Prop. 1973:187
Kungi. Maj:ts proposition med förslag till tullförordning, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1973
Nr 187
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullförordning, m. m.; given den 12 oktober 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärcnden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.
CARL GUSTAF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till ny tullförordning och hithörande följdlagstiftning. Tullförordningen är avsedd att ersätta nuvarande tull- taxeringsförordning och tullrestitutionsförordning m.m. Förslagen inne- bär främst att nu gällande bestämmelser rörande import och export anpassas till den nya tullag som antogs av riksdagen förra året. I sam- band härmed har en allmän översyn gjorts av bestämmelserna, bl.a. i formellt hänseende.
Prop. 1973: 187
Prop. 1973: 187 2
1. Förslag till
Tullförordning Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser
]. 5 Vid förtullning utgår tull enligt tulltaxan (1971: 920) om annat ej föreskrives.
2 % Om särskilda skäl föreligger kan Kungl. Maj:t förordna att vara som förtullas skall beläggas med särskild tull.
Förordnandc enligt första stycket underställes riksdagen för godkän— nande inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en må- nad från början av nästa riksdagssession. Om riksdagen icke godkänner förordnandet gäller det högst en månad efter riksdagens beslut.
Utan hinder av riksdagens godkännande kan Kungl. Maj:t upphäva förordnande enligt första stycket.
3 & Kungl. Maj:t kan förordna att vara som förtullas skall beläggas med antidumping— eller utjämningstull för att motverka att dumping eller subventionering i utlandet skadar svenskt näringsliv. Förordnande får meddelas även för att motverka att dumping eller subventionering skadar näringslivet i annat land.
Förordnande enligt första stycket får meddelas för tid under vilken närmare utredning pågår. Visar utredningen att förutsättning för för- ordnande ej finnes, skall det tillfälliga förordnandet upphävas. Tull- belopp som tagits ut på grund av förordnandet skall då återbetalas utan dröjsmål.
4 % Kungl. Maj:t kan förordna om avvikelser från denna förordning och från tulltaxan (1971: 920)
' 1. med anledning av konventionen angående upprättandet av Euro- peiska frihandclssammanslutningcn och associationsavtal slutet i enlig- het med konventionens bestämmelser,
2. med anledning av Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska ge- menskapen och med Europeiska kol- och stålgemenskapen jämte dess medlemsstater,
3. för varor från utvecklingsländerna.
5 % Kungl. Maj:t kan förordna att tull icke skall utgå för varuslag som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet eller för vara av sådant slag. Förordnande som gäller varu- slag får meddelas för högst två år i sänder.
6 & När tull skall utgå efter värde anses varans normalpris som dess värde. Normalpriset beräknas enligt de föreskrifter Kungl. Maj:t med- delar på grundval av konventionen den 15 december 1950 angående va- rors tullvärde.
När tull skall utgå efter vikt beräknas den på varans nettovikt om an- nat ej anges.
Prop. 1973: 187 3
Tullfrihet m. m.
7 & Tullfrihet medges för vara som förtullas för
1. medlem av konungahuset,
2. främmande stats beskickning eller beskickningsmedlem eller den— nes familj enligt lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immu— nitet och privilegier,
3. främmande stats konsulat eller person som tillhör sådant konsulat eller dennes familj i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, varvid hänsyn kan tagas till om den främmande staten medger Sverige motsva— rande förmån,
4. internationell organisation eller person som är knuten till sådan or— ganisation om organisationen eller sådan person är.
uppta-gen i- lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privile— gier eller i författning som meddelats med stöd av lagen och"
berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhål— lande till Sverige.
85. Tullfrihet medges för
1. mindre maskin eller apparat eller annat föremål som inresande yr- kesutövare inför och som skall användas i hans yrke av honom eller un— der hans personliga överinseende under tillfälligt uppehåll i landet, om ej varornas mängd eller beskaffenhet ger tullmyndigheten anledning att medge endast temporär tullfrihet enligt 15 5,
2. livsförnödenheter som inkommer tillsammans med djur och mot.— svarar djurens behov under transporten till bestämmelseorten,
3. vara, som tillhört förolyckat fartyg eller luftfartyg och som icke är last, samt sjöfynd som tullmyndighet lämnar ut till bärgare enligt lagen ( 1918:163 ) med vissa bestämmelser om sjöfynd utan att bärgningen kungöres.
4. likkista med lik, urna med aska av lik samt kransar och blommor till avliden persons minnesgärd,
5. varuprov, mönster och modell, som har endast obetydligt handels— värde eller som med hänsyn till material eller utförande uppenbarligen är avsedda att endast visa varas beskaffenhet eller användning,
6. blanketter till passersedel, godslista och liknande handling som skall användas vid in- eller utförsel av varor eller vid internationell sam- färdsel samt blanketter, register och andra handlingar som skall använ- das i samband med konferenser, kongresser eller liknande arrangemang av internationell karaktär,
7. markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör, när varorna förtullas för lufttrafikföretag, luftfartsmyndigheten eller annan förvalt- ning för allmän flygplats, dock endast så länge varorna användes på nu" angivet sätt.
8. vara för provning av flygsäkerhetsmateriel, när den förtullas för luftfartsmyndigheten, dock endast så länge den användes för nu angivet ändamål.
Bestämmelser om tullfrihet för varor som införes av resande finns i förordningen (1966: 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt.
Prop. 1973: 187 4
9 & På de villkor Kungl. Maj:t bestämmer medges tullfrihet för
1. ämne som huvudsakligen användes som läkemedel eller för bered- ning av tullfri farmaceutisk produkt, hänförlig till 30 kap. tulltaxan (1971: 920). -
2. vara som skall användas uteslutande som material för tillverkning av tullfri farmaceutisk produkt, hänförlig till 30 kap. tulltaxan, eller av ämne som avsesi 1,
3. vara som skall användas utesluta-nde so'm vulkningsaccelerator el- ler antioxidant för gummiindustrin eller som tillsats till mineralolja för att motverka knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för att reglera viskositeten eller för att användas för annat liknande ändamål,
4. garn, bind— och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, som skall användas uteslutande för tillverkning av fisknät,
5. delar till stridsvagn eller annat pansrat stridsfordon samt till vapen och ammunition för militärt bruk.
10 & Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar, införda under samma om- ständigheter. Detta gäller ej däck och andra varor, hänförliga till tull— taxenummer 40.11.
Kungl. Maj:t bestämmer de villkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första stycket.
11 & Kungl. Maj:t kan medge tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medföres eller tages ombord på transportmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transport- medlet eller för besättning eller passagerare,
2. vara som införes av person, vilken inflyttar till landet eller åter- vänder hit efter längre tids vistelse i utlandet, om införseln icke sker i handelssyfte.
3. vara som införes med anledning av arv eller testamente eller som gåva eller län utan vederlag och vara som köpts för medel skänkta från utlandet,
4. film och trycksaker om varor eller tjänster som erbjudes från ut— landet,
5. vara för turistpropaganda,
6. vara som skall användas vid räddnings- eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion,
7. vara för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kultu- rellt ändamål, '
8. vara som skall användas vid utställning eller mässa eller vid lik- nande evenemang som ordnas för att främja försäljningen av utländsk vara,
9. välfärdsmateriel för sjöfolk, 10. hålkort, hålremsa, magnetband och annat medium med registre- rade data. '
12 % Kungl. Maj:t kan medge tullfrihet för vara som införes i egentlig gränstraf ik. ' ' '
13 % Kungl. Maj:t kan medge tullfrihet eller tullnedsättning för vara som 1. är svensk eller har förtullats i Sverige,
Prop. 1973: 187 5
"2. har tillverkats helt eller delvis av material, vilket är svenskt eller har förtullats i Sverige,
3. har tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation,
4. har reparerats och införes i utbyte mot svensk eller i Sverige för- tullad vara av samma slag vilken utförts från Sverige,
5. införes som ersättning för del eller tillbehör till vara som förtullats i Sverige och som ej stämt överens med vad som får anses avtalat.
14 % Emballage som införes med varor skall tulltaxeras för sig endast om det kan anses som självständig handelsvara.
Kungl. Maj:t kan medge tullfrihet för godsbehållare (container) och annat emballage, lastpall och annat hjälpmedel för transport, lastning. lossning eller annan hantering av gods samt för delar och tillbehör till här avsedd materiel.
Temporär tullfrihet
15 % Kungl. Maj:t kan medge temporär tullfrihet för
1. vara som införes för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för att användas som material vid reparation, bearbet- ning, komplettering eller emballering av exportvara, om behandlingen icke gör det omöjligt att identifiera den införda- varan,
2. Specialverktyg och specialinstrument som införes för att användas vid tillverkning av viss exportvara, om verktygen eller instrumenten till- handahålles av den utländske köparen av exportvaran, och vara som in- föres för att användas vid avprovning av viss exportvara, om den in— förda varan tillhandahålles av utländsk köpare av eller spekulant på ex- portvaran,
3. utrustning som införes tillfälligt för inresandes yrkesutövning eller för jämförligt ändamål,
4. utrustning för cirkus, tivoli eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,
5. vara som införes för tillfälligt bruk vid teaterföreställning eller vid kongress, officiell festlighet, idrottstävling eller liknande arrangemang av internationell karaktär,
6. vara som är avsedd för utställning eller mässa,
7. varuprov, mönster eller modell,
8. vara som' införes för att avprovas,
9. urvalssändning av varor, som på grund av speciellt utförande eller särprägel ej kan betraktas som varuprover,
1.0. djur som införes för avelsändamål eller för veterinärmedicinsk behandling.
11. transportmedel som skall användas endast tillfälligt i landet och del. tillbehör eller material som kommer in särskilt för reparation, un- derhåll eller utrustning av sådant transportmedel.
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tullmyndighet kan medge temporär tullfrihet även i andra fall än som sägs i första stycket när särskilda skäl finnes.
16 & Användes vara, som innehaves med temporär tullfrihet, i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten skall varan förtullas, om Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltullstyrel— sen ej bestämmer annat. Har vara som innehafts med temporär tull-
Prop. 1973; 187 6
frihet gått förlorad eller kan tull och annan införselavgift i annat fall ej tagas ut av varan. skall den som innehaft varan med temporär tull- frihet erlägga särskild avgift till tullverket för varan. Bestämmelserna i 39 & tredje stycket och 40 & tullagen (1973: 670) äger därvid motsva- rande tillämpning.
Tullrestitution
17 & Kungl. Maj:t kan medge restitution av tull för vara som för- tullats för den som har tillstånd till tullrestitution om denne
]. använt varan för tillverkning, reparation, bearbetning, komplette— ring eller emballering av exportvara och utfört denna ur landet eller, i fråga om delar och tillbehör till sådan exportvara, återutfört varan i oförändrat skick (industrirestitution),
2. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, ut— rustning eller sjösättning av fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk eller av produktionsanläggning för egentlig varvsverksa-m- het (varvsrestitution),
3. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller av delar eller tillbehör till luftfartyg (flyg- restitution), eller
4. återutfört varan i oförändrat Slek i samba-nd med försäljning till ' - annan i utlandet än producenten eller leverantören eller ombud för nå- gon av dem (handelsrestitution).
Restitution enligt första stycket 1—3 kan medges även för vara som återutförts efter reparation, bearbetning, komplettering eller emballe- ring.
Restitution kan medges även om annan vara än den för vilken restitution begäres använts eller återutförts enligt första eller andra stycket. Därvid skall den använda eller återutförda varan ha förtullats för den som använt eller återutfört den och till mängd och beskaffenhet motsvara den vara för vilken restitution begäres. Om det ej kan visas att den använda eller återutförda varan är förtullad, kan restitution medges på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer.
Kungl. Maj:t kan medge restitution enligt första stycket för vara som ej får avsedd användning.
Tullmyndighet kan medge restitution enligt första stycket för vara som förtullats för annan innehavare av restitutionstillstånd än den som använt varan eller utfört exportvaran. I särskilt fall kan tullmyndighet medge handelsrestitution för vara som utförts utan samband med för- säljning.
18 & Kungl. Maj:t kan medge restitution av tull för vara som återut- förts utan att ha använts eller efter att ha använts endast i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning el- ler som kunnat medföra temporär tullfrihet (särskild restitution).
Har vara återutförts men är första stycket ej tillämpligt kan Kungl. Maj:t medge restitution av tull med avdrag som beräknas med hänsyn till den tid varan befunnit sig i landet (reducerad restitution).
Rcstitution enligt första eller andra stycket medges den för 'vars räk- ning varan utföres. - - . 19 5 Tillstånd till tullrestitution som avses i 17 5 kan medges den som driver rörelse. Tillstånd till varvsrestitution eller flygrestitution kan med- ges även den som äger fartyg eller luftfartyg. Kungl. Maj:t bestämmer övriga villkor för tillstånd.
Prop. 1973: 187 7
20 & Generaltullstyrelsen kan medge att den som har tillstånd till tull- restitution ej behöver betala tull för vara inna-n frågan om restitution prövats. Skall tull betalas anses den förfallen till betalning den dag, som skulle ha varit förfallodag om medgivande ej lämnats.
Har tull ej betalats men föreligger i övrigt förutsättningar för tull- restitution, kan tullmyndighet medge befrielse från tullen.
I den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer får tullmyndighet medge befrielse från tull, som annars kan restitueras senare, för vara som för- tullas för att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 17 & första stycket 1—3. Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den. om Kungl. Maj:t ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha motsvarande tillämp— ning.
21 & Kungl. Maj:t bestämmer den tid inom vilken förutsättningarna för restitution skall vara uppfyllda. Kungl. Maj:t bestämmer även det lägsta belopp med vilket restitution får medges.
225. Med utförsel jämställes
]. vid tullrestitution i allmänhet, att varan föres till frihamn eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, lägges upp på tullagcr.
2. vid industri- och handelsrestitution, att varan levereras till någon som medgivits tullbefrielse enligt 20 & tredje stycket. eller att varan ta- ges ombord som proviant eller förnödenhetsartikcl på fartyg eller luft- fartyg i utrikcs trafik eller tages in i exportbutik,
3. vid särskild och reducerad restitution, att varan förstöres under kontroll av myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänt.
Begäres restitution eller åtnjutes motsvarande tullbefrielse för vara, som förts till frihamn eller lagts upp på tullager och föres varan från frihamnen eller tages den ut från tullagret utan samband med utförsel, gäller de bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.
Kungl. Maj:t kan förordna att tull skall betala-s för vara, om varvsres- titution, flygrestitution eller motsvarande tullbefrielse medgivits för va- ran och denna därefter föres från fartyg. ponton, mudderverk eller luft— fartyg eller överlåtes eller tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan restitution.
Särskilda bestämmelser
23 & Tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för vara som är skadad på annat sätt än genom förskämning när den an— ges till förtullning eller, om varan tages om hand efter medgivande en- ligt 3 å andra stycket tullagen (1973: 670), när den anmäles till om— händertagande. Nedsättningen skall motsvara den minskning i varans värde som skadan medfört. Värdet av varan i oskadat och i skadat skick beräknas enligt 6 5 första stycket.
24 & Föreligger synnerliga skäl får Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltullstyrelsen medge befrielse från eller åter— betalning eller nedsättning av tull.
Prop. 1973: 187 8
25 & Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning och av tulltaxan (197lz920) meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av generaltullstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. Om upphävande av vissa äldre författningar i samband med ikraft- trädandet finns bestämmelser i lagen (1973: 000) om upphävande av viss tullagstiftning.
2. Förslag till
Lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. '
Härigenom förordnas som följer.
1. % Bestämmelserna i 2 och 3 %% gäller, om annat ej föreskrivits, för vara som enligt särskild författning ej får införas hit och vara för vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt.
2 5 Vara får utan hinder av förbud eller villkor som avses i "l. 5
1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddela-r, ”. förvaras på tullupplag eller tullagcr eller i frihamn, .. förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna känner, . återutföras, _. tagas om hand efter medgivande enligt 3 % andra stycket tullagen (1973: 670) under villkor att varan förvaras i oförändrat skick av den som erhållit medgivandet till dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan ej föreligger. go
130..le
J
3 & Vid försäljning av vara genom tullmyndighets försorg skall, om varan ej återutföres, föreskrivna införselvillkor iakttagas. Kan försälj- ning icke ske, bestämmer tillsynsmyndighcten, hur det skall förfaras med varan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Om upphävande av förordningen (1924: 119) angående transitering av införselförbjudna varor m.m. föreskrives i lagen (1973: 000) om upphävande av viss tullagstiftning.
Prop. 1973: 187 9
3 Förslag till Förordning 'om frihet från införselavgift Härigenom förordnas som följer.
1 % Sker förtullning av vara under sådana omständigheter som för tull- pliktig vara medför tullfrihet enligt 7, 8, 11. eller 12 å, 13 ä 1 eller 14 & tullförordningen (1973: 000) skall, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, ej heller utgå skatt eller annan införselavgift för varan.
Bestämmelser om frihet från införselavgift som avses i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar finns i nämnda för- ordning.
2 % Bestämmelserna i tullförordningen (1973: 000) om industrirestitu- tion, handelsrestitution, reducerad restitution och, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, särskild restitution har motsvarande tillämpning i fråga om skatt och annan införselavgift, som betalats till tullmyndighet vid förtullning, om återbäring av avgiften ej kan medges i annan ordning. Därvid gäller ej förordnande om inskränkning i restitutionsrätten som Kungl. Maj:t meddelat med stöd av 4 % samma förordning.
3 % Denna förordning gäller ej införsel-, fettvaru—, kompensations- eller prisregleringsavgifter på jordbrukets eller fiskets områden.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa fall skall upphöra att gälla.
4. Förslag till
Lag om upphävande av viss tullagstiftning
Härigenom förordnas som följer. -
1 & Följande författningar skall med de begränsningar som följer av 2—5 55 upphöra att gälla vid utgången av år 1973, nämligen
1. förordningen (1907: 30 s. 1) angående rätt att hos generaltullsty— relsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas, 2. förordningen (1912: 298) om provianteringsfrilager,
3. förordningen (1924: 11.9) angående transitering av införselförbjud— na varor m. m.,
4. förordningen (1928: 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket,
5. förordningen (1929: 307) angående tullrestitution,
6. frihamnsförordningen ( 1935:250 ),
7. förordningen ('i955:203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,
Prop. 1973: 187 10
8. tulltaxeringsförordningen (1960: 391),
9. förordningen (1961: 54) om försäljning av Obeskattade varor på tullflygplats,
10. förordningen (1969: 274) om antidumping— och utjämningstull, 11. förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa fall.
2 5 Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vara som an- mälts till förtullning eller för vilken temporär tullfrihet medgivits före utgången av år 1973. Förordningen (1928: 1.24) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket gäller i övrigt i fråga om talan mot beslut som meddelats dessförinnan.
3 % Förordningen (1907: 30 s. 1) angående rätt att hos generaltull- styrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas gäller fortfarande i fråga om upplysning som med- delats före utgången av år 1973.
4 % Förordningen (1929: 307) angående tullrestitution gäller fortfa- rande i fråga om vara som utföres eller blir föremål för därmed jäm— ställd åtgärd före utgången av år 1973. Ränta som avses i 9 & förord- ningen skall tillämpas enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1973.
5 % Tillstånd som meddelats enligt 3 & frihamnsförordningen (1935: 250) gäller fortfarande.
Har vara förts till frihamn före utgången av år 1973 för att användas stadigvarande där, får tullfrihet åtnjutas för varan så länge den är kvar i frihamnen. Tullfrihet åtnjutes även om varan tillfälligt avlägsnas från frihamnen.
6 % Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i tullagen (1.973: 670) eller tullförord- ningen (1973: 000) tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
5. Förslag till Lag om ändring i tullagen (1973: 670)
Härigenom förordnas, att 45 & tullagen (1973: 670) skall ha nedan an- givna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 45 & Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när talan avser fråga om
]. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant. beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetal-l ning av avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande,
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
2. inskränkning i rätten att för— foga över vara,
3. förhandsbesked,
4. särskild avgift,
5. ränta på tull eller annan in- förselavgift eller särskild avgift,
6. kostnad som avses i 30 å andra stycket eller 37 ä,
7. föreläggande samt
8. utdömande av vite.
11
Föreslagen lydelse
2. temporär tullfrihet,
3. restitution av tull eller annan införselavgift,
4. rarucertijiknt enligt proto- koll 3 till Sveriges avtal med Eu- ropeiska ekonomiska gemenska- pen eller bilaga B del I till kan- ventionen angående upprättandet av Europeiska frilzandelssam'nmn- sl Ill/1 in gen,
5. inskränkning i rätten att för- foga över vara,
6. förhandsbesked,
7. särskild avgift,
8. ränta på tull eller annan in- förselavgift eller särskild avgift,
9. kostnad som avses i 30 andra stycket eller 37 8,
10. föreläggande samt ]1. utdömande av vite.
EI]:
Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 & tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.
I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos Konungen genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
-6 Förslag till
Förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920)
Härigenom förordnas, att allmänna bestämmelserna tulltaxan (1971: 920) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Allmänna bestämmelser
För vara som införes till Sve- rige utgår tull enligt denna taxa, om ej annat föreskrives. Är icke varan enligt taxan fri från tull, bc- räknas tullen efter den procent av varans värde eller det belopp för kvantitet som anges i taxan.
Tull beräknas efter den procent av varas värde eller det belopp för kvantitet som anges i denna taxa. Tullfrihet uttnärkes med ordet ."frilj' .
För tolkningen av tulltaxan gäller följande allmänna bestämmelser.
1. Rubrik till avdelning, kapitel och underavdelning av kapitel är en- dast vägledande. Tulltaxering skall ske med ledning av lydelsen av tull— taxenummer och anmärkningar till avdelning eller kapitel och, om' ej
Prop. 1973: 187 , . 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
annat föreskrives i tulltaxenummer eller anmärkningar, av följande be- stämmelser.
2. &. Anges under ett tulltaxenummer viss vara, hänföres varan till detta nummer även när den inkommer i ej komplett eller i ej färdigarbc- tat tillstånd, under förutsättning att varan vid införseln uppvisar de vä— sentliga kännetecknen på den kompletta eller färdigarbetade varan. Till sådant tulltaxenummer hänföres även en komplett eller färdigarbetad vara (eller en vara som enligt denna bestämmelse skall tulltaxcras som komplett eller färdigarbetad) som inkommer isärtagen eller utan att vara
hopsatt.
2. a: 1. Bestämmelsen i 2.a om vara som inkommer isärtagcn eller utan att vara hopsatt gäller endast om hela varan inkommer samtidigt, om ej annat föreskrives.
2. b. Anges under ett tulltaxenummcr visst ämne, hänföres ämnet till detta nummer både när det är i rent tillstånd och när det förekommer i blandning eller förening med annat ämne. Till tulltaxenummer, som an- ges omfatta vara av visst ämne, hänförcs även vara som delvis är tillver— kad av detta ämne. Tulltaxering av blandning eller sammansatt vara reg- leras närmare av bestämmelserna i 3.
3. Kan vid tulltaxeringen av en vara två eller flera tulltaxenummer kommai fråga gäller följande:
&) tulltaxenummer med specificerad varubeskrivning tillämpas fram- för tulltaxenummer med mera allmän varubeskrivning;
b) blandning av vara, som bc- står av olika ämnen eller är sam- mansatt av olika beståndsdelar och som ej kan tulltaxeras med led- ning uv bestämmelsen under 3.a. tulltaxcras såsom det ämne eller den beståndsdel som ger bland- ningen eller varan dess huvudsak- liga karaktär;
b) blandning och vara, som be- står av olika ämnen eller är sam- mansatt av olika beståndsdelar och som ej kan tulltaxeras med led- ning av bestämmelsen under 3.21, tulltaxeras såsom det ämne eller den beståndsdel som ger bland— ningen eller varan dess huvudsak— liga karaktär:
c) tulltaxenummer som ger det högsta tullbelOppet tillämpas, om tull— taxeringen ej kan ske med tillämpning av bestämmelserna under 3. a och 3. b.
4. Vara som ej är hänförlig till något nummer i tulltaxan skall tull- taxeras enligt det nummer som är tillämpligt för närmast liknande vara.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
7. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde- . skatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen ( 1968: 430) om mer-
värdcskatt,
dels att 60 5 skall upphöra. att gälla: dels att 2, 58 och 59 åå samt punkt 4 av anvisningarna till 2 5 och an- visningen till 58 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
13
Föreslagen lydelse 251
Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsät- ter
l) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst, 2) vara som anges i 8 5 1—5, tjänst som anges i 10 5 första stycket och avser vara som nu nämnts eller tjänst som anges i .11 ä 1, 3, 4 eller 5 . i vad sistnämnda punkt avser annonsering eller annan reklam för ut- ländsk uppdragsgivares räkning.
Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter så- dan vara eller tjänst som anges i första stycket genom utförsel (export).
Konungen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 9" första stycket eller 11 &.
När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.
Om skatt vid införsel föreskri— ves i 58—60 åå.
(Se vidare anvisningarna.)
Om skatt vid införsel föreskri- vcs i 58 och 59 55.
(Se vidare anvisningarna.)
58%
Skattskyldighet uppkommer vid
införsel till landet av skattepliktig vara. Skattskyldig är den som i tullhänseende är att anse som va- t'uhavare.
Införes skattepliktig vara till landet skall skatt erläggas till tull- myndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten, om Ko- nungen icke förordnar annat.
Bestämmelserna i 7 5 första och andra styckena samt 8 & gäller i till- lämpliga delar i fråga om införsel. (Se vidare anvisningarna.)
59 52
Mervärdeskatt utgår med 15 procent av bcskattningsvärdet. För mon- teringsfärdigt hus utgår dock skatten med 9 procent av beskattningsvär- det.
Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 3 $ tulltaxeringsförordningen den 13 maj 1960 ("nr 391), med tillägg av tull samt annan statlig avgift eller skatt, mervärdeskatten inbegripen.
Vid bestämmande av beskatt— ningsvärdet iakttages att,
i fall som avses i 6 9 2 inom. tulltaxeringsförordningen, beskatt- ningsvärdet är lika med det be— lopp som betingats för reparation med tillägg som i andra stycket sägs,
1 Senaste lydelse 1972: 558. ' = Senaste lydelse 1970: 166.
Beskattningsvärdct är lika med varans värde. beräknat enligt 6 5 tullförordningen (1973:000) , med tillägg av tull samt annan statlig avgift eller skatt, mervärdeskatten inbegripen.
Vid bestämmande av beskatt- ningsvärdet i fall som avses i 13 5 tullförordningen iakttagcs att, om varan
reparerats i utlandet, beskatt— ningsvärdet är lika med det be- lopp som betingats för reparatio- nen med tillägg som i andra styc- ket sägs.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
i fall som avses i 6 5 3 och 4 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mer- värdcskatt,
i fall som avses i 6 5 5 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får medges för värdet av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation.
(Se vidare anvisningarna.)
14
Föreslagen lydelse
bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sve- rige förtullat material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mervärde- skatt,
tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av
sådant arbete eller sådan presta- tion (Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 2 5
4.3 Som export räknas bl. a. om- sättning av vara eller tjänst på far- tyg och luftfartyg i utrikestra-fik samt omsättning som innebär för- säljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luft- fartyg. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köpa- rens räkning skall ombesörjas av Speditör eller fraktförare som an- litats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om va- ruförsäljning inom landet till ut- ländsk företagare som hämtar va- ran här i landet för direkt utför- sel mcd eget transportmedel, om varan är _avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlan- det. Vidare räknas excmpclvis ar- kitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även re— paration och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för ga- rantiåtagande som gjorts av den- ne. Förmedling av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles utländsk uppdragsgivare som ej är skattskyldig.
4. Som export räknas bl. a. om- sättning aV vara eller tjänst på-- far- . tyg och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. il'totsvarande gäller i fråga om leverans av vara för för- säljning i exportbutik och leverans av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas i frihamnen. Som export räknas även varuför- säljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köparens räk- ning skall ombesörjas av Speditör eller fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvaran— de gäller i fråga om varuförsälj- ning inom landet till utländsk före- tagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transportmedel, om varan är av— sedd för verksamhet som företaga- ren bedriver i utlandet. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt ut- ländsk företagare, som ej är skatt- skyldig. inom ramen för garanti- åtagande som gjorts av denne.
* Med nuvarande lydelse avses den lydelse som föreslagits i prop. 1973: 163.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
15
Föreslagen lydelse
Förmedling av vara anses som .ex- port när tjänsten tillhandahålles utländsk uppdragsgivare som ej är skattskyldig.
ti1158 &
Skattskyldighet vid införsel föreligger oberoende av om den införda varan inköpts i utlandet eller förts in av annan anledning, exempelvis som gåva eller län. Skattskyldighet föreligger dock icke vid införsel under omständig- heter som medför frihet från skatt enligt bestämmelserna i 1 59 för- ordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall eller i förordningen den 29 juni 1966 (nr 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt.
Skattskyldighet vid införsel föreligger oberoende av om den införda varan inköpts i utlandet eller förts in av annan anledning, exempelvis som gåva eller lån. Skattskyldighet föreligger dock icke vid införsel under omständig- heter som medför frihet från skatt enligt bestämmelserna i förord— ningen (1973: 000) om frihet från införselavgift eller i förordningen (1966:.394) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och ' skattefritt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
8. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående orn- sättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (19561545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa falll,
dels att 21—23 55 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 5, 1.5, 20, 24 och 25 åå skall ha nedan angivna lydelse.
N uvarun-de lydelse
Föreslagen lydelse 252
Skattskyldighet inträder
a) för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när for- donet av tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med försäljning;
b) för skattepliktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit enligt 12 & registrerad hos riksskatteverket såsom importör, när fordonet levereras till, köpare eller uttages från rörelsen utan samband med försäljning;
e) för skattepliktigt fordon, som införes till riket av annan än registrerad, när det införes till ri- ket;
d) i fall, som avses i 1 % tredje stycket, när ändringen av fordo-
1 Senaste lydelse av 23 5 1971: 1224. = Senaste lydelse 1971: 1224.
e) i fall, som avses i 1 & tredje stycket, när fordonet i bilregistret
Prop. 1973: 187 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nets beskaffenhet upptages i bil- registret.
upptages som motorfordon av så- dant slag som anges i 1 :$ andra stycket.
Införes skattepliktigt fordon till riket av annan än registrerad inz- portör, skall skatt erläggas till tull- myndighet. Tallagen .(1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjäm- te gäller 46 5 förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning.
353
Skattskyldiga äro
a) för motorfordon, som tillverkats inom riket, tillverkaren:
b) för motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;
e) för motorfordon, som eljest införes till riket, den för vars räk- ning införseln äger rum;
d) i fall, som avses i ]. & tredje stycket, fordonets ägare.
c) i fall, som avses i 1 % tredje stycket, fordonets ägare.
5 54 Riksskatteverket är beskattningsmyndighet i fråga om omsättnings- skatt på försäljning och uttag från rörelse och vid registrering enligt 1 & tredje stycket. Vad i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat skall äga tillämpning på skatt som ut- går ifall som nu sagts.
Beträffande skattepliktig inför- sel iir generaltallstyrelsen beskatt— ningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 5 nyssnämnda förordning skola gälla. jämväl vid införsel.
1.5 55 I deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingåen- de motorfordon
a) som enligt bevis av tullmyn- dighet av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som icke varit registrerade eller varit registrerade endast i förening med avställning;
a) som enligt bevis av tullmyn- dighet av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller förts till frihamn och som icke varit registrerade eller varit registrerade endast i förening med avställning;
b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning vid införsel till riket; eller 0) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.
” Senaste lydelse 1971 : 250.- 4 Senaste lydelse 197]: 250. 5 Senaste lydelse 1971: 1224.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
l7
Föreslagen lydelse
På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida avdrag jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skatt- skyldige återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från köparen.
20 56
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till riks- skatteverket, av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och har fordonet ej varit registrerat el— ler varit registrerat endast i för- ' ening med avställning, skall riks- skatteverket, efter ansökan. resti- tuera den sålunda erlagda skatten. Utförseln skall styrkas medelst be- vis av tullmyndighet att fordonet utförts.
24
För motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts till tullverket men som sedermera utförts ur riket eller till svensk fri- hamn och som ej varit registrerat eller varit registrerat endast i för— ening med avställning, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt i den ordning och omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
25
Omsättningsskatt utgår icke när motorfordon införes under sådana omständigheter, att för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 5 tull- ta.t'eförordningen eller ock tull- lindring enligt 9 5 sam'ma förord- ning, och ej heller för fordon, så länge för detsamma åtnjutes tull- frihet under viss tid jämlikt 7 el- ler 8 5 nämnda förordning: dock att, i fall som avses i 5 5 s) och 9 så tul/taxeförordningen, skatt- skyldighet föreligger vid återinför- sel av fordon, för vilket skatt icke erlagts eller erlagd skatt restitue-
6 Senaste lydelse 1971: 1224. 7 Senaste lydelse 1971: 1224.
'.'/I)
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till riks- skatteverket, av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller förts till frihamn och _har fordonet cj varit registrerat el- ler varit registrerat endast i för- ening med avställning, skall riks- skatteverket, efter ansökan, resti- tuera den sålunda erlagda skatten. Grunden för restitutionen skall av den skattskyldige styrkas med be- vis av tullmyndighet.
.. |
För motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts till tullverket men som sedermera utförts ur riket eller förts till fri- hamn och som ej varit registrerat eller varit registrerat endast i för- ening med avställning, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt i den ordning och omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
&"
Har skattefrihet medgivits enligt i 1 39 förordningen (1973: 000) om frihet från införselavgift men har förutsättningarna för tullfrihet upphört ankommer det på tull- myndigheten att bestämma den på fordonet belöpande skatten.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
rats vid utförs-ein. Skall skatt utgå för fordonet på den grund att tull— frihet icke vidare åtnjutes, ankom- mer det på tullmyndigheten att bestämma den å fordonet belöpan- de skatten.
18
F äreslagen lydelse
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
9. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 253) om till- verkning och beskattning av malt- och läskedrycker,
dels att 8 a & skall upphöra att gälla, dels att 3 och 6—8 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
6 J
Beskattningsrnytzdighet är, be- träffande vara som tillverkas-inom landet, riksskatteverket ochbeträf— fande vara som införes till landet, general!tll/styrelsen.
l'v'öreslagen lydelse
1
Riksskatteverket iir beskatt- ningsmyndighet beträffande vara som tillverkas inom landet.
Riksskatteverket utövar kontroll över tillverkningen och äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar som verket finner erforderliga för kontrollens utövande.
Det åligger tillverkare att lämna riksskatteverket de uppgifter som er- fordras för upprättande av statistik över tillverkningen och försäljning- en av malt- och läskedrycker.
Beträffande skatt enligt denna förordning för vara som tillverkas inom landet gäller förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. 46 5 nämnda förordning giiller beträf— fande skatt på vara som införes till landet.
1 Senaste lydelse 1971: 249.
Beträffande skatt enligt denna förordning för vara som tillverkas inom landet gäller förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Om skatt vid införsel föreskri- ves i 7 5.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
65
Malt- och läskedrycker må för annat ändamål än utförsel ur riket eller till svensk frihamn eller, så- vitt avser starköl, uppläggning på provianteringsfrilager utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare, vilka godkänts av riksskatteverket eller med avseende på rymden blivit märkta på sätt i 14 9" lagen om mått och vikt sägs. Sådana kärl och behållare skola vara försedda med uppgift om tillverkarens nanm eller om tillverkningsstället eller med tillverkarens inregistrerade varumärke samt, beträffande malt- drycker, om varuslag (lättöl, öl, starköl) och, i fråga om öl, typ- beteckning samt, .beträffande läs- kedrycker, med uppgift om dryc- kens benämning. .”I'illverkarens nanm och tillverkningsstället må angivas med förkortning, som riks- skatteverket godkänt. Varuslag och, i fråga om öl, typ må angi— vas med särskild beteckning, som godkänts av riksskatteverket. Kärl eller behållare, innehållande malt- dryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag eller, i frå- ga om öl. annan typ än vartill drycken är hänförlig.
19
Föreslagen lydelse
r)
Malt- och läskedrycker må ut- lämnas från tillverkningsställe en- dast på slutna kärl eller behållare av typ som godkänts av riksskat- teverket, eller med avseende på rymden blivit godkända enligt la- gen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt. Utan hinder härav får malt- och läskedrycker utföras ar riket, föras till frihamn, eller, såvitt avser starköl, intagas i exportbutik eller läggas upp på rullager som inrättats för förra- ring av proviant.
Kärl eller behållare som avses i första stycket skola vara försedda med uppgift om dryckestilli-ferka— rens namn eller om tillverknings- stället eller med dryckestillverka- rens inregistrerade varumärke. På kärl som innehåller tnaltdryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) och, i fråga om öl, typbeteckning samt på kärl som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och tillverkningsstiille må angivas med förkortning, som riks- skatteverket godkänt. Varuslag och, i fråga om öl, typ må angi- vas med särskild beteckning, som godkänts av riksskatteverket. Kärl eller behållare, innehållande malt- dryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken sken'av att tillhöra annat varuslag eller, i fråga om öl. annan typ än vartill drycken är hänförlig.
Utan hinder av vad i första stycket sägs, må utlämning av läskedryc— ker i öppet kärl ske från automat, som godkänts av riksskatteverket el- ler ock blivit vederbörligen justerad.
7 g3
För lagrat lättöl-, öl. starköl och läskedrycker skall, där ej annat följer av 8 %, skatt erläggas av tillverkare eller, vid införsel till landet, den som i tullhänseende är att anse som varuhavare. Skatten
” Senaste lydelse 1971: 249. 3 Senaste lydelse 1972: 378.
För lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker. som tillverkas inom landet, skall, om ej annat följer av 8 & fjärde och femte styckena, skatt erläggas av tillverkaren. Skattskyldigheten inträder då va- '
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
utgår för liter med
tolv öre för lagrat lättöl, sjuttiofem öre för öl av typ A, en krona femtio öre för öl av typ B..
två kronor femtio öre för stark- öl, och
trettiotre ötc för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder för vara, som tillverkas inom landet, då varan. utlämnas från tillverk- ningsstället eller, såvitt angår öl eller starköl, där förtäres samt för vara, som införes till landet, när införseln sker.
20
Föreslagen lydelse
ran utlämnas från tillverknings- stället eller, såvitt angår öl eller starköl, där förtäres.
Införes lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker till landet skall, utom i fall som avses i 8 5 sjätte stycket, skatt erläggas till tull- myndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 5 förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konstan- tionsbeskattning.
Skatten utgår för liter med tolv öre för lagrat lättöl, sjuttiofem öre för öl av typ A, en krona femtio öre för öl av typ 13.
två kronor femtio öre för stark- öl, och
trettiotrc öre för läskedrycker.
8 54
Tillverkare skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje ka- lendermånad, under vilken tillverkning eller utlämning av skattepliktiga drycker förekommit, med uppgift om den myckenhet sådana drycker, som utlämnats från tillverkningsstället, samt den myckenhet på tillverk- ningsställct förtärt öl eller starköl, som där tillverkats. Särskild deklara- tion skall avgivas för varje tillverkningsställe.
Deklaration skall insändas inom femton dagar efter utgången av den månad deklarationen avser. -
Om särskilda skäl därtill äro, äger riksskatteverket medgiva, att de- klaration må insändas senare än i andra stycket sägs, dock senast inom tre månader efter utgången av den månad deklarationen avser.
[ deklaration må särskilt för varje varuslag och, i fråga om öl, typ avdrag göras för myckenhet, som
a) utförts ur riket eller till svensk frihamn ävensom såvitt av- ser starköl, upplagts på provian- teringsfrilager,
a) utförts ur riket eller förts till frihamn eller, såvitt avser starköl, levererats för försäljning i export- butik eller lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av pro— viant,
b) tillverkats vid annat tillverkningsställe eller vid införsel belagts med skatt,
c) utlämnats som kontrollprov,
d) efter utlämning återinförts till tillverkningsställets lager och för vilken avdrag icke gjorts med stöd av bestämmelserna under a)—c) ovan, eller _
e) förstörts utanför tillvcrkningsstället, medan varan befunnit sig i tillverkarens besittning.
' Senaste lydelse 1971: 249.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
21
Föreslagen lydelse
Riksskatteverket prövar, om och i vad mån avdrag får göras även för drycker, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köpare.
Vid införsel till landet av starköl i den ordning som avses i 12 5 4 mom. h rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) skall skatt ej
erläggas.
Denna förordning träderi kraft den 1 januari 1974.
10. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 394) om tobaks- skatt?,
dels att i 5 % orden ”kontrollstyrelsen” och ”styrelsen" skall bytas ut mot ”riksskatteverket” respektive ”verket”,
dels att 8 & skall upphöra att gälla, dels att 3, 4, 6 och 7 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Skattskyldighet inträder (i) då vara av den som är re- gistrerad'cnligt 5 % levereras till' köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning el- ler ock. vid avregistrering, ingår i hans lager; samt
b) då vara av annan än regist- rerad införes till riket.
Ska/tskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrera- de och eljest den för vars räkning införseln äger rum.
4
I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till ri- ket är kontrollstyrelsen beskatt-
1 Senaste lydelse av 55 1965: 614.
Föreslagen lydelse 35
Skattskyldighet inträder då va- ra av den som är registrerad en- ligt 5 & levereras till köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid av- registrcring, ingår i hans lager. Härvid är den registrerade skatt- skyldig.
Införes skattepliktig vara till ri— ket av annan än registrerat! skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen(1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 5 förordningen (1959: 92) om förfa— randet vid viss konszuntionsbe- skattning. .
%
I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid förtullningen är riksskatteverket beskattningsmyn-
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
ningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga- tillämpning. Kontroll- styrelsen äger utfärda de föreskrif- ter rörande redovisning och sär— skilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollcns utövande.
Där skatt skall utgå vid inför- sel är generaltullstyrelsen beskatt- ningsmyndiglzet. Bestämmelserna i 46 53 nysmämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.
6
Deklaration till kontrollstyrel- sen skall avlämnas för varje ka— lendermånad, varunder skattskyl— dighet inträtt.
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje bc- skattningspcriods utgång. Kon- trollstyrelsen äger medgiva att de- klaration må insändas senare än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskatt— ningsperiod deklarationen avser.
22
Föreslagen lydelse
dighet. Därvid skall vad i förord- ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning. Riksskatteverket äger utfärda de föreskrifter röran- de redovisning och särskilda kon- trollanordningar som verket fin- ner erforderliga för skattekontrol- lens utövande.
&
Registrerad skall till riksskatte— verket avlämna deklaration för varje kalendermånad, varunder skattskyldighet inträtt.
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje be— skattningsperiods utgång. Riks- skatteverket äger medgiva att de- klaration må insändas senare än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskatt- ningsperiod deklarationen avser.
7 5 _l deklaration må avdrag göras för vara, som a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidi- gare inträtt.
l)) återtagits i samband med återgång av köp,
c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn, eller ock upp- lagts på provianteringsfrilager el- ler med fartyg eller luftfartyg så- som proviant utförts ur riket,
d) levererats för att enligt vad därom särskilt stadgas på tull/lyg- plats försäljas till flygpassagera- re, _ra/nt
e") försålts till den som enligt 8 f punkten ], 2 eller 3 tulltaxe- förordningen äger åtnjuta tullfri- het för varor, som införas till ri- ket.
c') av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till frihamn.
d) lagts upp på rullager som in— rättats för förvaring av proviant, eller utförts ur riket såsom pro- viant på fartyg eller luftfartyg el- ler levererats för försäljaing i ex- portbntik,
e) försålls till den som enligt 7 5 tullförordningen(1973: 000) äger åtnjuta tullfrihet för varor, som införas till riket.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
På särskild prövning av kon- trollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara.
23
Föreslagen lydelse
På särskild prövning av riks- skatteverket ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara,
a) som återtagits annorledes än i samband med återgång av köp, b) som tillhandahållits för framställning av enligt denna förordning icke skattepliktiga varor,
c) som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat än-
damål ,
d) som tagits i anspråk för provning, samt c) vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köparen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
11. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (21941: 251) om sär- skild varuskattl,
dels att 8 5 skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 8 5 skall utgå, dels att 2, 3, 3 a och 6 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 252
]. Skattskyldighet inträder
a) för vara, som tillverkas inom riket. när varan av tillverkaren le- vereras till köpare eller tages i an- språk för vidare bearbetning;
b) för vara. som införes till ri- ket av någon som blivit enligt 5 & registrerad såsom importör, när varan av denne levereras till kö- pare ellcr tages i anspråk för vi- dare bearbetning eller ock, vid av- registrering, ingår i hans lager; samt
6) för vara, som eljest införes till riket, när införseln sker.
2. Skattskyldiga äro
a) för vara, som tillverkas inom riket, tillverkaren;
Skattskyldighet inträder
a') för vara, som tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren le— vereras till köpare eller tages i an— språk för vidarc bearbetning; samt
b) för vara, som införes till ri- ket av någon som blivit enligt 5 & registrerad såsom importör, när varan av denne levereras till kö- pare eller tagcs i anspråk för vida- re bearbetning eller ock, vid avre- gistrering, ingår i hans lager.
Skattskyldiga äro a) för vara-. som tillverkas inorn riket, tillverkaren; samt
' Senaste lydelse av förordningens rubrik 1960: 612 och av 85 1971 : 248. " Senaste lydelse 1960: 612.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
b) för vara, som införes till ri- ket av registrerad importör, den- ne; samt
e) för vara, som eljest införes till riket, den för vars räkning in— förseln äger rum.
24
Föreslagen lydelse
b) för vara, som införes till ri— ket av registrerad importör, den- ne.
Införes skattepliktig vara till ri- ket av annan än registrerad im- portör skall skatt erläggas till tull- myndighet. Tullagen(1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjäm- te gäller 46 5 förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss kon— sumtionsbeskattning.
3 åå
1. För vara, hänförlig till tulltaxenummer 17.04, 18.06, 19.08 eller 21.07, utgår skatten med två kronor tjugo öre för kilogram av varans vikt (beskattningsvikt) och för vara, hänförlig till tulltaxcnummer 33.06, med femtio procent av varans bcskattningsvärde.
2. I beskattningsvikt inräknas sådant förefintligt emballage med vi]— ket varor av ifrågavarande slag försäljas i detaljhandeln. Beskattningsvärde är lika med det pris, som den skattskyldige i all- mänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, om försäljning till detaljhandlare ickc bedrives. det pris den skattskyl— dige kan antagas hava betingat sig vid sådan försäljning. Skattens be- lopp skall ej inräknas i priset. Såsom beskattningsvärde må icke angi— vas pris, som gäller allenast för en mindre betydande del av den skatte-
pliktiga försäljningen.
För vara, som av annan än re- gistrerad importör införes till ri- ket för att saluhållas efter om— formning eller omarbetning eller efter anbringandc i särskild för- packning eller eljest för att an- vändas vid tillverkning i förvärvs- syfte av annan vara, är dock be- skattningsvärdet lika med varans värde. beräknat enligt 3 5 tull- taseförordningen, med tillägg av den å varan belöpande tullen. En- ligt samma grund beräknas be- skattningsvärdet för vara, som in- föres till riket för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte.
För vara, som av annan än re— gistrerad importör införes till ri- ket för att saluhållas efter om— formning eller omarbetning eller efter anbringandc i särskild för- packning eller eljest för att an- vända-s vid tillverkning i förvärvs- syfte av annan vara, är dock be- skattningsvärdet lika med varans värde, beräknat enligt 6 5? tullför- ordningen (1973:000), med till— lägg av den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräk— nas bcskattningsvärdet för vara, som införes till riket för annat än— damål än försäljning eller använd- ning i förvärvssyfte.
Det ankommer på riksskatteverket samt, beträffande vara som infö- res till riket, generaltullstyrelsen och riksskatteverket gemensamt att meddela närmare anvisningar rörande tillämpningen av i detta moment
givna stadganden. ** Senaste lydelse 1971: 248.
Prop. 1973: 187 25 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a 54 Riksskatteverket är beskatt— Riksskatteverket är beskatt- ningsmyndighet i fråga om till- verkning och försäljning inom ri— ket. Vad i förordningen om förfa- randet vid viss konsumtionsbe- skattning är stadgat skall äga till- lämpning å varuskatt som utgår i samband med sådan tillverkning och försäljning.
Beträffande införsel är, med den inskränkning som nedan sägs, generaltullstyrelsen beskattnings- myndiglzet. Bestämmelserna i 46 s? nyssnämnda förordning skola gäl- la jämväl vid införsel.
ningsmyndighet utom i fall som avses i 2 39 tredje stycket. Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat skall äga tillämpning å va- ruskatt som utgår i samband med tillverkning och försäljning inom riket.
6?
'_l_. Deklaration skall insändas till riksskatteverket senast å fem- tonde dagen i andra månaden ef— ter varje kalendermånads utgång och innehålla uppgift om beskatt- ningsvikten eller, i fråga om varor för vilka skatten utgår i förhållan— de till varuvärdet, beskattnings- värdet för de varor för vilka skattskyldighet inträtt under den kalendermånad deklarationen av- ser.
1. Tillverkare och registrerad importör skall insända deklaration till riksskatteverket senast fem— tonde dagen i andra månaden ef- ter varje kalendermånads utgång. Deklaration skall innehålla upp- gift om beskattningsvikten eller, i fråga om varor för vilka- skatten utgår i förhållande till varuvärdet, beskattningsvärdet för de varor för vilka skattskyldighet inträtt under den kalendermånad dekla- rationen avser.
Om särskilda skäl därtill äro äger riksskatteverket föreskriva, att de- klaration skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals ut- gång. Riksskatteverket må ock, om särskilda skäl därtill äro. föreskriva att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader ef- ter utgångcn av den månad eller det kvartal deklarationen avser.
2. I deklaration som i 1 mom. avses må avdrag göras för varor, som
a) använts vid tillverkning som deklarationen avser och som visas hava tidigare blivit påförda särskild varuskatt;
b) enligt bevis a-v tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.
b) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller förts till fri— hamn.
Avdrag som nyss sagts skall avse beskattningsvikten i fråga om varor för vilka skatten utgår efter vikt och beskattningsvärdet i fråga om va- ror för vilka skatten utgår i förhållande till varuvärdet.
På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida och i
* Senaste lydelse 1971: 248. 5 Senaste lydelse 1971: 248.
Prop. 197 3: 187
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vad mån avdrag jämväl må göras för vara, vilken tillverkare eller re- gistrerad importör återtagit eller vars fö1säljning förorsakat honom föl- lust på grund av bristande betalning från köparen.
Denna förordning träder i kraft den 1. januari 1974.
12. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämnings- skatt å vissa varor
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 258) om utjäm— ningsskatt å vissa varor,
dels att i 6 & orden ”kontrollstyrelsen" och styrelsen” skall bytas ut mot ”riksskatteverket” respektive ”verket” ,
dels att 9 5 skall upphöra att gälla, dels att 5 och 8 %% skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
5
I fråga om utjämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är kontro/[styrelsen beskattningsmyn- dighet. Därvid skall vad i förord- ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbcskattning är stadgat äga tillämpning. dock att kontroll- styrelsen må bevilja anstånd med skattens erläggande jämväl i andra fall än som angivas i nämnda. för- ordning.
Vid införsel är getzeraltull.vt_1-'rel- sen beskattningsmyndigltet. Be— stämmelserna i 46 5 nyssnämnda förordning skala gälla jätm-'äl be- träffande införsel.
Föreslagen lydelse
%
I fråga om utjämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är riksskatteverket beskattningsmyn- dighet. Därvid skall vad i förord— ningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning, dock att riksskatteverket må bevilja an— stånd med skattens erläggande jämväl i andra fall än som angivas i nämnda förordning.
Införes skattepliktig vara till ri- ket av annan än registrerad itn- portör skall skatt erläggas till tull- myndighet. Tullagen(1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjäm- te gäller 46 5 förordningen om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning.
851
Deklaration till kontrollstyrel- sen skall avlämnas för varje kalen- dermånad eller. där styrelsen så medger, för varje kalenderkvartal. varunder skattskyldighet uppkom- mit.
1 Senaste lydelse 1966: 656.
Deklaration till riksskatteverket skall avlämnas för varje kalender— månad eller, där verket så medger, för varje kalendcrkvartal, varun- der skattskyldighet uppkommit.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattnings- periods utgång. Kontrollstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva, att deklaration må in— sändas senare än nu sagts, dock inom två månader efter utgången av den beskattningsperiod dekla- rationen avser.
Föreslagen lydelse
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattnings- periods utgång. Riksskatteverket mä. om särskilda skäl därtill äro, medgiva, att deklaration må in— sändas senare än nu sagts, dock inom två månader efter utgången av den beskattningsperiod dekla- rationen avser.
I deklarationen skall lämnas uppgift om den myckenhet skattepliktiga varor som under bcskattningsperioden levererats till köpare eller, be— träffande öl av typ B och starköl, utlämnats från tillverkningsställe eller där tillverkats och förtärts. Från denna myckenhet må avdrag göras. för varor, vilka
a) använts vid tillverkning som deklarationen avser eller, beträffande öl av typ B och starköl, utlämnats från tillverkningsställe och som visas hava tidigare blivit påförda utjämningsskatt;
b) återtagits;
c) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller förts till fri- hamn eller, såvitt avser starköl, levererats för försäljning i export- butik eller lagts upp på rullager som inrättats för förvaring av pro- viant.
b) återtagits; eller
c) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk fri- hamn.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
13. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
dels att 3 och 4 åå skall upphöra att gälla, dels att 1 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse 1 51.
För wafers och biscuits som in- nehåller choklad och är hänförliga till tulltaxenummer 19.08, utgår och är hänförliga till tulltaxenum— särskild avgift till staten vid inför- mer 19.08. utgår särskild avgift till sel. staten. Avgifter: erlägges till tull- myndighet. Tullagen(1973: 670) gäller i fråga om avgiften. Nuvarande lydelse
Införes till landet wafers och biscuits som innehåller choklad
* Senaste lydelse 1971: 1232.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
Första stycket gäller ej vara som är skattepliktig enligt förord- ningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt.
Föreslagen lydelse
Första stycket gäller ej vara som är skattepliktig enligt förord- ningen (1941: 257) om särskild va- ruskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
14. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen ("1972: 266) om skatt på annonser och reklam
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1.972: 266) om Iskatt på annonser och reklam,
dels att 27 och 28 %% skall upphöra att gälla, dels att 2, 26 och 30 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25
Beskattningsmyndighet för re- klamskatt är riksskatteverket eller, i fråga om reklamskatt vid inför- sel, generaltullstyrelsen.
Om reklamskatt vid gäller 26—28 55,5)”.
införsel
Om ej annat följer av 26 5 är riksskatteverket beskattningsmyn- dighet för reklamskatt. Om reklamskatt vid gäller 26 i”.
införsel
26%
I fråga om reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 5 4 och som införes till landet uppkommer skyldighet att erlägga reklamskatt vid införseln. Skattskyldig är den som i tullhänseende är att anse som 1-'arulzavat'e.
30
Förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtions- bcskattning äger tillämpning på
Införes till landet reklamtryck- sak som är skattepliktig enligt 5 5 4 skall reklamskatt erläggas till tull— myndighet. Tullagen(1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjäm- te gäller 46 $$ förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning.
Reklamskatt vid införsel utgår med 10 procent av beskattnings— värdet. Som beskattningsvärde an- ses varans värde beräknat enligt 6 3? tullförordningen (1973:000). Visas att detta värde innefattar kostnad som ej ingår i beskatt— ningsvärde enligt ]3 & andra styc- ket, skall beskattningsvärdet redu- ceras i motsvarande mån.
&
Förordningen (1959z92) om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning äger tillämpning på
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
reklamskatt. dock ej bestämmel- serna i 32, 38 och 39 åå i vad av- ser förhandsbesked. Bestämmel- serna i 46 5 nämnda förordning gäller även beträffande reklam- skatt vid införsel. Förordningens bestämmelser om kontroll hos an- nan än skattskyldig äger tillämp- ning på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons el- ler reklam i annan form än an- nons offentliggöres eller reklam- trycksak framställes.
29
Föreslagen lydelse
reklamskatt, dock ej bestämmel- serna i 32, 38 och 39 55 i vad av- ser förhandsbesked. Förordning- ens bestämmelser om kontroll hos annan än skattskyldig äger till- lämpning på varje näringsidkare här i landet för vars räkning an- nons eller reklam i annan form än annons offentliggöres eller reklam— trycksak framställes. '
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
15. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 372) om ben- sinskatt,
dels att 8 5 skall upphöra att gälla, dels att 3 och 4 %% samt 7 & 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 ål Skattskyldighet inträder a) för bensin, som av den som är eller bort vara registrerad enligt 5 % levereras till köpare, som icke är registrerad. eller till eget försäljnings- -ställe för detaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen, ianspråktagandet eller aviegistreringen sker;
b) för bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln sker;
e) för bensin. som av annan än registrerad inköpts mot försäkran enligt '7 5 2 mom. andra stycket, när bensinen säljes eller tages 1 an- språk för skattepliktigt ändamål.
Skattskyldig är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara registrerad, under b) den för vars räkning införseln äger rum och under c) sälja-ren el- ler förbrukaren.
1 Senaste lydelse 1971: 252.
b) för bensin, som av annan än registrerad inköpts mot försäkran enligt 7 & 2 mom. andra stycket, när bensinen säljes eller tages 1 an- språk för skattepliktigt ändamål.
Skattskyldig är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara registrerad och un- der b) säljaren eller förbrukaren.
Prop. 1973: 187 30
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Införes skattepliktig vara till ri- ket av annan än registrerad skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 9" förordningen (1959: 92) om förfa- randet vid viss konsnnztionsbe- skattning.
4 52 I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är riksskatteverket beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förord- ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning. Riksskatteverket äger utfärda de föreskrifter rörande redo- visning och särskilda kontrollanordningar som verket finner erforder- liga för skattekontrollens utövande.
Där skatt skall utgå vid införsel är generaltnllstyrelsen beskatt- ningsmyndighet. Bestämmelsermt i 46 5 nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.
7å3
] mom. I deklaration må av- 1 m 0 m. I deklaration må av- drag göras för bensin, som drag göras för bensin, som
a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,
b) återtagits i samband med återgång av köp.
c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,
d) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av luft- fartyg, härundcr inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motor,
e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband med tillverk- ning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres,
f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt ända- mål än motordrift dock ej för framställning av vara som är lämpad eller avsedd för motordrift eller förpackats eller försålts för att förpackas i sådan särskild förpackning om högst en liter som avses i ]. å andra stycket, samt
g) av den skattskyldige eller g) av den skattskyldige eller för för hans räkning utförts ur riket hans räkning utförts ur riket eller eller till svensk frihamn. förts till frihamn.
Denna förordning träderi kraft den 1 januari 1974.
2 Senaste lydelse 1971: 252. 5 Senaste lydelse 1971 : 252.
Prop. 1973: 187
16. Förslag till
31
Förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1957: 262) om allmän
encrgiskattl,
dels att 27 & skall upphöra att gälla, dels att 7, 8 och 18 åå samt 24 _S 1 mom. skall ha nedan angivna ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 752
Skatten skall erläggas av den som är eller bort vara registrerad enligt 6 &. Införes bränsle till riket av annan än den som är regist- rerad skall dock skatten erläggas av den. som inför bränslet.
Skatten skall erlägga-s av den som är eller bort vara registrerad enligt 6 _S om ej annat följer av 8 ä' andra stycket.
Skatt skall erläggas även av den som icke är registrerad enligt 6 & och som för annat ändamål än som avses i 24 & återförsäljer eller förbrukar bränsle, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 å.
853
Skattskyldighet inträder
a) för den som är eller bort vara registrerad enligt 6 &, då bränsle av honom levereras till köpare, som icke är registrerad, eller till eget försäljningsställe för detalj- försäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för an- nat ändamål än försäljning,
b) för den, som utan att vara registrerad enligt 6 _é', inför bränsle till riket, vid införseln, och
c) i fall som avses i 7 5 andra stycket, då bränslet levereras till köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning.
1 Förordningen omtryckt 1964: 350. Senaste lydelse av 2.75 1969: 470. Senaste lydelse 1971 : 251. 3 Senaste lydelse 1971:251.
:a
Skattskyldighet inträder
a) för den som är eller bort vara registrerad enligt 6 &. då bränsle av honom levereras till kö— pare, som icke är registrerad, eller till eget försäljningsställe för de- taljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för an- nat ändamål än försäljning, och
b) i fall som avses i 7 & andra stycket, då bränslet levereras till köpare eller tages i anspråk för an- nat ändamål än försäljning.
Införcs skattepliktigt bränsle till riket av annan än registrerad er- lägges skatt till tulltnyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 3? förordningen (1959: 92) om för- farandet vid viss konstuntionsbe- skattning.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
32
Föreslagen lydelse
18 54
Beskattningsmyndighet är, i fall där skatt skall erläggas vid inför- sel till riket av bränsle, general- tullstyrelsen och i övriga fall riks- skatteverket.
Vad i förordningen om förfa— randet vid viss konsumtionsbe- skattning är stadgat skall äga till— lämpning på energiskatt, för vilken riksskatteverket är beskattnings- myndighct. Bestämmelserna i 46 5 nämnda förordning skola gälla järn väl vid införsel.
Riksskatteverket är beskatt- ningsmyndighet utom i fall där skatt skall erläggas vid förtull- ningen. '
Vad i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsum— tionsbeskattning är stadgat skall äga tillämpning på energiskatt, för vilken riksskatteverket är beskatt- ningsmyndighet.
245
1 mom. 1 deklaration som avses i 23 5 1 mom. må avdrag göras för bränsle, som
1 mom. I deklaration som avses i 23 5 1 mom. må avdrag göras för bränsle, som
a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,
b) återtagits i samband med återgång av köp, c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för han— drift eller därmed likartat ändamål,
d) förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller luftfartyg,
samt
e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn.
e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till frihamn.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
17. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar '
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
dels att 10 & skall upphöra att gälla, dels att "l.—5, 7 och 8 55 skall ha nedan angivna lydelse.
' Föreslagen lydelse
1 % Avgift erlägges enligt denna förordning till staten vid omsättning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tull— taxenr 20.07 eller 2201—2209 och vid införsel av sådan förpackning
* Senaste lydelse 1971: 251.
Nuvarande lydelse
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
33
Föreslagen lydelse
med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter.
Bestämmelserna i 1 & förord- ningen (1960:396) om frihet från införselavgift i vissa fall gäller ej i fråga om avgift enligt denna för- ordning.
')
Avgiftsmyndighet är riksskatte— verket eller, i fråga om införsel, generaltullstyrelsen.
... J
Avgiftsskyldig är den som
Bestämmelserna i 1 & förord- ningen (1973: 000) om frihet från införselavgift gäller ej i fråga om avgift enligt denna förordning.
%
Riksskatteverket är avgiftsmyn- dighet utom i fall där avgift skall erläggas vid förtullning/en.
Införes avgiftspliktig förpack- ning till landet skall avgift erläg- gas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om av- giflen.
%
Avgiftsskyldig utom i fall som avses i 2 5 andra stycket är den som
1. i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar avgiftspliktig för- packning,
2. i yrkesmässig verksamhet här i landct säljer eller tager i anspråk förpackning, som utan avgift förvärvats från tillverkaren eller införts till landet, när försäljningen eller ianspråktagandet avser sådan förpack- ning och sådant ändamål som anges i 1 5, '
3. vid införsel av avgiftspliktig förpackning är att anse som varu- havare i tullhänseende.
4
Avgiftsskyldighet föreligger icke
1. när förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till lan- det av avgiftsskyldig som avses i 3 & I eller 2,
2. när förpackning införes till landet under omständigheter som medför tullfrihet enligt 8 eller 9 5 tulltaxeringsförordningen (1960: 391) eller förordningen (1966:394) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt.
%
1. när förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till lan- det av avgiftsskyldig som avses i 3 %.
2. när förpackning införes till landet under omständigheter som medför tullfrihet enligt 7, 8, 11 eller 12 5 tullförordningen (1973: 000) eller förordningen (1966: 394) om rätt för resande rn. fl. att infö- ra varor tull— och skattefritt.
Konungen kan förordna om ytterligare undantag från avgiftsskyldig- het. 3 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 187
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
34
Föreslagen lydelse 5 % Avgiftsskyldighet inträder när avgiftspliktig förpackning inom landet tillhandahålles icke avgiftsskyldig mottagare eller tages i anspråk för tappning av dryck i yrkesmässig verksamhet.
Vid införsel inträder avgifts- skyldighet när införseln äger rum.
75
Avgiftsskyldig enligt 3 & 1 eller ' 2 skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som medför avgiftsskyldighet börjar el- ler övertages. Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivits i anmälningshandling skall riks- skatteverket underrättas inom två veckor efter ändringen.
Avgiftsskyldig enligt 3 % skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som medför av- giftsskyldighet börjar eller överta- ges. Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivits i an- mälningshandling skall riksskatte— verket underrättas inom två vec— kor efter ändringen.
Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket bevis som sändes till den avgiftsskyldige. .
Så
Avgiftsskyldig enligt 3 5 1 eller 2 skall utan anmaning lämna de- klaration rörande verkställda leve- ranser och uttag av avgiftspliktiga förpackningar. Deklaration skall lämnas fortlöpande för varje re- dovisningsperiod under vilken verksamhet som medför avgifts- skyldighet bcdrivits. Redovisnings- period omfattar kalendermånad.
Avgiftsskyldig enligt 3 % skall utan anmaning lämna deklaration rörande verkställda leveranser och uttag av avgiftspliktiga förpack- ningar. Deklaration skall lämnas fortlöpande för varje redovis- ningsperiod under vilken verksam- het som medför avgiftsskyldighet bedrivits. Rcdovisningsperiod om— fattar kalendermånad.
Deklaration skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra må— naden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen av- ser. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket medge att av— giftsskyldig får lämna deklaration senare.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 187
18. Förslag till
35
Lag om ändring i rusdryeksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Härigenom förordnas, att 6 52 mom., 8 5, 12 g 1 och 4 mom. samt 86 5 1 och 4 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse öå
2 mom.1 Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej in- skränkning i den rätt till försälj- ning av rusdrycker som grundas på gällande lagstiftning om fri- hamn och provianteringsfrilager samt om försäljning av Obeskat- tade varor å tullflygplats.
2 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej in- skränkning i den rätt till försälj— ning av rusdrycker som grundas på gällande bestämmelser _om tull- lager som inrättats för förvaring av proviant samt om försäljning av Obeskattade varor i exportbutik.
Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant. på fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, vad därom" är särskilt föreskrivet. "
Vin och starköl, som enligt 12 & 4 mom. under g) införas såsom pro- viant på jämvägståg i internationell trafik, må utan hinder av vad i denna förordning stadgas användas för sålunda avsett ändamål.
så
Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fall'som av- ses i gällande lagstiftning om fri- hamn oclz provianteringsfrilager samt nedan 1 9 och 10 55, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit av Ko- nungen godkänt (partihandelsbo- lag). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.
Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning om frihamn och pro- vianteringsfrilager samt om för- säljning av Obeskattade varor å tullflygplats, bedrivas endast av partihandelsbolaget och tillverkare av rusdrycker somi 9 & sägs.
1 Senaste lydelse 1961: 184. ' Senaste lydelse 1961: 184.
o'
'Partihandel' med rusdrycker inom riket må, utom i fall som av- ses i gälla-nde bestämmelser om tullager som inrättats för förva- ring av proviant samt nedan i 9 och 10 åå, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat . aktiebolag, som blivit av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare be- stämmelser om detta bolag med- delas" 1 6 kap.
Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande bestämmelser om tullager som in- rättats för förvaring av proviant: samt om försäljning av Obeskatta- de varor i exportbutik, bedrivas ' endast av partihandelsbolaget och tillverkare av rusdrycker som i 9 & sägs. ' '
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
36
Föreslagen lydelse
12 å ] mouz. Rusdrycker må till riket införas blott a—v partihandelsbolaget.
4 mom.-'; Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
a) rusdrycker införas till riket av den som enligt särskilt stad- gande äger åtnjuta tullfrihet för varor "som inkomma från utlandet;
Annan än partihandelsbolaget mä icke taga hand om oförtullade rusdrycker på sätt som avses i 3 59 andra stycket tullagen (1973: 670). Rusdrycker mä ej heller förvaras på annat rullager än som avses i 4 mom. under e).
4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
a) rusdrycker införas till riket av den som har rätt till tullfrihet enligt 7 5 tullförordningen (1973: 000);
b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, in— föras i vanlig ordning;
c) resande eller den som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för hans eller hans familjs personliga bruk tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull in- föra rusdrycker i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser;
(1) till proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rusdryc— ker behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet;
e) rusdrycker uppläggas å pro- vianteringsfrilager på sätt i sär- skild författning är stadgat; dock att & provianteringsfrilager app- Iagd sådan dryck ej må utan till- stånd av Konungen för varje sär- skilt fall, disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs pro- viantcring eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven ordning;"
f) rusdrycker transiteras i enlig- het nzed de föreskrifter general- tullstyrelsen meddelar;
g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg internationell trafik, införas i den utsträckning som erfordras för bc-
e) rusdrycker förvaras i fri- hamn, på lui/upplag eller på tulla- ger som inrättats för förvaring av proviant; dock att på sådant tull— lager förvarad rusdryck cj må utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs pro- viantering eller utrustning eller försäljning av Obeskattade varor i exportbutik i föreskriven ord- ning;
f) rusdrycker sändas genom tull- området eller mellan orter inom detta enligt de villkor och före- skrifter generaltullstyrelsen med- delar;
i
spisning av passagerare under tågets gång inom riket; samt
h) rusdrycker, som inkomma till riket i enstaka gåvoförsändelsc till enskild person för hans eller hans familjs personliga bruk, mot erläg- gande av stadgad tull införas i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser. ” Senaste lydelse 1966: 396.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
37
Föreslagen lydelse
86å
] mom.4 Rusdryckcr som till ri- ket införas av annan än den vilken enligt 12 % är berättigad till inför- sel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i en— lighet med de föreskrifter general- tullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom två månader ef- ter det varan enligt vad i tullstad- gall sägs skall anses hava motta- gits av tullanstalt, tillfaller varan kronan. och skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 90 ä 2 mom. andra stycket är stadgat.
Rusdrycker, vilka medföras av resande eller inkomma i gåvoför- sändclser till enskild person och vilka efter utgången av tid som i föregående stycke sägs kvarligga hos tullverket, skola, ändå att den resande eller den till vilken försän— delsen är ställd enligt 12 5 är be— rättigad till införsel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda styc— ke för där avsedda rusdrycker är föreskrivet.
4 mom.5 Den som mot stadgan— det i 12 ä 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager upplagda rusdrycker annorledes än till far— tygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av Obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven ordning. dömes till bö— ter.
] mom. Rusdr'ycker som till ri- ket införas av annan än den vilken enligt 12 & är berättigad till inför- sel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts för tullmyndighet, åter utföras i enlighet med de föreskrifter gene- raltullstyrelsen äger meddela el- ler förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Sker ej återut- försel eller förstöring senast inom 30 dagar efter sådan anmälan eller inom den längre tid generaltullsty- relsen eller efter styrelsens bemyn- digande annan tullmyndighet i sär- skilt fall bestämmer, tillfaller va- ran kronan, och skall för dess räk- ning med varan förfaras på sätt i 90 5 2 mom. andra stycket är stadgat.
Rusdrycker, vilka medföras av resande eller inkomma i gåvoför— sändelser till enskild person och vilka efter utgången av tid som i föregående stycke sägs kvarligga på tullupplag, skola, ändå att den resande eller den till vilken för- sändelsen är ställd enligt 12 5 är berättigad till införsel av dryc- kerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rusdrycker är föreskrivet.
4 m 0 m. Den som mot stadgan- det i 12 S 4 mom. disponerar rus- drycker, som förvaras på sådant tullager som inrättats för förvaring av proviant, annorledes än till far- tygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av Obeskattade varor i exportbutik i föreskriven ordning, dömes till böter.
Denna lag träder ikraft den 1 januari 1974.
4 Senaste lydelse 1963: 221. 5 Senaste lydelse 1966: 223.
Prop. 1973: 187
19. Förslag till
38
Lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av tek— nisk sprit och alkoholhaltiga preparat
. Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 181) om försälj- ning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, dels att 18 5 skall upphöra att gälla, dels att 4 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 51 Teknisk sprit må utan särskilt tillstånd införas till riket av partihan- delsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat av resande införas annorledes än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.
För annan införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat än som avses i första stycket krä— ves särskilt tillstånd av kontroll- styrelsen. '
Vad i andra stycket stadgas skall icke utgöra hinder för tran- sitering eller annan befordran un- der tullkontroll i enlighet med de föreskrifter getteraltullstyrelsen meddelar.
För annan införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat än som avses i första stycket krä- ves särskilt tillstånd av riksskatte- verket.
I fråga om hantering av oförtul— Iad teknisk sprit och oförtullade alkoholhaltiga preparat gäller la— gen (1973: 000) om transport, för- varing och förstöring av införsel- reglerade varor, m.m. Riksskatte- verket äger föreskriva begränsning av rätten att hantera oförtullad vara.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
20. Förslag till
Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159)
Härigenom förordnas, att 4å ölförsäljningsförordningen (1961: 159) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 4å1
Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhava- rens försorg under tillsyn av tull- personal blivit försedd med upp- gift om tillverkarens namn samt
1 Senaste lydelse 1963: 225. 1 Senaste lydelse 1972: 269.
Öl som införes till riket skall vara försett med uppgift om till- verkarens namn samt om varuslag och typ. I stället för uppgift om varuslag och typ må användas av riksskatteverket godkänd beteck- ning. I fråga om hantering av oför-
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
om varuslag och typ. I stället för uppgift om varuslag och typ må användas av riksskatteverket god- känd beteckning.
39
Föreslagen lydelse
tullat öl gäller lagen (1973:000) om transport, förvaring och för- störing av införselreglerade varor, m. m.
Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag eller annan typ än vartill den är hän-
förlig.
Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från be- stämmelserna i denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
21. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelj ser om prisreglering på jordbrukets område '
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967 : 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område, '
dels att 16 och 38 åå skall upphöra att gälla, dels att 3—5, 17, 23 och 35 åå skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
... _")
Föreskrift enligt 25 om till- ståndstvång vid införsel gäller icke” vara som
a) föres in vid egentlig gräns- trafik eller under sådana omstän- digheter som för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 8 eller 10 5 tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391),
b) sändes från en ort i riket landvägen genom utlandet till en auttaa ort i riket i överensstäm- melse med föreskrift av general— tullstyrelsen.
Föreskrift om tillståndstväng hindrar icke att vara transiteras eller på annat sätt befordras under tullverkets kontroll eller lägges upp ifrihamn eller på tullager. el- ler på provianteringsfrilager.
Jordbruksnämnden får före- skriva begränsning av rätten enligt första stycket a att föra in vara utan tillstånd.
F öreslagen lydelse
%
Föreskrift enligt Zå om till- ståndstvång vid införsel gäller icke vara som föres in under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet en— ligt 7, 8, 11 eller 12 5 tullförord— ningen (1973: 000) eller temporär tullfrihet enligt 15 5 tullförord- ningen.
Jordbruksnämnden får före- skriva bcgränsning av rätten enligt första stycket att föra in vara utan tillstånd.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
Vara av sådant slag som omfat- tas av tillståndstvång och som lagts upp på provianteringsfrilager får endast efter medgivande av jordbruksnämnden i varje särskilt fall användas till annat än pro- viant till eller utrustning av fartyg eller luftfartyg.
40
Föreslagen lydelse
45
Vara, som kommit till riket och för vilken tillstånd till införsel icke nzedgetts, får föras ut ur ri- ket. Det sagda gäller ej, om varan enligt lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling skall vara förverkad eller om an— nat laga hinder möter mot att föra ut varan. '
I fråga om rätt att hantera oför- tullad vara, för vilken enligt 2 &” föreskrivits tillståndstvång vid in- försel, gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, ut. ur.
Jordbruksnälnnden får före- skriva begränsning av rätten enligt första stycket att hantera vara.
Så
som
a) förts in under sådana om— ständigheter som för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 10,6 tulltaxeförordningen,
b) sändes från en ort utomlands landvägen genom riket till en an- nan ort utomlands eller från en ort i riket landvägen genom utlan- det till en annan ort i riket i över- ensstämmelse med föreskrift av genera/tullstyrelsen,
c) föres ut med fartyg eller luft- fartyg som medfört varan till svensk ort under färd mellan utri- kes orter,
d) föres ut under sådana för- hållanden som avses i 77 5 första eller femte stycket, 113, ]15 eller 1535 tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391),
e) föres ut som proviant på far- tyg. luftfartyg eller annat trans- portmedel,
f) föres ut i annat än handels—
Föreskrift enligt 2 5 om tillståndstvång vid utförsel gäller icke vara
a) förts in under sådana om- ständigheter som för tullpliktig vara medför rätt till temporär tull- frihet enligt 15 5 tullförordningen (1973: 000),
b) föres ut som proviant på far- tyg, luftfartyg cller annat trans- porunedel,
c) föres ut i annat än handels- syftc av resande eller den som ut— för arbete på transportmedel,
d) föres ut i egentlig gränstra— fik.
e) föres ut under sådana förhål— landen som avses i 25? 1 och 4 lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av inför— selreglerade varor, m. m.
Jordbruksnämnden får före— skriva bcgränsning av rätten enligt första stycket att föra ut vara utan tillstånd.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
syfte av resande eller den som ut- för arbete på transportmedel,
g) föres ut vid egentlig gräns— trafik,
h) föres ut under sådana om— ständigheter som avses i 4 5.
Jordbruksnämnden får före— skriva begränsning av rätten enligt a, e, f, g eller h att föra ut vara utan tillstånd.
1.7
41
Föreslagen lydelse
&
Avgift som avses i 14 5 erlägges till tullverket eller, om Konungen förordnar det, till jordbruksnämnden.
Avgift som erlägges till tullverket debiteras och uppbäres av verket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i till- lämpliga delar vad som är föreskrivet om tull.
Avgift som erlägges till jordbruksnämnden fastställes och uppbäres i den ordning Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, nämn— den bestämmer.
Vara för vilken avgift erlägges till jordbruksnämnden får, om nämnden ej medger annat, utläm- nas från tullverket endast mot bc- vis om att avgiften erlagts.
23
Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp ef- ter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall be- räknas från den dag avgiftsbelop- pet enligt beslut av jordbruks- nämnden senast bort betalas. Upp- kommer öretal vid beräkning av ränta. skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.
Vara för vilken avgift erlägges till jordbruksnämnden får, om nämnden ej medger annat, utläm- nas endast mot bevis om att avgif- ten erlagts.
%
Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp av- seende avgift som appbäres av jordbruksnämmlen efter sju pro— cent om året, dock minst tio kro- nor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt be- slut av jordbruksnämnden senast bort betalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall rän- tebcloppet jämnas till närmast hög- re hela krontal.
Jordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betal— ningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.
35. Till böter dömes den som bryter mot
3.) villkor för införsel enligt Zå eller mot 3 55 fjärde stycket, om gärningen ej är belagd med straff i lagen om straff för vatusmuggling,
&
Till böter dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet bryter mot
a) villkor för införsel enligt 2 5, om gärningen ej är belagd med straff i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling,
b) föreskrift enligt 28, 29, 30, 31 eller 32 &.
Denna lag träder ikraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 187
22. Förslag till
42
Lag om ändring i förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjurl,
dels att 11 och 12 åå skall upphöra att gälla, dels att 4, 6 och 14 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
4å
Stadgandct i 15 skall icke ut- göra hinder för transitering eller annan befordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å rullager eller pro- vinnteringsfrilager; dock må ti provianteringsfrilager upplagd vara icke utan medgivande av vederbörande tillståndsmyndighet för varje särskilt fall'disponeras annorledes än till fartygs, buss el- ler luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.
Ej heller skall stadgandet hava avseende å
a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana omständigheter vilka för tullplik- tig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 55 tulltaxeförordningen än de i 85 punkten 13 och 105 punkten 1 upptagna;
b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till an- nan ort inom riket.
Jordbruksnämnden äger med- dela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från stadgan- det i 1 &.
Föreslagen lydelse
n
Stadgandet i 15 om tillstånds- tvång gäller icke vara som införes under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till tullfrihet enligt 7, 8, 11 eller 12 5 tullförordningen(1973: 000) eller temporär tullfrihet enligt 15 &” tullförordningen.
I fråga om rätt att hantera oför- tullad vara för vilken enligt 1 5 föreskrivits tillståndstvång gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av inför- selreglerade varor, m. m.
Jordbruksnämnden äger med- dela allmänna- bestämmelser om ytterligare undantag från stadgan- det i lä ävensom föreskriva be- gränsning av rätten enligt första stycket att införa vara utan till— stånd och av rätten enligt andra stycket att hantera vara.
1 Senaste lydelse av 11 och llåå, 1960: 428. = Senaste lydelse 1964: 150.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
43
Föreslagen lydelse
653
Bestämmelserna i 5 ä' skola icke .ha avseende å vara, som i före- skriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs, buss eller luftfartygs proviantering eller utrustning.
Beträffande vara, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara medföra tull- frihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 55 tulltaxeförordningen än de i 8 ; punkten 13 och 10 _é' punkten ] upptagna, skall icke ut- gå in förse/a vgift.
Införselavgift skall icke utgå för vara som införes under sådana omständigheter som för tillstånds- pliktig vara medföra rätt till inför- sel utan tillstånd enligt 4 5 första stycket.
14 54
Den som, utan att vara förfallen _till ansvar enligt lagen om straff för varusmuggling, bryter mot villkor för tillgodonjutande av till- ståndsbevis eller i strid mot stad- gandet i 4 5 första stycket dispo- nerar å provianteringsfrilager .upplagd vara annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs pro- viantering eller utrustning i före- skriven ordning straffes med dags- böter.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor för åtnjutande av tillständsbevis dö— mes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
23. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift
för fisk m. m.
Härigenom förordnas, att 8 5 förordningen (1952: 320) om prisregle- ringsavgift för fisk m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 & Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruks- nämnden må, där så finnes erforderligt för att reglera priset på fisk, för- ordna, att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk som impor-
teras till riket och förtullas.
5 Senaste lydelse 1964: 150. * Senaste lydelse 1960: 428. 1 Förordningen omtryckt 1966: 180. "Senaste lydelse av förordningens rubrik 1966: 180.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
Sådant förordnande skall dock ej medföra skyldighet att erlägga prisregleringsavgift för fisk, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.
Beträffande fisk, sotn införes under sådana omständigheter vil- ka för tullpliktig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmel- se i 8 och 10 Så tulltaxeförord— ningen än de i 8 5 punkten 13 och 10 å” punkten 1 upptagna, skall icke utgå prisregleringsavgift.
44
Föreslagen lydelse
Prisregleringsavgift skall icke utgå för vara som införes under sådana omständigheter som för tullpliktig vara m'edför rätt till tull- frihet enligt 7, 8, 11 eller. 12 39 tullförordningen (1973:000) eller temporär tullfrihet enligt 15 5 tullförordningen.
Jordbruksnätnuden äger före— skriva begränsning av rätten enligt andra stycket att införa vara utan erläggande av prisregleringsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
24. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1953: 374) angående reglering av utförscln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
Härigenom förordnas, att 4 5 förordningen (1953: 374) angående reg- lering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 g].
Utan hinder av stadgandet i 1 % första stycket må vara utföras:
a) därest varan införts under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara kunna medföra tullfrihet enligt 10 5 tulltaxeför- ordningen;
b) med fartyg, buss eller luft- fartyg, som medförande godset på resa mellan utrikes orter ankom- mer till svensk ort;
c) under sådana förhållanden sotn avses i 77 5? första eller femte stycket, 113 5, 1155 eller 1535?-
tullstadgan;
d) såsom skeppsproviant eller i och för restaurangrörelse å järn- vägståg, färja, buss eller luftfar- tyg, såvida godset prövas icke
S(naste lydelse 1960: 339.
Bestämmelserna i 1 5 om till— ståndstvång gäller icke vara som.
&) införts under sådana omstän— digheter som för tullpliktig vara medföra rätt till temporär tullfri-' het enligt 15 & tullförordningen (1973: 000),
b) utföres sotn proviant på far.- tyg, luftfartyg eller annat trans-. porttnedel,
c) utföres i annat än handels- syfte av resande eller den som ut- för arbete på transportmedel,
d) utföres i egentlig gränstrafik,
e) utföres under sådana förhål— landen sotn avses i 25 1 och 4 lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av inför- selreglerade varor, m..tn.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
överstiga för ändamålet erforder- lig myckenhet;
6) av resande eller å transport- medel anställda personer, såvida godset utgöres av förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan,-
f) då godset enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till an- nan ort inom riket.
Jordbruksnämnden äger med— dela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från stadgan- det i 1 5 första stycket.
45
Föreslagen lydelse
Jordbruksnämndcn äger med- dela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från stadgan- det i 1 5. Nämnden kan också föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att utföra vara utan tillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
25. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och
handel med fodermedel m. m.
Härigenom förordnas, att 75 förordningen (1961: 381) om tillverk- ning av och handel med fodermedel m.m. skall ha nedan angivna ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 51. Utan tillstånd av kontrollmyndigheten må ej saluhållas, försäljas eller till riket införas vara, som avses i 2 &. eller fodermedel försatt med an- nat specialämne än vitaminer.
Om det är påkallat med hänsyn till människors eller djurs hälsa, äger kontrollmyndigheten föreskriva att fodermcdel även i annat fall än som avses i första stycketmå saluhållas, försäljas eller till riket införas en— dast eft-er myndighetens'tillstånd.
Utan hinder av bestämmelsen i första stycket om införsel får vara transiteras eller på annat sätt be- fordras under tullverkets kontroll eller läggas upp i frihamn eller på tullager.
I fråga om hantering av oförtul-
. lad vara som avses i första stycket
gäller lagen (1973: 000) om trans- port, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Vid meddelande av tillstånd som avses i första eller andra stycket må kontrollmyndigheten föreskriva villkor som skola gälla för tillståndets
åtnjutande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
1 Senaste lydelse 1973: 330.
Prop. 1973: 187 45
26. Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110)
Härigenom förordnas, att 2 och 22 %% strålskyddslagcn (19582110) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 ål . Radiologiskt arbete må ej bedrivas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer (strålskyddsmyndigheten). Ej heller må någon utan tillstånd av strålskyddsmyndighetcn innehava röntgenutrustning
eller annan teknisk anordning avsedd att utsända joniserande strålning, idka handel med radioaktivt ämne eller eljest till riket införa eller här förvärva, innehava eller överlåta sådant ämne.
Den som ej innehar sådant till- stånd må ej utan medgivande av strålskyddsmyndigheten taga hand om oförtullat radioaktivt ämne på sätt som avses i 3 5 andra stycket tullagen(1973: 670). I övrigt gäl- ler lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av inför- selreglerade varor, m. m.
Tillstånd må meddelas för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag.
Avlider någon som innehar tillstånd enligt denna lag, vare tillståndet likväl, såvitt angår rätt att innehava radioaktivt ämne eller röntgenut- rustning eller annan teknisk anordning, gällande för dödsboet intill tre månader från dödsfallet.
Tillstånd enligt denna lag er— fordras cj för vad som omfattas av tillstånd enligt atomenergilagen om icke annat föreskrives i till- ståndet.
Tillstånd enligt denna lag er- fordras ej för vad som omfattas av tillstånd enligt atomencrgilagen (1956: 306) om icke annat före- skrives i tillståndet.
225
Om transport, tullbehandling och transitering av radioaktivt ämne förordnar Konungen eller myndighet som Konungen bestäm- mer.
Har radioaktivt ämne anmälts till tullklarering av någon som ej är berättigad att införa varan, må han, om tillstånd till införsel ej er- hålles, överlåta varan till någon, som är berättigad att införa den,
1 Senaste lydelse 1970: 670.
Om transport och förtullning av radioaktivt ämne förordnar Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
eller ock åter utföra varan. Över- låtes eller utföres varan ej inom fyra månader efter anmälningen till tullklarering eller inom den längre tid som generaltullstyrelsen bestämmer, tillfaller varan kro- nan, om det ej är uppenbart obil- ligt. Med varan skall förfaras en- ligt vad som är stadgat om ra- dioaktivt ämne som förverkas jämlikt denna lag.
47
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
27. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (19395174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel
Härigenom förordnas, att 4 i; förordningen (1939: 174) angående till- verkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 45
Införsel till riket av gasskydds- materiel av första klass må ej ske utan tillstånd av den i 3 & omför- mälda kontrollmyndigheten, dock må utan sådant tillstånd transite— ring äga rum till art inom riket.
Införsel till riket av gasskydds- materiel av första klass må ej ske utan tillstånd av den i 3 & omför- mälda kontrollmyndigheten. I fråga om hantering av oförtullad materiel gäller lagen (1973:000) om transport, förvaring och för- störing av införselreglerade varor, m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
28. Förslag till
Lag om ändring i vapenlagen(1973: 000)
Härigenom förordnas, att 16 & vapenlagen(1973: 000)1 skall ha ne- dan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 & Införsel av skjutvapen och ammunition får ske utan särskilt tillstånd i följande fall.
1 Förslag till vapenlag har framlagts i prop. 1973: 166.
Prop. 1973: 187 48
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. Enskild person får införa skjutvapen, som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk, samt ammunition som behörigen förvärvats här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning be- träffande sammanslutning som avses i 8 g.
2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- och tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införsel- dagen.
3. Skjutvapen och ammunition 3. Skjutvapen och ammunition får transiteras till ort inom riket. får ej tagas om hand på sätt som avses i 3 5? andra stycket tullagen(1973: 670) av annan än den som har tillstånd att införa sådana va- ror och ej heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tulla- ger eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av inför- selregleraa'e varor, m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
29. Förslag till Kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264)
Härigenom förordnas, att i valutaförordningen (1959: 264) skall in- föras en ny paragraf, 7 a %, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a &
I fråga om värdepapper och be- talningsmedel gäller icke lagen (1973: 000) om transport, förva- ring och förstöring av införsel- reglerade varor, m. m.
"Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 187 -— 49
30. Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten
Härigenom förordnas, att 9, 11, 26, 29 och 35 55 förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbetcn skall ha nedan angivna ly- delse. '
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 %
Ädelmetallarbete, vilket icke uppfyller fordringarna enligt 5—8 åå, må icke försäljas eller importeras. Om undantag härifrån stadgas i 10— 12 55.
Ädelmetallarbete må ej tagas aln hand på sätt som avses i 3 5 andra stycket tullagen(1973: 670). I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och för— störing av införselreglerade varor, m.m.
11 51 Utan hinder av vad 'i 9 & stadgas må till riket införas a) tävlingspris samt föremål, vilka äro avsedda för importörens eller hans familjs personliga. bruk eller som gåva till närstående för hans eller hans familjs personliga bruk;
b) ädelmetallarbeten, vilka in- föras under sådana omständighe- ter som för tullpliktig vara kunna medföra tullfrihet enligt ]0 & tull- taxeförordningen.
b) ädelmetallarbeten, vilka in- föras under sådana omständighe- ter som för tullpliktig vara kunna medföra rätt till temporär tullfri- het enligt 15_()' tull förordningen (1973: 000).
Vid införsel av ädelmetallarbeten, som avses i första stycket a), skall ägaren på begäran av vederbörande tullmyndighet avlämna skriftlig uppgift om att omständigheterna i det föreliggande fallet äro sådana som omförmälas i nämnda författningsrum.
26 5
Inom riket tillverkat ädelmetallarbete, som skall kontrollstämplas, skall av tillverkare inlämnas i_ Stockholm till mynt- och justeringsverket och å annan ort till kontrollstämplingsförrättare; i senare fallet är det dock tillverkaren obetaget att på egen bekostnad inlämna arbetet till mynt- och justeringsverket. Vid inlämnandet skall arbetet, försett med vederbörliga ansvarsstämplar, till alla dess delar företes samt i övrigt vara i det skick som mynt- och justeringsverket bestämmer.
1 Senaste lydelse 1963: 191 (jfr 1964: 261). 4 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 187
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
Då ädelmetallarbetc, som icke på grund av vad förut sagts må in- föras i riket utan kontrollstämp- ling eller kontroll med avseende å finhaltcn från utlandet inkommer till svensk distrikttullanstalt, skall detsamma på importörens bekost— nad översändas till mynt- och jus- teringsverket.
50
Föreslagen lydelse
Då ädelmetallarbete, som icke på grund av vad förut sagts må in— föras i riket utan kontrollstämp- ling eller kontroll med avseende å finhaltcn inkommer från utlandet, skall detsamma på importörens bekostnad översändas till mynt- och justeringsverket.
29 51
Ädelmctallarbeten, vilka införas under sådana omständigheter som för tullpliktig vara kunna medföra tullfrihet enligt 10 $$ tulltaxeför- ordningen, skola i den utsträck- ning och på det sätt generaltullsty- relsen efter samråd med mynt- och justeringsverket närmare be- stämmer förses med identifierings- märke.
35
Uppfyller ädelmetallarbete, som inkommit till distrikttullanstalt - och översänts till mynt- och juste- ringsverket, icke för införsel före— skrivna fordringar enligt denna förordning, skall det på importö- rens bekostnad från mynt— och justeringsverket översändes till di- strikttullanstalten i införselorten för att återutföras ur riket. Dock må efter medgivande av mynt- och justeringsverket underhaltigt arbete, som på tillförlitligt sätt styrkes vara av importörens egen tillverkning och förut av honom exporterat, utlämnas till importö- ren i den ordning, som är stadgad för utlämnande av importerade arbeten.
Ädelmetallarbeten, vilka införas under sådana omständigheter som för tullpliktig vara kunna medföra rätt till temporär tullfrihet enligt ]5 5 tullförordningen, skola i den utsträckning och på det sätt gene- raltullstyrelsen efter samråd med mynt- och justeringsverket närma- re bestämmcr förses med identifie— ringsmärke.
%
Uppfyller ädelmetallarbete, som inkommit från utlandet och över- sänts till mynt- och justeringsver- ket, icke för införsel föreskrivna fordringar enligt denna förord- ning, skall det på importörens be- kostnad återutföras under tullkon- troll. Dock må efter medgivande av mynt- och justeringsverket un- dcrhaltigt arbete, som på tillför— litligt sätt styrkes vara av im— portörens egen tillverkning och förut av honom exporterat, utläm- nas till importören i den ordning, som är stadgad för utlämnande av importerade arbeten.
Har ädelmetallarbete vid import tagits i beslag och i laga ordning för- klarats förbrutet och är arbetet av beskaffenhet att, enligt vad ovan sägs, icke få till riket införas, må det icke av tullverket försäljas förrän det— samma sönderslagits och nedsmälts, såvida ej betryggande säkerhet er- hålles för att arbetet efter försäljningen blir utfört ur riket.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
1 Senaste lydelse 1963: 191 (jfr 1964: 261).
Prop. 1973: 187
31. Förslag till
Sl
Kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa be- stämmelser om injektionssprutor och kanyler
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler,
dels att 3 & skall upphöra att gälla, dels att 2 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
", 1.
Föreslagen lyd else
%
Spruta eller kanyl får införas i riket endast av a") den som är behörig att driva handel med sådan vara, b) den som innehar särskilt tillstånd att till riket införa sådan vara.
Utan sådant tillstånd får dock spruta eller kanyl medföras av re- sande för personligt bruk, samt varan transiteras eller eljest be- fordras under tullkotztroll eller uppläggas å tullager eller i fri- hamn.
Utan sådant tillstånd får dock spruta eller kanyl medföras av re- sande för personligt bruk. I fråga om hantering avoförtullad spruta eller kanyl giiller lagen (]973:000) om transport, förvaring och för- störing av införselreglerade varor, m.m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
32. Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva
varor
Härigenom förordnas, att i förordningen (1949: 341) om explosiva va— ror skall införas ett nytt moment, 545 3 mom., av nedan angivna ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 545
3 mom. Erplosiv vara må ej utan medgivande av statens in- dustriverk tagas om hand på sätt som avses i 3 39 andra stycket tull- lagen (1973: 670) av annan än den som enligt 2 mom. får införa så- dan -vara. Förstöring av explosiv vara må ske endast efter samråd med sprängän-tnesinspektionen. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 187
33. Förslag till
52
Kungörelse om ändring i läkemedelstörordningen (1962: 701)
Härigenom förordnas i fråga om läkemedelsförordningen (1962: 7()1)1, dels att 9 & skall upphöra att gälla, dels att 8 g 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 8 & 4 mom., av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
8
3 mom. Utan hinder av vad i] och 2 tnom. stadgas må resande införa- läkemedel, som han för personlig! bruk medför till riket, samt läkemedel transiteras eller el- jest befordras under tullkontroll eller uppläggas :? tullager eller i frihamn.
Föreslagen lydelse
%
3 mom. Läkemedel må ej tagas om hand på sätt som avses i 3 5 andra stycket tullagen (1973: 670) av annan än den som enligt 1 och 2 mom. är behörig att införa läke- medlet. Ej heller ntå läkemedel förvaras på tullager som inrättats för förvaring av proviantartiklar och liknande. Med egendom som tagits i beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt so- cialstyrelsen bestämmer. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om trans- port, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.
4 mom. Utan hinder av vad i 1 och 2 mom. stadgas må resande införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
34. Förslag till
Kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704)
Härigenom förordnas i fraga om narkotikaförordningen (1962: 704)', dels att 4 5 skall upphöra att gälla, dels att 3 5 skall ha nedan angivna lydelse. -
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
. 3 % Narkotika må införas eller utföras endast av den som innehar till-
stånd därtill.
1 Senaste lydelse av 9å 1970: 207. . 1_ Senaste lydelse av 45 1968: 69.
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse
Utan sådant tillstånd må dock narkotiskt läkemedel medföras av resande för personligt bruk. Vad som stadgas i första stycket utgör ej heller hinder mot att narkotika transiteras till inrikes ort eller el- jest befordras under tullkontroll eller upplägges å tullager eller i frihamn.
Generaltullstyrelsen äger före- skriva, att narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast över särskilda av styrelsen angivna tull- platser.
53
Föreslagen lydelse
Utan sådant tillstånd må dock narkotiskt läkemedel medföras a-v resande för personligt bruk. Nar- kotika må ej tagas om hand på sätt sort: avses i 3 9" andra stycket tull- lagen (1973:670). Narkotika må ej heller utan tillstånd sändas ge- nom tullområdet, återutföras eller fört-'aras på tullager som inrättats för förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förva- ring och förstöring av införselreg- lerade varor, m. m.
Generaltullstyrelsen äger före- skriva, att narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast över särskilda av styrelsen angivna orter. Generaltullstyrelsen äger ef- ter samråd med socialstyrelsen ut- färda föreskrifter beträffande för- varing av narkotika på tullupplag och tullager santt i frihamn. Med egendom som tagits i beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt socialstyrelsen bestämmer.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
35 Förslag till
Kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340)
Härigenom förordnas, att 355 vapenförordningen (1949: 340) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 355
1 mom.1 Ej må i andra fall än nedan sägs skjutvapen och ammu— nition utan tillstånd införas till ri- ket. Om rätt för tillverkare och handlande att till riket införa am- munition skall dock gälla vad här- utinnan stadgas i förordningen om explosiva varor.
1 Senaste lydelse 1961: 40.
1 mom. Ej må i andra fall än nedan sägs skjutvapen och ammu- nition utan tillstånd införas till ri- ket. Om rätt för tillverkare och handlande att till riket införa am— munition skall dock gälla vad här— utinnan stadgas i förordningen (1949: 341) om explosiva varor.
Prop. 1973: 187 54
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tillstånd till införsel meddelas, där fråga är om den som bedriver till- verkning av eller handel med skjutvapen, av länsstyrelsen i det län, där rörelsen utövas, samt eljest av länsstyrelsen i det län, där sökanden har sitt hemvist, eller, om han ej har hemvist i riket, av länsstyrelsen i det län, där förtullning av varan skall äga rum. Därest någon för deltagande i tävling eller övning. som anordnas av sammanslutning som avses i 9 *, vill införa skjutvapen eller ammunition, må dock tillstånd sökas hos länsstyrelsen i det län, där sammanslutningens styrelse har sitt säte.
Beträffande tillstånd till införsel skall vad i 8—10, 20 samt 23—25 åå är föreskrivet i tillämpliga delar gälla.
Utan särskilt tillstånd må enskild person införa skjutvapen, som han enligt 3 & är berättigad att här i riket innehava för personligt bruk, så ock ammunition, som här i riket behörigen förvärvats. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning som av- ses i 9 5.
Utan tillstånd må ock, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av generaltullstyrelsen, svenska, danska, finska och norska medborgare från Danmark, Finland eller Norge för tillfällig användning härstädes vid jakt eller tävling införa sedvanliga jakt- och tävlingsskjutvapen jämte tillhörande ammunition mot det att vid införseln dels till tullmyn- digheten i införselorten avlämnas skriftlig deklaration, dels för nämnda myndighet uppvisas tillstånds- eller anmälningsbevis, som i det av ovan- nämnda länder, där vapnen innehavas, må erfordras för rätt att inne- hava desamma, eller ock bevis av myndighet i nämnda land att för så- dan rätt ej kräves tillstånd eller anmälan.
Den som erhållit tillstånd att införa skjutvapen och ammunition äger innehava egendomen för det ändamål tillståndet avser. Denna rätt må i tillståndet begränsas att aVSe viss tid. Vapen och ammunition, som in- förts jämlikt femte stycket, må under högst tre månader från införselda- gen innehavas av den, som infört egendomen, uta-n att särskilt tillstånd därtill erfordras. Rörande innehavet i fall som i detta stycke sägs skall vad förut i denna förordning är stadgat om innehav av vapen och am- munition äga motsvarande tillämpning.
Utan hinder av vad man i detta moment sägs, må skjutvapen och ammunition transiteras till art inom riket.
2 inom. Skjutvapen och ammu- nition. som för personligt bruk av resande medföres hit till riket utan att han erhållit föreskrivet till- stånd att införa egendomen, må åter utföras. såvida egendomen i behörig ordning anmälts till tull-
Skjutvapen och ammunition nu? ej tagas om hand på sätt sotn av- ses i 35 andra stycket tullagen(1973: 670) av annan än den som har tillstånd att införa sådana va— ror och må ej heller utan medgi— vande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973: 000) om' trans- port, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
2 mom. Skjutvapen och ammu- nition. som för personligt bruk av resande medföres hit till riket utan att han erhållit föreskrivet till- stånd att införa egendomen, må åter utföras, såvida egendomen i behörig ordning anmälts för tull-
Prop. 1973: 187
Nuvarande lydelse klarering. Återutföres ej egendo- men inom fyra månader efter det den enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits av tull- anstalt eller inom den längre tid generaltullstyrelsen i särskilt fall bestämmer, tillfaller egendomen kronan; och skall med egendomen förfaras i enlighet med vad som är föreskrivet om egendom, som för- verkats jämlikt denna förordning.
Föreslagen lydelse myndigheten. Återutföres ej egen- domen inom fyra månader efter sådan anmälan eller inom den längre tid generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, an- nan tullmyndighet i särskilt fall bestämmer, tillfaller egendomen kronan; och skall med egendomen förfaras i enlighet med vad som är föreskrivet om egendom, som för- verkats jämlikt denna förordning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
36. Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1959: 312) om förbud mot
innehav av vissa stiletter m. m.
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m.1, dels att 5 % skall upphöra att gälla, dels att 2 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
') ...,
Föreslagen lydelse
%
Springstilett och springkniv må ej förvärvas eller innehavas av den, som ej fyllt 21 år, eller överlåtas eller upplåtas till sådan person.
Ej heller må springstilett eller springkniv tillverkas i eller införas till riket; dock må sådant föremål transiteras till ort utom riket.
Springstilett eller springkniv mä ej tillverkas i eller införas till ri— kct. Ej heller må springstilett eller springkniv förvaras på tullager el- ler i frihamn eller tagas om hand på sätt soni avses i 3 5 andra styc- ket tullagen(1973: 670). I övrigt gäller lagen (1973: 000) om trans- port, förvaring och förstöring av in förselreglerade varor, m. m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
1 Senaste lydelse av 5 5 1960: 461.
Prop. 1973: ] 87 56
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 oktober 1973.
Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, l—IOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS- SON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny tull- förordning, m. m. och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 tillkallade jag särskilda sakkunniga med uppdrag att göra en teknisk översyn av den del av tullagstiftningen som inte rör tullproceduren. I direktiven för uppdraget framhöll jag att införandet av tullagen (1973: 670), som reglerar förfarandet vid in- och utförsel av varor, får konsekvenser för tullagstiftningen i övrigt, bl. a. de bestämmelser som avser uttagande eller återbetalning av tull och annan avgift samt befrielse från avgift. Jag påpekade att vissa bestämmelser om den indirekta beskattningens och jordbruksreglcringens tillämpning vid import samt förbud mot in- och utförsel av varor också berördes. Även i andra avseenden fann jag en överarbetning av de berörda tullförfattningarna påkallad, varvid bl. &. de centrala materiella bestämmelserna på tullagstiftningens område bor- de sammanföras till en författning.
De sakkunniga antog namnet 1972 års tullagstiftningssakkunniga och avlämnade i juni 1973 betänkandet (Ds Fi 1973: 11) Tullagstiftningen m. m., materiella bestämmelser.1 Betänkandet innehåller bl. a. förslag till tullförordning som är avsedd att ersätta tulltaxeringsförordningen (1960: 391, ändrad senast 1973: 607) och förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (ändrad senast 1972: 794) m.fl. författningar. Såvitt avser tullrestitution har de sakkunniga beaktat en departements- promemoria (Ds Fi 1971: 8) med förslag till nya bestämmelser om tull- restitution och yttranden över detta förslag. De sakkunnigas förslag till tullförordning och ändring i tullstadgan (1973: 671) torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
1 Sakkunniga: ambassadrådet Tore Gabrielsson, ordförande, kanslirådet Nils Börje Leuf och avdelningsdirektören Åke Skog. Som experter har biträtt: hov- rättsassessorn Lars Bredin, byrådirektörerna Ragnar Erixon, Rolf Hemdal och Birger Isberg samt avdelningsdirektören Robert Udd.
Prop. 1973: 187 57
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Sveriges riks- bank, statskontoret, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riks- revisionsvcrket, riksskatteverket, riksåklagaren, kammarrätten i Stock- holm, rikspolisstyrelsen, chefen för försvarsstaben, försvarets materiel- verk, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, produktkontrollnämn- den, poststyrelsen, statens järnvägar, sjöfartsverket, luftfartsverket, lant- bruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens växtskyddsanstalt, sta- tens livsmedelsverk, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårds- verk, kommerskollegium, konsumentombudsmannen, rikets allmänna kartverk, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Jämtlands län, Malmöhus län, Norrbottens län och Stockholms län, statens industri- verk, statens provningsanstalt, delegationen för atomenergifrågor, Svens- ka hamnförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges exportråd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Svensk industri- förening. Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Sveriges speditörförbund, Stockholms handelskammare, Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnsaktiebolag, Sveriges stuvareförbund, Sjöassuradö- rernas förening och Lantbrukarnas riksförbund. Därvid har Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Stockholms handels- kammare avgett ett gemensamt yttrande vari Kooperativa förbundet har instämt. Sveriges hantverks- och industriorganisation ansluter sig till Industriförbundets yttrande. Några av remissinstanserna har bifogat yttranden från andra myndigheter eller sammanslutningar. General- tullstyrelsen har sålunda bifogat yttranden från underlydande tullmyn- digheter, kommerskollegium yttrande från Gotlands handelskammare som ansluter sig till Stockholms handelskammares yttrande, länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län yttranden från Göteborgs hamn, polis- myndigheten i Göteborgs polisdistrikt och länsvetcrinären i länet samt Sveriges industriförbund yttrande från Sveriges kemiska industrikontor.
Eftersom de föreliggande förslagen till väsentlig del avser att anpassa olika tull- och skatteförfattningar m.m. efter den nya tullprocedur som tullagen och tullstadgan innehåller synes det lämpligt att här inlednings- vis lämna en kortfattad redogörelse för vad den nya proceduren innebär (för närmare detaljer hänvisas, förutom till författningstexten, till prop. 1972: 110).
Vara som införs till tullområdet skall anges till förtullning vanligtvis genom att en tulldeklaration lämnas. Tullagen reglerar utförligt vilka uppgifter deklarationen skall innehålla. Vid förtullningen skall tull- myndigheten ta ut tull, skatt och annan införselavgift för varan. Det åligger den tullskyldige att betala inte bara tull .utan även andra avgifter som tullverket skall ta ut.
Prop. 1973: 187 58
Enligt de nya bestämmelserna kommer tullverkets befattning med godsvården i princip att upphöra och ersättas av godsvård i privat regi. Tullverket skall ge enskilda företag tillstånd att inrätta tullupplag, där oförtullad vara får förvaras under kortare tid i avvaktan på att den förtullas eller tullklareras på annat sätt. Tillståndet innebär att företaget får bedriva godsvårdsverksamhet i egen regi men under tullverkets över- inseende. Företaget svarar för att oförtullad vara inte tas ut från tullupp- laget av någon som inte har rätt att förfoga över sådan vara. Vidare skall företaget förvara godset i lokal eller annat utrymme som har god- känts av tullverket. Tullmyndighet kan också meddela föreskrifter om sättet för förvaringen av gods. Företaget skall ha sådan godsredovisning som tullverket kan godkänna. Även tullverket skall kunna inrätta tull- upplag. Detta torde emellertid ske endast i begränsad omfattning.
En viktig nyhet är att företag som bedriver mer regelbunden import- verksamhet kan få ta hand om sina importvaror och i övrigt förfoga över dem innan de förtullas (hemtagning). För detta krävs tillstånd av tullmyndighet. Speditions- och liknande företag torde inte få tillstånd till hemtagning. Det förutsätts att tillstånd till hemtagning skall ges endast till företag som är etablerade i Sverige och som driver sin rörelse under sådana former att tullverket kan kontrollera deras uppgifter genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning.
Vid varje tillfälle då hemtagare vill ta hand om gods skall han an- mäla det hos tullverket, som undersöker om godset får tas hem. Hem- taget gods skall inom viss kortare tid anges till förtullning eller an- mälas till annan tullklarering. Om godset skall förtullas är hemtagaren tullskyldig.
Om vara förtullas utan att först tas hem är den tullskyldig som an- ger varan till förtullning. Tullagen reglerar inte vem som i detta fall skall ange varan till förtullning och därigenom bli tullskyldig. Det är godsvårdaren som får se till att importgodset inte kommer i orätta hän- der.
Oförtullat gods får förvaras under längre tid i frihamnar och på tullager (tullkreditlager, provianteringslager och transitlager). Friham- narna upphör att i vissa hänseenden betraktas som utrikes ort. Detta är emellertid inte avsett att i praktiken medföra annan ändring än att oför- tullat gods (t. ex. kranar och annan utrustning för hamnverksamheten) inte får användas i frihamnarna. Tullkreditlager är en ny form av lager och är avsett för gods som tagits hem och får inrättas bara av hem- tagare. Provianteringslager motsvarar nuvarande provianteringsfrilager. Transitlager är avsett för gods som inte skall förvaras på annat sätt och får normalt inrättas endast av innehavare av tullupplag. Frihamn och tullager skall stå under tullverkets överinseende. Godset där kommer i allmänhet inte att förvaras under tullverkets lås.
I detta sammanhang bör påpekas att tillstånd till hemtagning torde
"Prop. 1973: 187 59
kunna medges oberoende av var i landet den som söker tillståndet dri- ver sin rörelse. Detta innebär att hemtagna varor kan komma att för- varas och tullkrcditlager att inrättas även på orter som ligger långt från någon tullanstalt.
Reglerna för transitering ändras inte i sak_ De oförtullade varorna kommer alltså också i fortsättningen att stå under tullverkets överin- seende när de sänds från en ort till en annan och när de återutförs ur landet. .
Som redan framgått är huvudregeln enligt de nya bestämmelserna att vara som införts till tullområdet skall förtullas innan någon får för- foga över den. Av redogörelsen har emellertid också framgått att oför- tullad vara får transiteras, läggas i frihamn eller på tullager eller tas -om hand av hemtagare. Vidare får den återutföras. Rätten till sådana förfogandcn kan emellertid inskränkas genom bestämmelser i andra författningar. En nyhet är att vara också får innehas med temporär tullfrihet utan att förtullas. Denna nyhet får emellertid konsekvenser endast i fråga om den författningsmässiga regleringen. Den är alltså inte avsedd att innebära någon ändring i sak.
Om importvaran inte omedelbart efter införseln förtullas eller blir föremål för någon av de andra åtgärder som nyss nämnts skall den läg- gas upp på tullupplag.
När vara skall förtullas fastställs tull och annan avgift genom tull- taxering. Kan tull och annan avgift inte med en gång fastställas defini- tivt får avgifterna bestämmas genom preliminärt beslut. Är tulltaxering oriktig sker omtulltaxering om fråga därom väcks inom sex månader. Har den tullskyldige lämnat oriktig uppgift som lett till avgiftsbortfall kan eftertulltaxering ske inom fem år. Tulltaxeringsbeslut kan överklagas [hos generaltullstyrelsen inom sex månader. Talan kan fullföljas hos kammarrätt och regeringsrätten. I vissa fall kan tullskyldig anföra besvär i särskild ordning inom fem år.
I förtullningen ingår också att tull och annan avgift betalas. Detta skall ske inom 15 dagar från den dag då avgiftsbeslutet meddelades. Längre betalningsfrist kan dock medges i stor utsträckning. Betalningen sker då enligt särskild tullräkning inom tid som generaltullstyrelsen be— stämmer, dock senast inom en månad från den dag då räkningen utfär— dades.
Gällande ordning, förslag, remissyttranden
Förtullning m. m. Gällande ordning
Bestämmelser om tulltaxering finns i tulltaxeringsförordningen (1960: 391, ändrad senast 1973: 607) och om tullrestitution i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (ändrad senast 1972: 794). Kungl.
Prop. 1973: 187 60
Maj:t har vid skilda tillfällen bemyndigats att göra avvikelser från de nämnda båda förordningarna och tulltaxan (1.971: 920, ändrad senast 1973: 426). Med stöd av dessa bemyndiganden kan Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar förordna att tull skall tas ut utöver vad som be- stäms i tulltaxan eller att viss tullfrihet eller tullrestitution inte skall med- ges enligt dc bestämmelser som gäller i allmänhet. Kungl. Maj:t kan i vissa fall också förordna att tull enligt tulltaxan inte skall tas ut eller skall tas ut med lägre belopp än som anges i taxan.
Enligt förordningen (1969: 274) om antidumping— och utjämningstull kan Kungl. Maj:t således förordna att sådan tull skall tas ut för vara som införs från utlandet. Förordnande får meddelas för att motverka skada av dumping eller subventionering i utlandet om skadan drabbar näringslivet i Sverige eller i annat land. Enligt förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa fall kan Kungl. Maj:t — om särskilda skäl föreligger -—— förordna att vara som införs från utlandet skall beläggas med särskild tullavgift. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad. Om riksdagen inte godkänner förordnandet gäller det högst en månad från riksdagsbeslutet. Nu nämnda båda förordningar gäller t. v. (jfr prop. 1973: 109, SkU 1973: 32, rskr 1973: 217).
Kungl. Maj:t har sedan år 1950 haft bemyndigande att förordna om antidumpingtull. Förordnade om sådan tull har varit i kraft, för nylon- strumpor under åren 1953—1955, och för väteperoxid under åren 1953 -—1971. I likhet med flertalet övriga industriländer har Sverige anslutit sig till överenskommelsen (SÖ 1967: 73) den 30 juni 1967 om tillämp- ningen av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), den s.k. antidumpingkoden. En redogörelse för denna har lämnats i prop. 1967: 150. Koden reglerar ingående under vilka förutsättningar och på vilket sätt åtgärder mot dumping får vidtagas. Kungl. Maj:ts möjligheter att agera vid påstådd dumping är därför begränsade.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om särskild tullavgift har funnits sedan länge. Förordnande har emellertid meddelats endast i ett fåtal fall, när en tullhöjning ansetts nödvändig. Senast skedde det år 1958 då minimitull infördes för gummidäck, vissa textilvaror (bl.a. nylonstrumpor) och porslinsvaror. Dessa minimitullar har sedermera arbetats in i tulltaxan.
När Sverige år 1960 anslöt sig till konventionen angående upprättan- det av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) gavs Kungl. Maj:t en fullmakt att förordna om de avvikelser från tulltaxan som för- anleddes av förpliktelserna enligt konventionen. Fullmakten gavs i en särskild förordning. Tullavvecklingen har numera slutförts. Härmed inträdde förbud mot restitution av tull på material som använts vid tillverkning av en vara om denna efter export skulle bli tullfri enligt EFTA-konvcntionen i importlandet. Med restitution avses varje an- ordning genom vilken tull efterskänks eller återbetalas när varan ex-
Prop. 1973: 187 61
.porteras men inte när 'den stannar i landet. Bestämmelser om förbudet meddelades med stöd av bemyndiganden i 16 & tulltaxeringsförord— ningen och 13 & tullrestitutionsförordningen.
Avtalen med de Europeiska gemenskaperna, EG (EEC och CECA) har liknande regler om tullavveckling och om förbud mot tullrestitu- tion. Dessa avtal har föranlett ändringar i EFTA-konventionen. De för- fattningsändringar som avtalen och den ändrade konventionen påkallat har genomförts med stöd av utvidgade bemyndiganden i 16 & tulltaxe- ringsförordningen (16 & ändrad 1972: 793) och 13 & tullrestitutionsför- ordningen (13 å ändrad 1972: 794).
Efter överläggningar vid Förenta nationernas (FN:s) konferens för handel och utveckling (UNCTAD) infördes år 1971 bestämmelser om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (tullpreferenser). Det sked- de genom att Kungl. Maj:t bemyndigades att förordna om- tullfrihet för sådana varor (8 & 23 tulltaxeringsförordningen, 8 & ändrad 1971: 961).
Enligt 13 & tulltaxeringsförordningen (13 & ändrad senast 1966: 344) kan Kungl. Maj:t förordna att tull inte skall utgå i fråga om varuslag som inte alls eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet. Förordnande i fråga om varuslag får avse högst två år i sänder. Förordnande kan meddelas även för enskild vara av nu nämnda slag (tullfrihet in casu). Denna möjlighet tillskapades av två skäl. Dels ville man undvika att framställningar om tullfrihet avvisades endast där- för att det inte varit möjligtatt tulltekniskt klart avgränsa det åsyfta- de varuslaget. Dels borde tullfrihetsmedgivande kunna lämnas även när importen ägt rum redan innan framställningen hunnit slutbehandlas (jfr prop. 1966: 79 s. 23). Med stöd av 13 & har Kungl. Maj:t förordnat om tullfrihet för några hundra varuslag. Härutöver har Kungl. Maj:t i ett tjugotal fall per år förordnat om tullfrihet in casu. Tullbortfallet på grund av förordnandena uppgick år 1972 till omkring 45 milj. kr.
De sakkunniga
En utgångspunkt för de sakkunnigas granskning har varit att tullar- nas betydelse minskat och kommer att minska än mer i framtiden. Helt klart är enligt de sakkunnigas uppfattning att tullarna nästan helt spelat ut sin roll som fiskalt instrument. Även från skyddssynpunkt är tullarnas betydelse avsevärt mindre nu än förr. De sakkunniga på- pekar att flera betydelsefulla ändringar har skett på tullområdet under senare tid. Till de viktigaste får räknas tullsänkningarna enligt den s.k. Kennedyronden samt-den europeiska integrationen genom EFTA—kon- ventionen och avtalen med EG. Även Kungl. Maj:ts förordnande om tullfrihet enligt 13 & tulltaxeringsförordningen och tullpreferenserna till utvecklingsländerna har inneburit tullbortfall, vilket dock inte har fört med sig några inskränkningar av betydelsei tullskyddet för svensk in- dustri. Det har beräknats.-att endast något mer* än tio procent av den
Prop. 1973: 187 62
totala importen till Sverige kommer att beläggas med tull sedan tull- avvecklingen enligt EG-avtalen slutförts.
Mot denna bakgrund har de sakkunniga, när de utformat sitt förslag, ansett sig kunna se bort från fiskala aspekter och fästa mindre vikt vid tullarnas skyddseffekt än som gjorts tidigare.
I tullagen behandlas inte frågan vilken tull, skatt och annan införsel- avgift för varan som skall tas ut vid förtullningen_ Den får alltså lösas i de materiella författningarna. Dessa bör uttömmande reglera om och hur tullbeläggning skall ske. De materiella bestämmelserna som nu finns i tulltaxeringsförordningen bör föras över till den nya förordningen. Denna bör alltså innehålla bestämmelser såväl om fastställande av kvantitet och värde på vilka tull skall beräknas som om avvikelser från tullbeläggning enligt tulltaxan.
Som villkor för tullfrihet gäller f.n. i allmänhet, framhåller de sak- kunniga, att varan införs av vissa personer, företag eller myndigheter eller för att användas i viss verksamhet eller i anledning av viss hän- delse. Flertalet regler härom tillämpas så att tullfrihet medges endast om varan före införseln är avsedd för den tullfrihetsberättigade eller för verksamheten, t. ex. genom köpekontrakt. För rätt till restitution av tull för en vara krävs ofta att den har införts av någon som har tillstånd till restitution. Övriga villkor för restitutionen skall i allmänhet ha upp- fyllts inom viss tid från införseldagen. I nuvarande tullförfarande får dessa regler anses naturliga. Bestämmelserna innebär nämligen bl. a. att tullverket i princip tar hand om importgodset vid införseln och inte lämnar det ifrån sig förrän det tulltaxerats och tullen betalts. Tullverket prövar också behörigheten hos den som anmäler varan till förtullning.
Det blir emellertid enligt de sakkunniga inte lika naturligt att knyta an bestämmelserna till införseldagen i den nya'tullproceduren. I denna tar tullverket ingen egentlig befattning med importvaran. Verket har inte heller något inflytande över vem som tar hand om vara vid hem- tagning, så länge denne är en godkänd hemtagare. eller i andra fall. Avgörande för vem som skall uppfylla förpliktelserna mot tullverket blir hemtagningen eller angivningen till förtullning.
Övervägande skäl har därför av de sakkunniga ansetts tala för att förhållandena vid hemtagningen eller angivningen till förtullning skall vara avgörande för om t. ex. tullfrihet skall medges. I författningsför- slagen har detta i regel uttryckts så att tullfrihet medges för vara som förtullas för en person, ett företag eller en myndighet eller för att an- vändas för visst ändamål. Vidare föreslås att dagen för angivning till förtullning blir utgångspunkt för beräkning av tid, bl.a. för att bevara rätten till restitution av tull för en vara.
När det gäller Kungl. Maj:ts rätt att förordna om avvikelser från tulltaxan, tulltaxeringsförordningen eller tullrestitutionsförordningen framhåller de sakkunniga att möjligheten för Kungl. Maj:t att införa.
Prop. 1973; 187 63
särskild tullavgift, antidumping- eller utjämningstull utan att höra riks- dagen i förväg bidrar till beredskapen på det tull- och handelspolitiska området. Sådan beredskap behövs alltjämt. Denna möjlighet bör därför finnas även i fortsättningen på i stort sett oförändrade villkor.
När Kungl. Maj:t förordnar om särskild tullavgift skall förordnandet underställas riksdagen för godkännande. Rätten att införa antidumping- oeh utjämningstullar är starkt kringskuren genom GATT:s antidump- ingkod. Beredskapslagstiftningen på dessa områden stämmer väl överens med de åtgärder som kan vidtas enligt EFTA-konventionen och Sveriges avtal med EG. De sakkunniga anser därför att bemyndigandena för Kungl. Maj:t utan olägenhet kan gälla utan tidsbegränsning och föreslår att fullmakter utan tidsbegränsning tas in i tullförordningen.
I departementspromemorian med förslag till nya bestämmelser om tullrestitution föreslogs att rätten till industri- och handelsrestitution inte skulle omfatta antidumping- och utjämningstull. Åtminstone i fråga om handelsrestitution väckte förslaget viss tvekan, De sakkunniga före- slår nu inte något sådant undantag från restitutionsrätten vare sig när det gäller antidumping- eller utjämningstull eller när det gäller särskild tullavgift. Det förutsätts emellertid att frågan kommer att övervägas när det kan bli aktuellt att meddela förordnande om sådana tullar.
Fullmakter för Kungl. Maj:t att förordna om avvikelser som föran- leds av EFTA—konventionen och avtalen med EG finns nu i tull- taxeringsförordningen och i tullrestitutionsförordningen. De sakkunniga föreslår att dessa två fullmakter ersätts av en, som tas in i tullförord— ningen. Någon ändring i materiellt hänseende anses inte behövas. Det har vidare ansetts lämpligt att fullmakten för Kungl. Maj:t att medge tullfrihet för varor från utvecklingsländerna tas in i samma bestämmelse och att den utformas så att Kungl. Maj:t får förordna inte bara om tullfrihet utan också om annan avvikelse från tullförordningen och från tulltaxan. Därigenom skulle det bli möjligt bl. a. att medge tullnedsätt— ning i vissa fall när tullfrihet inte bör komma i fråga.
Det kan enligt de sakkunnigas mening sättas i fråga om en särskild tullfrihetsregel, motsvarande 13 & tulltaxeringsförordningen för varor som inte tillverkas i Sverige behövs när EG-avtalens tullavtrappning slutförts. Från andra utgångspunkter kan emellertid hävdas att regeln då får än större betydelse för de varor som fortfarande blir tullbelagda. De sakkunniga föreslår att den behålls t. v. och att fullmakt att förordna om tullfriheten tas in i tullförordningen. Förordnande om tullfrihet för varuslag bör liksom hittills meddelas i särskild kungörelse.
De sakkunniga framhåller att Kungl. Maj:t ofta har att pröva frågor om tullfrihet för särskilda varusändningar. Innan KungL Maj:t fattar beslut i ärendena inhämtas yttrande från kommerskollegium och gene- raltullstyrelsen. Remissmyndighetcrna är väl förtrogna med de principer efter vilka tullfriheten medges. För att möjliggöra en något snabbare
Prop. 1973: 187 - 64
handläggning av ärenden om tullfrihet in casu föreslår de sakkunniga att Kungl. Maj:t får delegera viss beslutanderätt till generaltullstyrelsen. Tanken är att styrelsen skall få avgöra ansökningsårende om tullfrihet in casu i samråd med kommerskollegium, under förutsättning att äm- betsverken är ense om beslutet. Är de ej ense skall ärendet överlämnas till Kungl. Maj:t. Ärende som gäller ändring i förteckningen över tullfria varuslag skall alltid överlämnas till Kungl. Maj:t.
Remissyttrandena
Remissinstansema tar främst upp vissa frågor om restitution av sär- skild tullavgift, antidumping- och utjämningstull och om Kungl. Maj:ts rätt att förordna om tullfrihet för varor som inte tillverkas i landet.
När det gäller särskild tullavgift, antidumping- och utjämningstull delar Sveriges grossistförbund m. fl. de sakkunnigas uppfattning att det i den nya tullförordningen inte bör göras något undantag från restitu- tionsrätt för särskild tullavgift eller antidumping- eller utjämningstull. Med hänsyn till att någon fast internationell praxis knappast kan sägas föreligga synes det förbundet lämpligt att i varje särskilt fall, när sådana tullar aktualiseras, också besluta hur man skall förfara i detta hänseende. Det anses att Sverige med sitt betydande exportintresse inte bör gå i spetsen för en ny ordning. Inte heller kommerskollegium har något att invända mot de sakkunnigas uppfattning. Hinder bör enligt kollegiets mening i varje fall inte föreligga att medge handelsrestitution av antidumping- eller utjämningstull när identitet råder mellan export och import, medan kollegiet finner det naturligt att industri-, varvs- och flygrestitution av sådan tull inte medges. Särskild tullavgift bör enligt kollegiets mening kunna restitueras. Sveriges industriförbund an- ser för sin del att det från konkurrenssynpunkt är lika viktigt att dum- pade varor inte kommer till användning för exportproduktion som att varor till dumpingpriser inte kommer in och konsumeras i landet. För- bundet hemställer att det redan i tullförordningen eller i tillämpnings- föreskrifterna till förordningen anges att antidumping_ och utjämnings- tull inte får restitueras, Särskild tullavgift bör däremot enligt förbundet jämställas med tull och kunna restitueras.
Om de sakkunnigas förslag att Kungl. Maj:t bör få överlåta beslu- tanderätt på generaltullstyrelsen i en del av ärendena om tullfrihet enligt 13 & tulltaxeringsförordningen (ärenden om tullfrihet in casu) är me- ningarna delade. Förslaget tillstyrks av statskontoret och riksrevisions- verket. Statskontoret finner förslaget innebära en inte oväsentlig ratio- nalisering av ärendenas handläggning. Med hänsyn till den fleråriga praxis som numera under medverkan av generaltullstyrelsen och kom- merskollegium utbildats bör enligt statskontorets mening en reform i". enlighet med förslaget få anses naturlig. Sveriges industriförbund och-
Prop. 1973: 187 65
Sveriges kemiska industrikantor ifrågasätter om inte beslutanderätten bör delegeras till kommerskollegium. Industriförbundet påpekar att be- slutanderätten också bör ligga hos kommerskollegium eftersom den sakliga prövningen av tullfrihetsfrågan görs där. Kemikontoret ifråga— sätter vidare om det inte är lämpligt att föreskriva att myndighetsbeslut endast får träffas i ärenden, om vilka de två myndigheterna är ense om bifall. I fall där man är ense om avslag, kan det för sökanden vara önskvärt att få viss tid för inkommande med ytterligare uppgifter eller invändningar mot myndigheternas argument för avslag. Det får enligt kemikontoret under alla förhållanden förutsättas att myndigheterna utarbetar och redovisar skälen för sina ställningstaganden. _
Även enligt kommerskollegiets mening bör beslutanderätten delegeras till kollegiet för den händelse delegering anses böra ske. Kollegiet menar emellertid att beslutanderätten i alla ärenden om tullfrihet enligt 13 & tulltaxeringsförordningen i så fall bör överlåtas på kollegiet och hän- visar till att kollegiet i olika sammanhang framhållit att möjligheten till in casu-medgivanden inte innebär någon ändring av grundförut- sättningarna för tullfrihetsinstitutets tillämpning. Denna kollegiets upp- fattning har, påpekas det, stöd i vad som anfördes i proposition 1966: 79 angående införande av in casu-institutet. In casu-möjligheten tillskapa- des dels för att undvika att framställningar måste avvisas enbart därför att det inte varit möjligt att tulltekniskt klart avgränsa det åsyftade varuslaget, dels för att möjliggöra ett tullfrihetsmedgivande även när importen ägt rum redan innan framställningen hunnit slutbehandlas. I övrigt skulle de allmänna riktlinjerna för tillämpningen av tullfrihets- institutet vara oförändrade. Mot denna bakgrund finns i princip ingen skillnad i bedömningsgrunderna mellan ”list-varor” och ”in casu-varor” och kollegiet finner det därför naturligast att bedömningen i de båda fallen förläggs på samma håll. Kollegiet har intet att erinra mot en delegering.
Genera/tullstyrelsen motsätter sig delegering över huvud taget och anser f. ö. att frågan om tullfrihet enligt 13 & tulltaxeringsförordningen och dess tillämpning borde omprövas. I proposition (1960: 98) med förslag till tulltaxeringsförordning uttalade departementschefen att en- bart den omständigheten att ett varuslag ej är föremål för tillverkning inom riket inte kunde anses utgöra något avgörande argument för att medge tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet borde självfallet beaktas även övriga inverkande faktorer.—Innebörden av det föreslagna bemyndigandet fick sålunda närmast anses vara att i de fall då Kungl. Maj:t vid prövning av en tullfråga finner, att tillräck- liga skäl för tullbefrielsc föreligger, Kungl. Maj:t under angivna förut- sättningar äger genomföra denna åtgärd utan att frågan föreläggs riks- dagen. Departementschefen anslöt sig också till vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört till stöd för en restriktiv tillämpning av
Prop. 1973: 187 66
bestämmelsen i fråga. De första åren efter bestämmelsens införande till- lämpades den i enlighet härmed mycket återhållsamt. Efter hand har emellertid en ändring inträtt. Förteckningen över tullfria varuslag upp- tar f.n. omkring 300 varuslag med i många fall komplicerad varube- skrivning. Sedan möjlighet till tullfrihet in casu öppnats år 1966 har därutöver varje år lämnats i medeltal drygt 20 sådana medgivanden. Antalet ansökningar om tillämpning av 13 5 har beräknats uppgå till omkring 200 per år. Handläggningen av dessa ärenden kräver omfat- tande utredningsarbete och är en avsevärd belastning för såväl general- tullstyrelsen som kommerskollegium. Styrelsen anför bl. a. vidare att efter bestämmelsernas införande avsevärda förändringar i tullförhållan— dena inträtt vilka minskat betydelsen av ifrågavarande anordning. I det- ta hänseende nämns bl.a. den avsevärda reducering av framför allt maskintullarna som skett genom GATT-förhandlingar och Sveriges fri- handelsöverenskommelscr med EG och EFTA. Ehuru styrelsen "mot bakgrunden av det anförda finner en allmän omprövning av såväl bc- stämmelserna i 13 å som deras tillämpning motiverad vill styrelsen inte i detta sammanhang aktualisera någon sådan. Skulle beslutanderätten delegeras, anser styrelsen med hänsyn till frågornas natur att kom- merskollegium bör vara ensam beslutsmyndighet.
Tullvärde
Gällande ordning
I likhet med bl. a. EG och de övriga EFTA-länderna har Sverige an- slutit sig till konventionen den 15 december 1950 angående varors tull- värde. Enligt konventionen skall dc anslutna länderna i sin lagstiftning föra in den definition av tullvärde som finns i bil. I till konventionen. Vid tillämpningen av definitionen skall dessutom iakttagas vissa anmärk- ningar som finns i bil. II till konventionen. Tillämpningen av konven- tionen övervakas av tullsamarbetsrådet i Bryssel.1
Enligt artikel I skall tullvärdet anses vara lika med normalpriset. Där- med förstås det pris som en vara skulle betinga vid en försäljning i öppna marknaden mellan en köpare och en säljare som är oberoende av varandra. Försäljningen skall antas ske vid den tidpunkt då tullen blir betalbar. Den tidpunkt då tullen blir betalbar skall fastställas enligt varje lands lagstiftning. Den kan t. ex. utgöra den dag då varuanmälan lämnas eller registreras, avgifterna erläggs eller varorna får hämtas. För den tänkta försäljningen gäller vissa förutsättningar. Varan skall avläm-
1 I en rekommendation den 7 juni 1967 föreslog tullsamarbetsrådet vissa änd- ringar i bil. I och II till konventionen. Ändringarna avsåg endast den språkliga och redaktionella utformningen. För Sveriges del har ändringarna godkänts av 1968 års riksdag (prop. 1968: 156, BeU 1968: 71, rskr 1968: 375). De har trätt i kraft under år 1972. Den nu gällande lydelsen av bil. [ (värdedetinitionen) och II (förklarande anmärkningar till definitionen) finns tillsammans med svensk över- sättning intagen i bil. till prop. 1968: 156.
Prop. 1973: 187 67
nas till köparen i den hamn eller på den ort där den kommer in till importlandet (införselorten). Alla kostnader för att sälja varan och av- lämna den på införselortcn skall åvila säljaren, varav följer att dessa kostnader skall räknas in i normalpriset. Tullar och avgifter som utgår i importlandet skall åvila köparen och dessa kostnader skall sålunda inte räknas in i normalpriset. Normalpriset skall anses innefatta värdet av rätt att använda patent, mönster, modell eller varumärke.
De grundläggande reglerna för tullvärdeberäkning vid import till Sverige finns i 3 & andra och tredje styckena tulltaXeringsförordningen (3 % ändrad senast 1966: 344).
De sakkunniga
De sakkunniga erinrar om att tullvärdekonventionen har ratificerats efter godkännande av riksdagen och förutsätter att även eventuella änd- ringar i konventionen skall godkännas av riksdagen innan de leder till författningsändringar. Lagstiftningsarbetet på detta område kan enligt de sakkunnigas mening ofta betraktas som en i det närmaste expeditio- nell åtgärd. De sakkunniga har därför utformat tullvärdebestämmelserna i förslaget till förordning i huvudsak som en allmän fullmakt för Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter på grundval av konventionen.
Remissyttrande/m
Remissinstanserna har intet att erinra mot de sakkunnigas förslag att Kungl. Maj:t bemyndigas utfärda bestämmelser om tullvärde på grundval av konventionen.
Tullfrihet för varor med viss användning
Gällande ordning
Enligt 5 & 1 mom. tulltaxeringsförordningen (5 & ändrad senast 1971: 1226) medges på de villkor som Kungl. Maj:t bestämmer befrielse från tull för ämnen som huvudsakligen används som läkemedel eller för tillredning av vissa farmaceutiska produkter ävensom för varor som är avsedda att användas uteslutande för vissa angivna ändamål. Hit hör bl. a. material och andra artiklar, som varvs- eller verkstadsföretag inför för att använda uteslutande för arbeten vid vilka varvsindustrirestitution kan komma i fråga ( 5 & 1 mom. e). En motsvarande tullbefrielse med- ges på flygindustrins område (5 & 1 mom. f). I övrigt kan nämnas tull- befrielsen för delar till vapen och ammunition för militärt bruk, härun- der inbegripet delar till stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon (5 5 1 mom. g).
De sakkunniga Bestämmelser om tullbefrielse för varvs- och flygmaterial har inte tagits med i den paragraf i förslaget som motsvarar 5 & 1 mom. tull-
Prop. 1973: 187 68
taxeringsförordningen. Däremot har i de föreslagna reglerna om tull- restitution tagits in föreskrifter om att befrielse från tull i stället för restitution kan medges för vara som förtullas för att användas för ända— mål som medför rätt till varvs- eller flygrestitution. I övrigt har de sak- kunniga föreslagit endast redaktionella ändringar i de förevarande be- stämmelserna.
Renzissytrramlena
När det gäller tullfriheten för delar till vapen och ammunition för mi- litärt bruk påpekar försvarets materielverk att den tekniska utvecklingen inom försvarsindustrin medfört att anskaffningcn numera i allt större utsträckning avser hela vapensystem. Svårigheter kan uppstå att sär- skilja den speciella tullfria vapendelen som ingår i systemet. Tullfriheten bör enligt materielverkets uppfattning utökas att omfatta hela vapen- system ävensom delar därtill oavsett om delarna kan utnyttjas för annat ändamål. Vidare bör utbildningsmateriel för användning av vapensystem befrias från tull. För det fall att en vara inte kommer till avsedd använd- ning och tull skall betalas ifrågasätter generaltullstyrelsen om inte det behövs en regel som anger att tullen skall anses ha förfallit till betal- ning den dag som skulle ha varit förfallodag om tullfrihet ej medgetts. Styrelsen hänvisar till att de sakkunniga föreslår en motsvarande be- stämmelse när fråga är om tullrestitution 22 5 i förslaget till tullför- ordning).
Tullfrihet för särskilda rättssubjekt
Gällande ordning
Bestämmelser om tullfrihet för varor som införs av viSSa rättssubjekt eller inkommer för deras räkning finns i 8 % 1—3 tulltaxeringsförord— ningen. Tullfrihet medges enligt 1 för varorsom importeras av medlem av det kungliga huset och enligt 2 för varor som införs av främmande stats beskickning, av person som tillhör sådan beskickning eller av någon av hans familjemedlemmar i enlighet med lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier (ändrad senast 1973: 554). Enligt 2 gäller vidare att tullfrihet medges, i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, för varor som införs av främmande stats konsulat, av person som tillhör sådant konsulat eller av någon av hans familjemed- lemmar. I förekommande fall får hänsyn tas till om den främmande staten medger Sverige motsvarande förmån. Kungl. Maj:t har förord— nat om sådan tullfrihet i 26 & tulltaxeringskungörelsen (26 & ändrad se- nast 1969: 500).
Bestämmelser om tullfrihet för varor som förs in av internationella organisationer eller av personer knutna till sådana organisationer finns i 8 & 3 tulltaxeringsförordningen. Förmånen medges om de enligt annan författning är berättigade till tullfrihet i enlighet med stadga eller avtal
Prop. 1973: 187 69
som gäller i förhållande till Sverige. Även dessa fall regleras närmare i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. I lagens 2 och 3 %% anges huvuddelen av de organisationer -— FN, Europarådet m. fl. —— och personer som åtnjuter immunitet och privilegier enligt stad- ga eller avtal.
Enligt 5 och 6 åå lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier åtnjuter Nordiska ministerrådets sekretariat i Oslo, sekreta- riatet för nordiskt kulturellt samarbete i Köpenhamn och Nordiska rå- dets prcsidiesckretariat samt personer med anställning vid sekretaria- ten jämte deras familjer, utan hinder av bestämmelse i annan författ— ning, immunitet och privilegier enligt den tidigare nämnda konventio- nen om Nordiska ministerrådets sekretariat och dess rättsliga ställning resp. tilläggsprotokollet om Nordiska rådets presidiesekrctariat och dess rättsliga ställning. Dessa bestämmelser har ännu inte trätt i kraft. De träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.
De sakkunniga
De ändringar som de sakkunniga föreslår i bestämmelserna om kunga- husets tull- och skatteförmåner vid import har endast redaktionell ka- raktär. Någon saklig ändring föreslås inte heller i reglerna om tullför- måner för andra länders representationer eller för internationella or- ganisationer.
Reinissyttrandena Frågan om tullfrihet för särskilda rättssubjekt berörs ej särskilt av remissinstanserna.
Annan särskild tullfrihet
Gäl/unde ordning
Den särskilda tullfriheten är i stor utsträckning bunden genom in— ternationella avtal eller utformad enligt rekommendationer av interna- tionella organisationer. De flesta avtalen föreskriver frihet inte bara från tull utan också från andra avgifter som annars skulle tas ut på grund av införseln.
Enligt 8 & 1—3, 5—24 tulltaxeringsförordningcn (punkten 4 upphävd 1966: 395) medges särskild tullfrihet för varor av skiftande slag och av- sedda för olika ändamål (om frihet från skatter och övriga införselav— gifter se avsnittet om skatteförfattningarna). Fråga om tullfrihet enligt ]——3 och 23 har redan berörts. Det fall av tullfrihet som avses i punkt 9 behandlas i avsnittet om emballage m. m. Av de övriga fallen berörs här endast sådana som tas upp av de sakkunniga eller remissinstanserna.
U tr u s t n i n g f ö r lu ft f a r t. I den mån typisk markutrustning
Prop. 1973: 187 70
och speciell undervisningsmateriel används vid eller i samband med civil luftfart medges tullfrihet för varorna enligt 8 % 15. Förutsättning här- för är dock att varorna införs av luftfartsmyndigheten eller lufttrafik- företag. Enligt 5 5 1 mom. f åtnjuts vidare tullbefrielse'på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer för delar, tillbehör och material som är av- sedda att användas uteslutande för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller av delar eller tillbehör till luftfartyg. Detta gäller i fråga om nybyggnad dock endast om varan införs av tillverkare av luftfartyg eller av motorer till sådana. Kungl. Maj:t har med stöd av 5 g— 1 mom. f bl. a. förordnat att luftfartsmyndig— het får åtnjuta tullbefrielse för vara som skall användas vid provning av flygsäkerhetsmateriel.
A r v 0 c h g å v 0 r. Internationella överenskommelser föreligger inte om tullfrihet för bencfika förvärv i allmänhet. De svenska tullfri- hetsbestämmelserna omfattar bl. a. gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet. Varor för sådan användning be— handlas i överenskommelsen den 22 november 1950 om import av ma- teriel för undervisning samt för vetenskapliga och kulturella ändamål (UNESCO-konventionen"). De svenska bestämmelserna om tullfrihet för gåvor med sådan användning går emellertid utöver förpliktelserna en- ligt konventionen. Enligt en rekommendation av tullsamarbetsrådet i Bryssel bör rådets medlemsstater så långt möjligt befria bl. a. privata gåvoförsändelser från tull och andra avgifter vid införseln.
I den mån Kungl. Maj:t förordnar om det medges tullfrihet enligt 8 5 13 tulltaxeringsförordningen för varor, som införs i anledning av arv, testamente eller gåva (härunder inbegripet utmärkelseteckcn), samt för varor som köpts för medel som skänkts från utlandet. Kungl. Maj:t har förordnat om tullfrihet för husgeråd och andra lösören som erhållits i arv eller genom testamente, vissa utmärkelsetecken, heders- och min- nesgåvor, utställningsmedaljer och tävlingspriscr, samt gåvor till sjuk- hus eller allmän vårdanstalt, till sjömän från främmande land, till ve- tenskaplig institution för användning i dess verksamhet och till enskild person.
Varor för humanitära hjälpaktioner. Enligt 8 5 16 tulltaxeringsförordningen medges tullfrihet för varor som införs för tillfällig användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion. De internationella överens- kommelserna på området förutsätter endast temporär befrielse från av- gifterna. I Sverige medges emellertid definitiv tullfrihet redan vid inför- seln. Detta bidrar givetvis till den snabbhet i tullbehandlingen som ofta torde vara nödvändig i de situationer som bestämmelsen är avsedd för.
Varor till utställningar och mässor. Bestämmelser om tullättnader vid införsel av utställningsvaror o.d. finns i tullkon- ventionen den 8 juni 1961 angående införsel av varor avsedda att vi-
Prop. 1973: 187 ' 71
sas eller användas vid utställningar, mässor, möten eller liknande eve- nemang (SÖ 1964: 7). Artikel 6 i konventionen reglerar införseln av de varor som behandlas i detta avsnitt. Sådana varor skall få föras in utan tull, skatt och andra avgifter som kan tas ut i samband med införsel. Om endast temporär avgiftsbefrielse medges skall återutförsel av va- rorna inte krävas. Kungl. Maj:t kan enligt 8 & 21 tulltaxeringsförordÅ ningen förordna om tullfrihet för varor som är avsedda att delas ut eller förbrukas vid utställningar och mässor. Sådant förordnande har medde- lats genom 35 a & tulltaxeringskungörelsen (35 a & ändrad senast 1968: 364).
De sakkunniga
] 11 5. av förslaget har de sakkunniga tagit upp fall om vilka det ansetts lämpligt att riksdagen meddelar uttömmande bestämmelser. De fall där detaljregleringcn ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t har tagits upp i 12 5 av förslaget.
De sakkunniga föreslår i huvudsak endast redaktionella ändringar i förhållande till nuvarande bestämmelser.
En saklig ändring föreslås beträffande u t ru st n in g fö r luft- fart. Svenska kommunförbundet har i en framställning som Kungl. Maj:t har överlämnat till de sakkunniga hemställt att tullfrihet medges för markutrustning och undervisningsmateriel även när införsel sker för kommun eller kommunalt företag för flygplatsdrift. Generaltullstyrelsen och luftfartsverket har tillstyrkt framställningen. De sakkunniga före- slår att tullfriheten medges när varorna förtullas för flygplatsförvaltnings räkning. oavsett vem som är förvaltningens huvudman. I den föreslagna bestämmelsen anges att varorna skall vara specialkonstruerade för sitt ändamål.
De sakkunniga föreslår i anslutning till regeln om tullfrihet för a rv och g 51 v 0 r att tullfrihet skall få medges även för varor som lånas utan vederlag. Förslaget är föranlett av en framställning som överlämnats till de sakkunniga för yttrande. I framställningen begär Forskningsrådens samarbetsdelegation att gratislån till vetenskapliga institutioner skall jämställas med gåvor. Därigenom skulle sådan lånad utrustning kunna införas utan tull och mervärdeskatt. De sakkunniga påpekar att uthyr— ning av varor inom landet är en skattepliktig tjänst enligt förordningen (1968:-130") om mervärdeskatt. Beskattningsvärde är vcderlaget. Skatt utgår alltså inte på gratislån inom landet. De sakkunniga ansluter sig därför till uppfattningen att gratislån bör jämställas med gåva. Förslag till förordning om frihet från införselavgift har utformats i överens— stämmelse härmed. Med anknytning till tullfriheten för va ro r till 11 t 5 t ä l 1 n in g a r 0 6 h m ä 5 s 0 r framhåller de sakkunniga att det förekommer att tillverkare och exportörer i ett land samordnar sina an- strängningar att öka försäljningen av varor till Sverige. Samordningen
Prop. 1973: 187 . 73
sker i regel genom landets diplomatiska representation eller handelsre— presentation i Sverige eller genom någon officiell organisation. Sådana försäljningsansträngningar sker inte sällan genom att en intensiv reklam ordnas i och utanför butiker som säljer landets varor. I samband med sådana aktioner införs affischer, dekorationsmaterial och annat reklam— material. Tull- och skattefrihet kan inte medges för materialet utan särskilt beslut av Kungl. Maj:t. De sakkunniga anser det rimligt att tullfrihet medges för sådana varor. I förslaget till tullförordning har därför tagits in ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om tull- frihet för varor som skall användas, dels i likhet med vad som gäller nu vid utställning eller mässa, dels också vid annat liknande evenemang som ordnas för att främja försäljningen av utländska varor.
Ren zirsy
Prop. 1973: 187 7 3
längre betraktas som utrikes ort. Detta innebär t. ex., att nyanskaffning av kranar och annan utrustning för hamnverksamheten inte får an- vändas stadigvarande i frihamnarna utan förtullning. Föreningen anser, att sjöfarten och luftfarten borde behandlas lika.
Med anledning av att bestämmelsen om tullfrihet för varor, som in- förs för att användas vid hjälpaktion, i sakkunnigförslaget endast an- getts gälla h u m a n i t ä r hj ä 1 p a k t i 0 n påpekar generaltullsty- relsen att tullfriheten bör omfatta även vara som införs för att användas vid sådant aktuellt räddnings- eller bärgningsförctag som inte utgör humanitär hjälpaktion. Styrelsen föreslår också ett tillägg av en ny punkt i 12 & tullförordningen varigenom tullfrihet skulle medges för hålkort, band och annat medium med registrerade data för statistikmaskin eller dator. Enligt de sak— kunnigas förslag till tillämpningsföreskrifter skall tull- och skattefrihet för datamedia medges om införseln sker för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål. Vid införsel för annat ända- mål skall varor av här avsett slag tullbehandlas som varor i allmänhet. Stansade hålkort och hålremsor är hänförliga till tulltaxenr 48.21 med tull av 4 % av värdet. Härjämte utgår i regel mervärdeskatt. Det före- kommer enligt generaltullstyrelsens erfarenhet i allt större utsträckning att dylika stansade media tillhandahålls från utlandet utan vederlag i samband med kommersiell verksamhet. Utländska dataföretag hyr ledig maskintid här i landet för överföring av data till magnetband eller ut- skrift i klartext. Internationella affärsföretag anlitar sin maskinpark i Sverige för bearbetning av i utlandet registrerade data. Nämnda data- media har inget värde för utomstående och utgör ingen egentlig han- delsvara. Styrelsen framhåller att det finns ett växande behov av för- enklade tullformaliteter för nämnda datamedia och anser skäligt att tull- och annan avgiftsfrihet får åtnjutas för dem vid införseln. Därför föreslås att tullfrihet medges i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer för hål— kort, band och annat medium med registrerade data för statistikmaskin eller dator. 1 styrelsens förslag till tillämpningsföreskrifter är denna tullfrihet dock begränsad till att omfatta endast varor som införs utan vederlag.
Gränstrafik, varor helt eller delvis av svenskt ursprung
Gäl/ande ordning
Enligt 9 & tulltaxeringsförordningen får tullfrihet åtnjutas för varor, som införs i egentlig g r än str a f i k, i den omfattning Kungl. Maj:t förordnar. Kungl. Maj:ts förordnande finns i 36 och 3611 åå tulltaxe— ringskungörelsen (36 å ändrad senast 1968: 364, 36a & införd 1972: 117). Bestämmelserna reglerar den speciella tullfrihet som medges be- folkningen och företag i gränstrakterna mellan Sverige samt Finland och Norge.
Prop. 1973: 187 ' 74
Varor helt eller delvis av svenskt ursprung. "Enligt 6 & tulltaxeringsförordningen (6 & ändrad senast 1968:359) får tullfrihet eller tullnedsättning medges för svensk eller i Sverige förtul- lad vara som återinförs efter utförsel. För vara som återinförs utan att ha undergått egentlig bearbetning medges tullfrihet. Har det i utlandet visat sig nödvändigt att avhjälpa en bristfällighet hos en vara för att få den i användbart skick räknas åtgärden inte som egentlig bearbet- ning av varan. Har varan i andra fall reparerats i utlandet utgår tull med 5 % av det belopp som har betingats för reparationen. För vara som efter reparation i utlandet införs i utbyte mot svensk eller i Sverige förtullad vara av samma slag kan efter tillstånd av generaltullstyrelsen tull beräknas efter 5 % av ett belopp som svarar mot reparationskost- naden. För vara som har undergått annan bearbetning än reparation och som innehåller svenskt eller i Sverige förut förtullat material kan tullnedsättning medges med belopp som svarar mot tullen på sagda material. Tullnedsättning medges även för Värdetullbelagd vara när varans tillverkning har innefattat svenskt konstruktionsarbcte eller an? nan liknande prestation.
De sakkunniga
De sakkunniga föreslår ingen saklig ändring i nu berörda regler.
R cmirsyllrandena
Vid remissbehandlingen har endast Sjöassm'adörernas förening tagit upp någon fråga inom förevarande avsnitt. Frågan sammanhänger med reglerna för varor av svenskt ursprung. Föreningen anknyter till regeln att vara kan få återinföras tullfritt när varan har skadats och repare- rats utomlands och anför att erfarenheten har visat att det ej sällan in— träffar fall då det befinns fördelaktigare att företa reparation i Sverige med användande av från leverantören beställda reservdelar än att åter- sända godset till denne för reparation. Ett exempel härpå är kompli- cerade maskiner som hemtagits till importören utan föregående tull- taxering och som vid uppackningen befinns skadade. Enligt förening- ens uppfattning föreligger förutsättningar för tullfri import av reserv- delar i dylika fall och föreningen hemställer att behövliga bestämmel- ser eller anvisningar måtte utfärdas härom.
Emballage och transporttekniska hjälpmedel Gällande ordning
Behandlingen i tullhänseende av emballage och liknande artiklar täcks av olika konventioner, som Sverige har anslutit sig till. Sådana frågor regleras i tullkonventionen den 6 oktober 1.960 om tillfällig in- försel av emballage (SÖ 1961: 14), tullkonventionen den 18 maj 1956 om godsbehållare (SÖ 1959: 33) och den europeiska konventionen den
Prop. 1973: 187 75
9 december 1960 om behandling i tullhänseende av lastpallar, som nyttjas vid internationell transport (SÖ 1961: 49); Det bör nämnas att det numera föreligger ett förslag till ny konvention om godsbehållare, undertecknad den 2 december 1972 i Geneve.
Enligt 4 '5 tulltaxeringsförordningen (4 & ändrad senast 1970: 930) skall emballage vari varor införs inte beläggas med särskild tull, om inte det är att anse som självständig handelsvara. Även för emballage som kommer in särskilt eller som skall anses som självständig han- delsvara kan tullfrihet medges. Förutsättningen är att emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts inom viss tid före införseln eller skall utföras inom viss tid efter införseln. Under samma förutsättningar medges tullfrihet också för godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets). Kungl. Maj:t har fastställt tidsfristerna till ett år men gett tullmyndighet rätt att i särskilda fall medge förlängning. Enligt förordningen skall emballage vari varor förts till frihamn och som inkommer särskilt därifrån likställas med emballage som förs in med varor. Vidare får enligt 4 & tulltaxeringsförordningen temporär tullfrihet för andra transporttekniska hjälpmedel än godsbehållare och lastpallar medges i den mån Konungen förordnar om det. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t förordnat om tullfrihet för registrerande mätinstrument (16a % tulltaxeringskungörelsen).
Här kan också nämnas att tullfrihet medges enligt 8 g 9 tulltaxe- ringsförordningen för ventilationstrummor av trä för lastrum och s.k. garneringsmateriel, under förutsättning att föremålen inte införs i han- delssyfte.
De sakkunniga
I fråga om det egentliga emballaget föreslås inte någon ändring i sak. Även i fortsättningen bör emballage beläggas med tull när det kommer in utan innehåll eller är en självständig handelsvara. De sak- kunniga har emellertid ansett lämpligt att anknyta bestämmelsen till tullagens procedurregler. Enligt dessa skall tullen tas ut vid förtull- ningen. Att tomemballage skall förtullas lika väl som varje annan in- förd vara behöver inte anges särskilt i författningen. För sådant em- ballage som med tillämpning av nuvarande bestämmelser skall beläg- gas med särskild tull trots att det förs in med varor, anges i förslaget att det skall förtullas för sig. På detta sätt blir tullagens bestämmelser automatiskt tillämpliga även i fråga om emballaget. Detta innebär bl. a. att skatt skall tas ut för det och att generaltullstyrelsen kan-föreskriva om säkerhet för tull.
Tullfriheten för tomemballage och emballage som är särskild handels- vara regleras i förslaget som ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att för- ordna om tullfriheten.
De sakkunniga erinrar om att frihamnarna. mister sin ställning som
Prop. 1973: 187 76
utrikes ort i avgiftshänseende.. Vara som förs från utlandet till svensk frihamn blir därför att betrakta som införd till tullområdet, medan tra- fiken mellan frihamnen och tullområdet i övrigt inte jämställs med in— eller utförsel. Bestämmelsen om behandling av emballage som kommer in särskilt från svensk frihamn kan därför inte behållas i den nya lag— stiftningen. Att den utesluts anses emellertid inte medföra någon sak— lig ändring. Den omständigheten att vara och emballage skiljs åt bör inte påverka avgiftsbeläggningen av emballaget. Detta gäller antingen förtullningen sker i frihamn eller på annat håll.
När det gäller hjälpmedel för transport, lastning och lossning före- slår de sakkunniga att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om tull— frihet för godsbehållare (containers), andra hjälpmedel och tillbehör samt delar därtill, för transport, lastning och lossning när varorna förs in för tillfälligt bruk. Förslaget innebär en utvidgning av det varuom— råde för vilket tullfrihet nu kan medges. De sakkunniga hänvisar till 1972 års tullkonvcntion om godsbehållare. Det påpekas att temporär tull- frihet f . n. inte torde kunna medges för reservdelar, tillbehör eller ut- rustning som kommer in särskilt eller som avlägsnas från godsbehålla- ren. Enligt konventionen skall temporär tullfrihet kunna medges även under dessa omständigheter. Den i förslaget till tullförordning angivna lydelsen gör det möjligt för Kungl. Maj:t att förordna om sådan tull— frihet. Därigenom kan Sverige ansluta sig till den nya konventionen utan reservation.
I fråga om lastnings- och lossningshjälpmedel säger sig de sakkunniga ha erfarit att det inom Mcllanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationcn (lMCO) föreslagits en ändring i bilagan till 1965 års konvention om förenkling av formaliteterna i internationell sjöfart (SÖ 1967: 47). För— slaget innebär att medlemsländerna rekommenderas att medge tillfällig införsel av utrustning för hantering av last, när utrustningen medförs i fartyg och används i land i anloppshamnen för lastning, lossning och hantering av last. Den temporära införseln avses vara fri från tullar och så långt möjligt från andra skatter och avgifter. Den föreslagna lydel— sen av tullförordningcns bestämmelser om tullfrihet täcker de varuslag som avses med ändringen.
Tullsamarbctsrådet har, påpekar de sakkunniga vidare, i en rekom- mendation den 5 juni 1972 behandlat tullfrågorna för pråmar (lighters) som medförs ombord på LASH- (Lighters aboard ship) och liknande fartyg. Prämarna kan närmast jämställas med godsbehållare. De är av- sedda att sjösättas från fartyg vid ankomsten till en hamn eller flodmyn— ning och att därifrån bogseras till lossnings- eller lastningsplatsen. I re- kommendationen uppmanas medlemsländerna att för sådana pråmar medge temporär befrielse från tull och andra införselavgifter utan sä- kerhet och med ett minimum av tullformaliteter.
Det är inte för de sakkunniga känt att sådana pråmar används vid
Prop. 1973: 187 77
transport till Sverige. Om de skulle komma till användning bör tullfri- het medges under samma former som för godsbehållare, i den mån de inte skall anses som transportmedel, vilka kan få temporär tullfrihet. Pråmarna kan inbegripas i den föreslagna lydelsen av tullförordningen.
De av de sakkunniga föreslagna reglerna medför ingen ändring av tull- friheten för lastpallar. För de registrerande mätinstrumenten (transport— tekniska hjälpmedel) innebär de att definitiv tullfrihet kan medges i stäl- let för som nu temporär tullfrihet. Även i fortsättningen är emellertid avsikten att återutförsel skall krävas för att tullfriheten skall bestå. De föreslagna reglerna är avsedda att täcka också sådana ventilationstrum- mor och garneringsmateriel som är upptagna i 8 5 9 tulltaxeringsför— ordningen.
Rentis-s_vtlrandcna
Förslaget att utvidga möjligheterna att medge tullfrihet för godsbe- hållare och andra hjälpmedel vid transport, lastning och lossning till- styrks av remissinstanserna. Sveriges redareförening anser att lastflak i förtydligande syfte bör särskilt nämnas som hjälpmedel vid sidan av lastpall.
Temporär tullfrihet
Gällande ordning
Temporär tullfrihet medges under vissa omständigheter för transport- medel och andra varor som skall "användas tillfälligt i landet och där- efter återutföras. Enligt 2 & tredje stycket 3 tullagen behöver vara som innehas med temporär tullfrihet inte förtullas. Om varan inte förs ut i tid eller i övrigt används i strid mot bestämmelserna för temporär tull- frihet skall varan förtullas. Har varan förstörts eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad att varan inte kan sättas i stånd kan tullmyndig- het enligt 12 & tulltaxcringsförordningen (12 % ändrad senast 1963:- Il90), medge att tull ej skall utgå eller skall utgå endast för sådana de- lar av varan som är i användbart skick.
För varor i allmänhet finns grundläggande regler om temporär tull- friheti 10 % tulltaxeringsförordningen (10 % ändrad senast 1971: 1226). Temporär tullfrihet medges för varor av skiftande slag. För en del av dessa kan också definitiv tullfrihet enligt 8 & förordningen komma i fråga. De varor för Vilka temporär tullfrihet kan medges och beträf- fande vilka sakliga ändringar aktualiseras är verktyg och instrument av speciellt utförande som skall användas vid tillverkning eller avprov- ning av viss exportvara (10 % 2) och djur för avelsändamål (10 % 10). Ett villkor för tullfrihet enligt 10 g 2 är att verktyget eller instrumentet ställs till förfogande av den utländske köparen av exportvaran. Tid och
Prop. 1973: 187 78
övriga villkor för temporär tullfrihet har enligt bemyndigande fastställts av Kungl. Maj:t i tulltaxeringskungörelsen. .
När det gäller transportmedel kan Kungl. Maj:t enligt 11 % tulltaxe- ringsförordningen förordna om temporär tullfrihet för transportmedel som endast tillfälligt skall användas i landet liksom för särskilt inkom- mande delar och tillbehör för reparation av sådant transportmedel. Kungl. Maj:ts förordnande finns i tulltaxeringskungörelsen.
De sakkunniga
Reglerna om temporär tullfrihet är, framhåller de sakkunniga, i stor utsträckning utformade enligt internationella överenskommelser eller internationell praxis. De sakkunniga har därför funnit att bestämmelserna i tullförordningen om temporär tullfrihet måste bli förhållandevis de- taljerade. De har ej funnit anledning föreslå några mer betydande änd- ringar i nu gällande bestämmelser. Enligt förslaget skall emellertid Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, tullmyndighet kunna medge temporär tullfrihet även i andra fall än dem som anges i förordningen. För sådant medgivande skall finnas särskilda skäl. De sakkunniga anför att behovet av sådant medgivande har gjort sig gällande framför allt vid viss privatimport och anger vissa exempel, såsom varor som turister köper i annat land och medför på genomresa.
När det gäller temporär tullfrihet för transportmedel finner de sak- kunniga behov av att ändra bestämmelserna föreligga endast på en punkt. Såvitt rör transportmedel i allmänhet medges temporär tullfrihet i vissa fall för delar och tillbehör för reparation av transportmedel. De sak- kunniga förcslår att denna möjlighet till temporär tullfrihet utökas till att omfatta delar, tillbehör och material för reparation, underhåll och utrustning av transportmedel, som innehas med temporär tullfrihet. För- slaget har tillkommit huvudsakligen med hänsyn till fartygstrafikens be- hov av material för underhåll m. m. Detta behov kan inte alltid tillgodo- ses genom bcstänunclserna om provianteringsfrilager eller om restitution av eller befrielse från tull för varvsmaterial. Även när så kan ske bidrar den föreslagna bestämmelsen till enklare handläggning vid ombordtag- ning av material m.m. Bestämmelsen föreslås gälla varor till transport- medel i allmänhet.
Övriga ändringar som de sakkunniga föreslår i reglerna om temporär tullfrihet för transportmedel har redaktionell karaktär. Detta innebär att någon ändring i behandlingen av cisternvagnar inte föreslås (jfr mot. 1972: 647).
De sakkunniga berör vidare frågan om förtullning av vara som kvar- stannar i landet sedan temporär tullfrihet har åtnjutits. I förslaget till tullförordning har upptagits en allmän regel att varan skall förtullas om den inte förs ut innan tiden för tullfriheten gått ut eller om andra förut- sättningar för tullfriheten har upphört att gälla. Den som har innehaft
Prop. 1973: 187 , 79
varan med temporär tullfrihet skall ange den till förtullning. Gör han inte det bör tullagens föreskrift gälla att tullen skall tas ut av varan. Påträffas inte varan eller kan av annan anledning tullen inte tas ut av den bör, enligt de sakkunnigas mening, tullagens bestämmelser om sär- skild avgift tillämpas. Betalningsskyldig blir då den som medgetts tem- porär tullfrihet för varan, I vissa angivna fall samt i övrigt när det är skäligt får enligt förslaget Kungl. Maj:t eller generaltullstyrelsen medge undantag från nu berörda bestämmelser.
De sakkunniga anmärker slutligen att tullagens besvärsregler blir till- lämpliga på tullmyndighets beslut om temporär tullfrihet och anser att besvär över generaltullstyrelsens beslut om sådan tullfrihet enligt tull- lagen bör anföras hos Kungl. Maj:t (se 45 & tullagen). Enligt de sak- kunnigas mening bör besvär över styrelsens beslut emellertid liksom hit— tills anföras hos kammarrätt. De sakkunniga föreslår att lagens föreskrif- ter om besvär ändras i överensstämmelse härmed.
Renzissytlrandena
Flertalet remissinstanser har ingenting att erinra mot de framlagda förslagen. Frågor rörande temporär tullfrihet tas upp av generaltullsty— relsen och Sveriges kemiska industrikontor.
Generaltullstyrelsen föreslår att utrymmet för temporär tullfrihet jus- teras på två punkter. Vara som införs för att användas vid- avprovning av exportvara bör kunna införas under temporär tullfrihet för avprov- ning redan innan exportvaran sålts, under förutsättning att den ut- ländske spekulanten på exportvaran tillhandahåller provningsvaran. Dessutom föreslås att temporär tullfrihet skall omfatta även djur som införs för veterinärmedicinsk behandling. .
Sveriges kemiska industrikontor erinrar om att frågan om borttagande av tull på cisternvagnar togs upp i en motion vid 1972 års riksdag men att motionen avslogs, sedan skatteutskottet ej ansett sig böra tillstyrka motionen i avvaktan på tullagstiftningssakkunnigas översyn som bl. a. skulle omfatta den nämnda frågan (mot. 1972: 647, SkU 1972: 45, prot. 1972: 106 s. 37). Kemikontoret hemställer att tullen på eisternvagnar nu avvecklas.
Den av de sakkunniga föreslagna regeln att varan skall förtullas om den inte förs ut ur landet i tid bör enligt generaltullstyrelsens mening kompletteras med en föreskrift att varan i stället kan föras till frihamn för att utföras senare. Styrelsen föreslår för de fall då varan skall för- tullas men tullen inte kan tas ut av varan att den blir betalningSSkyldig som faktiskt innehaft varan med temporär tullfrihet. Bestämmelsen i 39 & tullagen om särskild avgift kan därigenom tillämpas även på den ' som har innehaft t. ex. ett motorfordon med temporär tullfrihet utan att sådan tullfrihet uttryckligen medgetts av tullmyndighet.
Prop. 1973: 187 80
Tullrestitution
Gällande ordning
Restitution av tull medges f. n. enligt förordningen (1929: 307) angå- ende tullrestitution (tullrestitutionsförordningen, ändrad senast 1972: 794) i form av industrirestitution (allmän, varvs- och flygindustrirestitu- tion), handelsrestitution, särskild restitution och reducerad restitution. Förordningen innehåller de grundläggande reglerna i relativt detaljerad form. Kungörelsen (1929: 308) med tillämpningsföreskrifter till förord— ningen (kungörelsen ändrad senast 1972: 796) består till stor del av reg- ler om förfarandet. Genom ändringar särskilt under 1960-talet har en del materiella regler förts över från förordningen till kungörelsen. För- ordningen har då i stället kompletterats med fullmakt för Kungl. Maj:t att bestämma i dessa frågor.
Restitution av skatter och andra införselavgifter (utom på jordbru— kets och fiskets områden) medges eftcr i princip samma grunder som tullrestitution. Föreskrifter härom finns i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa fall (ändrad senast 1970: 184). Bestäm- melserna om varvsindustri- och flygindustrirestitution är dock inte till- lämpliga på skatter och andra införselavgifter.
Enligt tullrestitutionsförordningen restitueras tull, som erlagts vid införsel av en vara, när varan återutförs (handelsrestitution, särskild restitution och reducerad restitution) eller när en vara förts ut, som till- verkats, reparerats e. (1. med användande av utländskt material (all- män industrirestitution) eller när den införda varan använts vid bygg- nad av fartyg eller flygplan m.m. (varvs- och flygindustrirestitution).
Enligt 2 & tullrestitutionsförordningen (2 & ändrad senast 1970: 185) får företagare åtnjuta allmän industrirestitution för ma- terial eller andra artiklar, som han infört från utlandet. Förutsättningen är att han inom två år efter införseln utför en vara som framställts, re- parerats, bearbetats, kompletterats eller emballerats här i landet med användande av en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. Till sådana artiklar får också hänföras varor som införts för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras här i landet. Resti- tution medges också för artiklar som gått förlorade vid arbetets utfö- rande samt för sådana delar och tillbehör till exportvara som utförs i oförändrat skick till annan än producenten eller den tidigare säljaren eller ombud för någon av dem. Tullmyndighet får dessutom medge restitution när hinder uppstått att använda artiklarna för arbete som be— rättigar till restitution och artiklarna därför utförts (10 & första stycket a tullrestitutionsförordningen). [ praxis medges restitution när hindret är av teknisk art.
Den som driver varvs- eller-verkstadsrörelse får enligt 3 % tullresti- tutionslörordningen (3 & ändrad senast 1964: 257) v a r v sin d u s t r i-
Prop. 1973: 187 81
re s t i tu ti o n för material eller andra artiklar som han infört från utlandet. Förutsättningen är att han inom fem år efter införseln slut— fört arbeten vid vilka använts en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. De restitutionsberättigande arbetena är byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning (hit räknas också för- seende med reservdelar) eller sjösättning av svenskt eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av minst åtta meter, annat svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, ut- ländskt järnfartyg (även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder), skeppsdocka, dockport, ponton, mudderverk, produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, utrustningskaj eller därmed jämförlig anläggning. Resti- tution medges emellertid inte om rörelseidkaren fått tullfrihet enligt 5 5 1 mom. e tulltaxeringsförordningen för de använda artiklarna. Sådan tullfrihet tjänar samma syfte som restitutionen. Även fartygsägare, som inte driver varvs- eller verkstadsrörelse, kan få varvsindustrirestitution, men endast för artiklar som ingår i eller tillförts hans fartyg.
Rätt till varvsindustrirestitution gäller även för artiklar som gått för- lorade vid arbetets utförande. Tullmyndighet får också medge restitu- tion, om artiklarna utförts utan att ha kommit till användning. Det- samma gäller om de kunnat användas endast som skrot eller gått förlo- rade genom olyckshändelse eller om artiklarna överlåtits i oförändrat skick till någon som har rätt till tullfrihet enligt 5 & 1 mom. e tull- taxeringsförordningen.
Skulle varvsindustrirestitution ha medgetts för artiklar som inte ingår i eller tillförts fartyg och artiklarna tagits i anspråk för ändamål som inte medför rätt till sådan restitution eller också överlåtits till någon som inte har rätt till sådan restitution eller till tullbefrielse för varvsma- terial. skall tull erläggas.
Enligt 3 a % tullrestitutionsförordningen (3 a & ändrad senast 1964: 257) får Verkstadsföretag fl y gin d 11 s t ri r e s ti t uti o n för mate- rial eller andra artiklar som företaget infört från utlandet. Företaget skall inom fem år från införseln ha slutfört vissa arbeten och därvid an- vänt en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. De restitutionsberättigande arbetena är byggnad. ombyggnad, repara- tion, inredning och utrustning av svenskt eller utländskt flygplan. Som utrustning av flygplan räknas också att förse detta med reservdelar. Res— titution medges också för artiklar som gått förlorade vid arbetets utfö- rande. Detsamma gäller om hinder har uppstått att använda artiklarna och dessa därför har utförts (10 5 första stycket 11 tullrestitutionsför- ordningen).
Flygplansägare som inte driver vcrkstadsrörelse kan inte få flygin- dustrirestitution. Däremot kan tullbefrielse medges enligt 5 5 1 mom. f tulltaxeringsförordningen.
Enligt 5 & tullrestitutionsförordningen (5 & ändrad senast 19601394)
6 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 187
Prop. 1973: 187 32 får företagare åtnjuta h a n d cl 5 r e s t i t u tio n för varor som han infört till landet, om han inom två år från införseln utför en motsva- rande mängd varor av samma slag som de införda. Utförseln skall ske i samband med försäljning. I särskilt fall kan dock generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium medge restitution även om för- säljning inte skett före återutförseln. Handelsrestitution får medges en- dast för varor som är marknadsgilla vid återutförseln. Restitution med- ges inte om varorna är avsedda att återsändas till produktions- eller in- köpslandet eller till producentcns eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land.
Bestämmelser om särskild restitution finns i 6 & tull- restitutionsförordningcn (6 & ändrad senast 1960: 394) och 1 a 5 till- lämpningskungörelsen (1 a & ändrad senast 1964: 259). Särskild restitu- tion kan medges vid återutförsel om förutsättningar för temporär tull- frihet uppenbarligen förelegat, om varan på grund av hälsovårds- eller liknande stadgande inte får saluföras, om varan inte överensstämmer med ingånget köpeavtal eller inte avlämnats inom avtalad tid, om varan uppenbarligen felbeställts eller hinder av teknisk art för användningen förelegat vid införseln, om varan uppenbarligen av förbiseende avsänts till mottagaren och förtullats för dennes räkning, om tullavgiften för varan uppenbarligen erlagts av misstag eller om annars synnerliga skäl föreligger. Från tullverket utlämnad vara skall återutföras av den som infört den. Det skall ske inom ett år efter införseln om inte särskilda skäl föreligger.
I regel får restitution medges endast om varan inte använts eller bjudits ut till försäljning här i landet. Restitution kan dock medges, om vara som inte överensstämt med köpeavtalet eller som är oanvändbar på grund av tekniskt hinder endast använts i samband med provning eller under därmed jämförliga förhållanden. Har varan inte överens- stämt med köpeavtalet kan restitution under vissa förutsättningar med- ges även om varan utbjudits till försäljning.
R e (1 u e e r a d r e s t i t u t i o n medges enligt 6 a & tullrestitutions- förordningen (6 a & ändrad senast 1967: 244). Bestämmelserna har till- kommit för att vissa varor som endast används tillfälligt här inte skall belastas med full tull och innebär att restitution vid utförsel av en så- dan vara beräknas till tullen med ett avdrag för varje påbörjad månad efter det att varan infördes eller togs i anspråk. Reducerad restitution kan medges för a) rullande järnvägsmateriel och ersättningsdelar därtill, b) materiel som skall användas vid vissa anläggnings- eller fastighets- arbeten eller för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål och c) maskiner, apparater och instrument liksom delar därtill som inte överensstämmer med köpeavtal men ändå använts i avvaktan på avtalsenlig leverans eller som införts för att användas som ersättning för föremål som skadats eller förstörts genom olycka eller som införts
Prop. 1973: 187 33
i avvaktan på att motsvarande beställda föremål skall avlämnas eller repareras. För varje påbörjad månad från införseldagen görs avdrag med 2 % i fall enligt a), med 5 % i fall enligt b) och med 10 % i fall enligt c).
1 det följande behandlas vissa för flera restitutionsformer gemensam- ma frågor.
lndustrirestitution och handelsrestitution får enligt 1 & andra stycket tullrestitutionsförordningen (lå ändrad senast 1964: 257) åtnjutas en- dast av den som har generaltullstyrelsens tills tån (1. Enligt 12 å i förordningen kan fortsatt rätt att få restitution förvägras den som läm- nat oriktig uppgift för att erhålla restitution.
De restitutionsberättigade subjekten. Allmän in- dustrirestitution och handelsrestitution får åtnjutas av näringsidkare. Varvsindustrirestitution kan medges innehavare av varvs- och verk- stadsrörelse och i vissa fall fartygsägare. Innehavare av verkstadsrörel- se kan medges flygindustrirestitution. Flygplansägares behov av motsva- rande förmån kan tillgodoses genom bestämmelserna om tullbefrielse för flygmaterial. Rätten till särskild restitution och reducerad restitu— tion är inte bunden till vissa subjekt.
För alla former av restitution enligt tullrestitutionsförordningen krävs det att den som infört varan också utför exportvaran eller gör det arbete som medför rätt till restitution (visst undantag vid varvsindu- strirestitution, se 10 5 första stycket 0). Speditör eller annat ombud får dock användas vid in- eller utförseln.
Om två eller flera företag samarbetar i tillverkningen av exportvaror brukar tillstånd till restitution ges vart och ett av företagen i samarbete med det eller de andra i den aktuella verksamheten (samarbetstillstånd).
De restitutionsberättigade objekten. Som framgår av det föregående är reglerna om restitution ofta detaljerade vad gäller de restitutionsberättigade objekten. Reglerna varierar också mellan olika former av restitution. Allmän industrirestitution samt varvs- och flygin- dustrirestitution får medges för material eller andra artiklar som införts för att användas vid framställning, reparation c. (1. av vara här i landet, medan allmän industrirestitution också kan medges för varor som införts för att här repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras. Han- delsrestitution och särskild restitution kan i princip medges för alla varu- slag medan reducerad restitution är begränsad till vissa angivna varu- slag. Allmän industrirestitution samt varvs- och flygrestitution medges också för materialförlust men inte för annat hjälpmaterial än sådant som förbrukas under tillverkningsprocesscn i viss likformig och kontroller- bar proportion till det framställda färdigfabrikatet. Med vissa undantag för varvsindustrirestitution kan restitution inte medges för maskiner och verktyg som använts för de rcstitutionsberättigande arbetena. Särskild och reducerad restitution medges bara för varor som verkligen har im—
Prop. 1973: 187 34
porterats (materiell identitet). Vid övriga restitutionsformer krävs ej materiell identitet. Det räcker med att den använda varan är av samma slag som tidigare införd vara (materiell ekvivalens).
Allmän industri-, varvs- och flygrestitution får medges även om det inte visas att den använda varan verkligen har importerats förutsatt att en motsvarande myckenhet av samma slags varor tidigare har införts. Särskilt tillstånd härtill erfordras (s. k. blandningstillstånd).
T u ] 1 k r e dit. Den som har tillstånd till allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution får åtnjuta befrielse från att erlägga tull för vara intill dess fråga om restitution blivit av— gjord. Annan importör än statlig myndighet skall dock ställa säkerhet för belopp som det kan åligga honom att sedermera betala in. Om rät- ten till tullrestitution förfallit skall tullbeloppet betalas jämte 9 % ränta från införseln.
Utf örsel rn. m. Förutsättningar för restitution inträder i fråga om varvs- eller flygindustrirestitution i regel när det avsedda arbetet slutförts och i fråga om annan restitution när exportvaran utförts.
Bestämmelserna om restitution vid utförsel gäller även vid utförsel till frihamn och, om allmän industri- eller handelsrestitution ifrågasätts, när godset levereras till någon som har rätt till tullbefrielse enligt 55 1 mom. e tulltaxeringsförordningen eller tagits ombord på fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik som förnödenhets- eller proviantartiklar. Vid tillämpning av 6, 6 a och 10 %% tullrestitutionsförordningen skall förstö— ring under myndighets kontroll jämställas med återutförsel.
För rusdrycker som införts av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen får restitution av tull medges om dryckerna utförts, lagts upp på provian— teringsfrilager eller sålts till den som har rätt till tullfrihet för införda varor (förordningen, 1955: 203, med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, ändrad senast 1961: 366).
R e s t i tu tio n 5 b el o p p. Enligt 9 a 5 första stycket tullrestitu- tionsförordningen (9 a & ändrad senast 1964: 257) får restitution ej åt- njutas om inte den tull, skatt och annan avgift som tullverket skall resti— tuera i ett och samma ärende uppgår till minst 100 kr. när det gäller allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution, flygindustrirestitution och handelsrestitution, 50 kr. när det gäller särskild restitution och minst 200 kr. när det gäller reducerad restitution.
De sakkunniga
De sakkunniga återkommer i restitutionsavsnittets inledning till det förhållandet att tullarnas betydelse har minskat. Detta för med sig att också betydelsen av restitutionsinstitutet minskar. Mot denna bakgrund anser de sakkunniga sig kunna föreslå att rätten till restitution utvidgas på flera punkter och reglerna görs enklare. Detaljregleringen av restitu-
Prop. 1973: 187 35
tionsbestämmelserna bör enligt de sakkunniga, som därvid har haft tull- lagen som mönster, i stor utsträckning ankomma på Kungl. Maj:t eller tullmyndighet.
Vid utformningen av sina förslag har de sakkunniga beaktat den tidigare nämnda departementspromemorian, tullagstiftningskommitténs betänkanden (stencil Fi 1970:4 och Ds Fi 1971: 4) och remissyttran- dena däröver.
Som förutsättning för in (! U 5 t r i r e s t i t u tio n (f.n. allmän indu— strirestitution) bör liksom nu gälla att varan använts för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av export— vara. Vara skall anses använd för sådant ändamål även om den förts in för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras.
När det gäller v a r v s r e s t i t u t i o n (f. n. varVSindustrirestitu- tion) föreslår de sakkunniga inga väsentliga ändringar i sak. Som sam— manfattande benämning för produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, ut- rustningskaj och annan därmed jämförlig anläggning används uttrycket produktionsanläggning för egentlig varvsverksamhet. De sakkunniga föreslår att förutsättningarna för restitution skall inträda när den in- förda varan använts för det ändamål som medför rätt till restitution. Det blir då inte nödvändigt för sökanden att som nu vänta tills arbetet slutförts.
I fråga om fl y g r e s t i t u t i o 11 (f. n. flygindustrirestitution) före-' slår de sakkunniga vissa jämkningar i bestämmelserna. Även flyg- plansägare som inte driver verkstadsrörelse bör sålunda enligt de sak- kunniga få rätt till flygrestitution. Restitution bör medges även vid tillverkning, reparation m.m. av delar och tillbehör till flygplan. Vid tillverkning bör detta emellertid ske först när delarna eller tillbehören monteras eller installeras i ett flygplan eller en flygplansmotor. Restitu- tionsrätten (liksom f. n. rätten till tullbefrielse) bör därför vid nybygg- nad förbehållas tillverkare av luftfartyg eller av motorer till luftfartyg. Om underleverantör till flygplans- och motortillverkare själv svarar för installationen i luftfartyg av de artiklar han tillverkat bör han få rätt till restitution såsom vid utrustning av luftfartyg. Levererar han i stället ar- tiklarna till flygplans- eller motortillverkare bör han kunna få restitution på grund av samarbetet med tillverkaren.
Rätten till flygrestitution skall enligt förslaget gälla alla luftfartyg och inte bara flygplan. Liksom i fråga om varvsrestitution föreslås att för- utsättningar för restitution skall inträda när den införda varan använts för arbete som medför rätt till flygrestitution oavsett om arbetet slutförts eller ej.
De sakkunniga föreslår att reglerna om h a n d e 1 5 r e sti t u t i o n ändras så att varan skall kunna återsändas även till produktions- eller inköpslandet. Det kravet kvarstår dock att varan skall säljas till annan än producenten, den ursprunglige säljaren eller ombud för någon av
Prop. 1973: 187 86 dem. Som ytterligare villkor föreslås att varan återutförs för användning i utlandet. De sakkunniga påpekar i övrigt att transitohandelns behov av generösare restitutionsreglcr kan tillgodoses genom särskild resti- tution om denna restitutionsform regleras enligt de sakkunnigas förslag.
Förslaget innebär att rätten till s ä r s k il d r e s t i t 11 t i o n utvid- gas och medges för varor som återutförs inom tid som Kungl. Maj:t bestämmer, om de är i oförändrat skick och inte använts här i landet. Om varorna använts bara i samband med provning eller liknande eller under förhållanden som kunnat medföra temporär tullfrihet bör resti- tution dock som hittills kunna medges. Förslaget motiveras närmast med att en vara som inte blir föremål för konsumtion inom landet inte bör belastas med tull.
Begreppet användning bör enligt de sakkunnigas mening ges en vid— sträckt innebörd och omfatta praktiskt taget alla förfoganden. Således bör en vara anses använd t. ex. om den demonstrerats eller visats på utställning eller i skyltfönster. Däremot bör varan inte anses använd endast genom att den bjudits ut till försäljning.
Vidare förordas att särskild restitution för en vara som inte stämt överens med köpeavtalet får — om särskilda skäl föreligger — medges mcd tullbeloppet för en crsättningsvara av samma slag.
Med hänsyn till att de sakkunnigas förslag innebär att möjligheterna att få särskild restitution väsentligt utökas föreslås också att tullmyn- dighet får medge temporär tullfrihet även i andra fall än som anges i författningen när det finns särskilda skäl (se 16 å andra stycket tull— förordningen i de sakkunnigas förslag). Uppläggning på tullupplag och förstöring under kontroll bör få samma verkan i restitutionshänscen— de som utförsel ur landet. Kungl. Maj:t bör få bemyndiga generaltull- styrelsen att medge befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull om synnerliga skäl föreligger. Mot bakgrund härav har de sakkun- niga inte ansett det nödvändigt att behålla dispensregeln i föreskrifterna om särskild restitution.
R e d u e e r a (1 r e st i t u t i on. Det föreslås att reducerad restitu- tion skall kunna medges för nästan alla slag av varor. Restitutionsrätten bör emellertid inte få utnyttjas när varor med kort varaktighetstid åter- utförs sedan de slitits ut. Om restitutionsrätten i princip skall omfatta alla slags varor, behövs en regel som hindrar att rätten ger samma effekt som en tullsänkning på förbrukningsvaror. En möjlighet skulle, sägs det. vara att föreskriva som villkor för restitution att varorna är fullt an- vändbara vid återutförseln. De sakkunniga finner emellertid vissa skäl tala mot en sådan lösning. Sålunda torde det ofta vara svårt att avgöra om varan är fullt användbar. Dessutom skulle en sådan föreskrift inte sällan hindra restitution av tull för begagnade lånemaskiner. Vidare skulle möjligheterna att få reducerad restitution sannolikt bli mindre än nu i fråga om maskiner som inte överensstämmer med köpeavtal.
Prop. 1973: 187 87 De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj:t får bestämma i vilken om- fattning reducerad restitution skall kunna medges och förordar att Kungl. Maj:t därvid uppställer krav på viss normal förslitningstid.
Man har övervägt huruvida varor, som sålts i detaljhandel, skulle un- dantas från restitutionsrätten. De sakkunniga avstår emellertid från att nu föreslå sådant undantag och finner att det får ankomma på general- tullstyrelsen att följa utvecklingen i detta hänseende.
Bestämmelser rörande tullberäkningen vid reducerad restitution före- slås få ankomma på Kungl. Maj:t.
Til l s t å n d. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör rätten till indu- stri-, varvs-, flyg- och handelsrestitution i princip kunna ges varje person (fysisk eller juridisk) som här i landet utövar nu aktuell verksamhet. Tullverket måste emellertid kunna fortlöpande kontrollera riktigheten i uppgifter som lämnas för erhållande av sådan restitution. Denna kon- troll kommer huvudsakligen att få grundas på sökandens bokföring över bl. a. inköp, lager och tillverkning. De sakkunniga anser att detta syfte bäst nås genom krav på tillstånd. Villkoren för tillstånd föreslås Kungl. Maj:t få bestämma.
I fråga om de restitutionsberättigade subjekten innebär de sakkunnigas förslag i praktiken inte någon ändring av nu- varande ordning. Handelsrestitution skall dock kunna medges även i fall då två eller flera företag samarbetar.
Ej hcllerifrågaom de restitutionsberättigade objek- te n innebär de sakkunnigas förslag stora förändringar. Enligt förslaget skall importvaran i princip ha använts för det arbete som medför rätt till restitution. I de fall då en utförsel krävs för att sådan rätt skall upp- komma skall importvaran vidare i princip vara identisk med eller ingå i exportvaran. Vissa undantag föreslås dock när det gäller de restitutions- former vid vilka förhandstillstånd behövs. Enligt förslaget skall restitu- tion för införd vara kunna medges även om annan vara använts för det ändamål som medför rätt till tullrestitution. Här avses inte bara tillverk— ning utan också t. ex. återutförseL I och för sig finns alltså inget hinder mot att godta att annan vara än den införda utförs även vid handels- restitution. Som villkor skall gälla att den vara som har använts i stället för den införda varan till mängd och beskaffenhet motsvarar den in- förda varan. Det krävs vidare att den använda varan har förtullats för någon som har tillstånd till tullrestitution, om inte'tullmyndighet med- gett att vara av svenskt eller okänt ursprung får" användas. Sådant med— givande avses ersätta de blandningstillstånd som nu medges i särskilda fall.
T u l 1 k r e d i t. De sakkunniga föreslår att den som har tillstånd till tullrestitution skall kunna befrias från skyldigheten att betala tull till dess restitutionsfrågan prövats. Om restitutionsrätt inte inträder för varan föreslås att tullen skall anses ha förfallit till betalning 15 dagar
Prop. 1973: 187 88
efter det att preliminärt eller slutligt beslut meddelats, .vilket överens- stämmer med huvudregeln i 17 & tullagen.
Förslaget innebär att generaltullstyrelsen i fortsättningen skall kun- na medge kredit även i fråga om handelsrestitution, vilket f.n. ej är fal— let. Om det skulle visa sig att någon med rätt till sådan restitution fram- ställer restitutions- och kreditanspråk för huvuddelen av sin import men får restitution bara för en mindre del av den kan styrelsen självfallet återkalla kreditmedgivandet. Den förhållandevis höga räntesats som skall tillämpas (fyra procentenheter högre än riksbankens diskonto den 1 januari under året) bedöms i allmänhet hindra att någon utnyttjar kreditmöjligheten på ett obefogat sätt.
Utförsel m.m. I fråga om tidpunkten då rätt till restitution skall anses inträda föreslår de sakkunniga som nämnts endast en mindre ändring. Förslaget innebär att förutsättningar för varvs- eller flygrestitu- tion skall anses föreligga redan när en vara använts för det arbete som medför rätt till tullrestitution, t. ex. monterats in i fartyg eller luftfartyg. Någon ändring föreslås däremot inte för de andra formerna av restitu- tion, där en utförsel krävs för rätt till tullrestitution.
De förfaranden som f.n. jämställs med utförsel i restitutionshänseen- de bör anses som utförsel även i framtiden. Ombordtagning av varor som proviant eller förnödenheter på vissa transportmedel och förstöring under myndighets kontroll föreslås emellertid gälla som utförsel oavsett vilken form av tullrestitution som begärs. Vidare föreslås att restitution skall kunna medges om förstöring skett under kontroll även av annan än myndighet.
I restitutionshänseende räknas f.n. uppläggning av en vara i fri- hamn som utförsel. De sakkunniga tar upp frågan huruvida också upp- läggning på tullupplag (om tullupplag se inledningen) skall jämställas med utförsel och framhåller att man därigenom skulle få en avsevärt större geografisk spridning av de lagerutrymmen vari gods med nämn- da verkan kan läggas upp i avvaktan på utförsel. De sakkunniga anser dock att en sådan ordning inte skall få utnyttjas för att lyfta av ett nega- tivt tullskydd _— som föreligger när tullbelastningen på råvaror, halv- fabrikat m.m. sammanlagt överstiger tullskyddet för den färdiga va- ran —— eller för att i efterhand dra nytta av en tullsänkning för redan förtullade varor. Varken frihamnar eller tullupplag bör få användas i sådant syfte. Enligt de sakkunnigas mening behövs en särskild föreskrift för att hindra sådan användning. Däremot föreslås att bestämmelserna om tullrestitution vid utförsel får gälla även när vara förs till frihamn eller läggs upp på tullupplag för att utföras senare. Avsikten är inte att en senare utförsel skall vara ett absolut villkor för restitution. Ut- trycket :'för att utföras senare” har använts närmast för att markera att restitution inte medges för varor som skall förbrukas eller i övrigt användas i frihamn, att det är fråga om förvaring under förhållandevis
Prop. 1973: 187 89
kort tid och att varorna utgör exportvaror som bör förvaras under sär- skild uppsikt. .
Det framhålls att lagring i frihamn eller på tullupplag bör få samma verkan som utförsel ur landet endast i restitutionshänseende. De lagrade varorna betraktas alltså inte som utförda i tullagens mening. Därav följer att återtagning av varorna från frihamnen eller tullupplaget inte kan anses som införsel. De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj:t bemyn- digas att meddela bestämmelsei om återtagning. Vidare föreslås att innehavare av sådant tullupplag där gods kan läggas upp för erhållande av restitution skall ha särskilt tillstånd att mottaga godset.
I en framställning som överlämnats till de sakkunniga har hemställts om att restitution får medges för förtullade varor som läggs upp på pro- vianteringslager. Förslaget till tullstadga innehåller förbud mot använd- ning av varor på provianteringslager för annat ändamål än proviantering av fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller intagning i exportbutik (jämför numera 345 tredje stycket och 36 & tullstadgan, 1973: 671).
De sakkunniga biträder framställningen. I förslaget till tullförord— ning har i enlighet härmed angetts att bestämmelserna om restitution vid utförsel skall gälla även vid uppläggning på tullager, om Kungl. Maj:t förordnar därom. Enligt de sakkunnigas förslag till tullkungö- reise skall bestämmelserna gälla vid uppläggning på provianteringslager. De sakkunniga räknar med att Kungl. Maj:ts bemyndigande också kan behöva utnyttjas för att aktiebolaget Vin- & Spritcentralen skall få åtnjuta restitution när bolaget lägger upp rusdrycker på tullkrcditlager. En sådan möjlighet kan behövas om förordningen (1955: 203) med sär— skilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rus- drycker, som införs och disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentra- len skall upphävas, vilket de sakkunniga föreslår.
R e s t i t uti o n s b e 1 o p p. De sakkunniga föreslår att de lägsta be- lopp med vilka restitution får medges skall bestämmas av Kungl. Maj:t.
Övriga frågor rörande restitution. I förslaget ingår inte några bestämmelser om tullbefrielse för varvs- och flygmateriel motsvarande 5 s" 1 mom. tulltaxeringsförordningen. För att nuvarande förmåner inte skall inskränkas föreslås att Kungl. Maj:t bemyndigas att föreskriva om tullbefrielse i stället för tullrestitution för varor som för— tullas för att användas för ändamål som medför rätt till industri-, varvs- eller flygrestitution. Om en vara för vilken befrielse medgetts inte an- vänds för sådant ändamål skall enligt förslaget tull betalas för den om inte Kungl, Maj:t medger annat. För att den nu föreslagna ordningen inte skall leda till ändring av möjligheterna till tullgottgörelse för flyg- materiel bör som tidigare nämnts vissa jämkningar göras i bestämmel- serna om flygrestitution.
När det gäller allmän industrirestitution har befrielse från tull hit- tills inte medgetts i stället för sådan restitution. Anledningen torde
PTOP- 1973: 187 90
närmast ha varit att den grupp industrier som utnyttjar denna resti- tutionsform dels är mycket heterogen. dels i allmänhet använder importerat material för icke restitutionsberättigat ändamål i betydligt större omfattning än varvs- och flygindustrierna. Med den föreslagna fullmakten torde det bli möjligt för Kungl. Maj:t att förordna om tullbefrielse för varor till industrier som är helt inriktade på export. De sakkunniga erinrar om att den tullkrcdit som kan medges de restitu- tionsberättigade i stort sett ger samma resultat som tullbefrielse.
"Den tid inom vilken restitutionsberättigande arbete skall ha slutförts eller exportvara skall ha utförts bör enligt de sakkunnigas förslag räk- nas från det att den införda varan anges till förtullning i stället för som f.n. från själva införseln. Denna ändring står enligt de sakkunniga i linje med principerna för hemtagningssystemet.
När det gäller varvs- och flygrestitution påpekar de sakkunniga att det f. n. inte finns någon bestämmelse om att tull skall tas ut för de fall då restitution medgetts för varor som tillförts fartyg eller luftfartyg men som senare förs därifrån. Det föreslås att Kungl. Maj:t skall kun- na förordna att tull skall betalas, om sådan vara förs från fartyget eller luftfartyget, överlåts eller tas i anspråk för ändamål som inte medför rätt till varvs- eller flygrestitution.
Slutligen påpekar de sakkunniga i detta avsnitt att tullagens besvärs— reglcr blir tillämpliga på beslut om tullrestitution. De föreslår att reg- lerna ändras så att det klart framgår att talan mot sådant beslut av generaltullstyrelsen skall föras hos kammarrätt. Ändringen torde böra utformas så att kammarrätt får pröva besvär även över beslut om till- stånd till tullrestitution.
chzissytrmndena Bland remissinstanserna har meningarna brutit sig främst när det gäller förslaget att uppläggning på tullupplag skall jämställas med utförsel i restitutionshänseende och att s.k. negativt tullskydd —— som föreligger när tullbelastningen på råvaror, halvfabrikat m. m. sammanlagt översti- ger tullskyddet för den färdiga varan — ej skall kunna lyftas av genom att den färdiga varan tillfälligt läggs upp i frihamn eller på tullupplag. Näringslivets organisationer biträder förslaget att uppläggning på tullupp- lag skall jämställas med utförsel men anser att möjlighet att lyfta av ne— gativt tullskydd skall finnas. Flera myndigheter intar motsatt stånd- punkt och vill inte att uppläggning på tullupplag jämställs med utförsel samtidigt som man vill inskränka möjligheten att lyfta av negativt tull- skydd. Ett par remissinstanser anser vidare att de sakkunnigas förslag att särskild och reducerad restitution skall medges i större omfattning än tidigare går för långt. I övrigt godtar remissinstanserna i huvudsak de sakkunnigas förslag.
V a r v 5 r e s t i t n t i o n. Generaltullstyrelsen noterar att de sakkun-
Prop. 1973: 187 91
niga inte särskilt angett att användning av vara som hjälpmedel'för sjösättning ger rätt till varvsrestitution. Styrelsen anser emellertid att det får förutsättas att restitution för vara som används för sjösättning skall kunna medges även med stöd av de nya bestämmelserna trots att ut— trycklig föreskrift härom saknas.
H a n d e l 5 r e s ti tu tio n. Kommerskollegium: tillstyrker den av de sakkunniga föreslagna ändringen att restitution skall kunna medges även när varorna återsänds till producent- eller försäljningslandet så länge varorna inte sänds till producenten eller den tidigare säljaren eller ombud för dessa. Enligt gencralmllstyrelsens mening bör som villkor för handelsrestitution emellertid ej uppställas att varan skall användas i ut- landet, eftersom den som återutför vara som regel torde sakna möjlig— heter att förvissa sig om att varan skall användas i utlandet. Däremot bör det uttryckligen föreskrivas att varan skall återutföras i samband med försäljning till person i utlandet.
S ä r s k i 1 d r e s t i t u t i o n. Kommerskollegium tillstyrker de sak- kunnigas förslag att särskild restitution skall kunna medges även om va- ran bjudits ut till försäljning här i landet. Inte heller enligt kollegiets uppfattning förefaller det i allmänhet befogat av tullskydds_ eller kon- kurrensskäl att uttaga tull för vara, som inte kunnat komma till använd- ning utan återutförs, enbart på grund av att den utbjudits till försäljning. Vid sådant utbjudande mäste nämligen hänsyn ha tagits till tullsättning- en på varan, Visserligen kan, framhåller kollegiet. tveksamhet föreligga med hänsyn till att möjligheten att återfå tullbeloppet kan komma att påverka försäljningssituationen, men eftersom motsvarande möjlighet föreligger beträffande kreditlagervaror ter sig denna tveksamhet mindre stark. Vidare öppnas genom förslaget en möjlighet att i stället för att restituera tullbeloppet för den utförda varan återbetalatullen för ersätt- ningsvaran. Kollegiet har förståelse för att en sådan ordning kan vara befogad i vissa fall men utgår ifrån att möjligheten begagnas med för— siktighet.
Riksskatteverket vill inte att möjligheten till särskild restitution skall utvidgas så mycket som de sakkunniga föreslär och utvecklar sin stånd- punkt på följande sätt. Bestämmelserna om särskild restitution blir en- ligt förslagct som hittills tillämpliga inte bara för tull utan också för skatt som betalats till tullverket. De föreslagna reglerna om restitution av skatt är åtskilligt förmånligare än de regler som gäller vid den inrikes punktbeskattningen. Som exempel nämns att ett företag som låtit fram- ställa en reklambroschyr måste kassera hela eller en stor del av upp- lagan. Om företaget utnyttjat ett svenskt tryckeri kan det som regel inte räkna med att få tillbaka den reklamskatt som betalats till tryckeriet. Om broschyren däremot tryckts i utlandet kan beställaren få restitution av den reklamskatt som tullverket tagit ut, tex. genom att förstöra restupplagan under godkänd kontroll inom ett år från införseln. Denna
Prop. 1973: 187 92
ökade möjlighet att få återbäring av importskatt kan påverka köpare av punktskattebelagda varor så att de i.större utsträckning än f.n. väljer utländska leverantörer framför svenska. Enligt riksskatteverkets mening bör beskattningen vara konkurrensneutral så långt det är möjligt. Rätten till återbäring e. (1. av skatt bör därför i princip inte påverkas av om skatten betalas vid import eller efter omsättning i landet, Det är enligt verkets mening uteslutet att reglerna om avdrag och återbetalning vid den inrikes punktbeskattningen kan anpassas till de föreslagna restitu— tionsbestämmelserna utan ingående undersökningar. En sådan anpass- ning kan antas kräva en betydande ökning av riksskatteverkets kontroll— resurscr. För mervärdeskattens del betyder olikheterna mindre eftersom importskatten mestadels kan lyftas av. Om den tullskyldige inte kan göra avdrag för ingående skatt —— vilket är fallet då han är en ej registrerad skattskyldig eller import sker för verksamhet som inte medför skattskyl- dighet -— blir problemet dock detsamma som i fråga om punktskatterna. Riksskatteverket föreslår att bestämmelserna om särskild restitution ut- formas i nära överensstämmelse med de regler som gäller nu. Med hän- syn till att returförtullningsinstitutet inte fått någon motsvarighet i den nya lagstiftningen vill riksskatteverket inte motsätta sig att särskild resti- tution medges enligt de föreslagna reglerna för varor som återutförs inom förslagsvis två veckor från det de ställts till_ importörens för— fogande.
Vad beträffar den föreslagna speciella regeln om beräkning av resti- tutionsbeloppet för ersättningsleverans påpekar generaltullstyrelsen att det inte framgår av motiven vilka särskilda skäl som skulle kunna för- anleda särskild restitution med det tullbelopp som erlagts för ersätt- ningsleveransen. Bestämmelsen bör enligt styrelsens mening tillämpas dels i fall då tull erlagts för den utförda varan men värdeuppgift saknas på denna, dels i fall då ersättningsleveransen belagts med tull men den utförda varan varit tullfri eller belagts med lägre tull än ersättningsleve- ransen. Styrelsen anser att detta bör direkt framgå av författningstcxten.
R 0 d u e e r a d r e s t i t 11 t i o n. Riksskatret-wket anser att liknande invändningar som i fråga om särskild restitution kan göras mot för- slaget till bestämmelser om reducerad restitution. Verket är dock berett acceptera förslaget. Det bör emellertid övervägas om sådan restitution skall medges för varor som sålts i detaljhandel.
Konzmerskollegiuni, som framhåller att kollegiet i flera sammanhang har förordat en utvidgning av rätten till reducerad restitution, anser att de sakkunnigas förslag går alltför långt. Visserligen kan behov av reducerad restitution tänkas föreligga inom ett flertal verksamhetsom- råden. Bestämmelserna bör emellertid enligt kollegiets mening enbart avse investeringsvaror som maskiner, apparater, instrument och trans— portmedel och tillämpningen begränsas till varuslag vars normala livs- längd överstiger den tid vid vilken full tull erläggs (20 månader) eller två år.
Prop. 1973: 187 93
Även generaltullstyrelsen menar att de sakkunnigas förslag utsträcker möjligheten till reducerad restitution för långt. Genom den föreslagna begränsningen av restitutionsrätten till att avse vara som har en normal förslitningstid av mer än ett år har de sakkunniga ansett att de flesta förbrukningsvaror undantas från möjligheterna till reducerad restitu- tion. Detta kan i och för sig vara riktigt vad beträffar rena förbruk- ningsartiklar som smörjmedel, bränsle, svetselektroder och liknande varor. Beträffande flertalet varor av konsumtionsvarukaraktär är det emellertid enligt styrelsens uppfattning inte praktiskt möjligt att be- döma varans ”normala förslitningstid” eftersom förslitningstiden är helt beroende av användningsfrekvensen från fall till fall. Något behov av möjligheter till reducerad restitution bedöms ej för övrigt föreligga för sådana varor. Styrelsen föreslår därför att rätten till reducerad restitu- tion begränsas till att omfatta i princip endast investeringsvaror såsom transportmedel, maskiner, instrument samt delar och tillbehör till så— dana varor jämte materiel för anläggning och liknande arbeten, allt under förutsättning att varorna kan identifieras vid utförseln.
Vad gäller det föreslagna villkoret för reducerad restitution att varan skall ha använts här under andra förhållanden än dem som skall föreligga för att särskild restitution skall medges påpekar generaltull- styrelsen att villkoret innebär att reducerad restitution ej kan medges för vara som återutförts utan att ha använts, efter det att tiden för sär- skild restitution löpt ut. Reducerad restitution skulle i sådant fall ha kunnat erhållas om en fiktiv användning hade arrangerats. På grund härav föreslås att reducerad restitution skall kunna medges i fall då varan använts här under andra förhållanden än som berättigar till sär- skild rcstitution eller — utan att ha använts —— återutförts- för sent för att särskild restitution kan komma i fråga.
De restitutionsberättigade subjekten. Kommers- kollegium tillstyrker förslaget att s.k. samarbetstillstånd skall kunna medges även i fråga om handelsrestitution.
Sveriges grossistförbund m.fl. framhåller att den utformning som industri-, varvs- och flygrestitution samt handelsrestitution har fått i de sakkunnigas förslag inte löser de problem som består i att importörerna i varje särskilt fall måste uppträda som ombud för exportören för att denne senare skall kunna erhålla restitution. Förbundet finner det emel- lertid angeläget, att denna oformlighet kan lösas och de föreslagna be- stämmelserna bör därför ändras så att detta önskemål kan tillgodoses. När det gäller de restitutionsberättigade subjekten vid särskild och re- ducerad restitution anmärker generaltullstyrelsan att den av de sak- kunniga föreslagna bestämmelsen inte direkt anger vem som skall vara berättigad. Kravet att importören, exportören och den restitutionsbe- rättigadc skall vara samma person är enligt styrelsen i och för sig moti- verat med hänsyn till att det kan vara svårt att följa upp en varas an— vändning särskilt om den passerat flera händer. Styrelsen föreslår emel-
Prop. 1973: 187 94
lertid att detta krav slopas och att det i stället föreskrivs att särskild och reducerad restitution medges den som utför varan. Sådan restitution bör då enligt styrelsen kunna komma i fråga endast om denne kan förete importtullscdel och kan styrka att varan ej använts i större omfattning än vad som är medgivet. enligt reglerna för särskild restitution eller att varan disponerats på sådant sätt att reducerad restitution kan medges.
De restitutionsberättigade objekten. Förslaget att s.k. blandningstillstånd skall kunna medges även vid handelsrestitution tillstyrks av komnzerskollegium. Enligt generaltullstyrelsens mening bör blandningsrätten i princip inte gälla exportvaran utom då det undantags- vis kan anses motiverat att medge sådan rätt för handelsrestitutionsgods. Så kan vara fallet när det rör sig om flytande importvara som förvaras i samma cistern som svensktillverkad vara. Styrelsen anför vidare att bestämmelsen såsom de sakkunniga avfattat den synes kunna tolkas så att blandningsrätten skall kunna utnyttjas även i fall då det är uppen- bart att endast svensk vara kommit till användning. Blandningsrätten bör emellertid förbehållas endast de fall då blandning verkligen ägt rum. Vidare bör den halvfabrikatblandning som är medgiven enligt nu gällande bestämmelser vara tillåten även enligt de nya bestämmelserna. I detta sammanhang kan nämnas att bl.a. Sveriges kemiska industri- kontor vid remissbehandlingen av departementspromemorian uttryckt farhågor för att bestämmelserna om blandningsrätt kan komma att tillämpas alltför restriktivt.
Industri-, varvs— och flygrestitution bör enligt generahullstyrelsens mening i likhet med vad som nu är fallet medges även för vara som åter- utförs efter repan-ation, bearbetning, komplettering eller emballering.
U t f ö r s el m.m. GeneralmIlstyrelsen påpekar att de sakkunnigas förslag ej upptar den möjlighet som f.n. föreligger för den som har tillstånd till allmän industrirestitution eller handelsrestitution att erhålla sådan restitution vid leverans till den som åtnjuter varvstullbcfrielse. Förslaget bör enligt styrelsen kompletteras i detta hänseende men styrel- sen anser att en generell regel om sådan restitution bör gälla vid leve- rans till den som medgetts befrielse i stället för industri-, varvs- eller flygrestitution. Vad avser förstöring av vara under kontroll av myndighet eller av annan som generaltullstyrelsen godkänner jämställs sådan åt- gärd f.n. med utförsel endast vid särskild och reducerad restitution. De sakkunniga föreslår att denna ordning skall gälla för alla former av restitution men har inte anfört några skäl för denna utvidgning. Efter- som industri- och handelsrestitutionerna är avsedda att gynna export, kan det enligt styrelsens mening inte anses motiverat att förstöring av en vara vid dessa restitutionsformer skall få samma verkan som utförsel.
Förslaget att uppläggning på tullupplag skall jämställas med utförsel i restitutionshänseende biträds av Sveriges industriförbund, Sveriges gros- sistförbund m. fl., Svensk industriförening, Sveriges speditörförbund och
Prop. 1973: 187 95
Sveriges kemiska industrikomor. Däremot motsätter sig praktiskt tag-et samtliga näringslivsorganisatione-r de sakkunnigas förslag till förhindran- de av att 5. k. negativt tullskydd lyfts av. Industriförbundet anför sålun- da att möjligheten att kunna lyfta av ett negativt tullskydd genom ut- försel till frihamn hittills för vissa företag har varit av avgörande bety- delse för produktionen. Förfarandet har dock' kunnat utnyttjas endast av företag som är'lokaliserade på inte alltför långt avstånd från frihamn. Negativt tullskydd kan också lyftas av genom att varan utförs till t. ex. Danmark, Finland eller Norge och återinförs därifrån. Denna möjlighet kan emellertid i allmänhet utnyttjas endast av företag som ligger i när- heten av respektive gräns. Detta senare förfarande skulle, om de sak- kunnigas förslag genomförs, i fortsättningen bli den enda kvarstående möjligheten att lyfta av negativt tullskydd. Endast ett mindre antal före- tag har alltså hittills haft möjlighet att lyfta av negativt tullskydd och enligt de sakkunnigas förslag skulle denna möjlighet nu ytterligare in- skränkas, ]ndustriförbundet anser att redan den tidigare ordningen var betänklig från rättvisesynpunkt och att den föreslagna nya förvärrar. situationen. I stället bör företagen i möjligaste mån beredas tillfälle att — utan hänsyn till lokalisering —— kunna lyfta av negativt tullskydd. Detta skulle kunna ske genom att tullrestitution medges vid utförsel till _ frihamn eller uppläggning på tullupplag. Härigenom skulle svenska före- tag kunna konuna i samma konkurrensläge som företag som exporterar varan i fråga till Sverige.
Sveriges grossistförbund m. fl. anser att man i första hand bör över- väga att inskriva en särskild ordning för avlyftand-e av negativt tullskydd i den nya förordningen. Skulle detta av någon anledning inte anses lämpligt, bör nuvarande ordning bibehållas. Förbundet föreslår följakt- ligen att en särskild ordning för restitution införs för sådana fall, där företagen kan. påvisa att ett negativt tullskydd är till större olägenhet, alternativt att såväl utförsel till frihamn som uppläggning på tullupplag skall medföra rätt till tullrestitution.
Eftersom det torde vara helt omöjligt att i tulltaxan eliminera alla faktiska och tänkbara fall av negativt tullskydd finns enligt Sveriges kemiska industrikonmrs mening inget skäl att nu avveckla den möjlig- het som den fiktiva utförscln ger till justering av dylika orättvisor. I stället bör man söka finna vägar att göra det möjligt för flera företag _— var de än är belägna i Sverige —— att utnyttja denna möjlighet. Kemi- kontoret anser att ett jämställande av uppläggning på tullupplag med utförsel till frihamn är en mycket påtaglig förbättring, givetvis dock förutsatt att tullrestitution även i framtiden kan erhållas vid s.k. fiktiv utförsel.
Generaltullstyrelsen och statens jordbruksnämnd avvisar förslaget om att uppläggning på tullupplag skall kunna gälla som utförsel i restitu- tionshänseende och riksrevisionsverket ställer sig tveksamt till förslaget.
Prop. 1973: 187 96
Generaltullstyrelsen framhåller att om de möjligheter skulle försvinna som nu står till buds att genom en fiktiv utförsel till och återinförsel från frihamn avlyfta det negativa tullskyddet, synes ej några starkare argument kunna anföras för att från restitutionssynpunkt jämställa ut— försel till frihamn och uppläggning på tullupplag mcd utförsel till utrikes ort. Det kan enligt styrelsen möjligen göras gällande att en sådan ord- ning för exportören medför den fördelen att han kan räkna med restitu- tion tidigare än vad som är fallet om den slutliga utförseln måste av- vaktas. Det kan emellertid förutsättas att exportörerna så långt möjligt eftersträvar att förkorta lagringstiden för exportgodset eftersom lag- ringen alltid är förenad med betydande kostnader. Vad tullupplagen beträffar har det väl inte heller varit meningen att exportgodset skall kunna förvaras där under obegränsad tid. Om man bortser" från att möjligheterna att avlyfta negativt tullskydd enligt förslaget elimineras medför de föreslagna bestämmelserna ej någon ändring i fråga om rätt till restitution på grund av utförsel till frihamn. Bestämmelserna förut- sätter också att utförsel till frihamn av vara, för vilken temporär tull- frihet medgetts, liksom nu är fallet skall ha samma effekt i tullhänseende som utförsel till utrikes ort. Förslaget står i dessa hänseenden i överens- stämmelse med förarbetena till tullagen. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag i' denna del. Styrelsen kan däremot ej tillstyrka förslaget att uppläggning på tullupplag av restitutionsgods i avvaktan på utförsel skall konstituera rätt till tull— restitution. I den mån exportörerna skulle använda sig av- en sådan möjlighet att lagra restitutionsgodsct skulle de tvingas att tillämpa dubbla rutiner för sin export, den ena för att säkerställa restitutionsanspråkct, den andra för att dokumentera den verkliga utförseln med hänsyn till kravet på redovisning i statistiskt hänseende och för att styrka rätten till utförsel med hänsyn till eventuella exportrestriktioner. En sådan etappvis utförsel av restitutionsgodsct skulle även för tullverkets vid- kommande medföra stora olägenheter i form av väsentligt ökade krav på tullkontroll. Vad avser varor som disponeras med temporär tullfrihet, föreligger såvitt styrelsen har sig bekant ej något behov av ytterligare möjligheter att avlyfta tullverkets fordran på införselavgifter än dem som nu står till buds, nämligen utförsel till utrikes ort och intagning i frihamn. Även om styrelsen med bestämdhet hävdar uppfattningen att uppläggning av restitutionsgods på tullupplag ej i och för sig skall medföra rätt till tullrestitution är därmed icke sagt att sålunda upplagt gods ej av praktiska skäl skall kunna redovisas som slutligt utfört och därmed berättigat till restitution i den mån betryggande garantier före- ligger att den upplagda varan blir slutligt utförd ur landet. Detta kan exempelvis vara förhållandet beträffande gods som intages i de s.k. transitlokaler som nu finns inrättade i anslutning till vissa tullflygplatser och som torde bli likställda med tullupplag fr. o. rn. år 1974.
Prop. 1973: 187 97
Liksom de sakkunniga anser kanmerskollegium, riksskatteverket och riksrcvisions'rerket att varken frihamn eller tullupplag bör få användas för att lyfta av ett negativt tullskydd eller för att åstadkomma förmån— ligare tullvillkor än vid en tidigare förtullning. Enligt riksskatteverkets mening bör ett sådant förbud vara ett villkor för att uppläggning i fri- hamn eller på tullupplag skall få samma'verkan i restitutionshänseende som utförsel.
Övriga frågor rörande restitution. Generaltullsty- rclren anser att restitutionstiden för hemtagningsgods bör räknas från det att varan tagits om hand, eftersom hemtagaren då kan ta varan i anspråk. De sakkunniga har som nämnts föreslagit att tiden skall börja löpa när varan anges till förtullning även om varan har tagits hem. Har tullbefrielse medgetts i stället för varvs- eller flygrestitution bör enligt styrelsen. tull betalas när förutsättningar för befrielsen upphör att gälla. En regel härom saknas i förslaget. Det påpekas vidare att rätten till varvsrestitution eller motsvarande tullbefrielse kan upphöra inte bara genom att en vara förs bort från fartyg men också genom att vara förs bort från ponton eller mudderverk. Styrelsen påpekar också att en regel behövs om att för mycket erhållen restitution skall återbetalas.
Övriga tullförfattningsfrågor Gällande ordning, förslag och remissyttranden
Befrielsc från eller nedsättning av tull för skadade varor m. m.
Värdetull för en vara beräknas enligt 3 5 andra stycket tulltaxe- ringsförordningen på det pris varan skulle betinga vid en försäljning i öppna marknaden vid tiden för anmälan till förtullning. Det innebär att tullen för en vara som är skadad när den anmäls till förtullning skall beräknas på det pris som varan kan antas ha i skadat skick.
Vikttull och annan specifik tull utgår däremot i princip oberoende av varas skick och kvalitet. Om varan är skadad eller av undermålig kvalitet skall tull i princip ändå tas ut för den. I 7å tulltaxeringsför- ordningen föreskrivs emellertid att annan tull än värdetull kan få ned- sättas, om varan av tillfällighet skadats under transporten till införsel- orten eller efter ankomsten dit men innan varan anmälts till förtullning. Föreskriften gäller dock inte om varan skadats genom förskämning. Nedsättning får medges med belopp som svarar mot den minskning av värdet som skadan orsakat:
De sakkunniga föreslår inte någon egentlig ändring av bestämmelÄ serna om förtullning av skadade varor som är belagda med värdetull.
7 Riksdagen ]973. 1 mm!. Nr 187
Prop. 1973: 187 98
Förslaget innebär inte heller någon ändring i fråga om skadad vara, för vilken tull skall beräknas efter annan grund än värde. Tullen får då nedsättas med ett belopp som motsvarar minskningen av varans värde till följd av skadan. De sakkunnigas förslag innebär emellertid att tullnedsättning även kan medges om varan skadats genom förskäm- ning. Ofta kan det enligt de sakkunniga vara svårt att fastställa när en skada har inträffat. Redan med nuvarande förtullningsförfarande är det därför vanskligt att avgöra om hänsyn skall tas till skadan vid tullbe— läggningen. Bevissvårigheterna torde bli än större i ett renodlat deklara- tionssystem. Den omständigheten att bevisbördan vilar på den tullskyl- dige gör, enligt de sakkunniga, att förhållandena då varan anges till för- tullning bör kunna bli utslagsgivande även för hemtagna varor.
Någon särskild regel om befrielse från tull för varor som har för- störts föreslår inte de sakkunniga.
De sakkunniga ställer sig tveksamma till att överlåtelse till tullverket av en vara, som importören förfogat över, skulle medföra befrielse från avgifterna för den. I de fall sådan överlåtelse bör medföra avgifts- befrielse bör detta enligt de sakkunnigas mening ske genom att varan fritas från förtullning.
Kommerskollegiunz har intet att invända mot de sakkunnigas förslag att skada, som orsakats av förskämning, i fortsättningen skall kunna föranleda tullnedsättning, även om det inte förefaller kollegiet ute- slutet att vissa svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen. General- tullstyrelsen anser däremot inte att tullnedsättning bör medges för förskämningsskador. Styrelsen erinrar om att departementschefen i prop. 1960: 98 s. 61 inte ville tillstyrka att tullen nedsattes för skador som uppkommit genom förskämning med hänsyn bl.a. till svårigheterna att i efterhand konstatera när och i vilken utsträckning en förskämning inträtt. Styrelsen finner inte att den nya tullproceduren ger anledning att ändra bestämmelserna i detta hänseende. Vidare vänder sig styrelsen mot att skador, som drabbar vara fram till dess den anges till förtull- ning, utan undantag skulle medföra tullnedsättning. Det framhålls att en sådan ordning kommer att medföra betydligt större förmåner för hemtagare än för andra importörer, eftersom förtullningen för en hem- tagen vara i regel inträffar vid en betydligt senare tidpunkt än för en icke hemtagen. En hemtagare bör inte komma i ett bättre läge än en icke hemtagare därigenom att han skulle kunna göra avdrag i tullen för skador som uppkommit sedan han fått förfoga över varan.
Skall bevisbördan för när skada uppstått, såsom de sakkunniga ut- talat, vila på den tullskyldige finner Sjöassuradörernas förening det ange- läget att denne, i andra fall än vid hemtagning, bereds tillfälle att sna- rast möjligt föranstalta om besiktning. Föreningen hemställer därför att tullupplagsinnehavare åläggs att utan dröjsmål underrätta mottagaren
Prop. 1973; 187 99
då en importerad vara befinns vara skadad, förstörd eller uppvisa brist.
Tull- och skattefrihet för film
Positiva kopior av kinofilm är belagda med en tull av 4 kr. per 100 kg. Inom filmbranschen är endast kopieringsverksamheten tullskyddad. Det kan också nämnas att film för undervisnings-, vetenskapligt eller kultu- rellt ändamål, f. n. under vissa förutsättningar är tullfri enligt 85 17 tulltaxeringsförordningen och 34 5 4 mom. tulltaxeringskungörelsen.
De sakkunniga anför att filmutredningen i en bilaga till sitt betän- kande (SOU 1972: 9) har behandlat frågor om tull och mervärdeskatt vid viss införsel av bl. a. film. Där föreslås bl. a. tullfrihet för all slags film. De sakkunniga delar filmutredningens uppfattning i denna fråga och föreslår att tullfrihet enligt tulltaxan införs för all film.
Kommerskollegium hänvisar till att tullskyddet för film tillkommit för att skydda kopieringsverksamheten. Med hänsyn till den låga tull- satsen som motsvarar en tullineidens av cirka två procent och då dessutom större delen av denna import redan är eller genom marknads- arrangemangen i Västeuropa inom en nära framtid kommer att bli tullfri kan denna fråga i och för sig knappast anses vara särskilt stor. Enligt vad kollegiet inhämtat överväger man inom branschen att under- söka möjligheterna för ett förbättrat tullskydd. Det har emellertid ej varit möjligt för kollegiet att på den korta tid som stått till buds närmare penetrera tullskyddsbehovet. I ett sådant läge och med hänsyn till att man nu står inför en ny förhandlingsomgång på bl. a. tullområdet vill kollegiet ifrågasätta om en åtgärd av det slag som här föreslås bör ge- nomföras nu.
Skatteförfattningar
Gällande ordning
Flertalet indirekta skatter är avsedda att träffa omsättning eller kon- sumtion inom landet av skattepliktiga varor. För att skatterna inte skall påverka konkurrensförhållandena har det varit nödvändigt att beskatta vissa varor redan vid införseln. Detta har skett efter skilda metoder för olika typer av skatter. Mervärdeskatten tas alltid ut i samband med införsel av skattepliktiga varor oavsett vem som är importör (här bortses från vissa fall av skattefrihet som behandlas i fortsättningen). Genom mervärdeskattens avdragssystem undviks kumulativa skatteeffekter. För flertalet punktskatter gäller en annan ordning. Enligt denna skall vissa skattskyldiga registreras hos beskattningsmyndigheten — regelmäs-
Prop. 1973: 187 100
sigt riksskatteverket — och redovisa skatten dit även för importvaror. Tullmyndigheten har i dessa fall endast att lämna beskattningsmyndig- heten uppgift om införseln. När annan än registrerad importerar skat— tepliktiga varor tas skatten däremot ut av tullmyndigheten i samband med införseln.
I vissa skatteförfattningar har föreskrivits att skattskyldighet upp- kommer vid införsel till landet av skattepliktig vara och att den är skattskyldig som i tullhänseende är att anse som varuhavare. Regler uppbyggda efter detta system återfinns i bl. 3. förordningen (1968: 430, ändrad senast 1972: 558) om mervärdeskatt, förordningen (1960: 253, ändrad senast 1972: 378) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och re- klam samt förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpack- ningar.
Enligt andra skatteförfattningar gäller att skattskyldighet för annan än registrerad inträder när skattepliktig vara införs till landet. Skatt— skyldig är för dessa fall regelmässigt den för vars räkning införseln äger rum. Som exempel på författningar enligt detta mönster kan näm- nas förordningen (1956: 545, ändrad senast 1973: 14) ang. omsätt- ningsskatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1961: 394, ändrad senast 1972: 377) om tobaksskatt, förordningen (1.941: 251, ändrad se— nast 1.97]: 1230) om särskild varuskatt, förordningen (1961: 372, ändrad senast 1971: 252) om bensinskatt samt förordningen (1957: 262, ändrad senast 1971: 251) om allmän energiskatt.
I skatteförfattningarna föreskrivs i regel, att skatt vid införsel fast- ställs och uppbärs i den ordning som gäller för tull. Även vad som i övrigt är föreskrivet för tull gäller mestadels också för skatten.
I några skatteförfattningar har angetts, att generaltullstyrelsen är beskattningsmyndighet vid införsel av skattepliktig vara. Här kan an- märkas, att tullmyndighets beslut enligt förordningen om särskild varuskatt slutligt skall granskas av riksskatteverket, som kan verkställa korrigeringar av besluten.
Enligt lå förordningen (1960:396) om frihet från införselavgift i vissa fall (1 & ändrad senast 1970: 184) kan Kungl. Maj:t förordna att bl. a. skatt, som skulle ha erlagts till tullverket på grund av införseln, inte skall tas ut för vara som införs under sådana omständigheter att tullfrihet kan medges enligt 4 5, 65 1 mom. eller 8—12 åå tulltaxe- ringsförordningen.
Dessa tullfrihetsbestämmelser avser ett antal helt skilda fall. Bl.a. medges tullfrihet för varor till främmande beskickningar och konsulat samt internationella organisationer. Vidare kan tullfrihet medges för materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål, väl- f ärdsmateriel för sjömän och varor från utvecklingsländerna. Enligt 9 & medges tullfrihet vid egentlig gränstrafik. I 10 och 11 åå behandlas
Prop. 1973: 187 101
temporär tullfrihet för varor och transportmedel. I 4 5, 6 5 1 mom. och 12 5 finns bestämmelser om tullfrihet för emballage, för returvaror och för varor som förstörts. I flertalet fall har Kungl. Maj:t getts bemyn- digande att bestämma de närmare vnlkoren för tullfriheten. Dessa be- stämmelser finns i tulltaxeringskungörelsen.
Bestämmelserna om befrielse från skatt har nyligen setts över. Kungörelsen (1.970: 234) om frihet från införselavgift i vissa fall är en följd av denna översyn. Jämfört med vad som gällde tidigare har skattefriheten inskränkts genom kungörelsen. Skattefrihet medges såle- des ej för varor som blir tullfria enligt 8 5 23 tulltaxeringsförordning- en, dvs. varor från utvecklingsländerna (jämför dock 45 första stycket 2 förordningen om avgift på vissa dryckesförpackningar). Inte heller varor till undervisningsanstalter eller vetenskapliga institutioner blir. numera skattefria om de inte skänkts från utlandet eller köpts för medel som skänkts från utlandet.
Enligt 2 & förordningen om frihet från införselavgift i vissa fall med- ges restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts till tullverket vid införsel, efter samma regler som gäller för tullrestitution enligt 2, 5, 6 eller 6 a & tullrestitutionsförordningen. En förutsättning är att åter- bäring av beloppet inte kan medges i annan ordning. Denna inskränk— ning avser bl. a. mervärdeskatt, som skattskyldig kan dra av i sin redo- visning av sådan skatt.
I vissa fall får tullrestitution inte medges vid utförseln om samtidigt tullfrihet enligt EFTA—konventionen åtnjuts i importlandet. Sådan tull- frihet hindrar dock inte restitution av skatt.
Det bör anmärkas att restitution kan medges inte bara vid utförsel utan också vid vissa andra förfaranden (se avsnittet om restitution).
De sakkunniga
Någon ändring av de grundläggande principerna för uppbärandet av skatt i samband med import har de sakkunniga ej övervägt. De änd- ringar som föreslås är — med något undantag — föranledda av den nya tullproceduren.
Enligt tullagen innefattar tullskyldigheten också skyldighet att betala skatt som skall uppbäras av tullverket. Skatt tas härvid ut vid förtull- ningen. Tullskyldig —— och därmed också skattskyldig — är den som anger varan till förtullning. Om varan tas om hand med stöd av 3å andra stycket tullagen, blir hemtagaren tullskyldig. Vidare avser tull- lagens bestämmelser om tulltaxering, om— och eftertulltaxering, upp— börd och besvär m.m. inte bara tull utan också skatt som tullverket tar ut. .
De sakkunniga anser att skatteförfattningarna inte bör innehålla be- stämmelser om förhållanden som uttömmande regleras i tullagen. Här
Prop. 1973: 187 102
avses närmast frågor om beskattningsmyndighet, skattskyldighet, fast- ställelse och uppbörd av skatt, besvär mm. i samband med införsel.
Författningarna om indirekt beskattning bör därför enligt de sak- kunnigas mening innehålla bestämmelser om att skatt för skatteplik- tig vara som införs till landet _— eventuellt införs till landet av annan än den som är i särskild ordning registrerad _— skall betalas till tull- myndighet vid förtullningen och att tullagen gäller även i fråga om skatten. De sakkunniga har utarbetat förslag till sådana författnings- ändringar.
I fråga om flera punktskatter gäller att särskilt avdrag får göras för vara som utförts ur landet eller till svensk frihamn. Sådana trans- aktioner kan ibland också leda till återbetalning av skatt. De sakkun- niga har föreslagit att samma rättsverkningar i restitutionshänseende som följer av att en vara utförs ur landet skall inträda också om varan i stället förs till frihamn eller läggs upp på tullupplag för att utföras senare. Motsvarande bör, enligt de sakkunnigas mening, gälla även i fråga om beskattningen. De nya bestämmelserna omexportbutik anger inte att intagning i sådan butik skall jämställas med utförsel. Regler här- om bör därför tas in i bestämmelserna om mervärdeskatt, tobaksskatt och skatt på maltdrycker (starköl). På grund härav föreslås ändringar i ett flertal skatteförfattningar. Författningstexten har samtidigt jämkats för att anpassas till tullagens nomenklatur.
Enligt förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt skall riksskatte- verket slutligt granska tullmyndighetens skattebeslut och vidta de åtgärder granskningen föranleder. De sakkunniga ifrågasätter om denna ordning, som saknar motsvarighet i fråga om annan indirekt skatt, är sakligt motiverad. Från riksskatteverket har inhämtats att eftergransk— ningen endast sällan leder till någon åtgärd från verkets sida. Övervä- gande skäl talar för att tullmyndigheten blir helt ansvarig för beskatt- ningen i samband med import. En sådan ordning behöver inte hindra att riksskatteverkets större möjligheter till kontroll m. m. alltjämt ut- nyttjas. Om riksskatteverket underrättas om tullens skattebeslut, kan även dessa beslut omfattas av verkets revisioner. Iakttagelserna vid sådana revisioner bör delges generaltullstyrelsen, som får ta ställning till eventuella åtgärder.
Mot bakgrund härav föreslår de sakkunniga att de särskilda be- stämmelserna om riksskatteverkets granskning av tullmyndighetens skattebeslut utgår.
Tullagen reglerar uttömmande vad tulldeklaration skall innehålla. Generaltullstyrelsen får för särskilda fall föreskriva att uppgifter som behövs för förtullningen skall lämnas i annan ordning än genom de— klaration. Vidare kan styrelsen föreskriva vilka handlingar som skall bifogas tulldeklaration. Skatteförfattningarna bör därför inte innehålla
Prop. 1973: 187 103
detaljbestämmelser om deklarationer. De sakkunniga utgår från att generaltullstyrelsen meddelar sådana bestämmelser efter samråd med riksskatteverket.
Eftersom reglerna om undantag från uttagande av skatt i samband med införsel nyligen ändrats saknas enligt de sakkunnigas mening anledning att nu göra materiella ändringar i detta regelsystem. De föreslagna ändringarna har därför enbart redaktionell eller formell in- nebörd. Förslagen om tullfrihet i vissa fall för varor till vetenskap- liga institutioner eller undervisningsanstalter innebär bl. a. att sådana varor blir skattefria om de lånats från utlandet utan vederlag.
Remissyttrandena
De sakkunnigas förslag lämnas i stort sett utan erinran av remiss- instanserna. Riksskatteverket antar att de sakkunniga vid anpassningen av reglerna om beskattningen vid import till tullagens bestämmelser har utgått från att skatten inbegrips i annan införselavgift som skall betalas av den tullskyldige. För att missförstånd om vem som är skattskyldig vid importen skall undvikas bör det enligt riksskatteverkets uppfattning uttalas att skatter som tas ut vid förtullning anses som inför- selavgifter. Länsstyrelsen i Stockholms län betonar vikten av att skatte- friheten vid import inte blir av vidare omfattning än vid motsvarande omsättning inom landet.
Generalrullstyrelsen påpekar att skatt bör betalas under samma be- tingelser som enligt de sakkunnigas förslag skall gälla för tull. om varan —— sedan den lagts upp i frihamn eller på provianteringslager och där- med blivit att anse som utförd i restitutionshänseende —— åter tas från frihamnen eller lagret utan samband med utförsel. Styrelsen framhåller att något förslag till föreskrifter med sådan innebörd inte har lagts fram av de sakkunniga och förordar att de bestämmelser som de sakkunniga har föreslagit såvitt avscr tull, i tillämpliga delar får gälla även för skatt, dock inte för mervärdeskatt, som utgår efter andra grunder än övriga konsumtionsskatter. Det synes styrelsen lämpligt att dessa föreskrifter tas in i en särskild förordning. Styrelsen hänvisar därvid till de sakkunnigas förslag till förordning om frihet från inför- selavgift.
Vad avser förordningen om frihet från införselavgift anmärker kom- merskollegium att 1 & inte gäller i fråga om avgift på vissa dryckes— förpackningar. Detta framgår av förordningen om avgift på vissa dryckesförpackningar. Kollegiet vill ifrågasätta om inte detta också bör framgå av förordningen om frihet från införselavgift.
Prop. 1973: 187 104
Regleringsförfattningar
Gällande ordning
Införseln av varor till Sverige regleras genom ett stort antal författ- ningar. Regleringarna har kommit till av olika anledningar. Ofta är det varornas fysiska egenskaper, farlighet o.d. som lett till att införseln reglerats. I andra fall kan näringspolitiska skäl vara orsaken. Mera sällan innebär en reglering att en vara eller varor från ett visst land eller område inte alls får införas. Mestadels får de reglerade varorna in- föras på vissa villkor. Ibland gäller flera villkor för samma vara.
Införselvillkorcn föreskrivs i allmänhet av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av den myndighet som skall ha tillsynen över att resp. regleringsförfattning efterlevs (tillsynsmyndighcten,). För införsel av olika varor kan krävas t. ex. '
a) att införseltillstånd företes,
b) att intyg lämnas från myndighet i utlandet,
e) att varan kommer in till viss person (t. ex. den som har rätt att tillverka eller handla med sådan vara här i landet),
d.) att införseln sker över viss ort,
e) att varan undersöks innan den lossas eller frigörs från tullverkets befattning,
0 att varan hålls i karantän viss tid,
g) att bevis företes om att varan uppfyller vissa uppställda krav, 11) att varan är märkt på visst sätt,
i) att varan förs in till landet under viss tid. Tullmyndigheterna skall kontrollera att införselvillkoren är uppfyllda. I tullagstiftningcn finns f. n. inte någon allmänt tillämplig definition av uttrycket införsel till riket. I flertalet importregleringsförfattningar används emellertid detta uttryck.
Villkoren för införsel av varor finns angivna i skilda importregle- ringsförfattningar. Flera av dessa författningar innehåller dessutom bestämmelser om åtgärder som får vidtas med vara utan hinder av att införselvillkor—en inte iakttagits. Bland sådana åtgärder märks transite- ring, dvs. transport genom tullområdet eller mellan orter inom tull- området, och uppläggning på tullager eller i frihamn. Om reglerings— författningen saknar sådana bestämmelser får de varor som författ— ningen rör transiteras m.m. enligt föreskrifterna i förordningen (1924: 119) angående transitering av införselförbjudna varor m. m. (tran— siteringsförordningen, ändrad senast 1935: 252). Denna förordning av— scr varor som enligt särskild författning inte får införas till landet eller får införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tillstånd av myndighet eller under vissa villkor. Utan hinder av sådana föreskrifter får varorna enligt 1 5 första stycket transiteras eller eljest befordras under tullverkets kontroll eller läggas upp på tullager
Prop. 1973: 187 105
eller i frihamn. Har föreskrifterna meddelats med hänsyn till allmän . hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av alkoholmissbruk' eller djur— eller växtsjukdom eller har införselrätten förbehållits vissa personer eller sammanslutningar, får varan dock endast läggas upp i frihamn eller transporteras sjöledes mellan frihamn och utrikes ort eller annan frihamn.
De sakkunniga
I och med att tullproceduren ändras på väsentliga punkter måste ett stort antal regleringsförfattningar anpassas efter de nya procedurreg- lerna. Vid anpassningen har de sakkunniga förutsatt att rätten till så- dan godshantering, som skall gälla för varor i allmänhet, kan inskränkas för införselreglerade varor även i det nya tullförfarandet och att detta kan ske genom att förbud meddelas mot vissa hanteringsforrner till dess det visats att införselvillkoren har uppfyllts. Förbuden kan avse t. ex. hemtagning, förvaring på tullager eller i frihamn eller försändning inom landet.
I propositionen med förslag till tullag, m.m. utgick departementsche- fen från att principen skulle vara att möjligheten till hemtagning ej fick omfatta s.k. allmänfarliga varor, medan andra impertreglerade varor väl kunde tas om hand av hemtagaren men i övrigt vara under- kastade förfogandeförbud, tills importlicens eller annat tillstånd företetts (prop. 1972: 110 s. 43 och 44). De sakkunniga uttalar i anslutning här- till att de inte ansett sig böra dela in de införselreglerade varorna i all- mänfarliga och andra. De har i stället mera direkt undersökt hur de införselvillkor, som gäller när den nya tullproceduren skall börja tillämpas, skall anpassas till denna. De sakkunnigaanmärker att det får anses ligga i sakens natur att varor som inte får tas. om hand av hemtagare inte heller får läggas upp på tullkrcditlager hos honom innan införselvillkoren uppfyllts.
De sakkunniga som har inhämtat yttranden från berörda tillsynsmyn- dighcter har övervägt olika alternativ för att anpassa bestämmelserna i regleringsförfattningarna efter den nya tullagstiftningen. Det som ligger närmast till hands är att i resp. regleringsförfattning ange vilka former av hantering som kan tillåtas för de varor författningen avser. I regle- ringsförfattningarna bör nämligen i princip finnas samtliga bestämmel- ser som gäller de reglerade varuslagen. Vid en sådan lösning skulle emellertid författningarna komma att tyngas av många i stort sett lika- lydande bestämmelser. Det har därför ansetts lämpligare att samman- föra sådana bestämmelser som är gemensamma för olika reglerings- författningar efter mönster från transiteringsförordningen. Om bestäm- melser som avviker härifrån skall gälla för något varuslag bör de tas in i vederbörande regleringsförfattning. .
De gemensamma föreskrifterna blir alltså ett komplement till regle-
Prop. 1973: 187 106
ringsförfattningarna. De kan emellertid också sägas röra tillämpningen av tullagens föreskrift om att tullmyndigheten i samband med förtull- ning av en vara skall kontrollera att denna får införas. I de sakkunni- gas förslag har de gemensamma bestämmelserna'utformats som fyra nya paragrafer i tullstadgan. De gemensamma bestämmelserna är alltså avsedda att ersätta bestämmelserna i transiteringsförordningen, som bör upphävas. De undantagsbestämmelser i 1 & andra stycket förord- ningen, vilka meddelats med hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av alkoholmissbruk eller djur-' eller växtsjuk- dom, har dock ingen motsvarighet i förslaget till ändringar i tullstad- gan. Sådana bestämmelser föreslås i stället i regleringsförfattningarna. Härigenom torde tillämpningen av bestämmelserna bli enklare. Förslag läggs också fram till övriga nödvändiga ändringar i regleringsförfatt— ningarna.
Om annat inte sägs i regleringsförfattningarna bör de föreslagna ge- mensamma bestämmelserna (101—104 55) gälla såväl varor för vilka införselvillkoren inte uppfyllts som varor vilka är ovillkorligt införsel- förhjudna. När tullmyndighet konstaterat att vara får införas bör im— portören få förfoga fritt över den om inget annat hinder föreligger.
Efter förebild av 2 % tullagen nämns i den föreslagna 1.02 % de olika former av hantering som bör vara tillåtna för införselreglerade varor utan att införselvillkoren uppfyllts. Av 4 & tullagen finner de sakkun- niga framgå att vara anses införd i tullhänseende när den kommer till den första ”anloppsorten" i tullområdet. I 102 & 4 nämns att vara som avses i 1.01 & får återutföras. Detta gäller emellertid endast i den mån varan inte är underkastad exportreglering. Ibland regleras exporten i samma författning som importen (t. ex. i narkotikaförordningen, 1.962: 704). I andra fall sker det i en särskild författning. Sålunda regleras ut- förseln av bl. a. vapen i kungörelsen (1949: 614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel.
När en införselreglerad vara får tas om hand av hemtagare och för- varas hos denne under förfogandeförbud till dess införselvillkoren'upp- fyllts är det enligt de sakkunniga av särskilt intresse vilka förfoganden som förbudet skall omfatta. Enligt de sakkunnigas uppfattning behöver förbudet i allmänhet avse endast den fysiska hanteringen av varan. Ett förfogandeförbud kommer då normalt inte att hindra att varan säljs, förutsatt att den blir kvar i hemtagarens lokaler till dess införsel— villkoren uppfyllts. Förbudet bör inte heller hindra att varan transiteras, återutförs, förs till frihamn eller förvaras på tullager. Huruvida möj- ligheten att lägga varan på tullager i vissa fall bör inskränkas ytterligare så länge förfogandeförbud gäller är en fråga som de sakkunniga åter- kommer till.
Den föreslagna 103 % avser bl.a. varor som kommer in till landet men som inte får införas. Anledningen kan vara exempelvis att totalt
Prop. 1973: 187 107
införselförbud gäller för varuslaget eller att importören inte är be— hörig eller saknar införseltillstånd. I flera regleringsförfattningar finns f. n. bestämmelser om hur man skall förfara med dessa varor. Sålunda gäller för varor av vissa slag att de får överlåtas till någon som är be- hörig att införa dem eller att de får återutföras inom viss tid. För dessa fall gäller vidare att varorna hemfaller till kronan om överlåtelse eller utförsel inte sker. Ej sällan föreskrivs att tillsynsmyndigheten be- stämmer hur det skall förfaras med vara som hemfallit åt kronan. Så- dana föreskrifter bör enligt de sakkunnigas mening utgå ur reglerings- författningarna.
En vara som importören inte får föra in bör enligt de sakkunnigas mening få återutföras utan särskild föreskrift därom, såvida inte också utförseln av varan är reglerad. Likaledes bör den utan särskild föreskrift kunna överlåtas till någon som är behörig att föra in varor av samma slag. Föreskriften om återutförsel i 103 & tjänar främst syftet att ange den tid inom vilken återutförsel skall ske. Om ingen åtgärd vidtas med varan inom denna tid bör tillsynsmyndigheten få bestämma vad som skall ske med varan. Myndigheten bör kunna medge att vara återut- förs även efter den bestämda tiden.
Beträffande vissa varor, såsom vapen (35 ä 2 mom. vapenförord- ningen) och rusdryeker (86 5 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordning- en), har de sakkunniga inte funnit skäl föreslå ändring av gällande bestämmelser utom i fråga om tidsfristen för återutförsel.
[ 104 & har bestämmelser om försäljning genom tullmyndighets för- sorg tagits in. De motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 2 & transite- ringsförordningen. Enligt förslaget skall dock tillsynsmyndigheten ha rätt att bestämma vad som skall göras med vara som inte kan säljas.
De sakkunniga har bedömt att bestämmelser som innebär att varan inte får lossas ur transportmedel innan vissa åtgärder vidtagits eller att varan får lossas bara på viss ort inte behöver ändras i materiellt hän— seende på grund av det nya förfarandet.
För vissa varor gäller som enda införselvillkor att importören är be— hörig (t. ex. att handla med eller tillverka explosiva varor, gifter eller läkemedel). Om en sådan importör är hemtagare bör hemtagningstill- stånd kunna meddelas för varor av det slag behörigheten avser, när im- portören företett bevis om behörigheten hos tullmyndigheten.
Om hemtagningsförbud gäller för införselreglerad vara eller om sådan vara införs av någon som inte är hemtagare kommer ibland problemet upp om hur varan skall hanteras till dess att införselvillkoren uppfyllts. Vara som införs skall läggas på tullupplag om den inte tullklareras ome- delbart. För många varor är det dessutom föreskrivet eller av annan an- ledning nödvändigt eller lämpligt att de här i landet förvaras i lokaler av viss beskaffenhet (brandsäkra utrymmen, kylutrymmen etc.). De sak- kunniga erinrar om regeln att den som har tullupplag i princip är skyl-
Prop. 1973: 187 108
dig att ta emot oförtullade varor för förvaring (se 30 & tullstadgan) och finner det vara uppenbart att inte varje upplagshållare kan åläggas att skaffa lokaler som uppfyller fordringarna i alla dessa hänseenden. Vissa upplagshållare torde dock kunna åläggas att inrätta lokaler som lämpar sig för lagring av varuslag för vilket särskilda förvaringsregler gäller. Det torde också bli möjligt att godkänna vissa speciallokaler som tull- upplag. I första hand bör dock övervägas om det för särskilda varuslag är möjligt att dispensera från förvaringsreglerna under den kortare tid (högst 30 dagar) som förvaring på tullupplag blir aktuell. Går inte det kan det behöva föreskrivas att varan skall transporteras till tullupplag med godkänt förvaringsutrymme, eventuellt på annan ort. Ansvaret för att lämpliga lagerlokaler finns tillgängliga bör i första hand ligga på vederbörande importör.
Varor för vilka särskilda regler gäller för hanteringen inom landet torde i regel importeras av någon som normalt använder eller säljer sådana varor. I annat fall skall importören ha tillsynsmyndighetens särskilda tillstånd att föra in varan. I tillståndet anges de villkor som skall uppfyllas innan varan får föras in. Även denna kategori impor— törer bör få ta hem den införda varan till egna lokaler så snart in- förseltillståndet visats upp. Om varan skall undersökas eller kontrol- leras på annat sätt bör detta i allmänhet kunna ske i importörens lo- kaler. I så fall bör förfogandeförbud gälla till dess kontrollen skett.
Tillsynsmyndigheten kan, framhåller de sakkunniga, behöva före- skriva vad som skall ske med importreglerad vara när den inte tas om hand av behörig importör omedelbart efter införseln. Detta kan bli aktuellt bl. a. i de fall då en vara, som får införas bara efter särskilt tillstånd, kommer in till landet utan att tillstånd har meddelats. För sådana fall kan det övervägas om tullverket skall vara skyldigt att an- mäla förhållandet för tillsynsmyndigheten. För särskilt farliga varor får, uttalar de sakkunniga, kanske övervägas om lossning skall förbjudas när införseltillstånd inte finns.
De sakkunniga framhåller att det i förarbetena till tullagen har förut- satts att hemtagare som för in varor som är importreglerade enbart av handelspolitiska skäl skall få ta hem varorna men inte förfoga vidare över dem förrän införselvillkoren har iakttagits. Det har vidare utta— lats att omfattningen av ett sådant förfogandeförbud skall bestämmas av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, av berörda myndigheter (prop. 19721110 s. 44). Den ordningen skulle göra det möjligt att an- passa bestämmelserna till erfarenheter som vunnits vid tillämpningen. Kommerskollegium har i sitt remissvar till de sakkunniga anfört att övervägande skäl talar för att förvaring på tullkrcditlager av sådana varor inte bör tillåtas förrän kontroll skett av att varan får införas eller att särskilt medgivande lämnats av kollegiet. De sakkunniga har förståelse för att ett förfogandeförbud i vissa fall behöver göras särskilt
Prop. 1973: 187 109
kvalificerat. Vederbörande tillsynsmyndighct bör få bemyndigande att om det behövs inskränka importörens rätt att hantera varan. Förslagen till ändringar i regleringsförfattningarna har utformats i överensstäm- melse härmed.
Den nya tullproceduren innebär inte några ändringar av betydelse vid utförsel. I de författningar som reglerar utförseln föreslår de sak— kunniga därför i stort sett endast redaktionella ändringar, bl. a. änd- ringar då det gäller hänvisningar till nya författningar.
Rcmissyltmndeim
Rcmissinstanserna godtar i allmänhet de sakkunnigas förslag att så— dana bestämmelser som är gemensamma för olika regleringsförfattningar sammanförs och att speciellabestämmelser tas in i vederbörande reg- leringsförfattning. Även i övrigt har de sakkunnigas förslag till an- passning av regleringsförfattningarna i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Generaltullstyrelsen har i och för sig ingen erinran mot att de ge- mensamma föreskrifterna om hanteringen av vara som är underkas- tad särskild reglering vid införseln sammanförs till en och samma för- fattning. Styrelsen anser emellertid att dessa föreskrifter är att betrakta som materiella bestämmelser. Bestämmelserna bör därför inte tas in i tullstadgan utan i stället i en särskild förordning om hantering av inför- selreglerade varor. Denna förordning kan enligt styrelsens mening i hu- vudsak utformas i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till ändring av tullstadgan.
Beträffande den föreslagna 1025 tullstadgan anför produkt/controll- nämnden att förvaring av införselreglerade hälso- och miljöfarliga va- ror på tullupplag eller tullager bör föregås av anmälan till länsstyrelsen och yrkesinspektionen. Begreppet införsel (import) är f. n. enligt vad som framgår av betänkandet något oskarpt i konturerna. Inte heller i - förslaget till ny text synes man kunna avgöra exakt när införsel får an- ses äga rum. Från säkerhetssynpunkt är det därför väsentligt att olika hanteringsmoment ses frikopplade från införselbegreppet och att det vid tillämpningen inte råder minsta tvekan om att varor som hanteras innan- för landets gränser skall följa de speciella hanteringsföreskrifter som kan finnas beträffande t. ex. transport, förvaring och förstöring —— obe- landsvägstransport föreligger för viss farlig vara till följd av special- författning skulle härav enligt den föreslagna 102 & tullstadgan följa att transport över huvud taget inte blir aktuell. Under sådana förutsätt- ningar vill produktkontrollnämnden inte motsätta sig att 102 5 med un- dantag av medgivandet för hemtagare att taga hand om vara görs till- lämplig på gift och analogt på PCB.
Även kommerskollegimn godtar förslaget i 102 %. Kollegiet förutsät-
Prop. 1973: 187 110
ter emellertid att tillsynsmyndighetens rätt att göra ytterligare inskränk- ningar kan tolkas så att det gerkollegiet möjlighet till även andra in- skränkningar än undantag för förvaring på tullkrcditlager, när särskilda kontrollsvårigheter eller andra särskilda omständigheter gör det påkallat. Som exempel anges hemtagningsförbud och utsträckning av förfogande- förbudet efter hemtagning till ett vidare varuområde än det som är im- portreglerat. Vad beträffar rätten till återutförsel och transitering genom landet bör enligt kollegiets mening särskilt anges i 102 & tullstadgan att särskilt tillstånd enligt exportregleringsförfattning kan erfordras för en sådan hantering. Även genera]!ullsryrelsen. anser att ett sådant förtyd- ligande behövs.
Generaltullstyrelsen finner det angeläget att flertalet varuslag kan bli föremål för hemtagning. När förbud häremot föreskrivs bör tillsyns- myndigheten som regel ha möjlighet att medge undantag. Tillsynsmyn- dighcten kan därvid föreskriva särskilda villkor för förvaringen hos hemtagaren, t. ex. att varan skall förvaras under tullmyndighetens lås eller i särskilt utrymme. Styrelsen föreslår att sådan rätt införs bl. a. i förordningen (1949: 341) om explosiva varor, strålskyddslagen (1958: 110) samt i förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetall— arbeten. Beträffande varor som avses i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat bör enligt gene— raltullstyrelsens mening hemtagning generellt kunna medges. De in- skränkningar som följer av den föreslagna förordningen om hantering av införselreglerade varor måste dock iakttas. Tillsynsmyndigheten bör kunna föreskriva inskränkning i denna rätt beträffande särskilda varu— slag.
När det gäller förbud för hemtagare att förfoga över varor som är underkastade importförbud av handelspolitisk natur återkommer Sve- riges grossistförblmd m. fl. till vad tidigare anförts vid förarbetena till tullagen (jfr prop. 1972: 110 s. 41). Förfogandeförbud och förhands- kontroll av licensinnehav anses inte nödvändigt med hänsyn till de synnerligen starka reaktioner, som hemtagaren kan förvänta om han överträder gällande licensbestämmelser. Förutom straff enligt särskilda bestämmelser löper han också risk att få sitt hemtagningstillstånd in- draget och fortsättningsvis bli vägrad importlicenser. Förbundet anser därför att de föreslagna bestämmelserna om förfogandeförbud i till- lämpliga delar bör utgå.
I fråga om hanteringen av hälso— och miljöfarliga varor framhåller naturvårdsverket att de nya förfarandereglerna kan medföra ökade ris- ker vid hanteringen. Med vissa ytterligare föreskrifter såvitt gäller an- ordnande av tullager och tullupplag bör riskerna dock kunna minska. Av betydelse är härvid särskilt att svensk miljöskyddslagstiftning, inbe- gripet lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, gäller överallt
Prop. 1973: 187 . 111
inom landets gränser och således även där tullmyndighet meddelar före- skrifter av olika slag. De föreslagna nya reglerna i tullstadgan skulle, såvitt gäller bestämmelserna om hälso- och miljöfarliga varor, med- föra en ändring i sak som uppenbarligen ej åsyftats. Till följd av uttryc- ket tillsynsmyndighet i de föreslagna 103 och 104 55 tullstadgan skulle befogenheten att fatta beslut om ifrågavarande importreglerade varor tas bort från produktkontrollnämnden, som ej är tillsynsmyndighet men som nu har motsvarande befogenhet enligt 11 & kungörelsen (1973: 334) om hälso— och miljöfarliga varor. Naturvårdsverket ser för sin del ej nå- gon olägenhet i att man genom bestämmelser i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor såsom hittills uttömmande reglerar förfarandet beträffande varor som införts utan att gällande införselbcstämmelser iakttagits. Om man likväl skulle föredra att i tullstadgan införa generella bestämmelser av nu ifrågavarande slag måste i" 11 å i den nyssnämnda kungörelsen särskilt anges-att befogenhet som enligt 103 och 104 55 tullstadgan ankommer på tillsynsmyndighet på förevarande område i stället skall gälla produktkontrollnämnden. Som naturvårdsverket fram- hållit i yttrande till tullagstiftningssakkunniga är det av olika skäl an- geläget att införsel av djur och växter sker under noggrann kontroll. Naturvårdsverket förutsätter att detta skall kunna uppnås bl, a. genom ett nära samarbete mellan tullmyndigheterna och naturvårdsverket. Såvitt avser narkotika framhåller socialstyrelsen att import och ex- port i detalj regleras genom internationella överenskommelser, i första hand genom 1961 års allmänna narkotikakonvention, som Sverige ratificerat. Nal'kotikaförordningen (1962: 704, ändrad senast 1970: 210) och socialstyrelsens tillämpningskungörelsc till denna är utformade helt i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Enl-igt dessa förut- sätts, att narkotika blir föremål för tullbehandl-ing vid införsel och att av socialstyrelsen godkänd importör därvid uppvisar av styrelsen utfärdat införselccr-tifikat för det aktuella varupartiet. Om importören får rätt att ta hand om och förfoga över varan utan hinder av att den ej för- tullats, betyder detta ett avsteg från en internationell överenskommelse som Sverige och ett 80-tal andra länder biträtt. Socialstyrelsen anser sig därför ej kunna acceptera den föreslagna ändring-en. I förslaget 'till änd- ring i tullstadgan, 102 5 3, föreskrivs vidare att vara som avses i 101 & får förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Narkotikaförordningens 4 & föreslås bli upphävd. Därigenom skulle den bestämmelse utgå som innebär att socialstyrelsen bestämmer hur man förfar med egendom som tillfallit kronan. Socialstyrelsen an- ser att styrelsen även i fortsättningen bör tillfrågas i sådana fall. Enligt 7 & narkotikastrafflagen (1968: 64) gäller samma bestämmelse för narko— tika som tagits i beslag. Som skäl för bibehållande av denna ordning även i fråga om narkotika som tullmyndighet tar om hand, framhålls bl. a. att socialstyrelsen i de statistiska uppgifter, som varje år skall in-
Prop. 1973: 187 112
lämnas till FN:s generalsekreterare i Geneve, skall ange de mängder narkotika som förstörts. I vissa fall kan det vara önskvärt att en vara som är av intresse för forskning och vetenskapligt ändamål ej förstörs. Motsvarande bestämmelse finns även i läkemedelsförordningen och sty- relsen anser att även denna bestämmelse bör äga fortsatt giltighet.
Generaltullstyrelsen konstaterar att de sakkunnigas förslag innebär, att narkotika utan hinder av .importförbudet skall kunna förvaras på tullupplag eller tullager "eller i frihamn, vilket i princip gäller redan nu. Nyheten i förslaget, fortsätter styrelsen. hänger samman med de änd- rad-e förhållanden under vilka gods skall kunna förvaras på tullupplag och tullager. När den nya tullproceduren genomförts kommer som regel godsvården inte att ombesörjas av tullverket utan av enskilda godsvår- dare. Godset kommer inte som f. n. attförvaras under tullverkets lås. Med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade med narkotika är det angeläget att förvaringen på berörda lager regleras närmare. Ge- neraltullstyrelsen föreslår därför att styrelsen efter samråd med social- styrelsen får utfärda föreskrifter beträffande förvaring av narkotika på tullupplag och tullager samt i frihamn.
De sakkunnigas tanke att vissa tullupplagshål-lare skull-e åläggas att inrätta tullupplag som lämpar sig för lagring av varuslag för vilket gäller särskilda förvaringsregler "avvisas av generaltullstyrelsen. Upplags— hållaren måste i så fall få. täckning för de extra kostnader som är förena- de med ett sådant åliggande. Styrelsen anser i likhet med de sakkunniga att ansvaret för att lämpliga förvaringslokaler finns att tillgå i första hand skall ligga på vederbörande importör. Kan importören inte anvisa något tullupplag som uppfyller de särskilda krav på förvaring som kan gälla för viss vara bör förvaringsfrågan kunna lösas genom inrättande av tillfälligt tullupplag, där lämpliga förva-ringslokaler finns, eller ge- nom a-tt importören får förvara varan i egna lokaler under tullmyndig- heten-s lås. Styrelsen framhåller i detta sammanhang att särskilda regler gäller för förvaring av vissa varor enligt lagen (1973: 329) om hälso— och miljöfarliga varor. Dessa regler tord-e i och för sig vara tillämpliga på vara som förvaras på tullupplag eller tullager elle-r i frihamn. Enligt 4 & nämnda lag äger Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medge undantag från lagens tillämpning i fråga om viss hantering eller import. Vidare gäller enligt 20 & kungörelsen om hälso— och miljöfarliga varor att produktkontrollnämnden får meddela be- stämmelser om förvaring av gift eller vådligt ämne om förvaringen inte sker på apotek. Det är enligt generaltullstyrelsen angeläget att man vid utformningen av de närmare föreskrifter som kan komma att gälla för förvaring av gift eller vådligt ämne beaktar de särskilda för— hållanden som kommer att gälla vid förvaring avsådant ämne på tull— upplag eller tullager eller i frihamn.
Statens jardbruksnämnd föreslår att ändringar och tillägg görs på
Prop. 1973: 187 113
ett par punkter i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område. Enligt 14 & jordbruksregleringsför- ordningen kan avgifter tas ut då vara förs in i riket och förtullas och enligt 18 & kan avgifter tas ut då vara förs ut ur riket, Enligt de sak- kunnigas förslag skall förtullning i vissa fall ske även i andra fall än vid införsel. Nämnden finner det därför angeläget att jordbruksreglerings- förordningen kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att ta ut avgift vid sådan förtullning. När det gäller införselavgifter kom- mer avgiftsplikt då att inträda när varan passerar frihamnsgräns eller tas ut från tullupplag. Det synes nämnden lämpligt att samma regler till- lämpas även i fråga om utförselavgifter. Nämnden föreslår därför att en kompletterande bestämmelse härom införs i jordbruksregleringsför- ordningen. Eftersom 20 % tullagen reglerar frågan om ränta på oguldna införselavgifter, föreslår nämnden också att bestämmelserna om ränta i jordbruksregleringsförordningen begränsas till att avse endast de avgifter som inte uppbärs av tullverket enligt tullagen.
Departementsehefen
Med de förslag som nu läggs fram fullföljs den allmänna översyn av tullagstiftningen som inleddes med förra årets beslut om en ny tullag (1973: 670). Denna översyn har bl. a.- till syfte att anpassa lagstiftning- en till nya marknadsförhållanden och modern varuhantering. Tullagen möjliggör en omfattande reform av själva tullförfarandet. Därigenom införs bl. a. ett enkelt hemtagningsförfarande och ett system med pri- vat godsvård. En väsentlig nyhet är Oekså 'att importgodset skall tull— taxeras med ledning av deklaration. De nu aktuella förslagen innebär en anpassning av den övriga tullagstiftningen till de nya procedurreg— lerna men också en allmän överarbetning' av de berörda författningar— na. De centrala bcstämmclserna om uttagande av tull, om tullfrihet och om restitution sammanförs till en författning. en tullförordning.
Författningsförslagcn som bygger på tullagstiftningssakkunnigas be- tänkande omfattar förutom den nämnda tullförordningen också änd- . ringar i en rad specialförfattningar. Betänkandet har i huvudsak till- styrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag anser att betänkandet kan läggas till grund för ny lagstiftning.
Den nya tullförordningen inleds enligt de sakkunnigas förslag med de nuvarande bemyndigandena för Kungl. Maj:t att förordna om uttagan— deav särskild tullavgift, antidumping- och utjäm— nin g s t U 11 och om a v v i k e l s e r från annars gällande tullbe- stämmelser på grund av EFTA-konventionen, Sve- riges avtal med EG och åtaganden om tullpreferenscr till utvecklingsländerna. De nya bestämmelserna ansluter sig i allt väsentligt till vad som nu gäller. Den viktigaste ändringen in"—
8 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 187
Prop. 1973: 1.87 114
nebär att bemyndigandena att förordna om särskild tullavgift, antidum- ping- och utjämningstull skall 'få gälla utan tidsbegränsning. I likhet med remissinstanserna har jag ingenting att erinra mot förslagen i denna del. Vad beträffar frågan om restitution av särskild tullavgift, antidum— ping- och utjämningstull, finner jag liksom de sakkunniga att denna bör avgöras när det blir aktuellt att införa sådan avgift.
De sakkunnigas utformning av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medge tullfrihet för sådana varuslag som inte tillverkas in 0 m la n d et har föranlett mer delade meningar. Bemyndigandet tillskapades emedan det inte ansågs vare sig möjligt eller" lämpligt att i den tulltaxa som tillkom år 1958 införa tullfrihet för alla varuslag som inte tillverkas inom landet. En sådan ordning skulle, menade man, både ha skapat stora tillämpningssvårighcter och ha berett industrin problem vid ändringar i tillverkningsprogrammen. Senare ändrades be- stämmelserna så att bcmyndigandet kom att omfatta förordnande om tullfrihet inte blott för hela varuslag utan även för särskilda importfall. Tullfrihet skulle kunna komma i fråga dels när det inte var tulltekniskt möjligt att klart avgränsa det åsyftade varuslagct även om övriga vill- kor för tullfrihet var tillgodosedda, dels när utredningen var tidskrävan- de och importcn ägde rum innan tullfrihetsfrågan hunnit slutbehand- las. Det betonades att de allmänna riktlinjer som tidigare gällt för di- spensregeln i övrigt skulle vara oförändrade.
De sakkunniga föreslår nu att beslut om särskilda importfall skall kunna fattas av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium, om ämbetsverken är ense om beslutet. I annat fall skall ärendet över- lämnas till Kungl. Maj:t. Några remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Generaltullstyrelsen motsätter sig emellertid för sin del att beslutande- rätten delegeras. Kommerskollegium hävdar att en delegation måste om- fatta alla ärenden om tullfrihet enligt 13 & tulltaxeringsförordningen (1960: 391), icke endast dem som berörs av de sakkunnigas förslag.
För egen del vill jag erinra om att övervägandena i alla här avsedda ärenden i princip inte skiljer sig från de allmänna bedömningar som görs vid utformningen av tulltaxan. Åtskilliga andra omständigheter än att ett varuslag inte är föremål för tillverkning inom landet måste be- aktas, inte minst frågor av näringspolitisk och handelspolitisk art. Då det gäller ärenden om tullfrihet för särskilda importfall måste den grundläggande frågan först utredas om varan tillverkas inom landet. Om så inte är fallet skall i första hand ett generellt medgivande läm- nas. Endast om tulltekniska definitionssvårigheter föreligger eller om varan importerats innan tullfrihetsfrågan prövats blir det fråga om ett beslut i det särskilda fallet. I praktiken torde det vara svårt att i för- väg avskilja de ärenden — f.ö. relativt fåtaliga — som enligt de sak- kunnigas förslag skulle avgöras av förvaltningsmyndighcterna. Båda typerna av ärenden skall, som redan sagts, bedömas utifrån samma
Prop. 1973: 187 115
principer. Med hänsyn till vad jag här anfört har jag, även om förhål— landena i flera hänseenden ändrats sedan institutet infördes, kommit till den uppfattningen att den nuvarande ordningen inte bör ändras.
De nuvarande bestämmelserna om tu l 1 v ä r (1 e är baserade på en internationell konvention. Grundprinciperna fastslås i tulltaxeringsför- ordningen (1.960: 391) medan övriga bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslår nu att tullvärdebestämmelserna i fortsätt- ningen i princip skall meddelas av Kungl. Maj:t, självfallet på grundval av konventionen. Förslaget, som närmast är av författningsteknisk natur, har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag biträder detsamma.
De sakkunnigas förslag till bestämmelser om tullfr i h et för va- ror av olika slag eller avsedda för olika ändamål överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande regler i den nuvarande tulltaxeringsförord- ningens 5 och 8 55. De ändringar som föreslås är av måttlig omfatt- ning eller har redaktionell karaktär. Förslagen har mött erinringar från remissinstansernas sida endast på ett fåtal punkter. Jag inskränker mig till att beröra endast dessa fall.
Försvarets materielverk anser att tullfriheten för delar till vapen och ammunition för militärt bruk bör utökas till att omfatta hela vapensys- tem och delar härtill oavsett om delarna kan utnyttjas för annat ända- mål. Denna fråga behandlades i anslutning till att tullfriheten för delar till vapen och ammunition infördes år 1963 efter framställning av ge- neraltullstyrelsen (se prop. 1963: 128, BeU 1963: 39, rskr 1963: 162). Tullfriheten för delarna sammanhänger med att vapen och ammunition för militärt bruk är tullfria. Dela-r och komponenter som ingår i hela va- pensystem är däremot i stor utsträckning tullbelagda och inte alltid an- passade speciellt för militärt bruk. Jag är inte beredd att tillstyrka en ut- vidgning av tullfriheten bl. a. med hänsyn till att detta skulle innebära att tullskyddet i viss mån försvagas för delar och komponenter till va- pensystem med ett allmänt användningsområde och dessutom skulle medföra tulltekniska problem.
Sveriges redareförening hävdar för sin del att sjöfarten bör få åtnjuta tullfrihet för bl. a. hamnutrustning i samma utsträckning som luftfarten i fråga om markutrustning m.m. för flygfält. Beträffande tullfriheten för luftfartens del bör emellertid vissa speciella förhållanden beaktas. Den är sålunda föranledd av en konvention av den 7 december 1944 om internationell civil luftfart. Någon motsvarande överenskommelse när det gäller tullfrihet för sjöfartsutrustning föreligger inte. Den luftfartsut- rustning som omfattas av tullfriheten är vidare speciellt avpassad för sitt ändamål. Sådan materiel som har ett mer allmänt användningsområde är sålunda inte tullfri. Hamnutrustning är mer sällan konstruerad för användning endast i hamnarna. En tullfrihet för sådan utrustning skulle skapa avgränsningsproblem och medföra kontrollsvårigheter för tull-
Prop. 1973: 187 116
myndigheterna. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå Redareför- eningens önskemål.
Generaltullstyrelsen framför några förslag till ändring och tillägg av mindre omfattning. Bl.a. föreslår styrelsen att tullfrihet skall kunna medges för hålkort, band och annat medium med registrerade data för statistikmaskiner eller datorer. Styrelsen ifrågasätter också om inte en särskild regel om uttagande av ränta bör införas för det fall att tullfrihet för vara med viss användning upphör.
Jag anser att de sakkunnigas förslag till tullfrihet som motsvarar reg- lerna i tulltaxeringsförordningens 5 och 8 55 bör genomföras med en- dast de ändringar och tillägg som generaltullstyrelsen föreslår. Med hänsyn till att en översyn pågår av bestäm-melserna om ränta och rest- avgift på skatt och andra avgifter, inklusive tull (jfr SOU 1973: 33), föreslår jag ej nu någon sådan regel om ränta som generaltullstyrelsen ifrågasatt.
När det gäller reglerna om tullfrihet för varor som införs i s.k. e g e n tl i g g r ä n str & fik, dvs. för varor som införs av befolk- ningen i gränstrakterna mot Finland och Norge, föreslår de sakkunni— ga inte någon ändring i sak. Detsamma gäller bestämmelserna om tull- frihet och tullncdsättning vid återinförsel av svenska el- ler i Sverige förtullade varor.
En remissinstans hemställer emellertid att tullfrihet införs för import av reservdelar i vissa fall. Det kan, framhålls det, visa sig fördelaktigare att reparera en vara här i landet med användande av reservdelar som har beställts från leverantören än att återsända varan till denne för reparation.
Om en vara vid förtullningen visar sig vara skadad skall hänsyn i regel tas till skadan när tullvärdet bestäms. Om reservdelar som är av- sedda att användas vid reparation av skadan därefter införs och förtul— las finns det enligt min mening i allmänhet inte skäl att medge tullfri- het för dessa reservdelar. Annorlunda kan det förhålla sig om en skada eller brist upptäcks sedan varan förtullats och använts här en viss tid. Jag anser därför att regler bör tillskapas som medger att varan åter- ställs i avtalsenligt skick med hjälp av importerade reservdelar eller till- behör utan extra tullkostnader. Detta kan uppnås genom att tullfrihet eller tullnedsättning medges för de importerade reservdelarna eller till- behören på sådant sätt att tullsatsen för dessa inte överstiger den tull— sats som tillämpades för den vara som delarna eller tillbehören är av- sedda för. Dct torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforder- liga närmare föreskrifter.
Jag'föreslår att de nuvarande reglerna om tullfrihet för gränstrafiken och vid återinförsel med nyss nämnda ändring överförs till den nya tullförordningen.
Prop. 1973:187 117
I fråga om egentligt e m b a l l a g e innebär utredningsförslaget ingen saklig ändring. När det gäller containers och andra transporttck- niska hjälpmedel föreslås den ändringen att Kungl. Maj:t i fortsätt- ningen skall få meddela de närmare bestämmelserna om tullfrihet. Jag tillstyrker förslagen som inte mött erinringar vid remissbehandlingen.
T e m p 0 r ä r tu l l fr i h e t kan medges för transportmedel och andra särskilt angivna slag av varor som skall användas tillfälligt i lan- det oeh sedan återutföras. De sakkunniga föreslår ändringar endast på ett fåtal punkter. Kungl. Maj:t eller tullmyndighet skall kunna medge temporär tullfrihet även i andra fall än dem som anges i tullförord- ningen, om särskilda skäl föreligger. Vidare föreslås vissa mindre änd- ringar avseende delar, tillbehör och material till transportmedel. Re- missinstanserna har inte haft något att erinra mot dessa förslag. Gene- raltullstyrelsen föreslår ytterligare ett par smärre utvidgningar av möj- ligheterna att medge temporär tullfrihet. Jag biträder de sakkunnigas och generaltullstyrelsens förslag.
1" detta sammanhang har berörts en fråga om tullbehandlingen av cis- ternvagnar. Denna fråga utreds f.n. i annan ordning och jag tar därför inte upp den här.
Om en vara som innehas med temporär tullfrihet inte utförs i tid eller används i strid mot villkoren för tullfriheten skall varan enligt utred- ningsförslaget förtullas. Det föreslås också att tullagens bestämmelser om särskild avgift skall få motsvarande tillämpning för den händelse tull inte kan tas ut. I anslutning till regeln om förtullning vill generaltullsty- relsen ha ett tillägg varav framgår att varan i stället för att utföras ur landet kan föras till frihamn för senare utförsel.
Huvudregeln i 2 & tullagen är att vara som införs till tullområdet skall förtullas. Enligt samma paragraf får dock vara innehas med temporär tullfrihet utan att förtullas. Vara behöver inte heller förtullas, om den förvaras i frihamn eller på tullupplag eller tullager. Härav följer enligt min mening att någon särskild bestämmelse ej behöver intas i tullför- ordningen vare sig om att varan skall förtullas om tiden för den tempo- rära tullfriheten har löpt ut eller om att förtullning ej skall ske om varan föres till frihamn eller lägges upp på tullupplag eller tullager. I tullför- ordningen bör emellertid upptas bestämmelser om att vara som innehas med temporär tullfrihet i princip skall förtullas, om den används i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten, samt regler om särskild avgift i fall då varan gått förlorad eller tull eller annan införselavgift eljest inte kan tas ut av varan.
Tull r e s t i t u tio n lämnas f.n. i form av allmän industrirestitu- tion, varvs- och flygindustrirestitution, handelsrestitution, särskild och reducerad restitution. Tull som erlagts när varan infördes kan restitueras antingen när varan återutförs (handelsrestitution, särskild och reducerad
Prop. 1973: 187 118
restitution), när en vara utförs som tillverkats, reparerats c. d. med an- vändande av hit infört material (allmän industrirestitution) eller när den införda varan använts vid byggande av fartyg eller flygplan eller liknande arbeten (varvs- och flygindustrirestitution).
När det gäller allmän industrirestitution, varvsindustri- och flygin- dustrirestitution som i förslaget benämns in d u s t r i r e s t i t u t i o n, varvsrestitution och flygrestitution föreslår de sak- kunniga att bestämmelserna om sådan restitution överförs till tullförord- ningen med vissa smärre jämkningar, Jag tillstyrker förslaget. Sålunda bör varvs— och flygrestitution kunna medges så snart den införda varan använts vid byggande, reparation mm. av fartyg eller luftfartyg. Tid- punkten då arbetet har slutförts skall alltså inte som f.n. behöva av- vaktas. Även om ägare av luftfartyg inte driver verkstadsrörelse bör han i fortsättningen kunna få flygrestitution. Restitution bör också kunna medges vid tillverkning, reparation m.m. av delar och tillbehör till luft- fartyg.
H a n d e l 5 r e sti tu t i en kan medges den som utför varor ur lan- det som han tidigare importerat, om utförseln sker i samband med för- säljning. Ett villkor för restitution är f. n. att varorna inte återsänds till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprung- iige säljarens ombud i annat land. Enligt förslaget får restitution medges i samband med försäljning till annan än producenten eller leverantören eller ombud för någon av dem, även om köparen finns i produktions- eller inköpslandet. Remissinsta-nserna har ej haft något att erinra mot förslaget. Också jag kan godta det.
S ä r s kil (1 r e sti tu ti o n kan medges endast i vissa klart definie- rade fall eller då synnerliga skäl eljest föreligger.
Möjligheten att få särskild restitution bör enligt de sakkunniga kunna utvidgas. Den enda inskränkningcn av betydelse skulle bli att varan inte har använts här i landet annat än i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning eller som kunnat med- föra tcmporär tullfrihet. Av remissinstanserna är det endast riksskatte- verket som motsätter sig den föreslagna utvidgningen. Verkets invänd- ning mot förslaget sammanhänger med att rätten till restitution skulle vidgas, inte bara när det gäller tull, utan också när det gäller sådan skatt som uppbärs vid import. Härigenom kan vissa olikheter i beskattningen komma att uppstå mellan inhemska och importerade varor. .
Enligt min mening kan vissa. skäl anföras som talar emot en utvidg- ning av rätten till restitution i enlighet med vad de sakkunniga föreslår. Jag vill särskilt peka på det förhållandet att restitution skall kunna åt- njutas även för varor som utbjudits till försäljning här i landet. Detta kan innebära olikheter i konkurrensvillkoren mellan inhemska och im- porterade varor. Med hänsyn till de betydande kontrollsvårigheter som en i detalj reglerad begränsning i rätten till särskild restitution innebär
Prop. 1973: 187 119
för tullverket finner jag emellertid inte anledning att undanta andra va- ror från särskild restitution av tull än sådana som har använts här i ri- ket. När det gäller skatter kan konkurrensolikheterna —— som riksskatte- verket anför —— dock bli större. Jag är därför inte beredd att föreslå att möjligheten till återbetalning av sådana skatter utsträcks lika långt som då det gäller särskild restitution av tull. Jag förordar-därför att Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela föreskrifter om restitution av skatt i samband med särskild restitution av tull. Dessa föreskrifter bör i hu- vudsak ansluta sig till nu gällande regler.
För varor som endast tillfälligt har använts här i landet och därefter återutförs kan medges r e d u e e r a (1 r e s t i t u t i o n. Detta gäller för rullande järnvägsmateriel jämte ersättningsdelar och för materiel som skall användas för tekniska och andra ändamål. Även för maskiner, apparater och instrument jämte delar kan reducerad restitution medges i vissa situationer, t. ex. när varan inte är i avtalsenligt skick men an- vänds tills ny leverans hinner ske. Restitutionsbeloppet motsvarar erlagd tull med ett procentuellt avdrag.
De sakkunniga föreslår att reducerad restitution skall kunna medges för alla slags varor utom sådana som har kort förslitningstid. Kungl. Maj:t föreslås få bemyndigande att närmare besluta om vilka varor som här avses. Generaltullstyrelsen och kommerskollegium anser emellertid att rätten till reducerad restitution bör begränsas till att omfatta investe- ringsvaror som transportmedel, maskiner och instrument med delar och tillbehör sam-t materiel för anläggningsarbeten och liknande. För kon- sumtionsvaror borde reducerad restitution däremot ej komma i fråga. Jag ansluter mig till de båda remissinstansernas uppfattning och har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t att begränsa restitutionsrätten till investeringsvaror.
Om särskild restitution inte kan medges för en vara. trots att den inte har använts bör som generaltullstyrelsen påpekat reducerad restitution kunna åtnjutas i stället. Detta kan inträffa t. ex. om den tidsfrist som gäller för särskild restitution har löpt ut. Föreslagna bestämmelser om re- ducerad restitution bör därför jämkas. Det har vidare ifrågasatts om re- ducerad restitution skall kunna medges för vara som sålts i detaljhan- deln. Det får enligt min mening ankomma på Kungl. Maj:t att för- ordna om undantag i restitutionsrätten i dessa och andra hänseenden. såvida det visar sig behövligt, liksom att meddela föreskrifter om beräk- ningen av restitutionsbeloppen.
För att allmän industrirestitution, varvs- eller flygindustrirestitution eller handelsrestitution skall få åtnjutas krävs 't'ill stå n d. -I likhet med de sakkunniga anser jag att kravet på tillstånd bör finnas även i fortsättningen. '
Ett villkor för restitution är att den som begär restitution har infört varan och själv utför samma eller motsvarande vara. Vid in- eller utför-
Prop. 1973: 187 120
seln får dock speditör eller annat ombud användas. Vidare kan två eller flera företag, som tillverkar varor i samarbete, få tillstånd till de olika formerna av industrirestitution i samarbete (samarbetstillstånd). När det gäller nu nämnda regler om de restitutionsberättigade 5 U b j e k t e n föreslår de sakkunniga endast den ändringen att samar- betstillstånd skall kunna förekomma även vid handelsrestitution. I likhet med remissinstanserna tillstyrker jag förslaget. Såvitt avser särskild och reducerad restitution bör emellertid, som generaltullstyrelsen föreslagit, exportörcn kunna få restitution, även om han inte importerat varan i frå- ga. I övrigt bör endast redaktionella ändringar göras i nu förevarande bestämmelser.
De restitutionsberättigade objekten. Allmän indu- stri-, varvs- och flygindustrirestitution kan i viss utsträckning medges även om det inte kan visas att den använda varan verkligen importerats. Detta betyder att varor av svenskt eller okänt ursprung i viss omfattning kan användas för det restitutionsberättigade arbetet (s.k. blandningstill- stånd). Det krävs dock att en motsvarande mängd av samma slags va- ror tidigare har importerats. De sakkunniga föreslår att reglerna ändras så att blandningsrätt skall kunna komma i fråga även vid handelsrestitu- tion. Remissinstanserna har inte motsatt sig förslaget. Också jag tillstyr— ker det. De närmare villkoren för blandningsrätten torde kunna bestäm- mas av Kungl. Maj:t.
Den som har tillstånd till någon form av industrirestitution kan f. n. få befrielse från skyldighet att betala tull tills restitutionsfrågan prövats (t U 1 1 k r e d i t). De sakkunniga föreslår att även den som har tillstånd till handelsrestitution skall kunna få sådan befrielse. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Jag tillstyrker det. Det kan nämnas att frågan om säkerhet vid tullkredit numera regleras i 19 % tullagen varför någon föreskrift därom inte behövs i tullförordningen.
U t f ö r s e l m. rn. De sakkunniga föreslår att vara, som lagts upp på tullupplag för att utföras senare, i restitutionshänseende skall behandlas på samma sätt som om den utförts till utrikes ort. Någon möjlighet att få återbetalning av tull genom uppläggning av gods på tullager har hit- tills inte funnits. Bland remissinstanserna är meningarna delade. För egen del kan jag inte biträda förslaget främst med hänsyn till vad gene— raltullstyrelsen anfört om att kraven på tullkontroll skulle öka väsentligt, om förslaget genomfördes.
Enligt nu gällande bestämmelser kan restitution av tull och vissa skat- ter åtnjutas i samband med att vara förs till frihamn. Frihamnarna jämställs således med utländsk ort. Detta har medfört att frihamnarna utnyttjats för ett slags fiktiv utförsel, varvid tull och skatt på sådana rå- varor, halvfabrikat m. ni. som ingår i varan har återbetalats. Den färdiga varan har därefter återinförts mot erläggande av för sådan vara fö— reskriven tull och skatt. En sådan ut- och införsel har lönat sig om den
Prop. 1973: 187 121
färdiga varan varit tull- eller skattefri eller belagd med låg tull eller skatt, medan avgiftsbelastningen på ingående material varit hög.
De sakkunniga föreslår att möjligheterna att på detta sätt lyfta av ett s.k. negativt tullskydd undanröjs. Kommerskollegium, riksskatteverket och riksrevisionsverket biträder förslaget, medan däremot praktiskt taget alla näringslivsorganisationer vill ha möjligheten kvar.
För egen del anser jag att ett s.k. negativt tullskydd måste bedömas ur flera olika synvinklar, varvid exempelvis behovet av tullskydd för råvaror, halvfabrikat m.m. samt konkurrensförhållanden på den in- hemska marknaden bör beaktas.
Vad först angår det fallet att en punktskatt eller tull tas bort eller . sänks kan det löna sig för berörda företag att föra ut varor till frihamn och utverka restitution av den tull och skatt som utgått för varorna. I och för sig kan det vara motiverat att tillåta en sådan trafik, främst för att möjliggöra konkurrens på lika villkor med varor som införts efter det att ändringen gjorts. Det är emellertid att märka att när det gäller ändringar av punktskatter det kan uppkomma en annan konkurrenssned- vridning just genom att man tillåter en avlyftning, nämligen mellan im- porterade och inhemska varor. Jag är därför inte beredd att föreslå generella regler för avlyftning av tullar och skatter i samband med sänkningar av dessa. Frågan aktualiseras främst vid mera betydande skattesänkningar och bör bedömas från fall till fall i samband därmed.
När det sedan gäller avlyftande av negativt tullskydd i andra fall vill jag erinra om att frågan generellt sett får allt mindre betydelse i och med att en allt större del av importen blir tullfri genom EFTA- och EG- avtalen. För vissa varor, främst sådana som importeras från s.k. låg- prisländer, är tullarna dock fortfarande av väsentlig betydelse. Möjlig- heter att lyfta av negativt tullskydd kan här innebära en fördel för till- verkare nära frihamnar i konkurrensen med dem som har större avstånd till dessa. Liknande inverkan har de växlande avstånden mellan till- verkningsort och utrikes ort. Det torde dock inte annat än i undantags— fall vara lönsamt att föra ut varor till utlandet för att lyfta av ett nega- tivt tullskydd. Jag vill vidare erinra om att en avlyftning av ett negativt tullskydd minskar det tullskydd som åsyftas enligt tulltaxan för halvfabri- kat och andra material. Bestämmelserna i den föreslagna tullförordning- ens 9 & samt reglerna om varvs- och flygrestitution är ägnade att un- danröja negativa tullskydd för vissa industrigrenar. I den mån konkur- renssnedvridningar eller andra mer betydande nackdelar visar sig före- ligga på grund av relationerna mellan tullarna för färdigvaror och tullarna på material inom andra industrigrenar får författningsändringar övervägas. Jag tillstyrker sålunda de sakkunnigas förslag att avskaffa möjligheten att lyfta av negativt tullskydd genom _att föra vara till fri— hamn. Vad jag här föreslagit bör beaktas i de tillämpningsföreskrifter som utfärdas av Kungl. Maj:t.
Prop. 1973: 187 122
Vad beträffar restitutionsbcstämmelserna i övrigt bör endast några mindre ändringar göras med hänsyn till påpekanden som gjorts vid re- missbehandlingen. Generaltullstyrelsen påpekar att en bestämmelse be- hövs om skyldighet att återbetala för mycket erhållen restitution. En sådan bestämmelse bör tas in i tillämpningsföreskrifterna.
Är vara för vilken tullen skall beräknas efter värde s k a (1 a d när den anges till förtullning, gäller att tullen skall beräknas på det pris varan kan antas ha i skadat skick. Om den skadade varan är belagd med vikt- tull eller annan specifik tull får tullen nedsättas, om varan av tillfällig- het har skadats under transporten till införselorten eller därefter men in- nan den har angetts till förtullning. Har varan skadats före transportens början kan nedsättning alltså inte medges. Skada genom förskämning kan inte medföra nedsättning av specifik tull. De sakkunniga föreslår att tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för vara som är skadad när den anges till förtullning. Detta skulle gälla även förskämningsskador. Generaltullstyrelsen anser emellertid att ned- sättning inte bör medges för sådana skador och inte heller för skador som drabbar varor, sedan varorna. har tagits om hand av hemtagare men innan de har angetts till förtullning.
För egen del vill jag framhålla att det främsta skälet till att tullned- sättning nu inte medges för förskämningsskador är att en bestämmelse om nedsättning på grund av sådana skador skulle vara svår att tillämpa i praktiken. Det skulle sålunda ofta vara svårt att avgöra om sådan skada verkligen föreligger eller om varan endast får anses ha sämre kvalitet, i vilket senare fall tullnedsättning ej kommer i fråga. Vidare torde det vara svårt att fastslå i vilken utsträckning en förskämning in— trätt förc eller efter det att varan avsänts (jfr prop. "1.960: 98 s. 62). Av i huvudsak de skäl jag anfört i nyssnämnda proposition vill jag inte tillstyrka att förskänmingsskador får beaktas vid tulltaxeringen.
När det gäller varor som har skadats sedan hemtagare tagit hand om dem men innan de har angetts till förtullning är att beakta att hemta- garen i princip får förfoga fritt över varorna. Enligt min mening bör hänsyn därför tas endast till skador som drabbar'sådana varor innan de anmälts till hemtagning.
Vid remissbehandlingen har framförts ett önskemål om att innehavare av tullupplag skall åläggas att underrätta varumottagaren om skada eller brist. Vid tullagens tillkomst anförde-jag att förhållandet mellan gods-' vårdsföretagen och importörerna bör regleras av gängse civilrättsliga reg— ler, låt vara att godsvården skall utövas under tullverkets överinseende (jfr prop. 1972:110 5. 46). I överensstämmelse härmed anser jag att godsvårdsföretagen inte bör åläggas någon underrättelseplikt. Det kan inte uteslutas att en sådan generell föreskrift skulle bli alltför betung— ande för godsvårdsföretagen. Givetvis föreligger det inget hinder mot att
Prop. 1973: 187 123
godsvårdama frivilligt åtar sig att underrätta varumottagaren om skada eller brist.
T ull fr ih e t f ö r fi l m. De sakkunniga föreslår tullfrihet för po- sitiva kopior av kinofilm, som är den enda film som inte är tullfri. Jag är inte beredd att i detta sammanhang föreslå en sådan tullfrihet.
Den tullskyldige skall enligt 5 5 första stycket tullagen förutom tull erlägga annan införselavgift som uppbärs av tullverket. Med införselav- gift avses bl. a. mervärdeskatt och annan indirekt skatt. I huvudsak gäl- ler vad som föreskrivits om tull också för dessa skatter. De sakkunnigas förslag till ändringar i s k a t t e f ö r f a t t nin g a rn a är i huvud- sak av formell natur och har främst till syfte att anpassa bestämmel- serna efter tullagen. Såvitt avser förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar innebär emellertid de sakkunnigas förslag den ändringen att sådan avgift, i motsats till vad som gäller f.n., kan utgå på varor från utvecklingsländerna. Ändringen har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag tillstyrker förslaget i denna del. I övrigt bör förslagen genomföras, sedan ett par påpekanden av remiss- instanserna beaktats.
V id import och export av varor blir, vid sidan av tull- och skatteför— fattningar, ett stort antal bestämmelser i andra författningar också till- lämpliga. Dessa bestämmelser har tillkommit av olika skäl, t. ex. hälso- cller miljövårdsskäl eller av hänsyn till allmän säkerhet. Näringspoli- tiska skäl kan också ha medfört att imp o rtc n a v e n v a r a reg l erats. De avsedda varorna får —— om särskilda bestämmelser inte föreskriver annat _— transiteras eller i annan ordning befordras under tullverkets kontroll eller läggas upp på tullager eller i frihamn utan hinder av att villkoren för införsel inte är uppfyllda. Detta regleras f.n. i förordningen (1924: 119) angående transitering av införselför- bjudna varor m. m.
De sakkunniga har i sina förslag anpassat de nyss nämnda specialbe— stämmelsema till den nya tullproceduren. Bestämmelser som motsvarar transiteringsförordningcn har därvid tagits upp i tullstadgan. Vid re-- missbehandlingen har de sakkunnigas förslag i huvudsak tillstyrkts. Även jag kan i stort sett godta förslagen. De bestämmelser som skall motsvara transiteringsförordningen bör dock tas in i en särskild lag."
I förslaget till 1 & i denna lag sägs att bestämmelserna gäller, om annat ej föreskrivits, för vara som enligt särskild författning ej får in- föras hit och vara för vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt. Vad beträffar uttrycket införsel kan anmärkas-att- detta knap- past kan ges en exakt bestämning som är giltig för alla situationer. Detta torde dock ej behöva vålla större svårigheter vid tillämpningen.
Prop. 1973: 187 124
Även om det vid förtullning ligger närmast till hands att betrakta varan som införd först när den kommit till en tullplats, torde det inte finnas något som hindrar att en införselreglerad vara anses införd så snart den kommit in i tullområdet, dvs. Sveriges landområde, sjöterritorium och luftrummet däröver.
Enligt den föreslagna 2 5 i lagen får införselreglerad vara läggas upp på tullupplag, tullager eller i frihamn. Om det för en sådan vara föreskrivs att den måste förvaras i lokaler av viss beskaffenhet (brand- säkra utrymmen, kylutrymmen c. d.) får det ankomma på importören att svara för att varan förvaras på föreskrivet sätt, t. ex. genom att anlita tullupplag som uppfyller kraven. Jag anser liksom generaltullstyrelsen att man inte bör ålägga vissa tullupplagshållare att inrätta behövliga speciallokaler.
] överensstämmelse med vad jag anfört i propositionen om den nya tullagen bör hemtagare i princip få ta hand om införselreglerade varor på villkor att dessa förvaras i oförändrat skick tills tullmyndighet med- delat att hinder för vidare förfogande inte föreligger. Med anledning av påpekanden från remissinstanserna bör den omfattning i vilken hemta— gare enligt de sakkunnigas förslag bör få ta hand om sådana varor jäm- kas något. Sålunda bör tillsynsmyndigheten kunna medge hemtagning av varor som avses i förordningen (1949: 341) om explosiva varor och strålskyddslagen (1958: 1.10). Varor som avses i förordningen (1956: "328) om kontroll å ädelmetallarbeten bör däremot inte som en remiss- instans föreslagit få tagas hem. Chefen för industridepartementet avser att i ett förslag till riksdagen om ny lag om handel med ädelmetall- arbeten återkomma i frågan. För varor som regleras genom förordning- en (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga prepa— rat och förordningen (1921: 5811) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett bör hemtagningsrätt kunna medges generellt. Tillsynsmyndigheten bör dock givetvis kunna begränsa rätten att han— tera vara som omfattas av dessa förordningar. I fråga om narkotika bör inte som de sakkunniga föreslagit hemtagning kunna ske. Tillämpnings— området för den föreslagna lagen om transport, förvaring och förstö- ring av införselreglerade varor, m. m. bör också begränsas i. ett par hän- seenden, bl. a. när det gäller förstöring av narkotika.
Vapenförordningen (1949: 340) tillhör de författningar som enligt förslaget anpassas till den nya tullproceduren. Kungl. Maj:t har emel— lertid iproposition den 28 september 1973 (nr 166) föreslagit att vapen- förordningen fr. o. m. den 1 juli 1974 skall ersättas med en ny vapenlag. I förslaget till vapenlag har de synpunkter som ligger bakom ändring- arna i vapenförordningen kunnat delvis beaktas. För att vapenlagen skall helt anpassas till den nya tullproceduren framläggs nu även för— slag till ändring i denna lag. Ändringen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1974.
Prop. 1973: 187 125
Övergångsbestämmelser m.m. Genom bestämmelse i tullagen träder denna i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. I av- vaktan på den översyn som nu har skett framlades inte några förslag till övergångsbestämmelser i anslutning till tullagen. Som jag i annat sam- manhang nämnt avser jag att låta såväl tullagen som tullförordningen och hithörande följdlagstiftning träda i kraft den 1 januari 1974, sam- tidigt som tullverkets nya organisation införs. De författningar som ersätts av den nya lagstiftningen torde upphävas genom en särskild lag. Dessa författningar är förordningen (1907: 30 s. 1) angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehand- lingen av varor, avsedda att till riket införas, förordningen (1912: 298) om provianteringsfrilager, förordningen (1924:119) angående transite- ring av införselförbjudna varor rn. m., förordningen (1928: 124) angå- ende förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket, förordningen (1929: 307) angående tullrestitution, frihamnsförordning- en (1935: 250), förordningen (1955: 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införs eller disponeras av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, tulltaxeringsförord- ningen (1960: 391), förordningen (1961: 54) om försäljning av Obeskat- tade varor på tullflygplats, förordningen (1969: 274) om antidumping— oeh utjämningstull, förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa fall. Äldre bestämmelser bör dock gälla även efter den 1 januari 1974 i fråga om vara som anmälts till förtullning eller för vilken tem- porär tullfrihet medgivits före nämnda datum. Särskilda övergångsbe- stämmelser bör också meddelas när det gäller förfarandet vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket, förhandsupplysning och tullrestitution. Som tidigare nämnts kommer rätten att använda oförtullade varor i frihamn i princip att upphöra. För vara som förts till frihamn före den 1 januari 1974 och skall användas där stadigvarande bör dock —- som de sakkunniga föreslagit — tullfrihet få åtnjutas, så länge varan är kvar i frihamnen. Nuvarande rätt att bedriva partihandel med rusdrycker i frihamn torde böra ersättas av tillstånd att inneha provianteringslager inom frihamnsområdet. I sistnämnda. hänseende torde särskild föreskrift dock ej behöva meddelas.
Enligt 45 & tullagen anförs besvär över generaltullstyrelsens beslut hos kammarrätt, när besvären avser fastställelse av tull eller annan införsel- avgift (med visst undantag) och andra i paragrafen uppräknade frågor. I övriga frågor skall besvär anföras hos Kungl. Maj:t. Till de besvärs— frågor som det sålunda ankommer på kammarrätt att pröva torde läggas ett par frågor som regleras i förslaget till tullförordning, nämligen frå— gor angående temporär tullfrihet och restitution av tull och annan in— förselavgift, härunder inbegripet tillstånd till restitution. Samtidigt torde besvär som rör varucertifikat enligt EG-avtalen och EFTA-konventio— nen böra tillfogas.
Prop. 1973: 187 126
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till ]. tullförordning, 2. lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., 3. förordning om frihet från införselavgift, 4. lag om upphävande av viss tullagstiftning, 5. lag om ändring i tullagen (1973: 670), 6. förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920), 7. förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde- skatt, 8. förordning om ändring i förordningen (1956:545) angående om- sättningsskatt å motorfordon i vissa fall, 9. förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, 10. förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaks- skatt, ]1. förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt, 12. förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjäm- ningsskatt å vissa varor, 13. förordning om ändring i förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, 14. förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, 15. förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensin- skatt, 16. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt, 17. förordning om ändring-i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, 18. kungörelse om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521), 19. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av tek- nisk sprit och alkoholhaltiga preparat, 20. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159), 21. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmel— ser om prisreglering på jordbrukets område, 22. lag om ändring i förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, 23. lag om ändring i förordningen (1952: 320) om prisregleringsav- gift för fisk m.m.,
Prop. 1973: 187 127
24. lag om ändring i förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.,
25. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,
26. lag om ändring i strålskyddslagen (1.958: 110), 27. lag om ändring i förordningen (1.939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,
28. lag om ändring i vapenlagen (1973: 000), 29. kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264), 30. kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten,
31. kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa hc- stämmelser om injektionssprutor och kanyler,
32. kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva varor, ,
"3.7. kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701), 34. kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704), 35. kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340), 36. kungörelse om ändring i förordningen (1.959: 312) om förbud mot
.)
innehav av vissa stiletter m. rn.
Samråd har ägt rum med chefen för jordbruksdepartementct vid upp- rättande av förslagen under 21—25, med chefen för socialdepartemen- tet av förslagen under 26, 31, 33—34, med chefen för industrideparte- mentet av förslagen under 30, 32, med chefen för justitiedepartementet av förslagen under 28, 35—36 och med chefen för handelsdepartemen- tet av förslag under 27.
Specialmotivering Förslaget till tullförordning Inledande bestämmelser (1—6 55 )
Tullförordningcn inleds med bestämmelser om tulltaxans tillämplig- het, och föreskrifter med vissa bemyndiganden för Kungl. Maj:t att in- föra tullar och förordna om tullfrihet och avvikelser i vissa fall från .. tullförordningen och tulltaxan. Vidare upptas en bestämmelse om beräk- ning av varas tullvärde och tullvikt.
1 5
I paragrafen sägs att tull vid förtullning utgår enligt tulltaxan, om an- nat ej föreskrivs. Bestämmelsen motsvarar en föreskrift som nu finns bland de allmänna bestämmelserna i tulltaxan.
Prop. 1973: 187 123
Zoch 3 55
Dessa paragrafer innehåller bemyndiganden för Kungl. Maj:t att för- ordna om särskild tullavgift, antidumping— och utjämningstull och över- ensstämmer, bortsett från redaktionella ändringar, med nuvarande före- skrifter i förordningen om särskild tullavgift i vissa fall och förord- ningen om antidumping— och utjämningstull. Som tidigare framhållits föreligger dock den skillnaden att bemyndigandena ej längre avses vara tidsbegränsade.
4 %
Till denna paragraf har överförts bestämmelserna i 16 5 första stycket tulltaxeringsförordningen och 135 första stycket tullrestitutionsförord- ningen, enligt vilka Kungl. Maj:t kan förordna om de avvikelser från dessa förordningar och tulltaxan som föranleds av Sveriges medlemskap i EFTA och avtalen med EG. Vidare överflyttas från 8 5 23 tulltaxe- ringsförordningen Kungl. Maj:ts rätt att förordna om avvikelser från tulltaxan för varor från utvecklingsländerna. Förslaget innebär dock den ändringen att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att medge såväl tullfrihet som tullnedsättning.
5.3
Frånsett redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med 13 & tulltaxeringsförordningen.
6 %
Enligt denna paragraf skall varas tullvärde bestämmas efter dess nor- malpris. Medan nuvarande 3 & tulltaxeringsförordningen innehåller när- mare föreskrifter om hur normalpriset skall beräknas, anges i denna paragraf endast att detta beräknas enligt Kungl. Maj:ts närmare före- skrifter på grundval av den konvention angående varors tullvärde som Sverige har anslutit sig till. Paragrafen innehåller också liksom 3 & tull- taxeringsförordningen en föreskrift om fastställande av varas vikt.
Tullfrihet m. m. (7—14 55)
I denna avdelning tas först upp vissa fall av obligatorisk tullfrihet, därefter sådana fall där tullfrihet eller tullnedsättning medges på de vill— kor Kungl. Maj:t bestämmer och slutligen de fall där tullfrihet eller tullnedsättning kan medges men där det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma i vilken omfattning detta skall medges.
7 % Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 85 1—3 tulltaxeringsförord- ningen om tullfrihet för sådan vara som förtullas för medlem av ko-
Prop. 1973: 187 129
nungahuset, främmande stats beskicknings- och konsulatspersonal, samt för internationella organisationer och personal knuten härtill. Bestäm- melserna har överförts utan ändring i sak.
8 5
[ förevarande paragraf upptas de fall av tullfrihet som nu regleras i 8 % 5, 8, 10, 11, 15, 19 och 20 tulltaxeringsförordningen samt härutöver en föreskrift som motsvarar den del av 8 5 14 enligt vilken tullfrihet medges för varuprov, mönster och modeller som har obetydligt han- delsvärde eller endast är avsedda att visa varas beskaffenhet eller an- vändning. Paragrafen avslutas med en punkt om tullfrihet för vara som är avsedd för provning av flygsäkerhetsmateriel. Sådan tullfrihet" har hittills medgivits av Kungl. Maj:t med stöd av 5 5 1 mom. f) tulltaxe- ringsförordningen (se 185 1 mom. andra stycket tulltaxeringskungörel- sen; tullbefrielse motsvarande 5 5 1 mom. f) i övrigt reglerad genom de nya bestämmelserna om restitution). Med undantag för den bestämmelse (punkt 7) som motsvarar 85 15 tulltaxeringsförordningen har endast gjorts redaktionella ändringar. Punkt 7 gäller luftfartsutrustning. Tull- friheten har utvidgats till att omfatta inte bara sådan utrustning och ma— teriel som förtullas för lufttrafikföretag eller luftfartsmyndigheten utan även utrustning och materiel som förtullas för annan förvaltning för all— män flygplats. Vidare utvidgas tullfriheten till att gälla även delar och tillbehör.
9 och 1055
Huvuddelen av bestämmelserna i 5 & tulltaxeringsförordningen om ' tullfrihet eller tullnedsättning för varor med viss användning har utan ändring i sak upptagits i dessa båda paragrafer. Nuvarande föreskrifter 'om tullbefrielse för varvs- och flygmateriel (5 5 1 mom. e och [) saknar dock motsvarighet i denna paragraf. Befrielse från tull för sådan mate— ricl har med visst undantag (jfr föregående paragraf) reglerats genom restitutionsbestämmelserna.
11 %
Kungl. Maj:t kan enligt förevarande paragraf medge tullfrihet för så- dana varor som nu är upptagna i 8 $ 6, 7,. 12,. 13, 14 (såvitt avser film och trycksaker om varor och tjänster som erbjuds från utlandet), 16— 18, 21, 22 och 24. I punkt 3 som motsvarar 8 5 13 har tillagts vara som lånas utan vederlag från utlandet och i punkt 8 som motsvarar 8 5 21 vara som skall användas vid' evenemang som liknar utställning eller mässa och ordnas för att främja försäljningen av utländsk vara. Enligt den nuvarande bestämmelseni 8 5 21" har tullfrihet kunnat medges en- dast om varan skall utdelas eller förbrukas vid utställning eller mässa.
Prop. 1973: 187 130
Paragrafen avslutas med en punkt som saknar motsvarighet i nu gäl- lande bestämmelser. Tullfrihet kan enligt denna punkt medges för hål— kort, hålrcmsa, magnetband och annat medium med registrerade data.
12 & Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t medge tullfrihet för vara som införs i egentlig gränstrafik. Paragrafen motsvarar 9 & tulltaxeringsför- ordningen.
135
Denna paragraf innehåller bestämmelser om tullfrihet eller tullned- sättning vid återinförsel av varor som tidigare har förtullats eller som helt eller delvis har svenskt ursprung. Motsvarande bestämmelser finns nu i 6 & tulltaxeringsförordningen. Förevarande bestämmelser skiljer sig dock från de tidigare genom att vissa detaljföreskrifter om hur tullned- sättning skall beräknas m.m. ej ingår i paragrafen. Det ankommer i stället på Kungl. Maj:t att meddela motsvarande tillämpningsföreskrif- ter. Vidare innehåller paragrafen en ny regel som medger tullnedsätt- ning för del eller tillbehör som utgör ersättningsleverans när vara ej stämt överens med vad som får anses avtalat.
145
Första stycket handlar om tulltaxering av emballage och motsvarar i sak 45 1 mom. tulltaxeringsförordningen. Enligt andra stycket kan Kungl. Maj:t medge tullfrihet för container och annat emballage, last— pall, annat hjälpmedel samt tillbehör och delar därtill för transport, last- ning, lossning eller annan hantering av gods. Det kan särskilt anmärkas att sådant hjälpmedel kan innefatta bl. a. lastflak. Bestämmelsen innebär större möjligheter än enligt 4å 2, 4 och 5 mom. tulltaxeringsförord- ningen att medge temporär tullfrihet. Som en följd av de ändrade be— stämmelserna om frihamn är en bestämmelse som motsvarar 3 mom. obehövlig. '
Temporär tullfrihet (15 OCh 16 55) 15 5
I denna paragraf finns bestämmelser öm temporär tullfrihet som mot— svarar 10 och 11 åå tulltaxeringsförordningen. Rätten till temporär tull- frihet har vidgats i vad avser delar, tillbehör och material till transport- medel liksom beträffande vara som införs för att användas vid avprov- ning av exportvara. Härutöver kan temporär tullfrihet i fortsättningen komma i fråga för djur som införs för veterinärmedicinsk behandling. Kungl. Maj:t eller tullmyndighet skall dessutom kunna medge temporär tullfrihet i andra fallän dem som specificerats i paragrafen, om sär- skilda skäl föreligger.
Prop. 1973: 187 . 131
165
Bestämmelserna motsvarar delvis 12 & tulltaxeringsförordningen. Enligt bestämmelserna skall vara som innehas med temporär tullfrihet i princip förtullas om varan används i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten (om förtullning i annat fall då temporär tullfrihet upp— hör, se den allmänna motiveringen). Paragrafen innehåller också regler om uttagande av särskild avgift för vara som innehafts med temporär tullfrihet.
Tullresfitution (17—2255)
Tullförordningens 17 & motsvaras av 1—3, 3 a och 5 åå tullrestitu- tionsförordningen, 18 5 av 6 och 6a åå tullrestitutionsförordningen samt 19—22 %% i stort sett'av övriga paragrafer i tullrestitutionsförord- ningen. En betydande del av tullrestitutionsförordningens detaljbestäm- melser har inte tagits med i" tullförordningen. Det förutsätts att Kungl. Maj:t meddelar motsvarande föreskrifter. Utöver vad som anförts i den allmänna motiveringen kan här påpekas följande. 1 17 5 första stycket 2 som handlar om varvsrestitution används uttrycket produktionsan- läggning för egentlig varvsverksamhet som en sammanfattande be- nämning på produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, utrustningskaj och annan jämförlig anläggning. Flygrestitution enligt 17 & första stycket 3 kan medges vid tillverkning m.m. av luftfartyg och inte bara flygplan. Handelsrestitution har till skillnad från allmän industri-, varvsindustri- och flygindustrirestitution, hittills inte kunnat medges för verksamhet som utövas av två eller flera företag i samarbete (s.k. samarbetstill- stånd). Med stöd av 17 % femte stycket tullförordningen blir det möjligt att lämna samarbetstillstånd även vid handelsrestitution. '
Särskilda bestämmelser (23—25 539 )
De särskilda bestämmelserna innehåller vissa föreskrifter som utan egentlig ändring i sak överförts från tulltaxeringsförordningen. I 23 & föreskrivs hur tull skall beräknas när vara som är belagd med Vikttull eller annan specifik tull skadats. Motsvarande bestämmelse finns i 7 & tulltaxeringsförordningen. Föreskriften i 24 5 om rätt för Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, generaltullstyrelsen att medge tullbefrielse eller motsvarande vid synnerliga skäl ersätter 1.5 & första stycket tull— taxeringsförordningen. Enligt 25 å-meddelas tillämpn'ingsföreskrifter av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, av generaltullstyrelsen.
Prop. 1973: 187 132
Förslaget till lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
1 5
I denna paragraf sägs att de följande bestämmelserna i lagen, som ersätter transiteringsförordningen, gäller för vara som enligt särskild författning ej får införas hit och vara för vilken särskilt föreskrivet in— förselvillkor ej är uppfyllt. Bestämmelserna gäller dock endast om ej annat föreskrivits. Motsvarande ordning finns i transiteringsförord- ningen.
2 &
Enligt denna paragraf får vara utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 & transiteras — dvs. sändas genom tullområdet eller mel- lan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som generaltull— styrelsen meddelar — förvaras på tullupplag eller tullager eller'i fri- hamn, förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner, återutföras eller tas om hand efter medgivande enligt 3 5 andra stycket tullagen. Paragrafen innehåller inte någon motsvarighet till den särskilda begränsning som enligt 1 & andra stycket transiterings- förordningen gäller när införseln reglerats med hänsyn till allmän hälso- vård eller säkerhct eller till förekommande av alkoholmissbruk eller djur- eller växtsjukdom. Sådana begränsningar återfinns i stället direkt i regleringsförfattningarna.. Det fallet att vara får tas om hand efter medgivande enligt 3 5 andra stycket tullagen är helt nytt och avser hem- tagare. Som villkor för omhändertagande av en vara gäller att den för- varas av hemtagaren i oförändrat skick till dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan inte föreligger. Det-ta för- fogandeförbud avser endast den fysiska hanteringen av varan och hind— rar normalt inte att varan säljs, förutsatt att den inte levereras förrän införselvillkoren har uppfyllts. Hemtagaren torde också vara oförhind- rad att transitera eller återutföra varan.. Han bör också kunna föra den till frihamn eller lägga upp den på tullager. Dessa möjligheter kan dock
vara uteslutna genom särskild föreskrift. '
3 %
Paragrafen innehåller föreskrifter om försäljning av vara som avses-i 1 5 och motsvarar i huvudsak 2 & transiteringsförordningen.. Enligt före- varande paragraf skall dock tillsynsmyndigheten bestämma vad som skall ske med varan, om den inte kan säljas.
Prop. 1973: 187 - 133
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1. tullförordning, 2. lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m., 3. förordning om frihet från införselavgift, 4. lag om upphävande av viss tullagstiftning, 5. lag om ändring i tullagen (1973: 670), 6. förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920), 7. förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde- skatt, 8. förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående om- sättningsskatt å motorfordon i vissa fall, 9. förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverk- ning och beskattning av malt- och läskedrycker, 10. förordning om ändring i förordningen (1961:394) om tobaks- skatt, 11. förordning om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, . 12. förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämnings- skatt å vissa varor, 13. förordning om ändring i förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, ' 14. förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, 15. förordning om ändring i förordningen (1961:372) om bensin- skatt, 16. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt, 17. förordning om ändring i förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, 18. lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521), 19. lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, 20. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159), 21. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestäm- melser om prisreglering på jordbrukets område, 22. lag om ändring i förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, 23. lag om ändring i förordningen (1952: 320) om prisregleringsav- gift för fisk m. m.,
Prop. 1973: 187 - , 134
24. lag om ändring i förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.,
25. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m., .
26. lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110), 27. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,
28. lag om ändring ivapenlagen (1973: 000), dels inhämtar riksdagens yttrande över förslagen till 29. kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264), 30. kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten,
31. kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa be- stämmelser om injektionssprutor och kanyler,
32. kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva varor,
33. kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701), 34. kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704), 35. kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340), 36. kungörelse om ändring i förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Prop. 1973: 187 135
Bilaga
De sakkunnigas förslag till tullförordning och kungörelse om ändring i tullstadgan
A Förslag till Tullförordning
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1 g Denna förordning äger tillämpning i fråga om förtullning, tempo- rär tullfrihet och tullrestitution.
Bestämmelser om förfarandet finns i tullagen (1973: 000). Uttryck som användes i denna förordning har samma innebörd som motsvarande ut- tryck i tullagen.
2 & Vid förtullning utgår tull enligt tulltaxan (1971: 920) om annat ej föreskrives.
3 & Om särskilda skäl föreligger kan Konungen förordna att vara som förtullas skall beläggas med särskild tull. .
Förordnandet underställes riksdagen inom en månad eller, om riks- dagssession ej pågår då, inom en månad från början av nästa riksdags- session. Om riksdagen ej godkänner förordnandet gäller det högst en må- nad efter riksdagens beslut.
Konungen kan när som helst upphäva förordnandet även om riksda- gen godkänt det.
4 % Konungen kan förordna att vara som förtullas skall beläggas med antidumping- eller utjämningstull. Förordnande får meddelas för att motverka skada på svenskt näringsliv genom dumping eller subventio- nering i utlandet. Förordnande får meddelas även för att motverka ska- da på näringslivet i annat land genom dumping eller subventionering.
Förordnande får meddelas tillfälligt om det behövs under den tid när- mare utredning pågår. Visar utredningen att förutsättning för slutligt för- ordnande ej finnes, skall det tillfälliga förordnandet upphävas. Tullbe- lopp som tagits ut på grund av förordnandet skall då återbetalas utan dröjsmål.
5 & Konungen kan förordna om avvikelser från denna förordning och från tulltaxan.
l.. i anledning av konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen eller associationsavtal slutet i enlighet med konventionens bestämmelser, -
2. i anledning av Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemen- skapen och med Europeiska kol- och stålgemenskapen jämte dess med- lemsstater, samt
3. för varor från utvecklingsländerna.
Prop. 1973: 187 136
6 5 När det prövas lämpligt kan Konungen förordna att tull icke skall utgå för varuslag som ej eller endast i ringa omfattning tillverkas i lan- det. Förordnande skall avse högst två år i sänder.
I särskilda fall kan Konungen eller myndighet som Konungen be- stämmer medge befrielse från tull för vara av sådant slag som avses i första stycket även om förordnande ej meddelats för varuslaget.
Tulltaxering
7 5 När tull skall utgå efter värde anses varas normalpris som dess värde. Normalpriset beräknas enligt de föreskrifter Konungen utfärdar på grundval av bestämmelserna i konventionen den 15 december 1950 angående varors tullvärde.
När tull skall utgå efter vikt beräknas den på varas nettovikt, om annat ej anges.
8 % På de villkor Konungen bestämmer medges tullfrihet för
1. ämne som huvudsakligen användes som läkemedel eller för bered- ning av tullfri farmaceutisk produkt enligt 30 kap. tulltaxan,
2. vara som skall användas uteslutande som material för tillverkning av tullfri farmaceutisk produkt enligt 30 kap. tulltaxan eller av ämne enligt 1,
3. vara som skall användas uteslutande som vulkningsaccelerator eller antioxidant för gummiindustrin eller som tillsats till mineralolja för att motverka knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för att reglera viskositeten eller för annat liknande ändamål, '
4. garn, bind— och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, som skall användas uteslutande för tillverkning av fisknät, samt
5. delar till stridsvagn och annat pansrat stridsfordon samt till vapen och ammunition för militärt bruk.
9 % Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar, införda under samma om— ständigheter. Detta gäller ej däck och andra varor enligt tulltaxenum- mer 40.11. '
Konungen bestämmer de villkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första stycket.
10 & Tullfrihet medges för
1. vara som förtullas för konungahusets räkning,
2. vara som förtullas för främmande stats beskickning eller för be- skickningsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier,
3. vara som förtullas för främmande stats konsulat eller för person som tillhör sådant konsulat eller dennes familj i den mån Konungen förordnar därom, varvid hänsyn kan tagas till om den främmande staten medger Sverige motsvarande förmån, samt
4. vara som förtullas för internationell organisation eller för person som är knuten till sådan organisation om organisationen eller personen är
Prop. 1973: 187 137
upptagen i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privi- legier eller i författning som meddelats med stöd av lagen och
berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhål- lande till Sverige. '
11 & Tullfrihet medges för
1. mindre maskin eller apparat eller annat föremål som inresande yr- kesutövare inför och som skall användas i hans yrke av honom eller un- der hans personliga överinseende under tillfälligt uppehåll i landet, om ej varornas mängd eller beskaffenhet ger tullmyndigheten anledning att medge endast temporär tullfrihet,
2. fodermedel som inkommer tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten till bestämmelseorten,
3. vara, som tillhört förolyckat fartyg eller luftfartyg och som icke är last, samt sjöfynd som tullmyndighet lämnar ut till bärgare enligt lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd utan att bärg- ningen kungöres,
4. likkista med lik, urna med aska av lik samt kransar och blommor till avliden persons minnesgärd,
5. varuprov, mönster och modell, som vid tulltaxeringen har endast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till material eller utfö- rande uppenbarligen är avsedda endast att visa varas beskaffenhet eller användning,
6. blanketter till passersedel, godslista och liknande handling som skall användas vid in- eller utförsel av varor eller vid internationell sam- färdsel samt blanketter, register och andra handlingar som skall använ- das i samband med konferenser, kongresser eller liknande arrangemang av internationell karaktär,
7. markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för ändamålet, när varorna förtullas för lufttrafikföretag, luftfartsmyndig- heten eller annan flygplatsförvaltning, dock endast så länge varorna användes för angivet ändamål, samt
8. vara för provning av flygsäkerhetsmateriel, när den förtullas för luftfartsmyndigheten, doek endast så länge den användes för angivet ändamål. .
Bestämmelser om tullfrihet för varor som införes av resande finns i förordningen (1966: 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt.
12 5 I den omfattning Konungen bestämmer medges tullfrihet för
I.. förnödenheter och proviant som medföres på transportmedel när detta inkommer i trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,
2. vara som införes av person, vilken inflyttar till landet eller åter- vänder hit efter längre tids vistelse i utlandet, om införseln icke sker i handelssyfte,
3. vara som införes i anledning av arv eller testamente eller som gåva eller län utan vederlag samt vara som köpts för medel skänkta från ut— landet, . -
4. film och trycksaker om varor eller tjänster som erbjudes från ut— landet, ' ' -
5. vara för turistpropaganda,
Prop. 1973: 187 138
6. vara som införes för att användas vid humanitär hjälpaktion,
7. vara för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kul— turellt ändamål, '
8. vara som skall användas vid utställning eller mässa eller vid lik— nande evenemang som ordnas för att främja försäljningen av utländsk vara, samt
9. välfärdsmateriel för sjöfolk.
13 5 I den omfattning Konungen bestämmer medges tullfrihet för vara som införes i egentlig gränstrafik.
14 5 I den omfattning Konungen bestämmer medges tullfrihet eller tullnedsättning för vara
1. som är svensk eller har förtullats i Sverige,
2. som har tillverkats helt eller delvis av material, vilket är svenskt eller har förtullats i Sverige, eller
3. som har. tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsar— bete eller annan liknande svensk prestation.
Konungen kan förordna om tullnedsättning för reparerad vara som införes i utbyte mot vara av samma slag, vilken utförts från Sverige.
15 % Emballage som införes med varor skall förtullas för sig endast om det är en självständig handelsvara.
I den mån Konungen förordnar medges tullfrihet för emballage, gods- behållare (container), lastpall och annat hjälpmedel eller tillbehör samt delar därtill för transport, lastning, lossning eller annan hantering av gods.
Temporär tullfrihet
16 5 På de villkor Konungen bestämmer medges temporär tullfrihet för
1. vara som införes för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för att användas som material vid reparation, bearbet- ning, komplettering eller emballering av exportvara, om behandlingen icke gör det omöjligt att identifiera den införda varan,
2. Specialverktyg och specialinstrument som införes för att användas vid tillverkning av viss exportvara samt vara Som införes för att använ— das vid avprovning av viss exportvara, om artiklarna tillhandahålles av den utländske köparen av exportvaran,
3. utrustning som införes tillfälligt för inresandes yrkesutövning eller för jämförligt ändamål, i den omfattning Konungen bestämmer,
4. utrustning för cirkus, tivoli eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,
5. vara som införes för tillfälligt bruk vid teaterföreställning eller vid kongress, officiell festlighet, idrottstävling eller liknande arrangemang av internationell karaktär,
6. vara som är avsedd för mässa eller utställning,
7. varuprov, mönster eller modell, i den omfattning Konungen be- stämmer, -
8. vara som införes för att avprovas, i den omfattning Konungen bestämmer,
Prop. 1973: 187 139
9. urvalssändning av varor, som på grund av speciellt utförande eller särprägel ej kan betraktas som varuprover, samt. 10. djur som införes för avelsändamål. Konungen eller, efter Konungens förordnande, tullmyndighet kan medge temporär tullfrihet även i andra fall när särskilda skäl finnes.
17 & Konungen kan förordna om temporär tullfrihet för transport- medel som skall användas endast tillfälligt i landet samt för del, tillbehör eller material som kommer in särskilt för reparation, underhåll eller ut- rustning av sådant transportmedel.
18 & Transportmedel eller annan vara som innehafts med temporär ' tullfrihet skall förtullas om varan använts i strid mot de villkor som gäller för temporär tullfrihet eller om den blivit kvar i landet sedan ti- den för temporär tullfrihet gått ut eller förutsättningarna för temporär tullfrihet upphört av annan anledning. Varan skall då anges till förtull- ning av den som innehaft varan med temporär tullfrihet. Är ej någon tullskyldig och kan tullen ej tagas ut av varan enligt 5 & tullagen .(1973: 000) skall 39 & samma-lag ha motsvarande tillämpning. Betalningsskyldig är då den som medgivits temporär tullfrihet för varan.
Har varan innan tiden för temporär tullfrihet gått ut, förbrukats un- der avprovning eller förstörts eller skadats så svårt att den ej kan sättas i stånd, får undantag medges från första stycket i den omfattning Ko- nungen bestämmer.
Konungen eller, efter Konungens förordnande, generaltullstyrelsen kan även i andra fall när det är skäligt medge undantag från första stycket.
Tullrestitution
19 & Restitution av tull medges, om Konungen ej bestämmer annat, för vara som förtullats för den som har tillstånd till tullrestitution när denne
1. använt varan för tillverkning, reparation, bearbetning, komplette- ring eller emballering av exportvara och utfört denna ur landet (indu- strirestitution),
2. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk eller av produktionsanläggning för egentlig varvsverksamhet (varvs- restitution),
3. använt varan för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller av delar eller tillbehör till luftfartyg (flyg- restitution), eller
4. återutfört varan i oförändrat skick i samband med försäljning till annan än producenten eller leverantören eller ombud för någon av dem och för användning i utlandet (handelsrestitution).
Restitution av tull för förtullad vara medges även om annan vara an- vänts för det ändamål som medför rätt till sådan restitution enligt första stycket 1—4, om den använda varan till mängd och beskaffenhet mot- svarar den vara för vilken tullrestitution begäres samt förtullats för den som har tillstånd till tullrestitution, om ej tullmyndighet medgivit att vara av svenskt eller okänt ursprung får användas.
Konungen bestämmer om restitution får medges även för vara som ej får avsedd användning.
Prop. 1973: 187 140
Tullmyndighet kan medge restitution av tull enligt denna paragraf även för vara som förtullats för annan med tillstånd till tullrestitution än den som använt varan eller utfört exportvaran. I särskilt fall kan tull- myndighet medge handelsrestitution även för vara som utförts utan sam- band med försäljning.
20 % Restitution av tull medges, om Konungen ej bestämmer annat, när vara återutförts i oförändrat skick utan att ha använts här eller efter att ha använts endast i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning eller som kunnat medföra temporär tullfrihet (särskild restitution).
Har vara återutförts på grund av att den ej stämt överens med vad som får anses avtalat och föreligger särskilda skäl får restitution enligt första stycket medges med belopp som svarar mot tullen för vara av samma slag, vilken införts som ersättning för den utförda varan.
Har varan använts här under andra förhållanden än som anges i första stycket medges, i den omfattning Konungen bestämmer, restitu- tion av tull med avdrag, beräknat med hänsyn till den tid varan befunnit sig i landet (reducerad restitution).
Restitution av tull enligt denna paragraf medges endast om varan för- tullas och utföres för samme person.
21 % Tillstånd till tullrestitution enligt 19 5 kan medges den som driver rörelse. Tillstånd till varvsrestitution eller flygrestitution kan medges även den som äger fartyg eller luftfartyg utan att driva rörelse. Konungen bestämmer övriga villkor för tillstånd. '
22 % Generaltullstyrelsen kan medge att den som har tillstånd till tull- restitution ej behöver betala tull för vara förrän förutsättningarna för restitution av tullen prövats. Tull som skall betalas anses förfallen till be- talning den dag, som skulle ha varit förfallodag om sådant medgivande ej lämnats.
Finnes förutsättningar för restitution av tull enligt 19 eller 20 5 men har tull ej betalats, kan tullmyndighet medge befrielse från den tull som annars skulle ha restituerats.
I den omfattning Konungen bestämmer får tullmyndighet medge be- frielse från tull, som annars kan restitueras senare, för vara som förtullas för att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 19 & första stycket 1—3. Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Konungen ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha motsvarande tillämpning.
23 % Konungen bestämmer den längsta tid som får förflyta från det vara angivits till förtullning till dess förutsättningar inträder för restitu- tion av tullen för den samt det lägsta belopp med vilket restitution får medges.
24 5 Vad som sägs i denna förordning om restitution av tull vid utför- sel gäller även vara som förstöres under kontroll av myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänner, föres till frihamn eller lägges upp på tullupplag för att utföras senare, tages ombord såsom proviant eller förnödenhetsartikel på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tages in i exportbutik. Detsamma gäller, i den mån Konungen förordnar därom, vara som lägges upp på tullager.
Prop. 1973: 187 141
Om vara, som förts till frihamn eller lagts upp på tullupplag för att utföras senare, föres från frihamnen eller tages ut från tullupplaget utan samband med utförsel gäller de bestämmelser som Konungen meddelar.
Om varvsrestitution eller flygrestitution medgivits för vara och denna därefter föres från fartyg eller luftfartyg, överlåtes eller tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan restitution, skall tull betalas för varan om Konungen förordnar därom.
Särskilda bestämmelser
25 % Tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för vara som är skadad när den anges till förtullning. Nedsättningen skall motsvara den minskning i varans värde som skadan medfört. Vär- det av varan i oskadat och i skadat skick beräknas enligt 7 & första stycket.
26 & Föreligger synnerliga skäl får Konungen eller, efter Konungens förordnande, generaltullstyrelsen medge befrielse från eller återbetalning eller nedsättning av tull.
27 % Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning och av tulltaxan meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi- gande, av generaltullstyrelsen. Konungen meddelar de föreskrifter som behövs för att hindra missbruk av tullfrihet eller annan förmån som medges enligt dessa författningar. Konungen kan göra de avvikelser från denna förordning vilka behövs för en ändamålsenlig tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. Samtidigt skall förordningen (1929: 307) angående tullrestitution och tulltaxeringsför- ordningen (1960: 391) upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet skall iakttagas att vara som före ikraftträdandet utförts till svensk frihamn för att användas stadigvarande där får åtnjuta tullfrihet så länge den fortfarande användes för avsett ändamål i frihamnen. Detta gäller även om varan tillfälligt avlägsnas från frihamnen.
Prop. 1973: 187 142
B Förslag till Kungörelse om ändring i tullstadgan (1973: 000)
101 & Bestämmelserna i 102—104 åå gäller, om annat ej föreskrivits, vid införsel till landet av vara som enligt särskild författning ej får in— föras hit och för vara som införes utan att särskilt föreskrivet införsel- villkor visas vara uppfyllt.
102 & Vara som avses i 101 5 får
1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar,
2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn,
3. förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner,
4. återutföras, eller
5. tagas om hand på sätt som avses i 3 5 andra stycket tullagen (1973: 000) under villkor att varan förvaras i oförändrat skick till dess tull- myndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över varan inte föreligger. -
103 % Skall vara som avses i 101 & återutföras och har det ej skett när varan senast bort anges till förtullning bestämmer tillsynsmyndighe- ten hur med varan skall förfaras.
104 5 Vid försäljning genom tullmyndighets försorg av vara som avses i 101 5 skall, om varan ej åte'rutföres, föreskrivna införselvillkor iaktta- gas. Kan försäljning icke ske bestämmer tillsynsmyndigheten hur med varan skall förfaras.
Prop. 1973: 187