4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

2 ni o in.

Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas, i den omfattning ne­

dan sägs, vinst å icke yrkes­

mässig avyttring av fast eller lös

egendom, som förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång

och varit i den skattskyldiges ägo

under nedan angiven tid (realisa­

tionsvinst).

Har egendom, som skattskyldig er­

hållit såsom gåva av make eller skyl-

dcman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisa­

tionsvinst skall anses föreligga bedö­

mas med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om ma­

ke vid bodelning i anledning av and­

ra makens död erhållit egendom, som

förstnämnda make, före äkenska-

pets ingående eller under äktenska­

pet förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, eller om ma­

ke vid bodelning av annan anledning

än andra makens död erhållit egen­

dom, som någondera maken före äk­

tenskapets ingående eller under äk­

tenskapet förvärvat genom köp, byte

eller därmed jämförligt fång. Har

även den skattskyldiges fångesman

erhållit egendomen såsom gåva av

make eller skyldeman eller vid sådan

bodelning som nyss nämnts, skall be­

dömningen ske, som om avyttringen

verkställts av den som närmast dess­

förinnan förvärvat egendomen på an­

nat sätt än genom sådan gåva eller

bodelning. Egendom som avses i c)

nedan och som skattskyldig erhållit

genom arv, testamente, gåva, bodel­

ning eller annat fång, vilket icke är

jämförligt med köp eller byte, anses

alltid förvärvad genom det köp, byte

eller därmed jämförliga fång som

skett närmast dessförinnan.

Såsom skattepliktig realisations­

vinst skall, med i 3 och

4

mom. an­

givna undantag, räknas:

a)

då fråga är om vinst

genom avyttring av fas­

tighet:

(Nuvarande lydelse)

2 mom.

Avyttras fastighet,

som innehafts mindre än två år, är

hela realisationsvinsten skatteplik­

tig utom i fall som avses i nästa

stycke. Har fastigheten vid avytt­

ringen innehafts två år eller mera

är endast 75 procent av vinsten

skattepliktig.

Har fastighet tagits i anspråk ge­

nom expropriation eller liknande för­

farande eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att tvångsför­

säljning måste anses vara för han­

den, och kan det icke skäligen anta­

gas, att avyttringen skulle ha ägt

rum även om tvång icke förelegat,

är endast 75 procent av vinsten

skattepliktig även om fastigheten

innehafts mindre än två år. Detsam­

ma gäller i fråga om fastighetsför-

säljning, som utgör led i åtgärder för

jordbrukets eller skogsbrukets yttre

rationalisering, och sådan avyttring

av fastighet till staten som ägt rum,

därför att fastigheten på grund av

flygbuller icke kan bebos utan på­

taglig olägenhet.

Har avyttrad fastighet förvärvats

av den skattskyldige genom arv, tes­

tamente, gåva, bodelning eller annat

fång söm icke är jämförligt med köp

eller byte, anses fastigheten förvär­

vad genom det köp, byte eller där­

med jämförliga fång som skett när­

mast dessförinnan.

Vad som sägs om realisationsvinst

genom avyttring av fastighet gäller

oavsett om fastigheten är belägen

inom eller utom riket och äger till-

lämpning även på tomträtt, ström­

fall och rättighet till vattenkraft.

(Föreslagen lydelse)

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

yttringen skett utan vinst eller med

vinst ej överstigande 5 procent av

vad den skattskyldige erhåller för

egendomen, skall som skattepliktig

realisationsvinst räknas ett belopp

motsvarande 10 procent av vad han

erhåller för egendomen efter avdrag

för kostnad för avyttringen. Från

sammanlagda beloppet av skatteplik­

tig realisationsvinst enligt detta styc­

ke under ett beskattningsår äger

skattskyldig åtnjuta avdrag med 500

kronor. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, får

nu avsett avdrag för dem båda ge­

mensamt åtnjutas med 500 kronor.

1 intet fall får dock skattskyldig åt­

njuta avdrag med högre belopp än

som svarar mot sammanlagda belop­

pet av skattepliktig realisationsvinst

enligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående

stycke antagas hindra strukturratio­

nalisering som är önskvärd från all­

män synpunkt, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

medgiva befrielse därifrån helt eller

delvis, om företag som ber öres av

strukturrationaliseringen gör fram­

ställning därom senast den dag avytt­

ringen sker.

Vad ovan sagts beträffande fastig­

het skall gälla oavsett om fastigheten

är belägen inom eller utom riket och

även äga tillämpning å tomträtt.

Har jordbruksfastighet eller del

därav avyttrats såsom led i åtgärder

för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering och har i sam­

band därmed inom två år annan jord­

bruksfastighet eller del därav för­

värvats, skall, om den sist förvärvade

egendomen därefter avyttrats, frågan

huruvida denna förvärvats genom så­

dant fång och varit i den slcattskyl-

diges ägo under sådan tid, att vinst

vid avyttringen utgör skattepliktig

realisationsvinst, bedömas med hän­

syn till det fång, varigenom den först

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

svarar mot sammanlagda beloppet

av skattepliktig realisationsvinst en­

ligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående

stycke antagas hindra strukturratio­

nalisering som är önskvärd från all­

män synpunkt, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestäm­

mer medgiva befrielse därifrån helt

eller delvis, om företag som beröres

av strukturrationaliseringen gör

framställning därom senast den dag

avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta

moment avyttrats genom sådan

tvångsförsäljning som anges i 2

mom. andra stycket, beräknas skat­

tepliktig realisationsvinst icke till

högre belopp än som motsvarar 10

procent av vad den skattskyldige er­

håller för egendomen efter avdrag

för kostnad för avyttringen.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje

stycket äger motsvarande tillämp­

ning på egendom som avses i detta

moment.

Från skatteplikt enligt detta mo­

ment undantages vinst som uppkom­

mer, när aktie i aktiebolag eller andel

i handelsbolag, ekonomisk förening

eller utländskt bolag överlåtes mellan

sådana företag inom samma koncern,

om moderföretaget i koncernen är

aktiebolag eller ekonomisk förening

och den överlåtna aktien eller ande­

len innehaves som ett led i annan

koncernens verksamhet än förvalt­

ning av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom.

Har fastighet överlåtits på aktie­

bolag, handelsbolag eller ekonomisk

förening efter den 31 december 1967

av någon som har ett bestämmande

inflytande över bolaget eller för­

eningen, beräknas realisationsvinst

vid hans avyttring av aktie eller an­

del i bolaget eller föreningen som

om avyttringen avsett mot aktien

eller andelen svarande andel av fas­

tigheten. Vad nu sagts får icke för­

anleda att realisationsvinst beräknas

lägre eller att realisationsförlust be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

föreligga när aktie i aktiebolag eller

andel i handelsbolag, ekonomisk för­

ening eller utländskt bolag överlåtes

mellan sådana företag inom samma

koncern, om moderföretaget i kon­

cernen är aktiebolag eller ekonomisk

förening och den överlåtna aktien el­

ler andelen innehaves som ett led i

annan koncernens verksamhet än

förvaltning av fastighet, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egen­

dom.

(Nuvarande lydelse)

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri-

vinst) därest densamma icke jämlikt

19 §’ är frikallad från beskattning,

dels ock belopp som motsvarar

restituerad, avkortad eller avskriven

folkpensionsavgift, tilläggspensions­

avgift eller sjukförsäkringsavgift i

den mån beloppet påverkat storleken

av avdrag enligt 46 § 2 inom., som

åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

såsom gåva av make eller skyldeman

eller vid sådan bodelning som nyss

nämnts, skall bedömningen ske som

om avyttringen verkställts av den

som närmast dessförinnan förvärvat

egendomen på annat sätt än genom

sådan gåva eller bodelning.

Har egendom som avses i detta

moment avyttrats genom sådan

tvångsförsäljning som anges i 2

mom. andra stycket är vinsten skat­

tepliktig endast om det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ha ägt

rum även om tvång icke förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Från bruttointäkten---------------------i förvärvskällan.

Att särskilda bestämmelser gälla

för beräkning av vinst genom avytt­

ring av fastighet framgår av anvis­

ningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

54

Från skattskyldighet--------------------

Aktiebolag och — ----------- •—-------

Aktiebolag eller ekonomisk för­

ening, som driver byggnadsrörelse,

tomtstyckningsrörelse

eller yrkes­

mässig handel med fastigheter, åt­

njuter icke skattefrihet enligt första

stycket a) för utdelning på aktie el­

ler andel som utgör lagertillgång i

rörelsen.

Aktiebolag eller — -----------------------

Om aktierna-------------------------------

§•

- — ett år.

bolagens verksamhet.

Aktiebolag eller ekonomisk för­

ening, som driver byggnadsrörelse,

tomtrörelse

eller yrkesmässig han­

del med fastigheter, åtnjuter icke

skattefrihet enligt första stycket a)

för utdelning på aktie eller andel

som utgör lagertillgång i rörelsen.

- en fjärdedel.

- lös egendom.

11

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Om särskilda----------------------------- icke föras

Förvärvar svenskt-------------------------inbetald'insats.

Att personer,

samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Där inkomst---------- ------------influ

jordstycknings företag

till fem procent i kommun, där hu­

vudkontor funnits, samt i övrigt i

kommun, där fastighet,

som varit

föremål för styckning,

är belägen,

eller,

därest

fastigheter i olika kom­

muner

varit föremål för styckning,

i en var av dessa kommuner till så

stor del, som belöper å köpeskilling­

arna för inom kommunen belägna,

under beskattningsåret försålda fas­

tigheter i förhållande till köpeskil­

lingarna för samtliga under samma

år försålda fastigheter;

rörelse, som avser att------

61

Såsom

fast driftställe

i rö­

relse skall anses plats, å vilken för

stadigvarande bruk vid rörelsens ut­

övande funnits särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning,

såsom kontor, fabrik, verkstad,

verk, bruk, handelsbod eller annat

stadigvarande försäljningsställe. Med

fast driftställe likställes gruva eller

annan fyndighet, som varit föremål

för bearbetning, stenbrott eller torv­

mosse, fastighet, som

varit föremål

för jordstyckning,

samt plats, där

entreprenadarbete av större omfatt­

ning drivits under lokal ledning.

o

tna bruttointäkterna;

tomtrörelse

till fem procent

i kommun, där huvudkontor fun­

nits, samt i övrigt i kommun, där

fastighet,

som tomtrörelsen omfat­

tat,

är belägen, eller,

om tomtrörel­

sen omfattat

fastigheter i olika kom­

muner, i envar av dessa kommuner

till så stor del, som belöper å köpe­

skillingarna för inom kommunen be­

lägna, under beskattningsåret för­

sålda fastigheter i förhållande till

köpeskillingarna för samtliga under

samma år försålda fastigheter;

inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Såsom

fast driftställe

i rö­

relse skall anses plats, å vilken för

stadigvarande bruk vid rörelsens ut­

övande funnits särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning,

såsom kontor, fabrik, verkstad, verk,

bruk, handelsbod eller annat stadig­

varande försäljningsställe. Med fast

driftställe likställes gruva eller an­

nan fyndighet, som varit föremål för

bearbetning, stenbrott eller torvmos­

se, fastighet, som

omfattats av tomt­

rörelse,

samt plats, där entreprenad-

arbete av större omfattning drivits

under lokal ledning.

Anvisningar

till 22 §.

4. Har skog-------

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens vär­

de vid den tidpunkt, då ägaren för­

värvade fastigheten. Har egendom,

------- gällande ingångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens vär­

de vid den tidpunkt, då ägaren för­

värvade fastigheten. Har egendom,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

som skattskyldig erhållit såsom gå­

va av make eller skyldeman, av gi­

varen förvärvats genom köp, byte el­

ler därmed jämförligt fång, skall i

berörda hänseende sistnämnda fång

vara avgörande. Motsvarande skall

gälla, om make vid bodelning i an­

ledning av andra makens död erhål­

lit egendom, som förstnämnda make

före äkenskapets ingående eller un­

der äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra ma­

kens död erhållit egendom, som nå­

gondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller där­

med jämförligt fång.

(Nuvarande lydelse)

Såsom fastighetens----------------------

Med ingående virkesförråd för­

stås den växande skogens kubikmas­

sa i fast mått på bark vid den tid­

punkt, då fastigheten förvärvades.

Med det för ägaren gällan­

de ingående virkesförrå­

det förstås virkesförrådet vid äga­

rens förvärv av fastigheten med av­

drag för det virkesförråd, för vil­

ket ägaren må hava njutit avdrag

vid tidigare taxeringar. Har avdrag

tidigare skett för minskning i in­

gångsvärde, skall ingående virkes­

förrådet anses därigenom hava ned­

gått i samma proportion som in­

gångsvärdet. Har efter avverkning

eller upplåtelse av avverkningsrätt

det återstående virkesförrådet ned­

gått under det för ägaren gällande

ingående virkesförrådet, får avdrag

som skattskyldig erhållit såsom gå­

va av make eller skyldeman, av giva­

ren förvärvats genom köp, byte el­

ler därmed jämförligt fång, skall i

berörda hänseende sistnämnda fång

vara avgörande. Motsvarande skall

gälla, om make vid bodelning i an­

ledning av andra makens död erhål­

lit egendom, som förstnämnda make

före äktenskapets ingående eller un­

der äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra ma­

kens död erhållit egendom, som nå­

gondera maken före äktenskapets in­

gående eller under äktenskapet för­

värvat genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång.

Har även den skatt-

skgldiges fångesman erhållit egen­

domen såsom gåva av make eller

skyldeman eller vid sådan bodelning

som nyss nämnts, skall bedömning­

en av skogens ingångsvärde ske, som

om avverkningen eller avyttringen

av skogen verkställts av den som

närmast före den skattskyldiges

fångesman förvärvat egendomen på

annat sätt än genom sådan gåva el­

ler bodelning.

- nämnda likvid.

Med ingående virkesförråd för­

stås den växande skogens kubikmas­

sa i fast mått på bark vid den tid­

punkt, då fastigheten förvärvades.

Med det för ägaren gällan­

de ingående virkesförrå­

det förstås virkesförrådet vid äga­

rens förvärv av fastigheten med av­

drag för det virkesförråd, för vil­

ket ägaren må hava njutit avdrag

vid tidigare taxeringar. Har avdrag

tidigare skett för minskning i in­

gångsvärde, skall ingående virkes­

förrådet anses därigenom hava ned­

gått i samma proportion som in­

gångsvärdet. Har efter avverkning

eller upplåtelse av avverkningsrätt

det återstående virkesförrådet ned­

gått under det för ägaren gällande

ingående virkesförrådet, får avdrag

(Föreslagen Igdelse)

14

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

till 25 §.

5. Den omständigheten —- —------- — ------- - — -— — i fråga.

Har skattskyldig------- —-------- — — eller bidraget.

Ränta på statligt bostadslån eller

räntelån skall, till den del räntan

lagts till låneskulden, anses betald

då den debiterats. I den mån ränta

på bostadslån eller annat statligt lån

erlagts med hjälp av räntelån anses

räntan betald då räntelånet betalats

ut.

till 27 S.

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Av punkt 2 av anvisningarna till

21 § framgår, att en förvärvsverk­

samhet, som utövas vid sidan av

jordbruk, i vissa fall är att anse som

en jordbrukets binäring, eventuellt

som skogsbruk, men i andra fall bör

räknas som särskild rörelse.

1.

Av punkt 2 av anvisningarna

till 21 § framgår, att en förvärvs­

verksamhet, som utövas vid sidan av

jordbruk, i vissa fall är att anse som

en jordbrukets binäring, eventuellt

som skogsbruk, men i andra fall bör

räknas som särskild rörelse.

2. Tomtrörelse anses föreligga, när

någon bedriver verksamhet som hu­

vudsakligen avser försäljning av

mark för bebyggelse (byggnadstomt)

från fastighet, som uppenbarligen

förvärvats för att ingå i yrkesmäs­

sig markförsäljning, såsom när fas­

tighet köpts av ett tomtbolag eller

dylikt eller när förvärvet avsett mark

som enligt fastställd stadsplan eller

byggnadsplan är avsedd för bebyg­

gelse.

I övrigt anses försäljning av bygg­

nadstomt ingå i tomtrörelse, om den

skattskyldige under tio kalenderår

—

frånsett överlåtelse som avses i

35 § 2 mom. andra stycket

—

avytt­

rat minst femton byggnadstomter.

Detsamma gäller om makar under

äktenskapet sålt tillhopa minst fem­

ton byggnadstomter under angivna

tid. Har försäljning av byggnads­

tomter skett från olika fastigheter

eller från olika delar av en fastighet,

medräknas vid beräkningen av anta­

let tidigare sålda byggnadstomter en­

dast sådana tomter som med hänsyn

till deras inbördes läge normalt kan

anses ingå i en och samma tomtrö­

relse. Vid beräkning av antalet tidi-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

relse på nytt anses föreligga enligt

bestämmelserna i första eller andra

stycket. Överlåtelse som avses i 35 §

2 mom. andra stycket verkar icke

avbrytande på uppehåll som nu

nämnts.

Avyttrar skattskyldig återstoden

av lagret i sådan tomtrörelse som av­

ses i andra stycket, anses vinsten av

denna avyttring

—

utom den del av

vinsten som belöper på mark inom

fastställd stadsplan eller byggnads-

plan

—

icke som inkomst av rörelse

utan som realisationsvinst. Som skat­

tepliktig intäkt av rörelse räknas lik­

väl belopp, varmed egendomens vär­

de nedskrivits i rörelsen och som

icke återförts till beskattning tidiga­

re. Vad som sagts om försäljnings-

vinstens beskattning som realisa­

tionsvinst gäller icke, om avyttringen

kan antagas ha skett väsentligen i

syfte att bereda den skattskyldige el­

ler egendomens förvärvare eller an­

nan, med vilken någondera är i in­

tressegemenskap, obehörig skatteför­

mån.

Frågan om oskiftat dödsbos av­

yttring av byggnadstomt är att hän­

föra till tomtrörelse eller ej bedömes

på samma sätt som om den avlidne

verkställt avyttringen.

till 28 6.

1. Till intäkt av rörelse hänföras —

Till intäkt av rörelse hänföres-------

I enlighet med det anförda

skall

en

skattskyldig, som driver

jordstyck-

ningsrörelse eller eljest idkar

handel

med fastigheter, såsom intäkt av rö­

relsen upptaga vad som influtit vid

försäljning av sådan fastighet eller

del därav, oberoende av sättet för

fastighetens förvärvande och tiden

för

dess innehavande,

varefter frå­

gan om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen kom­

mer att bero på resultatet av rörel­

sen i dess helhet under beskattnings­

året. Om en skattskyldig, som ut­

övar industriell verksamhet, avyttrar

någon för denna verksamhet avsedd

----- stadgade grunder.

- — — goodwills natur.

Skattskyldig, som driver

tomtrö­

relse, byggnadsrörelse eller

handel

med fastigheter, skall såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influ­

tit vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av sättet

för fastighetens förvärvande och ti­

den för

innehavet,

varefter frågan

om och i vad mån nettointäkt upp­

stått genom försäljningen kommer

att bero på resultatet av rörelsen i

dess helhet under beskattningsåret.

Därvid iakttages utöver vad som

gäller enligt anvisningarna till 27 §

följande. Om fastighet, som utgör la­

gertillgång i tomtrörelse, byggnads-

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

Om den behållna intäkten av

skogsbruk i stället uppgått till 6 000

kronor, skulle den skattskyldige i

det angivna exemplet uppgiva

1 250

kronor såsom skattepliktig realisa­

tionsvinst och

3 750

kronor såsom in­

täkt av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av

fast

egendom skall anses

upplåtelse av

nyttjanderätt eller servitutsrätt till

fastighet för obegränsad tid mot en­

gångsersättning,

vilken därvid

är

att betrakta som köpeskilling (jfr

punkt 5 andra meningen av anvis­

ningarna till 21 §).

Avyttringen skall

i sådant fall anses hava omfattat så

stor del av fastigheten som ersätt­

ningsbeloppet utgör av fastighetens

heta värde vid tiden för upplåtelsen.

Därest förutsättningar därför i öv­

rigt föreligga skall alltså i dylikt fall

skattepliktig realisationsvinst re­

spektive avdragsgill realisationsför­

lust anses hava uppkommit.

till

1. Vid beräkning av realisations­

vinst upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendo­

men. Avdrag får ske för alla omkost­

nader för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för

vad som nedlagts på förbättring av

egendomen, för inköps- och försälj­

ningsprovision, för stämpelkostnader

in. in. Hit räknas jämväl kostnad,

som under tid, då intäkt av avyttrad

annan fastighet eller i förekomman­

de fall del därav beräknats enligt

24 § 2 eller 3 mom. nedlagts på re­

paration och underhåll av fastighe­

ten eller fastighetsdelen, i den mån

den avyttrade egendomen på grund

därav vid avyttringen befunnit sig

i bättre skick än vid förvärvet. Har

den skattskyldige tidigare fått åtnju­

ta avdrag för värdeminskning av

den avyttrade egendomen eller dyl.,

skall å andra sidan,

i den mån ej vad

som vid avyttringen återbekommits

av de avskrivna beloppen inräknas i

(Nuvarande lydelse)

Om den behållna intäkten av

skogsbruk i stället uppgått till 6 000

kronor, skulle den skattskyldige i

det angivna exemplet uppgiva

3 750

kronor såsom skattepliktig realisa­

tionsvinst och

1250

kronor såsom

intäkt av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av

fastighet

anses marköverföring enligt 8 kap.

4

a § eller 13 kap. 2 b § lagen den 18

juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet.

Upplåtelse av nyttjan­

derätt eller servitutsrätt till fastighet

för obegränsad tid mot engångser­

sättning

anses som avyttring av fas­

tighet när upplåtelsen framstår som

ett fullständigt ianspråklagande av

mark, t. ex. upplåtelse av mark till

väg. I övriga fall anses upplåtelsen

som avyttring av lös egendom. En­

gångsersättningen

är att betrakta

som köpeskilling (jfr punkt 5 andra

meningen av anvisningarna till 21 §).

36 §.

1. Vid beräkning av realisations­

vinst upptages,

utom i fall som av­

ses i 35 § 3 mom. andra stycket,

så­

som intäkt vad som erhållits för den

avyttrade egendomen. Avdrag får —

med iakttagande dock av de särskil­

da föreskrifter som enligt punkt 2

nedan gäller beträffande fastighet

—

ske för alla omkostnader för förvär­

vet och avyttringen, således för er-

lagd köpeskilling, för vad som ned­

lagts på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovi­

sion, för stämpelkostnader m. m. Hit

räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan fas­

tighet eller i förekommande fall del

därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3

mom. nedlagts på reparation och un­

derhåll av fastigheten eller fastig­

hetsdelen, i den mån den avyttrade

egendomen på grund därav vid avytt­

ringen befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

tidigare fått åtnjuta avdrag för vär-

(Föreslagen lydelse)

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 106/

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen Ig delse)

förlust beräknas efter samma regler,

som gälla för beräkning av realisa­

tionsvinst.

Har den avyttrade egendomen in­

nehafts under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vins­

ten jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skatteplik­

tig realisationsvinst, må avdrag åt­

njutas endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för rea­

lisationsförlust, som uppkommit då

egendom avyttrats eller då upplåtel­

se av nyttjanderätt eller servituts­

rätt till fastighet skett under såda­

na förhållanden, att därest vinst i

stället uppstått, denna enligt be­

stämmelserna i 35 § i mom. icke

skulle hava utgjort skattepliktig rea­

lisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall med­

givet för utgifter för inköp av lott­

sedlar eller för andra liknande in­

satser i lotteri.

taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före

avyttringen eller för år 1914-, får

motsvarande värde uppskattas med

ledning av taxeringsvärdet för fas­

tighet, i vilken den avyttrade egen­

domen ingått, eller närmast därefter

åsatta taxeringsvärde.

Har avyttrad fastighet förvärvats

genom arv eller testamente eller ge­

nom bodelning i anledning av ma­

kes död, får den skattskyldige, i stäl­

let för köpeskilling eller motsvaran­

de vederlag för fastigheten vid när­

mast föregående köp, byte eller där­

med jämförliga fång eller i stället för

ett med stöd av föregående stycke

framräknat värde, avdraga 150 pro­

cent av fastighetens taxeringsvärde

året före det år då dödsfallet inträf­

fade eller motsvarande i arvsskatte­

hänseende gällande värde, förutsatt

att dödsfallet ägt rum efter år 1914.

Fanns sådant taxeringsvärde ej åsatt

får motsvarande värde uppskattas

på sätt som angives i första stycket

sista meningen.

Det för fastigheten gällande in­

gångsvärdet

—

antingen detta utgör

köpeskillingen vid förvärvet, taxe­

ringsvärdet tjugo år före avyttringen,

taxeringsvärdet för år 1914 eller

taxeringsvärdet året före dödsfallet

eller motsvarande värde

—

liksom

de förbättrings- eller därmed jämför­

liga reparations- och underhållskost­

nader, för vilka avdrag får ske, skola

omräknas till de belopp vartill de

skulle ha uppgått efter det allmänna

prisläget under det år då avyttringen

skedde.

Omräkningen sker med ledning av

en indexserie, grundad på konsu­

mentprisindex och levnadskostnads-

index, med år 1914 som basår. Om

ingångsvärdet avser år före år 1914

sker omräkningen som om fastighe­

ten förvärvats år 1914. Riksskatte­

nämnden fastställer årligen omräk­

ningstalen.

Har avyttring av fastighet omfat­

tat byggnad, som i huvudsak är av-

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3.

I punkt 6 av anvisningarna till

18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av

fast

eller lös

egendom ävensom deltagan­

de i lotteri utgör en särskild för­

värvskälla. Avdrag enligt punkt

2

här ovan för realisationsförlust får

göras från realisationsvinst eller lot­

terivinst, som uppkommit i samma

förvärvskälla som realisationsför­

lusten.

Av 46 § 1 mom. framgår,

att, om härvid underskott uppstår,

detta icke får avdragas från in­

komst av annan förvärvskälla.

hetens ingångsvärde, uppräknat en­

ligt tredje och femte styckena till

tiden för skadetillfället, minskas

med skillnaden mellan ersättningen

och kostnaden för skadans avhjäl­

pande. För tid efter skadetillfället

ligger återstoden av det uppräknade

ingångsvärdet till grund för uppräk­

ning enligt tredje stycket.

3.

Förlust genom icke yrkesmäs­

sig avyttring (realisationsförlust)

får avdragas vid inkomstberäkning­

en i enlighet med punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas på

samma sätt som realisationsvinst en­

ligt punkterna 1 och 2. Vid förlust­

beräkningen får dock fastighets in­

gångsvärde icke beräknas på grund­

val av taxeringsvärde enligt punkt 2

första eller andra stycket. Ej heller

får omräkning göras enligt punkt 2

tredje stycket eller tillägg enligt

punkt 2 femte stycket. Har den med

förlust avyttrade egendomen inne­

hafts under sådan tid att, om vinst i

stället uppstått vid avyttringen, en­

dast del av vinsten skulle ha räknats

till skattepliktig realisationsvinst,

medgives avdrag endast för motsva­

rande del av förlasten. I fall då mot­

svarande realisationsvinst skulle ha

beräknats med tillämpning av 35 §

3 mom. andra stycket får dock ingen

del av förlusten avdragas.

4.

I punkt 6 av anvisningarna

till 18 § angives vad som beträffan­

de icke yrkesmässig avyttring av

egendom ävensom deltagande i lot­

teri utgör en särskild förvärvskälla.

Avdrag enligt punkt

3

här ovan för

realisationsförlust får göras från rea­

lisationsvinst eller lotterivinst, som

under samma beskattningsår

upp­

kommit i samma förvärvskälla som

realisationsförlusten.

Avdrag för rea­

lisationsförlust vid avyttring av fas­

tighet får dock utnyttjas även genom

avdrag från realisationsvinst under

senare beskattningsår än det varun­

der förlusten uppkommit, dock se­

nast under det beskattningsår för

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas,

att

3 och 4 §§, 11 § 1 mom., 12 § 1 mom., 34 §

2 inom., 42 § 1 mom., 57 § 1 mom. samt 134 § taxeringsförordningen den 23

november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges

samt att

efter 25 a § samma förordning skall införas en ny paragraf, 25 b §, av nedan

angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3

Där ej annat angives eller av sam­

manhanget framgår, förstås i denna

förordning med l ä n jämväl Stock­

holms stad, med länsstyrelse

jämväl överståthållarämbetet samt

med lan d s k a mr er ar e jäm­

väl skattedirektören hos överståthål­

larämbetet.

Med vederbörande läns­

styrelse avses, såvitt angår den mel-

lankommunala prövningsnämnden,

överståthållarämbetet.

Med förste —-------

(Föreslagen lydelse)

§•

För Stockholms län gäller bestäm­

melse i denna förordning om

landskamrerare landskamre-

raren vid prövningsnämndsavdel-

ningen och bestämmelse om

förste

taxeringsinten-

d ent taxeringsdirektören, om an­

nat icke angives. Taxeringsdirektö­

ren äger uppdraga åt förste taxe­

ring sintendent, som icke är chef för

kontor, att fullgöra uppgift som an­

kommer på honom enligt denna för­

ordning.

Med vederbörande länssty­

relse avses, såvitt angår den mellan-

kommunala prövningsnämnden,

länsstyrelsen i Stockholms län.

e göromål.

4 §•

I län —--------särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt-------— lokalt taxeringsdistrikt.

För varje — —------- — paragraf sägs.

I fögderi--------------- — invecklad beskaffenhet.

I län------ ---------—och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i

Stockholm

förordnas årligen av

överståthållar­

ämbetet

att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxe-

En taxeringsnämnd i

Stockholms

län

förordnas årligen av

länsstyrel­

sen

att, utöver nämnden eljest till­

kommande göromål, såsom en för ri­

ket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxe­

1 Senaste lydelse av 3 §, 34 § 2 mom. och 57 § 1 mom. se 1665:753 samt av 4 § se 1967:

199.

26

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ga erforderlig utredning på fast­

ställt formulär för beräkning av

skattepliktig realisationsvinst. Det­

samma gäller, om skattskyldig un­

der beskattningsåret överfört eller

upplåtit egendom under sådana för­

hållanden att överföringen eller upp­

låtelsen enligt 35 § 2 mom. sista

stycket eller punkt

4

sista stycket

av anvisningarna till 35 § kommu­

nalskattelagen är i fråga om realisa­

tionsvinst jämställd med fastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

34 §.

2 mom.

På ansökan — -— — vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket av­

ses göres hos förste taxeringsinten-

denten i det län, där sökanden är

skattskyldig till statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt. Fö­

religger ej sådan skattskyldighet för

sökanden, göres ansökningen hos

förste taxeringsintendenten i det län,

där självdeklarationen skall avläm­

nas. I

Stockholm

göres ansökningen

hos

taxeringsintendenten

å vederbö­

rande taxeringskontor.

Mot taxeringsintendentens-----------

Ansökan som i första stycket av­

ses göres hos förste taxeringsinten­

denten i det län, där sökanden är

skattskyldig till statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt. Fö­

religger ej sådan skattskyldighet för

sökanden, göres ansökningen hos

förste taxeringsintendenten i det län,

där självdeklarationen skall avläm­

nas. I

Stockholms län

göres ansök­

ningen hos

förste taxeringsintenden­

ten

å vederbörande taxeringskontor.

-----ej föras.

42 §.

1 mom. Har medlem av bo­

stadsförening eller delägare i bo­

stadsaktiebolag under hela eller

större delen av beskattningsåret helt

eller till övervägande del till annan

upplåtit honom i nämnda egenskap

tillkommande lägenhet, skall till

ledning för medlemmens eller del­

ägarens taxering varje år av för­

eningen eller bolaget lämnas upp­

gift om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till

föreningen eller bolaget och huru

mycket därav som utgör kapitaltill­

skott ävensom angående värdet av

medlemmens eller delägarens andel

i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet. Omförmälda uppgift

skall utan anmaning avlämnas se-

1 mom. Har medlem av bo­

stadsförening eller delägare i bo­

stadsaktiebolag under hela eller

större delen av beskattningsåret helt

eller till övervägande del till annan

upplåtit honom i nämnda egenskap

tillkommande lägenhet, skall till

ledning för medlemmens eller del­

ägarens taxering varje år av för­

eningen eller bolaget lämnas upp­

gift om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till

föreningen eller bolaget och huru

mycket därav som utgör kapitaltill­

skott ävensom angående värdet av

medlemmens eller delägarens andel

i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

Motsvarande gäller be­

träffande sådan ekonomisk förening

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsför ordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att till 48 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

48 §.

4

m o m. Skattskyldig, som av­

yttrat fastighet eller rörelse eller del

av sådan tillgång mot betalning un­

der minst tre år, kan, om till följd

härav hans till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst blivit mer än dub­

belt så stor som medeltalet av hans

motsvarande taxerade inkomster för

närmast föregående tre beskatt­

ningsår, efter ansökan beviljas an­

stånd av lokal skattemyndighet med

erläggande av kvarstående skatt för

det taxeringsår, då försäljningen

tagits till beskattning. Anstånd får

avse högst två tredjedelar av den

kvarstående skatten. Det belopp, för

vilket anstånd medges, skall erläg­

gas med halva beloppet före utgång­

en av april månad under ettvart av

de två år, som följer närmast efter

det år, då den kvarstående skatten

enligt debiteringen skolat erläggas.

Har avyttringen föranlett debite­

ring av tillkommande skatt, får an­

stånd medges efter motsvarande

grunder.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första

gången med avseende på kvarstående och tillkommande skatt med anled­

ning av 1969 års taxering.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för

återanskaffning av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Rörelseidkare som avyttrar fastighet får vid beräkning av nettointäkt av

rörelsen enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt avdrag för

belopp som avsättes till fond för återanskaffning av fastighet.

2

§•

Avdrag erhålles endast om den avyttrade fastigheten använts i rörelsen

och den skattskyldige bär för avsikt att anskaffa annan fastighet för an­

vändning i rörelse.

Avdrag får, om ej annat följer av 4 § andra eller tredje stycket, för ett

beskattningsår icke överstiga dubbla det belopp för vilket garanti ställts

enligt 3 §. Avdraget får ej heller överstiga beloppet av den vid taxering till

statlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit ge­

nom avyttringen och som belöper på den i rörelsen använda delen av fastig­

heten.

3

§•

Som förutsättning för avdrag gäller, om ej annat följer av 4 § andra eller

tredje stycket, att den skattskyldige till länsstyrelsen i det län, där han

taxeras till statlig inkomstskatt, överlämnat en av svensk bank eller, efter

länsstyrelsens medgivande, annan svensk kreditinrättning utfärdad garan­

tiförbindelse i vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp

svara för den kvarstående eller tillkommande skatt som den skattskyldige

kan ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel, som icke ta­

gits i anspråk för sitt ändamål, återföres till beskattning. I fråga om han­

dels- eller kommanditbolag skall garantiförbindelsen avse den kvarstående

eller tillkommande skatt som alla delägare i bolaget kan ha att erlägga för

sådant beskattningsår. Förbindelsen överlämnas i sådant fall till länssty­

relsen i det län dkr någon delägare i bolaget taxeras till statlig inkomst­

skatt.

Länsstyrelsen utfärdar intyg om överlämnad garantiförbindelse. Den

skattskyldige skall foga intyget vid sin självdeklaration för det beskatt­

ningsår, för vilket avdrag yrkas.

Garantiförbindelse skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter

det beskattningsår då avsatta medel senast skall tagas i anspråk. Förbin­

delsen skall vara utfärdad enligt formulär som riksskattenämnden fast­

ställer.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

8

§•

Har skattskyldig tagit avsatta medel i anspråk i annan ordning än en­

ligt 4 § eller har den skattskyldige trätt i likvidation eller skattskyldigt

dödsbo skiftats, återföres de avsatta medlen till beskattning för det beskatt­

ningsår, då medlen togs i anspråk eller beslutet om likvidationen fattades

eller skiftet ägde rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt de grunder

som anges i 7 §. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan efter

endast två procent.

Uppgår genom fusion aktiebolag eller förening (dotterföretag) i annat

aktiebolag respektive annan förening (moderföretag) upptages medel, som

dotterföretaget avsatt till återanskaffningsfond, till beskattning hos dotter­

företaget för det beskattningsår, då rättens tillstånd till fusionen registre­

ras, i den mån fonden icke övertagits enligt tredje stycket. Till beloppet

lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som anges

i 7 §.

Vid fusion som avses i 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunal­

skattelagen får moderföretaget vid tillämpning av denna förordning ö^ er-

taga återanskaffningsfonden hos dotterföretaget. Därvid anses som om fon­

dens medel avsatts hos moderföretaget under det år då dotterföretaget av-

sätte medlen.

När medel upptages till beskattning enligt denna paragraf, äger 7 § tredje

stycket motsvarande tillämpning.

9 §-

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till återanskaffnings­

fond avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsatta medel.

10 §.

Har medel återförts till beskattning enligt 7 eller 8 §, skall taxerings­

nämnden lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser som fordras för

tillämpning av denna förordning vid taxeringen inom den senare nämnden.

I varje taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som taxeras till

statlig inkomstskatt där och som under beskattningsåret avsatt medel till

eller övertagit återanskaffningsfond eller tagit avsatta medel i ansprak. I

förteckningen skall anges beloppen av medgivna avdrag, gjorda fondavsätt­

ningar och avlämnade garantiförbindelser enligt 3 § andra stycket. Vidare

skall däri uppges storleken av belopp, som tagits i anspråk enligt 4 s fors­

ta stycket eller som återförts till beskattning enligt 7 eller 8 §. Förteck­

ningen sändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt ar­

bete.

11

§•

Länsstyrelsen upprättar förteckning över återanskaffningsfonder enligt

denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för

taxeringskontrollen, såsom medgivna avdrag, ianspråktagna eller till be­

skattning återförda fondmedel och överlämnade garantiförbindelser.

Har avsatta medel tagits i anspråk för sitt ändamål, skall underrättelse

därom av länsstyrelsen tillställas den kreditinrättning som utfardat garanti­

förbindelse enligt 3 § andra stycket. Har avsatta medel endast delvis tagits

i anspråk, skall uppgift dessutom lämnas om det garantibelopp som därefter

f ordräs

*

Har skattskyldig träffat avtal om uppförande av byggnad, vilken enligt

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 §

förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § för­

ordningen den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för

inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Förlustavdrag må-------------------- - -

Rätten till förlustavdrag bortfal­

ler, om den skattskyldige för förlust­

året åsatts taxering, vid vilken be­

skattningsbar inkomst fastställts.

Vad nu sagts har dock ej avseende

å fall, där fastställandet av den be­

skattningsbara inkomsten berott på

att investeringsfond eller särskild

nyanskaffningsfond återförts till be­

skattning eller, såvitt fråga är om

taxering till kommunal inkomst­

skatt, garantibelopp för fastighet

upptagits såsom skattepliktig in­

komst.

Har skattskyldig försatts — — ■—

Har skatt skyl dig eller----------------

(Föreslagen lydelse)

§•

- -—• — kommunal inkomstskatt.

Rätten till förlustavdrag bortfal­

ler, om den skattskyldige för förlust­

året åsatts taxering, vid vilken be­

skattningsbar inkomst fastställts.

Vad nu sagts har dock ej avseende

å fall, där fastställandet av den be­

skattningsbara inkomsten berott på

att investeringsfond, särskild nyan­

skaffningsfond eller

fond för åter-

anskaffning av fastighet

återförts till

beskattning eller, såvitt fråga är om

taxering till kommunal inkomst­

skatt, garantibelopp för fastighet

upptagits såsom skattepliktig in­

komst.

---------------- eller tidigare.

— -— — ■—■ -— att hänföra.

Anvisningar

till 2

1. Förlust, som------- -—-----------

Har investeringsfond eller sär­

skild nyanskaffningsfond återförts

till beskattning, skall vid beräkning

av den förlust, som berättigar till

förlustavdrag, bortses från det be­

lopp, som på grund av återföringen

upptagits såsom skattepliktig in­

täkt, dock endast i den mån detta

- skogs ingångsvärde.

Har investeringsfond, särskild ny­

anskaffningsfond eller

fond för åter-

anskaffning av fastighet

återförts till

beskattning, skall vid beräkning av

den förlust, som berättigar till för­

lustavdrag, bortses från det belopp,

som på grund av återföringen upp­

tagits såsom skattepliktig intäkt,

' Senaste lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § se 1967:98.

36

Kurigl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)

om investeringsfonder för konjunkturutjamning

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 27 maj 1955 om investe­

ringsfonder för konjunkturutjämning skall upphöra att gälla vid utgången

av år 1967. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas

i fråga om sådan avyttring av fastighet som skett dessförinnan.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 9 § förordningen den 7 april 1967 (nr 96)

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild

nyanskaffningsfond, m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 7 april 1967 om avdrag

vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond,

in. m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1967. Den upphävda för­

ordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om sådan avyttring av

fastighet som skett dessförinnan.

38

tits till höstriksdagen. I det följande avser jag att ta upp frågan om den

skatterättsliga lagstiftningen i ämnet.

Efter remiss har

yttranden

över betänkandet1 avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, byggnads­

styrelsen, kammarrätten, försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet,

riksskattenämnden, allmänna ombudet hos mellankommunala prövnings-

nämnden, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen (med överlämnande av ytt­

randen från vissa lantbruksnämnder), lantmäteristyrelsen (med överläm­

nande av yttranden från överlantmätarna i 20 län), statens naturvårds-

nämnd, kommerskollegium (efter hörande av handelskamrarna i landet),

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens hyresråd, statens institut

för byggnadsforskning, stiftsnämnderna i Lund och Göteborg, överståthål-

larämbetet (med överlämnande av yttrande från stadskollegiet i Stockholm)

och samtliga länsstyrelser (därvid några länsstyrelser överlämnat yttran­

den från vissa instanser inom resp. län, se prop. 1967: 90 s. 11—12), expro-

priationsutredningen, ordföranden i företagsskatteutredningen, markpoli­

tiska utredningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag, Svenska riksbyggen, Hyresgästernas sparkasse- och bygg-

nadsföreningars riksförbund (HSB), Sveriges villaägareförbund, Sportstuge-

främjandet, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruks-

förbund, Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sve­

riges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet,

Svenska företagares riksförbund, Familjeföretagens förening, Sparbanker­

nas bank, Jordbrukets bank, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska bank­

föreningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen för tjänstemän inom

Sveriges stadshypoteks- och bostadskreditorganisationer, Svenska försäk­

ringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska stadsförbundet, Svenska lands­

tingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stor-Stockholms planerings­

nämnd, Stockholmstraktens regionplaneförbund, Kommunalförbundet för

Stockholms stads och läns regionala frågor, Sydvästra Skånes kommunalför­

bund, Svenska pastoratens riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Samfundet för fastighetsvärdering, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksför­

bund, Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lant­

mätareförening, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Föreningen Sveri­

ges taxeringsrevisorer, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveri­

ges handelsträdgårdsmästareförbund, Västerorts representantförsamling,

Stockholms Trädgårdsstadsföreningars centralföreningar samt Sveriges kon­

servativa studentförbund.

1 Sådana remissinstanser som icke yttrat sig över betänkandets skatterättsliga delar är inte

medtagna (jfr prop. 1967: 90 s. 10).

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

läggas, även om avtalet angående avyttringen träffats under ett tidigare år.

Man kan alltså inte genom att i avtalet uppskjuta likvidens erläggande till

en tidpunkt som infaller mer än fem resp. tio år efter förvärvet undgå skatt­

skyldighet för realisationsvinst, om avtalet ingåtts inom den för skatte­

plikten stipulerade tiden. I och med att en del av likviden erlagts under

ett visst år, anses — med hänsyn till föreskrifterna i punkt 2 sista stycket

av anvisningarna till 41 § KL — skattskyldighet för likvidens totalbelopp

inträda under samma år.

I fråga om vinstberäkningen föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till

36 § KL, att såsom intäkt upptas vad som erhållits för den avyttrade egen­

domen. Avdrag får ske för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egen­

domen, för inköps- och försäljningsprovision, för stämpelkostnader m. m.

Hit räknas också de reparations- och underhållskostnader som nedlagts i

sådan fastighet eller del därav, som inkomsttaxeras efter schablonmetod

enligt 24 § 2 eller 3 mom. KL, i den mån den avyttrade egendomen på grund

därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Å andra

sidan minskas omkostnadsbeloppet med de avdrag för värdeminskning på

den försålda egendomen som den skattskyldige åtnjutit. Vidare får den

skattskyldige vid vinstberäkningen avdrag för under beskattningsåret ut­

betalda förvaltningskostnader och räntor, om dessa inte bör hänföras till

annan förvärvskälla.

För inkomstberäkningen är det utan betydelse, om köpeskillingen eller

ersättningen skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Realisa­

tionsvinst resp. realisationsförlust skall således beräknas med hänsyn till

köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång

eller terminsvis (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL).

Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för beräk­

ning av realisationsvinst. Realisationsförlust får dras av endast från realisa­

tionsvinst eller, i förekommande fall, från skattepliktig lotterivinst under

samma år, däremot inte från inkomst av annat slag. Vid kommunaltaxe­

ringen gäller vidare den begränsningen, att realisationsförlust, som uppkom­

mit vid avyttring av fastighet belägen i en kommun, inte får avräknas från

realisationsvinst vid avyttring av fastighet i annan kommun. För att för­

lusten skall få dras av fordras att omständigheterna vid avyttringen varit

sådana att, om avyttringen i stället skett med vinst, denna varit skattepliktig.

Den fallande skalan gäller i motsvarande mån beträffande förlusterna. Rea­

lisationsförlust under ett år, som inte kunnat avräknas från realisations­

vinst eller lotterivinst under samma år, får inte förskjutas till ett annat år

för avräkning mot vinst under detta år genom sådant förlustavdrag som

avses i förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst.

Som förut nämnts kan vinstbeskattning inte äga rum, om fastigheten

förvärvats genom ett vederlagsfritt fång, t. ex. genom arv eller testamente.

42

14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag inte i och för sig realisations­

vinstbeskattning. Om moderbolaget sedermera säljer de vid fusionen över­

tagna tillgångarna, får man i stället — i den mån vinsten inte skall be­

skattas såsom inkomst av rörelse — bedöma frågan om bolagets skattskyl­

dighet för realisationsvinst med utgångspunkt från det upplösta dotter­

bolagets fång. Motsvarande gäller vid fusion mellan ekonomiska förening­

ar, mellan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag. Realisations­

vinstbeskattningen anknyts enligt gällande regler till avyttringen av egen­

domen. En beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer således

inte i detta sammanhang. Däremot kan värdestegringen sägas bli indirekt

beskattad i samband med den årliga förmögenhetsbeskattningen och i viss

mån även genom arvs- och gåvobeskattningen.

Med avyttring förstås i detta sammanhang samma överlåtelser av onerös

karaktär som omfattas av de realisationsvinstgrundande förvärven, dvs.

köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Vissa avyttringar är uttryckligen undantagna från vinstbeskattning.

I de nyssnämnda fallen, då tillgångar övertas genom fusion, skall således

beskattning för realisationsvinst inte inträda. Detta innebär givetvis också

att inte heller avdragsrätt för realisationsförlust föreligger i dylika fall.

Vidare gäller skattefrihet vid vissa överlåtelser av tvångsmässig karaktär.

Vinst som uppkommit genom att fastighet tagits i anspråk genom ex­

propriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana för­

hållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för handen är således inte

att anse som skattepliktig realisationsvinst. Skatteplikt föreligger emellertid

likväl enligt de allmänna reglerna, om det skäligen kan antas, att avytt­

ringen skulle ägt rum även om tvång inte förelegat (35 § 4 mom. KL).

Som skattepliktig realisationsvinst anses ej heller vinst genom sådan av­

yttring av fastighet eller fastighetsdel som utgör led i åtgärder för jord­

brukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Vidare innehåller 35 § 2 mom. sista stycket KL en specialbestämmelse

för den som i dylikt rationaliseringssyfte avyttrat jordbruksfastighet eller

del därav och i samband därmed inom två år efter avyttringen förvärvat

annan jordbruksfastighet eller del därav samt därefter sålt den sist för­

värvade egendomen. I sådant fall skall frågan om denna egendom förvär­

vats genom sådant fång och varit i säljarens ägo under sådan tid att even­

tuell vinst utgör skattepliktig realisationsvinst bedömas med hänsyn till det

fång varigenom den först avyttrade egendomen förvärvats.

Från skatteplikt har slutligen genom en år 1967 beslutad ändring av

KL (SFS 1967:161) undantagits vinst som uppkommit när staten för­

värvat fastighet därför att den på grund av flygbuller icke kan bebos utan

påtaglig olägenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

43

De nu berörda reglerna för beskattningen av realisationsvinst vid avytt­

ring av fastigheter skiljer sig i vissa avseenden från vad som gäller beträf­

fande avyttring av lös egendom.

För annan lös egendom än aktier och andra därmed likartade värdepap­

per gäller att vinst vid avyttringen är skattefri om egendomen innehafts

minst fem år. Vid avyttring inom femårsperioden beskattas vinsten i lik­

het med vad som gäller för fastighetsvinster efter en fallande skala. Om

egendomen innehafts

mindre än 2 år beskattas 100 % av vinsten,

2 år men »

» 3 »

»

75 % »

» ,

3 *

*

»

* 4 »

»

50 % »

*

samt

4 *

»

»

» 5 »

»

25 % »

» .

En förutsättning för vinstbeskattningen är att egendomen förvärvats ge­

nom köp, byte eller därmed jämförligt fång. I likhet med vad som gäller

beträffande fastigheter stadgas undantag härifrån när egendomen erhållits

som gåva av make eller skyldeman eller genom bodelning i vissa fall.

De nu nämnda reglerna var intill den 1 juli 1966 tillämpliga på all lös

egendom. I fråga om vinst vid avyttring av aktier och därmed likartade vär­

depapper gäller emellertid fr. o. m. nämnda dag nya bestämmelser (prop.

1966: 90, BevU 46, rskr 266). Enligt dessa bestämmelser beskattas sådana

aktievinster oberoende av innehavstidens längd och oberoende av om sälja­

ren fått aktierna genom förvärv som tidigare grundade skattefrihet för för­

sälj ningsvinsten, t. ex. genom gåva eller arv. Beräkningen av den skatte­

pliktiga vinsten är beroende av innehavstidens längd. Om aktien vid avytt­

ringen innehafts mindre än fem år skall vinsten inkomstbeskattas efter den

förut nämnda fallande skalan. Har aktien innehafts längre tid räknas som

skattepliktig realisationsvinst ett belopp motsvarande 10

%

av försäljnings­

summan efter avdrag för kostnad för avyttringen. Innehavstiden beräknas

med utgångspunkt från senaste köp, byte eller liknande förvärv mot ve­

derlag. Man bortser alltså från mellankommande överföring av ägande­

rätten genom gåva, arv e. d.

Vid avyttring av aktie som innehafts minst fem år gäller undantag från

vinstbeskattningen, om det framstår som sannolikt att avyttringen skett

utan vinst eller med vinst som inte överstiger 5 % av försäljningssum­

man. Vidare gäller för vinstberäkningen vid sådan avyttring, att den

skattskyldige, i förekommande fall gemensamt med sin make, från den

skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår får göra avdrag

med 500 kr., dock inte med högre belopp än som svarar mot summan av

sådan realisationsvinst som beräknats enligt den nämnda schablonregeln.

De nya bestämmelserna ger en särskild möjlighet att befria från vinst­

beskattning enligt schablonregeln i vissa fall, då beskattningen kan antas

hindra en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.

Dispensrätten tillkommer i första hand Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Från vinstbeskattning enligt schablonregeln undantas även överlåtelse i

vissa fall av aktier mellan företag som tillhör en och samma koncern.

Tomtrör elsebeskattningen

Reglerna för realisationsvinstbeskattningen berör såsom framgår av det

sagda endast sådan avyttring av fastigheter som inte är av yrkesmässig ka­

raktär. Om avyttringen ingår i en yrkesmässig verksamhet, skall inkomsten

därav i stället redovisas som inkomst av rörelse.

Rörelsebegreppet har inte närmare definierats i våra skattelagar. Av den

uppräkning av olika slag av rörelse som gjorts i 27 § KL och av den all­

männa rättstillämpningen framgår emellertid att rörelsebegreppet förut­

sätter att fråga är om en förvärvsverksamhet som, utan att vara hänförlig

till jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst, kännetecknas av en viss

självständighet, regelbundenhet och varaktighet. Att förvärvsverksamheten

också innebär ett visst vinstsyfte ligger i sakens natur.

Även om säljaren av en fastighet är en rörelseidkare i enlighet med nu

angivna kriterier för rörelse, är emellertid vinsten vid en fastighetsförsälj-

ning inte utan vidare att hänföra till inkomst av rörelse. På samma sätt som

beträffande andra tillgångar i en rörelse gäller nämligen att man måste

skilja mellan fastigheter som är att betrakta som anläggningstillgångar

och sådana som är att hänföra till omsättningstillgångar. Inkomst genom

avyttring av fastigheter av det förra slaget — såsom när en person som

driver industriell verksamhet säljer en till verksamheten hörande fa-

briksfastighet eller en hyresfastighet — räknas inte såsom inkomst av

rörelse utan bedöms enligt reglerna för realisationsvinstbeskattningen. Av­

ser verksamheten däremot yrkesmässig handel med fastigheter, skall in­

komsten därav beskattas som inkomst av rörelse. Så är t. ex. i allmänhet

fallet när säljaren är en byggmästare eller en person som i viss omfattning

säljer tomter. Det är då fråga om fastigheter som utgör varulager i sälja­

rens rörelse. Vinsterna är i dessa fall liksom i annan rörelse i sin helhet

skattepliktiga oberoende av hur länge fastigheterna innehafts och oavsett

sättet för deras förvärvande.

Inkomstberäkningen skall även för rörelser av dessa slag i princip ske

i enlighet med de vanliga reglerna för rörelsebeskattningen. Dessa återfinns

huvudsakligen i 27—30 samt 41 §§ KL. Inkomsten skall således beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär bl. a. att hänsyn skall tas

till in- och utgående lager, fordringar och skulder. Den allmänna regeln om

rätt till nedskrivning av lagret till lägst 40 % av anskaffnings- eller åter-

anskaffningsvärdet anses dock i regel inte tillämplig på skattskyldigs lager

av fastigheter och liknande tillgångar. Sådant lager skall i stället upptas till

vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. in. framstår såsom

46

göra led i en tomtrörelse. De hithörande problemen har f. ö. vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för uppmärksamhet i den skatterättsliga diskussio­

nen.

Med reservation för att mera speciella förhållanden kan föranleda en an­

nan bedömning kan man med stöd av praxis ange följande allmänna rikt­

linjer för bedömningen.

Om försäljning av ett större antal tomter äger rum samtidigt eller inom

loppet av några år, torde rörelse i regel anses föreligga. Upprättande av av­

stycknings- eller byggnadsplan, planering och anläggning av vägar m. in.

kan ofta förstärka antagandet, att tomtrörelse varit avsedd. Men enbart det

förhållandet att avstycknings- eller byggnadsplan upprättats räcker inte för

att rörelse skall anses föreligga om markägaren i övrigt inte vidtagit några

åtgärder för tomtförsäljning. Detta gäller även om han skulle ha sålt en

eller annan tomt. Detsamma gäller om markägaren, utan att i övrigt ha be­

drivit tomtrörelse, på en gång avyttrar hela markområdet till en och sam­

me köpare. Andra faktorer kan emellertid tyda på att fråga är om tomt-

rörelse. Så kan t. ex. ett markområdes belägenhet intill ett växande sam­

hälle tala för att även enstaka försäljningar utgör en påbörjad rörelse.

Även en försäljning av ett större område, från vilket yrkesmässig tomtför-

säljning tidigare skett, kan anses ingå i en tomtrörelse. Denna försäljning

betraktas då som »den sista affärshändelsen» i rörelsen. Det sist sagda

torde dock gälla endast »resterande del» av det område, som varit avsett

för tomtförsäljning. Om däremot exempelvis en lantbrukare för längre tid

sedan köpt en fastighet för jordbruksändamål, kan han inte vid avyttring

av hela fastigheten beskattas för den därvid uppkomna vinsten såsom för

inkomst av tomtrörelse endast därför att han tidigare utnyttjat ett mindre

område av fastigheten till tomtförsäljning. Endast den del av det för tomt­

försäljning avsedda området, som finns kvar vid fastighetens avyttring,

bör i sådant fall principiellt hänföras till tomtrörelse. En annan sak är att

fråga stundom kan uppstå beträffande omfattningen av den mark, som

skall anses ha ingått i en tomtrörelse, något som givetvis måste bedömas i

varje särskilt fall.

Att med ledning av föreliggande rättsfall ange en bestämd lägsta gräns

för antalet tomtförsäljningar, som bör ha ägt rum för att tomtrörelse skall

anses föreligga, låter sig inte göra med hänsyn till de varierande förhållan­

den, som föreligger i olika fall. Om en person inköper eu fastighet, vars

belägenhet är särskilt lämpad för tomtför sälj ning, och han någon tid efter

förvärvet säljer några tomter, kan redan den första försäljningen betraktas

som yrkesmässig, åtminstone om det kan antas att han i fortsättningen

kommer att sälja ytterligare tomter. Annorlunda kan det förhålla sig, om

t. ex. ägaren av en jordbruksfastighet, som han kanske ägt under en längre

tid, avyttrar ett eller ett par mindre områden för sammanläggning med

andra fastigheter. På samma sätt kan läget bedömas om han säljer blott

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Realisationsvinstbeskattningen

Enligt kommittén är det en allmän erfarenhet att de nuvarande reglerna

om beskattning av realisationsvinster hämmar utbudet av fastigheter. Att

sådana vinster blir skattefria, om den sålda fastigheten innehafts tio år eller

mera, och att vinster av försäljningar efter kortare innehavstid blir jämfö­

relsevis hårt beskattade har, framhåller kommittén, lett till att man försöker

undvika att sälja fastigheter som man ägt kortare tid än tio år. Möjligheten

att göra stora skattefria vinster, om man kan binda kapital i mark under

tio år, har vidare gjort mark till ett eftertraktat placeringsobjekt och har där­

igenom varit ägnad att skärpa konkurrensen och driva upp priserna.

För att beskattningen inte på detta sätt skall motverka de markpolitiska

strävandena utan tvärtom så långt möjligt stödja dessa har kommittén före­

slagit en omläggning av realisationsvinstbeskattningen. Kommittén har där­

vid sökt beakta intresset av att ge det allmänna del av de stora markvinster­

na men har å andra sidan inte ansett påkallat att beskatta små och måttliga

vinster på egnahem, hyreshus, vanliga jordbruk och industrifastigheter,

vinster som ofta endast är uttryck för penningvärdets förändringar.

Kommitténs förslag i fråga om beskattningen av realisationsvinster inne­

bär i huvudsak följande.

Vinst vid avyttring av fast egendom skall i princip alltid vara underkastad

skatteplikt, oavsett innehavstidens längd. För korttidsinnehav — där fastig­

het ägts mindre än två år — behålls i stort sett full skatteplikt.

Vid alla andra fastighetsförsäljningar blir 60

%

av vinsten beskattad som

inkomst. Vinsten är skillnaden mellan inköpspris och försäljningspris, se­

dan inköpspriset ökats för varje år som fastigheten innehafts med ett be­

lopp motsvarande dels 6 % av inköpspriset och dels 2 000 kr. Tillägg till in­

köpspriset får dessutom göras för nybyggnads- och förbättringskostnader.

Har sådana kostnader något år uppgått till 5 000 kr. eller mera, skall

tillägget om 6

%

också få tillämpas på sådant belopp. Den skattepliktiga

vinsten om 60

%

beräknas på det vinstbelopp som därefter återstår.

Angående det föreslagna procentuella tillägget anför kommittén bl. a. att

det bör motsvara den genomsnittliga penningvärdeförändringen och därut­

över ge en marginal för små eller måttliga reella försälj ningsvinster. Från

dessa utgångspunkter förordar kommittén att till anskaffningskostnaden

för varje helt års innehav schablonmässigt läggs 6 %. Kommittén tillägger.

Såsom anskaffningskostnad betraktar vi då, i överensstämmelse med

gällande rätt, den en gång erlagda köpeskillingen för fastigheten men inte

lagfartskostnader e. d. Har delar av fastigheten förvärvats vid olika tider,

får särskild beräkning göras för varje del. Om fastigheten bebyggts efter

förvärvet eller ägaren eljest nedlagt förbättringskostnad av någon betydelse,

50

Kommittén förklarar sig vara medveten om att den skatt som enligt kom­

mitténs förslag skulle komma att erläggas för de största markvinsterna lik­

väl blir lägre än som från renodlad skatterättvisesynpunkt skulle kunna

framstå som skäligt. Det bör i anledning härav enligt kommittén understry­

kas, att man har att välja mellan att tillgodose denna synpunkt och att

försöka uppnå vad som för kommittén varit huvudsyftet, nämligen att före­

slå åtgärder i syfte att begränsa prisstegringen på mark. I detta konflikt­

läge måste enligt kommitténs mening det sistnämnda intresset få företräde.

Om en egendom under lång tid befunnit sig i samme ägares hand, kan

det emellertid bli svårt att förebringa tillförlitlig utredning om den skatte­

pliktiga realisationsvinstens storlek. Det bör därför i sådana fall enligt

kommitténs förslag stå den skattskyldige fritt att i stället för verklig köpe­

skilling jämte förbättringskostnader utgå ifrån taxeringsvärdet tjugu år

före försäljningen, förhöjt med hälften. På det sålunda erhållna beloppet

räknas 6 % under tjugu år samt därjämte 2 000 kr. om året under tjugu

år. Även förbättringskostnader, men endast sådana som nedlagts under de

senaste tjugu åren, får vid tillämpning av detta alternativ beaktas på sam­

ma sätt som enligt huvudregeln.

En konsekvens av att realisationsvinster beskattas oavsett innehavstidens

längd blir enligt kommittén vidare, att skatt skall erläggas, även om fastig­

heten förvärvats genom arv eller vid bodelning i anledning av makes död.

Den skattskyldige får emellertid enligt kommittéförslaget möjlighet att, om

han finner detta fördelaktigt, tillämpa en annan alternativ metod för vinst­

beräkning. I stället för den köpeskilling, som erlagts av den avlidne (resp.

hans fångesman), kan den skattskyldige utgå från taxeringsvärdet året

närmast före dödsfallet (bouppteckningsvärdet) och höja detta med en tred­

jedel. Förhöjningen är avsedd att utgöra kompensation för arvsskatten och

att från skatt frita åtminstone en del av den värdestegring som skett före

dödsfallet. På det erhållna beloppet beräknas procenttillägg på samma sätt

som i föregående fall, dock endast från tiden för dödsfallet. Även tillägg

med 2 000 kr. om året föreslås få göras från nämnda tidpunkt. Förbätt­

ringskostnader beaktas likaså, om de nedlagts under samma tid.

I anslutning till de här berörda förslagen konstaterar kommittén, att de

olika frågor, som aktualiseras av den föreslagna övergången till en i tiden

obegränsad beskattning av realisationsvinster på fastigheter, företrädesvis

är av materiell natur. Till en del sammanhänger de emellertid enligt kom­

mittén med frågan om hur utredning bör förebringas om realisations­

vinsternas storlek. Hittills har sådan utredning behövt göras endast i den

mån en avyttrad fastighet innehafts mindre än tio år. Genomförs kommit­

téns förslag, blir det i princip nödvändigt att förebringa sådan utredning

rörande samtliga fastighetsförsäljningar oberoende av innehavstiden. Där­

vid kan svårigheter tänkas uppkomma framför allt i fråga om fastigheter

som innehafts mycket lång tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

52

att åtminstone till en del beskatta realisationsvinster på fastigheter hur

länge dessa än innehafts. Såtillvida bör emellertid enligt kommittén mo­

tivet för den nuvarande skattefriheten beaktas att, om tvångsförsäljning

äger rum redan under de två första åren efter förvärvet av fastigheten,

inte mer än 60 % av den enligt vanliga regler framräknade vinsten blir

skattepliktig.

Däremot bör enligt kommitténs mening även framdeles gälla, att skatt

för realisationsvinst inte skall behöva erläggas i samband med en s. k.

arronderingsförsäljning, dvs. sådan avyttring av fastighet eller fastighets­

del, som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre ratio­

nalisering. Kommittén tillägger.

Å andra sidan torde bärande motiv saknas för att framdeles bibehålla rät­

ten att beräkna innehavstid för ersättningsfastighet längre än denna inne­

hafts. Med vår uppläggning av realisationsvinstbeskattningen kommer näm­

ligen den skattepliktiga delen av vinsten vid försäljning av en fastighet, som

förvärvats i ersättning för en i arronderingssyfte avyttrad, att reduceras ned

till 60 % redan efter två års innehav. Dylika ersättningsfastigheter torde

icke annat än i sällsynta undantagsfall komma att säljas inom kortare tid.

Enligt kommittén saknas vidare anledning att behålla de nu gällande sär­

skilda reglerna för strömfall och rättighet till vattenkraft.

I överensstämmelse med vad nu gäller förordar kommittén att upplå­

telse för obegränsad tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet

behandlas på samma sätt som en avyttring. Med försäljning av fastighet

bör vidare, på samma sätt som nu, likställas avyttring av tomträtt.

Kommittén framhåller i detta sammanhang, att den inte ansett sig böra

behandla de bestämmelser som reglerar förhållandet mellan realisations­

vinst och intäkt av skog. Nämnda bestämmelser förefaller kommittén kunna

tillämpas även med det av kommittén föreslagna systemet för beskattning

av realisationsvinster. Enligt kommittén finns det så mycket mindre anled­

ning att i materiellt hänseende ta upp skogsbeskattningen till behandling,

som denna sedan någon tid är föremål för särskild utredning. Vissa rent

formella j ämkningar är dock nödvändiga.

Beträffande den nuvarande bestämmelsen, att vid vinstberäkningen an­

skaffningskostnaden skall minskas med de vid realisationen återvunna

värdeminskningsavdragen, föreslår kommittén — med hänsyn till att det

vid långa fastighetsinnehav kan visa sig svårt att exakt beräkna dessa av­

drag — att man räknar endast med värdeminskningsavdrag, som åtnjutits

under de tio senast förflutna åren.

Enligt kommittén bör liksom hittills realisationsförlust få dras av endast

från realisationsvinst. Däremot finner kommittén, särskilt i fråga om fastig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

54

tad. Erfarenheten visar, att beskattningen i åtskilliga fall varit till hinders,

när kommun eller markexploatör velat köpa hela jordbruksfastigheter för

bebyggelse.

På grund härav kommer beskattningen av tomtstyckningsrörelser i direkt

konflikt med de markpolitiska strävandena. Att avlägsna det hinder beskatt­

ningen sålunda utgör framstår såsom en bjudande nödvändighet. Detta kan

icke åstadkommas utan betydande uppmjukningar av reglerna om beskatt­

ning av tomtstyckningsrörelser.

Angående de nya reglernas utformning uttalar kommittén bl. a.

När det gäller att fastställa de framtida gränserna för beskattningen

av tomtstyckningsrörelser, bör man främst se till att de berörda mark­

ägarna, i regel lantbrukare i de expanderande tätorternas randområden,

inte skall behöva riskera att bli betraktade som rörelseidkare utan att själ­

va vara medvetna därom. Detta önskemål synes inte kunna tillgodoses med

mindre begreppet tomtstyckningsrörelse förbehålles — vid sidan av de

egentliga tomtstyckningsföretagen — för tomtförsäljningar i så stor skala,

att den skattskyldige själv bör inse att hans verksamhet kan komma att

betraktas som yrkesmässig.

Gränserna bör vidare vara fasta och lättfattliga. För detta ändamål bör

de anknyta till ett fåtal lätt konstaterbara fakta. Man bör med andra ord

frångå det nuvarande systemet, enligt vilket frågan om tomtstyckningsrö­

relse föreligger eller ej avgöres på grundval av en bedömning av samtliga

omständigheter i det enskilda fallet. I stället bör man lita till schabloner.

Vid tillskapandet av sådana schabloner synes det naturligt att anknyta

till antalet sålda byggnadstomter under en viss angiven tidsperiod. Med

byggnadstomter avser vi då egentliga byggnadstomter eller motsvarande

för bebyggelse avsedda områden liksom områden som avstyckas för att

sammanläggas med redan bestående tomter. Antalet tomtförsäljningar torde

vara den omständighet som framför andra tillmätts betydelse i hittillsva­

rande praxis. Antalet sålda tomter och försäljningsåren kan vanligen också

lätt inhämtas hos vederbörande inskrivningsdomare.

En rimlig avvägning synes enligt kommittén kunna erhållas om tomt­

rörelse anses föreligga, när den skattskyldige inom tio år separat sålt minst

femton byggnadstomter. Rörelsen föreslås börja det beskattningsår då den

femtonde tomten försålts och omfatta samtliga tomter som sålts samma år

eller senare.

För att inte ge anledning till skatteflyktsåtgärder bör i det föreslagna

antalet inräknas såväl de tomter den skattskyldige själv försålt som de tom­

ter som avyttrats av hans hustru.

Vidare bör enligt kommittén i antalet tomter inräknas samtliga de tom­

ter som den skattskyldige och hans hustru försålt, även om de avstyckats

från olika fastigheter, till äventyrs belägna i olika trakter eller skilda delar

av landet.

Om den skattskyldige sålt såväl separata tomter som större områden, in­

nehållande flera byggnadstomter, föreslår kommittén att varje sådant stör­

re område räknas som en byggnadstomt. Detsamma bör gälla om försälj­

ningarna avser bara större områden.

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

55

Enligt kommittén bör även upplåtelse av tomter, t. ex. genom arrende­

avtal, likställas med försäljning och kunna föranleda att tomtrörelse anses

vara för handen.

För att markera den ändrade karaktären av rörelsebegreppet på detta

speciella område och samtidigt erhålla en enklare benämning förordar kom­

mittén, att det ifrågavarande slaget av rörelse i fortsättningen benämns

tomtrörelse.

I syfte att undvika att beskattningen av tomtrörelser verkar utbudshäm-

mande föreslår kommittén en bestämmelse av innehåll att, om den skatt­

skyldige och hans make under de senast förflutna tio åren inte sålt någon

byggnadstomt, överlåtelse av tomt som därefter sker inte skall anses utgöra

fortsättning på den tidigare rörelsen.

Från denna regel anser kommittén ett undantag påkallat. Om den skatt­

skyldige i den äldre rörelsen verkställt nedskrivning av värdet på sitt tomt-

lager och inte återfört nedskrivningen till beskattning, bör han nämligen

anses ha gett så klart uttryck för att han vill fortsätta rörelsen, att regeln i

fråga inte bör gälla. Han föreslås emellertid vara oförhindrad att senare

avsluta sin rörelse genom att återföra nedskrivningen till beskattning. Tio­

årsperioden bör då räknas från det beskattningsår under vilket återföringen

sker.

Även i ett annat avseende anser kommittén åtgärder påkallade för att

stimulera utbudet.

Kommittén syftar härvid på det förhållandet att, om återstoden av en

i sådan rörelse ingående fastighet säljs, denna försäljning anses utgöra

den sista affärshändelsen i rörelsen. Enligt kommitténs mening utgör

den beskattning som blir följden därav ofta ett allvarligt hinder för kom­

munernas förvärv av exploateringsmark. Kommittén anser en särskild regel

påkallad för att undvika den antydda konsekvensen och anför.

Att för alla fall föreskriva att slutgiltig försäljning av fastigheter, varå

tomtrörelse tidigare bedrivits, skall betraktas som icke yrkesmässig realisa­

tion torde visserligen icke vara möjligt. En sådan regel skulle inbjuda till

skatteflyktstransaktioner. En skattskyldig, som drivit tomtrörelse, skulle

sålunda kunna frestas att, inför en väntad försäljning av hela fastigheten

till kommunen, färdigställa all den tomtmark på fastigheten som gällande

planer tillåter och således till kommunen överlåta ett färdigt tomtlager.

Den högre vinst som härigenom kan uppnås bör givetvis anses ingå i rörel­

sen och beskattas fullt ut. Om fastigheten däremot säljes innan detaljpla­

nering skett eller den detaljplanerade marken utgör endast en mindre del

av fastighetens areal, synes det däremot inte behöva väcka betänkligheter

att behandla fastighetsförsäljningen såsom realisation med därav följande

lindrigare beskattning. Den del av fastighetens areal som högst får vara

detaljplanerad tomtmark synes lämpligen kunna bestämmas till en tion­

del.

I enlighet med det anförda föreslås att i förut nämnda anvisningspunkt

införes en regel av innebörd, att om en fastighet, å vilken tomtrörelse be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

56

drivits, säljes i dess helhet och mindre än en tiondel av fastighetens mark­

yta utgöres av områden, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan

är avsedda för bebyggelse, skall vinst vid försäljningen icke anses ingå i

rörelsen utan betraktas såsom realisationsvinst. En särskild svårighet kan

föranledas av att den skattskyldige verkställt nedskrivning av fastighetens

värde i sina räkenskaper och åtnjutit avdrag härför vid beskattningen av

tomtrörelsen. Rätteligen borde det nedskrivna beloppet återföras till beskatt­

ning i rörelsen. Tillämpningen av en regel med sådan innebörd skulle emel­

lertid kunna vålla komplikationer. Med tanke härpå vill vi i stället föreslå,

att belopp varmed fastigheten nedskrivits och som inte tidigare återförts till

beskattning, skall läggas till den skattepliktiga delen av realisationsvinsten.

Beloppet blir även på detta sätt i sin helhet beskattat.

Kommittén berör i betänkandet även frågan om ingångsvärdets be­

stämmande i en tomtrörelse. Enligt kommitténs uppfattning blir det med

nu gällande regler ofta beroende på tillfälligheter i vilken utsträckning vär-

destegringsvinster beskattas. Principen är nämligen att den skattskyldige

får såsom avdragsgill omkostnad avräkna markens värde i odelat skick vid

den tid då rörelsen började eller, om marken anskaffats senare, vid tiden för

förvärvet. Kommittén fortsätter.

Detta innebär, att de egentliga jordstyckningsföretagen, som har en fort­

löpande omsättning i sitt fastighetsinnehav, i regel skattar för all markvär­

destegring som uppkommer för dem. Likaledes får en lantbrukare, som hål­

lit på med tomtförsäljning under hela eller större delen av den tid han

innehaft jordbruksfastigheten — det kan här röra sig om flera årtionden —

betala skatt för en betydande del av värdestegringen på den tomtmark han

haft på fastigheten. Hans ingångsvärde beräknas nämligen efter prisnivån

vid den tid då hans tomtförsäljning tagit sådana proportioner att en tomt­

rörelse ansetts ha uppkommit; all därefter uppkommen värdestegring på

senare såld mark utgör i princip skattepliktig intäkt. Om däremot en mark­

ägare, som innehaft den fasta egendomen längre tid, avyttrar all tomtmark

i ett sammanhang under kort tid, undgår han att skatta för någon nämn­

värd markvärdestegring. Rörelsen anses då påbörjad först i och med att

exploateringen inledes; han får såsom ingångsvärde avräkna markens värde

i odelat skick vid nämnda tidpunkt, och den värdestegring på marken som

dessförinnan skett blir inte beskattad.

För att få till stånd en mera likformig beskattning av den reella mark­

värdestegringen i samtliga fall av tomtrörelse föreslår kommittén att an­

skaffningskostnaden för avyttrad fastighet även vid rörelsebeskattningen

beräknas såsom vid realisationsvinstbeskattning med årligt tillägg av 2 000

kr. och 6 % av anskaffningskostnaden för varje år som fastigheten inne­

hafts samt med rätt att begagna de schablonregler kommittén föreslagit i

fråga om äldre fastighetsinnehav och ärvda fastigheter. Kommittén tillägger

i anslutning härtill.

Den nya metoden att i tomtrörelser beräkna anskaffningskostnaden för

avyttrad fastighet torde icke komma att vålla komplikationer i de icke

ovanliga fall då egentlig bokföring icke skett i tomtrörelsen utan rörelse­

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

58

hafts nio men ej tio år, han på egen begäran skall kunna få vinsten beskat­

tad efter dessa regler. På motsvarande sätt föreslås möjlighet för ägare av

strömfall eller rättighet till vattenkraft, som innehafts fjorton men ej fem­

ton år, att vid försäljning få begagna sig av nuvarande bestämmelser för

vinstberäkningen.

Vad beträffar tomtrörelse bör enligt kommittén de nya reglerna tillämpas

på alla tomtförsäljningar som äger rum efter lagstiftningens ikraftträdande.

I fråga om ingångsvärdets beräkning kan dock, framhåller kommittén, de

nya bestämmelserna i enstaka fall för den skattskyldige ge ett något oför­

månligare resultat än de principer som nu tillämpas. Det är därför enligt

kommittén skäligt att den, som vid tiden för ikraftträdandet driver tomt-

rörelse, under en övergångstid av fem år får påfordra att anskaffningskost­

naden för fastighet, som vid ikraftträdandet ingår i rörelsen, beräknas enligt

hittills tillämpade principer.

På grundval av en av kommittén verkställd undersökning för beräk­

ningen av skatteutfallet beräknar kommittén, att en tillämpning av de

föreslagna reglerna under år 1963 skulle ha medfört en ökning av intäk­

terna för stat och kommun med tillhopa 40 ä 50 milj. kr. om året. Av anför­

da skäl räknar emellertid kommittén med att den framtida årliga ökningen

av intäkterna skulle bli något högre, eller ca 35 milj. kr. för staten och in­

emot 25 milj. kr. för kommunerna.

Remissyttrandena

Realisationsvinstbeskattningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Allmänna synpunkter

I allmänhet har remissinstanserna inte haft något att invända mot mark­

värdekommitténs uttalanden i fråga om den nuvarande realisationsvinstbe­

skattningens ogynnsamma verkningar på markprisutvecklingen. Man vits­

ordar således, att skattefriheten efter ett tioårigt innehav medfört en obe­

nägenhet att sälja före tioårsperiodens utgång samtidigt som den varit ett

incitament till spekulativa långtidsplaceringar. Ett härigenom minskat ut­

bud resp. en ökad efterfrågan har drivit upp priserna på planerings- och

exploateringsmark.

Remissinstanserna tillstyrker därför över lag huvudtanken i kommitténs

förslag, innebärande att realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av

fastighet i princip skall beskattas oberoende av den tid under vilken fastig­

heten varit i säljarens ägo. Vidare råder enighet om att beskattning liksom

hittills skall ske först i samband med avyttringen.

Emellertid har även starkt kritiska synpunkter gentemot kommittéför­

slaget kommit till uttryck i remissyttrandena.

60

eller gåva förvärvade aktier borde beskattas. Domstolen saknar anledning

till annan uppfattning i den nu aktuella frågan.

Om de markpolitiska målsättningarna jämväl i övrigt främjas genom de

föreslagna ändringarna av realisationsvinstbeskattningen synes särskilt

vanskligt att bedöma. Vad kammarrätten åsyftar är att risk föreligger för

en övervältring av skatten genom prissättningen, som medför att det ytterst

blir köparen, hyresgästen eller andra konsumenter som drabbas. I vad mån

så kan komma att ske ligger utanför vad kammarrätten kan uttala sig om.

Flera remissinstanser, bl. a.

kommerskollegium, länsstgrelsen i Hallands

lön, Svenska företagares riksförbund

och

Lunds stiftsnämnd,

betonar att

det kan ligga en viss fara i att de i många stycken betydligt strängare reg­

lerna för realisationsvinstbeskattningen som kommittén föreslår kommer

att dämpa markägarens önskan att avhända sig sin egendom eller förmå

honom att höja priset på sin mark.

Länsstgrelsen i Jönköpings län

gör

följande uttalande.

Länsstyrelsen anser sig sålunda böra konstatera, att markvärdekommit­

téns förslag till skärpt realisationsvinstbeskattning inte kan beräknas få

den nedpressande verkan på markpriserna som kommittén förutsett. I vis­

sa fall kan den rentav tänkas få helt motsatt verkan. Därför har länsstyrel­

sen hyst viss tvekan om förslaget ö. h. t. bör föranleda lagstiftning. Då emel­

lertid det andra av kommittén angivna syftet med förslaget —- att draga

in oförtj änt värdestegring — onekligen blir i viss mån tillgodosett kan läns­

styrelsen tillstyrka förslaget till ändrade bestämmelser om realisationsvinst­

beskattningen, därvid dock den modifikation bör göras att avdrag för för­

lust på markförsäljningar medges i större utsträckning.

Länsstgrelsen i Jämtlands län

finner det uppenbart, att införandet av en

evig vinstbeskattning beträffande fastigheter i och för sig inte kan öka ut­

budet på fastighetsmarknaden, och anför.

Om vikten av att öka omsättningen på mark och därmed pressa priset

anses väsentligare än att beakta föregivna »rättvisekrav» o. d., vill det tvärt­

om synas mest logiskt att på så sätt lindra realisationsvinstbeskattningen,

att den innehavstid, som skulle medföra beskattning, i stället för att för­

längas i det oändliga tvärtom förkortades därhän att endast kortfristiga

spekulationsinnehav medförde full beskattning. Länsstyrelsen finner det

vara en brist i utredningen att icke denna synpunkt diskuterats och läns­

styrelsen är i vart fall icke övertygad om riktigheten av de på s. 291 i be­

tänkandet anförda skälen till att skatt på realisationsvinster i princip bör

uttagas huru länge en fastighet än innehafts. Det torde vara förtjänt att

övervägas att konstruera beskattningen så, att efter ett mycket kort, exem­

pelvis tvåårigt, innehav en systematisk »avtrappning» skedde med förslags­

vis 10

%

per år till full skattefrihet.

Lantbruksslgrelsen

framhåller att frågan om beskattningens effekt på

priset och utbudet synes så komplicerad att en mera utförlig behandling av

denna fråga varit motiverad.

Drätselkammaren i Kristinehamn

anser att skatt på värdestegringsvinster

bör tillkomma kommunerna och anför.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

62

maren i Gävle, Familjeföretagens förening, Svenska byggnadsentreprenör-

föreningen, öv er ståthållar ämbetet

och

flera länsstyrelser.

Näringslivets skattedelegation

anför.

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att ompröva frågan om aktie-

vinstbeskattningen i samband med prövningen av frågan om en ändrad

realisationsvinstbeskattning avseende fastigheter. Vid ett sådant samlat be­

dömande bör en inträngande analys göras av den tilltänkta beskattningens

inverkan på kapitalmarknaden. Det är angeläget att tillse att beskattning­

en av vinster på två för det privata sparandet så väsentliga områden som

aktiemarknaden och fastighetsmarknaden inte utformas så att den får en

störande inverkan på kapitalplaceringarna.

Kooperativa förbundet

erinrar om att frånvaron av en samordning och

översiktlig utredning av beskattningen av s. k. kapitalvinster oberoende av

om det gäller aktier eller annan egendom, fast eller lös, var det främsta

skälet till att förbundet ställde sig avvisande till förslaget om aktievinstbe-

skattning. Förbundet konstaterar att den efterlysta utredningen om samord­

nade åtgärder beträffande kapitalvinstbeskattningen saknas i den nu fram­

lagda utredningen. Förbundet anför.

Förbundet beklagar detta, men måste samtidigt konstatera att läget i och

med att aktievinstbeskattning införts är ett annat. Förbundet kan också

konstatera att åtskilliga av de spörsmål, främst hänsynstagande till infla-

tionsvinster, som aktualiseras i samband med en ifrågasatt kapitalvinstbe­

skattning och som berörts i förbundets yttrande över aktievinstutredning-

ens förslag, beaktats av kommittén och att föreliggande förslag till fastig­

hetsbeskattning därför enligt förbundets uppfattning på väsentliga punkter

givits en mer tillfredsställande utformning än gällande lag om skatt på ak­

tievinster. Den allmänna slutsatsen blir för förbundets del, att en kapital­

vinstbeskattning på fastighetsområdet är nödvändig som ett komplement

till aktievinstbeskattningen, då i annat fall en snedvridning i konkurrens-

förhållandena på kapitalmarknaden torde bli oundviklig.

Kammarrätten

konstaterar att den eftersträvade balansen mellan beskatt­

ning av vinster på aktier och på fastigheter inte ernås. Tvärtom uppkom­

mer stora diskrepanser. De föreslagna reglerna med åtföljande skillnader

mellan beskattningen av mark- och aktievinster kan — mot vad kommit­

tén utifrån sina utgångspunkter trott sig förhindra — beräknas direkt in­

bjuda till skatteflyktstransaktioner.

Även

överståthållarämbetet

hyser sådana farhågor och anför.

I de fall då fastighetsöverlåtelser kommer att ske med kommuner som kö­

pare och delta förväntas av kommittén i framtiden bli mera vanligt än tidi­

gare, kan det befaras, att sådana nu nämnda transaktioner blir oftast före­

kommande. Om en fastighet ur kommunens synpunkt med hänsyn till bebyg­

gelseplanering o. d. är synnerligen åtråvärd, lärer den omständigheten, att

fastigheten är »satt på aktier» ej komma att tillmätas särskild betydelse, fram­

för allt beroende på att kommunen efter förvärvet av aktierna i fastighets­

bolaget på enkelt sätt och givetvis utan skattepåföljder kan överföra fastig­

heten i direkt ägo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

belopp som praktiskt taget absorberar hela den framräknade realisations­

vinsten.

Skånes handelskammare

framhåller, att hänsyn bör tas till den omstän­

digheten, att den årliga förmögenhetsskatten innehåller ett moment av vär-

destegringsskatt.

⁶⁴

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Yinstbeskattning oberoende av innehavstiden

Remissinstanserna delar allmänt kommitténs åsikt att en i tiden obunden

realisationsvinstbeskattning är att föredra framför en förlängning av den

nu gällande beskattningsperioden. Näringslivets skattedelegation

har dock

annan uppfattning. Delegationen anser att det från markpolitisk synpunkt

sannolikt varit tillräckligt att som en första åtgärd föreslå en utsträckning

av den nuvarande tidsperioden exempelvis till tjugufem år och att avvakta

erfarenheterna av en sådan ändring, innan man tillgriper det från praktisk

synpunkt mycket mer komplicerade systemet med en i tiden obegränsad

beskattning. Inte ens mycket kapitalstarka personer torde enligt delegatio­

nen göra markspekulationer på så lång sikt.

Delegationen anser sig dock inte böra motsätta sig en evig beskattning av

reella vinster på fastigheter. Förutsättningen härför är emellertid att be­

skattningen utformas så att skälig hänsyn tas till att värdestegring på fas­

tigheter i allmänhet inte skall bli föremål för beskattning och att en begräns­

ning görs till sådana fall, då fråga är om exceptionellt stora vinster i förhål­

lande till ägarens kapital eller arbetsinsats. Enligt delegationens mening är

det inte helt uteslutet att man i så fall i större omfattning än i dag med be­

skattningen kan träffa dem som haft ett spekulationssyfte antingen vid för­

värvet eller genom att trots försämrade avkastningsförhållanden behålla fas­

tigheten för att i stället tillgodogöra sig en större värdestegring under den

närmaste framtiden. Delegationen tillägger.

Liksom man enligt gällande regler varit tvungen att bortse från att be­

skattningen kan drabba även den som helt saknat spekulationssyfte såväl

vid inköpet som avyttringen skulle, under förutsättning att beskattningsreg­

lerna utformas i enlighet med vad vi i fortsättningen kommer att yrka, kunna

godtas att även sådana personer, vilka inte haft något spekulationssyfte,

drabbas av en evig beskattning, nämligen om vinsten blivit exceptionellt

stor. Från skatteförmågesynpunkt skulle en sådan regel snarast verka rim­

ligare än den nuvarande.

Sveriges köpmannaförbund

säger sig inte vara övertygat om att en i tiden

obegränsad beskattning leder till större rörlighet på fastighetsmarknaden.

Mycket talar enligt förbundet för att en begränsning av tiden till femton å

tjugu år skulle få önskad verkan och samtidigt göra taxeringen enklare.

Förbundet tillägger.

66

Av de skäl som anförts i betänkandet och med hänsyn till att en hårdare

realisationsvinstbeskattning av egnahem skulle kunna verka hämmande

även på den geografiska arbetsmarknadsrörligheten anser sig TCO kunna

tillstyrka, att skatten får den utformning som kommittén föreslagit.

Svenska riksbgggen

ifrågasätter, om det finns verklig motivering för att

utforma realisationsvinstskattebestämmelserna så generöst att ganska be­

tydande skattefria vinstmarginaler i framtiden skulle komma att betrak­

tas som helt naturliga och acceptabla vid allehanda fastighetsaffärer men

tillägger, att de föreslagna reglerna dock kan anses medföra en prispress på

marknaden. Om den nu föreslagna realisationsvinstbeskattningen ses i

samband med den kommunala förköpsrätten och den föreslagna hembuds-

rätten till kommunen kan nämligen antas att utbudet just till kommunerna

av mark och saneringsfastigheter kan komma att öka.

Lantbrukets skattedelegation

betonar, att vid en i tiden obegränsad reali­

sationsvinstbeskattning inte kan ifrågakomma att någon del av sådana

vinster som beror på penningvärdeförändring skall träffas av beskattning.

Delegationen anför.

I den mån vinsten är större än penningvärdeförsämringen under inne-

havstiden föreligger en reell vinst som i och för sig medför skatteförmåga.

Fastighet anskaffas emellertid i allmänhet inte med tanke på eu eventuell

vinst vid avyttringen i framtiden utan huvudsyftet med förvärvet är att få

ett för driften nödvändigt produktionsmedel. En avyttring av sådan fastig­

het utgör i första hand en kapitalomsättning varpå uppkommande vinst

traditionellt hänförts till kapitalvinst. Värdet på dessa fastigheter är av-

hängigt av den på fastigheten bedrivna verksamhetens lönsamhet och har

oftast inte inslag av andra förräntningsvärden. Då avkastningen är föremål

för årlig beskattning, är skattekravet på fastighetens med avkastningen

sammanhängande värdeökning inte starkt om ens befintligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Beskattning vid korttidsinnehav

I flera yttranden understryks att den från markpolitisk synpunkt största

vinsten med förslaget är att den nuvarande stränga beskattningen av rea­

lisationsvinster på fastigheter som innehafts sju år, med successiv av-

trappning de följande tre åren, uppmjukats genom att innehavstiden för

full skatt nedsatts till två år. I regel godtar remissinstanserna kommitténs

förslag att hela vinsten beskattas vid avyttring inom två år.

Riksskatte­

nämnden

anser det dock uppenbart, att en dylik regel i och för sig kan

verka utbudshämmande. Härtill kommer att perioden är så kort, att den

föreslagna beskattningsregeln torde komma att sakna all praktisk bety­

delse.

68

tigheten insatt kapital erhållits. Förbundet ifrågasätter om inte utredarna

frånfallit sin tankegång om att försöka styra bort spekulationskapital från

fastighetsmarknaden. I likhet med de regler, som är gällande för all övrig

inkomstbeskattning, måste enligt förbundet den vid försäljningen uppkom­

na vinsten bli föremål för beskattning i sin helhet. Först då blir kapitalpla­

cering i fastigheter i huvudsak jämförlig med annan placering.

Även

Svenska byggnadsarbetareförbundet

förordar en allmän skärpning

av den föreslagna realisationsvinstbeskattningen, dels genom en höjning-

av beskattningsprocenten, dels genom en sänkning eller eventuellt ett slo­

pande av den föreslagna avdragsrätten på 6

%.

Länsstyrelsen i Värmlands län

framhåller att kommittén vid avvägning

av beskattningens höjd lämnat företräde för intresset att begränsa pris­

stegringen på mark. Men det bör enligt länsstyrelsens mening beaktas, att ett

lågt skatteuttag inte självfallet medför låga priser på mark. Eftersom skatte-

tänkande i mycket stor utsträckning synes vara avgörande vid valet mellan

olika investeringsalternativ, kan det förutses att just den jämförelsevis låga

beskattningen medför att penningplacering i fast egendom kommer att före­

dras med en icke önskvärd fastlåsningseffekt på fastighetsmarknaden som

följd. Det kan därför enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas om inte pro­

centsatsen vid fastställandet av beskattningsunderlaget blivit väl låg.

Beskattning med fixerad skattesats

Några remissinstanser ifrågasätter om inte en fristående, proportionell

s. k. flat-rate-beskattning av realisationsvinster på fastigheter skulle tillgodo­

se den av kommittén angivna markpolitiska målsättningen bättre, samtidigt

som man därigenom skulle i huvudsak undslippa skatteflyktstransaktioner

på detta område.

Riksskattenämnden

erinrar om att den nuvarande progressiva beskatt­

ningen i princip syftar till att träffa inkomster, som hänför sig till ett och

samma beskattningsår. Det ligger därför i sakens natur att det progressiva

beskattningssystemet får en särskilt ogynnsam effekt i fråga om mark-

vinst, som successivt uppkommit under en följd av år och kanske under

flera ägares innehavstid. Nämnden befarar därför att en beskattning av

markvinster inom det nuvarande beskattningssystemets ram alltid i viss

mån blir utbudshämmande och under alla förhållanden kommer att vara

behäftad med den nackdelen, att de skattskyldiga föranleds att av skatte-

skäl vidta civilrättsligt oantastbara transaktioner i syfte att så långt möj­

ligt undgå den progressiva beskattningens nackdelar. Nämnden finner det

vara en brist i utredningen att inte en flat-rate-beskattning närmare prö­

vats. Inom ramen för en sådan beskattningsform torde enligt nämnden

beskattningen av aktievinster och markvärdevinster kunna samordnas bättre

än vad som synes möjligt inom ramen för den av kommittén föreslagna lös­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

70

Länsstyrelsen i Västmanlands län

anser det däremot vara en fördel att

»inflationsavdraget» blir relativt mindre för varje år. I vissa fall kan detta

förhållande bli ett incitament till fastighetsförsäljning, vilket innebär ökat

utbud och lägre markpriser.

Riksskattenämnden

konstaterar, att förslaget innebär en överkompensa­

tion i fråga om korta fastighetsinnehav eller i början av en innehavstid men

en underkompensation vid längre tids innehav. Om penningvärdeföränd­

ringen strikt skulle beaktas borde räntesatsen vara lägre men beräkningen

ske med ränta på ränta. Med hänsyn till de tekniska svårigheter som skulle

vara förenade med ett sådant system anser nämnden dock att den av kom­

mittén förordade schablonen är att föredra.

Länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Värmlands

och

Gävleborgs län

framför liknande

tankegångar.

Lantbruksstyrelsen

anser att en betydande nackdel med ett tillägg efter

metoden ränta på ränta synes vara att de säljare som kan styrka anskaff­

ningskostnaden långt tillbaka i tiden får ett orimligt stort tillägg både abso­

lut sett och i förhållande till säljare som saknar denna möjlighet. Styrel­

sen finner sig med hänsyn härtill kunna tillstyrka utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

konstaterar att, om fastighets­

värdena efter sjutton år antas ha stigit från 100 till 200 och den allmänna

inflationen är 3 % vid denna senare tid, ett avdrag på 6 % av ingångsvärdet

då endast skulle motsvara inflationen. Länsstyrelsen anför.

Trots angivna förhållande kan likväl ifrågasättas om icke det av kom­

mittén föreslagna avdraget på 6% per år är väl högt, framför allt med hän­

syn till den av kommittén föreslagna alternativa möjligheten att som för-

värvsvärde få räkna 150 % av ett tjuguårigt taxeringsvärde. I vad mån ut-

budsresonemanget likväl talar för ett så högt avdrag som 6 % har länssty­

relsen icke kunnat klart framläsa av kommittébetänkandet. Kommittén an­

tyder att lagstiftningen till att börja med är avsedd att utgöra en försöks-

lagstiftning. Länsstyrelsen vill ifrågasätta om avdraget för penningvärdets

fall inte under försökstiden av försiktighetsskäl borde räknas till lägre be­

lopp än 6 %. Skulle det i en framtid visa sig att penningvärdeförsämringen

fortsätter i accelererad takt kan det bli aktuellt att då ompröva procent­

satsen.

Sveriges köpmannaförbund

framhåller, att om den årliga inflationen är

4

%

så betyder detta, att en fastighet med ett värde av 100 000 kr. efter

tjugu år och bortsett från andra inverkande faktorer skulle ha ett värde av

något över 219 000 kr., dvs. ett värde som motsvarar ingångsvärdet + 6 %

på detta under tjugu år. Efter tjugu år går inflationen snabbare än 6-pro-

centsavdraget. Även det fasta avdraget 2 000 kr. per år urholkas kraftigt av

penningvärdeförsämringen. Det sagda talar enligt förbundets mening för att

en tidsgräns rimligen bör sättas vid högst tjugu år med bibehållande av

6 % avdrag per år jämte det fasta beloppet 2 000 kr. per år. Efter tjugu års

innehav bör försälj ningsvinsten vara skattefri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

72

hang. Det kan enligt förbundet starkt ifrågasättas om man över huvud taget

skall ge utrymme för skattefria »små eller måttliga reella försäljnings-

vinster».

LO

framhåller att det kan råda delade meningar om vad som skall be­

traktas som »små och måttliga vinster» i samband med fastighetsförsälj-

ningar, men det synes LO som om de obeskattade vinster som skulle upp­

stå vid genomförande av utredningens förslag går utöver den ramen.

En minoritet i kammarrätten

ifrågasätter om inte anskaffningskostnaden

för fastighet bör räknas ned vid procentberäkningen med åtnjutna värde-

minskningsavdrag för skog och substansminskning, eftersom motsvarande

kapital frigjorts.

2 000 kronorstillägget

Det av utredningen föreslagna 2 000 kr.-tillägget har i regel i princip god­

tagits av remissinstanserna. Mot utformningen av bestämmelserna har dock

erinringar gjorts i flera yttranden.

Kammarrätten

framhåller, att vid försäljning av egnahem och liknande

fastigheter mycket betydande vinster ofta framkommer och detta även om

penningvärdeförändringen beaktas. Kammarrätten kan därför inte godta

kommitténs ståndpunkt, att det saknas anledning föreslå skärpning av be­

skattningen på små och måttliga vinster vid försäljning av egnahem o. d.

endast därför att en sådan åtgärd inte skulle få markpolitisk betydelse.

Kammarrätten tillägger.

En annan sak är att kammarrätten är helt ense med kommittén om önsk­

värdheten av att skatteläget förbättras för egnahemsägare och liknande, som

av nödtvång säljer sina fastigheter för att skaffa sig nya. Men en förut­

sättning bör vara att sådana effekter nås som ett resultat av ett på princi­

pen om likformig och rättvis beskattning grundat regelsystem. Kammar­

rätten känner sig inte övertygad om att förslaget fyller detta krav.

I flera yttranden noteras med särskild tillfredsställelse de gynnsamma

verkningar, som ett genomförande av förslaget regelmässigt kan få för äga­

re av egnahem vid försäljning av fastigheten inom tio år efter förvärvet.

Kooperativa förbundet

konstaterar att kommittén med avdragsbeloppet

på 2 000 kr. per år förmenar sig ha löst problemet med den ofta enligt nu­

varande regler förekommande realisationsvinstbeskattningen av egnahems­

ägare, som i samband med byte av anställning nödgas försälja sin bostads­

fastighet och som, utan att hänsyn härtill tas vid beskattningen, förvär­

var liknande fastighet på den nya orten. Förbundet ifrågasätter emellertid

om icke någon bestämmelse borde införas, som generellt befriar från be­

skattning i dessa och därmed jämförliga fall, och tillfogar.

Förslagsvis skulle denna regel kunna utformas så att eventuellt eljest

uppkommande beskattning skall undanröjas, därest skattskyldig i samband

med byte av anställningsort, inträde i pensionsålder eller liknande försäljer

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

74

Liknande synpunkter anförs av bl. a.

Svenska byggnadsentreprenörför-

eningen

och

länsstyrelsen i Östergötlands län.

Riksskattenämnden

konstaterar, att kommittén motiverat 2 000 kr.-tilläg­

get med att skattskyldiga och taxeringsmyndigheter inte skall betungas med

taxering av vinster på egnahem och andra småfastigheter. Nämnden finner

motiveringen i och för sig godtagbar. Tillägget bör emellertid enligt nämn­

den begränsas till en- och tvåfamilj sfastigheter. Ett sådant tillägg är där­

emot enligt nämnden inte motiverat när det gäller jordbruksfastigheter och

obebyggd tomtmark. Här är den föreslagna 60-procentregeln så pass fördel­

aktig att man enligt nämndens mening inte bör komplicera förfarandet genom

att tillämpa 2 000 kr.-tillägget. Nämnden anför.

Kommitténs förslag innebär också att 2 000 kr.-tillägget får åtnjutas för

varje inköpt fastighetskomplex, fastighet eller fastighetsdel. Delas egendom

skall enligt kommitténs förslag den på hela egendomen beräknade anskaff­

ningskostnaden jämte tillägget proportioneras mellan respektive delar. På

motsvarande sätt skall en proportionering ske vid framtida delförsäljning­

ar. Det synes riksskattenämnden uppenbart, att en dylik beskattningsregel

kommer att bli svårtillämpad. Även detta talar för att 2 000 kr.-tillägget be­

gränsas till att gälla för en- och tvåfamilj sfastigheter, där regelmässigt inga

komplikationer skulle inträffa.

Nämnden ifrågasätter därjämte, om icke det system som kommittén före­

slagit med årliga tillägg på 2 000 kr. kommer att få till följd av skatteskäl

betingade transaktioner mellan exempelvis närstående personer. Formellt

innebär den av kommittén föreslagna regeln, att en person kan avyttra sin

egendom till en och samme köpare men göra det i olika omgångar och med

skilda köpebrev, därvid köparen äger vid realisationsvinstbeskattningen till­

godoräkna sig — förutom köpeskillingen för varje del — det på resp. del­

köp belöpande årliga 2 000 kr.-tillägget.

Vissa

länsstyrelser

ställer sig också kritiska mot förslaget i denna del.

Så t. ex. framhåller

länsstyrelsen i Värmlands län

bl. a.

Betänkligheterna skulle i huvudsak bortfalla, om rätten till 2 000 kr.-av-

draget begränsades till fastighet, som är bebyggd vid försälj ningstillfället,

och endast fick tillgodoräknas för det antal år som fastigheten i fråga varit

bebyggd. Härigenom skulle syftet med avdraget, nämligen att inte betunga

skattskyldiga och myndigheter med taxering av vinster på egnahem och

andra småfastigheter uppnås samtidigt som möjligheterna till kringgående

av beskattningen vid bl. a. tomtrörelse skulle till väsentlig del elimineras.

Vidare skulle problemen med proportionering av avdraget vid delförsälj­

ning av fastighet oftast bortfalla, eftersom, då eu markägare försäljer ensta­

ka tomter eller större tomtområden, stamfastigheten vanligen är bebyggd

under det att de frånsålda områdena mera sällan är bebyggda. Förslaget

innebär att försäljning av obebyggd mark skulle beskattas något hårdare

än försäljning av bebyggd, men detta synes ligga väl i linje med syftet att

beskattningen skall träffa markvinsterna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, Svenska sparbanksföreningen

och

För­

eningen Sveriges taxeringsrevisorer

framhåller, att det förtjänar att när­

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

76

kommittén inte anser bör drabbas, garanteras att falla utanför den nya be­

skattningens tillämpningsområde.

Proportionering av anskaffningskostnad m. m.

Frågan hur proportioneringen skall ske av anskaffningskostnaden jämte

tillägg mellan försåld del och den del ägaren behåller berörs i vissa yttran­

den. Sålunda anför

länsstyrelsen i Gotlands län.

En proportionering i förhållande till de i kronor räknat nedlagda kost­

naderna på varje fastighetsdel torde icke alltid bli rättvis om olika delar av

fastigheten förvärvats under tider med olika penningvärde. Om ett fastig-

hetskomplex förvärvats genom flera köp under skilda tider och försäljning­

ar sedan skett av vissa delar av komplexet, torde en någorlunda säker pro­

portionering i vissa fall vara praktiskt taget omöjlig att utföra.

Överlantmätaren i Östergötlands län

framhåller, att proportioneringen

inte kan ske direkt efter areal.. Hänsyn får tas även till bl. a. befintlig be­

byggelse, markens värde från bebyggelsesynpunkt samt ofta även till mark­

områdenas olika värde från jord- och skogssynpunkt m. in.

Stora svårigheter uppkommer också då alternativregeln med taxerings­

värdet som grund skall tillämpas, påpekar

länsstyrelsen i Malmöhus län.

Delar av fastigheter och fas tighet skomplex kan vid den aktuella fastighets­

taxeringen ha ingått i annan taxeringsenhet. Härtill kommer att taxe-

ringslängderna ibland kan vara ofullständiga eller rent av felaktiga. Svå­

righeterna blir inte mindre av att stora förändringar har skett under mellan-

områdenas olika värde från jord- och skogsbrukssynpunkt in. in.

Utredningen i taxeringsärende skulle enligt

länsstyrelsen i Söderman­

lands län

underlättas betydligt om man vid beräkning av ingångsvärdet

på avyttrade fastighetsdelar, vilka förvärvats vid olika tidpunkter, fick ut­

gå från kalenderår vid avdragsberäkningen — utan hänsyn till dagen — i

stället för »helt år».

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

framhåller, att den avgjort största

utvidgningen av beskattningsområdet gäller avyttringar och upplåtelser

av fastighetsdelar. I alla dessa fall kompliceras beräkningarna av den

proportionering av ingångsvärdet, som måste äga rum. Framför allt i upp­

låtelsefallen kommer man att ställas inför betydande svårigheter. Läns­

styrelsen tänker dels på de rena upplåtelsefallen (vägrätt, kraftlednings-

servitut, vattenregleringar m. in.) dels på de rikligt förekommande en­

gångsersättningarna för skada på fastighet (förlorat fiske, försvårad bruk­

ning, fördyrad avverkning in. m.). Enligt erfarenheterna i länet är antalet

sådana fall överväldigande stort. Med nuvarande skattelagstiftning har det

varit möjligt att helt bortse från sådana upplåtelser och ersättningar. För­

slaget synes länsstyrelsen framtvinga inte bara synnerligen tyngande ut­

redningar i dessa fall utan även en utvidgad uppgiftsskyldighet. Att pro­

portioneringen av ingångsvärdet därvid kommer att valla betydande svå­

righeter och ett otal skattetvister ligger i sakens natur. Enligt anvisning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

78

helt kan bortse från värdeminskningsavdrag för byggnader — i vart fall så­

vida det inte är fråga om utrangeringsavdrag av olika slag — vid en så grovt

schabloniserad taxering som den föreslagna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

framhåller dock att uppgift om åtnjutna värdeminskningsavdrag lätt kan

erhållas i vissa fall.

1 den mån tillförlitliga uppgifter finns att tillgå om åtnjutna värdeminsk­

ningsavdrag bör enligt

länsstyrelsen i Örebro län

tillägg göras för sum­

man av dessa. I övriga fall bör tillägget beräknas efter någon schablon för

hela innehavstiden och inte enbart för de senaste tio åren. Liknande syn­

punkter anförs av

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Näringslivets skattedelegation

framhåller, att den av kommittén föreslag­

na regeln omfattar värdeminskningsavdrag även på sådana maskiner och

inventarier i fastigheter, vilka brukar avskrivas efter en högre procentsats

än byggnaden i övrigt. Tillräcklig anledning att medräkna även värdeminsk­

ningsavdrag på sådana tillgångar torde dock enligt delegationen knappast

föreligga. Man skulle då t. ex. ställas inför problemet hur man skall förfara

med maskiner o. d. som över huvud taget inte längre finns kvar utan ut­

rangerats. Vidare skulle man få en olika behandling av fastigheter beroende

på om avdrag åtnjuts för ersättningsanskaffning eller om tekniken med

värdeminskningsavdrag används. Delegationen föreslår att den ifrågasatta

regeln — om den med nuvarande låga värdeminskningsavdrag över huvud

taget anses erforderlig — begränsas till att avse värdeminskningsavdrag för

själva byggnaden.

Även

Svenska byggnadsentreprenörföreningen

berör detta spörsmål. För­

eningen anför.

Fråga uppkommer emellertid, hur man skall förfara med sådana värde­

minskningsavdrag, som avser speciella tillbehör till fastigheten, exempelvis

hissmaskineri, värmepannor och oljeeldningsaggregat. Saken kompliceras

därav, att den skattskyldige vid den årliga inkomsttaxeringen torde ha val­

frihet mellan att begära utbytesavdrag, när ersättningsanskaffning sker av

dylika inventarier, och att påyrka årliga värdeminskningsavdrag, beräk­

nade med utgångspunkt från anskaffningskostnaden och avvägda med hän­

syn till inventariernas uppskattade varaktighetstid. Såvitt gäller inkomst­

beräkningen torde de båda metoderna på längre sikt ge ungefär samma re­

sultat. Däremot synes vid realisationsvinstberäkning en påtaglig olikfor­

mighet kunna uppkomma. Den som valt att påyrka årliga värdeminsknings­

avdrag för ifrågavarande slag av fastighetstillbehör torde bli missgynnad,

om meningen är att samtliga värdeminskningsavdrag under tioårsperioden

skall beaktas. För att uppnå en så långt möjligt rättvis och likformig be­

skattning synes riktigast att vid realisationsvinstberäkningen bortse från

de nu diskuterade speciella värdeminskningsavdragen.

Lantbrukets skattedelegation

understryker att det från näringslivets syn­

punkt är ytterst angeläget att investeringar i byggnader och markanlägg­

ningar blir skattemässigt avskrivna under en företagsekonomiskt sett be­

tryggande varaktighetstid. Mot detta väger begränsningsregeln vid realisa­

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

taxeringsfråga inte bereda taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga

några större svårigheter. Hos länsstyrelserna förs sedan år 1929 en särskild

skogsliggare, varifrån uppgifter kan hämtas angående storleken av åtnjutna

värdeminskningsavdrag för skog.

Motsvarande förslag framför flertalet

länsstyrelser,

som även framhåller

att hänsyn i förekommande fall bör tas till värdeminskningsavdrag på

grusfyndigheter och liknande, dvs. på grund av s. k. substansminskning.

Länsstyrelsen i Stockholms län

ifrågasätter, om inte vid beräkning av 6-

procenttillägget den del av köpeskillingen som motsvaras av åtnjutna av­

drag för värdeminskning av skog bör upptas som en negativ post. Länssty­

relsen anför som exempel att en person omedelbart efter inköp av fastighet

säljer skog från fastigheten för att därmed i större eller mindre grad finan­

siera inköpet. Den försålda skogen kan ha utstämplats av säljaren men man

väljer att låta skogen övergå till köparen mot att han betalar en motsva­

rande högre köpeskilling. Det är här delvis fråga om en investering på

mycket kort sikt av köparen. Det är inte tillfredsställande menar länssty­

relsen att man i ett dylikt fall får olika beskattningsresultat beroende på

om parterna väljer att låta köparen överta skogsposten eller inte.

En

minoritet i kammarrätten

uppmärksammar också hithörande problem.

Med stöd av vissa sifferexempel ifrågasätts obegränsad återföring av värde­

minskningsavdrag för skog och substansminskning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

erinrar om kommitténs utgångspunkt

att normala vinster på jordbruk, egnahem, hyresfastigheter och industri­

fastigheter så gott som undantagslöst bör vara skattefria. Kommitténs för­

slag kan därför sägas innebära mer än rent formella jämkningar i fråga om

skogsbeskattningen. Länsstyrelsen anför.

Enligt kommitténs förslag kommer realisationsvinstbeskattningen att

tidsmässigt utsträckas och härigenom kommer beskattningen av skogstill-

växten i ett ökat antal fall att göras beroende av storleken av den realisa­

tionsvinst som framkommer. Kommitténs förslag att tillåta uppräkning

av anskaffningskostnaden med 2 000 ler. och 6

%

per år, medan avdrag för

värdeminskning — exempelvis ett avdrag för minskning av skogens in­

gångsvärde — som åtnjutits före de tio senast förflutna beskattningsåren,

icke skall behöva återföras vid realisationsvinstberäkningen, synes nämligen

medföra att realisationsvinst sällan kommer att uppstå och att skogstill-

växten därför i många fall kommer att undgå beskattning. Enligt länssty­

relsens mening bör skogstillväxt på fastighet innehavd mer än två år be­

skattas såsom inkomst av jordbruksfastighet men denna vinst bör få av­

räknas från den skattepliktiga realisationsvinst som kan ha uppkommit på

den överlåtna fastigheten.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

delar däremot kommitténs

uppfattning att det vid långa innehav kan vara svårt att exakt beräkna

värdeminskningsavdrag särskilt när det gäller värdeminskningsavdrag på

skog, varför den föreslagna begränsningen är praktisk. Förbundet instäm­

mer i kommitténs förslag.

82

nader understigande 5 000 kr., missgynnas i förhållande till dem som har

möjlighet att genomföra en större förbättring under ett år. Från rättvise­

synpunkt är det därför enligt kammarrättens mening att föredra att det

6-procentiga tillägget medges beträffande all förbättringskostnad. Några

större tillämpningssvårigheter bör detta inte medföra, eftersom hela för­

bättringskostnaden är avdragsgill såsom anskaffningskostnad. Om den

skattskyldiges uppgifter härutinnan kan godtas, torde i allmänhet också

hans uppgifter om de år, under vilka förbättringarna skett, kunna god­

kännas.

Ett stort antal remissinstanser framför betänkligheter när det gäller möj­

ligheterna att kontrollera yrkanden om avdrag för främst förbättringskost­

nader.

Riksskattenämnden

betonar, att det är angeläget att beskattningsreg­

lerna blir så enkla och lättillämpade som möjligt. Endast härigenom kan

taxeringsarbetet, med de resurser som står till buds, bemästras av taxe­

ringsmyndigheterna. Nämnden finner emellertid, att den av kommittén

föreslagna vinstberäkningen i vissa delar är svårtillämpad och erinrar om

att förslaget innebär bl. a. att den skattskyldige för lång tid förutsätts

bevara räkningar och allegat för att i framtiden rätt kunna beräkna, huru­

vida realisationsvinst uppkommer eller ej vid avyttring av en fastighet. Er­

farenheterna från det årliga taxeringsarbetet ger enligt riksskattenämn­

dens mening vid handen, att tanken på en sådan redovisningsskyldighet

för längre tid tillbaka måste överges. Att vid förvärv utan vederlag, s. k.

benefika förvärv, utredningen skall avse även tidigare ägares kostnader är

ägnat att ytterligare belysa olägenheterna med den föreslagna ordningen.

Nämnden kan inte heller dela kommitténs uppfattning att taxeringsmyndig­

heternas praxis är särskilt liberal i fråga om kravet på utredning i hithö­

rande sammanhang. Nämnden befarar att de skattskyldiga vid tillämpning

av de föreslagna reglerna för beräkning av realisationsvinst kan komma

att lida rättsförluster på grund av oförmågan att förebringa godtagbar ut­

redning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

föreslår, att — för att kontrollarbetet

inte skall bli alltför komplicerat i de fall då förbättringskostnader uppgår

till förhållandevis ringa belopp -—■ dylika kostnader beträffande sådana

fastigheter som innehafts längre tid än två år skall beaktas endast, om de

uppgår till förslagsvis minst 2 000 kr. per år.

Det förekommer ofta, framhåller

länsstyrelsen i Älvsborgs län,

att den

skattskyldige inte kan styrka storleken av nedlagda kostnader för ny-,

till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastighet. Vad

gäller smärre kostnader i nyssnämnda och andra avseenden torde praxis

— såsom kommittén framhållit -—- hittills ha varit liberal. Den skattskyl­

diges uppgifter har godtagits, om de verkat sannolika. Med hänsyn till den

ökade betydelse, som dylika kostnader vid ett genomförande av den före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

84

ligga mycket långt framåt i tiden. Erfarenhetsmässigt har de skattskyl­

diga mycket svårt att bemästra liknande bevissituationer i andra förvärvs­

källor, då den tid för vilken redovisning krävs ligger endast ett eller ett

par år tillbaka. Härtill kommer att den redovisning lagförslaget i detta

hänseende kräver kan avse lång tid före dess ikraftträdande. Det kan

alltså här vara fråga om fastighetsförvärv tjugu år eller mer tillbaka i tiden.

De skattskyldiga har inte haft anledning att spara fakturor från dylik

gången tid.

Lantbrukets skattedelegation

konstaterar att de skattskyldiga ofta sak­

nar handlingar beträffande nedlagda förbättringskostnader. Delegationen

erinrar om de svårigheter som nu föreligger att vid inkomsttaxeringen i

fråga om t. ex. jordbruksfastigheter göra fördelning mellan avdragsgill re­

parations- och underhållskostnad och icke avdragsgill förbättringskostnad.

Detta är en av de vanligaste processanledningarna i fråga om jordbruks­

fastighet, framhåller delegationen. När sådana fördelningsproblem uppstår

i anslutning till att arbetet utförts bör det vara lätt att föreställa sig hur

processituationen blir några decennier senare i samband med realisations­

vinstberäkning, då måhända den byggnad, varpå arbetet gjorts, inte ens

finns kvar.

Förvärv genom arv, gåva och andra fång utan vederlag

Kommitténs förslag att skatt i princip skall erläggas för realisationsvinst

även om fastigheten förvärvats på annat sätt än genom köp, byte e. d. har

i regel godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Skånes handelskamma­

re

och

handelskammaren i Gävle

anser dock att realisationsvinsten i dylika

fall liksom hittills bör vara skattefri.

Länsstyrelsen i Hallands län

föreslår,

att i fall då dödsbo avyttrar en fastighet inom två år från den avlidnes för­

värv endast 60 % av den framräknade vinsten beskattas. Full beskattning

skulle i sådana fall te sig stötande med hänsyn till att en skyndsam av­

veckling av dödsbo i många fall kan dikteras av tvingande skäl och att en

snar avveckling allmänt sett är naturlig och önskvärd. Reglerna bör därför

icke utformas så att fastighetsinnehav kan fördröja upplösning av dödsbon.

Flera remissinstanser anser att arv- eller gåvotagare vid realisationsvinst­

beräkningen bör kompenseras för den arvs- resp. gåvoskatt, som utgått i

samband med förvärvet, eventuellt genom ett schablonmässigt beräknat

tillägg till anskaffningsvärdet.

Riksskattenämnden

anser, att taxeringsvärdet i arvfallen principiellt bör

uppräknas med samma procenttal som i tjugoårsfallen. I båda fallen skall

taxeringsvärdena uppräknas till realistiska saluvärden, som kan läggas till

grund för de årliga procenttilläggen. Om vid arvfallen hänsyn därjämte

skall tas till arvsskatten, borde taxeringsvärdet i arvfallen uppräknas, icke

med ett lägre utan med ett högre procenttal än vid tjugoårsfallen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

En egendoms anskaffningsvärde bör — om taxeringsvärdet skall tas till

utgångspunkt härför — beräknas på samma sätt vare sig försäljningen lig­

ger ett, tio eller tjugu år efter förvärvet. Enligt utredningsförslaget skulle

man uppnå den egendomliga effekten att om någon ärver en fastighet 1970

och säljer denna 1988, anskaffningskostnaden skulle beräknas till 133 1/3 %

av taxeringsvärdet 1969 men, om han väntar med försäljningen i ett år,

till 150 % av samma taxeringsvärde. I sistnämnda fall skulle samma

resultat uppnås, om fånget varit oneröst. Någon kompensation för arvs­

skatt har alltså ej givits. Det synes länsstyrelsen rimligt, att taxeringsvärde

som grund för beräkning av ingångsvärde And realisationsvinstberäkning

alltid bör uppräknas med hänsyn till att taxeringsvärdet avsiktligt ligger

under det faktiska värdet och att kompensation för beräknad arvsskatt skall

ges därutöver. Sistnämnda tillägg kan beräknas till 20—30 % på samma

taxeringsvärde och bör under alla förhållanden icke bestämmas i brutet

tal.

Schablonregeln vid tjugo års innehav

Näringslivets skattedelegation

anser det nödvändigt med en hjälpregel

av denna typ med hänsyn till de utomordentliga bevissvårigheter som mö­

ter när det gäller att bedöma den skattskyldiges yrkande om tillägg för för­

bättringskostnader i en avlägsen tid. Redan den av kommittén valda långa

tiden — tjugu år — ger enligt delegationens mening anledning till betänk­

ligheter. Delegationen finner det svårt att utan närmare utredning avgöra

hur den föreslagna regeln slår. I synnerhet beträffande skogsfastigheter,

där taxeringstekniken tidigare varit sådan att taxeringsnivån blivit ojämn

och värdet av skog på fastigheten ibland satts mycket lågt, kan besvärliga

situationer uppstå. Det skulle från denna synpunkt måhända vara moti­

verat att medge en större uppräkning av värdet av växande skog. Det kan

vidare nämnas att sådana faktorer som förekomsten av grustäkter o. d. för

tjugu år sedan i många fall över huvud taget inte påverkade taxeringsvär­

dena. Under förutsättning att övergångsbestämmelserna utformas i enlighet

med delegationens förslag anser sig delegationen dock kunna godta den

tjugoåriga alternativregehi.

En annan tidsgräns föreslår

lantbrukets skattedelegation

, nämligen fem­

ton år.

Länsstgrelsen i Blekinge län

ifrågasätter, om inte ändamålet med tjugu-

årsregeln blev bättre tillgodosett om man anknöt till ett tio år gammalt taxe­

ringsvärde. Den föreslagna lagtexten synes enligt länsstyrelsen inte uteslu­

ta att den antagna anskaffningskostnaden enligt schablonregeln får beräk­

nas med utgångspunkt från hela fastighetens taxeringsvärde utan reduce­

ring med hänsyn till exempelvis gjorda försäljningar. Liknande synpunk­

ter anförs av

länsstyrelserna i Hallands

och

Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Gotlands län

ställer sig tveksam till tanken att ingångsvär­

88

punkt från taxeringsvärdet i stället för den verkliga köpeskillingen, då fas­

tigheten innehafts mera än tjugu år eller förvärvats genom arv, testamente

eller bodelning. Enligt länsstyrelsens mening bör vid beräkning av realisa­

tionsförlust beräkning alltid ske med utgångspunkt från den verkliga an­

skaffningskostnaden. Har fastighet förvärvats genom icke oneröst fång bör

förlustavdrag sålunda inte medges.

Länsstyrelsen i Värmlands län

pekar på en särskild situation som kan

uppkomma om en del av en fastighet avyttras under ett år och resterande

del säljs under följande år. Det kan i så fall visa sig att man vid den första

proportioneringen hänfört alltför stor del av anskaffningskostnaden till den

kvarvarande fastighetsdelen. Vid den sista försäljningen framkommer där­

för en realisationsförlust. Avdrag för sådan förlust torde i regel icke kunna

åtnjutas. Visserligen har de sakkunniga föreslagit att en realisationsförlust

får avdras från en realisationsvinst som uppkommer något av de tre när­

mast följande åren, men efter den sista försäljningen är det osannolikt att

säljaren kommer att göra någon realisationsvinst av den storleksordningen

att förlusten kan avräknas däremot. Länsstyrelsen anser därför att en rätt

att avräkna realisationsförlust mot tidigare realisationsvinst på förut sålda

delar av samma fastighet bör införas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

anser, att antalet fall där avdragsrätt

för realisationsförlust enligt kommitténs förslag kan utnyttjas måste bli

förhållandevis få men att bestämmelserna det oaktat kan förutses leda till

betydande svårigheter i det praktiska taxeringsarbetet. Länsstyrelsen av­

styrker förslaget i denna del.

Näringslivets skattedelegation

yrkar, att avdrag för realisationsförlust vid

avyttring av fastighet får åtnjutas, även om någon motsvarande realisations­

vinst inte föreligger. Avdragsrätten bör även få åtnjutas oberoende av i vil­

ken kommun förlusten uppstått. Om nu inte bara aktieområdet utan även

fastighetsområdet blir föremål för en evig kapitalvinstbeskattning, bör för­

nyad ställning tas till frågan om avdragsrätt för kapitalförluster. Delega­

tionen frågar hur exempelvis en kapitalförlust på byggnad i samband med

eldsvåda skall bedömas, om byggnader som undergår värdeökning blir fö­

remål för vinstbeskattning. Delegationen tillägger.

Markvärdekommittén har inte avsett att göra några ändringar i sättet för

beräknande av försäljningssumman och bestämmande av tidpunkten för

beskattningens inträde. I gällande lagstiftning saknas i huvudsak regler för

detta men genom avgöranden i regeringsrätten har vissa normer utbildats.

Det är emellertid angeläget att dessa normer underkastas en kritisk gransk­

ning om en evig kapitalvinstbeskattning införs. Situationen blir nämligen

då en helt annan än tidigare och regler som kunnat accepteras med hänsyn

till möjligheten för de skattskyldiga att undgå beskattning genom att skjuta

på en försäljning blir kanske inte lika lämpliga i ett sådant läge.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

90

Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands

och

Örebro län

samt

Taxerings-

nämndsordförandenas riksförbund. Länsstyrelsen i Blekinge län

tillägger.

Då spekulationssyftet, som tidigare motiverat en tidsbegränsad beskatt­

ning, saknas såväl vid avyttring genom expropriation som vid arronderings-

försäljning, bör beskattningen utformas lika i dessa fall. Som ytterligare

stöd för att samma regler bör gälla i dessa fall kan anföras, att om en kom­

mun utövar sin förköpsrätt —- förköpsrätten får ju enligt kommitténs för­

slag företräde framför en för arrondering avsedd försäljning — blir rea­

lisationsvinsten enligt kommitténs förslag skattepliktig. Därjämte skulle den

praktiska fördelen uppnås, att man undvek tvister om när en fastighets-

avyttring skall anses som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbru­

kets yttre rationalisering eller inte.

Statens naturvårdsnämnd

framhåller, att samma skäl som åberopats vid

arronderingsförsäljningar motiverar skattefrihet för vinster vid försälj­

ningar för naturvårdsändamål.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

gör följande uttalande.

Förslagets kärnpunkt synes vara att man velat finna en metod, varige­

nom man med hjälp av beskattningen skall underlätta kommunernas mark­

förvärv och samtidigt verka för att markpriset hålles så lågt som möjligt.

Om man bortser från att vissa skattskyldiga därigenom skulle erhålla oför­

tjänta skatteförmåner, skulle den enklaste metoden i så fall vara något slag

av skattelindring vid överlåtelse av mark till kommun. I vad gäller realisa­

tionsvinstbeskattning synes markupplåtelse till kommun utan olägenhet

kunna likställas med tvångsförsäljning, eftersom kommun i de flesta fall

har möjlighet att expropriera erforderlig mark. En sådan regel skulle föra

med sig att säljare av mark vid avyttring till kommun kunde nöja sig med

lägre pris än eljest. Annorlunda ställer sig saken vid markförsäljning i rö­

relse, men också i sådant fall synes någon form av skattelindring vid av­

yttring till kommun kunna genomföras, så att säljaren funne fördelaktiga­

re att sälja till kommun än till enskild person.

Liknande synpunkter anförs av

lantbruksnämnderna i Gävleborgs

och

Västernorrlands län.

Kungl. Maj:is proposition nr 153 år 1967

Tvångsförsäljning

Kommittén föreslår att undantagsregeln vid tvångsförsäljning tas bort

och att således tvångsförsäljningar skattemässigt behandlas på samma sätt

som frivilliga försäljningar, dock att vid kortare innehav än två år endast

60 % av den framkomna vinsten blir skattepliktig.

Lantbrukets skattedelegation

och

Sveriges skogsägareföreningars riksför­

bund

anser att kommitténs förslag i fråga om realisationsvinst vid expro­

priation och annan tvångsförsäljning måste kompletteras med en regel som,

då ny fastighet anskaffas till ersättning för den exproprierade, möjliggör

att skatteavräkningen förskjuts till den tidpunkt då den nya fastigheten av­

yttras. Tekniskt synes detta kunna lösas så att anskaffningskostnaden för

92

intressen. Nu anförda omständigheter synes böra uppmärksammas, när det

gäller att ta ståndpunkt till frågan, huruvida och vid vilken tidpunkt det

föreliggande förslaget till beskattning av expropriationsersättning hör ge­

nomföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Engångsersättningar

Lantbrukets skattedelegaiion

erinrar om att kommittén föreslagit bibe­

hållande av den nuvarande bestämmelsen att upplåtelse för obegränsad tid

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet mot engångsersättning jäm­

ställs med avyttring av fastighet. Hittills har alltså sådana ersättningar all­

tid varit skattefria om fastigheten innehafts mer än tio år. Motsvarande har

oftast gällt även om innehavstiden varit kortare än tio år, eftersom tvångs­

situation i flertalet fall förelegat. Uppgörelserna är i allmänhet frivilliga och

ersättningsgrunderna fastslagna i praxis. Delegationen anför.

I den mån skattepliktig realisationsvinst enligt förslaget uppkommer får

man räkna med att markägarna i fortsättningen blir mindre benägna att

godtaga frivilliga uppgörelser. Dessutom torde de nuvarande ersättnings­

grunderna komma att ställas under diskussion med de praktiska olägenhe­

ter detta medför. Vid framdragande av kraftledningsgator och vägar samt

vid vattenregleringar berörs ofta många markägare och ersättningsbelop­

pens storlek varierar starkt. Det blir följaktligen fråga om ett stort antal

realisationsvinstberäkningar — därvid bl. a. fastighetens hela värde skall

fastställas — vilket leder till att dels markägarna dels och framförallt taxe­

ringsmyndigheterna blir hårt belastade om beräkningarna skall upprättas

och kontrolleras med omsorg.

Delegationen pekar på de problem, som kommitténs förslag medför vid

upplåtelse av skogsmark och vid avlösning av undantagsförmåner på jord­

bruksfastighet, problemställningar som kommittén inte alls berört. Enligt

delegationens mening bör beskattningen av engångsersättningarna uppskju­

tas till den tidpunkt då slutlig avyttring av fastigheten sker.

Näringslivets skattedelegation

anser, att upplåtelser av nu angiven art tills

vidare bör beskattas på samma sätt som hittills men med det undantaget

att upplåtelser för bostadsändamål behandlas som försäljning av fastig­

heten. Delegationen anför.

I dagens samhälle sker upplåtelser av denna art i stor omfattning i syn­

nerhet på landsbygden. Jordbrukare och skogsföretag t. ex. upplåter mark

för kraftledningar, vägar och liknande och särskilt vid stora arealer kan

sådana upplåtelser förekomma mycket ofta. Den föreslagna regeln skulle

därför fordra en omräkning av anskaffningskostnaden för fastigheten i frå­

ga med jämna mellanrum. Det torde knappast vara möjligt för taxerings­

myndigheterna att utöva erforderlig kontroll av att rätt anskaffningskost­

nad läggs till grund för beräkningen med mindre fastigheterna kontinuer­

ligt uppförs i särskilda register på samma sätt som man nu gör beträffande

skogsförsäljning. Erfarenheterna av dessa senare liggare ger emellertid vid

handen att ett sådant system knappast kan fås att fungera oklanderligt.

94

Överståthållarämbetet

ifrågasätter, om inte kommitténs förenklingssträ-

vanden när det gäller de skattskyldigas uppgiftsskyldighet har gått för

långt. Ämbetet syftar på att skattskyldig, som har den åsikten, att vinst

ej uppkommit, skall behöva lämna uppgift om köpeskillingen vid förvar­

vet av fastigheten endast »om så kan ske utan olägenhet» och dessutom

att kostnad för eventuell åbyggnad bör få uppges med ungefärligt belopp.

För att taxeringsmyndigheterna inte skall behöva betungas med tidsödan­

de kontrollundersökningar är det enligt ämbetets mening lämpligare, att

de skattskyldiga åläggs att utan inskränkningar lämna ifrågavarande upp­

gifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län

föreslår, att de citerade orden utgår eller

att undantagsstadgandet begränsas till fall då särskilda svårigheter att

lämna uppgifter föreligger. Det synes enligt länsstyrelsen inte lämpligt

att uppgiftsskyldighetens omfattning görs beroende av den skattskyldiges

bedömande.

Inte heller

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

anser att den

föreslagna »cirkadeklarationcn» kan godtas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

framhåller, att det redan vid tillämp­

ning av nu gällande regler i de flesta fall är svårt att skaffa fram korrekta

uppgifter om avdragsgilla kostnader vid realisationsvinstberäkningen. Svå­

righeterna kommer att bli betydande vid tillämpning av nu föreslagna be­

stämmelser, eftersom 6-procenttillägget grundas på storleken av anskaff­

nings- och förbättringskostnader. Vid tillämpning av huvudregeln enligt för­

slaget kan kostnaderna av nyssnämnda slag komma att ligga mycket långt

tillbaka i tiden och de blir i de flesta sådana fall omöjliga att fastställa så­

väl till belopp som exakt datum.

Speciella svårigheter uppkommer enligt

lantbrukets skattedelegation

vid

försäljning av skogsfastigheter och fastigheter som schablontaxerats. Pro­

blemet att åstadkomma en korrekt realisationsvinstberäkning efter lång

innehavstid är svårlöst. Delegationen har den bestämda uppfattningen att

frågan icke kan lösas vid den tidpunkt då försäljningen genomförs utan

att alla uppgifter som är behövliga för den framtida realisationsvinstbe­

räkningen måste redovisas i varje års deklaration och årligen prövas av

taxeringsmyndigheterna. Det innebär med andra ord att en form av fast-

ställelsetalan måste införas. Delegationen föreslår att till varje års dekla­

ration skall för varje fastighet eller fastighetslcomplex fogas en särskild

bilaga enligt fastställt formulär, på vilken redovisas alla händelser av

betydelse för den framtida realisationsvinstberäkningen.

Andra yttranden om kontrollsvårigheterna har redovisats i det föregå­

ende, bl. a. under rubrikerna »Proportionering av anskaffningskostnad

m. m.», »Förbättringskostnader» och »Engångsersättningar».

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Tomtrörelsebeskattningen

Allmänna synpunkter

Det framhålls allmänt i remissyttrandena att rättsläget beträffande tomt­

rörelsebeskattningen är svåröverskådligt och att gränsdragningsproblemen

är många. Begreppet tomtrörelse bör därför enligt remissinstansernas me­

ning närmare regleras i KL så att föreliggande tillämpningssvårigheter och

gränsdragningsproblem i möjligaste mån undanröjs.

Remissinstanserna har i regel i princip godtagit att till grund för en gräns­

dragning mellan tomtrörelse och icke yrkesmässig verksamhet läggs en scha­

blon med visst antal försäljningar, som skall konstituera rörelse.

Det understryks dock från flera remissinstanser att en från början yrkes­

mässigt inriktad verksamhet alltid måste beskattas som rörelse. Sålunda

anser

riksskattenämnden,

att varken praktiska eller principiella skäl kan

åberopas för att inkomsten av en från början yrkesmässigt inriktad verk­

samhet, bestående av försäljning av fastigheter eller tomter, skall inkomst-

beskattas efter andra och förmånligare grunder än annan yrkesmässig för­

sälj ningsverksamhet. Nämnden anför.

Det av kommittén föreslagna tomtrörelsebegreppet innefattar även han­

del med fastigheter, i den mån handeln avser markområden för bebyggelse.

Den del av handeln, som eventuellt består i bebyggda markområden, faller

däremot utanför tomtrörelsen. En rörelseidkare, som driver handel med

fastigheter, skall sålunda i förekommande fall enligt kommitténs förslag

tillämpa olika beskattningsregler för olika delar av sin handelsverksamhet

med fastigheter. Riksskattenämnden kan för sin del inte förorda en dylik

ordning. Enligt riksskattenämndens mening bör all handel med fastigheter

följa samma beskattningsregler, oavsett om lagret består av för bebyggelse

avsedd mark eller inte. Riksskattenämnden anser även att, om en skattskyl­

dig föranstaltar om avstyckning av ett mycket stort antal tomter på en av

honom innehavd fastighet eller eljest vidtager sådana åtgärder att det där­

av klart framgår, att han har för avsikt att driva rörelse genom styckevis

avyttring av markområden, rörelse bör anses föreligga redan i och med den

första försäljningen.

Nämnden anser att gränsdragningen bör kunna ske enligt följande prin­

ciper.

1. Finns på den skattskyldiges egendom byggnadsplan eller byggnadspla-

ner omfattande tillhopa minst tio tomter, skall tomtstyckningsrörelse anses

föreligga redan vid första tomtförsäljningen. Detta bör gälla oavsett vem

som tagit initiativet till upprättandet av byggnadsplan på fastigheten.

2. Finns på den skattskyldiges egendom icke sådan byggnadsplan och

har den skattskyldige under senaste tioårsperiod icke avyttrat mer än nio

tomter eller markområden, skall rörelse icke anses föreligga.

Det sålunda skisserade regelsystemet bör enligt nämndens mening dock

inte gälla i fråga om bolag eller ekonomisk förening, vars verksamhet i vä-