Prop. 1968:110
('angående vissa anslags\xad frågor in. m. rörande det militära försvaret och civil\xad försvaret',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1.968
1
Nr 110
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslags
frågor in. m. rörande det militära försvaret och civil försvaret; given Stockholms slott den 8 mars 1968.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
1965 års försvarsutredning har i sitt betänkande Säkerhetspolitik och försvar sutgifter lämnat förslag om försvar sutgifterna för budgetåren 1968/ 69—1971/72.1 anslutning till en redogörelse för betänkandet föreslås i propo sitionen riktlinjer för den framtida utformningen av det militära försvaret och civilförsvaret.
I propositionen behandlas också förslag från försvarsutredningen om värnpliktsutbildningen av yrkessjömän och projektilröjning inom totalför svaret.
Slutligen redovisas ramberäkningar för det militära försvaret och civil försvaret för budgetåret 1968/69 samt läggs fram slutliga förslag beträffande vissa materielanslag som har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1968: 1 (bil. 6). Sammanlagt begärs på driftbudgeten 1 903 053 000 kr. Bemyndi gande att beställa materiel begärs inom en sammanlagd kostnadsram av 1 759 milj. kr., varav 1 700 milj. kr. för det militära försvaret och 59 milj. kr. för civilförsvaret.
1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 110
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1068
Utdrag au protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
8 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, J
ohansson
, H
olmqvist
, A
spling
,
P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, G
ustafsson
, G
eijer
, O
dhnoff
, W
ickman
,
M
oberg
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa anslagsfrågor
m. m. rörande det militära försvaret och civilförsvaret och anför.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade jag i februari 1965 sak
kunniga för att utreda krigsmaktens och civilförsvarets fortsatta utveckling
m. m. — 1965 års försvarsutredning. Utredningsarbetet skulle bedrivas så
att förslag i de huvudfrågor som utredningen hade att behandla skulle
kunna lämnas till 1967 års riksdag.
För innevarande budgetår beslöt riksdagen ramar för det militära för
svaret och civilförsvaret utan att försvarsutredningen hade lämnat något
underlag för ställningstagandet.
För nästa budgetår har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (bil. 6) i
avvaktan på underlag från försvarsutredningen föreslagit en anslagsram
för det militära försvaret som i fasta priser överensstämmer med ramen för
innevarande budgetår och en anslagsram för civilförsvaret som har beräk
nats enligt hittills tillämpade grunder.
Den 21 februari 1968 har försvarsutredningen redovisat sina övervägan
den och förslag i ett betänkande, Säkerhetspolitik och försvarsutgifter,
förslag om försvarsutgifterna 1968/72 (SOU 1968:10).
Yttranden över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren och civil-
försvarsstyrelsen.
I anslutning till en redogörelse för förslagen och vissa särskilda frågor
lägger jag fram förslag till riktlinjer för den framtida utformningen av det
militära försvaret och civilförsvaret, m. in. samt anmäler ramberäkningar
och förslag till vissa materielanslag för budgetåret 1968/69.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år MOS
3
Säkerhetspolitik och försvarsutgifter
Förslag om försvarsutgifterna för budgetåren 1968/69—1971/72
Inledning
Till grund för 1965 års försvarsutrednings1 överväganden rörande det militära försvaret och civilförsvaret har legat dels överbefälhavarens ut redning år 1965 om det militära försvarets fortsatta utveckling (ÖB 65), dels överbefälhavarens utredningar år 1967 (ÖB-svaret 67), dels civilför- svarsstyrelsens sammanfattande syn på civilförsvarets förutsättningar i vårt land och styrelsens önskemål inför återstoden av den uppbyggnadsperiod som i huvudsak skall vara avslutad i början av 1970-talet (Cf 65).
Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 26 mars, den 30 juni, den 8 juli, den 24 september och den 3 december 1965, den 27 januari, den 25 mars och den 2 september 1966 samt den 9 juni 1967 överlämnat föl jande framställningar till försvarsutredningen för att tas under övervä gande eller vara tillgängliga vid fullgörandet av det till utredningen läm nade uppdraget, nämligen
sju framställningar om de värnpliktigas ekonomiska och sociala för måner,
försvarets civilförvaltnings skrivelse den 21 maj 1965 med vissa förslag rörande familjebidragen,
1954 års utrednings rörande totalförsvarets personalbehov utlåtande den 26 mars 1960 över kommitténs för sjöfartens beredskapsfrågor förslag till beredskapsbemanning av svenska handelsflottan jämte över utlåtandet av givna yttranden,
länsstyrelsens i Västerbottens län framställning den 27 februari 1965 an gående lokalisering av truppförband eller annan militär enhet till Väster bottens inland,
riksdagens skrivelse 1966: 271 med anledning av proposition med förslag
1 Landshövdingen K.A.F. Frithiofson, ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare A.K. Gillström, B.T. Gustavsson, andre vice talmannen N.I. Johansson i Mysinge, Alva Myrdal och G.I. Virgin samt ledamöterna av riksdagens andra kammare B.G. Bohman, L.M. Eliasson, N.E. Kellgren, E.V. Kristensson, S.A. Mellqvist, F.U. Nihlfors och D.M. Ståhl. Genom beslut den 5 januari 1967 entledigades Alva Myrdal och tillkallades ledamoten av riksdagens andra kammare M.G. Gustafsson. På därom gjord ansökan entledigades Johansson i Mysinge, Virgin, Bohman, Eliasson, Nihlfors och Ståhl genom beslut den 19 januari 1968.
4
rörande de värnpliktigas utbildning in. in., i vad den avser frågorna om
trupptjänstgöring för värnpliktiga med officersutbildning samt uppföljning
en av det nya värnpliktsutbildningssystemet (prop. 1966: 106),
överbefälhavarens skrivelser den 24 och den 25 april 1963 in. fl. skrivelser
angående territoriell bombröjningsorganisation.
Därjämte har chefen för försvarsdepartementet till försvarsutredningen
den 17 maj 1966 överlämnat eu framställning av Överkalix kommun såvitt
avser förslag att lokalisera förband till överkalixbygden.
I direktiven för utredningen angavs att arbetet skulle avse tiden efter
budgetåret 1966/67. Härav följde att utredningen avsågs kunna ge under
lag för ett beslut vid 1967 års vårriksdag. Sedan försvarsutredningens ord
förande i skrivelse den 15 december 1966 anmält att utredningen inte
kunde lämna något underlag för beslut vid 1967 års riksdag om anslagen
till krigsmakten och civilförsvaret för budgetåret 1967/68, medgav Kungl.
Maj :t genom beslut den 13 januari 1967 att utredningens arbete fick fort
sätta.
I sitt betänkande lägger utredningen fram förslag rörande ekonomiska
ramar för det militära försvaret och civilförsvaret under budgetåren 1968/
69—1971/72. Betänkandet innehåller avsnitt som behandlar tidigare be
slut rörande det militära försvaret och civilförsvaret samt ÖB 65, ÖB-
svaret 1967 och Cf 65. Utredningen redovisar vidare två på försvarsut
redningens initiativ gjorda expertstudier beträffande avvägningen mellan
de olika delarna av totalförsvaret in. m. och beträffande den internationella
utvecklingen och dess konsekvenser för svensk säkerhetspolitik.
I utredningens betänkande behandlas säkerhetspolitiska frågor och ges
förslag till inriktning av svensk säkerhetspolitik, förslag rörande mål
sättningen för det militära försvaret samt synpunkter på förslag till mål
sättning för civilförsvaret. De samhällsekonomiska och statsfinansiella för
utsättningarna diskuteras som bakgrund för att bestämma försvarsutgif-
terna. Frågorna om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner
behandlas i ett särskilt kapitel i betänkandet. Utredningen redovisar syn
punkter på värdet av fleråriga försvarsbeslut, tidrymden för ett fler
årigt beslut, den principiella konstruktionen av en ekonomisk ram och
prisregleringen av försvarsutgifterna samt i vilka fall medelsanvisning bör
ske utöver rambeloppet för det militära försvaret. Förslag lämnas om det
militära försvarets fortsatta utveckling och inriktningen av civilförsvarets
verksamhet i stort.
I en bilaga har utredningens ordförande med hänsyn till den politiska
uppmärksamhet som arbetet i försvarsutredningen blivit föremål för —
inte minst genom att folkpartiets, högerpartiets och centerpartiets ledamöter
lämnade utredningen — redogjort för vissa väsentliga avgöranden i utred
ningen.
Med särskilda skrivelser i februari 1968 har försvarsutredningen redo
visat sina ställningstaganden bl. a. i fråga om förslag rörande beredskaps-
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
bemanning av den svenska handelsflottan, sjöfolkets värnpliktsutbildning in. in. och territoriell boinbröjningsorganisation.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 ur UttiS
5
överbefälhavarens utredningar
ÖB 65
I ÖB 65 ges förslag till riktlinjer för det militära försvarets utformning under budgetåren 1967/68—1973/74 inom de av Kungl. Maj:t angivna kost nadsramarna »3600» och »3460» och eu av överbefälhavaren själv angiven kostnadsram. De tre ramarna utgör för budgetåret 1967/68 i pris- och löneläget maj 1967 5 329, 5 139 resp. 5 416 milj. kr.
överbefälhavaren redogör inledningsvis för vissa faktorer som vid lång siktsplaneringen inom det militära försvaret är av grundläggande betydelse för planeringens innehåll och som därigenom har varit utgångspunkter för överbefälhavarens utredning, överbefälhavaren behandlar härvid totalför svarets och krigsmaktens allmänna målsättning samt vissa utrikes- och inrikespolitiska förhållanden.
Målsättningarna ger, framhåller överbefälhavaren, grunden för det mili tära försvarets uppbyggnad. Han har därför i sin utredning eftersträvat att inom de aktuella ekonomiska ramarna utarbeta sådana planer som på bästa sätt svarar mot de i målsättningarna uppställda kraven.
Vad gäller utrikespolitiska förhållanden erinrar överbefälhavaren om att den grundläggande målsättningen för svensk utrikespolitik är alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Enligt överbefälhavaren måste därför det militära försvaret utformas så att det i varje tänkbart läge ger stöd åt denna vår utrikespolitik och så att i världen skapas förtroende för vår vilja och förmåga att fullfölja denna politik. Del framhålls att den svenska utrikespolitiken och det svenska försvarets styrka har stor betydelse för läget inom Norden och även är av betydelse för läget inom hela östersjö området. Ett starkt och lämpligt uppbyggt försvar ökar enligt överbefäl havaren stabiliteten i Norden och minskar krigsriskerna i detta område.
Överbefälhavaren redogör därefter för vissa strategiska, tekniska, ekono miska in. fl. faktorer.
I militärpolitiskt avseende visar enligt överbefälhavaren utvecklingen att de politiska motsättningarna och misstron mellan stormakt sblocken består samtidigt som den ekonomiska kampen mellan dem intensifieras i olika delar av världen. Tendenser finns dock till förskjutningar i den militär politiska världsbilden. Föreställningen om två politiskt fast sammansvetsa de block i harnesk mot varandra torde enligt överbefälhavaren vara mogen för nyansering. Han anför emellertid samtidigt att det här rör sig om ten denser och att den framtida utvecklingen är oviss.
Utvecklingen inom det militärpolitiska området kännetecknas enligt över befälhavaren av
6
att spänningen i världen består på en varierande men hög nivå,
att risker för olika typer av krig kvarstår,
att krig och konfliktanledningar — även i avlägsna delar av världen, där
stormakternas intressen berörs — kan komma att beröra oss,
att ett effektivt och allmänt omfattat säkerhetssystem ännu ter sig av
lägset,
att FN:s möjligheter att ingripa är begränsade när vitala stormaktsintres-
sen står på spel och att någon förändring härvidlag inte kan förutses under
överskådlig tid,
att rustningsbegränsningar av reell betydelse framstår som osannolika
inom överskådlig framlid.
Om den militärtekniska utvecklingen framhåller överbefälhavaren inled
ningsvis att de resurser som stormakterna lägger ned på att vidareutveckla
sina krigsmakter har möjliggjort en snabb sådan utveckling. De moderna
vapensystemens komplexitet och höga kostnader har dock medfört en för
längning av tiden från projekt till slutlig produkt. Detta gäller inte minst
inom robotområdet.
Beredskapen hos stridskrafterna bibehålls inom stormakterna på en hög
nivå.
Utvecklingen fortsätter vad gäller markslridskrafter mot ökad eldkraft
samt ökad strategisk och taktisk rörlighet. Möjligheterna till försvar mot
pansaranfall förbättras. Inom sjöstridskrafterna ägnas särskild uppmärk
samhet åt ubåtar och försvar mot ubåtar. I Väst anskaffas övervattens-
fartvg inom ett brett register. I öst koncentreras nybyggnaderna till fartyg,
lämpade för hav som närmast omger det egna territoriet. För flygstrids
krafternas del minskar antalet strategiska bombflygplan kraftigt. Flera
nya typer av jaktflygplan utvecklas. Det enskilda flygplanets effekt kom
mer att öka. Jaktflygplanen kommer att ges större möjligheter att verka
på såväl hög som låg höjd. Attackflygplanen beväpnas i allt större omfatt
ning med robotar. Attack- och jaktflygplan kommer delvis att kunna lösa
samma uppgifter, vilket totalt selt medför ökade möjligheter att genomföra
både jakt- och attackuppgifter.
De civila sjötransportmedlen förbättras kraftigt och får ökad användning
för militära transporter genom att beroendet av lastnings- och lossningsan-
ordningar i hamnar minskar. Detsamma gäller utvecklingen av lufttrans
portmedel och stor uppmärksamhet ägnas främst inom stormakterna åt
möjligheterna till lufttransport.
I fråga om den tekniska utvecklingens inverkan på vårt försvar fram
håller överbefälhavaren all utvecklingen inom transportområdet ökar eu
angripares handlingsmöjligheter. Försvararen måste därför i ökad omfatt
ning satsa på ett välutvecklat underrättelse- och ledningssystem samt på
stridskrafter med stor rörlighet och med möjligheter att ingripa i olika
stridssituationer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Ktingl. Maj:ts proposition nr HO år 100X
7
Inom området för de konventionella stridsmedlen torde utvecklingen all mänt sett ha gett fördelar till den försvarande sidan vid markstrid. Detta gäller främst i fråga om pansar. För sjökrigets del medför den tekniska utvecklingen bättre möjligheter främst till försvar mot överskeppning. Beträffande striden i luften kan utvecklingstendenserna inte entydigt sä gas gynna angriparen eller försvararen. För- och nackdelar måste bedö mas i varje särskild situation bl. a. med hänsyn till stridsområdets av stånd från egna baser. Även om inte helt entydiga och generella tenden ser kan anges i förhållandet mellan anfalls- och försvarsmedel pekar dock utvecklingen inom väsentliga områden mot att våra möjligheter att i fortsättningen upprätthålla ett meningsfullt försvar kan bibehållas eller förbättras.
överbefälhavaren anför om ett framtida krigs karaktär att de strategiska uppfattningarna i Sovjetunionen och Förenta staterna i viss utsträckning bär närmat sig varandra. Man torde på båda håll sträva efter att i det längsta undvika ett storkrig och att samtidigt säkerställa möjligheterna att vid varje konflikt fritt kunna välja strategi, överbefälhavaren bedömer att risken ökar för lokala, överraskande inledda och snabbt genomförda krig med begränsat politiskt syfte, medan däremot risken minskar för medvetet igångsatta världskrig eller andra krig av stor omfattning. Lokala krig be döms i första hand komma att föras på låg krigsnivå. Begränsade insatser av kärnladdningar kan dock komma att tillgripas. Varje lokalt krig kan ut vecklas till ett storkrig. I den mån någon av stormakterna känner sin existens hotad, kan varje krig utvecklas till ett totalt krig. Antingen det gäller lokala krig eller storkrig kommer i förberedelserna för dessa att ingå olika slag av psykologisk och subversiv krigföring.
Om våra naturliga försvarsbetingelser anför överbefälhavaren, liksom i sina tidigare utredningar, att de geografiska förhållandena i stor utsträck ning är till fördel för oss men att de i vissa avseenden också är till vår nack del. överbefälhavaren pekar i detta sammanhang bl. a. på utvecklingen av hefolkningsfördelningen inom landet och på de från militär synpunkt härav följande nackdelarna, överbefälhavaren förutser vidare att vi i vissa fall kommer att bli mer beroende av import.
Överbefälhavaren behandlar Skandinaviens strategiska betydelse och anför därvid att Skandinavien, som ett gränsområde mellan stormakts- blocken, är ett strategiskt viktigt område, vars betydelse inte synes minska. Sveriges strategiska betydelse måste bedömas i samband med kringlig gande länders betydelse för stormakterna och överbefälhavaren bedömer härvid att intresset främst är knutet till Östersjön och öster sjöutlop- pen, till Norge som basområde för operationer i Ishavet och Nordatlan ten samt till hela Skandinavien för framflyttning av luftförsvar. Vårt lands strategiska betydelse för stormakterna bedöms främst sammanhänga med att någon av dessa kan önska utnyttja vårt territorium eller hindra den
andra parten från att göra detta. Avslutningsvis framhålls att en genom* gripande förändring av vårt strategiska läge skulle inträffa vid en gruppen ring av stormaktsförband i Finland, Danmark eller Norge.
Beträffande den militärtekniska forsknings- och utvecklingspolitiken framhåller överbefälhavaren behovet av tekniskt-vetenskapligt kunnande inom landet för att bl. a. ställa prognoser samt tekniskt-ekonomiskt konkretisera och värdera olika utvecklingslinjer. När planeringen skall fullföljas genom materielanskaffning krävs vidare ett sådant tekniskt kunnande, att vi kan uppträda som kompetenta köpare av materiel utifrån eller alt vi kan projektera och tillverka materiel inom landet, överbefäl havaren anför vidare att det i många fall är nödvändigt eller önskvärt med egen tillverkning av försvarsmateriel trots att det från rent ekonomiska utgångspunkter kanske vore mer rationellt med inköp utomlands. Detta gäller främst då vi eftersträvar lösningar som är anpassade till våra speci ella förhållanden. Genom att vi med egna medel kan utveckla, tillverka och handha tekniskt högtstående krigsmateriel skapar vi respekt för vår vilja och förmåga att försvara oss, vilket bidrar till den krigsavhållande effekten. Härtill kommer fördelarna av en egen svensk försvarsprofil, som kan tvinga eu angripare att vid angrepp vidta särskilda åtgärder mot oss.
Om beredskapen framhåller överbefälhavaren att — mot bakgrund av att vårt territorium kränks förhållandevis ofta — förutsättningar för eu effektivare incidentberedskap bör skapas genom att nuvarande övervakning av luftrummet och omgivande havsområden förbättras. Inriktningen mot eu förstärkt kuppförsvarsberedskap bör vidare fortsätta. Insatsberedskapen, som är ett gemensamt begrepp för incident- och kuppförsvarsberedskapen, bör forttarande så långt möjligt organiseras så att långsiktsberedskapen inte påverkas i negativ riktning. Insatsberedskapen i fred bör därför i huvudsak tillgodoses inom ramen för utbildningsverksamhet och avvägas mot det rådande internationella läget. Tiden för sammanställning av till gängligt underrättelsemaleriel så att beslut kan fattas och alarmering ske bör förkortas. Vår mobiliseringsberedskap måste vara så uppbyggd att beslutstiden kan begränsas, att mobiliseringen vid behov kan ske stegvis och att samhällets normala verksamhet störs så litet som möjligt.
Beträffande luftförsvaret i stort anför överbefälhavaren att luftförsvars- uPPrtifterna inom överskådlig framtid kan lösas på det mest stridsekonomis- ka sättet genom en kombination av jaktflygplan, luftvärnsrobotar och eld- rörsluftvärn. Jaktflyget är det mest lönsamma vapensystemet för ytförsvar inom huvuddelen av landet och på höjder utom de högsta. Jaktflyget bör därför även i fortsättningen förbli huvudkomponenten i luftförsvaret. Över befälhavaren anser slutligen att betydelsen av att alternativa uppgifter — främst attackuppgifter — kan lösas, kommer att öka.
Överbefälhavaren betonar att våra rörliga operativa stridskrafter bör ha
Kungl. Maj:ls proposition nr i 10 år 1908
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år UttlS
9
möjlighet att snabbt grupperas om från eu landsdel till en annan, dvs. ha god strategisk rörlighet. Fortsatt basutbyggnad krävs i vissa landsdelar och transportresurser för att öka oingrupperingsmöjligheterna främst för markstridskrafterna. Huvuddelen av förbandstransporterna bör kunna ske alternativt på järnväg eller på landsväg. Strävan bör vara alt åstadkomma elt system, som gör att resurserna kan användas växelvis inom olika total- försvarssektorer allt efter lägets krav. För vissa enheter kan kraven på strategisk rörlighet inte uppfyllas i alla lägen genom transporter till lands. För dessa enheter bör det finnas möjlighet till flygtransport.
överbefälhavaren anför att vi bör utforma våra försvarssystem så att det blir balans mellan slagkraft och motståndskraft. Kraven på motstånds kraft kan tillgodoses genom passivt skydd, såsom befästningar, utsprid ning samt rörlighet i kombination med maskering och skenanläggningar. Vårt lands naturliga försvarsbetingelser erbjuder stora möjligheter här för. Befästningar bör i första hand byggas för viktiga ledningsfunktio ner, för det fasta gräns- och kustförsvaret samt för vissa funktioner vid sjö- och flygstridskrafternas baser.
Vid uppbyggnaden av det militära försvaret måste, framhåller överbe fälhavaren, beaktas motståndsförmågan mot underrättelseverksamhet. Vid planeringen av våra ledningsorgan, vapensystem och underhållsanstalter bör dessa i största möjliga utsträckning utformas så alt information om deras allmänna uppbyggnad och stridsvärde kan lämnas utan att deras verkansmöjligheter minskar. Vapensystem, förband eller militära anlägg ningar, vars effekt radikalt går ned om den allmänna utformningen avslö jas, bör undvikas.
överbefälhavaren framhåller att vi måste vara beredda på anfall med kärnladdningar och att våra försvarsförberedelser bör inriktas med hän syn härtill. Insats av ett begränsat antal laddningar får inte avgörande in verka på våra möjligheter till fortsatt militärt försvar. Detta skyddskrav påverkar bl. a. vår utrustning, organisation och utbildning samt utform ningen av våra befästningar.
Beträffande biologiska stridsmedel och stridsgaser anför överbefälha varen bl. a. att genom det s. k. Genéve-protokollet av år 1925 har ett antal stater — däribland Sverige — förbundit sig att i krig inte använda »kvä vande, giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel». Ett stort antal stater står dock utanför överenskommelsen och många stater har gjort viktiga förbehåll vilket medför att konventionen inte är någon garanti för att aktuella stridsmedel inte kan komma till användning. Genéve-protokollet bör därför ses över och med hänsyn till nytillkomna stridsmedel även preciseras. Ett svenskt initiativ i denna fråga bör enligt överbefälhavarens mening övervägas.
Vidare redovisas i sammandrag överbefälhavarens förslag till det mili
tära försvarets utformning dels inom de av Kungl. Maj:t angivna kostnads ramarna dels inom den av överbefälhavaren föreslagna kostnadsramen. För kännedom härom torde få hänvisas till betänkandet (s. 37—43) och ÖB 65 (s. 75—99).
ÖB-svaret 67
Försvarsutredningen anmodade i januari och februari 1967 överbefäl havaren att låta företa ytterligare utredningar rörande krigsmaktens in riktning och omfattning på längre sikt att redovisas i september 1967.
Överbefälhavarens utredningar skulle avse tre olika alternativ, beteck nade A, B och C. Det förutsattes att överbefälhavaren därutöver skulle lägga fram ett eget förslag grundat på den kostnadsram som han fann er forderlig.
Det angavs att utredningsarbetet skulle begränsas till översiktliga lös ningar och förslag.
För alternativen A och B gällde i vissa avseenden gemensamma utgångs punkter. För alternativet A angavs för tiden fr. om. budgetåret 1971/72 två underalternativ. Det högre av dessa betecknas här A 1, det lägre A 2.
I fråga om utredningsalternativen A och B skulle krigsorganisationens omfattning m. in. i princip redovisas i förhållande till vad som fanns den 1 jidi 1967 och ange läget fyra, sex och åtta år därefter.
De olika alternativen avsåg för olika budgetår de ekonomiska ramar som framgår av tabell 1. De i tabellen angivna rambeloppen är såsom framgår av det följande inte helt jämförbara.
a) I alternativen A och B men inte i alternativet C skulle inom ramen rymmas dels det belopp — ca 50—55 milj. kr. — varmed de värnpliktigas förmåner förbättrades fr. o. in. budgetåret 1967/68, dels medel för ytterligare förbättringar av värnpliktsförmånerna med ca 25 milj. kr. Anskaffnings- nivån enligt 1963 års försvarsbeslut innefattade inte medel för ytterligare förbättring av värnpliktsförmånerna.
b) I alternativen A och B skulle ramarna inrymma resterande kostnader för Musköprojektet medan för alternativet C angavs att kostnaderna för objekt som enligt hittills tillämpade principer brukat redovisas utanför ramen — varmed åsyftades bl. a. återstående kostnader för Musköprojek tet — även i fortsättningen skulle tas upp på samma sätt. Anskaffnings- nivån enligt 1963 års försvarsbeslut ansluter härvid närmast till alterna tivet C.
c) Någon förändring av anslagsbehållningarna utöver vad som framgår av tabell 1, anm. II, innefattades inte i alternativen A och B; i alternativet C däremot kunde ingå ytterligare sådan förbrukning. Något bestämt ut talande om innebörden av anskaffningsnivån enligt 1963 års försvarsbeslut i detta avseende torde inte kunna göras.
d) Anpassning till inträdande pris- och löneförändringar förutsattes ske.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Tabell 1. Ekonomisk innebörd av de av försvarsutredningen till överbefälhavaren lämnade utredningsalternativen m.m.
Totala utgifter i milj. kr. Prisläge i maj 19G7. Inte helt jämförbara belopp
Alternativ
1967/68
1968/69
1969/70
1970/71
1971/72
1972/73
1973/74
1974/75
Summa
1968/71
(3-års-
beslut)
Summa
1968/75
(7-årspla-
nering)
Årsge
nomsnitt
1968/75
A 2.......................................................
4 720
4 810
4 850
4 850
4 720
4 720
4 720
4 720
14 510
33 390
4 770
Al.......................................................
4 720
4 810
4 850
4 850
4 851
4 853
4 853
4 853
14 510
33 920
4 846
B...........................................................
4 720
4 871
4 973
5 076
5 080
5 080
5 080
5 080
14 920
35 240
5 034
4 720
5 401
5 595
5 749
5 671
5 813
5 959
6 108
16 745
40 296
5 757
Anskaffningsnivån enl. 1963 års för
svarsbeslut ......................................
5 221
5 467
5 642
5 780
5 791
5 936
6 085
6 237
16 889
40 938
5 848
Anm. I. Alt. A 1, A 2 och B förutsätter ett treårigt, medan alt. C förutsätter ett fyraårigt försvarsbeslut.
II. Den under budgetåret 1966/67 förutsatta reservationsmedelsökningen har i samtliga alternativ förutsatts bli återhämtad på sätt som
angetts i prop. 1966: 125 (jfr avsnitt 2.4). Denna återhämning är inräknad i samtliga i tabellen angivna alternativ.
III. Rambeloppen har i denna tabell justerats upp från prisläge maj 1966 till prisläge maj 1967 (+ 2,8 %) med den korrigeringen att ökade
värnpliktsförmåner (40 milj. kr.) och höjd ersättning till försvarets fastighetsfond (7 milj. kr.) som lades inom ramen 1967/68 inte ingått i
resp. ramar vid uppräkningen med index.
IV. I tabellen har beloppen för alt. C och anskaffningsnivån justerats upp med hänsyn till höjningen av värnpliktsförmånerna, nämligen med
50 milj. kr. budgetåret 1967/68 (endast anskaffningsnivån) och med 75 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1968/69.
V. I tabellen har den sänkning av ramen i alt. C som skett budgetåret 1967/68 (från 4 900 till 4 600) förutsatts bli återtagen med 100 milj. kr./
budgetår under perioden 1968/71. Detta motsvarar 102,8 milj. kr. för år i prisläget maj 1967.
Bortser man från nyssnämnda återtagning blir för alt. C envar av summorna för perioderna 1968/71 och 1968/75 308 milj. kr. mindre
än tabellen anger. Årsgenomsnitten blir härvid för 1968/75 5 437 milj. kr.
K
u
n
g l.
M
a
j.l s
p
ro
p
o
si
tio n
n r Ilo
å r
1
9
6
8
I fråga om alternativen A och B skulle härvid beaktas vad 1967 års riksdag kunde komma att besluta i detta avseende. Alternativet C förutsatte kom pensation enligt tidigare gällande — och för försvaret förmånligare — grunder för inträdande pris- och löneförändringar, dvs. samma grunder som också har gällt för anskaffningsnivån.
Vid omräkningen till prisläget maj 1967 har för jämförbarhetens skull gjorts korrigeringar så att
dels till anskaffningsnivån enligt 1963 års försvarsbeslut liksom fr. o. in. budgetåret 1968/69 också till alternativet C har gjorts ett tillägg enligt a) ovan,
dels i alternativet C 300 milj. kr., som ursprungligen hade tagits upp för budgetåret 1967/68 men som sedermera inte blev anvisade, har fördelats med
100 milj. kr. på vart och ett av de följande tre budgetåren.
Det bör beaktas att de tidigare under b), c) och d) nämnda olikheterna mellan ramarna alltjämt kvarstår.
Som förutsättningar för överbefälhavarens utredningsarbete skulle i övrigt gälla bl. a. följande.
1. Krigsmaktens allmänna uppgifter skulle fortfarande vara de som angavs i 1964 års målsättning för krigsmakten. I alternativen A och B be tecknades härvid målsättningen såsom uteslutande en allmänpolitisk dekla ration medan i alternativet C framhölls att målsättningen borde ses även som det politiska underlaget för de krav som ställdes på försvaret.
2. I samtliga alternativ angavs att hela landet skulle eller skulle kunna försvaras.
3. Enligt alternativen A och B skulle krigsmaktens planering i första band inriktas på krig fört ulan kärnvapen, men planeringen skulle dock ske så att en begränsad insats av kärnvapen inte allvarligt minskade möj ligheterna till fortsatt försvar. I alternativet C sades att man inte fick bortse från riskerna för begränsade kärnvapeninsatser, än mindre från hot här om och att hänsyn härtill borde tas vid utredningen.
4. I samtliga alternativ skulle den allmänna värnpliktens princip be hållas medan antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga borde bringas ned. Önskvärdheten av att minska utbildningsorganisationen framhölls.
5. För den i samtliga alternativ nödvändiga omstruktureringen av krigs organisationen gavs i alternativen A och B anvisningar på en rad punkter medan alternativet C i huvudsak gav endast generella anvisningar härför. I alternativen A och B angavs härvid bl. a. följande.
I valet mellan ett litet antal krigsförband med hög materiell kvalitet och ett större antal med lägre materiell kvalitet skulle enligt alternativet A
beaktas att antalet förband blev tillräckligt stort. Alternativet B förutsatte att krigsorganisationen reducerades.
Behovet av ett slagkraftigt vapensystem med stor räckvidd och förmåga till snabb kraftsamling skulle alltjämt tillgodoses med attackflyg. Det an gavs att anskaffning av flygplan 37 i attackversion skulle äga rum.
Avvägningen mellan å ena sidan egentliga stridskrafter och å andra sidan
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
i:s
lednings- och basorganisalionen skulle omprövas mot bakgrund av vad som angavs under punkten ö om inriktningen på krig fört utan kärnvapen.
Eventuella ändringar i behovet av strategisk rörlighet borde belysas. Möjligheterna att minska kostnaderna genom alt utrangera eller ta ur drift äldre, särskilt underhållskrävande materiel borde belysas.
I alternativet C angavs rörande omstruktureringen att utredningsarbetet ulan andra bindningar än som hade angetts tidigare i fråga om kärnvapen krigföring och allmän värnplikt skulle bedrivas med sikte uteslutande på alt ge försvarskrafterna sådan utrustning och sammansättning att största för- svarseffekt utvinns ur de resurser som ställdes till förfogande. Dock skulle vid utredningen beaktas och tas tillvara de tendenser i fråga om teknisk ut veckling av vapen och vapenbärare som gynnar försvararen. Vidare angavs vissa punkter där besparingsmöjligheterna skulle undersökas, varvid bl. a. pekades på stabs- och förvaltningstjänsten. Som vägar att nå besparingar anvisades bl. a. bättre ekonomisk redovisning och kontroll, differentiering av anläggningars kärnvapenskydd, bättre inskrivningssystem samt priori tering av den organisationsbestämmande malerielen.
6. I alternativen A och 11 räknades med begränsningar av fredsorganisa- tionen. I alternativet C gjordes inte något direkt uttalande i frågan men det angavs att den tidigare nämnda begränsningen av värnpliktsutbildningen hade till syfte att rationalisera fredsorganisationen.
7. I alternativet A angavs att den långsiktiga beredskapen skulle vara sådan att de väsentligaste delarna av krigsmakten är krigsanvändbara ome delbart efter mobilisering. Det anfördes härom vidare att läget i Europa numera var förhållandevis mera avspänt än tidigare under efterkrigsperio- den och att det därför borde prövas i vilken utsträckning anskaffning av viss materiel och andra åtgärder kunde anstå så länge detta läge bestod. I alternativet B angavs att långsiktsberedskapens principiella uppbyggnad skulle vara oförändrad. Också alternativet C torde ha denna innebörd.
8. Enligt alternativet A skulle de organisatoriska förutsättningarna för nuvarande nivå på insatsberedskapen behållas men särskilda medel för sådan beredskap inte avses. Enligt alternativet B skulle incidentberedska pen behållas på nuvarande nivå. Kuppförsvarsberedskapen skulle i båda alternativen fortlöpande anpassas till läget, varvid vid behov särskilda medel förutsattes bli ställda till förfogande. I alternativet C torde ha räk nats med oförändrad insatsberedskap.
9. I samtliga alternativ torde ha räknats med en i huvudsak oförändrad mobili seringsberedskap.
10. I alternativen A och B begärdes att luftförsvarets uppgifter särskilt skulle klarläggas.
11. Slutligen begärdes i alternativet A en översiktlig värdering av en krigsmakt utformad med vikt lagd på att ge arméstridskrafterna, och av dessa särskilt lokalförsvarsförbanden, stor omfattning och att begränsa
Kiuiyl. Maj:ts proposition nr Ilo år lOtiS
omfattningen av de stridskrafter som är utrustade med tekniskt avancerad materiel.
överbefälhavaren lämnade den 27 september 1967 de av försvarsut- redningen begärda ytterligare utredningarna m. m. — ÖB-svaret 67. ÖB- svaret har behandlats i militärledningen. Därvid har försvarsgrenscheferna samt chefen för försvarets forskningsanstalt gjort särskilda uttalanden.
överbefälhavaren anför i dessa utredningar inledningsvis att underlaget för ÖB 65 ånyo granskats och att denna granskning har visat att underlaget i de flesta hänseenden är giltigt även nu.
Överbefälhavaren framhåller att av bl. a. arbetstekniska skäl ett flerårigt försvarsbeslut är ytterst angeläget. Han anser att tillräckligt underlag för ett flerårigt beslut om medelstilldelning och utveckling inom krigsmakten nu finns.
Försvarskostnaderna under 1960-talet har enligt överbefälhavaren inte inneburit en större belastning på samhällsekonomin än vad som förut sågs när besluten åren 1958, 1961 och 1963 fattades. De har tagit i anspråk en successivt sjunkande andel både av de egentliga statsutgifterna och av bruttonationalprodukten. De alternativ som nu har studerats innebär samt liga en lägre ekonomisk ram än tidigare försvarsbeslut. I alternativen A och B blir denna sänkning avsevärd.
överbefälhavaren anför att statsmakterna i olika sammanhang har fram hållit långsiktsplaneringens betydelse för att nå bästa möjliga effekt av kostnaderna. För att även i framtiden på ett ekonomiskt lämpligt sätt kunna utnyttja tilldelade resurser krävs — oavsett vilken ekonomisk ram som fastställs — att planeringen får utvecklas konsekvent och målmed vetet enligt hittillsvarande principer. För att i framtiden göra detta möjligt bör enligt överbefälhavaren
ett försvarsbeslut omfatta minst fyra år, den ekonomiska planeringen inriktas på att behålla försvarseffekten i förhållande till vår omgivning genom utvecklingsprocent eller årliga ram lyft,
full kompensation för inträffade pris- och lönestegringar erhållas samt uppkomna reservationer få utnyttjas. Om utvecklingsprocenten anför överbefälhavaren att 1958 års och 1963 års försvarsbeslut bl. a. innebar att de ekonomiska ramarna varje år skulle öka med 2,5 % för att krigsförbandens tekniska kvalitet i förhållande till utvecklingen utomlands skulle kunna hållas på godtagbar nivå. Utveck lingstakten för militär materiel är utomlands mycket hög. Vi har de tek niska resurserna att inom för oss betydelsefulla områden anpassa oss till denna utveckling, överbefälhavaren anser att systemet med ett årligt till skott fortfarande är erforderligt. Erfarenheten har visat att 3,5 % årlig ökning gör det möjligt att i stort följa med den tekniska utvecklingen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1908
IT)
Om man skulle tillämpa eu konstant anslagsram enligt planeringsnivån i alternativen A och It i fast prisläge och med kompensation endast för pris- och löneökningar, skulle detta ofrånkomligt innebära eu successiv sänk ning av den relativa försvarsförmågan och därmed den fredsbevarande effekten.
Om kompensationen för pris- och lönestegringar anför överbefälhavaren att varje ramkonstruktion måste innehålla full sådan kompensation. Be slutar man att reducera försvarsindex enligt riktlinjerna för budgetåret 1967/68 även framdeles, innebär detta en minskning av krigsmaktens re surser med ca 20 milj. kr. för år, dvs. drygt 500 milj. kr. under sjuårsperio den.
Överbefälhavaren framhåller alt anpassningen till de lägsta kost nadsramarna är svår att genomföra. Redan fattade beslut medför t. ex. att medelsbehoven inom vissa verksamhetsområden blir större än vad som skulle behövas på sikt för den organisation som man nu vill behålla. Ra dikala minskningar kan t. ex. inte genomföras beträffande avlöningsan- slagen i den takt man skulle önska. Handlingsfriheten när det gäller snabba förändringar i freds- och krigsorganisationen är därför mycket begränsad.
Det är vidare ekonomiskt ofördelaktigt att inte fullfölja redan gjorda beställningar. Vidare bör man utföra sådana fortifikatoriska anläggningar som behövs för materiel som redan har levererats eller beställts, t. ex. kust artilleribatterier och vissa radaranläggningar. De kasernrenoveringar som krävs för de värnpliktigas trivsel och hygien måste dessutom fortsätta.
Anpassningen till en lägre medelsnivå och därmed också till en minskad krigsorganisation kan ske snabbt eller långsamt. Sker den snabbt, vinner man den fördelen att den krigsorganisation som man på sikt kan vidmakt hålla blir större än eljest. Nackdelen är främst att krigsorganisationen försvagas snabbare än som annars i och för sig är nödvändigt. Dessutom kommer då organisation och materiel att utnyttjas orationellt varjämte investeringar som man har gjort tidigare inte kan utnyttjas effektivt. En långsam anpassning däremot innebär att man kan behålla organisation och materiel under de närmaste åren. Nackdelen blir att man förbrukar medel för drift, underhåll och administration så att man på sikt tvingas till större minskningar i krigsorganisationen än vid en snabb neddragning, överbe fälhavaren anser mot bakgrund av den säkerhetspolitiska bedömningen att i de fall kostnaderna för en bibehållen krigsorganisation är små jäm fört med den vunna effekten så bör eftersträvas att bibehålla organisatio nen så länge materielens modernitet tillåter detta. Därför är enligt över befälhavaren en snabb minskning av organisationen vid armén och ma rinen inte lämplig. Inom flygvapnet har beslutade framtida materielan- skaffningar och kostnaderna för drift av anskaffad materiel redan tvingat till en minskning av krigsorganisationen.
Överbefälhavaren framhåller att man kan skapa anpassbarhet till höj ningar av de ekonomiska ramarna bl. a. genom att bredden inom freds- organisationen vidmakthålls och genom att antingen materiel eller per sonal i krigsorganisationen vakantsätts.
Det är relativt enkelt att anpassa sig uppåt de närmaste åren efter en minskning. Ju längre tiden går, desto svårare blir detta. Materielanskaff- ningen bör därför i eu nedskuren organisation planeras så att antalet en heter lätt kan ökas. Om organisationen snabbt skall kunna byggas ut, behövs vidare en viss överkapacitet hos personalkadrarna,
Man kan skapa anpassbarhet nedåt genom att materiellt eller personellt urholka förbanden, dvs. sänka kapaciteten hos förbanden genom att vakant- sätta materiel eller personal eller genom att öka materiel- eller personal reserverna. Man kan också i viss mån anpassa sig genom att förskjuta beslutstidpunkter för materielanskaffning, genom att beställa materielen i små serier som sedan successivt ökas och genom att hyra i stället för att bygga lokaler. Överbefälhavaren framhåller att alla sådana åtgärder på sikt blir oekonomiska och orationella.
Ökade anslag kan tillgodogöras i allt väsentligt genom materielköp och förlängd och förbättrad utbildning. Sådana åtgärder tar emellertid i regel lång tid. Effekttillskotten fås oftast först efter 1 1/2—2 år.
I planeringens natur ligger alt den skall göra det möjligt att anpassa organisationen till successivt förändrade betingelser. En konsekvent, lång siktig försvarspolitik är enligt överbefälhavaren den bästa förutsättningen för att man med ekonomiskt rimlig anpassbarhet skall nå bästa effekt ur anslagsmedlen. Beslut om större anslagsförändringar bör fattas i god tid innan de skall träda i kraft.
Jämfört med hittillsvarande långsiklsplaner innebär enligt överbefälha varen alternativet A en så stark begränsning av den ekonomiska ramen, att mycket betydande förändringar av krigsmaktens utformning och användning måste övervägas. Härvid har eftersträvats att vidmakt hålla nuvarande krigsorganisation så långt det är ekonomiskt försvarligt samt att begränsa kostnaderna för staber, förvaltningar och gemensamma funktioner. I fråga om de egentliga stridskrafterna har överbefälhavaren granskat tre principiellt olika försvarssammansättningar som på lång sikt (7 å 14 år) skulle kunna uppnås inom given ram. De har värderats mot bakgrund av olika krigsnivåer och aggressionsfall. Syftet har varit att finna den avvägning som ger den största samlade försvarseffekten för krigs makten.
De tre försvarssammansättningarna — som ekonomiskt för en försvars gren kan skilja sig med upp till 20 % — innebär olika kombinationer av försvarsfunktioner varvid
i kombination 1 tyngdpunkten lagts på flyg- och marinstridskrafterna
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
17
i kombination 2 tyngdpunkten lagts på arméstridskrafterna och i kombination 3 eftersträvats en krigsorganisation, som i stort behåller nuvarande avvägning mellan försvarsfunktionerna.
överbefälhavaren framhåller att dessa kombinationer är att betrakta som alternativa riktpunkter för krigsmaktens utveckling under 1970-talet.
För kännedom om överbefälhavarens synpunkter på de viktigaste för- och nackdelarna med de olika kombinationerna torde få hänvisas till be tänkandet (s. 56—58).
överbefälhavarens lösning i alternativet A grundar sig på tidigare nämnd kombination 3.
Krigsmaktens organisation och utformning blir något olika i de två kostnadsramar — Al och A 2 — som ingår i alternativet A.
Kostnadsramen A 2, som är den lägre av de två kostnadsramarna i alternativet A, innebär för krigsmaktens organisation och utformning följande.
Drygt 2 000 vapenföra värnpliktiga för år kan inte ges grundutbildning. Av arméstridskrafterna måste ett stort antal brigader successivt ersättas med förband som har lägre kvalitet. Efter hand minskar antalet brigader med 70 % i förhållande till nuläget. Inom relativt kort tid utgår pansar brigaderna ur krigsorganisationen. Ungefär hälften av dessa ersätts av brigader med reducerad stridsvagnsstyrka.
De för strid i norrlandsterräng särskilt organiserade brigaderna m. m. utgår på sikt helt. Kvalificerat arméluftvärn för skydd av stridskrafter och viktiga anläggningar inom totalförsvaret utgår successivt.
För marinstridskrafterna innebär alternativet att ytattackförbanden successivt minskar med över 50 %. Samtidigt sker övergång till lättare förband, varför effektminskningen blir avsevärt större. Även antalet ubåtar minskar starkt. Mineringsförbandens antal ökar något, men den totala mineringskapaciteten nedgår avsevärt genom att ytattackförbanden redu ceras. Fast kustartilleri kommer inte att kunna bibehållas inom vissa om råden. En betydande kvalitetssänkning uppstår inom många andra om råden. Pågående utbyggnad av lätta kustartilleribatterier och uppsättning av rörliga spärrförband fullföljs.
Inom flygstridskrafterna kommer i förhållande till nuläget jaktdivisio nerna (efter en under år 1967 genomförd vakantsättning, som innebär en minskning med omkring 15 %) att minska med över 35 %, attackdivisio nerna med 20 % och spaningsdivisionerna med 40 %. Skolflygplanet Sk 60 anskaffas och utrustas enligt tidigare planer för att utnyttjas för enklare attackuppgifter. Utbyggnaden inom stridslednings- och luftbevaknings- systemet fortsätter men i starkt begränsad omfattning.
Överbefälhavaren anser att för krigsorganisationen i kostnadsra men A 1 bl. a. följande förbättringar i förhållande till kostnadsramen A 2 kan uppnås. 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 110
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Kategoriklyvning erfordras inte. Vid arméstridskrafterna är det möjligt att även på lång sikt behålla ett begränsat antal pansarbrigader och hälften av norrlandsbrigaderna. Mo dern eldledningsmateriel för omkring 10 % av luftvärnsbataljonerna kan anskaffas.
Inom marinstridskraf terna kan ytattack- och minröjningsförbanden ökas något. Vissa kvalitetsförbättringar kan genomföras vid det fasta kustartil leriet.
Inom flygstridskrafterna kan antalet jaktförband ökas något och vissa kvalitetsförbättringar kan genomföras bl. a. beträffande stridsledningen.
För att ge en bakgrund för bedömningen av våra försvarsmöjligheter i alternativet A redovisar överbefälhavaren dessa möjligheter i nuläget på följande sätt.
Försvaret mot invasion genomförs med stridskrafter ur alla försvars grenar. Förmågan att möta invasion, t. ex. avvärja eller fördröja denna, är beroende av antalet och styrkan hos samtliga försvarsgrenars stridskrafter. Med krigsmaktens nuvarande omfattning och utformning har det bedömts möjligt att vid storanfall avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen. Om invasionen samtidigt utförs i två olika huvudriktningar, bedöms krigsmakten kunna avvärja anfall i den ena och genomföra segt, fördröjande försvar i den andra. Nu befintliga resurser medger även att anfall med mindre styrkor kan mötas i övriga delar av landet. Landet i dess helhet kan bevakas. Luftförsvaret kan verka inom alla viktiga delar av vårt luftrum. Vår förmåga i sistnämnda hänseende har begränsats genom att antalet jaktdivisioner gått ned under år 1967. Om en angripare rik tar ett stort upplagt anfall mot ett område, som från början inte har an
setts vara primärt hotat, är i dag tillgången på stridskrafter sådan att det bedöms möjligt att inledningsvis möta anfallet under så lång tid att strids krafter från inte hotade landsdelar hinner tillföras och komma till verkan.
Överbefälhavaren karakteriserar våra försvarsmöjligheter i alternativet A vid mitten av 1970-talet och gör dessutom utblickar på längre sikt, då konsekvenserna av den nya inriktningen i full utsträckning hunnit göra sig gällande. Han framhåller härvid bl. a. följande förhållanden.
Marin- och flygstridskrafternas motverkan vid storanfall blir mycket svagare än nu. Angriparen får stor frihet att välja anfallsområden.
Bristen på kvalificerade stridskrafter av alla slag är så stor att vi tvingas välja mellan ett försvar som är svagt i alla delar av landet eller ett försvar som kraftsamlas huvudsakligen till en landsdel. Det blir minst ogynnsamt att välja det sistnämnda alternativet. Stora risker tas emellertid härmed.
Tilldelas en del av landet det antal stridskrafter, som bedöms bli nödvän digt för att avvärja storanfall, är den totala bristen på stridskrafter så dan att det fördröjande försvaret i en annan del blir svagt. Riktas ett stort upplagt anfall även mot ett område där försvaret är svagt, kan vi tidigt komma att tvingas uppge betydande landområden. De viktigaste områdena och platserna i landet kan emellertid tilldelas ett lokalt försvar med i hu vudsak nuvarande omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
19
Del blir nödvändigt atl betydligt hårdare än nu prioritera de områden där insats kan ske av sjöstridskrafter och kustartilleri. Betydelsefulla om råden måste lämnas utan sådant skydd.
Jaktflyget måste kraftsamlas till vissa begränsade delar av landet. Spa- ningsflygets möjligheter att klarlägga en angripares verksamhet minskar väsentligt.
Våra möjligheter att möta kuppanfall såväl i inledningsskedet som se nare blir sämre än nu.
Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjö- och luftterritoriet att minska liksom möjligheterna att eskortera handels fartyg.
Överbefälhavaren har även belyst en sammansättning av krigsmakten enligt de särskilda synpunkterna i alternativet A.
I en sådan lösning kommer i förhållande till nuläget arméstridskrafter nas brigader att minska med omkring 40 %. De utgående brigaderna er sätts med förband som har lägre kvalitet. Ett reducerat antal pansarbri gader kan behållas. Kvarstående infanteribrigaders kvalitet kan förbättras något. De särskilda norrlandsförbanden kan behållas. Pansarvärnsbeväp- ningen utökas och förbättras. Eldledningsutrustningen förnyas vid drygt hälften av luftvärnsbataljonerna.
Marinstridskrafterna blir kvalitativt och kvantitativt mycket svagare än nu. Ytattackförbanden minskar på sikt med 50—60 %, ubåtsförbanden med omkring 50 %. Ubåtsjaktkapaciteten går ned påtagligt. Den totala mineringskapaciteten minskar. Fast kustartilleri kommer inte att kunna behållas i flera viktiga områden och en betydande kvalitetssänkning sker inom en stor del av övriga områden.
Inom flygstridskrafterna har antalet divisioner under år 1967 minskat med 15 %. Antalet kommer därutöver att relativt snabbt minska med 40 %. Liksom i övriga alternativ tillkommer lätta attackförband med skol- flygplan Sk 60 för enklare attackuppgifter. Pågående utbyggnad av slrids- lednings- och luftbevakningssystemet begränsas och senareläggs.
Tillämpas denna lösning för krigsmaktens sammansättning i kostnads ram A 1 kan för samtliga försvarsgrenars stridskrafter vissa begränsade kvantitativa och kvalitativa förbättringar erhållas jämfört med ram A 2.
Överbefälhavarens karakteristik av våra försvarsmöjlighcter vid mitten av 1970-talet och i vissa fall också i början av 1980-talet i denna lösning (båda kostnadsramarna) i jämförelse med nuläget kan sammanfattas på följande sätt.
Marin- och flygstridskrafternas motverkan vid storanfall över havet blir så svag, att angriparen tidigt kan komma att tvinga oss att föra försvaret endast fördröjande.
Tillgången på kvalificerade arméförband medger vid storanfall en till delning till två olika invasionsområden i ungefär den omfattning som nu
Knngl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068
bedöms vara ett förstahandsbehov för avvärjande försvar i det ena och ett fördröjande försvar i det andra området. Bristen på stridskrafter av alla slag kommer emellertid att medföra, att för svar seffekten särskilt utanför och inom kustområdet blir avsevärt svagare än nu. Även i det område som väljs för ett avvärjande försvar torde en övergång till fördröjning tidigt bli nödvändig. Vi tvingas att ge upp territorium. De viktigaste områdena och platserna i landet kan få lokalt försvar med i huvudsak nuvarande om fattning.
Det blir nödvändigt att mycket hårt prioritera de områden där insats kan ske av sjöstridskrafter och kustartilleri. Många betydelsefulla om råden måste lämnas utan skydd av sådana stridskrafter. Jaktflyget måste koncentreras till endast några få områden. Luftförsvaret inom övriga om råden blir svagt.
Möjligheterna att möta kuppanfall såväl i inledningsskedet som senare blir mycket sämre än nu.
Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjö- och luftterritoriet att starkt minska liksom möjligheterna att eskortera handelsfartyg.
Vid utformningen av alternativet B har överbefälhavarens ut gångspunkt varit den föreslagna utformningen inom kostnadsramen A 1. En väsentlig svaghet i alternativet A 1 ligger i den begränsade tillgången på kvalificerade arméstridskrafter. De resurser som kan tillkomma i alterna tivet B har därför främst utnyttjats för att minska nämnda svaghet. De medel som därefter återstår har använts för punktvisa förstärkningar. Möjligheterna att ingripa mot överskeppningsföretag ökas något genom att antalet fartyg ökas och genom att fast kustartilleri kan bibehållas i om råden utöver vad som är möjligt i alternativet A. Flygspaningsorganisatio- nen blir något bättre än i detta alternativ. Medel har vidare kunnat av delas för en kvalitetshöjning inom luftförsvaret.
Inom arméstridskrafterna kan de särskilda norrlandsförbanden bibehål las. Antalet pansarbrigader minskar med omkring 40 % och antalet in fanteribrigader med omkring 50 %. Huvuddelen av de brigader som utgår omvandlas till förband med lägre kvalitet. Pansarvärnsbeväpningen utökas och förbättras enligt tidigare planer. Luftvärnsförbanden kan komma att delvis ges modern utrustning.
För marinstridskrafternas del minskar antalet ytattackförband på läng re sikt med drygt 40 %. Även ubåtsförbanden minskar men i något lång sammare takt än i alternativet A. Mineringsförbandens antal ökas, men den totala mineringskapaciteten går ned genom reduceringen av ytattack- förbanden.
Fast kustartilleri kan inte behållas inom vissa områden. En kvalitets sänkning blir dessutom delvis nödvändig. Uppsättningen av rörliga spärr- förband fullföljs.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
21
För flygstridskrafternas del kommer antalet jaktdivisioner att bli drygt
20 % mindre än nu (omkring 40 % mindre än läget före den 1 juli 1907).
Antalet attackdivisioner minskar med omkring 20 %. Transportflyget kan
till viss del förnyas. Utbyggnaden inom stridslednings- och luftbevaknings-
systemet fortsätter i begränsad omfattning.
överbefälhavarens karakteristik av våra försvarsmöjligheler vid mitten
av 1970-talet och i vissa fall i början av 1980-talet i alternativet B i jäm
förelse med alternativet A kan sammanfattas på följande sätt.
Om huvuddelen av stridskrafterna kraftsamlas starkt, kan vid storanfall
sådana samtidigt tilldelas två skilda invasionsområden. Inom ett av dessa
kan försvaret tas upp med avvärjande syfte och med något större uthållig
het än i alternativet A. I det andra området bedöms försvaret kunna föras
fördröjande, dock med mindre uthållighet än med hittillsvarande krigs
organisation.
Bristen på kvalificerade stridskrafter för skydd av andra landsdelar är
stor även i delta alternativ. Betydelsefulla områden måste även i alterna
tivet B lämnas utan skydd av sjöstridskrafter och kustartilleri.
Jaktflyget har samma omfattning som i alternativet A. En delvis för
bättrad stridsledning ökar dock något dess möjligheter att verka. Jämfört
med alternativet A förbättras luftförsvaret även genom att det kvalificerade
luftvärnet kan komma att förstärkas.
Möjligheterna till motverkan vid kuppanfall är något bättre än i alter
nativet A under såväl kuppanfallets inledning som dess senare skeden.
Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjö-
och luftterritoriet att vara i huvudsak desamma som i alternativet A. An
talet fartyg ger även i detta alternativ små möjligheter att eskortera han
delsfartyg.
De ökade resurser som kan disponeras i alternativet C jämfört
med alternativet B gör det möjligt att minska de mest påtagliga svag
heterna i alternativet B. Tillkommande resurser kan sålunda i betydande
utsträckning täcka bristen på kvalificerade stridskrafter för skyddet av
sådana landsdelar, till vilka försvaret inte har kraftsamlats. Det avvärjande
och det fördröjande försvaret kan ges en något ökad uthållighet. Motverkan
i luften och på havet blir starkare.
Inom arméstridskrafterna kan antalet brigader i stort bibehållas. An
talet pansarbrigader minskas som i alternativet B med omkring 40 %,
men kvarvarande enheter ges planerade kvalitetsförbättringar. Antalet
norrlandsbrigader kan på sikt ökas något. Infanteribrigaderna ges succes
sivt bättre kvalitet. Huvuddelen av luftvärnsbataljonerna förses med mo
dern eldledningsutrustning och antalet luftvärnsrobotförband ökar efter
hand. Arméflyget utökas.
Inom marinstridskrafterna minskar antalet ytattackförband under den
senare delen av perioden. Senare blir antalet ungefär lika stort som nu. Au-
Kungl. Alaj.ts proposition nr 110 år 1968
22
talet ubåtar minskar något. Mineringsförbandens antal ökar. Den totala mi-
neringskapaciteten minskar trots detta genom att tyngre attack- och fre
gattförband utgår.
Vid kustartilleriet kan nuvarande antal fasta spärrbataljoner behållas.
Antalet fasta batterier minskar successivt. Pågående uppsättning av rör
liga spärrförband fullföljs. Antalet rörliga kustartilleribataljoner ökar nå
got. En förbättrad kustrobot kan anskaffas.
Inom flygstridskrafterna kan jaktflyget behållas på samma nivå som
efter 1967 års vakantsättningar. Antalet attackdivisioner minskar något.
Spaningsdivisionernas antal ändras inte. Ett antal tunga transportflygplan
anskaffas och de lätta ersätts delvis. Stridslednings- och luftbevaknings-
systemets kapacitet ökar.
Överbefälhavarens karakteristik av våra försvarsmöjligheter vid mitten
av 1970-talet och i vissa fall i början av 1980-talet i alternativet C samman
fattas på följande sätt.
I förhållande till alternativet B ökar våra försvarsmöjligheter i hög grad.
Vår förmåga att genomföra avvärjande och fördröjande försvar förbättras.
Den ökade tillgängen på kvalificerade arméstridskrafter, de ökade möj
ligheterna att avdela sjöstridskrafter för flera havsområden, ett bättre
kustartilleriförsvar och bättre tillgång på attack-, jakt- och spaningsflyg
ökar våra möjligheter att möta anfall även mot områden som inte har an
setts vara primärt hotade.
Möjligheterna till motverkan vid kuppanfall blir påtagligt större än i
alternativet B.
Under neutralitetstillstånd blir våra möjligheter att övervaka sjö- och
luftterritoriet och att avvisa kränkningar i stort sett lika med vad som
skulle bli en följd av hittillsvarande planering.
I enlighet med direktiven liar överbefälhavaren undersökt möjligheterna
att minska antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga genom ökad
differentiering i utbildningen eller genom allmänt förkortad utbildnings
tid.
Årskullarna har de senaste åren varit större än medeltalet över en längre
period. För att åstadkomma en jämn belastning på utbildningsorganisa
tionen har därför grundutbildningen skjutits upp ett å två år för en del av
de värnpliktiga. Detta bar under en tid medfört högre medelålder under
utbildningen och dessutom sociala olägenheter. Om grundutbildningen
skall kunna ske vid de genomsnittsåldrar som nu gäller kan, utan ändring
av gällande uttagningsprinciper, utbildningskontingenten minskas till
49 000 man. Understiger den detta antal måste enligt överbefälhavarens
mening kategoriklyvning tillgripas.
Överbefälhavaren framhåller att det system för värnpliktsutbildningen
som riksdagen beslöt år 1966 ger erforderlig utbildning för olika befattnings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
23
liavare och förband. Kompletterande undersökningar, främst inom armén och marinen, har visat att det inte är lämpligt alt underskrida de utbild ningstider som fastställdes genom nämnda beslut.
överbefälhavaren bar förutom det material som låg till grund för nämn da riksdagsbeslut granskat även andra vägar att minska antalet tjänstgö- ringsdagar. I samtliga alternativ har minskningar bedömts vara nödvän diga. Genom att föra över värnpliktiga till kategorier med kortare utbild ningstid bar t. ex. totala antalet tjänstgöringsdagar inom armén minskats med omkring 65 000 och genom att minska repetitionsutbildningen för vissa specialförband har vidare en nedgång med omkring 125 000 dagar varit möjlig. Direktutbildning för vissa lokalförsvar sförband har under sökts. Besparingarna härvid blir emellertid enligt överbefälhavaren små i jämförelse med nackdelarna, vilka bl. a. är sänkt mobiliseringssäkerhet och mobiliseringsberedskap samt olämplig åldersfördelning inom krigsorga nisationen.
Överbefälhavaren framhåller att luftförsvaret och dess olika delar ingående har studerats under en lång följd av år. Detta arbete har under år 1967 fortsatts och intensifierats. Luftförsvarets uppgifter, avvägningen mellan kvalitet och kvantitet i fråga om ny flygplantyp samt avvägningen mellan jaktflyg, luftvärnsrobotor och luftvärn har därvid behandlats. Det bär inte varit möjligt att slutföra arbetet i dess helhet, överbefälhavaren anser att grundsynen i ÖB 65 i allt väsentligt fortfarande bör gälla. Vissa modifieringar föreslås i de lägsta alternativen av luftförsvarets uppgifter och utformning i stort. En sänkt ambitionsgrad blir av ekonomiska skäl nödvändig.
överbefälhavaren har således inte nu kunnat ta någon slutlig ställning i avvägningsfrågorna inom luftförsvaret. Utredningsresultaten har emeller tid i viss mån påverkat dellösningarna i de skilda kostnadsnivåerna.
Graden av insatsberedskap måste enligt överbefälhavaren grun das på överväganden rörande bl. a. det internationella läget, våra möjlig heter att få förvarning samt de möjligheter och resurser en angripare har för insats mot oss. I första hand bör förändringar i vår närhet kunna mö tas med variationer i beredskapen inom ramen för tillgängliga resurser. Räcker inte detta, måste med värnpliktslagens stöd ytterligare resurser tillföras. Inom fredsorganisationen finns därför nu och måste även i fort sättningen finnas möjligheter att snabbt höja insatsberedskapen.
Hittills har det ansetts viktigare att tillgodose den långsiktiga bered skapen än insatsberedskapen. I de låga kostnadsramar som nu är aktuella
är det enligt överbefälhavaren än mer angeläget att statsmakterna tilläm par denna princip.
Enligt försvarsutredningens direktiv bör krigsmakten främst utformas med tanke på ett krig fört utan kärnvapen dock utan att en begrän-
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 196h
säd insats av kärnvapen får allvarligt minska möjligheterna till fortsatt försvar. Enligt överbefälhavaren kommer detta att beaktas vid bl. a. ut formningen av materiel, taktik och utbildning liksom också befästnings- anläggningar.
Handlingsfriheten i fråga om svenska kärnladdningar har belysts i ÖB 65. I överbefälhavarens eget förslag inräknades därvid vissa medel för att skaffa nödvändiga kunskaper m. m. för att nedbringa tiden mellan ett eventuellt framtida beslut och leverans av den första laddningen. I lägre ramar räknades inte in några medel för dessa ändamål. Inte heller i de nu redovisade utredningsalternativen har några medel satts av härför.
Inom de olika alternativen har enligt överbefälhavaren strävan varit att ge största möjliga ekonomiska utrymme för de egentliga stridskrafterna. Sär skilda undersökningar har därför genomförts för att klarlägga konsekvenser na av minskade kostnader för vissa gemensamma ända- m å 1, t. ex. gemensamma staber och ledningsresurser, förvaltningsorga nisationer och totalförsvarets gemensamma ledningsplatser. Strävan har varit att åstadkomma minst 10 % besparingar i lägsta kostnadsnivån. En stor del av dessa kostnadsminskningar måste tas inom avlöningsanslagen. Detta medför enligt överbefälhavaren att det i alternativet A blir nödvändigt att inom två år föra över omkring 600 personer till verksamhet utanför krigs makten. Detta kan ske i långsammare takt i alternativet B. Byggnadsverk samheten för gemensamma ändamål går dessutom ned starkt.
Överbefälhavaren anmäler att det inte har varit möjligt att vid utred ningsarbetet i detalj undersöka alla konsekvenser för f redsorgani sationen. Den påverkas av många andra än rent militära faktorer, bl. a. lokaliserings-, mark- och sysselsättningsfrågor. Särskild hänsyn måste tas till personalen. Ingående utredningar erfordras innan detalj beslut kan fattas.
Konsekvenserna inom de olika kostnadsnivåerna torde i stort bli följande. Inom alternativet A aktualiseras i ram A 2 en minskning av arméns fredsorganisation med två eller tre utbildningsanstalter. I ram A 1 måste samtliga utbildningsanstalter bibehållas.
Vid marinen torde fredsorganisatoriska förändringar inte bli aktuella under de närmaste åren. På något längre sikt aktualiseras dock förbands- indragningar.
För flygvapnets del torde en indragning av tre eller fyra flottiljer bli nödvändig i alternativ A 2 och två eller tre i alternativet A 1.
Militärmusiken avvecklas helt. I alternativet B torde de fredsorganisatoriska förändringarna bli de samma som i alternativ A 1. Militärmusiken behålls dock delvis.
Även i alternativet C behöver två flottiljer dras in för att möjliggöra en anslutning till tidigare planering.
För att inte konsekvenserna på kort sikt för stridskrafterna skall bli för stora i de utredda anslagsramarna, måste enligt överbefälhavaren per
Kungl. Maj:tt proposition nr 110 år 1968
25
sonella reduktioner ske vid centrala staber, förvaltningar och institutioner
samt volymen på forsknings- och utvecklingsverksam
heten minskas, främst i alternativen A och B. Delta kommer på sikt
att försämra möjligheterna att utveckla, välja och anskaffa kvalificerad
militär materiel. Underlaget för alt bedöma den långsiktiga tekniska ut
vecklingen blir i framtiden svagare och riskerna för tekniska överrask
ningar större.
överbefälhavaren framhåller att försvarsviljan är en väsent
lig grund för vår förmåga att stå emot en aggression eller hot om en så
dan. Undersökningar har visat att den fortfarande är god.
Frivilligorganisationerna fyller, anför överbefälhavaren,
viktiga funktioner i vårt försvar och de bidrar också i betydande grad till
att hålla försvarsviljan levande, överbefälhavarens strävan har varit att
även i de låga alternativen tillgodose denna verksamhet.
Överbefälhavaren har specialstuderat strategisk rörlighet,
dvs. författning av kvalificerade förband mellan olika landsdelar. Möjlig
heterna att i ökad utsträckning utnyttja civila resurser har därvid särskilt
undersökts. En minskning av antalet operativa enheter ökar behovet av
att förbättra den strategiska rörligheten. Vissa åtgärder för att öka den stra
tegiska rörligheten har redan vidtagits, bl. a. genom ökat utnyttjande av
våra civila transportresurser. Ytterligare åtgärder i denna riktning plane
ras, bl. a. avses släpfordon för stridsvagnar anskaffas.
Den strategiska rörligheten förbättras också om de rörliga stridskraf
ternas egen förmåga till snabba omgrupperingar ökas. Detta har till viss
del kunnat ske i de redovisade lösningarna. Inom armén tillkommer t. ex.
ett antal traktortransportbataljoner, dvs. transportförband huvudsakligen
utrustade med traktorer. Därutöver föreslås att antalet transportflygplan
ökar i de olika lösningarna.
Enligt direktiven för utredningsalternativet B skall överbefälhavaren be
lysa möjligheter för och konsekvenser av sänkta krav på uthållighet.
Kungl. Maj:t har i särskild ordning fastställt normer för krigsmaktens
materiella uthållighet. Genom 1958 års försvarsbeslut begränsades dessa
normer. Av ekonomiska och andra skäl har på flera väsentliga områden
fredsanskaffningar av ersättningsförnödenheter dessutom ytterligare måst
begränsas eller senareläggas.
Överbefälhavaren har låtit särskilt granska möjligheten att ytterligare
minska uthålligheten. Härvid har visat sig att ett segt försvar av territo
riet inte skulle bli möjligt vid en sänkt uthållighet. För hela krigsmakten
skulle följden bli att förbandens kapacitet inte skulle kunna tas ut och att
de tidigt skulle tvingas gå över till strid med enklare medel. Möjligheterna
till ökad ersättningsanskaffning under krig bedöms som små.
Överbefälhavaren har mot denna bakgrund funnit att uthålligheten inte
kan sänkas ytterligare. Några direkta och omedelbara besparingar kan
inte göras inom detta område.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1968
I försvarsutredningens direktiv för alternativet A anges även att utbild ningen av särskilt kvalificerad personal skall prioriteras och åtgärder som kan vidtas för att återta utbildning inom 1, 6, 12 resp. 24 må nader skall redovisas.
Överbefälhavaren anser att den befälsutbildning som nu bedrivs är ett minimum. De ekonomiska vinsterna av uppskjuten utbildning är dessutom små. Befälsutbildningen bör därför inte skjutas upp.
Grundutbildning kan teoretiskt tas igen i viss utsträckning. En återtag ning kräver emellertid lång tid och måste ske parallellt med ordinarie utbild ning. Den förutsätter fullmaktslagar för att mark, byggnader och fordon skall kunna tas i anspråk. En uppskjuten del av grundutbildningen kan
endast till mindre del återtas inom 24 månader. Ett sådant uppskjutande medför stora praktiska svårigheter och avstyrks därför.
Även återtagning av repetitionsutbildning medför stora svårigheter och nackdelar. Att uppskjuta sådan utbildning avstyrks därför bestämt av överbefälhavaren.
Överbefälhavaren anser att man i de ramar som har utretts måste söka nå besparingar på annat sätt än genom att uppskjuta utbildning.
överbefälhavaren erinrar om de i det föregående redovisade slutsatserna om de försvar smöjligheter som de olika alternativen ger. Han framhåller att skillnaden mellan de ekonomiska ramarna motsvaras av en betydligt större relativ skillnad i försvarseffekt och anför följande.
Ingen del av landet behöver i något alternativ lämnas helt utan någon form av försvar, men styrkan och uthålligheten i detta varierar starkt. Vår försvarsförmåga minskar påtagligt mellan de olika kostnadsramarna och beräknas i det lägsta alternativet komma att sjunka till närmare hälften av vad hittillsvarande planering skulle ha möjliggjort. Endast en krigsmakt uppbyggd enligt huvudlinjerna i överbefälhavarens förslag i ÖB 65 bedöms av överbefälhavaren på sikt svara mot den målsättning som gällt sedan år 1964 och mot Kungl. Maj :ts direktiv.
Vid ÖB-svarets behandling i militärledningen har försvarsgrenscheferna anmält avvikande meningar i vissa avvägningsfrågor i alternativen A och B.
I alternativet A anser sålunda arméchefen att kombination 2 bort väljas. Flygvapenchefen däremot förordar i princip kombination 1 men anser att en medelsfördelning enligt överbefälhavarens förslag kan godtas under de två eller tre närmaste åren.
I alternativet B anser marinchefen att marinens kostnadsandel blivit för liten. Flygvapenchefen hävdar motsvarande beträffande flygvapnet.
Chefen för försvarets forskningsanstalt har i militärledningen anfört att alternativen A och B leder till ökade svårigheter att följa med i den mili tärtekniska utvecklingen. Redovisningen av krigsmaktens operativa möj ligheter med dessa alternativ ger därför närmast en alltför optimistisk bild. Han ansluter sig dock till överbefälhavarens förslag som en grund för försvarsutredningens bedömanden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
27
Civilförsvarsstyrclsens utredning — Cf 65
I december 19(55 överlämnade civilförsvarsstyrelsen till försvarsutredning- en sin sammanfattande syn på civilförsvarets förutsättningar i vårt land och önskemål inför återstoden av den uppbyggnadsperiod som i huvud sak skall vara avslutad i början av 1970-talet — Cf 65. Kostnaderna har i styrelsens förslag till budgetplan beräknats till 621 milj. kr. för perio den 1967/68—1970/71, fördelade med ca 155 milj. kr. på varje år. Beräk ningarna är gjorda i 1964 års prisläge. I fråga om försvarsbeslutets längd finner styrelsen att ett flerårigt försvarsbeslut är önskvärt och föreslår att beslutet skall avse en tidrymd av fyra år.
Civilförsvarsstyrelsen anför inledningsvis att de hittills tillämpade rikt linjerna för uppbyggnaden av civilförsvaret i stort sett är lämpliga. Styrel
sen bedömer det dock erforderligt att i den fortsatta uppbyggnaden göra
vissa ändringar. Dessa avser främst utrymningsplanläggningen, gas- och radiakskyddet, alarmeringssystemet, utrustning för de i inkvarteringsom- rådena planerade internaten och för omhändertagande av flyktingar från utlandet samt, i begränsade avseenden, undsättningsenheterna.
Det framhålls att civilförsvaret måste utformas i takt med att kunska perna om bl. a. stridsmedlens verkningar växer.
Allt talar enligt civilförsvarsstyrelsen för att man alltjämt bör räkna med konventionella stridsmedel, dvs. mark- och fjärrobotar med konven tionella stridsspetsar, min- och sprängbomber samt brandbomber. Enligt styrelsens uppfattning måste dock kärnladdningar också tas med i beräk ningen. Sådana finns i stor mängd och anskaffningen fortsätter. Efter hand ökar antalet stater som kan tillverka egna kärnladdningar. I ett krig med kärnladdningar kan Sverige bli utsatt för verkningarna härav även om laddningarna inte fälls mot vårt land. Vid en ytexplosion förs nämligen det stoft som bildar den radioaktiva beläggningen upp till höga höjder, där de förhärskande vindarna i vår geografiska region går från väster mot öster. Detta innebär att kärnladdningar, som fälls med ytexplosion över Norge, Danmark och nordvästra Tyskland, med stor sannolikhet kommer att orsaka radioaktiv beläggning även i Sverige.
Enligt styrelsens mening ökar möjligheterna att anpassa insatsen av gas stridsmedel till den önskade verkan. Stridsgaser kan spridas över stora ytor med farliga verkningar mot oskyddade människor och djur. Stridsgaser som satts in mot närliggande länder kan av markvindarna även föras in över vårt land. Slutsatsen blir enligt styrelsen att civilförsvaret måste räkna med stridsgas som en risk.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller i fråga om betingelserna för ett civil försvar i Sverige de svårigheter som till följd av befolkningsökningen i städerna är förknippade med en utrymning. Svårigheterna uppvägs dock enligt styrelsen delvis av utvecklingen av kommunikationerna. I gynnsam riktning verkar den förhållandevis höga sanitära standarden inom inkvar-
Kmujl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
teringsområdena och den starkt expanderande fritidsbebyggelsen, som ökar inkvarteringsutrvmmet trots avflyttningen från landsbygden. Undsättnings- verksamheten efter anfall gynnas bl. a. av bebyggelseutvecklingen med fritt belägna hus och mellanliggande breda stråk eller grönområden.
Vårt land har, anför styrelsen, till skillnad från många länder i Väst europa genomgående goda förutsättningar för ett civilförsvar på grund av gles befolkning och stora skyddsmöjligheter. Vår traditionella byggnadsut- formning har vidare skapat möjligheter för skyddsrumsbyggande. Genom att utnyttja nya byggnadsmaterial fås ett förhållandevis gott skydd mot radioaktiv strålning. Slutligen framhålls att civilförsvarets planering och verksamhet underlättas genom att i vårt land saknas starka motsättningar i fråga om språk, religion och politiska värderingar.
Civilförsvarsstyrelsen anför, att civilförsvarets betydelse som faktor i den fredsbevarande funktion som vårt försvar skall ha enligt den allmänna målsättningen, på många sätt har understrukits i de senare årens försvars- debatt. Det har därvid framhållits hur man i strävan efter största möjliga fredsbevarande effekt av medborgarnas samlade ansträngningar och uppoff ringar måste beakta även civilförsvaret.
Styrelsen framhåller att civilförsvarets betydelse synes kunna bli än mer accentuerad i fall av påtryckningar eller hotelser. Speciellt vid ren odlade hotelser om anfall mot befolkningsmål blir påfrestningarna på stats ledningen stora. Eftersom det synes ligga nära till hands att vänta sig ett hot mot befolkningen måste civilförsvaret enligt styrelsen i en sådan situation komma att spela en nyckelroll.
I ett särskilt avsnitt behandlas civilförsvarets möjligheter att verka vid insats av olika stridsmedel. Därvid anförs att civilförsvarets främsta medel mot de direkta verkningarna av de olika stridsmedlen utgörs av utrymning och av skydd. Även en tredje komponent, undsättning, har stor betydelse.
Utrymningsplaneringen syftar till stor frihet vid fattande av beslut i en akut situation. Civilförsvaret planerar för utrymning av sannolika inva- sionsområden, ca 90 tätorter och ett stort antal områden intill militära mål. Undsättningsorganisationen kan göra väsentliga insatser även i förhållande vis svåra skadelägen. En förutsättning för detta är dock att befolkningen kunnat utnyttja skyddsmöjligheterna. Skyddsplaneringen, med skydds rum och varningsorganisation som mest betydelsefulla faktorer, komplette rar därför utrymnings- och undsättningsåtgärderna. Styrelsen framhåller i detta sammanhang att undsättningsorganisationen har dimensionerats med hänsyn till bl. a. omfattande krav på befolkningens förmåga till själv skydd.
Radioaktiv beläggning och stridsgas kan med nu tillgängliga vapenbärare och spridningsmetoder nå varje del av landet och kan således drabba be folkningen var den än befinner sig. Kravet på individuella skyddsmöjlig heter har därför ökat. I fråga om skyddsmasker var Sverige, anför civilför-
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
29
svarsstvrelsen, redan under 1940-talet jämförelsevis väl förberett. De då och senare inköpta och lagrade skyddsmaskerna måste dock på grund av åldrande kasseras senast under första hälften av 1970-talet. Styrelsen an ser att det är betydelsefullt, att hela befolkningen utrustas med skydds- mask. Härför erfordras tre typer av skyddsmasker, nämligen en för per soner ned till tio års ålder, en för barn mellan tio och tre år och en för barn under tre år. Den förstnämnda av dessa typer tas nu fram i prototyp och tillverkning beräknas kunna påbörjas budgetåret 1967/68. De båda andra typerna är däremot ännu inte slutligt utformade.
Civilförsvarsstyrelsen anför att civilförsvaret i de allra flesta fall kan göra mycket stora räddningsinsatser i de olika stridsmedelsalternativen. Resultatet av verksamheten kan naturligtvis hårt begränsas av anfallsverk- ningarnas utbredning och art och anfallens varaktighet. Uppgiften blir dock aldrig helt meningslös. Civilförsvarsstyrelsen har därför funnit att om man konsekvent fullföljer uppbyggnaden och utnyttjar så långt möjligt de re dan under uppbyggnadstiden vunna erfarenheterna, kan organisationen fullgöra de uppgifter som bör åläggas civilförsvaret inom ramen för vår allmänna försvarspolitik.
Enligt civilförsvarsstyrelsen har civilförsvarets uppbyggnad på grund av praktiska svårigheter blivit något försenad i jämförelse med 1962 års försvarskommittés plan. Styrelsen har lagt fram en budgetplan för de sju budgetåren 1967/68—1973/74 samt en utgiftsprognos för de därpå följande åtta budgetåren 1974/75—1981/82. Budgetplanen tar upp anslag till ett sammanlagt belopp av 1 067,5 milj. kr. i 1964 års prisläge (motsvarande 1 230 milj. kr. i prisläge maj 1967), varav för de fyra första budgetåren sammanlagt 620,5 milj. kr. (motsvarande 715 milj. kr. i prisläge maj 1967). Av budgetplanens belopp i 1964 års prisläge avser 846,5 milj. kr. ändamål för vilka 1962 års försvarskommitté räknade medel. För befolkningsskydds- rum har härvid räknats med 84 milj. kr. Övriga i planen upptagna medel — för ändamål till vilka 1962 års försvarskommitté inte räknade medel — går upp till 221 milj. kr. Härav avser 168 milj. kr. skyddsmasker och 53 milj. kr. övrig utrustning till civilbefolkningen. De årliga anslagen till civilförsvaret uppgår enligt planen under de fyra första åren till 150—158 milj. kr. (motsvarande 173—182 milj. kr. i prisläge maj 1967). Under de därpå följande tre åren är årsanslagen enligt planen obetydligt lägre. Styrelsen beräknar, att om anslag anvisas i enlighet med budgetplanen, civilförsvarets uppbyggnad i stort kan vara organisatoriskt slutförd den
1 juli 1971. Styrelsen har räknat med att bemyndigandeskulden under fyraårsperioden skulle öka från ca 63 milj. kr. till 123 milj. kr., varav två tredjedelar gäller skyddsmasker, samt under den därpå följande tre årsperioden med ytterligare 28,5 milj. kr.
Anskaffning av skyddsmasker för hela befolkningen ansågs av 1962 års försvarskommitté vara synnerligen önskvärd från såväl skyddssynpunkt
Kungl. Maj:ls proposition nr 110 ur 1008
som psykologisk synpunkt. Eftersom de tekniska problemen för skydds- maskernas del inte var helt lösta ansåg kommittén att ett ställnings tagande i anskaffningsfrågan då inte var möjligt. Civilförsvarsstyrelsen an för nu att en ny skyddsmasktyp finns i prototyp och att provtillverkning av denna mask beräknas kunna påbörjas under budgetåret 1967/68, varför styrelsen i sina förslag har tagit upp medel för att påbörja en anskaffning som avses att genomföras under en nioårsperiod till en sammanlagd kost nad av 216 milj. kr. (i 1964 års prisläge), varav som nämnts 168 milj. kr_ under de första sju åren.
Kungl. Maj:ts proposition nr it O år 1968
Förslag av 1965 års försvarsutredning
Försvarsutredningen behandlar till en början säkerhetspolitiska och ekono miska utgångspunkter och överväganden inför bedömningen av det militära försvarets och civilförsvarets omfattning och inriktning.
Utgångspunkter
Om försvarsbeslutens konsekvenser på lång sikt anför utredningen bl. a.
En del av de beslut om försvaret som nu är aktuella att fatta får konse kvenser långt in i framtiden. Detta kan belysas med några exempel från krigsmakt och civilförsvar. Beslut om anskaffning av militär materiel kan ge operativ effekt först efter två till fem år och materielen kan vara kvar i tjänst efter 15 till 20 år eller i vissa fall ännu längre. Den materiel som våra förvaltningar och försvarsindustrier nu börjar projektera kommer i de flesta fall att vara kvar i tjänst åtminstone under 1980-talet. De skyddsrum som nu byggs bör vara användbara lika länge som de byggnader i vilka de in ryms. En värnpliktig, som börjar sin grundutbildning i år, står enligt nuva rande normer kvar i krigsorganisationen till efter år 1990.
Det försvar vi nu har är enligt försvarsutredningen resultat av beslut och åtgärder under en lång följd av år. Denna kontinuitet har möjliggjort för oss som en liten, alliansfri nation att bygga upp och vidmakthålla ett starkt försvar.
Beroende av vad som prioriteras inom ramen för ett försvarsbeslut kan, anför utredningen, även lika kostnadsramar ge olika effekt på kort resp. lång sikt. Under alla förhållanden är det dock betydelsefullt att söka bilda sig en någorlunda hållbar uppfattning om de internationella, politiska och tekniska miljöer i vilka försvaret i framtiden kan komma att verka. I den utsträckning en osäker framtid kan överblickas bör, jämsides med hän synstagande till de ekonomiska förutsättningarna, ett försvarsbeslut baseras på prognoser för och studier av alternativa framtida miljöer. Sådana pro gnoser och studier är en nödvändig förutsättning för ett väl avvägt försvars beslut.
31
Utredningen påpekar alt växlingar mellan spänning och avspänning kan av de stormakter som berörs därav mötas genom snabbt förändrade enga gemang i kriser i olika delar av världen, genom förändringar i eu världs omspännande basverksamhet eller genom förändring av de stående styrkor nas numerär. Däremot karakteriseras vår försvarsverksainliet av att vi genom koncentrerad värnpliktsutbildning och fortlöpande materielanskaff- ning skapar mobiliseringsbara försvarsresurser. För att nå största effekt i detta hänseende söker vi på allt sätt hålla ned de löpande kostnaderna. Då vi därför inte har slående styrkor av nämnvärd omfattning har vi gi vetvis mycket mindre möjligheter att dra ned den fredsmässiga försvars- verksamheten utan att göra ingrepp i den grundläggande kapaciteten. Där vid skiljer vi oss från stormakterna och andra militärt betydande nationer. Betydande anpassningar av vår beredskap är dock möjliga att göra vid förändringar i det utrikespolitiska läget. Härför krävs dels en effektiv upp följning och utvärdering av det utrikespolitiska läget, dels att beredskaps- höjningar verkligen kan genomföras snabbt.
Med hänsyn härtill bör, framhåller försvarsutredningen, de grundläggan de principbesluten om försvarets utformning och omfattning baseras på bedömningar av utvecklingen på lång sikt. Besluten bör vara tillämpliga oavsett om avspänning eller tilltagande motsättningar för stunden präglar den utrikespolitiska situationen.
Försvarsutredningen redovisar vissa faktorer som styr den internatio nella miljöns utveckling och hur denna kan tänkas påverka förutsättningar na för vår säkerhetspolitik. De problemområden som härvid behandlas är de rika och de fattiga länderna, den militärtekniska utvecklingen, stormakts- politiken, Förenta Nationerna som fredsfaktor, Sveriges och dess grann länders strategiska betydelse, det nordiska området samt terrorbalans och krigsanledningar. För kännedom härom hänvisas till betänkandet (s. 98— 117).
När det gäller en presumtiv angripares övervägan den inför ett anfall framhåller försvarsutredningen att även om stormaktsblocken satsar enorma summor på sitt försvar har de inte obegränsade militära resurser till förfogande. Det råder nu och kom mer av allt att döma även i framtiden att råda en maktbalans i stort med en betydande grad av parallellitet mellan stormakternas militära resurser. Den na maktbalans medför att stormakternas resurser, även om de var för sig är stora, binds huvudsakligen av varandra och måste koncentreras till för säkerheten i stort avgörande områden.
Det finns därför enligt utredningen skäl att i vår planering utgå från att en presumtiv angripare i sina överväganden rörande lönsamheten av en aggression mot oss främst tar hänsyn till möjliga motåtgärder från en annan stormakt. Endast begränsade styrkor väntas därför bli insatta mot oss. Det är främst detta förhållande som medför att våra försvarsåtgärder
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
ter sig meningsfulla även om man räknar med angrepp från en stormakt.
Vid överväganden om ett angrepp mot vårt land måste den förväntade för delen med att behärska Sverige ställas mot de därmed förknippade uppoff ringarna. Dessa består dels i att militära styrkor blir bundna och åsamkas förluster, varvid ställningen mot huvudmotståndaren försämras, dels i att politiska komplikationer uppstår.
Försvarsutredningen anför att vi vid våra bedömningar måste förutsätta att en stormakt som planerar ett anfall mot oss beräknar sina insatser så att förelaget bedöms sannolikt komma att lyckas. Risken för motinsats och bekämpning från en huvudmotståndare kan härvid vara den mest be tydelsefulla faktorn. Utgångsvärden för beräkning av resursbehov är sam tidigt bl. a. vår militära styrka, vår beredskap, grupperingen av våra en heter, det sätt på vilket vi troligen kommer att utnyttja våra resurser samt bedömningar av vår motståndskraft och våra resurser i olika avseenden.
Om den presumtive angriparen finner att han inte kan avdela erforderliga stridskrafter för att med stor säkerhet nå framgång eller att fördelarna med aggressionen inte uppväger nackdelarna av olika slag, finns enligt för svarsutredningen s mening anledning förmoda att han avstår från anfallet. Vår säkerhetspolitik har därmed fyllt sin freds- och frihetsbevarande upp gift.
Utredningen behandlar vidare olika aggressionsfall som grund för totalförsvarets utformning och anför att försvarets långsiktiga inriktning bör utformas så att man når ett godtagbart resultat i så många lägen som möjligt, även om det sker på bekostnad av den maximaleffekt som skulle kunna uppnås i något visst läge. Detta sätt att med hänsyn till osäkerheten om framtiden utforma vårt försvar är en tillämpning av alternativplaneringens princip.
Försvarsutredningen anför i detta sammanhang att för att vårt totalför svar skall uppnå en effekt, som på bästa möjliga sätt motsvarar målsätt ning och resurser, måste de olika delarna vara uppbyggda inom helheten på ett balanserat och för olika aggressioner så avpassat sätt att i princip alla länkar är lika starka.
Utredningen granskar den situation som uppstår för totalförsvaret, om mildare aggressionsformer — politiska sådana — inleder en aggression för att successivt trappas upp till hårdare former. Totalförsvarets uppgift är i en sådan utvecklingskedja att ständigt vara så berett, att den för ögon blicket rådande aggressionsformen motverkas och i den aggressiva maktens ögon framstår som verkningslös. Den antydda utvecklingskedjan förut sätter, att de administrativa och legala förutsättningarna för beredskaps- höjningarna är ändamålsenliga. Den förutsätter vidare, att totalförsvarets olika grenar samordnat och noga övervägt sina planer mot bakgrunden av genomtänkta händelsekedjor så att ett väl genomarbetat underlag kan ställas till de beslutande instansernas förfogande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
33
Utredningen behandlar i ett särskilt avsnitt inriktningen av svensk säkerhetspolitik. Vårt lands politiska huvudmål inne fattar enligt försvarsutredningen bl. a. alt medverka till fred i världen och primärt att bevara vår nationella självbestämmanderätt. Dessa mål är riktningsgivande för alla våra strävanden hur de yttre förhållandena än må vara. Utredningen anser att detta kan sammanfattas på följande sätt.
Våra egna säkerhetspolitiska mål bär vara att i alla lägen och i former vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom vära grän ser efter våra egna värderingar bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende samt i sam band därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig ut veckling.
De grundläggande elementen i vår säkerhetspolitik kan enligt försvars- utredningens uppfattning i korthet uttryckas i följande punkter.
Vi är beslutna att vägra ge efter för påtryckningar och hot från främmande makt, att bevara vår alliansfrihet samt att värna vår neutralitet mot kränk ningar från varje främmande makt såväl i fredstid som under pågående krig eller som förspel till mot oss riktade krigsföretag,
att värna vår frihet och självständighet mot varje militärt angrepp ut ifrån,
att jämsides med det militära motståndet skydda civilbefolkningen mot krigets verkningar samt
att även under svårast tänkbara yttre förhållanden vidmakthålla vår de mokratiska samhällsordning och vårt folks samhörighetskänsla.
De reella maktförhållandena i världen sätter naturligtvis bestämda gränser för vår politiska handlingsfrihet, anför utredningen. Inom dessa gränser kan vi emellertid genom egna åtgärder i hög grad påverka vår handlingsfrihet. Denna beror på de nationella resurser av olika slag som vi kan förfoga över. Ett funktionsdugligt totalförsvar är en viktig del av dessa resurser.
Försvarsutredningen gör det sammanfattande bedömandet att krig i Europa inte kan uteslutas under nu överblickbar tid och inte heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik som utgår från hot om krig. Även om Nordeuropa synes ha en sådan strategisk betydelse att det dras in i en konflikt i Europa mellan stormakterna, be höver detta förhållande inte oundgängligen gälla Sverige. Denna bedömning utgör den principiella grundvalen för den svenska neutralitetspoli tiken. I sin tur blir denna politik trovärdig och realistisk först när den byggs UPP och genomförs med stabil politisk inriktning samt med stöd av ett för denna uppgift väl avpassat och sammansatt totalförsvar som ger vårt land en betydande motståndskraft inför tänkbara påfrestningar och aggressioner.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 110
Kungl. Maj:ls proposition nr 110 dr 1908
34
Försvarsutredningen bedömer att vårt lands möjligheter att stå utanför
krig och allvarligare konflikter även i framtiden bäst främjas genom ett
fasthållande vid den alliansfria politiken inriktad på att möjliggöra neutra
litet i ett framtida krig.
Ett av våra säkerhetspolitiska medel är enligt försvarsutredningens
mening medverkan till förändringar av den internationella miljön i riktning
mot allmän avspänning och ökad internationell säkerhet.
Den svenska neutralitetspolitiken, grundad på sadana maktresurser att
ett angrepp mot oss inte ter sig lönande, har enligt försvarsutredningen
stor betydelse för stabiliteten i hela Norden och bidrar till att minska
farorna för såväl oss själva som våra grannländer. Vår politik är ägnad att
minska stormakternas militärpolitiska intresse för och engagemang i det
nordiska området. Det skall i varje fall inte, på grund av förhållanden som
svensk politik har ett avgörande inflytande på, för någon stormakt te sig
angeläget att i preventivt syfte förbättra sina förutsättningar till militärt
eller på annat sätt maktpolitiskt agerande i det nordiska området.
Från svensk säkerhetspolitisk synpunkt är det enligt försvarsutredning
ens åsikt av stor betydelse att de strategiskt viktiga områdena i norr och
söder inom den nordiska regionen i huvudsak inte är svenska och att vi
följaktligen har omedelbart militärt ansvar endast för mindre delar av dem.
Hänsyn måste även tas till att det nordiska områdets betydelse endast synes
påtagligt stor i samband med skarpa motsättningar mellan stormakter eller
stormaktsblock i Europa. Vid ett storkrig i Europa torde Sverige inte repre
sentera ett självständigt och, för strategien i stort, viktigt mål eller ett
oumbärligt passageområde för någondera sidan. Vårt lands strategiska
betydelse ökar om huvudmotståndarna i ett europeiskt storkrig bedömer
att detta kan få lång varaktighet.
Försvarsutredningen erinrar om att i den nu gällande målsättningen för
krigsmakten anges att motstånd skall kunna bjudas även i form av det fria
kriget och att varje vapenför svensk, som inte är bunden av andra viktiga
uppgifter inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kam
pen för landets självständighet. Åtgärder som visar att vi, även om en an
gripare lyckas ta delar av vårt land i besittning, ämnar fortsätta mot
ståndet i olika former, bl. a. genom gerillakrigföring, torde i kombination
med övriga försvarsåtgärder verka avhållande. En krigsmakt som liksom den
svenska är byggd på allmän värnplikt — även i stor utsträckning med
avseende på befälsfunktionerna — samt med decentraliserad förrådshåll-
ning och mobilisering ger ett gott underlag för motstånd över hela landet
och om så erfordras även i form av det fria kriget. Ett väl utrustat och
talrikt hemvärn, som även ges utbildning för sådant motstånd, är ytter
ligare en positiv faktor.
Enbart gerillaförsvar torde emellertid enligt försvarsutredningens upp
fattning inte kunna ge något stöd åt vår alliansfria politik. Om vi inte vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
35
tog åtgärder för direkt försvar mot anfall av större omfattning, torde vi
inte kunna övertyga omvärlden att vi därefter genom gerillakrig kommer
att bestrida en angripares herravälde över vårt territorium. Medvetet avstå
ende från försvarsåtgärder mot invaderande angripare torde inte kunna tol
kas av denne som annat än bristande försvarsvilja. Mot en sådan bakgrund
kan hot om enbart gerillakrigföring inte verka trovärdigt eller avhållande
från anfall, i varje fall inte i anslutning till ett storkrig. Det skulle i stället
göra anfallsriktningen genom Sverige relativt lockande i förhållande till
andra alternativ, som kan finnas för att nå samma mål. Även vårt sam
hälles ekonomiska och sociala struktur försvårar starkt denna typ av krig
föring.
Enligt utredningens direktiv skall de internationella förhandlingarna om
nedrustning beaktas. Vid sidan av andra relevanta krav är det angeläget att
eftersträva en sådan uppbyggnad av krigsmakten att Sveriges möjligheter
att snabbt medverka i olika internationella nedrustningsåtgärder under
lättas.
Allmänt sett underlättas vår medverkan i överenskommelser om nedrust
ning av att vårt försvar verkar krigsavhållande enbart genom defensiv styr
ka. Detta överensstämmer enligt försvarsutredningens uppfattning väl med
vår hittillsvarande försvarspolitik.
Någon »allmän och fullständig avrustning» torde enligt försvarsutred
ningens åsikt inte bli aktuell även om man söker se långt fram i tiden. Även
i de mest långtgående aktuella förslagen skall de enskilda staterna behålla
militära styrkor för yttre och inre skydd. Ett försvar uppbyggt på allmän
värnplikt av den svenska typen med förhållandevis kort utbildningstid synes
enligt utredningens uppfattning tämligen lätt kunna infogas i ett sådant
mönster och dess grundprinciper torde kunna kvarstå även vid en långt
gående nedrustning i världen. I första hand avses en sådan för övrigt gälla
kärnvapen.
Partiella rustningsbegränsningar behöver därför sannolikt inte påverka
vår nuvarande försvarsorganisation. Eventuella mera omfattande åtgärder
torde enligt utredningens mening ligga så långt fram i tiden att de inte på
verkar utredningens ställningstagande. De sociala och ekonomiska konse
kvenserna av en eventuell nedrustning torde inte bli mer ingripande än så
dana omställningar inom närigslivet som redan görs i samband med ratio
naliseringar eller på grund av handelspolitiska skäl.
Frågan om svenska kärnladdningar har analyserats och ut
redningen bedömer att det inte ligger i vårt lands säkerhetspolitiska in
tresse att anskaffa kärnladdningar. Härom säger utredningen avslutnings
vis.
Hittills har hävdats att statsmakterna borde vidmakthålla handlingsfri-
hetslinjen i fråga om svenska kärnladdningar för att därmed bibehålla ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
36
påtryckningsmedel i internationella förhandlingar om rustningsbegräns-
ning och nedrustning. Detta argument har emellertid inte längre samma
tyngd med hänsyn till att kärnvapenmakterna torde komma till samma
bedömning beträffande svenskt intresse för egna kärnvapen som försvars-
utredningen.
Sammanfattningsvis vill försvarsutredningen framhålla som sin bedöm
ning att det inte ligger i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa
kärnladdningar. Om utvecklingen på lång sikt skulle leda till att kärn
vapen blir ett normalt inslag i små nationers stridskrafter kan frågan om
svenska kärnladdningar komma i ett annat läge.
Utredningen har prövat nuvarande målsättning för krigs
makten och lämnat förslag till förändringar i gällande lydelse. Det
stycke i nuvarande målsättning som anger att krigsmakten skall kunna
avvärja en stort upplagd invasion och samtidigt upprätthålla ett segt för
svar mot andra invasionsföretag föreslås utgå. Utredningen anför att ut
trycket »en stort upplagd invasion» är så obestämt att det knappast kan
ligga till grund för bestämda kvantifieringar i fråga om vilka egna för-
svarsresurser som krävs för t. ex. en avvärj ning. Det föreligger stora svå
righeter att bedöma vilket större internationellt skeende som samtidigt
äger rum och hur detta engagerar en presumtiv angripare och nedsätter
dennes kapacitet. Osäkerheten härvidlag beror dels på ovissheten om an
griparens övriga politiska och militära dispositioner, dels på svårigheten att
förutse hur huvudmotståndaren kommer att reagera — politiskt och mili
tärt — vid ett angrepp på vårt land. Trots att vi står alliansfria berörs vi
likväl av större strategiska sammanhang. Erfarenheten har enligt utredning
en visat att risk för missförstånd kan föreligga. Konsekvenserna av dessa er
farenheter blir att stycket bör utgå.
Utredningen föreslår vidare att ett nytt stycke angående krigsmaktens
medverkan i Förenta Nationernas fredsbevarande aktioner tillkommer.
Med dessa ändringar skulle målsättningen för krigsmakten enligt ut
redningens förslag få följande lydelse i sin helhet.
Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigs
makten skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att
anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så
lång tid att de fördelar som står att vinna med anfallet rimligen icke kan
bedömas värda insatserna.
Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten
skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk
mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall
kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria
kriget.
Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter
inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för lan
dets självständighet.
Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och för
sörjningen tryggas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande
anfall.
Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i
fredstid samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är
neutralt.
Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt obe
roende av förändringar i det militärpolitiska läget.
Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att
nå största möjliga försvarseffckt.
Krigsmakten skall vara beredd att medverka i Förenta Nationernas ak
tioner i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säker
het.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
37
Försvarsutredningen finner det angeläget att en målsättning för
civilförsvaret närmare preciseras. Utredningen förutsätter att ar
betet med utformningen av en sådan sker inom försvarsdepartementet och
att Kungl. Maj:t underställer riksdagen förslag i frågan. Utredningen ci
terar som exempel en målsättning som har utarbetats av en expertgrupp
inom utredningen. Expertgruppens förslag lyder.
Civilförsvarets huvuduppgift inom totalförsvaret är att skydda befolk
ning och egendom.
I fredsbevarande syfte skall civilförsvaret snabbt kunna vidtaga åtgär
der för att skydda befolkningen i de stora städer, som särskilt bestämts,
mot verkningar av anfall med kärnvapen samt för att skydda befolkningen
mot skadeverkningar genom att kärnvapen eller kemiska och biologiska
stridsmedel kommit till användning vid krig i vår omvärld. Civilförsvaret
skall för att motverka ett militärt angrepp mot vårt land anpassa sin be
redskap efter krigsmaktens åtgärder i samma syfte.
Skulle vårt land utsättas för angrepp är det civilförsvarets huvuduppgift
att skydda befolkning och egendom mot skadoi av fientliga anfall samt att
rädda överlevande vid sådana anfall. Verksamheten skall härvid främst
inriktas på sådana områden som är särskilt hotade på grund av deras be
tydelse för krigsmaktens försvarsförmåga. Hänsyn skall emellertid tas
till risken för anfall mot rent civila mål och orter.
Det åligger därjämte civilförsvaret att enligt vad som bestämts i särskild
ordning planlägga för omhändertagande av flyktingar till vårt land i sam
band med krig i vår omvärld eller anfall mot vårt land.
Civilförsvarets planläggning skall anpassas så att en begränsad kärn
vapeninsats ej allvarligt försämrar civilförsvarets möjligheter att verka i
enlighet med målsättningens krav. I
I samband med försvarsutredningcns överväganden om de ekono
miska utgångspunkterna redovisar utredningen utveck
lingen av de ramreglerade utgifterna (i milj. kr.) för det militära försvaret
under de tio budgetåren 1958/59—1967/68 enligt följande sammanställning.
Beloppen för budgetåren 1958/59—1965/66 avser anvisade reservations-
och investeringsanslag samt nettoutgift på övriga anslag. Beloppet för
budgetåret 1966/67 är en avrundad utfallsberäkning, där reduktion skett
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Fasta priser (pris
läge maj 1967)1..
Löpande priser....
58/59
59/60 60/61
61/62
62/63 63/64 64/65
65/66 66/67
67/68
3 976
2
820
4 161
2 985
4 266
3 104
4 368
3 264
4 459
3 513
4 794
3 915
4 893
4 284
4 947
4 619
4 710
4 700
4 729
4 959
1
Beräknade med hjälp av försvarsindex
med den förutsatta reservationsmedelsuppbyggnaden om 350 milj. kr. För
budgetåret 1967/68 har samtliga anslag tagits upp enligt riksstaten.
Ökningen av de militära försvarsutgifterna under perioden 1958/59—
1967/68 motsvarar en årlig tillväxttakt av 6,5 % i löpande priser. Motsva
rande årliga ökning i löpande priser av de reala statsutgifterna (dvs. ut
gifter för investering och konsumtion) var 6,6 %. De militära försvarsut-
gifterna och de reala statsutgifterna ökade således under perioden mindre
än bruttonationalprodukten, som ökade med 8,7 %.
Försvarsutredningen framhåller att när man bedömer det kvarstående
värdet av dessa resursinsatser är det väsentligt att skilja mellan å ena
sidan försvarets löpande konsumtionsutgifter för krigsorganisationens ope
rativa vidmakthållande och å andra sidan de »försvarsinvesteringar» i
materiel m. m. som syftar till krigsorganisationens långsiktiga bibehållan
de och omvandling. Det förstnämnda slaget av utgifter omfattar utgifter
för att på kort sikt — enligt nu tillämpade riktlinjer två till tre års sikt
— vidmakthålla redan organiserade förband och enheter och avser t. ex.
utgifter för repetitionsutbildning, för reparations- och underhållsarbeten
liksom också för operativ stabs- och förvaltningsverksamhet m. m. De
nämnda »försvarsinves teringar na» omfattar, förutom sådana i materiel,
även utgifter för byggnads- och anläggningsverksamhet eller för utbildning
och förbandsuppsättning, som syftar till krigsorganisationens långsiktiga
bibehållande och omvandling. En särställning bland försvarets långsiktiga
investeringsutgifter intar medlen för forskning, försök, utveckling och
utredning, vilka skall bidra till att säkerställa handlingsfriheten på sikt
för svenskt försvar men samtidigt ofta indirekt medverkar till att skapa
ökade möjligheter för civil teknologi och produktion. En uppdelning av an
slagen till det militära försvaret för budgetåret 1967/68 på dessa utgifts-
kategorier har försöksvis genomförts och redovisats i prop. 1967:110, från
vilken följande sifferuppgifter hämtats.
Utgiftskategori
Anslagssumma
(i milj. kr.)
Andel av sammanlagd
anslagssumma (i %)
Löpande konsumtionsutgifter:
Operativt vidmakthållande...........................
1 248,5
27
Investeringsutgifter:
Utbildning eller förbandsuppsättning...........
1 173,2
25
Materielanskaffning........................................
1 464,1
32
Byggnader och anläggningar.........................
310,4
7
Forskning, försök, utveckling och utredning
433,5
9
Summa
4 629,7
100
39
De anförda uppgifterna understryker enligt försvarsutredningen det
faktum att svenskt försvar, genom att det i stor utsträckning bygger på
mobiliserbara styrkor i stället för på stående styrkor, kunnat använda en,
internationellt sett, ovanligt stor del av de totala försvarsutgifterna för
materielanskaffning.
Detta framgår också av följande jämförelse med nio olika NATO-länder.
Däri upptagna tal är inte helt jämförbara med dem som redovisats i den
föregående sammanställningen.
Den utgiftsuppdelning som redovisats i prop. 1967:110 och som här
återgivits kan även bidra till att understryka dels de årliga försvarsutgifter-
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Utgifter för anskaffning av
tygmateriel i % av totala
statsfinansiella försvarsutgifter
Sverige..........................................
39
Danmark......................................
25
Norge............................................
16
Belgien.........................................
25
Holland........................................
20
Storbritannien.............................
21
Frankrike.....................................
20
Västtyskland...............................
35
Italien..........................................
15
Förenta staterna.........................
29
nas marginella betydelse i förhållande till redan existerande försvarsre-
surser, dels det förhållandet att olika typer av försvarsutgifter resulterar i
försvarseffekt vid vitt skilda tidpunkter.
Utredningen drar följande slutsatser om den framtida samhällseko
nomiska och statsfinansiella utvecklingen.
Den förutsedda samhällsekonomiska utvecklingen, särskilt om man
beaktar våra internationella ekonomiska relationer, torde även under de
närmast kommande åren allmänt motivera eu restriktiv ekonomisk politik.
Denna utveckling kräver också en fortsatt återhållsamhet i fråga om de sam
lade offentliga anspråken på våra reala resurser. Konjunktursituationen kan
självfallet temporärt ge anledning till andra bedömningar. Det knappa re
sursutrymmet bör leda till att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheten att
förbättra avvägningarna såväl inom totalförsvaret som inom krigsmakten.
Det är bl. a. därför angeläget att successivt utveckla redovisningen av total
försvarets resursanspråk.
De värnpliktigas förmåner
Betydande förbättringar av vissa av värnpliktsförmånerna, nämligen pen
ningbidrag, premier, utryckningsbidrag och familjepenning, har skett så
sent som den 1 juli 1967 (prop. 1967: 110, SFS 1967: 430). Kostnaden här
för beräknas till ca 55 milj. kr. för år vid normal omfattning av repetitions-
utbildningen.
40
Samtidigt som sålunda betydande förmånsförbättringar nyligen ägt rum
gäller det förhållandet att det tillgängliga ekonomiska utrymmet för kost
nadskrävande åtgärder särskilt de närmaste åren är litet.
Med beaktande av dessa förhållanden har försvarsutredningen övervägt
olika åtgärder för ytterligare förbättring av de värnpliktigas förmåner. Ut
redningen har härvid funnit det önskvärt med vissa sådana åtgärder och har
därför för den kommande fyraårsperioden inom föreslagna ramar tagit upp
medel som kan tas i anspråk t. ex. för förmånsförbättringar. Några sådana
medel har dock inte räknats med för budgetåret 1968/69. Utredningen
föreslår att bl. a. mot denna bakgrund förmånsfrågorna prövas successivt
under den förestående fyraårsperioden, efter hand som det blir anledning
att definitivt ta ställning till olika åtgärder.
Utredningen föreslår, oberoende av det sagda, att redan fr. o. m. den 1
juli 1968 vidtas viss mindre ändring av reglerna för reseersättning vid in
ställelse till mobiliseringsövning. Det bedöms här att, eftersom antalet
värnpliktiga som deltar i mobiliseringsövningarna är ganska litet, upp
kommande kostnader blir så ringa att de inte här behöver särskilt beaktas.
Försvarsutredningen har uppmärksammat frågan om det allmännas ska-
deståndsskyldighet vid skadefall under militärtjänstgöring. Nuvarande reg
ler är enligt utredningens mening inte tillfredsställande. Vissa förslag om
förbättringar inom ramen för militärersättningsförordningen har över
lämnats till riksdagen (prop. 1967: 147, 2LU 68, rskr 401). Därjämte pågår,
enligt vad utredningen har inhämtat, inom justitiedepartementet arbete med
förslag till en allmän skadeståndslag upptagande bl. a. särskilda regler om
det allmännas ansvar vid militärskador. Försvarsutredningen inskränker sig
med hänsyn till nämnda förhållanden till att framhålla som angeläget att
vid detta lagstiftningsarbete övervägs ett vidgat skadeståndsansvar för
staten gentemot värnpliktig personal som skadas vid övning som på grund
av sin omfattning eller beskaffenhet innebär fara för personalen.
Förslag om det militära försvaret
Utredningen har funnit att övervägande skäl alltjämt talar för att
man bibehåller en ordning med fleråriga försvarsbeslut. Utredningen fram
håller att flerårsbeslut om försvarskostnaderna grundar sig på den be
dömningen att de avgörande motsättningarna stormakterna emellan kom
mer att bestå under överskådlig tid. Med hänsyn härtill bör — såsom
också framhållits av bl. a. 1962 års försvarskommitté (SOU 1963: 5, s. 106)
— de grundläggande principerna för försvarets utformning på längre sikt
respekteras, oavsett om avspänning eller tilltagande motsättningar för
tillfället präglar den utrikespolitiska situationen. Höjningar utöver kost
nadsramen bör därför inte tillåtas annat än i exceptionella lägen. Möjlighet
måste i sådana fall bl. a. finnas att höja den normala insatsberedskapen
under perioder av stor politisk spänning, även om en sådan höjning skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
41
kräva medelstilldelning utöver den godtagna ramen. I detta sammanhang framhåller utredningen att det i sådana lägen däremot i allmänhet inte föreligger motiv för att — med eller utan särskild medelstilldelning — lägga ut andra materielbeställningar o. d. än sådana som tidigare har pla nerats för situationen i fråga.
Försvaret måste ofta göra ekonomiskt bindande åtaganden på tre till fem års sikt, om svenska industrier skall kunna medverka i materiel- anskaffningen på ett rationellt sätt. Än längre tider gäller för åtaganden vid anskaffning av stridsfartyg och stridsflygplan. Det bör här beaktas att industrins medverkan avser inte blott tillverkning utan även materiel utveckling.
Skall ett försvarsbeslut med en fast ekonomisk ram verkligen under lätta en rationell planering synes det enligt försvarsutredningen vara nöd vändigt att det omfattar en inte alltför kort tid. Långsiktigheten i materiel- anskaffningen talar enligt försvarsutredningens uppfattning närmast för en längre beslutsperiod än fyra år. Å andra sidan kan de utgångspunkter för ett försvarsbeslut som utgörs av utrikes- och militärpolitiska förhål landen samt den tekniska utvecklingen ändras betydligt snabbare. Ett kontinuerligt forsknings-, utrednings- och studiearbete äger rum på det militära området. Statsmakterna kan ha anledning att tid efter annan om pröva utvecklingslinjerna med beaktande av resultaten av nämnda arbeten. Ett underlag, som grundas på en fullständig genomgång av alla faktorer, torde dock inte kunna tas fram oftare än vart tredje år. Samtidigt bör med hänsyn till den snabba utvecklingen intervallerna mellan genomgångarna inte göras längre. Försvarsutredningen anser för sin del att de angivna för hållandena talar för att ett beslut om den ekonomiska ramen för det militära försvaret bör avse de närmaste fyra budgetåren.
Försvarsutredningen framhåller i detta sammanhang att såväl plane- ringsmetodiken som kravet på kontinuitet förutsätter att planeringen ut sträcks att avse tiden efter den period som det politiska försvarsbeslutet i första hand avser. Utredningen anser därför att ställning nu bör tas inte bara till den ekonomiska ramen för det militära försvaret under de närmaste fyra åren utan också till efter vilka ekonomiska hypoteser planeringen för den därefter liggande perioden skall göras.
I prop. 1967: 1 (bil. 6 s. 18) föreslogs att viss reducering av försvarsindex skulle ske genom minskad kompensation för lönehöjningar fr. o. m. bud getåret 1967/68. Det angavs att minskningen skulle anses motsvara den produktivitetsförbättring som sker inom all militär tjänsteproduktion. Statsutskottet godtog (SU 102) den föreslagna reduceringen såvitt avsåg budgetåret 1967/68. Utskottet förutsatte att försvarsutredningen skulle ta upp till behandling frågan om den framtida prisregleringen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (rskr 250).
Det i prop. 1968: 1 (bil. 6) framlagda förslaget om regleringen av kompen
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1H6S
42
sationen för pris- och löneförändringar för budgetåret 1968/69 förutsätter
att prisregleringen konstrueras på samma sätt som under budgetåret 1967/
68, dvs. med viss produktivitetsreduktion avseende direkta löner. Försvars-
utredningen utgår från att prisregleringen för budgetåret 1968/69 kommer
att ske i enlighet med detta förslag.
Frågan om prisregleringen har under senare år varit föremål för diskus
sion i olika hänseenden. Bl. a. har hävdats att prisregleringen ger alltför
låg kompensation i förhållande till den faktiska prisutvecklingen på för-
svarstjänster. Det har emellertid också ifrågasatts om inte kompensationen
borde avse ändringarna i den allmänna prisnivån och således inte de pris
ändringar som är speciella för försvarets konsumtion. Utredningen anser
att frågan bör övervägas ytterligare och förutsätter att Kungl. Maj:t kom
mer att förelägga 1969 års riksdag förslag i frågan.
Principerna för vilka utgifter som bör läggas utanför ramen behandlades
bl. a. av 1962 års försvarskommitté. Denna anförde, att den inte hade fun
nit anledning föreslå några ändringar i de på förslag av 1960 års försvars
kommitté föreslagna riktlinjerna. Att svårigheter skulle möta vid riktlin
jernas tillämpning torde enligt kommitténs uppfattning ha stått klart från
början, men i de flesta fall torde några meningsskiljaktigheter inte ha be
hövt råda. Vad särskilt gällde mark- och byggnadsärenden ansåg 1962 års
försvarskommitté att väsentligen två förutsättningar måste uppfyllas för att
utgifterna skulle läggas utanför ramen. Det måste sålunda visas dels att
ett omedelbart, adekvat samband förelåg mellan vad som avstods och vad
som måste nyanskaffas, dels alt nyanskaffningen inte var föranledd av
militära skäl. När det gällde omdispositioner som betingades av önskemål
att tillgodose kommunernas m. fl. behov för exploatering borde man emel
lertid enligt kommitténs mening inte ställa alltför höga krav på bevisning
i sistnämnda hänseenden.
Dessa principer har under senare år tillämpats så att av försäljningar,
markbyten, in. in. nödvändiggjorda nyinvesteringar i princip har fått be
stridas genom anslag utanför den militära ramen intill ett belopp som
motsvarat statsverkets intäkt av försäljningen. Detta har gällt bl. a. kost
naderna för utrymningen av Järvafältet och Norrlands dragoners flyttning
till Västerbottens regementes kasernområde i Umeå.
Inte heller i fråga om nu berörd princip finner försvarsutredningen att
gjorda erfarenheter bör föranleda någon ändring.
Utredningens överväganden och slutsatser beträffande den fortsatta ut
vecklingen av vårt militära försvar kan sammanfattas i följande punkter.
Vårt försvar skall även framgent vara fredsbevarande och ge stöd åt vår
alliansfria utrikespolitik som syftar till neutralitet i krig.
Den allmänna värnpliktens princip bibehålls.
Hela landet skall kunna försvaras; särskild uppmärksamhet ägnas de
strategiskt viktiga områdena i norra och södra Sverige samt Gotland.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
43
Vårt försvar skall möjliggöra segt och uthålligt motstånd om vi angrips.
Vårt försvar inriktas på alt ett eventuellt krig mot vårt land förs utan
insats av kärnvapen; planeringen skall dock vara sådan att en begränsad
insats av kärnvapen inte allvarligt minskar möjligheterna till fortsatt
försvar.
Försvaret skall ha sådan struktur att det inte kan tolkas som ett hot
mot någon annan stat.
Försvaret skall vara så organiserat och sammansatt att delar därav med
kort varsel kan medverka i FN:s fredsbevarande aktioner.
Utredningen framhåller att vårt försvar i nuläget är starkt. Det fullgör
sin fredsbevarande funktion och bidrar därmed till stabilitet i Nord
europa. Skäl talar emellertid för att nuvarande försvar inte helt har den
struktur som motsvarar ovan angivna riktlinjer för försvarsuppbyggnaden.
Fortsatta specialstudier är nödvändiga bl. a. beträffande luftförsvaret. Det
kan även finnas skäl för en förnyad genomgång av värnpliktssystemet.
Vid den fortsatta planeringen måste större vikt än hittills läggas på studier
av den politiska och militärpoliliska utvecklingen som kan leda fram till
rimliga konflikt- och aggressionsfall.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1J0 år 1968
För att få underlag för bedömning av nödvändiga försvarsutgifter under
den närmaste fyraårsperioden har beräknats dels utgifter för att i princip
infria redan gjorda åtaganden, dels de kompletteringar som behövs för att
nå en tillfredsställande balans i organisationen samt skapa handlingsfrihet
i det mer långsiktiga perspektivet.
Det första ledet i utredningens analys av erforderliga försvarsutgifter är
att ange de utgifter som krävs på grund av gjorda åtaganden och andra
bindningar. För beräkning av dessa teoretiskt lägsta möjliga försvarsut
gifter under fyraårsperioden, de s. k. basutgifterna, har utredningen gjort
följande antaganden.
Värnpliktiga utbildas i den omfattning som beslöts av riksdagen 1966
(i avvaktan på en förnyad översyn av värnpliktsfrågan).
Personal som f. n. är anställd bibehålls, men nuvarande vakanser fylls
inte och en i övrigt restriktiv anställningspolitik tillämpas.
Befintliga materiel- och fastighetstillgångar underhålls.
Betalning sker för beställningar som lagts ut före den 1 juli 1968 och
för materiel som behövs för utbildning i fredstid.
Beställning och nödvändig betalning sker för materiel som erfordras för
att fullfölja tidigare beslutade åtgärder inklusive den del av 100 flygplan
37 (Viggen), som förfaller till betalning under fyraårsperioden.
Investeringarna på kapitalbudgeten avstäms mot investeringarna under
driftbudgeten.
Incident- och kuppförsvarsberedskap upprätthålls i nuvarande omfatt
ning.
Den beslutade förbättringen av inbrottsskyddet vid vapen- och ammuni-
tionsförråden genomförs.
44
Det på detta sätt beräknade medelsbehovet för det militära försvaret
utgör totalt 17 742 milj. kr. enligt följande specifikation (prisläge maj
1967):
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Budgetår
1968/69
1969/70
1970/71
1971/72
Totalt
Organisation, utbildning, underhåll....
2 874
2 879
2 884
2 889
11 526
Materielbeställningar.............................
1 559
1 504
1 247
912
5 222
Kapitalbudget........................................
229
229
229
229
916
Incident- och kuppförsvarsberedskap ..
12
12
12
12
48
Inbrottsskydd........................................
15
15
—
—
30
Totala basutgifter
4 689
4 639
4 372
4 042
17 742
Som framgår av tabellen sjunker medelsbehovet för basutgifterna med
tiden, vilket till övervägande del beror på att nuvarande betalningsåtagan-
den för beställd materiel efter hand blir mindre.
Med angivna utgifter behöver några generella personalavskedanden inte
ske, men en minskning av organisationen påbörjas på grund av att per
sonalinnehållet krymper och att det sker en fortlöpande rationalisering
som medför att t. ex. underhållstjänsten effektiviseras. Viss föråldrad ma
teriel utgår dessutom och ersätts inte helt. För flygvapnets del läggs ned
tre flygflottiljer och centrala verkstaden i Västerås som flygverkstad. Dessa
åtgärder hade varit nödvändiga att vidta även vid förhållandevis höga
utgiftsramar. Kostnaden per enhet i flygplansystem 37 är nämligen vä
sentligt högre än för tidigare flygande system.
För att uppnå optimal avvägning av försvarseffekt i det kortsiktiga
perspektivet och handlingsfrihet i det långsiktiga, bedömer försvarsutred-
ningen följande medel utöver basutgifterna vara erforderliga för komplet
teringar under fyraårsperioden 1968—1972: 1
Milj. kr.
(1) Fortsatt utveckling av flygplan 37 i spaningsversion ................ 30
(2) Utveckling av luftförsvarssystem (robot eller jaktflygplan) . .
70
(3) Beställning av flygplan 37 (Viggen) i spaningsversion och even
tuellt ytterligare attackflygplan 37 (utöver nu beställda 100
st.). Modernisering av attackrobot .................................................... 370
(4) Komplettering av flygvapnets stril-, bas- och sambandssystem,
ammunition för flygvapnet samt reservdelar och utbytesenheter 200
(5) Ammunition för arméns behov ........................................................ 130
(6) Ersättning av förslitna standardfordon, motorcyklar och trak
torer m. m....................................................................................................... 140
(7) Kompletterande utrustning för pansarbrigader ......................... 150
(8) Kompletterande utrustning för infanteribrigader ......................... 150
(9) Kompletterande utrustning för artilleri- och signalförband
100
(10) Modernisering av arméns luftvärn .................................................... 50
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
(11) Fortsatt ersättningsanskaffning av fartyg och kuslartilleribat-
terier m. m...................................................................................................... 200
(12) Forskning och utveckling ...................................................................... 110 (13) Övriga ändamål ........................................................................................ 70
Totalt för fyraårsperioden
1 770
Rörande innebörden av nyssnämnda kompletteringar anför försvars- utredningen följande:
Punkt (1) innebär att utvecklingen av flygplan 37 i spaningsversion (S37) fortsätter. Denna flygplantyp avses ersätta nuvarande spanings plan av typ Lansen, som efter hand blir föråldrade och förslitna.
Punkt (2) avser medel för att skapa handlingsfrihet för framtiden när det gäller luftförsvarets utformning. En luftförsvarsutredning har tillsatts.
Punkt (3) innebär att medel reserveras för beställning av flygplan S 37 och att ekonomiskt utrymme skapas för eventuell beställning av ytterligare attackflygplan enligt föreliggande kontrakt mellan flygförvaltningen och berörda industrier. Vidare har reserverats medel för modernisering av attackrobot för flygplan AJ 37.
Punkt (4) innebär begränsad anskaffning av materiel för Stril 60, instal lation av denna samt anskaffning av bas- och sambandsutrustning m. m.
Punkt (5) avser beställning av ammunition för utbildningsändamål till befintlig materiel och materiel som är under leverans.
Punkt (6) avser ersättningsanskaffning framför allt av förslitna stan dardfordon, motorcyklar och traktorer, maskeringsnät och viss sambands utrustning. Denna materiel är inte organisationsbestämmande.
Punkt (7) innebär att tillgängligt försvarskapital utnyttjas på mest effektiva sätt. överbefälhavaren har i sin lösning inom alternativet A 1 räknat med att antalet pansarbrigader under närmaste femårsperiod skulle sjunka med ca 45 %. Pansarbrigaderna är i första hand avsedda för för svaret av södra Sverige. Det finns tillräckligt antal kvalificerade strids vagnar för det antal brigader som förutsattes i 1963 års försvarsbeslut och för några självständiga stridsvagnsförband. I överbefälhavarens lös ning har medel inte avsatts för ersättning av i brigaderna ingående äldre pansarbandvagnar. Detta är huvudanledningen till att antalet pansar brigader minskar i överbefälhavarens förslag. Det måste anses som ett dåligt utnyttjande av tillgängligt försvarskapital att inte göra en begränsad kom- pletteringsanskaffning av pansarbandvagnar m. m. för att kvarhålla antalet pansarbrigader enligt 1963 års försvarsbeslut, även om dessa blir av en lägre kvalitet än nu planerade brigader. Kvaliteten på brigaderna blir dock högre än de nuvarande brigadernas. Att bibehålla antalet brigader men med något lägre kvalitet än planerad i stället för ett mindre antal av högre kvalitet ger en bättre handlingsfrihet i händelse av förändringar i
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
vår säkerhetspolitiska situation. Man kan utan att öka organisationen komplettera med materiel. Man behöver inte nyuppsätta förband.
Punkt (8) innebär att befintliga resurser tillvaratas på bästa sätt under fyraårsperioden och handlingsfrihet skapas i det längre perspektivet. I sitt förslag till lösning enligt utredningsalternativet A 1 anser överbefäl havaren att man, på grund av den låga ramen, måste minska antalet in fanteribrigader med ca 35 % under närmaste femårsperiod. De brigader som avses utgå skulle förvandlas till skytteregementen, som har en vä sentligt lägre försvarseffekt. Fram till år 1975 anser överbefälhavaren det nödvändigt att inom ramen A 1 omvandla ytterligare ca 40 % av kvar varande infanteribrigader till skytteregementen. Med förhållandevis mo derat sänkning av den planerade kvaliteten på infanteribrigaderna kan emellertid samtliga infanteribrigader bibehållas under perioden. I för hållande till nuläget åstadkoms en kvalitetsförbättring främst i fråga om taktisk rörlighet och pansarbekämpning.
Punkt (9) avser anskaffning av huvudsakligen fordonsmateriel, sain- bandsutrustning, ammunition och viss annan utrustning för fördelnings- förbanden.
Punkt (10) avser medel för att påbörja en modernisering av luftvärnets spanings- och eldledningsutrustning för att luftvärnet skall kunna användas under alla väderleksförhållanden och vid teleteknisk motverkan, vilket nu inte kan ske. Inte minst erfarenheterna från Vietnam visar att detta är nöd vändigt. En modernisering av luftvärnsroboten Hawk är en förutsättning för att ha denna effektiv under hela 1970-talet. Genom dessa åtgärder upp rätthålls den långsiktiga handlingsfriheten när det gäller luftförsvarets framtida utformning.
Punkt (11) innebär en fortsatt ersättningsanskaffning av bl. a. torped båtar, kustartilleribatterier och lätta helikoptrar.
Punkt (12) avser medel för fortsatt forskning och utveckling i huvud sak enligt myndigheternas nuvarande planer.
Punkt (13) avser medel för att skapa utrymme för en eventuell ytterligare förbättring av värnpliktsförmånerna och en påbör j an av åtgärder för att grad vis öka den strategiska rörligheten. Värnpliktsförmånerna förbättrades så sent som budgetåret 1967/68 med inte mindre än 55 milj. kr., men ytter ligare förbättringar kan aktualiseras under efterföljande tre år.
Fördelningen av medlen måste enligt försvarsutredningen betraktas som preliminär och kan påverkas av pågående och kommande utredningar. Vid fördelningen av medlen på objekt har inte beaktats den nuvarande pro centuella uppdelningen av budgeten på försvarsgrenarna. Strävan har i stället varit att ge de totalt sett mest angelägna ändamålen en medels förstärkning utöver basutgifterna för att skapa den nämnda handlings friheten för framtida strukturförändring.
47
Följande sammanställning kan därmed göras av basutgifterna och an
givna nödvändiga medel utöver dessa, där anpassning skett till de i stats
verkspropositionen 1968 redovisade utgifterna för det militära försvaret
för budgetåret 1968/69.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Basutgifter..............................................
Kompletteringar.....................................
1968/69
1969/70
1970/71
1971/72
Totalt
4 689
93
4 639
221
4 372
538
4 042
918
17 742
1 770
Totalt
4 782
4 860
4 910
4 960
19 512
Den framräknade totala utgiftsramen för det militära försvaret uppgår
således till 19 512 milj. kr. i prisläge maj 1967. Prisregleringsmedel har
här inte räknats in för budgetåret 1968/69. Utgiftsramen har avvägts så att
en fortsatt rationalisering drivs fram. Det förutsätts vidare att utanför denna
ram tillkommer kvarvarande investeringar för nya I 1 och Ing 1 samt utgifter
för beredskapsstyrkan för FN-tjänst, Stockholms datamaskincentral, sig-
nalskyddsnämnden samt försvarets fabriksverk och flygtekniska försöks
anstalten.
I utgiftsramen ingår återtagning av de 242 milj. kr. som inte disponera
des budgetåret 1966/67. Återtagning sker med 62 milj. kr. budgetåret 1968/
69 och med 90 milj. kr. vart och ett av budgetåren 1969/70 och 1970/71.
Anslagsramarna för respektive budgetår blir i motsvarande mån mindre.
Försvarsutredningen föreslår att för de närmaste fyra budgetåren be
stäms en utgiftsram för det militära försvaret som svarar mot de här be
räknade behoven.
Den föreslagna utgiftsramen innebär en begränsad uppräkning med i
runt tal 50 milj. kr. per år efter budgetåret 1968/69. Försvarsutredningens
förslag är för fyraårsperioden sammanlagt 192 milj. kr. högre än det av
överbefälhavaren utredda alternativet A 1 omräknat i prisläge maj 1967.
Försvarsutredningen har funnit att med den utgiftsram som föreslås
värnkraften kan upprätthållas i det kortsiktiga perspektivet och till
fredsställande handlingsfrihet skapas i det mer långsiktiga,
norrlandsbrigader, infanteribrigader och pansarbrigader kan vara kvar
i krigsorganisationen i huvudsak i samma antal som enligt tidigare planer
och med i vissa avseenden höjd kvalitet,
Viggenproj ektet kan genomföras beträffande attack- och spaningsver-
sionerna och handlingsfrihet skapas i luftförsvarsfrågan,
begränsningarna i organisationen under fyraårsperioden kan inskränkas
till tre flygflottiljer, såvida inte rationaliseringar med bibehållen värnkraft
gör ytterligare förbandsinskränkningar motiverade.
Vad gäller planeringsramen för tiden efter ett flerårigt försvarsbeslut
bör denna väljas genom att väga önskad handlingsfrihet och anpassnings
förmåga mot kostnaderna för denna.
Mot denna bakgrund bör planeringen tills vidare ske på grundval av de långsiktiga ekonomiska förutsättningar som ges av en horisontell planeringsnivå som utgår från utgiftsramen för ett försvarsbesluts sista budgetår. Alternativa förändringar beräknas från denna nivå. Vid den årliga rullningen av planeringen med ett år bör planeringens nivå och inriktning prövas.
Försvarsutredningen anför att lika litet som enligt tidigare principer an givna planeringsnivåer har inneburit någon utfästelse för den framtida ut giftsnivån. innebär den föreslagna horisontella grundplaneringsnivån nå gon fastlåsning som förutsäger försvarets definitiva struktur och om fattning för framtiden, eftersom det efterföljande försvarsbeslutets innebörd inte kan förutsättas. Dessutom får statsmakterna fortlöpande, även under ett gällande flerårigt försvarsbeslut, ta ställning till större frågor som påverkar det långsiktiga perspektivet. De nämnda åtgärderna torde ge förutsättningar för en mer realistisk och smidig planering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Förslag om civilförsvaret
Utredningen bar efter behandling av några aggressionsfall som kan tänkas bli avgörande för civilförsvarets utformning lämnat synpunkter och förslag beträffande civilförsvarets huvudkomponenter skydd, utrym ning och undsättning.
Civilförsvaret har i fredstid inte någon omedelbar beredskap utöver de resurser som finns i de kommunala brandkårerna. Enligt gällande be stämmelser kan civilförsvarets beredskap inte höjas förrän åtminstone beredskapsgrad III anbefallts. Försvarsutredningen förordar med ledning av sina säkerhetspolitiska överväganden en lösning som ger Kungl. Maj :t möjlighet att inkalla civilförsvarets personal till beredskapsövning, mot svarande vad som för krigsmakten kan ske med stöd av 27 § 2 mom. värnpliktslagen.
Försvarsutredningen framhåller att inom civilförsvarets skadeförebyg gande verksamhet, utrymning och skydd i viss mån kan ersätta varandra. Brist på skyddsrum kan av denna anledning medföra krav på en långt gående utrymning med alla de påfrestningar och omställningsproblem en sådan innebär för befolkning och samhälle. God tillgång till skyddsrum ökar däremot statsmakternas handlingsfrihet i krissituationer som kan aktualisera en utrymning.
Utredningen framhåller vidare att tillgång till skyddsrum ger befolk ningen skydd i flera situationer, t. ex. vid radioaktivt nedfall eller vid lokala stridshandlingar.
Enligt utredningen bör man därför även för den framtid som nu kan överblickas räkna med skyddsrum som ett väsentligt inslag i vårt civil försvar. Bedömningarna i detta hänseende måste ske på mycket lång sikt.
49
De nuvarande skyddsrumstillgångarna är l. ex. en produkt av en konse kvent skyddsrumsbyggnadspolitik alltsedan andra världskriget.
Samtidigt framhåller emellertid utredningen att det är nödvändigt att tid efter annan göra jämkningar i skyddsrumsbyggandei för alt nå eu anpassning till sådan förändring inom säkerhetspolitik, militärteknik, hus- byggnadsteknik etc. som kan bedömas vara av bestående art.
Den av civilförsvarsstyrelsen föreslagna övergången från befolknings- skyddsrum till normalskyddsrum i vissa städers innerområden är enligt
försvarsutredningens mening eu förändring av sistnämnda slag. Inom försvarsdepartementet har inletts ett tämligen omfattande arbete i syfte
att få belyst bär skyddsrumsbyggandet i framtiden bör ske. Försvarsut- redningen anser sig med hänsyn härtill inte böra ta ställning till hur skyddet i vissa städers innerområden bör utformas. Utredningen anser emellertid, utgående från nuvarande kunskapsunderlag, att starka skäl talar för att ett sådant skydd i någon form skapas.
Skydd mot t. ex. pågående radioaktivt nedfall kan — förutom genom de generella medlen skyddsrum och skyddsmasker — erhållas genom vissa särskilda åtgärder. Planerna för dessa särskilda åtgärder grundas på civil försvarslagens bestämmelser att fastighetsägaren är skyldig att — enligt vad Konungen kan förordna — förbereda och under civilförsvarsbered- skap förse anläggning eller byggnad med anordningar som kan bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning. För att ge ett ut- bildningsunderlag och för att öka möjligheterna till rådgivning men även
av beredskapsskäl har civilförsvarsstyrelsen låtit trycka anvisningar i en försöks- och utbildningsupplaga. Härutöver pågår en viss beredskapsplan läggning avseende var skyddsrum skall utföras och hur alarmering skall ske.
Försvarsutredningen finner att denna omfattning av åtgärderna på ra- diakskyddsområdet f. n. får anses vara lämpligt avvägd.
Försvarsutredningen anför att tillgång till skyddsmasker för hela be folkningen i vissa lägen — även sådana där vi inte är indragna i en konflikt — kan vara utomordentligt betydelsefull. Samtidigt har utredningen, bl. a. med ledning av uppgifter om utländska civilförsvarsåtgärder, kommit till den uppfattningen att riskerna för sådan insats av biologiska och kemiska stridsmedel att stora delar av befolkningen drabbas f. n. är ganska små. Utredningen anser emellertid att man måste beakta den omständigheten att utvecklingen kan komma att göra det angeläget att hela befolkningen förses med skyddsmasker. Det är därför önskvärt att skapa erforderlig handlingsberedskap för att inom rimlig tid kunna anskaffa skyddsmasker åt hela befolkningen, för det fall de säkerhetspolitiska förhållandena skulle motivera detta. Därjämte föreligger behov av att förnya nu befintliga skyddsmasktillgångar i syfte att inte försämra den beredskap som redan finns. Utredningen anser därför att åtgärder i begränsad skala bör vidtas 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr Ilo
Knngl. Maj.ts proposition nr ttO år It) t i K
för att vidmakthålla och förbättra vår beredskap på detta område. Dessa åtgärder bör bl. a. innefatta även utveckling av prototyper för skydds- mask för barn mellan 3—10 år och skydd för småbarn.
För att skyddsmöjligheterna skall kunna utnyttjas, måste befolkningen kunna alarmeras vid fara. Utredningen framhåller att det är betydelse fullt att den tidigare påbörjade moderniseringen av varnings- och alarme- ringssystemet får fortsätta.
Intet annat land i världen har enligt utredningen i detalj planlagt så förhållandevis stora utrymningar som Sverige. Nu gällande planläggning omfattar ca 3,5 miljoner människor eller närmare 45 % av befolkningen. Ett beslut om utrymning kan differentieras i flera avseenden. Det kan omfatta t. ex. att flytta bort vissa kategorier från ett innerområde, att be- redskapsutrymma detta område eller, i ett ytterlighetsfall, att samtidigt genomföra all planlagd utrymning.
Utredningen anför den uppfattningen att det nuvarande mycket omfat tande maximiprogrammet för utrymningar i huvudsak bör bibehållas. Samtidigt framhåller utredningen att man i ett aktuellt krisläge i många fall synes kunna med fördel välja mindre omfattande och kanske t. o. m. frivillig utrymning, som styrs främst genom upplysning om lägets krav och önskvärda motåtgärder.
Med hänvisning till det anförda förordar försvarsutredningen att den nuvarande utrymningsplanläggningen i huvudsak bibehålls. Konsekven serna för samhället av en omfattande utrymning bör enligt utredningens mening studeras ytterligare.
När det gäller undsättningsorganisationen finner utredningen anledning räkna med att den planerade uppbyggnaden fortsätts och i väsentliga delar också avslutas under de närmaste åren. Frågan om bevaknings- kårernas framtida organisationstillhörighet förutsätter utredningen bli prö vad i särskild ordning.
Inom försvarsutredningen har undersökts ett mindre resurskrävande alternativ än Cf 65. Ifrågavarande alternativ — kallat alternativet II — innebär för sjuårsperioden 1968/69—1974/75 kostnader om sammanlagt 789 milj. kr. i prisläget maj 1967. Härav avser 453 milj. kr. de första fyra åren. Av det för sjuårsperioden angivna beloppet är 411 milj. kr. grund kostnader och 378 milj. kr. uppbyggnadskostnader och förnyelsekostnader. Beloppen får till den del de avser den senare delen av sjuårsperioden ses som hypotetiska exempel. De är nämligen angivna med den förutsättningen att den nu förordade inriktningen av civilförsvaret kommer att gälla för hela sjuårsperioden. Bl. a. av de skäl som anges i det följande kan denna förutsättning komma att ändras. Den närmare fördelningen av kostna derna i alternativet II framgår av tabell 2. Alternativet innebär en anslags ram av 112—114 milj. kr. årligen eller ca 70 milj. kr. mindre än Cf 65 (inkl. medel som civilförsvarsstyrelsen har ansett böra beräknas utöver anslags ramen).
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
51
Tabell 2. Inom försvursutredningen utarbetat utkast till budgetplan för civilförsvaret
för tiden 1968/69—1974175
Milj. kr. Prisläge maj 1967
Budgetår
Ändamål
68/69 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75
Sta 68/72
Sta 68/75
Grundkostnader.................. 53
59 59 60 60
60 60 231 411
U ppbyggnadskostnader
Materiel till civilförsvarets
organisation................... 30 30 28 26 19
11
114 144
Krigsuthållighet............... — — —
—
— — — —
Ledningscentraler..............
6+5
1
4 +5
1
5 +4
1 6
7 7
7 21 +14 42+14
Befolkningsskyddsrum.... — — — 5 7 7 7 5 26 Modernisering av äldre en
skilda normalskyddsrum Skyddsrum för framskjutna
enheter och obs-platser . 3
2 2 2
3 3 3
9
18
Branddammar................... 4 4 3 3 4 4 4 14 26 Förrådslokaler................... 3 3 3 3
2 2 2 12
18
Utbyggnad av Rosersberg.
1,3
2 2 2
— — ' '---
7 7
Skyddsmasker....................
5 5 5 5 5 5 5
20
35
övrig utrustning till civil
befolkningen................... 3
_
3
_
-
_._
6
6
Summa uppbyggnads- kostnader....................... 60 55 55 52 47 39 28 222 336
Förnyelsekostnader ...........
— — — —
5 13 24
— :
42
Summa kostnader 113,3
114 114
112 112 112 112
453 789
1
Betalningsmedel för ledningscentraler beslutade före budgetåret 1963/64
Tabell 3. Kostnaderna för civilförsvaret för hela perioden 1968/69
—
1971/72 enligt
det något modifierade Cf 65 och enligt försvarsutredningens alternativ II
Belopp i milj. kr. Prisläge maj 1967
Ändamål
Cf 65 (modifierat)
Alternativet II Skillnad
Grundkostnader................ ........................ 250
231
— 19
Uppbyggnadskostnader
Materiel till civilförsvarets organisation . 124
114
—
10
Krigsuthållighet.......................................
15
—
— 15
Ledningscentraler. . . ...............................
24
21
— 3
Befolkningsskyddsrum............................. Modernisering av äldre enskilda normal-
62
5
— 57
skyddsrum............................................. Skyddsrum för framskjutna enheter samt
11
'
—
11
obs-platser.............................................
13
9
— 4
Branddammar..........................................
21
14
— 7
Förrådslokaler..........................................
20
12
—
8
Utbyggnad av Rosersberg.......................
7
7
-- ••
Skyddsmasker..........................................
114
20
— 94
övrig utrustning till civilbefolkningen...
27
6
—
21
Summa uppbyggnadskostnader
438
208
— 230
Summa kostnader
6881
439
1
■ —249
1
Betalningsmedel för ledningscentraler beslutade före budgetåret 1963/64 är inte inräknade
De angivna kostnadsskillnaderna mellan Cf 65 och alternativet II har sammanställts i tabell 3.
Försvarsutredningen har funnit det angeläget att sådana resurser ställs till civilförsvarets förfogande att civilförsvarets organisatoriska uppbygg nad kan vara i huvudsak genomförd i början av 1970-talet. I fråga om skyddsrumsbyggandet räknar utredningen med att i avvaktan på residtatet av pågående utredningar medel för statsbidrag till påbörjande av nya be- folkningsskyddsrum tills vidare inte anvisas. Att civilförsvarsstyrelsens pla nering och anskaffningsverksamhet även under den nu förestående sista fasen av uppbyggnadsskedet för organisationen grundas på en av statsmakterna för flera år angiven medelsram har försvarsutredningen ansett vara na turligt. Utredningen har ansett det vara angeläget att anslagsutvecklingen under den avslutande delen av uppbyggnadsperioden blir sådan att möj lighet ges till smidig övergång till den därpå följande perioden, vilken mera kommer att kännetecknas av ett vidmakthållande och en fortlöpande an passning av verksamheten och organisationen. Totalkostnaderna bör också anpassas till en nivå som ter sig skälig med hänsyn till de resurser som tilldelas totalförsvaret i övrigt.
Med dessa utgångspunkter har utredningen funnit alt civilförsvarets fortsatta uppbyggnad bör genomföras i en takt som i huvudsak svarar mot det inom utredningen utarbetade alternativet II. Härigenom kan or- ganisationsuppbyggnaden i stort sett vara avslutad i början av 1970-talet. Det valda kostnadsalternativet innebär en ramnivå för beslutsperioden som i stort ansluter till den nivå som gäller för budgetåret 1967/68.
Anslagen till civilförsvaret bör enligt försvarsutredningen som hittills kompletteras med vissa beställnings- och statsbidragsbemyndiganden. I fråga om materielanskaffningen kommer väsentliga anskaffningar att slutföras under perioden. Utredningen räknar därför med en påtaglig minskning av bemyndigandeskulden för materiel under den period för svarsbeslutet avser. Beträffande statsbidragen till andra skyddsrum än befolkningsskyddsrum och till branddammar — i fråga om vilka utbygg naden torde komma att fortgå i ungefär samma omfattning även efter bud getåret 1971/72 — räknar utredningen i princip med ungefär oförändrad storlek på bemyndigandeskulden räknat i fasta priser. Beslutar man under perioden att återuppta skyddsrumsbyggandet i de större städernas inner- områden kan härför erfordras vissa statsbidragsbemyndiganden.
Av anförda skäl föreslår försvarsutredningen att anslagsramen för civil försvaret bestäms till 113,3, 114, 114 resp. 112 milj. kr. i fasta priser (pris läge maj 1967 ) för de närmaste fyra budgetåren.
Utredningen anför i anslutning härtill alt försvarsbeslutet inte skall anses hindra vissa överföringar mellan de ekonomiska ramarna för det militära försvaret och för civilförsvaret.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068
r>;s
Frisregleringstekniken har visal sig ändamålsenlig. Den liar medgelt alt anslagsramarna för civilförsvaret följsami har kunnat anpassas till kost naderna för produktion av civilförsvarstjänster.
Konstruktionen med eflerhandsreglering har vidare innefattat all ett budgetårs besparingar och merutgifter under förslagsanslag tillförts resp. belastat ramen för civilförsvaret samtidigt som pris- och lönekompensationen gällande detta budgetår har lagts till ramen.
Försvarsutredningen anser att den beskrivna ramkonstruktionen fyller ett klart behov och föreslår att den skall tillämpas även under den nu förestående fyraårsperioden.
Den redovisade budgetplanen bör, anför utredningen, ses som ett exem pel på hur den angivna ekonomiska ramen kan disponeras. Utredningen har för civilförsvaret, liksom i fråga om krigsmakten, inte ansett sig böra ta ställning till avvägningen i detalj mellan olika utgiftsändamål eller den turordning i vilken dessa bör tillgodoses inom den angivna ramen. Ut redningen räknar dock inte med några medel för utrustning in. in. för inter- nat utan förutsätter att åtgärder för detta ändamål i ett skärpt läge får ge nomföras såsom provisorier.
Utöver angivet rambelopp bör enligt försvarsutredningen för nästa budgetår anvisas medel som utgör pris- och lönekompensation för budget året 1966/67 med ca 10 milj. kr. Vidare bör för nästa budgetår anvisas ca 2 milj. kr. motsvarande vad som inte har utnyttjats av de för budgetåret 1966/67 anvisade förslagsanslagen. Sammanlagt skulle alltså anslagen till civilförsvaret för nästa budgetår gå upp till ca 125 milj. kr. I detta belopp innefattas inte kostnaderna för statliga myndigheters andelar i civilför svarets skyddsrum.
Försvarsutredningen förutsätter att erforderligt underlag för ett ställ ningstagande till civilförsvarets utgifter under första delen av 1970-talet tas fram i god tid före utgången av perioden 1968/69—1971/72. Utred ningen framhåller i delta sammanhang följande.
b örsvarsutredningen förutsätter att arbetet med eu närmare utform ning av möjliga aggressionsfall fortsätts genom försvarsdepartementets för sorg med syfte att skapa en gemensam bakgrund för långsiktsplaneringen inom totalförsvarets olika grenar.
Det är angeläget att civilförsvarets möjligheter att verka studeras mot bakgrund av olika aggressionsfall. Härvid förutsätts att civilförsvaret på lång sikt inriktas så att rimlig effekt erhålls i alla för oss aktuella aggres sionsfall.
Utredningen understryker också angelägenheten av att alternativa lös ningar utarbetas rörande såväl medelsramar som civilförsvarets inriktning och struktur. Ett alternativ bör avse ett förslag som syftar till att endast vidmakthålla organisation och materiel inom ramen för en oförändrad ambitionsnivå.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Yttrandena
Överbefälhavaren
Försvar sutredningen har redovisat de viktigaste faktorerna som inverkar
på vår framtida säkerhet. Den har dock enligt överbefälhavaren inte dragit
realistiska slutsatser av den säkerhetspolitiska bild som har tecknats. I allt
väsentligt torde det militärpolitiska läget bestå oförändrat under den fram
tid som nu kan överblickas. Den höjning av stridskrafternas kvalitet som
har pågått i vår omvärld torde komma att fortsätta i minst samma takt
som hittills. Dessa förhållanden talar för att betydligt större medelsresurser
än Vad utredningen föreslår borde avdelas för vårt försvar, så att dess effekt
kan vidmakthållas i takt med utvecklingen i vår omvärld. Eftersom de
statsfinansiella synpunkterna måste ha varit avgörande för utredningens
förslag borde detta entydigt ha framhållits av utredningen.
Målsättningen för krigsmakten bör enligt överbefälhavaren vara så preci
serad att den verkligen ger underlag för en bedömning av målet för våra
försvarsansträngningar. Alltför allmänt hållna uttalanden skapar inte någon
grund för vare sig medborgarnas engagemang eller omvärldens tilltro. En mer
preciserad målsättning har större möjligheter att uppfylla dessa syften. Den
av utredningen föreslagna uttunningen i formuleringen verkar i motsatt
riktning. Utredningens förslag till sänkt försvarseffekt bör komma till ut
tryck i målsättningen. Överbefälhavaren tillstyrker det föreslagna nya
stycket i målsättningen om krigsmaktens medverkan i Förenta Nationernas
aktioner.
Den ambitionsnivå som utredningen föreslår beträffande det militära för
svaret korresponderar inte med den medelstilldelning som föreslås för fvra-
årsperioden. Beräkningar som bär utförts av försvarsstaben visar, att de
verkliga kostnaderna ligger ca 500 milj. kr. högre än den föreslagna kost
nadsramen.
Överbefälhavaren delar inte utredningens uppfattning att värnkraften
kan upprätthållas i det kortsiktiga perspektivet och tillfredsställande hand
lingsfrihet skapas på lång sikt. Som närmare har utretts i samband med
ÖB-svaret 67 och som har redovisats för utredningen leder de sänkta ansla
gen till att försvarseffekten kommer att gå ned. För att kunna bibehålla
effekten skulle behövas väsentliga tillskott redan under beslutsperioden och
eu högre planeringsinriktning för tiden därefter.
Om den antydda ambitionen i kvantitativt hänseende skall bibehållas
under längre tid krävs det avsevärt höjda anslagsramar efter beslulsperioden.
Om dessutom även kvaliteten skall kunna bibehållas på relativt sett oföränd
rad nivå behövs ytterligare höjning av ramen redan under fyraårsperioden.
Nu gällande grunder för planering, innefattande långsiktplaner, full kom
pensation för pris- och lönestegringar, tillägg för teknisk utveckling och
ordningen med anslagsramar och frihet att utnyttja disponibla reservations
medel har fungerat tillfredsställande och bör utnyttjas även i framtiden.
55
Det samlade .studie- och kunskapsunderlag som har tagits fram inom krigs makten utgör en tillfredsställande grund för de ställningstaganden som överbefälhavaren har gjort. Utredningen har inte redovisat något underlag som ger anledning till ändring av tidigare militära bedömningar och ställ ningstaganden.
Det fordras eu realistisk balans mellan ställda uppgifter och tilldelade ekonomiska resurser. Om utredningens förslag blir statsmakternas beslut uppkommer betydande negativa konsekvenser för försvarseffekten intill mitten av 1970-talcl. Det är nödvändigt med eu precisering av de upp gifter som krigsmakten främst skall kunna lösa med dess resurser under denna tidsperiod. Det åligger överbefälhavaren att inrikta de årliga anslags framställningarna därefter och att föreslå lämpligaste medelsfördelning inom den anvisade ramen.
Överbefälhavaren anser att försvarsutredningens metod att fördela medel på vissa objekt och funktioner istället för på försvarsgrenar och gemen samma ändamål bör tillämpas i framtiden.
Civilförsvarsstyrelsen
Styrelsen ansluter sig till försvarsutredningens bedömning av de aggres- sionsfall som bör ligga till grund för civilförsvarets utformning och till ut talandet att en del av de beslut om försvaret som nu är aktuella att fatta får konsekvenser långt in i framtiden. De beslut som fattas idag bör skapa den handlingsfrihet som morgondagens statsledning kan komma att behöva. För civilförsvaret krävs en alternativ långsiktsplanering för de tre kompo nenterna skydd, utrymning och undsättning. Det redovisade utkastet till målsättning för civilförsvaret behöver bearbetas grundligt.
Av verksamhetsgrenarna kommer skyddet att vara den mest betydelse fulla i de aggressionsfall som kan komma att vara dimensionerande för civil försvaret. Det är en allvarlig lucka i civilförsvarets beredskap att erforderliga skyddsrum saknas i de 14 största städernas innerområden.
I fråga om skyddsmasker anser styrelsen att mycket talar för att de kemiska stridsmedlen redan har fått en hög aktualitet i skuggan av den terrorbalans som har skapats av kärnvapen. Styrelsen bedömer att det är mycket svårt att i en framtid vid behov i tid fatta beslut om anskaffning av skyddsmasker för civilbefolkningen. Det tar nämligen, även efter be tydande förberedelser, ca två år att producera det behövliga antalet skydds masker. Styrelsen hemställer att de ekonomiska möjligheterna till anskaff ning prövas ytterligare.
Departementschefen
För att ge ökad stadga åt försvarsplaneringen och möjliggöra en mål medveten uppbyggnad av det militära försvarets styrka fann 1958 års riksdag att det var nödvändigt att gå över från försvarsbeslut för ett år till beslut för flera år.
Kunyl. Maj.ls proposition nr i 10 år 1068
56
1958 års försvarsbeslut byggde på en överenskommelse mellan de fyra
stora riksdagspartierna och omfattade tre budgetår, dvs. budgetåren t. o. m.
1960/61. Beslutet innebar att anslagen på driftbudgeten till det militära
försvaret fastställdes för budgetåret 1958/59 och att summan av dessa
anslag utgjorde ett basbelopp som skulle dels ökas med 2,5 % varje år
för att kompensera den gradvisa kostnadsökning som man ansåg upp
komma genom den tekniska utvecklingen, dels hållas realekonomiskt
konstant genom att justeras med hänsyn till inträffade pris- och löneföränd
ringar.
1961 års försvarsbeslut grundades på förslag av 1960 års försvars-
kommitté och omfattade två budgetår, dvs. budgetåren t. o. m. 1962/63.
Beslutet följde de principer som hade antagits av 1958 års riksdag men
dessa tillämpades nu inte bara på driftbudgeten utan även på kapital
budgeten.
1963 års försvarsbeslut grundades på förslag av 1962 års försvarskom-
mitté och följde de två tidigare försvarsbeslutens huvudprinciper. Beslutet
blev fyraårigt och omfattade budgetåren t. o. m. 1966/67.
För innevarande budgetår har 1967 års riksdag i avvaktan på förslag'
från 1965 års försvarsutredning beslutat en utgiftsram för det militära
försvaret som i fasta priser i stort sett motsvarar utgiftsnivån under bud
getåret 1966/67.
Grunden för det moderna civilförsvaret lades genom beslut av 1956 och
1959 års riksdagar. År 1956 antogs riktlinjer för utrymningsplanläggningen
och det fortsatta byggandet av skyddsrum. År 1959 bestämdes huvuddragen
av civilförsvarets organisation för förebyggande och skadeavhjälpande verk
samhet samt vidare utbildningsverksamhetens omfattning och civilför-
svarsstyrelsens organisation. Som ett allmänt mål angavs att den nya orga
nisationen personellt och materiellt skulle byggas upp under en tioårs
period. År 1960 antogs en ny civilförsvarslag (SFS 1960: 74).
Anslagen till civilförsvaret för budgetåren 1961/62 och 1962/63 bestämdes
på grundval av förslag från 1960 års försvarskommitté.
1963 års riksdag bestämde anslagsramar för den fortsatta uppbyggnaden
av civilförsvaret under budgetåren 1963/64 och 1966/67. Beslutet grundades
på förslag av 1962 års försvarskommitté. År 1965 antogs regler för pris
reglering av civilförsvarsramen.
För innevarande budgetår har 1967 års riksdag i avvaktan på förslag
från försvarsutredningen bestämt att verksamheten inom civilförsvaret
skall bedrivas efter oförändrade riktlinjer och inom en i fast penning
värde oförändrad anslagsram.
Vid redovisning av sina säkerhetspolitiska överväganden anför försvars
utredningen inledningsvis att de grundläggande besluten om försvarets
utformning och omfattning bör baseras på bedömningar av utvecklingen
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Knrigl. Mnj.ts proposition nr 110 år 1068
57
pa lång sikt. Besluten bör vara tillämpliga oavsett om avspänning eller till tagande motsättningar för stunden präglar den utrikespolitiska situationen. 1 särskilda avsnitt om de rika och de fattiga länderna, den militärtekniska utvecklingen, stormaktspolitiken, Förenta Nationerna som fredsfaktor, Sveriges och dess grannländers strategiska betydelse, det nordiska området, terrorbalans och krigsanledningar samt olika aggressionsfall som grund för totalförsvarets utformning analyserar utredningen de krafter som styr den internationella miljöns utveckling och hur denna utveckling kan länkas påverka förutsättningarna för vår säkerhetspolitik. Vidare behand las en presumtiv angripares överväganden inför ett anfall.
Efter en redovisning av olika typer av aggressionsfall konstaterar utred ningen att de olika delarna av vårt totalförsvar, för att detta skall nå en effekt som på bästa möjliga sätt motsvarar målsättning och resurser, måste vara uppbyggda inom helheten på ett balanserat och för olika aggressioner så avpassat sätt att i princip alla länkar är lika starka. Eftersom de hot eller de aggressioner som vi kan möta inte är entydigt definierbara ens i nu läget och den framtida utvecklingen i såväl politiskt som militärtekniskt avseende är mycket osäker finns enligt utredningen inte någon enkel värderingsgrund enligt vilken totalförsvaret eller dess delar kan värderas inom givna ekonomiska ramar.
Försvarsutredningen framhåller vår säkerhetspolitiks beroende av in ternationella förhållanden och anser att vår grundsyn måste baseras på det förhållandet att Sverige är en liten nation med begränsade resurser och att vår säkerhet kan äventyras i första hand genom stormakters hand lande.
Utredningen sammanfattar sin syn på inriktningen av svensk säker hetspolitik på följande sätt.
Våra egna säkerhetspolitiska mål bör vara att i alla lägen och i former vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra grän ser efter våra egna värderingar bevara och utveckla vårt samhälle i poli tiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig ut veckling.
Vi är beslutna att vägra ge efter för påtryckningar och hot från främmande makt, att bevara vår alliansfrihet samt att värna vår neutralitet mot kränk ningar från varje främmande makt såväl i fredstid som under pågående krig eller som förspel till mot oss riktade krigsföretag,
att värna vår frihet och självständighet mot varje militärt angrepp utifrån,
att jämsides med det militära motståndet skydda civilbefolkningen mot krigets verkningar samt
att även under svårast länkbara yttre förhållanden vidmakthålla vår demokratiska samhällsordning och vårt folks samhörighetskänsla.
I sin säkerhetspolitiska bedömning kommer utredningen till slutsatsen,
58
att man inte kan utesluta möjligheten av krig i Europa och att där kan
förekomma sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en
maktpolitik som innebär hot om krig. Även om Nordeuropa synes ha
en sådan strategisk betydelse att det dras in om det blir en konflikt i
Europa mellan stormakterna, behöver detta förhållande enligt utredningens
mening inte med nödvändighet gälla Sverige. Denna bedömning anges som
grundvalen för den svenska neutralitetspolitiken. Utredningen framhåller
att denna politik blir trovärdig och realistisk först när den byggs upp
och genomförs med stabil politisk inriktning och får stöd av ett för upp
giften väl avpassat och sammansatt totalförsvar som ger vårt land en
betydande motståndskraft inför tänkbara påfrestningar och aggressioner.
Försvarsutredningen bedömer att vårt lands möjligheter att stå utanför
krig och allvarligare konflikter även i framtiden bäst främjas genom ett
fasthållande vid den alliansfria politiken inriktad på att möjliggöra neutra
litet i ett framtida krig.
I anslutning till detta föreslås att målsättningen för krigsmakten skall
uttryckas på delvis annat sätt än f. n. Utredningen finner att det inte ligger
i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnvapen. Om utveck
lingen på lång sikt skulle leda till att kärnvapen blir ett normalt inslag i
små nationers stridskrafter kan frågan om svenska kärnladdningar komma
i ett annat läge.
En ekonomisk utgångspunkt är enligt utredningen att den förutsedda
samhällsekonomiska utvecklingen motiverar en restriktiv ekonomisk poli
tik under de närmast kommande åren. Utvecklingen kräver också en fort
satt återhållsamhet i fråga om de samlade offentliga anspråken på våra
reala resurser. Det knappa resursutrymmet bör enligt utredningen leda till
att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheten att förbättra avvägningarna
såväl inom totalförsvaret som inom krigsmakten.
I fråga om prisreglering av försvarsutgifterna utgår utredningen från
att denna för budgetåret 1968/69 kommer att ske på samma sätt som under
budgetåret 1967!68, dvs. med viss produktiviletsreduktion avseende direkta
löner inom verksamheten för det militära försvaret. Frågan om prisreg
leringens utformning för tid därefter anser utredningen böra övervägas
ytterligare och förutsätter att Kungl. Maj: t kommer att förelägga 1969
års riksdag förslag i frågan.
Utredningen finner inte att gjorda erfarenheter föranleder någon ändring
av principerna för vilka utgifter som bör läggas utanför ramen för det
militära försvaret.
Beträffande den fortsatta utvecklingen av vårt militära försvar samman
fattar utredningen sin mening på följande sätt.
Vårt försvar skall även framgent vara fredsbevarande och ge stöd åt vår
alliansfria utrikespolitik som syftar till neutralitet i krig,
den allmänna värnpliktens princip bibehålls,
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
59
hela landet skall kunna försvaras; särskild uppmärksamhet ägnas de
strategiskt viktiga områdena i norra och södra Sverige samt Gotland,
vårt försvar skall möjliggöra segt och uthålligt motstånd om vi angrips,
vårt försvar inriktas på att ett eventuellt krig mot vårt land förs utan
insats av kärnvapen; planeringen skall dock vara sådan alt eu begränsad
insats av kärnvapen inte allvarligt minskar möjligheterna till fortsatt
försvar,
försvaret skall ha sådan struktur att det inte kan tolkas som ett hot mot
någon annan stat,
försvaret skall vara så organiserat och sammansatt afl delar därav med
kort varsel kan medverka i FN :s fredsbevarande aktioner.
Försvarsutredningen anser all övervägande skäl alltjämt talar för att
försvarsbeslut bör vara fleråriga. Den kommer fram till att beslut om de
ekonomiska ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret bör avse
de närmaste fyra budgetåren.
För att kunna bedöma vad som är nödvändiga utgifter för det mili
tära försvaret under den närmaste fyraårsperioden har utredningen
beräknat utgifter dels för att infria redan gjorda åtaganden (s. k. basut
gifter), dels för kompletteringar som behövs för att ge en tillfredsställande
balans i organisationen och skapa handlingsfrihet på lång sikt.
De redan gjorda åtagandena har ansetts innefatta utbildning av värn
pliktiga i den utsträckning som beslöts av 1966 års riksdag, bibehållande av
anställd personal men restriktivitet med nyanställningar, underhåll av
befintliga materiel- och fastighetstillgångar, fullföljande av beställningar
som har gjorts före den 1 juli 1968, bibehållande av nuvarande beredskap
och förbättring av inbrottsskyddet vid militära förråd. Dessutom har hit
förts sådana nybeställningar som behövs för att fullfölja tidigare beslutade
åtgärder. Anskaffning av 100 flygplan 37 (Viggen) räknas hit.
Det på detta sätt beräknade medelsbehovet för det militära försvaret
för fyraårsperioden 1968/69—1971/72 utgör 4 689, 4 639, 4 372 resp. 4 042
milj. kr. eller sammanlagt 17 742 milj. kr. i prisläge maj 1967.
Med de angivna basutgifterna behöver inte göras några allmänna av
skedanden av personal, men en minskning av organisationen påbörjas på
grund av att personalinnehållet krymper och att det sker en fortlöpande
rationalisering som medför att t. ex. underhållstjänsten effektiviseras. Viss
föråldrad materiel utgår dessutom och ersätts inte helt. För flygvapnets
del läggs ned tre flygflottiljer och centrala verkstaden i Västerås som flyg
verkstad. Dessa åtgärder hade varit nödvändiga att vidta även vid förhål
landevis höga utgiftsramar.
För att nå optimal avvägning av försvarseffckt på kort sikt och behövlig
handlingsfrihet på lång sikt bedömer utredningen att utöver basutgifterna
behövs medel för i första hand följande kompletteringar under fyraårs
perioden.
Ktmgl. Maj.ts proposition nr 110 ur 1908
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Milj. kr.
Fortsatt utveckling av flygplan 37 i spaningsversion................... .................. ...........
30
Utveckling av luftförsvarssystem (robot eller jaktflygplan)................ ......................
70
Beställning av flygplan 37 (Viggen) i spaningsversion och eventuellt ytterligare at
tackflygplan 37 (utöver nu beställda 100). Modernisering av attackrobot.............
370
Komplettering av flygvapnets stridslednings-, bas- och sambandssystem, ammuni
tion för flygvapnet samt reservdelar och utbytesenheter........................................
200
Ammunition för arméns behov................................................................................ \
130
Ersättning för förslitna standardfordon, motorcyklar och traktorer m.m.................. 140
Kompletterande utrustning för pansarbrigader...................................................................
150
Kompletterande utrustning för infanteribrigader................................................................
150
Kompletterande utrustning för artilleri- och signalförband.................................... . j
100
Modernisering av arméns luftvärn................................................................................
50
Fortsatt ersättningsanskaffning av fartyg och kustartilleribatterier m.m.................. 200
Forskning och utveckling......................................................................................................
110
Övriga ändamål.......................................................................................................\\\\
70
Totalt för fyraårsperioden
1
770
Utredningen har alltså räknat fram ett utgiftsbehov för fyraårsperioden
om (17 742 + 1 770) 19 512 milj. kr. (prisläge maj 1967) och anger be
hovets beräknade tördelning på budgetår enligt följande sammanställning.
1968/69
1969/70
1970/71
1971/72
Totalt
Basutgifter.................
4 689
4 639
4 372
4 042
17 742
Kompletteringar........
93
221
538
918
1 770
Totalt
4 782
4 860
4 910
4 960
19 512
Utredningen föreslår att för de närmaste fyra budgetåren för det mili
tära försvaret bestäms en utgiftsram som motsvarar dessa behov. Pris-
regleringsmedel för budgetåret 1968/69 har inte tagits med i beräkningen.
Utgiftsramen har avvägts så att en fortsatt rationalisering drivs fram. Det
förutsätts vidare att utanför ramen tillkommer medel för kvarvarande in
vesteringar för nya I 1 och Ing 1 samt utgifter för beredskapsstyrkan för
FN-tjänst, Stockholms datamaskincentral, signalskyddsnämnden, försvarets
fabriksverk och flygtekniska försöksanstalten.
1 utgiftsramen ingår återtagning av de 242 milj. kr. som inte togs i
anspråk budgetåret 1966/67. Återtagning föreslås ske med utnyttjande av
reservationsmedel, nämligen med 62 milj. kr. budgetåret 1968/69 och 90
milj. kr. vart och ett av budgetåren 1969/70 och 1970/71. De sammanlagda
anslagen för dessa budgetår blir i motsvarande mån lägre.
Den föreslagna utgiftsramen innebär en uppräkning med i runt tal 50
milj. kr. om året efter budgetåret 1968/69.
Försvarsutredningens förslag är för fyraårsperioden sammanlagt 192
milj. kr. högre än det av överbefälhavaren utredda alternativet A 1 om
räknat i prisläge maj 1967.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 dr UttiS
(il
Försvarsutredningen liar funnit alt med den utgiftsram som föreslås värnkraften kan upprätthållas i det kortsiktiga perspektivet och till fredsställande handlingsfrihet skapas i det mer långsiktiga,
norrlandsbrigader, infanteribrigader och pansarbrigader kan vara kvar i krigsorganisationen i huvudsak i samma antal som enligt tidigare planer och med i vissa avseenden höjd kvalitet,
Viggenprojektct kan genomföras beträffande attack- och spaningsver- sionerna och handlingsfrihet skapas i luftförsvarsfrågan,
begränsningarna i organisationen under fyraårsperioden kan inskränkas till tre flygflottiljer, såvida inte rationaliseringar med bibehållen värnkraft gör ytterligare förbandsinskränkningar motiverade.
Utredningen föreslår att planeringen för liden efter budgetåret 1971/72 tills vidare sker på grundval av de långsiktiga ekonomiska förutsättningar som ges av en horisontell planeringsnivå som utgår från utgiftsramen för försvarsbeslutets sista budgetår. Alternativa förändringar beräknas från denna nivå. Vid den årliga rullningen av planeringen med ett år bör planeringens nivå och inriktning prövas.
I fråga om civilförsvaret räknar försvarsutredningen med att den uppbyggnad som pågår skali fullföljas och vara i huvudsak genom förd med de medel som föreslås t. o. in. budgetåret 1971/72.
Utredningen anser att man även för den framtid som nu kan överblickas bör räkna med skyddsrum som ett väsentligt inslag i vårt civilförsvar. Ställning tas dock inte till hur skyddet i vissa städers innerområden bör utformas. Utredningen har räknat in medel för beredskapsproduktion av skyddsmasker för den vuxna delen av befolkningen samt utveckling av prototyper till skyddsmask för barn mellan tre och tio år och av skydd för yngre barn. Detta avses ge tillräcklig handlingsberedskap för att man inom rimlig tid skall kunna anskaffa skydd åt hela befolkningen om de säker hetspolitiska förhållandena framdeles skulle motivera detta. Modernise ringen av varnings- och alarmeringssystemet anses böra fortsätta. Utred ningen förordar att den nuvarande utrymningsplanläggningen i huvudsak bibehålls. Konsekvenserna för samhället av en omfattande utrymning bör studeras ytterligare. Utbyggnaden av undsättningsorganisationen bör enligt utredningen fullföljas på grundval av 1959 års riksdagsbeslut.
Utredningen föreslår att anslagsramarna för civilförsvaret budgetåren 1968/69—1971/72 bestäms till 113,3, 114, 114 resp. 112 milj. kr. i prisläge maj 1967.
I god tid före periodens utgång bör enligt utredningen finnas underlag för ställningstagande till civilförsvarets utveckling efter 1971/72.
Betydande förbättringar av vissa av värnpliktsförmåner na har skett så sent som den 1 juli 1967 till en kostnd av ca 55 milj. kr. för år. Försvarsutredningen framhåller att det tillgängliga ekonomiska
utrymmet för ytterligare kostnadskrävande åtgärder de närmaste åren är litet. Utredningen har dock funnit det vara önskvärt med vissa ytterligare förbättringar av förmånerna och har därför beräknat utgiftsramen för fyraårsperioden så att inom den finns medel som kan tas i anspråk t. ex. för förmånsförbättringar. Några sådana medel har dock inte räknats med för budgetåret 1968/69. Utredningen föreslår att bl. a. mot denna bakgrund förmånsfrågorna prövas successivt under den förestående fyraårsperio den. Vissa ändringar av reglerna för reseersättning vid inställelse till mo- biliseringsövning föreslås dock redan fr. o. m. den 1 juli 1968.
Vid ställningstagande till försvarets framtida inriktning och omfattning måste som utgångspunkt främst tas de säkerhetspolitiska och militärpoli tiska förhållandena, våra befintliga militära resurser samt det statsfinan- siella och samhällsekonomiska läget.
Försvarsutredningen har ingående redovisat de säkerhetspolitiska över väganden som ligger till grund för förslagen. Jag delar i allt väsentligt utredningens bedömning.
Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell hand lingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.
Säkerhetspolitiken förutsätter ett samspel mellan bl. a. utrikes-, handels- och lörsvarspolitiken. Försvarspolitik i traditionell mening är således endast ett av säkerhetspolitikens medel.
Denna inriktning av säkerhetspolitiken betonar försvarets fredsbeva rande roll. Försvarets struktur och omfattning bör alltså värderas med hänsyn till dess förmåga att verka stabiliserande och krigsavhållande i olika utrikespolitiska situationer och till dess effekt vid angrepp mot vårt land.
De säkerhetspolitiska problemen kompliceras av att Sverige är en liten nation och att den internationella miljön i stor utsträckning formas av stormakterna. Sverige kan därför inte påverka denna miljö i nämnvärd grad. En anpassning till miljön blir nödvändig och de säkerhetspolitiska medlen måste utformas i enlighet med vad som bedöms vara miljöns krav.
Det mest kända uttrycket för vår säkerhetspolitik är principen om »alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig». Denna princip har ibland angetts som målet för den svenska säkerhetspolitiken men anvisar närmast de medel som landet har valt alt lita till i två skilda lägen, näm ligen i fred och då krig har brutit ut i vår omvärld. Den svenska attityden i dessa två lägen utgör ett sammanhängande helt, nämligen »den traditio nella svenska neutralitetspolitiken».
Kungi. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år lOOS
<>•!
Sveriges neutralitetspolitik förutsätter alt försvarspolitiken styrs hl. a. av de förpliktelser som vi ikläder oss genom att förklara oss neutrala i en konflikt mellan andra stater. Vid ett krig i Europa, som Sverige inte är inblandat i, föreligger skyldighet för Sverige att avvisa företag från de krig förandes sida som kränker del svenska territoriet. Eu avsiktlig kränkning från en krigförande parts sida kan avse att underlätta dennes militära ope rationer mot motståndaren. Sverige måste skapa tilltro till den deklarerade neutralitetspolitiken, till förmågan och viljan att hävda neutraliteten. För modad eller visad oförmåga att avvisa företag mot vårt territorium skulle annars kunna föranleda en krigförande part att i självförsvar söka besätta svenskt område.
Tilltron till »den väpnade neutraliteten» bygger alltså på att Sveriges försvarsåtgärder skall framstå som tillräckliga för att hävda den strikta neutraliteten. Tilltron kräver också att vår omvärld är övertygad om att Sverige i händelse av en konflikt är berett att med vapenmakt fullfölja den deklarerade politiken. Försvaret måste därtör ha en sådan styrka och sammansättning att eu presumtiv angripare inte genom att konstatera brister i svenskt försvar skall förledas att misstro landets deklarerade politik. I tilltron ligger också en förvissning om en sådan inrikespolitisk stabilitet i Sverige, att säkerhetspolitikens grunder är fasta.
Den svenska försvarspolitiken bör utgå från att det po litiska och militära läget i Europa under överskådlig tid framåt kommer att präglas av existensen av två maktblock med åtminstone delvis motsatta politiska mål.
Även i framtiden kan en maktbalans mellan stormakterna väntas råda med en betydande grad av parallellitet mellan stormakternas militära re surser. Denna balans leder till att stormakternas styrkor huvudsakligen binds mot varandra och endast begränsade styrkor kan avses mot oss.
Vid försök av endera stormaktsblocket att hävda sina mål kan konflikter uppstå och militära medel komma till användning. Om endera parten för sina behov söker disponera svenskt område medför detta nackdelar för motparten. Redan möjligheten att den ena parten överväger att angripa Sverige kan medföra att den andra ingriper i förebyggande syfte. Sveriges geografiska läge och försvarets struktur, omfattning och gruppering in. in. kan ge den ena parten större möjligheter än den andra att nå fördelar. Sveriges försvar måste vara så uppbyggt, att ett angrepp inte ter sig lön samt för någon part. Lönsamheten avser då såväl det direkta värdet av att kunna utnyttja svenskt territorium som det indirekta värdet av att vägra den andra parten samma förmån. En sådan försvarspolitik måste förut sätta att hela landet skall kunna försvaras.
En inriktning av svensk försvarspolitik i överensstämmelse med dessa principer innebär att försvarsplaneringen skall utga från sådana utrikes politiska situationer i vilka en stormakts mål och resursinsats för angrepp mot Sverige är begränsade i förhållande till hans globala säkerhetspolitiska
mål och totala resurser. Dessa situationer karaktäriseras av alt en angri pares värdering av mål och resursinsats hestäms i huvudsak av andra säkerhetspolitiska och strategiska överväganden än hänsynen till angrep pet mot Sverige. En bedömning av vilka militära resurser som Sverige be höver vid varje tidpunkt nu och i framtiden måsle utifrån sådana principer grundas bl. a. på
en politisk bedömning av rimligheten och konsekvenserna av olika situa tioner i vilka hot om eller insats av militära resurser kan förekomma mot Sverige och våra möjligheter att påverka dessa situationer,
en politisk och militär bedömning av angriparens resursbehov, val av resurser och angreppsmetod samt
en militär bedömning av vilka egna resurser som fordras för att med utsikt till framgång avhålla från olika angrepp.
Sverige kan aldrig, lika litet som andra nationer, åstadkomma en absolut try&ghet i alla tänkbara situationer hur stora resurser som än satsas på försvaret.
Den svenska försvarspolitiken grundas därför på förutsättningen att ett angrepp mot landet måste ses i ett strategiskt stormaktssammanhang där värdet av de fördelar som en stormakt vill uppnå genom att ockupera hela eller delar av landet bestäms framför allt av de nackdelar som denna stor makt åsamkar sin huvudmotståndare. Stormakterna, särskilt Förenta sta terna och Sovjetunionen, har globala politiska och strategiska intressen. Stormakternas engagemang är störst i områden som ligger nära deras eget territorium och i andra områden av stor strategisk betydelse. Ingen del av världen är dock så betydelselös att stormakterna inte bevakar utvecklingen och följer upp motpartens eventuella åtgärder.
Även om Nordeuropa skulle ha en sådan strategisk betydelse att det dras in i en konflikt i Europa mellan stormakterna behöver detta förhållande inte nödvändigtvis medföra att Sverige engageras i konflikten. Om en kon flikt skulle bryta ut i vår närhet så är de strategiskt betydelsefulla om rådena för stormakterna östersjöutloppen och norra Skandinavien så länge som nuvarande stormaktsgruppering består. Betydelsen av Gotland bör även uppmärksammas i detta sammanhang.
Den nuvarande strukturella uppbyggnaden av vårt försvar utgår från erfarenheter från andra världskriget och från de militärstrategiska doktri ner som var förhärskande på 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet.
När de grundläggande utredningarna gjordes som underlag för 1958 års försvarsbeslut var Förenta staternas officiella militärstrategiska doktrin att varje angrepp skulle mötas med massiv vedergällning. Förenta staternas stridskrafter hade en mot denna doktrin svarande uppbyggnad. Tyngd- punkten var förlagd till strategiskt flyg och andra fjärrvapen utrustade med kärnladdningar. Det bedömdes vid denna tidpunkt att Sovjetunionens militära doktrin och stridskrafter skulle utvecklas på samma sätt. Mot
Kiingl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Knngl. Maj:In proposition nr i 10 är 1968
(i5
denna bakgrund angavs följaktligen i ÖB-utredningen 1957 att flyg- och
fjärrvapenanfall med användning av atomvapen framstod som en allt far
ligare betvingelsemetod och att denna metod i vissa lägen kunde användas
mot vårt land.
Den militärstrategiska doktrinen har emellertid ändrats högst väsentligt
sedan 1950-talet, vilket även framgår av ÖB 65. Där sägs bl. a.
Utvecklingen i USA och Sovjet av nukleära vapensystem med ökande precision, utomor
dentlig förstörelseverkan och allt mindre särbarhet har lett till den s.k. terrorbalansen. De
militära styrkeförhållandena har framtvingat en viss försiktighet i de två ledande stormak
ternas utrikespolitiska uppträdande. Den massiva vedergällningens strategi har fått ge vika för
cn strategi med valmöjligheter, anpassad efter situationens krav.
Balansen mellan Förenta staternas och Sovjetunionens strategiska styr
kor har gjort ett avsiktligt igångsättande av såväl ett interkontinentalt
kärnvapenkrig som ett kärnvapenkrig i Europa allt mindre troligt. Doktri
nen om massiv vedergällning har fått vika för en doktrin med större val
möjligheter i krissituationer och konflikter på olika nivåer. Avsikten är att
skapa en maktbalans som avskräcker från angrepp på varje nivå. Konven
tionella stridskrafter har därmed fått ökad betydelse.
Centralt i denna upplrappningsdoktrin är att vid krig mellan stormak
terna söka förmå motparten till förhandling på varje nivå innan upp-
trappning sker till nästa. En eventuell upptrappning skall hållas under
sträng kontroll. Den officiella NATO-doktrinen är att kärnvapen skall
kunna sättas in om de konventionella styrkorna inte förslår för att möta
ett massivt konventionellt anfall. En rad åtgärder har emellertid vidtagits
för att förhindra att en konflikt utvecklas till ett totalt krig där båda parter
ohämmat och utan urskiljning sätter in kärnvapen mot varandra. Möjlig
heterna till förhandlingar skall ständigt hållas öppna.
Synen på utnyttjande av kärnvapen har förändrats under 1960-
lalet. Under 1950-talet fanns planer på att delegera rätten att besluta om
insats av kärnvapen till militära befälhavare på det lokala planet. Numera
söker kärnvapenmakterna målmedvetet och utan att sky kostnader säker
ställa att den högsta politiska instansen har full kontroll över kärnvapnen
och behåller ledningen av den fortsatta insatsen om ett kärnvapenkrig
bryter ut. Genom olika åtgärder framhävs klyftan mellan kärnvapen
och konventionella vapen. Härigenom har skapats en »kärnvapentröskel»,
som markerar skillnaden mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig.
En uppfattning som har fått allt starkare anslutning är att kärnvapen
främst är ett politiskt instrument och i allt mindre grad ett militärt strids
medel. Enlig denna uppfattning är en insats av kärnvapen främst en politisk
akt för att till motståndare signalera en oerhört stark beslutsamhet. Vid de
överväganden som föregår beslut om en eventuell insats av kärnvapen domi
nerar alltså den vidare politiska bedömningen av konsekvenserna helt över
militära lönsamhetskalkyler att slå ut olika mål. Denna uppfattning kan
5 — liihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 110
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
väntas bli mer förhärskande ju längre tiden går utan att kärnvapen an
vänds.
En bedömning av riskerna för en kärnvapeninsats mot Sverige, om
landet har dragits in i en militär konflikt mellan stormaktsblocken, måste
ta hänsyn till den förändrade synen när det gäller användning av kärn
vapen och därmed sammanhängande doktrinutveckling mot ett flexibelt
försvar och en kontrollerad upptrappning. Det är då svårt att finna rim
liga motiv för att en första kärnvapeninsats av någon part, som avser att
tvinga huvudmotståndaren till förhandlingar, skulle göras just mot Sverige.
Skulle däremot Sverige angripas, sedan stormakterna trots allt redan satt
in kärnvapen i stor skala, bortfaller de nu så starkt återhållande momenten
och Sverige kan utsättas för en omfattande kärnvapeninsats. Mot en sådan
aggression har vi ringa möjligheter att bjuda effektivt motstånd och sam
tidigt bevara en nationell handlingsfrihet enligt vår säkerhetspolitiska
målsättning. Vi måste därför inrikta oss på att med andra medel förebygga
och minska konsekvenserna av ett sådant anfall.
Mot denna bakgrund måste en alliansfri stats ansvar i första hand gå
ut på att inom sitt eget närområde inte företa sig något som kan rubba
maktbalansen mellan stormakterna. För vår del gäller det att särskilt
beakta de farhågor stormakterna kan ha för att svenskt område skall
kunna utnyttjas av motparten. Denna oro från stormakternas sida mot
verkas med politiska medel och genom att vidmakthålla ett tillräckligt
starkt konventionellt försvar, som skapar tilltro till vår förmåga och vilja
att trygga vårt territorium. Alliansfriheten kräver vidare att detta försvar
allt efter lägets växlingar kan kraftsamlas i olika delar av landet och i
olika riktningar.
I likhet med försvarsutredningen anser jag att en politisk avspänning
mellan stormakterna har inträtt i Europa trots att under senare tid den
militärpolitiska situationen inte har undergått några påtagliga förändringar.
Avspänningen är delvis betingad av terrorbalansen men delvis också av vissa
ekonomiska, nationella och andra utvecklingstendenser. Inga tydliga tecken
pekar heller på att motsättningarna i detta område under de närmaste
åren skall leda till allvarliga konflikter eller krig. Grunden av stabilitet
och tendensen till avspänning, som främst indikeras av supermakternas
försiktiga uppträdande mot varandra, är dock inte sådana att möjligheter
till en förhållandevis snabb negativ förändring av vår säkerhetspolitiska
situation kan uteslutas. Det är främst utvecklingen i andra delar av
världen som måste bedömas som oroande. Trots alla försiktighetsåtgärder
kvarstår risk för att någon av de tid efter annan återkommande kriserna i
världspolitiken inte skall kunna hållas under kontroll utan leda till krig
mellan stormakterna.
Enligt min mening spelar vårt land genom sin utrikespolitik och sitt
försvar en viktig roll för att viktmakthålla stabiliteten i det nordiska om-
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068
67
rådet. Ofta uttalade farhågor att misstron och motsättningarna mellan stor
makterna skulle i detta område kunna leda till offensiva framstötar från
endera parten eller starka militära styrkekoncentrationer har sålunda inte
besannats. Trots den åtstramning eller neddragning av försvarsutgifterna
som har skett under senaste tid i ett flertal västeuropeiska länder anser jag
att väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande
till omvärlden kan rubba denna bild av stabilitet och balans i Nordeuropa.
Vårt lands strategiska betydelse torde vara så relativt sett begränsad att det
inte är givet att landet måste dras in i ett storkrig i Europa. Ett isolerat
anfall mot Sverige bedöms som osannolikt såvida inte den fortsatta kapp
rustningen mellan supermakterna aktualiserar behov av framskjutna baser,
radarstationer e. d. eller ytterligt spända förhållanden råder mellan stor
makterna i Europa.
Beträffande våra befintliga militära resurser delar jag helt
försvarsutredningens uppfattning att vårt försvar i nuläget är starkt. Vår
krigsmakt har sedan slutet av 1940-talet successivt moderniserats och an
passats efter den militärtekniska utvecklingen. Sedan år 1958 har en kraftig
upprustning genomförts. Detta återspeglas bl. a. av att utgifterna för det
militära försvaret har i fasta priser ökat med .17 % mellan åren 1957 och
1967.
Vår nuvarande krigsorganisation innebär en balanserad försvarslösning
som inte lämnar några medvetna luckor i fråga om försvarsetfekt i eu
stridsmiljö där insats sker med konventionella vapen. Genom att ett nytt
värnpliktsutbildningssystem börjat införas kommer inom en snar tramtid
förbandens effekt omedelbart efter mobilisering att höjas.
Inom armé n har antalet brigader minskat med ca 10 % sedan år 1958.
Till återstående brigader har emellertid modern materiel tillförts i stor
mängd. Det förtjänar att uppmärksammas att det antal brigader som vi
organiserar och vidmakthåller är i förhållande till våra iorsvarsutgifter
och totala personaltillgångar internationellt sett betydande.
Ett antal infanteribrigader har organiserats om till norrlandsbrigader och
tilldelats materiel som ger dessa brigader avsevärt ökad framkomlighet både
sommar- och vintertid. Pansarbrigaderna har vidareutvecklats dels genom
ett ökat antal stridsvagnar i varje brigad, dels genom införande av pansrade
personaltransportfordon och pansarbandvagnar, som ger ökad rörlighet och
ökat skydd för personalen. En ny stridsvagn, stridsvagn S, har utvecklats
inom landet och beställts i ett stort antal. Den defensiva eldkraften har ökat
kraftigt genom tillkomsten av ett stort antal 9 cm pansarvärnspjäser och pan-
sarvärnsroboten Bantam. Artilleriet har tillförts helautomatiska, bandgående
15,5 cm kanonvagnar med stor skottvidd. Arméflygorganisationen med
lätta flygplan och helikoptrar har tillkommit. För skydd av fältförbandens
operationer har anskaffats luftvärnsroboten Hawk. Ett modernt eldhand
vapen, automatkarbinen, har anskaffats och ersätter främst gevär av äldre
68
Kitngl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
modell och automatgeväret. Ny sambandsmateriel har tillförts vilket med
för en avsevärt förbättrad stridsledning.
När det gäller marinen bör först erinras om att 1958 års försvars
beslut innebar, att marinstridskrafterna och i första band flottans förband
skulle minska med ea 50 %, dvs. till en betydligt mindre marin än den
som vi har i dag. Enligt beslutet skulle man successivt gå över från större
till mindre fartygstyper. 1963 års försvarsbeslut medförde en viss förskjut
ning till marinens förmån och innebar bl. a. en fortsatt anpassning till mind
re fartygstyper. Sedan år 1958 har skett en fortlöpande förnyelse av flottan.
Vissa äldre, större fartygsenheter med ringa stridsvärde har utrangerats.
Moderna, effektivare fartyg har i stället tillkommit. Sålunda har bl. a. till
förts elva ubåtar, sex torpedbåtar och nio minsvepare. Sex äldre ubåtar har
byggts om till jaktubåtar och moderniserats. De torpedbärande fartygen
bar försetts med moderna fjärrstyrda och målsökande torpeder. En heli
kopterorganisation har tillkommit med ett antal lätta och tunga helikoptrar.
Jagarna Halland och Småland har försetts med sjörobot, jagarna Visby och
Sundsvall har byggts om till fregatter och utrustats med moderna ubåts-
jaktvapen och stridsledningsresurser. Vissa av jagarna av östergötlands-
klass har utrustats med lätt luftvärnsrobot. För att färdigställa Muskö-
varvet, som i första hand utformats som ett krigsvarv, har investerats nära
300 milj. kr.
Inom kustartilleriet har ett antal äldre fasta förband utgått och ersatts
med moderna fasta batterier. Ett kustrobotförband med robot 08 har börjat
sättas upp. Kust jägarförband avsedda för strid i skärgårdsterräng har till
kommit. Kustartilleriets bestånd av fartyg och båtar har till stor del för
nyats och nya behov för de rörliga förbanden har börjat kunna tillgodoses.
Nya effektiva flygplantyper har i stort antal tillförts flygvapnet.
Flygplan 32 i jakt- och spaningsversion började levereras omkring år 1960.
Flygplan 35 har anskaffats i fyra olika typer i jaktversion och i en version
för spaningsändamål. Leverans av den senaste versionen av flygplan 35
pågår ända fram till början av år 1971. Effektiva jaktrobotar av typ Side-
winder och Falcon har anskaffats i stort antal för i första hand flygplan 35.
Som komplettering till jaktflyget har anskaffats sex divisioner av luft-
värnsroboten Bloodhound II. Parallellt med denna anskaffning av vapen
och vapenbärare har ett modernt stridsledningssystem, Stril 60, börjat
byggas ut med stridsledningscentraler, storradarstationer, särskilda låg-
spaningsstationer och ett omfattande sambandsnät för bl. a. bild- och data
överföring. Flygbassystemet har utvidgats med nya huvudbaser och reserv
baser, bl. a. vägbaser, samt försetts med omfattande utrustning för att
möjliggöra snabb betjäning av flygplan i baserna.
Stora medel har vidare investerats i utveckling av det nya atlackflyg-
plansystemet 37 med robot 04 och robot 05.
Under perioden efter 1958 års försvarsbeslut har således genomförts
såväl eu utbyggnad och komplettering av vår krigsorganisation som en
genomgripande materiell förnyelse och kvalitativ höjning av vårt försvar.
Vi har byggt upp vårt försvar till eu hög absolut nivå. Det är under den
kommande perioden inte samma behov av fortsatt utbyggnad och komplet
tering utan främst erfordras åtgärder för att i stort sett behålla vårt försvar
på nuvarande nivå.
Beträffande det statsfinansiella och samhällsekono
miska läget har 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: l)med ut
gångspunkt i tillväxtprognoserna för samhällets produktionsresurser för
sökt att ange de anspråk på dessa resurser som kan väntas från olika sek
torer. Ett s. k. medelalternativ för resursfördelningen innebär att man måste
begränsa ökningstakten i fråga om konsumtion och investeringar inom den
offentliga sektorn för att ge utrymme åt en fortsatt utbyggnad och rationali
sering inom industrin. Med beaktande bl. a. av utvecklingen sedan lång
tidsutredningens material sammanställdes finner jag liksom försvarsutred-
ningen att det är motiverat med en restriktiv ekonomisk politik under de
närmaste åren. Därmed krävs också en fortsatt återhållsamhet i fråga om
de samlade offentliga anspråken på våra reala resurser.
Mot bakgrund av det nu anförda anser jag det därför vara motiverat med
en något lägre ökningstakt i fråga om medel för det militära försvaret
under de närmaste åren. Jag erinrar om mitt uttalande i prop. 1968: 1
(bil. 6) att det står klart att försvarskostnaderna inte kan tillåtas stiga i
samma takt som hittills. Det är utan tvivel så att vi mycket noga måste
väga utgifterna för försvaret mot andra viktiga samhällsbehov lör med
borgarnas trygghet. Med hänsyn till den säkerhetspolitiska bedömningen
står det dock lika klart att vi under överskådlig tid måste vidmakthålla i
stort sett vår nuvarande värnkraft med militärt försvar och civilförsvar.
1964 års riksdag antog en deklaration om målsättning för
krigsmakten. Denna har, liksom den av 1963 års riksdag antagna
målsättningen för totalförsvaret, i huvudsak karaktären av allmänt hållen
politisk manifestation.
Målsättningen för totalförsvaret har följande lydelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 10(18
(i!)
Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevaran
de. Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det
skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets frihet och vår motståndskraft mot påtryck
ningar.
Skulle vi likväl utsättas för angrepp, är det krigsmaktens uppgift att möta detta och förhindra
att svenskt territorium besätts. Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda befolkning och egen
dom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörj
ningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska för
svarets uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda.
Sjukvård, socialvård, polisväsendet, kommunikationer och annan samhällelig verksamhet an
passas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.
Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra så, att största försvarseffekt
ernås.
70
Målsättningen för krigsmakten har följande lydelse.
Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha
sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser cch
tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda
insatserna.
Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta
kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina
syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det
fria kriget.
Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen samt i
samband därmed insatta luftlandsättningsföretag och samtidigt upprätthålla ett segt försvar mot
andra invasionsföretag. Bevakning och försvar mot mindre företag skall kunna organiseras inom
landet i dess helhet.
Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret, bör
sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet.
Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen tryggas.
Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande anfall.
Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid samt under krig
mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt.
Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende av förändringar i
det militärpolitiska läget.
Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att nå största möjliga
försvarseffekt.
Försvarsutredningen anser att det tredje stycket av målsättningen för
krigsmakten — om att krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd
invasion över havet etc. — ter sig som eu upprepning av det andra stycket,
samtidigt som det för in ett nytt moment och synsätt som avviker från den
prägel av allmängiltig politisk manifestation som i övrigt kännetecknar
denna deklaration. Jag delar denna uppfattning. Det tredje stycket har
fått en precisering som inte är lämplig med hänsyn till att den relativa
försvarseffekten kan förändras både av utvecklingen inom landet och för
hållanden som vi inte kan påverka. Samtidigt är styekets innehåll långt
ifrån tillräckligt som underlag för det operativa krigsförberedelsearbelet.
Liksom utredningen anser jag att stycket bör utgå.
Som medlem av Förenta Nationerna skall vårt land enligt FN-stadgan
vara berett att delta i fredsbevarande aktioner av olika slag. Utredningen
föreslår att målsättningen för krigsmakten ges ett nytt stycke angående
beredskap för krigsmakten att medverka i sådana aktioner. Jag anser
detta var lämpligt. Eftersom det egentligen inte är krigsmakten som
medverkar i FN:s aktioner bör emellertid ett nytt stycke ges något annan
formulering än den som utredningen har föreslagit. Vad som avses är eu
beredskap att efter beslut av statsmakterna organisera och utbilda sär
skilda styrkor för FN-tjänst. Krigsmakten skall också vara beredd att till
sådana styrkor avstå personal och sådan materiel som kan behövas utöver
den som är särskilt anskaffad för ändamålet.
Jag föreslår alltså att målsättningen för krigsmakten ändras och får
följande innehåll.
Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigs
makten skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
71
anfall mot Sverige fordrar så slora resurser och lar så lång lid alt de
fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda
insatserna.
Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten
skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk
mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall
kunna bjudas segl motstånd, om så erfordras även i form av det fria
kriget.
Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter
inom totalförsvaret, bör sältas i stånd att militärt delta i kampen för lan
dets självständighet.
Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och för
sörjningen tryggas.
Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande
anfall.
Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i freds
tid samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neu
tralt.
Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt obe
roende av förändringar i det militärpolitiska läget.
Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte
att nå största möjliga försvarseffekt.
Krigsmakten skall vara beredd att avsätta resurser för medverkan av
Sverige i Förenta Nationernas aktioner i syfte att upprätthålla eller åter
ställa internationell fred och säkerhet.
Jag delar försvarsutredningens bedömning att det f. n. inte ligger i vårt
lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnladdningar.
Värdet av fleråriga försvarsbeslut avhandlas ingående av utredningen.
Jag ansluter mig helt till slutsatsen att övervägande skäl alltjämt talar för
att man behåller en ordning med fleråriga försvarsbeslut. Liksom utred
ningen anser jag att ett flerårigt beslut bör omfatta fyra budgetår och
avse dels det militära försvaret, dels civilförsvaret. Vidare finner jag det
vara lämpligt att även för en ny beslutsperiod tillämpa de hittills använda
principerna för att avgöra i vilka fall utgifter skall beräknas inom eller utom
ramar för det militära försvaret och civilförsvaret.
Mot bakgrund av de säkerhetspolitiska, samhällsekonomiska och stats-
finansiella förhållandena samt med hänsyn till det faktum att vårt försvar
i nuläget är starkt är det även enligt min mening riktigt att beräkna de
nödvändiga utgifterna för det militära försvaret på det sätt som försvarsut-
redningen har gjort. Man bör alltså först söka ange de utgifter som är
nödvändiga på grund av gjorda åtaganden och andra bindningar. Sådana
utgifter för den närmaste fyraårsperioden kallar utredningen basutgifter.
För att undvika förväxlingar med begreppet basbelopp, som används vid
den årliga ramberäkningen och kommer att behöva användas även i fort
sättningen, kallar jag i det följande sådana utgifter för griindntgifter.
Kangl. Maj:ts proposition nr 110 år 1908
72
Grund utgifterna bör beräknas på det sätt som försvarsutred-
ningen har gjort. Detta innebär bl. a. att
värnpliktiga utbildas i huvudsak i den omfattning som beslöts av 1965
års riksdag (i avvaktan på den förnyade översynen av värnpliktsfrågan),
personal som f. n. är anställd bibehålls, det totala antalet anställda be
gränsas till ungefär nuvarande nivå och en restriktiv anställningspolitik
tillämpas,
befintliga materiel- och fastighetstillgångar underhålls,
investeringarna på kapitalbudgeten avstäms mot investeringarna under
driftbudgeten,
incident- och kuppförsvarsberedskap upprätthålls i nuvarande omfatt
ning samt att
den beslutade förbättringen av inbrottsskyddet vid vapen- och ammuni-
tionsförråden genomförs.
Inom ramen för grundutgifterna behöver inte ske några allmänna av
skedanden av personal men man påbörjar en minskning av organisationen
genom att personalinnehållet krymper eftersom det sker en fortlöpande
rationalisering genom att t. ex. underhållstjänsten effektiviseras. Viss för
åldrad materiel utgår och ersätts inte helt. För flygvapnets del läggs ned
Ire flygflottiljer (flygkårer) och centrala verkstaden i Västerås som flyg
verkstad. Dessa åtgärder hade måst vidtas även vid förhållandevis höga
utgiftsramar.
Till grundutgifter för materiel räknar jag utgifter för att betala be
ställningar som läggs ut t. o. in. innevarande budgetår enligt gällande pla
ner. Beställningarna avser både utveckling och tillverkning av materiel.
Medel bör sättas av för prisomräkning av beställningarna. Till grundut
gifter räknar jag dessutom betalningar för beställningar som görs efter
den 1 juli 1968 för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder så att dessa
blir meningsfulla. Som exempel på sådana beställningar kan anges vissa åt
gärder för att förbättra prestanda på stridsvagn S, anskaffning av reserv
delar till terrängfordon, ammunition för utbildning och bristtäckning samt
viss installation och driftsättning av materiel för insamling och bearbet
ning av data inom flygvapnets stridsledningssystem. Till sådana beställ
ningar räknar jag också ytterligare materielutveckling och försök.
De på detta sätt beräknade grundutgifterna för fyraårsperioden 1968/69
—1971/72 utgör 17 742 milj. kr. För att nå en optimal avvägning mellan
försvarseffekt på kort sikt och handlingsfrihet på lång sikt anser jag lik
som utredningen att utöver grundutgifterna måste beräknas medel för vissa
kompletteringar under fyraårsperioden.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till försvarsutredningens beräkning av
medel för kompletteringar. De beräknas för fyraårsperioden
medföra utgifter om sammanlagt 1 770 milj. kr. I beloppet ingår bl. a. 200
milj. kr. för att komplettera flygvapnets stridslednings-, bas- och sambands
system, ammunition för flygvapnet samt reservdelar och utbytesenheter.
Häri ingår vissa effektivitetshöjande åtgärder utöver dem som har beräknats
Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är t HUS
73
inom ramen för grundutgifterna. Vidare ingår sammanlagt 270 milj. kr.
för alt ersätta förslitna fordon inom armén och anskaffa ammunition till
denna. Inom ramen för detta belopp beräknar jag inte bara anskaffning av
ammunition och ersättning av bilar av olika slag samt av bussar, motor
cyklar, cyklar och traktorer utan även ersättning av t. ex. personlig skvdds-
materiel, pulkor och sambandsmateriel.
För kompletterande utrustning för infanteri- och pansarbrigader samt ar
tilleri- och signalförband bör beräknas sammanlagt ca 400 milj. kr. Häri
ingår bl. a. anskaffning av pansarbandvagnar och andra fordon, artilleri-
pjäser, pansarvärnsrobotar, maskeringsmateriel, sambandsmateriel, ammu
nition av olika slag samt renoveringar och moderniseringar av främst luft-
värnsmateriel. För anskaffning av bl. a. torpedbåtar och tunga kustartilleri-
batterier samt lätta helikoptrar med speciell marin utrustning beräknar
jag ca 200 milj. kr. För forskning och utveckling, utöver vad som ingår i
grundutgifterna, bör beräknas 110 milj. kr. Materielutvecklingen och det
tekniska kunnandet bör därmed kunna hållas på en tillfredsställande nivå.
För en eventuell ytterligare förbättring av värnpliktsförmånerna och för
att påbörja åtgärder för att öka den strategiska rörligheten bör som utred
ningen har föreslagit tas upp 70 milj. kr.
Självfallet måste fördelningen av medel mellan grundutgifter och utgifter
för kompletteringar samt mellan olika slag av kompletteringar kunna
påverkas av pågående eller kommande utredningar och av planerings
arbetet i fortsättningen.
Liksom försvarsutredningen anser jag att reglerna för reseersättning
vid inställelse till mobiliseringsövning bör ändras. Jag avser att återkomma
till Kungl. Maj :t med förslag i ämnet.
Jag föreslår alltså, att för fyraårsperioden 1968/69—1971/72 beräknas
en ekonomisk ram för det militära försvaret som i pris
läget maj 1967 uppgår till 19 512 milj. kr. Utöver denna ram bör beräknas
medel för kvarvarande investeringar för nja I 1 och Ing 1 samt för be-
redskapsstyrkan för FN-tjänst, Stockholms datamaskincentral, signal-
skyddsledning för totalförsvaret, försvarets fabriksverk och flygtekniska
försöksanstalten.
Systemet med utgiftsram, som tillämpas under innevarande budgetår och
som jag räknar med skall tillämpas även i framtiden, innebär att reserva
tionsmedel under anslag på driftbudgeten och outnyttjade belopp under an
slag på kapitalbudgeten endast får utnyttjas i den mån utgiftsramen över
stiger anslagsramen. I den ekonomiska ram som har räknats fram av för
svarsutredningen ingår återtagning av de 242 milj. kr. som på grund av
konjunkturanpassningen inte disponerades budgetåret 1966/67.
Riktpunkt för konjunkturanpassningen var att 350 milj. kr. skulle inne
hållas. Av flera skäl blev den faktiska minskningen av medelsförbruk
ningen endast 242 milj. kr. och återtagningen avser det belopp som faktiskt
innehölls.
74
För återtagningen bör, som utredningen bär föreslagit, få tas i anspråk
reservationsmedel och outnyttjade belopp. Återtagning bör ske med 62
milj. kr. budgetåret 1968/69 och 90 milj. kr. vart och ett av budgetåren
1969/70 och 1970/71. Eftersom återtagningen ingår i den ekonomiska ramen
skall de sammanlagda anslagen (anslagsramen) för dessa budgetår vara i
motsvarande mån lägre.
Den ekonomiska ramen för vart och ett av budgetåren 1968/69—1971/72
bör i princip även vara utgiftsram för dessa budgetår. Jag räknar således
med att det inte skall ske någon förbrukning av anslagsbehållningar under
perioden utöver nyssnämnda 242 milj. kr. Kungl. Maj :t bör dock liksom
hittills få anpassa utgiftsramen för visst budgetår med hänsyn till ändrade
utrikespolitiska eller konjunkturpolitiska förutsättningar. Om en sådan
anpassning även skall påverka den ekonomiska ramen torde få prövas med
hänsyn till omständigheterna vid tillfället i fråga.
Svårigheter kan uppstå att få utgifterna för visst budgetår att helt överens
stämma med utgiftsramen för detta budgetår. Bl. a. osäkerhet beträffande
exakta leveranstidpunkter medverkar till detta. Sådana avvikelser mellan
avsedda och faktiska utgifter rör begränsade belopp. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att ange under vilka förutsättningar betalningsförskjut-
ningar, i storleksordningen något tiotal milj. kr., skall påverka utgifts
ramen för nästkommande budgetår.
Vid prisreglering av försvarsutgifterna för innevarande budgetår
tas hänsyn till produktivitetsförbättringen på så sätt att alla lönestegringar
för försvarsanställda reduceras med 2,5 procentenheter innan de uttrycks i
prisregleringstal. Liksom försvarsutredningen anser jag inte påkallat med
någon ändring i detta avseende för nästa budgetår. Frågan om utformningen
av prisregleringen för tiden därefter kommer att övervägas inom departe
mentet. Jag avser att lämna förslag i ämnet som kan föreläggas 1969 års
riksdag.
Med en ekonomisk ram som har beräknats på det sätt som har föreslagits
i det föregående kan vår nuvarande stora värnkraft vidmakthållas under
fyraårsperioden samtidigt som tillfredsställande handlingsfrihet skapas för
framtiden. Under fyraårsperioden kan sålunda ca 8 400 milj. kr. användas
för materielinvesteringar och anläggningsarbeten. Detta belopp är av sam
ma storleksordning som under fyraårsperioden efter 1963 års försvarsbeslut.
Vårt försvars styrka under den närmaste framtiden är huvudsakligen
ett resultat av beslut om åtgärder och materielanskaffningar, som har fat
tats under eu lång följd av år. Eftersom några avbeställningar av mate
riel inte är aktuella får vi under perioden de materieltillskott in. in. som
har planerats och kan därmed uppnå den eftersträvade försvarskraften.
I ramen har också inrymts medel, i stort sett i den omfattning som myn
digheterna räknat med, för utveckling av nya vapen och vapensystem. Detta
Kungl. Maj.ts proposition nr ilo ur 19G8
K
ii
n f/l. Maj: Is proposition nr 110 år litHH
är en nödvändig förutsättning för att vi skall få handlingsfrihet när det
gäller den framtida försvarsstrukturen.
Under perioden kommer studier inom cd flertal områden att behöva
genomföras för att vi skall få underlag för att bestämma försvarets struk
tur och omfattning på längre sikt. Genom s. k. miljöstudier kan ett bättre
underlag än i dag erhållas för urval och beskrivning av angreppsfall som
Sverige skall kunna möta med krigsmakten som primärt medel. En luft-
försvarsutredning har redan börjat sitt arbete. Resultatet av denna blir
avgörande för ställningstagande till bl. a. modernisering av arméns luft
värn, utveckling av luftförsvarsrobotsystem och anskaffning av jaktflyg
plan. När det gäller försvaret mot kustinvasion är det nödvändigt att bl. a.
mer ingående granska behovet av andra vapensystem i jämförelse med yt
terligare anskaffning av attackflygplan 37. Behovet av ubåtsjaktkapacitet
måste också studeras ingående. Även värnpliktssystemet kommer att ses
över.
Att vi under fyraårsperioden strävar efter att vidmakthålla vår värn
kraft innebär i och för sig inte att alla förband och enheter som ingår i
dagens krigsorganisation skall bibehållas till samma antal eller att all ma
teriel som faller för åldersstreck skall bytas mot ny materiel av samma
slag. Vid ersättningsanskaffning av materiel prioriteras ofta högre kvalitet
på bekostnad av antalet enheter. I konsekvens härmed är det därför helt
naturligt att antalet enheter går ned.
En annan faktor som kan påverka antalet förband eller andra enheter
är förekomsten av äldre komponenter med ringa stridsvärde, som i förhål
lande till effekten drar höga underhållskostnader eller för vilka åtgår myc
ket personal. Sådana förband och enheter bör vid en optimal avvägning av
resursinsatserna kunna utgå utan att ersättas.
I detta sammanhang kan sägas följande om möjlig utveckling av krigs
organisationen i stort under fyraårsperioden med de medel som ställts till
förfogande.
Inom a r in é n utgör brigaderna stommen i krigsorganisationen. Hu
vuddelen är infanteribrigader med en organisation som är avpassad för
strid i den dominerande svenska terrängtypen — småbruten terräng. Dess
utom finns ett antal norrlandsbrigader som avses för strid i vägfattig terräng
och pansarbrigader för strid främst i öppen terräng. Brigaderna bör kunna
behållas till samma antal som beslöts år 1963.
Infanteribrigaderna har getts en god taktisk rörlighet och
framkomlighet i terräng genom alt ett stort antal hjultraktorer ingår i or
ganisationen sedan slutet av 1950-talet. Särskilda tilläggsförband med band
vagnar har kunnat organiseras så att ett antal skyttebataljoner vid behov
i stort kan ges samma terrängframkomlighet som bataljoner i norrlands-
brigad. Vid strid i öppen terräng är det möjligt att förstärka vissa brigader
med tunga stridsvagnsförband. Infanteribrigadens förmåga att bekämpa
75
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068
stridsvagnar har förstärkts främst genom att ett betydande antal granat
gevär har anskaffats. Nya kulsprutor har tillkommit. Ny bromateriel hål
ler på att införas varigenom brigadens möjligheter att gå över vattendrag
förbättras.
Den medelstilldelning som är avsedd för den kommande fyraårsperioden
medger att pansarvärnseldkraften förstärks ytterligare genom fortsatt till
försel av 9 cm pansarvärnskanoner. Även lednings- och sambandsorganisa-
tionen kan ges erforderlig modernisering. Vidare förbättras luftvärnet i
några infanteribrigader genom införande av luftvärnsroboten Redeve.
De förstärkningar av infanteribrigadernas utrustning som avses, kom
mer att innebära en ökning av brigadernas stridsvärde under fyraårs
perioden.
Norrlandsbriga derna har organiserats under senare år. Fram
komligheten i vägfattig terräng och under vinterförhållanden är hög genom
att ett stort antal bandvagnar ingår. Brigaderna har större eldkraft än in
fanteribrigaderna. Eldkraften ökar ytterligare genom att alla brigader till
förs luftvärnsrobot Redeye. Brigaderna bedöms i allt väsentligt fylla kraven
på rörlighet och eldkraft nu och under den kommande fyraårsperioden.
Pansar brigad er nas modernisering har påbörjats. Av våra nu
varande huvudstridsvagnar bär en del getts bättre beväpning. Nya strids-
fordon (stridsvagn S och pansarbandvagn 302) tillförs under de närmaste
åren hälften av pansarbrigaderna. Härigenom nås en betydande ökning
av eldkraft, rörlighet och skydd i dessa brigader. Särskilt framträdande
är härvid den ökade rörligheten genom att dessa fordon kan »simma». Me
del har beräknats för anskaffning ay bl. a. pansarbandvagn 302 i erforder
lig utsträckning även till övriga brigader. Genom att planeringen under se
nare år varit inriktad på att dessa brigader skulle utgå i början av 1970-
talet, kommer de till en början att ha lägre terrängrörlighet än som av
ses för pansarbrigad. Lednings- och sambandsorganisationen har förstärkts.
Med planerad medelstilldelning kan denna nya organisation till väsentlig
del införas i alla pansarbrigader.
Vid samtliga brigader kan automatkarbin införas i planerad omfattning.
En viss förstärkning av luftvärnet erhålls genom att luftvärnsroboten
Redeye tillkommer. Ersättning av äldre radiostationer kan i huvudsak
fullföljas.
Den materiella kvaliteten på våra brigader och övriga fältförband är
god i dag och kommer under fyraårsperioden att förbättras ytterligare.
Samtidigt får vi en effektivare utbildning genom det nya värnpliktsutbild-
ningssystemet som tillämpas i grundutbildningen för första gången un
der utbildningsåret 1967/68. Den nya grundutbildningen och de oftare
återkommande krigsförbandsövningarna kommer efter hand att ge krigs-
förbanden en bättre personell kvalitet och högre krigsduglighet omedelbart
efter mobilisering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 ur HMS
77
Marinen tillförs ytterligare ubåtar av modern typ. EU särskilt min-
och ubåtsdepåfartvg anskaffas. Ytterligare lätta helikoptrar kan tillföras.
Till flottan anskaffas vidare bl. a. sjörobotar, torpeder och minor. Ett antal
äldre fartyg med låg stridseffekt lämnar organisationen. Beställning av nya
torpedbåtar av förbättrad Spicatyp läggs ut. Kustartilleriet förses med
ytterligare ett antal nya 7,5 cm kustartilleribatterier. Rörliga spärrförband
tillkommer. Leverans av kustrobotar pågår. Anskaffning av fasta lunga kust
artilleribatterier kan påbörjas under perioden.
Inom flygvapnet utvecklas attackflyget genom anskaffning av flyg
plan 37 i attackversion och attackrobot 05. Kapaciteten för lätt attack ökar
genom ytterligare leveranser av flygplan Sk 60, som i fredstid används som
skolflygplan.
Alla spaningsdivisioner bibehålls. Utveckling av flygplan 37 i spanings-
version kan genomföras och seriebeställning läggas ut.
Antalet jaktdivisioner minskar under fyraårsperioden. Samtidigt sker
dock en väsentlig kvalitativ förstärkning av luftförsvaret genom att den
senaste versionen av flygplan 35 (Draken — F) levereras och betydande
delar av det nya stridsledningssystemet, stril 60, tas i bruk. Bassystemel
kompletteras ytterligare med nya krigsflygfält och reservvägbaser samt
bättre basutrustning.
Jag anser att försvarsutredningen på ett realistiskt sätt har löst den svåra
uppgiften att i en — jämfört med tidigare gällande planeringsnivå — mins
kad ekonomisk ram tillgodose de väsentliga behoven av militära resurser.
Härutöver vill jag nämna något om allmänna riktlinjer för den lång
siktiga utformningen av krigsmakten.
De från strategisk synpunkt mest utsatta områdena kan för överblickbar
tid bedömas förbli norra och södra Sverige, varjämte Gotland bör upp
märksammas. Detta innebär att ett starkt motstånd samtidigt skall kunna
bjudas i norra och södra Sverige. Försvarsuppgifter över ytan skall där
utöver kunna lösas inom övriga delar av landet.
Vid försvar såväl mot invasion över landgräns som mot kustinvasion
ställs krav på stridskrafter som har god motståndskraft vid överraskande
och våldsamt inledda angrepp och förmåga att hejda en angripare. Dess
utom fordras tillgång på operativt rörliga stridskrafter med förmåga att
slå en angripare som försöker att tränga in och få fäste i vårt land.
För ett framgångsrikt försvar bör eftersträvas en lämplig avvägning mel
lan operativt rörliga stridskrafter och sådana som grupperas i permanent
utbyggda ställningar. Områden av primärt intresse för en angripare, bl. a.
gränsövergångar, förbindelseleder, viktiga hamnar och andra urlastnings-
områden, bör ges ett permanent utbyggt försvar med god motståndskraft
mot bekämpning. Dessa försvarssystem bör sålunda inom viktiga områden
ges sådan styrka och sammansättning, att angriparen tvingas att antingen
göra en tids- och resurskrävande bekämpning eller välja en annan för
78
honom mindre gynnsam anfallsriktning. I båda fallen skapas gynnsam
mare betingelser för våra operativt rörliga stridskrafter att slå angriparen.
Ett väl utbyggt permanent försvar kan f. ö. i viss utsträckning minska be
hovet av kvalificerade anfallsförband hos försvararen.
Det är nödvändigt med en fortsatt långsiktig och kontinuerlig planering
av det militära försvaret. Karaktären såväl i det militära utbildningssyste
met som i en stor del av materielanskaffningen förutsätter riktlinjer för
det långsiktiga handlandet. Samtidigt är det angeläget alt undvika alltför
starka bindningar för att få handlingsfrihet för val mellan å ena sidan
ett vidmakthållande av existerande struktur och omfattning av försvaret
på kort sikt och å andra sidan resurser för framtida utformning av för
svaret. Handlingsfrihet i det långsiktiga perspektivet krävs på grund av
osäkerheten i politisk, strategisk, teknisk och ekonomisk utveckling.
Inför ett beslut om försvarsutgifternas storlek och fördelning under eu
bestämd period kommer handlingsfriheten dock alltid att vara begränsad
på grund av tidigare gjorda åtaganden, men åtgärder måste vidtas för att
öka denna.
Planeringsramen för tiden efter ett flerårigt försvarsbeslut bör väljas
genom att väga önskad handlingsfrihet och anpassningsförmåga mot kost
naderna för denna.
Som utgångspunkt för planeringen bör gälla att försvarsutgifterna efter
utgången av beslutsperioden skall ligga på samma nivå som under det sista
budgetåret i perioden. Alternativa planer bör utgå från denna horisontella
nivå. Planeringens nivå och inriktning måste prövas vid den årliga rull
ningen av planerna.
Lika litet som planeringsnivåer enligt tidigare principer har inneburit
någon utfästelse för den framtida utgiftsnivån innebär den här föreslagna
horisontella grundplaneringsnivån någon fastlåsning som förutsäger för
svarets definitiva struktur och omfattning för framtiden, eftersom det
efterföljande försvarsbeslutets innebörd inte kan förutsättas. Dessutom
får statsmakterna fortlöpande, även under ett gällande flerårigt försvars
beslut, ta ställning till större frågor med följdverkningar i det långsiktiga
perspektivet.
Genom att inte göra några drastiska förändringar av vår nuvarande krigs
organisation, genom att avsätta tillräckliga resurser för materielutveck
ling och genom att under fyraårsperioden inrikta planeringen på nämnt sätt
får vi eu handlingsfrihet att efter fyraårsperioden anpassa vårt militära
försvar till sådana ändrade förhållanden som ter sig rimliga.
Kungl. Maj :t har i november 1967 uppdragit åt överbefälhavaren att be
driva studier rörande beskrivning och urval av angreppsfall som bör ligga
till grund för krigsmaktens framtida utformning. Vidare förbereds infö
rande av perspektivplanering för krigsmaktens utveckling på längre sikt.
Denna planering syftar till att formulera och analysera alternativa utform--
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj:ls proposition nr 110 år 100S
7‘)
ningår av krigsmakten i stort och alternativa möjligheter att lösa olika typer av försvarsuppgifter. I perspektivplanen, som avses sträcka sig 15 år framåt i tiden, bör alternativ till krigsmaktens långsiktiga utveckling redovisas.
Verksamheten inom de närmaste fem åren avses regleras med hjälp av programplaner. I dessa redovisas krigsmaktens uppgifter uppdelade på ett antal ändamålsinriktade program. Programplanerna som i princip varje år förskjuts ett år framåt bör utgöra underlag för beslut om medelsdispo sition på olika nivåer. Planerna skall vara utformade så att del klart fram går hur olika beslut påverkar framtida handlingsmöjligheter.
Som underlag lör viktigare beslut avseende förändringar i organisation eller utrustning o. d. bör upprättas särskilda systemplaner. Med »system» avses inte enbart vapensystem utan varje grupp av aktiviteter för vilka ett bestämt mål kan anges. Systemplanerna skall klarlägga vilka praktiska handlingsmöjligheter som finns och konsekvenserna av olika val. System planerna avses täcka systemens totala beräknade livslängd. Systemplanerna kan i viss mån ses som en vidareutveckling av det system med tvåstegsför- farande vid materielanskaffning som tillämpas sedan år 1966.
En av överbefälhavaren gjord perspektivplan bör kunna utgöra underlag för förslag till nytt försvarsbeslut för tiden efter budgetåret 1971/72.
Verksamheten under de närmaste fem åren bör så snart som möjligt regleras med hjälp av programplaner. Såvitt nu kan bedömas bör detta kunna ske fr. o. m. budgetåret 1970/71. Fr. o. in. samma budgetår bör också arbetet med systemplaner kunna påbörjas. Detta skulle innebära att vissa erfarenheter av programbudgetsystem kan föreligga inför ett försvarsbeslut 1972. I avbidan på en omläggning till programbudget bör verksamheten regleras med hjälp av materielplaner av hittills tillämpad typ och det f. n. använda tvåstegsförfarandet.
Grundläggande för civilförsvarets nuvarande utformning har va rit principbesluten från åren 1956 och 1959. Vid dessa tillfällen prövade riksdagen såväl riktlinjerna för skyddsrumsbyggande! och utrymningspla- neringen som omfattningen av civilförsvarets uppgifter och organisation. Som ett allmänt mål angavs att den nya organisationen personellt och ma teriellt skulle byggas upp under en tioårsperiod. De härefter följande för svarsbesluten åren 1961 och 1963 anslöt sig till denna allmänna inriktning av civilförsvarets uppbyggnad. Anslagen till verksamheten har ökats succes sivt från 50 milj. kr. för budgetåret 1961/62 till resp. 90, 94, 97 och 97 milj. kr. (i fast prisläge) för budgetåren 1963/64—1966/67. Sistnämnda belopp utgör i prisläge maj 1967 113,3 milj. kr. För att underlätta upp byggnaden tillämpas beställningsbemyndiganden på samma sätt som inom det militära försvaret. För budgetåret 1967/68 har till civilförsvaret anvi sats 121,3 milj. kr. Beinyndigandeskulden utgör vid utgången av innevarande budgetår sammanlagt 59,3 milj. kr.
80
Den hittillsvarande utvecklingen av civilförsvaret inom de fastställda
kostnadsramarna har gjort det möjligt att bygga upp den åsyftade organi
sationen till betydande del och att ge planeringen behövlig fasthet. Förut
sättningarna för civilförsvaret att fullgöra de primära uppgifterna att
skydda och rädda liv och egendom från verkningarna av modern krig
föring har därmed blivit större. Avsevärda ansträngningar har gjorts för
att söka klarlägga dessa förutsättningar närmare. Intresset har härvid
koncentrerats på civilförsvarets möjligheter att verka vid olika insatser
av stridsmedel, medan de militärpolitiska förutsättningarna i stort har
lämnats utanför diskussionen. Som grund för civilförsvarets utformning
har legat en allmän uppfattning om att aggressionsfallen innebär insats
av en stor mängd kärnladdningar. Laddningarna har tänkts riktade an
tingen mot militära mål eller i terrorsyfte mot större städer. De civilför
svarsåtgärder som utvecklats häremot har ansetts tillräckliga också för
andra mindre krävande aggressionsfall. Det bör dock framhållas att inte
alla åtgärder har utformats med full hänsyn till kärnvapenverkningar.
BI. a. innebär civilförsvarslagens bestämmelser om normalskyddsrummens
utförande, att de främst skall skydda mot massinsats av konventionella
vapen.
Civilförsvarets vidare utveckling måste ha till bakgrund samma uppfatt
ning om aggressionsfall som skall gälla för totalförsvaret i dess helhet.
Jag biträder därför försvarsutredningens uttalande om nödvändigheten äv
en sådan anpassning och behov av att nyansera beskrivningen av de lägen
då civilförsvaret skall verka. Det är angeläget att civilförsvarets verkans-
möjligheter studeras mot bakgrund av olika aggressionsfall.
I diskussionen om olika aggressionsfall som grund för totalförsvarets ut
formning har försvarsutredningen också uppehållit sig vid möjligheten äv
en avsiktlig terror med konventionella stridsmedel och kärnvapen. I och
för sig råder det inte någon tvekan om att skadeverkningar på liv och egen
dom av förödande omfattning inte kan förhindras, om dylika terroranfall
sätts in ohämmat mot befolkningen. Försvarsutredningen har med skäl ifrå
gasatt om terroranfall i sådan omfattning verkligen kan tjäna något ratio
nellt syfte för angriparen. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att
även om våra civilförsvarsresurser aldrig kan utformas för att möta en om
fattande terrorinsats, bör dock eu sådan planläggning ske att alla resurser
kan utnyttjas för att i så stor utsträckning som möjligt rädda människoliv
ocli lindra skadorna.
Liksom för det militära försvaret kan det vara angeläget att söka när
mare precisera en målsättning för civilförsvaret. Frågan har diskuterats
inom försvarsutredningen av den expertgrupp som studerat den funktions-
mässiga och ekonomiska avvägningen mellan olika delar av totalförsvaret.
Försvarsutredningen har funnit det angeläget att en sådan målsättning ut
formas. Frågan är emellertid ännu inte så beredd att förslag kan läggas
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
81
fram i detta sammanhang. Civilförsvaret bör på samma sätt som det mili tära försvaret ytterligare studeras för att utröna dess verkansmöjlighetcr i olika aggressionsfall. Dessa studier bör samordnas mot bakgrund av en gemensam syn på vår säkerhetspolitik och betydelsen av ett förberett skydd för befolkningen i sådant sammanhang.
Närmast är det angeläget att fortsätta den påbörjade uppbyggnaden av civilförsvaret. Jag kan också ansluta mig till vad utredningen anför om inriktningen av civilförsvarets verksamhet i stort och om avvägningen av dess olika verksamhetsgrenar under fyraårsperioden. Försvarsutredningens undersökningar har visat att de redan beslutade åtgärderna är i allt väsent ligt riktiga, även om fortsatta överväganden kan ge anledning till vissa för ändringar. Bl. a. är det inte helt klarlagt vilken omfattning och form skydds- rumsbyggandet bör ha i framtiden. I denna och andra frågor bör förslag läggas fram senare, när de redan inledda undersökningarna inom försvars departementet har gett resultat.
I likhet med försvarsutredningen anser jag att den fortsatta planeringen och anskaffningsverksamheten för civilförsvaret under den nu förestående sista fasen av uppbyggnadsskedet bör grundas på en för flera år angiven medelsram. Denna bör ansluta till anslagsramen för budgetåret 1967/68, som i prisläge maj 1967 utgör 113,3 milj. kr. En ram av denna storlek anser jag vara en rimlig avvägning med hänsyn till såväl civilförsvarets behov och möjligheter att vidareutvecklas under den kommande perioden som den kostnadsutveckling som hittills har kännetecknat civilförsvaret.
Beträffande utgifterna för civilförsvaret för de närmast därpå följande tre budgetåren har försvarsutredningen föreslagit att anslagsramen bestäms till 114, 114 resp. 112 milj. kr. årligen i fasta priser (prisläge maj 1967). Jag biträder förslaget.
Ramen bör som hittills anpassas till pris- och löneutvecklingen. Kom pensation bör likaså lämnas för prisreglering under löpande budgetår, och besparingar resp. merutgifter på förslagsanslag tillföras eller belasta an slagsramen för ett senare år.
Med de anslagsramar som jag föreslår kan den planerade organisatoriska uppbyggnaden av civilförsvaret i stort sett avslutas under perioden 1968/69 —1971/72. Vidare kan ledningscentraler och skydd för undsättningsenheter byggas ut så att organisationen får avsedd effekt. Skyddet för civilförsvars organisation och befolkning mot kemiska stridsmedel förbättras och förut sättningar skapas för en ändamålsenlig förvaring av anskaffad materiel.
Anslagen bör som hittills kompletteras med vissa beställnings- och stats- bidragsbemyndiganden. I fråga om materiel kommer väsentliga anskaff ningar att kunna slutföras under den angivna fyraårsperioden. Det finns därför anledning att räkna med en påtaglig minskning av bemyndigande- skulden för materiel. Till en början räknar jag dock med att den ökar på grund av bemyndiganden för begränsad anskaffning av skyddsmasker. 6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 110
Kungl. Maj:Is proposition nr 110 år 1968
Bemyndigandeskulden för bidrag till skyddsrum och branddammar kan förutses bli i stort sett oförändrad under perioden i fråga.
Utöver ramarna för krigsmakten och civilförsvaret bör liksom f. n. räk nas medel för vissa totalförsvarsändamål under fjärde huvudtiteln.
Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för det militära försvarets och civilförsvarets verksamhet under budgetåren 1968/69—* 1971/72 m. m. som jag har angett i det föregående.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Knngl. Maj:Is proposition nr 110 år 1968
83
Vissa frågor
Sedan Kungl. Maj :t överlämnat vissa skrivelser rörande beredskapsbe-
manning av den svenska handelsflottan, sjöfolkets värnpliktsutbildning
m. m. samt om territoriell boinbröjningsorganisation in. in. till 1965 års
försvarsutredning att tas i beaktande vid fullgörande av utredningsuppdra
get har utredningen med skrivelser i februari 1968 redovisat resultaten av
sina överväganden.
Värnplikteutbildningen för yrkessjömän m. m.
Nuvarande förhållanden m. m.
Värnpliktiga yrkessjömän genomgår enligt den år 1966 antagna ordningen
för de värnpliktigas utbildning (prop. 1966: 106, 2 LU 48, rskr 271) militär
grundutbildning i huvudsak i likhet med övriga värnpliktiga men fullgör, så
länge de tjänstgör i handelsflottan, normalt inte repetitionsutbildning.
Vid ett par tillfällen omkring år 1960 har kommittén för sjöfartens bered
skapsfrågor och 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov
lagt fram olika förslag om att avsätta särskild värnpliktsutbildningstid och
särskilda utbildningsresurser för en speciell, för yrkessjömän avsedd ut
bildning.
Inom ramen för den av 1960 års värnpliktsutredning år 1965 föreslagna och
av statsmakterna senare godtagna ordningen för de värnpliktigas utbildning
angav värnpliktsutredningen i sitt betänkande en möjlighet att, utan änd
ring av eljest gällande grundutbildningstider för värnpliktiga, ge vissa yrkes
sjömän en tämligen begränsad speciell utbildning som tog sikte på handels
flottans behov. Värnpliktsutredningen lämnade inte något förslag om sådan
utbildning utan redovisade, under hänvisning till det pågående arbetet inom
för svar sutredningen, denna utbildning såsom en möjlighet inom det nya
utbildningssystemets ram. Merkostnaderna angavs vara tämligen små. Vid
anmälan av frågan om de värnpliktigas utbildning anförde jag att ställ
ning till frågan om den föreslagna förhållandevis begränsade fartygsskydds-
utbildningen borde — med hänsyn till uppkommande merkostnader — tas
först i samband med att försvarsutredningens kommande förslag prövades.
Jag avvisade i anslutning härtill den av några remissinstanser framförda
tanken på att ge handelsflottans personal en undantagsställning när det
gällde tjänstgöringsskyldighetens omfattning. Jag tillstyrkte däremot värn-
pliktsutredningens förslag att värnpliktiga, som tjänstgjorde i handels
flottan, härunder normalt skulle likställas med uppskovsvärnpliktiga och
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
därmed i regel inte inkallas till repetionsutbildning. Vad jag förordade i
denna fråga godtogs av riksdagen (rskr 1966: 271).
Enligt 104 § inskrivningsförordningen den 27 april 1956 (nr 188) i dess
lydelse enligt kungörelse den 3 juni 1966 (nr 433) kan anstånd beviljas
värnpliktig som är inmönstrad på handelsfartyg för utrikes sjöfart och
därför inte utan väsentlig olägenhet kan inställa sig så länge resan varar.
Anstånd med att påbörja grundutbildning får inte utan synnerliga skäl
beviljas för längre tid än till det år den värnpliktige fyller 24 år.
1965 års försvarsutredning
Försvarsutredningen finner för sin del, med de ekonomiska ramar som
utredningen föreslår, att det inte är en lämplig avvägning att — såsom ti
digare föreslagits — avdela särskilda resurser för speciell utbildning av
värnpliktiga för handelsflottans behov. Särskild utbildning av mera om
fattande slag, sådan som föreslagits tidigare, bör därför inte koinma i fråga.
Detta skulle inte behöva utesluta att en mera begränsad särskild utbildning
anordnades ungefär på det sätt värnpliktsutredningen angett som en möj
lighet. Enligt försvarsutredningen synes det emellertid som om större upp
märksamhet än tidigare måste ägnas önskemålet att, med tanke på den
svenska handelsflottans verksamhet i krig, öka tillgången på svenskt sjö
folk i handelsflottan. Denna uppgift kan från totalförsvarets synpunkt ses
som den för handelsflottan viktigaste beredskapsåtgärden. Från dessa ut
gångspunkter ifrågasätter försvarsutredningen om inte frågan om sjöfolkets
värnpliktsutbildning i fred bör prövas på nytt främst i syfte att medverka till
en från beredskapssynpunkt önskvärd ökad rekrytering av svenskt sjöfolk
till handelsflottan.
Försvarsutredningen avstyrker sålunda att inom krigsmaktens ram av
delas resurser för sådan särskild värnpliktsutbildning som uteslutande tar
sikte på handelsflottans behov i krig. Utredningen föreslår i stället att värn-
pliktsutbildningen i fred för yrkessjömännen i någon form ytterligare be
gränsas utöver vad som f. n. är fallet. Utredningen anser sig inte böra ta
ställning till hur en sådan begränsning skall genomföras.
Yttrande
Överbefälhavaren framhåller i yttrande över förslaget att det är ange
läget att en långsiktig lösning av frågan om yrkessjömännens värnplikts
utbildning kan nås. överbefälhavaren delar uppfattningen att det är ange
läget att öka inslaget av svenska medborgare i handelsflottan.
De yrkessjömän som varaktigt är anställda ombord i utrikes sjöfart
kan i händelse av krig vara svårgripbara vid mobilisering och det kan där
för finnas skäl att, som sker med utlandssvenskar, betrakta vissa yrkessjö
män som speciella fall i värnpliktshänseende. Detta synes enligt överbefälha
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
85
varen kunna ske inom ramen för gällande värnpliktslag.
Enligt överbefälhavarens mening får dock åtgärden att vidga anstånds-
möjligheterna för vissa yrkessjömän inte bli av prejudicerande betydelse för
andra yrkesgrupper med viktiga uppgifter inom totalförsvaret.
Departementschefen
Försvarsutredningen har behandlat frågan om den svenska handelsflottans
beredskap från två olika utgångspunkter.
Utredningen bär först övervägt huruvida inom ramen för det nu gällande
värnpliktsutbildningssystemet bör anordnas en för yrkessjömän avsedd
fartygsskyddsutbildning. Under hänvisning till de ekonomiska ramar för
det svenska försvaret som utredningen i annat sammanhang föreslagit fin
ner utredningen det inte vara en lämplig avvägning att avdela särskild ut
bildningstid och särskilda utbildningsresurser för utbildning av värnpliktiga
för den svenska handelsflottans behov.
För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning på denna
punkt.
Utredningen har vidare — sett från totalförsvarets synpunkt — övervägt
önskemålet om att öka tillgången på svenskt sjöfolk i handelsflottan. Ut
redningen finner ansträngningar i denna riktning vara den för svenska han
delsflottan viktigaste beredskapsåtgärden och föreslår att yrkessjömännens
värnpliktsutbildning i fred ytterligare begränsas utöver vad som f. n. är
fallet. Jag ansluter mig till utredningens förslag.
Jag föreslår under hänvisning till det anförda att värnpliktsutbildningen
i fred i större omfattning än nu är fallet begränsas för yrkessjömän som
uppfyller vissa krav i fråga om seglationstid m. m. Anstånd bör sålunda
alltid beviljas sjömanshusinskriven värnpliktig som är anställd ombord på
svenskt handelsfartyg i utrikes sjöfart. Som utrikes sjöfart bör bedömas
sådan fjärr- eller när far t som avses i förordningen den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt. Anstånd med att påbörja grundutbildning bör be
viljas för ett år i taget. Vid beviljande av fortsatt anstånd bör krävas att
den anståndssökande fortfarande är anställd ombord på svenskt handels
fartyg i utrikes sjöfart och att han har haft sådan anställning under minst
halva den föregående anståndsperioden. Värnpliktiga som har upphört
att vara yrkessjömän före uppnådda 28 års ålder bör fullgöra dem åliggande
värnpliktstjänstgöring på sådant sätt att deras yrkeskunskaper tas till
vara i största möjliga utsträckning. De bör i första hand tilldelas flottan. Om
här avsedd värnpliktig inte har påbörjat grundutbildning före det år då han
uppnår 28 års ålder bör han inte vidare kallas in till grundutbildning eller
repetitionsutbildning. Jag ämnar i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :t
de ändringar i inskrivningsförordningen som behövs för att tillämpa den
föreslagna vidgade anståndsgivningen. Det nya systemet bör införas med
86
början den 1 oktober 1968. Värnpliktig som påbörjar grundutbildning före
den 1 oktober 1968 bör inte omfattas av det föreslagna systemet.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t
föreslår riksdagen att godkänna de grunder för anstånd
med värnpliktsutbildning för yrkessjömän, m. in. som jag
har föreslagit i det föregående.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Projektilröjning inom totalförsvaret
I den proposition med förslag till ny organisation för civilförsvaret som
förelädes riksdagen 1959 (prop. 114) uttalade föredragande departements
chefen att ansvaret för bombröjningen i landet borde helt åvila krigs
makten. Civilförsvaret ansågs böra, när så är möjligt, biträda vid avspärr
ning och bevakning. Förslaget antogs av riksdagen.
Överbefälhavaren utfärdade i januari 1960 direktiv för bombröjnings-
verksamheten. Enligt dessa skulle behovet av omedelbart tillgänglig röj-
ningspersonal vid militära anläggningar och i anslutning till arméns ope
rationer tillgodoses genom försvarsgrenschefernas försorg. För röjning inom
övriga områden skulle en territoriell organisation skapas och ingå i arméns
krigsorganisation.
överbefälhavaren lämnade i april 1963 förslag till en territoriell bombröj-
ningsorganisation. Denna skulle i krig omfatta för hela landet ca 700 man.
Engångskostnaderna för organisationen beräknades till 8,2 milj. kr. och års
kostnaderna till 300 000 kr. En förutsättning för att den angivna organisa
tionen skulle komma till stånd inom krigsmakten var enligt överbefälha
varen att kostnaderna beräknades utöver kostnadsramen för det militära
försvaret.
Civilförsvarsstyrelsen framförde till Kungl. Maj :t i oktober 1963 betänk
ligheter inför det förhållandet att totalförsvaret saknar resurser för bomb
röjning och hemställde, att sådana åtgärder vidtogs att den avsedda bomb-
röj ningsorganisationen inom krigsmakten snarast kom till stånd.
I ÖB 65 tog överbefälhavaren ånyo upp frågan om en territoriell bomb-
röj ningsorganisation genom att medel härför räknades in i överbefälhava-
varens eget förslag till kostnadsram och inrymdes i arméns delram med
9 milj. kr. i engångskostnader och 400 000 kr. i årskostnader.
1965 års försvarsutrcdning
Behovet av organisation för projektilröjning bör enligt utredningen be
dömas mot bakgrund av att projektilröjning i viss utsträckning alltid måste
kunna bedrivas inom krigsmakten, särskilt vid militära anläggningar och i
anslutning till arméns operationsområden. Den tekniska sakkunskapen för
rent militär projektilröjning bör enligt utredningens mening kunna utnyttjas
även för annan projektilröjning.
87
Riksdagen har tidigare beslutat att projektilröjning i princip skall åvila
krigsmakten medan civilförsvaret skall biträda vid avspärrning och be
vakning. Försvarsutredningen finner inte anledning att föreslå någon änd
ring i dessa principer men anser att, vid tillämpningen av dem, civilför
svaret bör ges ansvar för rekognosering av icke exploderade projektiler
inom sådana områden som berörs av civilförsvarets verksamhet.
Försvarsutredningen har inte funnit tillräckliga motiv för att det — vid
sidan av den rent militära röjningsorganisationen — upprättas en sär
skild territoriell röjningsorganisation. I stället bör enligt försvarsutred-
ningens mening överbefälhavaren åläggas att med någon utökning av de
resurser som avses för projektilröjning vid militära anläggningar och i
anslutning till stridskrafternas verksamhetsområden svara även för övrig
proj ektilröj ning.
Departementschefen
Jag finner det vara ändamålsenligt att civilförsvaret har ansvaret för
rapportering, avspärrning och bevakning av icke exploderade projektiler
samt för att befolkningen varnas.
Det är enligt min mening inte rationellt att upprätta en särskild orga
nisation för projektilröjning utöver de resurser för ändamålet som dispo
neras av krigsmakten. Jag biträder alltså försvarsutredningens mening
även i denna del.
överbefälhavaren bör ges i uppdrag att föreslå åtgärder för att krigs
maktens resurser för projektilröjning skall kunna utnyttjas även inom
totalförsvaret i övrigt. Kostnaderna för sådana åtgärder bör beräknas
inom ramen för det militära försvaret. Jag avser att återkomma till Kungl.
Maj:t med förslag i ämnet.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t beslutar att delge riksdagen vad jag har
anfört.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1008
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Ramberäkning m. m. för budgetåret 1968/69
I enlighet med de principer som jag har angett i det föregående beräknar
jag utgiftsramen för det militära försvaret för nästa
budgetår till 5 201 945 000 kr. enligt följande.
Grundutgifter och utgifter för kompletteringar
(prisläge maj 1967).............................................................................. 4 782 000 000
Tillkommer:
Delkostnad för försvarets rationaliseringsinstitut
(jfr prop. 1968: 35; överföring från sjunde huvud
titeln) .............................................................................
Merkostnader efter överföring av de centrala flyg
verkstäderna till försvarets fabriksverk (jfr prop.
1968: 109 s. 16)............................................................
ökade förmåner vid skador i militärtjänst................
Ändrat ansvar för signalskyddet inom totalförsvaret
(jfr prop. 1968: 109 s. 148)........................................
2 800 000
19 000 000
3 150 000
3 000 000
+
27 950 000
Avgår:
Överföring av flygförvaltningens verkstadsskola i
Västerås till det allmänna skolväsendet (jfr prop.
1968: 109 s. 21; överföring till åttonde huvud
titeln) ............................................................................. 1 200 000
Minskning av anslagsramen m.h.t. att i grundutgif
terna ingår reservationsmedelsförbrukning............
62 000 000
—
63 200 000
Basbelopp 1968/69 (prisläge maj 1967)....................................... 4 746 750 000
Tillkommer:
Civilförsvarets andel av statens allmänna fastighets-
fond................................................................................
Delkostnad för Stockholms datamaskincentral.......
Beräknade pris- och lönestegringar på driftbudgeten
maj 1967 — medelkostnadsläge 1968/69................
Priskompensation på kapitalbudgeten för budget
året 1966/67..................................................................
Anslagsram.......................................................................
Reservationsmedelsförbrukning ................................. .
Utgiftsram (beräknat utfall den 30 juni 1969). . . .
3 145 000
5 450 000
355 000 000
29 600 000
+ 393 195 000
................... 5 139 945 000
................... + 62 000 000
5 201 945 000
89
Utöver rambeloppet bör beräknas anslag om sammanlagt 52 400 000 kr.
för följande militära ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1068
Beredskapsstyrka för FN-tjänst........................................................... 6 900 000
Flyttning av I 1 och Ing 1..................................................................... 38 000 000
Projektilröjning på Järvafältet............................................................. 400 000
Delkostnad för fortifikationsförvaltningens förvaltningsbyggnad .
5 600 000
Markförvärv vid Rosenholm................................................................. 1 500 000
52 400 000
För militära ändamål föreslår jag alltså sammanlagt (5 201 945 000 +
52 400 000) 5 254 345 000 kr. Eftersom 62 milj. kr. av grundutgifterna för
det militära försvaret avser förbrukning av reservationsmedel utgör de sam
manlagda anslagen för militära ändamål 5 192 345 000 kr.
Anslagsramen för civilförsvaret beräknar jag för nästa
budgetår till 125 500 000 kr. enligt följande.
Basbelopp 1968/69 (prisläge maj 1967)............................................ 113 300 000
Tillkommer:
Kompensation för prisförändringar 1966/67.............. 9 800 000
Nettobesparing på förslagsanslag 1966/67................. 2 400 000
-f- 12 200 000
Anslagsram........................................................................................... 125 500 000
Utöver rambeloppet bör beräknas anslag om sammanlagt 3 198 000 kr.
för följande totalförsvarsändamål.
Signalskyddsmateriel för civila myndigheter.............
Vissa teleanordningar.....................................................
Kostnader för anskaffande av identitetsbrickor m.m
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar...........
Vissa skyddsrumsanläggningar.....................................
3 198 000
600 000
310 000
190 000
473 000
1 625 000
Till nämnda belopp kommer anslag till flygtekniska försöksanstalten
av 11,8 (+1,5) milj. kr. och till försvarets fabriksverk av 59,1 (+ 26,2)
milj. kr.
För ändamål inom försvarsdepartementets verksamhetsområde före
slås alltså anslag av totalt (5 192 345 000 + 125 500 000 + 3 198 000
+ 11 800 000 + 59 100 000) 5 391 943 000 kr. Härav faller 5 206 103 000
(+ 172 283 000) kr. på driftbudgeten och 185 840 000 (+45 890 000) kr.
på kapitalbudgeten.
I anslagsberäkningarna för det militära försvaret ingår att hittills out
nyttjade belopp i kapitalbudgeten tas i anspråk med ca 150 milj. kr. Detta
medför att under anslag i driftbudgeten måste göras en reservationsme
delsökning med lika stort belopp för att det totala utfallet för det militära
försvaret skall rymmas inom den angivna utgiftsramen för nästa budgetår.
90
Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder ställs i vissa fall till
förfogande för betalning av byggnadsarbeten, materiel in. m. för krigsmak
ten. Sådana medel bör under nästa budgetår få disponeras utöver utgifts
ramen för det militära försvaret till ett sammanlagt belopp av 20 milj. kr.
Chefen för inrikesdepartementet föreslår i annat sammanhang denna
dag att beställningar av viss materiel för krigsmakten skall få läggas ut
under budgetåret 1967/68 till ett belopp av högst 60 milj. kr. För betalning
av dessa beställningar beräknas gå åt ca 20 milj. kr. under innevarande
budgetår. Utgiftsramen för budgetåret 1968/69 bör minskas med beloppet
för de sammanlagda faktiska utbetalningarna under innevarande budgetår
på grund av ifrågavarande beställningar. Åtgärden innebär att den
avsedda förbrukningen av 62 milj. kr. av reservationsmedel tidigareläggs
delvis.
Jag har i annat sammanhang föreslagit att de centrala flygverkstäderna
förs över till försvarets fabriksverk. Eftersom överföringen inte avses leda
till en merbelastning på ramen för det militära försvaret bör denna kompen
seras för de merutgifter som av redovisningsmässiga skäl uppstår inom
ramen. Som framgår av den tidigare redogörelsen för ramberäkningen har
ramuppräkningen för 1968/69 angetts till 19 milj. kr. Med hänsyn bl. a. till
att verkstaden i Västerås föreslås avvecklas som flygverkstad under budget
åren 1969/70 och 1970/71 bör ersättningen för vartdera av dessa år minskas
med 2 milj. kr. På sikt skall alltså ramuppräkningen i anledning av över
föringarna vara 15 milj. kr. i prisläge maj 1967.
överföringarna av verkstäderna bör å andra sidan inte heller leda till att
fabriksverket får en försämrad ekonomi. Med hänsyn härtill bör ramen
för det militära försvaret under en övergångstid garantera fabriksverket
mot eventuell förlust på verksamheten. Eventuellt underskott torde få täc
kas i efterhand genom anvisande av medel inom ramen. Det torde ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta om beräkningsgrunderna för ersättningen.
Jag föreslår i annat sammanhang (prop. 1968: 109 s. 166) att försvarets
fabriksverk med anledning av överföringen av de centrala flygverkstäder
na skall tillföras ytterligare 50 milj. kr. i rörelsemedel. Härav avser 20 milj.
kr. ett kapitaltillskott i form av anslag och 30 milj. kr. rörlig kredit. Mot
svarande minskning av medelsbehovet uppstår inom utgiftsramen för det mi
litära försvaret.
Efter förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1964 års riksdag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1963/64 under fjärde huvudtiteln ett re
servationsanslag av 11 milj. kr. till materiel för en svensk beredskapsstyrka
för FN-tjänst. En viss behållning på anslaget torde komma att stå kvar
till utgången av innevarande budgetår. Behållningen bör få användas för
avsett ändamål för den svenska beredskapsstyrkan även under nästa
budgetår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1008
1)1
Proiirumhudgct in. in.
I prop. 1967: 110 (s. 5) nämndes alt det sedan januari 1966 har på
gått arbete inom försvarsdepartementet i syfte att utforma riktlinjer för en
programbudget för departementets verksamhetsområde. Samtidigt redovi
sades ett första steg mot en modernare budgetering inom försvaret i form av
att budgeten för 1967/68 redovisades fördelad på vissa huvudprogram.
Arbetet med programbudget för försvarsdepartementets verksamhetsom
råde ingår som ett led i strävandena att åstadkomma den samordning av den
långsiktiga planeringsverksamheten inom försvaret som jag har nämnt tidi
gare. De olika leden i planeringscykeln — studier, planering, beslut (bud
getering) och uppföljning (resultatredovisning) — avses härvid samman
fogas enligt i huvudsak följande principer.
Vid planeringsverksamheten sammanförs krigsorganisationens enheter
i ett antal ändamålsinriktade krigsorganisatoriska huvudprogram. Som
utgångspunkt vid studier och värdering av olika försvarssammansättningar
och system används ett antal definierade angreppsfall. Sammanfattning
av alternativ för den långsiktiga utvecklingen ges i perspektivplaner, som
anger försvarets möjligheter att vid framtida tidpunkter möta skilda
angreppsfall eller hot mot vår säkerhet. Stor tonvikt kommer därvid att
läggas vid studium av alternativa försvarssammansättningar i syfte att
skapa flexibilitet för att möta ändrade hotbilder eller tekniska och eko
nomiska förutsättningar. Femåriga programplaner som syftar till att ange
resursbehov och krigsorganisationsutveckling för de skilda huvudprogram
men skall utarbetas. Som ett led mellan de krigsorganisatoriska program
men och fredsorganisationens produktion och förvaltning indelas freds-
organisationens verksamhet i prestationsområden. Den årliga budgeten
avses komma alt presenteras efter såväl de krigsorganisatoriska program
men som de fredsorganisatoriska och funktionellt avgränsade prestations-
områdena. För att belysa några av de samhällsekonomiska konsekvenserna
delas slutligen budgeten upp på olika slag av resurser —- utgiftsslag.
En övergång till programbudgetering bedöms få vittgående konsekven
ser för anslagssystemet. Det fortsatta arbetet inom försvarsdepartemen
tet syftar närmast till att vidareutveckla systemet för den långsiktiga pla
neringen och att samordna en programbudget på departementsnivå med
nya former för anslagstilldelning och redovisning. För arbetet har en
särskild ledningsgrupp (programbudgetgruppen) tillsatts inom försvarsde
partementet. Genom beslut den 16 februari 1968 anmodades överbefälhava
ren, försvarsgrenscheferna, försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, för
svarets forskningsanstalt och civilförsvarsstyrelsen att biträda vid förbe
redelserna för övergång till programbudgetering. Som riktpunkt för tids
planeringen har angetts att berörda myndigheter skall lämna anslagsfram
ställningar för budgetåret 1970/71 i programbudgetform.
I det följande lämnas en särredovisning av 1968/69 års budget i pro-
92
Kungi. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Tabell 4. Huvudprogram fördelade efter prestations områden (milj. kr.)
Huvudprogram
Prestationsområden
Operativt
vidmakt
hållande
Grundut
bildning
Materiel
anskaff
ning
Investe
ringar i
anlägg
ningar
Forsk
ning och
utveck
ling
Summa
1. Fältförband...................
666
352
403
122
37
1 580
2. Lokalförsvarsförband...
91
13
11
_
_
115
3. Kust- och sjöförsvars-
förband...........................
317
76
201
68
23
685
4. Luftförsvarsförband....
287
50
345
14
30
726
5. Attack- och spanings-
förband...........................
104
20
159
—
245
528
6. Flygstridskrafternas
bas- och underhålls-
tjänst..............................
155
22
205
35
48
465
7. Central och högre regio-
nal ledning.....................
337
1
39
28
_
405
8. Gemensamma stödfunk-
tioner..............................
176
7
16
16
_
215
9. Allmän försvarsforsk-
ning................................
—
—
10
2
91
103
10. Civilförsvar m.m............
41
12
41
27
—
121
Summa...........................
2 174
553
1 430
312
474
4 943
Till utgifter för operativt vidmakthållande har förts alla utgifter för att på kort sikt vidmakt
hålla redan organiserade krigsförband. Beredskapsåtgärder, stabs- och förvaltningsverksamhet
har förts hit liksom repetitionsutbildning och vidareutbildning av anställd personal. Drift och
underhåll av materiel i förråd eller för repetitionsutbildning och av befästningar och anläggningar,
förbrukning av utbildningsammunition och drivmedel m.m. har också hänförts till operativt vid
makthållande. Fasta utgifter för förband betraktas som utgifter för sådan allmän fredsorganisa-
toriks verksamhet som är av vidmakthållande karaktär. Dessa utgifter betraktas i detta sam
manhang som löpande konsumtion av försvarstjänster.
Till utgifter för grundutbildning har förts investeringar i grundutbildning av värnpliktiga och
fast anställda inkl. förbrukning av ammunition och drivmedel samt underhåll av materiel i drift
m.m.
Till utgifter för materielanskaffning har förts alla investeringar i krigs- och fredsmateriel,
maskiner och apparater med en bedömd livslängd som överstiger 2 å 3 år.
Till utgifter för investeringar i anläggningar har förts alla investeringar i befästningar, bygg
nader och anläggningar för krigs- och fredsorganisationen.
Till utgifter för forskning och utveckling har förts alla investeringar i såväl allmän som objekt-
bunden forskning samt försök och utveckling av vapenprojekt m.m.
gramform. Redovisningen motsvarar ungefär den som lämnades i prop.
1967:110.
I tabell 4 redovisas budgeten för budgetåret 1968/69 uppdelad på huvud
program och prestationsområden. I tabell 5 har huvudprogram och utgifts-
slag ställts samman. Uppdelningarna är ungefärliga, eftersom nuvarande
titelförteckning och kontoplaner inte är utformade med hänsyn till program
budgetens krav. De belopp som redovisas i tabellerna skiljer sig från riks-
statsförslaget bl. a. genom att prisreglerings- och täckningsanslag inte har
fördelats samt att avskrivningar och förräntningskrav inte har inkluderats
i ersättningsanslagen till fastighetsfonderna. Utgifter för beredskapsstyrka
för FN-tjänst har inte räknats in. Under varje program redovisas den be
räknade nettoutgiften, dvs. anslagen har korrigerats för väntade föränd
ringar i reservationsmedelsbehållningen. En direkt jämförelse med motsva-
Diagram 1. Utgifternas relativa fördelning på program ochprestationsomrdden (milj. kr.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1968
93
Huvudprogram nr
Operativt vid makthållande
r
Grundutbild ning
: I" . . ,
400 ———
Materielan skaffning
20° -ii
Investeringar i anläggningar
u
—
100 ~ffiH
0
: . .1 IMHi -
200
-
Forskning och utveckling Q liiimil
lii
11
rande särredovisning i prop. 1967: 110 kan inte göras utan korrigering på grund av vissa ändringar i indelningar i program och prestationsområden. Det i prop. 1967:110 redovisade huvudprogrammet Befälsutbildning har utgått och utgifterna delats upp på program 1—6 och 8. Ett nytt program, 10. Civilförsvar in. m., har tillkommit. Löneutgifterna och vissa omkostna der för fredsorganisationens förband har i sin helhet förts över från presta- tionsområdet Grundutbildning till Operativt vidmakthållande. De har näm ligen betraktats som utgifter för sådan allmän fredsorganisatorisk verk samhet som är av vidmakthållande karaktär.
I diagram 1 visas grafiskt utgifternas fördelning på program och presta tionsområden. De totala utgifterna fördelade på prestationsområden visas grafiskt i diagram 2. En motsvarande fördelning efter utgiftsslag åskådlig görs i diagram 3.
Diagram 2. De totala utgifternas fördelning på prestationsområden (milj. kr.)
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Operativt vid
makthållande
Materielan-
skaffning
Grundutbildning
Forskning och
utveckling
Investeringar i
anläggningar
2174
Tabell 5. Huvudprogram fördelade efter utgiftsslag (milj. kr.)
Utgiftsslag
Huvudprogram
Personal
löner
Materiel
och
tjänster
Anlägg
ningar,
hyror och
byggnads
arbeten
Värnplik
tiga, civil
försvars
pliktiga
och deras
konsumtion
Summa
1. Fältförband..........
440
691
228
221
1 580
2. Lokalförsvarsför-
band......................
40
49
1
25
115
3. Kust- och sjöför-
svarsförband.........
198
338
95
54
685
4. Luftförsvarsför-
band......................
136
552
15
23
726
5. Attack- och spa-
ningsförband........
59
459
1
9
528
6. Flygstridskrafter
nas bas- och un
derhållst jänst........
65
317
74
9
465
7. Central och högre
regional ledning...
283
88
34
. _
405
8. Gemensamma
stödfunktioner....
63
93
58
1
215
9. Allmän försvars
forskning ..............
60
37
6
103
10. Civilförsvar m.m. .
16
61
35
9
121
Summa.................
1 360
2 685
547
351
4 943
Till personallöner har förts löneutbetalningar för all av krigsmakten och civilförsvaret anställd
personal inkl. lönetillägg men exkl. traktamenten och sjukvårdsförmåner. Kostnader för fram
tida pensionsförpliktelser har inte räknats in.
Till materiel och tjänster har förts inköp, hyror, reparation och underhåll av materiel och varor
samt utgifter för tjänster (exkl. hyrestjänster).
Till anläggningar, hyror och byggnadsarbeten har förts inköp och hyror av mark, byggnader och
befästningar inkl. utgifter för bränsle, vatten och elektricitet.
Till värnpliktiga och civilförsvarspliktiga samt deras konsumtion har förts kontanta värnplikts
förmåner m.m., utgifter för mathållning och permissionsmundering samt vissa reseersättningar..
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Diagram 3. De totala utgifternas fördelning på utgiftsslag (milj. kr.)
95
Materiel
och tjänster
Personal-
löner
Anläggningar,
hyror m.m.
Värnplikt!-
ga m*m«
2685
Under budgetåret 1968/69 kommer utgifterna under de olika program
men att i stort avses för följande ändamål:
1. Fältförband
omfattar arméns fältförband.
Operativt
Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal
vidmakthållande brigader kommer att kunna mobiliseras. Som en följd
av 1963 års försvarsbeslut omorganiseras en pansar-
brigad till infanteribrigad. Utöver brigaderna ingår
ledningsförband, självständiga infanteri-, pansar-, ar
tilleri- och luftvärnsbataljoner — bl. a. en luftvärns-
bataljon utrustad med robot 67 (Hawk) — arméflyg-,
fältarbets-, sambands- och underhållsförband. Krigs-
förbandsövningar kommer att bedrivas med ca 43 000
man, särskilda övningar med ca 6 000 man och mo-
biliseringsövningar med ett begränsat antal man. Ut
över fasta utgifter för fredsorganisationen tillkom
mer reparations- och iståndsättningsarbeten vid ka
serner m. m.
Grundutbildning
Materiel-
anskaffning
Utbildningskontingenten omfattar ca 36 500 man
(inkl. viss utbildning för program 2 och 7). Utbild
ningen inriktas främst på att omsätta den befintliga
krigsorganisationen samt att möjliggöra införandet i
krigsorganisationen av nylevererad materiel, bl. a.
stridsvagn 103 och pansarbandvagn 302.
Leveranserna av stridsvagn 103 och pansarbandvagn
302 fortsätter. Kompletteringsanskaffning av ett be
gränsat antal av de senare påbörjas för att möjlig
göra bibehållandet på längre sikt av det antal pan
sarbrigader som återstår sedan en omvandlats till
infanteribrigad. Materielutgifterna hänför sig vidare
till anskaffning av den nya lätta luftvärnsroboten
Redeye, 15,5 cm bandkanon och ammunition. En mo
dernisering av luftvärnsroboten Hawk så att denna
kan utnyttjas under hela 1970-talet planeras.
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Investeringar i
anläggningar
Forskning och
utveckling
Huvuddelen av utgifterna avser investeringar för I 1/
Ing 1 nya etablissement i samband med flyttningen
från Järvafältet. Härtill kommer kompletterande
byggnadsarbeten i anslutning till befintliga kasern-
anläggningar. Vidare kommer medel att avses för
ammunitionsförråd, begränsade markanskaffningar i
anslutning till skjutfält, m. m.
Utveckling sker bl. a. av en ny infanterikanonvagn.
2. Lokalförsvars förband omfattar i huvudsak arméns lokalförsvars- och
depåförband samt hemvärnet.
Operativt
vidmakthållande
Grundutbildning
Materiel-
anskaffning
Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal
cykelskyttebataljoner, värnkompanier in. m. kommer
att kunna mobiliseras. Krigsförbandsövningar kom
mer att bedrivas med ca 27 000 man och mobilise-
ringsövningar bl. a. i form av mönstringsövningar med
ett begränsat antal man.
Endast begränsad grundutbildning främst av befäl
och vissa specialister avses ske (inräknade i utbild-
ningskontingenten under program 1). Huvuddelen av
personalen tillförs genom överföring från program 1,
mindre delar efter överföring från program 3—6.
Utgifterna är förhållandevis låga eftersom lokalför-
svarsförbanden m. fl. i betydande utsträckning ut
nyttjar äldre materiel som förs över från program 1.
Begränsade anskaffningar av vapen och ammunition
sker. Vidare anskaffas fältuniformer för hemvärnet.
3. Kust- och sjöförsvar sförband omfattar marinens samtliga krigsförband.
Operativt
En kryssare, åtta jagare, ett femtontal torpedbåtar,
vidmakthållande
ett femtontal motortorpedbåtar, ca tjugo ubåtar, åtta
fregatter samt ett antal minerings- och minröjnings-
förband kommer att kunna hållas rustade eller mo-
biliseringsbara. Vidare ingår ett stort antal rörliga
eller fasta spärrförband samt rörliga eller fasta kust
artilleribatterier och helikopterförband. Under året
beräknas två ubåtar av sjöormen typ och ett antal nya
7,5 cm kustartilleribatterier komma att tillföras or
ganisationen medan två omoderna fregatter utgår ur
krigsorganisationen. Införandet av det av riksdagen
1966 beslutade nya repetitionsutbildningssystemet
fortsätter. Krigsförbandsövningar kommer att bedri
vas med ca 8 500 man och särskilda övningar med ca
600 man. Utöver fasta utgifter för fredsorganisationen
tillkommer reparations- och iståndssättningsarbeten
vid kaserner m. m.
!)7
Grundutbildning Utbildningskontingenten omfattar ca 6 700 man. Ut
bildningen inriktas främst på att vidmakthålla den
befintliga krigsorganisationen och möjliggöra införan
det av nylevererad materiel.
Kimcjl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
Materiel-
anskaffning
Investeringar i
anläggningar
Två ubåtar av sjöormentyp beräknas komma att leve
reras. Av materielutgifterna hänför sig vidare en stor
del till modernisering av äldre ubåtar och torpedbåtar
samt fortsatt anskaffning av eller kompletteringar till
kustrobotförband, 7,5 cm kustartilleribatterier och
rörliga spärrförband.
En stor del av utgifterna avser investeringar för ut
flyttning av verkstadsavdelningen vid Ostkustens ör-
logsbas (Stockholms örlogsvarv) till Muskö. Härtill
kommer befästningsarbeten för nya kustartilleribatte-
rier in. m.
Forskning och
Förutom skeppsteknisk forskning in. in. sker utveck-
ulveckling
ling av bl. a. nya torpedbåts- och ubåtstyper samt nya
tunga kustartilleribatterier.
t. Luftförsnarsförband omfattar de delar av luftförsvaret som ingår i flyg
vapnet utom de förband som kan hänföras till det för flygstridskrafterna
gemensamma bas- och underhållsprogramet (program 6).
Operativt
Jämfört med läget den 1/7 1967 kommer en jaktdivi-
vidmaktliållande sion att utgå medan ett oförändrat antal luftvärns-
robotkompanier kommer att kunna mobiliseras. Jakt
divisionerna kommer att vara utrustade med flygplan
32 B (Lansen) och 35 (Draken). Flygplan 34 (Hawker
Hunter) utgår under året och ersätts med den senaste
versionen av flygplan 35 (F-versionen). Luftvärnsro-
botkompanierna är utrustade med robot 68 (Blood-
hound). Nya delar av stridsledningssystemet sätts i
drift. En flygflottilj (Göta flygflottilj, F 9) läggs ned
under budgetåret.
Grundutbildning Utgifterna hänför sig främst till grundutbildning av
flygförare.
Materiel-
anskaffning
Investeringar i
anläggningar
Leveranserna av flygplan 35 F samt jaktrobotarna 27
och 28 (Falcon) fortsätter. Av utgifterna hänför sig
vidare en del till materiel för stridsledningssystemet.
Kompletterande anläggningsarbeten för stridsled
ningssystemet utförs, bl. a. radargruppcentraler, upp
ställningsplatser för radarstationer och teleutrust
ning.
Forskning och
Forskning och utveckling
inriktas bl. a. på aero-
utveckling
dynamik-, hållfasthets- och elektronikområdena och
på allmän robotforskning.
7 — llihang till riksdagens protokoll 1008. 1 saml. Nr Ilo
5. Attack- och spanings förband omfattar flygvapnets attack- och spanings-
förband utom de enheter som kan hänföras till det för flygstridskrafterna
gemensamma bas- och underhållsprogrammet (program 6).
98
Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1968
Operativt
vidmakthållande
Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal
attack- och spaningsdivisioner kommer att kunna
mobiliseras. Attackdivisionerna kommer att vara ut
rustade med A 32 (Lansen) och spaningsdivisionerna
med S 32 (Lansen) och S 35 (Draken).
Grundutbildning
Utgifterna hänför sig främst till grundutbildning av
flygförare.
Materiel-
anskaffning
Utgifterna avser främst seriekostnader för flygplan
AJ 37 (Viggen) med beväpning (bl. a. robot 04 och
05).
Forskning och
utveckling
Huvuddelen av utgifterna avser typarbete för flyg
plan AJ 37 med undersystem, bl. a. attackrobot 04 och
05.
6. Flygstridskrafternas bas- och underhållstjänst omfattar utgifter av ge
mensam karaktär för program 4 och 5 samt flygtransportförband.
Operativt
vidmakthållande
Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal
flygbaser med basbataljoner kommer att kunna mo
biliseras. Antalet flygtransportförband bibehålls oför
ändrat. Införandet av det nya repetitionsutbildnings-
systemet påbörjas. Krigsförbandsövningar kommer att
bedrivas med ca 3 000 man. Utöver fasta utgifter för
basorganisationen tillkommer reparations- och istånd-
sältningsarbeten vid kaserner och flygfält.
Grundutbildning
Utbildningskontingenten omfattar ca 6 600 man (inkl.
viss utbildning för program 4 och 5). Värnpliktsut-
bildningen inriktas dels på att omsätta den befintliga
krigsorganisationen, dels på att vidmakthålla den
fredsmässiga utbildningsorganisationen, så att erfor
derlig flygutbildning kan bedrivas.
Materiel-
anskaffning
Materielutgifterna avser bl. a. viss ammunition samt
test- och underhållsutrustning för flygplan och ro
botar och landnings- och navigationsutrustning.
Investeringar i
anläggningar
En begränsad komplettering sker under året med nya
krigsflygfält och reservvägbaser. Härutöver sker
kompletterande anläggningsarbeten på befintliga flyg
fält m. m.
7. Central och högre regional ledning omfattar utgifter dels för krigsför-
band och anläggningar som ingår i högkvartersorganisationen och den högre
regionala ledningen, dels för fredsorganisationen vid centrala och högre re
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 ur 1068
99
gionala staber och förvaltningar. Huvuddelen av utgifterna avser operativt
vidmakthållande av nuvarande organisation.
8. Gemensamma stödfunktioner omfattar utgifter för olika komponenter
som inte har kunnat fördelas eller är utpräglat gemensamma serviceorgan
eller funktioner för hela krigsmakten. I programmet ingår gemensamma sko
lor, hälso- och sjukvård, inskrivningsväsende, signalspaning, lagerhållning
in. in. av gemensamma förnödenheter, bidrag till frivilliga försvarsorgani
sationer, musik-, arkiv- och museiverksamhet m.m. Huvuddelen av ut
gifterna avser operativt vidmakthållande.
0. Allmän försvarsforskning omfattar utgifter för utredningar och forsk
nings-, försöks- och utvecklingsverksamhet som inte direkt kan hänföras till
övriga program. Samtliga utgifter för försvarets forskningsanstalt, mili
tärpsykologiska institutet och flygtekniska försöksanstalten har således
förts till programmet. Därutöver tillkommer icke-projektbunden forskning
under materielanslagen.
10. Civilförsvar m. m. omfattar utgifter för civilförsvar, psykologiskt för
svar in. in.
Operativt
vidmakthållande
Grundutbildning
Materiel-
anskaffning
Investeringar i
anläggningar
Hemställan
Under åberopande av vad jag har anfört i det föregående hemställer jag,
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
a) godkänna mina förslag rörande ramberäkning in. in.,
b) medge att det för budgetåret 1963/64 under fjärde hu
vudtiteln anvisade reservationsanslaget Materiel för en
svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst får disponeras även
under budgetåret 1968/69.
I det lokala civilförsvaret beräknas 68% (ca 143 000
personer) av den planerade organisationen (ca 220
000
personer) kunna mobiliseras. 13 undsättningskårer av
planerade 20 kan mobiliseras. Under budgetåret kom
mer fortsatt uppbyggnad av det lokala civilförsvaret
med ca 10 000 personer att ske. Två undsättningskå
rer kommer att nyuppsättas. Repetitionsutbildning
kommer att bedrivas med ca 34 000 personer.
Denna inriktas på omsättning av befintlig organisa
tion och på den fortsatta personella uppbyggnaden av
det lokala och regionala civilförsvaret. Utbildningen
omfattar ca 25 000 personer (verkskyddet inte inräk
nat).
Huvuddelen av utgifterna avser den fortsatta utbygg
naden av civilförsvaret. En begränsad anskaffning av
nya skyddsmasker beräknas kunna påbörjas.
Utgifterna avser främst fortsatt utbyggnad av led
ningscentraler, skydd för framskjutna enheter, obser
vationsplatser, branddammar och förrådsbyggnader.
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Anslagsfrågor
I prop. 1968: 1 (bil. 6) har vissa anslag inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde tagits upp med endast beräknade belopp. Sedermera
har lagts fram förslag i vissa anslagsfrågor (prop. 1968: 34, 35, 107, 108
och 109). I det följande anmäls de återstående anslag som har tagits upp
med beräknade belopp. Av följande sammanställning framgår storleken
av preliminärt beräknade anslag och slutligt begärda anslag samt summan
av anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Prop./anslag
Belopp (kr.)
Prel. beräknat
Slutligt beräknat
1968: 34.........*...................................................
2 900 000
5 000 000
1968: 35..............................................................
2 200 000
5 000 000
1968:107............................................................
151 735 000
149 800 000
1968:108............................................................
271 150 000
278 615 000
1968: 109............................................................
2 041 918 000
2 081 177 000
Förslag i det följande:
DRIFTBUDGETEN
Anskaffning av tygmateriel m.m......................
483 584 000
493 058 000
Järnvägskrigsbromateriel..................................
1 000
—
Anskaffning av fartygsmateriel m.m................
247 485 000
245 550 000
Anskaffning av flygmateriel m.m.....................
1 085 421 000
1 080 445 000
Vissa signalförbindelser m.m.............................
21 400 000
35 000 000
Anskaffning av civilförsvarsmateriel................
53 517 000
49 000 000
Summa driftbudget och kapitalbudget.................
4 361 311 000
4 422 645 000
De i prop. 1968: 1 (bil. 6) slutligt beräknade anslagen avsåg sammanlagt
969 298 000 kr. Summan av de föreslagna anslagen inom försvarsdeparte
mentets verksamhetsområde går därmed upp till (969 298 000 + 4 422 645 000)
5 391 943 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1908
101
DRIFTBUDGETEN
Fjärde huvudtiteln
Anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret
Vid anskaffning av tygmateriel eller motsvarande skiljer oftast flera
år mellan tidpunkterna för beställning och för leverans. För sådan an
skaffning anvisar riksdagen inte medel för hela kostnaden utan lämnar
beställningsbemijndiganden, dvs. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att
beställningar av viss materiel får läggas ut utan att anslagsmedel samtidigt
ställs till förfogande. Verksamheten styrs helt av beställningsbemyndigan-
den, som skall täcka alla medelsdispositioner. Dispositionerna skall göras
med utgångspunkt i att anslag (betalningsmedel) kommer att ställas till
förfogande i den takt och den omfattning som framgår av ramar för
medelsförbrukning för materielanskaffningen.
För varje budgetår fastställer Kungl. Maj:t anslagsvis bemyndigande-
planer som tar upp bemyndigandebelopp för avsedda objekt inom ramen
för de totala beställningsbemyndiganden som riksdagen har lämnat. De
medel som riksdagen har anvisat för samma budgetår behövs för att betala
dels leveranser på grund av tidigare beställningar, dels förskott och leve
ranser som hänger samman med nya beställningar.
Den särskilda tekniken att utnyttja beställningsbemyndigande för varje
disposition av medel tillämpas under innevarande budgetår för följande
reservationsanslag, nämligen Anskaffning av tygmateriel m. m., Järn-
vägskrigsbromateriel, Anskaffning av fartygsmateriel m. m., Anskaff
ning av flygmateriel m. m. och Vissa signalförbindelser m. in. Med bemyn-
digandeskuld under ett sådant anslag menas skillnaden vid en viss tid
punkt mellan de sammanlagda beställningsbemyndiganden som riksdagen
har lämnat och summan av anvisade medel.
Den sammanlagda bemyndigandeskulden under nämnda anslag den 30
juni 1963 — vid ingången av den fyraårsperiod som omfattades av 1963
års försvarsbeslut — var 2 759 255 000 kr. För budgetåren 1963/64—1966/
67 har riksdagen medgett att beställningar av tygmateriel (motsvarande)
fått läggas ut till ett för anslagen sammanlagt belopp av 7 625 845 000 kr.
För att betala ifrågavarande beställningar har för samma period anvisats
sammanlagt 7 260 597 000 kr., varav 519 590 000 kr. utgör medel som har
förts över från anslaget Reglering av prisstegringar. Under försvarsbe-
slutsperioden har bemyndigandeskulden alltså ökat med (7 625 845 000—-
7 260 597 000) 365 248 000 kr. och utgjorde den 30 juni 1967 3 124 503 000
kr.
7*— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 110
102
För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndi-
ganden till ett belopp av 2 390 540 000 kr. medan 1 984 324 000 kr. har
anvisats i betalningsmedel. I bemyndigandena ingår 1 560 milj. kr. som
riksdagen har beviljat för avslutande typutveckling och serietillverkning
av högst 100 flygplan 37. Bemyndigandeskulden den 30 juni 1968 blir
därmed (3 124 503 000 + 2 390 540 00 — 1 984 324 000) 3 530 719 000 kr.
Förslagen till beställningsbemyndiganden och medel för nästa budgetår
framgår av följande sammanställning. I denna anges även beloppen för
innevarande budgetår och en beräkning av behovet av medel för att full
göra betalningsåtaganden för beställd materiel och för materiel som avses
beställas under nästa budgetår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
1967/68
1968/69 (förslag)
Beräknat utfall för
bemyndigandeskulden
den 30/6 1969
An
slag
Bemyn-
digan-
den
Bemyn-
digande-
skuldden
30/61968
An
slag
Bemyn-
digan-
den
Beräk
nad be-
bemyn-
digande-
skuld den
30/6 1969
69/70
70/71
71/72
och
senare
Anskaffning av
tygmateriel
in. m.............
562,7
370,0
659,8
493,1
565,0
731,7
410,0
260,0
61,7
Anskaffning av
fartygsmate-
riel m. m. ...
274,7
120,0
338,4
245,6
265,0
357,8
145,0
95,0
117,8
Anskaffning av
flygmateriel
m. m............. 1 119,9 1 900,0
2 509,8
1 080,4
830,0 2 259,4
800,0
660,0
799,4
Summa
1 957,3 2 390,0
3 508,0
1 819,1 1 660,0
3 348,9
1 355,0 1 015,0
978,9
Järnvägskrigs-
bromateriel..
0
0,5
0
—
—
—
'
Vissa signalför-
2,7
bindelser ...
27,0
0
22,7
35,0
40,0
27,7
15,0
10,0
Summa
27,0
0,5
22,7
35,0
40,0
27,7
15,0
10,0
2,7
Totalt 1 984,3
2 390,5
3 530,7
1 854,1 1 700,0
3 376,6
1 370,0 1 025,0
981,6
Av sammanställningen framgår att jag inte räknar med något nytt an
slag till järnvägskrigsbromateriel för nästa budgetår. Den verksamhet som
f. n. betalas från reservationsanslaget Järnvägskrigsbromateriel bör i
fortsättningen betalas från anslaget Anskaffning av tygmateriel m. m.
De medel som kan avses för anskaffning av tygmateriel eller motsva
rande under nästa budgetår går till största delen (ca 1 300 milj. kr.) åt
för att betala beställningar som har lagts ut t. o. m. budgetåret 1967/68.
Vidare behövs ca 260 milj. kr. för att betala beställningar som erfordras
103
för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder. Av totalt ca 1 730 milj. kr. un
der försvarsgrenarnas anslag till anskaffning av tygmateriel in. in. kan
sålunda ca 170 milj. kr. avses för betalning under nästa budgetår av nöd
vändiga materielkompletteringar för fyraårsperioden 1968/69—1971/72.
Beträffande materielanskaffning enligt tvåstegsförfarande torde få hän
visas till en promemoria som kommer att överlämnas till riksdagens veder
börande utskott.
För tygmaterielanskaffningen är det väsentligt att utforma fleråriga
planer. Eu grundläggande förutsättning för detta arbete är att veta unge
fär hur stora medel som kan disponeras för ändamålet under de följande
budgetåren. Efter förslag av Kungl. Maj :t har riksdagen årligen godkänt
ramar för planering av försvarsgrenarnas anskaffning av tygmateriel
m. m. under en sjuårsperiod. Sådana ekonomiska riktlinjer för plane
ringen bör lämnas även i fortsättningen. Jag anser emellertid att plane
ringen f. n. inte bör bindas vid någon viss fördelning av medel mellan
försvarsgrenarna. Avvägningar och prioriteringar bör göras inom en ut
giftsram för ifrågavarande anslag till anskaffning av tygmateriel (mot
svarande) inom krigsmakten. En totalplanering av detta slag kommer
att underlättas av den omorganisation av materielförvaltningen i central
instans som jag föreslår i annat sammanhang.
Planeringen för materielanskaffningen under de tre sista budgetåren
av beslutsperioden bör som allmän bakgrund gå ut från de kompletteringar
som jag tidigare har nämnt och som avser förband och vapensystem m. in.
som jag finner angelägna.
För planering av anskaffning av tygmateriel m. m. till försvarsgrenarna
under budgetåren 1969/70—1975/76 räknar jag med ramar för medelsför
brukning enligt följande sammanställning (prisläge maj 1967).
Kiuujl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Budgetår (belopp i milj. kr.)
1969/70
1970/71
1971/72
1972/73
1973/74
1974/75
1975/76
1 750
1 800
1 850
1 850
1 850
1 850
1 850
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
B. Armén
B 27 . Anskaffning av tygmateriel m. m.
1966/67 Utgift 515 032 562 Reservation 131 582 885
1967/68 Anslag 562 676 000
1968/69 Förslag 493 058 000
Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av tygmateriel
m. m.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1967 — vid ut
gången av den fyraårsperiod som omfattades av 1963 års försvarsbeslut —
852 497 000 kr.
För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndi-
gande till ett belopp av 370 000 000 kr. medan 562 676 000 kr. har anvisats
i betalningsmedel under anslaget. Bemyndigandeskulden den 30 juni 1968
blir därmed (852 497 000 + 370 000 000 — 562 676 000) 659 821 000 kr.
Arméförvaltningen
Anslaget bör föras upp med 484 785 000 (— 77 891 000) kr. Vid anslags
beräkningen har tillgodoräknats 35 milj. kr., som motsvarar utgifter för
centralt genomförda renoveringar och anskaffningar av reservdelar. Så
dana utgifter bör föras över till detta anslag från anslaget Underhåll av
tygmateriel m. m. (jfr prop. 1968:109 s. 50). Av anslaget bör 2 245 000 kr.
beräknas utöver ramen för det militära försvaret för viss materielanskaff-
ning till I 1 och Ing 1. Medelsförbrukningen under anslaget bör få gå upp
till 463 560 000 kr.
För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om
500 milj. kr.
Departementschefen
I det föregående har jag lämnat förslag till försvarsutgifternas storlek
under de närmaste fyra åren. Jag har också tagit ställning till anskaff-
ningsverksamheten i stort och angett utgångspunkter för långsiktsplane
ringen för anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret.
Inom den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret bör anslaget
105
föras upp med 493 058 000 kr. För att hittills outnyttjade belopp under
kapitalbudgetanslag för investeringar inom armén och för vissa gemen
samma ändamål skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen bör bärav
få utnyttjas 440 milj. kr. under nästa budgetår. Häri ingår medelsför
brukning om beräknat 6,1 milj. kr. för de beslutade åtgärderna för säkrare
förvaring av vapen och ammunition (jfr prop. 1963: 108 s. 50). Vidare
ingår ca 1,2 milj. kr. för vissa utgifter för järnvägskrigsbromateriel.
Jag räknar inte några medel utöver utgiftsramen för det militära försvaret.
Till den angivna medelsförbrukningen kan komma del av de 62 milj. kr.
som får förbrukas av reservationsmedel under nästa budgetår.
F. n. finns inte några förvaltningsmässigt fullständigt genomarbetade
långsiktsplaner eller förslag till beställningsbemyndiganden som är grun
dade på den inriktning av verksamheten som jag har föreslagit i det före
gående.
Jag föreslår för nästa budgetår ett beställningsbemyndigande om 565
milj. kr. Härav avser ca 350 milj. kr. åtgärder som har hänförts till grund
utgifterna, dvs. utgifter för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder och
för att anskaffa materiel som behövs för utbildning. Omkring 100 milj. kr.
avser ammunition och ersättning av försliten materiel m. m. och ca 75
milj. kr. kompletterande utrustning för pansarbrigader och infanteribri
gader. Åtgärder för modernisering av arméns luftvärn kräver ett bemyn-
digandebelopp om ca 40 milj. kr. Det bör liksom tidigare ankomma på
Kungl. Maj:t att ta ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom
ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att
lämna. Till grund för Kungl. Maj :ts ställningstagande förutses komma att
ligga genomarbetade inaterielplaner.
för att anskaffa materiel som behövs för utbildning. Omkring 100 milj. kr.
Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyn
diganden till ett belopp av (659 821 000 + 565 000 000 - 493 058 000)
731 763 000 kr. att sakna täckning av betalningsmedel.
Som jag tidigare har nämnt bör anskaffning och underhåll av järnvägs
krigsbromateriel fr. o. in. nästa budgetår betalas från förevarande anslag.
Anslagsbehållningen på anslaget Järnvägskrigsbromateriel bör få föras över
till förevarande anslag.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av tygmateriel m. in. får läggas ut inom en kostnadsram
av 565 000 000 kr.,
b) till Anskaffning av tygmateriel m. m. för budgetåret
1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 493 058 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1968
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
C. Marinen
C 23. Anskaffning av fartygsmateriel m. m.
1966/67 Utgift 223 831 790 Reservation 62 915 076
1967/68 Anslag 274 668 000
1968/69 Förslag 245 550 000
Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av fartygsmateriel
in. m.
Bemyndigandeskulden under anslaget (beträffande anslagsbenämningar
m. m. se prop. 1965: 1 bil. 6 s. 120 och 121 och prop. 1967: 110 s. 55) var
den 30 juni 1967 — vid utgången av den fyraårsperiod som omfattades
av 1963 års försvarsbeslut — 493 023 000 kr.
För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndi-
gande till ett belopp av 120 milj. kr. medan 274 668 000 kr. har anvisats i
betalningsmedel under anslaget. Bemyndigandeskulden den 30 juni 1968
blir därmed (493023 000 + 120 000 000 — 274 668 000) 338 355 000 kr.
Marinförvaltningen
Anslaget bör föras upp med 264 800 000 (— 9 868 000) kr. Medelsför
brukningen under anslaget bör få gå upp till 242,5 milj. kr.
För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om
579,6 milj. kr. Det föreslagna beloppet fördelar sig på delposter enligt
följande (milj. kr.).
A. Flottan
: v
1. Torpedbåtar................................................................................................................... 378,0
2. Trängfartyg och båtmateriel. . ............ 3,0
3. Fartygsmoderniseringar................................................................. 2,5
4. Skeppsteknisk materiel..... ................1................ ........................................................ 4,8
5. Helikoptrar.................... 73,0
6. Artillerimäterlel.
........... ............................................................ 6,1
7. Robotmateriel................................................................................................................ 4,2
8. Torpedmateriel............... 6,2
9. Minmateriel.'.............. ..................................... .................... ....................... 14,8
10. Telematefiel >
............ ....................................................................................... 13,1
11. Nautisk materiel, stridsledningsmateriel m.m.............................................................. 0,8
12. Fordonsmateriel............................................................................................................. 0,8
13. Forskning, försök och utveckling................................................................................. 11,5
518,8
B. Kustartilleriet
1. Lätta robotbatterier ...................................................................................................... 7>j
2. Tunga batterier .............................................................................................................. U2
3. Lätta batterier ...............................................................................................................
4. Rörliga spärrbataljoner................................................................................................... 8,3
5. Rörliga spärrkompanier.................................................................................................. 2,7
6. Kustjägarförband............................................................................................................ *»>>
7. Fartyg, båtar och skeppsteknisk materiel..................................................................... 8>0
8. övrig materiel.................................................................................................................. 1*>,8
9. Forskning, försök och utveckling................................................................................... 3»8
Knngl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
107
55,5
C. Prisstegringar
1. Flottan..........
2. Kustartilleriet
5.2
0,1
5.3
Följande kan nämnas om delposterna i planen.
A 1. Bemyndigandet avses för anskaffning av tolv torpedbåtar av modi
fierad Spicatyp.
5. Bemyndigandet erfordras för att anskaffa tio lätta (10 milj. kr.) och
sju tunga (63 milj. kr.) helikoptrar med särskild marin utrustning och
reservdelar.
9. Bemyndigandet erfordras för att anskaffa minor, sjunkbomber och
minröjningsmateriel samt för att täcka brister i fråga om minskydds-
materiel m. m.
10. Bemyndigandet avses för anskaffning av signalspaningsmateriel och
kortvågsradiomateriel samt modernisering och bristtäckning av övrig tele-
materiel.
13. Det föreslagna bemyndigandet avser bl. a. objekt som kräver projek
tering under budgetåret 1968/69, i första hand torpedbåtar och ubåtar
samt minsvepare av fiskefartygstyp.
B 1—5. Bemyndigandena erfordras för fortsatt anskaffning av materiel
(artilleri-, tele-, robot- och fordonsmateriel samt ammunition) för beslu
tade lätta robotbatterier, 7,5 cm tornbatterier, rörliga spärrbataljoner och
rörliga spärrkompanier.
7. Bemyndigandet omfattar bl. a. anskaffning av transportbåtar m. m.
avsedda för beslutade rörliga förband som är under uppsättning.
8. Bemyndigandet avses för bristtäckning och ersättningsanskaffning.
9. Utvecklingsarbetet avser bl. a. vapensystem för ersättning av tunga
kustartilleribatterier, ny ammunition, materiel för lägesbestämning och
stridsbelysning, minmateriel samt materiel för telekommunikation.
Departementschefen
I det föregående har jag lämnat förslag till försvarsutgifternas storlek
under de närmaste fyra åren. Jag har också tagit ställning till anskaff-
108
ningsverksamheten i stort och angett utgångspunkter för långsiktsplane
ringen för anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret.
Inom den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret bör anslaget
föras upp med 245 550 000 kr. För att hittills outnyttjade belopp under
kapitalbudgetanslag för investeringar inom marinen och för vissa gemen
samma ändamål skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen bör härav
få utnyttjas 215 065 000 kr. under nästa budgetår. Härtill kan komma del av
de 62 milj. kr. som får förbrukas av reservationsmedel under nästa budgetår.
F. n. finns inte några förvaltningsmässigt fullständigt genomarbetade
långsiktsplaner eller förslag till beställningsbeinyndiganden som är grun
dade på den inriktning av verksamheten som jag föreslagit i det före
gående.
Marinförvaltningen föreslår för nästa budgetår bl. a. anskaffning av
torpedbåtar av modifierad Spicatyp och helikoptrar.
I prop. 1964: 1 (bil. 6 s. 114) efterlyste jag i samband med behand
lingen av marinförvaltningens anslagsframställning en sammanfattande
stridsekonomisk värdering av helikopterns användbarhet för olika upp
gifter inom krigsorganisationen och en analys av utvecklingstendenser
beträffande helikoptrar och svävfarkoster. Chefen för marinen har i de
cember 1967 överlämnat en stridsekonomisk värdering av helikoptrar i
marinens krigsorganisation jämte analys av utvecklingstendenser beträf
fande helikoptrar och svävare. Någon utredning om helikopterns använd
barhet i hela krigsorganisationen finns inte f. n. Vidare saknas i chefens
för marinen studie en analys av det kvantitativa behovet av ubåtsjakt.
Enligt min mening föreligger nu inte tillräckligt underlag för att ta ställ
ning till den föreslagna helikopteranskaffningen. Jag är därför inte beredd
att tillstyrka något beställningsbemyndigande för ändamålet för nästa
budgetår. Jag avser i stället låta överbefälhavaren utreda frågan om hur
den totala tillgången på helikoptrar inom krigsmakten skall utnyttjas på
bästa sätt inom krigsorganisationen. Jag erinrar om att inom såväl armén
som flygvapnet finns ett stort antal tunga och medeltunga helikoptrar.
Enligt mina förslag i det föregående beräknas under fyraårsperioden ca
200 milj. kr. för fortsatt ersättningsanskaffning av fartyg och kustartilleri
batterier in. m. Som utgångspunkt för beräkningarna har därvid legat be
ställning av bl. a. tolv torpedbåtar samt av tunga kustartilleribatterier. För
nästa budgetår är jag beredd att tillstyrka beställningsbemyndigande för
sex torpedbåtar.
Med hänvisning till vad jag sålunda har anfört föreslår jag för nästa
budgetår ett beställningsbemyndigande om 265 milj. kr. Jag har därvid
räknat med att för sex torpedbåtar går åt ca 197 milj. kr. och för att fullfölja
tidigare beslutade åtgärder 115 milj. kr., varav för flottan 60 och för kust
artilleriet 55 milj. kr. Till Kungl. Maj:ts disposition står f. n. 47 milj. kr.
i beställningsbemyndiganden under förevarande anslag, varför ytterligare
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968
109
265 milj. kr. behöver ställas till förfogande under nästa budgetår. Det bör
liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj:t att ta ställning till vilka an
skaffningar som bör ske inom ramen för de beställningsbemyndiganden
som riksdagen kan komma att lämna. Till grund för Kungl. Maj:ts ställ
ningstagande förutses komma att ligga genomarbetade materielplaner.
Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyn
diganden till ett belopp av (338 355 000 + 265 000 000 — 245 550 000)
357 805 000 kr. att sakna täckning av betalningsmedel.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att medge att beställningar
av fartygsmateriel m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 265 000 000 kr.,
b) till Anskaffning av fartygsmateriel m. m. för budget
året 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 245 550 000
kr.
no
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
D. Flygvapnet
D 23. Anskaffning av flygmateriel in. m.
1966/67 Utgift 1 011 978 818 Reservation 210 155 168
1967/68 Anslag 1 119 979 000
1968/69 Förslag 1 080 445 000
Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av flygmateriel
m. m.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1967 — vid ut
gången av den fyraårsperiod som omfattades av 1963 års försvarsbeslut —
2 509 801 000 kr'.
För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyn-
digande till ett belopp av 1 900 milj. kr. medan 1 119 979 000 kr. har an
visats i betalningsmedel under anslaget. Bemyndigandeskulden den 30 juni
1968 blir därmed (1 729 780 000 + 1 900 000 000—1 119 979 000)
2 509 801 000 kr.
Flygförvaltningen
Anslaget bör föras upp med 1 161 400 000 (+ 41 400 000) kr. För nästa
budgetår behövs ett beställningsbemyndigande om 1 160 milj. kr.
Ämbetsverket anför att utgångspunkten för anslagsframställningen varit
en av de ramar som har tilldelats försvarsgrenarna i utredningsuppdraget
som ligger till grund för ÖB-svaret 67 och att underlaget inte är förvaltnings-
mässigt genomarbetat och slutawägt, varför behovet av beställningsbemyn-
diganden bör omprövas när förutsättningar härför föreligger. Flygförvalt
ningen har sedermera efter omprövning redovisat behov av ett beställnings
bemyndigande om totalt 860 milj. kr. att i huvudsak utnyttjas enligt följande
plan.
Milj. kr.
1. Stridsledningssystem..................................................................................................... 105
2. Bassystem...................................................................................................................... 83
3. Samband........................................................................................................................ 15
4. Navigation..................................................................................................................... 15
5. Motmedel....................................................................................................................... 33
6. Ammunition................................................................................................................... 22
7. Jakt- och attackrobotar................................................................................................ 131
8. Luftvärnsrobotar. Målrobotar...................................................................................... 6
Milj. kr.
9. Flygplan 35..................................................................................................................... 57
10. Flygplan 37.................................................................................................................... 188
11. Övriga krigsflygplan...................................................................................................... 4
12. Övriga flygplan. Helikoptrar........................................................................................ 39
13. Reservdelar och utbytesenheter.................................................................................... 88
14. Tillämpad forskning. Provning..................................................................................... 40
15. Gemensamt och övrigt.................................................................................................. 34
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
111
Summa 860
Departementschefen
I det föregående har jag lämnat förslag till försvarsutgifternas storlek
under de närmaste fyra åren. Jag har också tagit ställning till anskaff-
ningsverksamheten i stort och angett utgångspunkter för långsiktsplane
ringen för anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret.
Inom den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret bör anslaget
föras upp med 1 080 445 000 kr. För att hittills outnyttjade belopp under
kapitalbudgetanslag för investeringar inom flygvapnet och för vissa ge
mensamma ändamål skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen bör
härav få utnyttjas 1 044 900 000 kr. under nästa budgetår. Härtill kan komma
del av de 62 milj. kr. som får förbrukas av reservationsmedel under nästa
budgetår.
F. n. finns inte några förvaltningsmässigt fullständigt genomarbetade
långsiktsplaner eller förslag till beställningsbemyndiganden som är grun
dade på den inriktning av verksamheten som jag föreslagit i det före
gående.
Jag föreslår för nästa budgetår ett beställningsbemyndigande om 830
milj. kr. Härav avser ca 700 milj. kr. åtgärder som kan hänföras till grund
utgifterna, dvs. utgifter för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder och för
att anskaffa materiel som behövs för utbildning. Ca 130 milj. kr. behövs
för kompletteringar. Det bör liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj:t att
ta ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom ramen för det beställ
ningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. Till grund för
ställningstagande förutses komma att ligga genomarbetade materielplaner.
Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyn
diganden till ett belopp av (2 509 801 000 + 830 000 000 — 1 080 445 000)
2 259 356 000 kr. att sakna täckning av betalningsmedel.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av flygmateriel in. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 830 000 000 kr.,
b) till Anskaffning av flygmateriel m. m. för budgetåret
1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 1 080 445 000 kr.
112
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1968
J. Viss materielanskaffning m. m.
J 6. Vissa signalförbmdelser in. ni.
1966/67 Utgift 36 403 515 Reservation 1 769 393
1967/68 Anslag
29 000 000
1968/69 Förslag
35 000 000
Från anslaget betalas utbyggnad av signalförbindelser som är gemen
samma för krigsmakten.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1967 49
743 000 kr.
För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ett anslag av 27 milj. kr.
men inte lämnat något nytt beställningsbemyndigande. Bemyndigandeskul
den den 30 juni 1968 blir därmed (49 743 000 - 27 000 000) 22 743 000 kr.
Fly g förvaltning en
Ämbetsverket hemställer i anslagsframställning att anslaget förs upp
med 21,4 (— 5,6) milj. kr. att för nästa budgetår inhämtas ett bemyndigande
att medge beställning av signalförbmdelser och materiel till ett belopp av
40 milj. kr.
Efter omprövning av behovet föreslår flygförvaltningen att anslaget
under nästa budgetår förs upp med 39,6 milj. kr. och att ämbetsverket under
samma år medges att lägga ut beställningar inom en kostnadsram av 51,3
milj. kr. överbefälhavaren tillstyrker ämbetsverkets förslag men anför att
anslaget för nästa budgetår kan reduceras till ca 35 milj. kr.
Departementschefen
Ärendet är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas
till statsrådsprotokollet. Ytterligare upplysning torde få inhämtas av de
handlingar som kommer att tillhandahållas riksdagens vederbörande ut
skott.
Med hänsyn till den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret
bör anslaget föras upp med 35 milj. kr. Jag föreslår för nästa budgetår ett
beställningsbemyndigande om 40 milj. kr.
Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyn-
diganden till ett belopp av (22 743 000 + 40 000 000 - 35 000 000) 27 743 000
kr. att sakna täckning av betalningsmedel.
113
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av vissa signalförbindelser m. in. får läggas ut inom en
kostnadsram av 40 000 000 kr.,
b) till anskaffning av Vissa signalförbindelser m. m. för
budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av
35 000 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Materielanskaffning för civilförsvaret
N. Civilförsvaret m. m.
N 9. Anskaffning av civilförsvarsmateriel
1966/67 Utgift
1967/68 Anslag
1968/69 Förslag
Från anslaget betalas anskaffning
nisation och viss annan utrustning.
47 320 323 Reservation 99 581 677
54 100 000
49 000 000
materiel till civilförsvarets orga-
1. Materiel för civilförsvarets organisation
2. Utrustning för civilbefolkningen..........
3. Fordon för drift av verksamheten.........
4. Larmutrustning.....................................
5. övrig utrustning...................................
Beställnings-
Beräknad ändring
bemyndigande
1968/69
Civilförsvars-
1967/68
styrelsen Dep.chefen
44 064 000 —17 345 000 —11 603 000
1 916 000 — 628 000 +18 084 000
361 000 — 361 000 —
126 000
1 626 000 — 333 000 +
834 000
6 133 000 — 2 289 000 — 2 289 000
54 100 000 —20 956 000 + 4 900 000
Civilförsvarsstyrelsen
Civilförsvarsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1968/69 begärt bemyndigande att få anskaffa materiel till ett belopp av
33 144 000 (—20 956 000) kr. och beräknat anslaget till samma belopp.
Styrelsen har därefter i promemoria den 17 januari 1968 lämnat förslag;
till beräkning av de under anslaget upptagna ändamålen inom den pre
liminära kostnadsram som har angetts i prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 146).
1. Av bemyndigandet avses enligt anslagsframställningen 24 969 000 kr. för
inköp av materiel som i huvudsak ingår i preferensgrupperna 19—21 i den
långsiktiga materielplanen, 1 250 000 kr. för omsättning av materiel med be
gränsad lagringstid samt 500 000 kr. för inköp av reservdelar. Härjämte
beräknas i promemorian 6 160 000 kr. för anskaffning av viss utrustning
för organisationen utöver materielplanen.
2. Bemyndigandet är avsett för att anskaffa alarmeringsutrustning för
878 000 kr. (tyfoner och aggregat), ersätta försliten utrustning som har
installerats i början av 1940-talet (260 000 kr.) och för att fortsätta ut
115
vecklingen av skyddsinask för barn i åldern 3—10 år (150 000 kr.). I den
nämnda promemorian beräknas vidare i anslag 4 850 000 kr. för anskaffning
av skyddsmasker och verktygsutrustning för tillverkning av skyddsmasker.
3. För manöverutrustning för alarmeringsverksamliet beräknas 1 293 000
kr.
4. För bemyndigandet skall skaffas skyltar för vägmärkning (5 000 kr.)
och identitelsbrickor för krigsplacerad personal (30 000 kr.). Vidare be
räknas 20 000 kr. för underhåll av viss beredskapsanläggning, 550 000 kr.
för annonsering i telefonkataloger om utrymning och 50 000 kr. för direkt
uppkoppling av en femtedel av erforderliga telefonförbindelser med
grupperingsplatser (övriga fyra femtedelar tillkommer successivt under
kommande fyra år). Slutligen avses 3 189 000 kr. för att täcka kontrakts-
enliga kostnadsökningar på grund av rörliga priser på radiomateriel.
Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1908
Departementschefen
Civilförsvarsstyrelsen har för budgetåren 1963/64—1967/68 medgetts att
lägga ut beställningar av materiel till ett sammanlagt belopp av 274,1 milj.
kr. För att betala beställningar har under samma tid anvisats sammanlagt
232,7 milj. kr. Till följd härav kommer den 30 juni 1968 beställningsbe-
myndiganden att sakna täckning av betalningsmedel till ett belopp av 41,4
milj. kr.
Beträffande materiel för civilförsvarets organisation för budgetåret
1968/69 godtar jag i huvudsak civilförsvarsstyrelsens beräkningar. Detta
innebär att fortsatt anskaffning av utrustning till kårerna i det allmänna
civilförsvaret blir möjlig t. o. m. den tjugoförsta av materielplanens 24
preferensgrupper. Vidare kan materiel som har begränsad lagringstid om
sättas till ett belopp av 1 250 000 kr. och reservdelar köpas för 500 000 kr.
Inom den anslagsram för budgetåren 1968/69—1971/72 som jag har föresla
git tidigare bör härjämte skaffas viss utrustning utöver den som ingår i
materielplanen. Jag beräknar för detta ändamål 6 160 000 kr. Samman
lagt kan alltså nästa budgetår beställas materiel för civilförsvarets organisa
tion inom en kostnadsram av 32 461 000 kr.
Skyddsmaskfrågan har behandlats av försvarsutredningen. Utredningen
har funnit att tillgång till skyddsmasker för hela befolkningen i vissa lä
gen kan vara utomordentligt betydelsefull. Emellertid har utredningen
samtidigt kommit till den uppfattningen att riskerna f. n. är ganska små
för att biologiska och kemiska stridsmedel sätts in med sådan kraft att stora
delar av befolkningen drabbas. Utredningen anser dock att erforderlig fram
tida handlingsberedskap bör skapas för att man inom rimlig tid skall
kunna anskaffa skyddsmasker åt hela befolkningen om säkerhetspolitiska
förhållanden skulle motivera det. För att inte försämra den beredskap som
finns bör viss nyanskaffning av skyddsmasker ske och åtgärder i begränsad
116
skala vidtas för att behålla och förbättra vår beredskap på detta område.
Utredningen föreslår bl. a. utveckling av prototyper för skyddsmask för barn
mellan tre och tio år samt skydd för yngre barn.
F. n. finns skyddsmasker för befolkningen till ett antal av ca 1,7 milj.
Genom att lagringsbeständigheten för dessa skyddsmasker är begränsad
krävs en successiv ersättningsanskaffning för att nuvarande beredskap
skall bibehållas. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att en hand
lingsberedskap också bör finnas för att, om det skulle bli behövligt, kunna
förse befolkningen med ytterligare skyddsmasker. Det är därför ange
läget att utveckla och provtillverka ändamålsenliga typer av skyddsmasker.
För vuxna personer finns sådana typer redan framtagna. Utvecklings
arbetet bör nu närmast ta sikte på lämplig skyddsutrustning för barn
under tio år. Vissa utvecklingsarbeten är redan påbörjade. Man har funnit
att det krävs en skyddsmasktyp i tre storlekar för personer ned till ungefär
tio års ålder, en annan typ i två storlekar för barn mellan ca tio och
tre års ålder samt en tredje typ (skyddsväska) för mindre barn. Den slut
liga modellen har nu fastställts för åldrarna från tio år och uppåt och
efter vissa justeringar kan den provtillverkas i normalstorleken i en
serie på 10 000 exemplar. Man räknar inom styrelsen med att det finns
förutsättningar att börja upphandling under budgetåret 1968/69 om be
myndigande lämnas.
Jag förordar i enlighet med vad försvarsutredningen har föreslagit att en
begränsad anskaffning av skyddsmasker påbörjas. För fyraårsperioden
1968/69—1971/72 föreslår jag därför att civilförsvarsstyrelsen bemyndi
gas att anskaffa skyddsmasker inom en kostnadsram av totalt 20 milj. kr.
Anskaffningen bör genomföras på sådant sätt att en snabb ökning av pro-
duktionstakten kan åstadkommas om så skulle vara nödvändigt. För nästa
budgetår beräknar jag 5 milj. kr. i anslag dels för att anskaffa skydds
masker och verktygsutrustning för tillverkning av skyddsmasker, dels för
att fortsätta utvecklingen av skyddsmasker för barn i åldrarna
3—10
år.
Till fordon för verksamheten (av styrelsen beräknat under annat anslag)
tar jag upp 235 000 kr. Till utrustning för varnings- och alarmeringssystemet
samt övrig larmutrustning (tyfoner och aggregat) beräknar jag 2 460 000
kr. under punkten 4. Till övrig utrustning tas upp 3 844 000 kr.
Vad jag nu har föreslagit innebär bemyndigande att medge beställningar
av civilförsvarsmateriel inom en kostnadsram av 59 milj. kr.
Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med 49 000 000 kr.
Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 bemyndiganden att
beställa civilförsvarsmateriel att sakna täckning av betalningsmedel till
ett belopp av (41,4 + 59 — 49) 51,4 milj. kr.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning till sammanställ
ningen hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
117
a) bemyndiga Kungl. Maj:l alt medge alt beställningar
av civilförsvarsinatericl får läggas ut inom en kostnadsram
av 59 000 000 kr.,
b) till Anskaffning av civilförsvarsmatcriel för budget
året 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 49 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem
ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi
laga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 190S
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Innehållsförteckning
Sid.
Säkerhetspolitik och försvarsutgifter
Förslag om försvarsutgifterna för budgetåren 1968/69—1971/72
Inledning ............................................................................................ 3
överbefälhavarens utredningar (ÖB 65 och ÖB-svaret 67) .................... 5
Civilförsvarsstyrelsens utredning (Cf 65) .................................................... 27
Förslag av 1965 års försvar sutredning
30
Yttrandena ....................................................................................................... 54
Departementschefen .......................................................................................
Vissa frågor
Värnpliktsutbildningen för yrkessjömän m. m.......................................... 83
Projektilröjning inom totalförsvaret ............................................................. 86
Ramberäkning in. m. för budgetåret 1968/69
88
Anslagsfrågor .............................................................................................. 10o
Driftbudgeten
Anskaffning av tygmateriel m. in. för det militära försvaret
101
Materielanskaffning för civilförsvaret............................................................. 114