SOU 1972:68

Värnpliktsförmåner

N 4-0 G?

a': (— _ CDL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

&] Statens

1. offentliga ';'; utredningar

nu * '=' www.-IH .

1972:68

Försvars-

departementet

Värnplikts- förmåner

Betänkande avgivet av Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga mfl (UFV) Stockholm 1972

Statens offentliga utredningar 1972 : 68 Försvarsdepartementet

Värnpliktsförmåner

Betänkande avgivet av Utredningen rörande systemet för förmåner åt Värnpliktiga m. fl. (UFV) Stockholm 1972

Svonni. lonoduhfom A!. Sthlm 1972 25472

Til] Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Genom beslut den 16 oktober 1970 bemyn— digade Kungl. Maj:t chefen för försvarsde- partementet statsrådet Sven Andersson att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att före— ta utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 12 november 1970 riksdagsledamoten Sven Mellqvist såsom sakkunnig.

Att såsom experter biträda den sakkun- nige förordnades den 5 februari 1971 de- partementssekreteraren Nils van der Heeg och byrådirektören Sten Virdesten, den 10 februari 1971 översten Bertil Creutzer, byrå- direktören Åke Hellmér, numera byrådirek— tören Ulf Karlsson och byrådirektören Erik Olofson, den 16 februari 1971 stabskonsu- lenten Lennart Boberg, den 26 februari 1971 numera assistenten Tommy Ternemar samt fr.o.m. den 1 september 1972 avdelnings- direktören Ivan Hultan.

Till sekreterare i utredningen förordnades fr.o.m. den 22 januari 1971 numera kam- marrättsrådet Brita Wassén och till biträ- dande sekreterare fr.o.m. samma dag nu- mera ombudsmannen Gösta Eklund. Seder- mera har Wassén och Eklund entledigats från uppdragen fr.o.m. den 18 september 1972 respektive den 16 februari 1971 samt Wassén förordnats till expert i utredningen fr. o. m. den 18 september 1972. Till sekre- terare har förordnats fr.o.m. den 18 sep- tember 1972 ovannämnde Virdesten samt till biträdande sekreterare fr.o.m. den 16 februari 1971 numera departementssekrete- raren Johan Högberg och fr.o.m. den 15 augusti 1972 förste byråinspektören Mats Ershammar.

Den sakkunnige har med sina medarbe- tare arbetat under den förkortade benäm- ningen UFV.

I utredningens första betänkande, be- nämnt Vämpliktsförmåner, vilket betänkan- de härmed överlämnas, redovisas utredning- ens principförslag rörande förmåner åt värn- pliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och in- skrivningsskyldiga. Utredningen avser att framdeles återkomma med mera detaljerat utformade förslag.

Utredningsarbetet fortsätter med nämnda detaljförslag och de övriga frågor som in- går i den sakkunniges uppdrag.

Stockholm i oktober 1972.

Sven Mellqvist

/S. Virdesten

Kapitel 1 Inledning ........ 1.1 Direktiven 1.2 Utredningens bedrivande 1.3 Betänkandets disposition m. m. . 1.3.1 Dispositionen 1. 3. 2 Vissa terminologiska frågor, förkortningar m.m ..... 1.3.3 Vissa utgångspunkter för be- räkningar

Kapitel 2 Utvecklingen av värnplikts- förmånema . . . 2.1 Historik 2.1.1 Allmän bakgrund . 2.1.2 Tiden före 1940 . 21.21 De egentliga väm- pliktsförmånerna . . 2.1.2.2 De familjesociala för- månerna . 2.1.3 Tiden 1940—1945 . 2.1.3.1 De egentliga väm- pliktsförmånerna . . 2.1.3.2 De familjesociala för- månerna 2.1.4 Tiden efter 1945 . 2.1.4.1 De egentliga väm- pliktsförmånerna . . 21.42 De familjesociala för- månerna Nuvarande förmåner i fred samt under beredskap och krig . . . . 2.2.1 I fred 2.2.1.1 De egentliga väm- pliktsförmånerna . . 22.12 De familjesociala för- månerna . . 22.2 Under beredskap och krig Realvärdeutveckling, kostnader m.m. . . . . 2.3.1 Realvärdeutvecklingen av förmånerm. m. . . . 2. 3. 2 Kostnader för nuvarande för- måner

7

10 10

11

12

Kapitel 3 Värnpliktsförmåner i vissa andra länder

3.1 Danmark ........... 3.2 Norge

3.3 Finland

3.4 Förbundsrepubliken Tyskland 3.5 Nederländerna

3.6 Frankrike ........... 3.7 Österrike

Kapitel 4 De värnpliktigas m. fl. ut- bildnings- och tjänstgöringsförhållan- den m.m. 4.1 Utbildnings— och tjänstgöringsför- hållanden . 4. 1.1 Värnpliktiga 4.1.2 Vapenfria tjänstepliktiga . . 4.1.3 Inskrivningsskyldiga . . . . 4.2 Nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten 4.3 Förordnandeföreskrifter m.m. för värnpliktiga

Kapitel 5 De värnpliktigas ekonomiska och sociala situation m.m. 5.1 MPI enkätundersökning m.m. . 5.1.1 MPI undersökning 5.1.2 Viss undersökning av psykis- ka och psykosomatiska insuf- ficiensreaktioner under GU 5.2 Jämförelser mellan värnpliktsför— måner och vissa förvärvsinkomster m.m. . 5. 3 Jämförelser mellan värnpliktsför- måner och vissa sociala förmåner 5.4 Vissa sammanfattande jämförelser

Kapitel 6 Påtalade brister i nuvarande

förmånssystem . .

6.1 Vissa myndigheters m.fl. synpunk- ter 6.2 Synpunkter framförda av värnplik-

Kapitel 7 Några olika principer för förmånssystem 91 7. 1 Utgångspunkter m.m. 91 7. 2 Marknadsmässig lön . . . . . 95 7. 3 Ersättning för förlorad arbetsför- tjänst 98 7.4 Studiesocial ersättning m.m. . 102 7.5 Modifieringar av nuvarande system 105 7.6 UFV överväganden 106

Kapitel 8 Förmånssystemets konstruk- tion — UFV överväganden och förslag 114 8.1 Inledning ........... 114 8.2 De egentliga värnpliktsförmånerna 114 8.2.1 Beräkning av studiesocial er- sättning ......... 114 8.2.2 Dagspenning ....... 117 8.2.2.1 Grundutbildning och inskrivning 8. 2. 2. 2 Repetitionsutbildning 8. 2.2. 3 Utbetalning Premier . . . 8. 2. 3. 1 Grundutbildning 8. 2. 3. 2 Repetitionsutbildning Utryckningsbidrag Reseförmåner Övriga naturaförmåner Särskilda ersättningar 8.2.7.1 Förplägnadsersätt- ning 8.2.7.2 Måltidsersättning . 8.2.7.3 Färdkostersättning 8.2.7.4 Mässpenningar . 8.2.7.5 Inkvarteringsersätt- ning rn. rn. . 8 2. 7. 6 Beklädnadsersättning 8. 2. 7. 7 Risktillägg m.m 8278 Övrigt 142 De familjesociala förmånerna . 142 8.3.1 Principerna för de familje- sociala förmånerna . 142 8.3.2 Förmånsberättigade . 143 8.3.3 Familjebidragsformer . 149 8.3.3.1 Familjepenning . . 149 83.32 Bostadsbidrag . 153 8.333 Sjuk- och begrav- ningsbidrag . 155 8.334 Näringsbidrag . 156 8.3.4 Inkomstprövning, beskatt— ning m.m ......... 158 8.3.5 Administration rn. rn. av fa- miljebidragen . . . . 164 8.4 Vissa särskilda frågor . . . . . . 169 8.4.1 Lån m.m. 169 8.4.2 Skadeersättningar . . . 171

.117 121 . 124 125 . 125 128 . 129 . . 130 . . 137 . 138

. 138 . 139 . 139 . 140

.140 141 . 141

8.4.2.1 Ersättningar till värn- pliktiga m.fl. . . . 171 84.22 Vämpliktigas m.fl. skadeståndsansvar .173 8.4.3 Information om värnplikts- förmåner m. m ........ 173 8.5 Kostnadsberäkningar m.m. 8.5.1 Kostnadsberäkningar 8.5.2 Prioriteringar

. 175 . 175 . 176

Sammanfattning . 178

Bilagor Bilaga] UFV skrivelse den 1 oktober 1971 till chefen för försvars- departementet med PM ang. förbättringar av värnpliktsför- månerna 1972/73—1976/77 184 Bilaga2 Sammanställning av ekono- miska förhållanden m.m. ur »Undersökning av psykiska och psykosomatiska insuffici- ensreaktioner under militär grundutbildning» (maj 1972 Åke Bliding, Bengt Sandberg)

Bilaga 3 Sammanfattning av UFV hear- ings med värnpliktiga den 14 och 15 april 1971 . Bilaga4 FCF yttrande den 13 mars 1970 till riksdagens andra lag— utskott ang. bostadsbidrag till värnpliktiga . .

Bilaga 5 Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. MPI B- -rap- port nr 71. Februari 1972 (publiceras separat 1 SOU 1972: 69).

Inledning

1.1 Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 16 oktober 1970 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att före- ta utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. Vid anmälan av åren— det anförde departementschefen följande.

Värnpliktiga som i fredstid tjänstgör inom krigsmakten får enligt värnpliktsavlöningskun- görelsen (1958:485) bl. a. penningbidrag, utbild— ningspremier, tjänstgöringspremier och utryck- ningsbidrag, fri förplägnad, beklädnad och in- kvartering eller i vissa fall motsvarande kontant ersättning samt fri sjukvård och ett visst antal fria resor. Enligt familjebidragsförordningen (1946199) utgår — efter viss behovsprövning —— bl. a. familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag.

Vapenfria tjänstepliktiga får enligt 18 & kun- görelsen (19661414) med Vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga i princip samma förmåner som värnpliktiga inom krigsmakten. Vapenfri tjänstepliktig får dock inte utbild- ningspremie och hans penningbidrag utgår all- tid enligt lägsta belopp. Han får däremot tjänst- göringspremie med sammanlagt högre belopp än för värnpliktig i allmänhet på grund av längre tjänstgöring.

Tjänstgör-ing i fredstid för totalförsvaret kan åläggas även i form av civilförsvarsplikt enligt civilförsvarslagen (1960:74). Under det att värnplikt gäller endast män i åldern 18—47 år gäller civilförsvarsplikt både män och kvin- nor i åldern 16—65 år. Civilförsvarspliktig är skyldig att tjänstgöra högst 30 dagar eller, i fråga om vissa kvalificerade befattningar, högst 60 dagar för utbildning samt högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår för övning.

Värnpliktig eller vapenfri tjänstepliktig som har skrivits in i civilförsvaret kan åläggas tjänstgö- ring inom gränserna för den tjänstgöringsskyl- dighet som han har som värnpliktig eller va- penfri tjänstepliktig. Om ersättning vid civil— försvarstjänstgöring finns bestämmelser i kun- görelsen (1962z619) om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga. Därjämte har bl.a. famil- jebidragsförfattningarna tillämpning på civil- försvarspliktig. Förmånema vid tjänstgöring inom civilförsvaret överensstämmer i huvudsak med värnpliktsförmånerna. Till civilförsvars- pliktig som är över vämpliktsåldern utgår dock civilförsvarspenning i stället för penningbidrag och familjebidrag. Civilförsvarspenningen be— räknas till skillnad mot andra ersättningar efter förlorad arbetsförtjänst. Ersättning utgår i re- gel inte vid övning utan endast vid utbildning och då bara för dygn varav minst sju timmar har tagits i anspråk.

Ersättning för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring och vapenfri tjänst utgår enligt bestämmelserna i militärersättnings— förordningen (1950:261). Motsvarande be- stämmelser för civilförsvarspliktiga finns i förordningen (1954:249) om ersättning i anled- ning av kroppsskada, ådragen under tjänstgö- ring i civilförsvaret. Vid sidan om dessa båda författningar gäller lagen (1962z381) om all- män försäkring. Efter mönster av det frivilliga kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet som regelmässigt förekommer inom det civila ar- betslivet har värnpliktiga, vapenfria tjänste— pliktiga och vissa civilförsvarspliktiga som ska- das under tjänstgöring rätt till särskild ersätt- ning enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl. I detta sammanhang bör också nämnas att vämplik- tiga, vapenfria tjänstepliktiga och vissa civil- försvarspliktiga har samma grupplivförsäk— ringsskydd vid dödsfall som arbetstagare i sta-

tens tjänst. Bestämmelser om grupplivförsäk- ringen finns i kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl.

Vid en bedömning av här anförda förmåner bör viss hänsyn också tas till de personalvår- dande insatser som kommer de värnpliktiga m.fl. till del.

Det nuvarande förmånssystemet för värn- pliktiga utformades i väsentliga delar vid tiden för andra världskriget. Systemet har därefter undergått partiella förändringar. En anpass- ning har skett i fråga om förmånernas storlek m.m. till följd av ändringar i utbildningssyste- met och den allmänna standardutvecklingen (senaste beslut härom enligt prop. 19701110, SU 110, rskr 276). Den senaste förändringen av mer principiell innebörd genomfördes år 1967 och innebar en teknisk anpassning till det nya utbildningssystemet för värnpliktiga. Bl. a. genomfördes ett system med tjänstgöringspre- mier m.m. som skulle kompensera olikheterna i fråga om total tjänstgöringstid mellan skilda värnpliktskategorier (prop. 1967:110, SU 102, rskr 250).

Utvecklingen under senare år ger anledning att se över principerna för det nuvarande för- månssystemet. Standardutvecklingen har för många t.ex. lett till en ökning av de bundna utgifterna. Detta innebär att även en tillfällig minskning av beräknade arbetsinkomster, t. ex. genom en inkallelse till militärtjänstgöring, för den enskilde ofta medför ekonomiska olägen- heter som är svåra att möta med nuvarande system. En närmare bedömning av de väm- pliktigas ekonomiska situation under tjänstgö- ring försvåras bl.a. av att en kartläggning sak- nas av frågan i vilken utsträckning de väm- pliktiga får ersättning från sina arbetsgivare under militärtjänstgöring.

Nuvarande fönnånssystem regleras i flera olika författningar, som genom ändringar och tillägg har blivit alltmer svåröverskådliga och besvärliga att tillämpa. Systemet har också bli- vit svårt att bedöma när det gäller kostnaderna. Systemet har kommit att innefatta mindre lämpliga gränsdragningar, som bl.a. innebär svårmotiverade olikheter i fråga om ersättning- ar vid samma slag av tjänstgöring. Det har över huvud taget blivit mycket svårt att få en helhetsbild av förmånstypernas inbördes sam- manhang och avvägning. För civilförsvarets del redovisas problem av här angivet slag i en departementspromemoria med vissa synpunk- ter och förslag angående de civilförsvarsplikti- gas avlöningsförmåner (Fö stencil 1967:17).

Med hänsyn till vad jag här har anfört bör en sakkunnig nu tillkallas för att företa en all- sidig utredning beträffande systemet av förmå- ner vid obligatorisk tjänstgöring i fredstid inom totalförsvaret för utbildning och övning lik- som även vid inskrivning av värnpliktiga. Ut—

redningen bör självfallet väsentligen avse för- måner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga men bör också omfatta förmåner åt hemvämspersonal och frivillig A- och B-personal under sådan tjänstgöring som personalen enligt avtal har åtagit sig att full- göra under fredstid. Utredningen bör utgå från de värnpliktigas m.fl. behovs- och förmåns- situation och därvid söka göra en bedömning av hur förmånerna bör avvägas för att man skall kunna uppnå att föreliggande behov till- godoses så rättvist som möjligt. Utredningen bör avse både förmånssystemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet samt systemets administrering. Den sakkunnige bör utgå från ungefär nuvarande totala kostnader för förmåner åt värnpliktiga m.fl. När det gäller de kategorier som tas i anspråk för obli- gatorisk tjänstgöring, ävensom beträffande tjänstgöringens omfattning, längd och fördel- ning, bör den sakkunnige utgå från nuvarande ordning men även beakta sådana ändringar som kan komma att aktualiseras under utred- ningstiden. Man bör också beakta behovet av att systemet även därefter måste kunna fort- löpande anpassas till ändrade betingelser. Truppbefälet bör inte mer än nödvändigt be- lastas med systemets administrering.

Ett grundläggande krav på förmånssystemet är att det skall vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av den som fullgör tjänstgöringen och även i övrigt ha po- sitiv effekt på denna. Systemet måste också in- nefatta möjligheter att ge förmånstagarna so- cial trygghet även när de fullgör den med- borgerliga skyldighet som tjänstgöringen är. Med beaktande av detta bör den sakkunnige överväga vilka principer som var för sig eller i kombination bör vara vägledande vid utform- ningen av ett lämpligt förmånssystem. Sådana principer kan t. ex. vara en princip som inne- bär att bidrag m.m. utgår i mån av behov, en princip som innebär att bidragen betraktas som ersättning för utfört arbete och en princip som avväger bidragen med beaktande av den civila arbetsförtjänst som går förlorad. Det kan vidare tänkas att man bör tillämpa skilda prin- ciper vid olika slag av tjänstgöring. Ersätt- ningsformer som ger uttryck för behovsprinci- pen kombinerade med olika former av premier m.m. kan tänkas innebära den lämpligaste lösningen vid längre tjänstgöring, t.ex. väm- pliktigas grundutbildning, under det att ersätt- ning motiverad utifrån förlorad arbetsförtjänst kan utgå vid korttidstjänstgöring. Vidare kan lättadministrerade, mer schematiska ersättnings- forrner tänkas vara motiverade när det gäller tjänstgöring under mycket kort tid vid t.ex. mobiliseringsövning, viss tjänstgöring inom civilförsvaret och vid inskrivningsförrättning. I detta sammanhang bör också beaktas de pro-

blem som uppstår vid avvägningen mellan ge- nerella förmåner av typen penningbidrag, som alla kan tillgodogöra sig direkt, och andra mera selektiva förmåner, t.ex. premier för viss ut- bildning eller sådana reseförmåner, som bety- der mer för dem som har långa resor till och från tjänstgöringsplatsen än för andra.

Den sakkunnige bör också uppmärksamma sådana problem som rör förmånssystemets sam- ordning med andra förekommande bidrags- och ersättningsformer, inom och utom försva- rets område, och med skattelagstiftningen samt samråda med pågående utredningar på detta område. Vidare bör undersökas om man ge- nom t. ex. särskilda ersättningsforrner kan hjälpa värnpliktiga m.fl. med stora utgifter för t. ex. amorteringar under tjänstgöringstiden.

Även om utredningen avser förmåner under fredstjänstgöring, bör likväl också övervägas möjligheterna att utforma systemet så att det om möjligt kan anpassas till de särskilda för- hållanden som råder under beredskap och krig.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att den sakkunnige i första hand kan successivt över- lämna resultatet av principöverväganden och därefter fortsätta sitt arbete med mera detalje- rat utformade förslag. Därvid bör också läg- gas fram de förslag till nya författningar eller ändringar i gällande författningar som övervä- gandena ger anledning till.

Genom skilda beslut den 5 mars 1971 och den 7 juni 1971 har Kungl. Maj:t res- pektive chefen för försvarsdepartementet till UFV överlämnat följande framställningar angående värnpliktsförmåner för att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgö- rande, nämligen skrivelser den 10 juli 1969 från chefen för flygvapnet angående utbild- ningspremier åt direktrekryterade trafikle- daraspiranter, den 9 augusti 1970 från väm- pliktiga vid I ] angående vissa förmåner och den 12 oktober 1970 från L. H. G. Granat angående inkallelse till krigsförbandsövning 1971. Härjämte har till UFV överlämnats visst material rörande civilförsvarspliktiga. UFV kommer att redovisa detta i ett kom- mande förslag rörande civilförsvarspliktigas förmåner.

1.2 Utredningens bedrivande

UFV påbörjade sitt arbete omkring månads- skiftet januari—februari 1971.

UFV har begränsat första etappen av sitt arbete till att omfatta förmånerna åt de värnpliktiga under i huvudsak tjänstgöring enligt värnpliktslagen, åt vapenfria tjänste- pliktiga samt åt inskrivningsskyldiga. I be- tänkandet avhandlas i huvudsak principerna för förmåner åt nämnda kategorier och ut- redningen avser att framdeles återkomma med mera detaljerat utformade förslag.

Utredningsarbetet har under utrednings- mannens ledning bedrivits av utredningens sekretariat som en arbetsgrupp. Till sekreta- riatet har experten Virdesten varit knuten sedan den 1 september 1971. UFV övriga experter har i varierande omfattning med- verkat med olika delstudier m.m. Det suc- cessivt framtagna utredningsmaterialet har efter hand tillställts samtliga experter och diskuterats vid ett antal sammanträden.

UFV inledde sitt arbete med en kartlägg- ning av nuvarande förmånssystem, dess kostnader, brister m. ut. Denna kartläggning har skett genom dels studier inom sekreta- riatet, dels föredragningar för UFV av representanter för försvarets civilförvalt- ning, dels skriftliga redogörelser från för- svarsgrenschefer, krigsmaktens centrala för- valtningsmyndigheter, arbetsmarknadssty- relsen, svenska kommunförbundet och fa- miljebidragsnämnderna, dels hearings med vissa värnpliktiga från samtliga militärom- råden samt kustflottan. UFV har dessutom följt 1971 och 1972 års värnpliktskonferen- ser såvitt gäller ärenden inom UFV område.

Vidare har militärpsykologiska institutet under hösten 1971 med Kungl. Maj:ts med- givande för UFV räkning utfört en enkät- undersökning bland värnpliktiga under så- väl grundutbildning som repetitionsutbild- ning i syfte att utröna de värnpliktigas eko- nomiska och sociala situation m.m. MPI rapport över undersökningen publiceras se- parat som bilaga till betänkandet.

Genom medverkan av Sveriges beskick- ningar i vissa europeiska länder har uppgif- ter erhållits om utländska värnpliktsför- månssystem m. rn. UFV har vidare vid sammanträffande i Köpenhamn den 16 och 17 mars 1972 med representanter för det danska försvarsministeriet, danska försvars-

myndigheter, värnpliktiga och de danska statsbanorna närmare tagit del av erfaren- heterna av det danska förrnånssystemet.

Under arbetets gång har UFV haft över- läggningar med representanter för de cen- trala staberna samt företrädare för det väm- pliktiga befälets organisationer m. fl. angå- ende lämplig konstruktion av de värnplik- ti gas kontanta ersättning m. m. Dessa frågor har också dryftats med förbandschefer, värnpliktiga m.fl. vid ett besök inom Got- lands militärkommando, som UFV avlade i december 1971.

UFV har också haft kontakter med bl. a. representanter för statens järnvägar, Linje- flyg AB, riksförsäkringsverket och centrala studiehjälpsnämnden i respektive frågor an- gående de värnpliktigas m.fl. resor, admi- nistrationen m. ni. av familjebidrag samt de ekonomiska förmånerna åt studerande ung- dom. Synpunkter på familjebidragens ad- ministration har även inhämtats från samt- liga direktörer för de allmänna försäkrings- kassorna.

UFV har under hand haft kontakter med bl.a. följande utredningar i olika frågor, som bedömts kunna vara av betydelse för UFV, nämligen familjelagssakkunniga, 1966 års värnpliktskommitté, familjepolitiska kommittén, sjukpenningutredningen, 1968 års studiemedelsutredning samt utredningen angående rationalisering av den allmänna försäkringens administration (RAFA).

Med hänsyn till angelägenheten av att förbättringar av de värnpliktigas m. fl. eko- nomiska villkor sker snarast möjligt har UFV utarbetat en promemoria med förslag till förbättringar av värnpliktsförmånerna 1972/ 73—1976/ 77 i avvaktan på det slut- liga resultatet av UFV arbete. Promemo- rian har med skrivelse den 1 oktober 1971 överlämnats till chefen för försvarsdeparte— mentet. Den är såsom bilaga fogad till be- tänkandet.

UFV har efter remiss avgivit följande yttranden till chefen för försvarsdepartemen- tet, nämligen den 10 september 1971 angå- ende utbildningspremier till reservofficers- aspiranter vid flygvapnet, den 24 september 1971 angående utbildning av vissa värn-

pliktiga i stabstjänst och den 19 januari 1972 angående 1966 års värnpliktskommit- tés förslag den 21 december 1971 angående grundutbildningen av värnpliktiga underof- ficerare vid armén m. m.

Härjämte har UFV efter remiss från överbefälhavaren avgivit yttrande den 26 november 1971 angående underlag för nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten.

UFV har vidare genom skrivelse den 25 augusti 1972 från socialdepartementet an- modats avge yttrande över yrkesskadeför- säkringskommitténs delbetänkande Decen- traliseringsåtgärder rörande yrkesskadeför- säkringen 111. m. (Ds S 1972: 3).

1.3 Betänkandets disposition m. m. 1.3.1 Dispositionen

Efter den inledande redovisningen av utred- ningens direktiv och arbetets bedrivande följer en översiktlig redogörelse av värn- pliktsförmånerna m. m. i Sverige sedan bör- jan av 1900-talet. Mera utförligt behandlas nu gällande bestämmelser om förmåner åt de värnpliktiga m.fl. Försök görs till kost- nadsberäkningar av nuvarande värnplikts— förmåner.

I ett särskilt kapitel redovisas principerna m.m. för värnpliktsförmåner i vissa andra länder.

Härefter följer en redovisning av de värn- pliktigas m.fl. utbildningstider och andra tjänstgöringsförhållanden, som varit av be- tydelse som bakgrund för utredningens över- väganden.

Den kartläggning av de värnpliktigas eko- nomiska och sociala situation m.m., som skett genom militärpsykologiska institutets försorg redovisas i ett följande kapitel med tillhörande bilagor. I samma kapitel görs även jämförelser mellan de värnpliktigas och andra gruppers ekonomiska förhållan- den. Därefter lämnar UFV en redovisning av de synpunkter angående nuvarande för- månssystem, som framförts till UFV av myndigheter, värnpliktiga rn. fl.

Mot bakgrunden av bl. a. det sålunda re-

dovisade materialet diskuterar UFV däref- ter vissa alternativa principer för ett fram- tida system för värnpliktsförmåner. I an- slutning härtill redovisar utredningen i ett sista kapitel sina överväganden och förslag med kostnadsberäkningar och prioritering av förmånsförbättringarna.

1.3.2 Vissa terminologiska frågor, förkort- ningar m. m.

Viss kritik har stundom framkommit mot begreppet värnpliktsförmåner. Man synes därvid uppfatta begreppet som värdeladdat och framhåller rättigheten för den värn- pliktige att få sina behov täckta under mili- tärtjänstgöringen och skyldigheten för sam- hället att svara härför. UFV anser för sin del att det visserligen kan finnas fog för dessa distinktioner men att begreppet värn— pliktsförmåner har gammal hävd och att det är praktiskt som ett samlande begrepp. UFV anser sig därför kunna använda be— greppet i detta betänkande.

I begreppet värnpliktsförmåner innefattar

UFV i huvudsak de nyttigheter, som kom— mer de värnpliktiga och deras familjer till del med anledning av militärtjänstgöringen och som för närvarande regleras i värn— pliktsavlöningskungörelsen, familjebidrags- förordningen samt i olika författningar m.m. angående militärskador. Det egent- liga personalvårdsområdet skulle alltså falla utanför UFV uppdrag. Detta område om- fattar en mängd olika aktiviteter och beho- ven av dessa styrs främst av lokala förhål- landen. Det kan därför knappast vara lämp- ligt att innefatta dessa frågor i en utredning, vars uppdrag gäller systemet för förmåner åt värnpliktiga m.fl. Det finns dock en stark anknytning mellan de båda områdena och en klar gräns kan icke alltid upprätt- hållas, varför UFV i fortsättningen finner anledning att perifert beröra även vissa de- lar av personalvårdsområdet.

Flera av de kontanta ersättningarna åt värnpliktiga m.fl. benämns för närvarande bidrag, t. ex. penningbidrag, utryckningsbi- drag, familjebidrag och bostadsbidrag. Även

uttrycket »bidrag» har rönt kritik och synes därvid uppfattas som i någon mån diskri- minerande. UFV har därför övervägt att införa nya benämningar och har därvid fun- nit att begreppet penningbidrag lämpligen kan ersättas med ordet »dagspenning». Där- emot har UFV för övriga kontantförmåner inte funnit några benämningar som är mer lämpliga än de nuvarande.

Stundom förekommer uttrycket värn- pliktslön eller värnpliktsavlöning. Det åter- finns t.ex. i namnet på den grundläggande författning, som reglerar värnpliktsförmå- nerna, nämligen värnpliktsavlöningskungö- relsen. UFV anser att begreppet så nära sammanhänger med begreppet arbete, att det bör reserveras som benämning på ersättning för utfört arbete. Vad gäller de värnpliktiga rn. fl. bör således uttrycket lön eller avlöning endast utnyttjas om och i den mån man be— traktar vämpliktstjänstgöringen som jäm- ställd med förvärvsarbete. UFV använder i övrigt mestadels det neutrala uttrycket er— sättning som allmän benämning på kontant värnpliktsförmån.

UFV använder uttrycken ekonomisk trygghet (ekonomisk situation) och social trygghet (social situation). Begreppen är i och för sig svårdefinierade och griper del— vis in i varandra. UFV lägger i detta be- tänkande följande innebörd i begreppen. Ekonomisk trygghet föreligger enligt UFV när den enskilde disponerar erforderliga re- surser för bostad, uppehälle och andra rimliga behov. Med social trygghet avser UFV ett vidare begrepp, som också inne- fattar de trygghetsförhållanden, som inte är direkt resursanknutna, såsom tryggad famil- jesituation, anställningstrygghet, miljöfakto— rer rn. rn.

UFV önskar påpeka att en stor del av detta betänkande utarbetats, innan det nya tjänsteställningssystemet, förordnandeföre- skrifter inom detta m.m. varit helt kända för utredningen. UFV vill därför reservera sig för att full konsekvens i fråga om grad- benämningar m.m. inte kunnat iakttagas i betänkandet. UFV har dock strävat efter att beakta de ändrade förutsättningarna.

UFV använder i fortsättningen förkort-

ningarna GU för grundutbildning, RU för repetitionsutbildning samt KFÖ för krigs- förbandsövning. Militärpsykologiska institu- tet förkortas MPI.

Miljoner kronor anges i betänkandet med förkortningen mkr.

Tjänstemeddelanden för krigsmakten för- kortas TK (G). Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret förkortas TL (A) och tjänste- meddelanden rörande sjöförsvaret förkortas TS (A).

1.3.3 Vissa utgångspunkter för beräkningar

UFV grundar sina kostnadsberäkningar på en utbildningsorganisation som omfattar 19 milj. tjänstgöringsdagar för värnpliktiga, varav 16,5 milj. tjänstgöringsdagar för GU och 2,5 milj. tjänstgöringsdagar för RU. I vissa fall anges därjämte konsekvenserna, såvitt nu är ifråga, av en avkortad utbild- ning. Exemplifieringar görs mestadels med beaktande av de utbildningstider som gäller för den ordinarie organisationen. Ibland har det dock befunnits lämpligt att belysa de värnpliktigas förhållanden med exempel, som utgår från de provisoriska utbildnings- tider, som gäller under 1972/ 73. Kostnadsberäkningarna under de olika avsnitten sker vidare med beaktande av de förmånsbestämmelser, som gällt under vå- ren 1972. Konsekvenserna från kostnads- synpunkt av ändrade värnpliktsförmåner den 1 juli 1972 berörs under avsnittet 8.5.

Utvecklingen av värnpliktsförmånerna

2.1 Historik

2.1 .1 Allmän bakgrund

Den allmänna värnplikten är en grundsten i svensk försvarsordning. Beslut om en s. k. beväringsinrättning fattades redan av 1812 års riksdag i Örebro. Beslutet innebar att varje vapenför svensk skulle tillhöra bevä- ringen i 5 år från och med det år han fyllde 21 år. Han var också skyldig att genomgå den utbildning i fred som beslutades. Be- väringsinrättningen och med den också till- lämpningen av den allmänna värnplikten utvecklades efter hand under 1800-talet. I och med 1901 års härordning och 1901 års värnpliktslag gavs den allmänna värnplikten en utformning som med vissa variationer ägt giltighet till våra dagar. Genom några kortfattade uppgifter om grunderna i 1901, 1914, 1925, 1936 och 1941 års värnplikts- lagar vill UFV ge en summarisk ram för den senare återblicken på ekonomiska m. fl. förhållanden för de värnpliktiga.

1901 års värnpliktslag (SFS 1901:58) in- nebar, att alla till krigstjänst dugliga skulle utbildas (övas) i fredstid. Utbildningstiden, för huvuddelen totalt 240 dagar, var upp- delad på första tjänstgöring och 1—3 repe- titionsövningar, de senares antal och längd beroende på vilken försvarsgren och vilket truppslag den värnpliktige tillhörde. Utbild- ningskontingenten bestod i princip av värn-

pliktiga tillhörande en och samma ålders— klass.

Värnplikten omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 21 år till och med det under vilket han fyllde 40. Härunder tillhörde den värnpliktige bevä- ringens första uppbåd under de 8 första vämpliktsåren, dess andra uppbåd under påföljande 4 år och landstormen under åter- stående tid. Repetitionsövningarna var för- lagda till tiden inom första uppbådet.

Från värnpliktens fullgörande medgavs frikallelser endast om vederbörande var oduglig till krigstjänst på grund av lyte, sta— digvarande sjukdom eller annan likartad anledning.

1914 års värnpliktslag (SFS 1914:202) var utformad på i princip samma sätt som före- gående. Värnpliktstiden hade dock utökats till och med det år den värnpliktige fyllde 42 år. Antalet år i beväringens första upp- båd var 15. Värnpliktiga tillhörande hären kunde åläggas s.k. reservtruppövning. Landstormsövning tillkom. Tjänstgöringsti- den var för huvuddelen 340 dagar. För reservtruppövningen avsattes därutöver 15 dagar och för landstormsövningen 5 dagar. År 1919 beslutade riksdagen om en provi- sorisk nedsättning av utbildningstiden till 165 dagar.

Med 1925 års värnpliktslag (SFS 1925: 337) infördes väsentliga principiella änd- ringar i förhållande till tidigare. Vissa till krigstjänst dugliga värnpliktiga frikallades

eller befriades från värnpliktens fullgörande i fred. Detta förfaringssätt har kommit att benämnas »kategoriklyvning». Vämplikts- tiden liksom även dess fördelning på bevä- ringens första och andra uppbåd samt land- storm kvarstod oförändrad. Tjänstgörings- tiden i fred avkortades till totalt 140 dagar för huvuddelen värnpliktiga. Reservtrupp- övningen utgick.

De vapenföra värnpliktiga uttogs till lin- jetjänst eller till ersättningsreserven. Bland de senare uttogs en del såsom linjeersättare, avsedda att inkallas, om frikallelseskäl skulle uppstå för någon som ursprungligen uttagits till linjetjänst. Vidare uttogs perso- nal i handräckningstjänst ur de vapenföras ngP- '

1936 års värnpliktslag (SFS 1936:443) bi- behöll kategoriklyvningens princip men med vissa modifieringar. Sålunda frikalla- des inte längre den som, utan att vara odug- lig, inte var vapenför. Sådana värnpliktiga togs i anspråk för handräckningstjänst i stället för vapenföra värnpliktiga ingående i ersättningsreserven.

Värnpliktstiden omfattade åren från och med det år, då den värnpliktige fyllde 20 år, till och med det under vilket han fyllde 45. Sedermera höjdes den övre åldersgränsen ytterligare ett år. Värnpliktstiden fördela- des med de första 15 åren i beväringen och återstående tid i landstormen. Tjänstgö- ringstiden i fred utökades till 175 dagar. Till detta kom en landstormsrepetitionsöv— ning om 5 dagar.

Med 1941 års värnpliktslag (SFS 1941: 967) sänktes vämpliktstidens undre gräns till det år vederbörande fyller 20 år, seder- mera 19 och nu 18 år. Den övre gränsen höjdes ett år, d.v.s. till och med det år den värnpliktige fyller 47 år. Kategoriklyv- ningen avskaffades. Uppdelning av väm— pliktstiden i beväring och landstorm till- lämpas inte längre.

Från värnpliktens fullgörande frikallas endast sådana, som på medicinska grunder bedöms vara odugliga till krigstjänst. Sociala skäl, vilka enligt 1925 och 1936 års bestäm- melser föranlett frikallelse eller befrielse, kan enligt 1941 års värnpliktslag föranleda

anstånd med första tjänstgöringens (motsva- rande) påbörjande eller fullföljande.

Tjänstgöringstiden i fred, som för huvud-* delen av de värnpliktiga utgjorde totalt 450' dagar, var enligt lagens ursprungliga lydel- se fördelad på första tjänstgöring och re— petitionsövningar, varvid en repetitionsöv- ning avsågs bland annat för omskolning och överföring från flottan och flygvapnet till' armén. Repetitionsövningama genomfördes ursprungligen åldersklassvis. Detta har se- dermera ändrats till krigsförbandsvis. Väm- pliktiga avsedda för handräckningstjänst kan beordras fullgöra en eller flera repeti- tionsövningar i direkt anslutning till första tjänstgöringen. Tjänstgöringstiden har se- dermera ändrats och differentierats, bland annat genom riksdagsbeslut åren 1948, 1952, 1966 och 1972. I kapitel 4 redovisar UFV nu gällande bestämmelser.

2.1.2 Tiden före 1940

21.21 De egentliga värnpliktsförmånerna

Enligt 1901 års försvarsordning utgick pen- ningbidrag till de värnpliktiga med 20 öre om dagen under första tjänstgöringen (re- krytskolan) ävensom under den tid den värnpliktige fullgjorde hela den honom ålig- gande tjänstgöringen i en följd samt med 50' öre om dagen under all annan tjänstgöring (SFS 1901:104 betr. armén och 1901:112 betr. flottan). Dessutom utbetalades ett pen— ningtillskott på 20 öre om dagen till värn- pliktiga vid specialtruppslagen och flottan för den tid, som översteg 240 dagar, vilket var den för infanteriet stadgade tjänstgö- ringstiden. Det var alltså såväl arten av tjänstgöring som tjänstgöringstidens längd, som bestämde avlöningens storlek. Penningbidraget höjdes år 1915 till 50' öre om dagen under all tjänstgöring i lin— jen och till en kr om dagen under reserv- truppövning och landstormsövning. Pen- ningtillskott utbetalades till sådana bevä- ringen tillhörande värnpliktiga, vilka tjänst— gjorde som underbefäl, och utgick med 25 öre om dagen utom under tredje repetitions-

övningen vid infanteriet, då det utgjorde 50 öre om dagen (SFS 1915:167 betr. armén och 1915:192 betr. marinen).

År 1926 föreskrevs att värnpliktig, som uttagits för tjänstgöring i den ordning väm- pliktslagen stadgade under mer än 140 da- gar, skulle för överskjutande tid åtnjuta penningbidrag med en krona om dagen. Det blev nu endast tjänstgöringstidens längd som avgjorde penningbidragets storlek. Ändringen infördes i en ny kungörelse an— gående avlöning för värnpliktiga m.fl. un- der fredstid som till skillnad mot tidigare författningar gällde för värnpliktiga såväl i armén som i marinen (SFS 1926z60, & 9).

Någon höjning av penningbidraget från 50 öre respektive 1 kr om dagen genom- fördes inte under tiden fram till andra världskrigets utbrott hösten 1939.

Beträffande naturaförmånerna föreskrevs i & 35 i 1901 års värnpliktslag (nr 58) att värnpliktig under tjänstgöring skulle erhålla »underhåll, sjukvård, beklädnad, utred- ningspersedlar och annan erforderlig ut- rustning». I vissa fall erhöll den Vämplik- tige kontant ersättning i stället för natura- förmånerna. Sålunda kunde exempelvis por- tionsersättning utges under in- och utryck- ningsdagar samt under marscher. Vid såda- na tillfällen bestämdes portionsersättningen »af priset å en soldatportion enligt hvarje läns markegångstaxa med 50 % förhöj- ning». Även vid »tjänstgöring på stället» kunde portionsersättning utgå, som då be- räknades efter priset på en »kokfödepor- tion». Värnpliktiga ägde rätt att erhålla s. k. slitningsersättning för under tjänstgöringen begagnade egna beklädnadspersedlar om dessa var krigsdugliga, modellenliga och väl passande. Ersättning utgick med exempelvis 7 öre per dag för ett par marschskor och ett par låga skor. För 3 omgångar kalsonger, skjortor och strumpor var ersättningen sam- manlagt 3 öre per dag liksom för en kappa. Värnpliktig, som för inställelse till tjänstgö— ring hade att tillryggalägga mer än 5 »ny- mil», ägde såväl för fram- som för återresan uppbära gottgörelse med 50 öre för varje överskjutande mil.

Familjeunderstöd vid mobilisering

Första gången som pekuniär hjälp till inkal— lade värnpliktigas familjer över huvud ta- get ifrågasattes var i en riksdagsmotion år 1904. Motionen hade föranletts av extra inkallelser av vissa värnpliktiga på Gotland i samband med rysk-japanska kriget. Mo- tionen resulterade i ett kungl. brev av den 3 juni 1904 enligt vilket de hushåll vars familjeförsörjare fullgjorde extra militär- tjänstgöring — alltså utöver lagstadgad öv- ningstid i fred — skulle erhålla högst 75 öre för dag om hushållsmedlemmarna var vä- sentligen beroende av familjeförsörjarens arbetsförtjänst. Beloppet fixerades till 75 öre oavsett familjens storlek, släktskap eller skiftande behov. Till detta maximum kom man fram genom följande enkla beräkning. Medeldagsförtjänsten för en arbetare vid denna tid antogs vara 2 kr. Värdet av hans underhåll, beklädnad och penningbidrag m. rn. i fält beräknades till 1:25 kr. Efter- som man ansåg att familjens sammanlagda »inkomst» inte borde få öka under inkallel- setiden kunde familjen ej beviljas mer än resten, dvs. 75 öre. För Gotlandsmobilise'— ringen åtgick tillhopa blott omkring 8000 kr.

Ansökan om understöd, som helt utgick av statsmedel, skulle ingivas till kommunal- stämmoordföranden på landet och i Visby till magistratens ordförande, vilken efter granskning tillsammans med vederbörande pastor skulle insända handlingen jämte eget yttrande till länsstyrelsen i Gotlands län. Sedan uppgift inhämtats från befälhavaren för vederbörandes truppförband angående tiden för den extra militärtjänstgöringen, skulle länsstyrelsen meddela beslut och ge- nom magistratens i Visby eller kronobetjä- ningens försorg »på lämpligaste sätt tillhan- dahålla sökandena» beloppen. Kvitto skulle lämnas av den värnpliktige eller den som handhade familjens angelägenheter i hem- orten. Hjälpen förutsatte behovsprövning.

Överensstämmande ordning tillämpades efter beslut av riksdagen vid inkallelser i

Med anledning av de särskilda vapen- övningar, som vid den tiden införts för utrönande av härens krigsberedskap, utfär- dades förordning den 6 juni 1912 (nr 96) om understöd i vissa fall åt värnpliktigas familj (familjeunderstöd) under mobilise- ringsövningar senare hälften av år 1912 eller förra hälften av år 1913. Innehållet i sagda förordning anknöt i viss mån till de tidigare bestämmelserna från 1904 och 1905. Understödsbeloppet bestämdes till en kr för varje familj jämte 25 öre för varje barn under 15 är, allt för dag.

I anledning av det första världskrigets ut- brott utfärdades förordning den 13 augusti 1914 (nr 134) om understöd i vissa fall åt sådan vämpliktigs familj, där familjeför- sörjaren såsom värnpliktig fullgjorde tjänst- göring till rikets försvar. Denna författning fick i det närmaste samma ordalydelse som nyssnämnda förordning SFS 1912:96 och understödsbeloppen blev också desamma utom för åren 1917 och 1918 då beloppen på grund av prisstegringar uppräknades med 75 procent. Beträffande den formella handläggningen infördes vissa nyheter. An- sökan om understöd skulle ingivas till ord- föranden i vederbörligt pensionsdistrikt, som skulle — om han fann understöd böra utgå — underställa ärendet pensionsstyrel- sen. Denna hade sedan att beräkna och fast- ställa beloppen samt utfärda understöds- bevis för vederbörande. Utbetalning skedde veckovis genom posten mot företeende av sagda bevis. Besvär över pensionsnämndens beslut kunde föras hos pensionsstyrelsen, vars beslut ej fick överklagas. Slutligen skulle pensionsstyrelsen som »tillsynsmyn- dighet» utfärda erforderliga bestämmelser och formulär.

Familjeunderstöd vid fredstjänstgöring

Vid fredstjänstgöring fanns under 1900- talets första decennium ingen form av fa- miljehjälp. Med stöd av 16 å i dåvarande värnpliktslag beviljade man i stället vissa familjeförsörjare frisedel eller uppskovl. Gifta med försörjningsplikt mot hustru och barn kunde blott få uppskov.

Sedan den s.k. värnpliktskommissionen — tillsatt den 25 juni 1909 — utrett frågan om familjehjälp åt värnpliktiga inkallade till fredstjänstgöring, framlades kommissionens förslag såsom proposition vid 1912 års riks- dag. Propositionen antogs oförändrad och resulterade i förordningen den 1 juni 1912 (nr 84) om understöd i vissa fall åt väm- pliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).

Understödet var maximerat till 1 kr om dagen per familj, vilket förutsatte dels att hustrun var mindre arbetsför och dels att barnens antal var två eller flera. Understö- den skulle beviljas endast om behov förelåg. I enlighet med denna princip ställdes arbets- för hustru, som ej hade något barn, helt utan varje möjlighet att erhålla understöd.

På denna grundval vilade fredsbestäm- melserna om familjeunderstöd ända till 1939 och i viss mån även under försvars- beredskapen från hösten 1939 till våren 1940. Däremot underkastades understöds- beloppen vid ett par tillfällen justeringar.

Vid höstriksdagen 1914 omedelbart efter första världskrigets utbrott och sedan väm- plikten i samband med den nya härord— ningen ytterligare förlängts, föreslog sålun- da regeringen en genomgående höjning av 1912 års understöd. Varje understödsbelopp höjdes med 25 öre samt vid reservtrupp- och landstormsövning med ytterligare 40 öre, allt per dag räknat. Eftersom varje under- stödsbelopp avsåg familjens hela bidrag, in— nebar förhöjningen således blott 25 öre re— spektive 40 öre per familj, som alltså högst kunde erhålla 1: 25 kr resp. 1: 65 kr per dag. På grund av dyrtidstrycket blev under världs- krigets gång 1914 års understöd otillräck— liga för de inkallades familjer. Vid 1917 års riksdag genomfördes därför en ny höj- ning, som var något större än stegringen av dyrtidsindex.

År 1931 företogs revision av familjeun- derstödsförordningen, närmast föranledd av att statsrevisorerna påtalat ojämnheten vid myndigheternas handläggning av ansökning- arna om understöd. I allt väsentligt begrän— sades revisionen i sak till smärre jämkning-

1 Motsvarade nuvarande begreppet anstånd.

ar. Varken Kungl. Maj:t eller det enhälliga statsutskottet ansåg denna gång någon änd- ring av beloppens storlek påkallad. Formellt utfärdades ny understödsförordning den 12 juni 1931 (nr 257).

Skalan för understöden under fredstjänst- göring hade följande utseende 1912 och åren 1917—1940.

Understöd i kr/ dag för: Arbetsför hustru och ett barn Arbetsför hustru och två eller flera barn Mindre arbetsför hustru utan barn Mindre arbetsför hustru och ett barn Mindre arbetsför hustru och två eller flera barn Ett barn, om fadern var änkling eller frånskild Två eller flera barn, om fadern var änkling eller frånskild

1912 1917—40

0:50 1:35 0: 75 1:75 0:50 1:35 1:75

2: 20

0:75 1:—

0:50 1:35

0: 75 1: 75

Man iakttar att understöden blott hade formen av vad man numera kallar familje- penning; bostadsbidrag och andra slags bi- drag förekom inte. Ej heller fanns någon dyrortsgradering, ehuru önskemål om en dylik differentiering då och då uttalades. Handläggningen tillgick så, att ansökan, ställd till länsstyrelsen, ingavs till den värn— pliktiges truppförband, varvid behovet av understöd skulle intygas av kommunal- nämndsordförande, pastor eller annan offi- ciell person i hemorten. Ansökan översän- des därefter till vederbörlig länsstyrelse, som med ledning av intyget fattade beslut i ärendet. Understödet utbetalades därefter genom den militära myndighetens försorg till de hemmavarande med postanvisning.

Understödet utgick av statsmedel. Kost- naderna beräknades ursprungligen (är 1911) till ca 140 000 kr för år. Den värnpliktige var själv skyldig att såsom bidrag till un- derstödet avstå den del av penningbidraget, varmed detta översteg 20 öre för dag; se- dermera ändrat till att värnpliktig själv skulle bidraga med en femtedel av penning- bidraget. Denna andel innehölls av vederbö- rande chef. Om innehållande ej kunnat ske, minskades understödet i motsvarande grad. I övrigt täcktes understödet av statsmedel.

2.1.3.1 De egentliga värnpliktsförmånerna

Vid tiden för det andra världskrigets utbrott sattes 1939 års krigsavlöningsreglemente (SFS 1939:278) i tillämpning. Detta omfat- tade icke blott fast anställd personal utan även värnpliktiga, vilka härigenom erhöll betydligt utökade förmåner i förhållande till dem som utgick under fredstjänstgöring. Till dem kom då att utgå krigslön, som be- stod av terminslön och — för värnpliktiga i högre 5. k. krigslöneklasser — dessutom månadslön. Det fanns inalles 16 krigslöne- klasser: menig som icke fullgjort soldatut- bildning tillhörde 1. klassen och överbefäl- havaren 16. klassen. Terminslönen var inde- lad i två tariffer: en högre och en lägre. Till den högre tariffen hänfördes i huvudsak värnpliktiga, som fullgjort ungefär 2 måna- ders beredskapstjänstgöring. Övriga värn- pliktiga tillhörde den lägre tariffen. I den lägre tariffen utgjorde lägsta terminslönebe- loppet 5 kr och högsta 75 kr och i den hög- re tariffen uppgick motsvarande belopp till 10 respektive 150 kr. Terminslönen avsåg närmast bestridande av personliga utgifter och ersatte därvid penningbidraget. Termins- lönen utbetalades i förskott för löneterminer, varav tre gick på en kalendermånad. För värnpliktiga, som tillhörde 4. t.o.m. 11. krigslöneklassen, utgick månadslön med 15 kr i lägsta klassen, varefter lönen i princip ökade med 15 kr per klass och utgjorde 105 kr i 11. klassen.

För dem, som ej berördes av krigsavlö- ningsreglementet, skedde vissa ökningar av förmånerna till följd av ändringar i 1926 års avlöningskungörelse (nr 60). Sålunda ändrades denna dels genom SFS 1939:752 som omfattade sjötjänstbidrag för viss sjö- tjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserven samt särskilda förmåner under flygtjänst- göring, dels ock genom SFS 1941:284, vari- genom lägsta penningbidragsbeloppet höjdes från 50 öre till 1 kr för dag.

En ytterligare löneförmån, långtidstillägg, kunde utgå med 30 kr i månaden till värn; pliktiga, som var underkastade krigsavlö-

ningsreglementet och som kvarhölls länge i tjänst (SFS 1941:506). Helt nya, mera differentierade föreskrifter rörande de kon— tanta värnpliktsförmånerna gavs genom kungörelsen SFS 1942:527 med provisoris- ka bestämmelser angående avlöning åt väm- pliktiga m.m. Då infördes bl.a. premier som tillkom efter förslag av 1941 års för- svarsutredning och av riksdagen beslutad ändrad värnpliktsutbildning (1941 års värn- pliktslag). Utredningen anförde, att ett sys- tem med tvångsvis uttagning av vissa väm- pliktiga för utbildning till befäl under viss längre tid krävde — därest systemet i till— lämpningen skulle bli effektivt — att de sålunda uttagna värnpliktiga ekonomiskt kompenserades för de särskilda bördor som pålades dem. Premierna uppgick 1942 till 250 kr för genomgången underofficersut- bildning och 1250 kr för genomgången officersutbildning och utgjorde alltså vad som i dag benämns utbildningspremier. Reservofficersaspirant i flygförartjänst vid flygvapnet som genomgått viss kvalificerad utbildning erhöll jämväl nyssnämnda be- lopp. Premierna höjdes genom SFS 1945: 881 till 500 kr respektive 1 500 kr. Naturaförmånerna var under denna tid av i huvudsak samma omfattning som vid fredstjänstgöring. Ersättningsbeloppen för mistade sådana förmåner var dock höjda. De värnpliktiga kunde vid krigspermission och viss tjänstledighet få fria resor från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som vederbörande befäl med hänsyn till ändamålet bestämde, ävensom för återresa.

2.1.3.2 De familjesociala förmånerna

I början av år 1939 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga för att utarbeta moderniserade föreskrifter om understöd åt mobiliserade värnpliktigas familjer. Dessa sakkunniga av- gav, under namn av sociala försvarsbered- skapskommirtén, den 3 september 1939 ett betänkande (SOU 1939:26) med förslag till lag om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m.m. (familjebidragslag). De riktlinjer, som därvid utarbetades, har

blivit grundläggande för familjebidragsin- stitutet. Vid tiden för avlämnandet av nyss- nämnda betänkande bröt det andra världs- kriget ut. Inkallelser av Värnpliktiga kom här i landet att ske i stor omfattning. Den i tidigare avsnitt nämnda 1914 års förordning om mobiliseringsunderstöd (nr 134) var vid denna tidpunkt ännu icke upphävd, men den ansågs då ej lämplig för användning. I stäl- let bestämdes, att 1931 års förordning om familjeunderstöd (nr 257) skulle gälla även för dem som inkallades till förstärkt för- svarsberedskap och mobilisering, men den undergick för sådant ändamål vissa juste- ringar (SFS 1939:642 och 793). Bland an- nat infördes den ändringen att utom pen- ningunderstöd skulle även särskilt bostads- bidrag kunna utgå.

Efter det att sociala försvarsberedskaps- kommitténs betänkande undergått vederbör- lig remissbehandling tillkom i huvudsaklig överensstämmelse med dess förslag förord- ningen den 17 april 1940 (nr 223) om famil- jebidrag åt värnpliktiga under krigstjänst- göring m.m. (krigsfamiljebidragsförord- ning), till vilken fogades en tillämpnings— kungörelse (SFS 1940:322). De olika bi— dragsformer, som kunde komma ifråga, var familjepenning, bostadsbidrag och närings- bidrag ävensom sjukbidrag vid familjemed- lems sjukdom. År 1941 tillkom begravnings- bidrag, då familjemedlem avlidit.

Såsom familjemedlem räknades i första hand den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlevde, samt hans barn (adoptiv- barn) under 16 år, som stod under hans vårdnad. Husföreståndarinna var också fa- miljemedlem, om den värnpliktige samman- bodde med egna eller hustrus minderåriga barn och saknade maka eller hon var ar- betsoförmögen.

Frånskild eller hemskild hustru, vämplik- tigs andra barn än ovan nämnts, hans hust- rus barn och hans föräldrar (adoptant) kun— de även vara familjemedlemmar, nämligen om den värnpliktige var underhållsskyldig mot dem och lämnat väsentligt bidrag till deras uppehälle. Familjepenning för tryg- gande av familjens uppehälle utgick med högst de belopp som upptages i tabell 2: 1.

l 2

3 4

För hustru eller, där bidrag ej utgår för hustru, annan fam.- medlem, som före- står den vämplik- tiges hem

kr/ dag

Ortsgrupp (enligt 1935 års lag om folkpensionering)

För annan fam.- medlem under 16 år än som avses i kol. 2 kr/ dag

För annan fam.— medlem över 16 år än som avses i kol. 2 kr/ dag

I 1 : II III

25 25

Av familjepenningen utgick för värnplik- tigs sammanboende hustru och egna barn under 16 är visst grundbelopp utan behovs- prövning. Motivet för grundbeloppet var bl. a. att detta skulle utgöra »ett vederlag för det för staten nödvändiga och betydelse- fulla arbete, som den värnpliktige under mobilisering eller försvarsberedskap utför» (SOU 1939:26). Grundbeloppet utgjorde för hustru 1 kr och för varje barn 40 öre, allt för dag. I övrigt utgick familjepenning en- dast i den mån behov därav skäligen kun- de antagas föreligga. Vid bestämmande av bidragets storlek skulle hänsyn tagas dels till den inkomst, som åtnjöts av vederbörande familjemedlem, och dels till den värnplikti- ges inkomster, dock med undantag för krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner.

Bostadsbidrag utgick i princip för bo— stadskostnaden. Värnpliktig, som drev nä- ring eller rörelse, kunde erhålla näringsbi- drag med högst 200 kr i månaden. I anled- ning av familjemedlems sjukdom kunde sjukbidrag utgå för bestridande av kostna- derna för erforderlig läkar- och sjukhusvård m.m. Begravningsbidraget utgjorde 150 kr för hustru och 100 kr för barn.

Kostnaderna för familjebidragsverksam- heten fördelades mellan stat och kommun enligt vissa närmare angivna grunder, enligt vilka kommunerna svarade för egna admi- nistrationskostnader och genomsnittligen omkring 5 % av kostnaderna för utgivna bidrag.

Ärenden angående familjebidrag skulle å

vederbörlig kommuns vägnar handhas av familjebidragsnämnd. En särskild myndig- het för övervakande av familjebidragsför- ordningens tillämpning skulle dessutom fin- nas. Som tillsynsmyndighet utsågs statens arbetsmarknadskommission.

En så vidlyftig bidragsapparat kunde icke anordnas under brådskande beredskapsför- hållanden utan att en del brister snart fram- trädde. För en översyn av ifrågavarande författningar tillsattes därför en kommitté, senare benämnd 1941 års krigsfamiljebi- dragskommitté, som avgav ett omfattande stencilerat betänkande om revision av för- fattningarna. Bland kommitténs reformför- slag av mera allmänt intresse kan här näm- nas borttagandet av rätten till icke behovs- prövad familjepenning (grundbeloppet). I stället infördes ett system, vars innebörd var att för bidragets bestämmande skulle avdrag från det i författningen angivna maximala familjebidraget göras för den värnpliktiges och familjemedlemmamas inkomster enligt vissa ganska invecklade regler (s.k. norme— rad behovsprövning). I uttalanden rörande familjepenningen, gjorda vid tiden efter andra världskrigets utbrott, hade från flera håll framhållits, att denna inte var tillräck- lig för anskaffande av kläder och för vissa fasta utgifter såsom livsförsäkringspremier, sjukkasseavgifter och el-avgifter. Särskilt på— pekades att icke blott de gifta utan även ungkarlama hade behov av hjälp med dessa utgifter. Dessa uttalanden föranledde därför krigsfamiljebidragskommittén att föreslå in- förande av ytterligare en bidragsform, den

s.k. hemortslönen. Denna borde utgå till värnpliktiga, som fullgjort 90 dagars bered- skapstjänst. Lägsta beloppet var 1 kr om dagen; vid längre tjänst skulle en ökning ske. Långtidstillägget skulle för övrigt här- igenom bli överflödigt. Av särskild betydelse var, att beloppen skulle utbetalas beträffan- de gift vämpliktig i likhet med familjebi— dragen genom familjebidragsnämnd till hustrun och till ogift värnpliktig till denne först vid tjänstgöringstidens slut. Någon behovsprövning skulle därvid inte ifråga- komma.

I huvudsaklig överensstämmelse med krigsfamiljebidragskommitténs förslag ut- färdades såsom ersättning för 1940 års krigsfamiljebidragsförordning förordningen den 30 juni 1942 (nr 521) om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m.m. (krigsfamiljebidragsförordning), som kom att gälla under återstoden av den tid, då andra världskriget pågick. Även denna författning åtföljdes av en tillämpningskun- görelse (SFS 1942:525).

Familjepenningen, som 1941 varit före- mål för viss provisorisk förhöjning (se SFS 1941:290), utgick fr.o.m. den 1 juli 1942 med högst följande belopp:

*)1 2 3 4

Ortsgrupp kr/ dag kr/ dag kr/ dag

2:75 3:— 3:25

1:40 1:65 1:90

1:10 1:20 1:30

*) Kolumnhuvudet ansluter till tabell 2: 1

För de värnpliktiga, på vilka 1940 års krigsfamiljebidragsförordning inte skulle tillämpas, hade en fredsfamiljebidragsför- ordning utfärdats den 17 maj 1940 (nr 422) med tillämpningskungörelse (SFS 1940: 423).

Författningen var kortfattad och inne- höll endast bestämmelser om familjepen— ning. Eftersom denna skulle utgå av stats- medel, borde de kommunalt anordnade fa- miljebidragsnämnderna ej ha någon befatt- ning med hithörande ärenden, vilka över- lämnades till länsstyrelserna.

En ny fredsfamiljebidragsförordning till- kom den 30 juni 1942 (nr 524). Dess inne- håll var inskränkt till familjepenning och begravningsbidrag. Fredsfamiljebidragsför— fattningarna kom under beredskapsåren att i praktiken bli av ringa betydelse, eftersom de värnpliktiga nästan hela tiden var inkal— lade enligt beredskapsbestämmelser. Det var först vid försvarsberedskapens upphörande den 1 juli 1945 som författningarna kom i tillämpning i någon större omfattning och då endast under en relativt kon tid.

Efter andra världskrigets upphörande skulle således endast 1942 års fredsfamilje— bidragsförordning gälla. Familjebidragsför- månerna enligt denna ansågs emellertid otillräckliga. Arbetsmarknadskommissionen, som fått i uppdrag att undersöka hithörande förhållanden, framlade ett nytt förslag till lagstiftning, avseende både krig och fred. Detta utgjorde underlaget till förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m.m. (familjebidragsförord- ning). Härtill fogades kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101) med närmare bestäm- melser angående tillämpning av familje- bidragsförordningen (familjebidragskungö- relse). Både krigs- och fredsfamiljebidrags- förordningama av år 1942 upphävdes (1946: 100). I den nya författningen återuppliva- des rätten till —— förutom familjepenning — bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Både staten och kom- munerna skulle bidraga till finansieringen. Familjebidragsnämndernas befattning med ärendena bibehölls.

En under beredskapsåren tillkommen extraordinär hjälpform bör inte här förbi- gås. Det gäller de s. k. landshövdingemedlen. Fr. o. rn. våren 1940 fram till juli 1941 ställ— de den s.k. rikskommittén ett belopp av omkring 4 mkr ur den stora nationalinsam- lingen till förfogande åt rikets landshöv— dingar för hjälp åt de inkallades familjer. Detta belopp förstärktes bla med lotteri— medel. Pengarna kom till stor nytta för bi- drag till bl.a. kläder åt familjemedlem- marna eller såsom julpengar. Sedan riks- kommittén inte längre kunde ställa ytterli— gare medel i utsikt beviljade riksdagen för

ifrågavarande ändamål anslag över stats- budgeten. Hjälpverksamheten kom under hela beredskapstiden att kvarligga hos lands- hövdingarna.

En annan särskild hjälpform, som också infördes i anledning av beredskapen, var värnpliktslånen. Den första värnpliktslåne- författningen tillkom den 31 augusti 1940 (nr 824). Enligt denna kunde värnpliktig och underbefäl i reserven, som fullgjort viss beredskapstjänstgöring, under vissa närmare angivna förutsättningar erhålla lån av stats— medel för visst ändamål om hans ekonomi på grund av tjänstgöringen blivit väsentligt försvagad. Värnpliktslån kunde beviljas med lägst 200 kr och högst 4 000 kr (sedermera höjt till 5000 kr). Som regel utlämnades lånet, som var räntefritt, utan säkerhet. Lå- net skulle i allmänhet återbetalas med en femtedel om året. Första året var dock lå- net amorteringsfritt.

Värnpliktslånens förvaltning handhades under statskontorets överinseende av läns- styrelserna. Låneverksamheten i övrigt om- besörjdes av statens arbetsmarknadskom- mission och av särskilda värnpliktslåne— nämnder, en i varje län, med biträde av de kommunala familjebidragsnämnderna.

Våren 1945 tillkom tre nya kungörelser om lån, nämligen dels lån till viss långtids- inkallad militär personal (nr 195), dels lån till vissa under militärtjänstgöring skadade (nr 495), dels ock lån från värnpliktslåne- fonden (nr 494). Sistnämnda författning av- såg lån till befälsutbildade och sådana som skadats eller ådragit sig sjukdom under mi- litärtjänstgöring.

2.1.4 Tiden efter 1945 2.1.4.1 De egentliga värnpliktsförmånerna

Sedan beredskapen under andra världskriget upphört, upphävdes flertalet då gällande för- fattningar angående de värnpliktigas avlö- ningsförhållanden och i stället tillkom kun- görelsen den 21 december 1945 (nr 881) angående avlöning m.m. till värnpliktiga (kungörelse om värnpliktsavlöning). Kun-

görelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1946, var ett utförligt författningsverk och behandlade kontant ersättning, naturaför— måner m. m. till de värnpliktiga.

Kontantersättningen utgjordes av pen- ningbidrag, särskilda ersättningar under sjö- och flygtjänstgöring, premier samt be— gravningshjälp.

Penningbidraget utgick till menig med 1 kr per dag under tjänstgöring om samman- lagt högst 390 dagar och under tid därefter med 1:50 kr per dag samt till värnpliktigt befäl med belopp varierande mellan 2 kr och 6 kr per dag.

Värnpliktig, som fullgjorde sjö- eller flyg- tjänstgöring, ägde åtnjuta särskild ersättning i huvudsak enligt därom för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmel- ser.

Premie utgick bl. a. till den som med god- kända vitsord genomgått utbildning till un- derofficer med 500 kr och till officer med 1 500 kr.

Avled värnpliktig under tjänstgöringstid eller vid färd i samband med inryckning till eller utryckning från tjänstgöring utgick begravningshjälp till hans dödsbo med 400 kr.

Bestämmelserna om naturaförmåner var i huvudsak oförändrade. Dock vidtogs föl- jande ändringar i fråga om resorna.

Under förarbetena till resebestämmelser- na diskuterades ingående om de värnplik- tiga vid resor i samband med inryckning till och utryckning från tjänstgöring borde er- hålla fria resor eller ersättning härför även om färden understeg 20 km. Statsmakterna stannade emellertid för ett bibehållande av den dittills gällande 20 km-gränsen. De väm- pliktiga fick rätt antingen till fri resa med det färdsätt, som för staten medförde minsta resekostnad, eller till resekostnadsersättning enligt bestämmelserna i allmänna reseregle- mentet. Om resan tog minst 8 timmar 1 an- språk utgick traktamentsersättning enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelser i sagda reglemente.

Vid övningsuppehåll och tjänstledighet ägde värnpliktig _— med motsvarande till- lämpning av bestämmelserna för in- och

utryckningsresor — åtnjuta antingen fri resa eller ersättning för resa från tjänstgö- ringsplatsen till den plats inom riket, där han själv eller hans närmaste anhöriga var bosatt, och åter. Vid dessa resor utgick i fö- rekommande fall traktamentsersättning. Re- seförmånerna fick åtnjutas vid högst 3 resor per år.

I 1945 års värnpliktsavlöningskungörelse företogs åtskilliga ändringar och komplet- teringar under de närmast följande 12 åren. Dessa ändringar var dock icke av större principiell räckvidd. I allmänhet rörde det sig om höjningar av förmånsbelopp (se ta— bellerna 2: 2—2: 3) eller om mer eller mind— re formella justeringar av författningen. I detta sammanhang kan nämnas att väm- pliktspremierna, som ursprungligen var be- skattningsbara, genom beslut av 1949 års riksdag (prop. 202, rskr 215) blev skattefri inkomst (punkt 6 till anvisningarna till 32 % komunalskattelagen).

Sedan 1954 års värnpliktsavlöningsutred- ning den 10 september 1957 avgivit betän- kande (stencilerat) med förslag till värn- pliktsavlöningskungörelse utfärdades den 12 september 1958 ny sådan kungörelse (nr 485). Det nya i bestämmelserna var i hu- vudsak följande.

Den dittills gällande rätten för de värn- pliktiga att vid in- och utryckningsresor samt fria resor vid tjänstledighet i stället för fri resa med reguljärt trafikmedel åtnjuta resekostnadsersättning upphävdes. Vid s.k. egentlig tjänsteresa bibehölls däremot denna rätt. Antalet fria resor vid tjänstledighet be- stämdes till 3 under tid för första tjänstgö— ring (motsv) och under annan tjänstgöring i stort sett till en resa för varje period om 3 månader. Tjänstledighetsresorna skulle i första hand åtnjutas vid övningsuppehåll. — Premiebestämmelserna utvidgades, närmast genom att tjänstgöringspremier infördes. De dittillsvarande premierna kom nu att be- nämnas utbildningspremier. Tjänstgörings- premie utgick till värnpliktig med längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet. Så- som villkor för att erhålla tjänstgöringspre- mie gällde att den värnpliktige inte blivit berättigad till utbildningspremie för utbild-

ning anordnad under samma tjänstgöring. Tjänstgöringspremie utgick efter viss tjänst- göringstid med 100 kr för varje ytterligare tjänstgöringsperiod om 20 dagar.

Den principiellt sett viktigaste gruppen som tidigare varit utesluten från premier över huvud taget men som nu kom i åtnju- tande av tjänstgöringspremie var vämplik- tiga tjänstgörande enligt dåvarande 27 ä 1 mom. D värnpliktslagen, de s.k. specia- listerna. Dessa erhöll premie under »fort- satt tjänstgöring». För alla värnpliktiga gällde med något undantag att tjänstgö- ringspremie endast kunde utgå för tjänstgö- ring efter 394 dagar. Värnpliktig som utta- gits för befälsutbildning men som av någon anledning icke blev godkänd i denna utbild- ning erhöll sålunda tjänstgöringspremie i stället för utbildningspremie räknat från och med 395:e tjänstgöringsdagen eller den senare dag utbildningen påbörjades. — Be- gravningshjälpen, som genom SFS 1951: 380 höjts till 500 kr, uppräknades nu till 600 kr.

År 1963 ändrades flera paragrafer i väm- pliktsavlöningskungörelsen, varvid författ- ningen samtidigt nytrycktes (SFS 1963:242). De väsentligaste ändringarna, som trädde i kraft den 1 juli 1963, var följande. Fria re- sor som tidigare ifrågakommit endast vid tjänstledighet (övningsuppehåll) fick nu fö- retagas vid »ledighet». Antalet fria resor utökades till 5 under första tjänstgöring (motsv). Under annan tjänstgöring fick de värnpliktiga rätt till en resa för varje tvåmå— nadersperiod. Vidare föreskrevs att de fria resorna under första tjänstgöring borde för- delas jämnt över tjänstgöringsperioden. -—— För att underlätta övergången till civil verk- samhet hade 1954 års värnpliktsavlönings- utredning föreslagit införandet av en ny bidragsform: utryckningsbidrag. Sedan 1962 års försvarskommitté upprepat detta förslag infördes nu ett dylikt bidrag om 200 kr. Vidare blev de värnpliktiga från denna tid- punkt grupplivförsäkrade i likhet med ar- betstagare i statens tjänst (SFS 1963: 243). I fråga om uppräkning av penningbidra- gen och premierna hänvisas till de tidigare nämnda tabellerna 2: 2—2: 3.

Tabell 2.'2 Utvecklingen av penningbidragen åren 1946—juni 1972 (belopp i kr)

Grad Nummer i Svensk författningssamling

1945:881 1948:600 1952:493 19592145 1963z242 l967:430 l970:676

Tidpunkt för ikraftträdandet

1/1 1946 1/7 1948 1/7 1952 1/7 1959 1/7 1963 1/7 19671 1/1 1971

GU RU GU RU

Menig, som icke fullgjort 304 (390) dagars tjänstgöring

Annan menig och vice- korpral (motsv)

_!

1:50 : 2:75 ' 5:— 8:— : 9:— 2:-— . 3:75 :75 8:— : 9:— 2:50 ' 4:75 ' :75 10:—— : II:—— 3:— ' 5:50 : :— 11:50 : 12:50 3: 25 6:—— : 12:75 13:75 3:50 ' 6:75 9: : 14:25 : 15:25 4:50 ' 8:25 12: : 17:50 18:50 5: 50 10:—— 14:50 21:— 22:— 6:50 ' 12: — 17:50 25:50 26: 50

Korpral

Furir

Överfurir (motsv) Sergeant (motsv) Fänrik och fanjunkare Löjtnant och förvaltare

_Näcliåié-äxb'

Kapten och högre

1 Fr om den 1 juli 1967 görs uppdelning på GU och RU samtidigt som skillnaden mellan menig som fullgjort respektive inte fullgjort 304 dagars tjänst- göring upphör.

Tabell 2:3 Utvecklingen i stort av värnpliktspremierna åren 1942—juni 1972 (belopp i kr)

Kategori Nummer i Svensk författningssamling samt tidpunkt för ikraftträdande 19421527 1945:881 l947:12 19491293 l952:493 19582485 1960:356 l963:242 1967:43O l970:676

1/7-42 l/1-46 1/1-47 15/6-49 1/7-52 1/10-58 1/7-60 1/7-63 1/7-67 1/1-71

A. Utbildningspremier

Värnpliktig som genomgått utbildning till be- fattning för menig kategori E vid flottan Värnpliktig som genomgått underbefälsutbild-

ning Värnpliktig som vid armén och marinen utta- gits för och genomgått underbefälsutbildning Värnpliktig som uttagits för och genomgått un— derofficersutbildning Värnpliktig som uttagits för officersutbildning och genomgått kadettskola (motsv)5 Reservofficersaspirant i flygförartjänst vid flyg- vapnet som genomgått utbildning t. o. m grundläggande flygslagsutbildning Reservofficersaspirant i marktjänst vid flygvap— net som genomgått reservofficerskurs Reservofficersaspirant i flygförartjänst vid flyg- vapnet som genomgått fortsatt flygslagsut- bildning och reservofficerskurs Värnpliktig som är antagen för utbildning till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått reservofficers- 5100 kurs I D:o reservofficerskurs II 5 100

Premiebeloppen enl. Premierna blev skattefria

nu gä desamma som enl. 1967 : 430.

B. Tjänstgöringspremier Vissa värnpliktiga som fullgjort hel premiebe-

rättigande tjänstgöringsperiod 1003 1003 1503 4: —/dag4 Värnpliktig som fullgjort särskild övning eller

mobiliseringsövning — 250 500 38: 50/ dag

1 Premien utgick med 10: 50 kr för varje dag av grundutbildningstiden efter 300 dagars tjänstgöring, dvs med högst 1 575 kr. 2 Premien utgick med 13: 50 kr för varje dag av grundutbildningstiden efter 300 dagars tjänstgöring, dvs med högst 2 025 kr.

3 Premien utgick i första hand till befälsuttagen värnpliktig som icke blivit godkänd vid genomgången befälsutbildning samt till Specialtjänstuttagen väm- pliktig. Premien kunde icke utgå jämsides med utbildningspremie. Den utgick för varje hel tjänstgöringsperiod om 20 dagar, varmed tjänstgöringen över- steg den för värnpliktiga i allmänhet gällande.

4 Premien utgick med 4: — kr för varje dag av grundutbildningstiden efter 300 dagars tjänstgöring.

5 Utöver premien för utbildning till underofficer.

” Premien utgick under förutsättning att den värnpliktige uttagits för ifrågavarande utbildning.

Genom beslut av 1966 års riksdag fast- ställdes en ny ordning för de värnpliktigas utbildning m. m. (prop. 1966: 106, rskr 271). I anslutning härtill ändrades värnpliktsla- gen. Ifrågavarande beslut grundades i huvud- sak på förslag som avgetts av 1960 års väm- pliktsutredning (SOU 1965: 68). I värn- pliktsutredningens uppdrag ingick att före— slå de förändringar i systemet för de värn- pliktigas förmåner som påkallades av fram- lagda förslag rörande utbildningen. I sitt förslag pekade vämpliktsutredningen bl. a. på att det tidigare funnits ett samband mel— lan å ena sidan längden av första tjänstgö- ringen och å andra sidan repetitionsövning— arnas omfattning. Mot en relativt lång första tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd svarade sålunda ett mindre antal eller inga repetitionsövningar. Framför allt gällde detta värnpliktiga i allmänhet vid flottan och flygvapnet. I den nya utbildningsord— ningen fanns inte detta samband mellan grundutbildning och repetitionsutbildning. Värnpliktsutredningen förordade därför att värnpliktiga med lång grundutbildning kom- penserades genom ytterligare premier. Så- lunda borde enligt utredningens förslag tjänstgöringspremie utgå till alla vämplik- tiga, oberoende av kategori, för grundut- bildning över 300 dagar. Till värnpliktiga som genomgick grundutbildning till befäl föreslog utredningen att utbildningspremie skulle utgå utöver tjänstgöringspremien. Ut- redningen föreslog i samband därmed del- vis nya grunder för beräkning av utbild- ningspremierna. —— Det nya utbildnings- systemet innebar för många värnpliktiga en ökning av repetitionsutbildningen både i fråga om antalet dagar och antalet övning- ar. Samtidigt blev antalet övningar i vissa fall olika för olika kategorier värnpliktiga. Värnpliktsutredningen föreslog därför att ekonomisk kompensation för dessa olägen- heter i samband med repetitionsutbildningen skulle ges de värnpliktiga i form av höjda penningbidrag och Vissa premier, ävensom ökade familjebidragsförmåner.

Statsmakternas ställningstagande till frå- gan om förbättrade värnpliktsförmåner re— sulterade huvudsakligen i följande. Pen-

ningbidragsbeloppen blev olika för GU och RU. Beloppen för GU räknades upp med omkring 25 procent och för RU med cirka 45 procent. Premiesystemet byggdes ut. Tj änstgöringspremie med 4 kr för dag skulle utgå till alla värnpliktiga under GU för tid varmed denna översteg 300 dagar. Vissa av- vikelser i systemet gjordes för Specialtjäns— uttagna värnpliktiga m.fl. I motsats till vad som hittills gällt fick tjänstgöringspremie utgå jämsides med utbildningspremie.

I fråga om flertalet av sistnämnda pre— mier gjordes inga större ändringar. För värnpliktiga kategori E vid flottan, som fullgjorde lika lång grundutbildning som flertalet underofficersuttagna, d. v. s. 450 dagar, infördes dock en särskild utbildnings- premie om 10:50 kr per dag för grundut- bildning över 300 dagar. Eftersom utbild- ningstiden för vissa vämpliktskategorier av— kortades innebar detta en indirekt höjning av utbildningspremien — exempelvis för de värnpliktiga officerarna från omkring 22 kr till 44 kr för dag. En värnpliktig som av olika skäl inte blev berättigad till utbild— ningspremie erhöll för tid efter 364 dagars tjänstgöring ett tillägg om 4 kr för dag till tjänstgöringspremien.

För särskild övning och mobiliseringsöv- ning skulle tjänstgöringspremie utgå med 38: 50 kr för varje dag av övningen. Denna premie skulle bl. a. utgöra kompensation för större antal tjänstgöringstillfällen än som ålåg flertalet av de värnpliktiga.

Utryckningsbidraget vid GU höjdes från 200 kr till 250 kr. Eftersom grundutbild- ningens längd i den nya utbildningsordning- en ytterligare differentierats anpassades an- talet fria ledighetsresor därefter. Värnplik- tiga med omkring 260 dagars grundutbild- ning erhöll därvid 4 sådana resor. Ovan- nämnda ändringar i värnpliktsavlöningskun- görelsen trädde i kraft den 1 juli 1967 (nr 430). Fr. o. m. denna dag uppräknades dess- utom sjö- och flygförmånerna med 20—25 procent.

Antalet fria vämpliktsresor under grund- utbildning fördubblades den 1 juli 1969 och kom alltså att omfatta en fri resa per tjänst- göringsmånad (SFS 1969:383).

Den 13 november 1970 utfärdades ny värnpliktsavlöningskungörelse (nr 676), som trädde i kraft den 1 januari 1971. Denna innebar framför allt en formell översyn av den tidigare gällande författningen. Emel- lertid uppräknades härvid även de värnplik- tigas penningbidrag. Höjningen fastställdes till 1 kr för dag för alla värnpliktiga under alla former av tjänstgöring. Det var första gången som penningbidraget höjdes med ett bestämt och lika stort belopp oavsett grad. Tidigare hade höjningarna alltid varit procentuella. Lägsta belopp under grundut- bildning blev 6 kr för dag och under repe— titionsutbildning 9 kr för dag. Vidare ut- vidgades rätten till fria in- och utrycknings- resor samt fria ledighetsresor väsentligt. Så— lunda slopades 20-kilometersgränsen och de värnpliktiga blev berättigade inte blott som dittills till fri resa från och till den plats inom landet där vederbörande var kyrkobok- förd eller vistades stadigvarande utan även till och från annan inom landet belägen plats som kunde nås med allmänt kommu- nikationsmedel. Detta innebar alltså att de värnpliktiga i princip fick rätt att resa till valfri ort.

Värnpliktsavlöningskungörelsen ändrades den 1 juli 1972 (SFS 1972:368), varvid penningbidragsbeloppen ånyo genomgående uppräknades med 1 kr för dag samtidigt som författningen anknöts till det fr. o. m. nyssnämnda tidpunkt införda nya tjänste- ställningssystemet; se i övrigt avsnitt 2.2.

Till inskrivningsskyldig har utgått fria re— sor (resekostnadsersättning) och vissa natu- raförmåner. Fr.o.m. övergången till nytt inskrivningssystem hösten 1969 utgår dess- utom penningbidrag under de två dagar prövningsverksamheten pågår vid inskriv- ningsförrättningen med belopp, som gäller för menig under GU.

Vapenfn' tjänstepliktig har enligt gällan- de bestämmelser samma förmåner som till- kommer värnpliktig i samband med värn— pliktstjänstgöring. Före den 1 oktober 1966 var vederbörandes benämning vapenfri värnpliktig. Även denne uppbar vanliga värnpliktsförmåner, men han fick inte för- höjt penningbidrag förrän han tillgodoräk-

nats längre tjänstgöringstid än värnpliktig i vapentjänst.

21.42 De familjesociala förmånerna

Tidigare omnämnda 1946 års familjebi- dragsförfattningar — familjebidragsförord— ningen (nr 99) och familjebidragskungörel- sen (nr 101) — trädde i kraft den 1 april 1946. Författningarna byggde i allt väsent— ligt på 1942 års krigsfamiljebidragsbestäm- melser och upptog i stora delar dessa oför- ändrade. Sålunda var familjebidragsformer- na desamma, nämligen familjepenning, bo- stadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Bidragsbeloppen var också lika. Familjemedlemsbegreppet var helt identiskt med krigsfamiljebidragsför- ordningens. Reglerna för behovsprövningen blev desamma som tidigare, d.v.s. nor- merad behovsprövning skulle tillämpas i fråga om fastställande av familjepenning och bostadsbidrag för den värnpliktiges när- maste anhöriga — hustru och minderåriga barn. I övriga fall skulle fri behovsprövning användas. Sättet för familjebidragsärende— nas handläggning blev också detsamma. I huvudsak hade alltså en direkt anknytning gjorts till krigsfamiljebidragsförfattningarna. De avvikelser som fanns innebar framför allt, att vissa inskränkningar gjorts i fråga om familjebidrag till värnpliktig, som full- gjorde första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), s.k. rekryttjänstgöring. I vissa fall fick familjebidrag inte utgivas med mindre tillsynsmyndigheten1 lämnat särskilt medgi- vande därtill. Vissa av de nya bestämmel- serna var vidare endast avsedda att tilläm- pas under beredskap och krig — detta gäll- de främst ifråga om hemortslön och rätten att bevilja förlängt bidrag efter tjänstgöring- ens slut.

Under åren 1946—1972 har familjebi- dragsförfattningarna helt naturligt översetts och ändrats flera gånger. Mera väsentliga

1 Statens arb—marknadskommission 1940—1946 Försvarets socialbyrå 1946—1961 Försvarets civilförvaltning 1961—

ändringar av det principiellt grundläggande i författningarna har dock förekommit myc- ket sparsamt under de gångna 26 åren. Bland samtliga de ändringar m. ni. som vid- tagits förtjänar sammanfattningsvis följande att omnämnas i förevarande sammanhang.

Fram t. o. m. år 1961 utgjorde allt famil- jebidrag skattepliktig intäkt (utom begrav- ningsbidraget). Vid källskattereformens ge- nomförande den 1 januari 1947 undantogs emellertid familjebidragen från preliminär- beskattning.

Vid 1950 års riksdag beslöts slopande av dyrortsgrupperingen av familjepenningen och höjning av dess belopp (SFS 1950:188). För samtliga kommuner inom riket skulle de enhetliga maximibeloppen utgöra 3:50 kr för hustru och husföreståndarinna samt 1:90 resp. 1:50 kr för annan familjemedlem, allt för dag. Sagda höjning av familjepenningen var avsedd att gälla såsom ett provisorium under budgetåret 1950/51. Höjningen var den första sedan 1942. Beträffande utveck- lingen av familjepenningen åren 1940—— 1972 hänvisas till tabell 2: 4.

Genom SFS 1951:117—118 vidtogs vissa höjningar av familjebidragen och andra änd- ringar i författningarna. Förutom familje- penningen höjdes sålunda näringsbidrags- beloppen från 10 kr till 15 kr per dag för upprätthållande av rörelse och från 100 kr till 150 kr för månad för nedlagd rörelse. Samtidigt uppräknades begravningsbidraget för hustru från 250 kr till 500 kr och för barn från 150 kr till 250 kr. Vid samma till- fälle beslöts vissa andra författningsänd- ringar såsom slopande av företrädesrätten för näringsbidrag framför familjepenning och bostadsbidrag, beträffande tid för vil- ken familjebidrag fick utgå samt höjning av hyresgränsen för rekryts bostadskostnad (från hyran för ett rum och kök till hyran för 2 rum och kök) m.m.

Åren 1952 och 1953 skedde vissa ytterli- gare ändringar — bl. a. beträffande behovs- prövningsreglerna och föreskrifterna röran- de bostadsbidrag. Det skulle därefter dröja till 1960 innan familjebidragsförfattningarna blev föremål för en allmän och grundlig översyn. Författningarna omtrycktes också

då i sin helhet (SFS 19601152—153). Bland då genomförda sakliga förändringar märks att med hänsyn bl. a. till den allmänna stan- dardhöjningen under de senaste åren famil- jepenningen över lag höjdes med omkring 20 procent. Begravningsbidraget uppräkna- des från 500 kr till 600 kr för hustru och från 250 kr till 300 kr för barn. Vidare innebar författningsändringarna att begrav- ningsbidraget skulle kunna utgå även till värnpliktig, som inte uppbar familjepenning för familjemedlem eller åtnjöt näringsbi— drag. Statsbidragsbestämmelserna förenkla- des, bl.a. innebärande att statsbidrag till kommunerna skulle utgå inte som dittills med olika procentsatser beroende på bi- dragsform utan efter en enhetlig procent- sats om 88 procent. Bestämmelserna om familjebidragsnämnds organisation och ar— betsformer anpassades till bestämmelserna i kommunallagen.

Slutligen kan nämnas att genom ändring av anvisningarna till 32 & kommunalskatte- lagen blev alla former av familjebidrag utom näringsbidrag skattefria för tid fr. o. m. den 1 januari 1962 (SFS 1962:218).

Genom beslut 1962—1963 kom familje- bidragsförfattningarna att bli tillämpliga på alla civilförsvarspliktiga under 48 är, såväl män som kvinnor (SFS 1962:674——675).

Nya principer för bestämmande av famil- jepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag till egna företagare infördes 1962. De nya principerna innebar att företagarens förlust under militärtjänstgöringen skulle beräknas på grundval av en indelning av företagen i grupper alltefter det sätt på vilket vederbö- rande företag drevs under tjänstgöringen. I den mån företaget beräknades visa över— skott skulle familjepenningen och bostads- bidraget påverkas enligt särskilda schablon- mässiga regler. Visade företaget underskott skulle näringsbidrag kunna utgå, i huvudsak enligt dittills gällande bestämmelser. Sådana bidrag skulle kunna utgå vid sidan av famil- jepenning och bostadsbidrag. Slutligen ge— nomfördes en höjning av näringsbidragens maximibelopp till 25 kr för dag (SFS 1962: 674—675).

År 1967 vidtogs en allmän uppräkning av

bidragsbeloppen samt vidtogs vissa juste- ringar av behovsprövningsreglema i 14 5 1 mom. familjebidragskungörelsen (SFS 1967:221—222). Sedan dess har några and- ra väsentliga ändringar inte gjorts i familje- bidragsförfattningarna än höjning av famil- jepenningen för barn den 1 januari 1971 och för såväl hustru som barn den 1 juli

1972. I fråga om storleken av höjningarna fram till juli 1972 hänvisas till tabell 2: 4. Beträffande utvecklingen av näringsbidra- gen åren 1940—juni 1972 hänvisas till ta- bell 2: 5. Landshövdingarnas befattning med den bidragsverksamhet — omnämnd i avsnitt 2.1.3.2 — till förmån för inkallade värn-

Tabell 2.'4 Utvecklingen av familjepenningen åren 1940—juni 1972 (maximibelopp i kr per dag)

SFS nr I kraft den

1940: 223

1941: 290

1942: 521

1950: 1951: 1952: 1953: 1956: 1958: 1960: 1963:

1967: 1970:

188 117 28 38 28 440 152 1126

221 306

NN PHGHPRNH ?"”:f'N N.NN .NN'"

h-hwwuNNH ...—.... _u—u— ...-...—

våren 1940

1 juni 1941

1 juli 1942

1 juli 1950 1 april 1951 1 mars 1952 1 mars 1953 1 mars 1956 1 sept 1958 1 juli 1960 1 juli 1963

7 1 juli 1967 1 jan 1971

#NNNNTIHT Tift": TF??? 999

6: 7:

Ortsgrupp (enl 1935 års lag om folkpensione- ring). För hustru och frånskild hustru ävensom — därest värnpliktig icke sammanlever med hustru eller hustrun, med vilken han sam- manlever, är arbetsoförmögen -—— för annan familjemedlem, som förestår hemmet år väm- pliktig med hemmavarande familjemedlem under 16 år.

Tabell 2.'5 Utvecklingen av näringsbidragen

För annan familjemedlem över 16 år än som avses under 2. För annan familjemedlem under 16 år än som avses under 2. 5 Ortsgrupperingen upphörde den 1 juli 1950. Skattefrihet för allt familjebidrag utom nä- ringsbidrag infördes den 1 januari 1962. Familjepenningen blev enhetlig och icke be- roende av familjemedlemmens ålder den 1 juli 1967.

åren 1940—juni 1972

SFS nr Näringsbidrag för I kraft den

upprätthållande av rörelse högst kr

nedlagd rörelse högst kr

l940z223 19421521 1951:117 1960:152 l962:674 1967:221

10: ——/dag 15: ——/dag 22: 50/dag 25: —/dag 40: —/dag 200: — och i vissa speciella fall 300: —/mån. 100: -—/mån 150: —/mån 225: —/mån 25 : —/ dag 40": —/ dag

våren 1940 1 juli 1942 1 april 1951 1 juli 1960 1 januari 1963 1 juli 1967

pliktigas familjer, upphörde med utgången av juni 1946. För tid härefter har ifrågava- rande verksamhet under benämningen »den särskilda hjälpverksamheten» omhänder— hafts av den enligt familjebidragsförfatt- ningarna förordnade tillsynsmyndigheten.

Den i det föregående omnämnda väm- pliktslåneverksamheten enligt olika författ— ningar avvecklades successivt under 1950- och 1960-talen. Sedan rätten till Vämplikts- lån för befälsutbildade värnpliktiga upphör- de med utgången av år 1965 kan Vämplikts- lån numera endast beviljas den som ådragit sig kroppsskada eller sjukdom under mili- tärtjänstgöring. Under senare år har endast enstaka ansökningar om värnpliktslån in— kommit från sådana värnpliktiga.

Den utveckling av de värnpliktigas eko— nomiska och sociala förmåner, som kan utläsas av detta kapitel, ger en ganska splitt- rad bild. Förändringar har ofta aktualise- rats av speciella förhållanden såsom bered— skapsförstärkningar, mera genomgripande ändringar av värnpliktsutbildningen liksom — självfallet — även markanta förändring— ar av penningvärde och kostnadsutveckling. Ändringarna har ofta begränsats till någon speciell punkt eller något separat område inom värnpliktsförmånernas ram. Utveck- lingen har i stort anslutit sig till de allmänt kända samhällsekonomiska och sociala för- ändringarna, även om åtgärderna på för- månsområdet vidtagits med en viss efter- släpning. Samtidigt bör emellertid också starkt betonas den allsidiga omfattning av förmåner och stöd åt den enskilde som efter hand beslutats. Det syns logiskt att i det fortsatta arbetet ta vara på det positiva i denna utveckling och så långt som möjligt bygga in detta i ett system där styrningen med rimlig grad av automatik ansluter till de samhällsekonomiska förändringarna.

Vad som ovan sagts stämmer väl över— ens med statsmakternas uttalanden under senare år. Sålunda anför bl. a. departe- mentschefen vid anmälan av propositionen 1972: 75 (s. 190) följande:

Jag vill inledningsvis hänvisa till vad riks- dagen i tidigare sammanhang har uttalat om

angelägenheten av att de olika värnpliktsför- månerna sammantaget ger den värnpliktige för- utsättningar att fullgöra tjänstgöringen och åter— gå till civilt arbete utan annan uppoffring än den som värnplikten som sådan innebär och om nödvändigheten av att värnpliktsförmånerna från tid till annan omprövas med hänsyn till prisutvecklingen och den allmänna standard- 15t7vöe)cklingen (jfr. bl. a. SU 1970: 110, rskr 1970:

2.2 Nuvarande förmåner i fred samt under beredskap och krig

2.2.1 I fred

Värnpliktsförmånerna regleras i huvudsak av två författningar, nämligen värnpliktsav- löningskungörelsen (l970:676, ändr. 1972: 368) och familjebidragsförordningen (1946: 99 med ändringar). Till den senare ansluter sig en tillämpningskungörelse (1946: 101 med ändringar). Värnpliktsavlöningskungö- relsen tar upp förmåner åt den värnpliktige personligen, medan familjebidragsförord- ningen avhandlar understöd i huvudsak åt den värnpliktiges familj. Understöden enligt familjebidragsförordningen är i princip be- hovsprövade. En rad förmåner av mer spe- ciell karaktär regleras av särskilda författ- ningar eller av Kungl. Maj:ts beslut eller genom föreskrifter i regleringsbrev. Cen- trala myndigheter har vidare tilldelats be- fogenheter att i en del fall besluta beträffan- de belopp och villkor för vissa förmåner. Vapenfria tjänstepliktiga åtnjuter samma förmåner som värnpliktiga, dock delvis en— ligt särskilda författningar.

Försvarets civilförvaltning har utfärdat tillämpningsföreskrifter till värnpliktsavlö— ningskungörelsen. Föreskrifterna är intagna i TKG 460:710018 (ändr. TKG 460:710105, 460:710224 och 710243). Vidare har civil— förvaltningen år 1963 utfärdat anvisningar till familjebidragsförfattningarna. Dessa an- visningar har i mars 1972 kompletterats med ett supplement.

I det följande redovisas först förmåner enligt värnpliktsavlöningskungörelsen och med denna sammanhängande författningar och därefter förmåner enligt familjebidrags-

författningarna. De förmåner åt vämplik- tiga som har samband med personalvår- dande verksamhet behandlas inte här.

Vid utarbetandet av detta avsnitt förelig- ger inte författningsändringarna m.m. om förbättrade värnpliktsförmåner fr. o. m. den 1 juli 1972. Redovisningen avser därför för- måner m. m. enligt våren 1972 gällande för- fattningar och bestämmelser. Under respek- tive avsnitt anges dock den huvudsakliga innebörden av nämnda förbättringar.

2.2.1.1 De egentliga värnpliktsförmånerna

(Paragrafhänvisningarna i det följande av- ser värnpliktsavlöningskungörelsen såvida ej annat sägs.)

Penningbidrag (4—10 55)

Värnpliktig som innehar i tabell 2: 6 an— given tjänstegrad (motsv.) erhåller under tjänstgöring penningbidrag med det belopp i kr för dag som i tabellen anges för tjänste- graden.

Fr.o.m. den 1 juli 1972 har penningbi- dragen genomgående höjts med 1 kr för dag. Vissa anpassningar har skett till det nya tjänsteställningssystemet.

Penningbidrag utgår fr.o.m. på order fastställd inryckningsdag (dag för förord— nande i annan grad) t. o. m. utryckningsdag (dag för ändrat förordnande).

Vid frånvaro från tjänstgöring gäller sär- skilda regler om penningbidrag. Har den

värnpliktige skuld till kronan kan i vissa fall högst hälften av penningbidraget inne- hållas.

Särskilt penningbidrag (11 och 12 55) Vid utbildning till officer på aktiv stat kan värnpliktig om han så önskar efter 27 år 28- månaders tjänstgöring i stället för det ovan angivna penningbidraget få särskilt pen— ningbidrag som utgår med belopp motsva- rande hälften av månadslönen i löneklass A 7 i ortsgrupp 4 för ogift värnpliktig och två tredjedelar av lönen i A 7 i den orts- grupp till vilken utbildningsanstalten hör för gift värnpliktig. Det särskilda penning- bidraget utesluter familjebidrag och är till viss del beskattningsbart.

Särskild ersättning vid vissa slag av tjänst- göring (13 &) Ersättningarna överensstämmer i princip, dock inte till belopp, med motsvarande er- sättningar till anställd personal och är be- skattningsbara. Enligt TSA 1967:45 utgår" vid sjötjänstgöring sjötillägg med belopp— varierande efter den värnpliktiges grad och arten av sjötjänst. För menig värnpliktig varierar dygnsbeloppen mellan 3 kr under vanlig sjötjänstgöring och 9 kr under min- svepning. Under tjänstgöring på ubåt samt på fartyg under sjömätningsexpedition ut— går också högre sjötillägg. Enligt samma be- stämmelser kan vidare vid dykning utgå dykningstillägg som beräknas efter dykdjup.

Tabell 2: 6 Penningbidraget för värnpliktiga våren 1972 (belopp i kr/ dag)

Tjänstegrad Penningbidrag under grund- utbildning och repetitions- utbildning i omedelbar

Penningbidrag under annan tjänstgöring enligt värnpliktslagen

anslutning till grundutbildning

B

Menig Vicekorpral Korpral

Furir Överfurir, rustmästare Sergeant Fänrik, fanjunkare Löjtnant, förvaltare Kapten och högre

9: 9: 11: 12: 13: 15: 18: 22: 26:

Vid flygning utgår enligt TLA 1967z51 bl. a. alternativt flygelevtillägg (11 kr/dygn), flyg- tillägg (21—27 kr/dygn) och flygrisktillägg (20 kr/dygn). Till värnpliktig som i anbe- falld omfattning deltar i tornträning eller utför fallskärmshopp utgår hopptillägg för hel månad räknat med 600 kr. För tid under vilken hopptillägg uppbäres utgår icke flyg- risktillägg.

Utbildningspremie, tjänstgöringspremie och tillägg till tjänstgöringspremie (14—— 17 55)-

Dessa ersättningar är i huvudsak avsedda att kompensera för befälsutbildning och/ eller längre tjänstgöringstid.

Värnpliktig som med godkända vitsord har genomgått viss utbildning erhåller ut- bildningspremie med belopp enligt tabell 227.

Tabell 2: 7 Utbildningspremier till värnpliktiga våren 1972

Utbildning Utbildningspremie, kr

a) Utbildning till befattning för menig kate- gori E vid flottan

b) Utbildning till befattning för underbefäl c) Utbildning till befattning för underofficer

d) Utbildning till befattning för värnpliktig officer samt till officer på aktiv stat

e) Utbildning till reservofficer vid armén och kustartilleriet

f) Utbildning till reservofficer vid flottan för den som icke avlagt sjökaptensexamen samt till reservofficer vid flygvapnet

g) Utbildning till reservofficer vid flottan för den som avlagt sjökaptensexamen samt till mariningenjör, flygingenjör i flygtjänst och meteorolog

10: 50 för varje dag av utbildningstiden efter 300 dagars tjänstgöring

325: —-

13: 50 för varje dag av utbildningstiden efter 300 dagars tjänstgöring, sammanlagt dock högst 2 025 : ——

premie enligt e) för utbildning till befattning för värnpliktig underofficer eller motsvarande utbildning och 4 000: —— för ytterligare utbild- ning till befattning för värnpliktig officer el- ler motsvarande utbildning premie enligt d) samt 5100:— för vardera av reservofficerskurserna I och II

2025: — för utbildning fram till kadettskola eller motsvarande utbildning samt 4000:— för kadettskola eller motsvarande utbildning

2025:— för kadettskola eller motsvarande utbildning

Fr.o.m. den 1 juli 1972 har bestämmel- serna enligt tabell 2: 7 anpassats till det nya tjänsteställningssystemet. Vidare har i fråga om utbildning till reservofficer i marktjänst vid flygvapnet utbildningspremie med 5 100

kr införts för reservofficerskurs II.

Den som fullgör i tabell 2:8 angiven tjänstgöring erhåller tjänstgöringspremie i enlighet med vad tabellen utvisar.

Tabell 2:8 Tjänstgöringspremier till värnpliktiga våren 1972

Tjänstgöring Tjänstgöringspremie, kr

a) Grundutbildning och repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning

b) Tjänstgöring enligt 275 1 mom. D. värn- pliktslagen

c) Sådan föreskriven utbildning till officer eller motsvarande utbildning som ej full- göres enligt värnpliktslagen

d) Särskild övning och mobiliseringsövning

4:— för varje dag av utbildningstiden efter 300 dagars tjänstgöring

4: — för varje dag av tjänstgöringen efter 300 till och med 360 dagars tjänstgöring 7: 50 för varje dag av tjänstgöringen efter 360 dagars tjänstgöring 4:— för varje dag av utbildningstiden efter 300 till och med 540 dagars tjänstgöring

38: 50 för varje dag av övningen

Fr.o.m. den 1 juli 1972 har bestämmel- serna enligt tabell 2: 8 anpassats till det nya tjänsteställningssystemet samt punkt b) ut- gått.

Värnpliktig som helt eller delvis genom- går utbildning, som kan kvalificera för ut- bildningspremie, men som inte blir berätti- gad till sådan premie, får i stället tillägg till tjänstgöringspremie. Tillägget utgår efter 364 dagars tjänstgöring med 4 kr för varje dag av utbildningstiden.

Utryckningsbidrag (18 och 19 55) Värnpliktig som fullgör grundutbildning un- der minst 180 dagar i en följd får 250 kr i utryckningsbidrag. Har den värnpliktige på grund av sjukdom eller skada eller i vissa fall på grund av att tjänstgöringen av mili- tära utbildningsskäl uppdelats i kortare pe- rioder ej kunnat tjänstgöra 180 dagar i en följd utgår Utryckningsbidrag efter en sam- manlagd tjänstgöringstid om 180 dagar. Ut- ryckningsbidrag utgår endast en gång till varje värnpliktig.

Fria resor (21—29 55) Värnpliktig får vid inryckning fri resa från den plats inom landet där han är kyrkobok- förd eller vistas stadigvarande eller från annan plats inom landet som kan nås med allmänt kommunikationsmedel. Med plats där vederbörande »vistas stadigvarande» förstås sådan plats där han styrker sig vid tiden för inryckningen ha haft sin verksam- het eller sitt fasta arbete eller bedrivit stu- dier. Vid utryckning får den värnpliktige fri resa till den plats varifrån han erhöll ufri resa vid inryckningen eller till annan plats inom landet som kan nås med allmänt kom- munikationsmedel.

Värnpliktig får fria ledighetsresor till och från plats inom landet där han är kyrko- bokförd eller vistas stadigvarande eller an— nan plats inom landet som kan nås med allmänt kommunikationsmedel, i fråga om grundutbildning och motsvarande en gång var trettionde dag och i fråga om annan ut- bildning en gång var sextionde dag. Resorna bör i första hand tas ut vid övningsuppehåll och i övrigt i samband med ledighet eller

fritid. Resorna skall under grundutbildning fördelas jämnt över utbildningstiden om inte särskilda skäl föranleder annat.

Därutöver är värnpliktig berättigad till fria resor vid tjänstledighet för enskild an— gelägenhet av vikt och vid resor i tjänsten.

Fri resa (utom tjänsteresa) skall företas med transportmedel som staten tillhanda- håller eller, om sådant transportmedel ej ställs till förfogande, med allmänt kommu— nikationsmedel. Saknas allmänt kommunika- tionsmedel eller medför anlitandet av sådant oskälig tidsutdräkt, får annat färdmedel t. ex. bil, motorcykel, moped, cykel och båt, användas vid fri hem- och återresa. Vad som skall förstås med »oskälig tidsutdräkt» får bedömas från fall till fall. Allmänt kan sägas att om cirka 8 timmar inbesparas tor- de skäl för begagnande av annat färdmedel föreligga. Annat färdmedel får också an- vändas vid inryckning till och utryckning från mobiliseringsövning, om restiden här- igenom förkortas avsevärt. Försvarets ci- vilförvaltning äger bestämma i vad mån flygplan och taxibil får användas. Civilför- valtningen har medgivit att flyg får använ- das bl.a. vid resa till och från Gotland och då avståndet överstiger 800 km. Vid egent- lig tjänsteresa utgår resekostnadsersättning enligt motsvarande bestämmelser för perso- nal på aktiv stat.

Vid färd med allmänt kommunikations— medel skall billigaste färdsätt och färdväg begagnas. Värnpliktig som är officer eller underofficer (eller motsv.) får som regel begagna 1 klass på tåg eller fartyg. Sovplats får begagnas av värnpliktig om det är be- fogat med hänsyn till resans längd och i övrigt är förenligt med en ändamålsenlig planläggning av resan. För fri resa med allmänt kommunikationsmedel skall om möjligt särskild färdhandling tillhandahål- las. Om färdhandling för sådan resa ej till- handahållits eller om den varit ofullständig eller ej godtagits av trafikföretag utgår rese- kostnadsersättning med det belopp som ut- givits för resan. Ersättning för färd med buss eller spårvagn i lokal trafik utgår dock endast om den sammanlagda avgiften för färden uppgår till minst 3 kr och färden

är en del av resa till eller från den plats där den värnpliktige är kyrkobokförd eller vis- tas stadigvarande. Om annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel får användas utgår till den värnpliktige resekostnadser- sättning för billigaste färdväg med 20 öre per km jämte särskild ersättning med 5 öre per km för varje medresande, som har rätt till samma fria resa, eller vid resa med taxi- bil med det belopp som har utgivits mot kvitto. Medresande har inte rätt till resekost- nadsersättning.

Fr.o.m. den 1 augusti 1972 gäller för- söksvis att de värnpliktiga får fritt spara de fria resorna men att fri resa får tas ut i förskott endast om särskilda skäl finns. Stor betydelse för de värnpliktiga har SJ resebyråverksamhet och de militära myndig- heternas arbete med organisering av char- terresor med flyg och andra kommunika- tionsmedel t.ex. från Övre Norrland och Gotland. Kostnaderna för de värnpliktigas resor med SJ regleras av ett särskilt avtal med bestämmelser om bl. a. stigande rabatt vid ökat antal resor (40 % rabatt vid mer än 350000 fram— och återresor om året). Motsvarande överenskommelser finns också med andra trafikföretag. För att åstadkom- ma administrativ förenkling har ett särskilt system med klippkort vid fria ledighetsresor genomförts.

För ledighets- och utryckningsresor utom Sverige utgår ersättning enligt särskild före- skrift. Dessa ersättningar utges (våren 1972) från anslaget Familjebidrag och inte såsom andra reseersättningar från anslaget Rese- ersättningar till värnpliktiga m.fl.

Förplägnad (31—33 55) Den värnpliktige får fri förplägnad under tjänstgöring samt under in- och utrycknings- dagar. Riktlinjer för kostens storlek och sammansättning m.m. meddelas av försva— rets materielverk (se bl. a. TLA 1966:15 om ändring av »Provisorisk intendenturförvalt- ningsinstruktion Livsmedel m.m.»).

Vid fri resa till eller från den plats där den värnpliktige är kyrkobokförd eller vis- tas stadigvarande utgår fri förplägnad eller färdkostersättning med 25 kr om restiden

är mer än 10 timmar. Färdkostersättning utgår sålunda inte vid fri resa till »valfri ort» oavsett om sådan resa skulle medföra längre eller kortare restid. För sådant mind— re vanligt förekommande fall då vämplik- tig har så lång restid att 25 kr inte kan anses vara tillräcklig ersättning vid här avsedda resor kan särskild måltidsersättning (se ne- dan) med 18 kr utgå för ett huvudmål (lunch eller middag) för varje ytterligare full tidsperiod om minst 10 timmar, som resan omfattar.

Värnpliktig får förplägnadsersättning i stället för fri förplägnad när han har till- stånd att själv svara för sin förplägnad och när han i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom inte befinner sig vid förbandet. Enligt bestämmelse av försvarets civilförvaltning utgår f. n. (våren 1972) för- plägnadsersättning med 6 kr för dag. I sam- band med sjukdom kan efter särskild fram- ställning högre belopp medges.

Värnpliktig får måltidsersättning i stället för fri förplägnad vid resa som han enligt order har att företa i tjänsten och när för- plägnad inte tillhandahålls honom under tjänstgöringen. Enligt bestämmelse av för- svarets civilförvaltning utgår f. n. ersättning med följande belopp:

Frukost Lunch Middag Extra måltid

9kr 18kr 18kr 9kr

Måltidsersättning för »extra måltid» är avsedd att utbetalas till värnpliktig, som har att fullgöra enskild tjänsteförrättning (tjänst- göring eller tjänsteresa) under minst cirka 3 timmar på kvällstid och utgöra ersättning till den värnpliktige för en extra måltid ut- över frukost, lunch och middag. Nu nämnd ersättning utgår inte i det fall den vämplik- tige under dygnet erhållit måltidsersättning för lunch eller middag.

Under sjötjänstgöring kan värnpliktig un- der vissa förhållanden i stället för fri för- plägnad erhålla mässpenningar enligt mot- svarande bestämmelser för personal på ak- tiv stat (närmare bestämmelser finns i 7 & resereglemente för försvaret).

Inkvartering (31 och 34 åå) Värnpliktig får fri inkvartering under tjänst- göring samt under in- och utryckningsdagar. Värnpliktig kan i stället för fri inkvartering få inkvarteringsersättning enligt bestämmel— ser som Kungl. Maj:t meddelat särskilt. En- ligt dessa bestämmelser (TLA 1960:95, ändr. TLA 1966z86) får värnpliktig som på grund av utrymmesbrist eller medicinska skäl inte kan förläggas i kasern och därvid behåller egen bostad månatligt hyresbidrag med 50 kr för månad under förutsättning att han inte uppbär bostadsbidrag enligt fa- miljebidragsförordningen. Dessutom kan vissa ersättningar utgå för resor.

Vid fri resa får värnpliktig ersättning för nattlogi om övernattning är nödvändig. En- ligt försvarets civilförvaltnings anvisningar utgår ersättning med belopp som den värn- pliktige styrker sig ha utgivit, dock högst med 43 kr per natt.

Beklädnad (35 &)

Värnpliktig får under tjänstgöring som lån samtliga persedlar som ingår i den värnplik- tiga personliga tjänsteutrustning. Värnplik- tig som har tillstånd att i tjänsten begagna egna persedlar erhåller beklädnadsersätt- ning. Enligt försvarets civilförvaltnings an- visningar utgår ersättning enligt särskild taxa och med högst 1:75 kr för dag för hel beklädnadsutrustning.

Hälso- och sjukvård m. m. (36—41 åå) Värnpliktig får fri hälso- och sjukvård un- der tjänstgöring, in- och utryckningsdagar samt vid färd till eller från tjänstgöringen. Vårdas den värnpliktige vid tid för utryck- ning på militär sjukvårdsavdelning får han fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningen. (Är han intagen på civilt sjukhus vid utryckningen gäller i stället mi— litärersättningsförordningens bestämmelser).

Hälso— och sjukvårdens närmare innehåll bestäms i 38 & vämpliktsavlöningskungö- relsen och i myndigheternas tillämpnings— bestämmelser. En redovisning ges i försva- rets civilförvaltnings anvisningar TKG 710018.

Ersättning för skada till följd av olycks-

fall under militärtjänstgöring utgår enligt bestämmelserna i militärersättningsförord- ningen (1950:261, nytryck 1954z460 med senare ändringar). Efter mönster av det kol- lektiva olycksfallsförsäkringssystemet som regelmässigt förekommer inom det civila arbetslivet har värnpliktiga m.fl. rätt till särskild ersättning enligt kungörelsen (1969: 761) om särskilt olycksfallsskydd för väm— pliktiga m.fl. Enligt kungörelsen (1963z243 med senare ändringar) ang. grupplivförsäk- ring åt värnpliktiga m. fl. är den värnplik- tige grupplivförsäkrad i likhet med arbetsta- gare i statens tjänst. Såsom redan tidigare har anförts kan också lagen om allmän för- säkring vinna tillämpning på värnpliktig. Dock utgår inte sjukpenning under den värnpliktiges tjänstgöring.

Förmåner åt inskrivningsskyldiga Till inskrivningsskyldig utgår i huvudsak samma förmåner som till värnpliktig. Sålun— da erhåller inskrivningsskyldig under in- skrivningsförrättning och prövning för an- tagning som regementsofficers- eller reserv- officersaspirant vid krigsmakten bl. a. pen- ningsbidrag med belopp, som gäller för me- nig under GU.

Utbetalning av värnpliktsförmåner Penningbidrag utbetalas i princip var fjor— tonde dag i efterskott under GU. Vid RU, som omfattar högst 18 dagar och som icke fullgöres i omedelbar anslutning till grund- utbildning, utbetalas penningbidrag en gång. Utbetalning för perioden får ske tidigast på femte dagen före utryckningsdagen. Vid längre utbildning än 18 dagar bör utbetal- ning av penningbidrag ske vid mer än ett tillfälle.

Penningbidrag utbetalas kontant vid kom- pani (motsv.), skola eller fartyg, där den värnpliktige redovisas utbetalningsdagen. In- faller utbetalningsdag under övningsuppe- håll eller annan tjänstledighet (motsv.) bör dock om möjligt utbetalning av penningbi- drag ske före ledighetens början.

Utbildningspremie utbetalas när premie- berättigad utbildning avslutats. Utbetalning sker genom försorg av den kassaavdelning,

som betjänar det förband eller den skola (motsv.), vars chef fastställer eller i före- kommande fall lämnar förslag till sådant slutbetyg, som berättigar till premien.

Tjänstgöringspremie utbetalas i samma ordning och vid samma betalningstillfällen som penningbidrag.

Tillägg till tjänstgöringspremie utbetalas då den för utbildningen eljest avsedda ut- bildningspremien skulle ha utbetalats eller, om utbildningen dessförinnan avbrytes, i samband med utryckningen.

Utryckningsbidrag skall utbetalas till den värnpliktige under hans hemortsadress ome- delbart efter utryckningen genom försorg av den kassaavdelning, som betjänar det förband (motsv.), varifrån utryckning sker.

Resekosmadsersättning utbetalas som re- gel vid kompani (motsv.). Sådan ersättning — jämte förekommande färdkost- och mål- tidsersättning — vid övningsuppehåll utbe- talas före ledigheten. Motsvarande gäller vid utryckning.

Förplägnadsersättning, inkvarteringser- sättning och beklädnadsersätming utbetalas som regel vid kompani (motsv.) månadsvis i efterskott. Förplägnadsersättning i sam- band med övningsuppehåll skall dock utbe- talas före ledigheten.

2.2.1.2 De familjesociala förmånerna

De nuvarande familjesociala förmånerna ut- görs av familjebidragen. Författningsbe- stämmelserna återfinns som tidigare nämnts i familjebidragsförordningen och familjebi- dragskungörelsen, båda givna den 29 mars 1946 (nr 99 resp. 101). Sedan åtskilliga ändringar under åren vidtagits i såväl fa- miljebidragsförordningen som familjebi- dragskungörelsen, omtrycktes dessa år 1960 (nr 152—153). Därefter har ytterligare änd- ringar och tillägg gjorts i författningarna. Sålunda har familjebidragsförordningen ändrats genom SFS 1962: 674, 1963: 112, 1966: 271, 424, 1967: 221, 1970: 306, 1971: 651, 896 och 1972: 333 samt familjebidrags— kungörelsen genom SFS 1962: 675, 1963: 113, 1966: 425, 1967: 222, 1970: 307 och 1971: 905.

Militärtjänstgöringen innebär som regel för den värnpliktige ett bortfall av hans civila inkomster. Familjebidragssystemet avser inte att kompensera detta inkomstbortfall utan i stället att garantera anhörig, som för sin försörjning är beroende av den värn- pliktige, uppehälle inom den ram som famil- jebidragsförfattningarna anvisar. Anhörig som sammanbor med den värnpliktige skall därjämte tryggas i fråga om bostadskostna- den. Näringsidkare skall i vissa fall ha möj- lighet att få bidrag till sitt företag. Medel skall kunna ställas till förfogande för sjuk- vård och begravningskostnader. Kungl. Maj:t kan enligt familjebidragsförordningen såsom villkor för erhållande av familjebi- drag stadga skyldighet för familjemedlem att ha arbete. Kungl. Maj:t har emellertid hittills inte använt sig av denna möjlighet. Tillämpningsområde Familjebidragsförfattningarna, som vid till— komsten utformades för att kunna tillämpas under alla de skiftande förhållanden, var- under krigsmakten kan komma att tagas i anspråk, var ursprungligen i huvudsak en- dast avsedda för värnpliktiga, som enligt värnpliktslagen inkallades till tjänstgöring. Författningarna har emellertid givits ut- sträckt tillämpningsområde och omfattar numera även de flesta civilförsvarspliktiga samt vapenfria tjänstepliktiga. Vidare kan hemvämspersonal och frivilligt tjänstgöran- de personal — såväl manlig som kvinnlig -— under vissa förhållanden bli hänförlig under författningarna. I det följande be- handlas endast familjebidrag till värnplik- tiga, som är inkallade enligt värnpliktslagen, och till vapenfria tjänstepliktiga. För övrig personal gäller emellertid i huvudsak samma bestämmelser.

Familj emedlemsbegreppet Som medlem av den värnpliktiges familj betraktar familjebidragsförordningen (3 &)

envar av följande personer, nämligen a) den värnpliktiges hustru med vilken han sammanlever samt hans barn under 16 år som står under hans vårdnad; b) den värnpliktiges hustru och barn i an-

nat fall än under a) sägs, hans föräldrar, hans hustrus barn samt hans frånskilda hustru, envar under förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gent- emot vederbörande, och dels att antingen den värnpliktige före tjänstgöringens början i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll eller det eljest kan antagas, att han skulle ha i väsentlig mån bidragit till underhållet, om tjänstgöringen ej mellan- kommit;

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige sammanbor med egna eller hustrus barn under 16 år samt, om han därjämte sam- manlever med hustru, att hustrun är oför- mögen till arbete.

Annan den värnpliktiges anhörig än un- der a) och b) sägs samt husföreståndarinna i andra fall än som avses under c) får, när synnerliga skäl föreligger, jämställas med fa- miljemedlem efter särskilt medgivande av försvarets civilförvaltning.

Familjebidragsformerna Familjebidrag utgår kontant såsom familje- penning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjuk- bidrag och begravningsbidrag. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva, att familjebidrag helt eller delvis skall utgå i natura.

I familjebidragsförordningen är även be- stämmelserna om hemortslön intagna.

(Paragrafhänvisningarna i det följande avser familjebidragsförordningen såvitt ej annat sägs.)

Familjepenning (6 &) Familjepenning utgjorde intill den 1 juli 1972

1) för hustru och frånskild hustru även- som — om den värnpliktige inte sammanle- ver med hustru eller hustrun, med vilken han sammanlever, är arbetsoförmögen — för annan familjemedlem som förestår hem- met åt värnpliktig med hemmavarande fa- miljemedlem under 16 år högst 12 kr för dag samt

2) för annan familjemedlem än som avses under 1) högst 7 kr för dag.

När synnerliga skäl därtill är får efter sär- skilt medgivande av försvarets civilförvalt—

ning familjepenning för värnpliktigs moder, som förestår hans hem, utgå med högst 12 kr för dag, oaktat den värnpliktige inte har hemmavarande familjemedlem under 16 år.

Fr. o. m. den 1 juli 1972 utgör ovannämn— da familjepenningbelopp 15 respektive 8 kr.

Bostadsbidrag (9—12 åå) Sammanbor den värnpliktige med familje- medlem utgår bostadsbidrag för bestridan- de av kostnaderna för den värnpliktiges och familjemedlemmens bostad. Om den värnpliktige vid tjänstgöringens början inte sammanbodde med familjemedlemmen får bostadsbidrag utgå endast om synnerliga skäl är för handen.

I andra fall, dvs då den värnpliktige icke sammanbor med familjemedlem i familjebi— dragsförordningens mening, får bostadsbi- drag beviljas endast i den mån den väm- pliktige eljest skulle nödgas avstå från bo- stad och avståendet för honom skulle med— föra betydande ekonomisk olägenhet eller han vid utryckningen inte skulle ha tillgång till lämplig bostad och avsaknaden härav för honom skulle medföra avsevärda svårig— heter. Sådant bostadsbidrag får inte utan medgivande av försvarets civilförvaltning utgå till värnpliktig som fullgör GU.

Bostadsbidrag för ensamstående värnplik- tigs bostad kan i enlighet härmed utgå i två olikartade fall.

I det första fallet är det fråga om bostad, som den värnpliktige innehar vid tjänstgö— ringens början och som han med betydande ekonomisk olägenhet skulle nödgas avstå, om han icke erhölle bostadsbidrag. Ett exempel härpå är, när bostaden är inrymd i av den värnpliktige ägd fastighet, ett an- nat att den värnpliktige efter föräldrarnas död har bibehållit föräldrahemmet, vilket han utan bostadsbidrag skulle tvingas upp- lösa. I här angivna och angränsande fall kan bostadsbidrag i princip beviljas för hela tjänstgöringstiden.

Det andra fallet avser bostadsbidrag för att trygga den värnpliktiges tillgång till bo- stad vid utryckningen. Vid RU erhåller den värnpliktige som regel dylikt bidrag för hela tjänstgöringstiden.

Bostadsbidrag utgår i princip med belopp, som svarar mot de faktiska bostadskostna- derna, dvs den hyra, som den värnpliktige har att erlägga och som belöper på tjänst- göringstiden — oavsett tidpunkten för hy- resuppbörden —— respektive de kostnader för egen fastighet eller lägenhet, som den värnpliktige har att bestrida. I förekomman- de fall skall kommunalt bostadstillägg, in- komst av uthyrning och dylikt helt eller del- vis frånräknas hyran eller bostadskostnaden. Avdrag görs däremot inte för statligt bo- stadstillägg. Då fråga är om bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fas- tighet, må bostadsbidrag ej beviljas med högre belopp än som motsvarar bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostna- der. Hyresvärdet beräknas på visst i försva- rets civilförvaltnings anvisningar till familje- bidragsförfattningarna närmare angivet sätt.

Bostadsbidrag får inte beviljas för mer än en bostad utan medgivande av försvarets civilförvaltning.

I fråga om värnpliktig under GU får vid bestämmandet av bostadsbidrag, för det fall försvarets civilförvaltning inte medger an- nat, hänsyn inte tas till större bostadskost- nad än som svarar mot hyran på orten för bostad om två rum och kök.

Den värnpliktige kan också få särskilt bo- stadsbidrag för uppvärmning av bostad (bränslebidrag) och ersättning för flyttnings— kostnader samt magasinshyra.

Näringsbidrag (14—15 55)

Värnpliktig som driver näring eller rörelse kan erhålla näringsbidrag med högst 40 kr för dag för att bestrida avlöningskostnader, som uppkommer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Detta skall gälla också fall då den värnpliktige är anställd i näring eller rörelse som innehas av hans hustru. Fr. o. m. 1 juli 1972 utgör beloppet högst 50 kr för dag. Näringsbidrag får inte utan försvarets civilförvaltnings medgivande utgå till värn- pliktig som fullgör grundutbildning. Bidrag får inte utgå för att avlöna den vämplikti- ges hustru eller hans barn under 16 år. Bi-

drag kan också beviljas för att under tjänst- göringen bestrida utgifter (exempelvis lokal- hyra, räntor, försäkringspremier, bilskatt, vissa fasta telefonavgifter och dylikt), som är nödvändiga för att näring eller rörelse, som måst nedläggas under tjänstgöringen, skall kunna återupptas efter tjänstgöringens slut. Näringsbidraget är skattepliktigt.

Sjukbidrag (18 5) Sjukbidrag kan utges vid familjemedlems sjukdom för att bestrida kostnader för er- forderlig vård och transport till och från läkare eller vårdanstalt m. in. För annan än sammanboende hustru och minderårigt barn utgår bidrag endast om det finns skäl att anta att den värnpliktige skulle ha bidragit till kostnaderna om tjänstgöringen inte hade kommit emellan. I vissa fall kan sjukbidrag utgå för tandvård. Närmare föreskrifter om förmånens innehåll har meddelats i familje- bidragskungörelsen.

Begravningsbidrag (19 &) Vid familjemedlems frånfälle skall begrav— ningsbidrag utgå med 2 000 kr för hustm och 1 000 kr för annan familjemedlem.

Hemortslön (20 &) Hemortslön avsågs skola utgå kontant så- som befälslön och långtidslön. Befälslönen var avsedd utgöra en kompensation för det ansvarsfullare och mera kvalificerade arbe- te, som följer med högre tjänsteställning. Långtidslönen avsågs närmast utgöra ersätt- ning för den längre tjänstgöring, som åläggs vissa värnpliktiga oberoende av tjänstegrad. Hemortslönen skulle utgivas utan behovs- prövning av de kommunala familjebidrags- nämnderna.

Bestämmelserna om hemortslön har ald- rig satts i kraft. Det har i olika sammanhang framhållits (bl. a. i prop. 1960:33 s. 23 and- ra st.), att ifrågavarande bestämmelser ej bör vara intagna i familjebidragsförordning- en utan regleras i annan ordning.

Behovsprövningen Den värnpliktiges rätt till familjebidrag är fastslagen i 2 5 1 mom. familjebidragsför- ordningen. Denna rätt är emellertid för-

bunden med det viktiga villkoret, att behov av bidrag skall prövas föreligga. Avgörande för frågan, huruvida familjebidrag skall kunna utgivas eller ej, är sålunda det resul- tat, vartill behovsprövningen leder. Dylik prövning föregår bestämmandet av familje— bidrag i alla former.

De grundläggande förskriftema för be- hovsprövningen är meddelade i familjebi- dragsförordningen. De mera detaljerade be- stämmelserna återfinns i familjebidragskun- görelsen samt i de av försvarets civilförvalt- ning utfärdade anvisningarna till familjebi- dragsförfattningarna. Behovsprövningen, som till sin karaktär närmast är en inkomst- prövning, är av två slag: normerad behovs— prövning och fri behovsprövning.

Den normerade behovsprövningen till- lämpas, när man skall fastställa familjepen- ning och bostadsbidrag för den värnplik— tiges närmaste familjemedlemmar, d.v.s. hustru och minderåriga barn. Bestämmelser- na innefattar regler för huruvida och i vad mån inkomster i familjen skall inverka på det maximala familjebidrag, som skulle ut— gått, om sådana inkomster ej förelegat (fa- miljebidragsbehovet). I huvudsak innebär bestämmelserna följande:

Den värnpliktiges under militärtjänstgö- ringen från civil anställning behållna in— komst skall, i den mån den överstiger en fjärdedel av den normala inkomsten före tjänstgöringen, helt avdragas från familje— bidragsbehovet. Har den värnpliktiges hust- ru arbetsinkomst, utgör en fjärdedel -— dock lägst 500 kr för månad _ av inkomsten avdragsfritt belopp, medan överskjutande del skall med hälften avdragas familjebidra— get. Minderårigt barns arbetsinkomst liksom vissa andra inkomster, såsom inkomst av kapital och från företag, kan även påverka familjebidragsbehovet.

Den normerade behovsprövningen inne- bär alltså, att summan av de belopp, varmed olika slag av inkomster i förekommande fall skall påverka familjebidraget, fråndrages summan av maximalt familjebidrag (famil— jepenning och bostadsbidrag). Sagda be- hovsprövningsregler åskådliggöres av det redovisade exemplet på uträkning av famil-

jebidraget enligt normerad behovsprövning, som gjorts på härför avsedd blankett (se sid. 39). Av blanketten framgår bl.a. även de regler som gäller för barns arbetsinkomst, inkomst av kapital och s.k. annan inkomst. Vid den normerade behovsprövningen skall samtliga inkomster avse bruttoinkomster utan avdrag för skatt och beräknas för må- nad (30-dagarsperiod).

Från det resultat, vartill den normerade behovsprövningen leder, kan avsteg göras enligt stadgande i 14 ä 3 mom. familjebi— dragskungörelsen. Huvudsyftet med detta är, att försörjningsläget inte bör bli bättre än om den värnpliktige inte blivit inkallad — den s. k. standardprincipen. Det resultat, vartill den normerade behovsprövningen leder, bör dock inte rubbas av standardprin- cipen i vidare mån än att ifrågakommande familjebidrag ej bör överstiga den värnplik- tiges normala inkomst.

Vid bestämmandet av familjebidrag (fa— miljepenning och bostadsbidrag) för andra familjemedlemmar än hustru och minder- åriga barn och i övriga fall skall fri behovs— prövning användas. Vid sådan behovspröv- ning gäller i fråga om hänsynstagande till den värnpliktiges bibehållna arbetsinkomst samma s. k. fjärdedelsregel som vid norme- rad behovsprövning. Även beträffande hän- synstagande till andra inkomster kan reg- lerna för den normerade behovsprövningen i allmänhet tjäna till ledning. Familjemed- lemmarnas inkomster skall sålunda tagas i beaktande vid bestämmande av familjebi- dragets belopp men behovsprövningen gö- ras så, att det blir till fördel för familje- medlemmarna att de har annan inkomst att tillgå än enbart familjebidrag. Inkomst skall följaktligen föranleda bättre försörjnings— läge för familjemedlemmarna än om de för sin försörjning varit hänvisade till enbart familjebidrag.

Skillnaden mellan normerad behovspröv- ning och fri behovsprövning är alltså när— mast den, att vid den fria behovsprövningen familjemedlemmars inkomster ej skall in- verka enligt de mera matematiska regler, som utformats för den normerade behovs-

!utEmmeiu-r: familjsbidrogskungörolun N 5,- UTRÄKNlNG AV FAM|UEB|DRAG enligt normerad behovsprövning (fr o m 11.199) kupu mum 2/9 - 26/9 1971 anvisningarna till fomiliabldrogstörfallningarna

Om tjänstgörande: porsonnr Den tjänstgörande: namn Han aktar

350505'1312 Sven Johansson 125/72 A Familjebidragsbehov namn;-marna Famjjiepenninqem maximibelopp för hustru och tre "barn under 16 år 990 . i. . ..d') för för-hyrd lägenhet 600

A Summa familiebidragsbehov 1 590 B Inkomster medförande avdrag »|an p.: manad

0) Den värnpliktiges under militärtjänstgöringen bibehållna inkomst av civil anställning

'i Avlöning före tjänstgöringen kr ...... _ ......... ö re per månad

2 Avlöning under tjänstgöringen

3 Avgår avdragsfritt belopp (en fjärdedel av '- ' ,.r : enligt ])

4 Att avdra (beloppet enligt 2 minus beloppet enligt 3)

Hustruns arbetsinkomst

i.!nkomst

2 Avgår avdragsfritt belopp (en fjärdedel av beloppet enligt i, dock minst 500 kr)

3 Återstår

4 Enör hälften av beloppet enligt 3 är avdragsgillt, ör att ovdraga

Minderårigt: barns arbetsinkomst?)

] Barnets/barnens inkomst ...._.._ kr per månad har föranlett avdrag med belopp motsvarande familjepenningens maximibelopp

2 Barnets/barnens beräknade bidrag till familjens L ' ' ' J

3 Att avdro (beloppet enligt '] plus beloppet enligt 2)

inkomst av kapital , . L . (familjens sammanlagda kapital)

2 Avgår avdragsfritt belopp, 300 kr 3 Att avdra (beloppet enligt i minus beloppet enligt 2) 50 A . k ', periodiskt understöd från hustruns ' nnan m om! ) (Inkomshns art) föräldrar ' 500

1 . . 2 Avgår avdragsfritt belopp, 300 ltr . 300 2.00

3 Att a'vdra (beloppet eniigt 'I minus beloppet enligt 2)

8 Summa att avdra

Familjebidrag att bevilla (beloppet enl A minus beloppet oni B) 815 -

Beviljat fomiilebidrag') Belopp per månad Belopp per dag

Familjepenning 815 " 27 17

Bostadsbidrag . " "

1) Inbnöknat sådan uppvärmningskostnad som ingår i hyresbelappotjllor "läggs enligt | !( bränsloklausul. För annan uppvönnningskostnad

tillkommer brand-bidrag enligt följande (tid och belopp) *) Belopp-n under l—J nedan skull avse endast det eller de barn, som — vart får sig -— har arbetsinkonut med minst 300 kr per månad (iir anvil- ningarna kap IS). :) Beträffahdo inkomst av företag galla! Särskild! behovsprövningsrogllr, som är meddelade i anvisningarna kap 8. ') i de fall då jämkning sker jämlikt familjebidregskungöreisen H 5 3 mom -— jfr anvisningarna kap 13 — införs belopp, vartill "Familjebidrag att bevilja" jämkoh. Skälen för jömkningen redovisas under "Ant” ovan.

prövningen, utan efter vad som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet får anses skäligt. Detta förhållande medför att några bestämda regler för den fria be- hovsprövningen ej kan ges. Den fria behovs- prövningen får dock ej leda till ett bättre bidragsresultat än om normerad behovspröv— ning tillämpats.

Oavsett vilken behovsprövning som an- vändes skall helt bortses från de förmåner, kontant och in natura, vilka från krigsmak- ten utgår till den värnpliktige själv i och för hans tjänstgöring.

Semesterlöneförmåner, som utgår till den värnpliktige själv under tiden för hans mili- tärtjänstgöring, skall ej tas i beaktande vid behovsprövningen. Likaledes skall hänsyn inte tas till vissa sociala förmåner såsom allmänt barnbidrag, allmänt studiebidrag och moderskapspenning. Underhållsbidrag, bidragsförskott, periodiska understöd, sjuk- förmåner, pensioner samt livräntor o. d. kan däremot komma att helt eller delvis verka reducerande på familjebidraget.

Beträffande behovsprövningen av familje- bidrag till värnpliktiga, som är egna företa- gare eller näringsidkare, gäller i huvudsak följande.

Som tidigare nämnts är den grundläggan— de principen för familjebidragssystemet att allt familjebidrag är behovsprövat och icke avsett att kompensera för inkomstbortfall eller förlust. Samtidigt måste man emeller- tid beakta de för företagarna speciella för— hållandena. En arbetstagare kan i allmänhet återgå till sin anställning omedelbart efter militärtjänstgöringens slut, medan företaga— ren på grund av tjänstgöringen icke blott får ett inkomstbortfali under denna utan ofta även rubbningar i sina förvärvsmöjlig— heter efter tjänstgöringen. Följderna härav kan sträcka sig ganska långt fram i tiden och även medföra vissa direkta utgifter och förluster av icke obetydlig omfattning.

Detta har motiverat att familjebidragsbe- stämmelserna för företagare utformats på ett särskilt sätt i avsikt att de sammantagna familjebidragsbestämmelserna skall lämna ett rimligt skydd åt företagarna. Det all- männa syftet med familjebidrag till företa—

gare är dels att — på samma sätt som be- träffande löntagare — garantera försörjning och bostad åt företagarens familj, dels ock att trygga företagets fortbestånd. Man har därför betraktat företagarens familj som en enhet och företaget som en annan enhet. Familjens behov tillgodoses med familje- penning och bostadsbidrag, varvid överskott i företaget under militärtjänstgöringen på- verkar familjebidraget såsom varje annan inkomst. Företagets behov, d. v. s. underskott i företaget, tillgodoses genom näringsbidrag. Med denna utgångspunkt kan de olika bi- dragsformerna, familjepenning och bostads- bidrag, å ena sidan, samt näringsbidrag, å andra sidan, utgå jämsides med varandra.

Kämpunkten vid bedömande av frågan om familjebidrag till företagare är hur före- tagets avkastning under militärtjänstgöring- en skall beräknas. Vid denna beräkning uppkommer — bl. a. på grund av företagets mer eller mindre säsongbetonade avkastning och genom möjligheten att från en redovis- ningsperiod till en annan förskjuta såväl in- komster som utgifter — utan tvivel stora svårigheter. Stundom kan man med ledning av de uppgifter, som den värnpliktige själv lämnat i sin ansökan samt vad vederbörlig familjebidragsnämnd på eget initiativ kan inhämta, bedöma företagets avkastning på tillfredsställande sätt. I allmänhet ställer det sig emellertid svårt att av erhållna uppgifter direkt ange företagets avkastning under tjänstgöringstiden. För dessa fall har den ur praktiska synpunkter bäst framkomliga vä- gen visat sig vara att tillämpa en beräk- ningsmetod med utgångspunkt från företa- gets normala avkastning för kalenderår. Metoden innebär, att avkastningen under militärtjänstgöringen anses utgöra i genom- snitt för månad räknat en tolftedel av den normala årsinkomsten, den s. k. tolftedel- ningsmetoden.

Enligt gällande bestämmelser indelas fö- retagen i fyra grupper allt efter det sätt, på vilket ett företag vanligtvis bedrives under tid då företagaren är inkallad till militär- tjänstgöring. För att få fram företagets av- kastning under tjänstgöringen gäller inom varje grupp skilda beräkningsregler. Grupp-

indelningen och avkastningsberäkningen är konstruerad på följande sätt.

Grupp 1. Denna grupp omfattar företag, där särskild, någorlunda fullgod ersättare anställes under företagarens militärtjänstgö- ring. Denne ersättare kan vara närstående till den värnpliktige, men får dock icke vara dennes hustru eller barn under 16 år (se grupp 2 nedan). Till grupp 1 hänförs även företag, där redan anställd personal gör en betydande merinsats mot en däremot sva— rande väsentlig löneökning. Företag inom grupp 1 får anses kunna drivas i stort sett som vanligt och lämna normal avkastning, beräknad enligt tolftedelningsmetoden. Från avkastningen skall sedan före behovspröv- ningen avräknas lönen till ersättaren eller löneökningen till den anställda personalen. Eventuellt återstående belopp utgör över- skott, vilket på visst sätt påverkar familje- bidragsbehovet. I vissa fall uppkommer un- derskott, varvid fråga kan bli om näringsbi- drag. Beträffande behovsprövningen av fa- miljebidraget samt beräkningen av närings- bidraget se nedan.

Grupp 2. Hit hänförs företag, där sär- skild ersättare såsom i grupp 1 icke anställs men där företagarens hustru eller hans barn under 16 år gör en viss arbetsinsats, even- tuellt merinsats, varigenom rörelsen hjälp- ligt hålls igång. Gruppen omfattar även företag där redan anställd personal genom en begränsad merinsats nödtorftigt upp- rätthåller företaget samt företag där vis- serligen ersättare finns men denna på grund av ålder, bristande tid eller kvalifikationer eller dylikt endast i begränsad omfattning kan arbeta i företaget. Företag hänförliga till grupp 2 anses lämna hälften av normal avkastning, beräknad enligt tolftedelnings- metoden. Här skall vid behovsprövningen icke från avkastningen avdragas eventuell lön till anhörig, anställd personal eller ersät- tare. Eftersom företaget sålunda anses giva överskott finns här ej utrymme för närings- bidrag. Beträffande behovsprövningen av familjepenning och bostadsbidrag se nedan.

Grupp 3. Denna grupp omfattar företag, som upprätthålles utan någon som helst er- sättare eller insats från anhörigs sida. Till

denna grupp skall även hänföras företag, där anställd personal saknar möjlighet att genom merinsats påverka avkastningen, samt i vissa fall företag, som nedläggs par- tiellt. Företag inom grupp 3 anses icke giva någon avkastning eller i vart fall ingen av- kastning som bör påverka familjebidragsbe- hovet (familjepenning och bostadsbidrag). Å andra sidan beräknas dessa företag i stort sett kunna bära de fasta och andra omkost- nader, som må föreligga, varför företagen som regel icke heller anses lämna under- skott. Näringsbidrag är alltså uteslutet. Här- vid är dock att märka, att om företagaren kan visa, att underskott uppstår under tjänstgöringen, bör företaget anses som nedlagt och hänföras till grupp 4 nedan.

Grupp 4. Hit hänförs företag, som är nedlagda under företagarens militärtjänst- göring. Dessa företag bedöms icke giva nå- gon avkastning utan anses lämna underskott motsvarande olika eventuella löpande om- kostnader såsom lokalhyra, räntor m rn, för vilka omkostnader näringsbidrag kan ifråga- komma.

Gruppindelningen har tillkommit för att underlätta bedömningen av ett företags av- kastning under den värnpliktiges militär- tjänstgöring, vilken bedömning är av grund- läggande betydelse vid fastställandet av fa- miljebidraget. Syftet med gruppindelningen är vidare, att denna skall giva möjlighet för myndigheterna att behandla ärendena på ett någorlunda likformigt sätt. Det ligger i sa- kens natur att den införda gruppindelningen icke helt kan lösa svårigheterna i fråga om familjebidrag till företagare. Sålunda kan vissa problem uppkomma beträffande gräns- dragningen mellan de olika grupperna, sär- skilt när det gäller att bedöma om ett före- tag, där ersättare för den värnpliktige finns, skall hänföras till grupp 1 eller till grupp 2. Svårigheten ligger bl.a. i att avgöra, huru- vida fråga är om »någorlunda fullgod er— sättare» eller icke, dvs. att bedöma ersätta- rens kvalifikationer. I dylika och liknande fall torde emellertid bl. a. den överenskomna lönen till ersättaren kunna vara vägledande. Även mellan grupperna 2 och 3 kan gräns- fall uppkomma.

I anslutning till den ovan angivna grupp- indelningen och avkastningsberäkningen har särskilda behovsprövningsregler införts be— träffande familjepenning och bostadsbidrag (familjebidragsbehovet) dels till företagare hänförliga till grupp 1, i den mån den be- räknade avkastningen i dessa företag över- stiger lönen till ersättare eller löneökningen till den anställda personalen, dels ock till företagare hänförliga till grupp 2. Behovs- prövningsreglerna innebär, att av överskot- tet är 300 kronor för månad avdragsfritt för företagare i grupp 1 och 500 kronor för månad för företagare i grupp 2, medan eventuellt överskjutande belopp i sin helhet skall påverka familjebidragsbehovet.

Företag hänförliga till grupperna 3 och 4 anses icke lämna avkastning, som i normal- fall bör påverka familjebidragsbehovet. Med hänsyn härtill erfordras för sådana företag icke några behovsprövningsregler beträffande familjepenning och bostadsbi- drag.

Den schematiska sammanfattningen i 'ta— bell 2:9 utvisar i huvuddrag den principiella behandlingen av ärenden rörande familjebi-

drag (familjepenning, bostadsbidrag och nä- ringsbidrag) till företagare. Andra eventuella inkomstkällor än företaget har inte beaktats här. Behovsprövningen liksom normal av- kastning (beräknad enligt tolftedelningsme- toden) avser månadsbelopp.

Familjebidrag utgår i princip för den värnpliktiges tjänstgöringstid. I vissa fall kan emellertid bidrag beviljas även för tid efter tjänstgöringens upphörande — s. k. för- längt familjebidrag. Därest särskilda skäl och föreliggande behov därtill föranleder, kan sålunda familjepenning utgå för högst 20 dagar efter tjänstgöringens slut — i fråga om värnpliktig, som tjänstgjort jäm— likt 27 ä 1 mom. värnpliktslagen, dock alle- nast därest tjänstgöringen upphört tidigare än som vid tjänstgöringens början kunde förutsättas. Bostadsbidrag kan i vissa fall och om särskilda skäl föreligger utgå för högst 30 dagar utöver tjänstgöringstiden.

Familjebidragsärendena handläggs i kommunerna av familjebidragsnämnder. Kommun skall antingen inrätta särskild fa—

TabeIl 2:9. Beräkning av familjebidrag till värnpliktiga företagare (kr/ mån.).

Företag hän- Familjebidrag att bevilja förliga till

Grupp 1 avdragsfritt.

Alt. a) Normal avkastning minus ersättarens lön = överskott, av vilket 300 kr är

Familjebidrag att bevilja: Familjebidragsbehovet minus överskjutande del av överskottet. Alt. b) Ersättarens lön minus normal avkastning = underskott. Familjebidrag att bevilja: Familjebidragsbehovet samt näringsbidrag enligt 145 fbf motsvarande underskottet. (Vid ev. överskott _ på grund av familjemedlem- mamas inkomster — vid beräkningen av familjebidragsbehovet minskas under- skottet för näringsbidrag med motsvarande belopp.)

Hälften av normal avkastning = överskott, av vilket 500 kr är avdragsfritt. Familjebidrag att bevilja: Familjebidragsbehovet minus överskjutande del av överskottet.

Grupp 2

Ingen avkastning till vilken hänsyn skall tagas. Inget underskott. Familjebidrag att bevilja: Familjebidragsbehovet.

Grupp 3

Ingen avkastning. Underskott motsvarande löpande omkostnader. Familjebidrag att bevilja: Familjebidragsbehovet samt näringsbidrag enligt 155 fbf motsvarande underskottet. (Vid ev. överskott — på grund av familjemedlem- mamas inkomster — vid beräkningen av familjebidragsbehovet minskas under- skottet för näringsbidrag med motsvarande belopp.)

Grupp 4

miljebidragsnämnd eller också uppdraga åt annat kommunalt organ att vara familjebi- dragsnämnd. För tillsyn av familjebidrags— författningamas tillämpning m.m. finns en särskild tillsynsmyndighet, försvarets civil— förvaltning. I vissa fall erfordras denna myndighets medgivande för att familjebi- drag skall kunna beviljas av familjebidrags- nämnd. Medgivande erfordras sålunda all- tid t. ex. för att familjebidrag skall få utgå för annan anhörig än i familjebidragsför- ordningen angivna familjemedlemmar och för att bostadsbidrag skall kunna beviljas för mer än en bostad. Vidare erfordras då det gäller värnpliktig under GU medgivande t. ex. för att bostadsbidrag skall kunna utgå till värnpliktig, som ej sammanbor med per- son, som är familjemedlem enligt förord- ningen, för att näringsbidrag skall kunna utgå för upprätthållande av rörelse och för att näringsbidrag skall kunna utgå för under tjänstgöringen nedlagd rörelse.

Den direkta tillsynen över familjebidrags- nämndernas verksamhet utövas av länssty- relserna, vilka även, bl. a. har att pröva an- sökningar från familjebidragsnärnnder om statsbidrag och förskott, verkställa utbetal- ningar därav, pröva besvär över familje- bidragsnämnds beslut samt utöva medels- kontroll och verkställa fortlöpande revi- sion av familjebidragsnämndernas verksam- het. Över länsstyrelses beslut rörande till— lämpningen av familjebidragsförordningen anföres besvär hos kammarrätt. Över be- slut om statsbidrag till kommun för utgivet familjebidrag anförs dock besvär hos Ko- nungen. Ansökan om familjebidrag skall i första hand göras av den värnpliktige själv. Vid förhinder för denne kan ansökan göras av hans hustru eller av annan familjemed- lem. Även barnavårdsman äger rätt ansöka om familjebidrag. Ansökan skall inges till och prövas av familjebidragsnämnden i den kommun, där den värnpliktige är bosatt. I allmänhet kan bidrag inte beviljas för längre tid tillbaka än en månad före det ansökan inkom till nämnden. Familjebidragen utbe- talas som regel kontant över postgiro och i efterskott.

Kommunernas utgifter för familjebidrag

täcks till största delen av statsbidrag. Staten ersätter sålunda helt familjepenning till hustru, med vilken den värnpliktige sam- manbor, och till barn under 16 år, som står under hans vårdnad, ävensom begravnings- bidrag. Familjepenning i övrigt, bostadsbi- drag, näringsbidrag och sjukbidrag ersätts med 88 procent. Genomsnittligen erhåller kommunerna statsbidrag med ungefär 95 procent av totalt utgivna familjebidrag. Det- ta innebär att kommunernas egna kostnader för familjebidragen under senare tid utgjort omkring 4 a 5 mkr per år. Härtill kommer kommunernas utgifter för administrationen av bidragen. För år 1971 kan dessa utgifter uppskattas till ca 7 mkr.

Den i tidigare avsnitt omnämnda särskil- da hjälpverksamheten (de s k landshöv- dingemedlens efterföljare) till förmån för de värnpliktiga och deras familjer avser smärre bidrag till i huvudsak el-räkningar, hemför— säkringar samt till klädinköp åt hustru/ sam- manboende fästmö. Den enskildes hjälpbe— hov kan endast i viss utsträckning tillgodo- ses och som regel beviljas sammanlagt högst 350—400 kr till en och samma värnpliktige. Som tidigare omnämnts i förevarande av- snitt kan bidrag även i vissa fall utgå för värnpliktigas ledighets- och utryckningsre- sor utom Sverige. För den särskilda hjälp- verksamheten har under senare tid 400 000 kr disponerats per år.

2.2.2 Under beredskap och krig

Krigsavlöning

Enligt de inledande bestämmelserna i värn- pliktsavlöningskungörelsen (l970:676) skall densamma tillämpas i den mån ej särskilda bestämmelser gäller vid beredskapstillstånd eller krig. Sådana särskilda bestämmelser har ej utfärdats.

Den dåvarande krigsavlöningsberedning— en har är 1966 och år 1970 överlämnat pro- memorior om regleringen av avlöningsför- måner under krig eller krigsfara.

Krigshjälp

Lagen om krigshjälp (1964s47) träder i till- lämpning, vid krig automatiskt och vid krigsfara efter Kungl. Maj:ts förordnande, som inom en månad skall underställas riks- dagen.

Alla, som på grund av krigsskada, utrym- ning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar me- del till sitt uppehälle eller till erforderlig vård, har rätt till krigshjälp.

Krigshjälpen är behovsprövad, men Kungl. Maj:t kan förordna om icke behovs- prövad krigshjälp under viss kortare tid till den som på grund av krigsskada eller ut- rymning lämnat sin bostad. Krigshjälp skall lämnas enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa.

Krigshjälpsverksamheten skall handhas av kommunala nämnder. Socialnämnden skall fungera som krigshjälpsnämnd, om icke kommunen inrättar särskild krigshjälps- nämnd.

Kostnaderna för krigshjälpen skall helt falla på staten.

I den mån fredstida sociala kontantför- måner, såsom sjukförsäkringsförmåner, all- män pension, allmänna barnbidrag och fa- miljebidrag till värnpliktigas anhöriga m.fl. på grund av krigsförhållanden inte kan ut- ges i vanlig ordning, förutsättes att förmåns- tagaren får sin försörjning tryggad enligt lagen om krigshjälp.

I proposition 1964:5 angående förslag till lag om krigshjälp uttalas bl. a. följande: Som nämnts skall krigshjälp inte utgivas, om hjälpbehovet tillgodoses på annat sätt. Krigs- hjälpen är med andra ord subsidiär i förhållan- de till andra hjälpformer. Den uppfattning jag i det föregående uttalat om att något särskilt krigsutbetalningssystem inte bör skapas för so- cialförsäkring och andra fredstida förmåner utesluter inte att sådana förmåner kan utbeta- las under tid då krigshjälpsbestämmelserna är i tillämpning. I händelse av beredskapsutrym- ning torde nämligen förhållandena kunna an- tagas vara sådana att utbetalning av fredstida socialförmåner kan äga rum. I den mån en evakuerad persons hjälpbehov täckes genom så- dana förmåner föreligger alltså inte rätt till krigshjälp. (s. 63)

I överensstämmelse med den principiella in- ställning jag redovisat i samband med mina all-

männa överväganden rörande socialförmåner under krigsförhållanden finner jag det olämp- ligt att göra personer, som i fredstid är berät- tigade till sociala förmåner, till en privilegierad kategori i krigshjälpshänseende genom att till- erkänna dem rätt att under alla omständigheter erhålla krigshjälp utan behovsprövning. Detta innebär att jag inte heller kan tillstyrka värn- pliktsavlöningsutredningens förslag att värnplik- tigas och civilförsvarspliktigas familjer skulle bilda en sådan privilegierad kategori. I den mån familjebidragsförordningen på grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas får deras rätt till krigshjälp bedömas efter de allmänna reglerna. Med vad jag nu sagt har jag inte av- sett att ta ställning till möjligheterna att skapa särskilda anordningar för försörjningen av de värnpliktigas familjer exempelvis efter mönster av det norska krigsregulativet, en fråga som inte tillhör mitt ämbetsområde. (s. 66)

Familjebidrag Familjebidragsförordningen (1946z99 med senare ändringar) är, som tidigare om- nämnts, i princip avsedd att tillämpas under alla de skiftande förhållanden då krigsmak- ten kan komma att tagas i anspråk.

Vid krig eller eljest under särskilda för- hållanden äger Konungen föreskriva, att visst stadgande i förordningen icke skall äga tillämpning (1 5 4 mom.).)

Vidare äger Konungen förordna om vid- tagande av erforderliga åtgärder till undvi- kande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande, därest mera omfattande inkal- lelser till krigstjänstgöring eller civilför- svarstjänstgöring kan förväntas. Om i dylikt läge fara uppstår för dröjsmål med utbe- talande av familjebidrag må tillsynsmyndig- heten (försvarets civilförvaltning) meddela familjebidragsnämnd tillstånd att, i enlighet med de närmare föreskrifter tillsynsmyndig- heten lämnar, för de värnpliktigas närmaste anhöriga utbetala provisoriskt bestämd fa- miljepenning (40 5).

2.3 Realvärdeutveckling, kostnader m.m.

I detta avsnitt redogörs först (2.3.1) för real- värdeutveckling m.m. av vissa värnplikts- förmåner. Därefter följer (2.3.2) en redovis- ning av de ungefärliga kostnaderna för de värnpliktigas m.fl. nuvarande förmåner.

2.3.1 Realvärdeutvecklingen av förmåner m.m.

UFV överlämnade hösten 1971 till chefen för försvarsdepartementet en promemoria angående värnpliktsförmånerna 1972/73— 1976/ 77. Denna promemoria, som innehöll förslag till provisoriska förbättringar av ett antal förmåner, har bifogats detta betänkan- de (Bilaga 1).

Överlämnandet av promemorian föran- leddes närmast av att försvarsdepartemen- tets budgetdirektiv för budgetåret 1972/ 73 angav att 50 mkr av den årliga utgiftsramen för perioden 1972/73—1976/77 skulle re- serveras för förbättring av värnpliktsförmå- nerna. UFV, som ansåg att medlen snarast möjligt borde komma de värnpliktiga till- godo, ville mot bakgrund av vad som dittills hade framkommit under Utredningsarbetet framföra synpunkter på hur de tillgängliga medlen borde disponeras. I promemorian föreslogs förbättringar av penningbidrag, lut— ryckningsbidrag, förplägnadsersättning, fa- milje-penning och näringsbidrag. Förslagen beräknades medföra en kostnadsökning om ca 69 mkr för budgetåret 1972/73. UFV ansåg att utöver nyssnämnda 50 mkr ett ytterligare belopp borde tillkomma som kompensation för minskat realvärde av kon- tanta värnpliktsförmåner sedan budgetåret 1968/ 69. Det kan i sammanhanget erinras om att en allmän förbättring av värnplikts- förmånerna motsvarande en årlig kostnad om ca 55 mkr genomfördes budgetåret 1967/ 68. Konsekvent med förslaget om ett återställande av förmånernas realvärde före- slog UFV att penningbidraget och familje- penningen i fortsättningen skulle hållas vär— debeständiga. I fråga om familjepenningen skulle detta ske genom att förmånen be— stämdes att utgöra en viss del av basbe- loppet.

På annat ställe i detta betänkande har re- dogjorts för de förbättringar av värnplikts— förmånerna som statsmakterna beslöt för 1972/ 73. Förbättringarna har beräknats medföra en kostnadsökning om ca 30 mkr för 1972/ 73. Några åtgärder i syfte att göra vissa kontantförmåner automatiskt värdebe-

Förslagen i promemorian om värdebe- ständighet grundades på vissa redogörelser och resonemang ifråga om värnpliktsförmå- nernas realvärdeutveckling av intresse också i nu förevarande sammanhang. I huvudsak anfördes följande. En skillnad av teknisk natur med praktiska konsekvenser förelig— ger mellan å ena sidan penningbidrag, fa- miljepenning och andra kontanta förmåner som är författningsmässigt bestämda till sitt belopp och å andra sidan värnpliktsförmå- ner av typ naturaförmåner. Förstnämnda typ av förmåner kompenseras för närvaran- de inte automatiskt vid prisstegringar såsom fallet i princip är med naturaförmåner. En ökning av t. ex. penningbidraget ett visst år måste därför delvis betraktas som en kom- pensation för prisstegringar och inte som en ökning av ambitionsnivån. Eftersom den totala försvarsramen varje år kompenseras för prishöjningar enligt nettoprisindex kan förhållandet att penningbidraget eller famil- jepenningen ett visst år inte justeras upp i samma proportion som ramen anses med— föra att en automatisk överföring av me- del sker inom försvarsramen från ifrågava- rande värnpliktsförmåner till andra ända— mål (löner, materiel m.m.). Härtill kommer att konsumentprisindex och inte nettopris- index bör tillämpas om värdebeständigheten av de kontanta värnpliktsförmånerna skall kunna garanteras. Omvänt innebär en över- kompensation av värnpliktsförmånerna ett visst år en automatisk överföring av medel från andra ändamål. Nu angivna förhållan- den har sin grund i de allmänna förutsätt- ningama för försvarsbesluten.

UFV gav i promemorian en kort redo- görelse för utvecklingen under senare år i förevarande hänseende. Redogörelsen inne- höll i huvudsak följande. Riksdagsbeslutet år 1968 om utformningen av det militära försvaret 1968/69—1971/72 förutsatte att 70 mkr av de totala utgifterna för försvaret under perioden skulle reserveras för en even- tuell ytterligare förbättring av vämpliktsför— månerna och för att påbörja åtgärder för att öka den strategiska rörligheten inom för- svaret (prop. 1968: 110 s. 73). Som en upp-

följning av detta principbeslut fördubblades från den 1 juli 1969 antalet fria ledighets- resor för värnpliktiga. Vidare höjdes från den 1 januari 1971 penningbidraget för dag åt värnpliktig med generellt 1 kr och famil- jepenningen för dag åt barn från 6 kr till 7 kr. Slutligen medgavs ökad utgivning av bostadsbidrag åt ensamstående värnpliktig med totalt 4,5 mkr under perioden och skedde en viss förstärkning av personal- vårdsorganisationen. Samtliga dessa åtgär— der innebar en total kostnad under perio- den om ca 75 mkr. Då emellertid en full priskompensation av de kontanta värnplikts- förmånerna enligt UFV beräkning borde ha krävt ca 37 mkr under perioden med ut- gångspunkt från förändringen av konsu- mentprisindex (ca 31 mkr med utgångs- punkt från förändringen av nettoprisindex) drog UFV den slutsatsen att sammanlagda tillskottet till värnpliktsförmånerna under perioden, innebärande en verklig ambitions- ökning, endast utgjorde ca 40 mkr (ungefär- ligen motsvarande kostnaderna under samma tid för fördubblingen av de fria värnplikts- resoma). UFV räknade med att ett återstäl- lande av kontantförmånernas värde till 1968 års nivå, sedan hänsyn hade tagits till ge- nomförda förbättringar under perioden, skulle räknat efter förändringen av konsu- mentprisindex kräva ca 2,4 mkr för 1971/ 72 och ca 18,1 mkr för 1972/73. Räknat efter förändringen av nettoprisindex skulle en kompensation kräva ca 0,6 mkr för 1971/72 och ca 5,3 mkr för 1972/73. Be-

räkningarna för de olika budgetåren har gjorts efter index för maj närmast föregå- ende budgetår. Jämförelsen med konsument- prisindex har särskilt intresse för bedömning av förmånernas värde för den enskilde värn- pliktige. Jämförelsen med nettoprisindex har särskilt intresse för en bedömning i vad mån överföring av medel har skett inom försvars— ramen från värnpliktsavlöningar till andra ändamål. Värdena i promemorian utgår från tjänstgöringsdagsantalet för 1971/72. Efter viss justering bör emellertid det angivna års- beloppet för 1972/ 73 kunna sättas i relation till det belopp som statsmakterna beräknat för förbättring av värnpliktsförmånerna un- der samma budgetår, nämligen ca 30 mkr.

De angivna beräkningarna upplyser emel- lertid endast om i vilken utsträckning det totala beloppet av de kontanta värnplikts- förmånerna har kompenserats för prisför- ändringar under perioden från 1968/ 69, däremot inte hur kompensationen har för— delats på särskilda förmånstyper. Tabellerna 2: 10—2: 11 visar realvärdeutvecklingen för penningbidraget och familjepenningen. Här— vid används 1967 som basår, dvs. det år då en mera genomgripande översyn och höj- ning av värnpliktsförmånerna skedde.

I fråga om penningbidraget sker beräk- ningarna utifrån förändringen av konsu- mentprisindex, som från 1967 (årsmedeltal) t. o. m. januari 1972 stigit från 211 till' 263 enheter eller med i runt tal 25 procent. I fråga om familjepenningen sker beräk- ningarna utifrån förändringarna av livsme-

Tabell 2:10. Realvärdeutvecklingen av penningbidraget

Grad Belopp Belopp Belopp Realvärde- juli 1967 jan 1972 motiverat försämring av prisutv. t o m jan 1972 GU RU GU RU GU RU GU RU Menig 5: — 8: _— 6: — 9: — 6: 25 10: — 0:25 1: — Vkrp 6: 75 8: — 7: 75 9: — 8: 44 10' — 0:69 1: — Krp 8: 75 10: — 9: 75 11: —— 10:94 12: 50 1: 19 1: 50- Furir 10:—- 11:50 11:— 12: 50 12: 50 14:38 1:50 1:88 Öf, rustm. — 12:75 — 13:75 — 15: 94 — 2: 19 Serg 12:25 14:25 13:25 15: 25 15:31 17:81 2: 06 2: 56 Fk, ti 15: — 17:50 16: — 18:50 .18: 75 21:88 2: 75 3: 38 Lt, fv —— 21: — — 22: —— —— 26:25 — 4: 25 Kn och högre —— 25 50 — 26:50 —- 31: 88 —— 5: 38-

Familje- medlem

Belopp juli 1967

Belopp jan 1972

Belopp Realvärde- motiverat försämring av prisutv. t o m t o m jan 1972 jan 1972

12:— 12:— 6:-—— 7:—

Hustru Barn

15:60 3: 60 7: 80 0:80

delskostnadsindex, som från 1967 t.o.m. januari 1972 stigit från 250 till 326 enheter eller med i runt tal 30 procent.

Den förbättring av penningbidraget med 1 kr för dag som har genomförts från den 1 juli 1972 får anses ha medfört full kom- pensation för realvärdeförsämringen t. o. m. januari 1972 när det gäller de två lägsta pen- ningbidragsbeloppen under GU och RU men har i övrigt endast inneburit en par- tiell kompensation av realvärdeförsämringen. Höjningen från samma tidpunkt av familje- penningen åt hustru till 15 kr och åt barn till 8 kr tycks ha inneburit en i huvudsak full kompensation.

Premier och utryckningsbidrag har inte berörts av någon förbättring under perio— den. För att återställa realvärdet skulle tjänstgöringspremien om 4 kr per dag be- höva räknas upp med 1 kr och utrycknings- bidraget om 250 kr med ca 65 kr.

Den redogörelse som här har lämnats får anses visa bl. a. följande nackdelar av nu- varande system. Även i den mån man anser att summan av de kontanta värnpliktsför- månerna på sikt har kompenserats för in- träffade prisstegringar har förmånerna un- der huvuddelen av den redo-visade perioden varit underkompenserade snarare än över— kompenserade. Genom att höjningar skett med flera års mellanrum har omotiverade olik-heter uppkommit mellan skilda årsklas- ser av värnpliktiga. Genom att höjningar har brukat avse endast vissa enstaka förmåns- typer har icke avsedda värdemässiga för- skjutningar mellan olika förmånstyper ägt rum.

2.3.2 Kostnader för nuvarande förmåner

I tabell 2:12 lämnas en sammanfattande re- dovisning av de ungefärliga årliga kostna-

derna för nuvarande förmåner för värnplik- tiga m.fl. Uppgifterna i tabellen innefattar dels utgifter och andra beräknade kostnader under fjärde huvudtiteln för de egentliga vämpliktsförmånema _ kontant- och na- turaförmåner — samt för familjeförmåner- na, dels kommunernas kostnader för famil- jebidrag åt värnpliktiga, dels ock arbets- marknadsstyrelsens och kommunernas kost- nader för de vapenfria tjänstepliktiga. I na- turaförmånerna har utgifterna för personal i matinrättningar och sjukvårdsavdelningar räknats in.

Beräkningarna grundas i huvudsak på uppgifter, som UFV under sommaren och hösten 1971 erhållit från vederbörliga cen- trala förvaltningsmyndigheter samt från kommunerna. Uppgifterna är till stora delar grundade på utfallet för budgetåret 1970/71 och har alltså måst jämföras med tjänst- göringsdagsutfallet för detta budgetår.

Det är för närvarande inte möjligt att exakt verifiera de totala kostnaderna för de värnpliktigas m.fl. förmåner. Anslags- och kostnadsredovisningssystemet har hittills inte medgivit att alla erforderliga uppgifter er- hålls. I vissa fall har uppskattningar måst göras. I några fall har ej heller detta kunnat göras, t. ex. när det gäller huvuddelen av administrationskostnadema. UFV anser dock att de redovisade kostnadema ger en i hu- vudsak rättvisande bild av de totala kost- naderna för de värnpliktiga.

Med hänsyn till att antalet tjänstgörings- dagar under budgetåret 1970/ 71 var lägre än normalt har UFV i förekommande fall räknat upp de av myndigheterna angivna beloppen så att de motsvarar ca 16,5 milj. tjänstgöringsdagar för värnpliktiga under GU och ca 2,5 milj. tjänstgöringsdagar för värnpliktiga under RU. — Vidare har vissa

Tabell 2:12. Ungefärliga kostnader (mkr) för år för kontant— och naturaförmåner åt värn- pliktiga m. fl. (1971 års prisläge)

Kostnadstyp GU RU Summa mkr Värnpliktiga Kontanta värnpliktsförmåner 160 30 190 Resor 35 10 45 Hälso- och sjukvård 45 2 47 Mathållning 160 30 190 Beklädnad 56 20 76 Inkvartering

Inventarier, renhållning 16 2 18 Fastighetskostnader 180 * 180 Familjebidrag

Utgivna familjebidrag 40 42 822 Kommunernas administrationskostnader 3 4 7 Summa kostnader för värnpliktiga, mkr 695 140 835

Vapenfria tjänstepliktiga Kontanta förmåner Resor Hälso- och sjukvård Mathållning

Beklädnad

Inkvartering Administration Familjebidrag

Inskrivningsskyldiga Penningbidrag Resor Mathållning Inkvartering

10

1 Kostnaderna har ej kunnat beräknas 2 Varav bostadsbidrag 35 å 40 procent

omräkningar gjorts med beaktande av höj- ningarna av penningbidraget och familje- penningen den 1 januari 1971, varigenom prisläget kan tidsbestämmas till i vart fall är 1971. Däremot innefattas inte kostnader- na för förmånsförbättringarna den 1 juli 1972 i beräkningarna.

Uppdelningen av kostnaderna på GU och RU har i vissa fall fått ske genom propor- tionering av antalet tjänstgöringsdagar.

Fördelningen av de totala kostnaderna för värnpliktiga, 835 mkr, på olika förmåns- typer åskådliggörs även med figur 2:1. Re- seförmånerna, som kan betraktas som na- turaförmåner, har här redovisats särskilt. Såsom framgår av figuren fördelar sig kost- naderna med i runda tal 190 mkr på kon- tantförmåner, 510 mkr på naturaförmåner,

45 mkr på resor och 90 mkr på familje- bidrag.

Vämpliktskostnadema med denna fördel- ning blir per tjänstgöringsdag vid totalt 19 milj. tj änstgöringsdagar ca

för GU kontantförmåner 9:70 kr naturaförmåner 27:70 kr resor 2:10 kr familjebidrag 2:60 kr för RU kontantförmåner 12:00 kr naturaförmåner 21:60 kr resor 4:00 kr familjebidrag 18:40 kr SOU 1972: 68

Mkr 600-—

510 mkr

RU

190 mkr

RU

GU

Kontantförm. Naturaförm. Familjebidrag

Den sammanlagda dagskostnaden blir en- ligt ovan för GU ca 42:— kr och för RU ca 56:— kr. UFV vill kraftigt understryka beloppens approximativa karaktär.

Det bör uppmärksammas att redovisning- en innefattar kostnader för vissa nyttigheter såsom inkvartering (kasemhyra m.m.), in- och utryckningsresor och beklädnad (uni- formsutrustning m. m.) vars karaktär av för— mån kan ifrågasättas. Om beloppet 835 mkr reduceras med dessa kostnader, kan de sam- manlagda kostnaderna i snävare bemärkel- se för värnpliktsförmånerna uppskattas till omkring 550 mkr. Därvid minskar de ovan beräknade dagskostnadema med ca 15 kr genomsnittligt för GU och RU.

UFV vill i sammanhanget peka på även vissa andra kostnader, som samhället samt offentliga och privata arbetsgivare har för de värnpliktiga m. fl. och som kommer de väm- pliktiga och övriga berörda kategorier till godo. Här avses utgifterna för militärska- deersättningar, försvarets personalvårdsverk- samhet, kommunernas utgifter för social- hjälp åt värnpliktiga m.fl. och deras famil- jer, arbetsgivarnas utgifter för löneför- måner, som bibehålls under militärtjänst- göringen, samt det skattebortfall, som upp- kommer beroende på hur in- och utryck— ningstiderna infaller under kalenderåret. Däremot har UFV inte funnit anledning att beräkna de samhällsekonomiska alternativ- kostnaderna för de värnpliktiga (jfr. 1970 års försvarsutrednings betänkande SOU 19724, 5. 174—175).

Utgifterna för ersättning i anledning av kroppsskada m.m., ådragen under militär- tjänstgöring, kan uppskattas till omkring 20 mkr för år, varav endast en mindre del torde kunna hänföras till aktuell åldersklass,

De årliga utgifterna för personalvårds- verksamheten (konsulentorganisationen, fri- tidsverksamheten m. m.) kan, såvitt gäller de värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga, för senare år beräknas till omkring 5 mkr. Om även indirekta kostnader tas med i be- räkningarna torde totalkostnaden bli minst den dubbla.

För bedömning av övriga kostnader, va- rom nu är fråga, finns visst underlag i re-

sultatet av den enkätundersökning bland vämpliktiga som MPI gjort. Materialet är emellertid delvis otillräckligt som underlag för dessa beräkningar, som därför i vissa fall måst grundas på grova uppskattningar. Beräkningarna torde dock ge en uppfattning om storleksordningen av ifrågavarande kost- nader.

Vad först gäller kommunernas utgifter för socialhjälp (ej bostadstillägg) åt värn- pliktiga rn. fl. och deras familjer kan de med ledning av nämnda undersökning uppskattas till 8 år 9 mkr för år.

Offentliga och enskilda arbetsgivares ut- gifter för de anställdas bibehållna löneför— måner under militärtjänstgöringen (främst RU) kan antagas uppgå till 60 år 70 mkr för år brutto före skatteavdrag.

En indirekt kostnad för det allmänna upp- konnner genom skattebortfall för vissa värn- pliktiga m.fl. beroende på hur in- och ut- ryckningstiderna infaller under kalenderåret. En löntagare, som rycker in till GU vid mit- ten av året och rycker ut vid mitten av föl- jande år, får två civila halvårsinkomster för— delade över två hela beskattningsår samtidigt som han under militärtjänstgöringen åtnju- ter skattefria föremåner. Den värnpliktige, som gör sin militärtjänstgöring under ett och samma kalenderår, kommer i jämfö— relse med förstnämnde värnpliktige i ett sämre ekonomiskt läge. Detta skattebortfall kan uppgå till något eller några tiotal mkr per år.

Värnpliktsförmåner i Vissa andra länder

På UFV uppdrag har försvarsstaben hos de svenska beskickningarna i vissa länder anhållit om underlag rörande respektive lands värnpliktsförmåner. Av det underlag som inkommit kan i det följande redovisas förhållandena i Danmark, Norge, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländer- na, Frankrike och Österrike. I redovisningen anges belopp i förekommande fall i resp. länders valuta samt inom parentes motsva- rande värden i svenska kronor, beräknade i oktober 1971. UFV reserverar sig för even- tuella förändringar som kan ha inträffat se- dan underlaget sammanställdes vid de sven- ska beskickningarna i resp. länder.

3.1 Danmark

Redovisningen under detta avsnitt grundar sig delvis på information som lämnats un- der UFV besök vid försvarsministeriet och de danska statsbanorna i Köpenhamn den 16 och 17 mars 1972.

Värnpliktsförmånerna i Danmark utgår i form av kontant- och naturaförmåner åt de värnpliktiga samt familjestöd m. m. enligt ”forsorgsloven".

Under grundutbildningen, som omfattar 12 månader, utgår penningbidrag till menig med 9:50 dkr (6:50 kr) per dag under de första 6 månaderna och 10:— dkr (6:90 kr) per dag under de följande 6 månaderna. Vid tjänstgöring därutöver i direkt anslutning till

första tjänstgöringen uppbäres månadslön. Denna utgår med samma belopp för meni- ga, korpraler och sergeanter. Beroende på om vederbörande är under 19, har fyllt 19 eller har fyllt 20 år utgör månadslönen 2191167 dkr (1512 kr) respektive 2310:47 dkr (1594 kr) och 2372:27 dkr (1637 kr). Värnpliktigt befäl erhåller beroende på grad penningbidrag med 17 dkr (11:70 kr) till 18 dkr (12:40 kr) per dag under grund- utbildning och 17 dkr (11:70 kr) till 20:50 dkr (14:10 kr) per dag under repetitionsut- bildning. Meniga som fortlöpande tjänstgör som gruppchefer får ett tillägg om 1 dkr (0:70 kr) per dag. Vidare utgår särskilda tillägg vid bl. a. sjötjänstgöring samt under tjänstgöring på Färöarna och Grönland.

Vid tjänstgöringens slut erhåller den värnpliktige utryckningsbidrag, beräknat per tjänstgöringsdag. Beloppet är 1:50 dkr (1 kr) per dag vid tjänstgöring t. o. rn. 12 månader och 3:75 dkr (2:60 kr) per dag vid tjänst- göring utöver nämnda 12 månader.

Den värnpliktiges förplägnad tillgodoses genom kontant ersättning förenad med val- frihet för den värnpliktige att inta sina mål- tider på förbandets kafeteria, på soldathem- met eller på annat matställe. Ersättningen utbetalas var fjortonde dag och utgör per dag 10:95 dkr (7:55 kr). Kostnaderna för driften av förbandets kafeterior betalas av myndigheterna.

Naturaförmånerna består i huvudsak av logi, sjukvård, beklädnad och resor. Värn-

pliktig med månadslön uppbär dock inga naturaförmåner förutom beklädnad.

Den värnpliktige liksom annan dagavlö- nad militär personal har i princip rätt till fria resor i obegränsad omfattning och till valfri bestämmelseort med allmänna kom- munikationsmedel. ”Rejsekort for vzernplik- tige” i förening med militärt identitetskort gäller som färdhandling. Om militärt identi- tetskort inte utfärdats, skall resan företas i uniform.

Frikortet gäller i huvudsak ej vid resor på privata buss— och båtlinjer.

Ekonomisk hjälp till värnpliktiga enligt ”forsorgsloven” utgår i första hand till fa— miljeförsörjare. Syftet med det familjesoci- ala stödet är att familjens normala levnads- standard skall kunna upprätthållas inom rimliga gränser under militärtjänstgöringen. Som förutsättning för hjälp gäller bl.a. att det funnits rimlig anledning att inte vänta tills efter militärtjänstgöringen med att iklä- da sig de förpliktelser, för vilka hjälp sökes. Full ersättning till hustru utgår med 772 dkr (533 kr) för månad för uppehälle och kläder. Vidare utgår barnbidrag med 195 dkr (134 kr) per barn och månad. Härutö— ver kan hjälp erhållas för utgifter som el, gas, försäkringar m. m. I vissa fall kan hjälp lämnas för betalning av avbetalningsskulder för oumbärligt bohag. Hjälpen är inkomst- och behovsprövad. Den är vidare beskatt- ningsbar. Hjälpansökan behandlas av so- cialkontoret i hemkommunen.

En kommitté tillsattes år 1964 inom det danska försvarsministeriet med uppgift att framtaga förslag om åtgärder för förbätt- ring av befälsutbildningen och arbetsklirna- tet i försvaret. I ett delbetänkande (4 Del, De varnepligtiges pkonomiske og sociale for- hold, Köpenhamn den 5 april 1968) före- slog kommittén ett system med värnplikts- lön som ersättning för det existerande syste- met för värnpliktsförmåner.

Kommittén konstaterade efter en intervju- undersökning av ca 2600 värnpliktiga att dåvarande ekonomiska förmåner inte var tillräckliga för att täcka de utgifter som kunde anses normala eller naturliga. Det be- fanns att en stor del av de värnpliktiga mot-

tog ekonomiskt stöd hemifrån samt att de flesta gifta värnpliktiga var hänvisade till ”forsorgsloven” för familjens försörjning. Detta fann kommitten vara oacceptabelt särskilt som samhället själv hade bragt de värnpliktiga i denna icke önskade sociala och ekonomiska situation. Vidare fram- hölls de skillnader i de värnpliktigas ekono- miska situation, som berodde på att många arbetsgivare utbetalade viss lön åt de anställ- da under deras första tjänstgöring. Kommit- tén redovisade tre olika alternativ för ett nytt förmånssystem, nämligen

a) lön motsvarande förlorad arbetsinkomst, b) lön motsvarande de faktiska levnadskost- naderna,

c) egentlig värnpliktslön.

Alternativ a) förkastades då det befanns vara orättvist och praktiskt ogenomförbart.

I fråga om alternativ b) övervägde kom- mittén en utformning med beaktande av stu- derandenas levnadsvillkor. Då endast ca 8 procent av de värnpliktiga befanns vara stu- deranden vid inryckningen ansåg emellertid kommittén det icke vara riktigt att jämföra dessa grupper. Härtill kom att de värnplik- tigas genomsnittliga levnadskostnader be- dömdes överstiga de studerandes — bl. a. som följd av ofta längre tids förvärvsarbete före inryckningen.

Kommittén fann att man vid ett system, grundat på levnadskostnaderna, måste skil- ja mellan försörjningsskyldiga och övriga värnpliktiga. För de senare bedömdes de faktiska levnadskostnaderna utgöra i ge- nomsnitt ca 1 200 dkr (825 kr) för månad inklusive värdet av alla naturaförmåner. Med en lön om samma belopp skulle de värnpliktiga ”icke-försörjarna” kunna beta- la t. ex. skatt, ATP-bidrag, diverse avbetal- ningar och försäkringar, civila kläder m.m.

För huvuddelen av de värnpliktiga med försörjningsskyldighet bedömdes beloppet 1 200 dkr (825 kr) per månad vara för lågt, varför dessa värnpliktiga alltjämt skulle be- höva söka hjälp via ”forsorgsloven”. Sam- manfattningsvis fann kommittén att alterna- tiv b) var otillfredsställande, då karaktä- ren av stödsystem till största delen skulle kvarstå för de försörjningsskyldiga.

Av principiella skäl föredrog konn'nittén egentlig värnpliktslön (alternativ c), lika för försörjare och icke-försörjare. Lönen borde vidare vara oberoende av de värnpliktigas tidigare utbildning och verksamhet och så tilltagen, att de värnpliktiga endast undan- tagsvis skulle behöva söka hjälp via ”for- sorgsloven”. Beträffande beloppet ansågs det lämpligt att utgå från avlöningen till ”ikke—faglaerte” statsanställda, ca 1 800 dkr (1240 kr) per månad. Lönen skulle fortlö- pande regleras enligt statens gängse regler härför.

Med en kontantlön av denna omfattning borde enligt kommittén huvuddelen av na- turaförmånema upphöra och i stället er- bjudas de värnpliktiga mot rimlig betal- ning. Den påtvungna tjänstgöringen kunde dock motivera vissa naturaförmåner vid si- dan av kontantlönen. Sålunda föreslogs fri förläggning och fri uniform samt ersättning för hemresekostnader över 35 dkr per må- nad.

Slutligen föreslog kommittén att en sär- skild utredning skulle överse gällande be- stämmelser enligt ”forsorgsloven” m. m. i av- vaktan på ett system med egentlig värn— pliktslön. Förslag i denna del framlades år 1970 och innebar bl. a. möjligheter till hjälp med avbetalning på egendom, som tidigare ansetts som lyxbetonad, t.ex. TV. Vidare föreslogs ökade möjligheter till hyreshjälp för ogift värnpliktig.

I maj 1970 antog folketinget ett princip- uttalande om föranstaltningar angående de värnpliktigas ekonomiska och sociala för- hållanden. I detta uttalande, som innehöll en uppfordran till regeringen att genomföra en förbättrad avlöningsordning för inkalla- de värnpliktiga, framhölls att även om det vore önskvärt att snarast kunna sätta grän- sen för en egentlig värnpliktslön så högt som möjligt —— t. ex. vid de 1 800 dkr/ månad som föreslagits i det tidigare nämnda betän- kandet från 1968 — måste detta anpassas till de ekonomiska möjligheterna och endast kunna genomföras över en följd av år. Frå- gan om naturaförmåner skall utgå i kombi— nation med kontantförmåner måste vara av- hängig av resultatet av förhandlingar med

Representanter för de värnpliktiga upp- gav vid UFV besök i Köpenhamn att de värnpliktigas önskemål vad beträffar värn- pliktslönen är, att denna ej skall differen- tieras med hänsyn till lönen före inryck- ningen etc. utan att alla skall få samma lön. Vidare vill de värnpliktiga behålla frikortet för resor. Om värnpliktslön införs är man beredd att ta en lägre lön mot att få be- hålla frikortet.

3.2 Norge

Värnpliktsförmånerna i Norge består av kontant- och naturaförmåner som egenför- måner samt familjeförmåner.

Norsk värnpliktig uppbär under grund— utbildningen, som har en omfattning om 12—15 månader, penningbidrag med 8 nkr (5:80 kr) per dag om han är menig och med 8:50—9:00 nkr (6:20—6z50 kr) om han är befäl med högst korprals grad eller ”leden- de menig”. Vämpliktigt befäl med högre grad åtnjuter månadslön motsvarande yr- kesbefäl av motsvarande grad. Under repe- titionsutbildning är penningbidraget 10:50 nkr (7:60 kr) per dag för korpraler och ”ledende menig”.

Antalet fria ledighetsresor är i princip be- gränsat till en fri hemresa under 12 måna- ders tjänstgöring.

Det familjesociala stödet utgår i form av ett ”forsörgertillegg” utan behovsprövning med 447 nkr (325 kr) per månad till hustru om inga andra ”forsörgertillegg” utgår — eljest med 425 nkr (310 kr) per månad. Barntillägg utgår med 497 nkr (360 kr) per månad för första barnet och 187 nkr (136 kr) för övriga barn. Vidare utgår ”forsör- gertillegg” för bl. a. försörjda föräldrar och syskon.

Värnpliktiga, som råkar i ekonomiska svårigheter på grund av militärtjänsten, kan beviljas län eller bidrag. Län eller en kom- bination av lån och bidrag är de primära hjälpformerna medan enbart bidrag är av- sett för de fall då lån inte är till någon hjälp för den värnpliktige. Bidrag kan ges

till räntor på lån för exempelvis utbildnings- eller bosättningsändamål, läkarvårdsutgif- ter m.m. för den värnpliktiges familj, för- säkringspremier, hyra till ogifta värnpliktiga i särskilda fall.

Det förutsättes att den värnpliktige utan län eller bidrag själv kan klara förpliktelser om mindre än 50 nkr (36 kr). Bidragsbe- loppet är i princip maximerat till 500 nkr för enskild värnpliktig under grundutbild- ningen. Lån beviljas inte med större belopp än som kan återbetalas med ett avdrag om 60 nkr per månad på den värnpliktiges lön före eller efter utryckningen.

År 1969 tillsattes en utredning för att un- dersöka möjligheterna att effektivisera repe- titionsövningarna inom försvaret. Utred- ningen avgav sitt betänkande under våren 1971. I betänkandet framhålles bl. a. att nu- varande avlöningssystem under repetitions- övningar medför olika ekonomiska villkor för offentligt respektive privat anställda värnpliktiga. Medan värnpliktig som är of- fentligt anställd uppbär sin civila lön med avdrag för den militära, får den privatan— ställde endast ersättning enligt ”fredsregu- lativet”. Utredningen föreslår därför, att de värnpliktiga ges en ”hemmalön” som för gifta innebär 90 procent och för ogifta 70 procent av den civila lönen. För år 1970 skulle detta ha medfört en kostnad för staten av ungefär 13 mnkr (9,5 mkr).

3.3 Finland

Grundutbildningen i Finland omfattar 7— 11 månader.

Penningbidrag utgår till menig med 2:——— mk (2:30 kr) per dag.

Vid tjänstegöringens slut utbetalas ett utryckningsbidrag om 150 mk (173 kr) ifall den värnpliktige vid utryckningstillfället sak- nar tillräcklig utkomst på grund av medel- löshet, arbetslöshet eller annan liknande omständighet. En höjning av utrycknings- bidraget liksom en utökning av antalet bi- dragsberättigade är planerad.

Fria resor förekommer ej men är plane- rade att införas.

Det familjesociala stödet utgår i form av ett grundunderstöd som motsvarar folkpen- sionens fulla stöddel. Det utbetalas per må- nad till anhöriga som är berättigade att få militärunderstöd och är avsett att täcka fa- miljens dagliga behov. Vidare ersätts de faktiska bostadskostnadema med beaktan- de av ortens allmänna hyresnivå och en skälig bostadsstandard. Efter socialnämn- dens prövning kan utöver grundunderstöd och bostadskostnader även beviljas under- stöd för vissa specialutgifter, t. ex. för sjuk- vårds-, begravnings-, beklädnads- och barna- vårdskostnader.

3.4 Förbundsrepubliken Tyskland

Grundutbildningen omfattar för flertalet värnpliktiga i Västtyskland 18 månader.

Penningbidrag till menig utgår med 4:50 DM (7:40 kr) per dag och till befäl med belopp varierande mellan 6:— DM (9:— kr) för Gefreiter (korpral) och 18:— DM (27:— kr) för General.

Vidare erhåller värnpliktig julpengar med 125 DM.

Fri hemresa åtnjutes en gång i månaden. I fråga om famlljeförmånerna skiljer man mellan, å ena sidan, värnpliktiga, som gör grundutbildning före fyllda 25 år och, å andra sidan, värnpliktiga som gör sin grund- utbildning efter 25 års ålder eller är inkal- lade till repetitionsutbildning.

I första fallet består förmånerna av dels familjepenning till viss angiven krets av an- höriga, dels särskilda bidrag i andra fall av underhållsskyldighet, dels ock s.k. ”Sonder- leistungen” som t. ex. bidrag till försäkrings- premier, räntebidrag till bostadslån, i un- dantagsfall bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Familjeförmånema utom näringsbidraget är skattefria.

Familjepenning utgår endast om den väm- pliktige går miste om sin civila lön under militärtjänstgöringen. Den beräknas med utgångspunkt i den värnpliktiges nettoin- komst före militärtjänstgöringen och va- rierar till sitt belopp så att högre nettoin- komst ger högre familjepenning. Beloppet

varierar vidare med hänsyn till antalet bi- dragsberättigade anhöriga, varvid ingen skillnad görs på hustru, barn, föräldrar etc. Sålunda är t. ex. familjepenningen för en an- hörig 295 DM per månad vid en månads- inkomst (netto) om 400—420 DM medan den uppgår till 369 DM per månad för fy- ra anhöriga vid samma inkomst. Vid en net- toinkomst överstigande 1 300 DM per må- nad är familjepenningen 702 DM per månad för en anhörig och 994 DM per månad för fyra anhöriga.

Värnpliktig, som gör sin grundutbild— ning efter fyllda 25 år eller som gör re- petitionsutbildning, får i stället för nu an- givna förmåner ersättning för inkomstbort- fall med 90 procent av nettolönen upp till högst 2 700 DM per månad om han är gift samt med 70 procent av nettolönen upp till högst 2 100 DM per månad om han är ogift och har bidragsberättigade anhöriga.

3.5 Nederländerna

Grundutbildningens längd i Nederländerna är 16—18 månader inom armén och 18—21 månader inom flottan och flygvapnet.

I Nederländerna har man ett förmåns- system, som bygger på löneprincipen. Sålun- da uppbär värnpliktig under grundutbild- ning beskattad månadslön, som varierar ef- ter ålder, grad, civilstånd och barnantal. För ogift menig under 24 år samt för gift menig är månadslönen 351 floriner (512 kr). Denna summa ligger under beskattningsbart belopp. För värnpliktiga i högre grader är motsvarande belopp 356—616 floriner (519—899 kr) efter skatteavdrag. Vidare ut— går barnbidrag med 52 floriner (76 kr) per månad för ett barn och 105 floriner (153 kr) per månad för 2 eller flera barn. Även barnbidraget är beskattningsbart.

I övrigt utgår bl. a. kompensation för sjuk- vårdskostnader, för skatt på barnbidrag samt bidrag till tjänstepension.

Ogift värnpliktig betalar för förläggning och förplägnad med ca 30 procent av lägsta lönebeloppet.

Semesterersättning utgår med sex procent av årslönen.

Värnpliktig, som tjänstgör längre än 16 månader, får avskedspremie motsvarande 20 floriner (30 kr) per månad.

Ogift värnpliktig har en fri hemresa var fjortonde dag medan gift värnpliktig har tre sådana resor per månad. Samtliga värnplik- tiga har 50 procent rabatt på alla järnvägs- biljetter. För närvarande övervägs att ersät— ta här angivna reseförmåner med ett kon- tantbelopp om 50 floriner (74 kr) per må- nad.

3.6 Frankrike

Grundutbildningen omfattar i princip 12— 16 månader.

Till menig soldat utgår penningbidrag med 75 öre per dag. Högre penningbidrag utgår till befäl. Sålunda har t. ex. furir 1:95 kr per dag. Dessa belopp fastställdes så sent som den 1 juli 1971. En ytterligare höjning från 75 öre till 1 kr är planerad.

Naturaförmåner utgår i form av fri kost, logi, beklädnad m. m.

Fria resor förekommer ej men däremot tillämpas en särskild militäravgift vid per- missionsresor till hemorten. Den stadgade ledigheten för värnpliktiga är 15 dagar per är förutom ledighet vid större helger.

Familjeförmåner utgår inte. I stället till- lämpas ett system med befrielse från mili- tärtjänstgöring för familjeförsörjare enligt vissa komplicerade regler. Som exempel kan nämnas att en gift familjeförsörjare, vars hustru ej förvärvsarbetar, i regel befrias om han har ett eller flera barn och en inkomst om ca 600 francs per månad.

I övrigt kan nämnas att man lägger stor vikt vid den utbildning, som syftar till att förbereda soldaten för hans civila yrke efter utryckningen.

Enligt vad som uppgivits från franska myndigheter angående det tillämpade för- månssystemet är detta byggt på grundsatsen att den allmänna värnplikten är en medbor- gerlig insats och plikt. Från militärtjänst- göring befrias t. ex. den, vars nära anhörig

med livet gjort sin insats för Frankrike — t. ex. de ungdomar vars far, mor, bror eller syster förklarats ”Mort pour la France”.

3.7 Österrike

Grundutbildningen i Österrike omfattar nio månader men en nedskärning till sex må- nader är planerad.

Penningbidrag utgår vid obligatorisk tjänstgöring med 12 S (2:50 kr) per dag till menig, underbefäl och underofficer och med 24 S (5 kr) till officer. Till befäl utgår månatliga tillägg med t. ex. 120 S (25 kr) till korpral och 600 S (125 kr) till fänrik.

Som naturaförmåner åtnjutes fri kost, lo- gi, sjukvård och beklädnad.

Värnpliktig har rätt till familjepenning för hustru och barn. Familjepenningen grundas på ett beräkningsunderlag som för löntagare är en tredjedel av nettoinkomsten under de tre sista månaderna före militär- tjänstgöringen dock högst 5 400 S (1 120 kr) och lägst 1 800 S (372 kr) för månad.

Familjepenning utgår i princip för hustru med 50 procent av beräkningsunderlaget och för övriga bidragsberättigade, som tillhör den värnpliktiges hushåll, med 10 procent av beräkningsunderlaget. Familjepenningen får sammanlagt ej överstiga 80 procent av beräkningsunderlaget.

4 De värnpliktigas m fl utbildnings- och

tjänstgöringsförhållanden m m

4.1 Utbildnings— och tjänstgörings- förhållanden

4.1.1 Värnpliktiga

Grunderna för nuvarande system för ut- bildning av värnpliktiga godkändes av 1966 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t i prop. 1966:106 (2 LU 1966:48, rskr 1966: 271). Förslaget byggde på 1960 års värn- pliktsutrednings betänkande Värnplikten (SOU 1965:68). Enligt värnpliktslagen (SFS 1941:967, om- tryckt SFS 1969:378, ändr. l971:169, 1162 och 1972:331 och 332) är svensk man väm— pliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med det un- der vilket han fyller 47 år. Frikallelse eller befrielse från värnpliktstjänstgöring kan ifrågakomma under vissa i värnpliktslagen närmare angivna förutsättningar. Värnpliktig skall uttagas för utbildning a) vid försvarsgren eller vid truppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b) i särskild tjänst eller till särskild tjänst- göring,

c) till befattning eller grupp av befattningar samt

d) vid förband eller utbildningsanstalt.

Befattning för menig, underbefäl, under- officer eller officer avser militär, civilmilitär eller civil personal.1

Uttagning för utbildning till militär befatt- ning för officer får inte ske utan den

värnpliktiges medgivande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttag- ningen medför att tiden för grundutbild- ningen förlängs. Ändrad uttagning från ut- bildning till militär befattning till utbild- ning för civilmilitär eller civil befattning el- ler från utbildning till civilmilitär eller ci- vil befattning till militär befattning får dock ske utan den värnpliktiges medgivande.

För ändrad uttagning efter avslutad GU fordras ej medgivande av den värnpliktige.

Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den värnpliktiges önske— mål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbild- ning till befattning, för vilket fordras läng- re GU än ett år, om han visar att detta medför särskilt svåra olägenheter för ho- nom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.

Vämpliktsutbildningen omfattar GU och RU. Utbildningen har i huvudsak den upp- byggnad och tidsmässiga omfattning som framgår av det följande. I redovisningen används tjänsteställningsbegrepp som gällt intill den 1 juli 1972.

1 Skall fr. o. m. 1 juli 1972 i stället vara befatt- ning för menig, grupp-, plutons- eller kom- panibefäl. Se i övrigt avsnitt 4.2 betr. det nya tjänsteställningssystemet.

Grundutbildning GU berör årligen omkring 50000 väm- pliktiga. GU tre huvudkomponenter är all- mänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning.

Den allmänmilitära utbildningen har sam- ma innehåll för alla krigsmaktens värn- pliktiga och omfattar ca 3 månader förde- lade över större delen av utbildningstiden. Utbildningen avser bl. a. att ge den värn- pliktige förmåga att dels ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden, dels försvara sig själv och den enhet inom vilken han verkar.

GU inleds regelmässigt med delar av den allmänmilitära utbildningen. Därefter följer en befattningsutbildning som i fråga om längden varierar med hänsyn till utbildnings- behovet för varje typ av krigsbefattning.

Jämsides med befattningsutbildningen ge- nomförs grundläggande utbildning i för- band. Utbildningen hålls samman i avsnitt, där olika skeden i striden eller verksamhe- ten övas.

GU avslutas med övningar i krigsorgani- serade förband, grundläggande krigsför- bandsutbildning, det s.k. GKU-skedet. De förband som sammansätts av värnpliktiga under GU bör enligt prop. 1972:75 i de flesta fall ses som utbildningsförband och inte som delar av krigsorganisationen. Ut- bildningsförbanden kan i vissa fall utgöra stommen till ett visst bestämt förband i krigsorganisationen.

Befattningsutbildningen innehåller för be- fälsuttagna värnpliktiga också befälsutbild— ning, som är en förutsättning för att dessa värnpliktiga skall kunna få övning i befäls- föring under den tillämpade förbandsut- bildningen. De som skall bli värnpliktiga officerare fullgör efter frivilligt åtagande fortsatt GU vid kadettskola eller motsva- rande skola sedan GKU-skedet har avslutats.

Eftersom behovet av utbildningstid för olika befattningar växlar, är GU differen- tierad såväl inom som mellan försvarsgren- arna. De värnpliktiga indelas efter utbild- ningsbehovet i olika kategorier. Meniga värnpliktiga hänförs till någon av katego- rierna E, F, G och handräckningstjänst.

Härvid betecknar G i princip värnpliktiga med den vid försvarsgrenen kortaste tiden för GU och F den därnäst kortaste tiden samt E den längsta tiden. Inom marinen be- handlas flottan och kustartilleriet var för sig. Det nu sagda innebär bland annat att värnpliktiga G vid en försvarsgren kan ha annan längd på GU än värnpliktiga G vid annan försvarsgren. Beteckningen anger icke något ensartat behov vid inskrivningen av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige och återspeglar icke längden på RU för denne. Till kategori E hänföres bl. a. förare, lad- dare och skytt i stridsvagn, batteriplatsbi- träde vid artilleriet, vissa sjukvårdare vid trängen, radiosignalister vid flottan samt ra- darobservatörer och ett flertal mekaniker vid flygvapnet. Kategori F omfattar bl.a. skyttesoldat, pansarvärnssoldat, riktare vid artilleriet, eldledningsman och radarman vid luftvärnet, telegrafister, telefonister och me- kaniker. I kategori G slutligen ingår främst värnpliktiga avsedda för vissa befattningar som inte har aktiv strid till huvuduppgift, exempelvis befattningar i trossar. Tjänstgöringstidens längd är i värnplikts- lagen fastställd dels såsom ett minsta antal dagar som inte må underskridas. dels i form av föreskrivet högsta dagantal för olika kategorier värnpliktiga. De tider som fast- ställts med anledning av 1966 års riksdags- beslut om värnpliktigas utbildning och som i allt väsentligt ägt tillämpning till och med budgetåret 1971/ 72 framgår av tabell 4:l. Under denna tidsperiod har tiden för grund- utbildning inte fått understiga 235 dagar. Inryckning till GU sker i stort vid tid- punkter på året, som framgår av tabell 4: 2.

Utbildningen till värnpliktig officer om- fattar ytterligare 3 månader utöver under- officersutbildningen och fullgörs vid armén som regel sommaren direkt efter underoffi- cersutbildningen (den 1 juni — den 31 augusti). Vid kustartilleriet äger motsva- rande officersutbildning rum under vinter- halvåret i omedelbar anslutning till under- officersutbildningen. Även vid flottan anslu- ter denna frivilligt åtagna utbildning till GU. Vid flygvapnet är utbildningen förlagd

Tabell 4:l Tjänstgöringstidens längd som regel enligt 1966 års riksdagsbeslut

Försvarsgren Grund- Repetitionsutbildning Summa Kategori utbildning tjänst- Krigsför- Särskild Mobilise- görings- bandsövning övning ringsövning dagar

ARMEN Officerare 5403 5X32 2Xl ]2 5X1-21 722 Underofficerare 450 ” ” ” 632 Underbcfäl 345 5X25 ” ” 470 Värnpliktiga E 345 ” ” 470

” F 300 5 X 187 ” 390 ” G 255 ” " 345 FLOTTAN Officerare 5403 5X 32 3Xll " 733 Underofficerare 450 ” ” 610 Underbefäl 364 5X258 ” 489 Värnpliktiga E 450 ” 8 ” 575

” F 364 5X 189 ” 454 ” G 320 ” 9 ” 410 KUSTARTILLERIET Officerare 5403 5X32 3Xll ” 733 Underofficerare 450 ” ” ” 643 Underbefäl 330 5X25 ” 455 Värnpliktiga F 300 SX l 8 ” 390

” G 251 " ” 341 FLYGVAPNET Officerare 5103 5X25 5X4 ” 655 Underofficerare 420 ” ” ” 565 Underbcfäl 364 5X-155 5X44 ” 439 Värnpliktiga E 364 ” " " 439

” F 300 ” ” 375 ” G 225 ” ” 330 Handräcknings- 3905 390 värnpliktiga Specialtjänst utbildningen uppdelad på omgångar med 394-540

hänsyn till civila studier m m.

1 Vissa värnpliktiga. Sammanlagt högst 8 dagar. 2 Högst 3X 11 dagar. Värnpliktiga ubef och E endast i vissa fall. 3 Därav frivillig utbildning 90 dagar. 4 Endast vissa. 5 Vissa ubef 5X22.

till juni _ augusti.

Värnpliktiga, som uttagits för utbildning i specialtjänst, har hittills genomgått utbild- ning enligt andra grunder än övriga värn- pliktiga. Från och med den 1 juni 1972 till- lämpas successivt en ny ordning för dessa värnpliktiga (prop. 197lz88, FöU 1971:l4, rskr l971:144). Den nya ordningen innebär att utbildningen av värnpliktiga som avses för hittillsvarande specialtjänstbefattningar genomförs i form av GU och RU i likhet

0 Repetitionsutbildning, omfattande i regel 3 )( 18—5X 18 dagar, fullgörs i regel i direkt an- slutning till grundutbildningen. 7 I vissa befattningar 5 >(25. 3 Vissa värnpliktiga 5x32 (kan uppdelas). " Vissa värnpliktiga 5x25 (kan uppdelas).

med vad som gäller för övriga värnpliktiga. I samband härmed avskaffas den särskilda uttagningen i specialtjänst. Vissa hittillsva- rande specialtjänstbefattningar skall inte längre rekryteras med GU-vämpliktiga utan med äldre värnpliktiga, genom så kal— lad överföring. Detta -sker till det antal som motsvarar krigsorganisationens behov. Ur- valet görs bland sådana som avslutat viss utbildning och erhållit praktik inom facket. Sådan överföring kan innebära flyttning

1/1

IIIIIIIIIIJ iiiiiiijim

ARMéN (huvuddelen)

UBEF +E

1/6 31/8 ! [06% or; + UOFF Valfritt—3 ARMéN (mindre del bl a I 4, I 16, P183, Lv2 och Lv3)1

FLOTTAN

Bemanninggrupp A

Elmenni ngsgrupp B

Bamanningsqrupp C

Bemanningsgrupp D (isbrytare)

KUSTARTILLERIET

FLYGVAPNET2

1) lnryckning i likhet med arméns huvuddel före- kommer även. 2) Alla flygvapnets värnpliktiga E, F och G rycker in till någon av ovanstående utbildningsom- gångar, ett fåtal tillhörande kategori F och G gör kortare tid och rycker ut före övriga. 3) Vid P 18 endast Ubef, F och G.

från befattning i lägre funktionsnivå till be- fattning i högre funktionsnivå t. ex. inom de tekniska specialområdena.

GU för dem som alltjämt rekryteras med GU-värnpliktiga skall omfatta allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fältmässiga förhål- landen. Befattningsutbildningens längd av- vägs med hänsynstagande till de värnplikti- gas civila utbildningskompetens.

Värnpliktig kan efter egen ansökan och särskild prövning antagas för bistånds- och katastrofutbildning (SFS 1971:355). Sådan värnpliktig är ålagd att fullgöra GU under högst 450 dagar samt RU under minst 90 och högst 160 dagar.

I överbefälhavarens (ÖB) förslag till pro- gramplaner för det militära försvaret för perioden 1972/ 73—1976/ 77 har frågan om vissa modifieringar av tiden för GU för de värnpliktiga tagits upp.

Bland annat med anledning av nämnda förslag har Kungl. Maj:t genom beslut den 22 oktober 1971 dels uppdragit åt ÖB att lämna förslag rörande förändringar av GU för värnpliktiga vid de olika försvarsgrenar- na, dels uppdragit åt ÖB och värnplikts- verket att vidta de förberedelser som be- hövs för att de ändringar i GU som ÖB föreslår så långt möjligt i sin helhet skall kunna tillämpas med början är 1972, dels ock bemyndigat chefen för försvarsdepar- tementet att göra erforderliga avsteg från de i Kbr den 16 juni 1966 meddelade pro- visoriska bestämmelserna om värnpliktsut- bildningen (TLA nr 50/1966, TSA nr 50/ 1966; nytryck TKG 220:710292).

Sedan ÖB i skrivelse den 12 november 1971 föreslagit att vissa avsteg göres i nyss- nämnda Kbr såvitt avser värnpliktiga vid armén under utbildningsåret 1972/73, har departementschefen i beslut den 19 novem- ber 197'1 meddelat bestämmelser om GU längd och inpassning under året för ifrå- gavarande värnpliktiga. Vidare har ÖB i skrivelser den 19 och 25 januari 1972 före- slagit avsteg från bestämmelserna i 1966 års brev i fråga om de värnpliktskategorier som inte tagits upp i skrivelsen den 12 no-

vember 1971. ÖB förslag innebär en för- kortning av tiden för flertalet värnpliktiga. I överensstämmelse med förslaget har beslu- tats om viss försöksverksamhet under ut- bildningsåret 1972/73. Avsikten är att fort- sätta försöken i huvudsak enligt de rikt- linjer ÖB har dragit upp.

Genom [beslut av 1972 års vårriksdag har det minsta antal dagar som må uttagas för GU reducerats från 235 till 200 dagar (SFS 1972:332). Samtidigt har antalet dagar för GU till bistånds- och katastrofinsatser min- skats från 450 till 360 (SFS 1972: 360).

Den 17 februari 1972 har departements- chefen beslutat (TKG 220z720085), att GU i militära befattningar för officers- och underofficersuttagna värnpliktiga vid armén samt för värnpliktiga vid flottan, kustar- tilleriet och flygvapnet som rycker in till sådan utbildning under utbildningsåret 1972/ 73 skall ha den längd som anges i tabell 4:3. Tjänstgöringstidens längd för övriga värn- pliktiga vid armén är jämväl angiven i tabel— len.

Tjänstgöringstiden för uttagna för utbild- ning i hittillsvarande specialtjänst har järn- väl reducerats i huvudsak i likhet med vad som gäller övriga värnpliktiga inom samma kategorier. Tiden varierar för olika befatt- ningar från omkring 250 dagar upp till 450 dagar.

För värnpliktiga i handräckningstjänst görs i avvaktan på beslut med anledning av förslag från utredningen om handräcknings- värnpliktiga (SOU 1972: 53) en mindre förkortning av tjänstgöringstiden under 1972/ 73.

Enligt bemyndigande den 7 april 1972 har chefen för försvarsdepartementet tillkallat sakkunniga för utredning rörande vämplik- tigas utbildning och utnyttjande m.m. — 1972 års värnpliktsutredning (VU 72).

Repetitionsutbildning

RU berör årligen omkring 100000 värn- pliktiga. RU är den sammanfattande 'be- nämningen för krigsförbandsövningar, sär- skilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar. RU genomförs i regel i det krigsförband vid

vilket den värnpliktige är krigsplacerad, dvs. det förband till vilket han skall instäl- la sig vid en eventuell mobilisering.

Vid ändrad organisation, tillkomst av ny materiel och nya förfaringssätt skall den värnpliktige under RU kunna ges komplet- terande utbildning. RU skall vidare kunna medge omskolning i samband med ompla- cering till annan krigsbefattning, exempel- vis vid överföring från fältförband till 10- kalförsvarsförband.

Krigsförbandsövningar genomförs i prin— cip av förbanden vart fjärde år. Huvudän- damålet är att samträna förbanden. Tyngd- punkten i utbildningen förläggs därför till förbandsutbildningen. Den enskilde soldat- ens befattningsutbildning begränsas till vad som absolut behövs för att han skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet. Krigsför- bandsövningar avslutas ofta med större öv- ningar där förband från olika försvarsgre— nar och truppslag m. m. samövas.

Antalet krigsförbandsövningar är för en värnpliktig högst 5. De har olika längd be- roende på vilken försvarsgren den vämplik- tige tillhör och i vilken befattning han är krigsplacerad. Dagantalet framgår av tabell 411.

En värnpliktig vid armén och flottan är under Värnpliktstiden i de flesta fall krigs— placerad i mer än en typ av krigsförband eller enhet. Han är i regel först krigspla- cerad i ett fältförband om han tillhör armén och på ett stamstridsfartyg om han tillhör flottan. Han omkrigsplaceras senare till 10- kalförsvarsförband eller etappförband vid armén och på hjälpfartyg eller i landför- band vid flottan.

Vid kustartilleriet och flygvapnet är den värnpliktige i de flesta fall under hela sin vämpliktstid krigsplacerad i samma typ av krigsförband. Del av de värnpliktiga vid flygvapnet liksom även vid flottan överförs under senare delen av Värnpliktstiden till armén för omskolning och krigsplacering i lokalförsvarsförband. Värnpliktiga oavsett försvarsgren kan också efter fullgjord GU och — i regel — del av RU genom uppskov disponeras för användning inom annan del av totalförsvaret. Värnpliktiga som medges

uppskov för krigsplacering inom civilförsva- ret kan där åläggas en tjänstgöringsskyldig- het motsvarande den som återstår för veder- börande i hans egenskap av värnpliktig.

De värnpliktiga genomför normalt 2 el- ler 3 krigsförbandsövningar vid fältförband. Återstående krigsförbandsövningar fullgörs normalt i lokalförsvarsförband eller etapp- förband. 4 år mellan krigsförbandsövning- arna har av 1960 års värnpliktsutredning ansetts vara maximum för att erforderliga färdigheter för insats vid mobilisering skall kunna garanteras.

De förband som ställs till krigsorganisa- tionens förfogande efter varje GU-omgång bedöms bli fullt effektiva delar av organisa- tionen först sedan de har inordnats i större förband — bataljon och brigad — under en krigsförbandsövning.

Mellan krigsförbandsövningarna inplaceras särskilda övningar för vissa värnpliktiga som ingår i förhand med särskilt komplicerad stridsteknik eller utrustning. Dessa övning- ar genomförs vid armén och kustartilleriet med flertalet fältförband och omfattar an- tingen enbart personal i officers- och under- officersbefattning eller all personal i nyckel- befattningar. Övningen är elva dagar lång och förläggs i regel till sommaren. Även vid flottan omfattar särskild övning elva dagar men genomförs endast för personal som är placerad i befattning för värnpliktig officer. Vid flygvapnet omfattar övningen fyra dagar och fullgörs i princip av samma personalkategorier som vid armén.

Mobiliseringsövningar genomförs vid vissa förband och kan bestå av mobiliseringsge- nomgång eller mönstringsövning.

Mobiliseringsövningarna fullgörs av ett begränsat antal värnpliktiga varje år. Mo- biliseringsgenomgångarna avser ett fåtal nyckelbefattningar i ett förband och mönst- ringsövningarna genomförs av ett litet antal förband som är av särskild betydelse för att avvärja kuppanfall. En mobiliseringsövning omfattar i regel högst 24 timmar.

För att tillgodose de behov av befattnings— utbildning och kompletteringsutbildning som föreligger i samband med bl. a. överfö- ing till annan befattning får tid för krigs-

Tabell 4.3 Grundutbildningens längd för värnpliktiga i militära befattningar under utbild- ningsåret 1972/ 73

Vämpliktskategori Armén Flottan Kustartilleriet Flygvapnet Antal dagar Antal dagar Antal dagar Antal dagar Alt. I Alt. II Värnpliktiga G 235 235 306 235 235 Värnpliktiga F 270 292 350 235 235 Värnpliktiga E 302 338 436 332—3469 Ubef. uttagna 302 338 350 304 269—3469 Uoff. uttagna (samman- 4051 3506 3608 42010 hängande utbildning) 3602 4367 4057 3607 4503 Off. uttagna med sammanhängande utb 4504 526 495 450 med delad utb. grupp A5 450+45 med delad utb. grupp B 360+9O

Grupp B, som omfattar huvuddelen

Omfattar huvuddelen

Andra

Stabstjänstvämpliktiga Antal dagar beroende på befattning Fototolkar

rem—laamhoamo—

_- ::

förbandsövning eller särskild övning an- vändas. Övningen kallas därvid fackövning eller särskild fackövning.

4.1.2 Vapenfria tjänstepliktiga

Efter egen ansökan samt efter beslut av va— penfrinämnden kan värnpliktig medges att i stället för värnpliktstjänstgöring fullgöra va- penfri tjänst. Sådant medgivande förutsätter att särskilda i vapenfriförfattningarna an- givna villkor är för handen. Vapenfri tjän- stepliktig är enligt lagen om vapenfri tjänst (1966:413) skyldig att för sin utbildning tjänstgöra totalt 450 dagar. Den som skall utbildas till särskilt kvalificerade uppgifter kan dock åläggas tjänstgöring under totalt 540 dagar. Uttagning av vapenfria tjänste- pliktiga sker företrädesvis till följande tjäns-

Grupp A, som omfattar vissa vpl. vid pansar-, ingenjör- och signaltrupperna Grupp C, som omfattar vpl. för vissa speciella befattningar

Omfattar vpl. vid pansar-, ingenjör- och signaltrupperna Som avlagt sjökapt.- eller sjöingenjörsexamen

ter: brandtjänst, reparationstjänst, vård- tjänst, lantbrukstjänst, ekonomitjänst samt expeditionstjänst. Ansvaret för uttagning, utbildning och redovisning av vapenfria tjänstepliktiga åvilar arbetsmarknadsstyrel- sen.

Tjänstgöringen fullgörs som regel enligt ett av följande alternativ, varvid de av ar- betsmarknadsstyrelsen begagnade benäm- ningarna GU och RU används. (Enligt lag- en om vapenfri tjänst kan tjänstgöringen för vapenfri fördelas i omgångar över hela Värnpliktstiden. Lagen gör ingen indelning i GU och RU.)

Alt. I GU 375 dagar och RU 3>(25 dagar Alt. II GU 325 dagar och RU 5X25 dagar

GU, som i regel fullgörs i en följd, upp- delas innehållsmässigt på allmän introduk-

tion till GU, befattningsutbildning (kurs- bunden) och tillämpningsutbildning. RU, som kan vara centraliserad eller decentra- liserad, fördelas över hela vämpliktstiden t.o.m. 47 års ålder. Målet för RU är att vidmakthålla tidigare kunskaper erhållna un— der GU och tillföra nya kunskaper som är nödvändiga för att vapenfri tjänstepliktig skall kunna fullgöra sina uppgifter i den be- fattning i vilken han krigsplacerats. RU ge— nomförs som regel vart fjärde eller sjätte år räknat från det år då GU avslutats och ef- ter särskild utbildningsplan.

Med anledning av att tiden för GU av värnpliktiga reducerats i enlighet med vad som sagts i det föregående har de vapen- fria tjänstepliktigas utbildningstid minskats. För huvuddelen av de vapenfria har utbild- ningstiden fr. o. m. den 1 juli 1972 fastställts till 420 dagar (SFS 1972: 347), dvs. un- gefär lika lång tid som huvuddelen av de underbefälsuttagna värnpliktiga, som om- fattas av den tidigare omnämnda försöks- verksamheten, fullgör i form av GU och RU.

4.1.3 Inskrivningsskyldiga

Som här tidigare nämnts är svensk man värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år. Under vissa förutsättningar kan dock en yngling på egen ansökan och med målsmans samtycke in- skrivas såsom underårig (förtidsinskrivning). Han är då i lagens mening värnpliktig från och med inskrivningen. Sådan förtidsin- skrivning får medges tidigast det år veder- börande fyller 16 år under förutsättning att militärutbildningen inte påbörjas förrän det påföljande kalenderåret. För sådana som innehar medborgarskap även i annan stat samt sådana som vinner svenskt medbor- garskap vid en senare tidpunkt än det år de fyller 18 år gäller särskilda bestämmelser. Huvudregeln är att värnplikten skall fullgö- ras i den stat där vederbörande är varaktigt bosatt. Befrielse från tjänstgöringsskyldig- het i fred kan medges enligt i värnplikts- lagen särskilt angivna villkor.

Tidigast det år den värnpliktige fyller 18 år kallas han till inskrivningsförrättning, där han under två dagar genomgår medi- cinska och psykologiska undersökningar och prov samt lämnar uppgifter 'i övrigt (skolut- bildning, yrke etc.) som är av betydelse för beslut om hans tjänstgöringsförhållanden mm såsom värnpliktig. Beslut fattas av in— skrivningsnämnd och innebär i stort anting- en att den värnpliktige uttages för viss ut- bildning eller att han frikallas från väm- pliktens fullgörande eller tillfälligt undan— tas från denna skyldighet och prövas på nytt vid ett senare tillfälle, dock skall avgörande träffas om hans lämplighet att fullgöra värnplikt senast det år han fyller 21 är.

4.2 Nytt tjänsteställningssystem inom krigs- makten

Inom krigsmakten används ett särskilt sy- stem som anger personalens tjänsteställning, dvs. inbördes turordning i tjänsten. Tjäns- teställningssystemet är ett hjälpmedel för att bestämma rätten och skyldigheten att ta befäl.

Sedan tjänsteställningsfrågan närmare ut- retts beslöt Kungl. Maj:t den 26 mars 1971 att med tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1972 införa ett nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten.

I prop 1972z44 med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen m.m. lämnas en redogörelse för såväl det gamla som det nya tjänsteställningssystemet. Av propositionen kan inhämtas bl. a. följande. För samman- hangets skull redovisas samtliga tjänstegra- der m. m. även om UFV uppdrag väsentligen berör befälsnivåerna kompanibefäl, plutons- befäl och gruppbefäl samt de meniga.

Det tidigare tjänsteställningssystemet

Regler för att i oförutsedda situationer av- göra vem som skall ingripa finns sedan länge inom krigsmakten. Med tjänsteställning förstås, som redan antytts, den inbördes tur- ordningen i tjänsten och systemet innehåller de regler som anger denna turordning. Tjän- steställningen är således ett hjälpmedel för

att bestämma skyldighet och rätt att ta be- fälet i chefens och ställföreträdarens från- varo.

Regler om befälsrätt är nödvändiga un- der krigsförhållanden. Att dessa regler ock- så tillämpas i fred motiveras främst av att fredsverksamhetens huvudsyfte är utbild- ning för kriget. För att krigsmakten snabbt skall kunna utveckla full effekt måste de rutiner som skall tillämpas i krig nötas in i fred. Givetvis kan också i den övriga freds- verksamheten uppstå situationer i vilka det behövs allmänna regler om befälsrätt.

Tjänsteställningen har också en viss psy- kologisk betydelse för mindre rutinerat be— fäl. Även om militärpsykologiska urvals- metoder för bedömning av befälslämplighet under de senaste åren har fått ökad tillför- litlighet, kan inte rimligen alla chefsbefatt- ningar i krigsorganisationen besättas med individer som i kraft av sina personliga egenskaper betraktas som självklara ledare av sin omgivning och som därför spontant accepteras såsom chefer av sina underly- dande. Många chefer behöver därför tjäns— teställningen som hjälp för att utöva sitt befäl.

De militära tjänstegradema representerar vad man i dagligt tal menar med tjänste- ställning. I fråga om civilmilitär och civil personal motsvaras tjänstegrad av tjänste- klass resp. tjänstegrupp med samma benäm- ning som de militära tjänstegraderna.

Den inbördes turordningen emellan de tjänstegrader som före den 1 juli 1972 an- vändes inom armén framgår av tabell 4:4.

Tjänstegraderna för officerare fördelades i det äldre systemet över tre nivåer. Tjänste- gradema 1—3 omfattade därvid generals- personer, tjänstegradema 4—7 regementsof— ficerare och tjänstegradema 8, 10 och 12 kompaniofficerare.

Inom flottan användes för flera av de nämnda tjänstegradema särskilda benäm- ningar såsom amiral, kommendör, kommen- dörkapten av 1. och 2. graden, flaggunder- officer och högbåtsman. Särskilda tjänste- gradsbenämningar fanns också vid vissa truppslag inom armén, inom kustartilleriet och inom flygvapnet.

Ord- Befälsgrupp nings- följd Officerare Underoffi- Underbefäl

cerare 1 General 2 General- löjtnant 3 General- major 4 Överste1 5 Överste 6 Överste- löjtnant 7 Major 8 Kapten 9 Förvaltare ] 0 Löjtnant 1 ] Fanjunkare l 2 Fänrik ] 3 Sergeant 14 Rust- mästare ] 5 Överfurir 1 6 Furir 17 Korpral 18 Vice- korpral

! I lönegrad C 2 eller högre lönegrad.

Det nya tjänsteställningssystemet Vid utformningen av det nya tjänsteställ- ningssystemet var målet främst att undan- röja de brister som fanns i den tidigare ord- ningen. Den vägledande principen var att åstadkomma ett logiskt samband mellan uppgifterna i krigsorganisationen och tjäns- teställning. Tjänsteställningen skulle, med andra ord, ge ett uttryck för varje krigs- mans relativa förmåga — kompetens —- att utöva befäl.

Med hänsyn till den befälsrätt som orga- nisatoriskt bör vara knuten till en befatt- ning har vissa huvudtyper av befattningar i främst krigsorganisationen förts samman till typbefattningar. Typbefattningarna har placerats med hänsyn till kompetenskravet på olika nivåer, kompetensnivåer. Eftersom kravet på befälsförmåga varierar mellan be- fattningarna på samma kompetensnivå, har i vissa fall en skiktning skett även inom ni- vån.

Kompetensnivåerna är till antalet åtta,

nämligen nivån för högre chefer (H) samt regementschefs- (R), fredsbataljonschefs- (F), bataljonschefs— (B), kompanichefs- (K), plutonchefs— (P), troppchefs- (T) och grupp— chefsnivån (G).

Nivån H omfattar försvarets högsta mi- litära befattningar och motsvarar i huvud- sak befattningarna för tidigare generalsper- soner och flaggmän. Till nivå R hänförs regementschefer, flottiljchefer, chefer i lägre regional instans m.fl. Till nivå F hör ut- bildningsbataljonschefer och andra befatt- ningshavare som närmast under regements- chefen eller motsvarande chef har ansvaret för verksamheten vid fredsförbanden. Nivå B inrymmer befattningar för bataljonschef och ställföreträdande bataljonschef i krigs- organisationen samt därmed jämförliga be- fattningar. Nivå K omfattar befattningar för kompanichef, ställföreträdande kompa- nichef och liknande befattningar i krigs- organisationen. I nivå P återfinns befatt- ningar för plutonchef och liknande i krigs- organisationen. Till nivå T hör befattningar som chef för sådana avdelningar i krigsor- ganisationen som är mindre än pluton men större än grupp och befattningar som plu—

tonchefs ställföreträdare, kompanikvarter- mästare och stabsunderofficer. Nivå G slut- ligen omfattar krigsorganisationens befatt- ningar för gruppchef och gruppchefs ställ- företrädare.

Genom att varje typbefattning svarar mot en bestämd tjänstegrad får man ett klart samband mellan befälsrätt och tjänsteställ- ning.

För att underlätta systematiken i regle- menten och instruktioner har tjänstegrader- na förts samman i befälsnivåer. Tjänstegra- derna och deras ordningsföljd samt befäls- nivåerna framgår av tabell 4:5.

Tjänsteställningen bestäms liksom före den 1 juli 1972 av tjänstegradernas ordnings- följd. För befäl med samma tjänstegrad bestäms tjänsteställningen av tjänsteåldern.

En jämförelse med tidigare ordning ger vid handen att tjänstegradema förvaltare, rustmästare och Vicekorpral utgått liksom ett flertal särbenämningar såsom ryttmästa- re, flaggunderofficer, styckjunkare, högbåts- man och konstapel. Vidare har ordningen mellan fänrik och fanjunkare kastats om.

Hittills använda gruppbenämningar har försvunnit eller ändrats. Benämningarna i

Tabell 4:5 Tjänstegrader, befälsnivåer m.m. fr.o.m. 1 juli 1972

Befälsnivå Tjänstegradernas benämning Mot befäls- nivå svaran- Nr Inom krigsmakten Inom flottan de kompe- utom flottan tensnivå I. Generals- 1 General Amiral H personer 2 Generallöjtnant Viceamiral (flaggmän) 3 Generalmajor Konteramiral II. Regements- 4 Överste av Kommendör av R befäl ]. graden ]. graden F och 5 Överste Kommendör B 6 Överstelöjtnant Kommendörkapten 7 Major Örlogskapten III. Kompani- 8 Kapten K och befäl 9 löjtnant P 10 Fänrik IV. Plutons- 11 Fanjunkare T befäl 12 Sergeant V. Grupp- 13 Överfun'r G befäl 14 Furir 15 Korpral 66 SOU 1972: 68

Tidigare gruppbenämning Ny gruppbenämning

Omfattar normalt tjänstegradema nr

Officerare (yrkespersonal) Regementsofficerare 1—9 Underofficerare (yrkes— Kompaniofficerare 8—10 personal) Underbefål (yrkespersonal) a. äldre personal Plutonsofficerare 1.1—12 b. yngre personal Gruppchefer 13—15

(fur-irer och lägre)

Reservofficerare Reservofficerare/kompanibefäl 1—10 och högre Reservunderofficerare Reservofficerare/plutonsbefäl l l——-l 2 Värnpliktiga officerare Värnpliktsofficerare/kompani- 8—10 befäl Värnpliktiga underofficerare Värnpliktsofficerare/plutons- 11—12 befäl Vämpliktigt underbefäl Värnpliktiga gruppchefer 13—15

det nya systemet är regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, grupp- chefer, reservofficerare, värnpliktsofficerare och värnpliktiga gruppchefer. Av tabell 4:6 framgår dels vilka tjänstegrader som de nya grupperna omfattar, dels sambandet mellan tidigare och nya gruppbenämningar. I upp- ställningen har inte tagits med särskilda va- rianter inom systemet.

Som uppställningen visar används i den nya ordningen benämningarna regements— officer och kompaniofficer i en annan be- tydelse än i det äldre systemet. I det tidi- gare angav begreppen, som förut har sagts, nivå medan de i det nya systemet används som beteckning på befälsgrupper. Av upp- ställningen kan också utläsas att tidigare yrkesunderofficerare hädanefter kallas kom— paniofficerare och innehar tjänstegradema kapten, löjtnant och fänrik samt att yrkes- underbefälet numera kallas dels plutonsoffi— cerare med tjänstegradema fanjunkare och sergeant, dels gruppchefer med tjänstegra- dema överfurir, furir och korpral.

Mot typbefattningar inom kompetensni- våema B, K, P, T och G svarar en befatt- ningsinriktad utbildning som är obligatorisk för all personal inom samma befälsgrupp. Utbildningen omfattar såväl teoretisk skol- ning som praktisk tjänstgöring. Tjänstegra— den erhålls när genom föreskriven utbild-

ning kompetens har uppnåtts för krigsplace- ring i den typbefattning som svarar mot tjänstegraden.

Det anförda innebär att sambandet mel- lan lönesättning och tjänsteställning har brutits. Lönesättningen bestäms efter för- handlingar och beror på andra faktorer än de som reglerar befälsrätten. I det nya syste- met innebär därigenom befordran två från varandra skilda åtgärder, tjänstetillsättning och tjänsteställningsbefordran. Reglerna för tjänstetillsättning berör bara yrkespersona- len och påverkas inte av tjänsteställningssys- temet. Tjänsterna anges i fortsättningen in- te med tjänstegrader utan med befattning eller gruppbenämning. Inte sällan medför brist på kvalificerat befäl i såväl freds- som krigsorganisationen att viss personal måste fullgöra uppgifter för vilka den formth saknar kompetens. Av en sådan placering i högre befattning följer emellertid inte att vederbörande får den tjänstegrad som sva— rar mot den högre befattningen. Han har nämligen inte den kompetens som behövs för befordran till den högre tjänstegraden.

Också den civilrnilitära personalens be- fattningar placeras på olika nivåer, funk- tionsnivåer, som motsvarar de militära kom- petensnivåerna. Mot civilmilitär typbefatt- ning svarar en bestämd tjänsteklass med samma benämning som motsvarande tjäns-

Vad slutligen gäller den civila personalen inom krigsmakten finns inget behov av reg- ler om tjänsteställning. Civil personal tillhör i stället fyra tjänstegrupper, varav en jäm- ställs med regementsbefäl och högre befäl, en med kompanibefäl, en med plutonsbefäl samt en med gruppbefäl och meniga.

4.3 Förordnandeföreskrifter m. m. för värn- pliktiga

Som tidigare angivits har ett nytt tjänste- ställningssystem införts inom krigsmakten fr.o.m. den 1 juli 1972. I anslutning härtill och med giltighet fr. o. m. sagda dag har i go nr 228/1972 (TKG 123: 720203) föreskrif- ter meddelats rörande förordnanden av värnpliktig militär och civilmilitär personal. I huvudsak innehåller förordnandeföreskrif— terna följande.

Värnpliktig militär och civilmilitär perso- nal förordnas i tjänstegrad respektive tjäns- teklass. Värnpliktig civil personal placeras i tjänstegrupp. Vad i föreskrifterna sägs om förordnande i tjänstegrad(-klass) gäller om inte annat anges även för placering i tjäns- tegrupp.

Värnpliktig är skyldig att motta förord- nande och fullgöra de åligganden som enligt gällande reglementen, instruktioner och öv- riga föreskrifter är förenade med förord- nandet. Förordnande meddelas att gälla tills vidare, som regel dock längst intill värn- pliktstidens utgång. Förordnande vid GU slut meddelas fr. o. rn. dagen efter utryck- ningsdagen. Förordnande i viss tjänstegrad (-klass) meddelas värnpliktig när han genom föreskriven utbildning förvärvat erforder- lig kompetens och i övrigt är lämplig för krigsplacering i den befattning som svarar mot tjänstegraden(-klassen). Under GU med- delas förordnande i viss tjänstegrad utan att kompetens för krigsplacering uppnåtts. För sådant förordnande fordras dock att väm- pliktig med godkända vitsord har genomgått viss bestämd del av utbildningen. Förord- nande meddelas skriftligt enligt anvisningar som utfärdas av överbefälhavaren. Om ut-

tagningen ändras för värnpliktig under GU, förordnas han enligt de regler som gäller för den kategori till vilken han hänförts genom ändringen. Förordnande meddelas (återkallas) av s.k. förordnandemyndighet. Förordnande som värnpliktig upphör att gälla vid anställning såsom militär eller ci- vilmilitär personal.

Förordnande som Vämpliktigt militärt el- ler civilrnilitärt befäl innebär, om ej annat föreskrives, att vederbörande under den tid förordnandet gäller innehar angiven tjänste- grad(-klass) under all tjänstgöring enligt värnpliktslagen och under sådan tjänstgö- ring eller vid sådana tillfällen i övrigt, då uniform får bäras enligt Tjänstereglemente för krigsmakten (T jRK). Motsvarande gäl- ler för civil personal som placerats i tjänste- grupp-

Förordnande av värnpliktig militär perso— nal i tjänstegrad under GU och vid GU slut meddelas enligt tabell 4:7.

Förordnande av värnpliktig militär perso- nal i tjänstegrad under GU till civilmilitär befattning och i tjänsteklass vid GU slut meddelas enligt tabell 4:8.

Förordnandetidpunkt skall enligt försvars- grenschefs närmare bestämmande i möjli- gaste mån anpassas till avslutning av visst utbildningsskede i GU. Förordnande som skulle ha meddelats under pågående öv— ningsuppehåll får gälla fr.o.m. dagen för övningsuppehållets början. Ändring av anta- let tjänstgöringsdagar för förordnande till viss tjänstegrad(-klass) regleras genom beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Väm- pliktig som under GU ej erhållit godkända vitsord vid tidpunkt för förordnande enligt tabell 4:7 respektive 4:8 får efter särskild prövning förordnas senare under GU. Värn- pliktig som vid GU slut ej erhållit godkända vitsord, förordnas i den lägre tjänstegrad (-klass) för vilken han befinnes lämplig. Den som härvid ej erhållit godkända vitsord för krigsplacering i befattning för gruppbefäl skall vara menig.

Förordnande efter GU förekommer dels beträffande den som genomgått frivillig be- fälsutbildning, dels i samband med krigs- placering i vissa fall, dels ock i fråga om

värnpliktig civilmilitär och civil personal, som överförts eller omskolats.

Förordnande skall återkallas för den som prövats vara olämplig att utöva befäl på grund av oförmåga, dåligt uppförande eller opålitlighet och för den som lider av sådant fel eller lyte eller sådan sjukdom, som utgör varaktigt hinder för hans tjänstgöring som

befäl. Innan förordnande återkallas skall den som avses avförordnas ges tillfälle att skriftligen yttra sig.

Talan mot beslut om förordnande (place- ring i tjänstegrupp) förs genom besvär hos försvarsgrenschef, chefen för värnplikts- verket och överbefälhavaren.

Tabell 4: 7 Förordnande av värnpliktig militär personal i tjänstegrad under GU och vid GU slut

Värnpliktig uttagen för utbildning till Minsta antal dagarll för förordnande till

Korpral Furir Sergeant Fänrik2 Plutonsbefäl (kompanibefäl) Armén och kustart samtliga samt flottan flertalet 180 330 450 540 Flottan, linje A sjöbefäl (resoff) 120 300 450 Flottan, sjöbefäl (vpl off) 90 180 360 Flygvapnet samtliga 180 330 420 510 Gruppbefäl Armén, marinen och flygvapnet 240 330

1 Om längre grundutbildningstid tidigast dagen efter utryckningsdagen.

? Vid utbildning till regementsofficer efter av- slutning av lämpligt utbildningsskede dock ti- digast efter 540 dagar.

Tabell 4:8 Förordnande av värnpliktig militär personal i tjänstegrad under grundutbild- ning till civilmilitär befattning och i tjänsteklass vid grundutbildnings slut

Värnpliktig uttagen för utbildning till Minsta antal dagar för förordnande till

Korpral Furir2 Sergeant3 Fänrik4 Kompani befälsni vå Apotekare — 160 210 240 Läkare 1351 160 2.10 240 Läkarassistent (Tandläkare) l 3 51 160 210 240 Veterinär — 160 270 345 Plutonsbefälsnivå Personalvårdsassistenter Tekniker lv Radartekniker art Tekniker KA 180 240 3305 Systemtekniker FV Meteorolog

1 Vid kalendarisk anpassning från dagen efter läkarassistentskola 2 Vid kalendarisk anpassning a. för apotekare efter apotekarbefälsskola b. för läkare efter miljöutbildningsskedet 3 Vid kalendarisk anpassning a. för apotekare efter apotekarfackskola

b. för läkare efter krigskirurgisk kurs e. för läkarassistent efter förberedande sjuk- vårdstjänstgöring 4 Vid kalendarisk anpassning efter avslutad grundutbildning 5 Om längre grundutbildningstid tidigast vid utryckningen

5. De värnpliktigas ekonomiska och sociala

situation m. rn.

5.1 MPI enkätundersökning m. m. 5.1.1 MPI undersökning

MPI har under hösten 1971 med Kungl. Maj:ts medgivande för UFV räkning utfört en enkätundersökning bland ett urval värn— pliktiga under såväl GU som RU i syfte att utröna de värnpliktigas ekonomiska och so- ciala situation m. m. Rapporten över under- sökningen är som bilaga fogad till UFV betänkande och publiceras särskilt. Undersökningen omfattade, såvitt gäller GU, alla värnpliktiga vid I 4, I 16 och KA 5, som ryckte ut i början av hösten 1971, samt alla underofficersuttagna värnpliktiga vid kustartilleriet 1970/71. Urvalet omfattade 1 900 värnpliktiga. Bortfallet uppgick till ca 12 procent av urvalet. Urvalet beträffande RU (krigsförbandsövning) gjordes som en typ av sannolikhetsurval, ett s.k. flerstegs- urval, ur arméns andra övningsomgång 1971/ 72. Urvalet omfattade 1 495 värnplik- tiga och bortfallet uppgiok till 14,6 procent. Av det omfattande materialet får man fram en ganska detaljrik bild, socialt och ekonomiskt, av den värnpliktige såväl under GU som under RU. MPI framhåller emel- lertid att möjligheten att generalisera de re- sultat som framkommit i undersökningen be- träffande GU begränsas bl.a. med hänsyn till det sätt på vilket urvalet ur populationen med hänsyn till omständigheterna måst ske. Möjligheterna att generalisera till värnplik-

tiga under RU inom armén torde enligt MPI vara goda. UFV har vid studium av undersökningsresultatet funnit att detta i stort sett stämmer överens med den uppfatt- ning om de värnpliktigas förhållanden, som UFV på andra grunder kommit fram till. UFV anser sig därför kunna utnyttja mate- rialet för att ge en någorlunda tillförlitlig bild av de värnpliktigas situation. UFV är dock medveten om att situationen för t. ex. värnpliktiga vid förband i övre Norrland kan förete ganska betydande avvikelser från den som återspeglas i den nu aktuella 'un- dersökningen. Detsamma kan gälla t. ex. värnpliktiga på Gotland eller vid kustflottan. Det nu sagda gäller bl.a. möjligheterna till hemresor och den därmed eventuellt sam- manhängande trivselfaktorn.

En värnpliktig under GU skulle med an- vändande av medianvärden och, i förekom- mande fall, genomsnittsvärden i undersök- ningsresultatet kunna tecknas på följande sätt.

Han är vid inryckningen 20 år. Han är ogift och sammanbor inte heller med fästmö eller motsvarande och har inga barn. Han bor hos sina föräldrar. Han är förvärvsarbe— tande med privat anställning. Hans månads- inkomst var före inryckningen 1 500—2 000 kr. Han har ingen inkomst eller ersättning från arbetsgivaren under militärtjänstgöring- en och ingen förvärvsinkomst under vecko- sluten eller övningsuppehållen. Han har var- ken före eller under militärtjänstgöringen

några utgifter av typ räntor, amorteringar och avbetalningar. Han lånar inte pengar under GU men däremot utnyttjar han 1 000 ——2 000 kr av sina besparingar. Han åter- går till sitt tidigare arbete efter utryckning— en.

Rekryten anser att hans ekonomi före in- ryckningen var god eller mycket god medan den uppfattas som ganska eller mycket då- lig under militärtjänstgöringen. Den värn— pliktige trivs varken bra eller dåligt.

Av MPI rapport inhämtas i övrigt bl. a. följande angående de värnpliktiga under GU. Ca 26 procent av de värnpliktiga var vid inryckningen studerande. De anställda utgjorde ca 69 procent, medan 2 procent var jordbrukare eller egna företagare. Mind- re än en procent uppgav att de före in- ryckningen var arbetslösa medan arbetslös- heten efter utryckningen var ca 9 procent.

Av de värnpliktiga under GU uppgav ca 19 procent att de var sammanboende med maka eller fästmö (motsv). Endast ca en tredjedel av de sammanboende var gifta. Ca 43 procent av de sammanboende hade barn. De sammanboende hade i större utsträck- ning än de övriga egen bostad. Drygt hälften av de sammanboende hade både före och under GU maka (motsv.) med inkomst av tjänst m. m. — i flertalet fall om högst 2 000 kr per månad. Mer än hälften av de sam— manboende hade bostadsbidrag under GU. Något mindre än hälften av de samman- boende hade familjepenning. Familjepen- ning utgick i mycket större utstäckning till gifta sammanboende än till ogifta samman- boende. Sammanboende hade i större ut- sträckning än övriga värnpliktiga såväl före som under tjänstgöringen utgifter i form av räntor, amorteringar eller avbetalningar. Värnpliktiga sammanboende ansåg i stor ut- sträckning att deras ekonomi under militär- tjänstgöringen v—ar mycket dålig. De sam- manboende trivdes något sämre under GU än övriga värnpliktiga.

Nio värnpliktiga hade socialhjälp före in- ryckningen medan antalet socialhjälpsfall under militärtjänstgöringen ökade till 29. Den andel som fick ekonomisk hjälp från anhöriga ökade från ca 19 procent före

inryckningen till ca 33 procent under mili- tärtjänstgöringen. Ca 87 procent av de värn— pliktiga har utnyttjat något av sina bespa- ringar under tjänstgöringen. Medianvärdet för utnyttjade besparingar ligger på 1 000—— 2 000 kr. Drygt 40 procent anger att de varit tvungna att låna pengar. De värnplik- tiga har under tjänstgöringen i genomsnitt haft egna utlägg för resor per månad med 51—75 kr. Ca 73 procent av de värnplik- tiga bodde före inryckningen hos sina för- äldrar. Av dem som vid inryckningen hade någon form av egen bostad hade två tredje- delar denna kvar vid utryckningen. Som skäl för att man avstod bostaden har bl.a. upp- givits att man ej hade råd med hyran (ca 50 procent) eller att man ej fick hyra ut i andra hand (ca 10 procent). Det är främst de ensamstående som varit tvungna att göra sig av med bostaden. Av de ensamstående hade endast ca 5 procent bostadsbidrag.

De flesta värnpliktiga gjorde sin militär- tjänstgöring mindre än 51 km från hem- orten. De åkte hem minst en gång i veckan och var i stort sett nöjda med hemresemöj- ligheterna. Det vanligaste färdsättet var bil. Som ovan nämnts bör materialet, såvitt gäl- ler avstånds- och resefrågorna, tolkas med särskilt stor försiktighet med hänsyn till ur- valet av GU—väirn-pliktiga.

Det ovan redovisade ger vid handen att den värnpliktiges ekonomiska situation ge- nomsnittligt sett försämras under GU i järn- förelse med hans förhållanden före inryck- ningen. Av tabell 5:1 framgår situationen före och under GU för några typfall som UFV tagit fram på grundval av MPI rap- port. Av naturaförmånerna under GU har livsmedelskostnaden och del av beklädnads- kostnaden tagits med vid jämförelsen men däremot inte förmåner, som speciellt be- tingas av militärtjänstgöringen och som inte motsvarar den värnpliktiges normala behov under civila förhållanden t. ex. de fria ledig- hetsresorna och kasernhyra. UFV har grun- dat sina beräkningar av dessa kostnader på vissa uppgifter (hösten 1971) från försvarets

materielverk.1 Utryckningsbidraget har inte tagits med vid jämförelsen.

Det visar sig att av de exempel, som redo- visas i tabellen, blir försämringen under GU störst för den ogifte menige. Han får med gjorda förutsättningar en minskning om 774 kr per månad. Den menige, som har för- värvsarbetande hustru och ett barn, får en försämring, som är mindre än hälften av den ogiftes. Motsvarande värnpliktig med hustru utan inkomst och ett barn får däremot en förbättring med 46 kr per månad i jäm- förelse med tiden före GU.

Vid en bedömning av nämnda typfall bör uppmärksammas, å ena sidan, att värdet av naturaförmånerna torde vara upptaget med lågt belopp räknat efter aktuellt pris per portion och dag samt, å andra sidan, att portionsuttaget minskar i stor omfattning under veckosluten. Vidare bör det uppmärk- sammas att de värnpliktiga har vissa utgifter som är speciellt betingade av värnplikts- tjänstgöringen. Sålunda har som nämnts de värnpliktiga, som deltog i undersökningen, en kostnad per månad för hemresor om 50 it 75 kr.

Om MPI rapport, såvitt gäller RU, an- vänds på motsvarande sätt får man fram följande bild av de sociala och ekonomiska förhållandena för en värnpliktig under RU (KFÖ).

Han är 30—34 år gammal. Han är gift och har ett barn under 16 år. Han är för— värvsarbetande med privat anställning. Hans månadsinkomst var före inryckningen 2 500 -—3 000 kr. Han har ingen inkomst eller er— sättning från arbetsgivaren under KFÖ och ingen förvärvsinkomst under veckosluten under KFÖ.

Han—s maka är förvärvsarbetande med en månadsinkomst om högst 1000 kr. Hans bostadskostnad ligger på 200—400 kr per månad. Han har utgifter av typ räntor och amorteringar om högst 300 kr per månad. Han lånar inte pengar under KFÖ men han utyttjar 200—400 kr av egna besparingar. Han får varken före eller efter inryckningen socialhjälp. Före inryckningen har han inte heller bostadstillägg. Däremot får han un- der KFÖ bostadsbidrag om högst 10 kr per

dag. Han uppbär under KFÖ familjepen- ning om 16—20 kr per dag. Han är under KFÖ förlagd 50—150 km från hemorten. Han reser hem någon eller några gånger under KFÖ. Han färdas därvid i bil.

Repetitionssoldaten anser att hans ekono- mi före inryckningen var ganska god medan den uppfattas som varken god eller dålig under KFÖ. Här bör noteras att sådana som skulle få allvarliga ekonomiska svårigheter vid inkallelse beviljas anstånd med fullgö- rande av tjänstgöringen. Den värnpliktige trivs ganska bra under KFÖ.

Vidare inhämtas från rapporten bl. a. föl- jande angående värnpliktiga under KFÖ. Av de värnpliktiga under KFÖ var ca 87 pro- cent anställda och ca 9 procent jordbrukare eller egna företagare. Endast 2,5 procent var studerande. De arbetslösa utgjorde 1,7 procent. Mindre än 3 procent saknade in- komst före inryckningen. Drygt hälften av de värnpliktiga hade inte någon inkomst eller ersättning under KF Ö från arbetsgivare eller egen rörelse. Av de övriga hade de flesta (ca 63 procent) mellan 20—29 pro— cent av den normala bruttolönen.

Ca 70 procent av de värnpliktiga under KFÖ var gifta och ca 79 procent var sam- manboende med maka eller fästmö (motsv.). Ca 62 procent av de värnpliktiga hade hem- mavarande barn under 16 år —- flertalet ett eller två barn. Ca 8 procent hade hemma- varande barn över 16 år. Omkring hälften av de sammanboende hade maka (motsv.) med inkomst av tjänst m.m. Närmare 60 procent av de sammanboende hade bostads- bidrag u'nder KFÖ. Av sammanboende väm- pliktiga hade ca 68 procent familjepenning.

Av MPI rapport kan vidare bl. a. inhäm- tas att antalet personer med socialhjälp steg från 8 (0,3 procent) före inryckningen till

1 Försvarets materielverk har i augusti 1971 beräknat kostnaderna för livsmedel till 5:70 kr per man/dag under GU, 5: 84 kr per man/dag under RU och 8: 70 kr per man/dag ombord. UFV räknar med en uppskattad dagskostnad för livsmedel om 6 kr per man/dag. Kostnader- na för personal och förplägnadsmateriel för- utsätts stanna på statsverket. För beklädnad och tvätt räknar UFV med 1 kr per man/dag, vilket är en mindre del av den totala bekläd- nadskostnaden.

Tabell 5:I Skillnad mellan inkomster (ej bostadstillägg m. m.) före GU och värnpliktsför- måner under GU för några typfall. Belopp i kr per månad

Vpl. civil- Ink. m in före inryckn. Vpl.-förmåner (våren 1972) stånd m rn kol. Ink. Prel. Skilln. Penning- För- Fam.- Bost.- S:a 9 o. 4 skatt kol. bidrag plägnad penning bidrag kol.

mm 20.3

m m 5—8

1 3 4

6

Menig, ogift Menig, gift,

1 barn, hustru utan ink., host.- kostn. 400 kr/mån 1750 436 1314 180

Menig, gift, 1 barn, hustrus förvärvsink. 1 500 kr/mån.,bost.—

kostn. 400 kr/mån 1 750

210 570 400 1 360 + 46

KFÖ till 93 (7,6 procent) under KFÖ. Drygt 67 procent uppgav sig ha utnyttjat sina be- sparingar under KFÖ och ca 11 procent an- ger att de lånat pengar.

I tabell 5: 2 redovisas situationen före och under KFÖ för några typfall. Tabellen visar att den ekonomiska situationen för— ändras mycket olika för de värnpliktiga be- roende på dels familjeförhållandena och där- med möjligheterna till familjebidrag och dels om civila inkomster uppbärs under militär- tjänstgöringen. Sämst är det för den ogifte utan civil inkomst under KFÖ. Han får en försämring under KFÖ om 733 kr per må- nad. Den gynnsammaste förändringen får familjeförsörj-aren med flera barn och hem- mavarande hustru utan inkomst, om han får bibehålla viss del av sin civila lön under KFÖ. Har han två barn, får han under angivna förutsättningar en förbättring om 580 kr per månad. Det bör uppmärksammas att i samtliga fall räknats med samma in- komst före inryckningen. I förekommande fall räknas med att 25 procent av normal- lönen bibehålles under KFÖ. Detta är i överensstämmelse med svenska arbetsgivare- föreningens rekommendation till sina med- lemmar. Även kornmunalanställda får som regel bibehålla 25 procent av lönen under RU. Statsanställda bibehåller som regel en

större del av den civila inkomsten under RU. En statstjänsteman med 2 750 kr i månads- lön (löneklass A 17 i ortsgrupp 4) får bibe- hålla 2 007: 50 'kr av bruttolönen för månad räknat. En jämförelse av den ekonomiska situationen före och under KFÖ för väm- pliktiga med ovan angivna familjeförhållan- den och med bibehållna civila löneförmåner om 25 procent utfaller fördelaktigast för låginkomsttagarna medan höginkomsttagar- na gör en ekonomisk förlust under RU. Gränsen härför går dock så högt som vid en månadsinkomst om ca 5 200 kr.

Det bör uppmärksammas att de i tabell 5: 2 redovisade förändringarna skulle bli nå- got annorlunda om hänsyn tagits till slut- skatteeffekten.

En jämförelse mellan värnpliktiga under GU och värnpliktiga under RU ger som väntat generellt sett helt olika bilder såväl socialt som ekonomiskt. Familjebildning, förvärvsarbete före inryckningen, högre in— komster etc är mera frekvent ifråga om värnpliktiga under RU än under GU. För- ändringarna i ekonomin räknat per månad före respektive under militärtjänstgöringen (tabellerna 5: 1 och 5: 2) visar inte alltför stora skillnader ifråga om den ogifte värn- pliktige under GU och ogift värnpliktig un- der RU. Om civila löneförmåner utgår un-

Tabell 5.2 Skillnad mellan inkomster (ej bostadstillägg m.m.) före KFÖ samt inkomster och värnpliktsförmåner under KFÖ för några typfall. Belopp i kr per månad

Vpl. civilstånd m m Ink. m m före inryckn. Ink. rn m efter inryckn. Vpl.-förmåner (våren 1972) S:a kol. Skilln. (25 % av normallönen) 7 o. 12 kol. 13 o. 4 Ink. Prel. Skilln. Ink. Prel. Skill. Penning- För- Fam.- Bost.- S:a kol. skatt kol. skatt kol. bidrag plägnad penning bidrag 8—11 m m 2 o. 3 m m 5 o. 6 m m

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

Menig, ogift,

Zgåtidjäåsånad 2750 1137 1613 _ _ _ 270 210 _ 400 880 880 —733

f 2750 1137 1613 688 155 533 270 210 _ 400 880 1413 _200 Menig, gift, 1 barn, hustru utan inkomst,

bosmdSkosmad (2750 987 1763 _ _ _ 270 210 570 400 1450 1450 _313

”Oh/må" 2750 987 1763 688 5 683 270 210 570 400 1450 2133 +370

Menig, gift, 1 barn, hustrus förvärvsink. 1 000 kr/mån,

bosmdSkosmad €2750 1137 1613 _ 270 210 570 150 1200 1200 _413

400kr/må" 2750 1137 1613 688 155 533 270 210 570 150 1200 1733 +120

Menig, gift, 2 barn, hustru utan inkomst,

bOStadSkosmad €2750 987 1763 _ _ 270 210 780 400 1660 1660 _103

”Oh/”lå" 2750 987 1763 688 5 53 270 210 780 400 1660 2343 +580

Menig, gift, 2 barn, hustrus förvärvsink. 1 000 kr/mån,

bOStadSkosmad (2750 1137 1613 _ _ 270 210 780 150 1410 1410 _203

400kf/må" 2750 1137 1613 688 155 533 270 210 780 150 1410 1943 +330

der RU blir försämringen för rekryten dock betydligt större än för repetitionssolda-ten. Förändringen för familjeförsörjaren med ett barn och utan civila inkomster under mili- tärtjänstgöringen blir enligt redovisningen i nämnda tabeller ogynnsammast för repeti- tionssoldaten. Situationen blir dock den mot- satta om den värnpliktige under RU får bibehålla 25 procent av sina civila löneför- måner.

MPI rapport innehåller en mängd ytter- ligare uppgifter av intresse, vilka ger en än mena nyanserad bild av de värnpliktigas förhållanden m. m. UFV kommer att i fort- sättningen av detta betänkande återkomma till rapporten vid behandlingen av olika del— frågor.

5.1.2 Viss undersökning av psykiska och psykosomatiska insufficiensreaktioner under GU

Överläkare Åke Bliding och doktor Bengt Sandberg, Lund, har till UFV redovisat en sammanställning av ekonomiska förhållan- den m. m., som framkommit vid en av dem utförd undersökning, benämnd »Undersök- ning av psykiska och psykosomatiska insuf- ficiensreaktioner under militär grundutbild— ning» (Försvarsmedicinska forskningsdele- gationens projekt nr 23: 111/ 71). Samman- ställningen finns fogad som bilaga till detta betänkande.

Sammanställningen bygger huvudsakligen på material, som insamlats utbildningsåren 1969/ 70 och 1970/ 71 vid 3 arméförband. Totalt har undersökningen omfattat 13 000 värnpliktiga under åren 1966/ 67—1971/72.

Av sammanställningen inhämtas bl. a. föl- jande.

Det framgår att 14—19 procent av de värnpliktiga räknar med att få svåra ekono- miska problem genom inryckningen och att andelen värnpliktiga, som rapportera-r så.- dana problem ökar under utbildningsårets gång. Det är en minoritet som inte upplever att inryckningen till militärtjänstgöring ger ekonomiska problem.

Av de värnpliktiga, som remitterats till

psykiater under GU, har 20—30 procent rapporterat aktuella ekonomiska problem. Många av dessa uppges vara primärt psy- kiskt stabila och socialt välanpassade per- soner, som med bättre ekonomiskt stöd aldrig skulle utvecklat psykiska eller psyko- somatiska insufficienser med avbruten GU och eventuellt i vissa fall bestående eller recidiverande symptom-atologi som följd.

5.2 Jämförelser mellan värnpliktsförmåner och vissa förvärvsinkomster m. m.

UFV har funnit det vara av intresse att som komplement till de uppgifter, som redovisats under avsnittet 5.1, jämföra den ekonomiska situationen för, å ena sidan, de värnpliktiga och, å andra sidan, några olika kategorier förvärvsarbetande, nämligen statligt anställ— da tjänstemän samt industriarbetare. Det bör påpekas att statliga tjänster anges med våren 1972 gällande tjänstebenämningar och löne— grader. UFV kommer också att bl. a. något beröra låginkomstutredningen sett ur det perspektiv, varom här är fråga.

Värnpliktsförmånerna under GU såsom de beräknats i föregående avsnitt uppgår för menig ogift till 390 kr för månad (Våren 1972). Om förmånerna omräknas till skatte— pliktig inkomst blir beloppet 472 kr (kom— munal utdebitering 24 kr). Vid beräkning av skatten har förplägnadsförmånerna m. m. (210 kr/mån) dock beräknats till 260 kr för mån-ad enligt riksskatteverkets anvisning- ar för beräkning av preliminär A-skatt för år 1972. Beloppet 472 kr motsvarar något mer än en tredjedel av lönen i löneklass A 1 (1 272 kr/ män. på 4-ort) på statlig löneplan. Lönegrad A 1 gäller för fast anställd menig under första anställningsåret.

Förmånerna under GU för menig gift med ett barn och hustru utan inkomst samt en bostadskostnad om 400 kr per månad har i avsnitt 5.1 beräknats till 1 360 kr per (månad. Omräknat till skattepliktig inkomst på ovan angivet sätt blir beloppet 1 882 kr. Detta belopp ligger mellan lönen i löneklas- serna A 8 och A 9. För jämförelse kan nämnas att instruktörsaspirant (teknikeraspi—

rant) är placerad i lönegrad Ag 7 (1 714 kr/ mån). Lönegrad A 9 uppnås inom kontors- karriären efter fyra tjänsteår efter 18 års ålder. A 9 är begynnelselönegrad inom be- fordringsgången för polisman.

För menig ogift med en bostadskostnad om 400 kr per månad har förmånerna under RU beräknats till 880 kr per månad under föregående avsnitt. Detta motsvarar ett skat- tepliktigt belopp om 1 298 kr, vilket ligger något över lönen i löneklass A 1.

För gift menig med ett minderårigt barn och hustru utan inkomst samt en bostads— kostnad om 400 kr för månad har förmåner- na under RU i avsnitt 5.1 beräknats till 1450 kr per månad, vilket motsvarar ett skattepliktigt belopp om 2 045 kr. Detta be— lopp ligger något över löneklass A 10. Som jämförelse kan nämnas att fast anställd furir har lönegraden A 11. Inom polisk-arriären uppnås A 11 efter ett anställningsår. A 11 är slutlönegrad i den reglerade befordrings- gången inorn kontorsk-arriären.

Om den värnpliktige under RU har två minderåriga barn och i övrigt samma för- hållanden som i föregående stycke blir hans värnpliktsförmåner 1 660 kr per månad, motsvarande en skattepliktig inkomst om 2 522 kr. Detta belopp motsvarar närmast lönen i löneklass A 15 (2510 kr/mån på 4-ort). Lönegrad A 15 är slutlönegrad i be- fordringsgången för fast anställt underbefäl och uppnås som regel efter 9 1/2 tjänsteår (rustmästare). A 15 är begynnel'selönegrad för underofficer. I polisens befordringsgång uppnås A 15 efter tre tjänsteår. I lönegrad A 15 finns vidare bl. a. förrådsförmän, as- sistenter m. fl.

Vid de jämförelser som ovan gjorts har räknats med låga värden för förplägnad m.m. Vidare har förmåner som fria resor, utryckningsbidrag, logementskostnader m. m— inte alls tagits med i beräkningarna.

Under avsnitt 2.3 har räknats fram en total genomsnittskostnad för värnpliktsför— måner per tjänstgöringsdag om ca 42 kr under GU och ca 56 kr under RU, mot- svarande ] 260 kr respektive 1 680 kr per månad. Om dessa belopp räknas om till be— lopp, som motsvarar skattepliktig månadsin-

komst för ogift, får man 1 960 kr respektive 2944 kr. Närmast jämförbara löneklasser (4—ort) är A 9 (1923 kr) respektive A 19 (2 998 kr). Det bör uppmärksammas att i dessa belopp även räknats in fastighetskost— nader beträffande GU samt kostnader för in- och utryckningsresor m.m., vars karak- tär av värnpliktsförmån kan ifrågasättas.

En jämförelse mellan värnpliktsförmåner- na och tillgängliga uppgifter angående lö- nerna för arbetare inom egentlig industri år 1970 (statistiska meddelanden 1972, Am 1972: 3) visar bl. a. följande.

Den genomsnittliga timförtjänsten har be- räknats till 14: 28 kr för vuxna manliga ar- betare. Häri inräknas övertids— och skift— tillägg, helgdagslön, semesterlön, permitte- ringslön och andra förmåner. Timförtjänsten motsvarar en månadsinkomst om ca 2 377 kr om hänsyn tas till veckoarbetstiden år 1970 samt bortfall av arbetstimmar vid se- mester och helger. Den genomsnittliga tim— förtjänsten exklusive övertids- och skifttillägg m.fl. ovan angivna förmåner utgjorde år 1970 12: 20 kr för vuxna manliga arbetare. Denna timförtjänst motsvarar en månadsin- komst om ca 2 031 kr.

För—månerna för ovan exemplifierade värnpliktiga under GU når inte upp till 1970 års industriarbetarlöner. Detsamma gäller för den ogifte menige under RU. För- månerna, uppräknade med beräknad skatt, för familjeförsörjaren under RU överstiger däremot i vart fall den lägre av de beräk- nade industriarbetarlönerna. Familjeförsör— jaren med två barn når upp till belopp, som överstiger båda de beräknade industriarbe- tarlönerna. Skillnaden blir i detta fall om- kring 490 kr för månad mellan värnplikts- förmånerna och den genomsnittliga industri- arbetarlönen exklusive övertidstillägg m.m. -— Jämförelserna bör tolkas med stor för— siktighet. Å ena sidan används genomsnitts- värden för industriarbetaren medan, å andra sidan, värnpliktsförmånerna beräknats för vissa typfall. Med hänsyn härtill ger en jäm- förelse mellan värnpliktsförmånerna och in- dustriarbetarlön exklusive diverse tillägg m. m. i vartfall en riktigare bild än om även sist berörda förmåner tas med vid beräk-

Viss jämförelse kan också göras mellan värnpliktsförmånerna och uppgifter angå- ende svenska folkets inkomster m.m. i den officiella statistiken samt i det av lågin— komstutredningen presenterade materialet. UFV avstår dock från att göra några mera ingående redovisningar härvidlag med hän- syn till att jännförelsematerialet inte är i alla delar adekvat. Bl.a. härrör materialet från olika *inkomstår.

Statistisk årsbok för år 1971 (tabell 383) upptar 2 928 691 manliga inkomsttagare för år 1969 (taxeringsåret 1970) med inkomster från 0 till över 50 000 kr per år. Om högsta inkomsten sätts till 60 000 kr för år kan en genomsnittsinkomst (sammanräknad netto- inkomstl) om 22 656 kr för år eller 1888 kr för månad räknas fram. Beloppet över- ensstämmer nära med det ovan beräknade värdet (omräknat till skattepliktig inkomst) av värnpliktsförmånerna under GU för me— nig gift med ett barn. För män i åldrarna 18—24 år utgör den samm-anräknade netto- inkomsten i genomsnitt 13 825 kr för år eller 1 152 kr för månad. Detta belopp är betyd- ligt högre än de beräknade förmånerna (upp- räknade med skatt) för menig ogift under GU men understiger vad som beräknats för övriga i detta avsnitt angivna typfall av värnpliktiga.

Materialet i låginkomstutredningens be- tänk-ande Svenska folkets inkomster (SOU 1970: 34) avser inkomster mm under år 1966. Låginkomstutredningen använder be- greppet totalinkomster och avser därmed summan av skattepliktiga och icke skatte- pliktiga (socialhjälp, allmänna barnbidrag etc) inkomster.

Av de helårs- och heltidsanställda män- nen hade enligt låginkomstutredningen ca 9 procent lägre totalinkomst än 15 000 kr per år. Högre totalinkomst än 30 000 kr per år hade ca 23 procent av de helårs- och hel- tidsanställda männen. Dessa uppgifter, som således avser inkomster för mer än 5 år se- dan, kan jämföras med lägsta respektive högsta beloppet (omräknat till skattepliktig årsinkomst) för ovan angivna typfall av värnpliktiga, dvs. 5 664 kr respektive 30 264

kr. Vid en jämförelse bör dessa belopp i förekommande fall ökas med beloppen för det allmänna barnbidraget och i vissa fall med bostadstillägg.

Ur låginkomstutredningens betänkande Den svenska köpkraftsfördelningen 1967 (SOU 1971: 39, s. 47) inhämtas bl. a. att köp- kraften år 1967 i genomsnitt var 11 000 kr för personer i åldern 15—75 år. Köpkraften har beräknats som skillnaden mellan in- komster (även icke skattepliktiga) och skat- ter. I beloppet 11 100 kr beräknas ingå so— ciala bidrag 900 kr, pensioner 1 000 kr, an— nan inkomst 400 kr, förvärvsinkomst netto 8 800 kr. Värdet av värnpliktsförmånerna som de beräknats ovan för menig ogift un— der GU och RU ligger under beloppet 11 100 kr. Beträffande de ovan beräknade förmånerna för värnpliktiga familjeförsör— jare kan en direkt jämförelse med lågin— komstutredningens genomsnittliga köpkrafts— beräkning inte göras, eftersom den sistnämn— da är beräknad per capita medan värnplikts- förmånerna har beräknats per familj.

Om den gifte värnpliktige utan barn upp- bär full familjepenning (12 kr/ dag) för hustrun och bostadsbidrag om 400 kr per månad, vilket här i sin helhet hänföres till hustrun, skulle hon därmed få en köpkraft som motsvarar 9120 kr för år eller när— mare 2 000 kr mindre per år än den genom- snittliga köpkraften 1967.

5.3 Jämförelser mellan värnpliktsförmåner och vissa sociala förmåner

Det sociala trygghetssystemet innefattar bl. a. socialförsäkringens olika grenar, sär- skilda stödformer såsom arbetslöshetsförsäk- ring, studiemedel m.m. samt socialhjälp. UFV har funnit det vara av intresse att jäm- föra vämpliktsförmånerna med vissa av de ersättningar och bidrag m. ni., som inryms i detta system. Avsikten med jämförelsen är att utröna hur värnpliktsförmånerna .be-

1 Ang. sammanräknad nettoinkomst se Sta- tistisk årsbok 1971, källhänvisningar m.m. till tab. 383.

loppsmässigt skiljer sig från de sociala bi- drag och ersättningar m. m., som garanterar en viss levnadsstandard utan att ersätta ett inkomstbortfall. UFV har med denna ut- gångspunkt valt att göra jämförelser med förmånerna för folkpensionär, bidrag inom arbetsmarknadsutbildningen, studiemedel och socialhjälp. Jämförelser bör göras i med- vetande om att behovssituationen är en an— nan för t. ex. en folkpensionär än för en värnpliktig. UFV vill åter understryka att värdet av den värnpliktiges förplägnad m. m. (portionspris per dag) är lågt beräknat, vil- ket bör kommas ihåg vid jämförelse med de kontantförmåner inom det sociala fältet, som beräknats för uppehälle m. m. Rent all— mänt kan sägas att jämförelserna & det föl— jande mellan olika sociala bidrag m. rn. och värnpliktsförmånerna görs med reservation för de skilda syften (olika utgiftsändamål) som de olika förmånerna kan ha.

De förmåner för folkpensionär, som bör tas med för att få en rättvisande jämförelse är hel ålderspension för ensamstående, pen- sionstillskott, kommunalt bostadstillägg samt, i förekommande fall, barntillägg. Detta är förmåner, som varje folkpensionär utan and- ra inkomster eller tillgångar är berättigad till. Förmånsbeloppen utgör för månad i april 1972 533 kr för ålderspension, 53 kr för pensionsti-llskott och 148 kr för barn- tillägg. Det kommunala bostadstillägget va- rierar mellan olika kommuner. Här räknas med en bostadskostnad och ett bostadstill- lägg om 400 kr per månad.

Den ensamstående folkpensionären utan barn kommer med angiven beräkning upp till ett månatligt belopp om 986 kr. Efter- som inga andra inkomster förutsätts, är be- loppet fritt från skatt. Folkpensionären upp- bär således 196 kr mer i månaden än den ogifte menige värnpliktige under GU, om denne uppbär bostadsbidrag med 400 kr per månad och övriga värnpliktsförmåner be- räknas som ovan till 390 kr per månad. Om den värnpliktige inte är berättigad till bo- stadsbidrag blir skillnaden 596 kr per må- nad till folkpensionärens fördel.

Folkpensionsförmånerna överstiger även förmånerna för den menige ogifte vämplik-

tige under RU. För den senare har ovan beräknats 880 kr per månad inklusive bo- stadsbidrag om 400 kr. Skillnaden i för- måner är 106 kr för månad.

Om den värnpliktige förutsätts vara fa- miljeförsörjare kan jämförelse göra-s mellan situationen för familjen (barn samt hustru utan inkomst) med full familjepenning och situationen för den ensamstående folkpen- sionären med barn under 16 år. I båda fallen förutsätts full täckning utgå för en till 400 kr per månad beräknad bostads— kostnad. Med ett minderårigt barn får folk- pensionären sammanlagt per månad 1 134 kr medan den värnpliktiges familj får 970 kr eller 164 kr mindre. Om familjen i båda fallen omfattar två barn blir förmånerna för folkpensionären 1282 kr per månad och för den värnpliktiges familj 1 180 kr per månad. Skillnaden är i detta fall 102 kr.

Utbildningsbidrag inom arbetsmarknads- utbildningen består av grundbidrag, hyres— bidrag, familjetillägg och särskilt bidrag. Bi- dragen är inkomstprövade med hänsyn till familjemedlems inkomst m.m. Bidragen är icke skattepliktig inkomst. Bestämmelser om utbildningsbidragen finns dels i arbetsmark— nadskungörelsen (SFS 1966: 368 med senare ändringar), dels i olika Kungl. brev, dels ock i av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade cirkulär och meddelanden. Förslag till änd- rade bestämmelser har framlagts (stencil Ds In 1971: 13) av utredningen för översyn av bidragsbestämmelser m.m. inom arbets- marknadsutbildningen. Riksdagen har under våren 1972 beslutat om vissa ändringar i: förmånsbestämmelsema.

Som jämförelse, såvitt nu är ifråga, med värnpliktig tas här den elev inom arbets-- marknadsutbildningen, som fyllt 18 år och utbildas vid skola, som tillhandahåller fri kost och fritt logi.

Enligt våren 1972 gällande bestämmelser utgår till denna elev bl.a. grundbidrag med' 275 kr per månad, om han är ogift, och med 325 kr per månad, om han är gift. Har han fast bostad i hemorten får han er— sättning för den faktiska bostadskostnaden där, om han är familjeförsörjare; till den som inte är familjeförsörjare kan ersättning

för bostadskostnaden komma ifråga om sär- skilda skäl föreligger. Familjeförsöijaren får vidare familje—tillägg med högst 150 kr i månaden för make m. fl. och 100 kr i må- naden för varje barn under 16 år, som stadigvarande bor samman med bidragsta- garen. — Den ensamstående eleven blir så- ledes berättigad till 275 kr i månaden jämte naturaförmåner samt i förekommande fall ersättning för bostadskostnaden. Om natura- förmånerna för enkelhetens skull värderas till samma belopp, som ovan beräknats för värnpliktig, dvs. 210 kr per månad, blir värdet av de sam-manlagda förmånerna 485 kr i månaden exklusive hyresbidraget. Fa- miljeförsörj-are med hustru, ett barn och fast bostad med en beräknad bostadskostnad om 400 kr i månaden kommer upp till ett belopp om sammanlagt högst 1 185 kr i månaden. Med två barn blir beloppet ] 285 kr i månaden.

För den ogifte menige värnpliktige un— der GU har förmånerna ovan beräknats till 390 kr i månaden. Han får således 95 kr mindre än eleven inom arbetsmarknadsut— bildningen förutsatt att ersättning inte utgår för bostadskostnad.

Den gifte värnpliktige under GU med ett barn, som uppbär full familjepenning och bostadsbidrag om 400 kr i månaden, får däremot sammanlagt 175 kr mer i månaden än motsvarande elev inom arbetsmarknads- utbildningen.

Vid en jämförelse mellan förmånerna för värnpliktig under RU och förmå-nerna under arbetsmarknadsutbildning finner man att den ogifte menige värnpliktige får 5 kr mindre i månaden än motsvarande elev under nämnda utbildning. Härvid förutsätts i bå- da fallen en faktisk bostadskostnad om 400 kr i månaden för vilken full täckning er- hålles.

Den gifte värnpliktige under RU med full familjepenning för hustru och ett barn samt bostadsbidrag med 400 kr i månaden får sammanlagt inklusive naturaförmånerna 1 450 kr i månaden eller 265 kr mer än mot— svarande elev inom arbetsmarknadsutbild- ningen. Omfattar familjen i båda fallen två barn blir skillnaden 375 kr i månaden till

Studiemedel utgår enligt studiemedelsför- ordningen (1964: 401 med senare ändringar) under vissa förutsättningar till studerande vid universitet m.fl. postgymnasiala läroan- stalter. I studiemedlen ingår en återbetal- ni—ngsfri del benämnd studiebidrag. Studie— medlen innefattar även barntillägg till stu— derande, som har barn under 16 år. Huvud- delen av studiemedlens maximibelopp är återbetalningspl-iktig (studiekredit). Studie- medlen är indexreglerade genom anknytning till basbeloppet enligt lagen om allmän för- säkring. Studiemedlen är räntefria men åter- betalning skall i stället ske i princip i fast penningvärde. Vidare är studiemedlen be- h-ovsprövade och reduceras med hänsyn till den studerandes och, i förekommande fall, hans makas inkomst och förmögenhet. Kost- naderna för studiemedlen finansieras över statsbudgeten.

Genom att huvuddelen av studiemedlen är återbetalningspliktig är dessa av en annan karaktär än de övriga sociala förmåner, som behandlas under detta avsnitt. Då studie- medlen emellertid beräknats för visa upp- skattade utgifter för den studerandes kostnad och uppehälle m. m. och därmed avses med- ge en viss levnadsstandard, anser UFV det vara av intresse att jämföra beloppen för studiemedlen och värnpliktsförmånerna.

Maximala studiemedel — utom barntill- lägg — utgick under läsåret 1971/ 72 med 9 660 kr, motsvarande 966 kr per månad med ett läsår om 10 månader. Barntillägget utgick med 1725 kr per år. I ett av 1968 års studiemedelsutredning avgivet betänkan- de (SOU 1971: 87) angående reformer inom studiemedelssystemet framläggs bl. a. förslag om höjning av studiemedlens maximibelopp. Vid bifall till förslaget skulle nämnda be- lopp om 9 660 kr vid oförändrat basbelopp komma att ökas till 10 350 kr för läsår.

Det maximala belopp, 966 kr per månad, som utgått under läsåret l971/ 72 överstiger med 576 kr de ovan beräknade förmånerna för ogift menig värnpliktig under GU och med 86 kr förmånerna för motsvarande värnpliktig under RU. I det senare fallet förutsättes den värnpliktige få sin bostads-

kostnad om 400 kr per månad täckt av bostadsbidrag.

Som framgår av den närmare redogörelse, som lämnas i det följande i detta betänkan— de, kan dei studiemedlen inräknade utgifter- na för livsmedel m. rn. antas uppgå till hög- re belopp än det här beräknade värdet av den värnpliktiges förplägnad rn. m. (210 kr/ mån). Däremot täcker inte studiemedlen så hög bostadskostnad som 400 kr i månaden. Det bör vidare uppmärksammas att studie- medlen bl.a. är avsedda även för utgifter för studiemateriel.

Studiemedlen innefattar inte något famil- jesocialt stöd utom barntillägget. Detta, som under läsåret 1971/72 uppgick till ca 173 kr per månad räknat efter ett läsår om 10 månader, understiger full familjepenning för vämpliktigs barn med 37 kr per månad. -— Om den värnpliktiges familjeförmåner för hustru (full familjepenning om 12 kr/ dag) och bostadsbidrag om 400 kr per månad eller tillsammans 760 kr per månad jämförs med det maximala studiemedelsbeloppet (ut- om ba-rntillägget), 966 kr per månad, blir skillnaden 206 kr.

Socialhjälp utgå-r dels som obligatorisk hjälp för erforderligt uppehälle och vård en- ligt 12 å socialhjälpslagen, dels ock som frivillig hjälp enligt kommunernas bestäm- mande enligt 13 & samma lag. Socialhjälpen är skattefri.

Vid en kartläggning och analys inom socialdepartementet av socialhjälpen 1967, benämnd Socialhjälpen i län och kommuner 1967 (socialdepartementet 1969: 9), konsta— terades att starkt skiftande riktlinjer för so- cialhjälpen tillämpades inom de 135 kom- muner, som omfattades av undersökningen. Det framkom att den interkommunala er- sättningstaxan var ett vanligt rättesnöre för behovsprövningen. Andra förekommande riktlinjer var folkpensionsnivån och existens- minimum. Många kommuner tillämpade särskilda normer och en del uppgav att de inte hade några riktlinjer utan prövade be- hoven fritt.

Av särskilt intresse är de nya riktlinjer och normer för socialhjälp, som på senare tid tillämpas bl. a. inom Stockholms kom-

mun. Enligt dessa riktlinjer utgår social- hjälpen som dels ett grundbelopp, som inne— fattar alla löpande utgifter i normalfallet utom bostadskostnaden, dels ock generella tilläggsbelopp för bostadskostnad, kosttillägg enligt läkarintyg etc. Grundbeloppet är in- dexreglerat genom anknytning till basbe— loppet. Grundbeloppet baseras på en beräk- nad hushållsbudget för olika familjetyper. UFV återkommer i kapitel 8 med en när- mare redogörelse för konstruktionen (bud- getberäkning rn. nr.) av socialhjälpen i Stock- holm m. fl. kommuner.

De normer och riktlinjer för socialhjälp, som sålunda tillämpas inom Stockholms kommun, har antagits av flera andra kom- muner inom landet.

Nämnda grundbelopp för socialhjälp i Stockholm var under första delen av år 1972 för månad 525 kr för ensamstående, 875 kr för makar eller sammanboende, 175 kr för barn i åldern 0—9 år, 260 kr för barn i åldern 10—15 år och 320 kr för barn i åldern 16—19 år; i senare fallet med avdrag för eventuellt inkomst- och behovsprövat studiebidrag eller studiemedel av annat slag.

En jämförelse mellan nämnda belopp och värnpliktsförmånerna för ogift värnpliktig tjänar knappast något syfte, då ett studium av förenämnda budget visar att den inrym- mer en rad utgifter, som inte har någon eller samma aktualitet för den värnpliktige i hans militära miljö. Däremot har social- hjälpsbeloppen stor aktualitet för en jämfö- relse med farmiljebidragsförmånerna.

Den gifte värnpliktige med ett barn, hustru utan inkomst och en bostadskostnad av 400 kr i månaden uppbär i familjebidrag 970 kr i månaden. I motsvarande social- hjälpsfall (barnet i åldern 0—9 år) blir be- loppet inklusive full täckning för bostads- kostnaden 1 100 kr eller 130 kr mera än i familjebidragsfallet. Hustrun räknas här som ensamstående. Om familjen består av två barn i åldrarna 0—9 år respektive 10— 15 år ökar skillnaden mellan socialhjälpen och familjebidragen till 180 kr per månad.

I tabellerna 513 och 5: 4 har sammanställ— ning gjorts av vissa av de löner och för- måner för olika grupper, som redovisats un- der avsnitten 5.2 och 5.3. Sammanställ- ningarna utgör endast exempel, avsedda att belysa de här diskuterade frågorna.

I tabellen 5: 3 har således i beräkningen för Värnpliktig menig tagits med penning- bidrag, uppskattat värde av fri förplägnad m. m. samt i förekommande fall hel familje- penning och bostadsbidrag om 400 'kr per månad. De inom parentes angivna beloppen avser nämnda förmåner, omräknade till skat— tepliktiga belopp.

UFV vill åter erinra om vanskligheten av att göra översiktliga jämförelser mellan bi- drag m. m. för olika grupper med hänsyn till de skilda förhållanden, som gäller för de olika grupperna och som medfört skilda konstruktioner av och belopp för förmåner- na. Sålunda är t. ex. situationen för en värn- pliktig och en folkpensionär liksom kon- struktionen av förmånerna för dessa i flera avseenden så olika att möjligheterna till en meningsfull översiktlig jämförelse kan ifrå- gasä-ttas.

Med denna reservation i minnet konsta- teras att enligt redovisningen i tabell 5: 3 har den ogifte menige värnpliktige under GU det sämst ställt av där upptagna grup- per medan motsvarande värnpliktige under RU har det bättre än eleven i arbetsmark— n'adsutbildningen och likaledes bättre än statstjänstemannen med lön enligt löneklass A 1.

För-månerna för den menige värnpliktige familjeförsörjaren såväl under GU som un- der RU överstiger vad som utgår till eleven i arbetsmarknadsutbildning med motsvarande familjesituation och ligger även över nivån för studiemedlen. Om familjen omfattar _ förutom hustru -——— ett barn uppgå-r för- månerna för den värnpliktige under GU eller RU till högre belopp än lönen för statstjän— steman i löneklass A 7. Den värnpliktige under RU med hustru och ett barn når upp till belopp som även överstiger industriar- betarlönen med en tim—förtjänst om 12:20

kr. Rekryten med hustru och två barn har det enligt tabellen bättre ställt än såväl st-atstjänstemannen med lön enligt löneklass A 11 som industriarbetaren med en timför- tjänst om 12:20 kr — i båda fallen med motsvarande familjesituation som den värn- pliktige. Den värnpliktige under RU med hustru och två barn kommer upp till belopp, som överstiger både lönen enligt löneklass A 15 och industriarbet-arlönen räknat efter en timförtjänst om 14: 28 kr.

Vid jämförelserna ovan har inte beaktats den socialhjälp, som de redovisade anställ- da inkomsttagarna eventuellt kan vara be- rättigade till.

Av tabell 5: 4 framgår skillnaderna i den värnpliktiges familjeförmåner (hel familje- penning och helt bostadsbidrag) och mot— svarande förmåner för eleven i arbetsmark- nadsutbildning och för universitetsstuderan— den. Vidare framgår skillnaderna mellan nämnda värnpliktsförmåner samt socialhjälp och bostadstillägg för ensamstående samt bam i olika åldrar enligt Stockholms social— hjälpsnormer. Det bör bl.a. uppmärksam- mas att skillnaden i grundbidraget för gift och ogift elev i arbetsmarknadsutbildningen (50 kr/mån.) inte redovisats i tabell 5: 4.

Av tabellen kan utläsas att Stockholms socialhjälpsnormer ger högre förmånsbelopp än familjepenningen utom såvitt gäller bara i åldern 0—9 år. Vidare finner man att det familjesociala stödet är förmånligare för den värnpliktige än för eleven i arbetsmarknads- utbildningen och för universitetsstuderan— den.

Tabell 5:3 Sammanställning av förmåner för vissa värnpliktiga och vissa löner samt vissa sociala förmåner (våren 1972)

Civilstånd m m Vpl menig Statsanställd (lönegrad/klass; ortsgrupp 4) Industriarbetare Folkpen- Elev i Univ. Anmärkning

sionär arb.-m.- stud. GU RU A 1: l A7: 7 A11:11 A 15: 15 Kr/tim1 Kr/timx utb.

14:28 12:20 Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån Kr/mån

Ogift 390 880 986” 4858 966' Skattefritt (472) (1 298) 1 272 1 714 2 125 2 510 2 377 2 031 Beskattningsbart

Gift, hustru, 1 barn 1 360 1 450 1 7202 5 1 185 1 139' Skatteiritt (1 882) (2 045) 1 272 1 714 2 125 2 510 2 377 2 031 Beskattningsbart Gift, hustru, 2 barn 1 570 1 660 1 8682 5 1 285 1 3124 Skattefritt (2 320) (2 522) .1 272 1 714 2 125 2 510 2 377 2 031 Beskattningsbart

' 1970 års löner. * Ålderspension och pensionstillskott har här ” Inklusive kommunalt bostadstillägg om 400 kr. beräknats för två ensamstående för att få en 3Som regel tillkommer hyresbidrag. mera adekvat jämförelse med den vämplikti- ' Huvuddelen återbetalningspliktig. ges och hans familjs Situation.

Tabell 5: 4 Sammanställning av familjeförmåner inkl. bostadsbidrag (motsv.) för vämplik- tiga, elever & arbetsmarknadsutbildning och universitetsstuderande samt socialhjälp enligt Stockholmsnormer (våren 1972).

Familjemedlem m m Vpl Elev i Univ.- Soc.-hj.- arb.-m.-utb. stud. tagare Kr/ mån Kr/mån Kr/ mån Kr/mån Hustru 360 150 —- 5251 Barn 0— 9 år 210 100 1732 175 Barn 10—15 år 210 100 1732 260 Barn 16—19 år 210 — -— 320 Bost.kostn. 400 kr/ mån 400 400 225 2 3 400

* Beräknat för ensamstående socialhjälpstagare. 2 Återbetalningspliktigt. *För bostad här beräknad del av studiemedlen.

6. Påtalade brister i nuvarande förmånssystem

I UFV direktiv har vissa grundläggande brister i nuvarande förmånssystem påta- lats.

Frågan om förbättringar av förmånerna åt värnpliktiga m.fl. har tagits upp i ett an- tal riksdagsmotioner under senare år. Så- lunda har i riksdagen väckts förslag om bl. a. höjningar av penningbidraget och fa— miljepenningen, utökade reseförmåner och bostadsbidrag åt ensamstående.

Kritik mot nuvarande värnpliktsförmåner har också framförts från värnpliktshåll. Denna kritik har mestadels gällt omfattning- en av förmånerna och inte så mycket syste- met som sådant, även om tankar på ett radikalt annorlunda system framkommit.

I det följande redovisar UFV de synpunk- ter beträffande värnpliktsförmånerna som dels skriftligen inhämtats från vissa myndig- heter, dels ock framförts av värnpliktiga vid skilda tillfällen under de senaste åren.

6.1. Vissa myndigheters m.fl. synpunkter

Av de myndigheter från vilka UFV inhäm— tat eller berett tillfälle lämna synpunkter har skriftliga synpunkter m.m. lämnats av föl— jande nämligen, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikations- förvaltningen, försvarets materielverk och arbetsmarknadsstyrelsen samt svenska kom- munförbundet.

Chefen för marinen och chefen för flyg- vapnet har bedömt en rad av nuvarande förmåner som otillräckliga. Sålunda anger båda behov av förbättringar ifråga om pen- ningbidrag, förplägnadsersättning, fria ledig— hetsresor, familjebidrag till s.k. samman— boende samt bostadsbidrag åt ensamstående värnpliktiga. Chefen för marinen har där- jämte bl. a. tagit upp frågor om förbättring— ar av sjötillägg, utryckningsbidrag, färdkost- ersättning, tjänstgöringspremier åt officers- aspiranter samt om införande av värnplikts- lån om högst 5 000 kr.

Försvarets civilförvaltning betonar den principiella skillnad i nuvarande system mel- lan de egentliga värnpliktsförmånerna och familjebidragen, som ligger i att familje— bidragen men icke de övriga förmånerna utgår efter inkomstprövning och som gör det naturligt att bedöma dessa två förmåns- grupper var för sig.

Själva systemet för de egentliga väm— pliktsförmånerna kan enligt civilförvaltning— en på det hela taget knappast sägas ha någon mera påtaglig brist i och för sig om man bortser från att flertalet bidrag och ersätt- ningar är alltför låga. Som viss nackdel an- ges uppspaltningen på flera olika slag av ersättningar, vilket dock merendels betingas av speciell tjänstgöring eller utbildning.

Beträffande familjebidragssystemet redo- visar civilförvaltningen såväl för- som nack— delar. Som fördelar anges att systemet till- godoser de mest behövande, att det är bil—

ligt, rättvist, flexibelt samt användbart såväl i fred och under beredskap som — med viss reservation — i krig. Som nackdelar anges att behovsprövningen för med sig en i viss utsträckning omständlig handläggning och flera svårbedömbara gränsfall, att bidrags- beloppen är låga, att avsaknaden av index- reglering medfört eftersläpning av familje— penningen, att det är svårt för den väm— pliktige att själv beräkna ersättningens stor- lek samt att det ibland förekommer dröjs— mål med handläggning och utbetalning.

Civilförvaltningen anser att det visserligen föreligger behov av viss justering av behovs- prövningsreglerna för familjebidragen men att bestämmelserna i denna del i stort sett är ändamålsenliga. Någon anledning att ur principiell synpunkt ändra reglerna finns därför knappast, såvida familjebidrag allt- jämt skall utgå efter behovsprövning. Då ligger det enligt civilförvaltningen närmare till hands att helt slopa behovsprövningen, vilket dock skulle medföra svåröverskådliga ekonomiska och andra konsekvenser.

Civilförvaltningen tar även upp familje- medlemsbegreppet och konstaterar att nu- varande konstruktion i huvudsak är ända- målsenlig enligt vad erfarenheterna visar.

Vad gäller frågan om ett nytt och annor- lunda system för värnpliktsförmåner skulle det enligt civilförvaltningen i och för sig vara ändamålsenligt att införa ett kontant- lönesystem, där samtliga nuvarande förmå- ner utom naturaförmånerna ersättes med en enda kontant lön. Ett sådant system torde dock komma att medföra sådana ekono— miska konsekvenser att reformen knappast skulle gå att realisera. Civilförvaltningen redovisar avslutningsvis den uppfattningen att det inom ramen för nuvarande kostna- der inte torde gå att få fram ett system, som är bättre och mer ändamålsenligt än det nuvarande.

Försvarets sjukvårdsstyrelse behandlar företrädesvis tre områden inom hälso- och sjukvården, nämligen vaccination, försvars- psykiatri och tandvård.

En verkställd översyn av beredskapen på vaccinationsområdet har visat på behovet av ökat skydd mot smittsamma sjukdomar bl. a.

genom vaccination under repetitionsutbild- ningen. En utökad vaccination bedöms med- föra en ökning av de årliga vaccinkostna- derna med ca 0,2 mkr.

Krigsmakten saknar f.n. egen psykiatrisk organisation, vilket är en svår brist. De för- ändrade sociala, ekonomiska och yrkesmäs- siga förhållandena för de värnpliktiga ska- par, anför styrelsen, stora problem. Behov av kapacitet för psykiatrisk undersökning m. m. gäller ifråga om värnpliktiga under så- väl GU som RU. Enligt sjukvårdsstyrelsen bör en försvarspsykiatrisk organisation byg- gas upp i etapper. Ökningarna härför av de årliga kostnaderna beräknas till sammanlagt ca 0,9 mkr för år. Dessa uppvägs delvis av vinster inom utbildningsorganisationen m. m.

Resurserna för tandvården inom krigs- makten är enligt sjukvårdsstyrelsen otill- räckliga. F. 11. kan endast ca 50 procent av en årsklass värnpliktiga beredas tandvård. Möjligheterna att utnyttja värnpliktiga tand- läkare i fredstandvården minskar successivt. Även standarden på tandläkarmottagning— arna är otillräcklig. Engångskostnaderna för erforderlig upprustning av dessa (lokaler och material) beräknas till ca 6,5 mkr för— utsatt att tandvården bedrivs i krigsmaktens egen regi.

Sjukvårdsstyrelsen pekar även på vissa områden som ur hygienisk synpunkt behö- ver förbättras. Sålunda berörs behovet för de värnpliktiga av lämplig nattdräkt och tätare ombyten av underkläder och strum— por. Vidare framhålls den höga belägg- ningstätheten och den bristande utrustningen i bl. a. omoderna kaserner och baracker. Renhållning och städning av förläggningar m. m. sker f. n. genom de värnpliktigas egen försorg. Tillsynen av verksamheten anges stundom vara dålig och allvarlig kritik har kunnat riktas mot renhållningen.

Fortifikationsförvaltningen anger att ka- serner, matinrättningar, marketenterier, sjuk- vårdsavdelningar och andra funktioner, som är väsentliga för de värnpliktigas trivsel, i allmänhet är gamla och ganska hårt slitna. Under senare år har dock en väsentlig för- bättring av byggnadsstandarden kunnat ge- nomföras.

Flertalet förläggningsbyggnader för ar- mén och marinen har uppförts före 1923. Kasemer, som byggts före 1919 och som ej renoverats därefter, har i allmänhet loge- ment med ytor om vardera 50 år 60 m2 med en beläggning, som ofta kan uppgå till 16 å 18 man. De kaserner, som byggts under 1940-talet, har ofta fått logement med en yta om 20 å 30 rn”, där man förlagt 8—10 man. Vid normenlig beläggning om 5 m'' per man skall logementen med dessa ytor tillåta en beläggning om 10—12 respektive 4—6 personer.

Fortifikationsförvaltningen pekar på en rad ytterligare brister i fråga om vissa äldre förläggningsbyggnader såsom avsaknaden av varmvatten i tvättrännor och avskärmning av wc-platserna i toalettrummen, otillräck— ligt antal tvätt— och duschplatser.

Efter en inventering av förläggningstill- gångar m.m., som fortifikationsförvaltning- en utförde hösten 1970, beräknas kostna- derna för att täcka nybyggnadsbehovet av förläggningsplatser m.m. till ca 130 mkr. Renoveringsbehovet av äldre förläggningar omfattar 175 kaserner och beräknas dra en kostnad av ca 320 mkr.

Fortifikationsförvaltningen uttalar allmänt om förläggningskasernerna att en reell stan— dardhöjning kräver att hela funktionen för- utsättningslöst studeras mot bakgrunden av normal bostadsstandard. Därvid bör bl.a. följande synpunkter beaktas. Logementen bör ges karaktären av sovrum, där radio, TV, kortspel m.m. ej bör förekomma. Med mo- dern ventilationsteknik bör förläggningsytan kunna vara 4 in2 per värnpliktig eller där- under. Överskjutande del av förläggnings- standarden kan då användas för ett eller flera mindre dagrum. Nuvarande »lektions- sal tillika dagrum» är en olycklig kompro- miss. Omklädnads- och duschrum bör an— ordnas så att utrustning m.m. inte behöver förvaras i logementen.

Fortifikationsförvaltningen redovisar även behov av nybyggnad och renovering av mat- inrättningar och marketenterier, sjukvårds— avdelningar, bad (bastu), fritidslokaler, gym- nastik- och samlingshallar. Kostnaderna här- för uppskattas till omkring 365 mkr.

Förbättringar av de värnpliktigas miljö på en rad andra områden har aktualiserats. Som exempel på angelägna objekt för vilka anslag saknas anges följande: motorvärmare för värnpliktigas fordon, vårdlokaler för fordon, simhallar, garage för motorcyklar och cyklar, skidspår med el-anläggningar, vissa fritidslokaler, förvaringslokaler för personlig Sportutrustning m. m.

Försvarets materielverks yttrande inne- fattar fackmyndighetens synpunkter m.m. beträffande förplägnadsförmåner, bekläd- nadsförmåner samt inkvarteringsförmåner och förläggningsstandard.

Materielverket uttalar att de normer m. ni. som gäller för bespisningsfunktionen inom krigsmakten anses motsvara de krav som kan ställas i detta avseende. Det har emel- lertid från vissa förband påtalats svårigheter att med gällande portionspris följa normer- na. En preliminär bedömning inom materiel- verket visar behov av en ökning av portions- priset per dag med 1 krona, innebärande en ökning av de årliga kostnaderna med ca 17,5 mkr.

Den utveckling som pågår inom bespis— ningsfunktionen syftar enligt materielverket i första hand till ekonomiska vinster. Stor hänsyn tas därvid även till miljöfaktorer, som berör de värnpliktiga. En anpassning till de mönster som utvecklas i samhället i övrigt eftersträvas.

I fråga om beklädnadsförmånerna medför gällande princip med omsättning av utrust- ningen i mobiliseringsförråden att de värn- pliktiga inte alltid kan tilldelas den mo- dernaste materielen. Vad gäller de kvanti- tetsmässiga bristerna nämner materielverket bl. a. vissa persedlar, som bör tillföras utrust— ningen för olika kategorier värnpliktiga, nämligen nattdräkter, träningsoveraller, bot— tiner, sovsäckar och vissa uniformspersedlar. Engångskostnaderna för anskaffning av des— sa objekt beräknas till ca 65 mkr och ök- ningen av de årliga driftskostnaderna till 7 mkr.

Beträffande inventarier för logement är behoven av logementsskåp, logementssängar, sänglampor och sängpersedlar inte tillgodo- sedda. Engångskostnaderna för att täcka

dessa brister beräknas till ca 6 mkr. För höjning av standarden på inventarier i öv- riga av de värnpliktiga utnyttjade lokaler be- hövs ökade anslagsmedel, som uppgår till betydande belopp om man skall uppnå en standard motsvarande den inom den civila samhällssektorn.

Slutligen pekar materielverket på behovet av förbättrad förläggningsstandard på flot— tans äldre fartyg.

Arbetsmarknadsstyrelsen har begränsat sitt uttalande till fråga om ersättning för vapenfria tjänstepliktiga vid visst slag av tjänstgöring.

Svenska kommunförbundets styrelse ytt- rar sig om vissa frågor på familjebidrags- området.

Vid kontakter, som styrelsen haft med vissa kommuner, har det framkommit att förmånssystemet av allt att döma inte till- lämpas helt enhetligt av kommunerna. I vis- sa kommuner utgår socialhjälp i undantags— fall till familj, som erhåller familjebidrag, medan andra kommuner är mera restriktiva på denna punkt. Den socialhjälp som i så- dana fall utgår syftar mestadels till att täcka ett tillfälligt hjälpbehov. Från de kontak- tade kommunerna har framkommit ett en- hälligt önskemål om klarare och överskådli- gare bestämmelser.

En jämförelse mellan de basbeloppsan- knutna normalbelopp för socialhjälp, som tillämpas inom Stockholms m. fl. kommuner, och ersättning enligt familjebidragsförfatt- ningarna visar enligt styrelsen att social- hjälpsnormerna vanligtvis ger högre belopp än vad som kan utgå som ersättning vid värnpliktstjänstgöring. Eftersom styrelsen be- traktar normalbeloppen för socialhjälp som exempel på en rimlig ekonomisk levnads- nivå, vill styrelsen förorda en höjning av nuvarande bidragsnivå och anser det värde- fullt om förmånerna görs värdebeständiga.

Beträffande administration och kostnads- täckning av familjebidragen ifrågasätter sty- relsen om denna verksamhet skall betraktas som en primärkommunal uppgift. Familje— bidragen utgör enligt styrelsen ett skydd mot inkomstbortfall och har karaktären av en socialförsäkring. Primärkommunerna har

inte i dag annat än i undantagsfall ansvar för socialförsäkringar. Enligt styrelsens me- ning talar starka skäl för att uppgiften över— förs till den allmänna försäkringskassan.

Om det inte befinns möjligt att avlasta kommunerna ifrågavarande uppgift bör en- ligt styrelsens bestämda uppfattning en änd- ring av nuvarande ordning genomföras en- ligt två alternativa lösningar. Ett första alter- nativ skulle vara att den direkta prövningen av familjebidragen utfördes av kommunen och att utbetalningen skedde genom att kom- munen har dragningsrätt på ett statligt kon- to. Staten skulle svara för hela kostnads— täckningen inklusive administrationskostna- derna. Enligt det andra alternaivet skulle administrationen alltjämt ligga kvar hos kommunen men staten svara för full kost- nadstäckning i form av statsbidrag — även för de administrativa insatserna.

För den händelse frågan närmast kom— mer att lösas enligt det andra alternativet ifrågasätter styrelsen om inte förskotten av statsbidrag för familjebidragen kan löpa så länge verksamheten pågår och den årliga avräkningen slopas. För närvarande före— kommer dröjsmål med behandlingen av för- skottsansökningar med följd att kommunen måste ligga ute med betydande belopp.

6.2. Synpunkter framförda av värnpliktiga

De värnpliktigas önskemål har kommit till uttryck i olika sammanhang. Representant för de värnpliktiga har ingått som expert i utredningen. Sålunda har experten Terne- mar förordnats efter förslag av 1971 års värnpliktskonferens.

En stor del av de frågor, som behandlas på de årliga värnpliktskonferenserna, gäller värnpliktsförmånerna. UFV har studerat motioner och protokoll från 1970—1972 års konferenser och dessutom har represen- tanter för utredningen närvarit vid de två senaste konferenserna.

UFV har vidare haft hearings i Stockholm den 14 april 1971 med 15 värnpliktiga från samtliga försvarsgrenar samt den 15 april 1971 med 8 värnpliktiga personalvårds—

assistenter. Förband inom samtliga militär- områden, Gotlands militärkommando och kustflottan fanns representerade bland ifrå- gavarande värnpliktiga. En sammanfattning av vad som framkom vid dessa hearings finns fogad som bilaga till detta betänkande.

Värnpliktiga från Gotlandsförbanden hade tillfälle att vid UFV besök inom Gotlands militärkommando den 6 december 1971 framföra sina synpunkter på vämpliktsför- månerna.

Vid den enkät bland värnpliktiga, som MPI utfört för UFV räkning, har fram- kommit en rad önskemål om och synpunk- ter på värnpliktsförmånerna.

De synpunkter och önskemål, som så- lunda framförts i olika sammanhang, spän- ner över hela fältet av värnpliktsförmåner och innefattar till övervägande del krav på höjda ersättningar eller andra förbättringar av nuvarande förmåner. Förslag om ett radikalt annorlunda förmånssystem har en- dast förekommit i begränsad omfattning.

Nedan följer en kort sammanfattning av de synpunkter, som framkommit vid MPI enkät.

Penningbidraget bör höjas anser en majo- ritet av de 41 GU-värnpliktiga som fram- fört synpunkter på detta. 15—20 kr anses vara ett rimligt dagligt bidrag. Bland RU- värnpliktiga tyckte några att penningbidraget borde utgå efter andra principer än de nu gällande. De flesta angav att ersättningen borde utgå efter befattning och inte efter den militära graden. Ett 70-tal RU-värn- pliktiga önskade ersättning i någon form för förlorad arbetsförtjänst.

Värnpliktiga som framförde synpunkter på familjepenningen menade, att denna är för låg. Beträffande bostadsbidraget tyckte man, att generösare regler borde gälla för sammanboende. GU-värnpliktiga tog upp de ensamståendes civila bostadssituation och påpekade det olyckliga i att man av eko- nomiska skäl tvingas lämna ifrån sig bosta- den.

Några RU—värnpliktiga kommenterade särskilt näringsbidraget. Samtliga ansåg, att alla egna företagare borde erhålla ekono- misk hjälp under krigsförbandsövningen,

Bland dem som framförde synpunkter an- gående förslagen till förändring av förmåns- systemet, ställde sig knappt hälften positiva till någon form av värnpliktslön. Det var dock vanligt att man ville behålla flera av de nuvarande naturaförmånerna, i första hand inkvartering och fri klädsel. De övriga utryckte tveksamhet om värnpliktslönen med hänsyn till den förmodade svårigheten för den värnpliktige att hushålla med peng- arna.

44 GU-värnpliktiga hade synpunkter på reseförmånema. En tredjedel av dessa öns- kade fler fria resor och ca en fjärdedel ville ha helt fria resor. Några föreslog, att de fria resorna ersätts av en kontantförmån som kommer även bilägama tillgodo. 26 RU- värnpliktiga hade synpunkter på reseför- månerna under krigsförbandsövningen. Hälf- ten ansåg, att ersättning för resa med eget fordon borde erhållas p. g. a. långa avstånd samt dåliga förbindelser mellan hemort och förläggningsort. Resterande hälft värnplik- tiga ansåg, att man borde ha fria eller bil- ligare resor på flyg, båt, buss och tåg för hembesök under krigsförbandsövningen. Ett visst mått på angelägenheten av de olika önskemålen kan finnas i antalet motio- ner i de olika frågorna till värnpliktskonfe- renserna. Av de motioner i förmånsfrågor, som avgavs till 1971 års värnpliktskonferens avsåg flertalet förbättring av följande för- måner, nämligen reseförmåner (39 st), pen- ningbidrag (29 st) och familjebidrag (28 st). Det kan också nämnas att frågan om för- bättrad kasernstandard tagits upp av 75 motionärer, även om antalet motioner i kasernfrågor begränsade sig till 5. Vämpliktskonferensens ställningstagande i anledning av ifrågavarande motioner och dessas utskottsbehandling innebär i huvud— sak följande.

2 fria resor per månad införes i avvaktan på helt fria resor. Den värnpliktige skall i princip fritt disponera antalet fria resor under utbildningsåret. Resa beställes 2 vec— kor i förväg i stället för 5. Gränsen om 8 timmars tidsvinst för rätt till resekostnads— ersättning vid färd med eget fordon minskas

Av intresse är att ett antal motioner an- gående ersättning för resa med privat for- don, när detta används i stället för fri resa med allmänt kommunikationsmedel, avslogs med hänsyn till trafiksäkerheten och den allmänna målsättningen att begränsa bilis- men till förmån för kollektiva trafikmedel samt till den orättvisa det skulle innebära för dem som ej har bil.

Vidare uttalade sig värnpliktskonferensen för att förhandlingar upptas mellan förban- den och trafikföretagen för att utverka rabatt för de värnpliktiga vid färd med kommunala trafikmedel.

Penningbidraget bör indexregleras och graderas efter tjänstgöringstidens längd en- ligt följande.

0 —— 8,5 mån. 15:— kr 8,5—10 » 16:50 kr 10 —11 » 18:— kr 11 _18 » 25:— kr

Utbildningspremierna slopas.

Familjepenningen bör indexregleras samt höjas till en nivå som svarar mot kostna- derna för en familj i dagens läge.

Familjebidrag bör utgå till sammanboende oavsett civilstånd.

Bestämmelserna om bostadsbidrag till en- samstående bör göras generösare för att möjliggöra att den värnpliktige kan behålla sin bostad under tjänstgöringstiden.

Familjebidragsnormerna bör ses över i syfte att nå större enhetlighet mellan kom- munerna.

Familjepenning och bostadsbidrag bör ut- betalas retroaktivt från inryckningsdagen även om ansökan om familjebidrag ingivits senare än en månad från inryckningsdagen.

Vid 1972 års värnpliktskonferens avsåg de flesta motioner som avgavs i förmåns- frågor —— liksom vid 1971 års konferens —— förbättring av reseförmåner (80 st), pen- ningbidrag (57 st) och familjebidrag (43 st). Vidare avgavs knappt 20-talet motioner om vardera utryckningsbidrag, förplägnadser- sättning och kasernstandard.

Endast en mindre del av de till konferen- sen inkomna motionerna hann behandlas i både utskott och plena. Utskottsutlåtandena

angående förmånsfrågorna innebär i huvud- sak följande.

De värnpliktiga ges rätt till obegränsat antal resor på samtliga av landets privata, statliga och kommunala kommunikations- medel. Det framstår som ett rättvisekrav att de värnpliktiga beredes lika möjligheter till hemresa.

I avvaktan på att helt fria resor införs, skall de värnpliktiga erhålla rätten att ut- nyttja sina fria resor efter eget önskemål.

Värnpliktiga som är förlagda till Gotland eller har 60 mil och mer till hemmet eller där avsevärd tidsvinst kan göras skall ha fri hemresa med flyg.

I fråga om penningbidraget föreslås sam- ma ställningstagande som gjordes av 1971 års värnpliktskonferens. Graderingen (av penningbidraget) bör dock göras enligt föl-

jande. 0— 7 mån 15:—— kr 7— 8 » 16:50 kr 8—10 » 18:— kr 10— » 25:— kr

Utryckningsbidraget bör uppjusteras till 1 000 kr och samtidigt regleras enligt konsu- mentprisindex.

Familjepenningen bör indexregleras samt höjas till 20 kr per dag för hustru, fästmö eller motsvarande och till 10 kr per dag för barn.

Värnpliktig bör utan särskild prövning er- hålla ersättning för sin reella bostadskostnad och under inga som helst förhållanden tving- as lämna sin förhyrda bostad.

De av 1971 års värnpliktskonferens gjorda ställningstagandena i fråga om familjebidrag, vilka redovisats ovan, återkom i övrigt oför- ändrade i utskottsutlåtandet.

Förplägnadsersättningen bör regleras en- ligt konsumentprisindex och utgå med 15 kr för dag. Den som ej äter på förbandet under tjänstefria dagar bör få förplägnadsersätt- ning.

De sanitära anordningarna i kasernerna bör snarast förbättras. Dessförinnan tillsättes en civil inspektion för att utreda de sanitära förhållandena på samtliga förband.

De normer som gäller för kasernstandar- den, bl. a. att varje värnpliktig skall ha fem

m2 i sitt förläggningsrum och att logementen bör inredas för 6—12 värnpliktiga, bör upp— fyllas omedelbart.

Ingen standardskillnad ifråga om boende mellan olika värnpliktskategorier bör före- ligga.

Efter att ha tagit del av de önskemål och synpunkter, som de värnpliktiga i olika sammanhang framfört, har UFV kommit till den uppfatningen att det som i allmän- het upplevs som mest angeläget är höjt pen- ningbidrag, ökat antal fria resor samt bo- stadsbidrag åt ensamstående värnpliktiga. På senare tid synes även höjning av utrycknings- bidraget ha fått en allt större aktualitet för de värnpliktiga.

UFV anser det angeläget att påpeka att flertalet av här redovisade önskemål utta— lats av värnpliktiga under GU. Motsvarande önskemål från värnpliktiga under RU har framkommit endast vid MPI-enkäten.

7.1 Utgångspunkter m. m.

Vid en diskussion om olika principer för ett nytt system för förmåner åt värnpliktiga

'm. fl. bör utgångspunkter och andra förhål-

landen eller yttre ramar, som kan påverka bedömningen, vara klarlagda.

Enligt värnpliktslagen är svensk man värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med det under vilket han fyller 47 år. Värnplik- ten innefattar enligt samma lag skyldighet .att undergå utbildning för att den värnplik- tige skall kunna fullgöra sina uppgifter inom krigsmakten.

Någon ändring av grundprincipen om allmän värnplikt är inte aktuell. Första avsnittet av målsättningen för totalförsvaret enligt 1972 års försvarsbeslut lyder sålunda (prop. 1972: 75 s. 108):

Totalförsvaret är en hela svenska folkets ange- lägenhet och skall bygga på medborgarnas per- sonliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

Vid anmälan av prop. 1972: 75 (s. 109) anför departementschefen även följande i anslutning till uttalande av 1970 års för- svarsutredning (SOU 1972:4, s. 195) om den allmänna värnpliktens betydelse i totalför- svarets fortsatta utveckling:

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och or- ganiserat att det är en hela folkets angelägen- het. Jag delar utredningens mening att detta

Några olika principer för förmånssystem

mål bäst förverkligas genom att det militära försvaret byggs på den allmänna värnpliktens grund. Den allmänna värnplikten är som idé övergripande och av största betydelse för för- svarsviljan och den reella försvarseffekten. Den bidrar till att manifestera viljan att säkra lan- dets trygghet mot yttre hot. Den allmänna värnplikten utgör därigenom ett betydelsefullt bidrag till de grundläggande strävandena i den svenska säkerhetspolitiken.

Den allmänna värnplikten innebär inte att utbildningstidens längd m. ni. måste vara lika för alla. Olika utformningar av värn- pliktssystemet kan tänkas. Beträffande olika handlingsmöjligheter när det gäller försva— rets sammansättning på lång sikt finner departementschefen (prop. 1972:75, s. 111) i likhet med 1970 års försvarsutredning att olika alternativ beträffande värnplikten be- höver utredas för att ge större säkerhet vid de fortsatta överväganden om försvarets inriktning som skall ske under de närmaste åren. Hur olika typer av förband bör orga- niseras och utnyttjas påverkar t. ex. utbild- ningstidens längd för olika kategorier värn- pliktiga. Dessa frågeställningar, innefattande även nyttjandetiden av de värnpliktiga i krigsorganisationen, bör enligt departe- mentschefen bli föremål för särskild utred- ning. Kungl. Maj:t har sedermera beslutat om tillkallande av särskilda sakkunniga för utredning av nämnda frågor och har i direktiven för utredningen bl. a. uttalat att utredningens förslag inte får innefatta åt- gärder, som leder till kategoriklyvning.

Vad värnplikten i ett längre perspektiv skall komma att innefatta i fråga om utbild— ningstidens längd m.m. är således oklart. Redan nu är utbildningstidens längd m.m. differentierad mellan olika kategorier av värnpliktiga och den försöksvis modifiera- de värnpliktsutbildningen under budgetåret 1972/73 innebär för vissa kategorier en ökad differentiering.

UFV har således vid sina bedömningar beträffande värnpliktsförmånerna att utgå från allmän värnplikt såsom en grundprincip men har också att beakta utbildningstidens längd och möjligheterna till olika variationer i Värnpliktssystemets utformning inom ra- men för denna grundprincip. Ju större skill- naderna är ifråga om utbildningstid och tjänstgöringsförhållanden i övrigt desto stör- re tyngd kan läggas i argumenten för en kompensation åt de värnpliktiga, som har längre utbildningstid eller svårare tjänstgö— ringsförhållanden än andra värnpliktiga.

Värnpliktstjänstgöringens innehåll och syf- te är av betydelse vid bedömning av prin- ciperna för konstruktionen av ett värnplikts- förmånssystem. Sålunda kan rent principiellt läggas andra aspekter på förmånernas ut- formning om tjänstgöringen helt eller delvis är att jämställa med förvärvsarbete än om tjänstgöringens karaktär av utbildning är dominerande. I förra fallet kan principer som marknadsmässig lön eller ersättning för förlorad arbetsförtjänst få större aktualitet än i senare fallet, där studiesociala aspekter kan bli de förhärskande.

Vid dessa överväganden bör man skilja på GU och RU. GU syftar till att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid slutet av GU är fullt användbar för krigsplacering. Därjämte måste GU i många fall också ge möjlighet att bilda en sådan övningsorganisation att andra än den värn- pliktige själv får erforderlig övning för krigsuppgifter. De förband som samman- sätts av värnpliktiga under GU bör därför i många fall ses som utbildningsförband och icke som delar av krigsorganisationen även om personalen —— aktiva och värnpliktiga — i en enhet under GU tillsammans bildar stommen i ett bestämt förband i krigsorga-

nisationen (1960 års vämpliktsutredning, SOU 1965: 68, s. 150).

RU syftar beträffande den enskilde värn- pliktige till att ge denne sådan utbildning att han under hela den tid han är disponibel för krigsplacering skall vara fullt krigsan- vändbar. För krigsförbanden är syftet med RU att hålla den däri krigsplacerade perso— nalen så samtränad att förbandet under hela tiden mellan två övningstillfällen är fullt användbart vid mobilisering utan kom- pletterande utbildning (SOU 1965: 68, s. 152).

Det nu anförda visar enligt UFV det riktiga och självklara i den allmänt gällande uppfattningen att värnpliktstjänstgöringen i fred är en art av utbildning. Detta gäller i särskilt hög grad GU. Även RU får närmast ses som en art av utbildning även om RU i princip har en annan karaktär med den starka dominansen av övning och samträ- ning i krigsförband.

Innebörden av värnplikten som en med— borgerlig skyldighet — men även en rättig- het — kan ha betydelse för bedömningen av ett nytt värnpliktsförmånssystem. En skyl- dighet kan men behöver inte nödvändigtvis upplevas som en uppoffring. Frågan upp- kommer då om man skall acceptera att uppoffringar görs för samhällets gemen- samma bästa utan att detta beaktas vid bestämmande av den ekonomiska kompen- sationen för skyldigheten och därmed för- enad tvångstjänstgöring m.m. I utländska system synes man härvidlag ha olika upp- fattningar. Som exempel på ytterligheter kan erinras om principerna i, a ena sidan, det franska förmånssystemet och, å andra sidan, det danska kommittébetänkandet av år 1968.

Den värnpliktige tvingas vid inryckningen till militärtjänst att lämna sin invanda miljö, sin familj etc. Hans rent fysiska levnads- betingelser förändras ofta radikalt och han byter ut sitt civila arbete mot en tjänstgö- ring, för vilken han inte alltid har tillräcklig motivation. Även om det bör vara en strä- van att förbättra betingelserna under värn- pliktstjänstgöringen i syfte att minska skill- naderna civilt—militärt kommer man aldrig

& % l i l i i

ifrån att den miljö, i vilken krigsmakten även i fredstid måste arbeta, i väsentliga delar måste avvika från den värnpliktiges normala miljö. Därmed får man också räk- na med att värnpliktstjänstgöringen alltid av många kommer att uppfattas som en stor uppoffring oberoende av de ekonomis- ka konsekvenser, som den för med sig.

Härtill kommer förändringarna av den värnpliktiges ekonomi under värnplikts- tjänstgöringen. Fråga uppkommer då om och i vilken omfattning man skall acceptera en standardförsämring för den värnpliktige och hans familj under militärtjänstgöringen. Här kommer framför allt kostnadsaspekten in. Man bör självfallet inte kräva större uppoffringar än som är oundgängligen nöd- vändigt. Detta gäller först och främst av hänsyn till den enskilde värnpliktige och hans familj men torde även ha en avgörande betydelse för den värnpliktiges inställning till militärtjänstgöringen och därmed för åstadkommande av en effektiv krigsmakt. Frågan bör också ses mot bakgrunden av den omständigheten att värnpliktstjänstgö- ring inte fullgörs av alla svenska medbor- gare. Kravet på att ekonomiska och andra åligganden för den del av svenska folket, som gör sin insats för landets försvar, be- gränsas så långt det är möjligt kan därför väntas bli framfört med än mera skärpa.

Även om personliga och ekonomiska uppoffringar för de värnpliktiga måste accepteras, bör det dock vara ett krav att värnpliktsförmånerna utformas så att de tillgodoser rimliga behov av ekonomisk trygghet för den värnpliktige och hans familj. Att garantera en sådan trygghet får anses vara en skyldighet för staten.

En ekonomisk ersättning av sådan storlek att ingen lider nöd, dvs. att personen ifrå— ga har resurser som nödtorftigt räcker för bostad, kläder och uppehälle är icke till- räcklig för att rimliga krav skall anses vara uppfyllda. Vilka normer man skall ha är emellertid svårt att bedöma. Underlag för en sådan bedömning kan hämtas från socialhjälpsområdet och från jämförelser med de ekonomiska levnadsbetingelserna för andra grupper inom samhället. UFV har

behandlat dessa frågor i kapitel 5. UFV har vid sina överväganden kommit fram till att de normer för socialhjälp som för när- varande tillämpas inom Stockholms mfl kommuner medger en ekonomisk levnads- nivå, som man icke bör understiga om en rimlig ekonomisk trygghet skall kunna upp- nås. Härtill kommer att UFV ur rent all- männa synpunkter anser det oacceptabelt att de värnpliktiga och deras familjer skulle se sig nödsakade att leva på en nivå, som ligger under vad man garanterar dem som uppbär socialhjälp. Såsom anförts under kapitel 5 bör dock en direkt jämförelse mellan nämnda normer och de egentliga värnpliktsförmånerna inte göras. Däremot kan en adekvat jämförelse göras mellan normerna och det familjesociala stödet.

En rimlig ekonomisk levnadsnivå är i och för sig inte tillräcklig för att skapa social trygghet för den värnpliktige och hans fa- milj. Även faktorer, som betingas av värn— pliktstjänstgöringens speciella förhållanden, måste beaktas. Här åsyftas ovan berörda miljöförändringar för den värnpliktige, av- stånd till familjen etc. Vidare krävs bl. a. åtgärder i syfte att garantera den värnplik- tige anställningstrygghet i hans civila gärning och att återinpassa honom i förvärvslivet m.m. efter utryckningen från militärtjänst. Sistnämnda frågor kan visserligen inte anses ingå i UFV uppdrag men utredningen vill understryka dess stora betydelse inte minst i svåra arbetsmarknadslägen med överskott på arbetskraft.

UFV har ovan i huvudsak behandlat frå- gor, som främst ur den värnpliktiges syn— punkt är av betydelse för konstruktionen av ett värnpliktsförmånssystem. Viktigt är också att systemet utformas så att det har en positiv inverkan på inställningen till mili- tärtjänstgöringen hos den värnpliktige. Detta är en komplicerad fråga och har sin grund i en rad samverkande faktorer såsom opin— ionsbildningen inom samhället, information om försvarets målsättning och uppgifter, den militära miljön och disciplinen, utbildning- ens kvalitet och pedagogiska uppläggning, förhållandet mellan befälet och de värn- pliktiga, graden av medinflytande för de

värnpliktiga, möjligheterna till fritidsaktivi- teter samt den ekonomiska och sociala tryggheten. De flesta av nu angivna områ- den ligger utanför UFV uppdrag. Det kan således inte förväntas att UFV skall finna en lösning av hela frågan om de värnplikti- gas inställning till militärtjänstgöringen. Det torde dock vara odiskutabelt att den eko- nomiska och sociala trygghetsfaktorn är betydelsefull i sammanhanget.

Det är självfallet angeläget att skapa en motivation för militärtjänstgöringen hos samtliga värnpliktiga. Inte minst viktig är en positiv inställning hos de befälsuttagna värnpliktiga. Ett uppriktigt engagemang för uppgiften hos sistnämnda värnpliktiga torde vara en förutsättning för att man skall kunna nå avsedda utbildningsresultat även för övriga värnpliktiga. Härtill kommer, ifråga om de frivilligt befälsuttagna, behovet av att stimulera till en tillfredsställande rekrytering. Det kan av angivna skäl befin- nas angeläget att, liksom nu sker genom utbildningspremierna, med särskild ekono- misk kompensation främja motivationen för och rekryteringen till befälsutbildning.

Det som ovan behandlats i detta avsnitt söker belysa vissa krav på ett förmåns- system, vilka i huvudsak angivits i direktiven för UFV. Härjämte skall förmånssystemet enligt direktiven vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av den som fullgör tjänstgöringen. Truppbefälet bör inte mer än nödvändigt belastas med syste- mets administrering. Systemet skall om möj- ligt utformas så att det kan anpassas till de särskilda förhållanden, som råder under beredskap och krig.

De grundläggande krav på ett system för förmåner åt värnpliktiga, som redovisats i detta avsnitt, gäller i väsentliga delar också ifråga om vapenfria tjänstepliktiga och in- skrivningsskyldiga. De vapenfria tjänsteplik- tiga bör i princip ha rätt till samma förmå- ner som de värnpliktiga. Denna grundtanke gäller för närvarande och anledning saknas att avvika därifrån.

Enligt utredningsdirektiven skall UFV som utgångspunkt för sitt arbete ha ungefär rådande totala kostnader för förmåner åt

värnpliktiga. UFV har i dessa kostnader även räknat med vad som i programbudget— direktiven avsatts till ökade förmåner åt Värnpliktiga och vidare utgått från ett oför- ändrat realvärde av förmånerna. Begreppet kostnader tolkar UFV som det allmännas direkta kostnader och sådana indirekta kost- nader, som avser administration och perso- nal för förmånerna åt värnpliktiga m. fl. Ett större ekonomiskt utrymme för konstruktion av ett förmånssystem finns om i kostnads- begreppet även innefattas offentliga och enskilda arbetsgivares kostnader för de an- ställdas bibehållna löneförmåner under mili— tärtjänstgöringen samt det allmännas indi- rekta kostnader på grund av skattebortfall för vissa värnpliktiga rn. fl. beroende på in- och utryckningstiderna under året (avsnitt 2.3). Enligt UFV uppfattning torde det inte ha varit avsikten att uttalandet angående kostnaderna i direktiven skall ges en så vidsträckt innebörd. Frågan om och i vilken omfattning civila löneförmåner skall få bibe- hållas under militärtjänstgöringen är av förhandlingskaraktär och därmed en fråga för arbetsmarknadsparterna Vad gäller be- rörda kostnader i form av skattebortfall har dessa en rent skatteteknisk bakgrund. UFV vill emellertid i sammanhanget fram- hålla att skillnaderna i skatteutfallet kan; uppfattas som orättvisa av de värnpliktiga m.fl., vilket UFV också fått erfara under arbetets gång. En lösning av dessa problem uppnås i princip helt eller delvis om man går in för skattepliktiga värnpliktsförmåner. Frågan bör enligt UFV uppfattning upp- märksammas vid översyn av skattelagstift- ningen.

UFV vill avslutningsvis beröra de i direk- tiven påpekade problem som uppkommer vid avvägning mellan å ena sidan förmå- ner av generell typ, som i princip kommer" alla värnpliktiga till godo, t. ex. penningbi- drag (särskilt dess grundbelopp) och för— plägnad, samt å andra sidan förmåner av mer selektiv typ, som endast kommer vissa värnpliktiga till godo, t. ex. förmåner vid' viss utbildning och familjebidrag. Problemet om avvägning mellan generella och selektiva förmåner finns också när det gäller förmå—

ner och bidrag inom den civila sektorn av samhället.

Anledningen till att vissa förmåner endast kommer vissa värnpliktiga till godo kan skif- ta. När det gäller förmåner vid viss utbild— ning (hit kan delvis också räknas förmåner av typ höjd avlöning vid längre tjänstgöring eller i särskilt kvalificerad befattning) är motivet främst att skapa ett gott utbildnings- resultat. Det selektiva momentet utgör alltså själva syftet med förmånen och problemet vid utformningen av förmånen är främst att finna den lägsta ekonomiska nivå som ga- ranterar att det avsedda ändamålet uppfylls. När det gäller familjebidragsförmåner är motivet bl. a. finansiellt och innefattar frå- gor om resurstillgång och om den större eller mindre nyttan i det enskilda fallet för den värnpliktige. Resonemanget i det följan- de rör i huvudsak de selektiva förmånerna av denna senare typ.

Inom en snäv kostnadsram kan i valet mellan generella och selektiva förmåner de senare ibland vara att föredra. Man uppnår därmed en större effekt — dock endast för ett begränsat antal värnpliktiga — än om motsvarande resurser används för generella förmåner. Sålunda kostar en höjning av penningbidraget med en krona per tjänst- göringsdag ca 19 mkr. Samma belopp, 19 mkr, skulle förslå till en höjning med drygt 6 kr per dag av familjepenningen åt hustru (motsv.).

I det fall en viss förmån representerar ett förhållandevis litet belopp talar natur- ligtvis intresset av administrativ förenkling för att förmånen konstrueras att utgå efter en generell schablon. För förmåner av gene- rell typ talar vidare det av många upplevda rättvisekravet på lika ersättning för lika arbete. Å andra sidan är man när det t. ex. gäller familjebidragen delvis bunden av det faktum att samhället garanterar ett socialt minimiskydd. Skulle exempelvis medel tas från familjebidrag till en generell förstärk- ning av de värnpliktigas penningbidrag, skulle detta leda — förutom till avsevärda negativa ekonomiska och andra konsekven- ser för enskilda värnpliktiga och deras familjer — också till en ökning av samhäl-

lets utgifter i andra former för de värnplik- tigas familjer.

Vid avvägningen mellan olika förmåns- typer bör en huvudprincip vara att så långt som möjligt ta hänsyn till de värnpliktigas egna önskemål även om detta inrymmer stora svårigheter bl. a. i fråga om metoderna att fastlägga de värnpliktigas egna priorite- ringar. Enligt UFV är det av stor vikt att dessa problem studeras och att man söker arbeta upp rutiner för en kontinuerlig kon- takt mellan statsmakterna och de vämplik- tiga och vapenfria tj änstepliktiga i dessa frå- gor. UFV har själv i sitt arbete sökt fast- ställa och ta största möjliga hänsyn till de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas önskemål.

I det följande diskuterar UFV några olika principer för ett nytt förmånssystem, vari inslaget av generella respektive selektiva förmåner varierar. Ett mera renodlat löne- system innefattar generella förmåner i större utsträckning än t. ex. nuvarande förmåns- system med dess kombination av generella och selektiva förmåner.

7.2. Marknadsmässig lön

Frågan om ersättning under värnplikts- tjänstgöringen m.m. enligt principen mark- nadsmässig lön har på senare tid dykt upp i diskussionen. Begreppet för tanken till värnpliktstjänstgöringen som jämställd med förvärvsarbete. UFV har i det föregående avvisat tanken på en sådan karakteristik av värnpliktsutbildningen. Därmed behöver inte frågan om marknadsmässig lön vara avfärdad. En ersättning enligt denna princip kan likväl av andra skäl vara aktuell. Ett förmånssystem byggt på denna grundtanke inrymmer generellt sett goda möjligheter till ekonomisk trygghet. Vidare innebär det att samma administrativa förfarande (rutiner m.m.) kan tillämpas som gäller för stats- tjänstemän i allmänhet. I vilken mån syste- met ur administrativ synpunkt blir enkelt och praktiskt är beroende av dess detalj- utformning. Om s. k. millimeterrättvisa skall upprätthållas kan administrativa vinster ute-

bli. En administrativ belastning av stor om- fattning blir det otvivelaktigt, om källskatte- principen skall tillämpas.

Lönerna på den svenska arbetsmarknaden bestäms efter förhandlingar mellan arbets- marknadsparterna. En mängd olika faktorer inverkar på lönesättningen —— bl. a. tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Det är knap— past möjligt att lönen för värnpliktiga rn. fl. skulle kunna bestämmas enligt de regler som gäller på arbetsmarknaden. Principen om värnplikten som en medborgerlig skyl- dighet kommer man inte ifrån och det är enligt UFV uppfattning otänkbart att denna princip skulle kunna sättas ur spel genom t. ex. en strejk under hänvisning till gängse arbetsrättsliga regler.

Det återstår då att staten—arbetsgivaren ensidigt bestämmer lönen för de vämplik- tiga och övriga berörda kategorier efter överläggningar med dessa. Adekvat jäm- förelsematerial för nivåbedömning finns närmast i lönesättningen för den anställda, militära personalen. För värnpliktiga under GU kan en högsta lönegräns tänkas närmast under lägsta lön för fast anställt grupp- befäl (f.n. A 7 på statlig löneplan; 1 714 kr/ mån 1 ortsgrupp 4). Jämförelser kan göras med lönen för meniga fast anställda — för närvarande A 1 (1 272 kr/ mån) under ett år och därefter A 5 (1 527 kr/mån). För väm- pliktig i befälsbefattning kan lönen i vart fall under RU tänkas utgå med belopp som gäller för motsvarande aktivt befäl.

Ett system av nu angiven modell borde i princip innebära att inga förmåner in natura skall utgå. Detta gäller i första hand förplägnaden. Ett sådant arrangemang är inte problemfritt. Risk finns bl. a. att den värnpliktige avstår från måltider med åtföl- jande hälsovådliga konsekvenser. Vidare kan bortfallet av matgäster vid förbanden och svårigheterna att på förhand beräkna erforderligt antal portioner medföra höj- ningar av portionskostnaderna.

Vad gäller beklädnadsfrågan bör man räkna med att uniformspersedlar rn. rn. som behövs i tjänsten tillhandahålls kostnads- fritt som lån. Övrig beklädnad kan, om kontantprincipen skall tillämpas, antingen

utlånas till den värnpliktige mot ersättning eller också får den värnpliktige själv sköta denna anskaffning, tvätt m.m. I senare fallet kan problem av praktisk och hygienisk art uppkomma.

Ersättning för tillhandahållet logi bör inte avkrävas den värnpliktige. Han har som regel en civil bostad, även om han långt ifrån alltid själv betalar hyran härför. Man får räkna med att värnpliktslönen skall täcka civil bostadskostnad och därvid även bortse från att denna i många fall hyrs ut under värnpliktstjänstgöringen. Har man detta synsätt är det orimligt att begära av den värnpliktige att han även skall betala kasemhyra. Härtill kommer bl. a. frågan om den värnpliktige, som inkvarteras i en mo- dern kasern, skall betala högre hyra än den värnpliktige som förläggs i äldre logement. Han har ingen möjlighet att själv välja sin bostad, såvida man inte inför frihet att bo utanför kasern.

Om sjukvården m.m. för de värnpliktiga skall organiseras efter vad som gäller för statstjänstemännen borde ett anvisningslä- karsystem införas. En sådan konstruktion, som i och för sig är tänkbar, kräver närmare undersökningar rörande de organisatoriska möjligheterna m.m. Vidare skulle de värn- pliktiga m.fl. icke längre åtnjuta hälsovård och tandvård som fria förmåner. Medicinska säkerhetsskäl i kombination med den i flera fall riskfyllda verksamhet som bedrivs inom försvaret gör det dock nödvändigt att bibe- hålla hälsovården som en fri förmån. Här- för talar också beredskaps- och krigspla- ceringsskäl. Samma skäl kan delvis anföras också för den fria tandvården.

Förrnånen av fria ledighetsresor eller motsvarande kontantersättning bör i princip bibehållas vid sidan av den marknadsmässiga lönen. Detta betingas av de speciella förhål— landen som värnpliktstjänstgöringen inne- bär. Den värnpliktige tvingas att leva åtskild från sin familj och andra närstående. Alter- nativt kan naturligtvis de fria ledighetsre- sorna slopas och behovet i stället beaktas vid lönesättningen. Härvid uppkommer dock svårigheten att uppfylla rättvisekraven med hänsyn till de varierande avstånden mellan

Man får inte bortse från den administra— tiva belastning och därmed förenade kost- nader, som uppkommer om betalning skall erläggas av den värnpliktige för tjänster, som nu utgår som naturaförmåner.

Detta talar för att nuvarande naturaför- måner bibehålls och frånräknas den kon- tanta lönen. Naturaförmånerna bör därmed i princip beskattas hos den värnpliktige.

Familjebidrag bör inte utgå i ett system som bygger på principen marknadsmässig lön. Eventuellt behov av familjesocialt stöd får tillgodoses med socialhjälp (bostadstill- lägg)-

I det följande redovisas med några exem- pel hur ett system enligt principen mark- nadsmässig lön kan utfalla i jämförelse med nuvarande system. Med beaktande av det ovan sagda reduceras därvid värnpliktslönen med den i portionskostnaderna ingående livsmedelskostnaden samt viss del av värdet av beklädnadsförmånerna.

Livsmedelskostnaderna och delar av be- klädnadsförmånerna beräknas här till 210 kr per man och månad eller 7 kr per dag (jfr. kap. 5). Med en månadslön enligt löne- klass Al respektive A5 skulle den kon- tanta värnpliktslönen i ortsgrupp 4 efter avdrag för nämnda 210 kr bli 1 062 kr respektive 1 317 kr. Skatten på kontantlönen och förplägnadsförmånerna (skatt på be- klädnadsförmånerna beräknas ej här) kan för ogift beräknas till för månad 409 kr för lön enligt löneklass A1 och 505 kr för lön enligt löneklass A 5. Den värnpliktige skulle således få behålla 653 kr om han har lön enligt löneklass A 1 och 812 kr om lön utgår enligt löneklass A 5.

Ovan beräknade kontanta nettolön blir 21: 77 kr per dag enligt löneklass A1 och 27: 07 kr per dag enligt löneklass A 5. Detta kan jämföras med penningbidraget om 6 kr per dag (våren 1972) till menig under GU. Ökningen blir 263 respektive 351 %. Det bör uppmärksammas att här inte räknats med utryckningsbidrag — för närvarande mindre än en kr per dag — och premier.

För gift värnpliktig blir det inte lika för- månligt. Om han har hustru och ett barn

samt en bostadskostnad om 400 kr per månad får han med de under våren 1972 gällande familjebidragsbestämmelserna i princip full täckning för bostadskostnaden och 570 kr i familjepenning eller samman- lagt 970 kr i månaden under förutsättning att han är berättigad till fullt familjebidrag. Med ett penningbidrag om 6 kr per dag blir hans och familjens sammanlagda skatte- fria kontantinkomst 1 150 kr per månad och om hänsyn tas även till utryckningsbidraget omkring 1 175 kr per månad, medan han med en lön, beräknad enligt ovan men med beaktande av skatten för gift, får en netto- inkomst om 803 kr per månad enligt löne- klass A1 och 962 kr per månad enligt löneklass A5. Här bortses från att kom- munalt bostadstillägg eventuellt kan utgå.

Om lönen i befälsbefattning under RU förutsätts utgå med belopp enligt vad som gäller för motsvarande aktiv personal skulle en värnpliktig i plutonschefsbefattning kun- na bli berättigad till lön enligt löneklass A 15 (2 510 kr/mån). Med beräkning av natura- förmåner m.m. enligt ovan blir hans kon— tantlön efter skatt 1 438 kr per månad eller 47: 93 per dag, om han är gift. I nuvarande system har den värnpliktige plutonchefen under RU 18:50 kr per dag i penning— bidrag (våren 1972). Om hans familje- och bostadssituation är densamma, som i det förut beskrivna fallet, blir hans samman- lagda skattefria inkomst (penningbidrag, familjepenning och bostadsbidrag) 1 525 kr per månad. Han skulle således med en värn- pliktslön enligt löneklass A 15 få ca 87 kr mindre netto per månad än han är berätti- gad till enligt nuvarande bestämmelser.

Det bör uppmärksammas att viss del av lönen i den civila anställningen ofta får bibehållas under RU och att ett värnplikts- förmånssystem enligt principen marknads- mässig lön kan få konsekvenser härvidlag.

Om de värnpliktigas nuvarande kontant- förmåner (penningbidrag, familjebidrag, pre- mier, inkvarteringsersättningar och utryck- ningsbidrag m. m.) ersätts med en lön beräk— nad enligt ovan skulle de årliga utgifterna vid ca 19 milj. tjänstgöringsdagar jämte in- och utryckningsdagar öka med omkring 440

mkr, om lönen anknyts till löneklass Al under GU och löneklasserna A 5—A 23 un- der RU, samt med omkring 600 mkr, om lönen anknyts till löneklass A5 under GU och löneklasserna A 7—A 23 under RU. Då har inte beräknats några kostnader för semesterersättning eller sociala kostnader. Skatteintäkterna (preliminärskatt) för stat och kommun kan uppskattas till omkring 265 mkr i första alternativet och till ca 325 mkr i det senare alternativet. Förändringar av administrationskostnaderna har ej beak- tats vid kostnadsberäkningarna utom såvitt avser familjebidragen. Beräkningen av kost- nadsökningarna har gjorts med utgångspunkt i värnpliktsförmånerna under våren 1972. De nu gjorda kostnadsberäkningarna avser endast värnpliktiga och inte vapenfria tjänstepliktiga eller inskrivningsskyldiga.

7.3. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst

UFV har i det föregående hävdat att man inte bör kräva större uppoffringar av den värnpliktige (motsv.) än som är oundgäng- ligen nödvändigt. Denna tanke synes rimma väl med ett förmånssystem, som i princip ger den värnpliktige ersättning för den civila arbetsförtjänst, som går förlorad un- der militärtjänstgöringen. Om full kompen- sation för den förlorade arbetsförtjänsten utgår kan den ekonomiska uppoffringen förutsättas bli ringa eller ingen. Full kom- pensation innefattar också hel ATP-beräk- ning och andra sociala förmåner. Systemet kan emellertid i stället utformas så att det endast ger kompensation till viss del. Paral- leller finns härvidlag inom socialförsäk- ringsområdet. Sålunda är nuvarande sjuk- penningsystem så konstruerat att det skall ge den sjuke viss kompensation för förlorad arbetsinkomst eller utgifter för ersättare un- der sjukdomen. Med beaktande av att sjuk- penningen är skattefri utgjorde kompensa— tionen i slutet av 1960-talet i genomsnitt ca 80 procent. I vissa fall torde sjukpen- ningen ge överkompensation. Sjukpenning— förmånerna har utretts av sjukpenning- utredningen i syfte att bl. a. inordna sjuk-

Principen ersättning för förlorad arbets— förtjänst tillämpas även inom civilförsvaret, som kan ligga närmare till hands som jäm- förelseobjekt, i så måtto som här är fråga om ersättning vid en tvångsvis ålagd tjänst- göring för landets försvar. Civilförsvarsplik— tiga över värnpliktsåldern får civilförsvars- penning, som för varje tjänstgöringsdag är 0,2 procent av den civilförsvarspliktiges års- inkomst. Årsinkomsten antas vara lika med det högsta beloppet för den sjukpenningklass som den civilförsvarspliktige tillhör. Civil- försvarspenningen är lägst 8 kr och högst 78 kr. Utöver civilförsvarspenningen utgår utbildningspremie med 15 kr för dag till den som genomgår utbildning under en sammanlagd tid av mer än 60 timmar. Nämnda förmåner är skattefria.

Frågan om ändring av ersättningsbestäm- melserna beträffande civilförsvarspliktiga har under en rad av år övervägts i olika sammanhang och ingår för närvarande i UFV uppdrag. I en inom försvarsdeparte- mentet år 1967 upprättad promemoria (För- svarsdepartementet 1967: 17) föreslås bl. a. att alla civilförsvarspliktiga med likartad be- fattning erhåller samma ersättning oberoen- de av ålder och kön, att samma ersättning utgår oberoende av om tjänstgöringen avser utbildning eller övning samt att de som uttages till särskilt ansvarsfulla och kvali- ficerade befattningar erhåller högre ersätt- ning efter en skala som tar hänsyn till såväl kvalifikationskraven som den längre utbildnings- och övningstiden.

Möjligheterna att betala en värnpliktslön, som motsvarar utebliven arbetsförtjänst, har även diskuterats i Danmark. Sålunda uttalas i det danska kommittébetänkandet den 5 april 1968 angående de värnpliktigas ekono- miska och sociala förhållanden (s. 23—24) följande.

Som allerede anfort, er det udvalgets hoveds- synpunkt, at de vaemepliktige principielt ikke bor lide okonomiske afsavn i anledning af vaamepligtstjenesten. Man har derfor gennom- droftet mulighederne for at udbetale de ind- kaldte en reel lan i stedet for den nuvaerende aflonning, hvor det udbetalte kontante belnb naermest må betragtes som lommepenge.

Blandt flere muligheder har man dreftet ud- betaling af en lön svarande til den reelt mis- tede arbeidsfortieneste.

En gennemgang af det tilvejebragte materiale om de vasmepligtiges indtjening för indkal- delsen (bilag 1, tabel 6)1 viser imidlertid et meget broget billede af de unges lonninger. Alene praktiske årsager vil derfor efter ud- valgets opfattelse göre det s&rdeles vanskeligt at arbejde med et lpnningsprincip, som under vaamepligtstjenesten skulle tilsikre den vaerne- pligtige enten samme indtjening som den hid- til i det civile samfund oppebårne, eller en ind- tjening svarende til den beregnede eller for- ventede, såfremt indkaldelse til aftjening af vaernepligt ikke havde fundet sted.

Dertil kommer, at et sådant lonsystem utvivl- somt i mange tilfaelde vil blive felt uretfaer- digt og direkte urimeligt —— ikke mindst af de vaernepligtige selv.

Unge under —— eller med netop afsluttet — uddannelse, der som regel ingen reel indtjening har haft, vil det blive meget vanskeligt at få rigtigt placeret i et sådant lonningssystem, og det samme vil vare tilfaeldet med de selvstaen- digt erhvervsdrivende.

Princippet om en soldaterlcm som kompen- sation for tabt arbejdsfortjeneste har udvalget derfor ment at måtte förlade, då det må anses for at vzere både uretfeerdigt og formentlig praktisk uigennemforligt.

De nackdelar med systemet som påtalas i det danska betänkandet kan anföras även mot ett liknande förmånssystem i Sverige. De kanske största administrativa svårighe- terna blir att bestämma ersättningen åt egna företagare och andra fria yrkesutövare m. fl. Systemet skulle däremot när det gäller lön- tagarna i princip kunna utformas tämligen enkelt exempelvis genom att arbetsgivarna ålades fortsatt löneutbetalning, skatteavdrag etc. Ersättning till arbetsgivarna skulle där- efter utgå från fjärde huvudtiteln. Man får inte bortse från den administrativa belast- ning som ligger häri med granskning och kontroll m. m. En fråga som också blir aktuell, om man stannar för ett förmåns- system för värnpliktiga m. fl. enligt nu disku- terad modell, är en eventuell fördelning av kostnaderna mellan staten och arbetsgivarna. En tänkbar lösning är därvid att staten svarar för de direkta lönekostnaderna medan

1 Ej här

arbetsgivarna står för de sociala kostnaderna i samma utsträckning som för de civila lön- tagarna.

De praktiska svårigheterna torde bli mindre om ersättningen anknyts till sjuk- penningklassema. Huruvida ett framtida sjukpenningsystem kommer att ge denna möjlighet med rimliga administrativa insat- ser är vid utarbetandet av detta betänkande inte känt.

Ett förmånssystem enligt nu diskuterat al- ternativ bör innefatta en viss minimiersätt- ning, gällande för studerande och andra som saknar inkomst av förvärvsarbete. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att lägsta sjukpenning för förvärvsarbetande för när- varande är 6 kr per dag eller samma belopp som nu utgår i penningbidrag till värnpliktig menig under GU. För studeranden med rätt till studiemedel kommer obligatorisk sjuk- penningförsäkring att införas om ett förslag den 8 februari 1972 av riksrevisionsverket vinner bifall.

En dagspenning, som således bestäms utan beaktande av de militära förhållandena, kan kombineras med särskilda befattnings- tillägg för befäl och andra värnpliktiga i mera kvalificerade befattningar. Det admi- nistrativa förfarandet blir då mera kompli- cerat och kravet på enkelhet kan bli svårare att uppfylla.

Om ersättningen åt de värnpliktiga be- stäms efter den civila arbetsinkomst som går förlorad bör i princip inget familjesocialt stöd utgå med anledning av militärtjänsten. Frågan härom är dock beroende av den kompensationsgrad, som fastställs att gälla för ersättningen. Betydande administrativa fördelar är otvivelaktigt förknippade med ett slopande av familjebidragen.

På motsvarande sätt bör frågan om av- drag för erhållna naturaförmåner bedömas.

Ett system med ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan tänkas vara lämpligt en- bart för värnpliktiga under RU medan andra principer kan ligga närmare till hands för värnpliktiga under GU. Härför talar bl. a. de korta tjänstgöringsomgångarna under RU. Vidare har inkomster och andra sociala förhållanden som regel nått en större stabi-

litet för repetitionssoldaten än för rekryten. Sålunda var enligt den av MPI utförda enkä- ten 25,8 procent av de värnpliktiga under GU studerande medan motsvarande pro- centtal under RU endast var 2,5. Vidare saknade 14,4 procent av rekryterna för- värvsinkomster före inryckningen mot endast 2,5 procent för värnpliktiga under RU. Sam- manlagt 40,3 procent av rekryterna hade ingen eller högst 1 500 kr i förvärvsinkomst per månad före inryckningen. Av de värn- pliktiga under krigsförbandsövning var sam- manlagt 7,2 procent i motsvarande inkomst- situation före inryckningen.

Hur den närmare utformningen av ett förmånssystem, byggt på principen ersätt- ning för förlorad arbetsförtjänst, än blir kan det rättvisa i systemet alltid ifrågasättas. Även om man följer sjukpenningnormerna, som för närvarande varierar mellan 6 och 52 kr per dag, kan kritik mot systemet anfö- ras. Att jämställa sjukdom och värnplikt kan synas tvivelaktigt. En sjukförsäkring, grun- dad på den egna inkomsten, förefaller ade- kvat, medan en ersättning för en tvångsvis ålagd tjänstgöring — i princip lika för alla — kan kräva, å ena sidan, ett större mått av jämlikhet samt, å andra sidan, hänsyns- tagande till ansvar m.m. i den militära be- fattningen. Förslag om värnpliktslön i enlig- het med de principer som behandlas i detta avsnitt har framförts av åtskilliga av de värnpliktiga under krigsförbandsövning, som medverkat i MPI undersökning. UFV är dock inte helt övertygad om att dessa utta- landen är representativa för flertalet värn- pliktiga under repetitionsutbildning.

I tabell 7:1 lämnas exempel på hur den ekonomiska situationen skulle te sig för den menige värnpliktige, om ersättningen utgår med belopp, som han till följd av militär- tjänstgöringen visar sig ha gått miste om i arbetsförtjänst. Eventuell semesterersättning och sociala förmåner beräknas ej. Avdrag beräknas för erhållen förplägnad m. m. med 210 kr per månad. Jämförelser görs med kontantförmånerna (penningbidrag, familje- bidrag och utryckningsbidrag) i nuvarande förmånssystem (våren 1972 gällande för- månsbelopp). Därvid förutsätts fullt familje—

bidrag utgå i förekommande fall. Bostads- kostnaden beräknas till 400 kr per månad.

Av tabellen framgår att ersättning för förlorad arbetsförtjänst genomgående är ett fördelaktigt alternativ för den ogifte värn- pliktige med förvärvsinkomster. Den värn- pliktige familjeförsörjaren med hustru och två barn har det däremot ekonomiskt bättre ställt med nuvarande förmåner, om han inte har en civil inkomst om minst omkring 3 000 kr per månad.

I tabell 712 redovisas situationen med motsvarande jämförelser för samma värn- pliktiga i ett system, som ansluter till sjuk- penningklasserna och sjukpenningbeloppen. Tabellen visar att ogifta värnpliktiga i samt- liga redovisade inkomstlägen får en bättre ekonomisk situation i det tänkta sjukpen- ningsystemet än de har med nuvarande för— månssystem. Familjeförsörjarna kommer däremot inte i något av fallen upp till de belopp, som de med förutsatt familjesitua- tion uppbär i kontanta värnpliktsförmåner i nuvarande system.

För samtliga värnpliktiga är helt naturligt ett system med förmåner enligt sjukpenning- normer oförmånligare än ett system, som ger full kompensation för förlorad arbets- förtjänst. Då har inte tagits hänsyn till den totala skattesituationen för den värnpliktige. Om så sker torde i vissa fall alternativet med förmåner enligt sjukpenningnormerna bli förmånligare för den värnpliktige. Detta beror bl. a. på — förutom att sjukpenningen är skattefri — inkomstläget och den kalen- dariska förläggningen och längden av veder- börandes militärtjänstgöring.

Aktuellt underlag för en ungefärlig kost- nadsberäkning av förevarande alternativ finns i MPI undersökning. UFV har här valt att kostnadsberäkna ett system som helt ansluter till nuvarande obligatoriska sjuk- penningsystem. Dagspenningen under mili- tärtjänstgöringen beräknas således efter 6— 52 kr skattefritt belopp. För dem som före inryckningen saknade inkomst har räknats efter en dagspenning om 6 kr. Kostnaderna för eventuella befattningstillägg beräknas ej.

Sammanlagt skulle kostnaderna för en så- lunda beräknad dagsersättning med ca 19

Tabell 7:1. Kontantförmånerna för menig värnpliktig i nuv förmånssystem samt i ett system med ersättning för förlorad arbets- förtjänst. Belopp i kr/mån

Den vpl:s Nuv. system System: Full ers. för förlorad arb.förtjänst Skillnad förhållanden kol 10 Pen. Fam. Utryckn. Ink av för- Avdrag för Direkt Skillnad och 6 bidrag penning bidrag värvsarbete förplägnad skatt1 kol 7 och före in— m rn kol 8+9 ryckning

7 10

Ogift, GU 180 205 1 000 210 298 492 287

Hustru, 2 barn, RU 270 1 450 1 000 210 148 642 808

Ogift, GU 180 205 2 000 210 728 1 062 + 857

Hustru, 2 barn, RU 270 1 450 2 000 210 578 1 212 -— 238

Ogift, GU 180 205 2 500 210 1 012 1 278 +1 073

Hustru, 2 barn, RU 270 1 450 2 500 210 862 1 428 — 22

Ogift, GU 180 205 3 000 210 1 325 1 465 +1 260

Hustru, 2 barn, RU 270 1 450 3 000 210 1 175 1 615 + 165

Ogift, GU 180 205 4 000 210 1 951 1 839 +1 634

Hustru, 2 barn, RU 270 780 400 1 450 4 000 210 1 801 1 989 + 539

1 Kommunal utdebitering 24 kr; kostförmånerna värderas vid beskattning till 260 kr/mån enl. riksskatteverkets anvisningar för beräkning av preliminär A-skatt för år 1972.

Tabell 7.2 Kontantförmånerna för menig värnpliktig i nuv förmånssystem samt i ett system anslutet till sjukpenningen. Belopp i kr/mån

Den vplzs Nuv system System: Sjukpenning Skillnad förhållanden kol Pen-bidrag Ink av förvärvs- Ers enl Avdrag Skillnad 6 och 2 Fam.-penning arbete före in- sjukp.- för för- kol Bost.—bidrag ryckningen klass plägnad 4 och 5 Utr.-bidrag m rn 1 2 3 4 5 6 7 Ogift, GU 205 1000 660 210 450 + 245 Hustru, 2 barn, RU 1 450 1 000 660 210 450 —1 000 Ogift, GU 205 2000 1 110 210 900 + 695 Hustru, 2 barn, RU 1 450 2000 1 110 210 900 _— 550 Ogift, GU 205 2 500 1 290 210 1 080 + 875 Hustru, 2 barn, RU 1 450 2 500 1 290 210 1 080 —— 370 Ogift, GU 205 3 000 1 470 210 1 260 +1 055 Hustru, 2 barn, RU 1 450 3 000 1 470 210 1 260 —- 190 Ogift, GU 205 4 000 1 560 210 1 350 +1 145 Hustru, 2 barn, RU 1 450 4 000 1 560 210 1 350 — 100

milj tjänstgöringsdagar jämte in- och utryck- ningsdagar kunna uppskattas till omkring 590 mkr, varav ca 470 mkr för GU och ca 120 mkr för RU. Med denna beräkning skulle kostnadsökningen bli omkring 315 mkr, om man i det nya systemet inte räknar med några kontanta bidrag (premier, utryck- ningsbidrag etc) utöver lönen och icke heller med familjebidrag. Avdrag för naturaför- månerna har ej gjorts. Förändringar av ad- ministrationskostnaderna har beaktats endast såvitt avser familjebidragen. Ökningen för- delar sig med ca 270 mkr på GU och ca 45 mkr på RU.

Om den värnpliktige skall betala för sin förplägnad och del av beklädnaden måste beräkningarna göras efter ett högre minimi- belopp för dagsersättningen. Om detta sätts till 15 kr för dag och samtidigt alla värn- pliktiga förutsätts betala för nämnda natura- förmåner med 7 kr per dag blir kostnads- ökningen ca 210 mkr, varav ca 180 mkr för GU och ca 30 mkr för RU.

Om förmånerna konstrueras efter mönster av sjukförsäkringssystemet och därmed ar- betsgivarnas kostnader för bibehållna löne- förmåner i princip övertas av staten bort- faller motsvarande skatteintäkter för stat och kommun.

Ovan beräknade kostnader innefattar inte

vapenfria tjänstepliktiga och inskrivnings- skyldiga. Om här diskuterat system skall införas för de värnpliktiga bör det även göras tillämpligt på de vapenfria tjänste- pliktiga. Däremot kan det av praktiska skäl vara lämpligt att ersätta de inskrivningsskyl- diga med ett enhetligt dagsbelopp.

7.4 Studiesocial ersättning m. m.

Med studiesocial ersättning för värnpliktiga avser UFV en ersättning, som i princip ger den värnpliktige samma ekonomiska lev— nadsvillkor som studeranden, vilka uppbär studiemedel. För att ge en bakgrund till en sådan jämförelse mellan värnpliktiga och studerande kan följande anföras.

Det moderna svenska samhället kan ka— rakteriseras som ett utbildningssamhälle bl. a. i så måtto att utvecklingen inom olika om- råden av samhället medfört ökade krav på medborgarna i fråga om kunskaper och fär- digheter av olika slag.

Samtidigt har frågan om att skapa möj- ligheter för den enskilda människan till den utbildning, som hon har de begåvningsmäs- siga förutsättningama för, kommit i för- grunden.

Samhället har svarat upp häremot med en ökad satsning på utbildningssektorn. Av vikt i sammanhanget är den del av utbild- ningspolitiken som syftar till ökad jämlikhet i fråga om de ekonomiska studiemöjlighe- terna. Härvidlag är gällande system för studiefinansiering med hjälp av statliga stu- diemedel av utomordentlig betydelse.

Utvecklingen har lett till en kraftig ökning under senare år av antalet studerande inom olika utbildningsområden. Icke minst gäller detta den gymnasiala och postgymnasiala utbildningen. Vad gäller antalet studerande vid universitet och högskolor har tillväxten under 1960-talet överstigit prognoserna. Så- lunda beräknade statistiska centralbyrån våren 1968 antalet nyinskrivna vid universi— tet och högskolor läsåret 1968/69 till ca 23 000, medan universitetskanslersämbetet följande år preliminärt beräknade antalet till 27700 för samma läsår. Utvecklingen och de uppåtgående prognoserna har dock under senare tid vänt. Sålunda konstaterar universitetskanslersämbetet i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1972/73 att antalet förhandsanmälningar till universitets- och högskolestudier för budgetåret 1971/72 varit väsentligt lägre än föregående år.

Den utbildningsverksamhet, som på olika områden och olika nivåer bedrivs inom sam- hället, kan ses som en integrerad enhet, vare sig fråga är om obligatorisk eller frivillig utbildning. I båda fallen är målet sett ur samhällsnyttans aspekter att ge medborgarna kunskaper och färdigheter, som gör dem skickade att fullgöra sina uppgifter i sam- hället. En sådan totalsyn på utbildnings- verksamheten blir allt naturligare ju mer den högre utbildningen breddas i fråga om antalet studerande.

Betraktar man utbildningsverksamheten på detta sätt integrerad, kan däri innefattas även den militära utbildningen. Vad gäller värnpliktsutbildningen syftar denna till att med kraft av den allmänna värnplikten ge i princip samtliga svenska män de kunskaper och färdigheter, som krävs för att de skall kunna fullgöra de uppgifter som samhället kräver i händelse av krig eller beredskap. Studerande vid universitet m. fl. postgym-

nasiala läroanstalter har under vissa förut- sättningar rätt till studiemedel enligt studie— medelsförordningen (1964:401 med senare ändringar). I studiemedlen ingår en åter- betalningsfri del, benämnd studiebidrag. Resten av studiemedlen är återbetalnings- pliktig (studiekredit). Studiemedlen är ränte- fria men återbetalning skall i stället ske i princip i fast penningvärde. Studiemedlen är vidare behovsprövade och reduceras med hänsyn till den studerandes och, i förekom- mande fall, hans makas inkomst och för- mögenhet. Kostnaderna för studiemedlen finansieras över statsbudgeten.

Studiemedlen är indexreglerade och utgår för läsår, vilket anses omfatta 10 månader, med 140 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Under läsåret 1971/72 utgick studiemedlen med ett maximalt be— lopp om 9 660 kr, beräknat efter ett basbe- lopp om 6 900 kr. Har studerande barn kan barntillägg utgå med 25 procent av basbe- loppet. Vid synnerliga skäl kan extra studie- medel beviljas. Av de maximala studiemed- len utgör 1 750 kr studiebidrag.

Till grund för beräkningen av studiemed- lens maximibelopp ligger vissa uppskatt- ningar av utgifterna för kost och logi, läro- böcker, studiemateriel, terminsavgifter, för— enings- och försäkringsavgifter, kläder, hygi- en, nöjen och resor (SOU 1963: 74, s. 63).

I ett av 1968-års studiemedelsutredning avgivet betänkande (SOU l971:87) angående reformer inom studiemedelssystemet fram- läggs bl. a. förslag om höjning av studiemed- lens maximibelopp med 5 procent av bas- beloppet per termin från nuvarande 70 till 75 procent. Detta skulle vid ovan nämnda basbelopp ge en ökning av studiemedelsbe- loppet för helt läsår om 690 kr. Den före- slagna höjningen motiveras med den ökade boendekostnad för studerande, som är en följd av avvecklingen av subventionerna av studentbostäderna.

En studiesocial ersättning åt värnpliktiga bör enligt UFV mening i princip ligga på samma nivå som maximibeloppet för studie- medlen. Avdrag bör dock i princip göras för vad som tillhandahålls de värnpliktiga som naturaförmåner och för behov, som

täcks av studiemedlen men som saknar mot- svarighet hos de värnpliktiga (studiemateriel m. m.).

Det kan självfallet inte komma ifråga att, på sätt som sker i fråga om studiemedlen, kräva återbetalning av den ersättning som tillerkänns de värnpliktiga. Inte heller är frågan om behovsprövning aktuell. Militär- tjänstgöringens karaktär av ett obligatorium är härvidlag avgörande.

Ett system, som innefattar en värnplikts- ersättning grundad på beräkningen av stu- diemedlen, kan utformas på olika sätt. Hän- syn kan tas till den differentierade utbild- ningstiden genom att ersättningen graderas efter tjänstgöringstidens längd. Premier, be- fattningstillägg och utryckningsbidrag m.m. kan bli aktuella. Försörjningen av den värnpliktiges familj måste garanteras genom särskilda ersättningsformer. Dessa frågor, som delvis bortfaller med de i avsnitten 7.2 och 7.3 diskuterade löneprinciperna, måste i förevarande alternativ lösas särskilt.

Principen studiesocial ersättning kan be- finnas lämplig beträffande värnpliktiga un- der GU medan andra principer kan vara att föredra när det gäller värnpliktiga under RU. Studiemedlen är avpassade efter ung- domsstuderandes ekonomiska behov och lämpligheten av att grunda ersättningen un- der RU på studiemedelsberäkningarna kan av den anledningen ifrågasättas. I denna del kan det måhända snarare bli fråga om sy- stem som tar hänsyn till den värnpliktiges civila arbetsinkomster eller som bygger på hans uppgifter i krigsorganisationen.

UFV lämnar i det följande exempel på hur den ekonomiska situationen ter sig dels för en menig värnpliktig under GU, om principen studiesocial ersättning tillämpas, och dels för en menig värnpliktig under RU, om ersättning utgår efter befattning i krigsorganisationen och, i förekommande fall, med familjesocialt stöd enligt social- hjälpsnormema inom Stockholms m.fl. kommuner (jfr. avsnittet 7.1). Däremot bort- ses från eventuellt behov av andra särskilda ersättningar liksom från tillägg vid längre tids tjänstgöring. Naturaförrnåner förutsätts utgå ungefär som nu.

Under läsåret 1971/72 utgående studieme- del motsvarar 966 kr per månad. Detta belopp motsvarar en skattepliktig inkomst om, för ogift ca 1 400 kr för månad, vilket ligger mellan löneklasserna A3 och A4 (ortsgrupp 4) på statlig löneplan, och för gift med make utan inkomst ca 1160 kr per månad, vilket är lägre än lönen i löne- klass A 1. Efter avdrag för naturaförmåner m.m. återstår av förstnämnda belopp 435 kr, som således skulle utgöra den kontanta ersättningen per månad åt värnpliktig under GU. Av sistnämnda belopp beräknas 225 kr för den värnpliktiges civila bostad. Ersätt- ningen förutsätts dock utgå generellt med 435 kr per månad oberoende av den värn- pliktiges bostadssituation. I ett senare avsnitt lämnar UFV en närmare redovisning för de beräkningar, som ligger till grund för nu angivna belopp.

En månatlig ersättning om 435 kr åt den värnpliktige rekryten motsvarar en dagspen- ning om 14: 50 kr, vilket är 8: 50 kr mer än penningbidraget (6 kr/dag) åt menig våren 1972. Om den schablonberäknade bostads- kostnaden, 225 kr, frånräknas, återstår av månadsbeloppet 210 kr, motsvarande 7 kr per dag.

Jämförelsen visar en väsentlig förbättring av den ekonomiska situationen för rekry- ten, om principen om studiesocial ersättning tillämpas. Detta blir än mer accentuerat om man räknar med att utryckningsbidraget be- hålls i det nya systemet. Situationen kan emellertid bli den motsatta i Vissa fall. En- samstående värnpliktig under GU kan för närvarande, om han kan åberopa särskilda skäl, få bostadsbidrag, som ger full täckning för hans bostadskostnad. Med en schablon- beräkning av denna kostnad till 225 kr per månad kan han komma i ett sämre läge.

Dagspenningen under RU förutsätts utgå med högre belopp än under GU. Här räknas med en dagspenning om 17 kr för värnplik- tig i befattning för menig, vilket utgör ett belopp om 510 kr per månad. Den menige värnpliktige uppbär under våren 1972 ett penningbidrag under RU om 9 kr per dag eller 270 kr per månad. Repetitionssoldaten skulle därmed få en ökning av sin ersätt-

| i l

ning för månad räknat med närmare 90 pro- cent.

En gift värnpliktig förutsätts få familje- bidrag med belopp som överensstämmer med ovan nämnda socialhjälpsnormer samt i princip full täckning för sin bostadskost- nad. Om han har hustru och två minder- åriga barn, skulle han därmed, om förutsätt- ningar för fullt familjebidrag föreligger, bli berättigad till familjepenning om 525 kr för hustrun och 252 kr för vardera barnet eller sammanlagt 1 029 kr per månad, räknat efter de socialhjälpsbelopp (för barn genomsnitt- ligt belopp) som tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1972.

För här exemplifierad familj innebär det nu sagda en förbättring med 249 kr, om man jämför med den under våren 1972 utgå- ende familjepenningen.

För gift rekryt med angiven familjesitua- tion m.m. skulle således egenförmånerna och familjeförmånema i det tänkta systemet tillsammans ge en förbättring om 279 kr per månad jämfört med förmånerna under våren 1972. För den gifte värnpliktige under RU i motsvarande situation blir förbättringen 264 kr per månad. Härvid räknas i båda fallen med att bostadskostnaden med 225 kr för månad täcks av dagspenningen. Om täckning till viss del för bostadskostnaden inte räknas in i dagspenningen under RU blir den sammanlagda förbättringen för RU- värnpliktig i befattning för menig 489 kr för månad.

Den sammanlagda ökningen av utgifterna för dagspenning och familjebidrag vid ovan beskrivna system för värnpliktsförmåner och med ca 19 milj tjänstgöringsdagar jämte in- och utryckningsdagar kan uppskattas till ca 170 mkr, varav drygt 135 mkr för GU och knappt 35 mkr för RU. De sammanlagda utgifterna för premier, utryckningsbidrag och andra kontanta förmåner har vid be- räkningarna förutsatts vara oförändrade i förhållande till nuläget. Vid beräkningarna har ersättning för bostadskostnad räknats in i dagspenningen med 7: 50 kr för dag under GU. Beträffande RU förutsätts fullt bostadsbidrag utgå vid sidan av dagspen- ningen enligt ungefär nuvarande bestäm-

melser. Med beaktande härav kan kostnads- ökningen på grund av höjningen av dags- penningen beräknas till närmare 130 mkr under GU och drygt 20 mkr under RU. Kostnaderna för höjningen av familjepen- ningen beräknas, med ledning av de uppgif- ter angående de värnpliktigas familjesitua- tion som framgår av MPI enkät, till knappt 10 mkr under GU och till icke fullt 15 mkr under RU. Kommunernas nuvarande utgif- ter för socialhjälp till värnpliktiga kan för- utsättas bortfalla. Dessa utgifter kan upp- skattas till ca 3 a 4 mkr för värnpliktiga under GU och ca 5 mkr för värnpliktiga under RU.

Till de ovan beräknade utgiftsökningarna kommer kostnaderna för motsvarande för- måner åt vapenfria tjänstepliktiga samt för eventuellt höjd dagspenning åt de inskriv- ningsskyldiga.

7.5 Modifieringar av nuvarande system

Karakteristiskt för nuvarande förmånssys- tem är dess mängd av olika bidrags- och er- sättningsformer. Detta har ofta anförts som en av systemets väsentliga nackdelar. Otvi- velaktigt kan ett system av denna art lätt bli mera svåröverskådligt än t. ex. ett renodlat värnpliktslönesystem. Systemet kräver också förhållandevis stora administrativa insatser. Dessa nackdelar kan dock vara ett nödvän- digt ont om man inom en viss begränsad kostnadsram skall tillgodose de mest ange— lägna behoven.

Även om nuvarande förmånssystem i princip bibehålles, kan vissa modifieringar därav vara påkallade. Först och främst bör man i möjligaste mån begränsa antalet er- sättningsformer. Vidare bör alla möjlighe- ter till administrativa förenklingar bl. a. med hjälp av den moderna datatekniken tillvara- tas. I ett detaljrikt förmånssystem måste sär- skild vikt läggas vid informationen angåen- de förmånerna.

Konstruktionen av de olika förmånerna bör ses över. Vad gäller penningbidraget har kritik riktats mot att detta kopplas samman med den militära graden. Även det nya

tjänsteställningssystemet talar för en annan konstruktion. I stället bör man överväga att gradera dagspenningen efter tjänstgörings- tidens längd eller, beträffande RU, att be- stämma den efter befattningarna i krigsorga- nisationen.

Behovet av premier och utryckningsbidrag m.m. bör övervägas. Behovet av tjänstgö- ringspremier kan tänkas bortfalla om dags- penningen höjs stegvis efter tjänstgöringsti- dens längd. En sådan konstruktion av dags- penningen kan även föranleda en begräns- ning av utbildningspremierna till renodlade befälsutbildningsprernier.

Familjebidragen har till sin konstruktion i stort sett varit oförändrade sedan 1946 och justeringar kan vara motiverade. Bl. a. krä— ver familjemedlemsbegreppet uppmärksam- het med hänsyn till de ändrade samlevnads- formerna. Här åsyftas särskilt de numera allt vanligare s. k. samvetsäktenskapen. Även de ensamståendes situation har förändrats med åren. Sålunda torde det ha blivit allt vanligare att ungdomarna i tidig ålder läm- nar föräldrahemmet. Detta har i sin tur medfört krav på bostadsbidrag åt ensamstå- ende värnpliktiga i ökande omfattning. Be- stämmelserna om behovsprövning av famil- jebidragen är tämligen komplicerade och möjligheterna till förenklingar bör undersö- kas. Även andra administrativa och organi- satoriska förbättringar bör eftersträvas. Här- vidlag bör samordning om möjligt ske med de rationaliseringsåtgärder som planeras in- om den civila sektorn — framför allt på so- cialförsäkringsområdet.

Utvecklingen har visat att nuvarande sys- tem med författningsmässigt låsta förmåns- belopp medför en värdemässig eftersläpning (jfr. kap. 2). Det bör därför övervägas att införa indexreglering av flera av värnplikts- förmånerna.

De möjligheter, som för närvarande finns till lån och bidrag i särskilda fall, kan be- höva kompletteras. Denna fråga är i stor utsträckning beroende på omfattningen, vär- demässigt sett, av de olika förmånerna.

De modifieringar, som enligt det ovan sagda kan vara aktuella, torde delvis kunna göras utan kostnadsökningar som följd.

Andra förbättringar såsom t. ex. en utök- ning av rätten till bostadsbidrag för ensam— stående medför icke oväsentliga kostnads- ökningar.

Förändringar av förmånssystemet inom oförändrad kostnadsram torde totalt sett inte innebära några ekonomiska förbättring- ar av betydelse för de värnpliktiga. Vissa rationaliseringsvinster kan måhända uppnås men knappast av den storleksordning, att därigenom frigjorda medel i nämnvärd grad kan höja standarden på värnpliktsförmåner- na. Om således en höjning av familjepen- ningen till lägst socialhjälpsstandard skall vara möjlig krävs anslagsökningar. Detsam- ma gäller höjning av dagspenningen, ökat antal fria ledighetsresor m. rn.

7.6. UFV överväganden

Ett värnpliktsförmånssystem behöver själv- fallet inte grundas på en enhetlig princip. De behov, som skall tillgodoses, är av så skiftande karaktär att olika bedömnings- grunder kan behöva anläggas. Flera olika principer kan behöva kombineras och ersätt- ningen dessutom kompletteras med särskilda tillägg. En viktig skiljelinje går mellan GU och RU. Såväl tjänstgöringsförhållandena som de värnpliktigas ekonomiska och socia- la situation är annorlunda under RU än under GU. Det nu sagda bör hållas i minnet vid en utvärdering av olika alternativa prin- ciper för ett fömiånssystem.

Av den mängd olika krav och faktorer, som bör beaktas vid konstruktionen av sys- temet och som framgår i tidigare avsnitt av detta betänkande, vill UFV särskilt fram- hålla kraven på rättvisa samt ekonomisk och social trygghet. Om dessa krav kan uppfyl- las torde systemet därmed också ha en po— sitiv inverkan på militärtjänstgöringen, vil— ket är av väsentlig betydelse.

Värnpliktiga under GU UFV har under avsnittet 7.1 deklarerat sin uppfattning att värnpliktstjänstgöringen bör betraktas som en art av utbildning. Därmed framstår den i det föregående beskrivna

principen om studiesocial ersättning som den idémässigt riktiga grunden för ett nytt värnpliktsförmånssystem beträffande GU. Rekryter och studerande tillhör samma ål- dersgrupp vilket talar för att samhället bör medverka till en likartad standard för de båda grupperna. För de värnpliktigas del kan hävdas att studerandestandard bör vara ett minimum med hänsyn till militärtjänst- göringens tvångsmässiga karaktär. Vidare kan skillnader i den sociala bakgrunden mellan värnpliktiga m.fl. och studerande motivera avvikelser från den här diskutera- de principen. Sålunda är det av intresse att notera att av de värnpliktiga som deltog i MPI enkät var vid inryckningstillfället om- kring 26 procent studerande medan ca 71 procent var förvärvsarbetande. Familjebild- ning (sammanboende med maka, fästmö el- ler motsvarande) var vanligare bland de an- ställda än bland studerandena. Dessa för- hållanden bör beaktas genom regler om få- miljesocialt stöd m.m. vid utformningen av ett system enligt principen studiesocial er- sättning. Därmed bör också kraven på rätt- visa och ekonomisk trygghet kunna bli be- aktade. Detta innebär att en rad särskilda förmåner alltjämt måste finnas vid sidan av den generella ersättningen (dagspenningen) med därav betingad administration. Sistnämnda olägenheter skulle lättare kun- na undvikas i ett renodlat lönesystem. UFV har emellertid ansett sig böra överge tan- ken på en marknadsmässig lön. Som fram- går av avsnitt 7.2 och tabell 7:3 kommer, trots de höga kostnaderna, familjeförsörjare med där förutsatta värnpliktslöner i ett säm- re läge än med nuvarande värnpliktsförmå- ner. Detta kan undvikas genom en differen- tiering av lönerna för familjeförsörjare och övriga, vilket dock med en minimilön för ogift, motsvarande lönen i löneklass A 1, medför ytterligare kostnadsökningar. All- mänt bör det framhållas att ett lönesystem rent praktiskt och administrativt kanske kan innebära fördelar genom att antalet ersätt- ningsformer nedbringas men att kostnaderna för ett sådant system helt naturligt måste bli betydande genom att behov som eljest i stör- re eller mindre grad tillgodoses efter sär-

skild prövning, här måste täckas av en mer eller mindre enhetlig lön. Man bör inte heller bortse från den administrativa be- lastning för förbanden m.fl., som ett löne- system med tillämpning av källskatteprin- cipen innebär. De administrativa vinsterna kan enligt UFV uppfattning aldrig bli av den storleksordning att de uppväger kost- nadsökningarna. Tyvärr har UFV inte kun— nat få fram underlag för att med närmare beräkning ge belägg för denna uppfattning. —— Eftersom värnpliktslönen blir skatteplik- tig skulle man i vart fall delvis —— beroende på värnpliktslönens storlek _ nå en lösning av den ovan berörda frågan om skillna- derna i skattebördan för de värnpliktiga med hänsyn till hur in- och utryckningsti- derna infaller. Därmed skulle till följd av statsskattens progressivitet rn. rn. det allmän- nas skatteintäkter öka med kanske något el- ler några tiotal mkr per år. Dessa intäkts- ökningar har inte beaktats vid kostnadsbe- räkningarna av olika förrnånsalternativ. De skulle i och för sig kunna utnyttjas för en ökning av värnpliktslönen för familjeförsör- jarna för att därmed förbättra den ekono- miska och sociala tryggheten i detta alter- nativ. Totalt sett torde alternativet likväl bli ett kostnadskrävande alternativ, om kraven på ekonomisk och social trygghet skall till- godoses.

UFV har ävenledes funnit att principen ersättning för förlorad arbetsförtjänst inte är lämplig som grund för ett nytt värnplikts- förmånssystem, i vart fall såvitt gäller värn- pliktiga under GU. Systemet medför bety- dande kostnader. Ur administrativ synpunkt har systemet såväl för- som nackdelar. Den största administrativa fördelen torde ligga i att hela komplexet med familjebidrag bort- faller. Generellt sett är dock systemet, sett ur administrativa aspekter, sämre än ett sys- tem, som innebär någon form av enhetlig värnpliktslön (jfr. avsnittet 7.3). Den väsent- ligaste invändningen mot ett system, som bygger på principen ersättning för förlorad arbetsförtjänst, gäller rättvisefrågan. UFV vill för sin del hävda, att ett system, som differentierar förmånerna åt de värnpliktiga efter de civila inkomsterna kan uppfattas

som klart orättvist och därmed också men- ligt inverka på attityden till militärtjänsten. Visserligen innebär militärtjänsten en större ekonomisk uppoffring för höginkomsttaga- ren, som mister sina civila inkomster under tjänstgöringen, än för låginkomsttagaren, som under militärtjänstgöringen i vissa fall rent av kan uppnå en förbättring av sin eko- nomiska situation, men värnplikten är en skyldighet, i princip lika för alla män, och eventuella differentieringar av förmånerna bör därför huvudsakligen ske med beaktan- de av militära förhållanden (tjänstgöringsti- dens längd, militär befattning etc) och kra- vet på ekonomisk och social trygghet.

Gemensamt för de båda sist diskuterade alternativen är att de gynnar de ensamståen- de värnpliktiga medan familjeförsörjarna i många fall får en sämre ekonomisk situation än med nuvarande system, såvida man inte differentierar lönen mellan familjeförsörjare och andra.

UFV har vid sina överväganden kommit fram till att principen om studiesocial er- sättning, kompletterad enligt vad ovan sagts, är den mest lämpliga som grund för ett sys- tem av förmåner åt värnpliktiga under GU. Även detta system är kostnadskrävande men inte i samma omfattning som de ovan be- handlade, om man utgår ifrån gjorda förut- sättningar. Principen gäller i huvudsak stan- darden och inte själva konstruktionen av förmånssystemet. När det gäller standarden eller nivån för förmånerna kan givetvis jäm- förelser göras med andra kategorier för- månstagare t. ex. folkpensionärer eller bi- dragstagare inom arbetsmarknadsutbildning- en (jfr. kapitel 5), men bl. a. med hänsyn till åldersläget torde det vara riktigare att jäm- ställa värnpliktiga med studerande.

En studiesocial ersättning, baserad på maximibeloppet för studiemedlen, bör som nämnts utgöra en miniminivå, som bör kompletteras med de tillägg etc, som är mo- tiverade med hänsyn till en rad olika fakto- rer såsom social trygghet, differentierade ut- bildningstider och tjänstgöringsförhållanden, rekryteringsskäl och motivationsfaktorer mm. Ett sådant system innefattar större möjligheter till rättvisa mellan olika katego-

rier värnpliktiga än de övriga här behand- lade systemen. Detta framstår som särskilt väsentligt vid en långtgående differentiering av utbildningstiderna. Man kommer däremot inte ifrån en viss byråkrati i systemet, som till sin konstruktion kan bli tämligen snar- likt det nuvarande.

För att ytterligare belysa det studiesociala alternativets fördelar, varvid förmånerna för den enskilde värnpliktige måste vägas mot de totala kostnadsökningarna, redovisas i ta- bell 7:3 vad de olika diskuterade alternati- ven samt nuvarande system innebär dels för den ogifte rekryten respektive den vämplik- tige familjeförsörjaren under GU, dels ock i totala kostnadsökningar. Det bör uppmärk- sammas att vid beräkning av kostnadsök- ningarna för alternativen marknadsmässig lön och ersättning för förlorad arbetsför- tjänst icke förutsatts någon form av premier, utryckningsbidrag eller andra särskilda er- sättningar. Däremot har sådana ersättningar m. m. vid kosmadsberäkningen av det studie- sociala alternativet räknats in med samman- lagt nuvarande belopp. Kostnadsökningen för alternativet marknadsmässig lön har be- räknats netto efter avdrag för direkta pre- liminära statliga och kommunala skattein- täkter. I alternativet ersättning för förlorad arbetsförtjänst har ersättningen förutsatts ut- gå enligt sjukpenningklasserna; lägsta dags- penning har dock beräknats till 15 kr före avdrag för förplägnad rn. m. (jfr. avsnitt 7.3). I alternativet studiesocial ersättning jämte familjesocialt stöd enligt socialhjälpsnormer har vid beräkningen av kostnadsökningen hänsyn tagits till förutsatt bortfall av kom- munernas kostnader för socialhjälp. Denna minskning av de kommunala utgifterna kan inte förutsättas i de övriga alternativen så- dana dessa här beräknats. I samtliga alter- nativ har räknats med naturaförmåner av nuvarande omfattning. I förekommande fall har avdrag från den beräknade kontantlönen gjorts för förplägnad m. m. Kostnadsökning- arna har beräknats med utgångspunkt i de värnpliktsförmåner, som utgått våren 1972. För närmare kommentarer till beräkningar- na hänvisas till redogörelserna under avsnit- ten 7.2—7.4.

i i ;

samt ökningar i totala årsinkomsten (mkr). Tabell 7:3 Konsekvenserna för två typfall av vpl. under GU av alternativa förmånssystem

Vpl., civilstånd m. m. Marknadsmässig Ers. för förlorad Studiesocial Nuvarande lön, motsv. arbetsförtjänst ersättning1 system löneklass A 1 (sjukp. norm.) (våren 1972)

Kr/mån Ökning Kr/mån Ökning Kr/mån Ökning Kr/mån netto total total total efter årsk årsk årsk

direkt netto M kr? Mkr2 skatt efter direkta skatter

Mkr2

Menig, ogift 653 240— 435 180 1 350 Menig, gift, hustru och 1 barn under 10 år; Bost.-kostn. 400 kr/mån 803 Zgg— 1 3110 1 150 1 3

155

180

2 Beräknat efter 16,5 milj tjänstgöringsdagar.

Vid beräkningen av kostnadsökningarna har hänsyn inte tagits till mervärdesskatten och den ökning av statsinkomsterna respek- tive rninskning av nettokostnadsökningarna som följer därav. Om man räknar med att huvuddelen av förmånsökningarna eller upp- skattningsvis fyra femtedelar går till kon— sumtion, belagd med mervärdesskatt, skulle de i tabell 7:3 redovisade kostnadsökningar- na, netto efter avdrag för nämnda intäkter, bli omkring 15 å 20 mkr lägre.

Det kan synas förvånande att kostnaderna för det studiesociala alternativet blir lägre än ett system med marknadsmässig lön, be- räknad efter löneklass A 1. Som angetts un- der avsnitt 7.4 motsvarar det maximala stu- diemedelsbeloppet, 966 kr per månad, en skattepliktig inkomst för ogift enligt löne- klass A 3—A 4. Förklaringen ligger i den reducering av beloppet 966 kr, som UFV beräknat med beaktande av den värnpliktige tillkommande naturaförmåner m. m. och som närmare beskrivs i följande kapitel. Re- duceringen har gjorts på grundval av beräk- ningen av studiemedlens maximibelopp (SOU 1963z74, s. 63) och UFV har inte an- sett det riktigt att använda samma beräk-

SOU 1972: 68 1 Jämte familjesocialt stöd enligt socialhjälpsnormer.

ningsgrunder i andra förmånsalternativ. Det skulle för övrigt få orimliga konsekvenser för familjeförsörjarna om samma reduce- ringsprinciper tillämpades i lönealternativet.

Värnpliktiga under RU Ett förmånssystem för värnpliktiga m. fl. un- der RU kan, som nämnts, behöva konstrue- ras efter andra riktlinjer än dem, som anses lämpliga för GU. Den typiske repetitions- soldaten företer en annan bild socialt och ekonomiskt än rekryten, vilket framgår av kapitel 5. Åldersvariationerna är stora mel- lan värnpliktiga under RU. Den genomsnitt- liga åldern på de repetitionsövande väm- pliktiga, som medverkade i MPI undersök- ning, var ungefär 32 år. Ca 79 procent mot ca 19 procent för värnpliktiga under GU sammanbodde med maka, fästmö eller mot- svarande. Ca 62 procent hade ett eller flera hemmavarande barn under 16 år medan en- dast ca 9 procent av rekryterna hade barn. Närmare 90 procent hade egen bostad, vil— ket var fallet endast med omkring 25 pro- cent av rekryterna. Vid inryckningstillfället var 2,5 procent studerande mot 26 procent för rekryterna. Medianinkomstema låg på

2 500—3 000 kr per månad mot 1 500—2 000 kr för värnpliktiga under GU.

Även tjänstgöringsförhållandena under RU skiljer sig väsentligt från förhållandena under GU. Av vikt är i detta sammanhang framförallt de i jämförelse med GU korta men återkommande tjänstgöringsomgångar- na. Detta ger särskild tyngd åt kravet att förmånssystemet skall vara administrativt enkelt och praktiskt. Det kan även vara mo- tiv för ett system enligt principen ersätt- ning för förlorad arbetsförtjänst. Arten av uppgifterna under RU (tjänstgöring i krigs- befattning) kan å andra sidan leda till ett system, där förmånerna bestäms efter be- fattningen vare sig detta sker enligt en mera renodlad löneprincip eller på annat sätt. Vi- dare bör man beakta det återkommande hinder i den värnpliktiges civila gärning, som repetitionsövningarna innebär.

Vid sina överväganden har UFV funnit att ingen av de grundprinciper, som disku- terats när det gäller GU, bör ges direkt till- lämpning under RU. UFV har under av- snittet 7.4 ifrågasatt lämpligheten av att grunda ersättningen under RU på studie- medelsberäkningarna eftersom dessa är av- passade efter ungdomsstuderandes ekono- miska behov. En direkt tillämpning av det studiesociala alternativet under RU skulle i princip innebära exakt samma ersättning un- der RU som under GU, vilket inte förefal- ler UFV rirnligt. Det som anförts mot en tillämpning under GU av principerna mark— nadsmässig lön och ersättning för förlorad arbetsförtjänst äger delvis giltighet även be- träffande RU. I fråga om sistnämnda prin- cip anser UFV att rättvisekravet väger så tungt däremot, att alternativet enbart av den anledningen bör avvisas. Då är enligt UFV någon form av enhetlig lön att före- dra. UFV har emellertid funnit att ett sådant system, om det på ett enkelt och lättadmi- nistrerat sätt skall tillgodose kraven på eko- nomisk trygghet inte blott för den värnplik- tige själv utan även för hans familj, skulle medföra höga kostnader. Om lönen t.ex. sätts så att den motsvarar nuvarande (vå- ren 1972) penningbidrag åt menig under RU samt familjepenning för hustrun och två

barn jämte bostadskostnad om 400 kr per månad skulle den generella värnpliktslönen under RU utgöra ] 450 kr för månad, skat- tefritt belopp. Detta skulle medföra en kost— nadsökning om ca 50 mkr. Det bör upp- märksammas att här räknats med låga vär- den — under socialhjälpsnivå för den fa- miljesociala delen. Värnpliktig som har fler än två barn eller en bostadskostnad över- stigande 400 kr per månad skulle med den— na konstruktion få det ekonomiskt sämre än han har för närvarande, förutsatt att han är berättigad till fullt familjebidrag. Med ett alternativ med marknadsmässig lön, beräk- nad efter löneklasserna A 5—A 23, kan kost-- nadsökningen, netto efter avdrag för skatte— intäkterna för stat och kommun, nedbringas. till omkring 20 mkr (tabell 7:4). Ett sådant alternativ kan dock ur familjesocial syn— punkt inte accepteras.

UFV förordar i stället ett förmånssystem för RU, som innefattar en kontant skattefri dagsersättning, bestämd efter befattningen i krigsorganisationen och i förekommande fall kompletterad med särskilt familjesocialt: stöd. Därmed premieras i princip ansvar och. kvalificerade uppgifter, vilket med den ka-- raktär som RU har bör vara av vikt för att, uppnå ett gott utbildningsresultat och som— även bör vara i stort sett invändningsfritt ur rättvisesynpunkt. Systemet har i jämförelse- med det nuvarande den fördelen att upp- gifterna och icke den militära graden är av- görande för ersättningen. Den som under RU måste göra tjänst i högre befattning än som han har utbildning och grad för bör också få den högre ersättningen. UFV för- utsätter att tjänst i lägre befattning än som» motsvarar vederbörandes militära utbildning och grad inte skall behöva förekomma. För sådan RU som inte är ovillkorligt befatt- ningsknuten bör normerande anvisningar ut-» arbetas med krigsbefattningen som grund. Ersättning för bostadskostnad bör inte räk— nas in i dagspenningen under RU. — Syste— met kan utformas så att det tillgodoser kra- vet på ekonomisk och social trygghet för den värnpliktige och hans familj, men detta är givetvis beroende av de resurser, som kan avdelas för ändamålet. Den värnpliktiges

Tabell 7.4 Konsekvenserna för några typfall av vpl. under RU av alternativa förmånssy-stem samt ökningar i totala årskostnader (mkr).

Vpl, civilstånd mm Marknadsmässig Ers för förlorad Studiesocial Ers efter Nuvarande system lön, motsv lönekl arb förtjänst ersättning1 befattning (våren 1972) A 5—A 23 (sjukp. norm) 1.7—27 kr/dag1

Kr/mån Ökning Kr/mån Ökning KY/mån Kr/mån Ökning Kr/mån netto total årsk total total efter di- netto årsk årsk rekt skatt efter direkta Mkr? Mkrz skatter

Mkr2

Menig, ogift Menig, gift, hustru och 2 barn 9 resp 15 år; bostads- kostn 400 kr/mån

Plutonchef, ogift Plutonchef, gift, hustru och .2 barn 9 resp 15 år; bostads- kostn 400 kr/mån

20 30 15

1. Jämte familjesocialt stöd enligt socialhjälps- 4 Räknat efter en dagspenning om 23 kr/dag normer. jämte, i förekommande fall, familjesocialt

2 Beräknat efter 2,5 milj. tjänstgöringsdagar. stöd.

3. Räknat efter lönekl A 15 med avdrag för

förplägnad m. m.

dagsersättning bör i vart fall inte understiga vad som utgår under GU. — Några större administrativa problem torde inte heller komma att uppstå. En fördel — särskilt i det nya FPE-systemet _ är att möjligheter- na att budgetera kostnaderna för de olika krigsförbanden underlättas.

Ett system av denna art bör i princip kun- na tillämpas även under i vart fall vissa krigs- och beredskapsförhållanden. En an- passning av systemet till sådana förhållan- den bör vara möjlig.

I tabell 7:4 redovisas på motsvarande sätt som i tabell 7:3 konsekvenserna för några typfall under RU av alternativa förmånssys- tem samt kostnadsökningar. För fullständig- hetens skull tas även med alternativet stu- diesocial ersättning. I detta alternativ har följdriktigt i dagspenningen räknats in 225 kr för månad för bostadskostnad.

Förrnånsökningarna kan i allt väsentligt antas gå till konsumtion, belagd med mer- värdesskatt. Om detta beaktas vid beräkning av nettokostnadsökningarna, skulle dessa bli ca 3 år 5 mkr lägre än som redovisas i tabell 7:4.

Vid kostnadsberäkningarna har hänsyn in- te tagits till det skattebortfall, som kan för- utses i framför allt alternativet ersättning för förlorad arbetsförtjänst och som samman- hänger med att bibehållna civila löneförmå- ner inte kan förutsättas utgå under RU i samma omfattning som för närvarande. Dessa indirekta kostnader för det allmänna kan i och för sig uppgå till flera tiotal mkr men torde helt eller delvis komma att upp- vägas av minskade löneutgifter för de stats- och kommunalanställda.

UFV har vid sina beräkningar ovan ut- gått från att naturaförmåner skall tillhanda- hållas de värnpliktiga m. fl. såväl under GU som RU i ungefär nuvarande omfattning. Det vore i och för sig tilltalande att införa kontantprincipen och räkna upp dagsersätt- ningen med värdet av ifrågavarande nyttig- heter (förplägnad m. m.). De värnpliktiga m. fl. är vuxna män, som oftast uppnått myndig ålder och som därför borde ges fri- het att själva disponera ett kontantbelopp i stället för att som nu få sina förmåner splitt-

rade på en rad kontant- och naturaförrnå- ner. Tanken att på så sätt öka det enskilda ansvaret finns på andra håll. Sålunda erin- ras om de nya riktlinjerna för socialhjälp i Stockholm, vilka bygger på denna grund- idé. Vidare erinras om det danska förslaget av år 1968 till nytt förmånssystem för värn- pliktiga, som innefattar sådana tankar och som också till viss mindre del realiserats. Emellertid kan en hel del betänkligheter, re- dovisade under avsnittet 7.2, anföras mot ett renodlat kontantsystem för värnpliktiga m.fl. Härjämte erinras om det ansvar, som åvilar krigsmakten för de värnpliktigas väl- befinnande och hälsa särskilt med hänsyn till att det är fråga om tvångsinkallad per- sonal och till stor del en farlig och fysiskt krävande verksamhet. Om detta ansvar skall kunna upprätthållas är det också nödvändigt att krigsmakten har kontroll över de väm- pliktigas förplägnad, sjukvård etc. Ur ad- ministrativ synpunkt torde ett kontantlöne- system knappast innebära några fördelar —— i vissa fall kan snarare en ökad belastning förutses. Av dessa och de övriga skäl, som redovisats i avsnitt 7.2, bör även i fortsätt- ningen förplägnad, inkvartering, beklädnad samt hälso- och sjukvård inklusive tandvård åtnjutas som naturaförmåner. Något annor- lunda förhåller det sig med reseförrnånerna. Här blir en hel del praktiska och ekonomis- ka aspekter aktuella av betydelse icke endast för krigsmaktens företrädare och de värn- pliktiga utan även för allmänna och enskilda trafikföretag. Av trafiksäkerhetsskäl m.m., som närmare kommer att utvecklas i ett följande avsnitt, anser UFV att fria resor alltjämt skall utgå som naturaförmån.

Det system som UFV förordar innebär skattefria värnpliktsförmåner, vilket rim- mar med kravet i UFV direktiv om ett prak- tiskt och lättadministrerat system. På senare tid har frågan om beskattning av olika bi- drag — sjukpenning, omskolningsbidrag m.m. — blivit aktuell. Om man framdeles allmänt går in för beskattning av bidrag av olika slag, kan frågan om beskattade väm- pliktsförmåner ånyo behöva tas upp till över- vägande och närmare utredas. Frågan har inom UFV särskilt varit aktuell beträffande

det familjesociala stödet och UFV kommer att i följande kapitel närmare behandla frå— gan i denna del.

UFV vill vidare understryka att med det kombinerade system för GU och RU, som UFV föreslår och som innefattar ett rimligt familjesocialt stöd, undviker man en ekono- misk belastning för kommunerna för social- hjälp åt de värnpliktiga och deras familjer.

Sammanfattningsvis föreslår UFV följan- de beträffande förmånerna åt de värnplik- tiga. Förrnånerna utgår dels kontant och dels in natura. Lägsta dagspenningen åt värnpliktiga under GU bestäms med ledning av grunderna för beräkningarna av studie- medlen. Tillägg i form av förhöjd dagser- sättning vid längre tjänstgöring, premier, ut- ryckningsbidrag m. m. tillkommer enligt vad som närmare redovisas i ett följande kapitel. Dagspenningen åt värnpliktiga under RU bestäms efter befattningen i krigsorganisa- tionen. Familjesocialt stöd i form av famil- jebidrag bibehållas och ges en sådan nivå att kravet på rimlig ekonomisk trygghet kan uppfyllas. Förmånema bör i princip göras värdebeständiga genom indexreglering. Nu angivna principer skall i tillämpliga delar även gälla beträffande vapenfria tjänsteplik- tiga och inskrivningsskyldiga.

Systemet kommer med nu skisserad ut- formning att förete vissa likheter med det nuvarande. Detta gäller framförallt upp- delningen på en rad olika förmånstyper, vil- ken bl. a. sammanhänger med nödvändighe- ten ur kostnadssynpunkt att bibehålla selek- tiva förmåner i systemet. UFV har således måst gå in för ett system, som liksom det nuvarande innefattar en kombination av ge- nerella och selektiva förmåner. De studie- sociala aspekterna och värnpliktsförmåner- nas anknytning till studiemedelsnivå inne- bär dock en i förhållande till nuläget väsent- ligt ökad satsning på de generella förmå- nerna (dagspenningen).

ökningarna av de årliga kostnaderna för det föreslagna systemet har för värnpliktiga ovan beräknats till 135 mkr för GU och 30 mkr för RU eller tillhopa omkring 165 mkr. Häri innefattas lägsta dagspenning under GU enligt studiemedelsberäkningarna, differen-

tierad dagsersättning under RU samt upp- räkning av familjepenningen till social- hjälpsstandard. Däremot innefattas inte kost- naderna för de övriga förbättringar som kan vara erforderliga.

Det av UFV föreslagna systemet ryms in- te inom den kostnadsram som UFV har att utgå från. UFV har inte ansett sig kunna räkna med att de besparingar, som kommer att göras genom nedskärning av utbildnings- tiderna för värnpliktiga, utnyttjas för för- bättring av värnpliktsförmånerna. UFV an- ser emellertid att det förordade systemet bör uppställas som ett mål på längre sikt, om det av statsfinansiella och andra skäl inte är möjligt att de närmaste åren genomföra sys- temet i dess helhet. Med denna målsättning bör riktlinjerna redan nu kunna fastställas och ett nytt system konstrueras för tillämp- ning fr. o. m. budgetåret 1973/ 74. Därvid bör förmånerna ges den nivå, som är ur statsfinansiella m.fl. aspekter möjlig, men detaljkonstruktionen vara sådan att en på- byggnad lätt kan ske och angivna mål steg- vis uppnås. Konstruktionen bör dock utfor- mas så att den i huvudsak är lämplig även om värnpliktsförmånerna slutligt bestäms efter den lägre kostnadsnivå, som förutsatts i UFV direktiv.

8. Förmånssystemets konstruktion -—

UFV överväganden och förslag

8.1. Inledning

UFV kommer att i detta kapitel behandla de olika förmåner, som bör ingå i det to- tala systemet av förmåner åt värnpliktiga m. fl. Som angetts redan under kapitel 1 tar UFV dock i princip inte upp frågor, som närmast hör hemma inom personalvårds- området.

Som framgår av det föregående anser UFV att tre principer bör vara grundläggan- de för ett framtida förmånssystem, nämli- gen studiesocial ersättning under GU, er- sättning efter befattning under RU samt lägst socialhjälpsstandard beträffande det familjesociala stödet. Konstruktionen av sys- temet bör emellertid vara sådan att den är lämplig även vid andra ersättningsnivåer än de nu nämnda.

De förmåner, som bör bestämmas med ledning av nämnda tre grundprinciper, är närmast dagspenningen och familjepenning- en. De kompletteringar av kontantförmå- nerna i form av premier, utryckningsbidrag, andra särskilda ersättningar, reseförmåner etc, som erfordras, bör utgå med belopp som kan befinnas skäliga och ur statsfinan- siell synpunkt möjliga.

8.2 De egentliga värnpliktsförmånerna 8.2.1 Beräkning av studiesocial ersättning Vid beräkningar och bedömningar i det föl- jande utgår UFV från nu gällande bestäm-

melser m. m. angående studiemedel och från det belopp för maximala studiemedel, som utgått under läsåret 1971/ 72 (jfr. avsnittet 7.4). Som angetts under avsnittet föreligger förslag av 1968 års studiemedelsutredning om förbättrade studiemedelsförmåner.

Utformningen av det statliga studiestödet på den högre utbildningens område grun- dades på förslag av studiesociala utredning- en (SOU 1963:74). Studiemedelsutredningen beräknade maximibeloppet för studiemedel för en studerande utan försörjningsplikt till 6 5 80 kr för läsår efter 1963 års penningvär- de. När det gäller att fastställa maximibelop- pet för vad som skall utgå i studiemedel, bör enligt studiemedelsutredningens uttalande (s. 63) hänsyn givetvis i första hand tas till om- fattningen av de enskilda studerandenas stu- diekostnader. Med studiekostnader avsåg ut- redningen de utgifter, som den studerande faktiskt har, oavsett om de bestrids av ho— nom själv eller av någon annan. Studieso- ciala utredningen anförde vidare i denna fråga följande.

Såsom närmare framgår av kap. III i utred- ningens betänkande II Studentrekrytering och studentekonomi (SOU 1963:53), är det svårt att vinna någon helt säker kunskap om de nu- varande studiekostnaderna vid högre studier. På grundval av 1957 års studentekonomiska undersökning är det dock rimligt att antaga, att de genomsnittliga studiekostnadema för närvarande ligger vid drygt 6 000 kr för läsår

om tio månader. Härvid har hänsyn tagits till förändringar i penningvärdet men ej till stan- dardstegringar.

Antagandet på grundval av den studenteko- nomiska undersökningen bestyrkes av den upp- fattning om studiekostnademas storlek som statsstipendienämndema bildat sig. Enligt nämndernas uppskattningar utgör utgifterna för kost och logi genomsnittligen 400 kr i må- naden, varav 150 kr för bostad, 200 kr för kost och 50 kr för övriga hushållsutgifter. Un- der ett läsår om tio månader uppgår alltså dessa utgifter till 4 000 kr. Härtill kommer ut- gifter för läroböcker och studiemateriel, ter- minsavgifter samt förenings- och försäkrings- avgifter, vilka sammanlagt uppskattas till ge- nomsnittligen 600 kr för läsår. Storleken av övriga utgifter för de studerande, såsom ut- gifter för kläder, hygien, nöjen och resor, är det svårt för nämnderna att ha en säker upp- fattning om, eftersom variationerna här visat sig vara mycket stora. Ett någotsånär rimligt antagande synes vara, att dessa utgifter i ge- nomsnitt ligger vid 1500—2 000 kr om året. Även dessa uppskattningar skulle alltså leda till en studiekostnad av drygt 6 000 kr för läsår.

Med statsstipendienämndernas uppskattning- ar av studiekostnadema överensstämmer — naturligt nog — väl de maximibelopp, som nämnderna tillämpar i fråga om lån. Högsta lånebelopp ligger för närvarande vid 5 800— 6 300 kr för läsår om nio månader. Denna maxi- migräns kan dock höjas med belopp, som den studerande har att utge för förräntning av tidigare lån, ävensom med vissa belopp för resekostnader m m.

Emellertid bör maximibeloppet för studie- medel bestämmas även med hänsyn till kon- sumtionsnivån hos övriga grupper i samhället. Därvid bör hänsyn tas inte bara till ensam- stående utan även till gifta med barn. Från denna synpunkt kan de nuvarande beloppen för studiesociala lån inte anses särskilt låga.

Beträffande studiesociala utredningens överväganden angående studiemedel för gif- ta studeranden och studeranden med barn hänvisas till avsnittet 8.3 i det följande.

Maximala studiemedel utan barntillägg ut- gick för läsåret 1971/72 (tio månader) med 9660 kr. Beloppet grundades på basbelop- pet för maj 1971, vilket i sin tur är beräknat på konsumentprisindex för april 1971.

Om de av studiesociala utredningen år 1963 uppskattade beloppen för olika utgifter, sammanlagt 660 kr för månad, med hjälp av konsumentprisindex (delindex) räknas om till värdet i april 1971, får man ett belopp om sammanlagt 976 kr. Beloppet överens- stämmer nära (skillnad 10 kr) med studie- medelsbeloppet, som per månad utgör 966 kr. Beräkningarna redovisas i tabell &I, som även innehåller en kolumn med de framräknade värdena för april 1971 avrun- dade nedåt i syfte att uppnå exakt överens- stämmelse med det maximala studiemedels- beloppet.

De olika värdena i kolumn 4 i tabell 8:1 kan enligt UFV läggas till grund för en be- räkning av en studiesocial ersättning åt väm- pliktiga enligt nämnda prisläge. Beloppet 966 kr bör därvid i princip minskas med däri ingående poster, som motsvarar de värnpliktigas naturaförmåner eller som i hu- vudsak saknar aktualitet för de värnpliktiga. UFV uppskattar denna minskning till 531 kr enligt följande: kost 295 kr, övriga hushålls- utgifter 70 kr, studiemateriel m. m. 81 kr och övrigt 85 kr. Detta innebär att av de olika

Tabell &] Studiemedlens fördelning på olika utgiftsändamål (kr/mån.).

Utgiftsändamål Uppskattat värde Värde april 1971 Belopp i kol 3 kr/mån år 1963 av belopp i kol 2 avrundade

Kol 1 Kol 2 Kol 3 Kol 4

1. Bostad 150 228 225

2. Kost 200 295 2.95

3. Övriga hush-utgifter 50 73 70

4. Studiemat, förs. m. m. 60 88 86

5. Kläder, hygien, nöjen etc. 200 292 290

Summa 660

976

966

posterna enligt tabellen 8:1 kvarstår posten l Bostad ograverad. Posterna 2 och 3 utgår helt. Av posten 4 kvarstår 5 kr för försäk- ringar. Posten 5 minskas med ett uppskattat belopp om 85 kr för kläder, resor, inventa- rier och hälsovård. Den kontanta ersättning- en åt de värnpliktiga skulle därmed enligt ifrågavarande prisläge utgöra 435 kr per månad eller 14:50 kr per dag enligt följande sammanräkning.

Utgiftsändamål Kr/mån Kr/dag Bostad 25 7:50 Försäkringar 5 0:17 Kläder, hygien, nöjen etc. 205 6:83

Summa 435 14:50

Om man bortser från bostadskostnadsde- len i dagspenningen blir återstoden 7 kr eller samma belopp som penningbidraget åt me— nig under GU fr. o. m. den 1 juli 1972.

Om dagspenningen (grundbeloppet) åt värnpliktig beräknas enligt ovanstående skul— le man därmed i princip nå en lösning av den svåra frågan om bostadsbidrag åt en- samstående värnpliktiga. Som angivits tidi- gare i detta betänkande uppfattar UFV den- na fråga som en av de angelägnaste ur de värnpliktigas synpunkt. För närvarande prövas frågan om bostadsbidrag åt ensam— stående från fall till fall. Svårigheterna att genom selektiva normer skilja ut de fall, som bör vara bostadsbidragsberättigade, är påtagliga och har redovisats i försvarets ci- vilförvaltnings yttrande den 13 mars 1970 till riksdagens andra lagutskott angående bostadsbidrag till värnpliktiga (finns fogad som bilaga till detta betänkande).

Med en generell dagspenning, som inne- fattar ett beräknat belopp för bostadskost- nad, förutsätts samtliga GU-värnpliktiga oberoende av den faktiska bostadssituatio- nen få sina bostadskostnader täckta intill detta belopp. Med den här tänkta konstruk- tionen är det utan betydelse om den värn- pliktige faktiskt har en bostadskostnad eller inte. Han bör inte heller vara nödsakad att överlåta eller hyra ut sin bostad under mili- tärtjänstgöringen. Med den numera ökade

ledigheten för de värnpliktiga under vecko- sluten framstår behovet att diSponera en ci- vil bostad som allt angelägnare. Dessutom torde möjligheterna att hyra ut bostaden under militärtjänstgöringen numera inte vara lika goda som tidigare. Att överlåta bosta- den inför militärtjänstgöringen kan vara svårt, om det gäller en insatslägenhet.

Med det förda resonemanget har den värnpliktige på samma sätt som studeranden ifråga om studiemedlen full frihet att dispo— nera över dagspenningen.

Av de värnpliktiga under GU, som med- verkade i MPI enkätundersökning, hade en- dast ca 34 procent bostadskostnad före in- ryckningen. Större delen (ca 73 procent) av samtliga värnpliktiga bodde hos sina föräld- rar. Dessa uppgifter bör ställas mot uppgif- ten i MPI rapport att drygt 70 procent av de värnpliktiga före inryckningen var för- värvsarbetande. Enligt UFV uppfattning bör nu nämnda förhållanden inte hindra att dagspenningen beräknas på ovan angivet sätt.

Om föräldrarna subventionerar sina vux- na söners levnadsomkostnader med fri bo- stad bör detta betraktas som en privat ange- lägenhet, som inte bör få vara avgörande för dagspenningens beräkning. Även om för- äldrarnas tillhandahållande av fri bostad åt sönerna skulle innebära ett fullgörande av underhållsskyldigheten enligt föräldrabal— ken är detta något som inte behöver ändra den av UFV deklarerade uppfattningen om dagspenningens beräkning. I den mån sådan skyldighet föreligger bör den under militär- tjänstgöringen övertas av staten. Detta rub- bas knappast av möjligheten för föräldrarna att hyra ut den värnpliktiges bostad under dennes militärtjänstgöring. En uthyrning in- nebär ofta ett intrång för föräldrarna, vilket inte utan vidare bör accepteras. Dessutom bör föräldrarna ha möjlighet att inkvartera den värnpliktige under veckoslut och annan ledighet från militärtjänstgöringen.

UFV anser således att samma belopp för bostadskostnad, som beräknas ingå i studie- medlen — beräknade enligt ovan — bör ograverat ingå i de värnpliktigas dagspen- ning under GU. Att avdrag inte bör göras

för det logi, som den värnpliktige erhåller av krigsmakten, har UFV motiverat under avsnittet 7.2.

UFV återkommer i fortsättningen till frå- gan om ersättning till den värnpliktige för bostadskostnad, i den mån denna överstiger den i dagspenningen inräknade schabloner- sättningen.

Det är enligt UFV uppfattning angeläget att värdebeständigheten av värnpliktsförmå- nerna och då bl.a. dagspenningen garante— ras. Erfarenheterna av det nuvarande syste- met visar att en författningsmässig läsning av förmånsbeloppen leder till eftersläpning. Även parallelliteten med studiemedlen talar för någon form av indexreglering av dags- penningen. Med hänsyn till att basbeloppet används för indexreglering av ersättningar inom olika områden såsom inom socialför- säkringen och inom det studiesociala områ- det ligger det närmast till hands att också knyta den kontanta dagsersättningen åt de värnpliktiga till detta belopp. Med utgångs- punkt i ovan angivna beräkningar bör dags— penningens grundbelopp fastställas till för år räknat 75 procent av basbeloppet.

På grund av att viss avrundning gjorts motsvarar detta belopp inte fullt 435 kr för månad vid ett basbelopp om 6 900 kr. Den i dagspenningen inräknade bostadskostnads- delen bör beräknas med ledning av bostads- kostnadsindex. Dagspenningens grundbelopp jämte bostadskostnadsdelen bör lämpligen fastställas två gånger årligen. Ansvaret för administrerandet av hithörande frågor bör åvila försvarets civilförvaltning.

En indexreglering av värnpliktsförmåner- na innebär vissa budgettekniska problem med hänsyn till försvarskostnadsramens an- knytning till nettoprisindex m.m. Det kan dock knappast ankomma på UFV att lämna förslag till lösning av denna fråga, som sam- manhänger med hela frågan om prisregle- ring av försvarskostnaderna.

Om således dagspenningens grundbelopp under GU enligt UFV uppfattning bör be- stämmas med ledning av studiemedelsnivån är därmed inte sagt att en ändring av be- stämmelserna om studiemedlen automatiskt skall föranleda motsvarande justeringar av

värnpliktsförmånerna. Huruvida sådana jus- teringar är motiverade bör prövas särskilt varje gång ändringar av studiemedelsbestäm— melserna beslutas. Ändringar på det studie- sociala området kan vara motiverade av för- hållanden, som helt saknar aktualitet för de värnpliktiga.

De årliga kostnaderna för en höjning av dagspenningen till 14:50 kr under GU kan vid 16,5 milj tjänstgöringsdagar uppskattas till omkring 140 mkr. Samtidigt minskar emellertid utgifterna på familjebidragsområ- det genom att viss bostadskostnad inräknas i den värnpliktiges dagspenning. Denna minskning kan beräknas till 10 år 15 mkr. — Om kostnadsökningen beräknas med ut- gångspunkt i det antal tjänstgöringsdagar, som beräknats för GU under försöksåret 1972/ 73, blir den omkring 10 mkr lägre.

Den höjning av studiemedlens maximibe- lopp med 5 procent av basbeloppet per ter- min, som 1968 års studiemedelsutredning föreslagit, ger vid ett basbelopp om 6 900 kr en höjning av studiemedlen med 690 kr per läsår (10 månader). En motsvarande ökning med 69 kr per månad av rekryternas dags- ersättning skulle vid 16,5 milj tjänstgörings- dagar medföra en ökning av de årliga ut- gifterna om närmare 40 mkr om hänsyn inte tas till den minskning av kostnaderna för bostadsbidrag som samtidigt blir följden.

8.2.2. Dagspenning 8.2.2.1 Grundutbildning och inskrivning

Nuvarande konstruktion av penningbidraget med belopp, som varierar efter den militära graden har gammal hävd. Det är naturligt att man på detta sätt velat premiera det hög- re ansvar m. ni., som i allmänhet följer med en högre grad. Som framgår av det tidigare anförda anser UFV dock att befattningen i stället för graden skall vara avgörande i sammanhanget. Till denna fråga återkom— mer UFV i det följande vid behandlingen av dagspenningen under RU.

Såvitt gäller GU har på senare tid fram- förts förslag bl. a. vid värnpliktskonferenser—

na om att ersätta nuvarande konstruktion med en dagspenning graderad efter tjänst- göringstidens längd. UFV delar denna upp- fattning. Den förordade principen tillämpas för närvarande delvis genom systemet med tjänstgöringspremier. Graden eller befatt- ningen har inte samma relevans som grund för bestämmande av dagsersättningen under GU som under RU. Såsom framgår av det som anförts tidigare i detta betänkande är de renodlade utbildningsmomenten förhärs- kande under GU och principen om lika er- sättning oberoende av grad uppfattas då sannolikt som mera rättvis av de värnplik- tiga. Här erinras också om principerna i det nya tjänsteställningssystemet, enligt vilka sambandet mellan lönesättning och tjänste- ställning har brutits. En särskild stimulans för de befälsuttagna kan befinnas erforder- lig men kan liksom nu åstadkommas genom premiesystemet.

Praktiskt och enkelt vore om man kunde stanna för en enhetlig dagspenning för alla värnpliktiga under GU. Såsom framgår ovan har dock krav, som UFV uppfattar som fullt berättigade, framförts på kompensa- tion för de värnpliktiga, som i det differen- tierade utbildningssystemet har en längre tjänstgöring än andra. Den som tvångsvis åläggs en längre tjänstgöring än andra kan också få större negativa effekter såsom för- senade studier, inkomstbortfall etc. Ju större spännvidden är mellan den kortaste och den längsta tjänstgöringstiden desto angelägnare framstår rättvisekravet på differentierade förmåner. Före den 1 juli 1972 varierade antalet tjänstgöringsdagar i den obligatori- ska grundutbildningen i huvudsak mellan 255 och 450 (armén). I den försöksverksam- het med förkortad GU, som bedrivs under 1972/ 73, ökar spännvidden från 227 till 450 dagar inom den obligatoriska utbildningen.

En kompensation för längre tjänstgörings- tid kan tänkas i olika alternativa former så- som någon form av tjänstgöringspremie, för- höjt utryckningsbidrag eller förhöjd dagser- sättning. UFV har valt att föreslå det senare eftersom kompensationen så direkt sam- manhänger med tjänstgöringstidens längd och då det torde vara av positiv betydelse

att den värnpliktige redan under tjänstgö- ringen får uppleva den förbättring av väm- pliktsförmånerna, som den längre tjänstgö- ringen ger honom. UFV har även tagit in- tryck av den uppfattning om dagspenningens konstruktion, som framkommit bl. a. vid värnpliktskonferenserna. UFV ställningsta- gande innebär att det nya systemet för för- måner under GU inte kommer att inrymma någon särskild form av tj änstgöringspremier. Dagspenningen bör således enligt UFV upp- fattning konstrueras enligt en s.k. trapp- stegsmodell med en ”upptrappning” av dags- penningen efter visst antal tjänstgöringsda- gar. Rättvisekravet bör av praktiska skäl inte drivas så långt att varje skillnad i antalet tjänstgöringsdagar måste ge utslag i skilda dagspenningsbelopp. Differentieringen av utbildningstiden tenderar att öka. Som ex- empel på små variationer kan nämnas att grundutbildningens längd för gruppchefsut- tagna i nämnda försöksverksamhet utgör 302 dagar vid armén (alternativ 1) och 304 dagar vid kustartilleriet. Även ganska stora varia- tioner i antalet tjänstgöringsdagar inom en och samma dagspenningnivå kan behöva ac- cepteras, om inte systemet skall bli onödigt administrativt belastande.

UFV har vid sina överväganden funnit att rättvisekrav och administrativa aspekter skulle bli tämligen väl tillgodosedda om dagspenningen under GU skiktas i 3 olika nivåer i princip enligt följande. Den lägsta ersättningen (grundersättningen) utgår till alla värnpliktiga under de första 300 tjänst- göringsdagarna. Dagspenningen höjs efter 300 och 360 tjänstgöringsdagar. Vissa för- skjutningar i ena eller andra riktningen kan befinnas lämpliga av bl. a. administrativa skäl. Denna konstruktion kan tillämpas så- väl i den ordinarie utbildningsorganisationen som vid den avkortade utbildning, som be- drivs fr. o. m. utbildningsåret 1972/ 73. För— höjd dagspenning kommer i första hand be- fälsuttagna värnpliktiga till godo.

Den lägsta dagspenningen (grundersätt- ningen) kommer med tillämpning av prin- cipen om studiesocial ersättning att utgå med 14:50 kr (våren 1972) enligt beräkningarna under avsnittet 8.2.1. Höjningen av dags-

Dagspenning

penningen i sista steget bör enligt UFV upp- fattning vara något större än den första höjningen. För dem som har den längsta tjänstgöringstiden kan det vara motiverat med en större höjning.

Med utgångspunkt i det nu anförda skul- le dagspenningen kunna konstrueras enligt i figur 811 beskriven trappstegsmodell. Den- na avser inte att ge en bild av exakta dags- penningbelopp.

Högst 300 tjänstgöringsdagar gäller enligt den ordinarie utbildningsorganisationen för i runt tal 30 000 man. Tjänstgöringstider om 301—360 dagar har ca 15 000 man. Mer än 360 dagar fullgörs av ca 5 000 man.

Om höjningarna av dagspenningen beräk- nas till 1:— kr efter 300 tjänstgöringsdagar och 1:50 kr efter 360 dagar skulle kostnader- na härför — dvs. det streckade fältet i fi- gur 8:1 — kunna uppskattas till omkring 2,25 mkr beräknade efter totalt 16,5 milj. tjänstgöringsdagar. Beloppet ligger betydligt under utgifterna för nuvarande tjänstgö- ringspremier under GU, vilka uppgår till omkring 7 mkr.

Om lägsta dagspenningbeloppet sätts till 14:50 kr skulle den successiva höjningen en- ligt ovan i slutskedet ge en dagspenning om 17 kr.

En jämförelse mellan de här tänkta dags- penningarna om 14:50 kr, 15:50 kr och 17 kr och de under våren 1972 gällande penning- bidragen jämte, i förekommande fall, tjänst- göringspremierna visar beträffande vissa ex-

emplifierade värnpliktiga vid armén med de före den 1 juli 1972 gällande utbildningsti- derna, att höjningarna blir för menig kate- gori F ca 142 procent, för gruppbefälsutta— gen i slutskedet ca 32 procent samt för värn- pliktig, uttagen till plutonsbefäl, i slutskedet ca 13 procent. För värnpliktig, uttagen till kompanibefäl, blir det i slutskedet en minsk- ning med ca 1,5 procent. Detta torde få be- aktas vid ställningstagande till utbildnings— premiens storlek.

Om jämförelserna görs med beaktande av de utbildningstider, som gäller under 1972/73 kan de ovan redovisade förändring- arna för vissa kategorier bli annorlunda. Så- lunda får t. ex. en plutonsbefälsuttagen med 360 tjänstgöringsdagar en förbättring av dagsersättningen i slutskedet med endast ca 3 procent, om man utgår från penningbidra- get före den 1 juli 1972 jämte tjänstgörings- premien.

Jämförelser görs ej med de penningbidrag, som utgår efter den 1 juli 1972, eftersom den av UFV föreslagna värdebeständigheten av dagspenningen med all sannolikhet skulle föranleda en uppräkning från samma dag av de dagspenningbelopp, som UFV räknar med i det nya systemet.

Vid de ovan gjorda jämförelserna har inte tagits hänsyn till de konsekvenser, som upp- kommer för värnpliktiga, berättigade till bo- stadsbidrag, genom att täckning för viss bo- stadskostnad räknats in i dagspenningen med motsvarande reducering av bostadsbi-

draget. Genom att den värnpliktige med bo- stadskostnad förutsätts avsätta 7:50 kr per dag för denna utgift blir den återstående de- len av hans dagspenning 7 kr under envar av de 300 första tjänstgöringsdagarna, 8 kr per dag under de därpå följande 60 dagarna och 9:50 kr per dag fr.o.m. 361:a dagen. En jämförelse av dessa belopp med penningbi- dragen våren 1972 jämte, i förekommande fall, tjänstgöringspremien visar en försäm- ring av dagsersättningen i slutskedet för samtliga ovan exemplifierade värnpliktiga utom meniga med högst 300 tjänstgöringsda- gar. Denna konsekvens, som således endast gäller de värnpliktiga som är berättigade till bostadsbidrag, är en följd av den studieso- ciala principen såsom den beskrivits i det föregående i detta betänkande. UFV vill emellertid understryka att det i ett samlat system för värnpliktförmåner kan bli nöd- vändigt att acceptera negativa konsekvenser ifråga om enstaka förmånstyper. Dessa kon- sekvenser kan uppvägas av förbättringar på andra områden såsom premierna, de fria ledighetsresorna och familjepenningen. UFV vill påpeka att om jämförelser görs mellan belopp för dagspenning och penning- bidrag i början av utbildningen, 14:50 kr res— pektive 6:— kr, finner man en förbättring för samtliga värnpliktiga _ även om man bortser från den del, 7:50 kr, av förstnämn- da belopp som beräknas för bostadskostnad. Det kan ifrågasättas om inte konstruktio— nen borde inrymma ytterligare ett trappsteg för värnpliktiga med extremt långa utbild- ningstider. Enligt ovan redovisat förslag kommer dagSpenningen att utgå med oför- ändrat belopp fr o m 361:a dagen. Detta in- nebär att exempelvis en värnpliktig som ut- bildas till reservofficer vid flottan (kompani- befäl) och som har en sammanlagd utbild- ningstid (före den 1 juli 1972) före utnäm- ningen till reservofficer om 810 dagar, tjänstgör under 450 dagar med en och sam- ma dagsersättning. Gentemot detta kan sä- gas att den längsta värnpliktsutbildningen görs av officersuttagna (kompanibefäl) och att de skäl —— utbildningens tvångsmässiga karaktär — som ovan åberopats för en dif- ferentierad dagspenning i detta fall saknar

aktualitet. I stället kommer rekryterings- aspekter i förgrunden. Dessa bör dock en- ligt UFV uppfattning tillgodoses inom ra- men för premiesystemet, till vilket UFV återkommer i det följande. Däremot är en- ligt UFV uppfattning dagspenningens stor- lek av betydelse för frågan om behovet av ytterligare differentiering. Om den i slut- steget i diagrammet ligger på en hög nivå torde anledning saknas till ytterligare diffe— rentiering. Om däremot dagspenningen lig- ger på en låg nivå, kan det vara rimligt med ytterligare ett trappsteg. En dagspenning i slutskedet om 17 kr, som ovan beräknats, bör i och för sig kunna accepteras oföränd- rad under lång tjänstgöringstid.

UFV har här velat beskriva den konstruk- tion, som utredningen förordar. Däremot in— nebär angivna dagsbelopp över grundersätt- ningen inget förslag utan en exemplifiering för att belysa trappstegskonstruktionens till- lämpning. Enligt UFV uppfattning kan det ifrågasättas om inte skillnaderna i dagspen— ningsbeloppen borde vara större om den re- lativa rättvisan skall tillgodoses med beak- tande av de varierande utbildningstiderna. Detta är dock i sista hand en kostnadsfråga.

För att undvika en värdemässig eftersläp- ning av dagspenningen bör denna i alla ni- våer på samma sätt som angetts i avsnittet 8.2.1 regleras två gånger årligen genom an- knytning till basbeloppet.

Den konstruktion för dagspenningen, som här beskrivits bör kunna tillämpas under värnpliktsutbildning enligt värnpliktslagen samt under annan utbildning till kompanibe- få] eller motsvarande. Konstruktionen kan få följdverkningar beträffande förmånerna under bl.a. den utbildning, som bedrivs i regi av frivilliga befälsutbildningsförbundet. Som UFV anfört i inledningen till detta be— tänkande kommer utredningen att framdeles i annat sammanhang behandla frågorna om förmåner under utbildning inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Vapenfria tjänstepliktiga bör i princip ha samma förmåner som värnpliktiga. Samma konstruktion för dagspenningen bör således gälla för dessa båda personalkategorier. Med en grundutbildning enligt alternativ I om

| l ;

375 dagar (jfr. avsnitt 4.1.2) enligt den oav- kortade utbildningen före den 1 juli 1972 skulle den vapenfrie under de sista 15 tjänst- göringsdagarna bli berättigad till den högsta dagspenningen enligt diagrammet.

Dagspenningen till de inskrivningsskyldiga synes böra utgå med högst dagspenningens grundbelopp.

Den principkonstruktion av dagspenning- en, som UFV sålunda förordar, kan tilläm- pas oberoende av dagspenningens storlek, vilket är väsentligt om exempelvis principen om den studiesociala ersättningen inte går att realisera förrän på längre sikt.

UFV vill slutligen beröra frågan om av- löningsförhållanden m. m. för regementsoffi- cersaspiranterna. Frågan berör endast ett begränsat antal värnpliktiga.

Till kategorien värnpliktiga hänförs rege— mentsofficersaspiranterna. Dessa vämplikti- ga har en lång tjänstgöringstid innan de i samband med förordnande som löjtnant får fast anställning vid krigsmakten. I allmän- het utgjorde denna tid enligt utbildnings- gången före den 1 juli 1972 3 år och 4 må- nader. För den aspirant som genomgår för- svarets gymnasieskola, förlängs denna tid med 2 eller 3 år.

Med den ordning, som tillämpas under försöksåret 1972/73, torde utbildningstidema bli något kortare.

Under ifrågavarande utbildning uppbär aspiranterna värnpliktsförmåner. Jämlikt 11 & värnpliktsavlöningskungörelsen har den värnpliktige dock rätt att välja mellan det för övriga värnpliktiga fastställda penning- bidraget och ett penningbidrag, som för ogift motsvarar hälften av månadslönen till statstjänsteman i löneklass 7 på löneplan A (ortsgrupp 4). För gift värnpliktig utgör det- ta penningbidrag två tredjedelar av månads- lönen enligt nämnda löneklass i den orts- grupp till vilken utbildningsanstalten hör. Bidraget är delvis skattepliktigt. Valfriheten inträder för värnpliktig, som genomgår för- svarets gymnasieskola, först vid andra stu- dieårets början vid skolan och för annan värnpliktig den 1 september under tredje utbildningsåret. Det särskilda penningbidra- get åt aspiranterna utesluter rätten till fa-

I olika sammanhang — bl. a. vid 1972 års värnpliktskonferens —— har fråga väckts om fast anställning och ändrade löneförhållan- den m.m. för regementsofficersaspiranter- na. Avsaknaden av anställningstrygghet har åberopats. Vidare har som exempel på de förbättringar, som önskas, angivits reglerad arbetstid, övertidsersättning, förbättrade eko- nomiska villkor i övrigt och förhandlings- rätt. Jämförelser har även gjorts med grupp- chefema, som erhåller fast anställning efter betydligt kortare värnpliktstjänstgöring.

UFV har förståelse för den otillfredsstäl- lelse med framförallt den bristande anställ- ningstryggheten, som kommit till uttryck. Denna kan förmodas vara särskilt starkt upplevd under det konjunkturläge, som rått under senare tid. Med anledning härav vill UFV föreslå, att regementsofficersaspiran- tema ges fast anställning. Sådan anställning bör i normalfallet ske sedan aspiranten full- gjort minst lika lång tid som Vämpliktigt kompanibefäl har fullgjort vid avslutad ut- bildning (kadettskola). Ifrågavarande tid för GU är olika lång för skilda kategorier. På grund härav bör hänsyn tas till den längsta utbildningstiden. Tidpunkten för övergång från värnpliktsförmåner till fast anställning bör enligt UFV vara densamma inom samt- liga försvarsgrenar.

Det kan måhända göras gällande att den otrygghet, som aspiranterna upplever, accep- teras på andra utbildningsområden. Sålunda skulle situationen för t. ex. en universitets- studerande, som tvingas avbryta studierna på grund av bristande studieresultat, inte vara annorlunda än för den regementsoffi- cersaspirant, som inte blir godkänd i utbild- ningen. Gentemot detta kan dock sägas att aspiranten som regel inte torde ha möjlighet att i samma omfattning som universitetsstu- deranden utnyttja de förvärvade kunskaper- na inom det civila förvärvslivet.

8.2.2.2 Repetitionsutbildning

UFV har föreslagit (kapitel 7) att dagspen- ningen åt de värnpliktiga under RU skall

bestämmas efter befattningen i krigsorgani- sationen. Därmed släpps det samband, som i nuvarande system finns mellan penningbi- drag och innehavd grad. Detta ligger i linje med principerna för det nya tjänsteställ- ningssystemet. Som förut nämnts får den föreslagna principen till följd att exempelvis sådan värnpliktig, som under krigsförbands- övning placeras i en högre befattning än som motsvarar hans grad, erhåller den dagspen- ning som gäller för den högre befattningen.

Även om det nya tjänsteställningssystemet innebär en åtskillnad av tjänsteställnings- frågor och lönefrågor kan systemets indel- ning av befattningar i olika nivåer m. m. tj ä- na som underlag för en differentiering av dagspenningen under RU. Den vägledande principen vid systemets utformning har va- rit att åstadkomma ett logiskt samband mel- lan uppgifterna i krigsorganisationen och tjänsteställningen. Tjänsteställningen skulle ge uttryck för varje krigsmans relativa för— måga — kompetens — att utöva befäl. En redogörelse för nivåer och grupper m.m. har lämnats i kapitel 4.

Genom en anknytning av dagspenningen till nämnda kompetensnivåer — eventuellt med någon ytterligare skiktning —— kommer i princip uppgifter och ansvar m. rn. i befatt- ningarna att på ett enkelt sätt kunna beaktas vid bestämmande av dagspenningen. Den reservationen får dock göras att fullständig rättvisa på denna punkt inte kan garanteras eftersom vissa kvalifikationer av stor bety- delse inte blir tillräckligt beaktade vid löne- sättningen. Det skulle emellertid kräva ett mycket detaljerat befattningsanalysarbete att undersöka alla de faktorer, som rätteligen borde påverka dagspenningen i varje typ av befattning. Detta analysarbete borde sedan pågå kontinuerligt eftersom krigsorganisa— tionen inte är statisk och innehållet i befatt- ningarna ändras. Även om visst i andra sammanhang framtaget material delvis skul- le kunna utnyttjas i nämnda arbete torde arbetet likväl bli av betydande omfattning. UFV anser sig därför böra föreslå, att tjäns- teställningssystemets indelning i kompetens- nivåer läggs till grund för en differentiering av dagspenningen under RU. Såsom anförts

under kapitel 7 torde en sådan konstruktion knappast medföra några större administra- tiva problem.

De för värnpliktiga aktuella kompetens- nivåerna är följande, nämligen kompani- chefs-, plutonchefs-, troppchefs- och grupp— chefsnivåerna. Med hänsyn till skillnaderna i ansvar m. m. för, å ena sidan, kompanichef och plutonchef samt, å andra sidan, dessas ställföreträdare bör dagspenningen utgå med olika belopp i dessa befattningar. Däremot har UFV icke funnit anledning att differen- tiera dagspenningen mellan plutonchefs ställ- företrädare och troppchef. Likaså räknar UFV med en gemensam nivå för gruppchef och gruppchefs ställföreträdare. Slutligen re- serveras en nivå för övriga. I enlighet här- med skulle dagspenningen under RU kunna differentieras enligt följande befattningsni- våer:

1. kompanichef

2. kompanichefs ställföreträdare

. plutonchef

4. plutonchefs ställföreträdare, troppchef 5. gruppchef, gruppchefs ställföreträdare 6. menig

Denna indelning kan tillämpas på såväl andra motsvarande militära som civilmilitä- ra befattningar. Värnpliktig, som placeras i civil befattning, bör få dagspenning enligt den nivå, som motsvarar befattningens tjäns- tegrupp — i förekommande fall den lägsta av flera aktuella dagspenningar om inte sär- skilda skäl finns till avvikelse härifrån.

Dagspenningen åt vapenfria tjänstepliktiga bör utgå med samma belopp som till värn- pliktig i befattning för menig.

Vad gäller dagspenningens storlek bör den knyta an till de belopp, som fastställs för dagspenningen under GU. UFV har i kapi- tel 7 uttalat att dagspenningen under RU i vart fall inte bör understiga vad som utgår under GU.

Längden av krigsförbandsövningarna (KFÖ) varierar mellan 18 och 32 dagar. Här- till kommer bl. a. mobiliseringsövningar och särskilda övningar om 1—11 dagar. Denna differentiering kan i och för sig vara skäl för att ge kompensation i någon form — exempelvis förhöjd dagspenning åt de väm- U)

pliktiga som åläggs längre tjänstgöring än andra under en repetitionsomgång. UFV har dock inte ansett det nödvändigt att driva rättvisekravet så långt. Däremot bör fler full— gjorda övningar än som görs i normalfallet kompenseras med särskild ersättning. Till denna fråga återkommer UFV i det följan- de vid behandling av premiefrågan.

I tabell 8:2 lämnar UFV med beaktande av det ovan sagda exempel på dagspennings- belopp under RU varierande mellan 17— 27 kr, räknat efter prisläget våren 1972. Spännvidden mellan 17 och 27 kr medger i princip en acceptabel differentiering av dags- penningen. För jämförelse anges i tabellen även den värnpliktiges dagspenning i slut- skedet av GU i enlighet med vad som beräk- nats i avsnittet 8.2.2.1. Härvid bortses från det fall, att vämpliktig på grund av vakanser i krigsorganisationen placeras i högre be- fattning än som motsvarar vederbörandes utbildning. Vidare redovisas den procentuel- la höjningen av dagspenningen från GU till RU. Skillnaderna i längden av GU före och efter den 1 juli 1972 påverkar i huvudsak inte uppgifterna i tabellen utom såvitt avser befattningarna för gruppchef och pluton- chefs ställföreträdare (jfr. tabell 4:3). Inom parentes anges dagspenning för dessa be- fattningar vid den avkortade utbildning, som bedrivs efter den 1 juli 1972.

Skillnaderna mellan dagspenningama i de olika nivåerna under RU är beräknade till lika belopp, 2 kr.

Av tabellen framgår att de värnpliktiga i befattning för menig, som har den längsta grundutbildningen och därmed uppnår högs-

ta dagspenningen under GU, inte får någon höjning från GU till RU. Dessa värnplik- tiga utgör dock ett ringa antal. I och för sig är det önskvärt med åtminstone någon höj— ning från GU till RU för i princip alla värn- pliktiga. Detta kan åstadkommas t.ex. ge- nom att lägsta dagspenningen under RU höjs något.

Genom att lägsta dagspenningen under RU bestäms till lägst samma belopp som högsta dagspenningen under GU undviker man den konsekvensen att den befälsuttagne värnpliktige med lång GU, som underkänns i utbildningen och som därför placeras i lägre befattning än som motsvarar den ge- nomgångna utbildningen, får en lägre dags- penning under RU än under slutskedet av GU.

Höjningen av dagspenningen från GU till RU varierar kraftigt mellan de olika befatt- ningarna — från 0 procent för vissa meniga till 59 procent för kompanichefer. Detta blir en konsekvens av kombinationen av de två skilda principerna för konstruktionen av dagspenningen under GU och RU. Nu gjor- da jämförelser är av mindre intresse i fråga om de högre befattningarna, eftersom dessa som regel inte blir aktuella för de värnplik- tiga förrän efter en eller flera fullgjorda re- petitionsövningar. Det bör också framhållas att RU till skillnad från GU innefattar mera markerat inslag av befälsansvar beträffande krigsförbandens ledning och utbildning. Samtidigt vill UFV påpeka att den beskriv- na konstruktionen med exemplifierade dags- belopp för RU innebär en utjämning mel—

Tabell 8:2 Exempel på dagspenning (kr) under RU; jämförelser med exempel på dagspen- ning under GU

Befattning Dagspenning Dagspenning under Höjning i procent under RU under RU slutskedet av GU från GU till RU Menig 17:—— l4:50—l7:—— 17—0 Gruppchef 19:—— 15:50—l7z— 23—12 (Gruppchef) (l9:—) (14:50—15:50) (31—23) Plutonchefs stf 21 :— l.7:——- 24 (Plutonchefs stf) (21:—) (15:50—17:—) (35—2,4) Plutonchef 23:— 17:—- 35 Kompanichefs stf 25 :— 17:— 47 Kompanichef 27:— 17:—— 59

lan de olika befattningarna i förhållande till nu gällande system och belopp. Sålunda är skillnaden mellan lägsta och högsta penning- bidraget under RU ca 194 procent före den 1 juli 1972 och 175 procent därefter. Skill- naden mellan lägsta och högsta belopp för RU enligt tabell 8:2 utgör endast ca 59 procent.

De exemplifierade dagspenningbeloppen i tabell 8:2 innebär i samtliga nivåer en höj- ning av beloppen jämfört med vad som gäl— ler våren 1972. Höjningarna varierar mellan 50 öre för kompanichefer och 8 kr för me- nig.

UFV har övervägt att på motsvarande sätt som i fråga om GU räkna in visst gene— rellt belopp för bostadskostnad i dagspen- ningen under RU, vilket skulle avräknas på bostadsbidraget. UFV har dock kommit fram till att en sådan konstruktion inte är lämplig under RU, bl. a. därför att den kan anses strida mot grundtanken om ”lön efter befattning” under RU. Merparten av RU- värnpliktiga (ca 83 procent enligt MPI en- kåt) har kostnader för bostad. För dessa värnpliktiga skulle konstruktionen innebära, att ”befattningslönen” — sedan bostadskost- nadsdelen (7:50 kr/dag) räknats från —— un- derstiger dagsersättningen för den värnplik- tige i lägre befattning, som inte har någon bostadskostnad. Vidare skulle många RU- värnpliktiga, som under GU inte haft någon bostadskostnad, i realiteten få en lägre dags- ersättning under RU än under GU. Andelen GU-vämpliktiga med egen bostadskostnad före inryckningen är enligt MPI rapport en- dast ca 34 procent. Konsekvenser av sist an- given art kan givetvis undvikas om de ovan angivna dagspenningbeloppen räknas upp med det belopp, som skall avräknas från bostadsbidraget. Konstruktionen med viss bostadskostnad inräknad i dagspenningen bygger på den studiesociala principen. Den- na princip bör enligt UFV uppfattning inte ligga till grund för värnpliktsförmånerna under RU, även om en anknytning mellan dagspenningens belopp under GU och RU finns. Principen bygger på ungdomsstuderan- denas behov och är därför generellt sett inte tillämplig beträffande RU—värnpliktiga.

— UFV anser således att RU-värnpliktiga i princip skall erhålla full täckning för bo- stadskostnaden vid sidan av övriga förmåner —— dock efter behovsprövning enligt särskil— da regler.

Dagspenningen under RU bör på samma sätt som dagspenningen under GU göras värdebeständig genom anknytning till bas- beloppet.

De årliga kostnaderna kan med dagspen- ningsbelopp om 17—27 kr beräknas öka med drygt 20 mkr vid 2,5 milj tjänstgöringsdagar jämte in- och utryckningsdagar för RU. Be- räkningarna har gjorts med utgångspunkt i de under våren 1972 gällande penningbidra- gen.

8.2.2.3 Utbetalning

Beträffande utbetalningen av dagspenningen har UFV övervägt om vissa rationalisering- ar kan göras i syfte att minska personalens administrativa arbete. Sålunda har frågor varit uppe bl. a. om utbetalning en gång i månaden och om utbetalning per postgiro eller bank. Framför allt under RU med sina korta tjänstgöringsperioder kunde ut- betalning en gång i månaden — eventuellt genom central utbetalning till hemortsadres- sen — tänkas vara tillfyllest. Det har emel- lertid visat sig vid de kontakter, som UFV haft med representanter för myndigheter och värnpliktiga, att intresset för sådana förändringar av utbetalningsrutinerna varit ringa. Man har framför allt menat att det blir en försämrad service för de värnpliktiga. Vidare har man — även värnpliktiga —— ifrågasatt de värnpliktigas förmåga att un- der GU hushålla med en s.k. månadslön. Beträffande RU har det gjorts gällande att många värnpliktiga är i behov av dagspen- ningen under utbildningstiden för att klara sina löpande småutgifter.

UFV anser sig därför inte böra föreslå några förändringar ifråga om utbetalnings- rutinerna. Möjligheterna till rationaliseringar bl. a. med hjälp av den moderna datatekni- ken bör dock fortlöpande bevakas. Detta sker redan nu genom försvarets civilförvalt-

ning i samarbete med vämpliktsverket. Så- lunda har bl. a. under senaste året påbörjats en försöksverksamhet med central utbetal- ning med hjälp av ADB av bl.a. utryck- ningsbidraget. Vidare pågår försök med ma- skinellt framtaget underlag för utbetalning av penningbidrag.

8.2.3. Premier 8.2.3.1 Grundutbildning

Såsom framgår av avsnittet 8.2.2.1 innebär den av UFV förordade konstruktionen av dagspenningen under GU att inga tjänst- göringspremier i fortsättningen skall finnas under GU.

UFV har övervägt att även slopa utbild- ningSpremierna och i stället i princip kon- centrera all kontant ersättning åt de värn- pliktiga till dagspenningen. Den s.k. trapp- stegskonstruktionen för dagspenningen un- der GU skulle då få en annan utformning än som beskrivits i avsnittet 8.2.2.1. En ytter- ligare differentiering med beaktande av läng- den av utbildningstiderna skulle vara moti- verad bl. a. för att medverka till en positiv inställning till befälsutbildning. En sådan differentiering måste innebära stora skillna- der i dagspenningbeloppen för värnpliktiga med korta respektive långa utbildningstider, om inte förmånerna åt de befälsuttagna to- talt sett skulle försämras väsentligt i förhål- lande till nuläget eller den föreslagna nivån för dagspenningen (grundersättningen) höjas kraftigt med därav följande stora kostnads- ökningar.

Dagspenningen, till den del den inte är be- räknad för bostadskostnad, är liksom nuva- rande penningbidrag avsedd för den väm- pliktiges personliga småutgifter. Utbildnings- premiema har däremot helt andra syften, nämligen att skapa motivation för kvalifi— cerad utbildning och att främja rekrytering- en till frivillig utbildning m. m. I nuvarande system har utbildningspremierna bestämts även med beaktande av längden av utbild- ningstiderna. Det är naturligt att man till- godoser dessa skilda behov med förmåner i

Att ta bort utbildningspremierna utan att ersätta dem med annan värnpliktsförmån är enligt UFV mening inte möjligt. Eftersom den helt övervägande delen av befäl inom försvaret i krigstid består av Vämpliktigt befäl är rekrytering och utbildning av dessa i fred en väsentlig beredskapsfråga. Ett för- sämrande av det värnpliktiga befälets kvali- tet skulle få en allvarligt negativ effekt på försvarets förmåga att lösa sina uppgifter. En väl utbildad värnpliktig befälskader tor- de även vara en viktig förutsättning för ett gott resultat av framför allt repetitionsut- bildningen i stort. Detta syfte nås på skilda vägar. Den ekonomiska kompensationen tor- de vara av stor betydelse i sammanhanget. — När det gäller den frivilliga utbildningen till kompanibefäl tillkommer behovet av att främja rekryteringen. Detta behov varierar från tid till annan och mellan olika utbild— ningsgrenar, men generellt sett torde man under en följd av år ha haft en otillfreds- ställande rekrytering. Sålunda har, enligt uppgift under hösten 1971, visserligen an- talet elever vid arméns kadettskolor ökat efter VU 60-systemets införande men likväl har endast omkring 75 procent av det årliga behovet i ett jämnt system kunnat täckas. Med hänsyn till vakansåterfyllnad är mot- svarande medeltal 65 procent. Tendensen 1968—1971 har dessutom varit sjunkande.

De insatser på förrnånsområdet, som be- hövs för att främja rekryteringen till och motivationen för befälsutbildning, bör enligt UFV uppfattning alltjämt göras genom nå- gon form av utbildningspremier.

Som nämnts är ett av syftena med nuva- rande utbildningspremier att kompensera för lång utbildningstid. Detta torde vara det väsentligaste skälet till att t. ex. meniga kate- gori E vid flottan men inga andra meniga för närvarande är berättigade till utbild- ningspremier. UFV anser att man bör strä- va efter att renodla de olika förmånstyperna och dessas syfte. Den principkonstruktion för dagspenningen under GU, som UFV fö- reslagit, innebär en differentiering av belop- pen med hänsyn till tjänstgöringstidens längd. I anslutning härtill föreslår UFV att

premierna under GU begränsas till enbart befälsutbildningspremier med syfte att främ- ja motivation och rekrytering. Detta förut- sätter dock en tillfredsställande nivå och dif- ferentiering av dagspenningen (jfr. avsnitt 8.221). I annat fall bör premier övergångs- vis utgå även till vissa meniga med lång ut- bildningstid.

UFV är trots det nu anförda medveten om att tjänstgöringstidens längd kommer att få en indirekt betydelse vid bestämman- de av premiebeloppen, eftersom både moti- vation och rekryteringsmöjligheter intimt sammanhänger med längden av utbildningen. Ju längre utbildningen är desto större torde behovet av stimulerande åtgärder vara.

Det kan måhända anses att ett förmåns- system, som bygger på principen om den studiesociala ersättningen, inte bör inrymma någon form av premier. Här kommer emel- lertid den militära utbildningens särart och dess tvångsmässiga karaktär i förgrunden. En universitetsstuderande har själv valt sin utbildning och har en naturlig stimulans för gott utbildningsresultat i det mål inom för- värvslivet, som han åsyftar med sin utbild- ning. Den värnpliktige däremot har i prin— cip inte denna valfrihet och som regel inte heller den stimulans, som det frivilligt valda studiemålet ger. Snarare är det tvärtom så att han ofta, om han är studerande i det ci- vila, upplever militärtjänstgöringen som ett hinder i sin strävan att snabbt nå detta mål. Det nu sagda hindrar inte att den värnplik- tige i och för sig kan uppleva militärtjänst- göringen med dess varierande uppgifter som stimulerande och intressant. Inte heller värn- pliktiga under frivillig utbildning till väm- pliktigt kompanibefäl eller reservofficer har militäryrket som sin huvudsakliga sysselsätt- ning, vilket medverkar till behovet av rekry- teringsfrämjande åtgärder. Beträffande värn- pliktig under utbildning till aktivt befäl förhåller det sig annorlunda. Rättviseskäl, såvitt gäller jämförbara kategorier värnplik- tiga, i kombination med rekryteringsskäl ta- lar dock för att även ifrågavarande värn- pliktiga blir berättigade till premier för den utbildning, som ligger före den tidpunkt då fast anställning uppnås. Frågan har dock

samband med hur anställningstryggheten för dessa värnpliktiga löses.

Under hänvisning till det ovan anförda. har UFV funnit att befälsutbildningspremier bör utgå till de värnpliktiga utom meniga kategori E vid flottan (värnpliktiga radiotele- grafister), som för närvarande är berätti- gade till utbildningspremier (jfr. 14 & väm- pliktsavlöningskungörelsen och avsnitt 2.2. 1.1). UFV har nu inte funnit anledning att utöka kretsen av premieberättigade med ytterligare kategorier. Utredningen kommer dock att i det arbete med detaljförslag, som följer efter det att detta principbetänkande slutförts, mera ingående pröva denna fråga. Det är UFV förhoppning, att oklarheten om de värnpliktigas framtida utbildningsförhål— landen då skall vara undanröjd.

Beträffande storleken av premiebeloppen får en bedömning göras av vad som är rimligt och vad som krävs för att avsedda syften skall uppnås. Dessutom hör av rätt- viseskäl likartad utbildning ge lika premier även om t. ex. rekryteringsbehovet är större inom det ena området än i det andra. Det kan ifrågasättas om nuvarande nivå för premierna är tillräcklig för att nå avsedda syften — i vart fall i utbildningssystemet våren 1972. Beloppen fastställdes i huvud- sak år 1967 och konsumentprisindex har se— dan dess stigit med omkring 25 procent (jfr. mellan totalindex 1967 och januari 1972). Kostnaderna för en 25-procentig ökning av nuvarande utbildningspremier kan uppskat- tas till 3—5 mkr. Om en utjämning av dags- penningen mellan olika kategorier värnplik- tiga kommer till stånd och om vissa befäls— uttagna rent av får vidkännas en minskning av dagspenningen kan även detta vara ett skäl för att höja premiebeloppen för att undvika en attitydförsämring rn. rn. hos de befälsuttagna. Å andra sidan kan en hög dagspenning verka så motivationsfrämjande att premierna kan hållas på en låg nivå. Även övriga värnpliktsförmåner bör beak- tas vid bedömande av premienivån. Den inverkan på motivation och rekrytering, som- pågående förändringar av utbildningssyste- met kan ha, bör även tas i beaktande vid bestämmande av premiernas storlek.

Med beaktande av nu angivna omständig- heter förefaller det UFV rimligt med en uppräkning av premienivån med i genom- snitt omkring 25 procent, räknat på de belopp och efter de utbildningsförhållanden, som gällt under utbildningsåret 1971/72. UFV beaktar då bl. a. de belopp för dags- penningen och de konsekvenser härav som redovisats under avsnittet 8.2.2. Höjningen av premierna kan eventuellt med beaktande av de olika faktorerna behöva ske med något olika procenttal för olika kategorier värnpliktiga. En avkortad utbildning kan verka så motivations- och rekryteringsfräm- jande att premierna kan hållas på en något lägre nivå.

Premierna bör om möjligt bestämmas till visst belopp för varje art av utbildning och inte som nu delvis är fallet beräknas till visst belopp per tjänstgöringsdag. Detta sammanhänger med UFV uppfattning att det direkta sambandet mellan premierna och utbildningstidens längd skall upphöra.

UFV har övervägt att föreslå införandet av regler, som garanterar värdebeständig- heten av premierna. Som framgår ovan bör premiebeloppen fastställas med beaktande av en rad olika faktorer. En automatiskt verkande anknytning till visst index synes därför inte lämplig. Det är emellertid av vikt att premierna fortlöpande ses över så att inte eftersläpningar i förhållande till förändringar av index och andra relevanta faktorer uppstår. En sådan översyn borde lämpligen kunna ske årligen i samband med myndigheternas arbete med anslagsfram- ställningarna.

Det är UFV uppfattning att syftet med premierna att medverka till gott utbildnings- resultat bäst uppnås om dessa som nu i princip utbetalas vid utbildningens slut. Även av de värnpliktiga själva bör det i allmänhet uppfattas som positivt att få ett större engångsbelopp vid utryckningen i stället för att få det fördelat på flera delbe— talningar. Den blivande regementsofficeren bör utfå sina premier som värnpliktig innan han får fast anställning vid krigsmakten (jfr. avsnitt 8.2.2.1). Med hänsyn till upp- delningen av utbildningen till reservofficer

bör alltjämt en premie utgå för varje full- gjord reservofficerkurs. Av ovan angivna skäl bör dock det sammanlagda premiebe- loppet fördelas med det största beloppet på andra reservo—fficerkursen och den mindre delen på första kursen.

Rätten till nuvarande utbildningspremier är förenad med krav på godkända vitsord i utbildningen. Värnpliktig som helt eller del- vis genomgår vederbörlig utbildning utan att bli berättigad till utbildningspremie får i stället tillägg till tjänstgöringspremie efter 364 dagars tjänstgöring med 4 kr för dag (16 & värnpliktsavlöningskungörelsen).

En värnpliktig, som fullgör utbildning till plutonsbefäl om 450 dagar utan att bli godkänd, får därmed 344 kr i tillägg till tjänstgöringspremie i stället för 2025 kr i utbildningspremie. Den värnpliktige, som underkänns i utbildningen till gruppbefäl, vilken omfattar mindre än 365 dagar, får ingen ersättning för den uteblivna utbild- ningspremien. Om underkännandet beror på bristande förmåga, sjukdom eller liknande hos den värnpliktige kan dessa konsekvenser förefalla orättvisa.

UFV har funnit att om syftet med befäls- utbildningspremierna att tjäna som sporre till goda utbildningsresultat skall kunna upp- nås måste kravet på godkända vitsord allt- jämt finnas kvar. UFV vill dock framhålla det angelägna i att de, som bedöms sakna förutsättningar för befälsutbildningen, på ett tidigt stadium skiljs från denna. I princip bör det inte förekomma att någon fullföljer hela utbildningen utan att bli godkänd. Med de möjligheter till urval, som inskrivnings- systemet ger, kan antalet underkännanden i befälsutbildningen antas bli få. Så torde också hittills ha varit fallet.

För det fåtal befälsuttagna, som inte kommer i åtnjutande av befälsutbildnings- premier, bör liksom nu någon kompensation utgå. Härför talar närmast psykologiska skäl. Den som t. ex. på grund av oförmåga skiljs från utbildningen och kamraterna kan uppleva detta som mycket nedsättande. Om han dessutom går miste om hela den premie, som han räknat med, och som kamraterna blir berättigade till, kan konsekvenserna upp-

fattas som onödigt hårda och orättvisa. Att härvidlag skilja på orsakerna till underkän- nandet torde inte vara möjligt.

UFV är medveten om att meniga med lång utbildningstid måhända kan uppfatta det som orättvist att befälsuttagna värnplik- tiga, som inte godkänts i utbildningen, ges denna kompensation. UFV har dock funnit angivna psykologiska skäl väga tungt i sam- manhanget.

UFV anser att kompensationen inte som nu bör utgå med visst belopp per dag lika för alla kategorier utan i stället anknytas till viss del av beloppet för aktuell utbildnings- premie. För att undvika spekulationer hos de värnpliktiga om möjligheterna att utfå förhållandevis stora belopp efter kort tjänst- göringstid bör dock kompensationen alltjämt sättas i relation även till fullgjord del av utbildningen. — Skillnaderna i beloppen för befälsutbildningspremierna och kompensa- tionen för uteblivna premier bör enligt UFV uppfattning inte vara så stora som nu. Särskilt med tanke på det viktiga slutskedet av utbildningen bör dock någon skillnad alltjämt finnas. Man riskerar eljest att de värnpliktiga i viss utsträckning inte håller sin ambition och sitt intresse för utbild- ningen vid liv i förvissning om att hel pre- mie likväl utgår.

Med beaktande av det anförda skulle kompensationen kunna tänkas utgå enligt följande exempel, som grundas på GU längd före den 1 juli 1972. Kompensationen kan lämpligen utgå tidigast efter 300 dagar. Den skulle för tiden därefter kunna beräk- nas till så stor del av premiebeloppet, som motsvarar antalet fullgjorda tjänstgörings— dagar fr. o. m. 301:a dagen med avdrag för 3 kr per dag. Om en gruppbefälsuttagen med en tjänstgöringsskyldighet om 332 da— gar, berättigande till premie om 325 kr, skiljs från utbildningen eller överförs till utbildning för meniga efter 310 dagar, skulle han därmed utfå ett belopp om

[( 325

_3) x (310—300) = ca 72 kr. 332—300

På motsvarande sätt skulle en pluton- befälsuttagen med 450 tjänstgöringsdagar,

berättigande till premie om 2025 kr, få följande belopp, om han skiljs från utbild- ningen efter 370 dagar, nämligen

2 025 450—300

Med hänsyn till det fåtal fall, som det här är fråga om, torde en konstruktion som den nu beskrivna inte föranleda någon admini— strativ belastning av betydelse. Konstruk- tionen är inte tillämplig för alla fall. Sålunda behövs särskilda regler för exempelvis den som underkänns i reservofficerskurs.

_3) )( (370—300) = ] 735 kr.

8.2.3.2 Repetitionsutbildning

För närvarande utgår tjänstgöringspremie med 38: 50 kr per dag till värnpliktig, som fullgör särskild övning eller mobiliserings- övning.

Särskild övning fullgöres i första hand av värnpliktiga i befattning för plutonsbefäl eller kompanibefäl (27 & 1 mom. C väm- pliktslagen). Varje övning får omfatta högst elva dagar. Skyldigheten omfattar högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar om sammanlagt för varje väm- pliktig högst 33 dagar.

Skyldighet att fullgöra mobiliseringsöv- ning åvilar värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilise- ring eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna ge— nomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens för- band. Skyldigheten omfattar högst fem mo- biliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Tjänstgöringspremierna för nu nämnd tjänstgöring infördes 1967 efter förslag av 1960 års Värnpliktsutredning. Premierna ut- gör en kompensation för de olägenheter, som drabbar vissa värnpliktiga till följd av differentieringen mellan olika värnpliktiga av repetitionsutbildningens omfattning. Ut- redningen ansåg (SOU 1965:68, s. 510) att vad som främst borde beaktas vid avväg- ningen av kompensationen var antalet öv-

ningar men däremot inte övningarnas längd. Som normalfall borde enligt utredningen väljas det fall att vederbörande fullgjorde fem krigsförbandsövningar. Vad som då återstod att kompensera var särskilda öv- ningar och mobiliseringsövningar.

UFV delar de synpunkter, som framför- des av 1960 års värnpliktutredning och som alltjämt har aktualitet. Premier för särskild övning och mobiliseringsövning bör således enligt UFV uppfattning alltjämt utgå.

UFV vill erinra om den förändring av prisnivån som skett sedan beloppet för ifrågavarande tjänstgöringspremie fastställ- des år 1967. En 25-procentig uppräkning skulle medföra en kostnadsökning om när- mare 2 mkr.

8.2.4. Utryckningsbidrag

Utryckningsbidraget, för närvarande 250 kr, är närmast avsett att underlätta återgången från GU till civil verksamhet. Många väm- pliktiga har endast detta belopp jämte pen- ningbidraget för de sista tjänstgöringsda- garna att lita till för sin försörjning närmast efter utryckningen, om de inte skall skuld- sätta sig eller vara hänvisade till socialhjälp eller bidrag m. m. från föräldrar eller andra närstående. För t. ex. den förvärvsarbetande med månadslön kan situationen vara besvär- lig innan första lönen efter utryckningen får lyftas. Även för andra kategorier torde ett utryckningsbidrag vara av stor betydelse. Frågan om utryckningsbidrag får särskild aktualitet under perioder med stor arbets- löshet. Betecknande är att denna fråga rönte en väsentligt större uppmärksamhet under 1972 års värnpliktskonferens än un- der tidigare konferenser.

För att bidra till social trygghet för den värnpliktige är det viktigt att det lagstad- gade förbudet mot uppsägning från anställ— ning på grund av militärtjänstgöring efter- levs. Vidare är det väsentligt med kraftiga insatser från såväl krigsmaktens myndighe- ter som framförallt från de civila arbets- marknadsmyndigheterna i syfte att trygga

sysselsättningen för de värnpliktiga efter utryckningen. De värnpliktiga bör ha rätt till den ledighet och de fria resor, som be- hövs för kontakter med arbetsmarknads- myndigheter och arbetsgivare. Däremot kan det knappast vara en skyldighet för krigs- makten att ekonomiskt sörja för ifråga- varande arbetslösa under någon längre tid efter utryckningen. I denna del bör andra hjälpåtgärder såsom arbetslöshetsförsäkring och socialhjälp tillgripas. Det är av vikt att de värnpliktigas situation beaktas när ställning tas till KSA-utredningens betän- kande ”Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet" (SOU 1971142). I sarn— manhanget erinras om uppgifterna i MPI rapport att 0,8 procent av de i undersök- ningen deltagande rekryterna var arbetslösa före inryckningen till GU medan andelen arbetslösa efter utryckningen utgjorde 8,9 procent. Storleken av ett eventuellt utryck- ningsbidrag bör således bestämmas utan särskilt hänsynstagande till arbetslöshetssi- tuationen.

Med beaktande av det nu anförda har UFV funnit det generellt sett vara en skyl- dighet för krigsmakten att underlätta över— gången till civil verksamhet för den värn— pliktige. I anslutning härtill anser UFV att utryckningsbidraget bör finnas kvar i ett framtida förmånssystem för att den värn- pliktige skall kunna få sin försörjning tryg- gad närmast efter utryckningen från GU. Detta innebär en generell förmån, som går utöver vad en universitetsstuderande är be- rättigad till. Detta avsteg från den studie- sociala principen är dock fullt rimlig med hänsyn till militärtjänstgöringens tvångsmäs- siga karaktär. Därför har UFV inte heller velat föreslå ett utryckningsbidrag, som åstadkommes genom tvångssparande av del av dagspenningen — en fråga som UFV haft uppe till diskussion.

Utryckningsbidraget bör bestämmas till belopp som -—— liksom nu — är lika för alla värnpliktiga. Med det syfte som bidra- get har är det i princip ovidkommande om den värnpliktige har lång eller kort tjänst- göringstid bakom sig. I denna del får dock reservation göras för det fall, att en extrem

avkortning av utbildningstiderna skulle bli aktuell.

En differentiering av utryckningsbidraget skulle med hänsyn till ändamålet snarare ske med beaktande av den värnpliktiges ekonomiska förhållanden — bl. a. tidpunk- ten för närmaste löneutbetalning. En sådan konstruktion bör dock av praktiska m.fl. skäl inte komma ifråga.

UFV har vid sina överväganden kommit fram till att ett utryckningsbidrag, som i princip motsvarar åtminstone en halv må- nadsinkomst för värnpliktig, är rimligt. Eftersom dagspenningen enligt UFV förslag skall grundas på beräkningen av studie- medlen och då avdrag för naturaförmåner m.m. inte är aktuellt, när det gäller utryck- ningsbidraget, bör detta beräknas till hälften av det maximala studiemedelsbeloppet för månad räknat, reducerat med visst belopp för studiemateriel (jfr. avsnitt 8.2.1). Därmed skulle med utgångspunkt i studiemedelsbe- loppet för läsåret 1971/72 utryckningsbidra- get kunna beräknas till ca 440 kr. Detta motsvarar något mer än 6 procent av det basbelopp, som ligger till grund för studie- medelsberäkningarna 1971/72. För att säkra värdebeständigheten av utryckningsbidraget föreslår UFV att detta årligen bestäms till ett belopp, som motsvarar 6 ä 7 procent av aktuellt basbelopp.

Kostnadsökningen vid en höjning av ut- ryckningsbidraget till de värnpliktiga från 250 till 440 kr uppgår till 9 å 10 mkr.

Utryckningsbidrag bör även utgå till va- penfria tjänstepliktiga.

8.2.5. Reseförmåner

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsens be- stämmelser medges vämpliktig fri resa vid in— och utryckning, vid tjänstledighet för enskild angelägenhet av synnerlig vikt och i form av s.k. fria ledighetsresor. Dessa se- nare uppgår till ett antal av en för varje hel tjänstgöringsperiod om 30 dagar under GU och en för varje hel tjänstgöringsperiod om 60 dagar under annan utbildning. Vidare åt- njuter den värnpliktige fri resa i tjänsten. I

detta avsnitt kommer UFV att i huvudsak behandla frågan om de fria ledighetsresorna under GU. In- och utryckningsresor och inskrivningsskyldigas resor bör enligt UFV betraktas närmast som ett slags tjänsteresor. Resor vid tjänstledighet för enskild angelä- genhet av vikt och ledighetsresor under RU är av mycket obetydlig omfattning.

I kapitel 2 har lämnats en redogörelse för innehållet i nuvarande bestämmelser. Endast följande bör här nämnas. De fria ledighets— resorna under GU skall i första hand tas ut vid övningsuppehåll och i övrigt i samband med ledighet och fritid och skall fördelas jämnt över utbildningstiden om inte särskil- da skäl föranleder annat. För närvarande gäller försöksvis att värnpliktig fritt får spara resor, men att han får ta ut högst en resa i förskott (Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1972; TKG 460: 720233). Mycket fria reg- ler gäller i fråga om resmål. Resa får företas till varje plats inom landet som kan nås med allmänt kommunikationsmedel. Resa skall företas med transportmedel som staten tillhandahåller eller, om sådant transportme- del inte ställs till förfogande, med allmänt kommunikationsmedel. Försvarets civilför- valtning utfärdar regler om när resa får ske med flyg eller taxi. Flygresa tillåts för när- varande till och från Gotland och i allmän- het när reseavståndet överstiger 800 km. Vid längre tågresa under natt får den värn- pliktige i allmänhet sovvagnsplats. För resa i lokaltrafik gäller som särskilda regler att er- sättning för färd med buss eller spårvagn endast utgår om den sammanlagda avgiften för färden uppgår till minst 3 kr och färden är en del av resa till eller från den plats där den värnpliktige är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Den värnpliktige får använda egen bil om allmänt kommunikationsmedel saknas eller om anlitande härav medför oskälig tidsutdräkt. Han får därvid ersätt- ning för billigaste färdväg med 20 öre för kilometer och särskild ersättning med 5 öre för kilometer för varje medresande som har rätt till samma fria resa.

Som framgår av redogörelse under tidi- gare avsnitt 2.1 har under senaste årtionde förmånen av fria ledighetsresor under GU

förbättrats förhållandevis mer än andra väm- pliktsförmåner. Fram till år 1963 ägde väm- pliktig under hela den s.k. första tjänstgö- ringen rätt till högst 3 fria ledighetsresor mellan tjänstgöringsplatsen och hemorten. År 1963 beslöts bl. a. följande. Fria resor som dittills fått åtnjutas endast vid övnings- uppehåll och tjänstledighet fick nu företas vid ledighet överhuvudtaget. Vidare utöka- des antalet fria ledighetsresor under GU till 5, dvs. i princip en resa varannan månad. Resorna skulle fördelas jämnt över tjänst- göringsperioden. Riksdagsbeslutet förutsatte att frågan om militärrabatter skulle under- sökas närmare genom försvarets civilförvalt- nings försorg. Från den 1 juli 1969 för- dubblades antalet fria ledighetsresor till att i princip omfatta en resa per månad. Från den 1 januari 1971 medgavs en betydligt ökad frihet för de värnpliktiga vid val av resmål.

Som en faktisk förmån bör också räknas den värnpliktiges möjligheter till rabatt vid resor som han själv betalar. Vid resa med SJ åtnjuter den värnpliktige s.k. militärra- batt enligt regler som tillämpas för studeran- de vid rikets universitet m. fl. Rabatten inne- bär att enkel biljett berättigar till resa tur och retur. Rabatten gäller vid biljettpris över 19 kr. Liknande regler gäller också vid vissa andra transportföretag. I detta sammanhang bör även nämnas den möjlighet som den värnpliktige har att utnyttja de veckosluts- resor som organiseras av försvaret, i huvud— sak med förhyrda bussar. Denna verksamhet har försöksvis pågått sedan början av år 197]. Administrationen sköts ytterst av för- svarets civilförvaltning som härför dispone- rar vissa särskilt anslagna medel och som centralt låter trycka biljetter, informations- material m.m. För anordnandet av bl.a. veckoslutsresorna har avtal slutits med S] resebyrå. Resorna med veckoslutsbussar or- ganiseras för transport av värnpliktiga med fri ledighetsresa i fall då detta ställer sig ekonomiskt fördelaktigare för försvaret än transport med ordinarie kommunikationsme- del, varvid också intresset av att förbättra servicen för de värnpliktiga spelar in. De platser i bussarna — ofta till stort antal —

som inte tas i anspråk för att transportera värnpliktiga med fria ledighetsresor säljs till andra värnpliktiga för ett billigt pris. Avgif- terna från dessa värnpliktiga bidrar alltså till att finansiera de fria ledighetsresorna. Som exempel på priser kan nämnas att resa Stockholm—Karlstad tur och retur har kun- nat erbjudas för 15 kr (motsvarande biljett- pris på SI med militärrabatt 72 kr). Verk- samheten expanderar kraftigt och omfattar för närvarande över hundra busslinjer med befordran i medeltal av ca 5 000 vämplik- tiga per veckoslut. De värnpliktiga får antas betrakta dessa resemöjligheter som en för- män av betydande värde. Förutom det låga priset torde en anledning till systemets po— pularitet vara att det på ett smidigt sätt har kunnat anpassas till de värnpliktigas önske- mål i fråga om tid och plats. Ett liknande system har kunnat erbjudas de värnpliktiga på vissa tågsträckor, t.ex. Boden—Stock- holm till ett pris för tur och retur med sov— plats om ca 50 kr.

Bl. a. följande orsaker medför svårigheter att få fram uppgifter om kostnaderna m. m. för de värnpliktigas fria ledighetsresor under GU. De senaste årens försöksverksamhet med nytt ekonomisystem vid vissa förband har i viss utsträckning medfört svårigheter att särskilja resekostnader från andra kost- nader. Vidare medger inte nuvarande redo- visningssystem särskiljande mellan t. ex. in- ryckningsresor och fria ledighetsresor. En allmän bedömning av kostnaderna för nu gällande systern försvåras också av föränd- ringar i fråga om priser, betalningsutfallets periodisering och antal tjänstgöringsdagar. Vidare kan ännu inte effekten av de under senare år successivt genomförda förbätt- ringarna av reseförmånerna helt överblickas. För närvarande saknas också mer exakta uppgifter om de värnpliktigas resefrekvens. I det följande lämnade uppgifter bör därför betraktas närmast som riktvärden.

För budgetåret 1971/ 72 anslogs samman- lagt 40 mkr till värnpliktigas resor under an- slaget L4 Reseersättningar till värnpliktiga rn. fl. och under försvarsgrenamas anslag till förband med särskild budget. Utgifterna för samma år kan enligt uppgifter under hand

från försvarets civilförvaltning beräknas till ca 42,5 mkr, trots att prishöjningar under året beräknas belasta anslaget till ett belopp om ca 5 mkr. Det gynnsamma betalningsut- fallet skulle förklaras bl. a. av utökningen av de särskilda veckoslutsresoma samt en bättre organisation av reseverksamheten. Ut— gifterna beräknas fördela sig på transport— företag m. m. enligt följande (mkr).

SI 20,5 SAS-LIN 1 3 ,2 Av förbandschef organiserade veckoslutsresor 2,5 Ersättning för taxi och färd med eget fordon 0,9 SL 1,1 F ärdkost 1 ,5 Övrigt 2,8 223

Beloppet under Övrigt innefattar bl. a. er- sättning till flygvapnet för vissa flygresor och till transportföretag som GDG, post- verket (diligenslinjer) samt olika båttrafik- oeh linjebussföretag. Beloppet 2,5 mkr för av förbandschef organiserade resor avser en nettoutgift. Bruttoutbetalningar till trafik- företagen kan beräknas till ca 3,1 mkr och biljettintäkter från värnpliktiga till ca 0,6 mkr. Betalning till S] sker genom inbetal- ning av förskott och en avräkning efter bud- getårets slut, byggd på en undersökning av statistiska centralbyrån i form av ett samp- lingförfarande. För närvarande åtnjuter för- svaret en rabatt som med hänsyn till nuva- rande resefrekvens uppgår till 30 procent på SJ biljettpriser. Rabatt åtnjutes också hos SAS-LIN med 30 procent på ordinarie pri- ser.

När det gäller att bedöma utgifterna för de fria ledighetsresorna möter särskilt stora svårigheter att få fram säkra värden. Med ledning av bl. a. belastningssiffrornas för- ändring vid fördubblingen av antalet fria ledighetsresor år 1969 kan följande allmän- na uppskattning göras för budgetåret 1971/ 72. Utgifterna för in- och utryckningsresor belöpte sig till ca 10 mkr, utgifterna för övriga resor —— till övervägande del fria

ledighetsresor under GU — till ca 32,5 mkr. Av utgifterna för dessa senare resor belöpte sig ungefär 12,5 mkr på flygresor. För att få uppskattningsvärden för budgetåret 1972/ 73 bör angivna värden reduceras med ca 10 procent med hänsyn till minskat antal tjänst- göringsdagar. I sammanhanget kan nämnas att enligt uppgifter under hand från SJ upp- gick kalenderåret 1970 vid dåvarande för- hållanden de värnpliktigas egna utgifter för SJ-resor till ca 5 mkr, varvid värdet av mili- tärrabatten samtidigt kan beräknas till ca 3,5 mkr.

Vissa uppgifter om ledighetsresor har kun- nat inhämtas ur den MPI-undersökning som redovisas som bilaga till UFV betänkande. Uppgifterna i denna undersökning bör dock —— såsom också har framhållits under avsnitt 5.1.1 — med hänsyn till urvalet av förband behandlas med särskilt stor försiktighet när det gäller uppgifter om avstånd och resor under GU. Av undersökningen kan inhäm- tas bl. a. följande. Av dem som besvarat en- käten hade drygt 80 procent haft sin hemort närmare än 150 km, dvs. avståndet var inte större än att man kunde resa hem över veckosluten vilket också de flesta gjorde. Ca 20 procent åkte hem dagligen. De flesta värnpliktiga använde bil vid hemresan, spe- ciellt de som hade mindre än 500 km till hemorten. För värnpliktiga som hade mer än 500 km till hemorten var tåg det van- ligaste färdmedlet. Kostnaden för hemresor- na i form av kontant utlägg, den fria le- dighetsresan inte medräknad, uppgick till i genomsnitt 51—75 kr för månad, dvs. ca en tredjedel av penningbidraget. Resekost- naderna för månad var inte bara beroende av hur mycket varje resa kostade (en frå- ga om färdmedel) utan också av hur ofta man reste hem. Högsta kostnader för hem- resa hade värnpliktiga med hemort 301— 800 km från förläggningsorten. De som hade mer än 800 km till hemorten hade lägre kostnader än övriga, eftersom de inte reste hem så ofta. Knappt 5 procent reste hem en gång i månaden eller mindre. Dessa senare hade också den lägsta resekostnaden, något som tyder på att de utnyttjade den fria hemresan vid sådana tillfällen. Ungefär

tre fjärdedelar av de värnpliktiga ansåg att de hade möjligheter att resa hem i den ut- sträckning de ville, något som är förklarligt med tanke på att de flesta hade mindre än 150 km till sin hemort. Vid längre avstånd till hemorten var man mer missnöjd med möjligheterna att resa hem. Undersökningen tycks peka på att de s. k. samboende värn- pliktiga har större krav på resemöjligheter än övriga värnpliktiga, oberoende av de fak- tiska resemöjligheterna.

De redovisade uppgifterna ur MPI-under- sökningen kan sammanställas med de upp- gifter om värnpliktigas utnyttjande av de fria ledighetsresorna som under hand har er- hållits från försvarets civilförvaltning. Upp- gifterna bekräftar det självklara förhållandet att de fria resorna utnyttjas mindre vid för- band som har lokal rekrytering (t. ex. bygde- regementen) än vid förband som inte har lokal rekrytering (t. ex. förband i Norrland och specialförband). En undersökning av klippkort visar att 67 procent av de värn- pliktiga vid I 15 och F 17 inte vid något tillfälle hade utnyttjat sina klippkort. Mot- svarande antal vid ÖrlB O uppgick till 2 procent.

Priset har även betydelse vid valet av transportmedel. Vissa uppgifter hos SJ om värnpliktigas resefrekvens kalenderåret 1970 tycks ge vid handen att genomsnittspriset vid SJ uppgick till mer än dubbla beloppet mot de resor med militärrabatt som betalas av de värnpliktiga själva (68 kr respektive 25 kr). De dyrare biljetterna faller helt enkelt bort när den värnpliktige själv skall betala, antingen därför att resorna inte företas eller därför att man övergår till bilresor i egen bil eller med kamrat. Försöken med militär- charterbussar har även visat att många väm- pliktiga med egen bil låtit denna stå och an- vänt kollektivt färdmedel, när resans pris blivit så lågt som varit fallet.

UFV har under sitt arbete strävat efter att få klarhet i de värnpliktigas egna uppfatt- ningar och prioriteringar när det gäller frå— gan om de fria ledighetsresorna. Det kan antas föreligga en intressekonflikt mellan de värnpliktiga som har ett utpräglat behov av denna särskilda förmån och övriga värn-

pliktiga som i stället har intresse av en ök- ning av andra förmåner, t. ex. de generella kontanta förmånerna. Motsvarande proble- matik finns också vid andra förmåner av selektiv typ, t. ex. familjebidrag. Vid de kon- takter som UFV har haft med de värnplik- tiga (jfr. avsnitt 6.2) har dock från dessas sida allmänt framhållits betydelsen av rese- förmånerna. Det har bl. a. anförts att rese- förmånerna måste finnas kvar i någon form, men att på grund av att avståndet till hem- orten varierar mellan olika värnpliktiga rese- förmåner-na bör ligga utanför ett system efter t. ex. den studiesociala modellen.

När det gäller de värnpliktigas fria resor har efter vad UFV bedömer, såsom en kon- sekvens av nuvarande anslagssystem med fast utgiftsram, en motsättning uppstått mel- lan två i och för sig berättigade allmänna intressen. I det föregående har en kortfattad redogörelse lämnats för systemet med de av militära myndigheter försöksvis organiserade veckoslutsresorna med i huvudsak förhyrda bussar. Verksamheten har inneburit fördelar för försvaret genom att fria ledighetsresor har kunnat ordnas till en förhållandevis ringa utgift och för enskilda värnpliktiga som har kunnat resa hem för ett lågt pris. Som en särskild fördel med systemet har anförts att det kunnat föranleda de väm- pliktiga att i mindre utsträckning utnyttja egna fordon vid veckoslutsresor. SJ och andra företag för regelbunden linjetrafik har, bl.a. som en oundviklig konsekvens av sin ställning som allmänna trafikföre— tag, i stor utsträckning inte kunnat pris- mässigt konkurrera under upphandlingsför- farandet i samband med dessa resor. Mot- svarande problem är aktuella också utan- för försvarets område och förhållandet har uppmärksammats av departementsche- fen i prop. 1972: 81 med förslag till kun- görelse om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. Departementschefen yttrar bl. a. att gränsdragningen mellan linjetrafik och be- ställningstrafik har vållat problem av trafik- politisk betydelse eftersom personbefordran med buss i stor omfattning bedrivs utan till- stånd till linjetrafik men i former som kon-

kurrerar med etablerad busslinjetrafik eller järnvägstrafik. Enligt departementschefen får konkurrensen till följd att förutsättning- arna allvarligt försämras för den linjetrafik som behövs för tillgodoseende av kraven på tillfredsställande transportförsörjning. Ock- så trafikutskottet finner i sitt betänkande i anledning av nämnda proposition (T U 1972: 13) angeläget att linjetrafik som behövs för tillgodoseende av tillfredsställande transport— försörjning skyddas. Utskottet understryker det angelägna i att vid meddelande av linje- trafiktillstånd avvägningen mellan olika före- tag som önskar trafikera samma sträcka sker så, att inte underlaget för järnvägstrafiken och den traditionella linjetrafiken rycks un- dan till men för de trafikanter som är i behov av sådan trafik. Utskottet betonar samtidigt vikten av att formella ändringar i tillståndsgivningen inte får medföra att transportförsörjningen försämras för den stora gruppen veckoslutsresenärer, exempel- vis värnpliktiga, som eljest ej skulle ha valt tågförbindelse även om veckoslutstrafik med buss ej funnits. — UFV har inte funnit an— ledning att ta ställning i denna trafikpoli- tiska fråga men konstaterar att en fortsatt utvidgning av systemet med veckoslutsresor arrangerade i försvarets regi antagligen i förhållande till nyttan vid nuvarande förut- sättningar är det för försvaret billigaste sät- tet att i avsevärd grad förbättra de värn— pliktigas resemöjligheter under ledighet. De värnpliktigas fria ledighetsresor kan delvis sägas vara en selektiv naturaförmån. Det selektiva momentet är motiverat av de förhållandevis höga kostnaderna för resor och de vitt skiftande reseavstånden för väm- pliktiga. Av rättvise- och kostnadsskäl bör förmånen av fria resor inte ersättas med nå- gon generell kontantförmån, t. ex. i form av ett påslag på penningbidragen som är lika för alla värnpliktiga. Vidare motiverar det allmänna syftemålet med reseförmånen, lik— som trafiksäkerheten och kravet på admi- nistrativ enkelhet, att förmånen liksom hit- tills i princip utgår som naturaförmån och inte som en individuellt differentierad kon- tantförmån. I övrigt kan förmånen av fria ledighetsresor tänkas konstruerad på olika

a) i form av ett bestämt antal fria resor, större eller mindre till antalet. Skiftande vill- kor kan tänkas t. ex. när det gäller resmål och färdsätt.

b) i form av en större eller mindre rabatt på ett obegränsat antal resor på vissa an- givna färdmedel. Rabatten kan eventuellt ta form av månadskort till enhetliga låga pri- ser.

e) i form av ett obegränsat antal fria re- sor på vissa angivna färdmedel. Särskilda villkor kan tänkas uppställda när det gäller resmål.

Även kombinationer av nämnda alternativ kan tänkas. För närvarande får t. ex. i Sve— rige den värnpliktige både ett visst antal fria resor samt rabatter, t. ex. vid färd på SJ och SAS-LIN. Som framgår av kapitel 3 visar utlandet exempel på alla de anförda alterna- tiven. Förhållandena i utlandet erbjuder dock ringa ledning till frågans lösning. Utform- ningen av reseförmånema är nämligen i hög grad betingade av de särskilda förhållanden inom landet, t. ex. i fråga om värnpliktsför- månssystemets allmänna konstruktion, lan- dets storlek och kommunikationsväsendets utveckling. Särskilt intresse har dock det danska systemet med ett frikort på allmänna kommunikationsmedel. Denna förmån åt- njuter stor popularitet hos de danska väm- pliktiga.

UFV anser att en förbättring av de värn- pliktigas resemöjligheter under GU är ange- lägen. UFV utgår från rättvisesynpunkter och från förhållandet att värnplikten är en beordrad tjänstgöring. En strävan bör vara att underlätta den värnpliktiges kontakter med sin invanda miljö. I sammanhanget kan framhållas vissa allmänna drag i samhälls- utvecklingen som ökar kraven hos den väm- pliktige på bättre möjligheter till resor. Den allmänna standardutvecklingen och i sam- band därmed bilismens utveckling har ökat kraven på rörlighet. Samtidigt har priserna på de allmänna kommunikationsmedlen ökat förhållandevis mycket. Den numera ofta ti- diga familjebildningen har för en del väm— pliktiga inneburit ökad bundenhet vid hem- miljön. Den ökade koncentrationen av be-

folkningen till vissa delar av landet har ökat antalet vämpliktiga som tjänstgör på långt avstånd från sin hemort. Detta förstärks av att markbehov m.m. inom koncentrations- områden i flera fall föranlett omlokalisering eller indragning av utbildningsförband ur krigsmakten som har varit förlagt till om- rådet i fråga. UFV får hänvisa till den be- tydande förbättring av reseförmånerna som har genomförts under det senaste årtiondet och som UFV har betraktat som en följd- riktig konsekvens av den anförda utveck- lingen. UFV är medveten om att verkligt reella förbättringar av reseförmånerna inne- bär betydande merutgifter. UFV har sam- tidigt funnit att allmänna trafikpolitiska överväganden spelar en stor roll när det gäller de fria ledighetsresorna och att frågan därför måste diskuteras delvis skild från frågan om övriga värnpliktsförmåner. Frågan om ökade resemöjligheter för de värnpliktiga år inte endast en finansiell frå- ga utan också en fråga om faktisk tillgång på transportmedel. Behovet av transportmöj- ligheter för de värnpliktiga är i huvudsak koncentrerat till vissa särskilda veckodagar (t. ex. vid veckoslut) då också i övrigt råder högtrafik. De militära myndigheternas möj- ligheter till styrning härvidlag genom för- skjutning av tiderna för de värnpliktigas le- dighet är i allmänhet små. Den begränsade tillgången gäller främst platser i flygplan, men även i vissa fall sovvagnsplatser och platser på båt. En önskvärd ökning av rese- möjligheterna för de värnpliktiga kan där- för inte utan vidare innebära en motsvaran- de ökning av resemöjligheterna med t. ex. flyg eller sovvagn. Begränsningar i fråga om flyg- och sovvagnsresor m.m. drabbar främst värnpliktiga från Mellan- och Syd- sverige som tjänstgör i Norrland och väm- pliktiga från fastlandet som tjänstgör på Gotland. Dessa kategorier torde uppgå till ca 10 procent av värnpliktskontingenten un- der GU. Begränsningar bör, närmast av ad- ministrativa skäl, också komma ifråga när det gäller taxiresor. Enligt UFV bör emeller- tid vissa anslagsmedel ställas till central dis- position, t. ex. åt försvarets civilförvaltning, att användas för att i speciella fall under-

lätta resemöjligheten för värnpliktiga med särskilt lång eller komplicerad resväg.

En fråga med starka trafikpolitiska inslag är hur man bör ställa sig till de värnpliktigas utnyttjande av egna bilar under ledighetsre— sor m. rn. Redan nuvarande system motver- kar i viss utsträckning ett sådant utnyttjan- de. Ersättning för resa med egen bil utgår endast under vissa särskilda förutsättningar och ersättningen för km understiger mot- svarande ersättning enligt de bestämmelser, som gäller för statliga tjänstemän. Enligt UFV uppfattning — som torde biträdas av bl.a. militära myndigheter — är det ett intresse av bl. a. trafiksäkerhetsskäl att de värnpliktiga i större utsträckning än hittills föranleds att använda kollektiva transport- medel istället för egna bilar. UFV finner att detta intresse är så betydande att det även motiverar en utgiftsökning för statsverkets del.

På begäran av UFV har från SJ sida läm- nats vissa beräkningar av kostnader för ett frikort åt värnpliktiga för alla resor under GU innefattande valfritt resmål. Frikortet borde, för att ge en så god täckning av lan- det som möjligt, även gälla på privata buss- företag m.m. Även för detta har kostnads- beräkningar gjorts liksom för resor med AB Storstockholms lokaltrafik (SL). För SL av- ses frikortet gälla bara fredag—måndag. I fråga om rätten till fria ledighetsresor bör enligt UFV sådan RU som fullgörs i ome- delbar anslutning till GU jämställas med GU. Någon förändring beträffande de fria ledighetsresorna vid övrig RU har UFV ej räknat med, eftersom den korta tjänstgö- ringstiden vid sådan utbildning gör behovet av fria ledighetsresor mindre framträdande. Vad gäller flygresor har inte heller räknats med någon ökning av nuvarande antal. Det- ta innebär att en värnpliktig som tjänstgör i norra Norrland med hemort i t. ex. Stock- holm skulle få resa hem under en vecko- helg i månaden med flyg och under övriga veckohelger med tåg. Totala kostnaden för försvaret för värnpliktigas resor, inkluderan— de kostnaden för ett frikort för de värnplik- tigas samtliga resor under GU, kan beräknas uppgå till 81—86 mkr utifrån hittillsvarande

antal tjänstgöringsdagar för värnpliktiga och nuvarande prisläge. I beloppet inbegrips också kostnader för in- och utryckningsresor och tjänsteresor för värnpliktiga under GU och RU. Av summan 81—86 mkr faller 75—80 mkr på SJ, 2 mkr på privata buss- linjer och 4 mkr på SL. SJ har räknat med extrainsatser av tåg, förstärkningsvagnar och bussar. Man bedömer vidare att vid ett system med frikort ett betydligt ökat antal värnpliktiga kommer att betjäna sig av kol- lektiva transportmedel i stället för egen bil. Kalkylen räknar inte med att försvaret behö- ver påföras utgifter för de »semesterresor» som de värnpliktiga med utnyttjande av fri- kort kan tänkas företa under t. ex. övnings- uppehåll. Enligt SJ skulle ett system med frikort, som är individuellt bestämda i fråga om resmål eller reseavstånd, inte medföra nämnvärda besparingar på grund av den komplicerade administrationen. Vid en be- räkning av utgiftsökningen för det skisse- rade frikortet bör anförda 81—86 mkr minskas med beloppet för nuvarande utgif- ter för resor (reducerat med utgifter för flyg, sovvagn, taxi och färd med eget fordon) och med nuvarande värde av militärrabatter. _ Med utgångspunkt i SJ bedömning skulle utgiftsökningen därvid uppgå till uppskatt- ningsvis något över 50 mkr/år. Angivna värden bör kunna reduceras med ca 10 pro— cent med hänsyn till minskat antal tjänstgö— ringsdagar under 1972/73.

UFV har funnit att nuvarande möjligheter för värnpliktiga till fria ledighetsresor under GU utnyttjas i förhållandevis liten omfatt- ning särskilt på korta och medellånga av- stånd. Delvis torde detta bero på att de värnpliktiga anser sig kunna använda egen bil, eftersom kontantutläggen vid resans företagande blir ringa. Av betydelse i sam- manhanget är också att den service som för närvarande kan erbjudas de vämplik- tiga genom SJ och andra linjeföretags ordi- narie trafik i fråga om tid och plats inte alltid kan konkurrera med de fördelar som användande av egen bil innebär. Det senare är bl. a. en oundviklig konsekvens av lan- dets storlek och befolkningens fördelning som inte medger samma linje- och trafiktät-

het som i många andra länder. Å andra si- dan visar det av försvaret organiserade sy- stemet med särskilda veckoslutsresor att det är möjligt att bygga upp en trafik som in- riktar sig på värnpliktiga och som erbjuder många av dem stora fördelar till låga priser. UFV anser att en ytterligare förbättring av reseförmånerna bör innefatta inte bara ett ökat antal resor utan också en utbyggnad av servicen för de värnpliktiga.

Såsom tidigare har nämnts anser sig UFV inte ha anledning att ta ställning till vissa trafikpolitiska problem som har uppstått i samband med särskilt organiserade vecko- slutsresor. UFV vill emellertid peka på att det system med ett frikort som har skisse- rats av SJ förutsätter en utbyggnad av tra- fiken till att också inbegripa en del av den service som har kunnat erbjudas de väm- pliktiga genom de av försvaret organiserade veckoslutsresorna. Sålunda skall från varje förbandsort avgå ordinarie tåg och/eller bussar i så direkt anslutning till tjänstens slut som möjligt. I de fall när väntetiden till tågets eller bussens avgång skulle bli för stor har man— i den mån de värnpliktigas tj änst- göring inte kan i någon mån anpassas — räknat med ett visst antal nyinsatta förbin- delser antingen i form av tåg eller i form av buss i de fall järnvägsnätet inte passar de värnpliktigas resebehov. UFV har fun- nit att det skisserade systemet med frikort skulle erbjuda de värnpliktiga stora ökade fördelar till förhållandevis ringa samhälls- ekonomiska kostnader. Därutöver kan i det- ta sammanhang framhållas att de värnplik- tigas resor med reguljära färdmedel bidrar till att upprätthålla trafiken på linjer som i annat fall kanske inte skulle kunna fortsätta att trafikeras. De extra tåg och snabbussar som kan behöva inrättas främst för de värn- pliktigas behov kan komma även allmänhe- ten till del såsom förbättrade förbindelser.

Med hänsyn till vad här ovan anförts föreslår UFV att frikort införs snarast möj- ligt för värnpliktiga och vapenfria tjänste- pliktiga. Skulle det med hänsyn till ekono- miska konsekvenser för försvarets del inte vara möjligt att nu införa frikortet bör de värnpliktiga under en kortare övergångs-

period medges ökat antal fria resor sam- tidigt med att nuvarande system med särskil- da av försvaret organiserade veckoslutsresor byggs ut. UFV föreslår att under alla för- hållanden vissa begränsade anslagsmedel re- serveras för att i särskilda fall underlätta resemöjligheterna för värnpliktiga med sär- skilt lång eller komplicerad resväg.

UFV förutsätter att under behandlingen av här framlagda förslag de särskilda frå- gorna i samband med införandet av ett fri- kort närmare klarläggs under fortsatta kon- takter med SJ. Därvid bör enligt UFV be- handlas frågan om den närmare omfattning- en av den service som frikortet skall avse och metoderna för prissättning. UFV utgår från att statens utgifter för frikortet måste stå i relation till utnyttjandefrekvensen. Bland övriga problem som fordrar särskild uppmärksamhet vill UFV nämna omfatt- ningen av frikortets giltighet på SL. Vidare märks frågan om eventuell möjlighet för den värnpliktige att som nu i vissa fall med egna medel kunna lösa tilläggsbiljett för färd med flygplan eller för sovplats. Vissa begräns— ningar kan tänkas bli nödvändiga när det gäller möjligheter för värnpliktiga till för- tidsbeställning av platsbiljetter och dylikt, detta av hänsyn till den civila trafikens be- rättigande intressen och intresset av en ra- tionell organisation av reseverksamheten.

UFV har som utgångspunkt för vidare förhandlingar räknat med en utgiftsökning för försvarets del om högst 45 mkr för rese- förmåner vid 16,5 milj. tjänstgöringsdagar för GU och högst 40 mkr vid en med ge- nomsnittligt ca 10 procent avkortad GU. Uppskattningen av detta belopp utgår från en bedömning av resefrekvensens ökning och tar hänsyn till genomförd reducering av antal tjänstgöringsdagar och vissa andra besparingar. I beloppet är inräknat medel för att i särskilda fall underlätta resemöj- ligheterna för värnpliktiga med särskilt lång eller komplicerad resväg. Vid uppskattning- en av beloppet har UFV också räknat med att en reducering bör företas för försvarets del med hänsyn till att utgiftsökningen för det föreslagna frikortet inte i sin helhet bör belasta försvarets nuvarande utgiftsram utan

detta endast i en utsträckning som inte är motiverad utifrån renodlat trafikpolitiska hänsyn.

8.2.6. Övriga naturaförmåner

Såsom framgår ovan i detta betänkande anser UFV att de värnpliktiga i fortsätt- ningen skall vara berättigade till naturaför- måner i samma former som nu, dvs. — förutom reseförmåner — fri förplägnad, in- kvartering, beklädnad samt hälso- och sjuk- vård inklusive tandvård. Det får anses vara ett rimligt krav att standarden på dessa för- måner så nära som möjligt ansluter till all- män civil standard. En god standard torde vara av största betydelse för de värnpliktigas trivsel och attityd till militärtjänstgöringen. För närvarande föreligger en rad brister, vilka delvis redovisats i kapitel 6. Att täcka dessa brister är resurskrävande — framför allt på kasernsidan. Här synes behoven sär- skilt böra uppmärksammas i samband med beredskapsarbeten i besvärliga arbetsmark- nadslägen. UFV vill understryka vikten av successiva förbättringar i fråga om natura- förmånerna i snabbast möjliga takt med hänsyn till den betydelse dessa torde ha för de värnpliktigas trivsel m. m. I vissa fall kan organisatoriska förändringar vara en förut- sättning för en standardförbättring.

UFV vill här också peka på betydelsen av insatserna inom personalvården. UFV anser att dessa bör fördelas mellan olika förband med hänsyn till de varierande be- hoven. Högsta prioritet bör härvid ges de isolerat belägna förbanden med få möjlig- heter till fritidsaktiviteter i den civila om- givningen eller med dåliga möjligheter till hemresor för de värnpliktiga.

Det är icke minst i fråga om naturaför- månema liksom i fråga om personalvårds- området av vikt att man inom ansvariga myndigheter lyssnar till de synpunkter och förslag, som framförs av de värnpliktiga själva. Delvis sker detta genom arbetet inom förbandsnämnder m. m. och fördjupad före- tagsdemokrati. Dessa synpunkter och förslag kan ofta gälla åtgärder, som är mindre kost- nadskrävande men som — även om de kan

synas vara oviktiga detaljer — kan vara av betydelse ur den värnpliktiges synpunkt.

8.2.7. Särskilda ersättningar

Nuvarande förmånssystem inrymmer en rad olika ersättningar såsom förplägnadsersätt- ning, beklädnadsersättning, flygtillägg, sjö- tillägg etc. Såsom redan anförts under av— snittet 7.5 bör man i möjligaste mån be- gränsa antalet ersättningsformer, vilket är en avgjord fördel ur administrativ synpunkt. Även för de värnpliktiga själva bör ett sy— stem med några få förmånstyper i och för sig vara att föredra. I annat fall kan den värnpliktige riskera att gå miste om någon eller några förmåner, som han är berättigad till. Problemen med en tillfredsställande information åt de värnpliktiga i förmånsfrå- gorna blir svåra att komma till rätta med i ett komplicerat system.

UFV har därför studerat de olika ersätt— ningsformerna var för sig och övervägt möjligheterna att ta bort dem. UFV har dock kommit fram till att det inom system, som bygger på andra principer än totallö- neprincipen, i huvudsak inte är möjligt att dra in dessa förmåner. Enligt UFV upp- fattning bör i princip kontant ersättning utgå i de fall de värnpliktiga av olika skäl inte kommer i åtnjutande av naturaförmå- nerna. Andra skäl kan åberopas för att bibehålla vissa av nuvarande ersättningsfor- mer. UFV återkommer härtill i det följande vid behandling av de olika förmånerna.

När UFV i det följande behandlar olika ersättningsformer såvitt gäller värnpliktiga, innefattas däri också i förekommande fall motsvarande förmåner åt vapenfria tjänste- pliktiga.

8.2.7.1 Förplägnadsersättning

Förplägnadsersättning utgår för närvarande (våren 1972) med 6 kr per dag i stället för fri förplägnad, när den värnpliktige har tillstånd att själv svara för sin förplägnad samt när han i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom ej befinner sig vid förbandet (33 & värnpliktsavlöningskun- görelsen). Beloppet för förplägnadsersätt-

ningen bestäms av försvarets civilförvaltning efter samråd med ÖB.

Sin till omfattningen största betydelse har förplägnadsersättningen vid övningsuppe- hållen. Däremot utgår inte ersättning vid veckoslut och helger, när den värnpliktige lämnar förbandet. Detta har föranlett ett utbrett missnöje bland de värnpliktiga. Med den ökade fritiden (lediga lördagar) har denna fråga fått allt större aktualitet. Vidare har kritik framförts mot beloppet, 6 kr, som anses alltför lågt.

Den dagspenning för värnpliktiga, som UFV förordat i det föregående, innefattar inget beräknat belopp för förplägnad. Vid de beräkningar, som gjorts med utgångs- punkt i studiemedlen, har utgifterna för kost dragits ifrån. Det är då följdriktigt att särskild ersättning utgår när förplägnad av någon anledning inte kan åtnjutas i natura. UFV har likväl i förenklande syfte övervägt att ta bort denna förmånstyp. Därvid borde dagspenningen bestämmas till belopp, som även innefattar kompensation för i varje fall nuvarande förplägnadsersättning. Med beaktande av nuvarande kostnader för för- plägnadsersättningen skulle dagspenningen under GU behöva ökas med omkring 60 öre för att ge denna kompensation. Med den konstruktion av dagspenningen för GU respektive RU, som UFV förordat, skulle en höjning beträffande GU få återverk- ningar på dagspenningen under RU även om förplägnadsersättning i ringa omfatt- ning är aktuell under RU. En på nu angivet sätt konstruerad '”förplägnadsersättning” får visa stötande konsekvenser. Den blir otill- räcklig för den värnpliktige, som med nu- varande bestämmelser kommer i åtnjutande av förplägnadsersättning i större utsträck- ning än genomsnittet. Särskilt betänkligt är detta om vistelsen utanför förbandet är föranledd av sjukdom. UFV har vid över- väganden av för- och nackdelar med för- plägnadsersättningen i dess nuvarande form funnit att övervägande skäl talar för att den bibehålls som särskild förmån.

UFV anser att den kritik, som riktats mot begränsningen av förplägnadsersättningen till tid för tjänstledighet eller sjukdom, är

riktig. Det får anses helt följdriktigt att ersättningen utgår i vart fall vid hel dags bortovaro vid veckoslut och helger när de värnpliktiga som regel lämnar förbandet. Däremot kan det av praktiska skäl finnas anledning att utesluta ersättning vid enstaka outtagen måltid. Trots sin här deklarerade uppfattning räknar UFV i princip inte nu med någon vidgad rätt till förplägnadser- sättning med hänsyn till de betydande kost- nadsökningar som skulle bli följden. Kost- nadsökningen kan uppskattas till storleks- ordningen 20 mkr vid 16,5 milj. tjänstgö— ringsdagar och med ett ersättningsbelopp om 6 kr för dag. Frågan bör dock fram- deles uppmärksammas och förbättringar bör på längre sikt eftersträvas. Redan nu bör måhända smärre justeringar i föreskrifterna göras. Sålunda bör rätt till förplägnadser- sättning finnas, när exempelvis värnpliktiga genom omfördelning av tjänstgöringen be- redes extra ledighet. Så är för närvarande inte fallet.

Beloppet för förplägnadsersättningen bör motsvara rimliga utgifter för den värnplik- tiges uppehälle under ledigheten. Ett mini- mikrav synes härvid vara den standard, som medges enligt den s.k. Stockholmsbudgeten för socialhjälp. Denna budget (januari 1972) inkluderar 280 kr per månad för mat (uppe- hälle) åt ensamstående. Beloppet motsvarar ca 9: 35 kr per dag eller 3: 35 kr mer än nuvarande (våren 1972) förplägnadsersätt- ning. Det i studiemedlen ingående beloppet för kost, så som det beräknats i avsnittet 8.2.1 motsvarar ca 9: 85 kr per dag. UFV föreslår en uppräkning av förplägnadsersätt- ningen från 6 till 10 kr per dag. Kostna- derna härför kan beräknas till 6 31 7 mkr vid 16,5 milj. tjänstgöringsdagar.

Värdebeständigheten av förplägnadsersätt- ningen bör garanteras genom anknytning till livsmedelskostnadsindex. En reglering av värdet bör lämpligen ske 2 gånger årligen.

8.2.7.2 Måltidsersättning

Värnpliktig erhåller måltidsersättning (33 & värnpliktsavlöningskungöreIsen) i stället för

fri förplägnad vid egentliga tjänsteresor samt när förplägnad ej tillhandahålles honom i tjänsten. Enligt försvarets civilförvaltnings bestämmande kan måltidsersättning även utgå i vissa andra fall. Ersättningen utgår med 9 kr för vardera frukost och extra mål- tid och med 18 kr för vardera lunch och middag.

Måltidsersättningen är närmast att be- trakta som traktamente. Före den 1 januari 1971 utgick i stället för måltidsersättning traktamente enligt i huvudsak samma be- stämmelser, som gäller för aktiv personal. Systemet med måltidsersättning har ansetts innebära en förenkling av handläggningen.

UFV har inte funnit anledning att föreslå någo-n förändring beträffande principerna för måltidsersättningen. Det hade inneburit viss rationalisering om förplägnadsersätt- ningen och måltidsersättningen kunnat slås samman till en ersättningstyp. Detta förut- sätter emellertid att beloppet sätts så högt att inte någon värnpliktig behöver tillgripa egna medel för att klara sin mathållning. Det får anses vara ett rimligt krav att krigs- makten ger sådana garantier när fråga är om förplägnad under tjänstgöring.

8.2.7.3 Färdkostersättning

Färdkostersättning utgår med 25 kr vid fria ledighetsresor och vid in- och utryck— ningsresor ävensom vid resor till och från inskrivningsförrättning under förutsättning att restiden är mer än 10 timmar (32 & värn— pliktsavlöningskungörelsen). Ersättning utgår endast vid färd till och från hemorten. UFV har övervägt olika alternativ till färdkostersättningen i syfte att skapa större rättvisa mellan värnpliktiga eller att åstad- komma viss rationalisering. Sålunda har UFV övervägt möjligheterna att ta bort rätten till färdkostersättning utan att ersätta den med något annat eller att ersätta den med förplägnadsersättning eller måltidser- sättning eller att höja den generella dags- penningen åt de värnpliktiga som kompen- sation för bortfallet av färdkostersättningen. UFV anser det rimligt och angeläget med någon form av kostersättning åt Vämplik-

tiga med särskilt långa resvägar. Om utgif— terna för denna ersättning skall kunna hål— las inom ramen för ungefär nuvarande kost- nader för färdkostersättningen torde det inte finnas anledning att ändra principerna för färdkostersättningen. Med den nuvarande ut- formningen krävs måttliga administrativa in- satser.

Det bör uppmärksammas att vid en ut- ökning av de fria ledighetsresorna ökar utgifterna för färdkostersättning i motsva- rande mån.

8.2.7.4 Mässpenningar

Under sjötjänstgöring äger värnpliktig i stäl- let för fri förplägnad erhålla mässpenningar enligt motsvarande bestämmelser för perso- nal på aktiv stat (33 & värnpliktsavlönings- kungörelsen).

Närmare bestämmelser om mässpenningar finns i 7 5 resereglementet för försvaret (TKG 460: 720034).

Mässpenningar utgår till befäl samt viss kock-, hovmästar-, och mässuppassarperso- ner som är inmönstrad som besättning på fartyg, med belopp motsvarande summan av penningvärdet av skeppsportion och fast till- lägg. Det fasta tillägget varierar för olika kategorier mellan 14: 40—4: 40 kr för dag. Beloppen betalas ut till mässarna eller i vissa fall till berörd personal. UFV har fått upp- fattningen att bestämmelserna om mässpen- ningar tillämpas olika.

UFV kan inte finna något annat skäl för att bibehålla förmånen för värnpliktiga än som motiveras av jämförelsen med den an- ställda sjötjänstgörande personalens förmå- ner.

Eventuella betänkligheter mot att avveckla mässpenningarna torde bli mindre vid en hög dagspenning för de värnpliktiga. Om sjötjänstgörande värnpliktiga i fortsättning- en skall vara berättigade till sjötillägg, kan detta eventuellt bestämmas till belopp, som även innefattar kompensation helt eller del- vis för mässpenningarna. Beträffande kock- och rs'ervicepensonalen, för vilken mässen äger tillgodoräkna sig viss ersättning, anser UFV det vara egalt om vederbörande är värnplik-

UFV är medveten om att det kan innebä- ra vissa praktiska svårigheter att för väm- pliktig personal ta bort mässpenningarna men bedömer det vara möjligt att lösa dessa. Enligt UFV bör det ganska komplicerade systemet med mässpenningar om möjligt av- vecklas.

8.2.7.5 Inkvarteringsersättning m. m.

Bestämmelser om inkvarteringsersättning finns dels i 34 & värnpliktsavlöningskungö- relsen och dels i Kungl. Maj:ts brev den 30 september 1960 angående inkvarterings- och reseersättningar mm åt värnpliktiga (TLA nr 95 med ändring).

Värnpliktig kan enligt kap. 13 moment 11 tjänstereglemente för krigsmakten under vissa förutsättningar ges tillstånd att bo utanför kasern. Regementschef (motsv.) kan därvid — i stället för att förhyra bostad åt värnpliktig — betala ut ett kontant månat- ligt hyresbidrag med 50 kr (inkvarterings— ersättning) till den värnpliktige. Såsom för- utsättning härför gäller bl. a. att den väm- pliktige på grund av utrymmesbrist eller av medicinska skäl inte kan inkvarteras i kro- nan tillhörig lokal samt att den värnpliktige inte utnyttjar egen bostad för vilken han uppbär bostadsbidrag enligt familjebidrags- förordningen.

Utgifterna för inkvarteringsersättning upp- gick under budgetåret 1970/71 till drygt 3 mkr.

Med den konstruktion av dagspenningen åt värnpliktiga, som UFV förordar, inne- fattas en beräknad kostnad för civil bostad i dagspenningbeloppet. Med ett sådant sy- stem bör inkvarteringsersättning inte kunna utbetalas i de fall den värnpliktige kan ut- nyttja sin vanliga, civila bostad vid tillstånd att bo utanför kasern. Beträffande övriga fall bör det vara en skyldighet för krigs- makten att tillhandahålla bostad och någon form av inkvarteringsersättning behövs ej.

Eftersom krigsmakten, även om inkvar- teringsersättningen avvecklas, kommer att ha vissa utgifter för hyra av civila bostäder åt värnpliktiga, kommer vid bifall till UFV

förslag endast en del av nämnda utgifter om 3 mkr att bortfalla.

Vid egentliga tjänsteresor och fria ledig- hetsresor samt vid in— och utryckningsresor liksom vid resor till och från inskrivnings- förrättning utgår ersättning för nattlogi, om övernattning är nödvändig (34 & värnplikts- avlöningskungörelsen). Anledning saknas att ändra dessa bestämmelser.

8.2.7.6 Beklädnadsersättning

Värnpliktig som har tillstånd att i tjänsten begagna egna persedlar erhåller beklädnads- ersättning (35 & värnpliktsavlöningskungörel- sen). Ersättning utgår enligt en särskild i försvarets civilförvaltnings anvisningar till värnpliktsavlöningskungörelsen intagen taxa för olika persedlar. För hel beklädnadsut- rustning utgör ersättningen för närvarande 1: 75 kr per dag.

Tillstånd att i tjänsten bära egna kläder kan bl. a. vara föranlett av tjänstens krav eller av medicinska skäl. För sådana fall bör beklädnadsersättningen som särskild er- sättningsforrn finnas kvar, eftersom den värnpliktiges dagspenning enligt UFV för- slag i princip inte är avsedd att täcka ut- gifterna för civila kläder.

8.2.7.7 Risktillägg m.m.

Värnpliktig erhåller särskild ersättning för sjötjänstgöring, dykeriarbete, flygtjänstgö- ring och fallskärmstjänst enligt särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser (13 & värnpliktsavlöningskungörelsen). Föreskrif- terna om sjötillägg och dykningstillägg åter- finns i Kungl. brev den 30 juni 1967 med bestämmelser om särskilda ersättningar till värnpliktiga vid sjötjänstgöring m.m. I an— nat brev samma dag har Kungl. Maj:t ut- färdat bestämmelser om särskilda ersättning- ar till värnpliktiga för flygtjänstgöring och fallskärmstjänst.

De ersättningar och tillägg, varom här är fråga, utgör till skillnad från flertalet öv— riga värnpliktsförmåner skattepliktig in- komst.

Motsvarande förmåner, som de nu angiv—

na tillkommer den aktiva personalen. Före- skrifterna är dock olika för de båda perso- nalkategorierna. Beloppen är i princip lägre för värnpliktiga än för anställd personal.

UFV har vid studium av nämnda före- skrifter för värnpliktiga funnit att dessa företer en i vissa fall långt gående differen- tiering med hänsyn till den värnpliktiges grad, befattning, art av tjänstgöring etc. Sålunda varierar exempelvis sjötillägget med hänsyn till såväl den värnpliktiges grad som fartygstypen. Dykningstillägget utgår med visst belopp per sexminutersperiod som dyk- ningen varat. Beloppet varierar efter det djup där verksamheten utförs. I sistnämnda fall är differentieringen förståelig men det kan likväl ifrågasättas om inte enkla, scha- bloniserade regler och belopp vore tillfyllest. I andra fall kan differentieringen sakligt ifrågasättas.

Allmänt vill UFV framhålla följande. En stor del av den verksamhet, som bedrivs inom krigsmakten är riskfylld. Det är där- för synnerligen angeläget att staten garan- terar ett tillfredsställande ekonomiskt skydd vid olycksfall och sjukdom, som föranleds av förhållandena i tjänsten. UFV ställer sig däremot tveksam till systemet med särskilda risktillägg eller motsvarande. Det torde vara svårt att med bestämdhet avgöra vilken verksamhet som är farligare än den andra även om visst underlag i bedömningen här- vidlag finns bl. a. i olycksfallsfrekvensen. Enligt UFV uppfattning kan det ifrågasättas om här aktuella tjänstgöringsformer är för- enade med sådana risker eller andra olägen- heter att de framför andra tjänstgöringsfor- mer som t. ex. kastning med skarp handgra- nat, spräng- och mintjänst samt mörkerkör- ning med motorcykel bör berättiga till sär- skilda tillägg. Av psykologiska skäl — jäm- förelser med den aktiva personalens förmå— ner — är UFV likväl inte beredd att föreslå indragning av ifrågavarande ersättningar. UFV anser dock att frågan bör fortlöpande bevakas och tilläggen m.m. på längre sikt dras in om och i den mån möjligheter därtill ges. .

Enligt UFV uppfattning bör i förenklande syfte större enhetlighet beträffande risktill-'

läggen m. m. eftersträvas. En differentiering i likhet med den nuvarande kan ifrågasättas och full rättvisa härvidlag torde svårligen kunna åstadkommas.

Risktilläggen (motsv) bör på samma sätt som andra värnpliktsförmåner vara skatte- fria. Beloppen bör bestämmas med beak- tande härav.

8.2.7.8 Övrigt

Vid kontakter som UFV haft med repre- sentanter för centrala staber m. fl. har öns- kemål framförts om ytterligare tillägg eller särskilda ersättningar för att stimulera till utbildningen eller kompensera de värnplik- tiga för särskilda olägenheter. Fråga har sålunda uppkommit om beredskapstillägg och förbandsövningstillägg eller motsvaran- de. Sådana förslag strider mot den strävan, som UFV har att i möjligaste mån söka begränsa antalet olika ersättningstyper.

Vad gäller beredskapstjänsten kan denna otvivelaktigt vara mycket pressande, vilket UFV fått bekräftat vid bl. a. hearings som UFV hållit med vissa värnpliktiga. Detta har särskilt påtagligt framhållits beträffande Gotlandsförbanden. UFV ifrågasätter dock om en ekonomisk kompensation är bästa sättet att komma till rätta med dessa pro- blem. Enligt UFV uppfattning bör man i stället förbättra tjänstgöringsförhållandena genom insatser på personalvårdsområdet (fritidsaktiviteter, trivsclanordningar m.m.). UFV erinrar om sitt uttalande i annat sam- manhang i detta betänkande om en diffe- rentiering av personalvårdsresursema med beaktande av förhållandena vid olika för- band. Man torde också kunna komma till- rätta med vissa olägenheter genom förbätt- rade möjligheter till permissioner och hem- resor.

UFV ställer sig även avvisande till infö- randet av förbandsövningstillägg eller mot- svarande för de värnpliktiga, även om UFV är medveten om den positiva effekt på ut- bildningen, som ett dylikt tillägg kan väntas ha.

8.3.1. Principerna för de familjesociala för— månerna

Som framgår av vad tidigare sagts i betän- kandet har UFV vid sina överväganden fun- nit att ett nytt förmånssystem bör innefatta familjesocialt stöd under såväl GU som RU

ch att detta stöd bör ges en sådan nivå eller omfattning att kravet på rimlig ekonomisk trygghet för de värnpliktigas anhöriga upp- fylles. Detta innebär att principen om stu- diesocial ersättning, som ligger till grund för UFV bedömning av de egentliga värnplikts- förmånerna, inte är tillämplig i fråga om det familjesociala stödet. I studiemedelssystemet finns endast ett ringa familjesocialt skydd inbyggt och detta blott i form av barntillägg. Beträffande frågan om studiemedel till gifta studerande och studerande med barn utta— lade studiesociala utredningen (SOU 1963: 74, sid. 64) följande:

En gift studerande kan visserligen vara skyl— dig att bidraga till makens uppehälle. Emeller— tid kan det starkt ifrågasättas om makens uppe- hälle skall bestridas med studiemedel. Enligt utredningens mening bör det kunna förutsättas, att maken själv svarar för sitt uppehälle. Sak— nar han av ena eller andra anledningen möjlig- heter härtill, ligger andra anordningar närmare till att sörja för honom än studiefinansierings- systemet. Sålunda erhåller exempelvis den som till följd av sjukdom eller barnsbörd inte kan förvärvsarbeta ersättning för inkomstbortfallet från den allmänna försäkringen. Utredningen finner därför inte anledning att föreslå, att högre maximibelopp skall gälla för studerade, som är gift.

Om den studerande har barn, får däremot det maximibelopp som föreslagits för ensam- stående studerande utan barn antagas bli otill- räckligt. Det är därför enligt utredningens me- ning erforderligt att studiemedlen förstärkes med barntillägg. Sådant tillägg bör utgå inte blott till studerande, som har vårdnaden om barn, utan även till studerande, som är pliktig att utge lagstadgat underhållsbidrag till barn. Det förefaller nämligen rimligt, att ett barns rätt till underhållsbidrag i princip inte påverkas av att den bidragsskyldige bedriver högre stu- dier. Har denne möjlighet att för barnet erhålla tillägg till sina studiemedel, får han också an— ses äga förutsättningar att utge underhållsbi- drag till barnet åtminstone med belopp, som,

l l l 7 l !

svarar mot tillägget. —— Det bör enligt utred- ningens mening gälla en viss åldersgräns för barnet för att det skall berättiga till bamtill- lägg. Utredningen föreslår att barntillägg skall utgå för barn under 16 år.

Vid UFV överväganden rörande möjliga alternativ vid utformningen av det familje- sociala stödet har UFV funnit, att det lämp— ligaste alternativet är ett förmånssystem, som är uppbyggt på en kombination av social- vårds- och socialförsäkringsprinciperna. Som framgår av kapitel 6 har styrelsen för sven- ska kommunförbundet i skrivelse till UFV den 3 september 1971 framfört förslag i denna riktning. Förbundet anför bla föl- jande:

Beträffande lämpligheten av nuvarande ad- ministration och kostnadstäckning vill styrelsen först ifrågasätta om denna verksamhet skall be- traktas som en primärkommunal uppgift. Fa- miljebidragen till värnpliktiga utgör ett skydd mot inkomstbortfall och har karaktären av en socialförsäkring. Primärkommunema har inte idag annat än i undantagsfall ansvar för social- försäkringar. Med anledning härav anser sty- relsen att kommunerna bör avlastas uppgiften att handlägga familjebidragen till värnpliktiga. Enligt styrelsens mening talar starka skäl för att uppgiften överföres till den allmänna för- säkringskassan. Försäkringskassan svarar ju nu för handläggningen av de kommunala bostads- tilläggen till pensionärer med den kontroll och inkomstprövning som skall ske enligt bestäm- melserna om dessa tillägg. Försäkringskassan bör då med fördel kunna handha också famil- jebidragsverksamheten.

Det finns som kommunförbundet påpekar beröringspunkter mellan det familjesociala stödet under värnpliktstjänstgöringen och nuvarande socialförsäkringsgrenar -— sjuk- försäkringen, folkpensioneringen, ATP, yr- kesskadeförsäkringen och arbetslöshetsför- säkringen. I samtliga fall är fråga om att garantera social trygghet i situationer, då de normala försörjningsmöjligheterna sätts ur spel helt eller delvis. Vidare finns inom so- cialförsäkringssystemet en organisation för de administrativa uppgifterna vilken torde vara väl lämpad att ta hand om motsvaran- de uppgifter även såvitt gäller det familje- sociala stödet under värnpliktsutbildningen.

I det följande redovisar UFV sina över- väganden i vissa frågor, som är väsentliga

för konstruktionen av det familjesociala stödet. Här avses framför allt frågor röran- de kretsen av förmånsberättigade, formerna för och nivån på bidragen samt inkomst- prövningen, beskattningen, finansieringen och administrationen av förmånerna.

8.3.2. Förmånsberättigade

När det gäller att ta ställning till frågan vil- ka den värnpliktige närstående personer, som bör kunna komma i åtnjutande av de familjesociala förmånerna, dvs. vara för- månsberättigade, är det naturligt att se efter hur denna fråga lösts i gällande familje— bidragsförordning. Som nämnts i avsnitt 2.2.1.2 uppräknas i 3 5 av sagda förordning de personer, som är att anse såsom familje- medlemmar eller kan förklaras jämställda därmed och för vilka familjebidrag sålunda kan utgå. Nuvarande familjemedlemsbe- grepp bygger i allt väsentligt på giftermåls- balken och föräldrabalken. Den värnplig- tiges hustru med vilken han sammanlever och hans barn under 16 år, som står under hans vårdnad, är ovillkorligen fa- miljemedlemmar. Dessa skall obetingat tillerkännas familjebidrag (familjepenning) om icke behovsprövningsreglerna lägger hinder i vägen. Husföreståndarinna är ock- så familjemedlem, om den värnpliktige sammanbor med egna eller hustrus minder- åriga barn och saknar maka eller hon är arbetsoförmögen. Frånskild eller hemskild hustru, vämpliktigs andra barn än ovan nämnts, hans hustrus barn och hans för- äldrar kan även vara familjemedlemmar, nämligen om den värnpliktige är underhålls- skyldig mot dem och lämnat väsentligt bi- drag till deras uppehälle. Andra anhöriga — exempelvis fosterföräldrar, fosterbarn, svär- föräldrar, syskon, far- eller morföräldrar, styvfader eller styvmoder samt under äkten- skapsliknande förhållanden stadigvarande sammanboende kvinna (i fortsättningen här benämnd fästmö) — kan i vissa fall jäm- ställas med familjemedlemmar.

Det nuvarande familjemedlemsbegreppet har varit oförändrat sedan bidragssystemet

infördes åren 1940—42. Det förslag om bl.a. ändring i detta begrepp, som fram- fördes av 1954 års värnpliktsavlöningsutred— ning i dess den 30 december 1958 dagteck- nade betänkande (stencilerat) med förslag till familjebidragsförordning, kunde enligt föredragande departementschefen (prop. 1960: 33) icke tjäna som underlag för en all- män revision av familjebidragssystemet.

Beträffande kretsen av förmånsberättiga- de har UFV övervägt att gå in för ett famil- jemedlemsbegrepp, som endast skulle om- fatta dels hustru, sammanboende fästmö och husföreståndarinna, i samtliga fall en- dast under förutsättning att den värnplik- tige sammanbor med eget eller hustrus barn, dels ock egna och hustrus barn. Ett familje- medlemsbegrepp, som utesluter hustrun utan barn från rätt till familjebidrag, skulle förut- sätta att hustrun hade möjlighet att försörja sig själv. Principen skulle överensstämma med den moderna synen på kvinnans roll i samhället och jämlikhet med mannen. Ett snävt familjemedlemsbegrepp skulle ha vissa fördelar. En av dessa är att det s. k. fästmö- problemet skulle lösas så att säga automa- tiskt genom att familjepenning överhuvud taget aldrig skulle kunna utgå i sådant fall av sammanboende utan barn. Om nämligen hustru utan barn inte skulle kunna erhålla familjepenning så kan ju inte gärna dylikt bidrag utges för sammanboende fästmö. På det administrativa området skulle onekligen åtskilligt vara att vinna om kretsen förmåns- berättigade begränsades på nu angivet sätt. Den utbyggda socialförsäkringen och social- hjälpen underlättar numera i och för sig möjligheterna att begränsa familjemedlems- kretsen.

Det finns dock nackdelar och svårigheter med det berörda snäva familjemedlems- begreppet. Det kan sålunda starkt ifråga- sättas om det är rimligt att hustrun efter kanske 10 år 20 år som hemmafru skall be— höva anse sig nödsakad att gå ut på arbets- marknaden på grund av makens militär- tjänstgöring. Vidare syns det mycket tvek- samt om man —— bl. a. på grund av makars underhållsskyldighet gentemot varandra — från familjemedlemsbegreppet kan utesluta

exempelvis sjuk, klen, invalidiserad, arbets- lös eller gravid hustru. Naturligtvis skulle man för sistnämnda och liknande fall kunna göra undantag och lämna bidrag »om sär- skilda skäl förelåg». Många besvärliga »gränsfall» kan förmodas uppstå om en dylik ordning infördes.

Vid övervägandet av nu berörda problem rörande hustru har UFV funnit det bli kla- rare, enklare och sakligt sett riktigare att i familjemedlemsbegreppet innefatta sådan vämpliktigs hustru mot vilken han är un- derhållsskyldig, oavsett om barn finns el— ler ej. Men härav skulle då följa, att »fäst- möproblemet» icke löstes på ett enkelt sätt. Detta problem kan dock i och för sig klaras av antingen på sätt som sker f. n., dvs. ge- nom en särskild bedömning och beslut av central myndighet (försvarets civilförvalt- ning) från fall till fall, eller genom att man som bidragstagare över huvud taget inte ac- cepterar fästmö utan barn. Ett ställningsta— gande i enlighet med det sist nämnda kan uppfattas som mycket negativt. Detta särskilt som det blir alltmer vanligt förekommande med sammanboende utan att äktenskap in- gåtts. Följande exempel belyser vidare detta. En RU-soldat har under många år sam- manlevt med sin fästmö under äktenskaps- liknande förhållanden, han har helt försörjt henne och hon kan bl. a. på grund av ålder och/ eller sjukdom ej erhålla något förvärvs- arbete. Med det familjemedlemsbegrepp som här senast angetts skulle den barnlösa fästmön inte kunna komma i åtnjutande av familjebidrag (familjepenning). Stöd för ett så snävt familjemedlemsbegrepp kan man i och för sig finna i det förhållandet, att det inom olika förmånsområden bara i mycket begränsad omfattning förekommer att — om barn saknas — sammanboende kvinna i denna sin egenskap erhåller ersättning, bi- drag, pension eller dylikt på grund av man- nens anställning, tjänstgöring, frånfälle etc. En genomgång av en del sådana förmåns- områden utvisar sålunda, att det enligt ut- tryckliga bestämmelser eller praxis endast i undantagsfall utges bidrag eller ersättningar till kvinnan. För att stadigvarande samman- boende kvinna i förmånshänseende even-

tuellt skall bli jämställd med gift kvinna krävs som regel, att kvinnan har eller har haft barn med mannen eller tidigare varit gift med honom. Ofta utges ingen förmån alls om inte äktenskap ingåtts. Som exempel härpå kan nämnas pension (s.k. änkepen- sion) efter statligt eller kommunalt anställd. I vissa fall utges förmånen ifråga efter sär- skild prövning och/eller med reducerat be- lopp. Så är exempelvis förhållandet beträf— fande statens grupplivförsäkring. Till ogift sammanboende kvinna utbetalas sålunda som regel halvt grundbelopp vid mannens dödsfall. Om sammanboendet pågått myc- ket lång tid och kvinnan fyllt 50 år kan helt grundbelopp utgå.

Som ytterligare argiment för en i familje- bidragshänseende restriktiv behandling av fästmö i det fall då barn saknas, kan vidare följande framhållas. I fråga om äktenskap föreligger en lagstadgad ömsesidig under- hållsskyldighet makarna emellan. Någon så- dan juridisk underhållsskyldighet finns där- emot inte vid ett sammanboendeförhållande (här bortses från eventuell skyldighet att utge s.k. förlossningsbidrag). Anledningarna till att kontrahenterna i ett sådant förhål- lande inte gifter sig kan naturligtvis vara vitt skilda. De skäl, som talar för att här avsedd fästmö inte skulle inkluderas i kret- sen förmånsberättigade, gäller framför allt svårigheterna att i många fall avgöra om ett varaktigt sammanboendeförhållande verk- ligen föreligger och om den värnpliktige fak- tiskt försörjt fästmön. Vid behandlingen av frågan huruvida fästmö skall vara bidrags- berättigad eller inte kan det vara av intresse att ta del av vad familjelagssakkunniga i sitt den 10 maj 1972 dagtecknade betänkan- de Familj och äktenskap, del 1 (SOU 1972: 41), uttalat i fråga om lagstiftningens neu- tralitet i förhållande till olika samlevnads- former och olika moraluppfattningar. I sam- manfattningen till betänkandet anför de sak— kunniga bl. a. följande (sid. 46—47):

I fråga om neutraliteten till formen för fa- miljebildningen söker de sakkunniga först klar- lägga vad som skall förstås med neutralitet och finner att den kan ges två tolkningar. Den ena innebär att det allmänna väl kan tillhandahålla -— under samlingsbeteckningen äktenskap —

ett särskilt regelkomplex som är utformat för att lösa de problem som uppkommer vid man- nens och kvinnans samlevnad med familjefunk- tioner, men inte skall resa några anspråk på att de skall utnyttja regelkomplexet genom att ingå äktenskap. Samhället ställer sig neutralt genom att ge dem full frihet att välja. Den andra tolkningen innebär att neutralitet föreligger bara om den samhälleliga regleringen av mannens och kvinnans inbördes relationer och av deras förhållande till det utanförliggande samhället är densamma, oavsett om de ingått äktenskap eller ej. Neutraliteten förverkligas då på så sätt att äktenskapet varken ger fördelar eller medför nackdelar som inte är för handen redan på grund av den faktiska samlevnadssituationen eller, med direktivens ord, lagstiftningen om äktenskapet priviligierar inte en samlevnads- form framför andra. De sakkunniga konstate— rar att de två formerna av neutralitet inte kan förverkligas samtidigt.

Neutralitetsaspekten gör sig enligt de sak- kunniga gällande i två hänseenden, nämligen dels inom det område som äktenskapslagstift- ningen reglerar, dels inom de olika regleringar utanför detta område som tar äktenskapet till utgångspunkt för särbestämmelser, sakligt grun- dade på mannens och kvinnans samhörighet, exempelvis inom social- och skatterätt. Såvitt avser det av äktenskapslagstiftningen reglerade området finner de sakkunniga att ett förverk- ligande av neutralitetstanken genom att konse- kvent ge samma regler för samlevande ogifta som för gifta skulle beröva äktenskapet som rättsligt institut dess materiella innehåll. Det skulle också strida mot direktivens uttalande att äktenskapet även framdeles bör ha en cen- tral plats i familjerätten. Det bör emellertid inte utesluta att det på särskilda punkter kan komma ifråga att av sociala eller andra särskil- da skäl ge regler för samlevande ogifta av samma innehåll som reglerna för gifta. De sakkunniga konstaterar att man dock i sådana fall måste beakta dels att man kan nå effekter i direkt strid med de samlevandes vilja, näm- ligen om de underlåter att gifta sig just i syfte att undgå en rättslig reglering av sin förbindel— se, dels att betydande svårigheter möter att pre- cisera den faktiska situation, i vilken samma regler som för gifta skall gälla.

Såvitt avser likabehandling oavsett civilstån- det av samma faktiska situation på områden utanför det som äktenskapslagstiftningen täc- ker pekar de sakkunniga bl.a. på att prak- tiska svårigheter kan följa av nödvändigheten att i sådana fall alltid utreda de faktiska för- hållandena så snart olika regler gäller för samlevande och ensamstående.

Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga att det, om äktenskapet skall behållas som ett rättsinstitut med en central roll, är svårt att

konsekvent utforma lagstiftningen på ett sätt som kan anses innebära en långtgående neutra- litet till samlevnadsformen. Detta utesluter inte att i vissa hänseenden samma regler kan ges för samlevande, vare sig de ingått äktenskap eller ej. Särskilt inom områden utanför det som äktenskapslagstiftningen reglerar kan sådan jämställdhet komma ifråga. Äktenskapslagstift- ningens uppgift bör vara att lösa praktiska pro- blem som uppkommer till följd av mannens och kvinnans samlevnad med familjefunktioner och att ge sådana lösningar på problemen som både från de enskildas och det allmännas syn- punkt är bättre än de lösningar som skulle följa av annars gällande regler.

Under avsnittet »Neutralitet på lagstift- ningsområden utanför äktenskapsrätten» an- för familjelagssakkunniga bl. a. följande (sid. 96):

Social- och skatterätt har tidigare nämnts som områden där på vissa punkter den faktiska sociala situationen tagits som utgångspunkt för regleringar i stället för eller i kombination med civilståndet. I fråga om rätt att överta hyresrätt eller bostadsrätt gäller i viss utsträckning mot- svarande. Men i övrigt är det i stort sett så att särreglerna anknyter till civilståndet. Från prak- tiska synpunkter kan man hävda att en sådan ordning ofta är ändamålsenlig. Civilståndet, som är registrerat genom det allmännas för- sorg, kan lätt fastställas utan att den enskilde själv behöver medverka. Klarläggandet av den faktiska samlevnadssituationen kan däremot vålla utredningssvårigheter, särskilt om parterna har olika uppfattningar. Även andra skäl talar i samma riktning. Utgår man nämligen konse- kvent från civilståndet blir den enskildes rättig- heter och skyldigheter i skilda hänseenden be- dömda från samma utgångspunkt och det blir möjligt att samordna skilda regelsystem så att de ger sakligt sett riktiga resultat. Anknyter man däremot vissa regleringar till den faktiska situationen och andra till civilståndet kan det blir svårt att överblicka hur sammanträffandet av rättigheter och skyldigheter för vederbörande utfaller. Han kan exempelvis bli berättigad till en förmån på grund av det faktiska samboen- det till en annan förmån på grund av att han är ogift, utan att det finns sakliga skäl för mer än den ena förmånen. På motsvarande sätt kan han gå miste om förmån, som sakligt sett bort tillkomma honom.

Även 1968 års studiemedelsutredning har berört frågan om de s.k. samvetsäktenska- pen. I betänkandet Reformer inom studie- medelssystemet (SOU 1971:87) skriver ut- redningen under rubriken »Sammanboende- begreppet inom studiemedelssystemet» bl. a.

Inom äktenskapsrätten och föräldrarätten saknas i dag regler som tar hänsyn till de s.k. samvetsäktenskapen. Inom den sociala lagstift- ningen är sådan samlevnadsform i flera fall reglerad, när parterna har eller har haft barn tillsammans. Liknande bestämmelser finns i skattelagstiftningen. Enligt 65 å i kommunal- skattelagen likställes med gifta de som, utan att vara gifta, lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemen- samt har eller har haft barn.

Studiemedelssystemets regler aVSeende pröv- ning mot makens ekonomiska förhållande äger endast tillämpning på gifta sammanboende per- soner. Ogifta men faktiskt sammanboende, med eller utan barn, jämställes sålunda inte med gift studiemedelstagare. Prövning gentemot ma- kens ekonomiska förhållande förekommer ej heller om makarna under studietiden bor åt- skilda.

Dessa bestämmelser i studiemedelssystemet torde i ett antal fall ha medfört, att gifta stude- rande formellt kan ha bosatt sig på annan adress än maken, men trots detta levt tillsam- mans under övervägande delen av studieterrni- nerna. De har därigenom undgått prövningen gentemot makens ekonomi, vilken, om pröv— ning skett, kunde ha diskvalificerat från rätten till studiemedel. Studiemedelsnämnderna har haft små möjligheter att kartlägga omfattningen av sådant missbruk.

Studiemedelsutredningen anser med tanke på det nu anförda, att sådana förändringar bör vidtas i studiemedelssystemet, dels att en neu— tral hållning till olika samlevnadsformer upp- nås, dels att missbruk i den form som här be— skrivits ej längre kan förekomma.

Studiemedelsutredningen anför vidare i denna fråga följande (sid. 148):

l studiemedelsförordningen saknas bestäm- melser om att studiemedel skall behovsprövas gentemot inkomst och förmögenhet hos person med vilken sökande sammanbor utan att vara gift. F.n. sker således ingen prövning mot båda parternas ekonomi även om de lever till- sammans i ett äktenskapsliknande förhållande, med bl.a. gemensam ekonomi. Däremot jäm- ställs sammanboende personer med gifta i skattehänseende, om de tidigare varit gifta med varandra, eller har eller har haft barn tillsam- mans. Den förvärvsarbetande parten erhåller då en skattereduktion, om den studerande parten har en nettoinkomst om högst 2 000 kr. I stu- diemedelshänseende jämställs inte sammanbo- ende personer med gifta varför de oberoende av varandras ekonomi kan erhålla studiemedel. Dessutom erhåller den förvärvsarbetande par- ten en skattereduktion. Enligt studiemedelsut- redningens mening kan det inte vara riktigt att

de som sammanbor, utan att vara gifta, i ena fallet skall likställas med gifta och då erhålla en förmån, och i andra fallet betraktas som ogifta och då kunna erhålla en annan förmån. Det principiellt riktiga bör vara att regler med anknytning till samma problem är så enhetliga som möjligt. Med tanke på att utredningen för- ordat att prövning mot makes ekonomi även i fortsättningen skall behållas i studiemedelssyste- met, föreslår utredningen att samboendet även regleras i fråga om rätten till studiemedel. Lämplig utgångspunkt för utformning av be- stämmelser bör kunna hämtas i 65 & kommu- nalskattelagen, som reglerar samma förhållande i skattehänseende, Enligt denna lag likställes med gifta de som, utan att vara gifta, lever till- sammans, om de tidigare varit gifta med var- andra eller om de gemensamt har eller har haft barn.

Studiemedelsutredningen föreslår därefter ändring av studiemedelsförordningen (1964: 401; omtryckt 1970: 266) innebärande att de för gift studerande gällande bestämmel- serna i 11 och 12 55 sagda förordning jäm— väl skall äga tillämpning i fråga om den som, utan att vara gift, lever tillsammans med person med vilken han tidigare varit gift eller har eller har haft barn.

Ovannämnda utredningars nu återgivna uttalanden utgör enligt UFV uppfattning bl. a. belägg för de särskilda svårigheter och problem, som är förknippade med ekono— miska förmåner till sammanboende ogifta personer.

Enligt UFV uppfattning är det, trots vad här i det föregående sagts beträffande sam- manlevande kvinna, inte önskvärt att en värnpliktig exempelvis såsom i det ovan ti— digare nämnda fallet med mångårigt sam- manboende går miste om familjebidrag (fa- miljepenning) för sin fästmö — ett bidrag som automatiskt skulle ha utgivits om kon- trahenterna varit gifta. Om fästmö i de fall då barn saknas fråntages möjligheten att få familjebidrag, skulle detta innebära en vä— sentlig försämring i förhållande till vad som gäller sedan 30 år tillbaka. UFV har sålunda funnit att här avsedd fästmö inte bör ute- slutas från den personkrets, som kan ifråga- komma för familjesocialt stöd, om synner- liga skäl föreligger. I bidrags- och behovs- prövningshänseende bör sådan fästmö — i motsats till vad som för närvarande gäller

— helt följa de regler som finns för hustru. UFV återkommer till frågorna om bidraget (familjepenningen) och behovsprövningen i respektive avsnitt.

För att erhålla en uppfattning rörande den ungefärliga omfattningen av antalet fall då medgivande för närvarande lämnas att fäst- mö utan barn får tillerkännas familjepen— ning har UFV under hand från försvarets civilförvaltning inhämtat viss statistik över antalet årligen handlagda ärenden jämlikt 3 5, andra stycket, familjebidragsförord— ningen och avseende värnpliktiga under bå- de GU och RU. Med ledning av denna sta- tistik kan sålunda antalet ärenden rörande fästmör utan barn beräknas uppgå till om- kring 550. Ca 80 procent av dessa ärenden brukar bifallas, vilket innebär att det varje år torde finnas högst 450 värnpliktiga som sammanbor med här avsedd fästmö och er- håller familjebidrag för henne. Av ifråga— varande ärenden torde gissningsvis ungefär hälften avse gravida fästmör.

I detta sammanhang kan det måhända vara av visst intresse att påpeka, att man av MPI enkätundersökning utläser att i runt tal 19 procent av de värnpliktiga under GU är sammanboende men att bara knappt en tredjedel av dessa är gifta. Andelen gifta, Vilken stämmer väl överens med den offi- ciella statistiken, motsvarar inte fullt 6 pro— cent av det totala antalet värnpliktiga eller i absoluta tal mellan 2 500 och 3 000 man. Enkätundersökningens uppgifter beträffan- de värnpliktiga under RU ger vid handen att ca 70 procent är gifta, ungefär 2,5 pro— cent frånskilda eller änklingar och drygt 27 procent ogifta. AV RU-värnpliktiga är 79 procent sammanboende. Av dessa samman- boende värnpliktiga är ungefär 9 av 10 gifta.

UFV har även övervägt möjligheterna att utesluta den värnpliktiges föräldrar från kret- sen av förmånsberättigade. Med hänsyn till de under efterkrigstiden väsentligt utbyggda socialförsäkringarna m. m. torde det numera vara sällan som en värnpliktig försörjer sina föräldrar. Fall förekommer emellertid — detta gäller som regel med den värnpliktige sammanboende moder — där modern helt försörjts av den värnpliktige kanske i ett par

års tid eller längre. I vissa sådana fall kan den värnpliktige t. o. ni. vara juridiskt un- derhållsskyldig gentemot sin moder. Här må också erinras om att den nuvarande familje- bidragsförordningen särskilt slagit vakt om sådan moder, som förestår den värnpliktiges hem. Skäl talar alltså för att i första hand vämpliktigs moder men även fader fortfa- rande bör tillhöra kretsen av förmånsberät- tigade. UFV anser sig alltså inte böra före- slå någon förändring på denna punkt.

Beträffande den näraliggande frågan om moder, som förestår den värnpliktiges hem, skall, liksom nu, kunna beviljas den högre familjepenningen efter särskilt medgivande anser UFV att så bör vara fallet. Frågan berörs ytterligare under avsnitt 8.3.3.1.

Enligt nuvarande familjebidragsförordning gäller att vämpliktigs barn under 16 år, som står under hans vårdnad, är familjemedlem- mar. Värnpliktigs andra barn, d.v.s. de som han inte har vårdnaden om och de som är över 16 år, samt hans hustrus barn, är familjemedlemmar om den värnpliktige är underhållsskyldig mot dem och lämnat vä- sentligt bidrag till deras uppehälle. Begrep- pet underhållsskyldig anknyter helt till 7 kap. i föräldrabalken.

Vid sina överväganden beträffande värn- pliktigs barn och hustrus barn har UFV fun- nit att någon saklig ändring i de nuvarande bestämmelserna i 3 & familjebidragsförord- ningen inte erfordras eller är önskvärd.

Som nämnts i det tidigare här åberopade avsnittet 2.2.1.2 får enligt 3 5 andra stycket gällande familjebidragsförordning annan den värnpliktiges anhörig än som sägs under a) och b) i paragrafens första stycke samt hus- föreståndarinna i andra fall än som avses under c) i samma stycke, när synnerliga skäl föreligger, efter särskilt medgivande jämställas med familjemedlem. Vid sina överväganden beträffande den krets av för- månsberättigade som sålunda i särskild ord- ning —— liksom fästmö utan barn — kan komma i åtnjutande av familjebidrag, har UFV funnit att ej heller någon förändring bör göras beträffande denna krets. Gällande bestämmelser, som i princip medger en myc- ket vidsträckt tillämpning, innebär att vil-

ken anhörig som helst, när synnerliga skäl föreligger, kan jämställas med familjemed— lem och därmed erhålla familjebidrag (fa- miljepenning). Begreppet »anhörig» är inte definierat. Exempel på anhöriga, för vilka medgivande kan lämnas, har givits i inled- ningen till föreliggande aVSnitt. Enligt upp- gifter som UFV under hand erhållit från försvarets civilförvaltning uppgår numera antalet fall där här avsett medgivande för »annan anhörig» lämnas till endast något tiotal per år. I allmänhet gäller det då med— givande att fosterbarn _ exempelvis från främmande land — skall få likställas med familjemedlem (i avvaktan på adoption eller dylikt).

Ärendena rörande i föregående stycke av— sedda medgivanden bör enligt UFV uppfatt- ning centralt behandlas av försäkringskassas centralkontor eller eventuellt av riksförsäk- ringsverket i syfte att söka uppnå ett enhet- ligt bedömande av ärendena.

Försvarets civilförvaltning har från samt- liga familjebidragsnämnder införskaffat upp- gifter angående under budgetåret 1969/ 70 utbetalt familjebidrag. Av uppgifterna, som bl. a. är uppdelade på de olika bidragsfor- merna, kan utläsas att det under GU utbe- talades familjepenning till hustru och min- derårigt barn i bestående äktenskap med tillhopa 15,4 mkr och till alla andra än nu nämnda anhöriga med totalt 8,1 mkr. Mot- svarande siffror under RU var 21,9 mkr respektive 1,4 mkr. Allt tyder på att den alldeles övervägande delen av de 8,1 mkr under GU utgivits för sammanboende fäst— mö och gemensamt barn samt för fästmö utan barn. De fall under både GU och RU som avser familjepenning för föräldrar och perifera anhöriga (fästmös barn med annan fader än den värnpliktige, fosterbarn m. fl.) måste bedömas vara förhållandevis få.

Sammanfattningsvis anser således UFV att ingen ändring bör göras i nuvarande fa- miljemedlemsbegrepp. Detta begrepp får na- turligtvis modifieras i den mån den familje- rättsliga lagstiftningen kommer att ändras.

Vad i detta avsnitt sagts om värnpliktiga och deras anhöriga gäller jämväl vapenfria tjänstepliktiga och deras anhöriga.

Av nuvarande familjebidragsformer — fa- miljepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag — kan enligt UFV uppfattning sjukbidragen med hänsyn till bl. a. den allmänna sjukvårdser— sättning som numera sedan länge utgår till alla svenska medborgare utmönstras. UFV har övervägt att dra in även begravningsbi- dragen och näringsbidragen men har funnit att dessa bidragsformer lämpligen inte bör tas bort. Det familjesociala systemets bi- dragsformer skulle alltså komma att om- fatta familjepenning, bostadsbidrag, begrav- ningsbidrag och näringsbidrag. UFV har in- te sett någon anledning att ändra de från familjebidragsförordningen välkända be- nämningarna på bidragsformerna och den sammanfattande beteckningen familjebidrag.

Gällande familjebidragsförordning inne- håller, som omnämnts i kapitel 2, förutom bestämmelser om familjebidrag i egentlig mening även föreskrifter om s.k. hemorts- lön, vilka i princip endast gäller när krigs- avlöningsreglementet äger tillämpning. I den mån denna förmån skall finnas kvar bör hemortslönen regleras i annan ordning. UFV kommer därför inte att här ytterligare be- röra sagda förmån.

Vad i detta avsnitt sägs om värnpliktiga och deras anhöriga gäller jämväl vapenfria tjänstepliktiga och deras anhöriga.

8.3.3.1 Familjepenning

I avsnitt 7.1 har UFV uttalat att underlag för en bedömning av vad som skall avses med rimliga krav på ekonomisk trygghet för de värnpliktigas anhöriga kan hämtas från bl. a. socialhjälpsområdet (jfr även kapitel 5 .)

Enligt lagen om socialhjälp är socialnämn- den i vistelsekommunen under vissa förhål- landen skyldig att lämna socialhjälp till uppehälle och erforderlig värd (12 5). So- cialhjälpens omfattning och inriktning för— utsätts bli beroende av den individuella be- hovsprövningen. Socialhjälpslagen innehåller inga preciseringar till belopp eller standard-

garantier. Vid anmälan av propositionen med förslag till lag om socialhjälp m.m. år 1955 (nr 177) uttalade föredragande depar- tementschefen bl. a. följande:

.. . förslagets andemening synes kunna ut— tryckas så, att vederbörande skall erhålla vad som i allmänhet å den ort, där hjälpen lämnas, anses erforderligt för att vederbörande skall kunna leva under drägliga förhållanden, alltså inte bara vad som åtgår till mat, husrum och kläder utan även vad som behövs för inventa- rieutrustning och annat dylikt. Givetvis bör hjälpen inte utmätas så snålt, att vederbörande nätt och jämnt hålles över svältgränsen, men å andra sidan bör hjälpen inte heller vara så fri- kostig, att hjälptagaren beredes en högre lev- nadsstandard än den, på vilken fullt självför- sörjande medborgare i små ekonomiska om- ständigheten lever.

Socialstyrelsen har i »Råd och anvisningar nr 10» lämnat följande kommentarer till lagstiftningen:

Erforderligt understöd för livsuppehäIle skall icke endast omfatta vad som utgår till mat och hyra samt kläder och hemmets utrust- ning. Utgifter för personlig hygien, rengöring, tvätt samt underhåll av klädesutrustning och heminredning måste även kunna täckas. Här- till kommer att en hemmaboende hjälptagare är i lika stort behov av fickpengar som an— staltsvårdade personer. Understödet bör således även innefatta belopp avsett som fickpengar. Obligatorisk socialhjälp skall därjämte kunna utgå för speciella kostnader, såsom elström för belysning och matlagning samt vissa sjukvårds- kostnader, såsom läkar— och medicinkostnader, poliklinisk vård och konvalescentvård i den mån ersättning ej utgår från försäkringskassa.

Såsom framgår av den inom socialdepar- tementet gjorda undersökningen (jfr. kap. 5) tillämpas starkt skiftande riktlinjer för so- cialhjälpen inom kommunerna. Vid under- sökningen framkom även att den av svenska kommunförbundet utgivna rekommendatio- nen angående interkommunal ersättning för utgiven socialhjälp hade stor betydelse för socialhjälpsstandarden genom att rekommen- dationen utgjorde ett vanligt rättesnöre för behovsprövningen. Rekommendationen är visserligen icke avsedd att tillämpas vid be- hovsprövningen i de enskilda hjälpfallen, men så har ändå blivit förhållandet i många kommuner. För tiden 01.01—3l.12 1972 har i rekommendationen följande taxa fast-

ställts över högsta ersättningsbelopp per må- nad.

Taxa över högsta ersättningsbelopp per må— nad

Kr Vuxen person .................. 730 Makar ........................ 1 140 1 minderårigt barn .............. 175 För två eller flera minderåriga barn höjes det högsta ersättningsbeloppet per månad fr.o.m. 1.1.1972 med 175 kr för varje barn.

Vuxen person med 1 barn ........ 905 För två eller flera minderåriga barn

höjes det högsta ersättningsbeloppet

per månad fr. o. m. 1.1.1972 med

175 kr för varje barn. Makar med 1 barn .............. 1 315 För två eller flera minderåriga barn höjes det högsta ersättningsbeloppet per månad fr. o. m. 1.1.1972 med 175 kr för varje barn.

Ersättningstaxans belopp innefattar ersätt- ning för all lämnad socialhjälp till livsuppe- hället såsom till mat, bostad med bränsle,1 el-ström samt kläder och invertarieutrust- ning. För inventarieutrustning som inte kan anses utgöra endast löpande komplettering, t. ex. i hemsaneringsfall, bör särskild ersätt- ning utgå, liksom beträffande s. k. engångs- kostnad för klädesutrustning. Taxebeloppen innefattar icke kostnader för socialhjälp till läkarvård, tandvård, medicin, begravnings- hjälp.

I Stockholm har med tillämpning fr. o. m. den 1 juni 1970 nya riktlinjer och normer för socialhjälp antagits. De nya riktlinjerna innebär dels fastställande av grundbelopp, som innefattar alla löpande utgifter i nor- malfallet utom bostadskostnaden, dels en indexreglering av grundbeloppen genom an- knytning till basbeloppet.

Socialnämnden har antagit normalbelopp för socialhjälpen utgörande grundbelopp och tilläggsbelopp. När man fastställt nor- malbeloppen har man gått ut från målsätt- ningen, att man vill tillförsäkra människorna en garanterad levnadsstandard. Som grund-

val för avvägningen av en sådan nivå har man begagnat sig av omfattande undersök- ningar rörande familjers levnadskostnader samt barnkostnaderna i olika åldrar. Man har jämfört hittillsvarande socialhjälpskost— nader med inkomsterna för vissa grupper förvärvsarbetande. Budgetförslag för olika familjetyper har gjorts upp. Normalbeloppen har slutligen jämförts med arbetsinkomsten för vissa grupper. Budgetförslaget per den 1 januari 1972 framgår av tabell 8: 3.

Det nya i normerna är att socialhjälpen lämnas på grundval av en budgetmässigt beräknad minimistandard, som vid förekom- mande socialhjälpsbehov garanteras samtliga kommuninnevånare. Självfallet gäller social- hjälpslagens bestämmelser om individuell behovsprövning och en allmän förutsättning är således att vederbörande saknar medel för sitt uppehälle och är förhindrad att själv uppnå inkomster i nivå med angiven mini- mistandard.

Inom ramen för normalbeloppen äger var och en frihet att hushålla efter egna önske- mål och intressen. Den tidigare detaljerade bidragsprövningen kan till stor del slopas, vilket innebär att de hjälpsökande slipper att själva begära särskilda bidrag och den därmed förenade prövningen, som inte minst i fråga om beklädnadshjälp ofta upp- fattas som förödmjukande. Att ansvaret för hushållningen i stället i princip läggs på den enskilde anser socialnämnden samstämmer med strävandena att åstadkomma en lång- siktig rehabilitering till självständighet och eget ansvar.

Nedan anges grundbeloppen i andel av basbeloppet samt månadsbeloppen från den 1 januari 1972 (på grundval av ett basbelopp om 7 100 kr avrundat nedåt till hela jämna 200-tal kr).

1 Kostnaden för bostad om ett rum och kök med uppvärmning kan enligt riksskatteverkets anvisningar för beräkning av existensmini- mum för 1972 schablonmässigt anses uppgå till 2280 kr för år eller 190 kr för månad.

Tabell 8:3 Förslag till budget för ensamstående och makar samt för barn i olika ålders- grupper och ungdomar, där hjälp utgår till föräldrarna. Basbeloppet 7100 kr (avrundat nedåt till jämna 200-tal kr). Januari 1972.

Ensam— stående

Behovets art Makar eller samman- boende

Minderåriga barn Ungdomar 16—19 år

0—9 år 10—15 år

Mat (uppehälle) 280 505 1651 2151 245 Kläder 50 100 35 50 50 El—ström 15 20 5 5 5 Telefon 20 20 5 Inventarier 15 20 5 5 10 Resor 10 20 5 10 15 Tvätt- och rengöring 15 25 10 10 10 Övriga hushållsutgifter 30 40 5 10 10 Hälsovård 10 10 10 10 10 Tidn., radio och TV-lic. 25 25 Hemförsäkring 5 5 Personlig hygien 15 30 15 15 15 Övriga personliga utgifter 35 55 20 30 35 Studiematerial m. m. 10 Summa 525 875 275 360 420 Allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och studiebidrag. — 100 —— 100 — 100 Grundbelopp 525 875 175 260 3202

1 Jämte fri Skolmåltid & Med avdrag för ev. inkomst- och behovsprövat

Andel av Månads— basbe- belopp loppet från 1 jan. 1972 Ensamstående 90 % 525 Makar o. samboende 150 % 875 Barn 0—9 år 30 % 175 Barn 10—15 år 45 % 260 Ungdom 16—19 år 55 % 320

Utöver nämnda grundbelopp kan följan— de tilläggsbelopp komma i fråga:

Månadsbelopp 1. Bidrag till bostadskostnad Faktiska hyra + värme 2. Bidrag till omkostnader vid full arbetsinkomst 100 3. Bidrag till partiellt ar- betsför vid förvärvsar- bete 100—200

studiebidrag eller studiemedel av annat slag.

4. Kosttillägg enligt läkar-

intyg a) barn och vuxna 45 b) förstärkt kosttillägg till vuxna 65 5. Uteätartillägg 125

Fri läkarvård och medicin beviljas då in- komsterna med frånräknande av skatt och faktisk bostadshyra inte överstiger 120 % av angivna grundbelopp.

Flera andra kommuner tillämpar liknande principer för socialhjälp som Stockholm.

Familjepenningen för de värnpliktigas an- höriga bör efter mönster av »Stockholms- budgeten» täcka rimliga behov i fråga om mat, kläder, el-ström, telefon, inventarier, resor, tvätt— och rengöring, övriga hushålls- utgifter, hälsovård, tidningar, radio- och TV- licens, hemförsäkring, personlig hygien och övriga personliga utgifter. Enligt Stock- holmsbudgeten beräknas som framgår av tabell 8: 3 dessa behov våren 1972 till, för

månad räknat, 525 kr för ensamstående samt — efter avdrag för allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och studiebidrag — till 175 kr för barn i åldern 0 9 år, till 260 kr för barn i åldern 10—15 år och till 320 kr för barn i åldern 16—19 år, i sistnämnda fall med avdrag för eventuellt inkomst- och behovsprövat studiebidrag eller studiemedel av annat slag. Dessa belopp utgör alltså so- cialhjälpens grundbelopp, till vilka kan kom- ma de tilläggsbelopp — framför allt för bostadskostnad — som redovisas ovan.

Som framgår av kapitel 7.1 »Utgångs- punkter m. ni.» har UFV vid sina övervä- ganden kommit fram till att de normer för socialhjälp som numera tillämpas i Stock- holm m.fl. kommuner medger en ekono- misk levnadsnivå, som man inte bör under- stiga om en rimlig social trygghet skall kun- na uppnås för de värnpliktigas familjer. Denna målsättning bör gälla oavsett läng— den av den värnpliktiges militärtjänstgöring. Även ur rent allmänna synpunkter kan det inte anses vara godtagbart att de värnplik- tigas familjemedlemmar nödgas leva på en nivå, som ligger under vad socialhjälpsta- garna tillförsäkras.

Familjepenningen för de värnpliktigas anhöriga bör därför enligt UFV uppfattning närmast täcka de utgifter, som avses med socialhjälpens grundbelopp enligt t ex Stock- holmsbudgeten. Liksom nu bör det endast finnas 2 olika familjepenningbelopp: ett hög- re belopp för hustru, fästmö och husföre- ståndarinna samt ett annat lägre belopp för barn och vissa andra anhöriga (se avsnitt 8.3.2). Fästmö bör erhålla det högre belop- pet oavsett barn finns eller inte. Sistnämnda belopp bör efter särskild prövning även kun- na utgivas för värnpliktigs moder, som före- står hans hem, något som gällande familje- bidragsförordning ger möjlighet till. Belop- pet för barn m.fl. bör beräknas till ett ungefärligt genomsnitt av de olika barn- beloppen i Stockholmsbudgeten. Ett sådant genomsnitt motsvarar en andel av basbe- loppet —- avrundat nedåt till jämna 200-tal kr — om för år räknat 43,2 procent. UFV är medveten om att en sådan genomsnitts- beräkning kan kritiseras med hänsyn till att

de olika barnbeloppen i Stockholmsbudge- ten grundas på barnkostnaderna i olika åld- rar. Ett yngre barn blir således med UFV beräkning överkompenserat i förhållande till vad socialhjälpen ger medan ett barn i övre tonåren får ett för lågt belopp. UFV anser dock att dessa olägenheter bör accepteras då tillämpningen av regler med endast ett barnbelopp blir väsentligt enklare.

Det är av stor vikt att familjepenningen görs värdebeständig. Den bör därför lämp- ligen knytas till basbeloppet och utgå med viss procent därav. Familjepenningens andel av basbeloppet —— avrundat enligt ovan — blir i enlighet med det anförda för år räk- nat 90 procent för hustru (motsv) och 43,2 procent för barn rn. fl. Våren 1972 uppgick basbeloppet till 7 100 kr. Med detta belopp som grund (avrundat till 7000 kr) skulle alltså familjepenningen utgöra: för hustru (motsv.) 17:50 kr för dag eller 525: — kr för månad för barn m. fl. 8: 40 kr för dag eller 252: — kr för månad

Om de allmänna försäkringskassoma, som UFV föreslår i det följande, kommer att överta familjebidragsverksamheten, bör enligt vad som under hand uttalats från RAFA-utredningen en avrundning av bas- beloppet inte ske. Däremot bör familjepen- ningens såväl månadsbelopp som dagsbelopp avrundas till hela krontal med hänsyn till de principer som tillämpas eller övervägs be- träffande försäkringskassornas övriga verk- samhet. Av administrativa m.fl. skäl, som framförts av RAFA-utredningen, bör be— träffande värdesäkringen av familjepenning- en gälla, att beloppet bestäms efter basbelop- pet vid kalenderårets ingång.

Den föreslagna uppräkningen av familje— penningen syftar, som ovan sagts, till att täcka rimliga behov i fråga om bl. a. kläder, elström, telefon, radio- och TV-licens samt hemförsäkring. Med hänsyn härtill synes den s.k. särskilda hjälpverksamheten, som omtalats i det föregående och som avser bidrag för just sådana ändamål, kunna upp- höra. Den ringa del av verksamheten som gäller värnpliktigas ledighets- och utryck- ningsresor till plats utom Sverige, synes

lämpligen kunna bestridas från samma an- slag som de värnpliktigas övriga resor.

Familjepenning konstruerad på sätt ovan föreslagits kan beräknas öka de årliga ut- gifterna med omkring 23 mkr, varav för GU 10 mkr. Härvid har räknats med 19 milj. tjänstgöringsdagar, varav 16,5 milj. för GU. Kommunernas kostnader för so- cialhjälp kan samtidigt beräknas nedgå med omkring 8 mkr per år.

8.3.3.2 B0stadsbidrag

I avsnitt 2.2.1.2 har lämnats en redogörelse för nuvarande bestämmelser rörande bo- stadsbidragen. Av sagda redogörelse, till vilken här får hänvisas, framgår samman- fattningsvis följande:

1. Bostadsbidrag utgår 9.) under såväl GU som RU till värnpliktig,

vilken sammanbor med familjemedlem, i princip utan närmare villkor (betr. värn- pliktig under GU se dock punkt 3 ne- dan), b) till annan värnpliktig (ensamstående) un- der GU under Vissa förutsättningar samt 0) till annan värnpliktig (ensamstående) un- der RU som regel för hela tjänstgörings- tiden utan särskilda villkor.

2. Bostadsbidrag utgår i princip med be- lopp, som svarar mot de faktiska bostads- kostnadema. Då fråga är om bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fas- tighet får bostadsbidrag ej beviljas med hög- re belopp än som motsvarar bostadens hy- resvärde med tillägg för bränslekostnader.

3. I fråga om värnpliktig under GU får vid bestämmandet av bostadsbidrag, där ej i särskilt fall annat medges, hänsyn inte tas till större bostadskostnad än som svarar mot hyran på orten för bostad om två rum och kök.

4. Bostadsbidrag får inte utan särskilt medgivande beviljas för mer än en bostad.

5. Den värnpliktige kan erhålla särskilt bostadsbidrag för uppvärmning av bostad (bränslebidrag), för flyttningskostnader och för magasinshyra. I ett par tidigare avsnitt av detta betän- kande har UFV redogjort för konstruktio-

nen av beräkningarna av den föreslagna ge- nerella dagspenningen, vilken är baserad på studiesocial ersättning. Såsom därav fram- går förutsätts den värnpliktiges kostnader för civil bostad kunna täckas av dagspen- ningen intill 225 kr för månad. Detta gäller för värnpliktiga under GU. Det bör erinras om att dagspenningen föreslås bli värdebe- ständig enligt i huvudsak de principer som gäller för studiemedlen. Beloppet 225 kr har beräknats med utgångspunkt i studie- medlen läsåret 1971/72. Med den förordade konstruktionen av dagspenningen kommer samtliga dessa värnpliktiga alldeles obero- ende av bostadsförhållandena att få sina bostadskostnader täckta intill 225 kr för månad. Om de har en bostadskostnad un- derstigande 225 kr för månad eller inte alls någon sådan kostnad, kommer de ändock att uppbära sagda belopp. Den värnpliktige får alltså förfoga över beloppet efter eget gottfinnande. Sammanbor rekryttjänstgö— rande värnpliktig med familjemedlem ——- dvs. sådan anhörig för vilken det utgår eller kan utgå familjepenning — kan bostads- bidrag beviljas för den del av bostadskost- naden som överstiger 225 kr för månad. RU-värnpliktig erhåller däremot bostadsbi- drag utan avdrag för nämnda belopp.

Av MPI enkätundersökning utläses att omkring 65 procent av de GU-värnpliktiga inte hade någon bostadskostnad före inryck- ningen. Under själva värnpliktstjänstgöring- en saknade 78 procent bostadskostnader. Ungefär 13 procent hade tydligen på ett el- ler annat sätt gjort sig av med bostaden eller kostnaden härför (genom andrahandsuthyr- ning eller dylik). Ca 15 procent av rekry- terna uppbar enligt enkäten bostadsbidrag under militärtjänstgöringen.

Vid tidpunkten för inryckningen hade ca 16 procent av de RU-värnpliktiga ingen kostnad för bostad.

Med hänsyn till konstruktionen av dags- penningen kommer i det av UFV föreslagna systemet utrymme över huvud taget inte att finnas för speciellt bostadsbidrag i fall som avses under punkt 1 b) ovan, ensamstående värnpliktig under GU, dvs. värnpliktig, vil- ken inte sammanbor med sådan familjemed-

lem, som omnämnes i avsnitt 8.3.3.1. Som tidigare framhållits i detta betänkande skulle därmed den besvärliga och komplicerade frågan om bostadsbidrag till ensamstående värnpliktiga i princip ha blivit löst. Här er- inras också om vad som förut påpekats, nämligen att det nu föreslagna systemet för vissa här avsedda ensamstående värnplik- tiga kan medföra en försämrad bidragsgiv- ning. Så blir förhållandet i de fall nuvaran- de förmånssystem ger full täckning av bo- stadskostnaden och denna överstiger 225 kr för månad. Detta gäller dock endast ett för- hållandevis ringa antal värnpliktiga under GU.

Med hänsyn till vad nu sagts har UFV övervägt huruvida eventuellt möjlighet borde införas att, om särskilda skäl föreligger, till- dela de ensamstående GU-värnpliktiga ett speciellt bostadsbidrag, som helt eller delvis skulle täcka bostadskostnaden till den del denna inte täcks av dagspenningen (225 kr/ mån våren 1972). UFV har emellertid efter ingående prövning ansett sig böra avvisa tan- ken härpå — främst med hänsyn till grund- principen i det föreslagna nya förmånssyste- met, vilken syftar till att ge den värnpliktige under GU möjligheter till i princip samma levnadsstandard som studeranden.

Som framgår av punkt 1 a) ovan utgår bostadsbidrag enligt gällande familjebidrags- förordning under såväl GU som RU till värnpliktig, vilken sammanbor med familje- medlem, i princip utan närmare villkor. För rekryt gäller dock viss inskränkning angå- ende bostadsbidragets storlek, som behand- las nedan. I det föreslagna förmånssystemet bör bostadsbidrag till här avsedda värnplik- tiga enligt UFV uppfattning utgå i huvud- sak enligt nuvarande normer. Detta inne- bär alltså att bostadsbidrag i princip skall beviljas med belopp motsvarande hela den faktiska bostadskostnaden, dvs. den hyra som den värnpliktige har att erlägga och som belöper på tjänstgöringstiden (oavsett tidpunkten för hyresuppbörden) respektive de kostnader för egen fastighet eller lägen- het, som den värnpliktige har att bestrida, dock ej med högre belopp än som motsvarar bostadens hyresvärde med tillägg för bräns-

lekostnader. I förekommande fall skall kom- munalt bostadstillägg, inkomst av uthyrning och dylikt helt eller delvis frånräknas hyran eller bostadskostnaden.

Enligt nu gällande bestämmelser finns ingen klar övre gräns för bostadsbidragets belopp, då det gäller värnpliktiga under RU. I 12 ä 3 mom familjebidragsförordningen stadgas endast att vid bestämmandet av kost- naderna för bostad »skall skälig hänsyn ta- gas till behovet av bostad samt till den värn- pliktiges och hans hustrus bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för bostads- behovets tillgodoseende». Då fråga är om bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fastighet, får bostadsbidrag ej be- viljas med högre belopp än som motsvarar bostadens hyresvärde med tillägg för bräns- lekostnader. Hyresvärdet — som kan vara svårt att fastställa — beräknas på visst i anvisningarna till familjebidragsförfattning- arna närmare angivet sätt.

UFV har närmare övervägt, huruvida en fix övre gräns borde sättas för bostadsbidra- gets belopp i stället för ovan angivna be- stämmelser. Härvid kunde man exempelvis följa de normer och hyresgränser, som till- lämpas i fråga om bostadstillägg för barn- familjer, eller på annat sätt bestä-mma en gräns som kunde anses lämplig i samman- hanget. Beträffande värnpliktiga under RU har emellertid UFV funnit det mycket tvek- samt om det är riktigt och lämpligt att in- föra en speciell övre gräns för bostadsbidra- get. Om en RU-värnpliktig har en bostads- kostnad, som — kanske i inte oväsentlig grad -— överstiger en viss fastställd gräns kan man, om han får bostadsbidrag endast med belopp upp till gränsen, inte utan vi- dare utgå ifrån att han själv kan klara av att under tjänstgöringstiden betala resteran- de de]. Om han inte kan det torde han få anlita kommunens socialvård. Förutom de betänkligheter ur allmän synpunkt, som må- hända kan resas häremot, framstår det som föga rationellt att bidrag till bostadskostna- den skall utgå från två helt olika myndig— heter. För värnpliktiga under RU bör där- för enligt UFV uppfattning nuvarande fö- reskrifter om bestämmandet av bostadsbi-

:draget för bostad såväl i förhyrd lägenhet som i egen fastighet eller lägenhet i huvud- sak böra äga tillämpning.

Som angetts under punkt 3 ovan finns beträffande bostadsbidrag till värnpliktiga under GU den inskränkande föreskriften i gällande familjebidragsbestämmelser, att hänsyn inte får tas till större bostadskostnad än som motsvarar hyran på orten för bo- stad om två rum och kök. Försvarets civil- förvaltning kan dock i varje särskilt fall medge, att bostadsbidrag får beviljas med högre belopp. Enligt från civilförvaltningen inhämtade upplysningar behandlar ämbets- verket varje år ungefär 300 sådana fram- ställningar. Omkring 80 procent av fram- ställningarna brukar bifallas. Av MPI-enkä- ten rörande värnpliktiga under GU fram- går, att endast 0,4 procent hade kostnader för bostad — före avdrag för ev. bostads- tillägg — med mellan 601—800 kr för må- nad. Härtill kommer två värnpliktiga, som hade bostadskostnader överstigande 800 kr per månad. De nu angivna siffrorna från MPI-enkäten stämmer mycket väl överens med civilförvaltningens statistik. Med ut- gångspunkt från en normal årskontingent om 50 000 rekryter kommer man nämligen med dessa siffror fram till att mellan 200 och 250 värnpliktiga, totalt sett, har en bo- stadskostnad som överstiger den normala för två rum och kök. Härvid har kostnaden för dylik bostad antagits uppgå till högst 600 kr för månad.

Det ovan återgivna siffermaterialet m. rn. har styrkt UFV i uppfattningen att bestäm- melserna om bostadsbidrag i föreslaget nytt förmånssystem bör vara i huvudsak desam- ma som nu även i fråga om vä-rnpliktiga under GU. Den inskränkande föreskriften beträffande hyran för två rum och kök sy- nes dock böra utvidgas att avse tre rum och kök.

Beträffande särskilt bostadsbidrag för uppvärmningskostnader (bränslebidrag), för flyttningskostnader och för magasinerings- kostnader samt bostadsbidrag för mer än en bostad till Värnpliktig synes enligt UFV uppfattning nuvarande bestämmelser i stort sett böra tillämpas jämväl i det nya förmåns-

systemet. Nu nämnda bidrag får dock inte utgå till ensamstående värnpliktig under GU med hänsyn till den föreslagna konstruktio- nen av dagspenning och bostadsbidrag.

Om de allmänna försäkringskassorna kommer att överta familjebidragsverksamhe- ten, som UFV förutsätter, kan det visa sig ändamålsenligt att utfärda tillämpningsföre— skrifter så att viss samordning sker av prin- ciperna för beräkning av bostadskostnader- na enligt bestämmelserna för bostadstilläg- gen till barnfamiljer och bostadsbidragen till värnpliktiga.

Som angetts under avsnitt 8.2.1 kan de årliga utgifterna för bostadsbidrag beräknas minska med 10 å 15 mkr om dagspenningen åt värnpliktiga under GU konstrueras enligt UFV förslag. Därvid har räknats med 16,5 milj. tjänstgöringsdagar för GU. Kostnader- na för bostadsbidrag åt värnpliktiga under RU kommer däremot att bli oförändrade.

8.333. Sjuk- och begravningsbidrag

Som framgår av avsnitt 2.2.1.2 utgår till värnpliktig vid familjemedlems frånfälle begravningsbidrag med högst 2000 kr för hustru och 1 000 kr för annan familjemed- lem. Staten svarar helt för kostnaderna för de utgivna begravningsbidragen. Dessa kost- nader är mycket blygsamma. Under budget- året 1969/ 70, som torde vara representa- tivt jämväl för de två närmast efterföljande budgetåren, utbetalades således begravnings- bidrag till värnpliktiga under GU i 12 fall (förmodligen för barn) med 11 300 kr (i ett fall rörde det sig om reducerat bidrag) och till värnpliktiga under RU i 2 fall med 2 000 kr, dvs. tillhopa 13 300 kr. För den värn- pliktige kan bidraget betyda mycket ur så- väl ekonomisk som psykologisk synvinkel. UFV har vid sina överväganden därför fun- nit att begravningsbidraget bör bibehållas som särskild bidragsform och utges i enlig- het med nuvarande bestämmelser. Beloppet bör dock med hänsyn till uppräkningen av begravningshjälpen inom den statliga grupp- livförsäkringen enligt SFS 1972: 159 höjas till 3 000 kr respektive 1 500 kr.

Enligt nuvarande bestämmelser kan i vis-

sa fall sjukbidrag utges vid familjemedlems sjukdom för att bestrida kostnader —- i den mån dessa inte ersättes av allmän försäk- ringskassa -— för erforderlig vård och trans- port till och från läkare eller vårdanstalt m.m. I undantagsfall kan sjukbidrag även utgå för tandvård. Under senare år har de totala årliga kostnaderna för utgivna sjuk- bidrag genomsnittligen inte uppgått till mer än omkring 50 000 kr, varav kommunandel 6 000 kr. Man kan alltså konstatera att sjuk- bidragen har en mycket liten omfattning och endast berör ett fåtal värnpliktigas an- höriga. Med hänsyn härtill och till det nu- mera inom landet väl utbyggda sjukförsäk- ringssystemet samt till den föreslagna höj— ningen av familjepenningen, vilken bör ge utrymme för de förhållandevis små kostna- derna för familjemedlems sjukvård, har UFV funnit sig böra föreslå ett slopande av sjukbidragen. Ett sådant slopande skulle medföra en viss, låt vara mindre, förenkling i administrativt hänseende.

8.3.3.4 Näringsbidrag

Enligt den tidigare i olika sammanhang åbe- ropade MPI-undersökningen utgör antalet egna företagare (inklusive jordbrukare) om- kring 2 procent av rekryterna, som uppgår till ungefär 50 000 man per år. En årskon- tingent kan alltså antas innehålla ungefär 1000 man, som är företagare. Endast en mindre del av dessa synes ha behov av nä- ringsbidrag. Alla ärenden rörande sådant bidrag till rekryter underställs försvarets ci- vilförvaltnings prövning. Ämbetsverkets sta- tistik utvisar att 65 värnpliktiga beviljats näringsbidrag och att 47 ansökningar om bidrag avslagits under 1971. Året innan var det något högre siffror, som dock inte rub- bar helhetsintrycket i vad avser omfattning- en av näringsbidrag till företagare. För bud- getåret 1969/ 70, som i detta sammanhang torde vara representativt även för 1970/ 71 och 1971/ 72, uppgick utbetalat näringsbi- drag till GU-värnpliktiga till totalt (både statens och kommunernas del) 224000 kr. Detta innebär att de 65 värnpliktiga genom- snittligen uppbar ungefär 11 å 12 kr per dag

Antalet näringsidkare (inklusive jordbru- kare) bland RU-vämpliktiga uppgår enligt MPI-enkäten till ungefär 8 procent. Om man antar att antalet RU-värnpliktiga genom- snittligen utgör 100 000 per år skulle alltså omkring 8 000 näringsidkare årligen full- göra RU. Av enkäten framgår vidare bl. a. följande. Endast drygt 20 procent eller 1 600 man av näringsidkarna uppbar näringsbi- drag. Ungefär 11 procent hade sådant bi- drag med mellan 1—10 kr per dag och drygt 9 procent med mellan 11—40 kr per dag. Inte fullt 40 procent hade behövt an- ställa extra personal i företaget på grund av RU. Knappt 70 procent uppgav att företaget varit i gång under inkallelsetiden. De flesta av dessa, ca 45 procent, hade uppgivit att företaget fungerat delvis. Drygt 27 procent anmälde att verksamheten var tillfälligt ned- lagd under den värnpliktiges frånvaro för militärtjänst och ca 5 procent att verksam- heten definitivt upphört.

Utbetalat näringsbidrag till RU-värnplik- tiga för budgetåret 1969/ 70, uppgick totalt (både statens och kommunernas del) till 826000 kr. För budgetåren 1970/71 och l971/ 72 saknas motsvarande uppgifter, men man kan anta att ungefär samma belopp utbetalats för vart och ett av sagda budget- år. Om nyssnämnda uppgifter från MPI- enkäten läggs till grund för beräkning av näringsbidragskostnaderna finner man vis- serligen att dessa blir något lägre, omkring 600 000 kr, men UFV anser dock att upp- gifterna ger en någorlunda riktig bild av de ungefärliga årliga utgifterna för näringsbi- dragen. I denna uppfattning har UFV också blivit styrkt därigenom, att UFV före MPI- enkätens tillkomst med ledning av bl. a. anslagsbelastningen kommit fram till att »an- talet företagare som beviljades näringsbi- drag uppgick till omkring 1500, möjligen uppemot 2000», dvs. en uppgift som väl stämmer med enkäten.

I anvisningarna till familjebidragsförfatt- ningarna ges vissa allmänna synpunkter på näringsbidrag och andra former av familje- bidrag till företagare. UFV har utförligt re- dovisat dessa synpunkter ävensom gällande-

bestämmelser i avsnittet 2.2.1.2, till vilket här får hänvisas. Som framgår av dessa be- stämmelser föreligger i familjebidragshän- seende en principiell viktig skillnad mellan företagare och övriga värnpliktiga i det att företagaren inte blott i likhet med arbetsta- garen ofta får ett inkomstbortfall under värnpliktstjänstgöringen utan ibland även mer eller mindre stora rubbningar i sin för- värvsverksamhet under kortare eller läng- re tid efter tjänstgöringens slut. Detta har ansetts motivera att företagarna skall ha möjligheter till ett särskilt näringsbidrag. Av avgörande betydelse för bedömningen av storleken av det totala familjebidraget till företagaren blir härvid hur företagets av- kastning skall beräknas under den värnplik- tiges inkallelsetid, hur anhörigas eventuella arbetsinsats skall värderas m.m. och i vad mån avkastningen skall anses böra påverka förekommande behov av familjepenning och bostadsbidrag.

UFV har ingående övervägt frågan huru- vida näringsbidragen skulle kunna slopas. Med hänsyn till de i det föregående berörda speciella förhållandena för företagarna har UFV emellertid funnit, att dessa bidrag kan avvecklas endast under förutsättning att nå- gon annan form av ekonomiskt stöd införes. Sådant stöd kan i och för sig tänkas vara konstruerat på olika sätt. UFV har sålunda övervägt stöd i form av någon sorts skatte- lindring för inkomsten från näringen för det år företagaren fullgjort värnpliktstjänstgö- ring eller i form av lån, exempelvis värn- pliktslån av ungefär den typ (räntefrihet m.m.) som infördes under beredskapsåren på 1940-talet och som omnämnts i kapitel 2 eller lån mot statlig borgen, som får tas upp i vanliga banker. — Idén med skattelindring har emellertid UFV funnit knappast kunna eller lämpligen böra omsättas i verkligheten. Företagarna torde nämligen inte vara så mycket betjänta av skattelindring på grund av värnpliktstjänstgöring, eftersom deras största behov av hjälp nästan undantagslöst infaller under själva tjänstgöringen och ti- den närmast därefter. Ett stöd skattelind- ringsvägen synes knappast kunna utformas på sådant sätt att det ger omedelbar verkan.

Men även principiella skäl kan anföras mot ett sådant stöd. Nu nämnda invändningar kan däremot inte med samma styrka göras beträffande värnpliktslån och statliga garan- tilån. Dessa ligger enligt UFV uppfattning bättre till att införa än skattelindring och bestämmelserna för lånen skulle onekligen kunna utformas på sådant sätt att stöd i rätt tid kunna lämnas med hänsyn till den värn- pliktiges civila och militära förhållanden ävensom till hans företag. Behovet av dylika lån till näringsidkare sammanhänger natur- ligtvis med hur många värnpliktiga företa- gare som årligen fullgör militärtjänstgöring. Som framgår av vad som sagts tidigare i fö- revarande avsnitt kan omkring 8 000—9 000 företagare årligen antas fullgöra värnplikts- tjänstgöring (såväl GU som RU). Av dessa synes högst 1600 år 1700 med nuvarande bestämmelser uppbära näringsbidrag med tillhopa ungefär 1 mkr, varav kommun— andel omkring 125 000 kr. UFV, som i lå- nefrågan under hand haft viss kontakt med Sveriges kreditbank och riksbanken, har vid sina överväganden funnit, att det knappast kan vara rationellt att tillskapa ett nytt värnpliktslån eller lån mot statlig borgen en- bart för värnpliktiga som är företagare. Ovan angivna uppgifter rörande antalet värnpliktiga företagare talar knappast för en sådan reform. Det torde bli större admi- nistrativt bestyr med dessa lån än med nä- ringsbidragen. Lånen måste rimligtvis löpa i vart fall något eller några år och härunder skall de administreras. Handläggningen av ett näringsbidragsärende är däremot mera en engångsåtgärd. Beslut om näringsbidrag kan i vissa fall vara arbetskrävande men dock tarvas inte mer arbete än det som krävs vid beviljande av värnpliktslån. Ge- nerellt sett torde lån för de värnpliktiga, som är företagare, inte vara fördelaktigare än näringsbidrag. Det kan till och med av principiella skäl ifrågasättas om det inte bör vara en skyldighet för krigsmakten att vid behov lämna ett skäligt återbetalningsfritt kontantstöd åt de värnpliktiga näringsidkar- na. UFV har sålunda funnit att näringsbi- draget bör bibehållas som en särskild famil- jebidragsform. Då uppkommer frågan om

de nuvarande näringsbidragsbestämmelser- na, för vilka redogörelse lämnats i avsnitt 2.2.1.2 kan bibehållas helt eller delvis. UFV har bl.a. övervägt att i förenklande syfte införa ett enhetligt belopp för näringsbidrag, som skulle utgå generellt utan behovspröv- ning till alla näringsidkare. UFV har dock övergett denna tanke med hänsyn till kravet på rättvisa mellan olika företagare liksom gentemot övriga yrkesgrupper. Såvitt UFV kunnat finna föreligger i och för sig inget behov av saklig ändring av de i 14 och 15 åå familjebidragsförordningen meddelade be- stämmelserna om näringsbidrag (här bortses då från föreskriften angående storleken av maximalt bidrag). Dessa bestämmelser kom- pletteras med av försvarets civilförvaltning utgivna anvisningar rörande tillämpningen av förordningen. Dessa tillämpningsanvis- ningar, som också åberopats i nyssnämnda avsnitt, ses fortlöpande över. Utformningen av och innehållet i dessa anvisningar, sär- skilt på nu berörda område, har ibland ta- gits upp i olika sammanhang bl. a. motions- vägen i riksdagen. Sålunda har senast i mo- tionen 19721216 hemställts att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om översyn av familjebidragsförordningen i vad den avser näringsbidrag till företagare där hustru och barn under 16 år genom merinsatser upprätthåller företagets drift under företagarens egen militärtjänst, allt i syfte att åstadkomma en rättvisare värdering av hustruns insatser och en bättre överens- stämmelse med behandlingen av andra grup- per.

I sitt fortsatta utredningsarbete med de- taljföreskrifterna beträffande värnpliktsför- månerna kommer UFV att ta upp frågan om beräkningen av företagets inkomster och utgifter (bl. a. för löner till anställd perso- nal) samt om värderingen av anhörigs ar- betsinsats.

Sammanfattningsvis vill UFV framhålla, att UFV funnit att det nuvarande närings- bidraget är en ändamålsenlig stödform un- der värnpliktstjänstgöring i fredstid och att de grundläggande principerna för detta bi- drag är riktiga. En översyn av tillämpnings- föreskrifterna för näringsbidraget synes där-

emot vara påkallad. Slutligen vill UFV i detta sammanhang upplysningsvis erinra om att näringsbidrag — dock endast i undan- tagsfall — möjligen kan bli kompletterat med lån från den i avsnitt 8.4.1 föreslagna utökande låne- och bidragsverksamheten. Vidare bör här påpekas, att näringsidkare i viss utsträckning erhåller anstånd med full- görande av värnpliktstjänstgöring i de fall då ett akut behov uppstått av deras person- liga medverkan i företaget. Å andra sidan bör i detta sammanhang också framhållas, att ett väl avvägt stöd i form av närings- bidrag kan resultera i färre ansökningar om anstånd.

8.3.4 Inkomstprövning, beskattning m. m.

Som framgår av tidigare avsnitt (21.42) av detta betänkande utgjorde under åren 1940 —l961 samtliga former av familjebidrag, utom begravningsbidrag, skattepliktig intäkt men vid källskattereformens genomförande den 1 januari 1947 undantogs familjebidra- gen från preliminärbeskattning. Vid familje- bidragens tillkomst 1940 hade den generella skatteplikten motiverats med att summan av familjebidrag, krigslön och den vämplik- tiges naturaförmåner var jämförbar med lön som utgick enligt kollektivavtal inom indust- rin. Vidare hade anförts att familjebidra- get (familjepenningens grundbelopp) utgick utan behovsprövning och att man borde undvika skattebortfall för kommunerna. När skatteplikten togs bort för alla former av familjebidrag, utom näringsbidrag, för tid fr.o.m. den 1 januari 1962 (SFS 1962: 218), motiverades detta bl. a. med att de an- förda förhållandena inte längre var för han- den (prop. 1962: 131). Som en olägenhet för de värnpliktiga av den då gällande ord- ningen framhölls vidare, att de värnpliktiga i efterhand belastades med kvarskatt efter- som några källskatteavdrag inte förekom med hänsyn till att familjebidragens belopp i regel understeg eller blott obetydligt över- steg uppbördsförordningens existensmini— mum. Skattefrihetens införande föranledde inte någon justering av familjebidragens be- lopp.

Enligt direktiven bör UFV uppmärksam- ma sådana problem som rör förmånssyste- mets samordning med bl. a. skattelagstift- ningen. I kapitel 7 har UFV framhållit, att det av UFV där förordade systemet innebär skattefria förmåner. UFV erinrar samtidigt om att frågan om beskattning av vissa bi- drag (sjukpenning, omskolningsbidrag m. m.) numera blivit aktuell och framhåller, att för det fall man framdeles allmänt går in för beskattning av olika slags bidrag kan frå- gan om beskattade värnpliktsförmåner ånyo behöva tas upp till prövning. Med hänsyn till den av UFV föreslagna konstruktionen av och nivån på de egentliga vämpliktsför- månerna, som bl. a. innebär att varje värn- pliktig under tiden för sin tjänstgöring skall vara garanterad viss ersättning, ligger det nära till hands att även framledes ha dessa förmåner skattefria. Något annorlunda gäl- ler beträffande familjebidragen. I fråga om dessa finns onekligen vissa skäl som talar för att åter göra dem till skattepliktig in- komst.

Som tidigare framhållits är de nuvarande familjebidragen behovsprövade och skatte- fria (utom det speciella näringsbidraget). Det finns ett klart samband mellan behovspröv- ning och beskattning. Om behovsprövade förmåner föreligger är det rent allmänt sett mindre angeläget att ur rättvisesynpunkt m. m. ha dessa beskattade. Omvänt gäller att om behovsprövningen avskaffas ligger det nära till hands att göra förmånerna skatte- pliktiga för att därmed söka uppnå en ut- jämning av förmånen av icke behovsprö- vade bidrag olika inkomsttagare emellan. UFV har övervägt frågorna beskattning/be- hovsprövning och därvid sökt utröna vilken effekten blir — i förhållande till bidragsgiv— ningen enligt bestämmelserna våren 1972 -— om man avskaffar behovsprövningen och inför beskattade familjebidrag där bidrags- mottagaren1 blir skattskyldig. Detta kan ut— läsas av tabell 8: 4. Ett sammandrag av uppgifterna i tabell 8: 4 har intagits i tabell 8: 5 .

Exemplen i dessa och övriga tabeller i detta avsnitt avser hustru till värnpliktig un- der RU. I motsvarande beräkningar beträf-

fande hustru till värnpliktig under GU blir beloppen något annorlunda med hänsyn till det för bostadskostnad inräknade beloppet (225 kr/mån. våren 1972) i den värnplikti- ges dagspenning. Tabellerna är dock när- mast uppgjorda för att belysa principerna i behovsprövningen.

Fr.o.m. den 1 juli 1972 höjdes familje- penningbeloppen med 3 respektive 1 kr för dag eller till 450 respektive 240 kr för må- nad. Detta rubbar dock i princip inte rela- tionerna mellan de olika inkomstgrupper- na m. m.

Som synes av nyssnämnda tabeller blir följden av de här diskuterade förändring- arna, att i de fall hustrun har ingen eller relativt måttlig inkomst kommer väsentligt lägre familjebidrag netto efter skatt att ut- gå än enligt våren 1972 gällande bestäm- melser, medan förhållandet är det motsatta vid högre hustruinkomst. Det hade varit önskvärt med ett omvänt resultat. Om man — för beskattningen av det totala familje- bidraget — söker kompensera familjerna, där hustrun har ingen eller ringa inkomst, genom en uppräkning av familjepenningen finner man att familjepenningen för hustrun och barnen måste uppräknas med mer än 80 procent. Om en sådan uppräkning skall gälla generellt, för detta med sig att stora bruttokostnadsökningar uppstår liksom att även hustrur med goda egna arbetsinkoms- ter kommer i åtnjutande av familjepenning- höjningen. I tabell 8: 6 visas effekten av be— skattning av familjebidraget utan inkomst- prövning vid en uppräkning av familjepen- ningen med drygt 80 procent. Om man lå- ter bostadsbidraget vara skattefritt _ det blir ju inget över till beskattning av detta bidrag — krävs inte så kraftig uppräkning av familjepenningen som den nyss angivna. Verkan av beskattning av bostadsbidraget är något svåröverblickbar alldenstund bostads- kostnadema varierar i hög grad. Om man finner att allt familjebidrag skall beskattas skulle ur teknisk synpunkt en lösning vara att finna i en sammanslagning av familje-

1 I detta avsnitt används begreppet bidrags- mottagare för hustru, barn eller annan för vilken familjebidrag beräknas.

Hustru och 2 barn samt bostadskostnad 620 kr/mån. Familjepenning (360 + 420 =) 780 kr/mån. och bostadsbidrag 620 kr/mån. eller tillhopa 1400 kr/mån. Preliminärskattetabell 24 för 1972 är använd och avdrag har gjorts enligt kolumn 1 respektive 3. Beloppen avser kr/mån. Hustrun är bidragsmottagare.

Med våren 1972 gällande bestämmelser får

hustru, som har en arbetsinkomst om 3 733 kr/mån, inget familjebidrag alls om hon har 2 barn och en bostadskostnad om 620 kr/mån. Vid inkomster mellan 501—3 733 kr blir famil- jebidraget reducerat.

Kolumn 6 och 10 visar skillnaden mellan bi- dragsresultatet enligt övervägda och våren 1972 gällande bestämmelser.

Hustruns Skatt på Nettoink. Fam.bidr. Skatt på Nettoink. Total Total Total Fam.bidr. brutto- arb.ink. på fam.bidr. på brutto- skatt netto- enl. best. arb.ink. arb.ink. fam.bidr. ink. ink. våren 1972 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 0 0 0 1 400 4351 965 1 400 435 965 1 400 500 4 496 1 400 578 822 1 900 582 1 318 1 400 750 112 638 1400 588 812 2150 700 1450 1 275 1 000 210 790 1 400 605 725 2 400 815 1 585 1 150 1 500 410 1 090 1 400 684 716 2 900 1 094 1 806 900 2 000 625 1 375 1 400 784 616 3 400 1 409 1 991 650 2 500 867 1 633 1 400 854 546 3 900 1 721 2 179 463 3 000 1 160 1 840 1 400 873 527 4 400 2 033 2 367 275 4 000 1 786 2 214 1400 870 530 5 400 2 656 2 744 0 5 000 2 408 2 592 1 400 892 508 6 400 3 300 3 100 0 1 Vid längre inkallelser. penningen och bostadsbidraget. Härefter av sagda kostnad. skulle dras källskatt på totalsumman och endast ett bidrag — familjebidrag — skulle därefter utbetalas. Till grund för detta skul- le då ligga antalet familjemedlemmar och den faktiska eller acceptabla bostadskostna- den. Man skulle härvid kunna tänka sig att bostadsbidraget eventuellt beräknades till ett belopp överstigande den faktiska bo- stadskostnaden, exempelvis med viss procent

Ett sätt att motverka effekten enligt ta- bell 8: 6 vore att ersätta nuvarande behovs- prövning med ett familjebidrag indelat i klasser (jfr. sjukpenningklasserna). Här skulle dock högsta beloppet utgå till hustru (motsv.) med den lägsta inkomsten.

Ovan har räknats med beskattning av familjebidraget hos hustrun. En sådan ord- ning kan dock diskuteras. Före 1962 blev

Tabell 8:5 Sammandrag av uppgifterna i tabell 8: 4. Beloppen avser kr/mån.

Hustruns arbetsinkomst

Erhåller i familjebidrag netto Innebär försämring resp. förbättring Enl. våren 1972 Vid beskattning i förhållande till gällande be- och avskaffad kolumn 2 stämmelser behovsprövning 1 2 3 4 0 1 400 965 -- 435 500 1 400 822 — 578 750 1 275 812 — 463 1 000 1 150 725 _425 1 500 900 716 — 184 2000 650 616 —- 34 2 500 463 546 + 83 3 000 275 527 + 252 4 000 0 530 + 530 5 000 0 508 + 508

Tabell 8: 6 Effekten av beskattning av familjebidrag utan inkomstprövning. Familjepenningen uppräknad med drygt 80 pro- cent. I övrigt samma förutsättningar som i ta- bell 8: 4. Beloppen avser kr/mån.

Hustruns Fam.bidrag Sammanlagd Skatt Total nettoinkomst arbets- efter upp- inkomst på inkomst räkning av inkomsten Vid Vid fam.penning beskattade oförändrade med drygt 80 % icke behovs- fam.bidrag prövade (våren 1972)

fam.bidrag

0 2051 2051 651 1400 1400 500 2 051 2 551 918 1633 1896 750 2 051 2 801 1094 1707 1913 1000 2 051 3 051 1 221 1 830 1940 1500 2 051 3 551 1535 2 016 1990 2000 2051 4051 1 847 2 204 2025 2500 2051 4551 2160 2391 2096 3000 2051 5051 2470 2581 2115 4000 2051 6051 3 096 2955 2214 5 000 2 051 7 051 3 776 3 275 2 592

den värnpliktige beskattad oavsett vem som faktiskt tillgodogjorde sig bidraget. Med den numera genomförda särbeskattningen av äk- ta makar är dock förutsättningama annor- lunda. Vissa problem torde uppkomma vid en beskattning hos bidragsmottagaren. Som ett exempel härpå kan nämnas frågan om familjepenning för barn i upplöst äktenskap där barnets moder har vårdnaden om har- net. Det verkar inte vara logiskt, att mo- dem eller barnet skall beskattas för familje- penningen (underhållsbidraget) eftersom den värnpliktige inte äger rätt att i sin självdek- laration göra avdrag för underhållsbidrag åt barn. För en beskattning av familjebidra- get hos den värnpliktige talar den omstän- digheten att bortfallet av hans civila inkoms- ter föranlett familjebidraget.

Ett återinförande av beskattning av familjebidragen skulle föra med sig visst ökat arbete i administrativt hänseende. Det- ta synes särskilt gälla i frågan om värnplik- tiga under RU (lämnande av kontrollupp- gifter m. m.).

Sjukpenningutredningen har den 7 sep- tember 1972 avlämnat sitt betänkande Be- skattade förmåner vid sjukdom och arbets- löshet m.m. (SOU 1972: 60). Utredningen har kommit fram till att tekniska förutsätt- ningar finns att skattebelägga sjukpenning vid sjukdom och yrkesskada, kontant stöd

vid arbetslöshet och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

Under hänvisning till vad här ovan an- förts synes enligt UFV uppfattning stats- makternas beslut i fråga om beskattning av sjukpenningen, det kontanta stödet vid ar- betslöshet etc. böra avvaktas, innan frågan om beskattning av familjebidragen tas upp till prövning. UFV har därför funnit sig böra föreslå, att familjebidragen tills vidare skall vara skattefri inkomst (utom närings- bidragen). Om skattefriheten bibehålls måste behovsprövningen av familjebidragen finnas kvar.

Enligt nu gällande bestämmelser är fa- miljebidrag i 'alla former i princip behovs- prövat. Behovsprövningen är av två slag: normerad behovsprövning och fri behovs- prövning. I avsnitt 2.2.1.2 har en utförlig redogörelse för innebörden av och reglerna för sagda behovsprövningar lämnats. UFV får här hänvisa till detta avsnitt.

Man kan anlägga många olika synpunk- ter på hur bestämmelserna rörande inkomst- prövningen skall utformas. Självfallet bör dessa vara så enkla att tillämpa som möj- ligt men ändå ge ett någorlunda rättvist re- sultat de olika värnpliktiga emellan. Någon millimeterrättvisa bör man dock enligt UFV mening inte sträva efter. UFV har inte före-

slagit någon ändring av nu gällande familje- medlemsbegrepp (avsnitt 8.3.2). Om detta bibehålls oförändrat synes man inte kunna ta bort skillnaden mellan den normerade och den fria behovsprövningen. Däremot kan vissa förenklingar göras i förstnämnda be- hovsprövning. Denna skulle sedan justering- arna vidtagits innefatta följande.

Man utgår liksom för närvarande från familjebidragsbehovet, dvs. det maximala familjebidraget (familjepenning och bostads- bidrag). Den värnpliktiges under militär- tjänstgöringen bibehållna inkomst av civil anställning bör liksom nu verka reduceran- de endast i den mån inkomsten överstiger en fjärdedel av den normala månadsinkomsten. Av hustruns (motsv.) arbetsinkomst bör viss del utgöra s. k. avdragsfritt belopp och över- skjutande del delvis avdragas familjebidnaget. Bestämmelsen om minderåriga barns arbets- ekom'st bör enligt UFV uppfattning utgå då föreskriften Isak—narr pnaik-tisk betydelse och även verkar onödigt tyngande i familjebi- dnagssystemet. Alla andra inkomster än ovan— nämnda (den värnpliktiges respektive hust- runs arbetsinkomster) som kan föreligga bör hänföras till »annan inkomst». Beträf- fande inkomst av företag —— vilket ägs eller drivs av den värnpliktige och/eller hans hustru —-— bör särskilda behovsprövnings- regler, i princip liknande de nuvarande, ut- färdas. UFV har berört detta i avsnitt 8.3.3.4, till vilket här får hänvisas.

Med de ovan redovisade behovsprövnings- reglerna blir det bara tre slags inkomster att ta hänsyn till nämligen: ]) Den värnpliktiges bibehållna inkomst av civil anställning 2) Hustruns (motsv.) arbetsinkomst 3) Annan inkomst.

Beträffande inkomst under 1) är några ändringar i gällande bestämmelser inte på— kallade. Nuvarande fjärdedelsregler, som korresponderar mot svenska arbetsgivare- föreningens rekommendation beträffande lön under militärtjänstgöring, har vunnit hävd. Över huvud taget är det svårt att kom- ma fram till någon bättre lösning beträffan- de hänsynstagande till den värnpliktiges bi- behållna civila inkomst. Att låta all sådan

inkomst inverka reducerande på familjebi- draget skulle vara mindre välbetänkt och bara föra med sig att någon bibehållen lön förmodligen ej utbetalades under tiden för militärtjänstgöringen.

Beträffande inkomst under 2), hustruns (motsv.) arbetsinkomst, anser UFV att juste— ring av nuvarande bestämmelser bör göras. Själva grundtanken i dessa —— å ena sidan att viss hänsyn i syfte att reducera familje- bidraget bör tagas till hustruns inkomst, å andra sidan att hustrun skall stimuleras till förvärvsarbete under makens militärtjänst- göring — bör man dock hålla fast vid. En- ligt UFV mening bör reglerna för behovs- prövningen utformas på sådant sätt, att det blir till klar fördel för hustrun och familjen att ha annan inkomst att tillgå än enbart familjebidrag. I fråga om hustruinkomsten är det mot bakgrund av vad här sagts gans- ka svårt att med enkla normer göra en rik- tig avvägning av i vilken grad hänsyn skall tagas till inkomsten. Det är närmast följande faktorer som är av stor betydelse härvidlag, nämligen beskattningen av arbetsinkomsten, de mycket varierande utgifterna för inkoms- tens förvärvande och skattefriheten beträf- fande familjebidraget. Vidare bör den all- männa löneutvecklingen beaktas. Det är med hänsyn tilll dessa faktorers 'verklan svårt att göra en rättvis och riktig jämförelse mellan det »verkliga» värdet av arbetsin- komsten och familjebidraget.

Beträffande frågan om skillnad vid be- hovsprövningen skall göras mellan arbets- inkomst och annan inkomst vill UFV an- föra följande. Man kan naturligtvis hävda att behovsprövningsreglerna skall vara lika oavsett inkomstslaget och till stöd härför åberopa kravet på enklast möjliga administ- ration. Övervägande skäl torde dock tala för att skillnad görs mellan hustruns (motsv.) arbetsinkomst och annan inkomst som hon och familjen kan ha. Sistnämnda inkomst kan vara av vitt skilda slag såsom pension, livränta, underhållsbidrag, ersättning vid arbetslöshet, räntor, avkastning av aktier och andra värdehandlingar m. m. I stort sett har dessa inkomster ett gemensamt: de är arbetsfria och i vissa fall även skattefria.

UFV anser att det inte kan vara riktigt att den renodlade arbetsinkomsten skall verka reducerande på familjebidraget i lika hög grad som dessa sistnämnda inkomster. För att belysa föreliggande problematik kan ett exempel av många liknande anföras.

Den värnpliktige är sammanboende utan att vara gift med en kvinna och ett gemen- samt bam. Kvinnan är änka och har änke- pension med exempelvis 1 500 kr/ mån., med vilken hon klarar sin försörjning. Anled— ningen till att vederbörande inte gifter sig är ofta den att kvinnan då förlorar sin pen- sion. UFV anser wartt det knappast vore rik- tigt om denna kvinna skulle erhålla familje- bidrag med samma belopp — vid i övrigt lika förhållanden — som den hustru vilken av eget arbete tjänar 1 500 kr/ mån. och här- för kanske har utgifter för inkomstens för- värvande, vilka kan vara ganska stora i vart fall om utgifter för barntillsyn ingår.

Behovsprövningsreglema för hustruns ar- betsinkomst bör därför utformas på sådant sätt, att denna inkomst kommer att inverka mindre reducerande på familjebidraget än »annan» inkomst. De principer, som ligger till grund för de nuvarande bestämmelserna, kan följas, dvs. en bestämd summa (fribe- lopp) av arbetsinkomsten skall inte alls på- verka familjebidraget medan viss procent av överskjutande del skall reducera detta. Det nuvarande fribeloppet uppgår till en fjärde- del av månadsinkomsten, dock minst 500 kr och överskjutande del skall med halva sitt belopp minska familjebidragsbehovet. I tabell 8: 7 har UFV gjort en sammanställ- ning över hustruinkomstens inverkan på fa- miljebidrag i olika inkomstlägen med nuva- rande behovsprövningsregler och våren 1972 gällande familjepenningbelopp. Tabellen bör jämföras med tabellerna 8: 8 och 8: 9.

Med utgångspunkt i vad nu sagts kan man förbättra reglerna för hustruinkomst på flera olika sätt. Nära till hands ligger att höja ovannämnda minimibelopp, 500 kr, till exempelvis 800 kr (eller högre). En sådan höjning skulle de lägre inkomsttagarna ha fördel av. Någon mera påtaglig arbetsstimu- lerande effekt skulle beloppshöjningen dock inte få för bidragstagaren. Detta framgår

av tabell 8: 8. Man lägger sålunda märke till att om hustrun i det valda exemplet har en arbetsinkomst av 1000 kr för månad och höjer inkomsten till 2 000 kr medför detta att hon blott får en ökning av sin totala nettoinkomst (arbetsinkomst och familjebi- drag) med 75 kr för månad. Höjer hon ar- betsinkomsten från 1 000 kr till 2 500 eller till 3000 kr för månad blir motsvarande ökning 73 kr respektive 111 kr månad. Om hon höjer arbetsinkomsten från 2000 till 2 500 kr för månad förlorar hon 2 kr för månad i total nettoinkomst. Det bör upp- märksammas att i förevarande exempel räk- nats med preliminärbeskattning.

I syfte att få fram en avdragsregel som dels är enkel och dels ger ett skäligt bidrags- resultat för såväl lägre som något högre in- komsttagare har UFV därför undersökt vissa andra alternativ. UFV har funnit att av- dragsreglerna för hustruinkomst lämpligen kan vara följande. Halva bruttoinkomsten, dock minst 500 kr, samt hälften av resteran- de del skall alltid utgöra fribelopp. Detta kan även uttryckas så att i fråga om inkoms- ter om minst 1 000 kr för månad skall all- tid tre fjärdedelar av bruttoinkomsten vara fribelopp. För inkomster understigande 1000 kr för månad blir fribeloppet med hänsyn till bestämmelsen om 500 kr såsom minimibelopp högre än tre fjärdedelar av bruttoinkomsten. Verkan av nu föreslagna regel framgår av tabell 8: 9. Av denna ut- läses bl. a. att det blir en förbättrad bidrags- givning i inkomstlägena mellan 1000 kr och 4000 kr för månad. Förbättringen är markant beträffande inkomster mellan 1 500 kr och 3 000 kr för månad. Däremot blir det ingen förbättring i fråga om inkomster upp t.o.m. 1 000 kr för månad.

Beträffande den värnpliktiges och famil- jemedlemmamas inkomst under 3) ovan, annan inkomst, innebär de nuvarande be— stämmelserna att 300 kr för månad av in- komsten utgör fribelopp och att resten helt skall reducera familjebidraget. Någon änd- ring härutinnan synes knappast erforderlig.

Som tidigare nämnts tillämpas den nor- merade behovsprövningen, när man skall fastställa familjepenning och bostadsbidrag

för den värnpliktiges närmaste anhöriga — hustru och minderåriga barn. UFV anser att ingen annan ändring rörande den per- sonkrets, som skall omfattas av ifrågavaran- de behovsprövning, är påkallad än att värn- pliktigs sammanboende fästmö bör tillhöra sagda krets. UFV har också framhållit detta i avsnitt 8.3.2.

Den fria behovsprövningen, som tilläm- pas i de fall då den normerade inte skall användas, har i vissa sammanhang föresla- gits bli avskaffad. Med det familjemedlems- begrepp, som UFV antagit, ligger det emel- lertid i sakens natur att den normerade be- hovsprövningen måste kompletteras med be- stämmelser för hur bidragsgivningen skall avvägas i de fall då fråga inte är om bidrag till hustru (fästmö) och barn. Här erinras exempelvis om att värnpliktig kan ha an- hörig, som han delvis underhåller men inte sammanbor med. Den anhörige kan ha in- komster av olika slag. Det kan gälla arbets- inkomst eller arbetsfri inkomst. Den sist- nämnda inkomsten kan vara beskattnings- bar eller skattefri. Att i sådana och liknan- de fall tillämpa reglerna för den normerade behovsprövningen är knappast lämpligt. En- ligt UFV mening bör det finnas anvisningar _— med så fixerade normer som möjligt -—

för dessa perifera fall. UFV anser sålunda att den fria eller särskilda behovsprövningen måste finnas kvar.

Ett genomförande av vad UFV ovan före- slagit beträffande dels reglerna för den nor- merade behovsprövningen i fråga om hust- runs arbetsinkomst, dels ock inordnande av fästmös inkomst under dessa regler kommer att föranleda vissa kostnadsökningar. Det är knappast möjligt att beräkna dessa. Emeller- tid torde kostnadsökningarna enligt UFV mening inte komma att uppgå till några mera avsevärda belopp.

8.3.5 Administration m.m. av familje- bidragen

Allt sedan familjebidragssystemets tillkomst år 1940 har familjebidragsverksamheten på det lokala planet hafts om hand av kom- munerna (genom familjebidragsnämnderna). Tid efter annan har emellertid uttalanden gjorts om att kommunerna borde avlastas ifrågavarande verksamhet. Eftersom det här rör sig om en rent statlig angelägenhet, har det ansetts att kommunerna inte alls skulle behöva bidraga till utgifterna för den- na. Propåema om att kommunerna borde

Tabell 8:7 Sammanställning över hustruinkomstens inverkan på familjebidraget i olika inkomstlägen.

Hustru utan barn samt bostadskostnad 640 kr/ mån. Familjebidragsbehov våren 1972 (360 + 640 =) 1 000 kr/mån. Preliminärskatt enligt tabell 24, kolumn 1, för 1972. Gällande behovs- prövningsbestämmelser tillämpade, dvs. avdrags-

fritt belopp en fjärdedel av bruttoinkomsten; dock lägst 500 kr. Överskjutande del påverkar familjebidraget med hälften. Beloppen avser kr/mån.

Brutto- Skatt Netto- Belopp som Familje— Totalt Ökning i inkomst inkomst påverkar bidrag belopp förhållande familje- (netto- till föreg. bidrag inkomst inkomst- + fam.- klass bidrag) 1 000 275 725 250 750 1 475 1 500 475 1 025 500 500 1 525 + 50 2 000 700 1 300 750 250 1 550 + 25 2 500 952 1 548 937 63 1 611 + 61 3 000 1264 1736 1 125 —— 1736 +125 3 500 1578 1 922 1312 — 1922 4 000 1890 2110 1500 _- 2110 164 SOU 1972: 68

inkomstlägen.

Samma förutsättningar som i tabell 8:7 för- utom att avdragsfritt belopp räknats med en fjärdedel av bruttoinkomsten, dock lägst 800 Tabell 8:8 Sammanställning över hustruinkomstens inverkan på familjebidraget i olika

kr. Överskjutande del påverkar familjebidraget med hälften. Beloppen avser kr/mån.

Brutto- Skatt Netto- Belopp inkomst inkomst som på- verkar familje- bidrag

Familje- Totalt Ökning/ bidrag belopp minskning (netto- i förhåll. inkomst till föreg. + fam.- inkomst- bidrag) klass

100 1 500 475 1 025 350 2 000 700 1 300 600 2 500 952 1 548 850 3 000 1 264 1 736 1 100 3 500 1578 1922 1312 4 000 1 890 2110 1500

1 625

650 1 675 +50 400 1 700 +25 150 1698 _ 2 _ 1 736 +38 _— _ 1 922 _ 2 110

Tabell 8:9 Sammanställning över hustruinkomstens inverkan på familjebidraget i olika

inkomstlägen.

Samma förutsättningar som i tabell 8:7 för- utom att avdragsfritt belopp räknats med hälf- ten av bruttoinkomsten, dock minst 500 kr.

Överskjutande del påverkar familjebidraget med hälften. Beloppen avser kr/mån.

Brutto- Skatt Netto- Belopp Familje- Totalt Ökning i inkomst inkomst som på- bidrag belopp förhåll. verkar (netto- till föreg. familje- inkomst inkomst- bidrag + fam.- klass

bidrag)

1 000 275 725 250 750 1 475 1 500 475 1 025 375 625 1 650 +175 2 000 700 1 300 500 500 1 800 +150 2 500 952 1 548 625 375 1 923 +123 3 000 1 264 1 736 750 250 1 986 + 63 3 500 1 578 1 922 875 125 2 047 + 61 4 000 1890 2110 1000 —— 2110 + 63

befrias från administrationen av och kostna- derna för familjebidragen har hitintills inte vunnit gehör.

Enligt gällande familjebidragsförfattningar har familjebidragsnämnderna i stort till upp- gift att pröva och avgöra ansökningar om familjebidrag samt utbetala sådant bidrag till därtill berättigade.

Som bl. a. framhållits under avsnitt 8.3.1 har svenska kommunförbundet i skrivelse till UFV den 3 september 1971 ifrågasatt om familjebidragsverksamheten skall betraktas som en primärkommunal uppgift. Förbun-

det anser att kommunerna bör avlastas upp- giften att handlägga familjebidragen. Enligt förbundets mening talar starka skäl för att ifrågavarande uppgift överförs till den all- männa försäkringskassan.

För att pröva förslaget att föra över fa- miljebidragsverksamheten till de allmänna försäkringskassorna har UFV i november 1971 frågat samtliga direktörer i dessa kas- sor om möjligheten och lämpligheten av en sådan överflyttning. I anslutning härtill ställ- de UFV ett antal kompletterande konkreta frågor.

Alla försäkringskassedirektörerna besvara- de förfrågan. De inkomna svaren kan sam- manfattas enligt följande.

Försäkringskassedirektörerna anser ge- nomgående att kassorna kan ta över familje- bidragsverksamheten. Flera framhåller att vissa slag av ärenden redan har flyttats över till försäkringskassorna (exempelvis hand- havandet av den allmänna pensioneringen) och att bl. a. de allmänna barnbidragen tro— ligen också kommer att föras över. Det har sålunda blivit allt vanligare och naturligare för allmänheten att vända sig till försäk- ringskassans lokalkontor, av vilka det i re- gel finns minst ett i varje kommun, för upplysning och hjälp i socialförsäkrings- frågor i allmänhet. Det borde därför även i familjebidragsangelägenheter kunna te sig naturligt att uppsöka försäkringskassan.

Det tiotal försäkringskassor, som berört frågan om någon outnyttjad arbetskraft finns tillgänglig i nuläget för familjebidrags- verksamheten, anser att så inte är fallet. I fråga om framtida arbetskraftöverskott me- nar man från en stor majoritet av kassorna, att övergången till ADB under de närmaste åren kommer att frigöra en del personal som skulle kunna sättas in på ifrågavarande verksamhet. Detta förutsätter emellertid att inte kassorna tillförs ytterligare nya upp- gifter i samband med överföringen av re- gister till data. Härom vet man för närva- rande ingenting.

Ett mindre antal kassor anser att perso- nalförstärkning blir nödvändig om familje- bidragsverksamheten övertas, medan de allra flesta som tar upp denna fråga ej ser något behov av personalförstärkning, i vart fall inte vid mindre och medelstora kontor. Stockholms läns allmänna försäkringskassa anför i detta sammanhang följande:

Hur exempelvis personalbehovet i kassan skulle förhålla sig till nuvarande personalbehov för familjebidragsverksamheten blir främst be- roende av hur arbetet kan inordnas i kassan och samordnas med annat arbete.

Det förefaller därvid som om administratio- nen av familjebidrag vore jämförbar med ad- ministrationen i kassan av kommunalt bostads- tillägg till pensionärer och därför lätt skulle kunna bedrivas parallellt med dessa göromål.

Mot bakgrund av uppgifter om nuvarande per- sonalbehov i exempelvis Stockholms och Jär- fälla kommuner bör en överflyttning av arbe- tet till försäkringskassan överhuvudtaget inte kräva mera personal än förut. Genom en sam- mankoppling med arbetet med bostadstillägg bör en klar personalbesparing ligga inom räck- håll.

Den säsongvariation som normalt utmär- ker familjebidragsverksamheten med toppar under vårvintern och hösten (repetitionsut— bildning) sammanfaller i vissa fall, bortsett från sommarmånaderna, med försäkrings- kassornas säsongvariation. De flesta kassor har dock sin toppbelastning under november ——februari. Under sommarmånaderna är be- lastningen normalt lägst vid försäkringskas- sorna men samtidigt infaller semesterperio- den. Ett övertagande av familjebidragsären- dena skulle därför möjligen medföra att vis- sa omdispositioner av arbetskraftsuttaget finge göras, men detta betraktas som ett obetydligt problem. Sammanfattningsvis an- ser sig försäkringskassorna utan svårighet kunna klara familjebidragsverksamhetens säsongvariation.

I dagsläget förfogar endast Stockholms läns allmänna försäkringskassa över eget datasystem. Inom riksförsäkringsverket och statskontoret pågår en gemensam utredning som syftar till utveckling av nya ADB- system för de allmänna försäkringskassorna. Systemen kommer att tas successivt i drift under sjuttiotalet. Om ADB-utbetalning av familjebidrag bedöms lönsam, torde ett data- system naturligen böra utvecklas i anslut- ning till systemet för de allmänna försäk- ringskassorna. ,

I övrigt har kassorna normal kontors- utrustning av god standard med i de flesta fall särskilda anordningar för postgiroutbe- talningar. Någon komplettering av utrust- ningen anses ej erforderlig.

Kassorna har för närvarande ett person- register på samtliga invånare över 16 år, vilket torde kunna vara av stort värde i familjebidragsverksamheten. I registret finns uppgifter om den försäkrades inkomst- läge, civilstånd, adress m. m. Vid en över- föring av de allmänna barnbidragen till för-

säkringskassorna kommer också en komplet- tering av registren med uppgifter om barn under 16 år och familjesamband att ske.

Försäkringskassorna anser genomgående att de har goda möjligheter att företa utred- ningar om personliga och ekonomiska för- hållanden. Svaret från Norrbottens läns all- männa försäkringskassa är belysande:

För att klara dagens utredningsbehov har kassorna personal som särskilt ägnar sig åt in- terna och externa utredningar rörande alla ka- tegorier försäkrade. Kassorna har utomordent- ligt goda möjligheter att få fram erforderliga uppgifter från statliga och kommunala myn- digheter ävensom arbetsgivare och försäkrings- inrättningar med stöd av AFL 20:9. Detta lag- rum skulle bara behöva en mindre justering för att bli användbart även vid administratio- nen av familjebidragsverksamheten.

Några kassor gör en viss reservation i fråga om utredningar som gäller rörelse- idkare, beroende på vilka krav man ställer på sådana utredningar. Andra tror sig kun- na klara även detta slags utredningar. Väs- ternorrlands läns allmänna försäkringskassa anför i sammanhanget följande:

Upplysningsvis får meddelas att utredning avseende ekonomiska förhållanden för egna företagare är redan nu en arbetsuppgift som förekommer i samband med sjukpenningklass- placering. Om kraven på ekonomiska utred- ningar är stora kan man till kassans central- kontor knyta ekonomisk expertis som klarar det relativt fåtal utredningar som erfordras för bedömning av ärenden avseende egna före- tagare.

Samtliga försäkringskassedirektörer som berör frågan om instansordningen över de allmänna försäkringskassorna anser att riks— försäkringsverket bör vara tillsynsmyndig— het för familjebidragsverksamheten och där- jämte första besvärsinstans samt försäkrings- domstolen slutlig besvärsinstans.

På frågan om man kan tänka sig den nu- varande tillsynsmyndigheten — försvarets civilförvaltning — som tillsynsmyndighet i stället för riksförsäkringsverket svarar man, att det knappast vore en rationell anordning att ha en särskild tillsynsmyndighet för en liten detalj av försäkringskassornas verk- samhet och att detta skulle onödigt kompli- cera bl. a. kassornas statistiklämnande.

I fråga om administrationskostnaderna

för familjebidragsverksamheten anser för- säkringskassorna, att kompensation härför bör kunna utgå på samma sätt som-idag sker då det gäller handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. Kostnaderna för fa- miljebidragen som sådana bör helt täckas med statsbidrag.

Några speciella frågor tas upp av vissa försäkringskassedirektörer. Jämtlands läns allmänna försäkringskassa menar således, att om familjebidragsverksamheten förs över på försäkringskassorna bör ansökningsför- farandet göras på så sätt, att värnpliktsver- ket datamässigt framställer ansökningsblan- kett som i mycket god tid tillställes varje inkallad värnpliktig. Av medföljande be- stämmelser om rätt till bidrag bör var och en kunna se om han är bidragsberättigad och var i så fall ansökan skall inlämnas. — Gotlands läns allmänna försäkringskassa anför slutligen, att även om ifrågavarande förmåner i första hand är avsedda att utgå under fredstjänstgöring, får man inte blun- da för att dylika förmåner kan bli aktuella även under eventuella krigsförhållanden. Eftersom helt naturligt försäkringskassorna måste sköta sina sjukförsäkrings- och pen- sionsuppgifter även under ett eventuellt krig, torde också ur den synpunkten försäk- ringskassorna vara ett realistiskt alternativ.

Under sitt arbete har UFV haft kontakt med RAFA-utredningen. Härvid har enbart positiva uttalanden gjorts från RAFA-ut— redningens sida angående möjligheten och lämpligheten av en överföring av familje- bidragsverksamheten till de allmänna försäk- ringskassorna. Med hänsyn till de omfattan— de beslutade eller planerade arbetsuppgifter som kommer att tillföras försäkringskassor- na under de närmaste åren bör, enligtivad RAFA-utredningen och UFV kunnat finna, familjebidragsverksamheten —— för att möj- liggöra en friktionsfri omläggning — lämp- ligen flyttas över till försäkringskassorna se- nast den 1 juli 1975.

Överföringen bör ske i samordning med försäkringskassornas planerade övertagande av ansvaret för bostadstilläggen till barn- familjer. Utbildning av den personal som skall ha hand om ifrågavarande verksamhe-

ter synes böra äga rum under första halv— året 1975. Såvitt UFV kunnat finna skulle en överflyttning av familjebidragsverksam- heten till försäkringskassorna kunna inne- bära en rationell åtgärd bl. a. innebärande en förbättrad service åt allmänheten och bil- ligare administration.

Den förbättrade servicen skulle bl.a. lig- ga däri, att allmänheten normalt har tätare och mera nära kontakt med försäkrings- kassornas lokalkontor än med familjebi- dragsnämndernas expeditioner. Försäkrings- kassorna torde också ha större möjligheter till erforderliga kontroller av inkomster m.m. Över huvud taget synes försäkrings- kassornas olika register, rutiner för bl.a. utbetalning, maskinella utrustning (ADB) m.m. kunna komma till god användning i familjebidragsverksamheten och viss sam- ordning ske med kassornas övriga verksam- het. Visst samarbete med vämpliktsverket bör även kunna underlätta verksamheten. Arbetsuppgifterna, som inte i nämnvärd grad synes komma att avvika från familje- bidragsnämndemas nuvarande, torde med fördel kunna övertagas av försäkringskas-

sorna. UFV föreslår således att den lokala administrationen av familjebidragen över- flyttas senast den 1 juli 1975 från kommu- nerna till försäkringskassorna. Härvid bör kostnaderna för utgivna familjebidrag till 100 procent slutligt bestridas av staten. Be- slut i familjebidragsärenden synes normalt kunna fattas på tjänstemannanivå. I en del ärenden, t.ex. rörande näringsbidrag och bostadsbidrag, synes i vissa fall försäkrings- nämnderna lämpligen böra engageras.

Revision av familjebidragsverksamheten åvilar nu länsstyrelserna. Vid en överflytt- ning av sagda verksamhet till de allmänna försäkringskassorna synes revisionen kunna smälta in i den granskning som görs av kas— sornas vanliga verksamhet.

Enligt nuvarande familjebidragsförord- ning skall viss myndighet vara förordnad för tillsyn av författningarnas tillämpning (tillsynsmyndighet). Sedan 1961 fungerar försvarets civilförvaltning som sådan myn- dighet. Som framgår av de ovan redovisade svaren från försäkringskassedirektörerna

anser dessa, att riksförsäkringsverket bör vara tillsynsmyndighet, eftersom det knap- past vore en rationell anordning för försäk- ringskassorna att ha en särskild tillsynsmyn- dighet för en liten detalj av kassornas verk- samhet. Detta skulle komplicera deras arbe- te. UFV, som delar försäkringskassedirek- törernas uppfattning, föreslår att riksförsäk- ringsverket skall vara tillsynsmyndighet. En- ligt UFV uppfattning torde det inte inne- bära några olägenheter att funktionerna som tillsynsmyndighet ligger hos en central myndighet utanför försvarshuvudtiteln. Som framgår av kapitel 2 har detta förekommit tidigare då statens arbetsmarknadskommis- sion var tillsynsmyndighet.

UFV föreslår vidare riksförsäkringsver- ket som första besvärsinstans och försäk- ringsdomstolen som slutlig besvärsinstans i familjebidragsmål. Denna instansordning finner UFV naturlig om försäkringskassor— na övertar familjebidragsverksamheten. Om så sker skulle länsstyrelsernas och kammar- rätternas befattning med familjebidrags- ärendena komma att upphöra.

UFV har bedömt det vara av betydelse att studera kommunernas nuvarande kost- nader för administrationen av familjebidra- gen. UFV har därför —— som tidigare fram- hållits i detta betänkande — efter samråd med svenska kommunförbundet hos samt- liga familjebidragsnämnder anhållit om upp- gifter rörande sagda kostnader. Alla de 464 kommunerna i riket har inkommit med de sålunda begärda uppgifterna. I många fall har det endast varit möjligt att göra mycket grova uppskattningar av kostnaderna. Totalt uppgår kostnaderna, som avser år 1971, till ca 7 mkr och fördelar sig enligt följande tablå.

Mkr

a) löner och arvoden ............ 4,6

b) övriga personalkostnader (sociala kostnader)

c) lokalkostnader (hyra, el, värme

etc.) ........................ 0,8 d) övriga omkostnader (expenser, tel,

porton etc.) .................. 0,6

Summa administrationskostnader 7,0 Om familjebidragsverksamheten överflyt—

tas till försäkringskassorna innebär detta att man samtidigt från kommunerna lyfter av ca 7 mkr i faktiska administrationskostna- der. Med hänsyn till vad som framkommit vid UFV ovannämnda kontakter med RAFA- utredningen samt vissa av direktörerna för försäkringskassorna anser sig UFV kunna räkna med den övervägande delen av nämn- da belopp som en rationaliseringsvinst. För- säkringskassomas kostnader för administra- tionen av familjebidragsverksamheten torde kunna bestridas inom ramen för kassornas övriga verksamhet med hänsyn till den sam— ordning som kommer att ske. —— Däremot kommer fjärde huvudtitelns utgifter att öka med ca 5 mkr på grund av att de totala utgifterna för utgivna familjebidrag föreslås utgå helt av statsmedel.

8.4 Vissa särskilda frågor 8.4.1 Lån m.m.

Även om dagspenningen höjs och övriga värnpliktsförmåner förbättras i enlighet med UFV förslag i det föregående kan militär- tjänstgöringen för en del värnpliktiga medfö- ra ekonomiska svårigheter. Detta gäller bl.a. värnpliktiga som ådragit sig skulder t. ex. i samband med familjebildning eller nystartad rörelse. Oförutsedda behov i samband med t. ex. anhörigs sjukdom kan också upp— komma. Man bör i sammanhanget även erinra om den av UFV föreslagna konstruk- tionen av dagspenningen under GU, som endast delvis ger täckning av en hög bo- stadskostnad.

Enligt MPI rapport hade drygt tre fjärde- delar av de i undersökningen deltagande rekryterna före inryckningen inga utgifter av typ räntor, amorteringar och avbetal- ningar. Skyldigheter av angiven art förekom hos värnpliktiga med eget hushåll och främst dem som var sammanboende med barn. Värnpliktiga som före inryckningen bodde i insats- eller hyreslägenhet hade i större utsträckning ränte- och amorteringsskulder än värnpliktiga, som bodde i möblerad lä- genhet/rum. För drygt hälften av de skuld-

satta översteg ifrågavarande utgifter inte 200 kr per månad. Andelen värnpliktiga utan betalningsskyldigheter av nu angiven art ökade till över 80 procent under militär- tjänstgöringen.

Det kan i sammanhanget vara av intresse att även studera de värnpliktigas utnyttjande av besparingar och lån under militärtjänst- göringen även om detta får förutsättas min— ska vid en förbättring av de löpande värn- pliktsförmånerna. De GU-värnpliktiga, som deltog i MPI-enkäten, utnyttjade under GU i genomsnitt mellan 1 000 och 2 000 kr av egna besparingar. Endast 12 procent upp- gav att de inte utnyttjat sina besparingar. Denna andel innefattar även dem, som inte hade några besparingar. Ca 42 procent av de värnpliktiga hade lånat pengar under GU — de flesta mindre än 1 000 kr.

En värnpliktig under KFÖ företer i fråga om skulder m. ni. en annan bild än rekry- ten. Enligt MPI undersökning hade nära 70 procent av de värnpliktiga under KFÖ, som deltog i undersökningen, ränte- och amorteringsskulder vid inryckningen. Me- diankostnaden var mellan 1—300 kr per månad. Flertalet av de skuldsatta hade så- dana kostnader om 600 kr eller mindre per månad. Liksom i fråga om GU-värnpliktiga synes det finnas ett samband mellan ifråga- varande kostnader och förekomsten av eget hushåll och familj samt typen av bostad.

Av de värnpliktiga under KFÖ uppgav drygt 32 procent att de inte utnyttjat egna besparingar under militärtjänstgöringen. Ge- nomsnittligt hade man utnyttjat mellan 200 _400 kr under övningen. Drygt 11 procent hade lånat pengar under övningen — de flesta 400 kr eller mindre sammanlagt.

Även om förekomsten av ränte- och amor- teringsskulder är vanligare bland värnplik- tiga under KFÖ än bland rekryterna och betalningsskyldigheten beloppsmässigt större torde enligt UFV bedömande de ekono- miska svårigheterna till följd av skuldsätt- ning i många fall vara störst hos rekryterna med hänsyn till längden av militärtjänstgö- ringen. Å andra sidan bör man av ungdo- marna kunna kräva försiktighet i fråga om skuldsättning inför en förestående lång mi-

UFV anser att vissa möjligheter till hjälp åt värnpliktiga i besvärliga ekonomiska si- tuationer bör finnas. Denna hjälp kan ges i olika former.

En fråga, som väckts inom UFV men som på ett tidigt stadium avvisats såsom orea- listisk, gäller införandet av någon form av allmän moratorielagstiftning beträffande fredstida militärtjänstgöring. Redan med nu- varande bestämmelser finns möjligheter till anstånd med betalning av vissa skulder — skatteskulder och statliga bosättningslån -— under militärtjänstgöringen. Beträffande andra typer av skulder är emellertid anstånd med betalning beroende av kreditgivarnas välvilja och en värnpliktig kan därmed kom- ma i den situationen att någon form av hjälp från de militära myndigheterna fram- står som rimlig.

Hjälpen kan tänkas i form av lån eller bidrag eller bådadera. Båda hjälpformerna finns i nuvarande förmånssystem men har hittills endast haft en begränsad omfattning. T.o.m. budgetåret 1971/72 har särskilda medel anvisats till försvarets personalvård för lån och bidrag till värnpliktiga i bråd— skande fall. Det anvisade beloppet utgjorde det senaste budgetåret 15000 kr. Medlen har fördelats och anvisats förbanden av chefen för försvarsstaben, som utfärdat när- mare redovisningsföreskrifter för verksam- heten. Trots det i sammanhanget ringa be- loppet — något eller några hundratal kro- nor per förband —- lär enligt uppgift många värnpliktiga ha blivit hjälpta med smärre utgifter. Utnyttjandet synes dock ha varie- rat starkt mellan olika förband —— kanske beroende på bristande information om möj- ligheten.

I och med det nya ekonomisystemets in— förande den I juli 1972 anvisas inte längre speciella medel för låne- och bidragsverk- samheten. I handlingsreglerna under respek- tive försvarsgrens anslag till lednings- och förbandsverksamhet anges i stället att i de budgeterade kostnaderna för primäruppdra- gen ingår kostnader för kortfristiga och räntefria lån till värnpliktiga eller deras an- höriga för sådana behov som inte lämpligen

kan tillgodoses på annat sätt. Lån får om- vandlas till bidrag enligt bestämmelser som meddelas av chefen för försvarsstabens per- sonalvårdsbyrå.

UFV föreslår att man bibehåller ifråga- varande låne- och bidragsverksamhet men att denna vidgas. Förbandschef bör lämp— ligen kunna bevilja lån till en och samme värnpliktig om sammanlagt högst 1 000 kr. I undantagsfall bör central myndighet (för- svarets civilförvaltning) kunna bevilja hög- re belopp. Lånen bör vara räntefria under tjänstgöringstiden. Återbetalning bör ske se- nast inom 12 månader efter tjänstgöringens avslutande. Maximibeloppet för bidrag bör sättas till omkring 200 kr. Lån bör vara den primära hjälpformen. För bidrag bör krä- vas särskilda skäl. I samtliga fall bör behovs- prövning ske. Härvid bör hänsyn även tas till sådana faktorer såsom nödvändigheten av att den värnpliktige iklätt sig betalnings- förpliktelser. Sålunda kan det inte vara be— fogat att de militära myndigheterna lämnar hjälp för t. ex. avbetalning av bil, som den värnpliktige inköpt kort före inryckningen till militärtjänstgöringen. Det är svårt att på förhand beräkna omslutningen av den fram- tida utökade låne- och bidragsverksamheten. Sammanlagt torde denna dock kunna beräk- nas till åtminstone 0,5 mkr om verksam- heten skall få avsedd bredd. Eftersom det förutsätts att huvuddelen av de totalt om- satta medlen även framdeles skall vara åter- betalningspliktiga behöver enligt UFV upp- fattning en utökad låne- och bidragsverk- samhet inte medföra att förbanden i mot- svarande mån måste öka budgeteringen av särskilda medel härför.

Enligt UFV uppfattning kan många värn- pliktiga bli hjälpta på ett enkelt och smidigt sätt om den nuvarande låne- och bidrags- verksamheten utvidgas på ungefär ovan an- givet sätt. En utökning av verksamheten kommer dock att innebära en ökad belast— ning för förbanden —— bl. a. för kassache- ferna, som bör handha redovisningen. Även för personalvårdskonsulenternas del kan en ökad arbetsbelastning i samband med pröv- ning av låne- och bidragsansökningar förut- ses. En verksamhet enligt ovan beskrivna

i !

principer torde likväl vara att föredra ur administrativ synpunkt framför ett system med ett särskilt kreditinstitut eller liknande. Det vore i och för sig tänkbart att bygga upp en låneverksamhet med anlitande av den i huvudsak avvecklade värnpliktslåne- fonden. UFV är emellertid övertygad om att administrationen skulle bli både dyrba- rare och mera omständlig om låneverksam- heten skulle skötas centralt vare sig av ett särskilt tillskapat organ eller en redan be- fintlig myndighet. Låne- och bidragsbehoven är ofta av brådskande natur och torde mes— tadels avse små belopp, varför en snabb handläggning och utbetalning är nödvändig. Detta talar för att uppgifterna anförtros de lokala myndigheterna. Av bl. a. samma skäl räcker det enligt UFV uppfattning inte heller att enbart hänvisa de värnpliktiga till de sedvanliga kreditinrättningarna (banker etc).

Motsvarande låne- och bidragsmöjligheter bör finnas för de vapenfria tjänstepliktiga.

8.4.2 Skadeersättningar 8.4.2.l Ersättningar till värnpliktiga m.fl.

Den värnpliktiges ekonomiska skydd vid skada m.m., som inträffar under militär- tjänst, regleras i följande författningar (motsv.): Värnpliktsavlöningskungörelsen (1970: 676, ändr. 1972z368), militärersätt— ningsförordningen (1950: 261 med senare ändr.), kungörelsen om statligt förarskydd (1969: 113), kungörelsen om särskilt olycks- fallsskydd för värnpliktiga m. fl. (1969: 761), kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. (1963: 243 med senare ändr.), allmänna skadeståndsregler samt reg- lerna angående bidrag från stiftelsen Kunga- fonden Med folket för fosterlandet. Vapen- fri tjänstepliktig äger samma rätt till ersätt- ning m.m. som värnpliktig. En samman— fattning av de ersättningar m.m. som kan utgå enligt nämnda författningar m.m. re- dovisas i tabell 8: 10. Värnpliktsavlöningskungörelsen reglerar förmåner (rätt till sjukvård m.m.) till värn-

Bestämmelserna i militärersättningsför- ordningen ansluter till gällande regler på yrkesskadeförsäkringens område. Enligt di- rektiven för den år 1971 tillsatta utredning- en om en översyn av yrkesskadeförsäkring— en (yrkesskadeförsäkringskommittén) bör denna översyn även omfatta militärersätt- ningsförordningen.

Kungörelsen om statligt förarskydd avser att i huvudsak ge förare av statens fordon samma ekonomiska skydd vid trafikolycks— fall som kommunala och privatanställda bil- förare kan få genom att deras arbetsgivare tecknar s.k. förarplatsförsäkring. Uttrycket motorfordon har i kungörelsen samma inne- börd som uttrycket automobil i trafikansva- righetslagen. Därmed faller förare av mo- torredskap utanför kungörelsens tillämp- ningsområde. Frågan om eventuell ändring av bestämmelserna på detta område över- vägs av motorredskapsutredningen.

Kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl. tillkom 1969 efter opinionsyttringar bl. a. i riksdagen. Man framhöll bl. a. det angelägna i att ersättning till en svårt skadad värnpliktig fastställdes och utbetalades snabbt. Kungörelsen ger möjlighet att vid invaliditet även utan att skadeståndsskyldighet föreligger snabbt be- tala ut upp till 150 000 kr. Kan ersättnings- beloppet på grund av ovisshet angående in- validitetsgraden inte fastställas utbetalas för- skott på beloppet.

Såväl det statliga förarskyddet som det särskilda olycksfallsskyddet innebär för den skadade att ersättning utges dels då skade- ståndsskyldighet för kronan ej föreligger dels, om den skadade bedöms i och för sig äga rätt till skadestånd av kronan, innan den ofta komplicerade skadeståndsfrågan slutligt prövats.

Ersättning enligt de båda kungörelserna skall vara komplement till den ersättning, som utgår enligt andra tillämpliga författ- ningar eller enligt allmänna skadestånds- rättsliga regler. Därför ges vissa avräknings- regler till undvikande av dubbelersättning.

Bestämmelser om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. ansluter till vad som gäl-

De särskilda bestämmelser om skydd för värnpliktiga m.fl., som således finns, ute- sluter inte rätten till skadestånd enligt gäng— se regler härför.

Den översiktliga redogörelse som ovan lämnats ger vid handen att kravet på skydd för de värnpliktiga m.fl. i dessa delar i stort torde vara ganska väl tillgodosett. En

detaljgranskning av bestämmelserna kan dock visa behov av förbättringar i vissa av- seenden. Vidare kan det måhända göras gällande att bestämmelserna är svåröver- skådliga och svåradministrerade genom upp-

Tabell 8:10 Ersättningar m.m. till värnpliktiga m.fl. vid militärskador

spaltningen på flera olika författningar och skilda handläggningsformer med olika hand- läggande myndigheter. Det torde vara syn- nerligen angeläget att en klar information

Ersättnings- Beslutan- Sjukvård Ers. vid Ers. vid Begrav- Ers. till Ers. för bestämmelser de mynd. sjukdom invaliditet ningshjälp efter- ideell (motsv.) levande skada Vämpliktsav- Förban- Fri Penning- _- Begrav- -—- -- löningskun- det bidrag ningshjälp görelsen 2 000 kr +transp. Militärersätt- Riksför- Erforder- Sjukpen- Livränta 20 % av Livräntor — ningsförord- säkrings- liga kost- ning be- enligt i basbelop- till vissa ningen verket nader räkn. ef— förordn. pet vid efterle- inkl. resor ter en in- angivna ingången vande enl. komst av regler av döds- förord- lägst 2 1/2 året ningen ggr basbe- loppet v ingången av det år skadan skedde Kungörelsen Riksför- — — Upp till — 50 000 kr — om statligt säkrings- 150 000 förarskydd verket kr Kungörelsen Försva- —- — Upp till — _— — om särskilt rets civil- 150 000 olycksfalls- förvalt- kr. Skade- skydd för ning stånd av- värnpliktig räknas m. fl. Kungörelsen Statens -— -— — —— Försäk- — ang grupp- personal- ringsbe- livförsäkring pensionsverk lopp enl. åt värnplik- kungörel- tig rn. fl. sen Skadestånds- Försva- Erforder- Ers. för Livränta Skäliga Vanligen Sveda och regler rets civil- liga kost— förlorad med ut- begrav- livräntor värk samt förvalt- nader arbetsför- gångs- ningskost- till vissa lyte och ning inkl. resor tjänst punkt nader efter- men från in- levande komst och invalidi- tetsgrad Stadgar för Stiftelsens _ Bidrag efter individuell prövning för att — Stiftelsen styrelse lindra ekonomiska svårigheter till följd Kungafonden av sjukdom eller skada Med folket för foster- landet

i dessa frågor ges de befattningshavare som har att handlägga ifrågavarande ärenden inom försvaret. Detta har också beaktats genom olika publikationer, som utgetts av centrala myndigheter. Av stor vikt är också att den enskilde värnpliktige hålls orienterad om vad han har att iakttaga efter olycksfall rn. m. — inte minst efter utryckningen från militärtjänst. Det har enligt vad UFV er- farit visat sig brista mycket härvidlag. Be- tydelsen av information till de värnpliktiga bör inskärpas hos all personal vid förbanden, som har att ta befattning med ifrågavarande ärenden. Risk kan annars finnas för att värnpliktiga går miste om den ersättning, som de eljest skulle varit berättigade till.

En samlad översyn måste ske med sikte på samordning av ovannämnda olika ersätt- ningsregler gällande värnpliktiga m. fl. Den- na bör anstå intill dess resultatet av den be- slutade översynen av militärersättningsför- ordningen föreligger eller i vart fall till ett senare skede i det pågående utredningsar- betet på sistnämnda område. UFV anser att en sådan samlad översyn och samord- ning inte är en uppgift som bör ankomma på UFV. Enligt UFV uppfattning bör upp- draget anförtros åt försvarets civilförvalt- ning i samråd med riksförsäkringsverket.

8.4.2.2 Värnpliktigas m.fl. skadestånds- ansvar

UFV vill något beröra frågan om de värn- pliktigas m. fl. ansvar för vållande av skada under militärtjänstgöringen. Frågan har ta- gits upp inom UFV närmast med anledning av en motion till 1971 års värnpliktskonfe- rens, vari föreslogs införande av någon form av generell »drulleförsäkring», som skulle vara kostnadsfri för den värnpliktige. I motionen hänvisades bl. a. till den militära miljön med farofyllda och riskabla situa- tioner.

Såsom också påpekades i motionen har kronan i stor utsträckning avstått från sin skadeståndsrätt eller regressrätt gentemot värnpliktiga men risken för skadeståndskrav mot den värnpliktige skadevållaren har dock

funnits. Det har kunnat vara fråga om krav antingen från kronan eller från enskild ska- delidande.

Den väckta frågan torde i allt väsentligt ha blivit inaktuell genom den skadestånds- lag (1972: 207), som trädde i kraft den 1 juli 1972. Enligt denna lag gäller ett oin- skränkt skadeståndsansvar för offentliga och privata arbetsgivare i fråga om person- eller sakskada, som arbetstagare vållar ge- nom fel eller försummelse i tjänsten. Ar- betstagaren blir ansvarig för skada, som han vållar genom fel eller försummelse i tjäns- ten, endast i den mån synnerliga skäl före- ligger med hänsyn till handlingens beskaf— fenhet, arbetstagarens ställning, den skade- lidandes intresse och övriga omständigheter. Avsikten är att det ekonomiska ansvaret för skador, som vållas i en arbetsgivares verk- samhet skall slutligt bäras av arbetsgivaren och skadeståndsansvar torde endast sällan komma att avkrävas arbetstagaren.

Genom vad som sägs i 5 kap. 8 & skade- ståndslagen blir reglerna om principalansvar tillämpliga även när skada vållas av bl.a. värnpliktig och vapenfri tjänstepliktig.

Med hänsyn till det anförda anser sig UFV sakna anledning att föreslå någon form av ansvarsförsäkring för värnpliktiga.

8.4.3 Information om värnpliktsförmåner m. m.

Frågan om en tillfredsställande information åt de värnpliktiga m.fl. i olika förmånsfrå- gor är mycket betydelsefull. Detta gäller särskilt i ett system med många olika ersätt- ningsformer. Vid de kontakter, som UFV haft med bl. a. värnpliktiga, har det fram- kommit att informationsfrågan för närva- rande inte anses tillfredsställande löst.

MPI—undersökningen ger en viss belysning av resultatet av den information, som nu ges. Det bör uppmärksammas att enkäten gjordes efter utryckningen och således avser de värnpliktigas kännedom om olika förmå- ner efter denna tidpunkt.

Som exempel kan nämnas att enligt en- käten drygt 70 procent av de GU-vämplik-

tiga ägde kännedom om bostadsbidragsför- månen. Däremot var andelen som kände till s.k. särskilt bidrag, näringsbidrag och flytt- ningsbidrag endast mellan 20—30 procent. Av de sammanboende kände drygt 80 pro- cent till möjligheten att ansöka om familje- penning. Däremot var andelen mindre (35— 40 procent) beträffande sjuk- och begrav- ningsbidrag.

Närmare 80 procent av de KFÖ-värnplik- tiga ägde kännedom om bostadsbidraget. I fråga om andra förmåner såsom näringsbi- drag och fri resa vid tjänstledighet var kännedomen sämre. Särskilt gäller detta sistnämnda förmån. Endast 29 procent kän- de till rätten till fri resa vid tjänstledighet. Av de KFÖ-värnpliktiga, som var samman- boende med maka eller fästmö, kände de flesta eller drygt 85 procent till möjligheten att ansöka om familjepenning. Däremot var andelen som kände till sjukbidrag och be— gravningsbidrag endast 27 procent.

Det är av intresse att notera, att — ifråga om värnpliktiga såväl under GU som under KFÖ —- var kännedomen om olika förmå- ner större hos dem som kunde vara berätti- gade till respektive förmåner än hos övriga värnpliktiga. Detta skulle kunna tyda på att den värnpliktige är den aktive vad beträffar informationsinhämtande — d.v.s. han tar reda på det som kan vara väsentligt för honom själv. Man skulle även kunna dra den slutsatsen att om allmän information givits så har den inte »gått hem» lika bra hos alla kategorier. Det bör dock sägas att detta inte nödvändigtvis behöver vara en brist i informationen eller hos den infor- merande. Anledningen kan också vara bris- tande intresse och uppmärksamhet hos den värnpliktige, för vilken förmånen i fråga kanske saknar aktualitet.

Enligt vad UFV erfarit är den informa- tion om de ekonomiska förmånerna, som ges de värnpliktiga, generellt sett ganska omfattande. Broschyrer delas ut redan vid inskrivningen och muntliga orienteringar lämnas kort tid efter inryckningen. Det är UFV uppfattning att kritiken mot informa- tionen inte så mycket gäller dess omfattning utan i stället uppläggningen och utförandet.

Man har ansett broschyrerna svårlästa. Den muntliga informationen lämnas ofta vid slu- tet av en tjänstgöringsdag, när de värnplik- tiga är trötta och ouppmärksamma.

UFV anser det vara viktigt att informa- tionen ges vid lämpliga tidpunkter. Orien- tering bör lämnas före inryckningen så att de värnpliktiga i god tid kan sätta sig in i de aktuella frågorna. En orientering i sam- band med inskrivningen kan i och för sig vara bra men bör med hänsyn till tidsinter- vallet mellan inskrivning och inryckning till tjänstgöring upprepas lämpligen genom att en informationsfolder utsändes i samband med att inkallelseorder utfärdas. Efter in- ryckningen bör liksom nu muntlig informa- tion lämnas.

I detta sammanhang vill UFV också un- derstryka vikten av att den personal, som har att handleda de värnpliktiga i berörda frågor, är väl utbildad på området. Detta gäller inte minst de värnpliktiga personal- vårdsassistenterna, som tas ut bland skilda yrkeskategorier.

I ett föregående avsnitt har UFV tagit upp informationsbehovet beträffande rätten till ersättning vid olycksfall och skador. UFV anser denna fråga kräva särskild upp- märksamhet med hänsyn till vidden av de konsekvenser, som en bristande informa- tion kan medföra för den enskilde drabbade värnpliktige. I denna del bör en viss upp- följning av det enskilda fallet, även efter det den värnpliktige ryckt ut, åvila den militära myndigheten.

Vad ovan sagts om information i för- månsfrågor gäller självfallet värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under GU men behovet av information även åt RU-värn- pliktiga (motsv) får inte undervärderas. Be- stämmelserna ändras under åren och de värnpliktiga glömmer bort vad de under GU inhämtat om olika förmåner.

UFV vill också något beröra frågan om service och information åt de värnpliktiga i vissa andra frågor. Sålunda bör den värn- pliktige ha möjlighet att i god tid före in- ryckningen till militärtjänstgöring vidta er- forderliga omdispositioner m. m. i sin civila verksamhet. Han bör kunna kräva att om-

! l

kring ett år i förväg få vetskap om den ungefärliga tidpunkten för inryckning till GU. Han bör samtidigt orienteras om läng- den av GU och därmed också om ungefär- lig tidpunkt för utryckningen. Denna för- handsinformation bör även innefatta upp- lysningar om gällande bestämmelser beträf- fande förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. (SFS 1939: 727 med senare ändring- ar) samt om de värnpliktigas rättigheter i samband med utryckningen (utryckningsbi- drag, hjälp med arbetsanskaffning, ledighet för att söka arbete, ersättning vid arbetslös- het m.m.). Senast i samband med utryck- ningen från GU bör den värnpliktige orien- teras om omfattningen och — så långt det är möjligt — den ungefärliga tidsmässiga inplaceringen av honom åvilande repetitions- övningar.

8.5 Kostnadsberäkningar m. m. 8.5.1 Kostnadsberäkningar

De uppskattade ungefärliga kostnadsföränd- ringarna vid bifall till UFV förslag framgår, såvitt gäller värnpliktiga, av tabell 8:11. UFV har vid beräkningarna utgått från de värnpliktsförmåner, studiemedel och social- hjälpsbelopp m.m., som gällt under våren 1972. Beräkningarna avser en utbildnings- organisation, som omfattar ca 19 milj tjänst- göringsdagar för värnpliktiga. Beräkningar- na grundas vidare på de exempel på olika förmånsbelopp, som UFV angivit i betän- kandet.

Såsom framgår av tabellen ökar de årliga sammanlagda kostnaderna för värnpliktsför- måner med uppskattningsvis 215 mkr. För fjärde huvudtiteln blir dock kostnadsökning- en omkring 235 mkr.

De förmånsförbättringar, som skett den 1 juli 1972, kan vid totalt 19 milj tjänstgö- ringsdagar uppskattas till ca 35 mkr (jfr prop. 1972: 75, sid 192). Med beaktande härav skulle den sammanlagda kostnadsök- ningen för de av UFV förordade förbätt- ringarna vid angiven omfattning av värn-

Tabell 8:11 Kostnadsförändringar beträf- fande värnpliktiga

Kostnadstyp Kostnadsförändringar (mkr) IV ht Kommu- nerna GU RU GU RU Dagspenning + 142 +20 -— —- Tjänstgöringspre- mier — 7 + 2 — — Befälsutbildnings- premier + 3 —— — — Utryckningsbidrag + 9 — — — Resor + 45 _— —- — Förplägnadsersätt- ning + 6 —- — —— Familjepenning + 11 +13 —1 —— Bostadsbidrag — 11 + 2 —2 — 2 Administration (fam.bidr.) — —- ——3 — 4 Socialhjälp — — —3 — 5 Summa mkr +198 +37 —9 ——11 ___: +235 —20 +215

pliktsutbildningen kunna beräknas till (215 —-—35 =) 180 mkr. Det bör dock uppmärk- sammas att den av UFV förordade värde- beständigheten av vissa väsentliga förmåner medför —- med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex under första halvåret 1972 — en ökning av kostnaderna enligt tabellen ovan med överslagsvis 10 år 15 mkr. Kostnadsökningen skulle därmed kunna uppskattas till högt räknat 195 mkr vid in- gången av budgetåret 1972/ 73.

Samtliga beräkningar ovan har gjorts med utgångspunkt i 19 milj tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Om beräkningarna i stället görs med beaktande av de avkortade utbild- ningstider för GU, som gäller under utbild- ningsåret 1972/ 73, blir de i tabellen angivna totala kostnadsökningarna drygt 15 mkr lägre. Om kostnadsjämförelsen på samma sätt som ovan görs med utgångspunkt i prisläge m.m. vid ingången av budgetåret 1972/ 73 torde kostnadsökningen vid en av- kortad GU (ca 10 procent minskning av antalet tjänstgöringsdagar) stanna vid totalt ca 180 mkr (jfr 195 mkr ovan).

Kostnadsökningarna för förbättringar av förmånerna åt de vapenfria tjänstepliktiga samt åt inskrivningsskyldiga kan uppskattas till omkring 3 respektive mindre än 1 mkr.

Vid bifall till UFV förslag minskar de kommunala utgifterna. Detta aktualiserar frågan om en reglering mellan staten och kommunerna. UFV har inte ansett sig böra gå in på denna fråga.

8.5.2 Prioriteringar

UFV har med hänsyn till omfattningen av kostnaderna för de föreslagna förbättringar- na ansett sig böra göra en angelägenhets- gradering av förslagen.

De förändringar, som inte kräver ökade resurser, torde med något undantag kunna genomföras redan från och med budgetåret 1973/ 74. Detta gäller konstruktionen av dagspenningen enligt den s.k. trappstegs- modellen under GU och efter befattning under RU. Därmed kan också tjänstgörings- premierna under GU dras in. Vidare torde t. ex. informationen om värnpliktsförmåner- na kunna förbättras och låne- och bidrags- verksamheten utökas utan några större kost- nadsökningar. UFV är medveten om att vis- sa tillfälliga resursförstärkningar kan behö- vas hos berörda myndigheter för att förbe- reda övergången till det nya systemet för konstruktion av dagspenningen m.m. Över- förandet av administrationen av familjebi- dragen från kommunerna till försäkrings- kassorna bör i enlighet med vad som sagts i ett tidigare avsnitt ske senast den 1 juli 1975.

Vad gäller de resurskrävande reformerna prioriterar UFV dessa enligt följande, varvid siffran 1 anger högsta prioritet.

1. a) Värdebeständighet av värnpliktsförmå- nerna

b) Ökat antal fria ledighetsresor (frikort) 2. Höjd familjepenning 3. Höjt utryckningsbidrag 4. a) Höjda premier

b) Höjd förplägnadsersättning 5. Höjd dagspenning

Nu angiven prioritering kan synas förvå-

nande ur flera synpunkter. Den överens- stämmer inte i alla delar med vad man kan vänta med hänsyn till de förslag om provi- soriska förbättringar, som UFV framlade i sin skrivelse till chefen för försvarsdeparte- mentet den 1 oktober 1971. Gentemot detta vill UFV framhålla, att UFV i nämnda sammanhang endast ansåg sig kunna föreslå de förbättringar, som UFV på dåvarande stadium av utredningsarbetet hade tillräck— ligt underlag för.

Vidare kan det vara överraskande att den s.k. studiesociala principen, som innefattas i punkten 5 ovan, getts så låg prioritet. En- bart höjningen av dagspenningen (grunder- sättningen) under GU till s. k. studiemedels- nivå medför emellertid kostnadsökningar en- ligt prisläget våren 1972 om 125 år 130 mkr vid 16,5 milj tjänstgöringsdagar för GU se- dan avdrag gjorts för minskade utgifter för bostadsbidrag. Härtill kommer konsekven- serna för dagspenningen under RU. Om UFV bedömt det sannolikt att så stora be- lopp på en gång kunnat avsättas för för- bättrade värnpliktsförmåner, hade denna re- form givits en högre prioritet. Med hänsyn till att endast begränsade resurser -—— 35 mkr per budgetår under perioden 1973/74— 1977/78 enligt försvarsdepartementets an- visningar den 17 mars 1972 för program- planerna — bedöms kunna avsättas för för- bättrade värnpliktsförmåner under den när— maste framtiden tror sig UFV bäst tillgodo- se föreliggande behov och de värnpliktigas önskemål genom att prioritera selektiva eller mindre kostnadskrävande generella förmå- ner framför en höjning av dagspenningen med en eller annan krona.

Såsom framgår av prioriteringslistan har UFV ansett frågan om värdebeständighet av dagspenning och familjepenning m.fl. förmåner ha högsta angelägenhetsgrad. Den- na reform torde bl. a. minska olägenheterna av att den s.k. studiesociala principen inte omedelbart kan genomföras. UFV förutsät- ter att kostnaderna för framtida kompensa- tion för realvärdeförsämring får beräknas vid sidan av de medel, som enligt anvisning- arna för programplanerna avsatts för för- bättrade värnpliktsförmåner.

Högsta prioritet har även givits frågan om utökat antal värnpliktsresor (frikort). Vid bedömning av de värnpliktigas önske- mål —- så som de framförts vid värnplikts- konferenserna och vid samtal mellan före- trädare för UFV och de värnpliktiga — har UFV funnit det synnerligen angeläget att öka möjligheterna för de värnpliktiga att hålla den personliga kontakten med sina anhöriga.

En höjning av familjepenningen har getts hög angelägenhetsgrad med hänsyn till önsk- värdheten av att snarast möjligt nå upp till socialhjälpsnivå enligt de s.k. Stockholms- normerna.

Höjning av utryckningsbidraget kommer som nummer 3 i prioriteringslistan. UFV har i det föregående grundat beräkningen av utryckningsbidraget på beräkningen av studiemedlen. En angelägen höjning av ut- ryckningsbidraget bör inte få hindras av den omständigheten att den studiesociala principen inte samtidigt kan genomföras.

På nedre delen av prioriteringslistan åter- finns frågan om höjning av premierna. Den- na fråga är svår att för närvarande ange- lägenhetsgradera. En höjning av framförallt befälsutbildningspremlerna framstår rent all- mänt som angelägen med hänsyn bl. a. till penningvärdesförändringarna under senare år. Frågan om premiernas storlek i framti- den sammanhänger dock med en rad olika faktorer, som för närvarande är oklara, så- som utbildningstidernas längd och dennas inverkan på rekrytering och motivation m.m.

UFV är medveten om att en höjning av förplägnadsersättningen framstår som syn- nerligen angelägen hos de värnpliktiga men har med hänsyn till andra önskvärda re- formbehov inte kunnat ge frågan en högre prioriteringssiffra än 4.

Vad sedan gäller höjningen av dagspen- ningen (grundersättningen) till studiemedels- nivå får denna med hänsyn till kostnadernas omfattning förutsättas ske i etapper. Därvid kommer varje sådan höjning i förhållande till ett dagspenningsbelopp om 7 kr, som inte kan hänföras till kompensation för pen- ningvärdesförsämring, att föranleda avräk-

ning på bostadsbidraget under GU. I avvak- tan på en höjning av dagspenningen till stu- diemedelsnivå bör bostadsbidrag åt ensam- stående under GU liksom nu utgå efter prövning i varje särskilt fall.

UFV har här inte berört naturaförmåner- na utom såvitt avser de fria ledighetsresorna. UFV vill betona vikten av förbättringar på dessa områden. Särskilt angelägen torde en standardförbättring vara i fråga om loge- ment m.fl. lokaler, som utnyttjas av de Värnpliktiga. Dessa förbättringar bör ske successivt vid sidan av reformerna i fråga om kontantförmånerna.

De belopp för olika förmånsförbättringar, som UFV redovisat i detta betänkande, ut- gör i vissa fall en så väsentlig del av den förordade principen att de får anses utgöra UFV förslag. Detta gäller t. ex. beräkningen av dagspenningen enligt studiemedelsnivå

ch familjepenningen enligt socialhjälpsnivå. I andra fall t. ex. i fråga om förplägnadser- sättningen och premierna föreligger inte det- ta samband mellan huvudprincip och för- månsbelopp, vilka därför i enlighet med in- nebörden i UFV direktiv får betraktas som exempel. Det kan då ifrågasättas om sist- nämnda förmåner bort tagas med i den an- gelägenhetsgradering, som UFV ovan redo- visat. UFV har dock ansett att en på så sätt begränsad prioriteringslista skulle ge en felaktig bild av UFV samlade syn på värn- pliktsförmånerna.

De förslag som UFV framlägger grundas bl. a. på UFV bedömningar av de värnplik- tigas behov och allmänna rättvisekrav. UFV har inte med dessa bedömningar kunnat uppfylla kravet i utredningsdirektiven om ungefär oförändrade kostnader för värn- pliktsförmånerna. Förslagen håller sig inte heller inom ramen för de medel, som i an- visningarna för programplanerna avsatts för förbättrade värnpliktsförmåner. I den mån som de föreslagna reformerna inte kan ge— nomföras på kort sikt bör de enligt UFV uppfattning beaktas vid nya avvägningar rörande försvarets inriktning och utform- ning.

Sammanfattning

UFV har enligt sina direktiv att företa en allsidig utredning beträffande systemet av förmåner vid obligatorisk tjänstgöring i fredstid inom totalförsvaret för utbildning och övning liksom även vid inskrivning av värnpliktiga. UFV har delat upp sitt arbe- te i olika etapper och redovisar i detta be- tänkande första etappen. Betänkandet inne- fattar i huvudsak principförslag beträffande förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänste- pliktiga och inskrivningsskyldiga.

UFV har försökt kartlägga de vämplik- tigas ekonomiska och sociala situation. Som ett led häri har MPI för UFV räkning ut- fört en enkätundersökning hösten 1971 bland värnpliktiga under såväl GU som RU.

Med ledning av resultatet av nämnda un— dersökning kan en värnpliktig under GU beskrivas enligt följande. Han är vid in- ryckningen 20 år. Han är ogift och sam- manbor inte heller med fästmö eller mot- svarande och har inga barn. Han bor hos sina föräldrar. Han är förvärvsarbetande med privat anställning. Hans månadsinkomst var före inryckningen 1 500—2 000 kr. Han har ingen inkomst eller ersättning från ar- betsgivaren under militärtjänstgöringen och ingen förvärvsinkomst under veckosluten eller övningsuppehållen. Han har varken före eller under militärtjänstgöringen några utgifter av typ räntor, amorteringar och av- betalningar. Han lånar inte pengar under GU men däremot utnyttjar han 1000— 2000 kr av sina besparingar. Han återgår till sitt arbete efter utryckningen.

På motsvarande sätt kan en värnpliktig

under KFÖ tecknas enligt följande. Han är 30—34 år gammal. Han är gift och har ett barn under 16 år. Han är förvärvsarbe- tande med privat anställning. Hans månads- inkomst var före inryckningen 2 500—3 000 kr. Han har ingen inkomst eller ersättning från arbetsgivaren under KFÖ och ingen förvärvsinkomst under veckosluten. Hans maka är förvärvsarbetande med en månads- inkomst om högst 1 000 kr. Hans bostads- kostnad ligger på 200—400 kr per månad. Han har utgifter av typ räntor och amor— teringar om högst 300 kr per månad. Han lånar inte pengar under KFÖ men han ut- nyttjar 200—400 kr av egna besparingar. Han får varken före eller efter inryckning- en socialhjälp. Före inryckningen har han inte heller bostadstillägg. Däremot får han under KFÖ bostadsbidrag och familjepen- ning.

Av MPI rapport framgår vidare bl. a. att ca 34 procent av rekryterna hade kostna- der för bostad före inryckningen. Mot- svarande andel beträffande KFÖ—vämplik- tiga var ca 83 procent. Av de värnpliktiga under GU uppgav ca 19 procent att de var sammanboende med maka eller fästmö (motsv.). Endast ca en tredjedel av de sam- manboende var gifta. Ca 43 procent av de sammanboende hade barn. Av de värnplik- tiga under KFÖ var ca 70 procent gifta och ca 79 procent sammanboende med maka eller fästmö (motsv.). Ca 62 procent av de värnpliktiga under KFÖ hade hemmavaran- de bam under 16 år — flertalet ett eller två barn.

Förändringarna av de värnpliktigas eko— nomi under militärtjänstgöringen i förhål— lande till tiden före inryckningen varierar mycket. Härtill medverkar olika faktorer såsom rätten till familjebidrag samt egen och hustruns inkomst. I de fall den väm- pliktige får bibehålla viss del (25 procent) av sin civila inkomst under militärtjänstgö- ringen och därjämte uppbär familjepenning och bostadsbidrag får han som regel en för- bättring av ekonomin under militärtjänstgö- ringen. Även i andra fall kan den värnplik- tiges ekonomi förbättras under militärtjänst- göringen. För en genomsnittsvärnpliktig så- väl under GU som under RU torde man dock få räkna med en försämring av eko- nomin under militärtjänstgöringen.

UFV har gjort jämförelser mellan, å ena sidan, vissa värnpliktsförmåner och, å and- ra sidan, vissa löner för anställd personal samt vissa sociala förmåner. Av intresse är därvid bl.a. att värdet av förmånerna för en menig ogift värnpliktig under GU under- stiger såväl värdet av de förmåner, som ut— går till elev i arbetsmarknadsutbildning, som studiemedlen (återbetalningspliktiga) åt ef- tergymnasial studerande. Vidare noteras att familjeförmånerna är förmåruigare för den värnpliktige än för eleven i arbetsmark- nadsutbildning och för universitetsstuderan- den. Däremot når familjepenningen med visst undantag inte upp till de belopp som utgår enligt de normer för socialhjälp, som tillämpas inom Stockholms m.fl. kommu- ner.

UFV har vid kartläggningen av bristerna i nuvarande förmånssystem inhämtat syn- punkter från bl. a. olika fackmyndigheter m.fl. Därvid har framkommit att brister, som kräver stora belopp att täcka, förelig- ger beträffande bl.a. förläggnings- och be- klädnadsstandarden. Vidare har UFV på olika vägar sökt bilda sig en uppfattning om de mest angelägna förbättringarna mätt ef- ter de värnpliktigas önskemål. UFV har därvid kommit till den uppfattningen att det som i allmänhet upplevs som mest angelä- get är höjt penningbidrag, ökat antal fria resor samt bostadsbidrag åt ensamstående värnpliktiga. På senare tid synes även höj-

ning av utryckningsbidraget ha fått en allt större aktualitet för de värnpliktiga. Tankar på ett radikalt annorlunda system har en- dast sparsamt förekommit.

I betänkandet diskuterades några olika principer för ett nytt förmånssystem. Där- vid slår UFV inledningsvis fast att det bör vara ett krav att värnpliktsförmånerna ut- formas så att de tillgodoser rimliga behov av ekonomisk trygghet för den värnpliktige och hans familj. Att garantera en sådan trygghet får anses vara en skyldighet för staten. UFV har vid sina överväganden kommit fram till att de normer för social- hjälp, som tillämpas inom Stockholms m. fl. kommuner, medger en ekonomisk levnads- nivå, som man inte bör understiga om en rimlig ekonomisk trygghet skall kunna upp- rätthållas. En direkt jämförelse med dessa normer ligger närmast tillhands, såvitt avser det familjesociala stödet.

För att uppnå inte endast ekonomisk utan också social trygghet för den värnpliktige och hans familj bör även faktorer, som be— tingas av värnpliktstjänstgöringens speciella förhållanden, beaktas. Här åsyftas miljöför— ändringar för den värnpliktige, avstånd till familjen etc. Vid överväganden angående olika förmånsprinciper uppkommer proble- met med generella kontra selektiva förmå— ner. I det fall en viss förmån representerar ett förhållandevis litet belopp talar bl. a. in- tresset av administrativ förenkling för att förmånen konstrueras att utgå efter en ge— nerell schablon. Inom en snäv kostnadsram kan dock i valet mellan generella och selek- tiva förmåner de senare ibland vara att före— dra.

De alternativa grundprinciper för ett nytt förmånssystem, som diskuteras i betänkan- det, har getts följande rubriceringar: mark- nadsmässig lön, ersättning för förlorad ar- betsförtjänst, studiesocial ersättning m.m. samt modifieringar av nuvarande system.

I ett system enligt principen marknads- mässig lön kan jämförelsematerial för nivå— bedömningar närmast hämtas i lönesättning- en för den anställda militära personalen. För värnpliktiga under GU kan en högsta lönegräns tänkas närmast under lägsta lön

för fast anställt gruppbefäl (f.n. A7 på stat- lig löneplan). För värnpliktiga i befälsbe- fattning kan lönen i vart fall under RU tänkas utgå med belopp som gäller för mot- svarande aktivt befäl. Ett system, som byg- ger på nu angivna princip, bör inte inrym- ma något särskilt familjesocialt stöd. Even- tuellt sådant stöd får tillgodoses med social- hjälp.

Ett system enligt principen ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan konstrueras så att det ger kompensation helt eller delvis för den uteblivna arbetsförtjänsten. I senare fallet ligger en anknytning till sjukpenning- systemet nära till hands. Inte heller detta system inrymmer någon särskild form av familjesocialt stöd.

Med studiesocial ersättning för värnplik- tiga avser UFV en ersättning, som i princip ger den värnpliktige samma ekonomiska levnadsvillkor som studeranden, vilka upp- bär studiemedel. I ett system enligt denna princip måste försörjningen av den väm- pliktiges familj garanteras genom särskilda ersättningsformer. Principen kan närmast vara aktuell beträffande värnpliktiga under GU medan andra principer kan vara att föredra när det gäller värnpliktiga under RU. I denna del kan det snarare bli fråga om system som tar hänsyn till den väm- pliktiges civila arbetsinkomster eller som bygger på hans uppgifter i krigsorganisatio- nen.

Bibehålls nuvarande system kan vissa för- enklingar och moderniseringar befinnas på- kallade.

Vid sina överväganden rörande de olika principerna har UFV funnit att ett system enligt principen studiesocial ersättning är att föredra såvitt gäller värnpliktiga under GU. Rekryterna och studeranden tillhör samma åldersgrupp, vilket talar för att sam- hället bör medverka till en likartad standard för de båda grupperna. Familjesocialt stöd liksom en rad särskilda förmåner, som be- tingas av militärtjänstgöringens speciella art, måste finnas vid sidan om en generell dagspenning, beräknad med utgångspunkt i studiemedlens maximibelopp.

UFV anser att den studiesociala princi-

pen, som närmast avser standarden och inte konstruktionen av systemet, i kombination med de olika tillägg etc., som är motiverade med hänsyn till en rad olika faktorer, inne- fattar större möjligheter till rättvisa mellan olika kategorier värnpliktiga än principerna marknadsmässig lön och förlorad arbetsför- tjänst. Man kommer däremot inte ifrån en viss byråkrati i systemet, som till sin kon- struktion blir tämligen snarlikt det nuvaran- de. Kostnaderna i ett system enligt den för- ordade principen blir betydande men lik- väl mindre än i ett system, som bygger på någon av principerna om marknadsmässig lön eller ersättning för förlorad arbetsför- tjänst.

För värnpliktiga under RU förordar UFV bl. a. av rättviseskäl ett förmånssystem, som innefattar en kontant dagsersättning, be- stämd efter befattningen i krigsorganisatio- nen och i förekommande fall kompletterad med familjesocialt stöd m.m. Därmed pre- mieras i princip ansvar och kvalificerade uppgifter, vilket med den karaktär som RU har bör vara av vikt för ett gott utbildnings— resultat. Ett sådant system bör i princip kunna tillämpas även under i vart fall vissa krigs- och beredskapsförhållanden. En an- passning av systemet till sådana förhållan- den bör vara möjlig.

Det kombinerade system för GU och RU som UFV sålunda föreslår, innefattar såväl generella som selektiva förmåner. För— slaget innebär dock en väsentligt ökad sats- ning på de generella förmånerna genom den höjning av dagsersättningen (dagspenning- en) som följer av principen om den studie- sociala ersättningen.

UFV föreslår att värnpliktsförmånerna i huvudsak skall vara skattefria. Om man framdeles allmänt går in för beskattning av bidrag av olika slag, kan dock frågan om beskattade värnpliktsförmåner ånyo behöva tas upp till övervägande och närmare utre- das.

Värnpliktsförmånerna bör i princip göras värdebeständiga genom anknytning till bas- beloppet eller annan indexreglering.

UFV föreslår vidare att de värnpliktiga framdeles skall vara berättigade till natura-

Med utgångspunkt i de förordade princi- perna har UFV mera utförligt behandlat de olika förmånerna och föreslår därvid föl- jande.

Dagspenningen under GU utgår till alla värnpliktiga med ett grundbelopp, som be- räknas med utgångspunkt i studiemedlens maximibelopp. Avdrag från sistnämnda be- lopp görs för värnpliktiga tillkommande na- turaförmåner m.m. Avdrag görs dock inte för den i studiemedlen beräknade bostads- kostnaden. Med de studiemedel, som utgick under läsåret l971/ 72, skulle dagspenning- ens grundbelopp utgöra 14:50 kr. Härav har 7: 50 kr eller 225 kr för månad beräk- nats för den värnpliktiges kostnad för civil bostad. Han förutsätts dock ha full frihet i fråga om dispositionen av hela dagspen- ningen. Genom att viss bostadskostnad täcks av den generella dagspenningen når man en lösning av den svåra frågan om bostadsbi- drag åt ensamstående. Särskilt bostadsbidrag skall därmed, såvitt gäller värnpliktiga un- der GU, endast tillkomma familjeförsörjar- na.

Med hänsyn till differentieringen av ut— bildningstiderna för olika kategorier väm- pliktiga under GU föreslås en förhöjd dags- ersättning för värnpliktiga med lång utbild- ningstid. UFV förordar härvid en trapp— stegsmodell, där grundbeloppet kan tänkas utgå under de första 300 dagarna. Dagspen- ningen höjs efter exempelvis 300 och 360 dagar. Med denna konstruktion kan tjäns- göringspremierna under GU dras in.

Dagspenningen under RU differentieras enligt följande befattningsnivåer, som an- sluter till det nya tjänsteställningssystemet inom krigsmakten: l. kompanichef

kompanichefs ställföreträdare

plutonchef plutonchefs ställföreträdare, troppchef gruppchef, gruppchefs ställföreträdare

. menig.

Dagspenningen under RU bör i vart fall inte understiga vad som utgår under GU.

I syfte att främja motivation för och re- krytering till befälsutbildning bör systemet

agave

inrymma befälsutbildningspremier. Dessa bör i motsats till övriga viktigare värnplikts- förmåner inte göras värdebeständiga genom automatiskt verkande anknytning till visst index. En årlig översyn av premiebeloppen med beaktande av alla relevanta faktorer bör dock ske.

Tjänstgöringspremien bibehålls för sär- skild övning och mobiliseringsövning.

Vid GU slut utgår till alla värnpliktiga utryckningsbidrag, som i princip motsvarar åtminstone en halv månadsinkomst. Detta beräknas till hälften av det maximala studie- medelsbeloppet för månad räknat, reducerat med visst mindre belopp för studiematerial.

Samtliga värnpliktiga under GU tilldelas ett s.k. frikort gällande för obegränsat an- tal resor till valfri ort inom landet med SJ trafikmedel. Resor med flyg får ske enligt ungefär nuvarande bestämmelser.

Förbättringar i fråga om övriga natura- förmåner och personalvårdande åtgärder görs i snabbast möjliga takt.

De olika särskilda ersättningar, som nu utgår, såsom förplägnadsersättning, måltids- ersättning etc. bör i huvudsak bibehållas även om vissa typer av ersättningar bör kunna dras in på kortare eller längre sikt. På vissa områden bör förbättringar succes- sivt ske.

Familjesocialt stöd utgår efter behovs- prövning under såväl GU som RU. Familje- bidragsformerna utgörs av familjepenning, bostadsbidrag, begravningsbidrag och nä- ringsbidrag. Däremot kommer bidragsfor- men sjukbidrag inte att finnas. Detta behov tillgodoses på annat sätt — främst genom gällande socialförsäkringsregler. Nuvarande familjemedlemsbegrepp bibehålls sakligt sett oförändrat.

Familjepenningens maximibelopp bestäms så att det inte understiger vad som utgår till socialhjälpstagare enligt de s. k. Stockholms- normerna. Därmed kommer enligt prisläget våren 1972 familjepenningen att utgöra för hustru (motsv.) 17:50 kr för dag och för barn m. fl. 8: 40 kr för dag.

Bostadsbidrag utgår till värnpliktiga fa- miljeförsörjare under GU samt till såväl fa- miljeförsörjare som ensamstående under

RU. Bidraget skall i princip täcka den fak- tiska bostadskostnaden. Från bostadsbidra- get för rekryten avräknas vad som beräk- nats för bostadskostnad i den värnpliktiges dagspenning.

Begravningsbidrag och näringsbidrag ut- går enligt nuvarande grundprinciper.

Vissa förbättringar sker i fråga om be- hovsprövningsreglema för familjebidrag.

Administrationen av familjebidragen åläggs de allmänna försäkringskassorna och samordning sker med den rationalisering som pågår beträffande kassornas verksamhet. Därmed upphör kommunernas befattning med familjebidragen. Riksförsäkringsverket blir tillsynsmyndighet för familjebidrags— verksamheten. Besvär i familjebidragsmål anförs hos riksförsäkringsverket och försäk- ringsdomstolen i nu angiven instansordning.

Samtliga kosmader för utgivna familjebi- drag bestrids av medel från fjärde huvudti- teln.

Möjligheter till särskild hjälp åt vämplik- tiga i besvärliga ekonomiska situationer bör finnas. Behovet tillgodoses genom utvidg- ning av nuvarande låne- och bidragsverk— samhet.

Informationen åt de värnpliktiga i för- månsfrågor m. m. förbättras.

Vad UFV sålunda föreslår i fråga om för- bättrade förmåner åt värnpliktiga gäller i tillämpliga delar även vapenfria tjänsteplik- tiga och inskrivningsskyldiga. Dagspenning- en åt de inskrivningsskyldiga bör bestämmas till högst samma belopp som dagspenning- ens grundbelopp under GU.

De sammanlagda årliga kostnaderna för fjärde huvudtiteln för de av UFV beräkna- de förbättringarna av kontantförmånerna och reseförmånerna åt värnpliktiga kan vå- ren 1972 uppskattas till ca 235 mkr vid sammanlagt ca 19 milj. tjänstgöringsdagar. Samtidigt minskar kommunernas årliga ut- gifter med uppskattningsvis ca 20 mkr. Sam- mantaget blir därmed kostnadsökningen 215 mkr. Om beräkningen görs med beaktande av läget vid ingången av budgetåret 1972/ 73, då vissa förbättringar av värnpliktsför- månerna skedde, stannar kostnadsökningen vid uppskattningsvis 195 mkr vid ca 19 milj.

tjänstgöringsdagar. Detta belopp minskar till omkring 180 mkr om beräkningarna görs med beaktande av den avkortade GU, som bedrivs Linder utbildningsåret 1972/ 73.

Kosmadsökningarna för förbättringar av förmånerna åt de vapenfria tjänstepliktiga samt åt inskrivningsskyldiga kan uppskattas till omkring 3 respektive mindre än 1 mkr.

UFV räknar med att de föreslagna för- ändringar, som inte kräver ökade resurser, med något undantag kan genomföras fr.o.m. budgetåret 1973/ 74. Detta gäller t. ex. konstruktionen av dagspenningen en- ligt den s.k. trappstegsmodellen under GU och efter befattning under RU. UFV är medveten om att vissa tillfälliga resursför- stärkningar kan behövas hos berörda myn- digheter för att förbereda övergången till det nya systemet för konstruktion av dags- penningen m.m. Överföringen av admi- nistrationen av familjebidragen till de all- männa försäkringskassoma bedöms kunna ske senast den 1 juli 1975.

Vad gäller de resurskrävande reformerna har UFV angelägenhetsgraderat dessa enligt en S-gradig skala. Högsta prioritet har givits förslagen om värdebeständighet av väm- pliktsförmånerna och om ökat antal fria ledighetsresor (frikort). Därnäst följer för- slaget om höjd familjepenning. Förslaget om höjning av dagspenningen till studieme- delsnivå jämte beräknade höjningar av dags- penningen under RU har givits lägsta prio- ritet med hänsyn till de därmed förenade stora kostnadsökningarna. Nämnda kost- nadsökningar belöper sig enligt läget våren 1972 och vid 19 milj. tjänstgöringsdagar på totalt bortåt 150 mkr, om hänsyn samtidigt tas till de minskade utgifterna för bostads- bidrag.

De förslag som UFV framlägger grundas bl. a. på UFV bedömningar av de värnplik- tigas behov och allmänna rättvisekrav. UFV har inte med dessa bedömningar kunnat upp- fylla kravet i utredningsdirektiven om unge- fär oförändrade kostnader för värnpliktsför- månerna och hålla sig inom ramen för de medel, som i chefens för försvarsdeparte- mentet anvisningar för programplanerna av- satts för förbättrade värnpliktsförmåner. I

den mån som de föreslagna reformerna inte kan genomföras på kort sikt bör de enligt UFV uppfattning beaktas vid nya avväg- ningar rörande försvarets inriktning och ut- formning.

UFV skrivelse den 1 oktober 1971 till chefen för försvarsdepartementet med PM ang. förbättringar av värnpliktsförmånerna 1972/73—1976/77

Förbättringar av värnpliktsförmånerna 1972/ 73—1976/ 77

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) får härmed efter uppdrag under hand från försvarsdeparte- mentet överlämna bifogade PM (15 ex.) med utredningens synpunkter och förslag angåen- de förbättringar av värnpliktsförmånerna 1972/73—1976/77.

Utredningen önskar påpeka att föränd- ringar i antalet tjänstgöringsdagar för väm— pliktiga för budgetåret 1972/ 73 icke beak- tats i promemorian.

Utredningen rörande systemet för förmå- ner åt värnpliktiga m. fl.

Sven Mellqvist Brita Wassén

A. Allmänt

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) har enligt sina direktiv att företa en allsidig utredning be- träffande systemet av förmåner vid obliga- torisk tjänstgöring i fredstid inom totalför- svaret för utbildning och övning liksom även vid inskrivning av värnpliktiga.

I direktiven anges vissa krav på ett nytt förmånssystem. Det skall sålunda vara en- kelt och praktiskt men samtidigt kunna upp- fattas som rättvist av de tjänstgöringsskyldi- ga och i övrigt ha en positiv effekt på tjänst— göringen. Systemet måste vidare innefatta

möjligheter till social trygghet för förmåns- tagarna under tjänstgöringen. Systemet skall kunna anpassas till ändrade betingelser, och truppbefälet bör inte mer än nödvändigt be- lastas med systemets administrering. Syste- met bör om möjligt anpassas till de särskilda förhållanden som råder under beredskap och krig. Slutligen skall utredningen utgå från ungefär nuvarande totala kostnader för för- måner åt värnpliktiga m. fl.

Enligt direktiven skall utredningen suc- cessivt överlämna resultat av principöver- väganden och därefter fortsätta med mera detaljerat utformade förslag.

UFV har begränsat första etappen av sitt arbete till att avse principer för ett nytt förmånssystem beträffande värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga samt inskrivnings- skyldiga.

Utredningen har beträffande nämnda ka- tegorier sökt kartlägga nuvarande system, dess fördelar och brister m.m. Synpunkter och förslag har inhämtats från berörda cen— trala myndigheter. Hearings har hållits med vissa representanter för de värnpliktiga. Årets värnpliktskonferens har bevakats. Med Kungl. Maj:ts medgivande gör militärpsyko- logiska institutet för utredningens räkning under hösten 1971 en enkät bland värnplik— tiga under såväl grundutbildning som repe- titionsutbildning i syfte att bl. a. klarlägga de värnpliktigas ekonomiska och sociala sta- tus.

Till utredningen har på ovannämnda vä- gar framförts en mängd synpunkter och för- slag både av principiell art och av detaljka-

i l

raktär. Den övervägande delen av kritiken gäller närmast omfattningen av nuvarande förmåner och inte så mycket systemet som sådant. Utredningen är dock medveten om att nuvarande system har sina brister som t. ex. mängden av olika förmånstyper eller de komplicerade behovsprövningsreglerna i fråga om familjebidragen. Å andra sidan bör det framhållas att en ganska långtgående uppdelning på olika förmånstyper, i vissa fall detaljerade behovsprövningsregler etc., kan vara ett nödvändigt ont om icke bety- dande kostnadsökningar skall åsamkas fjär- de huvudtiteln. I vart fall har UFV under sina överväganden hittills icke funnit den lösning, som på en gång är enkel, praktisk och rättvis och ger möjlighet till social trygghet och dessutom ryms inom ungefär nuvarande totala kostnader för de vämplik- tigas förmåner. Utredningen vill med detta ha sagt att även om vissa omkonstruktioner till det bättre kan göras i nuvarande system, finns det knappast anledning att rikta någon hård kritik mot systemet i stort, såvida man icke samtidigt är beredd att räkna med vä- sentligt ökade resurser för de värnpliktigas m. fl. förmåner.

UFV fortsätter sina överväganden och beräknar kunna lämna principförslag i förs- ta etappen under första halvåret 1972. Ut— redningen förutsätter att remissbehandling därefter sker. Sedan statsmakterna tagit ställ- ning i principfrågorna åligger det UFV att ta fram detaljförslag, som i sin tur kräver remissbehandling m.m. Därtill kommer de överväganden angående förmåner åt övriga personalkategorier inom totalförsvaret, som innefattas i UFV uppdrag och som ligger senare i utredningens tidsplanering. Man har således att räkna med åtskillig tid innan nya förmånssystem för värnpliktiga m.fl. kan tänkas komma i tillämpning. Det är därför angeläget att de motiverade förbättringar av de värnpliktigas m. fl. förmåner, som kan åstadkommas inom ramen för nuvarande system, inte skjuts upp i avvaktan på att ställning kan tas till UFV:s kommande för- slag.

I kompletterande budgetdirektiv den 30 mars 1971 för budgetåret 1972/ 73 har che-

fen för försvarsdepartementet föreskrivit att programplaner för 1972/ 73—1976/ 77 skall redovisas för vissa angivna utgiftsramar. En- ligt direktiven skall i samtliga nivåer 50 mkr. av utgiftsramen reserveras för förbättring av värnpliktsförmånerna. Dessa 50 mkr. torde vara beräknade i prisläget maj 1970.

Under erinran om vad ovan sagts vill UFV framhålla det angelägna i att de medel som sålunda beräknas kunna avsättas för förbättring av de värnpliktigas förmåner snarast möjligt kommer de värnpliktiga till godo. Mot bakgrunden av vad som hittills framkommit under utredningens arbete vill UFV här framlägga sina synpunkter och förslag beträffande disponerandet av nämn— da 50 mkr. jämte ytterligare belopp, som på grund av prisomräkning kan komma att av- delas för ökning av anslagen för värnplikts- förmåner.

B. Utvecklingen av värnpliktsförmånerna

UFV vill först belysa utvecklingen av värn- pliktsförmånerna i stort under senare år. En standardförbättring inom ramen för angivet belopp av 50 mkr. kan endast åstadkommas om full kompensation hittills givits för in- träffade prisökningar. I annat fall går belop- pet helt eller delvis åt för sådan kompensa- tion och en reell förbättring av förmånerna uteblir i motsvarande mån.

Enligt riksdagsbeslutet 1968 om utform— ningen av det militära försvaret under fyra— årsperioden 1968/ 69—1971/ 72 reserverades 70 mkr. av de beräknade totala utgifterna för försvaret under perioden för en eventuell ytterligare förbättring av värnpliktsförmå- nerna och för att påbörja åtgärder för att öka den strategiska rörligheten (prop. 1968: 110 s. 73). Man följde härvid förslag av 1965 års försvarsutredning (SOU 1968: 10 s. 170 f.). Utredningen hade inte räknat med några förbättringar av värnpliktsförmåner— na för 1968/ 69, eftersom en höjning av Värnpliktsförmånerna motsvarande en årlig kostnad om ca 55 mkr. hade genomförts så sent som 1967/ 68, men hade för de tre åter- stående åren av perioden hänvisat till en

föreslagen reserverad ram av 70 mkr. som skulle kunna tas i anspråk för t.ex. för-

månsförbättringar. Följande förbättringar har genomförts un- der perioden.

]. Värnpliktigas penningsbidrag har ökat med 1 kr. för dag från den 1 januari 1971.

2. Familjepenning till annan person än hustru har höjts från 6 kr. till 7 kr. för dag från den 1 januari 197l.

3. Ökad utgivning av bostadsbidrag till en- samstående värnpliktig har medgivits in- om en ram om 0,5 mkr. från 1969/70 och 2,0 mkr. från 1970/71.

4. Antalet ledighetsresor för värnpliktiga har fördubblats från den 1 juli 1969. Rätt till valfritt resmål med anlitande av allmänt kommunikationsmedel har in- förts den 1 januari 1971.

5. Viss förstärkning har skett i fråga om personalkonsulentorganisationen. Beräknade ungefärliga utgifter för de ge- nomförda förbättringarna av förmånerna under perioden uppgår till ungefär följande

(i mkr.).

GX o '— N xo lx rx rx X X X X 00 ex 0 '_' xo xo lx rx ,, ON CX GN ox .. _ _q _— -—4 (I) 1. Penningbidrag — —— 9,0 19,0 28,0 2. Familjepenning —— —— 1,3 2,6 3,9 3. Bostadsbidrag — 0,5 2,0 2,0 4,5 4. Resor — 12,0 12,3 13,2 37,5 5. Konsulenter — — 0,3 0,7 1,0 Summa _ 12,5 249 37,5 74,9

Som jämförelse kan nämnas att om den tidigare nämnda ramen om 70 mkr. uppräk- nas med hänsyn till nettoprisindex (som i huvudsak ligger till grund för beräkning av försvarsramen) erhålls 77,4 mkr.

En skillnad av teknisk natur med prak- tiska konsekvenser föreligger mellan, å ena sidan, penningbidragen och huvuddelen and- ra direkta värnpliktsavlöningsförmåner även- som familjepenning och andra familjebi— dragsförmåner utom bostadsbidrag samt, å andra sidan, värnpliktsförmåner av typ na-

turaförmåner m.m. De först nämnda för- månerna är författningsmässigt bestämda till sitt belopp och kompenseras inte såsom naturaförmånerna automatiskt vid prissteg— ringar. Ökning av penningbidrag och fa- miljepenning ett visst är bör därför, i varje fall delvis, betraktas som kompensation för prisstegringar och inte som en ökning av ambitionsnivån. Eftersom den totala för- svarsramen varje år kompenseras för pris- höjningar kan förhållandet att värnpliktsav— löning och familjepenning ett visst budgetår inte justeras upp i motsvarande mån sägas innebära att en överföring av medel sker inom försvarsramen från nämnda ändamål till andra ändamål. Det bör dock nämnas att förfarandet haft sin grund i de allmänna förutsättningama för försvarsbesluten.

I det följande redovisas vissa översiktliga beräkningar av hur de kontanta värnplikts— förmånerna, penningbidrag, premier, utryck— ningsbidrag m. rn. och familjepenning, under den aktuella fyraårsperioden totalt sett har kompenserats för prisstegringar.

Aktuella index för maj (den månad som hittills legat till grund för anslagsberäkning- arna) visar följande värden. (Inom parentes index omräknat med maj 1967 som bas.)

Netto- Konsument- prisindex prisindex maj 1967 128,53 (100,00) 210,60 (100,00) maj 1968 129,56 (100,80) 214,48 (101,84) maj 1969 132,81 (103,33) 219,54 (104,25) maj 1970 142,07 (110,53) 234,53 (111,36) maj 1971 144,91 (112,74) 250,24 (118,82)

Anslagna medel för värnpliktsavlöningar under B 3, B 26, C 3, C 22, D 3 och D 22 uppgår för 1971/ 72 till uppskattningsvis ca 181,7 mkr. Av beloppet utgör utgifterna för höjningen av penningbidraget med 1 kr./ dag ca 19 mkr. (jfr ovan). Skillnaden mellan 181,7 mkr. och 19 mkr., dvs. 162,7 mkr., kan jämföras med vad som har anslagits till värnpliktsavlöningar för 1968/ 69, 158,6 mkr., för 1969/70, 162,2 mkr., och för l970/ 71 162,3 mkr. Skillnaden mellan de olika beloppen beror, utom av osäkerhet i anslagsberäkningen, på förändringar i fråga

om antalet tjänstgöringsdagar och fördel- ning på olika värnpliktskategorier. Belop- pet 162,7 mkr. tas i det följande till utgångs- punkt för beräkningarna, eftersom detta be- lopp skulle ha utgjort beräknade utgifter också för 1968/69, 1969/70 och 1970/71 under förutsättning av nuvarande antal tjänstgöringsdagar rn. m.

Utgifter för värnpliktsavlöningar vid anta- gen kompensation enligt nettoprisindex.

Årlig Ökning I verklig- förut- (jfrt med heten ge- satt 1968/ 69) nomförd utgift ökning (jfrt med 1968/69) 1968/69 162,7 — — 1969/70 164,0 1,3 _— 1970/71 168,1 5,4 9,0 1971/72 179,8 17,1 19,0 Summa 23,8 28 O

Enligt uppställningen skulle totala real- värdet av ifrågavarande värnpliktsförmåner ha försämrats med 1,3 mkr. 1969/ 70, men förbättrats med (9,0—5,4=) 3,6 mkr. 1970/ 71, vilken reella förbättring 1971/72 har minskat till (19,0—l7,1=) 1,9 mkr., allt i jämförelse med 1968/ 69.

De värnpliktiga borde under fyraårspe- rioden ha tillförts sammanlagt 23,8 mkr. för priskompensation. De har sammanlagt fått ökade förmåner om 28,0 mkr. Skillnaden mellan 28,0 mkr, och 23,8 mkr., d. v. 5. 4,2 mkr., utgör en reell förbättring, mätt efter nettoprisindex, som kan avräknas på den tidigare omnämnda ramen om 70 mkr.

En framräkning till 1972/73 ger följande värden.

1972/73 183,4 20,7 19,0

De värnpliktiga skulle alltså 1972/ 73 to- talt sett komma att bli underkompenserade med (20,7—19,0=) 1,7 mkr. jämfört med 1968/ 69 för det fall justering inte sker av värnpliktsavlöningsförmånerna.

Det bör uppmärksammas att beräkningar— na ovan för de olika budgetåren gjorts en- ligt nettoprisindex för maj närmast föregå- ende budgetår. Värdet för prisförändringar under löpande budgetår har således icke an- getts.

Vid bedömningen av de erhållna värdena bör vidare observeras att ökningen av värn- pliktsavlöningarna från den 1 januari 1971 endast avsåg en viss förmån, nämligen pen- ningbidraget, och att höjningen med 1 kr. av alla penningbidrag slår procentuellt olika beroende på penningbidragets storlek. För menig under grundutbildning var höjningen 20 %, för menig under repetitionsutbildning 12,5 % etc. Vidare bör observeras att be- räkningarna hela tiden utgår från uppskatta— de anslagsbelopp och inte från det verkliga utfallet.

I det följande redovisas motsvarande be- räkningar med användning av konsument- prisindex. För bedömning av värdebestän- digheten av de kontanta värnpliktsförmåner- na är utvecklingen av konsumentprisindex av större intresse än nettoprisindex.

Utgifter för värnpliktsavlöningar vid anta- gen kompensation enligt konsumentprisin— dex.

Årlig Ökning I verklig— förut- (jfrt med heten ge- satt 1968/69) nomförd utgift ökning (jfrt med 1968/69) 1968/ 69 162,7 —- —— 1969/70 165,7 3,0 — 1970/71 169,6 6,9 9,0 1971/72 181,2 18,5 19,0 Summa 28,4 28,0

En realvärdeförsämring om 3,0 mkr. kan således noteras för 1969/70 medan en reell förbättring med (9,0—6,9=) 2,1 mkr. skett 1970/71, vilken reella förbättring 1971/ 72 har minskat med (19,0—18,5=) 0,5 mkr. Totalt sett har de genomförda förbättringar- na under fyraårsperioden inte överstigit vad de värnpliktiga har förlorat genom prissteg— ringarna.

En framräkning till 1972/ 73 ger följande värden.

1972/73 193,3 30,6 19,0

Realvärdet skulle alltså 1972/ 73 komma att minska med (30,6—19,0=) 11,6 mkr. jämfört med 1968/ 69 för det fall justering inte sker av värnpliktsförmånerna.

Även beträffande familjepenningen kan liknande beräkningar göras. Enligt dessa be- räkningar skulle kompensationen för pris- stegringar under perioden ha varit mindre i fråga om familjepenningen än i fråga om värnpliktsavlöningen.

Som utgångsvärde för beräkningarna tas 48,4 mkr., dvs. 80 mkr. (anslagsbeloppet för familjebidrag 1971/ 72) minskat med dels 29,0 mkr. (belopp beräknat för bostads- bidrag, som automatiskt kompenseras för prisstegringar), dels 2,6 mkr. (årlig utgift för genomförd höjning av familjepenning från den 1 januari 1971, jfr ovan).

Utgifter för familjepenning m.m. vid anta- gen kompensation enligt nettoprisindex.

Utgifter för familjepenning m.m. vid anta- gen kompensation enligt konsumentprisin- dex. Årlig Ökning I verklig- förut- (jfrt med heten ge- satt 1968/69) nomförd utgift ökning (jfrt med 1968/69) 1968/ 69 48,4 _. _ 1969/70 49,3 0,9 _ 1970/71 50,5 2,1 1,3 1971/72 53,9 5,5 2,6 Summa 8,5 3,9 1972/73 57,5 9,1 2,6

För enhetlighetens skull har i dessa över- siktliga beräkningar valts konsumentprisin- dex även beträffande familjepenningen även om livsmedelskostnadsindex bör användas för mera exakta beräkningar av familjepen- ningens värdebeständighet.

Enligt ovanstående beräkningar av värn- pliktsavlöningarna och familjepenningen m. 111. har sammanlagt för priskompensation enligt nettoprisindex behövts 30,9 mkr. un- der perioden 1968/69—1971/72 medan de

Årlig Ökning Iverklig- sammanlagda ökningarna utgjort 31,9 mkr. fÖrUt- (jfrt med heten-gfä Totalt sett har således en realförbättring av åååh 1968/69) 225120; dessa förmåner om 1 mkr. skett under pe- (jfrt med rioden. 1958/69) Motsvarande beräkningar enligt konsu- 96 /6 484 mentprisindex visar däremot ett samman- l9öå/7tg) 4818 _0,4 : lagt behov för priskompensation av 36,9 1970/71 50,0 1,6 1,3 mkr., Vilket är 5 mkr. mer än de samman- 1971/72 535 531 2,6 lagda anslagsökningarna för förbättringar av Summa 7,1 3,9 ifrågavarande förmåner.

Som verklig förbättring av värnpliktsför- 1972/73 54'6 6'2 2'6 månerna under fyraårsperioden bör i huvud-

År Kons.pr- Livsm.- Lägsta Familjepenning Industri- Statlig lön index index penning- _— arbetar- _— bidrag Hustru Barn lön Lgr Lgr Lgr A 7 A 13 A 23 1967 1001 1001 100 100 100 100 100 100 1971 1181 1201 100 117 (1122) 122 118 100

1 Konsumentprisindex för 1967 genomsnitt 211 och för maj 1971 250. Livsmedelskostnadsindex för 1967 genomsnitt 250 och för maj 1971 301. 5' Avser approximativ beräkning för år 1970. Underlag för år 1971 saknas. Konsumentprisindex för år 1970" utgör enligt här tillämpade beräkningsgrunder 111.

sak endast betraktas fördubblingen av de fria ledighetsresorna samt en viss ökning av bostadsbidrag åt ensamstående värnpliktiga och delvis viss utbyggnad av konsulentorga- nisationen, motsvarande utgifter om något över 40 mkr. under perioden.

Det kan i sammanhanget också vara av intresse att studera utvecklingen av lägsta beloppet för penningbidrag för värnpliktig och familjepenningen jämfört med utveck- lingen av index och löneutvecklingen för anställd personal. I ovanstående samman— ställning är för år 1967 gällande lägsta be- lopp för penningbidrag och familjepenning samt månadslön för vissa statsanställda och beräknad genomsnittlig veckolön för indu- striarbetare satta till 100. Även index för 1967 har satts till 100. Lönen för anställd personal är beräknad efter skatteavdrag för gift man, vars hustru ej har egen inkomst.

Tabellen visar att realvärdet av lägsta pen— ningbidraget något ökat sedan 1967 men icke fullt når upp till den realvärdeförbätt- ring som kommit de lägst avlönade stats- tjänstemännen till del. Realvärdet av familje— penningen, som närmast bör bedömas efter livsmedelskostnadsindex, har under perioden klart försämrats.

För budgetåret 1972/73 bör höjning av värnpliktsförmånerna och familjebidragen ske för att återställa 1967 års realvärde (an- slagen för 1968/ 69 har beräknats enligt pris- läget i maj 1967). Denna justering bör om möjligt ske vid sidan om de 50 mkr. som avsatts för förbättring av värnpliktsförmå— nerna i de kompletterande budgetdirektiven för budgetåret 1972/ 73.

C. UF V:s förslag ang. förmånsförbättringar

De brister i nuvarande värnpliktsförmåner, som redovisats för UFV av såväl myndig- heter som de värnpliktiga, spänner i stort sett över hela fältet av kontant- och natura- förmånerna. UFV är dock av den uppfatt- ningen, att reella förbättringar inom en kost- nadsram av ungefär 50 mkr. ger bästa effekt om de icke fördelas på alltför många för- månstyper. För att begränsa antalet förrnå-

ner, som nu kan komma i fråga för höj- ning, vill utredningen i detta sammanhang inte ta med naturaförmånerna utan i stället prioritera kontantförmånerna. En sådan prioritering kan motiveras av bl. a. sociala skäl och torde enligt utredningens uppfatt- ning även ligga i linje med de värnpliktigas egna önskemål. Sålunda har frågan om höj- ning av penningbidraget vid sidan av frå- gan om förbättrade reseförmåner lockat det största antalet motionärer på förmånsom- rådet till årets värnpliktskonferens. Med hänsyn till de framträdande önskemålen om ökade reseförmåner kommer UFV att ne— dan särskilt beröra denna fråga även om reseförmånerna kan anses tillhöra natura- förmånerna.

UFV ifrågasätter vidare om icke chefen för försvarsdepartementet med sin beräk- ning av 50 mkr. för förbättrade värnplikts- förmåner avsett just kontantförmånerna och om icke viss successiv förbättring av natura- förmånerna är möjlig att åstadkomma med medel utanför denna ram.

UFV vill särskilt understryka att den prio- ritering av kontantförmånerna, som utred- ningen i detta sammanhang sett sig nödsa- kad att göra, på intet sätt innebär en ned- värdering av naturaförmånernas betydelse. Dessa är utan tvekan av stor vikt för de värnpliktigas välbefinnande, trivsel och moti- vation för tjänstgöringen m. m. Detta gäller bl. a. kasernstandarden, som nämns som exempel därför att krav på omfattande för— bättringar i denna del har framförts bl.a. vid värnpliktskonferensen. Vidare är vissa av naturaförmånerna av den art att hög kvali- tativ och kvantitativ standard bör vara av ett omedelbart intresse inte enbart för de värnpliktiga utan även för dem som bär an- svaret för värnpliktsutbildningen, bered— skaps- och krigsplaceringsfrågor m. m. Här åsyftas bl. a. hälso- och sjukvårdsområdena, där de åtgärder som kan befinnas angelägna av medicinska säkerhetsskäl inte bör få släpa efter.

De värnpliktigas kontantförmåner består av penningbidrag, premier, utryckningsbi- drag, familjebidrag samt en rad ersättningar av skilda slag såsom förplägnadsersättning,

sjötillägg etc. Förmånerna kan uppdelas i selektiva och generella förmåner. De förra — t. ex. premier och familjebidrag — kom- mer endast vissa kategorier av värnpliktiga till del medan de generella förmånerna — t.ex. penningbidrag och utryckningsbidrag — i princip utgår till alla. Genom att inom en given medelsrvam satsa på selektiva för— måner åstadkommes en större effekt — dock endast för ett begränsat antal värnplik- tiga — än om medlen används för höjning av t. ex. penningbidraget. Sålunda kostar en höjning av penningbidraget med 2 kr. för alla värnpliktiga bortåt 40 mkr. för år, me— dan denna summa, om den satsades enbart på höjning av familjepenningen för hustru (motsv.), skulle räcka till en höjning med 14 a 15 kr. Det nu sagda får givetvis inte vara den enda eller ens den viktigaste grun- den för prioriteringen av förmånshöjningar— na. En prioritering måste ske med beaktan- de av en rad olika faktorer såsom rättvisa, behov etc. UFV anser den sociala trygghets— faktorn vara av väsentlig betydelse i sam- manhanget.

UFV kommer i det följande att i korthet diskutera de olika kontantförmånerna. Real- värdeförändringar t.o.m. maj 1971 redo- visas med ledning av hela tal för konsument- prisindex respektive livsmedelskostnadsin- dex. Förändringar av antalet tjänstgörings— dagar för budgetåret 1972/ 73 beaktas inte.

Penningbidraget höjdes den 1 januari 1971 med en krona och utgör nu för menig 6 kr./ dag under grundutbildning och 9 kr./dag

under repetitionsutbildning. Dessförinnan hade penningbidraget varit oförändrat sedan den 1 juli 1967.

Om man med ledning av konsumentpris- index (årsmedeltal) för 1967 och samma in- dex för maj 1971 beräknar den härav mo- tiverade uppräkningen av ett penningbidrag om 5 kr., finner man att realvärdet från 1967 bibehålles vid ett belopp av 5 kr. 92 öre. Höjningen den 1 januari 1971 av lägsta penningbidraget har således så gott som helt gått åt för att kompensera penningvärde- försämringen, och standardförbättringen in- skränker sig till 8 öre. Samtliga övriga pen- ningbidrag har undergått en realvärdeför- sämring, Nedan redovisas dessa beräkning- ar av penningbidraget för samtliga värn- pliktskategorier.

UFV anser att i vart fall bör 1967 års standardnivå återställas för de värnpliktiga. Därjämte bör om möjligt någon standard- förbättring ges i varje fall åt värnpliktiga i de lägre graderna. Många värnpliktiga har i dag behov, som icke ens tillnärmelsevis kan tillgodoses genom en höjning med en eller annan krona av penningbidraget. Om- fattningen av personliga behov av olika slag torde ha ökat avsevärt bara under loppet av några få år. Om penningbidraget tidigare huvudsakligen kunde användas som fick- pengar för utgifter av typ tobak, marketen— teribesök m.m. så ter sig situationen helt annorlunda i dag för många värnpliktiga. UFV finner det därför i hög grad önskvärt om man genom en höjning av penningbi—

Grad Belopp Belopp Belopp motive- Realvärde-

1967.07.01 1971.01.01 rat av prisutv. förändring

t.o.m. maj-71

Grund- Rep— Grund- Rep- Gmnd- Rep- Grund- Rep- utb utb utb utb utb utb utb utb Menig 5: — 8: —— 6: — 9: — 5:92 9: 48 + 0,08 —-—0,48 Vkrp 6: 75 8: _— 7: 75 9: — 8: _— 9: 48 — 0,25 — 0,48 Krp 8:75 10:-—— 9:75 11:— 10:37 11: 85 —O,62 —0,85 Fu 10:— 11:50 11:— 12: 50 11:85 13:63 —0,85 —-1,13 Öfu rustm — 12:75 — 13:75 — 15: 11 — —— 1,36 Serg 12:25 14:25 13. 25 15: 25 14:51 16:88 — 1,26 -- 1,63 Fj,fk 15:— 17:50 16:— 18: 50 17:77 20: 73 — 1,77 —2,23 Fv, lt — 21 — _— 22: — -— 24: 88 — —2,88 Kn — 25:50 _ 26:50 — 30: 21 -—- — 3,71 190 SOU 1972: 68

draget kunde om än i liten utsträckning lätta den ekonomiska situationen för de värnpliktiga. Mot bakgrund av det nu sagda borde den största ökningen tillkomma de värnpliktiga som har den lägsta dagspen- ningen. UFV är dock nu icke beredd att driva utjämningen mellan de värnpliktiga i olika grader alltför långt. Till sådana prin- cipiella frågor återkommer utredningen i framtida betänkande. Enligt UFV:s uppfatt- ning bör lägsta penningbidraget utgöra 8 kr. räknat efter prisläget i maj 1971. En höj- ning med 2 kr. för dag torde vara ett mi- nimum för att markera en första etapp i förbättringen av villkoren för de lägst av- lönade värnpliktiga. UFV räknar i övrigt med ett återställande av 1967 års penning- värde för samtliga penningbidrag och där— jämte med ett generellt påslag om 1 kr. för belopp som nu utgår med 11 kr. eller lägre. Därefter görs en justering av beloppen för att erhålla jämna krontal. Enligt UFV:s upp- fattning bör således penningbidragen för värnpliktiga fr. o. m. budgetåret 1972/ 73 be- räknas till följande belopp enligt prisläget i maj 1971.

Grad Föreslaget Ökning

belopp

Grund- Rep.- Grund- Rep.- utb. utb. utb. utb. Menig 8: — 11: —— + 2,00 + 2,00 Vkrp 9: _— 11: -— + 1,25 + 2,00 Krp 11: — 13: — + 1,25 + 2,00 Fu 13:— 14: _ + 2,00 + 1,50 Öfu, rustm —— 15: — — + 1,25 Serg 15:— 17:—- + 1,75 + 1,75 Fj, fk 18: — 21: -— + 2,00 + 2,50 Fv, it 21: —— 25: — 1 + 3,00 Kn — 30: — — + 3,50

1 Belopp för fj, fk under grundutbildning ej tidigare fastställt.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna höjningen av penningbidragen beräknas till ca 38 mkr. Huvuddelen härav eller ca 35 mkr. utgör kostnaden för standardförbätt- ringen, medan kostnaden för återställande av 1967 års penningvärde begränsar sig till ca 3 mkr., räknat efter prisläget i maj 1971.

Slutligen vill UFV kraftigt understryka

vikten av att de värnpliktigas penningbidrag icke tillåts släpa efter till följd av penning- värdesförändringar. Utredningen föreslår därför att fr. o. rn. budgetåret 1972/ 73 om- räkningar av penningbidragen sker två gång- er årligen efter konsumentprisindex. Ifråga- varande uppgifter bör ankomma på försva- rets civilförvaltning.

Premierna för värnpliktiga består av dels utbildningspremie och dels tjänstgöringspre- mie. Nuvarande premiesystem i stort tillkom genom beslut av 1958 års riksdag efter för- slag av 1954 års värnpliktsavlöningsutred- ning. Kompletteringar och justeringar av premiesystemet har sedermera skett bl. a. till följd av det ändrade utbildningssystemet för värnpliktiga. Premiesystemets nuvarande ut- formning och beloppsnivåer tillkom i huvud- sak efter beslut av 1967 års riksdag och grundas på förslag av 1960 års värnplikts- utredning.

Hela premiefrågan är av komplex natur. Från vissa håll har gjorts gällande att syste- met vid jämförelser mellan olika grupper värnpliktiga är orättvist. Beloppen torde va- ra i behov av uppjusteringar med hänsyn till penningvärdesförändringarna. Vid årets värnpliktskonferens krävdes att utbildnings- premierna skulle slopas till förmån för höj- ning av penningbidraget, graderat efter tjänstgöringstidens längd.

UFV avser att i kommande betänkande ta upp frågorna om premiernas vara eller icke vara, premiernas konstruktion etc. och är icke nu beredd att framlägga några för- slag till förändringar. Utredningen är icke heller beredd att inom ramen för de medel som nu står till buds prioritera en i och för sig motiverad höjning av premienivån. Där- emot vill UFV understryka angelägenheten av att inadvertenser, som påvisas i nuvaran- de system, rättas till utan att utredningens resultat avvaktas. UFV hänvisar härvidlag till sitt yttrande den 10 september 1971 till statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet angående utbildningspremier till re- servofficersaspiranter vid flygvapnet.

En uppräkning av premienivån med hän- syn till förändringarna av konsumentprisin- dex 1967—maj 1971 skulle medföra en kost-

nadsökning om i runt tal 5 mkr. Detta be- lopp, som bör komma de värnpliktiga till- godo, bör i stället satsas på standardförbätt- ringar av andra förmåner i enlighet med UFV:s prioriteringar i denna promemoria.

Utryckningsbidraget utgör för närvaran- de 250 kr. Bidraget infördes efter beslut av 1963 års riksdag. Nuvarande bidragsbelopp fastställdes år 1967.

Syftet med utryckningsbidraget är att un- derlätta återgången till civil verksamhet. UFV anser att åtgärder i detta syfte är av stor betydelse. Icke minst gäller detta i be- svärliga arbetsmarknadslägen med arbetslös- het på olika områden. UFV vill först erinra om det lagstadgade förbudet mot uppsäg- ning från anställning på grund av militär- tjänstgöring och vikten av att denna be- stämmelse efterlevs. Vidare bör det vara en skyldighet för krigsmakten och arbetsmark- nadsmyndigheterna att aktivt och i samar— bete medverka till att de värnpliktiga efter fullgjord militärtjänst kan återinpassas i för- värvslivet eller i utbildningsverksamheten. Detta bör så långt möjligt ske med [beak- tande av envars önskemål och förutsättning- ar. Åtgärder, som här avses, innefattar yr- kesvägledning, hjälp med arbetsanskaffning m. rn. och kräver ökade resurser bl. a. inom arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområ- de. Härutöver är det angeläget att den värn- pliktiges försörjning är tryggad under den närmaste tiden efter utryckningen intill dess han normalt kan beräknas lyfta sin första civila avlöning, sina studiemedel etc. Det kan icke vara rimligt att han skall vara hänvisad till socialhjälp eller hjälp från an- höriga eller till lånevägen för att klara sitt uppehälle under denna tid. Många värn- pliktiga lyfter i samband med utryckningen förutom utryckningsbidraget även premier med varierande belopp. Premierna har dock huvudsakligen andra syften än att under— lätta återgången till civil verksamhet. Dess- utom kommer ungefär hälften av värnplikts- styrkan aldrig i åtnjutande av premier.

Mot bakgrunden av ovanstående priori- terar UFV en höjning av utryckningsbidra- get redan fr.o.m. 1972/ 73. Nuvarande be- lopp, 250 kr., torde vara helt otillräckligt

för de månadsavlönade och även för många arbetstagare med kortare avlöningsinterval- ler. UFV vill för sin del föreslå att utryck- ningsbidraget höjs till om möjligt 400 kr. —— dock lägst till 375 kr. Även om dessa be- lopp för många Värnpliktiga är otillräckliga för att fylla avsett syfte, innebär de dock en väsentlig förbättring i förhållande till nu- läget.

En omräkning av nuvarande belopp med hjälp av konsumentprisindex för 1967 och för maj 1971 ger ett värde i maj om 296 kr.

Kostnadsökningen för en höjning av ut- ryckningsbidraget till 375 kr. beräknas till ca 6,3 mkr. varav ca 2,3 mkr. utgör pris- kompensation.

Som nämnts utgår till de värnpliktiga en rad speciella kontantförmåner såsom för- plägnadsersättning, måltidsersättning, in- kvarteringsersättning etc. UFV föreslår icke nu några ändrade föreskrifter härom utom på en punkt, nämligen i fråga om förpläg- nadsersättningen.

Förplägnadsersättning utgår i stället för fri förplägnad när den värnpliktige har till- stånd att själv svara för sin förplägnad samt när han i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom ej befinner sig vid förbandet.

Förplägnadsersättningens storlek faststäl- les av försvarets civilförvaltning. Beloppet utgjorde den 1 januari 1964 4 kr. 50 öre och höjdes den 1 december 1968 till 5 kr. 50 öre och den 1 januari 1971 till 6 kr. Med den senaste höjningen har 1967 års realvärde bibehållits, räknat efter prisläget i maj 1971 och även viss standardförbättring — ca 60 öre —— uppnåtts.

Beloppet 6 kr. är likväl icke tillräckligt för att täcka den värnpliktiges kostnader för normal förplägnad. UFV vill här hänvisa till de beräkningar som ligger till grund för Stockholms nya riktlinjer och normer för socialhjälp. I därvid uppgjort budgetförslag har matkostnaderna för ensamstående i maj 1971 beräknats till 270 kr. för månad, vilket motsvarar 9 kr. [för dag.

Det kan nämnas att frågan om höjning av förplägnadsersättningen tagits upp av när-

i 1 l i

mare 40-talet motionärer vid årets värn- pliktskonferens.

UFV föreslår att förplägnadsersättningen höjs med om möjligt 4 kr. till 10 kr. för dag, då det kan anses rimligt att nivån ligger nå— got över socialhjälpsstandarden. Utredning— en beräknar kostnaderna härför till ca 6 mkr.

Vid värnpliktskonferensen har också ta- gits upp frågan om att utsträcka rätten till förplägnadsersättning att gälla under helger och veckoslut. Med nuvarande system utgår t. ex. vid beviljad ledighet om en dag i an- slutning till veckoslut förplägnadsersättning endast för nämnda tjänstledighetsdag och icke för lördag och söndag. Dessa förhål- landen borde rättas till, då den värnpliktige i dessa fall själv har att sörja för sin för— plägnad även över veckoslutet. Det vore rimligt om förplägnadsersättning utgick i vart fall vid de veckoslut och helger som infaller i samband med utnyttjandet av fri resa. Från värnpliktshåll har framförts krav som går ännu längre, nämligen om ersätt- ning för ej uttagen portion vid förbandet. — Trots den av UFV här redovisade upp- fattningen är utredningen icke beredd att på bekostnad av andra angelägna förbätt- ringar lav värnpliktsförmånerna föreslå en utvidgning av rätten till förplägnadsersätt- ning.

UFV önskar som nämnts beröra de värnpliktigas reseförmåner med hänsyn till de starka krav på förbättringar i denna del, som framförts från värnpliktshåll.

Antalet fria värnpliktsresor fördubblades den 1 juli 1969 och omfattar nu en fri resa per tjänstgöringsmån'ad för värnpliktig un- der grundutbildning. Vidare äger värnplik- tig fr.o.m. den 1 januari 1971 utnyttja de fria resorna för färd inte endast till hemor- ten vutan även till annan plats inom landet, som han när med allmänt kommunikations- medel.

Trots de avsevärda förbättringar som uppnåtts beträffande reseförmånerna är yt- terligare förbättringar på detta område ett av de starkaste önskemålen hos de värnplik— tiga. Detta har framkommit bl. a. vid värn- pliktskonferenserna samt vid hearings med

värnpliktiga som UFV hållit. Sålunda beslöt årets värnpliktskonferens bl. a. att kräva två fria resor per månad under all värnplikts- tjänstgöring med sikte på att framdeles upp- nå obegränsat antal fria resor. Jämsides här- med föreligger en mängd önskemål av skil- da slag såsom ändrade regler för bilersätt- ning, rätt för den värnpliktige att själv tids- mässigt disponera de fria resorna, rabatt på kommunala trafikmedel etc.

UFV förmodar att de omfattande önske- målen om förbättrade reseförmåner bl.a. sammanhänger med införande av lediga lör- dagar för de värnpliktiga samt familjesitua— tionen för många värnpliktiga (tidig familje- bildning). UFV har rent allmänt förståelse för de värnpliktigas önskemål, såvitt nu är i fråga, och avser att i kommande betän— kande ta upp dessa frågor. Hela komplexet inrymmer en mängd svårlösta frågor icke minst beträffande konsekvenserna för all- männa och enskilda trafikföretag av änd- rade förmånsregler. Kostnaderna för en för- dubbling av antalet fria resor skulle ta i an- språk en mycket stor del av de 50 mkr., som avdelats för förbättrade värnpliktsför- måner. UFV har vid sina avvägningar av behoven på olika förmånsområden icke an- sett sig kunna prioritera reseförmånerna in- om angiven kostnadsram.

UFV har uppmärksammat att det före- ligger en rad problem eller önskemål av 10- kal karaktär, bl. a. gällande rabatt på lokala trafikmedel. Flera av dessa frågor synes angelägna att komma till rätta med och UFV anser det viktigt att överläggningar i sådana frågor kommer till stånd mellan vederbörliga myndigheter och trafikföretag. UFV har sig också bekant att problemen uppmärksammats av ansvariga centrala myndigheter och att överväganden och viss försöksverksamhet pågår.

Vid sina överväganden om de mest ange- lägna behoven av förbättringar har UFV funnit att ökad hjälp åt de värnpliktigas fa- miljer genom höjning av familjepenningen bör prioriteras högt.

Familjepenningen utgår nu med 12 kr. för dag för hustru eller annan familjemed- lem, som förestår hemmet åt värnpliktig

. Belopp 1967 medlem 07.01 01.01

Belopp 1971 Belopp moti- Realvärdeför- verat av ändring t.o.m. prisutv. maj 1971 t.o.m. maj 1971

12:— 6:—

12:— 7:—

Hustru Barn

14: 45 7: 22

med hemmavarande barn under 16 år. För annan familjemedlem är beloppet 7 kr. för dag. Beloppet 12 kr. har varit oförändrat sedan den 1 juli 1967 då det höjdes från 9 kr. Beloppet för barn höjdes den 1 januari 1971 från 6 till 7 kr.

UFV anser icke beloppen vara tillräckliga för att trygga familjens försörjning under makens (faderns) militärtjänstgöring. En jämförelse med livsmedelskostnadsindex ger följande siffror rörande utvecklingen sedan 1967.

Siffrorna visar en realvärdeförsämring se- dan 1967 t.o.m. maj 1971 om 2 kr. 45 öre av familjepenningen för hustru och 22 öre av familjepenningen för barn.

De årliga kostnaderna för att återställa realvärdet av familjepenningen, beräknat ef- ter livsmedelskostnadsindex för maj 1971, torde uppgå till omkring 8 mkr.

UFV anser det icke vara tillräckligt att återställa realvärdet av familjepenningen. En standardhöjning torde vara i hög grad motiverad. Familjepenningen är som den hittills beräknats främst avsedd att täcka utgifterna för mat. Härjämte finns det i ett hushåll en rad utgifter som hänför sig till livets nödtorft eller som i vart fall anses tillhöra den minimistandard för vilken so— cialhjälp utbetalas. UFV vill här erinra om de nya riktlinjerna och normerna för social- hjälp inom Stockholm. I det förslag till bud- get som ligger till grund för socialhjälpsbe- räkningarna har räknats in utgifter för -— förutom mat — kläder, el-ström, telefon, inventarier, resor, tvätt— och rengöring, öv- riga hushållsavgifter, hälsovård, tidningar, radio- och TV—licenser, hemförsäkring, per- sonlig hygien, övriga personliga utgifter samt studiemateriel. För närvarande kan den värnpliktige efter framställning till försva- rets civilförvaltning i varje särskilt fall få

vissa av familjens behov i dessa delar till- godosedda. UFV vill för sin del förorda att beloppet för familjepenningen fastställes med beaktande av de s.k. Stockholmsnormerna. Dessa synes vara grundade på ingående be- räkningar och avvägningar och har av stor- stadsdelegationen i oktober 1970 rekom- menderats för tillämpning inom de i dele- gationen ingående socialnämnderna. En för- del med Stockholmsnormema är också att de hålls värdebeständiga genom anknytning till basbeloppet.

Grundbeloppen per månad enligt ovan- nämnda budget utgjorde i maj 1971 510 kr. för ensamstående, 170 kr. för barn i ål- dern 0—9 år. 255 kr. för barn i åldern 10—15 år samt, med avdrag för ev. studie- medel, 310 kr. för barn i åldern 16—19 år.

Om Stockholmsnormernas månadsbelopp omräknas till dagsbelopp och därvid belop- pet för barn beräknas till ett genomsnitt av de olika barnbeloppen, blir beloppen per dag för maj 1971 17 kr. för ensamstående och 8 kr. 17 öre för barn.

Mot bakgrunden av ovanstående och då det över huvud taget icke kan anses till- fredsställande att familjepenningen utgår med lägre belopp än som utgör grundbe— loppen för socialhjälp föreslår UFV att familjepenningens belopp icke låses, utan att detta genom anknytning till basbeloppet utgår med belopp motsvarande vad som gäller som grundbelopp för socialhjälpen i Stockholm. UFV är dock medveten om att vissa kommuner kan tillämpa socialhjälps- normer som går utöver Stockholmsnormer- na.

Familjepenningens andel av basbeloppet bör enligt UFV:s förslag utgöra för år räk- nat 90 % för hustru (motsv.) och 45 % för annan familjemedlem.

UFV är icke beredd att nu föreslå någon

ändring beträffande indelningen av familje- medlemmarna enligt 6 & familjebidragsför- ordningen. Konstruktionen överensstämmer därför i fråga om annan familjemedlem än hustru (motsv.) icke helt med de s.k. Stock- holmsnormerna. Nämnda 45 % överens- stämmer med vad som enligt sistnämnda normer gäller för barn i åldern 10—15 år.

Svenska kommunförbundet, som av UFV beretts tillfälle att lämna synpunkter på nu— varande förmånssystem för värnpliktiga, har i skrivelse till UFV 3.9.1971 bl.a. uttalat att det betraktar normalbeloppen för social- hjälp som exempel på en rimlig ekonomisk levnadsnivå och att det förordar en höjning av nuvarande bidragsnivå. Förbundet utta- lar också att det vore värdefullt om förmå— nerna görs värdebeständiga genom t. ex en anpassning till basbeloppet.

Det nu skisserade systemet för beräkning av familjepenningen, vilket icke är UFV:s slutliga förslag, utan ett provisorium för de närmaste åren i avvaktan på UFV:s ytterliga- re överväganden och slutliga förslag, torde icke innebära några administrativa svårighe- ter, och det innebär garantier mot familje- penningens värdemässiga eftersläpningar.

Kostnaderna för ifrågavarande standard- förbättring beräknas enligt de för maj 1971 gällande grundbeloppen för socialhjälp i Stockholm till ca 11 mkr.

Sammanlagt skulle således kostnaderna för höjning av familjepenningen för pris- kompensation och standardförbättring upp- gå till 19 mkr. enligt prisläget i maj 1971.

Bostadsbidrag utgår efter behovsprövning till familjeförsörjare med i princip hela bo- stadskostnaden. Bostadsbidrag kan även ut- gå till ensamstående värnpliktig, dock en- dast i den mån han eljest skulle nödgas av- stå från bostad och avståendet skulle för ho- nom medföra betydande ekonomisk olägen— het eller han vid utryckningen inte skulle ha tillgång till lämplig bostad samt avsakna- den härav skulle för honom medföra avse- värda svårigheter. Bostadsbidrag till ensam- stående får dock icke utan medgivande av försvarets civilförvaltning utgå till värn- pliktig under grundutbildning.

Bestämmelserna i familjebidragsförord-

ningen är så utformade att värnpliktig, som sammanbor med fästmö utan att barn fin- nes, i vissa fall betraktas som ensamstående.

Frågan om vidgade möjligheter för en- samstående värnpliktig att erhålla bostads- bidrag har varit aktuell vid upprepade till- fällen under senare år. Motioner härom har väckts i riksdagen och många yrkanden i frågan framfördes bl. a. vid årets vämplikts- konferens. Vissa förbättringar har skett un- der de senaste åren. Sålunda har av de 70 mkr., som enligt 1968 års riksdagsbeslut re- serverades för förbättrade värnpliktsförmå- ner, 4,5 mkr. avdelats för ökad utgivning av bostadsbidrag till ensamstående. De årliga utgifterna har till följd härav fr.o.m. bud— getåret 1970/ 71 ökat med 2 mkr. jämfört med budgetåret 1968/ 69.

De stark—a kraven på generösare regler för bostadsbidrag åt ensamstående får ses mot bakgrunden av den numera allt vanligare situationen att ungdomarna lämnar föräld- rahemmet i tidigare åldrar än som tidigare var brukligt. Detta i sin tur sammanhänger delvis med den alltmera ökande kader av studerande ungdom, som för sina studier är nödsakade att bo på annan ort" än den där föräldrahemmet är beläget.

UFV går här inte närmare in på hela denna problematik, som utförligt redovisats av försvarets civilförvaltning med skrivelse till riksdagens andra lagutskott den 13 mars 1970. Som civilförvaltningen där uppger skulle utgifterna öka med lågt räknat om- kring 80 mkr., om man vidgade rätten till bostadsbidrag till att omfatta samtliga re- kryter.

Med hänsyn bl.a. till de förbättringar som skett de senaste åren är UFV" icke be— redd att inom ramen för de nu aktuella medlen förorda ytterligare utvidgning av kretsen av de bostadsbidragsberättigade. . ,

Däremot anser UFV att maximibeloppet för näringsbidraget bör räknas upp. Detta höjdes den 1, juli 1967 från 25 till 40 kr. för dag. Bidraget är främst avsett för be— stridande av avlöningskostnader, som upp- kommer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den vämplikti— ges tjänstgöring helt eller delvis ersätta ho-

Förmånens art Realvärdeför- Standard- Summa sämring 1967— förbättring maj 197 1 Penningbidrag 3,0 35,0 3 8,0 Utryckningsbidrag 2, 3 4,0 6,3 Förplägnadsersättning _— 6,0 6,0 Familjepenning 8,0 1 1,0 19,0 Näringsbidrag — __ _ Summa 13,3 56,0 69,3

nom. I det fall rörelsen måste läggas ned under tjänstgöringstiden kan näringsbidrag utgå för sådana utgifter som prövas nödvän- diga för att rörelsen skall kunna återupptas efter tjänstgöringens slut. En justering av beloppet för näringsbidrag bör ske med be- aktande av löneutvecklingen sedan 1967. UFV föreslår att beloppet fastställes till 50 kr. för dag. Förutsättningarna för erhållan— de av näringsbidrag är så konstruerade att relativt få näringsidkare kan komma i åt- njutande av maximibeloppet. Kostnaderna för en höjning av näringsbidraget torde där- för vara försumbara i förevarande samman— hang.

Utöver vad som ovan redovisats föreslår UFV inga förändringar av nu utgående värnpliktsförmåner.

D. Kostnadsökningar

Utgiftsökningarna (mkr.) vid bifall till UFV:s förslag framgår av ovanstående samman- ställning.

UFV:s förslag innebär en sammanlagd ut- giftsökning om 69,3 mkr. räknat efter pris- lägetimaj 1971.

Beloppet 13,3 mkr. samt de 5 mkr. som i det föregående beräknats för i och för sig motiverad priskompensation av premierna motsvarar realvärdeförsämring av angivna förmåner. Dessa 18,3 mkr. överensstämmer i stort sett med summan av de värden —— 18,1 mkr. — som redovisats under avsnittet B. för budgetåret 1972/ 73 med ledning av konsumentprisindex. Det bör dock observe- ras att i det mera översiktliga avsnittet B an-

vänts ett delvis annat beräkningsunderlag än i förevarande avsnitt.

Nämnda 5 mkr. bör enligt UFV:s upp— fattning icke utnyttjas för höjning av pre- mierna utan i stället för standardförbättring- ar av andra förmåner. — Vidare bör be- loppet 50 mkr., som torde vara beräknat i prisläget maj 1970, omräknas till aktuellt prisläge. En sådan omräkning med hjälp av nettoprisindex för maj 1971 ger ett värde av ca 51 mkr. Beloppet 56 mkr. för stan- dardförbättringar har således framräknats enligt följande.

Reserverat belopp enl. budget- direktiv 50 mkr. Omräkning till prisläge maj 1971 1 » Icke utnyttjad priskompensation 5 »

Summa 56 mkr.

Prisförändringar har i denna PM beräk- nats t.o.m. maj 1971 bl.a. av den anledning- en att anslagsberäkningarna hittills gjorts i prisläge för maj. Enligt uppgift skulle ansla— gen för budgetåret 1972/73 komma att be- räknas i prisläget i februari 1971. Med hän- syn ti-ll att index då var högre än i maj i år skulle ytterligare omkring en halv miljon kronor tillkomma för priskompensation. Vi- dare skulle det reserverade beloppet 50 mkr. öka till ca 51,2 mkr. i stället för 51 mkr. Om således utrymme för ytterligare ökning— ar av värnpliktsförmånerna utöver de ovan föreslagna skulle finnas bör i första hand det föreslagna beloppet för utryckningsbi— drag räknas upp.

UFV vill erinra om angelägenheten av att penningbidraget och familjepenningen görs värdebeständiga. Härav föranledda kostnadsökningar bör beaktas vid kompen—

sationen av försvarsanslagen för pris— och förmånerna till andra tjänstgöringsskyldiga löneökningar. Utredningen saknar anledning inom totalförsvaret samt inskrivningsskyl- att närmare gå in på hur detta skall ordnas diga. budgettekniskt, men är medveten om bl.a. de problem som ligger i att prisregleringen av försvarsutgifterna sker enligt nettopris- index, medan konsumentprisindex måste till- lämpas för att hålla de kontanta värnplikts- förmånerna värdebeständiga.

E. Sammanfattning m.m.

[ ! UFV anser att för ökade värnpliktsförmå— ner bör, med i denna promemoria angivna

i förutsättningar, om möjligt beräknas ett be- lopp av 69,3 mkr., varav 18,3 mkr. utgör

| kompensation för realvärdeförsämringar från 1967 till maj 1971 och 51 mkr. utgör

: reella förbättringar, beräknade i prisläget i

maj 1971.

j - UFV föreslår — i avvaktan på utredning- ens kommande betänkande — följande åt- gärder m.m. med tillämpning fr.o.m. bud-

| getåret 1972/73, nämligen 1 att 1967 års realvärde av penningbidraget

' . återställes för samtliga värnpliktiga, att penningbidraget för menig bestämmes

' till 8 kr. under grundutbildning enligt

* . prisläget maj 1971,

j att övriga penningbidrag som nu utgår med

i 11 kr. eller lägre höjes med 1 kr. för * dag utöver priskompensationen, att penningbidraget fortsättningsvis hålls

värdebeständigt,

utryckningsbidraget höjs till lägst 375 kr.,

att premierna tills vidare utgår med i prin—

cip oförändrade belopp,

att förplägnadsersättningen höjs till 10 kr.

. för dag,

att. familjepenningen bestäms att utgå med

belopp, som. för år räknat motsvarar för hustru (motsv.) 90 % av basbeloppet och för annan familjemedlem 45 % av basbeloppet, att maximibeloppet för näringsbidraget höjs

till 50 kr. UFV vill slutligen uttala den uppfattning- en att motsvarande förbättringar bör ske av

_. at

Sammanställning av ekonomiska förhållanden m.m. ur »Undersökning av psykiska och psykosomatiska insufhciensreaktioner under militär grundutbildninga

(maj 1972 Åke Bliding, Bengt Sandberg)

Till utredningen rörande systemet för för- måner åt värnpliktiga (UFV)

Följande rapport är en sammanställning av vissa data rörande ekonomiska förhållanden m m tagna ur en större undersökning med titeln »psykiska och psykosomatiska insuf- ficiensreaktioner under militär grundutbild- ning». Denna undersökning har omfattat totalt ca 13 000 värnpliktiga (vpl). Delma- terial av olika storlek har insamlats under utbildningsåren 1966/67 t.o.m. 1971/72 dels genom extensivundersökningar med frågeformulär, dels genom intensivunder- sökningar med intervjuer av totalpopulatio- ner av vissa kategorier vpl, samt av risk- grupper utvalda med hjälp av frågeformu— lärsteknik och grupper av vpl som utvecklat psykiska eller psykosomatiska insufficiens- reaktioner. Frågeformulär har givits vid tre tillfällen dels före inryckningen (formulär 0), dels efter en månads tjänstgöring (formu- lär ]) och dels mot slutet av utbildningsåret (formulär 2). Formulären innehåller frågor beträffande tidigare och aktuellt hälsotill- stånd, sociala data samt aktuell medicinsk och social problematik.

I den följande sammanställningen har en- dast data medtagits som kan vara av intresse för att belysa de vplzs ekonomiska situa- tion.

Dessutom har i denna rapport medtagits några uppgifter beträffande ekonomisk pro- blematik som noterats vid de psykiatriska undersökningar som har skett på remiss från vederbörande förbandsläkare.

Metodik och material

Sammanställningen bygger huvudsakligen på 1969/70 och 1970/71 års material.

Data har hämtats från 3 arméförband. Av tabell 4 och 5 i tabellbilagan framgår att vid regemente 2 och 3 kommer bara en mindre del av de vpl från större städer me- dan upp mot hälften kommer från lands- bygd. Vid regemente 1 kommer ubef-uttag- na och den lilla gruppen F-vpl (med special- tjänst) oftare från större städer (ca 50 %).

Av dem som fyllt i formulär 0 har drygt 85 % också fyllt i formulär 1 och drygt 75 % formulär 2. Denna avgång består vä— sentligen av vpl som före eller efter inryck- ningen fått anstånd, hemförlovats eller före ifyllandet av formulär 1 omförts till hand- räckningstjänstgöring.

Formulär 0 har genomförts som post- enkät. Av dem som kommit till den obliga- toriska läkarundersökningen efter inryck- ningen har mer än 99 % fyllt i formuläret. Formulär 1 och 2 har fyllts i kompanivis med en eller båda av undertecknade person- ligen närvarande som försöksledare. De som genom sjukdom, kommendering eller per- mission varit frånvarande, har kallats till restundersökningar någon vecka senare, vil- ket gjort att bortfallet blivit mycket ringa.

Resultat Egna ekonomiska problem

Av nedanstående figur framgår att 14— 19 % av de vpl räknar med att få svåra ekonomiska problem genom inryckningen

Räknar Ni med att få ekonomiska problem genom in- ryckningen? Svarsalternativ: Svåra problem

60 %—

5096— ,”

Har Ni genom vpl- tig fått ekonomiska problem? Svarsalternetiv: Svåra problem

I vad mån har Ni själv genom Vpl-tjg fått ekonomiska problem? Svarsalternativ: Svåra problem

'/—______— ___—_

Månaden före in- ryckningen (frågeformulär 0)

1 månad efter in— ryckningen (frågeformulär 1)

l ]

Under sista tjänst- göringsmånaden (frågeformulär 2)

l) Vpl som hemförlovats eller omförts till hdr-tjänst under utbildningsåret på psykiatrisk diagnos. 2) Vpl som i frågeformulär 1 noterat svåra anpassningsproblem under första tjg-månaden.

och att andelen vpl som rapporterar svåra ekonomiska problem ökar under utbild- ningsårets gång. Denna ökning skulle varit mer markerad om inte de vpl som upplevt ekonomiska problem hemförlovats i större utsträckning än övriga vpl. Mellan utbild- ningsåren 1969/ 70 och 1970/ 71 ses en lätt tendens till ökning av andelen som rappor- terat svåra ekonomiska problem. En mot- svarande minskning mellan utbildningsåren beträffande andelen som angett »inga pro- blem» finns också (21 resp. 14 %). Det är således en minoritet som inte upplever att inryckningen till militärtjänstgöring (mil-tjg) ger ekonomiska problem.

Jämförelser mellan vpl som utvecklar psykiska—psykosomatiska insufficiensreak— tioner och övriga vpl visar klara skillnader (se tabellbilagan tabell 2, 5 och 8).

Av dem som redan före inryckningen an- givit att de räknat med att få svåra ekono-

miska problem genom inryckningen har en större andel blivit nedgrupperade (ned-grp) eller hemförlovade på psykiska eller psyko- somatiska sjukdomsdiagnoser. Fler har rap- porterat anpassningssvårigheter under första tjänstgöringsmånaden, fler har remitterats till psykiater och fler har bedömts ha så mycket magbesvär att de sänts till röntgen- undersökning under utbildningsåret.

Ca 1/3 av de vpl som kommer att ingå i »problemgrupperna» mot 12—17 % bland övriga vpl har redan före inryckningen vän- tat svåra ekonomiska problem. Efter en månads tjänstgöring har 30—60 % av de vpl som senare utvecklar insufficiensreaktio- ner rapporterat svåra ekonomiska problem mot 15—20 % bland de övriga.

Försörjningsbörda Ca 10 % av de vpl som besvarat formu- lär 0 har angivit försörjningsbörda. Av ta—

bell 2 i tabellbilagan framgår att ca 20 % av de vpl i »problemgrupperna» mot 8— 10 % bland övriga vpl har angivit försörj- ningsbörda.

Ekonomiska problem för anhöriga

En ganska låg procent av de vpl har i for- mulär l månaden efter inryckningen noterat att vämpliktstjånstgöringen (vpl-tjg) med- fört ekonomiska problem för föräldrarna: 0—5 % har noterat svåra problem, 67— 90 % inga problem. (Se tabellbilagan, ta— bell 3 och 4). Även denna fråga differen- tierar mellan grupperna som hemförlovats eller ned-grp av psykiska skäl eller som re- mitterats till psykiater under utbildnings- året och de övriga vpl (se tabellbilagan ta- bell 5).

På frågan i formulär 2 (mot slutet av ut- bildningstiden) »i vad mån har Er Vpl-tjg medfört ekonomiska problem för Edra för— äldrar eller Er familj» har 1969/ 70 ca 15 % och 1970/ 71 ca 20 % svarat »svåra pro- blem». Ca 35 % resp. ca 30 % har svarat »inga problem» (se tabellbilagan, tabell 6— 7).

Kontakt med personalvårdskonsulenten Drygt 10 % anger i formulär 0 att de skulle önska tala med personalvårdskonsulenten efter inryckningen. Ca 15 % anger i formu— lär 2 vid slutet av utbildningsåret att de sökt personalvårdskonsulenten för ekonomiska eller andra problem.

Den påtagliga skillnaden mellan andelen vpl som angivit att de haft ekonomiska pro- blem under utbildningsåret och andelen som sökt personalvårdskonsulent kan förklaras av att många inte funnit det lönt att söka p. g. a. de alltför små resurser som personal- vårdsdetaljen har för att hjälpa vpl med ekonomiska problem.

Civilt arbete under fritid

Ca 1/3 av de vpl har vid utbildningstidens slut angivit att de arbetat i egen eller an_— hörigas rörelse, jordbruk etc. De vpl på regemente 2 som i formulär O och 1 anger att de under Vpl-tiden måste arbeta i egen

eller anhörigas rörelse är snarast under- representerade i »problemgrupperna». För regemente 3 går tendensen i motsatt rikt- ning. (Se tabellbilagan, tabell 5).

Arbetsförhållanden före inryckningen Av tabell 3 och 4 framgår att proportionen arbetslösa vid inryckningen för de olika ka- tegorierna värnpliktiga under utbildnings- åren 1969/ 70 och 1970/ 71 varierar mellan 0 och 6 %.

2—7 % av de vpl anger att de har eget företag, lantbruk eller motsvarande. Grup- pen är inte i signifikant högre grad före- trädd bland de vpl som utvecklar psykiska eller psykosomatiska insufficiensreaktioner även om det finns en genomgående men svag tendens i den riktningen.

Förväntade arbetsförhållanden efter utryckningen Över 40 % av de ubef-Vpl, över 20 % av de F-vpl och ca 10 % av de G-vpl anger att de tänker studera efter Vpl-tjg.

Av gruppen som tänker förvärvsarbeta anger våren 1970 2—4 % av de F-loch G-vpl på infanteriregementena att de tror att det blir »mycket svårt» och 10—20 % »ganska svårt» att få arbete som de är nöjda med efter utryckningen. Motsvarande siffror för våren 1971 är 7—9 % »mycket svårt» och 22—26 % »ganska svårt» — så- ledes en ökande tendens.

På frågan »riskerar Ni att bli arbetslös efter utryckningen» lämnades 2 9 % ja— svar våren 1970 mot 14—20 % våren 1971 — alltså också här en ökande tendens (se tabellbilagan, tabell 6 och 7). '

Vpl som remitterats till psykiatrisk undersökning Samliga Vpl som av förbandsläkaren remit— terats till psykiatrisk undersökning har in- tervjuats av försöksledarna. Aktuella eko- nomiska problem har angivits av 20—30 % av dessa vpl (1967/ 68 regemente 2: 20 %, 1969/70 regemente I: 23 %, regemente 2: 29 %).

. l l

Sammanfattning Ur en undersökning av psykiska och psyko- somatiska insufficiensreaktioner under mili- tär grundutbildning har "sammanställts "vissa " data med anknytning till de vplzs ekono- miska situation. De här redovisade uppgif- terna har samlats in med frågeformulårs- metodik vid 3 tillfällen (före inryckningen, en månad efter inryckningen resp mot slu- tet av utbildningstiden) samt från de psy- kiatriska undersökningar som skett på remiss från förbandets läkare.

Huvuddelen av uppgifterna härrör från utbildningsåren 1969/70 och 1970/71.

Majoriteten av de,,vplrapporterar ekono- miska problem genom mil-tjg, endast en minoritet anger »inga— problem» (15—20 %). Andelen vpl som anger svåra ekonomiska problem visar en stigande tendens beh utgör mot slutet av utbildningsåret 30—35 %.

De som redan före inryckningen rapport,-,- terat förväntade svåra ekonomiska problem (I"/' %) eller som efter första tjänstgörings- månaden anger att de fått svåra ekonomiska problem (18 %) tillhör oftare de grupper som under utbildningsåret sänts till mag- röntgengkommer till psykiater eller blir om- placerad till hdr-tjänst eller hemförlovade på psykiatriskdiagnos eller på magsårs- eller magkatarrsdiagnos (diagnos ulcus-gastrit).

Även försörjningsbörda och ekonomiska problem för anhöriga rapporteras oftare bland de vpl som under-. utbildningsåret blir omplacerade i hdr-tjänst eller hemförlovade på psykiatrisk diagnos eller under diagnos ulcus-gastrit.

Vpl som remitterats till psykiater under grundutbildningen har'i 20—30 % rappor- terat aktuella ekonomiska pröblem; Många av dessa är primärt psykiskt stabila och socialt välanpassade personer, som med bättre ekonomiskt stöd aldrig skulle utveckla psykiska eller psykosomatiska insufficienser med avbruten militär utbildning och even- tuellt i vissa fall bestående eller recidive- rande symptomatologi som följd.- -»

Åke Bliding Bengt Sandberg

Tabell-bilaga

(Sammanställning beträffande ekonomiska förhållanden m.m. ur 1966/ 67, 1969/ 70 och 1970/ 71 års material)

Tabell 1 Formulär 0 1969/ 70 års material

Reg. 2

ubef F -vpl N: 271 N: 509

G-vpl N: 232

Har Ni någon att försörja under Vpl—tiden? , 5,5 % . 12,0 % Räknar Ni med att få ekonomiska problem ge- nom inryckningen? . . Svåra problem ' 13,7 % 19,1 %

Räknar Ni med att under Vpl-tiden få hjälpa . anhörig i jordbruk eller rörelse? 33,6 % . 40,1 %

Skulle Ni önska få tala med personalvårdskon- - sulenten efter inryckningen? » . 10,0 % 15,9 %

10,8 %

17,2 %" 31,5 %"

7,8 %

Tabell 2 Gruppiämförelser för 1969/ 70 års material (formulär 0)

Fråga: Har Ni någon att försörja under vpl-tiden? Ned-grp. o. el. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr. Övriga vp! Chi? 050—052) (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 19,8 % 8,1 % 19,21 Ned-grp, O- el. T-förkl. u.d. ulcus gastrit

(ubef, F- och G-vpl, reg. 2) . 23,5 % 9,2 % 9,83 Vpl som angivit magbesvär av grad 2 vid FI-

intervju (F- och G-vpl, reg. 2) 21,3 % 10,4 % 4,35

Vpl som i frågeformulär I notera! anpassnings- svårigheter under första månaden efter inryck— ningen (F- och G-vpl, reg. 2) . 20,3 % 8,8 % ' 13.95 Fråga: Räknar Ni med att få ekonomiska problem genom inryckningen? Svarsaltemativ: Svåra problem

Ned-grp, O- el. T—förkl. av psykiska skäl (sid.nr. 050—052) (ubef, F- och G—vpl, reg. 2) 33,3 % 14,1 % 36,28 Ned-grp, O- el. T-Iörkl. o.d. ulcus gastrit (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 33,3 % 16,4 % 10,02

Vpl som angivit magbesvär av grad 2 vid FI- intervju (F- och G-vpl, reg. 2) 25,5 % 16,2 %

( 0,001

( 0,001

( 0,05

( 0,001

( 0,001

( 0,01

Vpl som i frågeformulär I noterat anpassnings- Övriga vpl svårigheter under första månaden efter inryck- ningen (F— och G-vpl, reg. 2) 35,6 %

Vpl som remitterats till psykiater under utbild- ningsåret (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 29,5 %

Vpl som sänts till röntgen-ventrikel under utbild- ningsåret (F- och G-vpl, reg. 2)

26,2 % ' ' ' 17,0 % 5.40 » ( 0,05

Fråga: Räknar Ni med att under vpl-tiden få hjälpa anhörig i jordbruk ellerrörelse? . .

050—052) (ubef, F- och G-v'pl, reg. 2) 13, 3 % 37,9 % Ned-grp, 0-' el. T-förkl. u.d. ul'cus gastrit (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 13,2 % 36,5 %

l l Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (sid. nr. 1 | )

Fråga: Skulle Ni önska få tala med personalvårdskonsulenten efter inryckningen?

; Ned-grp, O- el. T-färkl. av psykiska skäl (sjd nr

050—052) (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 16, 7 % 11,6 %

Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (sjd.nr.

050—052)

(F-vpl. res. 2) 23,3 % _ 14,5 % 4,30 ( 0,05 —

Ned-grp, O- el. T-färkl. u.d. ulcus gastrit (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 27,5 % 11,6 % 9,33 ( 0,01 _

Vpl som remitterats till psykiater under_utbild-

ningsåret

(ubef, F- och G-vpl, reg. 2) '

20,6'% 11,8 % 5,24 ( 0,05

Vpl som sänts till röntgen-ventrikel under utbild-

ningsåret (F- och G-vpl, reg. 2)

17,2 % » 12,5 %

Vpl som angivit magbesvär av grad 2 vid F !- intervju

(F— och G-vpl, reg. 2) . .

17,0 % 10,6 %

Vpl som i frågeformuär I noterat anpassnings- svårigheter under första månaden efter inryck- ningen (F- och G-vpl, reg. 2) 11,9 % 11,0 %

Re_g.1.,_ , _, ,.Reg-2,_ _ _ .. Reg-3 ubef F-vp] G-vp'l ' 'l'lbef' - ' Flvpl' G-v'nl' "F-vpl' _ N: 149 N=42 N=225 N=249 N:428 N=l99 N:,385 Var har Ni huvudsakligen bott under er uppväxttid? _ - . . _ , På landsbygden eller i sam- 31,5 % 40,4 % 56,6 % 45,3 % 53,6 %" 61,3 %* 60,5 % hälle med mindre än 2 000 ' — . ' I samhälle el. stad med 30,1 % 23,8 % 26,3 % ' 40,8 % 33,6 % 25,6 % 22,1 % mellan 2 000—20 000 inv. : _ . 1 stad med mer än 20000 38,3 % 35,7 % 16,9 % 13,8 % 12,7 % 13,0 % 17,2 % mv. Var har ni huvudsakligen '" ' "" ' bott under de senaste 2 åren? _ . _ _ ; . På landsbygden el. i sam- 25,0 % 30,9 % 49,5 % 35,9 % 43,2 % 48,2 % 48,8 % hälle med mindre än 2 000 ' _. ' , ' . inv. I samhälle el. stad med 27,7 % 28,5 % 32,1 % - 45,3 %. 37,8 %' 36,6 % 26,.1'% mellan 2 000—20 000 inv. .' ' . *- " ' I stad med mer än 20000 47,2 % ' 40,4 % 18,3 % 18,7 % 18,9 % 15,0 % 25,0 % inv. Hade Ni vid inryckningen ' . . . , __ . 1) Fast anställning 37,1 % 57,4 % 83,1 % ' 39,9 % 78,9 % 86,7 % 75,4 % 2) Pågående el. nyligen, 57,0 % 38,0 % 13,0 % 50,0 % 19,1 % 8,8 % 20,8 % efter mars 1969, avslutade _. ' ' studier _ . . .- _ 4 . . . ._ _ . 3) Gått arbetslös mer än 0,6 % 0,0 % 3,1 % 0,4 % 2,1 % 6,1 % . 3,4 % 2 månader ' 4) Eget företag (även lant- 4,7 % - 2,4 % 7,2 % 2,8 % 6,9 % 5,1 % 7,1 %' bruk el. motsvarande) . _ . Har Ni genom.va-tjg fått.; ekonomiska problem? ' ' Svåra problem 11,4 % 14,2 % 14,6'% ' 13,3 % 25,2 % 17,8 %' 15,8 %. Inga problem 29,5 % 21,4 % 33,3 % 25,4 % '10,9'% "12,2 % 21,3'% Har Er vpl-tjg medfört ekonomiska problem för Edra föräldrar? _. Svåra problem 2,6 % ' ' 0,0 % 2,6 % 2,8 % 4,4 % 5,5 % 1"',5 % Inga problem 75,1 % 85,7 % 80,7 % 74,1 % 71,6 % 65,4 % 79,4 %? Måste Ni under vpl-tiden 19,4 % _ 19,0 % 22,2 % 26,7 % 29,1 % ' 20,2 % 22,5 %

över veckoslut el. på var— dagskvällar arbeta i egen el. anhörigas rörelse (även jordbruk)?

Reg. 1 Reg. 2 _ _ Reg.,3 ' tees ._--'F-vpl ' :'G-vpl , ubef,_ , F—vpl _.o-vpl. F-vpl.

N:'162 N=31 N'='220' N=166 N=451 'N=191 N=454 Var har Ni huvudsakligen- bott under er uppväxttid? _ _ _ _ _ _ _ _ _ . På landsbygden eller i sam- 37,2 % 34,4 % 46,4 % 55,3 %' 54,2 % 56,5 % 57,5 %: hälle med mindre än 2 000 . ' .. ' inv. _ _ . _, _ '. .: I samhälle el. Stad med 23,5 % 13,7 % 21,0 % 32,0 % 35,4 % . 33,6 % 26,7 % mellan 2 000—20 000 inv. ' "' ' ' _' _ ' _ j j_," ' '_ _l stad med mer än 20.000 39,2 % _51,7 % 32,4 % 12,5 % 10,2 % ' 9,7 % 15,7 %" lnv. ' Var har ni huvudsakligen bott under de senaste 2 åren? . - _ - På landsbygden "el. i sam-' 24,1 %" "29,6 % 40,5 % 39,4 % 47,2 % 44,4 % 48,2 %" hälle med mindre än 2 000 ._ , . , . . _ _ __ _ ,_ _ , inv. '. . I samhälle el. stad med 26,1 % 11,1 % 21,0 % 38,8 % 37,8 % 37,5 % -:"28,5 % mellan 2 000—20 000 inv. . - _I stad med mer än 20 000 49,6 % 59,2 % 38,3 % _ 21,6 % 14,8.%. 18,4 % 23,2 % Inv. _ __ - _ : .l_.. . _ , _ Hade Ni vid inryckningen . _- . 1) Fast anställning 45,7 % " 68,9 % 83,6 % 68,5 % 80,7 % 84,9 % 82,3 % 2) Pågående el. nyligen, 56,2 % 42,8 % 15,6 % 33,5 % 18,2 % 1_1,2_% 15,3 % efter mars 1970, avslutade " " ' ' " ' ' studier ... - -. . :" 3) Gått arbetslös mer än 3,3 % 3,4 % 2,1 % 0,0 % 3,0__% _ 3,2 _% 4,2 % 2 månader ' ' . 4) Eget "företag (även lant- 2,6 % 3,4 % 5,4 % 5,8 % 5,6 % 5,9 % 3,5 % bruk el. motsvarande) , . - , 4 . . . Har Ni genom vpl-tig fått ekonomiska problem? Svåra problem 18,9 % 17,2 % 21,6 % . 41,7 % 28,8 % - 25,1 % 22,3 % Inga problem 20,2 % 27,5 % 21,6 % 8,8 % 9,3 % - 9,0 % 13,9 % Har Er vpl tjg medfört ekonomiska problem för Edra föräldrar? _ _ _ , _ . Svåra problem 2,5 % 1 '. 0,0 % 4,8 % 3,7 % 3,5 % 3,2 % 3,1 %' Inga problem 81,8 % 89,6 % 76,7 % __ 71,6 %_ 68,3 % . 67,7 % _75,3 %. Måste Ni under vpl-tiden 20,7 % 31,0 % 34,7 % 26,4 % över veckoslut el. på var- dagskvällar arbeta i egen el. anhörigas rörelse (även jordbruk)?

20,7 % 13,7 %

. 225793.

Fråga: Gått arbetslös under de 2 senaste månaderna före inryckningen? Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr. " Övriga vpl Chia p 050—052) ' ' (ubef, F- och G-vpl. reg. 2) 7,6 % 1,7 % 12,09. ( 0,001

Ned-grp, O- el. T-färkl. av psykiska skäl (sid.nr.

050—052) — '

(F-vpl, reg. 3) 18,8 % 2,0 % 20,88 ( 0,001

Ned-grp, O- el. T-förkl. u.d. ulcus gastrit (ubef, F- och G-vpl. reg. 2) 9,8 % ' - ' 2,2 % ' 6,48 ( 0,05

Vpl som remitterats till psykiater under utbild-

ningsåret

(ubef, F- och G-vpl. reg. 2) 6,5 % _ _ 2,2 % Ej signifikant skillnad

Vpl som remitterats till psykiater under utbild- ningsåret

(F-vpl, reg. 3) _

10,9 % 1,1 % 14,49 ( 0,001

1 1 ] Vpl som i frågeformulär 1 noterat anpassnings- svårigheter under första månaden efter inryck- ningen | (F- och G-vpl, reg. 2) | 6,8 % _ 2,6 % _ 4,00 ( 0,05

Fråga": Eget företag?

Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (sfd.nr.

050—052)

(ubef, F- och G-vpl. reg. 2) 7,6 % 4,9 % Ej signifikant skillnad

Ned-grp, 0- el. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr. 050—052) (F-vpl, reg. 3) 12,5 % 6'5 % Ei signifikant skillnad

Ned-grp, O- el. T-förkl. u.d. ulcus gastrit (ubef, F- och G-vpl. reg. 2) 12,2 % 4,9 %

Vpl som remitterats till psykiater under utbild- ningsåret (ubef, F- och G-vpl. reg. 2)

6,5 % _ ' ' - 5,5 %

Vpl som remitterats till psykiater under utbild- ningsåret

(F-vpl, reg. 3)— . .

11,8 % 6,6 %

Vpl som sänts till röntgen-ventrikel under utbild-

ningsåret (F- och G-vpl, reg. 2) 6,7 % 5.1 %

intervju (F— och G-vpl, reg. 2) 17,8 %

Vpl som i frågeformulär 1 noterat anpassnings- VpI som angivit magbesvär av grad 2 vid F I-_ _ Övriga vpl _ Chi*_ 5,7 % svårigheter under första månaden efter inryck-v - ningen (F— och G-vpl, reg. 2) 9,3 %

Fråga: Har Ni genom vpl-tig fått ekonomiska problem? Svarsaltemativ: svåra problem

Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr. 050—052) (ubef, F- och G-vpl. reg. 2) 37,3 %

Ned-grp, 0- el. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr. osa—052) (F-vpl, reg. 3) 28,1 %

Ned-grp, O- el. T-förkl. u.d. ulcus gastrit (ubef, F- och G-vpl. reg. 2)

41,5%

Vpl som remitterats till psykiater under utbild- ningsåret ' (ubef, F- och ',G-vpl reg. 2) 42, 9 %

Vpl som remitterats till psykiater under utbild- ningsåret (F-vpl, reg. 3) 38,2 %

Vpl som sänts till röntgen-ventrikel under utbild- ningsåret (F- och G-vpl, reg. 2) 28,6 %

Vpl som angivit magbesvär av grad 2 vid Fl- intervju (F- och G-vpl, reg. 2) 34,0 % i

Vpl som i frågeformulär ] noterat anpassnings— svårigheter under första månaden efter inryck- ningen (F- och G-vpl, reg. 2) 58,5 %

Fråga: Har Er vpl-tig medfört ekonomiska pra- blem för Edra föräldrar? Svarsaltemativ: Måttliga + svåra problem

Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (s]d.nr. 050——052) (ubef, F- och G-vpl, reg. 2) 37,3 %

_p...

17,6 % 22,99. (0,001 14,8 % ( 0,05

' ' 19,2 %""" 10,51' "(0,01__ _

' - ”36% -' ' 26,13 ' — (0001 13,7 % 12,10 ( 0,001 21,9 % ( 0,05 22,1 % Ej signifikant skillnad 14,2 % 103,41 ( 0,001 27,5 % 4,18 ( 0,05

Vpl som remitterats till "psykiater under utbild- ' * ' ' ningsåret Övriga vpl Chi3 P

(ubef, F- och G-vpl, reg. 2)

41,6 % " ' 27,0 % 6,54 ( 0,05

Vpl som :" frågeformulär 1 noterat anpassnings— svårigheter under första månaden efter inryck- ningen

(F- och G-vpl, reg. 2) , ,, 40,7 % ' 27,7 % 6,94 ( 0,01

Fråga: Måste Ni under vpl-tiden över veckoslut eller på vardagskvällar arbeta i egen eller an- hörigas rörelse?

Ned-grp, O- el. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr. 050—052) (ubef, F-och G-vpl, reg. 2)

17,8% __ 2.7,5%_ , _ _4,7_8,_. (0,05 _

Ned-grp, 0- eI. T-förkl. av psykiska skäl (sid.nr.

050—052)

(F-vpl, reg. 3)” ' 31,3 % 21,6 % ( 0,05 _.

Vpl som remitterats till psykiater under utbild-

ningsåret ' ' ' * '

(ubef, F- och G-vpl, reg. 2) .. '. . . . -, * ' . 20,8 % 26,9 % Ej signifikant skillnad Vpl somremitterats till psykiater under ubtild- ' '

ningsåret

(F-vpl,reg-3) - .. . . . 41,2 % 20,6 % 6,27 ( 0,05

Reg. 1 Reg. 2 Reg. 3 Totalt ubef F-vpl G-vpl ubef F-vpl G-vpl F-vpl N:119 N:44 N:222 N:208 N=395 N=167 N=296 N=1451 I vad mån har Er vpl- tjänst medfört ekonomi- ska problem för Edra föräldrar el. Er familj? Svåra problem 12,7 % 11,3 % 22,5 % 8,8 % 15,9 % 15,1 % 14,5 % 15,1 % Måttliga problem 36,4 % 50,0 % 40,5 % 45,8 % 52,9 % 56,9 % 49,8 % 48,4 % Inga problem 50,8 % 38,6 % 36,8 % 45,3 % 31,1 % 27,8 % 35,6 % 36,4 % I vad mån har Ni själv genom vpl-tjänsten fått ekonomiska problem? Svåra problem 28,8 % 34,0 % 36,9 % 19,9 % 31,1 % 23,0 % 28,2 % 28,8 % Måttliga problem 59,3 % 59,0 % 46,5 % 60,4 % 58,9 % 64,8 % 58,8 % 57,9 % Inga problem 11,8 0 6,8 % 16,4% 19,5 % 9,9 % 12,1 % 12,9 % 13,2 0 Har Ni sökt personal- vårdskonsulenten för ekonomiska eller andra problem? Ja 15,9 % 22,7 % 22,3 % 9,2 % 9,9 % 6,0 % 9,8 % 12,1 % Nej 84,0 % 77,2 % 77,6 % 90,7 % 90,0 % 93,9 % 90,1 % 87,8 % Har Ni under vpl-tiden under vardagskvällar el. veckoslut utfört avlönat arbete el. arbete i egen el. familjens rörelse (t. ex. på faderns gård, i faderns firma etc)? Ja 31,0 % 27,2 % 27,8 % 27,1 % 32,6 % 14,9 % 31,9 % 28,6 % Nej 68,9 % 72,7 % 72,1 % 72,8 % 67,3 % 85,0 % 68,0 % 71,3 % Tänker Ni efter vpl- tjänstgöringen a) Studera? Ja 46,5 % 26,1 % 14,2 % 41,0 % 22,1 % 8,5 % 17,4 % 23,1 % Nej 32,7 % 50,0 % 65,1 % 38,9 % 60,7 % 77,3 % 64,3 % 58,4 % Vet ej 20,6 % 23,8 % 20,6 % 19,9 0 17,0 % 14,1 % 18,1 % 18,4 % b) F örvärvsarbeta? Ja 56,8 % 71,0 % 69,0 % 63,7 % 77,5 % 71,8 % 77,7 % 71,9 % Nej 30,3 % 18,4 % 14,9 % 19,2 % 10,8 % 16,7 % 10,9 % 15,0 % Vet ej 12,7 % 10,5 % 15,9 % 16,9 % 11,6 % 11,4 % 11,3 % 12,9 % c) Om Ni tänker för- värvsarbeta tror Ni det blir svårt att få arbete som Ni är nöjd med efter utryckningen? Ja, mycket svårt 7,2 % 13,3 % 3,4 % 1,4 % 3,9 % 2,2 % 2,8 % 3,5 % Ja, ganska svårt 37,6 % 16,6 % 17,0 % 24,2 % 10,7 % 12,6 % 21,3 % 17,7 % Nej, inte svårt 55,0 % 69,9 % 79,5 % 74,2 % 85,3 % 85,0 % 75,8 % 78,6 % d) Riskerar Ni att bli arbetslös efter utryck- ningen? Ja 16,8 % 15,1 % 7,6 % 6,8 % 5,0 % 2,0 % 9,4 % 7,3 % Nej 83,1 % 84,8 % 92,3 % 93,1 % 94,9 % 97,9 % 90,5 % 92,6 % SOU 1972: 68 209

Reg. 1 Reg. 2 Reg. 3 Totalt ubef F-vpl G-vpl ubef F-vpl G-vpl F-vpl N:135 N:14 N=206 N:132 N:404 N=164 N=337 N=1392 I vad mån har Er vpl- tjänst medfört ekonomi- ska problem för Edra föräldrar el. Er familj? Svåra problem 10,9 % 7,1 % 22,3 % 18,1 % 16,6 % 26,8 % 22,3 % Måttliga problem 39,8 % 50,0 % 41,7 % 49,6 % 51,6 % 51,2 % 51,6 % Inga problem 49,2 % 42,8 % 35,8 % 132,2 % 31,7 % 21,9 % 25,9 % I vad mån har Ni själv genom vpl-tjänsten fått ekonomiska problem? Svåra problem 25,5 % 21,4 % 35,9 % 35,6 % 36,6 % 33,5 % 37,9 % Måttliga problem 55,6 % 57,1 % 56,3 % 56,8 % 54,9 % 58,5 % 53,4 % Inga problem 18,7 % 21,4 % 7,7 % 7,5 % 8,4 % 7,9 % 8,6 % Har Ni sökt personal- vårdskonsulenten för ekonomiska eller andra problem? Ja 17,9 % 0,0 % 19,9 % 17,4 % 10,9 % 11,0 % 16,4 % Nej ' 82,0 % 100,0 % 80,0 % 82,9 % 89,0 % 88,9 % 83,5 % Har Ni under vpl-tiden under vardagskvällar el. veckoslut utfört avlönat arbete el. arbete i egen el. familjens rörelse (t. ex. på faderns gård, i faderns firma etc)? Ja 30,3 % 35,7 % 33,9 % 37,8 % 38,3 % 30,0 % 31,4 % Nej 69,6 % 64,2 % 66,0 % 62,1 % 61,6 % 69,9 % 68,5 % Tänker Ni efter vpl- tjänstgöringen a) Studera Ja 44,4 % 35,7 % 13,0 % 18,6 % 12,6 % 9,8 % 13,3 % Nej 34,1 % 42,8 % 75,3 % 62,7 % 66,1 % 73,6 % 61,6 % Vetej 21,4 % 21,4 % 11,5 % 18,6 % 21,2 % 16,5 % 24,9 % b) Förvärvsarbeta? Ja 61,5 % 75,0 % 75,6 % 79,9 % 80,2 % 74,1 % 78,0 % Nej 23,0 % 16,6 % 12,4 % 9,1 % 7,2 % 13,2 % 7,9 % Vet ej 15,3 % 8,3 % 11,8 % 10,8 % 12,4 % 12,5 % 14,0 % c) Om Ni tänker för- värvsarbeta tror Ni det blir svårt att få arbete som Ni är nöjd med efter utryckningen? Ja, mycket svårt 16,4 % 0,0 % 11,6 % 14,2 % 7,5 % 7,2 % 8,9 % Ja, ganska svårt 30,7 % 0,0 % 18,6 % 18,0 % 21,6 % 23,9 % 25,5 % Nej, inte svårt 52,7 % 100,0 % 69,7 % 67,6 0 70,8 0 68,8 % 65,5 % d) Riskerar Ni att bli arbetslös efter utryck- ningen? Ja 27,1 % 0,0 % 16,5 % 20,1 % 13,9 % 16,7 % 18,6 % Nej 72,8 % 100,0 % 83,4 % 79,8 % 85,9 % 83,2 % 81,3 % 210 SOU 1972: 68

*

I vad mån har Er vpl-tjg medfört ekonomska problem för Edra för- äldrar el. Er familj? Svåra problem

I vad mån har Ni själv genom vpl- tjänsten fått ekonomiska problem? Svåra problem

Har Ni sökt persorzalvårskonsulen- ten för ekonomiska eI. andra pro- blem?

Ja

Om Ni tänker förvärvsarbeta efter vpl-tjg tror Ni att det blir svårt att få arbete som Ni är nöjd med efter

utryckningen? Ja, mycket svårt 18,1 % 11,6 % 1,18 Ej signifikant skillnad

Riskerar Ni att bli arbetslös efter

utryckningen? Ja 2,8 % 3,6 % Ej signifikant skillnad

* Vpl som i frågeformulär 1 angivit anpassningssvårigheter under första vpl-månaden, krit.grp N=72, mot övriga vpl, kontgrp N:434. )

Bilaga 3 Sammanfattning av UFV hearings med värnpliktiga den 14 och 15 april 1971

Nedan följer en sammanfattning från band- upptagning av svaren på de frågor som UFV ställde, dels till representanter för de väm- pliktiga under GU, dels till värnpliktiga per- sonalvårdsassistenter. Frågorna har förts samman till rubriker under vilka de avgivna svaren har sammanfattats och formulerats om till löpande text.

1. Synpunkter framförda av värnpliktiga

De värnpliktigas ekonomiska situation i allmänhet

För de flesta värnpliktiga är den ekonomis— ka situationen pressande. Behoven varierar men genomsnittligt torde en Värnpliktig få låna några tusen kronor eller låta hustru, föräldrar eller annan anhörig skjuta till mot— svarande belopp för att klara Värnpliktstiden ekonomiskt.

Penningbidraget kan sägas täcka utgifter inom förläggningen för kaffe, tobak och dy- likt men absolut inte utgifter under helger. Det ursprungliga systemet med penningbi- drag synes ha utgått från dem som kom direkt från skolan och den veckopeng man därvid hade. Idag rycker många in till mi— litärtjänstgöring vid omkring 21 års ålder och i takt med samhällsutvecklingen har de värnpliktiga numera ofta hunnit bygga upp en ganska hög standard före inryckningen. Några års yrkesarbete med möjlighet att skaffa bil, lägenhet etc. är vanligt bland in- ryckande värnpliktiga. Eftersom man vill bevara sin standard oförändrad under värn— pliktstjänstgöringen, tvingas man ofta skuld—

sätta sig med den press detta medför, även lång tid efter utryckningen. Ekonomiska be- kymmer för egen och framför allt anhörigas del gör den i övrigt ofta påfrestande militär— tjänstgöringen än mer pressande.

Allmänna synpunkter på frågan om ersätt- ning och bidrag under Värnpliktstiden

Alla extra bidrag utöver penningsbidraget, såsom familjepenning, bostadsbidrag och dylikt, bör i möjligaste mån tas bort och er- sättas med ett högt generellt bidrag till varje enskild värnpliktig. Han skall sedan få fritt disponera detta efter egna önskemål. Den som sedan har exceptionella kostnader i nå- got avseende bör dessutom, utöver det ge— nerella bidraget, kunna beviljas ytterligare bidrag för att täcka dessa kostnader.

Ett system motsvarande studiemedelssys— temet, med en viss summa som basbelopp till vilken sedan kommer tillägg för barn, avdrag för förmögenhet och hustrus inkomst etc., vore en utmärkt idé. Man måste dock komma ihåg att när det gäller studenter, har man en tämligen homogen grupp för vilken man ganska Väl känner kostnaderna, typ av bostad osv. I fråga om värnpliktiga måste ett system som bygger på det studiesociala systemet vara mer flexibelt och ge utrymme för betydligt fler tillkommande behov av skilda slag, allt efter individuella behov.

I sammanhanget får inte reseersättningen glömmas bort. Denna måste finnas kvar i någon form. Genom att avståndet till hem- orten varierar mellan olika värnpliktiga, som-

liga gör sin värnplikt i hemstaden etc., måste reseersättningen ligga utanför ett ersätt- ningssystem av ovan antytt slag.

Ett bidrag som borde kunna slopas — i enlighet med 1971 års värnpliktskonferens förslag — är tjänstgöringspremien. Ersätt- ningen bör i stället graderas efter den tid som vederbörande tas i anspråk. Med nu- varande bestämmelser kan man, som exem- pelvis i flygvapnet, tvingas göra tolv må— naders tjänstgöring utan någon som helst extra ersättning, trots att man går miste om civil inkomst.

Med ett ersättningssystem byggt på den studiesociala principen borde i princip det tilltänkta generella bidraget kunna ersätta alla nuvarande bidragsformer utom reseer- sättning.

Rimlig norm för penningbidraget i nuvarande form

När penningbidragets storlek diskuterades vid värnpliktskonferensen kom man fram till att eftersom de värnpliktiga inte kan räkna med att få alla sina behov täckta, borde man kräva något som man kanske skulle kunna få gehör för. Man stannade därför vid 15 kr per dag. Om man jämför med en studerandes förhållanden vet man dock att de 800 kr per månad som uppbäres i studiemedel räcker dåligt. Även om kost- naderna är något lägre i det militära efter— som man har fri kost, så är det dock van- ligt att man behåller sin bostad och då till— kommer kostnad för denna. Studiemedlen är alltså knappa — man måste arbeta på somrarna och låta inkomsterna av detta slås ut över studiemånaderna. 800 kr per månad kan dock vara ett riktvärde att utgå från. För den som inte har bostad kan summan reduceras med ca 250 kr per månad.

15 kr kan sägas vara en rimlig dagspen— ning. Detta belopp, som är vad en värn- pliktig furir uppbär (11 kr + 4 kr i tjänst- göringspremie vid tjänstgöring utöver 300 dagar), kan anses vara tillräckligt för att man skall klara sig utan att behöva få hjälp av någon. 15 kr »per dag täcker dock inte resekostnaderna för den som vill resa hem

varje helg. För att dagspenningen skall få samma värde för alla, oavsett avstånd till hemmet etc., kunde man tänka sig att utöka antalet fria resor.

Bostadsbidrag till ensamstående och andra familjebidragsfrågor

För ensamstående med egen bostad är detta det största ekonomiska problemet. Maga- sineringsbidraget på 50 kr räcker definitivt inte och för att få behålla bostaden tvingas många att låna eller försöka skrapa ihop pengar på annat sätt, t.ex. genom att ta av besparingar. Detta kan ej anses vara rik- tigt, utan en ensamstående med egen bostad bör få hela sin hyra betald under värnplikts- tiden. Denna fråga hänger samman med vad som tidigare berörts, nämligen att en värn- pliktig som före inryckningen byggt upp en viss standard skall ges möjlighet att behålla denna under värnpliktstjänstgöringen.

Ifråga om var gränsen skall dras för rät- ten till familjebidrag, bör man något beakta de ändrade skilmässobestämmelser och dy— likt som kan komma att införas i framtiden. Det är då tänkbart att värnpliktiga, för att komma i åtnjutande av bidrag börjar gifta sig en vecka innan de rycker in i militär- tjänst och skiljer sig en vecka efter utryck- ningen. Om tio år kanske man inte har det här gränsdragsningsproblemet längre. För övrigt är skillnaden mellan att flytta ihop och gifta sig inte så stor som man tror.

Det är troligt att många värnpliktiga före inryckningen förstorar upp problemen när det gäller vfamiljebidragsfrågorna, därför att informationen om rätten till olika slags bi— drag inte når ut till alla och i rätt tid. De som själva söker information, dvs. vanligen de som har högre utbildning, gynnas sålun- da. En lättfattlig broschyr med information om gällande bestämmelser borde därför lig- ga med inryckningsordern.

Fria resor

I det samlade ekonomiska problem, som de värnpliktiga möter, utgör resorna en mycket tung och väsentlig faktor. För exempelvis en stockholmare förlagd i Boden blir det

oerhört kostsamt att ta sig hem, varför han oftast tvingas vara kvar på förbandet de hel- ger, då han inte kan utnyttja en fri resa.

Det finns även en annan aspekt på frågan om de fria resorna. För att trivas på för- bandet liksom för att trivas och komma överens med truppbefäl och kamrater har möjligheten för den värnpliktige att resa hem när fredag kväll kommer mycket stor betydelse. Det känns positivt att få känna sig välkommen när man kommer hem och få byta miljö ett slag. Man återvänder då till tjänsten med nya krafter.

Ett allmänt önskemål torde vara att an- talet fria resor utökas till en per vecka. Skillnaden mellan detta och ett frikort bleve därvid praktiskt tage ingen, emedan man inte åker hem mer än en gång i veckan, så- vida man inte har väldigt nära till hemmet.

Bestämmelsen att resorna måste tas ut en per månad och att ej uttagen resa förfaller anser man borde tas bort. Man borde i stål- let få samla upp resorna och ta ut dem när det bäst passar den enskilde. Många vill t. ex. utnyttja eget fordon på sommaren och åka tåg på vintern.

Många värnpliktiga skulle vilja återin- föra det system som tidigare fanns med rätt till ersättning för resa med eget fordon i stål- let för fria resor med allmänna kommu— nikationsmedel. Vid resa på medellånga sträckor, dvs. upp till ca 30 mil, blir tids- vinsten i många fall 3—4 timmar om man reser med bil i stället för tåg. För väm- pliktiga vid Norrlandsförband bosatta på avsides belägna orter kan restiden för en 20 mils resa med allmänna kommunika- tionsmedel vara 12 timmar eller mer.

Regeln om 8 timmars tidsvinst som krav för att få utnyttja eget fordon anser man borde tas bort eller tiden minskas väsentligt eftersom det är ytterst få som kan påvisa en sådan tidsvinst men väl 3—4 timmar som ovan nämnts.

De ekonomiska problemens eventuella konsekvenser för de värnpliktigas hälsa, beteende etc.

Det förekommer typiska depressioner i gans- ka stor omfattning i det militära, men att

dra gränsen och ange vilka problem som skapat just dessa depressioner är naturligt- vis mycket svårt. Man har dels anpassnings- problem till en ny och främmande miljö jämfört med det civila livet, dels alla eko- nomiska problem. Klart är att om man tar bort det ena problemkomplexet genom att ge de värnpliktiga mer betalt, så försvinner ju en del av trycket på den enskilde och då måste ju antalet depressioner minska. Men det går inte att i ett enskilt fall säga att depressionen beror på ekonomiska faktorer, medan den i ett annat fall beror på den mi- litära miljön.

Den som tjänstgör på personalvårdsdetal- jen kommer i kontakt med värnpliktiga som söker bidrag. De som söker bidrag befinner sig oftast i en oerhört svår situation, de kom- mer dit nästan som en sista nödlösning. Andra som har det besvärligt ekonomiskt vet oftast inte om att de kan få hjälp med bidrag eller också vill de inte ha socialhjälp på grund av namnet osv. Så det är väm— pliktiga i de besvärligaste ekonomiska situa- tionerna man träffar på personalvårdsdetal- jen. De som får ett avslag på en ansökan om något bidrag blir oftast mycket, mycket deprimerade och tar synnerligen illa vid sig. De vill sedan inte göra något helhjärtat utan blir så småningom stamkunder på sjukav- delningen.

Skyddet vid skador och olycksfall samt hälso— och sjukvård

Skyddet för den värnpliktige vid person- skador kan numera sägas vara ordnat på ett tillfredsställande sätt. Vad som önskas ytterligare är en ansvarighetsförsäkring, så att den värnpliktige, om han förorsakar ska- dor på kronans materiel — vilket kan röra sig om rätt avsevärda belopp — undgår att bli personligen ansvarig och ersättningsskyl- dig.

Vad gäller hälso- och sjukvården tycks ett slags ackordssystem tillämpas för läkarna, vilket för de värnpliktiga innebär rätt stora nackdelar. Läkarna får ett visst antal kronor per förstagångsbesök och ett visst antal kro- nor för återbesök och så har de betalt för

vård av dem som läggs in. Det innebär dels att man får göra oerhört många besök för en mycket enkel sak, dels att man slussas igenom med en hastighet av ungefär två mi- nuter per patient. Dessutom är läkarna väl- digt pigga på att lägga in folk. Det kan ligga nästan tio procent av regementet inlagt un- der helgerna. Läkarna borde i stället ha fast månadslön och finnas tillgängliga ett visst antal timmar per dag, så att man kun- de vänta sig att läkaren hade litet mera tid per patient.

Beklädnadsförmåner och boendestandard i kasernerna

Permissionsuniformen borde kunna slopas eftersom den ändå bara hänger i gardero- ben.

För trivseln när man ligger inne spelar förläggningsstandarden en stor roll. I många kaserner saknas varmvatten eller om det finns så räcker det inte till för att låta ett par hundra man duscha varmt t. ex. efter en övning. De sanitära förhållandena behöver över huvud taget förbättras — toaletter utan toalettringar kan nämnas som exempel. Vidare ligger alltför många värnpliktiga — upp till 21 st — på varje logement. Dess— utom är sängarna många gånger bristfälliga. Folk med dåliga ryggar som kommer in och lägger sig i kronans sängar får ofta värre ont i ryggen.

För att också säga något positivt kan det dock vara verkligt trivsamt på kasernerna, dvs. det går faktiskt att göra trivsamma kaserner. Det finns kaserner som bara är 25 år gamla men trots det alldeles nyrenove- rade. Där finns varmt vatten och bara åtta man förlagda på varje logement. Sätten att möblera kan varieras och de värnpliktiga får själva bestämma detta. Vid ett förband har man påbörjat renovering av hela ka- sernbeståndet, vilket skall vara klart 1974. Det är dock synd när man nu kostar på en renovering, att man sätter in exakt samma tråkiga modell på skåp och sängar, även om det kanske är litet bättre kvalitet på de senare numera. Man efterlyser fantasi och

förnyelse —— varför inte låta en heminred- ningsarkitekt ge tips i den här frågan.

Trivselanordningar och personalvård i övrigt

Något man skulle önska — förutom den personavårdsdetalj som finns — vore ett slags kuratorstjänst dit man kunde gå och tala om sina allmänna problem. Vidare bor— de en psykiater, kanske på halvtid, kunna knytas till varje förband. De läkare som finns är nämligen ofta inte lämpliga att prata med kroppsläkare har inte tid att disku- tera sådant. Vid ett förband hade man un- der en tvåveckorsperiod en psykiater som vikarie för den ordinarie läkaren och han jobbade dygnet runt praktiskt taget. Så stort var behovet av en sådan.

På Gotland har man särskilt stora fritids- problem, eftersom det förekommer så myc— ket beredskapstjänst, då man inte får gå utanför kasernområdet. Det finns då ingen- ting att göra mer än att läsa tidningar och böcker under denna tid. Trivselproblemen blir därför mycket större, eftersom de värn- pliktiga tvingas tillbringa mer tid än vid andra förband inom grindarna. Många är väldigt nere hela veckan ut och det innebär att man går ut och slår runt väldigt kraftigt dagen innan. Likaså köps det in stora mäng- der sprit — trots att det är förbjudet.

En person som studerar under sin mili— tärtjänstgöring får ett mindre bidrag av per- sonalvårdens medel. Bidraget täcker bara en liten del av de reella kostnaderna för kurserna. Bidragen gäller korrespondensstu— dier och utgår med ungefär 75 kr för en kurs som inte är på universitets- eller hög- skolenivå och 150 kr för en kurs på uni— versitetsnivå, under förutsättning att man fullföljer kursen. Dessa summor är oerhört små. De borde utökas, för det finns värn- pliktiga som trots en krävande tjänstgöring kan läsa in en kurs under sin militärtjänst— göring.

En sak som man skulle vilja trycka på när det gäller personalvård är det bristande samarbetet mellan förbanden och de kom- munala organisationer som finns. På vissa

ställen finns det faktiskt rätt många orga- nisationer av alla möjliga slag som borde få chansen att komma innanför kaserngrin— darna och presentera sina program. De väm- pliktiga kunde då gallra ut och söka sig till någon aktivitet som passar dem när de är lediga från sin tjänst på vardagskvällarna.

Kompletterande hjälp från socialbyrån och bemötande där

Det finns värnpliktiga som försökt få hjälp från socialbyrån där man då ofta hänvisar till att detta är en militär angelägenhet och ingenting som socialbyrån har med att göra. Nu undersöks visserligen fallen och det kan då som exempel framkomma, att en Värn- pliktig har fastigheter, dvs. förmögenhet fastän medlen är låsta. Han har ju inte mer pengar att röra sig med för det och ingen möjlighet att få det heller, men i ett sådant fall avslås ansökan på grund av förmögen- heten. Här framkommer socialvårdens nack- delar. Om de värnpliktiga istället fick en lön, så skulle alla vara jämställda, och det skulle vara betydelselöst om de har en låst förmögenhet som inte kan utnyttjas under militärtjänstgöringen. Alla skulle då ha lika mycket att göra av med så att säga. Börjar man istället med en liten fast grund vilken sedan byggs på med olika socialbidrag, kom- mer systemet att slå snett och orättvist, så som dessa bidrag nu är konstruerade.

Hur man blir bemött av socialbyråerna skiftar från kommun till kommun, likaså de normer som tillämpas. En del vämplik- tiga har mötts av mycket vänlig och trevlig personal, medan andra blivit avvisade di— rekt. Återigen framkommer här att förslaget med en ganska hög grundlön är något som man bör utreda möjligheterna att genom- föra.

Skattebördor under militärtjänstgöringen och jämkning av skatt

På personalvårdsdetaljen vid ett förband har många värnpliktiga frågat efter blanketter för anstånd med att betala skatt. Anledning— en till att de har skatt som måste betalas är att de har haft oregelbuden tjänst osv.

dessförinnan och inte betalat in tillräckligt. Genom att tiden året innan värnplikts- tjänstgöringen är oerhört osäker i många fall, brukar många ta ströjobb och får där- igenom ganska stora skatteavbränningar som måste betalas så småningom. Det är nästan vanligare att man har betalat för mycket skatt, men man får inte tillbaka denna skatt förrän man har ryckt ut igen. Man skulle gärna önska att man kunde få tillbaka den överskjutande skatten under den tid man ligger inne istället för att få den genom de vanliga kanalerna.

I fråga om att begära jämkning av skatten är det stor skillnad mellan olika kategorier. Den kategori som arbetar och inte har varit studerande har kanske aldrig sökt jämkning tidigare. Man vet knappast att sådant exi— sterar. Troligen missar man mycket pengar på så sätt, medan den som studerar och jobbar varje sommarlov är på bettet på en gång och söker jämkning.

Värnpliktlån för att klara ekonomiska trångmål

Vid värnpliktskonferensen togs upp ett för- slag om möjlighet för värnpliktiga som till- fälligt hamnar i en svår ekonomisk sitution att snabbt och enkelt kunna få ta ett lån för att reda upp situationen. Exempelxis kunde summan maximeras till 2000 kr. Detta skulle alltså vara för exceptionella fall. Man skall inte behöva låna till dagliga utgifter, utan det skall vara för att täcka så- dant som reparationer, förfallande bilför- säkringspremier etc. I sammanhanget bör nämnas att bidragsformen lån och bidrag i brådskande fall är en mycket bra sak som borde propageras mer för och man borde också bygga ut denna verksamhet.

An gelägenhetsgradering av Önskemålen

De två viktigaste punkterna är att höja pen- ningbidragen till en hög nivå och att införa obegränsat antal fria resor på alhnänna korn- munikationsmedel. Sedan kommer alla de andra frågorna som tidigare nämnts i en klump, litet längre ned på rangskalan. Det är nästan omöjligt att göra en gradering av

alla önskemål, eftersom det här ofta rör sig om lokala problem om man bortser från penningbidraget och de fria resorna. Man bör därför undvika denna gradering, efter- som man inte generellt kan ange hur förhål— landena bör vara. Man bör sträva efter en standardisering mellan de olika förbanden, så att kostnaderna blir desamma, oberoen- de av var man är förlagd.

Det bör påpekas att när man talar om höjning av penningbidraget som det mest angelägna, så avses endast den värnpliktiges personliga behov utan hänsyn till om han har familj eller ej. Det tidigare diskuterade systemet med studiemedelssystemet som grund skulle ju utgå från ett paket totalt för hela familjen så att säga med avdrag för den som inte har barn. I ett sådant system finns inte något speciellt penningbidrag.

2. Synpunkter framförda av värnpliktiga personalvårdsassistemer

De värnpliktigas ekonomiska situation i allmänhet För en ensamstående värnpliktig, som är 19 år och har gått i skolan fram till studen— ten eller motsvarande, kan den ekonomiska situationen i allmänhet inte sägas vara något allvarligare problem. Han har det förhållan- evis rätt bra jämfört med den som har fa— milj och barn eller fästmö och barn eller någon annan försörjningsbörda. För den se- nare kategorin är det katastrofalt som det är nu. Det enda verkligt allvarliga problem som kan möta de ensamstående är deras möjligheter att få bostadsbidrag för sin lä— genhet. Det finns många tråkiga exempel på att värnpliktiga har varit tvungna att gå ifrån sina lägenheter i samband med att de fullgjort sin värnpliktstjänstgöring. Den öka- de fritiden som värnpliktiga numera har fått har medfört problem för dem att klara helgerna ekonomiskt. Genom att de är hem- ma två dagar i veckan och inte har någon möjlighet att få matersättning vare sig de har familj eller är ensamstående, så blir det problem. Det sagda kan kompletteras med frågan om resorna, som är särskilt aktuell på Got-

land och vid norrlandsförbanden. För be- rörda värnpliktiga blir resorna väldigt dyra. Penningsbidraget räcker inte till för dessa resor och därför borde antalet fria resor utökas för att ge de värnpliktiga möjlighet att utnyttja fritiden vettigt.

Detta med resorna bör understrykas. I Norrland upplever man verkligen detta som ett stort problem, dels därför att det är många sörlänningar, som gör värnplikten där — i Boden kan man räkna med 30— 40 % — och dels därför att Boden som stad är väldigt trist för de värnpliktiga. Men det är inte bara stockholmarna som har problem utan även norrbottningarna. Det finns exempel på sådana som fått resa i ett och ett halvt dygn och sista biten med ski- dor och snöscooter.

En liten privatgallup som gjordes vid ett förband visade att de värnpliktiga tycker att de borde få åka gratis från militärförlägg- ningen på statens järnvägar. En annan sak är att man kanske inte ska få vika plats i förväg. Klippkortet är ju bra i och för sig, men det är en kompromiss och det lägger mycket arbete på kvartermästarna. Ekono- miskt torde det betyda väldigt litet om de värnpliktiga skulle få åka gratis.

Skulle de värnpliktiga avstå från att använda eget fordon om fria resor med allmänna kommunikationsmedel införs?

Vid förband där man anordnat subventio- nerade bussresor, som innebär att de värn- pliktiga kan resa hem till ett mycket lågt pris, har intresset varit mycket stort för den- na form av ledighetsresor. Exempelvis har över 95 % av stockholmarna vid ett norr- landsförband utnyttjat bussresorna i stället för att ta egen bil eller ta sig hem på annat sätt.

Även om man inför fria resor på järnväg skulle troligen en stor del av de värnplik- tiga komma att använda sina egna bilar i alla fall. Det beror helt på den tidsvinst man gör. Uppgår denna till ca två timmar vid ett avstånd på åtta mil till hemmet, för att ta ett exempel, är inte tåget ett intressant alternativ.

På T 4 i Hässleholm är de värnpliktiga huvudsakligen lokalt rekryterade och de kan åka tåg direkt till sina hemorter i mycket stor utsträckning. De som inte kan åka tåg utan måste ta buss eller bli hämtade om de bor ute på landet kommer med stor sanno- likhet att åka bil, men de utgör en liten grupp, kanske 20—30 %. Resten kan alltså åka tåg och kommer säkert att göra det om man inför fria resor. De allra flesta skulle kunna utnyttja dessa fria resor och vinsten blir stor för dem.

På Gotland är det en tredjedel som ut- nyttjar endast den fria resan, en tredjedel som åker hem på egen bekostnad en gång i månaden och en tredjedel som försöker att komma hem varje helg. Det kan inte vara jämlikt när folk med egna bilar med åtta mil till hemorten kan komma hem varje helg, medan andra tvingas betala en dyr flygbiljett eller ta lbåten. Det senare inver- kar också menligt på tjänsten eftersom man inte har råd med hytt.

Familjebidragsfrågor

Familjebidraget för värnpliktig med ett barn understiger i de flesta kommuner social- hjälpsstandard, vilket man som personal- vårdsassistent inte bör dra sig för att ut— nyttja. Om man ringer upp socialbyrån i kommunen i fråga och talar om att en so- cialhjälpstagare får si och så mycket — det är lätt att ta reda på när man har standardi- serat det i vissa kommuner — så kan man med fog hävda att den värnpliktige och hans familj borde ha lika mycket. Det kan bli flera hundra kronor i månaden i vissa fall.

Familjebidraget är otillfredsställande och måste minst upp till socialhjälpsstandard. Det överstiger socialhjälpsstandard i vissa kommuner, men nu sker det ju en fortlöpan- de höjning av socialhjälpsstandarden genom penningvärdeförsämring och dylikt.

En förbättring av det stöd som familje- bidraget erbjuder skulle åstadkommas om hustruns avdragsrätt vid behovsprövningen höjdes från 500 kr till exempelvis 1000 kr per månad. Man skulle då komma fram till en någorlunda godtagbar standard.

I det 5. k. stockholmssystemet gör man be— räkningar av vad det kostar för olika famil— jetyper att leva och får fram en totalsumma att fritt disponeras som inkluderar normala utgifter för mat, kläder, el-ström, telefon, resor, tvätt- och rengöringsmedel, tidningar, radio och TV och övriga personliga utgifter. Ett dylikt system kan sägas vara en ideal förebild för familjebidragets konstruktion. Hänsyn måste dock tas till variationer på det lokala planet. Nivån bör ligga något över existensminimum, vilket kan väl mo- tiveras. De värnpliktiga känner det då inte som ett straff att de kommit in i militär- tjänst och de kommer kanske att ha några kronor över varje månad att göra något extra med.

Vad som här berörts har främst anknyt- ning till värnpliktiga under grundutbildning, men de repetitionsövandes problem är ock- så av intresse. Det är möjligt att man bör skilja på dessa två kategorier på något sätt och konstruera två system. Man kan väl konstatera att anstånd många gånger bevil- jas av ekonomiska skäl. Det är nog många grupper som är hårt pressade och speciellt det sista året har egna företagare haft det kärvt en sådan här månad. Det rvore säkert mycket önskvärt att höja näringsbidraget och övriga bidrag också naturligtvis. På så sätt kunde man få ned antalet anstånd.

Ibland har man själv som personalvårds— assistent aktivt skaffat socialhjälp åt folk och sett till att hemmavarande hustru och liknande gått till social'byrån. Folk är i den situationen att de inte klarar sig, de måste gå dit, men de tycker det är otrevligt, ham— nar i socialregistret etc. Man har helt en- kelt en negativ attityd till socialhjälpen. Om man gav bättre förmåner skulle folk inte behöva råka illa ut för detta.

Det förekommer också att de kommuna- la myndigheterna har den uppfattningen, att de sociala normerna inte är til-lämpliga på de värnpliktiga. Då fordras att man lägger ned väldigt mycket arbete på bägge parter så att säga. Man borde här få till stånd ett bättre samspel mellan olika sociala förmå- ner.

Anstånd med räntor och amorteringar; lån och bidrag

Vad gäller frågan om att ordna anstånd under värnpliktstjänstgöringen med både räntor och amorteringar på sådana lån som upptagits före inryckningen kan man nog inte se detta isolerat från frågan vad man skall göra med sådana som läggs in på sjuk- hus, hamnar på anstalter, fängelser och lik- nande. Det skulle bli något slags generellt moratorium och man kan då fråga sig var- för just värnpliktiga skulle gynnas, när det finns folk som har det ännu värre. Sedan är det ju så, att på verkställighetsstadiet finns en viss form av moratorielagstiftning. I av- betalningslagen står det att kronofogden kan ge anstånd om det finns särskilda skäl. När det gäller utmätning, kan man ge anstånd med försäljning av det utmätta godset i högst 5—6 månader eller efter särskild prövning av överexekutor ännu längre tid. Det finns sålunda redan regler som tilläm- pas ganska liberalt för sådana här fall oav- sett om det gäller värnpliktiga eller ej. Det är troligen omöjligt att tänka sig moratorie- lagstiftning här, utan frågan måste nog lö- sas låne- och bidragsvägen.

Vissa amorteringar, tex på statligt bosätt— ninglån, kan man stoppa och vad gäller studielån blir det generellt uppskov, men se- dan har man alla andra betalningsaffärer och andra banklån. Åtminstone med den situa- tion som varit på lånemarknaden har det varit förfärligt svårt att telefonledes förhand- la med bankkamreren om att sätta ned amorteringen eller rent av stryka amorte- ringarna. Här måste någon ändring ske. Samtidigt får man vara medveten om att det kanske skulle bli missbruk, om man skulle skänka de värnpliktiga pengar för att betala sina amorteringar. Vi har ju fall där man köper en praktiskt taget ny bil två månader före inryckningen och sen dras med amorteringar på 500—600 kr i måna- den. Där måste man tänka sig för, men nå- gon form av lån borde finnas att få, möjli- gen bidrag om det gäller något särskilt öm- mande fall.

Det särskilda bidraget är svårt att få.

Bostadsbidraget borde även inkludera elräk- ningar, vattenavgifter, TV-licenser o sv. Det vore en helt naturlig väg att gå, för det är ju trots allt inte bara själva hyreskostnaden som är det väsentliga, utan det är också av- gifter av nämnda slag som skall betalas och det kan vara svårt att få något för detta från det särskilda bidragsanslaget.

Det är viktigt, att alla dessa lån och bi- drag som den värnpliktige får indexregleras, så att en summa det ena året inte blir den samma året därpå utan blir reglerad. Detta borde kunna lösas smidigt och därmed skul- le man 'vinna en stor fördel.

En principfråga gäller om man skall ha generella behovsprövade bidrag eller om man skall ha bidrag i brådskande fall eller dylikt. I första hand bör man nog gå in för att höja de generella bidragen och därvid ta hänsyn till de naturliga utgifter man har. Hamnar man i den situationen, att konsu- lent eller motsvarande på förbandet skall sitta och döma olika värnpliktigas ekono- miska situation och dela ut pengar, 100 kr hit och 100 kr dit, så kan det systemet gå ganska snett.

Penningbidrag och utryckningsbidrag

Dagspenningsystemet som nu finns är totalt otillfredsställande. Man har svårt att förstå vilket av individens många behov det fyller. Höjningen med 1 kr har i och för sig ätits upp av prishöjningar m.m. för länge sedan. Det vore förnuftigare att gå på tan- ken med en klumpsumma. Det skulle alltså inte finnas någon dagspenning, utan man borde gå in för systemet med socialhjälps- standard och slå ihop dagspenningen med bostadsbidraget och allt annat.

Beträffande storleken på penningbidraget — om det skall vara 6 kr eller 15 kr eller något annat —— så är det idag omöjligt att säga. Frågan måste bedömas i ett samman- hang utifrån hur det skall bli med de fria resorna, med familjebidraget etc. Skall dags- penningen endast gå till cigarretter och varm korv är måhända 6 kr ganska bra. Skall däremot utgifter för hemresor m m täckas av dessa pengar, är 6 kr alldeles för litet.

Om åter 15 kr om dagen — 450 kr i må- naden skattefritt — skall gå till cigarretter och varm korv, är det ju en långt högre veckopeng att använda för egna behov än någon vanlig löntagare kan få.

Utryckningsbidraget bör vara så högt att det täcker den värnpliktiges levnadsomkost- nader tills han får sin första lön. Numera när folk har månadslön i allt större utsträck- ning, kan det innebära att man får leva en hel månad på 250 kr. Vi hade för kort tid sedan en utryckning och då var det rätt många som var oroliga för hur de skulle klara sig under tiden fram till första avlö- ningen. Det blir de sociala myndigheterna som får träda in.

Mathållning

Det är tråkigt att man skall behöva göra av med en tredjedel av sin dagspenning på kvällen för att inte behöva gå och lägga sig hungrig. Det vore lämpligt att man fick ett mål mat till. Det är helt naturligt tycker man, att de som på helgerna inte åter på regementet får ersättning för det, även om de äter hemma hos föräldrarna. Väldigt många bor på studieorten, t. ex. Umeå, och de måste absolut betala sin mat över hel- gen. Det är två långa dagar och då skall alltså dagspenningen täcka det hela. För- bandet besparas en kostnad om man inte äter där, men den värnpliktige får ingen er- sättning för det.

En annan fråga gäller marketenterierna. De fasta kostnaderna för ett marketenteri är ungefär desamma, oavsett om förbandet har 2 000 eller 500 värnpliktiga, åtminstone vad personalkostnaden beträffar. Det inne- bär att ett litet förband får det svårt att få sitt marketenteri att gå ihop och måste höja priserna. Ett stort förband kan t.o.m. låta mycket pengar flöda in i personalkassan från marketenteriet. Över huvud taget är anknytningen marketenteri—personalkassa mycket olycklig, antingen det blir över- eller underskott. Blir det överskott innebär det »att »de värnpliktiga med sina 6 kr får vara mel med och bidraga till sin egen personalvård, vilket inte var tanken med dagspenningen,

och vid det omvända förhållandet får man ta pengar ur personalkassan och täcka un- derskottet och det kan inte vara riktigt till— fredsställande. Man »borde därför göra ett slags centralorganisation för försvarets mar- ketenterier, så att pengar kunde föras över mellan olika marketenterier. De som går med vinst skulle kunna subventionera dem som går med förlust. På så sätt kunde man hålla enhetliga priser över hela landet.

Kasernst—andarden

Enligt VU 60 skall varje man disponera 5 rn2 i logementet. På I 2 disponerar varje man inte mer än 2—3 m”. Man borde ha en kortare, mer koncentrerad utbildning på 6—7 månader med ena året en vårinkallelse och en senare höstinkallelse och sedan näs- ta år en sommarinkallelse. På så sätt skulle man nedbringa antalet Värnpliktiga per om- gång och komma tillrätta med problemet med trångboddhet.

Logementet är den värnpliktiges hem när han ligger i militärtjänst. Därför borde man ha större frihet att bestämma hur där ska se ut, vad som ska hänga på väggarna, vil- ken matta som skall ligga på golvet osv. Om man decentraliserade denna fråga till de värnpliktiga skulle man göra mycket för trivseln och skapa större hemkänsla hos de värnpliktiga.

På ett förband där ett kompani består av 60 man finns det fyra toaletter. Efter en övning kan man tänka sig kön där. På ett skolkompani finns det dubbelt så många toaletter för halva antalet värnpliktiga. Sam- ma sak är det med duscharna. När tio man av 60 har duschat finns det bara kallvatten för de övriga.

V-id kustflottan finns inga kaserner och här har talats om kvadratmeter medan det ombord Väl snarast blir tal om kvadratcenti- meter och det är väl i och för sig inte så mycket att göra åt. Fartyget är så stort som det är. I de hamnar vi har, tex Berga och Karlskrona örlogsskolor, finns det inte någ- ra större fritidsanordningar och man kan fråga sig hur mycket man skall lägga ned på dylika anordningar när fartygen är borta

i regel tisdag, onsdag och torsdag på öv- ningar och lokalerna står tomma. Därför är det synnerligen angeläget att de ekonomiska och sociala förmånerna för kustflottans värnpliktiga utökas, så att de har möjlighet att komma ifrån sina små trånga utrymmen vid ledighet och kan resa hem eller till när- maste fritidsort.

Ifråga om fritidsanordningar bör man koncentrera sig på att skaffa trivsamma dagrum på förbanden. Man bör ordna TV- rum som gör att de Värnpliktiga kan komma från sin sovmiljö och sitta tillsammans och prata. Vidare bör man förbättra marketen- terirörelsen och knyta an till aktiviteter på orten, typ allaktivitetshus. Idén med soldat- hem är inte bra. Man bör undvika att bygga kategoriställen och i stället från förbandens sida stödja de strävanden som fin-ns på kom- munalt håll att ordna fritidslokaler för alla slags ungdomar. Motivet för soldaterna att komma ut på stan är ju inte att träffa andra soldater utan komma i kontakt med andra människor.

Hälso- och sjukvård samt tandvård

När det gäller läkarvården är det litet si och så på förbanden. Man tycks ha ett slags ackordssystem, där det gäller att försöka slussa igenom så många som möjligt så fort som möjligt.

Många har nog inte fått någon tandvård sedan de slutade skolan. Som det nu är så får endast de som har tandvärk behandling och då lagas det bara provisoriskt, varefter man får gå till en civil tandläkare och få det resterande gjort.

Det ekonomiska skyddet vid olycksfall

Det kan ibland vara svårt att följa upp en del fall, när det gäller olyckstillbud och ska- dor. Det skrivs inte alltid rapport på dessa fall och sedan blir saken inte anmäld till riksförsäkringsverket.

Ett förslag är att man ålade personal- vårdsdetaljen att följa upp dessa ärenden exempelvis genom att kvartermästarna läm- nar uppgift till personalvårdsdetaljen att vid utryckningen på kompani si och så eller på

fältpost den och den är nummer och namn si och så skadad i knät, ligger nummer och namn si och så på sjukhuset osv., varefter detta skulle anmälas till riksförsäkringsver- ket. Efter några veckor kunde en skrivelse till berörda värnpliktiga gå ut, underskriven exempelvis av konsulenten, där man upp- lyste om att anmälan om vederbörandes ska- da gjorts till riksförsäkringsverket och frå- gade om han fått vad han skall ha därifrån, om någonting var oklart etc.

För skador som värnpliktiga förorsakar kronans materiel borde, som föreslogs vid värnpliktskonferensen, tillkomma något slags drulleförsiikring. En sådan skada kan ju få mycket allvarliga ekonomiska följder för den som vållar den.

Övriga synpunkter på värnpliktsförmåner

De ekonomiska möjligheterna för värnplik- tiga att bedriva studier bör något belysas. Problemet är kanske inte överallt så stort, men på en del förband finns många univer- sitetsstuderande. För närvarande kan bidrag inte utgå från anslaget till fritidsverksam- het till sådana som bedriver universitetsstu- dier. Annars är bidragen mycket generösa, t. ex. för dem som går på fritidskurser på TBV eller läser på korrespondens. Läser de på universitet kan de inte få något bidrag utan det finns i stället uttalat, att man ska uppmana de värnpliktiga att söka studie- medel. De vänder sig då till studiemedels- nämnden och ansöker om studiemedel lik- som en vanlig student och skall då få en re- ducering med hänsyn till att de har mat och husrum på kronans bekostnad. Nu är emel- lertid Studiemedelsnämnderna synnerligen restriktiva när det gäller att bevilja reduce- rade studiemedel. Utredningen borde därför ta kontakt med centrala Studiemedelsnämn- den i detta ärende, för det finns många värnpliktiga som har enorma förutsättningar att bedriva studier. De är duktiga och de har tid.

Frågan om upplysning om utgående för- måner till värnpliktiga är mycket viktig. Det ges som regel en del upplysningar i sam- band med den allmänna informationen för

alla värnpliktiga kort tid efter inryckningen. Man frågar sig dock hur många som lyssnar uppmärksamt vid detta tillfälle. I samband med att inkallelseordern skickas ut skulle man kunna bifoga en broschyr med upplys- ning om att det inte går att klara sig på sex kronor om dagen och att den värnplik- tige i tid bör se över sin ekonomiska situa- tion ocvh söka de bidrag han är berättigad till.

Det finns dock informationsbroschyrer, t. ex. det lilla dubbelvikta häftet om familje- bidrag, men det finns värnpliktiga som inte förstår språket i detta häfte. Förmodligen är det stora gnupper av värnpliktiga som går miste om bidrag på grund av att informa- tionen inte går fram.

En annan angreppspunkt när det gäller informationen är kompaniassistenten. Det är denne som har de värnpliktigas förtroen- de, de vet vem han är osv. Han skall vara väl informerad om allt det här och han skall observera när en värnpliktig har problem. Han kan kanske inte lösa dem själv, men han kan ta den värnpliktige och leda upp honom till personalvårdsdetaljen.

Ett av de största problemen man stöter på som personalvårdsassistent är just infor- mationsproblemet. Det finns ju förmåner av många olika slag till de värnpliktiga och många av dem känner inte till dessa fönmå- ner. Om utredningen kommer fram till nya och bättre värnpliktsförmåner, så är det väldigt viktigt att man också överväger hur informationen om dessa förmåner skall nå ut till alla värnpliktiga.

En sak som både befäl och värnpliktiga finner högst otillfredsställande är att man efter ett ansträngande dygn med vakttjänst- göring måste gå tillbaka direkt till tjänsten och förutsätts vara effektiv en hel dag och kanske också i kvällstjänst. Här borde fin— nas en regel om sex timmars vila efter vakt.

En motsvarighet till vad som vid flottan populärt kallas sjöspik, alltså sjötillägget, bör utgå även till arméns värnpliktiga vid för- bandsövningar och liknande. Detta kan ses som ett rättvisekrav.

Yrkesvägledning och arbetsanskaffning i samband med utryckningen

Det har inte varit några bekymmer de se- naste åren när det varit högkonjunktur, men på personalvårdsdetaljen märker man att det blir bekymmer i framtiden. En enkät bland dem som skall rycka ut angående önskemål om råd och hjälp i detta avseende visade på ett mycket stort behov. Personalvårdsdetal— jen har medverkat till allmän vägledning och direkt arbetsanskaffning. Det senare gäller väl inte så många, men för dem har det säkert betytt väldigt mycket.

Det finns bestämmelser att en timme skall anslås till arbetsmarknads- och yrkesinfor— mation. Det är beklagligt att detta sker med en hel bataljon på en gång med en repre— sentant för arbetsförmedlingen som står och pratar. De som verkligen har arbetsmark- nadsproblem och inte vet vad de skall ägna sig åt vågar inte fråga i denna stora massa. Man borde anslå mera tid åt detta och driva det på kompaninivå. Då skulle det bli lätta- re för de värnpliktiga att tillgodogöra sig denna service.

De värnpliktigas inställning till värnplikten; marknadsmässig lön under militärtjänst- göringen

Motivationen för att göra militärtjänst är ingenting som är absolut beroende av den ekonomiska standarden. Det krävs säkert en förbättring av många andra saker också. Man kanske kan dämpa det värsta missnöjet genom att höja den ekonomiska standarden så mycket att den vämpliktige i alla fall tyc- ker att det går någorlunda bra att göra det där året i lumpen. Men man kan inte få någon förändring till stånd genom att enbart syssla med de värnpliktigas sociala situation.

Försvarsviljan är säkert större än vad man får en uppfattning om när man talar med värnpliktiga. Det hör till att säga att lumpen är ett helvete. När de värnpliktiga får litet perspektiv på det hela inser de nog, att detta är en medborgerlig skyldighet och man kan förmoda att de har en ideologiskt betingad försvarsvilja, som inte är så låg som man har anledning tro.

Vad sedan gäller marknadsmässig lön, så måste den frågan ses i samband med hur vi i fortsättningen kommer att ha det i vårt värnpliktssystem. Tecken tyder på att vi kommer ha ett alltmer tekniskt försvar. Vi kommer inte att kalla in hela årsklassen och det är väl redan så genom det nya in- skrivningssystemet, att man plockar bort en hel del. Man får räkna med att rätt många utan att vara fysiskt eller psykiskt defekta helt enkelt kommer att ställas utanför, me- dan man kommer att lägga en betydligt större börda på andra. De kommer att ges längre utbildning för att hantera en kompli- cerad apparat. Då är det naturligtvis rim- ligt att de, som inte behöver göra värn- plikt, som skattebetalare får vara med och kompensera dem som gör en längre värn- plikt. Man skall fördenskull inte ta ut nå— gonting extra, men man bör överväga att ge dem som får en lång och komplicerad utbildning rejäla förmåner, om inte mark- nadsmässig lön så i alla fall något åt det hål-let.

Att man är ganska kritisk mot militär- tjänstgöringen hänger nog mycket samman med brister i informationen om anledningen till militärtjänstgöringen. Kunde man infor— mera de värnpliktiga litet mera om de tan- kar som finns bakom vårt försvar, så skulle man kunna höja deras motivation att del- taga i den här verksamheten.

Motivationsfrågan hänger mycket sam- man med arbetsuppgifternas art. Kan man göra dessa mer meningsfyllda så kan man därmed höja motivationen. Dessutom borde en god arbetsinsats belönas, så att man märker att det lönar sig att anstränga sig och försöka prestera litet mer än vad som krävs. Nu tycker många i stället att det gäller att försöka att inte visa sig för myc- ket, inte visa vilken arbetsförmåga man har.

Motivationen och den värnpliktiges so— ciala förmåner hänger nog ihop, men bara åt ett håll. Detta innebär att om man inte har motivation att göra militärtjänst, då klankar man så mycket som möjligt på de sociala förmånerna. Därmed är det inte

sagt att bara man höjer de sociala förmå- nerna så förbättras motivationen.

Skattefrågor

I Norrland är det faktiskt vanligt med stora Skattebördor under militärtjänstgöringen. Det gäller värnpliktiga som driver skogs- bruk, ofta i lag med släktingar etc. De har traktorer och skogsmaskiner av skilda slag och det är ganska dyrbara historier som skall amorteras.

Systemet med jämkning av skatt och dy- likt fungerar i och för sig ganska bra. Om man ansöker genom familjebidragsnämnden så får man i allmänhet anstånd med dessa skatter. Det är bara informationen som fun- gerar dåligt. Många känner inte till denna möjlighet och i vissa fall har det gått så långt att det blivit dags för utmätning.

Prioritering av önskemålen (Olika uppfattningar enligt A—C)

A. Det viktigaste är att ensamstående med egen bostad och sammanboende värn- pliktiga får bostadsbidrag. B. Informationen bör sättas som första punkt och den så kallade stockholms- modellen för familjebidrag som andra. C. Fria resor sätts främst samtidigt som pen-ningbidraget bör stå i lämplig rela- tion härtill. Dessa två frågor hänger så nära ihop, att man inte enbart kan säga att penningbidraget skall vara si och så stort.

Bostadsbidrag till värnpliktiga

Genom remiss från försvarsdepartementet den 16.2.1970, dnr 290/ 70, har försvarets civilförvaltning anmodats att till riksdagens andra lagutskott före den 3.4.1970 avge yttrande över vid innevarande års riksdag väckta motionen I: 848 angående bostads- bidrag till värnpliktiga. Med anledning härav får civilförvaltningen anföra följande.

Enligt nu gällande bestämmelser i 9 5 2 mom familjebidragsförordningen (nytryck SFS 1960: 152) må bostadsbidrag till värn- pliktig, som inte sammanbor med familje- medlem i förordningens mening — dvs. sådan anhörig för vilken det utgår familje- penning — beviljas endast i den mån den värnpliktige eljest skulle nödgas avstå från bostad och avståendet skulle för honom med- föra betydande ekonomisk olägenhet eller han vid utryckningen inte skulle ha tillgång till lämplig bostad samt avsaknaden härav skulle för honom medföra avsevärda svå- righeter. Sådant bostadsbidrag må dock ej utan medgivande av civilförvaltningen utgå till värnpliktig, som fullgör första tjänstgö- ring (numera grundutbildning).

Spörsmålet rörande bostadsbidrag till en- samstående värnpliktig, som fullgör grund- utbildning, har under årens lopp uppmärk- sammats i flera olika sammanhang, bl.a. även tidigare iriksdagen. Sålunda har frågan behandlats av försvarsministern i ett inter- pellationssvar i andra kammaren den 15.12. 1966 (15 å), till vilket civilförvaltningen här vill hänvisa, samt av andra lagutskottet i ut-

FCF yttrande den 13 mars 1970 till riksdagens andra lagutskott ang. bostadsbidrag till värnpliktiga

låtandet 1967: 42 (prop nr 108 och motion II: 569). Utskottet uttalade, att frågan då var föremål för behandling inom 1965 års försvarsutredning och att förslag i ämnet möjligen kunde vara att vänta i slutet av 1967. Försvarsutredningen angav dock inte något dylikt förslag (SOU 1968: 10, kap 7 och s. 232; jfr prop. 1968: 110, s. 61—62 och s. 73).

Bla-nd annat med anledning av vad så- lunda förekommit beträffande ifrågavaran- de spörsmål hemställde civilförvaltningen den 21.8.1968 i förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1969/ 70 avseende familjebi- drag, att 0,5 milj. kr -— av de vid 1968 års försvarsbeslut avsatta 70 milj. kr för bl. a. förbättring av de värnpliktigas förmåner — skulle få tas i anspråk för att möjliggöra en något förbättrad utgivning av här av- sedda bostadsbidrag. Civilförvaltningens hemställan bifölls. I förslag till årets riksdag har inom ramen för ovannämnda 70 milj. kr medel för budgetåret 1970/ 71 beräknats med 1,5 milj. kr för fortsättningsvis ökad utgivning av bostadsbidrag till ensamståen- de värnpliktiga under grundutbildning (prop. 1970:1 bil. 6 s. 159—160). Civilförvalt- ningen har räknat med att en sålunda ut- ökad bidragsgivning skall kunna ske inom ramen för gällande författningsbestämmel- ser genom en ytterligare försiktig uppmjuk- ning av de nuvarande bedömningsgrunder- na.

I förevarande sammanhang vill civilför— valtningen upplysningsvis meddela, att flera motioner med samma syfte som den nu

föreliggande framfördes vid den s.k. värn- pliktsriksdagen som hölls i Norrköping den 26 och 27 februari i år. Vederbörande ut- skott framhöll i utlåtande över motionerna att gäll-ande bestämmelser 'för bostadsbidrag är alltför komplicerade för att ombuden vid värnpliktsriksdagen på den korta tid som stod till förfogande skulle kunna ta på sitt ansvar att fatta beslut i dessa frågor. Ut- skottet föreslog därför att en översyn av gällande bestämmelser verkställdes och att bidragsbehovet för ensamstående därvid sär- skilt betonades. Värnpliktsriksdagen beslöt bifalla utskottsutlåtandet.

Problemet med de värnpliktigas bostäder och bostadsbidrag torde — såvida man in- te helt bortser från ekonomiska synpunkter på Spörsmålet _ tillhöra de svårare att lösa på ett i alla hänseenden tillfredsställande sätt. Detta framgår bl. a. av bilagda inom civilförvaltningen upprättade promemoria, till vilken ämbetsverket här får hänvisa. I sagda promemoria lämnas en allmän redo- görelse för nuvarande prövningsgrunder i fråga om de värnpliktigas ansökningar om bostadsbidrag samt görs ett försök till be- dömning av de konsekvenser — ekonomiska och andra —— som troligen skulle bli följden av en sådan ändring av handläggningen av ifrågavarande ärenden som motionärerna synes åsyfta.

I ärendets handläggning har deltagit un- dertecknade Simonsson och byrådirektören Virdesten, den sistnämnde föredragande, samt tf byråchefen Stenborg.

Nils Simonsson S Virdesten

Bilaga till FCF yttrande 13 mars 1970 till riksdagens andra lagutskott ang. bostadsbi- drag tiIl värnpliktiga.

1. Enligt gällande bestämmelser i 9 5 2 mom. familjebidragsförordningen (nytryck SFS 1960: 152) må bostadsbidrag till värn- pliktig, som inte sammanbor med familje- medlem i förordningens mening — dvs. sådan anhörig [för vilken det utgår familje- penning — beviljas endast i den mån den värnpliktige eljest skulle nödgas avstå från bostad och avståendet skulle för honom medföra betydande ekonomisk olägenhet el- ler han vid utryckningen inte skulle ha till— gång till lämplig bostad samt avsaknaden härav skulle för honom medföra avsevärda svårigheter. Sådant bostadsbidrag må dock ej utan medgivande av tillsynsmyndigheten, försvarets civilförvaltning, utgå till värnplik- tig, som fullgör första tjänstgöring (numera grundutbildning eller motsvarande).

2. Civilförvaltningen har årligen att taga ställning till ett mycket stort antal ärenden i fråga om medgivande enligt nyssnämnda författningsrum. Dessa ärenden är av två slag. De omfattar dels ensamboende värn- pliktiga och dels värnpliktiga, som samman— bor med en eller flera inte familjepennings- berättigade anhöriga. Beträffande de 'Sist- nämnda ärendena blir frågan om bostadsbi-

drag givetvis beroende av — förutom den värnpliktiges förhållanden före, under och efter militärtjänstgöringen — de anhörigas ekonomiska omständigheter m.m. samt bo- stadens kostnad och storlek. Denna typ av ärenden är i förevarande sammanhang av mindre intresse enär de nuvarande bestäm- melserna om bostadsbidrag i sådana fall tor- de vara relativt tillfredsställande.

3. I fråga om medgivande till bostadsbi- drag för ensamboende värnpliktiga är civil- förvaltningens bedömning i huvudsak föl- jande:

a) För värnpliktiga, som fullgör kortare militär tjänstgöring (omkring 3 månader eller mindre), utgörande del av grundutbild- ning (motsvarande), beviljas som regel bo- stadsbidrag. M-an synes nämligen inte skäli- gen kunna begära, att de värnpliktiga för

så kort tids militärtjänstgöring skall avhända sig bostaden eller föranstalta om uthyrning av densamma. Detta gäller såväl egen lägenhet som möblerat rum. Den allmänna förutsättning- en bör dock vara uppfylld, att fråga är om att behålla en före militärtjänstgöringen in- nehavd bostad. Om bostaden förhyres kort tid före eller under tjänstgöringen — detta gäller ofta studiebostäder medges i all— mänhet inte mer än en månadshyra i sam- band med utryckningen för att då trygga tillgång til-l bostad. b) Värnpliktiga, vilka fullgör grundut- bildning (motsvarande) i en följd under 8—12 månader eller mera (vilket gäller för det stora flertalet värnpliktiga), erhåller med- givande till bostadsbidrag endast då det fö- religger påtagliga, särskilda skäl :för utgivan- de av dylikt bidrag — i allmänhet sådana skäl som inte kan åberopas av det stora flertalet »rekryttjänstgörande» värnpliktiga. Som exempel på fall där bostadsbidrag med- gives kan nämnas att den värnpliktige saknar föräldrar eller annan nära anhörig (alltså i verklig me- ning ensamstående), att han står i begrepp att inom kort ingå äktenskap, att han fullgör grundutbildning vid relativt hög ålder (exempelvis 24 år och äldre) eller att han någon månad före utryckningen från tjänstgöringen har behov av bidrag för att säkerställa tillgång till bostad efter tjänstgöringen. Ibland föreligger 'i ett och samma ärende helt olika typer av motiv, som alla talar för bidrag. Ofta pekar emellertid vissa skäl för bidrag men andra emot. För att söka ska-pa likformighet och någorlunda rättvisa inom förevarande område måste därför i det en- skilda ärendet en bedömning av och vägning för och emot olika skäl göras. Som regel föreligger få grundmotiv men många varian- ter av ett och samma motiv. Detta medför svåra gränsdragningsproblem.

4. Om några »särskilda skäl» ej före- ligger i ärenden, -som avses under b) ovan, kan civilförvaltningen författningsenligt inte

lämna medgivande till bostadsbidrag. Är fråga om av den värnpliktige förhyrt möble- rat rum får han alltså ri allmänhet lämna rummet om han inte har egna medel att be- tala hyran 'med. Gäller det däremot förhyrd lägenhet rekommenderar ofta ämbetsverket eller familjebidragsnämnden den värnplik- tige att försöka helt eller delvis uthyra bo- staden under tiden för militärtjänstgöringen. Gäller det en delvis uthyrning, exempelvis ett rum i en tvårumslägenhet, uppkommer i allmänhet inga svårigheter eftersom den värnpliktiges hyresinvkomst kan täcka hela eller i vart fall större delen av hans hyra till värden. I övrigt kan vid behov beviljas s k »ma'gasineringsbidrag, som omnämns i det följande. Som regel är det emellertid fråga om enrumslägenheter (eller i vissa fall ett omöblerat rum), som inte kan uthyras till någon del, och i sådana fall uppstår ibland besvärliga problem, eftersom den värnplik- tige då vanligtvis måste ha hyresvärdens samtycke för hel uthyrning av lägenheten. För att komma i åtnjutande av bostadsbi- drag påstår inte sällan de värnpliktiga, att hyresvärden vägrar dem tillstånd för 'ut- hyrning och ibland uppvisas även skriftliga intyg härpå. I detta sammanhang må emel- lertid erinras om att civilförvaltningens och familjebidragsnämndernas rekommendation om uthyrning har bättre stöd i gällande hy- reslagstiftning än tidigare, eftersom hyres- värd numera sedan föregående år har svå- rare att vägra samtycke till andrahandsut- hyrning. Sådan [uthyrning löser ju också ofta problem för dem som saknar bostad (t. ex. på studieort eller i andra tätorter där bo- stadsbristen är påtaglig och där ofta studie- eller arbetskamraters behov av bostad lämp— ligen kan tillgodoses) även om lösningen en- dast blir temporär. För att något belysa hur bedömningen av hithörande ärenden går till må här framhållas, att om exempelvis en yngling från Norrland haft arbetsanställning och egen mindre lägenhet i södra Sverige (Malmö) under längre tid (2—3 år) och på grund härav vanligtvis inte längre kan an- ses ha ett så nära samband med föräldra- hemmet, synes man inte höra begära att han skall hyra ut sin lägenhet, utan i dylikt

Om bostadsbidrag inte beviljas —— helt eller delvis —— för egen lägenhet, utgår där- emot ofta s.k. magasineringsbidrag för de kostnader, som den värnpliktige har eller kan beräknas få för magasinering av sina möbler och andra tillhörigheter. Magasine- ringsbidrag anpassas efter omfattningen av lösöret och skäliga kostnader på orten för dylik magasinering. I och för sig möter inte hinder för beviljande av bidrag för magasi- nering i den egna bostaden. Bidrag beviljas dock inte & sådana fall, där det får antagas, att den värnpliktige borde kunna ordna ma- gasineringen utan kostnader, exempelvis hos föräldrar med relativt goda bostadsutrym- men. Magasineringsbidrag kan dock utgå för uppkommande transportkostnader.

5. Man kan väl förstå de värnpliktigas önskemål att erhålla bostadsbidrag efter me- ra generösa normer än de nuvarande. En ut— vidgning av bidragsgivningen medför emel- lertid att staten och i viss mån även kommunerna får ökade kostnader (storleken av kost- nadsökningen blir naturligtvis beroende på hur bestämmelserna utformas och till- lämpas; om bidragsgivningen skall bli avsevärt generösare är det dock omöjligt att utforma dessa så att inte en väsentlig kostnadsökning blir följden), värnpliktiga under relativt långvarig mi— litärtjänstgöring på det allmännas bekost- nad kommer att disponera (bibehålla) bostäder, som andra personer med hän- syn till förhållandena på bostadsmarkna- den kan vara i långt större behov av. 6. Som redan framgår av det föregående torde problemet med de värnpliktigas bostä— der och bostadsbidrag tillhöra de svårare att lösa på ett i alla hänseenden tillfredsställan— de sätt. I det följande anföres ytterligare synpunkter, avsedda att — utan att lämna svar på uppställda frågor — belysa problem— komplexet. Frågan gäller alltså bostadsbidrag till sådana värnpliktiga, som är ensamboen- de och sorn fullgör grundutbildning under 8—12 månader i en följd.

a) En väsentlig och grundläggande fråga i sammanhanget är följande: Skall de väm-

at N

pliktiga för att ha »någonstans att ta vägen» under permissioner och annan ledighet i princip ha tillgång till egen civil bostad un- der värnpliktstjänstgöringen? Nuvarande praxis säger nej, men om svaret är jakande, torde det bli nödvändigt att helt omforma 9 5 2 mom familjebidragsförordningen så att dess innebörd blir att bostadsbidrag skall utgå till alla värnpliktiga som överhuvud- taget kan redovisa en bostadskostnad.

b) Skall någon gräns dragas mellan de olika typerna av bostad? Omöblerad lägen- het förhyrd direkt av fastighetsägaren, mö- blerad lägenhet förhyrd i andra hand, in— satslägenhet, egen fastighet, möblerat rum, omöblerat rum, delvis möblerat rum m.m. Eller skall alla typerna i princip accepteras och bostadsbidrag beviljas? Eller skall en- dast lägenheterna godtagas? Eller skall det avgöras från fall till fall? Vilka riktlinjer skall man då ha?

c) Skall tidpunkten för hyresavtalets in- gående påverka [bedömningen av bostadsbi- dragsärendet och hänsyn sålunda tagas till hur länge bostaden innehafts, om den för- hyrts före inkallelsen, i samband med denna eller under densamma?

(1) Hur skall bostadens storlek bedömas? Skall endast 1-rumslägenheter godtagas? Skall ansökan som avser bidrag för en 2- rumslägenhet helt aVSlås eller bidrag utgå med halva hyresbeloppet?

e) Skall hänsyn tagas till hyrans storlek? Skall exempelvis den 20-årige värnpliktige som under några månader stått i den kom- munala bostadskön och vid inryckningen till värnpliksttjänstgöring fått erbjudande om en 4-rum-slägenhet för 600 kr/mån beviljas bo- stadsbidrag? Hans inkomster under civila förhållanden är sådana att han kan bedömas ha råd med hyran. Skall bostadsbidrag i detta fall beviljas med 600 kr, med 150 kr (= 1/ 4 av hyran) eller med något annat belopp? Eller skall ansökningen helt avslås? Men om så sker, hur ser då ifrågavarande värnpliktige på sin kamrat (kanske både i det civila och det militära) som beviljas exempelvis 175 kr/mån för 1-rumslägenhet. Den värnpliktige har icke lyckats skaffa sig en dylik lägenhet, men blivit erbjuden 4-

rumsbostaden, därför att andra i bostadskön avböjt erbjudande med hänsyn till storleken på hyran, vilken den värnpliktige dock vore villig och även hade möjlighet att erlägga om han inte skulle fullgöra militärtjänst- göring.

f) Skall den värnpliktiges egna civila in- komst- och förmögenhets/örhållanden på- verka bedömningen av bostadsbidragsfrå- gan? Skall det förhållandet, att den värn- pliktige har goda inkomster, som i vanliga fall möjliggör hyresbetalning men som han går miste om under sin värnpliktstjänstgö- ring, medföra att bostadsbidrag beviljas? Om frågan besvaras jakande uppstår problemet om bedömningen skall bli densamma om det gäller viss förmögenhet (exempelvis spar- kapital)? Skall det i sistnämnda fall anses att den värnpliktige i första hand skall ut- nyttja sitt kapital och alltså inte beviljas bo- stadsbidrag? Kan man helt bortse från den värnpliktiges och eventuellt nära anhörigas inkomst— och förmögenhetsförhållanden? Det nuvarande familjebidragssystemet bygger dock på behovsprövning.

g) Skall den omständigheten (som även berörts under a) att den värnpliktige får fullgöra sin tjänstgöring på eller i närheten av sin hemort anses tala för eller emot bo- stadsbidrag? Om den anses tala för, hur skall man då ställa sig till de ynglingar som har egen lägenhet i sin hemort i exempelvis Mälarområdet men som är kommenderade till Övre Norrland (t ex Boden) under värn- pliktstjänstgöringen? De kan ju inte utnyttja lägenheten under permissioner och kortare ledigheter. Skall de hyra ut lägenheten i andra hand, medan kamraterna som fullgör sin värnplikt på eller i närheten av them- orten skall få bostadsbidrag därför att de kan utnyttja lägenheten under ledigheter. Kom- mer inte då de förstnämnda ynglingarna att känna sig illa behandlade i åtminstone två hänseenden, dels tvingas de tjänstgöra långt från hemorten och dels går de miste om bo— stadsbidrag (eventuellt även sin bostad). Då återkommer problemet, huruvida det ur all- män syn-punkt kan anses förnuftigt att det utgår bostadsbidrag för en bostad som av den värnpliktige endast kan användas vid

ett fåtal tillfällen under värnplikten. Bör inte sådana bostäder — i Stockholm, Göte- borg, Malmö—Lund, Örebro, Umeå, Lin- köping och andra större tätorter — i stället disponeras exempelvis av ungdom som yr- kesutbildar sig och som har svårigheter an- skaffa bostad? Vad sker om den värnpliktige upplåter den lägenhet för vilken bostadsbi- drag bcviljats till annan person utan eller mot ersättning? Hur skall kontrollen i sist- nämnda fall ske i de stora kommunerna? Men om bostadsbidrag inte beviljas för lä- genheten, bör då kanske bidrag beviljas för ett å den militära förläggningsorten förhyrt civilt rum så att värnpliktiga har »någon- stans att ta vägen» på sin lediga tid?

h) Om vissa sociala indikationer uppstäl- les som villkor, vilka då? Typfall: den värn- pliktige är föräldralös, en av föräldrarna är kvar, föräldrarna är skilda, han har kontakt med endast den ena, med bägge, med ingen (kanske av vissa schismorsaker). Hans när- maste anhöriga utgöres av fosterföräldrar, andra släktingar eller fästmö. Han har varit föremål för barnavårdsnämnds ingripande eller annan rättsinstans.

Sedan medel fr. o. m. innevarande budget- år anvisats för viss förbättrad bidragsgivning beviljas numera ofta bostadsbidrag i ovan— nämnda typfall.

i) Skall åldern fälla utslaget? 23 år? 25 år? Vad ovan sagts under a)—i) har närmast gällt direkt av värd förhyrd omöblerad lä- genhet. Detsamma gäller också möblerad lägenhet eller möblerat rum. Beträffande dessa kan i vissa fall förhållandena vara så— dana, att bedömningen bör ske i likhet med den som gäller för förhyrd omöblerad lä- genhet, men i allmänhet kan den värnplik- tige inte anses vara lika fast knuten till rummet som till lägenheten. För möblerat rum lämnas därför för närvarande — om ej särskilda skäl föreligger — ej medgivande i fråga om bostadsbidrag för värnpliktiga som här avses. En värnpliktig som har föräldrar eller andra nära anhöriga kan alltså inte på- räkna erhålla bostadsbidrag för ett möblerat rum som han förhyr på ort, där han har sitt civila arbete, även om denna ort ligger långt från föräldrahemmet.

i l

7. Onekligen talar vissa skäl för en ut- vidgad utgivning av bostadsbidrag. Om be- slut fattas i den riktningen synes det emel- lertid —- något som torde framgå av vad ovan anförts — bli mycket svårt att skriva t'örfattningstext som möjliggör en någorlun- da klar gränsdragning mellan till bostadsbi— drag berättigade och inte berättigade. I sam- manhanget bör uppmärksammas, att en dy- lik generösare bostadsbidragsgivning till en- samboende värnpliktiga —— exempelvis i så— dana fall då den värnpliktige förhyrt egen lägenhet på grund av trångboddhet i för- äldrahemmet eller för att få studiero — troligen kommer att i viss mån påverka frå- gan om bostadsbidrag även till värnpliktiga som sammanbor med anhörig (exempelvis i de fall föräldrarna förhyrt rymligare bostad för att bereda den värnpliktige sonen eget rum). Vidare föreligger risk för viss favori— sering av sådana värnpliktiga som lyckats få hyra egen lägenhet, såvida man inte anser att innehavet av dylik lägenhet, oberoende av förhållandena i övrigt, i sig själv bör grunda rätt till bostadsbidrag. Det torde dock råda delade meningar om rättvisan i ett sådant betraktelsesätt.

8. En utvidgning av bidragsbestämmelser— na till att omfatta även möblerade rum skulle med all sannolikhet medföra, att bidrag — i vart fall efter någon tid då bestämmelser- na och tillämpningen av dessa blivit allmänt kända ——- kommer att utbetalas till praktiskt taget alla värnpliktiga. En generös bostads- bidragsgivning till ensamboende »rekryter» måste nämligen som redan framhållits kom- ma att påverka frågan om bostadsbidrag även till dem som sammanbor med anhörig. Många gånger kan förhållandena t.o.m. va- ra sådana att det sakligt sett vore riktigare att dessa sistnämnda finge bostadsbidrag före den ensamboende.

9. I det föregående har ifrågasatts huru- vida det ur allmän synpunkt inte vore önsk- värt att de värnpliktigas lägenheter med hän- syn till rådande bostadsbrist på förnuftigt sätt disponerades av andra under de värn- pliktigas militärtjänstgöring. Mot detta in- vänder måhända någon att det inte är bo- stadsbrist på alla orter och att värnplik-

tiga boende på sådana orter kan få svårt. att hyra ut i andra hand. Här bör emellertid uppmärksammas att om det på en ort- råder relativt god balans mellan efterfrågan och tillgång på bostäder så behöver ju strängt taget inte bostadsbidrag beviljas, eftersom de värnpliktiga då kan lämna sina bostäder vid inryckningen. Det får nämligen antagas att de på sådan ort bör kunna erhålla en lik— värdig bostad i samband med utryckningen från militärtjänstgöringen; dock allt under förutsättning, att det inte fastslås, att de värnpliktiga skall ha tillgång till civil bostad under värnplikten.

10. Kostnader och sammanfattning. En kontingent »rekryttjänstgörande» värnplik- tiga uPpgår till ungefär 50000 man per år. Några säkra uppgifter över hur många av dessa som nu 'bevviljas bostadsbidrag finns inte. Ifrågavarande värnpliktiga utgörs emel- lertid i huvudsak av gifta värnpliktiga och värnpliktiga vilka sammanbor med fästmö, moder eller annan anhörig, som för sin försörjning och/eller för den gemensamma bostadskostnadens bestridande är beroende av den värnpliktige. Endast ett relativt ringa antal avser »renodlade ungkarlsfall» (för- äldralösa och liknande), som efter civilför- valtningens "medgivande beviljas bostadsbi- drag. Här bortses då från de korttidstjänst- görande värnpliktiga (cirka 3 månader och därunder), som emellertid också är en för- hållandevis liten grupp. Med utgångspunkt i den officiella statistiken över antalet gifta manliga individer i olika åldrar torde man kunna antaga att 5 % av de »rekryttjänst— görande» värnpliktiga 'är gifta ooh i allmänl het beviljas bostadsbidrag. Lägges härtill de' övriga värnpliktiga (med undantag av de korttidstjänstgörande), vilka åtnjuter dylikt bidrag — främst med fästmö eller moder sammanboende — torde totala antalet re- kryttjänstgörande värnpliktiga, som i nulä— get beviljas bostadsbidrag kunna uppskattas till mellan 5000 och 8000. Med denna beräkning skulle omkring 42 000 »rekryter» i dagens läge inte uppbära bostadsbidrag. En sådan väsentlig utvidgning av bidrags— bestämmelserna som motionärerna synes

åsyfta torde medföra att praktiskt taget alla värnpliktiga skulle komma att beviljas bo- stadsbidrag. Detta skulle, som ovan antytts, föra med sig avsevärda kostnader. Om de »rekryter», som nu inte beviljas bostads— bidrag, försiktigtvis uppskattas till 40000 man per år och om man antager att var och en av dessa fullgör 10 månaders värn- plikt och har en genomsnittlig bostadskost- nad om 200 kr för månad skulle totalkost— naderna uppgå till (40 OOOX 10X 200=) 80 miljoner kr per år, dvs. det skulle innebära mer än en fördubbling av de nuvarande sammanlagda årliga familjebidragskostna- dema.

Möjligen kan bidragsbestämmelserna gö- ras något liberalare än f.n. — som fram- hållits i skrivelsen till riksdagens andra lag- utskott har man numera i viss mån slagit in på den vägen sedan härför erforderliga me- del anvisats — utan att därför föra med sig så omfattande kostnader som nyss an- tytts. Om bidragsgivningen väsentligen skall liberaliseras ytterligare måste det emellertid bli nödvändigt med föreskrifter, 'vilka kan komma att leda till en mycket omfattande individualprövning av ärendena. Bland an- nat måste ju en viss, låt vara relativ, rätt- visa mellan de olika värnpliktiga eftersträ- vas. Som framhållits i det föregående torde allt detta föra med sig väsentliga administra- tiva olägenheter ooh kostnader eftersom gränsdragningen mellan bifalls- och avslags- ärendena 'bltir synnerligen svår eller i läng- den kanske rent av omöjlig att upprätthålla. I vart fall sett på längre sikt torde jämväl detta alternativ :bli mycket kostnadskrävande. Av lättförståeliga skäl kan några siffror rö— rande beräknade direkta och indirekta kost- nader för detta inte anges.

S Virdesten

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

mamp—um—

. Uppsökande verksamhet för cirkeistudler . Ambetsansvaret il. Ju. . Svensk möbelindustri. |. . Personal för . Säkerhets- oc

g- och Intendenturfbrvaitnlng. Fo. förevarspoiltiken. Fo. CKR (Centrala körkortsreglstret) K. . Reklam i. Beskattning av reklamen. U. . Reklam ii. Beskrivning och analys.U . . Reklam ill. Ställningstaganden och förelag. U.

(Utkommer sena re. ) . Reklam IV. Reklamens beståmnlngsfaktorer. U.

(Utkommer senare)

. Godsbefordran till slåss. Ju. . Förenklad löntagarbeskattning. Fi.

. Skadestånd IV. .

. Kommersiell service I glesbygden in. . Revision av vatteniaaen. Dei

. Ny regeringsform - . Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. (Fondför-

y riksdagsordning. Ju. fattningar) Ju.

. Nomineringsförtarande vid riksdagsval - Riksdagen i pressen. Ju. . Norge och den norska exilregeringen under andra

världskriget. Ju. inom vuxenutbildningen. Läs- och bokvanor i fem svenska samhallen. Litte- raturutredningens låsvanestudier. U. Svavarfartsiag. K. Domstolsvasendet iV. Skiljedomstoi. Ju.

re utbildning — regional rekrytering och sam- hål sekonomlska kalkyler. U Vågfraktevtaiet ii. Ju. Naturgas ! Sverige. I. Förekolan1. S. Förskolan 2. S. Koneumentköplag. Ju. Konsumentuppiysning om försäkringar. H. Bostadsan assnin sbldreg.n ln. Lag om h lso- oc millö ariiga varor. Jo. Kommunalt samlingsstyre eller malorltetsstyre? c. . Förhandlin nåsrätt for penelonårer. ln. . Familjestö

Sko sbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. . Sam älle och trossamfund. Slutbetänkande. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga1—19. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra tros-

samfunds ekonomi. U.

. Abortfrågan. Remissyttrande.Ju. . Konkurrens i bostadsbyggandet. in. . Familj och äktenskap . Vägtrafikbeskattnlngen. Fi. . Utnyttjande och skydd av havet. i. . Reformerad skatteutlåmning. Fi. . Kulturminnesvård. U. . Landskapsvard genom tåktsamverkan. Ju. . Data och integritet. Ju. . Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. . Tryckfnheten och reklamen. Ju. . Skyddsrum. Fö. . Sioiagens befraktningskapitei. . Rapport angående kommunal information m.m. C. . Handråckningstjänst I försvaret. Fö. . Skyddat arbete. in. . Decentraiisering av statlig verksamhet — ett led e

!. Ju.

Ju.

iregionalpoiiti n. Del 2. Slutrapport. Fi. . Giesbygder och glesbygdspolitik. In.

. Ledningsrättsiag. Ju. . Koncession för pipelines. K. . Att välja framtid. Ju u. . Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslös- het m. . Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblio- teksstudier. U. . Offentligt stöd till de politiska partierna. Ju. . Näringslivets försörjning med riskkapital från all-

männa pensionsfonden. Fi.

. Kriminalvård. Ju. . Barnavårdsmannafragan. Ju.

. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag U. . VÄ kulturpolitik. Del 2. Sammanfattningar. U. r npiiktsförmaner. Fö.

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Ämbetsansvaret ||. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd iv. [12]

Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundiagberedningen. 1. Ny regeringsform - Ny riks- da sordning.J15] 2. Ny regeringsform - Ny riksdags- or ning Föl] författningar) [16] 3. Ncmineringstörfa- rande vi riksdagsval - Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norske exilregeringen under andra världskriget. [18] . Domstolsväsendet lV. Skiljedomstoi. [22] Vägfraktavtalet ||. [24]

Konsumentköpiag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden.[39] Familj och äktenskap I. [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46]

Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitel. [51]

Ledningsrättslag. [57] Att välja framtid. [59] Offentligt stöd till de politiska partierna. [62] Kriminalvård. [64] Barnavårdsmannafrågan. [65]

Försvarsdepartementet

Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvars- poiitlken. [4] 2. Riksdagen och försvarspianeringen. [43] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53] Utredningen rörande systemet för förmåner åt värn- pliktiga m.fl. (UFV) 1. Värnpliktsförmåner. [68]

Socialdepartementef

1968 års barnstugsutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. För- skolan 2. [27] Familjestöd. [34] .. Beskatiade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m.m. [60]

Kommunikationsdepartementet

CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21] Koncession för pipelines. [58]

Finansdepartementet

Förenklad iöntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutjämning. [44]

Decentralisering av statlig verksamhet -- ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. [55] Näringslivets försörjning med riskkapital från allmän- na pensionsfonden. [63]

Utbiidningsdepartementet

Reklamutrednlngen. 1. Reklam I. Beskattning av rekla- men. [6] 2. Reklam ||. Beskrivning och analys. [7] 3.

Reklam lil. Ställningstaganden och förslag. [8] (Ut- kommer senare.) 4. Reklam lV. Reklamens bestäm- ningsfaktorer. [9] (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. [19] 1968 års iitteraturutredning. 1. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestu- dier. [20] 2. Försök med bibliotek. Litteraturutredning- ens biblioteksstudier. [61] Högre utbildning — regional rekrytering och samhälle- ekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle och tros- samfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kuiturminnesvärd. [45] Kulturrådet. 1. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och för— slag. [66] 2. Ny kulturpolitik. Del 2. Sammanfattningar. 67

Jordbruksdepartemenfet

Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och piantförsörjning. [35]

Handelsdepartementet Konsumentuppiysning om försäkringar. [29]

inrikesdepartementet

Kommersiell service i giesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Skyddat arbete. [54] Glesbygder och glesbygdspoiitik. [56]

Civildeparfementet

Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information m.m. [52]

lndustridepariementet

Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [25] Utnyttjande och skydd av havet. [431

Ann-|. Siffrorna inom klammer betecknar utredningernas nummer | den kronologiska förteckningen.

s'Allmanna Förlaga