Prop. 1960:98
('med förslag till ny tull- taxeförordning, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
1
Nr 98
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ny tull-
taxeförordning, m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1960.
Kungl. Maj :t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till tulltaxeförordning;
dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att ersätta den nu gällande förordningen av år 1929. Förslaget är utarbetat på grundval av ett av 1952 års tulltaxekommitté avgivet betänkande. Vid utar betandet har även beaktats ett förslag till gemensamma nordiska bestäm melser i hithörande frågor.
En allmän princip i revisionsarbetet har varit att i själva tulltaxeförord- ningen endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga ut sträckning överföra detaljregleringen till särskilda tillämpningsföreskrif ter, avsedda att utfärdas av Kungl. Maj :t. Det har vidare eftersträvats att förenkla bestämmelserna och avskaffa omotiverade begränsningar i med givna förmåner.
Förslaget innebär bl. a. övergång till nya regler för beräkning av varas tullvärde, vilka regler baseras på den s. k. Bryssel-konventionen. I anslut ning härtill begäres riksdagens godkännande av denna konvention.
I propositionen föreslås vidare ökade möjligheter till nedsättning av tul len för varor, som undergått bearbetning i utlandet eller som helt eller del vis tillverkats där med användning av svenskt material.
Förslag framlägges också om bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge befrielse från tull för varor som icke är föremål för tillverkning inom landet.
Den nya tulltaxeförordningen avses skola träda i kraft den 1 juli 1960.
t
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98
2
Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Förslag
till
tulltaxeförordning
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas
med tull enligt gällande tulltaxa.
2
§.
Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag
är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.
3 §•
1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter
varans normalpris, varmed förstås det pris som varan vid tiden för anmä
lan till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan
av varandra oberoende köpare och säljare.
Normalpriset skall fastställas under antagande, att varan avlämnas till
köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader, som hänföra sig
till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen
bär inom riket utgående tull och andra avgifter.
2 mom. Har varan förvärvats genom köp, skall såsom normalpris anses
det avtalade priset med de justeringar som erfordras på grund av att köpet
avslutats under förutsättningar vilka avvika från vad som sägs i 1 mom.
3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för an
nans räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som
kunna erfordras för fastställande av normalpriset.
4 mom. Till kontroll å riktigheten av lämnade uppgifter är uppgiftsläm-
naren skyldig att pa anfordran för granskning tillhandahålla generaltull
styrelsen eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman han-
delsböcker, affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga
handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den
införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock annan, som bedriver verk
samhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för värdekontrollen
kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verk
samhetens bedrivande.
Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att
den icke förorsakar hinder i verksamheten för den vars handlingar äro före
mål för granskning. Hava handelsböcker eller andrp handlingar överläm
nats för granskning, skola de så snart ske kan återställas.
Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse
för granskningen utan hinder därav att den, vars handlingar äro föremål
för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings in
nehåll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, vars handlingar skola
granskas, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att hand
lingens innehall ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen i
det län, där han är bosatt, på framställning av honom, när synnerliga skäl
3
föranleda det, förordna att handlingen skall undantagas från granskningen. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.
5 mom. Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 eller 4 mom. eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må generaltullstyrel sen utsätta lämpligt vite ävensom i förekommande fall utdöma försuttet vite. Mot beslut att förelägga vite må talan ej föras.
4 §.
1 mom. Emballage, vari varor införas, skall icke beläggas med särskild tull, om ej emballaget är att anse som självständig handelsvara.
2 mom. För särskilt inkommande emballage ävensom sådant med varor inkommande emballage, som enligt 1 mom. skall beläggas med särskild tull, åtnjutes tullfrihet, om emballage av samma beskaffenhet och mängd anting en utförts av varuhavaren inom viss tid före införseln eller är avsett att ut föras av honom inom viss tid efter införseln.
Angående tid som nyss sagts och de villkor i övrigt, som må befinnas er forderliga för här avsett medgivande, förordnar Konungen.
3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes med emballage vari varor införas.
4 mom. För godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets) åtnjutes tullfrihet under enahanda förutsättningar som sägs i 2 mom.
5 §.
1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull för:
a) ämnen (enkla kemikalier och droger), vilka endast eller i huvudsaklig mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel;
b) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för till verkning av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen som avses under a);
c) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulknings- acceleratorer eller antioxidanter för gummiindustrin eller såsom tillsats till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller harts bildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;
d) garn, bind- och "segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät; samt
e) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flyg- plansägare införas för att användas uteslutande för ombyggnad, repara tion, inredning eller utrustning av luftfartyg.
2 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, må delar och tillbehör även som material av plast, gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar, med undantag av ringar och övriga i tulltaxenr 40.11 upptagna artiklar, in föras mot en tull motsvarande fyra femtedelar av tullen för bilar som infö ras under enahanda omständigheter.
6 §.
1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förlullad vara, som efter utförsel återinföres utan att hava undergått bearbetning.
Vid bedömande av huruvida vara undergått bearbetning skall bortses från åtgärd, som icke höjt varans värde för varuhavaren eller som allenast inne burit ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av bristfällighet i syfte att sätta varan i användbart skick.
2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått re
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
paration, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som be tingats för reparationen.
3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått an nan bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull. Vid beräk ning av sådan tull skola bestämmelserna i 4 mom. nedan äga motsvarande tillämpning.
4 mom. För vara, som helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å sagda material, därest det införts under enahanda omständigheter som den förstnämnda varan.
5 mom. Har tillverkningen av värdetullbelagd vara innefattat svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation, må tullen nedsättas med så stor del, som motsvarar värdet av sagda prestation i förhållande till hela normalpriset.
6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av de i 1—5 mom. avsedda förmånerna.
7 §•
Har inkommen vara, under transporten till införselorten eller efter an komsten dit men innan varan anmälts till förtullning, av tillfällighet lidit skada annorledes än genom förskämning, må, därest tull enligt tulltaxan skall beräknas efter annan grund än värdet, nedsättning i tullen medgi vas med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid förtull ning av skadat haverigods och sjöfynd.
8
§•
Tullfrihet åtnjutes för:
1. varor, som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;
2. varor, som införas av person vilken tillhör främmande makts härva rande beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;
3. varor, som införas för sådana organisationers eller personers räkning vilka avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vis sa internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller avtal vartill Sverige anslutit sig;
4. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig förbrukning införas av resande eller å transportmedel anställda personer, i den mån Konungen därom förordnar;
5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkes utövning, därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt up pehåll i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i 10 § punkten 3 sägs;
6. förnödenheter medförda på och avsedda för transportmedel, som inkom mer i trafik, för så vitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;
7. proviant medförd på transportmedel, som inkommer i trafik, och av
sedd för besättning eller passagerare, i den mån Konungen därom förord nar;
8. livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga beho vet under djurens transport till bestämmelseorten;
9. ventilationstrummor av trä för lastrum samt bastmattor och annan s. k. garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under transport, därest föremålen icke införas i handelssyfte;
10. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, tillhörande för olyckat fartyg eller luftfartyg; ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;
11. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blom mor avsedda till minnesgärd åt avliden person;
12. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig förbrukning införas av personer vilka inflytta från utlandet eller efter läng re tids utlandsvistelse återvända därifrån, i den mån Konungen därom för ordnar;
13. varor, som införas i anledning av arv, testamente eller gåva (härun der inbegripet utmärkelsetecken), ävensom varor, som inköpts för från ut landet skänkta medel, allt i den mån Konungen därom förordnar;
14. varuprov, mönster och modeller, som vid införseln eller efter nedskär ning, makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen hava intet eller allenast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast att utvisa varors be skaffenhet eller användning, ävensom, i den mån Konungen därom förord nar, kinematografisk film samt kataloger, prislistor och annat merkantilt tryck rörande varor och tjänster, som erbjudas från utlandet;
15. typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som an vändes vid eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luft fartsmyndigheten eller lufttrafikföretag, så länge varorna användas för ifrå gavarande ändamål;
16. varor, som införas för tillfällig användning vid aktuellt räddnings- el ler bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion;
17. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål, i den mån Konungen därom förordnar;
18. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom förordnar; 19. blanketter till passersedlar, godslistor och dylika handlingar, som äro avsedda att begagnas vid in- och utförsel av varor eller vid internationell samfärdsel.
0
§•
Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som införas i egentlig gränstrafik.
10
§.
Tullfrihet under viss tid må medgivas för:
1. varor, som inkomma för alt undergå reparation, bearbetning, komplet tering eller emballering, eller för all användas såsom material vid sådan behandling av exportvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna;
2. verktyg och instrument av speciellt utförande, som inkomma för att an vändas vid tillverkning av viss exportvara, ävensom varor, som inkomma för att användas vid avprovning av viss exportvara, allt under förutsättning att artiklarna ställas till förfogande av den utländske köparen av export varan;
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
5
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
3. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter som i 8 §
punkten 5 avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke
medgives;
4. utrustning för cirkusar, tivolin eller andra liknande företag, som en
dast tillfälligt uppehålla sig i riket;
5. varor, som införas för tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller
vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar eller andra liknande
arrangemang av internationell karaktär;
6. varor, som äro avsedda för utställningar och mässor;
7. varuprov, mönster och modeller, för vilka tullfrihet icke medgives en
ligt 8 § punkten 14;
8. varor, som äro avsedda att avprovas och eventuellt återutföras, dock
endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke
skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte;
9. urvalssändningar av mattor, pälsvaror eller andra varor, som på grund
av varornas speciella utförande eller särprägel icke kunna betraktas såsom
varuprov, därest varorna äro avsedda att eventuellt delvis kvarstanna i riket
men i övrigt återutföras;
10. djur, som införas för avelsändamål.
Angående den tid och de villkor i övrigt, under vilka här avsedd tullfrihet
må åtnjutas, förordnar Konungen.
11
§■
Konungen äger förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel,
som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt in
kommande delar och tillbehör, avsedda till reparation av sådant transport
medel.
12
§.
Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna förordning, innan nämnda tid utgått blivit
förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad, att varan finnes icke
kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omstän
digheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå eller skall utgå en
dast för sådana delar av varan, som befinna sig i användbart skick.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om em
ballage eller annan vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom.
medgivits under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd
är avsedd att utföras inom viss tid.
13 §.
I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål
för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en
tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå.
14 §.
Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,
påföras i hela kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.
15 §.
Konungen eller efter Konungens förordnande generaltullstyrelsen äger,
när synnerliga skäl därtill äro, helt eller delvis medgiva befrielse från tull.
Om restitution av tull och vad därmed har samband är särskilt stadgat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
7
16 §.
Konungen meddelar de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämp
ning av denna förordning och av tulltaxan samt till förekommande av miss
bruk av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda för
fattningar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.
1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga
tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts
före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom
inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.
2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så
länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat
därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro
avsedda att användas uteslutande såsom material för tillverkning av så
dana produkter.
3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till författningsrum,
som motsvaras av bestämmelse i den nya förordningen, skall hänvisningen
i stället avse den nya bestämmelsen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 mars 1960.
N ärvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om revision av tull-
iaxeförordningen och anför därvid följande.
1. Inledning
Grundläggande bestämmelser om uttagande av tull är meddelade i en av
riksdagen antagen förordning, tulltaxeförordningen (SFS 1929:316), vars
i 1 § meddelade huvudstadgande innebär att till riket införda varor skall
beläggas med tull enligt tulltaxan. Härutöver innehåller tulltaxeförordningen
dels vissa stadganden av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av
taxan, t. ex. regler angående beräkningen av varors tullpliktiga vikt och
värde, och dels vissa bestämmelser som kan sägas utgöra undantag från den
i 1 § intagna huvudregeln. Dessa undantagsbestämmelser avser införsel som
sker under sådana omständigheter att intresset av tullfrihet eller tullättnad
ansetts väga tyngre än de fiskala och protektionistiska motiv som kan ligga
bakom taxan. Vissa av de åsyftade bestämmelserna innebär definitiv befri
else från tull (s. k. särskild tullfrihet). Som ett specialfall härav kan be
traktas den tullfrihet, som medgives gränsbefolkningen för varor i egentlig
gränstrafik. Andra undantagsbestämmelser medgiver temporär tullfrihet,
d. v. s. tullfrihet under förutsättning att varorna efter viss tid återutföres.
Vidare finnes särskilda regler angående s. k. tullindring, d. v. s. den ned
sättning i jämförelse med eljest utgående tull, som medgives för varor vilka
återinföres efter att i utlandet ha undergått reparation eller bearbetning,
ävensom angående tullnedsättning för skadade varor. Närmare föreskrifter
angående tillämpningen av tulltaxeförordningens bestämmelser är enligt be
myndigande meddelade av Kungl. Maj:t i en särskild kungörelse (SFS 1953:
655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. Vidare har gene
raltullstyrelsen i en kungörelse (tullverkets författningssamling 1953: 203)
med anvisningar till dessa tillämpningsföreskrifter utfärdat stadganden med
karaktär av ordningsföreskrifter eller regler för tullverkets interna arbete.
9
I samband med sitt arbete på revision av tulltaxan hade 1952 års tulltaxckommitté i uppdrag att verkställa en översyn jämväl av tulltaxeförordning- en.
I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa (SOU 1956: 14—16) fram lade kommittén förslag till ändring av vissa bestämmelser i förordningen avseende med tulltaxans tillämpning direkt sammanhängande frågor. Kom mittén slutförde sedermera sitt arbete genom att i ett särskilt betänkande
(SOU 1956:60) framlägga förslag till helt ny tulltaxeförordning; i betän
kandet framlades även utkast till tillämpningsföreskrifter i den utsträck ning som erfordrades för att klargöra den åsyftade sakliga innebörden av stadgandena i tulltaxeförordningen. Nämnda förslag och utkast torde få bi fogas statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 1 och 2).
Över kommitténs betänkande med förslag till ny tulltaxeförordning har efter remiss yttranden inkommit från generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luf tf artsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfarts styrelsen, länsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län (en dast i vad avser gränstrafik), Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistför bund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hant verks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges lant- bruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt, Kooperativa förbundet, Svenska handelsagenters förening, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, statens medicinska forskningsråd, till vars ytt rande kanslern för rikets universitet anslutit sig, atomkommittén, statens naturvetenskapliga forskningsråd, Rädda barnens riksförbund, Svenska tu ristföreningen, Svenska turisttrafikförbundet, Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Sveriges redareförening och Sveriges speditörförbund.
Därjämte har fullmäktige i riksbanken, Aktiebolaget Svenska tobaksmo- nopolet, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sve rige, utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna samt Svenska unesco- rådet beretts tillfälle avge yttranden utan att begagna sig därav.
Genera]tullstyrelsen har överlämnat yttranden från samtliga tulldirek tioner, tullkammare, gränstullkammare, kustdistriktchefer och tullfiskaler ävensom från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening.
Statens biltrafiknämnd har bifogat yttranden från Sveriges automobil- handlareförbund och Sveriges automobilindustriförening ävensom en till nämnden inkommen skrivelse från Scandinavian Airlines System.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Göteborg, Karlstad, Öre bro, Sundsvall och Luleå ävensom en till kollegium inkommen skrivelse från Scandinavian Airlines System.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
10
Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från landsfiskaler
na i Finnskoga, Järnskogs, Torsby och Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Torne-
dalskommunernas förbund, Haparanda stad, landsfogden i länet samt lands
fiskalerna i Haparanda och Karesuando distrikt.
Sveriges köpmannaförbund har till sitt yttrande fogat en skrivelse från
Sveriges speceri- & lanthandlareförbund.
I samband med förslaget till ny tulltaxa framlades vid 1958 års riksdag
förslag till vissa av den nya tulltaxan aktualiserade ändringar i tulltaxeför-
ordningens bestämmelser (prop. A 128 = B 5). I uttalande till statsråds
protokollet i detta ärende framhöll jag att åtskilliga av de i tulltaxekom-
mitténs betänkanden behandlade spörsmålen var eller kunde väntas bli
föremål för vidare utredning inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskot-
tet. Frågan om en mera fullständig revision av tulltaxeförordningen borde
därför upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet härmed borde i då fö
revarande sammanhang endast sådana ändringar genomföras som ägde
mera omedelbart samband med den nya taxan. Det förslag som då fram
lades hade därför fått ungefär samma omfattning som kommitténs första
förslag och hade väsentligen utarbetats på grundval därav. Förslaget i frå
ga blev med ett mindre tillägg godtaget av riksdagen, och ändringarna i tull
taxeförordningen trädde i kraft samtidigt med den nya tulltaxan den 1 ja
nuari 1959.
Förut berörda arbete inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har
bedrivits genom ett särskilt tullexpertutskott. Resultatet av expertutskottets
arbete har framlagts i form av ett till samarbetsutskottet överlämnat förslag
till en överenskommelse mellan de nordiska länderna om bl. a. gemensam
ma tulladministrativa bestämmelser. Enär en dylik överenskommelse icke
synes vara aktuell i det läge, vari frågan om det nordiska ekonomiska sam
arbetet för närvarande befinner sig, torde något formellt förslag från ut
skottets sida i denna angelägenhet icke för närvarande vara att vänta.
Anledning synes icke föreligga att längre uppskjuta den planerade full
ständiga revisionen av tulltaxeförordningen. Tillkomsten av konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
gör det också angeläget att bestämmelserna i tulltaxeförordningen moder
niseras. Inom finansdepartementet har därför, på grundval av tulltaxekom-
mitténs förslag och med beaktande av inkomna yttranden ävensom förut
berörda nordiska förslag samt ett antal till departementet inkomna fram
ställningar i hithörande ämnen, utarbetats förslag till mj tulltaxeförordning.
Beträffande de synpunkter och överväganden som legat till grund för ut
formningen av detta förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse.
Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
11
2. Allmänna synpunkter
Tulltaxekommittén
I sitt arbete med översyn av tulltaxeförordningen har kommittén särskilt beaktat de olika stadgandenas fördelning mellan själva förordningen och tillämpningsföreskrifterna. Tulltaxeförordningen har successivt ändrats och kompletterats med nya bestämmelser efter hand som behov därav visat sig föreligga. Detta har varit fallet icke minst på senare tid, då stor internatio nell livaktighet förekommit på tullområdet, vilken resulterat i konventioner som påverkat den svenska lagstiftningen. Att bestämmelserna på detta sätt anpassas efter utvecklingen får enligt kommitténs uppfattning anses själv klart, men kommittén anser det önskvärt att riksdagen icke betungas med alltför bagatellartade frågor. Tulltaxeförordningen har vidare icke minst på grund av de sålunda under årens lopp vidtagna ändringarna och komplette ringarna kommit att bli mycket detaljerad och svåröverskådlig, något som i viss mån får tillskrivas den fiskala inställning i tullfrågor som tidigare gjort sig gällande i större utsträckning än som numera torde anses nödvän digt. Medgivna lättnader har ofta omgärdats med restriktioner som icke längre kan anses sakligt motiverade. Kommittén har därför i sitt revisions arbete i stort sett följt två huvudlinjer, nämligen dels att i själva tulltaxe förordningen endast bibehålla mera generella stadganden och i största möj liga utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna, och dels att förenkla bestämmelserna genom avskaffande av omotiverade be gränsningar i medgivna förmåner.
Yttrandena
Generaltullstyrelsen framhåller å ena sidan att kommitténs förslag i vissa delar innebär en liberalisering, vilket kan medföra en förenklad handlägg ning, å andra sidan att vissa av de av kommittén föreslagna stadgandena i många fall torde bli betydligt svårare och mera arbetskrävande att tillämpa än motsvarande nu gällande bestämmelser. Det torde också få förutsättas att sådana fall i större utsträckning än hittills kommer att föras vidare till styrelsens och Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen framhåller i detta sam manhang även att den vidsträckta delegation till Kungl. Maj:t i fråga om detaljregleringen, som kommittén föreslagit, medför ökade möjligheter att dispensvis få ansökningar om förmåner i tullhänseende prövade av Kungl.
Maj :t.
Kommerskollegium konstaterar alt kommittén i sitt arbete syftat till en förenkling och rationalisering av bestämmelserna och därvid strävat efter att i själva tulltaxeförordningen bibehålla endast mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning överföra detaljregleringen till tillämp ningsföreskrifterna. Kollegium anser en sådan inställning vara riktig och
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
finner den av kommittén gjorda avgränsningen i huvudsak väl avvägd. Den
andra huvudlinjen i kommitténs arbete för en förenkling av tulltaxeför-
ordningen har varit att söka avskaffa enligt kommitténs åsikt omotiverade
begränsningar i medgivna förmåner. Härjämte har tillkommit vissa nya tull-
frihetsmedgivanden som ur humanitär synpunkt framstår som angelägna.
Den uppmjukning av de nuvarande bestämmelsernas i många fall alltför re
striktiva innebörd, som härigenom vunnits, finner kollegium helt allmänt
vara önskvärd.
Grossistförbundet anser det tillfredsställande, att kommittén följt princi
pen att icke onödigtvis belasta förordningen med detaljbestämmelser och
att sålunda i själva tulltaxeförordningen endast upptagits mera generella
stadganden, medan detaljregleringar huvudsakligen intagits i tillämpnings
föreskrifterna. Förbundet förutsätter emellertid att önskemål beträffande
ändringar i tillämpningsföreskrifterna, som i framtiden kan komma att
framställas och bedömas som ändamålsenliga, i större utsträckning än hit
tills skall vinna beaktande.
Nordiska utskottet
Förslaget till överenskommelse mellan de nordiska länderna om gemen
samma tulladministrativa bestämmelser avser endast sådana spörsmål, be
träffande vilka det ansetts nödvändigt att förenhetliga de olika ländernas
bestämmelser vid genomförandet av en nordisk tullunion. I förslaget behand
las därför endast spörsmål av mer eller mindre kommersiell betydelse. I
fråga om sådan införsel som icke kan anses påverka konkurrensförhållan
dena i det nordiska tullområdet skulle länderna ha fria händer att utforma
sina egna bestämmelser. Till denna senare kategori hör exempelvis bestäm
melserna om tullfrihet för resgods, flyttsaker, hemgift och gåvor. I mate
riellt hänseende innebär det nordiska förslaget i likhet med tulltaxekom-
mitténs förslag huvudsakligen liberaliseringar. Förslaget har utarbetats med
beaktande av att svårigheter kan uppstå när det gäller att samordna lag
stiftningen i flera länder, vilkas bestämmelser ofta utformats från helt olika
förutsättningar. Därför har förslaget i mycket karaktären av en kompro
miss. I formellt hänseende må framhållas att förslaget icke avser att binda
länderna i fråga om bestämmelsernas författningstekniska utformning.
Förslaget har därför icke någon betydelse för bedömande av frågan om för-
fattningsmaterialets fördelning mellan själva tulltaxeförordningen och de
därtill hörande tillämpningsföreskrifterna.
Departementschefen
Kommitténs förslag innebär i stort sett en rationalisering och liberalise
ring av hittills gällande bestämmelser på förevarande område. I den mån
remissinstanserna anfört några allmänna synpunkter på kommitténs förslag
har de hälsat förslaget med tillfredsställelse. Givet är att införandet av nya
förmåner i tullhänseende stundom kan medföra en viss komplicering av be
stämmelserna, en olägenhet som får vägas mot de fördelar som ur andra
synpunkter står att vinna. Förslaget att i tulltaxeförordningen upptaga mera
13
generella stadganden och beträffande detaljregleringen hänvisa till tillämp ningsföreskrifterna synes vara ändamålsenligt. 1 betraktande av vad så lunda anförts finner jag mig kunna biträda kommitténs allmänna upplägg ning av revisionsarbetet.
I sammanhanget bör anmärkas, att den här tillstyrkta metoden att upp taga detaljregleringen i tillämpningsföreskrifterna inte innebär någon prin cipiell avvikelse från vad som redan nu gäller. Även den nuvarande lagstift ningen är i väsentliga delar uppbyggd på detta sätt. Kungl. Maj :t äger dels en allmän befogenhet att meddela tillämpningsföreskrifter, dels en rätt att inom ramar, som uppdrages i förordningen, utforma de närmare villkoren för särskild tullfrihet in. in. Förslaget innebär endast en mera konsekvent tillämpning av de principer på vilka den nuvarande förordningen sålunda är grundad. Jag har emellertid i mera väsentliga frågor ansett mig böra redan i detta sammanhang ange riktlinjer för innehållet i de blivande tillämpnings föreskrifterna. Min avsikt är att de begärda befogenheterna skall utnyttjas med all försiktighet. Jag är sålunda beredd att underställa riksdagen vikti gare ändringar i vad här angivits liksom betydelsefullare nu icke förutsedda medgivanden av tullfrihet eller tullindring.
När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna i tulltaxe- förordningen uppställer sig frågan vilken betydelse som bör tillmätas det nordiska förslaget till överenskommelse rörande gemensamma tulladmi nistrativa bestämmelser. Därvid må framhållas att förslaget avser förhål landena i en tillämnad tullunion, vid vilken det skulle vara nödvändigt att uniformera åtskilliga bestämmelser på förevarande område. I det läge vari det nordiska ekonomiska samarbetet nu befinner sig torde något behov av en så långt driven uniformering av tullagstiftningen icke vara för handen. Detta hindrar icke att det skulle vara av värde om en så långt möjligt en hetlig nordisk lagstiftning på detta område kunde komma till stånd. Från dessa utgångspunkter synes det mig naturligt att vid utformningen av de svenska bestämmelserna såvitt möjligt beakta det nordiska förslaget men å andra sidan icke låta detta bliva utslagsgivande om det på svensk sida föreligger ett klart intresse av en annan utformning.
Framhållas må i detta sammanhang att bildandet av den Europeiska fri handelssammanslutningen (EFTA) i stort sett icke inverkar på tulltaxeför- ordningens utformning. Den avtrappning av tullsatserna, som skall genom föras inom ramen för avtalet om EFTA, är sålunda avsedd att regleras i sär skild författning. Frånsett någon enstaka detalj innehåller tulltaxeförord- ningen i övrigt icke några bestämmelser som är beroende av nämnda avtal. Icke desto mindre torde bildandet av EFTA få anses understryka önskvärd heten av den modernisering av förordningen varom nu är fråga.
I detta sammanhang må också anföras vissa synpunkter på en fråga av i viss mån principiell natur. Tulltaxeförordningen innefattar såsom förut anförts bl. a. bestämmelser om temporär eller definitiv tullfrihet för varor som införes för viss användning eller eljest under särskilda omständighe ter. I betydande utsträckning föreligger internationella överenskommelser om medgivande av dylika förmåner. I vissa fall är förmånerna oberoende av
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
varornas art, men i andra fall avser de endast särskilt angivna varuslag. I
sistnämnda fall kan det inträffa att en del av de åsyftade varuslagen är tull
fria enligt taxan. Hittills har man i dylika fall vid angivande i tulltaxeför-
ordningen av de förmånsberättigade varuslagen icke medtagit sådana varor.
Ett dylikt förfarande kan uppenbarligen ha vissa praktiska fördelar, i det
att möjligheter ofta föreligger att förenkla bestämmelserna. Emellertid har
metoden också nackdelar. Dessa hänför sig framför allt till det förhållan
det att beträffande indirekta skatter, införselavgifter och importregleringar
ofta föreligger behov att medgiva undantag motsvarande vad som gäller i
fråga om tullen. I praktiken kan detta på ett enkelt sätt ske genom att un
dantagsbestämmelserna anknytes till tulltaxeförordningen. Har man emel
lertid i den där förekommande uppräkningen uteslutit vissa varuslag, som i
och för sig vore berättigade till tullfrihetsförmånen, av den anledningen att
de är upptagna med tullfrihet i själva taxan, kan detta uppenbarligen inne
bära en icke motiverad begränsning av det undantag i avgifts- eller regle-
ringshänseende, som man egentligen åsyftat genom ifrågavarande hänvis
ning. Denna olägenhet gör sig numera gällande mer än tidigare på grund av
att den nya tulltaxan i större utsträckning än den förut gällande stadgar tull
frihet för varuslag av den typ som här avses. I betraktande härav bör man
vid utformningen av ifrågavarande tullfrihetsbestämmelser i tulltaxeförord
ningen och tillämpningsföreskrifterna i allmänhet icke utesluta i och för
sig tullfrihetsberättigade varuslag av den anledningen att de är upptagna
med tullfrihet i själva taxan. Framhållas bör dock att det av praktiska skäl
icke är möjligt att undantagslöst tillämpa denna princip. De synpunkter
som nu anförts gör sig gällande även beträffande varuslag som utan att
täckas av någon internationell överenskommelse bör komma i åtnjutande
av förmåner av här ifrågavarande slag.
Huvudintresset vid den aktuella revisionen av tulltaxeförordningen kny
ter sig till frågan om hur man skall beräkna tullpliktigt värde. Denna fråga
skall närmare behandlas i det följande. Av grundläggande betydelse är i öv
rigt det allmänna stadgandet i 1 § att till riket införda varor skall beläggas
med tull enligt tulltaxan samt bestämmelserna i 3 § om tullpliktig vikt.
Dessa bestämmelser synes kunna kvarstå oförändrade i en ny tulltaxeför-
ordning.
Bestämmelsen om att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt
tulltaxan fick sålunda sin nuvarande lydelse i samband med den år 1958
genomförda tulltaxerevisionen. Stadgandet rörande beräkning av varas tull
pliktiga vikt erhöll också sin nuvarande utformning vid den år 1958 verk
ställda revisionen. Regeln som sådan beröres icke av det föreliggande nor
diska förslaget, vilket emellertid innehåller vissa detaljbestämmelser röran
de sättet för beräkningen av den tullpliktiga vikten. I den mån bestämmel
ser av ifrågavarande slag är erforderliga för svenskt vidkommande torde
de ha sin plats i tillämpningsföreskrifterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
15
3. Tullpliktigt värde
Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen
Inom den tidigare i Bryssel verksamma Studiegruppen för en europeisk tullunion upprättades den 15 december 1950 tre konventioner, nämligen an gående upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet, angående no menklatur för klassificering av varor i tulltarifferna samt angående varors tullvärde. Samtliga konventioner har undertecknats av Sverige, sedan Kungl. Maj:t för sin del den 16 mars 1951 godkänt desamma. Konventio nerna är emellertid underkastade ratificering, för vilken kräves riksdagens godkännande. Sådant godkännande har utverkats i fråga om de båda först nämnda konventionerna, vilka därefter ratificerats av Sverige. Ratificering av tullvärdekonventionen kan icke ske förrän den svenska lagstiftningen på området omarbetats till överensstämmelse med konventionen; riksda gens godkännande av densamma har därför ansetts böra utverkas först i samband med en revision av tulltaxeförordningen.
I syfte att förbereda de erforderliga författningsändringarna uppdrog Kungl. Maj:t år 1951 åt generaltullstyrelsen att utarbeta förslag i ämnet. Över förslaget avgavs yttranden av kommerskollegium, statens handels- och industrikommission samt Svenska bankföreningen; vid kommerskol legiets utlåtande hade fogats yttranden av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt Sveriges industriförbund, Sveriges allmän na exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet. Handlingarna i ären det överlämnades därefter till tulltaxekommittén för att tagas i övervägan de vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.
Tulltaxekommittén har efter en ingående analys av innehållet i den till konventionen knutna värdedefinitionen förordat ratificering av konventio nen. I överensstämmelse härmed har kommittén i sitt förslag till ny tull- taxeförordning utformat bestämmelserna rörande beräkning av varors tull värde i enlighet med de i nämnda definition nedlagda principerna samt med beaktande av det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget ävensom de däröver avgivna yttrandena. I remissyttrandena över tulltaxekommilléns förslag till ny tulltaxeförordning har nu ifrågavarande spörsmål spelat en betydande roll. Frågan har också varit aktuell i samband med det inom nor diska ekonomiska samarbetsutskottet bedrivna arbetet på utformningen av gemensamma tulladministrativa bestämmelser för de nordiska länderna.
Bryssel-konventionen
Texten till den sålunda aktualiserade konventionen torde såsom bihang få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 8). Konventionen in nebär i huvudsak följande. Fördragsslutande part skall i sin nationella lag stiftning införa den definition av tullvärdet som angives i bilaga I till kon
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
ventionen. Därjämte skall vid tillämpning av definitionen iakttagas bestäm
melserna i vissa i bilaga II till konventionen intagna anmärkningar. Varje
part har emellertid rätt att modifiera definitionens text genom att i den
samma intaga bestämmelserna i nämnda anmärkningar eller genom att
giva definitionen sådan juridisk form, som kan vara nödvändig för att den
skall erhålla avsedd rättsverkan, i förekommande fall genom att utöka tex
ten med kompletterande bestämmelser för att precisera definitionens inne
börd. Konventionens efterlevnad skall övervakas av rådet för samarbete
på tullområdet i syfte att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning
av densamma; för detta ändamål upprättas inom rådet en särskild värde
kommitté.
Enligt värdedefinitionens artikel I skall tullvärdet för vara, som införes
för inhemsk förbrukning, anses vara lika med normalpriset, varmed för
stås det pris, som varan vid den tidpunkt, då tullen blir betalbar, skulle be
tinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende
köpare och säljare. Vid bestämmandet av normalpriset skall förutsättas,
att varan avlämnats till köparen i den hamn eller på den ort, där den in
kommer till importlandet, och att alla kostnader, som hänför sig till varans
försäljning eller dess avlämnande i sagda hamn eller på sagda ort, åvilar
säljaren, men att alla tullar och avgifter, som utgår i importlandet, åvilar
köparen.
I artikel II angives förutsättningarna för att en »försäljning i öppna mark
naden mellan av varandra oberoende köpare och säljare» skall anses före
ligga.
Enligt artikel III skall i fråga om vara, som är tillverkad i överensstäm
melse med en patenterad uppfinning eller åtnjuter mönster- eller modell
skydd eller som införes med utländskt varumärke eller för att försäljas med
utländskt varumärke, normalpriset innefatta värdet av rätten att för va
ran använda patentet, mönstret, modellen eller varumärket.
Anmärkning 1 till artikel I innehåller en förklaring om att den tidpunkt,
då tullen blir betalbar, må, allt efter varje enskilt lands lagstiftning, utgöra
dagen för avgivande eller inregistrering av tullanmälan, dagen för erläg
gande av tullavgiften eller dagen för avhämtning av varan.
I anmärkning 2 uppräknas vissa av de kostnader, som enligt artikel I
punkt 2 i värdedefinitionen innefattas i normalpriset, däribland fraktkost
nader, provisioner och emballagekostnader.
Enligt anmärkning 3 skall, där priset (per enhet) är beroende av den va
rukvantitet, som försäljes, normalpriset fastställas under den förutsättning
en, att försäljningen avser den kvantitet, som är föremål för värdering.
Anmärkning 4 föreskriver att omräkning av utländskt myntslag till im
portlandets mjmt skall ske efter den officiella växelkursen i importlandet.
I anmärkning 5 rekommenderas att, då fråga är om vara, som är före
mål för bonafideförsäljning, det pris, som erlagts eller skall erläggas vid
denna försäljning, godlcännes som värde för varan i fråga med förbehåll
för dels lämpliga säkerhetsåtgärder till förebyggande av att tull undandra
17
ges genom fiktiva eller falska kontrakt eller priser, dels sådana justeringar i konlraktspriset, som kan befinnas erforderliga på grund av skiljaktighe ter mellan kontraktsbestämmelserna och det värdebegrepp, som kommit till uttryck i definitionen.
Anmärkning 1 till artikel III stadgar, att den i nämnda artikel förekom mande bestämmelsen om att normalpriset skall innefatta värdet av rätten att använda utländskt varumärke kan tillämpas även i fråga om vara, som införes för att efter vidare bearbetning försäljas med sådant varumärke.
Enligt anmärkning 2 kan, då fråga är om i importlandet inregistrerat va rumärke, nämnda bestämmelse i artikel III begränsas till att gälla endast under vissa angivna förhållanden.
Tulltaxekommittén
1 sitt betänkande har tulltaxekommittén särskilt behandlat de tre ele ment, i vilka värdebegreppet uppdelas enligt de till värdedefinitionen knut na kommentarerna, nämligen priset, tidpunkten och platsen. Kommittén har vidare diskuterat definitionens tillämpning med avseende å vissa mera speciella spörsmål. I det följande kommer denna framställning att följas. Av kommittén behandlade frågor av mera speciell natur kommer dock att beröras endast i den mån detta med hänsyn till uttalanden av remissinstan serna eller eljest av särskilda skäl synes påkallat.
Priset. Bryssel-definitionen anger det pris på vilket tullvärdet skall grun das såsom importvarans pris vid en tänkt försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare. Detta betyder att liksom för närvarande det pris som faktiskt erlagts eller skall erläggas för varan (fakturapriset) icke i och för sig är avgörande för tullvärdets storlek. Kom mittén framhåller emellertid att värdering av importvaran i varje särskilt fall knappast kan ifrågakomma, utan värdebestämningen måste i praktiken oftast ske med ledning av fakturan. Detta är för närvarande praxis här i landet, och i anmärkning 5 till artikel I i tullvärdedefinitionen rekommen deras de anslutna staterna att tillämpa sådan praxis. Någon principiell er inran från remissinstansernas sida kan, framhåller kommittén, icke sägas ha framkommit mot innebörden av det åsyftade priset. Representanter för handeln har emellertid i andra sammanhang hävdat, att tullen principiellt borde beräknas efter fakturapriset. Även från nu åsyftat håll har emeller tid medgivits att detta pris under vissa förhållanden icke utgör en lämplig grundval för beräkningen av tullen. Tydligt är att man för sådana fall finge tillgripa någon supplementär regel av liknande innehåll som den nu före slagna huvudregeln. Anordningen i fråga skulle i de flesta fall leda till sam ma resultat som den nu föreslagna. Kommittén anser att vissa fördelar från principiell synpunkt torde vara förenade med att på sätt Bryssel-definitio nen gör ange en generell huvudregel, som kan gälla utan undantag, och an befalla det i praktiken avsedda tillvägagångssättet genom en tillämpnings föreskrift av det slag som innefattas i förut berörda anmärkning.
Tidpunkten. Valet av den tidpunkt till vilken tullvärdet skall hänföra sig
2
Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr DS
Knngl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
har, anför kommittén, i många av de inkomna yttrandena direkt eller in
direkt utsatts för kritik. Eftersom det i allmänhet får antagas vara pris
förhållandena vid liden för inköpet, som blir avgörande för huruvida im
porten överhuvud taget kommer till stånd, får enligt kommitténs uppfatt
ning vissa skäl anses tala för att tullvärdet såsom för närvarande är fallet
hänföres till denna tidpunkt och icke till tiden för importen. Visserligen
torde den till Bryssel-definitionen knutna rekommendationen att basera
tullvärdet på fakturan göra att frågan i de flesta fall icke behöver få nå
gon praktisk betydelse, men kommittén anser att man icke kan komma
ifrån att den här föreliggande motsättningen mellan den principiella re
geln och den rekommenderade tillämpningen utgör ett osäkerhetsmoment.
Tullvärdets hänförande till tiden för importen kan dock enligt kommitténs
mening i viss mån vara motiverat av att normalpriset enligt värdekonven
tionen definieras såsom resultat av en tänkt försäljning. I fall då tullvärdet
av någon anledning icke kan baseras på fakturan utan måste fastställas ge
nom en faktisk värdering av varorna, torde det också vara lättare att be
döma värdet vid den aktuella tidpunkten än vid den kanske avsevärt ti
digare dagen för inköpet (i synnerhet som platsen i så fall finge tänkas
ändrad till platsen för inköpet). Kommittén finner det tveksamt huruvida
de skäl som kan tala för att värdet hänföres till importtillfället uppväger
de såväl praktiska som principiella invändningar som kan göras mot denna
anordning.
Platsen. Frågan om vilken plats tullvärdet skall hänföra sig till innebär
i praktiken närmast huruvida frakt och andra kostnader i samband med
varans förflyttning till importorten (i det följande sammanfattas alla dy
lika kostnader under uttrycket frakt) skall inräknas i värdet. Bryssel-de
finitionen innebär liksom de nuvarande svenska bestämmelserna på om
rådet att tullen beräknas på varornas cif-värde. Fraktens inräknande i vär
det innebär att tullen blir beroende på längden av och sättet för transpor
ten, och kommittén anser att man ur vissa synpunkter kan finna det tvek
samt huruvida detta är lämpligt. Vidare uppstår problemet hur stor del av
frakten som skall inräknas i tullvärdet, då det erlagda beloppet delvis avser
kostnader för transport inom importlandet. Dessa frågor har särskilt aktua
liserats genom den ökade användningen av flyg, eftersom frakten och där
med »tullen på frakten» i regel blir avsevärt högre vid detta transportsält
än eljest. Därest icke frakten inräknades i tullvärdet, utan detta beräkna
des från lager, fabrik eller motsvarande, skulle man uppenbarligen auto
matiskt undgå dessa problem. Kommittén anser emellertid att det torde
vara ofrånkomligt att för statistiskt ändamål fastställa jämväl cif-värdet.
Även om fraktkostnaderna därvid icke skulle behöva uträknas med samma
noggrannhet som vid en tullvärdeberäkning, torde lättnaden i arbetet upp
vägas av nackdelen att behöva arbeta med två olika värden. Liksom när det
gäller tidpunkten kan vidare till stöd för en cif-regel anföras, att det teore
tiska normalpriset lättare kan bedömas på importorten än på inköps- eller
avsändningsorten, en omständighet som dock får anses vara av mindre be-
19
lydelse, enär det endast mera sällan blir fråga om att fastställa tullvärdet genom värdering i egentlig mening. Beräkning av tullen på basis av ett cif- värde har alltså enligt kommitténs uppfattning både fördelar och nackde lar jämfört med beräkning på basis av ett värde från lager, fabrik eller mot svarande.
Ensamförsäljare. I kommitténs betänkande framhålles att Bryssel-defi- nitionen är avsedd att tolkas så att hänsyn icke tages till den prisreduktion som kan föranledas av att importen sker genom ensamförsäljare, innebä rande att det pris som debiteras sådan försäljare icke utan vidare anses mot svara priset vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra obero ende köpare och säljare. Bakom denna tolkning ligger tanken att ensam försäljaren påtager sig vissa försäljningskostnader som den utländske le verantören eljest själv skulle ha burit. Bryssel-definitionen räknar visser ligen med att tullvärdet skall fastställas med hänsyn till det stadium i di stributionskedjan som det faktiskt rör sig om i det aktuella importfallet.
Införes varan av ett grossistföretag godtages sålunda den nedsättning i pri set, jämfört med vad som skulle ha debiterats vid försäljning till detaljhand lare eller konsument, vilken föranledes av att en del av distributionskost naderna övertages av grossisten. När man icke godtager den ytterligare överflyttning av distributionskostnaderna, som systemet med ensamförsäl jare kan innebära, torde motiveringen få anses vara, framhåller kommittén, att distributionsapparaten icke skulle ha erhållit en sådan struktur utan det särskilda ingrepp, som ett ensamförsäljningsavtal innebär, d. v. s. man förutsätter att importen vid en helt öppen marknad i regel skulle ha före tett större spridning med därav följande större försäljningskostnader och högre pris. Även om vissa skäl kan anföras till stöd för Bryssel-definitio- nens ståndpunkt i nu berörda fråga, finner kommittén det tveksamt huru vida de kan anses tillräckligt starka för att på sätt antytts göra skillnad mellan ensamförsäljare och vanliga grossister. Enligt kommitténs uppfatt ning finns det mycket som talar för att låta det avgörande vara huruvida fråga är om ett köp i fast räkning.
Emballage. Bryssel-definitionens regler angående emballagets inverkan på tullvärdet får enligt kommitténs uppfattning anses vara ändamålsenliga, och kommittén har redan i sitt huvudbetänkande framlagt förslag till pro visorisk ändring av 4 § tulltaxeförordningen, innebärande övergång till den i Bryssel-definitionen nedlagda principen att i tullvärdet skall ingå endast kostnaden för och icke hela värdet av emballaget.
Växelkurs. Beträffande kursberäkningen för utländsk valuta framhåller kommittén att fluktuationerna i bankernas noteringar i allmänhet är obe tydliga, i varje fall såvitt angår länder som är medlemmar av internationel la valutafonden, eftersom dennas medlemsstater enligt fondens stadga skall tillåta valutatransaktioncr mellan sin egen valuta och andra medlemmars valutor endast till kurser, som avviker från pariteten med högst en procent (vid avistatransaktioner). Enligt bestämmelse i artikel VII i GATT är det för övrigt valutafondens parivärden som skall läggas till grund för omräk
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
ning av utländskt myntslag vid fastställande av varors tullvärde. Att till-
lämpningen av dessa konstanta kurser i stället för de varierande dagliga
noteringarna skulle innebära en stor fördel för det praktiska tullbehand-
lingsarbetet anser kommittén ligga i öppen dag. Kommentarerna till Bryssel-
definitionen ger också vid handen att en sådan tillämpning anses stå i över
ensstämmelse med definitionen. Därest vårt land skulle ansluta sig till den
na definition, förordar kommittén därför en dylik tolkning av ifrågavaran
de bestämmelser, vilken ju för övrigt formellt är nödvändig för oss såsom
GATT-stat. Kommittén framhåller att man i händelse av depreciering eller
appreciering av valutorna icke utan vidare kan tillämpa den nya kursen i
förening med ett fakturavärde som härrör från tiden före ifrågavarande
förändring av valutan. I dylika fall måste man söka fastställa det pris i den
utländska valutan som varor av ifrågavarande slag betingar efter den ge
nomförda valutaförändringen eller också på annat sätt komma fram till ett
värde som överensstämmer med den grundläggande definitionen.
Flygfrakt. Kommittén har till särskild behandling upptagit spörsmålet
om fraktkostnadernas inräknande i tullvärdet i fall då transporten sker per
flyg och därom anfört följande.
Vad beträffar den speciella frågan om inräknandet i tullvärdet av flyg
frakt torde man från flygbolagens sida göra gällande att detta innebär en
diskriminering i tullhänseende av ifrågavarande transportsätt, medan man
från konkurrerande trafikföretags sida torde finna det fullt i sin ordning
att tullen icke rubbar proportionen mellan kostnaderna för de olika slagen
av frakt. Vilken uppfattning som har mest fog för sig är vanskligt att fast
slå. Emellertid förhåller det sig väl så att man väljer flygfrakt emedan
detta transportsätt medför fördelar framför andra transportsätt, fördelar
som för distributionen såsom helhet i ekonomiskt hänseende bedömes mot
svara (minst) den högre fraktkostnaden. En varas pris kan icke rimligtvis
anses vara på något sätt »för högt» på grund av att det inkluderar flyg
frakt, och det kan därför icke anses vara principiellt oriktigt att en efter
värdet utgående skatt eller annan avgift beräknas efter detta pris. Ingen
skulle väl när under kriget omsättningsskatt utgick på de flesta varuslag
ha kommit på idén att beräkna skatten på ett lägre värde än det faktiska
med den motiveringen att varan fördyrats genom att transporteras med
flygplan. Problemet är för övrigt icke begränsat till flygfrakt utan kan göra
sig mer eller mindre gällande även i fråga om andra transportsätt. Accep
terar man principen att tullvärdet skall beräknas på cif-värdet, finnes där
för enligt kommitténs uppfattning principiellt icke något att erinra mot att
man även i sådana fall, då transporten skett med användande av flyg eller
annat särskilt kostbart transportsätt, inräknar den faktiska transportkost
naden i tullvärdet. Emellertid förhåller det väl sig så att den höga frakt
kostnaden vid flygtransport delvis motsvaras av högre kostnader efter im
porten (t. ex. lagringskostnader) vid begagnandet av andra transportsätt.
Även vid accepterandet av att tullen i princip beräknas på ett cif-värde skul
le man kunna göra gällande att den del av flygfrakten som motsvarar så
dana kostnader icke borde medräknas i tullvärdet. Att verkställa härför
erforderlig uppdelning av flygfrakten torde dock i praktiken icke vara möj
ligt. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att anledning
icke föreligger att underkänna Bryssel-definitionens regler angående luft
frakt. Enligt kommitténs uppfattning torde emellertid hinder icke förelig
21
ga att förutom de modifikationer, som redan rekommenderats i kommen tarerna till definitionen, genomföra ytterligare vissa modifikationer i syfte att i mera extrema fall lindra verkningarna av ifrågavarande bestämmelser. Förslag framlägges i det följande till tillämpningsföreskrifter i sådant syfte.
Det av kommittén åsyftade förslaget till modifikation av bestämmelserna går ut på att transportkostnader inte skall medräknas i tullvärdet till högre belopp än som motsvarar 30 % av värdet exklusive transportkostnader.
Kommitténs slutsatser. Enligt kommitténs uppfattning kan vägande in vändningar mot Bryssel-definitionen framställas i åtskilliga hänseenden.
Kommittén pekar särskilt på tullvärdets principiella anknytning till tiden för importen och på behandlingen av varor som importeras av ensamför säljare. Bryssel-definitionen kan därför icke anses vara någon idealisk lös ning av frågan om utformningen av regler för tullvärdeberäkningen. Enligt kommitténs uppfattning finnes skäl att överväga huruvida det icke skulle vara att föredraga att man på svensk sida utarbetade egna bestämmelser i ämnet. Emellertid anser kommittén det icke kunna bestridas att det skulle vara av stort värde om man på förevarande område kunde uppnå en större grad av internationell enhetlighet. Från denna synpunkt måste avsevärd betydelse tillmätas det faktum, att flertalet västeuropeiska länder och där ibland våra största handelspartner accepterat Bryssel-definitionen. Denna tillämpades vid tiden för avgivande av kommitténs betänkande av Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Storbritannien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike. Av de medlemmar i tullsamarbetsrådet i Bryssel som deltagit i det förbere dande arbetet på Bryssel-definitionen var det endast Danmark, Norge och Sverige som ännu icke ratificerat konventionen. Tänkbart vore att de nor diska länderna skulle kunna enas om en annan regel för tullvärdeberäkning en, men kommittén anser värdet av en gemensam nordisk regel på ifråga varande område vara ganska begränsat. Kommittén framhåller i detta sam manhang att land som ansluter sig till Bryssel-konventionen automatiskt blir medlem av den inom tullsamarbetsrådet upprättade värdekommittén och därigenom får vissa möjligheter att påverka tillämpningen av konven tionen. Även frånsett denna synpunkt får internationellt samarbete med en hetliga bestämmelser på här ifrågavarande område enligt kommitténs upp fattning tillmätas så stort värde att övervägande skäl kan anses tala för att Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida. Häremot anses så mycket mindre vara att invända som man med hänsyn till före komsten av den förut berörda anmärkning 5 till definitionens artikel I synes ha möjlighet att tillämpa definitionen på ett sätt som föga avviker från vå ra nuvarande tullvärdebestämmelser. Förutsättas kan väl också, säger kom mittén, att vissa möjligheter finnes att när det gäller detaljfrågor anpassa tillämpningen efter egna synpunkter, åtminstone om dessa, såsom vanligen torde vara fallet, avser en för importen liberalare tillämpning. Kommittén anser sig mot bakgrunden av vad sålunda anförts kunna förorda ratifice- ring från svensk sida av Bryssel-konventionen angående varors tullvärde
Kungl. Maj:Is proposition nr 98 år 1960
och har baserat sitt förslag till svenska bestämmelser i ämnet på denna kon
vention.
Yttrandena
I remissyttrandena har man stundom i ett sammanhang behandlat konven
tionens (värdedefinitionens) regler och kommitténs förslag till anpassning
av de svenska bestämmelserna efter konventionens föreskrifter. I det följan
de lämnas till en början en redogörelse för uttalanden som får anses när
mast gälla själva konventionen (värdedefinitionen), även om de formellt
avser kommitténs förslag till svenska bestämmelser, under det att uttalanden
som får anses närmast avse själva utformningen av de svenska bestämmel
serna redovisas längre fram.
Priset. Bryssel-definitionens grundläggande bestämmelser i fråga om
beskaffenheten av det pris som tullvärdet skall baseras på kan icke sägas ha
föranlett någon principiell erinran från remissinstanserna (vissa uttalan
den i tillämpningsfrågor redovisas närmare i det följande). Icke heller mot
rekommendationen att med vissa förbehåll godkänna det pris som erlagts
eller skall erläggas för varan (fakturapriset) har någon erinran framställts.
Tvärtom har man i många yttranden påyrkat en fastare anknytning till fak
turapriset. Dessa yrkanden bottnar emellertid främst i en kritisk inställning
till reglerna om den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföras, och behand
las närmare i det följande.
Tidpunkten. Bryssel-definitionens stadgande att värdet skall hänfö
ra sig till tidpunkten för importen har föranlett kritik i åtskilliga remissytt
randen. -— Stockholms handelskammare erinrar sålunda om att i tider av po
litiska spänningar mycket hastiga prissvängningar kan inträffa. Enligt han
delskammarens uppfattning bör man icke i en dylik situation lägga import
dagens efter köpet onormalt stegrade pris till grund för tullvärdeberäkning-
en. Då handelskammaren förutsätter att en svensk anslutning till Bryssel-
konventionen kommer till stånd, anser den emellertid knappast realistiskt
att ifrågasätta ett borttagande av förslagets bestämmelser i förevarande hän
seende. Enligt handelskammarens uppfattning bör emellertid övervägas möj
ligheterna att närmare precisera de omständigheter under vilka prisjustering
skall företagas. Alternativt framkastar handelskammaren tanken att impor
törerna skulle, om de önskar gardera sig mot tullförändringar, kunna anmäla
varor till förtullning redan när fullständiga köpehandlingar föreligger. —
Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län anför liknande synpunkter. —- Sveriges
köpmannaförbund anser vissa otympligheter åvila Bryssel-definitionen med
avseende på den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, men finner
dessa vara av ringa betydelse eftersom det i praktiken liksom hittills skall
vara fakturavärdet som blir avgörande vid beräkningen av tullvärdet. •—
Kooperativa förbundet framhåller att en genomgående tillämpning av regeln
om att varans värde skall hänföra sig till tidpunkten för förtullningen skulle
medföra att en fast kalkylering vid avgivande av offerter på importörens
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
23
sida skulle vara förenad med risker för förlust vid kraftig prisstegring un der tiden mellan inköpet och förtullningen. Reglerna anses även inverka på förutsättningarna för en högsta belåning av ett importerat varuparti. Föi- bundet anser att en tolkning av bestämmelserna så att värdet hänför sig till tiden för inköpet och baseras på fakturan skulle vara förenlig med andan i Bryssel-konventionen. — Sveriges automobilindustriförening anser att be stämmelserna erhållit en från såväl principiella som praktiska utgångs punkter mindre tillfredsställande lösning. Enligt föreningens uppfattning hade den bästa lösningen varit att tullen baserats på prisförhållandena vid tiden för inköpet. — Sveriges automobilhandlareförbund yrkar att tidpunk ten för fastställandet av värdet preciseras så att en importörskalkyl icke i onödan rubbas till följd av pris- eller växelkursändringar mellan tidpunkten för köpet och tullbehandlingen.
Å andra sidan föreligger också uttalanden i motsatt riktning. Handels kammaren i Göteborg anser sig sålunda icke kunna dela farhågorna för att regeln om värdets beräknande vid tiden för förtullningen skulle medföra osäkerhet och svårighet för importörerna. I de allra flesta fall kommer fak turavärdena att utgöra grunden för tullvärdeberäkningen, och det kan vara en fördel för importörerna att i speciella fall värdeberäkning kan ske efter priset vid förtullningstillfället. Särskilt torde så vara fallet vid uttagning från frihamn eller tullnederlag. I sådana fall torde det oftast också vara lättare att fastställa värdet vid uttaget än att förete bevisning om inköps priset. — Liknande synpunkter anföres av Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.
Platsen. Frånsett i det följande behandlade spörsmål rörande inräk nande av flygfrakt i tullvärdet, i vilken fråga kritiken mot Bryssel-definitio- nens bestämmelser delvis torde ha sin grund i att man inte önskar accep tera definitionens regler angående den plats, till vilken värdebestämningen skall hänföra sig, har sistnämnda spörsmål särskilt uppmärksammats en dast i ett par remissyttranden. — Sveriges automobilhandlaref örbund har så lunda framhållit att det vore ett stort intresse att erhålla en värderingsprin cip som medgåve fob- eller ab fabrik-värde, varigenom varierande fraktkost nader från mer eller mindre avlägsna länder icke skulle inverka på tullens storlek. — Kommerskollegium uttalar å andra sidan att kollegium, med hän syn till att kommitténs förslag till tulltaxa bygger på att någon mera väsent lig förändring i reglerna för tullvärdeberäkningen icke skulle komma att vidtagas, accepterar det i konventionen och kommitténs förslag intagna stad gandet, att tullvärdet skall inbegripa även kostnaderna för varans transport till riket.
Ensamförsäljare. Frågan om bestämmandet av tullvärdet för va ror, som importeras av ensamförsäljare eller s. k. generalagenter, har bl. a. berörts av Sveriges grossistförbund. Enligt förbundets uppfattning skulle svårigheter uppstå beträffande dylik import, därest konventionsbestämmel- serna skulle följas utan några detaljerade tillämpningsföreskrifter. Förbun det anser det nämligen vara förenat med mycket stora vanskligheter att när
Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1060
24
mare bestämma såväl begreppet generalagent som i än högre grad storleken
av den rabatt som denne kan anses åtnjuta. Spörsmålet kompliceras enligt
förbundet icke minst därav, att det icke är givet att fakturapriset i alla fö
rekommande fall skulle vara högre, därest importen företogs av grossister i
öppna marknaden än av en generalagent. Förbundet anser det under sådana
förhållanden orimligt att, såsom i vissa fall skett i utlandet, vid tullvärde-
beräkningen pålägga generalagentfakturorna fiktiva agentrabatter, och för
utsätter att detta icke skall förekomma i praktiken. Det bör vidare enligt
förbundets uppfattning observeras att de prisvariationer, som kan tänkas
förekomma i detta sammanhang, i regel måste bli relativt obetydliga och i
varje fall icke av den storleksordningen att de i väsentlig mån påverkar pri
set. — En i viss mån avvikande uppfattning intages av Svenska handelsagen
ters förening. Denna förening uttalar att en justering av det pris, som er-
lagts av s. k. ensamförsäljare, bör ske, om denne erhållit en prisreduktion i
sin egenskap av ensamförsäljare. Föreningen framhåller att huvudparten
av de varuslag som importeras försäljes av handelsagenter, som icke köper i
fast räkning utan åtnjuter ersättning av den utländske huvudmannen i form
av provision. Agentprovisionen skall inkluderas i tullvärdet. Ensamförsäl
jare fullgör vanligen i realiteten endast samma funktion som handelsagenten
eller åtminstone som den handelsagent vilken står delcredere. Försättes nu
ensamförsäljaren i förmånligare ställning än handelsagenten, föreligger risk
att såväl grossister som detaljister och handelsagenter i ökad utsträckning
kommer att uppträda som »ensamförsäljare». Tulltaxeförordningen bör i
möjligaste mån utformas sa att den icke påverkar vare sig den svenska in
dustrins produktionsinriktning och sammansättning eller utvecklingen av
handeln och varudistributionen. Föreningen anser dock icke att en prisjuste
ring undantagslöst måste göras så snart en »ensamförsäljare» står som
importör. Enligt föreningens uppfattning bör det icke erbjuda större svå
righeter för tullmyndigheterna att avgöra dessa frågor, och föreningen anser
icke att bestämmelserna behöver leda till godtyckliga pålägg, då agentprovi
sionerna inom flertalet branscher är mycket små och man med skäl kan
tala om normalprovisionssatser.
Emballagekostnader. Bryssel-definitionens bestämmelser i frå
ga om emballage, innebärande att kostnaden för och icke såsom tidigare vär
det av emballaget skall inräknas i det tullpliktiga värdet, hälsas med till
fredsställelse av Sveriges industriförbund och Sveriges automobilindustri-
förening. — Sveriges grossistförbund förutsätter alt i de fall då särskilda
kostnader för låneemballage, exempelvis containers, icke debiteras köparen,
dessa kostnader måste anses ingå i fakturapriset och att någon särskild
emballagekostnad sålunda icke pålägges detta.
Flygfrakt. I ett flertal remissyttranden framföres erinringar mot
att enligt Bryssel-definitionen flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga vär
det, och det anses på många håll att den av tulltaxekommittén föreslagna
maximeringen till 30 % av värdet ligger alltför högt.
I sin av kommerskollegium och statens biltrafiknämnd överlämnade skri
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
25
velse har Scandinavian Airlines System utförligt uppehållit sig vid denna fråga. Företaget anser att en inkludering av de faktiska transportkostna derna i ett tullvärde i praktiken medför ett gynnande av transportgrenar med låga frakter. Man skulle kunna betrakta det som ett indirekt tullskydd åt dessa transportgrenar, ett tullskydd som även riktar sig mot annan svensk transportproduktion. Företaget anser det icke vara principiellt oantastligt att tullen skall inverka på konkurrensen mellan inhemska transportgrenar Enligt företagets uppfattning torde det kunna ifrågasättas, om icke samma slags vara, trots att den hämtats ur olika införselposter med varierande transportkostnader, vid försäljning i flertalet fall dock kan betinga ett ens- artat pris. En differentiering i normalpriset på grund av olika transport kostnader för sådan vara anser man därför icke förenlig med Bryssel-defi- nitionens anda. Företaget uttalar även att tullsatserna synes vara anpas sade till ett genomsnittligt cif-värde, med ett medelvärde för traditionella sjö- och marktransporter, i konsekvens varmed tullvärdebestämmelserna också borde taga sikte på ett sådant medelvärde. En ytterligare begränsning av transportkostnaderna i tullvärdet bör därför medgivas utöver den av kommittén föreslagna maximeringen för exceptionella transporter. Till yt terligare stöd härför framhålles bl. a. att merkostnaderna för flygfrakt, i vad avser svensk luftfart, till övervägande del motsvaras av för luftfarten egenartade höga kostnader för översyn och tillsyn av flygmaterielen inom landet. Dessa kostnader kommer således att beskattas genom att flygfrakten inkluderas i varas tullpliktiga värde. En sådan tullbeskattning anser före taget icke vara förenlig med av kommittén i annat sammanhang föreslagna lättnader för svensk industriell verksamhet. Företaget redovisar även vissa beräkningar som företagits i syfte att undersöka hur tulltaxekommitténs för slag till tulltaxa och tullvärdebestämmelser kommer att inverka på tullbe skattningen av flygburet importgods. Enligt dessa beräkningar skulle den föreslagna tulltaxan, med oförändrad cif-princip för tullvärdeberäkningen, resultera i en höjning av tullnivån för flygburna varor från 7,3 % till 11,4 %, en tullhöjning som enligt företagets uppfattning till icke oväsent lig del torde bero på »tull på frakten». Företaget understryker att det för förräntning av investerade såväl allmänna som enskilda medel är ofrånkom ligt, att den utvecklingslinje vidmakthålles, varigenom en ökad transport kapacitet ianspråktages icke blott av dyrbarare och i viss mån säsongbeto- nade varuslag utan även av gängse och för lufttransport lämpade införsel varor. Mot denna för svensk luftfart nödiga utvecklingslinje anses de före slagna principerna för tullbeskattning utgöra ett allvarligt hinder. I det fall Bryssel-konventionen anses böra accepteras och därigenom få fälla utslaget mellan de till synes lika tungt vägande skäl för och emot en cif-värdebe- iäkning, som kommittén anför, torde det, uttalar företaget avslutningsvis, vara ofrånkomligt alt en viss begränsning av transportkostnaderna i varas tullvärde medgives för undanröjande av påtalade olägenheter. Tidigare fram fört förslag med en begränsning av transportkostnaderna till It) % av ex- work-värdet eller motsvarande torde kunna godtagas i sådant syfte.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Liknande synpunkter har anförts av luf tf artsstyrelsen. I sitt yttrande
framhåller styrelsen bl. a. att man inom det övervägande flertalet länder,
där luftfart bedrives, insett vikten av att främja denna transportinsats så
att det egna landet icke blir efter i utvecklingen. I detta sammanhang erin
rar styrelsen om ett uttalande av riksdagens bevillningsutskott år 1947 rö
rande angelägenheten av att de bestämmelser i tullhänseende som gäller för
flygtrafiken utformas med hänsyn till de speciella behov som gör sig gäl
lande på ifrågavarande område. Enligt styrelsens uppfattning har de under
år 1955 genomförda tulltaxeändringarna, innebärande att ett antal tidigare
vikttullbelagda varor belagts med värdetullar, haft till följd att vissa tidi
gare med flyg införda varor hemtransporteras med annat transportmedel.
Denna utveckling innebär i praktiken, anser styrelsen, att övriga transport-
grenar genom tulltaxans utformning skyddas mot konkurrens av luftfart.
Styrelsen anser att detta förhållande förtjänar allvarligt beaktande och
framhåller att från det allmännas sida avsevärda investeringar gjorts i de
civila flygplatserna för att möjliggöra en ökad flygtrafik. Ändamålet med
dessa investeringar bör icke äventyras genom åtgärder som hindrar flyg
trafikens utveckling. Enligt styrelsens uppfattning talar starka skäl för att
transportkostnaderna icke inräknas i tullvärdet med högre belopp än 10 %
av varans värde. — Även flygförualtningen anser skäl kunna anföras för
att vid tullvärdeberäkning tillämpa en lägre maximering av fraktkostna
derna än den av kommittén föreslagna.
I de yttranden från näringslivets organisationer, som berör frågan, har
man också allmänt uttalat sig för en sänkning av den av kommittén före
slagna maximigränsen för de transportkostnader, som skall inräknas i det
tullpliktiga värdet. -— Stockholms handelskammare framhåller bl. a. att
kommersiella flygtransporter tidigare ansågs kunna ifrågakomma endast
för varor av utpräglad lyxkaraktär men numera förekommer dagligen inom
många varuområden och inte alls är någon undantagsföreteelse. Den före
slagna behandlingen av flygfrakten vid tullvärdeberäkningen anses därför
komma att verka hindrande för en naturlig utveckling av den svenska flyg
farten och medföra betydande svårigheter för importhandeln. — Gotlands
handelskammare, handelskammaren i Karlstad samt Norrbottens och Väs
terbottens läns handelskammare ävensom Sveriges grossistförbund och Sve
riges köpmannaförbund uttalar sig i samma riktning. •— Även handelskam
maren i Göteborg ifrågasätter huruvida icke maximigränsen borde sättas
lägre än 30 % men framhåller å andra sidan att de importörer, som använ
der sig av flygtransport, vanligen har särskild anledning att göra detta och
att varor såsom modevaror, högvärdigt maskingods, beredda skinn m. m.
lättare kan bära den förhöjning av priset som flygfrakten medför och som
den ökade tullen skulle innebära.
I vissa yttranden har man uttalat liknande uppfattningar som de förut
anförda men även givit uttryck åt tveksamhet huruvida en maximering av
de fraktkostnader, som skall inräknas i värdet, över huvud taget är förenlig
27
med Bryssel-konventionen. — Kommerskollegium framhåller att ett av skä len för dess accepterande av cif-principen är att tullskyddet avvägts med hänsynstagande till att fraktkostnaderna skall inräknas vid värdeberäk ningen. Kollegium finner det uppenbart att man icke räknat med sådana höga fraktkostnader som förekommer vid flygtransport. Från skyddssyn punkt talar enligt kollegiets uppfattning mycket för en konstruktion av frakt tillägget som anknyter till det medelvärde för transportkostnader varmed kalkylerats vid beräkningen av tullsatserna. Någon högre grad av exakthet anser kollegiet icke vara erforderlig med hänsyn till fraktkostnadernas i allmänhet ringa del av varuvärdet. Den mest praktiska vägen skulle vara den av kommittén förordade med en maximering, ehuru vid en nivå som mera överensstämmer med nämnda medelvärde. För totalimporten anses genomsnittliga fraktkostnaden ligga vid ungefär 10 % av värdet, och för manufakturerade varor vid en icke obetydligt lägre procentsats. Den av kom mittén förordade 30 %-gränsen åsyftar blott att i mera extrema fall hindra verkningarna av att de faktiska fraktkostnaderna skall inräknas i tullvär det. För att begränsningen av fraktkostnadernas del i varuvärdet skall få mera praktisk betydelse anser kollegiet att det kräves att nämnda pro centsats sättes lägre. En justering av kommitténs förslag härutinnan, vil ken kollegiet sålunda i och för sig finner önskvärd, får emellertid bli be roende av en undersökning, huruvida en sådan begränsning låter förena sig med åtagandena i Bryssel-konventionen. — Kooperativa förbundet fram håller att det höga fraktskyddet genom inräknandet av flygfrakten i tull värdet ger ett oproportionerligt högt skydd för svensk produktion och att cif-begreppet enligt konventionen försvårar import från avlägsna länder. Å andra sidan utgör cif-regeln en så väsentlig del av Bryssel-definitionen att ett övergivande av denna regel skulle utgöra ett hinder för ratificering. För bundet framhåller emellertid att det står Sverige fritt att efter en ratifice ring verka för en uppmjukning av denna regel för att bereda ökat utrymme för flygtransport av gods, exempelvis genom tillämpning av normer för lägsta fraktkostnader för importen, såvida icke en revision av konventionen, avseende att helt eliminera fraktkostnadsposten i tullvärdet kan åstadkom mas. — Generaltullstijrelsen framhåller att enligt artikel I mom. 2 av Brys sel-definitionen skall normalpriset för införda varor bestämmas på basis av bl. a. den förutsättningen, att alla kostnader, som hänför sig till varornas avlämnande i den hamn eller å den ort, där de inkommer till importlan det, skall åvila säljaren och alltså inbegripas i normalpriset. Tvekan kan därför råda huruvida den föreslagna bestämmelsen, att transportkostnader icke skall innefattas i normalpriset mer än till viss del, överensstämmer med Bryssel-konventionens tullvärdedefinition; under hand erhållna infor mationer ger vid handen, att man på ledande håll inom tullsamarbetsrå- dets sekretariat anser delta icke vara fallet. Därest likväl eu maximering an ses kunna ske av de fraktkostnader, som skall inräknas i normalpriset, är det givetvis angeläget att gränsen, såsom kommittén anför, lägges så högt
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
att den icke kan sägas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommer
siella sändningar; styrelsen hyser viss tvekan, huruvida den föreslagna maxi
migränsen kan anses uppfylla detta villkor.
Allmän ståndpunkt. I flera av de yttranden, som behandlar tull-
värdespörsmålet, har vederbörande remissinstanser, även om de i olika
hänseenden framfört kritik mot konventionens bestämmelser, uttalat sig
för en ratificering av densamma. — Generaltullstyrelsen uttalar sålunda att
vägande invändningar i åtskilliga hänseenden kan framställas mot den i
konventionen intagna definitionen av tullvärdet, men med hänsyn till bety
delsen av internationell enhetlighet och internationellt samarbete på här
ifrågavarande område vill styrelsen dock tillstyrka att Bryssel-definitionen
accepteras. Kommerskollegium framhåller att kommitténs förslag till tull
taxa byggt på att någon mera väsentlig förändring i reglerna om tullvärde-
beräkningen icke skulle komma att vidtagas. Med hänsyn härtill och på av
kommittén i övrigt anförda skäl finner sig kollegium kunna biträda kom
mitténs uppfattning i ratificeringsfrågan. Icke minst med hänsyn till den
svenska exportens intressen torde det vara av betydelse att Sverige genom
deltagande i den förutsatta värdekommittén kan påverka tolkningen i libe
ral riktning av konventionens bestämmelser. ■— Även Gotlands handelskam
mare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Karlstad, handelskam
maren för Örebro och Västmanlands län, Sveriges köpmannaförbund, Sveri
ges lantbruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk in
stämt, samt Kooperativa förbundet tillstyrker uttryckligen ratificering från
svensk sida av konventionen i fråga.
I vad mån de erinringar som framställts av övriga remissinstanser av des
sa ansetts vara av sådan betydelse att de borde utgöra hinder för ratificering
av konventionen framgår i regel icke av yttrandena. Endast i ett fall före
ligger ett direkt avstyrkande i ratificeringsfrågan, nämligen av Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, vilken finner övervägande skäl tala
för att Sverige icke definitivt biträder konventionen, om man icke kan få en
ändring eller i varje fall en väsentlig uppmjukning till stånd i fråga om tid
punkten.
Nordiska utskottet
I sitt förslag till överenskommelse mellan de nordiska länderna rörande
gemensamma tulladministrativa bestämmelser har det inom Nordiska sam-
arbetsutskottet tillsatta tullexpertutskottet intagit bestämmelser jämväl be
träffande tullvärdeberäkningen. Härvid har tullexpertutskottet haft att be
akta vad samarbetsutskottet anfört i sin år 1957 avgivna huvudrapport (dei
III» sid. 258). Här uttalas att samarbetsutskottet, trots att man är på det
klara med att Bryssel-definitionen lider av vissa svagheter, likväl finner det
naturligt att denna definition lägges till grund för utarbetandet av gemen
samma värde tullbestämmelser i de nordiska länderna, bl. a. emedan defi
nitionen godtagits i flera andra europeiska länder och så småningom för
modligen kommer att sättas i kraft i ytterligare ett antal länder. I överens
29
stämmelse med detta uttalande har tullexpertutskottet lagt Bryssel-defi- nitionen till grund för utformningen av bestämmelserna om tullvärdebe- räkning. I förslaget förekommer icke någon sådan maximering av transport kostnaderna som den av svenska tulltaxekommittén föreslagna.
Departementschefen
Konventionen rörande varors lullvärde ingår såsom ett led i det omfat tande internationella tullsamarbete som etablerats efter kriget. Den syftar till att underlätta den internationella handeln samt att förenkla internatio nella tullförhandlingar och underlätta jämförelserna av statistiska uppgifter rörande utrikeshandeln. Tulltaxekommittén har verkställt en ingående ana lys av konventionens bestämmelser. Kommittén har därvid i vissa hänse enden anfört kritik mot det sätt på vilket tullvärdet definierats men har an sett att ett internationellt samarbete med enhetliga bestämmelser på här ifrågavarande område måste tillmätas så stort värde att övervägande skäl ta lar för att Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida. Med hänsyn därtill förordar kommittén att konventionen ratificeras av Sverige.
Tulltaxekommitténs kritik understrykes genom de erinringar som fram förts under remissbehandlingen. Det har bl. a. gjorts invändningar mot att konventionsbestäminelserna innebär att flygfrakt skall inräknas i det tull pliktiga värdet, och man har ansett att av kommittén i detta hänseende fö reslagen maximigräns ligger alltför högt. Å andra sidan har i vissa remiss yttranden uttalats tvivel huruvida en maximering enligt tulltaxekommitténs förslag överhuvud taget är förenlig med konventionens bestämmelser. Trots den kritik som i detta och andra hänseenden riktats mot konventionen har praktiskt taget alla remissinstanser, som uttalat sig i själva ratificerings- 1'rågan, däribland generaltullstyrelsen och kommerskollegium, förordat en ratificering från svensk sida av ifrågavarande konvention. Denna har även lagts till grund för det förslag till gemensamma nordiska tullvärdebestäm- melser som utarbetats inom det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. Nämnas må vidare att konventionen efter det tulltaxekommitténs yttrande avgavs har ratificerats av ytterligare ett antal länder, så att den för närva rande tillämpas av Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Haiti, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Pakistan, Portugal, Storbritannien, Tur kiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike.
För egen del anser jag i likhet med tulltaxekommittén och remissinstan serna att Bryssel-definitionen icke utgör någon helt idealisk lösning av frå gan om beräkningen av varors tullpliktiga värde. Kommitténs förslag till an passning och tillämpning av definitionen har emellertid enligt min uppfatt ning undanröjt åtskilliga olägenheter till vilka konventionens bestämmelser skulle kunna ge anledning. Inom finansdepartementet verkställd överarbet- ning av kommitténs förslag, till vilken jag återkommer i det följande, torde ytterligare ha bidragit till att undanröja av remissinstanserna påtalade bris ter. Frågan om möjligheten att begränsa inräknandet av flygfrakt och annan
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
transportkostnad i det tullpliktiga värdet kan synas i viss mån oklar. Denna
fråga torde i och för sig spela mindre roll för Sverige med dess låga tullar
än för flertalet andra länder. Framhållas må att våra nuvarande regler för
tullvärdeberäkning innebär att exempelvis flygfrakt skall inräknas i tullvär
det med hela sitt faktiska belopp. För egen del har jag emellertid kommit
till den uppfattningen att den av kommittén föreslagna begränsningen —
likaväl som vissa andra begränsningar i fråga om vilka någon diskussion
icke förekommit — bör vara förenlig med konventionen. Jag återkommer i
det följande till denna fråga. Oberoende av vilken lösning nämnda fråga får,
anser jag att hinder icke bör möta för att vi liksom flertalet av våra vikti
gaste handelspartner accepterar konventionen. I betraktande av det allmänt
erkända önskemålet att få till stånd internationellt enhetliga bestämmelser
för beräkning av varors tullvärden bör enligt min uppfattning icke olika de
talj spörsmål, där delade meningar kan råda, få stå hindrande i vägen för
ett biträdande från svensk sida av konventionen i fråga.
Utformningen av de svenska bestämmelserna
Tulltaxekommittén
I sitt förslag till bestämmelser rörande varors tullpliktiga värde har kom
mittén liksom på andra områden tillämpat den principen, att endast stad-
ganden av mera grundläggande betydelse ansetts böra inflyta i själva tull-
taxeförordningen, under det att stadganden med karaktär av detalj före
skrifter eller ordningsregler förutsatts bli intagna i tillämpningsföreskrif
terna. Denna princip har tillämpats oavsett huruvida bestämmelsernas ma
teriella innebörd är fastlagd genom konventionstexten eller handlingsfrihet
föreligger i vad avser bestämmelsernas sakliga innehåll.
Det grundläggande stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga
värde har intagits i 3 § 1 mom. och överensstämmer med den grundläggande
bestämmelsen i artikel I av värdedefinitionen, innebärande att det tullplik
tiga värdet (normalpriset) definieras såsom det pris varan skulle betinga
vid en tänkt försäljning under vissa närmare angivna förutsättningar.
Viktigast av dessa förutsättningar torde vara att det skall röra sig om en
»försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och
säljare». Det citerade uttrycket förklaras närmare i artikel II av värdedefi
nitionen, vilken kommittén föreslår skola intagas i tillämpningsföreskrifter
na (1 § i kommitténs utkast).
Normalpriset skall vidare beräknas under antagande att varan levereras
till köparen på »införselorten» och att säljaren bär alla kostnader som hän
för sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort.
Begreppet införselort definieras icke i konventionen. Enligt kommitténs
uppfattning torde därmed i princip avses den ort där varan överskridit
gränsen. När importen sker med fartyg eller luftfartyg är innebörden av
denna regel emellertid icke alldeles klar. Kommittén har övervägt huruvida
31
man icke som införselort borde räkna den första ort som rimligtvis kunde lia anlöpts av fartyget respektive luftfartyget, men en generell tillämpning av en sådan bestämmelse skulle sannolikt i praktiken erbjuda alltför stora svårigheter. I regel kommer det emellertid endast att röra sig om obetydli ga skillnader i tullavgifterna, varför kommittén icke finner anledning före ligga att tillgripa alltför komplicerade eller svårtillämpade regler. Enligt kommitténs uppfattning är den mest praktiska lösningen att såsom inför selort i allmänhet betrakta den ort, där varan förtullas, men att medgiva nor malprisets hänförande till annan ort därest värdet på sistnämnda ort till fredsställande styrkes. Kommittén diskuterar olika möjligheter att under skilda förhållanden förebringa bevisning i detta hänseende. Den av kommit tén föreslagna regeln återfinnes i 2 § av kommitténs utkast till tillämpnings föreskrifter.
De kostnader som enligt vad förut sagts innefattas i tullvärdet exempli fieras i anmärkning 2 till artikel I i värdedefinitionen, vilken exemplifie ring enligt kommitténs förslag skall intagas i tillämpningsföreskrifterna
(4 § i kommitténs utkast). I exemplifieringen nämnes bl. a. kostnader för
emballage, beträffande vilka kommittén med stöd av förut nämnda an märkning gör den reservationen, att de innefattas i värdet endast i den mån emballaget icke i tullhänseende behandlas för sig.
Kommittén har i detta sammanhang övervägt frågan om speciella reg ler beträffande transportkostnaderna för den händelse dessa är anmärk ningsvärt höga i förhållande till varuvärdet. Accepterar man enligt den nya värdedefinitionen, liksom enligt den nu gällande, principen att beräkna tul len på cif-värdet, finns visserligen enligt kommitténs uppfattning i princip icke något att erinra mot att man inräknar den faktiska transportkostna den i värdet, även om transporten skett med särskilt kostbart transportme del. Tydligt är emellertid enligt kommitténs uppfattning att det särskilt be träffande flygfrakt kan inträffa exceptionella fall, då det knappast skulle framstå såsom överensstämmande med den grundläggande värdedefinitio nen att inräkna den höga frakten i det tullpliktiga värdet. Kommentarerna till Bryssel-definitionen har observerat två fall, då det anses vara befogat att räkna med vanlig sjö- eller järnvägsfrakt, trots att godset befordrats med flyg, nämligen dels om leverantören på egen bekostnad sänder varor na med flyg (vilket kan tänkas vara fallet t. ex. för att hålla avtalad leve ranstid), dels om flyglransportföretag av bekvämlighetsskäl (for con- venience) transporterar eget gods i egna maskiner. Kommittén ifrågasätter emellertid huruvida icke även i andra fall, t. ex. om reservdelar sändes med flyg för att avhjälpa inträffade maskinhaverier, en viss jämkning av nor malprisberäkningen kan vara motiverad. Den mest praktiska lösningen an ser kommittén vara att föreskriva viss maximering av de fraktkostnader som skall inräknas i normalpriset. Enligt kommitténs uppfattning kan till- lämpningen av en sådan maximigräns icke anses vara oförenlig med Brys- sel-definilionen, förutsatt att gränsen lägges så högt att den icke kan sä gas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella sändningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kommittén har efter övervägande av olika möjligheter stannat för en maxi-
mering till 30 % av varans normalpris exklusive transportkostnader samt
föreslagit att ett stadgande härom intages i tillämpningsföreskrifterna (jfr
4 § i kommitténs utkast).
Såsom tidigare framhållits är det även vid tillämpningen av Bryssel-defi-
nitionen meningen att tullvärdet i praktiken skall i största möjliga utsträck
ning baseras på det fakturerade priset. Detta framgår av den i anmärkning
5 till värdedefinitionens artikel I gjorda rekommendationen, enligt vilken vid
en bonafideförsäljning det pris som erlagts eller skall erläggas i allmänhet
skall anses ge en riktig uppfattning om normalpriset och följaktligen med
vissa förbehåll kunna läggas till grund för värderingen. I överensstämmelse
härmed har kommittén utformat bestämmelserna i 3 § 2 mom. Enligt dessa
bestämmelser skall, om vara förvärvats från utlandet genom köp, som kan
antagas vara avtalat på god tro, såsom normalpris anses det pris, som er-
lagts eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befin
nas erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det vär
debegrepp, som kommit till uttryck i 1 mom. Kommittén anser att andra
prisjusteringar än sådana som hänför sig till platsen för värdebestämningen
(alltså andra än exempelvis tillägg av frakt för att förvandla ett fob-värde
till cif-värde) skall göras endast om skiljaktigheterna kan antagas i väsent
lig mån påverka priset. Förslag till bestämmelse av denna innebörd har in
tagits i 5 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.
Kommittén har vidare i 3 § 3 mom. intagit vissa av konventionen oberoen
de bestämmelser angående uppgivande och styrkande samt kontroll av vär
det. Bestämmelserna i fråga har i förslaget skärpts något i jämförelse med
nuvarande stadganden. Sålunda ålägges icke blott varuhavaren utan, i frå
ga om vara som införes för annans räkning, även denne att lämna upp
gifter och förete handlingar, som kan erfordras för fastställande av normal
priset. Nu gällande skyldighet för varuhavaren eller varumottagaren att, i
den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, tillhandahålla sina
affärshandlingar för granskning har utsträckts till att gälla även annan, som
tagit befattning med förvärv eller införsel av varan. I detta sammanhang har
kommittén berört frågan om rätt för tullverket att undersöka importörs
bankkonto, i vilket hänseende ett av generaltullstyrelsen gjort uttalande
väckt kritik från vissa av de instanser som yttrat sig i ämnet. Kommittén
anser att det är sällan oundgängligt behov föreligger av att verkställa under
sökning av denna art. Enligt kommitténs uppfattning är det knappast på
kallat med några särskilda bestämmelser i denna speciella fråga. Därest i
något fall åtgärd av ifrågavarande slag överväges, får angelägenheten därav
vägas mot de intressen som tagit sig uttryck i banklagens föreskrift att en
skilds förhållande till bank ej må i oträngt mål yppas, varvid avgörandet i
tveksamma fall kan bli beroende av Kungl. Maj :ts prövning.
Närmare bestämmelser angående skyldigheten för importör att lämna upp-
33
gifter och förete handlingar för tullvärdets bestämmande skulle enligt kom mitténs förslag meddelas i tillämpningsföreskrifterna; i kommitténs utkast till dylika föreskrifter regleras frågan i 6 § för de fall då tullvärdet skall baseras på avtalat pris och i 7 § för de fall då värdet icke kan bestämmas frän sådan utgångspunkt. I tillämpningsföreskrifterna skulle också lämnas en exemplifiering av de affärshandlingar som det skulle åligga varuägare m. fl. att förete för granskning; i kommitténs utkast återfinnes bestämmel ser härom i 9 §, där bl. a. uttryckligen angivits att skyldigheten i fråga avser även handlingar som rör varans försäljning. I 8 § av utkastet till tillämp ningsföreskrifter har kommittén intagit en med nuvarande bestämmelser i sak överensstämmande men något omformulerad föreskrift angående skyl dighet för tullanstalt att i vissa fall samråda med vederbörlig tjänsteman på generaltullstyrelsens tullvärdekontor.
Mom. 4 i kommitténs förslag innehåller en föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela vitesföreläggande i fråga om de åligganden som avses i 3 mom.
Förutom de spörsmål som enligt vad förut sagts skulle behandlas i till- lämpningsföreskrifterna har kommittén föreslagit att vissa andra frågor regleras i nämnda författning.
Sålunda skulle där intagas vissa i artikel III av värdedefinitionen förekom mande bestämmelser rörande värdet å patenterade uppfinningar m. m. ( 3 § i utkastet).
Vidare skulle tillämpningsföreskrifterna innehålla bestämmelser angå ende den växelkurs som skall tillämpas vid omräkning av utländskt mynt slag till svenskt mynt; kommitténs förslag (10 § i utkastet) innebär att om räkningen i princip skall grundas på de enligt stadgan för internationella valutafonden fastställda parivärdena.
Tulltaxekommittén har även ägnat uppmärksamhet åt de subsidiära be stämmelser för tullvärdets beräkning som förekommer i 4 § nuvarande tull- taxeförordning.
Andra stycket av nämnda paragraf innehåller en föreskrift om att värdet i vissa fall må beräknas lika med det för varan vid försäljning inom Sverige gällande marknadspriset med avdrag för tull jämte skälig försäljningskost nad och normal handelsvinst. I tredje stycket av samma paragraf stadgas att värdet under vissa förutsättningar skall beräknas lika med det värde, varan befinnes äga å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen. För utrönande av nämnda värde äger lullanstalten låta besiktiga och värdera varan. Därest varuhavaren icke åtnöjes med värde som beräknas enligt andra stycket eller utrönts vid besiktning, äger han enligt nuvarande 9 § tillämpningsföreskrif terna till tulltaxeförordningen påkalla alt värdet i stället bestämmes genom skiljenämnd. Ifrågavarande bestämmelser om besiktning och värdering samt skiljenämnd har i praktiken tillämpats i mycket ringa utsträckning; i syn nerhet gäller detta beträffande det vid meningsskiljaktigheter medgivna
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
.Vr
98
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
skiljenämndsförfarandet, vilket enligt uppgift icke torde ha tillämpats mer
än två gånger under de senaste tio åren.
I kommitténs betänkande anföres beträffande här ifrågavarande regler för
värdebestämningen bl. a. följande.
Kommittén vill till en början fästa uppmärksamheten på en omständighet
som i viss mån synes ha förbisetts men som enligt kommitténs uppfattning
är av största betydelse för bedömande av det nu föreliggande spörsmålet’
Enligt nuvarande bestämmelser utgör de subsidiära reglerna icke blott sär
skilda förfaranden för tullvärdets fastställande utan i själva verket alterna
tiva definitioner på begreppet tullvärde. Enligt konventionen om varas tull-
värde kommer däremot endast en definition i fråga, nämligen den som ut-
tryckes i 3 § 1 inom. tulltaxeförordningen enligt kommitténs förslag. Beträf
fande bonafideaffärer har i 3 § 2 mom. samma förordning anvisats en sär
skild metod för fastställande av det sålunda definierade värdet, nämligen
tillämpning av fakturapriset med eventuella justeringar på grund av skdj-
aktigheter mellan köpekontraktet och det i 1 inom. definierade värdebegrep
pet. Föreligger icke sådana förhållanden sam avses i 3 § 2 mom. förslaget till
tulltaxeförordning, har icke i förslaget anvisats någon särskild metod för
bestämmande av det enligt 1 mom. definierade värdet, utan det får anses
ankomma på vederbörande tullmyndighet att med efter omständigheterna
lampade medel utröna varans normalpris. Därest förfaranden liknande nu
varande besiktnings- och värderings- samt skiljenämndsförfaranden i fort
sättningen skulle bibehållas, kan dessa uppenbarligen endast komma till an
vändning såsom särskilda metoder för bestämmande av normalpriset, var
vid emellertid måste iakttagas att bestämmandet sker på ett sätt som över
ensstämmer med den i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen lämnade grundläg
gande definitionen på nämnda värde.
Efter att ha konstaterat att den i andra stycket av nuvarande 4 § tulltaxe-
föroidningen föreskrivna »baklängesräkningen» utgör en metod, som även
fi amdeles ibland torde kunna lämpa sig för bestämmande av värdet, men
att någon direkt föreskrift härom icke erfordras, fortsätter kommittén.
Beträffande det i tredje stycket av nuvarande 4 § tulltaxeförordningen
föreskrivna besiktnings- och värderingsförfarandet må först övervägas i vad
man plats kan finnas för ett dylikt förfarande när det gäller fastställande av
normalpriset enligt 3 § 2 mom. förslaget till tulltaxeförordning. Enligt detta
moment skall det belopp som erlagts eller skall erläggas (d.' v. s. faktura-
\ludet) laggas till grund för bestämmande av normalpriset. Detta innebär
att till verket icke ingår på någon prövning av fakturavärdet som sådant —
ti ansett givetvis vad som kan behövas för att säkerställa sig mot bedrägliga
uppgifter —- utan godtager detta såsom ett riktigt uttryck för varans värde
under de förutsättningar som avses i bakomliggande kontrakt. Vad det bär
kan bil tvist om ar alltså närmast eventuella skiljaktigheter mellan detta
S;Jf ..och det grundläggande värdebegreppet, d. v. s. icke frågor som kan
tolkninis r -ardT,ng 1 Menllig bemärkelse utan i huvudsak rena
varnndlh -It ■■Avg°raude-t aV sadana frågor kan icke gärna ske genom nu-
flwl r ? !lgS- och yarderingsförfarande eller genom det härmed jäm-
dvinfa f frrfaiaildeisfm nragasatts av vlssa remissinstanser. Däremot kan
dylika frågor nar det galler privaträttsliga avtal avgöras genom skiljemän
lrZTVr^emeUeTm knaPPast tänkbart att på detta sätt avgöra frå-
fiamÄnfir
611
Vad som enligt kommitténs åsikt
amlor allt goi ett skiljenamndsforfarande olämpligt när det gäller tolk
35
ning av bestämmelserna om normalpris är att det här i allmänhet kommer
att röra sig om spörsmål av generell räckvidd och icke endast om förelig
gande individuella fall. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen
att icke heller bestämmelser om skiljenämnd bör ifrågakomma i fall som
avses i 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen enligt dess föreslagna lydelse.
Något annorlunda ligger saken till när normalpriset icke beräknas med
tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, eftersom då icke förelig
ger något materialiserat pris som författningsenligt skall läggas till grund
för beräkningen av värdet. För dylika fall skulle man sålunda kunna över
väga att föreskriva värdering såsom en normal metod för fastställande av
normalpriset, och fall kan otvivelaktigt inträffa då man för bestämmande av
nämnda pris måste förfara på detta sätt. Emellertid torde det även här oftare
komma att röra sig om tolkningsfrågor än om värdering i egentlig mening;
beträffande dylika fall äger vad ovan anförts beträffande värderings- och
skiljenämndsförfarandet motsvarande tillämpning. Det är svårt att defini-
tionsmässigt avskilja de fall då värdering eller skiljenämnd bör eller skulle
kunna tillgripas från övriga fall. Framhållas må vidare att det endast i myc
ket obetydlig utsträckning torde föreligga anledning att tillgripa dylika för
faranden för lösning av tvister mellan tullmyndighet och importör. Hittills
har de såsom förut anförts mycket sällan kommit till användning för detta
ändamål. Enligt kommitténs förslag skall alla bonafideaffärer behandlas en
ligt det i 3 § 2 mom. föreslagna sättet, vilket torde ytterligare bidraga till att
minska behovet av de värderingsförfaranden som här avses.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har kommittén kommit till den
uppfattningen, att det icke föreligger tillräckliga skäl att bibehålla särskilda
bestämmelser om här ifrågavarande värderingsförfaranden; det bör vara
tillfyllest med de besvärsmöjligheter som eljest föreligger. Självfallet bör
tullanstalt när tullvärdet icke lämpligen kan bestämmas på annat sätt låta
värdera varan genom sakkunnig, och det torde få förutsättas att tullmyn
digheten i fall av meningsskiljaktigheter angående värdet i allmänhet beak
tar en av varuhavaren framförd önskan om sådant förfarande, därest me
ningsskiljaktigheten avser spörsmål av beskaffenhet att lämpligen kunna
bli föremål för värdering.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Yttrandena
I enlighet med vad som tidigare förutskickats begränsas den efterföljande
redogörelsen till de uttalanden, som närmast avser anpassningen av de
svenska bestämmelserna till konventionens regler, eller som rör utform
ningen av bestämmelserna i sådana hänseenden som icke regleras av kon
ventionen. De uttalanden som kan anses närmast gälla själva konventionen
(värdedefinitionen) har, även om de formellt avser kommitténs förslag, re
dovisats i det föregående avsnittet och upptages icke till behandling i detta
sammanhang.
Kommitténs förslag till utformning av det grundläggande stad
gandet i 3 § 1 mom. har berörts i ett yttrande av generaltullslyrelscn. I
detta framhålles att den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, i kom
mitténs förslag angivits som »tiden för anmälan till förtullning». Denna
allmänna formulering täcker icke vissa specialfall, exempelvis då anmälan
36
till förtullning underlåtes eller kan anses ha skett vid mer än ett tillfälle (det
senare i vissa fall vid temporär tullfrihet). Emellertid förutsätter styrelsen
att närmare föreskrifter om tullvärdebestämmelsernas tillämpning i dylika
fall kan utfärdas av Kungl. Maj :t.
I fråga om definitionen på »införselort» (2 § av kommitténs utkast till
tillämpningsföreskrifter) uttalar gencraltullstijrelsen bl. a. följande.
Enligt kommitténs förslag skulle i praktiken under normala förhållanden
i varas tullvärde inräknas frakten endast till den svenska ort, dit frakten
från den utländska avsändningsorten är lägst — oberoende av om varan pas
serat nyssnämnda svenska ort eller ej — såvida den lägre fraktkostnaden
kan styrkas på tillfredsställande sätt. Förslaget torde få anses äga en ma
teriellt sett tillfredsställande innebörd. Flera lokala tullmyndigheter ha
emellertid lramhallit, att tillämpningen kommer att medföra avsevärda svå
righeter beträffande fraktberäkningen, särskilt i fråga om fartvgsgods. Far
hågorna härför kunna icke anses ogrundade. Styrelsen utgår emellertid från
att hinder icke möter för styrelsen att utfärda anvisningar för schematisk
beräkning av fraktkostnaderna i fall då icke särskild bevisning förebringas
av importören. Med ledning av dylika anvisningar och med stöd av frakt-
handlingar rörande den införda varan torde tullmyndigheterna i regel kunna
beräkna den lägre frakt, som skulle ha utgått, om varan avlämnats å en
närmare avsändningsorten belägen plats än förtullningsorten. Dessa beräk
ningar komma dock att medföra visst besvär, och i de fall tullmyndigheten
anser sig icke kunna fastställa den lägre frakten till annan ort än förtull
ningsorten inen varuhavaren uppgiver ett dylikt fraktbelopp, torde det ofta
bli svårt för tullmyndigheten att avgöra, om det uppgivna beloppet kan
betraktas som tillförlitligen styrkt. Tillämpningssvårigheter torde emeller
tid icke kunna undvikas, vilken definition man än väljer, och endast erfa
renheten torde kunna visa, huruvida de i förevarande fall bli så stora, att
en annan definition skulle vara att föredraga. Styrelsen har därför icke nå
got alt erinra mot att bestämmelsen i sin föreslagna lydelse prövas i prak
tiken.
Sveriges grossistförbund framhåller i samma hänseende att svårigheterna
för importören att förebringa erforderlig bevisning i fråga om fraktkostna
derna blir avsevärda. Enligt förbundets uppfattning skulle det icke möta allt
för stora svårigheter att i stället uppställa schematiska regler för reduce
ring av de totala fraktkostnaderna till att avse endast transportvägen till
första svenska gränsort som anlöps eller kunnat anlöpas.
I fråga om reglerna beträffande de kostnader, som skall inräknas i det
tullpliktiga värdet (4 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter),
bär remissinstanserna huvudsakligen uppehållit sig vid kommitténs förslag
till maximering av transportkostnadern a, vilket förslag i prak
tiken närmast gäller import med flyg. Detta spörsmål har med hänsyn till
sin principiella betydelse behandlats i föregående avsnitt. Av den där lämna
de redogörelsen framgår, att åtskilliga remissinstanser yrkat att maximi
gränsen skulle sältas lägre än kommittén föreslagit, men också att det från
vissa håll uttalats tvivelsmål huruvida en maximering över huvud taget är
förenlig med konventionen.
Kimgl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
37
Förutom de nu åsyftade yttrandena föreligger beträffande här ifrågava rande regler vissa uttalanden av generaltullstijrclsen i spörsmål av mera teknisk natur.
I fråga om transportkostnaden framhåller styrelsen sålunda att dylika kostnader kan ingå i eu varas pris på olika sätt. Med den utformning nor- malprisdefinilionen liar är det emellertid enligt styrelsens mening uppenbart att uttrycket transportkostnader här avser endast kostnader för transpor ten i samband med den slutliga leveransen till importören. För den praktiska tillämpningen av bestämmelsen om maximering av transportkostnaderna är det vidare önskvärt, att maximeringen gäller endast kostnaderna för den transport, vilken avses i sådan frakthandling som upptager svensk ort som destinationsort (även t. ex. genomgångskonossement).
I generaltullstyrelsens yttrande har vidare berörts stadgandet att kostna der för emballage skall inräknas i tullvärdet endast i den mån icke embal laget i tullhänseende behandlas för sig. Härmed åsyftas att undgå dubbel beskattning av emballaget, om särskild tull uttages för detta. Enligt styrel sens uppfattning är det dock inte nödvändigt med en reservation av ifråga varande slag för att nå del angivna syftet. Tvärtom kan den ge anledning till tveksamhet angående vilket förfarande som skall tillämpas i fall då em ballaget visserligen i och för sig är tullplikligt men införes tullfritt på grund av stadgandena i 4 § 2 mom. tulltaxeförordningen i dess föreslagna lydelse. Styrelsen föreslår därför att reservationen i fråga uteslutes och att i stället vissa anvisningar utfärdas rörande bestämmelsens tillämpning.
Beträffande de i 3 § 2 inom. intagna bestämmelserna om tullvärdets be räkning på grundval av det avtalade priset uttalar kommerskol legium sin tillfredsställelse med att fakturapriset i praktiken skall komma att i de flesta fall bli avgörande vid beräkningen av tullvärdet. I fråga om de fall då avvikelse från fakturapriset skulle ifrågakomma (5 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter) anser kollegium emellertid en av gene raltullstyrelsen tidigare föreslagen formulering (»därest ej i särskilda fall omständigheterna annat föranleda») på ett klarare sätt än kommitténs ut formning fastslå att fråga är om undantagsfall. — Sveriges grossistförbund anknyter likaledes till det tidigare förslaget. Förbundet anser att detta för slag förutsätter en mer ingående undersökning av varje aktuellt fall samt bedömning ur andra synpunkter än enbart det förhållandet huruvida en väsentlig prisförändring föreligger eller icke. Enligt förbundets mening är det, när justering av ett kontraktpris överväges, betydelsefullt att varje aktuellt fall bedömes i första hand med hänsyn till de speciella omständig heter som kan föreligga. I avsikt att säkerställa en sådan bedömning före slår förbundet att tillämpningsföreskrifterna på denna punkt erhåller sådan lydelse, att prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och lullvärdebegreppet endast skall ske, där särskilda omständigheter så för anleder och skiljaktigheterna i väsentlig mån påverkar priset. - Sveriges industriförbund anser att del bör uttalas att fakturavärdet i princip skall
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
ligga till grund för värdeberäkningen och att värdet skall beräknas efter
andra grunder endast i sådana fall då priset kan tänkas vara manipulerat.
I fråga om avfattningen av 3 § 2 mom. i kommitténs förslag påpekar
generaltullstyrelsen att den i Bryssel-definitionen förekommande anmärk
ningen talar om en »bonafideförsäljning» (vente bona fide, bona fide sale),
medan kommittén använt uttrycket »köp, som kan antagas vara avtalat på
god tro». Med »bonafideförsäljning» synes man i Bryssel-definitionen avse
eu transaktion, som är en verklig försäljning och som helt och definitivt reg
leras genom det överenskomna priset. Eu transaktion, där det uppgivna pri
set är fiktivt och endast representerar ett symboliskt bokföringsbelopp, ut
gör alltså icke en bonafideförsäljning (eller ett köp, avtalat på god tro). Då
det synes styrelsen självklart, att ett pris, som överenskommits vid ett
skenköp eller som eljest endast utgör ett fiktivt belopp, ej kan betraktas som
»det pris, som erlagts eller skall erläggas» och användas som grund för tu 11 -
värdeberäkningen och då för övrigt varken uttrycket »på god tro» eller
termen »bona fide» synes förekomma i gällande svensk lagtext, föreslår
styrelsen att klausulen om god tro utgår ur nu ifrågavarande moment.
Vad beträffar de i 3 § 3 mom. intagna föreskrifterna angående skyldighet
för varuhavare m. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar för
fastställande av normalpriset uttalar handelskammaren i Göteborg att be
stämmelserna bör utformas så att tullverkets befogenhet att granska tredje
mans affärshandlingar endast skall avse fall då sannolikheten talar för att
avsiktliga försök att vilseleda myndigheterna föreligger.
Sveriges speditörförbund anser att skyldigheten alt tillhandahålla affärs
handlingar för granskning bör begränsas till att gälla endast varuägare.
Förbundet förutsätter att även vid ett bibehållande av den av kommittén för
ordade formuleringen dylik hänvändelse icke sker till speditören. Detta mo
tiveras med att speditören icke har att befatta sig med den tullvärdeför-
säkran som ligger till grund för tulltaxeringcn och som skall undertecknas
av varuägaren. I detta sammanhang framhåller förbundet att, ehuru nyss
nämnda försäkran icke får avgivas av speditör, denne enligt tullstadgan an
ses som varuhavare, då han införtullar gods för kunds räkning. Härav följer
att han blir betalningsskyldig vid eventuell eflerdebilering av tull, för det
fall varuägaren icke längre är solvent, trots att han icke har något ansvar
för den av varuägaren avlämnade försäkran. Förbundet hemställer att den
bristande överensstämmelsen mellan tullstadgan och tulltaxeförordningen
regleras så att speditören i överensstämmelse med den uppfattning, som
synes ligga till grund för tulltaxeförordningen, befrias från betalningsskyl
dighet vid eftcrdebitering av tull för sändning som införtullals av honom
för annans räkning.
I fråga om detaljbestämmelserna i kommitténs utkast till tillämpnings
föreskrifter uttalar generaltullstyrelsen att det i 8 § intagna stadgandet
om samråd mellan tullanstalterna och tullvärdekontoret får anses avse en
intern angelägenhet för tullverket, varför styrelsen ifrågasätter huruvida
39
det icke vid eu sådan allmän omarbetning av bestämmelserna som den nu
ifrågavarande lämpligen bör överföras till av styrelsen utfärdade anvis
ningar.
I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om kostnaden
för eventuell värdering av inkomna varor. Enligt kommittén bör tullanstalt
liksom hittills, när tullvärdet icke kan bestämmas på annat sätt, kunna
låta värdera varan genom sakkunnig, och styrelsen förutsätter, att den kan
utfärda närmare anvisningar härom. Vad beträffar kostnaderna för dylik
värdering måste det, uttalar styrelsen, anses rimligt att dessa liksom vid nu
varande värderingsförfaranden i vissa fall gäldas av varuhavaren, nämligen
då denne vägrat lämna vederbörliga uppgifter rörande varans värde eller
uppgivit ett värde, som visar sig vara för lågt. En bestämmelse härom bör
intagas i tillämpningsföreskrifterna och skulle efter mönster av 5 § nu
varande tillämpningsföreskrifter förslagsvis kunna formuleras på följande
sätt:
Har tullmyndighet funnit påkallat att för fastställande av varas tullvärde
anlita särskild sakkunnig, skall varuhavaren gottgöra tullverket kostnaden
härför, därest han icke fullgjort honom åliggande uppgiftsskyldighet eller
det utrönes att värdet med mer än tio procent överstiger det av honom upp
givna.
Styrelsen förordar vidare viss uppmjukning av det i 6 § av utkastet till
tillämpningsföreskrifterna uppställda kravet på underskrift av faktura.
Kooperativa förbundet ifrågasätter huruvida det icke för underlättande
av kontroll av faktureringen mellan koncernföretag borde föreskrivas skyl
dighet att i tulldeklarationen lämna uppgift om koncerntillhörighet.
Handelskammaren i Göteborg berör de i 9 § utkastet till tillämpnings
föreskrifter intagna närmare bestämmelserna angående skyldighet att före
te affärshandlingar för granskning. Enligt handelskammaren kan det icke
vara meningen att handlingar av ifrågavarande slag som regel skall företes,
med den försening och försvåring av själva tullbehandlingen detta skulle
medföra. Handelskammaren framhåller att det många gånger förekommer
att varan icke är såld när den förtullas och att i sådana tall kravet på bevis
ning rörande varornas försäljning självfallet ej kan upprätthållas.
I övrigt har i detta sammanhang framför allt berörts den ursprungligen
av generaltullstyrelsen upptagna frågan om rätt för tullverket att granska
importörs bankkonto. Svenska bankföreningen erinrar sålunda om att för
eningen tidigare avstyrkt en dylik anordning. Vad kommittén anfört rö
rande bl. a. möjligheten att draga frågan inför Kungl. Maj :ts prövning med
för enligt föreningens uppfattning icke någon mera väsentlig ändring av
läget, ty om granskningsrätt inskrives i tulltaxeförordningen, torde där
med få anses fastslaget att tullverkets kontroll i princip skall ha försteg
framför sekretessintresset. Föreningen hyser därför starka betänkligheter
mot ett sådant ståndpunktstagande. Även kommerskolleginm samt Skånes
handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker att tullverket
får rätt alt granska importörs bankkonto.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
40
Förslaget i mom. 4 om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela
visst vitesföreläggande har icke föranlett någon erinran under re
missbehandlingen.
I fråga om de i 10 § förslaget till tillämpningsföreskrifter intagna bestäm
melserna angående kursberäkning vid evalvering av utländskt
myntslag framhåller generaltullstyrelsen att den av kommittén föreslagna
bestämmelsen bör förses med en reservation för sådana fall där särskild
överenskommelse om kursberäkningen blivit träffad.
Frågan om bibehållande i viss utsträckning av nuvarande subsidiära
bestämmelser för tullvärdeberäkningen beröres i ett flertal yttranden.
Kommerskollegium erinrar om ett av kollegium tidigare förordat förslag,
enligt vilket varuhavaren skulle få rätt att påkalla medverkan av tvenne
opartiska besiktningsmän, därest tullanstalt avsåg att fastställa annat tull
värde än det av varuhavaren uppgivna, varvid emellertid det nuvarande
skiljenämndsförfarandet skulle kunna bortfalla. Kollegium säger sig icke
vara övertygad om att detta värderingsförfarande icke skulle kunna god
tagas. Frågor kan otvivelaktigt uppkomma där en värdering i egentlig me
ning blir aktuell. Kollegium framhåller dock att avgörandet skulle ligga
hos tullverket, som följaktligen skulle äga möjlighet att ingripa i spörsmål,
som kunde rubriceras som tolkningsfrågor.
Göteborgs handelskammare anser att möjligheterna att medelst besikt-
ning få fastställt värdet av eu vara har varit till gagn för näringslivet.
Möjlighet att begära sådant förfarande bör enligt handelskammarens me
ning tillkomma icke blott tullanstalten utan även varuhavaren. •— Även han
delskammaren för Örebro och Västmanlands län uttalar sig för bibehållan
de av ett värderingsförfarande.
Sveriges grossistförbund säger sig icke kunna ansluta sig till kommitténs
uppfattning att de tvistefrågor, som kan komma att uppstå vid beräknan
det av det tullpliktiga värdet, i huvudsak skulle vara att betrakta som rena
tolkningsfrågor. När fråga uppstår om justering av fakturapriset med hän
syn till prisändringar, uppkomna mellan tiden för inköpet och tiden för
anmälan till förtullning eller betingade av skiljaktigheter mellan priset på
avsändningsorten jämfört med mottagningsorten, blir det enligt förbundets
uppfattning fråga om värdering i mera egentlig bemärkelse. I den mån
varan icke förvärvats från utlandet genom sådant köpeavtal som avses i
3 § 2 mom. synes vidare värderingsförfarandet fylla en väsentlig funktion.
I de fall da fakturapris saknas eller icke anses kunna läggas till grund för
tullvärdeberäkningen bör därför enligt förbundets mening besiktning och
värdering komma till stand och det pris som därvid åsättes varan godkän
nas som tullvärde.
Kooperativa förbundet erinrar om att förbundet tidigare hemställt om för
nyat övervägande huruvida icke besiktnings- och skiljedomsförfarande!
borde bibehållas. Förbundet finner emellertid kommitténs motivering klar
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
41
görande och utgår från att med den förutsatta anordningen för sakkunnigt bistånd åt tullmyndigheten vid värdering varuhavarens berättigade intresse skall kunna tillgodoses.
Departementschefen
I fråga om utformningen av de svenska iullvärdebestämmelserna må till en början framhållas att det, vid ett biträdande från svensk sida av Brys- sel-konventionen rörande varors tullvärde, i väsentliga hänseenden endast blir en fråga om överförande till svensk författningstext av i konventionen givna regler.
Kommitténs förslag till avfattning av det grundläggande stadgandet i 3 § 1 mom. bygger helt på konventionstexten och ger icke anledning till någon erinran från min sida. I den mån närmare föreskrifter beträffande tidpunk ten för värdebestämningen kan erfordras i vissa specialfall torde dessa få utfärdas på sätt generaltullstyrelsen förutsatt.
I fråga om tolkningen av det i grundstadgandet använda uttrycket »in förselort» innebär kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter (2 §) möjlighet att räkna med en fiktiv ort; i vissa fall skulle detta leda till att transportkostnader medräknades i tullvärdet till mindre belopp än enligt nuvarande regler. Förslaget har icke föranlett någon erinran i materiellt hänseende. Det har emellertid framhållits att en tillämpning av de före slagna bestämmelserna skulle vara förenad med praktiska olägenheter. I det förslag som framlagts inom nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har någon motsvarande bestämmelse icke heller införts, ulan man har där definierat begreppet införselort på ett sätt som närmare överensstämmer med den nuvarande svenska definitionen. Enligt det nordiska förslaget skall dock vid import med fartyg eller luftfartyg endast medräknas frakt till första anloppshamn och icke såsom enligt de nu gällande svenska bestäm melserna ända fram till lossningsorten. Till följd härav kan även nämnda förslag komma att medföra vissa svårigheter vid den praktiska tillämpning en. Härtill kommer att såväl tulltaxekommitténs som det nordiska utskot tets förslag från handelsstatistisk synpunkt måste betraktas som mindre tillfredsställande ofch skulle kunna nödvändiggöra användning i stor ut sträckning av särskilda värden för statistiskt ändamål vid sidan av varor nas tullpliktiga värden. Härigenom skulle vållas ytterligare betydande olä genheter i praktiskt hänseende. Enligt min uppfattning talar därför över vägande skäl för att man, i avvaktan på att frågan kan nå en tillfredsstäl lande lösning inom ramen för det internationella samarbetet, tills vidare bibehåller nuvarande regler.
Vad beträffar de kostnader som skall inräknas i tullvärdet (4 § utkastet till tillämpningsföreskrifter) kan skäl anföras för viss maximering i fråga om transportkostnaderna, även om detta enligt vad som antydes i general tullstyrelsens utlåtande skulle kunna leda till tolkningssvårigheter i vissa fall. Emellertid är det såsom tidigare framhållits oklart i vad mån en dylik maximering skulle vara förenlig med bestämmelserna i Brysscl-konventio-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
nen. En nedsättning av den av kommittén föreslagna maximigränsen skul
le kunna innebära avsteg från den för Bryssel-definitionen grundläggande
cif-principen och synes därför icke böra komma i fråga. Förslaget till ge
mensamma nordiska regler för tullvärdeberäkningen upptager icke någon
regel om maximering. Någon maximering förekommer icke heller i de nu
varande svenska bestämmelserna, utan flygfrakt och andra fraktkostnader
inräknas i tullvärdet med hela sitt faktiska belopp. Jag finner emellertid,
att den av kommittén föreslagna maximiregeln — likaväl som vissa i kom
mentarerna till Bryssel-definitionen medgivna begränsningar — bör kunna
anses förenlig med konventionen. Kommitténs förslag på denna punkt är
uppenbarligen från interna svenska synpunkter välmotiverat. Jag anser
mig därför böra biträda detsamma. Att maximeringen endast avser kostna
derna för transporten i samband med den slutliga leveransen till importö
ren ligger i sakens natur.
I fråga om inräknande av emballagekostnader i det tullpliktiga värdet
synes den i kommitténs förslag förekommande reservationen angående em
ballage som i tullhänseende behandlas för sig kunna ge anledning till viss
osäkerhet. Enligt min mening bör i tillämpningsföreskrifterna utsägas att
endast kostnader för sådant emballage, som belägges med särskild tull, är
undantagna från att inräknas i det tullpliktiga värdet. Detta har uppen
barligen varit syftet med den i Bryssel-definitionen förekommande anmärk
ningen och överensstämmer i sak med den formulering som bestämmelser
na erhållit i det nordiska förslaget.
Föreskriften att kostnaderna för emballaget och icke, såsom enligt de före
den 1 januari 1959 gällande svenska bestämmelserna, värdet av emballaget
skall inräknas i det tullpliktiga värdet har sin egentliga betydelse när det
gäller dels utländskt emballage som efter användningen återsändes till ut
landet, dels svenskt emballage som skickas till utlandet för att återkomma
med varor. I övriga fall kommer kostnaden för emballaget i praktiken som
regel att sammanfalla med värdet av detsamma. I det nordiska förslaget
här man därför för att underlätta bestämmelsernas praktiska tillämpning
föreskrivit att kostnaderna för emballaget skall sättas lika med värdet för
emballaget, utom i fall då emballaget eller emballage av samma slag och
mängd är avsett att utföras inom ett år efter införseln eller har utförts inom
ett år före införseln; i dylika fall skall emballagekostnaden bestämmas till
de med emballagets begagnande förenade kostnaderna (inkl. frakt och för
säkring). Jag förutsätter att hinder icke möter för utfärdande av liknande
tillämpningsföreskrifter i Sverige för den händelse detta skulle befinnas
lämpligt.
i det nordiska förslaget finnes vidare en bestämmelse av innebörd att
transportkostnad skall beräknas för transport till varans bestämmelseort
inom tullområdet, för så vitt icke transportkostnaden till införselorten på
ett tillfredsställande sätt styrkes; en sådan ordning synes mig vara lämp
lig för att underlätta tullmyndigheternas praktiska handhavande av bestäm
melserna i fråga.
43
Kommitténs förslag under 3 § 2 mom. innebär alt tullvärdeberäkningen i det alldeles övervägande antalet fall kommer att grundas på fakturan. För slaget har icke föranlett någon anmärkning ur saklig synpunkt. Av general- tullstyrelsen framställt yrkande om slopande av den i kommitténs förslag intagna klausulen om god tro är närmast av formell natur. I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser förekommer icke denna klausul, och nämnda förslag har även i övrigt fått en något enklare formulering än den av kommittén föreslagna texten. Enligt min uppfattning är en viss anpass ning efter det nordiska förslaget lämplig, och departementsförslaget har ut formats i huvudsaklig överensstämmelse med detta.
Vad härefter beträffar den i 5 § utkastet till tillämpningsföreskrifter be handlade frågan om pris justeringar på grund av skiljaktigheter mellan kö peavtalet och värdedefinitionen må framhållas, att regleringen av denna fråga erbjuder vissa vanskligheter bl. a. på grund av att det i viss mån föreligger en motsägelse mellan värdedefinitionens formella innehåll och av sedda tillämpning. Av vissa remissinstanser hav ifrågasatts en formulering som starkare understryker att prisjusteringar endast skall förekomma i un dantagsfall. Bakom detta torde främst ligga farhågor för att importören skall riskera att bli utsatt för prisjusteringar även i fall då relativt kort tid förflutit mellan inköpet och importen. Enligt min uppfattning är det emel lertid med hänsyn till konventionens innehåll icke tillrådligt att alltför myc ket understryka prisjusteringarnas karaktär av undantagsförfarande, och jag är icke heller övertygad om att de av ifrågavarande remissinstanser före slagna formuleringarna skulle underlätta bedömandet av i vilka fall pris justering skall företagas eller icke. Emellertid har dessa spörsmål varit före mål för ingående överväganden under det nordiska samarbetet på ifrågava rande område. Man har därvid ansett det vara värdefullt ur såväl importö rernas som tullverkets synpunkt att fastställa en viss tid, från köpet räknat, under vilken jämkningar av värdet på grund av eventuellt inträffade pris ändringar överhuvud taget icke skall ifrågakomma. Vidare har man funnit att anledning saknas att underlåta justering av värdet i sådana fall då er forderliga uppgifter kan hämtas ur fakturor eller andra handlingar. I över ensstämmelse härmed har i förslaget till gemensamma nordiska bestämmel ser intagits föreskrifter av innebörd, dels att prisändringar under tiden mel lan köpets avslutande och varornas införsel icke skall medföra justering av det avtalade priset för så vitt icke denna tid överstiger sex månader, dels att i övrigt justering av del avtalade priset, bortsett från fall då sadan juste ring kan företagas allenast på grundval av faktura och andra handlingar rörande varornas köp och leverering, skall underlåtas om tullberäkningen icke i väsentlig grad skulle påverkas därav. Det nordiska förslaget synes framför allt ur praktisk synpunkt innebära avsevärda fördelar och bör en ligt min uppfattning kunna tjäna som mönster för de svenska tillämpnings föreskrifterna i ämnet. 1 detta sammanhang må framhållas att bestämmel serna om prisjustering givetvis bör komma i tillämpning även i fall, då va rans värde reducerats genom en efter köpet inträffad skada.
Kungl. Maj.ts proposition nr !>H år t960
44
I kommitténs förslag under 3 § 3 mom. upptagna stadganden, avseende
skyldighet för varuhavare in. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar
för fastställande av normalpriset har, frånsett frågan om rätt för tullverket
att granska importörs bankkonto, i stort sett lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Enligt min uppfattning är den skärpning i jämförelse
med nuvarande bestämmelser, som kommitténs förslag i viss mån innebär,
av behovet påkallad, och jag kan icke biträda under remissbehandlingen
framkommet förslag att undantaga speditörer från ifrågavarande skyldig
het. Att undersökningar hos annan än varuägare icke företages i andra fall
än då särskild anledning därtill förekommer får anses ligga i sakens natur.
Beträffande frågan om rätt för tullverket att taga del av material beträf
fande vilket enskilda har tystnadsplikt och att därvid, om så visar sig nöd
vändigt, undersöka importörs bankkonto vill jag erinra om att motsvaran
de frågor på den interna beskattningens område under de senaste årens lag
stiftningsarbete fått en enhetlig lösning, innebärande att hänsyn tages så
väl till myndigheternas behov av insyn som till föreliggande sekretessintres
sen. Jag förordar att motsvarande bestämmelser införes i tulltaxeförord-
ningen. Erinras må i detta sammanhang att tullverkets befattningshavare
liksom beskattningsfunktionärerna är underkastade tystnadsplikt.
\ ad beträffar de i utkastet till tillämpningsföreskrifter berörda frågorna
delar jag general tullstyrelsens uppfattning att den föreslagna bestämmel
sen om visst samråd inom tullverket bör utgå dch i stället intagas i av
styrelsen utfärdade anvisningar. Jag delar likaledes generaltullstyrelsens
uppfattning angående lämpligheten av en mot nuvarande bestämmelser
svarande föreskrift om skyldighet för importör att under vissa förhållan
den gälda kostnaden för sadan värdering av importvara som i vissa fall
kan bli erforderlig.
I anledning av vad handelskammaren i Göteborg anfört i fråga om den
i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelsen för regle-
ring av skyldigheten att förete affärshandlingar för granskning vill jag
framhålla att det givetvis i regel icke blir fråga om att taga denna skyldig
het i anspråk vid själva tullbehandlingen av varorna. Enligt kommitténs för
slag skulle uppgifterna tillhandahållas för kontroll å riktigheten av de upp
gifter som lämnats i samband med införseln, och stadgandet skulle själv
fallet i första hand komma i tillämpning vid utövande av den efterkontroll
som verkställes av generallullstyrelsens tullvärdekontor. För utövande av
eu ur såväl statsverkets som näringslivets synpunkt angelägen kontroll över
riktigheten av importerade varors tullvärden synes det mig ofrånkomligt att
tullverket erhåller befogenheter i huvudsaklig överensstämmelse med tull
tax ekom mitténs förslag.
Mot den av kommittén under 10 § tillämpningsföreskrifterna föreslagna
regeln angående omräkning av främmande myntslag finner jag icke anled
ning till annan erinran än att bestämmelsen i fråga synes böra jämkas i en
lighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
45
I övrigt avser de i förevarande sammanhang berörda frågorna närmast
stadganden med karaktär av ordningsföreskrifter och torde icke nu påkalla
något uttalande från min sida. Den av Sveriges speditörförbund berörda
frågan om speditörs betalningsskyldighet i fall av underdebitering av tull
regleras av annan författning än tulltaxeförordningen och torde icke lämp
ligen kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.
Föreskriften om befogenhet att meddela vitesföreläggande i fråga om
uppgiftsskyldighet in. m. har i departementsförslaget —- där bestämmelsen
återfinnes i 3 § 5 mom. — utformats med beaktande av motsvarande stad
ganden beträffande den interna beskattningen.
I kommitténs förslag finns ingen motsvarighet till nuvarande subsidiära
bestämmelser om fastställande av varors tullvärde genom värderings- och
skiljenämndsförfarande. Förslaget överensstämmer i detta hänseende med
den ståndpunkt generaltullstyrelsen redan tidigare intagit till samma
spörsmål. Kommittén framhåller att tullanstalten när tullvärdet icke
lämpligen kan bestämmas på annat sätt bör låta värdera varan genom sak
kunnig, och den förutsätter att tullanstalten i allmänhet beaktar en av va-
ruhavaren framförd önskan om sådant förfarande i fall av beskaffenhet
att lämpligen kunna bli föremål för värdering. Vissa remissinstanser har
det oaktat förordat bibehållande i någon form av rätt för importör att un
der vissa omständigheter påkalla värdering av införda varor. I praktiken
har emellertid de nuvarande möjligheterna härtill kommit till användning
i mycket obetydlig utsträckning, och utrymmet för en egentlig värdering i
den mening som gällande bestämmelser förutsätter blir i princip reducerat
vid ett införande av de på Bryssel-definitionen baserade reglerna. Under så
dana förhållanden anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att i en ny tull-
taxeförordning införa några uttryckliga bestämmelser i ämnet. Därest behov
av sådana bestämmelser senare skulle visa sig föreligga, torde de kunna ut
färdas av Kungl. Maj :t.
4. Behandling av emballage
Tulltaxekommittén
Kommittén har i 4 § av sitt förslag sammanfört bestämmelser avseende
dels frågan i vad mån emballage, vari varor införes, på grund av sin be
skaffenhet bör bli föremål för särskild tullbeläggning, dels frågan om tull
frihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest skulle ha blivit
föremål för särskild tullbeläggning.
Förstnämnda fråga regleras för närvarande genom 5 § p) lulltaxeförord-
ningen. Här skiljes mellan artiklar som utgör »blott emballage» och sådana
som utgör »jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera använd
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
bar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel». Emballage av
förstnämnda slag åtnjuter enligt sagda författningsrum tullfrihet; emballage
av sistnämnda slag belägges däremot med tull enligt tulltaxan. Kommitténs
förslag (1 inom.) innebär att denna distinktion bibehålies med en närmast
formell jämkning. Jämkningen innebär bl. a. att uttrycket »för annat ända
mål lika mycket eller mera användbar» uteslutits; det får enligt kommit
téns uppfattning anses ligga i sakens natur att en dylik artikel tulltaxeras
separat. I kommitténs formulering har anmärkts att stadgandet om tullfri
het för visst emballage icke skall medföra rubbning av bestämmelserna om
emballagets inräknande i vikten eller värdet av den inneliggande varan. Vi
dare bär från regeln att emballage med allmänt handelsvärde skall beläggas
med särskild tull undantagits fall då vikten av emballaget skall inbegripas i
den inneliggande varans tullpliktiga vikt.
Frågan om tullfrihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest
skulle ha belagts med särskild tull, behandlas i 2 mom. av kommitténs
förslag. Kommittén har här upptagit de nu i 5 § p) och r) intagna bestäm
melser, enligt vilka tullfrihet åtnjutes för sådant emballage, som kommer i
retur från utlandet eller är avsett att returneras till utlandet. Nuvarande
undantag från tullfrihetsmedgivandet beträffande smördritllar har ansetts
kunna uteslutas. Fastställandet av tidsfrister och övriga villkor bör ske i
tillämpningsföreskrifterna. Dessa bör liksom för närvarande innehålla er
forderliga ordningsföreskrifter, bl. a. till åstadkommande av garantier för
förhandenvaron av de i 2 mom. angivna förutsättningarna. I tillämpnings
föreskrifterna bör också intagas det nu i själva tulltaxeförordningen upp
tagna villkoret att, därest vid åberopad tidigare utförsel av emballage resti
tution eller befrielse från tull åtnjutits, restitutions- eller tullbeloppet skall
inbetalas till tullverket.
I förslagets 3 mom. har intagits bestämmelser, enligt vilka från svensk
frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes
med emballage vari varor införes; förslaget överensstämmer i sak med stad-
ganden i nuvarande tulltaxeförordning.
Enligt 4 mom. i kommitténs förslag skall bestämmelserna om emballage
tillämpas även på vissa närstående artiklar. Av dessa artiklar är garnbom
mar för närvarande direkt likställda med emballage, och detta var tidigare
fallet även med ventilationstrummor och garneringsmateriel. Dessa sist
nämnda varuslag blev emellertid vid tulltaxerevisionen år 1929 av närmast
författningstekniska skäl upptagna i ett särskilt moment i tulltaxeförord
ningen (5 § q). Kommittén har funnit att de med den utformning av embal-
lagereglerna som nu föreslås lämpligen kan behandlas tillsammans med em
ballage. Förutsatt att ifrågavarande artiklar icke efter användningen äger
allmänt handelsvärde kommer de då liksom för närvarande att åtnjuta ovill
korlig tullfrihet. Artiklar med allmänt handelsvärde skulle däremot till
skillnad från vad nu är fallet bli tullfria enligt förevarande stadgande endast
under förutsättning av utförsel av samma eller likvärdig materiel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
47
Yttrandena
Generaltullstijrelsen ifrågasätter beträffande 1 mom. huruvida icke lik
som nu bör utsägas liur emballage, som utgör »jämväl en för annat ändamål
än emballage lika mycket användbar artikel», skall behandlas. Vad beträf
far de i 2 mom. intagna tullfrihetsreglerna framhåller styrelsen att särskilt
inkommande begagnat emballage för närvarande åtnjuter tullfrihet under
villkor, att motsvarande emballage tidigare utförts eller att det är avsett att
sedermera återutföras med varor. Kommittén har slopat villkoret, att åter-
utförseln skall ske med varor. Då sakliga skäl icke torde kunna anföras för
att lämna tullfrihet i andra fall än då återutförseln sker med varor ifråga
sätter styrelsen om icke berörda villkor bör bibehållas. Tillämpningsföre
skrifter angående den tid, under vilken emballaget må med bibehållen tull
frihet kvarbliva i riket, och angående formaliteterna för tullfrihetens åtnju
tande bör enligt styrelsens uppfattning kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan
det särskilda bemyndigande som kommittén här föreslagit. Beträffande i 4
mom. avsedda ventilationstrummor samt mattor och annan garneringsma-
teriel, vilka artiklar nu är tullfria enligt 5 § q) tulltaxeföi'ordningen utan
särskilda formaliteter, utom i det fall att artiklarna införts i handelsavsikt,
framhåller styrelsen att de är av synnerligen enkel beskaffenhet och ytterst
sällan torde ifrågakomma för tullbeläggning. Med hänsyn härtill synes tull
friheten böra anordnas så att handläggningen i praktiken blir den enklast
möjliga. Styrelsen ifrågasätter därför om icke dessa artiklar fortfarande bor
de bli tullfria genom ett direkt stadgande i 8 § av förslaget till tulltaxeför-
ordning.
I detta sammanhang tar styrelsen upp frågan om behandlingen i tullhän
seende av godsbehållare (containers). Styrelsen framhåller att dylika behål
lare numera kan vara ganska komplicerade till sin konstruktion med sär
skilda anordningar för transport av olika varuslag och med olika transport
medel. För åtnjutande av tullfrihet för dylika artiklar, som användes för
införsel av varor eller är avsedda att utföras med varor, synes böra fordras
att samma artiklar återutföres. Styrelsen ifrågasätter därför om icke i 11 §
1 mom. av förslaget borde införas en särskild tullfrihetsregel avseende gods
behållare.
Sveriges grossistförbund anser att bestämmelserna i 1 mom. av kommit
téns förslag kommer att medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämp
ningen. I första hand skulle detta bli fallet då det gäller att avgöra vilket
emballage, som kan anses äga allmänt handelsvärde, samt att beräkna kost
nader för emballage eller hyreskostnader och returfrakt. Förbundet förordar
att närmare anvisningar i detta hänseende utfärdas efter samråd med be
rörda branscher.
Departementschefen
Kommitténs förslag till reglering av frågan i vad mån emballage, vari
varor införes, på grund av sin beskaffenhet bör bli föremål för särskild tull
beläggning, skiljer sig knappast i sak från de nuvarande reglerna. Hittills
48
Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år i960
torde tillämpningen av dessa regler icke ha varit förenad med några större
svårigheter. Emellertid får det enligt min uppfattning anses vara tillräckligt
att, efter mönster av det nordiska förslaget, i tulltaxeförordningen stadga
tullplikt för sådant emballage, som kan betraktas som en självständig han
delsvara. I den mån närmare anvisningar rörande innebörden av detta ut
tryck kan befinnas erforderliga torde föreskrift härom kunna meddelas i till-
lämpningsföreskrifterna. I formellt hänseende synes vidare en viss förenk
ling av bestämmelserna vara att vinna i jämförelse med kommitténs förslag
genom att utforma dem såsom en inskränkning i den i 1 § intagna huvud
regeln att inkommande varor skall beläggas med tull. I departementsförsla-
get har detta uttryckts så att emballage vari varor införes icke skall beläg
gas med särskild tull, om ej emballaget är att anse som en självständig
handelsvara. Härigenom bortfaller behovet av hänvisning till reglerna om
vikt- och värdeberäkning för den inneliggande varan i fall då tullfrihet
åtnjutes för emballaget. Av kommittén föreslaget undantag beträffande så
dant emballage, som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av
den inneliggande varan, skulle vara av ringa praktisk betydelse och synes
även av andra skäl böra utgå. Vid konkurrens mellan regeln om särskild
lullbeläggning av emballage som utgör självständig handelsvara och regeln
om inbegripande av visst emballage i den inneliggande varans vikt torde
nämligen den förstnämnda principiellt böra äga företräde; tullen på den
inneliggande varan bör i dylika fall beräknas efter nettovikten.
Vad beträffar de i 4 § 2 mom. intagna bestämmelserna angående tullfri
het under vissa omständigheter för särskilt inkommande emballage har ge
neraltullstyrelsen anmärkt att kommitténs förslag innebär slopande av det
nu i vissa fall gällande villkoret att återutförseln skall ske med varor. I
sak har detta dock knappast någon betydelse. Med hänsyn därtill och då ett
slopande av villkoret möjliggör en enklare utformning av bestämmelserna
finner jag mig kunna godtaga kommitténs förslag på denna punkt. I gene
raltullstyrelsens yttrande anföres vidare att Kungl. Maj :t torde kunna ut
färda tillämpningsföreskrifter angående tid och formaliteter för tullfrihe
tens åtnjutande även utan det särskilda bemyndigande som kommittén
föreslagit. Enligt min uppfattning är det emellertid av visst värde att re
dan förordningens ordalydelse fäster uppmärksamheten på att vissa in
skränkningar kan föreligga beträffande här avsedd förmån. I fråga om sär
skilt inkommande emballage är denna tullfrihetsförmån enligt kommit
téns förslag liksom enligt nuvarande tulltaxeförordning inskränkt till be
gagnade artiklar. För obegagnade artiklar kan motsvarande förmån endast
medgivas i form av temporär tullfrihet. Skillnaden är främst att bestäm
melserna om temporär tullfrihet kräver identitet mellan de införda och de
utförda varorna, under det att nu ifrågavarande bestämmelser endast ford
rar ekvivalens mellan nämnda artiklar. Sistnämnda princip bör enligt min
åsikt kunna utsträckas till att avse jämväl obegagnat emballage. Framhållas
må i detta sammanhang alt hinder icke möter att, om så skulle befinnas er
forderligt, i tillämpningsföreskrifterna stadga strängare kontrollföreskrifter
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
49
för obegagnat än för begagnat emballage. I överensstämmelse med vad så
lunda anförts har bestämmelserna i 4 § 2 mom. i departementsförslaget
gjorts tillämpliga även för obegagnat emballage.
Kommitténs förslag i 4 § 3 mom. rörande från svensk frihamn särskilt
inkommande emballage torde icke giva anledning till erinran.
Vad beträffar de i 4 § 4 mom. av kommitténs förslag intagna bestämmel
serna angående likställande av viss materiel med emballage delar jag gene
raltullstyrelsens uppfattning att ventilationstrummor samt bastmattor och
annan garneringsmateriel bör kunna komma i åtnjutande av tullfrihet utan
det särskilda villkor som i vissa fall kan komma att tillämpas beträffande
emballage. I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har därför
dessa artiklar i departementsförslaget överförts till en särskild punkt i
den paragraf som avser särskild tullfrihet (8 § punkten 9). Enligt min upp
fattning bör vidare garnbommar, vilka i här ifrågavarande hänseenden
står nära sådana artiklar som vissa bobiner och kabeltrummor, utan sär
skilt stadgande kunna inbegripas under emballage, när det gäller tillämp
ning av förevarande regler. I överensstämmelse härmed har kommittéförsla
gets 4 § 4 mom. slopats i departementsförslaget.
I sistnämnda förslag har i stället under 4 § 4 mom. upptagits bestämmel
ser rörande godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets). Några sär
skilda regler för behandlingen av dylika artiklar, när de användes i trafik
mellan Sverige och utlandet, finnes icke för närvarande. Generaltullstyrel
sen har såsom förut anförts ifrågasatt införande av temporär tullfrihet för
godsbehållare. Liknande förslag har framlagts inom det nordiska utskottet,
som även förordat införande av särskild tullfrihet för lastpallar. Med hän
syn till den alltmera ökade användningen av dessa transporttekniska hjälp
medel får en reglering av deras behandling i tullhänseende anses påkallad.
Enligt min uppfattning bör båda varuslagen kunna likställas med sådant
emballage som avses i 4 § 2 mom. I den mån speciella regler i kontrollhän
seende kan vara motiverade torde dessa kunna meddelas i tillämpnings
föreskrifterna.
5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier
I tulltaxekommitténs förslag upptogs under 5 § bl. a. vissa bestämmelser
som skär igenom klassificeringen enligt tulltaxenomenklaturen och som
därför icke kan anknytas till bestämda rubriker i taxan. I samband med
den år 1958 genomförda revisionen av tulltaxan infördes som 2 § i tulltaxe-
förordningen bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med kommit
téns förslag. Bestämmelserna i fråga avser dels tullfrihet för vissa varu
kategorier (läkemedel, varor för tillverkning av läkemedel, varor för vissa
tekniska användningsområden, viss flygmateriel samt garn in. m. för till
verkning av fisknät), dels ock en särskild tullsats om 12 % av värdet för
sammansättningsdelar till bilar. De sålunda genomförda bestämmelserna
4
llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 98
har intagits i det nu föreliggande departementsförslaget under 5 § med vissa
jämkningar.
Enligt nuvarande 2 § 1 mom. d) åtnjutes sålunda tullfrihet för garn,
bind- och segelgarn, tågvirke och linor, vilka är avsedda att användas ute
slutande för tillverkning av fisknät. Terminologin anknyter till vissa rubri
ker i tulltaxan. Till införsel har emellertid förekommit för tillverkning av
fisknät avsett material av i huvudsak samma beskaffenhet som de uppräk
nade varuslagen men med något avvikande utförande så att det icke kunnat
hänföras till de åsyftade rubrikerna. Det synes skäligt att även material av
ifrågavarande slag kommer i åtnjutande av den för garn etc. medgivna
tullfriheten. I departementsförslaget har texten underkastats en mindre
jämkning i detta syfte.
I nuvarande 2 § 2 mom. medgives såsom förut anförts en tullsats av
12 % av värdet för sammansättningsdelar till bilar. Enligt bestämmelsens
formulering avser den jämväl material av gummi, textilvara eller glas för
tillverkning av bilar. Numera har även plastmaterial fått stor användning
inom bilindustrin, ej sällan för samma ändamål som de nyss uppräknade
varuslagen, varför det synes skäligt att ifrågavarande förmån utsträckes
till att omfatta jämväl sådant material. Från här avsedda medgivande har
enligt bestämmelsens nuvarande lydelse undantagits vissa artiklar av gum
mi, nämligen »ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11». Det
ta undantag bör givetvis gälla även för gummivaror av ifrågavarande slag,
som inkommer monterade på hjul, oaktat hjulen i monterat skick är hän
förliga till nr 87.06. För att tydligare angiva detta synes det lämpligt att er
sätta det citerade uttrycket med orden »ringar och övriga i tulltaxenr 40.11
upptagna artiklar». Förslaget innefattar i övrigt en mindre jämkning i an
ledning av EFTA-konventionen.
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung
Import förekommer icke blott av rent utländska varor utan även av va
ror som helt eller delvis är av svenskt ursprung (varmed är att likställa va
ror som undergått förtullning här i landet). Varor kan exempelvis av skil
da anledningar efter utförsel återinföras i oförändrat skick. Icke ovanligt är
vidare att en utländsk färdigvara helt eller delvis tillverkats av svenska rå
varor eller halvfabrikat (t. ex. malm, stål, pappersmassa). Det kan också
förekomma att färdigarbetade detaljer av svenskt ursprung inmonterats i
utomlands tillverkade produkter (t. ex. kullager, elmotorer). Vidare kan en
från utlandet inkommande artikel i huvudsak vara av svenskt ursprung
och endast ha undergått en avslutande bearbetning utomlands (t. ex. färg-
ning av garn, gummering av papper). Härmed kan i viss mån likställas fall
då fråga är om reparation i utlandet av en maskin eller liknande artikel.
Ibland förekommer det att tillverkningen av importvaran innefattar svenskt
konstruktionsarbete eller dylikt. Varorna härrör i alla dessa fall endast
delvis (i det förstnämnda fallet icke alls) från utländska prestationer, och
51
en direkt tillämpning av de i tulltaxan angivna tullsatserna skulle därför i
många fall leda till otillfredsställande resultat. Vissa specialbestämmelser
kan tydligen vara påkallade för behandlingen i tullhänseende av dylika
varor.
Nuvarande tulltaxeförordning innehaller också sådana specialbestäm
melser i viss utsträckning. Enligt förordningens 5 § s) medgives sålunda
tullfrihet för varor som i oförändrat skick återinföres från utlandet. Den
na bestämmelse har dock icke tillämpats på artiklar som inmonterats i
andra varor, för så vitt icke artiklarna i fråga enligt gällande regler skolat
tulltaxeras separat. Härav följer exempelvis att tullfrihet icke medgivits
för inmonterade svenska kullager men däremot i regel för motorer. Beträf
fande varor av svenskt ursprung, vilka i utlandet undergått reparation el
ler bearbetning, kan i vissa fall enligt 9 § tulltaxeförordningen medgivas
s. k. tullindring, avseende att utgöra tullbeläggning endast av den i utlan
det verkställda proceduren. Tullen utgår i dylika fall med 15 % av repara
tions- eller bearbetningskostnaden eller, om varan i följd av bearbetningen
blir hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämp
liga, i form av skillnadstull, d. v. s. tullen på varan i det vid återinförseln
föreliggande skicket minskas med tullen på samma vara i det skick vari den
förelåg vid utförseln. Bestämmelserna om tullindring är icke tillämpliga
om bearbetningen väsentligt förändrat varans karaktär; vid tillverkning av
exempelvis vävnader av garn eller kläder av vävnad medgives salunda icke
någon tullnedsättning. Vad angår konstruktionskostnader o. dyl. är det
praxis alt dessa, om de hänför sig till här i landet utfört arbete, icke in
räknas i tullvärdet, innebärande att dylika prestationer icke blir belagda
med tull.
Tulltaxekommittén
Kommittén har behandlat frågan om tullen på varor, som helt eller delvis
är av svenskt ursprung, i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande och härom
anfört i huvudsak följande.
Beträffande varor som i sin helhet är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor
som återinföres i oförändrat skick, torde icke föreligga någon tvekan om det
berättigade i den nuvarande tullfriheten. Intresset knyter sig därför främst
till varor som endast delvis är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor som åter
införes efter bearbetning i utlandet eller som där tillverkats av svenskt ma
terial. Bakom de nuvarande bestämmelsernas restriktiva utformning i fråga
om dylika varor kan, förutom de tekniska svårigheter som må vara förenade
med en mera liberal behandling, ligga den inställningen att manufakture-
ringsarbetet såvitt möjligt bör förbehållas det egna landet. Enligt kommit
téns uppfattning bör reglerna icke utformas från dylika utgångspunkter.
Kan en del av en tillverkningsprocess trots rimligt tullskydd med större eko
nomisk fördel utföras i utlandet finnes enligt kommitténs uppfattning i all
mänhet ingen anledning försvåra detta. Därest en del av värdet på en im
portvara hänför sig till svensk och en del till utländsk prestation, bör därför
endast uttagas så stor del av den i tulltaxan fastställda tullen som så att säga
»belöper» på den utländska prestationen. Att teoretiskt bestämma och i prak
tiken beräkna detta kan dock såsom förut antytts erbjuda vissa svårigheter.
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
52
Kommittén diskuterar därefter två olika metoder för ifrågavarande ända
mål. Enligt den ena metoden (procentmetoden) skulle tullen beräknas på
den utländska bearbetningskostnaden efter en för alla varuslag enhetlig pro
centsats. Detta skulle tekniskt sett vara samma anordning, som för närva
rande tillämpas enligt 9 § tulltaxeförordningen, när den utförda och den
återinförda varan är underkastade samma tullsats. Enligt den andra meto
den (skillnadstullmetoden) skulle tullen på den utländska prestationen be
räknas såsom skillnaden mellan å ena sidan tullen på den bearbetade pro
dukten och å andra sidan tullen på produkten innan denna prestation ut
förts. Detta är med andra ord samma tankegång som ligger bakom nuvaran
de bestämmelse om skillnadstull i fall där varan genom den i utlandet verk
ställda bearbetningen blivit hänförlig till rubrik med högre tullsats. Meto
den kan också uttryckas så, att enligt tulltaxan utgående tull nedsättes med
belopp motsvarande tull på de exporterade svenska varorna. För de tekniska
resonemang som kommittén i detta sammanhang utvecklar torde få hänvi
sas till kommitténs betänkande (sid. 57—60). Kommittén sammanfattar ut
redningen sålunda.
Beräkningen av tull för varor som delvis är av svenskt ursprung kan ske
efter skillnadstullmetoden eller procentmetoden. Principiellt är den först
nämnda metoden riktigast, men den sistnämnda har vissa fördelar i prak
tiskt hänseende. Procentmetodens användbarhet är emellertid i huvudsak
begränsad till sådana fall då tullindring för närvarande ifrågakommer. Där
est en utvidgning av tillämpningsområdet skall ske, så att tullindring kan
medgivas även vid mera väsentlig bearbetning utomlands av svenska varor
och vid användande av svenska detaljer i utländska varor, ger endast skill-
nadstullmetoden tillfredsställande resultat. Enligt kommitténs uppfattning
är det angeläget att en sadan utvidgning kommer till stånd. Kommittén an
ser därför att bestämmelserna på förevarande område bör utformas med det
ta syfte och baseras på principen om skillnadstull. Härvid bör dock enligt
vad i det följande närmare utvecklas undantag göras för reparation i ut
landet, varjämte speciella bestämmelser är erforderliga för det fall att den
svenska prestationen endast består i konstruktionsarbete eller dylikt.
Beträffande de två fall för vilka särskilda regler sålunda skulle få fast
ställas anför kommittén i huvudsak följande.
Reparation utgör icke förädling i egentlig mening utan endast återstäl
lande av varans tidigare värde, en prestation som faller utanför tillverknings
processerna och vars tullskydd icke kan anses reglerat genom de i taxan
fastställda tullsatserna. Eventuell tull vid återinförsel av en i utlandet re
parerad vara avser således icke en utfyllnad av tullen till det belopp, som
skall utgå för vara av det slag som föreligger vid återinförseln, utan fungerar
närmast som ett direkt skydd för själva reparationsverksamheten. Tullbe-
Jäggning torde därför liksom hittills i princip böra ske oavsett arten av den
i utlandet verkställda reparationen, och med hänsyn till vad ovan sagts får
det här anses lämpligt att tullen beräknas efter vissa procent på reparations
kostnaden. Huruvida denna regel bör tillämpas endast om den medför lägre
tull än som enligt tulltaxan skall utga vid införsel av nyförvärvad vara av
ifrågavarande slag kan vara föremal för diskussion. Enligt nuvarande be
stämmelser har importören alltid möjlighet att låta förtulla varan enligt
tulltaxan, och kommittén anser icke tillräckliga skäl föreligga att nu vidta
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj. ts proposition nr US år 1US0
53
ga någon ändring i detta hänseende. Den omständigheten alt vanlig värde
tull beräknas på belopp som inkluderar frakt och andra omkostnader torde
med hänsyn till reparationstullens speciella karaktär icke nödvändigt be
höva föranleda att denna beräknas på samma sätt. Kommittén har funnit
övervägande skäl tala för att tullen på reparationer beräknas enbart på
egentliga reparationskostnader utan tillägg för frakt och andra med frain-
och återtransporten förenade kostnader. Enär här ifrågavarande verksamhet
huvudsakligen avser maskinområdet, för vilket kommittén föreslagit en
standardtullsats av 10 procent av värdet, synes det lämpligt att tullen beräk
nas efter nämnda tullsats. Tull bör i överensstämmelse med vad som för när
varande är fallet beräknas endast på faktiskt erlagda kostnader för repara
tionen; i de fall då reparation av en från utlandet inköpt vara på grund av
garanti e. dyl. utföres gratis, får värdet av reparationen anses vara inbegri
pet i det kalkylerade priset för varan och sålunda tull för reparationen in
begripen i för varan tidigare erlagd tull.
Tillämpning av metoden med skillnadstull skulle icke medföra någon ned
sättning av tullen, om den inhemska prestationen är av helt »ideell» art
(t. ex. konstruktionsarbete), eftersom den utförda »varan» även om den ta
git form av ritningar och arbetsbeskrivningar icke är tullbelagd. Förhållan
det kan tyckas vara detsamma som vid användning av svensk tullfri råvara,
då ju tullnedsättning enligt vad tidigare sagts icke heller kommer i fråga,
men fallen befinnas dock vid en närmare granskning icke vara helt analoga.
Visserligen åtnjuter ett arbete av ifrågavarande slag som fristående verk
samhet icke något tullskydd, men som led i tillverkningen av en vara kan
det betraktas såsom tullskyddat, eftersom det ingår i de manufakturerings-
kostnader som tagits i betraktande vid fastställande av tullsatsen. Därför får
det i princip anses vara berättigat att vid införseln taga hänsyn till det för
hållandet att en del av värdet hänför sig till svenskt konstruktionsarbete.
Närmast till hands skulle väl ligga att göra detta genom en minskning av
tullvärdet (d. v. s. i praktiken genom att icke göra något tillägg för värdet
av ifrågavarande svenska arbete). Detta skulle emellertid strida mot Bryssel-
definitionen på varas tullvärde; av formella skäl måste medgivandet därför
erhålla den formen att tullen minskas med belopp motsvarande ifrågavaran
de kostnaders andel av tullvärdet.
Kommittén har på grundval av de tankegångar, som utvecklats i det före
gående, utarbetat förslag till bestämmelser på här ifrågavarande område.
Dessa bestämmelser återfinnes i 6 § av kommitténs förslag.
Förslaget behandlar i 0 § 1 mom. det specialfall att en svensk vara åter-
införes i oförändrat skick, d. v. s. det fall som nu regleras genom bestäm
melserna i 5 § s) tulltaxeförordningen. Kommittén har i sitt förslag använt
formuleringen att varan skall återinföras utan att ha undergått bearbetning,
varigenom vinnes en bättre formell anknytning till de följande momenten,
som avser varor vilka återinföres efter att i utlandet ha undergått bearbet
ning.
Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skall vid bedöman
de av frågan om tullfrihet för återinförd vara liksom för närvarande bort
ses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren. I detta samman
hang har kommittén tagit hänsyn till stadgandet i !) § tulltaxeförordningen
att tull icke skall utgå vid reparation av transportmedel, om reparationen
nödvändiggjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfällighet sätta trans
portmedlet i transportdugligt skick. Kommittén finner detta stadgande vara
uttryck för en princip som bör äga tillämpning för alla varor, och detta bör
enligt kommitténs uppfattning lämpligen ske därigenom, att sålunda repa
rerade varor inbegripes under varor som återinföres utan bearbetning. För
utsättning härför har angivits vara att avhjälpandet av bristfälligheten nöd
vändiggjorts i utlandet, ett villkor som torde få anses underförstått även
i de för transportmedel nu gällande reglerna.
Nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen uppställer vissa villkor i fråga om
stadgandets tillämpning på gods som lagrats i frihamn samt föreskriver
skyldighet att i händelse tullrestitution erhållits vid varans utförsel åter
betala detta belopp till tullverket. Kommittén anser dessa detaljbestämmel
ser böra överföras till tillämpningsföreskrifterna.
Enligt bestämmelserna i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen gäller vi
dare att, därest återinförd vara är försedd med beteckning, som tydligt an
giver varans svenske tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan än tillver
karen allenast såvitt varuhavaren antingen företer förklaring av tillverkaren,
att denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller an-
norledes gör antagligt att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida
något hinder mot utlämnandet icke skäligen kan förutsättas. Föreskriften
sammanhänger med att exporten kan ha skett till lägre pris än som tilläm
pas vid försäljning här i landet; i sådant fall ligger det givetvis i tillverka
rens intresse att varan icke återinföres och påverkar det pris han kan ta ut på
hemmamarknaden. Kommittén framhåller emellertid att tillämpning av en
dylik prispolitik är att anse såsom sådan duinping som fördömes i internatio
nella överenskommelser, till vilka vårt land anslutit sig, och det finns enligt
kommitténs uppfattning knappast anledning att utforma de svenska tullbe-
stämmelserna med särskild hänsyn till att möjliggöra ett dylikt förfarande.
I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén därför icke medtagit
här ifrågavarande bestämmelser i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen.
6 § 2 mom. i kommitténs förslag motsvarar 9 § i nuvarande förordning i
vad avser varor som utföres för att i utlandet undergå reparation. Beträffan
de dylika varor har i enlighet med vad förut anförts föreslagits en tull vid
återinförseln motsvarande 10 % av det belopp, som erlagts eller skall erläg
gas för reparationen. Tillägget i nuvarande 9 § angående tullfrihet vid repa
ration av skada å transportmedel täckes i kommitténs förslag av 6 § 1 mom.
enligt den föreslagna tolkningen. Nuvarande villkor att återinförseln skall
ske inom ett år från utförseln föreslås överfört till tillämpningsföreskrif
terna.
Förslagets 6 § 3 inom. avser det fall att en vara utföres för att undergå
annan bearbetning än reparation; något direkt villkor såsom i nuvarande
9 § att bearbetningen icke får ha väsentligt förändrat varans karaktär har
icke föreslagits, men kommittén uttalar att bearbetningen icke bör vara mera
omfattande än att det kan sägas vara samma vara som återinföres. Någon
skarp gränsdragning mellan å ena sidan sådan återinförsel och å andra sidan
55
införsel av en vara som tillverkats av svensk råvara eller i vilken ingår en
mindre detalj av svenskt ursprung kan visserligen icke göras. Kommittén
har likväl med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att markera såval likheter
som olikheter i förhållande till reparationsfallet funnit det lämpligt att in
föra ett särskilt moment för här ifrågavarande ändamål. Härvid har emel
lertid beträffande tullens beräkning endast gjorts hänvisning till det i föl
jande moment behandlade mera generella fallet. Det nuvarande villkoret
angående tiden för återinförseln föreslås liksom i fråga om reparerade varor
upptaget i tillämpningsföreskrifterna.
Huvudregeln angående behandling av varor som helt eller delvis tillver
kats av svenskt (eller i Sverige förtullat) material är intagen i 6 § 4 mom.
och fastslår den tidigare beskrivna metoden med skillnadstull. Enligt vad
som framgår av det förut anförda är denna bestämmelse avsedd att tilläm
pas såväl beträffande utländska varor som framställts av svenska råvaror
eller halvfabrikat som beträffande utländska varor i vilka ingår mindre de
taljer av svenskt ursprung.
Fråga uppkommer här hur tullen på den utförda varan skall beräknas,
därest tullsatsen eller värdet ändrats under tiden mellan utförseln och in
förseln av den nya varan. Kommittén föreslår att beräkningen av tullen på
exportvaran sker efter förhållandena vid införseln av den färdiga varan.
Härigenom vinnes bl. a. att i det fall att samma tullsats gäller för exportva
ran som för importvaran — vilket torde vara det vanligaste om hänsyn ta-
ges jämväl till de via 3 mom. hit hänvisade fallen — det absoluta värdet av
varorna icke spelar någon roll utan endast den av bearbetningen föranledda
prisskillnaden. Kommittén anser det icke vara nödvändigt att i dylika fall
vid den praktiska tillämpningen fastställa tullvärdena för export- och im
portvaran; man bör under angivna förhållanden kunna applicera tullsatsen
direkt på de med bearbetningen förenade kostnaderna, och kommittén förut
sätter att generaltullstyrelsen kan utfärda anvisningar i syfte att möjliggöra
en dylik tillämpning. Vidare uttalar kommittén att vid tillämpningen av före
varande moment hänsyn bör tagas även till de med fram- och återtranspor-
ten förenade kostnaderna. Dessa får nämligen anses ingå i normalpriset för
den importerade men ej för den exporterade varan.
Regeln angående tullnedsättning för varor som tillverkats av svenskt ma
terial utgår från att vid ifrågavarande tillverkning icke uppkommit annan
vara (frånsett eventuellt avfall) än den som sedermera införes till riket.
Beträffande exempelvis kemiska produkter kan det emellertid hända att ex
portvaran ger upphov till varor av olika slag, och det uppkommer då vansk
liga eller rent av olösliga fördelningsproblem. Enligt kommitténs uppfatt
ning får det därför anses påkallat att, i varje fall till dess närmare erfaren
heter vunnits, i tillämpningsföreskrifterna begränsa ifrågavarande tullned
sättning till de först angivna fallen. Vidare uttalar kommittén att en förut
sättning för åtnjutande av här avsedd tullnedsättning i allmänhet bör vara
personlig identitet mellan importör och exportör; dispens härifrån bör emel
lertid icke anses utesluten exempelvis vid direkt samverkan mellan nämnda
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
56
personer. Slutligen föreslås såsom villkor för ifrågavarande förmån att va
rans införsel skall äga rum inom ett år från utförseln av det för tillverk
ningen använda materialet.
Frågan om nedsättning av tullen i fall då värdet av svenskt konstruktions-
arbete eller dylikt ingår i en importerad vara regleras enligt 6 § 5 mom. på
sätt tidigare anförts. Såsom en motsvarighet till identitetskravet i föregå
ende moment har i utkastet till tillämpningsföreskrifter stipulerats att arbe
tet skall ha verkställts av importören eller för dennes räkning.
Yttrandena
1 ulltaxekommitténs förslag till ökade tullättnader i fråga om varor som
undergått bearbetning i utlandet eller som där framställts av från Sverige
exporterade råvaror eller annan materiel har allmänt hälsats med tillfreds
ställelse, och de anmärkningar som framställts avser i regel endast detalj
spörsmål.
Bland de remissinstanser som yttrat sig allmänt tillstyrkande över kom
mitténs förslag märkes kommerskollegium, Sveriges industriförbund och
Kooperativa förbundet.
Generaltullstyrelsen uttalar att tillämpningen av de föreslagna bestäm
melserna i vad avser varor som efter utförseln undergått annan bearbetning
än reparation eller som helt eller delvis tillverkats av härifrån utfört mate
rial (6 § 3 och 4 mom.) otvivelaktigt kommer att föranleda vissa svårighe
ter. Dessa begränsas dock genom att i sistnämnda fall stadgas personlig
identitet mellan exportören av materialet och importören av den tillverkade
varan. Enligt styrelsens uppfattning finnes så starka skäl för en utvidgning
av tullindringsinstitutet att en sådan bör komma till stånd, och det av kom
mittén framlagda förslaget anses av styrelsen principiellt innebära en lämp
lig lösning av frågan. Vilka problem och svårigheter som kan uppstå vid
bestämmelsernas tillämpning låter sig icke i förväg helt överblicka; i den
mån bestämmelserna skulle visa sig mindre ändamålsenliga torde deras ut
formning framdeles få tagas under förnyat övervägande.
Vad beträffar spörsmål av mera speciell natur ifrågasätter styrelsen hu
ruvida icke den bestämmelse, enligt vilken man vid bedömande av huruvida
vara återinföres utan att ha undergått bearbetning skall bortse från vissa
angivna åtgärder, lämpligen borde ha sin plats i själva tulltaxeförordningen.
I fiåga om 6 § 2 mom. i kommitténs förslag föreslår styrelsen en omfor
mulering, syftande till att möjliggöra tullindring vid återinförsel av i ut
landet reparerade varor, även om varornas utförsel från Sverige icke skett
i reparationssyfte.
Enligt den föreslagna formuleringen av 4 mom. skall det, framhåller sty-
i elsen vidare, visas att där avsedda förhållanden är för handen. Något mot
svarande krav har icke uppställts i paragrafens övriga moment. Emellertid
får det enligt styrelsens uppfattning anses ligga i sakens natur att i samt
liga fall bevisbördan i fråga om identitet mellan utförd och införd vara åvi
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
57
lar varuhavaren. Användningen av olika uttryckssätt i de skilda momenten
kan giva anledning till missförstånd i detta hänseende. Styrelsen föreslår
en härav betingad jämkning av momentets lydelse.
I detta sammanhang framhåller styrelsen att enligt nuvarande tillämp
ningsföreskrifter förhandsbesked, huruvida och i vilken omfattning tullind-
ring kommer att medgivas, kan erhållas genom att varuhavaren före varans
utförsel gör skriftlig framställning därom hos tullverket. I samband med
prövningen av framställningen meddelas de närmare föreskrifter, som fin
nes erforderliga för att fastställa identiteten mellan den utförda och den
införda varan. Detta förfarande med tillståndsbevis synes böra bibehållas,
enär det innebär fördelar ur såväl tullverkets som trafikanternas synpunkt.
Av olika skäl torde dock förfarandet alltjämt åtminstone tills vidare icke
böra vara obligatoriskt, men styrelsen förutsätter att varuhavarna i eget
intresse begagnar sig av detsamma särskilt vid den mera omfattande bear
betning som avses i 4 mom.
Enligt styrelsens uppfattning är det lämpligt att styrelsen erhåller en ge
nerell befogenhet att, då särskilda skäl föreligger, medgiva utsträckning av
de tidsfrister som kan komma att fastställas i tillämpningsföreskrifterna till
denna paragraf.
Statens jordbruksnämnd framhåller att den nuvarande regeln om tull
frihet vid återinförsel i oförändrat skick, på grund av hänvisningar i jord-
bruksförfattningarna, med vissa undantag är tillämplig även på varor till
hörande prisregleringarna inom jordbruket och fisket. Då varor av ifråga
varande slag numera genom åtgöranden av vederbörande prisregleringsför
eningar vid exporten ofta torde vara åsatta lägre pris än det rådande in
hemska, kan ifrågasättas, om ej hithörande varor vid eventuell återinförsel
i stället bör regelmässigt avgiftsbeläggas och undantag från avgiftsbelägg
ningen medges endast om särskilda skäl föreligger. Jordbruksnämnden an
ser sålunda att jordbruksförfattningarna i fortsättningen icke skall hänvisa
till regeln om tullfrihet vid återinförsel. Författningsändringar i denna rikt
ning bör genomföras så snart lämpligen kan ske, oberoende av om ny tull-
taxeförordning utfärdas inom den närmaste framtiden. Ytterligare skäl för
dylik ändring uppkommer om den av tulltaxekommittén föreslagna utvidg
ningen av avgiftsfriheten i hithörande fall kommer till stånd. — Liknande
synpunkter anföres av Sveriges lantbruks för bund.
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hemställer att gene
raltullstyrelsen måtte få befogenhet att medgiva förlängning av de tidsfris
ter som angivits i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.
Sveriges automobilindustriförening uttalar, efter samråd med Sveriges
automobilimportörsförbund, att de föreslagna reglerna för nedsättning av
tullen på varor, som i utlandet tillverkats av svenskt material, bör få om
fatta även de fall, då den svenske importören tillställer sina utländska leve
rantörer emballage, som tillverkats och inköpts i Sverige. En sådan tolk
ning av bestämmelserna skulle enligt föreningens bedömande i hög grad
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
underlätta användningen av svenskt emballage för importgods. I fråga om
tullsatsen för i utlandet verkställda reparationer anser föreningen att skäl
skulle kunna anföras för att ha samma tullsats på reparationer som på delar
till bilar, men föreningen har för sin del icke någon erinran mot kommitténs
förslag i nu berörda hänseende. — Sveriges auiomobilhandlareförbund an
för liknande synpunkter.
Beträffande frågan om tullen för i utlandet verkställt reparationsarbete
anför Kungl. automobilklubben bl. a. att det hör till undantagen att ett for
don utföres endast eller huvudsakligen för att repareras. Däremot förekom
mer icke sällan att ett fordon under utlandsvistelse av olika skäl blir i be
hov av reparation. Automobilklubben anser det vara skäligt att släppa kra
vet på erläggande av tull på utförda reparationer åtminstone då det icke
rör sig om väsentliga förbättringar. Däremot synes erinran icke kunna rik
tas mot bibehållande av krav på tull om fordonet utförts uteslutande eller
huvudsakligen i syfte att repareras. I varje fall bör närmare klargöras i
vilken utsträckning anmälningsplikt beträffande gjorda reparationer före
ligger. — Liknande synpunkter anföres av Motormännens riksförbund.
Departementschefen
Kommitténs förslag innebär väsentligt ökade möjligheter till nedsättning
i tullen för varor som underkastats bearbetning i utlandet eller som där helt
eller delvis tillverkats med användning av svenskt material. Förslaget ligger
helt i linje med vårt lands strävanden att undanröja handelshindren mel
lan länderna. Behovet av åtgärder i förevarande syfte har under senare
år gjort sig alltmer gällande. Inom näringslivet har kommitténs förslag ock
så mötts med allmänt gillande, och de framkomna erinringarna avser en
dast detaljfrågor. Förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser över
ensstämmer i huvudsak med kommitténs förslag, även om vissa avvikelser
föreligger som jag återkommer till i det följande. Enligt min mening bör
därför åtgärder på här ifrågavarande område genomföras i huvudsaklig
överensstämmelse med tulltaxekommitténs förslag. Framhållas må dock att
förslagets praktiska konsekvenser är svåra att helt överblicka, eftersom
de hittillsvarande bestämmelserna i stor utsträckning omöjliggjort den här
avsedda trafiken. Frågan om bestämmelsernas lämpligaste utformning kan
därför få tagas under förnyat övervägande, sedan närmare erfarenheter vun
nits rörande deras tillämpning.
Enligt det nyssnämnda nordiska förslaget skall tullen på utomlands re
parerade varor, såvitt angår med värdetull belagda artiklar, beräknas efter
den för varor av ifrågavarande slag gällande tullsatsen och icke såsom en
ligt kommitténs förslag efter en enhetlig tullsats. I den danska motsvarig
heten till vår tulltaxeförordning har denna princip viss tillämpning även i
fråga om varor som införes efter annan bearbetning. Dessa olikheter mot
tulltaxekommitténs förslag torde sammanhänga med speciella, till Sverige
icke hänförliga förhållanden och bör enligt min uppfattning icke nu föran
leda någon avvikelse från nämnda förslag.
59
Vid utformningen av departementsförslaget har, med anledning bl. a. av
vissa av generaltullstyrelsen gjorda påpekanden, vidtagits smärre jämk
ningar av företrädesvis formell natur. Av viss reell betydelse kan måhända
vara slopandet av kravet på att utförseln skall ha skett i reparations- eller
bearbetningssyfte såsom villkor för tullnedsättning enligt 2 resp. 3 mom.
Förutom nyss berörda skiljaktighet mellan det nordiska förslaget och
kommittéförslaget föreligger även vissa olikheter i fråga om sådana detalj -
spörsmål som enligt kommitténs förslag skulle regleras av tillämpningsfö
reskrifterna. I det nordiska förslaget har sålunda som villkor för åtnjutande
av tullfrihet vid återinförsel i oförändrat skick föreskrivits identitet mellan
importör och exportör. Tulltaxekommittén har icke något dylikt krav utan
har tvärtom föreslagit avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om att
medgivande från den inhemske tillverkarens sida i vissa fall är nödvändigt
för åtnjutande av ifrågavarande förmån. I denna fråga ansluter jag mig
till den uppfattning som företrätts av tulltaxekommittén. I samband med
att man, på sätt nyss angivits, i 2 och 3 mom. slopar kravet på att utförseln
skall ha skett i reparations- eller bearbetningssyfte synes däremot skäl före
ligga att efter mönster av det nordiska förslaget uppställa krav på identitet
som nyss sagts icke blott då fråga är om den mera genomgripande bearbet
ning som avses i 4 mom. utan jämväl i de fall som åsyftas i 2 och 3 mom.
Även i ett annat hänseende synes en tillämpning i överensstämmelse med
det nordiska förslaget vara på sin plats. I detta förslag stadgas såsom vill
kor för här ifrågavarande tullförmåner — vilka ju baserar sig på att varan
eller till denna använt material tidigare utförts — att denna utförsel icke
skett för uppfyllande av en utförselförpliktelse i förhållande till tullverket.
Villkoret i fråga avser det förhållandet att varan (materialet) kan ha im
porterats tullfritt mot förpliktelse för importören att inom viss tid återut-
föra densamma (eller i vissa fall att utföra vara av samma mängd och be
skaffenhet). Det är uppenbart att dylik utförsel icke bör berättiga till
någon lindring av tullen vid en senare införsel av varan i oförändrat eller
bearbetat skick.
I anledning av de yrkanden som framställts om att generaltullstyrelsen
måtte erhålla befogenhet att medgiva utsträckning av föreskrivna tidsfris
ter vill jag framhålla att det synes lämpligt att i tillämpningsföreskrifterna
intages en allmän föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen i be
rörda hänseende.
Vad generaltullstyrelsen anfört rörande förhandsbesked beträffande till-
lämpningen av här ifrågavarande bestämmelser föranleder icke någon erin
ran från min sida.
I vissa remissyttranden har beträffande reparation av motorfordon i ut
landet ifrågasatts att åtminstone i viss mån knyta tullplikten vid syftet med
fordonets utförsel. Att med säkerhet avgöra delta syfte torde emellertid
ofta vara vanskligt, och det kan icke heller vara rimligt att cn omfattande
reparation skulle bli tullfri, därför att beslutet att låta utföra reparationen
träffats efter utresan från Sverige. Enligt min uppfattning bör de princi
Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
per som kommit till uttryck i det nu framlagda förslaget kunna tillämpas
även i fråga om reparation av motorfordon i samband med vistelse i utlan
det. I den mån bestämmelsernas praktiska tillämpning med avseende å be
rörda motorfordon så påfordrar, torde erforderliga anvisningar kunna ut
färdas av generaltullstyrelsen. — Såsom tulltaxekommittén påpekat hind
rar givetvis den här behandlade tullindringsregeln inte att den återinförda
varan, i den mån det är fördelaktigare, förtullas i vanlig ordning.
Vad som i förevarande sammanhang anförts av jordbruksnämnden och
lantbruksförbundet torde få ankomma på chefen för jordbruksdepartemen
tet att överväga vid utformningen av författningsbestämmelserna på jord
bruksområdet.
I vissa remissyttranden har föreslagits, att vid tillämpningen av här ifrå
gavarande bestämmelser skulle med svenskt material likställas svenskt em
ballage, som användes för transporter från utlandet. I anledning härav må
framhållas att emballaget i fråga, till skillnad från material och konstruk-
tionskostnader som avses i förevarande bestämmelser, icke ingår i varans
tillverkningsvärde och att det heller icke ifrågasättes, att värdet av emballa
get skall inräknas i varans tullvärde. Frågan gäller i stället huruvida den
med användningen av det svenska emballaget förenade kostnaden skall in
räknas i sagda värde. Detta är ett spörsmål som får bedömas enligt reglerna
för beräkning av varas tullpliktiga värde.
7. Skadade varor
Enligt bestämmelse i 10 § nuvarande tulltaxeförordning kan för vara,
som genom tillfällighet lidit skada under transporten till införselorten, ned
sättning medgivas i tullen, där denna beräknas annorledes än efter värdet,
med belopp som svarar mot minskningen i varans värde (när fråga är om
värdetull nedsättes tullen genom att den beräknas efter det reducerade vär
det). Påkallas tullnedsättning enligt nämnda författningsrum, skall varan
försäljas å offentlig auktion genom tullverkets försorg. Frågan om slopan
de av skyldigheten att låta försälja godset genom tullverkets försorg be
handlades av 1925 års tulltaxerevision, som emellertid fann att denna skyl
dighet borde bibehållas, enär statsverkets rätt till tull eljest kunde även
tyras.
Tulltaxekommittén
Kommittén hänvisar i denna fråga till ett uttalande av generaltullstyrel
sen och anför därvid följande.
Nuvarande förfarande enligt 10 § medför enligt vad generaltullstyrelsen
framhållit olägenheter för varuhavaren ej blott genom att denne förlorar
lörfoganderätten över godset och således icke kan taga erforderlig vård om
detsamma utan även därigenom, att försäljningen å auktion av praktiska
skäl ofta kommer till stånd först långt efter införseln och i vissa fall kan
draga kostnader som avsevärt överstiger tullnedsättningen. På grund här
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
61
av är det numera sällsynt, att en varuhavare finner med sina intressen för
enligt att påyrka tullnedsättning enligt 10 §.
Styrelsen anser att den större säkerhet, som för statsverkets del följer av
den offentliga försäljningen, icke torde kunna anses uppväga de berörda
olägenheterna för varuliavaren. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga att
i fråga om skadade varor, belagda med specifika tullar, tillämpa strängare
regler än i fråga om skadade värdetullvaror. Bestämmelserna om försälj
ning genom tullverkets försorg har därför slopats i det av generaltullstyrel
sen framlagda förslaget till ändrad lydelse av tulltaxeförordningen.
Kommittén delar generaltullstyrelsens uppfattning i berörda hänseen
de och har i 7 § av sitt förslag upptagit det av styrelsen föreslagna stadgan
det med allenast en formell jämkning. Förslaget innebär, förutom slopande
av kravet på offentlig auktion, jämväl viss utvidgning av området för stad
gandets tillämpning. Enligt förslaget skulle nämligen tullnedsättning med
ges icke blott för varor som skadats av tillfällighet utan även för varor
som lidit skada genom förskämning eller dylikt. I fråga om beräkningen
av varans värde i skadat tillstånd uttalar kommittén att exempelvis av för
säkringsbolag eller magistratsbesiktningsmän fastställt värde eller ersätt
ningsbelopp torde kunna tjäna såsom ledning. Den omgång som är förenad
med varuhavarens skyldighet att förebringa utredning om skadans upp
komst och erforderligt underlag för beräkning av den skadade varans vär
de anser kommittén innebära tillräcklig garanti för att bestämmelserna om
tullnedsättning icke åberopas i bagatellartade fall.
Yttrandena
Sveriges grossistförbund säger sig utgå från att den föreslagna bestäm
melsen äger tillämpning icke blott på varuparti där alla enheter är likvär
digt skadade eller för skämda utan jämväl på partier där endast vissa en
heter är delvis eller helt skadade eller förskämda. Den sortering som nume
ra måste företagas exempelvis beträffande frukt och som avser att utsorte
ra icke användbar frukt kan därmed bli överflödig. Förbundet anser det
därför tillfredsställande att den nya bestämmelsen ger möjlighet till ned
sättning av tullen med ett belopp som svarar mot hela partiets genomsnitt
liga värdeminskning genom förskämningen. Det är vidare sannolikt att
styrkandet av skadas eller förskämnings omfång kan avgöras även på an
nat sätt än som exemplifieras i betänkandet. Denna fråga bör bli föremål
för utredning i samband med berörda branscher.
Departementschefen
Kommitténs förslag till bestämmelser om tullnedsättning för skadade va
ror innebär dels avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om försälj
ning på offentlig auktion såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande
tullnedsättning, dels utvidgning av förmånen till att avse icke blott varor
som lidit skada genom tillfällighet utan även varor som lidit skada genom
förskämning eller dylikt. I förstnämnda hänseende finner jag icke anled
ning till erinran mot förslaget. Däremot ställer jag mig tveksam till att tull-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
nedsättning skulle medgivas på grund av sådan skada som beror på en med
varans beskaffenhet sammanhängande naturlig process. Även om det från
principiell synpunkt icke skulle vara något att invända mot en tullreduk
tion jämväl i sådana fall, måste det enligt min uppfattning ställa sig svårt
att i praktiken tillämpa kommitténs förslag på varor av åsyftat slag. En
gränsdragning mellan försämring av kvaliteten och skada i egentlig bemär
kelse torde vara mycket vansklig. Framhållas må vidare att tullnedsätt-
ningen endast skulle avse sådan skada som uppkommit under transporten
eller efter ankomsten till införselorten men innan varan anmälts till för-
tullning. Att avgöra i vilken utsträckning en förskämning av t. ex. ett
fruktparti skett före eller efter varans avsändande från skeppningsplatsen
torde ställa sig svårt. Jag är därför icke beredd att tillstyrka den av kom
mittén föreslagna utvidgningen av här ifrågavarande förmån.
I departementsförslaget har nuvarande bemyndigande för Kungl. Maj :t
att förordna om nedsättning av tullen för haverigods och sjöfynd — med
stöd varav i tullstadgan föreskrivits att nedsättning må ske på sätt är stad
gat om gods som under transport genom tillfällighet lidit skada — ersatts
med en direkt föreskrift om att här ifrågavarande regler skall tillämpas
även vid förtullning av haverigods och sjöfynd.
8. Särskild tullfrihet
Reglerna för s. k. särskild tullfrihet, vilka för närvarande är upptagna
i 5 § tulltaxeförordningen, återfinnes under 8 § i departementsförslaget.
Denna paragraf behandlas i det följande med hänsyn till bestämmelsernas
skiftande innebörd punkt för punkt.
Punkterna 1 och 2 (varor för främmande beskickningar
och konsulat m.fl.)
Dessa punkter gäller de i nuvarande 5 § a), b) och c) avsedda tullfrihets-
förmåner. Det gäller här — vid sidan av tullfrihet för varor som införes för
konungahusets räkning — förmåner som enligt internationell sedvänja till
kommer främmande makters diplomatiska och konsulära representanter.
Kommitténs förslag har icke avsett någon ändring i sak av nuvarande be
stämmelser, men i enlighet med de allmänna principerna för revisionsarbe
tet har en viss förenkling vidtagits bl. a. genom att två punkter i den nuva
rande förordningen sammanslagits. Förslaget ger icke anledning till erinran
från min sida.
Punkten 3 (varor för internationella organisationer)
Enligt internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige, har
Förenta Nationerna och vissa andra internationella organisationer samt till
dessa knutna personer tillerkänts immunitet och privilegier av viss omfatt
ning. Genom lagen den 10 juli 1947 om särskilda förmåner för vissa interna
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
63
tionella organisationer har dessa förmåner lagfästs för Sveriges vidkomman
de. Förmånerna i fråga innefattar bland annat tullfrihet av i huvudsak sam
ma karaktär som för diplomatiska tjänstemän. Kommittén har av praktiska
skäl funnit lämpligt att i tulltaxeförordningen upptaga ifrågavarande för
mån som ett särskilt medgivande, motsvarande vad som gäller för diploma
tiska och konsulära tjänstemän. Jag biträder kommitténs förslag.
Punkten 4 (varor medförda av resande)
Tulltaxekommittén
Kommitténs förslag till denna punkt avser att genom ett allmänt hållet
stadgande i tulltaxeförordningen lägga grunden för den tullfrihet som bör
tillkomma resande med avseende å av dem införda artiklar. Kungl. Maj :t
skulle därefter utfärda detaljbestämmelser i huvudsak motsvarande vad som
gäller enligt momenten d) och e) av nuvarande 5 § jämte därtill anknutna
tillämpningsföreskrifter.
Kommittén har övervägt sådan inskränkning i den för cyklar, kameror,
skrivmaskiner och dylika varor av »kapitalvarukaraktär» medgivna tullfri
heten att denna förmån skulle få åtnjutas endast av person som icke är bo
satt i Sverige. Kommittén framhåller dock att önskvärdheten ur principiell
och i viss mån näringspolitisk synpunkt av en dylik anordning får vägas mot
de olägenheter med avseende å resandetrafikens smidiga förlopp som kan
vara förenade med densamma.
Kommittén har vidare ansett det böra övervägas huruvida tillräckliga skäl
föreligger att bibehålla nuvarande bestämmelse om att cykel med hjälpmo
tor må åtnjuta tullfrihet allenast under förutsättning att fordonet är gam
malt och brukat.
I fråga om för återutförsel avsedda resesouvenirer gäller enligt internatio
nella överenskommelser tullfrihet intill ett sammanlagt värde av högst 2 700
kronor för resande hemmahörande i utomeuropeiskt land och högst 600
kronor för resande hemmahörande i europeiskt land. Enligt kommitténs
uppfattning finns för vårt lands vidkommande knappast tillräckliga skäl att
upprätthålla någon skillnad mellan nämnda kategorier av resande, utan kom
mittén anser lämpligt att båda kategorierna medgives tullfrihet för ifråga
varande resesouvenirer exempelvis intill ett till 3 000 kronor avrundat be
lopp.
Yttrandena
Generaltullstijrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde ute
slutas icke blott varor som införes i handelssyfte utan även varor som in
föres för yrkesmässig förbrukning. Emellertid anser styrelsen det tillfyllest
att dylika inskränkningar regleras genom tillämpningsföreskrifterna, varför
styrelsen endast föreslår alt orden »annorledes än i handelssyfte» utgår ur
förevarandc moment.
64
Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Vad angår den av kommittén ifrågasatta begränsningen av tullfriheten för
vissa artiklar till personer, som icke är bosatta i Sverige, uttalar styrelsen
bl. a. följande.
Den smidiga behandling av resande som numera genomförts förutsätter
att sedvanlig reseutrustning är tullfri. I praktiken torde bär i riket bosatta
personer sedan lång tid tillbaka åtnjutit sådan tullfrihet, före 1952 dock
endast för begagnade artiklar. Den jämsides gällande tullfriheten för varor
till ett värde av högst 275 kronor skulle i många fall ej förslå för att göra
ens begagnade kameror, skrivmaskiner etc. tullfria. Möjlighet att i uppen
bara fall av missbruk vägra tullfrihet föreligger genom stadgandet, att tull
friheten avser »förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under re
san». Styrelsen förordar således, att orden »såvitt angår person, som icke är
bosatt i Sverige» utgår ur 1 mom. andra stycket.
Beträffande frågan huruvida tullfriheten för av resande införd cykel med
hjälpmotor skall begränsas till gammal och brukad sådan cykel eller icke
anför styrelsen följande.
I sak föreligger icke anledning att i tullhänseende behandla cykel med
hjälpmotor annorlunda än andra motorfordon. För motorfordon har kom
mittén ifrågasatt mycket liberala bestämmelser för medgivande av tempo
rär tullfrihet, innebärande att deposition av eller annan garanti för belö
pande tull icke skulle erfordras. En förutsättning för så liberala föreskrifter
är, att särskild kontroll utövas över att fordon, som varaktigt kvarbliva här
i riket, vederbörligen förtullas. Sådan kontroll utövas nu i samband med in
registreringen här i riket. Då emellertid cyklar med hjälpmotor ej äro regi-
streringspliktiga i Sverige, kan motsvarande kontroll ej anordnas i fråga om
dylika. Å andra sidan synes det önskvärt att cyklar med hjälpmotor i tull
hänseende icke behandlas ofördelaktigare än andra och värdefullare trans
portmedel. Den enda praktiska lösningen synes då vara att gå ett steg längre
och lämna definitiv tullfrihet för dylika cyklar. Möjlighet synes emellertid
böra föreligga att i fall av uppenbart missbruk vägra tullfrihet för cykel
med hjälpmotor — även för det fall att den införes av en utlänning. Viss
möjlighet erhålles genom den ifrågavarande inskränkningen av tullfriheten
till att omfatta endast »gammalt och brukat» fordon. Styrelsen vill således
för sin del förorda att berörda inskränkning bibehålies.
Vad beträffar kommitténs förslag till utvidgad tullfrihet för resesouveni-
rer, avsedda att återutföras, innebärande att envar resande hemmahörande
i främmande land skulle få tullfrihet för dylika varor till ett värde av högst
il 000 kronor, anför styrelsen följande.
Styrelsen hyser för sin del farhågor för konsekvenserna av en så liberal
tullfrihetsregel, särskilt med hänsyn till den stora resandefrekvensen mel
lan Sverige och våra närmaste grannländer. Begreppet souvenirer innefattar
i vidsträckt bemärkelse prydnadsartiklar och personliga artiklar av alla slag,
därav många artiklar som äro belagda jämväl med särskild skatt. Vid tullfri
het, varom nu är fråga, föreligger icke möjlighet att hålla kontroll över att
återutförsel verkligen sker. Styrelsen vill för sin del således ifrågasätta, om
icke de ovannämnda av innevarande års riksdag antagna bestämmelserna,
vilka utgöra internationell standard, borde bibehållas tills vidare.
Vidare framhåller styrelsen att den tullfrihet som nu medgives för varor
till ett värde understigande vissa angivna belopp endast avser varor vilkas
65
värde helt faller inom angiven värdegräns. Kommittén har i sitt förslag till
tillämpningsföreskrifter icke medtagit motsvarande begränsning, varför så
ledes »partiell* tullfrihet i förekommande fall skulle åtnjutas beträffande
värdefullare föremål. Ett genomförande av detta förslag skulle ge tullfrihe
ten en helt annan innebörd än den ursprungligen åsyftade. Relativt värde
fulla artiklar skulle kunna bli helt tullfria — och i förekommande fall även
befriade från annan indirekt skatt — genom att flera personer gemensamt
införde desamma. Styrelsen förordar att tullfriheten alltjämt begränsas till
föremål, vars värde helt faller inom angivna värdegränser.
I detta sammanhang har styrelsen även berört den import av livsmedel
som ägt rum med utnyttjande av den till här ifrågavarande tullfrihetsförmå-
ner anknutna rätten för resande till avgiftsfri införsel av vissa livsmedel.
Vad styrelsen därvid anfört baserar sig på då gällande regler, enligt vilka
såsom villkor för tull- och avgiftsfriheten gällde, att resan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa varor. Efter att ha be
rört de praktiska svårigheter som varit förenade med tillämpning av detta
villkor och konstaterat att tulltaxekommittén icke behandlat frågan på an
nat sätt än att kommittén i sitt utkast till tillämpningsföreskrifter gjort en
mindre jämkning i lydelsen av förenämnda villkor diskuterar styrelsen olika
möjligheter att ändra ifrågavarande regler. En möjlighet skulle vara att
föreskriva bestämda maximikvantiteter, en annan att såsom villkor för tull-
och avgiftsbefrielse stadga att varornas mängd och beskaffenhet känneteck
nar dem såsom avsedda för sedvanligt icke yrkesmässigt bruk. Något direki
förslag i ämnet framlägges emellertid icke.
Frågan om resandes införsel av livsmedel beröres även av statens jord
bruksnämnd. Nämnden anser det angeläget att möjligheter skapas att för
hindra missbruk av bestämmelsen om avgiftsfri införsel. Enligt nämndens
mening skulle den enklaste lösningen vara att föreskriva en bestämd maximi-
lcvantitet. — Sveriges lantbruks förbund har anfört liknande synpunkter. —
Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges speceri- & lanthandlareförbund,
Sveriges industriförbund och landsfiskalen i Torsby distrikt bär berört frå
gan om resandes införsel av livsmedel.
Svenska turisttrafikförbundet anser att de av kommittén föreslagna be
stämmelserna måste betraktas som ytterligare lättnader ur turisttrafikens
synpunkt och tillstyrker därför förslaget.
Sjöfartsstyrelsen framhåller att de speciella förhållanden, under vilka sjö
folket lever och arbetar, medför att för dem en resa icke på samma sätt som
för resande i allmänhet utgör en isolerad företeelse utan oftast endast är ett
led i deras normala yrkesutövning. Med hänsyn härtill finner styrelsen det
skäligt att begränsningen i fråga om tullfrihet för gångkläder in. m. till vad
som icke prövas överstiga behovet under resan slopas för sjöfolkets del. Vi
dare anser sjöfartsstyrelsen att även sjöfolket bör komma i åtnjutande av
tullfrihet intill ett sammanlagt värde av 275 kronor för varor, avsedda för
sjömannens eller hans familjs personliga behov eller till gåva till närstå
ende person för dennes personliga bruk.
5
llihang titt riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98
Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1900
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Departementschefen
Kommitténs förslag att reglera hithörande frågor genom ett allmänt hål
let stadgande i tulltaxeförordningen och mera detaljerade regler i tillämp
ningsföreskrifterna har icke föranlett någon erinran från remissinstanser
nas sida. Någon anmärkning mot kommitténs utformning av den generella
bestämmelsen i förordningen har icke heller framkommit, med undantag för
generaltullstyrelsens förslag att till tillämpningsföreskrifterna överföra vill
koret att importen skall ske annorledcs än i handelssyfte. Jag anser mig
emellertid höra i stort sett följa kommitténs förslag till förordningens ly
delse i denna punkt.
Vad därefter beträffar utformningen av tillämpningsföreskrifterna har
dessa tilldragit sig störst intresse med hänsyn till resandes import av livs
medel. Denna fråga har emellertid efter remissbehandlingen kommit i ett
annat läge genom en ändring som vidtagits i de nuvarande bestämmelserna.
Det tidigare för tullfrihet gällande villkoret, att resan uppenbarligen icke
företagits i syfte att tullfritt införa varorna, har nämligen år 1958 ersatts
med villkoret att varornas mängd och beskaffenhet icke giver anledning an
taga att de införes i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. Nå
gon anledning att i sak vidtaga någon ändring i det sålunda gällande vill
koret torde icke föreligga.
I fråga om tillämpningen i övrigt av bestämmelserna kan jag i huvudsak
ansluta mig till generaltullstyrelsens uttalanden.
I anledning av vad sjöfartsstyrelsen anfört vill jag framhålla att det i
\issa hänseenden kan vara vanskligt att utan vidare tillämpa de för resande
gällande reglerna jämväl på personer anställda ombord å fartyg. Frågan i
vad mån ett sådant likställande av dessa kategorier lämpligen kan ske torde
tå tagas i övervägande vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.
Punkten 5 (verktyg m. m. för yrkesutövare)
' Denna punkt motsvarar 5 § f) i nuvarande tulltaxeförordning. Kommit
téns förslag innebär en i huvudsak formell jämkning av gällande bestäm
melser. Föi slaget ger icke anledning till någon erinran från min sida.
Punkten 6 (förnödenheter å transportmedel)
Tulltaxekommittén
Punkten 6 motsvarar 5 § g) och h) i nuvarande tulltaxeförordning, sist
nämnda moment dock endast i vad det avser förnödenheter. I kommitténs
förslag har tullfriheten utsträckts till att gälla förnödenheter för alla slag av
transportmedel, under det att förmånen, utom såvitt angår bensin, enligt
nuvarande regler endast avser förnödenheter till fartyg eller luftfartyg. Kom
mitténs formulering innebär vidare en uppmjukning av det nuvarande vill
koret, att förnödenheterna skall kvarbliva å transportmedlet; ändringen av
ser att möjliggöra tillfälligt bortförande utan att tull behöver erläggas.
67
I kommitténs betänkande har framhållits att nuvarande 5 § h) tulltaxeför-
ordningen även omfattar fartygsinventarier och att generaltullstyrelsen fö
reslagit att tullfriheten skulle utvidgas till att omfatta jämväl luftfartygsin-
ventarier. Kommittén har icke i och för sig haft någon erinran mot detta för
slag men förordat att det åsyftade resultatet skall åstadkommas på annat
sätt, nämligen genom införande av Aussa anmärkningar rörande behandling
en av inventarier av ifrågavarande slag i kap. 88 och 89 i tulltaxan.
Yttrandena
Generaltullstgrelsen anser att den åsyftade innebörden av bestämmelsen
bäst klargöres genom att tullfriheten för varorna uttryckligen angives gälla
endast så länge de tillhör transportmedlet.
Departementschefen
Enligt min mening ligger det i sakens natur att här ifrågavarande tullfri-
hetsmedgivande gäller endast så länge varorna tillhör transportmedlet, och
jag finner det icke nödvändigt att i författningstexten särskilt angiva detta.
Jag anser mig sålunda kunna godtaga den formulering som använts i kom
mitténs förslag.
I detta sammanhang må nämnas att kommitténs förslag till reglering av
vissa hithörande frågor genom införande av särskilda anmärkningar i tull
taxan redan genomförts i samband med den år 1958 verkställda revisionen
av taxan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Punkten 7 (proviant å transportmedel)
Tulltaxekommittén
Kommittén har föreslagit en mera allmän formulering än den som använ
des i 5 § k) nuvarande tulltaxeförordning. Förslaget innebär att tullfrihet
skulle, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för proviant, med
förd å och avsedd för besättning eller passagerare å transportmedel, som in
kommer i trafik. I tillämpningsföreskrifterna skulle i stort sett upptagas de
detaljbestämmelser som nu förekommer i själva förordningen. Kommittén
anser dock icke tillräckliga skäl föreligga alt bibehålla det undantag från
tullfriheten som nu beträffande restaurangvagnar göres för konserver samt
dryckes- och tobaksvaror, i \ad undantaget avser konserver och andra dryc
kesvaror än rusdrycker.
Yttrandena
Sveriges redareförening anser att den i kommitténs förslag förekommande
inskränkningen »i den mån Konungen därom förordnar» bör utgå ur författ
ningstexten; som skäl härför anföres att det icke bör ifrågakomma att med
stöd av de nya bestämmelserna göra någon ändring i hittills tillämpad praxis
beträffande tullfrihet för här avsedd proviant.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Departementschefen
I anledning av vad Sveriges redareförening anfört vill jag framhålla, att
den angivna inskränkningen icke åsyftar någon begränsning av förmånerna
utan endast har det praktiska syftet att möjliggöra en mera rationell ut
formning av bestämmelserna, i det att själva förordningens text icke behö
ver belastas med några detaljbestämmelser; jag finner icke anledning från
gå kommitténs förslag på denna punkt.
Punkten 8 (livsförnödenheter för djur under transport)
Denna punkt motsvarar 5 § v) i gällande tulltaxeförordning; i enlighet
med tulltaxekommitténs förslag har bestämmelserna överförts med allenast
en mindre jämkning, innebärande möjlighet till en mera fri tolkning av be
greppet bestämmelseort än vad nu är fallet.
Punkten 9 (ventilationstrummor och garneringsmateriel)
I enlighet med vad som tidigare anförts i avsnittet rörande behandlingen
av emballage har här införts en mot nuvarande regler (5 § q) svarande be
stämmelse om tullfrihet för ventilationstrummor för lastrum och s. k. gar
neringsmateriel till skydd för gods under transport.
Punkten 10 (inventarier från förolyckat fartyg m. m.)
Tulltaxekommittén
Kommittén har i sitt förslag (8 § 9 mom.) genom en viss jämkning av den
nu i 5 § h) använda formuleringen velat ge uttryck åt att här avsedd tullfri
het endast bör gälla gods som införes till vårt land i samband med bärg
ningen. Vidare föreslår kommittén en saklig ändring såtillvida att enligt
kommitténs förslag icke blott inventarier utan även annan till last icke hän-
förlig materiel skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. Förslaget innebär
dessutom att tullfriheten, som nu endast avser inventarier till fartyg, ut-
sträckes till att omfatta även inventarier m. m. från förolyckat luftfartyg.
Yttrandena
Generaltullstyrelsen berör den ändring av formuleringen, varmed kom
mittén velat klargöra att utomlands bärgat gods, som på kommersiell väg
försålts till Sverige, icke skall komma i åtnjutande av här ifrågavarande tull
frihet. Detta anser styrelsen fullt klart framgå även av den nuvarande tex
ten, enär sålunda försålt gods ej kan anses tillhöra det förolyckade fartyget
längre. I praxis har författningsrummet också fått sådan tolkning. Kommit
téns förslag kan eventuellt föranleda tvekan huruvida utomlands bärgat
gods, som återföres till den svenske ägaren med t. ex. annat honom tillhörigt
fartyg, må lämnas tullfritt enligt ifrågavarande bestämmelse. I sådant fall
69
synes emellertid enligt styrelsens uppfattning övervägande skäl tala för tull
frihet. Då den gällande formuleringen av bestämmelsen lett till en lämplig
praxis på området, anser styrelsen det ur praktisk synpunkt vara fördelak
tigt alt i här berörda avseende icke vidtaga någon ändring av den nuvarande
texten.
Departementschefen
Kommitténs förslag biträdes av mig med en mindre jämkning i enlighet
med generaltullstyrelsens yttrande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Punkten 11 (liktransporter)
Punkten har i enlighet med tulltaxekommitténs förslag (8 § 10 mom.)
oförändrad överförts från 5 § x) i nuvarande förordning.
Punkten 12 (flyttsaker och hemgift)
Nuvarande tulltaxeförordning innehåller två olika moment för varor, som
införes i samband med inflyttning till riket, det ena (5 § 1) avseende varor,
som erhållits såsom hemgift eller bröllopsgåva i anledning av giftermål med
här i riket bosatt person, det andra (5 § in) avseende flyttsaker i allmänhet.
Tillämpningsområdet för de båda momenten är något olika, i det att tull
friheten för hemgift och bröllopsgåva är begränsad till »färdiga hushålls-
eller klädespersedlar», under det att tullfriheten för flyttsaker i allmänhet
avser »husgeråds- eller andra lösörepersedlar». Vissa olikheter föreligger
även med avseende å kravet på den inflyttande personens hemvist eller vis
telse utomlands. Slutligen gäller beträffande flyttsaker i allmänhet såsom
villkor att de är gamla och brukade, under det att dylik begränsning själv
fallet icke är föreskriven beträffande hemgift och bröllopsgåva.
Tulltaxekom mittén
Kommittén föreslår (8 § 11 mom.) att tullfriheten i samband med inflytt
ning från utlandet behandlas i ett sammanhang och att därvid i själva
tulltaxeförordningen endast intages ett allmänt hållet stadgande om tull
frihet för varor, som annorledes än i handelssyfte införes av dem som in
flyttar, under det att detaljbestämmelserna i överensstämmelse med av
kommittén eljest använda principer överflyttas till tillämpningsföreskrifter
na. I fråga om detaljbestämmelserna anför kommittén bl. a. följande.
Generallullslyrelsen har föreslagit vissa utvidgningar av tullfrihetsmed-
givandet enligt båda de nuvarande momenten, dels genom att tullfriheten
för flyttsaker i allmänhet skulle omfatta även hemberedda livsmedel, dels
genom att tullfriheten för varor som införes i anledning av giftermål skulle
utsträckas till att avse »färdiga husgeråds-, heminrednings- eller klädesper
sedlar» samt gälla oavsett på vilket sätt artiklarna förvärvats (alltså icke en
dast om de utgör hemgift eller bröllopsgåva). Kommittén biträder styrelsens
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
förslag i vad avser flyttsaker i allmänhet. Vad angår varor som införes med
anledning av giftermål kan ifrågasättas, huruvida man icke skulle kunna ta
steget fullt ut och låta de för flyttsaker i allmänhet gällande, något libera
lare reglerna angående bl. a. omfattningen av tullfrihetsmedgivandet gälla
även här. Tvekan kan dock råda i detta hänseende på grund av risken för
missbruk. Kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har därför på
denna punkt givits en alternativ utformning. Enligt kommitténs uppfatt
ning bör hinder icke möta att ge uttrycket »husgeråds- och lösörepersedlar»
sådan tolkning, att däri kan inbegripas även smärre kvantiteter av varor som
lakans- och handduksväv, vilka ej sällan ingår bland de artiklar som med-
föres vid inflyttning i anledning av giftermål.
Yttrandena
Generaltullstyrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde
uteslutas ej blott varor, som införes i handelssvfte, utan jämväl varor, som
införes för yrkesmässig förbrukning; inskränkningarna synes emellertid
böra överföras till tillämpningsföreskrifterna. Vad beträffar frågan huruvida
person, som flyttar till Sverige på grund av giftermål, skall åtnjuta tullfrihet
för varor av alla slag eller blott för husgeråds-, heminrednings- och klädes
persedlar förordar styrelsen det senare alternativet, då detta synes bäst svara
mot det praktiska behovet. Det liberalare alternativet synes kunna inbjuda
till missbruk, exempelvis med avseende å bilar. Väljes det snävare alternati
vet kan ifrågasättas, om icke i författningstexten klart borde utsägas, att
även material för tillverkning av nämnda slag av persedlar må införas tull
fritt.
Departementschefen
I fråga om grundbestämmelsen i tulltaxeförordningen biträder jag i stort
sett kommitténs förslag.
Vad beträffar tillämpningen av den sålunda föreslagna bestämmelsen sy
nes mig försiktigheten bjuda att åtminstone tills vidare följa den av general
tullstyrelsen förordade något restriktivare linjen.
Punkten 13 (arv, testamentsförvärv och gåvor)
Enligt gällande bestämmelser åtnjutes i vissa speciella fall tullfrihet för
gåvor, men i övrigt föreligger inga bestämmelser om tullfrihet för benefika
förvärv. Hos tulltaxekommittén föreslog generaltullslyrelsen utsträckning i
vissa hänseenden av tullfriheten för gåvor samt, under hänvisning bl. a. till
bestämmelser i andra länder, införande av tullfrihet för arvegods.
Tulltaxekommittén
Kommittén finner att tullfrihet i många fall kan vara befogad när det
gäller varor av här ifrågavarande karaktär och föreslår att i tulltaxeförord
ningen intages en generellt hållen bestämmelse (8 § 12 mom.) som ger
Kungl. Maj :t möjlighet att närmare reglera hithörande frågor i tillämpnings
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
71
föreskrifterna; kommittén liar därvid gjort undantag för tobaksvaror, cigar
rettpapper och rusdrycker.
I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén upptagit åtskil
liga fall i vilka tullfrihet enligt denna bestämmelse ansetts böra ifråga-
komma.
Tullfrihet skulle sålunda medgivas för liusgeråds- och andra lösörepersed
lar vilka erhållits i arv. Kommittén anser det icke påkallat att föreskriva
att varorna skall vara gamla och brukade; att detta i regel är förhållandet
ligger i sakens natur, men om undantagsvis såsom arv erhålles obegagnade
artiklar bör dessa icke på grund därav vara uteslutna från tullfriheten. Kom
mittén finner av praktiska skäl lämpligt att med arv likställa vad som av
arvsberättigad erhållits genom testamente.
Vidare skulle tullfrihet medgivas för utmärkelsetecken och hedersgåvor
in. in. i enlighet med en av generaltullstyrelsen föreslagen formulering, in
nebärande viss utvidgning av den tullfrihet som för närvarande gäller (5 §
t) för av främmande statsmyndigheter förlänade ordenstecken och dylikt
ävensom utställningsmedaljer och tävlingspris.
Tullfrihet skulle även medgivas för gåvor till sjukhus eller allmän vård
anstalt, ett medgivande som saknar motsvarighet i de nuvarande bestäm
melserna.
Nuvarande stadgande om tullfrihet för gåvor till sjömän (5 § n) skulle
bibehållas i sak oförändrat, men utan nu gällande reciprocitetskrav.
Tullfrihet skulle vidare medgivas för gåvor till vetenskapliga institutio
ner. Denna tullfrihet täcker delvis ett område, som är föremål för en i
UNESCO :s regi ingången konvention, men man har beträffande gåvor här
i landet enligt tidigare särskilda bestämmelser sträckt sig längre än vad
fallet är i UNESCO-konventionen, och kommitténs förslag innebär en ytter
ligare utvidgning av ifrågavarande förmån. Kommittén anser det lämpligast
alt ett sådant, främst ur intern synpunkt motiverat stadgande upptages i
samband med reglerna för andra gåvor, under det att de bestämmelser, som
mera direkt tar sikte på genomförande av UNESCO-konventionen, behandlas
i en punkt för sig (punkten 15).
I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har slutligen upptagits
eu helt ny bestämmelse om tullfrihet för gåvor till enskilda. Kommittén
finner en begränsning till försändelser med ett värde av högst 100 kronor
vara en i avvaktan på närmare erfarenheter lämplig anordning.
I detta sammanhang berör kommittén även frågan om tullfrihet för gåvor
till Rädda barnens riksförbund (förutvarande Föreningen Rädda barnen).
Kommittén erinrar om att tullfrihet för sådana gåvor brukat medgivas av
riksdagen för två år i sänder och meddelats i skrivelse till generaltullstyrelsen.
Då medgivandet endast tillkommer viss organisation och i varje fall under
normala förhållanden kommer i tillämpning i elt begränsat antal fall, ifrå
gasätter kommittén huruvida icke tullfriheten liksom hittills lämpligen bör
stadgas i särskild skrivelse. 1 fortsättningen skulle denna emellertid kunna
utfärdas av Kungl. Maj :t utan riksdagens beslut i varje särskilt fall.
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
I anslutning härtill må erinras om att innevarande riksdag, på förslag
av bevillningsutskottet, törlängt tullfriheten för Rädda barnens riksförbund
tills vidare (Prop. 1960: 4, BevU 4, Rskr 70). Utskottet förutsatte i sitt be
tänkande att frågan skulle omprövas, därest generella regler om tullfrihet
infördes för gåvor till ideella organisationer.
Yttrandena
Generaltullstyrelsen anser särskild anledning icke föreligga att i detta
sammanhang påpeka att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror och
rusdrycker. Motsvarande stadgande finnes icke i exempelvis punkterna 11
och 13 i kommitténs förslag. Med hänsyn till att bestämmelserna om gåvor
är avsedda att kunna komma i tillämpning även på varor, inköpta i utlandet
för skänkta medel, ifrågasätter styrelsen om icke ordalydelsen borde jäm
kas till: »varor som inkomma från utlandet» i stället för »varor som er
hållas från utlandet».
I fråga om gåvor till enskild person framhåller styrelsen att tullfrihet bör
åtnjutas även för försändelser av högre värde än 100 kronor, om mottagarna
är flera och gåvan till var och en har högst 100 kronors värde; det förut-
sättes att i gåvans värde inräknas jämväl till äventyrs tullfria artiklar. Med
åberopande tillika av vissa närmast redaktionella synpunkter föreslår sty
relsen att bestämmelsen om tullfrihet för ifrågavarande artiklar erhåller
följande lydelse:
enstaka gåvoföjsändelser till enskild person under förutsättning, att gå
vans värde uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för
mottagarens eller hans familjs personliga behov; skolande vid beräkningen
av värdet i tillämpliga delar gälla vad i tillämpningsföreskrifterna till 8 §
4 mom. tulltaxeförordningen stadgas.
Vad angår den i betänkandet omnämnda tullfriheten för Rädda barnens
riksförbund anser styrelsen att ur rent praktisk synpunkt skäl kan anföras
lör att denna behandlas i tillämpningsföreskrifterna.
Statens jordbruksnämnd anser att den av tulltaxekommittén föreslagna
allmänna bestämmelsen om tullfrihet för gåvosändningar i princip torde
kunna göras tillämplig även på varor tillhörande jordbruksregleringen un
der förutsättning av viss maximering av kvantiteten. — Sveriges lantbruks-
förbund uttalar däremot att tullfriheten i princip icke bör gälla livsmedel
men säger sig med visst förbehåll kunna acceptera tullfrihet under samma
förutsättning som jordbruksnämnden.
Statens medicinska forskningsråd, kanslern för rikets universitet, atom
kommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker kom
mitténs förslag i vad avser gåvor till vetenskapliga institutioner.
Rädda barnens riksförbund anser att eu bestämmelse om tullfrihet för
gåvor till förbundet helst borde införas i själva tulltaxeförordningen men
anser det icke vara någon större olägenhet om frågan löses på sätt kom
mittén föreslår.
Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
73
Departementschefen
Kommitténs förslag att i tulltaxan införa en allmän bestämmelse för reg
lering av frågan om tullfrihet för benefika förvärv finner jag ändamålsen
ligt. Härvid bör testamentariska förvärv helt likställas med arv. Vad beträtfar
bestämmelsens utformning delar jag general tullstyrelsens uppfattning att
det icke är erforderligt att i detta sammanhang göra någon reservation för
tobaksvaror, cigarrettpapper och rusdrycker; i vad mån tullfrihet kan få åt
njutas för varor av ifrågavarande slag regleras för närvarande av de särskil
da föreskrifter som behandlar rätten till införsel av dylika varuslag. Det
synes också lämpligt att såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt ge bestäm
melsen sådan formulering att det står klart att tullfrihet jämväl skall kun
na ifrågakomma beträffande varor som inköpts för från utlandet skänkta
medel.
I fråga om tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om gåvor till
privatpersoner kan jag ansluta mig till vad general tullstyrelsen anfört.
Frågan om begränsning av de kvantiteter livsmedel som skall tillåtas in
förda avgiftsfritt med stöd av förevarande bestämmelse regleras i författning
arna rörande införseln av sagda varor.
I fråga om tullfriheten för gåvor till Rädda barnens riksförbund anslu
ter jag mig till vad tulltaxekommittén anfört därom, att frågan om tullfrihet
i fortsättningen skall kunna avgöras av Kungl. Maj :t utan att riksdagens
beslut i det särskilda fallet erfordras.
Punkten 14 (varuprov m. m.)
Varuprov kommer för närvarande i åtnjutande av särskild tullfrihet enligt
5 § o) tulltaxeförordningen, därest de saknar eller har allenast obetydligt
handelsvärde; för varuprov som icke uppfyller detta villkor kan enligt 8 §
1 mom. a) samma förordning medgivas temporär tullfrihet, d. v. s. tullfri
het under villkor att varorna återutföres. Bestämmelserna avser nänmast
varuprov, som tjänar till att demonstrera (presumtiva) importvarors beskaf
fenhet eller arbetssätt, men de torde i praktiken tillämpas även på varu
prov, avsedda att tjäna till ledning för här bedriven varutillverkning.
Mönster är enligt gällande bestämmelser likställda med varuprov; med
mönster avses därvid sådana avbildningar av en vara som skall ersätta prov
å densamma.
Beträffande modeller finns icke någon annan särskild föreskrift än att
temporär tullfrihet enligt 8 § 1 mom. a) tulltaxeförordningen medgives för
varor avsedda att tjäna som bl. a. modeller vid tillverkning av exportvara.
Formellt skulle således varken särskild eller temporär tullfrihet kunna ifrå
gakomma för andra modeller, men i praktiken torde temporär tullfrihet i
viss utsträckning ha medgivits genom eu vidsträckt tolkning av uttrycket
»varuprov och mönster».
74
Kungl. Majrts proposition nr 98 år 1960
Tulltaxekommittén
I fråga om varuprov och mönster finner kommittén nuvarande praxis na
turlig och ifrågasätter icke någon ändring. Beträffande modeller anför kom
mittén i huvudsak följande.
I fråga om modeller som tjänar till att demonstrera importvarors beskaf
fenhet eller arbetssätt torde icke finnas anledning till strängare behandling
än som tillämpas för varuprov. Enligt kommitténs uppfattning bör man, oav
sett om modellerna kan anses äga handelsvärde eller ej — något som ju kan
vara synnerligen vanskligt att avgöra — kunna medgiva särskild tullfrihet,
när ändamålet tydligt framgår av material eller utförande. Därest detta icke
är fallet bör temporär tullfrihet medgivas.
När fråga är om modeller till ledning vid inhemsk varutillverkning får sa
ken anses vara mera tveksam, i synnerhet om det gäller produktion för hem
mamarknaden och betalning erlägges för modellerna. Detta är vanligt bl. a.
inom modebranschen, där införsel sker av exempelvis modeller till klän-
ningar, utförda av simpel vävnad eller t. o. in. papper. Modellkostnaderna ut
gör i dessa såväl som andra fall otvivelaktigt en del av varans manufaktu-
reringskostnader, och en inhemsk producent som själv utarbetar modeller
kan med visst fog göra anspråk på samma tullskydd för dessa som för andra
manufaktureringskostnader. Betraktar man saken på detta sätt finnes up
penbarligen icke skäl för vare sig särskild eller temporär tullfrihet. Tydligt
är å andra sidan att priset för modellerna väsentligen innefattar »ideella»
värden och att förhållandet därför närmar sig vad som gäller beträffande
ritningar eller beskrivningar för vilka ju någon tull icke erlägges. Kommit
tén har funnit skyddssynpunkten åtminstone för vårt lands vidkommande
ha mera teoretisk än praktisk betydelse och har därför ansett övervägande
skäl tala för en liberal inställning till hithörande spörsmål. Enligt kommit
téns uppfattning bör därför modeller för nu ifrågavarande ändamål kunna
behandlas på samma sätt som ovan angivits beträffande modeller för de
monstration av importvaror, d. v. s. särskild tullfrihet bör medgivas om ar
tiklarnas egenskap av modeller tydligt framgår av material eller utförande
och temporär tullfrihet om detta icke skulle vara fallet.
Kommittén har i sitt förslag utformat såväl här ifrågavarande bestäm
melse om särskild tullfrihet (8 § punkten 13 i kommitténs förslag) som
motsvarande stadgande om temporär tullfrihet (11 § 1 mom.) på grundval
av de tankegångar som bär utvecklats. Härvid har kommittén funnit lämp
ligt alt utställningsföremål, vilka nu i fråga om temporär tullfrihet är lik
ställda med varuprov och mönster, även när det gäller särskild tullfrihet in-
begripes under samma regler.
I kommitténs förslag har vidare upptagits kinematografisk film utvisande
importvaras beskaffenhet eller användning. Beträffande viss sådan film fö-
religger eu internationell överenskommelse om temporär tullfrihet, i enlig
het varmed bestämmelse härom nu är intagen i 8 § 1 mom. g) lulltaxeför-
ordningen. Kommittén har med beaktande av syftet med den svenska tul
len på kinematografisk film funnit hinder icke möta att medgiva tullfrihet
utan tidsbegränsning och utan nu gällande inskränkningar och villkor.
I nuvarande 5 § o) intagen bestämmelse om tullfrihet för kataloger, pris
listor och annat merkantilt tryck har icke medtagits i kommitténs förslag,
eftersom dessa varuslag upptagits med tullfrihet i kommitténs förslag till
tulltaxa.
Yttrandena
Sveriges industriförbund framhåller att konfektionsindustri!! i viss ut
sträckning inför färdiga modellplagg, där det varken av material eller utfö
rande framgår att de är avsedda att användas som modeller. Eftersom dy
lika plagg tjänar samma ändamål som t. ex. ritningar för maskintillverk
ning, vilka är tullfria, och då några skyddsintressen inte finns, bör enligt
förbundets mening tullfrihet medgivas även för färdiga plagg, vilka enligt
intyg skall användas endast som modeller.
Departementschefen
Kommitténs förslag går ganska långt då det gäller att medge tullfrihet för
varuprov och övriga i detta sammanhang aktuella artiklar. Frånsett den
av Sveriges industriförbund framställda anmärkningen, vilken avser en
ytterligare liberalisering av bestämmelserna, har någon anmärkning mot
kommitténs förslag icke framförts. Jag vill emellertid nämna att man i för
slaget till gemensamma nordiska bestämmelser intagit en restriktivare håll
ning. Enligt detta förslag skall sålunda särskild tullfrihet, som avses i före
varande 8 §, medgivas endast för artiklar som saknar eller har blott obe
tydligt värde. I fråga om artiklar med högre värde skall temporär tullfrihet,
som avses i 10 §, medgivas men endast för varor avsedda för upptagande
av beställningar eller för användning vid tillverkning av exportvaror. Enligt
min uppfattning har emellertid tulltaxekommittén förebragt bärande skäl
för den mera liberala inställning som präglar dess förslag. Tillräcklig anled
ning att i detta sammanhang särskilt upptaga utställningsföremål synes dock
knappast föreligga. I den mån nämnda uttryck avser artiklar, som tjänar till
att utvisa varors beskaffenhet eller användning, torde de få anses inbegripna
under begreppet varuprov. I den mån däremot uttrycket avser artiklar, som
förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat kulturellt vär
de, torde de alltid vara av sådan art att endast temporär tullfrihet kommer
i fråga. I enlighet härmed har utställningsföremål icke upptagits under
förevarande punkt i departementsförslaget.
Vad beträffar de av Sveriges industriförbund berörda modellplaggen vill
jag framhålla, att dylika plagg enligt kommitténs förslag skulle kunna kom
ma i åtnjutande av temporär tullfrihet enligt 10 §; enligt min åsikt får sådan
förmån anses Aara tillfyllest i dylika fall.
I överensstämmelse med den princip som tillämpats vid utarbetandet av
departementsförslaget har den omständigheten att vissa tryckalster, som
är upptagna under 5 § o) i gällande tulltaxeförordning, numera blivit tull
fria enligt tulltaxan icke ansetts böra föranleda att de uteslutes ur här ifråga
varande bestämmelser; de återfinnes följaktligen i departementsförslaget
med vissa jämkningar av i huvudsak formell natur.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
75
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Punkten 15 (markutrustning för flygplatser
m. m.)
Enligt bestämmelse i 5 § i) nuvarande tulltaxeförordning åtnjutes tullfri
het för artiklar, som inkommer till lufttrafikföretag för att inom flygplats
område användas i samband med luftfart, därest artiklarna tydligen är av
sedda för nyttjande vid underhåll, reparation, avprovning eller betjäning av
luftfartyg, för expediering av passagerare och last eller för utbildning av
markpersonal och flygande personal, ävensom delar till sådana artiklar, allt
i den mån Konungen därom förordnar. Denna bestämmelse sammanhänger
med en rekommendation i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944
om internationell civil luftfart, och de åsyftade varuslagen har i tillämp
ningsföreskrifterna angivits genom en uppräkning i huvudsaklig anslut
ning till nämnda bilaga.
Tulltaxekommittén
Enligt kommitténs förslag, som avgavs innan de nuvarande bestämmelser
na i tulltaxeförordningen tillkommit, skulle i nämnda förordning intagas en
allmän bestämmelse (8 § punkten 14) om tullfrihet för markutrustning för
flygplatser, i den mån Konungen därom förordnar. I tillämpningsföreskrif
terna skulle enligt kommitténs uppfattning en precisering av de åsyftade
varuslagen kunna ske genom hänvisning till förutnämnda bilaga till luftfarts-
konventionen.
Yttrandena
Generaltullstyrelsen har icke haft något att anmärka mot kommitténs för
slag till utformning av tulltaxeförordningen på denna punkt men har ifråga
satt lämpligheten av att i tillämpningsföreskrifterna precisera varuslagen al
lenast genom hänvisning till konventionsbilagan.
Departementschefen
I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser har förevarande punkt
erhållit en något mera preciserad avfattning än vad fallet är i kommitténs
förslag. Enligt det nordiska förslaget skall tullfrihet sålunda medgivas för
typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes vid
eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartygsmyn-
dighet eller lufttrafikföretag, så länge varorna användes för ifrågavarande
ändamål. Med hänsyn icke minst till det nordiska samarbetet på flygtrafi
kens område finner jag det lämpligt att bestämmelserna utformas i överens
stämmelse med det nordiska förslaget. I vad mån och på vad sätt en ytter
ligare precisering av de åsyftade varuslagen kan vara påkallad är huvud
sakligen en praktisk fråga som får prövas vid utfärdande av tillämpnings
föreskrifterna.
77
Punkten 16 (varor för vissa hjälpföretag)
Tulltaxekommittén
Kommittén framhåller att bilaga 9 till den internationella luftfartskonven-
tionen innehåller ett stadgande om skyldighet för fördragsslutande stat att
»vidtaga erforderliga åtgärder för underlättande av tullfri, temporär inför
sel till sitt territorium av alla luftfartyg, redskap, reservdelar och utrustning,
som erfordras vid efterspaning, räddning, undersökning, reparation eller
bärgning av skadat luftfartyg, hemmahörande i annan stat». Ehuru rekom
mendationen i fråga endast avser temporär tullfrihet föreslår kommittén,
då det med hänsyn till ändamålet med införseln är av vikt att denna kan ske
med minsta möjliga formaliteter, att bestämmelsen upptages i förevarande
paragraf (8 § punkten 14 i kommitténs förslag), d. v. s. tekniskt sett kon
strueras som särskild tullfrihet. Skyldighet bör dock föreligga att återutföra
de varor som icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. I till-
lämpningsföreskrifterna skulle de åsyftade varorna enligt kommitténs upp
fattning kunna preciseras genom hänvisning till förenämnda bilaga.
Yttrandena
Generaltullstgrelsen ifrågasätter nödvändigheten av att begränsa tullfri
heten till materiel, avsedd för bärgning i samband med luftfart; enligt sty
relsens uppfattning borde Kungl. Maj :t i administrativ ordning kunna med
giva motsvarande tullfrihet exempelvis i fall av sjöolycka. I likhet med vad
styrelsen gjort beträffande markutrustning till flygplatser ifrågasätter sty
relsen huruvida icke en uppräkning av de olika slagen av materiel som
åsyftas vore att föredraga framför en hänvisning till konventionen.
Sveriges redareförening anser likaledes att tullfrihet bör medgivas för va
ror, avsedda att användas vid räddnings- och bärgningsföretag till sjöss. I
detta sammanhang framför föreningen även ett yrkande om tullfrihet för
material, avsett för hamnbyggnad för sjöfartens räkning.
Departementschefen
Enligt min uppfattning får det anses önskvärt att i tulltaxeförordningen
fastslå möjligheten till tullfri införsel av materiel i samband med sådana in
ternationella hjälpaktioner varom här är fråga. I likhet med tulltaxekommit
tén finner jag lämpligt alt tullfriheten tekniskt sett konstrueras som särskild
tullfrihet, ehuru det förutsättes att återutförsel äger rum av de varor som
icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. Enligt min uppfattning
kan detta lämpligen komma till uttryck i författningstexten genom att efter
mönster av det nordiska förslaget stadga tullfrihet för varor som införes för
tillfällig användning vid aktuellt företag. Anledning torde icke föreligga att
begränsa förmånen till företag i samband med lufttrafik. Tvärtom synes det
mig lämpligt att genom en relativt vidsträckt formulering göra den tillämp
lig även på vissa företag, som måhända icke skulle kunna betecknas som
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
räddnings- eller bärgningsföretag, exempelvis på internationella företag för
bekämpande av epidemier eller dylikt. I departementsförslaget har därför
valts uttrycket »aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jäm
förlig humanitär hjälpaktion».
I det nordiska förslaget har angivits att det skall röra sig om större före
tag. Anledning synes dock för vårt vidkommande knappast föreligga att
stadga något särskilt villkor beträffande aktionens omfattning utöver det
som redan får anses ligga i den nyss angivna formuleringen. Med denna
formulering torde den åsyftade situationen få anses vara tillräckligt pre
ciserad, varför det knappast föreligger något behov av att göra tullfriheten
beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. I den mån ordnings- och
kontrollföreskrifter kan vara erforderliga torde utfärdandet av dessa få an
komma på vederbörande tullmyndigheter i varje särskilt fall.
Förslaget att i detta sammanhang införa bestämmelser om tullfrihet för
material, avsett för hamnbyggnader för sjöfartens räkning, kan jag icke
tillstyrka.
Punkten 17 (varor av undervisnings-, vetenskaplig eller
kulturell karaktär)
Sverige anslöt sig år 1952 till en i UNESCO:s regi ingången konvention
angående import av materiel av undervisnings-, vetenskaplig och kulturell
karaktär. Enligt denna konvention åtager sig de deltagande staterna att
medgiva tullfri införsel av viss närmare angiven materiel av ifrågavarande
karaktär inom följande kategorier:
A. böcker, publikationer och dokument;
B. konstverk och kollektionsföremål av undervisnings-, vetenskaplig el
ler kulturell karaktär;
C. bild- och ljudmateriel av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell
karaktär;
D. vetenskapliga instrument eller apparater;
E. materiel för blinda.
Åtskilliga av de åsyftade artiklarna var redan tidigare tullfria enligt här
i landet gällande bestämmelser, och beträffande övriga artiklar effektuera
des tullfriheten genom vid 1952 års riksdag vidtagna ändringar i tulltaxan
eller i tulltaxeförordningen.
I stort sett är de under A och B avsedda artiklarna numera upptagna med
tullfrihet i taxan, medan de under C, D och E upptagna varuslagen täckes
av de tullfrihetsbestämmelser som är införda i 5 § tulltaxeförordningen
under punkterna y), u) och ö).
Tulltaxekommittén
Kommittén har funnit det vara mest praktiskt att i själva tulltaxeförord
ningen (8 § punkten 15 i kommitténs förslag införa ett generellt stadgande
om tullfrihet för varuslag inom UNESCO-konventionens tillämpningsområde
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
79
och att därefter i tillämpningsföreskrifterna specificera de olika varukate
gorierna, i den mån de icke enligt kommitténs förslag skulle åtnjuta tull
frihet enligt tulltaxan.
Mom. 1 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till 8 § punkten
15 motsvarar 5 § y) i nuvarande tulltaxeförordning med undantag för i det
följande omnämnda journalfilmer. Kommittén har emellertid i sitt utkast
gjort ett tillägg som möjliggör medgivande av tullfrihet även om materielen
icke importeras av organisation eller sammanslutning av här ifrågavarande
karaktär. Avsikten med detta tillägg är bl. a. att möjliggöra tullfrihet för
exempelvis instruktionsfilmer för arbetarutbildning. Vidare täckes härige
nom en ännu gällande konvention av år 1933 om undervisningsfilm.
Mom. 2 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar nuvarande 5 §
u). Kommittén föreslår i anledning av en framställning av Forskningsrådens
samarbetsdelegation att tullfrihetsmedgivandet göres beroende av att im
porten sker till vissa av Kungl. Maj:t i förväg bestämda institutioner, dock
med möjlighet för andra institutioner att efter prövning av generaltullsty-
relsen i samråd med kommerskollegium komma i åtnjutande av enahanda
förmåner. Kommittén framhåller att inhemska producentintressen icke tor
de kunna skadas av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna, enär
man fortfarande skulle bibehålla villkoret att varor av ifrågavarande slag
icke tillverkas inom riket. Tolkningen av det i detta sammanhang nu använda
uttrycket »fullt motsvarande vetenskapliga värde» har visat sig erbjuda vissa
svårigheter; i förslaget användes det enligt kommitténs uppfattning mera
adekvata uttrycket »för ifrågavarande ändamål lika användbara».
Mom. 3 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter motsvarar de i
5 § ö) givna stadgandena (viss jämkning av momentets lydelse har genom
förts år 1958).
Vad beträffar förut berörda journalfilmer fann kommittén den lämpligaste
lösningen av frågan om tullfrihet vara en viss utvidgning av rubriken 37.07
A i kommitténs tulltaxeförslag; denna utvidgning genomfördes vid den år
1958 vidtagna revisionen av taxan.
Yttrandena
Atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar sin
tillfredsställelse med alt kommittén följt det av forskningsrådens samarbets
delegation framlagda förslaget, och kommitténs förslag tillstyrkes även av
överstyrelsen för de tekniska högskolorna och överstyrelsen för yrkesutbild
ning.
Statens medicinska forskningsråd hemställer, med instämmande av kans
lern för rikets universitet, om eu viss utvidgning av här ifrågavarande för
måner. Enligt forskningsrådets förslag skulle tullfrihet kunna åtnjutas för
instrument, apparater, modeller samt andra föremål och varor, avsedda alt
ingå i samlingar för demonstrations-, undervisnings- och forskningsändamål
men icke avsedda för återförsäljning eller för industriellt bruk, såvitt de in
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 98
är
1960
föres till universitets- och högskoleinstitutioner, muséer och motsvarande
inrättningar, eller av statliga forskningsråd.
Skolöverstyrelsen framhåller att de under överstyrelsens inseende ståen
de skolorna i regel köper sin apparatur genom svenska företag under så
dana förhållanden att de icke kan komma i åtnjutande av tullfrihet. Lämp
ligast vore måhända att restitution medgåves för sådana apparater som
bevisligen försålts till undervisningsanstalter. Enligt styrelsens uppfatt
ning är det icke riktigt, att de allmänna skolorna, såsom nu är fallet, skall
betala tull för importerad apparatur.
Generaltullstyrelsen ifrågasätter om icke åt styrelsen kunde överlåtas att i
samråd med kommerskollegium bestämma, vilka institutioner och undervis
ningsanstalter som skulle medgivas tullfrihet för vetenskapliga instrument
och apparater. Styrelsen framhåller vidare att det för sådan tullfrihet nu
föreskrivna villkoret att varor »av fullt motsvarande vetenskapliga värde
icke tillverkas inom riket» bättre ansluter sig till konventionens formule
ring än det av kommittén föreslagna uttrycket »att för ifrågavarande ända
mål lika användbara artiklar icke tillverkas inom riket»; styrelsen finner
det ur vissa synpunkter fördelaktigt att bibehålla en formulering som så
nära som möjligt ansluter sig till konventionstexten.
I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla en framställning av Nor
diska kulturkommissionens svenska delegation i fråga om avgifter på audio-
visuell materiel för undervisningsändamål. Framställningen går ut på att
dylik undervisningsmateriel icke bör belastas med särskilda avgifter eller
att åtminstone icke högre avgifter uttages än för annan därmed jämförlig
materiel.
Departementschefen
Förslaget att i tulltaxeförordningen införa en allmän bestämmelse om be
fogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för materiel för under
visnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål har lämnats utan erinran
av remissinstanserna och kan av mig biträdas.
Vad de blivande tillämpningsföreskrifterna beträffar synes i den varuka
tegori, som kommittén behandlar i 1 mom. av sitt utkast (motsvarande nu
varande 5 § y), liksom för närvarande böra upptagas bl. a. grammofonski
vor, vilket varuslag icke såsom kommittén förordat blivit upptaget med
tullfrihet i själva tulltaxan. Med dylik komplettering torde en bestämmelse
i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag tillgodose det öns
kemål som framställts av Nordiska kulturkommissionens svenska delega
tion.
Vad beträffar vetenskapliga instrument och apparater, upptagna i 2 mom.
i kommitténs utkast (närmast motsvarande nuvarande 5 § u), har flertalet
remissinstanser icke haft något att erinra mot kommitténs förslag. Vissa
önskemål har dock framkommit angående utvidgning i olika hänseenden av
här ifrågavarande förmån. Tillämpningen av bestämmelserna på området har
81
visat sig i praktiken vara förenad med avsevärda svårigheter. Frågan om
vissa jämkningar i nuvarande principer för gränsdragningen torde seder
mera få tagas under övervägande. — I likhet med vad nu är fallet bör tull
friheten jämväl gälla konstverk och vissa andra föremål avsedda för offent
liga samlingar.
I fråga om materiel för blinda, som behandlas under 3 mom. i kommitténs
utkast till tillämpningsföreskrifter (motsvarande nuvarande 5 § ö), har
jag ingen annan erinran än att bestämmelserna självfallet bör utformas med
beaktande av den ändring som vidtogs 1958 i den nu gällande bestämmelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Punkten 18 (materiel för turistpropaganda)
Frågan om lättnader i tullhänseende för materiel för turistpropaganda har
under senare år varit föremål för internationella överenskommelser i olika
sammanhang. I anledning av dessa överenskommelser har vid skilda tillfäl
len ändringar skett i tulltaxeförordningen, senast år 1957 i anledning av
vissa inom OEEC antagna resolutioner. Efter dessa ändringar behandlas
turistmateriel, annan än sådan som är tullfri enligt tulltaxan, i stort sett
sålunda:
tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen medgives för kinematografisk
film, skioptikonbilder, dioramor och klichéer samt hemslöjdsprover av obe
tydligt värde;
tullfrihet enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen medgives för gobe
länger, skyltmateriel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande
föremål, under förutsättning att de återutföres inom ett år från införseln.
Tulltaxekommittén
I kommitténs betänkande, som avgavs innan de senaste ändringarna i
tulltaxeförordningen vidtogs, yttrades beträffande det förslag i ämnet, som
då förelåg, bl. a. följande.
Kommittén finner de föreslagna lättnaderna för införsel av turistmateriel,
oavsett våra avtalsenliga förpliktelser, motiverade, och vill för sin del ifråga
sätta, huruvida icke de artiklar, som enligt generaltullstyrelsens förslag
skulle upptagas i 8 § tulltaxeförordningen, med hänsyn till sin karaktär och
de omständigheter, under vilka de är avsedda att införas, skulle kunna läm
nas fria från tull utan formellt krav på återutförsel. Kommittén föreslår där
för att i tulltaxeförordningen intages ett generellt stadgande om tullfrihet
för materiel för turistpropaganda i den mån Konungen därom förordnar och
att i tillämpningsföreskrifterna stadgas att dylik tullfrihet skall medgivas
för samtliga här ifrågavarande artiklar med iakttagande av det i konventio
nen förutsedda villkoret att materielen avsänts av vederbörlig turistorganisa
tion och införes för och under ansvar av ackrediterad representant eller god
känt ombud.
I enlighet härmed har kommittén i sitt förslag till tulltaxeförordning upp
tagit en allmän bestämmelse om tullfrihet för materiel för turistpropaganda
fj
Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
i den män Konungen därom förordnar. Kommitténs förslag till tillämpnings
föreskrifter täcker i huvudsak de bestämmelser i ämnet som nu återfinnes i
5 § z) och 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen jämte därtill anslutna till
ämpningsföreskrifter.
Yttrandena
Sveriges redareförening framhåller att vissa rederier, som är engagerade
i turisttrafiken, själva ombesörjer distribueringen av egen reklammateriel.
I detta sammanhang ifrågakommer främst trycksaker med reklam för ve
derbörande fartygslinje eller för det turistområde, som linjen betjänar, tra-
fikvärvande upplysningsartiklar, reklamtändstickor, turlistor och fartygs
modeller för skyltningsändamål. Föreningen hemställer att dylika artiklar
tillerkännes tullfrihet och att vederbörande transportföretag likställes med
officiella turistorganisationer eller till dylika anknutna turistorganisationer.
Svenska turisttrafikförbundet hemställer att definitiv tullfrihet måtte be
viljas för turistpropagandamateriel eller att alternativt erkända trafikföre
lag och resebyråer gives möjligheter att införa dylik materiel på samma
villkor som nationella turistorganisationer.
Departementschefen
Förslaget att i tulltaxeförordningen intaga ett generellt bemyndigande för
Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för turistpropagandamateriel har
lämnats utan erinran av remissinstanserna och kan av mig biträdas. I fråga
om tillämpningen av denna bestämmelse innebär kommitténs förslag i stort
sett en liberalisering. Från vissa remissinstansers sida har framställts yrkan
den om utvidgning i skilda hänseenden av den tullfrihet varom här är fråga.
Även enligt min mening kan det övervägas att medge vissa lättnader. Det
torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utformningen av till
ämpningsföreskrifterna närmare pröva i vad mån åtgärder i detta syfte kan
vara påkallade.
Punkten 19 (blanketter för internationell samfärdsel)
Denna punkt har oförändrad överförts från 5 § å) i nuvarande förordning;
varorna är i allmänhet tullfria enligt tulltaxan men bör icke på grund därav
uteslutas från reglerna om särskild tullfrihet.
9. Tullfrihet för gränsbefolkningen
Nuvarande 6 § tulltaxeförordningen innehåller bestämmelser om vissa tull-
frihetsförmåner för gränsbefolkningen. Enligt 1 mom. inedgives sålunda
tullfrihet vid resor, annorledes än med järnväg, över vissa delar av gränsen
mot Norge för begränsade kvantiteter av olika varuslag (företrädesvis livs
83
medel). Mom. 2 innehåller regler om tullättnader för den som äger och
brukar fastighet på ömse sidor om gränsen mot Norge. Slutligen medgives i
3 mom. tullfrihet för viss förädlingsverksamhet i gränstrakterna mot såväl
Norge som Finland. Nämnas må vidare att 7 § c) och d) innehåller bestäm
melser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse för jordbruks-
och skogsarbete i dessa trakter.
Tulltaxekommittén
Förmånerna i fråga är enligt kommitténs uppfattning varken ur närings
politisk eller fiskal synpunkt av sådan betydelse att en detaljreglering i själva
tulltaxeförordningen kan anses erforderlig. Kommittén har därför i sitt för
slag till denna förordning endast upptagit ett generellt bemyndigande för
Konungen att förordna om tullfrihet för varor som införes i egentlig gräns
trafik.
I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har i 1 mom. upptagits
ett stadgande, avsett att ersätta de nu i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen in
tagna bestämmelserna. Dessa bestämmelser tillkom ursprungligen vid mel-
lanrikslagens upphörande år 1897. Förhållandena i gränstrakterna har nu
mera, framhåller kommittén, undergått stora förändringar, främst genom
tillkomsten av förbättrade kommunikationer, så att tillämpning av ifråga
varande bestämmelser nu knappast ifrågakommer. Detta framgår bl. a. av
uttalanden av cheferna för tullverkets gränsdistrikt, vilka samtliga föreslagit
att de nuvarande bestämmelserna på området slopas och att gränsbefolk
ningens intresse av viss tullfrihet i stället tillgodoses genom de bestämmel
ser som gäller för resande, vilka bestämmelser numera omfattar varor i all
mänhet till ett värde av högst 275 kronor. Kommittén finner det lämpligt att
frågan löses på sätt som sålunda antytts. Eftersom det icke kan anses själv
klart att den kategori av importörer, varom här är fråga, är att likställa
med resande, föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse av denna inne
börd. I trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov
av vissa varor i grannlandet bör denna kategori till skillnad från egentliga
resande komma i åtnjutande av tullfriheten ulan hinder av att resan före
tagits i syfte att förvärva eller införa varorna i fråga. Däremot föreligger
enligt kommitténs uppfattning icke skäl att bibehålla den nuvarande möj
ligheten för generaltullstyrelsen att medgiva dispens i fråga om varor som
införes i handelssyfte.
Bestämmelserna i 2 mom. av kommitténs utkast till tillämpningsföre
skrifter avser att innefatta i huvudsak samma förmåner som 6 § 2 mom.
samt 7 § c) och d) i nuvarande tulltaxeförordning. Texten har utformats
i huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda författningsrum men om
fattar även redskap, för vilka tullfrihet nu stadgas i förstnämnda författ
ningsrum, samt maskiner, vilka med hänsyn till användningsområdet an
setts böra jämställas med redskap. Däremot har utsäde och kreatur samt
dragare icke medtagits, enär de skulle bli tullfria enligt kommitténs för
slag till tulltaxa. Anmärkas må att de förmåner som hittills endast tillkom
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
84
mit befolkningen vid gränsen mot Norge enligt kommitténs förslag skulle
gälla även för befolkningen vid gränsen mot Finland.
Mom. 3 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar det stadgande
som nu återfinnes i tulltaxeförordningens 6 § 3 inom.; den i nuvarande be
stämmelser förekommande exemplifieringen av åsyftad bearbetning har
ansetts kunna uteslutas.
Yttrandena
Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker kommitténs förslag att gräns
befolkningens intresse av tullfrihet delvis skall tillgodoses genom de bestäm
melser, som gäller för resande, men understryker att dessa bestämmelser bör
givas en sådan tolkning, att någon minskning av nu gällande förmåner för
gränsbefolkningen icke inträder.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framställer icke någon erinran i princip
mot kommitténs förslag men anser att medgivandet av tullfri import utan
hinder av att resan företagits i syfte att förvärva varor bör gälla generellt
och icke endast såsom kommittén föreslagit »i trakter där befolkningen nor
malt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet». __
Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län, som också
anser det angeläget att en överenskommelse träffas med vederbörande norska
myndigheter om ändring av bestämmelserna i fråga om in- och utförsel av
materiel, som av flottningsföreningarna användes under flottning på norskt
område.
Generaltullstyrelsen framhåller att uttrycket »befolkningen vid rikets
landgräns», som användes i förslaget till tillämpningsföreskrifter, icke täcker
befolkningen i Högdals socken norr om Strömstad, vilken befolkning nu
mera i icke ringa utsträckning anskaffar sitt behov av vissa varor i Norge.
Styrelsen föreslår att nämnda uttryck utbytes mot »befolkningen i gräns
trakterna mot Norge och Finland». — Landsfiskalen i Torsby distrikt anser
att med uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns» endast bör avses per
soner som bor inom den kommun där den tullstation är belägen vid vilken
gränspasseringen sker.
Tornedalskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse över nu rå
dande tullfrihetsförmåner och hemställer att dessa icke skall ändras. Vidare
hemställer förbundet om rätt för den svenska befolkningen i Tornedalen
att tullfritt importera utsädesvaror, fröer, plantor samt hästar och kreatur
från angränsande län i Finland.
Statens jordbruksnämnd förutsätter att, eftersom tidigare stadganden om
tullfrihet för viss gränstrafik med betesdjur, utsäde o. dyl. saknas i förslaget,
nämnden erhåller befogenhet att meddela bestämmelser om generell befri
else i dessa fall från att erlägga importavgift.
Sveriges köpmannaförbund anser att kommitténs förslag utgör en önsk
värd förenkling av nu gällande onödigt detaljerade regler på detta område.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
85
Departementschefen
Förslaget att ersätta de nu i tulltaxeförordningen intagna detaljerade be
stämmelserna angående tullfrihet för gränsbefolkningen med ett allmän'
bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för varor som
införes i egentlig gränstrafik har icke föranlett någon erinran under remiss
behandlingen och kan av mig biträdas.
Vad därefter beträffar kommitténs förslag att vid utformningen av till-
lämpningsföreskrifterna i princip likställa gränsbefolkningen med resande
har icke heller detta föranlett någon erinran från remissinstansernas sida.
Av vissa remissinstanser framställt yrkande att tullfriheten under alla för
hållanden skulle vara oberoende av syftet med resan är icke längre aktuellt,
då tullfriheten för egentliga resande enligt vad tidigare anförts (8 § punk
ten 4) numera icke längre är knuten till resans syfte. Det nuvarande vill
koret för sådan tullfri införsel torde kunna tillämpas även på gränsbefolk
ningens införsel av varor. I ett remissyttrande föreslås införande av en viss
definition av uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns», vilken skulle
innebära att tullfriheten begränsas till import över tullstationen i den egna
kommunen. Enligt min uppfattning finns icke tillräckliga skäl för en så
dan åtgärd. Däremot synes mig det av generaltullstyrelsen föreslagna ut
bytet av nämnda uttryck mot »befolkningen i gränstrakterna mot Norge
och Finland» vara befogat.
I enlighet med den princip åt vilken jag tidigare i annat sammanhang gi
vit uttryck torde de i nuvarande tulltaxeförordning upptagna varuslag, som
hlivit tullfria enligt tulltaxan, det oaktat böra upptagas bland de varuslag,
för vilka tullfrihet åtnjutes enligt nu ifrågavarande bestämmelser; härige
nom får jordbruksnämnden möjlighet att även i fortsättningen anknyta
stadganden om befrielse från jordbruksavgift till de regler som gäller be
träffande tull.
Vad som anförts av Tornedalskommunernas förbund angående nuvaran
de tullfrihetsförmåner torde sammanhänga med att den åsyftade trafiken
redan nu i praktiken till stor del behandlas enligt de regler som gäller för
resande i egentlig bemärkelse. Förslaget innebär ett fastställande av denna
praxis. Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter (2 mom.)
skulle vidare de tullfrihetsförmåner som hittills endast tillkommit befolk
ningen vid gränsen mot Norge utsträckas till att gälla jämväl befolkningen
vid gränsen till Finland. Härigenom torde av förbundet i övrigt framställ
da önskemål i huvudsak bli tillgodosedda.
I anledning av vad som i ett remissyttrande anförts rörande in- och ut
försel av flottningsmateriel vill jag framhålla afl denna fråga, som närmast
torde avse norska tullförhållanden, icke bör behandlas i detta samman
hang.
I enlighet med del anförda anser jag, alt tillämpningsföreskrifterna till den
i tulltaxeförordningen intagna allmänna hestämmelsen kan utfärdas i hu
vudsaklig överensstämmelse med tulltaxekommitténs utkast.
86
Kangl. Maj:ts proposition nr 98 är 1960
10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet
Regler beträffande temporär tullfrihet för andra varor än transportme
del är införda under 8 § i nuvarande tulltaxeförordning och under 11 § i
kommitténs förslag. I departementsförslaget motsvaras dessa regler i hu
vudsak av 10 §. Vissa bestämmelser återfinnes emellertid på annan plats i
departementsförslaget eller saknar motsvarighet i detta förslag. Även dessa
bestämmelser kommer av praktiska skäl att behandlas i nu förevarande
sammanhang.
Tulltaxekommittén
Kommittén har under 11 § 1 mom. upptagit i huvudsak samma varuka
tegorier som återfinns i nuvarande 8 § 1 mom. Vissa i sistnämnda författ-
ningsrum förekommande bestämmelser har dock av olika anledningar ute
slutits i kommitténs förslag.
Aktiv förädlingsvcrksamhet. I förslaget har i första rummet (11 § 1 mom.
a) upptagits s. k. aktiv förädlingsverksamhet, d. v. s. utförande av arbete
på importerade varor som därefter återutföres. Kommittén har ansett önsk
värt att det klart utsäges vilka slag av arbete som åsyftas och föreslagit for
muleringen »reparation, bearbetning, komplettering eller emballering». Vi
dare har kommittén funnit det lämpligt med en sådan formulering av be
stämmelserna att formellt ingen skillnad göres om importvaran utgör det
väsentliga eller endast en mindre del av exportvaran. Härigenom täckes
även användandet av importerat emballage för förpackning av exportvaror,
en verksamhet för vilken temporär tullfrihet nu medgives enligt särskilt
stadgande. Avgränsningen mellan de fall av aktiv förädlingsverksamhet då
temporär tullfrihet kan ifrågakomma som alternativ till tullrestitutions-
förordningens bestämmelser och de fall då endast sistnämnda förordning
kan tillämpas får enligt kommittén en naturlig lösning genom att för tem
porär tullfrihet föreskrives såsom villkor att behandlingen icke omöjliggör
direkt identifiering av varorna vid återutförseln.
Verktyg m. m. för exportproduktion. Nuvarande 8 § 1 mom. innehåller
två punkter som står nära förut behandlade bestämmelser om aktiv föräd
lingsverksamhet, nämligen bestämmelser om dels varor som inkommer för
att användas såsom modeller eller mätverktyg eller för annat dylikt än
damål vid tillverkning av exportvara och är avsedda att därefter återutfö-
ras, dels varor som inkommer för att användas vid avprovning av vara
som är avsedd att utföras ur riket. Kommittén anser den senare punkten
inbegripen i den förra och har därför under 11 § 1 mom. b) i sitt förslag
upptagit endast varor för användning såsom gjutmodeller eller mätverk
tyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara. Emedan
modeller som endast skall tjäna som förebild vid tillverkningen skulle falla
under andra bestämmelser i förslaget, har beteckningen gjutmodeller an
vänts för de här åsyftade artiklarna.
87
Varor för teater- och cirkusföreställningar in. in. Kommittén har i 11 §
1 mom. c) av sitt förslag upptagit de för här avsedda varukategori nu gäl
lande reglerna utan annan saklig ändring än att tullfrihet för varor, som
inkommer för att användas vid föreläsningar, teater- eller cirkusföreställ
ningar, ansetts kunna medgivas utan att det skall vara fråga om tillfälliga
föreställningar.
Varor för avprovning. Nuvarande bestämmelser angående temporär tull
frihet för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras fin
nes i kommitténs förslag intagna under 11 § 1 mom. d); kommittén hai
uteslutit den nuvarande kvalifikationen »avsedda att eventuellt återutföras»
utan att därmed åsyfta någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag
skulle nämligen såsom allmänt villkor för åtnjutande av temporär tullfrihet
gälla att varorna inom viss tid återulföres.
Varor för inresande yrkesutövare. I kommitténs förslag har nuvarande
bestämmelse om temporär tullfrihet för instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål som införes av inresande yrkesutövare m. fl. uppta
gits under 11 § 1 mom. e) med en i huvudsak formell jämkning.
Varuprov m. m. I 11 § 1 mom. f) har kommittén upptagit varuprov m. fl.
artiklar; beträffande denna punkt i förslaget hänvisas till vad som anförts
i det föregående under 8 § punkten 14.
Följande bestämmelser i nuvarande 8 § 1 mom. saknar motsvarighet i
kommitténs förslag, nämligen punkterna b) och c) (emballage avsett att
återutföras), e) (radiomottagningsapparat medförd av resande) och g) (fo
tografisk film utvisande importvaras beskaffenhet), vilka punkter täckes av
respektive 4 §, 8 § punkten 4 och 8 § punkten 13 i kommitténs förslag, även
som punkten f) (sto som införes för att betäckas), vilken punkt anses över
flödig emedan där avsedd vara enligt kommitténs förslag skulle bli tullfri.
Beträffande den tid under vilken temporär tullfrihet skulle få åtnjutas
har kommittén ansett detta kunna helt överlämnas till Kungl. Maj :ts avgö
rande.
Kommittén framhåller att förutsättningen för åtnjutande av temporär
tullfrihet givetvis normalt är att varorna återutföres; kvarstannar de i lan
det efter utgången av den för tullfrihetens åtnjutande medgivna tiden bör
tull erläggas. Emellertid anser kommittén det skäligt att tull icke uttages
därest varorna före utgången av tullfrihetstiden förstöres eller användes
för ändamål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet
''exempel: eu vara som införts såsom utställningsföremål förvärvas av ve
tenskaplig institution för ändamål som avses i 8 § punkten 15 enligt kom
mitténs förslag), allt givetvis under förutsättning att den temporära tull
friheten icke dessförinnan förverkats genom varans användning för annat
ändamål än som är tillåtet. Kommittén har ansett lämpligt alt införa en
särskild bestämmelse härom; eventuellt skulle denna kunna placeras i t i i 1 -
lämpningsföreskrifterna. Till förhindrande av att en dylik förmån utnytt
jas i illojalt syfte föreslår kommittén dock att det skall ankomma på ge-
ncraltullstyrelsen att pröva i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för va
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
88
ror som disponeras på nu anförda sätt. Enligt kommitténs uppfattning bör
det icke möta något hinder att medgiva temporär tullfrihet även om det re
dan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan
behandlas på sätt varom här är fråga.
I sitt förslag till It § 2 mom. har kommittén upptagit en bestämmelse av
sedd att ersätta stadgandena i nuvarande 8 § 2 mom.
Enligt sistnämnda författningsrum må temporär tullfrihet medgivas för
maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införes för användning
vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbele, elektrisk anläggning
för allmänt behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skall
ur riket återutföras, ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av
järnvägsförvaltning förhyres från utlandet.
Kommittén framhåller att införandet av ifrågavarande bestämmelse när
mast torde ha varit tänkt som ett eftergivande av statens fiskala anspråk
och icke åsyftat något ingrepp mot eventuellt föreliggande skyddsintressen.
Till belysande härav åberopar tulltaxekommittén ett uttalande av kommers-
kollegium i samband med ett av regeringsrätten år 1932 avgjort ärende an
gående tolkningen av ifrågavarande författningsrum. Kommerskollegium
anförde där att ändamålet med den rätt till tullfri disposition av vissa ma
skiner och redskap, som möjliggjorts genom ifrågavarande stadgande, syn
tes vara att underlätta användningen av sådana speciella arbetsmaskiner
m. m., vilka icke funnes tillgängliga eller eljest icke utan synnerliga extra
kostnader kunde disponeras inom landet, samt att på sådant sätt förbilliga
utförandet av järnvägs- och hamnanläggningar in. in. Däremot hade det
lörvisso icke varit meningen alt genom tillämpningen av hithörande bestäm
melser bereda utländska entreprenörer särskilda förmåner eller att försätta
svenska företagare i ett sämre läge gentemot filialföretag av större utländs
ka företagare i konkurrensen om utförandet av dylika arbeten.
Villkoret att varorna skall användas för allmännyttigt företag har enligt
vad kommittén upplyser diskuterats av generaltullstyrelsen i dess till kom
mittén överlämnade utredning med förslag till omarbetning av tulltaxeför-
ordningen. Enligt styrelsens uppfattning kan ur principiella synpunkter
ifrågasättas riktigheten av att i tullfrihetshänseende behandla allmännyt-
tiga och andra företag olika. Därtill kommer att gränsen mellan allmännyt
tigt och annat företag ofta är flytande. I vissa länder medgives efter viss
behovsprövning temporär tullfrihet för materiel, som införes för tillfällig
användning vid företag, oavsett huruvida dessa är allmännyttiga eller icke.
Om motsvarande ordning skulle genomföras för Sveriges del, torde pröv
ningen i första hand böra gå ut på alt undersöka, huruvida konkurrens i
det särskilda fallet föreligger mellan svenska och utländska företagare.
Därest så är fallet borde enligt styrelsens uppfattning tullfrihet ej medgi
vas.
För egen del uttalar kommittén att eftersom nu ifrågavarande materiel
införes för att bär i landet utföra produktivt arbete, kan den omständighe
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
89
ten att raaterielen återutföres icke i och för sig utgöra motivering för tull
frihet, utan tullfrihetsförmånen måste betraktas såsom ett reellt undantag
från det rådande tullsystemet, ett undantag som enligt författningen moti
veras av att materielen skall användas vid allmännyttigt företag. Kommit
tén diskuterar (sid. 95—96) ingående detta argument för tullfrihet och
kommer till den uppfattningen att det i princip icke finns anledning bibe
hålla stadgandet om temporär tullfrihet för materiel som införes för an
vändning vid allmännyttigt företag.
Ehuru den omständigheten att materielen efter användningen återutfö
res icke utgör anledning att medgiva tullfrihet för densamma, får emeller
tid denna omständighet, uttalar kommittén, principiellt anses motivera en
nedsättning av tullen till vad som motsvarar materielens användning här i
landet. Tänkbart är att schematiska regler skulle kunna fastställas för ut
tagande av en reducerad tull eller att tullen skulle kunna beräknas på de
avskrivningsbelopp för materielen som ingår i det kalkylerade priset för
ifrågavarande företag. Tillräckligt underlag saknas emellertid för att be
döma genomförbarheten av en sådan anordning. Tydligt är å andra sidan
att utkrävande av tull i vanlig ordning på materielens hela värde i många
fall kan, om materielen endast under en ringa del av sin »livslängd» an
vändes här i landet, innebära en orimligt hög tullbeskattning och därmed
ett omotiverat skydd för inhemska företag i branschen. Enligt kommitténs
uppfattning kan därför en bestämmelse, som ger möjlighet för generaltull
styrelsen att i samråd med kommerskollegium bevilja temporär tullfrihet
för materiel av här åsyftat slag, fortfarande ha en vass uppgift att fylla,
och kommittén har ill § 2 inom. upptagit en bestämmelse av denna inne
börd. Anledning föreligger enligt kommitténs åsikt icke att begränsa tull
friheten till varor som finner användning vid »allmännyttiga» företag, men
i stället bör såsom villkor föreskrivas att medgivandet icke otillbörligt på
verkar konkurrensförhållanden på den svenska marknaden.
11 § 3 mom. i kommitténs förslag avser varor som inkommer till inter
nationella utställningar. Beträffande dylika varor kan i viss utsträckning
temporär tullfrihet erhållas enligt 1 mom. i såväl dess nuvarande som dess
av kommittén föreslagna lydelse. Vårt land har emellertid i en konvention
av år 1933 åtagit sig mera vidsträckta förpliktelser i fråga om internatio
nella utställningar som uppfyller vissa i konventionen angivna krav, och
detta åtagande har resulterat i ett särskilt moment (8 § 3 mom.) i nuva
rande författning angående varor av här ifrågavarande slag. Kommittén
framhåller att dessa bestämmelser givetvis bör bibehållas men anser det
lämpligt att genom eu mera generell formulering i tulltaxeförordningen giva
Kungl. Maj:t möjlighet att om så befinnes önskvärt medgiva tullfrihet för
varor, avsedda för internationella utställningar, i större utsträckning än
som är föreskrivet i nyssnämnda konvention.
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Yttrandena
Kommitténs förslag i 11 § 1 mom. beträffande temporär tullfrihet för vis
sa angivna varukategorier har föranlett uttalanden endast av generaltull-
stgrelsen, som berört vissa spörsmål av företrädesvis teknisk natur.
För att göra det uppenbart att punkten b) innefattar även varor, som
inkommer för att användas vid avprovning av exportvara, ifrågasätter sty
relsen sålunda huruvida icke detta bör uttryckligen angivas i författnings
texten. Vidare framhåller styrelsen beträffande punkten d) av förslaget att
där torde åsyftas även varor som är avsedda att kvarbliva i riket om av
provningen utfaller gynnsamt. Det i momentets sista stycke intagna all
männa villkoret, att varorna skall återutföras, synes således för strängt i
detta fall. Styrelsen föreslår därför att i punkt d) orden »och eventuellt
återutföras» inskjutes efter »avprovas», samt att momentets sista stycke
jämkas härefter. Beträffande under punkten f) nämnda varor förutsätter
styrelsen, att i tillämpningsföreskrifterna kommer att intagas det särskilda
villkoret, att varorna icke är införda i försäljningssyfte.
I anledning av kommitténs uttalande att tullfrihet bör få åtnjutas även för
varor, vilka före tullfrihetstidens utgång finner användning som eljest be
rättigar till tullfrihet, uttalar styrelsen att sådan tullfrihet torde kunna
medgivas utan stöd av särskild bestämmelse.
Vad beträffar förslaget att generaltullstyrelsen skulle äga medgiva tull
frihet för artiklar som förstörts framhåller styrelsen, att motsvarande befo
genhet enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skulle gälla i
fråga om transportmedel, för vilka temporär tullfrihet medgivits enligt 10 §
i kommitténs förslag. Styrelsen förordar för sin del att bestämmelserna om
tullfrihet för transportmedel och andra varor, för vilka temporär tullfrihet
medgivits och som förstörts, sammanföres i en särskild paragraf i tulltaxe-
förordningen. Denna synes principiellt böra täcka jämväl artiklar, som
åsyftas i 11 § 2 och 3 mom. i kommitténs förslag. I enlighet härmed före
slår styrelsen en ny paragraf av följande lydelse:
Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under
viss tid medgivits enligt denna förordning eller förutsättningar för sådan
tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad
innan varan skolat återutföras, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn
till omständigheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå.
Med den förutsatta skälighetsprövningen åsyftar styrelsen att från tull-
befrielsen skulle kunna uteslutas sådana fall, där vederbörande begagnat
sig av temporär tullfrihet i syfte att undgå tull för vara som från början
varit ämnad för förbrukning här i riket. Vissa regler om befrielse från tull
för transportmedel och varor, som förstörts innan de skolat återutföras,
tinnes nu i 6 § tullrestitutionsförordningen och 15 § tillämpningsföreskrif
terna till sagda förordning, vilka regler styrelsen föreslår skola upphävas i
samband med införandet av den föreslagna nya paragrafen.
I detta sammanhang torde jag få anmäla att Motormännens riksförbund
gjort framställning om sådana ändringar i gällande bestämmelser att möj
91
lighet beredes ägaren av ett i utlandet registrerat motorfordon, som genom
olycka i Sverige blivit svårt skadat, att bli befriad från tullen och den sär
skilda omsättningsskatten på motorfordon under förutsättning att sådana
delar av fordonet, vilka icke kan komma till användning, förstöres under
tullkontroll, och att användbara delar förtullas på fordonets uppställnings
plats.
Förslaget att införa en generell bestämmelse om temporär tullfrihet efter
prövning av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium (11 § 2
mom. i kommitténs förslag) och i samband därmed avskaffa nuvarande
regler om temporär tullfrihet för varor för vissa allmännyttiga ändamål har
berörts av följande remissinstanser.
Generaltullstyrelsen har i sak icke något att erinra mot förslaget men
framhåller att tillämpningen av författningsrummet i praktiken kan kom
ma att föranleda betydligt mera omfattande utredningsarbete än nuvaran
de bestämmelser.
Kommerskollegium tillstyrker kommitténs förslag och uttalar sin till
fredsställelse med att kommittén föreslagit slopandet av inskränkningen att
här avsedd tullfrihetsförmån endast skall gälla vara som inkommer för att
användas vid allmännyttigt företag.
Sveriges industriförbund framhåller att särskilt från byggnadsindustrins
sida upprepade gånger påpekats att diskriminering för närvarande råder
mellan svenska och utländska företag vid utförandet av »allmännyttiga» an
läggningsarbeten. Förbundet anser därför att det måste hälsas med till
fredsställelse att kommittén föreslagit att tullfrihet — oavsett om det gäller
»allmännyttigt» företag eller ej — må medgivas endast under förutsättning
att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållandena på den
svenska marknaden.
Kommitténs förslag i 11 § 3 mom. angående temporär tullfrihet i sam
band med internationella utställningar har icke föranlett någon erinran un
der remissbehandlingen.
Departementschefen
Kommitténs förslag angående temporär tullfrihet för de i 11 § 1 inom.
kommittéförslaget angivna varukategorierna ger icke i och för sig anledning
till någon väsentlig erinran från min sida. Vid den inom finansdepartemen
tet verkställda överarbetningen har emellertid vidtagits vissa ändringar i
syfte bl. a. att nå större överensstämmelse med det nordiska förslaget. Här
vid har även upptagits ytterligare ett par varukategorier för vilka tempo
rär tullfrihet ansetts böra ifrågakomma. Bestämmelserna återfinnes under
10 § i departementsförslaget.
Aktiv förädlingsverksamhet (10 § punkten 1). Denna punkt upptager
samma bestämmelser som 11 § 1 mom. a) i kommitténs förslag med allenast
den ändringen att det, beträffande varor som inkommer för att användas
vid behandling av exportvaror, uttryckligen angivits att tullfrihetsförmånen
avser varor som användes som material vid de angivna behandlingarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
92
Verktyg in. m. för exportproduktion (10 § punkten 2). I det nordiska för
slaget har i enlighet med vad generaltullstyrelsen ifrågasatt särskilt om
nämnts varor för avprovning av exportvara. Vidare har nämnda förslag be
träffande andra här avsedda artiklar erhållit en mera preciserad utformning
än kommittéförslaget, i det att tullfriheten angivits gälla specialverktyg och
specialinstrument som införes tillfälligt för användning vid framställning av
ett bestämt parti exportvaror, under förutsättning att artiklarna ställes kost
nadsfritt till förfogande av den utländske köparen av ifrågavarande varuparti.
Formellt innebär de villkor som enligt den nordiska formuleringen knutits
till tullfrihetsförmånen i vissa hänseenden en mera restriktiv hållning, men
i praktiken torde detta knappast vara fallet, då artiklarna i fråga regelmäs
sigt torde införas under de omständigheter som angivits i nämnda förslag.
I departementsförslaget har gjorts en viss anpassning till det nordiska för
slaget. I den nya texten betecknas de åsyftade varorna såsom »verktyg och
instrument av speciellt utförande». Framhållas må att härmed icke avses
att nämnda artiklar skall vara av särskilt invecklad konstruktion eller dy
likt utan endast att de skall vara särskilt utformade för de varor som skall
tillverkas. I kommitténs förslag omnämnda gjutmodeller och mätverktyg
torde i regel vara av beskaffenhet att böra innefattas under uttrycket i fråga.
Varor för inresande yrkesutövare (10 § punkten 3). Denna punkt över
ensstämmer helt med 11 § 1 mom. e) i kommitténs förslag. I fråga om till-
lämpningen av den föreslagna bestämmelsen vill jag framhålla att motsva
rande stadgande i nuvarande tulltaxeförordning i viss utsträckning torde ha
tillämpats i sådana fall som åsyftas i ett förslag angående reducerad tull-
restitution till vilket jag återkommer i det följande. Därest detta förslag
genomföres torde sålunda en viss inskränkning i bestämmelsens tillämp
ningsområde jämfört med nuvarande praxis vara att förutse.
Utrustning för cirkusar m. m. (10 § punkten '<) samt varor för teaterföre
ställningar m. in. (10 § punkten 5). I det nordiska förslaget har de mot 11 §
1 inom. c) i kommittéförslaget svarande bestämmelserna erhållit en något
restriktivare utformning. Tullfriheten för cirkusutrustning o. dyl. har så
lunda angivits gälla endast om varorna införes av kringresande artister eller
nöjesföretag för användning under dessas tillfälliga uppehåll i det nordiska
tullområdet, och tullfriheten för andra här avsedda varor har utom i fråga
om teaterföreställningar angivits gälla endast arrangemang av internationell
karaktär. Enär det nordiska förslaget torde få anses täcka de fall, då tempo
rär tullfrihet kan vara motiverad i sådana sammanhang varom här är frå
ga, har departementsförslaget utformats i huvudsaklig överensstämmelse
därmed. Framhållas må att utrustning för enskilda artister, föreläsare m. fl.
i allmänhet torde kunna behandlas enligt bestämmelserna i 8 § punkten 5
eller 10 § punkten 3 i det nu framlagda förslaget.
Varor för utställningar (10 § punkten 6). I kommitténs förslag har ut-
ställningsföremål upptagits under 11 § 1 mom. f) tillsammans med varu-
prov m. m. börutom vissa artiklar som får anses täckta av begreppet varu-
prov (jfr vad som anförts i fråga om 8 § punkten 14 i departementsförslaget)
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
93
torde kommittén med utställningsföremål ha åsyftat varor som är avsedda
att förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat sådant vär
de. Nämnda uttryck avser däremot icke materiel för utställningsarrange-
mangen i övrigt såsom montrar, dekorationsföremål eller dylikt. För denna
senare varukategori skulle emellertid enligt kommitténs förslag föreligga
vissa möjligheter till temporär tullfrihet enligt It § 3 mom. I det nordiska
förslaget motsvaras de nu åsyftade bestämmelserna av ett stadgande om tem
porär tullfrihet för varor avsedda till bruk vid utställningar i offentliga lo
kaler. Enligt min uppfattning bör en liknande bestämmelse införas i den
svenska tulltaxeförordningen, innebärande i huvudsak den skillnaden i
jämförelse med kommitténs förslag, att tullfrihet även för annan materiel
än egentliga utställningsföremål skall kunna medgivas utan särskilt förord
nande av Kungl. Maj:t. Denna bestämmelse bör omfatta jämväl för mässor
avsedda varor. Innebörden av det i nordiska förslaget begagnade uttrycket
offentliga lokaler synes emellertid oklart, varför villkoret i fråga utelämnats
i det nu utarbetade förslaget. Framhållas bör emellertid att medgivandet
endast bör tillämpas på sådana anordningar som kan betecknas som ut
ställningar (mässor) i mera egentlig bemärkelse. Av enskilda affärsföretag
vidtagna arrangemang i samband med försäljning torde i allmänhet icke
böra inbegripas under dessa bestämmelser.
Varuprov m. m. (10 § punkten 7). Denna punkt motsvarar i huvudsak
11 § 1 mom. f) i kommitténs förslag. Med hänsyn till att utställningsföremål,
i den mån de icke täckes av begreppet varuprov (jfr vad som anförts i fråga
om 8 § punkten 14 i departementsförslaget), faller under den föregående
punkten 6, har detta varuslag dock icke medtagits här. För medgivande av
tullfrihet enligt nu förevarande punkt torde, såsom generalullstyrelsen an
fört, böra uppställas såsom villkor att varorna icke införes i försäljnings-
syfte.
Varor för avprovning (10 § punkten 8). Denna punkt motsvarar 11 § 1
mom. d) i kommitténs förslag; i enlighet med vad generaltullstyrelsen an
fört har tullfrihetsförmånen angivits gälla varor som är avsedda att avpro
vas och eventuellt återutföras.
Urvalssändningar (10 § punkten 9). I förslaget till gemensamma nordiska
bestämmelser har införts ett stadgande om temporär tullfrihet för urvals
sändningar, bestående av mattor, pälsvaror eller andra artiklar, som på
grund av varornas speciella utförande eller särprägel icke kan betraktas
som varuprov. Enligt anvisning till förslaget avser detta sådana fall dä det
på grund av varornas utförande, värde eller dylikt icke är möjligt att sända
egentliga varuprov. För att undvika missbruk av förmånen har tiden för
den temporära tullfriheten i förslaget begränsats till 14 dagar. I den nuva
rande svenska tulltaxeförordningen finns icke någon bestämmelse om tem
porär tullfrihet för urvalssändningar, och det har ansetts att principiella
skäl talar mot eu sådan förmån eftersom varorna införes i försäljningssyfte.
Emellertid får det anses föreligga ett legitimt intresse av att kunna utan er
läggande av tull för en presumtiv köpare förevisa sådana artiklar som icke
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
kan demonstreras genom varuprov i egentlig mening. Detta har kunnat i
viss mån tillgodoses genom nuvarande bestämmelse om temporär tullfrihet
för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras, vilken be
stämmelse emellertid såvitt angår i försäljningssyfte införda varor endast
gäller enstaka föremål. Enligt min uppfattning bör det icke möta några be
tänkligheter att medgiva en viss utvidgning av denna förmån genom att till
låta temporär tullfri införsel även av urvalssändningar, förutsatt att icke för
månen utnyttjas till konkurrens på den allmänna marknaden utan närmast
tar sikte på demonstration av varorna för en bestämd spekulant. För detta
ändamål torde förmånen såsom skett i det nordiska förslaget böra begränsas
till en kortare tid. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i de-
partementsförslaget intagits en bestämmelse om temporär tullfrihet för ur
valssändningar i huvudsaklig överensstämmelse med det nordiska försla
get. Tidsfristen för åtnjutande av ifrågavarande förmån torde liksom beträf
fande övriga punkter i paragrafen få fastställas i tillämpningsföreskrifterna.
Djur för avelsändamål (10 § punkten 10). I nuvarande tulltaxeförordning
förekommer ett stadgande (8 § 1 mom. f) om temporär tullfrihet för sto
som införes för att betäckas. I kommitténs förslag har denna bestämmelse
uteslutits av den anledningen att sådana djur upptagits med tullfrihet i
kommitténs förslag till tulltaxa (förslaget till tulltaxa har sedermera god
tagits i denna del). Av skäl som tidigare anförts bör emellertid den omstän
digheten att en vara är tullfri enligt taxan icke i och för sig föranleda att
den uteslutes ur bestämmelserna om temporär tullfrihet. I departementsför-
slaget har därför under 10 § punkten 10 införts en mot förenämnda 8 § 1
mom. f) svarande bestämmelse. Förmånen bär emellertid ansetts kunna
lämnas mera generellt och avse alla djur som införes för avelsändamål.
I enlighet med kommitténs förslag förordar jag att det skall ankomma på
Kungl. Maj :t alt bestämma den tid under vilken temporär tullfrihet skall få
åtnjutas.
Vad beträffar villkoren i övrigt ligger det i sakens natur att avsikt att
åter utföra varorna i allmänhet bör föreligga redan vid införseln. Tullfrihet
torde emellertid i enlighet med tulltaxekommitténs och generaltullstyrelsens
uppfattning böra åtnjutas även om varorna förstöres eller användes för än
damål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet, och det
hör icke möta något hinder att medgiva ifrågavarande förmån även om det
redan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan
kommer att behandlas på sätt nu angivits. Vid sådant förhållande torde det
icke vara lämpligt att såsom villkor för tullfriheten uttryckligen föreskriva
att varorna skall vara avsedda att återutföras. Även utan något direkt stad
gande härom får det anses ligga i sakens natur att tullfrihet kan förvägras
om varan uppenbarligen införes i avsikt som strider mot bestämmelsernas
syfte. I den mån särskilda bestämmelser till förhindrande av missbruk i
detta hänseende skulle visa sig erforderliga torde de kunna utfärdas av
Kungl. Maj:t.
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
95
Medgivandet av tullfrihet i fall då varan, avsiktligt eller till följd av
olyckshändelse, blir förstörd torde dock, med hänsyn till frågans i viss mån
principiella innebörd, böra ges i form av ett stadgande i själva förordningen.
Detta synes lämpligen såsom generaltullstyrelsen föreslagit kunna upptagas
såsom en särskild paragraf som i princip avser alla fall av temporär tullfri
het för såväl transportmedel som andra varor. I departementsförslaget har
ett stadgande av ifrågavarande innebörd upptagits såsom 12 §. Det synes icke
erforderligt att i samband därmed införa särskilda bestämmelser rörande
varor, som icke kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet men beträffande
vilka förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen.
För dylika varor bör i händelse av förstöring restitution av tullen medgivas
enligt tullrestitutionsförordningen. Däremot har jag ansett skäligt att ut
forma bestämmelserna så att möjlighet till viss tullättnad föreligger beträf
fande varor som kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet och som icke
blivit helt förstörda utan endast svårt skadade. Förslaget innebär att gene
raltullstyrelsen i dylika fall skall kunna medgiva att tull uttages endast för
sådana delar som befinner sig i användbart skick. Tullen bör därvid beräk
nas efter delarnas beskaffenhet och värde i det skick vari de tillvaratages.
Detta stadgande torde framför allt kunna komma i tillämpning på motor
fordon, som skadats så svårt att de icke kan iståndsältas men från vilka dock
kan tillvaratagas vissa användbara delar. Härigenom torde de önskemål som
i detta hänseende framställts av Motormännens riksförbund bli tillgodo
sedda.
Frånsett nu behandlade fråga om tullfrihet i händelse av förstöring torde
det kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att fastställa de villkor under vilka
temporär tullfrihet må åtnjutas.
I samband med införandet av de föreslagna reglerna beträffande varor
som förstörts bör vissa ändringar vidtagas i bestämmelserna om tullrestitu-
tion; till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.
Vad härefter beträffar kommitténs förslag om en allmän befogenhet för
generaltullstyrelsen att i samråd med kommerskollegium under viss förut
sättning medgiva temporär tullfrihet i andra fall än de förut behandlade
- bl. a. vissa maskiner för anläggningsarbeten — har denna fråga efter av
givandet av kommitténs betänkande kommit i ett nytt läge. I förslaget till
gemensamma nordiska tulladministrativa bestämmelser har nämligen före
slagits inrättande av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad tullres-
titulion, vilken är avsedd bl. a. att ersätta sådan temporär tullfrihet som sägs
i 8 § 2 mom. i nuvarande tulltaxeförordning och 11 § 2 mom. i kommitténs
förslag. De av tullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullresti
tution, vilka tillkommit efter överläggning på svensk sida med representan
ter för Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund och Svenska bygg
nadsentreprenörföreningen, grundar sig på den även i tulltaxekommittcns
betänkande antydda principen, att tullen bör beräknas i förhållande till an
vändningstiden inom riket.
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Av en redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rå
dets sjunde session framgår, att rådets ekonomiska utskott — med beaktan
de av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade reg
lerna intagits i den nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959
— funnit önskvärt att dessa regler genomföres även i de övriga nordiska län
derna. I en till Kungl. Maj :t ingiven framställning om revision av den sven
ska tullrestitutionsförordningen för erhållande av närmare överensstäm
melse med det nordiska förslaget till tullrestitutionsbestämmelser har ge
neraltullstyrelsen förordat att nu ifrågavarande regler angående reducerad
tullrestitution införes i den svenska lagstiftningen. Det av styrelsen fram
lagda förslaget förutsätter att tulltaxeförordningen icke kommer att inne
hålla några däremot svarande bestämmelser. Jag har för avsikt att föreslå
Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om så
dan reducerad tullrestitution som här avses. I överensstämmelse härmed har
i det inom departementet utarbetade förslaget till ny tulltaxeförordning
icke medtagits några bestämmelser angående temporär tullfrihet motsvaran
de 8 § 2 mom. nuvarande förordning eller 11 § 2 mom. tulltaxekommitténs
förslag.
Kommitténs förslag beträffande temporär tullfrihet för varor till inter
nationella utställningar (11 § 3 mom. i kommitténs förslag) täckes enligt
vad som framgår av det förut anförda av stadgandet i 10 § punkten 6 i det
nu framlagda förslaget.
11. Temporär tullfrihet för transportmedel
Nuvarande tulltaxeförordning innehåller i 7 § särskilda bestämmelser
om temporär tullfrihet för transportmedel, som begagnas för införsel till
eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer, ävensom för
transportmedel, som medföres av resande vilken endast tillfälligtvis skall
vistas inom riket; tullfrihet kan även medgivas för särskilt inkommande
delar för reparation av dylika transportmedel (nämnda paragraf innehål
ler dessutom bestämmelser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av be
tydelse för jordbruks- och skogsarbete i gränstrakterna — jfr vad som an
förts i avsnittet om tullfrihet för gränsbefolkningen).
Transportmedel som inkommer i trafik är emellertid enligt 148 § tull
stadgan i viss utsträckning fritagna från förtullning och kommer då i åt
njutande av tullfrihet oavsett tulltaxeförordningens bestämmelser. Friheten
från förtullning avser fartyg, vissa luftfartyg samt järnvägsmateriel; den
gäller icke i fall då transportmedlen förvärvas till Sverige från utlandet.
Annat transportmedel är enligt tullstadgan underkastat förtullning även om
det inkommer i trafik; vid förtullningen kan emellertid tulltaxeförordning
ens bestämmelser om temporär tullfrihet komma i tillämpning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
97
Tulltaxekommittén
Fritagandet i viss utsträckning av transportmedel från förtullning när de
inkommer i trafik får, uttalar kommittén, anses grunda sig på att det icke
är fråga om införsel i egentlig bemärkelse. Huruvida någon skillnad här
vidlag föreligger mellan olika slag av transportmedel kan diskuteras, men
praktiska skäl torde tala för den i tullstadgan genomförda distinktionen.
Kommittén anser sig icke ha anledning ifrågasätta någon principiell änd
ring i detta hänseende utan föreslår endast vissa smärre jämkningar. Des
sa innebär främst att den i tullstadgan föreskrivna befrielsen från förtull
ning utsträckes till att omfatta alla luftfartyg. Vidare föreslås, att en i 148 §
tullstadgan beträffande järnvägsmateriel föreskriven tidsbegränsning i fråga
om befrielse från förtullning slopas, men att i stället dit överföres ett nu
i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen intaget förbud mot
inrikestrafik.
Beträffande härefter frågan om temporär tullfrihet för transportmedel,
som icke jämlikt tullstadgan fritages från förtullning, har kommittén fun
nit lämpligt att i tulltaxeförordningen införes ett allmänt hållet stadgande
(10 § i kommitténs förslag), innebärande bemyndigande för Kungl. Maj:t
att förordna om sådan tullfrihet. Formuleringen av paragrafen tager fas
ta på den omständighet, som i förevarande fall måste vara den väsentliga
förutsättningen för tullfrihetsmedgivandet, nämligen att transportmedlen
endast tillfälligt skall användas inom riket, och förutsätter att erforderlig
detaljreglering sker genom tillämpningsföreskrifterna. Enligt förslaget kan
temporär tullfrihet medgivas för delar och tillbehör till transportmedel, un
der det att nuvarande regler endast upptager delar; gränsdragningen mel
lan delar och tillbehör är vansklig, och någon anledning att i detta sam
manhang skilja mellan dessa varukategorier anser kommittén icke före
ligga. Kommittén framhåller att formuleringen medgiver beviljande av tem
porär tullfrihet för ifrågavarande artiklar, även om transportmedlet är tull
fritt enligt taxan eller fritaget från förtullning enligt tullstadgan.
Liksom hittills kommer den faktiska innebörden av bestämmelsen i tull
taxeförordningen i hög grad att bli beroende av hur tillämpningsföreskrif
terna utformas, och kommittén har därför genom utkast till dylika föreskrif
ter relativt utförligt belyst hur kommittén tänkt sig tillämpningen av be
stämmelsen i fråga.
Efter det kommitténs betänkande avgivits har dctaljbestämmelserna i gäl
lande tillämpningsföreskrifter undergått en genomgripande revision, vilken
i princip följt de linjer som skisserats i kommitténs betänkande men i vissa
hänseenden inneburit ytterligare förenkling; med hänsyn till det sålunda
ändrade läget torde det icke finnas anledning att nu uppehålla sig vid kom
mitténs förslag till detaljbestämmelser i ämnet.
Yttrandena
Remissinstanserna bar i allmänhet mottagit tulltaxekommitténs förslag
med gillande. De erinringar som framställts avser i regel detaljbestämmelser
7
Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 98
98
och har till följd av den sedermera genomförda revisionen av tillämpnings föreskrifterna till större delen förlorat sin aktualitet.
Frågan om utformningen av huvudstadgandet i tulltaxeförordningen har endast berörts av generaltullstyrelsen, som framfört ett par anmärkningar av i huvudsak formell natur. Enligt styrelsens uppfattning bör sålunda ly delsen av 10 § jämkas så att i densamma tydligt utsäges att fråga är om tullfrihet under viss tid. Styrelsen ifrågasätter vidare om det föreligger nå got praktiskt behov av att åtnjuta tullfrihet under viss tid för tillbehör till transportmedel.
I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om befrielse från tull för fordon som införts under temporär tullfrihet och som blivit förstört under vistelsen här i landet; denna fråga har behandlats i samband med
10 § i departementsförslaget.
Departementschefen
I fråga om den i tulltaxeförordningen intagna bestämmelsen rörande temporär tullfrihet för transportmedel har jag i sak icke något att erinra mot det av tulltaxekommittén framlagda förslaget. I likhet med general tullstyrelsen anser jag det emellertid lämpligt att i författningstexten direkt utsäges att här är fråga om tullfrihet under viss tid. Däremot finner jag icke anledning frångå kommitténs förslag att låta här ifrågavarande be stämmelser äga tillämpning icke blott å delar utan även å tillbehör till transportmedel. I enlighet härmed har 11 § i departementsförslaget utformats i överensstämmelse med kommitténs förslag med den av generaltullstyrelsen föreslagna jämkningen i förstnämnda hänseende.
I det ändrade läge, vari frågan befinner sig sedan gällande tillämpnings föreskrifter reviderats, torde jag icke ha anledning att ingå på kommitténs förslag till detaljföreskrifter. Såsom redan nämnts har de principer, som le gat bakom kommitténs förslag, i huvudsak genomförts vid nämnda revi sion. I den mån kommittéförslaget och de däröver avgivna yttrandena fort farande kan vara aktuella rör det sig i allmänhet om bestämmelser som närmast har karaktär av ordningsregler. I detta hänseende framkomna syn punkter torde få tagas i övervägande vid utformningen av de nya tillämp ningsföreskrifterna.
Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
12. Tullfrihet för vissa förstörda varor
I 12 § departementsförslaget har upptagits bestämmelser om tullfrihet eller tullnedsättning för varor, som införts under temporär tullfrihet och förstörts eller skadats innan de skolat åter utföras; bestämmelserna i fråga har behandlats i det föregående i samband med 10 § i departementsför slaget.
Det har synts skäligt att dessa bestämmelser får äga motsvarande tillämp ning å emballage och andra i 4 § 2 och 4 mom. i departementsförslaget avsed
99
da artiklar, för vilka tullfrihet medgivits under hänvisning till att varor av
samma beskaffenhet och mängd är avsedda att utföras inom viss tid.
Kungl. Maj.ts proposition nr 08 dr 1060
13. Varor som icke tillverkas inom landet
Tulltaxekommittén
I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa tog tulltaxekommittén upp
frågan om tullfrihet för varuslag som icke är föremål för inhemsk tillverk
ning. Kommittén framhöll till en början att, när det gäller dylika varuslag,
har man icke användning för skyddstullar, för så vitt man icke avser att
direkt uppmuntra till igångsättande av inhemsk produktion av varor av
ifrågavarande slag. Kommittén fortsatte.
Huruvida en sådan åtgärd kan vara motiverad är icke möjligt att gene
rellt avgöra; det är tänkbart att en tull av »normal» storlek kan leda till en
samhällsekonomiskt mera fördelaktig struktur i näringslivet, det är också
tänkbart att den kan leda till en oekonomisk spridning av produktionen.
Tydligt är dock att uttagande av tull, så länge någon produktion icke upp
tagits, icke kan anses påkallat ur skyddssynpunkt. Från denna synpunkt
bör det alltså icke medföra någon olägenhet om varor som icke tillverkas
inom landet lämnas utan tull.
Rent samhällsekonomiskt sett spelar det å andra sidan icke någon större
roll om tull utgår för varor av detta slag. Eftersom någon tillverkning icke
förekommer inom landet, påverkas tydligen icke användningen av landets
produktiva resurser, utan tullen medför endast en fördyring av de importe
rade varorna. Härav föranledd minskning i efterfrågan kan rent av med
föra en sänkning av priset exklusive tull och således en förbättring av bytes
förhållandet, även om en sådan effekt i regel får antagas vara mindre fram
trädande än när det gäller tullbeläggning av varuslag som är föremål för
inhemsk tillverkning. Statsinkomsterna ökas i alla händelser med tullens
belopp, vilket innebär att statens behov av inkomster genom andra skatter
minskas, d. v. s. den totala skattebelastningen på konsumenterna behöver
icke undergå någon förändring. Beträffande halvfabrikat för vidare bear
betning inom industrin bör observeras att tullen på färdigfabrikaten fast
ställts med beaktande av eventuellt föreliggande tullar på halvfabrikaten.
Borttages tullen på halvfabrikaten utan motsvarande reduktion av tullen
på färdigfabrikaten medför detta en förstärkning av tullskyddet för den
svenska industrin. Detta är i princip icke mera befogat därför att förstärk
ningen åstadkommes på här ifrågavarande sätt, utan åtgärdens berättigande
får bedömas efter i huvudsak samma grunder som om det gällt en höjning
av tullen på den färdiga varan. Tydligt är att tullfrihet för halvfabrikaten
under vissa omständigheter kan vara direkt olämplig på grund av att den
industri som arbetar med dessa halvfabrikat därigenom erhåller ett alltför
högt tullskydd.
Även om den omständigheten att en vara icke tillverkas inom landet en
ligt kommitténs uppfattning icke är något under alla omständigheter avgö
rande argument för tullfrihet, fann kommittén i många fall det motiverat
att på grund därav föreslå tullfrihet eller ange att det ur skyddssynpunkt
icke förelåg anledning att bibehålla tullen. Kommittén anförde vidare.
100
Knngt. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Å andra sidan har kommittén icke särskilt eftersträvat att ur de givna tulltaxerubrikerna urskilja smärre varuslag som till äventyrs icke är före mål för inhemsk tillverkning i syfte alt befria dessa från tull, liksom kom mittén icke heller ansett sig böra tillmötesgå framställningar i sådant syfte då artiklarnas ringa betydelse eller tull tekniska svårigheter ansetts tala mot en dylik komplicering av tulltaxan. Emellertid är det svårt att få en klar överblick över vad som icke tillverkas inom landet, och framför allt ändras ju förhållandena genom att nya varuslag framkommer och nya tillverk ningar upptages. Enligt kommitténs uppfattning bör det därför i fråga om varor, som icke tillverkas inom landet, finnas möjligheter att efter prövning av omständigheterna medgiva tullfrihet utan den omgång som en ändring *1 tulltaxan innebär. Kommittén har övervägt olika möjligheter för en sådan anordning och stannat för ett allmänt bemyndigande för Ivungl. Maj:t att pröva dylika frågor såsom den lämpligaste lösningen. Sådan befogenhet kan måhända redan anses tillkomma Ivungl. Maj :t, åtminstone i den mån ett tullfrihetsmedgivande icke skulle strida mot av riksdagen vedertagna prin ciper för tullpolitiken här i landet, men den har i praktiken knappast be gagnats, varför kommittén funnit det lämpligt att i tulltaxeförordningen in tages eu uttrycklig bestämmelse härom. Kommittén bär med hänsyn här till funnit sig kunna i högre grad än vad eljest skulle ha varit fallet be gränsa sina undersökningar rörande möjligheten alt i tulltaxan medgiva tullfrihet för varor som icke är föremål för inhemsk tillverkning.
Såsom framgår av det förut anförda liksom av formuleringen av den före slagna bestämmelsen i tulltaxeförordningen har kommittén ansett denna möjlighet att bevilja tullfrihet för varor som icke tillverkas inom landet böra avse varor av visst slag och icke begränsas till att avse visst parti. Lämpligt synes vara att ifrågavarande medgivande lämnas genom en sär skild kungörelse, till vilken fogas en förteckning över de åsyftade varusla gen, och att utvidgningar och inskränkningar av medgivandet sker genom ändringar i denna förteckning. Några särskilda bestämmelser för handlägg ningen av dylika ärenden har kommittén icke ansett sig böra föreslå, utan en eventuell närmare reglering av hithörande spörsmål torde böra anstå till dess närmare erfarenheter vunnits. Man torde emellertid få förutsätta att framställningar om tullfrihetsmedgivande enligt ifrågavarande bestämmel ser göres av vederbörande importörer eller deras organisationer och att framställningarna prövas efter hörande av kommerskollegium och general tullstyrelsen samt eventuellt andra intresserade myndigheter; att de nämn da ämbetsverken vid sin behandling av ärendena infordrar yttranden från vederbörande näringsorganisationer får anses ligga i sakens natur. Vid bi tall till gjord framställning torde medgivandet böra lämnas tills vidare dock högst intill viss fastställd dag. En lämplig maximering av tullfrihetsmedgi- vandet synes vara två år. För importörerna vore det givetvis önskvärt om medgivandet kunde förlänas ovillkorlig giltighet under ifrågavarande pe riod, men det torde knappast vara lämpligt att binda tullfriheten starkare än om den fastställts i tulltaxan, i vilket fall ju riksdagen i vanlig ordning kunnat införa tull på varan; det torde dock få förutsättas att det endast "i undantagsfall blir fråga om att bryta ett lämnat tullfrihetsmedgivande före angiven dag. Framställning torde i regel komma att göras om förlängning av tullfrihetsmedgivande t beträffande flertalet varuslag som erhållit dylik förmån, och det synes vara lämpligt att prövningen av dylika ärenden kon centreras och får karaktär av en årlig revision av den vid kungörelsen fo gade förteckningen. Delta skulle kunna ernås genom att tullfrihetsmedgi vande första gången beviljas icke för jämna två år utan så att det uppror
Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
101
exempelvis den 30 juni. Något hinder att utöka listan med nya varuslag
mellan ifrågavarande årliga revisioner bör icke finnas.
Vad därefter beträffar de grunder som bör tillämpas, när fråga uppkom
mer om medgivande av tullfrihet enligt den föreslagna bestämmelsen, torde
det enligt kommittén icke vara möjligt att utforma några generella regler,
utan ärendena måste bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall.
Kommittén ville dock anföra följande synpunkter.
Till en början må framhållas att det ibland kan vara svårt att fastslå hu
ruvida en vara är föremål för inhemsk tillverkning eller ej. När det endast
är fråga om skillnader i kvalitet eller utförande torde tullfrihet i allmänhet
ej böra medgivas, för såvitt icke fråga är om så stora avvikelser att import
varan och den inom landet tillverkade produkten framstår såsom skilda
varuslag. Vidare bör givetvis beaktas eventuellt föreliggande konkurrens
med inom landet tillverkade varor av annat material eller utförande men
med enahanda användning. Även om det ur nu berörda synpunkter icke mö
ter något direkt hinder att medgiva tullfrihet, torde sådant medgivande i
allmänhet icke böra lämnas utan att fråga är om varuslag av en viss bety
denhet, så att icke den administrativa apparaten belastas med allt för obe
tydliga frågor. Att uppdraga någon värdegräns torde dock icke vara lämp
ligt, utan frågan bör bedömas från fall till fall. Vid bedömandet av hithö
rande frågor bör vidare avseende fästas vid huruvida medgivandet mera
direkt kommer den slutliga konsumenten till godo eller om det närmast in
nebär en förstärkning av nettotullskyddet för en inhemsk producent som
i sin tillverkning använder varor av ifrågavarande slag. Fall av sistnämnda
art bör såsom förut anförts i princip bedömas efter samma grunder som
krav på ökat tullskydd genom höjning av tullen på färdigvaran; en särskild
anledning till välvillig behandling i fall som här avses kan vara att produk
tionen eljest har att vidkännas ett negativt skydd. Liksom när det gäller
andra tulltaxespörsmål har man självfallet även att taga hänsyn till möj
ligheten att tulltekniskt definiera och särskilja ifrågavarande artiklar. En
ligt vad som framgår av den följande detaljbehandlingen av olika varuslag
och varugrupper är det särskilt två områden som kommittén tänkt sig att
den föreslagna anordningen skulle komma att tillämpas på, nämligen kemi
kalier och maskiner, men detta utesluter icke att även andra varuområden
kan ifrågakomma i den mån så befinnes lämpligt.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog tulltaxekommittén
att i 2 § 3 mom. tulltaxeförordningen skulle införas en bestämmelse, enligt
vilken Konungen skulle äga förordna »att vara av visst slag, som icke är
föremål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock
att vara av sådant slag enligt taxan är tullbelagd»; i sitt definitiva förslag
till ny tulltaxeförordning upptog kommittén denna bestämmelse med oför
ändrad lydelse under 5 § 3 mom.
Yttrandena över kommitténs förslag
I de yttranden som avgavs över tulltaxekommitténs förslag till ny tull
taxa behandlades den nu föreliggande frågan, förutom i samband med vissa
detaljfrågor rörande tulltaxan, i huvudsak av följande remissinstanser.
Generaltullsti/relsen framhöll att skäl otvivelaktigt talar för att möjlighe
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
ter bör finnas att medgiva tullfrihet för varuslag, som icke är föremål för väsentlig produktion inom landet, utan den omgång som en ändring i tull taxan innebär. Den lämpligaste anordningen för detta ändamål torde vara ett allmänt bemyndigande för Kungl. Maj:t att pröva dylika ärenden. En mera vidsträckt tillämpning av ifrågavarande anordning skulle emellertid medföra stora svårigheter ur administrativa synpunkter. Inte minst för tull verkets vidkommande skulle avsevärda olägenheter uppstå om bestämmel sen skulle leda till ofta förekommande ändringar i tullförhållandena, till specificering av en mångfald smärre artiklar eller till särbehandling av svår definierbara varuslag. Styrelsen förutsatte därför att tullfrihet skulle med givas endast när detta från allmänna synpunkter framstår såsom ett intresse av vikt och endast för naturligt avgränsade varuslag.
Kommerskollegium uttalade att fördelen med den föreslagna anordningen är att tull icke behöver utgå när inga motiv för skydd föreligger. Härigenom vinnes även att antalet positioner i tulltaxan begränsas. Kollegium anförde emellertid fortsättningsvis följande.
Å andra sidan komma dessa avvikelser att få upptagas i en särskild för fattning vilket innebär att vad man vinner i förenkling i själva tulltaxan förloras i överskådlighet. Särskilt om — som kan vara att vänta — antalet tramställningar om tullfrihet blir relativt omfattande, kommer denna an ordning att medföra stor administrativ belastning ur utredningssynpunkt. Man har sedan vid avgörandet i det enskilda fallet att välja mellan en re lativt liberal behandling, vilket skulle innebära en stor ansvällning av de uppräknade tullfria varuslagen i den särskilda författningen, eller en strängare behandling, innebärande att man endast undantagsvis medger tullfrihet. Det förra bedömningssättet torde för såväl tullverket som all mänheten leda till ökade svårigheter vid bedömandet av tullbeläggningen av en viss vara. Särskilt för det praktiska tullarbetet måste det bli besvär ligt att avgöra huruvida en viss vara, exempelvis en maskin, är att hänföra till tullfri maskintyp eller icke. Kollegium vill emellertid icke motsätta sig att i tulltaxeförordningen införes en bestämmelse av den föreslagna inne börden, men vill föreslå att eu överarbetning göres av förslaget i syfte att utröna om icke i större omfattning utbrytning av tullfria varuslag kan ske redan i taxan.
Förslaget tillstyrktes även av bl. a. Sveriges mekanförbund, Sveriges ke miska industrikontor, Sveriges färgfabrikanters förening och Sveriges verktggsmaskinaffärers förening.
Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
I sin huvudrapport år 1957 framlade Nordiska ekonomiska samarbetsut skottet ett förslag med anknytning till den nu föreliggande frågan. Försla get innebar att tullfrihet skulle kunna beviljas för vissa varuslag, »när ifrågavarande varuslag eller därmed konkurrerande varuslag icke tillverkas eller endast tillverkas i ringa omfattning i Danmark, Finland, Norge och Sverige och när förhållandena i övrigt icke talar häremot». Utskottet fram höll emellertid att de administrativa svårigheter, som är förenade med till- lämpning av en sådan anordning i ett enda land, blir ännu större, om be
103
stämmelsen skall praktiseras av flera länder i gemenskap. På grund härav
begränsade utskottet sitt förslag till att avse kemikalier och icke-elektriska
maskiner (kap. 28, 29 och 84 i tulltaxan).
Frågans behandling i samband med tulltaxerevisionen
I den vid 1958 års riksdag framlagda propositionen angående revision av
tulltaxan redogjorde jag för såväl tulltaxekommitténs som Nordiska sam-
arbetsutskoltets förslag. Jag framhöll därvid att ett genomförande av den
nordiska marknaden enligt min uppfattning skulle komma att materiellt
påverka såväl omfattningen som innebörden av ett sådant bemyndigande
för Kungl. Maj :t som tulltaxekommittén föreslagit. Med hänsyn till ange
lägenheten av att icke föregripa behandlingen av det nordiska förslaget för
klarade jag mig icke beredd att i. då förevarande sammanhang upptaga
kommitténs förslag till prövning. I motionerna I: B 62 och II: B 40 samt
I: B 63 och II: B 71 yrkades att riksdagen beträffande maskiner, i de två
förstnämnda motionerna jämväl beträffande kemikalier, skulle ge Kungl.
Maj :t bemyndigande i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Bevillnings-
utskoitet ansåg emellertid att bärande skäl anförts för uppskov med frågans
behandling, varför utskottet avstyrkte motionärernas yrkanden i berörda
hänseende. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Inkomna framställningar
Under år 1959 har från olika håll gjorts framställningar hos Kungl. Maj:t
i syfte att få genomfört det av kommittén framlagda förslaget i dess helhet
eller på vissa varuområden.
Sveriges kemiska industrikontor uttalar sålunda att det icke finns anled
ning att ytterligare uppskjuta ikraftträdandet av kommitténs förslag, i syn
nerhet som det fortfarande är osäkert om och när någon enighet kan upp
nås på det nordiska planet. Bortsett från önskvärdheten av att tullfrihet
snarast införes för ett flertal kemikalier, som icke nu tillverkas inom lan
det och som varken direkt eller indirekt konkurrerar med inom landet
framställda kemikalier, föreligger enligt kontorets uppfattning speciella
skäl för att beslut om suspenderingsförfarandet fattas snarast möjligt.
Kemikontoret anser nämligen att det framdeles kan bli svårare att införa
dylika bestämmelser, eftersom en överenskommelse då kan ha träffats om
bildandet av ett europeiskt frihandelsområde, som sannolikt skulle medfö
ra att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet på tullområdet.
Oavsett planerna på bildandet av ett frihandelsområde torde den svenska
kemiska industrin under de kommande åren bli ställd inför svåra påfrest
ningar, vilka icke bör ökas genom att statsmakterna underlåter att snarast
genomföra det av tulltaxekommittén framlagda förslaget.
Sveriges mekanförbund framhåller att den allmänna skärpning av det in
ternationella konkurrensläget, som inträtt under de senaste åren, gjort det
nödvändigt för företagen att på allt sätt söka reducera kostnaderna. Den
nya konkurrenssituation som uppstått genom Rom-fördragets förverkligan
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
104
de liar ytterligare accentuerat kravet på kostnadssänkande åtgärder. För att bibehålla och stärka konkurrensförmågan inom olika industrigrenar krävs i ökad omfattning modernisering av den maskinella utrustningen ge nom anskaffning av nya maskiner. Det förhållandet att en maskin icke till verkas inom landet utgör enligt förbundets uppfattning i och för sig ett in citament för utländska leverantörer att höja priserna vid anbud till svenska köpare. Suspendering av tullen kan innebära en betydelsefull reducering av det investerande företagets totalkostnader för anskaffning av ifrågavaran de maskiner.
Textilgrossisternas riksförbund anser det önskvärt att beslut i ämnet fat tas snarast möjligt med hänsyn till eventuella framtida förpliktelser inom ramen för ett nordiskt eller europeiskt integrationsavtal, som kan medföra att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet i här ifrågavarande hänseende. Möjligheten att suspendera tullarna är enligt förbundets upp fattning särskilt angelägen inom den textila varusektorn, där bl. a. i en eventuell nordisk marknad tullskyddet synes komma att ligga på en väsent- ligt högre nivå än på flertalet andra varuområden. Ju högre tullskyddet är dess mer stötande ter det sig enligt förbundets uppfattning med tullskydd för varor som icke tillverkas inom landet.
I en särskild framställning har Textilutredningen tagit upp frågan i vad den avser textil- och konfektionsmaskiner. Utredningen framhåller bl. a. att den kris som textilindustrin sedan några år är utsatt för ställt ökade krav på rationalisering av industrins produktionsapparat. För att stärka in dustrins konkurrenskraft har omfattande nyinvesteringar planerats. F’ör förverkligandet av planerna är det av stor betydelse att de därmed förbund na kostnaderna blir så låga som möjligt. En möjlighet till tullfrihet för im porterade specialmaskiner skulle verksamt främja planernas förverkligan de. I det läge som den svenska textil- och konfektionsindustri!! för närva rande befinner sig är det även av andra skäl angeläget att industrins in köp av maskiner icke fördyras. Textilutredningen hemställer att proposi- tion måtte framläggas angående införande av bestämmelser om tullfrihet för sadana textil- och konfektionsmaskiner som icke tillverkas inom landet.
Textilutredningen har även tagit upp saken i sitt den 21 december 1959 av givna betänkande (SOU 1959: 42).
Yttrandena över framställningarna
I anledning av de tre förstnämnda framställningarna har yttranden ånyo inhämtats från generaltullstyrelsen och kommerskollegium.
Genei altullstgrelsen har i sitt den 18 mars 1959 avgivna yttrande hänvi sat till vad styrelsen anfört i anledning av tulltaxekommitténs förslag och därutöver allenast ifrågasatt huruvida de omständigheter sökandena åbe ropat kan anses utgöra tillräcklig anledning att frångå den avvaktande håll ning som intogs i tulltaxepropositionen.
Kommerskollegium framhåller i yttrande den 11 mars 1959 angelägen heten av att möjligheter skapas för att tull med näringspolitiskt syfte i
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
105
princip icke skall behöva utgå då ur skyddssynpunkt särskilda motiv här
för saknas. Icke minst i dagens läge anser kollegium det angeläget att till
varataga alla möjligheter att hålla prisnivån nere.
Beträffande omfattningen av den föreslagna anordningen anför kolle
gium följande.
Tulltaxekommitténs förslag avsåg att i princip gälla generellt för alla va
ruslag, ehuru kommittén uttalade, att det särskilt var inom kemikalie- och
maskinområdet, på vilket kommittén avsett att den föreslagna anordningen
skulle komma att tillämpas. Även enligt kollegii mening synes skäl finnas
för att räkna med att speciellt inom dessa varuområden behov förefinnas av
den föreslagna anordningen. Genom den tekniska utvecklingen ändras för
hållandena snabbt på föreliggande områden. Nya varuslag framkomma och
nya tillverkningar upptagas. Liksom kommittén finner kollegium det emel
lertid icke böra vara uteslutet, att anordningen skall kunna tillämpas även
på andra varuområden. Klart är att hänsynstagande till administrativa svå
righeter, såsom skett vid övervägandena av denna fråga inom det nordiska
samarbetsutskottet, motiverar att anordningens omfattning begränsas. Även
önskvärdheten av en stabilitet i tullförhållandena icke minst för närings
livets planering synes tala för återhållsamhet. Hänsyn till sådana skäl bör
emellertid kunna tagas vid tillämpningen av bemyndigandet och synes
icke behöva leda till att det begränsas till att endast gälla vissa varuområ
den.
I fråga om anordningens lämplighet med hänsyn till det nordiska samar
betet uttalar kollegium i huvudsak följande.
Det är uppenbart av vikt, att åtgärder icke vidtagas som kunna innebära
ett försvårande av ett närmare nordiskt ekonomiskt samarbete. Möjlighe
ter till suspendering av tull för vissa varuslag ha tidigare funnits såväl i
Norge som i Finland. Vid utfärdande av de nya tulltaxor som i samband
med övergången till Briisselnomenklaturen i början av innevarande år ägt
rum i Danmark och Norge ha införts bestämmelser som i viss utsträckning
(i huvudsak varor inom maskin- och kemikalieområdet) möjliggöra en sus
pendering av tull för varuslag som icke tillverkas i respektive land. Enligt
kollegii mening bör införandet även i Sverige av bestämmelser som medge
en suspendering av tull för vissa varor icke behöva medföra nackdelar för
det gemensamma nordiska integrationsarbetet. Däremot torde det kunna
vara till fördel för ett senare nordiskt samarbete att även i Sverige erfaren
het vunnits beträffande bl. a. administreringen av den ifrågasatta anord
ningen. Icke heller den omständigheten att det ifrågasatta bemyndigandet
göres generellt för alla varor synes i och för sig behöva komma i konflikt
med ett sedermera gemensamt nordiskt uppträdande. Tillämpningen av be
stämmelserna får nämligen förutsättas ske under hänsynstagande även till
de gemensamma nordiska aspekterna.
Vad beträffar formerna för administreringen av den föreslagna anord
ningen och beträffande de principer som bör vara vägledande vid prövning
av frågor om medgivande av tullfrihet säger kollegium sig kunna i huvud
sak ansluta sig till de förslag och synpunkter som framförts av tulltaxe-
kommittén.
I fråga om den närmare utformningen och tillämpningen av bestämmel
sen anför kollegium vidare.
106
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
I några av handelskamrarnas yttranden har understrukits önskvärdheten av att i bestämmelserna det måtte klart framgå under vilka begränsade för utsättningar som ett upphävande av tullen må ske. Som ovan framhållits är det av hänsyn till stabilitet i tullförhållandena samt av administrativa skäl lämpligt att iaktta restriktivitet vid tillämpningen av bemyndigandet. Ur denna synpunkt synes enligt kollegii mening den ovan refererade, av det nordiska ekonomiska utskottet föreslagna definitionen för fall, då anord ningen skall kunna tillämpas, vara att föredraga speciellt för bedömandet av när en vara skall anses tillverkas inom landet eller ej. Den av tulltaxe- kommittén föreslagna definitionen »vara av visst slag som icke är föremål för väsentlig produktion inom landet» synes vara alltför vid. Det vore gi vetvis icke minst ur administrativa synpunkter i övrigt önskvärt, att klara kriterier kunde uppställas för tillämpningen. Det torde emellertid ställa sig svårt, att för den mängd särfall som kunna uppkomma fastlägga generella regler, utan ärendena få bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall, varvid de av kommittén anförda synpunkterna på grunderna för till- lämpningen även enligt kollegii mening böra bli vägledande. När fråga är om tullfrihet för varor som ingå som råvara eller halvfabrikat i en inhemsk tillverkning får sålunda hänsyn tagas till att innebörden av en sådan åt gärd kan vara en förstärkning av nettotullskyddet för färdigvaran, vilket avvägts med hänsyn till tullbeläggningen av ingående råvaror. Åtgärden får i dylika fall prövas efter sedvanliga grunder för en förstärkning av tull- skyddet. Avgörandet av om en vara tillverkas i landet eller ej kan vara för enat med betydande svårigheter. Vid skillnader endast i fråga om kvalitet och utförande bör tullfrihetsfrågan bedömas med stor restriktivitet. Vik tigt är vidare att vid prövningen hänsyn tages till konsekvenserna av att en importerad vara kan utgöra substitut för eu vara tillverkad inom landet. Täta förändringar i relationen mellan de olika varornas tullbeläggning kun na i sådana fall åstadkomma osäkerhet och avbräck i industrins planering.
Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker kommerskollegium in förande i tulltaxeförordningen av bestämmelser i huvudsaklig överensstäm melse med tulltaxekommitténs förslag med den modifikation som förut sagts.
Departementschefen
Frågan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från tull i fall, då inhemsk produktion av berörda varuslag icke förekommer, har varit aktuell ända sedan tulltaxekommitténs betänkande avgavs. Med hän syn främst till pågående utredningar angående nordiskt ekonomiskt samar bete har frågan emellertid hittills icke blivit föremål för Kungl. Maj:ts pröv ning i sak. I det läge, vari frågan om nämnda samarbete för närvarande be finner sig, torde det emellertid icke möta något hinder att frågan nu uppta ges till avgörande och bringas till en ur svensk synpunkt tillfredsställande lösning.
Att förefintligheten av ett bemyndigande av ifrågasatt slag skulle under lätta införandet av en ur allmänt ekonomiska synpunkter i vissa fall önsk värd tullfrihet torde vara uppenbart. En dylik anordning har också hälsats med tillfredsställelse av näringslivets organisationer. Även de närmast be
107
rörda myndigheterna, kommerskollegium och generaltullstyrelsen, har fun
nit behov av en sådan anordning vara för handen. De har emellertid tillika
understrukit de praktiska svårigheter som är förenade med tillämpningen
av en bestämmelse av ifrågavarande art. Av detta och andra skäl har de ut
talat sig för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga. Härvid har
ämbetsverken i huvudsak anslutit sig till de synpunkter som framförts av
tulltaxekommittén.
För egen del kan jag i huvudsak biträda vad kommerskollegium och
generaltullstyrelsen anfört. I anslutning härtill vill jag framhålla att enbart
den omständigheten att ett varuslag icke är föremål för tillverkning inom
landet icke kan anses utgöra något avgörande argument för att medgiva
tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet bör själv
fallet beaktas även övriga inverkande faktorer. Hänsyn får då givetvis ock
så tagas till våra internationella åtaganden, bl. a. inom EFTA-sammanslut
ningen. Innebörden av ett sådant bemyndigande som nu ifrågasatts får så
lunda närmast anses vara att i de fall då Kungl. Maj :t vid dylik prövning
av en tullfråga finner, att tillräckliga skäl för tullbefrielse föreligger, äger
Kungl. Maj :t under angivna förutsättningar genomföra denna åtgärd utan
att frågan förelägges riksdagen. Med åberopande av vad som nu anförts
finner jag mig böra förorda införande av en bestämmelse av i huvudsak
den innebörd som tulltaxekommittén föreslagit.
Beträffande utformningen av ifrågavarande bemyndigande talar enligt
min uppfattning vissa skäl för att man i fråga om den inhemska produktio
nens omfattning utformar bestämmelsen efter mönster av den av kommers
kollegium förordade, mera restriktiva formuleringen i nordiska utskottets
förslag. Däremot synes det knappast nödvändigt att knyta bemyndigandet till
de förhållanden i övrigt som angivits i nämnda förslag, eftersom beaktandet
av såväl dessa som andra relevanta förhållanden självfallet måste ingå så
som led i Kungl. Maj :ts prövning av frågan. I departementsförslaget (13 §)
har därför endast angivits att Konungen i fråga om varuslag, som icke eller
endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, där så
prövas lämpligt äger förordna att tull icke skall utgå.
Tullfrihet varom nu är fråga synes — i anslutning till vad tulltaxekom
mittén föreslagit —- lämpligen böra medgivas för viss tid, förslagsvis högst
två år, och de varuslag, som avses med tullfriheten, angivas i särskild kun
görelse. Meddelande av tullfrihet bör ske först efter särskild framställning
— t. ex. av branschorganisation — och sådan framställning bör också er
fordras därest tullfriheten förlänges. Jag kan alltså även pa dessa punkter
ansluta mig till vad tulltaxekommittén förordat.
Det nu ifrågavarande bemyndigandet för Kungl. Maj:t bör formellt inte
begränsas till särskilda varuområden. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen torde emellertid behov av den tullfrihet, det här gäller, i hu
vudsak endast föreligga på maskin- och kemikalieområdena.
Vad särskilt beträffar maskinområdet framstår möjligheten att medge
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
108
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
tullfrihet för textil- och konfektionsmaskiner, som inte tillverkas inom lan det, såsom speciellt betydelsefull. Härigenom kan den rationalisering inom textil- och konfektionsindustrien, som textilutredningen funnit angelägen, verksamt underlättas.
14. Övriga bestämmelser
I nuvarande 10 a, 11 och 12 §§ tulltaxeförordningen förekommande be stämmelser, avseende avrundning av tullbelopp, bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda tillämpningsföreskrifter samt hänvisning till särskilda stadganden om tullrestitution, torde kunna utan ändring överföras till den nya förordningen; de återfinnes i departementsförslaget under 14—16 §§• Härjämte har — i likhet med vad som gäller i fråga om den allmänna va ruskatten och olika punktskatter —- upptagits en bestämmelse om att Kungl. Maj :t skall äga, när synnerliga skäl föreligger, helt eller delvis be fria från tull; denna befogenhet skall kunna delegeras på generaltullsty relsen (15 § första stycket i departementsförslaget).
Den nya tulltaxeförordningen bör träda i kraft den 1 juli 1960. Beträffande varor, för vilka temporär tullfrihet medgivits före de nya be stämmelsernas ikraftträdande med giltighet jämväl därefter, torde i en över gångsbestämmelse böra angivas enligt vilka bestämmelser varorna skall be handlas efter sagda dag. Enligt departementsförslaget (första punkten av övergångsbestämmelserna) skall sålunda den nya förordningen, vad angår dylik tullfrihet, äga tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller an nan vara, som införts före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.
I en andra punkt av departementsförslagets övergångsbestämmelser har upptagits motsvarighet till den vid 1958 års ändringar i nuvarande tulltaxe- förordning införda övergångsbestämmelsen rörande penicillin och vissa andra varor.
Enligt tredje punkten av övergångsbestämmelserna skall i lag eller för fattning förekommande hänvisning till författningsrum, som motsvaras av bestämmelse i den nya tulltaxeförordningen, i stället avse den nya bestäm melsen. Denna punkt får betydelse bl. a. vid tillämpningen av olika författ ningar rörande sådana indirekta skatter, som även upptages vid införsel av varor. I fråga om beräkning av beskattningsvärde torde härvid bestäm melserna i 3 § och i förekommande fall 6 § nya tulltaxeförordningen bli att tillämpa.
15. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad som anförts i det föregående hemställer föredra gande departementschefen att Kungl. Maj :t måtte genom proposition före slå riksdagen att
109
dels antaga det inom finansdepartementet upprättade för
slaget till tulltaxeförordning;
dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till kon
ventionen den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta proto
koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bo Jonas Sjönander
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Bihang 1
Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning
1 §•
Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas med tull enligt härvid fogade tulltaxa.
2
§•
Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.
3 §.
1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter varans normalpris, varmed förstås det pris, som varan vid tiden för an mälan till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mel lan av varandra oberoende köpare och säljare.
Normalpriset skall beräknas under antagande att varan avlämnas till kö paren å införselorten, att säljaren bär alla kostnader som hänföra sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen bär inom riket utgående tull och andra avgifter.
2 mom. Har varan förvärvats från utlandet genom köp, som kan antagas vara avtalat på god tro, skall såsom normalpris anses det pris, som erlagts eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas er forderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värde begrepp, som kommit till uttryck i 1 mom.
3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara, som införes för an nans räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar, som kunna erfordras för fastställande av normalpriset. I den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, är uppgiftslämnaren eller annan, som tagit befattning med förvärv eller införsel av varan, skyldig att tillhanda hålla sina affärshandlingar för granskning.
4 mom. Generaltullstyrelsen äger vid vite förelägga i 3 mom. avsedd per son att fullgöra vad honom enligt nämnda moment eller med stöd av det
samma meddelade föreskrifter åligger. Vite som utdömes enligt detta mo ment tillfaller kronan.
4 §.
1 mom. Emballage vari varor införas skall i tullhänseende behandlas så lunda:
a) emballage som icke efter användningen för de införda varorna äger all mänt handelsvärde på den svenska marknaden är fritt från tull, dock att detta icke innebär rubbning av bestämmelse, enligt vilken värdet eller vik ten av sådant emballage skall inräknas i värdet respektive vikten av den in neliggande varan;
b) emballage som efter användningen för de införda varorna äger all mänt handelsvärde på den svenska marknaden tulltaxeras enligt vad för varor eljest är föreskrivet, därvid i förekommande fall bestämmelserna i mom. 2 här nedan komma i tillämpning; dock att särskild tull icke skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
111
utgå för emballage som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av den inneliggande varan.
2 mom. För emballage som avses i 1 mom. b) här ovan ävensom för sär skilt inkommande begagnat emballage åtnjutes tullfrihet, därest emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts av varuhavaren inom viss tid före införseln eller är avsett att av honom utföras inom viss tid efter införseln, ankommande det på Konungen att bestämma denna tid och de villkor i övrigt som må befinnas erforderliga för detta medgivande.
3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes med emballage som avses i 1 mom.
4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. skola äga motsvarande tillämpning å s. k. garnbommar ävensom ventilationstrummor av trä för lastrum samt mattor och annan s. k. garneringsmateriel uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under transporten.
5 §.
1 mom. På villkor som Konungen äger bestämma åtnjutes befrielse från tull för:
a) ämnen (enkla kemikalier och droger) vilka endast eller i huvudsak ligaste mån finna användning såsom läkemedel, dock icke acetylsalicylsyra
(ur nr 29.16) eller penicillin, salter och andra derivat därav (ur nr 29.44);
b) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för till verkning av tullfria läkemedel, hänförliga till nr 30.03 eller utgörande äm nen som avses under a) här ovan;
c) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkanise- ringsacceleratorer eller antioxidationsmedel för gummiindustrien eller så som tillsats till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, kor rosion eller hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra lik nande ändamål;
d) delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd för utövning av luftfart i regelbunden trafik, äro av sedda att användas uteslutande för reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg i sådan trafik.
2 mom. På villkor som Konungen äger bestämma må delar och tillbehör samt material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar, med undantag av ringar och slangar av gummi (nr 40.11), införas mot en tull av 12 % av värdet.
3 mom. Konungen äger förordna att vara av visst slag, som icke är före mål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock att vara av sådant slag enligt taxan är lullbelagd.
6
§.
1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förtullad vara, som efter utförsel återinföres utan att ha undergått bearbetning.
2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet undergå reparation, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som erlagls eller skall erläggas för reparationen.
3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlan det undergå annan bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull, beräknad på sätt motsvarande det som i 4 mom. avses.
4 mom. Visas att vara helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sve rige förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å sagda material enligt de grunder, som gälla för sådant material vid tiden för införsel av den förstnämnda varan.
112
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
5 inom. Innefattar tillverkningen av värdetullbelagd vara svenskt kon struktionsarbete eller dylikt, må tullen nedsättas med belopp, motsva rande värdet av sagda arbete i förhållande till hela normalpriset.
6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av i 1— 5 mom. avsedda förmåner.
7 §.
Har inkommen vara under transporten till införselorten eller efter an komsten dit men innan varan anmälts till förtullning av tillfällighet eller genom förskämning eller dylikt lidit skada, må, därest tull enligt taxan skall beräknas annorledes än efter varuvärdet, nedsättning i tullen medgivas med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.
Konungen äger förordna om och i vilken mån tullen må nedsättas för haverigods och sjöfynd.
8
§•
Tullfrihet åtnjutes för:
1. varor som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;
2. varor som införas av person, som tillhör främmande makts härvarande beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;
3. varor som införas för sådana organisationers eller personers räkning, som avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vis sa internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller avtal, vartill Sverige anslutit sig;
4. varor som annorledes än i handelssyfte införas av resande eller å trans portmedel anställda personer, i den mån Konungen därom förordnar; dock skall i fråga om rätt att tullfritt införa tobaksvaror och cigarrettpapper samt rusdrycker gälla vad särskilt stadgas;
5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yr kesutövning, därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i It § 1 mom. sägs;
6. förnödenheter medförda å och avsedda för i trafik inkommande trans portmedel, för såvitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;
7. proviant medförd å och avsedd för besättning eller passagerare å i tra fik inkommande transportmedel, i den mån Konungen därom förordnar;
8. livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga be hovet under djurens transport till bestämmelseorten;
9. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, som bärgas från förolyckat fartyg eller luftfartyg, ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kun göres;
10. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blom mor avsedda till minnesgärd åt avliden person;
11. varor som annorledes än i handelssyfte införas av personer, vilka in
113
flytta från utlandet eller efter längre tids utlandsvistelse återvända därifrån,
i den män Konungen därom förordnar;
12. varor som erhållas från utlandet såsom arv eller gåva_ (härunder in-
begripet utmärkelsetecken), i den mån Konungen därom förordnar; dock
att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror, cigarrettpapper eller rus
drycker;
.
13. varuprov, mönster, modeller och utställmngsforemal som vid mtor-
seln eller efter nedskärning, makulering eller annan dylik åtgärd i sam
band med tulltaxeringen ha intet eller allenast obetydligt handelsvarde eller
som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast
att utvisa varors beskaffenhet eller användning; ävensom kinematografisk
film utvisande importvaras beskaffenhet eller användning;
14. markutrustning för flygplatser, ävensom varor för användning vid ak
tuellt räddnings- och bärgningsföretag i samband med lufttrafik, allt i den
mån Konungen därom förordnar;
15. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella andamäl,
i den mån Konungen därom förordnar;
16. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom forordnar.
9 §•
Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som
införas i egentlig gränstrafik.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
10
§.
Konungen äger förordna om tullfrihet för transportmedel, som endast till
fälligt skall användas inom riket, ävensom till reparation av sådant trans
portmedel avsedda, särskilt inkommande delar och tillbehör.
11
§•
i mom. Tullfrihet under viss tid må medgivas för:
a) varor som inkomma för att undergå reparation, bearbetning, komplet
tering eller emballering, eller för att användas till sådan behandling av ex
portvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt
identifiering av de införda varorna;
b) varor som inkomma för att användas som gjutmodeller eller matverk
tyg eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara;
c) varor som inkomma för att användas vid tävlingar, idrottsfester, före-
läsningar, teater- eller cirkusföreställningar eller under andra liknande för
hållanden;
..
d) varor som äro avsedda att avprovas, dock endast da fråga ar antingen
om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara
införda i försäljningssyfte;
e) mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och
andra dylika föremål vilka införas under sådana omständigheter som i 8 § 5
mom. avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke med-
gives*
f) varuprov, mönster, modeller och utställningsföremål för vilka tullfrihet
icke medgives enligt 8 § 13 mom.
Konungen äger bestämma den tid och de villkor, utöver vad i följande
stycke sägs, under vilka här avsedd tullfrihet må medgivas.
Tullfrihet som nu sagts må åtnjutas under förutsättning att varorna före
tullfrihetstidens utgång återulföras, ankommande det på generaltullstyrelsens
prövning i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för varor, vilka inom sag-
8
Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98
114
da tid förstöras eller finna användning som enligt eljest gällande bestäm melser medför tullfrihet.
2 mom. Tullfrihet under viss tid må i andra fall än som i 1 mom. avses medgivas av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium un der förutsättning att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensför hållanden på den svenska marknaden.
3 mom. Utöver vad i 1 mom. sagts äger Konungen förordna om tullfrihet under viss tid för varor som inkomma till internationella utställningar.
12
§.
De särskilda^ föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förord ning med tillhörande tulltaxa eller till förekommande av missbruk av med given tullfrihet eller annan förmån, meddelas av Konungen.
13
§.
Om restitution av tull och vad därmed äger samband är särskilt stadgat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken dag tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) jämte därvid fogad tulltaxa med tillhörande taratariff skola upphöra att gälla.
Där i särskild författning förekommer hänvisning till författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen avse den nya bestämmelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år t960
115
Bihang 2
Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till
tulltaxeförordningen
Till 1 § tulltaxeförordningen
Till 2 § tulltaxeförordningen
Till 3 § tulltaxeförordningen
1 §•
Försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och
säljare, varom förmäles i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen, förutsätter:
att betalningen av priset utgör enda vederlaget för varan;
att priset icke påverkas av särskilda förbindelser mellan å ena sidan sälja
ren eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressege
menskap, och å andra sidan köparen eller någon, med vilken köparen är
förbunden i sådan gemenskap, vare sig dessa förbindelser äro grundade på
avtal eller ej; och
att avkastningen vid en efterföljande försäljning, användning eller disposi
tion av varan icke till någon del kommer att direkt eller indirekt tillfalla sälja
ren eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressege
menskap.
Ekonomisk intressegemenskap mellan två personer skall anses föreligga,
om den ene äger ekonomiskt intresse i den andres affärsverksamhet eller
egendom;
om båda äga gemensamt ekonomiskt intresse i en tredje persons affärs
verksamhet eller egendom; eller
om en tredje person äger ekonomiskt intresse i bådas affärsverksamhet
eller egendom;
vare sig dessa intressen äro direkta eller indirekta.
2
§•
Med införselort, som i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen sägs, förslås den
ort, där varan förtullas, eller, om varans avlämnande å annan ort inom tull
området skulle föranleda lägre normalpris och de kostnader som skulle hän
föra sig till sådant avlämnande på tillfredsställande sätt styrkas, sistnämn
da ort.
3 §.
I fråga om vara, som är tillverkad med utnyttjande av patenterad uppfin
ning eller enligt registrerat mönster eller registrerad modell eller som infö-
8f
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98
116
res under utländskt varumärke eller för att försäljas under utländskt varu märke, skall normalpriset innefatta jämväl värdet av rätten att för varan utnyttja patentet, mönstret, modellen eller varumärket.
4 §.
Till kostnader, som enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen innefattas i varas normalpris, höra bland annat:
transportkostnader (med nedan angivet förbehåll), försäkringskostnader, provisioner, mäklararvoden, kostnader för upprättande i utlandet av handlingar, erforderliga för varor nas införsel till Sverige,
tullar och andra avgifter i utlandet (med avdrag för eventuella restitu- tionsbelopp),
kostnader för emballage, i den mån icke detta i tullhänseende behandlas för sig, och kostnader för emballering, samt
lastningskostnader. Transportkostnader skola icke innefattas i normalpriset med högre belopp än som motsvarar 30 % av normalpriset exklusive transportkostnader.
5 §•
Vid beräkning av varas normalpris med tillämpning av 3 § 2 mom. tull taxeförordningen skall prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan kö peavtalet och det innehåll i värdebegreppet, som kommit till uttryck i 3 § 1 mom. första stycket nämnda förordning, anses erforderlig endast om dessa skiljaktigheler kunna antagas i väsentlig mån påverka priset.
6
§.
1 mom. Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpri set skall bestämmas med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, skall varuhavaren lämna tullmyndigheten uppgift om det pris, som erlagts eller skall erläggas för varan, om de i priset icke inbegripna kostnader, som enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen samt 4 § denna kun görelse skola innefattas i normalpriset, samt om de förhållanden i övrigt, som kunna vara av betydelse för normalprisets bestämmande; där ej tullmyn digheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas genom en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning, denne på tro och heder avgiven försäkran.
2 mom. Till styrkande av i mom. 1 avsedda uppgifter skall varuhavaren, där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag kunna medgivas, för tullmyndigheten förete originalfaktura, frakt- och försäkringshandlingar samt övriga handlingar, som avse förvärv, inför sel och avlämnande av varan. Vidare är varuhavaren efter generaltullsty relsens bestämmande pliktig att avlämna dubblettexemplar eller bestyrkt av skrift av företedd originalfaktura.
3 mom. Faktura som avses i mom. 2 skall innehålla följande uppgifter: dag för fakturans utställande, dag för köpeavtalets avslutande, kouinas antal och slag samt märke och nummer, varans handelsbenämning, varans myckenhet,
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
117
pris för varje varuslag samt leverans- och betalningsvillkor, samt vara till riktigheten bekräftad genom namnunderskrift av utställaren eller den eller dem som äga teckna dennes firma; efter tullmyndighetens be prövande må dock godtagas faktura, som icke innehåller samtliga ovan nämnda uppgifter, därest fakturan likväl kan anses utgöra en tillfredsstäl lande grund för beräkningen av normalpriset, ävensom faktura, som icke blivit på ovan angivna sätt bekräftad, därest fakturans uppgifter på annat sätt tillförlitligen styrkas.
7 §.
Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset skall bestämmas på annat sätt än med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförord- ningen, skall varuhavaren lämna de uppgifter och förete de handlingar, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall skäligen må påfordras; där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräf tas genom en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning, denne på tro och heder avgiven försäkran.
8 §•
Hyser tullanstalt tvekan angående beräkningen av normalpriset, skall den samråda med vederbörlig tjänsteman på generaltullstyrelsens tullvärdekon- tor.
9 §■
Till kontroll å riktigheten av de uppgifter, som lämnats jämlikt bestäm melserna i 6 och 7 §§, skall varuhavaren eller annan, för vars räkning varan införts eller som eljest tagit befattning med förvärv eller införsel av varan, på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen eller av sty relsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskor respondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga handlingar, här under inbegripna handlingar rörande försäljning av den införda varan.
10 §.
Baseras normalpriset helt eller delvis på belopp, som angivits i utländskt myntslag, skall omräkning till svenskt mynt ske med tillämpning av de en ligt stadgan för internationella valutafonden fastställda parivärdena, för så vitt icke dessa ändrats efter det att beloppens storlek i det utländska mynt slaget bestämts. Har sådan ändring skett eller är fråga om myntslag, för vilket parivärde icke fastställts enligt nämnda stadga, ankommer det på gene raltullstyrelsen att bestämma efter vilka grunder omräkningen skall ske.
Till 4 § tulltaxeför ordning en
Till 5 § tulltaxeförordningen
Till 6 § tulltaxeförordningen
1 mom. Tullfrihet eller tullnedsättning enligt 6 § tulltaxeförordningen må, i händelse tullrestitution eller befrielse från tull åtnjutits vid utförsel av va ran eller till denna använt material, medgivas endast under förutsättning att restitutions- eller tullbeloppet inbetalas till tullverket.
2 mom. Tullfrihet enligt 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas un der förutsättning
att återinförseln äger rum inom tio år från utförseln, ägande likväl, där varan nyttjats inom svensk frihamn, generaltullstyrelsen medgiva tullfrihet vid återinförsel efter längre tids förlopp, samt
att därest varan förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till samma frihamn, tullfrihet må ånjutas allenast för så vitt antingen återutför- seln ägt rum tidigast trettio dagar efter det varan i samband med förtull- ningen lämnat frihamnens område eller ock av omständigheterna framgår, att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i fri hamnen upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel.
Vid bedömande av huruvida vara återinföres utan att ha undergått bear betning skall bortses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhava- ren eller som allenast inneburit ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av mindre bristfällighet i syfte att sätta varan i användbart skick.
3 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 2—3 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under förutsättning att återinförseln äger rum inom ett år från ut förseln.
4 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 4 mom. tulltaxeförordningen må åt njutas under förutsättning
att där avsett material av importören eller för dennes räkning ulförts för användning vid ifrågavarande tillverkning,
att vid denna tillverkning frånsett eventuellt avfall icke uppkommit jäm väl annan vara än den som införes till riket, samt
att införseln äger rum inom ett år från utförseln av nämnda material. 5 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 5 mom. tulltaxeförordningen må åtnju tas under förutsättning att där avsett arbete verkställts av importören eller för dennes räkning.
Till 7 § tulltaxeförordningen
118
Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Till 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
Till 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas i den om fattning, som nedan angives.
Diplomatisk tjänsteman åtnjuter tullfrihet för varor, som införas för tjänstebruk, härunder inbegripet för uppförande eller inredning av tjänste- byggnad, eller för hans eget eller hans familjs behov.
Kanslipersonal, tillhörande främmande makts beskickning, åtnjuter tull frihet för varor för personligt bruk, vilka införas i samband med inflyttning en till riket.
Lönad konsul (generalkonsul, konsul, vicekonsul eller attaché) som icke här utövar enskild förvärvsverksamhet äger åtnjuta enahanda tullfrihet som diplomatisk tjänsteman.
Annan konsul åtnjuter tullfrihet för vapensköldar, sigill, flaggor, emblem, kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänstebruk avsedda artiklar, som inkomma till honom från den främmande makt han företräder.
Tullfrihet som nu sagts må i andra fall än som avses i närmast föregående stycke åtnjutas endast av person som icke är svensk medborgare.
119
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Till 8 § 3 mom. tulltaxeförordningen
Till 8 § 4^ mom. tulltaxeförordningen
1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande
eller å transportmedel anställda personer åtnjutas för gångkläder, sängklä
der och andra för personligt bruk avsedda förnödenheter som prövas icke
överstiga behovet under resan.
Till dylika förnödenheter må [såvitt angår person, som icke är bosatt i
Sverige,] hänföras jämväl sådan utrustning för resan som cykel, härunder
inbegripet cykel med hjälpmotor, som uppfyller de i 1 § kungörelsen den
23 maj 1952, nr 280, angivna tekniska villkoren, filmkamera och annan fo
tografikamera, skrivmaskin, mindre musikinstrument, grammofon, radio-
mottagningsapparat, kamping-, sport-, jakt- och fiskeutrustning samt lik
nande artiklar.
Tullfrihet enligt detta moment må icke åtnjutas för obegagnade föremål
med mindre föremålen medföras av ägaren själv. [För cykel med hjälpmo
tor må tullfrihet åtnjutas allenast om fordonet är gammalt och brukat.]
2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande
åtnjutas för andra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kronor un
der förutsättning
att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering
i ett sammanhang vid inresetillfället;
att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga be
hov eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk;
att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att förvärva
eller införa varorna i fråga.
3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande,
hemmahörande i främmande land, åtnjutas för av den resande medförda,
för återutförsel avsedda resesouvenirer till ett sammanlagt värde av högst
3 000 kronor.
4 mom. Värdet av de i 2 och 3 mom. avsedda varorna beräknas efter de-
taljhandelspriset i inköpslandet och skall, därest så vid införseln påfordras,
av den resande styrkas genom företeende av kvitto eller på annat tillförlit
ligt sätt. Kan värdet icke styrkas av den resande, må det beräknas efter de-
taljhandelspriset på varan i införselorten.
Till 8 § 5 mom. tulltaxeförordningen
Till 8 § 6 mom. tulltaxeförordningen
Till 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas för
å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som er
fordras ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge
transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik;
å järnvägsrestaurangvagn medförd proviant, med undantag av rusdrycker
och tobaksvaror, i den utsträckning som erfordras för bespisning av passa
gerare under tågets gång genom Sverige.
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Till 8 § 8 mom. tulltaxeförordningen
Till 8 § 9 mom. tulltaxeför ordningen
Till 8 § 10 mom. tulltaxeför ordningen
Till 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för husge- råds- och andra lösörepersedlar samt hemberedda livsmedel, vilka införas av person som inflyttar från utlandet eller återvänder därifrån efter att med bibehållet hemvist i Sverige oavbrutet eller endast med tillfälligt avbrott ha vistats utomlands under en tid av minst ett år, allt på villkor dels att va rorna prövas icke överstiga behovet, dels, vad beträffar andra varor än livs medel, att de äro gamla och brukade samt begagnats av ägaren eller hans familj, dock att sistnämnda villkor icke gäller varor [eventuellt: husgeråds-, heminrednings- eller klädespersedlar], som förvärvats i anledning av gifter mål med här i riket bosatt person.
Till 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för husgeråds- och andra lösörepersedlar, vilka erhållits i arv och införas av arvtagaren för eget bruk och icke i handelssyfte, skolande med arv likstäl las vad arvsberättigad erhållit genom testamente;
av utländsk myndighet eller offentlig institution förlänade utmärkelse tecken och hedersgåvor; till myndighet, institution eller sammanslutning inkommande jubileums- och minnesgåvor; ävensom utställningsmedaljer och andra föremål, vilka såsom pris tillerkänts deltagare i allmän tävlan eller äro avsedda att av utländsk person eller sammanslutning uppställas såsom pris vid dylik tävlan här i riket;
gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt; gåvor till sjömän från främmande land, under förutsättning att de mot tagas av representant för utländsk sjömansmissionsorganisation eller av- utländskt konsulat;
gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet, skolande härvid med gåvor likställas varor som inköpts för från utlandet skänkta medel;
enstaka gåvoförsändelser till enskild person under förutsättning att vär det uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för mottaga rens eller hans familjs personliga behov.
Gåvas värde bedömes efter värdet av samtliga av viss mottagare vid ifrå gavarande tillfälle från en och samme avsändare erhållna varor; angående beräkningen av värdet skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i till- lämpningsföreskrifterna till 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen.
Till 8 § 13 mom. tulltaxeförordningen
121
Till 8 § It mom. tulltaxeförordningen
1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen för markut
rustning må åtnjutas för materiel av den beskaffenhet som avses i punkt
4.6 i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944 om internationell civil
luftfart.
.
...
2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen for varor tor
användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag i samband med
lufttrafik må åtnjutas för varor av den beskaffenhet som avses i punkt 10.2
av den i 1 mom. nämnda bilagan, beträffande andra varor än sådana som
förbrukas vid företaget dock endast under förutsättning att varorna åter-
utföras; det ankommer på luftfartsstyrelsen att lämna meddelande till ge
neraltullstyrelsen om varor beträffande vilka detta villkor icke uppfylles.
Till 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen
1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för
kinematografisk film och skioptikonbilder med undervisnings-, vetenskap
lig eller kulturell karaktär, vilka framställts av Förenta Nationerna eller
dess fackorgan eller inkomma till undervisnings-, vetenskapliga eller kul
turella institutioner eller sammanslutningar eller ock tillförlitligen styrkas
vara avsedda för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål.
2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for
instrument och apparater samt delar därtill, vilka inkomma till vetenskap
lig institution eller undervisningsanstalt, upptagen i härvid fogad bilaga,
samt äro avsedda att användas för vetenskaplig forskning eller för undervis-
ningsändamål, allt under förutsättning att för ifrågavarande ändamål lika
användbara artiklar icke tillverkas inom riket.
Generaltullstyrelsen äger att efter prövning i särskilt fall och efter sam
råd med kommerskollegium medgiva tullfrihet för instrument och appa
rater samt delar därtill, vilka inkomma till annan vetenskaplig institution
eller undervisningsanstalt än som i föregående stycke avses, under förut
sättning att i sagda stycke stadgade villkor eljest äro uppfyllda.
3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for
varor av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär, tydligen av
sedda för hjälp åt blinda och inkommande till institutioner eller organisa
tioner för de blindas välfärd.
Till 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen
Tullfrihet enligt 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för kinemato
grafisk film, skioptikonbilder, dioramor, klichéer, gobelänger, skyltmate-
riel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande föremål under
förutsättning
.
att materielen avsänts av officiell turistorganisation eller till dylik anknu
ten nationell turistorganisation; skolande där så påfordras till styrkande
härav för tullanstalten företes en av den avsändande organisationen upp
rättad försäkran, avfattad i överensstämmelse med formulär, som general
tullstyrelsen äger fastställa; samt
att materielen införes för och under ansvar av antingen ackrediterad
representant för den avsändande turistorganisationen eller av sagda orga
nisation utsett ombud som godkänts av tullanstalten.
Till 9 § tulltaxeförordningen
1 mom. Befolkningen vid rikets landgräns må vid resa över gränsen åt
njuta enahanda tullfrihet som enligt 8 § 4 inom. tulltaxeförordningen är
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
122
medgiven för resande, och skall därvid i trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet den omstän digheten att resan företagits i huvudsakligt syfte att förvärva eller införa sådana varor icke utgöra hinder för tullfriheten.
2 mom. Tullfrihet enligt 9 § tulltaxeförordningen åtnjutes för maskiner, redskap och fordon, som av befolkningen vid rikets landgräns föras från
Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att under kortare tid där användas till timmerforsling, jordbruksarbete eller annat dylikt ändamål.
3 mom. Varor som av befolkningen vid rikets landgräns'för hushållsbe- hov föras från Sverige till Finland eller Norge eller från Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att förädlas eller repareras och som efter förädlingen eller reparationen återutföras till ursprungslandet, äro vid in förseln till Sverige fria från tull.
Till 10 § tulltaxeförordningen
Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
1 §•
1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må åtnjutas för:
a) transportmedel som begagnas för införsel till eller är avsett för utför sel från riket av varor eller personer; samt
b) transportmedel som medföres av resande, vilken endast tillfälligt skall vistas inom riket.
2 mom. Transportmedel som avses i 1 mom. skall återutföras inom ett år från införseln. Kan återutförsel av transportmedel icke ske inom nämnda tid på grund av omständigheter, över vilka den som äger förfoga över trans portmedlet icke skäligen kunnat råda, äger distrikttullanstalt på ansökning medgiva det ytterligare uppskov med återutförseln, som prövas erforder ligt. Ansökning härom skall ha gjorts före utgången av förstnämnda tid, såvida icke omständigheter av nyss angiven art visas ha utgjort hinder därför.
Transportmedel som avses i 1 mom. a) må icke begagnas för befordran av gods eller personer i egentlig inrikestrafik; transportmedel som avses i 1 inom. b) må icke användas i yrkesmässig trafik, överlåtas eller uthyras.
3 mom. Äterutföres icke transportmedlet inom tid, som i 2 mom. första stycket sägs, skall det åligga den, som med avseende å införseln är att be trakta såsom varuhavare, att före tullfrihetstidens utgång hos närmaste distrikttullanstalt anmäla transportmedlet till förtullning och inbetala be löpande tull. Fullgöres icke denna skyldighet må länsstyrelse på generaltull styrelsens anmälan förordna, att transportmedlet, där det inom riket an träffas, skall omhändertagas av polismyndighet. I sådant fall skall transport medlet på anfordran överlämnas till tullmyndighet.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om transport medlet använts i strid mot villkor, som angives i 2 mom. andra stycket, för så vitt icke generaltullstyrelsen med hänsyn till omständigheterna finner tull skäligen icke böra utgå.
4 mom. Tullmyndigheten i införselorten skall meddela bevis om medgi ven tullfrihet, vilket skall av varuhavaren eller, i fråga om motorfordon, av fordonets förare på anfordran företes för tulltjänsteman eller polisman; dock att dylikt bevis icke skall erfordras beträffande motorfordon, som genom företeende av registreringshandling eller annorledes tillförlitligen styrkes vara registrerat i Danmark, Finland eller Norge.
5 mom. Har transportmedel för vilket medgivits tullfrihet enligt 10 § tull taxeförordningen, innan det skolat återutföras, blivit genom olycka så svårt
123
skadat, att det finnes icke kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen med giva befrielse från tull för transportmedlet.
2
§.
1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må medgivas för delar och tillbehör till transportmedel som i 1 § sägs, oavsett huruvida sådan tull frihet åtnjutes för transportmedlet eller tull eljest icke utgår för detsamma.
2 mom. Tullfrihet som i 1 mom. avses må beträffande delar och tillbehör till fartyg, luftfartyg eller järnvägsmateriel beviljas mot att transportmed lets befälhavare, förare, redare eller ägare eller den som i egenskap av varu- havare infört transportmedlet till tullverket avlämnar försäkran på tro och heder att delarna äro avsedda till reparation av visst transportmedel och efter avslutad reparation komma att återutföras med detta; i fråga om de lar och tillbehör till järnvägsmateriel må försäkran avgivas av förestånda ren för järnvägsstationen i införselorten å tjänstens vägnar.
Beträffande delar och tillbehör till annat transportmedel än fartyg, luft fartyg eller järnvägsmateriel må tullfrihet som i 1 mom. avses beviljas mot att artiklarna upptagas i bevis, som enligt 1 § 4 mom. utfärdats för transport medlet; kan så ej lämpligen ske eller har dylikt bevis ej utfärdats må tull frihet åtnjutas i den ordning som stadgas i [tillämpningsföreskrifterna till 11 § tulltaxeförordningen].
Vad i föregående stycken sägs har icke avseende å delar och tillbehör till transportmedel, som användas till uppehållande av regelbunden utrikes- trafik; för sådana delar och tillbehör skola i stället iakttagas de föreskrif ter, som till förekommande av missbruk av tullfriheten kunna i särskilda fall meddelas av tullanstalt.
Till 11 § tulltaxeförordningen
Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
Till 12 § tulltaxeförordningen
Till 13 § tulltaxeförordningen
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Bihang 3
(Översättning)
Convention on the valuation of goods
for customs purposes
The Governments signatory to the
present Convention,
Desiring to facilitate international
trade,
Desiring to simplify international
customs tariff negotiations and the
comparison of foreign trade statistics
inasmuch as such comparisons are
more exact if based upon a uniform
valuation of goods,
Being convinced that the maximum
uniformity in defining the value of
goods for customs purposes will
constitute an important step towards
the attainment of these objects,
Having taken into consideration the
work already accomplished in Brus-
sels in this sphere by the European
Customs Union Study Group, and
Considering that the best way of
achieving results in this respect is to
conclude an international Convention,
Have agreed as follows:
Article I
For the purpose of the present Con
vention,
(a) “the Convention establishing
the Council” means the Convention
establishing the Customs Co-operation
Council opened for signature in Brus-
sels on the 15th December, 1950;
(b)
“the Council” means the
Customs Co-operation Council refer-
red to in paragraph (a) of this Ar
ticle;
(c) “the Secretary General” means
the Secretary General of the Council.
Konvention rörande varors tnllvärde
De regeringar, som undertecknat
föreliggande konvention,
vilka önska underlätta den inter
nationella handeln,
vilka önska förenkla internationel
la tullförhandlingar och underlätta
jämförelsen av statistiska uppgifter
rörande utrikeshandeln, så till vida
som en sådan jämförelse är mera
exakt, om den baseras på en likfor
mig värdering av varorna,
vilka äro övertygade om att åstad
kommandet av största möjliga lik
formighet i definitionen av varors
tullvärden kommer att utgöra ett be
tydande steg för uppnåendet av des
sa syften,
vilka hava beaktat det arbete, som
på ifrågavarande område utförts i
Bryssel av Studiegruppen för en
europeisk tullunion, och
vilka anse, att bästa sättet att upp
nå resultat i nämnda avseende är att
avsluta en internationell konvention,
hava enats om följande:
Artikel I
I denna konvention förstås med:
a) rådskonventionen: konventionen
avseende upprättandet av ett råd för
samarbete på tullområdet, öppnad för
undertecknande i Bryssel den 15 de
cember 1950;
b) rådet: det under a) åsyftade rå
det för samarbete på tullområdet;
c) generalsekreteraren: rådets ge
neralsekreterare.
125
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
Article II
Subject to the provisions of Artides IV, each Contracting Party shall introduce into its domestic law and apply, as from the date on which the present Convention comes into force in respect of it, the Definition of Value (hereinafter referred to as the “Definition”) set out in Annex I of the Convention.
Artide III
Each Contracting Party shall, in applying the Definition, conform to the provisions of the Interpretative Notes (hereinafter referred to as the “Notes”) set out in Annex II to the present Convention.
Artide IV
Each Contracting Party may adapt the text of the Definition
(a) by inserting therein such provi sions of the Notes as it may consider necessary,
(b) by giving the text such legal form as may be essential to render it operative in its domestic law, if neces sary by adding complementary provi sions clarifying the purport of the
Definition.
Artide V
(a) The Council shall supervise the operation of the present Convention with a view to securing uniformity in its interpretation and application.
(b) To this end, the Council shall establish a Valuation Committee on which each Member of the Council to which the present Convention applies shall have the right to be represented.
Artide VI
The Valuation Committee shall have the following functions which shall be exercised under the authority of the Council and in accordance with any directions which the Council may give:
Artikel II
Varje fördragsslutande part skall, med de modifikationer som må för anledas av bestämmelserna i artikel IV, i sin nationella lagstiftning införa den i bilaga I till denna konvention intagna definitionen av tullvärdet (i det följande kallad definitionen), samt tillämpa densamma från och med den dag, då konventionen trä der i kraft för parten i fråga.
Artikel III
Varje fördragsslutande part skall, vid tillämpning av definitionen, iakt taga bestämmelserna i de förklaran de anmärkningar (i det följande kal lade anmärkningarna), som äro upp tagna i bilaga II till denna konven tion.
Artikel IV
Varje fördragsslutande part må modifiera definitionens text
a) genom att i densamma intaga sådana i anmärkningarna förekom mande bestämmelser, som parten finner nödvändiga;
b) genom att giva densamma så dan juridisk form, som kan vara nöd vändig för att den skall erhålla av sedd rättsverkan, i förekommande fall genom att utöka texten med kom pletterande bestämmelser för att precisera definitionens innebörd.
Artikel V
a) Rådet skall övervaka efterlev naden av denna konvention för att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning av densamma.
b) För detta ändamål skall rådet upprätta en värdekommitté, i vilken varje rådsmedlem, å vilken denna konvention är tillämplig, skall äga rätt att vara representerad.
Artikel VI
Värdekommittén skall hava följan de uppgifter, vilka skola fullgöras under rådets myndighet och i enlig het med dess anvisningar:
!)
Bihang till riksdagens protokoll tOfiO. i samt. Nr 98
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
(a) to collate and circulate to the
Contracting Parties information con- cerning the valuation of goods by the Contracting Parties för customs purposes;
(b) to study the domestic laws, procedures and practices of the
Contracting Parties in relation to the Definition and Notes, and, according- ly, to make recommendations to the Council or the Contracting Parties to secure uniformity in the interpreta tion and application of the Definition and Notes and the adoption of stand ard procedures and practices;
(c) to prepare explanatory notes as a guide to the application of the
Definition;
(d) on its own initiative or on request, to furnish to Contracting
Parties information or advice on any matters concerning the valuation of goods for customs purposes;
(e) to submit to the Council pro- posals för any amendment of the present Convention which it may consider desirable;
(f) to exercise such other powers and functions of the Council in rela tion to the valuation of goods for customs purposes as the Council may delegate to it.
Article VII
(a) The Valuation Committee shall meet åt least three times a year.
(b) It shall elect its own Chairman and one or more Vice-Chairmen.
(c) It shall draw up its own Rules of Procedure by decision taken by not less than two-thirds of its mem- bers. The Rules of Procedure so drawn up shall be subject to the approval of the Council.
Artide VIII
The Annexes to the present Conven tion shall form an integral part thereof and any reference to the Convention shall be deemed to include a reference to the Annexes.
a) att inhämta och till de fördrags- slutande parterna distribuera upplys ningar rörande de metoder, som par terna tillämpa vid bestämmande av varors tullvärden;
b) att studera nationell lagstiftning samt föreskrifter och praxis hos de fördragsslutande parterna med avse ende å definitionen och anmärkning arna samt att framlägga förslag för rådet eller de fördragsslutande par terna för att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning av defini tionen och anmärkningarna samt ett antagande av standardiserade före skrifter och förfaranden;
c) att utarbeta anvisningar till led ning vid tillämpningen av definitio nen;
d) att på eget initiativ eller på an modan lämna de fördragsslutande parterna upplysningar eller råd i alla frågor som röra bestämmande av va rors tullvärden;
e) att föreslå rådet sådana änd ringar i denna konvention, som kom mittén anser önskvärda; och
f) att i övrigt utöva de befogenhe ter och fullgöra de uppgifter, som rådet tilldelar kommittén.
Artikel VII
a) Värdekommittén skall samman träda minst tre gånger om året.
b) Den skall utse ordförande och en eller flera vice ordförande.
c) Den skall upprätta arbetsord ning genom beslut med en majoritet av minst två tredjedelar av med lemsantalet. Arbetsordningen skall underställas rådet för godkännande.
Artikel VIII
Bilagorna till denna konvention skola utgöra en integrerande del av konventionen, och varje hänvisning till konventionen skall anses innefat ta en hänvisning jämväl till bila gorna.
127
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960
Article IX Artikel IX
The Contracting Parties accept the provisions of the Protocol attached to the present Convention concerning special methods of taxing goods falling within Chapter 30 and Head- ing No. 33.06 of the Nomenclature annexed to the Convention on Nomen- elature for the Classification of Goods in Customs Tariffs opened for signa- ture in Brussels on the same date as the present Convention.
Article X
(a) The present Convention shall abrogate as between the Contracting
Parties all obligations under other international agreements in so far as they are inconsistent with the present Convention.
(b) The present Convention shall not derogate from the obligations, under any other international agree- inent, incurred by any Contracting
Party before the coming into force of the present Convention in respect of it towards any Government not a party to the present Convention. However, the Contracing Parties shall, as soon as circumstances permit and in any case on the renewal of such prior agreements, arrange to make any necessary amendments thereto in order to bring thern into conformity with the provisions of the present Convention.
De fördragsslutande parterna god känna bestämmelserna i det till den na konvention fogade protokollet rö rande särskilda metoder för värde ring av varor, som falla under kapitel 30 och position 33.06 i den nomenkla tur, vilken som bilaga är fogad till konventionen rörande nomenklatur för klassificering av varor i tulltarif ferna, öppnad för undertecknande i Bryssel samma dag som denna kon vention.
Artikel X
a) Genom denna konvention upp hävas, de fördragsslutande parterna emellan, alla på andra internationel la avtal grundade förpliktelser, som stå i strid med denna konvention.
b) Denna konvention gör icke in trång i sådana på andra internatio nella avtal grundade förpliktelser, som någon fördragsslutande part kan hava iklätt sig gentemot en utomstå ende regering innan konventionen trätt i kraft för den fördragsslutande parten. Emellertid skola de fördrags slutande parterna, så snart omstän digheterna medgiva och i varje fall vid förnyandet av de ingångna avta len, vidtaga alla erforderliga åtgärder för att bringa dessa i överensstäm melse med bestämmelserna i denna konvention.
Article XI
(a) Any dispute between two or more Contracting Parties concerning the interpretation or application of the present Convention shall so far as possible be settled by negotiation between them.
(b) Any dispule which is not settled by negotiation shall be referred by the Contracting Parties in dispute to the Valuation Committee which shall thereupon consider the dispute, and make recommendations for its settle- ment.
Artikel XI
a) Varje tvist mellan två eller fle ra fördragsslutande parter beträffan de tolkningen och tillämpningen av denna konvention skall så vitt möj ligt hiläggas genom direkta förhand lingar mellan parterna.
b) Varje tvist, som icke bilägges genom direkta förhandlingar, skall av de tvistande parterna hänskjutas till värdekommittén, som skall taga tvisten under övervägande och fram lägga rekommendation till dess bi läggande.
128
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
(c) If the Valuation Committee is
unable to settle the dispute, it shall
refer the matter to the Council which
shall make recommendations in
conformity with Article III (e) of the
Convention establishing the Council.
(d) The Contracting Parties in
dispute may agree in advance to
accept the recommendations of the
Committee or Council as binding.
Article XII
The present Convention shall be
open for signature until 31st March,
1951, by any Government which has
signed the Convention establishing
the Council.
c) Om värdekommittén icke kan
bilägga tvisten, skall den hänskjuta
frågan till rådet, som skall framläg
ga rekommendation i enlighet med
artikel III e) i rådskonventionen.
d) De tvistande parterna kunna på
förhand överenskomma om att rätta
sig efter kommitténs eller rådets re
kommendation.
Artikel XII
Denna konvention skall vara öppen
för undertecknande under tiden till
och med den 31 mars 1951 av de re
geringar, som undertecknat rådskon
ventionen.
Article XIII
(a) The present Convention shall
be subject to ratification.
(b)
Instruments of ratification
shall be deposited with the Belgian
Ministry of Foreign Affairs, which
shall notify all signatory and acced-
ing Governments and the Secretary
General of each such deposit.
However, no Government may deposit
its instrument of ratification of the
present Convention until it has de
posited its instrument of ratification
of the Convention establishing the
Council.
Artikel XIII
a) Denna konvention skall vara
underkastad ratificering.
b) Ratifikationsinstrumenten sko
la deponeras hos belgiska utrikesmi
nisteriet, som skall om varje sådan
deposition underrätta alla regering
ar som undertecknat konventionen
eller anslutit sig till densamma även
som generalsekreteraren. Dock må
icke någon regering deponera ratifi
kationsinstrumentet till denna kon
vention, förrän den har deponerat sitt
ratifikationsinstrument till rådskon
ventionen.
Article XIV
(a) Three months after the date
on which the Belgian Ministry of
Foreign Affairs has received the
instruments of ratification of seven
Governments, the present Convention
shall come into force in respect of
those Governments.
(b) For each signatory Govern
ment ratifying after that date, the
Convention shall come into force
three months after the date of the
deposit of its instrument of ratifica
tion with the Belgian Ministrv of
Foreign Affairs.
Article AV
(a) The Government of any State
which is not a signatory to the
Artikel XIV
a) Tre månader efter den dag, då
belgiska utrikesministeriet mottagit
ratifikationsinstrument av sju rege
ringar, skall denna konvention träda
i kraft för dessa regeringar.
b) För varje signatärregering, som
ratificerar efter denna tidpunkt,
skall konventionen träda i kraft tre
månader efter dagen för depositionen
av ratifikationsinstrumentet hos bel
giska utrikesministeriet.
Artikel XV
a) Regering i någon stat, vilken
den vara må, som icke undertecknat
Kungl. Maj:ts proposition nr !)8 år W60
129
present Convention, but which has ratified or acceded to the Convention establishing the Council, may accede to the present Convention as from 1st April, 1951.
(b) Instruments of accession shall be deposited with the Belgian Min- istrv of Foreign Affairs, which shall notify all signatory and acceding
Governments and the Secretary Ge neral of each such deposit.
(c) The present Convention shall come into force for any acceding
Government three months after the date of the deposit of its instrument of accession but not before it comes into force in accordance with para- graph (a) of Article XIV.
Article XVI
(a) The present Convention is of unlimited duration, but åt any time after the expiry of five years from its entry into force under paragraph (a) of Article XIV, any Contracting
Party may withdraw therefrom. Withdrawal shall take effect one year after the date of receipt by the Belgian Minislry of Foreign Affairs of a notification of withdrawal. The Belgian Ministry of Foreign Affairs shall notify each withdrawal to all signatory and acceding Governments and to the Secretary General.
(b) Any Contracting Party which ceases to be a party to the Convention establishing the Council shall there- upon cease to be a party to the present Convention.
Artide XVII
(a) Any Government may åt the time of its ratification or accession or åt any time thereafter, declare by notification given to the Belgian
Ministry of Foreign Affairs that the present Convention shall extend to any of the territories for whose internalional relations it is respon- sible, and the Convention shall extend
denna konvention men som ratifice rat rådskonventionen eller anslutit sig till densamma, kan från och med den 1 april 1951 ansluta sig till den na konvention.
b) Anslutningsinstrumenten skola deponeras hos belgiska utrikesmini steriet, som skall om varje sådan deposition underrätta alla regeringar som undertecknat konventionen eller anslutit sig till densamma ävensom generalsekreteraren.
c) Denna konvention skall för var je regering, som anslutit sig till den samma, träda i kraft tre månader ef ter dagen för depositionen av anslut ningsinstrumentet, dock icke före tidpunkten för konventionens ikraft trädande i enlighet med bestämmel serna i artikel XIV a).
Artikel XVI
a) Denna konvention gäller obe gränsad tid, men varje fördragsslu- tande part kan sedan fem år förflu tit från dess ikraftträdande i enlig het med bestämmelserna i artikel XIV a), vid vilken tidpunkt som helst frånträda konventionen. Frånträdan- det skall träda i kraft ett år efter den dag, då belgiska utrikesministeriet erhållit notifikation om frånträdan- det. Det belgiska utrikesministeriet skall om frånträdandet underrätta alla regeringar som undertecknat konventionen eller anslutit sig till densamma ävensom generalsekre teraren.
b) Varje fördragsslutande part, som frånträder rådskonventionen, skall därigenom upphöra vara part i denna konvention.
Artikel XVII
a) Varje regering må vid sin rati fikation eller anslutning eller när helst därefter genom notifikation till belgiska utrikesministeriet förklara, att denna konvention skall utsträc kas att gälla beträffande territorier, för vilkas internationella förbindel ser regeringen är ansvarig, och kon ventionen skall bliva gällande för sag-
130
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
to the territories named in the notifi-
cation three months after the date of
the receipt thereof by the Belgian
Ministrv of Foreign Affairs but not
before the Convention has come into
force for the Government concerned.
(b) Any Government which has
made a declaration under paragraph
(a) above extending the present Con
vention to any territory for whose
International relations it is responsible,
may by notification given to the Bel
gian Ministry of Foreign Affairs
withdraw in respect of that territory
in accordance with the provisions of
Article XVI.
(c)
The Belgian Ministry of
Foreign Affairs shall inform all
signatory and acceding Governments
and the Secretarv General of any
notification received hy it under this
Article.
Article XVIII
(a) The Council maj' recommend
ainendments to the present Conven
tion to the Contracting Parties.
(b) Any Contracting Party accept-
ing an amendment shall notify the
Belgian Ministry of Foreign Affairs
in writing of its acceptance and the
Belgian Ministry of Foreign Affairs
shall notify all signatory and acced
ing Governments and the Secretarv
General of the receipt of the notice
of acceptance.
(c) An amendment shall come into
force three months after receipt by
the Belgian Ministry of Foreign
Affairs of notice of acceptance by all
the Contracting Parties. When any
amendment has been accepted by all
the Contracting Parties the Belgian
Ministry of Foreign Affairs shall
notify all signatory and acceding
Governments and the Secretary Ge
neral of such acceptance and of the
date on which the amendment will
come into force.
(d) After an amendment has come
into force, no Government may ratify
or accede to the present Convention
unless it also accepts the amendment.
da territorier tre månader efter den
dag då belgiska utrikesministeriet er
hållit notifikation därom men icke
innan konventionen trätt i kraft för
regeringen i fråga.
h) Varje regering, som genom de
klaration enligt a) ovan utsträckt
denna konvention att gälla beträf
fande territorium, för vars interna
tionella förbindelser den är ansvarig,
kan genom notifikation till belgiska
utrikesministeriet frånträda konven
tionen med avseende å detta territo
rium i enlighet med bestämmelserna
i artikel XVI.
c) Belgiska utrikesministeriet skall
informera alla regeringar som under
tecknat denna konvention eller anslu
tit sig till densamma ävensom gene
ralsekreteraren om varje notifikation,
som den mottagit enligt denna artikel.
Artikel XVIII
a) Bådet må föreslå de fördrags-
slutande parterna ändringar i denna
konvention.
b)
Varje fördragsslutande part,
som godkänner en ändring, skall läm
na skriftligt meddelande om godkän
nandet till belgiska utrikesministe
riet, vilket skall om mottagandet av
detta meddelande underrätta alla re
geringar som undertecknat konven
tionen eller anslutit sig till densam
ma ävensom generalsekreteraren.
c) En ändring skall träda i kraft
tre månader efter det belgiska utri
kesministeriet mottagit meddelande
om samtliga fördragsslutande parters
godkännande. När en ändring god
känts av samtliga fördragsslutande
parter, skall belgiska utrikesministe
riet därom underrätta alla regering
ar som undertecknat konventionen
eller anslutit sig till densamma även
som generalsekreteraren, varvid da
gen för ändringens ikraftträdande
skall tillkännagivas.
d) Efter det en ändring trätt
i
kraft må icke någon regering ratifi
cera denna konvention eller ansluta
sig till densamma utan att även god
känna ändringen.
131
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
In witness whereof the under- signed, having been duly authorised thereto by their respective Govern- ments, have signed the present Con- vention.
Done åt Brussels on the fifteenth day of December, nineteen hundred and fifty (December 15th, 1950) in the English and French languages, both texts being equally authentic, in a single original, which shall be deposited in the archives of the Go vernment of Belgium which shall transmit certified copies thereof to each signatory and acceding Govern ment.
Till bekräftelse härav hava under tecknade, av sina respektive regering ar därtill behörigen bemyndigade un dertecknat föreliggande konvention.
Som skedde i Bryssel den femton de december nittonhundrafemtio (15 december 1950) på franska och eng elska språken, vilka båda texter sko la äga lika vitsord, i ett original, som skall arkiveras hos belgiska regering en, vilken skall överlämna behörigen styrkta kopior av detsamma till alla regeringar, som undertecknat kon ventionen eller ansluta sig till den samma.
ANNEX I
Definition of value
Article l
1. For the purposes of levying duties of customs, the value of any goods imported for home consump- tion shall be taken to be the normal price, that is to say, the price which they would fetch åt the time when the duty beeomes payable on a sale in the open märket between buyer and seller independent of each other.
2. The normal price of any im ported goods shall be determined on the following assumptions: (a) that the goods are treated as having been delivered to the buyer åt the port or place of introduction into the country of importation; and (b) that the seller will bear all costs, charges and expenses incidental to the sale and to the delivery of the goods åt that port or place; but (c) that the buyer will bear any duties or taxes applicable in the country of importation.
Article II
1. A sale in the open märket between buyer and seller independent of each other pre-supposes: (n) that the price is the sole con- sideration; and
BILAGA I
Definition av tullvärde
Artikel I
1. Vid tillämpning av värdetullar skall värdet för varor, som införas för inhemsk förbrukning, anses va ra lika med normalpriset, varmed för stås det pris som varorna vid den tid punkt, då tullen blir betalbar, skulle betinga vid försäljning i öppna mark naden mellan av varandra oberoende köpare och säljare.
2. Normalpriset för införda varor skall bestämmas på basis av följande förutsättningar, nämligen
a) att varorna avlämnats till kö paren i den hamn eller å den ort, där de inkomma till importlandet;
b) att alla kostnader, som hänföra sig till varornas försäljning och de ras avlämnande i sagda hamn eller å sagda ort, skola åvila säljaren; samt
c) att alla tullar och avgifter, som utgå i importlandet, skola åvila kö paren.
Artikel II
1. En försäljning i öppna markna den mellan av varandra oberoende köpare och säljare förutsätter
a) att betalningen av priset utgör enda vederlaget för varan;
132
Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1960
(b) that the price made is not
influenced by any commercial, finan-
cial or other relationship, whether
by contract or otherwise, between
the seller or any person associated
in business with him and the buyer
or any person associated in business
with him (other than the relationship
created by the sale of the goods in
question); and
(c) that no part of the proceeds of
the subsequent re-sale, use or dispo-
sal of the goods will accrue either
directly or indirectly to the seller or
any person associated in business
with him.
2. Two persons shall be deemed to
be associated in business with one
another if, whether directly or indi
rectly, either of them has any interest
in the business or property of the
other or both have a common interest
in any business or property or some
third person has an interest in the
business or property of both of them.
Article III
When the goods to be valued:
(a) are manufactured in accord-
ance with any patented invention or
are goods to which any registered
design has been applied; or
(b) are imported under a foreign
trade mark or are imported för sale
under a foreign trade mark,
the normal price shall be deter-
mined on the assumption that the
value of the right to use the patent,
design or trade mark in respect of
the goods is covered by the price.
b) att det överenskomna priset icke
påverkas av kommersiella, finansiella
eller andra förbindelser, bortsett från
den ifrågavarande försäljningen, mel
lan å ena sidan säljaren eller någon,
med vilken säljaren är förbunden i
ekonomisk intressegemenskap, och å
andra sidan köparen eller någon, med
vilken köparen är förbunden i sådan
gemenskap vare sig dessa förbindel
ser äro grundade på avtal eller ej;
samt
c) att avkastningen vid en efterföl
jande försäljning, användning eller
disposition av varorna icke till någon
del kommer att direkt eller indirekt
tillfalla säljaren eller någon, med
vilken säljaren är förbunden i eko
nomisk intressegemenskap.
2. Två personer skola anses vara
förbundna i ekonomisk intressege
menskap med varandra, om den ene
äger ekonomiskt intresse i den and
res affärsverksamhet eller egendom
eller båda äga gemensamt ekonomiskt
intresse i en tredje persons affärs
verksamhet eller egendom eller en
tredje person äger ekonomiskt intres
se i bådas affärsverksamhet eller
egendom, vare sig dessa intressen äro
direkta eller indirekta.
Artikel III
Därest de varor, som skola värde
ras,
a) äro tillverkade med utnyttjan
de av en patenterad uppfinning el
ler enligt mönster eller modell som
registrerats; eller
b) införas under utländskt varu
märke eller för att försäljas under ut
ländskt varumärke,
skall normalpriset bestämmas under
antagande att det innefattar värdet
av rätten att för varorna utnyttja pa
tentet, mönstret, modellen eller varu
märket.
Kungl. Maj.is proposition nr 98 år 1960
133
ANNEX II
Interpretative notes to the definition of
valne
Addendum to Article I
Note 1
“The time when the duty becomes pajrable” referred to in paragraph 1 of Article I may, in accordance with the legislation of each country, be either the time åt which the entry is presented or registered, the time of payment of customs duty or the time of clearance.
Note 2
The “costs, charges and expenses” mentioned in Article I, paragraph 2 (b) include, inter alia, any of the following:
— carriage and freight; — insurance; — commission; — brokerage; — costs, charges and expenses of drawing up outside the country of importation documents incidental to the introduction of the goods into the country of importation, including consular fees;
— the net amount (after allowing for repayments made or to be made) of duties and taxes applicable outside the country of importation;
—- cost of containers excluding those which are treated as separate artides for the purpose of levying duties of customs; cost of packing (whetlier for labour, materials or otherwise);
— loading charges.
Note 3
Where the normal price would depend upon the quantity in the sale, it shall be determined on the assump- tion that the sale is a sale of the quantity to be valued.
BILAGA II
Förklarande anmärkningar till
definitionen av tullvärdet
Tillägg till artikel I
Anmärkning 1
Den tidpunkt, som avses i artikel I punkt 1, kan, allt efter varje enskilt lands lagstiftning, utgöra dagen för avgivande eller inregistrering av tull anmälan, dagen för erläggande av tull avgifterna eller dagen för avhämt ning av varorna.
Anmärkning 2
De kostnader, som avses i artikel I punkt 2 b), innefatta bland annat:
— transportkostnader, — försäkringskostnader, — provisioner, — mäklararvoden, — kostnader för upprättande utan för importlandet av handlingar, er forderliga för varornas införsel till importlandet, däri inbegripna kon sulatsavgifter,
— tullar och avgifter utanför im portlandet (med avdrag för eventu ella restitutionsbelopp),
— kostnader för emballage, i den mån icke detta i tullhänseende be handlas som särskild vara, samt kost nader för emballering (arbets-, ma terial- och andra kostnader),
— lastningskostnader.
Anmärkning 3
Där normalpriset är beroende av den varukvantitet, som försäljes, skall detsamma fastställas under den förutsättningen, att försäljningen av ser den kvantitet, som är föremål för värdering.
134
Kungi. Maj.ts proposition nr 08 år 1060
Note 4
Where the determination of the value or of the price paid or payable depends upon factors which are expressed in a currency other than that of the country of importation, the foreign currency shall be con- verted into the currency of the importing country åt the official rate of exchange of that country.
Note 5
The object of the definition of value is to make it possible in all cases to calculate the duties payable on the basis of the price åt which imported goods are freely available to any buyer in the open märket åt the port or place of introduction into the country of importation. It is a concept for general use and is applicable whether or not the goods are in fact imported under a contract of sale, and whatever the terms of that contract.
But the application of the Definition implies an enquiry into current prices åt the time of valuation. In practice, therefore, when imported goods are the subject of a bona fide sale, the price paid or payable on that sale can generally be considered as a valid indication of the normal price mentioned in the Definition. This being so, the price paid or payable can reasonably be used as a basis for valuation, and Customs authorities are recommended to accept this price as the value of the goods in question, subject:
(a) to proper safeguards aimed åt preventing evasion of duty by means of fictitious or colourable contracts or prices; and
(b) to such adjustment of the contract price as may be considered necessary on account of circumstan- ces differentiating the contract from the notional concept embodied in the
Definition of Value.
Adjustments under paragraph (b) above may in particular be required
Anmärkning 4
Där beräkningen av värdet eller det pris, som erlagts eller skall er läggas, verkställes med ledning av uppgifter, som äro uttryckta i annat myntslag än importlandets, skall om räkning till importlandets myntslag ske efter den officiella växelkursen i importlandet.
Anmärkning 5
Värdedefinitionen avser att under alla förhållanden möjliggöra en be räkning av den utgående tullen på grundval av det pris, till vilket den importerade varan är för varje kö pare fritt tillgänglig i öppna mark naden i den hamn eller å den ort, där den inkommer till importlandet. Den utgör en allmän regel och är till lämplig oberoende av om varorna le vereras enligt kontrakt eller ej och oavsett vilka kontraktsvillkor som gälla.
Tillämpningen av värdedefinitio nen förutsätter emellertid en under sökning rörande gällande priser vid tiden för värderingen. I praktiken kan därför, om importvaran är före mål för en bonafideförsäljning, det pris, som erlagts eller skall erläggas vid denna försäljning, i allmänhet anses giva en riktig uppfattning om det i definitionen åsyftade normal priset. Vid sådant förhållande bör det pris, som erlagts eller skall er läggas för varan, kunna läggas till grund för värderingen, och tullmyn digheterna rekommenderas att god känna detta pris som värde för va ran i fråga med förbehåll för:
a) lämpliga säkerhetsåtgärder till förebyggande av att tull undandrages genom fiktiva eller falska kontrakt eller priser; och
b) sådana justeringar i kontrakts- priset, som kunna befinnas erforder liga på grund av skiljaktigheter mel lan kontraktsbestämmelserna och det värdebegrepp, som kommit till ut tryck i definitionen.
Justeringar, som avses under b), kunna ifrågakomma särskilt beträf-
135
Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960
with reference to freight and other expenses dealt with in paragraph (2) of Artide I and Note 2 of the Ad dendum to Article I, or with reference to discounts or other reductions in price granted in favour of sole agents or sole concessionaires, or to any abnormal discount or any reduction from the ordinary competitive price.
Addendum to Article III
Note 1
The provisions of Article III (b) may also be applied to goods imported for sale, after further manufacture, under a foreign trade mark.
Note 2
Sub-paragrapli (b) of Article III, or that sub-paragraph amended in accordance with Note 1 above, may be extended so that it shall not apply to a trade mark registered within the country of importation, unless it is a mark used for the purpose of indicating that goods in relation to which it is used are those of:
(a) any person by whom the goods to be valued have been grown, produced, manufactured, selected, offered for sale or otherwise dealt with outside the country of importa tion; or
(b) a person associated in business with any such person as is referred to in (a) above; or
(c) a person to whom any such person as is referred to in (a) or (b) above has assigned the goodwill of the business in connection with which the trade mark is used.
General Addendum
It is recommended that the con- cept of value expressed by the Defi nition and these Interpretative Notes be employed for the valuing of all goods subject to customs declaration, including duty-free goods and goods liable to specific customs duties.
fande fraktkostnader och andra kost nader, omförmälda i artikel I, punkt 2, och anmärkning 2 i tillägg till ar tikel I, beträffande rabatter eller and ra prisreduktioner, som lämnats en samagenter eller ensamkoncessionä- rer, eller beträffande onormala ra batter eller varje annan reduktion av det ordinära konkurrenspriset.
Tillägg till artikel III
Anmärkning 1
Bestämmelserna i artikel III b) kunna även tillämpas å varor, son införas för att efter ytterligare bear betning försäljas under utländskt va rumärke.
Anmärkning 2
Bestämmelserna i artikel III b), i förekommande fall tolkade i överens stämmelse med anmärkning 1, be höva icke tillämpas då fråga är om i importlandet inregistrerat varumär ke, för så vitt det icke avser att an giva, att de varor, för vilka det bru kas, härröra från
a) någon, som odlat, producerat, tillverkat, sorterat, till försäljning ut bjudit eller eljest tagit befattning med varorna utanför importlandet; eller
b) någon, som är förbunden i eko nomisk intressegemenskap med per son, som avses i a); eller
c) någon, till vilken i a) eller b) avsedd person med bibehållande av rätten till varumärket upplåtit rätt att använda detsamma.
Allmänt tillägg
Det rekommenderas, att de princi per, som kommit till uttryck i defi nitionen och de förklarande anmärk ningarna, måtte tillämpas vid värde ring av alla varor, som äro underkas tade tullanmälan, härunder inbegrip na tullfria varor och varor, belagda med specifika tullar.
136
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
ANNEX III
Protocol concerning special Methods of
taxing goods falling within Chapter 30 and
Heading 33.06 of the Nomenclature for
the Classification of Goods in
Customs Tariffs
Åt the time of signing the Conven-
tion on the Valuation of Goods
for Customs Purposes (hereinafter
referred to as “the Convention”) the
Governments signatory to that Con
vention have agreed as follows:
(1) Any Government signatory to
the Convention which, åt the time
when the Convention comes into force
in respect of it, is applying, in respect
of the following goods imported put
up for retail sale:
(a) pharmaceutical products falling
within Chapter 30 of the Annex to
the Convention on Nomenclature for
the Classification of Goods in Cust
oms Tariffs, or
(b) perfumes, cosmetics and toilet
preparations falling within heading
33.06 of that Annex,
a system of taxation based upon the
internal retail resale price of the
goods, instead of upon the normal
price as defined in the Convention,
may continue this system.
(2) Nevertheless, the Governments
concerned recognise the importance
of bringing the system of taxation
of these products within the frame-
work of the Convention and will do
so as soon as possible.
(3) The present Protocol shall
enter into force on the date on wdiich
the Convention enters into force.
In witness whereof the undersigned,
having been duly authorised thereto
by their respective Governments,
have signed the present Protocol.
Done åt Brussels on the fifteenth
day of December, nineteen hundred
and fifty (December 15th, 1950) in
the English and French languages,
BILAGA III
Protokoll rörande särskilda metoder för
värdering av varor som falla under ka
pitel 30 och position 33.06 i nomen
klaturen för klassificering av varor
i tulltarifferna
Samtidigt med undertecknandet av
konventionen rörande varors tullvär
de (i det följande kallad konventio
nen), hava de regeringar, som under
tecknat denna konvention, enats om
följande:
1. Varje regering, som underteck
nat konventionen och som vid den
tidpunkt, då konventionen träder i
kraft för densamma, i fråga om föl
jande i detaljhandelsförpackningar
importerade varor, nämligen
a) farmacevtiska produkter, som
falla under kapitel 30 i bilagan till
konventionen rörande nomenklatur
för klassificering av varor i tulltarif
ferna, och
b) parfymer, kosmetiska medel och
toalettpreparat, som falla under po
sition 33.06 i samma bilaga,
tillämpar ett värderingssystem, som
grundar sig på varornas inhemska
detaljhandelspris i stället för på nor
malpriset, sådant detta definierats i
konventionen, må fortsätta att till-
lämpa detta system.
2. Ifrågavarande regeringar erkän
na likväl betydelsen av att bringa
systemet för värdering av dessa pro
dukter i överensstämmelse med kon
ventionens regler och komma att så
snart som möjligt vidtaga åtgärder
i sådant syfte.
3. Detta protokoll skall träda i
kraft samma dag, som konventionen
träder i kraft.
Till bekräftelse härav hava under
tecknade, av sina respektive rege
ringar därtill behörigen bemyndiga
de undertecknat föreliggande proto
koll.
Som skedde i Bryssel den femton
de december nittonhundrafemtio (15
december 1950) på franska och
engelska språken, vilka båda texter
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
137
both texts being equally authentic, in a single original, which shall be deposited in the archives of the Go vernment of Belgium which shall transmit certified copies thereof to each signatory Government and to each other Government which signs or accedes to the Convention.
skola äga lika vitsord, i ett original, som skall arkiveras hos belgiska re geringen, vilken skall överlämna be hörigen styrkta kopior av detsam ma till alla regeringar, som under tecknat protokollet, och till alla re geringar, som underteckna konven tionen eller ansluta sig till densam ma.
138
Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................................... 1
Förslag till tulltaxeförordning ........................................................... 2
1. Inledning ............................................................................................ 8
2. Allmänna synpunkter ..................................................................... 11
3. Tullpliktigt värde ............................................................................ 15
Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen .............. 15
Utformningen av de svenska bestämmelserna ...................... 30
4. Behandling av emballage .............................................................. 45
5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier .................. 49
6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung .......................... 50
7. Skadade varor ................................................................................ 60
8. Särskild tullfrihet ............................................................................ 62
9. Tullfrihet för gränsbefolkningen .............................................. 82
10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet .............................. 86
11. Temporär tullfrihet för transportmedel .................................. 96
12. Tullfrihet för vissa förstörda varor .......................................... 98
13. Varor som icke tillverkas inom landet ....................................... 99
14. Övriga bestämmelser .................................................................... 108
15. Departementschefens hemställan ............................................... 108
Bihang 1. Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning . . Ilo
Bihang 2. Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter
till tulltaxeförordningen .............................................. 115
Bihang 3. Konvention rörande varors tullvärde .......................... 124
600187 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag