Prop. 1966:79

('med förslag till förord\xad ning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1966

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) m. m.; given Stockholms slott den 18 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade för­ slag till

1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391);

2) förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj 1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. vissa ändringar i tulltaxeförordningen i syfte att möjliggöra införande av ett frivilligt deklarationssystem vid tull­ taxering. Vidare förordas en jämkning i bestämmelserna rörande tullfrihet för varuslag som inte tillverkas i landet. Dessutom föreslås en liberalisering av reglerna om tull för varor som reparerats i utlandet. De nya bestämmel­ serna avses träda i kraft den 1 juli 1966.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 79

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§, 6 § 2 mom. samt 13 § tulltaxeförord­ ningen den 13 maj 1960 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3 §•

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för annans räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som kunna erfordras för fastställan­ de av normalpriset.

4- mom. Till kontroll å riktighe­ ten av lämnade uppgifter är upp- giftslämnaren skyldig att på anford­ ran för granskning tillhandahålla ge­ neraltullstyrelsen eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjäns­ teman handelsböcker, affärskorre­ spondens och övriga för nämnda än­ damål erforderliga handlingar, här­ under inbegripna handlingar rörande försäljning av den införda varan.

Enahanda skyldighet åligger ock an­ nan, som bedriver verksamhet av så­ dan beskaffenhet att uppgifter av be­ tydelse för värdekontrollen kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksam­ hetens bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verk­ samheten för den vars handlingar äro föremål för granskning. Hava handelsböcker eller andra handling­ ar överlämnats för granskning, sko­ la de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen

(Föreslagen lydelse)

2

§•

Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för annans räkning, denne att lämna de upp­ gifter och förete de handlingar som fordras för tulltaxeringen.

Till kontroll av de uppgifter som lämnats för tulltaxeringen är upp- giftslämnaren skyldig att på anford­ ran för granskning tillhandahålla ge­ neraltullstyrelsen eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjäns­ teman handelsböcker, affärskorre­ spondens och övriga för nämnda än­ damål erforderliga handlingar, här­ under inbegripna handlingar röran­ de försäljning av den införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock an­ nan, som bedriver verksamhet av så­ dan beskaffenhet att uppgifter av be­ tydelse för kontrollen kunna hämtas av anteckningar eller andra hand­ lingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verk­ samheten för den vars handlingar äro föremål för granskning. Hava handelsböcker eller andra handling­ ar överlämnats för granskning, sko­ la de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen

(Nuvarande lydelse)

6

§.

2 mom. Svensk eller

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå.

(Föreslagen lydelse)

6

§.

för reparationen.

Efter tillstånd av generaltullstyrel­ sen och på villkor som styrelsen be­ stämmer må tull för vara, vilken efter reparation i utlandet införs i utbyte mot svensk eller i Sverige för­ tullad vara av samma slag, beräknas efter 10 % av ett belopp som svarar mot reparationskostnaden.

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, eller vara av sådant slag äger Konungen, där så prövas lämpligt, förordna, att tull icke skall utgå. Förordnandet skall såvitt avser varuslag avse en tid av högst två år i sänder.

se)

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

Förslag

till

Förordning

nin ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj 1928 (nr 124)

angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket

f T ' *

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj 1928 angå­ ende förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Har i-----------------------------------tulltaxeringen avslutats. Utrönes felet--------------------------------- nämnda tid. Har godset---------------------------------- högre avgiftsbelopp.

Har varuhavaren infört godset för annan, här i riket bosatt persons räk­ ning och har felet föranletts av upp­ gift, som denne direkt eller genom befullmäktigat ombud lämnat tull-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18 mars 1966.

Närvarande:

Ministern

för

utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^indström, L^änge,

K^ling, E^denman, J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i tulltaxeförordningen, m. m., och anför.

Inledning

I skrivelse den 17 januari 1964 framlade generaltullstyrelsen förslag om införande av ett särskilt deklarationsförfarande vid tulltaxering m. m. över framställningen har, efter remiss, yttranden avgetts av riksåklagarämbetet, statskontoret, mynt- och justeringsverket, statistiska centralbyrån, riksre­ visionsverket, kontrollstyrelsen, riksskattenänmden, poststyrelsen, järnvägs­ styrelsen, luftfartsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelsagenters förening, Svenska lasttrafikbilägare- förbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges allmänna exportförening, Sve­ riges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Sveri­ ges speditör förbund, Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.

I skrivelse den 14 februari 1966 har generaltullstyrelsen avgett förnyat utlåtande i ärendet. Till skrivelsen har fogats ett från tullagstiftningskom- mittén inhämtat yttrande.

Vidare har Sveriges mekanförbund i en framställning den 19 maj 1965 hemställt om ändring av 13 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391). över framställningen har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen och kommerskollegium.

Slutligen vill jag i anledning av en framställning från Aktiebolaget Scania-Vabis anmäla fråga om ändring av bestämmelserna i 6 § 2 mom. tull-

taxeförordningen rörande beräkningen av tull lör varor som undergått reparation i utlandet. Häröver har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen, riksskattenämnden och kommerskollegium.

Deklaration vid tulltaxering

Gällande ordning

'Fullt axer ingen utgör ett led i förtullningen av varor som intörs till riket. Genom tulltaxeringen fastställs dels till vilket tulltaxenummer en vara skall hänföras dels det värde eller den vikt som skall ligga till grund för fast­ ställandet av tullen.

Enligt nu gällande bestämmelser (145 § tullstadgan den 7 oktober 1927, nr 391) skall tulltaxeringen utföras med ledning av vad som utröns vid undersökning av varorna. Beräkningen av varornas värde sker dock med utgångspunkt från de uppgifter som varuhavaren (dvs. den som har för­ foganderätten till varorna) eller importören, dvs. den för vars räkning in­ förseln äger rum, är skyldig att förebringa (3 § tulltaxeförordningen).

Tulltaxeringen skall sålunda i princip verkställas på grundval av de uppgifter tulltjänstemännen inhämtar vid undersökningen av varorna. För­ farandet tillämpades tidigare så att allt importgods regelmässigt under­ söktes. Den ständigt växande importen i förening med trafikanternas krav på snabb behandling av importgodset gör det emellertid svårt att strikt tillämpa en så omständlig och tidskrävande procedur. Inom ramen för gäl­ lande bestämmelser tillämpas därför numera, om tillräcklig säkerhet i tull­ taxeringen erhålls, mer och mer en förenklad tullprocedur. Denna innebär att tulltaxeringen i viss utsträckning grundas på uppgifter i fakturor och andra handlingar som ger upplysning om varorna.

Varor som förtullas utlämnas inte från tullverket förrän tull, införsel­ avgift och eventuella anståndspenningar betalats eller deponerats eller också betryggande säkerhet ställts för det belopp som skall erläggas. Va­ ruhavaren skall utan anfordran inbetala tull och annan införselavgift samt utan anmaning ombesörja att inkomna varor hämtas hos tullverket. Avhämtningen får i princip inte uppskjutas längre än 30 dagar efter det att varorna införts. Omhändertas inte varorna, skall de regelmässigt så snart ske kan försäljas på tullauktion. Nu nämnda föreskrifter om betalning, utlämning, anstånd och försäljning samt övriga bestämmelser av föreva­ rande slag är intagna i 152—169 §§ tullstadgan.

Som redan nämnts är varuhavare eller importör skyldig att för värdebe­ räkningen vid tulltaxeringen förete fakturor och andra handlingar. Till kontroll av riktigheten av uppgifterna är den som lämnat uppgiften skyl­ dig att på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 79

eller av styrelsen bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskorres­ pondens och övriga för ändamålet erforderliga handlingar — även hand­ lingar rörande försäljning av den införda varan. Samma skyldighet förelig­ ger också för var och en som bedriver sådan verksamhet att uppgifter för vär­ dekontrollen kan hämtas av anteckningar eller andra handlingar som förs i hans verksamhet. Den som underlåter att fullgöra skyldighet att förete bok- föringshandlingar kan av generaltullstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra skyldigheten. Försuttet vite utdöms av styrelsen.

Har på grund av oriktig tillämpning av tulltaxan tullbelagt gods utläm­ nats tullfritt eller mot för låg tull, är varuhavaren skyldig att — om krav riktas mot honom inom 60 dagar från det tulltaxeringen avslutats — till tullverket inbetala det felande tullbeloppet jämte vad som i övrigt undan­ hållits tullverket (1 § förordningen den 24 maj 1928, nr 124, angående för­ farandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket). Även om 60 dagar förflutit från tulltaxeringen har varuhavaren betalningsskyldig­ het om felet upptäcks vid prövning av besvär eller om den oriktiga tulltaxe­ ringen föranletts av att varuhavaren eller hans ombud förfarit brottsligt eller eljest inte varit i god tro. Har av annan anledning än oriktig tillämp­ ning av tulltaxan tull, annan införselavgift, anståndspenningar eller an­ nan statsverket tillkommande avgift inte uttagits eller uttagits med för lågt belopp, skall avgiften erläggas, om krav härom framförs inom två år från det avgiften bort erläggas (3 §). Är felet föranlett av att vederbörande förfarit brottsligt eller eljest inte varit i god tro, föreligger betalningsskyl­ dighet även om krav inte anställts inom föreskriven tid. Har tull eller annan avgift uttagits med för högt belopp föreligger skyldighet för tullverket att återbetala sålunda för högt uttagen tull eller avgift (2 och 4 §§).

Förorsakar någon genom vilseledande uppgifter i samband med tullbe­ handling av gods att tull eller annan avgift undandras statsverket, kan han dömas till straff enligt lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling.

Förslagen och remissyttrandena

I sin skrivelse den 14 februari 1966 hemställer generaltullstyrelsen i an­ slutning till sitt tidigare förslag om införande av ett obligatoriskt dekla- rationssystem bl. a. att ett fakultativt deklarationsförfarande vid tulltaxering skall införas. I samband härmed önskar styrelsen också få rätt till utvid­ gad bokföringskontroll hos varuhavare m. fl. Vidare föreslår styrelsen att förordningen angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket ändras så att den betalningsskyldighet som f. n. åvilar varu­ havare överflyttas till den verklige importören i de fall, då felet i en tull­ taxering föranletts av uppgift som importören lämnat tullverket direkt eller genom varuhavaren såsom hans befullmäktigade ombud. Dessutom före­ slås ändringar i lagen om straff för varusmuggling innebärande bl. a. att av grov oaktsamhet föranlett vilseledande som upptäcks i samband med

9

tullbehandling eller eljest innan vara utlämnas från tullverket skall krimi­ naliseras. Ue nu angivna frågorna behandlas i del följande var för sig, var­ vid redogörelse lämnas för såväl generaltullstyrelsens som remissinstanser­ nas uttalanden.

När det gäller deklaration stör farandet innebär som redan nämnts 1964 års förslag i princip att en ovillkorlig deklaralionsplikt in­ förs. Enligt detta förslag om obligatoriskt deklarationsförfarande, som grundas på en undersökning av en arbetsgrupp inom statskontoret, skall samtliga uppgifter som krävs för tulltaxering, såsom uppgift om tulltaxe- nummer, statistiskt nummer, tullsats, tullpliktig kvantitet eller tullpliktigt värde samt upplupen lull eller annan avgift, under straffansvar lämnas till tullverket av varuhavaren i varuanmälan eller, om importen sker för annans räkning, av denne. Tulltjänstemännen granskar sedan dessa uppgifter och grundar tulltaxeringen enbart på dem såvida de inte anser att en stick­ provskontroll eller — av särskilda skäl — särskild kontroll av inkomna va­ ror bör göras. All import omfattas dock inte av förslaget. Sålunda undan- tas bl. a. privatimport och av postverket förtullade försändelser under visst värde. För att göra kontrollen effektivare bör enligt förslaget tullverkets efterkontroll utvidgas till att avse tulltaxeringen i dess helhet och sålunda inte som f. n. är fallet omfatta enbart uppgifter om varornas värde.

Generaltullstyrelsen påpekar i sin motivering till förslaget att den ökade importen och trafikanternas stigande krav på snabb tullbehandling gjort det svårt att strikt tillämpa bestämmelsen om godsundersökning vid varje importtillfälle. Utvecklingen efter kriget har, framhåller styrelsen, i över­ ensstämmelse med en allmän strävan att förenkla tullproceduren därför gått därhän att tulltaxeringen i allt högre grad baseras på fakturor och andra handlingar. Detta förfarande som populärt benämns avancerad tull­ taxering har möjliggjort en snabbare expediering av importen och har f. ö. varit en nödvändig förutsättning för att utan en avsevärd personalökning bemästra den starkt ökade trafiken.

Det nuvarande systemet med avancerad tulltaxering anses dock förenat med sådana nackdelar att generaltullstyrelsen ifrågasätter om inte åtgärder bör övervägas för att åstadkomma större säkerhet i tulltaxeringen. Återgång till ett system med obligatorisk godsundersökning kan dock styrelsen inte förorda. Däremot torde ett genomfört deklarationssystem enligt styrelsens mening innebära stora fördelar. Styrelsen anför.

Tyvärr är det ofrånkomligt att antalet felaktiga tulltaxeringar — genom att systemet med avancerad tulltaxering tillämpats — ökat, vilket innebär att säkerheten i tulltaxeringen blivit lidande. Att rätta felaktigheter kräver avse­ värt arbete, inte minst för trafikanternas del. Vidare får man räkna med att rättelse sker ganska ensidigt, eftersom varuhavaren icke har någon skyl­ dighet att anmäla om det gjorts fel till hans fördel. Tullverkets möjligheter att i efterhand upptäcka felaktigheter är relativt begränsade. Följden har bli­ vit ökade risker för en inte minst ur näringslivets synpunkt beklaglig olik­ formighet i tullbeskattningen. Åtgärder torde därför med hänsyn till' såväl

K ^{ii ii} t/l. Maj:ts /iroposition nr 7!) nr li)<>(>

10

tullverkets som näringslivets intresse böra övervägas för åstadkommande av större säkerhet i tulltaxeringen.

Återgång till den mera strikta tillämpning av officialsystemet, som när­ mast förutsättes i tullstadgan, skulle självfallet medföra olägenheter för trafiken, bl. a. genom ökning av genomloppstiden för godset och ökade kost­ nader för varuhanteringen, och bör därför inte komma i fråga, om man kan komma till rätta med problemet genom andra åtgärder. Tvärtom bör man tillvarataga de möjligheter som kunna finnas att ytterligare påskynda och förenkla proceduren. För tullverkets del skulle en återgång till den tidi­ gare tulltaxeringsmetoden kräva en avsevärd förstärkning av den i tulltaxe- ringstjänst sysselsatta personalen. I nuvarande arbetsmarknadssituation skulle en sådan förstärkning möta svårigheter. Härtill kommer att en mera omfattande europeisk integration å ena sidan får antas på längre sikt medföra en betydande minskning av behovet av personal för ifrågavarande arbetsuppgifter men å andra sidan under en övergångstid ställa ökade krav på sådan personal. I betraktande av möjligheten av en sådan utveckling skulle det vara mindre lämpligt att nu söka genomföra en ökad personal­ rekrytering, men däremot synnerligen önskvärt med en ytterligare förenk­ ling av arbetsproceduren för att lättare kunna bemästra övergångstidens svårigheter med befintlig personal.

I det läge som sålunda föreligger är det enligt styrelsen naturligt att upp­ märksamheten riktats på det i flertalet västeuropeiska länder tillämpade systemet med tulltaxering baserad i första hand på uppgifter av importö­ ren. Styrelsen fortsätter.

Detta system innebär att importören själv uppger de importerade varornas tulltaxenummer, kvantitet och värde. Tulltjänstemannen har till uppgift att granska de avgivna uppgifterna med ledning av faktura och andra handling­ ar samt göra erforderlig stickprovskontroll. Huvudtanken bakom detta sys­ tem är att man vill utnyttja den kännedom importören har om sina varor samt ålägga även honom ansvar för tulltaxeringen.

Införandet av ett deklarationssystem innebär en väsentlig omläggning av tulltaxeringsförfarandet, som kan medföra många problem av såväl princi­ piell som praktisk art, framhåller generaltullstyrelsen. Att deklarationssys- temet är mindre omständligt och tidsödande än ett strikt tillämpat gods­ kontrollsystem är det emellertid enligt styrelsen ingen tvekan om. När det gäller kraven på säkerhet i tulltaxeringen anser styrelsen att deklarations- systemet är fullt tillfredsställande såväl för statsverket som för närings­ livet.

Några tvivel beträffande importörernas förmåga att lämna erforderliga uppgifter för tulltaxeringen behöver enligt styrelsen knappast hysas och den övervägande delen av importvarorna är relativt lätt att klassificera, fram­ håller styrelsen. Vidare rör sig varje importör i regel inom ett begränsat varuområde, där han ganska lätt kan sätta sig in i även mera komplicerade tulltaxeringsfrågor. Av betydelse vid bedömningen av frågan om importö­ rernas förmåga att lämna korrekta uppgifter är även att det oftast är fråga om upprepad import av samma varuslag. Styrelsen anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

dr

1966

som helhet uppvägas av fördelar i andra hänseenden. Främst erhålls snab­ bare åtkomst av godset, enklare godshantering och minskad risk för skada på godset i samband med tulltaxeringen. Vid utarbetande av 1964 års för­ slag har generaltullstyrelsen även övervägt möjligheten av att göra deklara- tionsförfarandet fakultativt men funnit att ett obligatoriskt system varit att föredra.

Generaltullstyrelsens motiv i framställningen den 14 februari i år för att nu införa ett fakultativt deklarationssystein redovisas i det följande efter remissutlåtandena över förslaget om det obligatoriska systemet.

Generaltullstyrelsens ursprungliga förslag av år 1964 fick vid remiss­ behandlingen stöd i åtskilliga yttranden, bl. a. i yttrandena från statskontoret, riksrevisionsverket och kontrollstyrelsen. Flertalet remiss­ instanser, bland dem de av näringslivets intresseorganisationer som närmare yttrat sig i huvudfrågan, avstyrkte emellertid mer eller mindre klart. Åt­ skilliga bland de sistnämnda remissinstanserna förordade dock att ett fa­ kultativt deklarationssystein skulle införas.

Kommerskollegium anser det för sin del tveksamt huruvida ett obligato­ riskt deklarationssystein kan vara ägnat att säkerställa en riktig och likfor­ mig tullbehandling. Importörernas varukännedom torde, framhålls det, i allt väsentligt vara inriktad på varornas tekniska eller kommersiella kvali­ teter, mindre på de egenskaper som är avgörande från tullsynpunkt. Inom åtskilliga varuområden torde enligt kollegiet krävas ingående specialkunska­ per för en riktig tolkning av tulltaxan. På sådana områden torde inte ovä­ sentliga risker för felbedömningar från importörernas sida föreligga. I alla händelser torde, anser kollegiet, en deklarationsplikt ofta medföra ett avse­ värt merarbete för åtskilliga importörer och i många fall ställa företagen inför nödvändigheten att anställa eller anlita specialutbildad personal med åtföljande ökade kostnader.

Det anförda hindrar emellertid inte, anför kollegiet, att många importörer otvivelaktigt rör sig inom ett begränsat varuområde med återkommande va­ ruslag som gör att de sannolikt kan relativt lätt tillägna sig erforderliga tull- taxeringskunskaper. I sådana fall får importörernas medverkan genom upp­ rättande av deklarationer antas bidra till säkerheten.

Beträffande det obligatoriska deklarationssystemet sett från samhällseko­ nomisk synpunkt anför kollegiet.

Visst försök till beräkning av de statsfinansiella besparingar som kan er­ nås genom ett deklarationsförfarande i jämförelse med nuvarande system har gjorts i framställningen. Sålunda har enligt beräkningar av statskonto­ ret besparingen av tulltaxeringspersonal uppskattats till omkring 10 %. En viss rationaliseringsvinst för statsverkets vidkommande beräknas sålunda kunna uppnås. Generaltullstyrelsen ger i sin framställning dock inga när­ mare kommentarer till dessa beräkningar.

Mot den eventuella statsfinansiella vinsten bör emellertid ställas de ökade kostnaderna för näringslivet. Tullstyrelsen uttalar för sin del den uppfatt-

en mindre grupp specialister till ett mycket stort antal lekmän. De på detta sätt till näringslivet överflyttade kostnaderna måste medföra prishöjningar, vilka sannolikt i första hand kommer att tas ut på importvarorna. Enligt organisationernas mening bör kostnaderna för tulltaxeringssystemet hållas på lägsta möjliga nivå från samhällsekonomisk synpunkt. All sannolikhet talar för att så blir fallet, om de även i fortsättningen åvilar det allmänna. Det anförda utesluter enligt organisationerna emellertid inte, att det i vissa fall kan föreligga särskilda omständigheter som kan göra det ändamålsen­ ligt att låta importörerna själva deklarera sitt gods. Men antalet fall, där detta är fördelaktigt från allmänna synpunkter, torde vara mycket begränsat och bör därför inte kunna motivera införandet av ett generellt, obligatoriskt system.

När det gäller möjligheten för importörerna att överta ansvaret för att rätta uppgifter läggs till grund för tulltaxeringen delar organisationerna inte helt generaltullstyrelsens uppfattning. De anför.

Behovet av speciella kunskaper i tulltaxeringsfrågor hos importörerna har starkt bagatelliserats. Det förekommer visserligen att importörer har ett ens- artat och ur alla synpunkter lättulltaxerat gods. Tulltaxeringen bereder dock mycket ofta svårigheter, där mer djupgående kunskaper krävs. Detta kan gälla såväl varuklassificering enligt tulltaxan som fastställande av tullvärde men också tillämpningen av EFTA-reglerna och de olika skatte- och avgifts- författningar, som kan aktualiseras vid import. Det mycket omfångsrika för- fattningsmaterial, som här kommer i fråga och för vars riktiga tillämpning tullverkets tjänstemän har en grundlig utbildning, är ofta synnerligen svår­ tillgängligt för lekmannen. En särskild svårighet, som skulle göra sig gällan­ de vid en överflyttning av arbetet till importörerna, är vidare att de kunska­ per, som krävs för avgivande av en fullständig deklaration, hos dessa ofta är fördelade på ett flertal händer.

Generaltullstyrelsen framhåller, att importören bl. a. genom sin varukän­ nedom bör kunna bidra till en ökad säkerhet i tulltaxeringen. Givetvis kän­ ner importören bättre och tidigare än någon annan till handelsbenämning, inköpspris etc. på sina importvaror. Dessa uppgifter utgör emellertid endast grundmaterial för tulltaxeringen. De rent tulltekniska kunskaper, som krävs för att på grundval härav snabbt och säkert fastställa rätt statistiskt num­ mer, tullvärde etc., torde i allmänhet icke förefinnas hos importören. Kom­ mersiellt betydelsefulla egenskaper hos varan har nämligen ofta inte någon betydelse för tulltaxeringen, medan tulltekniska klassificeringsgrunder säl­ lan är av betydelse för varans handelsegenskaper.

Organisationerna ifrågasätter för sin del om ett frivilligt system i verk­ ligheten skulle innebära några mer påtagliga olägenheter för tullverket. Även om flertalet företag finner ett obligatoriskt deklarationssystem enbart vara en belastning, är det enligt organisationerna uppenbart, att skyldigheten att deklarera knappast skulle medföra någon svårighet för importörer av ett fåtal varuslag med ständigt återkommande sändningar av gods som är lätt att tulltaxera. Större importörer har också sådan organisation och per­ sonal, att deklarationer lätt kan upprättas. Tulltaxering på grundval av de­ klarationer skulle också innebära vissa fördelar för dessa företag.

15

Med hänsyn till vad sålunda anförts bör enligt organisationernas mening möjligheter finnas för vederbörande importörer att själva deklarera sina varor, utan att för den skid! någon generell deklarationsplikt behöver ak­ tualiseras. De importörer, som önskar begagna sig av ett deklarationssystem, bör enligt organisationerna registreras hos vederbörande lokala tullmyndig­ het. Tullverket torde vidare enligt organisationerna givetvis i eget intresse anordna förtullningen så, att den som frivilligt deklarerar tillförsäkras en snabb åtkomst av godset. Där så befinns ändamålsenligt, bör deklarationer även kunna avlämnas periodvis, t. ex. månatligen.

Organisationerna gör i sina remissyttranden följande sammanfattning av de fördelar som är förenade med ett frivilligt deklarationssystem.

1. Man bör kunna räkna med ökad säkerhet i lulltaxeringen, eftersom en­ dast importörer, som behärskar tulltaxeringen av sitt sortiment, kan förmo­ das åta sig att själva deklarera.

2. Med möjlighet till frivilligt deklarationsförfarande bör tullens arbete minska, vilket kan förmodas bli fallet särskilt på vissa orter.

3. Såväl myndigheterna som importörerna får möjligheter att bedöma ett deklarationsförfarande i praktiken, utan att man behöver vidta några ge­ nomgripande förändringar.

4. Vid ett frivilligt system behöver importörerna icke åta sig merarbete och merkostnader utan att i respektive fall vara övertygade om att fördelar står att vinna. Ett obligatoriskt deklarationsförfarande medför däremot att importören på det ena eller andra sättet tvingas köpa utomstående specia­ listers tjänster.

Efter att ha tagit del av remissyttrandena har generaltullstyrelsen i sin framställning den 14 februari i år anfört att styrelsen inte blivit övertygad av de argument som vid remissbehandlingen anförts mot ett obligatoriskt system, men styrelsen vill dock med hänsyn bl. a. till att utredning rörande tullagstiftningen numera pågår inom tullagstiftningskommittén inte påyrka genomförande av ett obligatorium. Enligt styrelsens uppfattning är det dock av stor betydelse, inte minst för arbetet inom kommittén, att ett de­ klarationssystem blir prövat i praktiken även i vårt land. Trots att ett fa­ kultativt deklarationssystem såsom tidigare framhållits av styrelsen är förenat med olägenheter från arbetsorganisatorisk synpunkt är styrelsen därför beredd att försöksvis tillämpa ett sådant förfarande.

Tullagstiftningskommittén — som består av sakkunniga från såväl nä­ ringslivet som statsförvaltningen — anser i likhet med generaltullstyrelsen att det skulle vara av stort värde om deklarationssystemet kunde prövas i praktiken. Utfallet av en försöksverksamhet på detta område skulle kunna ge kommittén erfarenheter av stor betydelse för det fortsatta utredningsar­ betet. Kommittén tillstyrker därför, att åtgärder vidtas för att under en försökstid möjliggöra tillämpning av deklarationssystemet vid sidan av nu gängse förfarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1066

Generaltullstyrelsens förslag beträffande bokföringsgransk­ ning innebär i huvudsak att nuvarande skyldighet för varuhavaren att underkasta sig sådan granskning utsträcks till att avse alla vid tulltaxering­ en lämnade uppgifter. En sådan ändring är enligt styrelsen en förutsättning för att ett deklarationssystem skall kunna införas. Då tulltaxeringen även enligt nuvarande system i stor utsträckning baseras på uppgifter i fakturor och andra handlingar får ändringen emellertid enligt styrelsen anses på­ kallad oavsett införandet av ett deklarationssystem. Erinringar mot förslaget har inte framförts vid remissbehandlingen.

Ändringarna i förordningen angående förfarandet i vissa fall vid orik­ tig avgiftsberäkning vid tullverket innebär att i de fall, då be­ talningsskyldigheten åvilar varuhavaren, skyldigheten i regel överflyttas från varuhavaren till den verklige importören om den oriktiga beräkningen föranletts av uppgift som denne lämnat tullverket direkt eller via varuha­ varen.

Generaltullstyrelsen framhåller att gällande regler för anställandet av krav vid för låg debitering kan leda till mindre tillfredsställande konse­ kvenser då varuhavaren — t. ex. en speditionsfirma — är endast ombud för den verklige importören och varuhavaren inte kan få ut det efter- debiterade beloppet av importören. I fråga om skatter och införselavgifter åligger betalningsskyldigheten i allmänhet den för vars räkning införseln sker, påpekar styrelsen. Man kan därför överväga att införa en liknande be­ stämmelse även beträffande tullen. Emellertid skulle då erfordras en mera omfattande utredning än som lämpligen kan företas i detta sammanhang.

Styrelsen är därför inte beredd att nu föreslå en generell överflyttning av betalningsskyldigheten i fall av för låg debitering. Vid ett deklarationsför- farande kommer emellertid tulltaxeringen att i väsentlig mån direkt ba­ seras på uppgifter som lämnas tullverket av importören direkt eller via varuhavaren och för vilka varuhavaren inte har något ansvar. I den mån feldebiteringen beror på sådana uppgifter bör enligt styrelsens uppfattning betalningsskyldigheten om den eljest åvilar varuhavaren i princip över­ flyttas från denne till importören. Enligt styrelsens mening talar dock över­ vägande skäl för att betalningsskyldigheten vid för låg debitering fortfa­ rande bör åvila varuhavaren i fall då den för vars räkning varan införs är bosatt utom riket.

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbund anser, att det i och för sig torde kunna anses rimligt att betalningsskyldigheten åläggs importören och inte varuhavaren, då impor­ tören själv lämnat uppgifter till tullverket t. ex. i en tulldeklaration. Där­ emot anses förhållandena mera svårbedömda i fall då varuhavaren på ett mer aktivt sätt tagit del i upprättandet av en tulldeklaration. Att som nu är fallet ålägga varuhavaren betalningsskyldighet då felaktigheten beror

18

anmälan om att felaktig uppgift legat till grund för tulltaxering likställas

med varusmuggling.

Riksåklagarämbetet har inte något att erinra mot generaltullstyrelsens förslag utom att ämbetet ifrågasätter om det finns tillräcklig anledning att utvidga straffbarheten till varje slag av vilseledande.

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbund avstyrker för sin del generaltullstyrelsens förslag.

Departementschefen

Den under de senaste årtiondena starkt ökade utrikeshandeln och för­ ändrade former för den kommersiella verksamheten har givetvis i hög grad påverkat tullverkets arbete. Trafikanternas önskemål om snabb tullbehand­ ling har också accentuerats. För att möta utvecklingens krav har tullverket övergått till att mer och mer basera tulltaxeringen enbart på de uppgifter som finns i fakturor och andra liknande handlingar i stället för att under­ söka varje särskild vara. Betydande rationaliseringar i tullens arbete har härigenom möjliggjorts. Importörerna har å sin sida fått godset snabbare tillgängligt och kostnaderna för godshanteringen har självfallet också blivit

lägre.

När generaltullstyrelsen år 1964 efter samarbete med statskontoret lade fram sitt förslag om obligatoriskt deklarationssystem för tulltaxeringen skedde detta i syfte att skapa förutsättningar för ytterligare förenklingar i förfarandet och en fortsatt minskning av tullbehandlingstiden. Samtidigt ville man uppnå en större säkerhet och likformighet i tulltaxeringsarbetet. Vid remissbehandlingen visade det sig emellertid att förslaget inte kunde vinna anslutning hos en stor del av de i ärendet hörda instanserna. Med hän­ syn till vissa bl. a. från kommerskollegium och av näringslivet framförda synpunkter har generaltullstyrelsen nu framlagt ett förslag till fri\ Iligt de­ klarationssystem. Tullagstiftningskommittén i vilken ingår sakkunniga från importörernas organisationer har inte haft något att erinra mot att det föreslagna systemet prövas.

Även enligt min mening har förslaget om ett frivilligt deklarationstör- farande betydande fördelar. Det är uppenbart att möjligheten att grunda tulltaxeringen på kvalificerade uppgifter av importörerna kan bli av stolt värde för generaltullstyrelsen i dess rationaliseringsarbete. Förfarandet synes även bli till gagn för många importföretag. Upprättandet av deklara­ tionerna torde inte heller bli särskilt betungande för företag med en mera omfattande importverksamhet. Ett flertal av dessa företag har otvivelak­ tigt såväl organisatoriska som personella resurser att tillämpa ett dekla- rationsförfarande. Om förfarandet, såsom avses, görs frivilligt blir det fo­ retagen själva som har att individuellt bedöma för- och nackdelaina med en sådan ordning och möjligheterna att inordna det i sina egna arbetsru­

19

tiner. Jag vill även framhålla att det för det pågående lagstiftningsarbetet på området blir av stort värde att deklarationsförfarandet kan prövas i prak­ tiken.

.lag anser därför att ett frivilligt deklarationsförfarande bör prövas. De närmare bestämmelserna härom bör Kungl. Maj :t meddela i tullstadgan bland övriga regler för tulltaxeringen. Vissa lättnader synes då också kunna beredas de företag som begagnar sig av deklarationssystemet i fråga om tidpunkten för erläggandet av tull m. m.

För deklarationssystemets genomförande synes det emellertid såsom ge­ neraltullstyrelsen föreslår vara erforderligt att vidta vissa ändringar i tull- taxeförordningens bestämmelser för att anpassa tullverkets kontrollbe­ fogenheter till deklarationssystemet. Samtidigt bör generaltullstyrelsens för­ slag om överflyttning i vissa fall av betalningsansvaret från varuhavaren till importören genomföras. Jag vill erinra om att importören enligt för­ slaget kan göras ansvarig endast om tullverket kan visa att en eventuell fel­ debitering beror på de uppgifter importören lämnat tullverket. Den tvekan som vissa remissinstanser visat inför förslaget torde därför sakna grund.

Jag förordar att de ändringar sker i tulltaxeförordningen och förord­ ningen angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket, som föranleds av vad jag nu sagt.

Generaltullstyrelsen har också föreslagit vissa ändringar i lagen om straff för varusmuggling. De har inte direkt samband med frågan om ett frivilligt deklarationsförfarande. De föreslagna ändringarna torde därför få prövas i annat sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 19

(i(i

Tullfrihetsfrågan

Gällande bestämmelser

Enligt 13 § tulltaxeförordningen kan Kungl. Maj :t, där så prövas lämp­ ligt, förordna att tull inte skall utgå för varuslag som inte alls eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet. Förordnandet skall avse högst två år i sänder.

Möjlighet att medge sådan tullfrihet tillskapades år 1960 i och med den nya tulltaxeförordningen och grundar sig på ett förslag av 1952 års tull- taxekommitté. I prop. 1960: 98 med förslag till tulltaxeförordning uttalades i fråga om detta tullfrihetsinstitut bl. a., att tillämpningen av en sådan be­ stämmelse kunde visa sig vara förenad med praktiska svårigheter och att detta och andra skäl talade för en restriktiv tillämpning. Enbart den om­ ständigheten att ett varuslag inte tillverkades inom landet ansågs inte ut­ göra något avgörande argument för att medge tullfrihet. Innebörden av be­ stämmelsen fick sålunda närmast anses vara att i de fall, då Kungl. Maj :t vid en prövning av en tullfråga finner tillräckliga skäl för tullbefrielse före­

ligga, Kungl. Maj :t äger genomföra denna åtgärd utan att frågan föreläggs riksdagen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen (BevU 1960: 48, rskr 228) förklarade bevillningsutskottet att det inte hade något att in­ vända mot vad som anförts i propositionen.

Frågan om tillämpningen av 13 § avhandlades i riksdagen år 1961 i an­ ledning av en interpellation. Finansministern erinrade då om de av riks­ dagen godtagna riktlinjerna för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Vidare framhölls att ställningstagandet till frågan om tullfrihet varit olika för skilda branscher och att hänsyn bl. a. hade tagits till den ekonomiska situation som förelegat för olika industrigrenar.

Tillämpningen av tullfrihetsinstitutet har i princip skett i överensstäm­ melse med tulltaxekommitténs förslag. Medgivanden har sålunda lämnats i generell form för varor av vissa slag och inte för visst varuparti. Fram­ ställningar om tullfrihet har av praktiska skäl ansetts böra tas upp till av­ görande endast ett par gånger om året. över framställningarna har yttran­ den inhämtats från generaltullstyrelsen och kommerskollegium som i sin tur hört berörda industriorganisationer. En förteckning över de varuslag för vilka tullfrihet medgetts har fogats som bilaga till en kungörelse den 30 juni 1960 (nr 520; ändrad senast 1966:70) med förordnande om tull­ frihet jämlikt 13 § tulltaxeförordningen.

Vid utgången av varje tvåårsperiod har behovet av tullfrihet prövats på nytt för de i förteckningen upptagna varorna. Nu gällande medgivanden gäller t. o. m. den 30 juni 1966.

Sedan bestämmelsen tillkom har t. o. m. år 1965 ca 250 framställningar om tullfrihet prövats av Kungl. Maj :t. I ett åttiotal fall har tullfrihet med­ getts. Under de första åren bestämmelsen gällde medgavs tullfrihet i hu­ vudsak för vissa råvaror på kemikalieområdet samt för textilmaskiner. Tull­ friheten har på senare tid utsträckts även till andra maskinområden såsom livsmedel smaskiner, maskiner för läderindustrin och vissa verktygsmaski­ ner.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

Förslaget och remissyttrandena

Sveriges mekanförbund yrkar i sin framställning att tullfrihetsinstitutet skall användas mindre restriktivt än f. n. och att därvid bl. a. möjlighet till tullfrihetsmedgivanden in casu skapas.

Förbundet påpekar att svårigheten att åstadkomma tulltekniskt tillfreds­ ställande definitioner för de varuslag som avsetts för tullfri import i många fall föranlett avslag. Tullfrihetsinstitutet har härigenom enligt förbundets uppfattning ej kommit att bli så värdefullt för företagen som man en gång ansåg sig ha skäl att förvänta. Tullfrihet i enskilda fall föreslås därför böra kunna beviljas för en särskild leverans som är aktuell för det sökan­

21

de företaget och knytas såväl till företaget som till produkten. Vederbör­ lig hänsyn vid bedömningen skulle dock liksom hittills tas till förekoms­ ten av tillverkning inom landet av motsvarande varor. Tullfrihet borde också kunna medges om de importerade varorna uppvisar väsentlig och väl dokumenterad överlägsenhet över motsvarande svenska varor. I fråga om varuslag av beställningskaraktär anser förbundet att ett företag som an­ håller om tullfrihet skall visa att tillfälle getts den inhemska industrin att lämna anbud. Tullfrihet borde kunna medges om industrin inom landet inte kan leverera motsvarande utrustning eller kan leverera först efter en tidsperiod som är väsentligt längre än den som den utländska tillverkaren kräver. Förbundet framhåller slutligen att motsvarande tullfrihetsbestäm- melser i andra länder, bl. a. i Storbritannien, tillåter in casubehandling och att detta visat sig fungera på ett smidigt sätt.

Generaltullstyrelsen ställer sig i sitt yttrande tveksam till ett genomfö­ rande av mekanförbundets förslag.

Styrelsen understryker att formuleringen av 13 § tulltaxeförordningen inte ger möjlighet till tullfrihetsmedgivande i enskilda fall. Om sådant medgivande skall komma i fråga krävs ändring av författningsrummet. Styrelsen erinrar om att man vid avvägningen av tullsatserna i den svens­ ka tulltaxan strävat efter en jämn tullstruktur. Härigenom ville man re­ ducera tullsystemets snedvridande inverkan på produktionen och nå bäs­ ta möjliga användning av de produktiva resurserna. I överensstämmelse härmed anses särskilda skäl böra föreligga för att tullfrihet skall beredas en viss bransch. Ett medgivande härom bör ges en så generell utformning som möjligt. Tullfrihetsmedgivanden in casu bör därför i allmänhet inte komma i fråga och styrelsen avstyrker därför principiellt en författnings­ ändring som syftar till att göra sådana medgivanden möjliga.

Enligt styrelsens mening bör emellertid tillämpningen av 13 § tulltaxe- törordningen göras till föremål för en allmän översyn. Man bör därvid efter­ sträva en mer restriktiv tillämpning. Det stöd som kan finnas motiverat för vissa industribranscher skulle kunna lämnas genom att branschens maskinutrustning får en mer generell tullfrihet eller befrias helt eller del­ vis från allmän varuskatt.

Om en sådan revidering av tillämpningen av 13 § inte kommer till stånd kan enligt styrelsen de administrativa svårigheterna med nuvarande anord­ ning bli så stora, att inrättande av möjligheter för tullfrihet i enskilda fall bör övervägas trots de principiella skälen häremot.

Kommers kollegium motsätter sig inte att bestämmelserna i 13 § tull­ taxeförordningen kompletteras så att möjlighet att in casu medge tull­ befrielse och i förekommande fall återbetalning av erlagd tull skapas.

Kollegiet framhåller i sitt yttrande att en möjlighet till tullfrihetsmed­ givande i enskilda fall sannolikt skulle medföra en betydande ökning av antalet ansökningar. Härigenom skulle även utredningsarbetet i sam­ band med behandlingen av ansökningarna öka och risk för minskad över­

Kanyl. Mnj:ts proposition nr 79 år 1966

22

skådlighet uppstå. Större risk för olikformighet i tullbeläggningen skulle föreligga, då medgivanden om tullfrihet inte på samma sätt som nu skulle ges publicitet genom kungörelse. Det med nuvarande system förbundna kravet på en från tullsynpunkt tillfredsställande varudefinition begränsar emellertid enligt vad kollegiet anför möjligheterna till av andra skäl önsk­ värd tullfrihet. En möjlighet till medgivanden in casu som komplettering till det nu tillämpade systemet skulle därvid kunna utgöra en lösning och i princip kunna bidra till en mer följdriktig tillämpning av tullfrihetsin- stitutet. Genom en sådan ordning anser kollegiet att även vissa andra olä­ genheter med nuvarande ordning skulle kunna överbryggas, bl. a. i de fall då tidsfristen med hänsyn till förestående leverans inte tillåter beslutets intagande i författning.

Vid ett arrangemang som medger tullfrihet i enskilda fall torde med hän­ syn till den ökade mängden ansökningar tillståndsgivningen böra ankom­ ma på ett ämbetsverk och inte på Kungl. Maj :t. Därvid bör hänsyn tas endast till förekomsten av svensk tillverkning och inte till andra fakto­ rer som nu beaktas vid bedömningen. Däremot bör enligt kollegiets mening grundförutsättningarna för tnllfrihetsinstitutets tillämpning ej ändras. Den av mekanförbundet föreslagna bedömningen med hänsyn till leveranstidens längd anses därför inte böra komma i fråga. Kollegiet framhåller även att in casumedgivanden inte utan särskilda skäl bör lämnas utanför området maskiner och apparater.

Kollegiet har till sitt yttrande fogat yttranden från Sveriges industri­ förbund, Sveriges kemiska industrikontor, Textilrådet samt handelskam- rarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle. Ett införande av möjlighet till tullfrihetsmedgivanden in casu tillstyrks av näringsorganisationerna liksom även av Sveriges grossistförbund som avgett särskilt yttrande i ären­ det.

Departementschefen

Då den nuvarande tulltaxan utarbetades fann man det inte möjligt eller ens lämpligt att i denna införa tullfrihet för alla varuslag som inte tillver­ kades inom landet. Sålunda var det praktiskt taget omöjligt att få en total överblick över de varuområden där svensk tillverkning inte förekom. Vi­ dare skulle en sådan tullfrihet strida mot uppställda önskemål om tulltaxans allmänna utformning och skapa stora svårigheter av tullteknisk natur. Här­ till kom att särskilda problem kunde uppstå genom de successiva föränd­ ringarna i den svenska industrins tillverkningsprogram. För att likväl skapa en från allmänt ekonomiska synpunkter önskvärd möjlighet till tullfrihet bemyndigades Kungl. Maj :t att i särskilda fall medge tullbefrielse för så­ dana varuslag som inte tillverkas inom landet.

I enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställde har bemyndigandet

23

begagnats med försiktighet och enbart den omständigheten att ett varuslag ej tillverkas inom landet har inte varit avgörande. Tullfrihet har vidare kommit i fråga endast för naturligt avgränsade varuslag av större ekono­ misk betydelse.

Någon allmän omprövning av grundprinciperna för medgivande av tull­ frihet finner jag inte nu motiverad. I vissa fall har emellertid, som också mekanförbundet och kommerskollegium framhållit, de nuvarande normerna försvårat den från olika synpunkter lämpligaste tillämpningen av tullfrihets- institutet. Det har sålunda förekommit att framställningar om tullfrihet måst avvisas, därför att det inte varit möjligt att tulltekniskt klart avgränsa det åsyftade varuslaget, även om i övrigt uppställda villkor för tullfrihet va­ rit tillgodosedda. I andra fall har import redan ägt rum innan tullfrihets- trågan hunnit slutbehandlas och det berörda företaget har därför gått miste om tullfriheten. För att komma till rätta med sådana olägenheter är en jämk­ ning av de nuvarande bestämmelserna erforderlig. Jag förordar därför att

13 § tulltaxeförordningen ändras så att nu anförda synpunkter blir tillgodo­ sedda. Detta synes kunna ske genom att bemyndigandet att medge tullfrihet utvidgas till att omfatta, icke blott såsom f. n. hela varuslag utan även viss vara. I övrigt bör de allmänna riktlinjer som gäller för tillämpningen av dispensregeln vara oförändrade.

Tull på reparerade maskiner

Förslaget och remissyttrandena

1 6 § 2 nio nr tulltaxeförordningen föreskrivs, att svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått reparation, får återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp som betingats för reparationen. Här­ vid krävs att identitet föreligger mellan den utförda och den införda varan.

Aktiebolaget Scania-\ abis hemställer att tull som för reparerad vara (s. k. reparationstull) skall utgå även för renoverade bilmotorer som in­ kommer från utlandet i utbyte mot förslitna motorer av motsvarande mängd.

Företaget som i stor utsträckning låter renovera bilmotorer i Tyskland fram­ håller, att ett uppgivande av kravet på absolut identitet mellan utförda och införda motorer skulle möjliggöra betydande kostnadsbesparingar såväl i Sverige som vid den tyska fabriken.

I yttranden som avgetts över framställningen har varken generaltull­ styrelsen eller kommerskollegium ansett sig böra motsätta sig att bestäm­ melserna om reparationstull efter särskilt medgivande skall kunna tilläm­ pas även utan krav på att identitet visas föreligga mellan utförd och in­ förd vara. En förutsättning härför anses dock vara att tillfredsställande möjlighet föreligger till kontroll av att lämnade medgivanden inte miss- ln ukas. För att en sådan ordning skall kunna införas anses en ändring av

Ktingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1966

24

6 § 2 mom. tulltaxeförordningen nödvändig. Riksskattenämnden ifråga­ sätter om en ändring av 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen kan aktualisera ändring även av de bestämmelser som avser beräkning av allmän varu­ skatt i samband med import vad gäller transaktioner av här avsedd art.

Departementschefen

Tullnedsättning enligt bestämmelserna om reparationstull i 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen kan f. n. medges då importören kan visa att den vara han vill införa till landet är densamma som den som tidigare utförts av honom för att repareras utomlands. Någon anledning att i normala fall frångå denna ordning synes inte föreligga. Emellertid förekommer det i vissa fall att företag i större skala låter reparationer och renoveringar ut­ föras av märkesfabriker i utlandet. Främst torde detta vara fallet i bil­ branschen, men även inom andra branscher kan liknande arrangemang förekomma. Kravet på styrkt identitet mellan utförd och införd vara medför i dessa fall uppenbarligen omotiverade kostnader för företagen. I likhet med remissinstanserna är jag av den uppfattningen, att det här bör kunna vara fullt tillräckligt att tullverket kan fastställa att mängden införda varor överensstämmer med vad som tidigare utförts för reparation och att fråga är om samma slag av vara. Jag förordar sålunda att den nu gällande be­ stämmelsen ändras så att en förenklad ordning blir tillåten. Ändringen bör ha den utformningen att det får ankomma på generaltullstyrelsen att med­ ge rätt att åtnjuta reparationstull utan att bevis om full identitet mellan in­ förd och utförd vara företes. Sådant medgivande bör i regel lämnas endast företag som i större omfattning låter reparationer och renoveringar av ma­ skiner och maskinutrustning ske vid märkesfabriker utomlands. Givet- vi måste det tillses att fullt tillfredsställande kontrollmöjligheter står till buds.

En författningsändring med den utformning som här förordats torde inte aktualisera någon ändring av bestämmelserna angående allmän varuskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1966

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t i pro­ position föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprät­ tade förslag till

1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391),

2) förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 24 maj 1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket.