Prop. 1966:37
('med förslag till god\xad kännande av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från sta\xad tioner utanför nationella territorier, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
1
Nr 37
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till god
kännande av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från sta tioner utanför nationella territorier, m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 1966.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier,
dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar på öppna havet, 2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioan läggningar m. m.
GUSTAF ADOLF
Olof Palme,
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag om godkännande av 1965 års euro peiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier. Enligt överenskommelsen, som un dertecknats av tolv europarådsstater, förbinder sig fördragsslutande part att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra rundradiosändning som strider mot internationella telekonventionens och radioreglementets förbud mot rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver.
Samtidigt föreslås i propositionen ändringar i lagstiftningen mot illega la rundradiosändningar. Förslaget innebär bl. a. att 1962 års lag i ämnet ersätts med en ny lag. Bestämmelserna i denna har anpassats efter den europeiska överenskommelsen. Det görs ingen skillnad mellan sändning som orsakar störning och annan sändning. Ytterligare handlingar som kan straffas som medverkan har tillkommit, medan däremot ouppsåtlig med verkan inte längre skall vara straffbar. Förslaget till den nya lagen inne håller även bestämmelser om förverkande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
1) Förslag
till
Lag
om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet
Härigenom förordnas som följer.,
1
§•
Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet
eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om
sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska
överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning
för radiotrafik i något av dessa länder.
Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradio
sändning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.
2
§•
För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprät
tande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att
1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bi
stånd,
2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,
3) uttöra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning
där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan trans
port,
4) deltaga i sändning,
5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,
6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,
7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller
8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.
3 §•
Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som
avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller
användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förver
kat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.
Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom
eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8 kan,
såvida egendomens ägane eller någon som var i hans ställe förövat gärning
en, förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till
förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars
föreligga och det ej är uppenbart obilligt.
3
Utgjordes egendom som avses i första eller andra stycket av annat an penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet förklaras förverkat.
Bestämmelserna i första och andra styckena äga ej tillämpning mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.
4 §.
Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luft fartyg, som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Bör i an nat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat bestå trots förkla ringen, skall rätten göra förbehåll därom.
5 §•
Utlänning, som utom riket begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes, om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.
Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mot tagas eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigar. __________
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rund radioutsändning på öppna havet m. m.
Kunyl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1966
2) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 3
maj
1946 (nr 172)
om
radioanläggningar
in. m.
Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.
8
§•
Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den
1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 27 januari 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler ef
ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om god
kännande av europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradio-
sändningar utanför nationella territorier, m. m., och anför.
Inledning
Under år 1962 genomfördes i Danmark, Finland, Norge och Sverige lag
stiftning som avsåg att hindra rundradiosändningar från radioanläggning
ar på fartyg som befinner sig på öppna havet, s. k. piratradiosändningar.
Sådana sändningar strider mot gällande internationella bestämmelser på
telekommunikationernas område, och den nordiska lagstiftningen i ämnet
bygger på dessa bestämmelser.
Under år 1965 har inom Europarådet träffats en överenskommelse till
förhindrande av rundradiosändningar utanför nationella territorier. Bl. a.
Sverige har biträtt överenskommelsen under förbehåll om ratificering. Frå
gan om godkännande av överenskommelsen och om behovet av ändringar i
ifrågavarande lagstiftning bör nu tas upp.
Gällande rätt
För innehav och nyttjande av radioanläggning i Sverige har sedan år 1905
upprätthållits
krav
på myndighets tillstånd. Sedan år 1907 har fordrats myn
dighets tillstånd även för innehav av radioanläggning på svenskt fartyg
samt sedan år 1939 på svenskt luftfartyg. F. n. gäller på detta område lagen
den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m. Denna lag upptar
bestämmelser om rätten att inneha och nyttja radiosändare och radiomot-
Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1966
5
lagare har i riket samt på svenskt fartyg och luftfartyg utom riket. I 1 § bestäms begreppet radioanläggning att avse sådan anläggning för överfö rande eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från an nan dylik anläggning. För rätt att inneha sändaranläggning krävs enligt 2 § tillstånd av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av telestyrelsen. Vid meddelande av sådant tillstånd skall enligt 3 § föreskrif ter lämnas om på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen må inne has och nyttjas. Innehav eller nyttjande ulan tillstånd eller i strid mot meddelad föreskrift straffas enligt 4 § med dagsböter eller fängelse och kan föranleda anläggningens förverkande. I 7 § stadgas bl. a. att bestämmelserna i 2—4 §§ inte äger tillämpning på radioanläggning på främmande fartyg eller luftfartyg samt att Kungl. Maj :t meddelar de föreskrifter som fordras om sådan anläggning.
I sistnämnda hänseende gäller kungörelsen den 3 november 1939 (nr 796) angående nyttjande inom svenskt territorium av radioanläggning eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg. Kungörelsen upptar bl. a. regler för nyttjandet av radioanläggning på främmande fartyg och luftfartyg inom svenskt hamnområde och på svenskt territorialvatten och vad gäller luftfartyg under färd inom svenskt territorium. Kungörel sens 7 §, som haft samma lydelse sedan år 1939, lyder: »Då radioanlägg ning å främmande fartyg eller luftfartyg nyttjas inom svenskt territorium, skola, där ej för visst fall annorlunda stadgats, bestämmelserna i gällande internationella fjärrförbindelsekonvention med därtill hörande radioregle menten iakttagas.»
Efter en den 17 februari 1961 (nr 21) vidtagen ändring av kungörelsen stadgas i dess 1 § 4 mom. följande: »Främmande fartyg må icke med mind re Konungen lämnar tillstånd därtill under färd inom svenskt territorial vatten medföra radioanläggning, som uppenbarligen är avsedd att nyttjas för rundradiosändning från fartyget i strid mot bestämmelserna i gällande internationella fjärrförbindelse konvention med därtill hörande radioregle- menten. Vad nu sagts gäller dock ej fartyg, som på grund av sjönöd för räddande av fartyg, last och människoliv tvingats att ingå på svenskt ter ritorialvatten och att där förbliva.»
Överträdelse av förbudet skall, där ej särskilda förhållanden föranleder annat, medföra bl. a. förverkande helt eller delvis av radioanläggningen.
Enligt 1 § lagen den 6 juni 1962 (nr 218) med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning på öppna havet m. m., vilken trädde i kraft den 1 augusti 1962, är det förbjudet att på öppna havet eller i luftrummet där över använda radioanläggning för rundradiosändning, om sändningen orsa kar eller kan medföra att radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland el
6
ler Norge hindras eller störs, överträdelse av förbudet bestraffas med dags
böter eller fängelse.
I 2 § finns bestämmelser om medverkan till brott som avses i 1 §. Så
lunda straffas dels vissa åtgärder som bidrar till upprättande, vidmakt
hållande eller teknisk drift av anläggningen, dels transport till fartyg eller
annan anordning där anläggningen finns, dels deltagande i sändningen där
den äger rum, dels lämnande eller förmedling av uppdrag för sändningen,
dels drift av rörelse med ändamål att på annat sätt främja sändningen.
I 3 § föreskrivs att den som i Sverige upprättar eller innehar radioan
läggning som är avsedd att användas för rundradiosändning på öppna ha
vet eller i luftrummet däröver, utför transport till fartyg eller annan an
ordning där anläggningen finns, yrkesmässigt förmedlar uppdrag för sänd
ningen eller driver rörelse med ändamål att på annat sätt främja sänd
ningen straffas med dagsböter eller fängelse, om inte 2 § är tillämplig.
Dessa bestämmelser gäller även svensk som begår sådan gärning utom lan
det eller, inom eller utom landet, i betydande omfattning lämnar uppdrag
för sändningen.
Lagen innehåller dessutom bl. a. vissa åtals- och forumregler. Här må
nämnas att åtal för brott som avses i 3 § inte får väckas utan förordnande
därom av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Internationella konventioner su. m.
Behovet av ett internationellt samarbete i vad avser telekommunikatio
nerna framträdde redan i mitten av 1800-talet. År 1865 bildades en tele
grafunion som omfattade alla europeiska stater utom England. Unionen,
som alltjämt — med världsomspännande anslutning — består under be
nämningen Internationella teleunionen, torde vara det äldsta mellanstat-
liga samarbetsorganet på universell basis. Åtskilliga konferenser har här
efter hållits om gemensamma frågor inom detta område. Samarbetet har
successivt kommit att omfatta ett mycket stort antal stater samt till följd
av tekniska framsteg vidgats till nya former av telekommunikation. Nu
mera omfattar teleunionen så gott som alla världens länder.
Den första konferensen om radiokorrespondens hölls i Berlin år 1906, då
en särskild radiotelegrafkonvention och ett därtill fogat radioreglemente
antogs. Redan i den radiotelegrafkonvention som år 1927 undertecknades
i Washington förekommer en fördelning av frekvensband mellan olika
slag av trafik, i första hand fast trafik, sjöradio, luftradio och rundradio.
Denna fördelningsprincip består alltjämt. Vid en konferens i Madrid år
1932 upptogs för första gången i samma konvention regler för telegraf-,
telefon- och radiokommunikation, varjämte till konventionen fogades reg
7
lementen för dessa trafikslag. Nya konventioner har därefter slutits år 1947 i Atlantic City, år 1952 i Buenos Aires, år 1959 i Genéve och år 1965 i Montreux, 1959 års konvention, vilken antagits av Sverige, är gällande se dan den 1 januari 1961 och 1965 års konvention träder i kraft den 1 ja nuari 1967. Även vid de senaste fyra konventionerna har fogats reglementen för olika trafikslag.
1959 års konvention
Konventionen upptar i artikel 21 följande bestämmelser.
1. Ordinarie och anslutna unionsmedlemmar äro skyldiga att tillämpa föreskrifterna i denna konvention och därtill hörande reglementen vid alla av dem inrättade eller drivna teleanstalter eller telestationer, som ombe sörja internationell trafik eller som kunna menligt störa annat lands radio trafik, dock med undantag för sådan trafik, som enligt artikel 50 i denna konvention är fritagen från sådan skyldighet.
2. De äro dessutom förpliktade att vidtaga erforderliga åtgärder for att bestämmelserna i denna konvention och därtill hörande reglementen skola iakttagas även av trafikföretag, som av dem bemyndigats att upprätta och driva teletrafik och som deltaga i internationell trafik eller driva stationer, som kunna menligt störa andra länders radiotrafik.
Angående menliga störningar anförs i artikel 47 följande.1
1. Alla stationer skola, oberoende av sin uppgift, så inrättas och betjä nas, att de icke vålla menliga störningar för sådana radioförbindelser eller sådan radiotrafik, som ombesörjes av andra ordinarie eller anslutna unions medlemmar, av erkända enskilda trafikföretag eller andra företag, som med vederbörligt tillstånd driva radiotrafik under iakttagande av radio reglementets bestämmelser.
2. Varje ordinarie och ansluten unionsmedlem förbinder sig att ålagga de av ifrågavarande medlem erkända enskilda trafikföretag och andra företag, som med vederbörligt tillstand driva radiotrafik, skyldighet att iakttaga fö reskrifterna i stycket 285.
3. Därjämte erkänna ordinarie och anslutna unionsmedlemmar önsk värdheten av att alla praktiskt möjliga åtgärder vidtagas till förebyggande av att elektriska apparater och anläggningar av varje slag vålla menliga störningar för sådana radioförbindelser eller sådan radiotrafik, som avses i stycket 285.
Bestämmelser som svarar mot dem i artiklarna 21 och 47 har upptagits i 1965 års konvention som artikel 22 respektive artikel 48.
Kungl. Maj.ts proposition nr .V är 1906
1959 års radioreglemente
I reglementet definieras begreppet »menlig störning» på följande sätt. »Varje utsändning, strålning eller induktion, som äventyrar ombesörjandet av radionavigeringstrafik eller annat slag av säkerhetstjänst ellei ock all varligt försämrar, besvärar eller tidvis avbryter radiotrafik, som försiggår i enlighet med radioreglementets bestämmelser.»
1 Punkt 1 motsvarar stycket 285 i konventionstexten.
8
Reglementet upptar i artikel 28 bl. a. följande bestämmelse. »Rörliga sta
tioner på havet eller över havet få icke bedriva rundradiotrafik» (stycke
962). En liknande bestämmelse upptogs första gången i 1938 års radioregle
mente och har bibehållits i senare antagna reglementen. I artikel 7 i 1959 års
radioreglemente finns även följande bestämmelse. »Det är förbjudet att
utanför nationella territorier upprätta och driva rundradiostationer (för
ljudradio eller television) ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat
flytande eller luftburet föremål.» (stycke 422)
1959 års radioreglemente har fogats även till 1965 års konvention.
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Rekommendationer m. m.
Till 1959 års radioregleinente har fogats följande rekommendation (nr
16) rörande åtgärder, som bör vidtagas för att förhindra drivandet av rund
radiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg.
Den administrativa radiokonferensen i Geneve år 1959 som beaktar
a) att drift av rundradiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg som
befinna sig utanför nationella territorier står i strid med bestämmelserna i
styckena 422 och 962 radioreglementet;
b) att dylik verksamhet är oförenlig med ett rationellt utnyttjande av
frekvensspektret och kan leda till kaotiska förhållanden;
c) att sändning från sådana rundradiostationer kan äga rum helt utan
för unionens medlemsstaters jurisdiktion och därigenom försvåra en direkt
tillämpning av nationell lagstiftning; samt
d) att en särskilt svår situation i juridiskt hänseende kan uppstå i de
fall, då sådana rundradiostationer drivas ombord på fartyg eller luftfartyg
som icke blivit vederbörligen registrerade i något land;
anbefaller förvaltningarna
1. att hos sina respektive regeringar hemställa dels om utredning i fråga
om vilka direkta eller indirekta medel som stå till buds för att undvika eller
stoppa dylik trafik, dels, då så är påkallat, om vidtagande av erforderliga
åtgärder; samt
2. att meddela unionens generalsekreterare resultatet av sådan utredning
och lämna honom varje annan upplysning som kan vara av allmänt in
tresse, i syfte att genom generalsekreterarens förmedling bringa sådant
meddelande och sådana upplysningar till ordinarie och anslutna unions-
medlemmars kännedom.
Till denna rekommendation ansluter sig eu av presidenten för europeiska
rundradiounionen den 15 juni 1960 till unionens medlemmar ställd skri
velse, vari anförs bl. a.
På unionens administrativa råds sammanträde dryftades spörsmålet an
gående »pirat»-sändare och beslöts följande rekommendation:
Med hänsyn till att drift av radio- och televisionssändare utanför ett lands
territorialgränser allvarligt skadar rundradiointressena;
med hänsyn till att drift av sådana radio- och televisionssändare enligt ra
dioreglementet är förbjuden och utgör sådan verksamhet, som avses i admi
nistrativa radiokonferensens rekommendation nr 16 (Geneve 1959); samt
med hänsyn till den trängande nödvändigheten av att bringa till upphö
9
rande driften av sändare, som redan äro i verksamhet, och att hindra för verkligandet av planer på alt upprätta nya sådana sändare;
anbefalles medlemmarna:
1. att söka förmå sina regeringar att vidtaga sådana diplomatiska åt gärder, som äro ägnade att förmå de stater, i vilka de fartyg eller luftfartyg som bära sändarna äro inregistrerade, att förhindra dessa sändares verk samhet eller i varje fall upphäva registreringen;
2. att söka förmå sina regeringar att vidtaga de diplomatiska åtgärder, som äro ägnade att förmå de stater, i vilka luftfartyg, som bära dylika rör liga sändare, ha sina baser, att vägra regelmässigt landningstillstånd;
3. att företaga väsentliga ansträngningar för att åstadkomma en natio nell lagstiftning, som medför straffansvar för hjälp och stöd till drift av sändare av ifrågavarande slag i vad gäller tillhandahållandet av förnöden heter, proviant, tekniskt bistånd, kapital, reklammaterial och program samt arbete och tjänster.
Kungl. Maj:ls proposition nr 37 är ll)G(i
Tillkomsten av 1962 års lag
Nordiskt samarbete
Här må först erinras om att i förarbetena till lagen upplystes att rund radiosändningar bedrevs från radioanläggningar ombord på fartyg statione rade på öppna havet bl. a. utanför Sveriges ostkust och utanför Danmarks kuster, att sändningarna utanför svenska kusten kunde mottagas i stora de lar av östra Sverige och västra Finland samt att sändarna utanför de danska kusterna nådde stora delar av Danmark och, i fråga om en av dem, även delar av södra Sverige. I anledning härav inleddes överläggningar mellan företrädare för berörda departement i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Mot bakgrund av de internationella bestämmelserna på området ansågs det både som ett intresse och en skyldighet för de nordiska staterna att söka förhindra dessa konventionsstridiga rundradiosändningar, som i väsentlig mån främjades genom verksamhet inom nordiska stater.
Vid överläggningarna ansågs — i vart fall till dess resultat uppnåtts av ett på vidare internationell basis planerat samarbete — den mest verksam ma åtgärden vara, att de lagstiftande myndigheterna i de nordiska länderna meddelade förbud mot rundradiosändning av förevarande slag och mot vissa former av förberedelse och medverkan till sådan sändning. En för- budslagstiftning av detta slag borde i första hand riktas mot sändningar, som medförde direkta skadeverkningar i de nordiska länderna. Såsom skadeverkningar borde anses menliga störningar — med den innebörd detta uttryck getts i 1959 års radioreglemente — vid mottagning i de nordiska länderna av radiosändning från anläggning, som nyttjades på ett legalt sätt. Sådana störningar kunde få allvarliga följder och borde därför så långt möjligt förhindras var helst på öppna havet eller i luftrummet däröver den störande sändningen företogs. Vållade sändning emellertid ej olägenheter av
10
detta slag, ansågs övervägande skäl av praktisk art tala för en begränsning av
lagstiftningens räckvidd till sändningar avsedda att mottagas i Norden. Så
dana sändningar kunde nämligen i allmänhet väntas ske från anläggningar,
som låg nära ett nordiskt lands kust och soin i olika hänseenden var be
roende av medverkan i ett nordiskt land.
Vid överläggningarna förordades även förbud mot vissa slag av förbe
redelse och medverkan till konventionsstridig sändning. Det framhölls vi
dare att den förordade begränsningen av förbudet mot rundradiosändning
innebar, att sådan sändning från fartyg och luftfartyg på öppna havet eller i
luftrummet däröver, som inte orsakade störningar i Norden och ej heller
var avsedd att mottagas där, inte skulle beröras av lagstiftningen. Lagstift
ningens hela syfte ansågs emellertid vara att, så långt detta var praktiskt
möjligt, hindra konventionsstridig rundradiosändning. Det ansågs därför
föga tilltalande, om i de nordiska länderna skulle tillåtas att där i mera
organiserad form lämnades medverkan till dylik sändning. På grund härav
syntes det påkallat att i varje nordiskt land införa förbud mot att inom
landet bedriva verksamhet med ändamål att främja sådan sändning och att
förmedla uppdrag rörande annonsering eller reklam genom sändning av
ifrågavarande slag. Då ett sådant förbud — i motsats till övriga förordade
förbud — borde gälla endast handlingar, som utfördes inom det lagstiftande
landet, ansågs hinder inte möta mot att förbudet i något eller några av de
nordiska länderna omfattade även former av medverkan som inte för
bjudits i de andra länderna.
I fråga om möjligheterna att i ett nordiskt land straffa utlänning som
utom landet överträtt förbud mot rundradiosändning uttalades vid över
läggningarna att sådan möjlighet förelåg, om brottet begåtts ombord på
fartyg eller luftfartyg som tillhör landet eller om brottet var riktat mot
landet eller dess medborgare. Såsom ett brott riktat mot ett nordiskt land
borde anses överträdelse av förbud mot rundradiosändning, om sändningen
orsakade menliga störningar i landet. Uppkom ej sådan olägenhet, kunde
likväl övervägas att likställa överträdelser av sådant förbud med brott mot
det lagstiftande landet. Ifrågavarande brott riktade sig nämligen ytterst
mot en internationell konvention, vars upprätthållande är av utomordent
lig betydelse för varje anslutet lands radioverksamhet. I vart fall borde
domstolarnas kompetens utformas på sådant sätt, att brott av utlänning,
som är medborgare eller har hemvist i ett nordiskt land, kunde upptas av
domstolarna i vart och ett av de nordiska länderna, även i fråga om sänd
ning som orsakade menliga störningar eller var avsedd att mottagas endast
i något av de andra länderna.
Nordiska rådet behandlade ifrågavarande rundradiosändningar vid sin
tionde session den 17—23 mars 1962.
Danska och norska medlemmar av rådet yrkade härvid i ett gemensamt
förslag, att rådet skulle hemställa hos regeringarna i de nordiska länderna
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
11
att vidta åtgärder i syfte att trygga efterlevnaden av internationella radio-
reglementet, såvitt gällde rundradiosändning som företogs i strid mot regle
mentet och riktades mot ett nordiskt land.
Förslagsställarna anförde i huvudsak följande. Då radiovågorna utbreder
sig utan hänsyn till nationella gränser och då radiofrekvenserna är begrän
sade, är det nödvändigt att frekvenserna internationellt fördelas och att
en sådan fördelning därefter respekteras. Alla tillgängliga frekvenser är re
dan nu upptagna av befintliga och planerade radiostationer. Det har därför
väckt farhågor inom Internationella teleunionen att rundradiosändare, som
ej tilldelats någon frekvens, upprättats på rörliga stationer utanför natio
nella territorier. Redan år 1947 förbjöds upprättandet av sådana sändare i det
då gällande radioreglementet. Då trots detta förbud nya sådana sändare
upprättats och då ytterligare sändare kunde väntas bli upprättade, skärptes
förbudet i 1959 års internationella radioreglemente. Redan då detta regle
mente antogs, rekommenderade Internationella teleunionen anslutna länders
teleförvaltningar att göra framställningar hos sina regeringar om åtgärder
mot illegala sändare, emedan sådana sändare annars kunde befaras or
saka kaos i radiotrafiken. Uttalanden av liknande innehåll har härefter
gjorts år 1960 av Europeiska radiounionens administrativa råd och år 1961
dels i april av Nordiska administrativa radiokonferensen, dels i juli vid ett
möte mellan de nordiska teleförvaltningarna. För de nordiska länderna ut
gör de illegala sändarna ett problem av gemensamt intresse. Då befintliga
sändare är förlagda på internationellt vatten mellan Finland och Sverige
samt mellan Danmark och Sverige, skulle isolerade åtgärder från ett av
dessa länders sida bli verkningslösa. I stället krävs ett samordnat nordiskt
initiativ.
Yttranden över medlemsförslaget avgavs efter remiss av Generaldirekto-
ratet for post- og telegrafv£esendet i Danmark, Post- och telegrafstyrelsen
i Finland, Det kongelige kirke- och undervisningsdepartement och Norsk
Rikskringkasting i Norge samt av telestyrelsen i Sverige.
Remissinstanserna i Danmark, Finland och Norge tillstyrkte i sina ytt
randen att lagstiftningsåtgärder vidtogs mot de illegala sändarna och fram
höll i samband härmed vikten av att sådana åtgärder blev gemensamma för
Norden. De danska och norska remissinstanserna förklarade sig ha tagit
del av lagförslag, som upprättats i anslutning till de nordiska överläggning
ar som hållits på departementsplanet och tillstyrkte en lagstiftning i över
ensstämmelse med förslagen. De finska och norska remissinstanserna fram
höll dessutom att en sådan lagstiftning kunde tänkas ge upphov till effek
tiva åtgärder inom övriga europeiska länder, vilket i sin tur kunde medföra
att de illegala sändarnas verksamhet skulle helt upphöra. Den svenska
remissistansen lämnade en redogörelse för de åtgärder som dittills företa
gits i Sverige till förhindrande av ifrågavarande sändares verksamhet samt
hänvisade i övrigt till det utredningsarbete rörande möjligheterna att få
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 ur 1066
till stånd en särskild lagstiftning i ämnet som bedrivits på departements-
planet.
Medlemsförslaget och ett av en svensk medlem väckt förslag, att med-
lemsförslaget icke skulle föranleda någon rådets åtgärd, upptogs härefter
till behandling i rådets juridiska utskott.
Utskottet beslöt att hos rådet hemställa om bifall till medlemsförslaget.
I sitt utlåtande anförde utskottet i huvudsak.
De nordiska ländernas anslutning till internationella radioreglementet
medför, att länderna hör vidta åtgärder för att trygga reglementets efter
levnad. Den omständigheten att s. k. piratsändare under flera år varit verk
samma i strid med reglementet bör enligt utskottets mening inte avhålla
de nordiska länderna från att snarast ingripa mot sändarna. Att motsvaran
de spörsmål uppstått för länder utanför Norden, t. ex. Holland, och att dessa
länder inte ingripit, bör enligt utskottets mening ej heller föranleda till åter
hållsamhet för de nordiska ländernas del. Även om nu existerande piratsän
dares verksamhet är baserad på reklamsändningar och det därför skulle
kunna hävdas att grunden för deras existens skulle ryckas undan, om re
klamsändningar infördes i de statliga radioföretagen, föreligger dock enligt
utskottets uppfattning ej skäl att i föreliggande ärende ingå på övervägan
den angående införande av reklam i radio och TV. Utskottet vill understryka
att ensidiga åtgärder av ett enskilt land inom Norden inte skulle få erforder
lig verkan, emedan befintliga piratsändare är stationerade på internationellt
vatten mellan Danmark och Sverige och mellan Sverige och Finland. I ären
det har upplysts, att ämbetsmän från de nordiska länderna gemensamt
övervägt möjliga åtgärder i syfte att trygga radioreglementets efterlevnad.
Utskottet anser det emellertid inte nödvändigt att ta ställning till i vilken
form ett ingripande mot piratsändarna mest ändamålsenligt bör ske.
Nordiska rådet fattade härefter beslut i enlighet med utskottets hem
ställan.
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Propositionen
Förslag till ifrågavarande lag framlades genom prop. 1962: 171.
Vid lagrådsremissen anförde dåvarande departementschefen bl. a. föl
jande allmänna synpunkter.
De internationella överenskommelser, som gäller på telekommunikatio
nernas område, har världsomspännande anslutning. På efterlevnaden av
dem vilar det vitt förgrenade system av telefon-, telegraf- och radioförbin
delser som utbyggts inom staterna och mellan dessa. Att här närmare ut
veckla den betydelse dessa förbindelser har för samhällslivet av i dag torde
vara överflödigt.
Särskilt när det gäller radiokommunikationerna har det internationella
samarbetet varit av stor betydelse. Tillgängliga frekvenser för radiosänd
ning är nämligen begränsade, och faran för ömsesidiga störningar är stor.
Samarbetet har resulterat i att frekvenserna efter ett noggrant utarbetat
system fördelats mellan olika kategorier av trafik och mellan skilda områ
den och stater. Denna internationellt gällande ordning har kunnat växa
13
fram tack vare en gemensam strävan att genom ömsesidigt hänsynstagande uppnå ett för samtliga stater tillfredsställande resultat. Enligt det till gäl lande telekonvention hörande radioreglementet är det förbjudet att driva rundradiostation på internationellt vatten.
De rundradiosändningar som nu förekommer utanför Sveriges och Dan marks territorialvatten företas i uppenbar strid mot nämnda ordning. De förpliktelser alt verka för radioreglementets efterlevnad, som får anses följa av vårt lands anslutning till internationella telekonventionen, liksom landets påtagliga intresse av att reglementets föreskrifter ej åsidosätts ut gör vägande skäl för ett ingripande från svensk sida emot dessa sändningar. Härtill kommer, att Nordiska rådet vid sin session i slutet av mars 1962 på förslag av danska och norska medlemmar hemställt, att regeringarna i de nordiska länderna gemensamt skulle vidta åtgärder beträffande sådana konventionsstridiga radiosändningar som riktas mot ett nordiskt land. Ett inskridande från svensk sida synes mig under dessa omständigheter på kallat. Även regeringarna i Danmark, Finland och Norge är — enligt vad jag erfarit — av enahanda skäl beredda att inskrida mot sändningarna.
Departementschefen övergick härefter till frågan genom vilka åtgärder man borde hindra och förebygga sändningar av detta slag och ansåg att det borde ske genom konkreta, direkt mot sändningsverksamheten riktade åt gärder. De förslag som utarbetats under de nordiska överläggningarna på ämbetsmannaplanet syntes bjuda en framkomlig väg.
I fråga om möjligheterna att straffa utlänning som deltar i förbjuden sändning utom Sverige, när sändningen inte sker från svenskt fartyg, anför de departementschefen att svensk jurisdiktionskompetens i hithörande fall föreligger endast under förutsättning att radiosändning av förevarande slag anses såsom en mot Sverige riktad illegal gärning. Rundradiosändning på öppna havet är en verksamhet som utförs i strid mot de föreskrifter för be drivande av radiosändning som meddelats i gällande internationella telekon vention med därtill hörande reglementen. Härigenom utgör sådan sändning ett åsidosättande av en lagbunden ordning, som annars iakttas beträffande radiosändningar. Departementschefen framhöll att den omständigheten att störningar av mera allvarlig beskaffenhet från då verksamma illegala sän dare inte försports, självfallet inte uteslöt att dylika sändares verksamhet framdeles kan orsaka störningar exempelvis i luftradions och sjöradions tra fik. I detta sammanhang framhölls särskilt att sändningarna sker utan nå gon offentlig kontroll eller insyn.
Mot denna bakgrund fann departementschefen ifrågavarande sändningar utgöra en kränkning av eller i vart fall ett hot mot det vitala intresse, som varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i konventionen och därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Åtminstone i de fall då sändning arna direkt berör Sverige ansåg departementschefen det därför försvarligt att likställa dem med brott, som riktas mot vårt land, och behandla utlän nings deltagande från denna utgångspunkt. Om sändning av ifrågavarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 19(>H
14
slag orsakat menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, syntes dess
utom tvekan knappast kunna råda om att sändningen redan av detta skäl
borde anses såsom ett mot vårt land riktat brott.
I fråga om sändning som berör endast Danmark, Finland eller Norge an
såg departementschefen att svensk domstols behörighet i fråga om utlän
nings deltagande utom Sverige borde utsträckas till handlingar, som före
tas av medborgare i nämnda länder eller av annan utlänning, som har hem
vist i dessa länder eller i Sverige.
I det till lagrådet remitterade lagförslaget förordades förhud mot dels
rundradiosändning från öppna havet eller luftrummet däröver, som orsakar
menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller
Norge, dels rundradiosändning, som — utan att vara störande — är avsedd
att mottagas i något av dessa länder (1 § första stycket). Vidare föreslogs
förbud mot upprättande eller innehav av radioanläggning avsedd för sådana
sändningar (1 § andra stycket) samt mot vissa former av medverkan (2 §).
I fråga om konventionsstridiga rundradiosändningar, som inte berörde de
nordiska länderna, förordades i lagförslaget förbud endast mot att här i riket
bedriva rörelse med ändamål att främja sådan sändning eller förmedla upp
drag därtill (3 §).
I utlåtande över lagförslaget anförde lagrådet att det upplysts bl. a. att
frågan om kriminalisering av radiosändning på havet eller över havet utan
för nationellt område skulle behandlas vid ett sammanträde med Europarå
dets juridiska kommitté angående radio och television. Lagrådet, som inte
ansåg något trängande behov av kriminalisering föreligga, ifrågasatte i vart
fall det lämpliga i att Sverige genomförde den föreslagna lagstiftningen utan
att avvakta detta sammanträde. Lagrådet ansåg därför att med lagstiftning
enligt förslaget borde anstå. Om det likväl skulle anses att lagstiftningen
borde genomföras, hemställde lagrådet om vissa lagtekniska jämkningar i
förslaget och föreslog även vissa sakliga ändringar. Lagrådet uttalade därvid
bl. a.
Från folkrättslig synpunkt torde, såsom i motiven till förslaget uttalats,
icke föreligga hinder för Sverige att kriminalisera även sådan överträdelse
av ett i lag stadgat förbud mot rundradiosändning som begås av utlänning
utom riket, såframt gärningen riktar sig mot något mera väsentligt svenskt
intresse. Så får anses vara fallet, om en sändning medför eller innebär fara
för störning av radiomottagning här. Något hinder synes ej heller möta mot
att utsträcka kriminaliseringen till att avse även sändning, som på sådant
sätt riktar sig mot Danmark, Finland och Norge, detta dock under förutsätt
ning att motsvarande lagstiftning genomföres i envar av dessa stater; en
utsträckning av skyddsbestämmelsen till en stat som ej själv kriminaliserar
dylik sändning bör uppenbarligen ej ifrågakomma.
I enlighet med vad som anförts bör kriminalisering kunna avse icke blott
fall då rundradiosändning orsakar störningar vid radiomottagningen utan
även fall då sändning innebär fara för störning. På grund av vikten av att
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
IT)
radiotrafiken lar fortgå ostörd bör även kunna beaktas den latenta fara eu
anläggning av ifrågavarande slag innebär, om den med hänsyn framför allt
till frekvensförhållanden, sändareffekt och plats för anläggningen kan med
föra störningar.
Enligt förslaget inträder straff, förutom när mottagning störes, i det fall
att sändningen är avsedd att mottagas i något av de nordiska länderna. Även
om en dylik bestämmelse folkrättsligt icke skulle vara otillåten, måste den
anses olämplig. Genom bestämmelsen införes i lagen en med hänsyn till
grunderna för lagstiftningen ovidkommande synpunkt. Konventionen eller
reglementena kunna icke åberopas till stöd för ett förbud med syfte att
skydda ett land mot sändningar från anläggning utanför landet på grund
av sändningarnas innehåll. Regeln föranleder att lagen ger intryck av att
åsyfta sådant skydd eller att värna den monopolställning som i ifrågava
rande länder tillkommer visst eller vissa förelag. Med hänsyn till det
sagda anser lagrådet, att bestämmelsen bör utgå. I stället kan enligt lagrå
dets mening ske en viss utvidgning av kriminaliseringen i förslagets 3 §.
Utformas lagstiftningen enligt de av lagrådet ovan angivna riktlinjerna,
synes vårt land i rimlig mån uppfylla de förpliktelser konventionen ålägger.
Vid anmälan i statsrådet av lagrådets utlåtande motsatte sig departe
mentschefen uppskov med lagstiftningen, under åberopande bl. a. av de
överväganden som skett på nordiskt plan. Departementschefen anförde i
övrigt.
Lagrådet hemställer om vissa lagtekniska jämkningar i lagtexten samt
föreslår också en del sakliga ändringar, innebärande i vissa fall inskränk
ningar, i andra utvidgningar av det straffbara området. Den mest betydelse
fulla av dessa ändringar avser 1 § och till följd av lagens konstruktion där
med också 2 §.
Enligt det remitterade förslaget skulle straff enligt dessa paragrafer in
träda icke blott när den konventionsstridiga sändningen stör radiomottag
ning i något av de nordiska länderna utan även då sändningen är avsedd
för dessa länder. Lagrådet har ansett att sistnämnda bestämmelse bör utgå.
Motiveringen härför är att bestämmelsen — som lagrådet dock icke funnit
folkrättsligt otillåten — måste anses olämplig, därför att den ger intryck av
att åsyfta att skydda landet mot sändningar från anläggning utanför landet
på grund av sändningarnas innehåll eller att värna den monopolställning
som i de nordiska länderna tillkommer vissa rundradioföretag.
Något sådant syfte som lagrådet funnit den föreslagna texten kunna ge
intryck av har emellertid — såsom otvetydigt framgår av mitt anförande
vid remissen — självfallet icke förelegat. Ett försök att hindra avlyssning
av viss rundradiosändning, vare sig på grund av dess innehåll eller för att
värna om vårt lands egen rundradiosändning, skulle fullständigt strida
mot den politik som vi fört och avser att föra på detta område. Här är en
dast fråga om att se till att de internationella överenskommelserna om
tillståndskrav för rundradiosändning, förbud mot sådan sändning från
öppna havet och fördelning av våglängder blir respekterade.
I stället var avsikten med den diskuterade bestämmelsen att vinna en
lämplig begränsning av de sändare som skall omfattas av lagen. Lagrådets
förslag innebär en ännu snävare begränsning av det straffbara området i
1 §. Emellertid har lagrådet i stället föreslagit en viss utvidgning av det
straffbara området i 3 §. Denna motsvarar dock ej, åtminstone icke i alla
Kiuujl. Maj :ts proposition nr .'17 år 1961}
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
avseenden, fullt ut inskränkningarna i 1 och 2 §§. Någon tvekan kan därför
råda om den tillgodoser de krav som kan ställas på vår lagstiftning för att
de gemensamma nordiska åtgärderna skall få erforderlig effekt. Jag finner
mig dock kunna utgå ifrån att så skall bli fallet och kan därför förorda, att
lagrådets ändringsförslag godtas i denna del.
Departementschefen anförde slutligen att den svenska lagstiftningen mot
illegala sändare självfallet måste skärpas, om den skulle visa sig ineffektiv.
Första lagutskottet
Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande LJU 1962: 40,
att riksdagen måtte antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget.
Utskottet anförde bl. a.
Utskottet har vid sin behandling av förevarande lagförslag inhämtat upp
lysningar av tekniskt sakkunniga om rådande förhållanden inom de delar
av telekommunikationerna, som beröres av lagförslaget. Utskottet har där
vid fått den bestämda uppfattningen, att ett internationellt samarbete för
ordnande av telekommunikationerna måste upprätthållas. Sverige har också
sedan länge deltagit i sådant arbete och biträtt internationella konventioner
härvidlag. Efterlevnaden av dessa konventioner är i avsaknad av interna
tionella sanktioner beroende av de åtgärder, som av de enskilda staterna
vidtages för att förverkliga konventionernas syfte. Den nu föreslagna lag
stiftningen är att anse som en åtgärd väl ägnad att förverkliga detta syfte.
Det har också av de tekniskt sakkunniga vitsordats, att ett snart genom
förande av den föreslagna lagstiftningen är av stor praktisk betydelse för
konventionernas efterlevnad.
Under debatten kring det framlagda lagförslaget har ifrågasatts, om detta
stode i överensstämmelse med gällande folkrätt. Vid sin prövning av detta
spörsmål har utskottet haft tillgång till ett utlåtande från professorn i
internationell rätt vid Stockholms universitet Hilding Eek. Énligt denne
föreligger från folkrättslig synpunkt icke något hinder för Sverige att ge
nom lagstiftning förbjuda handlingar av den art, som anges i lagförslaget,
eller för svenska domstolar och andra myndigheter att med stöd av lagen
inom Sverige utdöma och utkräva straff för överträdelse av lagens förbuds-
regler. Ej heller lagrådet har på denna punkt haft någon erinran att fram
ställa. Med hänsyn till vad sålunda förekommit, har utskottet icke funnit
hinder föreligga mot lagförslaget i här berört avseende.
Den kritik, som i motionerna framförts mot lagförslaget, har bl. a. gällt
tiden för dess antagande. Både i uppskovs- och i avslagsmotionerna har så
lunda — i överensstämmelse med ett påpekande av lagrådet — framhållits,
att ärendet lämpligen borde anstå i avbidan på ett kommande sammanträde
med Europarådets juridiska kommitté angående radio och television. Ett
avvaktande av Europarådets ställningstagande skulle emellertid medföra,
att frågan skulle uppskjutas under avsevärd tid. Utskottet kan därför icke
finna skäl bifalla dessa yrkanden. Icke något land har tidigare genomfört
en lagstiftning av här ifrågavarande slag. Att de nordiska länderna sålunda
skulle komma att introducera en nyhet, torde emellertid snarast förbättra
vårt läge vid kommande internationella förhandlingar rörande telekommu
nikationerna. Det torde sålunda vara av fördel, att vårt land vidtager nu
17
föreslagna åtgärder, som står i överensstämmelse med de internationella
intressena i fråga om rundradion.
I diskussionen har vidare framhållits, att med åtgärder på området borde
anstå, så att underlag kunde vinnas för en enhetlig lagstiftning i Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Därvid har andragits, att det ursprungliga lag
förslaget, som tillkommit efter gemensamma nordiska överläggningar mel
lan herörda departement, har omarbetats efter lagrådsgranskningen. Ut
skottet kan icke instämma i den kritik, som ligger bakom dessa påpekan
den. Det framstår nämligen för utskottet som uppenbart, att de skilj
aktigheter, som föreligger mellan de olika lagförslagen, icke är av någon
väsentlig betydelse, när det gäller att uppnå det för de olika lagförslagen
gemensamma målet.
Mot utlåtandet avgavs ett flertal reservationer.
Kungl. Maj:In proposition nr .'17 år 1966
Utländsk rätt
Danmark, Finland och Norge
De gällande bestämmelserna i fråga om dessa länder torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Om det huvudsakliga
innehållet i bestämmelserna må här nämnas följande.
Den danska lagstiftningen förbjuder upprättande, drift eller användning
av rundradiostation på öppna havet eller i luftrummet däröver, överträdel
se bestraffas oavsett vilket land sändningen är riktad mot, om gärningen
begåtts i Danmark. Gärning som begåtts utanför Danmark straffas om
sändningen kan antas vara avsedd att mottagas i Danmark eller kan störa
radiomottagning där. Dansk medborgare eller den som har hemvist i Dan
mark samt medborgare i annat nordiskt land eller den som har hemvist
i sådant land kan alltid straffas för sådan gärning om han finns i Dan
mark. Den finska och norska lagstiftningen straffbelägger sändningar från
öppna havet eller luftrummet däröver som är riktade mot Sverige, Dan
mark, Finland eller Norge eller som stör radiotrafiken i något av dessa
länder. Vissa möjligheter finns även att ingripa mot sändningar som är
riktade mot annat land. I den danska, finska och norska lagstiftningen
finns i huvudsak likartade bestämmelser om medverkan. Förverkandebe
stämmelser finns i de danska och norska lagarna.
Belgien
Genom lag den 18 december 1962 har införts vissa bestämmelser avsedda
att förhindra piratradiosändningar från fartyg och luftfartyg. Belgiska med
borgare och i vissa fall även utlänningar förbjuds där att direkt eller in
direkt medverka till sådana radiosändningar samt till utförandet eller fi
nansieringen av program eller annonser avsedda att sändas från fartyg
eller luftfartyg. Brott mot lagen straffas med fängelse eller böter samt för
anleder konfiskation av använd materiel.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Nederländerna
Sedan en station för kommersiella ljudradio- och televisionssändningar
från en konstgjord ö (plattform) på internationellt vatten utanför den neder
ländska kusten startat den 1 september 1964, antogs i Nederländerna den
3 december 1964 en särskild lag, som trädde i kraft den 5 december 1964
och som gjorde det möjligt för myndigheterna att ingripa och stänga
stationen.
Frågans senare behandling i Europarådet och riksdagen
Den 20 januari 1965 framlades i Europarådet för undertecknande eu
europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier, vilken överenskommelse underteck
nats av -— förutom Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Ir
land, Italien, Luxembourg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och För
bundsrepubliken Tyskland. Överenskommelsen avser rundradiostationer om
bord på fartyg, luftfartyg eller andra flytande eller luftburna föremål, vilka
utanför nationella territorier utför rundradiosändningar avsedda för mot
tagande eller möjliga att mottaga, helt eller delvis, inom något fördrags-
slutande land eller som orsakar menliga störningar för radiokommunika
tionerna för sådant land (artikel 1). Hinder möter inte att tillämpa över
enskommelsens bestämmelser i fråga om rundradiostationer på föremål
som är förankrade vid eller vilar på havsbottnen (artikel 4 b). De fördrags
slutande länderna förbinder sig att vidta behövliga åtgärder för att i en
lighet med nationell lagstiftning straffbelägga upprättande av sådana sta
tioner och deras drift samt vissa former av assistans åt stationerna (ar
tikel 2). Straffbarheten skall i varje fördragsslutande land gälla, dels för
landets egna medborgare om gärningen begåtts under landets jurisdiktion
eller på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål utan
för nationella territorier, dels för utlänningar, om gärningen begåtts under
landets jurisdiktion (artikel 3). Fördragsslutande land medges rätt att ut
vidga straffbarheten att avse både andra gärningar och andra personer än
som anges i överenskommelsen (artikel 4 a). Från tillämpning av över
enskommelsens bestämmelser får undantag göras för sådana artistframträ
danden, som tillkommit på annan plats än sådan station som avses i över
enskommelsen (artikel 5). Bestämmelserna om medverkan skall ej tilläm
pas i fråga om assistans åt sändarfartyg etc. i nöd eller åtgärd för att rädda
människoliv (artikel 6). Reservationer mot överenskommelsens bestämmel
ser är icke tillåtna (artikel 7). Överenskommelsen träder i kraft en månad
efter det tre stater ratificerat den (artikel 9:1). Den har hittills ratificerats
av Danmark.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 är 1966
19
överenskommelsen med översättning till svenska torde få fogas till stats
rådsprotokollet i detta ärende som bilagn 2.
Europarådets rådgivande församling antog den 29 januari 1965 eu re
kommendation (422) av följande innehåll.
Församlingen,
1. eftersom ministerkommittén gjorde den europeiska överenskommelsen
om förhindrande av radioutsändningar från stationer utanför nationella ter
ritorier tillgänglig för undertecknande den 20 januari 1965;
2. uttrycker sitt beklagande av att ministerkommittén inte funnit det
lämpligt att remittera överenskommelsen till församlingen för yttrande;
3. anser att det enda som berättigar en internationell reglering av telekom
munikationer är den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband;
4. eftersom syftet med denna överenskommelse är att få ett slut på sprid
ningen av s. k. »piratradiostationer»;
5. eftersom överenskommelsen blott rör förhindrande av radioutsändning
ar från stationer som installerats ombord på fartyg, luftfartyg eller andra
flytande eller luftburna föremål utanför territoriella vatten;
6. uppmärksammar att överenskommelsen endast stadgar om fakultativ
tillämpning av dess bestämmelser om radiostationer, som är installerade på
föremål vilka förankrats vid eller vilar på havsbottnen utanför territorial
vattengränsen;
7. föreslår att ministerkommittén uppdrar åt en kommitté av radio- och
televisionsexperter att undersöka möjligheten att förse överenskommelsen
med ett tilläggsprotokoll i syfte att
a) uttrycka signatärmakternas avsikt att uteslutande använda överens
kommelsen i avseende på den begränsade tillgången av frekvenser och fre
kvensband, och inte för att bevara några statliga eller andra monopols in
tresse i fråga om masstelekommunikationer och
b) utvidga överenskommelsens bestämmelser till att avse uppförande eller
utnyttjande av radiostationer som är anlagda på föremål förankrade vid
eller vilande på havsbottnen utanför territoriella vatten eller alternativt att
utarbeta en särskild konvention till förhindrande av radioutsändningar från
sådana stationer.
Kungl. Maj:t anhöll i prop. 1965:68 om riksdagens yttrande över bl. a.
rådgivande församlingens rekommendation 422.
Utrikesutskottet avgav över propositionen utlåtande UU 1965:8. Rekom
mendation 422 föranledde inte något särskilt uttalande av utskottet. Utlå
tandet har godkänts av riksdagen.
I meddelande till rådgivande församlingen i april 1965 uttalade Europa
rådets ministerkommitté bl. a. följande rörande rekommendation 422,
mom. 7 a).
Med avseende därå erinras om att enligt 1959 års radioreglemente »det är
förbjudet att utanför nationellt territorium upprätta och driva rundradio
stationer ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat flytande eller luft-
buret föremål». Den europeiska överenskommelsen om piratradiostationer
utgör blott grundval för ett internationellt överenskommet straffsystem rö
rande sådana stationer, överenskommelsens syfte är uteslutande att hindra
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966
sådana stationers verksamhet, vilka utanför nationella territorier utför
rundradiosändningar avsedda för mottagande eller möjliga att mottaga,
helt eller delvis, i avtalsslutande land eller som orsakar menliga störningar
för radiokommunikationerna i sådant land. Vid sådant förhållande kan de
i mom. 7 a) omnämnda frågorna icke uppkomma.
I två likalydande motioner, I: 499 och II: 609, samt i motion II: 123 till
1965 års riksdag, hemställdes att riksdagen för sin del måtte besluta att
upphäva 3 § i 1962 års lag. Till stöd härför åberopades bl. a. att det är främ
mande för det allmänna rättsmedvetandet att medverkan till radiosänd
ningar, som varken stör eller kan störa andra sändningar, är kriminalise
rad.
I utlåtande LJU 1965: 32 över motionerna anförde första lagutskottet bl. a.
att lagen tillkommit efter nordiskt samarbete och bygger på internationella
konventioner som Sverige biträtt. Utskottet framhöll att man år 1962 (LJU
1962:40) i samband med lagstiftningens genomförande uttalade att lagen
syntes väl ägnad att förverkliga syftet i de internationella konventionerna
på området. Upphävande av 3 § skulle, såsom telestyrelsen anfört i ytt
rande över motionerna, försämra möjligheterna att hindra vissa former
av rundradiosändning, vilka är oförenliga med god ordning inom radio
trafiken. På grund härav och då enligt utskottets mening efter riksdags
behandlingen år 1962 inte förekommit någon omständighet, som föran
leder ändrat ställningstagande i den av motionärerna aktualiserade frågan,
hemställde utskottet att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Departementschefen
Telekommunikationerna har ända sedan mitten av 1800-talet varit före
mål för internationellt samarbete. Det ligger också i sakens natur att det
på detta område är av särskild vikt att uppkommande problem behandlas
på internationell basis och löses i samförstånd. Framför allt gäller detta ra
diokommunikationerna, eftersom radiovågorna utbreder sig fritt och fre
kvenserna för radiosändningar är begränsade. Om nationerna skulle tillå
tas att utan ömsesidigt hänsynstagande använda frekvenserna, skulle kao
tiska förhållanden kunna uppstå i etern. Man har därför på ett tidigt sta
dium nödgats få till stånd en fördelning av frekvenserna mellan olika kate
gorier av trafik och mellan skilda områden och stater. Varje sändning som
sker i strid mot denna fördelning är ett hot mot den ordning som skapats
genom det internationella samarbetet, vare sig sändningen sker från natio
nellt territorium eller ej. Det saknar därvid betydelse om sådan sändning
i visst fall faktiskt stör den legala radiotrafiken.
21
Reglerna om frekvensfördelningen kan lätt kringgås genom rundradio-
sändning från station på öppna havet eller i luftrummet däröver. Något legi
timt behov av rundradiosändningar utanför nationella territorier föieliggei
inte heller. Det är därför naturligt att det till 1959 års internationella tele-
konvention fogade radioreglementet helt förbjuder upprättande och drift
av rundradiostationer på öppna havet eller i luftrummet däröver. Eftersom
syftet med förbudet är att trygga den ordning i etern som åstadkommits ge
nom de internationella reglerna för radiotrafiken, gäller förbudet varje
rundradiosändning från sådan station, vare sig den stör legal radiotrafik
eller ej. Olika internationella sammanslutningar på området har också re
kommenderat åtgärder mot illegala sändare, emedan dessa kan befaras or
saka kaos i radiotrafiken.
Lagen den 6 juni 1962 med förbud i vissa fall mot rundiadiosändning
på öppna havet in. m. grundar sig på dessa internationella bestämmelser och
rekommendationer. Den tillkom efter nordiskt samarbete och en hemställan
från Nordiska rådet om gemensamma åtgärder i syfte att verka för att be
stämmelserna följdes. Den närmaste anledningen till att denna fråga togs
upp på nordiskt plan var de rundradiosändningar som i uppenbar strid mot
radioreglementet förekom utanför Sveriges och Danmarks territorialvatten.
I Danmark, Finland och Norge har också införts lagstiftning motsvarande
den svenska. Även i Belgien och Nederländerna har möjlighet öppnats att
ingripa mot sändningar som strider mot radioreglementet, och i Förbunds
republiken Tyskland förbereds lagstiftning i ämnet.
Telekonventionen innehåller inga bestämmelser om sanktioner mot ■verk
samhet som är förbjuden enligt konventionen eller radioreglementet. 1965
års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningai
utanför nationella territorier utgör emellertid grund för ett internationellt
straffsystem i fråga om rundradiostationer som är förbjudna enligt radio
reglementet. överenskommelsen har hittills undertecknats av tolv med
lemsstater, bl. a. Sverige, samtliga med förbehåll för ratificering. Danmark
har ratificerat överenskommelsen, som träder i kraft en månad efter det
tre stater ratificerat den. Enligt vad jag inhämtat förbereds ratificering i
bl. a. Norge och Nederländerna.
Överenskommelsen avser rundradiostationer som är upprättade eller i
drift på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål. Dess
syfte är att hindra att sådana stationer upprättas utanför nationellt territo
rium och används för sändningar som är avsedda att mottagas eller kan
mottagas, helt eller delvis, inom fördragsslutande stats område eller som
orsakar menlig störning för legal radiotrafik inom sådant område. Stat, som
godkänner överenskommelsen, förbinder sig att i överensstämmelse med sin
nationella rättsordning vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra dels
upprättande eller användande av sådan rundradiostation dels vissa hand
lingar som utgör medverkan därtill. Bestämmelserna om vilka handlingar
Kungl. Mnj:ts proposition nr .'17 år 1 !H>6
22
som är straffbara enligt överenskommelsen är minimiregler. Fördragsslu-
tande stat kan således bestämma att även andra handlingar skall vara straff
bara. Även i fråga om de personer som skall omfattas av straffbestämmelser
na anger överenskommelsen vissa minimiregler, som kan utvidgas genom
nationell lagstiftning.
Bestämmelserna i telekonventionen och radioreglementet om förbud mot
rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver är helt
entydiga. Varje sådan sändning är förbjuden. För stat som biträtt konven
tionen är det en självklar förpliktelse att verka för att reglementet efter
levs. En naturlig konsekvens av vår anslutning till telekonventionen är att
vi ansluter oss även till den europiska överenskommelsen, vars syfte är just
att göra radioreglementet effektivt och upprätthålla de internationellt över
enskomna reglerna för radiotrafiken. Det har ibland hävdats att grunden
för bestämmelser som gör det möjligt att ingripa mot icke störande sänd
ningar skulle vara en önskan att skydda offentliga radiomonopol. Att så
inte är fallet framgår redan av att länder som har kommersiell radio och
television har medverkat vid tillkomsten av såväl telekonventionen som
den europeiska överenskommelsen. Jag vill också erinra om det uttalande
som Europarådets ministerkommitté gjorde i anledning av rådgivande för
samlingens rekommendation 422. Därav framgår klart att överenskom
melsen inte har annat syfte än att trygga efterlevnaden av telekonventionen
och radioreglementet.
Jag anser således att den europeiska överenskommelsen bör ratificeras
av Sverige. Detta fordrar riksdagens godkännande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Ett godkännande av överenskommelsen kräver vissa sakliga ändringar i
lagstiftningen om förbud mot rundradiosändning på öppna havet m. in.
Skyddet mot konventionsstridiga rundradiosändningar måste gälla varje
land som anslutit sig till överenskommelsen och inte endast Sverige, Dan-
mark, Finland och Norge, som nu är fallet enligt 1 § i 1962 års lag i ämnet.
Möjligheterna att ingripa mot sändning även om den inte stör legal radio-
tratik och mot medverkan till illegal sändning måste också utvidgas. Änd
ringarna bör lämpligen komma till stånd genom att 1962 års lag ersätts med
en ny lag.
Enligt 1 § i 1962 års lag straffas den som på öppna havet eller i luftrum
met däröver använder radioanläggning för rundradiosändning som orsakar
eller kan medföra alt radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller Nor
ge hindras eller störs. 2 § innehåller straffbestämmelser för viss medverkan
till sådant brott. Vissa fall av förberedelse till varje slags rundradiosändning
på öppna havet eller i luftrummet däröver bestraffas enligt 3 § liksom vissa
former av medverkan till sådan sändning, i den mån 2 § inte är tillämplig.
Utlänning straffas enligt 3 § endast om brottet begåtts i Sverige.
Enligt bestämmelserna i 3 § är det således möjligt att i viss omfattning
23
ingripa mot konventionsstridig sändning som inte är störande eller kan med
föra störning för radiomottagning i något av nämnda nordiska länder. Vad
som straffas enligt 3 § är emellertid inte själva sändningen utan upprättan
de eller innehav av radioanläggning som är avsedd att användas för sänd
ningen samt viss medverkan till denna. Vidare är möjligheterna till ingri
pande begränsade genom att brott som begåtts utom landet kan beivras en
dast om den som utfört gärningen är svensk. Enligt min mening bor det
straffbara området avgränsas på samma sätt som i överenskommelsen. Stral-
fet bör således i första hand uttryckligen omfatta varje konventionsstridig
sändning som är avsedd att mottagas eller kan mottagas i land, som är an
slutet till överenskommelsen, eller som stör den legala radiotrafiken i sådant
land. I likhet med bestämmelserna i radioreglementet och överenskommel
sen blir därigenom själva sändningen straffbelagd, även om den ej äi stö
rande. Detta överensstämmer också bättre med lagstiftningens syfte än den
nuvarande konstruktionen i 3 §. Givetvis bör även medverkan och förbere
delse i form av upprättande eller innehav av radioanläggning for sådan
sändning fortfarande vara straffbar. Däremot bör lagen i enlighet med ö\ei-
enskommelsen nu begränsas till sändningar som är avsedda för eller kan
mottagas i land som är anslutet till överenskommelsen eller som orsakar
menlig störning i sådant land. Med hänsyn till det nordiska samarbete som
föregick 1962 års lag bör dock lagen gälla i fråga om Danmark, Finland och
Norge, oavsett om de är anslutna till överenskommelsen eller ej.
I fråga om de personer på vilka straffbestämmelserna skall äga tillämp
ning vill jag erinra om de överväganden som från folkrättslig synpunkt gjor-
des°vid tillkomsten av 1962 års lag. Det ansågs att konventionsstridig rund
radiosändning är en kränkning av eller i vart fall ett hot mot de vitala in
tressen som varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i kon
ventionen och därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Den svenska kom
petensen gäller också enligt 1 § varje utlänning som finns här i landet. I den
nya lagen bör alla straffbestämmelserna göras tillämpliga på utlänning i
samma omfattning som på svensk.
Enligt artikel 6 i överenskommelsen är medverkansbestämmelserna inte
tillämpliga på handling som företas för att assistera fartyg eller luftfartyg
i nöd eller för att rädda människoliv. Ett sådant undantag gäller generellt
enligt 24 kap. 4 § brottsbalken, och det fordras därför ingen särskild regel
i detta hänseende i den nya lagen.
Som jag tidigare nämnt skall fördragsslutande land enligt överenskom
melsen bestämma påföljderna för överträdelse av förbuden i överenskommel
sen i överensstämmelse med sin nationella rättsordning. Straffet för överträ
delse av förbuden i den nya lagen bör bestämmas med ledning av 1962 års
lag och 4 § lagen den 20 mars 1964 (nr 163) om införande av brottsbalken,
dvs. till böter eller fängelse i högst ett år. överenskommelsen hindrar inte
att även annan rättsverkan än straff införs.
Kungl. Maj:Is proposition nr 37 är 19<>(>
24
Enligt 1946 års lag om radioanläggningar m. m., som reglerar rätten att
inneha och använda radiosändare och radiomottagare här i landet samt på
svenskt fartyg och luftfartyg utom landet, kan innehav eller användning
utan tillstånd av radioanläggning medföra att anläggningen förverkas. Även
radioanläggning som medförs i strid mot bestämmelserna i 1939 års kunaö-
o
relse om användning på svenskt område av radioanläggning på främmande
fartyg eller luftfartyg kan förverkas. Uppenbarligen är förverkandemöjlig-
heten ägnad att ge ökad effekt åt dessa författningar. Eftersom det visat sig
att efterlevnaden av föreskrifterna i 1962 års lag inte är tryggad genom
straffbestämmelserna, synes det mig naturligt att straffbestämmelserna
kompletteras med regler om förverkande. Den möjlighet som torde finnas
att med stöd av 1946 års lag eller 1939 års kungörelse förverka radioanlägg
ning som använts eller är avsedd att användas för rundradiosändning pa
öppna havet eller i luftrummet däröver är alltför begränsad. För att lagstift
ningen mot konventionsstridiga rundradiosändningar skall bli effektiv är
det nödvändigt att kunna förverka varje slags egendom som anläggningens
ägare eller brukare använt vid sådan sändning. Förverkandepåföljd bör kun
na drabba även den som medverkar till sändningen, upprättandet av radio-
anläggningen eller verksamheten i övrigt. Härigenom blir det möjligt att
förhindra att verksamhet som bedrivs på öppna havet eller i luftrummet
däröver får stöd från Sverige i form av t. ex. transport av förnödenheter
eller material för sändningen och framställning av sådant material.
Förverkandebestämmelserna bör utformas med ledning av motsvarande
bestämmelser i brottsbalken.
Bestämmelserna i 1946 års lag eller 1939 års kungörelse bör inte äga
tillämpning på radioanläggning som avses i den nya lagen. Jag föreslår att
en föreskrift av sådan innebörd nu införs i 1946 års lag. Förslag till mot
svarande ändring i 1939 års kungörelse torde senare få anmälas för Kung],
Maj :t. I
I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till dels lag om förbud i vissa fall mot rundradiosänd
ning på öppna havet dels lag angående ändring i lagen den 3 maj 19i6 (nr
172) om radioanläggningar m. m. Förslagen torde få fogas till statsråds
protokollet i detta ärende som bilaga 3. Om innehållet i det förstnämnda
förslaget får jag, utöver vad som framgår av den tidigare framställningen,
anföra följande.
1 §. Avgränsningen av det straffbara området i första stycket har skett
i nära anslutning till artikel 1 i överenskommelsen. De länder som skyddas
är i första hand Sverige, Danmark, Finland och Norge, oavsett om de är
anslutna till överenskommelsen eller ej. Dessutom utvidgas skyddet till
annat land som är anslutet till överenskommelsen. Förutom medlemmarna
i Europarådet kan varje medlem eller associerad medlem av internationella
teleunionen ansluta sig till överenskommelsen, dock inte förr än den trätt
Kiingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr .'17 är 1 !)(!(>
2.5
i kraft. Det synes lämpligt att uppgift om vilka länder som är anslutna till
överenskommelsen meddelas genom kungörelse som utfärdas av Kungl.
Maj :t.
Uttrycken rundradiosändning, radioanläggning och menlig störning har
den innebörd som samma uttryck getts i prop. 1962: 171 (s. 20). Med radio
trafik förstås varje sändning eller mottagning som sker i överensstämmelse
med de internationella reglerna. Det må påpekas att begreppet rundradio
är en sammanfattande benämning på ljudradio och television.
Bestämmelserna i andra stycket kan tillämpas även om någon sändning
aldrig kommer till stånd eller om sändningarna tillfälligt upphört.
2 §. Bestämmelserna om medverkan har utformats så att de täcker både
de handlingar som man var överens om att förbjuda vid det nordiska sam
arbete som föregick 1962 års lag och den medverkan som skall förhindras
enligt Europarådsöverenskommelsen. Reglerna överensstämmer i huvudsak
med 2 § i 1962 års lag men har i vissa delar fått större räckvidd. Det må
påpekas att bestämmelserna avser medverkan till varje brott enligt 1 §
och således i fråga om icke störande sändningar går längre än medverkans-
bestämmelserna i 3 § i 1962 års lag. överenskommelsen medger inte olika
regler för medverkan beroende på om sändningen är störande eller ej.
Paragrafen har konstruerats så att medverkan anges vara att främja
upprättande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen ge
nom vissa handlingar som anges i åtta punkter.
I punkt 1 avses med tekniskt och ekonomiskt bistånd detsamma som en
ligt 1962 års lag.
Punkt 2 har större räckvidd än motsvarande bestämmelse i 1962 års lag.
I enlighet med överenskommelsen straffbeläggs här att tillhandahålla ut
rustning eller förnödenheter för den förbjudna verksamheten, oavsett om
det som tillhandahålls är avsett för själva radioanläggningen eller dess tek
niska drift. Bestämmelsen omfattar även t. ex. drivmedel till fartyg där an
läggningen finns, livsmedel till besättningen på fartyget och utrustning som
är avsedd att användas vid inspelning av program för sändning.
Bestämmelsen i punkt 3 om transporter innebär inte annan ändring i
förhållande till gällande rätt än att bestämmelsen gjorts tillämplig även
på transport från fartyg etc., vilket överensstämmer med artikel 2 para
graf 2 c i överenskommelsen. Begreppet »annan anordning där anlägg
ningen finnes» får anses innefatta sådant i artikel 4 i överenskommelsen
nämnt föremål som är förankrat vid eller vilar på havsbottnen. I likhet med
vad som föreskrivs i artikel 2 paragraf 2 c i överenskommelsen har tillhan
dahållande av transportmedel för här avsedd transport ansetts böra be
traktas som medverkan till brott enligt 1 §.
Enligt 2 § 3 i 1962 års lag är medverkan av den som deltar i sändningen,
t. ex. hallåman eller artist, straffbar endast om den sker där sändningen
äger rum. I artikel 5 i överenskommelsen medges undantag för medverkan
utanför sändningsplatsen men endast i fråga om medverkan av utövande
26
konstnär. På grund härav kan ifrågavarande undantag inte behållas med
nuvarande räckvidd. Eftersom den nya lagen avser endast uppsåtliga brott
och med hänsyn till den begränsning som jag i det följande föreslår i fråga
om förverkandereglerna, har punkt 4 utformats så att den gäller all form
av deltagande i sändning.
Bestämmelserna i punkt 5 har avfattats med ledning av artikel 2 paragraf
2 d i överenskommelsen. De fall som avses här torde inte omfattas av be
stämmelserna i 2 § i 1962 års lag, om det inte är fråga om någon som
driver rörelse med ändamål att främja sändningen. Med den som framstäl
ler program för sändningen avses producent eller annan som svarar för
programmet, däremot inte den som i underordnad ställning deltar i fram
ställningen. Bestämmelserna gäller även den som svarar för framställning
en av annan produkt för sändningen, t. ex. annons, föredrag eller film.
Punkterna 6 och 8 motsvarar 2 § 4 och 5 i 1962 års lag. Bestämmelserna
har tillkommit efter nordiskt samarbete och bör bibehållas. Rörelse som av
ses i punkt 8 har angetls vara sådan med ändamål att främja verksam
heten, inte endast sändning. Härigenom har bättre överensstämmelse nåtts
med vad som torde vara avsikten även enligt gällande bestämmelse.
I punkt 7 upptas en motsvarighet till artikel 2 paragraf 2 e i överens
kommelsen.
överenskommelsen avser endast uppsåtlig medverkan. Det nordiska sam
arbete som föregick 1962 års lag torde inte göra det nödvändigt att bibehålla
regeln i 2 § andra stycket nämnda lag, enligt vilken även den som inte
insåg men hade skälig anledning anta att illegal sändning förelåg kan
dömas till straff. Jag förordar därför, som jag redan antytt, att lagen nu
begränsas till uppsåtliga brott.
3 och 4 §§. Som förut nämnts har förverkandereglerna utformats med
ledning av motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Uttrycket hjälpmedel
har samma innebörd här som i 36 kap. 2 § brottsbalken. Med egendom som
varit föremål för brott avses sådant som inte kan betraktas som hjälpme
del, t. ex. utrustning eller förnödenheter som transporteras till fartyg där
radioanläggningen finns.
Om brottet är illegal sändning eller upprättande eller innehav av radio
anläggning för sändningen är det framför allt sådan egendom som anlägg
ningen, fartyg där anläggningen finns och utrustning för anläggningen och
fartyget som kan förklaras förverkad. I fråga om medverkansbrott avses
förverkandeförklaring kunna drabba i första hand vad som varit direkt av
sett att främja sändningen eller anläggningen, t. ex. förnödenheter, driv
medel, transportmedel för transport till anläggningen, teknisk utrustning
och ljudband eller annat material för sändningen. Vissa undantag bör dock
göras från förverkandereglerna. Den som endast deltar i sändning bör inte
riskera att få sin utrustning förverkad. Detsamma bör gälla den som läm
nar eller förmedlar uppdrag för sändning eller framför reklam för den
förbjudna verksamheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 är 1966
27
I .'5 § upptas eu regel om värdekonfiskation när egendomen är oåtkomlig
för sakkonfiskation. Regeln bör kunna tillämpas även i fråga om egendom
som finns på internationellt område, när brottet begås. Om det är en för
utsättning för brott att gärningen begås på internationellt område, torde
den omständigheten att egendomen redan dessförinnan gjorts oåtkomlig
för sakkonfiskation inte hindra att värdekonfiskation i stället tillgrips.
.7 §. Kompetensregeln har upptagits som en komplettering till bestäm
melserna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk lags tillämplighet och
svensk domstols behörighet i fråga om utlänning som begått brott utom lan
det. Regeln avser fall där det är tveksamt om gärningen kan anses begången
mot Sverige och om gärningsmannen omfattas av den svenska kompetensen
enligt brottsbalkens bestämmelser men där det är rimligt att han skall
kunna dömas här, om han finns i landet. Ett sådant fall är t. ex. att ut
länning upprättar eller innehar radioanläggning av ifrågavarande slag i land
där sådan gärning inte är straffbar och avser att använda anläggningen för
konventionsstridig sändning.
I fråga om brott som förövats utom landet gäller bestämmelserna i 2 kap.
5 § brottsbalken om åtalsmedgivande. Det har ansetts lämpligt att dess
utom i överensstämmelse med gällande rätt kräva åtalsmedgivande för åtal
mot svensk som här i landet begått brott som rör sändning som inte är
avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige och inte heller orsakar
menlig störning här. Bestämmelsen gäller både utförande av sändning och
upprättande eller innehav av sändare samt medverkan. I fråga om utlän
ning innebär förslaget att åtalsmedgivande liksom för närvarande alltid
fordras.
Lagarna bör träda i kraft dagen efter den då de utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Hemställan
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslagen till
1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet,
2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioan
läggningar m. m.
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom ut
drag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Fredrik Björkman
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Bilaga 1
Lov
(Nr. 188 —12. april 1949)
om
telekommunikation m. m. ved radio
Vi Frederik den Niende, af Guds nåde konge til Danmark, de Venders
og Goters, hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg
og Oldenborg
G0r Vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfaestet
f0lgende lov:
§ 1.
Staten har på og over dansk land og spterritorium eneret på anlmg af
enhver art til sending eller modtagning af radiobplger.
Ministeren for offentlige arbejder beinyndiges til åt udfaerdige naermere
bestemmelser angående oprettelse og brug af ovannaevnte anlaeg samt an
gående benyttelse af radiofrekvenser. Idet radiospredning, omfattende såvel
radiofoni som fjernsyn, henhprer under de i lov nr. 185 af 30. marts 1946,
§ 1, fastsatte bestemmelser, vil foranstaltninger ved hertil sigtende anlaeg
vsere åt traeffe efter aftale med undervisningsministeren. Ipvrigt berpres
den saerlige lovgivning om radiospredning ikke af naervaerende lov.
För anlaeg m. m., der benyttes i det nationale forsvars tjeneste, gaelder
de i den internationale telekommunikationskonvention herom fastsatte be
stemmelser.
§ 2
.
Ministeren for offentlige arbejder kan på vilkår, som af ham fastsaettes,
meddele tilladelser til eller eneretsbevillinger på opstilling og drift af faste
anlaeg på land til opfyldelse af saerlige formål, dog med undtagelse af anlaeg,
hvis formål er åt tilvejebringe förbindelse mellem offentlige telekommunika-
tionstj enester og radioanlaeg i bevaegelige stationer — hvorved forstås an
laeg i skibe, luftfartpjer, automobiler, tog og lign. — samt sendeanlaeg til
etablering af förbindelse mellem Danmark og udlandet.
Efter forud indhentet tilladelse fra ministeren for offentlige arbejder kan
der etableres radioanlaeg i bevaegelige stationer.
Hvis de i en tilladelse fastsatte vilkår for indretning og drift af de i denne
paragraf omhandlede anlaeg ikke overholdes, kan tilladelsen tilbagekaldes
af ministeren.
§ 3.
Videnskabelige og tekniske forspg med overf0ring af elektriske signaler
pr. radio må kun foretages efter forud indhentet tilladelse fra ministeren
för offentlige arbejder.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år ll)6G
§ 4.
Ministeren for offentlige arbejder kan, når saerlige forhold g0r det n0d-
vendigt, forbyde anvendelsen af radioanlseg, herfra dog undtaget apparater
udelukkende beregnet til modtagning af radiospredningsstof, og ministeren
kan trseffe de til gennemfprelsen af et sådant forbud npdvendige foran-
staltninger.
§ 5.
Radioanlseg i udenlandske bevsegelige stationer må på dansk territorium
kun benyttes under iagttagelse af de bestemmelser, der herom fastssettes
af ministeren.
§ 6.
De i lov nr. 84 af It. maj 1897 fastsatte bestemmelser om telegrafvaesenets
embeds- og bestillingsmaends hemmeligholdelsespligt og om strafansvar
in. in. i overtrsedelsestilfselde gselder også for telekommunikation ved radio.
Ligeledes kan de i samme lovs § 18 fastsatte bestemmelser om tilsvarende
regler för ansatte ved private selskaber af ministeren g0res anvendelige på
personer, der betj ener private radiostationer.
§ 7.
Overtrsedelse af denne lov og bestemmelserne i de i henhold hertil ud-
stedte reglementer straffes, for så vidt forholdet efter sin beskaffenhed ikke
medfprer h0jere straf, med b0de, der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt
anbragte eller benyttede anlaeg og apparater kan konfiskeres.
§ 8
.
Denne lov trseder i kraft straks og samtidig ophseves lov nr. 99 af 19. april
1907 om trådlpse telegrafer (radiotelegrafer) og lov nr. 166 af 1. maj 1923
om trådlpse telefoner (radiotelefoner).
Hvorefter alle vedkommende sig har åt rette.
Givet på Christiansborg, den 12. april 1949.
Under Vor kongelige hånd og segl.
FREDERIK R.
(L. S.)
Carl Petersen
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Lov nr. 229 af 22. juni 1962.
Lov om aendringer i lov om telekommunikation m. in. ved radio
VI FREDERIIv DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Ven-
ders og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg
og Oldenborg, g0r vitterligt:
Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende lov:
§
1
.
I lov nr. 188 af 12. april 1949 om telekommunikation in. in. ved radio fore
tages fplgende aendringer:
!• I § 7 sendres stk. 3 till stk. 4, og som nyt stk. 3 indsaettes:
»Stk. 3. Der må ikke oprettes, drives eller bruges radiospredningsstatio-
ner på det åbne hav eller i luftrummet derover.»
2. I § 7 indsaettes som nyt stk. 2, 3 og 4:
»Stk. 2. Er overtraedelsen begået af et aktieselskab el. lign., kan der på-
laegges selskabet som sådant bpdeansvar.
Stk. 3. For så vidt angår de i § 1, stk. 3, omhandlede lovovertraedelser, fin-
der borgerlig straffelovs regler om medvirken kun anvendelse med hen-
syn til
1) den, der medvirker til oprettelse eller 0konomisk eller teknisk drift af
den station, der bruges eller er bestemt til åt bruges til radiospredning
i strid med bestemmelsen,
2) den, der i ejerens eller brugerens tjeneste medvirker til radiospredning
fra den pågaeldende station,
3) den, der medvirker til radiospredning ved 0konomisk eller teknisk bi
stånd, ved bestilling af udsendelser over stationen, ved optagelse eller
formidling af ordrer herpå, ved åt lede optagelsen af programmer, ved
deltagelse på fartpjet i udsendelser, ved åt stille lokaler eller tekniske
hjaelpemidler til rådighed eller ved levering eller transport af betydning
for radiospredningen.
Stk. 4. Overtraedelse af § 1, stk. 3, h0rer under dansk straffemvndighed,
uanset om betingelserne i borgerlig straffelov §§ 6—9 er opfyldt. Hand
linger, företaget uden for den danske stat, er dog kun undergivet dansk
straffemyndighed, såfremt
1) radiospredningsstationen oprettes eller drives med henblik på eller bru
ges til radiospredning, som må antages bestemt til modtagning på dansk
område, eller som forstyrrer radiomodtagning på dansk område, eller
2) gerningsmanden har dansk indfpdsret eller bopsel i den danske stat eller
har indfpdsret eller bopael i Finland, Island, Norge eller Sverige og op-
holder sig her i landet.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 196(1
31
§ 2.
Tidspunktet for lovens ikrafttraeden fastsadtcs af ministeren for offentlige
arbejder.1
Givet i Amtsgården, Rflnne, den 22. juni 1962.
Under Vor Kongelige Hånd og Segl.
I Kongens Navn:
MARGRETHE
Tronfplger
Ko i Lindberg.
1 Lagen har trätt i kraft den 1 augusti 1962 enligt bekendtgurelse nr 251 af 5 juli 1962.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Lov nr. 212 af
4
.
juni 1965
Lov om aendringer i borgerlig straffelov
(Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf in. v.).
VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Ven-
ders og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauen-
borg og Oldenborg, g0r vitterligt:
Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende
lov:
1
§.
I borgerlig straffelov, jfr. lovbekendtg0relse nr. 284 af 1. juli 1963, fore
tages f0lgende aendringer:
23. § 75 og § 76 ophaeves.
24. § 77 ophaeves, og i stedet indsaettes:
Ȥ 75. Udbyttet ved en strafbar handling eller et hertil svarende bel0b kan
helt eller delvis konfiskeres. Savnes der fornpdent grundlag for åt fastslå
belpbets stprrelse, kan der konfiskeres et bel0b, som skpnnes åt svare til det
indvundne udbytte.
Stk. 2. Såfremt det må anses for påkraevet for åt forebygge yderligere
lovovertraedelser, eller saerlige omstaendigheder i 0vrigt taler derfor, kan der
ske konfiskation af
1) genstande, der har vaeret brugt eller bestemt til åt bruges ved en straf
bar handling,
2) genstande, der er frembragt ved en strafbar handling, og genstande,
med hensyn til hvilke der i 0vrigt er begået en strafbar handling.
Stk. 3. I stedet for konfiskation af de i stk. 2 naevente genstande kan der
konfiskeres et bel0b svarende til deres verdi eller en del heraf.
Stk. 4. I stedet for konfiskation efter stk. 2 kan der traeffes bestemmelse
om foranstaltninger vedrprende genstandene til forebyggelse af yderligere
lovovertraedelser.
Stk. 5. Når en förening oplpses ved dom, kan dens formue, arkiv, proto
koller og lignende konfiskeres.
§ 76. Konfiskation efter § 75, stk. 1, kan ske hos den hvem udbyttet er
tilfaldet umiddelbart ved den strafbare handling.
Stk. 2. Konfiskation af de i § 75, stk. 2 og 3, naevnte genstande og vaer-
dier kan ske hos den, der er ansvarlig for lovovertraedelsen, og hos den, på
hvis vegne han har handiet.
Stk. 3. Saerligt sikrede rettigheder over genstande, der konfiskeres, bort-
falder kun efter rettens bestemmelse under betingelser svarande till de i stk.
2 anfprte.
33
Stk. //. Har en af de i sik. 1 og 2 naevnte personer efter den strafbare
handling företaget dispositioner over udbytte eller genstande af den i § 75,
stk. 2, omhandlede beskaffenlied eller rettigheder herover, kan del over-
dragne eller dets vaerdi konfiskeres hos erhververen, såfremt denne var be-
kendt med det overdragnes förbindelse med den strafbare handling eller
har ndvist grov nagtsomhed i denne henseende, eller hvis overdragelsen er
sket som gave.
§ 77. Sker der konfiskation efter § 75, stk. 1, og har nogen erstatnings-
krav i anledning av lovovertraedelsen, kan det konfiskerede anvendes til dajk-
ning af erstatningskravet.
Stk. 2. Det samme gaelder genstande og vserdier konfiskeret efter § 75,
stk. 2 og 3, såfremt der ved dommen tra;ffes beslemmelse derom.
Stk. 3. Har den d0mte i et af de i stk. 1 og 2 naevnte tilfselde betalt den
lorurettede erstatning efter dommen, nedsaettes konfiskationsbel0bet tils-
varende.
§ 77 a. Genstande, som på grund af deres beskaffenhed i förbindelse med
andra foreliggende omstaendigheder må befrygtes åt ville blive brugt ved
en strafbar handling, kan konfiskeres, for så vidt det må anses for påkraevet
for åt forebygge den strafbare handling. § 75, stk. 4, finder tilsvarende an-
vendelse.»
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
2
§•
Stk. 1. Loven traeder i kraft den 1. juli 1965.
Givet på Amalienborg, den 4. juni 1963.
Under Vor lvongelige Hånd og Segl.
FREDERIK R.
K. Axel Nielsen
3 It ihan a till rikadagens protokoll 19 Uti. 1 saml. Nr 37
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Lov. nr 213 af
4
.
juni 1965
Lov om aendringer i forskellige lovbestemmelser om straf,
konfiskation m. v.
VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Ven-
ders og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauen-
borg og Oldenborg, g0r vitterligt:
Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfa;stet folgende
lov:
§ 46.
I lov nr. 188 af 12. april 19b9 om telekommunikation m. m. ved radio
foretages f0lgende sendring:
I $ 7, stk. 1, udgår:
»der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt anbragte eller benyttede an-
laeg og apparater kan konfiskeres».
§ 118.
Loven traeder i kraft samtidig med lov af 1965 om aendringer i borgerlig
straffelov (Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf m. v.).
Givet på Amalienborg, den 4. juni 1965.
Under Vor Kongelige Hånd og Segl.
FREDERIK R.
K. Axel Nielsen
Kungl. Maj:la proposition nr 37 år 1 !)<><>
35
Lag
om bestraffning av rundradioverksamhet på öppna havet
Given i Nådendal den 27 juli 1962.
1 enlighet med Riksdagens beslut stadgas:
1 §•
Var, som på öppna havet eller däröver bedriver mot bestämmelserna i gäl
lande internationella telekonvention eller därtill hörande radioreglemente
stridande rundradioverksamhet, som är riktad mot Finland, Danmark, Norge
eller Sverige eller som på ett menligt sätt stör mottagandet av radiosänd
ningar i ovan nämnt nordiskt land, straffes med böter eller fängelse ej över
sex månader.
2
§.
Var, som främjar i 1 § nämnd rundradioverksamhet genom att:
1. stödja den ekonomiskt,
2. överlåta, använda, iståndsätta eller underhålla för ändamålet erforder
liga tekniska anordningar eller förnödenheter,
3. ställa till förfogande eller förmedla material för utsändning,
4. utföra transporter till fartyg, på vilket verksamheten bedrives, eller
5. deltaga i utsändning på fartyget,
straffes med böter.
3 §•
Var, som främjar sådan i 1 § nämnd rundradioverksamhet, som berör an
nat land än Finland, Danmark, Norge eller Sverige, genom att i Finland be
driva förmedling av material för utsändning, straffes med böter.
4
§•
Med rundradioverksamhet avses i denna lag med hjälp av elektromagne
tiska vågor anordnad utsändning av ljud-, televisions-, bild- eller annat pro
gram, som är avsedd att direkt mottagas av allmänheten.
5 §•
Straffstadgandena i denna lag skola lända till efterrättelse utan hinder av
vad i 1 kap. 1, 2 och 4 §§ strafflagen är stadgat.
6
§•
Straffyrkande med stöd av denna lag må icke framställas, såframt icke
statsrådet anmält brottet hos åklagarmyndighet för väckande av åtal.
Laga domstol i ärenden, som avses i denna lag, är rådstuvurätten i Hel
singfors.
7 §■
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1962.
Nådendal den 27 juli 1962.
Republikens President
URHO KEKKONEN
Minister O. Närvunen
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Lov om straff for ulovlig kringkasting fra skip og fly i internasjonalt
område m. v.
Vi OLAV, Norges Konge, gj0r vitterlig:
åt Oss er blitt förelagt Stortingets vedtak av 6. juni 1962 sålydende:
§ 1. Det er forbudt å opprette eller drive stas jon eller annet anlegg for
kringkasting fra skip, luftfartpy eller annen flytende eller luftbåren innret-
ning på det åpne hav eller i luftrommet over, dersom sendingen er beregnet
på å mottas i Norge, Danmark, Finland eller Sverige, eller dersom den for-
styrrer radiomottaking der.
§ 2. Det er forbudt å bevirke eller medvirke til åt skip, Iuftfartpy eller
annen flytende eller luftbåren innretning som brukes eller er beregnet til å
brukes til kringkasting på det åpne hav eller i luftrommet over, anlpper
norsk havn, länder på norsk flyplass, passerer eller oppholder seg på norsk
sjpterritorium eller norsk luft-territorium, selv om sendingene ikke er av
den art som er nevnt i § 1. Forbudet gjelder ikke når det i en n0dssituasjon
er uomgjengelig n0dvendig å s0ke inn på norsk territorium for å redde
menneskeliv, fartpy eller last.
§ 3. Kongen kan gi forskrifter om forbud mot medvirkning på norsk
territorium — herunder sjpterritoriet og luft-territoriet — til kringkasting
på det åpne hav eller i luftrommet over, således om forbud mot å opprette
eller drive kontor for slik virksomhet, mot å gi 0konomisk eller teknisk
bistånd, mot å drive reklame eller annonsering og mot å levere eller trans-
portere utstyr, materiell, lydbånd eller liknende.
Forskrifter som er nevnt i f0rste ledd kan forby også medvirkning utenfor
norsk territorium, for så vidt den gjelder virksomhet som er forbudt
etter § 1.
§ 4. Den som forsettlig eller uaktsomt overtrer denne lov eller forskrifter
gitt i medhold av loven, straffes med b0ter eller fengsel inntil 6 måneder.
Straffebudet gjelder uten hinder av de begrensninger som ellers fplger av
straffelovens § 12 og § 13, f0rste og annet ledd. Men bare den som er stats-
borger eller hjemmehprende i Norge, Danmark, Finland eller Sverige kan
straffes for overtredelse av forskrifter etter § 3, annet ledd.
Overtredelsene er förseelser.
Er den straffbare handling foretatt på vegne av et selskap, en stiftelse eller
sammenslutning, kan bptesstraff også idpmmes selskapet, stiftelsen eller
sammenslutningen når det finnes rimelig.
Gjenstander som har vaert brukt eller er bestemt til å brukes ved virk
somhet som er forbudt i denne lov eller med hjemmel i den, kan inndras hos
den skyldige eller den han har handiet på vegne av eller til fordel för, uten
åt straffesak behpver å vsere reist eller å lumne reises mot noen. I stedet for
en gjenstand kan dens verdi helt eller delvis inndras.
§ 5. Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen bestemmer.
37
Ti har Vi anlatt og bekreftet, liksom Vi hervcd antar og bekrefter samme
som lov, under Vår hånd og rikets segl.
Gitt på Oslo slott 22. juni 1962.
OLAV
(L. S.)
Einar Gerhardsen
Leif 0stern
Kungl. AInj:ts proposition nr 37 ur 1969
Kongelig resolution
I.
II.
I medhold av § 5 i lov av 22. juni 1962 om straff for ulovlig kringkasting
fra skip og fly i internasjonalt område fastsettes lovens ikrafttreden til
1. august 1962.
38
Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966
Bilaga 2
European agreement för the prevention
of broadcasts transmitted from stations
outside national territories
The member States of the Council
of Europé signatory hereto,
Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve a
greater unity between its Members;
Considering that the Radio Regula-
tions annexed to the International
Telecommunication Convention pro-
hibit the establishment and use of
broadcasting stations on board ships,
aircraft or any other floating' or air-
borne objects outside national ter
ritories;
Considering also the desirability
of providing for the possibility of
preventing the establishment and use
of broadcasting stations on objects
affixed to or supported by the bed of
the sea outside national territories;
Considering the desirability of
European collaboration in this mat
ter,
Have agreed as follows:
Article 1
This Agreement is concerned with
broadcasting stations which are in-
stalled or maintained on board
ships, aircraft, or any other floating
or airborne objects and which, out
side national territories, transmit
broadcasts intended for reception or
capable of being received, wholly or
in part, within the terrätory of any
Contracting Party, or which cause
harmful interference to any radio-
communication service operating
under the authority of a Contracting
Party in accordance with the Radio
Regulations.
Accord Européen pour la repression des
émission de radiodiffusion effectuées par
des stations hors des territoires nationaux
Les Etats membres du Conseil de
1’Europe, signataires du présent Ac
cord,
Considérant que le but du Conseil
de 1’Europe est de réaliser une union
plus étroite entre ses Membres;
Considérant que le Réglement des
radiocommunications annexé å la
Convention internationale des télé-
communications interdit d’établir et
d’utiliser des stations de radiodiffu
sion å bord de navires, d’aéronefs ou
de tout objet flottant ou aéroporté
hors des territoires nationaux;
Considérant également l’utilité de
prévoir la faculté d’interdire 1’instal-
lation et 1’utilisation de stations de
radiodiffusion sur des objets fixés
ou prenant appui sur le fond de la
mer, hors des territoires nationaux;
Considérant 1’intérét d’une colla
boration européenne dans cette ma-
tiére,
Sont convenus de ce qui suit :
Article ler
Le présent Accord vise les stations
de radiodiffusion installées ou eu
service å bord d’un navire, d’un
aéronef ou de tout autre objet flot
tant ou aéroporté, et qui, hors des
territoires nationaux, transinettent
des émissions destinées å étre recues,
ou susceptibles d’étre recues, en tout
ou en partie, sur le territoire d’une
des Parties Contractantes, ou qui
causent un brouillage nuisible å un
service de radiocommunication ex-
ploité avec 1’autorisation d’une des
Parties Contractantes, conformément
au Réglement des radiocommunica
tions.
Kungl. Muj.ts proposition nr .‘17 år 1966
39
(Översättning)
Europeisk överenskommelse till förhind
rande av rundradiosändningar från sta
tioner utanför nationella territorier
Undertecknade stater, medlemmar
av Europarådet, ha
i betraktande av att Europarådets
syfte är att åstadkomma större en
het mellan dess medlemmar,
i betraktande av att det till inter
nationella telekonventionen fogade
radioreglementet förbjuder upprät
tandet och användandet av rundra
diostationer på fartyg, luftfartyg el
ler andra flytande eller luftburna fö
remål utanför nationella territorier;
i betraktande även av det önsk
värda i att skapa möjligheter att
förbjuda upprättandet och använ
dandet av rundradiostationer på fö
remål förankrade vid eller vilande
på havsbottnen utanför nationella
territorier;
i betraktande av önskvärdheten av
europeiskt samarbete i denna ange
lägenhet,
överenskommit som följer:
Artikel 1
Denna överenskommelse avser
rundradiostationer som äro upprät
tade eller i drift på fartyg, luftfartyg
eller varje annat flytande eller luft-
buret föremål och som utanför na
tionella territorier utföra sändning
ar avsedda att mottagas eller möj
liga att mottagas, helt eller delvis,
inom fördragsslutande parts terri
torium, eller som orsaka menlig
störning för radiotrafik som sker
med någon fördragsslutande parts
godkännande enligt radioreglemen
tet.
40
Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966
Article 2
1. Eacli Contracting Party under-
takes to take appropriate steps to
make punishable as offences, in ac-
cordance with its domestic law, the
establishment or operation of broad-
casting stations referred to in Article
1, as well as acts of collaboration
knowingly performed.
2. The following shall, in x-elation
to broadcasting stations referred to
in Article 1, be acts of collaboration:
(a) the provision, maÉntenance or
repairing of equipment;
(b) the provision of supplies;
(c) the provision of transport for,
or the transporting of, persons,
equipment or supplies;
(d) the ordering or production of
material of any kind, including ad-
vertisements, to be broadcast;
(e) the provision of services con-
cerning advertising for the benefit of
the stations.
Artide 3
Each Contracting Party shall, in
accordance with its domestic law,
apply the provisions of this Agree-
ment in regard to:
(a) its nationals who have com-
mitled any act referred to in Article
2 on its territory, ships or aircraft,
or outside national territories on any
ships, aircraft or any other floating
or airborne object;
(b) non-nationals who, on its ter
ritory, ships or aircraft, or on board
any floating or airborne object under
its jurisdiction have committed any
act referred to in Article 2.
Artide 2
1. Chacune des Parties Contractan-
tes s’engage å prendre, conformé-
ment å son ordre juridique interne,
les mesures nécessaires en vue de
réprimer comme infraction 1’établis-
sement de stations visées å 1’article
ler, leur exploitation ainsi que les
actes de collaboration accomplis
sciemment ä cet effet.
2. Seront considérés comme actes
de collaboration, au regard des sta
tions visées å 1’article ler, les actes
suivants :
(a) la fourniture, 1’entretien ou
la réparation de materiel;
(b) la fourniture d’approvisionne-
ment;
(c) la fourniture de moyens de
transport ou le transport de person-
nes, de matériel ou d’approvisionne-
ment;
(d) la commande ou la realisation
des productions de toute nature, y
compris la publicité, destinées ä étre
radiodiffusées;
(e) la fourniture de services con-
cernant la publicité en faveur des
stations intéressées.
Artide 3
Chacune des Parties Contractantes
s’engage å mettre en application, en
conformité avec sa législation na-
tionale, les régles prévues par le pré-
sent Accord å l’égard :
(a) de ses ressortissants qui ont
commis 1’un des actes visés å 1’article
2, soit sur son territoire ou å bord
de ses navires ou aéronefs, soit, hors
des territoires nationaux, å bord de
navires, d’aéronefs ou de tout autre
objet flottant ou aéroporté;
(b) des étrangers qui ont commis
l’un de ees actes sur son territoire
ou å bord de navires ou d’aéronefs
ayant sa nationalité, ou å bord de
tout autre objet flottant ou aéroporté
relevant de sa juridiction.
Kungl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1 Stift
41
Artikel 2
1. Varje fördragsslutande part för
hinder sig att i överensstämmelse
med sin nationella rättsordning vid
taga nödvändiga åtgärder för att be
ivra såsom lagöverträdelse upprät
tandet eller användandet av rund
radiostationer som avses i artikel 1
samt uppsåtlig medverkan därtill.
2. Såsom medverkan i fråga om
rundradiostationer som avses i arti
kel 1 anses:
(a) leverans, underhåll eller repa
ration av utrustning:
(b) leverans av förnödenheter;
(c) tillhandahållande av trans
portmedel för eller transport av per
soner, utrustning eller förnödenhe
ter;
(d) beställning eller framställning
av varje slag av produkt, inbegripet
annonser, som är avsedd för rund
radiosändning;
(e) tillhandahållande av tjänster
som avse reklam till förmån för be
rörda stationer.
Artikel 3
Varje fördragsslutande part för
binder sig att, i överensstämmelse
med sin nationella lagstiftning,
bringa i tillämpning reglerna i den
na överenskommelse i fråga om
(a) den fördragsslutande partens
medborgare som ha företagit någon
av de handlingar som avses i artikel
2 antingen på den fördragsslutande
partens territorium, eller på något
av dess fartyg eller luftfartyg eller
utanför nationella territorier på far
tyg, luftfartyg eller varje annat fly
tande eller luftburet föremål;
(b) personer som icke äro den för
dragsslutande partens medborgare
och som ha företagit någon av dessa
handlingar på den fördragsslutande
partens territorium eller på fartyg,
luftfartyg eller varje annat flytande
4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966
Article i
Nothing in this Agreement shall
be deemed to prevent a Contracting
Party:
(a) from also treating as punish-
able offences acts other than those
referred to in Article 2 and also ap-
plying the provisions concerned to
persons other than those referred to
in Article 3;
(b) from also applying the pro
visions of this Agreement to broad-
casting stations installed or main-
tained on objects affixed to or sup
ported by the bed of the sea.
Article 5
The Contracting Parties may elect
not to apply the provisions of this
Agreement in respect of the services
of performers which have been pro
vided elsewhere than on the stations
referred to in Article 1.
Article 6
The provisions of Article 2 shall
not apply to any acts performed for
the purpose of giving assistance to
a ship or aircraft or any other float-
ing or airborne object in distress or
of protecting human life.
Article 7
No reservation may be made to the
provisions of this Agreement.
Article 8
1. This Agreement shall be open
to signature by the member States
of the Council of Europé, which may
become Parties to it either by:
(a) signature without reservation
in respect of ratification or accept-
ance, or
(b) signature with reservation in
Article 4
Aucune des dispositions du pre
sent Accord ne sera considérée com-
me empéchant les Parties Contrac-
tantes :
(a) de réprimer comme infraction
des actes autres que ceux prévus å
1’article 2 ou que ceux commis par
des personnes autres que celles vi-
sées å 1’article 3;
(b) d’appliquer les dispositions du
present Accord aux stations de ra-
diodiffusion installées ou en service
sur des objets fixés ou prenant appui
sur le fond de la mer.
Article 5
Il est loisible aux Parties Contrac-
tantes de ne pas appliquer le présent
Accord aux prestations des artistes
interprétes ou exécutants qui ont été
fournies hors des stations visées å
1’article ler.
Article 6
Les dispositions de 1’article 2 ne
visent par les actes accomplis en vue
de secourir un navire, un aéronef ou
un objet flottant ou aéroporté en dé-
tresse ou de sauvegarder la vie hu-
maine.
Article 7
Aucune réserve n’est admise aux
dispositions du présent Accord.
Article 8
1. Le présent Accord est ouvert
å la signature des Etats membres du
Conseil de 1’Europe qui peuvent y
devenir Parties par :
(a) la signature sans réserve de
ratification ou d’acceptation, ou
(b) la signature sous réserve de
43
eller luftburet föremål som står un
der dess jurisdiktion.
Artikel 4
Ingen av bestämmelserna i denna
överenskommelse skall anses hindra
de fördragsslutande parterna från
(a) att beivra såsom lagöverträdel
se andra handlingar än som avses i
artikel 2 eller handlingar begångna
av andra personer än som avses i
artikel 3;
(b) att tillämpa överenskommel
sens bestämmelser i fråga om rund
radiostationer som äro upprättade el
ler i drift på föremål förankrade vid
eller vilande på havsbottnen.
Artikel 5
De fördragsslutande parterna äga
underlåta att tillämpa denna över
enskommelse i vad avser utövande
konstnärers prestationer utförda an
norstädes än på stationer som avses
i artikel 1.
Artikel 6
Bestämmelserna i artikel 2 äga ej
tillämpning på handlingar som ut
förts för att assistera fartyg eller
luftfartyg eller flytande eller luftbu
ret föremål som befinner sig i nöd
situation eller för att rädda män
niskoliv.
Artikel 7
Förbehåll mot någon av bestäm
melserna i denna överenskommelse
är icke tillåtet.
Artikel 8
1. Denna överenskommelse är öp
pen för undertecknande av medlems
staterna i Europarådet, vilka kunna
bli parter genom:
(a) undertecknande utan förbe
håll för ratifikation eller godkännan
de, eller
(b) undertecknande med förbehåll
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
respect of ratification or acceptance
followed by ratification or accept
ance.
2. Instruments of ratification or
acceptance shall be deposited with
the Secretary-General of the Council
of Europé.
Article 9
1. This Agreement shall enter into
force one month after the date on
which three member States of the
Council shall, in accordance with the
provisions of Article 8, have signed
the Agreement without reservation
in respect of ratification or accept
ance, or shall have deposited their
instrument of ratification or accept
ance.
2. As regards any member State
which shall subsequently sign the
Agreement without reservation in
respect of ratification or acceptance
or which shall ratify or accept it, the
Agreement shall enter into force one
month after the date of such signa-
ture or the date of deposit of the
instrument of ratification or accept
ance.
Article 10
1. After this Agreement has enter-
ed into force, any Member or As-
sociate Member of the International
Telecommunication Union which is
not a Member of the Council of
Europé may accede to it subject to
the prior agreement of the Commit-
tee of Ministers.
2. Such accession shall be effected
by depositing with the Secretary-
General of the Council of Europé an
instrument of accession which shall
take effect one month after the date
of its deposit.
Article 11
1. Any Contracting Party may, åt
the time of signature or when de
positing its instrument of ratifica
tion, acceptance or accession, specify
ratification ou d’acceptation suivie
de ratification ou d’acceptation.
2. Les instruments de ratification
ou d’acceptation seront déposés prés
le Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.
Article 9
1. Le présent Accord entrera en vi-
gueur un mois apres la date å la
quelle trois Etats membres du Con
seil, conformément aux dispositions
de 1’article 8, auront signé 1’Accord
sans réserve de ratification ou d’ac-
ceptation, ou auront déposé leur in
strument de ratification ou d’accep-
tation.
2. Pour tout Etat membre qui le
signera ultérieurement sans réserve
de ratification ou d’acceptation ou le
ratifiera ou 1’acceptera, 1’Accord en
trera en vigueur un mois apres la
date de la signature ou du dépöt de
1’instrument de ratification ou d’ac-
ceptation.
Article 10
1. Apres 1’entrée en vigueur du
présent Accord, tout Membre ou
Membre associé de l’Union interna-
tionale des Télécommunications qui
n’est pas Membre du Conseil de l’Eu-
rope pourra, avec 1’accord préalable
du Comité des Ministres, adhérer å
cet Accord.
2. L’adhésion s’effectuera par le
dépöt, prés le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, d’un instrument
d’adhésion qui prendra effet un mois
apres la date de son dépöt.
Article 11
1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au
moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation ou d’ad-
45
för ratifikation eller godkännande,
följt av ratifikation eller godkän
nande.
2. Dokumenten om ratifikation el
ler godkännande skola deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Artikel 9
1. Denna överenskommelse skall
träda i kraft en månad efter den dag
då tre medlemmar av rådet, i enlig
het med föreskrifterna i artikel
8, undertecknat överenskommelsen
utan förbehåll för ratifikation eller
godkännande eller deponerat doku
ment om ratifikation eller godkän
nande.
2. I förhållande till medlemsstat
som senare undertecknar överens
kommelsen utan förbehåll för ratifi
kation eller godkännande eller ratifi
cerar eller godkänner densamma,
skall överenskommelsen träda i kraft
en månad efter undertecknandet el
ler depositionen av dokument om ra
tifikation eller godkännande.
Artikel 10
1. Sedan denna överenskommelse
trätt i kraft äger varje medlem eller
associerad medlem av Internationella
teleunionen, som ej är medlem av
Europrådet, ansluta sig till överens
kommelsen efter att ha inhämtat
godkännande av ministerkommittén.
2. Anslutning sker genom deposi
tion hos Europarådets generalsekre
terare av anslutningsinstrument och
träder i kraft en månad efter det att
depositionen skett.
Artikel 11
1. Varje fördragsslutande part må
vid undertecknande eller vid deposi
tion av dokument om ratifikation,
godkännande eller anslutning, ange
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
the territory or territories to which
this Agreement shall apply.
2. Any Contracting Party maj7,
when depositing its instrument of
ratification, acceptance or accession
or åt any later date, by declaration
adressed to the Secretary-General of
the Council of Europé, extend this
Agreement to any other territory or
territories specified in the declara
tion and for whose international
relations it is responsible or on
whose behalf it is authorised to give
undertakings.
3. Any declaration made in pur-
suance of the preceding paragraph
may, in respect of any territory
mentioned in such declaration, be
withdrawn according to the pro-
cedure laid down in Article 12 of this
Agreement.
Article 12
1. This Agreement shall remain in
force indefinitely.
2. Any Contracting Party may, in
so far as it is concerned, denounce
this Agreement by means of a noti-
fication addressed to the Secretary-
General of the Council of Europé.
3. Such denunciation shall take
effect six months after the date of
receipt by the Secretary-General of
such notification.
Article 13
The Secretary-General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council and
the Government of any State which
has acceded to this Agreement, of:
(a) any signature without reserva
tion in respect of ratification or ac
ceptance ;
(b) any signature with reservation
in respect of ratification or accept
ance;
(c) any deposit of an instrument
of ratification, acceptance or acces
sion;
hésion, désigner le ou les territoires
auxquels s’appliquera le présent Ac-
cord.
2. Toute Partie Contractante peut,
au moment du dépöt de son instru
ment de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou å tout autre mo
ment par la suite, étendre 1’applica-
tion, du présent Accord, par décla-
ration adressée au Secrétaire Géné-
ral du Conseil de 1’Europe, å tout
autre territoire désigné dans la décla-
ration et dont Elle assure les relations
internationales ou pour lequel Elle
est habilitée å stipuler.
3. Toute déclaration faite en vertu
du paragraphe précédent pourra
étre retirée, en ce qui concerne tout
territoire désigné dans cette déclara
tion, aux conditions prévues par l’ar-
ticle 12 du present Accord.
Article 12
1. Le présent Accord demeurera
en vigueur sans limitation de durée.
2. Toute Partie Contractante pour
ra, en ce qui la concerne, dénoncer
le présent Accord en adressant une
notification au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe.
3. La dénonciation prendra effet
six mois apres la date de la récep-
tion de la notification par le Secré
taire Général.
Article 13
Le Secrétaire Général du Conseil
de l’Europe notifiera aux Etats mem-
hres du Conseil et au gouvernement
de tout Etat ayant adhéré au présent
Accord :
(a) toute signature sans réserve
de ratification ou d’acceptation;
(b) toute signature sous réserve de
ratification ou d’acceptation;
(c) le dépöt de tout instrument de
ratification, d’acceptation ou d’adhé-
sion;
47
det territorium eller de territorier i
fråga om vilka överenskommelsen
skall vara tillämplig.
2. Varje fördragsslutande part må
vid deposition av dokument om rati
fikation, godkännande eller anslut
ning eller när som helst därefter ge
nom förklaring till Europarådets ge
neralsekreterare utsträcka tillämp
ningen av denna överenskommelse
till att omfatta varje annat territo
rium som angivits i deklarationen
och för vars internationella förbin
delser parten svarar eller för vars
räkning parten har rätt att göra åta
ganden.
3. Varje förklaring gjord med stöd
av paragraf 2 kan återtagas i fråga
om varje territorium som anges i
förklaringen under de villkor som
framgå av artikel 12 av denna över
enskommelse.
Artikel 12
1. Denna överenskommelse skall
förbli i kraft under obegränsad tid.
2. Varje fördragsslutande part kan
för egen del uppsäga överenskom
melsen genom meddelande till Euro
parådets generalsekreterare.
3. Uppsägning får verkan sex må
nader efter det att generalsekretera
ren mottagit meddelandet om upp
sägningen.
Artikel 13
Europarådets generalsekreterare
skall underrätta rådets medlemssta
ter och regeringen i varje land, som
anslutit sig till överenskommelsen,
om:
(a) varje undertecknande utan
förbehåll för ratifikation eller god
kännande ;
(b) varje undertecknande med
förbehåll för ratifikation eller god
kännande ;
(c) varje deposition av dokument
om ratifikation, godkännande eller
anslutning;
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
(d) any date of entry into force
of this Agreement in accordance with
Articles 9 and 10 thereof;
(e) any declaration received in
pursuance of paragraphs 2 and 3 of
Article 11;
(f) any notification received in
pursuance of the provisions of Ar
tide 12 and the date on which
denunciation takes effect.
In witness whereof the undersign-
ed, being duly authorised thereto,
have signed this Agreement.
Done åt Strasbourg, this 22nd day
of January 1965 in English and
French, both texts being equally
authoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the ar-
chives of the Council of Europé. The
Secretary-General of the Council of
Europé shall transmit certified
copies to each of the signatory and
acceding States.
(d) toute date d’entrée en vigueur
du présent Accord conformément å
ses artides 9 et 10;
(e) toute déclaration re^ue en ap-
plication des dispositions des para-
graphes 2 et 3 de 1’article 11;
(f) toute notification recue en ap-
plication des dispositions de l’article
12 et la date å laquelle la dénoncia-
tion prendra effet.
En foi de quoi, les soussignés, du-
ment autorisés å cd effet, ont signé
le présent Accord.
Fait å Strasbourg, le 22 janvier
1965 en fran^ais et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en
un seul exemplaire qui sera déposé
dans les archives du Conseil de l’Eu-
rope. Le Secrétaire Général du Con
seil de 1’Europe en communiquera
copie certifié conforme å chacun des
Etats signataires et adhérents.
(Signatures)
(Signatures)
49
(d) varje datum för ikraftträdan
de av överenskommelsen enligt ar
tiklarna 9 och 10;
(e) varje förklaring som mottagits
enligt paragraferna 2 eller 3 i arti
kel 11;
(f) varje meddelande som motta
gits enligt artikel 12 samt datum när
uppsägningen får verkan.
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 7966
Till bekräftelse härav ha under
tecknade, därtill vederbörligen be
myndigade, underskrivit denna över
enskommelse.
Som skedde i Strasbourg den 22
januari 1965 på engelska och frans
ka, vilka båda texter äga samma
vitsord, i ett enda exemplar, som
skall deponeras i Europarådets ar
kiv. Europarådets generalsekretera
re skall sända vederbörligen bestyrkt
avskrift därav till var och en av de
stater som undertecknat överens
kommelsen eller anslutit sig till den
samma.
(Underskrifter)
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
Bilaga 3
1) Förslag
till
Lag
om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet
eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om
sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska
överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning
för radiotrafik i något av dessa länder.
Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradio
sändning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.
2
§•
För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprät
tande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att
1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bi
stånd,
2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,
3) utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning
där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan
transport,
4) deltaga i sändning,
5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,
6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,
7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller
8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.
3 §•
Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som
avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller
användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förver
kat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller egendom,
vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit
föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8, om egendomens
ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen. Utgjordes egen
domen av annat än penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet
förklaras förverkat.
Bestämmelserna i första stycket äga ej tillämpning mot den som i god tro
förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.
4
§.
Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luft
fartyg, som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten
förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Bör i an
nat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat bestå trots förkla
ringen, skall rätten göra förbehåll därom.
5 §•
Utlänning, som utom landet begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes
efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts
balken ej är tillämplig.
Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mot
tagas eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för
radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges
i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller
den Konungen bemyndigar.
Ktingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966
51
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rund
radioutsändning på öppna havet m. m.
2) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar
m. m.
Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar
in. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.
8
§•
Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den
1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 februari 1966.
Närvarande:
f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
Lind,
Y.
Söderlund,
Åbjörnsson,
Brunnberg.
Enligt lagrådet den 18 februari 1966 tillhandakommet utdrag av proto
koll över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 27 januari 1966, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhäm
tas över upprättade förslag till 1) lag om förbud i vissa fall mot rundra
diosändning på öppna havet och 2) lag angående ändring i lagen den 3 maj
1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra
gits av hovrättsassessor Bertil Voss.
Förslagen föranledde följande yttranden.
1) Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet
Lagrådet:
Internationellt tillämpas sedan längre tid en fördelning av frekvenser
för rundradiosändning. En angelägen uppgift är därvid att medelst stat
liga åtgärder skydda en sådan ordning. Senast har i januari 1965 tillkom
mit en av ett flertal stater, däribland Sverige, undertecknad europeisk över
enskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utan
för nationella territorier. I anslutning härtill framläggs det nu ifrågavaran
de förslaget till inhemsk lagstiftning, överenskommelsen är icke föremål
för lagrådets yttrande och lagrådet förutsätter att den godkännes av riks
dagen. Granskningen av lagförslaget — som är så nära anknutet till över
enskommelsen att det endast under den angivna förutsättningen torde va
ra aktuellt — föranleder ingen erinran mot brottsbeskrivningen i 1 § och
den där stadgade straffsanktionen. I fråga om medverkansbestämmelserna
i 2 §, som väsentligen motsvarar överenskommelsens regler, vill lagrådet
icke föreslå någon ändring. Vad angår förverkandepåföljder och omfatt-
53
ningen av den straffrättsliga kompetensen innehåller överenskommelsen
icke några obligatoriska regler. Lagrådet har här erinringar som skall an
givas i det följande.
2
§•
Lagrådet:
Det synes förtjäna framhållas att enligt den föreslagna lydelsen stadgan
det i 23 kap. 5 § brottsbalken torde kunna få tillämpning i här avsedda fall.
Kungl. Maj:Is proposition nr 37 år 1966
3 §.
Lagrådet:
I denna paragraf har införts bestämmelser om förverkande av egendom.
I vissa hänseenden har reglerna erhållit en mindre restriktiv utformning
än motsvarande bestämmelser i brottsbalken. För förverkande av egendom
som använts såsom hjälpmedel vid brott eller frambragts genom sådan gär
ning, gäller sålunda enligt 36 kap. 2 § brottsbalken att förverkandet skall
vara påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl. Vida
re kan enligt brottsbalken förverkandet inskränkas till att avse del av egen
domen. Motsvarande begränsningar har icke upptagits i nu förevarande
paragraf.
Särskilt med hänsyn till rättstillämpningen är det önskvärt att förver
kandebestämmelser i specialstraffrätten utformas i nära anslutning till
brottsbalkens regler. Avvikelser bör ske endast när så är påkallat av brot
tens beskaffenhet eller eljest av särskilda förhållanden.
Vad gäller förevarande lagstiftning synes erforderlig brottspreveneran-
de effekt kunna ernås genom att däri uppta enahanda förverkanderegler
som i brottsbalken. Ej heller i övrigt kan tillräckliga skäl anses föreligga
att frångå brottsbalkens föreskrifter i ämnet.
Enligt lagrådets mening bör därför förverkandereglerna i 3 § utformas
i så nära överensstämmelse med brottsbalkens regler som möjligt. Den i
brottsbalken angivna förutsättningen att förverkandet skall vara påkallat
till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl bör sålunda också
gälla som en förutsättning för förverkande enligt 3 § första stycket andra
punkten i det nu framlagda förslaget. Även bestämmelsen om att förver
kandet i angivna fall kan begränsas till att avse del av egendomen bör upp
tas. Lagrådet hemställer att 3 § omformuleras i enlighet med det nu sagda.
5 §•
F.d. justitierådet Lind, regeringsrådet Åbjörnsson och justitierådet
Brunnberg:
Enligt uttalande i motiven är kompetensregeln i 5 § första stycket avsedd
att vinna tillämpning endast om utlänningen finns i landet. Enligt vår me
ning bör detta komma till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att orden
»om han finnes här» insättes efter ordet »dömes».
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Justitierådet Söderlund:
Såsom i motiven anförts avser det i första stycket upptagna stadgandet
att utgöra tillägg till reglerna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk
lags tillämplighet och svensk domstols behörighet beträffande brott som
begåtts utom riket. Att frångå för svensk rätts del vedertagna grundsatser
om den straffrättsliga kompetensen bör givetvis endast ske om ett bety
dande intresse talar härför. Den till grund för den nu förevarande lagstift
ningen liggande konventionen synes inte innebära förpliktelse att utsträcka
svensk domsrätt på sätt här föreslagits. Huruvida det finns något mera
påtagligt praktiskt behov av stadgandet för att lagstiftningen skall bli ef
fektiv kan inte säkert bedömas på den förevarande utredningen. Det före
faller emellertid knappast troligt att så skulle vara förhållandet. Stadgan
det torde kunna få betydelse huvudsakligen för det fall att brott som anges
i 1 § andra stycket eller medverkan därtill begåtts i stat där sådan gärning
inte är straffbar. En tillämpning av bestämmelsen i angivna fall skulle
strida mot den tendens som lär framträda utomlands att inte bestraffa
utom riket begånget brott, såvida det inte är straffbart också enligt gär
ningsortens lag; en princip som för svensk rätts del jämlikt 2 kap. 2 §
brottsbalken också gäller när fråga är om brott av utlänning som ej har
hemvist här i riket.
Med hänsyn till det anförda måste det enligt min mening, främst av prin
cipiella skäl, anses betänkligt att godta den nu ifrågavarande bestämmel
sen. Jag förordar därför att denna utgår.
Därest denna hemställan icke bifalles instämmer jag i vad lagrådets öv
riga ledamöter föreslagit.
Ikraftträdandebestämmelsen
Lagrådet:
Med hänsyn till den utvidgning av möjligheterna till förverkande som
den nya lagen innehåller bör lagen träda i kraft på viss i författningen be
stämd dag, förslagsvis den 1 juni 1966. Lagrådet hemställer att ikraftträ
dandebestämmelsen ändras i enlighet härmed.
2) Förslaget till lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om
radioanläggningar m. m.
Lagrådet:
I konsekvens med vad som föreslagits beträffande det under 1) upptag
na lagförslaget bör även denna lag träda i kraft den 1 juni 1966. Lagrå
det hemställer om en sådan ändring av ikraftträdandebestämmelsen.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966
55
Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 25 februari 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler ef
ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den
22 februari 1966 avgivna utlåtande över de den 27 januari 1966 till lagrådet
remitterade förslagen till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet och lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172)
om radioanläggningar m. m.
Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden följande.
Lagrådet framhåller att det är en angelägen uppgift att med statliga åt
gärder skydda den internationella fördelningen av frekvenser för rundra
diosändning. 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av
rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier utgör
grund för ett internationellt straffsystem i fråga om rundradiosändningar
som är förbjudna enligt 1959 års telekonvention och det därtill fogade radio-
reglementet. Den europeiska överenskommelsen och den föreslagna lag
stiftningen har till ändamål att ge det av lagrådet åsyftade skyddet. Jag fö
reslår att förslag till godkännande av överenskommelsen och till ny lag
stiftning i ämnet föreläggs riksdagen.
I fråga om förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosänd
ning på öppna havet har lagrådet ingen erinran mot brottsbeskrivningen
1 1 § och den där stadgade straffsanktionen. Ej heller förordar lagrådet nå
gon ändring av medverkansbestämmelserna i 2 §. Däremot hemställer lag
rådet om vissa lagtekniska jämkningar i förslagets regler om förverkande.
Lagrådet anser att bestämmelserna i 3 § om förverkande av egendom vilken
använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit föremål
för brott bör utformas i närmare anslutning till bestämmelserna i 36 kap.
2 § brottsbalken. Lagförslagets förverkanderegler har tillkommit för att ge
största möjliga effekt åt lagstiftningen mot konventionsstridiga rundradio
sändningar. De av lagrådet föreslagna jämkningarna synes inte förringa
denna effekt och eftersom de innebär en närmare anpassning till brottsbal
kens regler förordar jag lagrådets förslag.
56
Vad lagrådet uttalat om utformningen av 5 § bör beaktas. Dessutom bör
viss redaktionell jämkning göras i paragrafen.
I fråga om båda lagförslagen hemställer lagrådet att ikraftträdandet sker
på viss bestämd dag. Motiveringen härför är den föreslagna utvidgningen av
möjligheterna till förverkande. Enligt min mening är det angeläget att de
nya lagarna träder i kraft snarast möjligt. Några praktiska olägenheter av
de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna torde inte behöva befaras. Jag
förordar därför att lagförslagens bestämmelser om ikraftträdande bibehålls.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda
gen att
dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till
förhindrande av rundradiosändningar från stationer utan
för nationella territorier,
dels antaga lagförslagen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det
ta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Holmquist
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 650859