2

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

1) Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom förordnas som följer.,

1

§•

Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet

eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om

sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,

Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska

överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer

utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning

för radiotrafik i något av dessa länder.

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradio­

sändning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst

ett år.

2

§•

För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprät­

tande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bi­

stånd,

2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,

3) uttöra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning

där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan trans­

port,

4) deltaga i sändning,

5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,

6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,

7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller

8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §•

Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som

avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller

användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förver­

kat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom

eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8 kan,

såvida egendomens ägane eller någon som var i hans ställe förövat gärning­

en, förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till

förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars

föreligga och det ej är uppenbart obilligt.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 27 januari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

L^indström, L^ange, K^ling, E^denman, J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist,

A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler ef­

ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om god­

kännande av europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradio-

sändningar utanför nationella territorier, m. m., och anför.

Inledning

Under år 1962 genomfördes i Danmark, Finland, Norge och Sverige lag­

stiftning som avsåg att hindra rundradiosändningar från radioanläggning­

ar på fartyg som befinner sig på öppna havet, s. k. piratradiosändningar.

Sådana sändningar strider mot gällande internationella bestämmelser på

telekommunikationernas område, och den nordiska lagstiftningen i ämnet

bygger på dessa bestämmelser.

Under år 1965 har inom Europarådet träffats en överenskommelse till

förhindrande av rundradiosändningar utanför nationella territorier. Bl. a.

Sverige har biträtt överenskommelsen under förbehåll om ratificering. Frå­

gan om godkännande av överenskommelsen och om behovet av ändringar i

ifrågavarande lagstiftning bör nu tas upp.

Gällande rätt

För innehav och nyttjande av radioanläggning i Sverige har sedan år 1905

upprätthållits

krav

på myndighets tillstånd. Sedan år 1907 har fordrats myn­

dighets tillstånd även för innehav av radioanläggning på svenskt fartyg

samt sedan år 1939 på svenskt luftfartyg. F. n. gäller på detta område lagen

den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m. Denna lag upptar

bestämmelser om rätten att inneha och nyttja radiosändare och radiomot-

6

ler Norge hindras eller störs, överträdelse av förbudet bestraffas med dags­

böter eller fängelse.

I 2 § finns bestämmelser om medverkan till brott som avses i 1 §. Så­

lunda straffas dels vissa åtgärder som bidrar till upprättande, vidmakt­

hållande eller teknisk drift av anläggningen, dels transport till fartyg eller

annan anordning där anläggningen finns, dels deltagande i sändningen där

den äger rum, dels lämnande eller förmedling av uppdrag för sändningen,

dels drift av rörelse med ändamål att på annat sätt främja sändningen.

I 3 § föreskrivs att den som i Sverige upprättar eller innehar radioan­

läggning som är avsedd att användas för rundradiosändning på öppna ha­

vet eller i luftrummet däröver, utför transport till fartyg eller annan an­

ordning där anläggningen finns, yrkesmässigt förmedlar uppdrag för sänd­

ningen eller driver rörelse med ändamål att på annat sätt främja sänd­

ningen straffas med dagsböter eller fängelse, om inte 2 § är tillämplig.

Dessa bestämmelser gäller även svensk som begår sådan gärning utom lan­

det eller, inom eller utom landet, i betydande omfattning lämnar uppdrag

för sändningen.

Lagen innehåller dessutom bl. a. vissa åtals- och forumregler. Här må

nämnas att åtal för brott som avses i 3 § inte får väckas utan förordnande

därom av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Internationella konventioner su. m.

Behovet av ett internationellt samarbete i vad avser telekommunikatio­

nerna framträdde redan i mitten av 1800-talet. År 1865 bildades en tele­

grafunion som omfattade alla europeiska stater utom England. Unionen,

som alltjämt — med världsomspännande anslutning — består under be­

nämningen Internationella teleunionen, torde vara det äldsta mellanstat-

liga samarbetsorganet på universell basis. Åtskilliga konferenser har här­

efter hållits om gemensamma frågor inom detta område. Samarbetet har

successivt kommit att omfatta ett mycket stort antal stater samt till följd

av tekniska framsteg vidgats till nya former av telekommunikation. Nu­

mera omfattar teleunionen så gott som alla världens länder.

Den första konferensen om radiokorrespondens hölls i Berlin år 1906, då

en särskild radiotelegrafkonvention och ett därtill fogat radioreglemente

antogs. Redan i den radiotelegrafkonvention som år 1927 undertecknades

i Washington förekommer en fördelning av frekvensband mellan olika

slag av trafik, i första hand fast trafik, sjöradio, luftradio och rundradio.

Denna fördelningsprincip består alltjämt. Vid en konferens i Madrid år

1932 upptogs för första gången i samma konvention regler för telegraf-,

telefon- och radiokommunikation, varjämte till konventionen fogades reg­

8

Reglementet upptar i artikel 28 bl. a. följande bestämmelse. »Rörliga sta­

tioner på havet eller över havet få icke bedriva rundradiotrafik» (stycke

962). En liknande bestämmelse upptogs första gången i 1938 års radioregle­

mente och har bibehållits i senare antagna reglementen. I artikel 7 i 1959 års

radioreglemente finns även följande bestämmelse. »Det är förbjudet att

utanför nationella territorier upprätta och driva rundradiostationer (för

ljudradio eller television) ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat

flytande eller luftburet föremål.» (stycke 422)

1959 års radioreglemente har fogats även till 1965 års konvention.

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Rekommendationer m. m.

Till 1959 års radioregleinente har fogats följande rekommendation (nr

16) rörande åtgärder, som bör vidtagas för att förhindra drivandet av rund­

radiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg.

Den administrativa radiokonferensen i Geneve år 1959 som beaktar

a) att drift av rundradiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg som

befinna sig utanför nationella territorier står i strid med bestämmelserna i

styckena 422 och 962 radioreglementet;

b) att dylik verksamhet är oförenlig med ett rationellt utnyttjande av

frekvensspektret och kan leda till kaotiska förhållanden;

c) att sändning från sådana rundradiostationer kan äga rum helt utan­

för unionens medlemsstaters jurisdiktion och därigenom försvåra en direkt

tillämpning av nationell lagstiftning; samt

d) att en särskilt svår situation i juridiskt hänseende kan uppstå i de

fall, då sådana rundradiostationer drivas ombord på fartyg eller luftfartyg

som icke blivit vederbörligen registrerade i något land;

anbefaller förvaltningarna

1. att hos sina respektive regeringar hemställa dels om utredning i fråga

om vilka direkta eller indirekta medel som stå till buds för att undvika eller

stoppa dylik trafik, dels, då så är påkallat, om vidtagande av erforderliga

åtgärder; samt

2. att meddela unionens generalsekreterare resultatet av sådan utredning

och lämna honom varje annan upplysning som kan vara av allmänt in­

tresse, i syfte att genom generalsekreterarens förmedling bringa sådant

meddelande och sådana upplysningar till ordinarie och anslutna unions-

medlemmars kännedom.

Till denna rekommendation ansluter sig eu av presidenten för europeiska

rundradiounionen den 15 juni 1960 till unionens medlemmar ställd skri­

velse, vari anförs bl. a.

På unionens administrativa råds sammanträde dryftades spörsmålet an­

gående »pirat»-sändare och beslöts följande rekommendation:

Med hänsyn till att drift av radio- och televisionssändare utanför ett lands

territorialgränser allvarligt skadar rundradiointressena;

med hänsyn till att drift av sådana radio- och televisionssändare enligt ra­

dioreglementet är förbjuden och utgör sådan verksamhet, som avses i admi­

nistrativa radiokonferensens rekommendation nr 16 (Geneve 1959); samt

med hänsyn till den trängande nödvändigheten av att bringa till upphö­

10

detta slag, ansågs övervägande skäl av praktisk art tala för en begränsning av

lagstiftningens räckvidd till sändningar avsedda att mottagas i Norden. Så­

dana sändningar kunde nämligen i allmänhet väntas ske från anläggningar,

som låg nära ett nordiskt lands kust och soin i olika hänseenden var be­

roende av medverkan i ett nordiskt land.

Vid överläggningarna förordades även förbud mot vissa slag av förbe­

redelse och medverkan till konventionsstridig sändning. Det framhölls vi­

dare att den förordade begränsningen av förbudet mot rundradiosändning

innebar, att sådan sändning från fartyg och luftfartyg på öppna havet eller i

luftrummet däröver, som inte orsakade störningar i Norden och ej heller

var avsedd att mottagas där, inte skulle beröras av lagstiftningen. Lagstift­

ningens hela syfte ansågs emellertid vara att, så långt detta var praktiskt

möjligt, hindra konventionsstridig rundradiosändning. Det ansågs därför

föga tilltalande, om i de nordiska länderna skulle tillåtas att där i mera

organiserad form lämnades medverkan till dylik sändning. På grund härav

syntes det påkallat att i varje nordiskt land införa förbud mot att inom

landet bedriva verksamhet med ändamål att främja sådan sändning och att

förmedla uppdrag rörande annonsering eller reklam genom sändning av

ifrågavarande slag. Då ett sådant förbud — i motsats till övriga förordade

förbud — borde gälla endast handlingar, som utfördes inom det lagstiftande

landet, ansågs hinder inte möta mot att förbudet i något eller några av de

nordiska länderna omfattade även former av medverkan som inte för­

bjudits i de andra länderna.

I fråga om möjligheterna att i ett nordiskt land straffa utlänning som

utom landet överträtt förbud mot rundradiosändning uttalades vid över­

läggningarna att sådan möjlighet förelåg, om brottet begåtts ombord på

fartyg eller luftfartyg som tillhör landet eller om brottet var riktat mot

landet eller dess medborgare. Såsom ett brott riktat mot ett nordiskt land

borde anses överträdelse av förbud mot rundradiosändning, om sändningen

orsakade menliga störningar i landet. Uppkom ej sådan olägenhet, kunde

likväl övervägas att likställa överträdelser av sådant förbud med brott mot

det lagstiftande landet. Ifrågavarande brott riktade sig nämligen ytterst

mot en internationell konvention, vars upprätthållande är av utomordent­

lig betydelse för varje anslutet lands radioverksamhet. I vart fall borde

domstolarnas kompetens utformas på sådant sätt, att brott av utlänning,

som är medborgare eller har hemvist i ett nordiskt land, kunde upptas av

domstolarna i vart och ett av de nordiska länderna, även i fråga om sänd­

ning som orsakade menliga störningar eller var avsedd att mottagas endast

i något av de andra länderna.

Nordiska rådet behandlade ifrågavarande rundradiosändningar vid sin

tionde session den 17—23 mars 1962.

Danska och norska medlemmar av rådet yrkade härvid i ett gemensamt

förslag, att rådet skulle hemställa hos regeringarna i de nordiska länderna

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

11

att vidta åtgärder i syfte att trygga efterlevnaden av internationella radio-

reglementet, såvitt gällde rundradiosändning som företogs i strid mot regle­

mentet och riktades mot ett nordiskt land.

Förslagsställarna anförde i huvudsak följande. Då radiovågorna utbreder

sig utan hänsyn till nationella gränser och då radiofrekvenserna är begrän­

sade, är det nödvändigt att frekvenserna internationellt fördelas och att

en sådan fördelning därefter respekteras. Alla tillgängliga frekvenser är re­

dan nu upptagna av befintliga och planerade radiostationer. Det har därför

väckt farhågor inom Internationella teleunionen att rundradiosändare, som

ej tilldelats någon frekvens, upprättats på rörliga stationer utanför natio­

nella territorier. Redan år 1947 förbjöds upprättandet av sådana sändare i det

då gällande radioreglementet. Då trots detta förbud nya sådana sändare

upprättats och då ytterligare sändare kunde väntas bli upprättade, skärptes

förbudet i 1959 års internationella radioreglemente. Redan då detta regle­

mente antogs, rekommenderade Internationella teleunionen anslutna länders

teleförvaltningar att göra framställningar hos sina regeringar om åtgärder

mot illegala sändare, emedan sådana sändare annars kunde befaras or­

saka kaos i radiotrafiken. Uttalanden av liknande innehåll har härefter

gjorts år 1960 av Europeiska radiounionens administrativa råd och år 1961

dels i april av Nordiska administrativa radiokonferensen, dels i juli vid ett

möte mellan de nordiska teleförvaltningarna. För de nordiska länderna ut­

gör de illegala sändarna ett problem av gemensamt intresse. Då befintliga

sändare är förlagda på internationellt vatten mellan Finland och Sverige

samt mellan Danmark och Sverige, skulle isolerade åtgärder från ett av

dessa länders sida bli verkningslösa. I stället krävs ett samordnat nordiskt

initiativ.

Yttranden över medlemsförslaget avgavs efter remiss av Generaldirekto-

ratet for post- og telegrafv£esendet i Danmark, Post- och telegrafstyrelsen

i Finland, Det kongelige kirke- och undervisningsdepartement och Norsk

Rikskringkasting i Norge samt av telestyrelsen i Sverige.

Remissinstanserna i Danmark, Finland och Norge tillstyrkte i sina ytt­

randen att lagstiftningsåtgärder vidtogs mot de illegala sändarna och fram­

höll i samband härmed vikten av att sådana åtgärder blev gemensamma för

Norden. De danska och norska remissinstanserna förklarade sig ha tagit

del av lagförslag, som upprättats i anslutning till de nordiska överläggning­

ar som hållits på departementsplanet och tillstyrkte en lagstiftning i över­

ensstämmelse med förslagen. De finska och norska remissinstanserna fram­

höll dessutom att en sådan lagstiftning kunde tänkas ge upphov till effek­

tiva åtgärder inom övriga europeiska länder, vilket i sin tur kunde medföra

att de illegala sändarnas verksamhet skulle helt upphöra. Den svenska

remissistansen lämnade en redogörelse för de åtgärder som dittills företa­

gits i Sverige till förhindrande av ifrågavarande sändares verksamhet samt

hänvisade i övrigt till det utredningsarbete rörande möjligheterna att få

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 ur 1066

till stånd en särskild lagstiftning i ämnet som bedrivits på departements-

planet.

Medlemsförslaget och ett av en svensk medlem väckt förslag, att med-

lemsförslaget icke skulle föranleda någon rådets åtgärd, upptogs härefter

till behandling i rådets juridiska utskott.

Utskottet beslöt att hos rådet hemställa om bifall till medlemsförslaget.

I sitt utlåtande anförde utskottet i huvudsak.

De nordiska ländernas anslutning till internationella radioreglementet

medför, att länderna hör vidta åtgärder för att trygga reglementets efter­

levnad. Den omständigheten att s. k. piratsändare under flera år varit verk­

samma i strid med reglementet bör enligt utskottets mening inte avhålla

de nordiska länderna från att snarast ingripa mot sändarna. Att motsvaran­

de spörsmål uppstått för länder utanför Norden, t. ex. Holland, och att dessa

länder inte ingripit, bör enligt utskottets mening ej heller föranleda till åter­

hållsamhet för de nordiska ländernas del. Även om nu existerande piratsän­

dares verksamhet är baserad på reklamsändningar och det därför skulle

kunna hävdas att grunden för deras existens skulle ryckas undan, om re­

klamsändningar infördes i de statliga radioföretagen, föreligger dock enligt

utskottets uppfattning ej skäl att i föreliggande ärende ingå på övervägan­

den angående införande av reklam i radio och TV. Utskottet vill understryka

att ensidiga åtgärder av ett enskilt land inom Norden inte skulle få erforder­

lig verkan, emedan befintliga piratsändare är stationerade på internationellt

vatten mellan Danmark och Sverige och mellan Sverige och Finland. I ären­

det har upplysts, att ämbetsmän från de nordiska länderna gemensamt

övervägt möjliga åtgärder i syfte att trygga radioreglementets efterlevnad.

Utskottet anser det emellertid inte nödvändigt att ta ställning till i vilken

form ett ingripande mot piratsändarna mest ändamålsenligt bör ske.

Nordiska rådet fattade härefter beslut i enlighet med utskottets hem­

ställan.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Propositionen

Förslag till ifrågavarande lag framlades genom prop. 1962: 171.

Vid lagrådsremissen anförde dåvarande departementschefen bl. a. föl­

jande allmänna synpunkter.

De internationella överenskommelser, som gäller på telekommunikatio­

nernas område, har världsomspännande anslutning. På efterlevnaden av

dem vilar det vitt förgrenade system av telefon-, telegraf- och radioförbin­

delser som utbyggts inom staterna och mellan dessa. Att här närmare ut­

veckla den betydelse dessa förbindelser har för samhällslivet av i dag torde

vara överflödigt.

Särskilt när det gäller radiokommunikationerna har det internationella

samarbetet varit av stor betydelse. Tillgängliga frekvenser för radiosänd­

ning är nämligen begränsade, och faran för ömsesidiga störningar är stor.

Samarbetet har resulterat i att frekvenserna efter ett noggrant utarbetat

system fördelats mellan olika kategorier av trafik och mellan skilda områ­

den och stater. Denna internationellt gällande ordning har kunnat växa

14

slag orsakat menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, syntes dess­

utom tvekan knappast kunna råda om att sändningen redan av detta skäl

borde anses såsom ett mot vårt land riktat brott.

I fråga om sändning som berör endast Danmark, Finland eller Norge an­

såg departementschefen att svensk domstols behörighet i fråga om utlän­

nings deltagande utom Sverige borde utsträckas till handlingar, som före­

tas av medborgare i nämnda länder eller av annan utlänning, som har hem­

vist i dessa länder eller i Sverige.

I det till lagrådet remitterade lagförslaget förordades förhud mot dels

rundradiosändning från öppna havet eller luftrummet däröver, som orsakar

menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller

Norge, dels rundradiosändning, som — utan att vara störande — är avsedd

att mottagas i något av dessa länder (1 § första stycket). Vidare föreslogs

förbud mot upprättande eller innehav av radioanläggning avsedd för sådana

sändningar (1 § andra stycket) samt mot vissa former av medverkan (2 §).

I fråga om konventionsstridiga rundradiosändningar, som inte berörde de

nordiska länderna, förordades i lagförslaget förbud endast mot att här i riket

bedriva rörelse med ändamål att främja sådan sändning eller förmedla upp­

drag därtill (3 §).

I utlåtande över lagförslaget anförde lagrådet att det upplysts bl. a. att

frågan om kriminalisering av radiosändning på havet eller över havet utan­

för nationellt område skulle behandlas vid ett sammanträde med Europarå­

dets juridiska kommitté angående radio och television. Lagrådet, som inte

ansåg något trängande behov av kriminalisering föreligga, ifrågasatte i vart

fall det lämpliga i att Sverige genomförde den föreslagna lagstiftningen utan

att avvakta detta sammanträde. Lagrådet ansåg därför att med lagstiftning

enligt förslaget borde anstå. Om det likväl skulle anses att lagstiftningen

borde genomföras, hemställde lagrådet om vissa lagtekniska jämkningar i

förslaget och föreslog även vissa sakliga ändringar. Lagrådet uttalade därvid

bl. a.

Från folkrättslig synpunkt torde, såsom i motiven till förslaget uttalats,

icke föreligga hinder för Sverige att kriminalisera även sådan överträdelse

av ett i lag stadgat förbud mot rundradiosändning som begås av utlänning

utom riket, såframt gärningen riktar sig mot något mera väsentligt svenskt

intresse. Så får anses vara fallet, om en sändning medför eller innebär fara

för störning av radiomottagning här. Något hinder synes ej heller möta mot

att utsträcka kriminaliseringen till att avse även sändning, som på sådant

sätt riktar sig mot Danmark, Finland och Norge, detta dock under förutsätt­

ning att motsvarande lagstiftning genomföres i envar av dessa stater; en

utsträckning av skyddsbestämmelsen till en stat som ej själv kriminaliserar

dylik sändning bör uppenbarligen ej ifrågakomma.

I enlighet med vad som anförts bör kriminalisering kunna avse icke blott

fall då rundradiosändning orsakar störningar vid radiomottagningen utan

även fall då sändning innebär fara för störning. På grund av vikten av att

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

IT)

radiotrafiken lar fortgå ostörd bör även kunna beaktas den latenta fara eu

anläggning av ifrågavarande slag innebär, om den med hänsyn framför allt

till frekvensförhållanden, sändareffekt och plats för anläggningen kan med­

föra störningar.

Enligt förslaget inträder straff, förutom när mottagning störes, i det fall

att sändningen är avsedd att mottagas i något av de nordiska länderna. Även

om en dylik bestämmelse folkrättsligt icke skulle vara otillåten, måste den

anses olämplig. Genom bestämmelsen införes i lagen en med hänsyn till

grunderna för lagstiftningen ovidkommande synpunkt. Konventionen eller

reglementena kunna icke åberopas till stöd för ett förbud med syfte att

skydda ett land mot sändningar från anläggning utanför landet på grund

av sändningarnas innehåll. Regeln föranleder att lagen ger intryck av att

åsyfta sådant skydd eller att värna den monopolställning som i ifrågava­

rande länder tillkommer visst eller vissa förelag. Med hänsyn till det

sagda anser lagrådet, att bestämmelsen bör utgå. I stället kan enligt lagrå­

dets mening ske en viss utvidgning av kriminaliseringen i förslagets 3 §.

Utformas lagstiftningen enligt de av lagrådet ovan angivna riktlinjerna,

synes vårt land i rimlig mån uppfylla de förpliktelser konventionen ålägger.

Vid anmälan i statsrådet av lagrådets utlåtande motsatte sig departe­

mentschefen uppskov med lagstiftningen, under åberopande bl. a. av de

överväganden som skett på nordiskt plan. Departementschefen anförde i

övrigt.

Lagrådet hemställer om vissa lagtekniska jämkningar i lagtexten samt

föreslår också en del sakliga ändringar, innebärande i vissa fall inskränk­

ningar, i andra utvidgningar av det straffbara området. Den mest betydelse­

fulla av dessa ändringar avser 1 § och till följd av lagens konstruktion där­

med också 2 §.

Enligt det remitterade förslaget skulle straff enligt dessa paragrafer in­

träda icke blott när den konventionsstridiga sändningen stör radiomottag­

ning i något av de nordiska länderna utan även då sändningen är avsedd

för dessa länder. Lagrådet har ansett att sistnämnda bestämmelse bör utgå.

Motiveringen härför är att bestämmelsen — som lagrådet dock icke funnit

folkrättsligt otillåten — måste anses olämplig, därför att den ger intryck av

att åsyfta att skydda landet mot sändningar från anläggning utanför landet

på grund av sändningarnas innehåll eller att värna den monopolställning

som i de nordiska länderna tillkommer vissa rundradioföretag.

Något sådant syfte som lagrådet funnit den föreslagna texten kunna ge

intryck av har emellertid — såsom otvetydigt framgår av mitt anförande

vid remissen — självfallet icke förelegat. Ett försök att hindra avlyssning

av viss rundradiosändning, vare sig på grund av dess innehåll eller för att

värna om vårt lands egen rundradiosändning, skulle fullständigt strida

mot den politik som vi fört och avser att föra på detta område. Här är en­

dast fråga om att se till att de internationella överenskommelserna om

tillståndskrav för rundradiosändning, förbud mot sådan sändning från

öppna havet och fördelning av våglängder blir respekterade.

I stället var avsikten med den diskuterade bestämmelsen att vinna en

lämplig begränsning av de sändare som skall omfattas av lagen. Lagrådets

förslag innebär en ännu snävare begränsning av det straffbara området i

1 §. Emellertid har lagrådet i stället föreslagit en viss utvidgning av det

straffbara området i 3 §. Denna motsvarar dock ej, åtminstone icke i alla

Kiuujl. Maj :ts proposition nr .'17 år 1961}

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

avseenden, fullt ut inskränkningarna i 1 och 2 §§. Någon tvekan kan därför

råda om den tillgodoser de krav som kan ställas på vår lagstiftning för att

de gemensamma nordiska åtgärderna skall få erforderlig effekt. Jag finner

mig dock kunna utgå ifrån att så skall bli fallet och kan därför förorda, att

lagrådets ändringsförslag godtas i denna del.

Departementschefen anförde slutligen att den svenska lagstiftningen mot

illegala sändare självfallet måste skärpas, om den skulle visa sig ineffektiv.

Första lagutskottet

Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande LJU 1962: 40,

att riksdagen måtte antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Utskottet anförde bl. a.

Utskottet har vid sin behandling av förevarande lagförslag inhämtat upp­

lysningar av tekniskt sakkunniga om rådande förhållanden inom de delar

av telekommunikationerna, som beröres av lagförslaget. Utskottet har där­

vid fått den bestämda uppfattningen, att ett internationellt samarbete för

ordnande av telekommunikationerna måste upprätthållas. Sverige har också

sedan länge deltagit i sådant arbete och biträtt internationella konventioner

härvidlag. Efterlevnaden av dessa konventioner är i avsaknad av interna­

tionella sanktioner beroende av de åtgärder, som av de enskilda staterna

vidtages för att förverkliga konventionernas syfte. Den nu föreslagna lag­

stiftningen är att anse som en åtgärd väl ägnad att förverkliga detta syfte.

Det har också av de tekniskt sakkunniga vitsordats, att ett snart genom­

förande av den föreslagna lagstiftningen är av stor praktisk betydelse för

konventionernas efterlevnad.

Under debatten kring det framlagda lagförslaget har ifrågasatts, om detta

stode i överensstämmelse med gällande folkrätt. Vid sin prövning av detta

spörsmål har utskottet haft tillgång till ett utlåtande från professorn i

internationell rätt vid Stockholms universitet Hilding Eek. Énligt denne

föreligger från folkrättslig synpunkt icke något hinder för Sverige att ge­

nom lagstiftning förbjuda handlingar av den art, som anges i lagförslaget,

eller för svenska domstolar och andra myndigheter att med stöd av lagen

inom Sverige utdöma och utkräva straff för överträdelse av lagens förbuds-

regler. Ej heller lagrådet har på denna punkt haft någon erinran att fram­

ställa. Med hänsyn till vad sålunda förekommit, har utskottet icke funnit

hinder föreligga mot lagförslaget i här berört avseende.

Den kritik, som i motionerna framförts mot lagförslaget, har bl. a. gällt

tiden för dess antagande. Både i uppskovs- och i avslagsmotionerna har så­

lunda — i överensstämmelse med ett påpekande av lagrådet — framhållits,

att ärendet lämpligen borde anstå i avbidan på ett kommande sammanträde

med Europarådets juridiska kommitté angående radio och television. Ett

avvaktande av Europarådets ställningstagande skulle emellertid medföra,

att frågan skulle uppskjutas under avsevärd tid. Utskottet kan därför icke

finna skäl bifalla dessa yrkanden. Icke något land har tidigare genomfört

en lagstiftning av här ifrågavarande slag. Att de nordiska länderna sålunda

skulle komma att introducera en nyhet, torde emellertid snarast förbättra

vårt läge vid kommande internationella förhandlingar rörande telekommu­

nikationerna. Det torde sålunda vara av fördel, att vårt land vidtager nu

17

föreslagna åtgärder, som står i överensstämmelse med de internationella

intressena i fråga om rundradion.

I diskussionen har vidare framhållits, att med åtgärder på området borde

anstå, så att underlag kunde vinnas för en enhetlig lagstiftning i Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Därvid har andragits, att det ursprungliga lag­

förslaget, som tillkommit efter gemensamma nordiska överläggningar mel­

lan herörda departement, har omarbetats efter lagrådsgranskningen. Ut­

skottet kan icke instämma i den kritik, som ligger bakom dessa påpekan­

den. Det framstår nämligen för utskottet som uppenbart, att de skilj­

aktigheter, som föreligger mellan de olika lagförslagen, icke är av någon

väsentlig betydelse, när det gäller att uppnå det för de olika lagförslagen

gemensamma målet.

Mot utlåtandet avgavs ett flertal reservationer.

Kungl. Maj:In proposition nr .'17 år 1966

Utländsk rätt

Danmark, Finland och Norge

De gällande bestämmelserna i fråga om dessa länder torde få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Om det huvudsakliga

innehållet i bestämmelserna må här nämnas följande.

Den danska lagstiftningen förbjuder upprättande, drift eller användning

av rundradiostation på öppna havet eller i luftrummet däröver, överträdel­

se bestraffas oavsett vilket land sändningen är riktad mot, om gärningen

begåtts i Danmark. Gärning som begåtts utanför Danmark straffas om

sändningen kan antas vara avsedd att mottagas i Danmark eller kan störa

radiomottagning där. Dansk medborgare eller den som har hemvist i Dan­

mark samt medborgare i annat nordiskt land eller den som har hemvist

i sådant land kan alltid straffas för sådan gärning om han finns i Dan­

mark. Den finska och norska lagstiftningen straffbelägger sändningar från

öppna havet eller luftrummet däröver som är riktade mot Sverige, Dan­

mark, Finland eller Norge eller som stör radiotrafiken i något av dessa

länder. Vissa möjligheter finns även att ingripa mot sändningar som är

riktade mot annat land. I den danska, finska och norska lagstiftningen

finns i huvudsak likartade bestämmelser om medverkan. Förverkandebe­

stämmelser finns i de danska och norska lagarna.

Belgien

Genom lag den 18 december 1962 har införts vissa bestämmelser avsedda

att förhindra piratradiosändningar från fartyg och luftfartyg. Belgiska med­

borgare och i vissa fall även utlänningar förbjuds där att direkt eller in­

direkt medverka till sådana radiosändningar samt till utförandet eller fi­

nansieringen av program eller annonser avsedda att sändas från fartyg

eller luftfartyg. Brott mot lagen straffas med fängelse eller böter samt för­

anleder konfiskation av använd materiel.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Nederländerna

Sedan en station för kommersiella ljudradio- och televisionssändningar

från en konstgjord ö (plattform) på internationellt vatten utanför den neder­

ländska kusten startat den 1 september 1964, antogs i Nederländerna den

3 december 1964 en särskild lag, som trädde i kraft den 5 december 1964

och som gjorde det möjligt för myndigheterna att ingripa och stänga

stationen.

Frågans senare behandling i Europarådet och riksdagen

Den 20 januari 1965 framlades i Europarådet för undertecknande eu

europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från

stationer utanför nationella territorier, vilken överenskommelse underteck­

nats av -— förutom Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Ir­

land, Italien, Luxembourg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och För­

bundsrepubliken Tyskland. Överenskommelsen avser rundradiostationer om­

bord på fartyg, luftfartyg eller andra flytande eller luftburna föremål, vilka

utanför nationella territorier utför rundradiosändningar avsedda för mot­

tagande eller möjliga att mottaga, helt eller delvis, inom något fördrags-

slutande land eller som orsakar menliga störningar för radiokommunika­

tionerna för sådant land (artikel 1). Hinder möter inte att tillämpa över­

enskommelsens bestämmelser i fråga om rundradiostationer på föremål

som är förankrade vid eller vilar på havsbottnen (artikel 4 b). De fördrags­

slutande länderna förbinder sig att vidta behövliga åtgärder för att i en­

lighet med nationell lagstiftning straffbelägga upprättande av sådana sta­

tioner och deras drift samt vissa former av assistans åt stationerna (ar­

tikel 2). Straffbarheten skall i varje fördragsslutande land gälla, dels för

landets egna medborgare om gärningen begåtts under landets jurisdiktion

eller på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål utan­

för nationella territorier, dels för utlänningar, om gärningen begåtts under

landets jurisdiktion (artikel 3). Fördragsslutande land medges rätt att ut­

vidga straffbarheten att avse både andra gärningar och andra personer än

som anges i överenskommelsen (artikel 4 a). Från tillämpning av över­

enskommelsens bestämmelser får undantag göras för sådana artistframträ­

danden, som tillkommit på annan plats än sådan station som avses i över­

enskommelsen (artikel 5). Bestämmelserna om medverkan skall ej tilläm­

pas i fråga om assistans åt sändarfartyg etc. i nöd eller åtgärd för att rädda

människoliv (artikel 6). Reservationer mot överenskommelsens bestämmel­

ser är icke tillåtna (artikel 7). Överenskommelsen träder i kraft en månad

efter det tre stater ratificerat den (artikel 9:1). Den har hittills ratificerats

av Danmark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 är 1966

19

överenskommelsen med översättning till svenska torde få fogas till stats­

rådsprotokollet i detta ärende som bilagn 2.

Europarådets rådgivande församling antog den 29 januari 1965 eu re­

kommendation (422) av följande innehåll.

Församlingen,

1. eftersom ministerkommittén gjorde den europeiska överenskommelsen

om förhindrande av radioutsändningar från stationer utanför nationella ter­

ritorier tillgänglig för undertecknande den 20 januari 1965;

2. uttrycker sitt beklagande av att ministerkommittén inte funnit det

lämpligt att remittera överenskommelsen till församlingen för yttrande;

3. anser att det enda som berättigar en internationell reglering av telekom­

munikationer är den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband;

4. eftersom syftet med denna överenskommelse är att få ett slut på sprid­

ningen av s. k. »piratradiostationer»;

5. eftersom överenskommelsen blott rör förhindrande av radioutsändning­

ar från stationer som installerats ombord på fartyg, luftfartyg eller andra

flytande eller luftburna föremål utanför territoriella vatten;

6. uppmärksammar att överenskommelsen endast stadgar om fakultativ

tillämpning av dess bestämmelser om radiostationer, som är installerade på

föremål vilka förankrats vid eller vilar på havsbottnen utanför territorial­

vattengränsen;

7. föreslår att ministerkommittén uppdrar åt en kommitté av radio- och

televisionsexperter att undersöka möjligheten att förse överenskommelsen

med ett tilläggsprotokoll i syfte att

a) uttrycka signatärmakternas avsikt att uteslutande använda överens­

kommelsen i avseende på den begränsade tillgången av frekvenser och fre­

kvensband, och inte för att bevara några statliga eller andra monopols in­

tresse i fråga om masstelekommunikationer och

b) utvidga överenskommelsens bestämmelser till att avse uppförande eller

utnyttjande av radiostationer som är anlagda på föremål förankrade vid

eller vilande på havsbottnen utanför territoriella vatten eller alternativt att

utarbeta en särskild konvention till förhindrande av radioutsändningar från

sådana stationer.

Kungl. Maj:t anhöll i prop. 1965:68 om riksdagens yttrande över bl. a.

rådgivande församlingens rekommendation 422.

Utrikesutskottet avgav över propositionen utlåtande UU 1965:8. Rekom­

mendation 422 föranledde inte något särskilt uttalande av utskottet. Utlå­

tandet har godkänts av riksdagen.

I meddelande till rådgivande församlingen i april 1965 uttalade Europa­

rådets ministerkommitté bl. a. följande rörande rekommendation 422,

mom. 7 a).

Med avseende därå erinras om att enligt 1959 års radioreglemente »det är

förbjudet att utanför nationellt territorium upprätta och driva rundradio­

stationer ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat flytande eller luft-

buret föremål». Den europeiska överenskommelsen om piratradiostationer

utgör blott grundval för ett internationellt överenskommet straffsystem rö­

rande sådana stationer, överenskommelsens syfte är uteslutande att hindra

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

sådana stationers verksamhet, vilka utanför nationella territorier utför

rundradiosändningar avsedda för mottagande eller möjliga att mottaga,

helt eller delvis, i avtalsslutande land eller som orsakar menliga störningar

för radiokommunikationerna i sådant land. Vid sådant förhållande kan de

i mom. 7 a) omnämnda frågorna icke uppkomma.

I två likalydande motioner, I: 499 och II: 609, samt i motion II: 123 till

1965 års riksdag, hemställdes att riksdagen för sin del måtte besluta att

upphäva 3 § i 1962 års lag. Till stöd härför åberopades bl. a. att det är främ­

mande för det allmänna rättsmedvetandet att medverkan till radiosänd­

ningar, som varken stör eller kan störa andra sändningar, är kriminalise­

rad.

I utlåtande LJU 1965: 32 över motionerna anförde första lagutskottet bl. a.

att lagen tillkommit efter nordiskt samarbete och bygger på internationella

konventioner som Sverige biträtt. Utskottet framhöll att man år 1962 (LJU

1962:40) i samband med lagstiftningens genomförande uttalade att lagen

syntes väl ägnad att förverkliga syftet i de internationella konventionerna

på området. Upphävande av 3 § skulle, såsom telestyrelsen anfört i ytt­

rande över motionerna, försämra möjligheterna att hindra vissa former

av rundradiosändning, vilka är oförenliga med god ordning inom radio­

trafiken. På grund härav och då enligt utskottets mening efter riksdags­

behandlingen år 1962 inte förekommit någon omständighet, som föran­

leder ändrat ställningstagande i den av motionärerna aktualiserade frågan,

hemställde utskottet att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Departementschefen

Telekommunikationerna har ända sedan mitten av 1800-talet varit före­

mål för internationellt samarbete. Det ligger också i sakens natur att det

på detta område är av särskild vikt att uppkommande problem behandlas

på internationell basis och löses i samförstånd. Framför allt gäller detta ra­

diokommunikationerna, eftersom radiovågorna utbreder sig fritt och fre­

kvenserna för radiosändningar är begränsade. Om nationerna skulle tillå­

tas att utan ömsesidigt hänsynstagande använda frekvenserna, skulle kao­

tiska förhållanden kunna uppstå i etern. Man har därför på ett tidigt sta­

dium nödgats få till stånd en fördelning av frekvenserna mellan olika kate­

gorier av trafik och mellan skilda områden och stater. Varje sändning som

sker i strid mot denna fördelning är ett hot mot den ordning som skapats

genom det internationella samarbetet, vare sig sändningen sker från natio­

nellt territorium eller ej. Det saknar därvid betydelse om sådan sändning

i visst fall faktiskt stör den legala radiotrafiken.

21

Reglerna om frekvensfördelningen kan lätt kringgås genom rundradio-

sändning från station på öppna havet eller i luftrummet däröver. Något legi­

timt behov av rundradiosändningar utanför nationella territorier föieliggei

inte heller. Det är därför naturligt att det till 1959 års internationella tele-

konvention fogade radioreglementet helt förbjuder upprättande och drift

av rundradiostationer på öppna havet eller i luftrummet däröver. Eftersom

syftet med förbudet är att trygga den ordning i etern som åstadkommits ge­

nom de internationella reglerna för radiotrafiken, gäller förbudet varje

rundradiosändning från sådan station, vare sig den stör legal radiotrafik

eller ej. Olika internationella sammanslutningar på området har också re­

kommenderat åtgärder mot illegala sändare, emedan dessa kan befaras or­

saka kaos i radiotrafiken.

Lagen den 6 juni 1962 med förbud i vissa fall mot rundiadiosändning

på öppna havet in. m. grundar sig på dessa internationella bestämmelser och

rekommendationer. Den tillkom efter nordiskt samarbete och en hemställan

från Nordiska rådet om gemensamma åtgärder i syfte att verka för att be­

stämmelserna följdes. Den närmaste anledningen till att denna fråga togs

upp på nordiskt plan var de rundradiosändningar som i uppenbar strid mot

radioreglementet förekom utanför Sveriges och Danmarks territorialvatten.

I Danmark, Finland och Norge har också införts lagstiftning motsvarande

den svenska. Även i Belgien och Nederländerna har möjlighet öppnats att

ingripa mot sändningar som strider mot radioreglementet, och i Förbunds­

republiken Tyskland förbereds lagstiftning i ämnet.

Telekonventionen innehåller inga bestämmelser om sanktioner mot ■verk­

samhet som är förbjuden enligt konventionen eller radioreglementet. 1965

års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningai

utanför nationella territorier utgör emellertid grund för ett internationellt

straffsystem i fråga om rundradiostationer som är förbjudna enligt radio­

reglementet. överenskommelsen har hittills undertecknats av tolv med­

lemsstater, bl. a. Sverige, samtliga med förbehåll för ratificering. Danmark

har ratificerat överenskommelsen, som träder i kraft en månad efter det

tre stater ratificerat den. Enligt vad jag inhämtat förbereds ratificering i

bl. a. Norge och Nederländerna.

Överenskommelsen avser rundradiostationer som är upprättade eller i

drift på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål. Dess

syfte är att hindra att sådana stationer upprättas utanför nationellt territo­

rium och används för sändningar som är avsedda att mottagas eller kan

mottagas, helt eller delvis, inom fördragsslutande stats område eller som

orsakar menlig störning för legal radiotrafik inom sådant område. Stat, som

godkänner överenskommelsen, förbinder sig att i överensstämmelse med sin

nationella rättsordning vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra dels

upprättande eller användande av sådan rundradiostation dels vissa hand­

lingar som utgör medverkan därtill. Bestämmelserna om vilka handlingar

Kungl. Mnj:ts proposition nr .'17 år 1 !H>6

22

som är straffbara enligt överenskommelsen är minimiregler. Fördragsslu-

tande stat kan således bestämma att även andra handlingar skall vara straff­

bara. Även i fråga om de personer som skall omfattas av straffbestämmelser­

na anger överenskommelsen vissa minimiregler, som kan utvidgas genom

nationell lagstiftning.

Bestämmelserna i telekonventionen och radioreglementet om förbud mot

rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver är helt

entydiga. Varje sådan sändning är förbjuden. För stat som biträtt konven­

tionen är det en självklar förpliktelse att verka för att reglementet efter­

levs. En naturlig konsekvens av vår anslutning till telekonventionen är att

vi ansluter oss även till den europiska överenskommelsen, vars syfte är just

att göra radioreglementet effektivt och upprätthålla de internationellt över­

enskomna reglerna för radiotrafiken. Det har ibland hävdats att grunden

för bestämmelser som gör det möjligt att ingripa mot icke störande sänd­

ningar skulle vara en önskan att skydda offentliga radiomonopol. Att så

inte är fallet framgår redan av att länder som har kommersiell radio och

television har medverkat vid tillkomsten av såväl telekonventionen som

den europeiska överenskommelsen. Jag vill också erinra om det uttalande

som Europarådets ministerkommitté gjorde i anledning av rådgivande för­

samlingens rekommendation 422. Därav framgår klart att överenskom­

melsen inte har annat syfte än att trygga efterlevnaden av telekonventionen

och radioreglementet.

Jag anser således att den europeiska överenskommelsen bör ratificeras

av Sverige. Detta fordrar riksdagens godkännande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Ett godkännande av överenskommelsen kräver vissa sakliga ändringar i

lagstiftningen om förbud mot rundradiosändning på öppna havet m. in.

Skyddet mot konventionsstridiga rundradiosändningar måste gälla varje

land som anslutit sig till överenskommelsen och inte endast Sverige, Dan-

mark, Finland och Norge, som nu är fallet enligt 1 § i 1962 års lag i ämnet.

Möjligheterna att ingripa mot sändning även om den inte stör legal radio-

tratik och mot medverkan till illegal sändning måste också utvidgas. Änd­

ringarna bör lämpligen komma till stånd genom att 1962 års lag ersätts med

en ny lag.

Enligt 1 § i 1962 års lag straffas den som på öppna havet eller i luftrum­

met däröver använder radioanläggning för rundradiosändning som orsakar

eller kan medföra alt radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller Nor­

ge hindras eller störs. 2 § innehåller straffbestämmelser för viss medverkan

till sådant brott. Vissa fall av förberedelse till varje slags rundradiosändning

på öppna havet eller i luftrummet däröver bestraffas enligt 3 § liksom vissa

former av medverkan till sådan sändning, i den mån 2 § inte är tillämplig.

Utlänning straffas enligt 3 § endast om brottet begåtts i Sverige.

Enligt bestämmelserna i 3 § är det således möjligt att i viss omfattning

23

ingripa mot konventionsstridig sändning som inte är störande eller kan med­

föra störning för radiomottagning i något av nämnda nordiska länder. Vad

som straffas enligt 3 § är emellertid inte själva sändningen utan upprättan­

de eller innehav av radioanläggning som är avsedd att användas för sänd­

ningen samt viss medverkan till denna. Vidare är möjligheterna till ingri­

pande begränsade genom att brott som begåtts utom landet kan beivras en­

dast om den som utfört gärningen är svensk. Enligt min mening bor det

straffbara området avgränsas på samma sätt som i överenskommelsen. Stral-

fet bör således i första hand uttryckligen omfatta varje konventionsstridig

sändning som är avsedd att mottagas eller kan mottagas i land, som är an­

slutet till överenskommelsen, eller som stör den legala radiotrafiken i sådant

land. I likhet med bestämmelserna i radioreglementet och överenskommel­

sen blir därigenom själva sändningen straffbelagd, även om den ej äi stö­

rande. Detta överensstämmer också bättre med lagstiftningens syfte än den

nuvarande konstruktionen i 3 §. Givetvis bör även medverkan och förbere­

delse i form av upprättande eller innehav av radioanläggning for sådan

sändning fortfarande vara straffbar. Däremot bör lagen i enlighet med ö\ei-

enskommelsen nu begränsas till sändningar som är avsedda för eller kan

mottagas i land som är anslutet till överenskommelsen eller som orsakar

menlig störning i sådant land. Med hänsyn till det nordiska samarbete som

föregick 1962 års lag bör dock lagen gälla i fråga om Danmark, Finland och

Norge, oavsett om de är anslutna till överenskommelsen eller ej.

I fråga om de personer på vilka straffbestämmelserna skall äga tillämp­

ning vill jag erinra om de överväganden som från folkrättslig synpunkt gjor-

des°vid tillkomsten av 1962 års lag. Det ansågs att konventionsstridig rund­

radiosändning är en kränkning av eller i vart fall ett hot mot de vitala in­

tressen som varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i kon­

ventionen och därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Den svenska kom­

petensen gäller också enligt 1 § varje utlänning som finns här i landet. I den

nya lagen bör alla straffbestämmelserna göras tillämpliga på utlänning i

samma omfattning som på svensk.

Enligt artikel 6 i överenskommelsen är medverkansbestämmelserna inte

tillämpliga på handling som företas för att assistera fartyg eller luftfartyg

i nöd eller för att rädda människoliv. Ett sådant undantag gäller generellt

enligt 24 kap. 4 § brottsbalken, och det fordras därför ingen särskild regel

i detta hänseende i den nya lagen.

Som jag tidigare nämnt skall fördragsslutande land enligt överenskom­

melsen bestämma påföljderna för överträdelse av förbuden i överenskommel­

sen i överensstämmelse med sin nationella rättsordning. Straffet för överträ­

delse av förbuden i den nya lagen bör bestämmas med ledning av 1962 års

lag och 4 § lagen den 20 mars 1964 (nr 163) om införande av brottsbalken,

dvs. till böter eller fängelse i högst ett år. överenskommelsen hindrar inte

att även annan rättsverkan än straff införs.

Kungl. Maj:Is proposition nr 37 är 19<>(>

24

Enligt 1946 års lag om radioanläggningar m. m., som reglerar rätten att

inneha och använda radiosändare och radiomottagare här i landet samt på

svenskt fartyg och luftfartyg utom landet, kan innehav eller användning

utan tillstånd av radioanläggning medföra att anläggningen förverkas. Även

radioanläggning som medförs i strid mot bestämmelserna i 1939 års kunaö-

o

relse om användning på svenskt område av radioanläggning på främmande

fartyg eller luftfartyg kan förverkas. Uppenbarligen är förverkandemöjlig-

heten ägnad att ge ökad effekt åt dessa författningar. Eftersom det visat sig

att efterlevnaden av föreskrifterna i 1962 års lag inte är tryggad genom

straffbestämmelserna, synes det mig naturligt att straffbestämmelserna

kompletteras med regler om förverkande. Den möjlighet som torde finnas

att med stöd av 1946 års lag eller 1939 års kungörelse förverka radioanlägg­

ning som använts eller är avsedd att användas för rundradiosändning pa

öppna havet eller i luftrummet däröver är alltför begränsad. För att lagstift­

ningen mot konventionsstridiga rundradiosändningar skall bli effektiv är

det nödvändigt att kunna förverka varje slags egendom som anläggningens

ägare eller brukare använt vid sådan sändning. Förverkandepåföljd bör kun­

na drabba även den som medverkar till sändningen, upprättandet av radio-

anläggningen eller verksamheten i övrigt. Härigenom blir det möjligt att

förhindra att verksamhet som bedrivs på öppna havet eller i luftrummet

däröver får stöd från Sverige i form av t. ex. transport av förnödenheter

eller material för sändningen och framställning av sådant material.

Förverkandebestämmelserna bör utformas med ledning av motsvarande

bestämmelser i brottsbalken.

Bestämmelserna i 1946 års lag eller 1939 års kungörelse bör inte äga

tillämpning på radioanläggning som avses i den nya lagen. Jag föreslår att

en föreskrift av sådan innebörd nu införs i 1946 års lag. Förslag till mot­

svarande ändring i 1939 års kungörelse torde senare få anmälas för Kung],

Maj :t. I

I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till dels lag om förbud i vissa fall mot rundradiosänd­

ning på öppna havet dels lag angående ändring i lagen den 3 maj 19i6 (nr

172) om radioanläggningar m. m. Förslagen torde få fogas till statsråds­

protokollet i detta ärende som bilaga 3. Om innehållet i det förstnämnda

förslaget får jag, utöver vad som framgår av den tidigare framställningen,

anföra följande.

1 §. Avgränsningen av det straffbara området i första stycket har skett

i nära anslutning till artikel 1 i överenskommelsen. De länder som skyddas

är i första hand Sverige, Danmark, Finland och Norge, oavsett om de är

anslutna till överenskommelsen eller ej. Dessutom utvidgas skyddet till

annat land som är anslutet till överenskommelsen. Förutom medlemmarna

i Europarådet kan varje medlem eller associerad medlem av internationella

teleunionen ansluta sig till överenskommelsen, dock inte förr än den trätt

Kiingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr .'17 är 1 !)(!(>

2.5

i kraft. Det synes lämpligt att uppgift om vilka länder som är anslutna till

överenskommelsen meddelas genom kungörelse som utfärdas av Kungl.

Maj :t.

Uttrycken rundradiosändning, radioanläggning och menlig störning har

den innebörd som samma uttryck getts i prop. 1962: 171 (s. 20). Med radio­

trafik förstås varje sändning eller mottagning som sker i överensstämmelse

med de internationella reglerna. Det må påpekas att begreppet rundradio

är en sammanfattande benämning på ljudradio och television.

Bestämmelserna i andra stycket kan tillämpas även om någon sändning

aldrig kommer till stånd eller om sändningarna tillfälligt upphört.

2 §. Bestämmelserna om medverkan har utformats så att de täcker både

de handlingar som man var överens om att förbjuda vid det nordiska sam­

arbete som föregick 1962 års lag och den medverkan som skall förhindras

enligt Europarådsöverenskommelsen. Reglerna överensstämmer i huvudsak

med 2 § i 1962 års lag men har i vissa delar fått större räckvidd. Det må

påpekas att bestämmelserna avser medverkan till varje brott enligt 1 §

och således i fråga om icke störande sändningar går längre än medverkans-

bestämmelserna i 3 § i 1962 års lag. överenskommelsen medger inte olika

regler för medverkan beroende på om sändningen är störande eller ej.

Paragrafen har konstruerats så att medverkan anges vara att främja

upprättande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen ge­

nom vissa handlingar som anges i åtta punkter.

I punkt 1 avses med tekniskt och ekonomiskt bistånd detsamma som en­

ligt 1962 års lag.

Punkt 2 har större räckvidd än motsvarande bestämmelse i 1962 års lag.

I enlighet med överenskommelsen straffbeläggs här att tillhandahålla ut­

rustning eller förnödenheter för den förbjudna verksamheten, oavsett om

det som tillhandahålls är avsett för själva radioanläggningen eller dess tek­

niska drift. Bestämmelsen omfattar även t. ex. drivmedel till fartyg där an­

läggningen finns, livsmedel till besättningen på fartyget och utrustning som

är avsedd att användas vid inspelning av program för sändning.

Bestämmelsen i punkt 3 om transporter innebär inte annan ändring i

förhållande till gällande rätt än att bestämmelsen gjorts tillämplig även

på transport från fartyg etc., vilket överensstämmer med artikel 2 para­

graf 2 c i överenskommelsen. Begreppet »annan anordning där anlägg­

ningen finnes» får anses innefatta sådant i artikel 4 i överenskommelsen

nämnt föremål som är förankrat vid eller vilar på havsbottnen. I likhet med

vad som föreskrivs i artikel 2 paragraf 2 c i överenskommelsen har tillhan­

dahållande av transportmedel för här avsedd transport ansetts böra be­

traktas som medverkan till brott enligt 1 §.

Enligt 2 § 3 i 1962 års lag är medverkan av den som deltar i sändningen,

t. ex. hallåman eller artist, straffbar endast om den sker där sändningen

äger rum. I artikel 5 i överenskommelsen medges undantag för medverkan

utanför sändningsplatsen men endast i fråga om medverkan av utövande

26

konstnär. På grund härav kan ifrågavarande undantag inte behållas med

nuvarande räckvidd. Eftersom den nya lagen avser endast uppsåtliga brott

och med hänsyn till den begränsning som jag i det följande föreslår i fråga

om förverkandereglerna, har punkt 4 utformats så att den gäller all form

av deltagande i sändning.

Bestämmelserna i punkt 5 har avfattats med ledning av artikel 2 paragraf

2 d i överenskommelsen. De fall som avses här torde inte omfattas av be­

stämmelserna i 2 § i 1962 års lag, om det inte är fråga om någon som

driver rörelse med ändamål att främja sändningen. Med den som framstäl­

ler program för sändningen avses producent eller annan som svarar för

programmet, däremot inte den som i underordnad ställning deltar i fram­

ställningen. Bestämmelserna gäller även den som svarar för framställning­

en av annan produkt för sändningen, t. ex. annons, föredrag eller film.

Punkterna 6 och 8 motsvarar 2 § 4 och 5 i 1962 års lag. Bestämmelserna

har tillkommit efter nordiskt samarbete och bör bibehållas. Rörelse som av­

ses i punkt 8 har angetls vara sådan med ändamål att främja verksam­

heten, inte endast sändning. Härigenom har bättre överensstämmelse nåtts

med vad som torde vara avsikten även enligt gällande bestämmelse.

I punkt 7 upptas en motsvarighet till artikel 2 paragraf 2 e i överens­

kommelsen.

överenskommelsen avser endast uppsåtlig medverkan. Det nordiska sam­

arbete som föregick 1962 års lag torde inte göra det nödvändigt att bibehålla

regeln i 2 § andra stycket nämnda lag, enligt vilken även den som inte

insåg men hade skälig anledning anta att illegal sändning förelåg kan

dömas till straff. Jag förordar därför, som jag redan antytt, att lagen nu

begränsas till uppsåtliga brott.

3 och 4 §§. Som förut nämnts har förverkandereglerna utformats med

ledning av motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Uttrycket hjälpmedel

har samma innebörd här som i 36 kap. 2 § brottsbalken. Med egendom som

varit föremål för brott avses sådant som inte kan betraktas som hjälpme­

del, t. ex. utrustning eller förnödenheter som transporteras till fartyg där

radioanläggningen finns.

Om brottet är illegal sändning eller upprättande eller innehav av radio­

anläggning för sändningen är det framför allt sådan egendom som anlägg­

ningen, fartyg där anläggningen finns och utrustning för anläggningen och

fartyget som kan förklaras förverkad. I fråga om medverkansbrott avses

förverkandeförklaring kunna drabba i första hand vad som varit direkt av­

sett att främja sändningen eller anläggningen, t. ex. förnödenheter, driv­

medel, transportmedel för transport till anläggningen, teknisk utrustning

och ljudband eller annat material för sändningen. Vissa undantag bör dock

göras från förverkandereglerna. Den som endast deltar i sändning bör inte

riskera att få sin utrustning förverkad. Detsamma bör gälla den som läm­

nar eller förmedlar uppdrag för sändning eller framför reklam för den

förbjudna verksamheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 är 1966

27

I .'5 § upptas eu regel om värdekonfiskation när egendomen är oåtkomlig

för sakkonfiskation. Regeln bör kunna tillämpas även i fråga om egendom

som finns på internationellt område, när brottet begås. Om det är en för­

utsättning för brott att gärningen begås på internationellt område, torde

den omständigheten att egendomen redan dessförinnan gjorts oåtkomlig

för sakkonfiskation inte hindra att värdekonfiskation i stället tillgrips.

.7 §. Kompetensregeln har upptagits som en komplettering till bestäm­

melserna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk lags tillämplighet och

svensk domstols behörighet i fråga om utlänning som begått brott utom lan­

det. Regeln avser fall där det är tveksamt om gärningen kan anses begången

mot Sverige och om gärningsmannen omfattas av den svenska kompetensen

enligt brottsbalkens bestämmelser men där det är rimligt att han skall

kunna dömas här, om han finns i landet. Ett sådant fall är t. ex. att ut­

länning upprättar eller innehar radioanläggning av ifrågavarande slag i land

där sådan gärning inte är straffbar och avser att använda anläggningen för

konventionsstridig sändning.

I fråga om brott som förövats utom landet gäller bestämmelserna i 2 kap.

5 § brottsbalken om åtalsmedgivande. Det har ansetts lämpligt att dess­

utom i överensstämmelse med gällande rätt kräva åtalsmedgivande för åtal

mot svensk som här i landet begått brott som rör sändning som inte är

avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige och inte heller orsakar

menlig störning här. Bestämmelsen gäller både utförande av sändning och

upprättande eller innehav av sändare samt medverkan. I fråga om utlän­

ning innebär förslaget att åtalsmedgivande liksom för närvarande alltid

fordras.

Lagarna bör träda i kraft dagen efter den då de utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslagen till

1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet,

2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioan­

läggningar m. m.

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom ut­

drag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Bilaga 1

Lov

(Nr. 188 —12. april 1949)

om

telekommunikation m. m. ved radio

Vi Frederik den Niende, af Guds nåde konge til Danmark, de Venders

og Goters, hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg

og Oldenborg

G0r Vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfaestet

f0lgende lov:

§ 1.

Staten har på og over dansk land og spterritorium eneret på anlmg af

enhver art til sending eller modtagning af radiobplger.

Ministeren for offentlige arbejder beinyndiges til åt udfaerdige naermere

bestemmelser angående oprettelse og brug af ovannaevnte anlaeg samt an­

gående benyttelse af radiofrekvenser. Idet radiospredning, omfattende såvel

radiofoni som fjernsyn, henhprer under de i lov nr. 185 af 30. marts 1946,

§ 1, fastsatte bestemmelser, vil foranstaltninger ved hertil sigtende anlaeg

vsere åt traeffe efter aftale med undervisningsministeren. Ipvrigt berpres

den saerlige lovgivning om radiospredning ikke af naervaerende lov.

För anlaeg m. m., der benyttes i det nationale forsvars tjeneste, gaelder

de i den internationale telekommunikationskonvention herom fastsatte be­

stemmelser.

^§ 2

.

Ministeren for offentlige arbejder kan på vilkår, som af ham fastsaettes,

meddele tilladelser til eller eneretsbevillinger på opstilling og drift af faste

anlaeg på land til opfyldelse af saerlige formål, dog med undtagelse af anlaeg,

hvis formål er åt tilvejebringe förbindelse mellem offentlige telekommunika-

tionstj enester og radioanlaeg i bevaegelige stationer — hvorved forstås an­

laeg i skibe, luftfartpjer, automobiler, tog og lign. — samt sendeanlaeg til

etablering af förbindelse mellem Danmark og udlandet.

Efter forud indhentet tilladelse fra ministeren for offentlige arbejder kan

der etableres radioanlaeg i bevaegelige stationer.

Hvis de i en tilladelse fastsatte vilkår for indretning og drift af de i denne

paragraf omhandlede anlaeg ikke overholdes, kan tilladelsen tilbagekaldes

af ministeren.

§ 3.

Videnskabelige og tekniske forspg med overf0ring af elektriske signaler

pr. radio må kun foretages efter forud indhentet tilladelse fra ministeren

för offentlige arbejder.

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år ll)6G

§ 4.

Ministeren for offentlige arbejder kan, når saerlige forhold g0r det n0d-

vendigt, forbyde anvendelsen af radioanlseg, herfra dog undtaget apparater

udelukkende beregnet til modtagning af radiospredningsstof, og ministeren

kan trseffe de til gennemfprelsen af et sådant forbud npdvendige foran-

staltninger.

§ 5.

Radioanlseg i udenlandske bevsegelige stationer må på dansk territorium

kun benyttes under iagttagelse af de bestemmelser, der herom fastssettes

af ministeren.

§ 6.

De i lov nr. 84 af It. maj 1897 fastsatte bestemmelser om telegrafvaesenets

embeds- og bestillingsmaends hemmeligholdelsespligt og om strafansvar

in. in. i overtrsedelsestilfselde gselder også for telekommunikation ved radio.

Ligeledes kan de i samme lovs § 18 fastsatte bestemmelser om tilsvarende

regler för ansatte ved private selskaber af ministeren g0res anvendelige på

personer, der betj ener private radiostationer.

§ 7.

Overtrsedelse af denne lov og bestemmelserne i de i henhold hertil ud-

stedte reglementer straffes, for så vidt forholdet efter sin beskaffenhed ikke

medfprer h0jere straf, med b0de, der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt

anbragte eller benyttede anlaeg og apparater kan konfiskeres.

^§ 8

.

Denne lov trseder i kraft straks og samtidig ophseves lov nr. 99 af 19. april

1907 om trådlpse telegrafer (radiotelegrafer) og lov nr. 166 af 1. maj 1923

om trådlpse telefoner (radiotelefoner).

Hvorefter alle vedkommende sig har åt rette.

Givet på Christiansborg, den 12. april 1949.

Under Vor kongelige hånd og segl.

FREDERIK R.

(L. S.)

Carl Petersen

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Lov nr. 229 af 22. juni 1962.

Lov om aendringer i lov om telekommunikation m. in. ved radio

VI FREDERIIv DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Ven-

ders og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg

og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende lov:

§

1

.

I lov nr. 188 af 12. april 1949 om telekommunikation in. in. ved radio fore­

tages fplgende aendringer:

!• I § 7 sendres stk. 3 till stk. 4, og som nyt stk. 3 indsaettes:

»Stk. 3. Der må ikke oprettes, drives eller bruges radiospredningsstatio-

ner på det åbne hav eller i luftrummet derover.»

2. I § 7 indsaettes som nyt stk. 2, 3 og 4:

»Stk. 2. Er overtraedelsen begået af et aktieselskab el. lign., kan der på-

laegges selskabet som sådant bpdeansvar.

Stk. 3. For så vidt angår de i § 1, stk. 3, omhandlede lovovertraedelser, fin-

der borgerlig straffelovs regler om medvirken kun anvendelse med hen-

syn til

1) den, der medvirker til oprettelse eller 0konomisk eller teknisk drift af

den station, der bruges eller er bestemt til åt bruges til radiospredning

i strid med bestemmelsen,

2) den, der i ejerens eller brugerens tjeneste medvirker til radiospredning

fra den pågaeldende station,

3) den, der medvirker til radiospredning ved 0konomisk eller teknisk bi­

stånd, ved bestilling af udsendelser over stationen, ved optagelse eller

formidling af ordrer herpå, ved åt lede optagelsen af programmer, ved

deltagelse på fartpjet i udsendelser, ved åt stille lokaler eller tekniske

hjaelpemidler til rådighed eller ved levering eller transport af betydning

for radiospredningen.

Stk. 4. Overtraedelse af § 1, stk. 3, h0rer under dansk straffemvndighed,

uanset om betingelserne i borgerlig straffelov §§ 6—9 er opfyldt. Hand­

linger, företaget uden for den danske stat, er dog kun undergivet dansk

straffemyndighed, såfremt

1) radiospredningsstationen oprettes eller drives med henblik på eller bru­

ges til radiospredning, som må antages bestemt til modtagning på dansk

område, eller som forstyrrer radiomodtagning på dansk område, eller

2) gerningsmanden har dansk indfpdsret eller bopsel i den danske stat eller

har indfpdsret eller bopael i Finland, Island, Norge eller Sverige og op-

holder sig her i landet.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 196(1

31

§ 2.

Tidspunktet for lovens ikrafttraeden fastsadtcs af ministeren for offentlige

arbejder.1

Givet i Amtsgården, Rflnne, den 22. juni 1962.

Under Vor Kongelige Hånd og Segl.

I Kongens Navn:

MARGRETHE

Tronfplger

Ko i Lindberg.

1 Lagen har trätt i kraft den 1 augusti 1962 enligt bekendtgurelse nr 251 af 5 juli 1962.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Lov nr. 212 af

4

.

juni 1965

Lov om aendringer i borgerlig straffelov

(Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf in. v.).

VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Ven-

ders og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauen-

borg og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende

lov:

1

§.

I borgerlig straffelov, jfr. lovbekendtg0relse nr. 284 af 1. juli 1963, fore­

tages f0lgende aendringer:

23. § 75 og § 76 ophaeves.

24. § 77 ophaeves, og i stedet indsaettes:

Ȥ 75. Udbyttet ved en strafbar handling eller et hertil svarende bel0b kan

helt eller delvis konfiskeres. Savnes der fornpdent grundlag for åt fastslå

belpbets stprrelse, kan der konfiskeres et bel0b, som skpnnes åt svare til det

indvundne udbytte.

Stk. 2. Såfremt det må anses for påkraevet for åt forebygge yderligere

lovovertraedelser, eller saerlige omstaendigheder i 0vrigt taler derfor, kan der

ske konfiskation af

1) genstande, der har vaeret brugt eller bestemt til åt bruges ved en straf­

bar handling,

2) genstande, der er frembragt ved en strafbar handling, og genstande,

med hensyn til hvilke der i 0vrigt er begået en strafbar handling.

Stk. 3. I stedet for konfiskation af de i stk. 2 naevente genstande kan der

konfiskeres et bel0b svarende til deres verdi eller en del heraf.

Stk. 4. I stedet for konfiskation efter stk. 2 kan der traeffes bestemmelse

om foranstaltninger vedrprende genstandene til forebyggelse af yderligere

lovovertraedelser.

Stk. 5. Når en förening oplpses ved dom, kan dens formue, arkiv, proto­

koller og lignende konfiskeres.

§ 76. Konfiskation efter § 75, stk. 1, kan ske hos den hvem udbyttet er

tilfaldet umiddelbart ved den strafbare handling.

Stk. 2. Konfiskation af de i § 75, stk. 2 og 3, naevnte genstande og vaer-

dier kan ske hos den, der er ansvarlig for lovovertraedelsen, og hos den, på

hvis vegne han har handiet.

Stk. 3. Saerligt sikrede rettigheder over genstande, der konfiskeres, bort-

falder kun efter rettens bestemmelse under betingelser svarande till de i stk.

2 anfprte.

33

Stk. //. Har en af de i sik. 1 og 2 naevnte personer efter den strafbare

handling företaget dispositioner over udbytte eller genstande af den i § 75,

stk. 2, omhandlede beskaffenlied eller rettigheder herover, kan del over-

dragne eller dets vaerdi konfiskeres hos erhververen, såfremt denne var be-

kendt med det overdragnes förbindelse med den strafbare handling eller

har ndvist grov nagtsomhed i denne henseende, eller hvis overdragelsen er

sket som gave.

§ 77. Sker der konfiskation efter § 75, stk. 1, og har nogen erstatnings-

krav i anledning av lovovertraedelsen, kan det konfiskerede anvendes til dajk-

ning af erstatningskravet.

Stk. 2. Det samme gaelder genstande og vserdier konfiskeret efter § 75,

stk. 2 og 3, såfremt der ved dommen tra;ffes beslemmelse derom.

Stk. 3. Har den d0mte i et af de i stk. 1 og 2 naevnte tilfselde betalt den

lorurettede erstatning efter dommen, nedsaettes konfiskationsbel0bet tils-

varende.

§ 77 a. Genstande, som på grund af deres beskaffenhed i förbindelse med

andra foreliggende omstaendigheder må befrygtes åt ville blive brugt ved

en strafbar handling, kan konfiskeres, for så vidt det må anses for påkraevet

for åt forebygge den strafbare handling. § 75, stk. 4, finder tilsvarende an-

vendelse.»

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

2

§•

Stk. 1. Loven traeder i kraft den 1. juli 1965.

Givet på Amalienborg, den 4. juni 1963.

Under Vor lvongelige Hånd og Segl.

FREDERIK R.

K. Axel Nielsen

3 It ihan a till rikadagens protokoll 19 Uti. 1 saml. Nr 37

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Lov. nr 213 af

4

.

juni 1965

Lov om aendringer i forskellige lovbestemmelser om straf,

konfiskation m. v.

VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Ven-

ders og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauen-

borg og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfa;stet folgende

lov:

§ 46.

I lov nr. 188 af 12. april 19b9 om telekommunikation m. m. ved radio

foretages f0lgende sendring:

I $ 7, stk. 1, udgår:

»der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt anbragte eller benyttede an-

laeg og apparater kan konfiskeres».

§ 118.

Loven traeder i kraft samtidig med lov af 1965 om aendringer i borgerlig

straffelov (Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf m. v.).

Givet på Amalienborg, den 4. juni 1965.

Under Vor Kongelige Hånd og Segl.

FREDERIK R.

K. Axel Nielsen

Kungl. Maj:la proposition nr 37 år 1 !)<><>

35

Lag

om bestraffning av rundradioverksamhet på öppna havet

Given i Nådendal den 27 juli 1962.

1 enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §•

Var, som på öppna havet eller däröver bedriver mot bestämmelserna i gäl­

lande internationella telekonvention eller därtill hörande radioreglemente

stridande rundradioverksamhet, som är riktad mot Finland, Danmark, Norge

eller Sverige eller som på ett menligt sätt stör mottagandet av radiosänd­

ningar i ovan nämnt nordiskt land, straffes med böter eller fängelse ej över

sex månader.

2

§.

Var, som främjar i 1 § nämnd rundradioverksamhet genom att:

1. stödja den ekonomiskt,

2. överlåta, använda, iståndsätta eller underhålla för ändamålet erforder­

liga tekniska anordningar eller förnödenheter,

3. ställa till förfogande eller förmedla material för utsändning,

4. utföra transporter till fartyg, på vilket verksamheten bedrives, eller

5. deltaga i utsändning på fartyget,

straffes med böter.

3 §•

Var, som främjar sådan i 1 § nämnd rundradioverksamhet, som berör an­

nat land än Finland, Danmark, Norge eller Sverige, genom att i Finland be­

driva förmedling av material för utsändning, straffes med böter.

4

§•

Med rundradioverksamhet avses i denna lag med hjälp av elektromagne­

tiska vågor anordnad utsändning av ljud-, televisions-, bild- eller annat pro­

gram, som är avsedd att direkt mottagas av allmänheten.

5 §•

Straffstadgandena i denna lag skola lända till efterrättelse utan hinder av

vad i 1 kap. 1, 2 och 4 §§ strafflagen är stadgat.

6

§•

Straffyrkande med stöd av denna lag må icke framställas, såframt icke

statsrådet anmält brottet hos åklagarmyndighet för väckande av åtal.

Laga domstol i ärenden, som avses i denna lag, är rådstuvurätten i Hel­

singfors.

7 §■

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1962.

Nådendal den 27 juli 1962.

Republikens President

URHO KEKKONEN

Minister O. Närvunen

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Lov om straff for ulovlig kringkasting fra skip og fly i internasjonalt

område m. v.

Vi OLAV, Norges Konge, gj0r vitterlig:

åt Oss er blitt förelagt Stortingets vedtak av 6. juni 1962 sålydende:

§ 1. Det er forbudt å opprette eller drive stas jon eller annet anlegg for

kringkasting fra skip, luftfartpy eller annen flytende eller luftbåren innret-

ning på det åpne hav eller i luftrommet over, dersom sendingen er beregnet

på å mottas i Norge, Danmark, Finland eller Sverige, eller dersom den for-

styrrer radiomottaking der.

§ 2. Det er forbudt å bevirke eller medvirke til åt skip, Iuftfartpy eller

annen flytende eller luftbåren innretning som brukes eller er beregnet til å

brukes til kringkasting på det åpne hav eller i luftrommet over, anlpper

norsk havn, länder på norsk flyplass, passerer eller oppholder seg på norsk

sjpterritorium eller norsk luft-territorium, selv om sendingene ikke er av

den art som er nevnt i § 1. Forbudet gjelder ikke når det i en n0dssituasjon

er uomgjengelig n0dvendig å s0ke inn på norsk territorium for å redde

menneskeliv, fartpy eller last.

§ 3. Kongen kan gi forskrifter om forbud mot medvirkning på norsk

territorium — herunder sjpterritoriet og luft-territoriet — til kringkasting

på det åpne hav eller i luftrommet over, således om forbud mot å opprette

eller drive kontor for slik virksomhet, mot å gi 0konomisk eller teknisk

bistånd, mot å drive reklame eller annonsering og mot å levere eller trans-

portere utstyr, materiell, lydbånd eller liknende.

Forskrifter som er nevnt i f0rste ledd kan forby også medvirkning utenfor

norsk territorium, for så vidt den gjelder virksomhet som er forbudt

etter § 1.

§ 4. Den som forsettlig eller uaktsomt overtrer denne lov eller forskrifter

gitt i medhold av loven, straffes med b0ter eller fengsel inntil 6 måneder.

Straffebudet gjelder uten hinder av de begrensninger som ellers fplger av

straffelovens § 12 og § 13, f0rste og annet ledd. Men bare den som er stats-

borger eller hjemmehprende i Norge, Danmark, Finland eller Sverige kan

straffes for overtredelse av forskrifter etter § 3, annet ledd.

Overtredelsene er förseelser.

Er den straffbare handling foretatt på vegne av et selskap, en stiftelse eller

sammenslutning, kan bptesstraff også idpmmes selskapet, stiftelsen eller

sammenslutningen når det finnes rimelig.

Gjenstander som har vaert brukt eller er bestemt til å brukes ved virk­

somhet som er forbudt i denne lov eller med hjemmel i den, kan inndras hos

den skyldige eller den han har handiet på vegne av eller til fordel för, uten

åt straffesak behpver å vsere reist eller å lumne reises mot noen. I stedet for

en gjenstand kan dens verdi helt eller delvis inndras.

§ 5. Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen bestemmer.

37

Ti har Vi anlatt og bekreftet, liksom Vi hervcd antar og bekrefter samme

som lov, under Vår hånd og rikets segl.

Gitt på Oslo slott 22. juni 1962.

OLAV

(L. S.)

Einar Gerhardsen

Leif 0stern

Kungl. AInj:ts proposition nr 37 ur 1969

Kongelig resolution

I.

II.

I medhold av § 5 i lov av 22. juni 1962 om straff for ulovlig kringkasting

fra skip og fly i internasjonalt område fastsettes lovens ikrafttreden til

1. august 1962.

38

Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966

Bilaga 2

European agreement för the prevention

of broadcasts transmitted from stations

outside national territories

The member States of the Council

of Europé signatory hereto,

Considering that the aim of the

Council of Europé is to achieve a

greater unity between its Members;

Considering that the Radio Regula-

tions annexed to the International

Telecommunication Convention pro-

hibit the establishment and use of

broadcasting stations on board ships,

aircraft or any other floating' or air-

borne objects outside national ter­

ritories;

Considering also the desirability

of providing for the possibility of

preventing the establishment and use

of broadcasting stations on objects

affixed to or supported by the bed of

the sea outside national territories;

Considering the desirability of

European collaboration in this mat­

ter,

Have agreed as follows:

Article 1

This Agreement is concerned with

broadcasting stations which are in-

stalled or maintained on board

ships, aircraft, or any other floating

or airborne objects and which, out­

side national territories, transmit

broadcasts intended for reception or

capable of being received, wholly or

in part, within the terrätory of any

Contracting Party, or which cause

harmful interference to any radio-

communication service operating

under the authority of a Contracting

Party in accordance with the Radio

Regulations.

Accord Européen pour la repression des

émission de radiodiffusion effectuées par

des stations hors des territoires nationaux

Les Etats membres du Conseil de

1’Europe, signataires du présent Ac­

cord,

Considérant que le but du Conseil

de 1’Europe est de réaliser une union

plus étroite entre ses Membres;

Considérant que le Réglement des

radiocommunications annexé å la

Convention internationale des télé-

communications interdit d’établir et

d’utiliser des stations de radiodiffu­

sion å bord de navires, d’aéronefs ou

de tout objet flottant ou aéroporté

hors des territoires nationaux;

Considérant également l’utilité de

prévoir la faculté d’interdire 1’instal-

lation et 1’utilisation de stations de

radiodiffusion sur des objets fixés

ou prenant appui sur le fond de la

mer, hors des territoires nationaux;

Considérant 1’intérét d’une colla­

boration européenne dans cette ma-

tiére,

Sont convenus de ce qui suit :

Article ler

Le présent Accord vise les stations

de radiodiffusion installées ou eu

service å bord d’un navire, d’un

aéronef ou de tout autre objet flot­

tant ou aéroporté, et qui, hors des

territoires nationaux, transinettent

des émissions destinées å étre recues,

ou susceptibles d’étre recues, en tout

ou en partie, sur le territoire d’une

des Parties Contractantes, ou qui

causent un brouillage nuisible å un

service de radiocommunication ex-

ploité avec 1’autorisation d’une des

Parties Contractantes, conformément

au Réglement des radiocommunica­

tions.

Kungl. Muj.ts proposition nr .‘17 år 1966

39

(Översättning)

Europeisk överenskommelse till förhind­

rande av rundradiosändningar från sta­

tioner utanför nationella territorier

Undertecknade stater, medlemmar

av Europarådet, ha

i betraktande av att Europarådets

syfte är att åstadkomma större en­

het mellan dess medlemmar,

i betraktande av att det till inter­

nationella telekonventionen fogade

radioreglementet förbjuder upprät­

tandet och användandet av rundra­

diostationer på fartyg, luftfartyg el­

ler andra flytande eller luftburna fö­

remål utanför nationella territorier;

i betraktande även av det önsk­

värda i att skapa möjligheter att

förbjuda upprättandet och använ­

dandet av rundradiostationer på fö­

remål förankrade vid eller vilande

på havsbottnen utanför nationella

territorier;

i betraktande av önskvärdheten av

europeiskt samarbete i denna ange­

lägenhet,

överenskommit som följer:

Artikel 1

Denna överenskommelse avser

rundradiostationer som äro upprät­

tade eller i drift på fartyg, luftfartyg

eller varje annat flytande eller luft-

buret föremål och som utanför na­

tionella territorier utföra sändning­

ar avsedda att mottagas eller möj­

liga att mottagas, helt eller delvis,

inom fördragsslutande parts terri­

torium, eller som orsaka menlig

störning för radiotrafik som sker

med någon fördragsslutande parts

godkännande enligt radioreglemen­

tet.

40

Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966

Article 2

1. Eacli Contracting Party under-

takes to take appropriate steps to

make punishable as offences, in ac-

cordance with its domestic law, the

establishment or operation of broad-

casting stations referred to in Article

1, as well as acts of collaboration

knowingly performed.

2. The following shall, in x-elation

to broadcasting stations referred to

in Article 1, be acts of collaboration:

(a) the provision, maÉntenance or

repairing of equipment;

(b) the provision of supplies;

(c) the provision of transport for,

or the transporting of, persons,

equipment or supplies;

(d) the ordering or production of

material of any kind, including ad-

vertisements, to be broadcast;

(e) the provision of services con-

cerning advertising for the benefit of

the stations.

Artide 3

Each Contracting Party shall, in

accordance with its domestic law,

apply the provisions of this Agree-

ment in regard to:

(a) its nationals who have com-

mitled any act referred to in Article

2 on its territory, ships or aircraft,

or outside national territories on any

ships, aircraft or any other floating

or airborne object;

(b) non-nationals who, on its ter­

ritory, ships or aircraft, or on board

any floating or airborne object under

its jurisdiction have committed any

act referred to in Article 2.

Artide 2

1. Chacune des Parties Contractan-

tes s’engage å prendre, conformé-

ment å son ordre juridique interne,

les mesures nécessaires en vue de

réprimer comme infraction 1’établis-

sement de stations visées å 1’article

ler, leur exploitation ainsi que les

actes de collaboration accomplis

sciemment ä cet effet.

2. Seront considérés comme actes

de collaboration, au regard des sta­

tions visées å 1’article ler, les actes

suivants :

(a) la fourniture, 1’entretien ou

la réparation de materiel;

(b) la fourniture d’approvisionne-

ment;

(c) la fourniture de moyens de

transport ou le transport de person-

nes, de matériel ou d’approvisionne-

ment;

(d) la commande ou la realisation

des productions de toute nature, y

compris la publicité, destinées ä étre

radiodiffusées;

(e) la fourniture de services con-

cernant la publicité en faveur des

stations intéressées.

Artide 3

Chacune des Parties Contractantes

s’engage å mettre en application, en

conformité avec sa législation na-

tionale, les régles prévues par le pré-

sent Accord å l’égard :

(a) de ses ressortissants qui ont

commis 1’un des actes visés å 1’article

2, soit sur son territoire ou å bord

de ses navires ou aéronefs, soit, hors

des territoires nationaux, å bord de

navires, d’aéronefs ou de tout autre

objet flottant ou aéroporté;

(b) des étrangers qui ont commis

l’un de ees actes sur son territoire

ou å bord de navires ou d’aéronefs

ayant sa nationalité, ou å bord de

tout autre objet flottant ou aéroporté

relevant de sa juridiction.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1 Stift

41

Artikel 2

1. Varje fördragsslutande part för­

hinder sig att i överensstämmelse

med sin nationella rättsordning vid­

taga nödvändiga åtgärder för att be­

ivra såsom lagöverträdelse upprät­

tandet eller användandet av rund­

radiostationer som avses i artikel 1

samt uppsåtlig medverkan därtill.

2. Såsom medverkan i fråga om

rundradiostationer som avses i arti­

kel 1 anses:

(a) leverans, underhåll eller repa­

ration av utrustning:

(b) leverans av förnödenheter;

(c) tillhandahållande av trans­

portmedel för eller transport av per­

soner, utrustning eller förnödenhe­

ter;

(d) beställning eller framställning

av varje slag av produkt, inbegripet

annonser, som är avsedd för rund­

radiosändning;

(e) tillhandahållande av tjänster

som avse reklam till förmån för be­

rörda stationer.

Artikel 3

Varje fördragsslutande part för­

binder sig att, i överensstämmelse

med sin nationella lagstiftning,

bringa i tillämpning reglerna i den­

na överenskommelse i fråga om

(a) den fördragsslutande partens

medborgare som ha företagit någon

av de handlingar som avses i artikel

2 antingen på den fördragsslutande

partens territorium, eller på något

av dess fartyg eller luftfartyg eller

utanför nationella territorier på far­

tyg, luftfartyg eller varje annat fly­

tande eller luftburet föremål;

(b) personer som icke äro den för­

dragsslutande partens medborgare

och som ha företagit någon av dessa

handlingar på den fördragsslutande

partens territorium eller på fartyg,

luftfartyg eller varje annat flytande

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Article i

Nothing in this Agreement shall

be deemed to prevent a Contracting

Party:

(a) from also treating as punish-

able offences acts other than those

referred to in Article 2 and also ap-

plying the provisions concerned to

persons other than those referred to

in Article 3;

(b) from also applying the pro­

visions of this Agreement to broad-

casting stations installed or main-

tained on objects affixed to or sup­

ported by the bed of the sea.

Article 5

The Contracting Parties may elect

not to apply the provisions of this

Agreement in respect of the services

of performers which have been pro­

vided elsewhere than on the stations

referred to in Article 1.

Article 6

The provisions of Article 2 shall

not apply to any acts performed for

the purpose of giving assistance to

a ship or aircraft or any other float-

ing or airborne object in distress or

of protecting human life.

Article 7

No reservation may be made to the

provisions of this Agreement.

Article 8

1. This Agreement shall be open

to signature by the member States

of the Council of Europé, which may

become Parties to it either by:

(a) signature without reservation

in respect of ratification or accept-

ance, or

(b) signature with reservation in

Article 4

Aucune des dispositions du pre­

sent Accord ne sera considérée com-

me empéchant les Parties Contrac-

tantes :

(a) de réprimer comme infraction

des actes autres que ceux prévus å

1’article 2 ou que ceux commis par

des personnes autres que celles vi-

sées å 1’article 3;

(b) d’appliquer les dispositions du

present Accord aux stations de ra-

diodiffusion installées ou en service

sur des objets fixés ou prenant appui

sur le fond de la mer.

Article 5

Il est loisible aux Parties Contrac-

tantes de ne pas appliquer le présent

Accord aux prestations des artistes

interprétes ou exécutants qui ont été

fournies hors des stations visées å

1’article ler.

Article 6

Les dispositions de 1’article 2 ne

visent par les actes accomplis en vue

de secourir un navire, un aéronef ou

un objet flottant ou aéroporté en dé-

tresse ou de sauvegarder la vie hu-

maine.

Article 7

Aucune réserve n’est admise aux

dispositions du présent Accord.

Article 8

1. Le présent Accord est ouvert

å la signature des Etats membres du

Conseil de 1’Europe qui peuvent y

devenir Parties par :

(a) la signature sans réserve de

ratification ou d’acceptation, ou

(b) la signature sous réserve de

43

eller luftburet föremål som står un­

der dess jurisdiktion.

Artikel 4

Ingen av bestämmelserna i denna

överenskommelse skall anses hindra

de fördragsslutande parterna från

(a) att beivra såsom lagöverträdel­

se andra handlingar än som avses i

artikel 2 eller handlingar begångna

av andra personer än som avses i

artikel 3;

(b) att tillämpa överenskommel­

sens bestämmelser i fråga om rund­

radiostationer som äro upprättade el­

ler i drift på föremål förankrade vid

eller vilande på havsbottnen.

Artikel 5

De fördragsslutande parterna äga

underlåta att tillämpa denna över­

enskommelse i vad avser utövande

konstnärers prestationer utförda an­

norstädes än på stationer som avses

i artikel 1.

Artikel 6

Bestämmelserna i artikel 2 äga ej

tillämpning på handlingar som ut­

förts för att assistera fartyg eller

luftfartyg eller flytande eller luftbu­

ret föremål som befinner sig i nöd­

situation eller för att rädda män­

niskoliv.

Artikel 7

Förbehåll mot någon av bestäm­

melserna i denna överenskommelse

är icke tillåtet.

Artikel 8

1. Denna överenskommelse är öp­

pen för undertecknande av medlems­

staterna i Europarådet, vilka kunna

bli parter genom:

(a) undertecknande utan förbe­

håll för ratifikation eller godkännan­

de, eller

(b) undertecknande med förbehåll

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

respect of ratification or acceptance

followed by ratification or accept­

ance.

2. Instruments of ratification or

acceptance shall be deposited with

the Secretary-General of the Council

of Europé.

Article 9

1. This Agreement shall enter into

force one month after the date on

which three member States of the

Council shall, in accordance with the

provisions of Article 8, have signed

the Agreement without reservation

in respect of ratification or accept­

ance, or shall have deposited their

instrument of ratification or accept­

ance.

2. As regards any member State

which shall subsequently sign the

Agreement without reservation in

respect of ratification or acceptance

or which shall ratify or accept it, the

Agreement shall enter into force one

month after the date of such signa-

ture or the date of deposit of the

instrument of ratification or accept­

ance.

Article 10

1. After this Agreement has enter-

ed into force, any Member or As-

sociate Member of the International

Telecommunication Union which is

not a Member of the Council of

Europé may accede to it subject to

the prior agreement of the Commit-

tee of Ministers.

2. Such accession shall be effected

by depositing with the Secretary-

General of the Council of Europé an

instrument of accession which shall

take effect one month after the date

of its deposit.

Article 11

1. Any Contracting Party may, åt

the time of signature or when de­

positing its instrument of ratifica­

tion, acceptance or accession, specify

ratification ou d’acceptation suivie

de ratification ou d’acceptation.

2. Les instruments de ratification

ou d’acceptation seront déposés prés

le Secrétaire Général du Conseil de

1’Europe.

Article 9

1. Le présent Accord entrera en vi-

gueur un mois apres la date å la

quelle trois Etats membres du Con­

seil, conformément aux dispositions

de 1’article 8, auront signé 1’Accord

sans réserve de ratification ou d’ac-

ceptation, ou auront déposé leur in­

strument de ratification ou d’accep-

tation.

2. Pour tout Etat membre qui le

signera ultérieurement sans réserve

de ratification ou d’acceptation ou le

ratifiera ou 1’acceptera, 1’Accord en­

trera en vigueur un mois apres la

date de la signature ou du dépöt de

1’instrument de ratification ou d’ac-

ceptation.

Article 10

1. Apres 1’entrée en vigueur du

présent Accord, tout Membre ou

Membre associé de l’Union interna-

tionale des Télécommunications qui

n’est pas Membre du Conseil de l’Eu-

rope pourra, avec 1’accord préalable

du Comité des Ministres, adhérer å

cet Accord.

2. L’adhésion s’effectuera par le

dépöt, prés le Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe, d’un instrument

d’adhésion qui prendra effet un mois

apres la date de son dépöt.

Article 11

1. Toute Partie Contractante peut,

au moment de la signature ou au

moment du dépöt de son instrument

de ratification, d’acceptation ou d’ad-

45

för ratifikation eller godkännande,

följt av ratifikation eller godkän­

nande.

2. Dokumenten om ratifikation el­

ler godkännande skola deponeras hos

Europarådets generalsekreterare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Artikel 9

1. Denna överenskommelse skall

träda i kraft en månad efter den dag

då tre medlemmar av rådet, i enlig­

het med föreskrifterna i artikel

8, undertecknat överenskommelsen

utan förbehåll för ratifikation eller

godkännande eller deponerat doku­

ment om ratifikation eller godkän­

nande.

2. I förhållande till medlemsstat

som senare undertecknar överens­

kommelsen utan förbehåll för ratifi­

kation eller godkännande eller ratifi­

cerar eller godkänner densamma,

skall överenskommelsen träda i kraft

en månad efter undertecknandet el­

ler depositionen av dokument om ra­

tifikation eller godkännande.

Artikel 10

1. Sedan denna överenskommelse

trätt i kraft äger varje medlem eller

associerad medlem av Internationella

teleunionen, som ej är medlem av

Europrådet, ansluta sig till överens­

kommelsen efter att ha inhämtat

godkännande av ministerkommittén.

2. Anslutning sker genom deposi­

tion hos Europarådets generalsekre­

terare av anslutningsinstrument och

träder i kraft en månad efter det att

depositionen skett.

Artikel 11

1. Varje fördragsslutande part må

vid undertecknande eller vid deposi­

tion av dokument om ratifikation,

godkännande eller anslutning, ange

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

the territory or territories to which

this Agreement shall apply.

2. Any Contracting Party maj7,

when depositing its instrument of

ratification, acceptance or accession

or åt any later date, by declaration

adressed to the Secretary-General of

the Council of Europé, extend this

Agreement to any other territory or

territories specified in the declara­

tion and for whose international

relations it is responsible or on

whose behalf it is authorised to give

undertakings.

3. Any declaration made in pur-

suance of the preceding paragraph

may, in respect of any territory

mentioned in such declaration, be

withdrawn according to the pro-

cedure laid down in Article 12 of this

Agreement.

Article 12

1. This Agreement shall remain in

force indefinitely.

2. Any Contracting Party may, in

so far as it is concerned, denounce

this Agreement by means of a noti-

fication addressed to the Secretary-

General of the Council of Europé.

3. Such denunciation shall take

effect six months after the date of

receipt by the Secretary-General of

such notification.

Article 13

The Secretary-General of the

Council of Europé shall notify the

member States of the Council and

the Government of any State which

has acceded to this Agreement, of:

(a) any signature without reserva­

tion in respect of ratification or ac­

ceptance ;

(b) any signature with reservation

in respect of ratification or accept­

ance;

(c) any deposit of an instrument

of ratification, acceptance or acces­

sion;

hésion, désigner le ou les territoires

auxquels s’appliquera le présent Ac-

cord.

2. Toute Partie Contractante peut,

au moment du dépöt de son instru­

ment de ratification, d’acceptation

ou d’adhésion, ou å tout autre mo­

ment par la suite, étendre 1’applica-

tion, du présent Accord, par décla-

ration adressée au Secrétaire Géné-

ral du Conseil de 1’Europe, å tout

autre territoire désigné dans la décla-

ration et dont Elle assure les relations

internationales ou pour lequel Elle

est habilitée å stipuler.

3. Toute déclaration faite en vertu

du paragraphe précédent pourra

étre retirée, en ce qui concerne tout

territoire désigné dans cette déclara­

tion, aux conditions prévues par l’ar-

ticle 12 du present Accord.

Article 12

1. Le présent Accord demeurera

en vigueur sans limitation de durée.

2. Toute Partie Contractante pour­

ra, en ce qui la concerne, dénoncer

le présent Accord en adressant une

notification au Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe.

3. La dénonciation prendra effet

six mois apres la date de la récep-

tion de la notification par le Secré­

taire Général.

Article 13

Le Secrétaire Général du Conseil

de l’Europe notifiera aux Etats mem-

hres du Conseil et au gouvernement

de tout Etat ayant adhéré au présent

Accord :

(a) toute signature sans réserve

de ratification ou d’acceptation;

(b) toute signature sous réserve de

ratification ou d’acceptation;

(c) le dépöt de tout instrument de

ratification, d’acceptation ou d’adhé-

sion;

47

det territorium eller de territorier i

fråga om vilka överenskommelsen

skall vara tillämplig.

2. Varje fördragsslutande part må

vid deposition av dokument om rati­

fikation, godkännande eller anslut­

ning eller när som helst därefter ge­

nom förklaring till Europarådets ge­

neralsekreterare utsträcka tillämp­

ningen av denna överenskommelse

till att omfatta varje annat territo­

rium som angivits i deklarationen

och för vars internationella förbin­

delser parten svarar eller för vars

räkning parten har rätt att göra åta­

ganden.

3. Varje förklaring gjord med stöd

av paragraf 2 kan återtagas i fråga

om varje territorium som anges i

förklaringen under de villkor som

framgå av artikel 12 av denna över­

enskommelse.

Artikel 12

1. Denna överenskommelse skall

förbli i kraft under obegränsad tid.

2. Varje fördragsslutande part kan

för egen del uppsäga överenskom­

melsen genom meddelande till Euro­

parådets generalsekreterare.

3. Uppsägning får verkan sex må­

nader efter det att generalsekretera­

ren mottagit meddelandet om upp­

sägningen.

Artikel 13

Europarådets generalsekreterare

skall underrätta rådets medlemssta­

ter och regeringen i varje land, som

anslutit sig till överenskommelsen,

om:

(a) varje undertecknande utan

förbehåll för ratifikation eller god­

kännande ;

(b) varje undertecknande med

förbehåll för ratifikation eller god­

kännande ;

(c) varje deposition av dokument

om ratifikation, godkännande eller

anslutning;

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

(d) any date of entry into force

of this Agreement in accordance with

Articles 9 and 10 thereof;

(e) any declaration received in

pursuance of paragraphs 2 and 3 of

Article 11;

(f) any notification received in

pursuance of the provisions of Ar­

tide 12 and the date on which

denunciation takes effect.

In witness whereof the undersign-

ed, being duly authorised thereto,

have signed this Agreement.

Done åt Strasbourg, this 22nd day

of January 1965 in English and

French, both texts being equally

authoritative, in a single copy which

shall remain deposited in the ar-

chives of the Council of Europé. The

Secretary-General of the Council of

Europé shall transmit certified

copies to each of the signatory and

acceding States.

(d) toute date d’entrée en vigueur

du présent Accord conformément å

ses artides 9 et 10;

(e) toute déclaration re^ue en ap-

plication des dispositions des para-

graphes 2 et 3 de 1’article 11;

(f) toute notification recue en ap-

plication des dispositions de l’article

12 et la date å laquelle la dénoncia-

tion prendra effet.

En foi de quoi, les soussignés, du-

ment autorisés å cd effet, ont signé

le présent Accord.

Fait å Strasbourg, le 22 janvier

1965 en fran^ais et en anglais, les

deux textes faisant également foi, en

un seul exemplaire qui sera déposé

dans les archives du Conseil de l’Eu-

rope. Le Secrétaire Général du Con­

seil de 1’Europe en communiquera

copie certifié conforme å chacun des

Etats signataires et adhérents.

(Signatures)

(Signatures)

49

(d) varje datum för ikraftträdan­

de av överenskommelsen enligt ar­

tiklarna 9 och 10;

(e) varje förklaring som mottagits

enligt paragraferna 2 eller 3 i arti­

kel 11;

(f) varje meddelande som motta­

gits enligt artikel 12 samt datum när

uppsägningen får verkan.

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 7966

Till bekräftelse härav ha under­

tecknade, därtill vederbörligen be­

myndigade, underskrivit denna över­

enskommelse.

Som skedde i Strasbourg den 22

januari 1965 på engelska och frans­

ka, vilka båda texter äga samma

vitsord, i ett enda exemplar, som

skall deponeras i Europarådets ar­

kiv. Europarådets generalsekretera­

re skall sända vederbörligen bestyrkt

avskrift därav till var och en av de

stater som undertecknat överens­

kommelsen eller anslutit sig till den­

samma.

(Underskrifter)

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Bilaga 3

1) Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet

eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om

sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,

Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska

överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer

utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning

för radiotrafik i något av dessa länder.

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradio­

sändning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst

ett år.

2

§•

För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprät­

tande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bi­

stånd,

2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,

3) utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning

där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan

transport,

4) deltaga i sändning,

5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,

6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,

7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller

8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §•

Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som

avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller

användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förver­

kat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller egendom,

vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit

föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8, om egendomens

ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen. Utgjordes egen­

domen av annat än penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet

förklaras förverkat.

Bestämmelserna i första stycket äga ej tillämpning mot den som i god tro

förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4

§.

Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luft­

fartyg, som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten

förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Bör i an­

nat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat bestå trots förkla­

ringen, skall rätten göra förbehåll därom.

5 §•

Utlänning, som utom landet begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes

efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts­

balken ej är tillämplig.

Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mot­

tagas eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för

radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges

i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller

den Konungen bemyndigar.

Ktingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

51

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rund­

radioutsändning på öppna havet m. m.

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

m. m.

Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar

in. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.

8

§•

Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den

1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på

öppna havet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 februari 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

L^ind,

Y.

S^öderlund,

Å^björnsson,

B^runnberg.

Enligt lagrådet den 18 februari 1966 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 27 januari 1966, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhäm­

tas över upprättade förslag till 1) lag om förbud i vissa fall mot rundra­

diosändning på öppna havet och 2) lag angående ändring i lagen den 3 maj

1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsassessor Bertil Voss.

Förslagen föranledde följande yttranden.

1) Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet

Lagrådet:

Internationellt tillämpas sedan längre tid en fördelning av frekvenser

för rundradiosändning. En angelägen uppgift är därvid att medelst stat­

liga åtgärder skydda en sådan ordning. Senast har i januari 1965 tillkom­

mit en av ett flertal stater, däribland Sverige, undertecknad europeisk över­

enskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utan­

för nationella territorier. I anslutning härtill framläggs det nu ifrågavaran­

de förslaget till inhemsk lagstiftning, överenskommelsen är icke föremål

för lagrådets yttrande och lagrådet förutsätter att den godkännes av riks­

dagen. Granskningen av lagförslaget — som är så nära anknutet till över­

enskommelsen att det endast under den angivna förutsättningen torde va­

ra aktuellt — föranleder ingen erinran mot brottsbeskrivningen i 1 § och

den där stadgade straffsanktionen. I fråga om medverkansbestämmelserna

i 2 §, som väsentligen motsvarar överenskommelsens regler, vill lagrådet

icke föreslå någon ändring. Vad angår förverkandepåföljder och omfatt-

53

ningen av den straffrättsliga kompetensen innehåller överenskommelsen

icke några obligatoriska regler. Lagrådet har här erinringar som skall an­

givas i det följande.

2

§•

Lagrådet:

Det synes förtjäna framhållas att enligt den föreslagna lydelsen stadgan­

det i 23 kap. 5 § brottsbalken torde kunna få tillämpning i här avsedda fall.

Kungl. Maj:Is proposition nr 37 år 1966

³ §.

Lagrådet:

I denna paragraf har införts bestämmelser om förverkande av egendom.

I vissa hänseenden har reglerna erhållit en mindre restriktiv utformning

än motsvarande bestämmelser i brottsbalken. För förverkande av egendom

som använts såsom hjälpmedel vid brott eller frambragts genom sådan gär­

ning, gäller sålunda enligt 36 kap. 2 § brottsbalken att förverkandet skall

vara påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl. Vida­

re kan enligt brottsbalken förverkandet inskränkas till att avse del av egen­

domen. Motsvarande begränsningar har icke upptagits i nu förevarande

paragraf.

Särskilt med hänsyn till rättstillämpningen är det önskvärt att förver­

kandebestämmelser i specialstraffrätten utformas i nära anslutning till

brottsbalkens regler. Avvikelser bör ske endast när så är påkallat av brot­

tens beskaffenhet eller eljest av särskilda förhållanden.

Vad gäller förevarande lagstiftning synes erforderlig brottspreveneran-

de effekt kunna ernås genom att däri uppta enahanda förverkanderegler

som i brottsbalken. Ej heller i övrigt kan tillräckliga skäl anses föreligga

att frångå brottsbalkens föreskrifter i ämnet.

Enligt lagrådets mening bör därför förverkandereglerna i 3 § utformas

i så nära överensstämmelse med brottsbalkens regler som möjligt. Den i

brottsbalken angivna förutsättningen att förverkandet skall vara påkallat

till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl bör sålunda också

gälla som en förutsättning för förverkande enligt 3 § första stycket andra

punkten i det nu framlagda förslaget. Även bestämmelsen om att förver­

kandet i angivna fall kan begränsas till att avse del av egendomen bör upp­

tas. Lagrådet hemställer att 3 § omformuleras i enlighet med det nu sagda.

5 §•

F.d. justitierådet Lind, regeringsrådet Åbjörnsson och justitierådet

Brunnberg:

Enligt uttalande i motiven är kompetensregeln i 5 § första stycket avsedd

att vinna tillämpning endast om utlänningen finns i landet. Enligt vår me­

ning bör detta komma till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att orden

»om han finnes här» insättes efter ordet »dömes».

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Justitierådet Söderlund:

Såsom i motiven anförts avser det i första stycket upptagna stadgandet

att utgöra tillägg till reglerna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk

lags tillämplighet och svensk domstols behörighet beträffande brott som

begåtts utom riket. Att frångå för svensk rätts del vedertagna grundsatser

om den straffrättsliga kompetensen bör givetvis endast ske om ett bety­

dande intresse talar härför. Den till grund för den nu förevarande lagstift­

ningen liggande konventionen synes inte innebära förpliktelse att utsträcka

svensk domsrätt på sätt här föreslagits. Huruvida det finns något mera

påtagligt praktiskt behov av stadgandet för att lagstiftningen skall bli ef­

fektiv kan inte säkert bedömas på den förevarande utredningen. Det före­

faller emellertid knappast troligt att så skulle vara förhållandet. Stadgan­

det torde kunna få betydelse huvudsakligen för det fall att brott som anges

i 1 § andra stycket eller medverkan därtill begåtts i stat där sådan gärning

inte är straffbar. En tillämpning av bestämmelsen i angivna fall skulle

strida mot den tendens som lär framträda utomlands att inte bestraffa

utom riket begånget brott, såvida det inte är straffbart också enligt gär­

ningsortens lag; en princip som för svensk rätts del jämlikt 2 kap. 2 §

brottsbalken också gäller när fråga är om brott av utlänning som ej har

hemvist här i riket.

Med hänsyn till det anförda måste det enligt min mening, främst av prin­

cipiella skäl, anses betänkligt att godta den nu ifrågavarande bestämmel­

sen. Jag förordar därför att denna utgår.

Därest denna hemställan icke bifalles instämmer jag i vad lagrådets öv­

riga ledamöter föreslagit.

Ikraftträdandebestämmelsen

Lagrådet:

Med hänsyn till den utvidgning av möjligheterna till förverkande som

den nya lagen innehåller bör lagen träda i kraft på viss i författningen be­

stämd dag, förslagsvis den 1 juni 1966. Lagrådet hemställer att ikraftträ­

dandebestämmelsen ändras i enlighet härmed.

2) Förslaget till lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om

radioanläggningar m. m.

Lagrådet:

I konsekvens med vad som föreslagits beträffande det under 1) upptag­

na lagförslaget bör även denna lag träda i kraft den 1 juni 1966. Lagrå­

det hemställer om en sådan ändring av ikraftträdandebestämmelsen.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

55

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

L^indström, L^ange, E^denman, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme,

S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler ef­

ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den

22 februari 1966 avgivna utlåtande över de den 27 januari 1966 till lagrådet

remitterade förslagen till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet och lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172)

om radioanläggningar m. m.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden följande.

Lagrådet framhåller att det är en angelägen uppgift att med statliga åt­

gärder skydda den internationella fördelningen av frekvenser för rundra­

diosändning. 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av

rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier utgör

grund för ett internationellt straffsystem i fråga om rundradiosändningar

som är förbjudna enligt 1959 års telekonvention och det därtill fogade radio-

reglementet. Den europeiska överenskommelsen och den föreslagna lag­

stiftningen har till ändamål att ge det av lagrådet åsyftade skyddet. Jag fö­

reslår att förslag till godkännande av överenskommelsen och till ny lag­

stiftning i ämnet föreläggs riksdagen.

I fråga om förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosänd­

ning på öppna havet har lagrådet ingen erinran mot brottsbeskrivningen

1 1 § och den där stadgade straffsanktionen. Ej heller förordar lagrådet nå­

gon ändring av medverkansbestämmelserna i 2 §. Däremot hemställer lag­

rådet om vissa lagtekniska jämkningar i förslagets regler om förverkande.

Lagrådet anser att bestämmelserna i 3 § om förverkande av egendom vilken

använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit föremål

för brott bör utformas i närmare anslutning till bestämmelserna i 36 kap.

2 § brottsbalken. Lagförslagets förverkanderegler har tillkommit för att ge

största möjliga effekt åt lagstiftningen mot konventionsstridiga rundradio­

sändningar. De av lagrådet föreslagna jämkningarna synes inte förringa

denna effekt och eftersom de innebär en närmare anpassning till brottsbal­

kens regler förordar jag lagrådets förslag.

56

Vad lagrådet uttalat om utformningen av 5 § bör beaktas. Dessutom bör

viss redaktionell jämkning göras i paragrafen.

I fråga om båda lagförslagen hemställer lagrådet att ikraftträdandet sker

på viss bestämd dag. Motiveringen härför är den föreslagna utvidgningen av

möjligheterna till förverkande. Enligt min mening är det angeläget att de

nya lagarna träder i kraft snarast möjligt. Några praktiska olägenheter av

de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna torde inte behöva befaras. Jag

förordar därför att lagförslagens bestämmelser om ikraftträdande bibehålls.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­

gen att

dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till

förhindrande av rundradiosändningar från stationer utan­

för nationella territorier,

dels antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 650859