med förslag till ny tull- taxeförordning, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 1

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ny tull-

taxeförordning, m. m.; given Stockholms slott den 11

mars 1960.

Kungl. Maj :t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till tulltaxeförordning; dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att ersätta den nu gällande förordningen av år 1929. Förslaget är utarbetat på grundval av ett av 1952 års tulltaxekommitté avgivet betänkande. Vid utarbetandet har även beaktats ett förslag till gemensamma nordiska bestämmelser i hithörande frågor. En allmän princip i revisionsarbetet har varit att i själva tulltaxeförordningen endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning överföra detaljregleringen till särskilda tillämpningsföreskrifter, avsedda att utfärdas av Kungl. Maj :t. Det har vidare eftersträvats att förenkla bestämmelserna och avskaffa omotiverade begränsningar i medgivna förmåner. Förslaget innebär bl. a. övergång till nya regler för beräkning av varas tullvärde, vilka regler baseras på den s. k. Bryssel-konventionen. I anslutning härtill begäres riksdagens godkännande av denna konvention. I propositionen föreslås vidare ökade möjligheter till nedsättning av tullen för varor, som undergått bearbetning i utlandet eller som helt eller delvis tillverkats där med användning av svenskt material. Förslag framlägges också om bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge befrielse från tull för varor som icke är föremål för tillverkning inom landet. Den nya tulltaxeförordningen avses skola träda i kraft den 1 juli 1960. t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

2 Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslag

till

tulltaxeförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas med tull enligt gällande tulltaxa.

2 §.

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

3 §•

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter varans normalpris, varmed förstås det pris som varan vid tiden för anmälan till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall fastställas under antagande, att varan avlämnas till köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader, som hänföra sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats genom köp, skall såsom normalpris anses det avtalade priset med de justeringar som erfordras på grund av att köpet avslutats under förutsättningar vilka avvika från vad som sägs i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för annans räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som kunna erfordras för fastställande av normalpriset.

4 mom. Till kontroll å riktigheten av lämnade uppgifter är uppgiftslämnaren skyldig att pa anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock annan, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för värdekontrollen kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den vars handlingar äro föremål för granskning. Hava handelsböcker eller andrp handlingar överlämnats för granskning, skola de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse för granskningen utan hinder därav att den, vars handlingar äro föremål för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, vars handlingar skola granskas, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens innehall ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen i det län, där han är bosatt, på framställning av honom, när synnerliga skäl

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 3

föranleda det, förordna att handlingen skall undantagas från granskningen. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

5 mom. Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 eller 4 mom. eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må generaltullstyrelsen utsätta lämpligt vite ävensom i förekommande fall utdöma försuttet vite. Mot beslut att förelägga vite må talan ej föras.

4 §.

1 mom. Emballage, vari varor införas, skall icke beläggas med särskild tull, om ej emballaget är att anse som självständig handelsvara.

2 mom. För särskilt inkommande emballage ävensom sådant med varor inkommande emballage, som enligt 1 mom. skall beläggas med särskild tull, åtnjutes tullfrihet, om emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts av varuhavaren inom viss tid före införseln eller är avsett att utföras av honom inom viss tid efter införseln.

Angående tid som nyss sagts och de villkor i övrigt, som må befinnas erforderliga för här avsett medgivande, förordnar Konungen.

3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes med emballage vari varor införas.

4 mom. För godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets) åtnjutes tullfrihet under enahanda förutsättningar som sägs i 2 mom.

5 §.

1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger), vilka endast eller i huvudsaklig mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel;

b) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen som avses under a);

c) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkningsacceleratorer eller antioxidanter för gummiindustrin eller såsom tillsats till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;

d) garn, bind- och "segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät; samt

e) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flygplansägare införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg.

2 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, må delar och tillbehör ävensom material av plast, gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar, med undantag av ringar och övriga i tulltaxenr 40.11 upptagna artiklar, införas mot en tull motsvarande fyra femtedelar av tullen för bilar som införas under enahanda omständigheter.

6 §.

1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förlullad vara, som efter utförsel återinföres utan att hava undergått bearbetning.

Vid bedömande av huruvida vara undergått bearbetning skall bortses från åtgärd, som icke höjt varans värde för varuhavaren eller som allenast inneburit ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av bristfällighet i syfte att sätta varan i användbart skick.

2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått re­

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

paration, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som betingats för reparationen.

3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått annan bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull. Vid beräkning av sådan tull skola bestämmelserna i 4 mom. nedan äga motsvarande tillämpning.

4 mom. För vara, som helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å sagda material, därest det införts under enahanda omständigheter som den förstnämnda varan.

5 mom. Har tillverkningen av värdetullbelagd vara innefattat svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation, må tullen nedsättas med så stor del, som motsvarar värdet av sagda prestation i förhållande till hela normalpriset.

6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av de i 1—5 mom. avsedda förmånerna.

7 §•

Har inkommen vara, under transporten till införselorten eller efter ankomsten dit men innan varan anmälts till förtullning, av tillfällighet lidit skada annorledes än genom förskämning, må, därest tull enligt tulltaxan skall beräknas efter annan grund än värdet, nedsättning i tullen medgivas med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid förtullning av skadat haverigods och sjöfynd.

8 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

1. varor, som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;

2. varor, som införas av person vilken tillhör främmande makts härvarande beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;

3. varor, som införas för sådana organisationers eller personers räkning vilka avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller avtal vartill Sverige anslutit sig;

4. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig förbrukning införas av resande eller å transportmedel anställda personer, i den mån Konungen därom förordnar;

5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning, därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i 10 § punkten 3 sägs;

6. förnödenheter medförda på och avsedda för transportmedel, som inkommer i trafik, för så vitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;

7. proviant medförd på transportmedel, som inkommer i trafik, och av­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 5

sedd för besättning eller passagerare, i den mån Konungen därom förordnar;

8. livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet under djurens transport till bestämmelseorten;

9. ventilationstrummor av trä för lastrum samt bastmattor och annan s. k. garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under transport, därest föremålen icke införas i handelssyfte;

10. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, tillhörande förolyckat fartyg eller luftfartyg; ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;

11. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor avsedda till minnesgärd åt avliden person;

12. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig förbrukning införas av personer vilka inflytta från utlandet eller efter längre tids utlandsvistelse återvända därifrån, i den mån Konungen därom förordnar;

13. varor, som införas i anledning av arv, testamente eller gåva (härunder inbegripet utmärkelsetecken), ävensom varor, som inköpts för från utlandet skänkta medel, allt i den mån Konungen därom förordnar;

14. varuprov, mönster och modeller, som vid införseln eller efter nedskärning, makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen hava intet eller allenast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast att utvisa varors beskaffenhet eller användning, ävensom, i den mån Konungen därom förordnar, kinematografisk film samt kataloger, prislistor och annat merkantilt tryck rörande varor och tjänster, som erbjudas från utlandet;

15. typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes vid eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartsmyndigheten eller lufttrafikföretag, så länge varorna användas för ifrågavarande ändamål;

16. varor, som införas för tillfällig användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion;

17. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål, i den mån Konungen därom förordnar;

18. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom förordnar;

19. blanketter till passersedlar, godslistor och dylika handlingar, som äro avsedda att begagnas vid in- och utförsel av varor eller vid internationell samfärdsel.

0 §•

Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som införas i egentlig gränstrafik.

10 §.

Tullfrihet under viss tid må medgivas för:

1. varor, som inkomma för alt undergå reparation, bearbetning, komplettering eller emballering, eller för all användas såsom material vid sådan behandling av exportvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna;

2. verktyg och instrument av speciellt utförande, som inkomma för att användas vid tillverkning av viss exportvara, ävensom varor, som inkomma för att användas vid avprovning av viss exportvara, allt under förutsättning att artiklarna ställas till förfogande av den utländske köparen av exportvaran;

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

3. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter som i 8 § punkten 5 avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke medgives; 4. utrustning för cirkusar, tivolin eller andra liknande företag, som endast tillfälligt uppehålla sig i riket; 5. varor, som införas för tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar eller andra liknande arrangemang av internationell karaktär; 6. varor, som äro avsedda för utställningar och mässor; 7. varuprov, mönster och modeller, för vilka tullfrihet icke medgives enligt 8 § punkten 14; 8. varor, som äro avsedda att avprovas och eventuellt återutföras, dock endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte; 9. urvalssändningar av mattor, pälsvaror eller andra varor, som på grund av varornas speciella utförande eller särprägel icke kunna betraktas såsom varuprov, därest varorna äro avsedda att eventuellt delvis kvarstanna i riket men i övrigt återutföras; 10. djur, som införas för avelsändamål. Angående den tid och de villkor i övrigt, under vilka här avsedd tullfrihet må åtnjutas, förordnar Konungen.

11 §■ Konungen äger förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel, som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt inkommande delar och tillbehör, avsedda till reparation av sådant transportmedel.

12 §.

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under viss tid medgivits enligt denna förordning, innan nämnda tid utgått blivit förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad, att varan finnes icke kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå eller skall utgå endast för sådana delar av varan, som befinna sig i användbart skick. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om emballage eller annan vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom. medgivits under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd är avsedd att utföras inom viss tid.

13 §. I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå. 14 §. Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning, påföras i hela kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

15 §. Konungen eller efter Konungens förordnande generaltullstyrelsen äger, när synnerliga skäl därtill äro, helt eller delvis medgiva befrielse från tull. Om restitution av tull och vad därmed har samband är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 7

16 §.

Konungen meddelar de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning och av tulltaxan samt till förekommande av missbruk av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda författningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.

2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom material för tillverkning av sådana produkter.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till författningsrum, som motsvaras av bestämmelse i den nya förordningen, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 mars 1960.

N ärvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om revision av tulliaxeförordningen och anför därvid följande.

1. Inledning

Grundläggande bestämmelser om uttagande av tull är meddelade i en av riksdagen antagen förordning, tulltaxeförordningen (SFS 1929:316), vars i 1 § meddelade huvudstadgande innebär att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt tulltaxan. Härutöver innehåller tulltaxeförordningen dels vissa stadganden av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av taxan, t. ex. regler angående beräkningen av varors tullpliktiga vikt och värde, och dels vissa bestämmelser som kan sägas utgöra undantag från den i 1 § intagna huvudregeln. Dessa undantagsbestämmelser avser införsel som sker under sådana omständigheter att intresset av tullfrihet eller tullättnad ansetts väga tyngre än de fiskala och protektionistiska motiv som kan ligga bakom taxan. Vissa av de åsyftade bestämmelserna innebär definitiv befrielse från tull (s. k. särskild tullfrihet). Som ett specialfall härav kan betraktas den tullfrihet, som medgives gränsbefolkningen för varor i egentlig gränstrafik. Andra undantagsbestämmelser medgiver temporär tullfrihet, d. v. s. tullfrihet under förutsättning att varorna efter viss tid återutföres. Vidare finnes särskilda regler angående s. k. tullindring, d. v. s. den nedsättning i jämförelse med eljest utgående tull, som medgives för varor vilka återinföres efter att i utlandet ha undergått reparation eller bearbetning, ävensom angående tullnedsättning för skadade varor. Närmare föreskrifter angående tillämpningen av tulltaxeförordningens bestämmelser är enligt bemyndigande meddelade av Kungl. Maj:t i en särskild kungörelse (SFS 1953: 655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. Vidare har generaltullstyrelsen i en kungörelse (tullverkets författningssamling 1953: 203) med anvisningar till dessa tillämpningsföreskrifter utfärdat stadganden med karaktär av ordningsföreskrifter eller regler för tullverkets interna arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 9

I samband med sitt arbete på revision av tulltaxan hade 1952 års tulltaxckommitté i uppdrag att verkställa en översyn jämväl av tulltaxeförordningen. I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa (SOU 1956: 14—16) framlade kommittén förslag till ändring av vissa bestämmelser i förordningen avseende med tulltaxans tillämpning direkt sammanhängande frågor. Kommittén slutförde sedermera sitt arbete genom att i ett särskilt betänkande (SOU 1956:60) framlägga förslag till helt ny tulltaxeförordning; i betänkandet framlades även utkast till tillämpningsföreskrifter i den utsträckning som erfordrades för att klargöra den åsyftade sakliga innebörden av stadgandena i tulltaxeförordningen. Nämnda förslag och utkast torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 1 och 2). Över kommitténs betänkande med förslag till ny tulltaxeförordning har efter remiss yttranden inkommit från generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luf tf artsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län (endast i vad avser gränstrafik), Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges lantbruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt, Kooperativa förbundet, Svenska handelsagenters förening, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, statens medicinska forskningsråd, till vars yttrande kanslern för rikets universitet anslutit sig, atomkommittén, statens naturvetenskapliga forskningsråd, Rädda barnens riksförbund, Svenska turistföreningen, Svenska turisttrafikförbundet, Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Sveriges redareförening och Sveriges speditörförbund. Därjämte har fullmäktige i riksbanken, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna samt Svenska unescorådet beretts tillfälle avge yttranden utan att begagna sig därav. Genera]tullstyrelsen har överlämnat yttranden från samtliga tulldirektioner, tullkammare, gränstullkammare, kustdistriktchefer och tullfiskaler ävensom från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening. Statens biltrafiknämnd har bifogat yttranden från Sveriges automobilhandlareförbund och Sveriges automobilindustriförening ävensom en till nämnden inkommen skrivelse från Scandinavian Airlines System. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Göteborg, Karlstad, Örebro, Sundsvall och Luleå ävensom en till kollegium inkommen skrivelse från Scandinavian Airlines System.

10 Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från landsfiskalerna i Finnskoga, Järnskogs, Torsby och Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Tornedalskommunernas förbund, Haparanda stad, landsfogden i länet samt landsfiskalerna i Haparanda och Karesuando distrikt. Sveriges köpmannaförbund har till sitt yttrande fogat en skrivelse från Sveriges speceri- & lanthandlareförbund.

I samband med förslaget till ny tulltaxa framlades vid 1958 års riksdag förslag till vissa av den nya tulltaxan aktualiserade ändringar i tulltaxeförordningens bestämmelser (prop. A 128 = B 5). I uttalande till statsrådsprotokollet i detta ärende framhöll jag att åtskilliga av de i tulltaxekommitténs betänkanden behandlade spörsmålen var eller kunde väntas bli föremål för vidare utredning inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. Frågan om en mera fullständig revision av tulltaxeförordningen borde därför upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet härmed borde i då förevarande sammanhang endast sådana ändringar genomföras som ägde mera omedelbart samband med den nya taxan. Det förslag som då framlades hade därför fått ungefär samma omfattning som kommitténs första förslag och hade väsentligen utarbetats på grundval därav. Förslaget i fråga blev med ett mindre tillägg godtaget av riksdagen, och ändringarna i tulltaxeförordningen trädde i kraft samtidigt med den nya tulltaxan den 1 januari 1959. Förut berörda arbete inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har bedrivits genom ett särskilt tullexpertutskott. Resultatet av expertutskottets arbete har framlagts i form av ett till samarbetsutskottet överlämnat förslag till en överenskommelse mellan de nordiska länderna om bl. a. gemensamma tulladministrativa bestämmelser. Enär en dylik överenskommelse icke synes vara aktuell i det läge, vari frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet för närvarande befinner sig, torde något formellt förslag från utskottets sida i denna angelägenhet icke för närvarande vara att vänta. Anledning synes icke föreligga att längre uppskjuta den planerade fullständiga revisionen av tulltaxeförordningen. Tillkomsten av konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) gör det också angeläget att bestämmelserna i tulltaxeförordningen moderniseras. Inom finansdepartementet har därför, på grundval av tulltaxekommitténs förslag och med beaktande av inkomna yttranden ävensom förut berörda nordiska förslag samt ett antal till departementet inkomna framställningar i hithörande ämnen, utarbetats förslag till mj tulltaxeförordning. Beträffande de synpunkter och överväganden som legat till grund för utformningen av detta förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 11

2. Allmänna synpunkter

Tulltaxekommittén

I sitt arbete med översyn av tulltaxeförordningen har kommittén särskilt beaktat de olika stadgandenas fördelning mellan själva förordningen och tillämpningsföreskrifterna. Tulltaxeförordningen har successivt ändrats och kompletterats med nya bestämmelser efter hand som behov därav visat sig föreligga. Detta har varit fallet icke minst på senare tid, då stor internationell livaktighet förekommit på tullområdet, vilken resulterat i konventioner som påverkat den svenska lagstiftningen. Att bestämmelserna på detta sätt anpassas efter utvecklingen får enligt kommitténs uppfattning anses självklart, men kommittén anser det önskvärt att riksdagen icke betungas med alltför bagatellartade frågor. Tulltaxeförordningen har vidare icke minst på grund av de sålunda under årens lopp vidtagna ändringarna och kompletteringarna kommit att bli mycket detaljerad och svåröverskådlig, något som i viss mån får tillskrivas den fiskala inställning i tullfrågor som tidigare gjort sig gällande i större utsträckning än som numera torde anses nödvändigt. Medgivna lättnader har ofta omgärdats med restriktioner som icke längre kan anses sakligt motiverade. Kommittén har därför i sitt revisionsarbete i stort sett följt två huvudlinjer, nämligen dels att i själva tulltaxeförordningen endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna, och dels att förenkla bestämmelserna genom avskaffande av omotiverade begränsningar i medgivna förmåner.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen framhåller å ena sidan att kommitténs förslag i vissa delar innebär en liberalisering, vilket kan medföra en förenklad handläggning, å andra sidan att vissa av de av kommittén föreslagna stadgandena i många fall torde bli betydligt svårare och mera arbetskrävande att tillämpa än motsvarande nu gällande bestämmelser. Det torde också få förutsättas att sådana fall i större utsträckning än hittills kommer att föras vidare till styrelsens och Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen framhåller i detta sammanhang även att den vidsträckta delegation till Kungl. Maj:t i fråga om detaljregleringen, som kommittén föreslagit, medför ökade möjligheter att dispensvis få ansökningar om förmåner i tullhänseende prövade av Kungl. Maj :t.

Kommerskollegium konstaterar alt kommittén i sitt arbete syftat till en förenkling och rationalisering av bestämmelserna och därvid strävat efter att i själva tulltaxeförordningen bibehålla endast mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna. Kollegium anser en sådan inställning vara riktig och

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

finner den av kommittén gjorda avgränsningen i huvudsak väl avvägd. Den andra huvudlinjen i kommitténs arbete för en förenkling av tulltaxeförordningen har varit att söka avskaffa enligt kommitténs åsikt omotiverade begränsningar i medgivna förmåner. Härjämte har tillkommit vissa nya tullfrihetsmedgivanden som ur humanitär synpunkt framstår som angelägna. Den uppmjukning av de nuvarande bestämmelsernas i många fall alltför restriktiva innebörd, som härigenom vunnits, finner kollegium helt allmänt vara önskvärd.

Grossistförbundet anser det tillfredsställande, att kommittén följt principen att icke onödigtvis belasta förordningen med detaljbestämmelser och att sålunda i själva tulltaxeförordningen endast upptagits mera generella stadganden, medan detaljregleringar huvudsakligen intagits i tillämpningsföreskrifterna. Förbundet förutsätter emellertid att önskemål beträffande ändringar i tillämpningsföreskrifterna, som i framtiden kan komma att framställas och bedömas som ändamålsenliga, i större utsträckning än hittills skall vinna beaktande.

Nordiska utskottet

Förslaget till överenskommelse mellan de nordiska länderna om gemensamma tulladministrativa bestämmelser avser endast sådana spörsmål, beträffande vilka det ansetts nödvändigt att förenhetliga de olika ländernas bestämmelser vid genomförandet av en nordisk tullunion. I förslaget behandlas därför endast spörsmål av mer eller mindre kommersiell betydelse. I fråga om sådan införsel som icke kan anses påverka konkurrensförhållandena i det nordiska tullområdet skulle länderna ha fria händer att utforma sina egna bestämmelser. Till denna senare kategori hör exempelvis bestämmelserna om tullfrihet för resgods, flyttsaker, hemgift och gåvor. I materiellt hänseende innebär det nordiska förslaget i likhet med tulltaxekommitténs förslag huvudsakligen liberaliseringar. Förslaget har utarbetats med beaktande av att svårigheter kan uppstå när det gäller att samordna lagstiftningen i flera länder, vilkas bestämmelser ofta utformats från helt olika förutsättningar. Därför har förslaget i mycket karaktären av en kompromiss. I formellt hänseende må framhållas att förslaget icke avser att binda länderna i fråga om bestämmelsernas författningstekniska utformning. Förslaget har därför icke någon betydelse för bedömande av frågan om författningsmaterialets fördelning mellan själva tulltaxeförordningen och de därtill hörande tillämpningsföreskrifterna.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär i stort sett en rationalisering och liberalisering av hittills gällande bestämmelser på förevarande område. I den mån remissinstanserna anfört några allmänna synpunkter på kommitténs förslag har de hälsat förslaget med tillfredsställelse. Givet är att införandet av nya förmåner i tullhänseende stundom kan medföra en viss komplicering av bestämmelserna, en olägenhet som får vägas mot de fördelar som ur andra synpunkter står att vinna. Förslaget att i tulltaxeförordningen upptaga mera

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 13

generella stadganden och beträffande detaljregleringen hänvisa till tillämpningsföreskrifterna synes vara ändamålsenligt. 1 betraktande av vad sålunda anförts finner jag mig kunna biträda kommitténs allmänna uppläggning av revisionsarbetet.

I sammanhanget bör anmärkas, att den här tillstyrkta metoden att upptaga detaljregleringen i tillämpningsföreskrifterna inte innebär någon principiell avvikelse från vad som redan nu gäller. Även den nuvarande lagstiftningen är i väsentliga delar uppbyggd på detta sätt. Kungl. Maj :t äger dels en allmän befogenhet att meddela tillämpningsföreskrifter, dels en rätt att inom ramar, som uppdrages i förordningen, utforma de närmare villkoren för särskild tullfrihet in. in. Förslaget innebär endast en mera konsekvent tillämpning av de principer på vilka den nuvarande förordningen sålunda är grundad. Jag har emellertid i mera väsentliga frågor ansett mig böra redan i detta sammanhang ange riktlinjer för innehållet i de blivande tillämpningsföreskrifterna. Min avsikt är att de begärda befogenheterna skall utnyttjas med all försiktighet. Jag är sålunda beredd att underställa riksdagen viktigare ändringar i vad här angivits liksom betydelsefullare nu icke förutsedda medgivanden av tullfrihet eller tullindring.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna i tulltaxeförordningen uppställer sig frågan vilken betydelse som bör tillmätas det nordiska förslaget till överenskommelse rörande gemensamma tulladministrativa bestämmelser. Därvid må framhållas att förslaget avser förhållandena i en tillämnad tullunion, vid vilken det skulle vara nödvändigt att uniformera åtskilliga bestämmelser på förevarande område. I det läge vari det nordiska ekonomiska samarbetet nu befinner sig torde något behov av en så långt driven uniformering av tullagstiftningen icke vara för handen. Detta hindrar icke att det skulle vara av värde om en så långt möjligt enhetlig nordisk lagstiftning på detta område kunde komma till stånd. Från dessa utgångspunkter synes det mig naturligt att vid utformningen av de svenska bestämmelserna såvitt möjligt beakta det nordiska förslaget men å andra sidan icke låta detta bliva utslagsgivande om det på svensk sida föreligger ett klart intresse av en annan utformning.

Framhållas må i detta sammanhang att bildandet av den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) i stort sett icke inverkar på tulltaxeförordningens utformning. Den avtrappning av tullsatserna, som skall genomföras inom ramen för avtalet om EFTA, är sålunda avsedd att regleras i särskild författning. Frånsett någon enstaka detalj innehåller tulltaxeförordningen i övrigt icke några bestämmelser som är beroende av nämnda avtal. Icke desto mindre torde bildandet av EFTA få anses understryka önskvärdheten av den modernisering av förordningen varom nu är fråga.

I detta sammanhang må också anföras vissa synpunkter på en fråga av i viss mån principiell natur. Tulltaxeförordningen innefattar såsom förut anförts bl. a. bestämmelser om temporär eller definitiv tullfrihet för varor som införes för viss användning eller eljest under särskilda omständigheter. I betydande utsträckning föreligger internationella överenskommelser om medgivande av dylika förmåner. I vissa fall är förmånerna oberoende av

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

varornas art, men i andra fall avser de endast särskilt angivna varuslag. I sistnämnda fall kan det inträffa att en del av de åsyftade varuslagen är tullfria enligt taxan. Hittills har man i dylika fall vid angivande i tulltaxeförordningen av de förmånsberättigade varuslagen icke medtagit sådana varor. Ett dylikt förfarande kan uppenbarligen ha vissa praktiska fördelar, i det att möjligheter ofta föreligger att förenkla bestämmelserna. Emellertid har metoden också nackdelar. Dessa hänför sig framför allt till det förhållandet att beträffande indirekta skatter, införselavgifter och importregleringar ofta föreligger behov att medgiva undantag motsvarande vad som gäller i fråga om tullen. I praktiken kan detta på ett enkelt sätt ske genom att undantagsbestämmelserna anknytes till tulltaxeförordningen. Har man emellertid i den där förekommande uppräkningen uteslutit vissa varuslag, som i och för sig vore berättigade till tullfrihetsförmånen, av den anledningen att de är upptagna med tullfrihet i själva taxan, kan detta uppenbarligen innebära en icke motiverad begränsning av det undantag i avgifts- eller regleringshänseende, som man egentligen åsyftat genom ifrågavarande hänvisning. Denna olägenhet gör sig numera gällande mer än tidigare på grund av att den nya tulltaxan i större utsträckning än den förut gällande stadgar tullfrihet för varuslag av den typ som här avses. I betraktande härav bör man vid utformningen av ifrågavarande tullfrihetsbestämmelser i tulltaxeförordningen och tillämpningsföreskrifterna i allmänhet icke utesluta i och för sig tullfrihetsberättigade varuslag av den anledningen att de är upptagna med tullfrihet i själva taxan. Framhållas bör dock att det av praktiska skäl icke är möjligt att undantagslöst tillämpa denna princip. De synpunkter som nu anförts gör sig gällande även beträffande varuslag som utan att täckas av någon internationell överenskommelse bör komma i åtnjutande av förmåner av här ifrågavarande slag.

Huvudintresset vid den aktuella revisionen av tulltaxeförordningen knyter sig till frågan om hur man skall beräkna tullpliktigt värde. Denna fråga skall närmare behandlas i det följande. Av grundläggande betydelse är i övrigt det allmänna stadgandet i 1 § att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt tulltaxan samt bestämmelserna i 3 § om tullpliktig vikt. Dessa bestämmelser synes kunna kvarstå oförändrade i en ny tulltaxeförordning.

Bestämmelsen om att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt tulltaxan fick sålunda sin nuvarande lydelse i samband med den år 1958 genomförda tulltaxerevisionen. Stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga vikt erhöll också sin nuvarande utformning vid den år 1958 verkställda revisionen. Regeln som sådan beröres icke av det föreliggande nordiska förslaget, vilket emellertid innehåller vissa detaljbestämmelser rörande sättet för beräkningen av den tullpliktiga vikten. I den mån bestämmelser av ifrågavarande slag är erforderliga för svenskt vidkommande torde de ha sin plats i tillämpningsföreskrifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 15

3. Tullpliktigt värde

Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen

Inom den tidigare i Bryssel verksamma Studiegruppen för en europeisk tullunion upprättades den 15 december 1950 tre konventioner, nämligen angående upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet, angående nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna samt angående varors tullvärde. Samtliga konventioner har undertecknats av Sverige, sedan Kungl. Maj:t för sin del den 16 mars 1951 godkänt desamma. Konventionerna är emellertid underkastade ratificering, för vilken kräves riksdagens godkännande. Sådant godkännande har utverkats i fråga om de båda förstnämnda konventionerna, vilka därefter ratificerats av Sverige. Ratificering av tullvärdekonventionen kan icke ske förrän den svenska lagstiftningen på området omarbetats till överensstämmelse med konventionen; riksdagens godkännande av densamma har därför ansetts böra utverkas först i samband med en revision av tulltaxeförordningen.

I syfte att förbereda de erforderliga författningsändringarna uppdrog Kungl. Maj:t år 1951 åt generaltullstyrelsen att utarbeta förslag i ämnet. Över förslaget avgavs yttranden av kommerskollegium, statens handelsoch industrikommission samt Svenska bankföreningen; vid kommerskollegiets utlåtande hade fogats yttranden av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet. Handlingarna i ärendet överlämnades därefter till tulltaxekommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.

Tulltaxekommittén har efter en ingående analys av innehållet i den till konventionen knutna värdedefinitionen förordat ratificering av konventionen. I överensstämmelse härmed har kommittén i sitt förslag till ny tulltaxeförordning utformat bestämmelserna rörande beräkning av varors tullvärde i enlighet med de i nämnda definition nedlagda principerna samt med beaktande av det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget ävensom de däröver avgivna yttrandena. I remissyttrandena över tulltaxekommilléns förslag till ny tulltaxeförordning har nu ifrågavarande spörsmål spelat en betydande roll. Frågan har också varit aktuell i samband med det inom nordiska ekonomiska samarbetsutskottet bedrivna arbetet på utformningen av gemensamma tulladministrativa bestämmelser för de nordiska länderna.

Bryssel-konventionen

Texten till den sålunda aktualiserade konventionen torde såsom bihang få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 8). Konventionen innebär i huvudsak följande. Fördragsslutande part skall i sin nationella lagstiftning införa den definition av tullvärdet som angives i bilaga I till kon­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

ventionen. Därjämte skall vid tillämpning av definitionen iakttagas bestämmelserna i vissa i bilaga II till konventionen intagna anmärkningar. Varje part har emellertid rätt att modifiera definitionens text genom att i densamma intaga bestämmelserna i nämnda anmärkningar eller genom att giva definitionen sådan juridisk form, som kan vara nödvändig för att den skall erhålla avsedd rättsverkan, i förekommande fall genom att utöka texten med kompletterande bestämmelser för att precisera definitionens innebörd. Konventionens efterlevnad skall övervakas av rådet för samarbete på tullområdet i syfte att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning av densamma; för detta ändamål upprättas inom rådet en särskild värdekommitté.

Enligt värdedefinitionens artikel I skall tullvärdet för vara, som införes för inhemsk förbrukning, anses vara lika med normalpriset, varmed förstås det pris, som varan vid den tidpunkt, då tullen blir betalbar, skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare. Vid bestämmandet av normalpriset skall förutsättas, att varan avlämnats till köparen i den hamn eller på den ort, där den inkommer till importlandet, och att alla kostnader, som hänför sig till varans försäljning eller dess avlämnande i sagda hamn eller på sagda ort, åvilar säljaren, men att alla tullar och avgifter, som utgår i importlandet, åvilar köparen.

I artikel II angives förutsättningarna för att en »försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare» skall anses föreligga.

Enligt artikel III skall i fråga om vara, som är tillverkad i överensstämmelse med en patenterad uppfinning eller åtnjuter mönster- eller modellskydd eller som införes med utländskt varumärke eller för att försäljas med utländskt varumärke, normalpriset innefatta värdet av rätten att för varan använda patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

Anmärkning 1 till artikel I innehåller en förklaring om att den tidpunkt, då tullen blir betalbar, må, allt efter varje enskilt lands lagstiftning, utgöra dagen för avgivande eller inregistrering av tullanmälan, dagen för erläggande av tullavgiften eller dagen för avhämtning av varan.

I anmärkning 2 uppräknas vissa av de kostnader, som enligt artikel I punkt 2 i värdedefinitionen innefattas i normalpriset, däribland fraktkostnader, provisioner och emballagekostnader.

Enligt anmärkning 3 skall, där priset (per enhet) är beroende av den varukvantitet, som försäljes, normalpriset fastställas under den förutsättningen, att försäljningen avser den kvantitet, som är föremål för värdering.

Anmärkning 4 föreskriver att omräkning av utländskt myntslag till importlandets mjmt skall ske efter den officiella växelkursen i importlandet.

I anmärkning 5 rekommenderas att, då fråga är om vara, som är föremål för bonafideförsäljning, det pris, som erlagts eller skall erläggas vid denna försäljning, godlcännes som värde för varan i fråga med förbehåll för dels lämpliga säkerhetsåtgärder till förebyggande av att tull undandra­

Knngl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 17

ges genom fiktiva eller falska kontrakt eller priser, dels sådana justeringar i konlraktspriset, som kan befinnas erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan kontraktsbestämmelserna och det värdebegrepp, som kommit till uttryck i definitionen.

Anmärkning 1 till artikel III stadgar, att den i nämnda artikel förekommande bestämmelsen om att normalpriset skall innefatta värdet av rätten att använda utländskt varumärke kan tillämpas även i fråga om vara, som införes för att efter vidare bearbetning försäljas med sådant varumärke.

Enligt anmärkning 2 kan, då fråga är om i importlandet inregistrerat varumärke, nämnda bestämmelse i artikel III begränsas till att gälla endast under vissa angivna förhållanden.

Tulltaxekommittén

1 sitt betänkande har tulltaxekommittén särskilt behandlat de tre element, i vilka värdebegreppet uppdelas enligt de till värdedefinitionen knutna kommentarerna, nämligen priset, tidpunkten och platsen. Kommittén har vidare diskuterat definitionens tillämpning med avseende å vissa mera speciella spörsmål. I det följande kommer denna framställning att följas. Av kommittén behandlade frågor av mera speciell natur kommer dock att beröras endast i den mån detta med hänsyn till uttalanden av remissinstanserna eller eljest av särskilda skäl synes påkallat.

Priset. Bryssel-definitionen anger det pris på vilket tullvärdet skall grundas såsom importvarans pris vid en tänkt försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare. Detta betyder att liksom för närvarande det pris som faktiskt erlagts eller skall erläggas för varan (fakturapriset) icke i och för sig är avgörande för tullvärdets storlek. Kommittén framhåller emellertid att värdering av importvaran i varje särskilt fall knappast kan ifrågakomma, utan värdebestämningen måste i praktiken oftast ske med ledning av fakturan. Detta är för närvarande praxis här i landet, och i anmärkning 5 till artikel I i tullvärdedefinitionen rekommenderas de anslutna staterna att tillämpa sådan praxis. Någon principiell erinran från remissinstansernas sida kan, framhåller kommittén, icke sägas ha framkommit mot innebörden av det åsyftade priset. Representanter för handeln har emellertid i andra sammanhang hävdat, att tullen principiellt borde beräknas efter fakturapriset. Även från nu åsyftat håll har emellertid medgivits att detta pris under vissa förhållanden icke utgör en lämplig grundval för beräkningen av tullen. Tydligt är att man för sådana fall finge tillgripa någon supplementär regel av liknande innehåll som den nu föreslagna huvudregeln. Anordningen i fråga skulle i de flesta fall leda till samma resultat som den nu föreslagna. Kommittén anser att vissa fördelar från principiell synpunkt torde vara förenade med att på sätt Bryssel-definitionen gör ange en generell huvudregel, som kan gälla utan undantag, och anbefalla det i praktiken avsedda tillvägagångssättet genom en tillämpningsföreskrift av det slag som innefattas i förut berörda anmärkning.

Tidpunkten. Valet av den tidpunkt till vilken tullvärdet skall hänföra sig

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr DS

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har, anför kommittén, i många av de inkomna yttrandena direkt eller indirekt utsatts för kritik. Eftersom det i allmänhet får antagas vara prisförhållandena vid liden för inköpet, som blir avgörande för huruvida importen överhuvud taget kommer till stånd, får enligt kommitténs uppfattning vissa skäl anses tala för att tullvärdet såsom för närvarande är fallet hänföres till denna tidpunkt och icke till tiden för importen. Visserligen torde den till Bryssel-definitionen knutna rekommendationen att basera tullvärdet på fakturan göra att frågan i de flesta fall icke behöver få någon praktisk betydelse, men kommittén anser att man icke kan komma ifrån att den här föreliggande motsättningen mellan den principiella regeln och den rekommenderade tillämpningen utgör ett osäkerhetsmoment. Tullvärdets hänförande till tiden för importen kan dock enligt kommitténs mening i viss mån vara motiverat av att normalpriset enligt värdekonventionen definieras såsom resultat av en tänkt försäljning. I fall då tullvärdet av någon anledning icke kan baseras på fakturan utan måste fastställas genom en faktisk värdering av varorna, torde det också vara lättare att bedöma värdet vid den aktuella tidpunkten än vid den kanske avsevärt tidigare dagen för inköpet (i synnerhet som platsen i så fall finge tänkas ändrad till platsen för inköpet). Kommittén finner det tveksamt huruvida de skäl som kan tala för att värdet hänföres till importtillfället uppväger de såväl praktiska som principiella invändningar som kan göras mot denna anordning.

Platsen. Frågan om vilken plats tullvärdet skall hänföra sig till innebär i praktiken närmast huruvida frakt och andra kostnader i samband med varans förflyttning till importorten (i det följande sammanfattas alla dylika kostnader under uttrycket frakt) skall inräknas i värdet. Bryssel-definitionen innebär liksom de nuvarande svenska bestämmelserna på området att tullen beräknas på varornas cif-värde. Fraktens inräknande i värdet innebär att tullen blir beroende på längden av och sättet för transporten, och kommittén anser att man ur vissa synpunkter kan finna det tveksamt huruvida detta är lämpligt. Vidare uppstår problemet hur stor del av frakten som skall inräknas i tullvärdet, då det erlagda beloppet delvis avser kostnader för transport inom importlandet. Dessa frågor har särskilt aktualiserats genom den ökade användningen av flyg, eftersom frakten och därmed »tullen på frakten» i regel blir avsevärt högre vid detta transportsält än eljest. Därest icke frakten inräknades i tullvärdet, utan detta beräknades från lager, fabrik eller motsvarande, skulle man uppenbarligen automatiskt undgå dessa problem. Kommittén anser emellertid att det torde vara ofrånkomligt att för statistiskt ändamål fastställa jämväl cif-värdet. Även om fraktkostnaderna därvid icke skulle behöva uträknas med samma noggrannhet som vid en tullvärdeberäkning, torde lättnaden i arbetet uppvägas av nackdelen att behöva arbeta med två olika värden. Liksom när det gäller tidpunkten kan vidare till stöd för en cif-regel anföras, att det teoretiska normalpriset lättare kan bedömas på importorten än på inköps- eller avsändningsorten, en omständighet som dock får anses vara av mindre be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 19

lydelse, enär det endast mera sällan blir fråga om att fastställa tullvärdet genom värdering i egentlig mening. Beräkning av tullen på basis av ett cifvärde har alltså enligt kommitténs uppfattning både fördelar och nackdelar jämfört med beräkning på basis av ett värde från lager, fabrik eller motsvarande.

Ensamförsäljare. I kommitténs betänkande framhålles att Bryssel-definitionen är avsedd att tolkas så att hänsyn icke tages till den prisreduktion som kan föranledas av att importen sker genom ensamförsäljare, innebärande att det pris som debiteras sådan försäljare icke utan vidare anses motsvara priset vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare. Bakom denna tolkning ligger tanken att ensamförsäljaren påtager sig vissa försäljningskostnader som den utländske leverantören eljest själv skulle ha burit. Bryssel-definitionen räknar visserligen med att tullvärdet skall fastställas med hänsyn till det stadium i distributionskedjan som det faktiskt rör sig om i det aktuella importfallet. Införes varan av ett grossistföretag godtages sålunda den nedsättning i priset, jämfört med vad som skulle ha debiterats vid försäljning till detaljhandlare eller konsument, vilken föranledes av att en del av distributionskostnaderna övertages av grossisten. När man icke godtager den ytterligare överflyttning av distributionskostnaderna, som systemet med ensamförsäljare kan innebära, torde motiveringen få anses vara, framhåller kommittén, att distributionsapparaten icke skulle ha erhållit en sådan struktur utan det särskilda ingrepp, som ett ensamförsäljningsavtal innebär, d. v. s. man förutsätter att importen vid en helt öppen marknad i regel skulle ha företett större spridning med därav följande större försäljningskostnader och högre pris. Även om vissa skäl kan anföras till stöd för Bryssel-definitionens ståndpunkt i nu berörda fråga, finner kommittén det tveksamt huruvida de kan anses tillräckligt starka för att på sätt antytts göra skillnad mellan ensamförsäljare och vanliga grossister. Enligt kommitténs uppfattning finns det mycket som talar för att låta det avgörande vara huruvida fråga är om ett köp i fast räkning.

Emballage. Bryssel-definitionens regler angående emballagets inverkan på tullvärdet får enligt kommitténs uppfattning anses vara ändamålsenliga, och kommittén har redan i sitt huvudbetänkande framlagt förslag till provisorisk ändring av 4 § tulltaxeförordningen, innebärande övergång till den i Bryssel-definitionen nedlagda principen att i tullvärdet skall ingå endast kostnaden för och icke hela värdet av emballaget.

Växelkurs. Beträffande kursberäkningen för utländsk valuta framhåller kommittén att fluktuationerna i bankernas noteringar i allmänhet är obetydliga, i varje fall såvitt angår länder som är medlemmar av internationella valutafonden, eftersom dennas medlemsstater enligt fondens stadga skall tillåta valutatransaktioncr mellan sin egen valuta och andra medlemmars valutor endast till kurser, som avviker från pariteten med högst en procent (vid avistatransaktioner). Enligt bestämmelse i artikel VII i GATT är det för övrigt valutafondens parivärden som skall läggas till grund för omräk­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ning av utländskt myntslag vid fastställande av varors tullvärde. Att tilllämpningen av dessa konstanta kurser i stället för de varierande dagliga noteringarna skulle innebära en stor fördel för det praktiska tullbehandlingsarbetet anser kommittén ligga i öppen dag. Kommentarerna till Brysseldefinitionen ger också vid handen att en sådan tillämpning anses stå i överensstämmelse med definitionen. Därest vårt land skulle ansluta sig till denna definition, förordar kommittén därför en dylik tolkning av ifrågavarande bestämmelser, vilken ju för övrigt formellt är nödvändig för oss såsom GATT-stat. Kommittén framhåller att man i händelse av depreciering eller appreciering av valutorna icke utan vidare kan tillämpa den nya kursen i förening med ett fakturavärde som härrör från tiden före ifrågavarande förändring av valutan. I dylika fall måste man söka fastställa det pris i den utländska valutan som varor av ifrågavarande slag betingar efter den genomförda valutaförändringen eller också på annat sätt komma fram till ett värde som överensstämmer med den grundläggande definitionen.

Flygfrakt. Kommittén har till särskild behandling upptagit spörsmålet om fraktkostnadernas inräknande i tullvärdet i fall då transporten sker per flyg och därom anfört följande.

Vad beträffar den speciella frågan om inräknandet i tullvärdet av flygfrakt torde man från flygbolagens sida göra gällande att detta innebär en diskriminering i tullhänseende av ifrågavarande transportsätt, medan man från konkurrerande trafikföretags sida torde finna det fullt i sin ordning att tullen icke rubbar proportionen mellan kostnaderna för de olika slagen av frakt. Vilken uppfattning som har mest fog för sig är vanskligt att fastslå. Emellertid förhåller det sig väl så att man väljer flygfrakt emedan detta transportsätt medför fördelar framför andra transportsätt, fördelar som för distributionen såsom helhet i ekonomiskt hänseende bedömes motsvara (minst) den högre fraktkostnaden. En varas pris kan icke rimligtvis anses vara på något sätt »för högt» på grund av att det inkluderar flygfrakt, och det kan därför icke anses vara principiellt oriktigt att en efter värdet utgående skatt eller annan avgift beräknas efter detta pris. Ingen skulle väl när under kriget omsättningsskatt utgick på de flesta varuslag ha kommit på idén att beräkna skatten på ett lägre värde än det faktiska med den motiveringen att varan fördyrats genom att transporteras med flygplan. Problemet är för övrigt icke begränsat till flygfrakt utan kan göra sig mer eller mindre gällande även i fråga om andra transportsätt. Accepterar man principen att tullvärdet skall beräknas på cif-värdet, finnes därför enligt kommitténs uppfattning principiellt icke något att erinra mot att man även i sådana fall, då transporten skett med användande av flyg eller annat särskilt kostbart transportsätt, inräknar den faktiska transportkostnaden i tullvärdet. Emellertid förhåller det väl sig så att den höga fraktkostnaden vid flygtransport delvis motsvaras av högre kostnader efter importen (t. ex. lagringskostnader) vid begagnandet av andra transportsätt. Även vid accepterandet av att tullen i princip beräknas på ett cif-värde skulle man kunna göra gällande att den del av flygfrakten som motsvarar sådana kostnader icke borde medräknas i tullvärdet. Att verkställa härför erforderlig uppdelning av flygfrakten torde dock i praktiken icke vara möjligt. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att anledning icke föreligger att underkänna Bryssel-definitionens regler angående luftfrakt. Enligt kommitténs uppfattning torde emellertid hinder icke förelig­

Kungl. Maj:Is proposition nr 98 år 1960 21

ga att förutom de modifikationer, som redan rekommenderats i kommentarerna till definitionen, genomföra ytterligare vissa modifikationer i syfte att i mera extrema fall lindra verkningarna av ifrågavarande bestämmelser. Förslag framlägges i det följande till tillämpningsföreskrifter i sådant syfte.

Det av kommittén åsyftade förslaget till modifikation av bestämmelserna går ut på att transportkostnader inte skall medräknas i tullvärdet till högre belopp än som motsvarar 30 % av värdet exklusive transportkostnader.

Kommitténs slutsatser. Enligt kommitténs uppfattning kan vägande invändningar mot Bryssel-definitionen framställas i åtskilliga hänseenden. Kommittén pekar särskilt på tullvärdets principiella anknytning till tiden för importen och på behandlingen av varor som importeras av ensamförsäljare. Bryssel-definitionen kan därför icke anses vara någon idealisk lösning av frågan om utformningen av regler för tullvärdeberäkningen. Enligt kommitténs uppfattning finnes skäl att överväga huruvida det icke skulle vara att föredraga att man på svensk sida utarbetade egna bestämmelser i ämnet. Emellertid anser kommittén det icke kunna bestridas att det skulle vara av stort värde om man på förevarande område kunde uppnå en större grad av internationell enhetlighet. Från denna synpunkt måste avsevärd betydelse tillmätas det faktum, att flertalet västeuropeiska länder och däribland våra största handelspartner accepterat Bryssel-definitionen. Denna tillämpades vid tiden för avgivande av kommitténs betänkande av Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Storbritannien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike. Av de medlemmar i tullsamarbetsrådet i Bryssel som deltagit i det förberedande arbetet på Bryssel-definitionen var det endast Danmark, Norge och Sverige som ännu icke ratificerat konventionen. Tänkbart vore att de nordiska länderna skulle kunna enas om en annan regel för tullvärdeberäkningen, men kommittén anser värdet av en gemensam nordisk regel på ifrågavarande område vara ganska begränsat. Kommittén framhåller i detta sammanhang att land som ansluter sig till Bryssel-konventionen automatiskt blir medlem av den inom tullsamarbetsrådet upprättade värdekommittén och därigenom får vissa möjligheter att påverka tillämpningen av konventionen. Även frånsett denna synpunkt får internationellt samarbete med enhetliga bestämmelser på här ifrågavarande område enligt kommitténs uppfattning tillmätas så stort värde att övervägande skäl kan anses tala för att Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida. Häremot anses så mycket mindre vara att invända som man med hänsyn till förekomsten av den förut berörda anmärkning 5 till definitionens artikel I synes ha möjlighet att tillämpa definitionen på ett sätt som föga avviker från våra nuvarande tullvärdebestämmelser. Förutsättas kan väl också, säger kommittén, att vissa möjligheter finnes att när det gäller detaljfrågor anpassa tillämpningen efter egna synpunkter, åtminstone om dessa, såsom vanligen torde vara fallet, avser en för importen liberalare tillämpning. Kommittén anser sig mot bakgrunden av vad sålunda anförts kunna förorda ratificering från svensk sida av Bryssel-konventionen angående varors tullvärde

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

och har baserat sitt förslag till svenska bestämmelser i ämnet på denna konvention.

Yttrandena

I remissyttrandena har man stundom i ett sammanhang behandlat konventionens (värdedefinitionens) regler och kommitténs förslag till anpassning av de svenska bestämmelserna efter konventionens föreskrifter. I det följande lämnas till en början en redogörelse för uttalanden som får anses närmast gälla själva konventionen (värdedefinitionen), även om de formellt avser kommitténs förslag till svenska bestämmelser, under det att uttalanden som får anses närmast avse själva utformningen av de svenska bestämmelserna redovisas längre fram.

Priset. Bryssel-definitionens grundläggande bestämmelser i fråga om beskaffenheten av det pris som tullvärdet skall baseras på kan icke sägas ha föranlett någon principiell erinran från remissinstanserna (vissa uttalanden i tillämpningsfrågor redovisas närmare i det följande). Icke heller mot rekommendationen att med vissa förbehåll godkänna det pris som erlagts eller skall erläggas för varan (fakturapriset) har någon erinran framställts. Tvärtom har man i många yttranden påyrkat en fastare anknytning till fakturapriset. Dessa yrkanden bottnar emellertid främst i en kritisk inställning till reglerna om den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföras, och behandlas närmare i det följande.

Tidpunkten. Bryssel-definitionens stadgande att värdet skall hänföra sig till tidpunkten för importen har föranlett kritik i åtskilliga remissyttranden. -— Stockholms handelskammare erinrar sålunda om att i tider av politiska spänningar mycket hastiga prissvängningar kan inträffa. Enligt handelskammarens uppfattning bör man icke i en dylik situation lägga importdagens efter köpet onormalt stegrade pris till grund för tullvärdeberäkningen. Då handelskammaren förutsätter att en svensk anslutning till Brysselkonventionen kommer till stånd, anser den emellertid knappast realistiskt att ifrågasätta ett borttagande av förslagets bestämmelser i förevarande hänseende. Enligt handelskammarens uppfattning bör emellertid övervägas möjligheterna att närmare precisera de omständigheter under vilka prisjustering skall företagas. Alternativt framkastar handelskammaren tanken att importörerna skulle, om de önskar gardera sig mot tullförändringar, kunna anmäla varor till förtullning redan när fullständiga köpehandlingar föreligger. — Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anför liknande synpunkter. —- Sveriges köpmannaförbund anser vissa otympligheter åvila Bryssel-definitionen med avseende på den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, men finner dessa vara av ringa betydelse eftersom det i praktiken liksom hittills skall vara fakturavärdet som blir avgörande vid beräkningen av tullvärdet. •— Kooperativa förbundet framhåller att en genomgående tillämpning av regeln om att varans värde skall hänföra sig till tidpunkten för förtullningen skulle medföra att en fast kalkylering vid avgivande av offerter på importörens

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1060 23

sida skulle vara förenad med risker för förlust vid kraftig prisstegring under tiden mellan inköpet och förtullningen. Reglerna anses även inverka på förutsättningarna för en högsta belåning av ett importerat varuparti. Föibundet anser att en tolkning av bestämmelserna så att värdet hänför sig till tiden för inköpet och baseras på fakturan skulle vara förenlig med andan i Bryssel-konventionen. — Sveriges automobilindustriförening anser att bestämmelserna erhållit en från såväl principiella som praktiska utgångspunkter mindre tillfredsställande lösning. Enligt föreningens uppfattning hade den bästa lösningen varit att tullen baserats på prisförhållandena vid tiden för inköpet. — Sveriges automobilhandlareförbund yrkar att tidpunkten för fastställandet av värdet preciseras så att en importörskalkyl icke i onödan rubbas till följd av pris- eller växelkursändringar mellan tidpunkten för köpet och tullbehandlingen.

Å andra sidan föreligger också uttalanden i motsatt riktning. Handelskammaren i Göteborg anser sig sålunda icke kunna dela farhågorna för att regeln om värdets beräknande vid tiden för förtullningen skulle medföra osäkerhet och svårighet för importörerna. I de allra flesta fall kommer fakturavärdena att utgöra grunden för tullvärdeberäkningen, och det kan vara en fördel för importörerna att i speciella fall värdeberäkning kan ske efter priset vid förtullningstillfället. Särskilt torde så vara fallet vid uttagning från frihamn eller tullnederlag. I sådana fall torde det oftast också vara lättare att fastställa värdet vid uttaget än att förete bevisning om inköpspriset. — Liknande synpunkter anföres av Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Platsen. Frånsett i det följande behandlade spörsmål rörande inräknande av flygfrakt i tullvärdet, i vilken fråga kritiken mot Bryssel-definitionens bestämmelser delvis torde ha sin grund i att man inte önskar acceptera definitionens regler angående den plats, till vilken värdebestämningen skall hänföra sig, har sistnämnda spörsmål särskilt uppmärksammats endast i ett par remissyttranden. — Sveriges automobilhandlaref örbund har sålunda framhållit att det vore ett stort intresse att erhålla en värderingsprincip som medgåve fob- eller ab fabrik-värde, varigenom varierande fraktkostnader från mer eller mindre avlägsna länder icke skulle inverka på tullens storlek. — Kommerskollegium uttalar å andra sidan att kollegium, med hänsyn till att kommitténs förslag till tulltaxa bygger på att någon mera väsentlig förändring i reglerna för tullvärdeberäkningen icke skulle komma att vidtagas, accepterar det i konventionen och kommitténs förslag intagna stadgandet, att tullvärdet skall inbegripa även kostnaderna för varans transport till riket.

Ensamförsäljare. Frågan om bestämmandet av tullvärdet för varor, som importeras av ensamförsäljare eller s. k. generalagenter, har bl. a. berörts av Sveriges grossistförbund. Enligt förbundets uppfattning skulle svårigheter uppstå beträffande dylik import, därest konventionsbestämmelserna skulle följas utan några detaljerade tillämpningsföreskrifter. Förbundet anser det nämligen vara förenat med mycket stora vanskligheter att när­

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

mare bestämma såväl begreppet generalagent som i än högre grad storleken av den rabatt som denne kan anses åtnjuta. Spörsmålet kompliceras enligt förbundet icke minst därav, att det icke är givet att fakturapriset i alla förekommande fall skulle vara högre, därest importen företogs av grossister i öppna marknaden än av en generalagent. Förbundet anser det under sådana förhållanden orimligt att, såsom i vissa fall skett i utlandet, vid tullvärdeberäkningen pålägga generalagentfakturorna fiktiva agentrabatter, och förutsätter att detta icke skall förekomma i praktiken. Det bör vidare enligt förbundets uppfattning observeras att de prisvariationer, som kan tänkas förekomma i detta sammanhang, i regel måste bli relativt obetydliga och i varje fall icke av den storleksordningen att de i väsentlig mån påverkar priset. — En i viss mån avvikande uppfattning intages av Svenska handelsagenters förening. Denna förening uttalar att en justering av det pris, som erlagts av s. k. ensamförsäljare, bör ske, om denne erhållit en prisreduktion i sin egenskap av ensamförsäljare. Föreningen framhåller att huvudparten av de varuslag som importeras försäljes av handelsagenter, som icke köper i fast räkning utan åtnjuter ersättning av den utländske huvudmannen i form av provision. Agentprovisionen skall inkluderas i tullvärdet. Ensamförsäljare fullgör vanligen i realiteten endast samma funktion som handelsagenten eller åtminstone som den handelsagent vilken står delcredere. Försättes nu ensamförsäljaren i förmånligare ställning än handelsagenten, föreligger risk att såväl grossister som detaljister och handelsagenter i ökad utsträckning kommer att uppträda som »ensamförsäljare». Tulltaxeförordningen bör i möjligaste mån utformas sa att den icke påverkar vare sig den svenska industrins produktionsinriktning och sammansättning eller utvecklingen av handeln och varudistributionen. Föreningen anser dock icke att en prisjustering undantagslöst måste göras så snart en »ensamförsäljare» står som importör. Enligt föreningens uppfattning bör det icke erbjuda större svårigheter för tullmyndigheterna att avgöra dessa frågor, och föreningen anser icke att bestämmelserna behöver leda till godtyckliga pålägg, då agentprovisionerna inom flertalet branscher är mycket små och man med skäl kan tala om normalprovisionssatser.

Emballagekostnader. Bryssel-definitionens bestämmelser i fråga om emballage, innebärande att kostnaden för och icke såsom tidigare värdet av emballaget skall inräknas i det tullpliktiga värdet, hälsas med tillfredsställelse av Sveriges industriförbund och Sveriges automobilindustriförening. — Sveriges grossistförbund förutsätter alt i de fall då särskilda kostnader för låneemballage, exempelvis containers, icke debiteras köparen, dessa kostnader måste anses ingå i fakturapriset och att någon särskild emballagekostnad sålunda icke pålägges detta.

Flygfrakt. I ett flertal remissyttranden framföres erinringar mot att enligt Bryssel-definitionen flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga värdet, och det anses på många håll att den av tulltaxekommittén föreslagna maximeringen till 30 % av värdet ligger alltför högt.

I sin av kommerskollegium och statens biltrafiknämnd överlämnade skri­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 25

velse har Scandinavian Airlines System utförligt uppehållit sig vid denna fråga. Företaget anser att en inkludering av de faktiska transportkostnaderna i ett tullvärde i praktiken medför ett gynnande av transportgrenar med låga frakter. Man skulle kunna betrakta det som ett indirekt tullskydd åt dessa transportgrenar, ett tullskydd som även riktar sig mot annan svensk transportproduktion. Företaget anser det icke vara principiellt oantastligt att tullen skall inverka på konkurrensen mellan inhemska transportgrenar Enligt företagets uppfattning torde det kunna ifrågasättas, om icke samma slags vara, trots att den hämtats ur olika införselposter med varierande transportkostnader, vid försäljning i flertalet fall dock kan betinga ett ensartat pris. En differentiering i normalpriset på grund av olika transportkostnader för sådan vara anser man därför icke förenlig med Bryssel-definitionens anda. Företaget uttalar även att tullsatserna synes vara anpassade till ett genomsnittligt cif-värde, med ett medelvärde för traditionella sjö- och marktransporter, i konsekvens varmed tullvärdebestämmelserna också borde taga sikte på ett sådant medelvärde. En ytterligare begränsning av transportkostnaderna i tullvärdet bör därför medgivas utöver den av kommittén föreslagna maximeringen för exceptionella transporter. Till ytterligare stöd härför framhålles bl. a. att merkostnaderna för flygfrakt, i vad avser svensk luftfart, till övervägande del motsvaras av för luftfarten egenartade höga kostnader för översyn och tillsyn av flygmaterielen inom landet. Dessa kostnader kommer således att beskattas genom att flygfrakten inkluderas i varas tullpliktiga värde. En sådan tullbeskattning anser företaget icke vara förenlig med av kommittén i annat sammanhang föreslagna lättnader för svensk industriell verksamhet. Företaget redovisar även vissa beräkningar som företagits i syfte att undersöka hur tulltaxekommitténs förslag till tulltaxa och tullvärdebestämmelser kommer att inverka på tullbeskattningen av flygburet importgods. Enligt dessa beräkningar skulle den föreslagna tulltaxan, med oförändrad cif-princip för tullvärdeberäkningen, resultera i en höjning av tullnivån för flygburna varor från 7,3 % till 11,4 %, en tullhöjning som enligt företagets uppfattning till icke oväsentlig del torde bero på »tull på frakten». Företaget understryker att det för förräntning av investerade såväl allmänna som enskilda medel är ofrånkomligt, att den utvecklingslinje vidmakthålles, varigenom en ökad transportkapacitet ianspråktages icke blott av dyrbarare och i viss mån säsongbetonade varuslag utan även av gängse och för lufttransport lämpade införselvaror. Mot denna för svensk luftfart nödiga utvecklingslinje anses de föreslagna principerna för tullbeskattning utgöra ett allvarligt hinder. I det fall Bryssel-konventionen anses böra accepteras och därigenom få fälla utslaget mellan de till synes lika tungt vägande skäl för och emot en cif-värdebeiäkning, som kommittén anför, torde det, uttalar företaget avslutningsvis, vara ofrånkomligt alt en viss begränsning av transportkostnaderna i varas tullvärde medgives för undanröjande av påtalade olägenheter. Tidigare framfört förslag med en begränsning av transportkostnaderna till It) % av exwork-värdet eller motsvarande torde kunna godtagas i sådant syfte.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Liknande synpunkter har anförts av luf tf artsstyrelsen. I sitt yttrande framhåller styrelsen bl. a. att man inom det övervägande flertalet länder, där luftfart bedrives, insett vikten av att främja denna transportinsats så att det egna landet icke blir efter i utvecklingen. I detta sammanhang erinrar styrelsen om ett uttalande av riksdagens bevillningsutskott år 1947 rörande angelägenheten av att de bestämmelser i tullhänseende som gäller för flygtrafiken utformas med hänsyn till de speciella behov som gör sig gällande på ifrågavarande område. Enligt styrelsens uppfattning har de under år 1955 genomförda tulltaxeändringarna, innebärande att ett antal tidigare vikttullbelagda varor belagts med värdetullar, haft till följd att vissa tidigare med flyg införda varor hemtransporteras med annat transportmedel. Denna utveckling innebär i praktiken, anser styrelsen, att övriga transportgrenar genom tulltaxans utformning skyddas mot konkurrens av luftfart. Styrelsen anser att detta förhållande förtjänar allvarligt beaktande och framhåller att från det allmännas sida avsevärda investeringar gjorts i de civila flygplatserna för att möjliggöra en ökad flygtrafik. Ändamålet med dessa investeringar bör icke äventyras genom åtgärder som hindrar flygtrafikens utveckling. Enligt styrelsens uppfattning talar starka skäl för att transportkostnaderna icke inräknas i tullvärdet med högre belopp än 10 % av varans värde. — Även flygförualtningen anser skäl kunna anföras för att vid tullvärdeberäkning tillämpa en lägre maximering av fraktkostnaderna än den av kommittén föreslagna.

I de yttranden från näringslivets organisationer, som berör frågan, har man också allmänt uttalat sig för en sänkning av den av kommittén föreslagna maximigränsen för de transportkostnader, som skall inräknas i det tullpliktiga värdet. -— Stockholms handelskammare framhåller bl. a. att kommersiella flygtransporter tidigare ansågs kunna ifrågakomma endast för varor av utpräglad lyxkaraktär men numera förekommer dagligen inom många varuområden och inte alls är någon undantagsföreteelse. Den föreslagna behandlingen av flygfrakten vid tullvärdeberäkningen anses därför komma att verka hindrande för en naturlig utveckling av den svenska flygfarten och medföra betydande svårigheter för importhandeln. — Gotlands handelskammare, handelskammaren i Karlstad samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ävensom Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund uttalar sig i samma riktning. •— Även handelskammaren i Göteborg ifrågasätter huruvida icke maximigränsen borde sättas lägre än 30 % men framhåller å andra sidan att de importörer, som använder sig av flygtransport, vanligen har särskild anledning att göra detta och att varor såsom modevaror, högvärdigt maskingods, beredda skinn m. m. lättare kan bära den förhöjning av priset som flygfrakten medför och som den ökade tullen skulle innebära.

I vissa yttranden har man uttalat liknande uppfattningar som de förut anförda men även givit uttryck åt tveksamhet huruvida en maximering av de fraktkostnader, som skall inräknas i värdet, över huvud taget är förenlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 27

med Bryssel-konventionen. — Kommerskollegium framhåller att ett av skälen för dess accepterande av cif-principen är att tullskyddet avvägts med hänsynstagande till att fraktkostnaderna skall inräknas vid värdeberäkningen. Kollegium finner det uppenbart att man icke räknat med sådana höga fraktkostnader som förekommer vid flygtransport. Från skyddssynpunkt talar enligt kollegiets uppfattning mycket för en konstruktion av frakttillägget som anknyter till det medelvärde för transportkostnader varmed kalkylerats vid beräkningen av tullsatserna. Någon högre grad av exakthet anser kollegiet icke vara erforderlig med hänsyn till fraktkostnadernas i allmänhet ringa del av varuvärdet. Den mest praktiska vägen skulle vara den av kommittén förordade med en maximering, ehuru vid en nivå som mera överensstämmer med nämnda medelvärde. För totalimporten anses genomsnittliga fraktkostnaden ligga vid ungefär 10 % av värdet, och för manufakturerade varor vid en icke obetydligt lägre procentsats. Den av kommittén förordade 30 %-gränsen åsyftar blott att i mera extrema fall hindra verkningarna av att de faktiska fraktkostnaderna skall inräknas i tullvärdet. För att begränsningen av fraktkostnadernas del i varuvärdet skall få mera praktisk betydelse anser kollegiet att det kräves att nämnda procentsats sättes lägre. En justering av kommitténs förslag härutinnan, vilken kollegiet sålunda i och för sig finner önskvärd, får emellertid bli beroende av en undersökning, huruvida en sådan begränsning låter förena sig med åtagandena i Bryssel-konventionen. — Kooperativa förbundet framhåller att det höga fraktskyddet genom inräknandet av flygfrakten i tullvärdet ger ett oproportionerligt högt skydd för svensk produktion och att cif-begreppet enligt konventionen försvårar import från avlägsna länder. Å andra sidan utgör cif-regeln en så väsentlig del av Bryssel-definitionen att ett övergivande av denna regel skulle utgöra ett hinder för ratificering. Förbundet framhåller emellertid att det står Sverige fritt att efter en ratificering verka för en uppmjukning av denna regel för att bereda ökat utrymme för flygtransport av gods, exempelvis genom tillämpning av normer för lägsta fraktkostnader för importen, såvida icke en revision av konventionen, avseende att helt eliminera fraktkostnadsposten i tullvärdet kan åstadkommas. — Generaltullstijrelsen framhåller att enligt artikel I mom. 2 av Bryssel-definitionen skall normalpriset för införda varor bestämmas på basis av bl. a. den förutsättningen, att alla kostnader, som hänför sig till varornas avlämnande i den hamn eller å den ort, där de inkommer till importlandet, skall åvila säljaren och alltså inbegripas i normalpriset. Tvekan kan därför råda huruvida den föreslagna bestämmelsen, att transportkostnader icke skall innefattas i normalpriset mer än till viss del, överensstämmer med Bryssel-konventionens tullvärdedefinition; under hand erhållna informationer ger vid handen, att man på ledande håll inom tullsamarbetsrådets sekretariat anser delta icke vara fallet. Därest likväl eu maximering anses kunna ske av de fraktkostnader, som skall inräknas i normalpriset, är det givetvis angeläget att gränsen, såsom kommittén anför, lägges så högt

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

att den icke kan sägas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella sändningar; styrelsen hyser viss tvekan, huruvida den föreslagna maximigränsen kan anses uppfylla detta villkor.

Allmän ståndpunkt. I flera av de yttranden, som behandlar tullvärdespörsmålet, har vederbörande remissinstanser, även om de i olika hänseenden framfört kritik mot konventionens bestämmelser, uttalat sig för en ratificering av densamma. — Generaltullstyrelsen uttalar sålunda att vägande invändningar i åtskilliga hänseenden kan framställas mot den i konventionen intagna definitionen av tullvärdet, men med hänsyn till betydelsen av internationell enhetlighet och internationellt samarbete på här ifrågavarande område vill styrelsen dock tillstyrka att Bryssel-definitionen accepteras. Kommerskollegium framhåller att kommitténs förslag till tulltaxa byggt på att någon mera väsentlig förändring i reglerna om tullvärdeberäkningen icke skulle komma att vidtagas. Med hänsyn härtill och på av kommittén i övrigt anförda skäl finner sig kollegium kunna biträda kommitténs uppfattning i ratificeringsfrågan. Icke minst med hänsyn till den svenska exportens intressen torde det vara av betydelse att Sverige genom deltagande i den förutsatta värdekommittén kan påverka tolkningen i liberal riktning av konventionens bestämmelser. ■— Även Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt, samt Kooperativa förbundet tillstyrker uttryckligen ratificering från svensk sida av konventionen i fråga.

I vad mån de erinringar som framställts av övriga remissinstanser av dessa ansetts vara av sådan betydelse att de borde utgöra hinder för ratificering av konventionen framgår i regel icke av yttrandena. Endast i ett fall föreligger ett direkt avstyrkande i ratificeringsfrågan, nämligen av Östergötlands och Södermanlands handelskammare, vilken finner övervägande skäl tala för att Sverige icke definitivt biträder konventionen, om man icke kan få en ändring eller i varje fall en väsentlig uppmjukning till stånd i fråga om tidpunkten.

Nordiska utskottet

I sitt förslag till överenskommelse mellan de nordiska länderna rörande gemensamma tulladministrativa bestämmelser har det inom Nordiska samarbetsutskottet tillsatta tullexpertutskottet intagit bestämmelser jämväl beträffande tullvärdeberäkningen. Härvid har tullexpertutskottet haft att beakta vad samarbetsutskottet anfört i sin år 1957 avgivna huvudrapport (dei III» sid. 258). Här uttalas att samarbetsutskottet, trots att man är på det klara med att Bryssel-definitionen lider av vissa svagheter, likväl finner det naturligt att denna definition lägges till grund för utarbetandet av gemensamma värde tullbestämmelser i de nordiska länderna, bl. a. emedan definitionen godtagits i flera andra europeiska länder och så småningom förmodligen kommer att sättas i kraft i ytterligare ett antal länder. I överens­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 29

stämmelse med detta uttalande har tullexpertutskottet lagt Bryssel-definitionen till grund för utformningen av bestämmelserna om tullvärdeberäkning. I förslaget förekommer icke någon sådan maximering av transportkostnaderna som den av svenska tulltaxekommittén föreslagna.

Departementschefen

Konventionen rörande varors lullvärde ingår såsom ett led i det omfattande internationella tullsamarbete som etablerats efter kriget. Den syftar till att underlätta den internationella handeln samt att förenkla internationella tullförhandlingar och underlätta jämförelserna av statistiska uppgifter rörande utrikeshandeln. Tulltaxekommittén har verkställt en ingående analys av konventionens bestämmelser. Kommittén har därvid i vissa hänseenden anfört kritik mot det sätt på vilket tullvärdet definierats men har ansett att ett internationellt samarbete med enhetliga bestämmelser på här ifrågavarande område måste tillmätas så stort värde att övervägande skäl talar för att Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida. Med hänsyn därtill förordar kommittén att konventionen ratificeras av Sverige.

Tulltaxekommitténs kritik understrykes genom de erinringar som framförts under remissbehandlingen. Det har bl. a. gjorts invändningar mot att konventionsbestäminelserna innebär att flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga värdet, och man har ansett att av kommittén i detta hänseende föreslagen maximigräns ligger alltför högt. Å andra sidan har i vissa remissyttranden uttalats tvivel huruvida en maximering enligt tulltaxekommitténs förslag överhuvud taget är förenlig med konventionens bestämmelser. Trots den kritik som i detta och andra hänseenden riktats mot konventionen har praktiskt taget alla remissinstanser, som uttalat sig i själva ratificerings- 1'rågan, däribland generaltullstyrelsen och kommerskollegium, förordat en ratificering från svensk sida av ifrågavarande konvention. Denna har även lagts till grund för det förslag till gemensamma nordiska tullvärdebestämmelser som utarbetats inom det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. Nämnas må vidare att konventionen efter det tulltaxekommitténs yttrande avgavs har ratificerats av ytterligare ett antal länder, så att den för närvarande tillämpas av Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Haiti, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Pakistan, Portugal, Storbritannien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike.

För egen del anser jag i likhet med tulltaxekommittén och remissinstanserna att Bryssel-definitionen icke utgör någon helt idealisk lösning av frågan om beräkningen av varors tullpliktiga värde. Kommitténs förslag till anpassning och tillämpning av definitionen har emellertid enligt min uppfattning undanröjt åtskilliga olägenheter till vilka konventionens bestämmelser skulle kunna ge anledning. Inom finansdepartementet verkställd överarbetning av kommitténs förslag, till vilken jag återkommer i det följande, torde ytterligare ha bidragit till att undanröja av remissinstanserna påtalade brister. Frågan om möjligheten att begränsa inräknandet av flygfrakt och annan

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

transportkostnad i det tullpliktiga värdet kan synas i viss mån oklar. Denna fråga torde i och för sig spela mindre roll för Sverige med dess låga tullar än för flertalet andra länder. Framhållas må att våra nuvarande regler för tullvärdeberäkning innebär att exempelvis flygfrakt skall inräknas i tullvärdet med hela sitt faktiska belopp. För egen del har jag emellertid kommit till den uppfattningen att den av kommittén föreslagna begränsningen — likaväl som vissa andra begränsningar i fråga om vilka någon diskussion icke förekommit — bör vara förenlig med konventionen. Jag återkommer i det följande till denna fråga. Oberoende av vilken lösning nämnda fråga får, anser jag att hinder icke bör möta för att vi liksom flertalet av våra viktigaste handelspartner accepterar konventionen. I betraktande av det allmänt erkända önskemålet att få till stånd internationellt enhetliga bestämmelser för beräkning av varors tullvärden bör enligt min uppfattning icke olika detalj spörsmål, där delade meningar kan råda, få stå hindrande i vägen för ett biträdande från svensk sida av konventionen i fråga.

Utformningen av de svenska bestämmelserna

Tulltaxekommittén

I sitt förslag till bestämmelser rörande varors tullpliktiga värde har kommittén liksom på andra områden tillämpat den principen, att endast stadganden av mera grundläggande betydelse ansetts böra inflyta i själva tulltaxeförordningen, under det att stadganden med karaktär av detalj föreskrifter eller ordningsregler förutsatts bli intagna i tillämpningsföreskrifterna. Denna princip har tillämpats oavsett huruvida bestämmelsernas materiella innebörd är fastlagd genom konventionstexten eller handlingsfrihet föreligger i vad avser bestämmelsernas sakliga innehåll.

Det grundläggande stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga värde har intagits i 3 § 1 mom. och överensstämmer med den grundläggande bestämmelsen i artikel I av värdedefinitionen, innebärande att det tullpliktiga värdet (normalpriset) definieras såsom det pris varan skulle betinga vid en tänkt försäljning under vissa närmare angivna förutsättningar.

Viktigast av dessa förutsättningar torde vara att det skall röra sig om en »försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare». Det citerade uttrycket förklaras närmare i artikel II av värdedefinitionen, vilken kommittén föreslår skola intagas i tillämpningsföreskrifterna (1 § i kommitténs utkast).

Normalpriset skall vidare beräknas under antagande att varan levereras till köparen på »införselorten» och att säljaren bär alla kostnader som hänför sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort.

Begreppet införselort definieras icke i konventionen. Enligt kommitténs uppfattning torde därmed i princip avses den ort där varan överskridit gränsen. När importen sker med fartyg eller luftfartyg är innebörden av denna regel emellertid icke alldeles klar. Kommittén har övervägt huruvida

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 31

man icke som införselort borde räkna den första ort som rimligtvis kunde lia anlöpts av fartyget respektive luftfartyget, men en generell tillämpning av en sådan bestämmelse skulle sannolikt i praktiken erbjuda alltför stora svårigheter. I regel kommer det emellertid endast att röra sig om obetydliga skillnader i tullavgifterna, varför kommittén icke finner anledning föreligga att tillgripa alltför komplicerade eller svårtillämpade regler. Enligt kommitténs uppfattning är den mest praktiska lösningen att såsom införselort i allmänhet betrakta den ort, där varan förtullas, men att medgiva normalprisets hänförande till annan ort därest värdet på sistnämnda ort tillfredsställande styrkes. Kommittén diskuterar olika möjligheter att under skilda förhållanden förebringa bevisning i detta hänseende. Den av kommittén föreslagna regeln återfinnes i 2 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter. De kostnader som enligt vad förut sagts innefattas i tullvärdet exemplifieras i anmärkning 2 till artikel I i värdedefinitionen, vilken exemplifiering enligt kommitténs förslag skall intagas i tillämpningsföreskrifterna (4 § i kommitténs utkast). I exemplifieringen nämnes bl. a. kostnader för emballage, beträffande vilka kommittén med stöd av förut nämnda anmärkning gör den reservationen, att de innefattas i värdet endast i den mån emballaget icke i tullhänseende behandlas för sig. Kommittén har i detta sammanhang övervägt frågan om speciella regler beträffande transportkostnaderna för den händelse dessa är anmärkningsvärt höga i förhållande till varuvärdet. Accepterar man enligt den nya värdedefinitionen, liksom enligt den nu gällande, principen att beräkna tullen på cif-värdet, finns visserligen enligt kommitténs uppfattning i princip icke något att erinra mot att man inräknar den faktiska transportkostnaden i värdet, även om transporten skett med särskilt kostbart transportmedel. Tydligt är emellertid enligt kommitténs uppfattning att det särskilt beträffande flygfrakt kan inträffa exceptionella fall, då det knappast skulle framstå såsom överensstämmande med den grundläggande värdedefinitionen att inräkna den höga frakten i det tullpliktiga värdet. Kommentarerna till Bryssel-definitionen har observerat två fall, då det anses vara befogat att räkna med vanlig sjö- eller järnvägsfrakt, trots att godset befordrats med flyg, nämligen dels om leverantören på egen bekostnad sänder varorna med flyg (vilket kan tänkas vara fallet t. ex. för att hålla avtalad leveranstid), dels om flyglransportföretag av bekvämlighetsskäl (for convenience) transporterar eget gods i egna maskiner. Kommittén ifrågasätter emellertid huruvida icke även i andra fall, t. ex. om reservdelar sändes med flyg för att avhjälpa inträffade maskinhaverier, en viss jämkning av normalprisberäkningen kan vara motiverad. Den mest praktiska lösningen anser kommittén vara att föreskriva viss maximering av de fraktkostnader som skall inräknas i normalpriset. Enligt kommitténs uppfattning kan tilllämpningen av en sådan maximigräns icke anses vara oförenlig med Bryssel-definilionen, förutsatt att gränsen lägges så högt att den icke kan sägas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella sändningar.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén har efter övervägande av olika möjligheter stannat för en maximering till 30 % av varans normalpris exklusive transportkostnader samt föreslagit att ett stadgande härom intages i tillämpningsföreskrifterna (jfr 4 § i kommitténs utkast).

Såsom tidigare framhållits är det även vid tillämpningen av Bryssel-definitionen meningen att tullvärdet i praktiken skall i största möjliga utsträckning baseras på det fakturerade priset. Detta framgår av den i anmärkning 5 till värdedefinitionens artikel I gjorda rekommendationen, enligt vilken vid en bonafideförsäljning det pris som erlagts eller skall erläggas i allmänhet skall anses ge en riktig uppfattning om normalpriset och följaktligen med vissa förbehåll kunna läggas till grund för värderingen. I överensstämmelse härmed har kommittén utformat bestämmelserna i 3 § 2 mom. Enligt dessa bestämmelser skall, om vara förvärvats från utlandet genom köp, som kan antagas vara avtalat på god tro, såsom normalpris anses det pris, som erlagts eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värdebegrepp, som kommit till uttryck i 1 mom. Kommittén anser att andra prisjusteringar än sådana som hänför sig till platsen för värdebestämningen (alltså andra än exempelvis tillägg av frakt för att förvandla ett fob-värde till cif-värde) skall göras endast om skiljaktigheterna kan antagas i väsentlig mån påverka priset. Förslag till bestämmelse av denna innebörd har intagits i 5 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har vidare i 3 § 3 mom. intagit vissa av konventionen oberoende bestämmelser angående uppgivande och styrkande samt kontroll av värdet. Bestämmelserna i fråga har i förslaget skärpts något i jämförelse med nuvarande stadganden. Sålunda ålägges icke blott varuhavaren utan, i fråga om vara som införes för annans räkning, även denne att lämna uppgifter och förete handlingar, som kan erfordras för fastställande av normalpriset. Nu gällande skyldighet för varuhavaren eller varumottagaren att, i den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, tillhandahålla sina affärshandlingar för granskning har utsträckts till att gälla även annan, som tagit befattning med förvärv eller införsel av varan. I detta sammanhang har kommittén berört frågan om rätt för tullverket att undersöka importörs bankkonto, i vilket hänseende ett av generaltullstyrelsen gjort uttalande väckt kritik från vissa av de instanser som yttrat sig i ämnet. Kommittén anser att det är sällan oundgängligt behov föreligger av att verkställa undersökning av denna art. Enligt kommitténs uppfattning är det knappast påkallat med några särskilda bestämmelser i denna speciella fråga. Därest i något fall åtgärd av ifrågavarande slag överväges, får angelägenheten därav vägas mot de intressen som tagit sig uttryck i banklagens föreskrift att enskilds förhållande till bank ej må i oträngt mål yppas, varvid avgörandet i tveksamma fall kan bli beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Närmare bestämmelser angående skyldigheten för importör att lämna upp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 33

gifter och förete handlingar för tullvärdets bestämmande skulle enligt kommitténs förslag meddelas i tillämpningsföreskrifterna; i kommitténs utkast till dylika föreskrifter regleras frågan i 6 § för de fall då tullvärdet skall baseras på avtalat pris och i 7 § för de fall då värdet icke kan bestämmas frän sådan utgångspunkt. I tillämpningsföreskrifterna skulle också lämnas en exemplifiering av de affärshandlingar som det skulle åligga varuägare m. fl. att förete för granskning; i kommitténs utkast återfinnes bestämmelser härom i 9 §, där bl. a. uttryckligen angivits att skyldigheten i fråga avser även handlingar som rör varans försäljning. I 8 § av utkastet till tillämpningsföreskrifter har kommittén intagit en med nuvarande bestämmelser i sak överensstämmande men något omformulerad föreskrift angående skyldighet för tullanstalt att i vissa fall samråda med vederbörlig tjänsteman på generaltullstyrelsens tullvärdekontor.

Mom. 4 i kommitténs förslag innehåller en föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela vitesföreläggande i fråga om de åligganden som avses i 3 mom.

Förutom de spörsmål som enligt vad förut sagts skulle behandlas i tilllämpningsföreskrifterna har kommittén föreslagit att vissa andra frågor regleras i nämnda författning.

Sålunda skulle där intagas vissa i artikel III av värdedefinitionen förekommande bestämmelser rörande värdet å patenterade uppfinningar m. m. ( 3 § i utkastet).

Vidare skulle tillämpningsföreskrifterna innehålla bestämmelser angående den växelkurs som skall tillämpas vid omräkning av utländskt myntslag till svenskt mynt; kommitténs förslag (10 § i utkastet) innebär att omräkningen i princip skall grundas på de enligt stadgan för internationella valutafonden fastställda parivärdena.

Tulltaxekommittén har även ägnat uppmärksamhet åt de subsidiära bestämmelser för tullvärdets beräkning som förekommer i 4 § nuvarande tulltaxeförordning.

Andra stycket av nämnda paragraf innehåller en föreskrift om att värdet i vissa fall må beräknas lika med det för varan vid försäljning inom Sverige gällande marknadspriset med avdrag för tull jämte skälig försäljningskostnad och normal handelsvinst. I tredje stycket av samma paragraf stadgas att värdet under vissa förutsättningar skall beräknas lika med det värde, varan befinnes äga å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen. För utrönande av nämnda värde äger lullanstalten låta besiktiga och värdera varan. Därest varuhavaren icke åtnöjes med värde som beräknas enligt andra stycket eller utrönts vid besiktning, äger han enligt nuvarande 9 § tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen påkalla alt värdet i stället bestämmes genom skiljenämnd. Ifrågavarande bestämmelser om besiktning och värdering samt skiljenämnd har i praktiken tillämpats i mycket ringa utsträckning; i synnerhet gäller detta beträffande det vid meningsskiljaktigheter medgivna

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. .Vr 98

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

skiljenämndsförfarandet, vilket enligt uppgift icke torde ha tillämpats mer än två gånger under de senaste tio åren.

I kommitténs betänkande anföres beträffande här ifrågavarande regler för värdebestämningen bl. a. följande.

Kommittén vill till en början fästa uppmärksamheten på en omständighet som i viss mån synes ha förbisetts men som enligt kommitténs uppfattning är av största betydelse för bedömande av det nu föreliggande spörsmålet’ Enligt nuvarande bestämmelser utgör de subsidiära reglerna icke blott särskilda förfaranden för tullvärdets fastställande utan i själva verket alternativa definitioner på begreppet tullvärde. Enligt konventionen om varas tullvärde kommer däremot endast en definition i fråga, nämligen den som uttryckes i 3 § 1 inom. tulltaxeförordningen enligt kommitténs förslag. Beträffande bonafideaffärer har i 3 § 2 mom. samma förordning anvisats en särskild metod för fastställande av det sålunda definierade värdet, nämligen tillämpning av fakturapriset med eventuella justeringar på grund av skdjaktigheter mellan köpekontraktet och det i 1 inom. definierade värdebegreppet. Föreligger icke sådana förhållanden sam avses i 3 § 2 mom. förslaget till tulltaxeförordning, har icke i förslaget anvisats någon särskild metod för bestämmande av det enligt 1 mom. definierade värdet, utan det får anses ankomma på vederbörande tullmyndighet att med efter omständigheterna lampade medel utröna varans normalpris. Därest förfaranden liknande nuvarande besiktnings- och värderings- samt skiljenämndsförfaranden i fortsättningen skulle bibehållas, kan dessa uppenbarligen endast komma till användning såsom särskilda metoder för bestämmande av normalpriset, varvid emellertid måste iakttagas att bestämmandet sker på ett sätt som överensstämmer med den i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen lämnade grundläggande definitionen på nämnda värde.

Efter att ha konstaterat att den i andra stycket av nuvarande 4 § tulltaxeföroidningen föreskrivna »baklängesräkningen» utgör en metod, som även fi amdeles ibland torde kunna lämpa sig för bestämmande av värdet, men att någon direkt föreskrift härom icke erfordras, fortsätter kommittén.

Beträffande det i tredje stycket av nuvarande 4 § tulltaxeförordningen föreskrivna besiktnings- och värderingsförfarandet må först övervägas i vad man plats kan finnas för ett dylikt förfarande när det gäller fastställande av normalpriset enligt 3 § 2 mom. förslaget till tulltaxeförordning. Enligt detta moment skall det belopp som erlagts eller skall erläggas (d.' v. s. faktura- \ludet) laggas till grund för bestämmande av normalpriset. Detta innebär att till verket icke ingår på någon prövning av fakturavärdet som sådant — ti ansett givetvis vad som kan behövas för att säkerställa sig mot bedrägliga uppgifter —- utan godtager detta såsom ett riktigt uttryck för varans värde under de förutsättningar som avses i bakomliggande kontrakt. Vad det bär kan bil tvist om ar alltså närmast eventuella skiljaktigheter mellan detta S;Jf ..och det grundläggande värdebegreppet, d. v. s. icke frågor som kan tolkninis r -ardT,ng 1 Menllig bemärkelse utan i huvudsak rena varnndlh -It ■■Avg°raude-t aV sadana frågor kan icke gärna ske genom nuflwl r ? !lgS- och yarderingsförfarande eller genom det härmed jämdvinfa f frrfaiaildeisfm nragasatts av vlssa remissinstanser. Däremot kan dylika frågor nar det galler privaträttsliga avtal avgöras genom skiljemän lrZTVr^emeUeTm knaPPast tänkbart att på detta sätt avgöra fråfiamÄnfir 611 Vad som enligt kommitténs åsikt

amlor allt goi ett skiljenamndsforfarande olämpligt när det gäller tolk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 35

ning av bestämmelserna om normalpris är att det här i allmänhet kommer att röra sig om spörsmål av generell räckvidd och icke endast om föreliggande individuella fall. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att icke heller bestämmelser om skiljenämnd bör ifrågakomma i fall som avses i 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen enligt dess föreslagna lydelse.

Något annorlunda ligger saken till när normalpriset icke beräknas med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, eftersom då icke föreligger något materialiserat pris som författningsenligt skall läggas till grund för beräkningen av värdet. För dylika fall skulle man sålunda kunna överväga att föreskriva värdering såsom en normal metod för fastställande av normalpriset, och fall kan otvivelaktigt inträffa då man för bestämmande av nämnda pris måste förfara på detta sätt. Emellertid torde det även här oftare komma att röra sig om tolkningsfrågor än om värdering i egentlig mening; beträffande dylika fall äger vad ovan anförts beträffande värderings- och skiljenämndsförfarandet motsvarande tillämpning. Det är svårt att definitionsmässigt avskilja de fall då värdering eller skiljenämnd bör eller skulle kunna tillgripas från övriga fall. Framhållas må vidare att det endast i mycket obetydlig utsträckning torde föreligga anledning att tillgripa dylika förfaranden för lösning av tvister mellan tullmyndighet och importör. Hittills har de såsom förut anförts mycket sällan kommit till användning för detta ändamål. Enligt kommitténs förslag skall alla bonafideaffärer behandlas enligt det i 3 § 2 mom. föreslagna sättet, vilket torde ytterligare bidraga till att minska behovet av de värderingsförfaranden som här avses.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har kommittén kommit till den uppfattningen, att det icke föreligger tillräckliga skäl att bibehålla särskilda bestämmelser om här ifrågavarande värderingsförfaranden; det bör vara tillfyllest med de besvärsmöjligheter som eljest föreligger. Självfallet bör tullanstalt när tullvärdet icke lämpligen kan bestämmas på annat sätt låta värdera varan genom sakkunnig, och det torde få förutsättas att tullmyndigheten i fall av meningsskiljaktigheter angående värdet i allmänhet beaktar en av varuhavaren framförd önskan om sådant förfarande, därest meningsskiljaktigheten avser spörsmål av beskaffenhet att lämpligen kunna bli föremål för värdering.

Yttrandena

I enlighet med vad som tidigare förutskickats begränsas den efterföljande redogörelsen till de uttalanden, som närmast avser anpassningen av de svenska bestämmelserna till konventionens regler, eller som rör utformningen av bestämmelserna i sådana hänseenden som icke regleras av konventionen. De uttalanden som kan anses närmast gälla själva konventionen (värdedefinitionen) har, även om de formellt avser kommitténs förslag, redovisats i det föregående avsnittet och upptages icke till behandling i detta sammanhang.

Kommitténs förslag till utformning av det grundläggande stadgandet i 3 § 1 mom. har berörts i ett yttrande av generaltullslyrelscn. I detta framhålles att den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, i kommitténs förslag angivits som »tiden för anmälan till förtullning». Denna allmänna formulering täcker icke vissa specialfall, exempelvis då anmälan

36 Kimgl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

till förtullning underlåtes eller kan anses ha skett vid mer än ett tillfälle (det senare i vissa fall vid temporär tullfrihet). Emellertid förutsätter styrelsen att närmare föreskrifter om tullvärdebestämmelsernas tillämpning i dylika fall kan utfärdas av Kungl. Maj :t. I fråga om definitionen på »införselort» (2 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter) uttalar gencraltullstijrelsen bl. a. följande. Enligt kommitténs förslag skulle i praktiken under normala förhållanden i varas tullvärde inräknas frakten endast till den svenska ort, dit frakten från den utländska avsändningsorten är lägst — oberoende av om varan passerat nyssnämnda svenska ort eller ej — såvida den lägre fraktkostnaden kan styrkas på tillfredsställande sätt. Förslaget torde få anses äga en materiellt sett tillfredsställande innebörd. Flera lokala tullmyndigheter ha emellertid lramhallit, att tillämpningen kommer att medföra avsevärda svårigheter beträffande fraktberäkningen, särskilt i fråga om fartvgsgods. Farhågorna härför kunna icke anses ogrundade. Styrelsen utgår emellertid från att hinder icke möter för styrelsen att utfärda anvisningar för schematisk beräkning av fraktkostnaderna i fall då icke särskild bevisning förebringas av importören. Med ledning av dylika anvisningar och med stöd av frakthandlingar rörande den införda varan torde tullmyndigheterna i regel kunna beräkna den lägre frakt, som skulle ha utgått, om varan avlämnats å en närmare avsändningsorten belägen plats än förtullningsorten. Dessa beräkningar komma dock att medföra visst besvär, och i de fall tullmyndigheten anser sig icke kunna fastställa den lägre frakten till annan ort än förtullningsorten inen varuhavaren uppgiver ett dylikt fraktbelopp, torde det ofta bli svårt för tullmyndigheten att avgöra, om det uppgivna beloppet kan betraktas som tillförlitligen styrkt. Tillämpningssvårigheter torde emellertid icke kunna undvikas, vilken definition man än väljer, och endast erfarenheten torde kunna visa, huruvida de i förevarande fall bli så stora, att en annan definition skulle vara att föredraga. Styrelsen har därför icke något alt erinra mot att bestämmelsen i sin föreslagna lydelse prövas i praktiken.

Sveriges grossistförbund framhåller i samma hänseende att svårigheterna för importören att förebringa erforderlig bevisning i fråga om fraktkostnaderna blir avsevärda. Enligt förbundets uppfattning skulle det icke möta alltför stora svårigheter att i stället uppställa schematiska regler för reducering av de totala fraktkostnaderna till att avse endast transportvägen till första svenska gränsort som anlöps eller kunnat anlöpas.

I fråga om reglerna beträffande de kostnader, som skall inräknas i det tullpliktiga värdet (4 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter), bär remissinstanserna huvudsakligen uppehållit sig vid kommitténs förslag till maximering av transportkostnadern a, vilket förslag i praktiken närmast gäller import med flyg. Detta spörsmål har med hänsyn till sin principiella betydelse behandlats i föregående avsnitt. Av den där lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga remissinstanser yrkat att maximigränsen skulle sältas lägre än kommittén föreslagit, men också att det från vissa håll uttalats tvivelsmål huruvida en maximering över huvud taget är förenlig med konventionen.

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 37

Förutom de nu åsyftade yttrandena föreligger beträffande här ifrågavarande regler vissa uttalanden av generaltullstijrclsen i spörsmål av mera teknisk natur.

I fråga om transportkostnaden framhåller styrelsen sålunda att dylika kostnader kan ingå i eu varas pris på olika sätt. Med den utformning normalprisdefinilionen liar är det emellertid enligt styrelsens mening uppenbart att uttrycket transportkostnader här avser endast kostnader för transporten i samband med den slutliga leveransen till importören. För den praktiska tillämpningen av bestämmelsen om maximering av transportkostnaderna är det vidare önskvärt, att maximeringen gäller endast kostnaderna för den transport, vilken avses i sådan frakthandling som upptager svensk ort som destinationsort (även t. ex. genomgångskonossement).

I generaltullstyrelsens yttrande har vidare berörts stadgandet att kostnader för emballage skall inräknas i tullvärdet endast i den mån icke emballaget i tullhänseende behandlas för sig. Härmed åsyftas att undgå dubbelbeskattning av emballaget, om särskild tull uttages för detta. Enligt styrelsens uppfattning är det dock inte nödvändigt med en reservation av ifrågavarande slag för att nå del angivna syftet. Tvärtom kan den ge anledning till tveksamhet angående vilket förfarande som skall tillämpas i fall då emballaget visserligen i och för sig är tullplikligt men införes tullfritt på grund av stadgandena i 4 § 2 mom. tulltaxeförordningen i dess föreslagna lydelse. Styrelsen föreslår därför att reservationen i fråga uteslutes och att i stället vissa anvisningar utfärdas rörande bestämmelsens tillämpning.

Beträffande de i 3 § 2 inom. intagna bestämmelserna om tullvärdets beräkning på grundval av det avtalade priset uttalar kommerskollegium sin tillfredsställelse med att fakturapriset i praktiken skall komma att i de flesta fall bli avgörande vid beräkningen av tullvärdet. I fråga om de fall då avvikelse från fakturapriset skulle ifrågakomma (5 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter) anser kollegium emellertid en av generaltullstyrelsen tidigare föreslagen formulering (»därest ej i särskilda fall omständigheterna annat föranleda») på ett klarare sätt än kommitténs utformning fastslå att fråga är om undantagsfall. — Sveriges grossistförbund anknyter likaledes till det tidigare förslaget. Förbundet anser att detta förslag förutsätter en mer ingående undersökning av varje aktuellt fall samt bedömning ur andra synpunkter än enbart det förhållandet huruvida en väsentlig prisförändring föreligger eller icke. Enligt förbundets mening är det, när justering av ett kontraktpris överväges, betydelsefullt att varje aktuellt fall bedömes i första hand med hänsyn till de speciella omständigheter som kan föreligga. I avsikt att säkerställa en sådan bedömning föreslår förbundet att tillämpningsföreskrifterna på denna punkt erhåller sådan lydelse, att prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och lullvärdebegreppet endast skall ske, där särskilda omständigheter så föranleder och skiljaktigheterna i väsentlig mån påverkar priset. - Sveriges industriförbund anser att del bör uttalas att fakturavärdet i princip skall

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ligga till grund för värdeberäkningen och att värdet skall beräknas efter andra grunder endast i sådana fall då priset kan tänkas vara manipulerat.

I fråga om avfattningen av 3 § 2 mom. i kommitténs förslag påpekar generaltullstyrelsen att den i Bryssel-definitionen förekommande anmärkningen talar om en »bonafideförsäljning» (vente bona fide, bona fide sale), medan kommittén använt uttrycket »köp, som kan antagas vara avtalat på god tro». Med »bonafideförsäljning» synes man i Bryssel-definitionen avse eu transaktion, som är en verklig försäljning och som helt och definitivt regleras genom det överenskomna priset. Eu transaktion, där det uppgivna priset är fiktivt och endast representerar ett symboliskt bokföringsbelopp, utgör alltså icke en bonafideförsäljning (eller ett köp, avtalat på god tro). Då det synes styrelsen självklart, att ett pris, som överenskommits vid ett skenköp eller som eljest endast utgör ett fiktivt belopp, ej kan betraktas som »det pris, som erlagts eller skall erläggas» och användas som grund för tu 11 värdeberäkningen och då för övrigt varken uttrycket »på god tro» eller termen »bona fide» synes förekomma i gällande svensk lagtext, föreslår styrelsen att klausulen om god tro utgår ur nu ifrågavarande moment.

Vad beträffar de i 3 § 3 mom. intagna föreskrifterna angående skyldighet för varuhavare m. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar för fastställande av normalpriset uttalar handelskammaren i Göteborg att bestämmelserna bör utformas så att tullverkets befogenhet att granska tredje mans affärshandlingar endast skall avse fall då sannolikheten talar för att avsiktliga försök att vilseleda myndigheterna föreligger.

Sveriges speditörförbund anser att skyldigheten alt tillhandahålla affärshandlingar för granskning bör begränsas till att gälla endast varuägare. Förbundet förutsätter att även vid ett bibehållande av den av kommittén förordade formuleringen dylik hänvändelse icke sker till speditören. Detta motiveras med att speditören icke har att befatta sig med den tullvärdeförsäkran som ligger till grund för tulltaxeringcn och som skall undertecknas av varuägaren. I detta sammanhang framhåller förbundet att, ehuru nyssnämnda försäkran icke får avgivas av speditör, denne enligt tullstadgan anses som varuhavare, då han införtullar gods för kunds räkning. Härav följer att han blir betalningsskyldig vid eventuell eflerdebilering av tull, för det fall varuägaren icke längre är solvent, trots att han icke har något ansvar för den av varuägaren avlämnade försäkran. Förbundet hemställer att den bristande överensstämmelsen mellan tullstadgan och tulltaxeförordningen regleras så att speditören i överensstämmelse med den uppfattning, som synes ligga till grund för tulltaxeförordningen, befrias från betalningsskyldighet vid eftcrdebitering av tull för sändning som införtullals av honom för annans räkning.

I fråga om detaljbestämmelserna i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter uttalar generaltullstyrelsen att det i 8 § intagna stadgandet om samråd mellan tullanstalterna och tullvärdekontoret får anses avse en intern angelägenhet för tullverket, varför styrelsen ifrågasätter huruvida

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 39

det icke vid eu sådan allmän omarbetning av bestämmelserna som den nu ifrågavarande lämpligen bör överföras till av styrelsen utfärdade anvisningar.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om kostnaden för eventuell värdering av inkomna varor. Enligt kommittén bör tullanstalt liksom hittills, när tullvärdet icke kan bestämmas på annat sätt, kunna låta värdera varan genom sakkunnig, och styrelsen förutsätter, att den kan utfärda närmare anvisningar härom. Vad beträffar kostnaderna för dylik värdering måste det, uttalar styrelsen, anses rimligt att dessa liksom vid nuvarande värderingsförfaranden i vissa fall gäldas av varuhavaren, nämligen då denne vägrat lämna vederbörliga uppgifter rörande varans värde eller uppgivit ett värde, som visar sig vara för lågt. En bestämmelse härom bör intagas i tillämpningsföreskrifterna och skulle efter mönster av 5 § nuvarande tillämpningsföreskrifter förslagsvis kunna formuleras på följande sätt:

Har tullmyndighet funnit påkallat att för fastställande av varas tullvärde anlita särskild sakkunnig, skall varuhavaren gottgöra tullverket kostnaden härför, därest han icke fullgjort honom åliggande uppgiftsskyldighet eller det utrönes att värdet med mer än tio procent överstiger det av honom uppgivna.

Styrelsen förordar vidare viss uppmjukning av det i 6 § av utkastet till tillämpningsföreskrifterna uppställda kravet på underskrift av faktura.

Kooperativa förbundet ifrågasätter huruvida det icke för underlättande av kontroll av faktureringen mellan koncernföretag borde föreskrivas skyldighet att i tulldeklarationen lämna uppgift om koncerntillhörighet.

Handelskammaren i Göteborg berör de i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter intagna närmare bestämmelserna angående skyldighet att förete affärshandlingar för granskning. Enligt handelskammaren kan det icke vara meningen att handlingar av ifrågavarande slag som regel skall företes, med den försening och försvåring av själva tullbehandlingen detta skulle medföra. Handelskammaren framhåller att det många gånger förekommer att varan icke är såld när den förtullas och att i sådana tall kravet på bevisning rörande varornas försäljning självfallet ej kan upprätthållas.

I övrigt har i detta sammanhang framför allt berörts den ursprungligen av generaltullstyrelsen upptagna frågan om rätt för tullverket att granska importörs bankkonto. Svenska bankföreningen erinrar sålunda om att föreningen tidigare avstyrkt en dylik anordning. Vad kommittén anfört rörande bl. a. möjligheten att draga frågan inför Kungl. Maj :ts prövning medför enligt föreningens uppfattning icke någon mera väsentlig ändring av läget, ty om granskningsrätt inskrives i tulltaxeförordningen, torde därmed få anses fastslaget att tullverkets kontroll i princip skall ha försteg framför sekretessintresset. Föreningen hyser därför starka betänkligheter mot ett sådant ståndpunktstagande. Även kommerskolleginm samt Skånes handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker att tullverket får rätt alt granska importörs bankkonto.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslaget i mom. 4 om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela visst vitesföreläggande har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen.

I fråga om de i 10 § förslaget till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelserna angående kursberäkning vid evalvering av utländskt myntslag framhåller generaltullstyrelsen att den av kommittén föreslagna bestämmelsen bör förses med en reservation för sådana fall där särskild överenskommelse om kursberäkningen blivit träffad.

Frågan om bibehållande i viss utsträckning av nuvarande subsidiära bestämmelser för tullvärdeberäkningen beröres i ett flertal yttranden.

Kommerskollegium erinrar om ett av kollegium tidigare förordat förslag, enligt vilket varuhavaren skulle få rätt att påkalla medverkan av tvenne opartiska besiktningsmän, därest tullanstalt avsåg att fastställa annat tullvärde än det av varuhavaren uppgivna, varvid emellertid det nuvarande skiljenämndsförfarandet skulle kunna bortfalla. Kollegium säger sig icke vara övertygad om att detta värderingsförfarande icke skulle kunna godtagas. Frågor kan otvivelaktigt uppkomma där en värdering i egentlig mening blir aktuell. Kollegium framhåller dock att avgörandet skulle ligga hos tullverket, som följaktligen skulle äga möjlighet att ingripa i spörsmål, som kunde rubriceras som tolkningsfrågor.

Göteborgs handelskammare anser att möjligheterna att medelst besiktning få fastställt värdet av eu vara har varit till gagn för näringslivet. Möjlighet att begära sådant förfarande bör enligt handelskammarens mening tillkomma icke blott tullanstalten utan även varuhavaren. •— Även handelskammaren för Örebro och Västmanlands län uttalar sig för bibehållande av ett värderingsförfarande.

Sveriges grossistförbund säger sig icke kunna ansluta sig till kommitténs uppfattning att de tvistefrågor, som kan komma att uppstå vid beräknandet av det tullpliktiga värdet, i huvudsak skulle vara att betrakta som rena tolkningsfrågor. När fråga uppstår om justering av fakturapriset med hänsyn till prisändringar, uppkomna mellan tiden för inköpet och tiden för anmälan till förtullning eller betingade av skiljaktigheter mellan priset på avsändningsorten jämfört med mottagningsorten, blir det enligt förbundets uppfattning fråga om värdering i mera egentlig bemärkelse. I den mån varan icke förvärvats från utlandet genom sådant köpeavtal som avses i 3 § 2 mom. synes vidare värderingsförfarandet fylla en väsentlig funktion. I de fall da fakturapris saknas eller icke anses kunna läggas till grund för tullvärdeberäkningen bör därför enligt förbundets mening besiktning och värdering komma till stand och det pris som därvid åsättes varan godkännas som tullvärde.

Kooperativa förbundet erinrar om att förbundet tidigare hemställt om förnyat övervägande huruvida icke besiktnings- och skiljedomsförfarande! borde bibehållas. Förbundet finner emellertid kommitténs motivering klar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 41

görande och utgår från att med den förutsatta anordningen för sakkunnigt bistånd åt tullmyndigheten vid värdering varuhavarens berättigade intresse skall kunna tillgodoses.

Departementschefen

I fråga om utformningen av de svenska iullvärdebestämmelserna må till en början framhållas att det, vid ett biträdande från svensk sida av Bryssel-konventionen rörande varors tullvärde, i väsentliga hänseenden endast blir en fråga om överförande till svensk författningstext av i konventionen givna regler.

Kommitténs förslag till avfattning av det grundläggande stadgandet i 3 § 1 mom. bygger helt på konventionstexten och ger icke anledning till någon erinran från min sida. I den mån närmare föreskrifter beträffande tidpunkten för värdebestämningen kan erfordras i vissa specialfall torde dessa få utfärdas på sätt generaltullstyrelsen förutsatt.

I fråga om tolkningen av det i grundstadgandet använda uttrycket »införselort» innebär kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter (2 §) möjlighet att räkna med en fiktiv ort; i vissa fall skulle detta leda till att transportkostnader medräknades i tullvärdet till mindre belopp än enligt nuvarande regler. Förslaget har icke föranlett någon erinran i materiellt hänseende. Det har emellertid framhållits att en tillämpning av de föreslagna bestämmelserna skulle vara förenad med praktiska olägenheter. I det förslag som framlagts inom nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har någon motsvarande bestämmelse icke heller införts, ulan man har där definierat begreppet införselort på ett sätt som närmare överensstämmer med den nuvarande svenska definitionen. Enligt det nordiska förslaget skall dock vid import med fartyg eller luftfartyg endast medräknas frakt till första anloppshamn och icke såsom enligt de nu gällande svenska bestämmelserna ända fram till lossningsorten. Till följd härav kan även nämnda förslag komma att medföra vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Härtill kommer att såväl tulltaxekommitténs som det nordiska utskottets förslag från handelsstatistisk synpunkt måste betraktas som mindre tillfredsställande ofch skulle kunna nödvändiggöra användning i stor utsträckning av särskilda värden för statistiskt ändamål vid sidan av varornas tullpliktiga värden. Härigenom skulle vållas ytterligare betydande olägenheter i praktiskt hänseende. Enligt min uppfattning talar därför övervägande skäl för att man, i avvaktan på att frågan kan nå en tillfredsställande lösning inom ramen för det internationella samarbetet, tills vidare bibehåller nuvarande regler.

Vad beträffar de kostnader som skall inräknas i tullvärdet (4 § utkastet till tillämpningsföreskrifter) kan skäl anföras för viss maximering i fråga om transportkostnaderna, även om detta enligt vad som antydes i generaltullstyrelsens utlåtande skulle kunna leda till tolkningssvårigheter i vissa fall. Emellertid är det såsom tidigare framhållits oklart i vad mån en dylik maximering skulle vara förenlig med bestämmelserna i Brysscl-konventio-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nen. En nedsättning av den av kommittén föreslagna maximigränsen skulle kunna innebära avsteg från den för Bryssel-definitionen grundläggande cif-principen och synes därför icke böra komma i fråga. Förslaget till gemensamma nordiska regler för tullvärdeberäkningen upptager icke någon regel om maximering. Någon maximering förekommer icke heller i de nuvarande svenska bestämmelserna, utan flygfrakt och andra fraktkostnader inräknas i tullvärdet med hela sitt faktiska belopp. Jag finner emellertid, att den av kommittén föreslagna maximiregeln — likaväl som vissa i kommentarerna till Bryssel-definitionen medgivna begränsningar — bör kunna anses förenlig med konventionen. Kommitténs förslag på denna punkt är uppenbarligen från interna svenska synpunkter välmotiverat. Jag anser mig därför böra biträda detsamma. Att maximeringen endast avser kostnaderna för transporten i samband med den slutliga leveransen till importören ligger i sakens natur.

I fråga om inräknande av emballagekostnader i det tullpliktiga värdet synes den i kommitténs förslag förekommande reservationen angående emballage som i tullhänseende behandlas för sig kunna ge anledning till viss osäkerhet. Enligt min mening bör i tillämpningsföreskrifterna utsägas att endast kostnader för sådant emballage, som belägges med särskild tull, är undantagna från att inräknas i det tullpliktiga värdet. Detta har uppenbarligen varit syftet med den i Bryssel-definitionen förekommande anmärkningen och överensstämmer i sak med den formulering som bestämmelserna erhållit i det nordiska förslaget.

Föreskriften att kostnaderna för emballaget och icke, såsom enligt de före den 1 januari 1959 gällande svenska bestämmelserna, värdet av emballaget skall inräknas i det tullpliktiga värdet har sin egentliga betydelse när det gäller dels utländskt emballage som efter användningen återsändes till utlandet, dels svenskt emballage som skickas till utlandet för att återkomma med varor. I övriga fall kommer kostnaden för emballaget i praktiken som regel att sammanfalla med värdet av detsamma. I det nordiska förslaget här man därför för att underlätta bestämmelsernas praktiska tillämpning föreskrivit att kostnaderna för emballaget skall sättas lika med värdet för emballaget, utom i fall då emballaget eller emballage av samma slag och mängd är avsett att utföras inom ett år efter införseln eller har utförts inom ett år före införseln; i dylika fall skall emballagekostnaden bestämmas till de med emballagets begagnande förenade kostnaderna (inkl. frakt och försäkring). Jag förutsätter att hinder icke möter för utfärdande av liknande tillämpningsföreskrifter i Sverige för den händelse detta skulle befinnas lämpligt.

i det nordiska förslaget finnes vidare en bestämmelse av innebörd att transportkostnad skall beräknas för transport till varans bestämmelseort inom tullområdet, för så vitt icke transportkostnaden till införselorten på ett tillfredsställande sätt styrkes; en sådan ordning synes mig vara lämplig för att underlätta tullmyndigheternas praktiska handhavande av bestämmelserna i fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr !>H år t960 43

Kommitténs förslag under 3 § 2 mom. innebär alt tullvärdeberäkningen i det alldeles övervägande antalet fall kommer att grundas på fakturan. Förslaget har icke föranlett någon anmärkning ur saklig synpunkt. Av generaltullstyrelsen framställt yrkande om slopande av den i kommitténs förslag intagna klausulen om god tro är närmast av formell natur. I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser förekommer icke denna klausul, och nämnda förslag har även i övrigt fått en något enklare formulering än den av kommittén föreslagna texten. Enligt min uppfattning är en viss anpassning efter det nordiska förslaget lämplig, och departementsförslaget har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med detta. Vad härefter beträffar den i 5 § utkastet till tillämpningsföreskrifter behandlade frågan om pris justeringar på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och värdedefinitionen må framhållas, att regleringen av denna fråga erbjuder vissa vanskligheter bl. a. på grund av att det i viss mån föreligger en motsägelse mellan värdedefinitionens formella innehåll och avsedda tillämpning. Av vissa remissinstanser hav ifrågasatts en formulering som starkare understryker att prisjusteringar endast skall förekomma i undantagsfall. Bakom detta torde främst ligga farhågor för att importören skall riskera att bli utsatt för prisjusteringar även i fall då relativt kort tid förflutit mellan inköpet och importen. Enligt min uppfattning är det emellertid med hänsyn till konventionens innehåll icke tillrådligt att alltför mycket understryka prisjusteringarnas karaktär av undantagsförfarande, och jag är icke heller övertygad om att de av ifrågavarande remissinstanser föreslagna formuleringarna skulle underlätta bedömandet av i vilka fall prisjustering skall företagas eller icke. Emellertid har dessa spörsmål varit föremål för ingående överväganden under det nordiska samarbetet på ifrågavarande område. Man har därvid ansett det vara värdefullt ur såväl importörernas som tullverkets synpunkt att fastställa en viss tid, från köpet räknat, under vilken jämkningar av värdet på grund av eventuellt inträffade prisändringar överhuvud taget icke skall ifrågakomma. Vidare har man funnit att anledning saknas att underlåta justering av värdet i sådana fall då erforderliga uppgifter kan hämtas ur fakturor eller andra handlingar. I överensstämmelse härmed har i förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser intagits föreskrifter av innebörd, dels att prisändringar under tiden mellan köpets avslutande och varornas införsel icke skall medföra justering av det avtalade priset för så vitt icke denna tid överstiger sex månader, dels att i övrigt justering av del avtalade priset, bortsett från fall då sadan justering kan företagas allenast på grundval av faktura och andra handlingar rörande varornas köp och leverering, skall underlåtas om tullberäkningen icke i väsentlig grad skulle påverkas därav. Det nordiska förslaget synes framför allt ur praktisk synpunkt innebära avsevärda fördelar och bör enligt min uppfattning kunna tjäna som mönster för de svenska tillämpningsföreskrifterna i ämnet. 1 detta sammanhang må framhållas att bestämmelserna om prisjustering givetvis bör komma i tillämpning även i fall, då varans värde reducerats genom en efter köpet inträffad skada.

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I kommitténs förslag under 3 § 3 mom. upptagna stadganden, avseende skyldighet för varuhavare in. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar för fastställande av normalpriset har, frånsett frågan om rätt för tullverket att granska importörs bankkonto, i stort sett lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Enligt min uppfattning är den skärpning i jämförelse med nuvarande bestämmelser, som kommitténs förslag i viss mån innebär, av behovet påkallad, och jag kan icke biträda under remissbehandlingen framkommet förslag att undantaga speditörer från ifrågavarande skyldighet. Att undersökningar hos annan än varuägare icke företages i andra fall än då särskild anledning därtill förekommer får anses ligga i sakens natur. Beträffande frågan om rätt för tullverket att taga del av material beträffande vilket enskilda har tystnadsplikt och att därvid, om så visar sig nödvändigt, undersöka importörs bankkonto vill jag erinra om att motsvarande frågor på den interna beskattningens område under de senaste årens lagstiftningsarbete fått en enhetlig lösning, innebärande att hänsyn tages såväl till myndigheternas behov av insyn som till föreliggande sekretessintressen. Jag förordar att motsvarande bestämmelser införes i tulltaxeförordningen. Erinras må i detta sammanhang att tullverkets befattningshavare liksom beskattningsfunktionärerna är underkastade tystnadsplikt. \ ad beträffar de i utkastet till tillämpningsföreskrifter berörda frågorna delar jag general tullstyrelsens uppfattning att den föreslagna bestämmelsen om visst samråd inom tullverket bör utgå dch i stället intagas i av styrelsen utfärdade anvisningar. Jag delar likaledes generaltullstyrelsens uppfattning angående lämpligheten av en mot nuvarande bestämmelser svarande föreskrift om skyldighet för importör att under vissa förhållanden gälda kostnaden för sadan värdering av importvara som i vissa fall kan bli erforderlig. I anledning av vad handelskammaren i Göteborg anfört i fråga om den i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelsen för reglering av skyldigheten att förete affärshandlingar för granskning vill jag framhålla att det givetvis i regel icke blir fråga om att taga denna skyldighet i anspråk vid själva tullbehandlingen av varorna. Enligt kommitténs förslag skulle uppgifterna tillhandahållas för kontroll å riktigheten av de uppgifter som lämnats i samband med införseln, och stadgandet skulle självfallet i första hand komma i tillämpning vid utövande av den efterkontroll som verkställes av generallullstyrelsens tullvärdekontor. För utövande av eu ur såväl statsverkets som näringslivets synpunkt angelägen kontroll över riktigheten av importerade varors tullvärden synes det mig ofrånkomligt att tullverket erhåller befogenheter i huvudsaklig överensstämmelse med tulltax ekom mitténs förslag. Mot den av kommittén under 10 § tillämpningsföreskrifterna föreslagna regeln angående omräkning av främmande myntslag finner jag icke anledning till annan erinran än att bestämmelsen i fråga synes böra jämkas i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 45

I övrigt avser de i förevarande sammanhang berörda frågorna närmast stadganden med karaktär av ordningsföreskrifter och torde icke nu påkalla något uttalande från min sida. Den av Sveriges speditörförbund berörda frågan om speditörs betalningsskyldighet i fall av underdebitering av tull regleras av annan författning än tulltaxeförordningen och torde icke lämpligen kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

Föreskriften om befogenhet att meddela vitesföreläggande i fråga om uppgiftsskyldighet in. m. har i departementsförslaget —- där bestämmelsen återfinnes i 3 § 5 mom. — utformats med beaktande av motsvarande stadganden beträffande den interna beskattningen.

I kommitténs förslag finns ingen motsvarighet till nuvarande subsidiära bestämmelser om fastställande av varors tullvärde genom värderings- och skiljenämndsförfarande. Förslaget överensstämmer i detta hänseende med den ståndpunkt generaltullstyrelsen redan tidigare intagit till samma spörsmål. Kommittén framhåller att tullanstalten när tullvärdet icke lämpligen kan bestämmas på annat sätt bör låta värdera varan genom sakkunnig, och den förutsätter att tullanstalten i allmänhet beaktar en av varuhavaren framförd önskan om sådant förfarande i fall av beskaffenhet att lämpligen kunna bli föremål för värdering. Vissa remissinstanser har det oaktat förordat bibehållande i någon form av rätt för importör att under vissa omständigheter påkalla värdering av införda varor. I praktiken har emellertid de nuvarande möjligheterna härtill kommit till användning i mycket obetydlig utsträckning, och utrymmet för en egentlig värdering i den mening som gällande bestämmelser förutsätter blir i princip reducerat vid ett införande av de på Bryssel-definitionen baserade reglerna. Under sådana förhållanden anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att i en ny tulltaxeförordning införa några uttryckliga bestämmelser i ämnet. Därest behov av sådana bestämmelser senare skulle visa sig föreligga, torde de kunna utfärdas av Kungl. Maj :t.

4. Behandling av emballage

Tulltaxekommittén

Kommittén har i 4 § av sitt förslag sammanfört bestämmelser avseende dels frågan i vad mån emballage, vari varor införes, på grund av sin beskaffenhet bör bli föremål för särskild tullbeläggning, dels frågan om tullfrihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest skulle ha blivit föremål för särskild tullbeläggning.

Förstnämnda fråga regleras för närvarande genom 5 § p) lulltaxeförordningen. Här skiljes mellan artiklar som utgör »blott emballage» och sådana som utgör »jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera använd­

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

bar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel». Emballage av förstnämnda slag åtnjuter enligt sagda författningsrum tullfrihet; emballage av sistnämnda slag belägges däremot med tull enligt tulltaxan. Kommitténs förslag (1 inom.) innebär att denna distinktion bibehålies med en närmast formell jämkning. Jämkningen innebär bl. a. att uttrycket »för annat ändamål lika mycket eller mera användbar» uteslutits; det får enligt kommitténs uppfattning anses ligga i sakens natur att en dylik artikel tulltaxeras separat. I kommitténs formulering har anmärkts att stadgandet om tullfrihet för visst emballage icke skall medföra rubbning av bestämmelserna om emballagets inräknande i vikten eller värdet av den inneliggande varan. Vidare bär från regeln att emballage med allmänt handelsvärde skall beläggas med särskild tull undantagits fall då vikten av emballaget skall inbegripas i den inneliggande varans tullpliktiga vikt.

Frågan om tullfrihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest skulle ha belagts med särskild tull, behandlas i 2 mom. av kommitténs förslag. Kommittén har här upptagit de nu i 5 § p) och r) intagna bestämmelser, enligt vilka tullfrihet åtnjutes för sådant emballage, som kommer i retur från utlandet eller är avsett att returneras till utlandet. Nuvarande undantag från tullfrihetsmedgivandet beträffande smördritllar har ansetts kunna uteslutas. Fastställandet av tidsfrister och övriga villkor bör ske i tillämpningsföreskrifterna. Dessa bör liksom för närvarande innehålla erforderliga ordningsföreskrifter, bl. a. till åstadkommande av garantier för förhandenvaron av de i 2 mom. angivna förutsättningarna. I tillämpningsföreskrifterna bör också intagas det nu i själva tulltaxeförordningen upptagna villkoret att, därest vid åberopad tidigare utförsel av emballage restitution eller befrielse från tull åtnjutits, restitutions- eller tullbeloppet skall inbetalas till tullverket.

I förslagets 3 mom. har intagits bestämmelser, enligt vilka från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes med emballage vari varor införes; förslaget överensstämmer i sak med stadganden i nuvarande tulltaxeförordning.

Enligt 4 mom. i kommitténs förslag skall bestämmelserna om emballage tillämpas även på vissa närstående artiklar. Av dessa artiklar är garnbommar för närvarande direkt likställda med emballage, och detta var tidigare fallet även med ventilationstrummor och garneringsmateriel. Dessa sistnämnda varuslag blev emellertid vid tulltaxerevisionen år 1929 av närmast författningstekniska skäl upptagna i ett särskilt moment i tulltaxeförordningen (5 § q). Kommittén har funnit att de med den utformning av emballagereglerna som nu föreslås lämpligen kan behandlas tillsammans med emballage. Förutsatt att ifrågavarande artiklar icke efter användningen äger allmänt handelsvärde kommer de då liksom för närvarande att åtnjuta ovillkorlig tullfrihet. Artiklar med allmänt handelsvärde skulle däremot till skillnad från vad nu är fallet bli tullfria enligt förevarande stadgande endast under förutsättning av utförsel av samma eller likvärdig materiel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 47

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter beträffande 1 mom. huruvida icke liksom nu bör utsägas liur emballage, som utgör »jämväl en för annat ändamål än emballage lika mycket användbar artikel», skall behandlas. Vad beträffar de i 2 mom. intagna tullfrihetsreglerna framhåller styrelsen att särskilt inkommande begagnat emballage för närvarande åtnjuter tullfrihet under villkor, att motsvarande emballage tidigare utförts eller att det är avsett att sedermera återutföras med varor. Kommittén har slopat villkoret, att återutförseln skall ske med varor. Då sakliga skäl icke torde kunna anföras för att lämna tullfrihet i andra fall än då återutförseln sker med varor ifrågasätter styrelsen om icke berörda villkor bör bibehållas. Tillämpningsföreskrifter angående den tid, under vilken emballaget må med bibehållen tullfrihet kvarbliva i riket, och angående formaliteterna för tullfrihetens åtnjutande bör enligt styrelsens uppfattning kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan det särskilda bemyndigande som kommittén här föreslagit. Beträffande i 4 mom. avsedda ventilationstrummor samt mattor och annan garneringsmateriel, vilka artiklar nu är tullfria enligt 5 § q) tulltaxeföi'ordningen utan särskilda formaliteter, utom i det fall att artiklarna införts i handelsavsikt, framhåller styrelsen att de är av synnerligen enkel beskaffenhet och ytterst sällan torde ifrågakomma för tullbeläggning. Med hänsyn härtill synes tullfriheten böra anordnas så att handläggningen i praktiken blir den enklast möjliga. Styrelsen ifrågasätter därför om icke dessa artiklar fortfarande borde bli tullfria genom ett direkt stadgande i 8 § av förslaget till tulltaxeförordning.

I detta sammanhang tar styrelsen upp frågan om behandlingen i tullhänseende av godsbehållare (containers). Styrelsen framhåller att dylika behållare numera kan vara ganska komplicerade till sin konstruktion med särskilda anordningar för transport av olika varuslag och med olika transportmedel. För åtnjutande av tullfrihet för dylika artiklar, som användes för införsel av varor eller är avsedda att utföras med varor, synes böra fordras att samma artiklar återutföres. Styrelsen ifrågasätter därför om icke i 11 § 1 mom. av förslaget borde införas en särskild tullfrihetsregel avseende godsbehållare.

Sveriges grossistförbund anser att bestämmelserna i 1 mom. av kommitténs förslag kommer att medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen. I första hand skulle detta bli fallet då det gäller att avgöra vilket emballage, som kan anses äga allmänt handelsvärde, samt att beräkna kostnader för emballage eller hyreskostnader och returfrakt. Förbundet förordar att närmare anvisningar i detta hänseende utfärdas efter samråd med berörda branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till reglering av frågan i vad mån emballage, vari varor införes, på grund av sin beskaffenhet bör bli föremål för särskild tullbeläggning, skiljer sig knappast i sak från de nuvarande reglerna. Hittills

48 Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år i960

torde tillämpningen av dessa regler icke ha varit förenad med några större svårigheter. Emellertid får det enligt min uppfattning anses vara tillräckligt att, efter mönster av det nordiska förslaget, i tulltaxeförordningen stadga tullplikt för sådant emballage, som kan betraktas som en självständig handelsvara. I den mån närmare anvisningar rörande innebörden av detta uttryck kan befinnas erforderliga torde föreskrift härom kunna meddelas i tilllämpningsföreskrifterna. I formellt hänseende synes vidare en viss förenkling av bestämmelserna vara att vinna i jämförelse med kommitténs förslag genom att utforma dem såsom en inskränkning i den i 1 § intagna huvudregeln att inkommande varor skall beläggas med tull. I departementsförslaget har detta uttryckts så att emballage vari varor införes icke skall beläggas med särskild tull, om ej emballaget är att anse som en självständig handelsvara. Härigenom bortfaller behovet av hänvisning till reglerna om vikt- och värdeberäkning för den inneliggande varan i fall då tullfrihet åtnjutes för emballaget. Av kommittén föreslaget undantag beträffande sådant emballage, som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av den inneliggande varan, skulle vara av ringa praktisk betydelse och synes även av andra skäl böra utgå. Vid konkurrens mellan regeln om särskild lullbeläggning av emballage som utgör självständig handelsvara och regeln om inbegripande av visst emballage i den inneliggande varans vikt torde nämligen den förstnämnda principiellt böra äga företräde; tullen på den inneliggande varan bör i dylika fall beräknas efter nettovikten.

Vad beträffar de i 4 § 2 mom. intagna bestämmelserna angående tullfrihet under vissa omständigheter för särskilt inkommande emballage har generaltullstyrelsen anmärkt att kommitténs förslag innebär slopande av det nu i vissa fall gällande villkoret att återutförseln skall ske med varor. I sak har detta dock knappast någon betydelse. Med hänsyn därtill och då ett slopande av villkoret möjliggör en enklare utformning av bestämmelserna finner jag mig kunna godtaga kommitténs förslag på denna punkt. I generaltullstyrelsens yttrande anföres vidare att Kungl. Maj :t torde kunna utfärda tillämpningsföreskrifter angående tid och formaliteter för tullfrihetens åtnjutande även utan det särskilda bemyndigande som kommittén föreslagit. Enligt min uppfattning är det emellertid av visst värde att redan förordningens ordalydelse fäster uppmärksamheten på att vissa inskränkningar kan föreligga beträffande här avsedd förmån. I fråga om särskilt inkommande emballage är denna tullfrihetsförmån enligt kommitténs förslag liksom enligt nuvarande tulltaxeförordning inskränkt till begagnade artiklar. För obegagnade artiklar kan motsvarande förmån endast medgivas i form av temporär tullfrihet. Skillnaden är främst att bestämmelserna om temporär tullfrihet kräver identitet mellan de införda och de utförda varorna, under det att nu ifrågavarande bestämmelser endast fordrar ekvivalens mellan nämnda artiklar. Sistnämnda princip bör enligt min åsikt kunna utsträckas till att avse jämväl obegagnat emballage. Framhållas må i detta sammanhang alt hinder icke möter att, om så skulle befinnas erforderligt, i tillämpningsföreskrifterna stadga strängare kontrollföreskrifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 49

för obegagnat än för begagnat emballage. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har bestämmelserna i 4 § 2 mom. i departementsförslaget gjorts tillämpliga även för obegagnat emballage.

Kommitténs förslag i 4 § 3 mom. rörande från svensk frihamn särskilt inkommande emballage torde icke giva anledning till erinran.

Vad beträffar de i 4 § 4 mom. av kommitténs förslag intagna bestämmelserna angående likställande av viss materiel med emballage delar jag generaltullstyrelsens uppfattning att ventilationstrummor samt bastmattor och annan garneringsmateriel bör kunna komma i åtnjutande av tullfrihet utan det särskilda villkor som i vissa fall kan komma att tillämpas beträffande emballage. I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har därför dessa artiklar i departementsförslaget överförts till en särskild punkt i den paragraf som avser särskild tullfrihet (8 § punkten 9). Enligt min uppfattning bör vidare garnbommar, vilka i här ifrågavarande hänseenden står nära sådana artiklar som vissa bobiner och kabeltrummor, utan särskilt stadgande kunna inbegripas under emballage, när det gäller tillämpning av förevarande regler. I överensstämmelse härmed har kommittéförslagets 4 § 4 mom. slopats i departementsförslaget.

I sistnämnda förslag har i stället under 4 § 4 mom. upptagits bestämmelser rörande godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets). Några särskilda regler för behandlingen av dylika artiklar, när de användes i trafik mellan Sverige och utlandet, finnes icke för närvarande. Generaltullstyrelsen har såsom förut anförts ifrågasatt införande av temporär tullfrihet för godsbehållare. Liknande förslag har framlagts inom det nordiska utskottet, som även förordat införande av särskild tullfrihet för lastpallar. Med hänsyn till den alltmera ökade användningen av dessa transporttekniska hjälpmedel får en reglering av deras behandling i tullhänseende anses påkallad. Enligt min uppfattning bör båda varuslagen kunna likställas med sådant emballage som avses i 4 § 2 mom. I den mån speciella regler i kontrollhänseende kan vara motiverade torde dessa kunna meddelas i tillämpningsföreskrifterna.

5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier

I tulltaxekommitténs förslag upptogs under 5 § bl. a. vissa bestämmelser som skär igenom klassificeringen enligt tulltaxenomenklaturen och som därför icke kan anknytas till bestämda rubriker i taxan. I samband med den år 1958 genomförda revisionen av tulltaxan infördes som 2 § i tulltaxeförordningen bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag. Bestämmelserna i fråga avser dels tullfrihet för vissa varukategorier (läkemedel, varor för tillverkning av läkemedel, varor för vissa tekniska användningsområden, viss flygmateriel samt garn in. m. för tillverkning av fisknät), dels ock en särskild tullsats om 12 % av värdet för sammansättningsdelar till bilar. De sålunda genomförda bestämmelserna

4 llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 98

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har intagits i det nu föreliggande departementsförslaget under 5 § med vissa jämkningar.

Enligt nuvarande 2 § 1 mom. d) åtnjutes sålunda tullfrihet för garn, bind- och segelgarn, tågvirke och linor, vilka är avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät. Terminologin anknyter till vissa rubriker i tulltaxan. Till införsel har emellertid förekommit för tillverkning av fisknät avsett material av i huvudsak samma beskaffenhet som de uppräknade varuslagen men med något avvikande utförande så att det icke kunnat hänföras till de åsyftade rubrikerna. Det synes skäligt att även material av ifrågavarande slag kommer i åtnjutande av den för garn etc. medgivna tullfriheten. I departementsförslaget har texten underkastats en mindre jämkning i detta syfte.

I nuvarande 2 § 2 mom. medgives såsom förut anförts en tullsats av 12 % av värdet för sammansättningsdelar till bilar. Enligt bestämmelsens formulering avser den jämväl material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar. Numera har även plastmaterial fått stor användning inom bilindustrin, ej sällan för samma ändamål som de nyss uppräknade varuslagen, varför det synes skäligt att ifrågavarande förmån utsträckes till att omfatta jämväl sådant material. Från här avsedda medgivande har enligt bestämmelsens nuvarande lydelse undantagits vissa artiklar av gummi, nämligen »ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11». Detta undantag bör givetvis gälla även för gummivaror av ifrågavarande slag, som inkommer monterade på hjul, oaktat hjulen i monterat skick är hänförliga till nr 87.06. För att tydligare angiva detta synes det lämpligt att ersätta det citerade uttrycket med orden »ringar och övriga i tulltaxenr 40.11 upptagna artiklar». Förslaget innefattar i övrigt en mindre jämkning i anledning av EFTA-konventionen.

6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung

Import förekommer icke blott av rent utländska varor utan även av varor som helt eller delvis är av svenskt ursprung (varmed är att likställa varor som undergått förtullning här i landet). Varor kan exempelvis av skilda anledningar efter utförsel återinföras i oförändrat skick. Icke ovanligt är vidare att en utländsk färdigvara helt eller delvis tillverkats av svenska råvaror eller halvfabrikat (t. ex. malm, stål, pappersmassa). Det kan också förekomma att färdigarbetade detaljer av svenskt ursprung inmonterats i utomlands tillverkade produkter (t. ex. kullager, elmotorer). Vidare kan en från utlandet inkommande artikel i huvudsak vara av svenskt ursprung och endast ha undergått en avslutande bearbetning utomlands (t. ex. färgning av garn, gummering av papper). Härmed kan i viss mån likställas fall då fråga är om reparation i utlandet av en maskin eller liknande artikel. Ibland förekommer det att tillverkningen av importvaran innefattar svenskt konstruktionsarbete eller dylikt. Varorna härrör i alla dessa fall endast delvis (i det förstnämnda fallet icke alls) från utländska prestationer, och

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 51

en direkt tillämpning av de i tulltaxan angivna tullsatserna skulle därför i många fall leda till otillfredsställande resultat. Vissa specialbestämmelser kan tydligen vara påkallade för behandlingen i tullhänseende av dylika varor. Nuvarande tulltaxeförordning innehaller också sådana specialbestämmelser i viss utsträckning. Enligt förordningens 5 § s) medgives sålunda tullfrihet för varor som i oförändrat skick återinföres från utlandet. Denna bestämmelse har dock icke tillämpats på artiklar som inmonterats i andra varor, för så vitt icke artiklarna i fråga enligt gällande regler skolat tulltaxeras separat. Härav följer exempelvis att tullfrihet icke medgivits för inmonterade svenska kullager men däremot i regel för motorer. Beträffande varor av svenskt ursprung, vilka i utlandet undergått reparation eller bearbetning, kan i vissa fall enligt 9 § tulltaxeförordningen medgivas s. k. tullindring, avseende att utgöra tullbeläggning endast av den i utlandet verkställda proceduren. Tullen utgår i dylika fall med 15 % av reparations- eller bearbetningskostnaden eller, om varan i följd av bearbetningen blir hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämpliga, i form av skillnadstull, d. v. s. tullen på varan i det vid återinförseln föreliggande skicket minskas med tullen på samma vara i det skick vari den förelåg vid utförseln. Bestämmelserna om tullindring är icke tillämpliga om bearbetningen väsentligt förändrat varans karaktär; vid tillverkning av exempelvis vävnader av garn eller kläder av vävnad medgives salunda icke någon tullnedsättning. Vad angår konstruktionskostnader o. dyl. är det praxis alt dessa, om de hänför sig till här i landet utfört arbete, icke inräknas i tullvärdet, innebärande att dylika prestationer icke blir belagda med tull. Tulltaxekommittén Kommittén har behandlat frågan om tullen på varor, som helt eller delvis är av svenskt ursprung, i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande och härom anfört i huvudsak följande. Beträffande varor som i sin helhet är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor som återinföres i oförändrat skick, torde icke föreligga någon tvekan om det berättigade i den nuvarande tullfriheten. Intresset knyter sig därför främst till varor som endast delvis är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor som återinföres efter bearbetning i utlandet eller som där tillverkats av svenskt material. Bakom de nuvarande bestämmelsernas restriktiva utformning i fråga om dylika varor kan, förutom de tekniska svårigheter som må vara förenade med en mera liberal behandling, ligga den inställningen att manufaktureringsarbetet såvitt möjligt bör förbehållas det egna landet. Enligt kommitténs uppfattning bör reglerna icke utformas från dylika utgångspunkter. Kan en del av en tillverkningsprocess trots rimligt tullskydd med större ekonomisk fördel utföras i utlandet finnes enligt kommitténs uppfattning i allmänhet ingen anledning försvåra detta. Därest en del av värdet på en importvara hänför sig till svensk och en del till utländsk prestation, bör därför endast uttagas så stor del av den i tulltaxan fastställda tullen som så att säga »belöper» på den utländska prestationen. Att teoretiskt bestämma och i praktiken beräkna detta kan dock såsom förut antytts erbjuda vissa svårigheter.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén diskuterar därefter två olika metoder för ifrågavarande ändamål. Enligt den ena metoden (procentmetoden) skulle tullen beräknas på den utländska bearbetningskostnaden efter en för alla varuslag enhetlig procentsats. Detta skulle tekniskt sett vara samma anordning, som för närvarande tillämpas enligt 9 § tulltaxeförordningen, när den utförda och den återinförda varan är underkastade samma tullsats. Enligt den andra metoden (skillnadstullmetoden) skulle tullen på den utländska prestationen beräknas såsom skillnaden mellan å ena sidan tullen på den bearbetade produkten och å andra sidan tullen på produkten innan denna prestation utförts. Detta är med andra ord samma tankegång som ligger bakom nuvarande bestämmelse om skillnadstull i fall där varan genom den i utlandet verkställda bearbetningen blivit hänförlig till rubrik med högre tullsats. Metoden kan också uttryckas så, att enligt tulltaxan utgående tull nedsättes med belopp motsvarande tull på de exporterade svenska varorna. För de tekniska resonemang som kommittén i detta sammanhang utvecklar torde få hänvisas till kommitténs betänkande (sid. 57—60). Kommittén sammanfattar utredningen sålunda. Beräkningen av tull för varor som delvis är av svenskt ursprung kan ske efter skillnadstullmetoden eller procentmetoden. Principiellt är den förstnämnda metoden riktigast, men den sistnämnda har vissa fördelar i praktiskt hänseende. Procentmetodens användbarhet är emellertid i huvudsak begränsad till sådana fall då tullindring för närvarande ifrågakommer. Därest en utvidgning av tillämpningsområdet skall ske, så att tullindring kan medgivas även vid mera väsentlig bearbetning utomlands av svenska varor och vid användande av svenska detaljer i utländska varor, ger endast skillnadstullmetoden tillfredsställande resultat. Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att en sadan utvidgning kommer till stånd. Kommittén anser därför att bestämmelserna på förevarande område bör utformas med detta syfte och baseras på principen om skillnadstull. Härvid bör dock enligt vad i det följande närmare utvecklas undantag göras för reparation i utlandet, varjämte speciella bestämmelser är erforderliga för det fall att den svenska prestationen endast består i konstruktionsarbete eller dylikt. Beträffande de två fall för vilka särskilda regler sålunda skulle få fastställas anför kommittén i huvudsak följande. Reparation utgör icke förädling i egentlig mening utan endast återställande av varans tidigare värde, en prestation som faller utanför tillverkningsprocesserna och vars tullskydd icke kan anses reglerat genom de i taxan fastställda tullsatserna. Eventuell tull vid återinförsel av en i utlandet reparerad vara avser således icke en utfyllnad av tullen till det belopp, som skall utgå för vara av det slag som föreligger vid återinförseln, utan fungerar närmast som ett direkt skydd för själva reparationsverksamheten. Tullbe- Jäggning torde därför liksom hittills i princip böra ske oavsett arten av den i utlandet verkställda reparationen, och med hänsyn till vad ovan sagts får det här anses lämpligt att tullen beräknas efter vissa procent på reparationskostnaden. Huruvida denna regel bör tillämpas endast om den medför lägre tull än som enligt tulltaxan skall utga vid införsel av nyförvärvad vara av ifrågavarande slag kan vara föremal för diskussion. Enligt nuvarande bestämmelser har importören alltid möjlighet att låta förtulla varan enligt tulltaxan, och kommittén anser icke tillräckliga skäl föreligga att nu vidta­

Kungl. Maj. ts proposition nr US år 1US0 53

ga någon ändring i detta hänseende. Den omständigheten alt vanlig värdetull beräknas på belopp som inkluderar frakt och andra omkostnader torde med hänsyn till reparationstullens speciella karaktär icke nödvändigt behöva föranleda att denna beräknas på samma sätt. Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att tullen på reparationer beräknas enbart på egentliga reparationskostnader utan tillägg för frakt och andra med frainoch återtransporten förenade kostnader. Enär här ifrågavarande verksamhet huvudsakligen avser maskinområdet, för vilket kommittén föreslagit en standardtullsats av 10 procent av värdet, synes det lämpligt att tullen beräknas efter nämnda tullsats. Tull bör i överensstämmelse med vad som för närvarande är fallet beräknas endast på faktiskt erlagda kostnader för reparationen; i de fall då reparation av en från utlandet inköpt vara på grund av garanti e. dyl. utföres gratis, får värdet av reparationen anses vara inbegripet i det kalkylerade priset för varan och sålunda tull för reparationen inbegripen i för varan tidigare erlagd tull.

Tillämpning av metoden med skillnadstull skulle icke medföra någon nedsättning av tullen, om den inhemska prestationen är av helt »ideell» art (t. ex. konstruktionsarbete), eftersom den utförda »varan» även om den tagit form av ritningar och arbetsbeskrivningar icke är tullbelagd. Förhållandet kan tyckas vara detsamma som vid användning av svensk tullfri råvara, då ju tullnedsättning enligt vad tidigare sagts icke heller kommer i fråga, men fallen befinnas dock vid en närmare granskning icke vara helt analoga. Visserligen åtnjuter ett arbete av ifrågavarande slag som fristående verksamhet icke något tullskydd, men som led i tillverkningen av en vara kan det betraktas såsom tullskyddat, eftersom det ingår i de manufaktureringskostnader som tagits i betraktande vid fastställande av tullsatsen. Därför får det i princip anses vara berättigat att vid införseln taga hänsyn till det förhållandet att en del av värdet hänför sig till svenskt konstruktionsarbete. Närmast till hands skulle väl ligga att göra detta genom en minskning av tullvärdet (d. v. s. i praktiken genom att icke göra något tillägg för värdet av ifrågavarande svenska arbete). Detta skulle emellertid strida mot Brysseldefinitionen på varas tullvärde; av formella skäl måste medgivandet därför erhålla den formen att tullen minskas med belopp motsvarande ifrågavarande kostnaders andel av tullvärdet.

Kommittén har på grundval av de tankegångar, som utvecklats i det föregående, utarbetat förslag till bestämmelser på här ifrågavarande område. Dessa bestämmelser återfinnes i 6 § av kommitténs förslag.

Förslaget behandlar i 0 § 1 mom. det specialfall att en svensk vara återinföres i oförändrat skick, d. v. s. det fall som nu regleras genom bestämmelserna i 5 § s) tulltaxeförordningen. Kommittén har i sitt förslag använt formuleringen att varan skall återinföras utan att ha undergått bearbetning, varigenom vinnes en bättre formell anknytning till de följande momenten, som avser varor vilka återinföres efter att i utlandet ha undergått bearbetning.

Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skall vid bedömande av frågan om tullfrihet för återinförd vara liksom för närvarande bortses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren. I detta sammanhang har kommittén tagit hänsyn till stadgandet i !) § tulltaxeförordningen att tull icke skall utgå vid reparation av transportmedel, om reparationen nödvändiggjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfällighet sätta transportmedlet i transportdugligt skick. Kommittén finner detta stadgande vara uttryck för en princip som bör äga tillämpning för alla varor, och detta bör enligt kommitténs uppfattning lämpligen ske därigenom, att sålunda reparerade varor inbegripes under varor som återinföres utan bearbetning. Förutsättning härför har angivits vara att avhjälpandet av bristfälligheten nödvändiggjorts i utlandet, ett villkor som torde få anses underförstått även i de för transportmedel nu gällande reglerna.

Nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen uppställer vissa villkor i fråga om stadgandets tillämpning på gods som lagrats i frihamn samt föreskriver skyldighet att i händelse tullrestitution erhållits vid varans utförsel återbetala detta belopp till tullverket. Kommittén anser dessa detaljbestämmelser böra överföras till tillämpningsföreskrifterna.

Enligt bestämmelserna i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen gäller vidare att, därest återinförd vara är försedd med beteckning, som tydligt angiver varans svenske tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan än tillverkaren allenast såvitt varuhavaren antingen företer förklaring av tillverkaren, att denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller annorledes gör antagligt att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida något hinder mot utlämnandet icke skäligen kan förutsättas. Föreskriften sammanhänger med att exporten kan ha skett till lägre pris än som tillämpas vid försäljning här i landet; i sådant fall ligger det givetvis i tillverkarens intresse att varan icke återinföres och påverkar det pris han kan ta ut på hemmamarknaden. Kommittén framhåller emellertid att tillämpning av en dylik prispolitik är att anse såsom sådan duinping som fördömes i internationella överenskommelser, till vilka vårt land anslutit sig, och det finns enligt kommitténs uppfattning knappast anledning att utforma de svenska tullbestämmelserna med särskild hänsyn till att möjliggöra ett dylikt förfarande. I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén därför icke medtagit här ifrågavarande bestämmelser i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen.

6 § 2 mom. i kommitténs förslag motsvarar 9 § i nuvarande förordning i vad avser varor som utföres för att i utlandet undergå reparation. Beträffande dylika varor har i enlighet med vad förut anförts föreslagits en tull vid återinförseln motsvarande 10 % av det belopp, som erlagts eller skall erläggas för reparationen. Tillägget i nuvarande 9 § angående tullfrihet vid reparation av skada å transportmedel täckes i kommitténs förslag av 6 § 1 mom. enligt den föreslagna tolkningen. Nuvarande villkor att återinförseln skall ske inom ett år från utförseln föreslås överfört till tillämpningsföreskrifterna.

Förslagets 6 § 3 inom. avser det fall att en vara utföres för att undergå annan bearbetning än reparation; något direkt villkor såsom i nuvarande 9 § att bearbetningen icke får ha väsentligt förändrat varans karaktär har icke föreslagits, men kommittén uttalar att bearbetningen icke bör vara mera omfattande än att det kan sägas vara samma vara som återinföres. Någon skarp gränsdragning mellan å ena sidan sådan återinförsel och å andra sidan

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

införsel av en vara som tillverkats av svensk råvara eller i vilken ingår en mindre detalj av svenskt ursprung kan visserligen icke göras. Kommittén har likväl med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att markera såval likheter som olikheter i förhållande till reparationsfallet funnit det lämpligt att införa ett särskilt moment för här ifrågavarande ändamål. Härvid har emellertid beträffande tullens beräkning endast gjorts hänvisning till det i följande moment behandlade mera generella fallet. Det nuvarande villkoret angående tiden för återinförseln föreslås liksom i fråga om reparerade varor upptaget i tillämpningsföreskrifterna. Huvudregeln angående behandling av varor som helt eller delvis tillverkats av svenskt (eller i Sverige förtullat) material är intagen i 6 § 4 mom. och fastslår den tidigare beskrivna metoden med skillnadstull. Enligt vad som framgår av det förut anförda är denna bestämmelse avsedd att tillämpas såväl beträffande utländska varor som framställts av svenska råvaror eller halvfabrikat som beträffande utländska varor i vilka ingår mindre detaljer av svenskt ursprung. Fråga uppkommer här hur tullen på den utförda varan skall beräknas, därest tullsatsen eller värdet ändrats under tiden mellan utförseln och införseln av den nya varan. Kommittén föreslår att beräkningen av tullen på exportvaran sker efter förhållandena vid införseln av den färdiga varan. Härigenom vinnes bl. a. att i det fall att samma tullsats gäller för exportvaran som för importvaran — vilket torde vara det vanligaste om hänsyn tages jämväl till de via 3 mom. hit hänvisade fallen — det absoluta värdet av varorna icke spelar någon roll utan endast den av bearbetningen föranledda prisskillnaden. Kommittén anser det icke vara nödvändigt att i dylika fall vid den praktiska tillämpningen fastställa tullvärdena för export- och importvaran; man bör under angivna förhållanden kunna applicera tullsatsen direkt på de med bearbetningen förenade kostnaderna, och kommittén förutsätter att generaltullstyrelsen kan utfärda anvisningar i syfte att möjliggöra en dylik tillämpning. Vidare uttalar kommittén att vid tillämpningen av förevarande moment hänsyn bör tagas även till de med fram- och återtransporten förenade kostnaderna. Dessa får nämligen anses ingå i normalpriset för den importerade men ej för den exporterade varan. Regeln angående tullnedsättning för varor som tillverkats av svenskt material utgår från att vid ifrågavarande tillverkning icke uppkommit annan vara (frånsett eventuellt avfall) än den som sedermera införes till riket. Beträffande exempelvis kemiska produkter kan det emellertid hända att exportvaran ger upphov till varor av olika slag, och det uppkommer då vanskliga eller rent av olösliga fördelningsproblem. Enligt kommitténs uppfattning får det därför anses påkallat att, i varje fall till dess närmare erfarenheter vunnits, i tillämpningsföreskrifterna begränsa ifrågavarande tullnedsättning till de först angivna fallen. Vidare uttalar kommittén att en förutsättning för åtnjutande av här avsedd tullnedsättning i allmänhet bör vara personlig identitet mellan importör och exportör; dispens härifrån bör emellertid icke anses utesluten exempelvis vid direkt samverkan mellan nämnda

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

personer. Slutligen föreslås såsom villkor för ifrågavarande förmån att varans införsel skall äga rum inom ett år från utförseln av det för tillverkningen använda materialet.

Frågan om nedsättning av tullen i fall då värdet av svenskt konstruktionsarbete eller dylikt ingår i en importerad vara regleras enligt 6 § 5 mom. på sätt tidigare anförts. Såsom en motsvarighet till identitetskravet i föregående moment har i utkastet till tillämpningsföreskrifter stipulerats att arbetet skall ha verkställts av importören eller för dennes räkning.

Yttrandena

1 ulltaxekommitténs förslag till ökade tullättnader i fråga om varor som undergått bearbetning i utlandet eller som där framställts av från Sverige exporterade råvaror eller annan materiel har allmänt hälsats med tillfredsställelse, och de anmärkningar som framställts avser i regel endast detaljspörsmål.

Bland de remissinstanser som yttrat sig allmänt tillstyrkande över kommitténs förslag märkes kommerskollegium, Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet.

Generaltullstyrelsen uttalar att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna i vad avser varor som efter utförseln undergått annan bearbetning än reparation eller som helt eller delvis tillverkats av härifrån utfört material (6 § 3 och 4 mom.) otvivelaktigt kommer att föranleda vissa svårigheter. Dessa begränsas dock genom att i sistnämnda fall stadgas personlig identitet mellan exportören av materialet och importören av den tillverkade varan. Enligt styrelsens uppfattning finnes så starka skäl för en utvidgning av tullindringsinstitutet att en sådan bör komma till stånd, och det av kommittén framlagda förslaget anses av styrelsen principiellt innebära en lämplig lösning av frågan. Vilka problem och svårigheter som kan uppstå vid bestämmelsernas tillämpning låter sig icke i förväg helt överblicka; i den mån bestämmelserna skulle visa sig mindre ändamålsenliga torde deras utformning framdeles få tagas under förnyat övervägande.

Vad beträffar spörsmål av mera speciell natur ifrågasätter styrelsen huruvida icke den bestämmelse, enligt vilken man vid bedömande av huruvida vara återinföres utan att ha undergått bearbetning skall bortse från vissa angivna åtgärder, lämpligen borde ha sin plats i själva tulltaxeförordningen.

I fiåga om 6 § 2 mom. i kommitténs förslag föreslår styrelsen en omformulering, syftande till att möjliggöra tullindring vid återinförsel av i utlandet reparerade varor, även om varornas utförsel från Sverige icke skett i reparationssyfte.

Enligt den föreslagna formuleringen av 4 mom. skall det, framhåller styi elsen vidare, visas att där avsedda förhållanden är för handen. Något motsvarande krav har icke uppställts i paragrafens övriga moment. Emellertid får det enligt styrelsens uppfattning anses ligga i sakens natur att i samtliga fall bevisbördan i fråga om identitet mellan utförd och införd vara åvi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 57

lar varuhavaren. Användningen av olika uttryckssätt i de skilda momenten kan giva anledning till missförstånd i detta hänseende. Styrelsen föreslår en härav betingad jämkning av momentets lydelse.

I detta sammanhang framhåller styrelsen att enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter förhandsbesked, huruvida och i vilken omfattning tullindring kommer att medgivas, kan erhållas genom att varuhavaren före varans utförsel gör skriftlig framställning därom hos tullverket. I samband med prövningen av framställningen meddelas de närmare föreskrifter, som finnes erforderliga för att fastställa identiteten mellan den utförda och den införda varan. Detta förfarande med tillståndsbevis synes böra bibehållas, enär det innebär fördelar ur såväl tullverkets som trafikanternas synpunkt. Av olika skäl torde dock förfarandet alltjämt åtminstone tills vidare icke böra vara obligatoriskt, men styrelsen förutsätter att varuhavarna i eget intresse begagnar sig av detsamma särskilt vid den mera omfattande bearbetning som avses i 4 mom.

Enligt styrelsens uppfattning är det lämpligt att styrelsen erhåller en generell befogenhet att, då särskilda skäl föreligger, medgiva utsträckning av de tidsfrister som kan komma att fastställas i tillämpningsföreskrifterna till denna paragraf.

Statens jordbruksnämnd framhåller att den nuvarande regeln om tullfrihet vid återinförsel i oförändrat skick, på grund av hänvisningar i jordbruksförfattningarna, med vissa undantag är tillämplig även på varor tillhörande prisregleringarna inom jordbruket och fisket. Då varor av ifrågavarande slag numera genom åtgöranden av vederbörande prisregleringsföreningar vid exporten ofta torde vara åsatta lägre pris än det rådande inhemska, kan ifrågasättas, om ej hithörande varor vid eventuell återinförsel i stället bör regelmässigt avgiftsbeläggas och undantag från avgiftsbeläggningen medges endast om särskilda skäl föreligger. Jordbruksnämnden anser sålunda att jordbruksförfattningarna i fortsättningen icke skall hänvisa till regeln om tullfrihet vid återinförsel. Författningsändringar i denna riktning bör genomföras så snart lämpligen kan ske, oberoende av om ny tulltaxeförordning utfärdas inom den närmaste framtiden. Ytterligare skäl för dylik ändring uppkommer om den av tulltaxekommittén föreslagna utvidgningen av avgiftsfriheten i hithörande fall kommer till stånd. — Liknande synpunkter anföres av Sveriges lantbruks för bund.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hemställer att generaltullstyrelsen måtte få befogenhet att medgiva förlängning av de tidsfrister som angivits i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Sveriges automobilindustriförening uttalar, efter samråd med Sveriges automobilimportörsförbund, att de föreslagna reglerna för nedsättning av tullen på varor, som i utlandet tillverkats av svenskt material, bör få omfatta även de fall, då den svenske importören tillställer sina utländska leverantörer emballage, som tillverkats och inköpts i Sverige. En sådan tolkning av bestämmelserna skulle enligt föreningens bedömande i hög grad

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

underlätta användningen av svenskt emballage för importgods. I fråga om tullsatsen för i utlandet verkställda reparationer anser föreningen att skäl skulle kunna anföras för att ha samma tullsats på reparationer som på delar till bilar, men föreningen har för sin del icke någon erinran mot kommitténs förslag i nu berörda hänseende. — Sveriges auiomobilhandlareförbund anför liknande synpunkter.

Beträffande frågan om tullen för i utlandet verkställt reparationsarbete anför Kungl. automobilklubben bl. a. att det hör till undantagen att ett fordon utföres endast eller huvudsakligen för att repareras. Däremot förekommer icke sällan att ett fordon under utlandsvistelse av olika skäl blir i behov av reparation. Automobilklubben anser det vara skäligt att släppa kravet på erläggande av tull på utförda reparationer åtminstone då det icke rör sig om väsentliga förbättringar. Däremot synes erinran icke kunna riktas mot bibehållande av krav på tull om fordonet utförts uteslutande eller huvudsakligen i syfte att repareras. I varje fall bör närmare klargöras i vilken utsträckning anmälningsplikt beträffande gjorda reparationer föreligger. — Liknande synpunkter anföres av Motormännens riksförbund.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär väsentligt ökade möjligheter till nedsättning i tullen för varor som underkastats bearbetning i utlandet eller som där helt eller delvis tillverkats med användning av svenskt material. Förslaget ligger helt i linje med vårt lands strävanden att undanröja handelshindren mellan länderna. Behovet av åtgärder i förevarande syfte har under senare år gjort sig alltmer gällande. Inom näringslivet har kommitténs förslag också mötts med allmänt gillande, och de framkomna erinringarna avser endast detaljfrågor. Förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser överensstämmer i huvudsak med kommitténs förslag, även om vissa avvikelser föreligger som jag återkommer till i det följande. Enligt min mening bör därför åtgärder på här ifrågavarande område genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med tulltaxekommitténs förslag. Framhållas må dock att förslagets praktiska konsekvenser är svåra att helt överblicka, eftersom de hittillsvarande bestämmelserna i stor utsträckning omöjliggjort den här avsedda trafiken. Frågan om bestämmelsernas lämpligaste utformning kan därför få tagas under förnyat övervägande, sedan närmare erfarenheter vunnits rörande deras tillämpning.

Enligt det nyssnämnda nordiska förslaget skall tullen på utomlands reparerade varor, såvitt angår med värdetull belagda artiklar, beräknas efter den för varor av ifrågavarande slag gällande tullsatsen och icke såsom enligt kommitténs förslag efter en enhetlig tullsats. I den danska motsvarigheten till vår tulltaxeförordning har denna princip viss tillämpning även i fråga om varor som införes efter annan bearbetning. Dessa olikheter mot tulltaxekommitténs förslag torde sammanhänga med speciella, till Sverige icke hänförliga förhållanden och bör enligt min uppfattning icke nu föranleda någon avvikelse från nämnda förslag.

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 59

Vid utformningen av departementsförslaget har, med anledning bl. a. av vissa av generaltullstyrelsen gjorda påpekanden, vidtagits smärre jämkningar av företrädesvis formell natur. Av viss reell betydelse kan måhända vara slopandet av kravet på att utförseln skall ha skett i reparations- eller bearbetningssyfte såsom villkor för tullnedsättning enligt 2 resp. 3 mom. Förutom nyss berörda skiljaktighet mellan det nordiska förslaget och kommittéförslaget föreligger även vissa olikheter i fråga om sådana detalj spörsmål som enligt kommitténs förslag skulle regleras av tillämpningsföreskrifterna. I det nordiska förslaget har sålunda som villkor för åtnjutande av tullfrihet vid återinförsel i oförändrat skick föreskrivits identitet mellan importör och exportör. Tulltaxekommittén har icke något dylikt krav utan har tvärtom föreslagit avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om att medgivande från den inhemske tillverkarens sida i vissa fall är nödvändigt för åtnjutande av ifrågavarande förmån. I denna fråga ansluter jag mig till den uppfattning som företrätts av tulltaxekommittén. I samband med att man, på sätt nyss angivits, i 2 och 3 mom. slopar kravet på att utförseln skall ha skett i reparations- eller bearbetningssyfte synes däremot skäl föreligga att efter mönster av det nordiska förslaget uppställa krav på identitet som nyss sagts icke blott då fråga är om den mera genomgripande bearbetning som avses i 4 mom. utan jämväl i de fall som åsyftas i 2 och 3 mom. Även i ett annat hänseende synes en tillämpning i överensstämmelse med det nordiska förslaget vara på sin plats. I detta förslag stadgas såsom villkor för här ifrågavarande tullförmåner — vilka ju baserar sig på att varan eller till denna använt material tidigare utförts — att denna utförsel icke skett för uppfyllande av en utförselförpliktelse i förhållande till tullverket. Villkoret i fråga avser det förhållandet att varan (materialet) kan ha importerats tullfritt mot förpliktelse för importören att inom viss tid återutföra densamma (eller i vissa fall att utföra vara av samma mängd och beskaffenhet). Det är uppenbart att dylik utförsel icke bör berättiga till någon lindring av tullen vid en senare införsel av varan i oförändrat eller bearbetat skick. I anledning av de yrkanden som framställts om att generaltullstyrelsen måtte erhålla befogenhet att medgiva utsträckning av föreskrivna tidsfrister vill jag framhålla att det synes lämpligt att i tillämpningsföreskrifterna intages en allmän föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen i berörda hänseende. Vad generaltullstyrelsen anfört rörande förhandsbesked beträffande tilllämpningen av här ifrågavarande bestämmelser föranleder icke någon erinran från min sida. I vissa remissyttranden har beträffande reparation av motorfordon i utlandet ifrågasatts att åtminstone i viss mån knyta tullplikten vid syftet med fordonets utförsel. Att med säkerhet avgöra delta syfte torde emellertid ofta vara vanskligt, och det kan icke heller vara rimligt att cn omfattande reparation skulle bli tullfri, därför att beslutet att låta utföra reparationen träffats efter utresan från Sverige. Enligt min uppfattning bör de princi­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

per som kommit till uttryck i det nu framlagda förslaget kunna tillämpas även i fråga om reparation av motorfordon i samband med vistelse i utlandet. I den mån bestämmelsernas praktiska tillämpning med avseende å berörda motorfordon så påfordrar, torde erforderliga anvisningar kunna utfärdas av generaltullstyrelsen. — Såsom tulltaxekommittén påpekat hindrar givetvis den här behandlade tullindringsregeln inte att den återinförda varan, i den mån det är fördelaktigare, förtullas i vanlig ordning.

Vad som i förevarande sammanhang anförts av jordbruksnämnden och lantbruksförbundet torde få ankomma på chefen för jordbruksdepartementet att överväga vid utformningen av författningsbestämmelserna på jordbruksområdet.

I vissa remissyttranden har föreslagits, att vid tillämpningen av här ifrågavarande bestämmelser skulle med svenskt material likställas svenskt emballage, som användes för transporter från utlandet. I anledning härav må framhållas att emballaget i fråga, till skillnad från material och konstruktionskostnader som avses i förevarande bestämmelser, icke ingår i varans tillverkningsvärde och att det heller icke ifrågasättes, att värdet av emballaget skall inräknas i varans tullvärde. Frågan gäller i stället huruvida den med användningen av det svenska emballaget förenade kostnaden skall inräknas i sagda värde. Detta är ett spörsmål som får bedömas enligt reglerna för beräkning av varas tullpliktiga värde.

7. Skadade varor

Enligt bestämmelse i 10 § nuvarande tulltaxeförordning kan för vara, som genom tillfällighet lidit skada under transporten till införselorten, nedsättning medgivas i tullen, där denna beräknas annorledes än efter värdet, med belopp som svarar mot minskningen i varans värde (när fråga är om värdetull nedsättes tullen genom att den beräknas efter det reducerade värdet). Påkallas tullnedsättning enligt nämnda författningsrum, skall varan försäljas å offentlig auktion genom tullverkets försorg. Frågan om slopande av skyldigheten att låta försälja godset genom tullverkets försorg behandlades av 1925 års tulltaxerevision, som emellertid fann att denna skyldighet borde bibehållas, enär statsverkets rätt till tull eljest kunde äventyras.

Tulltaxekommittén

Kommittén hänvisar i denna fråga till ett uttalande av generaltullstyrelsen och anför därvid följande.

Nuvarande förfarande enligt 10 § medför enligt vad generaltullstyrelsen framhållit olägenheter för varuhavaren ej blott genom att denne förlorar lörfoganderätten över godset och således icke kan taga erforderlig vård om detsamma utan även därigenom, att försäljningen å auktion av praktiska skäl ofta kommer till stånd först långt efter införseln och i vissa fall kan draga kostnader som avsevärt överstiger tullnedsättningen. På grund här­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 61

av är det numera sällsynt, att en varuhavare finner med sina intressen förenligt att påyrka tullnedsättning enligt 10 §.

Styrelsen anser att den större säkerhet, som för statsverkets del följer av den offentliga försäljningen, icke torde kunna anses uppväga de berörda olägenheterna för varuliavaren. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga att i fråga om skadade varor, belagda med specifika tullar, tillämpa strängare regler än i fråga om skadade värdetullvaror. Bestämmelserna om försäljning genom tullverkets försorg har därför slopats i det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget till ändrad lydelse av tulltaxeförordningen.

Kommittén delar generaltullstyrelsens uppfattning i berörda hänseende och har i 7 § av sitt förslag upptagit det av styrelsen föreslagna stadgandet med allenast en formell jämkning. Förslaget innebär, förutom slopande av kravet på offentlig auktion, jämväl viss utvidgning av området för stadgandets tillämpning. Enligt förslaget skulle nämligen tullnedsättning medges icke blott för varor som skadats av tillfällighet utan även för varor som lidit skada genom förskämning eller dylikt. I fråga om beräkningen av varans värde i skadat tillstånd uttalar kommittén att exempelvis av försäkringsbolag eller magistratsbesiktningsmän fastställt värde eller ersättningsbelopp torde kunna tjäna såsom ledning. Den omgång som är förenad med varuhavarens skyldighet att förebringa utredning om skadans uppkomst och erforderligt underlag för beräkning av den skadade varans värde anser kommittén innebära tillräcklig garanti för att bestämmelserna om tullnedsättning icke åberopas i bagatellartade fall.

Yttrandena

Sveriges grossistförbund säger sig utgå från att den föreslagna bestämmelsen äger tillämpning icke blott på varuparti där alla enheter är likvärdigt skadade eller för skämda utan jämväl på partier där endast vissa enheter är delvis eller helt skadade eller förskämda. Den sortering som numera måste företagas exempelvis beträffande frukt och som avser att utsortera icke användbar frukt kan därmed bli överflödig. Förbundet anser det därför tillfredsställande att den nya bestämmelsen ger möjlighet till nedsättning av tullen med ett belopp som svarar mot hela partiets genomsnittliga värdeminskning genom förskämningen. Det är vidare sannolikt att styrkandet av skadas eller förskämnings omfång kan avgöras även på annat sätt än som exemplifieras i betänkandet. Denna fråga bör bli föremål för utredning i samband med berörda branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till bestämmelser om tullnedsättning för skadade varor innebär dels avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om försäljning på offentlig auktion såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande tullnedsättning, dels utvidgning av förmånen till att avse icke blott varor som lidit skada genom tillfällighet utan även varor som lidit skada genom förskämning eller dylikt. I förstnämnda hänseende finner jag icke anledning till erinran mot förslaget. Däremot ställer jag mig tveksam till att tull-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nedsättning skulle medgivas på grund av sådan skada som beror på en med varans beskaffenhet sammanhängande naturlig process. Även om det från principiell synpunkt icke skulle vara något att invända mot en tullreduktion jämväl i sådana fall, måste det enligt min uppfattning ställa sig svårt att i praktiken tillämpa kommitténs förslag på varor av åsyftat slag. En gränsdragning mellan försämring av kvaliteten och skada i egentlig bemärkelse torde vara mycket vansklig. Framhållas må vidare att tullnedsättningen endast skulle avse sådan skada som uppkommit under transporten eller efter ankomsten till införselorten men innan varan anmälts till förtullning. Att avgöra i vilken utsträckning en förskämning av t. ex. ett fruktparti skett före eller efter varans avsändande från skeppningsplatsen torde ställa sig svårt. Jag är därför icke beredd att tillstyrka den av kommittén föreslagna utvidgningen av här ifrågavarande förmån.

I departementsförslaget har nuvarande bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om nedsättning av tullen för haverigods och sjöfynd — med stöd varav i tullstadgan föreskrivits att nedsättning må ske på sätt är stadgat om gods som under transport genom tillfällighet lidit skada — ersatts med en direkt föreskrift om att här ifrågavarande regler skall tillämpas även vid förtullning av haverigods och sjöfynd.

8. Särskild tullfrihet

Reglerna för s. k. särskild tullfrihet, vilka för närvarande är upptagna i 5 § tulltaxeförordningen, återfinnes under 8 § i departementsförslaget. Denna paragraf behandlas i det följande med hänsyn till bestämmelsernas skiftande innebörd punkt för punkt.

Punkterna 1 och 2 (varor för främmande beskickningar och konsulat m.fl.)

Dessa punkter gäller de i nuvarande 5 § a), b) och c) avsedda tullfrihetsförmåner. Det gäller här — vid sidan av tullfrihet för varor som införes för konungahusets räkning — förmåner som enligt internationell sedvänja tillkommer främmande makters diplomatiska och konsulära representanter. Kommitténs förslag har icke avsett någon ändring i sak av nuvarande bestämmelser, men i enlighet med de allmänna principerna för revisionsarbetet har en viss förenkling vidtagits bl. a. genom att två punkter i den nuvarande förordningen sammanslagits. Förslaget ger icke anledning till erinran från min sida.

Punkten 3 (varor för internationella organisationer)

Enligt internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige, har Förenta Nationerna och vissa andra internationella organisationer samt till dessa knutna personer tillerkänts immunitet och privilegier av viss omfattning. Genom lagen den 10 juli 1947 om särskilda förmåner för vissa interna­

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 63

tionella organisationer har dessa förmåner lagfästs för Sveriges vidkommande. Förmånerna i fråga innefattar bland annat tullfrihet av i huvudsak samma karaktär som för diplomatiska tjänstemän. Kommittén har av praktiska skäl funnit lämpligt att i tulltaxeförordningen upptaga ifrågavarande förmån som ett särskilt medgivande, motsvarande vad som gäller för diplomatiska och konsulära tjänstemän. Jag biträder kommitténs förslag.

Punkten 4 (varor medförda av resande)

Tulltaxekommittén Kommitténs förslag till denna punkt avser att genom ett allmänt hållet stadgande i tulltaxeförordningen lägga grunden för den tullfrihet som bör tillkomma resande med avseende å av dem införda artiklar. Kungl. Maj :t skulle därefter utfärda detaljbestämmelser i huvudsak motsvarande vad som gäller enligt momenten d) och e) av nuvarande 5 § jämte därtill anknutna tillämpningsföreskrifter. Kommittén har övervägt sådan inskränkning i den för cyklar, kameror, skrivmaskiner och dylika varor av »kapitalvarukaraktär» medgivna tullfriheten att denna förmån skulle få åtnjutas endast av person som icke är bosatt i Sverige. Kommittén framhåller dock att önskvärdheten ur principiell och i viss mån näringspolitisk synpunkt av en dylik anordning får vägas mot de olägenheter med avseende å resandetrafikens smidiga förlopp som kan vara förenade med densamma. Kommittén har vidare ansett det böra övervägas huruvida tillräckliga skäl föreligger att bibehålla nuvarande bestämmelse om att cykel med hjälpmotor må åtnjuta tullfrihet allenast under förutsättning att fordonet är gammalt och brukat. I fråga om för återutförsel avsedda resesouvenirer gäller enligt internationella överenskommelser tullfrihet intill ett sammanlagt värde av högst 2 700 kronor för resande hemmahörande i utomeuropeiskt land och högst 600 kronor för resande hemmahörande i europeiskt land. Enligt kommitténs uppfattning finns för vårt lands vidkommande knappast tillräckliga skäl att upprätthålla någon skillnad mellan nämnda kategorier av resande, utan kommittén anser lämpligt att båda kategorierna medgives tullfrihet för ifrågavarande resesouvenirer exempelvis intill ett till 3 000 kronor avrundat belopp.

Yttrandena Generaltullstijrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde uteslutas icke blott varor som införes i handelssyfte utan även varor som införes för yrkesmässig förbrukning. Emellertid anser styrelsen det tillfyllest att dylika inskränkningar regleras genom tillämpningsföreskrifterna, varför styrelsen endast föreslår alt orden »annorledes än i handelssyfte» utgår ur förevarandc moment.

64 Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Vad angår den av kommittén ifrågasatta begränsningen av tullfriheten för vissa artiklar till personer, som icke är bosatta i Sverige, uttalar styrelsen bl. a. följande. Den smidiga behandling av resande som numera genomförts förutsätter att sedvanlig reseutrustning är tullfri. I praktiken torde bär i riket bosatta personer sedan lång tid tillbaka åtnjutit sådan tullfrihet, före 1952 dock endast för begagnade artiklar. Den jämsides gällande tullfriheten för varor till ett värde av högst 275 kronor skulle i många fall ej förslå för att göra ens begagnade kameror, skrivmaskiner etc. tullfria. Möjlighet att i uppenbara fall av missbruk vägra tullfrihet föreligger genom stadgandet, att tullfriheten avser »förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan». Styrelsen förordar således, att orden »såvitt angår person, som icke är bosatt i Sverige» utgår ur 1 mom. andra stycket.

Beträffande frågan huruvida tullfriheten för av resande införd cykel med hjälpmotor skall begränsas till gammal och brukad sådan cykel eller icke anför styrelsen följande. I sak föreligger icke anledning att i tullhänseende behandla cykel med hjälpmotor annorlunda än andra motorfordon. För motorfordon har kommittén ifrågasatt mycket liberala bestämmelser för medgivande av temporär tullfrihet, innebärande att deposition av eller annan garanti för belöpande tull icke skulle erfordras. En förutsättning för så liberala föreskrifter är, att särskild kontroll utövas över att fordon, som varaktigt kvarbliva här i riket, vederbörligen förtullas. Sådan kontroll utövas nu i samband med inregistreringen här i riket. Då emellertid cyklar med hjälpmotor ej äro registreringspliktiga i Sverige, kan motsvarande kontroll ej anordnas i fråga om dylika. Å andra sidan synes det önskvärt att cyklar med hjälpmotor i tullhänseende icke behandlas ofördelaktigare än andra och värdefullare transportmedel. Den enda praktiska lösningen synes då vara att gå ett steg längre och lämna definitiv tullfrihet för dylika cyklar. Möjlighet synes emellertid böra föreligga att i fall av uppenbart missbruk vägra tullfrihet för cykel med hjälpmotor — även för det fall att den införes av en utlänning. Viss möjlighet erhålles genom den ifrågavarande inskränkningen av tullfriheten till att omfatta endast »gammalt och brukat» fordon. Styrelsen vill således för sin del förorda att berörda inskränkning bibehålies.

Vad beträffar kommitténs förslag till utvidgad tullfrihet för resesouvenirer, avsedda att återutföras, innebärande att envar resande hemmahörande i främmande land skulle få tullfrihet för dylika varor till ett värde av högst il 000 kronor, anför styrelsen följande. Styrelsen hyser för sin del farhågor för konsekvenserna av en så liberal tullfrihetsregel, särskilt med hänsyn till den stora resandefrekvensen mellan Sverige och våra närmaste grannländer. Begreppet souvenirer innefattar i vidsträckt bemärkelse prydnadsartiklar och personliga artiklar av alla slag, därav många artiklar som äro belagda jämväl med särskild skatt. Vid tullfrihet, varom nu är fråga, föreligger icke möjlighet att hålla kontroll över att återutförsel verkligen sker. Styrelsen vill för sin del således ifrågasätta, om icke de ovannämnda av innevarande års riksdag antagna bestämmelserna, vilka utgöra internationell standard, borde bibehållas tills vidare.

Vidare framhåller styrelsen att den tullfrihet som nu medgives för varor till ett värde understigande vissa angivna belopp endast avser varor vilkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1900 65

värde helt faller inom angiven värdegräns. Kommittén har i sitt förslag till tillämpningsföreskrifter icke medtagit motsvarande begränsning, varför således »partiell* tullfrihet i förekommande fall skulle åtnjutas beträffande värdefullare föremål. Ett genomförande av detta förslag skulle ge tullfriheten en helt annan innebörd än den ursprungligen åsyftade. Relativt värdefulla artiklar skulle kunna bli helt tullfria — och i förekommande fall även befriade från annan indirekt skatt — genom att flera personer gemensamt införde desamma. Styrelsen förordar att tullfriheten alltjämt begränsas till föremål, vars värde helt faller inom angivna värdegränser. I detta sammanhang har styrelsen även berört den import av livsmedel som ägt rum med utnyttjande av den till här ifrågavarande tullfrihetsförmåner anknutna rätten för resande till avgiftsfri införsel av vissa livsmedel. Vad styrelsen därvid anfört baserar sig på då gällande regler, enligt vilka såsom villkor för tull- och avgiftsfriheten gällde, att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa varor. Efter att ha berört de praktiska svårigheter som varit förenade med tillämpning av detta villkor och konstaterat att tulltaxekommittén icke behandlat frågan på annat sätt än att kommittén i sitt utkast till tillämpningsföreskrifter gjort en mindre jämkning i lydelsen av förenämnda villkor diskuterar styrelsen olika möjligheter att ändra ifrågavarande regler. En möjlighet skulle vara att föreskriva bestämda maximikvantiteter, en annan att såsom villkor för tulloch avgiftsbefrielse stadga att varornas mängd och beskaffenhet kännetecknar dem såsom avsedda för sedvanligt icke yrkesmässigt bruk. Något direki förslag i ämnet framlägges emellertid icke. Frågan om resandes införsel av livsmedel beröres även av statens jordbruksnämnd. Nämnden anser det angeläget att möjligheter skapas att förhindra missbruk av bestämmelsen om avgiftsfri införsel. Enligt nämndens mening skulle den enklaste lösningen vara att föreskriva en bestämd maximilcvantitet. — Sveriges lantbruks förbund har anfört liknande synpunkter. — Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges speceri- & lanthandlareförbund, Sveriges industriförbund och landsfiskalen i Torsby distrikt bär berört frågan om resandes införsel av livsmedel. Svenska turisttrafikförbundet anser att de av kommittén föreslagna bestämmelserna måste betraktas som ytterligare lättnader ur turisttrafikens synpunkt och tillstyrker därför förslaget. Sjöfartsstyrelsen framhåller att de speciella förhållanden, under vilka sjöfolket lever och arbetar, medför att för dem en resa icke på samma sätt som för resande i allmänhet utgör en isolerad företeelse utan oftast endast är ett led i deras normala yrkesutövning. Med hänsyn härtill finner styrelsen det skäligt att begränsningen i fråga om tullfrihet för gångkläder in. m. till vad som icke prövas överstiga behovet under resan slopas för sjöfolkets del. Vidare anser sjöfartsstyrelsen att även sjöfolket bör komma i åtnjutande av tullfrihet intill ett sammanlagt värde av 275 kronor för varor, avsedda för sjömannens eller hans familjs personliga behov eller till gåva till närstående person för dennes personliga bruk. 5 llihang titt riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

Kommitténs förslag att reglera hithörande frågor genom ett allmänt hållet stadgande i tulltaxeförordningen och mera detaljerade regler i tillämpningsföreskrifterna har icke föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Någon anmärkning mot kommitténs utformning av den generella bestämmelsen i förordningen har icke heller framkommit, med undantag för generaltullstyrelsens förslag att till tillämpningsföreskrifterna överföra villkoret att importen skall ske annorledcs än i handelssyfte. Jag anser mig emellertid höra i stort sett följa kommitténs förslag till förordningens lydelse i denna punkt.

Vad därefter beträffar utformningen av tillämpningsföreskrifterna har dessa tilldragit sig störst intresse med hänsyn till resandes import av livsmedel. Denna fråga har emellertid efter remissbehandlingen kommit i ett annat läge genom en ändring som vidtagits i de nuvarande bestämmelserna. Det tidigare för tullfrihet gällande villkoret, att resan uppenbarligen icke företagits i syfte att tullfritt införa varorna, har nämligen år 1958 ersatts med villkoret att varornas mängd och beskaffenhet icke giver anledning antaga att de införes i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. Någon anledning att i sak vidtaga någon ändring i det sålunda gällande villkoret torde icke föreligga.

I fråga om tillämpningen i övrigt av bestämmelserna kan jag i huvudsak ansluta mig till generaltullstyrelsens uttalanden.

I anledning av vad sjöfartsstyrelsen anfört vill jag framhålla att det i \issa hänseenden kan vara vanskligt att utan vidare tillämpa de för resande gällande reglerna jämväl på personer anställda ombord å fartyg. Frågan i vad mån ett sådant likställande av dessa kategorier lämpligen kan ske torde tå tagas i övervägande vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.

Punkten 5 (verktyg m. m. för yrkesutövare)

' Denna punkt motsvarar 5 § f) i nuvarande tulltaxeförordning. Kommitténs förslag innebär en i huvudsak formell jämkning av gällande bestämmelser. Föi slaget ger icke anledning till någon erinran från min sida.

Punkten 6 (förnödenheter å transportmedel)

Tulltaxekommittén

Punkten 6 motsvarar 5 § g) och h) i nuvarande tulltaxeförordning, sistnämnda moment dock endast i vad det avser förnödenheter. I kommitténs förslag har tullfriheten utsträckts till att gälla förnödenheter för alla slag av transportmedel, under det att förmånen, utom såvitt angår bensin, enligt nuvarande regler endast avser förnödenheter till fartyg eller luftfartyg. Kommitténs formulering innebär vidare en uppmjukning av det nuvarande villkoret, att förnödenheterna skall kvarbliva å transportmedlet; ändringen avser att möjliggöra tillfälligt bortförande utan att tull behöver erläggas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 67

I kommitténs betänkande har framhållits att nuvarande 5 § h) tulltaxeförordningen även omfattar fartygsinventarier och att generaltullstyrelsen föreslagit att tullfriheten skulle utvidgas till att omfatta jämväl luftfartygsinventarier. Kommittén har icke i och för sig haft någon erinran mot detta förslag men förordat att det åsyftade resultatet skall åstadkommas på annat sätt, nämligen genom införande av Aussa anmärkningar rörande behandlingen av inventarier av ifrågavarande slag i kap. 88 och 89 i tulltaxan.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen anser att den åsyftade innebörden av bestämmelsen bäst klargöres genom att tullfriheten för varorna uttryckligen angives gälla endast så länge de tillhör transportmedlet.

Departementschefen

Enligt min mening ligger det i sakens natur att här ifrågavarande tullfrihetsmedgivande gäller endast så länge varorna tillhör transportmedlet, och jag finner det icke nödvändigt att i författningstexten särskilt angiva detta. Jag anser mig sålunda kunna godtaga den formulering som använts i kommitténs förslag.

I detta sammanhang må nämnas att kommitténs förslag till reglering av vissa hithörande frågor genom införande av särskilda anmärkningar i tulltaxan redan genomförts i samband med den år 1958 verkställda revisionen av taxan.

Punkten 7 (proviant å transportmedel)

Tulltaxekommittén

Kommittén har föreslagit en mera allmän formulering än den som användes i 5 § k) nuvarande tulltaxeförordning. Förslaget innebär att tullfrihet skulle, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för proviant, medförd å och avsedd för besättning eller passagerare å transportmedel, som inkommer i trafik. I tillämpningsföreskrifterna skulle i stort sett upptagas de detaljbestämmelser som nu förekommer i själva förordningen. Kommittén anser dock icke tillräckliga skäl föreligga alt bibehålla det undantag från tullfriheten som nu beträffande restaurangvagnar göres för konserver samt dryckes- och tobaksvaror, i \ad undantaget avser konserver och andra dryckesvaror än rusdrycker.

Yttrandena

Sveriges redareförening anser att den i kommitténs förslag förekommande inskränkningen »i den mån Konungen därom förordnar» bör utgå ur författningstexten; som skäl härför anföres att det icke bör ifrågakomma att med stöd av de nya bestämmelserna göra någon ändring i hittills tillämpad praxis beträffande tullfrihet för här avsedd proviant.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

I anledning av vad Sveriges redareförening anfört vill jag framhålla, att den angivna inskränkningen icke åsyftar någon begränsning av förmånerna utan endast har det praktiska syftet att möjliggöra en mera rationell utformning av bestämmelserna, i det att själva förordningens text icke behöver belastas med några detaljbestämmelser; jag finner icke anledning frångå kommitténs förslag på denna punkt.

Punkten 8 (livsförnödenheter för djur under transport)

Denna punkt motsvarar 5 § v) i gällande tulltaxeförordning; i enlighet med tulltaxekommitténs förslag har bestämmelserna överförts med allenast en mindre jämkning, innebärande möjlighet till en mera fri tolkning av begreppet bestämmelseort än vad nu är fallet.

Punkten 9 (ventilationstrummor och garneringsmateriel)

I enlighet med vad som tidigare anförts i avsnittet rörande behandlingen av emballage har här införts en mot nuvarande regler (5 § q) svarande bestämmelse om tullfrihet för ventilationstrummor för lastrum och s. k. garneringsmateriel till skydd för gods under transport.

Punkten 10 (inventarier från förolyckat fartyg m. m.)

Tulltaxekommittén

Kommittén har i sitt förslag (8 § 9 mom.) genom en viss jämkning av den nu i 5 § h) använda formuleringen velat ge uttryck åt att här avsedd tullfrihet endast bör gälla gods som införes till vårt land i samband med bärgningen. Vidare föreslår kommittén en saklig ändring såtillvida att enligt kommitténs förslag icke blott inventarier utan även annan till last icke hänförlig materiel skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. Förslaget innebär dessutom att tullfriheten, som nu endast avser inventarier till fartyg, utsträckes till att omfatta även inventarier m. m. från förolyckat luftfartyg.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen berör den ändring av formuleringen, varmed kommittén velat klargöra att utomlands bärgat gods, som på kommersiell väg försålts till Sverige, icke skall komma i åtnjutande av här ifrågavarande tullfrihet. Detta anser styrelsen fullt klart framgå även av den nuvarande texten, enär sålunda försålt gods ej kan anses tillhöra det förolyckade fartyget längre. I praxis har författningsrummet också fått sådan tolkning. Kommitténs förslag kan eventuellt föranleda tvekan huruvida utomlands bärgat gods, som återföres till den svenske ägaren med t. ex. annat honom tillhörigt fartyg, må lämnas tullfritt enligt ifrågavarande bestämmelse. I sådant fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 69

synes emellertid enligt styrelsens uppfattning övervägande skäl tala för tullfrihet. Då den gällande formuleringen av bestämmelsen lett till en lämplig praxis på området, anser styrelsen det ur praktisk synpunkt vara fördelaktigt alt i här berörda avseende icke vidtaga någon ändring av den nuvarande texten.

Departementschefen

Kommitténs förslag biträdes av mig med en mindre jämkning i enlighet med generaltullstyrelsens yttrande.

Punkten 11 (liktransporter)

Punkten har i enlighet med tulltaxekommitténs förslag (8 § 10 mom.) oförändrad överförts från 5 § x) i nuvarande förordning.

Punkten 12 (flyttsaker och hemgift)

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller två olika moment för varor, som införes i samband med inflyttning till riket, det ena (5 § 1) avseende varor, som erhållits såsom hemgift eller bröllopsgåva i anledning av giftermål med här i riket bosatt person, det andra (5 § in) avseende flyttsaker i allmänhet. Tillämpningsområdet för de båda momenten är något olika, i det att tullfriheten för hemgift och bröllopsgåva är begränsad till »färdiga hushållseller klädespersedlar», under det att tullfriheten för flyttsaker i allmänhet avser »husgeråds- eller andra lösörepersedlar». Vissa olikheter föreligger även med avseende å kravet på den inflyttande personens hemvist eller vistelse utomlands. Slutligen gäller beträffande flyttsaker i allmänhet såsom villkor att de är gamla och brukade, under det att dylik begränsning självfallet icke är föreskriven beträffande hemgift och bröllopsgåva.

Tulltaxekom mittén

Kommittén föreslår (8 § 11 mom.) att tullfriheten i samband med inflyttning från utlandet behandlas i ett sammanhang och att därvid i själva tulltaxeförordningen endast intages ett allmänt hållet stadgande om tullfrihet för varor, som annorledes än i handelssyfte införes av dem som inflyttar, under det att detaljbestämmelserna i överensstämmelse med av kommittén eljest använda principer överflyttas till tillämpningsföreskrifterna. I fråga om detaljbestämmelserna anför kommittén bl. a. följande.

Generallullslyrelsen har föreslagit vissa utvidgningar av tullfrihetsmedgivandet enligt båda de nuvarande momenten, dels genom att tullfriheten för flyttsaker i allmänhet skulle omfatta även hemberedda livsmedel, dels genom att tullfriheten för varor som införes i anledning av giftermål skulle utsträckas till att avse »färdiga husgeråds-, heminrednings- eller klädespersedlar» samt gälla oavsett på vilket sätt artiklarna förvärvats (alltså icke endast om de utgör hemgift eller bröllopsgåva). Kommittén biträder styrelsens

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

förslag i vad avser flyttsaker i allmänhet. Vad angår varor som införes med anledning av giftermål kan ifrågasättas, huruvida man icke skulle kunna ta steget fullt ut och låta de för flyttsaker i allmänhet gällande, något liberalare reglerna angående bl. a. omfattningen av tullfrihetsmedgivandet gälla även här. Tvekan kan dock råda i detta hänseende på grund av risken för missbruk. Kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har därför på denna punkt givits en alternativ utformning. Enligt kommitténs uppfattning bör hinder icke möta att ge uttrycket »husgeråds- och lösörepersedlar» sådan tolkning, att däri kan inbegripas även smärre kvantiteter av varor som lakans- och handduksväv, vilka ej sällan ingår bland de artiklar som medföres vid inflyttning i anledning av giftermål.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde uteslutas ej blott varor, som införes i handelssvfte, utan jämväl varor, som införes för yrkesmässig förbrukning; inskränkningarna synes emellertid böra överföras till tillämpningsföreskrifterna. Vad beträffar frågan huruvida person, som flyttar till Sverige på grund av giftermål, skall åtnjuta tullfrihet för varor av alla slag eller blott för husgeråds-, heminrednings- och klädespersedlar förordar styrelsen det senare alternativet, då detta synes bäst svara mot det praktiska behovet. Det liberalare alternativet synes kunna inbjuda till missbruk, exempelvis med avseende å bilar. Väljes det snävare alternativet kan ifrågasättas, om icke i författningstexten klart borde utsägas, att även material för tillverkning av nämnda slag av persedlar må införas tullfritt.

Departementschefen

I fråga om grundbestämmelsen i tulltaxeförordningen biträder jag i stort sett kommitténs förslag.

Vad beträffar tillämpningen av den sålunda föreslagna bestämmelsen synes mig försiktigheten bjuda att åtminstone tills vidare följa den av generaltullstyrelsen förordade något restriktivare linjen.

Punkten 13 (arv, testamentsförvärv och gåvor)

Enligt gällande bestämmelser åtnjutes i vissa speciella fall tullfrihet för gåvor, men i övrigt föreligger inga bestämmelser om tullfrihet för benefika förvärv. Hos tulltaxekommittén föreslog generaltullslyrelsen utsträckning i vissa hänseenden av tullfriheten för gåvor samt, under hänvisning bl. a. till bestämmelser i andra länder, införande av tullfrihet för arvegods.

Tulltaxekommittén

Kommittén finner att tullfrihet i många fall kan vara befogad när det gäller varor av här ifrågavarande karaktär och föreslår att i tulltaxeförordningen intages en generellt hållen bestämmelse (8 § 12 mom.) som ger Kungl. Maj :t möjlighet att närmare reglera hithörande frågor i tillämpnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 71

föreskrifterna; kommittén liar därvid gjort undantag för tobaksvaror, cigarrettpapper och rusdrycker.

I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén upptagit åtskilliga fall i vilka tullfrihet enligt denna bestämmelse ansetts böra ifrågakomma.

Tullfrihet skulle sålunda medgivas för liusgeråds- och andra lösörepersedlar vilka erhållits i arv. Kommittén anser det icke påkallat att föreskriva att varorna skall vara gamla och brukade; att detta i regel är förhållandet ligger i sakens natur, men om undantagsvis såsom arv erhålles obegagnade artiklar bör dessa icke på grund därav vara uteslutna från tullfriheten. Kommittén finner av praktiska skäl lämpligt att med arv likställa vad som av arvsberättigad erhållits genom testamente.

Vidare skulle tullfrihet medgivas för utmärkelsetecken och hedersgåvor in. in. i enlighet med en av generaltullstyrelsen föreslagen formulering, innebärande viss utvidgning av den tullfrihet som för närvarande gäller (5 § t) för av främmande statsmyndigheter förlänade ordenstecken och dylikt ävensom utställningsmedaljer och tävlingspris.

Tullfrihet skulle även medgivas för gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt, ett medgivande som saknar motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna.

Nuvarande stadgande om tullfrihet för gåvor till sjömän (5 § n) skulle bibehållas i sak oförändrat, men utan nu gällande reciprocitetskrav.

Tullfrihet skulle vidare medgivas för gåvor till vetenskapliga institutioner. Denna tullfrihet täcker delvis ett område, som är föremål för en i UNESCO :s regi ingången konvention, men man har beträffande gåvor här i landet enligt tidigare särskilda bestämmelser sträckt sig längre än vad fallet är i UNESCO-konventionen, och kommitténs förslag innebär en ytterligare utvidgning av ifrågavarande förmån. Kommittén anser det lämpligast alt ett sådant, främst ur intern synpunkt motiverat stadgande upptages i samband med reglerna för andra gåvor, under det att de bestämmelser, som mera direkt tar sikte på genomförande av UNESCO-konventionen, behandlas i en punkt för sig (punkten 15).

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har slutligen upptagits eu helt ny bestämmelse om tullfrihet för gåvor till enskilda. Kommittén finner en begränsning till försändelser med ett värde av högst 100 kronor vara en i avvaktan på närmare erfarenheter lämplig anordning.

I detta sammanhang berör kommittén även frågan om tullfrihet för gåvor till Rädda barnens riksförbund (förutvarande Föreningen Rädda barnen). Kommittén erinrar om att tullfrihet för sådana gåvor brukat medgivas av riksdagen för två år i sänder och meddelats i skrivelse till generaltullstyrelsen. Då medgivandet endast tillkommer viss organisation och i varje fall under normala förhållanden kommer i tillämpning i elt begränsat antal fall, ifrågasätter kommittén huruvida icke tullfriheten liksom hittills lämpligen bör stadgas i särskild skrivelse. 1 fortsättningen skulle denna emellertid kunna utfärdas av Kungl. Maj :t utan riksdagens beslut i varje särskilt fall.

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I anslutning härtill må erinras om att innevarande riksdag, på förslag av bevillningsutskottet, törlängt tullfriheten för Rädda barnens riksförbund tills vidare (Prop. 1960: 4, BevU 4, Rskr 70). Utskottet förutsatte i sitt betänkande att frågan skulle omprövas, därest generella regler om tullfrihet infördes för gåvor till ideella organisationer.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen anser särskild anledning icke föreligga att i detta sammanhang påpeka att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror och rusdrycker. Motsvarande stadgande finnes icke i exempelvis punkterna 11 och 13 i kommitténs förslag. Med hänsyn till att bestämmelserna om gåvor är avsedda att kunna komma i tillämpning även på varor, inköpta i utlandet för skänkta medel, ifrågasätter styrelsen om icke ordalydelsen borde jämkas till: »varor som inkomma från utlandet» i stället för »varor som erhållas från utlandet».

I fråga om gåvor till enskild person framhåller styrelsen att tullfrihet bör åtnjutas även för försändelser av högre värde än 100 kronor, om mottagarna är flera och gåvan till var och en har högst 100 kronors värde; det förutsättes att i gåvans värde inräknas jämväl till äventyrs tullfria artiklar. Med åberopande tillika av vissa närmast redaktionella synpunkter föreslår styrelsen att bestämmelsen om tullfrihet för ifrågavarande artiklar erhåller följande lydelse:

enstaka gåvoföjsändelser till enskild person under förutsättning, att gåvans värde uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för mottagarens eller hans familjs personliga behov; skolande vid beräkningen av värdet i tillämpliga delar gälla vad i tillämpningsföreskrifterna till 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen stadgas.

Vad angår den i betänkandet omnämnda tullfriheten för Rädda barnens riksförbund anser styrelsen att ur rent praktisk synpunkt skäl kan anföras lör att denna behandlas i tillämpningsföreskrifterna.

Statens jordbruksnämnd anser att den av tulltaxekommittén föreslagna allmänna bestämmelsen om tullfrihet för gåvosändningar i princip torde kunna göras tillämplig även på varor tillhörande jordbruksregleringen under förutsättning av viss maximering av kvantiteten. — Sveriges lantbruksförbund uttalar däremot att tullfriheten i princip icke bör gälla livsmedel men säger sig med visst förbehåll kunna acceptera tullfrihet under samma förutsättning som jordbruksnämnden.

Statens medicinska forskningsråd, kanslern för rikets universitet, atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker kommitténs förslag i vad avser gåvor till vetenskapliga institutioner.

Rädda barnens riksförbund anser att eu bestämmelse om tullfrihet för gåvor till förbundet helst borde införas i själva tulltaxeförordningen men anser det icke vara någon större olägenhet om frågan löses på sätt kommittén föreslår.

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 73

Departementschefen

Kommitténs förslag att i tulltaxan införa en allmän bestämmelse för reglering av frågan om tullfrihet för benefika förvärv finner jag ändamålsenligt. Härvid bör testamentariska förvärv helt likställas med arv. Vad beträtfar bestämmelsens utformning delar jag general tullstyrelsens uppfattning att det icke är erforderligt att i detta sammanhang göra någon reservation för tobaksvaror, cigarrettpapper och rusdrycker; i vad mån tullfrihet kan få åtnjutas för varor av ifrågavarande slag regleras för närvarande av de särskilda föreskrifter som behandlar rätten till införsel av dylika varuslag. Det synes också lämpligt att såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt ge bestämmelsen sådan formulering att det står klart att tullfrihet jämväl skall kunna ifrågakomma beträffande varor som inköpts för från utlandet skänkta medel.

I fråga om tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om gåvor till privatpersoner kan jag ansluta mig till vad general tullstyrelsen anfört.

Frågan om begränsning av de kvantiteter livsmedel som skall tillåtas införda avgiftsfritt med stöd av förevarande bestämmelse regleras i författningarna rörande införseln av sagda varor.

I fråga om tullfriheten för gåvor till Rädda barnens riksförbund ansluter jag mig till vad tulltaxekommittén anfört därom, att frågan om tullfrihet i fortsättningen skall kunna avgöras av Kungl. Maj :t utan att riksdagens beslut i det särskilda fallet erfordras.

Punkten 14 (varuprov m. m.)

Varuprov kommer för närvarande i åtnjutande av särskild tullfrihet enligt 5 § o) tulltaxeförordningen, därest de saknar eller har allenast obetydligt handelsvärde; för varuprov som icke uppfyller detta villkor kan enligt 8 § 1 mom. a) samma förordning medgivas temporär tullfrihet, d. v. s. tullfrihet under villkor att varorna återutföres. Bestämmelserna avser nänmast varuprov, som tjänar till att demonstrera (presumtiva) importvarors beskaffenhet eller arbetssätt, men de torde i praktiken tillämpas även på varuprov, avsedda att tjäna till ledning för här bedriven varutillverkning.

Mönster är enligt gällande bestämmelser likställda med varuprov; med mönster avses därvid sådana avbildningar av en vara som skall ersätta prov å densamma.

Beträffande modeller finns icke någon annan särskild föreskrift än att temporär tullfrihet enligt 8 § 1 mom. a) tulltaxeförordningen medgives för varor avsedda att tjäna som bl. a. modeller vid tillverkning av exportvara. Formellt skulle således varken särskild eller temporär tullfrihet kunna ifrågakomma för andra modeller, men i praktiken torde temporär tullfrihet i viss utsträckning ha medgivits genom eu vidsträckt tolkning av uttrycket »varuprov och mönster».

74 Kungl. Majrts proposition nr 98 år 1960

Tulltaxekommittén I fråga om varuprov och mönster finner kommittén nuvarande praxis naturlig och ifrågasätter icke någon ändring. Beträffande modeller anför kommittén i huvudsak följande. I fråga om modeller som tjänar till att demonstrera importvarors beskaffenhet eller arbetssätt torde icke finnas anledning till strängare behandling än som tillämpas för varuprov. Enligt kommitténs uppfattning bör man, oavsett om modellerna kan anses äga handelsvärde eller ej — något som ju kan vara synnerligen vanskligt att avgöra — kunna medgiva särskild tullfrihet, när ändamålet tydligt framgår av material eller utförande. Därest detta icke är fallet bör temporär tullfrihet medgivas. När fråga är om modeller till ledning vid inhemsk varutillverkning får saken anses vara mera tveksam, i synnerhet om det gäller produktion för hemmamarknaden och betalning erlägges för modellerna. Detta är vanligt bl. a. inom modebranschen, där införsel sker av exempelvis modeller till klänningar, utförda av simpel vävnad eller t. o. in. papper. Modellkostnaderna utgör i dessa såväl som andra fall otvivelaktigt en del av varans manufaktureringskostnader, och en inhemsk producent som själv utarbetar modeller kan med visst fog göra anspråk på samma tullskydd för dessa som för andra manufaktureringskostnader. Betraktar man saken på detta sätt finnes uppenbarligen icke skäl för vare sig särskild eller temporär tullfrihet. Tydligt är å andra sidan att priset för modellerna väsentligen innefattar »ideella» värden och att förhållandet därför närmar sig vad som gäller beträffande ritningar eller beskrivningar för vilka ju någon tull icke erlägges. Kommittén har funnit skyddssynpunkten åtminstone för vårt lands vidkommande ha mera teoretisk än praktisk betydelse och har därför ansett övervägande skäl tala för en liberal inställning till hithörande spörsmål. Enligt kommitténs uppfattning bör därför modeller för nu ifrågavarande ändamål kunna behandlas på samma sätt som ovan angivits beträffande modeller för demonstration av importvaror, d. v. s. särskild tullfrihet bör medgivas om artiklarnas egenskap av modeller tydligt framgår av material eller utförande och temporär tullfrihet om detta icke skulle vara fallet. Kommittén har i sitt förslag utformat såväl här ifrågavarande bestämmelse om särskild tullfrihet (8 § punkten 13 i kommitténs förslag) som motsvarande stadgande om temporär tullfrihet (11 § 1 mom.) på grundval av de tankegångar som bär utvecklats. Härvid har kommittén funnit lämpligt alt utställningsföremål, vilka nu i fråga om temporär tullfrihet är likställda med varuprov och mönster, även när det gäller särskild tullfrihet inbegripes under samma regler. I kommitténs förslag har vidare upptagits kinematografisk film utvisande importvaras beskaffenhet eller användning. Beträffande viss sådan film föreligger eu internationell överenskommelse om temporär tullfrihet, i enlighet varmed bestämmelse härom nu är intagen i 8 § 1 mom. g) lulltaxeförordningen. Kommittén har med beaktande av syftet med den svenska tullen på kinematografisk film funnit hinder icke möta att medgiva tullfrihet utan tidsbegränsning och utan nu gällande inskränkningar och villkor. I nuvarande 5 § o) intagen bestämmelse om tullfrihet för kataloger, prislistor och annat merkantilt tryck har icke medtagits i kommitténs förslag,

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 75

eftersom dessa varuslag upptagits med tullfrihet i kommitténs förslag till tulltaxa.

Yttrandena

Sveriges industriförbund framhåller att konfektionsindustri!! i viss utsträckning inför färdiga modellplagg, där det varken av material eller utförande framgår att de är avsedda att användas som modeller. Eftersom dylika plagg tjänar samma ändamål som t. ex. ritningar för maskintillverkning, vilka är tullfria, och då några skyddsintressen inte finns, bör enligt förbundets mening tullfrihet medgivas även för färdiga plagg, vilka enligt intyg skall användas endast som modeller.

Departementschefen

Kommitténs förslag går ganska långt då det gäller att medge tullfrihet för varuprov och övriga i detta sammanhang aktuella artiklar. Frånsett den av Sveriges industriförbund framställda anmärkningen, vilken avser en ytterligare liberalisering av bestämmelserna, har någon anmärkning mot kommitténs förslag icke framförts. Jag vill emellertid nämna att man i förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser intagit en restriktivare hållning. Enligt detta förslag skall sålunda särskild tullfrihet, som avses i förevarande 8 §, medgivas endast för artiklar som saknar eller har blott obetydligt värde. I fråga om artiklar med högre värde skall temporär tullfrihet, som avses i 10 §, medgivas men endast för varor avsedda för upptagande av beställningar eller för användning vid tillverkning av exportvaror. Enligt min uppfattning har emellertid tulltaxekommittén förebragt bärande skäl för den mera liberala inställning som präglar dess förslag. Tillräcklig anledning att i detta sammanhang särskilt upptaga utställningsföremål synes dock knappast föreligga. I den mån nämnda uttryck avser artiklar, som tjänar till att utvisa varors beskaffenhet eller användning, torde de få anses inbegripna under begreppet varuprov. I den mån däremot uttrycket avser artiklar, som förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat kulturellt värde, torde de alltid vara av sådan art att endast temporär tullfrihet kommer i fråga. I enlighet härmed har utställningsföremål icke upptagits under förevarande punkt i departementsförslaget.

Vad beträffar de av Sveriges industriförbund berörda modellplaggen vill jag framhålla, att dylika plagg enligt kommitténs förslag skulle kunna komma i åtnjutande av temporär tullfrihet enligt 10 §; enligt min åsikt får sådan förmån anses Aara tillfyllest i dylika fall.

I överensstämmelse med den princip som tillämpats vid utarbetandet av departementsförslaget har den omständigheten att vissa tryckalster, som är upptagna under 5 § o) i gällande tulltaxeförordning, numera blivit tullfria enligt tulltaxan icke ansetts böra föranleda att de uteslutes ur här ifrågavarande bestämmelser; de återfinnes följaktligen i departementsförslaget med vissa jämkningar av i huvudsak formell natur.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 15 (markutrustning för flygplatser m. m.)

Enligt bestämmelse i 5 § i) nuvarande tulltaxeförordning åtnjutes tullfrihet för artiklar, som inkommer till lufttrafikföretag för att inom flygplatsområde användas i samband med luftfart, därest artiklarna tydligen är avsedda för nyttjande vid underhåll, reparation, avprovning eller betjäning av luftfartyg, för expediering av passagerare och last eller för utbildning av markpersonal och flygande personal, ävensom delar till sådana artiklar, allt i den mån Konungen därom förordnar. Denna bestämmelse sammanhänger med en rekommendation i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944 om internationell civil luftfart, och de åsyftade varuslagen har i tillämpningsföreskrifterna angivits genom en uppräkning i huvudsaklig anslutning till nämnda bilaga.

Tulltaxekommittén

Enligt kommitténs förslag, som avgavs innan de nuvarande bestämmelserna i tulltaxeförordningen tillkommit, skulle i nämnda förordning intagas en allmän bestämmelse (8 § punkten 14) om tullfrihet för markutrustning för flygplatser, i den mån Konungen därom förordnar. I tillämpningsföreskrifterna skulle enligt kommitténs uppfattning en precisering av de åsyftade varuslagen kunna ske genom hänvisning till förutnämnda bilaga till luftfartskonventionen.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen har icke haft något att anmärka mot kommitténs förslag till utformning av tulltaxeförordningen på denna punkt men har ifrågasatt lämpligheten av att i tillämpningsföreskrifterna precisera varuslagen allenast genom hänvisning till konventionsbilagan.

Departementschefen

I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser har förevarande punkt erhållit en något mera preciserad avfattning än vad fallet är i kommitténs förslag. Enligt det nordiska förslaget skall tullfrihet sålunda medgivas för typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes vid eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartygsmyndighet eller lufttrafikföretag, så länge varorna användes för ifrågavarande ändamål. Med hänsyn icke minst till det nordiska samarbetet på flygtrafikens område finner jag det lämpligt att bestämmelserna utformas i överensstämmelse med det nordiska förslaget. I vad mån och på vad sätt en ytterligare precisering av de åsyftade varuslagen kan vara påkallad är huvudsakligen en praktisk fråga som får prövas vid utfärdande av tillämpningsföreskrifterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 77

Punkten 16 (varor för vissa hjälpföretag)

Tulltaxekommittén

Kommittén framhåller att bilaga 9 till den internationella luftfartskonventionen innehåller ett stadgande om skyldighet för fördragsslutande stat att »vidtaga erforderliga åtgärder för underlättande av tullfri, temporär införsel till sitt territorium av alla luftfartyg, redskap, reservdelar och utrustning, som erfordras vid efterspaning, räddning, undersökning, reparation eller bärgning av skadat luftfartyg, hemmahörande i annan stat». Ehuru rekommendationen i fråga endast avser temporär tullfrihet föreslår kommittén, då det med hänsyn till ändamålet med införseln är av vikt att denna kan ske med minsta möjliga formaliteter, att bestämmelsen upptages i förevarande paragraf (8 § punkten 14 i kommitténs förslag), d. v. s. tekniskt sett konstrueras som särskild tullfrihet. Skyldighet bör dock föreligga att återutföra de varor som icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. I tilllämpningsföreskrifterna skulle de åsyftade varorna enligt kommitténs uppfattning kunna preciseras genom hänvisning till förenämnda bilaga.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen ifrågasätter nödvändigheten av att begränsa tullfriheten till materiel, avsedd för bärgning i samband med luftfart; enligt styrelsens uppfattning borde Kungl. Maj :t i administrativ ordning kunna medgiva motsvarande tullfrihet exempelvis i fall av sjöolycka. I likhet med vad styrelsen gjort beträffande markutrustning till flygplatser ifrågasätter styrelsen huruvida icke en uppräkning av de olika slagen av materiel som åsyftas vore att föredraga framför en hänvisning till konventionen.

Sveriges redareförening anser likaledes att tullfrihet bör medgivas för varor, avsedda att användas vid räddnings- och bärgningsföretag till sjöss. I detta sammanhang framför föreningen även ett yrkande om tullfrihet för material, avsett för hamnbyggnad för sjöfartens räkning.

Departementschefen

Enligt min uppfattning får det anses önskvärt att i tulltaxeförordningen fastslå möjligheten till tullfri införsel av materiel i samband med sådana internationella hjälpaktioner varom här är fråga. I likhet med tulltaxekommittén finner jag lämpligt alt tullfriheten tekniskt sett konstrueras som särskild tullfrihet, ehuru det förutsättes att återutförsel äger rum av de varor som icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. Enligt min uppfattning kan detta lämpligen komma till uttryck i författningstexten genom att efter mönster av det nordiska förslaget stadga tullfrihet för varor som införes för tillfällig användning vid aktuellt företag. Anledning torde icke föreligga att begränsa förmånen till företag i samband med lufttrafik. Tvärtom synes det mig lämpligt att genom en relativt vidsträckt formulering göra den tillämplig även på vissa företag, som måhända icke skulle kunna betecknas som

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

räddnings- eller bärgningsföretag, exempelvis på internationella företag för bekämpande av epidemier eller dylikt. I departementsförslaget har därför valts uttrycket »aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion».

I det nordiska förslaget har angivits att det skall röra sig om större företag. Anledning synes dock för vårt vidkommande knappast föreligga att stadga något särskilt villkor beträffande aktionens omfattning utöver det som redan får anses ligga i den nyss angivna formuleringen. Med denna formulering torde den åsyftade situationen få anses vara tillräckligt preciserad, varför det knappast föreligger något behov av att göra tullfriheten beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. I den mån ordnings- och kontrollföreskrifter kan vara erforderliga torde utfärdandet av dessa få ankomma på vederbörande tullmyndigheter i varje särskilt fall.

Förslaget att i detta sammanhang införa bestämmelser om tullfrihet för material, avsett för hamnbyggnader för sjöfartens räkning, kan jag icke tillstyrka.

Punkten 17 (varor av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär)

Sverige anslöt sig år 1952 till en i UNESCO:s regi ingången konvention angående import av materiel av undervisnings-, vetenskaplig och kulturell karaktär. Enligt denna konvention åtager sig de deltagande staterna att medgiva tullfri införsel av viss närmare angiven materiel av ifrågavarande karaktär inom följande kategorier:

A. böcker, publikationer och dokument;

B. konstverk och kollektionsföremål av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär;

C. bild- och ljudmateriel av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär;

D. vetenskapliga instrument eller apparater; E. materiel för blinda.

Åtskilliga av de åsyftade artiklarna var redan tidigare tullfria enligt här i landet gällande bestämmelser, och beträffande övriga artiklar effektuerades tullfriheten genom vid 1952 års riksdag vidtagna ändringar i tulltaxan eller i tulltaxeförordningen.

I stort sett är de under A och B avsedda artiklarna numera upptagna med tullfrihet i taxan, medan de under C, D och E upptagna varuslagen täckes av de tullfrihetsbestämmelser som är införda i 5 § tulltaxeförordningen under punkterna y), u) och ö).

Tulltaxekommittén

Kommittén har funnit det vara mest praktiskt att i själva tulltaxeförordningen (8 § punkten 15 i kommitténs förslag införa ett generellt stadgande om tullfrihet för varuslag inom UNESCO-konventionens tillämpningsområde

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 79

och att därefter i tillämpningsföreskrifterna specificera de olika varukategorierna, i den mån de icke enligt kommitténs förslag skulle åtnjuta tullfrihet enligt tulltaxan.

Mom. 1 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till 8 § punkten 15 motsvarar 5 § y) i nuvarande tulltaxeförordning med undantag för i det följande omnämnda journalfilmer. Kommittén har emellertid i sitt utkast gjort ett tillägg som möjliggör medgivande av tullfrihet även om materielen icke importeras av organisation eller sammanslutning av här ifrågavarande karaktär. Avsikten med detta tillägg är bl. a. att möjliggöra tullfrihet för exempelvis instruktionsfilmer för arbetarutbildning. Vidare täckes härigenom en ännu gällande konvention av år 1933 om undervisningsfilm.

Mom. 2 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar nuvarande 5 § u). Kommittén föreslår i anledning av en framställning av Forskningsrådens samarbetsdelegation att tullfrihetsmedgivandet göres beroende av att importen sker till vissa av Kungl. Maj:t i förväg bestämda institutioner, dock med möjlighet för andra institutioner att efter prövning av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium komma i åtnjutande av enahanda förmåner. Kommittén framhåller att inhemska producentintressen icke torde kunna skadas av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna, enär man fortfarande skulle bibehålla villkoret att varor av ifrågavarande slag icke tillverkas inom riket. Tolkningen av det i detta sammanhang nu använda uttrycket »fullt motsvarande vetenskapliga värde» har visat sig erbjuda vissa svårigheter; i förslaget användes det enligt kommitténs uppfattning mera adekvata uttrycket »för ifrågavarande ändamål lika användbara».

Mom. 3 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter motsvarar de i 5 § ö) givna stadgandena (viss jämkning av momentets lydelse har genomförts år 1958).

Vad beträffar förut berörda journalfilmer fann kommittén den lämpligaste lösningen av frågan om tullfrihet vara en viss utvidgning av rubriken 37.07 A i kommitténs tulltaxeförslag; denna utvidgning genomfördes vid den år 1958 vidtagna revisionen av taxan.

Yttrandena

Atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar sin tillfredsställelse med alt kommittén följt det av forskningsrådens samarbetsdelegation framlagda förslaget, och kommitténs förslag tillstyrkes även av överstyrelsen för de tekniska högskolorna och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Statens medicinska forskningsråd hemställer, med instämmande av kanslern för rikets universitet, om eu viss utvidgning av här ifrågavarande förmåner. Enligt forskningsrådets förslag skulle tullfrihet kunna åtnjutas för instrument, apparater, modeller samt andra föremål och varor, avsedda alt ingå i samlingar för demonstrations-, undervisnings- och forskningsändamål men icke avsedda för återförsäljning eller för industriellt bruk, såvitt de in­

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1960

föres till universitets- och högskoleinstitutioner, muséer och motsvarande inrättningar, eller av statliga forskningsråd.

Skolöverstyrelsen framhåller att de under överstyrelsens inseende stående skolorna i regel köper sin apparatur genom svenska företag under sådana förhållanden att de icke kan komma i åtnjutande av tullfrihet. Lämpligast vore måhända att restitution medgåves för sådana apparater som bevisligen försålts till undervisningsanstalter. Enligt styrelsens uppfattning är det icke riktigt, att de allmänna skolorna, såsom nu är fallet, skall betala tull för importerad apparatur.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter om icke åt styrelsen kunde överlåtas att i samråd med kommerskollegium bestämma, vilka institutioner och undervisningsanstalter som skulle medgivas tullfrihet för vetenskapliga instrument och apparater. Styrelsen framhåller vidare att det för sådan tullfrihet nu föreskrivna villkoret att varor »av fullt motsvarande vetenskapliga värde icke tillverkas inom riket» bättre ansluter sig till konventionens formulering än det av kommittén föreslagna uttrycket »att för ifrågavarande ändamål lika användbara artiklar icke tillverkas inom riket»; styrelsen finner det ur vissa synpunkter fördelaktigt att bibehålla en formulering som så nära som möjligt ansluter sig till konventionstexten.

I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla en framställning av Nordiska kulturkommissionens svenska delegation i fråga om avgifter på audiovisuell materiel för undervisningsändamål. Framställningen går ut på att dylik undervisningsmateriel icke bör belastas med särskilda avgifter eller att åtminstone icke högre avgifter uttages än för annan därmed jämförlig materiel.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen införa en allmän bestämmelse om befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål har lämnats utan erinran av remissinstanserna och kan av mig biträdas.

Vad de blivande tillämpningsföreskrifterna beträffar synes i den varukategori, som kommittén behandlar i 1 mom. av sitt utkast (motsvarande nuvarande 5 § y), liksom för närvarande böra upptagas bl. a. grammofonskivor, vilket varuslag icke såsom kommittén förordat blivit upptaget med tullfrihet i själva tulltaxan. Med dylik komplettering torde en bestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag tillgodose det önskemål som framställts av Nordiska kulturkommissionens svenska delegation.

Vad beträffar vetenskapliga instrument och apparater, upptagna i 2 mom. i kommitténs utkast (närmast motsvarande nuvarande 5 § u), har flertalet remissinstanser icke haft något att erinra mot kommitténs förslag. Vissa önskemål har dock framkommit angående utvidgning i olika hänseenden av här ifrågavarande förmån. Tillämpningen av bestämmelserna på området har

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 81

visat sig i praktiken vara förenad med avsevärda svårigheter. Frågan om vissa jämkningar i nuvarande principer för gränsdragningen torde sedermera få tagas under övervägande. — I likhet med vad nu är fallet bör tullfriheten jämväl gälla konstverk och vissa andra föremål avsedda för offentliga samlingar.

I fråga om materiel för blinda, som behandlas under 3 mom. i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter (motsvarande nuvarande 5 § ö), har jag ingen annan erinran än att bestämmelserna självfallet bör utformas med beaktande av den ändring som vidtogs 1958 i den nu gällande bestämmelsen.

Punkten 18 (materiel för turistpropaganda)

Frågan om lättnader i tullhänseende för materiel för turistpropaganda har under senare år varit föremål för internationella överenskommelser i olika sammanhang. I anledning av dessa överenskommelser har vid skilda tillfällen ändringar skett i tulltaxeförordningen, senast år 1957 i anledning av vissa inom OEEC antagna resolutioner. Efter dessa ändringar behandlas turistmateriel, annan än sådan som är tullfri enligt tulltaxan, i stort sett sålunda:

tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen medgives för kinematografisk film, skioptikonbilder, dioramor och klichéer samt hemslöjdsprover av obetydligt värde;

tullfrihet enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen medgives för gobelänger, skyltmateriel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande föremål, under förutsättning att de återutföres inom ett år från införseln.

Tulltaxekommittén

I kommitténs betänkande, som avgavs innan de senaste ändringarna i tulltaxeförordningen vidtogs, yttrades beträffande det förslag i ämnet, som då förelåg, bl. a. följande.

Kommittén finner de föreslagna lättnaderna för införsel av turistmateriel, oavsett våra avtalsenliga förpliktelser, motiverade, och vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke de artiklar, som enligt generaltullstyrelsens förslag skulle upptagas i 8 § tulltaxeförordningen, med hänsyn till sin karaktär och de omständigheter, under vilka de är avsedda att införas, skulle kunna lämnas fria från tull utan formellt krav på återutförsel. Kommittén föreslår därför att i tulltaxeförordningen intages ett generellt stadgande om tullfrihet för materiel för turistpropaganda i den mån Konungen därom förordnar och att i tillämpningsföreskrifterna stadgas att dylik tullfrihet skall medgivas för samtliga här ifrågavarande artiklar med iakttagande av det i konventionen förutsedda villkoret att materielen avsänts av vederbörlig turistorganisation och införes för och under ansvar av ackrediterad representant eller godkänt ombud.

I enlighet härmed har kommittén i sitt förslag till tulltaxeförordning upptagit en allmän bestämmelse om tullfrihet för materiel för turistpropaganda

fj Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

i den män Konungen därom förordnar. Kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter täcker i huvudsak de bestämmelser i ämnet som nu återfinnes i 5 § z) och 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen jämte därtill anslutna tillämpningsföreskrifter.

Yttrandena

Sveriges redareförening framhåller att vissa rederier, som är engagerade i turisttrafiken, själva ombesörjer distribueringen av egen reklammateriel. I detta sammanhang ifrågakommer främst trycksaker med reklam för vederbörande fartygslinje eller för det turistområde, som linjen betjänar, trafikvärvande upplysningsartiklar, reklamtändstickor, turlistor och fartygsmodeller för skyltningsändamål. Föreningen hemställer att dylika artiklar tillerkännes tullfrihet och att vederbörande transportföretag likställes med officiella turistorganisationer eller till dylika anknutna turistorganisationer.

Svenska turisttrafikförbundet hemställer att definitiv tullfrihet måtte beviljas för turistpropagandamateriel eller att alternativt erkända trafikförelag och resebyråer gives möjligheter att införa dylik materiel på samma villkor som nationella turistorganisationer.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen intaga ett generellt bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för turistpropagandamateriel har lämnats utan erinran av remissinstanserna och kan av mig biträdas. I fråga om tillämpningen av denna bestämmelse innebär kommitténs förslag i stort sett en liberalisering. Från vissa remissinstansers sida har framställts yrkanden om utvidgning i skilda hänseenden av den tullfrihet varom här är fråga. Även enligt min mening kan det övervägas att medge vissa lättnader. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna närmare pröva i vad mån åtgärder i detta syfte kan vara påkallade.

Punkten 19 (blanketter för internationell samfärdsel)

Denna punkt har oförändrad överförts från 5 § å) i nuvarande förordning; varorna är i allmänhet tullfria enligt tulltaxan men bör icke på grund därav uteslutas från reglerna om särskild tullfrihet.

9. Tullfrihet för gränsbefolkningen

Nuvarande 6 § tulltaxeförordningen innehåller bestämmelser om vissa tullfrihetsförmåner för gränsbefolkningen. Enligt 1 mom. inedgives sålunda tullfrihet vid resor, annorledes än med järnväg, över vissa delar av gränsen mot Norge för begränsade kvantiteter av olika varuslag (företrädesvis livs­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 83

medel). Mom. 2 innehåller regler om tullättnader för den som äger och brukar fastighet på ömse sidor om gränsen mot Norge. Slutligen medgives i 3 mom. tullfrihet för viss förädlingsverksamhet i gränstrakterna mot såväl Norge som Finland. Nämnas må vidare att 7 § c) och d) innehåller bestämmelser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse för jordbruksoch skogsarbete i dessa trakter.

Tulltaxekommittén

Förmånerna i fråga är enligt kommitténs uppfattning varken ur näringspolitisk eller fiskal synpunkt av sådan betydelse att en detaljreglering i själva tulltaxeförordningen kan anses erforderlig. Kommittén har därför i sitt förslag till denna förordning endast upptagit ett generellt bemyndigande för Konungen att förordna om tullfrihet för varor som införes i egentlig gränstrafik. I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har i 1 mom. upptagits ett stadgande, avsett att ersätta de nu i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen intagna bestämmelserna. Dessa bestämmelser tillkom ursprungligen vid mellanrikslagens upphörande år 1897. Förhållandena i gränstrakterna har numera, framhåller kommittén, undergått stora förändringar, främst genom tillkomsten av förbättrade kommunikationer, så att tillämpning av ifrågavarande bestämmelser nu knappast ifrågakommer. Detta framgår bl. a. av uttalanden av cheferna för tullverkets gränsdistrikt, vilka samtliga föreslagit att de nuvarande bestämmelserna på området slopas och att gränsbefolkningens intresse av viss tullfrihet i stället tillgodoses genom de bestämmelser som gäller för resande, vilka bestämmelser numera omfattar varor i allmänhet till ett värde av högst 275 kronor. Kommittén finner det lämpligt att frågan löses på sätt som sålunda antytts. Eftersom det icke kan anses självklart att den kategori av importörer, varom här är fråga, är att likställa med resande, föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse av denna innebörd. I trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet bör denna kategori till skillnad från egentliga resande komma i åtnjutande av tullfriheten ulan hinder av att resan företagits i syfte att förvärva eller införa varorna i fråga. Däremot föreligger enligt kommitténs uppfattning icke skäl att bibehålla den nuvarande möjligheten för generaltullstyrelsen att medgiva dispens i fråga om varor som införes i handelssyfte. Bestämmelserna i 2 mom. av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter avser att innefatta i huvudsak samma förmåner som 6 § 2 mom. samt 7 § c) och d) i nuvarande tulltaxeförordning. Texten har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda författningsrum men omfattar även redskap, för vilka tullfrihet nu stadgas i förstnämnda författningsrum, samt maskiner, vilka med hänsyn till användningsområdet ansetts böra jämställas med redskap. Däremot har utsäde och kreatur samt dragare icke medtagits, enär de skulle bli tullfria enligt kommitténs förslag till tulltaxa. Anmärkas må att de förmåner som hittills endast tillkom­

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

mit befolkningen vid gränsen mot Norge enligt kommitténs förslag skulle gälla även för befolkningen vid gränsen mot Finland. Mom. 3 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar det stadgande som nu återfinnes i tulltaxeförordningens 6 § 3 inom.; den i nuvarande bestämmelser förekommande exemplifieringen av åsyftad bearbetning har ansetts kunna uteslutas.

Yttrandena

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker kommitténs förslag att gränsbefolkningens intresse av tullfrihet delvis skall tillgodoses genom de bestämmelser, som gäller för resande, men understryker att dessa bestämmelser bör givas en sådan tolkning, att någon minskning av nu gällande förmåner för gränsbefolkningen icke inträder. Länsstyrelsen i Norrbottens län framställer icke någon erinran i princip mot kommitténs förslag men anser att medgivandet av tullfri import utan hinder av att resan företagits i syfte att förvärva varor bör gälla generellt och icke endast såsom kommittén föreslagit »i trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet». __ Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län, som också anser det angeläget att en överenskommelse träffas med vederbörande norska myndigheter om ändring av bestämmelserna i fråga om in- och utförsel av materiel, som av flottningsföreningarna användes under flottning på norskt område. Generaltullstyrelsen framhåller att uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns», som användes i förslaget till tillämpningsföreskrifter, icke täcker befolkningen i Högdals socken norr om Strömstad, vilken befolkning numera i icke ringa utsträckning anskaffar sitt behov av vissa varor i Norge. Styrelsen föreslår att nämnda uttryck utbytes mot »befolkningen i gränstrakterna mot Norge och Finland». — Landsfiskalen i Torsby distrikt anser att med uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns» endast bör avses personer som bor inom den kommun där den tullstation är belägen vid vilken gränspasseringen sker. Tornedalskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse över nu rådande tullfrihetsförmåner och hemställer att dessa icke skall ändras. Vidare hemställer förbundet om rätt för den svenska befolkningen i Tornedalen att tullfritt importera utsädesvaror, fröer, plantor samt hästar och kreatur från angränsande län i Finland. Statens jordbruksnämnd förutsätter att, eftersom tidigare stadganden om tullfrihet för viss gränstrafik med betesdjur, utsäde o. dyl. saknas i förslaget, nämnden erhåller befogenhet att meddela bestämmelser om generell befrielse i dessa fall från att erlägga importavgift. Sveriges köpmannaförbund anser att kommitténs förslag utgör en önskvärd förenkling av nu gällande onödigt detaljerade regler på detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 85

Departementschefen

Förslaget att ersätta de nu i tulltaxeförordningen intagna detaljerade bestämmelserna angående tullfrihet för gränsbefolkningen med ett allmän' bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för varor som införes i egentlig gränstrafik har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen och kan av mig biträdas.

Vad därefter beträffar kommitténs förslag att vid utformningen av tilllämpningsföreskrifterna i princip likställa gränsbefolkningen med resande har icke heller detta föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Av vissa remissinstanser framställt yrkande att tullfriheten under alla förhållanden skulle vara oberoende av syftet med resan är icke längre aktuellt, då tullfriheten för egentliga resande enligt vad tidigare anförts (8 § punkten 4) numera icke längre är knuten till resans syfte. Det nuvarande villkoret för sådan tullfri införsel torde kunna tillämpas även på gränsbefolkningens införsel av varor. I ett remissyttrande föreslås införande av en viss definition av uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns», vilken skulle innebära att tullfriheten begränsas till import över tullstationen i den egna kommunen. Enligt min uppfattning finns icke tillräckliga skäl för en sådan åtgärd. Däremot synes mig det av generaltullstyrelsen föreslagna utbytet av nämnda uttryck mot »befolkningen i gränstrakterna mot Norge och Finland» vara befogat.

I enlighet med den princip åt vilken jag tidigare i annat sammanhang givit uttryck torde de i nuvarande tulltaxeförordning upptagna varuslag, som hlivit tullfria enligt tulltaxan, det oaktat böra upptagas bland de varuslag, för vilka tullfrihet åtnjutes enligt nu ifrågavarande bestämmelser; härigenom får jordbruksnämnden möjlighet att även i fortsättningen anknyta stadganden om befrielse från jordbruksavgift till de regler som gäller beträffande tull.

Vad som anförts av Tornedalskommunernas förbund angående nuvarande tullfrihetsförmåner torde sammanhänga med att den åsyftade trafiken redan nu i praktiken till stor del behandlas enligt de regler som gäller för resande i egentlig bemärkelse. Förslaget innebär ett fastställande av denna praxis. Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter (2 mom.) skulle vidare de tullfrihetsförmåner som hittills endast tillkommit befolkningen vid gränsen mot Norge utsträckas till att gälla jämväl befolkningen vid gränsen till Finland. Härigenom torde av förbundet i övrigt framställda önskemål i huvudsak bli tillgodosedda.

I anledning av vad som i ett remissyttrande anförts rörande in- och utförsel av flottningsmateriel vill jag framhålla afl denna fråga, som närmast torde avse norska tullförhållanden, icke bör behandlas i detta sammanhang.

I enlighet med del anförda anser jag, alt tillämpningsföreskrifterna till den i tulltaxeförordningen intagna allmänna hestämmelsen kan utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med tulltaxekommitténs utkast.

86 Kangl. Maj:ts proposition nr 98 är 1960

10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet

Regler beträffande temporär tullfrihet för andra varor än transportmedel är införda under 8 § i nuvarande tulltaxeförordning och under 11 § i kommitténs förslag. I departementsförslaget motsvaras dessa regler i huvudsak av 10 §. Vissa bestämmelser återfinnes emellertid på annan plats i departementsförslaget eller saknar motsvarighet i detta förslag. Även dessa bestämmelser kommer av praktiska skäl att behandlas i nu förevarande sammanhang.

Tulltaxekommittén

Kommittén har under 11 § 1 mom. upptagit i huvudsak samma varukategorier som återfinns i nuvarande 8 § 1 mom. Vissa i sistnämnda författningsrum förekommande bestämmelser har dock av olika anledningar uteslutits i kommitténs förslag.

Aktiv förädlingsvcrksamhet. I förslaget har i första rummet (11 § 1 mom. a) upptagits s. k. aktiv förädlingsverksamhet, d. v. s. utförande av arbete på importerade varor som därefter återutföres. Kommittén har ansett önskvärt att det klart utsäges vilka slag av arbete som åsyftas och föreslagit formuleringen »reparation, bearbetning, komplettering eller emballering». Vidare har kommittén funnit det lämpligt med en sådan formulering av bestämmelserna att formellt ingen skillnad göres om importvaran utgör det väsentliga eller endast en mindre del av exportvaran. Härigenom täckes även användandet av importerat emballage för förpackning av exportvaror, en verksamhet för vilken temporär tullfrihet nu medgives enligt särskilt stadgande. Avgränsningen mellan de fall av aktiv förädlingsverksamhet då temporär tullfrihet kan ifrågakomma som alternativ till tullrestitutionsförordningens bestämmelser och de fall då endast sistnämnda förordning kan tillämpas får enligt kommittén en naturlig lösning genom att för temporär tullfrihet föreskrives såsom villkor att behandlingen icke omöjliggör direkt identifiering av varorna vid återutförseln.

Verktyg m. m. för exportproduktion. Nuvarande 8 § 1 mom. innehåller två punkter som står nära förut behandlade bestämmelser om aktiv förädlingsverksamhet, nämligen bestämmelser om dels varor som inkommer för att användas såsom modeller eller mätverktyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara och är avsedda att därefter återutföras, dels varor som inkommer för att användas vid avprovning av vara som är avsedd att utföras ur riket. Kommittén anser den senare punkten inbegripen i den förra och har därför under 11 § 1 mom. b) i sitt förslag upptagit endast varor för användning såsom gjutmodeller eller mätverktyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara. Emedan modeller som endast skall tjäna som förebild vid tillverkningen skulle falla under andra bestämmelser i förslaget, har beteckningen gjutmodeller använts för de här åsyftade artiklarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 87

Varor för teater- och cirkusföreställningar in. in. Kommittén har i 11 § 1 mom. c) av sitt förslag upptagit de för här avsedda varukategori nu gällande reglerna utan annan saklig ändring än att tullfrihet för varor, som inkommer för att användas vid föreläsningar, teater- eller cirkusföreställningar, ansetts kunna medgivas utan att det skall vara fråga om tillfälliga föreställningar.

Varor för avprovning. Nuvarande bestämmelser angående temporär tullfrihet för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras finnes i kommitténs förslag intagna under 11 § 1 mom. d); kommittén hai uteslutit den nuvarande kvalifikationen »avsedda att eventuellt återutföras» utan att därmed åsyfta någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag skulle nämligen såsom allmänt villkor för åtnjutande av temporär tullfrihet gälla att varorna inom viss tid återulföres.

Varor för inresande yrkesutövare. I kommitténs förslag har nuvarande bestämmelse om temporär tullfrihet för instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål som införes av inresande yrkesutövare m. fl. upptagits under 11 § 1 mom. e) med en i huvudsak formell jämkning.

Varuprov m. m. I 11 § 1 mom. f) har kommittén upptagit varuprov m. fl. artiklar; beträffande denna punkt i förslaget hänvisas till vad som anförts i det föregående under 8 § punkten 14.

Följande bestämmelser i nuvarande 8 § 1 mom. saknar motsvarighet i kommitténs förslag, nämligen punkterna b) och c) (emballage avsett att återutföras), e) (radiomottagningsapparat medförd av resande) och g) (fotografisk film utvisande importvaras beskaffenhet), vilka punkter täckes av respektive 4 §, 8 § punkten 4 och 8 § punkten 13 i kommitténs förslag, ävensom punkten f) (sto som införes för att betäckas), vilken punkt anses överflödig emedan där avsedd vara enligt kommitténs förslag skulle bli tullfri.

Beträffande den tid under vilken temporär tullfrihet skulle få åtnjutas har kommittén ansett detta kunna helt överlämnas till Kungl. Maj :ts avgörande.

Kommittén framhåller att förutsättningen för åtnjutande av temporär tullfrihet givetvis normalt är att varorna återutföres; kvarstannar de i landet efter utgången av den för tullfrihetens åtnjutande medgivna tiden bör tull erläggas. Emellertid anser kommittén det skäligt att tull icke uttages därest varorna före utgången av tullfrihetstiden förstöres eller användes för ändamål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet ''exempel: eu vara som införts såsom utställningsföremål förvärvas av vetenskaplig institution för ändamål som avses i 8 § punkten 15 enligt kommitténs förslag), allt givetvis under förutsättning att den temporära tullfriheten icke dessförinnan förverkats genom varans användning för annat ändamål än som är tillåtet. Kommittén har ansett lämpligt alt införa en särskild bestämmelse härom; eventuellt skulle denna kunna placeras i t i i 1 lämpningsföreskrifterna. Till förhindrande av att en dylik förmån utnyttjas i illojalt syfte föreslår kommittén dock att det skall ankomma på gencraltullstyrelsen att pröva i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för va­

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ror som disponeras på nu anförda sätt. Enligt kommitténs uppfattning bör det icke möta något hinder att medgiva temporär tullfrihet även om det redan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan behandlas på sätt varom här är fråga.

I sitt förslag till It § 2 mom. har kommittén upptagit en bestämmelse avsedd att ersätta stadgandena i nuvarande 8 § 2 mom.

Enligt sistnämnda författningsrum må temporär tullfrihet medgivas för maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införes för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbele, elektrisk anläggning för allmänt behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skall ur riket återutföras, ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyres från utlandet.

Kommittén framhåller att införandet av ifrågavarande bestämmelse närmast torde ha varit tänkt som ett eftergivande av statens fiskala anspråk och icke åsyftat något ingrepp mot eventuellt föreliggande skyddsintressen. Till belysande härav åberopar tulltaxekommittén ett uttalande av kommerskollegium i samband med ett av regeringsrätten år 1932 avgjort ärende angående tolkningen av ifrågavarande författningsrum. Kommerskollegium anförde där att ändamålet med den rätt till tullfri disposition av vissa maskiner och redskap, som möjliggjorts genom ifrågavarande stadgande, syntes vara att underlätta användningen av sådana speciella arbetsmaskiner m. m., vilka icke funnes tillgängliga eller eljest icke utan synnerliga extra kostnader kunde disponeras inom landet, samt att på sådant sätt förbilliga utförandet av järnvägs- och hamnanläggningar in. in. Däremot hade det lörvisso icke varit meningen alt genom tillämpningen av hithörande bestämmelser bereda utländska entreprenörer särskilda förmåner eller att försätta svenska företagare i ett sämre läge gentemot filialföretag av större utländska företagare i konkurrensen om utförandet av dylika arbeten.

Villkoret att varorna skall användas för allmännyttigt företag har enligt vad kommittén upplyser diskuterats av generaltullstyrelsen i dess till kommittén överlämnade utredning med förslag till omarbetning av tulltaxeförordningen. Enligt styrelsens uppfattning kan ur principiella synpunkter ifrågasättas riktigheten av att i tullfrihetshänseende behandla allmännyttiga och andra företag olika. Därtill kommer att gränsen mellan allmännyttigt och annat företag ofta är flytande. I vissa länder medgives efter viss behovsprövning temporär tullfrihet för materiel, som införes för tillfällig användning vid företag, oavsett huruvida dessa är allmännyttiga eller icke. Om motsvarande ordning skulle genomföras för Sveriges del, torde prövningen i första hand böra gå ut på alt undersöka, huruvida konkurrens i det särskilda fallet föreligger mellan svenska och utländska företagare. Därest så är fallet borde enligt styrelsens uppfattning tullfrihet ej medgivas.

För egen del uttalar kommittén att eftersom nu ifrågavarande materiel införes för att bär i landet utföra produktivt arbete, kan den omständighe­

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 89

ten att raaterielen återutföres icke i och för sig utgöra motivering för tullfrihet, utan tullfrihetsförmånen måste betraktas såsom ett reellt undantag från det rådande tullsystemet, ett undantag som enligt författningen motiveras av att materielen skall användas vid allmännyttigt företag. Kommittén diskuterar (sid. 95—96) ingående detta argument för tullfrihet och kommer till den uppfattningen att det i princip icke finns anledning bibehålla stadgandet om temporär tullfrihet för materiel som införes för användning vid allmännyttigt företag.

Ehuru den omständigheten att materielen efter användningen återutföres icke utgör anledning att medgiva tullfrihet för densamma, får emellertid denna omständighet, uttalar kommittén, principiellt anses motivera en nedsättning av tullen till vad som motsvarar materielens användning här i landet. Tänkbart är att schematiska regler skulle kunna fastställas för uttagande av en reducerad tull eller att tullen skulle kunna beräknas på de avskrivningsbelopp för materielen som ingår i det kalkylerade priset för ifrågavarande företag. Tillräckligt underlag saknas emellertid för att bedöma genomförbarheten av en sådan anordning. Tydligt är å andra sidan att utkrävande av tull i vanlig ordning på materielens hela värde i många fall kan, om materielen endast under en ringa del av sin »livslängd» användes här i landet, innebära en orimligt hög tullbeskattning och därmed ett omotiverat skydd för inhemska företag i branschen. Enligt kommitténs uppfattning kan därför en bestämmelse, som ger möjlighet för generaltullstyrelsen att i samråd med kommerskollegium bevilja temporär tullfrihet för materiel av här åsyftat slag, fortfarande ha en vass uppgift att fylla, och kommittén har ill § 2 inom. upptagit en bestämmelse av denna innebörd. Anledning föreligger enligt kommitténs åsikt icke att begränsa tullfriheten till varor som finner användning vid »allmännyttiga» företag, men i stället bör såsom villkor föreskrivas att medgivandet icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållanden på den svenska marknaden.

11 § 3 mom. i kommitténs förslag avser varor som inkommer till internationella utställningar. Beträffande dylika varor kan i viss utsträckning temporär tullfrihet erhållas enligt 1 mom. i såväl dess nuvarande som dess av kommittén föreslagna lydelse. Vårt land har emellertid i en konvention av år 1933 åtagit sig mera vidsträckta förpliktelser i fråga om internationella utställningar som uppfyller vissa i konventionen angivna krav, och detta åtagande har resulterat i ett särskilt moment (8 § 3 mom.) i nuvarande författning angående varor av här ifrågavarande slag. Kommittén framhåller att dessa bestämmelser givetvis bör bibehållas men anser det lämpligt att genom eu mera generell formulering i tulltaxeförordningen giva Kungl. Maj:t möjlighet att om så befinnes önskvärt medgiva tullfrihet för varor, avsedda för internationella utställningar, i större utsträckning än som är föreskrivet i nyssnämnda konvention.

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Yttrandena Kommitténs förslag i 11 § 1 mom. beträffande temporär tullfrihet för vissa angivna varukategorier har föranlett uttalanden endast av generaltullstgrelsen, som berört vissa spörsmål av företrädesvis teknisk natur. För att göra det uppenbart att punkten b) innefattar även varor, som inkommer för att användas vid avprovning av exportvara, ifrågasätter styrelsen sålunda huruvida icke detta bör uttryckligen angivas i författningstexten. Vidare framhåller styrelsen beträffande punkten d) av förslaget att där torde åsyftas även varor som är avsedda att kvarbliva i riket om avprovningen utfaller gynnsamt. Det i momentets sista stycke intagna allmänna villkoret, att varorna skall återutföras, synes således för strängt i detta fall. Styrelsen föreslår därför att i punkt d) orden »och eventuellt återutföras» inskjutes efter »avprovas», samt att momentets sista stycke jämkas härefter. Beträffande under punkten f) nämnda varor förutsätter styrelsen, att i tillämpningsföreskrifterna kommer att intagas det särskilda villkoret, att varorna icke är införda i försäljningssyfte. I anledning av kommitténs uttalande att tullfrihet bör få åtnjutas även för varor, vilka före tullfrihetstidens utgång finner användning som eljest berättigar till tullfrihet, uttalar styrelsen att sådan tullfrihet torde kunna medgivas utan stöd av särskild bestämmelse. Vad beträffar förslaget att generaltullstyrelsen skulle äga medgiva tullfrihet för artiklar som förstörts framhåller styrelsen, att motsvarande befogenhet enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skulle gälla i fråga om transportmedel, för vilka temporär tullfrihet medgivits enligt 10 § i kommitténs förslag. Styrelsen förordar för sin del att bestämmelserna om tullfrihet för transportmedel och andra varor, för vilka temporär tullfrihet medgivits och som förstörts, sammanföres i en särskild paragraf i tulltaxeförordningen. Denna synes principiellt böra täcka jämväl artiklar, som åsyftas i 11 § 2 och 3 mom. i kommitténs förslag. I enlighet härmed föreslår styrelsen en ny paragraf av följande lydelse: Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under viss tid medgivits enligt denna förordning eller förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad innan varan skolat återutföras, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå. Med den förutsatta skälighetsprövningen åsyftar styrelsen att från tullbefrielsen skulle kunna uteslutas sådana fall, där vederbörande begagnat sig av temporär tullfrihet i syfte att undgå tull för vara som från början varit ämnad för förbrukning här i riket. Vissa regler om befrielse från tull för transportmedel och varor, som förstörts innan de skolat återutföras, tinnes nu i 6 § tullrestitutionsförordningen och 15 § tillämpningsföreskrifterna till sagda förordning, vilka regler styrelsen föreslår skola upphävas i samband med införandet av den föreslagna nya paragrafen. I detta sammanhang torde jag få anmäla att Motormännens riksförbund gjort framställning om sådana ändringar i gällande bestämmelser att möj­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 91

lighet beredes ägaren av ett i utlandet registrerat motorfordon, som genom olycka i Sverige blivit svårt skadat, att bli befriad från tullen och den särskilda omsättningsskatten på motorfordon under förutsättning att sådana delar av fordonet, vilka icke kan komma till användning, förstöres under tullkontroll, och att användbara delar förtullas på fordonets uppställningsplats.

Förslaget att införa en generell bestämmelse om temporär tullfrihet efter prövning av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium (11 § 2 mom. i kommitténs förslag) och i samband därmed avskaffa nuvarande regler om temporär tullfrihet för varor för vissa allmännyttiga ändamål har berörts av följande remissinstanser.

Generaltullstyrelsen har i sak icke något att erinra mot förslaget men framhåller att tillämpningen av författningsrummet i praktiken kan komma att föranleda betydligt mera omfattande utredningsarbete än nuvarande bestämmelser.

Kommerskollegium tillstyrker kommitténs förslag och uttalar sin tillfredsställelse med att kommittén föreslagit slopandet av inskränkningen att här avsedd tullfrihetsförmån endast skall gälla vara som inkommer för att användas vid allmännyttigt företag.

Sveriges industriförbund framhåller att särskilt från byggnadsindustrins sida upprepade gånger påpekats att diskriminering för närvarande råder mellan svenska och utländska företag vid utförandet av »allmännyttiga» anläggningsarbeten. Förbundet anser därför att det måste hälsas med tillfredsställelse att kommittén föreslagit att tullfrihet — oavsett om det gäller »allmännyttigt» företag eller ej — må medgivas endast under förutsättning att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållandena på den svenska marknaden.

Kommitténs förslag i 11 § 3 mom. angående temporär tullfrihet i samband med internationella utställningar har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen.

Departementschefen

Kommitténs förslag angående temporär tullfrihet för de i 11 § 1 inom. kommittéförslaget angivna varukategorierna ger icke i och för sig anledning till någon väsentlig erinran från min sida. Vid den inom finansdepartementet verkställda överarbetningen har emellertid vidtagits vissa ändringar i syfte bl. a. att nå större överensstämmelse med det nordiska förslaget. Härvid har även upptagits ytterligare ett par varukategorier för vilka temporär tullfrihet ansetts böra ifrågakomma. Bestämmelserna återfinnes under 10 § i departementsförslaget.

Aktiv förädlingsverksamhet (10 § punkten 1). Denna punkt upptager samma bestämmelser som 11 § 1 mom. a) i kommitténs förslag med allenast den ändringen att det, beträffande varor som inkommer för att användas vid behandling av exportvaror, uttryckligen angivits att tullfrihetsförmånen avser varor som användes som material vid de angivna behandlingarna.

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Verktyg in. m. för exportproduktion (10 § punkten 2). I det nordiska förslaget har i enlighet med vad generaltullstyrelsen ifrågasatt särskilt omnämnts varor för avprovning av exportvara. Vidare har nämnda förslag beträffande andra här avsedda artiklar erhållit en mera preciserad utformning än kommittéförslaget, i det att tullfriheten angivits gälla specialverktyg och specialinstrument som införes tillfälligt för användning vid framställning av ett bestämt parti exportvaror, under förutsättning att artiklarna ställes kostnadsfritt till förfogande av den utländske köparen av ifrågavarande varuparti. Formellt innebär de villkor som enligt den nordiska formuleringen knutits till tullfrihetsförmånen i vissa hänseenden en mera restriktiv hållning, men i praktiken torde detta knappast vara fallet, då artiklarna i fråga regelmässigt torde införas under de omständigheter som angivits i nämnda förslag. I departementsförslaget har gjorts en viss anpassning till det nordiska förslaget. I den nya texten betecknas de åsyftade varorna såsom »verktyg och instrument av speciellt utförande». Framhållas må att härmed icke avses att nämnda artiklar skall vara av särskilt invecklad konstruktion eller dylikt utan endast att de skall vara särskilt utformade för de varor som skall tillverkas. I kommitténs förslag omnämnda gjutmodeller och mätverktyg torde i regel vara av beskaffenhet att böra innefattas under uttrycket i fråga. Varor för inresande yrkesutövare (10 § punkten 3). Denna punkt överensstämmer helt med 11 § 1 mom. e) i kommitténs förslag. I fråga om tilllämpningen av den föreslagna bestämmelsen vill jag framhålla att motsvarande stadgande i nuvarande tulltaxeförordning i viss utsträckning torde ha tillämpats i sådana fall som åsyftas i ett förslag angående reducerad tullrestitution till vilket jag återkommer i det följande. Därest detta förslag genomföres torde sålunda en viss inskränkning i bestämmelsens tillämpningsområde jämfört med nuvarande praxis vara att förutse. Utrustning för cirkusar m. m. (10 § punkten '<) samt varor för teaterföreställningar m. in. (10 § punkten 5). I det nordiska förslaget har de mot 11 § 1 inom. c) i kommittéförslaget svarande bestämmelserna erhållit en något restriktivare utformning. Tullfriheten för cirkusutrustning o. dyl. har sålunda angivits gälla endast om varorna införes av kringresande artister eller nöjesföretag för användning under dessas tillfälliga uppehåll i det nordiska tullområdet, och tullfriheten för andra här avsedda varor har utom i fråga om teaterföreställningar angivits gälla endast arrangemang av internationell karaktär. Enär det nordiska förslaget torde få anses täcka de fall, då temporär tullfrihet kan vara motiverad i sådana sammanhang varom här är fråga, har departementsförslaget utformats i huvudsaklig överensstämmelse därmed. Framhållas må att utrustning för enskilda artister, föreläsare m. fl. i allmänhet torde kunna behandlas enligt bestämmelserna i 8 § punkten 5 eller 10 § punkten 3 i det nu framlagda förslaget. Varor för utställningar (10 § punkten 6). I kommitténs förslag har utställningsföremål upptagits under 11 § 1 mom. f) tillsammans med varuprov m. m. börutom vissa artiklar som får anses täckta av begreppet varuprov (jfr vad som anförts i fråga om 8 § punkten 14 i departementsförslaget)

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 93

torde kommittén med utställningsföremål ha åsyftat varor som är avsedda att förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat sådant värde. Nämnda uttryck avser däremot icke materiel för utställningsarrangemangen i övrigt såsom montrar, dekorationsföremål eller dylikt. För denna senare varukategori skulle emellertid enligt kommitténs förslag föreligga vissa möjligheter till temporär tullfrihet enligt It § 3 mom. I det nordiska förslaget motsvaras de nu åsyftade bestämmelserna av ett stadgande om temporär tullfrihet för varor avsedda till bruk vid utställningar i offentliga lokaler. Enligt min uppfattning bör en liknande bestämmelse införas i den svenska tulltaxeförordningen, innebärande i huvudsak den skillnaden i jämförelse med kommitténs förslag, att tullfrihet även för annan materiel än egentliga utställningsföremål skall kunna medgivas utan särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Denna bestämmelse bör omfatta jämväl för mässor avsedda varor. Innebörden av det i nordiska förslaget begagnade uttrycket offentliga lokaler synes emellertid oklart, varför villkoret i fråga utelämnats i det nu utarbetade förslaget. Framhållas bör emellertid att medgivandet endast bör tillämpas på sådana anordningar som kan betecknas som utställningar (mässor) i mera egentlig bemärkelse. Av enskilda affärsföretag vidtagna arrangemang i samband med försäljning torde i allmänhet icke böra inbegripas under dessa bestämmelser.

Varuprov m. m. (10 § punkten 7). Denna punkt motsvarar i huvudsak 11 § 1 mom. f) i kommitténs förslag. Med hänsyn till att utställningsföremål, i den mån de icke täckes av begreppet varuprov (jfr vad som anförts i fråga om 8 § punkten 14 i departementsförslaget), faller under den föregående punkten 6, har detta varuslag dock icke medtagits här. För medgivande av tullfrihet enligt nu förevarande punkt torde, såsom generalullstyrelsen anfört, böra uppställas såsom villkor att varorna icke införes i försäljningssyfte.

Varor för avprovning (10 § punkten 8). Denna punkt motsvarar 11 § 1 mom. d) i kommitténs förslag; i enlighet med vad generaltullstyrelsen anfört har tullfrihetsförmånen angivits gälla varor som är avsedda att avprovas och eventuellt återutföras.

Urvalssändningar (10 § punkten 9). I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser har införts ett stadgande om temporär tullfrihet för urvalssändningar, bestående av mattor, pälsvaror eller andra artiklar, som på grund av varornas speciella utförande eller särprägel icke kan betraktas som varuprov. Enligt anvisning till förslaget avser detta sådana fall dä det på grund av varornas utförande, värde eller dylikt icke är möjligt att sända egentliga varuprov. För att undvika missbruk av förmånen har tiden för den temporära tullfriheten i förslaget begränsats till 14 dagar. I den nuvarande svenska tulltaxeförordningen finns icke någon bestämmelse om temporär tullfrihet för urvalssändningar, och det har ansetts att principiella skäl talar mot eu sådan förmån eftersom varorna införes i försäljningssyfte. Emellertid får det anses föreligga ett legitimt intresse av att kunna utan erläggande av tull för en presumtiv köpare förevisa sådana artiklar som icke

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

kan demonstreras genom varuprov i egentlig mening. Detta har kunnat i viss mån tillgodoses genom nuvarande bestämmelse om temporär tullfrihet för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras, vilken bestämmelse emellertid såvitt angår i försäljningssyfte införda varor endast gäller enstaka föremål. Enligt min uppfattning bör det icke möta några betänkligheter att medgiva en viss utvidgning av denna förmån genom att tilllåta temporär tullfri införsel även av urvalssändningar, förutsatt att icke förmånen utnyttjas till konkurrens på den allmänna marknaden utan närmast tar sikte på demonstration av varorna för en bestämd spekulant. För detta ändamål torde förmånen såsom skett i det nordiska förslaget böra begränsas till en kortare tid. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i departementsförslaget intagits en bestämmelse om temporär tullfrihet för urvalssändningar i huvudsaklig överensstämmelse med det nordiska förslaget. Tidsfristen för åtnjutande av ifrågavarande förmån torde liksom beträffande övriga punkter i paragrafen få fastställas i tillämpningsföreskrifterna.

Djur för avelsändamål (10 § punkten 10). I nuvarande tulltaxeförordning förekommer ett stadgande (8 § 1 mom. f) om temporär tullfrihet för sto som införes för att betäckas. I kommitténs förslag har denna bestämmelse uteslutits av den anledningen att sådana djur upptagits med tullfrihet i kommitténs förslag till tulltaxa (förslaget till tulltaxa har sedermera godtagits i denna del). Av skäl som tidigare anförts bör emellertid den omständigheten att en vara är tullfri enligt taxan icke i och för sig föranleda att den uteslutes ur bestämmelserna om temporär tullfrihet. I departementsförslaget har därför under 10 § punkten 10 införts en mot förenämnda 8 § 1 mom. f) svarande bestämmelse. Förmånen bär emellertid ansetts kunna lämnas mera generellt och avse alla djur som införes för avelsändamål.

I enlighet med kommitténs förslag förordar jag att det skall ankomma på Kungl. Maj :t alt bestämma den tid under vilken temporär tullfrihet skall få åtnjutas.

Vad beträffar villkoren i övrigt ligger det i sakens natur att avsikt att åter utföra varorna i allmänhet bör föreligga redan vid införseln. Tullfrihet torde emellertid i enlighet med tulltaxekommitténs och generaltullstyrelsens uppfattning böra åtnjutas även om varorna förstöres eller användes för ändamål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet, och det hör icke möta något hinder att medgiva ifrågavarande förmån även om det redan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan kommer att behandlas på sätt nu angivits. Vid sådant förhållande torde det icke vara lämpligt att såsom villkor för tullfriheten uttryckligen föreskriva att varorna skall vara avsedda att återutföras. Även utan något direkt stadgande härom får det anses ligga i sakens natur att tullfrihet kan förvägras om varan uppenbarligen införes i avsikt som strider mot bestämmelsernas syfte. I den mån särskilda bestämmelser till förhindrande av missbruk i detta hänseende skulle visa sig erforderliga torde de kunna utfärdas av Kungl. Maj:t.

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 95

Medgivandet av tullfrihet i fall då varan, avsiktligt eller till följd av olyckshändelse, blir förstörd torde dock, med hänsyn till frågans i viss mån principiella innebörd, böra ges i form av ett stadgande i själva förordningen. Detta synes lämpligen såsom generaltullstyrelsen föreslagit kunna upptagas såsom en särskild paragraf som i princip avser alla fall av temporär tullfrihet för såväl transportmedel som andra varor. I departementsförslaget har ett stadgande av ifrågavarande innebörd upptagits såsom 12 §. Det synes icke erforderligt att i samband därmed införa särskilda bestämmelser rörande varor, som icke kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet men beträffande vilka förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen. För dylika varor bör i händelse av förstöring restitution av tullen medgivas enligt tullrestitutionsförordningen. Däremot har jag ansett skäligt att utforma bestämmelserna så att möjlighet till viss tullättnad föreligger beträffande varor som kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet och som icke blivit helt förstörda utan endast svårt skadade. Förslaget innebär att generaltullstyrelsen i dylika fall skall kunna medgiva att tull uttages endast för sådana delar som befinner sig i användbart skick. Tullen bör därvid beräknas efter delarnas beskaffenhet och värde i det skick vari de tillvaratages. Detta stadgande torde framför allt kunna komma i tillämpning på motorfordon, som skadats så svårt att de icke kan iståndsältas men från vilka dock kan tillvaratagas vissa användbara delar. Härigenom torde de önskemål som i detta hänseende framställts av Motormännens riksförbund bli tillgodosedda.

Frånsett nu behandlade fråga om tullfrihet i händelse av förstöring torde det kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att fastställa de villkor under vilka temporär tullfrihet må åtnjutas.

I samband med införandet av de föreslagna reglerna beträffande varor som förstörts bör vissa ändringar vidtagas i bestämmelserna om tullrestitution; till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad härefter beträffar kommitténs förslag om en allmän befogenhet för generaltullstyrelsen att i samråd med kommerskollegium under viss förutsättning medgiva temporär tullfrihet i andra fall än de förut behandlade

- bl. a. vissa maskiner för anläggningsarbeten — har denna fråga efter avgivandet av kommitténs betänkande kommit i ett nytt läge. I förslaget till gemensamma nordiska tulladministrativa bestämmelser har nämligen föreslagits inrättande av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad tullrestitulion, vilken är avsedd bl. a. att ersätta sådan temporär tullfrihet som sägs i 8 § 2 mom. i nuvarande tulltaxeförordning och 11 § 2 mom. i kommitténs förslag. De av tullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullrestitution, vilka tillkommit efter överläggning på svensk sida med representanter för Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen, grundar sig på den även i tulltaxekommittcns betänkande antydda principen, att tullen bör beräknas i förhållande till användningstiden inom riket.

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Av en redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjunde session framgår, att rådets ekonomiska utskott — med beaktande av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade reglerna intagits i den nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959 — funnit önskvärt att dessa regler genomföres även i de övriga nordiska länderna. I en till Kungl. Maj :t ingiven framställning om revision av den svenska tullrestitutionsförordningen för erhållande av närmare överensstämmelse med det nordiska förslaget till tullrestitutionsbestämmelser har generaltullstyrelsen förordat att nu ifrågavarande regler angående reducerad tullrestitution införes i den svenska lagstiftningen. Det av styrelsen framlagda förslaget förutsätter att tulltaxeförordningen icke kommer att innehålla några däremot svarande bestämmelser. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om sådan reducerad tullrestitution som här avses. I överensstämmelse härmed har i det inom departementet utarbetade förslaget till ny tulltaxeförordning icke medtagits några bestämmelser angående temporär tullfrihet motsvarande 8 § 2 mom. nuvarande förordning eller 11 § 2 mom. tulltaxekommitténs förslag.

Kommitténs förslag beträffande temporär tullfrihet för varor till internationella utställningar (11 § 3 mom. i kommitténs förslag) täckes enligt vad som framgår av det förut anförda av stadgandet i 10 § punkten 6 i det nu framlagda förslaget.

11. Temporär tullfrihet för transportmedel

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller i 7 § särskilda bestämmelser om temporär tullfrihet för transportmedel, som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer, ävensom för transportmedel, som medföres av resande vilken endast tillfälligtvis skall vistas inom riket; tullfrihet kan även medgivas för särskilt inkommande delar för reparation av dylika transportmedel (nämnda paragraf innehåller dessutom bestämmelser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse för jordbruks- och skogsarbete i gränstrakterna — jfr vad som anförts i avsnittet om tullfrihet för gränsbefolkningen).

Transportmedel som inkommer i trafik är emellertid enligt 148 § tullstadgan i viss utsträckning fritagna från förtullning och kommer då i åtnjutande av tullfrihet oavsett tulltaxeförordningens bestämmelser. Friheten från förtullning avser fartyg, vissa luftfartyg samt järnvägsmateriel; den gäller icke i fall då transportmedlen förvärvas till Sverige från utlandet. Annat transportmedel är enligt tullstadgan underkastat förtullning även om det inkommer i trafik; vid förtullningen kan emellertid tulltaxeförordningens bestämmelser om temporär tullfrihet komma i tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 97

Tulltaxekommittén

Fritagandet i viss utsträckning av transportmedel från förtullning när de inkommer i trafik får, uttalar kommittén, anses grunda sig på att det icke är fråga om införsel i egentlig bemärkelse. Huruvida någon skillnad härvidlag föreligger mellan olika slag av transportmedel kan diskuteras, men praktiska skäl torde tala för den i tullstadgan genomförda distinktionen. Kommittén anser sig icke ha anledning ifrågasätta någon principiell ändring i detta hänseende utan föreslår endast vissa smärre jämkningar. Dessa innebär främst att den i tullstadgan föreskrivna befrielsen från förtullning utsträckes till att omfatta alla luftfartyg. Vidare föreslås, att en i 148 § tullstadgan beträffande järnvägsmateriel föreskriven tidsbegränsning i fråga om befrielse från förtullning slopas, men att i stället dit överföres ett nu i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen intaget förbud mot inrikestrafik.

Beträffande härefter frågan om temporär tullfrihet för transportmedel, som icke jämlikt tullstadgan fritages från förtullning, har kommittén funnit lämpligt att i tulltaxeförordningen införes ett allmänt hållet stadgande (10 § i kommitténs förslag), innebärande bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om sådan tullfrihet. Formuleringen av paragrafen tager fasta på den omständighet, som i förevarande fall måste vara den väsentliga förutsättningen för tullfrihetsmedgivandet, nämligen att transportmedlen endast tillfälligt skall användas inom riket, och förutsätter att erforderlig detaljreglering sker genom tillämpningsföreskrifterna. Enligt förslaget kan temporär tullfrihet medgivas för delar och tillbehör till transportmedel, under det att nuvarande regler endast upptager delar; gränsdragningen mellan delar och tillbehör är vansklig, och någon anledning att i detta sammanhang skilja mellan dessa varukategorier anser kommittén icke föreligga. Kommittén framhåller att formuleringen medgiver beviljande av temporär tullfrihet för ifrågavarande artiklar, även om transportmedlet är tullfritt enligt taxan eller fritaget från förtullning enligt tullstadgan.

Liksom hittills kommer den faktiska innebörden av bestämmelsen i tulltaxeförordningen i hög grad att bli beroende av hur tillämpningsföreskrifterna utformas, och kommittén har därför genom utkast till dylika föreskrifter relativt utförligt belyst hur kommittén tänkt sig tillämpningen av bestämmelsen i fråga.

Efter det kommitténs betänkande avgivits har dctaljbestämmelserna i gällande tillämpningsföreskrifter undergått en genomgripande revision, vilken i princip följt de linjer som skisserats i kommitténs betänkande men i vissa hänseenden inneburit ytterligare förenkling; med hänsyn till det sålunda ändrade läget torde det icke finnas anledning att nu uppehålla sig vid kommitténs förslag till detaljbestämmelser i ämnet.

Yttrandena

Remissinstanserna bar i allmänhet mottagit tulltaxekommitténs förslag med gillande. De erinringar som framställts avser i regel detaljbestämmelser

7 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 98

98 Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

och har till följd av den sedermera genomförda revisionen av tillämpningsföreskrifterna till större delen förlorat sin aktualitet.

Frågan om utformningen av huvudstadgandet i tulltaxeförordningen har endast berörts av generaltullstyrelsen, som framfört ett par anmärkningar av i huvudsak formell natur. Enligt styrelsens uppfattning bör sålunda lydelsen av 10 § jämkas så att i densamma tydligt utsäges att fråga är om tullfrihet under viss tid. Styrelsen ifrågasätter vidare om det föreligger något praktiskt behov av att åtnjuta tullfrihet under viss tid för tillbehör till transportmedel.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om befrielse från tull för fordon som införts under temporär tullfrihet och som blivit förstört under vistelsen här i landet; denna fråga har behandlats i samband med 10 § i departementsförslaget.

Departementschefen

I fråga om den i tulltaxeförordningen intagna bestämmelsen rörande temporär tullfrihet för transportmedel har jag i sak icke något att erinra mot det av tulltaxekommittén framlagda förslaget. I likhet med generaltullstyrelsen anser jag det emellertid lämpligt att i författningstexten direkt utsäges att här är fråga om tullfrihet under viss tid. Däremot finner jag icke anledning frångå kommitténs förslag att låta här ifrågavarande bestämmelser äga tillämpning icke blott å delar utan även å tillbehör till transportmedel. I enlighet härmed har 11 § i departementsförslaget utformats i överensstämmelse med kommitténs förslag med den av generaltullstyrelsen föreslagna jämkningen i förstnämnda hänseende.

I det ändrade läge, vari frågan befinner sig sedan gällande tillämpningsföreskrifter reviderats, torde jag icke ha anledning att ingå på kommitténs förslag till detaljföreskrifter. Såsom redan nämnts har de principer, som legat bakom kommitténs förslag, i huvudsak genomförts vid nämnda revision. I den mån kommittéförslaget och de däröver avgivna yttrandena fortfarande kan vara aktuella rör det sig i allmänhet om bestämmelser som närmast har karaktär av ordningsregler. I detta hänseende framkomna synpunkter torde få tagas i övervägande vid utformningen av de nya tillämpningsföreskrifterna.

12. Tullfrihet för vissa förstörda varor

I 12 § departementsförslaget har upptagits bestämmelser om tullfrihet eller tullnedsättning för varor, som införts under temporär tullfrihet och förstörts eller skadats innan de skolat åter utföras; bestämmelserna i fråga har behandlats i det föregående i samband med 10 § i departementsförslaget.

Det har synts skäligt att dessa bestämmelser får äga motsvarande tillämpning å emballage och andra i 4 § 2 och 4 mom. i departementsförslaget avsed­

Kungl. Maj.ts proposition nr 08 dr 1060 99

da artiklar, för vilka tullfrihet medgivits under hänvisning till att varor av samma beskaffenhet och mängd är avsedda att utföras inom viss tid.

13. Varor som icke tillverkas inom landet

Tulltaxekommittén I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa tog tulltaxekommittén upp frågan om tullfrihet för varuslag som icke är föremål för inhemsk tillverkning. Kommittén framhöll till en början att, när det gäller dylika varuslag, har man icke användning för skyddstullar, för så vitt man icke avser att direkt uppmuntra till igångsättande av inhemsk produktion av varor av ifrågavarande slag. Kommittén fortsatte. Huruvida en sådan åtgärd kan vara motiverad är icke möjligt att generellt avgöra; det är tänkbart att en tull av »normal» storlek kan leda till en samhällsekonomiskt mera fördelaktig struktur i näringslivet, det är också tänkbart att den kan leda till en oekonomisk spridning av produktionen. Tydligt är dock att uttagande av tull, så länge någon produktion icke upptagits, icke kan anses påkallat ur skyddssynpunkt. Från denna synpunkt bör det alltså icke medföra någon olägenhet om varor som icke tillverkas inom landet lämnas utan tull. Rent samhällsekonomiskt sett spelar det å andra sidan icke någon större roll om tull utgår för varor av detta slag. Eftersom någon tillverkning icke förekommer inom landet, påverkas tydligen icke användningen av landets produktiva resurser, utan tullen medför endast en fördyring av de importerade varorna. Härav föranledd minskning i efterfrågan kan rent av medföra en sänkning av priset exklusive tull och således en förbättring av bytesförhållandet, även om en sådan effekt i regel får antagas vara mindre framträdande än när det gäller tullbeläggning av varuslag som är föremål för inhemsk tillverkning. Statsinkomsterna ökas i alla händelser med tullens belopp, vilket innebär att statens behov av inkomster genom andra skatter minskas, d. v. s. den totala skattebelastningen på konsumenterna behöver icke undergå någon förändring. Beträffande halvfabrikat för vidare bearbetning inom industrin bör observeras att tullen på färdigfabrikaten fastställts med beaktande av eventuellt föreliggande tullar på halvfabrikaten. Borttages tullen på halvfabrikaten utan motsvarande reduktion av tullen på färdigfabrikaten medför detta en förstärkning av tullskyddet för den svenska industrin. Detta är i princip icke mera befogat därför att förstärkningen åstadkommes på här ifrågavarande sätt, utan åtgärdens berättigande får bedömas efter i huvudsak samma grunder som om det gällt en höjning av tullen på den färdiga varan. Tydligt är att tullfrihet för halvfabrikaten under vissa omständigheter kan vara direkt olämplig på grund av att den industri som arbetar med dessa halvfabrikat därigenom erhåller ett alltför högt tullskydd.

Även om den omständigheten att en vara icke tillverkas inom landet enligt kommitténs uppfattning icke är något under alla omständigheter avgörande argument för tullfrihet, fann kommittén i många fall det motiverat att på grund därav föreslå tullfrihet eller ange att det ur skyddssynpunkt icke förelåg anledning att bibehålla tullen. Kommittén anförde vidare.

100 Knngt. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Å andra sidan har kommittén icke särskilt eftersträvat att ur de givna tulltaxerubrikerna urskilja smärre varuslag som till äventyrs icke är föremål för inhemsk tillverkning i syfte alt befria dessa från tull, liksom kommittén icke heller ansett sig böra tillmötesgå framställningar i sådant syfte då artiklarnas ringa betydelse eller tull tekniska svårigheter ansetts tala mot en dylik komplicering av tulltaxan. Emellertid är det svårt att få en klar överblick över vad som icke tillverkas inom landet, och framför allt ändras ju förhållandena genom att nya varuslag framkommer och nya tillverkningar upptages. Enligt kommitténs uppfattning bör det därför i fråga om varor, som icke tillverkas inom landet, finnas möjligheter att efter prövning av omständigheterna medgiva tullfrihet utan den omgång som en ändring *1 tulltaxan innebär. Kommittén har övervägt olika möjligheter för en sådan anordning och stannat för ett allmänt bemyndigande för Ivungl. Maj:t att pröva dylika frågor såsom den lämpligaste lösningen. Sådan befogenhet kan måhända redan anses tillkomma Ivungl. Maj :t, åtminstone i den mån ett tullfrihetsmedgivande icke skulle strida mot av riksdagen vedertagna principer för tullpolitiken här i landet, men den har i praktiken knappast begagnats, varför kommittén funnit det lämpligt att i tulltaxeförordningen intages eu uttrycklig bestämmelse härom. Kommittén bär med hänsyn härtill funnit sig kunna i högre grad än vad eljest skulle ha varit fallet begränsa sina undersökningar rörande möjligheten alt i tulltaxan medgiva tullfrihet för varor som icke är föremål för inhemsk tillverkning.

Såsom framgår av det förut anförda liksom av formuleringen av den föreslagna bestämmelsen i tulltaxeförordningen har kommittén ansett denna möjlighet att bevilja tullfrihet för varor som icke tillverkas inom landet böra avse varor av visst slag och icke begränsas till att avse visst parti. Lämpligt synes vara att ifrågavarande medgivande lämnas genom en särskild kungörelse, till vilken fogas en förteckning över de åsyftade varuslagen, och att utvidgningar och inskränkningar av medgivandet sker genom ändringar i denna förteckning. Några särskilda bestämmelser för handläggningen av dylika ärenden har kommittén icke ansett sig böra föreslå, utan en eventuell närmare reglering av hithörande spörsmål torde böra anstå till dess närmare erfarenheter vunnits. Man torde emellertid få förutsätta att framställningar om tullfrihetsmedgivande enligt ifrågavarande bestämmelser göres av vederbörande importörer eller deras organisationer och att framställningarna prövas efter hörande av kommerskollegium och generaltullstyrelsen samt eventuellt andra intresserade myndigheter; att de nämnda ämbetsverken vid sin behandling av ärendena infordrar yttranden från vederbörande näringsorganisationer får anses ligga i sakens natur. Vid bitall till gjord framställning torde medgivandet böra lämnas tills vidare dock högst intill viss fastställd dag. En lämplig maximering av tullfrihetsmedgivandet synes vara två år. För importörerna vore det givetvis önskvärt om medgivandet kunde förlänas ovillkorlig giltighet under ifrågavarande period, men det torde knappast vara lämpligt att binda tullfriheten starkare än om den fastställts i tulltaxan, i vilket fall ju riksdagen i vanlig ordning kunnat införa tull på varan; det torde dock få förutsättas att det endast "i undantagsfall blir fråga om att bryta ett lämnat tullfrihetsmedgivande före angiven dag. Framställning torde i regel komma att göras om förlängning av tullfrihetsmedgivande t beträffande flertalet varuslag som erhållit dylik förmån, och det synes vara lämpligt att prövningen av dylika ärenden koncentreras och får karaktär av en årlig revision av den vid kungörelsen fogade förteckningen. Delta skulle kunna ernås genom att tullfrihetsmedgivande första gången beviljas icke för jämna två år utan så att det uppror

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 101

exempelvis den 30 juni. Något hinder att utöka listan med nya varuslag mellan ifrågavarande årliga revisioner bör icke finnas.

Vad därefter beträffar de grunder som bör tillämpas, när fråga uppkommer om medgivande av tullfrihet enligt den föreslagna bestämmelsen, torde det enligt kommittén icke vara möjligt att utforma några generella regler, utan ärendena måste bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall. Kommittén ville dock anföra följande synpunkter.

Till en början må framhållas att det ibland kan vara svårt att fastslå huruvida en vara är föremål för inhemsk tillverkning eller ej. När det endast är fråga om skillnader i kvalitet eller utförande torde tullfrihet i allmänhet ej böra medgivas, för såvitt icke fråga är om så stora avvikelser att importvaran och den inom landet tillverkade produkten framstår såsom skilda varuslag. Vidare bör givetvis beaktas eventuellt föreliggande konkurrens med inom landet tillverkade varor av annat material eller utförande men med enahanda användning. Även om det ur nu berörda synpunkter icke möter något direkt hinder att medgiva tullfrihet, torde sådant medgivande i allmänhet icke böra lämnas utan att fråga är om varuslag av en viss betydenhet, så att icke den administrativa apparaten belastas med allt för obetydliga frågor. Att uppdraga någon värdegräns torde dock icke vara lämpligt, utan frågan bör bedömas från fall till fall. Vid bedömandet av hithörande frågor bör vidare avseende fästas vid huruvida medgivandet mera direkt kommer den slutliga konsumenten till godo eller om det närmast innebär en förstärkning av nettotullskyddet för en inhemsk producent som i sin tillverkning använder varor av ifrågavarande slag. Fall av sistnämnda art bör såsom förut anförts i princip bedömas efter samma grunder som krav på ökat tullskydd genom höjning av tullen på färdigvaran; en särskild anledning till välvillig behandling i fall som här avses kan vara att produktionen eljest har att vidkännas ett negativt skydd. Liksom när det gäller andra tulltaxespörsmål har man självfallet även att taga hänsyn till möjligheten att tulltekniskt definiera och särskilja ifrågavarande artiklar. Enligt vad som framgår av den följande detaljbehandlingen av olika varuslag och varugrupper är det särskilt två områden som kommittén tänkt sig att den föreslagna anordningen skulle komma att tillämpas på, nämligen kemikalier och maskiner, men detta utesluter icke att även andra varuområden kan ifrågakomma i den mån så befinnes lämpligt.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog tulltaxekommittén att i 2 § 3 mom. tulltaxeförordningen skulle införas en bestämmelse, enligt vilken Konungen skulle äga förordna »att vara av visst slag, som icke är föremål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock att vara av sådant slag enligt taxan är tullbelagd»; i sitt definitiva förslag till ny tulltaxeförordning upptog kommittén denna bestämmelse med oförändrad lydelse under 5 § 3 mom.

Yttrandena över kommitténs förslag

I de yttranden som avgavs över tulltaxekommitténs förslag till ny tulltaxa behandlades den nu föreliggande frågan, förutom i samband med vissa detaljfrågor rörande tulltaxan, i huvudsak av följande remissinstanser.

Generaltullsti/relsen framhöll att skäl otvivelaktigt talar för att möjlighe­

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ter bör finnas att medgiva tullfrihet för varuslag, som icke är föremål för väsentlig produktion inom landet, utan den omgång som en ändring i tulltaxan innebär. Den lämpligaste anordningen för detta ändamål torde vara ett allmänt bemyndigande för Kungl. Maj:t att pröva dylika ärenden. En mera vidsträckt tillämpning av ifrågavarande anordning skulle emellertid medföra stora svårigheter ur administrativa synpunkter. Inte minst för tullverkets vidkommande skulle avsevärda olägenheter uppstå om bestämmelsen skulle leda till ofta förekommande ändringar i tullförhållandena, till specificering av en mångfald smärre artiklar eller till särbehandling av svårdefinierbara varuslag. Styrelsen förutsatte därför att tullfrihet skulle medgivas endast när detta från allmänna synpunkter framstår såsom ett intresse av vikt och endast för naturligt avgränsade varuslag.

Kommerskollegium uttalade att fördelen med den föreslagna anordningen är att tull icke behöver utgå när inga motiv för skydd föreligger. Härigenom vinnes även att antalet positioner i tulltaxan begränsas. Kollegium anförde emellertid fortsättningsvis följande.

Å andra sidan komma dessa avvikelser att få upptagas i en särskild författning vilket innebär att vad man vinner i förenkling i själva tulltaxan förloras i överskådlighet. Särskilt om — som kan vara att vänta — antalet tramställningar om tullfrihet blir relativt omfattande, kommer denna anordning att medföra stor administrativ belastning ur utredningssynpunkt. Man har sedan vid avgörandet i det enskilda fallet att välja mellan en relativt liberal behandling, vilket skulle innebära en stor ansvällning av de uppräknade tullfria varuslagen i den särskilda författningen, eller en strängare behandling, innebärande att man endast undantagsvis medger tullfrihet. Det förra bedömningssättet torde för såväl tullverket som allmänheten leda till ökade svårigheter vid bedömandet av tullbeläggningen av en viss vara. Särskilt för det praktiska tullarbetet måste det bli besvärligt att avgöra huruvida en viss vara, exempelvis en maskin, är att hänföra till tullfri maskintyp eller icke. Kollegium vill emellertid icke motsätta sig att i tulltaxeförordningen införes en bestämmelse av den föreslagna innebörden, men vill föreslå att eu överarbetning göres av förslaget i syfte att utröna om icke i större omfattning utbrytning av tullfria varuslag kan ske redan i taxan.

Förslaget tillstyrktes även av bl. a. Sveriges mekanförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges färgfabrikanters förening och Sveriges verktggsmaskinaffärers förening.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

I sin huvudrapport år 1957 framlade Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet ett förslag med anknytning till den nu föreliggande frågan. Förslaget innebar att tullfrihet skulle kunna beviljas för vissa varuslag, »när ifrågavarande varuslag eller därmed konkurrerande varuslag icke tillverkas eller endast tillverkas i ringa omfattning i Danmark, Finland, Norge och Sverige och när förhållandena i övrigt icke talar häremot». Utskottet framhöll emellertid att de administrativa svårigheter, som är förenade med tilllämpning av en sådan anordning i ett enda land, blir ännu större, om be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 103

stämmelsen skall praktiseras av flera länder i gemenskap. På grund härav begränsade utskottet sitt förslag till att avse kemikalier och icke-elektriska maskiner (kap. 28, 29 och 84 i tulltaxan).

Frågans behandling i samband med tulltaxerevisionen I den vid 1958 års riksdag framlagda propositionen angående revision av tulltaxan redogjorde jag för såväl tulltaxekommitténs som Nordiska samarbetsutskoltets förslag. Jag framhöll därvid att ett genomförande av den nordiska marknaden enligt min uppfattning skulle komma att materiellt påverka såväl omfattningen som innebörden av ett sådant bemyndigande för Kungl. Maj :t som tulltaxekommittén föreslagit. Med hänsyn till angelägenheten av att icke föregripa behandlingen av det nordiska förslaget förklarade jag mig icke beredd att i. då förevarande sammanhang upptaga kommitténs förslag till prövning. I motionerna I: B 62 och II: B 40 samt I: B 63 och II: B 71 yrkades att riksdagen beträffande maskiner, i de två förstnämnda motionerna jämväl beträffande kemikalier, skulle ge Kungl. Maj :t bemyndigande i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Bevillningsutskoitet ansåg emellertid att bärande skäl anförts för uppskov med frågans behandling, varför utskottet avstyrkte motionärernas yrkanden i berörda hänseende. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Inkomna framställningar Under år 1959 har från olika håll gjorts framställningar hos Kungl. Maj:t i syfte att få genomfört det av kommittén framlagda förslaget i dess helhet eller på vissa varuområden. Sveriges kemiska industrikontor uttalar sålunda att det icke finns anledning att ytterligare uppskjuta ikraftträdandet av kommitténs förslag, i synnerhet som det fortfarande är osäkert om och när någon enighet kan uppnås på det nordiska planet. Bortsett från önskvärdheten av att tullfrihet snarast införes för ett flertal kemikalier, som icke nu tillverkas inom landet och som varken direkt eller indirekt konkurrerar med inom landet framställda kemikalier, föreligger enligt kontorets uppfattning speciella skäl för att beslut om suspenderingsförfarandet fattas snarast möjligt. Kemikontoret anser nämligen att det framdeles kan bli svårare att införa dylika bestämmelser, eftersom en överenskommelse då kan ha träffats om bildandet av ett europeiskt frihandelsområde, som sannolikt skulle medföra att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet på tullområdet. Oavsett planerna på bildandet av ett frihandelsområde torde den svenska kemiska industrin under de kommande åren bli ställd inför svåra påfrestningar, vilka icke bör ökas genom att statsmakterna underlåter att snarast genomföra det av tulltaxekommittén framlagda förslaget. Sveriges mekanförbund framhåller att den allmänna skärpning av det internationella konkurrensläget, som inträtt under de senaste åren, gjort det nödvändigt för företagen att på allt sätt söka reducera kostnaderna. Den nya konkurrenssituation som uppstått genom Rom-fördragets förverkligan­

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

de liar ytterligare accentuerat kravet på kostnadssänkande åtgärder. För att bibehålla och stärka konkurrensförmågan inom olika industrigrenar krävs i ökad omfattning modernisering av den maskinella utrustningen genom anskaffning av nya maskiner. Det förhållandet att en maskin icke tillverkas inom landet utgör enligt förbundets uppfattning i och för sig ett incitament för utländska leverantörer att höja priserna vid anbud till svenska köpare. Suspendering av tullen kan innebära en betydelsefull reducering av det investerande företagets totalkostnader för anskaffning av ifrågavarande maskiner.

Textilgrossisternas riksförbund anser det önskvärt att beslut i ämnet fattas snarast möjligt med hänsyn till eventuella framtida förpliktelser inom ramen för ett nordiskt eller europeiskt integrationsavtal, som kan medföra att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet i här ifrågavarande hänseende. Möjligheten att suspendera tullarna är enligt förbundets uppfattning särskilt angelägen inom den textila varusektorn, där bl. a. i en eventuell nordisk marknad tullskyddet synes komma att ligga på en väsentligt högre nivå än på flertalet andra varuområden. Ju högre tullskyddet är dess mer stötande ter det sig enligt förbundets uppfattning med tullskydd för varor som icke tillverkas inom landet.

I en särskild framställning har Textilutredningen tagit upp frågan i vad den avser textil- och konfektionsmaskiner. Utredningen framhåller bl. a. att den kris som textilindustrin sedan några år är utsatt för ställt ökade krav på rationalisering av industrins produktionsapparat. För att stärka industrins konkurrenskraft har omfattande nyinvesteringar planerats. F’ör förverkligandet av planerna är det av stor betydelse att de därmed förbundna kostnaderna blir så låga som möjligt. En möjlighet till tullfrihet för importerade specialmaskiner skulle verksamt främja planernas förverkligande. I det läge som den svenska textil- och konfektionsindustri!! för närvarande befinner sig är det även av andra skäl angeläget att industrins inköp av maskiner icke fördyras. Textilutredningen hemställer att proposition måtte framläggas angående införande av bestämmelser om tullfrihet för sadana textil- och konfektionsmaskiner som icke tillverkas inom landet.

Textilutredningen har även tagit upp saken i sitt den 21 december 1959 avgivna betänkande (SOU 1959: 42).

Yttrandena över framställningarna

I anledning av de tre förstnämnda framställningarna har yttranden ånyo inhämtats från generaltullstyrelsen och kommerskollegium.

Genei altullstgrelsen har i sitt den 18 mars 1959 avgivna yttrande hänvisat till vad styrelsen anfört i anledning av tulltaxekommitténs förslag och därutöver allenast ifrågasatt huruvida de omständigheter sökandena åberopat kan anses utgöra tillräcklig anledning att frångå den avvaktande hållning som intogs i tulltaxepropositionen.

Kommerskollegium framhåller i yttrande den 11 mars 1959 angelägenheten av att möjligheter skapas för att tull med näringspolitiskt syfte i

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 105

princip icke skall behöva utgå då ur skyddssynpunkt särskilda motiv härför saknas. Icke minst i dagens läge anser kollegium det angeläget att tillvarataga alla möjligheter att hålla prisnivån nere.

Beträffande omfattningen av den föreslagna anordningen anför kollegium följande.

Tulltaxekommitténs förslag avsåg att i princip gälla generellt för alla varuslag, ehuru kommittén uttalade, att det särskilt var inom kemikalie- och maskinområdet, på vilket kommittén avsett att den föreslagna anordningen skulle komma att tillämpas. Även enligt kollegii mening synes skäl finnas för att räkna med att speciellt inom dessa varuområden behov förefinnas av den föreslagna anordningen. Genom den tekniska utvecklingen ändras förhållandena snabbt på föreliggande områden. Nya varuslag framkomma och nya tillverkningar upptagas. Liksom kommittén finner kollegium det emellertid icke böra vara uteslutet, att anordningen skall kunna tillämpas även på andra varuområden. Klart är att hänsynstagande till administrativa svårigheter, såsom skett vid övervägandena av denna fråga inom det nordiska samarbetsutskottet, motiverar att anordningens omfattning begränsas. Även önskvärdheten av en stabilitet i tullförhållandena icke minst för näringslivets planering synes tala för återhållsamhet. Hänsyn till sådana skäl bör emellertid kunna tagas vid tillämpningen av bemyndigandet och synes icke behöva leda till att det begränsas till att endast gälla vissa varuområden.

I fråga om anordningens lämplighet med hänsyn till det nordiska samarbetet uttalar kollegium i huvudsak följande.

Det är uppenbart av vikt, att åtgärder icke vidtagas som kunna innebära ett försvårande av ett närmare nordiskt ekonomiskt samarbete. Möjligheter till suspendering av tull för vissa varuslag ha tidigare funnits såväl i Norge som i Finland. Vid utfärdande av de nya tulltaxor som i samband med övergången till Briisselnomenklaturen i början av innevarande år ägt rum i Danmark och Norge ha införts bestämmelser som i viss utsträckning (i huvudsak varor inom maskin- och kemikalieområdet) möjliggöra en suspendering av tull för varuslag som icke tillverkas i respektive land. Enligt kollegii mening bör införandet även i Sverige av bestämmelser som medge en suspendering av tull för vissa varor icke behöva medföra nackdelar för det gemensamma nordiska integrationsarbetet. Däremot torde det kunna vara till fördel för ett senare nordiskt samarbete att även i Sverige erfarenhet vunnits beträffande bl. a. administreringen av den ifrågasatta anordningen. Icke heller den omständigheten att det ifrågasatta bemyndigandet göres generellt för alla varor synes i och för sig behöva komma i konflikt med ett sedermera gemensamt nordiskt uppträdande. Tillämpningen av bestämmelserna får nämligen förutsättas ske under hänsynstagande även till de gemensamma nordiska aspekterna.

Vad beträffar formerna för administreringen av den föreslagna anordningen och beträffande de principer som bör vara vägledande vid prövning av frågor om medgivande av tullfrihet säger kollegium sig kunna i huvudsak ansluta sig till de förslag och synpunkter som framförts av tulltaxekommittén.

I fråga om den närmare utformningen och tillämpningen av bestämmelsen anför kollegium vidare.

106 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

I några av handelskamrarnas yttranden har understrukits önskvärdheten av att i bestämmelserna det måtte klart framgå under vilka begränsade förutsättningar som ett upphävande av tullen må ske. Som ovan framhållits är det av hänsyn till stabilitet i tullförhållandena samt av administrativa skäl lämpligt att iaktta restriktivitet vid tillämpningen av bemyndigandet. Ur denna synpunkt synes enligt kollegii mening den ovan refererade, av det nordiska ekonomiska utskottet föreslagna definitionen för fall, då anordningen skall kunna tillämpas, vara att föredraga speciellt för bedömandet av när en vara skall anses tillverkas inom landet eller ej. Den av tulltaxekommittén föreslagna definitionen »vara av visst slag som icke är föremål för väsentlig produktion inom landet» synes vara alltför vid. Det vore givetvis icke minst ur administrativa synpunkter i övrigt önskvärt, att klara kriterier kunde uppställas för tillämpningen. Det torde emellertid ställa sig svårt, att för den mängd särfall som kunna uppkomma fastlägga generella regler, utan ärendena få bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall, varvid de av kommittén anförda synpunkterna på grunderna för tilllämpningen även enligt kollegii mening böra bli vägledande. När fråga är om tullfrihet för varor som ingå som råvara eller halvfabrikat i en inhemsk tillverkning får sålunda hänsyn tagas till att innebörden av en sådan åtgärd kan vara en förstärkning av nettotullskyddet för färdigvaran, vilket avvägts med hänsyn till tullbeläggningen av ingående råvaror. Åtgärden får i dylika fall prövas efter sedvanliga grunder för en förstärkning av tullskyddet. Avgörandet av om en vara tillverkas i landet eller ej kan vara förenat med betydande svårigheter. Vid skillnader endast i fråga om kvalitet och utförande bör tullfrihetsfrågan bedömas med stor restriktivitet. Viktigt är vidare att vid prövningen hänsyn tages till konsekvenserna av att en importerad vara kan utgöra substitut för eu vara tillverkad inom landet. Täta förändringar i relationen mellan de olika varornas tullbeläggning kunna i sådana fall åstadkomma osäkerhet och avbräck i industrins planering.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker kommerskollegium införande i tulltaxeförordningen av bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med tulltaxekommitténs förslag med den modifikation som förut sagts.

Departementschefen

Frågan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från tull i fall, då inhemsk produktion av berörda varuslag icke förekommer, har varit aktuell ända sedan tulltaxekommitténs betänkande avgavs. Med hänsyn främst till pågående utredningar angående nordiskt ekonomiskt samarbete har frågan emellertid hittills icke blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning i sak. I det läge, vari frågan om nämnda samarbete för närvarande befinner sig, torde det emellertid icke möta något hinder att frågan nu upptages till avgörande och bringas till en ur svensk synpunkt tillfredsställande lösning.

Att förefintligheten av ett bemyndigande av ifrågasatt slag skulle underlätta införandet av en ur allmänt ekonomiska synpunkter i vissa fall önskvärd tullfrihet torde vara uppenbart. En dylik anordning har också hälsats med tillfredsställelse av näringslivets organisationer. Även de närmast be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 107

rörda myndigheterna, kommerskollegium och generaltullstyrelsen, har funnit behov av en sådan anordning vara för handen. De har emellertid tillika understrukit de praktiska svårigheter som är förenade med tillämpningen av en bestämmelse av ifrågavarande art. Av detta och andra skäl har de uttalat sig för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga. Härvid har ämbetsverken i huvudsak anslutit sig till de synpunkter som framförts av tulltaxekommittén.

För egen del kan jag i huvudsak biträda vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört. I anslutning härtill vill jag framhålla att enbart den omständigheten att ett varuslag icke är föremål för tillverkning inom landet icke kan anses utgöra något avgörande argument för att medgiva tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet bör självfallet beaktas även övriga inverkande faktorer. Hänsyn får då givetvis också tagas till våra internationella åtaganden, bl. a. inom EFTA-sammanslutningen. Innebörden av ett sådant bemyndigande som nu ifrågasatts får sålunda närmast anses vara att i de fall då Kungl. Maj :t vid dylik prövning av en tullfråga finner, att tillräckliga skäl för tullbefrielse föreligger, äger Kungl. Maj :t under angivna förutsättningar genomföra denna åtgärd utan att frågan förelägges riksdagen. Med åberopande av vad som nu anförts finner jag mig böra förorda införande av en bestämmelse av i huvudsak den innebörd som tulltaxekommittén föreslagit.

Beträffande utformningen av ifrågavarande bemyndigande talar enligt min uppfattning vissa skäl för att man i fråga om den inhemska produktionens omfattning utformar bestämmelsen efter mönster av den av kommerskollegium förordade, mera restriktiva formuleringen i nordiska utskottets förslag. Däremot synes det knappast nödvändigt att knyta bemyndigandet till de förhållanden i övrigt som angivits i nämnda förslag, eftersom beaktandet av såväl dessa som andra relevanta förhållanden självfallet måste ingå såsom led i Kungl. Maj :ts prövning av frågan. I departementsförslaget (13 §) har därför endast angivits att Konungen i fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, där så prövas lämpligt äger förordna att tull icke skall utgå.

Tullfrihet varom nu är fråga synes — i anslutning till vad tulltaxekommittén föreslagit —- lämpligen böra medgivas för viss tid, förslagsvis högst två år, och de varuslag, som avses med tullfriheten, angivas i särskild kungörelse. Meddelande av tullfrihet bör ske först efter särskild framställning — t. ex. av branschorganisation — och sådan framställning bör också erfordras därest tullfriheten förlänges. Jag kan alltså även pa dessa punkter ansluta mig till vad tulltaxekommittén förordat.

Det nu ifrågavarande bemyndigandet för Kungl. Maj:t bör formellt inte begränsas till särskilda varuområden. Såsom framgår av den föregående redogörelsen torde emellertid behov av den tullfrihet, det här gäller, i huvudsak endast föreligga på maskin- och kemikalieområdena.

Vad särskilt beträffar maskinområdet framstår möjligheten att medge

108 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

tullfrihet för textil- och konfektionsmaskiner, som inte tillverkas inom landet, såsom speciellt betydelsefull. Härigenom kan den rationalisering inom textil- och konfektionsindustrien, som textilutredningen funnit angelägen, verksamt underlättas.

14. Övriga bestämmelser

I nuvarande 10 a, 11 och 12 §§ tulltaxeförordningen förekommande bestämmelser, avseende avrundning av tullbelopp, bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda tillämpningsföreskrifter samt hänvisning till särskilda stadganden om tullrestitution, torde kunna utan ändring överföras till den nya förordningen; de återfinnes i departementsförslaget under 14—16 §§• Härjämte har — i likhet med vad som gäller i fråga om den allmänna varuskatten och olika punktskatter —- upptagits en bestämmelse om att Kungl. Maj :t skall äga, när synnerliga skäl föreligger, helt eller delvis befria från tull; denna befogenhet skall kunna delegeras på generaltullstyrelsen (15 § första stycket i departementsförslaget).

Den nya tulltaxeförordningen bör träda i kraft den 1 juli 1960.

Beträffande varor, för vilka temporär tullfrihet medgivits före de nya bestämmelsernas ikraftträdande med giltighet jämväl därefter, torde i en övergångsbestämmelse böra angivas enligt vilka bestämmelser varorna skall behandlas efter sagda dag. Enligt departementsförslaget (första punkten av övergångsbestämmelserna) skall sålunda den nya förordningen, vad angår dylik tullfrihet, äga tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.

I en andra punkt av departementsförslagets övergångsbestämmelser har upptagits motsvarighet till den vid 1958 års ändringar i nuvarande tulltaxeförordning införda övergångsbestämmelsen rörande penicillin och vissa andra varor.

Enligt tredje punkten av övergångsbestämmelserna skall i lag eller författning förekommande hänvisning till författningsrum, som motsvaras av bestämmelse i den nya tulltaxeförordningen, i stället avse den nya bestämmelsen. Denna punkt får betydelse bl. a. vid tillämpningen av olika författningar rörande sådana indirekta skatter, som även upptages vid införsel av varor. I fråga om beräkning av beskattningsvärde torde härvid bestämmelserna i 3 § och i förekommande fall 6 § nya tulltaxeförordningen bli att tillämpa.

15. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad som anförts i det föregående hemställer föredragande departementschefen att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 109

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget till tulltaxeförordning; dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

no Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 1

Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas med tull enligt härvid fogade tulltaxa.

2 §•

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

3 §.

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter varans normalpris, varmed förstås det pris, som varan vid tiden för anmälan till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall beräknas under antagande att varan avlämnas till köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader som hänföra sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats från utlandet genom köp, som kan antagas vara avtalat på god tro, skall såsom normalpris anses det pris, som erlagts eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värdebegrepp, som kommit till uttryck i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara, som införes för annans räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar, som kunna erfordras för fastställande av normalpriset. I den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, är uppgiftslämnaren eller annan, som tagit befattning med förvärv eller införsel av varan, skyldig att tillhandahålla sina affärshandlingar för granskning.

4 mom. Generaltullstyrelsen äger vid vite förelägga i 3 mom. avsedd person att fullgöra vad honom enligt nämnda moment eller med stöd av detsamma meddelade föreskrifter åligger. Vite som utdömes enligt detta moment tillfaller kronan.

4 §.

1 mom. Emballage vari varor införas skall i tullhänseende behandlas sålunda:

a) emballage som icke efter användningen för de införda varorna äger allmänt handelsvärde på den svenska marknaden är fritt från tull, dock att detta icke innebär rubbning av bestämmelse, enligt vilken värdet eller vikten av sådant emballage skall inräknas i värdet respektive vikten av den inneliggande varan;

b) emballage som efter användningen för de införda varorna äger allmänt handelsvärde på den svenska marknaden tulltaxeras enligt vad för varor eljest är föreskrivet, därvid i förekommande fall bestämmelserna i mom. 2 här nedan komma i tillämpning; dock att särskild tull icke skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 111

utgå för emballage som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av den inneliggande varan.

2 mom. För emballage som avses i 1 mom. b) här ovan ävensom för särskilt inkommande begagnat emballage åtnjutes tullfrihet, därest emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts av varuhavaren inom viss tid före införseln eller är avsett att av honom utföras inom viss tid efter införseln, ankommande det på Konungen att bestämma denna tid och de villkor i övrigt som må befinnas erforderliga för detta medgivande.

3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes med emballage som avses i 1 mom.

4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. skola äga motsvarande tillämpning å s. k. garnbommar ävensom ventilationstrummor av trä för lastrum samt mattor och annan s. k. garneringsmateriel uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under transporten.

5 §.

1 mom. På villkor som Konungen äger bestämma åtnjutes befrielse från tull för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger) vilka endast eller i huvudsakligaste mån finna användning såsom läkemedel, dock icke acetylsalicylsyra (ur nr 29.16) eller penicillin, salter och andra derivat därav (ur nr 29.44);

b) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning av tullfria läkemedel, hänförliga till nr 30.03 eller utgörande ämnen som avses under a) här ovan;

c) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkaniseringsacceleratorer eller antioxidationsmedel för gummiindustrien eller såsom tillsats till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;

d) delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd för utövning av luftfart i regelbunden trafik, äro avsedda att användas uteslutande för reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg i sådan trafik.

2 mom. På villkor som Konungen äger bestämma må delar och tillbehör samt material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar, med undantag av ringar och slangar av gummi (nr 40.11), införas mot en tull av 12 % av värdet.

3 mom. Konungen äger förordna att vara av visst slag, som icke är föremål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock att vara av sådant slag enligt taxan är lullbelagd.

6 §.

1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förtullad vara, som efter utförsel återinföres utan att ha undergått bearbetning.

2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet undergå reparation, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som erlagls eller skall erläggas för reparationen.

3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet undergå annan bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull, beräknad på sätt motsvarande det som i 4 mom. avses.

4 mom. Visas att vara helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å sagda material enligt de grunder, som gälla för sådant material vid tiden för införsel av den förstnämnda varan.

112 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

5 inom. Innefattar tillverkningen av värdetullbelagd vara svenskt konstruktionsarbete eller dylikt, må tullen nedsättas med belopp, motsvarande värdet av sagda arbete i förhållande till hela normalpriset.

6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av i 1— 5 mom. avsedda förmåner.

7 §.

Har inkommen vara under transporten till införselorten eller efter ankomsten dit men innan varan anmälts till förtullning av tillfällighet eller genom förskämning eller dylikt lidit skada, må, därest tull enligt taxan skall beräknas annorledes än efter varuvärdet, nedsättning i tullen medgivas med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.

Konungen äger förordna om och i vilken mån tullen må nedsättas för haverigods och sjöfynd.

8 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

1. varor som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;

2. varor som införas av person, som tillhör främmande makts härvarande beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;

3. varor som införas för sådana organisationers eller personers räkning, som avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller avtal, vartill Sverige anslutit sig;

4. varor som annorledes än i handelssyfte införas av resande eller å transportmedel anställda personer, i den mån Konungen därom förordnar; dock skall i fråga om rätt att tullfritt införa tobaksvaror och cigarrettpapper samt rusdrycker gälla vad särskilt stadgas;

5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning, därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i It § 1 mom. sägs;

6. förnödenheter medförda å och avsedda för i trafik inkommande transportmedel, för såvitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;

7. proviant medförd å och avsedd för besättning eller passagerare å i trafik inkommande transportmedel, i den mån Konungen därom förordnar;

8. livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet under djurens transport till bestämmelseorten;

9. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, som bärgas från förolyckat fartyg eller luftfartyg, ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;

10. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor avsedda till minnesgärd åt avliden person;

11. varor som annorledes än i handelssyfte införas av personer, vilka in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 113

flytta från utlandet eller efter längre tids utlandsvistelse återvända därifrån, i den män Konungen därom förordnar; 12. varor som erhållas från utlandet såsom arv eller gåva_ (härunder inbegripet utmärkelsetecken), i den mån Konungen därom förordnar; dock att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror, cigarrettpapper eller rusdrycker; . 13. varuprov, mönster, modeller och utställmngsforemal som vid mtorseln eller efter nedskärning, makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen ha intet eller allenast obetydligt handelsvarde eller som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast att utvisa varors beskaffenhet eller användning; ävensom kinematografisk film utvisande importvaras beskaffenhet eller användning; 14. markutrustning för flygplatser, ävensom varor för användning vid aktuellt räddnings- och bärgningsföretag i samband med lufttrafik, allt i den mån Konungen därom förordnar; 15. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella andamäl, i den mån Konungen därom förordnar; 16. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom forordnar.

9 §• Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som införas i egentlig gränstrafik.

10 §.

Konungen äger förordna om tullfrihet för transportmedel, som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom till reparation av sådant transportmedel avsedda, särskilt inkommande delar och tillbehör.

11 §•

i mom. Tullfrihet under viss tid må medgivas för: a) varor som inkomma för att undergå reparation, bearbetning, komplettering eller emballering, eller för att användas till sådan behandling av exportvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna; b) varor som inkomma för att användas som gjutmodeller eller matverktyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara; c) varor som inkomma för att användas vid tävlingar, idrottsfester, föreläsningar, teater- eller cirkusföreställningar eller under andra liknande förhållanden; .. d) varor som äro avsedda att avprovas, dock endast da fråga ar antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte; e) mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål vilka införas under sådana omständigheter som i 8 § 5 mom. avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke medgives* f) varuprov, mönster, modeller och utställningsföremål för vilka tullfrihet icke medgives enligt 8 § 13 mom.

Konungen äger bestämma den tid och de villkor, utöver vad i följande stycke sägs, under vilka här avsedd tullfrihet må medgivas. Tullfrihet som nu sagts må åtnjutas under förutsättning att varorna före tullfrihetstidens utgång återulföras, ankommande det på generaltullstyrelsens prövning i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för varor, vilka inom sag-

8 Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

da tid förstöras eller finna användning som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet. 2 mom. Tullfrihet under viss tid må i andra fall än som i 1 mom. avses medgivas av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium under förutsättning att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållanden på den svenska marknaden. 3 mom. Utöver vad i 1 mom. sagts äger Konungen förordna om tullfrihet under viss tid för varor som inkomma till internationella utställningar.

12 §.

De särskilda^ föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning med tillhörande tulltaxa eller till förekommande av missbruk av medgiven tullfrihet eller annan förmån, meddelas av Konungen.

13 §.

Om restitution av tull och vad därmed äger samband är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken dag tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) jämte därvid fogad tulltaxa med tillhörande taratariff skola upphöra att gälla. Där i särskild författning förekommer hänvisning till författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen avse den nya bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år t960 115

Bihang 2

Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen

Till 1 § tulltaxeförordningen

Till 2 § tulltaxeförordningen

Till 3 § tulltaxeförordningen

1 §•

Försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare, varom förmäles i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen, förutsätter:

att betalningen av priset utgör enda vederlaget för varan;

att priset icke påverkas av särskilda förbindelser mellan å ena sidan säljaren eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap, och å andra sidan köparen eller någon, med vilken köparen är förbunden i sådan gemenskap, vare sig dessa förbindelser äro grundade på avtal eller ej; och

att avkastningen vid en efterföljande försäljning, användning eller disposition av varan icke till någon del kommer att direkt eller indirekt tillfalla säljaren eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap.

Ekonomisk intressegemenskap mellan två personer skall anses föreligga,

om den ene äger ekonomiskt intresse i den andres affärsverksamhet eller egendom;

om båda äga gemensamt ekonomiskt intresse i en tredje persons affärsverksamhet eller egendom; eller

om en tredje person äger ekonomiskt intresse i bådas affärsverksamhet eller egendom;

vare sig dessa intressen äro direkta eller indirekta.

2 §•

Med införselort, som i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen sägs, förslås den ort, där varan förtullas, eller, om varans avlämnande å annan ort inom tullområdet skulle föranleda lägre normalpris och de kostnader som skulle hänföra sig till sådant avlämnande på tillfredsställande sätt styrkas, sistnämnda ort.

3 §.

I fråga om vara, som är tillverkad med utnyttjande av patenterad uppfinning eller enligt registrerat mönster eller registrerad modell eller som infö-

8f Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

res under utländskt varumärke eller för att försäljas under utländskt varumärke, skall normalpriset innefatta jämväl värdet av rätten att för varan utnyttja patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

4 §.

Till kostnader, som enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen innefattas i varas normalpris, höra bland annat:

transportkostnader (med nedan angivet förbehåll), försäkringskostnader, provisioner, mäklararvoden,

kostnader för upprättande i utlandet av handlingar, erforderliga för varornas införsel till Sverige,

tullar och andra avgifter i utlandet (med avdrag för eventuella restitutionsbelopp),

kostnader för emballage, i den mån icke detta i tullhänseende behandlas för sig, och kostnader för emballering, samt

lastningskostnader.

Transportkostnader skola icke innefattas i normalpriset med högre belopp än som motsvarar 30 % av normalpriset exklusive transportkostnader.

5 §•

Vid beräkning av varas normalpris med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen skall prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det innehåll i värdebegreppet, som kommit till uttryck i 3 § 1 mom. första stycket nämnda förordning, anses erforderlig endast om dessa skiljaktigheler kunna antagas i väsentlig mån påverka priset.

6 §.

1 mom. Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset skall bestämmas med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, skall varuhavaren lämna tullmyndigheten uppgift om det pris, som erlagts eller skall erläggas för varan, om de i priset icke inbegripna kostnader, som enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen samt 4 § denna kungörelse skola innefattas i normalpriset, samt om de förhållanden i övrigt, som kunna vara av betydelse för normalprisets bestämmande; där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas genom en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning, denne på tro och heder avgiven försäkran.

2 mom. Till styrkande av i mom. 1 avsedda uppgifter skall varuhavaren, där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag kunna medgivas, för tullmyndigheten förete originalfaktura, fraktoch försäkringshandlingar samt övriga handlingar, som avse förvärv, införsel och avlämnande av varan. Vidare är varuhavaren efter generaltullstyrelsens bestämmande pliktig att avlämna dubblettexemplar eller bestyrkt avskrift av företedd originalfaktura.

3 mom. Faktura som avses i mom. 2 skall innehålla följande uppgifter:

dag för fakturans utställande,

dag för köpeavtalets avslutande,

kouinas antal och slag samt märke och nummer,

varans handelsbenämning,

varans myckenhet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 117

pris för varje varuslag samt

leverans- och betalningsvillkor, samt vara till riktigheten bekräftad genom namnunderskrift av utställaren eller den eller dem som äga teckna dennes firma; efter tullmyndighetens beprövande må dock godtagas faktura, som icke innehåller samtliga ovan nämnda uppgifter, därest fakturan likväl kan anses utgöra en tillfredsställande grund för beräkningen av normalpriset, ävensom faktura, som icke blivit på ovan angivna sätt bekräftad, därest fakturans uppgifter på annat sätt tillförlitligen styrkas.

7 §.

Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset skall bestämmas på annat sätt än med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, skall varuhavaren lämna de uppgifter och förete de handlingar, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall skäligen må påfordras; där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas genom en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning, denne på tro och heder avgiven försäkran.

8 §•

Hyser tullanstalt tvekan angående beräkningen av normalpriset, skall den samråda med vederbörlig tjänsteman på generaltullstyrelsens tullvärdekontor.

9 §■

Till kontroll å riktigheten av de uppgifter, som lämnats jämlikt bestämmelserna i 6 och 7 §§, skall varuhavaren eller annan, för vars räkning varan införts eller som eljest tagit befattning med förvärv eller införsel av varan, på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den införda varan.

10 §.

Baseras normalpriset helt eller delvis på belopp, som angivits i utländskt myntslag, skall omräkning till svenskt mynt ske med tillämpning av de enligt stadgan för internationella valutafonden fastställda parivärdena, för så vitt icke dessa ändrats efter det att beloppens storlek i det utländska myntslaget bestämts. Har sådan ändring skett eller är fråga om myntslag, för vilket parivärde icke fastställts enligt nämnda stadga, ankommer det på generaltullstyrelsen att bestämma efter vilka grunder omräkningen skall ske.

Till 4 § tulltaxeför ordning en

Till 5 § tulltaxeförordningen

Till 6 § tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet eller tullnedsättning enligt 6 § tulltaxeförordningen må,

i händelse tullrestitution eller befrielse från tull åtnjutits vid utförsel av varan eller till denna använt material, medgivas endast under förutsättning att restitutions- eller tullbeloppet inbetalas till tullverket.

118 Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

2 mom. Tullfrihet enligt 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under förutsättning

att återinförseln äger rum inom tio år från utförseln, ägande likväl, där varan nyttjats inom svensk frihamn, generaltullstyrelsen medgiva tullfrihet vid återinförsel efter längre tids förlopp, samt

att därest varan förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till samma frihamn, tullfrihet må ånjutas allenast för så vitt antingen återutförseln ägt rum tidigast trettio dagar efter det varan i samband med förtullningen lämnat frihamnens område eller ock av omständigheterna framgår, att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel.

Vid bedömande av huruvida vara återinföres utan att ha undergått bearbetning skall bortses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren eller som allenast inneburit ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av mindre bristfällighet i syfte att sätta varan i användbart skick.

3 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 2—3 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under förutsättning att återinförseln äger rum inom ett år från utförseln.

4 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 4 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under förutsättning

att där avsett material av importören eller för dennes räkning ulförts för användning vid ifrågavarande tillverkning,

att vid denna tillverkning frånsett eventuellt avfall icke uppkommit jämväl annan vara än den som införes till riket, samt

att införseln äger rum inom ett år från utförseln av nämnda material.

5 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 5 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under förutsättning att där avsett arbete verkställts av importören eller för dennes räkning.

Till 7 § tulltaxeförordningen

Till 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas i den omfattning, som nedan angives.

Diplomatisk tjänsteman åtnjuter tullfrihet för varor, som införas för tjänstebruk, härunder inbegripet för uppförande eller inredning av tjänstebyggnad, eller för hans eget eller hans familjs behov.

Kanslipersonal, tillhörande främmande makts beskickning, åtnjuter tullfrihet för varor för personligt bruk, vilka införas i samband med inflyttningen till riket.

Lönad konsul (generalkonsul, konsul, vicekonsul eller attaché) som icke här utövar enskild förvärvsverksamhet äger åtnjuta enahanda tullfrihet som diplomatisk tjänsteman.

Annan konsul åtnjuter tullfrihet för vapensköldar, sigill, flaggor, emblem, kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänstebruk avsedda artiklar, som inkomma till honom från den främmande makt han företräder.

Tullfrihet som nu sagts må i andra fall än som avses i närmast föregående stycke åtnjutas endast av person som icke är svensk medborgare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 119

Till 8 § 3 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 4^ mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande eller å transportmedel anställda personer åtnjutas för gångkläder, sängkläder och andra för personligt bruk avsedda förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan. Till dylika förnödenheter må [såvitt angår person, som icke är bosatt i Sverige,] hänföras jämväl sådan utrustning för resan som cykel, härunder inbegripet cykel med hjälpmotor, som uppfyller de i 1 § kungörelsen den 23 maj 1952, nr 280, angivna tekniska villkoren, filmkamera och annan fotografikamera, skrivmaskin, mindre musikinstrument, grammofon, radiomottagningsapparat, kamping-, sport-, jakt- och fiskeutrustning samt liknande artiklar. Tullfrihet enligt detta moment må icke åtnjutas för obegagnade föremål med mindre föremålen medföras av ägaren själv. [För cykel med hjälpmotor må tullfrihet åtnjutas allenast om fordonet är gammalt och brukat.] 2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande åtnjutas för andra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kronor under förutsättning att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering i ett sammanhang vid inresetillfället; att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk; att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att förvärva eller införa varorna i fråga. 3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande, hemmahörande i främmande land, åtnjutas för av den resande medförda, för återutförsel avsedda resesouvenirer till ett sammanlagt värde av högst 3 000 kronor. 4 mom. Värdet av de i 2 och 3 mom. avsedda varorna beräknas efter detaljhandelspriset i inköpslandet och skall, därest så vid införseln påfordras, av den resande styrkas genom företeende av kvitto eller på annat tillförlitligt sätt. Kan värdet icke styrkas av den resande, må det beräknas efter detaljhandelspriset på varan i införselorten.

Till 8 § 5 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 6 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas för å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som erfordras ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik; å järnvägsrestaurangvagn medförd proviant, med undantag av rusdrycker och tobaksvaror, i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång genom Sverige.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § 8 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 9 mom. tulltaxeför ordningen

Till 8 § 10 mom. tulltaxeför ordningen

Till 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för husgeråds- och andra lösörepersedlar samt hemberedda livsmedel, vilka införas av person som inflyttar från utlandet eller återvänder därifrån efter att med bibehållet hemvist i Sverige oavbrutet eller endast med tillfälligt avbrott ha vistats utomlands under en tid av minst ett år, allt på villkor dels att varorna prövas icke överstiga behovet, dels, vad beträffar andra varor än livsmedel, att de äro gamla och brukade samt begagnats av ägaren eller hans familj, dock att sistnämnda villkor icke gäller varor [eventuellt: husgeråds-, heminrednings- eller klädespersedlar], som förvärvats i anledning av giftermål med här i riket bosatt person.

Till 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för

husgeråds- och andra lösörepersedlar, vilka erhållits i arv och införas av arvtagaren för eget bruk och icke i handelssyfte, skolande med arv likställas vad arvsberättigad erhållit genom testamente;

av utländsk myndighet eller offentlig institution förlänade utmärkelsetecken och hedersgåvor; till myndighet, institution eller sammanslutning inkommande jubileums- och minnesgåvor; ävensom utställningsmedaljer och andra föremål, vilka såsom pris tillerkänts deltagare i allmän tävlan eller äro avsedda att av utländsk person eller sammanslutning uppställas såsom pris vid dylik tävlan här i riket;

gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt;

gåvor till sjömän från främmande land, under förutsättning att de mottagas av representant för utländsk sjömansmissionsorganisation eller avutländskt konsulat;

gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet, skolande härvid med gåvor likställas varor som inköpts för från utlandet skänkta medel;

enstaka gåvoförsändelser till enskild person under förutsättning att värdet uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för mottagarens eller hans familjs personliga behov.

Gåvas värde bedömes efter värdet av samtliga av viss mottagare vid ifrågavarande tillfälle från en och samme avsändare erhållna varor; angående beräkningen av värdet skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i tilllämpningsföreskrifterna till 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen.

Till 8 § 13 mom. tulltaxeförordningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 121

Till 8 § It mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen för markutrustning må åtnjutas för materiel av den beskaffenhet som avses i punkt 4.6 i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944 om internationell civil luftfart. . ... 2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen for varor tor användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag i samband med lufttrafik må åtnjutas för varor av den beskaffenhet som avses i punkt 10.2 av den i 1 mom. nämnda bilagan, beträffande andra varor än sådana som förbrukas vid företaget dock endast under förutsättning att varorna återutföras; det ankommer på luftfartsstyrelsen att lämna meddelande till generaltullstyrelsen om varor beträffande vilka detta villkor icke uppfylles.

Till 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för kinematografisk film och skioptikonbilder med undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär, vilka framställts av Förenta Nationerna eller dess fackorgan eller inkomma till undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella institutioner eller sammanslutningar eller ock tillförlitligen styrkas vara avsedda för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål. 2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for instrument och apparater samt delar därtill, vilka inkomma till vetenskaplig institution eller undervisningsanstalt, upptagen i härvid fogad bilaga, samt äro avsedda att användas för vetenskaplig forskning eller för undervisningsändamål, allt under förutsättning att för ifrågavarande ändamål lika användbara artiklar icke tillverkas inom riket. Generaltullstyrelsen äger att efter prövning i särskilt fall och efter samråd med kommerskollegium medgiva tullfrihet för instrument och apparater samt delar därtill, vilka inkomma till annan vetenskaplig institution eller undervisningsanstalt än som i föregående stycke avses, under förutsättning att i sagda stycke stadgade villkor eljest äro uppfyllda. 3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for varor av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär, tydligen avsedda för hjälp åt blinda och inkommande till institutioner eller organisationer för de blindas välfärd.

Till 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för kinematografisk film, skioptikonbilder, dioramor, klichéer, gobelänger, skyltmateriel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande föremål under förutsättning . att materielen avsänts av officiell turistorganisation eller till dylik anknuten nationell turistorganisation; skolande där så påfordras till styrkande härav för tullanstalten företes en av den avsändande organisationen upprättad försäkran, avfattad i överensstämmelse med formulär, som generaltullstyrelsen äger fastställa; samt att materielen införes för och under ansvar av antingen ackrediterad representant för den avsändande turistorganisationen eller av sagda organisation utsett ombud som godkänts av tullanstalten.

Till 9 § tulltaxeförordningen

1 mom. Befolkningen vid rikets landgräns må vid resa över gränsen åtnjuta enahanda tullfrihet som enligt 8 § 4 inom. tulltaxeförordningen är

122 Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

medgiven för resande, och skall därvid i trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet den omständigheten att resan företagits i huvudsakligt syfte att förvärva eller införa sådana varor icke utgöra hinder för tullfriheten.

2 mom. Tullfrihet enligt 9 § tulltaxeförordningen åtnjutes för maskiner, redskap och fordon, som av befolkningen vid rikets landgräns föras från Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att under kortare tid där användas till timmerforsling, jordbruksarbete eller annat dylikt ändamål.

3 mom. Varor som av befolkningen vid rikets landgräns'för hushållsbehov föras från Sverige till Finland eller Norge eller från Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att förädlas eller repareras och som efter förädlingen eller reparationen återutföras till ursprungslandet, äro vid införseln till Sverige fria från tull.

Till 10 § tulltaxeförordningen

1 §•

1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må åtnjutas för:

a) transportmedel som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer; samt

b) transportmedel som medföres av resande, vilken endast tillfälligt skall vistas inom riket.

2 mom. Transportmedel som avses i 1 mom. skall återutföras inom ett år från införseln. Kan återutförsel av transportmedel icke ske inom nämnda tid på grund av omständigheter, över vilka den som äger förfoga över transportmedlet icke skäligen kunnat råda, äger distrikttullanstalt på ansökning medgiva det ytterligare uppskov med återutförseln, som prövas erforderligt. Ansökning härom skall ha gjorts före utgången av förstnämnda tid, såvida icke omständigheter av nyss angiven art visas ha utgjort hinder därför.

Transportmedel som avses i 1 mom. a) må icke begagnas för befordran av gods eller personer i egentlig inrikestrafik; transportmedel som avses i 1 inom. b) må icke användas i yrkesmässig trafik, överlåtas eller uthyras.

3 mom. Äterutföres icke transportmedlet inom tid, som i 2 mom. första stycket sägs, skall det åligga den, som med avseende å införseln är att betrakta såsom varuhavare, att före tullfrihetstidens utgång hos närmaste distrikttullanstalt anmäla transportmedlet till förtullning och inbetala belöpande tull. Fullgöres icke denna skyldighet må länsstyrelse på generaltullstyrelsens anmälan förordna, att transportmedlet, där det inom riket anträffas, skall omhändertagas av polismyndighet. I sådant fall skall transportmedlet på anfordran överlämnas till tullmyndighet.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om transportmedlet använts i strid mot villkor, som angives i 2 mom. andra stycket, för så vitt icke generaltullstyrelsen med hänsyn till omständigheterna finner tull skäligen icke böra utgå.

4 mom. Tullmyndigheten i införselorten skall meddela bevis om medgiven tullfrihet, vilket skall av varuhavaren eller, i fråga om motorfordon, av fordonets förare på anfordran företes för tulltjänsteman eller polisman; dock att dylikt bevis icke skall erfordras beträffande motorfordon, som genom företeende av registreringshandling eller annorledes tillförlitligen styrkes vara registrerat i Danmark, Finland eller Norge.

5 mom. Har transportmedel för vilket medgivits tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen, innan det skolat återutföras, blivit genom olycka så svårt

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 123

skadat, att det finnes icke kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen medgiva befrielse från tull för transportmedlet.

2 §.

1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må medgivas för delar och tillbehör till transportmedel som i 1 § sägs, oavsett huruvida sådan tullfrihet åtnjutes för transportmedlet eller tull eljest icke utgår för detsamma.

2 mom. Tullfrihet som i 1 mom. avses må beträffande delar och tillbehör till fartyg, luftfartyg eller järnvägsmateriel beviljas mot att transportmedlets befälhavare, förare, redare eller ägare eller den som i egenskap av varuhavare infört transportmedlet till tullverket avlämnar försäkran på tro och heder att delarna äro avsedda till reparation av visst transportmedel och efter avslutad reparation komma att återutföras med detta; i fråga om delar och tillbehör till järnvägsmateriel må försäkran avgivas av föreståndaren för järnvägsstationen i införselorten å tjänstens vägnar.

Beträffande delar och tillbehör till annat transportmedel än fartyg, luftfartyg eller järnvägsmateriel må tullfrihet som i 1 mom. avses beviljas mot att artiklarna upptagas i bevis, som enligt 1 § 4 mom. utfärdats för transportmedlet; kan så ej lämpligen ske eller har dylikt bevis ej utfärdats må tullfrihet åtnjutas i den ordning som stadgas i [tillämpningsföreskrifterna till 11 § tulltaxeförordningen].

Vad i föregående stycken sägs har icke avseende å delar och tillbehör till transportmedel, som användas till uppehållande av regelbunden utrikestrafik; för sådana delar och tillbehör skola i stället iakttagas de föreskrifter, som till förekommande av missbruk av tullfriheten kunna i särskilda fall meddelas av tullanstalt.

Till 11 § tulltaxeförordningen

Till 12 § tulltaxeförordningen

Till 13 § tulltaxeförordningen

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 3

(Översättning)

Convention on the valuation of goods Konvention rörande varors tnllvärde for customs purposes

The Governments signatory to the De regeringar, som undertecknat present Convention, föreliggande konvention, Desiring to facilitate international vilka önska underlätta den intertrade, nationella handeln, Desiring to simplify international vilka önska förenkla internationelcustoms tariff negotiations and the la tullförhandlingar och underlätta comparison of foreign trade statistics jämförelsen av statistiska uppgifter inasmuch as such comparisons are rörande utrikeshandeln, så till vida more exact if based upon a uniform som en sådan jämförelse är mera valuation of goods, exakt, om den baseras på en likformig värdering av varorna, Being convinced that the maximum vilka äro övertygade om att åstaduniformity in defining the value of kommandet av största möjliga likgoods for customs purposes will formighet i definitionen av varors constitute an important step towards tullvärden kommer att utgöra ett bethe attainment of these objects, tydande steg för uppnåendet av dessa syften, Having taken into consideration the vilka hava beaktat det arbete, som work already accomplished in Brus- på ifrågavarande område utförts i sels in this sphere by the European Bryssel av Studiegruppen för en Customs Union Study Group, and europeisk tullunion, och Considering that the best way of vilka anse, att bästa sättet att uppachieving results in this respect is to nå resultat i nämnda avseende är att conclude an international Convention, avsluta en internationell konvention, Have agreed as follows: hava enats om följande:

Article I Artikel I

For the purpose of the present Con­ I denna konvention förstås med: vention, (a) “the Convention establishing a) rådskonventionen: konventionen the Council” means the Convention avseende upprättandet av ett råd för establishing the Customs Co-operation samarbete på tullområdet, öppnad för Council opened for signature in Brus- undertecknande i Bryssel den 15 desels on the 15th December, 1950; cember 1950; (b) “the Council” means the b) rådet: det under a) åsyftade råCustoms Co-operation Council refer- det för samarbete på tullområdet; red to in paragraph (a) of this Article; (c) “the Secretary General” means c) generalsekreteraren: rådets gethe Secretary General of the Council. neralsekreterare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 125

Article II Artikel II

Subject to the provisions of Artides Varje fördragsslutande part skall, IV, each Contracting Party shall med de modifikationer som må förintroduce into its domestic law and anledas av bestämmelserna i artikel apply, as from the date on which the IV, i sin nationella lagstiftning införa present Convention comes into force den i bilaga I till denna konvention in respect of it, the Definition of intagna definitionen av tullvärdet (i Value (hereinafter referred to as the det följande kallad definitionen), “Definition”) set out in Annex I of samt tillämpa densamma från och the Convention. med den dag, då konventionen trä­

der i kraft för parten i fråga.

Artide III Artikel III

Each Contracting Party shall, in Varje fördragsslutande part skall, applying the Definition, conform to vid tillämpning av definitionen, iaktthe provisions of the Interpretative taga bestämmelserna i de förklaranNotes (hereinafter referred to as the de anmärkningar (i det följande kal“Notes”) set out in Annex II to the lade anmärkningarna), som äro upppresent Convention. tagna i bilaga II till denna konven­

tion.

Artide IV Artikel IV

Each Contracting Party may adapt Varje fördragsslutande part må the text of the Definition modifiera definitionens text

(a) by inserting therein such provi­ a) genom att i densamma intaga sions of the Notes as it may consider sådana i anmärkningarna förekomnecessary, mande bestämmelser, som parten

finner nödvändiga;

(b) by giving the text such legal b) genom att giva densamma såform as may be essential to render it dan juridisk form, som kan vara nödoperative in its domestic law, if neces­ vändig för att den skall erhålla avsary by adding complementary provi­ sedd rättsverkan, i förekommande sions clarifying the purport of the fall genom att utöka texten med komDefinition. pletterande bestämmelser för att

precisera definitionens innebörd.

Artide V Artikel V

(a) The Council shall supervise the a) Rådet skall övervaka efterlevoperation of the present Convention naden av denna konvention för att with a view to securing uniformity säkerställa en likformig tolkning och in its interpretation and application. tillämpning av densamma.

(b) To this end, the Council shall b) För detta ändamål skall rådet establish a Valuation Committee on upprätta en värdekommitté, i vilken which each Member of the Council varje rådsmedlem, å vilken denna to which the present Convention konvention är tillämplig, skall äga applies shall have the right to be rätt att vara representerad. represented.

Artide VI Artikel VI

The Valuation Committee shall have Värdekommittén skall hava följanthe following functions which shall de uppgifter, vilka skola fullgöras be exercised under the authority of under rådets myndighet och i enligthe Council and in accordance with het med dess anvisningar: any directions which the Council may give:

!) Bihang till riksdagens protokoll tOfiO. i samt. Nr 98

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(a) to collate and circulate to the a) att inhämta och till de fördrags- Contracting Parties information con- slutande parterna distribuera upplyscerning the valuation of goods by the ningar rörande de metoder, som parContracting Parties för customs terna tillämpa vid bestämmande av purposes; varors tullvärden;

(b) to study the domestic laws, b) att studera nationell lagstiftning procedures and practices of the samt föreskrifter och praxis hos de Contracting Parties in relation to the fördragsslutande parterna med avseDefinition and Notes, and, according- ende å definitionen och anmärkningly, to make recommendations to the arna samt att framlägga förslag för Council or the Contracting Parties to rådet eller de fördragsslutande parsecure uniformity in the interpreta­ terna för att säkerställa en likformig tion and application of the Definition tolkning och tillämpning av definiand Notes and the adoption of stand­ tionen och anmärkningarna samt ett ard procedures and practices; antagande av standardiserade före­

skrifter och förfaranden;

(c) to prepare explanatory notes as c) att utarbeta anvisningar till leda guide to the application of the ning vid tillämpningen av definitioDefinition; nen;

(d) on its own initiative or on d) att på eget initiativ eller på anrequest, to furnish to Contracting modan lämna de fördragsslutande Parties information or advice on any parterna upplysningar eller råd i alla matters concerning the valuation of frågor som röra bestämmande av vagoods for customs purposes; rors tullvärden;

(e) to submit to the Council pro- e) att föreslå rådet sådana ändposals för any amendment of the ringar i denna konvention, som kompresent Convention which it may mittén anser önskvärda; och consider desirable;

(f) to exercise such other powers f) att i övrigt utöva de befogenheand functions of the Council in rela­ ter och fullgöra de uppgifter, som tion to the valuation of goods for rådet tilldelar kommittén. customs purposes as the Council may delegate to it.

Article VII Artikel VII

(a) The Valuation Committee shall a) Värdekommittén skall sammanmeet åt least three times a year. träda minst tre gånger om året.

(b) It shall elect its own Chairman b) Den skall utse ordförande och and one or more Vice-Chairmen. en eller flera vice ordförande.

(c) It shall draw up its own Rules c) Den skall upprätta arbetsordof Procedure by decision taken by ning genom beslut med en majoritet not less than two-thirds of its mem- av minst två tredjedelar av medbers. The Rules of Procedure so lemsantalet. Arbetsordningen skall drawn up shall be subject to the underställas rådet för godkännande. approval of the Council.

Artide VIII Artikel VIII

The Annexes to the present Conven­ Bilagorna till denna konvention tion shall form an integral part thereof skola utgöra en integrerande del av and any reference to the Convention konventionen, och varje hänvisning shall be deemed to include a reference till konventionen skall anses innefatto the Annexes. ta en hänvisning jämväl till bila­

gorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960 127

Article IX Artikel IX

The Contracting Parties accept the De fördragsslutande parterna godprovisions of the Protocol attached känna bestämmelserna i det till dento the present Convention concerning na konvention fogade protokollet röspecial methods of taxing goods rande särskilda metoder för värdefalling within Chapter 30 and Head- ring av varor, som falla under kapitel ing No. 33.06 of the Nomenclature 30 och position 33.06 i den nomenklaannexed to the Convention on Nomen- tur, vilken som bilaga är fogad till elature for the Classification of Goods konventionen rörande nomenklatur in Customs Tariffs opened for signa- för klassificering av varor i tulltarifture in Brussels on the same date as ferna, öppnad för undertecknande i the present Convention. Bryssel samma dag som denna konvention.

Article X Artikel X

(a) The present Convention shall a) Genom denna konvention uppabrogate as between the Contracting hävas, de fördragsslutande parterna Parties all obligations under other emellan, alla på andra internationelinternational agreements in so far as la avtal grundade förpliktelser, som they are inconsistent with the present stå i strid med denna konvention. Convention. (b) The present Convention shall b) Denna konvention gör icke innot derogate from the obligations, trång i sådana på andra internatiounder any other international agree- nella avtal grundade förpliktelser, inent, incurred by any Contracting som någon fördragsslutande part kan Party before the coming into force of hava iklätt sig gentemot en utomståthe present Convention in respect of ende regering innan konventionen it towards any Government not a trätt i kraft för den fördragsslutande party to the present Convention. parten. Emellertid skola de fördragsHowever, the Contracing Parties shall, slutande parterna, så snart omstänas soon as circumstances permit and digheterna medgiva och i varje fall in any case on the renewal of such vid förnyandet av de ingångna avtaprior agreements, arrange to make len, vidtaga alla erforderliga åtgärder any necessary amendments thereto in för att bringa dessa i överensstämorder to bring thern into conformity melse med bestämmelserna i denna with the provisions of the present konvention. Convention.

Article XI Artikel XI

(a) Any dispute between two or a) Varje tvist mellan två eller flemore Contracting Parties concerning ra fördragsslutande parter beträffanthe interpretation or application of de tolkningen och tillämpningen av the present Convention shall so far denna konvention skall så vitt möjas possible be settled by negotiation ligt hiläggas genom direkta förhandbetween them. lingar mellan parterna. (b) Any dispule which is not settled b) Varje tvist, som icke bilägges by negotiation shall be referred by genom direkta förhandlingar, skall the Contracting Parties in dispute to av de tvistande parterna hänskjutas the Valuation Committee which shall till värdekommittén, som skall taga thereupon consider the dispute, and tvisten under övervägande och frammake recommendations for its settle- lägga rekommendation till dess biment. läggande.

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(c) If the Valuation Committee is c) Om värdekommittén icke kan unable to settle the dispute, it shall bilägga tvisten, skall den hänskjuta refer the matter to the Council which frågan till rådet, som skall framlägshall make recommendations in ga rekommendation i enlighet med conformity with Article III (e) of the artikel III e) i rådskonventionen. Convention establishing the Council. (d) The Contracting Parties in d) De tvistande parterna kunna på dispute may agree in advance to förhand överenskomma om att rätta accept the recommendations of the sig efter kommitténs eller rådets reCommittee or Council as binding. kommendation.

Article XII Artikel XII

The present Convention shall be Denna konvention skall vara öppen open for signature until 31st March, för undertecknande under tiden till 1951, by any Government which has och med den 31 mars 1951 av de resigned the Convention establishing geringar, som undertecknat rådskonthe Council. ventionen.

Article XIII Artikel XIII

(a) The present Convention shall a) Denna konvention skall vara be subject to ratification. underkastad ratificering. (b) Instruments of ratification b) Ratifikationsinstrumenten skoshall be deposited with the Belgian la deponeras hos belgiska utrikesmiMinistry of Foreign Affairs, which nisteriet, som skall om varje sådan shall notify all signatory and acced- deposition underrätta alla regeringing Governments and the Secretary ar som undertecknat konventionen General of each such deposit. eller anslutit sig till densamma ävenHowever, no Government may deposit som generalsekreteraren. Dock må its instrument of ratification of the icke någon regering deponera ratifipresent Convention until it has de­ kationsinstrumentet till denna konposited its instrument of ratification vention, förrän den har deponerat sitt of the Convention establishing the ratifikationsinstrument till rådskonCouncil. ventionen.

Article XIV Artikel XIV

(a) Three months after the date a) Tre månader efter den dag, då on which the Belgian Ministry of belgiska utrikesministeriet mottagit Foreign Affairs has received the ratifikationsinstrument av sju regeinstruments of ratification of seven ringar, skall denna konvention träda Governments, the present Convention i kraft för dessa regeringar. shall come into force in respect of those Governments. (b) For each signatory Govern­ b) För varje signatärregering, som ment ratifying after that date, the ratificerar efter denna tidpunkt, Convention shall come into force skall konventionen träda i kraft tre three months after the date of the månader efter dagen för depositionen deposit of its instrument of ratifica­ av ratifikationsinstrumentet hos beltion with the Belgian Ministrv of giska utrikesministeriet. Foreign Affairs.

Article AV Artikel XV (a) The Government of any State a) Regering i någon stat, vilken which is not a signatory to the den vara må, som icke undertecknat

Kungl. Maj:ts proposition nr !)8 år W60 129

present Convention, but which has denna konvention men som ratificeratified or acceded to the Convention rat rådskonventionen eller anslutit establishing the Council, may accede sig till densamma, kan från och med to the present Convention as from 1st den 1 april 1951 ansluta sig till denApril, 1951. na konvention.

(b) Instruments of accession shall b) Anslutningsinstrumenten skola be deposited with the Belgian Min- deponeras hos belgiska utrikesminiistrv of Foreign Affairs, which shall steriet, som skall om varje sådan notify all signatory and acceding deposition underrätta alla regeringar Governments and the Secretary Ge­ som undertecknat konventionen eller neral of each such deposit. anslutit sig till densamma ävensom

generalsekreteraren.

(c) The present Convention shall c) Denna konvention skall för varcome into force for any acceding je regering, som anslutit sig till denGovernment three months after the samma, träda i kraft tre månader efdate of the deposit of its instrument ter dagen för depositionen av anslutof accession but not before it comes ningsinstrumentet, dock icke före into force in accordance with para- tidpunkten för konventionens ikraftgraph (a) of Article XIV. trädande i enlighet med bestämmel­

serna i artikel XIV a).

Article XVI Artikel XVI

(a) The present Convention is of a) Denna konvention gäller obeunlimited duration, but åt any time gränsad tid, men varje fördragssluafter the expiry of five years from tande part kan sedan fem år förfluits entry into force under paragraph tit från dess ikraftträdande i enlig(a) of Article XIV, any Contracting het med bestämmelserna i artikel Party may withdraw therefrom. XIV a), vid vilken tidpunkt som helst Withdrawal shall take effect one frånträda konventionen. Frånträdanyear after the date of receipt by the det skall träda i kraft ett år efter den Belgian Minislry of Foreign Affairs dag, då belgiska utrikesministeriet of a notification of withdrawal. The erhållit notifikation om frånträdan- Belgian Ministry of Foreign Affairs det. Det belgiska utrikesministeriet shall notify each withdrawal to all skall om frånträdandet underrätta signatory and acceding Governments alla regeringar som undertecknat and to the Secretary General. konventionen eller anslutit sig till

densamma ävensom generalsekre­

teraren.

(b) Any Contracting Party which b) Varje fördragsslutande part, ceases to be a party to the Convention som frånträder rådskonventionen, establishing the Council shall there- skall därigenom upphöra vara part i upon cease to be a party to the denna konvention. present Convention.

Artide XVII Artikel XVII

(a) Any Government may åt the a) Varje regering må vid sin ratitime of its ratification or accession fikation eller anslutning eller näror åt any time thereafter, declare by helst därefter genom notifikation till notification given to the Belgian belgiska utrikesministeriet förklara, Ministry of Foreign Affairs that the att denna konvention skall utsträcpresent Convention shall extend to kas att gälla beträffande territorier, any of the territories for whose för vilkas internationella förbindelinternalional relations it is respon- ser regeringen är ansvarig, och konsible, and the Convention shall extend ventionen skall bliva gällande för sag-

130 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

to the territories named in the notifi- da territorier tre månader efter den cation three months after the date of dag då belgiska utrikesministeriet erthe receipt thereof by the Belgian hållit notifikation därom men icke Ministrv of Foreign Affairs but not innan konventionen trätt i kraft för before the Convention has come into regeringen i fråga. force for the Government concerned.

(b) Any Government which has h) Varje regering, som genom demade a declaration under paragraph klaration enligt a) ovan utsträckt (a) above extending the present Con­ denna konvention att gälla beträfvention to any territory for whose fande territorium, för vars internaInternational relations it is responsible, tionella förbindelser den är ansvarig, may by notification given to the Bel­ kan genom notifikation till belgiska gian Ministry of Foreign Affairs utrikesministeriet frånträda konvenwithdraw in respect of that territory tionen med avseende å detta territoin accordance with the provisions of rium i enlighet med bestämmelserna Article XVI. i artikel XVI.

(c) The Belgian Ministry of c) Belgiska utrikesministeriet skall Foreign Affairs shall inform all informera alla regeringar som undersignatory and acceding Governments tecknat denna konvention eller ansluand the Secretarv General of any tit sig till densamma ävensom genenotification received hy it under this ralsekreteraren om varje notifikation, Article. som den mottagit enligt denna artikel.

Article XVIII Artikel XVIII

(a) The Council maj' recommend a) Bådet må föreslå de fördragsainendments to the present Conven­ slutande parterna ändringar i denna tion to the Contracting Parties. konvention.

(b) Any Contracting Party accept- b) Varje fördragsslutande part, ing an amendment shall notify the som godkänner en ändring, skall lämBelgian Ministry of Foreign Affairs na skriftligt meddelande om godkänin writing of its acceptance and the nandet till belgiska utrikesministeBelgian Ministry of Foreign Affairs riet, vilket skall om mottagandet av shall notify all signatory and acced­ detta meddelande underrätta alla reing Governments and the Secretarv geringar som undertecknat konvenGeneral of the receipt of the notice tionen eller anslutit sig till densamof acceptance. ma ävensom generalsekreteraren.

(c) An amendment shall come into c) En ändring skall träda i kraft force three months after receipt by tre månader efter det belgiska utrithe Belgian Ministry of Foreign kesministeriet mottagit meddelande Affairs of notice of acceptance by all om samtliga fördragsslutande parters the Contracting Parties. When any godkännande. När en ändring godamendment has been accepted by all känts av samtliga fördragsslutande the Contracting Parties the Belgian parter, skall belgiska utrikesministeMinistry of Foreign Affairs shall riet därom underrätta alla regeringnotify all signatory and acceding ar som undertecknat konventionen Governments and the Secretary Ge­ eller anslutit sig till densamma ävenneral of such acceptance and of the som generalsekreteraren, varvid dadate on which the amendment will gen för ändringens ikraftträdande come into force. skall tillkännagivas.

(d) After an amendment has come d) Efter det en ändring trätt i into force, no Government may ratify kraft må icke någon regering ratifior accede to the present Convention cera denna konvention eller ansluta unless it also accepts the amendment. sig till densamma utan att även god­

känna ändringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 131

In witness whereof the under- Till bekräftelse härav hava undersigned, having been duly authorised tecknade, av sina respektive regeringthereto by their respective Govern- ar därtill behörigen bemyndigade unments, have signed the present Con- dertecknat föreliggande konvention. vention. Done åt Brussels on the fifteenth Som skedde i Bryssel den femtonday of December, nineteen hundred de december nittonhundrafemtio (15 and fifty (December 15th, 1950) in december 1950) på franska och engthe English and French languages, elska språken, vilka båda texter skoboth texts being equally authentic, la äga lika vitsord, i ett original, som in a single original, which shall be skall arkiveras hos belgiska regeringdeposited in the archives of the Go­ en, vilken skall överlämna behörigen vernment of Belgium which shall styrkta kopior av detsamma till alla regeringar, som undertecknat kontransmit certified copies thereof to each signatory and acceding Govern­ ventionen eller ansluta sig till densamma. ment.

ANNEX I BILAGA I

Definition of value Definition av tullvärde

Article l Artikel I

1. For the purposes of levying 1. Vid tillämpning av värdetullar duties of customs, the value of any skall värdet för varor, som införas goods imported for home consump- för inhemsk förbrukning, anses vation shall be taken to be the normal ra lika med normalpriset, varmed förprice, that is to say, the price which stås det pris som varorna vid den tidthey would fetch åt the time when punkt, då tullen blir betalbar, skulle the duty beeomes payable on a sale betinga vid försäljning i öppna markin the open märket between buyer naden mellan av varandra oberoende and seller independent of each other. köpare och säljare. 2. The normal price of any im­ 2. Normalpriset för införda varor ported goods shall be determined on skall bestämmas på basis av följande the following assumptions: förutsättningar, nämligen (a) that the goods are treated as a) att varorna avlämnats till köhaving been delivered to the buyer paren i den hamn eller å den ort, där åt the port or place of introduction de inkomma till importlandet; into the country of importation; and (b) that the seller will bear all b) att alla kostnader, som hänföra costs, charges and expenses incidental sig till varornas försäljning och deto the sale and to the delivery of the ras avlämnande i sagda hamn eller å goods åt that port or place; but sagda ort, skola åvila säljaren; samt (c) that the buyer will bear any c) att alla tullar och avgifter, som duties or taxes applicable in the utgå i importlandet, skola åvila köcountry of importation. paren.

Article II Artikel II

1. A sale in the open märket 1. En försäljning i öppna marknabetween buyer and seller independent den mellan av varandra oberoende of each other pre-supposes: köpare och säljare förutsätter (n) that the price is the sole con- a) att betalningen av priset utgör sideration; and enda vederlaget för varan;

132 Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1960

(b) that the price made is not b) att det överenskomna priset icke influenced by any commercial, finan- påverkas av kommersiella, finansiella cial or other relationship, whether eller andra förbindelser, bortsett från by contract or otherwise, between den ifrågavarande försäljningen, melthe seller or any person associated lan å ena sidan säljaren eller någon, in business with him and the buyer med vilken säljaren är förbunden i or any person associated in business ekonomisk intressegemenskap, och å with him (other than the relationship andra sidan köparen eller någon, med created by the sale of the goods in vilken köparen är förbunden i sådan question); and gemenskap vare sig dessa förbindelser äro grundade på avtal eller ej; samt (c) that no part of the proceeds of c) att avkastningen vid en efterfölthe subsequent re-sale, use or dispo- jande försäljning, användning eller sal of the goods will accrue either disposition av varorna icke till någon directly or indirectly to the seller or del kommer att direkt eller indirekt any person associated in business tillfalla säljaren eller någon, med with him. vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap. 2. Two persons shall be deemed to 2. Två personer skola anses vara be associated in business with one förbundna i ekonomisk intressegeanother if, whether directly or indi­ menskap med varandra, om den ene rectly, either of them has any interest äger ekonomiskt intresse i den andin the business or property of the res affärsverksamhet eller egendom other or both have a common interest eller båda äga gemensamt ekonomiskt in any business or property or some intresse i en tredje persons affärsthird person has an interest in the verksamhet eller egendom eller en business or property of both of them. tredje person äger ekonomiskt intresse i bådas affärsverksamhet eller egendom, vare sig dessa intressen äro direkta eller indirekta.

Article III Artikel III

When the goods to be valued: Därest de varor, som skola värderas, (a) are manufactured in accord- a) äro tillverkade med utnyttjanance with any patented invention or de av en patenterad uppfinning elare goods to which any registered ler enligt mönster eller modell som design has been applied; or registrerats; eller (b) are imported under a foreign b) införas under utländskt varutrade mark or are imported för sale märke eller för att försäljas under utunder a foreign trade mark, ländskt varumärke, the normal price shall be deter- skall normalpriset bestämmas under mined on the assumption that the antagande att det innefattar värdet value of the right to use the patent, av rätten att för varorna utnyttja padesign or trade mark in respect of tentet, mönstret, modellen eller varuthe goods is covered by the price. märket.

Kungl. Maj.is proposition nr 98 år 1960 133

ANNEX II BILAGA II

Interpretative notes to the definition of Förklarande anmärkningar till

valne definitionen av tullvärdet

Addendum to Article I Tillägg till artikel I

Note 1 Anmärkning 1

“The time when the duty becomes Den tidpunkt, som avses i artikel I pajrable” referred to in paragraph 1 punkt 1, kan, allt efter varje enskilt of Article I may, in accordance with lands lagstiftning, utgöra dagen för the legislation of each country, be avgivande eller inregistrering av tulleither the time åt which the entry is anmälan, dagen för erläggande av tullpresented or registered, the time of avgifterna eller dagen för avhämtpayment of customs duty or the time ning av varorna. of clearance.

Note 2 Anmärkning 2

The “costs, charges and expenses” De kostnader, som avses i artikel I mentioned in Article I, paragraph 2 punkt 2 b), innefatta bland annat: (b) include, inter alia, any of the following:

— carriage and freight; — transportkostnader,

— insurance; — försäkringskostnader,

— commission; — provisioner,

— brokerage; — mäklararvoden,

— costs, charges and expenses of — kostnader för upprättande utandrawing up outside the country of för importlandet av handlingar, erimportation documents incidental to forderliga för varornas införsel till the introduction of the goods into importlandet, däri inbegripna konthe country of importation, including sulatsavgifter, consular fees;

— the net amount (after allowing — tullar och avgifter utanför imfor repayments made or to be made) portlandet (med avdrag för eventuof duties and taxes applicable outside ella restitutionsbelopp), the country of importation;

—- cost of containers excluding — kostnader för emballage, i den those which are treated as separate mån icke detta i tullhänseende beartides for the purpose of levying handlas som särskild vara, samt kostduties of customs; cost of packing nader för emballering (arbets-, ma(whetlier for labour, materials or terial- och andra kostnader), otherwise);

— loading charges. — lastningskostnader.

Note 3 Anmärkning 3

Where the normal price would Där normalpriset är beroende av depend upon the quantity in the sale, den varukvantitet, som försäljes, it shall be determined on the assump- skall detsamma fastställas under den tion that the sale is a sale of the förutsättningen, att försäljningen avquantity to be valued. ser den kvantitet, som är föremål för

värdering.

134 Kungi. Maj.ts proposition nr 08 år 1060

Note 4 Anmärkning 4

Where the determination of the Där beräkningen av värdet eller value or of the price paid or payable det pris, som erlagts eller skall erdepends upon factors which are läggas, verkställes med ledning av expressed in a currency other than uppgifter, som äro uttryckta i annat that of the country of importation, myntslag än importlandets, skall omthe foreign currency shall be con- räkning till importlandets myntslag verted into the currency of the ske efter den officiella växelkursen i importing country åt the official rate importlandet. of exchange of that country.

Note 5 Anmärkning 5

The object of the definition of Värdedefinitionen avser att under value is to make it possible in all alla förhållanden möjliggöra en becases to calculate the duties payable räkning av den utgående tullen på on the basis of the price åt which grundval av det pris, till vilket den imported goods are freely available importerade varan är för varje köto any buyer in the open märket åt pare fritt tillgänglig i öppna markthe port or place of introduction into naden i den hamn eller å den ort, the country of importation. It is a där den inkommer till importlandet. concept for general use and is Den utgör en allmän regel och är tillapplicable whether or not the goods lämplig oberoende av om varorna leare in fact imported under a contract vereras enligt kontrakt eller ej och of sale, and whatever the terms of oavsett vilka kontraktsvillkor som that contract. gälla.

But the application of the Definition Tillämpningen av värdedefinitioimplies an enquiry into current nen förutsätter emellertid en underprices åt the time of valuation. In sökning rörande gällande priser vid practice, therefore, when imported tiden för värderingen. I praktiken goods are the subject of a bona fide kan därför, om importvaran är föresale, the price paid or payable on mål för en bonafideförsäljning, det that sale can generally be considered pris, som erlagts eller skall erläggas as a valid indication of the normal vid denna försäljning, i allmänhet price mentioned in the Definition. anses giva en riktig uppfattning om This being so, the price paid or det i definitionen åsyftade normalpayable can reasonably be used as a priset. Vid sådant förhållande bör basis for valuation, and Customs det pris, som erlagts eller skall erauthorities are recommended to läggas för varan, kunna läggas till accept this price as the value of the grund för värderingen, och tullmyngoods in question, subject: digheterna rekommenderas att god­

känna detta pris som värde för va­

ran i fråga med förbehåll för:

(a) to proper safeguards aimed åt a) lämpliga säkerhetsåtgärder till preventing evasion of duty by means förebyggande av att tull undandrages of fictitious or colourable contracts genom fiktiva eller falska kontrakt or prices; and eller priser; och

(b) to such adjustment of the b) sådana justeringar i kontraktscontract price as may be considered priset, som kunna befinnas erfordernecessary on account of circumstan- liga på grund av skiljaktigheter melces differentiating the contract from lan kontraktsbestämmelserna och det the notional concept embodied in the värdebegrepp, som kommit till utDefinition of Value. tryck i definitionen.

Adjustments under paragraph (b) Justeringar, som avses under b), above may in particular be required kunna ifrågakomma särskilt beträf-

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 135

with reference to freight and other fande fraktkostnader och andra kostexpenses dealt with in paragraph (2) nader, omförmälda i artikel I, punkt of Artide I and Note 2 of the Ad­ 2, och anmärkning 2 i tillägg till ardendum to Article I, or with reference tikel I, beträffande rabatter eller andto discounts or other reductions in ra prisreduktioner, som lämnats enprice granted in favour of sole agents samagenter eller ensamkoncessionäor sole concessionaires, or to any rer, eller beträffande onormala raabnormal discount or any reduction batter eller varje annan reduktion from the ordinary competitive price. av det ordinära konkurrenspriset.

Addendum to Article III Tillägg till artikel III

Note 1 Anmärkning 1 The provisions of Article III (b) Bestämmelserna i artikel III b) may also be applied to goods imported kunna även tillämpas å varor, sonfor sale, after further manufacture, införas för att efter ytterligare bearunder a foreign trade mark. betning försäljas under utländskt varumärke.

Note 2 Anmärkning 2 Sub-paragrapli (b) of Article III, Bestämmelserna i artikel III b), i or that sub-paragraph amended in förekommande fall tolkade i överensaccordance with Note 1 above, may stämmelse med anmärkning 1, bebe extended so that it shall not apply höva icke tillämpas då fråga är om to a trade mark registered within the i importlandet inregistrerat varumärcountry of importation, unless it is ke, för så vitt det icke avser att ana mark used for the purpose of giva, att de varor, för vilka det bruindicating that goods in relation to kas, härröra från which it is used are those of: (a) any person by whom the goods a) någon, som odlat, producerat, to be valued have been grown, tillverkat, sorterat, till försäljning utproduced, manufactured, selected, bjudit eller eljest tagit befattning offered for sale or otherwise dealt med varorna utanför importlandet; with outside the country of importa­ eller tion; or (b) a person associated in business b) någon, som är förbunden i ekowith any such person as is referred nomisk intressegemenskap med perto in (a) above; or son, som avses i a); eller (c) a person to whom any such c) någon, till vilken i a) eller b) person as is referred to in (a) or (b) avsedd person med bibehållande av above has assigned the goodwill of rätten till varumärket upplåtit rätt the business in connection with att använda detsamma. which the trade mark is used.

General Addendum Allmänt tillägg

It is recommended that the con- Det rekommenderas, att de princicept of value expressed by the Defi­ per, som kommit till uttryck i definition and these Interpretative Notes nitionen och de förklarande anmärkbe employed for the valuing of all ningarna, måtte tillämpas vid värdegoods subject to customs declaration, ring av alla varor, som äro underkasincluding duty-free goods and goods tade tullanmälan, härunder inbegripliable to specific customs duties. na tullfria varor och varor, belagda med specifika tullar.

136 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

ANNEX III BILAGA III

Protocol concerning special Methods of Protokoll rörande särskilda metoder för taxing goods falling within Chapter 30 and värdering av varor som falla under kaHeading 33.06 of the Nomenclature for pitel 30 och position 33.06 i nomenthe Classification of Goods in klaturen för klassificering av varor Customs Tariffs i tulltarifferna

Åt the time of signing the Conven- Samtidigt med undertecknandet av tion on the Valuation of Goods konventionen rörande varors tullvärfor Customs Purposes (hereinafter de (i det följande kallad konventioreferred to as “the Convention”) the nen), hava de regeringar, som underGovernments signatory to that Con­ tecknat denna konvention, enats om vention have agreed as follows: följande: (1) Any Government signatory to 1. Varje regering, som underteckthe Convention which, åt the time nat konventionen och som vid den when the Convention comes into force tidpunkt, då konventionen träder i in respect of it, is applying, in respect kraft för densamma, i fråga om fölof the following goods imported put jande i detaljhandelsförpackningar up for retail sale: importerade varor, nämligen (a) pharmaceutical products falling a) farmacevtiska produkter, som within Chapter 30 of the Annex to falla under kapitel 30 i bilagan till the Convention on Nomenclature for konventionen rörande nomenklatur the Classification of Goods in Cust­ för klassificering av varor i tulltarifoms Tariffs, or ferna, och (b) perfumes, cosmetics and toilet b) parfymer, kosmetiska medel och preparations falling within heading toalettpreparat, som falla under po33.06 of that Annex, sition 33.06 i samma bilaga, a system of taxation based upon the tillämpar ett värderingssystem, som internal retail resale price of the grundar sig på varornas inhemska goods, instead of upon the normal detaljhandelspris i stället för på norprice as defined in the Convention, malpriset, sådant detta definierats i may continue this system. konventionen, må fortsätta att tilllämpa detta system. (2) Nevertheless, the Governments 2. Ifrågavarande regeringar erkänconcerned recognise the importance na likväl betydelsen av att bringa of bringing the system of taxation systemet för värdering av dessa proof these products within the frame- dukter i överensstämmelse med konwork of the Convention and will do ventionens regler och komma att så so as soon as possible. snart som möjligt vidtaga åtgärder i sådant syfte. (3) The present Protocol shall 3. Detta protokoll skall träda i enter into force on the date on wdiich kraft samma dag, som konventionen the Convention enters into force. träder i kraft. In witness whereof the undersigned, Till bekräftelse härav hava underhaving been duly authorised thereto tecknade, av sina respektive regeby their respective Governments, ringar därtill behörigen bemyndigahave signed the present Protocol. de undertecknat föreliggande protokoll. Done åt Brussels on the fifteenth Som skedde i Bryssel den femtonday of December, nineteen hundred de december nittonhundrafemtio (15 and fifty (December 15th, 1950) in december 1950) på franska och the English and French languages, engelska språken, vilka båda texter

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960 137

both texts being equally authentic, skola äga lika vitsord, i ett original, in a single original, which shall be som skall arkiveras hos belgiska redeposited in the archives of the Go­ geringen, vilken skall överlämna bevernment of Belgium which shall hörigen styrkta kopior av detsamtransmit certified copies thereof to ma till alla regeringar, som undereach signatory Government and to tecknat protokollet, och till alla reeach other Government which signs geringar, som underteckna konvenor accedes to the Convention. tionen eller ansluta sig till densam­

ma.

138 Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960