2

Kungl. Maj ds proposition nr 116 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas,

dels

att 1 och 2 §§ lagen den 1 december 1950 om

rätt till fiske skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,

dels

att rub­

riken före 1 § skall erhålla följande ändrade lydelse,

dels

att före 2 § skall

införas en rubrik av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Allmänna bestämmelser

¹ §•

Denna lag avser rätten till fiske

inom Sveriges sjöterritorium och

svensk fiskezon.

Fiskezonen omfattar det havsom­

råde utanför territorialgränsen vid

Sveriges västra kust som Konungen

bestämmer i enlighet med den i

London den 9 mars 1964- dagteckna-

de fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske

i allmänt vatten gäller även i fiske­

zonen, dock med de begränsningar

som föranledas av lagen om konti­

nentalsockeln.

Om fiske i allmänt vatten

1 § (första stycket).

I vatten, som enligt lagen om

gräns mot allmänt vattenområde är

allmänt vatten, må varje svensk

medborgare fiska med rörligt red­

skap. Fast redskap må, såvitt ej

annat följer av 3 §, utsättas i all­

mänt vatten endast efter tillstånd

av myndighet som Konungen be­

stämmer.

2

§.

I vatten, som enligt lagen om gräns

mot allmänt vattenområde är all­

mänt vatten, må varje svensk med­

borgare fiska med rörligt redskap.

Fast redskap må, såvitt ej annat

följer av 3 §, utsättas i allmänt vat­

ten endast efter tillstånd av myndig­

het som Konungen bestämmer. Den

som äger sådan fiskerätt i enskilt

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, E^denman, J^ohansson,

H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson,

G^eijer, O^dhnoff, W^ickman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

ändring i

lagen om rätt till fiske

och anför.

Inledning

Den 9 mars 1964 dagtecknades en fiskerikonvention i London, som bl. a.

ger anslutna stater möjlighet att inrätta särskilda fiskezoner utanför ter­

ritorialgränsen. Konventionen tillkom under medverkan av 16 europeiska

stater däribland Sverige och Danmark. Den godkändes för Sveriges del av

1964 års höstriksdag (prop. 167, UU 9, rskr 367) och ratificerades i decem­

ber 1964. Konventionen trädde i kraft den 15 mars 1966.

Den svenska fiskegränsen utgörs av territorialgränsen fyra sjömil från

Sveriges landområden och inre vatten. Från svensk sida har tidigare

i skilda sammanhang hävdats, att särskilda fiskezoner utanför territorial­

gränsen innebär intrång i principen om havets frihet. Utvecklingen på folk­

rättens område under senare år medförde emellertid, att det inte ansågs

möjligt för Sverige att stå utanför 1964 års fiskerikonvention. Svenska fis­

kare hade nämligen då kunnat utestängas från sådana fiskevatten inom

konventionsstats fiskezon, där de tidigare bedrivit fiske. Godkännandet av

konventionen innebar emellertid inte något ställningstagande till frågan

om Sverige skulle inrätta särskilda fiskezoner eller ej.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund har i framställning till Kungl.

Maj :t den 25 mars 1966 hemställt om förberedelser för en snabb utflyttning

av den svenska fiskegränsen i Kattegatt och Skagerack.

Avtalsslutande parts möjlighet att inrätta fiskezoner avser två zoner

med en bredd av sex sjömil vardera, räknat från baslinjerna för det yttre

6

först från den tidpunkt som senare fastställdes. Denna tidpunkt har nu­

mera bestämts till den 1 juli 1967.

Norge, som står utanför 1964 års fiskerikonvention, fastställde redan

genom lag den 24 mars 1961 som trädde i kraft den 1 april 1961 en fiske­

gräns beträffande vissa kustvatten till sex sjömil. Denna gräns flyttades

ut fr. o. m. den 1 september 1961 till tolv sjömil. 1961 års lag kom dock

genom tillämpning av en undantagsbestämmelse inte att gälla fiskevatten

utanför Skagerackkusten öster om Lindesnes. Den 17 juni 1966 antogs en

ny lag om Norges fiskegränser vilken bl. a. innebär att utanför Norges

kuster fiskegränsen skall vara belägen tolv sjömil från och parallellt med

fastställda baslinjer. Inom denna gräns är fisket i princip förbehållet norska

medborgare. Utlänning som är bosatt i Norge likställs emellertid i detta

hänseende med norsk medborgare. Lagen innehåller förbud för andra ut­

länningar att fiska inom fiskegränsen. Undantag kan dock medges samt

förenas med föreskrifter att fisket inte skall vara underkastat norsk juris­

diktion. Lagen innehåller straffbestämmelser och regler om rätt att i vissa

fall kvarhålla fartyg. Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1967 men

är ännu inte helt tillämplig öster om Lindesnes. En förändring härvidlag tor­

de dock vara förestående. Enligt en särskild resolution den 18 augusti 1961

som fortfarande gäller har svenska och danska fiskare viss rätt att bedri\a

fiske innanför den norska fiskegränsen.

Sverige har träffat vissa avtal i fislcerifrågor med Danmark och Norge.

Mellan Danmark och Sverige gäller konventionen den 31 december 1932

(SO 1933:13), som i fråga om fisket i Kattegatt i huvudsak innebär att

vartdera landets fiskare är berättigade att fiska intill ett avstånd av tre

distansminuter från det andra landets kust. I anledning av konventionen

har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 282) med vissa

bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark

gränsande farvattnen.

Enligt ett avtal, dagtecknat den 19 december 1966, mellan Danmark,

Norge och Sverige skall var och en av parterna — oavsett vilka fiskegränser

de i övrigt kan komma att fastställa — tillåta fartyg från övriga två stater

att bedriva fiske inom ett vattenområde intill ett avstånd av fyra sjömil

från baslinjen för territorialhavet. Vattenområdet skall härvid betraktas

som fritt hav. Parterna skall eftersträva att få till stånd så likartade reg­

ler som möjligt för fisket. Avtalet har hittills ratificerats endast av Dan­

mark.

Förhandlingar pågår f. n. mellan Sverige och Norge rörande fiskegränser

och fiske i gränsvattnen utanför de båda ländernas sjöterritorier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

8

Iiungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Gällande rätt m. m.

Enligt lagen den 3 juni 1 9 6 6 (nr 3 7 4) o in Sveriges sjö­

territorium omfattar detta dels inre vatten, dels territorialhavet. Sjö­

territoriet begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av ter­

ritorialgränsen.

Lagen den 1 december 1950 (nr 59 6) om rätt till

fiske reglerar rätten till fiske på allmänt och enskilt vatten. Dessa be­

grepp grundas på bestämningar i lagen den 1 december 1950 (nr 595) om

gräns mot allmänt vattenområde. Av förarbetena till fiskerättslagen (SOU

1947: 47 s. 262 och prop. 1950: 60 s. 102) framgår, att denna lag gäller inom

»landets vattenområden», dvs. vattenområdena inom territorialgränsen. Fis­

kerättslagen är sålunda tillämplig endast beträffande Sveriges sjöterrito­

rium.

Fisket i allmänt vatten i havet är i princip förbehållet svenska medbor­

gare. Utlänning som bott i Sverige minst två år likställs dock med svensk

medborgare. Den som inte är svensk medborgare får inte fiska i allmänt

vatten utan medgivande av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer. Fiskar utlänning på allmänt vatten utan sådant med­

givande kan han dömas till böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst

sex månader. I kungörelsen den 25 mars 1960 (nr 47) angående rätt för ut­

länning att fiska på allmänt vatten in. m., som utfärdats med stöd av 4 och

21 §§ fiskerättslagen, har medborgare i övriga nordiska länder medgetts

viss fiskerätt på allmänt vatten. Fiskeristyrelsen har i samma kungörelse

bemyndigats att meddela andra utlänningar tillstånd till fiske i viss om­

fattning i allmänt vatten.

Ertappas någon på bar gärning då han bedriver olovligt fiske eller an­

träffas redskap för sådant fiske utsatt i vattnet kan fisketillsynsman som

förordnats av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare på statens

fartyg, vilket utsänts för att övervaka ordningen på fiskeplats, och befatt­

ningshavare vid tullverkets kustbevakning ta fångst, redskap och båt i be­

slag. Anmälan om beslaget skall göras till vederbörande polis- eller åklagar­

myndighet eller till närmaste polisman. Beslagtagen fångst kan förklaras

förverkad. Har fångsten undergått förskämning eller finns den inte kvar,

kan dess värde förklaras förverkat. Vid uppsåtligt brott skall också fångst­

redskap förklaras förverkade, om detta ej är uppenbart obilligt.

Fiskeristadgan den 24 september 1954 (nr 607) inne­

håller regler som i första hand avser fisket inom territorialgränsen. Vissa

bestämmelser i fiskeristadgan gäller emellertid också utanför denna gräns,

nämligen i fråga om ordningen för fiskets bedrivande olika fiskare emellan,

förbud mot fiske med sprängämne och liknande fångstmedel samt fångst­

förbud i fråga om fisk som inte håller vissa minimimått. Dessa bestämmel­

ser är tillämpliga endast på fiske från svenskt fartyg eller med redskap

10

Sveriges del tillämplig på havet utanför västkusten. Som tidigare framgått

kommer Danmark som tillhör konventionsstaterna att flytta ut sin fiske­

gräns i vissa vattenområden bl. a. Kattegatt den 1 juli 1967. Norge, som

står utanför konventionen, har redan vidtagit motsvarande åtgärd såvitt

gäller de norska kusterna väster om Lindesnes. En fortsatt utflyttning öster

därom torde vara förestående.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund anför till stöd för sin fram­

ställning om utflyttning av den svenska fiskegränsen, att risk föreligger för

att andra länders fiskare som alltså i fortsättningen inte får tillträde till

de danska och norska vattnen kommer att i alltför stor utsträckning ut­

nyttja fiskevattnen utanför den svenska västkusten om inte även Sverige

skulle flytta ut sin fiskegräns.

Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning och tillstyrker bifall

till framställningen.

En utflyttning av Danmarks och Norges fiskegränser i Kattegatt och Ska­

gerack kommer — till följd av Sveriges avtal med dessa stater — sannolikt

inte att medföra någon inskränkning av betydelse i de svenska fiskarnas

möjligheter att utöva fiske i dessa vatten. Man kan emellertid befara att

fiskevattnen utanför den svenska territorialgränsen i motsats till vad nu

är fallet särskilt under vinterhalvåret skulle komma att utnyttjas för fiske

av andra än nordiska länders fiskare, sedan de danska och norska fiske-

gränserna flyttats ut. Med hänsyn till svenska fiskeintressen är det därför

enligt min mening ofrånkomligt att också Sverige med tillämpning av 1964

års konvention flyttar ut sin fiskegräns vid landets västra kust till tolv

sjömil.

Fiskegränsens sträckning i detalj kan f. n. ej anges bl. a. med hänsyn till

de pågående förhandlingarna med Norge. Jag finner därför ej anledning att

närmare uppehålla mig härvid. I överensstämmelse med 1964 års fiskerikon-

vention bör det berörda vattenområdet begränsas i söder mot Öresund av

en linje dragen från Kullens fyr till Gilbjerg Hoved. Där avståndet mellan

Danmark och Sverige är kortare än 24 sjömil bör gränsen bestämmas efter

förhandlingar med Danmark. I övrigt bör gränsen gå tolv sjömil från bas­

linjerna med de undantag som föranleds av ett blivande avtal med Norge.

Jag vill tillägga, att de bestämmelser som gäller för beräkning av Sveriges

sjöterritorium i havet i princip bör kunna tillämpas även vid beräkning av

fiskegränsens sträckning. Intet hindrar dock att fiskegränsen anges med

ledning av territorialgränsen, vilket torde leda till samma resultat.

1964 års konvention innebär i princip att fisket innanför fiskegränsen

skall vara förbehållet kuststatens medborgare. Undantag skall dock i fråga

om den yttre sexmilszonen göras för fiskare från sådana konventionsstater,

vilkas fiskefartyg under tioårsperioden 1953—1962 vanligen fiskat inom

denna zon. Enligt vad jag inhämtat har under nämnda period fiskefartyg

från andra länder än Danmark och Norge veterligen inte — i varje fall inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

12

kerätt i svenskt fiskevatten tas upp i en och samma författning. Eftersom

en sådan lagstiftningsåtgärd fordrar riksdagens samtycke, tillgodoses sam­

tidigt riksdagens tidigare uttalade önskemål att lämnas tillfälle att yttra

sig i frågor angående fiskegränser in. in. som för Sveriges vidkommande

innebär ändring i rådande folkrättsliga läge (jfr UU 1962: 4).

Jag föreslår därför att bestämmelserna om fiskerätt i den svenska fiske­

zonen inarbetas i fiskerättslagen. Det är emellertid inte nödvändigt att be­

lasta fiskerättslagen med detalj bestämmelser om fiskegränsens närmare

sträckning. I stället bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att med stöd av

fiskerättslagen meddela sådana bestämmelser sedan frågorna om gränsdrag­

ningen gentemot Danmark och Norge fått sin lösning.

Då numera en särskild lag om Sveriges sjöterritorium föreligger är det

enligt min mening lämpligt att en ny 1 § införs i fiskerättslagen med all­

männa bestämmelser om rätten till fiske vilka knyter an till begreppet

Sveriges sjöterritorium. Ett första stycke av 1 § bör sålunda innehålla en

bestämmelse om att lagen avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterrito­

rium och svensk fiskezon. I ett andra stycke bör vidare föreskrivas, att

fiskezonen omfattar det havsområde utanför territorialgränsen vid rikets

västra kust som Konungen bestämmer i enlighet med den i London den 9

mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen. Ett tredje stycke slutligen av­

ses innehålla den regeln, att lagens bestämmelser om fiske i allmänt vatten

gäller även i fiskezonen med de begränsningar som föranleds av bestäm­

melserna i lagen om kontinentalsockeln.

Några ytterligare bestämmelser i fiskerättslagen med anledning av den

nya fiskezonen torde inte krävas. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna av­

ses nämligen få till följd att samtliga bestämmelser i fiskerättslagen som

är tillämpliga på fiske i allmänt vatten, t. ex. om ansvar för olovligt fiske,

förverkande och beslag av fiskeredskap eller fångst, kommer att gälla även

för fiske i fiskezonen.

För att undvika ändringar av fiskerättslagens paragrafföljd bör den re-

dationella jämkningen företas, att nuvarande 1 och 2 §■§ sammanförs till en

ny 2 § i lagen. Detta bör ej möta hinder eftersom nuvarande 2 § har direkt

anknytning till bestämmelserna i 1 § om utsättande av fast redskap. In­

delningen av stycken i den nya 2 § bör anpassas därefter.

De särskilda bestämmelser, som föranleds av avtal med Danmark och

Norge eller andra internationella avtal, kan med den lösning av lagstift­

ningsfrågan beträffande fiskezonen som jag nu föreslår meddelas av Kungl.

Maj :t med stöd av 4 § fiskerättslagen.

Såsom tidigare framgått dr det angeläget att bestämmelserna om den nya

fiskezonen träder i tillämpning redan den 1 juli 1967. Eftersom fiskezonens

omfattning inte kan exakt bestämmas, förrän gränsdragningen gentemot

Danmark och Norge är klar, synes det emellertid lämpligt att Kungl. Maj :t

får förordna om ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 29 mars 1967.

Närvarande:

justitierådet E^dling,

regeringsrådet H^egrelius,

justitierådet P^etrén,

justitierådet J^oachimsson.

Enligt lagrådet den 23 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 17 mars 1967 hade Kungl. Maj :t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ända­

målet inhämtas över upprättat förslag till

lag angående ändring i lagen den

1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av revisionssekreteraren Robert Söderblom.

Lagrådet

yttrade:

Fiskerättslagen innehåller, liksom andra lagar och författningar som i

geografiskt hänseende gäller riket i dess helhet, icke någon särskild be­

stämmelse härom; svensk lag anses, då annat icke avses, gälla hela riket

utan att detta behöver särskilt utsägas. En annan sak är, att tillämpnings­

området för en för riket gällande lag på grund av det ämne den reglerar

kan sägas vara lokalt inskränkt; så har självfallet fiskerättslagen rent fak­

tiskt tillämpning endast där fiske kan bedrivas. I det remitterade förslaget

har däremot, samtidigt med att lagen utsträckts att gälla rätten till fiske

inom svensk fiskezon, upptagits en bestämmelse som anger, att lagen avser

rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium. Bestämmelsen anknyter till

lagen den 3 juni 1966 (nr 374) om Sveriges sjöterritorium. Enligt denna

lag — som har ett utpräglat stats- och folkrättsligt syfte och har annan

indelningsgrund beträffande vattenområdena än den inom fastighetsrätten

tillämpade — utgöres sjöterritoriets inre vatten, utom av vissa vattenom­

råden vid kusterna, av insjöar, vattendrag och kanaler inom riket. Vissa av

de vattenområden som inbegripes under fiskerättslagens uttryck enskilt

vatten faller enligt vanligt språkbruk utanför uppräkningen. Det gäller

exempelvis mindre tjärnar, mossar, diken, dammar samt vattenfyllda sten­

brott och lertäkter. Den föreslagna bestämmelsen medför därför, i allt fall

efter ordalagen, en begränsning av fiskerättslagens tillämpningsområde

inom riket. Detta är uppenbarligen ej avsett. Ytterligare må erinras om att

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

7 april 1967.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^träng, L^ange, J^ohansson, H^olmqvist,

A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer,

M^yrdal, O^dhnoff, W^igkman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över det till lagrådet remitterade förslaget till

lag angående ändring i lagen

den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Enligt lagen om Sveriges sjöterritorium omfattar sjöterritoriet inre vatten

och territorialhavet. Med inre vatten förstås, förutom vissa vattenområden

utanför kusterna, insjöar, vattendrag och kanaler inom landet. Av förarbe­

tena till lagen (prop. 1966: 119 s. 17) framgår att avsikten varit att begrep­

pet sjöterritorium skulle avse allt territorialvatten, alltså även sådant som

ibland enligt den folkrättsliga litteraturen hänförts till landterritoriet. Det

är därför enligt min mening inte bara naturligt utan även lämpligt att i

detta sammanhang använda det nya sammanfattande begreppet för landets

vattenområden. Som lagrådet framhållit är det självfallet inte meningen,

att fiskerättslagens tillämpningsområde härigenom skall begränsas.

Fiskerättslagens regler om rätt att vid fiske beträda annans strand är f. n.

knutna till begreppen allmänt och enskilt vatten. Jag kan inte dela lagrådets

uppfattning att en anknytning av nämnda rätt till begreppet Sveriges sjö­

territorium skulle innebära några nackdelar.

Jag anser alltså att lagändringen bör genomföras på det sätt som fram­

går av det remitterade förslaget.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

riksdagen att anta lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670283