kostnadsberäk- ningar för perioden fram t.o.m. budgetåret 1977/78. Uppgifter för televerket och Sveriges Radio har redovisats i det föregående (4.3 och 4.4). Byggnadsstyrelsens investeringar för rundradion har för perioden beräknats till 21,8 milj. kr. Med gjorda antaganden och med en fr. o. m.

budgetåret 1973/74 i stort oförändrad verksamhetsnivå kommer fonden enligt Sveriges Radio att förslå hela den aktuella perioden utan att avgiftema behöver höjas.

Sveriges Radio har som ett alternativ till oförändrad verksamhetsnivå efter bldgetåret 1973/74 också presenterat en utvecklingsplan (U-pla- nen). Denna skulle medföra att fonden räcker t.o.m. utgången av budgettret 1975/76.

4.6 Ekmomisk planering vid Sveriges Radio 4.6.1 Riksdagsbeslutet 1970

1970 års riksdag uttalade (SU 52, rskr 146) det angelägna i att frågorna rörande finansieringen av ljudradio- och televisionsverksamheten som helhet >ch på något längre sikt tas upp till ingående prövning. Utskottet fann det inte minst viktigt att kostnadsansvarigheten för Sveriges Radios del noga beaktas samt att långtidsplaneringen inom företaget och därmed sammanhängande frågor uppmärksammas i högre grad än vad som synes ha varit fallet.

4.6.2 Radioföretagets åtgärder

Det uttalande som gjordes av 1970 års riksdag angående finansieringsfrå- gorna och långtidsplaneringen resulterade från radioföretagets sida i två åtgärder av central natur.

För iet första föreslog Sveriges Radio 1970 att statsmakterna skulle möjliggöra bättre ekonomisk planering vid företaget. Det framhölls bl. a. att statsmakterna inte redovisat någon målsättning i fråga om varaktighe- ten av viss mottagaravgift. Detta medförde att företaget saknade möjligheter att genomföra en sådan långtidsplanering som tvåkanalsyste- met för tv förutsätter. Sveriges Radio uttalade vidare att såsom grund för ställningstaganden som avser flera år bör flerårsplaneringen ange en målsättning för intäkterna. Det hade härvid förutsatts att finansierings- frågan löses för åtminstone en treårsperiod.

För det andra tillsatte Sveriges Radio 1970 en intern utredning (översynsutredningen). Dennas syfte var att på sikt höja den inre effektiviteten och produktiviteten genom en ändamålsenlig styrning, organisation och produktion. Kostnadsnivån skulle nedbringas och takten i kostnadsexpansionen minskas. Som mål sattes att på kort och mellanlång sikt minska kostnaderna inom en ram av 40 milj. kr.

4.6.3 Sammanfattande synpunkter

Vissa riktpunkter för den ekonomiska planeringen kan sammanfattnings- vis tas frarr. ur statsmakternas uttalanden vid olika tillfällen. Departementschefen berörde 1971 övergripande finansierings- och planeringsfrågor (prop. 1971: 1, bilaga 10). Det uttalades därvid att en inkomstförstärkning av rundradiorörelsen var oundgänglig. Departe- mentschefen framhöll även angelägenheten av kostnadsbesparande ratio-

naliseringar. Under de tre närmast följande budgetåren borde de ökade utgifterna för rundradioverksamheten i första hand täckas med avgifts- medel. Höjning av den allmänna mottagaravgiften från 45 till 55 kr per kvartal från 1 juli 1971 väntades medföra att ingen ytterligare avgiftsför- stärkning behövdes före utgången av budgetåret l973/74.

Kulturutskottet erinrade 1971 om att departementschefen uttryckli- gen betonat angelägenheten av kostnadsbesparande rationaliseringar inom Sveriges Radio (KrU 197118, rskr 110). I anslutning till detta och yrkanden i motioner liksom till vad statsutskottet året förut (SU 1970: 52) anfört i frågan underströk utskottet kraftigt att det redan inledda rationaliseringsarbetet inom företaget måste bedrivas snabbt, energiskt och målmedvetet. Resultatet borde vara konkreta beslut om rationaliserings- och besparingsåtgärder. Inte minst på längre sikt borde man i arbetet se till behovet av sådana organisatoriska förändringar som hos företagets anställda kan beräknas främja känslan av kostnadsansvar och viljan att medverka i ett fortlöpande rationaliseringsarbete. Riksda- gen beslöt som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Utskottet anslöt sig till departementschefens bedömning att det var ofrånkomligt att genom en avgiftshöjning öka intäkterna, och till förslaget om de olika mottagaravgifternas storlek från den 1 juli 1971.

Med anledning av att de långsiktiga finansieringsproblemen tagits upp i olika motioner erinrade utskottet om att av de tre utredningar (reklamutredningen, TRU-kommittén och 1969 års radioutredning) som arbetade med skilda frågor inom ljudradio- och tv-verksamheten väntades reklamutredningen avge sitt betänkande under året.

Utskottet anförde att utredningens betänkande, och den offentliga debatt som följer, kan väntas bidra till att belysa rundradioverksamheten på längre sikt och klargöra vad som kan erfordras av ytterligare utredningar eventuellt med parlamentarisk sammansättning. Utskottet underströk också vikten av att planerings- och finansieringsfrågorna ingående prövas i sin helhet så att man igod tid före utgången av den inkomstprövade treårsperioden kunde överblicka finansieringsfrågorna för de därefter närmast följande åren.

Riksdagen beslöt som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om de långsiktiga planerings- och finansieringsproblemen vid Sveriges Radio.

Departementschefen anförde 1972 (sedan Sveriges Radio föreslagit att den treåriga planeringsperioden skulle gälla t. o. m. budgetåret 1974/75) att 1971 års förutsättningar för beräkningar av rundradions medelsut- rymme t. o. m. utgången av budgetåret 1973/74 har förbättrats avsevärt (prop. 1972: 1, bilaga 10). Detta gäller både intäkts- och kostnadssidan och bl. a. bidrar det beräknade resultatet av den pågående översynen av Sveriges Radios verksamhetsforrner. Med hänsyn till de sålunda förbättra- de förutsättningarna bör det vara möjligt för Sveriges Radio att under budgetåret 1974/75 bedriva verksamheten på enjämfört med budgetåret l973/74 oförändrad nivå utan ytterligare inkomsttillskott. Sveriges Radios planering bör bedrivas från denna utgångspunkt.

Kulturutskottet uttalade 1972 att det inte fanns anledning till erinran

eller särskilda uttalanden med anledning av vad departementschefen anfört angående Sveriges Radios ekonomiska förhållanden under budget- året 1972/73 (KrU 1972111). I anslutning till behandling av vissa motioner konstaterade utskottet med stor tillfredsställelse att Sveriges Radios ekonomiska situation förbättrats. I sammanhanget underströks också vikten av långsiktig prövning inom radioföretaget av planerings- och finansieringsfrågor (KrU 1972: 23).

Sveriges Radios interna översynsutredning redovisade inför företagets styrelse hösten 1972 resultatet av sitt arbete. Utredningen har rekom- menderat kostnadssänkande åtgärder motsvarande drygt 43 milj. kr per år räknat i 1971/72 års kostnadsnivå. Förslag för genomförandet under tiden fram till 1975 utarbetas inom företaget.

5. Opartisk och saklig samhälls- information

5.l Allmän och principiell bakgrund 5.1.1 Inledande synpunkter Allmänt

Till grund för RUT 69:s överväganden bör enligt direktiven ligga en närmare kartläggning av de programbehov som avser opartisk och saklig samhällsinformation och som kan föreligga på olika håll, i första hand inom den statliga och kommunala sektorn. Vidare uttalas i direktiven följande:

”Vad gäller samhällsinformationen i rundradion lämnas den dels i nyhetsförmed— lande och opinionsspeglande program, dels i form av särskilda serviceprogram. De sakkunniga har att behandla frågor som rör en systematisk utbyggnad av den senare och liknande programformer.”

Detta innebär enligt RUT 69 en skillnad mellan samhällsinformationi allmänhet och särskild samhällsinformation.

Med motiv som redovisas under 5.4.3 definierar RUT 69 särskild samhällsinformation på följande sätt:

Särskild samhällsinformation är sådan information som bedöms som angelägen främst från den enskildes synpunkt och som inte täcks av den ordinarie programverksamheten därför att den med hänsyn till nyhetsvärdering och opinions- spegling inte är aktuell.

Den särskilda samhällsinformationen avser upplysningar angående rättigheter och skyldigheter för enskilda och grupper eller annan faktagivande information.

Generellt beskrivs i RUT 69:s direktiv behovsutvecklingen när det gäller samhällsinformation på följande sätt:

"De krav som ställts på samhället i fråga om information till allmänheten har vuxit fram i samma mån som samhällets åtaganden har vidgats och den enskilde medborgarens rätt till aktiv upplysning om sina valmöjligheter alltmer har betonats.”

Önskemål om utvidgad och förbättrad samhällsinformation i ljudradio och tv framförs i många sammanhang. Det kan gälla statliga utredningar,

den offentliga debatten i övrigt samt officiella kontakter mellan myndigheter och Sveriges Radio.

1 960 års radioutredning

1960 års radioutredning (SOU 1965: 20) behandlade frågan om samhälls- information under rubriken Särskilda programfrågor på s. 421—438 och pekade på områden, som vore förtjänta av belysning. En översikt (där den aktualitetsgrundade nyhetstjänsten och utbildningsverksamheten i vid mening uteslöts) av områden där informationsbehov i påfallande grad ansågs föreligga hade följande rubriker:

Sverige och världen a) Svensk utrikesrepresentation b) Internationella organ

c) Nordisk gemenskap

d) Utlandssvenskarna

e) Utrikeshandel

f) Försvaret

Samhället och med— a) Medvetenhet om lagar borgarna b) Lagstiftning c) Rättsväsendet

a) ”Socialbrevlåda" b) Program för åldringar

Sociala frågor

Samhällsekonomi och a) Rikets finanser och samhälls- näringsliv ekonomien

b) Den offentliga sektorn

c) Enskilt näringsliv

Arbetsmarknad, yrkesliv, a) Arbetsmarknadsfrågor utbildning b) Arbetarskydd c) Skola och utbildningsvägar d) Jordbruksprogram

Hälsovård

Grupper och a) Organisationerna organisationer b) Kyrkolivet Miljöfrågor a) Barn och ungdom

b) Nykterhetsupplysning c) Kommunikationsfrågor

1960 års radioutredning framhöll (SOU 1965: 20, s. 424) att förteck- ningen med kommentarer fick ses som en exempelsamling på program- uppslag. Däremot kunde denna

”inte göra anspråk på att vara en kartläggning av det totala informationsbehov i samhället, som förmodligen skulle ha kunnat dragas fram ur en systematisk bearbetning av varje samhällsområde, något som skulle varit en praktiskt olöslig

uppgift."

Informationsu tredningen

I informationsutredningens betänkande ”Vidgad samhällsinformation” (SOU 1969148) berördes även ljudradio och tv. Informationsområden

som vissa statliga myndigheter bedömt som angelägna utan att ta direkt ställning till medievalet (bilaga 4, s. 111—118) exemplifieras av följande organ:

arbetsmarknadsstyrelsen centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

invandrarverket naturvårdsverket

riksförsäkringsverket rikspolisstyrelsen skolöverstyrelsen socialstyrelsen socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD)

trafiksäkerhetsverket vägverket

Tidigare diskuterade vägar att tillgodose behov av samhällsinformation i rundradion

I den mån intentionerna i 1960 års radioutrednings förteckning (katalog) förverkligats så har det närmast skett genom opinionsspeglande program. För RUT 69:s del framhävs däremot redan i direktiven de särskilda serviceprogrammen och därmed den särskilda samhällsinformationen. Exempel ges på områden för och mottagare av sådan samhällsinformation som kan tillgodoses genom särskilda serviceprogram och liknande programformer. Vad som sägs i direktiven om detta redovisas i den exempelsamling för samhällsinformation som RUT 69 lägger fram, bilaga 7.

Efter redogörelsen i RUT 69:s direktiv för nämnda exempel anför departementschefen följande:

”De programbehov av allmännyttigt slag, som avsågs bli täckta genom 1960 års radioutrednings förslag om särskild rundradio, kommer att i hög grad beaktas genom en utredning med den inriktning jag här angivit. Däremot har jag vid mitt slutliga ställningstagande kommit till att det inte finns skäl att ytterligare överväga den speciella konstruktion i fråga om sändningsrättsinnehavare som ingick i förslaget om särskild rundradio.”

I anslutning till det sagda får diskussionen om den tänkta program- politiken för särskild rundradio viss anknytning till RUT 69: s diskussion. När det gäller den samhällsinformation som angavs i 1960 års radioutred- nings katalog nämndes för den särskilda rundradions del — där kravet på opartiskhet skulle bortfalla — uttryckligen organisationernas krav på program, sjukas och handikappades informationsbehov samt huvuddelen av den programverksamhet som olika minoriteter uttryckt önskan om. Utredningen fann nämligen flera skäl som talade för en sträng ransone- ring av radioföretagets engagemang direkt i samhällets tjänst (SOU 1965: 20, s. 422). Det uttalades först:

”Från olika samhällsorgan framförs ofta förväntningar eller direkta anspråk på att radion och televisionen såsom särskilt effektiva massmedier skall medverka t. ex. vid genomförandet av en reform eller för informationen kring en ny lag eller ett viktigt projekt. Sett ur vederbörandes egen synpunkt är en sådan önskan naturlig. I princip förhåller det sig givetvis också så, att Sveriges Radio har en skyldighet att söka tillmötesgå sådana önskemål."

Antalet önskemål, som skulle framföras om företaget tillämpade en mycket generös politik, kunde väntas bli synnerligen omfattande. En betydande del av programtiden i anslutning till nyhetssändningar och andra lämpliga tillfällen skulle behöva tas i anspråk. Publiken skulle säkerligen irriteras av en anhopning av officiella meddelanden. — Slutligen, och detta sågs som det viktigaste argumentet, skulle Sveriges Radio riskera att komma ijust det läge, som man måste undvika, att framstå som ett

statsmakternas officiella språkrör.

Grundläggande principer för rundradioverksamheten

Grundläggande för Sveriges Radios verksamhet är att företaget skall stå i allmänhetens tjänst. Etermedierna i Sverige skall ge vad som med en internationell term kallas ”public service". De skall vara en offentlig nyttighet i motsats till de kommersiella eller förkunnelsepräglade, auktoritära etermediesystem som kan förekomma i länder där en annan struktur byggts upp för etermedierna och deras användning. Den allmännyttiga inriktningen har uttryckts i ett departementschefsuttalan- de (prop. 1966: 136, s. 119):

”Det finns enligt min mening ingen anledning att ändra de grundläggande principerna för rundradioverksamheten i vårt land. Vi bör hålla fast vid idén om ljudradio och tv som en i sin programverksamhet iförhållande till statsmakterna och sidointressen självständig ”public service' — i allmänhetens tjänst.”

En grundläggande princip för den verksamhet som bedrivs av Sveriges Radio år ensamrätten. Denna härleds ur avtalet mellan svenska staten och Sveriges Radio, vars 1 & bl. a. innehåller följande:

"Bolaget äger med ensamrätt avgöra vilka radioprogram (ljudradio- och televi- sionsprogram), som skall förekomma från sändare här i riket.”

Det nämnda avtalet grundas på 55 i radiolagen där det om ensamrätten heter:

”Det företag som Konungen bestämmer, äger med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket. Företaget får ej överlåta sin rätt enligt första stycket helt eller delvis utan medgivande av Konungen.”

Till bedömningsunderlaget av särskild betydelse för samhällsinforma- tion hör vad som stadgasi 8 & radiolagen, nämligen:

”Myndighet eller annat allmänt organ får ej i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och ej heller förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll.”

Utgångspunkt för fortsatt diskussion

RUT 69 hänvisar till de nyss anförda grundläggande principerna för rundradioverksamhetens ställning i det svenska samhället och åberopar uttalandet i direktiven att det inte finns skäl att ytterligare överväga den speciella konstruktion i fråga om sändningsrättsinnehavare som ingick i

___—"_W—y t—_Wa—.—m, _ damm".

förslaget om särskild rundradio. Därför diskuterar RUT 69 i det följande sådan samhällsinformation som går att förena med ett radioföretags ställning som publicistiskt oberoende organ.

RUT 69 utgår från att det i nyhetsförmedlande och opinionsspeglande program lämnas en omfattande information om samhället i samband med den journalistiska bevakningen. Det bör framhållas att många önskemål om samhällsinformation redan uppfylls eller kan uppfyllas inom ramen för Sveriges Radios allmänna programverksamhet.

Begreppen opartisk och saklig

Enligt direktiven bör till grund för RUT 69: s överväganden ligga

”en närmare kartläggning av de programbehov som avser . . . opartisk och saklig samhällsinformation som kan föreligga på olika håll, i första hand inom den statliga och kommunala sektom.”

Kraven på opartiskhet och saklighet är grundläggande för Sveriges Radios verksamhet och finns inskrivna i radiolagens 6 &. I avtalet med staten stadgas att bestämmelsen om opartiskhet och saklighet skall tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informations- frihet skall råda i rundradion (8 8).

Inom Sveriges Radio och i den offentliga debatten pågår en ständig programpolitisk diskussion om begreppen opartisk och saklig. Den diskussionen gäller inte sällan ärenden som behandlats av radionämnden.

En modell som ibland används vid analys av begreppen har formats av professor Jörgen Westerståhl i samband med hans undersökningar Vietnam i Sveriges Radio (gjord på uppdrag av radionämnden) och Valrörelsen 1968 i Sveriges Radio (gjord på uppdrag av radiochefen). I artikeln "Objektivitet — något som kan mätas” (Sveriges Radios årsbok 1969) sammanfattar Westerståhl sitt principiella resone- mang. Med utgångspunkt i det överordnade begreppet objektivitet som inte återfinns i vare sig radiolagen eller avtalet mellan staten och Sveriges Radio betraktar Westerståhl de i lagen och avtalet anförda två sidoordnade begreppen saklighet och opartiskhet som specifikationer av objektivitetsbegreppet. Han finner det möjligt att med stöd i de regler som gäller för verksamheten i Sveriges Radio gå ytterligare ett steg längre i specifikationen och uppdela i första hand sakligheten i krav på sanning och relevans och opartiskheten i krav på balans och neutral presentation. Av dessa fyra delkrav kan de tre första hämtas ur lagtext och avtal, det sistnämnda ur programreglerna inom radioföretaget.

Objektivitetskravet: 3 nivåer av specifikation

Objektivitet Saklighet Opartiskhet Sanning Relevans Balans Neutral presentation Westerståhl tillägger: ”Det förefaller som om dessa fyra — sanning, relevans, balans och neutral

presentation ganska väl täcker in de huvudsakliga aspekterna av objektivitetskra- vet. Vad det gäller är alltså tre nivåer ifråga om specifikation, varvid varje nivå för sig täcker samma område som en högre eller lägre. Innebörden härav är att, även om sannings- och relevanskraven närmast förefaller vara härledda ur saklighetskravet, har de också anknytning till opartiskheten. På samma sätt har kravet på balans och neutral presentation inte bara anknytning till opartiskhetskravet utan också till saklighetskravet.”

I framställningen granskar sedan Westerståhl de olika delaspekterna för sig med

syfte att belysa olika tillämpningsproblem. Westerståhl har senare utvecklat dessa tankegångar i boken Objektiv nyhetsförmedling, Stockholm 1972.

I Sveriges Radios årsbok för 1969 diskuterar också dåvarande radiochefen Olof Rydbeck hithörande frågor i en artikel ”Opartiskhet — utopi eller verklighet?” Det erinras inledningsvis om att vid radiolagens tillkomst upphöjdes kraven på att Sveriges Radio skall utöva sin ensamrätt opartiskt och sakligt från avtals- till lagbestämmelser. Rydbeck belyser olika tolkningsmöjligheter och finner det rimligt att stanna för den följande:

”att man infört kraven i klart medvetande om att det inte finns något definitivt eller praktiskt användbart svar på frågan hur de i alla lägen skall förverkligas, men att man bedömt dem som nödvändiga riktpunkter för företagets strävan.”

I den fortsatta framställningen pekar Rydbeck bl. a. på att konflikt kan uppstå mellan saklighetskravet och opartiskhetskravet:

”I nyhetsprogram händer det ofta att man lämnar en oomtvisteligt sann och korrekt uppgift, som samtidigt bedöms uppfylla kravet på väsentlighet, trots att uppgiften gynnar en part och missgynnar en annan. Man följer här den för all nyhetsförmedling viktiga principen att opartiskheten inte får innebära, att relevanta och sanna uppgifter skall antingen undertryckas eller balanseras. Att lämna relevanta och korrekta sakuppgifter är ju själva grunden för nyhetsvärderingen. Att i nyhetsförmedlingen kräva partsbalansering oberoende av det faktiska nyhetsläget vore att allvarligt snedvrida den och undergräva dess integritet. Här bör också beaktas att Sveriges Radios skyldighet att beriktiga felaktiga sakuppgifter utgör ett korrektiv mot misstag och missbruk.

I nyhetssammanhang får också principen om samtidig partsbalansering ofta vika för principen om snabbast möjliga nyhetsförmedling. Nyhetsintresset tar över och opartiskheten får tillgodoses genom att den berörda parten i efterhand får tillfälle att framlägga sina synpunkter.

Opartiskheten måste också anses innebära att Sveriges Radio söker åstadkomma balans i sin behandling av ämnen och spegling av åsikter, som inte har' någon direkt anknytning till identifierbara ”parter”. Det välkända problemet med speglingen av kulturdebatten hör hemma här. Innebär opartiskhetskravet att Sveriges Radio kan inskränka sig till att ge en allsidig bild av den debatt, som förs av artikulerade debattörer i främst tidningar och tidskrifter, på kongresser, teach in-evenemang etc. eller innebär det att företaget skall leta reda på och dra fram de synpunkter på kulturfrågoma, som torde finnas på många håll men som inte kommer till uttryck på dessa fora?”

Rydbeck slår i samma artikel fast att en programverksamhet som inte styrs av de fundamentala kraven på saklighet och opartiskhet, krav vars efterlevnad till yttermera visso kontrolleras av en från avtalsparterna fristående instans, radionämn- den, skulle göra det möjligt att gynna speciella intressen och ideologier på ett för demokratiskt tänkande oacceptabelt sätt.

Hithörande frågor berördes av radiochefen Otto Nordenskiöld vid Sveriges Radios bolagsstämma (dec. 1971) då han tog avstånd från tankegången att svårigheterna att vara saklig och opartisk skulle vara så stora att det därför vore lika gott att avstå att ställa upp sakligheten och opartiskheten som ett villkor för programverksamheten:

”Jag vill i stället understryka att Sveriges Radio ständigt bör försöka att så långt det över huvud taget är möjligt leva upp till denna av lagstiftarna formulerade målsättning inte minst genom en kontinuerlig självkritisk analys av programverk- samheten. Detta är en förutsättning för att radiolyssnarna och tv-tittarna skall få en allsidig information.

Vi skall obundet kunna spegla debatten om olika samhällsfrågor och experimen- ten med skilda lösningar. Men den saklighet och opartiskhet som garanterar en allsidighet i det totala programutbudet, är en förutsättning för att medborgarna fritt skall få bilda sig uppfattningar jag betonar, olika uppfattningar — i viktiga samhällsfrågor.”

I anslutning till vad som sagts om begreppen opartisk och saklig kan hänvisas till att systematiserat faktaunderlag tillförts bedömningsunderlaget i form av boken ”Opartiskhet och saklighet”, Stockholm 1971. Denna utgör en sammanställning av radionämndens beslut under tiden den ljuli 1967 den 31 december 1970 utförd på nämndens uppdrag av dess förre sekreterare Staffan Vängby. Av betydelse i sammanhanget är också Ulf Himmelstrands skrift ”Objektivitet i nyhetsförmed- lingen", Stockholm 1972.

RUT 69 vill understryka vikten av en fortlöpande diskussion om kraven på opartiskhet och saklighet både internt inom Sveriges Radio och i den offentliga debatten. Myndigheter och Sveriges Radio kan ibland ha olika uppfattningar om sättet att föra fram samhällsinformation i nyhets- och opinionsspeglande program. Kritik mot radioföretaget kan i sådana fall grundas på att detta har gjort en annan relevansbedömning än myndigheten och det kan inte utan vidare avgöras vems bedömning som är ”riktig”. Det sagda gäller även radioföretagets förhållande till organisationer, näringsliv m.fl. När det gäller felaktig sakuppgift skall Sveriges Radio enligt avtalet beriktiga när så är påkallat. Den som har befogat anspråk att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle. Beiiktigande och plats för genmäle skall ges utan oskäligt dröjsmål (avtalet 8 5).

Med det sagda har RUT 69 endast velat antyda de många problem som är förknippade med kraven på opartiskhet och saklighet. Bedömningen av de konsekvenser som dessa krav medför för programverksamheten ankommer på radioföretaget. Detta bör ha förutsättningar att göra de erforderliga värderingarna och den erforderliga redigeringen av det nyhets- och opinionsspeglande programstoffet.

Längre fram diskuteras närmare den särskilda samhällsinformationen (5.4.3) och de konsekvenser som kraven på opartiskhet och saklighet får för denna programtyp (5.4.4).

5.1.2 Nuvarande samhällsinformationi ljudradio och tv Allmänt

Ett stort antal programinsatser utgör exempel på samhällsinformation i begreppets vidaste mening. Det gäller därvid inte bara sådana som direkt rubriceras som samhällsprogram utan också opinionsspeglande program och nyhetsprogram, börsnoteringar, väderleksrapporter, meddelanden, trafikinformation m.fl. Den programstatistik som senare redovisas för ljudradio, tabell 7.2, och tv, tabell 8.2, antyder volymen samhällsinfor- mation även om denna inte särredovisas.

I det följande behandlas den nuvarande samhällsinformation i ljud- radio och tv som närmast är att hänföra till särskild samhällsinformation. Därvid tillämpas följande indelning:

— Meddelanden i ljudradio

—— Meddelanden i tv

— Trailers i ljudradio

— Spots i tv

— Övrig särskild samhällsinformation i ljudradio och tv.

Meddelanden i ljudradio

Sveriges Radio har nu skyldigheter enligt 1 l ä i avtalet med staten:

”På begäran av statlig myndighet skall bolaget låta sända meddelande, som är av vikt för allmänheten. Bolaget har därvid att tillse, att meddelandet ges en för rundradion lämplig utformning och att det ej genom sin omfattning eller eljest inverkar menligt på programverksamheten.

i l l l i | i

Efter prövning i varje särskilt fall får bolaget mot avgift låta sända meddelande, som är avsett för viss eller vissa personer och som är av synnerlig vikt.

Avgift enligt andra stycket skall erläggas till televerket och användas för rundradioverksamheten."

Trots att primärkommuner och landsting ständigt får ökade uppgifter ger avtalet inte nu kommunala organ den rätt som statliga myndigheter har. Däremot har Sveriges Radio åtagit sig att efter eget avgörande sända meddelanden av i huvudsak varnande karaktär, även om dessa medde- landen begärts av annan än statlig myndighet. Därvid kan möjligen kommunal verksamhet beröras.

Radiochefen har 1970 fastställt instruktion för meddelanden i ljudradio och tv. Inledningsvis uttalas bl. a. att som allmän regel gäller ”att Sveriges Radio iakttar restriktivitet beträffande meddelandeläs- ningens omfattning, dock att kravet på snabb information tillgodoses”. Det uttalas också att möjligheten att sända meddelanden lokalt eller regionalt bör uppmärksammas vid bedömning av hur meddelanden skall sändas.

Ett visst urval ligger i det faktum att nämnda instruktion enligt utsändningslista (1970) delgivits endast följande organ: rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, sjöfartsverket, försvarsstaben, statens pris- och kartell- nämnd, finansdepartementet, handelsdepartementet, centrala folkbok- förings- och uppbördsnämnden, televerket, Lantbruksförbundet, jord- bruksdepartementet, utrikesdepartementet, Hovmarskalksämbetet (press- tjänsten), Svenska livräddningssällskapet, arbetsmarknadsstyrelsen, riks- skattenämnden, Svensk bilprovning, statens trafiksäkerhetsverk, statens naturvårdsverk och statsministerns kansli. Som vägledning vid bedömning av hur reglerna för meddelandeläsning bör tillämpas har Sveriges Radio i den nyssnämnda instruktionen upprättat en förteckning över medde- landekategorier som kan förekomma och bör förekomma. Generell möjlighet är alltså inte förutsatt vid tillämpningen. Förteckningen såvitt den gäller ljudradion återges här i förkortat skick:

I. Statliga myndigheter och verk

1.1 Meddelanden från televerket ang. rundradio och teletrafik Beträffande sändarstationer och ändrade frekvenser, skyldighet att erlägga avgift för ljudradio och tv, fel på sändare samt ändringar av stora serier telefonnummer 1.2 Polisväsendet Efterlysningar, särskilda efterlysningar 1.3 Socialstyrelsen Hälsovårdsupplysning, katastrofmeddelanden (ex. blodgivning, inkallande av sjukhuspersonal), sociala upplysningar 1.4 Riksförsäkringsverket Sjukförsäkrings- och pensionsmeddelanden 1.5 Sjöfartsverket Sjöfartsmeddelanden (ex. intagning och utläggning av fyrar, bojar och andra sjömärken, ändring av fyrkaraktär, utmärkning av vrak, reparations- arbeten, isbrytning), efterlysning av försvunna fiskegarn (begärs av fiskarenas organisationer) 1.6 Arbetsmarknadsstyrelsen Akuta arbetskraftsbehov; sänds ofta regionalt 1.7 Vattenfallsverket El-meddelanden

Varningsmeddelanden och maningar skall begäras av myndighet eller verk. Därmed jämställs härvid Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens främjande (NTF), Svenska livräddningssällskapet och Sjöräddningen. 2.1 Varningar beträffande trafik Ex. blixthalka, vägavbrott, tjälskador 2.2 Varningar för naturskador Ex. brandrisk, laviner, översvämningar 2.3 Varningar för personskador Ex. förgiftningar genom felexpedieringar på apotek 2.4 Militära varningar Ex. för skarpskjutningar till lands och sjöss, större övningar 2.5 Civilförsvarsmeddelanden Ex. provning av tlygalarmanordningar Självskyddsmeddelanden fullföljs enligt särskilt åtagande 2.6 Trafikmaningar till lands och sjöss Fullföljs enligt särskilt åtagande

3. Personliga telegram

4. Prisnoteringar Ägg- och potatisnoteringar (LRF), smågrisnoteringar (Slakteriförbundet)

5. Övriga allmänna meddelanden

Akut rumsbrist (i regel lokalt och regionalt); inställda teaterföreställningar (som berör fler än 300 personer) sänds regionalt eller lokalt om annonsering inte hunnit ske; snabbinkallelse av räddningspersonal (ex. brandmän) sänds lokalt eller regionalt

6. Meddelanden om tv: s och ljudradions egen verksamhet

Meddelanden sänds huvudsakligen i P 1, men även strax efter kl. 19 i P 3. En viss granskning och redigering av myndigheternas meddelanden sker vanligen av ljudradions centrala programredaktion i syfte att få informationen så lättillgänglig som möjligt för lyssnarna. Antalet uppläs- ningar är vanligen 5— l 0 per dagi riksprogrammen.

Meddelanden i ljudradio är en etablerad form av etersänd information. Sveriges Radios tillämpningsregler enligt utfärdad instruktion medför emellertid ett urval. Härtill kommer att myndigheterna inte alltid känner till sina möjligheter att få meddelanden sända.

Meddelanden i tv

För meddelanden i tv gäller liksom för ljudradion grundbestämmelserna i l l & avtalet mellan svenska staten och Sveriges Radio.

Vid Sveriges Radios nuvarande tillämpning gäller i princip samma regler som för ljudradion i den av radiochefen 1970 fastställda instruktionen.

Jämfört med den för ljudradion angivna förteckningen över meddelandekategorier som kan och bör förekomma har följande awikelser noterats:

1.1 Meddelanden från televerket ang. rundradio och teletrafik Tider för testbilder tillkommer 1.2 Polisväsendet l tv kan endast förekomma särskilda efterlysningar (minderåriga, förrymda interner, sjuka — deprimerade, våldsmän, sabotörer osv.)

1.3 Socialstyrelsen Kategorierna hälsovårdsupplysning och sociala upplysningar är inte rutin— meddelanden i tv, vilket däremot katastrofmeddelanden är 1.4 Riksförsäkringsverket

Kategorierna är inte rutinmeddelanden i tv 1.5 Sjöfartsverket

Meddelanden kan inte förekomma i tv 1.6 Arbetsmarknadsverket

Meddelanden kan inte förekomma i tv 1.7 Vattenfallsverket

lil-meddelanden är inte rutinmeddelanden i tv 2.4 Militära varningar

Kategorierna är inte rutinmeddelanden i tv 2.5 Civilförsvarsmeddelanden Kategorierna är inte alltid rutinmeddelanden i tv

Enligt radiochefens instruktion 1970 kan huvudkategorierna 3. Personliga telegram, 4. Prisnoteringar och 5. Övriga allmänna meddelanden inte förekomma i tv.

Sändning av meddelanden i tv har skett ianslutning till nyhetssänd- ningar och i pauser mellan program men på olika tider i de båda kanalerna.

Meddelanden i tv från myndigheterna produceras nu vanligen utanför Sveriges Radio. Det mest markanta undantaget var tidigare trafikinforma- tionen som redigerades helt inom radioföretaget.

Meddelanden i tv kan numera sägas vara en relativt etablerad form av etersänd information. Myndigheternas möjligheter begränsas dock på samma sätt och av samma skäl som för ljudradion.

Trailers i ljudradio

Som trailer betecknar Sveriges Radio ett kort meddelande, en maning eller ett tips som utformas radiomässigt. Detta innebär att trailers vanligen presenteras i form av en dialog eller sketch som i fängslande och effektiv form för fram ett budskap.

Programtypen trailers i ljudradion används nu ofta. Den är inte knuten till avtalet mellan staten och Sveriges Radio i vidare mån än att radioföretaget fullgör en del av sina skyldigheter enligt 11 å i avtalet genom att sända meddelanden i form av trailers.

Sveriges Radio producerar alla trailers i ljudradion. [ en del fall sker det på önskan av myndighet, i andra på radioföretagets initiativ. Som exempel kan nämnas att många trailers med trafikinformation har tillkommit utan hänvändelse från myndighet.

Under 1969 uppgick antalet sändningstillfällen för trailers med allmäninformativt syfte till 2 029, dvs. ca 170 per månad, 30—40 per vecka eller 5—6 per dag. Den dominerande delen var trafikmaningar av olika slag. Det sändes ] 262 trafikmaningar i P 3 under 1969. Antalet var särskilt stort i januari och december samt under vissa vår- och sommarmånader. Den vanligaste maningen gäller användandet av reflexer. Andra ofta förekommande maningar gäller hastighetsbegränsningar, däcksbestämmelser och säkerhetsbälten. Vissa säsongvariationer är märk— bara och en del typer av maningar har förekommit intensivt under

kortare perioder t. ex. om vårkoll på bilen i april eller informationer om mittlinjer under sommaren.

Andra typer av maningar avser fjällvett och sjövett, eller varning för eldfara under kräftperioden. En omfattande kampanj mot nedskräpning föranledde sändning av 241 trailers.

Av mer officiella meddelanden sända i trailerform kan nämnas sådana rörande självdeklarationer, anmälningar till försäkringskassa, flyttnings- anmälan, fastighetsdeklarationer, registrering av motorfordon osv.

Trailers sänds nästan uteslutande i P 3-kanalen där de placeras i melodiradio-blocket. Slumpvis kan trailers också förekomma i P 1 och P 2. Inget särskilt utrymme har reserverats för sändning av trailers.

En särskild programform inom ljudradion, s. k. konsumentkortisar, är närbesläktad med trailers. Konsumentkortisar sänds fem gånger om dagen, fem dagar i veckan.

Spots i tv

En programtyp med mycket korta inslag i tv (filmspots) används ibland inom tv-kanalerna. Den anses inte knuten till 11 % avtalet mellan staten och Sveriges Radio på samma sätt som meddelanden. Spots nämns intei den utfärdade instruktionen för meddelanden i ljudradio och tv.

Informationsutredningen (SOU 1969: 48, s. 53) bedömde meddelande- formen filmspots som angelägen. Utredningen uttalade att myndighet med en informationschef eller pressombudsman, som haft kontakter inom Sveriges Radio, själv eller genom fria producenter, hittills har haft lättare än andra myndigheter att få meddelanden sända i tv i form av spots. Informationsutredningen ansåg därför att reglerna enligt 11 å i avtalet mellan staten och Sveriges Radio behöver kompletteras med en mera genomarbetad och fast ordning för tv-mässiga meddelanden i form av spots. Detta förslag syftade till att vilken myndighet som helst skall dels kunna kontakta en bestämd instans inom Sveriges Radio i dessa frågor, dels vara informerad om vilka krav som ställs på utformningen för att sändning skall kunna övervägas av vederbörande programledningar inom Sveriges Radio.

Även RUT 69 har erfarit att brist på samordning är till nackdel för myndigheternas informationsverksamhet.

Övrig särskild samhällsinformation i ljudradio och tv

Den typ av samhällsinformation som här redovisas är inte så frekvent som meddelanden, trailers och spots. Den information som avses är antingen mer utrymmeskrävande än de nämnda typerna eller också arrangerad som serieprogram och är oftast del av en inforrnationskampanj.

Som exempel kan först nämnas de speciella trafikprogram som genom särskild anslagsgivning från trafiksäkerhetsverket till Sveriges Radio fortsatt efter den ursprungliga högertrafikkampanjen. Informationen har bl. a. genomförts insprängd i underhållningsprogram. Andra exempel är de i Sveriges Radios kanaler sända program som TRU-kommittén producerat åt riksskatteverket för att informera om de nya deklarations-

__ _, m,m..—___—

reglerna 1972. Här kan också nämnas Sveriges Radios programinslag i samverkan med statens valinformation 1970 och riksskatteverket 1972.

5.1.3 Samhällsinformationens funktioner

När det gäller samhällsinformation generellt och utan speciell syftning på ljudradio och tv kan inledningsvis sägas följande.

Ett nära samband finns mellan det allmännas insatser på olika samhällsområden och medborgarnas behov av att känna till sina rättigheter och skyldigheter. Det är emellertid inte enbart kunskaper som kan uttryckas distinkt och katalogmässigt som medborgaren behöver. Samhällsinformation i vidaste mening skall också ge kunskaper om vad som sker i samhällsorganens beslutsprocesser och om beslutens innehåll. Därigenom kan medborgarna få möjligheter att hävda sina idéer och intressen även om detta ytterst sker genom valda ombud och organisa- tioner. Medborgarna måste få veta vilka möjligheter som finns till kontakt med förtroendemän, organisationer och myndigheter.

Fortlöpande insyn i samhällsorganens verksamhet förmedlas främst genom de olika massmediernas nyhetsförmedling, uttryckta åsikter och spegling av opinioner.

Myndigheternas information sker i anslutning till de åligganden som tilldelats dem. Förebyggande verksamhet kan syfta till att styra utveck- lingen i bestämd riktning för att bl. a. påverka attityder och beteenden. Här kan som exempel nämnas socialstyrelsens hälsovårdsupplysning, polisens brottsförebyggande verksamhet, åtgärder mot narkotikamiss- bruk, aktioner för miljövård och genomförandet av arbetsmarknadspoli- tiken. Det kan i sådana fall därför inte alltid bli fråga om en neutral information.

Samhällets informationsverksamhet kan dock hållas neutral när det gäller att ge medborgarna kännedom om vilka förmåner de kan påräkna genom förmedling av olika samhällsorgan och vilka anspråk samhället ställer på dem själva. Det gäller då att informera medborgarna om rättigheter och skyldigheter.

Informationsutredningen kom vid sin analys av samhällsinformatio- nens olika funktioner fram till att samhällsinformation är ett vidsträckt begrepp och att den kan bedrivas i många olika sammanhang och av flera olika instanser (SOU l969:48, s. 9). Som riktpunkt för utredningens arbete gjordes följande avgränsning:

”Den samhällsinformation, som utredningen behandlar . . . är emellertid begrän- sad till sådan information, som är en följd av riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de instruktioner de utfärdat för myndigheterna."

Avgränsningen i RUT 69: s direktiv till att gälla samhällsinformation i första hand inom den statliga och kommunala sektorn gör det rimligt att utgå från informationsutredningens slutliga definition när det gäller att bedöma samhällsinformation i ljudradio och tv. Det är emellertid inte möjligt att helt följa informationsutredningens definition.

RUT 69:s direktiv antyder att andra sektorer än den offentliga är tänkbara och det måste framför allt vara organisationerna som avses. Det är svårt att dra en gräns mot dessa. Utan tvivel kan sägas att organisationerna fullgör en samhällsnyttig funktion. I många fall bidrar de också effektivt till att föra ut samhällsinformation. En rimlig utgångspunkt får emellertid anses vara att inte skapa förväntningar inom organisationslivet om möjligheter till särskild samhällsinformation via ljudradio och tv. De Sändningstekniska resurserna — både tilldelade och exploaterade är nämligen och kommer alltid att vara begränsade. Såväl frekvenstilldelning genom internationella organ som ekonomiska ramar inskränker starkt handlingsfriheten. Inte ens folkrörelser eller andra stora organisationer skulle kunna ges utrymme för generell information när man i första hand skall ta hänsyn till de mera direkta samhälleliga behoven. Alltför stora förväntningar skulle inte kunna uppfyllas. Mot denna bakgrund måste slutsatsen bli att det är riktigt att inta en restriktiv hållning mot krav från organisationeri allmänhet. Det kan däremot ställa sig annorlunda när organisationer eller företag fullgör sin information på uppdrag av eller i samråd med myndigheter som önskar genomföra särskild samhällsinformation. Även i dessa fall kommer emellertid samordningssynpunkter in i bilden, varför utredningsarbetet när det gäller särskild samhällsinformation förankrats i de behov som föreligger inom den statliga och kommunala sektorn.

Det sagda innebär ingen begränsning i bedömningen av organisatio- nernas betydelse såsom medverkande i den process som skapar underlag för nyhets- och opinionsspeglande program vilka ger allmän information om stora delar av samhällslivet.

Om riksprogrammen kompletteras med ett utbyggt lokalradiosystem med generöst tilltagen sändningstid kommer att skapas helt nya förutsättningar för ljudradions del. En sådan ändring av ljudradions struktur skulle nämligen ge väsentligt ökade möjligheter till kommunika- tion mellan medborgarna och lokala och regionala samhällsorgan samt organisationer inom lokalradioområdet. Förutom andra fördelar kan lokalradion ge en ortsanpassad information. Denna får större anknytning till lyssnarens verklighet än vad riksprogram med dess många gånger nödvändiga generaliseringar kan ge.

5.2 Etermediernas lämplighet för samhällsinformation 5.2.1 Ljudradio och tv som masskommunikationsmedel

Kommunikation genom ljudradio och tv har i likhet med annan masskommunikation den generella nackdelen, att den åtminstone tempo- rärt är enkelriktad. Återföringen blir därigenom ett svårbemästrat problem. Sådan förekommer dock genom intervjuundersökningar med representativa urval av befolkningen. Viss återkoppling kan också nås genom brev eller telefonkontakt med Sveriges Radios upplysningscentral, den s. k. klagomuren. Någon gång kan t. o. m. direktkontakt nås som i

www—a HT— —_ www-___

telefonprogrammen. En annan nackdel med information i etermedier är att kvarhållningseffekten blir begränsad om inte informationen bandas.

Vid kommunikation genom ljudradio och tv har man fördelen att samtidigt kunna rikta sig till ett relativt stort tvärsnitt av befolkningen. Det är möjligt att differentiera programmen efter bostadsort och vända sig till en geografiskt avgränsad publik genom regionala eller framför allt lokala sändningar. Den som sänder ut information har också vissa möjligheter att vända sig till en personligt begränsad publik med den vetskap som finns om radiolyssnande och tv-tittande på olika tider och i olika kanaler.

5.2.2 Möjligheter till studier av kommunikationsprocessen

Vid masskommunikation kan studier av kommunikationsprocessen ske genom de tre angreppssätt som redovisasi det följande:

Innehållsanalyser syftar till en systematisk och kvantitativ beskrivning av innehållet i informationen.

Användningsstudier avser att från informationsmottagarens utgångs- punkt ta reda på hur han tillgodogör sig information i en viss fråga hur människorna använder massmedier.

Effektkontroller innebär att man från informationssändarens utgångs- punkt studerar hur ett meddelande vidarebefordras genom olika kanaler till informationsmottagaren och därvid kontrollerar de uppkom- na effekterna — hur massmedier påverkar människorna.

Inom masskommunikationsforskningen i stort har effektforskningen varit starkt dominerande. På samhällsinformationens område är erfaren- heterna dock mycket begränsade. Informationsutredningen konstaterade i fråga om samhällsorganens kontaktverksamhet att några mera omfattan- de kontrollmätningar av effekten av myndigheternas informationsarbete aldrig gjorts. Detta föranledde uttalandet: ”Man vet därför nästan ingenting om resultatet av myndigheternas insatser hittills.” Då myndig- heterna inte haft möjlighet att använda etermedier för beställd informa- tion (med undantag för meddelanden i ljudradio och tv och någon gång filmspots i tv) säger informationsutredningens uttalande på denna punkt i och för sig ingenting om etermediernas lämplighet för samhällsinforma- tion. I annat sammanhang anför informationsutredningen att televisio- nens snabba genombrott och det intresse som ägnats samhällsfrågorna i programverksamheten har betytt mycket genom att direkt sprida information om samhället till stora grupper och genom att påverka utbudet i andra nyhetsmedier.

5.2.3 Studier med speciell hänsyn till ljudradio och tv

Verksamheten vid Sveriges Radios publik- och programforskningsavdel- ning beskrivs närmare i bilaga 6. Den innebär omfattande undersök- ningsarbete i form av tillämpad forskning inom masskommunikationsom- rådet med speciell hänsyn till ljudradio- och tv-medierna. Erfarenheterna av effektstudier är begränsade. Ett antal sådana undersökningar har dock genomförts. I samband med införandet av en andra tv-kanal startades

t. ex. en undersökning med syfte att studera effekterna av tvåkanalsyste- met för bl. a. olika gruppers beteende inför och attityder till tv och ljudradio.

På sikt finns alltså inom Sveriges Radio möjligheter både för ljudradio och tv att få ständigt säkrare upplysningar om lyssnarsituation, lyssnar- intensitet, användning osv. Informationsutredningens strävan till en bättre informationsplanering hos myndigheterna torde i fråga om ljudradio och tv kunna uppfyllas lättare än på andra medieområden genom den basorganisation för undersökningar som finns i radioföreta- gets publik- och programforskningsavdelning.

Inom trafiksäkerhetsverket har sammanställts synpunkter på använd- ningen av tv och ljudradio i trafiksäkerhetsarbetet.

Trafiksäkerhetsverkets information gäller ett förhållandevis brett område och har olika syften. När det gäller medier för informationen har verket sökt tillämpa principer som utvecklades i samband med omlägg- ningen till högertrafik. I denna informationsverksamhet torde enligt verket tv och ljudradio ha en avgörande betydelse. Denna grundsyn (som formulerats försiktigt beroende på att empiriskt underlag för bedömning av olika mediers effektivitet med hänsyn till olika typer av informations- innehåll, utformningar osv. i stor utsträckning saknas) återspeglas i verkets yttrande över informationsutredningens betänkande (SOU 1969: 48). Här har verket med hänsyn till erfarenheterna både från det omfattande informationsarbetet i anslutning till högertrafikomläggningen och den efter trafikreformen bedrivna informationsverksamheten velat peka på att informationsutredningen inte i tillräcklig utsträckning beaktat den betydelse som tv och ljudradio har i samhällsinformationen.

Trafiksäkerhetsverkets synpunkter på fördelarna med tv och ljudradio kan sammanfattas på följande sätt:

—— Framför allt tv men också ljudradio (P 3) kan uppvisa en räckvidd som det kan vara svårt att åstadkomma med t. ex. dagspressannonsering. — Särskilt sådan tratiksäkerhetsinformation som vill beskriva handlingsalternativ i trafiksituationer eller ta upp kritiska moment i t. ex. ett omkörningsförlopp ställer stora krav på åskådlighet och utformning. Vill man över huvud taget nå ut med sådan mer komplex trafikinformation torde tv i regel utgöra det enda tänkbara kanalalternativet (bortsett från reklamfilm för målgrupper upp till 23—24 år) för att förmedla en effektiv beteendepåverkande information. — TV torde utgöra en förutsättning för att kunna utveckla en mer kvalificerad trafrksäkerhetsinformation där man t. ex. avser att påverka trafikanternas uppfattning och bedömning av kritiska moment i trafikförlopp av olika slag, bedömningar, attityder m.m. som har en styrande inverkan på trafikantbeteen- det. Ljudradio torde kunna erbjuda stora utvecklingsmöjligheter i fråga om distribu- tion av information till föraren i trafiksituationen (program av typ Sveriges Bilradio). Inga andra massmedier kan förse föraren med information när han som bäst kan behöva den itrafrksituationen. — När det gäller yngre ålderskategorier — förskolebarn och barn på de lägre grundskolestadierna — är tv och i viss mån ljudradio de enda informationskanaler av massmediekaraktär som är tänkbara. TV och ljudradio har en mycket viktig funktion som stöd åt t. ex. lärare i grundskolans trafikundervisning. Centralt producerat material för etermedierna torde vara av en mycket stor betydelse för att kompensera den osäkerhet och bristande fackutbildning som lärarna har på trafikundervisningens om råde. — Ytterligare fördelar i medier som tv och ljudradio är de kombinationsmöjligheter med andra medier (kanaler) som kan utvecklas. — Vidare kan man peka på den snabbhet med vilken tv och ljudradio 1

beredskapssituationer kan nå ut med information till stora trafikantgrupper. I sådana fall är övriga massmedier beroende på produktions- och distributionsför— hållanden betydligt mer begränsade.

Erfarenheterna från trafiksäkerhetsverket redovisas som exempel på vad en systematisk registrering och utvärdering kan ge som underlag för bedömning vid myndigheters beslut om genomförandet av samhällsinfor- mation. RUT 69 vill dock framhålla att några generella slutsatser för samhällsinformationen inte kan dras av vad som ovan redovisats.

Enligt RUT 69: s uppfattning kan emellertid verksamheten vid statens nämnd för samhällsinformation på sikt ge en samlad överblick av forskningsläget. Därigenom kan möjligheterna till ett optimalt resursut- nyttjande förbättras vilket också har betydelse vid bedömning av samhällsinformation i ljudradio och tv.

5.3 Myndigheternas distributionsmöjligheter för samhällsinformation

Informationsutredningen (SOU 1969148, 5. 25) uttalade i fråga om förutsättningarna för informationsspridning i massmedier följande:

”Föru tsättningarna för att kunna utnyttja massmedias fysiska distribu tionsmöjlig— heter är som bekant olika: sändningstid i radio och tv kan enligt avtalet mellan staten och AB Sveriges Radio inte beställas, köpas eller dirigeras. Vill man använda affischpelare, utrymmen i bussar, reklamfilm på biograferna eller trycksaker får man betala för utrymmena respektive för film och trycksaksproduktion samt för den fysiska distributionen av dem.”

Det erinrades därefter om att i pressen finns två möjligheter: textutrymme i den redaktionella avdelningen som inte kan köpas eller dirigeras, och annonsutrymme, som kan köpas. Genom dessa olika förutsättningar gjordes sedan en indelning i två huvudgrupper: redak- tionell information och beställd information. Med utgångspunkt från denna uppdelning behandlar RUT 69 nu etermediernas situation härvid- lag.

5.3.1 Redaktionell information i ljudradio och tv

I likhet med vad fallet är inom pressen är det givet att inom ljudradio och tv den redaktionella informationen redigeras av Sveriges Radios egna medarbetare. Myndigheterna bestämmer inte omfattning, innehåll, redi-

i gering och tidsplanering. Visserligen tillför myndigheterna sannolikt i stor utsträckning de olika redaktionerna stoff genom offentliga handlingar, pressreleaser och presskonferenser. Radioföretaget är självfallet liksom pressen dock angeläget att hävda sin integritet mot olika påtryckar— grupper.

En fördel med redaktionell information i ljudradio och tv är att den också kan medföra bredvidinformation i form av artiklar och notiseri pressen. Men den stora fördelen är naturligtvis att den tilltänkta informationen placeras i ett medium med den genomslagskraft som etermedierna kan ha. Nackdelen är att informationsgivaren aldrig kan vara säker på att informationen kommer att sändas. Tidpunkt, utrymme och redaktionell utformning kan inte styras. När inte stora nyheter slår

ut den tilltänkta informationen eller tränger undan den till olämpliga tider kan emellertid god effekt näs och inlämnat material följas.

I sammanhanget bör också nämnas att redaktionernas egen nyhetsför- medling och övriga redaktionella aktivitet leder till en betydande och många gånger förtjänstfull granskning och nyhetsbevakning av den offentliga sektorn. Men nyheten skall föras ut på ett attraktivt sätt. Detta kan bli det väsentliga och informationsvärdet kan minska genom att innehållet inte blir tillfredsställande belyst.

5.3.2 Begärd information i ljudradio och tv

Beställd information enligt informationsutredningens definition är inte möjlig i ljudradio och tv. Däremot kan information av meddelandetyp begäras. För etermediernas del är det nämligen med hänsyn till radioföretagets ställning riktigare att tala om begärd information. Efter denna modifikation kan särskild samhällsinformation räknas hit eftersom myndigheten inte ensam behärskar utformning, utrymme, medium, kanal och tidpunkt.

Mera organiserade möjligheter än vad som nu finns för begärd information skulle medföra många fördelar för myndigheterna. Begärd information kan bättre planeras, förprövas och effektkontrolleras med säkrare kostnadsbedömningar som följd. Den från informationsgivarnas synpunkt mest framträdande nackdelen som kan bli följden är risken för övermåttnad — informationen skall konkurrera med annan information och med andra program.

5.3.3 Myndigheternas valmöjligheter i ljudradio och tv

Etermedierna har hittills från myndigheternas synpunkt främst varit tillgängliga för redaktionell information.

Vid användning av ljudradio och tv som medier för samhällsinforma- tion kan ur myndigheternas synvinkel sägas att redaktionell information ingår främst i nyhetsförmedlande och opinionsspeglande program. Däremot har den begärda informationen karaktär av särskild samhälls- information.

Vilket utrymme som än må skapas för särskild samhällsinformation kommer myndigheterna ändå att vara intresserade av att bidra till information den redaktionella vägen i publikfrekventa nyhetsprogram. I februari 1970 kunde t.ex. ett NU-program i TV 1 temporärt minska el-åtgången med 63 procent, sedan man uppmanat hela befolkningen att släcka allt onödigt ljus. Invalidbostadsbidrag hade fem år efter tillkoms- ten inte sökts av fler än 177 personer. Efter ett nyhetsinslag på två minuter i TV-aktuellt om detta förhållande, söktes bidrag av ytterligare 700 personer.

5.4 Myndigheternas relationer till Sveriges Radio i fråga om samhällsin- formation

Organisationen av rundradion är inte given en gång för alla. Vad som i det följande under avsnitt 5.4 sägs om Sveriges Radio får också tillämpning

på andra självständiga radioföretag av "public service”-typ som kan komma att nybildas.

5.4.1 Myndigheternas roll i samhällsinformationen

Informationsutredningen betonade att målsättningen för myndigheternas kontaktverksamhet är att förmedla kunskaper och därigenom ge sakligt underlag för den enskildes beteende. Målet för en viss kontaktåtgärd måste därför om möjligt anges i kvantitativa eller kvalitativa mått på förändringsriktning och -grad rörande de kunskaper det är fråga om (SOU 1969: 48, s. 20). Det uttalades vidare följande:

”I varje samhälle, även det demokratiska, utsätts medborgarna från skilda håll för stark påverkan i olika avseenden och riktningar. Myndigheternas kontaktverksamhet svarar för en obetydlig del av denna påverkan. Trots detta måste man vara vaksam för att undvika otillbörlig påverkan av allmänheten. Faran för sådan otillbörlig påverkan ökar i stället för att minska om syftet bakom varje kontaktåtgärd inte finns klart angivet och dokumenterat.”

Informationsutredningen framhöll också att myndigheterna i sin in- formationsverksamhet inte kunde tilldelas någon aktiv roll som opinions- bildare i det demokratiska samhället.

Följande referat av tre remissyttranden över informationsutredningens betänkande (SOU 1969z48) antyder svårigheterna att dra en bestämd gräns för myndigheternas agerande.

Statens planverk säger att det finns anledning att kraftigt betona vikten av att samhällets information ges sakligt innehåll och inte väjer för att även avslöja brister i förvaltningen. Verket vill därför understryka den principiella skillnad mellan samhällsinformationens och reklamens uttrycksformer, som framhållits av utred- ningen.

Rikspolisstyrelsen uttalar att det torde utan tvekan förhålla sig så att en aktuell, saklig och vältäckande information från myndigheterna är alldeles nödvändig för att just tillföra den offentliga debatten sakmaterial.

SIDA menar däremot att man finner det tveksamt om någon distinktion mellan ”sakinformation” och opinionsbildning kan göras. Det konstateras att all informa- tionsverksamhet innebär ett visst urval av fakta som verkar opinionsbildande. Yttrandet får också ses mot den bakgrunden att SIDA har statsmakternas uppdrag att i Sverige verka för en vidgad opinion för u-Iänderna.

Informationsutredningens under 5.4.1 inledningsvis nämnda uttalan- den, till vilka RUT 69 ansluter sig, avser generellt och oavsett medium myndigheternas kontaktverksamhet riktad till medborgarna. När det gäller särskild samhällsinformation i ljudradio och tv understryker radiolagens bestämmelser om opartiskhet och saklighet vad informations- utredningen sagt.

5.4.2 Sveriges Radios ställning

Programpolitikens utformning har sin utgångspunkt i de direktiv och målsättningar som återfinns i radiolagen och statens avtal med Sveriges Radio samt i förarbetena till dessa dokument. Radioföretaget sköter ytterst fördelningen av tilldelade resurser och bestämmer självt inom de ekonomiska ramarna hur personal, medel, idéer, sändningstid osv. skall användas.

Sveriges Radio är ett av statsmakterna publicistiskt oberoende organ. Det problem som kommer att aktualiseras är hur långt man kan ge myndigheterna möjligheter till etersänd samhällsinformation utan att den erkända principen om Sveriges Radios oberoende rubbas. När det gäller att bedöma Sveriges Radios ställning i sammanhanget så är det inte bara frågan huruvida radioföretaget eventuellt kan uppfattas såsom språkrör för myndigheterna som får intresse. Det gäller också uppgiften att i de olika kanalerna komponera programsättningen till en attraktiv helhet. Denna skyldighet måste radioföretaget alltid väga mot kravet på att tillgodose angelägna samhällsbehov observerade både inom och utom företaget.

RUT 69 har redan inledningsvis sagt att man finner det befogat att arbeta med förutsättningen att den samhällsinformation som ligger i utredningsuppdraget skall gå att förena med ett radioföretags ställning som publicistiskt oberoende organ (5.1.1). RUT 69 behandlar i följande delavsnitt (5.4.3 och 5.4.4) möjligheterna till samhällsinformation i ljudradio och tv. Detta sker med hänvisning till respekt för den grundläggande frihet som utmärker svensk publicistisk tradition.

5.4.3 Myndigheternas möjligheter till samhällsinformation i ljudradio och tv

Den samhällsinformation som speciellt nämns i RUT 69: s direktiv har på annan plats (5.1.1) redan betecknats som särskild samhällsinformation.

Information om samhället lämnar Sveriges Radio som redan är sagt i både nyhetsförmedlande och opinionsspeglande program. I den allmänna programverksamheten prioriteras urvalet av material på grundval av många olika värderingar som nyhetsvärde, informationsvärde, upplevelse- värde osv. Medborgarnas behov av heltäckande information är bara ett av många andra krav som ställs vid urval och redigering. En nyhet upplevs ofta som störst på problemstadiet, dvs. när frågan anhängiggörs och bereds hos en myndighet. Då speglas även diskussionen om olika alternativ och om de olika konsekvenserna av planerade åtgärder. När ett beslut väl har fattats minskar däremot nyhetsvärdet även om det då kan vara av intresse nyhetsmässigt sett att undersöka beredskapen hos myndigheter och allmänhet inför genomförandet av de fattade besluten.

Sedan nyhetsvärdet hos en samhällsåtgärd har minskat kan det ofta uppstå ett slags ”informationsvakuum”. Detta kan fyllas av särskild samhällsinformation primärt baserad på medborgarnas behov av informa- tion både om nya samhällsåtgärder och om redan existerande lagstiftning m. m.

RUT 69 anser att den särskilda samhällsinformationen får betraktas som ett naturligt komplement till radioföretagets skyldighet att informe- ra om nuets händelser och orientera om viktigare samhällsfrågor samt skyldighet att på begäran av statlig myndighet låta sända meddelanden, som är av vikt för allmänheten (avtalet med staten 6 5 och l l 5).

Den särskilda samhällsinformationen skall kunna sändas på initiativ av statlig eller kommunal myndighet. Även Sveriges Radio bör givetvis kunna ta initiativ till sådan information.

I princip skall alla statliga och kommunala organ ha möjlighet att hos Sveriges Radio begära att få informera om rättigheter och skyldigheteri anslutning exempelvis till existerande eller nya lagar, förordningar och beslutade reformer. Sådan information bör vara entydig och inriktad på sakinnehållet i de nya åtgärderna och deras relation till tidigare bestämmelser. Även information bestående av varningar (t. ex. om trafikfaror eller svaga isar) eller upplysningar till nytta för medborgarna (t. ex. om sociala rättigheter) hör hit. Upplysningar om hur medborgaren skall hitta i samhällsapparaten och var man kan söka och få annan information hör också till den särskilda sarnhällsinformationens uppgif- ter.

Däremot bör den särskilda samhällsinformationen inte omfatta refor- mer eller åtgärder som fortfarande ingår i en politisk beslutsprocess. I sådant fall kan risker uppstå för att radioföretaget uppfattas som ett språkrör för vederbörande myndighet. Information och debatt om sådana frågor är radioföretagets uppgift och tillhör den allmänna programverk- samheten. Inte heller får information av PR-karaktär accepteras i form av särskild samhällsinformation, t. ex. information om hur ”bra” ett visst försäkringssystem, en viss skattereform eller en viss stadsplan är.

Mot bakgrund av det sagda kan följande definition på särskild samhällsinformation ges:

. Särskild samhällsinformation är sådan information som bedöms som angelägen främst från den enskildes synpunkt och som inte täcks av den ordinarie programverksamheten därför att den med hänsyn till nyhetsvärdering och opinionsspegling inte är aktuell. . Den särskilda samhällsinformationen avser upplysningar angående rättigheter och skyldigheter för enskilda och grupper eller annan faktagivande information.

I det fortsatta resonemanget utgår RUT 69 från att större krav än hittills kan ställas på Sveriges Radio när det gäller särskild samhällsinfor- mation. Verksamheten skall följa fasta regler som måste komma till myndigheternas kännedom.

RUT 69 anser att Sveriges Radio har anledning att i den praktiska handläggningen av särskild samhällsinformation ställa följande krav på den myndighet som önskar få möjlighet att sända sådan information:

. Inslag i ljudradio och tv bör normalt ses som komplement till andra informationsåtgärder. . Framställning till radioföretaget om sändning skall göras av den för informationen ansvariga myndigheten.

Ett kriterium för särskild samhällsinformation är attinslag förutsätts upplysa om vilken myndighet som är informationsgivare. Det bör också krävas att radioföretaget och myndigheten är överens om inslagets innehåll och utformning.

Den särskilda samhällsinformationen kan enligt RUT 69: s uppfattning illustreras med följande modeller:

l) Uppläsning i ljudradio Med denna modell avses korta meddelanden av vikt för allmänheten. Denna form skall tillgodose krav på snabb och effektiv information. Det förutsätts att sändning sker på begäran av statlig eller kommunal myndighet.

2) Uppläsning i tv Med denna modell avses korta meddelanden av vikt för allmänheten. Denna form skall tillgodose krav på effektiv och relativt snabb information. 1 tv kompletteras uppläsning ofta med stillbild (skylt). Det förutsätts att sändning sker på begäran av statlig eller kommunal myndighet.

3) Blänkare i ljudradio

Med denna modell (hittills kallad trailer) avses kortfattad information av vikt för allmänheten med presentation anpassad till kanal av lätt karaktär. Blänkare är ett kort meddelande, en maning eller ett tips som skall utformas radiomässigt. Detta innebär att blänkaren vanligen presenteras i form av en dialog eller sketch som i fängslande och effektiv form för fram ett budskap. Det förutsätts att sändning sker på begäran av statlig eller kommunal myndighet.

4) Blänkare i tv

Denna modell (hittills kallad filmspot) innebär kortfattad information anpassad till tv. Med hänsyn till tv-mediets karaktär kan information genom blänkare bli mera intresseväckande än programtypen ”uppläs- ning”. Meddelandets innehåll kan många gånger förklaras bättre genom ett samspel mellan bild och ljud. Det förutsätts att sändning sker på begäran av statlig eller kommunal myndighet. Denna modell tillämpas bl. a. genom "Anslagstavlan” i TV 2, där flera blänkare ingar.

5) Övrig särskild samhällsinformation i ljudradio och tv

Denna modell kan illustreras med insatser av den typ som TRU: s program för valförrättare och om självdeklarationer representerar. Det förutsätts att sändning sker på begäran av statlig eller kommunal myndighet. Med denna modell avses specialprogram som ljudradion och/eller televisionen kan sända då speciellt informationsbehov föreligger, t. ex. i deklarationstider, efter omfattande reformer eller vid andra särskilda tillfällen.

5.4.4 Opartiskhet och saklighet i fråga om särskild samhällsinformation

RUT 69 har i ett föregående avsnitt berört begreppen opartiskhet och saklighet för programverksamheten i allmänhet (5.1.1). Även för särskild samhällsinformation skall gälla nuvarande krav på opartiskhet och saklighet i radiolag, avtal samt regler i övrigt för programverksamheten.

Särskild samhällsinformation måste till sitt innehåll uppfylla högt ställda krav på saklighet. Ansvaret för sakligheten åvilar ytterst radioföre- taget som har programansvar enligt radiolag och avtal med staten. Radioföretaget måste därvid kunna utgå från att den myndighet, som begär att få information sänd, lämnar korrekta uppgifter.

I utformningen av särskild samhällsinformation bör kravet på opartisk- het beaktas speciellt. Myndighet bör sålunda inte ges möjlighet att inom

ramen för särskild samhällsinformation redogöra för frågor som fortfa- rande diskuteras i en pågående politisk beslutsprocess. Sådan information och sådant programstoff behandlas i nyhets- och opinionsspeglande program. Radioföretaget svarar för att kravet på opartiskhet uppfylls.

Det bör påpekas att 8 & i avtalet mellan staten och Sveriges Radio ger såväl myndighet som andra möjlighet till beriktigande eller genmäle om så anses befogat.

l klarhetens intresse vill RUT 69 dessutom framhålla att radioföre- tagets ansvar enligt radioansvarighetslagen självfallet bör gälla även sär- skild samhällsinformation.

5.5 Olika vägar att inom ljudradio och television tillgodose behov av samhällsinformation

5.5.1 Ljudradio

Både ljudradions snabbhet, låga kostnader jämfört med tv och dess möjlighet att differentiera sitt utbud till skilda målgrupper, t. ex. språkliga minoriteter, i riksprogram och geografiskt avgränsade grupperi regionala eller lokala sändningar, gör den särskilt lämpad för samhällsin- formation.

R i ksprogram

För att nå god effekt med samhällsinformation via riksprogram i ljudradio bör med gällande generella principer för programsättningen användas kanaler av den typ som nuvarande P 1 och P 3 representerar. Med den disposition av kanalerna som nu gäller bör särskild samhällsin- formation därför placeras i P 1 och P 3 varvid hänsyn i en del fall kan tas till målgruppens ålder. I nuvarande P 2 kan sådan information inte bli effektiv utom i de fall man vänder sig till de grupper som lyssnar på skolradio, seriös musik och vuxenutbildningsprogram. I denna kanal kan också längre riksprogram för språkliga minoriteter placeras.

Regionala program

Regionalradions publikunderlag motiverar i och för sig dess användning för samhällsinformation. Detta sammanfaller också med lyssnarnas inställning.

Vid en undersökning 1970 sökte Sveriges Radio ta reda på vad allmänheten saknar i regionalradiosändningarna. Sex olika programtyper presenterades för de intervjuade och här återges den totala svarsfördelningen på frågan vilket eller vilka program man önskade få mer av:

Totalt %

Information 39 (I frågan angavs ”infomation, t. ex. Underhållning 20 trafikinformation, skolinformation”.) Mu sik 1 9 Sport 17 Tea ter 15 Nyheter 15

Övrigt 5

Vet ej 29 (Av de svarande hade en del lämnat företräde för mer än ett alternativ.)

Det finns alltså belägg för att publiken vill ha mer samhällsinformation än vad nuvarande regionalprogram erbjuder.

Även från myndigheterna krävs mer utrymme för regional och lokal samhällsinformation. Detta framgår bl. a. av remissyttrandena över Sveriges Radios distriktsutredning.

Lokala program

Ett viktigt argument för lokalradio är dess möjligheter att sända program av gemensamt intresse för hela befolkningen inom området. Detta visar redan intresset för de distriktsregionala programmen. Utbygg- naden av distrikten kom till främst för att skapa en effektiv bevakningi landets olika delar för riksprogrammens behov. Den begränsade sänd- ningstiden för de distriktsregionala programmen gör att ljudradions möjligheter att sprida information (nyheter, opinionsspegling, samhälls- information) om lyssnarnas närmiljö aldrig prövats tillräckligt.

En ortsanpassad samhällsinformation blir möjlig i ett system med lokalradio. Informationen får större utsikter att knyta an till verkligheten i ett sådant system än vad som kan bli fallet i riksprogram där generaliseringar ofta får göras. Lokalradion får en egen och självklar programprofil där de samhällsinforrnativa inslagen utgör en naturlig del. Det kan därför förmodas att särskild samhällsinformation vanligen inte blir behövlig i lokalradion.

En betydelsefull andel av informationsfrågorna i samhället kan för ljudradions del alltså lösas genom att bygga upp ett system av lokala radiostationer. Dessas uppgift skulle bli att genom självständigt redak- tionellt arbete spegla samhällsfrågorna genom nyheter, debatt och annan information. Det är viktigt att också öppna nya möjligheter för allmänheten att medverka i samhällsdebatten bl. a. med hänsyn till den strukturella utvecklingen inom pressen mot ett minskat antal tidningar.

Samhällsinformation i ljudradio skulle genom lokalradio få bättre möjligheter än hittills att nå fram. Detta beror på anknytningen till både regionala och lokala frågor.

5 . 5 . 2 Television

Skälet för att sända särskild samhällsinformation i tv är mediets höga publiksiffror. Sändningsutrymme för denna skall ges i båda tv-kanalerna. När det gäller att nå en programmässig anpassning till tv-mediet kan budskapet bäst föras ut genom blänkare (mod. 4). Relativt långt förberedelsearbete krävs. Det förutsätts att blänkarna sänds på bra sändningstid.

Övrig särskild samhällsinformation (mod. 5) ställer för varje enskilt program större krav på sändningsutrymme. Liksom vid motsvarande program inom ljudradion kan målgruppens storlek och behovet av att göra programpunkten känd få vara kriterier som motiverar god tidsplace- ring.

Regional tv omfattar endast viss försöksverksamhet med regionala nyhetssändningar. Om utbyggnad av regional tv äger rum bör sam- hällsinformationen tillgodoses även inom denna verksamhets ram.

RUT 69 finner att bl. a. den offentliga sektorns tillväxt, urbaniseringen och internationaliseringen leder till ett ökat behov av information till medborgarna. En del av informationsbehoven kan tillgodoses inom ljudradio och tv.

5.6.1 Kartläggning och redovisning

Utan att göra anspråk på en fullständig redovisning lägger RUT 69 fram en exempelsamling för samhällsinformation i ljudradio och tv, bilaga 7. På de områden den gäller spänner exempelsamlingen över ett informa- tionsfält som sträcker sig från opinionsspeglande program till särskild samhällsinformation utan att göra någon uppdelning mellan dem.

Den exempelsamling som presenteras bygger på direktiven, förbere- dande överläggningar med sekretariaten för informationsutredningen, konsumentutredningen, bygglagutredningen, invandrarutredningen, gles- bygdsutredningen samt i begränsad omfattning med statliga och kommu- nala organ. Dessutom har uppgifteri en sammanställning av informations- utredningens enkät 1968 samt remissyttranden över informationsutred- ningens huvudbetänkande jämte en uppföljning av den allmänna debatten påverkat exempelsamlingens innehåll.

Samhällsinformationens målsättningar skiftar beroende på vilket områ- de informationen gäller och vilken målgrupp man vänder sig till. Informationsutredningen anser att ”kommunikationsmål skall kunna anges som reaktionsmål, dvs. som mottagarnas åsyftade reaktioner till följd av den överförda informationen”.

RUT 69 finner att i exempelsamlingens form kan i bästa fall endast övergripande mål anges för den totala informationen inom områdeti fråga. I samband med särskilda kampanjer måste målen preciseras. Då kan också effektundersökningar genomföras om man så önskar.

Vid kvantitativ bedömning av den samhällsinformation som redovisas i exempelsamlingen kan man utgå ifrån att det i stor utsträckning blir fråga om att tillgodose nya eller ökade behov. Stöd för ett sådant betraktelse- sätt åtminstone vad beträffar ljudradion — finns i direktivens avsnitt om ej tillgodosedda programbehov:

”I stort står det klart att allmänhetens behov av sakupplysning i frågor rörande bl. a. utbildning, arbetsmarknad, olika miljöförändringar, hälso- och sjukvård samt sociala förmåner till en mycket ringa del kan tillgodoses med den sändningstid som för närvarande står till buds härför.”

Om lokalradio införs i Sverige ökar antalet producerade ljudradiopro- gram högst avsevärt. En stor del av denna ökning kommer på ett naturligt sätt att användas till samhällsinformation och underlätta en ortsanpassad information i ljudradion. Detta gör att uppdelning på kategorierna samhällsinformation i allmänhet och särskild samhällsinformation inte får samma betydelse för lokalradion som för riksprogrammen i ljudradio och tv. En väsentlig del av samhällsinformationen i lokalradion kan genomfö- ras på redaktionell väg såväl i nyhets- och opinionsspeglande program som serviceprogram. Givetvis bör dock särskild samhällsinformation vid behov förekomma i lokalradion.

För riksprogrammen görs i bilaga 7 ingen uppdelning mellan ljud- radio och tv även om ibland synpunkter på val av medium antyds. Det förutsätts att i varje genomförandesituation och vid den planering som föregår denna behoven av särskild samhällsinformation bedöms integrerat för de båda medierna.

På vissa informationsområden betonas lokalradions uppgifter även om för de flesta områden gäller att information av åsyftat slag kan förekomma i både riksprogram och lokala program.

Exempelsamlingen får ses som RUT 69: s beskrivning av informations- behov sedda från myndigheternas synpunkt. I anslutning till dessa behov har vissa bedömningar gjorts av vilka anspråk på ny sändningstid som kan uppkomma för en utökad samhällsinformation.

Vid de räkneexempel som redovisas i nästa delavsnitt (5.6.2) har ifrågavarande bedömningar underkastats en prövning av vilka sändnings- tidsbehov som kan anses rimliga. Därvid har hänsyn tagits till annan programverksamhet samt vad radioföretag och myndigheter bör kunna prestera i form av såväl särskild samhällsinformation som samhällsinfor- mation i allmänhet.

5.6.2 Utgångspunkter för avvägning mot andra sändningstidsbehov

Nu skall endast från sarnhällsinformationens synpunkt antydas några utgångspunkter för de dispositioner av sändningstid som övervägs senare (9.2).

För ljudradions vidkommande har det redan uttalats (5.5.1) att en betydelsefull del av samhällsinformationen kan tillgodoses genom etable- ring av ett lokalradiosystem. Det har också betonats att en ortsanpassad samhällsinformation som då blir möjlig har den fördelen att den kan få en bättre verklighetsanknytning än information i riksprogram. Större delen av en utökad samhällsinformation bör därför läggas i lokalradio.

De beräkningar av rimliga sändningstidsbehov för utökad samhällsin- formation som gjorts för ljudradions del redovisas i efterföljande sammanställning.

Ljudradio

Beräknad sändningstid för utökad samhällsinformation per vecka inkl. repriser.

Informations- Särskild samhällsinformation Samhällsin- Total typ ___—- formationi ökning Nivå Uppläsn. Blänkare Ovrig allmänhet

(mod. 1) (mod. 3) (mod. 5)

Lokalradio - - - 15 tim.l 15 tim. ! ___»— _— Riksradio 1 tim. 10 min. 4 tim. 5 tim. 10 min. x__,._——l _— Summa 1 tim. 10 min. 19 tim. 20 tim. 10 min.

1 Den samhällsinformation som nu ges i regionala program ryms inom denna tid.

Samhällsinformation i allmänhet innebär att samhällsfrågorna genom självständigt redaktionellt arbete speglas genom nyheter, debatt och annan information. I anslutning till vad tidigare sagts räknas med att sådan redaktionell information skall, om lokalradio inrättas, dominera dennas utbud av samhällsinformation. Detta har i sin tur beräknats utgöra ungefär hälften av lokalradions totala programutbud. Med en sådan disposition kan kraven på sändningsutrymme för riksradion begränsas till i sammanställningen redovisade tidsbehov.

För riksprogrammens del är det inte möjligt att här beräkna fördelningen mellan uppläsning och blänkare eller mellan övrig särskild samhällsinformation och samhällsinformation i allmänhet.

Också för televisionen gäller att ett tillvaratagande av lokalradions möjligheter skulle kunna begränsa krav på sändningstid för utökad samhällsinformation i riksprogram.

De beräkningar av rimliga sändningstidsbehov för utökad samhällsin- formation som gjorts för televisionens del redovisas i efterföljande sammanställning.

Television

Beräknad sändningstid för utökad samhällsinformation per vecka inkl. repriser.

Informations— Särskild samhällsinformation Samhällsin- Total typ —_———-—__—— formation i ökning Pro- Uppläsn. Blänkare Ovrig allmänhet gramkanal (mod. 2) (mod. 4) (mod. 5) _— __ TV 1 35 min. 35 min. 1 tim_. 10 min. TV 2 35 min. 35 min. 1 tim. ___—_, ___—_ 10 min. Summa 1 tim. 10 min. 1 tim. 10 min. 2 tim. 20 min.

Det är inte möjligt att här beräkna fördelningen mellan uppläsning och blänkare eller mellan övrig särskild samhällsinformation och samhällsin- formation i allmänhet.

Även om särskild samhällsinformation skulle avgiftsbeläggas vilket är en möjlig lösning kan prioritering inte ske via prismekanismer. Organisa- toriska lösningar måste därför sökas. Informationsutredningen ansåg att reglerna i l l & avtalet mellan staten och Sveriges Radio ”behöver kompletteras med en mera genomarbetad och fast ordning för tv-mässiga meddelanden i form av spots, så att vilken myndighet som helst skall dels kunna kontakta en bestämd instans inom Sveriges Radio i dessa frågor, dels vara informerad om vilka krav som ställs på utformningen för att sändning skall kunna övervägas av vederbörande programledningar inom Sveriges Radio” (SOU 1969: 48, s. 53—54).

RUT 69 vill framhålla vikten av att Sveriges Radios förpliktelser enligt avtalet måste ses odelade och inte kan delegeras till programenheterna

inom företaget. För att uppfylla de krav som informationsutredningen ställt och vilka RUT 69 ansluter sig till i fråga om samtliga typer av särskild samhällsinformation, måste radioföretaget ikläda sig ett samlat ansvar.

Sammanfattningsvis kan sägas att i direktiven angiven systematisk utbyggnad av vad som där kallas särskilda serviceprogram för samhällsin- formation och liknande programforrner kan ske på två vägar. För det första genom en ändrad etermediestruktur genom införandet av lokal- radio som ger möjlighet till bl.a. samhällsinformation. För det andra genom tillskapande av ett organiserat samrådsförfarande för särskild samhällsinformation i såväl ljudradio som tv, främst för riksprogram. Hur detta samråd skall regleras från organisatorisk och juridisk synpunkt behandlas i det följande (9.6).

Utbildnings- och bildningsverksamhet

6.1 Nuvarande utbildnings- och bildningsverksamhet i ljudradio och television

6.1.1 Allmänt om utvecklingen

. Utförliga beskrivningar av den eterbuma undervisningen har lämnats av TRU-kommittén (SOU 1971136, 5. 25 ff samt bilaga 4) och Sveriges , Radio (skriften Eterburen vuxenundervisning under 45 år, Malmö 1971). Eterdistribuerad skolradio finns sedan 1929. Den började i skolöversty- relsens regi och har från 1933 Sveriges Radio (tidigare Radiotjänst) som [ huvudman. Radioföretaget började med skoltelevision våren 1961. I I huvudsaklig överensstämmelse med en av 1960 års radioutredning | framlagd utvecklingsplan (redovisad i prop. 1964: 1, bil. 8) har skolradio i och skol-tv successivt byggts ut under 1960-talet. Verksamheten, som omfattar program för grundskola och gymnasieskola, bedrivs i samråd I med skolöverstyrelsen och finansieras med skattemedel. Sveriges Radio bedriver vuxenutbildning som finansieras med avgifts- medel. Dessutom producerar TRU skattemedelsfinansierade vuxenutbild- ningsprogram. Sveriges Radio har enligt avtal med TRU-kommittén utan avstående av sin ensamrätt upplåtit sändningsutrymme i ljudradio och television för dessa program.

TRU etersänder inte undervisningsprogram för grundskola och gymna- sieskola med undantag för yrkesvägledningsprogram för gymnasieskolan. Från hösten 1971 har TRU börjat etersända förskoleprogram.

Både Sveriges Radio och TRU har etersänt enstaka serier på högskolans område.

Den tekniska utvecklingen medger att eterdistribuerad ljudradio och tv för direktmottagning kan ersättas med andra distributionssätt. Härige- nom minskar kraven på sändningstid, speciellt för skolradio och skol-tv. Hithörande frågor behandlas bl.a. i skriften ”Smalfilmsdistribution”, U 1972: 9.

Även om vuxenstudier i mera organiserade former alltmer använder inspelningar av ljud och bild väntas som framhållsi RUT 69: s direktiv behovet av eterdistribution komma att kvarstå, inte minst för de vuxna som av olika skäl vill och måste förlägga sina studier till hemmet.

Ljudradio och tv kan distribueras till de studerande på olika vägar:

genom direktmottagningi hem eller skola av etersända program — genom uppspelning av bandade program: lånade från AV-central, egeninspelade eller köpta från producent.

Efter att ända in på 1950-talet ha varit det enda alternativet har direktmottagning gradvis kommit att ersättas av bandade program. Detta gäller för praktiskt taget all användning av skolradio på stadier med ämneslärare men också i ökande grad på andra stadier. De sista åren uppvisar också en ökad användning av bandade tv-program (videoband) inom skola och folkbildning. Produktion avsedd endast för postdistribu- tion har inte förekommit hos Sveriges Radio. TRU däremot har producerat sådana program.

TRU-kommitténs och RUT 69: s utredningsuppdrag tangerar varandra delvis i fråga om utbildnings- och bildningsverksamhet. En grundläggande skillnad är dock att TRU-kommitténs uppdrag omfattar användning av ljudradio och tv oavsett distributionsform medan RUT 69 har att föreslå lösningar för etersändning. Detta förhållande förändras inte av att en ny TRU-kommitté tillsatts.

6.1.2 Förskola

Det nyaste inslaget i den etersända utbildningsverksamheten är förskole- programmen som initierats av 1968 års barnstugeutredning. I skrivelse till chefen för utbildningsdepartementet föreslogs försöksverksamhet med förskoleprogram som ett fast inslag i ljudradio och tv. I skrivelsen framhölls bl. a.:

”Som allmän målsättning för programmen bör gälla att de har en i positiv mening aktiverande karaktär. Inslagen bör syfta till att ge en allsidig orientering om grundläggande matematiska begrepp, om samhälle och natur. Samtidigt skall rik stimulans ges för språkutvecklingen."

I juli 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt TRU-kommittén att i samråd med barnstugeutredningen bedriva försöksverksamhet i enlighet med riktlinjer angivna av utredningen.

Programmen vänder sig i första hand och i ett första skede främst till barn i 5—6-årsåldern utan möjlighet att gå i förskola, men programmen bör också kunna utgöra ett värdefullt inslag inom förskolan.

Försöksverksamheten startade hösten 1971 med en serie om tio program i TV 1 med ett program per vecka och repris samma dag. Verksamheten fortsatte 1972 och beräknas öka de närmaste åren.

Hittills har ingen produktion av förskoleprogram gjorts för ljudradion. Utbildningsprogram för föräldrar började sändas i tv hösten 1971.

6.1.3 Grundskola och gymnasieskola

Enligt det avtal som träffades ijanuari 1964 mellan skolöverstyrelsen och Sveriges Radio grundas programutbudet på gemensamt företagna bedöm- ningar av skolans behov av insatser i fråga om skolprogram.

Med hänsyn till användningssättet kan programmen indelas i ett antal huvudkategorier.

Musikkurser samt språkkurser i engelska för mellanstadiet och från 1972 lågstadiet utgör exempel på en komplett undervisning varvid radioläraren svarar för undervisningens planering och genomförande och klassläraren för den vidare bearbetningen av stoffet mellan radiolektio- nerna.

Andra insatser är av kompletterande art, dvs. programmen ersätter inte behovet av andra traditionella läromedel. Som exempel kan här nämnas ”programpaket” för mellanstadiet av typen ”De brittiska öarna” där ett antal radio- och tv-program med tillhörande elevhäften erbjuder allt det studiematerial som behövs just för detta begränsade moment. Liknande kompletterande insatser erbjuds inom de främmande språken.

I samband med genomförandet av 1969 års läroplan för grundskolan (Lgr 69) har Sveriges Radio erbjudit heltäckande material där man i ljud, bild och text producerat läromedel för högstadiets arbetsområden som därvid utgör ett alternativt läromedel till andra på marknaden förekom- mande.

Speciella lärarprogram har producerats i samband med införandet av den nya matematiken och engelska på lågstadiet.

Omfattning och inriktning av skolprogramverksamheten under läsåret 1971/72 belyses i tabell 6.1.

Tabell 6.1 Antal etersända program för skoländamål i ljudradio och tv 1971/72

Målgrupper/områden Ljudradio Television 1 2 3 Skolprogram Riksprogram Lågstadiet 156 68 Mellanstadiet 433 84 Högstadiet 359 87 Gymnasieskolan 25 3 102 Regionala program 339 Lärarprogram Skolprisma (allmänt) 34 Jet (Junior English Teaching) 46 10 Summa 1 620 351

Sveriges Radio använder etersändning för att distribuera sitt program- utbud. Detta kan tas emot direkt av skolorna eller bandas vid AV-centralerna för vidare distribution.

Från 1969 producerar även TRU program för de gymnasiala skolfor- merna. Dessa program etersänds emellertid inte utan distribueras i form av band.

Utvecklingen av sändningstiden i skolradio respektive skoltelevision under den senaste femårsperioden framgår av tabellerna 6.2 och 6.3.

___—___—

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

________________-_-———

] 2 3 4 5 6 Riksskolradio 418 400 405 414 307 Regional skol- radio 31 5 1 50 120 84 Summa 449 451 455 534 391 Anmärkning: Vissa skolradioserier sänds i repris ett eller flera år. Sålunda uppgick för 1971/72 antalet originalsändningar i riksskolradion till 206 timmar och repriser till 101 timmar (summa 307 timmar). För regional skolradio utgjorde 53 timmar original och 31 timmar repriser (summa 84 timmar).

Tabell 6.3 Sändningstid för skol-tv, tim/år

___—_______——_

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

______________

[ 2 3 4 5 6 Original 44 43 47 53 28 Bearbetade re-

priser 39 61 71 85 98 Återutsänd-

ning 149 167 228 238 157

Summa 232 271 346 376 283

Skolradion sänds i P 2 under måndagar-fredagar kl. 9.00-12.45 samt onsdagar 17.30—18.00. Den omfattar 30 veckor under vår- och höst- säsongerna. Skol-tv sänds i allmänhet mellan 8.30 och 15.00 i TV 1.

Utnyttjandet av skolradio- och skol—tv-program har belysts i en intervjuundersökning bland ett urval lärare i grundskolan. Undersök- ningen avsåg höstterminen 1970. (SR/PUB nr 12/71, Frekvensundersök- ning angående Utbildningsprogramenhetens programutbud för grundsko- lan.) Av det totala urvalet på 1499 lärare tillfrågades 1367 av vilka 1 352 besvarade frågorna. Undersökningen visar i vilken omfattning de tillfrågade lärarna har utnyttjat skolradio- och skol-tv—program i sin undervisning samt mottagningssättet (direktsändning eller via band). Ur undersökningsrapporten återges här vissa resultat som belyser utnyttjan- det av de skolradio- och skol-tv-program som sändes under hösten 1970.

Av tabellerna 6.4 och 6.5, kolumn 3, framgår det hur stor procentuell del av lärarurvalet på respektive stadium som säger sig ha utnyttjat minst ett program i radio respektive tv under höstterminen 1970. Denna grupp tillfrågades dessutom om antalet utnyttjade ljud- radio- respektive tv-program. Man fann därvid att av lärarna på låg- och mellanstadierna hade 30% utnyttjat 21 eller fler radioprogram. Av högstadielärarna hade 10 % utnyttjat lika många radioprogram. Beträf- fande användning av skol—tv-programmen visas att mellan 2 och 4 % av dessa lärare sett 21 program eller fler.

I tabellerna 6.4 och 6.5 finns också redovisat sätten att ta emot skolradio- respektive skol-tv-programmen. Det framgår att mottagning av direktsänd ljudradio förekommer i mycket liten omfattning på samtliga

Tabell 6.4 Lärarnas utnyttjande av skolradioprogram under hösttermi- nen 1970

Stadium Antal lä- Därav procent- Sättet att lyssna på programmen rare som andel lärare (% av kol. 3) besvarat som utnyttjat frågorna något program Direkt- Via band Både via mottagning band och direkt % % % % 1 2 3 4 5 6 Låg 418 89 5 83 12 Mellan 347 88 4 79 17 Hög 455 61 3 95 2 Övrigt] 132 27 6 72 22

' Övrigt = undervisning i hjälpklass, läsklass, obsklinik osv.

stadier igrundskolan. För tv-programmen sker däremot direktmottagning till nära 100% på låg- och mellanstadierna, medan högstadielärarna utnyttjar bandat material i något större utsträckning (50 %) än direkt- mottagning (41 %).

Tabell 6.5 Lärarnas utnyttjande av skol-tv-program under höstterminen 1970

Stadium Antal lä- Därav procent- Sättet att titta på programmen rare som andel lärare (% av kol. 3) besvarat som utnyttjat frågorna något program Direkt- Via band Både via mottagning band och direkt % % % % 1 2 3 4 5 6 Låg 418 75 99 — 1 Mellan 347 69 97 2 l Hög 455 26 41 50 9 Övrigt' 132 17 100

] Övrigt = undervisning i hjälpklass, läsklass, obsklinik osv.

6.1.4 Högskola

Ett första försök med eterburen högskoleutbildning gjordes på 1960 års radioutrednings förslag med en ettbetygs radiokurs i statskunskap 1965, producerad av Sveriges Radio. Man räknar med att totalt ca 60000 personer följde kursen i radio. Kursboken såldes i ca 20 000 ex och ca 1 500 deltagare tenterade (SOU 1971:36, s. 35).

Under 1971 påbörjades sändning av en TRU-producerad kurs i nationalekonomi för 20 poäng. Under hösten 1971 följdes kursen i tv av minst 50 000 personer. Kursboken hade i början av 1972 sålts i 5 000 ex. Vid första tentamenstillfället deltog 300 personer. Båda de här nämnda kurserna har främst syftat till att nå studerande utanför den reguljära universitetsundervisningen.

TRU har också gjort försök med lokalsänd tv över Uppsalaområdet med en kurs i företagsekonomi som ett led i ett utbildningsprojekt vid Uppsala universitet.

6.1.5 Vuxenutbildning

Vuxenutbildningen har inte samma karaktär av enhetligt utbildnings- system som ungdomsskolan och högskolan. Vuxenutbildningen i ljud- radio och tv har präglats av ett variationsrikt utbud på många ämnesområden som riktats till mer eller mindre avgränsade målgrupper.

Det är framför allt i samband med statsmakternas betydande sats- ningar på vuxenutbildning som den eterburna vuxenundervisningens uppgifter har kommit i förgrunden. Vid 1967, 1970, 1971 och 1972 års riksdagar beslöts om en rad viktiga åtgärder inom vuxenutbildningen (prop. 1967: 85, 1970: 35, 1971: 37, 1972: 26). Åtgärderna har främst inriktats på att nå de utbildningsmässigt eftersatta grupperna. Tillsättan- det av TRU-kommittén ingick i 1967 års reform och TRU—programmen utgör ett betydelsefullt tillskott.

Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/ VUX )

Sveriges Radio har sedan tillkomsten 1925 bedrivit vuxenundervisning i radio i form av dels språkkurser, dels folkbildningsserier och -kurser i olika ämnen. En enhetlig ram fick kursverksamheten 1958 genom tillkomsten av den s.k. Radioskolan för vuxna, som regelbundet erbjöd radiokurser inom en rad ämnesområden.

1964 bildades en särskild sektion för vuxenundervisning i ljudradio. Denna överfördes 1969 till Sveriges Radios utbildningsprogramenhet och svarar sedan dess för vuxenundervisning i både ljudradio och tv.

För verksamheten finns en rådgivande kommitté: Sveriges Radios Folkbildningskommitté med representanter för Folkbildningsförbundet, skolöverstyrelsen, LO, SAF, TCO och TRU samt handikapporganisatio- ner.

Kursutbudet har i stort sett följt en gängse folkbildningstradition men under 1960-talets senare del tillkom även kompetensgivande och arbets- marknadsinriktade kurser. En brett upplagd kurs i vuxenpedagogik genomfördes 1968-1969 i samarbete med ett stort antal organisationer. Till de hittills mest omfattande insatserna hör undervisningen i svenska för invandrare, Svenska för er, som regelbundet sänds i radio och tv sedan 1967, och den engelska nybörjarkursen START, som sedan 1971 genomförs i samarbete med flera studieförbund. Utvärdering och förprövning av kursverksamheten sker i ökad utsträckning. Ökad upp- märksamhet har ägnats åt samverkan med studieförbund och andra organisationer i frågor om planering, rekrytering, uppföljning och utvärdering. I likhet med TRU friköper man kurser upphovsrättsligt för att möjliggöra fri bandning och utlåning av bandkopior från AV-centraler och bibliotek.

Sändningstiden för Sveriges Radios vuxenutbildning har för ljud- radions del ökat under 1960-talet från ca 140 timmar till ca 445 timmar

per år (1970/71), vilket är mer än en tredubbling av utbudet. Under 1971/72 utgjorde sändningstiden 355 timmar. Sändningarna sker i P 2. Vuxenundervisningen i tv var för Sveriges Radios del 60 timmar 1971/72 och placerades i TV 1.

TR U:s vuxenundervisning

TRU:s första produktioner för vuxenundervisning var två läroplansan- passade och kompetensinriktade kurser på gymnasienivå, i engelska och företagsekonomi. På förslag av TRU:s expertgrupp för vuxenutbildning (TRUVUX), med företrädare för bl. a. studieförbund, LO, skolöverstyrel- sen och Sveriges Radio, inriktades emellertid utbudet successivt på kurser av mer allmän karaktär. Bakom ligger en strävan att tillgodose behoven hos de ur utbildningssynpunkt mest eftersatta grupperna med enbart 6—7-årig folkskola som teoretisk grundutbildning.

TRU:s utbud av vuxenkurser har i princip varit av riksgiltig karaktär och sänts över Sveriges Radios kanaler. Under 1971/72 har emellertid gjorts försök med två kurser, som helt eller parallellt med riksversion utformats för avgränsade regioner och sänts regionalt.

Genom att i stor utsträckning upphovsrättsligt friköpa de i läromedels- paketen ingående tv- och radioinslagen har TRU möjliggjort fri bandning och utlåning av bandkopior från AV-centraler och bibliotek. Inom ramen för den kontinuerliga utvärderingen av TRU:s vuxenkurser görs undersök- ningar av effekten av olika informationsinsatser och försök med uppsökande verksamhet i anslutning till vissa kurser.

Kurserna har i regel utformats med sikte på att uppföljningen också skall kunna ske i grupp. För att underlätta för enskilda att följa kurserna har dessa ofta kombinerats med möjligheter till brevstudier. För rekryteringen av deltagarna till olika former av gruppstudier samarbetar TRU med studieförbund, folkhögskolor, kommunal vuxenutbildning och andra organisatörer av vuxenutbildning. Under hösten 1972 startade TRU i Norrbottens, Östergötlands och Skaraborgs län försök med en utökad kontaktverksamhet, knuten till folkbildningsorganisationer inom regionen och inriktad mot organisatörer av vuxenutbildning.

TRU:s programutbud i ljudradions P 2 var under verksamhetsåret 1971/72 243 timmar. Under samma tid sändes TRU—program för vuxenundervisning 132 timmar i TV 1 och 33 timmar i TV 2.

Programutbudets inriktning hos både Sveriges Radio och TRU har påverkats av statsmakternas prioritering i fråga om vuxenutbildning över huvud taget. Såväl Sveriges Radios som TRU:s behovsanalyser på vuxenutbildningsområdet har även tagit intryck av LOVUX* och lågin- komstutredningens resultat.

Publiksiffror

Publikintresset för vissa av TRU:s och Sveriges Radios vuxenutbildnings- program framgår av tabellerna 6.6 och 6.7.

Programserie/producent Sändning Antal tittare i medeltal/program Ca

1 2 3

Matematik på nytt (motsv grund- TRU 1969/70 400 000

skolans högstadium) 1970/71 600 000 Psykologi (gymnasiet) TRU 1970/71 200 000 Känn din jord (för jordbrukare) TRU 1970/71 40 000 U-land (allm orientering) TRU 1970/71 500 000 Tellus (allm orientering) TRU 1971/72 600 000 Leva i Sverige (samhällsoriente— ring för invandrare och svenskar) SR 1971/72 550 000 Ny matematik för föräldrar SR 1971/72 150 000 START (engelsk nybörjarkurs) SR 1971/72 800 000 A nmärkning: Antalet tittare enligt kol. 3 avser sammanlagt tre sändningar varav vanligen en på dagtid för AV-centraler.

Tabell 6. 7 Publik vid SR/VUX-program i ljudradio ___—__ Programserie Sändning Antal lyssnare i

medeltal/program

Ca ___—_ l 2 3 ___—___— START (engelsk nybörjarkurs) 1971/72 140 000 Anmärkning: Antal lyssnare enligt kol. 3 avser sammanlagt två sändningar, varav en på kvällstid.

6.2 Olika distributionsformer för utbildnings- och bildningsprogram i ljudradio och television

6.2.1 Ljudradio och tv som resurser för utbildnings- och bildningsverk- samhet

Eterdistribution innebär i princip att man vid ett och samma tillfälle når en masspublik med information. Med åren har det kring radio- och tv-verksamheten kommit att knytas betydande resurser av personell och materiell art. Unika grammofon-, ljud- och bildarkiv för bl. a. utbildnings- verksamhet är tillgångar som har vuxit fram genom åren. På grund av denna koncentration av resurser har ljudradio och tv fått en särställning inte bara för distributionen utan även från produktionssynpunkt.

De resurser som ljudradio och tv innebär bör komma utbildningen till godo. Det kan emellertid konstateras att etersändning och direktmottag- ning av undervisningsprogram inte alltid är det bästa distributionssättet.

] det följande försöker RUT 69 att väga olika existerande eller skönjbara distributionsmetoder mot varandra för att i enlighet med direktiven kunna uttala sig om behovet av utrymme för etersänd ljudradio och tv.

! l

6.2.2 Nuvarande och alternativa distributionsvägar Tre typalternativ för distribution av ljud och rörlig bild redovisas nedan

]) Etersändning med direktmottagning (gäller program som ej är friköp- ta) 2) Etersändning med direktmottagning och/eller bandning (förutsätter rätt till kopiering) 3) Postdistribution och andra distributionsformer

De tre alternativen illustreras i figur 6.1.

Alt ] Alt 2 Alt 3

Produktionsledet

Distributionsledet AVC AVC

(llllllltl ÖÖÖGÖ (lättöl)

m Etersöndning

Post- eller annan distribution

Figur 6.1 Alternativa distributionsvägar för ljud och bild.

AV-centralernas roll blir här att fungera som inspelnings- och kopieringscentral samt som distributionscentral för samordnat utnyttjan- de. AV-centralernas kontakter i kommunen är såväl den kommunala läromedelscentralen (KLC) som bibliotek, studieorganisationer, skolor osv.

Från kostnadssynpunkt tyder mycket på att under de närmaste åren en kombination av alternativen kommer att bli vanlig. Den illustreras med figur 6.2.

Produktionsledet

Distributionsledet

| i Figurö-Z Kmmmd" ÖÖÖÖ ÖÖÖQÖQO Ö

Kombination av distribj_ m Etersöndning

| Post- eller annan distribution

tionsväga:

KLC-funktionen, som är under uppbyggnad i kommunerna, kommer att få en central roll vid skilda skolenheters samutnyttjande av läromedel. Därvid är AV-komponenterna bara en del i ett större sammanhang.

6.2.3 Generella synpunkter på etersändningens lämplighet

Ljudradions och televisionens användning i olika utbildningssammanhang har belysts i avsnitt 6.1. Erfarenheterna visar att ljudradio och tv alltmer kombineras med andra medier och arbetsformer. För skolan kan etermediernas användning bedömas inom ramen för den allmänna planeringen. Inom vuxenutbildningen är förutsättningarna för att bedö- ma etermediernas lämplighet delvis annorlunda.

Pedagogikutredningens delbetänkande (SOU 1971 : 24, s. 19) be- handlar bl. a. verksamhetsformer inom vuxenutbildningen. Utredningen pekar på de senare årens utveckling inom detta område och uttalar:

”I betydande utsträckning förekommer nu en kombination av olika verksamhets- former och instruktionsmedia. Inom de statliga vuxenskolorna kombineras korre- spondensstudier med direktundervisning, något som även korrespondensinstituten själva sedan flera år tillämpat, i den kommunala vuxenutbildningen används Sveriges Radios och TRU:s kurser liksom inom studieförbunden, Sveriges Radios eterför- medlade undervisning kombineras med studiesatser osv. Det är också uppenbart, att mycket av denna verksamhet bör betecknas som försöksverksamhet och att man ännu inte vunnit tillräcklig erfarenhet av sådana mediakombinationer.”

Pedagogikutredningen framhåller behovet av vidgat pedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete i samband med multimediemetoder med bl. a. radio och tv i utbildningen.

På pedagogikutredningens uppdrag har Torsten Eliasson och Bengt Höglund gjort en strukturell översikt av vuxenutbildningen i Sverige (U 1971: 1). I ett kapitel om eterburen undervisning (kap. 12) har utredarna systematiserat vissa karaktäristika för massmedier och angett dessas komplement i system för eterburen undervisning. Författarna gör avslutningsvis följande sammanfattning (kap. 12.3):

"Den eterbuma vuxenundervisningen har präglats av de media den utnyttjar. Radio och tv är typiska exponenter för masskommunikation, sådan den har utvecklats i de industrialiserade länderna under 1900-talet. Masskommunikations- processerna företer en lång rad kännetecken som ur undervisningssynpunkt är problematiska. ———————— Det skulle kunna påstås att det utvecklingsarbete som nu sker i olika länder vad eterburen undervisning beträffar utgör försök att finna lösningar på dessa problem. Man söker åstadkomma en sådan utformning av och sådana komplement till de etersända programmen, att deras speciella värden kan tillvaratas och deras brister kompenseras genom en samverkan med andra inslag och medverkande.

Närmare bestämt kan denna samverkan sägas ske längs tre linjer: samverkan med andra läromedel, med andra arbetsformer och metoder och med andra arrangörer. Efterhand som erfarenheter vunnits har en sådan komplement- och samverkansmo- dell kommit att spela allt större roll. Inte minst viktigt har det framstått att få en samverkan när det gäller informations- och rekryteringsinsatser. Inte heller i dessa hänseenden har radio — tv visat sig kunna fungera utan medverkan utanför de egna medierna.”

Med hänvisning till ovan refererade uttalanden kan sägas att eterburen undervisning ofta får ses som ett komplement till övriga läromedels— och

undervisningsinsatser. Inom skolan och i studieförbundens verksamhet har eterundervisningen kunnat samordnas med andra insatser på ett helt annat sätt än inom den vuxenutbildning som bedrivs med etersändning som bas.

Här har generella pedagogiska och sociala aspekter på etersändningen antytts. Andra bedömningsfaktorer ligger på det ekonomiska och organisatoriska planet. Dessa frågor behandlas mer ingående senare (6.2.6).

Lärarbrist och pedagogiskt reformarbete gav under 1950- och 1960- talen motiv till stora insatser med ljudradio och tv i den allmänna skolundervisningen och andra utbildningsformer. Sådana generella motiv kom till uttryck i prop. 1967: 85 (s. 49—50), där utnyttjandet av radio och tv ses som led i det pedagogiska rationaliseringsarbetet.

Läget är nu annorlunda därigenom att det har blivit alltmer klart att ljudradio och tv skall betraktas som delar i ett större undervisningssam- manhang och att behov finns att komplettera andra läromedel, metoder och arbetsformer med eterburen undervisning. Den tekniska utvecklingen möjliggör också alternativa sätt att distribuera och mottaga rörlig bild och ljud.

De distributionsmässiga fördelar som vinns genom etersändning kan motverkas av de omfattande organisatoriska och tekniska åtgärder som måste ske hos avnämarna. Flera remissinstanser med anledning av TRU-betänkandet (SOU 1971: 36) har belyst hithörande problematik inom sina kompetensområden (t. ex. kommunförbundet, skolöverstyrel- sen och universitetskanslersämbetet). Det framgår bl. a. att följdkostna- der för konsumenterna är betydande.

6.2.4 Synpunkter på etersändning med direktmottagning och/eller bandning

Svårigheterna till direktmottagning inom schemabunden undervisning har tvingat fram utnyttjandet av bandade program. Detta har möjliggjorts tack vare den tekniska utvecklingen på inspelnings- och kopieringsområ- dena. Genom tillskapandet av AV-centralerna har kommunerna skaffat sig en ändamålsenlig organisation som bl. a. ger tillgång till flera års radio- och tv-program. Härigenom kan skolorna planera och arbeta flexibelt med programmen i undervisningssituationen med hänsyn till schema, integrationsbehov osv. För användning i skolan finns rätt att kopiera ljudradioprogram och behålla dem i tre år. TRU-program för såväl tv som ljudradio är friköpta för kopiering. Det gäller också vissa produktioner inom Sveriges Radio sedan några år.

Användning av bandade program skiljer sig från mottagning av direktsända program genom möjligheterna till flexibel användning. Målsättningarna om varierande arbetssätt och verksamhetsformer i undervisningen kan därigenom bättre förverkligas.

Genom bandning av etersända program mister dessa sin primära egenart av rundstrålade program. De blir med hänsyn till användningen jämförbara med och kan ersättas av andra lagringsformer (ljudband, grammofonskiva, videoband, film osv.).

Val av medier för undervisning i olika utbildningsformer måste bedömas i ett större sammanhang där pedagogiska, tekniska, ekonomiska och organisatoriska faktorer ingår. I ett undervisningsteknologiskt betrak- telsesätt där man har att anpassa valet av läromedelskomponenter, undervisningsmetodik och val av medier till bestämda utbildningsmål kan val av distributionssätt ofta göras först efter medievalet. Detta är i sin tur en relativt sen fas i produktionsplaneringen, något som läromedelsutred- ningen framhåller (SOU 1971 : 91 s. 36).

Med den tekniska utrustning som redan finns investerad i skolorna har man utsikter att nå huvudparten av elevgrupperna med ljud och rörlig bild via ljudbandspelare och projektorer. Om kommunerna utnyttjar befintliga resurser för filmvisning undviks de stora investeringar som blir nödvändiga för såväl skolan som AV-centralerna vid återuppspelning av etersända tv-program.

Ibland kan dock valet av distributionssätt helt bestämmas av vilka mottagningsmöjligheter som finns. Så är bl. a. fallet med vissa av TRU:s produktioner som vänder sig till relativt små målgrupper av vuxna hemmastuderande med stor geografisk spridning (se tab. 6.6 Känn din jord). Här är etersändning ofta enda lämpliga distributionsväg.

6.2.5 Mottagningsmöjligheter och utrustning

Delvis beroende på den framtida tekniska utvecklingen kan AV-centraler- nas roll komma att förändras. Centralernas primära uppgifter _ att vara depåer för 16 mm-film och kopieringscentraler för ljudband och videoband -— kommer dock att kvarstå.

Med den snabba utveckling som sker på det tekniska området förändras ständigt möjligheterna till distribution av ljud och bild. Av såväl tekniska som ekonomiska skäl är dock inte alla dessa förändringar intressanta ur skolans synvinkel. Så får t. ex. kabel-tv, som visserligen kan vara av intresse för utbildningsändamål från många synpunkter, betraktas som en relativt avlägsen framtidsmöjlighet för det svenska skolväsendet.

Eftersom det på grund av såväl pedagogiska som schematekniska problem kan vara angeläget för skolan att själv välja tid för uppspelning av ett program, har lätthanterliga former för återuppspelning intresserat skolans folk. Läraren har behov av att ta del av produkten innan den sätts in i undervisningen. Kassetter och andra lätthanterliga förpackningsfor- mer av såväl ljudband som film har därför förenklat utnyttjandet av ljud- och bildmaterial och bidragit till en ökad individualisering av skolarbetet.

Utvecklingen på ljud- och bilddistributionsområdet har minskat kraven på etersändning av utbildningsprogram. I flera fall innebär detta såväl större flexibilitet i programutnyttjandet som ekonomiska fördelar. Många undervisningsprogram är dock av sådan art att direktmottagning är motiverad. Detta gäller bl. a. program av aktualitetskaraktär, eller program med inslag som av upphovsrättsliga skäl inte kan kopieras.

Från såväl planeringssynpunkt som metodisk synpunkt är återuppspel- ningsbar distributionsform att föredra. Man kan då använda ett visst program i sitt rätta sammanhang liksom man har möjlighet till repetition.

Detta gäller naturligtvis inte program av aktualitetskaraktär. Men även ekonomiskt finns stora fördelar.

Med den förändring som sker inom läromedelsområdet där en allt större andel betraktas som gemensam resurs för flera klassavdelningar och skolenheter blir samutnyttjandet en nödvändighet. För att detta skall bli möjligt krävs åtgärder på undervisningsplaneringens område. I samman- hanget kan nämnas de initiativ som kommunförbundet tagit i denna fråga vid utvecklingen av de kommunala läromedelscentralerna (KLC), som bl. a. skall medverka i den samordnande verksamheten.

Målsättningen är att man genom saxning i planeringen på lämpligt sätt skall sprida de olika arbetsområdena över en längre tidsperiod. Därige- nom ökas utnyttjandegraden på den gemensamma läromedelsresursen av vilka ljudradio och tv är en del.

För ljudprogram är frågan om uppspelning som regel inget problem. Alla undervisningsprogram som är tillåtna för kopiering bandas på AV-centralerna och kan beställas av olika undervisningsinstitutioner och bibliotek. Utrustningen i skolorna för uppspelning av ljudband är mycket god. Antalet ljudbandspelare inom skolan beräknas till ca 30000 st. Företrädesvis används bandspelare för öppna spolar, även om kassett- maskiner alltmer börjar anskaffas.

För bibliotekens del pågår en kraftig upprustning på ljudbandsidan. Här har man av hanteringsskäl som regel valt den ”utlåningsvänliga” kassetten. Det behov som man i första hand vill tillgodose är den ständigt ökade efterfrågan på bandade ljudradioprogram från vuxenstuderande. Ett antal bibliotek tillhandahåller inte bara ljudband för utlåning utan också kassettspelare för såväl lån inom biblioteket som för hemlån.

Kostnaderna för en klassrumsutrustning för ljuduppspelning är ca 700 kr och omfattar då bandspelare och separat klassrumshögtalare. Priset avser utrustning med vanlig bandspelare. Kassettspelare kan komma att ställa sig något billigare.

Ur hanteringssynpunkt är kassettspelaren betydligt fördelaktigare bland annat genom sin lägre vikt ((5 kg) jämfört med en vanlig bandspelare (8—12 kg).

För uppspelning av rörlig bild är läget annorlunda. Dels finns här alternativa vägar att gå för reproduktion, dels är dessa väsentligt dyrare än motsvarande för ljudsidan.

Följande mottagnings- och projiceringsmöjligheter inom skolan för reproduktion av rörlig bild beräknades 1971 :

Antal apparater

TV-mottagare 15 000 Filmprojektor 16 mm 15 000—16 000 Filmprojektor Super 8 mm okänt Bandspelare (video) 2 000

Vad beträffar tillgången på apparatur kan man konstatera att för mottagarsidan är uppspelning av film alltjämt betydligt lättare att åstadkomma än uppspelning av videoband. Man kan utgå från att samtliga de skolor som har videoutrustning också förfogar över 16 mm projektorer.

En mottagningsenhet för video kostar genomsnittligt 8 000 kr (tv—mot- tagare för svartvitt + videobandspelare för svartvitt + vagn). En sådan enhet kan betjäna lika många elever som en filmprojektor förutsatt att transporten kan ske med vagn. Att bära en sådan utrustning ärinte tänkbart i skolsammanhang (40—50 kg).

En 16 mm filmprojektor kostar för skolan 3 500 kr. Den är bärbar (15—20 kg). Dessutom fordras projektionsduk. Kostnad ca 150 kr.

För Super 8 mm film finns projektorer som dock inte är tillräckligt robusta för skolbruk. Fabrikanterna arbetar med förbättringar som skall resultera i en för skolbruk lämplig projektor. Kostnaden för denna beräknas ligga mellan 1 500 och 2 000 kr, vilket är 50 % mer än priset på nuvarande apparater. Projektorerna har automatisk filmladdning och optiskt ljud. De är bärbara (8—12 kg).

Beträffande utnyttjandet av den utrustning som finns kan göras vissa beräkningar. Ett vanligt sätt att beräkna antalet uppspelningar för film och ljudband grundas på att varje utlåning innebär två uppspelningar. Detta är naturligtvis inte giltigt om man ser på enstaka filmer eller programserier men är accepterat som generell beräkningsgrund. I princip bör samma regler kunna tillämpas vid beräkning av utnyttjandegraden för videokopior. Ibland förekommer dock en högre användningsfrekvens per videolån än för filmlån. Detta är delvis en följd av längre tillåten lånetid vid Vissa AV-centraler. Dessa räknar därför med fyra uppspelningar per utlåning.

En hämmande faktor för utnyttjande av videokopior är den begränsa— de kompatibiliteten. Ett videoband som är kopierat på en maskin är med andra ord inte möjligt att spela upp på andra videobandspelare utan att bildkvalitén försämras. Inom det egna fabrikatet går det som regel tillfredsställande om bandspelarna är rätt justerade. På videobandspelare av andra fabrikat är de som regel ej användbara. Professionella maskiner kan genom sina större möjligheter till inställningar göras kompatibla. På maskiner för skolbruk finns ej sådana inställningsmöjligheter.

Det nuvarande beståndet av filmprojektorer och videobandspelare medger en tiodubbling av antalet visningar av såväl film som video utan behov av några nyinvesteringar i apparater.

6.2.6 Jämförande ekonomiska beräkningar

I detta delavsnitt behandlas beräkningar av skolans kostnader för mottagning av ljud respektive rörlig bild i olika former. Av redogörelsen i bilaga 8 framgår hur beräkningarna .orts. Bedömningen är mest komplicerad i fråga om rörlig bild. Därför betonas därmed samman- hängande frågor såväl i bilagan som i det följande.

Det som är väsentligt för läraren och eleverna ärinte det sätt på vilket ett tv—program lämnat Sveriges Radio utan den bild som man slutligen får fram i klassrummet. Rörlig bild kan man som regel ta emot på två sätt, uppspelad med hjälp av filmprojektor på filmduk eller via tv-apparat. I det senare fallet kan detta ske antingen genom direktmottagning eller med hjälp av en videobandspelare.

Först bör slås fast att det i alla situationer är klart billigast att ta emot

program genom direktmottagning oavsett det gäller ljudradio eller tv. Av schematekniska skäl är det dock inte möjligt att på ämneslärarstadierna (grundskolans högstadium och gymnasieskolan) göra detta i större omfattning. Dessa problem kommer med stor sannolikhet att uppkomma även på klasslärarstadierna allteftersom man genom saxningar i plane- ringen sprider de olika arbetsområdena över större delar av läsåret.

Vid beräkningen av kostnaderna för varje uppspelningstillfälle förelig- ger viss osäkerhet, speciellt beträffande utnyttjandegraden av videoband- kopior. För att lämna en så rättvisande bild som möjligt redovisas kostnaderna för båda de utnyttjandegrader som nämnts, dvs. två uppspelningar per utlåningstillfälle respektive fyra uppspelningar.

Tabell 6.8 Ungefärlig kostnad beräknad per uppspelnings/visningstillfäl- le respektive mottagning av olika program och medier i skolsituation

Uppspelning/visning ljudband spelare 3 kr (Inom parentes anges ut— videobandspelare (2 ggr) 80 svartvit bild nyttjandegrad vid be- videobandspelare (4 ggr) 40

räkning av kostnaden.) filmprojektor 16 mm (2 ggr) 20 ” _färgbild filmprojektor 16 mm (4 ggr) 15 " .”-

Direktmottagning radio 1 " tv, svartvit 5 ” tv, färg 15 ”

Som framgår av föregående delavsnitt (6.2.5) är såväl filmprojektorbe- ståndet som videobandspelarna inte utnyttjade till mer än en liten del av sin kapacitet. Det torde därför vara möjligt att flerdubbla utnyttjande- graden utan att omedelbara investeringar av betydelse blir nödvändiga. Problemet med videobandspelarna är dock att de ännu finns i alltför litet antal för att kunna täcka in större delen av eleverna. Här har filmprojektorerna för 16 mm en helt annan täckning.

Det utbud av program som vänder sig till vuxenstuderande och som huvudsakligen tas emot via direktmottagning kommer under alla förhål- landen att vara ett av de billigaste distributionssätten för vuxenutbild- ningsutbudet. Detta eftersom de vuxenstuderande som regel disponerar tv-apparatur anskaffad för annan mottagning. För skolans del är förhållandet annorlunda enär anskaffningen sker endast för undervis- ningens behov. Tillgången på tv-apparater är emellertid relativt god varför direktmottagning är möjlig på merparten skolor.

I den mån man måste hålla sig till återuppspelning av program är det väsentligt att man på skolan kan välja ett alternativ som dels är möjligt med hänsyn till den apparatuppsättning som man förfogar över, dels är acceptabelt ur ekonomisk synpunkt.

För de skolor där man redan har investerat i videobandspelare är naturligtvis videobanddistributionen ett alternativ. Man kan dock konsta- tera att de allra flesta skolor inte har tillgång till apparatur för uppspelning av videoband. Investeringskostnaderna är också ganska stora. För dessa skolor är det därför angeläget att man kan välja andra vägar,i första hand filmkopior av de aktuella programmen.

De priser som ligger till grund för beräkningarna i tabell 6.8 inkluderar produktionskostnaderna för filmens del. I den mån man kan erbjuda

radioföretagets undervisningsprogram till skolorna i form av filmkopior skulle man kunna bortse från produktionskostnaderna, vilka som framgår av tabell 6.9 bekostas med statsmedel, och erbjuda filmerna till laboratoriepris. Priset per kopia skulle då sjunka med mer än hälften mot det nuvarande. Därigenom skulle filmkostnaderna per användningstillfälle minska kraftigt.

Sammanfattande kommentarer kan göras med utgångspunkt från följande redan beskrivna tre mottagningssätt:

Alt. 1. Etersändning med direktmottagning Alt. 2. Etersändning med direktmottagning och/eller bandning Alt. 3. Postdistribution eller andra distributionsformer

Även om eterundervisning ej är avgiftsbelagd genom att produktion och utsändning subventioneras av staten, är dock vissa kostnader ofrånkomliga för mottagaren.

Vad investeringarna beträffar kan man konstatera att nuvarande apparatbestånd inte är helt tillräckligt för en kraftigt utökad direktmot- tagning av tv i skolorna. Med tanke på att framtida investeringar i tv-apparatur med hänsyn till den långa brukningstiden bör vara i färg, är en upprustning på detta område ganska kostnadskrävande. Redan med nuvarande apparattäthet är dock direktmottagning möjlig i stor utsträck- ning. För att få samma täthet av videobandspelare med svartvita tv-mottagare som idag gäller för 16 mm-filmprojektorer krävs avsevärda investeringar. Vid val av färgutrustning blir investeringarna ännu mer betydande.

I den mån man inte kan ta emot de program som produceras för tv genom direktmottagning synes i dagens läge en ökad satsning på filmkopior av dessa som alternativ distributionsväg vara det enda realistiska. För skolans del betyder det att man utan stora investeringar kan ta emot det utbud som Sveriges Radio erbjuder. Läsåret 1972/73 erbjuder Sveriges Radio på försök AV-centralerna ca 20 av tv-program- men som filmkopior. Dessa kommer att i prishänseende ligga betydligt under marknadspriserna för reguljär film.

Mottagningsalternativ ], etersändning med direktmottagning, är för skolans del i stort sett enda alternativet för det programutbud som inte kan friköpas för kopiering eller vars nyhetskaraktär kräver direktsänd- ning. För vuxenstuderande är det också ibland det enda alternativet.

I den mån man förfogar över videobandspelare och har tillgång till videokopior är alternativ 2 rimligt. Idag är det ofta den enda möjligheten för gymnasieskolan och högstadiet att tillgodogöra sig tv-programutbu- det.

För mottagarsidan är det intressant vad alternativ 3 kan komma att innebära. Möjligheten till kabel-tv är ännu alltför avlägsen för att i nämnvärd omfattning kunna bilda underlag för konkreta diskussioner. Som realiserbar återstår i första hand distribution via filmkopior. I den mån man kan ersätta distribution via etern skulle de besparingar som detta medför kunna överföras till produktion av filmkopior som ställs till AV-centralernas/skolornas förfogande.

Slutligen kan konstateras vikten av att man vid framtida bedömningar

ser på statens och kommunernas totala utgifter för det utbud som Sveriges Radio erbjuder skolväsendet. Storleken av denna satsning framgår av följande tabell:

Tabell 6.9 Statens och kommunernas kostnader för skolradio och skol-tv budgetåret 1971/72

Kostnadsställen Milj. kr 1 2

Produktion Sveriges Radio 18,9

Distribu tion Televerket 5 ,5

Statliga utgifter 24,4

Mottagning Kostnader för hårdvara Kostnader för mjukvara Skolradio Skol-tv Tryckt material

N

Kommunala utgifter

O 43 mel x] w XD OONN &

Totala utgifter

6.3 Motiv för etersändning 6.3.1 Förskola

TRU-kommittén har konstaterat (SOU 1971: 36, s. 55) att det under de närmaste åren finns behov av eterdistribuerat förskolematerial så länge inte allmän förskola inrättats och genomförts. Etersändning blir då en nödvändig förutsättning för att nå de barn som inte kan få del av de nuvarande förskoleresurserna på grund av geografiska eller sociala förhållanden, platsbrist o. d.

TRU:s försöksverksamhet har ännu inte slutligt utvärderats men såväl socialstyrelsen som 1968 års barnstugeutredning har i sina remissutlåtan- den över TRU-betänkandet uttalat sig positivt om en satsning på program för förskoleålderns barn. Utredningen har därvid sagt att förskolepro- grammen bör bli ett fast inslag i produktionen av utbildningsprogram och att de bör sändas minst ett par gånger i veckan. Utredningen framhåller också det väsentliga i att programverksamheten läggs upp så att den kan fylla såväl individuella barns som förskolans behov.

RUT 69 har funnit att det för närvarande inte finns något självklart al- ternativ till direktmottagning av ljudradio— och tv-programmen för barni förskoleåldem. Därför får man räkna med ett avsevärt behov av etersända program.

6.3.2 Grundskola och gymnasieskola

Lärarbristen under 1950- och 1960-talen samt skolreformerna motivera- de stora insatser med ljudradio och television i grundskolan och gymnasieskolan. Mellanstadiets engelska är ett exempel härpå. Läget inför det närmaste decenniet är i många hänseenden oklart.

Enligt skolöverstyrelsen (yttrande över TRU-betänkandet SOU l97l:36) finns på lång sikt inte några bärande pedagogiska och ekonomiska motiv för eterdistribution av tv- och ljudradioprogram vad gäller det allmänna skolväsendet. Beträffande tv-program sägs dock följande:

”Då de ekonomiska investeringarna i teknisk apparatur för bandåtergivning måste ske successivt kan det av ekonomiska skäl vara motiverat att för låg- och mellanstadiet vänta till 1970-talets senare del innan man helt övergår från eterdistribuerade till banddistribuerade undervisningsprogram."

Efterfrågan på ljud och bild väntas kunna tillgodoses på annat sätt än genom eterdistribution. De behov som finns av läromedel i form av ljud och rörlig bild med eller utan färg kan tillgodoses genom såväl optiskt som elektroniskt och mekaniskt lagrade ljud- och bildprogram (grammo- fonskiva, ljudband, videoband, videodisc, 16 mm film, Super 8 mm film).

Trenderna mot successivt ökad användning av återuppspelningsbara undervisningsprogram med ljud och rörlig bild föranleder RUT 69 uttala att behovet av etersändning för direktmottagning på sikt minskar inom skolsektorn. Kvarstående behov kan förutsättas särskilt gälla aktualitets- präglade program.

6.3.3 Högskola

Att döma av universitetskanslersämbetets remissutlåtande över TRU- kommitténs betänkande (SOU l97l:36) bör behovet av ljud- och bildmaterial i den högre utbildningen tillgodoses på i huvudsak andra sätt än genom eterburen undervisning.

U 68 har i sina debattskrifter utan närmare precisering redovisat synpunkter som talar för att eterdistribuerad undervisning på sikt kan bli ett moment i den högre utbildningen.

Eterdistribution av vissa högskolekurser kan vara motiverad då det gäller ett programutbud som även kan användas inom vuxenutbildnings- sektorn och i den av U 68 lanserade återkommande utbildningen. Exempel på sådant utbud finns i TRU-kurser för företagsekonomi, nationalekonomi, arbetsmarknadsteknik och undervisningsteknologi av vilka bara en del hittills etersänts.

RUT 69 konstaterar att ett långsiktigt behov av etersänd ljudradio- och tv-undervisning kan komma att finnas inom vissa delar av högskolesek- torn. Detta gäller främst områden vilkas behov ligger nära eller samman- faller med behoven inom vuxenutbildningen.

För kommunal vuxenutbildning gäller i stort samma bedömning av behovsutvecklingen som angetts för grundskola och gymnasieskola, eftersom det organisatoriskt är fråga om utbildning av samma art.

Även annan institutionsbunden vuxenutbildning (folkhögskolor, före- tagsutbildning, löntagarorganisationernas utbildning m. fl.) använder främst andra AV-hjälpmedel än etersända program.

En mycket stor del av vuxenutbildningen bedrivs av fritidsstuderande. Denna verksamhet omfattas främst av studieförbunden. Även för dem gäller att man behöver vara oberoende av ljudradions och televisionens sändningstider vid planeringen av verksamheten.

Viss vuxenutbildning kan emellertid bedrivas i blandade former med varvad muntlig undervisning och etersända program för direktmottag- ning. Exempel är Sveriges Radios kurser i miljökunskap och engelska samt TRU-kursen i nationalekonomi.

Såvitt RUT 69 kan konstatera är det främst den vuxenutbildning som följs individuellt i ljudradio och tv som betingar sändningsbehoven. Det gäller både nuvarande behov och de dolda behov som kan väckas genom program placerade på attraktiv sändningstid i tv. Denna vuxenutbildning kan inte ersättas av andra läromedel om stora grupper skall kunna nås. RUT 69 ser därför anledning att ytterligare belysa de motiv för etersändning som kan föreligga inom vuxenutbildningssektorn.

Motiven för vuxenutbildning som bygger på ljudradio och tv är flera även om de ofta inte skiljer sig från dem som i allmänhet gäller för vuxenutbildning.

. Etersändning ger möjligheter att nå mycket stora grupper som har likartade utbildningsbehov. Det gäller bl. a. befolkningsgrupper som har fått kort skolundervisning och som har behov av viss skolningi grundläggande ämnen. . Betydande skillnader i utbildning mellan olika åldersnivåer inom befolkningen kommer att bestå under de närmaste decennierna. Etersänd utbildning kan här vara ett av medlen att överbrygga klyftorna i utbildningshänseende. . Genom etersändning nås människor som av geografiska, sociala och andra handikapp har svårigheter att använda sig av andra utbildnings- och bildningsformer.

. Etersändning får ses som ett värdefullt medel i en uppsökande verksamhet då det gäller att informera om olika utbildnings- och bildningsmöjligheter.

Flera utredningar berör frågor av central betydelse inom vuxenutbild- ningsområdet. Därvid har även eterdistribuerad undervisning uppmärk- sammats som ett medel att nå stora grupper av vuxenstuderande.

LOVUX har i sin första rapport, Fackföreningsrörelsen och vuxenut- bildningen, 1969, behandlat de vuxnas studiehinder: sociala, ekonomiska och geografiska. Vissa grupper är ur utbildningssynpunkt mera eftersatta än övriga. LOVUX nämner här fyra grupper: de handikappade, kvinnor- na, invandrarna och pensionärerna. LOVUX pekar bl. a. på behovet av utökad sändningstid för utbildningsprogram både över ljudradio och tv.

U 68 har i sina rapporter anfört synpunkter på etermediernas roll i vuxenutbildningen. I rapporten ”Mål för högre utbildning” anförs bl. a. geografiska motiv för kollektiva utbildningsinsatser såsom brevskola eller tv- och radioundervisning m. m. (5. 21 ).

U 68 menar att ”det synes klart att man kan utnyttja resurserna bättre om tv och radio införs som hjälpmedel” (s. 41). I fråga om utbildning av personer som ej fått tillträde till önskad grundutbildning eller som valt att gå ut i förvärvslivet anser U 68 att ”en utvecklad radio-, tv- och korrespondensundervisning kan i vissa fall vara goda alternativ till traditionell utbildning" (5. 47).

FÖVUX har uttalat — remissutlåtande över TRU-betänkandet (SOU 1971 : 36) — att vuxenutbildning via radio och tv kan bli ett viktigt ledi en uppsökande verksamhet särskilt riktad mot kortutbildade. Studiehin- der av skilda slag (ekonomi och familjesituation, dålig arbetsmiljö och yrkesskador, skiftarbete, långa restider samt osäkerhet och rädsla att inte klara av studierna) skulle kunna mildras genom en riktigt utformad radio- och tv-undervisning. FÖVUX framhåller också att programmen måste produceras och distribueras på sådant sätt att de blir värdefulla i den praktiska vuxenutbildningen. Därför fordras en ömsesidig information och påverkan mellan produktionsenheten och avnämarna, dvs. studieför- bunden, den kommunala vuxenutbildningen, den interna personalutbild- ningen osv.

6.4 Behov av etersänd utbildnings- och bildningsverksamhet i ljudradio och television

6.4.1 Kartläggning och redovisning

Av det föregående framgår svårigheterna att mera exakt bedöma behovet av etersändning såväl beträffande trender som kvantifiering. Härvid inverkar inte minst den tekniska utvecklingen i fråga om kopiering av ljud och rörlig bild. Oberoende av takten i den tekniska utvecklingen gör den allt vanligare kombinationen av olika medier och verksamhetsformer att direktmottagning av ljudradio och tv blir mindre användbar i skolan. Svårigheterna att av schematekniska skäl ta emot etersända program verkar i samma riktning. För vuxenutbildningen inverkar dock även andra faktorer på bedömningen.

Beskrivning av behoven a) Förskola, grundskola och gymnasieskola

Den nu tilldelade tiden för skolradio och skol-tv (grundskola och gymnasieskola) får anses vara tillräcklig för de behov som sammanlagt finns inom delområdena förskola, grundskola och gymnasieskola. För grundskolans högstadium och gymnasieskolan är en ansenlig minskning av etersändningsbehovet sannolik på sikt eftersom bl. a. svårigheterna med schemaläggning minskar möjligheterna till direktmottagning. Distri- bution från produktionsstället till AV-centralerna för bandning behöver övergångsvis utföras genom etersändning. Hur lång övergångstiden kom-

mer att bli eller i vilken takt etersändningsbehovet minskar kan inte bedömas för närvarande. Under alla förhållanden underlättar en sådan minskning erforderlig prioritering av program för barn i förskoleåldern.

b) Högskola

I U 68:s debattskrifter antyds möjligheter att i framtiden använda etersänd utbildning inom högskolesektorn. Ingenting kan för närvarande sägas om i vilken utsträckning etersänd utbildning kan bli aktuell för denna sektor. Utsikterna att inom ramen för de nuvarande ljudradio- och tv-kanalerna tilldela högskolan sändningstid kan komma att öka efter- hand som grundskolans och gymnasieskolans behov minskar. En sådan tilldelning av tid är ytterst beroende på vilket sändningsutrymme som under dagtid krävs för barn i förskoleåldern.

c) Vuxenutbildning

Etersänd ljudradio och tv används inom olika grenar av vuxenutbild- ningen. Eftersom denna inte utgör något enhetligt utbildningssystem kan förutsättningarna variera. För den kommunala vuxenutbildningen t. ex. torde schematekniska svårigheter göra sig gällande på samma sätt som för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Även för studiecirkelverk- samhet liksom för arbetsmarknadsutbildning måste tidsbundenheten upplevas som en svårighet. Behovet av etersänd ljudradio och tv får därför i första hand bedömas från förutsättningen att de vuxna skall kunna följa etersända kurser individuellt.

Då det gäller eterundervisning till större grupper av främst lågutbildade vuxna bör verksamheten ha en uppsökande karaktär med syfte att nå en bred rekrytering bland dem som inte spontant söker sig till utbildning. Etersändning för dessa vuxna kräver därför attraktiva sändningstider. Varje program behöver normalt sändas tre gånger, dvs. alternativt på kvälls-, veckosluts- och dagtid. Därigenom kan personer med olika arbetstider och vanor få tillfälle att avlyssna respektive se någon av de alternativa sändningarna.

Som framgår av de redovisade bedömningarna är det vuxenutbildningi form av kurser vilka följs individuellt som kommer i förgrunden när det för RUT 69 gäller att överväga behovet av etersänd utbildning i ljudradio och tv. På längre sikt måste kvantifieringen av detta behov göras genom en avvägning mot alternativa utbildningsvägar. Tillräcklig vetskap om etermediernas effektivitet saknas ännu för att göra en säker långsiktig bedömning möjlig. Tills vidare får bedömningar av vuxenutbildningens etersändningsbehov vila på prognoser och antaganden som följer av olika utredningar - närmast TRU-kommittén, U68 och FÖVUX — samt LOVUX-rapporterna.

RUT 69 presenterar i det följande olika beräkningsalternativ som siffermässigt anger långsiktiga behov av sändningsutrymme för etersänd vuxenutbildning.

Med hänsyn till olika målgruppers behov behöver den etersända vuxenutbildningen vara differentierad på olika ämnesområden. Vid den

långsiktiga planeringen måste man beakta den multiplikatoreffekt som följer av utbildningsprogram som sträcker sig över flera säsonger antingen genom repriser eller också genom uppföljning på högre stadier. Priorite- ringsfrågor måste därför uppmärksammas på ett tidigt stadium i planeringen.

Utbildningsverksamhet som skall nå stora grupper måste i första hand distribueras på attraktiv sändningstid då de flesta också har sin fritid. Vuxenutbildningen konkurrerar alltså med den övriga programverksam- heten på ett helt annat sätt än övrig etersänd utbildning. RUT 69 får framhålla att en fortsatt expansion av den etersända vuxenutbildningen därför kan medföra att en fjärde ljudradiokanal och på längre sikt en tredje tv-kanal inte kan undvikas.

Enligt RUT 69:s uppfattning visar det sagda vikten av en övergripande planering på vuxenutbildningens område totalt så att etersänd utbildning används för de målgrupper och inom de områden som ger det bästa resursutnyttjandet. En sådan planering måste ta hänsyn till bl. a. följande omständigheter. Den eterburna undervisningen bör utnyttjas i uppsökan- de och rekryterande syfte för att stimulera till deltagande i vuxenutbild- ning. Eterdistribuerad vuxenutbildning får särskild betydelse bland grupper och enskilda som av sociala, geografiska eller andra skäl har svårt att nås av övriga utbildningsinsatser.

Beräkningar av behoven

TRU-kommittén har bedömt produktionsbehovet för utbildningsprogram i tv och radio fram till 1975/76 (SOU 1971 : 36, s. 95). Omsatt i sändningstimmar per år beräknas skol- och förskoleprogram (dagtid) uppgå till ca 900 tv-timmar och ca 750 radiotimmar, medan vuxenkurser (kvällstid, lördagar och söndagar) skulle uppgå till ca 375 tv-timmar och ca 575 radiotimmar (exklusive sändningar, främst avsedda för AV-centra- ler).

I tabeller redovisas sändningstidsbehov för vuxenutbildning i ljudradio (tabellerna 6.10 och 6.11) och tv (tabellerna 6.12, 6.13 och 6.14). Tidsperspektivet avser slutet av 1970-talet. Utgångspunkt är tilldelade tidsramar för ljudradio och tv under verksamhetsåret 1971/72. Beräk- ningar på utökningstakt för ljudradion har gjorts inom RUT 69 medan beräkningarna för tv grundas på TRU-betänkandet (SOU 1971 : 36).

Vid fördelning på sändningstider under dygnet har RUT 69 följt den kategoriindelning som anges i Avtal mellan Sveriges Radio och TRU-kom- mittén (23 september 1971), nämligen:

a) kvällstid = tid efter kl. 19.00

b) mellantid = vardagar kl. 17.00—19.00, lördag och söndag före kl. 19.00 0) dagtid = vardagar kl. 07.00—17.00

A. Ljudradio. Vuxenutbildning (Sveriges Radio och TR U) i riksprogram A.] Utgångspunkt

Tilldelade tidsramar per vecka verksamhetsåret 1971/72 för vuxenutbild- ning i ljudradion framgår av tabell 6.10.

Tabell 6.10 Tidsramar för vuxenutbildning i ljudradio 1971/72

Dagar Tider Kvällstid Mellantid Dagtid Summa Kl. a b c 1 2 3 4 5 6 Måndag 18.15—20.00 1 tim. 45 min. 1 tim. 45 min. Tisdag " l " 45 1 ” 45 Onsdag l 45 ” 1 45 Torsdag ” 1 " 45 " l 45 Fredag 1 ” 45 1 ” 45 Mån—Fre Spridda ti- der mellan 8.40—14.00 8 tim. 8 tim. S:a Mån—Fre 5 tim. 3 tim. 45 min. 8 tim. 16 t_im_. 45 min. Lördag 800—13.00 5 tim. 5 tim. 1400—1700 3 3 " _______________—_'—————v S:a Lördag __ 8__tim. _ _ 8 ti£n._ Söndag 8.00— 9.00 1 tim. 1 tim. 1600—2000 1 tim. 3 " 4 ” S:a Söndag 1 tim. 4 tim. Stim. _ Hela . . veckan 6 tim. 15 tim. 45 min. 8 tim. 29 tim. 45 min. Dvs. ca 30 tim. A nmärkning: ' Tilldelade tidsramar utnyttjades inte maximalt. Utnyttjandegraden varierade mellan olika veckor.

»

A.2 Utbyggnad vid behov

Tilldelade tidsramar för 1972/73, vilka motsvarar föregående års, utnyttjas inte helt för närvarande. Utnyttjandegraden varierar mellan' olika veckor. De närmaste åren synes den reserverade volymen 30 tim. per vecka vara tillräcklig för vuxenutbildningens behov. I direktiven till kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet ("Nya TRU”) betonas inriktningen på vuxenutbild- ning på alla utbildningsnivåer. Detta gör en ökning av sändningstidsbe- hovet för vuxenutbildning trolig på sikt.

RUT 69 anser att det inte nu finns förutsättningar att beräkna behov av sändningstid för vuxenutbildning iriksprogram utöver avdelade 30 timmar per vecka. För att kunna belysa konsekvenserna av ökade behov redovisas i tabell 6.1 l beräkningar för tre utbyggnadsetapper.

Nytillskott Fördelning på Ackumulerat sänd- tidskategori ningstidsbehov __ per vecka, tim. a b c

1 2 3

Etapp 1 5 tim./vecka ] 2 2 35 Etapp 2 5 " l 2 2 40 Etapp 3 5 ” " l 3 1 45

A nmärkning: Tillgången på sändningstid för lokal produktion, som inte redovisas här, beror på antalet programkanaler och hur de disponeras. Allmänt kan sägas följande.

För grundskola och gymnasieskola bör vissa program av nyhets- och samhällsin- formationskaraktär kunna sändas lokalt. Hembygdskunskap och upplysning om den lokala sociala verksamheten är andra områden som kan komplettera undervisningen i nämnda skolformer.

För vuxenutbildningens del kan lokal radio dessutom få betydelse genom att det kan finnas en flytande gräns mellan serviceprogram och vuxenutbildning inom vissa ämnesområden.

B. Television. Vuxenutbildning (Sveriges Radio och TR U) iriksprogram B.] Utgångspunkt

Tilldelade tidsramar per vecka verksamhetsåret 1971/72 för vuxenutbild- ningi tv framgår av tabell 6.12.

Tabell 6.12 Tidsramar för vuxenutbildning i tv 1971/72 ___—___ Dagar Tider Kvällstid Mellantid Dagtid Summa Kl. a b C 1 2 3 4 5 6 TV 2 Måndag 20.00—22.00 1—2 tim. 1—2 tim. TV 1 Tisdag 18.25—19.00 35 min. Må—Fre 35 min. TV 1 ” 22.05—22.35 30 min. AV— 30 TV 1 Torsdag 1830—1900 30 " sänd- 30 ” TV 1 22.05—22.35 30 ningar' 30 tillhopa 2 t. 30 min. 2 tim. 30 TV 1 Lördag 8.30—10.00 1 t. 30 l 30 TV 1 Söndag 8.30—10.00 1 t. 30 ” 1 ” 30 TV 1 ” ll.00—11.30 30 ” 30 " Må—Sö 2—3 tim. 4 t. 35 min. 2 tim. 30 min. 9—10 tim.

] Kan mottagas direkt

A nmärkning: Tilldelade tidsramar utnyttjades inte helt. Utnyttjandegraden varierade mellan olika typveckor. Det har konstaterats att motsvarande totala ramtid är tillräcklig för verksamhetsåret 1972/ 73.

TRU-kommittén har beräknat sändningstidsbehov för vuxenutbildning i tv t.o.m. 1976/77. Från 1970/71 års läge med 8 tim./vecka antas vuxenutbildningen öka successivt till 15 tim./vecka under en femårs- period. Vid en vuxenutbildningssäsong på ca 25 veckor om året innebär detta en ökning av antalet timmar per år från 200 till 375. TRU-kom- mittén antar ett troligt utnyttjande till 140 respektive 350 timmar. Exempel på ungefärliga veckotidschema för vuxenutbildningen i tv lämnas. lnplaceringen på veckodagar och tider har fördelats tämligen jämnt på kvällstid respektive mellantid (enligt TRU, SOU l97l:36, s. 91—92). Tiderna redovisas i tabell 6.13 där också AV-sändningar på dagtid för vuxenutbildning markeras.

Tabell 6.13 Framtida behov av sändningsutrymme per vecka för vuxen- utbildningi tv

Dagar Tidsplane- Kvällstid Mellantid Dagtid Summa ring a b c Kl.

1 2 3 4 5 6

TV 2 Måndag l9.30—22.30 l 1/2—2 t. TV 1 Tisdag 20.00—21.30 1 tim. Må—Fre TV 2 ” 2230—2330 1 ” AV— TV 1 Onsdag 22.00—00.30 I 1/2—2 t. sändningar' TV 1 Torsdag 1800—2000 1/2 tim. 1 tim. ca 2 t. TV 2 ” 2030—2230 1 tim. tillhopa

Fredag

TV 1 Lördag 7.30- 9.00 1 1/2 tim. TV 2 ” 800—10.30 l 1/2—2 t. TV 1 Söndag 8.30—10.30 1 1/2—2 ” TV 2 ” 7.00— 9.30 2 tim.

Må—Sö 61/2— 7 1/2— ca 2 tim. ca 15 tim.

7 1/2 tim 81/2tim. ca 2 ” AV

' Kan mottagas direkt.

RUT 69 konstaterar att behovet inte ökat de senaste åren. I direktiven till kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (”Nya TRU”) betonas inriktningen på vuxen- utbildningen på alla utbildningsnivåer. Detta gör en ökning av sändnings- tid för vuxenutbildningen trolig på sikt. Förutsättningar finns inte nu att beräkna den takt i vilken sändningstidsbehovet kan komma att öka. För att kunna belysa konsekvenserna av TRU-kommitténs beräkningsmodell redovisas här utan tidsangivelse i form av verksamhetsår en indelning i tänkbara utbyggnadsetapper, tabell 6.14. Därvid anses a)- och b)-tiden för 1971/72 (1972/73), som framgår av tabell 6.12, ungefär motsvara TRU-kommitténs utgångsläge 8 tim. per vecka.

Nytillskott Fördelning på Ackumulerat sänd— tidskategori ningstidsbehov _— per vecka, tim. a b c

1 2 3

Etapp 1 2 tim./vecka l l 10 Etapp 2 2 ” 1 1 — 12 Etapp 3 1 ” 1 — 13 Etapp 4 1 " 0,5 0,5 14 Etapp5 1 ” 0,5 0,5 — 15

Anmärkning:

I likhet med TRU-kommitténs beräkningar har AV-tiden inte räknats in i tid för vuxenutbildning (SOU 1971: 36, s. 92). Den redovisas därför inte här som c)—tid till skillnad från tabellerna 6.12 och 6.13.

6.4.2 Utgångspunkter för avvägning mot andra sändningstidsbehov

Från vuxenutbildningens synpunkt anges här några utgångspunkter för de dispositioner av sändningstid som övervägs senare (9.3).

För ljudradion bör en ökad tidstilldelning för vuxenutbildning delvis kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande sändningsutrymme. En ytterligare utbyggnad på kvällstid skulle främst inverka på nuvarande tidsramar för musikradion.

I fråga om televisionen synes på sikt inga större problem föreligga att tillgodose utbildningsbehoven på dagtid. Svårigheterna blir att finna lämpligt utrymme för en utbyggnad av vuxenundervisningsprogram Då acceptabel kvällstid (mellan 19.00 och 22.00). Till sändningsbehovet för vuxenutbildning kommer även nya behov av sändningsutrymme för samhällsinformation i tv, bl. a. uppsökande verksamhet för vuxenutbild- ning.

7. Disposition av ljudradions

sändningsutrymme

7.1 Verksamhetens omfattning

Uppgifterna'i tabell 7.1 präglas inledningsvis främst av kanalomlägg- ningen i december 1966. De markanta skillnaderna mellan de tre första åren i fråga om de tre kanalernas sändningsvolym beror på nämnda omläggning. Melodiradion, som tidigare sänts i P 2 på dagtid och över ett successivt utbyggt särskilt sändarnät (P 3-nätet på kvällstid och nattetid), flyttades då helt över till P 3-nätet där den sänds hela dygnet. Skillnaderna mellan kanalerna inbördes markerades ännu mer av över- gången till renodlingsprincipen. Den totala ökningen av ljudradions sändningsutrymme medgav nämligen större satsningar på de programom- råden som nu hörde hemma i P 1 och P 2. Införandet av dagliga regionala sändningar möjliggjordes också. Detta ledde till att sändningarna ökadei antal och volym.

Tabell 7.1 Sändningstidens utveckling, tim./år, producerad tid inklusive repriser

Ljudradion 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1 2 3 4 5 6 7 8

Program 1 7 970 6 835 6 081 5 980 6 073 5 892 5 812 Program 2 6 078 3 717 2 067 1990 2 563 3 069 3 013 Program3 1424 5572 8735 8662 8512 8719 8619

S:a riks-

programl 15 472 16124 16 883 16 632 171483 17 6803 17 4443 (2020) (2406) (2401) Regionala

o. lokala program2 ' ' ' 3 044 2 989 3 320 3 426 Total sänd-

ningstid ' ' ' 19 676 20 137 21 000 20 870

1 2 Exklusive skolradio, TRU-kurser och svenska för utlänningar.

Exklusive regional skolradio. Härav producerat av distrikten.

De över statsbudgeten finansierade skolprogrammen har under verk- samhetsåren 1965/66—1971/72 i riksprogrammen varierat mellan 444

och 307 tim. per år och i regionala program utgjort högst 120 tim. per år. Utlandsprogrammets sändningar som också finansieras över statsbudgeten har under perioden successivt ökat från 6 887 tim. till 8 760 tim. per år dvs. sändning sker dygnet runt.

De som sändningstid i tabell 7.1 redovisade siffrorna uttrycker egentligen ”producerad sändningstid” eftersom parallellsända regional—

;

program inte tar i anspråk mer sändningsutrymme och därmed sändnings- tid än ett riksprogram. Vid en totalberäkning får man ta hänsyn också till den av TRU använda sändningstiden. Med hänsyn till nämnda faktorer räknas här som exempel fram den totalt använda tiden för inrikes sändningar 1971/72.

Använd sändningstid Riks. Reg./lok. Riksprogram, exkl. skolradio P 1 5 812

P 2 3 013 P 3 8 619 17 444 Riksprogram, skolradio 307 Regionalprogram, exkl. skolradio (medeltal) 343 Regionalprogram, skolradio (medeltal) 8 T_RU 243 Ovrigt 9 Total sändningstid 18 003 351

___. 18 354

7.2 Nuvarande planering

Planeringsmässigt indelas ljudradioåret i tre säsonger: vår, sommar och höst. Våren omfattar januari—maj, sommaren juni—augusti och hösten september—december. Hösten och våren hänger planeringsmässigt och schemamässigt nära ihop med likartad programsättning. Vårsäsongen är till stor del en fortsättning på höstsäsongen. Skillnaden består framför allt i utbyte av större programserier och liknande. Höst- och vårsäsonger- nas programdisposition i de tre ljudradiokanalerna framgår av tablåerna 7.1—7.3.

Sommaren skiljer sig från de övriga säsongerna framför allt genom att skolprogrammen i P 2 helt försvinner och att vuxenutbildningsprogram- men kraftigt minskar i volym. Dessa förändringar berör endast P 2. Sommarschemat för P 2 framgår av tablå 7.4.

Gränsmånaderna maj och september visar successiv ned- respektive upptrappning av utbildningsprogrammens volym.

7.3 Nuvarande programverksamhet 7.3.1 Programpolitiska riktlinjer

Övergången från en enda till tre programkanaler syftade till att ge fler valmöjligheter för publiken. Olika intressen ansågs kunna bättre tillgodo- ses i programplaneringen. Den tekniska utvecklingen har vidgat lyssnar- möjligheterna på mottagarsidan. Transistorapparaterna har gjort radio-

Dag

%%wmmwmwmwmw ' " wwwwmmwwwwmmmmmmT"mmwwmwwm

law—T

...mmmmwwmwwwww wwwwwmmw

TI

DN.-.wmwwmmwwwmwm wwwwwwwwwwwm %%TWmmwmwmww

m l-lwwwmmwwwmmmm wwmwwwwmmmww %%mszwmwmmwm

& Illmmww%%m%%%%w %mT'wwmwwwww

LÖ .. Immer/472

WAV/1

Kl 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 Dag 50 &%%m mammmwwwwmmwwmmwmw ' .

%% mmwwwmmmmwwmIIIIII %% &%%wwwwmmmw--IIII %% %% wwmwmwwwwwwll . .

mu %wwwmmmmmwwwllllll

%% ma mwmmmmwwwmmm-l-Ill

wwwmmmmm" %%wwwwwwmm-l'l

LÖ Kl 17 18 19 20 21 22 23 24

Musikradion Lott musik och underhållning

Talade program

[lN-I

Ej utnyttjad tid

Tablå 7.1 Program 1 (Pl), hela året, 1972/73.

I ll I EI

Tablå 7.2 Program 2 (P2), höst- och vårsäsong, 1972/73.

Musikradion Talade program Skolprogram Vuxenutbildning

Ej utnyttjad tid

Dog sö MÅ . W . _ . . 7»

Tl , . .. e , %

ON TO & ,,

FR e ,,

% e ,,

Kl 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 Dag

SÖ 72 , , ,, ,,

MÅ m n ON TO . . . % rel/,

Kl 17 18 19 20 21 22 23 24 01 02 03 04 05

. Lött musik och underhållning Talade program D Ej utnyttjad tid

Tablå 7.3 Program 3 (P3), hela året, 1972/73.

Musikradion

Talade program

Vuxenutbildning

I I [1

Tablå 7.4 Program 2 (P2), sommarsäsong, 1972.

Ej utnyttjad tid

lyssnandet mera rörligt och individualiserat. P 1 är på dagtid en blandad kanal, på kvällstid dominerar informationsprogram och kultur. P 2 ger på dagtid skolradio och på sen eftermiddags- och kvällstid vuxenutbildning och musikprogram. P 3 sänder dygnet runt melodiradio med inslag av bl. a. korta nyhetsprogram, sport och aktualitetsbetonade regionala program. Programutbudet i både P 1 och P 3 har blivit mindre renodlat än det var de första åren efter programomläggningen 1966.

Vad som under årens lopp väckt den största debatten är kanske införandet av melodiradion. P3-funktionen har inneburit att radion fortfarande är en levande realitet för stora lyssnarskaror. P 3-kanalen har blivit bärare av de regionala nyhetsprogrammen och att dessa har fått en så stor publik beror delvis på att de har sin plats i P 3. En stor lyssnargrupp är barn och ungdom. P 3-lyssnandet anses av ljudradions ledning ha stort positivt värde för en vidareutveckling av framtida musikintresse och musikkonsumtion.

P 2-kanalen anses ha stor musikpedagogisk betydelse genom musik- radion. En fråga som diskuterats är om radions stora satsning på seriös musik står i lämplig proportion till de låga lyssnarsiffrorna i P 2-kanalen (Sveriges Radio inför 1970-talet, sid. 38—39). En så kraftig satsning på ett minoritetsintresse har motiverats på ungefär följande sätt. Det är förutsatt att radion skall bedriva programverksamhet inom olika intresse- områden. Musikradions kulturella betydelse och dess möjligheter att vinna nya lyssnare för musiken bland den stora ”potentiella” publiken med aktivt musikintresse bör tas tillvara. Programledningen anser dessutom att bland massmedier är ljudradion det medium som särskilt väl lämpar sig för musik av olika slag.

Nyhetsprogrammen är anpassade för ljudradions funktioner i fråga om snabbhet, rörlighet och lång sändningstid. Härigenom möjliggörs ständig nyhetstäckning och upprepning för den som inte lyssnar fortlöpande. Nyhetssändningarnas antal har ökat i ljudradions kanaler. Den internatio- nella nyhetsbevakningen har ökat starkt men också på hemmanyheternas plan har en utveckling ägt rum. Den största ekonomiska och personella satsningen efter kanalomläggningen utgör de regionala nyhetssändningar- na.

Samhällsprogrammen har ökat något i antal och gränserna mellan kultur och samhälle har blivit alltmer flytande. Det talade utbudet har utvecklats mot magasinsprogram som ofta har aktuellt stoff som dominerande inslag.

På radioteaterns område har två klart markerade tendenser dominerat de senaste åren. Den nya radiodramatiken har ägnats allt större uppmärksamhet samtidigt som den aktuella, samhällsdebatterande tea- tern har fått en mer framträdande plats.

7.3.2 Programsättning

Programsättningen är ett resultat av ljudradions programpolitik. Denna är Sveriges Radios tillämpning av de riktlinjer för ljudradions utbyggnad som lades fast av 1964 års riksdag.

De tre ljudradiokanalerna P 1, P 2 och P 3 har fått sina nuvarande

karaktärer efter kanalomläggningen i december 1966. Programsättningen som gäller från hösten 1972 redovisas i tablåerna 7.1—7.3. Den visar inga större förändringar jämfört med de senaste åren. Vissa avvikelser från tablåtiderna kan förekomma.

. P I (tablå 7.1) är en kanal med övervägande talade program, men den innehåller på för- och eftermiddagstid även vissa inslag av seriös musik samt på dag— och tidig kvällstid även vissa program med lätt musik och underhållning. . P2 (tablå 7.2) disponeras i huvudsak för utbildning och seriös musik. Skolradio och vuxenutbildning sänds på vardagar ca SAO—14.00. Vuxenutbildning sänds dessutom måndagar—fredagar 18.30—20.00, lördagar 8.40—10.40 (13.00) och 14.00— 17.00 samt söndagar 8.40—9.00 och 16.00—20.00. Musikradion sänds på vardagar på morgontid 630—800 och på kvällar efter kl. 20.00. På lördagar sänds musikradion 700—8.30 och från kl. 18.30 samt på söndagar 9.00— 16.00 och efter kl. 20.00. Program på finska sänds på vardagar 6.00—6.20 och 800—8.30 och 17.00— 17.25 och på lördagar 13.00—14.00. Regionala specialprogram sänds vissa tider på vardagar samt på lördagar 17.00—18.00. . P3 (tablå 7.3) sänder dygnet runt lätt musik och underhållning, korta nyheter, regionala nyhetsprogram samt på vissa tider sport. Det sommarschema som återges för P 2 (tablå 7.4) grundas på programsättningen under sommaren 1972. I diagrammet bortses från att vissa sportsändningar från olympiaden berör sommarsäsongens sista vecka.

De tre kanalerna är under dagtid av relativt blandad art. Under kvällstid kvarstår en konsekvent disposition enligt den s.k. renodlings- principen. I nuvarande programsättning innebär detta att på kvällstid P 1 är en talkanal, P 2 sänder seriös musik och P 3 lätt musik, underhållning, korta nyheter och regionala nyhetsprogram.

Den klara differentiering som förutsattes vid kanalreformen 1966 har inte bibehållits. En förändring innebär programsättningen på morgnarna i P 3, där numera mellan 6.00 och 9.00 varvat med program av typen "Vardags” och ”Gomorron” förekommer talade inslag som nyheter, ”Matbörsen”, ”Du konsu- ment”, "Hunddags", ”Nyheter på samiska” (regionalt), "Håll dig igång” och de regionala morgonnyheterna (7.15—7.30). Det sagda visar attjämfört med 1967 har P 3 i ökad utsträckning tillförts talade inslag.

Andra regionala program som tillkommit i P 3 är förlängd nyhetssändning kl. 13.00, kvällsnyheter (kl. 21.50—22.00) över vissa distrikt samt distriktens söndags- block (kl. 8.30—9.30). Hösten 1972 har regionala morgonnyheter (kl. 6.15—6.20) startats i P 3.

I P 3 har också nyhetsstudion tillkommit med femminuterssändningar kl. 9.00, 10.00, 11.00, 12.00, 14.00, 15.00 och 16.00 måndag—fredag. Dessutom sänds nyheter och meddelanden 19.00-19.05 dagligen. Sport i dag (måndag—fredag) kl. 21.30—21.50 har också tillkommit.

Ljudradion har måst räkna med att större delen av publiken på kvällstid i första hand söker upp tv-kanalerna. Det har därför ansetts att ljudradions utsikter att på kvällarna erbjuda alternativ till tv har förstärkts genom en renodlad programsättning.

7.3.3 Programstatistik

Ljudradions utbud av ett varierat programinnehåll fördelar sig mellan och inom de tre kanalerna enligt det mönster som växt fram isamband med kanalomläggningen 1966. Även om inga större förändringar därefter har skett i ljudradions programpolitik kan dock vissa förskjutningar noteras i fråga om inriktning på och omfattning av olika programkategorier.

Bedömningar är emellertid vanskliga att göra beroende på omläggningar av såväl program som dessas klassificering i programkategorier. Från 1972 har Sveriges Radio påbörjat arbetet med en programkatalog för ljud- radion. Härigenom kan förutsättningar skapas för säkrare bedömningar av utbudet.

Den senaste programstatistik som finns redovisad avser verksamhets- året 1971/72. Sändningstidens fördelning på olika kategorier framgår av efterföljande tabell 7.2.

Tabell 7.2 Programstatistik för riksprogram i ljudradion 1.7.1971— 30.6.1972

Programinnehålll P 1 P 2 P 3

Procentandelar av total sändningstid i timmar

1 2 3 4 5 812 3 5542 8 626 1. Kultur och samhälle (inkl. religion) 34,0 0,2 0,8 2. Vuxenundervisning — 9,9 — 3. Finskspråkiga program — 10,8 — 4. Nyheter, Eko, väder, meddelanden m. m. 27,4 3,6 5,7 5. Sport 1,5 1,2 4,5 6. Musik (seriös) 11,3 58,8 — 7. Teater 5,3 — — 8. Underhållning (inkl. lätt musik) 9,4 0,1 76,0 9. Vardagsmagasinet/På direkten 1,1 — 4,6 10. Barn- och ungdomsprogram 10,0 — 8,3 11. Skolradio — 8,6 12. TRU (varav SR—produktion 1,6) 6,8 13. Trailers (undervisning och trafik) — — 0,1

100,0 100,0 100,0

; lnkl. repriser. Häri ingår även skolradio och TRU-program.

[ P 1 omfattar kultur och samhälle drygt en tredjedel, nyheter och sport inemot en tredjedel och övriga program, som samtliga är av underhållande karaktär, drygt en tredjedel av tiden. I P 2 tar musikprogrammen mer än hälften av sändningstiden medan de finsk- språkliga programmen tar ca 11 % av denna och resten disponeras i huvudsak för utbildning. I P 3 tar program av underhållande karaktär inemot 90 % av utrymmet.

7.3.4 Publikundersökningar

Programverksamheten kan tack vare publikundersökningarna numera vila på allt bättre kunskaper om publiken: sammansättning, önskningar, attityder osv. Publik- och programforskningsresultat av generell betydelse för ljudradion redovisas i bilaga 6.

De publikmässiga konsekvenserna av ljudradions nuvarande program- sättning framgår av diagram i figurerna 7.1, 7.2 och 7.3, som visar den procentuella andelen lyssnare i P 1 och P 3. Andelen lyssnare till P 2 är så låg att redovisning inte kan ske i diagramform.

Genomsnittligt lyssnande i procent P1 och P3 vardagar 4.3—12.3.1972. 1 % = ca 70 000 lyssnare (9—79 år)

P1-lyssnandet, vardagar

Luncheko

15 7.

10

Nyheter

Morgoneko

Barnradio, repris Dagens Eko 11 Nyheter

Dagens Eko |

Riksronden Sverige

Svar idag

Tolvslaget, Dagens Dikt

Ungdomsredaktionen

Tvars , Ungdomsredakrionen

Kvällseko

Morgonklang Kvallsandakl

1 —F———v——

. | | KL 0600 0800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 2200

P3-Iyssnandet, vardagar

20 %

15

Regionalradio

Vardags Det skall vi fira

Regiunalradiokvarten

Bit för bit

Du konsument Regionalradia

Melodiradio

10

Ungdomsredaktianen

__|—'- 'I 1— I | | r -1 KL 0600 0800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 2200

Figur 7.1 Radiolyssnandet vardagar

Man räknar med att 5 miljoner människor lyssnar till ljudradion någon gång per dygn. Detta sker i huvudsak på morgon- och dagtid då ljudradion har sin största publik. [ genomsnitt lyssnar man på nästan sex radioprogram per dag.

Som framgår av diagrammen är P 3 den dominerande kanalen. Under vardagar understiger lyssnarantalet sällan en halv miljon utom under sen kvällstid. Vissa program som ”Vardags” eller ”Det skall vi fira” har ett lyssnarunderlag på drygt 1 miljon. På lördagar finns i kanalen program som ”Ring så spelar vi” och ”Kanske på svensktoppen” med lyssnarska- ror på 1,9 respektive 1,7 miljoner. På söndagar har programpunkten ”Svensktoppen” ca 2,2 milj. lyssnare och är därmed det mest avlyssnade ljudradioprogrammet. Andra publikstarka program under söndagar är ”Frukostklubben” med drygt 1,5 milj. lyssnare och ”Det skall vi fira” med nästan lika stor publik, ca 1,4 milj. lyssnare.

P ] har en annan publikprofil. Som framgår av diagrammen är de mest avlyssnade programmen Eko—sändningarna och de TT-nyheter som sänds kl. 8.00. ”Morgonekot” har drygt 600 000 lyssnare, ”Lunchekot”

Genomsnittligt lyssnande i procent P1 och P3 lördagar 4.3—12.3.1972. ] % = ca 70 000 lyssnare (9—79 år).

P1-Iyssnandet, Iördagar_

Nyheter Luncheko

Morgoneko

Dagens Eko ! Dagens Eko ll

Musikradion, Onskekonser Riksronden

Tolvslaget, Dagens dlkl

Kvallsandakt

r— 1' T 1 KL 0600 0800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 2200

P3-Iyssnandet, lördagar

30

Kanske på Svensk roppen

Ring så spelar vi

25

Det skall vi fira

20

Sveriges Bilradio Tio i topp

Melodikrysset

15

Upp till tretton

10

Sveriges ungradio Gamla skivbekanta Regianalradiakvartan

Melodikrysset, repris

KL 0600 0800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 2200

Figur 7.2 Radiolyssnandet lördagar.

närmare 900 000 och ”Dagens eko” I och II har ca 350 000 lyssnare. För övriga P l-program varierar lyssnarantalet mellan 70 000 och 350 000.

P2 har med sina programtyper — skolradio, vuxenutbildning och seriös musik avgränsade målgrupper och små publikandelar. I allmän- het är det mellan 0 och l % som lyssnar, vilket i genomsnitt kan innebära en publikstorlek på ca 17 000 respektive ca 70 000.

över en miljon lyssnar till vart och ett av de tre regionala nyhetspro- gram som sänds i P 3 på morgonen, vid lunchtid och på tidig kvällstid. I de vanliga frekvensundersökningarna har för de regionala programmen endast en publikstorlek, den som gäller hela riket, kunnat mätas. I bilaga 6 nämnda siffror för regionalradion — 14 % för ”Idag” och 15 % för ”Kvarten” är hämtade ur sådana undersökningar.

I maj 1970 genomfördes, som nämns i bilaga 6, en undersökning där lyssnarfrekvensen under vardagar för de olika regionalradioprogrammen

Genomsnittligt lyssnande i procent P1 och P3 söndagar 4.3—12.3.1972. l % = ca 70 000 lyssnare (9—79 år).

P1—lyssnandet, söndagar

Nyheter

10

Högmassa

N

Tidningskronlka

Dagens Eko

véllsandakt Nyheter

'|' —| _| 1400 1600 1800 2000 2200

_l

| | . | KL 0600 0800 1000 1200

1) Den normala genomsmttsfrekvensen 5 % överskriden p. g. a. Vasaloppet en av de två söndagarna,

P3-lyssnandet, söndagar

Svensktoppen

35 %

30

25

Frukostklubben

Det skall vi fira

20

Söndagssextetten

H Tellemars Melodialbum

15

Sportextra Bit för bit

Sportextra

10

Bitt bit, repris

Toppenrlpser repris

| _r— | | | | | _| Kl. 0600 0800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 2200

Figur 7.3 Radiolyssnandet söndagar.

uppmättes för varje distrikt. Från denna undersökning har bl. a. noterats följande.

De regionala morgonnyheterna har totalt sett en publik på 17 %. De flesta distrikten grupperar sig kring detta riksgenomsnitt. En högre publikandel har Nedre Norrland med 25 % och Västerbotten med 29 %.

De regionala middagsnyheterna t. ex. ”Idag” har en total publikstorlek på 14 %. Stockholms distrikt har en betydligt lägre lyssnarandel och Nedre Norrland en högre andel med 7 % respektive 22 %.

De regionala eftermiddagsnyheterna t. ex. ”Kvarten” har totalt en publikstorlek på 21 % och är alltså det mest avlyssnade regionalradioprogrammet. Även här gäller att Stockholms distrikt ligger markant under och Norrlandsdistrikten över genomsnittet. I Nedre Norrland lyssnar t. ex. 40 % på ”Kvarten”.

7.4 Beskrivning av regional och lokal verksamhet 7.4.1 Regional- och lokalprogrammens omfattning

Verksamhetsåret 1971/72 producerade Sveriges Radios distrikt 2 401 av de 17 444 timmar som utgjorde ljudradions riksprogram. Under samma tid sändes 3 504 timmar i form av regionala och lokala program.

De olika distriktens produktion för ljudradio fördelade sig nämnda verksamhetsår på sätt som framgår av efterföljande sammanställning.

________—___——-——_—

Distrikt (distriktskontor) Lokalt Regionalt I riksprogram tim. tim. tim. Södra (Malmö) 19 265 87 8 Västra (Göteborg) 82 306 594 Småland (Växjö) 38 250 66 Östra (Norrköping) 21 236 149 Mellansvenska (Orebro) 123 237 15 6 Värmland (Karlstad) 6 272 1 17 Gävle-Dala (Falun) 27 251 78 Nedre Norrland (Sundsvall) 46 232 66 Västerbotten (Umeå) 3 246 15 3 Norrbotten (Luleå) 10 365 69 Stockholm: Gotland 163 — 12 Stockholm 84 1 60 Uppsala 219 2 3 Summa 841 2 663 2 401 3 504

Bortsett från produktionen för riksprogram erhålls en genomsnittlig sändningstid av ca 6 timmar per vecka för de olika distrikten. Med regionala program avses här distriktsregionala program. Med hänsyn till indelningen i distrikt är det för Värmland, Västerbotten och Norrbotten fråga om länsprogram. Med lokala program avses bl. a. sändningar för en ort, t.ex. fiskhamnsrapporten i Göteborg eller Stockholmsnytt. När lokalredaktionen i Västerås sänder middagsnyheter för Västmanland och norra Sörmland betraktas också dessa sändningar som lokala. Stock- holmsdistriktets verksamhet är så gott som helt uppdelad på de tre lokalredaktionerna.

Tyngdpunkten i den regionala programverksamheten utgörs nu av nyhetsprogram, meddelanden och kommentarer samt viss annan informa- tion. Den sistnämnda utgörs av arbetsmarknadsinformation samt skolin- formation för lärare. Dessutom förekommer regionala skolprogram i begränsad omfattning. Program av mer allmän karaktär utgör de s.k. P 2-blocken som sänds lördagar. De flesta distrikten har också börjat med en timme söndagsunderhållning inom melodiradions ram.

7.4.2 Distriktsutredningen

I Sveriges Radios distriktsutrednings betänkande ”Regional utveckling 1970—75” föreslogs för regional ljudradio en fortsatt utveckling av de nuvarande distriktsregionala programmen och införande av underregiona- la (i regel läns-) program. Förutsättningarna för lokala program diskutera- des också men någon mera långtgående utveckling av de rent lokala sändningarna förordades inte. Möjligheten att införa lokalradio i Sverige fann utredningen begränsad av tre skäl: för det första sändarnätets begränsning, för det andra kostnadsskäl och för det tredje rättviseskäl — det kunde aldrig bli tal om att införa lokalradio över hela landet. Den sistnämnda slutsatsen baserades på att från Sändningstekniska synpunkter endast begränsade områden — främst tätorter — övervägdes. Den

befolkningstäckning som diskuterades understeg hälften av landets befolkning.

Distriktsutredningen föreslog att distrikten med i huvudsak bibehållen självständighet skulle sammanföras eller samverka i större enheter benämnda regioner. Beslut härom har fattats i maj 1972. Regionindel- ningen gäller så gott som helt tv-uppgifter men viss samverkan för riksljudradio berörs (3.1.3).

De programmässiga motiv som distriktsutredningen anförde för underregionala (i regel läns-) program (Regional utveckling 1970—75, s. 95 ff) kan sammanfattas på följande sätt.

1)Flera distrikt — närmast flerlänsdistrikten är stora och heterogena. De regionala nyhetsprogrammen har tidvis saknat intresse hos publiken i stora delar av distriktet eftersom utrymme inte har kunnat ges för en daglig bevakning av hela området. 2) Från flera länsorgan har också framförts önskemål om att länet skulle erhålla ett eget regionalt program. 3) Man når lättare och bättre kontakt med lyssnarna. Programmen skulle få större lyssnarvärde än de nuvarande regionala programmen har i flerlänsdistrikten. 4) Underregionala program skulle bidra till att fylla luckan efter de landsortstid- ningar som efter hand läggs ned. 5) Det finns ett rikt regionalt programstoff i de olika länen och närmast till hands ligger att systematiskt följa upp landstingets och även länsstyrelsens arbete. Vidare finns rikt stoff kring vad som händer på det primärkommunala området. 6)1 länsvisa program kan skilda evenemang inom området följas upp bättre: konferenser, invigningar eller start av en ny industri. 7)Turistnäringen bör uppmärksammas eftersom turismen har en helt olika struktur i skilda områden. 8) På samma sätt som de språkliga minoriteterna i Norrbottens län har "egna” nyhets- och informationsprogram skulle vidare de underregionala programmen kunna tillgodose väsentligare nyhets—, informations- och utbildningsbehov hos andra språkliga minoriteter i landet, t. ex. finnar, jugoslaver, italienare och greker. 9) De underregionala programmen kan vidare lämpa sig väl för ren informations- tjänst, t. ex. utbildningsinformation till ungdom, vuxenstuderande, lärare och föräldrar, arbetsmarknadsinformation och yrkesvägledning i likhet med vad som sänds för närvarande i distriktsregionala program. Programmen kan göras bättre anpassade till det mindre områdets behov. 10) Trafikinformation till bilförare och andra trafikanter under tider då biltrafiken är särskilt intensiv i området. Den kan med fördel infogas i ett underhållnings— program och sändas som bilradio. 11) Den redan nu i vissa distrikt livliga regionala skolradioverksamheten skulle vinna

på en successiv ökning av länsprogram med skolradioprogram för eleverna och informationsprogram för lärarna.

I fråga om utvecklingen av den underregionala programverksamheten för ljudradion med i regel länet som verksamhetsområde framhöll distriktsutredningen att en lång önskelista kunde ställas upp för att tillgodose programbehoven. Det uttalades att för en fullgod service synes följande komma i fråga (Regional utveckling 1970—75, 5. 97):

— tre dagliga nyhetsprogram —— platsjournal varje vecka förstärkning av de lokala idrottskrönikorna genom ytterligare uppdelning.

Distriktsutredningen gjorde därefter beräkningar av sändningstidsbehovet och utgick från att sändningarna skulle begränsas till måndag—fredag och i fråga om idrotten till söndagar. En normal programvecka skulle då omfatta morgonnyheter 50 min., middagsnyheter 50 min., eftermiddagskvarten 75 min., regional idrott 15 min. och platsjournal 15 min. eller tillsammans ungefär 3,5 timmar per vecka. Distriktsutredningen fann detta timtal ligga strax under de nuvarande distriktens genomsnittliga veckoprestation vad gäller nyheter och idrott. En sådan underregio- nal satsning bedömdes som mycket kostnadskrävande och utredningen fann det därför av ekonomiska men även av praktiska skäl rimligt att som en första

målsättning under en 4—årsperiod skulle ställas upp två timmar per vecka och underregion (län) att fördelas på två etapper under perioden. Etappl skulle innebära 10 min. om dagen dvs. ungefär en timme i veckan och etapp 2 att de underregionala programmen utvecklas till ungefär 20 min. om dagen, dvs. två timmar i veckan. En utvecklingsplan gjordes upp där startåret så småningom föreslogs till 1971/72 men planen har inte gått i verkställighet.

7.4.3 Vissa utländska erfarenheter

[ anslutning till en redogörelse om regional ljudradio belyser distriktsut- redningen 1969 vissa utländska erfarenheter av regional och lokal ljudradio (Regional utveckling 1970—1975, s. 83—86). Bl. a. diskuteras de dåvarande engelska försöken med lokalradio. RUT 69 studerade i slutet av 1971 engelsk lokalradio.

Engelsk la kalradio

Lokalradio ersätter i huvudsak det tidigare mönstret för regional radio i England. BBC: s lokalradio omfattar 20 stationer. Dessa ger möjlighet till 75 % befolkningstäckning. Efter försöksverksamhet som började 1967 med åtta stationer var det med hänsyn till de goda resultaten BBC:s avsikt att etablera ca 40 stationer totalt, bl. a. utsagt i policy-skriften ”Broadcasting in the Seventies”. En sådan utvidgning skulle medfört en befolkningstäckning på 90 %. Efter regeringsskiftet 1970 har utbyggna- den stannat vid 20 stationer för BBC: s lokalradio.

Utöver de 20 BBC-stationerna är det nu meningen att successivt bygga ut 60 stationer över Storbritannien för kommersiellt bruk. Independent Television Authority (ITA) får ta hand om dessa 60 stationer, varvid ITA fått namnet ”Independent Broadcasting Authority” (IBA). Hösten 1972 var ingen av de kommersiella stationerna i drift.

De åtta första områden som fick lokalradio genom BBC är Leicester, Sheffield, Liverpool (Merseyside), Nottingham, Brighton, Stoke—on- Trent, Leeds och Durham. Urvalet påverkades bl. a. av att man försökte välja områden med olika struktur. I den andra etappen hösten 1970 och våren 1971 tillkom Bristol, Manchester, London, Oxford, Birmingham, Medway, Teeside, Solent, Newcastle, Humberside, Blackburn och Derby.

Lokalradions stationer har praktiskt taget identisk teknisk utrustning. Detta underlättar anskaffning, planering, utbildning och personalbyten. Vid produktion av programmen sköter samma person inspelning och redigering i stor utsträckning. Teknikerna deltar normalt inte i det operativa arbetet utan sköter i stort anläggningen, som även omfattar sändare. Programpersonalen utbildas därför till att kunna sköta kontroll- bord, skivspelare, bandspelare osv.

Utbildningen av personal sker i huvudsak vid en central utbildningsen— het för BBC:s lokalradio. Hittills har man främst haft att skola in personal för nya stationer. Då har hela gruppen med undantag av kontorspersonal utbildats samtidigt. Grundutbildningen hos BBC centralt i 3—4 veckor omfattar orientering om BBC: s organisation, lokalradions idé, teknik med tyngdpunkt på apparaturens praktiska användning samt programproduktion inklusive programmens syfte, redigering och presen-

tation. Grundutbildningen följs sedan upp med tillämpad utbildning på stationen. Utbildningen där omfattar även röstträning. Fortbildning anordnas genom kurser i speciella ämnen och för olika kategorier.

Även om användningen av den tekniska apparaturen får stort utrymme vid utbildningen är dennas bärande inriktning hur man skall göra program. BBC anser detta speciellt viktigt för lokalradion där ofta endast en person kan ta det reella ansvaret för ett program därför att inga andra hinner med kontroll. Ur balanssynpunkt krävs därför ett stort ansvar parat med självkritik. Programfrågorna behandlas vid fortbildning ute på stationerna. Kontaktfrågorna ägnas härvid stor uppmärksamhet. Verk- samhetens strävan är nämligen inte envägskommunikation från radion till lyssnaren utan att få fram en tvåvägskommunikation med publiken. Inskolningen av personalen ute på stationerna på både teknik- och programsidan kompletteras senare med konferenser för olika kategorier.

BBC:s lokalradiostationer sänder antingen egenproducerade program eller program som tas in från någon av BBC:s riksprogramkanaler (networks). Omfattningen av egenproduktionen varierar men utgör i allmänhet åtminstone nio timmar per dag inklusive repriser. Sändningar- na börjar kl. 5.30 på morgonen och avslutas kl. 2 på natten. Efter kl. 20 är det vanligen sändning av lätt musik intagen från Radio 2. Avsikten med detta är att hålla kvar lyssnare till dess lokalradions egenproducerade program sänds nästa morgon. Programsättningen styrs av att frukosttid från ca kl. 6.00 till ca kl. 9.30 är bästa sändningstid samt att lunchtid och kvällstid innan tv börjar också är bra tider. Vid de nämnda tre tidsperioderna placeras därför nyhets- och vissa magasinsprogram. Nyhets- sändningarna upprepas flera gånger på morgnarna med hänsyn till olika yrkeskategoriers morgonvanor.

I fråga om den egna produktionens inbördes fördelning kan sägas att den i stort sett omfattar en tredjedel nyheter, kommenterande program och sportprogram. Utbildningsprogrammen kan uppgå till nästan en tredjedel av produktionen men också utgöra en mycket lägre andel. Återstoden omfattar önskeprogram med grammofonmusik och annan underhållning, magasin, reportage, barnprogram, religiösa program, ser- viceprogram osv.

Samhällsinformation förekommer främst i nyhetsprogram med kom- mentarer, serviceprogram och utbildningsprogram men kommer också fram i opinionsspeglande program. Dessa kan vara magasins-, debatt- och frågeprogram där allmänheten frågar ut politiker med lokalradion som hjälp. Serviceprogram sänds regelbundet på fasta tider. De sänds sedan i repris på andra tider.

BBC betraktar lokalradion som ett av instrumenten för kontakter mellan allmänhet och förtroendevalda. Lokalradion ses som ett allmän- hetens forum och underlättar deltagandet i den offentliga lokala debatten.

I fråga om samhällsinformation av service-typ bedöms information om utbildning som viktig. Bland program för minoriteter kan nämnas program för handikappade (såsom blinda), pensionärer, invandrare. Andra möjligheter till information ger arbetsmarknadsprogram och lantbruksprogram. Intresse för alla har serviceprogram som ger informa-

tion om väder, trafik, medborgerliga rättigheter och skyldigheter samt konsumentupplysning. Sådan service kan också sprängas in i nyhetsblock och andra program.

Det sagda innebär inte att myndigheterna fritt kan bestämma information men att lokalradion ställer sig positiv till all den information som har betydelse eller intresse för lyssnarna. Myndigheternas informa- tion redigeras av de lokala stationerna och inarbetas i nyhets- och magasinsprogram. De sistnämnda vänder sig ibland till avgränsade mål- grupper. I utbildning av lokalradions personal ägnas samhällets service- funktioner särskild uppmärksamhet såväl attityd- som innehållsmässigt.

I BBC:s verksamhet med lokalradio betjänar varje station sitt eget område. Cheferna för de lokala stationerna har utgivaransvar för sin verksamhet. De får råd av det egna lokala rundradiorådet. Detta är sammansatt av lyssnare inom området, som träffas vanligen en gång i månaden för att diskutera program och stationens utveckling. Den lokale Chefen bestämmer själv inom given budgetram — när stationens egna program skall sändas, hur många programtimmar som skall sändas och när man skall ta in program från någon av BBC: s fyra programkanaler.

BBC:s lokalradio har en klart allmännyttig inriktning. Den har genomförts snabbt efter en kort försöksperiod med nya grepp i fråga om teknisk utrustning, inskolning av personal och programsättning. Den samhällsinriktning som försöksverksamheten hade från början synes naturlig för dem som arbetar med lokalradio. Samhällsinriktningen innebär inte att lokalradion på något sätt är myndighetsstyrd. Personalen är angelägen att understryka sin oberoende ställning. Man startade i allmänhet med ett egenproducerat programutbud av ca 5 tim. per dag (ca 15 anställda) och är nu vid de olika stationerna vanligen uppe i åtminstone 9 tim. per dag (ca 25 anställda).

Lokalradio i USA

1 USA finns över 5 800 kommersiella stationer. Flertalet är mycket små med ett litet antal anställda, vilket följande sammanställning visar.]

Antal anställda AM—stationer FM-stationer i% i%

l— 5 12,3 41 6—10 45,0( 57.3) 35 ( 76,0) 11—15 23,3( 80,6) 11,2 ( 87,2) 16—20 8,3( 88,9) 2,7 ( 89,9) 21—35 7,8( 96,7) 3,3 ( 93,2) 36 och fier 3,3 (100,0) 6,8 (100,0)

1Uppgifterna är hämtade ur Oloph Hansson ”Radio och television i USA” (Stencil 1970, s. 45—46).

De angivna procenttalen avser andelen AM- respektive FM-stationer vid olika personalstyrkor. Siffrorna inom parentes visar den ackumulerade andelen.

Radion i USA konkurrerar fortfarande framgångsrikt med tv framför

allt på morgonen. Av den vuxna publiken lyssnar 25 % mellan kl. 6 och 7 på morgonen, 31 % mellan 7 och 8, 25 % mellan 8 och 9 samt 21 % mellan 9 och 10.

7.5 Avvå'gning mellan riks-, regionala och lokala program

På fördelningen av uppgifter och därmed resurser mellan riksprogram och andra program kan läggas Sändningstekniska, programmässiga och ekono- miska synpunkter.

7.5.1 Sändningstekniska synpunkter

Som tidigare nämnts fann Sveriges Radios interna distriktsutredning möjligheterna att införa lokalradio begränsade av tre skäl:

1) sändarnätets begränsning 2) kostnadsskäl 3) rättviseskäl

Det tredje skälet hänger egentligen samman med det första. Den form av lokalradio som distriktsutredningen diskuterade kan närmast beteck- nas som tätortsradio och skulle kunnat ge endast hälften av landets befolkning möjlighet till lokalradio. Detta berodde på att man endast kunde ta hänsyn till nuvarande tilldelning av Sändningstekniska resurser och inte heller förutsatte någon omdisponering av utbyggda FM-resurser. RUT 69 däremot finner det rimligt att diskutera endast landstäckande lokalradiosystem som bärande princip.

I det följande behandlas hur en utbyggd lokalradio skulle kunna få tillgång till ett landstäckande FM-nät. Några andra landstäckande möjligheter än FM finns inte eftersom varje station för sig måste kunna sända över ett avgränsat område. I förhållande till distriktsutredningens bedömningar kommer kostnadsfrågan för lokalradio i ett nytt läge med hänsyn till de driftkalkyler för lokalradiostationer som kan göras med engelska erfarenheter som grund. Detta belyses närmare i det följande.

Ett landstäckande FM-nät kan med hänsyn till nuvarande Sändares placering delas upp på ca 50 lokalradioområden. Avgörande för indelning i områden bör emellertid vara administrativa gränser och näringsgeografi- ska samband. Antalet områden påverkas också av ekonomiska skäl. En första riktpunkt vid RUT 69:s diskussion har därför varit att sikta på högst 40 områden och att inget av dem skall omfatta mer än ett län.

Verksamheten att sända program till geografiskt avgränsade områden skulle med en indelning av nämnt slag omstruktureras väsentligt. Lokalradion med 35—40 områden skulle överta uppgiften från de nuvarande elva distrikten och utveckla verksamheten. I en del fall skulle lokalradions område sammanfalla med länet, dvs. det område som förutsattes utgöra den normala enheten idet system med underregionala program som distriktsutredningen förordade.

Om lokalradio skall kunna byggas ut med början de närmaste åren bör ett av de nuvarande FM-näten användas för lokalradions behov. Med hänsyn till programsättningen för en eventuell lokalradio skulle en sådan

dispositionsrätt vanligen inte behöva omfatta sen kvällstid. Den disposi- tion av ljudradions sändningsutrymme som måste bli följden kan ske påi huvudsak två sätt:

1) ett system med nuvarande tre kanaler behålls 2) ett system med fyra kanaler byggs ut

Inom ett system med nuvarande tre kanaler förutsätts att lokalradion ges möjlighet att på vissa avdelade tider sända över ett av FM-näten. Detta kan kräva omdisponering och i viss mån minskning av nuvarande riksprogram.

Om de sammanlagda behoven av sändningsutrymme kräver fyra kanaler, får ett av de nuvarande riksprogrammen hänvisas till ett tillfälligt FM 4/AM-nät (2.5, möjlighet 5) eftersom lokalradions uppdelning på erforderligt antal sändningsområden endast kan ske inom ett FM-nät. Det tillfälliga nätet används då i avvaktan på att ett permanent fjärde nät kan fås antingen inom 100—104 MHZ eller genom tvåprogramsändning enligt FM/FM-kompandersystemet. Sistnämnda möjlighet kan visserligen rela- tivt snabbt ge en ny kanal, men den tid det tar att införa och allmänt sprida mottagarapparater motiverar användning av ett tillfälligt nät.

Anläggningskostnaden för det tillfälliga sändarnät, som skulle göra ett system med fyra kanaler möjligt, har televerket beräknat till ca 8 milj. kr (2.5). Det FM-nät som skall användas för lokalradio kräver viss komplettering för att lokalradiostationernas sändningsområden skall få en lämplig arrondering. Kostnaderna för sådan komplettering har televerket beräknat till 2,5 milj. kr.

7.5.2 Programmässiga synpunkter

Diskussionen om lokalradio har uppkommit i ett skede då tre rikspro- gram och ett antal regionala sändningar är etablerade sedan länge. En utgångspunkt för den programmässiga diskussionen blir hur långtgående ändringar i ljudradions programverksamhet totalt som införande av ett system med lokalradio bör medföra.

Lokalradion skulle bli en ny verksamhet. Den får bl. a. ses som en vidareutveckling av dels regionalradion, dels distriktsutredningens tanke om underregionala (läns-) program. 1 större utsträckning än vad man kan räkna med för regionala och underregionala program tillförs programmen vid lokalradio — över ett väsentligt större antal områden — ett nytt värde. Möjligheten till närmare kontakter gör nämligen att både produktion och programinnehåll bättre anpassas till den lokala publikens krav. Detta förstärker det lyssnarvärde som redan intresset för de regionala program- men visar.

Om man får lokalradiostationer som ger hela landet täckning med lokalradioprogram bortfaller skälen för att tillhandahålla särskilda regio- nala program. Därför kan dessa avvecklas i takt med att lokalradion byggs ut.

RUT 69 har redan diskussionsvis angett vissa utgångspunkter när det gäller att överväga ljudradions disposition av sändningstid. Det har sålunda uttalats att större delen av en utökad samhällsinformation bör

tillgodoses genom lokalradio (5.6.2). I fråga om utbildning gäller att beräkningsmodellen för vuxenutbildning vid ökade behov förutsätter placering i riksprogram. Också viss lokal produktion av såväl vuxenutbild- ning som program av nyhets- och informationskaraktär för grundskola och gymnasieskola har berörts i anslutning till tabell 6.1 1.

Vad som i första hand skulle bli lokalradions uppgift är program som ger lokala nyheter och debatter, lokal sport, program som speglar det lokala kultur- och samhällslivet samt serviceprogram av olika slag. Lokalradion kan däremot inte få resurser att erbjuda de dyraste typerna av musik- och kulturprogram, radioteater och underhållning. Den kan ej heller svara för egen bevakning av internationella och nationella nyheter eller sporthändelser. All sådan produktion måste riksradion svara för. Det nya och värdefulla med lokalradion skulle vara att den vid sidan av riksradions utbud kan ge verklighets- och vardagsnära program med större möjligheter till kontakt med publiken än riksradion.

För lokalradions programsättning har frågan om ”ljudtapet” betydelse. Utländska erfarenheter och i viss mån regionalradion i Sverige pekar på ett mönster där programverksamhet av detta slag omges med lätt musik. Programsättningen för BBC:s lokalradio planeras helt från sådana utgångspunkter. För att hålla kvar publiken i den egna kanalen, när lokala program inte sänds, tar man in något av riksprogrammen och sänder på den egna lokala frekvensen. Oftast tar man därvid in riksnyheter och lätt musik som ljudtapet. Nämnda programstoff tas också in för blandning av de egna programmen.

Om lokalradio införs i Sverige måste dess behov av ljudtapet tillgodoses. Innehållsmässigt skulle det främst gälla lätt musik samt kortfattade riks- och utlandsnyheter.

När det gäller införande av stereosändningar kan följande program- mässiga principer anges. För musikprogram i allmänhet kan stereo ge sådant mervärde att stereosändningar bör göras möjliga för de båda programkanaler där huvuddelen av musiken redan nu sänds, nämligen P 2 och P3. Däremot krävs inga stereosändningar för de program som lokalradio skulle producera.

7.5.3 Ekonomiska synpunkter

Som tidigare redovisats (4.2.1) beräknas kostnaderna för regionalprogram till 4 000 kr per sändningstimme i genomsnitt enligt budget för 1971/72. Därvid har inte central gemensam administration räknats med.

Kostnaderna för en svensk lokalradio med en sändningstid av 30 timmar per vecka, varav tre timmar repriser kan beräknas bli mellan 1 100 och 1200 kr per timme. Dessa kostnader blir högre än den engelska lokalradions. Detta får anses bero på lägre kostnadsnivå och vissa stordriftsfördelar genom längre sändningstid hos BBC-stationerna.

För både regionala program och lokalradioprogram kan diskuteras hur långt ”over head”—kostnader för central gemensam administration skall räknas med. Vid en jämförelse mellan lokalradion och regionalradion kan man dock bortse från dessa kostnader.

De alternativa kostnaderna blir följande i genomsnitt vid ett givet sändningstillfälle.

a) 11 distriktsregionala program ä 4 000 kr/tim.

(exklusive central gemensam administration) 44 000 b) 35 lokala program å ] 100—1 200 kr/tim. (exklusive central gemensam administration) 38 500—42 000

Räknat i 1972 års kostnadsnivå framgår totalkostnaden enligt angivna alternativa utbud för regionala respektive lokala program av följande tabell.

Tabell 7.3 Ungefärliga produktionskostnader för regionala program respektive lokala program vid angivna produktionsalternativ (exklusive central gemensam administration)

Produktions— Antal Egenpro- Antal Egenpro- Kostnad Kostnad enheter produk- duktion veckor duktion per tim. per år tionsen- inkl. re- inkl, re- kr milj. kr heter priser priser tim. per tim. per enhet i år veckan 1 2 3 4 5 6 7 1. Nuvarande distrikt 11 5 a 6 52 ca 3 000 4 000 12 2. Lokal- radio 35 ca 30 52 ca 54 600 1 100 60 1 200 65,5

Dessa kostnader kan jämföras med kostnaderna per år för riksprogram ca 105 milj. kr, varav grovt räknat ca 20 milj. kr utgör central gemensam administration.

7.5.4 Sammanfattande synpunkter

Avvägningen mellan riks-, regionala och lokala program samt de därmed förknippade Sändningstekniska, programmässiga och ekonomiska frågor- na behandlas slutligt i kap. 9 Utredningens förslag. Den hittills förda diskussionen utgör dock tillräcklig grund för att låta möjligheten till lokalradio inverka på de dispositionsplaner som redovisas härefter (7.6). Därvid diskuteras alternativt dispositionen av ljudradion inom tre respektive fyra kanaler.

7.6 Alternativa dispositionsplaner 7.6.1 Principiella överväganden

Dispositionen av ljudradions kanaler diskuteras i det följande utifrån redan redovisade programpolitiska förutsättningar kompletterade med RUT 69:s behandling av samhällsinformation och utbildning. Den i

avsnitt 7.5 förda diskussionen visar att det är angeläget att undersöka hur lokalradio skall kunna placeras.

När det gäller ljudradions totala disposition bör man utgå ifrån att ljudradio och television skall komplettera varandra. De olika medierna förutsätts nämligen använda så att programsättningen i stort tillvaratar varje mediums särart och möjligheter. Televisionens utsikter att nå den stora publiken framför allt på kvällstid får vägas mot ljudradions snabbhet, rörlighet och större möjlighet att inom ramen för sin längre sändningstid erbjuda en rikare variation och smidigare anpassning till såväl det aktuella skeendet som till olika intressen hos publiken. Att rätt anpassa radiomediet till tv-mediet bör således inte innebära att man i förväg alltför hårt låser fast ljudradions programsättning och program- mässiga funktioner. Ljudradion bör i stället ges största möjliga frihet och flexibilitet att finna sin form och utnyttja sina specifika möjligheter i jämförelse med det mera tungfotade och dyrbara tv-mediet. Ju bättre de båda medierna tillvaratar sina respektive möjligheter desto bättre kompletterar de varandra.

På samma sätt bör lokalradio och riksradio komplettera varandra genom att var för sig tillvarata sina respektive möjligheter. Riksradion kan ge det rikaste utbudet och den mångsidigaste variationen. Lokal- radion kan erbjuda det stoff som ligger nära lyssnarnas egen vardagliga situation. Lokalradion bör nå sin publik på tider då dess innehåll kan väntas ha störst aktualitet för lyssnarna. Sålunda torde bästa tid för lokalradio vara på morgnarna medan den vanligen inte bör sända på sen kvällstid. Under de tider då lokalradion sänder bör riks- och lokalradion ta ömsesidiga hänsyn till varandra så att programsättningen, t. ex. i fråga om riksnyheter respektive lokala nyheter, utformas med sikte på bästa möjliga service för publiken. Likaså bör riksradion tillhandahålla en ljudtapet som underlättar lokalradions programsättning.

I det föregående har berörts bl. a. Sändningstekniska möjligheter för etablering av en landstäckande lokalradio med ca 30 timmars sändnings- tid per vecka i 35—40 områden. I det följande undersöks hur en sådan lokalradio kan placeras i ljudradiosystem med tre respektive fyra kanaler.

7.6.2 Dispositionsalternativ

Alternativ ]

Det första alternativet innebär att ett system med nuvarande tre FM-nät behålls, dispositionsalternativ ]. Om lokalradio placeras i ett system med tre kanaler påverkas utrymmesmässigt i första hand det riksprogram i vars kanal lokalradion placeras. Den sammanlagda effekten sett från riks- radions synpunkt får dock bedömas med hänsyn till möjligheterna att flytta riksprogram mellan de tre kanalerna. Detta har tidigare uttryckts så att dispositionsalternativ med tre kanaler kan kräva omdisponering ochi viss mån minskning av nuvarande riksprogram (7.5.1).

Det behov lokalradio har av en ”ljudtapet” har tidigare berörts (7.5.2). Programstoff för en sådan ljudtapet finns — särskilt vad gäller musik redan i ett av de nuvarande riksprogrammen, nämligen P 3. En renodling

av riksutbudet i FM3-kanalen, så att blandning av tal och musik minskas på vissa tider, ökar lämpligheten att använda P3 som ljudtapet. Detta har betydelse i synnerhet när det gäller att blanda egenproducerat tal i lokalradio med musik från riksprogram.

Sett från synpunkten att man kan kräva en sådan hushållning med sändningsutrymme att ljudtapeten inte samtidigt sänds i två kanaler får redan i utgångsläget FM 3-kanalen störst intresse för placering av lokalradioprogram vid dispositionsalternativ 1. Det kan nämligen inte vara rimligt att med det utrymme som sammanlagt ges i tre kanaler sända samma program med lätt musik i både P 3 och i lokalradio med placering i annan kanal.

Möjligheterna att vid dispositionsalternativ ] med tre kanaler placera lokalradio i en av dem kan bedömas med beaktande av även andra skäl än hur en ljudtapet med lätt musik enklast skall kunna åstadkommas.

FM l-kanalen, som nu disponeras av P 1, skulle kunna accepteras från lokalradions synpunkt. Kanalen har relativt stabila lyssnarvanor redan i utgångsläget men större publikunderlag är önskvärt. Det skulle emellertid vara svårt att på ett flexibelt sätt placera lokalradio i FM l-kanalen. Detta beror på P 1: 5 uppgift som förmedlare av nyhets-, samhälls- och kulturprogram med nationell och internationell utblick.

FM 2-kanalen, som nu disponeras av P 2, skulle kunna bli acceptabel för lokalradio endast genom speciellt aktiv marknadsföring i ett inledningsskede. Redan från början finns för lokalradio ledig tid på eftermiddagen under vardagar. På sommaren finns ledig tid även på förmiddagen. Morgonsändningar på vardagar skulle medföra att bl.a. seriös musik och finskspråkiga program skulle få flyttas till P 1 eller P 3. Viss tidsuppdelning skulle också behöva göras mellan lokalradio och Skolradion. Placeringen skulle underlättas genom övergång till banddistri- bution av skolradions program. En särskild nackdel vid placering av lokalradio i FM 2-kanalen är låsta dispositionsmöjligheter om hänsyn skall tas till nuvarande tidsplacering för vuxenutbildning och musikradio på lördagar och söndagar.

Inledningsvis har FM 3-kanalen förklarats ha störst intresse vid placering av lokalradio vid dispositionsalternativ ]. Som ytterligare skäl för att lägga lokalradio i FM 3-kanalen (tillsammans med P 3) talar att publiken är van att finna redan de regionala nyhetsprogrammen i denna kanal. Dessutom når P 3 i hög grad de lyssnare som lokalradion siktar på.

Detta dispositionsalternativ kan sammanfattas på följande sätt.

Dispositionsalternativ I (tre kanaler)

Sändarnät för ljudradions olika program när lokalradio införs:

1) P 1 sänds över FM l—nätet. 2) P 2 sänds (delvis i stereo) över FM 2-nätet. 3) P 3 sänds (delvis i stereo) över FM 3-nätet kompletterat med hänsyn till lokalradions behov. 4) Lokalradio sänds på reserverade tider över det nuvarande FM 3-nätet kompletterat med hänsyn till lokalradions behov.

Alternativ 2

Ett annat alternativ ger ett system där nuvarande tre FM-nät komplette- ras med ett fjärde nät, dispositionsalternativ 2. Om lokalradio inplaceras i ett system med fyra kanaler måste som förut sagts (7.5.1) ett av de nuvarande riksprogrammen på morgontid och dagtid hänvisas till ett tillfälligt FM 4/AM-nät till dess ett permanent fjärde landstäckande nät kan fås antingen inom 100—104 MHz eller genom tvåprogramsändning enligt FM/FM-kompandersystemet. Denna disposition med fyra kanaler avser att belysa ett läge om ljudradion — till följd av lokalradio och av andra skäl behöver sändningsutrymme som kräver en fjärde program- kanal och därmed ett fjärde sändningsnät. Vid ett sådant alternativ kan lokalradio på ett mer flexibelt sätt förse sin kanal med ljudtapet genom intagning från de tre riksprogrammen.

Eftersom P 1 nu använder både FM 1-nätet och AM-nätet och då med hänsyn till sändarnas räckvidd lokalradion måste använda FM-resurser ligger vid ett system med fyra kanaler följande lösning närmast till hands. Lokalradion bör i princip få disponera det landstäckande FM-nät (FM 1) som nu disponeras för P 1. I stället skulle P 1 få använda ett nästan landstäckande FM 4/AM-nät till dess ett fjärde landstäckande nät grundat på endast en typ av resurs kan anskaffas.

Motiven för att vid detta alternativ flytta just P 1 till ett tillfälligt nät förstärks av att nuvarande musikprogram (musikradion i P 2 och lätt grammofonmusik i P3) inte bör sändas över enbart AM-nätet. Detta sändarnät möjliggör nämligen inte lika god musikåtergivning som FM-näten. Dessutom blir inte stereosändningar möjliga över AM-sändar- na.

Dispositionsalternativet kan sammanfattas på följande sätt.

Dispositionsalternativ 2 (fyra kanaler) Sändarnät för ljudradions olika program när lokalradio införs:

1) P 1 sänds över ett kombinerat FM 4/AM-nät (på kvällstid även över lokalradions sändare eftersom AM-delen i FM 4/AM-nätet inte alltid kan tillgodose P 1 : s behov under den mörka delen av dygnet). 2) P 2 sänds (delvis i stereo) över FM 2-nätet. 3) P 3 sänds (delvis i stereo) över FM 3-nätet. 4) Lokalradio sänds över det nuvarande FM 1-nätet kompletterat med hänsyn till lokalradions behov.

Sammanfattning

I det följande kommer de båda dispositionsalternativen att behandlas var för sig som modeller i en tillämpningssituation. Utgångsläget sammanfattas enligt följande.

Sändningsteknisk resurs Dispositionsalternativ Anmärkning

Alt. 1 Alt. 2 FM l-nät P 1 Lokalradio (morgon- och dagtid) P ] (kvällstid)

FM 2-nät P 2 P 2 Nätet får stereo- möjlighet för riksprogram

FM 3-nät P 3 P 3 Nätet får stereo— möjlighet för

Lokalradio riksprogram

FM 4/AM-nät P 1

7.6.3 Modell för tillämpning av dispositionsalternativ ]

Dispositionsalternativ 1 illustreras i figur 7.4. Markeringar för lokalradio i kol.4 endast antyder lämpliga tidsplaceringar. Den sändningstid som angetts för lokalradio i tabell 7.3 beräknas till fem timmar per dag på vardagar och två till tre timmar per dag under lördagar och söndagar.

Lokalradion förutsätts få avsevärd frihet att disponera kanalen. Planering för såväl riksradio som lokalradio kräver att lokalradion tilldelas vissa tidsramar. Dessa behöver preciseras på ett sådant sätt att de blir avtalbara mellan Sveriges Radio och annat företag ifall det senare skulle tilldelas uppgiften att ha hand om verksamhet med lokalradio. En verksamhet med fem timmar egenproducerade program per dag torde för en lokalradiostation innebära tillräcklig rörlighet i placeringen om stationen får dispositionsrätt till högst sju timmar per dag. På lördagar och söndagar skulle med avsedd egenproduktion tidsramarna för tillåten placering av lokalradio kunna begränsas till ca fem timmar per dag.

Som förut sagts (7.5) bör inte lokalradion generellt sända på sen kvällstid. Det kan dock finnas skäl för att då gå in och sända lokala inslag under begränsad tid.

För riksprogrammet P 3 bör gälla följande. I utgångsläget blir programsättningen i princip densamma som nu: melodiradio, lätt underhållning, nyheter och sport. Efter hand som lokalradion byggs ut inverkar dess behov av sändningstid på P 3: s programutrymme. Program- verksamhetens inriktning påverkas av lokalradions krav på en mer renodlad ljudtapet — musik samt på bestämda tider kortfattade riks- och utlandsnyheter — inom ramen för P 3.

För P 1 och P 2 gäller i princip att dispositionen blir oförändrad i förhållande till Sveriges Radios årstablå 1972/73. Stereo blir dock ett tillskott för P 2 liksom för P 3.

Den sändningsfria tid som i kol.3 (FM 2-nätet) på eftermiddagen redovisats som ”reserv” får ett resursmässigt tillskott genom att den för regionalprogram avdelade tiden i P 2 också kan betecknas som ”reserv". Den sändningsfria tiden i P 2 på dagtid och acceptabel kvällstid ökar därför från ca 15 timmar per vecka till ca 21 timmar per vecka.

"LOKALRADIO ENL TIDSRAMAR, P3 ÖVR. TIDER

lllllll till

VUXEN— UTBILDNING

A A

llilllllllllllllllllll utfört.—....

_EGIONAL-

GRAMMOFON- "mmm- _ROGRAM MUSIK PROGRAM _ESERV

VUXEN- _UTBILDNING LOKALRADIO

VUXEN- UTBILDNING

l _) lll/i ,

STEREO STEREO FÖR RIKSPROGRAM

I

:l

A

Tal Musikradio Melodiradio och lätt underhållning. nyheter och sport.

Lokalradioprogram enl lokalradions bestämmande. Markeringen endast antyder möjliga placeringar; söndagar har redovisats utan specifikation.

l utgångsläget ör programsättningen för P3 | princip samma som nuvarande Programverksamhetens omfattning och inriktning påverkas dock successivt av lokalradions behov av utrymme för egen produktion och av en mer renodlad ljudtapet bestående av musik samt på bestämda tider kortfattade riks- och utlandsnyheter.

För Pl och P2 redovisas tidsdispositionen oförändrad i förhållande till SR:s årstablå 1972/73.

Figur 7.4 Dispositionsalternativ I, tre sändningskanaler.

lfrågavarande sändningstid har främst tre användningsmöjligheter: utökad samhällsinformation (5.6.2), vuxenutbildning (6.4.1) och placering av program med talinslag som tidigare varit placerade inom P 3. Dispositio- nen behandlas i kap. 9 Utredningens förslag (9.1—9.4). Dispositionsalternativ ] visar ingen användning av AM-nätet för inhemska behov. Sådan användning diskuteras i dispositionsalternativ 2.

7.6.4 Modell för tillämpning av dispositionsalternativ 2

Dispositionsalternativ 2 illustreras i figur 7.5. Enligt detta alternativ disponeras FM l-nätet av lokalradion kl. 5.30—18.30 och av Pl kl. 18.30—22.30 (23.00). Det blandade FM 4/AM-nätet används dessutom för P 1 kl. 6.00—22.30 (23.00).

Markeringen för lokalradio i kol. 2 endast antyder lämpliga tidsplace- ringar. Den sändningstid som angetts för lokalradio i tabell 7.3 beräknas till fem timmar per dag på vardagar och två till tre timmar per dag under lördagar och söndagar.

Dispositionsalternativ 2 innebär stor frihet för lokalradion. Denna disponerar i princip tilldelat utrymme. Ljudtapeten komponeras genom intagning från något av riksprogrammen. Det är dock troligt att man skulle välja ljudtapet företrädesvis från P 3. Detta skulle innebära att P 3: s programutbud parallellsänds i stor utsträckning. I fråga om riks- och utlandsnyheter skulle nog kunna väntas intresse för att ta in dessa från P [. Sammanfattningsvis kan sägas att lokalradion vid dispositions- alternativ 2 på ett mer flexibelt sätt än vid dispositionsalternativ 1 kan finna sin programsättning. Det gäller både tidsplacering av de egenpro- ducerade programmen och intagning från riksprogrammen.

De snedstreckade markeringarna i kol. 2 visar att det är tid mellan kl. 5.30 och 18.30 som står till lokalradions disposition för intagning från riksprogram. Viss föreskriven intagning kan därvid bli tänkbar eftersom P 1 har ett provisoriskt nät. Angelägenheten av att få ut riksprogrammet i P 1 på lokalradions nät får därvid vägas mot de inskränkningar som lokalt kan finnas beträffande den Sändningstekniska kvaliteten hos det nya P 1-nätet (FM 4/AM). Även om lokalradion inte generellt skall sända på sen kvällstid kan det dock finnas skäl för att då gå in och sända lokala inslag under begränsad tid.

För P 1, P 2 och P 3 gäller i princip att programdispositionen blir oförändrad i förhållande till Sveriges Radios årstablå 1972/73. Stereo blir dock ett tillskott för P 2 och P 3.

Den sändningsfria tid som i kol. 4 (FM 2-nätet) på eftermiddagen redovisats som ”reserv” får ett resursmässigt tillskott genom att den för regionalprogram avdelade tiden i P 2 också kan betecknas som ”reserv”. Den sändningsfria tiden i P 2 på dagtid och acceptabel kvällstid ökar därför från ca 15 tim. per vecka till ca 21 tim. per vecka. lfrågavarande sändningstid har främst två användningsmöjligheter: utökad samhällsin— formation (5.6.2) och vuxenutbildning (6.4.1). För dessa ändamål skulle dessutom tid kunna tas fram genom omdisponering av de tre rikspro- grammen. Dispositionen behandlas i kap. 9 Utredningens förslag (9.1—9.4).

A.-,

,

mi ,. > Z Z 0 - O ?

llllllllllllllllllllll

8. Disposition av televisionens

sändningsutrymme

8.1 Verksamhetens omfattning

I början av den period som redovisas i efterföljande tabell 8.1 utgjorde televisionens sändningsvolym mellan 40 och 45 tim. per vecka, motsva- rande drygt 2000 tim. per år. Efter en jämn ökning steg antalet sändningstimmar kraftigt i samband med införandet av det andra tv-programmet 1969/70. Då blev sändningstiden ca 60 tim. per vecka för att öka till 71 tim. under 1970/71. För 1971/72 utgjorde den genomsnittliga sändningstiden 81 tim. per vecka.

Från budgetåret 1972/73 kan likställighet mellan TV 1 och TV 2 nås för första gången. Den sammanlagda sändningstiden har ursprungligen beräknats till 80 tim. per vecka (exklusive utbildningsprogram från Sveriges Radio och TRU), men väntas bli högre.

Tabell 8.1 Sändningstidens utveckling, tim./år

Televi- 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 sionen 1 2 3 4 5 6 7 8 Allmän televli- 2 3 sion 2120 2176 2 329 2 441 3 074 3 815 4 236

' Exklusive skol-tv och TRU-program. 2 Fr. o. m. november/december 1969 infördes TV 1 och TV 2. 3 Varav regionala program 37 tim.

Skolprogrammen som finansieras genom anslag över statsbudgeten har ökat i rätt jämn takt från 145 tim. (1965/66) till 376 tim. (1970/71) per år. Under 1971/72 var sändningstiden 283 tim. På senare år har även tillkommit sändning av de program som produceras av TRU och finansieras över statsbudgeten. TRU:s sändningstid utgjorde 165 tim. 1971/72. Sistnämnda år får också 134 tim. för programannonsering och meddelanden läggas till den i kol. 8 redovisade sändningstiden.

TV 1 planerar året i fyra säsonger: vintern, våren, sommaren och hösten. Dessutom finns specialplanering förjulhelgen.

TV 2 delar också in tv—året i fyra huvudsakliga planeringssäsonger efter årstiderna. Det finns dock en tendens att krympa planeringsperioderna till två: vintern och sommaren. Specialplanering görs dessutom för de stora helgerna.

Inför varje ny säsong skall TV 1 och TV 2 med beaktande av även utbildningens behov av sändningstider utarbeta förslag till typvecka för den egna kanalen.

På grundval av programenheternas förslag och efter samråd fastställer radiochefen en för båda kanalerna koordinerad typvecka. I det gemen- samma schemat fördelas sändningstiderna på olika kategorier av program såsom nyheter, underhållning, teater osv. För att vidga publikens valfrihet syftas till att program av samma typ i regel inte skall sändas samtidigt. De båda kanalerna bör i viss utsträckning växla program vid samma tidpunkt (s. k. krysspunkt).

Säsongplanerna fastställs av radiochefen efter ändringar som påkallas med hänsyn till företagsledningens ansvar.

En styrfaktor vid den beskrivna samordningen är nyhetsprogrammens placering. Efter omorganisationen av nyhetsverksamheten gäller från oktober 1972 följande riktlinjer för programplaneringen.

]. Tidpunkter för de kommenterande nyhetsprogrammen Fasta tider gäller för de båda kommenterande nyhetsprogrammen — TV 2 RAPPORT klockan 19.30

TV 1 AKTUELLT klockan 21.00

2. Mat nyhetssändningar liggande program De mot nyhetssändningarna liggande programmen skall inte vara av typen — ”Halv 7” och ”Kvällsöppet”

— barnprogram

3. Likartade program Barnprogram skall inte sändas under samma tid i de båda kanalerna. Klart likartade program av underhållningskaraktär skall inte sändas samtidigt i de båda kanalerna.

4. Krysspunkter Beträffande krysspunkter gäller följande

— kanalerna bör vara jämställda — två krysspunkter per kväll bör eftersträvas

avsteg från ovanstående princip kan ske en gång per vecka per programkanal

5. Telegramsändningar Telegramsändningar skall förekomma

— tre gånger per dag i vardera kanalen av dessa telegramsändningar skall — en telegramsändning förläggas i början av det kommenterande nyhetsprogrammet en telegramsändning förläggas vid sändningarnas början och en vid sändningarnas slut, dock så att tidsskillnaden för dessa telegramsändningar i TV 1 och TV 2 ej understiger 15 minuter.

8.3.1 Programpolitiska riktlinjer

1966 års lösning av "konkurrens-frågan” innebär att de två programdirek- törerna för televisionen fick ett självständigt inflytande på de program- politiska riktlinjerna för tv-enheterna. På uppdrag av Sveriges Radios styrelse lämnade de inför reformen 1969 sina programförklaringar; det skedde som bidrag till den av företaget utgivna skriften ”Sveriges Radio inför 1970-talet". De två programförklaringarna är delvis något olika till sin uppläggning, men de speglar ändå en likartad ”tv-ideologi”.

För TV 1: .: vidkommande görs allsidigheten, i vidaste bemärkelse, till ett ledmotiv, vars möjligheter och konsekvenser diskuteras i fråga om en rad ämnesområden och programtyper: kulturprogram, religiösa program, program om litteratur, konst och samhälle; musikprogram, barnprogram, teater och nyhetsprogram. Av speciellt intresse är samhällsprogrammen. En väsentlig uppgift för dem anges vara ”att så allsidigt som möjligt spegla det levande mönstret av samspel och motsättningar, som råder mellan individer, grupper, partier och intresseorganisationer. Yttrandefri- heten torde knappast på något annat område bedömas så starkt angelägen och bevakas med sådan påpasslighet som på detta. Därav följer att programpolitiken inte endast av hänsyn till publiken, utan även för tv-ledningens egen del, måste inriktas på representativitet och omdömes- gill avvägning”.

En viktig principdeklaration är denna: ”I avtalet fungerar allsidigheten som ett krav, en skyldighet. Uppenbarligen kan den även ses som en frihet, en spännande möjlighet, en av aktiv nyfikenhet präglad strävan att ge publiken nya upplevelser och att själv finna nya ämnen och nya former.”

I en inledande diskussion om publikupplevelsen understryks bl. a. som ett väsentligt krav att publiken inte passiviseras av programmen. Med syftning på den ofta förda diskussionen om ”smala” och ”breda” program utlovar TV 1 en vaksamhet inför innebörden av dessa begrepp, liksom en egen aktiv diskussion om tv-mediets roll i samhället, inriktad på att ge publiken en mer kritisk och självständig syn på mediet och att integrera televisionen som institution i samhället. En viktig uppgift är också att stärka informationseffekten, såväl genom en lämplig anpassning till publikens förutsättningar som genom ett omdömesgillt urval ur det överflödande informationsstoffet. Av vikt är också en stor öppenhet för nya former och vaksamhet för nya ämnen för denna informationsverk- samhet.

TVZ anger som ”själva kärnan” i sin programsyn tre nyckelord, vilka anförs som grundläggande i enhetens egna diskussioner om sina uppgifter:

begriplighet, innebärande att programmen måste anpassas efter publi- kens förutsättningar att förstå vad den bjuds, att man vill utveckla direktsändningar, att man vill ge samhällsdebattens och samhällsut- vecklingens nya ord och begrepp en ”konkret innebörd”; — identifikation, innebärande att programmen skall skapa engagemang genom sådant stoff som ”den enskilde känner sig befryndad med”,

men även att överbrygga avståndet mellan den egna tillvaron och världen utanför, genom effektiv teater och angelägna reportage; — mångfald, innebärande att programmen skall motsvara ambitionen att täcka ett vidsträckt ämnesregister, där både innehåll och avsedda funktioner hos publiken kan definieras på en rad olika sätt.

TV 2 diskuterar även målgrupperna, med hänsyn till sådana begrepp som ”förväntan” och ”avsedda effekter”.

Resursinsatserna anges kunna bli relaterade till publikens mottagande -— kvantitativt och värderingsmässigt. Liksom TV ] vill man undvika en passivisering av publiken och i stället eftersträva en stimulans, en positiv påverkan. En diskussion om televisionens roll i samhället antyds, liksom ett ansvar för effektiv information. Även frågan om allsidigheten tas upp: ”TV 2 vill skapa den balans som svarar mot kravet på opartiskhet genom att i möjligaste mån variera programutbudet, genom att medvetet inrikta sig på programformer som ökar allsidigheten i utbudet av informationer och åsikter samt att förstärka kontakten med olika opinionsgrupper.”

I fråga om valfriheten konstateras i TV 2:s programdeklaration, att den i och för sig inte kan mätas i kvantitativa mått. Valfriheten blir skenbar, om flera kanaler samtidigt sänder alltför likartade program. Med utgångspunkt från bl.a. denna uppfattning deklarerar TV 2 sin strävan att se publiken som den viktigaste intressenten i ”program-mekanismen”.

8.3.2 Programsättning

Programsättningen i de båda kanalerna sker efter principen att program av alla kategorier skall ha tillgång till bra sändningstid.

I TV 1 läggs program med relativt lågt publikintresse mellan publik- starka program för att hålla publiken kvar vid tv-apparaterna. Utbild— ningsprogrammen ligger i TV 1 antingen på dagen, sen eftermiddagstid eller sen kvällstid. Anledningen till denna placering är att publiken för dessa program anses motiverad för sitt tittande och därför söker programmen.

För TV 2 gäller också programsättning med blandat utbud, varvid underhållning och information växlar. Det räknas vid programsättningen med två underhållningsprogram mot två informativa program per kväll på bästa sändningstid. Under 1971/72 ägnades en kväll i veckan särskilt åt utbildning med TRU-program. Dessas karaktär möjliggjorde samman- smältning med kanalens övriga utbud av informativa samhälls- och kulturprogram. Till följd av att TV 2 fått ökad egen tid kunde TRU inte få sådan placering under 1972/73.

De sändningstider som gäller för olika typer av program i tv fr. o. m. oktober 1972 kan illustreras med koordinerad typvecka för hösten (tablå 8.1).

De båda programenheternas kommenterande nyhetssändningar och telegramredaktionens tre sändningar per kväll i varje kanal ligger på fastställda tider. TV 2 har ”Rapport” 19.30 och TV 1 ”Aktuellt” 21.00. Telegramläsningarna ligger första gången 18.00 i TV1 och ca 17.30 i TV 2. Den andra telegramsändningen placeras som inledning till de

TISDAG ONSDAG

TORSDAG

'c'o'o'q ' . . = m- . nu så?.”

orsrm —- =- - TAG ELLER uvslsdourue

IV1 TV2

I l l l

WWYMFILI ELI£R mmm:

| | 1 | |

) 0 | | | 3 |” A

O Q 0 O O O O .

'. Q

. 0

o'

o o &

Vuxenutbildning

Kommenterande nyhetsprogram

l::l

Anm. Tid för vuxenutbildning på lördag och söndag — främst förmiddagen — berörs ej av koordineringen

Tablå 8.1 Koordinerad typvecka för televisionens programsättning hösten 1972 (vecka 41—50).

FREDAG

INSIKALIS

summan msn ur- me' mrsa

anamn

kommenterande nyhetsprogrammen. Den sista telegramsändningen ligger vanligen efter sista program i respektive kanal. En telegramsändning i TV 1 placeras också 9.30 på lördagar.

Med utgångspunkt från dessa fasta tider och vissa krysspunkter då kommenterande nyhetsprogram startar i den andra kanalen bestäms den övriga programsättningen.

TV 2 sänder en gång i veckan på bra sändningstid särskild samhällsin- formation i form av uppläsning och blänkare under ca fem minuter, ”Anslagstavlan”. TV ] fortsätter tills vidare med orubricerade program för den särskilda samhällsinformationen. Denna kommer att sändas iett femminutersblock på kvällstid en gång i veckan. Som hittills kommer dessutom både TV 1 och TV 2 att utnyttja skarvar mellan program för uppläsning och blänkare. Skarvarna används dock i första hand för information om de egna programmen.

För vuxenutbildningen finns, som framgår av tablå 8.1, tider utsatta på kvällstid i både TV 1 och TV 2. Vuxenutbildningen återfinns i TV 1 på sen kvällstid tisdagar och torsdagar samt på dagen under lördagar och söndagar. För vuxenutbildningen finns i TV 2 reserverad kvällstid för halvtimmesprogram förlagda till måndagar samt reserverad tid 18.00—18.30 på tisdagar och delvis på torsdagar. På söndagsförmiddagar- na är ca en och en halv timme reserverade i TV 2. Redovisningen av vuxenutbildningen i tablå 8.1 är inte fullständig på grund av att koordineringen inte avser dagtid. Det totala antalet timmar för vuxenut- bildning producerad av Sveriges Radio (SR/VUX) och TRU blir 5—6 per vecka under 1972/73. Härtill får läggas ca 2 timmar per vecka för AV-sändningar på dagtid av dessa program.

TV1 sänder skolprogram och förskoleprogram på vardagar under dagtid från ca 8.30—15.00, på torsdagar dock endast till 13.00. Den sammanlagda reserverade tiden blir ca 30 timmar per vecka. AV-sänd— ningarna (även för vuxenutbildning) ingår i detta block.

För alla utbildningsprogram gäller att de minskar successivt under vårsäsongen, försvinner helt under sommarmånaderna men ökar succes- sivt ivolym från månadsskiftet augusti-september.

8.3.3 Programstatistik

Utbudet av tv-program inom olika programområden redovisas i efterföl- jande tabell 8.2. I tabellen redovisas statistik för det andra hela verksamhetsåret med tvåkanalsystem. Procentandelarna redovisas främst förjämförelse inom varje kanal.

Sändningsstatistikens programkategorier är samordnade med den centrala programkatalog som för tv: 5 vidkommande täcker verksamheten från kanaluppdelningen november/december 1969.

Den totala sändningsvolymen på 4 783 tim. fördelade sig med ca 60 % på TV 1 och ca 40 % på TV 2. Avsaknaden av likställighet mellan kanalerna gör det mest intressant att granska den relativa fördelningen inom varje kanal.

TV I täcker samtliga programkategorier eftersom skol-tv förekommer

Programinnehålll TV 1 TV 2 TV totalt

Procentandelar av total sändningstid i timmar

1 2 3 4

2877 1906 4783

. Allmänt

Kultur Politik, samhälle, teknik, ekonomi Sport 0. fritid Naturvetenskap 0. medicin . Musik

Teater 0. film Barn- 0. ungdomsprogram Nyhetsprogram Nöjesprogram o. serier . Skol-tv . SR/VUX

. TRU

......

oo—xoow—Nmme. |_-

..

_. owmqamaww— -mumoklouooo .— ...... ... ,. .. | I

o mwxowxiiomw—i—xiuo.

>——>—- WN .. 00

o ox—oou-xia'Ui-e—Auioxaxxi N O &Nxooxoooowwwoowooox i— 0 WHLAXISOWUIUJNOXDXÄM

.. 0

100,0

.. O

] . . lnklusrve repriser.

bara i denna kanal. Programutbudet är över huvud taget tämligen jämnt fördelat i TV l-kanalen.

En femtedel av utbudet i TV 2 ligger på teater och film. Samhälls-, kultur- och nyhetsprogram har sammantaget en framträdande plats i denna kanal.

8.3.4 Publikundersökningar

Publik- och programforskningsresultat av betydelse för televisionen redovisas i bilaga 6. En särskild redogörelse för de senaste undersök- ningarna av systemet med två kanaler lämnas i det följande.

TV-tittandet har i stort sett varit konstant under de senaste åren. En viss ökning noterades dock från hösten 1970 till hösten 1971. Denna ökning har framför allt fallit på TV 2.

När det gäller att jämföra publikandelar får den dominerande grupp, som har både TV 1 och TV 2, störst intresse. Hösten 1971 utgjorde den 85 % av Sveriges befolkning i åldrarna 9—79 år. Det är denna grupp som avses i det följande när publikandelar från undersökningar av tv-tittande hösten 1971 (september—november) anges (SR/PUB 112/71 och 54/72).

. Måndag—fredag sågs TV I:s underhållning 18.30—19.30 av genom- snittligt 1 milj. medan 0,54 milj. tittade på TV 2:s nyhetsprogram ”Rapport” samma tid. Kvällsöppet i TV 2 hade en publik på 0,7 milj. personer i genomsnitt. TV I:s långfilm på fredagskvällen sågs av 1,35 milj. . Lördagar hade TV 2: s underhållningsprogram ”Nygammalt” 19.30—20.00 en publik på 1,4 milj. mot 1,3 milj. för TV-nytt i TV 1. Underhållningsprogrammet 20.00—20.30 i TV ] sågs av i genomsnitt

2,3 milj. Naturprogrammen i TV 2 samma tid lockade 0,5 milj. i genomsnitt. TV 2: s långfilm och TV-nytt i TV 2 sågs av 1,1 milj. . Söndagar hade TV 1:s ”TV-nytt och sport” 1,4 milj. tittare. Eljest var publiknivån relativt jämn från 18.30—22.00 med omkring 1 milj. tittare. TV 2: s mest publikdragande program på söndagar var TV-nytt och sportprogrammet 19.00—19.30 med en publik av knappt 1 milj. i genomsnitt.

Den blandade karaktären hos både TV 1 och TV 2 gör att — jämfört med ljudradion - en hög andel av publiken skiftar mellan de båda programmen. Nära hälften av dem som har tillgång till TV 2 ser program i båda kanalerna. Motsvarande siffra för ljudradions tre kanaler är 15 %.

Höstön 1971 ägnade man (åldrarna 15—79 år) i genomsnitt ca 11 timmar per vecka åt tv-tittande. Härav ägnades 27 % åt rent informativa program och 57 % åt underhållningsbetonade program. Variationer förekom dock mellan olika veckodagar.

Jämfört med hösten 1969 (med en kanal) har det inträffat en förskjutning i publikens val från informativa till mer underhållningsbe- tonade program. Detta har att göra med att det totala utbudet underhållningsprogram har ökat i takt med TV 2: s utbyggnad. En annan anledning är att det nu finns möjlighet att kryssa mellan de olika kanalerna och undvika de program man inte vill ha.

I anslutning till redovisade undersökning har också studerats

— programtyper som tenderar att dra till sig publik, —programtyper som publiken tenderar att undvika antingen genom att byta kanal eller genom att sluta att titta på tv.

Det har därvid kunnat fastställas hur publiken väljer program av olika kategorier (perioden 6.9—13.11.1971). Vid publikens val har programmen haft företräde i följande ordning:

Film 1 (spännande) Nöjesprogram Teater Film III (vardagsskildringar) Långa nyhetsprogram Film 11 (roande) Korta nyhetsprogram Lätt musik Sportprogram Övriga dokumentärer Samhällsorienterande talprogram Samhällsorienterande dokumentärer

Övriga talprogram

Naturprogram och reseskildringar Seriös musik

Med utgångspunkt från den redovisade preferensordningen har studerats hur pass hård konkurrens från andra kanalen olika programkategorier haft. I båda kanalerna är de långa nyhetsprogrammen mest drabbade.

8.3.5 Sammanfattande synpunkter

Erfarenheterna av tvåkanalsystemet kan med viss förenkling karaktärise- ras på följande sätt:

. TV-publiken föredrar i allt högre grad underhållningsprogram framför nyheter, dokumentärer och annan information av seriöst slag.

. TV-tittandet har inte ökat särskilt mycket totalt sett men publikens val har förändrats.

. Tittare som ser litet tv väljer främst underhållning. . Tittare som ser mycket tv är de främsta ”konsumenterna” av informativa program.

Programplaneringen i stort för tiden fr. o. m. oktober 1972 påverkas av det nya sättet att lösa nyhetsverksamheten inom de båda tv-kanalerna. Vissa bindningar har därvid gjorts för att skydda nyhetssändningarna. Barnprogram skall inte sändas på samma tid i de båda kanalerna. Samma sak gäller klart likartade underhållningsprogram.

De närmaste årens erfarenheter kan kanske ge svar på frågan hur långt den hårdare samordningen av nyhetsprogrammen kan förändra situatio- nen.

Inga tecken tyder på att gjorda programförklaringar (8.3.1) kommer att ändras eller att andra programpolitiska manifestationer är aktuella inom radioföretaget med anledning av erfarenheterna av tvåkanalsyste- met.

8.4 Utgångspunkter för ändring av dispositionen

Bedömningar av möjligheterna att tillgodose beräknade behov av sänd- ningstid för samhällsinformation och utbildning kan utgå från den redovisade typveckan (tablå 8.1).

När det gäller att bedöma behov av utökad sändningstid i tv som grundas på RUT 69: s överväganden kan sägas följande i fråga om samhällsinformation. Det behövs för det första 5 min. per dag i vardera kanalen på acceptabel kvällstid (mellan 19.00 och 22.00) för uppläsning och blänkare. För det andra behövs på sikt i genomsnitt ca en halv timme per vecka och kanal avseende annan samhällsinformation (5.6.2).

För såväl särskild samhällsinformation som samhällsinformation i allmänhet (bl. a. opinionsspeglande program) får också hänvisas till det diskussionsunderlag som läggs fram i ”Exempelsamling för samhällsinfor- mation i ljudradio och tv”, bilaga 7.

Vid bedömning av sändningstid för utbildningsbehov har vuxenutbild- ningen kommit i förgrunden. Detta med hänsyn till behov av sändnings- tid på kvällstid. I uppsökande syfte behöver nämligen vuxenutbildningen ofta tilldelas sändningstid som vanligen ger stor publik. RUT 69 anser att förutsättningarna inte nu finns att beräkna den takt i vilken sändnings- tidsbehovet för vuxenutbildning kan komma att öka. Därför har TRU-kommitténs ursprungliga beräkningsmodell etappindelats för ut- byggnad utan tidsangivelseri fråga om verksamhetsår (tabell 6.14).

TRU-kommittén beräknade för en femårsperiod sändningstid för dels 30 timmar per vecka kl. 8—15 måndag—fredag för skol- och förskolepro- gram under 30 veckor av året, dels 15 timmar per vecka på lördag och söndag morgon samt på kvällstid övriga veckodagar för vuxenkurser under 25 veckor (SOU 1971: 36, s. 91). Det framgår att det effektiva utnyttjandet av reserverad tid på dagarna inte skulle bli mera än 50—65 % med hänsyn till schematekniska skäl.

Sveriges Radio framhöll i sitt remissyttrande över SOU 1971: 36 att utbildningsverksamheten i tv på dagtid inte borde komma att vålla några olösliga sändningstidsproblem under återstoden av 1970-talet. Radioföre- taget framhöll dock att det som TRU-kommittén själv förutsåg kunde bli svårare att finna lämpliga utrymmen för planerade 7—8 timmar vuxenutbildningsprogram på kvällstid.

Efter en diskussion av hithörande frågor (bl. a. RUT 69: s uppdrag i fråga om samhällsinformation) anfördes i Sveriges Radios remissyttrande bl. a. följande:

”Programutbudet i dess helhet bör vara sådant att det kan sägas vara — som det heter i Sveriges Radios avtal med staten — 'omväxlande till karaktär och innehåll”. Inte bara på kvällstid utan även under övriga tider kan utbildnings- och serviceprogrammen bli av så stor omfattning både i televisionen och ljudradion att Sveriges Radio kan få svårigheter att upprätthålla en programbalans som står i överensstämmelse med nämnda bestämmelse, och som tillgodoser publikens berättigade krav på omväxling och allsidighet.”

Det framhölls dessutom från radioföretagets sida att vissa planerings- problem borde uppmärksammas och att:

”Svårigheterna kommer att öka i och med utbildningsprogrammens tillväxt, men framför allt är det denna i kombination med planerna på särskilda serviceprogram som inger oro. Det finns all anledning att avvakta resultatet av RUT 69: s utredningar innan den framtida volymen av etersända utbildningsprogram och principerna för dessas placering i sändningsschemat fastställes."

Som framgår av det föregående har RUT 69 presenterat måttliga krav på sändningstid för särskild samhällsinformation i tv. Förutsättningarna att nå för alla parter godtagbara lösningar kan därför bedömas rimliga för den närmaste femårsperioden. Detta gäller särskilt därest tid efter 22.00 på vardagar kan användas för en del av utbildningstillskottet samt om en stor del av behovet i övrigt tillgodoses på dagtid under lördagar och söndagar.

De sistnämnda tiderna kan också ibland vara godtagbara för ”övrig särskild samhällsinformation”. Många gånger måste dock för information enligt denna modell krävas lika attraktiv sändningstid som för särskild samhällsinformation i form av uppläsning och blänkare.

9. Utredningens förslag

9.1 Lokalradio

RUT 69 förordar att lokalradio införs i Sverige och vill i anslutning härtill framhålla att lokalradion inte bara skall ha nyheter, opinionsspeg- lande program och annan information som beståndsdelar i sitt utbud. Den måste också underhålla sin publik samt behandla sport och kulturella frågor m. m. i talprogram. Egenproduktionen skall ortsanpassas med syfte att stärka samhörigheten inom området och skapa intresse för detta genom debatter och på annat sätt. Lokalradions enheter skall behandla samhällsfrågorna med självständigt redaktionellt arbete som bärande princip.

RUT 69 har redan jämfört riks-, regionala och lokala program i fråga om lämplighet när det gäller att tillgodose behov av samhällsinformation. Därvid har uttalats att en betydelsefull andel av informationsfrågorna i samhället kan för ljudradions del lösas genom att bygga upp ett system med lokala radiostationer. Lokalradion kan ge en ortsanpassad samhällsinformation. Utsikterna till en verklighetsanknuten information blir större än vad som kan bli fallet i riksprogram där generaliseringar ofta får göras. Lokalradion skulle få en egen och självklar programprofil med de samhällsinformativa inslagen som en naturlig del (5.5. 1 ).

Lokalradio kan både som informationsförmedlare och genom annan programverksamhet förstärka den gemenskap inom ett område till vilken orts— och länspress redan medverkar. Ljudradions snabbhet och rörlighet på såväl produktions— som mottagarsidan samt dess möjligheter som kontaktmedium gör den särskilt lämplig för samhällsinformation i lokalradio. Det blir därvid fråga om både nyheter och opinionsspeglande program samt för den enskilde nyttobetonad information av karaktären ”hjälp i vardagslivet”. Den sistnämnda verksamheten kan gälla: varupriser, konsumentråd i allmänhet, information om sociala förmåner, hälsovårdsråd, trafikinformation osv. men också serviceprogram för vissa grupper såsom blinda, pensionärer och invandrare. Gränsen mellan nyheter och annan information blir inte alltid markerad eftersom också denna skall redigeras och presenteras journalistiskt. Även om den mesta

samhällsinformationen genomförs på redaktionell väg bör dock vid behov särskild samhällsinformation förekomma i lokalradion.

Lokalradion behöver sammantaget ett landstäckande nät och bör få generöst tilltagna tidsramar i ett av de nuvarande FM-näten. Med hänsyn till programsättningen i normalfallet behöver lokalradions dispositions— rätt vanligen inte omfatta sen kvällstid. En sådan programsättning, som styrks av utländska erfarenheter, grundas på dels televisionens dominans på kvällstid, dels kostnadsskäl.

Diskussionen om den totala dispositionen av ljudradions utrymme med bl. a. avvägning från Sändningstekniska, programmässiga samt ekonomis- ka synpunkter (7.5) och redovisade alternativa dispositionsplaner (7.6) visar att förutsättningar finns för svensk lokalradio.

Det är angeläget att lokalradion får en relativt snabb start med början verksamhetsåret 1974/75. RUT 69 föreslår att lokalradion införs i enlighet med längre fram redovisade utbyggnadsetapper (9.1.1) och utvecklingsetapper (9.1.4).

I de följande delavsnitten redovisas förslag om lokalradion mer detaljerat och i följande ordning:

1) Produktions- och Sändningstekniska frågor 2) Programverksamhet 3) Organisation 4) Ekonomi

9.1.1 Produktions- och Sändningstekniska frågor

Disposition av sändarnät

När det gäller disposition av sändarnät för ljudradions olika program förutsätts i första hand något av redan presenterade alternativ när lokalradio införs (7.6). Dispositionsalternativ ] (tre kanaler), där lokalradion sänds på reserverade tider över det nuvarande FM 3-nätet kompletterat med hänsyn till lokalradions behov. Huvuddelen av dygnet disponeras nätet av P3. Dispositionsalternatin (fyra kanaler), där lokalradion sänds över det nuvarande FM l-nätet kompletterat med hänsyn till lokalradions behov. På kvällarna disponeras nätet av P 1 som på dagtid har ett annat nät.

De Sändningstekniska möjligheterna för de båda alternativen redovisas i bilaga 9 (kol. 4 och 5) för de lokalradiostationer som föreslås. P lzs mottagningsmöjligheter vid alternativ 2 framgår också av bilaga 9 (kol. 6 och karta 1).

Det är rimligt att eftersträva en placering av en successivt utbyggd lokalradio inom ett system med tre kanaler. I det följande räknas därför främst med dispositionsalternativ 1 som grund för de överväganden som gors.

Indelning i lokalradioområden

Vid landets indelning i lokalradioområden utgår RUT 69 från att i

princip skall inte länsgräns eller kommungräns (1.1.1974) brytas. Denna princip får dock iett fåtal fall vika för starka regionala näringsgeografiska samband över länsgräns av den karaktär som råder i t. ex. nordvästra Skåne. Riktpunkter i övrigt är att man skall sikta på 35—40 områden och att inget av dem skall omfatta mer än ett län. Genom att komplettera sändarnätet med ett tiotal företrädesvis mindre FM-stationer kan acceptabel sändartäckning erhållas för varje lokalradioområde. Det skall dock betonas att på längre sikt framtida ekonomiska och frekvenstek- niska resurser kan komma att möjliggöra ökning av antalet lokalradioom- råden.

RUT 69:s förslag omfattar 36 lokalradioområden och presenteras i karta 9.1. De i varje lolealradioområde ingående kommunerna enligt väntad indelning och länstillhörighet 1.1.1974 samt deras befolkning 31.12.1971 i avrundade tal redovisas i bilaga 9 (kol. 1 och 2). En sådan indelning innebär att i en tredjedel av fallen länets område utgör ett lokalradioområde. I övriga fall blir områdena mindre än länet. Vidare anges i bilaga9 möjliga studioorter för varje område varvid ort för huvudstudio markerats särskilt (kol. 3).

Det har inte kunnat undvikas att man i ett fåtal fall (motsvarande ca 10 000 personer i hela landet), som bl. a. framgår av bilaga 9 (karta 2), får in ”fel" lokalradioprogram. Vidare bör framhållas att i många fall (motsvarande ca 800 000 personer i hela landet) ”fel” lokalradiosändare ger bättre mottagning än den sändare som ger "rätt” lokalradioprogram. I andra fall kan man inom relativt stora områden ta in två eller flera lokalradioprogram. Detta gäller, som framgår av bilaga 9 (karta 3), speciellt i lokalsändarnas gränsområden, men även i vissa andra områden. I sammanhanget kan nämnas att lokalradiostationerna får ett självklart intresse att på olika sätt informera om sina frekvenser.

Utbyggnadstakt och indelning i etapper

I princip förordas en utbyggnad på följande sätt:

Etapp Verksam- Antal Befolknings- hetsår stationer täckning i %'

1 2 3 4

1 1974/75 Högst 7 14 2 1975/76 Ca 10 37 3 1976/77 Ca 10 64 4 1977/78 Ca 9 100

l Beräkningarna grundas på den följande etappindelningen och avser ackumulerad befolkningstäckning.

Syftet är att erfarenheterna från verksamheten vid stationerna i första etappen successivt skall påverka utformningen av verksamheten för de stationer som påbörjas de följande tre åren. Därför har strävats efter att i den första etappen få områden med i skilda hänseenden olika strukturer, bl. a. geografiskt och befolkningsmässigt. De stationer som föreslås ingåi den första etappen får i viss mån försökskaraktär. De har valts ut både med hänsyn till Sändningstekniska förutsättningar och av strukturella

UPPSALA

RADIO

GÖTEBORG 633

RADIO

RADIO HALLAND GOTLAND 204 54 RADIO KALMAR V'A 136 RADIO HELSINGBORG ' 257 RADIO BLEKINGE RADIO 154 ' KRISTIANSTAD 193 _ Gröns för Iokalrodioområde 0 50 100 km |__|—__] ———— Lönsgröns enI väntad indelning 1.1.1974 O Huvudstudioort . Större söndarstulion

. Mindre söndarstaiion 123 Invånare i IOOO-IaI

Karta 9.1:1 Indelningilokalradioområden.

.o RADIO MALMFÄLTEN

RADIO LYCKSELE 45

RADIO ÖSTERSUND '32 ÅNGERMANLAND

144

RADIO . MEDELPAD

RADIO HÅLSINGLAND 144

Karta 9.1:2 Indelning i lokalradioområden.

skäl. Sålunda har de god geografisk spridning, representerar tätort och glesbygd samt täcker olika typer av administrativa områden.

Etapp 1 , verksamhetsåret I 974/ 75

Lokalradioområde Befolkning Huvud— Nuvarande

(31.12.1971) studioort distrikt inom Sveriges Radio

1 2 3 4

Radio Helsingborg 256 500 Helsingborg Södra Radio Skaraborg 259 000 Skövde Västra Radio Kalmar 136 000 Kalmar Småland Radio Gotland 54 000 Visby Ostra Radio Uppsala 211 500 Uppsala Stockholm Radio Ostersund 132 000 Ostersund Nedre Norrland Radio Malmfälten 64 500 Kiruna Norrbotten

Exempel på redovisning av sändningsdata och befolkningstäckning för tre av lokalradioområdena ges i bilaga 9 (kartorna 4, 5 och 6).

Förslaget om lokalradio vilar ytterst på den grundläggande förutsättningen att varje lokalradioenhet skall bestämma programutbudet i sitt område. En annan förutsättning är att Sveriges Radios distriktsregionala sändningar av nuvarande typ inte skall förekomma när ett distrikts område täcks av lokala sändningar. Från prograr'nmässiga synpunkter kan det nämligen framhållas att den nya verksamheten med lokalradio bl. a. får ses som en vidareutveckling av regionalradion (7.5.2). Därför har det bedömts riktigt att fr.o.m. etapp 2 införa lokalradion distriktsvis på så sätt att de distriktsregionala sändningarna successivt läggs ned när lokalradio införs i distriktet.

Fördelarna med att genomföra lokalradion distrikt för distrikt kan uttryckas på följande sätt:

I) Dubbelarbete undviks ifall regionalprogrammen upphör inom ett distrikt samtidigt med att lokalradio införs för hela distriktets dittillsvarande område. . 2) Övergången kan göras rationell genom att ingen konkurrens behöver uppkomma i fråga om personal, studioutrymmen, ledningar osv. ifall de regionala sändningarna upphör samtidigt med att lokalradio införs för sammantaget motsvarande område. 3) Betydande ekonomiska fördelar kan vinnas i den utsträckningw—

befintlig personal och teknik kan omdisponeras. 4) Oklarheter om de redaktionella relationerna och de olika enheternas ansvarsområden kan. undvikas. 5) Alla lyssnare inom ett distrikt kan få lokalradio istort sett samtidigt.

Studiolokaler och teknisk utrustning finns i viss utsträckning dels genom att distriktskontorens lokaler och utrustning kan användas i en del fall, dels genom att nuvarande lokalredaktioners lokaler och utrustning också kan användas. Lokalstudior med begränsad teknisk utrustning liksom rapportställenas inspelnings- och överföringsmöjligheter (se karta 3.1) kan bli komplement även i den nya organisationen. Dessa frågor berörs också i det följande, ”Lokalradions inverkan på organisation av Sveriges Radios regioner och distrikt” (9.1.3).

De tre utbyggnadsetapper som redovisas i det följande bygger på att distriktens uppgifter att sända ljudradioprogram för avgränsade områden slutligt övertas av lokalradion.

Distriktens övriga uppgifter — att från landets olika delar tillhandahålla riksprogrammen i både ljudradio och tv programmaterial gör att lokalradions inträde kan medföra viss uppdelning av resurser mellan lokalradion och de regionala organ som därefter skall svara för produktion av riksprogram. Denna fördelning berörs senare (9.1.3 och 9.1.4).

Den indelning i etapperna 2, 3 och 4 för lokalradions utbyggnad som redovisas omedelbart härefter bygger på principen att lokalradion införs under samma verksamhetsår för samtliga lokalradioområden inom ett distrikt. Turordningen beror på en önskan att ge olika landsändar tillträde till varje etapp.

Vissa modifieringar kan få göras i den föreslagna etappindelningen med hänsyn till lokalfrågor och de andra förutsättningar för produktionen som kommer att preciseras vid vederbörande radioföretags detalj- planering för varje etapp.

Etapp 2, verksamhetsåret ] 975/ 76

Lokalradioområde Befolkning Huvud- Nuvarande

(31.12.1971) studioort distrikt inom Sveriges Radio

1 2 3 4

Radio Malmö 544 500 Malmö Södra Radio Kristianstad 193 000 Kristianstad Radio Blekinge 154 500 Karlskrona ”

Radio Värmland 284 500 Karlstad Värmland

Radio Gävle 161 000 Gävle Gävle-Dala Radio Falun 201 500 Falun Radio Mora 77 500 Mora ”

Radio Lycksele 45 000 Lycksele Västerbotten Radio Skellefteå 82 500 Skellefteå " Radio Umeå 105 500 Umeå

Etapp 3, verksamhetsåret ] 976/ 77

Lokalradioområde Befolkning Huvud- Nuvarande

(31.12.1971) studioort distrikt inom Sveriges Radio

1 2 3 4

Radio Göteborg 632 500 Göteborg Västra Radio Borås 222 000 Borås " Radio Vänersborg 139 500 Vänersborg ” Radio Bohus 13 2 500 Uddevalla ” Radio Halland 204 500 Halmstad

Radio Jönköping 300 000 Jönköping Småland Radio Kronoberg 168 000 Växjö ”

Radio Ångermanland 144 000 Örnsköldsvik Nedre Norrland Radio Medelpad 124 500 Sundsvall " Radio Hälsingland 143 500 Bollnäs "

Lokalradioområde Befolkning Huvud- Nuvarande (31.12.1971) studioort distrikt inom

Sveriges Radio

1 2 3 4

Radio Norrköping 165 500 Norrköping Östra Radio Linköping 219 500 Linköping ”

Radio Västervik 105 000 Västervik "

Radio Sörmland 249 000 Eskilstuna Mellansvenska Radio Västerås 263 000 Västerås Radio Orebro 275 500 Orebro

Radio Stockholm 1 486 5001 Stockholm Stockholm

Radio Tornedalen 50 500 Haparanda Norrbotten Radio Luleå 141 500 Luleå "

' För Radio Stockholm förutsätts på sikt — under begränsad tid av dagen — viss uppdelning av sändningstiden med hänsyn till olika geografiska områden.

9.1.2 Lokalradions programverksamhet

Allmänt

Programverksamheten påverkas bl. a. av sådana externa restriktioner som följer av radiolag, statens avtal med radioföretaget och tilldelade anslagsramar, men också av företagets egna bestämmelser genom t. ex. budget och programföreskrifter. Oavsett radioföretagets organisations- form måste programmens inriktning bestämmas lokalt. Denna frihet skall ytterst utövas av den lokale stationschefen som skall ha den redaktionella ledningen och bli programutgivare enligt radioansvarighetslagen.

Utformningen av lokalradions program påverkas av det sammanhangi vilket utbudet sänds. Här får nämligen utformningen av P 3 — programmet som lokalradion skall dela kanal med — sin särskilda betydelse. Den ljudtapet som P 3 skall tillhandahålla på tider disponerade av lokalradion måste utformas på ett publikdragande sätt. Ljudtapeten bör endast bestå av musik samt — på bestämda tider — kortfattade riks- och utlandsnyheter.

Dispositionen på delad basis (lokalradion och P 3 i samma kanal) kan naturligtvis utformas på flera sätt. Den fortsatta programdiskussionen ansluter dock till den dispositionsmodell för alternativ 1, som redovisats (7.6.3). Denna modell, som endast antyder möjliga tidsplaceringar, kan för lokalradions del sammanfattas sålunda:

. Fullt utvecklad lokalradio får egenproducerad sändningstid med 5 timmar per dag på vardagar och 2—3 timmar per dag under lördagar och söndagar. . Lokalradion sänder i regel inte på sen kvällstid. . Kanalens riksprogram P 3 tillhandahåller en för lokalradion anpassad ljudtapet. . Lokalradion får avsevärd frihet att disponera kanalen och tilldelas därför tidsramar, högst 7 timmar på vardagar och ca 5 timmar per dag på lördagar och söndagar.

Avgörande för inriktningen av lokalradions programverksamhet blir de egenproducerade lokalprogrammens utformning, innehåll och presenta- tion. Vissa generella riktlinjer bör utformas för programpolitiken. Lokalradion skall ge en ortsanpassad information. Det kan ske genom nyheter, debatter i bl. a. kommunala frågor och serviceprogram med samhällsinformation. Vidare skall enskilda medborgare, grupper och intressen ges ökad möjlighet att komma till tals. Lokalradion skall i övrigt allsidigt skildra områdets samhällsliv såsom näringsliv, arbetsmarknad, arbetsliv, skola, kyrkor, folkrörelser, sport och konst. Den skall också förströ och underhålla.

Lokalradion får förhållandevis stor frihet. Dess förutsättningar blir i ett väsentligt hänseende gynnsammare än de som gäller för riksradion och regionalradion. Sändningsutrymmet kräver inte alltid så hård redigering utan ger möjlighet till en mera fri och flexibel programsätt- ning. Lokalradion kan ibland, när man behöver, dra över tiden vid t. ex. debatter. Detta ligger bl. a. i den anpassning till den lokala publikens krav som lokalradion skall ge.

Lokalradions verksamhetsområden blir oftast mindre än länet. I de fall det blir lämpligt att sända information som gäller hela länet (inom t. ex. landstingskommunens och länsmyndigheternas verksamhetsområden) förutsätts produktionssamverkan mellan lokalradiostationerna. Även i andra fall kan det av olika skäl ibland vara rationellt med samverkan mellan två eller flera stationer.

Programverksamhetens omfattning

Någon bestämd programtid kan inte anges men riktpunkten bör vara 25 år 30 timmar egenproducerade program per vecka, inklusive repriser av vissa program, under förutsättning att verksamheten kan genomföras med en personalstyrka motsvarande ca 15 personer per station.

En organisationsplan för ett typfall där stationen får en sådan personalstyrka redovisas under 9.1.3. Med en sådan personalorganisation bör det bli möjligt att på måndagar—fredagar producera egna program motsvarande en sändningstid av ca 5 timmar per dag, varav högst en timme utgörs av repriser.

De egenproducerade programmen på lördagar och söndagar bör tillsammans omfatta högst 5 timmar och främst avse korta nyhetspro- gram och sport. Även serviceprogram bör kunna sändas vid helgerna men företrädesvis genom repriser av den gångna veckans program.

Den programtid och den personalstyrka som RUT 69 här utgått från avser fullt utvecklad verksamhet. Längre fram (9.1.4) diskuteras vilken utvecklingstakt som bör bli möjlig inom de olika utbyggnadsetapperna från bl. a. ekonomiska synpunkter och förutsättningarna för personalre- krytering.

Programinnehåll Programmens inriktning kan belysas av efterföljande exempel.

1) Tidiga morgontimmar bör ägnas åt en typ av information där ljudradion är överlägsen alla andra medier därför att den kan ge en snabbare och mer omedelbar information än tidningar och tv. Den tidiga morgonen bör därför ägnas åt information i koncentrerad form, gärna upprepad flera gånger så att den träffar folk som stiger upp tidigt men också dem med litet senare morgonvanor.

Allmänna nyheter koncentrat av riksnyhetsprogram Lokala nyheter från olika orter inom området

Trafikservice väglaget — var finns risk för halka, köer, trafikhinder vädret — hur ser det lokala vädret ut; samtal med t. ex. närmaste flygflottilj tåg- och flygförseningar samt andra trafikstörningar

Även program som redovisas under 2 och 3 skall kunna sändas på tider enligt 1.

2) Senare morgontimmar, förmiddag och eftermiddag kan ägnas åt en typ av information som främst hemmavarande har glädje av, t. ex:

Social service av typen vart vänder man sig; informationen kan riktas till bestämda grupper, t. ex. pensionärer

Samhällsfrågor lokalt anpassade

Evenemang information om vad som händer i bygden — alltså den typ som redan nu finns i de regionala kvartarna

Debatter om intressanta lokala frågor

T elefonfrågor från lyssnarna kring olika typer av ämnen Telefondebatter mellan svarande och lyssnare

Insändare där ett fall följs upp av redaktionen

Vad händer där information om stadsplaner, byggnadsprojekt osv.

Även program som redovisas under 1 och 3 skall kunna sändas på tider enligt 2.

3) Lunchtid och tidig kvällstid bör ägnas åt lokala nyheter och trafikservice samt kort sammandrag av riksnyheter. I anslutning till dessa nyhetsprogram bör sändas information om

Bostadsmarknad var byggs det nytt och vad kostar det Konsumentfrågor bl. a. lokala prisundersökningar Vuxenutbildning lokalt anpassad

Även program som redovisas under 1 och 2 skall kunna sändas på tider enligt 3.

4) Grammofonmusik och musik från P 3 bör vara väsentliga inslag i programsättningen för att ge en ”blandning” som intresserar lyssnarna. Serviceprogram kan även utformas som önskeprogram eller telefonväktar- program med lokalt producerad grammofonmusik.

5) I fråga om de under 1—3 redovisade programtyperna kan sägas följande. Lokala nyheter och vissa serviceprogram samt korta sammandrag av allmänna nyheter bör förekomma varje vardag. Andra programtyper bör kunna återkomma åtminstone en gång i veckan eller var fjortonde dag.

Programtidens disposition och programmens utformning

Lokalradions bästa sändningstider blir främst morgontid men också lunchtid och tidig kvällstid. Detta får beaktas vid inplacering av block eller program där nyheter och kortfattad information till stora målgrupper ingår. När det gäller serviceprogram med mer omfattande information till mindre målgrupper kan förmiddags— och eftermiddagstid användas. Programsättningen skall inte uniformeras utan måste kunna skilja sig från station till station.

När det gäller riks— och utlandsnyheter har övervägts central service med färdigredigerat nyhetsmaterial, klart för uppläsning, sänt via teleprinter. Möjligheten att i form av ”ljudtapet” använda P3:s nyhetsflöde får dock anses tillräcklig och förordas därför.

Det efterföljande exemplet avser endast att illustrera hur ett morgonblock på ca 2,5 timmar kan utformas:

Utkast till sändningsschema för morgonblocket vid en lokalradiostation som betjänar ca 200 000 inv.

5.50 God morgon — öppning av stationen glad låt Korta lokala nyheter — väder

5.55 Musik 6.00 Riksnyheter 6.05 Lokala nyheter - riksnytt tidningsläsning (krönika)

— reportage och intervjukommentarer Varvat med musik

6.33 ”1 går kväll”, referat från kommunfullmäktige, föreningsmöten m. fl. Nyheter från 6.05—6.30—blocket kan sändas i repris

6.45 Önskeskivor 7.00 Sammandrag av morgonens nyheter, lokala och riks

7.10 Vad skall hända idag, telefonintervjuer, uppföljningar, varvat med nyheter och musik

8.00 Löpsedel, puffar för kommande sändningar under dagen, intervju som följs upp senare, uppmaning till folk att ringa om insändare osv.

8.15 Slut på morgonblocket

Block med nyheter, meddelanden och annat vid lunchtid och tidigt på kvällen bör omfatta vartdera en halvtimme. Önske-, service- och magasinsprogram t. ex. bör kunna omfatta knappt en timme på förmiddagen och motsvarande tid på eftermiddagen. De kan fördelas på t. ex. 20 minuters program och behöver inte ligga i block.

Den sammanlagda sändningstiden av egenproducerade program under en vardag skulle alltså inklusive repriser kunna bli:

]) Morgonbloek 5.50— 8.15 Ca 2,5 tim 2) Förmiddagsblock (ej alla dagar) Ca 0,75 3) Lunchblock 1200—12.30 0,5 ” 4) Eftermiddagsblock (ej alla dagar) Ca 0,75 ” 5) Kvällsblock 18.00—18.30 0,5 ”

högst Ca 5 ,0 tim

Den sammanlagda sändningstiden för en vecka blir då högst följande:

Månd—fred ca 5 tim per dag = 25

Lörd , 3

Sönd 2 Summa egenproduktion inklusive repriser 30 tim

9.1 .3 Organisation

Under detta delavsnitt behandlas först lokalradiostationernas personalor- ganisation, därefter lokalradions inverkan på organisation av Sveriges Radios regioner och distrikt samt slutligen den samlade lokalradioorgani— sationens ställning.

Stationernas personal

Överväganden om lokalradiostationernas personalorganisation påverkas av vad som krävs av stationerna i fråga om programprestationer och vilka

resurser som avdelas i fråga om personal och utrustning. RUT 69 har härvid utgått från en organisationsmodell utvecklad inom BBC. Verksamhet av den typ som bedrivs av BBC:s lokalradio kan ihuvudsak ske utan tekniker i det operativa arbetet i den studiotyp som BBC utvecklat. Detta beror på inskolning av producentpersonal och en speciell personalkategori benämnd stationsassistenter så att enmansbetjäning skall bli möjlig i stor utsträckning. Vid tre besökta stationer 1971 konstaterades att ca 90 % av sändningstiden för egenproducerade program utfördes genom enmansbetjäning. lnom BBC anses det också vara av stor betydelse för lokalradions utveckling att all personal sysslar med enbart ljudradio och inte delar sin tid med tv.

Följande utgångspunkter bör gälla för lokalradiostationernas personal- organisation. Stationschefen bör utöver sysslan som administrativ chef även medverka i det löpande redaktionella arbetet. I teknikerns uppgifter ingår viss medverkan vid programpersonalens inskolning på manövrering av utrustningen. För programpersonalen bör gälla att i största möjliga utsträckning skall samme person ombesörja inspelning och redigering. Programpersonalen måste utbildas så att den behärskar stationen och kan operativt sköta dennas tekniska utrustning. Enkla discjockey-program kan skötas av en person. Första delen av nyhetssändningen på morgonen bör kunna skötas av en person med material som delvis färdigställts kvällen före. Enmansbetjäning skall alltså bli vanligast men vid vissa nyhetssändningar behövs fler personer. Personalen bör anställas under stationschefens medverkan och grundutbildas inom ett särskilt organ. Erfarenheter från ljudradio och lokal- eller länspress bör tillföras lokalradion vid rekryteringen.

Organisationsplan för ett typfall redovisas här.

Stationschef (l) Redaktionssekreterare ( l ) Redaktör (5) Tekniker (l) Redaktör (4)l Sekreterare/kontorist (3)

* Deltidsanställda och frilansmedarbetare motsvarande fyra anställda på heltid.

Lokalradions inverkan på organisation av Sveriges Radios regioner och distrikt

Sveriges Radios distrikt producerar nu bidrag till ljudradions och televisionens riksprogram samt producerar och sänder regionala och, i mindre omfattning, lokala ljudradioprogram. Dessutom genomförs försök med regionala tv-program i distrikten.

Sedan Sveriges Radios distriktsutredning 1969 föreslagit att distrikten med i huvudsak bibehållen självständighet skulle sammanföras eller samverka i större enheter — regioner fastställde Sveriges Radios styrelse 1970 förslaget vad gäller regioncentraler (resurscentraler). Regiongränser fastställdes i maj 1972 och regionindelningen gäller så gott som helt

tv-uppgifter. Viss samverkan för riksljudradio berörs dock. Nuvarande indelning i distrikt och regioner framgår av karta 3.1 och av upprättad sammanställning (3.1.3).

RUT 69:s bedömning av regionernas och distriktens uppgifter vid genomförd lokalradio grundar sig på följande:

. lokalradio ersätter nuvarande distriktsregional ljudradio

. lokalradio produceras med beaktande av varje verksamhetsområdes lokala prägel . lokalradio förutsätts medverka i nyhetsverksamhet för riksprogram

Sveriges Radios regioncentraler (Malmö, Göteborg, Norrköping, Örebro, Sundsvall och Luleå) bör därför sedan lokalradio införts få följande uppgifter:

. samordna regionens produktion för ljudradions och televisionens riksprogram . svara för den regionala nyhetsverksamheten i tv om regionala nyhetsprogram ersätter försöksverksamhet . svara för produktion av övriga regionala tv—program om sådana införs

De fyra distriktskontor som inte är regioncentraler (Växjö, Karlstad, Falun och Umeå) bör följaktligen omvandlas till lokalradiostationer med egen personal och egna resurser. På samma orter kommer dock — utanför lokalradions organisation att bli kvar vissa resurser för regionens produktion för ljudradions riksprogram och tv.

Oavsett huvudmannaskap skall lokalradiostationerna vara helt fristående från regioncentralernas samordning. Detta bör gälla också i de fall lokalradion och Sveriges Radios regionala organ har lokaler i anslutning till varandra. En annan sak är att viss produktionsmässig samverkan mellan olika lokalradiostationer, bl. a. de i samma län, blir naturlig.

Lokalradions ställning och förslag till organisationsform Utgångsläge

Lokalradion får ses som en ny verksamhet med syfte att producera och sända program anpassade till det egna verksamhetsområdet. Jämfört med Sveriges Radios distriktsregionala program i ljudradion ligger det hos lokalradion nya i ett väsentligt ökat antal verksamhetsområden, mångdubblad produktion av sändningstid och en därav följande större programmässig frihet, där man kommer närmare publikens lokala intressen än tidigare. Även om vissa minimikrav kan ställas på programverksamheten i form av nyheter, serviceprogram och annan information bör varje station få söka sig fram till en för verksamhetsområdet lämpad programsättning. Lokalradion förutsätts visserligen medverka till nyhetsverksamhet i riksprogram men detta får inte inverka på lokalradions fria ställning och dess huvuduppgifter.

Den föreslagna lokalradion har ingen självskriven huvudman. Diskussionen om dess ställning kan därför inte bindas vid de nuvarande bestämmelserna om ensamrätt i radiolagen eller vid avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB. Det är dock naturligt att först diskutera om lokalradion skall placeras inom eller utom Sveriges Radios organisation.

Huvudmannaskap inom eller utom Sveriges Radio

Från synpunkten att snabbt komma igång med verksamheten kan på kort sikt vissa praktiska fördelar finnas med att placera lokalradion inom Sveriges Radio. Det kan gälla ekonomifunktion, personaladministration, upphovsrättsliga avtal, teknik osv. För såväl upphovsrättsliga avtal som teknik krävs dock nyordningar för lokalradions del eftersom särskilda avtal för lokal verksamhet inte finns och då teknik för enmansbetjänade sändningar inte utvecklats inom företaget. Vikten av angivna praktiska fördelar får därför inte övervärderas. Dessutom kan ett stort intresse för en snabb start tillskrivas en särskild organisation speciellt inriktad på att utveckla lokalradion. Härigenom kan den nya organisationen väntas relativt tidigt kunna övervinna sina initialsvårigheter.

Frågan om lokalradions ställning och uppbyggnaden av dess samlade organisation måste dock gälla hur lokalradion som ide skall kunna förverkligas och hur dess bärande principer skall komma till uttryck i lokalradions programpolitik och därmed i dess programsättning och enskilda program. Därför måste skäl av mera långsiktig betydelse få vara avgörande för lokalradions huvudmannaskap.

Som en grundläggande förutsättning för lokalradion har angetts att varje lokalradioenhet skall bestämma programutbudet inom sitt område. Det har också sagts att oavsett radioföretagets organisationsform måste programmens inriktning bestämmas lokalt. Den lokale stationschefen skall utöva den redaktionella ledningen samt bli programutgivare enligt radioansvarighetslagen (9.1.2). Lokalradion skall alltså ha en programpoli- tik vars tillämpning i form av programsättning och utformning av enskilda program skall bestämmas lokalt inära och levande kontakt med varje lokalradiostations publik.

Det programmässigt nya som följer av lokalradioreformen och den anpassning till respektive områdes liv och behov, som krävs av lokalradion, kan lättare och säkrare genomföras med huvudmannaskap utanför Sveriges Radio. Televisionens dominans ekonomiskt och personellt — även i distrikten som helhet — samt ljudradions traditionellt starka inriktning på riksprogram kan nämligen hämma lokalradions utveckling, om Sveriges Radio blir huvudman. Inom Sveriges Radio skall lokalradion vid resursfördelningen tävla med televisionen och ljudradions riksprogram. Det finns risk för att ekonomiska avvägningar inom det nuvarande radioföretaget kan ge lokalradion sämre förutsättningar än vad Kungl. Maj:ts prövning skulle kunna ge vid fördelning mellan tv/riksradio och lokalradio. En ny verksamhet som lokalradion kan säkrast utvecklas med tillräcklig inriktning på uppsatta mål vid huvudmannaskap fritt från bindningar till Sveriges Radio. För detta talar inte minst de kortare och färre kommunikationsvägar samt den mindre omfattande och smidigare

i l

administration som möjliggörs i en speciellt för lokalradio anpassad företagsorganisation.

Lokalradion och en del av Sveriges Radios riksprogram förutsätts bli sända över samma FM-kanal. Lokalradion som helhet måste därför få möjlighet att på ett effektivt sätt bevaka sina intressen vid dispositionen av denna kanal. I likhet med övriga programpolitiska förutsättningar kan bevakningen av lokalradions dispositionsrätt bäst uppfyllas vid tillhörighet till en organisation som inte är beroende av Sveriges Radio.

När det gäller att bestämma vilken huvudväg som skall väljas för lokalradions organisatoriska placering inom eller utom Sveriges Radio — måste avgörandet ske på grundval av motiv vilka kan bedömas vara giltiga på längre sikt. Vid en sådan bedömning finner RUT 69 övervägande skäl tala för placering inom en speciellt för lokalradions behov inrättad organisation under annat huvudmannaskap än det nuvarande radioföretaget. Därför föreslås att lokalradion placeras utanför Sveriges Radios organisation.

Relationer till staten, ägarstruktur, företagsform

Enligt den grundläggande praxis som finns inom svensk rundradio kan man förutsätta att även vid nybildning skall skapas radioföretag, som är av ”public service”—typ och som är publicistiskt oberoende organ. Ställningen som allmännyttiga företag gör att också nybildade radio- företag skall verka inom ramen för radiolag och avtal med staten men inom denna ram få frihet och självständighet. Sedan 1935 tillämpas för det nuvarande radioföretaget principen att en majoritet av ledamöterna i styrelsen skall utses av Kungl. Maj:t. En så bärande princip för svensk rundradio, tillkommen för att undvika ett ännu större inflytande från staten, bör inte frångås när nya radioföretag bildas.

Vid nybildning av radioföretag för lokalradion förutsätts, i fråga om relationer till staten, att sedvanlig ram för verksamheten i form av radiolag och avtal tillämpas samt att styrelsens majoritet utses av Kungl. Maj:t. Andra frågor som behöver diskuteras är ägarförhållanden och företagsform.

Vad beträffar Sveriges Radios ägarstruktur kan sägas följande. Pressen och radioindustrin var huvudintressenter när Radiotjänst började rundradiosändningarna 1925. Pressen hade två tredjedelar av aktiekapita- let och näringslivet — främst radioindustrin och radiohandeln — en tredjedel. Ägarförhållandena har senare ändrats genom skilda beslut, senast 1966, så att en folkrörelsegrupp nu äger 60 % av aktierna medan näringslivsgruppen och tidningsgruppen äger vardera 20 %.

När det gäller att nybilda radioföretag för lokalradion finns inte bindningar till de äldre ägarintressen som härstammar från den tid då Radiotjänst startade rundradiosändningarna. Övervägande skäl talar i stället för att vid nybildning av radioföretag bör folkrörelser och intresseorganisationer, valda så att de på ett allsidigt sätt tillgodoser ideella och andra intressen, bli inte bara huvudintressenter utan enda ägare. Skälen är bl. a. önskan om obundenhet från utpräglat publicistiska ägarintressen och andra ekonomiska intressen. Därför föreslås att vid den

nybildning av radioföretag, som föranleds av lokalradioreformen, folkrörelser och intresseorganisationer valda enligt nämnda principer blir enda ägare.

Principiellt är olika företagsformer tänkbara för lokalradion. Därvid kommer stiftelse eller aktiebolag, vilka är självständiga juridiska personer, närmast i fråga. Det kan erinras om att det nuvarande radioföretaget, trots att stiftelseformen övervägts, bedrivs i aktiebolagsform. Några särskilda skäl för stiftelseformen kan inte anföras. Aktiebolagsformen föreslås därför eftersom den förutom avsedd självständighet bl.a. ger möjlighet till en spridning av ägarinflytandet på olika intressentgrupper och ger dessa möjlighet till insyn.

Kontakt i programfrågor

Innan lokalradions organisationsstruktur behandlas är det angeläget att diskutera hur lokalradion skall kunna hålla kontakt i programfrågor med befolkningen i sitt område. En möjlighet är att inrätta ett särskilt programråd för varje lokalradioområde med representanter utsedda av radioföretaget eller på annat sätt. En annan utväg är att sträva efter kontakt genom rådslag på ett mer informellt sätt.

Förslag om att inrätta ett särskilt programråd för Sveriges Radio avvisades i 1966 års proposition och riksdagsbeslut om rundradion. Det uttalades att kompetensgränserna i förhållande till styrelsen syntes oklara. Denna borde ha ett odelat ansvar för verksamheten. Motsvarande skäl kan nu anföras mot att införa särskilda programråd för varje lokalradioområde.

Mycket talar för att lokalradions och befolkningens ömsesidiga kontaktbehov i programfrågor kan tillgodoses på andra vägar än genom att inrätta programråd. Lokalradion kan få kontakter med allmänheten genom telefonsamtal och korrespondens samt genom olika former av telefonväktar- och önskeprogram. Dessa förutsättningar för en öppen debatt gällande även lokalradions programfrågor skulle kunna förstärkas om representanter för olika grupper samt enskilda kunde få tillfälle till överläggningar direkt med stationschefen för lokalradion inom området. Det är därför lämpligt att sådana överläggningar, programkonferenser, kommer till stånd. Dessa ger den fördelen att erforderligt samråd nås utan den risk för styrning som ett institutionsbundet organ kan medföra. Det förutsätts att deltagare i konferenserna inbjuds med beaktande av erforderlig balans mellan olika intresseinriktningar. Det är önskvärt att sammansättningen varierar från gång till gång. Antalet konferenser kan växla men bör bli åtminstone två per år.

I avtalet mellan staten och vederbörande radioföretag bör skrivas in skyldighet för radioföretaget att anordna dylika programkonferenser minst två gånger per år.

Organisationsstruktur

Det har redan föreslagits dels att lokalradion skall läggas utanför Sveriges Radios organisation, dels att aktiebolagsformen skall väljas vid nybildning

av radioföretag. När det gäller att förverkliga dessa intentioner är främst två olika principiella lösningar av intresse.

Den första innebär att varje lokalradiostation skall utgöra en organisatorisk enhet inom ett självständigt radioföretag av ”public service”-typ med hela landet som verksamhetsområde. Företaget som i fortsättningen benämns Sveriges Lokalradio AB (SLR) förutsätts få samma oberoende ställning som Sveriges Radio och skall teckna motsvarande avtal med staten. Kungl. Maj :t utser styrelsens ordförande samt dessutom lika många ledamöter i styrelsen som bolagsstämman utser. Finansiering av verksamheten förutsätts också ske efter samma principer som gäller för det nuvarande radioföretaget. Företagets ledning skall övergripande planera och samordna verksamheten för lokalradiosta- tionerna och kontrollera att villkoren i statens avtal med företaget uppfylls. Eftersom förutsättningen är att varje lokalradiostation i praktiken skall ha en långtgående frihet och egen budgetram blir råd och service framträdande uppgifter för företagets centrala administration. Det kan gälla ekonomifunktion inklusive redovisning, personalfunktion inklusive utbildning, teknikfunktion osv.

Den andra lösningen innebär att varje lokalradiostation ägs av ett eget aktiebolag av motsvarande ”public service”-typ, men med verksamhets- området begränsat till respektive lokalradioområde. De skilda aktiebola- gen förutsätts få samma oberoende ställning som SLR. Även teckning av avtal med staten och finansiering förutsätts ske efter motsvarande grunder. Även i dessa fall bör samtliga aktier — med iakttagande av balans mellan olika intressen — tecknas av olika folkrörelse- och intresseorgani- sationer men av enheter med uppgifter inom respektive lokalradioområ- de. Vid alternativet med skilda aktiebolag förutsätts Kungl. Maj:t i samtliga fall utse styrelsens ordförande samt lika många ledamöter i styrelsen som bolagsstämman utser. Om således flera självständiga radioföretag bildas synes det bli nödvändigt att en för dessa företag gemensam centralorganisation skapas med uppgift att så långt möjligt ge dessa radioföretag den centrala service som SLR kan ge sina lokalradiostationer.

När valet för lokalradions del står mellan ett enda företag (SLR) och flera särskilda företag (i första hand 36) är det främst programmässiga frågor och möjligheter till framtida behövliga ändringar i organisations- strukturen som får betydelse.

Styrelsen inom vart och ett av de 36 företagen bedöms inte kunna tillföra den lokala redaktionen bättre möjlighet till programkällor, idéer osv. än vad programkonferenser kan ge vare sig det gäller lösningen med 36 företag eller inom SLR—företaget. Organisationen med ett företag kan däremot skapa större garanti för integritet och självständighet i programverksamheten.

Inom såväl SLR som inom de 36 företagen förutsätts respektive stationschef bli programutgivare och därmed få programutgivaransvar enligt radioansvarighetslagen. I båda fallen förutsätts stationscheferna genom anställningsavtal få den redaktionella ledningen. För såväl SLR som de 36 företagen måste gälla att det samlade programansvaret enligt respektive avtal med staten tillkommer företagsledningen — ytterst

styrelsen. I SLR-fallet förutsätts mellan styrelsen och stationschefen finnas en verkställande direktör med ställning som radiochef. Det får dock förutsättas att i normala fall det faktiska programansvaret enligt avtalet med staten i praktiken kommer att ligga hos respektive stationschef. Detta gäller för stationschefen oavsett om han är platschef inom SLR-företaget eller verkställande direktör (radiochef) inom ett av de 36 företagen.

RUT 69:s förslag om lokalradio innebär en programmässig decentrali— sering i form av ett stort antal sändningsområden och med avsevärd lokal produktion av sändningstid. Det får dock inte uteslutas att i en framtid möjligheter både ekonomiskt och frekvenstekniskt kan komma att finnas för en ytterligare decentralisering till ett större antal lokalradiostationer. Om man definitivt binder sig vid 36 avgränsade områden skulle en stelhet i gränsdragningen kunna uppkomma som försvårar framtida indelnings- ändringar. Uppdelning i mindre områden kan lättare genomföras vid SLR-alternativet, där det finns en för lokalradion avpassad administrativ samordning av hela verksamheten.

Andra fördelar med SLR-alternativet är möjligheter att konsekvent införa samma teknik vid samtliga stationer — vilket bl. a. underlättar planering, anskaffning, utbildning och personalbyten -— samt att genomföra enhetlig ekonomisk redovisning och personaladministration. Dessutom kan resursfördelningen mellan stationerna göras inom SLR i stället för av Kungl. Maj:t vid lösningen med 36 företag.

Förslag

Övervägande skäl talar för en lösning enligt SLR-alternativet. Dessa gäller främst stationernas programmässiga integritet samt intresset och värdet av att säkra möjligheterna till en framtida utbyggnad med ytterligare lokalradiostationer. RUT 69 föreslår därför att ett nytt ”public service”-företag, Sveriges Lokalradio AB (SLR), bildas. Företaget som med ensamrätt skall ha hand om lokalradioverksamheten i Sverige förutsätts få folkrörelser och intresseorganisationer som aktieägare. Dessa väljs så att de på ett allsidigt sätt tillgodoser ideella och andra intressen. I övrigt förutsätts följande. Kungl. Maj:t utser en majoritet av styrelsen. Verksamheten baseras på ett avtal mellan staten och det nya radioföretaget, som skall vara ett publicistiskt oberoende organ. Förutom sedvanliga regler skrivs föreskrifter om lokala programkonferenser in i avtalet.

Juridiska frågor föranledda av förslaget om lokalradio behandlas i delavsnittet 9.6.3.

9.1.4 Ekonomi

Investeringar Erforderliga investeringar i lokalradiostationer gäller dels inredning av lokaler (företrädesvis studior), dels utrustning av dessa. Det förutsätts att

utrustning med möjligheter till enmansbetjäning anskaffas och att detta förfarande tillämpas.

Överslagsmässiga kostnadsberäkningar har utförts i fråga om investeringar och kan redovisas enligt tabell 9.1 (specifikation, bilaga 10).

Tabell 9.1 Investeringar för lokalradions programföretag vid fullt utvecklad verksamhet inom varje etapp, milj. kr i 1972 års kostnadsnivå

Utbyggnads- Beräknade utgifter etapp Lokaler Utrustning Summa 1 2 3 4 1 1974/75 1,19 4,41 5,60 2 1975/76 1,70 6,30 8,00 3 1976/77 1,70 6,30 8,00 4 1977/78 1,53 5,67 7,20 Summa 6,12 22,68! 28,80

! Här har inte frånräknats värdet av viss befmtlig utrustning som eventuellt kan användas. Den ägs av Sveriges Radio och är placerad på olika orter inom distrikten. Det gäller först inspelningsblock till ett beräknat värde av ca 1 milj. kr 1972, men också annan -— främst mobil — utrustning. Värdet av denna senare har inte beräknats närmare men kan uppskattas till 1 a 2 milj. kr.

A n märkn ingar:

1 _För lokalerna som förutsätts förhyrda har i genomsnitt räknats med 170 000 kr 1 Inrednmgskostnader per station efter schablon grundad på punktvisa undersök- ningar.

2 För utrustning har räknats med 630 000 kr per station.

Det sammanlagda investeringsbehovet för lokalradion kan alltså beräknas uppgå till ca 29 milj. kr enligt 1972 års kostnadsnivå. Härtill kommer televerkets kostnader för sändarkompletteringar och pro- gramväxlingsutrustningar vilka beräknas uppgå till totalt 2,5 milj. kr (0,7, 0,6, 0,6 och 0,6 för respektive etapp).

Driftkostnader

De årliga driftkostnaderna för en typstation med 15 anställda har beräknats till följande belopp (specifikation, bilaga 10):

1000-tal kr

]. Löner, inklusive sociala kostnader, övertids—

ersättning, tillägg för obekväm arbetstid och vikariatskostnader 885 2. Lokaler 80 3. Administrativa kostnader 30 4. Kontorskostnader 40 5. Tekniska kostnader 40 6. Ofördelade programkostnader 15 205 7. Direkta programkostnader _

(27 tim. per vecka a 500 kr) 702

Summa 1 792

De årliga kostnaderna för en typstation kan alltså skattas till ca 1,8 milj. kr enligt 1972 års kostnadsnivå. De 36 lokalradioområdena kan efter folkmängd klassificeras på

följande sätt:

Klass Invånartal Antal stationer l 2 3 1 Under 100 000 6 2 100 000—125 000 3 3 125 000—175 000 11 4 175 000—250 000 7 5 250 000—300 000 6 6 Over 500 000 3 36

Riktgivande för den förda diskussionen om lokalradiostationernas organisation, programsättning och kostnader har varit klasserna 3 och 4. Stationerna i klasserna 5 och 6 har större folkmängd i sina områden men denna är i allmänhet mer koncentrerad. Det kan vara motiverat att i stort sett en typ av enhetsbudget tillämpas utom i de tre folkrikaste områdena, som på sikt kan behöva större insatser. En markant avvikelse från enhetsbudgeten i motsatt riktning för lokalradioområden med liten folkmängd är inte självklar. Stationerna i klass 1 har visserligen inom sina områden i genomsnitt avsevärt mindre befolkningstal än de övriga, men samtliga i klass 1 omfattar stora (de flesta mycket stora) gles- bygdsområden. I anslutning till första etappen bör modeller för organisation och programsättning beträffande dessa stationer prövas.

Som ett genomsnitt räknas med 1,8 milj. kr per lokalradioområdei samtliga fall vid fullt utvecklad verksamhet. Detta innebär vid varje station en produktion av högst 30 timmar per vecka inklusive repriser.

Driftkostnader för programföretagets lokalradiostationer vid fullt utvecklad verksamhet inom varje utbyggnadsetapp har beräknats enligt tabell 9.2.

Tabell 9.2 Driftkostnader för lokalradiostationer vid fullt utvecklad verksamhet, milj. kri 1972 års kostnadsnivå

Utbyggnads- Beräknade Minskning av kostnads— Nya drift- etapp driftkostnader ökning på grund av att kostnader distriktsregionala program upphör

1 2 3 4

1 1974/75 12,6 12,6 2 1975/76 18,0 3,5 14,5 3 1976/77 18,0 3,1 14,9 4 1977/78 16,2 5,4 10,8

Summa 64,8 12,0 52,8 Anmärkning: Beloppen i kol 3 bygger på grova skattningar eftersom särkostnadsredovisning ej görs för personal som arbetar med både tv och ljudradio. För den senare särredovisas ej heller regionala program och produktion för riksprogram.

Televerkets driftkostnader för de nya sändarna kan uppskattas till 0,2 milj. kr per år. Någon avsevärd ökning av programledningskostnaderna kan inte förutses då lokalradion enligt förutsättningarna skall använda befintliga förbindelser för de nuvarande regionala sändningarna.

Kostnaderna för gemensam central administration är inte möjliga att helt detaljberäkna. För Sveriges Lokalradio AB kan de uppskattas till ca 4 milj. kr (specifikation, bilaga 10). Detta innebär ca 6 % på stationernas beräknade driftkostnader, 64,8 milj. kr (Sveriges Radios motsvarande "overhead"-kostnader schablonmässigt tillämpade generellt för hela företaget är ca 20 %). Lokalradions prestationer i form av levererade nyheter till riksprogrammen kan grovt räknat uppskattas till åtminstone 3 milj. kr.

De tillkommande årliga driftkostnaderna för fullt utvecklad lokalradio (efter genomförande av de fyra utbyggnadsetapperna) kan i 1972 års kostnadsnivå uppskattas till ca 54 milj. kr enligt sammanställningi tabell 9.3.

Tabell 9.3 Tillkommande driftkostnader vid fullt utvecklad lokalradio, milj. kr i 1972 års kostnadsnivå

l Beräknade driftkostnader för 36 stationer med

fullt utvecklad verksamhet 64,8 Avgår kostnader eftersom distriktsregionala program upphör -/- 12,0 52,8 2 Ökade driftkostnader för televerket 0,2 3 Central organisation (enligt bilaga 10) 4,0 57,0 4 Lokalradion tillgodoräknas för leverans av 1 nyheter till riksprogrammen ./ . 3,0 Beräknad ökning av nettokostnader vid fullt utvecklad lokalradio 54,0

' Distriktens nuvarande leveranser av nyheter (inklusive sport) till Sveriges Radios riksprogram kan värderas till 1,5 3 2 milj. kr. Det förutsätts att riksprogrammen tar till vara det större kontaktnät som lokalradion kan ge. Om de ökade kostnaderna — l år 1,5 milj. kr — inte återvinns genom besparingar på andra nyhetskällor ökar riksradions medelsbehov med sistnämnda belopp.

Utvecklingstakt

I det föregående (9.1.1) har föreslagits att lokalradion etableras successivt genom fyra utbyggnadsetapper. Programverksamheten har vid fullt utvecklad verksamhet antagits omfatta högst 30 timmar per vecka inklusive repriser (9.1.2). Utgångspunkten har därvid varit ca 5 timmar per dag (måndagar—fredagar) och på lördagar och söndagar sammanlagt högst 5 timmar.

Den möjliga utvecklingstakten beror bl. a. på i vilken utsträckning ekonomiska resurser kan avdelas, utrustning kan anskaffas och personal rekryteras. RUT 69 föreslår att en station i allmänhet får starta med en sändningstid av ungefär 60% av slutmålet, dvs. 3 timmar under en

vardag. Därefter skall sändningstiden öka de följande fyra åren tills slutmålet nåtts. Det räknas med att för varje station driftkostnaderna för fullt utvecklad verksamhet slår igenom med två tredjedelar under det första verksamhetsåret och därefter i proportion till utvecklingsgraden.

En framtida tänkbar uppdelning av i första hand Radio Stockholm men även ytterligare lokalradioenheter på mindre områden har inte ansetts falla inom de utvecklingsetapper som sammanställs i tabell 9.4. Sådana uppdelningar beror inte bara på ekonomiska resurser utan också på tillgång till frekvenser.

För var och en av de fyra utbyggnadsetapperna kan utvecklingstakten schematiskt anges sålunda:

Utvecklingsetapper i fråga om sändningstid (gäller varje utbyggnadsetapp)

År Tim./vardag Tim./vecka Utvecklings— Anmärkning

grad i % 1 3,0 18 60 Sändningstiden för år 1 beräk- 2 3,5 21 70 nas till 60 % av slutmålet. 3 4,0 24 80 Detta medför att kostnaderna 4 4,5 27 90 för år 1 kan beräknas till två 5 5,0 30 100 tredjedelar av kostnaderna vid

fullt utvecklad verksamhet.

Medelsbehov

1) Eftersom programföretaget för lokalradion, Sveriges Lokalradio AB (SLR), successivt övertar verksamhet som motsvarar distriktsregionala

Tabell 9.4 Tillkommande medelsbehov för lokalradio, milj. kr i 1972 års kostnadsnivå

_____________—_——————————

1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 1978/ 1979/ 1980/ 1981/ 1982/ och

År 75 76 77 78 79 80 81 82 83 följande Investeringar Programföre— Reinveste- taget 5,2 7,5 7,5 7,7 0,6 0,5 ringar till- Televerket 0,7 0,6 0,6 0,6 kommer Summa 5,9 8,1 8,1 8,3 0,6 0,5 Drift Programföre- taget 10,6 21,0 31,7 40,6 45,8 49,9 52,4 53,8 53,8 Televerket — 0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 Summa 10,6 21,1 31,8 40,8 46,0 50,1 52,6 54,0 54,0

Totalsumma 16,5 29,2 39,9 49,1 46,6 50,6 52,6 54,0 54,0 År 1 2 3 4 5 6 7 8 9—

Anmärkning:

I driftkostnaderna för programföretaget ingår kostnader för central administra- tion enligt följande. För år 1 har räknats med 2/3 av full kostnad. Fr. o. m. är 2 har räknats med full kostnad 4 milj. kr.

Från driftkostnaderna har dragits intäkter för nyhetsförsäljning till riksprogram prtåportionellt mot utbyggnads- och utvecklingstakt upp till totalbeloppet 3 milj. kr är .

sändningar skall det successivt tillföras årligt anslag med ca 12 milj. kr som nu utgår till Sveriges Radio (i tabell 9.2 fördelat sålunda 1975/76: 3,5 milj. kr, 1976/77: ytterligare 3,1 milj. kr, 1977/78: ytterligare 5,4 milj. kr).

2) Den erforderliga medelstilldelningen härutöver för programföretaget och televerket till följd av RUT 69 :s förslag om lokalradio beräknas enligt tabell 9.4.

9.2 Samhällsinformation i riksprogram 9.2.1 Allmänt

I anslutning till diskussion om behov av samhällsinformation har, främst med utgångspunkt i direktiven, nya eller ökade behov behandlats i ”Exempelsamling för samhällsinformation i ljudradio och tv”, bilaga 7. Denna utgör RUT 69:s beskrivning av informationsbehov. I exemplen görs ingen uppdelning mellan samhällsinformation i allmänhet — i sammanhanget främst opinionsspeglande program och särskild Jam- hällsinformation (5.6.1). Den framlagda exempelsamlingen är avsedd att tjäna som underlag för fortsatta diskussioner om samhällsinformation inom bl. a. radioföretag, nämnden för samhällsinformation samt statliga och kommunala organ. Sådana diskussioner kan gälla behov av samhälls- information, informationsmål och målgrupper.

Förslaget om lokalradio bygger som redan sagts på självständigt redaktionellt arbete som bärande princip även för behandling av samhällsfrågorna. Särskild samhällsinformation bör visserligen vid behov förekomma i lokalradion men kan med hänsyn till dennas förutsättningar inte väntas bli tidskrävande.

Den särskilda samhällsinformationen måste få större betydelse i ljudradions och televisionens riksprogram än den har nu. Den särskilda samhällsinformationen, som gäller upplysningar angående rättigheter och skyldigheter för enskilda och grupper eller annan faktagivande informa— tion, endast kompletterar radioföretagets behandling av samhällsinforma- tion i allmänhet. Den särskilda samhällsinformationen har i detalj åskådliggjorts med fem modeller (5.4.3).

För riksprogrammens del kan sarnhällsinformationens struktur sam- manfattas i följande gruppering:

SAMHÄLLSINFORMATION i allmänhet särskild

Modeller: Nyhetsprogram med kom- 1. Uppläsning i ljudradio mentarer, debatt- och 2. Uppläsning i tv andra opinionsspeglande 3. Blänkare i ljudradio program, annan informa- 4. Blänkare i tv tion i t. ex. magasins- 5. Ovrig särskild samhälls- program information i ljudradio

och tv

De beräkningar som gjorts avseende behov av sändningstid för utökad samhällsinformation i riksprogram per vecka inklusive repriser har tidigare redovisats (5.6.2). Det gäller ungefär fem timmar per vecka för ljudradion och drygt en timme per vecka för vardera tv-kanalen. De angivna ökningarnas fördelning på dels samhällsinformation i allmänhet, dels särskild samhällsinformation kan inte redovisas i detalj. Detta beror på det samband som finns behovsmässigt mellan de båda huvudtyperna av samhällsinformation och som speciellt gäller opinionsspeglande pro- gram och ”Övrig särskild samhällsinformation” (modell 5). Detta samband som illustrerats i de sammanställningar av behoven som gjorts (5.6.2) beror på den särskilda sarnhällsinformationens kompletterande karaktär. Program enligt modell 5 ”Övrig särskild samhällsinformation” kan, som framgår av modellens text (5.4.3), sändas endast då speciellt informationsbehov föreligger, t. ex. i deklarationstider, efter omfattande reformer eller vid andra särskilda tillfällen.

Även om den särskilda samhällsinformationen enligt samtliga modeller sammantaget kommer att få stor betydelse förutsätts att en väsentlig del av den samlade samhällsinformationen placeras i opinionsspeglande och liknande program.

När viss samhällsinformation riktas till hela eller större delen av allmänheten är det av vikt att utbudet sker på sändningstid som vanligen intresserar publiken. En sådan placering innebär dock inte alltid garanti för stor publik. I annan programkanal än den där informationen sänds kan för tillfället program av mer publikdragande art förekomma. Samhällsinformation som vänder sig till minoriteter kan få hänvisas till tider som i allmänhet inte är attraktiva men från målgruppens synpunkt fullt acceptabla.

Placering av samhällsinformation på tider och i kanaler med liten publik måste många gånger kompletteras med marknadsföring i publik- starka kanaler.

9.2.2 Ljudradio

Förslaget om lokalradio innebär att större delen av en utökad samhällsin- formation läggs i denna. Det beräknas att ”samhällsinformation i allmänhet" kommer att omfatta ungefär 15 timmar per vecka för lokalradions del. Därför kan utökningen av samhällsinformationen i riksprogram begränsas till omkring fem timmar per vecka (5.6.2). För riksprogram föreslås följaktligen en sådan utökning. I det följande behandlas hur denna förutsätts uppdelad på olika typer, vilka placeringar som kan bli möjliga samt såvitt gäller särskild samhällsinformation beräknade kostnader. Placeringen i olika kanaler anges med utgångspunkt i uttryckta preferenser (5.5.1) i fråga om att inom ljudradio tillgodose behov av samhällsinformation. Den gäller oberoende av dispositionsalter- nativ enligt 7.6.

Utökningen av särskild samhällsinformation i form av uppläsning och blänkare (i genomsnitt sammanlagt 10 minuter per dag) kan placeras i P 1 och P 3. En del av ökningen avser sändning på invandrarspråk. Liksom nu

är fallet med trafikinformation och konsumentupplysning har räknats med att den utökade informationen skall sändas också i repriser. Utökningen i form av uppläsning och blänkare beräknas bli sammanlagt något mer än en timme per vecka.

Den återstående utökningen av samhällsinformation i riksprogram beräknas till fyra timmar per vecka. Det gäller program som är mer omfattande än de förut nämnda, 20 minuter per program kan bli vanligt. Det blir antingen opinionsspeglande program av bl. a. magasinstyp eller också ”Övrig särskild samhällsinformation” (modell 5). Utökad informa- tion av dessa båda slag bör kunna placeras företrädesvis i P2. En omdisponering inom kanalen kan komma att behövas för att få fram sändningstid som blir användbar för denna typ av samhällsinformation. Det skulle dock vara enklast att genomföra placeringen av ifrågavarande fyra timmar inom den ram av sex timmar(l7.25—l8.30 måndag—fredag och 1700—1800 lördag) som frigörs eftersom regionalradions tid i P 2 inte behövs när lokalradio genomförs. Hänsyn härtill bör tas redan i samband med lokalradions första utbyggnadsetapp.

De gjorda beräkningarna (utökad sändningstid iform av opinionsspeg- lande program och särskild samhällsinformation enligt modellS med sammanlagt fyra timmar per vecka) bygger på genomsnittsiffror. I dessa fall gäller för de flesta områdena enligt exempelsamlingen i bilaga 7 att det inte kan bli mer än ett 20-minuters program per kvartal. För riksprogrammens del bör nämligen samhällsinformationen till språkliga minoriteter prioriteras. Mer än hälften av den föreslagna utökningen (eller 20 a 25 minuter per dag) bör avse samhällsinformation sänd på invandrarspråk.

En satsning på ökad information på invandrarspråk i nämnd utsträck- ning innebär inte att det enbart skall vara fråga om myndighetsbetald särskild samhällsinformation. Även Sveriges Radios allmänna program- verksamhet skall som hittills och i ökad utsträckning ge språkliga minoriteter information, kulturellt utbyte och underhållning i program på invandrarspråk.

En gränsdragning kan visserligen många gånger bli svår att utföra mellan behov av särskild samhällsinformation, som är samhällets uppgift, och annan information i bl. a. magasinsprogram, som är Sveriges Radios uppgift. Att större insatser än nu kan krävas av radioföretaget grundas på att även invandrarna måste ha rätt att få sina speciella programbehov tillgodosedda i den allmänna programsättningen likaväl som andra minoritetsintressen blir tillgodosedda.

I fråga om språkliga minoriteter kan sägas att viss uppsökande information i form av uppläsning och blänkare kan placeras i P 3 med syfte att hänvisa till längre program i de båda andra kanalerna.

Kostnaderna för särskild samhällsinformation har i 1970 års kostnads- nivå beräknats enligt följande:

Uppläsning i ljudradio (modell 1) Produktions- och sändningskostnad: 35 kr för 1 minut Televerkets distributionskostnad: 35 kr för 1 minut

Blänkare i ljudradio (modell 3) Produktions- och sändningskostnad: 175 kr för 1 minut Televerkets distributionskostnad: 35 kr för 1 minut

Övrig särskild samhällsinformation (modell 5) Produktions- och sändningskostnad: för 15 min varierar mellan 1 300 och 2 700 kr

Televerkets distributionskostnad: 525 kr för 15 min

I fråga om avgifter för särskild samhällsinformation förutsätts med hänsyn till de relativt begränsade kostnaderna att televerkets kostnader för distribution beträffande samtliga tre modeller finansieras av rundra- diorörelsens avgiftsmedel (mottagaravgifter). Sak samma' bör gälla i fråga om kostnader för radioföretagets produktion och sändning av program som avser uppläsning och blänkare. När det däremot gäller produktion och sändning av program som kan hänföras till ”Övrig särskild samhällsin- formation” (modell 5) bör dock vederbörande myndighet svara för kostnaderna. Som skäl kan anföras att programtypen i stort sett blir ny och kan bli rätt arbetskrävande.

Erforderlig prioritering får göras efter samråd mellan Sveriges Radio och det informationsprogramråd som föreslås (9.6.1).

Kostnaderna för utökad särskild samhällsinformation i riksljudradio redovisas i tabell 9.5 för var och en av de tre modellerna. Beräkningarna görs med utgångspunkt i att all sändningstid avser originalproduktion. I praktiken får man emellertid räkna med ett varierande antal repriser. Angivna kostnader i detta räkneexempel får därför betraktas som maximibelopp. De avser utökad särskild samhällsinformation i rikspro- gram fullt utbyggd enligt RUT 69 :s förslag.

Tabell 9.5 Beräknade kostnader för särskild samhällsinformation i riks- program, ljudradio enligt förslag, 1970 års kostnadsnivå

Särskild sam- Tid per vecka Tid per år A-pris 1 kr. Summa kr. (Andelen hällsinforma- iminuter i minuter per minut in- för televerkets tion i riks- klusive tele- distributionskost- program verkets dis- nader inom pa- tributions— rentes) kostnader Maxirnibelopp 1 2 3 4 5 Uppläsning 35 1 820 70 127 000 (63 500) (mod. 1) Blänkare 35 1 820 210 382 000 (63 500) (mod. 3) Ovrig särskild samhällsinfor- mation (mod. 5) 120 6 240 168 1 048 000 (218 000) (24072 = 120”) Summa ljudradio 1 557 000 (345 000) SOU 1973: 8

Behov av utökad samhällsinformation i tv har sammanlagt beräknats till inemot 2,5 timmar per vecka (5.6.2). En sådan utökning föreslås därför. [ det följande behandlas hur den förutsätts uppdelad på olika typer, vilka placeringar som kan bli möjliga samt såvitt gäller särskild samhällsinfor- mation beräknade kostnader. Tidsplaceringar anges med utgångspunkt i uttryckta principer (5.5.2) för att i tv tillgodose behov av samhällsinformation och i anslutning till angivna utgångspunkter för ändring av dispositionen av tv (8.4).

RUT 69 har räknat med att särskild samhällsinformation i form av uppläsning och blänkare skall utgöra i genomsnitt omkring fem minuter per dag i vardera kanalen. Programmen förutsätts sända på tider då stor publik kan nås. Uppläsning och blänkare skall främst sändas i form av rubricerade block på i förväg annonserade tider på kvällstid placerad mellan 19.00 och 22.00. Placering i skarvar mellan program skall också kunna användas. De nämnda blocken skall förekomma i samma omfatt- ning i båda kanalerna och sändas dagligen. Utökningen i form av uppläsning och blänkare beräknas bli sammanlagt något mer än en timme per vecka.

Den återstående utökningen av samhällsinformation itv beräknas på sikt i genomsnitt till omkring en halv timme per vecka i vardera kanalen. Det gäller ”Övrig särskild samhällsinformation” (modell 5) eller opinions- speglande program av bl. a. magasinstyp. För program av typen ”Övrig särskild samhällsinformation” kan dagtid under lördagar och söndagar ibland vara godtagbara tidsplaceringar. Många gånger måste dock för denna modell krävas lika attraktiv sändningstid som för uppläsning och blänkare.

Televisionen har genom sina höga publiksiffror speciella möjligheter att ge språkliga minoriteter information på invandrarspråk. För den särskilda samhällsinformationen gäller att i uppsökande syfte kan meddelande läsas upp på invandrarspråk i tv och sedan följas upp i bl. a. ljudradioprogram.

RUT 69 räknar med att den särskilda samhällsinformationen i tv kommer att öka kraftigt när myndigheterna får kännedom om dess möjligheter. En tillbakahållande faktor kan dock bli att myndigheterna väljer andra vägar med hänsyn till kostnaderna när det gäller blänkare eller ”Övrig särskild samhällsinformation” (modell 5).

Kostnaderna för särskild samhällsinformation har i 1970 års kostnads- nivå beräknats enligt följande:

Uppläsning i tv (modell 2) Produktions- och sändningskostnad: 650 kr för 1 minut (varav

500 kr för sändning) Televerkets distributionskostnad: 200 kr för ] minut

Blänkare i tv (modell 4) Produktions- och sändningskostnad: 9 000 kr för 1 minut (varav 500 kr för sändning); mycket stora variationer förekommer Televerkets distributionskostnad: 200 kr för 1 minut

Produktions- och sändningskostnad: kan för ett 15 min program vara så låg som 7 000 kr (då material från tidigare sändningar används). En mera normal kostnad är 54 000 kr för ett 45 min

program. Televerkets distributionskostnad: 3 000 kr för 15 min och 9 000 kr för 45 min

I fråga om avgifter förutsätts med hänsyn till att endast delvis ny sändningstid behöver tas i anspråk och till de förhållandevis begränsade kostnaderna att televerkets kostnader för distribution enligt samtliga tre modeller skall finansieras av rundradiorörelsens avgiftsmedel (mottagarav- gifter). Så förutsätts också i fråga om produktions- och sändningskostna- der för uppläsning i tv. Vid produktion och sändning av särskild samhällsinformation i form av blänkare eller "Övrig särskild samhällsin- formation” (modell 5) bör dock vederbörande myndighet svara för kostnaderna. För produktionen bör detta främst ske genom att myndig- heten tillhandahåller ett färdigt program på film eller videoband.

Erforderlig prioritering får göras efter samråd mellan Sveriges Radio och det informationsprogramråd som föreslås (9.6. 1 ).

Kostnaderna för utökad särskild samhällsinformation i tv redovisas i tabell 9.6 för var och en av de tre modellerna. Beräkningarna görs med utgångspunkt i att all sändningstid avser originalproduktion. I praktiken får man emellertid räkna med ett varierande antal repriser. De angivna kostnaderna i detta räkneexempel får därför betraktas som maximibelopp. De avser utökad särskild samhällsinformation i rikspro- gram fullt utbyggd enligt RUT 69 :s förslag.

Tabell 9.6 Beräknade kostnader för särskild samhällsinformation i riks- program, television enligt förslag, 1970 års kostnadsnivå

Särskild sam- Tid per vecka Tid per år A-pris 1 kr. Summa kr. (Andelen hällsinforma- i minuter i minuter per minut in- för televerkets tion i riks— klusive tele- distributionskost— program verkets dis- nader inom pa- tributions- rentes) kostnader Maximibelopp 1 2 3 4 5 Uppläsning 40 2 080 850 1 768 000 (416 000) (mod. 2) Blänkare 30 1 560 9 200 14 352 000 (312 000) (_rnod. 4) Ovrig särskild samhällsinfor- mation (mod. 5) 35 1 820 1 400 2 548 000 (364 000) (7072 = 35”) Summa television 18 668 000 (1 092 000)

9.3 Utbildning i riksprogram 9.3.1 Allmänt

RUT 69:s bedömningar av behov av etersändning inom olika utbildnings- former grundas på vad man nu vet om förutsättningarna för etersänd utbildning i ljudradio och tv, hittillsvarande volym av etersändning samt olika framtidsbedömningar i ökande eller minskande riktning. Möjlig- heterna att med andra distributionssätt ersätta ljudradio och tv för direktmottagning minskar avnämarnas krav på sändningstid för skolradio och skol-tv (grundskolans högstadium och gymnasieskolan). Behov av etersänd vuxenutbildning väntas kvarstå och kan på sikt öka. Detta gäller inte minst för de vuxna som av olika skäl följer etersända kurser individuellt. Behov finns av sändningstid för program, vilka vänder sig till barn i förskoleåldern, medan ingenting kan sägas om högskolesektorns behov. För vardagar gäller att på kvällstid är det vuxenutbildningen och på dagtid program för barn i förskoleåldern som behöver prioriteras (6.4.1).

I fråga om etersänd skolradio och skol-tv är både statens utgifter för produktion och distribution samt kommunernas kostnader för mottag- ning redan betydande (tabell 6.9). Eterdistributionen medför stora följdkostnader på mottagarsidan. Läromedelsutredningen uttalade sig härom på följande sätt: ”Utredningen anser det viktigt att behovsanaly- serna inför skolradio- och skol-tv-produktion får sådana former, att eterutbudet anpassas till lärarnas och elevernas behov och kommunernas ekonomiska och organisatoriska förutsättningar” (SOU 1971291, 5. 1 12). RUT 69 vill understryka vad läromedelsutredningen anfört i fråga om behovsanalyserna. Det finns emellertid ingen anledning att här gå in närmare på dessa frågor eftersom fortlöpande organiserat samråd mellan skolöverstyrelsen, svenska kommunförbundet och Sveriges Radio (utbild- ningsprogramenheten) kan förutsättas i fråga om behoven samt produk— tionens och distributionens inriktning.

] anslutning till vad som tidigare anförts (6.4.1) rekommenderas en långsiktig planering av vuxenutbildningens behov. Prioriteringsfrågorna måste uppmärksammas tidigt i planeringen eftersom det följer en multiplikatoreffekt av de serier med utbildningsprogram, som sträcker sig över flera säsonger. Detta medför ökade behov av repriser och uppfölj- ning på högre stadier. I den nya TRU-kommitténs direktiv betonas vuxenutbildningens inriktning på alla utbildningsnivåer. Detta får anses utgöra incitament till utökade behov av etersänd vuxenutbildning på sikt.

En utbildningsverksamhet som skall nå stora grupper måste i första hand distribueras på sådan tid då de flesta har sin fritid. Vuxenutbild— ningen konkurrerar därför med den övriga programverksamheten på ett helt annat sätt än övrig etersänd utbildning (6.4.1). Förhållandet gör att TRU (eller det utbildningsprogramorgan som kan komma att ersätta TRU) behöver egen sändningsrätt, särskilt avdelat sändningsutrymme, eget programansvar och möjlighet till eget programval. Dessa frågor behandlas längre fram (9.6.2).

RUT 69 förutser på sikt en ansenlig minskning av etersändningsbehovet för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. En minskning av sändningsutrymmet för dessa kan komma att vid behov ge möjligheter till sändningstid för högskolans behov (på dagtid). Ingenting kan dock sägas om i vilken utsträckning etersändning kan bli aktuell för denna sektor. För övrigt förutsätts att program för barn i förskoleåldern får företräde framför andra behov vid fördelning av ledigt utrymme på dagtid.

Det finns inte förutsättningar att nu beräkna behov av sändningstid för vuxenutbildning i riksprogram utöver de 30 timmar per vecka som redan avdelats. Konsekvenserna av ökade behov redovisas dock schematiskt (tabell 6.11). Vuxenutbildningen bör kunna tilldelas ytterligare någon sändningstid på kvällstid, vilket emellertid kan påverka musikradions utrymme (6.4.2).

9.3.3 Television

Utgångsläget är i princip detsamma som för ljudradion. Behovet av etersändning minskar för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Detta kan komma att ge högskolan möjligheter på dagtid. Program för barn i förskoleåldern bör dock få företräde framför andra utbildningsbe- hov vid fördelning av sändningsutrymme på dagtid.

När det gäller att bedöma behov av sändningstid för vuxenutbildningi tv har RUT 69 utgått från TRU-kommitténs beräkningar (SOU 1971 :36, s. 92) och sammanställt dem i tabell 6.13. Förutsättningar är inte för handen att nu beräkna takten i ökningen. För att kunna belysa konsekvenserna av TRU-kommitténs beräkningsmodell redovisas — utan tidsangivelser i fråga om verksamhetsår en indelning i tänkbara utbyggnadsetapper (tabell 6.14). Samtidigt görs en fördelning på kvälls- tid, mellantid och dagtid. Som en särskild utgångspunkt för ändring av dispositionen har markerats att vuxenutbildningens program i uppsökan- de syfte ofta behöver tilldelas sändningstid som vanligen ger stor publik (8.4).

Vuxenutbildningens behov förutsätts få visst företräde vid utökning av sändningstiden totalt. RUT 69 har redan uttalat att det kan bli svårt att finna lämpligt utrymme för en utbyggnad av vuxenundervisningsprogram på acceptabel kvällstid (mellan 19.00 och 22.00) och angett skälen för denna bedömning (6.4.2). Det har dock angetts som en utgångspunkt för ändring av televisionens disposition att rimliga förutsättningar finns att nå för alla parter godtagbara lösningar inom den närmaste femårsperio- den. Detta gäller särskilt därest tid efter kl. 22.00 på vardagar kan användas för en del av utbildningstillskottet och om en stor del av behovet i övrigt kan tillgodoses på dagtid under lördagar och söndagar (8.4).

Det är angeläget att den ökning av sändningstid för programverksam- heten i allmänhet som Sveriges Radio för fram, förutom annan prövning, även vägs mot vuxenutbildningens behov. Dessa senare skall därvid prioriteras.

9.4. Ljudradions utrymme 9.4.1 Dispositionsalternativ

Hittills gällande programpolitiska förutsättningar följer — i form av renodlingsprincipen de riktlinjer för ljudradions utbyggnad som lades fast av 1964 års riksdag. Förutsättningarna kompletterade med behand- lingen av samhällsinformation i kap. 5 och utbildning 1 kap. 6 utgör grunden för de diskussioner och de principiella överväganden som redovisas i kap. 7.

Som en central programpolitisk utgångspunkt har RUT 69 1 kap. 7 framhållit att ljudradion och televisionen skall komplettera varandra. Programsättningen i stort förutsätts ta hänsyn till varje mediums särart och möjligheter: televisionens utsikter att nå den stora publiken på kvällstid jämförs med ljudradions snabbhet, rörlighet och den variation som dennas längre sändningstid kan ge. Som en annan utgångspunkt anges hur riksradion och lokalradio bör komplettera varandra. Riksradion får den största variationen och det rikaste utbudet. Lokalradions stoff ligger nära lyssnarnas vardagliga situation och sänds på tider då innehållet har störst aktualitet för lyssnarna. Lokalradion och riksradion bör ta sådana hänsyn till varandra att programsättningen ger publiken störst utbyte (7.6.1).

[ kap.7 har två alternativ för ljudradions disposition redovisats. Dispositionsalternativ ] innebär ett system med nuvarande tre FM-nät och att lokalradio läggs i FM 3-kanalen tillsammans med P 3. Disposi- tionsalternativ 2 innebär att nuvarande tre FM-nät kompletteras med ett fjärde nät. Det sistnämnda blir tills vidare ett tillfälligt FM 4/AM-nät, som får disponeras avP 1, under det att FM l-nätet på morgon- och dagtid anvisas för lokalradio. Modeller för tillämpning av de båda dispositions- alternativen har redovisats (7.6.3 och 7.6.4).

Vid planering av rundradions samlade programverksamhet i framtiden utgick 1960 års radioutredning från televisionen. Härom uttalades bl. a. följande (SOU 1965:20, s. 379):

”Denna grundtanke, som framträder även i dispositionen av betänkandet, kan givetvis inte renodlas. Om man i detalj fullbordade planeringen av televisionen utan att på något sätt ta hänsyn till ljudradions sannolika omfång, resurser och programmässiga möjligheter, skulle man göra sig skyldig till en rad allvarliga missgrepp. Det är givetvis i medvetande om ljudradions särskilda förutsättningar och rimliga framtida verksamhet på sådana arbetsområden som nyhetsförmedling och musik som motsvarande verksamhet inom televisionen har planerats. Ett samspel måste alltså äga rum, där man ideligen vid arbetet med ett medium frågar sig vad det andra mediet förmår uträtta. Den grundtanke som här framhålls innebär alltså endast att man ständigt skall hålla i åtanke, att ur publikens synpunkt televisionen är det primära.”

I prop. 19662136, s. 137 erinrade departementschefen bl. a. om ljudradions möjligheter att hävda sig mot tv-mediet på grund av de relativt låga produktionskostnaderna. Det framhölls också att vissa programområden särskilt väl lämpar sig för ljudradion i den meningen att tv-bilden inte nämnvärt ökar behållningen av programmen.

De överväganden som gjorts i samband med diskussionen i kap. 7 leder fram till att den grundsyn som här citerats och refererats i princip inte bör förändras. RUT 69 vill i stället understryka dessa grundläggande

programpolitiska motiv. De kan dock i viss mån ges en ny inriktning. Ljudradion och televisionen skall komplettera varandra men nu med beaktande av att en utbyggd lokalradio stärker ljudradions ställning. På kvällarna då televisionen har sin bästa sändningstid är det emellertid föga meningsfullt att lägga ljudradioprogram som är avsedda att nå en stor publik. Däremot kan på denna tid med fördel läggas de program som har minoriteter som målgrupper.

När det för ljudradion gäller att tillgodose allmänna publikintressen får lokalradion den största betydelse. De avsevärda resurser som kommer att tilldelas denna gör att det inte bör bli normalt att sända lokalradio på bästa tv-tid, även om lokalradion bör få tillgång till viss kvällstid. Därför förordas att under vardagar tyngdpunkten i lokalradiosändningarna läggs på morgontid och dagtid då televisionen inte sänder och knappast inågon större utsträckning väntas komma att sända allmänna program.

Dispositionsalternativ 1 med tre kanaler innebär att lokalradion orsakar minskat utbud av lätt musik i riksprogram. Denna minskning är emellertid i viss mån skenbar. Programsättningen gör att en del av den ”reducerade” lätta musiken kommer tillbaka i form av den ljudtapet som skall blanda och omge lokalradions program. Dessutom kommer de lokala stationernas egen produktion att i viss utsträckning innehålla lätt grammofonmusik. I övrigt innebär dispositionsalternativ I följande. Samhällsinformation i riksprogram går att placera på sändningsfri tid. Förskolans program kan placeras på sändningsfri tid eller tid som blir ledig på grund av den efterfrågeutveckling som väntas för skolradions del. Vuxenutbildning på kvällstid får visst, begränsat expansionsutrymme — särskilt om musikradions utbud kan minskas något.

Ett system med fyra kanaler av den typ som diskuterats (dispositions- alternativ 2) kan genom omdisposition och utökade sändningsresurser, jämfört med dispositionsalternativ 1, ge ytterligare tid för samhällsinfor- mation i riksprogram och vuxenutbildning men inte på kvällstid. Den stora fördelen av ett alternativ med fyra landstäckande kanaler att förfoga över en kanal även på kvällstid kan man inte dra förrän det provisoriska FM 4/AM-nätet ersätts med ett permanent fjärde FM-nät. Om dispositionsalternatin väljs blir det främst lokalradion som får tillgång till FM l-nätet på morgontid och dagtid. Detta kommer att innebära att den lätta grammofonmusiken genom intagning från P3 tidvis sänds i två kanaler. Lokalradion får en friare dispositionsrätt. Ett framträdande resultat av dispositionsalternativ 2 blir dock att den lätta musiken i P 3 under långa tider på dagen kommer att sändas över både FM 1- och FM 3-näten.

RUT 69 finner att redovisade behov av utökad sändningstid för lokalradio samt för samhällsinformation och utbildning i riksprogram kan tillgodoses inom ett system med tre ljudradiokanaler. Därför förordas att dispositionsalternativ 1 tillämpas åtminstone fram till början av 1980-ta— let.

Vid formuleringen i kap. 7 av dispositionsalternativen har förutsatts att två kanaler skulle få möjlighet till stereosändningar. Det är nämligen rimligt att möjligheten till stereomottagning tillgodoförs publiken för både den seriösa musiken i P 2 och den lätta musiken i P 3. Sveriges

Radio har dessutom redan en sådan anpassning av musikproduktionen att införandet av stereo inte medför några merkostnader för programföre- taget. Dessutom har allmänheten i relativt stor utsträckning anskaffat stereoanläggningar, som kan kompletteras med mottagare för radiostereo.

Den totala disposition för ljudradio som RUT 69 föreslår innebär

följande:

Sändarnät Programkanal Anmärkning

FM 1 P 1 —

FM 2 P 2 Nätet får stereo— möjlighet.

FM 3 P 3 Nätet får stereo- möjlighet för riksprogram.

Lokalradio Nätet kompletteras

med hänsyn till lokalradions behov.

Det bör genom uttalande från statsmakterna och därav följande avtal fastslås att lokalradion tillsammans med P 3 hör hemma i FM 3-nätet och att den skall beredas sändningsutrymme enligt föreslagna riktlinjer. Lokalradions placering och andra skäl kan från skilda synpunkter motivera att renodlingsprincipen i viss mån bryts upp. Det kan t. ex. bli lämpligt att en del av nuvarande musikprogram i P 3 med talinslag placeras i P 1 eller P 2. Över huvud taget kan en modifierad renodling ge en viss uppsökande effekt samt dessutom underlätta genomförandet av en god hushållning med tillgängligt kanalutrymme. De riktlinjer som kommer att utfärdas får inte medföra att vederbörande radioföretag får en alltför bunden programplanering.

Antalet FM-mottagare är nu så stort att det inte längre finns motiv för en dubbeltäckning av P l-kanalen (både FM 1- och AM-näten) för mottagning i Sverige. Dispositionsalternativ 2 skulle sett enbart ur denna synvinkel inneburit en bättre användning av AM-resurserna. Förordet för dispositionsalternativ ] medför att ingen given användning finns för de större AM-sändarna för tiden fram till 1980, då resultatet av internatio- nell frekvensfördelning kan ge dem nya uppgifter för sändning mellan länder. Skäl finns emellertid redan nu för att ge lyssnare i Danmark, Norge och Finland möjlighet att fortsätta den AM-lyssning av P 1 som redan förekommer. AM-sändningarna för P 1 bör därför vara kvar. Sändningstiden kan dock reduceras. Med hänsyn till nämnda nordiska lyssnare bör vissa inslag från de andra riksprogrammen i begränsad utsträckning kunna sändas över AM—nätet, eventuellt genom repriser.

AM-sändarna för P 1 kostade 4 milj. kr under 1971 för 18 timmars drift per dygn. Genom bl. a. rationalisering har kostnaderna för samma antal timmar under 1972 nedbringats till 2,5 milj. kr. Det är emellertid rimligt att för AM-nätets del stanna vid sändningstider som motsvarar tre block om vartdera tre timmar per dag. Härigenom skulle distributions- kostnaderna reduceras till 1,5 milj. kr per år.

Förslaget förutsätter principiellt att det blir fråga om parallellsändning

av P 1 för nyheter och Ekon samt vissa informations- och kulturprogram. Inom blocktiderna bör parallellsändning eventuellt kunna utföras även av talprogram från P 2 och P 3 som då ersätter P l-utbudet över AM-nätet. Sändningstiderna för de större AM—sändarnas utbud med sikte främst på nordiska lyssnare föreslås begränsade till tre block med vartdera omkring tre timmar per dag.

9.4.2 Val av stereosystem

Faktorer av betydelse för bedömning av stereoljudradio och tvåprogram- sändning har redovisats tidigare (2.4). Eftersom RUT 69 förordar ett dispositionsalternativ för ljudradion med tre FM-kanaler kan vid den slutliga bedömningen bortses från möjligheten till tvåprogramsändning. Systemvalet kan därför ske enbart från stereosynpunkt.

Pilottonsystemet har den allmänna fördelen att det inte erfordras någon modifiering av stereomottagare importerade till eller exporterade från Sverige. Dessutom möjliggörs stereolyssning över gränserna lättare i en del fall. Nackdelarna från stereosynpunkt med pilottonsystemet är två. För det första behövs ibland mer påkostade antenner vid stereomottagning. För det andra behövs ytterligare ett stort antal slavsändare om landstäckning skall kunna nås.

Från stereosynpunkt har FM/FM-kompandersystemet två fördelar. Enklare mottagningsantenner än vid pilottonsystemet kan användas vid stereomottagning. Fullgod stereomottagning utan utökning av antalet slavsändare kan erhållas överallt i landet där monomottagningen är fullgod. Som nackdelar från stereosynpunkt kan anges följande. Möjlig- het till direktmottagning över gränserna vid stereoavlyssning inskränks. Handelshinder uppstår vid import och export av stereomottagare. Systemet är tekniskt mer komplicerat och medför följaktligen något dyrare mottagare jämfört med pilottonsystemet.

För distributionssidan gäller från stereosynpunkt att vart och ett av de tre FM-näten i princip kan utrustas med båda systemen. Pilottonsystemet ger ca 95 % befolkningstäckning (ca 98 % vid ytterligare 10 slavsändare) medan FM/FM-kompandersystemet ger landstäckning. Utbyggnadstiden blir successivt efter beslut omkring tre år oavsett systern.

Kostnaderna har beräknats enligt följande:

Antal nät, milj. kr. Ett Två Tre

Pilotton (vid täckning ca 98 %) 4,2 6,5 8,8 FM (FM-kompander 3,4 5,4 7,4 (landstäckning)

Ett tredje nät kan utnyttjas för stereo först sedan förbindelsenätet till sändarna kompletterats. Kostnaderna härför har inte räknats in i sammanställningen. De utgör 10 milj. kr.

Av de stereoanläggningar som försåldes under åren 1968—1971 var

åtminstone 100 000 stereoförsedda (pilotton). Nyanskaffningarna under 1972 uppskattas till ca 160 000 varav ungefär en tredjedel stereoförsedda (pilotton).

Försäljningen av stereoförberedda men ej stereoförsedda mottagare kan uppskattas till ca 100 000 under 1971. Inga bedömningar kan göras av hur antalet fördelar sig på olika grader av stereoförberedelse eller av kompletteringskostnadernas storlek i olika fall.

Mottagare utrustade med möjlighet till mottagning enligt FM/FM-kom- pandersystemet finns inte i marknaden. Tillverkning av dekodrar blir aktuell först om beslut fattas om införande av systemet som reguljär tjänst.

RUT 69 kan inte bortse från att pilottonsystemet är ett internationellt accepterat system som även — låt vara i relativt begränsad omfattning — vunnit etablering på marknaden i Sverige. Andra faktorer än bästa tekniska system väger härigenom tyngre. Därför föreslår RUT 69 att pilottonsystemet väljs för svenska stereosändningar.

9.4.3. Utbyggnad och andra förändringar Lokalradio

För lokalradions del har redovisats vilka medel som krävs för investe- ringar i sändarnätet och för programföretaget (9.1.4). I samma delavsnitt har redovisats vilka driftkostnader som erfordras. Tillkommande medels— behov för lokalradion återfinns i tabell 9.4. Av denna framgår kostnads- utvecklingen under perioden 1974/75—1982/83.

Stereo

Eftersom RUT 69 föreslår att den totala dispositionen av ljudradions utrymme begränsas till tre sändarnät för riksprogram erfordras inga utbyggnader av nya nät. Däremot krävs komplettering för stereo av FM 2- och FM 3-näten. I enlighet med det föreslagna systemvalet innebär kompletteringen att näten anpassas till stereo enligt pilottonsystemet. Televerket har gjort en preliminär utbyggnadsplan för stereonäten. Det förutsätts därvid att stereosändningar införs samtidigt i flera områden över hela landet. Tre utbyggnadsetapper befinns lämpliga. Utbyggnaden kan genomföras 2, 2,5 respektive 3 år efter beslut. Den första etappen avser en befolkningstäckning av ca 50 %, den andra ytterligare ca 30 % och den tredje återstående ca 18 %. Härigenom nås en sammanlagd befolkningstäckning av ca 98 %.

FM-stationerna i Stockholm och Göteborg har för närvarande utrust- ning av provisoriskt utförande för stereosändning i en kanal. De ingår» därför på ett naturligt sätt i den första etappen. Till etapp ] hör vidare följande stationer: Boden, Borlänge, Hörby, Kiruna, Malmö, Norrköping, Skövde, Sundsvall och Örebro. I etapp 2 ingår FM-stationerna Bollnäs, Borås, Emmaboda, Gällivare, Gävle, Halmstad, Haparanda, Helsingborg, Hudiksvall, Jönköping, Karlstad, Mora, Nässjö, Skellefteå, Sollefteå, Uddevalla, Uppsala, Vännäs, Västervik, Västerås, Örnsköldsvik och

Östersund. Till etapp 3 hänförs Arvidsjaur, Bäckefors, Filipstad, Finn- veden, Karlshamn, Karlskrona, Kisa, Lycksele, Motala, Pajala, Storuman, Sunne, Sveg, Trollhättan, Tåsjö, Varberg, Visby, Vislanda, Ånge och Östhammar.

De ca 50 slavstationerna får normalt stereosändningsmöjlighet sam- tidigt som respektive moderstation.

Från anslagssynpunkt kräver utbyggnaden av FM 2- och FM 3-näten med sändningsmöjligheter för stereo (pilotton) följande belopp.

1974/75: 2,5 milj. kr 1975/76: 2,0 milj. kr 1976/77: 2,0 milj. kr

Televerkets driftkostnader ökar med 0,5 milj. kr från 1975/76. För Sveriges Radios del krävs ingen särskild medelstilldelning på grund av införandet av stereosändningar. Det internationella programutbytet och produktionen av grammofonskivor gör att radioföretagets utrustning redan anpassats för stereo.

Ändrade uppgifter för AM-sändarna

Eftersom motiv inte längre finns för dubbeltäckning av P I-kanalen med både FM l-nätet och AM-nätet för mottagning i Sverige har ny användning av AM—nätet föreslagits (9.4.1). Därigenom behålls de större sändarna i AM-nätet för att även i fortsättningen möjliggöra lyssning av främst P I:s programstoff utanför det punktprickade området i figur 9.1. Detta främst med tanke på lyssnare i Danmark, Norge och Finland. Självfallet ger sådana sändningar ingen landstäckning vare sig i dessa länder eller i Sverige.

Möjlighet att avlyssna svenska AM-sändare på MV och LV i andra länder föreligger i första hand under dygnets mörka del. Till följd av störningar från sändare i andra länder begränsas dock för närvarande lyssningsmöjligheterna i stor utsträckning.]

Omdisponeringen av AM-sändningarna på angivet sätt medför en årlig kostnadsbesparing på 1 milj. kr för distributionen. I den mån sändningar kan genomföras som parallellsändningar, vilket i princip förutsätts, påverkas inte produktionskostnaderna för Sveriges Radio.

De föreslagna förändringarna bör kunna genomföras under budgetåret 1974/75.

Allmän kostnadsminskning av Sveriges Radios riksprogram

Omfattningen av Sveriges Radios ljudradioprogram jämförs i figur 9.2 med Ijudradioutbudet, mätt i genomsnittlig sändningstid per dygn, inom de övriga nordiska länderna. (I samma figur redovisas också den genomsnittliga sändningstiden per dygn för tv-program). Den svenska

' Sändning av de svenska utlandsprogrammen avsedda för lyssnare i övriga delar av varlden sker över särskilda sändare på kortvåg — KV.

Område inom vilket god mottagning av svenska FM-sändare i allmänhet är möjlig

7/ Område inom vilket mottagning av svenska AM-sändare på % MV- och LV-banden i princip är möjlig under mörk tid. I

(Täckningen under ljus tid är avsevärt mindre.) I

Figur 9.1 Jämförelse av möjlig täckning totalt sett av svenska program vid FM- respektive AM-sändning.

ljudradions utbud omfattar betydligt större sammanlagd sändningstid än vad som förekommeri något annat nordiskt land.

En genomgång av bl. a. ljudradions kostnader har utförts inom Sveriges , Radio genom den interna översynsutredningen. Det sparmål som därvid i rekommenderats är en minskning av kostnaderna för ljudradions rikspro- gram med ca 6 milj. kr per år från verksamhetsåret 1975/76. Den ' rationaliseringsverksamhet som efter översynsutredningen påbörjats inom ' Sveriges Radio kan komma att göra ytterligare besparingar möjliga inom [ riksprogramverksamheten. En överflyttning av publikintresse från riks- i radio till lokalradio kan på längre sikt eventuellt motivera ytterligare l besparingar inom riksradion. Med hänvisning till det anförda föreslås att , de redovisade faktorernas möjligheter till framtida kostnadsminskningar ' kontinuerligt följs upp vid långtidsplanering och anslagsprövning. I 198 SOU 1973: 8 .I

60

40

20

IA &

I)

I 2 3 152f s 1 2 I 2 3 I 1 DANMARK FINLAND ISLAND NORGE SVERIGE 7 . . % Ljudradioprogrom D TV-progrum : Svenskspmkigt program A !: Finskspråkigt program

Figur 9.2 Genomsnittlig sändningstid per dygn för ljudradio- och tv- program i de nordiska länderna budgetåret 1971/72.

9.5 Televisionens utrymme 9.5.1 Synpunkter på disposition

Jämfört med utredningsuppdraget på ljudradions område är direktiven för RUT 69 begränsade i fråga om televisionen. Utredningsarbetet har därför inte tagit sikte på att lägga fram förslag till total disposition av televisionens utrymme. Utredningsuppdraget för utbildning och samhälls- information gäller dock även televisionen. Detta har motiverat formule- ring av vissa utgångspunkter för ändring av televisionens disposition (8.4). Dessa grundas bl. a. på behandlingen av samhällsinformation ikap. 5 och utbildning 1 kap. 6. En central programpolitisk riktpunkt betonas 1 kap. 7, nämligen att ljudradion och televisionen skall komplettera varandra.

1 stor utsträckning måste televisionens genomslagskraft på kvällstid kunna utnyttjas för både samhällsinformation och vuxenutbildning. För sarnhällsinformationens del skall i första hand särskild samhällsinforma- tion av de föga tidskrävande modellerna uppläsning och blänkare prioriteras (9.2.3). Vuxenutbildningens program måste i uppsökande syfte ofta få tilldelning på sådan kvällstid som vanligen medför stort publikintresse (9.3.3). Dessa riktpunkter innebär måttliga ingrepp i

televisionens programsättning även om de medför viss ändring av dispositionen.

På längre sikt kan vuxenutbildningen komma att kräva sådant sändningsutrymme som, trots motiverade krav, inte kan placeras på tillräckligt attraktiv sändningstid. Utgångspunkten för beräknad utbygg- nad av vuxenutbildning i tv (tabell 6.14) är att åtta timmar per vecka placeras antingen på kvällen under vardagar eller på dagtid under lördagar och söndagar. Det är inte möjligt att nu säga när de nytillskott, som redovisas i tabellen, orsakar avvägningsbesvär i förhållande till program- verksamheten i övrigt. Det har uttalats (6.4.2) att svårigheterna blir att finna lämpligt utrymme för en utbyggnad av vuxenundervisningsprogram på acceptabel kvällstid (mellan kl. 19.00 och 22.00). Prioritering av vuxenutbildningens behov har därför förordats vid avvägning mot Sveriges Radios krav på ökad sändningstid för programverksamheten i allmänhet (9.3.3).

Precisering av läget kommer att uppstå åtminstone vid varje tillfälle som förhandlingar om sändningsutrymme skall föras mellan Sveriges Radio och TRU (eller det utbildningsprogramorgan som kan komma att ersätta TRU). För att kunna ge både Sveriges Radio och utbildningspro- gramorganet rimliga planeringsförutsättningar bör tilldelningen av sänd- ningstid och dennas placering avse längre perioder än hittills. Bedöm- ningar bör kunna ske med utgångspunkt i den beräkningsmodell som tabell 6.14 innebär. Dessutom bör TRU (utbildningsprogramorganet) tilldelas egen sändningsrätt.

På grundval av gjorda bedömningar av behoven (5.6, 6.4 och 8.4) samt därefter framförda förslag (9.2 och 9.3) kan förutsättas att en tredje programkanal för television inte blir behövlig under 1970-talet.

De senaste åren har Sveriges Radio haft försök med regionala nyhetssändningar i tv. Om framtida utredningar skulle leda till att utbyggnad av regional television äger rum bör även samhällsinformation och utbildning beaktas vid utredning av behoven.

9.5.2. Långsiktig systemanvändning

En samlad bedömning av ytterligare möjligheter till tv-sändning har gjorts. Därvid har redovisats tekniska möjligheter för ytterligare 12 landstäckande nät (2.6). De alternativ som kan komma i fråga vid behov av utvidgade tv—sändningsmöjligheter har i sammanhanget angetts vara följande:

1) sändning över konventionella sändarnät inom UHF-området 2) sändning från satellit 3) sändning genom kabel-tv-nät

En preliminär värdering av rimliga prioriteringar i frågorna om turordning för utbyggnad av landstäckande nät ligger i benämningarna TV 3 och TV 4 för konventionella sändarnät i UHF-området, TV S—TV 8 för satellitsändningar och TV 9—TV 14 för kabel-tv.

Ekonomiska bedömningar, där bl.a. mottagarsituationen inverkar,

medför att användning av satelliter inte bedöms bli aktuell under den närmaste tioårsperioden. Kostnaderna för investering i kabel-tv gör det över huvud taget inte rimligt att satsa på denna teknik för ett landstäckande system. Möjligheten för kabel-tv att distribuera ytterligare 225—30 samtidiga program om mottagarna förses med tillsatser är i sammanhanget därför ointressant även vid en perspektivmässig bedöm— ning.

Ett tredje landstäckande tv-nät har inte bedömts tillhöra de behov som skall tillgodoses under 1970-talet. Om försöksverksamheten med regional tv skulle föranleda utredningar om en permanent och komplette- rande utbyggnad (inom ramen för TV 1 och TV 2) måste till bedöm- ningsunderlaget föras en diskussion om användningen av de frekvenser som Sverige tilldelats vid den internationella fördelningen. Även vid regionala sändningar får nämligen sett ur televisionens synvinkel etersänd- ning företräde framför kabel—tv. Å andra sidan kan en relativt måttlig frekvenstilldelning för kompletterande regionala sändare leda till att frekvenser avsedda för landstäckande TV 3 och TV 4 tunnas ut så att landstäckning inte blir möjlig för två nya nät.

Sett från ett annat perspektiv kan ett blandat system för regional television (eter/kabel-tv) bli rimligt att diskutera vid en långsiktig bedömning när förutsättningar för en sådan finns.

Tvåkanalsystemet inom televisionen är ännu så nytt, kostnaderna på längre sikt för regionala program så osäkra och efterfrågan på televisions- program och andra tjänster, som kan distribueras inom kabel-tv, så oklara att tillräckligt säkert bedömningsunderlag för långsiktig systemanvänd— ning inte kan presenteras ännu. Förslag måste grundas på säkrare bedömningar av olika behov än som ligger inom RUT 69:s uppdrag och på säkrare långtidsbedömning av tekniska system än som hittills förts fram i utredningar eller i den offentliga debatten i övrigt.

Särskilt i fråga om kabel—tv finns all anledning att följa utvecklingen utomlands, speciellt inom Europa. I anslutning härtill kan framhållas att för närvarande behovsutvecklingen i fråga om kabel-tv för Sveriges del främst synes bero på andra områden än television som massmedium, t. ex. dubbelriktade tjänster av olika slag såsom undervisning, bildtele- foni, opinionsmätning. Vid behovsbedömningen på lång sikt måste dessutom beaktas att kabel-tv är lämplig främst för tättbebyggda avgränsade områden. Detta utesluter inte en perspektivplanering där kombinerade nät i form av etersänd tv och kabel-tv får intresse även för masskommunikation.

9.6. Organisatoriska och juridiska frågor 9.6.1 Organisationsfrågor: särskild samhällsinformation

Den samhällsinformation som lämnas i nyhets- och opinionsspeglande program kräver inga uttalanden eller förslag i organisationsfrågor. Det behövs däremot för den särskilda samhällsinformation som förutsätts sänd på begäran av och efter samråd med statlig eller kommunal myndighet. RUT 69 har utgått från att större krav än hittills kan ställas

på Sveriges Radio när det gäller samhällsinformation av denna typ, bl. 3. skall verksamheten följa fasta regler som måste komma till myndigheter- nas kännedom (5.4.3).

Det har redan uttalats att Sveriges Radios förpliktelser enligt 11 å i avtalet mellan staten och radioföretaget måste ses odelade och inte kan delegeras till programenheterna inom företaget. RUT 69 har därvid förordat ett organiserat samrådsförfarande för särskild samhällsinforma— tion i ljudradio och tv (5.6.2).

Det förordade samrådet måste kunna gälla både principer för och enskilda exempel på särskild samhällsinformation. De främsta uppgifter- na bör bli att diskutera prioritering och principiella kvalitetsfrågor. Som underlag kan många gånger väntas föreligga analyser av behov och resultat. Vid samråd med Sveriges Radio i berörda frågor bör samhället representeras av ett informationsprogramråd. Rådet bör bestå av två ledamöter från nämnden för samhällsinformation, en från svenska kommunförbundet och en från svenska landstingsförbundet.

Samrådet bör organiseras så att radioföretaget fortlöpande kan informera rådet om Sveriges Radios samlade syn på den särskilda samhällsinformationen efter hand som praxis växer fram. Det bör också bli möjligt för samhällets representanter att på sikt via informationspro- gramrådet tillföra radioföretaget en samlad syn på den särskilda samhällsinformationen från både den statliga och den kommunala sektorn.

Sveriges Radio skall bära programansvaret och det förutsätts att även den särskilda samhällsinformationen skall vara underkastad kraven på opartiskhet och saklighet samt övriga regler för programverksamheten (5.4.4). Prioriteringsfrågorna och den därmed sammanhängande analysen av behov och handlingslinjer samt kvalitetsfrågorna har intresse för både Sveriges Radio och samhällets representanter i informationsprogramrådet.

Sveriges Radio beslutar om sändning av särskild samhällsinformation. Framställningar om uppläsning behöver inte i förväg diskuteras med informationsprogramrådet. Vid stort antal framställningar om blänkare blir det inte möjligt att diskutera alla ärenden innan de skall sändas. Det får därför ofta bli en diskussion i efterhand, men frågor av principiell natur bör regelmässigt behandlas på förhand. Så bör också ske vid den ännu mer tidskrävande modellen Övrig särskild samhällsinformation.

Samråd mellan Sveriges Radio och informationsprograrnrådet förut- sätts äga rum vid behov, dock minst en gång i kvartalet.

Den särskilda samhällsinformationen i lokalradion gäller endast ljud- radio och väntas få begränsad omfattning eftersom redaktionell information skall dominera lokalradions utbud av samhällsinformation. Även om samråd kan komma att behövas för den särskilda samhällsinfor- mationen i lokalradion, bedöms det inte erforderligt med speciella regler härför.

9.6.2. Organisationsfrågor: utbildnings— och bildningsverksamhet

TRU:s rätt till etersändning regleras genom ett avtal där Sveriges Radio utan avstående av sin ensamrätt upplåtit sändningsutrymme i ljudradio och tv (6.1.1).

TRU-kommittén föreslog i sitt betänkande (SOU l97l:36) att TRU- enheten och den anslagsfinansierade delen av utbildningsprogramenheten vid Sveriges Radio (SR/UTB) skulle läggas samman till en fristående enhet. Detta förslag resulterade i ett nytt utredningsuppdrag. Enligt direktiv för nya sakkunniga (kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet) skall TRU-kom- mittén slutföra sitt arbete med att genomföra utvärdering av hittillsvaran- de verksamhet.

Den nya TRU-kommittén skall planera och leda en fortsatt verksam- het. Denna bör enligt direktiven främst vara inriktad på vuxenutbildning på alla utbildningsnivåer —— motsvarande bl. a. den verksamhet som TRU:s arbetsgrupp för vuxenutbildning svarat för — och på förskola. ] uppgiften ingår att lägga fram slutgiltiga förslag om hur radio- och tv-inslag m. ni. skall utnyttjas på dessa områden. Därvid skall beaktas även andra distributionsformer än eterdistribution.

I direktiven för den nya TRU- kommittén sägs också att i ett senare skede kommer det att bli aktuellt att ta ställning till hur en framtida mer definitiv organisation skall utformas. Kommittén förutsätts lägga fram förslag härom. Vissa frågor i anslutning till radiolagstiftningen aktualise- ras också. Den nya TRU-kommittén bör enligt sina direktiv därför ”hålla sig underrättad om arbetet med denna fråga, som är en viktig uppgift för 1969 års radioutredning. Den bör även analysera de konsekvenser olika organisationsformer kan få för radiolagstiftningen m. m.” Den nya TRU-kommittén har vidare att ingående överväga framtida avgränsning mot och samordning med utbildningsmyndigheterna m. t]. verksamheter.

De organisationsfrågor som för TRU eller ett nytt produktionsorgan för utbildnings- och bildningsverksamhet tränger i förgrunden avser främst hur produktionsorganet skall kunna tillförsäkras egen sändnings- rätt och därmed eget programansvar och möjlighet till eget programval samt erforderligt sändningsutrymme på attraktiv sändningstid i både ljudradio och television. För RUT 69, som inte slutligt skall behandla organisationsfrågan, blir utgångspunkten hur dessa frågor kan komma att påverka radiolagstiftningen. Den fortsatta diskussionen av dessa frågor gäller därför närmast den situation som uppstår om ett permanent fristående utbildningsprogramorgan (UPO) etableras utanför Sveriges Radio.

I fråga om sändningsutrymme har för vuxenutbildning redovisats räkneexempel för utökningstakt i ljudradio och tv. Beräkningarna för ljudradion har gjorts inom RUT 69 medan beräkningarna för tv grundas på TRU-betänkandet (SOU 1971: 36), (6.4).

Man kan ta relationerna mellan Sveriges Radio och TRU som modell för diskussionen i fråga om programansvar och möjlighet till eget programval för UPO. Från TRU-verksamheten har härom inhämtats bl. a. följande erfarenheter.

TRU har under fyra år enligt överenskommelse med Sveriges Radio disponerat sändningsutrymme för program av utbildningskaraktär (vuxenutbildning, yrkesväg- ledning för gymnasieskola, förskola). De problem som förekommit har huvudsakli- gen varit av två slag. Dels har det rört sig om frågor som har samband med balansproblematiken, dels har det gällt möjligheterna till fritt val av ämnesområden m. m. i de program som TRU önskat sända över Sveriges Radios kanaler.

TRU behöver slutgiltiga beslut i mycket god tid innan sändning för att kunna informera studieförbund, skolor m. fl. På grund av den allmänna programverksam— hetens karaktär har Sveriges Radio en annan typ av planering än vad TRU-program- men behöver. Ändringar i planeringen har ofta inträffat, varigenom besvärligheter uppstått. Förhållandena har dock i viss mån förbättrats genom det avtal som slutits mellan Sveriges Radio och TRU.

Vad beträffar balansproblemet kan följande noteras. De program TRU producerar måste antingen balanseras av mot Sveriges Radios utbud i sin helhet, mot TRU:s hela utbud, mot övriga program inom en programserie/projekt eller inom det enstaka programmet. Programmen skall i regel användas i speciella pedagogiska situationer som ställer krav på utformning och innehåll. Programmen är också ofta delar i ett paket med tryckt material. Dessa förhållanden borde medföra att paketet i sin helhet bedöms. Det är i dessa situationer som ansvarsfrågan blir akut eftersom endast det etersända materialet prövas av Sveriges Radio. Vilka konsekven- ser får ett eventuellt övertramp från TRU:s sida? Ett enstaka misstag som TRU i och för sig kan klara ut inom sin organisation kan lätt få den konsekvensen att TRU generellt uppfattas inte följa Sveriges Radios programregler.

Den andra frågan gäller innehåll och i någon mån utformning av programmen. Valet av område, projekt eller ämne är självklart centralt för TRU, som måste ha full möjlighet att välja med utgångspunkt i de behov man fått fram. Ett problem som varit påtagligt är svårigheten att få in just de projekt/ämnen som från utbildningssynpunkt varit behövliga på bra sändningstid. Det kan gälla nyproduktio- ner där Sveriges Radios kanaler haft andra närliggande produktioner och därför inte varit intresserade av att ta in TRU:s program. Det kan också gälla repriser där man tycker att en reprisomgång varit tillräcklig men där TRU av speciella skäl önskat ytterligare sändningar.

Till detta problem kan också föras behoven av speciell utformning av vissa program (med pauser, med återkopplingssystem osv.) som av Sveriges Radio inte anses fylla tillräckliga programmässiga krav för att sändas. Bedömningen av vad som är programmässigt eller ej sker ofta utifrån andra grunder än de rent utbildningstek- nologiska.

För närvarande regleras förhållandena mellan Sveriges Radio och TRU genom ett l—årsavtal där Sveriges Radio har ett yttersta ansvar. Avtalet slår en brygga mellan Sveriges Radio och TRU:s produktionsenhet där enligt avtalet tillsyn enligt Sveriges Radios programregler skall utövas. Det reglerar vidare hur TRU:s programönskemål skall beredas. Avtalet är till sin konstruktion av temporär karaktär. Det blir i längden otillfreds- ställande om UPO ytterst skall vara hänvisat till Sveriges Radios bedömningar och prioriteringar vad gäller programval och erforderligt sändningsutrymme.

UPO:s verksamhet styrs av utbildningens behov, medan Sveriges Radios behov ligger inom den allmänna programverksamhetens ram och styrs främst utifrån andra värderingar. Även om Sveriges Radios uppgift kräver ett ojämförligt större kanalutrymme får uppgifterna ses som likvärdiga. Med ett sådant betraktelsesätt måste UPO få egen sändnings- rätt.

UPO får förutsättas arbeta efter samma allmänna normer som Sveriges Radio. Pedagogiska skäl talar dock för att balans i fråga om opartiskhet och saklighet för UPO:s del skall gälla projekt och ej iförhållande till Sveriges Radios utbud. UPO måste alltså självständigt tillämpa bestäm- melserna om opartiskhet och saklighet utifrån det avtal staten förutsätts träffa med UPO om dess programverksamhet. Därvid måste hänsyn också

få tas till tryckt och annat material som ingår i läromedelspaket (en integrerad kombination av olika delar i ett läromedel, t. ex. bok, ljudband, stordia). Vid annonsering i anslutning till sändning kan UPO i balanssyfte hänvisa till sådant material.

Med hänsyn till nuvarande verksamhet med skolradio och skol-tv bör Sveriges Radio ges samma möjligheter att tillämpa begreppen opartiskhet och saklighet, när det är fråga om utbildningsprogram med integrerade kombinationer i form av läromedelspaket.

Egen sändningsrätt för UPO och hänsyn till kompletterande material vid bedömning av opartiskhet och saklighet beträffande etersända utbildningsprogram för både Sveriges Radio och UPO kräver förändrad konstruktion av radiolagen och avtalet med staten.

Kompetens och sakkunskap att — även från objektivitetssynpunkt — granska läromedel av det slag det här gäller kan finnas i andra etablerade organ än radionämnden, särskilt i fråga om läromedel för grundskola och gymnasieskola. Sådan granskning kan göras på förhand eller i efterhand. För etersända program hindrar emellertid bl. a. 8 & iradiolagen förhands- granskning av t. ex. statens läroboksnämnd eller skolöverstyrelsen.

Läromedelsutredningen har föreslagit (SOU l97l:91, s. 90) att en särskild nämnd, läromedelsnämnden, inrättas inom skolöverstyrelsen med befogenhet att på skolöverstyrelsens vägnar besluta i frågor rörande läromedels objektivitet.

Läromedelsutredningen framhöll i anslutning till förslaget bl. a. följan- de:

”Eftersom en granskning genom läromedelsnämnden inte blir någon förhands- granskning kan den innefatta även skolradio- och skol—tv-program med tillhörande material utan hinder av den gällande radiolagen. Granskning genom läromedels- nämnden skall sålunda göras vid sidan av granskning genom radionämnden. Skolradio- och skol-tv—program likställs därmed principiellt med andra läromedel.”

Läromedelsutredningens förslag om granskning av centrala läromedels objektivitet kan dock anses gälla endast de utbildningar för vilka skolöverstyrelsen har _ eller kan komma att ha — läroplansansvar.

Det finns inte heller skäl att vidga skolöverstyrelsens objektivitets— granskning till områden utanför sådana utbildningar. Därför får man räkna med att eterdistribuerade program för grundskola och gymnasie- skola, vilket läromedelsutredningen förutsatte, skall kunna granskas både av läromedelsnämnden och av radionämnden. Däremot får granskningen av etersända utbildningsprogram inom områden, där skolöverstyrelsen inte har tillsynsansvar, begränsas till enbart radionämnden. Objektivitets- prövning av etersända utbildningsprogram bör således göras av radio- nämnden även i framtiden.

I de fall granskningen av etersända utbildningsprogram gäller läromedel för grundskola och gymnasieskola bör radionämnden få rätt att som enda åtgärd kunna hänvisa till redan utförd objektivitetsgranskning av den föreslagna läromedelsnämnden eller motsvarande organ. Radionämnden bör i andra fall kunna inhämta yttrande från läromedelsnämnden eller motsvarande organ när den finner detta vara påkallat.

9.6.3. Juridiska frågor: lokalradio, särskild samhällsinformation samt utbildnings- och bildningsverksamhet

Vad RUT 69 föreslagit under 9.1 samt 9.6.1 och 9.6.2 förutsätter vissa författningsändringar. Förslag till ändring av radiolagen och instruktionen för radionämnden läggs fram i bilaga 11. ] det följande redovisas motiv till de föreslagna författningsändringarna. Här kommer dessutom att beröras frågor om ändringar i avtalet mellan staten och Sveriges Radio om programverksamheten samt vissa andra frågor.

Vissa gemensamma frågor

I det följande berörs vissa principiella frågor med anknytning till förslagen om lokalradio och utbildningsprogramverksamhet.

Under 9.1.3 har diskuterats olika modeller för lokalradions organisato- riska uppbyggnad och ställning. Övervägandena utmynnar i förslag om bildande av ett nytt ”public service”-företag, SLR, med uppgift att med ensamrätt bedriva lokalradioverksamhet i Sverige. Vad gäller utbildnings— och bildningsverksamhet har under 9.6.2 redovisats bedömningar av den situation som uppstår om ett permanent fristående utbildningsprogram- organ (UPO) etableras utanför Sveriges Radio. Därvid uttalas att UPO måste få egen sändningsrätt.

Vad som anförts i de nämnda delavsnitten förutsätter således en principiell nyordning, nämligen att Sveriges Radios monopolställning i fråga om vissa avgränsade delar av rundradioverksamheten försvinner och övertas av andra företag. Det förutsätts därvid att nuvarande antal kanaler för television och ljudradio tills vidare skall vara oförändrat.

För att åstadkomma en uppdelning av rundradioverksamheten på flera fristående företag synes i princip två alternativa metoder vara tänkbara.

l)Ensamrätt inom respektive programområden tillförsäkras företagen genom att Sveriges Radio via avtalet med staten om programverksam- heten förbinder sig att till företagen överlåta sin ensamrätt ifråga om lokalradio- respektive utbildningsprogram och att medge företagen skäligt sändningsutrymme för sådana program. Denna metod kan sägas innebära en utvidgad tillämpning av 5 & andra stycket radiolagen och — för UPO:s del — en förstärkning av den rätt till sändningsutrymme som nu avdelas åt TRU genom avtal med Sveriges Radio. 2) De nya företagen ges en med Sveriges Radio helt likvärdig ställning som självständiga och fristående programföretag. Företagens ensamrätt grundas, liksom Sveriges Radios, direkt på radiolagen och med stöd av denna träffade avtal med staten. Modellen förutsätter, eftersom flera företag tävlar om det befintliga utrymmet i tillgängliga kanaler, att erforderligt sändningsutrymme tilldelas radioföretagen av någon utom- stående instans.

Alternativl innebär att man utnyttjar den i Så andra stycket radiolagen stadgade möjligheten för radioföretaget att med Konungens medgivande överlåta sin ensamrätt. Bestämmelsen torde dock närmast

vara avsedd att täcka begränsade behov av ensamrättsöverlåtelser. Den principiellt nya eterpolitiska situation som uppstår när RUT 69 :s förslag förverkligas kräver en författningsteknisk nykonstruktion. De nya före- tagen kommer, om alternativ 1 väljs, dessutom att bli beroende av Sveriges Radio på ett sätt som inte är förenligt med tanken på företagens programpolitiska självständighet. Det synes bl. 3. vara svårgenomförbart att med denna metod garantera de nya företagen det sändningsutrymme som de med hänsyn till sina programuppgifter bör erhålla.

Såväl principiella som praktiska skäl talar enligt RUT 69 :s mening för alternativ 2. Detta alternativ förutsätter ändring av 5 & första stycket radiolagen, som i sin nuvarande lydelse utgår ifrån att ett enda företag med ensamrätt handhar all rundradioverksamhet i riket. Paragrafen bör i fortsättningen ge Kungl. Maj:t möjlighet att uppdra åt flera företag att svara för rundradioverksamheten. Bestämmelsen bör samtidigt utformas så att den nuvarande principen om ensamrätt bibehålls. De nya företagen och Sveriges Radio förutsätts alltså äga självständig beslutanderätt i fråga om programverksamhetens innehåll. För vart och ett av företagen skall ensamrätten avse de programuppgifter som närmare anges i avtal mellan Kungl. Maj:t och företagen.

Det är uppenbarligen inte möjligt att definitionsmässigt ange före- tagens programuppgifter så exakt och uttömmande att alla gränsdrag- ningsproblem bortfaller. Även efter den nya ordningens genomförande bör det sålunda vara möjligt för Sveriges Radio, som förutsätts bedriva den allmänna programverksamheten, att sända exempelvis program av utbildnings- eller bildningskaraktär. Vidare bör Sveriges Radio ha möjlighet att över riksnätet sända program av lokal karaktär, exempelvis lokala nyheter av riksintresse. Däremot faller det givetvis utanför Sveriges Radios uppgifter att sända ljudradioprogram över lokalt avgränsade områden efter det att SLR påbörjat sändningar för samma områden. De nya avtalen bör följaktligen innehålla en klausul av innebörd att företagen är oförhindrade att sända program vars innehåll tangerar eller överskrider gränsen till ett annat företags programuppgifter.

För att ensamrättens omfattning skall få en tydlig avgränsning krävs med andra ord att den med nödvändighet allmänt hållna beskrivningen av företagens programuppgifter kompletteras med en bestämmelse om sändningsutrymme. Detta innebär exempelvis för UPO:s del att företagets ensamrätt omfattar program av utbildnings- och bildningskaraktär under ett maximerat antal sändningstimmar i ljudradio och television.

RUT 69 kommer därmed in på frågan om vem som skall besluta om sändningsutrymme för radioföretagen: Sveriges Radio, SLR och UPO. En utgångspunkt för bedömningen härav är företagens behov att med hänsyn till sin programplanering m. m. i god tid få bindande besked om tilldelad sändningstid. En annan aspekt är att beslutsförfarandet bör grundas på en samlad bedömning av företagens sändningsbehov.

Det kan övervägas om inte uppgiften att besluta om sändningsutrym- me bör anförtros ett nytillskapat organ, en sändningsnämnd. Vissa skäl talar för att beslutanderätten bör utövas av ett fristående organ, främst den omständigheten att frågan om sändningstid kan ge upphov till ömtåliga radiopolitiska bedömningar med principiell räckvidd. Betydel-

sen härav bör å andra sidan inte överdrivas. Det beslutande organets uppgift torde av praktiska skäl få begränsas till att ange en tidsmässig maximiram, inom vilken det berörda företaget tillförsäkras sändningsut- rymme, och — exempelvis för UPO:s del till att göra en grov uppdelning av sändningstiden mellan ljudradio och tv och mellan t. ex. dagtid och kvällstid. Avgörandena av dessa frågor torde få karaktär av schabloniserade beslut som dessutom kan ges flerårig giltighet. Med hänsyn till det anförda och till sambandet mellan sändningstiden och tillgängliga ekonomiska resurser för utnyttjande av denna anser RUT 69 att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut om erforderligt sändningsutrymme. En bestämmelse med denna innebörd föreslås införd i 5 ?; radiolagen.

Även om förslaget beträffande lokalradions ställning realiseras och om UPO — efter den nya TRU-kommitténs fortsatta överväganden inrättas så kommer Sveriges Radios programverksamhet att alltjämt inta en kvantitativt dominerande ställning. De nya företagens programutbud måste således, även om företagen garanteras sändningstid genom det ovan diskuterade förfarandet, samordnas med Sveriges Radios programverk- samhet. Skilda detaljfrågor rörande de nya företagens utnyttjande av sändningstiden torde få lösas genom samordningsavtal eller eljest i samråd mellan företagen och Sveriges Radio på basis av Kungl. Maj:ts beslut. Vad gäller UPO förutsätter RUT 69 att dessa spörsmål närmare Övervägs under den nya TRU-kommitténs fortsatta arbete.

I detta sammanhang vill RUT 69 till slut kort beröra frågorna om yttrandefrihetsbrott i radioprogram. Reglerna härom finns intagna i radioansvarighetslagen, vilken enligt bestämmelser i l & gäller radiopro- gram som svenskt programföretag äger anordna med ensamrätt. Det finns enligt RUT 69 :s mening ingen anledning att för de nya företagens del överväga någon annan reglering av hithörande frågor än den nu gällande. Radioansvarighetslagen kommer automatiskt att omfatta även de nya företagen. För lokalradions del förutsätts (9.1.3) att den lokale stations- chefen blir programutgivare.

Lokalradio

Som framgår av det anförda skall lokalradioverksamheten bedrivas med ensamrätt av ett fristående programföretag, SLR, som tilldelas erforder- ligt sändningsutrymme genom beslut av Kungl. Maj:t. SLR:s verksamhet skall bl. a. ersätta den nuvarande distriktsregionala ljudradion, således en del av den programverksamhet som bedrivs av Sveriges Radio enligt det t. o. m. den 30 juni 1977 gällande avtalet med staten. Uppbyggnaden av lokalradion föreslås emellertid genomförd med början redan verksamhets- året 1974/75 och därefter etappvis fram t. o. m. verksamhetsåret 1977/78. För genomförande av detta förslag krävs därför en temporär nyreglering av nuvarande ordning i avvaktan på att avtalet mellan staten och Sveriges Radio löper ut. RUT 69 föreslår att det med avseende på lokalradioverksamheten träffas ett tillägg till avtalet att gälla övergångsvis fram till den 1 juli 1977. Tillägget bör väsentligen innehålla bestämmelser

om ett successivt upphörande av Sveriges Radios ensamrätt ifråga om den av SLR bedrivna lokalradioverksamheten.

SLR bör, som framgår av vad som tidigare uttalats, ges en med Sveriges Radio helt likvärdig ställning som fristående och publicistiskt oberoende programföretag i allmänhetens tjänst. Företagets rättigheter och skyldig- heter bör till såväl form som innehåll regleras med den för Sveriges Radio gällande ordningen som förebild. Företagets ensamrätt inom ramen för dess uppgift att bedriva lokalradioverksamhet slås fast i ett långfristigt avtal med staten. De i 8 & radiolagen intagna bestämmelserna om censur- förbud skall äga motsvarande tillämpning på SLR. För företagets utövning av sin ensamrätt skall gälla radiolagens grundläggande krav på opartiskhet och saklighet. I avtalet bör slås fast att dessa krav skall tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande— och informations- frihet skall råda i rundradion. Även övriga i avtalet mellan staten och Sveriges Radio intagna riktlinjer bör i tillämpliga delar ingå i avtalet mellan staten och SLR. Liksom fallet är med Sveriges Radio bör staten med SLR teckna avtal om bolagets verksamhet vid krig eller krigsfara.

Kontrollen av att SLR utövar sin programverksamhet i enlighet med de angivna riktlinjerna bör ske i samma ordning som gäller för Sveriges Radio. Det är inte möjligt att nu bedöma huruvida införande av lokalradio enligt RUT 69 :s förslag kommer att medföra en ökad arbetsbelastning för radionämnden. Det kan å ena sidan konstateras att antalet anmälningar till radionämnden mot program av renodlat lokal eller regional karaktär för närvarande är mycket litet i förhållande till det totala antalet anmälningar. Å andra sidan kan det ökade utbudet av lokala program leda till fler anmälningar hos radionämnden. RUT 69 anser sig i detta sammanhang endast böra erinra om 4?) i nämndens instruktion, enligt vilken nämnden hos Kungl. Maj:t föreslår de åtgärder som föranleds av dess verksamhet.

Särskild samhällsin forma tion

Det framgår av vad som anförts under 9.6.1 att frågor rörande särskild samhällsinformation bör beredas i särskild ordning. Sålunda föreslås att ett organiserat samrådsförfarande för särskild samhällsinformation kom- mer till stånd mellan Sveriges Radio å ena sidan och samhället, representerat av ett nytillskapat organ, å andra sidan.

Det föreslagna förfarandet har ett dubbelt syfte: att kanalisera myndigheternas önskemål om särskild samhällsinformation och att för radioföretaget underlätta de speciella avvägningssvårigheter som de nya programuppgifterna på området kan väntas medföra. Den metod som valts för att nå detta syfte kallas samråd. Härav följer bl. a. att det icke är fråga om någon inskränkning i radioföretagets ensamrätt. Även i fråga om den särskilda samhällsinformationen skall rätten att besluta om vilka program, som skall sändas, i fortsättningen tillkomma Sveriges Radio ensamt. I detta sammanhang bör vidare betonas vikten av att samrådsför- farandet bedrivs i former som är förenliga med bestämmelserna om censurförbud i 8 % radiolagen.

För samrådet föreslås att ett nytt organ inrättas, informationsprogram- rådet. Den grundläggande bestämmelsen härom bör inarbetas iradio-

lagen. Stadgandet bör innehålla en allmänt hållen beskrivning av rådets uppgift jämte en erinran om att de närmaste bestämmelserna om rådets verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t. RUT 69 föreslår att en föreskrift i enlighet härmed förs in i radiolagen under en ny paragraf, betecknad 7 a 5 (bilaga 11).

Sveriges Radios skyldighet att sända myndighetsbegärd information regleras för närvarande i avtalets ll &. Skyldigheten är bl. a. såtillvida begränsad som den avser dels endast meddelande (som är av vikt för allmänheten) och dels endast meddelande vars sändning påkallas av statlig myndighet. Förslaget förutsätter ändring i avtalet på båda dessa punkter. Uttrycket ”meddelande” synes vara alltför snävt för att kunna täcka alla sådana program som innefattar särskild samhällsinformation. Avtalstex- ten bör på denna punkt förses med ett förtydligande tillägg. Texten bör vidare kompletteras så att kommunal myndighet ges samma rätt som nu tillkommer statlig myndighet.

I likhet med vad som nu gäller bör det även i fortsättningen ankomma på radioföretaget att tillse att den myndighetsbegärda informationen ges lämplig form och sänds i en omfattning som kan anses rimlig med hänsyn till såväl föreliggande informationsbehov som övrig programverksamhet.

Det föreslagna samrådsförfarandet i frågor rörande särskild samhällsin- formation bör självfallet regleras även i avtalet. Det är mest naturligt att detta görs i direkt anslutning till de nyss föreslagna ändringarna i 11 & avtalet.

Med hänvisning till det anförda föreslår RUT 69 att den nu berörda bestämmelsen i avtalet utformas på följande sätt, såvitt nu är i fråga:

”På begäran av statlig eller kommunal myndighet skall bolaget i lämplig form och iskälig omfattning låta sända meddelande eller annan information, som är av vikt för allmänheten.

1 frågor rörande sådan information skall bolaget samråda med informationsprogramrådet. Samråd skall äga rum minst en gång varje kvartal och i övrigt så snart bolaget eller rådet finner det erforderligt.”

Utbildnings- och bildningsverksamhet

Vad RUT 69 i det föregående har uttalat om SLR:s ställning som fristående programföretag och om instrumenten för reglering av företa- gets rättigheter och skyldigheter är i allt väsentligt tillämpligt även på UPO. Även detta företag måste kunna bedriva sin verksamhet i former som ger betryggande garantier för dess ensamrätt att besluta om programmens innehåll och utformning. Samtidigt bör UPO:s program— verksamhet ses som ett led i samhällets övriga insatser inom utbildnings- och bildningssektorn. I den mån samråd behövs med utbildningsmyndig- heter måste formerna för detta noga övervägas och konstrueras så att de inte kommer i konflikt med radiolagens bestämmelser om censurförbud. I detta hänseende vill RUT 69 hänvisa till det pågående arbetet inom den nya TRU—kommittén.

UPO:s programproduktion bör i övrigt liksom SLR:s — vara underkastad radiolagens krav på opartiskhet och saklighet. Den praktiska tillämpningen av dessa krav bör utformas efter samma principer som är vägledande för Sveriges Radios programverksamhet och som främst

grundar sig på statens avtal med Sveriges Radio, interna programregler och radionämndens avgöranden.

Med hänsyn till vad som anförts under 9.6.2 krävs emellertid förtydliganden ivissa avseenden. Detta gäller bl. a. den nuvarande regeln i 8 % nyssnämnda avtal om att ”programverksamheten skall i sin helhet präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen". I den mån motsvarande regel skall införas för UPO så bör den gälla endast med avseende på företagets egen programproduktion. Varken Sveriges Radio eller UPO bör ha någon skyldighet att ur balanssynpunkt beakta det andra företagets programverksamhet. Vidare bör vid tillämpningen av opartiskhets- och saklighetskraven på utbildningsprogram hänsyn kunna tas till den omständigheten att programmet kan utgöra en del av ett större läromedelspaket, som även innehåller tryckt eller annat material. Kraven bör i sådant fall gälla paketet i dess helhet och inte med nödvändighet dess enskilda delar. Sändningen av det eterdistribuerade materialet kan dock behöva föregås av ett påpekande om att detta ingåri en större helhet.

Med hänsyn till de nu gällande reglerna för radionämndens granskning krävs i förevarande hänseende ett förtydligande tillägg i instruktionen för nämnden. RUT 69 föreslår att instruktionens 2 & kompletteras med en bestämmelse av innebörd att om särskilda skäl ger anledning till det skall vid granskningen hänsyn tas även till material som ej ingår i sändningen men som tillhör programmet. Därvid förutsätts att möjligheten att ur opartiskhets- och saklighetssynpunkt åberopa icke etersänt material begagnas restriktivt. Kravet på ”särskilda skäl” är ett uttryck härför.

RUT 69, som anser att den nu diskuterade ordningen icke kräver ändring av 7å radiolagen, vill i klarhetens intresse framhålla att det föreslagna förtydligandet icke innebär någon egentlig utvidgning av radionämndens granskningsuppgifter. Förslaget innefattar således rätt för radionämnden att, om särskilda skäl föreligger, ta hänsyn till exempelvis tryckt material men avser däremot icke att ge nämnden möjlighet att pröva huruvida detta material i och för sig uppfyller kraven på opartiskhet och saklighet.

I detta sammanhang skall till slut kort beröras frågan om granskningen av utbildningsradioprogram i fortsättningen skall handhas av radionämnden eller av annat organ. Under 9.6.2 har RUT 69 erinrat om läromedelsut- redningens förslag om inrättande av en ny nämnd för läromedelsgransk— ning, läromedelsnämnden. Enligt förslaget skulle denna granskning omfatta även skolradio- och skol-tv-program och utföras ”vid sidan av granskning genom radionämnden”. RUT 69 ansluter sig till tanken att — därest nyssnämnda förslag genomförs — utbildningsprogram skall kunna granskas i efterhand av både läromedelsnämnden och radionämnden men konstaterar samtidigt att förslaget endast berör en del av den etersända utbildningsverksamheten.

Även om ett nytt organ för läromedelsgranskning kan få mera specialiserade uppgifter än de som nu åvilar radionämnden med avseende på rundradioprogram, så får det förutsättas att det nya organets huvuduppgift blir att utföra en objektivitetsgranskning enligt regler som är likartade med dem som gäller för radionämnden. Därest ett till

radionämnden anmält program redan behandlats av granskningsorganet bör radionämndens prövning därför kunna inskränkas till att konstatera detta. I motsatt fall bör radionämnden vara oförhindrad att antingen själv pröva ärendet och vid behov inhämta yttrande från granskningsorganet eller med eget yttrande överlämna ärendet för prövning av detta organ. Det sistnämnda alternativet torde bli aktuellt främst i de fall då anmälan avser frågan huruvida ett utbildningsradioprogram, som ingår i läroplans- bunden undervisning, är förenligt med läroplanens krav.

I enlighet med det nu anförda föreslås ändringar av 6 och 7 åå radiolagen samt I och 2 55 instruktionen för radionämnden (bilaga 11).

9.7. Finansiering Principer

I direktiven finns klart utsagt att finansiering genom reklam inte skall förekomma. Beträffande nytillkommande uppgifter av utbildnings- och informationskaraktär sägs att dessa i princip bör finansieras genom andra medelsanvisningar än ytterligare ianspråktagande av de i rundradioverk- samheten inflytande avgiftsmedlen. Anslag över riksstaten kan följaktli- gen komma i fråga.

När det gäller finansiering av nytillkommande uppgifter inom ramen för allmän programverksamhet i ljudradio och tv finner RUT 69 inte något alternativ till rundradiorörelsens avgiftsmedel (licensmedel).

F inansieringskonsekvenser av förslagen

De kostnader som följer av förslagen om utökad samhällsinformation i riksprogram kan delas i två grupper. Den ena gruppen avser den utökade samhällsinformation som ges i bl. a. opinionsspeglande program i ljudradio och tv. Denna grupp förutsätts bli finansierad inom ramen för medelstilldelning för den allmänna programverksamheten.

Den andra gruppen avser särskild samhällsinformation. Endast en begränsad del av denna förutsätts finansierad genom avgiftsmedel. Det är fråga om televerkets distributionskostnader för all särskild samhällsinfor- mation i både ljudradio och television samt produktions- och sändnings— kostnader för uppläsning och blänkare i ljudradio samt för uppläsning i tv.

Den andra gruppen omfattar dessutom kostnader för produktion och sändning av ”övrig särskild samhällsinformation” i ljudradio och tv samt av blänkare i tv. Kostnaderna för dessa kan vid fullt utbyggd verksamhet bli mycket omfattande. Det har därför förutsatts att myndigheterna skall svara för dessa kostnader för särskild samhällsinformation. Medievalet beror nämligen från myndighetens synpunkt på bedömning av relationer- na mellan kostnad och väntad effekt vid användning av respektive medium. Sådana bedömningar följer av de prioriteringar som kommer att göras vid upprättande, fastställande och tillämpning av myndighetens budget. Det finns därför inte underlag för att beräkna den särskilda sarnhällsinformationens kostnader under de närmaste åren.

Informationsprogramrådets verksamhet bör lämpligen finansieras över riksstaten. Kostnaderna kan uppskattas till ca 100 000 kr per år.

De förslag, som redovisats i fråga om utbildnings- och bildningsverk- samhet, är av den arten att de inte föranleder någon beräkning av produktionskostnader i detta sammanhang. I den mån sändningskost- naderna skall finansieras över riksstaten får anslag begäras av de organ som söker anslag för produktion av utbildningsprogram i ljudradio och tv.

Det programutbud som den föreslagna lokalradion kommer att ha avser allmän programverksamhet. Därav följer att finansieringen av lokalradion bör ske genom rundradiorörelsens avgiftsmedel (licensmedel). Med avgiftsmedel bör också de föreslagna stereosändningarna finansieras.

Vid bedömning av finansieringsfrågorna får hänsyn tas till att de medel som nu är ianspråktagna för regionala ljudradiosändningar frigörs när lokalradio införs.

I efterföljande sammanställning över utökade medelsbehov för rundra- diorörelsen, som följer av införande av lokalradio (9.1.4) och stereo (9.4.3), har de medel som nu är avsedda för regionala ljudradioprogram avräknats. Genom förslaget om ändrade uppgifter för AM-nätet görs besparing på 1 milj. kr per är vilken kan avräknas (9.4.3).

Utökade medelsbehov för rundradiorörelsen, milj. kr i 1972 års kostnads- nivå

1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 1978/ 1979/ 1980/ 1981/ 75 76 77 78 79 80 81 82

och föl- jande år Lokalradio 16,5 29,2 39,9 49,1 46,6 50,6 52,6 54,0 Stereo 2,5 2,5 2,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 19,0 31,7 42,4 49,6 47,1 51,1 53,1 54,5 AM-förslag ./. 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 Medelsbehov 18,0 30,7 41,4 48,6 46,1 50,1 52,1 53,5

I juni 1972 uppgick antalet mottagaravgifter till ca 2,9 milj. Detta antal avser både särskilda ljudradioavgifter och allmänna mottagar- avgifter. Om kostnaderna 1981/82 för fullt utbyggd och fullt utvecklad lokalradio skulle täckas enbart genom avgiftshöjning skulle jämfört med 1972 den årliga avgiften 1981/82 bli ca 19 kr högre (1972 års nivå vad gäller kostnader och antal avgifter).

Intäktsutvecklingen för rundradiorörelsen väntas emellertid de närmas- te åren, utan avgiftshöjningar, bli sådan att åtminstone de första två å tre årens lokalradioverksamhet kan finansieras utan avgiftshöjning. Därtill kommer att nytillkommande medelsbehov över huvud taget får ses mot bakgrund av de rationaliseringsvinster på drygt 43 milj. kr per år från 1975/76 som väntas utfalla inom rundradiorörelsen genom Sveriges Radios interna översyn.

Eftersom lokalradions finansieringsfråga inte kan bedömas isolerad från rundradions finansiering i övrigt lägger RUT 69 inte fram något förslag i avgiftsfrågan.

Särskilt yttrande

Angående lokalradions organisation av ledamoten Kurt Samuelsson

Jag har inte kunnat biträda utredningsmajoritetens förslag beträffande lokalradions organisation.

I likhet med majoriteten finner jag det riktigt att lokalradion förläggs utanför Sveriges Radio. Men jag har svårt att se att de särskilda syftena med lokalradion skulle kunna väl tillfredsställas med den centralistiska organisation som majoriteten förordar. Man synes ha nöjt sig med en klar halvmesyr: att bredvid Sveriges Radio skapa en inom lokalradions mer begränsade domäner så exakt kopia av Sveriges Radio som möjligt. Detta gäller centralismen i organisation, styrelseval, funktionssätt.

Att en sådan anordning har vissa administrativa förtjänster är möjligt. Sannolikheten för en viss tungroddhet och säkerligen snabba tendenser till administrativ byråkratisering bör dock tas med i avvägningen.

Men de rena administrationsproblemen synes väga lätt jämfört med de mer principiella —— eller om man så vill ideologiska — synpunkterna. Dessa talar enligt min uppfattning entydigt för en väsentligt mer decentralistisk organisation med väsentligt mer direkt anknytning till de områden, som respektive lokalradio avses verka i.

Lokalradions syfte måste i hög grad vara den direkta anknytningen till det område den verkar i. Både den allmänna och den särskilda samhällsinformationen som berör detta område är lokalradions huvud- uppgift inom samhällsinformationen. Det är de lokala nyheterna och de lokala debatterna, såväl de kommunala som inom olika organisationer och partier och ”ute bland folket” som lokalradion bör förmedla. Dess betydelse för den lokala demokratin bör kunna bli stor. Inte minst bör man därvid ha i bilden det komplement till den lokala och regionala pressen — och den ersättare för dess alltmer bristande mångfald — som en lokalradio med nära lokal anknytning kan komma att utgöra.

Det måste då också vara mest naturligt och psykologiskt riktigt att markera dessa strävanden i själva organisationsformen.

Jag föreslår därför följande organisation:

1. Varje lokalradio utgör ett eget företag bedrivet som aktiebolag.

2. Som aktieägare inbjuds organisationer inom respektive lokalradio-

område — typ FCO, TCO-kommittéer etc. som utgör underavdelningar till eller motsvarar de folkrörelser och intresseorganisationer och andra som enligt utredningsmajoriteten föreslås utgöra aktieägarna i det centralistiska SLR.

3. Styrelserna utses till hälften av dessa huvudmän till den andra hälften plus en ordförande av länsstyrelsen i det län, inom vilket majoriteten av lyssnarunderlaget ingår. För att undvika den överdrivna hänsyn till etablerade intressen som folkrörelseägandet innebär bör det därvid åligga länsstyrelserna att inom ramen för kravet på ”allsidig” styrelsesammansättning svara för viss rotation av uppdragen. Härigenom kan snabbare nya grupper och intressen engageras och inte behöva betrakta sig som utestängda av ”det gamla etablissemanget”. Själva mångfalden genom många radiobolag och länsstyrelser som utser ord- förande plus halva antalet övriga ledamöter avviker markant och enligt min mening fördelaktigt från utredningsmajoritetens centralistiska, stela och mer ”toppetablissemangsbetonade” modell.

4. Styrelsen har det fulla styrelseansvaret för verksamheten. Lokal- radiochefen fungerar både som verkställande direktör och som redaktio- nell chef och åtnjuter i den senare egenskapen full redaktionell frihet och fullt redaktionellt ansvar enligt radiolag, radioansvarighetslag och avtal med staten om lokalradioföretagets bedrivande.

5. För frågor av gemensamt intresse bör dessa lokalradiobolag samfällt bilda, äga och driva ett servicebolag. På detta servicebolag kan överlåtas exempelvis utbildningsfrågor av gemensamt intresse, vissa gemensamma avtal och köp av sändningsrättigheter, äskanden om och fördelning av licensmedel på delägarföretagen, viss teknisk upphandling och andra frågor som de olika delägarna finner tjänligt. Servicebolaget bör finansieras genom avgifter för anlitad service, en kombination av årsabonnemang för ständiga uppgifter och debitering in casu.

6. Frågan om programråd eller programkonferenser eller andra institu- tionella kontaktformer med intressen och opinioner inom lokalradioom- rådet avgörs lämpligen av respektive lokalradioredaktion. Dessa kontakt- organ ska tjäna det redaktionella intresset — och därmed lyssnarintresset —— av allsidighet och opartiskhet i programmen. De bör kunna utformas på olika sätt beroende på de lokala förhållandena. Detta förslag och de principiella synpunkter som dikterar det får i stort sett tala för sig självt. På ett par punkter tvingas jag dock till direkt polemik mot utredningsmajoriteten. Man säger sig förorda sin centralis- tiska lösning främst beroende på programmässiga skäl och av hänsyn till framtida behövliga ändringar i organisationsstrukturen. Hur programmässiga skäl kan tala för en centralistisk lösning när det är en decentraliserad, lokalt förankrad verksamhet man åsyftar, har under alla diskussioner i saken förblivit mig en gåta. Då man säger att styrelsen inom vart och ett av de 36 företagen inte bedöms kunna tillföra den lokala redaktionen bättre möjligheter till programkällor, idéer osv. än de föreslagna programkonferenserna, missar man på två sätt poängen: 1) Det förefaller ändå omöjligt att hävda att lokala styrelser skulle vara mindre lämpade i detta hänseende. 2) Det är, som ovan skisserats, fullt möjligt och ganska naturligt — att inom självständiga lokala radioföretag arbeta

både med styrelser (med deras särskilda ansvar) och programkontakt- organ.

Varför organisationen med ett företag skulle ”skapa större garanti för integritet och självständighet i programverksamheten” är också obegrip- ligt. Det kan finnas fall där den utåt gör detta, om den centrala ledningen är stark. Men det kan lika väl finnas fall där den inte gör det utåt utan blir mer undfallande än så att säga summan av 36 olika fristående styrelser och radiochefer med deras variationsbredd. Inåt blir centraldiri- gering i ett centralt uppbyggt företag alltid möjlig. Den blir helt enkelt en logisk konsekvens av att ansvaret ligger i den centrala ledningen.

Beträffande framtida förändringar, exempelvis i områdesindelning genom sammanslagning eller uppdelning av lokalradioföretag, kan sådana inte vara organisatoriskt-administrativt särskilt annorlunda vid den ena formen än vid den andra. Experter på fusioner och uppdelningar av företag kan säkerligen vid behov mobiliseras. Däremot kan det hävdas att det blir politiskt svårare på grund av de självständiga lokalföretagens förankringi sin egen styrelse och i sin egen bygd.

Är det detta majoriteten åsyftar ger jag den rätt. Men då har den också ofrivilligt erkänt den starkare lokala anknytningen, den intimare kontak- ten mellan lokalradioföretaget och dess område i den av mig förordade modellen.

Bifogade schematiska organisationsram synes åskådliggöra de viktiga principiella skillnaderna i de båda lösningarna.

Majoritetens förslag KS: s förslag

SLR

rent service-

företag

Direktiv Service

För- frågan

Direktiv Beställ- ning

36 lokal- stationer

36 lokal- radioföretag Äger Styr

Utdrag ur protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen istatsrådet på Stockholms slott den 27juni 1969.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utred- ning rörande ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbildnings- och informationsändamål m. m., och anför.

l Ljudradions allmänna uppgifter

Ljudradion har fortfarande en viktig uppgift bland massmedia, trots den centrala roll som televisionen kommit att inta. Bildmediet kan aldrig helt ersätta radion bl. a. därför att vissa programtyper inte lämpar sig för framförande i television eller i så hög grad bygger på det talade ordet att kompletterande illustration inte behövs. Radion kommer även i framti- den att inneha en jämfört med televisionen dominerande ställning som musikförmedlare. Med en årlig sändningstid av f.n. ca 17 000 timmar möjliggör radion ett rikare programutbud än vad som kan bli aktuellt för televisionens del, även sedan TV 2 är fullt utbyggd. De relativt låga produktionskostnaderna för radioprogram möjliggör, utöver program för stora lyssnarkategorier, produktion som är avpassad för speciella intresse- riktningar och informationsbehov. Erfarenheter från länder i Västeuropa som i fråga om televisionen har hunnit längre än vårt land visar att bildmediets expansion med avseende på apparatinnehav och sändningstid inte behöver medföra en stagnation för radions vidkommande. Åtskilligt talar för att ljudradion i Sverige kommer att inta en viktig ställning som förmedlare av information, kulturupplevelser och underhållning även i framtiden och att behovet av detta medium för tillgodoseende av minoritetsintressen och olika informationsbehov kommer att öka. Radions sändningstid och sändningsmöjligheter har under senare år ökat avsevärt. Sändningstiden var år 1955 ca 5 000 timmar och har sedan dess mer än tredubblats. ökningen har möjliggjorts genom utbyggnaden

av FM-nätet så att nu tre rikstäckande programkanaler står till radions förfogande. Det ökade sändningsutrymmet har också medgivit en utvidgning av sändningarna på det regionala och lokala planet. Ungefär hälften av riksprogrammens sändningstid upptages f. n. av lätta musikpro- gram, melodiradiosändningarna, som efter kanalomläggningen i december 1966 ingår i program 3. Denna typ av program har tagit i anspråk större delen av sändningsökningen. Ökat utrymme har kunnat beredas även andra delar av den allmänna programverksamheten såsom den seriösa musiken, vilken efter kanalomläggningen sänds i program 2, kultur- och nyhetsprogram av olika slag, språkundervisning för vuxna och andra radiokurser. Skolradion, som till skillnad från den allmänna programverk— samheten bekostas av skattemedel, har också fått ökade sändningsmöjlig- heter på riks- och regionalplanet.

2 Ej tillgodosedda programbehov

Även om en rad skiftande önskemål om program har kunnat tillmötesgås tack vare utvidgningen av sändningstiden på senare år, föreligger alltjämt programbehov som endast delvis torde kunna tillgodoses inom ramen för ljudradions nuvarande sändningstid och programorganisation.

1960 års radioutredning bedömde det angeläget att etermedierna togs i anspråk för utbildnings- och bildningsåndamål i större utsträckning än tidigare (SOU 1965: 21). I prop. 1967: 85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m.m. redogjorde dåvarande departements- chefen för de möjligheter som förelåg att utnyttja radio och television för utbildning av vuxna och ungdom. I detta sammanhang beräknades behovet av eterdistribuerade undervisningsprogram för främst vuxenut— bildningens räkning svara mot hela eller i varje fall större delen av sändningstiden för en programkanal. En utvidgning av utbildningsmöjlig- heterna är delvis beroende av tillgången på sändningstid. ] viss utsträck- ning börjar nu eterdistribuerade program att utnyttjas inom folkbild- ningen och den gymnasiala vuxenutbildningen. Jag vill i detta samman- hang erinra om att särskilda sakkunniga tillkallats för försöksverksamhet med television och radio i utbildningsväsendet (TRU-kommittén).

De krav som ställts på samhället i fråga om information till allmänheten har vuxit i samma mån som samhällets åtaganden har vidgats och den enskilde medborgarens rätt till aktiv upplysning om sina valmöjligheter alltmer har betonats. Förhållandet har uppmärksammatsi utredningsbetänkanden rörande bl. a. social upplysning (SOU 1949: 31 ), konsumentupplysning (SOU 1964: 4), konsumentupplysning i televi- sionen (SOU 1965: 54), statlig publicering (SOU 1967: 5) och konsu- mentupplysningens principer och riktlinjer (SOU 1968: 58). Jag vill i sammanhanget också erinra om informationsutredningen, som tillsattes år 1967 för att utreda frågan om vidgad samhällsinformation rn. m. och som i ett första betänkande har behandlat kungörelseannonsering (SOU 1969: 7), och om den likaledes år 1967 tillsatta konsumentutred- ningen, som skall utreda riktlinjerna för den statliga konsumentupplys- ningen samt därmed sammanhängande forsknings-, provnings- och under- sökningsverksamhet.

Inom 1960 års radioutredning (SOU 1965: 20) övervägdes bl. a. frågan rörande Sveriges Radios möjligheter att tillmötesgå olika samhälls- organs önskemål om program med information till allmänheten. Det konstaterades att samhällsinformationen i ljudradio och television var omfattande och lämnades i många olika typer av program och att det fanns både skäl och möjligheter att utveckla den ytterligare. Utredningen redovisade i form av en ”katalog" påfallande informationsbehov. Den önskade inte förorda ett särskilt programblock för samhällsinformation utan föreslog att informationsinslagen skulle inlemmas i den allmänna programverksamheten. Utredningen fann emellertid flera skäl, bl. a. Sveriges Radios karaktär av oberoende publicistiskt organ, som talade för en sträng ransonering av radioföretagets engagemang direkt i samhällets tjänst. Önskemål från samhällsorgan och organisationer om programut- rymme som Sveriges Radio inte kunde tillmötesgå skulle enligt utred- ningens förslag kunna tillgodoses genom tillskapandet av sändningsmöjlig- heter is. k. särskild rundradio.

I samband med högertrafikomläggningen engagerade sig Sveriges Radio i en större, systematiskt utformad informationsinsats av det antydda slaget mera direkt i samhällets och allmänhetens tjänst. Avtal träffades om produktion under en tvåårsperiod av speciella trafikprogram i radio och TV, finansierade liksom skol- och utlandsprogram genom anslag på riksstaten. I övrigt har företaget främst genom korta meddelanden och rapporter av typen väderleksrapport, börsnoteringar etc. och genom återkommande mindre program ordnat särskild informationsservice. Sådana särskilda informationsprogram har varit sparsamt företrädda i TV. [ ljudradion har ett flertal smärre serviceprogram vuxit fram, bl. a. ”social brevlåda”, vissa konsumentprogram, jordbruksprogram, regional arbets- marknadskvart, viss skolinformation, viss information för språkminori— teter, regionala väg- och trafikrapporter samt turistinformation. Denna service av allmännyttigt slag försiggår numera framför allt inom regional- sändningarnas ram. Vissa av dessa regionala inslag förefaller vara attraktivt placerade från lyssnarsynpunkt. I fråga om andra, t. ex. den nuvarande arbetsmarknadskvarten i P 2, har försämrade informations- möjligheter påtalats. I stort står det klart att allmänhetens behov av sakupplysning i frågor rörande bl.a. utbildning, arbetsmarknad, olika miljöförändringar, hälso- och sjukvård samt sociala förmåner till en mycket ringa del kan tillgodoses med den sändningstid som f. n. står till buds härför.

Åtskilligt av ifrågavarande information lämpar sig för regionala eller lokala sändningar. Statsmakterna har betraktat utbyggnaden av Sveriges Radios distriktsorganisations resurser som en angelägen uppgift. Jag vill bl. a. erinra om vad jag anförde i prop. 1966: 136 angående rundradions fortsatta verksamhet m.m. och om statsutskottets understrykande av vikten av en vital distriktsorganisation (SU 1966: 163). Efter kanalom- läggningen år 1966 sänds regionala nyheter i program 3 och övriga regionala och lokala program i program 2. F.n. pågår inom Sveriges Radio en utredning om distriktens ställning som förmodligen kommer att resultera bl. a. i önskemål om en utvidgning av de regionala sändningarna.

Som jag nämnde inledningsvis kommer radion även i framtiden att

inneha den jämfört med televisionen dominerande ställningen som musikförmedlare. I fråga om radions programverksamhet på detta område kan hänvisas till de möjligheter ifråga om ljudåtergivningen som stereotekniken erbjuder. Ännu så länge kan i vårt land stereosändningar endast anordnas på provisorisk basis. Med hänsyn till det växande intresset för stereofoni blir emellertid frågan om reguljära stereofoniska programsändningar alltmer aktuell.

3 Ytterligare sändningsmöjligheter

Beträffande ljudradions programtid föreslog 1960 års radioutredning en ökning för riksprogrammets del från 15 600 timmar är 1963/64 till 18 400 timmar år 1975. (Tidsfördelningen sistnämnda år skulle därvid vara sådan att P ] omfattade 6 050 timmar, P 2 3 850 timmar och P 3 8 500 timmar.) För regionalprogrammen föreslogs en ökning från 1 500 till 5 200 timmar under samma period, medan skolradion föreslogs öka från 300 till 600 timmar. Den största ökningen förutsågs alltså behöva ske för regionalradions del. Av denna ökning, totalt 3 700 timmar, räknades 700 timmar för lokalradio. Sveriges Radio lade i sitt remiss— yttrande fram förslag om årlig ökning av Sändningstiderna som ganska nära överensstämde med utredningens.

I prop. 1966: 136 anförde jag som min mening på denna punkt, att det i dåläget inte var möjligt att ta ställning till i vilken takt och i vilken utsträckning planen lämpligen borde förverkligas. Frågan om ökning av Sändningstiderna finge i stället bedömas successivt i samband med den årliga prövningen av radioföretagets medelsbehov. Jag anförde vidare, att den allmänna programverksamhetens behov av ökade sändningstider finge vägas mot angelägna anspråk på programtid, som torde komma att framföras från utbildningsmyndigheternas sida till förmån för olika utbildningsaktiviteter.

Som redan nämnts omfattar riksprogrammen f. n. en årlig sändningstid av ca 17 000 timmar. Regionalprogrammen har nu uppnått ca 2 000 timmar, varav ca 400 timmar används för lokalprogram.

Särskilt för regional- och lokalprogram men också för riksprogram kan alltså en avsevärd ökning av ljudradions programtid ske inom de nuvarande kanalerna. En kraftig utbyggnad av regional- och lokalpro- grammen på bästa sändningstid torde dock vara svår att förena med den nuvarande organisationen av riksprogrammen. Bl.a. för att lyssnarna skall kunna ges större möjligheter att välja torde därför en ökad satsning på det regionala och lokala planet förutsätta tillgång till ytterligare sändningstid.

1960 års radioutredning redovisade de möjligheter Sverige har att inom ramen för gällande internationella överenskommelser samt under rådande tekniska förhållanden finna ytterligare utsändningsmöjligheter för ljud- radioprogram vid ett fullt utbyggt FM-nät med tre kanaler per station. I anslutning till ifrågavarande redovisning kan följande konstateras.

Över vissa lång- och mellanvågs- (AM)-sändare distribueras f. n. ljudradions program 1 och 3. Sedan utbyggnaden på ultrakortvågsbanden av tre heltäckande FM-nät i huvudsak genomförts och innehavet av

FM-mottagare blivit alltmer allmänt, skulle de angivna AM-sändarna i och för sig kunna disponeras för andra ändamål. Oklarhet föreligger dock härvidlag med hänsyn till den revidering av gällande lång- och mellanvågs- plan, som kan bli resultatet av en kommande våglängdskonferens. I sammanhanget kan även nämnas trådradionätet, som under l950-talet byggdes ut såsom en komplettering av AM-nätet och som genom FM-utbyggnaden kan friställas eller alternativt nedläggas. Trådradionätet täcker f.n. 10% av befolkningen. Vid ett fortsatt utnyttjande av trådradionätet torde det bli nödvändigt med vissa investerings- och upprustningsåtgärder. Televerket har anmält att det i anslagsframställ— ningen för 1970/71 kommer att ta upp frågan om nedläggning av trådradionätet och de mindre mellanvågsstationerna med lokal räckvidd.

Vad beträffar ultrakortvågsbanden torde det under vissa förutsätt- ningar finnas möjlighet att utöver de nuvarande tre heltäckande FM-näten — upprätta ytterligare ett nät för täckning av vissa områden i olika delar av landet. Möjligheterna härvidlag är bl. a. beroende av det tekniska system som väljs vid ett införande av stereosändningar och av det behov som kan föreligga att med hänsyn till mottagningsförhållan- dena komplettera de befintliga FM-näten. Enstaka frekvenser kan även stå till förfogande för mindre sändare för enbart lokal täckning på vissa platser i landet.

Utöver de angivna, i vissa hänseenden villkorliga sändningsmöjligheter- na har man emellertid i detta sammanhang också att beakta den möjlighet till en väsentlig utvidgning av sändningsutrymmet, som anvisades av 1960 års radioutredning och som skulle följa med ett utnyttjande av det s.k. kanalklyvnings- eller FM/FM-kompandersyste- met. Detta är ett inom Sverige utvecklat multiplexsystem med underbär- våg som innebär att man genom ”klyvning" av de tre nuvarande riksomfattande FM-kanalerna erhåller ytterligare tre kanaler. Dessa avses därvid kunna användas för utsändning av särskilda program eller alternativt — i kombination med resp. huvudkanal — för stereosänd- ningar. — Enligt 1960 års radioutredning borde av de tillkommande kanalerna en reserveras för stereo och de båda övriga användas för särskild rundradio, varmed avsågs tillgodoseende inom ramen för en speciell organisationsform av utbildningsmyndigheters och andra verksamheters behov av sändningsutrymme. I den förut nämnda prop. 1966:136 fann jag utredningens förslag om särskild rundradio alltför skissartad. Härtill kom att det ännu inte rådde full klarhet om FM/FM-kompandersystemets tekniska användbarhet och tillförlitlighet. För det fall tekniska och ekonomiska betingelser för systemets använd- ning skulle konstateras föreligga, förklarade jag mig emellertid beredd att överväga frågan om en fortsatt utredning av förutsättningarna och formerna för utnyttjandet av ifrågavarande sändningsmöjligheter.

I televerkets regi har härefter ytterligare prov m.m. verkställts. Dessa har avsett att belysa dels FM/FM-kompandersystemets tekniska möjlighe— ter i fråga om tvåprogramsändningar, dels systemets användbarhet från stereosynpunkt i jämförelse med det på olika håll i Västeuropa tillämpade amerikanska s. k. pilottonsystemet, vilket avser endast stereo. Proven har varit positiva. I fråga om tvåprogramsändningar har sålunda

vid vanlig stationär mottagning av program på huvudkanalen normalt ingen märkbar försämring kunnat konstateras under förutsättning att mottagarna varit felfria och rätt använda samt mottagarantennerna ändamålsenliga. Undersökningar tyder också på att mottagningen i den extra kanalen blir av samma kvalitet som mottagningen på huvudkanalen.

I stereohänseende utvisar de jämförande proven mellan FM/FM- kompander— och pilottonsystemen, att stereofonisk mottagning vid goda mottagningsförhållanden är ungefär likvärdig men att vid närvaro av interferenser och reflexer och på platser med låg fältstyrka pilottonsyste- met är klart underlägset. Med hänsyn härtill kräver sistnämnda system från täckningssynpunkt investeringar i ett rätt betydande antal extra sändaranläggningar. Vid ett val av stereosystem får naturligtvis angivna tekniska fördelar hos FM/FM-kompandersystemet vägas mot de inter- nationella och andra aspekter, som kan anföras till förmån för pilotton- systemet. — Det bör i anslutning härtill framhållas, att ett val av FM/FM-kompandersystemet för tvåprogramsändningar inte nödvändigt- vis för med sig att systemet även tillämpas för stereosändningar. Om systemet exempelvis kommer till användning för tvåprogramsändningari två av FM-kanalerna, är det från teknisk synpunkt möjligt att använda pilottonsystemet för stereosändning i den tredje FM-kanalen.

De investeringar som aktualiseras vid tvåprogram- och stereosändningar enligt FM/FM-kompandersystemet är av relativt begränsad omfattning. De avser närmast komplettering av sändarstationerna med viss utrustning, vilken är gemensam för båda användningssätten. Vissa kostnader torde komma att uppstå för utvidgning av programförbindelsenätet.

För mottagning av program ide extra kanalerna resp. av stereoprogram krävs en särskild s. k. dekodertillsats i mottagarapparaterna. Det synes inte sannolikt att transistormottagare av enklare slag kommer att utrustas för tvåprogramsmottagning och/eller stereomottagning.

4 Utredningens uppgifter

I anslutning till vad i det föregående anförts om behoven av ökat programutrymme i ljudradion för olika utbildnings- och informations- ändamål anser jag, att dessa programbehov samt de Sändningstekniska, programmässiga, ekonomiska och organisatoriska formerna för deras tillgodoseende bör utredas genom särskilda sakkunniga.

Till grund för övervägandena bör ligga en närmare kartläggning av de program behov som avser utbildningsverksamhet samt opartisk och saklig samhällsinformation som kan föreligga på olika håll, i första hand inom den statliga och kommunala sektorn.

Till ledning för de sakkunnigas bedömning av arten av de programbe- hov som bör beaktas skall jagi det följande göra vissa avgränsningar samt ge exempel på områden och förhållanden som jag finner angeläget att man företrädesvis uppmärksammar.

Tillskapandet av en statlig produktionsenhet för ljudradio och televi- sion för bl.a. vuxenutbildning under ledning av den tidigare nämnda TRU-kommittén visar samhällets intresse för denna typ av verksamhet. Enligt de produktionsplaner som kommittén arbetar efter kommer en

ansenlig mängd program att färdigställas inom de närmaste åren. Programmen behöver nå de vuxenstuderande på för dessa attraktiva tider. För att resursvinster skall uppnås genom eterdistributionen måste programmens omfattning, art och sändningstid samordnas med den uppföljande verksamheten på fältet, i kommunala och statliga vuxensko- lor, vid folkhögskolor och i gruppstudier av olika slag inom folkbild- ningen. Även om vuxenstudier i mera organiserade former alltmer skulle komma att utnyttja uppspelningar från band av radio- och tv-program, kommer behovet av eterdistribution att kvarstå, inte minst för de vuxna som av olika skäl inte kan nås av en mera schemabunden utbildning. Vid bedömningen av det framtida behovet av program för utbildnings- och bildningsändamål bör de sakkunniga särskilt ta hänsyn också till språkliga och övriga etniska minoriteter i landet.

Vad gäller samhällsinformationen i rundradion lämnas den dels i nyhetsförmedlande och opinionsspeglande program, dels i form av särskilda serviceprogram. De sakkunniga har att behandla frågor som rör en systematisk utbyggnad av den senare och liknande programformer. De bör pröva om det stora behovet av information på utbildningens område kan förbättras genom fasta serviceprogram. Sådana program behövs för en rad olika målgrupper inom samhället: studerande inom ungdoms- och vuxenutbildningen, lärare och annan personal inom utbildnings- och folkbildningsverksamheten, föräldrar, arbetstagare, arbetsgivare osv. Av hög angelägenhetsgrad är också att förutsättningarna för en fungerande programservice på arbetsmarknadens område blir klarlagda. Av ett sådant programutbud krävs att det är väl differentierat med tanke på skilda situationer och grupper på arbetsmarknaden. Det skall bl. a. inriktas på att ge upplysning till personer som inte kan eller inte behöver nås med individuell service från arbetsförmedling, arbetsvård eller yrkesvägled- ning. Det är vidare angeläget att man undersöker möjligheterna att genom riktad information i radion ge underlag för en öppnare allmän debatt kring olika miljöförändringar, bl.a. vid bebyggelseplanering, förbättra den förebyggande upplysningsverksamheten på hälsovårdens område och upplysningen i olika sociala frågor. I trafiksäkerhetsarbetet kan det spela stor roll att ha tillgång till bl.a. ett väl utbyggt system för väg- och trafikrapporter i ljudradion. Behovet av sådana och andra trafiksäkerhets- program bör ingående prövas. Härutöver bör de sakkunniga uppmärk- samma om de handikappades och de språkliga och de övriga etniska minoriteternas informationsbehov samt allmänhetens informationsbehov på andra områden där samhället ger väsentlig service, t. ex. på statliga och kommunala kulturorgans verksamhetsfält, kan bli bättre tillgodosedda genom någon form av regelbundna serviceprogram. Vid sidan av informationen om de nu nämnda offentliga tjänsterna torde det i fråga om den statliga konsumentupplysningen rörande bl. a. egenskaper och priser hos varor och tjänster föreligga betydande behov av utökad information, inte minst på det lokala och regionala planet. De sakkunniga bör därför överväga i vilken utsträckning och i vilka former detta behov kan tillgodoses inom ramen för serviceprogrammen.

De programbehov av allmännyttigt slag, som avsågs bli täckta genom 1960 års rundradioutrednings förslag om särskild rundradio, kommer att

i hög grad beaktas genom en utredning med den inriktning jag här angivit. Däremot har jag vid mitt slutliga ställningstagande kommit till att det inte finns skäl att ytterligare överväga den speciella konstruktion i fråga om sändningsrättsinnehavare som ingick i förslaget om särskild rund- radio.

Vid bedömningen av frågan hur och i vad mån ifrågavarande olika programbehov lämpligen skall tillgodoses bör i första hand uppmärk- sammas det sändningsutrymme, som — med beaktande av de behov i övrigt som föreligger för ljudradions framtida utveckling kan tas i anspråk inom de nuvarande FM-kanalerna. Härutöver bör prövas om vissa av de övriga tekniska sändningsmöjligheter, som jag i det föregående översiktligt redovisat, bör utnyttjas. Härvidlag skall beaktas den möjlighet till väsentligt utökat sändningsutrymme, som FM/FM-kompandersyste- met erbjuder.

De sakkunniga bör vid utformningen av sina förslag ta hänsyn även till utvecklingen på televisionens område och de sändningsmöjligheter i första hand inom ramen för TV 1 och TV 2 som denna kan erbjuda. Planeringen av hur olika programbehov bäst skall tillgodoses bör ske integrerat i fråga om valet av ljudradio eller TV.

Till det som de sakkunniga bör klarlägga hör även bl.a. frågan i vad mån de ifrågavarande programmen behöver kunna sändas över hela landet eller till mera regionalt eller lokalt avgränsade grupper.

Vid avvägningen av programbehoven mot de ifrågakommande tekniska sändningsmöjligheterna i ljudradio och TV är det av vikt att frågan om programinslagens form och tidsmässiga inplaceringi sändningarna — såväl i riks- som regional- och lokalsändningar — ägnas uppmärksamhet. Beträffande såväl utbildnings- som informationsprogram bör hänsyn tas till grupper som på grund av arbetsförhållanden e. dyl. har behov av särskild tidläggning av sändningarna. Programutbuden kan t.ex. för vuxenutbildning behöva ordnas så att det blir ett led ien uppsökande verksamhet. Programinslagens förmåga att dra till sig allmänhetens intresse och att nå de lyssnargrupper som olika slag av informations- och utbildningsaktiviteter vänder sig till, hänger också nära samman med möjligheterna att skapa lämpliga sändningsarrangemang. Inte minst torde ett framgångsrikt utnyttjande av FM/FM-kompandersystemet för tvåpro- gramsändningar kräva, att sändningarna i de tillkommande kanalerna väcker ett intresse hos allmänheten, som skapar de marknadsmässiga förutsättningarna för att mottagarapparater med erforderliga dekodertill- satser skall kunna saluföras i tillräckligt attraktiva prislägen. Ett definitivt ställningstagande till systemets användning för tvåprogramsändningar blir därför beroende — förutom av den slutliga tekniska utvärderingen av systemet av de programmässiga lösningar som de sakkunniga kan komma fram till med utgångspunkt i de konstaterade programbehoven och av de marknadsmässiga förutsättningar som därigenom skapas på apparatsidan.

Med hänsyn till bl. a. angivna förhållanden framstår det som önskvärt att de sakkunniga, då de har att bedöma de berörda programbehovens tillgodoseende inom ramen för ett vidgat sändningsutrymme, efter samråd med Sveriges Radio överväger den totala dispositionen av

ljudradions sändningsutrymme med sikte på en ordning, som tillgodoser såväl Sveriges Radio som här ifrågavarande programintressen. I samman- hanget bör i vad avser lokal- och regionalradiosändningar beaktas den inom Sveriges Radio pågående utredningen om distriktsorganisationen och programverksamheten inom denna.

Om bedömningen av programbehoven motiverar en väsentlig utvidg- ning av såndningsmöjligheterna, synes en lämplig riktpunkt vara, att två av de nuvarande FM-kanalerna vardera i princip planeras för sändning av två program, medan den återstående programkanalen reserveras för stereosändningar. Det sistnämnda kan såsom nämnts ske antingen enligt FM/FM-kompandersystemet eller pilottonsystemet. De sakkunniga är oförhindrade om så motiveras av deras tekniska, programmässiga eller andra överväganden _ att gå in även på frågan om valet mellan de båda stereoalternativen. Vad angår denna och övriga distributionstekniska frågor bör samråd ske med televerket.

Prövningen av ifrågavarande programbehov och sändningsmöjligheter synes lämpligen böra resultera i flera alternativa kostnadsberäknande förslag, som är mer eller mindre långtgående beträffande tillgodoseendet av programbehoven och som innefattar olika lösningar i vad avser dispositionen av sändningsutrymmet. Finansieringen av nytillkommande uppgifter av utbildnings- och informationskaraktär bör i princip ske genom andra medelsanvisningar än ytterligare ianspråktagande av de i rundradioverksamheten inflytande avgiftsmedlen. Finansiering genom reklam skall inte komma ifråga.

De sakkunniga bör även ägna uppmärksamhet åt frågan om administra- tionen av den programverksamhet det här gäller. Olika alternativ bör härvidlag övervägas, varvid dock under alla förhållanden bör beaktas i vad mån Sveriges Radio kan tillhandahålla tjänster och teknik vid framställ- ning av de aktuella programinslagen.

Vid sina överväganden av programbehoven och sättet att tillgodose dem bör de sakkunniga samråda med de myndigheter och andra organ, som företräder informations- och utbildningsaktiviteter av angivet slag. Vad avser behovet av en utbyggd samhällsinformation bör samråd därjämte ske med informationsutredningen, konsumentutredningen och bygglagutredningen samt beträffande utbildningssidans programbehov även med TRU-kommittén. Samråd bör även sökas med invandrarutred- ningen och utredningen om glesbygdsproblem.

2.1 Rundradions utveckling fram till 1966 2.1.1 Ljudradio

Efter de första försöken med svensk rundradiosändning under hösten 1922 påbörjades mer reguljära sändningar 1923. Under statens medver- kan bildades aktiebolaget Radiotjänst, vars verksamhet inleddes den 1 januari 1925. Staten skulle anlägga och driva sändarstationerna och Radiotjänst skulle ha hand om programverksamheten. Huvudintressenter blev pressen och radioindustrin. Staten skulle tillsätta två av de sju styrelseledamöterna, däribland styrelsens ordförande.

Sändningsvolymen 1925 uppgick till 1 500 timmar. Den var 1938 uppe i 4 000 timmar. Efter en nedgång under krigsåren nåddes 4 200 sändningstimmar 1945. Ökningarna av sändningstiden hade föregåtts av olika utredningar.

Enligt avtal mellan telestyrelsen och Radiotjänst avsåg programverk— samheten från början huvudsakligen underhållning men redan tidigt visade sig rundradion ha en viktig uppgift att fylla för folkbildningen och undervisningen. Rundradions utveckling under dess första decennium innebar ett ökande antal programtimmar av alltmer växlande karaktär. 1933 års radioutredning (SOU 1935: 10), som tillkom på anhållan av 1933 års riksdag, utgick från den betydelsefulla roll det nya mediet kommit att få i samhället. Utredningen föreslog att ett nytt aktiebolag skulle bildas av staten i syfte att överta programverksamheten. I prop. 1935: 164 anslöt sig Kungl. Maj:t i huvudsak till förslaget om förstatli- gande av bolaget, dock att man i stället för att bilda ett nytt bolag för programverksamheten skulle låta Radiotjänst bestå, varvid staten skulle inlösa samtliga aktier i bolaget. Riksdagen beslöt, efter slutlig samman- jämkning av kamrarnas olika beslut, att aktierna i Radiotjänst skulle ligga kvar hos de förutvarande intressenterna men att staten skulle få det dominerande inflytandet i bolagsstyrelsen genom att tillsätta fyra av styrelsens sju ledamöter.

En ny allsidig utredning om rundradiorörelsens framtidslinjer och aktuella behov, 1943 års rundradioutredning (SOU 1946: 1) tillkom på anhållan av riksdagen. Utredningen behandlade frågor om införande av

dubbelprogram, effektivisering av kortvågssändningarna till utlandet samt anordnande av trådradio. Utredningen redovisade behov av större utrymme för folkbildnings- och utbildningskurser m.m. i ljudradion. Programtiden ansågs vara för snävt tillmätt. Från denna utgångspunkt föreslog utredningen att tekniska möjligheter skulle skapas för utsänd- ning av mer än ett program. Eftersom detta skulle ta tid att genomföra och därjämte bli mycket kostnadskrävande framlades även förslag till förbättringar inom ramen för ett program. Hörbarheten var också ett förstahandsintresse. Flerprogramfrågans lösning sammanhängde med de tekniska och ekonomiska möjligheter och resurser som förelåg vid denna planeringstidpunkt, nämligen FM-systemet samt trådradio. Med hänsyn till de stora kostnader som det skulle medföra för radiolyssnarna att skaffa sig FM-mottagare förordade utredningen inte FM-systemet utan föreslog trådradio. Anläggningskostnaden för ett landstäckande tråd- radionät beräknades till ca 210 milj. kr och utredningen föreslog en utbyggnadstid på 20 år. På grund av läget i fråga om tillgång på arbetskraft och materiel förordade Kungl. Maj:t i prop. 1947: 41 inte förslaget om rundradions utbyggnad med fler program. Däremot förut— satte Kungl. Maj:t att utbyggnaden av trådradio skulle fullföljas. Riksdagen biföll förslagen i propositionen men uttalade, att därest den fortsatta tekniska utvecklingen skulle visa sig möjliggöra andra metoder för lösning av flerprogramfrågan borde dessa tas upp till prövning.

Under 1950-talet ledde utbyggnaden i områden med dåliga avlyssnings- möjligheter till en kraftig ökning av antalet trådradioabonnenter från 16 000 till 145 000 mellan åren 1950 och 1955. Riksprogrammet kunde successivt ökas från 4200 timmar 1945 till 5100 sändningstimmar 1954/55.

I början av 1950-talet aktualiserade Radiotjänst och telestyrelsen ånyo frågan om flerprogramsändningar. Det blev 1952 års dubbelprogramut- redning som fick i uppdrag att undersöka de programmässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna för införande av dubbelprogram i ljudradion. 1 betänkande avgivet i januari 1955 framhölls att det var angeläget att bereda ökat utrymme för samhälleliga och allmänkulturella frågor, för kurs- och studieverksamhet samt för underhållning och lättillgänglig musik. Sändningstiden förutsattes öka från 5 100 till 8 000 timmar eller med 55 timmar per vecka varav 10 i det dåvarande riksprogrammet och 45 i det nya program 2 enligt en utvecklingsplan. Programmen skulle vara av kontrasterande typ vid de tider då båda programmen sändes. Till en början skulle program 2 främst bestå av repriser ur riksprogrammet men efterhand få fler nyproducerade inslag. Radiotjänst svarade för det avsnitt som avsåg programproduktionen och telestyrelsen för avsnitt om de distributionstekniska förutsättningarna.

Prop. 1955: 146 vilade i huvudsak på utredningens förslag. Utbyggna- den förutsattes ske med trådradio i områden där dåliga avlyssningsmöjlig- heter förelåg på lång- och mellanvåg och med enbart PM i den övriga delen av landet. FM-valet motiverades av att anläggning av FM-stationer skulle aktualiseras i och med planerad utbyggnad av tv-stationer. Kungl. Maj: ts förslag, som också innebar höjning av licensavgiften från 15 till 20 kr, antogs av riksdagen.

Program 2 startade den 26 november 1955 med en sändningstid av ca 15 timmar per vecka. Sändningstiden var 1959/60 2 050 timmar för program 2 och 5 850 timmar för program 1. Detta innebar en total ökning från 5 100 till 7 900 sedan 1954/55. Programkanalerna gavs i stort sett samma karaktär med omväxlande lätta och seriösa inslag. Från hösten 1960 började man emellertid tillämpa principen att under kvällstid då sändningar pågick i båda kanalerna _ låta P 1 bli programkanal för lätta och P 2 för seriösa program. Den kontrasterande programsättningen genomfördes alltså nu enligt den s. k. renodlingsprin- cipen.

Riksdagsbesluten 1956, 1957 och 1958 angående införande och utbyggnad av tv gav förutsättningar för en snabbare utbyggnad av FM-stationer. Telestyrelsen och Sveriges Radio AB (namnändring 1957) engagerades i arbetet med en ny plan för den fortsatta utbyggnaden av FM och trådradio. 1959 års riksdag godkände Kungl. Maj: ts förslag att trådradioutbyggnaden i fortsättningen borde inskränkas till fortsatt anslutning av nya abonnenter i de redan etablerade trådradioområde- na. Beslutet innebar samtidigt att FM-stationer skulle anordnas på alla platser där man anlade tv-stationer, alltså även i de befintliga trådradio- områdena. Sedan försäljningen av FM-mottagare visade sig öka kraftigt, beslöt Kungl. Maj: t 1962 att anslutningen av nya trådradioabonnenteri fortsättningen skulle begränsas till sådana områden där fullgod mottag- ning från FM-station inte förelåg.

Sveriges Radio startade den 5 maj 1961 Melodiradion med sändningar över P 2-kanalen på dittills icke utnyttjad tid mellan kl. 6 och kl. 17, senare utsträckt till kl. 18.15. Syftet med ökad sändningstid för den lätta musiken var då att erbjuda ett alternativ till de illegala sändningar som förekom under våren 1961. Samtidigt påbörjades sändningar i P 1-kana- len under tiden kl. 23 till kl. 24 eller kl. 1, den s.k. Nattradion. Den utsträcktes sommaren 1962 till kl. 6, varvid för ändamålet utnyttjades de åtta starka lång- och mellanvågssändarna. För att kunna sända Melodi- radion även på kvällstid då P 1 och P 2 sände reguljära program startades också under sommaren 1962 sändningar av melodiradiotyp (benämnda P 3) över särskilda FM-sändare i Stockholm, Göteborg, Hörby, Sundsvall och Luleå. Därmed infördes tre samtidiga program i ljudradion. Genom Melodi— och Nattradion ökades den sammanlagda programtiden från 7 900 timmar 1959/60 till 15 800 timmar 1962/63.

1 skrivelse till kommunikationsministern den 26 juni 1963 framlade 1960 års radioutredning vissa förslag avseende ljudradions programkana- ler, sändamät och ekonomiska behov, vilka befunnits vara så brådskande att de inte kunde uppskjutas i avvaktan på utredningens slutbetänkande. Förslagen innebar bl. a.

1) det treprogramsystem som provisoriskt påbörjats genom P 3-sänd- ningarna för knappt halva befolkningen skulle vidgas till hela landet och bli permanent, 2) detta skulle uppnås genom ett tredje FM-nät, till vilket Melodi- och Nattradion skulle överflyttas,

3) P 2 skulle förlängas in på dagtid sedan Melodiradion flyttats bort och även ge plats för skolradion, samt 4) licensavgiften skulle höjas för hushåll men sänkas för bilradio såsom ett första steg mot "slopande av den separata bilradiolicensen.

1 prop. 1964:1 (bil. 8, kapitalbudgeten B. Televerket, 5.297 ff) accepterade Kungl. Maj:t förslagen beträffande den framtida utform- ningen av ljudradions programverksamhet och utbyggnaden av ett tredje FM-nät. Genom tillkomsten av detta skapades förutsättningar för en klar differentiering av de tre riksprogrammen, som alla skulle erhålla en separat kanal. Departementschefen var emellertid inte beredd att acceptera förslaget om en höjning av hushållslicensen till 40 kr och en sänkning av bilradiolicensen till 20 kr utan föreslog i stället en enhetlig licensavgift av 35 kr. Begränsningen av avgiftshöjningen till 5 kr möjliggjordes av att kostnaderna för kortvågssändningarna till utlandet, skolradion och fria blindlicenser, som förut bestritts med licensmedel, enligt samtidigt framlagt förslag i fortsättningen skulle bestridas med särskilt riksstatsanslag. Kungl. Maj: ts förslag godkändes av riksdagen.

2. 1 .2 Television

Televisionens införande och organisering i Sverige utreddes av 1951 års televisionsutredning (SOU l954:32). Samma principer som för ljud- radion förutsattes i huvudsak gälla för tv. Liksom ljudradion borde tv ställas i samhällets, kulturens, folkbildningens och hemmens tjänst. En väsentlig förutsättning härför var att tv fick utvecklas fritt oberoende av ovidkommande intressen, varför utredningen avrådde från tanken att basera inkomsterna på försäljning av reklamtid. Verksamheten borde i stället grundas på licensavgifter, byggas upp såsom en rikstelevision och omhänderhas av ett företag som föreslogs bli Radiotjänst. Med hänsyn till den nya arbetsuppgiften för radioföretaget borde intresserepresentatio- nen breddas, dock med bibehållen majoritetsställning för pressen.

I fråga om sändningsvolymen föreslog utredningen att den under de två första åren skulle utgöra 15 timmar per vecka och att den senare skulle ökas till 35 timmar. Man lämnade emellertid öppet, huruvida en så lång sändningstid skulle eftersträvas inom ett enda program.

Kungl. Maj:t föreslog i prop. 1956290 att programverksamheten skulle finansieras med licensavgifter och att uthyrning av programtid för reklamändamål inte skulle få ske. Programverksamheten skulle anförtros åt Radiotjänst. 1 huvudfrågan införandet av television i Sverige — föreslog Kungl. Maj:t endast att ett anslag skulle anvisas för fortsättning av den försöksverksamhet som hade pågått under 1954/55 och 1955/56, att Radiotjänst skulle få ett lån för inköp av tv-utrustning samt att televerket skulle erhålla ett investeringsanslag för att anskaffa en tv-sändare för stockholmsområdet. I propositionen togs upp utredningens förslag om breddning av bolagets intresseunderlag men tanken att bibehålla pressens majoritetsställning avvisades. Tidningspressens aktiein- nehav minskades efter förhandlingar till 40 %. Grupper som represente- rade folkrörelserna fick 40 % och återstående 20 % tecknades av

organisationer och företag som representerade näringslivet. Antalet styrelseledamöter utökades från sju till elva. Riksdagen biföll Kungl. Maj: ts förslag. Det uttalades vid riksdagsbehandlingen att ett preciserat förslag angående den reguljära televisionens start och utbyggnad borde föreläggas riksdagen om möjligt redan 1957. Stockholmssändaren, vilken förlades till Nacka togs i bruk den 15 september 1956, som därför kan sägas vara startdatum för tv i Sverige.

1 maj 1956 tillkallades två utredningsmän 1956 års televisionsurred- ning — med uppgift att i samråd med televerket och Radiotjänst skyndsamt framlägga förslag om utbyggnad av ett distributionsnät för tv med särskilt beaktande av möjligheterna att i begynnelseskedet genom provisoriska anordningar ernå en snabb utbyggnad till låga kostnader.

1 november 1956 föreslog utredningen att utbyggnaden av tv-stationer skulle samordnas med uppförandet av FM-stationer enligt 1955 års riksdagsbeslut samt att ett antal tv—stationer skulle uppföras med början i de folkrikaste områdena. Licensavgiften föreslogs bli 100 kr per år. Programtiden förutsattes bli 10 timmar per vecka under 1957/58 för att därefter ökas årligen med 2 timmar per vecka (detta avsåg enbart Radiotjänsts egen produktion).

l prop. 1957: 54 anslöt sig Kungl. Maj:t i huvudsak till utredningens förslag. 1 anledning av propositionen anvisade riksdagen ett riksstatsan- slag såsom bidrag till tv:s driftkostnader och ett investeringsanslag till televerket, varjämte Radiotjänst erhöll ett ytterligare lån till inköp av tv-utrustning.

1957 års riksdagsbeslut innebar startsignalen för en utbyggnad av ett tv-nät för hela landet. Intresset för tv växte mycket snabbt under dess införandeskede och antalet licenser, som beräknats uppgå till 72 0001 juni 1959 var då i stället 407 000. Redan vid 1958 års B-riksdag (prop. B 1 bil. 28) föreslogs en snabbare utbyggnadstakt för tv-stationer och radiolänkförbindelser. Den 30 juni 1964 beräknades utbyggnaden ge en befolkningstäckning av ca 93 % eftersom antalet invånare inom stationer— nas täckningsområden då var 7 milj.

Antalet tv-programtimmar ökade från 790 budgetåret 1956/57 till 2 270 1963/64. Antalet tv—licenser steg samtidigt från 37 000 till 1 892 000.

2.2 1 966 års riksdagsbeslut

Statsmakternas behandling 1966 av den svenska rundradions utveckling föregicks av arbetet inom 1960 års radioutredning. Denna tillsattes för att utreda frågan om ljudradions framtidsproblem. År 1962 utvidgades utredningens uppdrag till att även avse utredning rörande televisionens framtida utveckling.

Enligt de ursprungliga direktiven var utredningens främsta uppgift att mera långsiktigt bedöma de huvudlinjer efter vilka programverksamheten borde utformas. Utredningen skulle ge underlag för ett ställningstagande till de frågor av större ekonomisk räckvidd beträffande nämnda verksam— het, som statsmakterna kunde väntas bli ställda inför under de närmaste

åren. Därvid borde klargöras vilka uppgifter ljudradion borde ha under förutsättning av en mera fullständig utbredning av televisionen.

I tilläggsdirektiv 1962 anfördes bl. a. att televisionens framtida utveckling i Sverige borde utredas. Man borde i första hand sikta till en ekonomisk långtidsplan, som kunde läggas till grund för statsmakternas ställningstaganden rörande televisionens anslagsfrågor. Att utrednings- arbetet rörande televisionens framtida utveckling anförtroddes 1960 års radioutredning motiverades med att denna utrednings uppgift därigenom blev att framlägga underlag för statsmakternas framtida ställningstagan- den beträffande både ljudradions och televisionens anslagsfrågor. En långtidsplan avseende kostnader och intäkter enligt alternativa utveck- lingslinjer borde utarbetas.

Samtidigt med radioutredningens arbete pågick också lagtekniskt utredningsarbete genom två var för sig särskilt tillkallade utredningsmän. Resultaten ledde genom skilda riksdagsbeslut till en ny radiolag samt en radioansvarighetslag.

2.2.1 Rundradions fortsatta verksamhet m.m.

1960 års radioutredning hade successivt i särskilda skrivelser redovisat resultatet av egna och inom utredningen tillsatta arbetsgruppers övervä- ganden i fråga om vissa delar av utredningsuppdraget. Således hade bl. a. med skrivelse den 26 juni 1963 förslag framlagts avseende ljudradions programkanaler, sändarnät och ekonomiska behov samt med skrivelse den 2 juli 1963 förslag avseende skolradions och skoltelevisionens framtida omfattning, inriktning och finansiering. Den 10 december 1964 hade utredningen överlämnat ett av en särskild arbetsgrupp inom utredningen utarbetat betänkande, benämnt Konsumentupplysning i televisionen (SOU 1964: 54).

Slutligen hade radioutredningen den 30 mars 1965 överlämnat sitt huvudbetänkande, Radions och televisionens framtid i Sverige I—Il (SOU 1965120 0. 21). I detta föreslogs en successiv utveckling av Sveriges Radios programverksamhet på televisionsområdet främst genom etable- ring av en andra programkanal och införande av färgtelevision. Det förordades en utökning av ljudradions sändningstider och en utbyggnad av Sveriges Radios distriktsorganisation och regionala programverksamhet samt tillskapande av en s. k. särskild rundradio för undervisningsmyndig- heternas, folkrörelsernas och organisationslivets behov. Riktlinjer angavs för rundradions fortsatta utnyttjande på bildnings- och undervisnings- väsendets område och synpunkter anfördes på rundradions möjligheter att tillgodose speciella lyssnargruppers programbehov. I konstitutionellt hänseende föreslogs bl. a. en ändrad företagsform för radioföretaget, vissa ändringar i fråga om styrelsens uppgifter och sammansättning etc. Vidare framlades beräkningar rörande kostnader för utbyggnaden av rundradio- verksamheten och det häremot svarande licensmedelsbehovet, varjämte vissa omläggningar förordades i fråga om licenssystemet.

På grundval av 1960 års radioutredning (SOU 1965: 20 o. 21 samt SOU 1964: 54) framladesi prop. 1966: 136 förslag angående rundradions fortsatta verksamhet m. rn.

Ett andra tv-program föreslogs infört vid årsskiftet 1969/70, varvid utbyggnaden av ett nytt sändarnät borde ske i sådan takt att redan från början drygt 75 % befolkningstäckning nåddes. Det ansågs angeläget att båda tv-programmen fick utvecklas under likvärdiga betingelser bl. a. i fråga om sändningstiden. En sändningstid av ca 20 timmar per vecka syntes vara en lämplig volym vid införandet av program 2. De fortsatta ökningarna av sändningstidsvolymen borde i sin helhet tillföras program 2 fram till den tidpunkt då sändningstiden var densamma som i program 1. Sändningstiden i program 1 borde i princip bibehållas vid dåvarande nivå, dvs. drygt 40 timmar per vecka.

I anslutning till införande av ett andra tv-program förutsattes en höjning av licensavgifterna och en omläggning till en gemensam avgift för ljudradio och tv med kvartalsbetalning. Bilradiolicensen föreslogs bli slopad utom för fordon i yrkesmässig trafik. Gemensam fondering av licensmedlen förordades. Utbyggnaden av programverksamheten beräkna- des medföra behov av ökade avgifter. I kapitel 4 redogörs för statsmakternas fortsatta behandling av det nya avgiftssystemet.

Av 1960 års radioutredning och Sveriges Radio framlagda utvecklings- planer för ljudradions riks- och regionalprogram siktade till ytterligare ökningar av sändningstiden. I propositionen framhölls i anslutning härtill att det inte då var möjligt att ta ställning till i vilken takt och i vilken utsträckning planerna lämpligen borde förverkligas.

Statsmakternas behandling av organisationsfrågorna medförde en ny organisation av programverksamheten.

Radioutredningens förslag i fråga om skolradio och skoltelevision, redovisat i skrivelse med utbyggnadsplan till departementet den 2 juli 1963, behandlades av statsmakterna redan 1964 (prop. 1964:1 bil. 8 s. 297 ff, SU 9, rskr 105).

I prop. 1966: 136 uttalades nu att etermedierna i ökad utsträckning borde kunna tas i anspråk för utbildnings- och bildningsändamål. Radioutredningens förslag angående en uppdelning av verksamheten i en utbildnings-radio-tv och en studie-radio-tv awisades. Framlagda förslag om vuxenutbildningen skulle bedömas i särskild proposition vid 1967 års riksdag.

I propositionen avvisades även radioutredningens förslag rörande den s.k. särskilda rundradion med hänvisning till att förslaget var alltför skissartat för att kunna läggas till grund för några närmare ställningsta- ganden. Förslaget innebar att olika delar av undervisnings- och bildnings- området, intresseorganisationer, folkrörelser och samfund skulle i särskild ordning få bedriva mera specialiserade verksamheter, som inte kunde rymmas inom Sveriges Radios ram. Dessutom hade televerket anmält att kanalklyvningen av FM-sändare, vilket förslaget om särskild rundradio i huvudsak byggde på, ännu inte utprövats tillräckligt. Frågan om en fortsatt utredning av förutsättningarna och formerna för utnyttjandet av ifrågavarande sändningsmöjligheter skulle övervägas.

Med hänsyn till den utvidgade programverksamheten förordades en ytterligare förstärkning av Sveriges Radios intresseförankring i samhället. Detta borde enligt propositionen ske på liknande sätt som 1956 då aktiekapitalet ökades efter överläggningar om dess storlek och fördelning.

Statsmakternas beslut ledde till en ytterligare breddning av folkrörelse— representationen i Sveriges Radio.

Radionämnden föreslogs få en självständigare ställning. Nämndens efterhandsgranskning hade till främsta uppgift att pröva om radio- och tv-verksamheten bedrivs i enlighet med de allmänna riktlinjer som gäller för programverksamheten. I propositionen framhölls att radions och televisionens aktiva samhällsreportage och behandling av andra frågor som kan vara kontroversiella i och för sig motiverar en effektivisering av radionämndens arbete. Nämnden kan bl. a. med kort varsel behöva göra uttalanden om beriktigande av felaktig sakuppgift i radio- och tv-pro- gram. Antalet ledamöter i radionämnden föreslogs därför minskat från dåvarande 24 till 5.

Statsutskottet (1966: 163) tillstyrkte i huvudsak de förslag som framlagts i propositionen. Beträffande organisationsförslagen underströk utskottet vikten av att de kostnadsramar som årligen skulle fastställas för televisionens båda programledningar blev likvärdiga. Utan att vilja mer exakt ange den andel av programproduktionen som distrikten bör svara för vilket kan vara både principiellt och praktiskt olämpligt — fann utskottet en rimlig målsättning vara att omkring en fjärdedel av programproduktionen sker regionalt. Beträffande radionämnden ansåg utskottet att starka skäl talade för en ökning av antalet ledamöter i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag och att antalet borde uppgå till sju. Det ansågs också att en ledamot skulle vara erfaren jurist. I fråga om införande av färg-tv ansåg utskottet att skäl talade för ett klarläggande och fixerande av tidpunkt härför. Utskottet föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära att frågan om införande av svensk färg-tv i båda kanalerna övervägdes och att förslag i ärendet snarast möjligt förelades riksdagen.

I fråga om ljudradions utbyggnad anslöt sig utskottet till departe- mentschefens i propositionen framförda uppfattning. Det uttalades att frågan om utökning av de olika programmen således torde få bedömas successivt i samband med den årliga prövningen av radioföretagets medelsbehov.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad statsutskottet hemställt.

2.2.2 Radiolag

En ny radiolag (prop. 1966: 149, KL3U: 1, rskr 370) ersatte fr.o.m. den 1 juli 1967 den förutvarande lagstiftningen på området av år 1946 — lagen om radioanläggningar m.m. Lagstiftningsarbetet föregicks av betänkandet ”Radiolag” (SOU 1965:46) avlämnat den 22 juni 1965 av professor Svante Bergström. Den nya lagen, vilken utformats som en ramlag för alla författningar och föreskrifter på området, skulle liksom 1946 års lag reglera rätten att inneha och använda sändnings- och mottagningsanläggningar för radiosändning. Vidare skulle den behandla rätten att driva programverksamhet för radio.

Radiolagen skiljer mellan begreppen radiosändning den trådlösa sändningen för ljudradio och television och trådsändning. Tillstånd fordras för innehav och användning av radiosändare. Motivet för

tillståndstvång är att utrymmet i etern är begränsat. Då motsvarande skäl inte föreligger i fråga om trådsändare har något krav på tillstånd för innehav och användning av sådan sändare inte uppställts i lagen.

Viktiga inskränkningar i fråga om användningen av sändare — och detta gäller såväl radiosändare som trådsändare följer av att bestäm- manderätten i fråga om vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning förbehålls ett enda företag.

Rundradiosändning definieras i lagen som radiosändning eller trådsänd- ning, som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten. Som rundradio- sändning anses inte sändning som är avsedd att mottagas endast av en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Undantagen är bl. a. sjukhusradio, specialtelevision för undervisnings- ändamål, television inom ett varuhus m. m. Ensamrätten begränsas också på så sätt, att enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter m.m. inte utgör radioprogram ilagens mening.

Den tidigare gällande ordningen med särskilt tillstånd (licens) som villkor ändrades så, att mottagare skall få innehas och användas av var och en utan sådant tillstånd. Innehavet avses emellertid förenat med skyldighet att betala en avgift. Härom äger Kungl. Maj:t förordna efter riksdagens hörande.

Det föreskrivs i radiolagen att den nämnda ensamrätten skall utövas opartiskt och sakligt. Ensamrätten skall i övrigt utövas efter riktlinjer som fastställs genom avtal mellan Kungl. Maj:t och företaget. Vidare föreskrivs förbud mot censur. Efterhandsgranskning skall som tidigare ske genom radionämnden. Närmare bestämmelser om nämndens verksam- het meddelas av Kungl. Maj:t. Lagen innehåller vissa straff— och förverkandebestämmelser.

2.2.3 Radioansvarighetslag

I syfte att undanröja rådande oklarhet beträffande det juridiska ansvaret i samband med radiosändningar tillkom radioansvarighetslagen (prop. 1966: 156, KLIU: 1, rskr 392). De frågor som omfattas av lagen hade utretts av en särskilt tillkallad utredningsman, häradshövdingen Johan Björling. I september 1965 hade utredningsmannen avlämnat betänkan- det ”Radioansvarighetslag” (SOU 1965: 58). Radioansvarighetslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1967, innefattar regler om straff och skadeståndsrättsligt ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram (ljud- radio- och televisionsprogram).

Med yttrandefrihetsbrott skall enligt radioansvarighetslagen förstås ärekränkningar och andra brott med motsvarighet i tryckfrihetsförord- ningens bestämmelser om tryckfrihetsbrott. Gränserna för yttrandefri- heten i radion och pressen avsågs skola sammanfalla. Lagen gäller yttrandefriheten i radioprogram som svenskt programföretag äger anord- na med ensamrätt.

Enligt radioansvarighetslagen skall för varje program finnas en av programföretaget förordnad tjänsteman programutgivare som skall bära det straffrättsliga ansvaret och personligt skadeståndsansvar för

yttrandefrihetsbrott. Programutgivarens uppgift skall vara att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgivarens vilja.

Uppgift om vem som är programutgivare skall före sändning av program antecknas i register, som förs hos programföretaget och som skall vara tillgängligt för allmänheten.

Beträffande program som direktsänds skall dock den som har att förordna programutgivare kunna besluta att i stället var och en som framträder i programmet själv skall bära ansvaret för yttrandefrihets- brott, som han begår. Före sändningen skall underrättelse om beslutet lämnas till de berörda och anteckning göras i nämnda register. Ansvars- ordningen gäller dock inte direktsändning av dagshändelser eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av annan än program- företaget. Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i sådana direktsändningar skall följa allmänna bestämmelser i bl. a. brottsbalken.

Programföretaget skall emellertid, oavsett vem som bär det straffrätts- liga ansvaret, tillsammans med den eljest ansvarige alltid vara solidariskt skadeståndsskyldigt för eventuella yttrandefrihetsbrott.

Fråga som rör missbruk av yttrandefriheteni radioprogram skall enligt lagen bedömas efter samma grunder som gäller för bedömning av missbruk av tryckfriheten enligt 1 kap. 4 & tryckfrihetsförordningen. I fråga om rättegången gäller samma regler som beträffande tryckfrihets- mål. Åtalsprövningen sker således hos IK och vid målets avgörande deltar jury.

Programutgivare, tjänsteman hos programföretaget eller annan, som har att ta befattning med radioprogram eller nyhetsmeddelande för sådant program skall ej få avslöja vem som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggöran- de i program, såvida ej den, vars namn avslöjas, samtyckt till detta eller skyldighet att avslöja hans namn föreligger enligt lag.

2.3 Rundradions utveckling efter I 966

Riksdagsbeslut fattade 1966 ligger fortfarande till grund för rundradions utveckling. Ett andra tv-program infördes i december 1969. Utvecklingen efter 1966 behandlas i flera av betänkandets kapitel.

Våren 1967 tillkom utanför Sveriges Radio en särskild enhet för tv och radio i utbildningen, TRU-kommittén (prop. 1967: 85, SU 117).

Införande av färgtelevision godkändes av riksdagen 1968. Reguljära färgsändningar (enligt PAL-systemet) började den 1 april 1970 med sex timmar per vecka för att sedan successivt öka till 20 timmar per vecka budgetåret 1973/74. En särskild tilläggsavgift av 25 kr per kvartal för hushåll med färg-tv infördes (prop. 1968: 50, SU 98).

Mot bakgrunden av att beslut fattats om införande av två på likvärdiga villkor arbetande tv-kanaler höjdes den allmänna mottagaravgiften den 1 juli 1971 från 45 kr till 55 kr per kvartal (prop. 1971: 1 bil. 10, KrU 8).

Riksdagen (KrU 1971: 8, rskr 1971: 110) har framhållit önskvärdheten av en snar översyn av målsättningen för Sveriges Radios utlandsprogram. Fr. 0. rn. 1972/73 anvisas medel för dessa program under tredje

huvudtiteln. Den begärda översynen har utförts av särskild utrednings- man som lämnat förslag (Ds UD 1972: 1).

TRU-kommitténs verksamhet och dess betänkande (SOU l97l:36) berörs tillsammans med övrig utbildning främst i kapitel 6. Efter remissbehandlingen av TRU-kommitténs betänkande tillsattes en ny TRU-kommitté med nya direktiv.

Genom en ändring i radiolagen (prop. 1972: 23, KrU 1972: 16, rskr 1972: 170) skall den som i detaljhandelsledet yrkesmässigt överlåter eller hyr ut tv-mottagare lämna uppgift om dem till vilka överlåtelse eller uthyrning skett. Kungl. Maj:t har sedan förordnat att sådan anmälan skall ske till televerket.

3.1 Tekniskagrunder 3.1.1 Radiokommunikation

Information av olika slag, exempelvis ljud, skrift, stillbild, rörlig bild och datakod, kan förmedlas med elektriska hjälpmedel av olika slag mellan geografiskt skilda punkter. Den allmänna kommunikationsprocessen har sändar- och mottagarsida. Kommunikation med elektriska hjälpmedel, kallad telekommunikation, kan representeras med följande enkla schema.

4———Telekommunikation _D

lnforma- Trans- Informa- tions-

givare

missions— tions— kanal mottagare

Telekommunikationssystemet innefattar delarna fr. o. m. kodare t.o.m. avkodare. Systemets tekniska data avgörs av en mängd olika faktorer. De viktigaste är sändar- och mottagarsidans geografiska belägen— heter, slag av information som skall förmedlas, önskad hastighet i förmedlingsprocessen, önskad grad av likhet mellan sänd och mottagen information samt störningssituationen i kanalen.

Sker informationsöverföringen mellan signalsändaren och signalmot- tagaren trådlöst, dvs. med hjälp av elektriska svängningar som utbreder sig fritt i rymden talar man om radiokommunikation. Sådan kommunika- tion baserar sig på elektriska svängningars egenskap att stråla ut i rymden. Denna egenskap kan användas för trådlös förmedling genom att information från informationsgivaren översätts till elektrisk svängning av visst slag i kodaren. Den sänds sedan ut över signalsändarens antenn, tas emot i signalmottagarens antenn och översätts till originalinformation i avkodaren. Slutligen tas den emot av informationsmottagaren.

Antalet elektriska svängningar per sekund benämns frekvens och anges i:

Hertz (Hz) (svängningar/sekund) Kilohertz (kHz) (tusen svängningar/sekund) Megahertz (MHz) (miljoner svängningar/sekund) Gigahertz (GHz) (miljarder svängningar/sekund)

Informationen får inverka på, modulera, en viss radiofrekvens, den s.k. bärvågen, enligt metod som bestäms av tekniska krav och som varierar mellan olika trafikslag. Moduleringen resulterar i att ett avsnitt av frekvensspektrum kring bärvågen beläggs med informationen. Avsnittets storlek benämns transmissionskanalens bandbredd.

Radiovågor av olika frekvens utbreder sig på olika sätt genom atmosfären och dess olika skikt (troposfär, jonosfär osv.). Vid uppbygg- naden av radiosystem försöker man nyttiggöra dessa specifika utbred- ningsegenskaper genom att välja en frekvens avpassad för det speciella ändamål för vilket radiosystemet är avsett. Två något så när generella regler gäller i fråga om vågutbredningen. För det första avtar styrkan av radiostrålningen vid växande avstånd från sändaren. För det andra utbreder sig radiostrålningen mer och mer rätlinjigt ju högre frekvensen är. Utbredningen efterliknar vid ökande frekvens således mer och mer ljusets utbredningsegenskaper.

Radiovågorna indelas efter frekvensen i vissa områden, av vilka de för den fortsatta framställningen aktuella är följande.

Långvåg (LV) 30— 300 kHz Mellanvåg (MV) 300—3 000 kHz Kortvåg (KV) 3—- 30 MHz Metervåg (VHF) 30— 300 MHz Decimetervåg (UHF) 300—3 000 MHz Centimetervåg (SHF) 3— 30 GHz

Meter-, decimeter- och centimetervågsområdena betecknas vanligen med de engelska termerna Very High Frequency (VHF), Ultra High Frequency (UHF) respektive Super High Frequency (SHF).

3.1.3 Vågutbredning

Radiovågor inom olika frekvensområden har avsevärt olika utbrednings- egenskaper.

Från en långvågs- eller mellanvågssändares antenn utstrålas radiovågor i alla riktningar. Den del av strålningen som fortplantas längs jordytan markvågen — avtar i intensitet (fältstyrka) med växande avstånd från antennen. Dämpningen varierar med jordytans elektriska egenskaper och med den använda våglängden. Den är t. ex. mångfaldigt större då markvågen utbreder sig över skogs- och bergslandskap än över åkerjord. Den är minst vid utbredning över saltvatten. Den är avsevärt större för höga frekvenser än för låga.

Den del av strålningen från antennen som går ut mot rymden —— rymdvågen absorberas under dagen i huvudsak av den lägre jonosfären (på 50—90 km höjd). Under natten, då joniseringen i detta skikt upplöses reflekteras strålningen av högre liggande skikt av jonosfären tillbaka till jordytan. Fältstyrkan av den reflekterade rymdvågen når sitt maximum 200—300 km från sändaren och avtar därefter med växande avstånd. En ljudradiostation på långvågs- eller mellanvågsbandet och med hög effekt — 100 kW eller mer — kan dock i vissa fall bli hörbar på avstånd upp till 2 000 51 3 000 km. Vid ett avstånd av 4 000—5 000 km har rymdvågen i allmänhet försvagats så mycket, att inte ens en station med stor utstrålad effekt kan uppfattas.

Markvågorna är i allmänhet stabila och undergår knappast några fältstyrkeförändringar. Fältstyrkan från de reflekterade rymdvågorna däremot undergår såväl långsamma som snabba förändringar. Vissa av dessa variationer är dygns- och årstidsbestämda och således långsamma; andra beror på oregelbundna och snabba förändringar i jonosfären. Eftersom markvågen och rymdvågen har gått olika långa vägar innan de träffar mottagarantennen uppkommer en viss tidsskillnad mellan dem. Om markvågens och rymdvågens fältstyrkevärden är av samma storlek uppkommer starka förändringari den resulterande fältstyrkan och ibland ljudförvrängning (distorsion) i mottagaren. Ljudkvaliteten kan därigenom stundtals bli mycket låg. När den ena av de två vågorna blir mer än dubbelt så stark som den andra minskar emellertid dessa besvär.

Vid mottagning av enbart markvåg, alltså under dagtid eller nära sändaren, blir mottagningen god och stabil. Detta område kring sändar- stationen kallas sändarens primärzon. Utanför denna zon har man den s. k. fadingzonen, där ljudkvaliteten vid mörker kan variera kraftigt på grund av fältstyrkevariationerna hos rymdvågen och där mottagnings- resultatet ofta är helt otillfredsställande. Därutanför ligger den s. k. sekundärzonen, där mottagning oftast är möjlig endast under den mörka delen av dygnet. Under mörker uppträder störningar genom reflekterade rymdvågor från andra långt bort belägna stationer som sänder på samma eller närliggande våglängd. Dessa störningar blir märkbara främst utanför primärzonen.

För att förbättra mottagningsförhållandena har man i Sverige liksom i många andra länder utvecklat sändarstationernas antennkonstruktioner i syfte att öka stationernas primärzoner.

Vid sändningar på kortvåg är markvågens räckvidd liten. Rymdvågen absorberas ej på samma sätt av det understa skiktet ijonosfären som vid lägre frekvenser utan reflekteras även under dagen tillbaka till jordytan. Den reflekteras sedan åter till jonosfären och tillbaka igen flera gånger, varför den kan nå mycket långt. Av denna anledning används kortvågen i huvudsak för sändningar från ett land till andra delar av världen. Eftersom tillståndet ijonosfären beror på solstrålningen måste man skifta mellan olika våglängder med hänsyn till såväl tiden på dygnet och årstiden som solfläcksaktiviteten.

För att öka hörbarheten koncentreras vid sändarstationen den utsända energien i den avsedda riktningen medelst s. k. riktantenner. Öppnings- vinkeln på energistrålningen, som beror på riktantennens konstruktion,

måste anpassas efter bredden av det geografiska område för vilket programmet är avsett.

I Sverige sker kortvågssändningar till andra länder från kortvågssändare i Hörby och Karlsborg, vilka används för sändningar till såväl utomeuro- peiska länder som Europa.

Radiovågorna inom VHF- och UHF-områdena har egenskaper som i många avseenden liknar ljusvågornas. Sändarens antenn kan jämföras med en ljuskälla, som sänder ljusstrålning i alla riktningar. Vågorna fortplantas i normala fall rätlinjigt. Vid genomträngning av hinder dämpas vågorna genom absorption i och reflexion mot hindret. Hinder såsom berg och höga hus ger upphov till markanta ”slagskuggor”. Genom särskild konstruktion av antennen kan strålningen koncentreras till horisontal- planet, varigenom fältstyrkan längs jordytan förstärks. Resultatet blir att stationen skenbart sänder med en motsvarande större effekt. En antenn vilken tillförs en effekt av 10 kW kan t. ex. ha en sådan konstruktion att strålningen från den längsjordytan blir lika stor som den som erhålls från en antenn med 100 kW tillförd effekt men utan strålningskoncentration. Räckvidden för större VHF- och UHF-stationer är normalt 50—100 km.

Om syftlinjen mellan sändarens och mottagarens antenner är fri från alla hinder kan man i regel räkna med goda mottagningsförhållanden. Bortom horisonten, sett från sändarantennen, blir mottagningen varieran- de. Antennen träffas där ofta såväl av sådan strålning som genom avböjning längs jordytan når fram direkt till antennen som av strålning som reflekterats en eller flera gånger mot bergväggar, hus m.m. Vid ljudradiomottagning kan man därvid konstatera en viss ljudförvrängning och vid tv-mottagning får man dubbelbilder (spökbilder).

Reflexioner från något av jonosfärens olika skikt kan sporadiskt uppträda iVHF-området men däremot praktiskt taget aldrig i UHF-områ- det. lnom VHF-området kan det också förekomma ett slags rymdvåg på grund av avböjningar i den lägsta delen av atmosfären, troposfären, som sträcker sig upp till 10 km höjd. Detta kan vid vissa tillfällen, särskilt på eftersommaren och hösten ge en station exceptionellt stor räckvidd (upp till 1 000 km) varigenom avlägset belägna sändare på samma kanal kan störas.

Eftersom räckvidden vid dessa frekvenser normalt endast sträcker sig något bortom horisonten blir antennens höjd över omgivande landområ- de av stor betydelse för försörjningsområdets storlek. Man strävar efter att placera stationerna så högt som möjligt. Antennmasterna görs så höga som är praktiskt och ekonomiskt försvarbart. Masthöjder över 350 meter förekommer ytterst sällan. I Sverige är en höjd av 330 meter det vanliga.

De beskrivna vågutbredningsförhållandena inom VHF- och UHF-områ- dena innebär att ett nät av sändare i ett land med Sveriges topografi och yta inte med rimliga ekonomiska insatser kan göras helt landstäckande, dvs. bereda möjlighet för varje invånare att ta emot programmet med acceptabel kvalitet oavsett var han är bosatt. Befolkningstäckningen är f. n. (1 juli 1972) för FM-ljudradio (VHF) praktiskt taget 100 %, för TV1 (VHF) ca 99,6 % och för TV2 (UHF) ca 97,0 % (utbyggnad pågår).

Problemen och kostnaderna för sändartäckning varierar kraftigt från land till land. Tättbefolkade slättbygder som man har i Danmark och

Nederländerna är relativt sett enkla att täcka till låg kostnad per hushåll medan bergiga och kuperade områden såsom Norge och vissa delar av Sverige kräver stora investeringar.

Inom SHF-området är den rätlinjiga utbredningen än mer betonad. Det är tveksamt om detta frekvensband är lämpligt för rundradiosändning från sändare på marken annat än för täckning av geografiskt starkt begränsade områden. Bandet är i stället av största intresse för bl. a. rundradiosändning från stationer i rymden (satelliter).

Några skisser över vågutbredning inom olika frekvensområden visas i figur 1.

3.1.4 Ömsesidiga störningar

Mottagning av radiosändningar sker med mottagare som är inställd så att den är känslig endast för den frekvens (kanal), över vilken önskad information sänds. Man kallar denna inställning av mottagare för avstämning.

För att upprätthålla tekniska kvalitetskrav skall önskad information kunna tas emot med tillräcklig störningsfrihet. Fältstyrkan från andra sändare på samma frekvens måste vara så mycket svagare än fältstyrkan från den önskade sändaren att kravet på tillräcklig störningsfrihet uppfylls. Detta nås bland annat genom att sändare med samma frekvens förläggs på ett visst minimiavstånd från varandra.

3.2 Internationell frekvensfördelning

3.2.1 Spektrum

Frekvensspektrum varmed menas för radiokommunikation tillgängliga frekvensområden — är en naturtillgång, för vars exploatering efterfrågan vida överskrider tillgången.

Frekvensspektrum, som har rums- och tidsaspekter, fördelas genom internationella regleringsavtal. Dessa tar sikte på att säkra spektrums rationella användning genom att i första hand tillåta radiotrafik på de förbindelser där vinsterna jämfört med trådbunden trafik blir störst. Exempel på sådana telekommunikationsbehov utgörs av

1. förbindelser över mycket långa avstånd,

2. förbindelser där sändare och/eller mottagare är mobila samt

3. förbindelser där mottagning sker på en mängd icke specificerade platser.

1 det sistnämnda trafikslaget innefattas rundradio. Detta begrepp innebär sändning av ljud (ljudradio) eller bilder med tillhörande ljud (television) avsedd att tas emot direkt av allmänheten.

3.2.2 Världskonferenser

Det första stadiet i frekvensfördelningsprocessen avser fördelning på världsplanet av frekvensbanden inom spektrum i regi av FN-organet

Principskiss över LV-bandet. lVlarkvågens räckvidd stor. Rymdvågen reflekteras natte- tid i jonosfären, absorberas under dagtid.

I

Fodingron

Sekundörzon

Primörzon

MV

Principskiss över utbredningen i MV-bandet. Markvågens räck- vidd är mindre än i LV-bandet. Rymdvågen reflekteras natte- tid i jonosfären, absorberas un- der dagtid.

Fodingzon

Sekundörzon

Primörzon

KV

Principskiss över utbredningen i KV-banden. Markvågens räck- vidd är liten. Rymdvågen re- flekteras i jonosfären under både dag och natt.

Död zon inom vilken mottagning som regel inte är möjlig

VHF, UHF

l

Principskiss över utbredningen i VHF- och UHF-banden. Räck- vidden begränsas i allmänhet till den optiska horisonten. Rymdvågsreflektion förekom— mer sporadiskt. Vågorna reflek- teras lätt av berg, höga byggna- der o.dyl. och dämpas kraftigt »; av hinder i deras väg.

Figur 1 Exempel på vågutbredning inom olika frekvensområden

Internationella teleunionen (ITU). Fördelningen sker vid administrativa Världskonferenser (WARC). Världen har delats in i tre regioner och inom varje region sker en fördelning mellan de olika trafikslagen (exempelvis mobilradio, rundradio). Region 1 omfattar Europa inklusive Sovjetunio- nen, Afrika och Mellanöstern, region 2 Amerika och region 3 övriga delar av Asien samt Australien och Oceanien. Konferensernas resultat återfinns i det internationella radioreglementet (RR), som förutom frekvenstabel- ler även innehåller definitioner, trafikregler för olika slag av radiotrafik m. m. Det nödvändiga tekniska underlaget för fördelningsarbetet tas fram inom ITU :s internationella rådgivande radiokommitté (CCIR), som har att studera radiosystem med sikte på att uppnå allmänt omfattade rekommendationer i tekniska radiofrågor. Inom ITU finns även interna- tionella frekvensregistret (IFRB), som registrerar användningar av radio- frekvenser.

3.2.3 Plankonferenser

Det andra stadiet i frekvensfördelningsprocessen avser detaljfördelning av frekvenskanalerna för de olika trafikslagen inom ett område med sådan avgränsning att överenskommelserna inte medför risk för menlig störning på radiotrafik utanför detta område. Fördelningen sker vid s. k. plankonferenser, vilka alltså syftar till att få fram en detaljerad frekvensplan för det aktuella området. Vid plankonferensen regleras varje enskild frekvensanvändning, som kan medföra risk för störning utanför det aktuella landets gränser. Exempel på ett sådant område är det europeiska rundradioområdet, som omfattar Europa, de södra och östra kustområdena vid Medelhavet samt Irak.

Resultaten av plankonferenserna kan bli helt olika i olika regioner beroende av vilka målsättningar som styr planeringen. En målsättning är att utnyttja tillgänglig andel av frekvensspektrum på bästa sätt.

Inom det europeiska rundradioområdet förutsätts i allmänhet, då det gäller frekvensplanering för FM-ljudradio och tv, att man skall få möjlighet till utbyggnad av sändarnät för en så fullständig befolknings- täckning som möjligt. Antalet rikstäckande program som kan inrymmasi ett visst frekvensområde är alltid, förutom av täckningskravet, beroende av vilken teknisk mottagningskvalitet man eftersträvar. Därvid förutsätts bland annat att fältstyrkan skall lägst uppnå internationellt rekommen- derade minimivärden och att mottagningen skall vara skyddad mot interferensstörningar från andra sändare under helst 99 % av tiden.

1 andra delar av världen, t.ex. i USA, där rundradioverksamheten huvudsakligen bedrivs kommersiellt, koncentreras däremot sändarutbygg- naden i första hand till större tätortsområden och andra områden blir därvid eftersatta i täckningshänseende. Detta är förklaringen till att man i de större städerna i USA har tillgång till långt flera tv-program än vad som med nuvarande förutsättningar för rundradiodistributionen är möjligt att åstadkomma i Europa. I eftersatta områden blir kvaliteten på direktmottagningen sämre och t.ex. tv-bilden oftast kännetecknad av brus på grund av otillräcklig fältstyrka samt även i övrigt störd av bland annat interferens från andra sändare. Mottagningsförhållandena på

landsbygden i USA kan beskrivas med det speciellt vad gäller televisionen präglade begreppet ”motellkvalitet”, vilket innebär en bildkvalitet med permanenta inslag av ”snö” och interferensstörningar.

Det för rundradiosändningar disponibla frekvensutrymmet medger endast utbyggnad av ett begränsat antal program, om man såsom i Sverige valt att varje program skall kunna nå praktiskt taget hela befolkningen. En jämförelse med andra länders rundradioutbyggnad, där målsättningen varit en annan, har någon gång förorsakat missförstånd i fråga om möjligheterna att utnyttja frekvensutrymmet i Sverige.

I princip borde det vara tekniskt möjligt att även i Sverige kunna tillhandahålla sändningsfrekvenser för ytterligare program i FM- och tv-banden i de större tätortsområdena. Därvid skulle det dock bli nödvändigt att beträffande större sändare företa en radikal omdispone- ring av gällande frekvensplaner, vilket skulle kunna påverka även grannländernas frekvensplaner och utbyggnad.

Utan att i någon större utsträckning behöva ändra nuvarande frekvens- planer, torde det emellertid återstå vissa frekvenstekniska möjligheter att i begränsad omfattning upprätta ett antal företrädesvis mindre sändarsta- tioner med enbart låg utstrålad effekt utan att oacceptabla interferens- störningar skulle uppkomma på mottagningen i andra områden.

En utbyggnad med extra sändare för särskilda program i vissa tätortsområden, i den mån detta kan ske med utnyttjande av rundradions nuvarande frekvensband, skulle dock i många fall få ske på bekostnad av försämrad täckning av riksprogrammen i de fall man tvingades till en omdisponering av frekvensplanerna.

En försämrad befolkningstäckning skulle för övrigt strida mot redan uppställda rättvisekrav, när det gäller att åt befolkningen tillhandahålla möjligheter till mottagning med god teknisk kvalitet praktiskt taget oavsett var i landet mottagningsplatsen är belägen.

Av det sagda framgår att man kan välja mellan antingen hög och jämn mottagningskvalitet över ett större område (exempelvis ett land) eller betydligt fler programvalsmöjligheter i tätorterna på bekostnad av kvaliteten i mellanliggande landsbygdsområden. Båda dessa mål kan inte uppnås inom ett och samma område.

3.2.4 Konsultationsregler

Ett tredje stadium i frekvensfördelningsprocessen kan slutligen avse kontinuerliga ändringar i gällande planer. Det land som önskar ändring måste följa vissa s.k. konsultationsregler. Avsikten med dessa är att bereda tillfälle för länder, vilkas radiotrafik löper risk att menligt störas av ändringar, att yttra sig innan registrering sker inom IFRB.

Exempel på sådan konsultation gesi de konferenser televerket avhåller med grannländerna för diskussion om de frekvenstekniska möjligheterna att upprätta nya sändarstationer som inte finns med i den ursprungliga planeringen. Det rör sig därvid oftast om mindre stationer för komplette- rande, lokal täckning. Ett svenskt deltäckande FM4-nät inom frekvens- området 87,5—100 MHz skulle så gott som helt få bygga på sådan konsultation.

För svenskt vidkommande regleras användningen av amplitudmodulerad ljudradio (AM-radio) inom lång- och mellanvågsområdet av Köpen- hamnsplanen 1948, gällande för Europa, Nordafrika och Främre Asien.

För amplitudmodulerad ljudradio inom kortvågsområdet, vilken av vågutbredningstekniska skäl måste planeras världsomfattande, har de försök som gjorts att få fram en plan senast i Mexico City 1948 och Florens/Rapallo 1950 misslyckats. Frekvensfrågorna löses nu i stället från fall till fall genom samråd mellan berörda länder och IFRB.

För FM-ljudradio (frekvensmodulerad) och television (bildbärvågen amplitudmodulerad och ljudbärvågen frekvensmodulerad) i VHF- och UHF-banden styrs verksamheten i det europeiska rundradioområdet (Europaområdet) av Stockholmsplanen 1961.

32.6 Planerad framtid på världs- och regionnivå

Enligt gällande radioreglemente har även ett band i SHF-området tilldelats bland annat markbunden och satellitsänd rundradio i region 1, som Europaområdet tillhör. Detta band (11,7—12,5 GHz) har ännu inte tagits i bruk för rundradio och någon plan finns inte. Vid den världsadministrativa radiokonferensen för rymdradio, WARC-ST, som hölls 1971 beslöts att plankonferensen skulle hållas så snart som möjligt på världs- eller regionnivå. För mottagning av sändningar i detta frekvensområde krävs särskilda mottagare eller tillsatser samt speciella antenner.

När den ovannämnda Köpenhamnsplanen gjordes upp var lång- och mellanvågssändningar de enda dittills utvecklade trådlösa tekniska möjlig- heterna att distribuera nationella ljudradioprogram. Tillgången på fre- kvenser var emellertid alltför knapp i förhållande till behovet. Numera överskrider ett stort antal sändare i planen angiven maximal effekt. Detta innebär kraftiga inskränkningar i sändarnas hörbarhet, såväl inom som utanför det egna landets gränser. När samtliga aktuella länder inom Europaområdet till fullo byggt ut sin nationella ljudradioförsörjning inom VHF-bandet (FM-radio) blir lång- och mellanvågssändningarna till viss del överflödiga för nationell försörjning. Sändningarna inom lång- och mellanvågsområdena kan med nu tillåtna effekter inte ge landstäck- ning och är därför olämpliga för nationell försörjning. Tiden är därför mogen för ett försök att vid en ny plankonferens revidera Köpenhamns- planen, eventuellt med sikte på att sändningar inom lång— och mellanvågs- området skall kunna avlyssnas störningsfritt även utanför det egna landets gränser. Med en sådan målsättning kommer endast enstaka frekvenser att kunna tilldelas varje land om resultatet skall bli det avsedda. Man beräknar att en sådan konferens kommer att äga rum tidigast 1974.

För att möjliggöra ljudradiosändning i frekvensbandet 100—104 MHz har en partiell plankonferens avhållits i Darmstadt 1971. Resultatet är beroende bl. a. på ställningstaganden från vissa icke deltagande länder.

4.1 Rundradiosystem

Ett nät för rundradiosändning kräver stationsanläggningar inkluderande sändare med kringutrustning samt antennsystem. Stationerna matas genom programförbindelser från produktionsplatsen.

För mottagning krävs mottagningsanläggning, bestående av mottag- ningsantenn och mottagare.

4. 2 Sändarsta tioner

Rundradionäten i Sverige den 1 juli 1972 redovisas nedan med procentuell befolkningstäckning för genomsnittligt god mottagning. Vad gäller AM-nätet anges täckningen under mörk tid, då interferensstörning från andra företrädesvis utländska sändare på de aktuella kanalerna begränsar försörjningsområdena som mest (till jämförelse anges inom parentes även täckningen under ljus tid).

AM—näret för program 1 (8 större sändare) ca 47 % (56 %) De 12 respektive 15 mindre AM-sändare som för närvarande sänder P1 och P3 beräknas läggas ned successivt.

FM-na'ten för program 1, 2 och 3 drygt 99,9 % TV—nå'tetför program 1 (TV1) ca 99,6 % TV-nätet för program 2 (TV2) ca 97,0 %

Nätet är under uppbyggnad.

Den ungefärliga geografiska täckningen av landets yta under den ljusa delen av dygnet med trådlösa AM-sändare framgår av karta 1. De tre FM-nätens täckning framgår av karta 2. Täckningen för TV 1 visas på karta 3, täckningen vid den hittillsvarande utbyggnaden av TV2 visas på karta 4.

Allmänhetens möjligheter att ta emot svenska rundradiosändningar baseras numera praktiskt taget helt på de landstäckande sändarnät för

HUDIKSVALL

FÖRKLARINGAR

GÖTEBORG Större AM-stqtion (Pl)

Mindre AM—stution (P1)

Mindre AM-slution (P3)

Kvarvarande trådradmn'dr över vilka programdistri— butionen uv P1 och P3 t.v. skull bibehållas

KARLSKRONA

Karta ] AM-sändare för P1 och P3

ÖRNSKÖLDSVIK

ö THAMMAR

UDDEVALLA ,

TROLLHATT- - GOIEBORG '

&RKLARINGAR VARBERG

Heldrugen kurva angr" uppmdtl eller beräknad gräns för genom-

VASTERVlK ' snittligt god "mottagning.

HALMSTAD Streckqd kurva anger ungefärlig

VISBV ' ' gräns för möjlig mottagning

På grund av ogynnsamma terrängtorhdllunden kan dock även inom dessa områden sämre mottagning erhålles på vissa plalser

KARLSKONA

Karta 2 FM-sändare för P1, P2 och P3. Beräknade täckningsområden vid utgången av budgetåret 1972/73.

' ÖRNSKOLDSVIK

Teckning för ÅLAND

UDDEVALL '

GOTEBORG

E%KLJÅINGÅB

Heldrogen kurvo anger uppmou eller berdknud gräns för genom- , snittligt god mollogning

VARBERG VÄSTERVIK

Srreckad kurva anger ungetorlrg

HALMSTAD ' ' VlSBV , . . » .. .' gräns ldr mojhg mottagning

På grund av ogynnsamma lerröngiorhdltunden kan dock oven inom dessa områden sdmre mottagning erhållas på vissa platser

HELSlNGBO'

KARLS ' RONA

Karta 3 TV1-sändare. Beräknade täckningsområden vid utgången av bud- getåret 1972/73.

HARNOSAND

SUNDSVALL

HUDIKSVALL

ÖSTHAMMAR

UDDE VALL >

Görsson: '

NORRKÖPING

VARBERG

» VÄSTERVIK

HALMSTAD '. VISBY

HEL SINGB

MALMÖ . KARLSHAMN _ _ KARLSKRONA

98,3 % av befolkningen.

ÖRNSKOL DSVIK

'OQ

APARANDA

SKELLEFTEÅ

FÖRKLARINGAB

Heldragen kurva anger uppmätt eller beräknad gräns lav genom- snittligt god moltagning.

Streckad kurva anger ungefärlig gräns for majlig matlagning.

På grund av ogynnsamma terränglarhållanden kan dock även inom dessa områden sämre mottagning erhållas på vissa platser

Karta 4 TV2-sändare. Beräknade täckningsområden vid utgången av bud- getåret 1972/73 varvid mottagningsmöjligheter beräknas erhållas för ca

FM-ljudradio och tv som började byggas ut i slutet av 1950-talet. Planläggningen grundas på de frekvensplaner och etableringsområden för enskilda större sändarstationer som fastställts vid internationella konfe- renser för det europeiska rundradioområdet.

Utbyggnaden av tv- och FM-näten hari princip tillgått så att man först etablerat ett landsomfattande system av större sändare jämte erforderliga radiolänkförbindelser. Därefter har kompletteringar med mindre sändare gjorts för att avhjälpa de täckningsbrister som kvarstått utanför de större sändarnas täckningsområden. Även inom de större sändarnas täcknings- områden har i en del fall sådana kompletterande sändare anlagts där terrängens avskärmande inverkan på radiovågorna hindrar mottagning från den större sändaren.

Vid utbyggnaden av tv- och FM-näten har televerket enligt stats- makternas direktiv att — så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt — ge praktiskt taget hela befolkningen möjlighet att nöjaktigt ta emot tv- och FM-programmen. De tekniska svårigheterna för att åstadkomma stor täckningsgrad består främst av den begränsade tillgång- en på frekvenser för sändarna medan de ekonomiska svårigheterna sammanhänger med att utbyggnadskostnaden räknat per hushåll ökar snabbt ju närmare den 100-procentiga täckningen man försöker komma,

I nätet (de skilda näten kan från många synpunkter betraktas som ett nät) ingår i första hand ca 50 större sändarstationer. För den resurskrä- vande utbyggnaden av nätet har statsmakterna ställt beställningsbemyn- diganden, som sträcker sig över flera år, till televerkets förfogande. Detta förfaringssätt har medfört stora tekniska och ekonomiska vinster till följd av att långsiktiga materielbeställningar kunnat kontraheras och att anläggningsverksamheten kunnat drivas rationellt. En för den fortsatta driften av nätet önskvärd standardisering av radioutrustningar, master, byggnader m. m. har också kunnat uppnås. Den permanenta utbyggnaden för FM-ljudradions tre program, televisionens första program och vissa viktigare länklinjer för telefoni och tv har sålunda i stort sett kunnat samordnas i tiden. Därför har det varit möjligt att redan från början dimensionera stationsbyggnader, master m.m. för samtliga dessa tjänster. Hänsyn har i viss utsträckning även kunnat tas till den senare komplette- ringen av stationerna för det andra tv-programmet.

En större station har som regel en ca 300 m hög mast som uppbär sändarantennner m. m. för i första hand FM och tv. Den stora antennhöjden i förening med en lokalisering av stationen till en relativt högt belägen plats inom täckningsområdet ger i allmänhet mottagnings- möjligheter för ett område med 6—8 mils radie. I stationsbyggnaden har — förutom dubblerade sändarutrustningar för FMI, FM2, FM3 och TV 1 samt reservkraft för dessa sändare — i ca 20 fall sändare för TV2 kunnat installeras provisoriskt i samband med den forcerade utbyggnaden för TV2 under slutet av 1960-talet. Provisorierna avvecklas successivt i samband med att särskilda stationsbyggnader uppförs för TV2-utrust- ningarna och tillhörande reservkraft m.m. I dessa nya byggnader finns även möjligheter att installera sändarutrustningar för ytterligare tv-pro- gram.

Investeringskostnaderna enligt nuvarande prisnivå för en komplett

större sändarstation för FM143 och TV1—2 inklusive reservutrustningar, radiolänkutrustningar, reservkraft rn. m. beräknas uppgå till ca 15 miljoner kr. Av detta belopp faller närmare hälften på byggnads— och sändarkomplettering för TV2. En sådan stations utseende framgår av figur 1.

Utöver de större stationerna har ett stort antal mindre stationer med låg effekt (tidigare benämnda slavstationer) upprättats. Till dessa stationer anläggs inte några programförbindelser, utan de uppfångar sändningen från annan station (moderstation) direkt såsom vid hemma— mottagning och återutsänder den men på sin egen sändningskanal.

4.3 Programförbindelser

Nationella programförbindelser finns av två slag, distributionsförbindelser och kontributionsförbindelser (programinsamlingsförbindelser). Distribu- tionsförbindelserna används för distribution av program från produk— tionsplatsen till sändarstationerna medan kontributionsförbindelserna används för överföring av program mellan produktionsplatser.

Internationella programförbindelser används för det internationella programutbytet. Som exempel kan nämnas att EBU förhyr vissa programförbindelser för television, det så kallade Eurovisionsnätet, vilket används för programöverföringar i EBU:s regi till rundradioföretagen i anslutna länder.

Som programförbindelser för ljud har under flera decennier använts ett trådbundet programledningsnät, vilket successivt vuxit fram sedan ljudradions tidigaste barndom.

För television används som programförbindelser särskilda trådlösa anläggningar, så kallade radiolänkar, vilka arbetar i mikrovågsområdet med starkt koncentrerad strålning och frisiktsförbindelser mellan repeter- stationer, radiolänkstationer, på ett inbördes avstånd av ca 50 km. Kapaciteten hos en tidigare anlagd radiolänkkanal för television uppgår till en bildkanal jämte tillhörande tv-ljudkanal.

! samband med anläggandet av nya radiolänkkanaler för att fylla programförbindelsebehovet för TV2 jämte behovet av reservförbindelser har utrustning med större överföringskapacitet använts. Kapaciteten hos en sådan radiolänkkanal uppgår till en bild- jämte fyra av varandra oberoende ljudkanaler. Av ljudkanalerna är en avsedd för tv-ljud och de övriga för FM-ljudradio med dennas eventuella framtida behov av stereoradio m.m. Dessa ljudkanaler beräknas vara utbyggda över hela landet under 1973. Ljudkanalerna i radiolänknätet erbjuder en väsentligt bättre ljudkvalitet än de i det nämnda trådbundna programledningsnätet, framför allt vad gäller tonomfånget. Då de större FM- och tv-stationerna i Sverige inryms inom en och samma byggnad har utbyggnaden med dessa länkutrustningar gett möjlighet att på ett enkelt sätt i fråga om riksprogram för såväl ljudradio som tv överföra ljud av hög kvalitet till de större sändarstationerna. Därvid kan också en av FM-ljudradiosystemets förnämsta fördelar framför den äldre AM-ljudradion, nämligen det större tonomfånget, utnyttjas fullt ut. Vidare öppnas härigenom den första möjligheten i vårt land till landsomfattande överföring av programmate-

: Söndarantenn för TV2 (UHF).

330 m monterad på spira T.. ,, (::! Mastkur med plattform 300 m // x X

I X

(:D Söndarantenn för TV1 (VHF) Masten är utförd i fack- // X verkskonstruktion med / X 2,4 m triangelsida. © Söndarantenn för FMl—3 (VHF) Vikten av mast och an- tenner uppgår till ca 250 ton.

© Hisskorg (framdrives på kuggstöng med för- brönningsmotor)

Masten ör stagad vid fem nivåer och i tre riktningar. Stagen löper samman till två stycken stagfundament i varje riktning. belägna på l75 och 125 meters avstånd från mastfoten. De två undre stagen ör spönda till de inre stagfundamenten.

'nmwbm'MVA'A'A .

wAVAWIMA'AWA'AVAVAVAVAVAVAWAWA

Radiolönkantenner för G överföring av ljudradio- och TV—program

""""" Tillbyggnad för TV2 och ytterligare TV—program Ursprunglig stations— (volym ca 6500 m3) byggnad för FM och TVl

tagfundament (volym ca 3000 mil)

Figur ] Större sändarstation för FM och TV.

rial i stereo till de större sändarna. Sådan överföring är inte möjlig med det äldre trådbundna förbindelsenätet, dels på grund av att det större tonomfånget är än mer önskvärt vid stereoljud än vid monoljud, dels framför allt på grund av att det äldre nätet inte fyller de höga kraven på inbördes likhet i elektriska data mellan de två ljudkanaler som erfordras vid överföring av stereo.

För AM-nätet och ljudradions regionalprogram över FM-näten används fortfarande det trådbundna programförbindelsenätet. Så beräknas ske även framgent. De förbindelser som friställs i det trådbundna nätet när ljudförbindelserna i radiolänknätet övertagit distributionen av rikspro— gram till FM-sändarna kommer i stor utsträckning att behöva användas för att öka flexibiliteten inom regionalnäten samt för utökning av kontributionsnäten.

Den sammanlagda längden programförbindelser är omkring 85 000 km för ljudradion och 25 000 km (bildförbindelser med tillhörande ljudför- bindelser) för televisionen.

Principerna för rundradions programdistribution framgår av figur 2.

4.4 Speciella resurser för programinsamling

Med programinsamling avses den överföring som Sveriges Radio behöver för sin omfattande insamling av programmaterial — från korta inslag till hela programpunkter — ifrån hela landet till produktionscentralerna (radio- och tv-husen i Stockholm samt tio distriktskontor).

Antalet till televerkets programförbindelsenät för ljudradio permanent anslutna produktionsställen är över 200. Av dessa utgörs drygt 100 av permanent anlagda studioanläggningar (radiohus och distriktskontor ej inräknade) och över 100 andra produktionsställen såsom konserthus, kyrkor, sportarenor osv. Antalet överföringar från dessa varierar starkt från någon gång per år till flera gånger dagligen.

För insamling från tillfälliga produktionsställen måste oftast speciella överföringsmöjligheter anordnas från gång till gång. Detta sker om möjligt genom att tillfälligt låna förbindelser ur det allmänna telefon- nätet. Ofta måste dock mer eller mindre omfattande nyanläggningar ske. Antalet sådana så kallade OB-uppdrag var verksamhetsåret 1970/71 ca 300. Andra möjligheter att utnyttja telefonnätet används också. Åt Sveriges Radios korrespondenter på platser som saknar studiomöjligheter och programförbindelser tillhandahåller televerket särskilda telefonut- rustningar. Dessa tillåter mera högklassig upptagning av ljudet än vanlig telefonapparat, anslutning av bandspelare osv.

Överföringarna inom produktionen beställs av Sveriges Radios centrala driftorgan i Stockholm eller distriktskontoren i landet hos televerkets rundradiocentraler på samma orter. Dessa är distributionscentraler för riks- och regionalprogram men tjänstgör även som televerkets speciella serviceorgan åt Sveriges Radio beträffande överföringarna inom produk- tionen. Till hjälp för att genomföra beställningarna står televerkets landsomfattande fältorganisation för telefonrörelsen, ledningsnät och expertis till förfogande.

För överföring av televisionsbild behövs speciella anläggningar för

mot Norrland

Östhammar FM-TV- station

Toba radio- länkstation &

( ( ) > Uppsala & FM—TV—station t D | mo ..0 arna Stockholm/Kaknäs mot Finland och Varmland _ samt Televerkets rundradlocen- N KH tral och radio- orge WWW __ _ lanktermmal Brottby v__ * . xx radiolänk- ”ry/_juh." as eras . Bål t t r FM-TV-slation s a s a ron -

_/ radiolänk- & , station / Sätra

__/_ radiolänk-

station ( > ) mot västra och södra Sverige samt kontinenten Mölnbo radiolänk- station

Stockholm / Nacka FM-TV-statian

” 0 & 0 :- : UI (D ..

Figur 2 Programdistribution för riksprogram från radio- och tv-husen. Överföring av ljud- ' radio- och tv-program till FM-TV—stationerna sker på radiolänkförbindelser.

programförbindelse med mycket stor bandbredd. Som i de flesta andra länder har man även i Sverige valt att vid utbyggnaden av det fasta nätet för television använda Videokablar (videopar) för de lokala anslutningarna till viktiga permanenta produktionsställen och radiolänk för fjärrförbin- delserna. Koaxialkablar används däremot inte för dessa senare förbindel- ser. _

lnklusive tv-huset och Sveriges Radios distriktskontor var 18 produk- tionsställen 1970/71 permanent anslutna till programförbindelsenätet för tv. '

För att åstadkomma de tv-förbindelser som behövs för överföring av tv-programkomponenter från tillfälliga produktionsplatser (OB—verksam- het) används så gott som uteslutande mobila radiolänkar. För att kunna i önskad utsträckning tillgodose Sveriges Radio med OB-överföringar har televerket successivt anskaffat betydande tekniska resurser. Under 1972 fanns ca 50 mobila radiolänkar, fördelade på fem OB-grupper (Stock- holm, Göteborg, Malmö, Karlstad och Sundsvall). Varje grupp är utrustad med erforderliga terminalfordon med tillhörande teknisk utrustning — och mastbil.

Principerna för rundradions programinsamling framgår av figur 3.

4.5 Mottagarsidan 4.5.1 Mottagarantenner

Eftersom radiovågorna dämpas under sin utbredning och avskärmas av olika slags hinder, måste man till i 4.2 nämnda täckningssiffror för såväl FM som tv göra den reservationen, att fältstyrkan ej har samma värde överallt inom sändarnas mottagningsområden utan kan uppvisa stora variationer från plats till plats. Då det för att uppnå bästa möjliga mottagningsresultat är nödvändigt att i varje särskilt fall anpassa mottagningsantennen efter den fältstyrka som finns på platsen, blir kostnaden för mottagningsanläggningarna av skiftande storlek. Således måste i allmänhet de som bor på längre avstånd från sändarna vara beredda att betala betydligt mera för sina mottagarantenner än vad de som bor nära normalt behöver göra.

Till rundradions distributionssida skulle man även rent teoretiskt kunna hänföra kollektiva antennanläggningar. Dessa finns av olika slag från antenner som delas av ett fåtal hushåll via centralantenner av olika storlek till så kallade ortsantenner som försörjer hushållen inom en ort med ett sammanhängande kabelsystem. Några strikta definitioner som skiljer dessa olika typer av anläggningar från varandra kan svårligen ställas upp och är knappast heller nödvändiga. För samtliga dessa typer gäller nämligen för närvarande liksom för enskilda antenner i allmänhet att de från ansvars- och finansieringssynpunkt hänförs till mottagarsidan. Rundradiorörelsen lämnar således inte bidrag till kostnaderna för dem.

Problematiken med mottagning inom en rundradiosändares täcknings- område framgår av figur 4.

) l. ('x. l XX; kx 'x / x // V X / X . . . . . .. . ,_, & Vrd programinsamling fran trllfallrg l ) produktionsplats (s k OB-sandning) sker ) överföringen pa tillfälligt anordnad / )( radiolänkförbindelsedtilllnärbelägen station // Permanent & | det permanenta ra ro anknutet J, produktionslokal ,— _/ |__ ] _a " ; .rg / ,'VIJA J lo...-..... '] l / 453 / Luleo &" TELEVISION & LJUDRADIO

x/ ; Umea ngt lN

&, Tillfällig

produktionsplots

Sundsvall

Radiohuset

Televerkets rundradiocentral och radiolänkterminal

I. ll ii Stockholm / Kaknös

Öeb NÅ / O 1 F __?/ LEE & tyrrköpin- Y | IIIIIII Riksdagshuset i!"

Konserthuset

Göteborg

&

Stadshuset

Programinsamling från olika praduktionscentra sker

DIVQI'Se. på särskilda programförbindelser via rundradio— .m produktions- centrulerna till Sveriges Radio (för TV används Utlandet ställen vanligen radiolönk och för ljudradio kabelförbindelser)

. Televerkets rundradiocentral Sveriges Radios distriktskontor

Figur 3 Programinsamling.

Hyreshus är vanligen försedda med centralantennanlöggningar som mottar sändningarna

och överför dem på kabel till

de enskilda hushållen

Sk utflyttad antennanlöggnlng mottar sändningarna och överför dem på kabel till de enskilda hushållen (företrädes- vis koncentrerad småhusbe- byggelse)

/ /"——x

& åt

Större FM—TV—station

Mindre TV-station (sk slovstotion) återutsänder den större stationens TV—sändningar (kan även vara för- Mottagning med antenner sedd med utrustning för öterutsänd- direkt anslutna t ning av FM) hallets mottagare

Figur 4 Mottagning av rundradioprogram. Förekommande mottagningsmöjligheter.

4.5.2 Ljudradio- och tv-mottagare

Våren 1968 utfördes en större undersökning av ljudradiomottagarbestånd m. m. Denna undersökning visade bl. a. följande.

— Av landets hushåll — totalt ca 2,86 milj. — hade knappt hälften två eller flera ljudradiomottagare medan drygt hälften av landets hushåll hade en ljudradiomottagare. Av landets hushåll saknade 3—4 % ljudradiomottagare. f Av landets befolkning hade 88 % minst en mottagare med FM-mot- tagningsmöjligheter i sitt hushåll. Denna andel hade utvecklats på följande sätt:

hösten 1962 45—50 % hösten 1964 75 % våren 1968 88 % — Av landets befolkning hade 31 % mottagare för enbart batteridrift, medan 43 % hade mottagare för såväl batteri- som nätdrift. Således hade 74 % av landets befolkning minst en batteridriven mottagare i sitt hushåll.

— En indelning av landets hushåll kunde göras med avseende på deras innehav av mottagare för ljudradio och tv:

har tv har ej tv summa har radio 81,0 % 15,4 % 96,4 % har ej radio "3,0 % 0,6 % 3,6 % summa 84,0 % 16,0 % 100,0 %

Mindre, kompletterande undersökningar som televerket gjorde i Upp- sala och Halmstad under våren 1970 har visat en FM-mottagartäckning av ca 95 % av de hushåll som innehar radiomottagare. Innehavet av FM-mottagare beräknas snart gälla samtliga hushåll.

Mottagningsmöjlighet för TV 2-sändningarna beräknas finnas hos 85 % av tv-hushållen.

FM-mottagare försedda med mottagningsmöjlighet för FM-sändningar inom frekvensområdet 100—104 MHZ kan uppskattas till 40 % av beståndet av FM-mottagare. Av försålda mottagare åren 1968—1970 har inemot 60 % utrustats för sådan mottagning.

4.6 Planerad framtid

Utbyggnaden av TV2-nätet kommer att fortsätta ännu flera år. En prioritering av utbyggnaden för nytäckning på bekostnad av reservutrust- ningar har skett. Det kan framhållas att en utbyggnad för TV2 till 99,2 % befolkningstäckning beräknas kräva etablering av ytterligare upp emot 10 större stationer och ca 150 mindre stationer. Enligt nuvarande planer räknar televerket med att uppnå denna täckning under budgetåret 1977/78 medan utbyggnaden för att höja driftsäkerheten i nätet beräknas ta längre tid.

Utbyggnadsplanerna för TV1— och FM-näten för den närmaste 5—års-

perioden omfattar endast ett fåtal mindre stationer. Vidare beräknas medel erfordras för utbyggnad av rundradiocentraler samt för reinveste- ringar.

En relativt omfattande utbyggnad av tv- och ljudförbindelser i radiolänknätet beräknas behöva genomföras under 1970-talet. Dessa förbindelser erfordras dels för insamling av program dels för att kunna införa regionala tv-sändningar.

Sändningarna från flertalet rundradiostationer samtidigt riktar sig till en mycket stor publik. Programmen kan i allmänhet inte repeteras vid inträffade störningar eller avbrott i utsändningen. Därför måste mycket höga krav ställas på den tekniska kvaliteten och driftsäkerheten för sändare och programförbindelser.

Planering och utbyggnad har inriktats på att driva anläggningarna med minsta möjliga personal. Parallellt läggs ett omfattande arbete ned på att successivt förbättra driftsäkerheten på olika sätt, bl. a. genom att dubblera utrustningar och förse dem med fjärrstyrning.

Driftsäkerheten på FM- och tv-näten har nu blivit så hög att televerket successivt reducerar bemanningstiden för övervakning av de större stationerna. Detta kan genomföras genom att befintliga fjärrmanöver- och fjärrövervakningsutrustningar för de större FM-sändarna komplette- ras så att de kan användas för driftcentralernas fjärrmanövrering och övervakning även av de större tv-sändarna.

4.7 Perspektivbedömning av kostnader m. m. för olika tekniska system för nya tv-nät

Den tekniska utvecklingen gör att val av system för ytterligare tv-nät måste —— åtminstone perspektivmässigt — ske mellan konventionella lösningar (UHF-området) och satellit- respektive kabeldistribuerad tv. Därvid bör jämförelser göras med hänsyn bl.a. till distributionsnätens utbyggnad och konsumenternas kostnader för mottagningsutrustning.

Investeringskostnaderna för utrustning för distribution och mottagning av tv-program vid olika möjligheter för utvidgade sändningar framgår av diagram i figur 5 och figur 6. För jämförelses skull har även motsvarande uppgifter lagts in för redan ianspråktagna möjligheter (TV 1 och TV 2).

Det bör framhållas att alla i diagrammen angivna kostnader med undantag för TV1 — är marginella. Detta innebär t. ex. att de kostnader som angivits för införande av TV2 baserar sig på att TV1-nätet redan utbyggts och att vissa investeringar i TV1-nätet (byggnader, master etc.) kunnat tas i anspråk för TV2-nätet utan att behov av ytterligare investeringsmedel har funnits. Kostnaderna för mottagningsutrustning vid införande av TV2 har på samma sätt antagits begränsa sig till kostnader för komplettering med UHF-del av de redan för TV1 anskaffade mottagarna samt för antennutrustning. På motsvarande sätt utgörs kostnaderna vid upprättande av ytterligare två konventionella sändarnät av de marginella kostnader som krävs när TV1 och TV2 redan införts. Marginalkostnaderna vid införande av satellitsänd tv och kabel-tv grundar sig också på att TV1 och TV2 redan införts.

15 000 Förutsättningar "'"] VHF (TV1) kronor

Kostnaderna för det befintliga TV1—sändarnätet kabel-TV har uppräknats till 1972 års kostnadsnivå. Samtliga 3 milj. hushåll antas ha skaffat tv-mot- tagare (med VHF—kanalväljare) och VHF-anten- ner. En sådan tv-mottagare uppskattas kosta 1 100 kr. Antennanläggningar i genomsnitt 200 kr.

UHF (TV2)

Sändarnätet håller på att kompletteras. Kostna- derna för ett fullständigt nåt har beräknats i 1972 års kostnadsnivå. Samtliga 3 milj. hushåll antas skaffa UHF-del i mottagarna samt antenner för UHF. Kostnader- na för detta uppskattas till ca 300 kr per hushåll.

10000 UHF (två nät med ungefär samma kostnader möjliga) Sändarnätet mäste kompletteras. Kostnaderna har beräknats med ledning av kostnaderna för TV2. Uppskattningsvis hälften av hushållen måste skaffa ytterligare antenner för ca 100 kr, Vid en utbyggnad i två omgångar blir kostnaden totalt sett något högre.

Satellit-TV

Satelliter måste skjutas upp och utrustning för programförsörjning och övervakning måste in— upp till stalleras. Kostnaden härför har antagits odelad é program belasta Sverige. För mottagning krävs nya antenner samt system- omvandlare. I genomsnitt beräknas kostnaden bli ca 1 000 kr per hushåll.

Kabel-TV

Ett kabel-tv-när anläggs för varje tätort med kringliggande glesbygd (ca 1 800 st.).

5 000

VHF

TV1 satellit-TV

3-4 program

UHF

TV2 UHF

2 program / Befolkningstäckning 20 40 60 80 100 %

Figur 5 Investeringskostnader för utrustning för distribution och mot- tagning av tv-program.

kabel-TV

kabel-TV satellit-TV

Antal _ . program liTVll HTV?) 2 3 4 upp 'I” 6 invi) u(rvz) ; 3.4 upp ,,” & Befolkningstäckning 807, mer än 997,

MB] Distribution B Mottagning 1972 års kostnadsnivå

Figur 6 Investeringskostnader för distribution och mottagning av tv-pro- gram vid 80 och drygt 99 % befolkningstäckning.

tvåprogramsändning

5.1 Allmänt 5.1.1 Systemkrav

Stereofoni (stereo) är ett förfarande som innebär att ljudåtergivningen upplevs med rymdverkan. Den som t. ex. lyssnar på en orkesterinspelning får som intryck att de olika instrumenten finns utspridda i rummet på samma sätt som i en konsertsal.

Liksom inom andra delar av ljudtekniken strävar man inom ljudradion efter en mer och mer naturtrogen ljudöverföring. Som ett led i denna strävan har system för stereosändning av ljudradioprogram konstruerats. Systemen har byggts upp kring följande två primära krav, vilka för övrigt motsvarar dem som uppställts och uppfylls för färg-tv:

l) Stereosändningar skall inte kräva större frekvensutrymme än vanliga FM-sändningar (s. k. monosändningar), liksom färg-tv-sändningar inte kräver större frekvensmässigt utrymme än svart-vita tv-sändningar, 2) Stercosändningar skall kunna avlyssnas i mono med vanliga FM- mottagare, liksom färg—tv-sändningar kan ses i svart-vitt med vanliga tv-mottagare för svart-vitt. System som uppfyller detta krav kallas kompatibla.

5.1.2 Teknik

För svenskt vidkommande har valet kommit att stå mellan två stereo- system. Det ena benämns pilottonsystemet eller FCC-systemet. Det andra kallas FM/FM—kompandersystemet eller Berglundsystemet. Båda syste- men uppfyller de primära krav som angetts ovan. Det sistnämnda ger också den enda nu realistiska möjligheten till tvåprogramsändning. Programproduktion och inspelning av stereo liksom det internationella programutbytet påverkas inte av vilket system som används för stereo- sändning.

Figur 1 visar skissartat den fundamentala principen för ljudåtergivning i form av stereo. Figur 2 återger principerna för monomottagning.

Slereomottagning Vanlig FM-mottagning (Mono)

Figur ] Stereomottagning Figur 2 Monomottagning

Principskisserna i figur 3 och figur 4 illustrerar hur stereoöverföring och tvåprogramsändning fungerar rent tekniskt.

För programmatningen till sändarstationen behövs som framgår av figurerna 3 och 4 två programledningar (vid monosändning erfordras givetvis endast en sådan ledning). I stereofallet måste dessa ledningar ha så gott som identiskt lika elektriska data och överför då vänster- respektive högersignalen. I tvåprogramfallet överför de båda ledningarna det ordinarie respektive det extra programmet. I stereofallet bildas i enkodern på sändarstationen en M-signal som är summan av vänster- och högersignal och en S-signal som är skillnaden mellan vänster- och högersignal. I tvåprogramfallet utgörs M-signalen av det ordinarie programmet och S-signalen av det extra programmet. I båda fallen moduleras S-signalen på en underbärvåg och summeras till M-signalen, varefter hela detta ”signalpaket” matas in i sändaren, som är en helt vanlig FM-sändare, och sänds ut på vanligt sätt.

Tas nu sändningen emot med en vanlig FM-mottagare kommer endast M-signalen att passera genom mottagaren ut till högtalaren. Man får alltså vid monolyssning av en stereosändning summan av höger- och vänstersig- nalerna och vid monolyssning av en tvåprogramsändning det ordinarie programmet i sändningen.

För att kunna lyssna på stereo behövs dels en mottagare försedd med en dekoder, som återbildar vänster- och högersignalerna, dels dubbla lågfrekvensförstärkare och dubbla högtalare. Den enda enheten som skiljer sig mellan de olika stereosystemen på mottagarsidan är dekodern. Mottagarna i övrigt är likadant uppbyggda för de båda systemen.

Som framgår av figur 4 kan stereomottagare för FM/FM-kompander- systemet användas även för mottagning av vilket som helst av program- men vid tvåprogramsändning genom kanalklyvning enligt detta system.

Summa skillnads— bildare

V | | 5 . | (modulerad på | mottagning | | underbörvög) ) | | | Summa 1 l H skillnads- | FM- | bildare | sändare ) : Vänster- ) * | ) Förstör- SIQHOI | | kare och

) | . FM-mottagare Dekoder högtalare

(modulerad på underbörvög)

Höger— signal

V—H S

Modulator

| I l | I I 1 | i | |

| | | frågrom- : E k d IV l'g söndarutrustn e "")ng n 0 er Gul . L

Vanlig FM-mottagning (Mono)

DISTRIBUTIONSSIDAN MOTTAGARSIDAN

Figur .? Stereoöverföring (pilotton- eller FM/FM-kompandersystemet).

5.1.3 Några fakta kring aktuella system

På det internationella planet har stereofrågan behandlats av Internatio- nella rådgivande radiokommittén (CCIR) inom Internationella teleunio- nen (ITU).

Vid ett möte i Wien 1965 behandlades frågan om standardisering av stereosystem för Europa. Ett förslag till sådant system var det i USA utvecklade pilottonsystemet. Detta system fastställdes som amerikansk standard av Federal Communication Commission (FCC)i början av 1961 efter utprövning av ett 20-tal olika system. Vidare förelåg det i Sovjetunionen utvecklade polarmoduleringssystemet och det svenska förslaget om FM/FM-kompandersystemet. Ingen uppgörelse nåddes, utan frågan togs upp till fortsatt behandling vid CCIR:s Xlze plenarmöte i Oslo 1966.

De svenska och amerikanska systemen demonstrerades under Oslo- mötet för delegaterna. På sändarstationen i Sunne var arrangemang vidtagna för sändning av stereoprogram enligt det amerikanska pilotton- systemet och det svenska systemet. Vid jämförelsen hävdade sig det svenska systemet väl. Demonstrationen omfattade också samtidig sänd- ning av två olika program över en och samma sändningskanal enligt

I l l | | Mottog-

ning av IM— eller M IS-kanalen

(modulerod pa underbörvag)

FM- S sandare Demodula'or

| ) l | | | | | | Förstör— ) kare och

FM-mattagare Dekoder högtalare

Ordinarie program = M

( I—

| 5 (modulerad pa under bärvåg)

Extra program = 5 |

| l | | l | | !

| | Modulator | [ Progromledningar ' Enkoder |Vanlig söndarutrustn.| _Jd ->)4 M Vanlig FM-mottogning av M—kanalen DISTRIBUTIONSSIDAN MOTTAGARSIDAN

Figur 4 Tvåprogramöverföring(FM/FM-kompandersystemet).

FM/FM-kompandersystemet. Eftersom det svenska systemet är det enda som medger både stereo och tvåprogramsändning, väckte det stort intresse bland delegaterna. [ rekommendationen infördes dock endast det amerikanska pilottonsystemet och det ryska polarmoduleringssystemet. En av plenarförsamlingen godkänd not fogades emellertid till rekommen- dationen.

Noten uttalar att länder som anser det väsentligt att använda ett stereosystem ägnat att också sända två monoprogram när utrustningen inte används för stereo även kan överväga användning av FM/FM—kom- pandersystemet. Det antecknades att noten intagits på begäran av den svenska teleadministrationen. Diskussionen ledde vidare till att man enhälligt beslöt att ägna frågan om ytterligare sändningsmöjligheter bl. a. genom kanalklyvning fortsatt studium inom CCIR. Åtskilliga länder hade redan vid tiden för Oslo-mötet valt stereosystem och var därför mer eller mindre bundna vid behandlingen av rekommendationsfrågan. Från den synpunkten var det svenska systemet väl sent ute. Med det knappa sändningsutrymme som olika länder upplever, finns det annars intresse för frågan om utveckling av system för flerprogrammöjligheter.

Läget är för närvarande (1972) det att pilottonsystemet används för stereosändningar i flertalet länder i Europa samti USA. Ett införande av

detta system i Sverige medför generellt de fördelar som alltid ligger i internationell standardisering i form av förenklad export och import av mottagare för stereo.

FM/FM—kompandersystemet erbjuder emellertid den stora fördelen att två skilda program kan sändas i en och samma kanal när stereo inte sänds. Systemet används inte för reguljär sändning i något land.

Slutligen kan nämnas att det ryska polarmoduleringssystemet sanno- likt inte kommer att användas utanför Sovjetunionen. Systemet erbjuder inga speciella fördelar framför pilottonsystemet och är inte aktuellt för användningi Sverige.

5.2 Srereoprov 5.2.1 1967 års svenska prov

Under februari — maj 1967 ordnades prov med stereosändning enligt pilottonsystemet över Stockholms FM-sändare för program 2 under programfri tid på sön- och helgdagar. Sändningarna avlyssnades dels med mottagare inom televerket, dels i viss utsträckning av allmänheten.

Vidare förekom våren 1967 jämförande stereoprov alternerande med pilotton- och FM/FM-kompandersystemet över Stockholms P2-sändare.

Proven leddes av en arbetsgrupp med företrädare för televerket, Sveriges Radio, Svenska teleindustriföreningen och Sveriges radioleveran- törer. Gruppen hade till uppgift att jämföra egenskaperna hos de båda aktuella systemen genom att följa upp laboratorieundersökningar och praktiska prov och genom att kollationera de teoretiska jämförelserna. Arbetsgruppen sammanfattade resultatet av sina överväganden i en rapport som översändes till kommunikationsdepartementet i juni 1967.

I en särskild skrivelse till kommunikationsdepartementet gav televerket uttryck för sin klart positiva bedömning av FM/FM-kompandersystemets fördelar ur stereosynpunkt framför pilottonsystemet. Det framhölls vidare, att ett val av samma system för tvåprogram- och stereosändning innebar förenklingar i utrustningen och avsevärt lägre kostnader på såväl sändar- som mottagarsidan. Näten kunde då enkelt användas omväxlande för tvåprogram- och stereosändning. Mottagarens dekoder för stereo- ljudradio skulle bli densamma som för tvåprogramsändning.

En mera försiktig uppfattning gav Sveriges Radio uttryck åt i sin skrivelse till departementet. I denna talades allmänt om det ökade intresset för stereo, och att det från den synpunkten kunde finnas anledning att på viss sikt ha två programkanaler försedda med stereomöj- ligheter. I och för sig hade Sveriges Radio förståelse för att man med hänsyn till exempelvis utbildningssidan behövde viss ökning av sändnings- utrymmet. Vid jämförelse mellan pilotton- och FM/FM-kompandersyste- met delade man uppfattningen, att det senare innebar vissa fördelar ur stereosynpunkt. Det ansågs dock att gjorda undersökningar och prov varit alltför begränsade för att dra några säkra slutsatser.

Sveriges Radio tog även upp den internationella aspekten. Önskvärd- heten av standardisering framhölls ur bl. a. export- och importsynpunkt. Det hänvisades till konsekvenserna för lyssnare med möjlighet till

direktmottagning från grannländerna. Allmänt framhölls att vid val av system för stereosändning och utveckling av sändningsmöjligheterna inte enbart den tekniska aSpekten fick vara den avgörande. Synpunkter på kostnader och konsumenternas situation måste beaktas,

5.2.2 Jämförande provi utlandet Storbritannien

Inom BBC utfördes stereoprov i början av 1965 med anledning av att svenska televerket presenterat sitt nya system för EBU. Vid proven jämfördes FM/FM—kompandersystemet med pilottonsystemet.

I sin sammanfattning av proven påpekar BBC att en total jämförelse mellan systemen vid stereosändning utfaller till FM/FM—kompander- systemets fördel. Skillnaderna mellan systemen är dock små och framkommer endast vid ogynnsamma mottagningsförhållanden. FM/FM—kompandersystemet förutsätter en mera komplicerad mottagare. Vidare framfördes vissa farhågor beträffande kompanderprincipen med hänsyn till svårigheter att justera mottagarens expander.

USA

Till Internationella rådgivande radiokommittén (CCIR) har 1969 redovi- sats ett jämförande stereoprov som utförts i USA. Provet avsåg pilottonsystemet och FM/FM-kompandersystemet.

Beträffande den använda tekniska utrustningen för FM/FM-kompan- dersystemet vid det amerikanska provet redovisas att den tillverkats vid General Electric. Proven omfattade såväl lyssningsprov som jämförande tekniska mätningar. Vid lyssningsproven användes endast en mottagnings- plats på ett avstånd av 1 km från sändaren — en mottagare och en mottagningsantenn. Under provet simulerades tre olika fältstyrkor genom att variera sändareffekten. Det var alltså snarare fråga om laboratorieprov än fältprov. Såväl antalet lyssnare som antalet utvalda programavsnitt var litet.

I en sammanfattning konstateras att pilottonsystemet är att föredra vad gäller brus, ljudförvrängning och total återgivningskvalitet. Vidare erhölls mindre knatterstörningar från passerande trafik vid pilottonsyste- met. Man påpekade dessutom den ljudförvrängning som ofrånkomligt uppträder i ett FM/FM-system med kraftig bandbegränsning av underbär- vågsutrymmet.

Resultatet av provet har via en studiegrupp inom CCIR redovisats till CCIR:s Xllze plenarmöte i New Delhi 1970. I en rapport beskrivs det amerikanska provet men även de svenska prov som ägde rum våren 1967. Resultatet av de senare ingick som bidrag till CCIR år 1968. Det kan anmärkas att CCIR som självständigt subjekt inte gör några prov. Det är i stället så att varje deltagande nation på eget initiativ har full frihet att lämna bidrag till vilken fråga som helst och vid mötena påyrka dess intagande i rapporter.

Oslo-mötets rekommendation om system för stereo-ljudradio kvarstår i oförändrad form efter New Delhi-mötet.

Västtyskland

Under år 1970 har jämförande prov utförts av Deutsche Bundespost. Proven omfattade både lyssningsprov och tekniska mätningar.

I en sammanfattning av proven konstateras att FM/FM-kompander- systemet är att föredra framför pilottonsystemet vid låga fältstyrkor. Vid höga fältstyrkor konstaterades inga väsentliga skillnader mellan systemen. ] undersökningen påpekas vidare att FM/FM-kompandersystemet är känsligare för överstyrning än pilottonsystemet, men att detta lätt kan förhindras genom manuell eller automatisk nivåövervakning.

5.2.3 1970 års svenska prov

! början av 1970 utfördes gemensamt av Sveriges Radio och televerket fältlyssningsprov som avsåg bedömning av stereosändning enligt pilotton— systemet och FM/FM-kompandersystemet. Prov utfördes därvid även med tvåprogramsändningar enligt det sistnämnda systemet.

Syftet med proven var att låta ett antal lyssnare avge subjektiva omdömen om den tekniska ljudkvaliteten vid avlyssning i hemmiljö av dels stereosändning enligt de båda stereosystemen, dels monosändning över de två skilda kanalerna vid FM/FM-kompandersystemet. Bedöm- ningen skulle avse dels den tekniska återgivningskvaliteten som helhet, dels vissa delaspekter av kvalitetsfunktionen såsom brus, distorsion (ljudförvrängning) osv. En primär målsättning för provet var att man så långt som möjligt skulle efterlikna de förhållanden som normalt kan förväntas bli aktuella för konsumenten om någon av ifrågavarande tjänster införs på reguljär basis. Det gäller i fråga om mottagningsanlägg- ningens ambitionsgrad och handhavande, lyssningsmiljö, utsänt program- material osv. Samtidigt skulle man tillgodose kravet på att en meningsfull bearbetning skulle kunna göras. Slutligen skulle provet organiseras så att den tekniska kvalitetens beroende av vissa faktorer som sändaravstånd, typ av mottagningsantenn, lyssnarkategori skulle kunna belysas.

Provsändningarna ägde rum över P2-sändarnai Stockholm (Nacka) och Göteborg (Brudaremossen) under tre timmar per sändningstillfälle åtta söndagseftermiddagar i följd. Sändarnas täckningsområden indelades i en närzon (upp till ca 4 mil från sändaren) och en fjärrzon (från ca 4 till ca 8 mil från sändaren). Från dessa områden rekryterades genom försorg av Sveriges Radio och televerket sammanlagt 363 lyssnare. Lyssnarna fördelades på fyra provomgångar med varje provomgång omfattande två söndagar i följd. Byte av antenntyp skedde mellan de båda söndagarna och varje lyssnare fick på så sätt möjlighet att provlyssna med två olika typer av mottagningsantenn.

Varje lyssnare monterade själv mottagningsutrustningen i hemmet och lärde sig handha mottagaren med hjälp av utförliga monterings- och handhavandeinstruktioner. Vid proven användes 100 stereomottagare.

Under de tre timmar varje sändningstillfälle omfattade sändes först

under två timmar musik enligt växlande stereosystem, varvid växlingarna skedde ungefär varje halvtimme i naturlig paus mellan olika musikinslag. Programmet utgjordes av det ordinarie riksprogrammet i P2-kanalen utsänt i stereo över stockholms- och göteborgssändarna och som mono över P2-nätet i övrigt,

I vad gäller stereosändningar resulterade televerkets och Sveriges Radios utvärdering av proven i följande relativt Säkerställda slutsatser.

För stereo ger FM/FM-kompandersystemet den bättre tekniska kvalite- ten av de båda aktuella systemen. Skillnaderna mellan systemen är dock så små att endera systemet kan accepteras för reguljär sändning. Det hade konstaterats att den dominerande ofullkomligheten vid pilottonsystemet är brus. Skillnaden mellan olika antenntyper är för vart och ett av systemen små i nå'rzonen. I fråga om fjärrzonen visar provresultaten vad gäller pilottonsystemet att 3-elements riktantenn är att föredra framför enklare antenntyper.

Det uttalades särskilt att ingenting har framkommit vid proven som ger anledning att befara några speciella svårigheter med massproduktion, massdistribution och heminstallation av mottagare för något av systemen.

5.2.4 Sammanfattande bedömning

I fråga om stereoljudradio föreligger sedan CCIR:s Xlze plenarmöte i Oslo 1966 en rekommendation som innefattar pilottonsystemet och polarmoduleringssystemet samt — i en fotnot FM/FM-kompandersyste- met för länder som vill överväga möjligheten att använda utrustningen för två skilda monoprogram när stereo inte sänds.

Vissa jämförande stereoprov har genomförts i utlandet, men på en annan ambitionsnivå än vad som varit fallet med de systematiska fältlyssningsprov som utförts i Sverige. Dessa senare har innefattat ett stort antal lyssnares bedömning av de båda stereosystemens tekniska kvalitet. De svenska proven har genomförts i två omgångar, nämligen våren 1967 och i början av 1970. Första gången utfördes proven av televerket i samarbete med Sveriges Radio, Sveriges Radioleverantörer och Svensk Teleindustriförening. Andra gången svarade Sveriges Radio och televerket gemensamt för proven.

Över 1970 års prov har Sveriges Radio och televerket genom en arbetsgrupp avlåtit en gemensam rapport (8 februari 1971) om pilotton- systemets och FM/FM-kompandersystemets användbarhet för stereosänd- ningar.

Efter 1970 års prov kan utvärderingen av de båda systemen samman- fattas i följande punkter.

1) Båda systemen är kompatibla. 2) Vid monomottagning ger båda systemen praktiskt taget samma täckningsområde som vanlig FM-mottagning. 3) Båda systemen har fullgod återgivningskvalitet vid ideala mottagnings- förhållanden.

4) Bäda systemen ger god stereoverkan. 5) Pilottonsystemets täckningsområde för stereomottagning är mindre

än för mono. För rikstäckning behöver därför ytterligare slavsändare uppföras. Antalet sådana kan dock minskas om effektiva utomhusan- tenner används.

6) FM/FM-kompandersystemet ger för stereomottagning nästan samma täckning som för mono. Utomhusantenner erfordras i regel inte vid detta system. 7) Båda systemen medför vid monomottagning att vissa typer av störningar kan accentueras i synnerhet vid mottagning i bilar.

5.3 Prov med tvåprogramsändning 5.3.1 Svenska provsändningar fr. o. m. 1965

Tvåprogramsändningar enligt FM/FM-kompandersystemet har prövats kontinuerligt sedan slutet av 1965. Från början skedde sändningen över Stockholms FM-sändare för program 2 och från årsskiftet 1966/67 — i samband med programomläggningen i ljudradion över Stockholms FM-sändare för program 3. För att få underlag från områden med annan topografi gjorde televerket också mera kortvariga prov över Göteborgs FM—sändare för program 2. Som programinnehåll i S-kanalen har hela tiden använts de till utlandet sända särskilda kortvågsprogrammen.

l l967 års rapport betonades i samband med bedömningen av stereofrågan FM/FM-kompandersystemets fördelar att samma nät och samma mottagare kan användas för såväl tvåprogramsändning som stereosändning,

[ fråga om systemets användning för tvåprogramsändning konstatera- des i televerkets förut nämnda skrivelse till kommunikationsdepartemen— tet 1967 att det genom beräkningar och mätningar fastställts att stationär mottagning av S-kanalen blev av samma kvalitet som mottagning av den ordinarie kanalen. Detta hade också bekräftats av de prov som utförts med mottagare som konstruerats eller modifierats för mottagning av båda kanalerna. Det hade också konstaterats, att täckningsområdet för FM—sändarna ej märkbart minskade för någotdera programmet vid samtidig sändning av två program jämfört med sändning av endast ett program.

Sveriges Radio uttalade i sin skrivelse till kommunikationsdeparte- mentet 1967 i fråga om de tvåprogramsändningar som sänts över Stockholms P3-sändare att dessa inte överallt hade förlöpt utan att störningar rapporterats. Det ansågs önskvärt, att man bättre fick belyst om S—kanalen kunde betraktas som en fullvärdig överföringskana] i nivå med den som redan används.

5.3.2 Störningar

I början av proven hade i programmen allmänheten uppmanats att till televerket anmäla störningar som uppkommit vid mottagning över M-kanalen. Televerkets utvärdering av tillgängligt rapportmaterial ledde till i stort sett följande resultat.

Under tiden december 1965 — januari 1968 ökade antalet anmäl-

ningar rätt kraftigt (se figur 5). Antalet anmälningar bör ställas i relation till att antalet radiomottagare med FM inom Stockholms täckningsom- råde var ca 400 000. Av anmälningarna kunde ca 1 400 (3,5 per tusen apparater) konstateras hänföra sig till störningar sammanhängande med tvåprogramsändningen. Av de 1 400 fallen hänförde sig ca 1 000 (2,5 per tusen apparater) till stationära mottagare. Resten gällde bilradio och bandspelare alltså 400 fall (1 per tusen apparater).

I en del fall — ca 300 — kunde inga störningar konstateras eller framkallas vid televerkets undersökning av det anmälda fallet eller också hade störningarna upphört utan att åtgärder vidtagits. Beträffande anmälningarna i övrigt gäller att det krävs större vaksamhet hos lyssnarna och en snabbare reaktion för defekter hos apparaterna än vid vanlig FM-mottagning. I ungefär 150 fall var det fråga om felinställda mottagare (ej avstämda till kanalens mitt, mottagarna olämpligt placerade osv.). Vid

500

r _ 400 : I I 300 | I I 200 100 //////////1 %li/III” WIJ. _ _ _ 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 x—V—I Sändning över Sändning över Nacka FM3 i princip dygnet runt Nacka FMZ vardagar kl, 1030—1800

' Behandlade klagomål avseende FM-liudradio i Stockholmsområdet ? varav behandlade klagomål avseende störningar från underbärvågssändning över Nacka )

Anm. Underbärvågssändning under programtid påbörjades i mindre skala redan under 1965, Dessa sändningar skedde dock inte kontinuerligt varför de inte redovisas. Statistik per kvartal saknas fram till fjärde kvartalet 1967. Klagomålen under 1966 och första till tredje kvartalet 1967 har därför fördelats jämnt på kvartalen.

Figur 5 Antal klagomål per kvartal avseende FM-ljudradio inom Stock- holmsområdet samt antal klagomål avseende störningar från underbär- vågssändning över Nacka.

vanlig FM-mottagning hade folk accepterat, att man inte fick idealmot- tagning. Men när störningarna i samband med tvåprogramsändning accentuerades, reagerade man. I ett 80-tal fall var störningarna orsakade av felaktiga mottagare, trimningsfel, rörfel, frekvensdrift, nedgångna batterier osv. Här gällde som i det nyssnämnda fallet att felen inte observerats vid vanlig mottagning men att de blev påtagligare vid tvåprogramsändningar. ] ca 170 fall var det fråga om störningar orsakade av antennanläggningarna. Det fanns en grupp på ca 340, där orsaken till störningen ej kunde klarläggas vid undersökningstillfället. l—Iäri ingick fall där televerket tog in och justerade apparater eller efter undersökning rekommenderade åtgärder. l ca 200 av de angivna 340 fallen hade någon undersökning över huvud taget inte skett.

Det ansågs 1968 att utvärderingen inte hade gett något allvarligare utslag en bedömning som fortfarande gäller. Samtidigt kan konstateras att det vid tvåprogramsändningar krävs mer av allmänheten i fråga om vaksamhet vid mottagarnas placering och skötsel. I samband med införande av tvåprogramsändning kan temporärt rätt omfattande insatser komma att krävas av televerkets avstörningstjänst.

En speciell typ av störning har uppmärksammats vid mottagning i bilar. Stömingen sammanhänger med den relativt korta våglängd som används vid FM-sändningar och uppträder på vissa platser med speciella förhållanden ifråga om reflexer, De områden, där störningar av detta slag kan uppträda, är få och av begränsad utsträckning. Störningarna, som alltså inte kan anses vara av allvarlig art, finns även vid vanlig FM-programsändning men är mer utpräglade vid tvåprogramsändning.

5.3.3 Prov i utlandet Storbritannien

Samtidigt med stereoproven i början av 1965 utförde BBC även prov med tvåprogramsändning enligt FM/FM-kompandersystemet och pilottonsy- stemet modifierat med kompander.

I en sammanfattning av proven konstaterar BBC att inget av systemen ger tillfredsställande resultat bedömt ijämförelse med normal radiokvali- tet. Detta beror inte bara på svårigheten att hålla mottagarna fria från överhörning utan också på att många lyssnare med monomottagare kan störas av programmet från S-kanalen. Detta bedömdes allvarligt ur kompatibilitetssynpunkt, då i framtiden allt flera portabla mottagare kommer att användas. Eftersom dessa har ineffektiva antenner är de särskilt känsliga för störningar i form av reflexer. Vidare framfördes vissa farhågor beträffande kompanderprincipen med hänsyn till svårigheten att injustera mottagarens expander.

Finland

Med hänsyn till sin tvåspråkighet visade Finland till en början stort intresse för FM/FM-kompandersystemet på grund av möjligheten till tvåprogramsändning. Yleisradio utförde därför under 1965 prov och

mätningar på systemet med utrustning lånad från det svenska televerket. Man fann att överhörningen från M- till S-kanalen var alltför stor och att sändarnas täckningsområden skulle minska för S-kanalen.

Västtyskland

] samband med sina jämförande stereoprov gjorde Deutsche Bundespost en mätteknisk undersökning av FM/FM-kompandersystemet som system för tvåprogramsändning. Man konstaterade därvid att systemet är lämpligt härför.

5.3.4 1970 års svenska prov

Samtidigt med stereoproven i början av 1970 utfördes lyssningsprov avseende bedömning av sändning av separata program över M— och S-kanalerna vid FM/FM-kompandersystemet (tvåprogramsändning). Un- der en timme vid varje sändningstillfälle användes P3-riksprogrammet som programstoff på FM/FM-kompandersystemets S-kanal över stock- holms- och göteborgssändarna medan M-kanalen även under denna del av provet sände ordinarie riksprogram i P2. Proven arrangerades av Sveriges Radio och televerket gemensamt.

Lyssningsproven har i fråga om tvåprogramsändningar enligt telever- kets och Sveriges Radios gemensamma utvärdering resulterat i följande relativt säkerställda slutsatser.

Vid tvåprogramsändning föreligger en viss skillnad mellan de båda kanalernas återgivningskvalitet till M-kanalens fördel. S-kanalen ger dock en kvalitet som är tillräcklig för att denna kanal skall kunna accepteras för reguljär användning för sådant programmaterial som använts vid provet (underhållningsprogram med huvudsakligen tal).

Det har i anslutning till redovisade slutsatser antecknats att återgiv- ningen av M-kanalen via provmottagarna motsvarade den genomsnittliga återgivningskvaliteten via vanligen förekommande FM-mottagare under provet. Det antecknades också att en liten andel av de störningar som förekom i M-kanalen härrörde från S—kanalen. Det hade också konstate- rats att i vissa fall uppstod i S-kanalen en bruseffekt som hörbart varierade med den för ögonblicket rådande ljudnivån.

5.3.5 Sammanfattande bedömning

Det finns inte någon rekommendation inom CCIR som speciellt omfattar frågan om kanalklyvning. I den redan nämnda noten i fråga om stereosystem från plenarmötet i Oslo 1966, som kvarstår efter New Delhi-mötet 1970, är hänsyn tagen till kanalklyvningsmöjligheten vid FM/FM-kompandersystemet.

Laboratorieprov med kanalklyvning har genomförts i England, Fin— land och Västtyskland. Vid dessa prov har överhörningen varit det dominerande problemet. Proven har dock inte varit så omfattande som den fortlöpande svenska provdriften fr. o. m. 1965, vilken alltjämt pågår, och de systematiska fältlyssningsprov som utförts i Sverige i början av

1970. De sistnämnda har innefattat ett stort antal lyssnares bedömning. Sveriges Radio och televerket svarade gemensamt för 1970 års prov. Över 1970 års prov har Sveriges Radio och televerket genom en arbetsgrupp avlåtit en gemensam rapport (8 februari 1971) om FM/FM—kompandersystemets användbarhet för tvåprogramsändningar genom kanalklyvning. Efter 1970 års prov kan utvärderingen av systemet sammanfattas i följande punkter.

1) S-kanalens ljudkvalitet är inte fullt så god som den som erbjuds av den ordinarie kanalen, M-kanalen. 2) Vid mottagning av den ordinarie kanalen (M-kanalen) vid tvåprogram— sändning erhålls ibland överhörningsstörningar från S-kanalen. Detta accentueras vid rörlig mottagning t. ex. i bilar. Motsvarande gäller än mer vid mottagning av S—kanalen. 3) Programsättningen kan påverkas av att seriös musik inte kan sändasi S—kanalen på grund av begränsningarna i punkterna 1 och 2. 4) S—kanalen har mindre täckningsområde än den ordinarie kanalen.

5.4 Komplettering av distributionsnätet

Genom tillkomsten av de tidigare nämnda högkvalitativa ljudförbindel— serna (bilaga 4) öppnas tekniska möjligheter till överföring av ett eller två stereoprogram till de 50 större FM-sändarstationerna i landet. För dessa FM-sändare planeras vidare en modernisering, vilken innefattar utbyte av vissa enheter i sändarna till modernare enheter att äga rum inom kort i avsikt att förbättra utrustningarnas kvalitet och driftsäkerhet. Moderniseringen medför som en biprodukt att samtliga sändare blir helt stereo— och tvåprogramdugliga.

Genom att de nämnda förutsättningarna snart kommer att vara uppfyllda öppnas tekniska möjligheter för en snabb utbyggnad av landsomfattande stereoljudradio. Härför erfordras i första hand installa- tion av kodnings-, mät— och omkopplingsutrustning vid de 50 större sändarstationerna. Detta medför vid FM/FM-kompandersystemet lands- täckning vid stereosändning.

Om pilottonsystemet används för stereofoni kommer vid stereosänd- ning över nuvarande FM—nät den procentuella befolkningstäckningen att bli ca 95 %. Önskas en högre täckningssiffra måste ytterligare ett antal mindre sändare upprättas. De beräknade kostnaderna för denna komplet- tering med mindre sändare vid några olika täckningsalternativ redovisas i tabell 1.

En översikt över televerkets totala investeringskostnader vid några olika multiplexsändningsalternativ gesi följande tabell 2.

Tabellen avser investeringskostnaderna vid några olika multiplexsänd- ningsalternativ. De kostnader för tillkommande mindre sändare, som motsvarar täckningssiffran 98% i tabell 1 har medräknats i de fall stereosändning förutsatts ske enligt pilottonsystemet. Vidare har kostna- der för utbyte av ett tiotal äldre, ej stereodugliga mindre sändare inräknats i de olika alternativen.

Tabell ] Mindre sändare vid användning av pilottonsystemet för stereo- sändningar, televerkets investeringskostnaderi 1972 års kostnadsnivå

Antal tillkom— mande mindre FM—stationer'

Ungefärlig procentu- ell befolknings- täckning vid stereo-

Kostnad för tillkommande mindre sändare vid stereosändning enligt pilot- tonsystemet över nedanstående antal

sändning enligt FM-nätz, milj. kr pilottonsystemet Ett FM-nät Två FM-nät Tre FM-nät

l 2 3.1 3.2 3.3

95 (täckning med

nuvarande nät) O _ _ _

97 5 0,4 0,5 0,7 98 10 0,8 1,1 1,4 99 100 7,2 9,9 12,6

' De tillkommande mindre FM-stationerna avses inrymda i samma byggnader som redan befintliga mindre tv-stationer.

1 Ett tredje nät kan utnyttjas för stereo först sedan förbindelsenätet till de 50 större sändarna kompletterats.

För att distribuera även ett tredje stereoprogram över hela landet erfordras som regel en utbyggnad av radiolänknätet. Kostnaden för en sådan komplettering uppskattas till högst 10 milj. kronor. Om denna utförs först när förbindelser för ett tredje tv-program utbyggs kan det tredje ljudradionätets stereoförbindelser till avsevärt lägre kostnader inrymmasi de radiolänkkanaler som då måste etableras.

Tabell 2 Utrustning av sändarstationer enligt FM/FM-kompander- och pilottonsystemen vid olika alternativ för tvåprogram- och stereosänd- ningar; televerkets kostnader, milj. kr i 1972 års kostnadsnivå

Multiplexkombination (MP)] Antal när2

Ett Två Tre

Endast stereo enligt pilotton- systemet (MPl) 4,2 6,5 8,8

Omväxlande stereo och två skilda program enligt endast FM/FM- kompandersystemet (MP2) 3,4 5,4 7,4

Omväxlande stereo enligt pilot- tonsystemet och två skilda pro- gram enligt FM/FM-kompander- systemet inom ett och samma nät (MP3) 6,6 11,1 15,6

Stereo enligt pilottonsystemet i ett bestämt nät och två skilda pro- gram enligt FM/FM-kompandersyste- met i ett respektive två nät (MP3) 6,2 8,2

Stereo enligt pilottonsystemet i två bestämda nät och två skilda program enligt FM/FM-kompander- systemet i det återstående (MP3) 8,5

1 Multiplexkombinationerna förklaras längre fram (5.5.2). Ett tredje nät kan utnyttjas för stereo först sedan förbindelsenätet till sändarna kompletterats. Kostnaden härför (10 milj. kronor) har inte inräknats i tabellen.

En utbyggnad av stereoljudradio och/eller tvåprogramsändning skulle kunna påbörjas ca ett och ett halvt år efter statsmakternas beslut. Den landsomfattande utbyggnaden beräknas därefter kunna genomföras successivt under ett och ett halvt är.

5.5 Mottagare för stereo- och tvåprogramsändningar 5.5.1 Apparatmarknaden

En särskild undersökning som statens pris- och kartellnämnd utfört av radio- och tv-branschen avsåg förhållandena höstsäsongen 1968 och hade särskild inriktning på färg-tv. Undersökningen redovisas i skriften Pris- och kartellfra'gor 7:1969. Dessförinnan har nämnden sedan 1956 utfört åtta undersökningar inom radio- och tv-branschen.

Leverantörernas totala försäljning på den svenska marknaden fördelad på varuslag framgår av efterföljande tabell 3 ur PKF 7: 1969. Försälj- ningsvärdet avser nettofakturavärdet till detaljist (dvs. bonus, serviceer- sättning och alla rabatter utom kassarabatt är fråndragna).

Tabell 3 Leverantörsförsäljningens sammansättning 1956—1968

Varuslag Antal 1 000 st Värde milj. kr 1956 1959 1963 1967 1968 1956 1959 1963 1967 1968

Färg-TV — — 3 42 — — 9 121 Svartvit TV 23 413 228 169 176 31 420 204 137 144 Radio, radiogram-

mofoner (nät- anslutna) 240 293 80 84 45 85 85 25 32 14 Batteriradio

(exkl. bilradio) 32 150 360 391 404 6 27 87 75 71 Bilradio .. 42 46 64 94' .. 12 12 16 22| Skivspelare 87 86 72 191 169 16 11 11 34 33 Bandspelare 13 23 74 127 142 8 11 34 53 56 Summa 395 1 007 860 1 029 1 072 145 566 373 356 461

' Till bilradiogruppen har, enligt föreningen Sveriges Radioleverantörer (SRL), sannolikt räknats vissa apparater av s.k. kassettyp, som bör hänföras till batteriradiogruppen. Enligt SRLzs uppskattningar var 1968 antalet försålda batteri— drivna apparater ca 430 000 och antalet bilradioapparater ca 70 000.

Tecknet .. i stället för en siffra innebär att uppgiften inte är tillgänglig eller att den är för osäker för att anges.

Vad gäller ljudradioapparater framgår av tabell 3 att transistoriserade batteridrivna radiomottagare blev vanligare under perioden 1956—1959. Det definitiva genombrottet fick apparater av denna typ under perioden 1959—1963 medan Ökningen under perioden 1963—1968 har varit obetydlig. Försäljningen av nätanslutna apparater minskade kraftigt under perioden 1959—1963 och har därefter fortsatt att minska.

Stereoanläggningar har inte tidigare ingått i pris- och kartellnämndens utredningar inom branschen. En sådan anläggning består alltid av en stereoförstärkare med två eller flera högtalare. I en sådan anläggning kan också ingå en radiodel (tuner) samt en stereoskivspelare och/eller en stereobandspelare. De olika delarna kan säljas separat eller hopbyggda till en eller flera enheter.

Enligt PKF 7: 1969 försåldes 1968 mottagaranläggningar för radio- stereofoni enligt pilottonsystemet till ett antal av 8 000 st.

Med syfte att få aktuella uppgifter om apparatmarknaden har vissa kontakter tagits med radiobranschen (april 1972). Det har upplysts att försäljningen under 1971 utgjorde 750 000 ljudradiomottagare, av vilka 150 å 200 000 beräknas vara svensktillverkade. Marknadsbedömare anser att försäljningen 1974 kan komma att uppgå till inemot 1 miljon mottagare.

I fortsättningen görs indelning i följande grupper: A. Batteriradio (portabla), B. Nätradio (bordsapparater), C. Stereoanläggning (nätanslut- na) och D. Bilradio. l efterföljande tabeller redovisas aktuella data för de olika grupperna.

Följande generella indelningi prisklasser har därvid gjorts:

Extremt lågpris under 100 kr Lågpris 100—300 kr Mellanpris 300 — ca 500 kr Högpris ca 600 kr och över

Tabell 4 Data för ljudradiomottagare, grupp A Batteriradio (portabla)

Typpris 1971 Försäljning Marknads— Import/svensk till- tkonsument thandel bedömning verkning 1971 antal inkl. moms kr 1971 antal

1 2 3 4

220 400 000 Mer än 400 000 Svensktillverkade per år har för- 80 000. Av importen sålts under läng— kommer 85 000 från re tid. Försälj- Japan ningen 1974 upp— skattas bli 500 000

Prisklasser Försäljning— Våglängder Övrigt

t handel 1971 antal 5a 5b 6 7 Extremt lågpris 40 000 För svensktillver- En del dyrare vari- Lågpris 180 000 kade gäller att anter kan även nät— Mellanpris 180 000 en ökande andel anslutas

förses med en- dast FM-möjlighet. Importerade appa- rater har i regel både AM— och FM-möjlighet

Tabell 5 Data för ljudradiomottagare, grupp B Nätradio (bordsappa- rater)

Typpris 1971 Försäljning Marknads— Import/svensk till- t konsument t handel bedömning verkning 1971 antal inkl. moms kr 1971 antal

1 2 3 4

300 35 000 Ökning kan väntas Svensktillverkade

främst avseende 20 000 s. k. klockradio

Prisklasser Våglängder Övrigt 5 6 7 Apparaterna ligger på FM och dessutom — gränsen mellan låg- och AM ibland mellanprisklasserna

Tabell 6 Data för ljudradiomottagare, grupp C Stereoanläggning (nät- anslutna)

Typpris 1971 Försäljning Marknadsbedömning Import/svensk till- tkonsument till handel verkning 1971 antal inkl. moms 1971 antal 1 2 3 4 1 400 160 000 1966 såldes 40 000 Svensktillverkade 1969 såldes 110 000 60 000 1970 såldes 150 000 Importen fördelad Ökningen mellan 1969 på många länder och 1970 kan bero på uteblivna färg-tv—köp. Viss ökning kan väntas

Prisklasser Våglängder Övrigt 5 6 7 Apparaterna tillhör högpris— Övervikt för enbart FM klassen. 10% säljs med separat radiodel. 60 % säljs med inbyggd skivspelare

Tabell 7 Data för ljudradiomottagare, grupp D Bilradio (Häri ingår sannolikt även apparater av kassettyp som också kan användas portabelt och därför skulle kunna hänföras till batteriradiogruppen.)

___—___—

Typpris 1971 Försäljning Marknadsbedömning Import/svensk till— t konsument t handel verkning 1971 antal inkl. moms kr 1971 antal ___—___— 1 2 3 4 m_— 475 150 000 Kraftig ökning under Ingen svensk till— senare år. För— verkning säljningen beräk-

nas 1974 bli 225 000. För-

säljningsökning

kan ha samband med intresse för bandspela- re i bilar a_—

Prisklasser Våglängder Övrigt ___—___— 5 6 7

Apparaterna tillhör mellanpris- De flesta är utrustade — klassen både för FM och AM

5.5.2 Uppskattade merkostnader för multiplextjänster

För stereosändning finns det två möjligheter antingen pilottonsystemet eller FM/FM-kompandersystemet. Det sistnämnda ger också möjlighet till tvåprogramsändningar. I en tänkt operationell situation blir för Sveriges del främst en av följande kombinationer för multiplextjänster (MP) tänkbar:

MPl Stereosändning som enda multiplextjänst stereosändning: pilotton MP2 Stereo- och tvåprogramsändning — stereosändning: FM/FM tvåprogramsändning: FM/FM MP3 Stereo- och tvåprogramsändning stereosändning: pilotton tvåprogramsändning1FM/FM

För stereomottagning av sändning enligt pilottonsystemet (MP!) krävs i stereoanläggningens mottagardel en dekoder utförd för detta system. Kostnaden för stereodekodern beräknas till ca 80 kr när den från början är inbyggd i mottagaren. Ett antal mottagare av högprisklass för stereo har redan vid tillverkningen försetts med pilottondekoder (uppskattnings- vis 1968: 8 000, 1969: 15 000, 1970: 45 000, 1971: 50 000). I övrigt finns ett relativt stort antal stereomottagare vilka betecknas som stereoförberedda. Det är också här fråga om mottagare av högprisklass. Det kan gälla en långtgående stereoförberedelse så att det endast återstår att enkelt ansluta dekodern i mottagaren eller mindre långtgående

förberedelse, varvid inkopplingen blir mer komplicerad och därför mer kostnadskrävande. Komplettering av stereoanläggning kan även tänkas utförd genom en separat mottagardel som ansluts på samma sätt som en band- eller skivspelare.

Försäljningen av stereoförberedda men ej stereoförsedda mottagare kan uppskattas till ca 100 000 under 1971. Däremot kan ingen bedömning göras av hur detta antal fördelar sig på olika grader av stereoförberedelse. Ej heller kan bedömningar göras av kompletterings- kostnaderna i olika fall.

Vid stereomottagning av sändning enligt FM/FM-kompandersystemet (MP2) krävs i stereoanläggningens mottagardel en dekoder avsedd för detta system. En sådan dekoder medger i detta fall också mottagning av två skilda program över M- och S-kanalerna. Någon tillverkning av dekodrar för FM/FM-kompandersystemet förekommer inte och blir aktuell först om beslut fattas om införande av detta system som reguljär tjänst. Tidigare överslagsberäkningar har lett fram till antagandet att en dekoder av denna typ skulle vid nytillverkning fördyra mottagaren med ca 100 kronor. Med erfarenhet från fabrikstillverkning av 100 mottagare i samband med 1970 års prov har en fabrikant kostnadsberäknat tillverk- ningen av dekodrar i olika stora serier. Med normala pålägg i grossist- och detaljistledet kan försäljningspriset beräknas fortfarande bli 100 kronor.

Vid ett införande av FM/FM-kompandersystemet gäller att alla befintliga stereoanläggningar får kompletteras med en separat yttre mottagardel som ansluts till anläggningen på samma sätt som en band- eller skivspelare.

Beträffande andra befintliga mottagare än stereomottagare synes det realistiskt att utgå ifrån att som regel ingen komplettering för tvåpro- grammottagning kommer att ske.

Vid stereosändning enligt pilottonsystemet och tvåprogramsändning enligt FM/FM-kompandersystemet (MP3) måste mottagare som skall kunna användas för båda tjänsterna bli utrustade med både pilottonde- koder och FM/FM-dekoder. Enligt företagna beräkningar blir merkost- naden därför ca 180 kr vid nytillverkning. Vid komplettering av befintliga stereoanläggningar för endast stereomottagning blir situationen densamma som vid MPl. Vid komplettering för endast tvåprogrammot- tagning blir situationen densamma som vid MP2. Endast i undantagsfall kan man tänka sig komplettering för båda tjänsterna när det gäller befintliga stereoanläggningar.

5.5.3 Tänkbara konsekvenser av olika multiplex- (MP) alternativ

MP] avser stereosändning enligt pilottonsystemet som enda multiplex- tjänst.

Det kan konstateras att försäljningen av stereoanläggningar ökat kraftigt trots att som ”programkällor” för den enskilde endast grammo- fonskivor och ljudband funnits att tillgå. Den bedömningen kan göras att efterfrågan kommer att öka bl. a. när reguljärt utbud av stereoprogram i ljudradion kommer. Ökningen blir sannolikt större om inte bara seriös utan också lätt musik sänds i stereo. Eftersom stereoanläggningar för

närvarande endast förekommer i högprisklass har andra konsumentval betydelse för efterfrågeutvecklingen.

Ett svenskt val av pilotton för reguljära stereosändningar skulle medföra att såväl importerade som svenska apparater redan vid tillverk- ningen kommer att förses med dekoder för pilotton när de tillhör den grupp, som tidigare betecknats med C. Stereoanläggning.

MP2 kan egentligen innebära tre varianter — enbart FM/FM-stereo, enbart tvåprogramsändning eller också båda tjänsterna. Det förefaller onödigt att diskutera det hypotetiska fallet att tvåprogramsändning skulle införas som enda multiplextjänst över huvud taget. Det är väl också orealistiskt att räkna med att FM/FM-stereo skulle införas som enda multiplextjänst eftersom pilottonsystemets internationella etablering i ett sådant fall får anses väga tyngre än FM/FM-kompandersystemets något bättre kvalitet och de ibland större kostnaderna på antennsidan för stereomottagning vid pilotton. Som realistisk återstår varianten både stereo- och tvåprogramsändningar. Efterfrågeutvecklingen på stereosidan kan primärt bedömas få samma trend som vid MPl. Det synes nämligen rimligt att på grund av stereointresset räkna med rätt stor benägenhet att skaffa separat yttre mottagardel för FM/FM till tidigare inköpta stereoanläggningar. En annan fråga är ivilken omfattning nytillverkade apparater kommer att förses med FM/FM-dekoder. Så kommer säkerligen att bli fallet med svensktillverkade stereomottagare och sannolikt även i stor utsträckning med de dansktillverkade. Det kan däremot ses som tveksamt om andra importerade stereomottagare tillverkas med FM/FM-dekoder. [ viss utsträckning kan vid MP2 intresset för såväl stereo- som tväprogrammottagning (för den senare beroende på vad som sänds i S-kanalen) tillsammans grunda en efterfrågan som ger underlag för långa serier vid svensk apparattillverkning och ökad benägenhet för utländska tillverkare att aptera FM/FM-dekoder och därmed underlätta en god täckning på mottagarsidan för tvåprogrammottagning. En sådan efterfrågan skulle förstärkas om stereoanläggningar kunde försäljas också till priser som hör hemma i mellanprisklassen. Det är inte otroligt att sådana anläggningar kommer att saluföras i framtiden genom att en andra högtalare kan kopplas till batteriapparater i mellanprisklassen. En förutsättning för en sådan efterfrågeutveckling är dock att lyssnarna accepterar en ljudåtergivning som inte är så bra som den vilken nu förekommer i apparater försålda till det för högprisklassen tidigare angivna typpriset.

I fråga om FM/FM-dekoder för andra apparater än stereoanläggningar hänvisas till efterföljande delavsnitt ”Gemensamma synpunkter för MP2 och MP3”.

En internationell aspekt är möjligheterna till direktlyssning över gränserna.

MP3 innebär stereosändning enligt pilottonsystemet och tvåprogram- sändning enligt FM/FM-kompandersystemet. Eftersom stereosystemet här blir detsamma som vid MPl gäller för stereo samma bedömning för både MP1 och MP3.

För tvåprogramsändning innebär kombinationen MP3 att man inte kan räkna med intresse att förse apparaterna i högprisklass med FM/FM-

dekoder i full utsträckning. FM/FM-dekodern kan nämligen beräknas fördyra stereomottagarna med ca 100 kronor vid nytillverkning. Kom- plettering för båda tjänsterna vid befintliga mottagare är föga trolig. Det kan visserligen sägas att den relativa fördyringen kan betraktas som måttlig men det är intresset för stereo som kommer konsumenten att välja apparater i högprisklass. Den främsta möjligheten att få fram ett intresse för FM/FM-dekoder i stereoapparaterna vid kombinationen MP3 synes vara en publikdragande programsättning i den programkanal som kommer att använda S-kanalen för sin distribution.

Gemensamma synpunkter för MP2 och MP3

För både lågprisklassen och mellanprisklassen gäller att den prisökning på ca 100 kronor som FM/FM-dekodern medför får anses ha relativt stor betydelse. Det är tveksamt huruvida några apparater i lågprisklassen kommer att förses med FM/FM-dekoder vid tillverkningen. För mellan— prisklassen påverkas efterfrågan av det förhållandet att apparater såväl utan som med FM/FM-dekoder kommer att saluföras. Det är bl. a. föga troligt att importerade apparater i denna prisklass kommer att vara försedda med FM/FM-dekoder. Detta gäller t. ex. bilradiomottagare.

För låg- och mellanprisklasserna gäller att en attraktiv programsättning i den programkanal som kommer att använda S-kanalen för sin distribution är den främsta möjligheten att få fram intresse hos konsumenten att välja apparater med FM/FM-dekoder. En programsätt- ning som är attraktiv för de stora grupper som skulle konstituera en efterfrågan innebär att lätt musik och underhållning sänds över S—kana- len. Genom ingrepp i marknadsmekanismen i form av t. ex. subventioner för apparater med FM/FM-dekoder skulle apparaterna dock kunna efterfrågas för användning på andra områden t. ex. för utbildningspro- gram för vuxenutbildning — då uppsökande program får hänvisas till publikstarka kanaler och för ett systematiskt utnyttjande av ljudradion för högskolans behov.

5.5.4 Tidsperspektiv

I fråga om sändarsidan är tidsaspekterna desamma för samtliga kombina- tioner. Utbyggnad för hela landet tar ca tre år efter beslut men redan från början kan sändningar snabbt ske för Stockholm och Göteborg med övriga befolkningstäta områden i relativt snabb följd därefter. Ljudradioapparaternas livslängd uppskattas till i genomsnitt tio år. Den årliga omsättningen för nyanskaffning blir därmed ca 10 % per år. Härtill kommer den ökning som följer av att antalet apparater per hushåll ökar. Om pilottonsystemet införs för stereo får tidsaspekten för mottagar- sidan förhållandevis liten betydelse eftersom den svenska marknaden anknyts till ett internationellt accepterat system. Därest FM/FM- kompandersystemet införs för stereo kommer apparatmarknaden nog att anpassas till situationen ganska snabbt. Förberedelser på apparatsidan för FM/FM-stereo skulle kunna genomföras under den tid det tar att göra sändningsnätet klart för reguljära stereosändningar i hela landet.

För tvåprogramsändningar är det svårare att bedöma tidsperspektivet. Som utgångspunkt kan tas erfarenheterna av övergången från AM- till FM-sändningar. De visar att det dröjde mer än tio år innan FM-mottag- ning blev regel. Det är troligt att det skulle ta lång tid att slutligt införa S-kanalmottagning. Eftersom denna mottagning kommer att grundas på ett inhemskt system kan man inte räkna med samma genomslagskraft på apparatsidan som vanlig FM-mottagning fått. Apparaterna i extrem lågprisklass och i stor utsträckning även de i lågprisklass kommer sannolikt inte att utrustas för S-kanalmottagning. Även i mellanpris- klassen kommer att finnas apparater utan möjlighet till S-kanalmottag- ning. För de båda lägsta prisklasserna skulle begränsningen bero på att varken utländska eller svenska tillverkare anser det lönt att aptera FM/FM-dekoder med hänsyn till fördyringen. För mellanprisklassen torde begränsningen främst komma att bero på att importerade apparater inte förses med FM/FM-dekoder.

6.1 Verksamhet

Sveriges Radios publik- och programforskning (SR/PU B) syftar främst till att ge underlag för beslut angående programverksamheten. Forskningen är inriktad på etermediernas roll i samhället och på de målsättningar som gäller för programverksamheten. Studiernas syfte kan t. ex. vara att ge ingående beskrivningar av befolkningens levnadsvanor, värderingar och förväntningar för att få en detaljerad bild av publikförutsättningarna. Ett led i denna verksamhet utgörs av mätningar av publikens storlek och reaktioner. För den direkta programproduktionen är undersökningarna orienterade mot en viss programtyp eller ett visst program.

Sedan den 1 september 1969 görs regelbundna undersökningar för att mäta tv-publikens storlek och reaktioner. Från verksamhetsåret 1971/72 har en begränsning skett från tidigare 300 dagar till 200 dagar per är uppdelade på tre perioder. Uppgifter inhämtas för varje enskilt tv-pro- gram på grundval av slumpmässiga stickprov av hela Sveriges befolkning mellan 9 och 79 årl. Den procentuella andelen tittare redovisas fördelad på kön, åldersgrupp och utbildning. Därutöver inhämtas uppgifter om apparattillgång m.m. Materialet medger bl. a. analyser av publikstorlek vid olika tider och för olika programtyper samt regelbundet återkomman- de beskrivningar av förändringari publikens sammansättning.

Ett begränsat antal gånger per år genomförs undersökningar om ljudradions publik. Verksamhetsåret 1970/71 kartlades tre perioder om vardera en vecka. Under verksamhetsåret 1971/72 har två perioder undersökts.

En stor del av verksamheten ägnas åt specialstudier. Som exempel kan nämnas: analyser av den potentiella publiken för olika typer av program, studier av hur specialinriktade program tas emot och vilka som nås av

1 Före september 1970 gjordes urvalet i åldersgruppen mellan 15 och 79 år. Befolkningsmängden ur vilken slumpmässiga urval görs ökade alltså efter detta datum. En följd av detta blev en förskjutning av andelsvärdet i frekvensundersök- ningarna. l% motsvarar före september 1970 ca 60000 personer och efter ca 70 000.

dem, effektstudier för att mäta kunskaps— och attitydförändringar, innehållsanalyser av programutbudet, experimentella undersökningar, däribland s. k. förprövningar av program eller programserier. Projekt har tagits upp rörande barn och etermedier. Begriplighetsstudier pågår och olika aspekter av informationsförmedling vid nyhetssändningar har studerats.

Bland beställningsuppdrag kan nämnas utvärderingar av försöksverk- samheten inom FÖVUX samt undersökningar i samband med annan vuxenutbildning för TRU, ABF och Vuxenskolan.

6.2 Redovisade resultat av betydelse för ljudradion 6.2.1 Generella undersökningar

SR/PUB har sedan mitten av 1950-talet utfört undersökningar om svenska folkets levnads— och lyssnarvanor. De belyser bl. a. dygns- och veckorytm i fråga om att lägga sig, stiga upp samt att sätta på radion på morgonen (SR/PUB 1/65. 55/69 och 189/71).

Radiolyssnandet har genomgått åtskilliga förändringar som bl. a. sammanhänger med flerkanalsystemet och tv:s tillkomst. Ljudradion når under ett dygn drygt 70 % av den totala befolkningen i åldern 9—79 år. Det betyder att nästan 5 milj. svenskar hör på minst ett radioprogram under dagen. i genomsnitt hör svensken på nästan sex radioprogram per dygn.

] det följande återges resultat ur SR/PUBts undersökningar för att belysa dels hur mycket och när publiken lyssnar på programmen i de tre kanalerna, dels publiklyssnandet för olika programtyper.

6.2. 2 Kanalernas publik

Uppdelningen av programutbudet efter kanal har inneburit att man i stor utsträckning väljer att lyssna endast till en kanal. 55 % eller 3,8 milj. svenskar hör bara på en kanal. De flesta eller 40 % lyssnar bara på P 3, medan 15 % föredrar att bara höra på P 1. Var sjätte svensk hör på två kanaler under dagen.

De flesta yngre föredrar att höra uteslutande på P 3, medan intresset för P 1 ökar med stigande ålder. Ljudradions P 1- respektive P 3-kana1 nådde följande antal lyssnare under olika veckodagar i mars 1972:

(milj. lyssnare) P ] P 3 Vardagar 2,3 3,7 Lördagar 1,4 4,3 Söndagar 1,7 4,2 P l-kanalen

De mest avlyssnade programmen i P1 är nyhetssändningarna. Främst gäller det Eko-programmen, som i allmänhet mellan 5 och 15 % av befolkningen hör. Lyssnarsiffrorna för andra P l-program än nyhetssänd-

ningar varierar i regel mellan en och fem procent dvs. mellan 70 000 och 350 000 lyssnare.

P Z-kanalen

P 2-kanalens programtyper skolradio, vuxenutbildning och seriös musik har mer avgränsade målgrupper och publikandelarna är små, I allmänhet är det mellan 0 och l % som lyssnar, vilket i genomsnitt kan innebära en publikstorlek mellan ca 17 000 och ca 70 000 personer. En del av programmen har så låg publikandel att denna inte kan mätas.

P 3-kanalen

P 3 är den dominerande kanalen. Under vardagar understiger lyssnaran— talet sällan en halv miljon utom under sen kvällstid. Lyssnandet under lördagar och söndagar karakteriseras av kraftiga toppar under förmiddags- och middagstid då mellan 1,5 och 2 miljoner lyssnar.

6.2.3 Barns och ungdomars radiolyssnande

De äldre barnen. mellan 9—14 år, ingår sedan hösten 1970 i ljudradioun- dersökningarna. Resultaten från de utförda undersökningarna tyder på att denna grupp lyssnar mindre på radio än övriga grupper på vardagar.

Bland förskolebarn har specialundersökningar genomförts (t. ex. SR/PUB 7/68). [ treårsåldern har drygt hälften av barnen börjat lyssna på radio lite mer uppmärksamt och kan troligen förstå delar av programinne- hållet. Av barn i åldrarna 3—6 år lyssnade 40 % av urvalet till radio varje dag.

6.2.4 De olika programtypernas publik

En specialbearbetning av materialet från frekvensundersökningen i december 1970 (SR/PUB 120/71) visade att genomsnittssvensken främst lyssnar på melodiradiomusik. Mer än halva den tid man lyssnar på radio ägnas melodiradiomusiken, en sjättedel av tiden lyssnar man på nyheter, en knapp tiondel ägnas talprogram och underhållningsprogram. Övriga programtyper som t. ex. religiösa program, radioteater, sport ägnar man i genomsnitt mycket liten del av lyssnartiden.

Melodiradion dominerar bland de yngre lyssnarna. Ju äldre lyssnarna är desto längre tid ägnar de åt andra program, även om melodiradio- musiken upptar en stor del av lyssnartiden.

Musikradions program i P 2 har en liten publik, i allmänhet O %. Enstaka musikradioprogram kan ha upp till l%. Den genomsnittliga publikstorleken kan alltså variera mellan ca 17 000 och 70 000. En specialundersökning av musikradiopubliken utfördes 1968 bland ett urval intresserade, 632 personer, (SR/PUB 17/68 del l—IV),

Regionalradions sändningstid upptar till större delen nyhetssändningar

inom de olika distrikten. Att lyssna på regionalradion är betydligt vanligare i mindre orter än i de största.

Under de första åren efter kanalomläggningen 1966 ökade lyssnandet till regionalradio vilket belyses i frekvensundersökningarna för två regionalradioprogram:

"Idag” ”Kvarten" (vardagar) % %

november 1966 8 7 november 1967 11 13 december 1968 14 15 december 1969 13 15 december 1970 16 16 november 1971 14 15

] maj 1970 genomfördes en undersökning, där lyssnarfrekvensen för de olika regionalradioprogrammen under vardagar uppmättes för varje distrikt. Resultaten visade att t. ex. de regionala morgonnyheterna har en publik på omkring 17 % (SR/PUB 102/70). För de regionala nyhetspro- grammen, ”Morgonnyheterna”, "Idag” och ”Kvarten”, visade speciellt norrlandsdistrikten höga procentandelar.

Antalet nyhetsprogram har ökat i P1 och P3, främst i P3, där regionala nyheter och kommenterande nyheter, t. ex. ”Nyhetsstudion”, börjat uppträda efter kanalomläggningen 1966. Samtidigt har publiken minskat vid de traditionella nyhetsprogrammen i P 1. ”Dagens Eko" och ”Lunchekot” har sålunda minskat sin publik betydligt medan däremot ”Morgonekot” ökat sin publik något. Publikstorleken för nyhetsprogram- men i P 1 har utjämnats och ligger på ca 10% lyssnare under dagtid. Publikstorleken för ”Riksronden” i P 1, vilken främst ger nyheter från lokalpressen, var i februari 1971 ca 5 %.

Svensken hör i genomsnitt på 1,5 nyhetsprogram om dagen. De yngsta hör nästan inte alls på P l-nyheter och de tycks inte heller kompensera denna brist genom att lyssna på P 3: s nyhetsprogram. De äldsta är den grupp som lyssnar mest på nyheter, i genomsnitt 2,5 program per dag företrädesvis i P 1.

6.3 Redovisade resultat av betydelse för televisionen

Televisionen har haft en mycket snabb tillväxt i Sverige. Sveriges befolkning i åldrarna 9—79 år uppgår till närmare 7 miljoner. Av dessa hade hösten 1971 93 % eller 6,4 miljoner tillgång till tv i bostaden. De som endast hade tillgång till TV1 var 8 % av totalbefolkningen (0,6 miljoner) medan den publik som kunde välja mellan TV 1 och TV 2 uppgick till 85 %(5,8 miljoner).

Möjligheterna att se TV 2 beror på sändarnas räckvidd med hänsyn till utbyggnad av nätet, antennförhållanden och mottagarapparaternas be- skaffenhet. Den snabba tillväxten i underlaget för en andra kanal är något unikt då man jämför med andra länder med liknande utgångsläge. Sändarnätets utbyggnad gjorde att sommaren 1972 kunde 7,9 miljoner av landets befolkning (97 %) nås av sändningar via TV 2-nätet. Men den potentiella publiken, dvs. den andel som också skaffat sig antenner och

tv-apparater för TV 2, är naturligtvis inte så stor. Vid TV 2-starten 5 december 1969 uppgick den potentiella publiken till 38 %(= 2,33 milj.) av landets befolkning. 1 april 1970 var motsvarande siffror 55 % (= 3,42 milj.) och i maj 1971 hade 77 %, dvs. 5,25 milj. tittare, faktiska möjligheter att se TV 2: s program. Sommaren 1972 var andelen 85 %, dvs. 5,8 miljoner tittare.

Gruppen 9—14 år har tillgång till tv i större utsträckning än någon annan åldersgrupp. Nästan samtliga har tillgång till TV 1 ihemmet, ca 90 % har dessutom tillgång till TV 2.

De fortlöpande tv-undersökningarna visar bl.a. att minst 7 av 10 svenskar varje dag tittar på tv. Drygt tio timmar i genomsnitt per vecka ägnar man åt tv. vilket gör tv-tittandet till svenskens i tidåtgång räknat mest dominerande fritidssysselsättning. Mest tittar barnen och de äldsta, minst tittar tonåringar och personer med hög skolutbildning. Den mörka delen av året ser man mer på tv än under sommarhalvåret. Likaså ser man mer på tv under fredagar och framför allt på lördagar än under veckans övriga kvällar.

Sportprogram, långfilmer och svensk underhållning är de programtyper som brukar ha de största publiksiffrorna. Även nyhetsprogrammen i tv tilldrar sig ett stort publikintresse.

TV-tittandet har ökat något i takt med att tv fått ökad sändningstid, dock inte i proportion till utbudet. Införandet av ett tvåkanalsystem medförde inte heller någon nämnvärd ökning av svenskarnas tv—tittande. Resultaten kan sägas överensstämma med de rön som föreligger från utlandet — ej heller där har flerkanalsystem fått som följd någon mer påtaglig ökning av tv-tittandet.

1 en omfattande studie av tvåkanalsystemets konsekvenser, utförd 1969—70, konstaterades bl. a. att införandet av en andra kanal inte hade påverkat utövandet av andra fritidsaktiviteter, vare sig i positiv eller negativ bemärkelse. Ej heller hade lyssnandet på ljudradio påverkats (SR/PUB 179/70). Undersökningar rörande tvåkanalsystemet redovisas också i kap. 8.3.4.

6.4 ”Radio och tv möter publiken”

Utförliga redogörelser för forskningen lämnas i boken ”Radio och tv möter publiken”. ] denna bok, som lagts fram av SR/PUB hösten 1972, diskuteras också utgångspunkter för forskningens inriktning.

information i ljudradio och tv

1. Informationsområden

1.1 Utbildning 1.2 Arbetsmarknad 1.3 Miljöförändringar 1.4 Hälsovårdsupplysning 1.5 Social upplysning 1.6 Trafiksäkerhet

1.7 Statliga och kommunala kulturorgans verksamhetsfält 1.8 Konsumentupplysning 1.9 Ny lagstiftning och andra riksdagsbeslut 1.10 Rätts- och samhällsskydd 1.11 Skatte— och deklarationsfrågor 1.12 Valinformation

2. Målgrupper för speciell information

2.1 Information till pensionärer 2.2 Handikappades informationsbehov 2.3 Språkliga och övriga etniska minoriteters informationsbehov

Uppställningen följer i princip den turordning som anges i direktiven. På grundval av direktivens anvisningar har exemplen indelats i två avdelningar: 1.1nformalionsområden (1.1—1.12) och 2. Målgrupper för speciell information (2.1—2.3).

Information enligt avdelning 1 kan riktas antingen generellt till allmänheten eller för speciella behov till avgränsade grupper.

Information enligt avdelning 2 förutsätts särskilt anpassad för där angivna målgrupper även om innehållet ofta gäller sådan information som behandlas i avdelning ].

1.1 Utbildning Direktiven

De sakkunniga "bör pröva om det stora behovet av information på utbildningens område kan förbättras genom fasta serviceprogram. Sådana program behövs för en rad olika målgrupper inom samhället: studerande inom ungdoms- och vuxenutbildningen, lärare och annan personal inom utbildnings— och folkbildningsverksamheten, föräldrar, arbetstagare, ar— betsgivare osv.”.

Behov av samhällsinformation iljudradio och tv

Utvecklingen på utbildningens område medför fortlöpande behov av att informera om möjligheter och villkor för skilda studieformer, yrkesval m. m. De gäller alla utbildningsformer, dessas studiemål och studiegång samt sambanden mellan utbildning och arbetsmarknadens behov.

Viss information är permanent och inbyggd i utbildningsmyndigheter— nas planering. Hit hör upplysning och rådgivning om kurs- och ämnesval på olika stadie