Prop. 1968:114
('med förslag till lag om ändrad Igdelse av b kap. 5 § föräldrabalken, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968
1
Nr 114
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad Igdelse av b kap. 5 § föräldrabalken , m. m.;
given Stockholms slott den 5 april 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks dagen att
dels godkänna den inom Europarådet den 24 april 1967 avslutade euro peiska konventionen om adoption av barn,
dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet avslutad europeisk konvention om adoption av barn. Vidare föreslås att i föräldrabalken införs en av konventionen påkallad särskild bestämmelse om tidpunkten för moders samtycke till adoption.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 11b
2
Kungl. Maj:ts proposition nr It b år 1968
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken
Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § föräldrabalken1 skall erhalla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
4 KAP.
5
(Nuvarande lydelse)
Utan eget —--------------- ------------ - -—
Den som ej fyllt tjuguett år må ej
adopteras utan föräldrarnas sam
tycke. Är endera sinnessjuk, sinnes-
slö, utan del i vårdnaden eller å
okänd ort, vare hans samtycke ej er
forderligt. Är sådant fall för han
den beträffande båda föräldrarna,
skall i stället förmyndarens sam
tycke inhämtas.
Den som
§•
(Föreslagen lydelse)
---------- han tillfrågas.
Den som ej fyllt tjuguett år må ej
adopteras utan föräldrarnas sam
tycke. Moderns samtycke skall hava
lämnats sedan hon hunnit tillräckligt
återhämta sig efter nedkomsten. Är
endera av föräldrarna sinnessjuk,
sinnesslö, utan del i vårdnaden eller
å okänd ort, vare hans samtycke ej
erforderligt. Är sådant fall för han
den beträffande båda föräldrarna,
skall i stället förmyndarens sam
tycke inhämtas.
--------- förmyndarens samtycke.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.
1 Senaste lydelse av 4 kap. 5 § se 1958:640.
Kungl. Maj:ts proposition nr Ith år 1968
3
Utdrag av protokollet över jnstitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
22 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern
Erlandkr,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-
Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wick-
man, Moberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av
europeisk konvention om adoption av barn, m. m., och anför.
Europarådets ministerkommitté utsåg år 1961 på förslag av rådets sociala
kommitté och i överensstämmelse med rådgivande församlingens rekom
mendation nr 292 en expertkommitté, som skulle behandla frågor rörande
internationella adoptioner. På förslag av expertkommittén bestämdes dess
uppdrag sedermera till att avse förslag till eu allmän konvention om
adoption av barn. Denna skulle innehålla dels vissa grundläggande regler,
som varje konventionsstat skulle förbinda sig att införliva med sin rätt,
dels regler som det skulle stå konventionsstat fritt att godta eller avvisa.
Sedan expertkommittén upprättat utkast till europeisk konvention om
adoption av barn och detta godkänts av ministerkommittén, öppnades
konventionen för undertecknande vid kommitténs 40 :e möte, som inleddes
i Strasbourg den 24 april 1967. Konventionen undertecknades vid detta
möte av bl. a. Sverige, Danmark och Norge. Konventionen jämte en inom
justitiedepartementet verkställd översättning av densamma torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende soin bilaga 1.
Medlemsstat i Europarådet som önskar ansluta sig till konventionen
skall ratificera eller godkänna den. Konventionen, som träder i kraft tre
månader efter det att det tredje ratifikations- eller godkännandeinstrumen
tet har deponerats hos rådets generalsekreterare, har ratificerats av Irland,
Malta och Storbritannien och träder som följd därav i kraft den 26 april
1968. För stat som ratificerar eller godkänner konventionen senare träder
den i kraft tre månader efter ratifikationen eller godkännandet.
Frågan om nordisk anslutning till konventionen behandlades vid nordiskt
justitieministermöte i Stockholm den 24 och 25 oktober 1967. Därvid enades
man från dansk, norsk och svensk sida om att de tre länderna borde
ratificera konventionen den 1 juli 1968.
Efter remiss har yttranden över konventionen avgetts av socialstyrelsen, Stockholms rådhusrätt och utredningen rörande internationell adoptions rätt.
Ratifikation av konventionen påkallar viss ändring i de svenska adoptions- reglerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1968
Gällande svensk rätt
Svensk rätts allmänna bestämmelser om adoption finns i 4 kap. föräldra- balken (FB). Adoption kräver tillstånd av domstol. Adoptanten måste ha fyllt 25 år. Kvinna, som har uppnått myndig ålder, kan dock tillsammans med sin make adoptera eget barn utom äktenskap även om hon är under 25 år (1 §). Den som är omyndigförklarad får inte adoptera utan för myndarens samtycke (2 §). Makar får bara adoptera gemensamt. Dock får ena maken adoptera ensam, om den andre vistas på okänd ort eller är sinnessjuk eller sinnesslö. Vidare får ena maken med den andres sam tycke adoptera dennes barn i äktenskap eller adoptivbarn eller sitt eget barn utom äktenskap (3 §). Andra än makar får inte adoptera gemen samt. Så länge adoptanten lever får adoptivbarnet inte adopteras på nytt av annan än adoptantens make (4 §).
Den som har fyllt 12 år får inte adopteras utan eget samtycke. Adoption får dock ske av den som är mellan 12 och 16 år utan dennes samtycke, om det kan antas lända honom till skada att bli tillfrågad. För adoption av den som är under 21 år krävs föräldrarnas samtycke. Är någon av föräldrarna sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort är hans samtycke dock inte erforderligt. Om sådant fall föreligger beträf fande båda föräldrarna fordras i stället samtycke av förmyndaren. Den som är omyndigförklarad får inte adopteras utan förmyndarens samtycke (5 §). Även föräldrar vilkas samtycke inte behövs skall om möjligt höras om adoptionen. Detsamma gäller särskilt förordnad förmyndare (20 kap. 6 § andra stycket). Enligt praxis kan föräldrar lämna sitt samtycke in blanco, dvs. utan kännedom om vem adoptanten är. Det kan exempelvis ske så att de medger att barnet adopteras av person som har utsetts eller godkänts av barnavårdsnämnden.
Rätten skall pröva adoptionens lämplighet. För tillstånd krävs att adop tionen länder till gagn för barnet och att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det i övrigt föreligger särskild anledning till adoptionen. Ansökningen får inte bifallas om det på någondera sidan har lämnats eller utfästs vederlag för adoptionen och inte heller om det har utfästs bidrag till barnets underhåll, såvida det inte är fråga om engångs- bidrag och beloppet eller förbindelse på detta har överlämnats till barna vårdsnämnden (4 kap. 6 §). I adoptionsärendet skall domstolen försöka inhämta upplysningar om barnet och adoptanten och om eventuellt ut-
Kungl. Maj.ts proposition nr 1H är 19G8
- ’>
fästa vederlag och underhållsbidrag. Har barnet inte fyllt 18 år, skall yttrande inhämtas från vederbörande barnavårdsnämnder (20 kap. 0 § första stycket).
Genom adoptionen får adoptivbarnet i fråga om vårdnad, underhåll, förmynderskap och arvsrätt samma ställning i förhållande till adoptanten som om det var dennes barn i äktenskap, och samtidigt avskärs banden mellan barnet och dess släkt. Har make adopterat den andre makens barn betraktas dock barnet som deras gemensamma (0 kap. It §, 7 kap. 5 § och 11 kap. 1 § tredje stycket FB, 4 kap.1 och 2 §§ärvdabalken). Genom adoptionen förvärvar adoptivbarnet adoptantens släktnamn. Dom stolen kan dock tillåta att barnet behåller sitt tidigare släktnamn. I så fall kan barnet senare genom anmälan till pastorsämbetet förvärva adop tantens släktnamn (3 § namnlagen den 11 oktober 1963, nr 521). Beträf fande adoptionens verkan i medborgarskapshänseende finns inte några särskilda bestämmelser. Svenskt barn, som adopteras av utlänning, behåller alltså sitt svenska medborgarskap, och för att utländskt barn, som adop teras av svensk, skall bli svensk medborgare krävs naturalisation enligl
6 § lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap. Natura lisation beviljas av Kungl. Maj:t. För bifall till ansökan om naturalisation uppställs vissa villkor med avseende på ålder, hemvist här i landet m. in. Föreligger med hänsyn till sökandens förhållanden särskilda skäl att ta upp denne till svensk medborgare kan dock naturalisation beviljas även om dessa villkor inte är uppfyllda. Enligt praxis anses sådana skäl alltid föreligga i fråga om barn som har blivit adopterat av svensk medborgare genom beslut som gäller här i landet.
Adoptivförhållande kan hävas på ansökan av adoptanten, om adoptiv barnet befinnes lida av sinnesslöhet, annat svårt själsligt eller kroppsligt lyte eller svårartad sjukdom, som kan antas härröra från tiden före adop tionen utan att adoptanten då kände till förhållandet. Ansökan skall göras inom fem år från adoptionen (4 kap. 8 § FB). Adoptanten kan vidare få adoptivförhållandet hävt, om adoptivbarnet grovt har förgått sig mot adop tanten eller dennes närmaste eller för ett lastbart eller brottsligt liv och det uppenbarligen inte kan fordras att adoptivförhållandet ändå skall bestå (9 g andra stycket). Hävning kan ske också på adoptivbarnets begäran, dels om adoptanten grovt har förgått sig mot barnet eller i märklig mån för summar sina plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv, så att barnets bästa påkallar att förhållandet upphör, dels om det i annat tall är av väsentlig betydelse för barnet att så sker (9 § första stycket). Adoptiv förhållandet kan dessutom hävas efter överenskommelse mellan adoptanten och adoptivbarnet, sedan barnet har fyllt 21 år (10 §). Har barnet adopterats av makar skall hävning avse båda makarna (11 §). Om adoptanten dör, får adoptivförhållandet hävas på ansökan av adoptivbarnets föräldrar eller en av dem, om detta påkallas av hänsyn till barnets bästa. Om barnet efter adoptantens död adopteras av annan, anses det tidigare adoptivför-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 lb år 1968
hållandet hävt (12 §). 1 ärende om hävande jämlikt 8, 9 eller 12 § skall
yttrande inhämtas från dem som skall höras i ärende om tillstånd till
adoption (20 kap. 7 § andra stycket).
Genom hävning upphör all verkan av adoptionen såvitt angår adoptiv
barnets ställning till adoptanten och dennes släktingar. Om särskilda skäl
föreligger kan dock domstolen bestämma, att adoptanten skall bidra till
adoptivbarnets underhåll. Hävning som grundas på överenskommelse med
för ingen förändring beträffande underhållsskyldighet och arvsrätt mellan
adoptivbarnet och dess släktingar. I andra fall bestämmer domstolen, om
adoptionens verkningar i dessa hänseenden skall bestå. Om barnet är under-
årigt, skall domstolen besluta vem som skall ha vårdnaden och vara förmyn
dare (4 kap. 13 §).
Förfarandet i adoptionsärenden är i regel skriftligt. Om muntlig förhand
ling skall äga rum, kan domstolen enligt 20 kap. 38 § FB när det finnes
lämpligt förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar.
De nuvarande bestämmelserna om adoption gäller sedan den 1 juli 1959,
då ärvdabalken den 12 december 1958 och lagen samma dag (nr 640) om
ändring i föräldrabalken trädde i kraft. De regler som gällde dessförinnan
innebar, att adoptivbarnet hade en något svagare ställning i förhållande till
adoptanten än dennes egna barn i äktenskap och att vissa band fanns kvar
mellan adoptivbarnet och dess släkt. Sålunda var barnets föräldrar skyldiga
att bidra till barnets underhåll, om adoptanten och hans make blev ur stånd
till det. Vidare innebar hävning av adoptivförhållande i princip att samtliga
rättsverkningar av adoptionen upphörde. Adoptivbarn och dess avkomlingar
hade arvsrätt efter adoptanten med den inskränkningen att arvsrätten inte
fick inkräkta på bröstarvinges laglott. Någon arvsrätt efter adoptantens
släktingar förelåg däremot inte. Adoptivbarnets och dess släktingars arvsrätt
i förhållande till varandra bestod med vissa inskränkningar, men om adop
tivbarnet saknade arvsberättigade släktingar skulle adoptanten ärva. De nu
angivna underhålls- och arvsreglerna gäller alltjämt i fråga om adoptioner
som har beviljats innan de nya bestämmelserna trädde i kraft, om inte dom
stol på ansökan inom fem år efter ikraftträdandet har meddelat särskild
förklaring att de nya reglerna skall tillämpas.
Rörande adoption när parterna tillhör olika stater finns bestämmelser i
6 kap. lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsför
hållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption i dess lydelse
enligt lag den 10 juni 1949 (nr 384). Där föreskrivs att utländsk medborgare
inte får adoptera eller adopteras här i landet utan att adoptionen blir gällan
de i den stat han tillhör. Svensk medborgare får inte adoptera eller adopte
ras i främmande stat utan Kungl. Maj:ts medgivande (1 §). Om adoptanten
är utlänning, får adoptivförhållandet inte hävas här om inte hävningen blir
gällande i hans hemland, och är adoptanten svensk får hävning inte ske
utomlands med giltighet här i landet utan Kungl. Maj:ts medgivande (2 §).
7
I fråga om medborgare i annat nordiskt land gäller särskilda bestämmelser enligt förordningen den Öl december 1931 (nr 429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption ocli förmynderskap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1968
Konventionen
Konventionen innehåller fyra avdelningar. Avdelning I (art. 1—3) med rubriken »Åtaganden och tillämpningsområde» anger omfattningen av konventionsåtagandet och konventionens tillämpningsområde. Avdelning II (art. 4 -16) bär rubriken »Grundläggande bestämmelser» och innehåller huvudsakligen regler om förutsättningarna för adoption och om adoptions rättsverkningar. Avdelning III (art. 17—20) med rubriken »Tilläggsbestäm melser» innehåller vissa bestämmelser som närmast bär karaktär av rekom mendationer och som det står konventionsstat fritt att följa eller inte. Avdel ning IV (art. 21—28) slutligen med rubriken »Slutbestämmelser» innehål ler bestämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m. m.
Konventionen avser bara adoption i rättslig mening av den som är under 18 år och omyndig samt inte är eller har varit gift (art. 3). Enligt art. 1 för binder sig konventionsstaterna att se till att deras lagstiftning stämmer överens med de grundläggande bestämmelserna om adoption i avdelning II samt att underrätta Europarådets generalsekreterare om de åtgärder som har vidtagits i sådant syfte. Enligt expertkommittén torde dessa bestämmel ser i allmänhet böra ta sig uttryck i regler i lag eller i administrativ författ ning. Emellertid framhålls att konventionsåtagandet får anses uppfyllt om de principer som bestämmelserna avser motsvaras av en stadigvarande praxis i vederbörande land. I samband med ratificering eller godkännande av konventionen får konventionsstat reservera sig mot högst två av reglerna i avdelning II (art. 25). Konventionsstat får vidare tillämpa regler som är gynnsammare för adoptivbarnet (art. 16). Enligt art. 2 förbinder sig kon ventionsstat att överväga de ytterligare regler rörande adoption, som finns i avdelning III. Konventionsstat, som beslutar att tillämpa någon av dessa regler eller att upphöra därmed, skall underrätta generalsekreteraren där om.
Avdelning II inleds med en bestämmelse om att adoption för att vara giltig skall ha beviljats av judiciell eller administrativ myndighet (art. 4). Där efter behandlas frågan om vilka samtycken som krävs för att adoption skall få äga rum (art. 5). Beträffande barn i äktenskap skall föräldrarnas och beträffande barn utom äktenskap moderns samtycke inhämtas. Saknar bar net föräldrar som kan lämna samtycke, fordras samtycke av den person eller det organ som utövar föräldramyndigheten i deras ställe. Vidare krävs sam tycke av adoplantens make (art. 5 punkt 1). I vissa speciella fall kan man underlåta att inhämta samtycke eller bortse från att samtycke har vägrats (art. 5 punkt 2 och 3). Moders samtycke till adoption får inte lämnas förrän
viss tid, minst sex veckor, har förflutit efter barnets födelse. Om sådan tid inte har föreskrivits i lag, gäller att så lång tid skall ha förflutit från barnets födelse att modern enligt adoptionsmyndighetens uppfattning har kunnat återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten (art 5. punkt 4).
Barn får adopteras antingen av äkta makar eller av en person. Ett adoptiv barn får inte adopteras på nytt av annan än adoptantens make, såvida inte den förre adoptanten har avlidit eller adoptionen har ogiltigförklarats eller upphört (art. 6). Adoptanten skall ha uppnått viss i lag angiven minimi ålder, vilken får vara lägst 21 och högst 35 år. Undantag från kravet på minimiålder medges dock för fall där adoptanten är fader eller moder till barnet eller där synnerliga skäl föreligger (art. 7).
Innan adoptionsmyndigheten bifaller ansökan om adoption skall den övertyga sig om att adoptionen kommer att bli till gagn för barnet. Särskild vikt skall fästas vid att barnet genom adoptionen får ett stabilt och harmo niskt hem. Åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn bör inte vara mindre än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn (art. 8). Veder börliga undersökningar skall göras beträffande adoptanten, barnet och dess familj. Dessa undersökningar bör omfatta vissa närmare angivna frågor. De skall om möjligt utföras av socialtjänstemän med kompetens på området (art. 9). Konventionsstaterna skall hjälpa varandra med undersökningar i adoplionsärenden, som har anknytning till olika stater (art. 14), och Europarådets generalsekreterare skall underrättas om de myndigheter till vilka hänvändelser om sådan hjälp kan riktas (art. 26).
Genom adoptionen förvärvar adoptivbarnet och adoptanten samma rättig heter och skyldigheter i förhållande till varandra som barn i äktenskap och dess föräldrar. Samtidigt upplöses motsvarande band mellan barnet och de naturliga föräldrarna. Det finns dock möjlighet att låta vissa av föräldrarnas skyldigheter bestå subsidiärt. Adoptivbarnet bör kunna förvärva adoptan tens släktnamn. I fråga om arv efter adoptanten skall adoptivbarnet behand las som om det var dennes barn i äktenskap (art. 10). Om adoptivbarnet har annat medborgarskap än adoptanten, skall det underlättas för barnet alt förvärva dennes medborgarskap. Adoption får inte medföra förlust av med borgarskap annat än då den som adopteras har eller förvärvar annat med borgarskap (art. 11).
Det är inte tillåtet att genom lag begränsa det antal barn som får adopte ras av samma person. Inte heller får rätten att adoptera barn inskränkas i fråga om den som har eller skulle kunna få barn i äktenskap. Om adoption skulle förbättra ett barns rättsliga ställning får det inte uppställas hinder mot adoption av eget barn utom äktenskap (art. 12).
Hävning av adoptivförhållande får så länge barnet är underårig! företas bara av judiciell eller administrativ myndighet. Det skall föreligga särskilda skäl för åtgärden, och vidare krävs att det är i lag medgivet att häva adoptiv förhållande på sådana skäl (art. 13).
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b är 1968
9
Åtgärder skall vidtas för all hindra varje otillbörlig vinning på grund av att barn lämnats till adoption (art. 15).
De icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III inleds med en före skrift om att adoption inte får beviljas förrän barnet har varit i adoptan- lens vård under så lång tid att adoptionsmyndigheten kan bilda sig en rim lig uppfattning om det framtida förhållandet dem emellan (art. 17). Vidare föreskrivs att rådgivningsorgan i adoptionsfrågor skall främjas (art. 18) och att orientering i sådana frågor skall ingå i undervisningen för social tjänstemän (art. 19).
Denna avdelning innehåller också vissa sekretessbestämmelser (art. 20). Adoption skall kunna genomföras utan att adoptantens identitet avslöjas för barnets familj. Adoptionsförfarandet skall kunna äga rum inom stängda dörrar. Adoptant och adoptivbarn skall kunna få utdrag ur allmänna regis ter, som ger upplysning om tid och plats för barnets födelse men inte anger adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas identitet. Allmänna handlingar skall förvaras eller deras innehåll i vart fall återges på sådant sätt att upplysningar om sistnämnda förhållanden inte blir kända för andra än dem som har ett berättigat intresse av att få del av dem.
Enligt slutbestämmelserna i avdelning IV är konventionen öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Som jag nämnde inled ningsvis skall den ratificeras eller godkännas. För signatärstat, som ratifice rar eller godkänner konventionen sedan den har trätt i kraft, blir konventio nen tillämplig tre månader efter det att ratifikations- eller godkännandein strument har deponerats hos Europarådets generalsekreterare (art. 21). En ligt art. 22 kan stat, som inte är medlem i Europarådet, inbjudas att ansluta sig till konventionen, sedan den har trätt i kraft. Av övriga slutbestämmelser kan här nämnas, att konventionen gäller utan tidsbegränsning men att kon- ventionsstat äger säga upp konventionen hos Europarådets generalsekrete rare (art. 27).
Konventionen behandlar inte frågor om tillämplig lag vid internationella adoptioner. Sådana frågor regleras i en haagkonvention den 15 november 1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills inte ratificerats av något av de nordiska länderna.
Remissyttrandena
Samtliga tre remissinstanser tillstyrker svensk anslutning till konventionen. Utredningen rörande internationell adoptionsrätt, i det föl jande benämnd utredningen, anser att konventionen ger uttryck för en mo dern uppfattning av adoptionsinstitutet. Den kan leda till att de ofta betydan de olikheterna mellan de europeiska adoptionslagarna utjämnas och bidra till en för adoptivbarn gynnsam utveckling i vissa länder. Utredningen anser att
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1968
Sverige bör ratificera konventionen för att i sin mån stödja en sådan ut veckling. Socialstyrelsen säger sig dela den i konventionens inledning uttala de uppfattningen, att gemensamma regler om adoption skulle bidra till att minska de svårigheter som de nuvarande olikheterna mellan skilda länders adoptionslagstiftning medför och samtidigt vara till gagn för de barn som adopteras. Rådhusrätten framhåller, att konventionen får betydelse främst i fråga om adoptioner med internationell anknytning. Fördelarna med en adoptionslagstiftning, som är enhetlig för så många stater som möjligt, framstår för sådana fall som uppenbara. Genom att stater som inte tillhör Europarådet har möjlighet att ansluta sig till konventionen blir denna på sikt allt värdefullare. Emellertid kan konventionen f. n. inte anses utgöra mera än ett steg på vägen mot målet. Den reservationsrätt som enligt art. 25 tillkommer fördragsslutande stat och de möjligheter som finns att avvika från konventionens regler i olika avseenden, t. ex. enligt art. 5, art. 7 punkt 2 och art. 16, innebär risk för att värdet av konventionen blir begränsat.
Konventionens obligatoriska bestämmelser överensstämmer enligt remiss instanserna i stort sett väl med gällande svensk rätt. I yttrandena berörs vissa av dessa bestämmelser närmare.
I anslutning till reglerna i art. 5 om föräldrars samtycke till adoption tar sålunda ett par remissinstanser upp frågan om tillåtligheten av samt y c- k e in b 1 a n c o. De hänför sig därvid till ett uttalande under förarbetena till konventionen, enligt vilket samtycket måste avse viss bestämd adoption men adoptantens identitet inte behöver vara känd för den som lämnar sam tycket. Rådhusrätten anser det tveksamt om nuvarande praxis i vårt land att godta inblancosamtycke skulle bli accepterad av andra fördragsslutande stater. Om så inte kan antas bli fallet bör en reservation övervägas på denna punkt. Utredningen anser däremot inte att någon sådan reservation behövs. Konventionstexten ger inte erforderlig täckning för ett krav på att samtycket skall avse viss bestämd adoption.
Föreskriften i art. 5 punkt 4 att moders samtycke till adoption får lämnas först viss tid efter barnets födelse behandlas av samt liga remissinstanser. Regeln bedöms som lämplig för att hindra förhastade medgivanden. Den överensstämmer enligt utredningen med vad som hos oss anses vara god praxis. Det är dock tveksamt om man utan lagstiftning kan anse dess iakttagande garanterat i tillräcklig grad för att Sverige skall ha fullgjort sina förpliktelser enligt konventionen. Dennas krav skulle kunna tillgodoses genom ett tillägg till 4 kap. 5 § andra stycket FB av innehåll att moders samtycke skall vara avgivet vid sådan tidpunkt att hon har hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkoinsten. Socialstyrelsen och rådhusrätten anser inte, att konventionens regel motsvaras av någon fast praxis hos oss. Enligt rådhusrätten är det inte ovanligt att modern lämnar sitt samtycke medan hon befinner sig på barnsbördsavdelning vid sjukhus, och det före kommer också att samtycke lämnas innan barnet är fött. Endast i undan-
Knngl. Maj:ts proposition nr 11) dr 19(>8
11
tagsfall torde barnavårdsnämnd, när adoption blir aktuell, böra efter om modern vidhåller ett sålunda lämnat samtycke. Både rådhusrätten och socialstyrelsen förordar att eu bestämmelse som motsvarar föreskriften i konventionen införs i FB. I samband därmed hör enligt styrelsen frågan om en fixerad minimitid övervägas.
Socialstyrelsen sammanställer den nu berörda bestämmelsen i art. 5 punkt 4 med den ej obligatoriska regeln i art. 17 om att adoption inte får beviljas förrän barnet har vistats hos adoptanten under viss prövotid. Båda reglerna torde vara oumbärliga för adoptionsverksamheten, men de innebär vissa faror, om de inte tillämpas med omsorg, kunnighet och gott omdöme.
Till belysning av de problem som uppställer sig vid adoption av spädbarn anför styrelsen vidare. De tilltänkta adoptivföräldrarna bör om möjligt få hand om barnet relativt tidigt. Barnet bör helst inte vara så gammalt, att det redan hunnit få starka bindningar till modern eller någon annan person. 1 sådant fall kan omplaceringen innebära en chock för barnet som får menlig inverkan på dess emotionella utveckling. Den som tar emot barnet känner sig i regel inte riktigt säker om att få behålla det, så länge adoptionen är ofullbordad. Man vet att modern har möjlighet att när som helst återta sitt samtycke. Detta skapar oro, och det är praktiskt laget oundvikligt att oron förmedlas till barnet. Adoptivföräldrarna in spe är under dessa förhållanden inte i stånd alt inge barnet den känsla av trygghet, som är så betydelsefull för dess utveckling till en harmonisk och välanpassad människa. Barnpsyko- logisk och barnpsykiatrisk expertis torde därför anse, att barnets prövotid i det nya hemmet bör vara så kort som möjligt. Ju omsorgsfullare utred ningar och förberedelser som föregått placeringen, desto mera bör prövo- tiden kunna förkortas. De flesta auktoriteter torde numera vara överens om att barnet helst bör komma till sitt blivande adoptivhem redan vid omkring tre månaders ålder och allra senast vid omkring sex månaders ålder samt att adoptionen därefter bör genomföras utan onödigt dröjsmål. Enligt social styrelsens uppfattning torde det vid väl förberedda adoptioner ofta vara till räckligt med eu prövotid i adoptivhenunet på omkring tre månader — i vissa fall mindre. Möjligheten att följa ovan skisserade tidsschema är beroende av, bl. a., hur snart ett godtagbart samtycke till adoptionen kan erhållas av barnets moder. Ej sällan är det nödvändigt att ge sig till tåls med samtycke frågan under avsevärd tid. I sådana fall kan moderns legitima intresse av att få god tid på sig för det livsavgörande beslutet komma i strid med barnets legitima intresse av att få sitt trygghetsbehov tillgodosett. Det bör därvid vara vederbörande socialarbetares uppgift att försöka klarlägga problemet för modern och därigenom om möjligt hjälpa henne fram till ett realistiskt och hållbart beslut.
Vissa andra av konventionens obligatoriska be stämmelser behandlas av utredningen. Regeln i art. 8 punkt 3 om att åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn inte bör vara mindre
Kungl. Maj.ts proposition nr 1li år 1968
än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn saknar direkt motsva righet i svensk lag men får anses täckt av FB:s allmänna bestämmelse om lämplighetsprövning och överensstämmer med svensk praxis. De detaljera de anvisningarna i art. 9 punkt 2 om den undersökning som skall göras i adoptionsärenden bör bringas till barnavårdsnämndernas kännedom, lämpligen genom anvisningar från socialstyrelsen. De som gör utredningar i adoptionsärenden torde inte alltid ha sådana kvalifikationer som art. 9 punkt 3 kräver. Med hänsyn till bestämmelsens utformning behövs inte några omedelbara åtgärder från svensk sida, men frågan bör uppmärksam mas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet på socialvårdens område. I anslut ning till art. 10 punkt 1 säger sig utredningen utgå från att konven tionen inte har avsett att reglera eventuella skyldigheter och rättigheter mel lan adoptant eller adoptivbarn och tredje man, t. ex. staten. Med denna ut gångspunkt finns från svensk synpunkt intet att erinra mot konventions- bestämmelsen, eftersom rättsverkningarna av adoption enligt svensk lag överensstämmer med konventionens krav. Bestämmelserna om arvsrätt i art. 10 punkt o tillgodoses inte helt av de regler som gäller hos oss, när adoption har ägt rum enligt äldre lag och det inte meddelats förklaring enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen den 12 december 1958 om ändring i föräldrabalken. Det får emellertid anses självklart att konven tionen inte avser äldre rättsförhållanden. Fördragsslutande stat kan inte rimligen vara hindrad att vid lagändringar i anledning av konventionen reglera övergångsförhållanden på det sätt den finner lämpligt. Bestämmel sen i art. 11 punkt 1 om naturalisation saknar direkt täckning i svensk lag men överensstämmer med Kungl. Maj :ts praxis. Reglerna i art 13, som rör hävande av adoption, omfattar inte två fall, där adoption en ligt svensk rätt anses hävd utan uttryckligt beslut. Om adoptivbarn efter adoptantens död adopteras av annan, skall enligt 4 kap. 12 § andra stycket FB det tidigare adoptivförhållandet anses hävt. Vidare anses utan direkt lag stöd adoptivförhållande hävt, om adoptanten och adoptivbarnet i strid mot förbudet i 2 kap. 12 § gifterinålsbalken ingår äktenskap med varandra. Kon- ventionsbestännnelsen torde dock inte behöva föranleda någon svensk lag stiftning. Det förra fallet synes vara förutsatt i konventionen, eftersom det i art. 6 punkt 2 d) begagnade uttrycket, att adoptionen »upphört», torde ha sin grund i att på vissa håll en tidigare adoption aldrig formellt upphävs men upphör i samband med att ny adoption beviljas. Det senare fallet lär inte förekomma i praktiken och torde saklöst kunna lämnas därhän.
Med anledning av bestämmelserna i art. 14 om att konventionssta- terna skall hjälpa varandra med utredningar i adop- lionsärenden och i art. 26 om att Europarådets generalsekreterare skall underrättas om de myndigheter till vilka hänvändelser om sådan hjälp skall riktas anför socialstyrelsen, att det naturligaste synes vara att den åsyftade uppgiften tilldelas styrelsen. Denna har redan nu eu omfattande verksamhet
13
som förmedlande organ i internationella adoptionsärendcn och följaktligen betydande erfarenhet på området. Utredningen anser, att framställningarna bör centraliseras till ett organ. Om Sverige ansluter sig till haagkonventionen om adoption bör, med hänsyn till de internationellrättsliga frågor som reg leras där, utrikesdepartementets rättsavdelning vara centralt kommunice rande organ enligt den konventionen. Detta behöver emellertid inte hindra att socialstyrelsen får fullgöra de uppgifter som avses i europarådskonven tioner
Vad därefter angår de icke obligatoriska bestämmelserna torde regeln i art. 17 om viss prövotid innan adoption beviljas enligt socialstyrelsen och utredningen motsvara vad som allmänt tillämpas i svensk praxis. Några särskilda åtgärder från svensk sida i anledning av konventionen anses där för inte behövliga. Regeln ger enligt styrelsens mening uttryck för en riktig princip. Styrelsen hänvisar dock till vad förut har återgetts om sambandet mellan denna regel och bestämmelsen om tidpunkt för moders samtycke till adoption. Vad som föreskrivs i art. 18 och 19 om institutioner för biträde i adoptionsfrågor och om utbildning av socialtjänstemän torde enligt utredningen redan äga tillämpning i Sverige.
Samtliga remissinstanser påpekar att föreskriften i art. 20 punkt 1 om att uppgift om adoptantens identitet skall kunna undanhållas barnets föräldrar strider mot vad som f. n. gäller i Sverige, och de anser inte att det finns anledning att frångå svensk rätts inställning på denna punkt. Utredningen erinrar om att frågan om skärp ning av sekretessbestämmelserna rörande adoption övervägdes i samband med 1958 års ändringar i adoptionslagstiftningen. Några åtgärder ansågs inte böra vidtas, men föredragande departementschefen framhöll att frågan borde tas upp till förnyat övervägande, om den fortsatta utvecklingen skulle visa att en skärpning av sekretessreglerna kunde anses klart påkallad (prop. 1958 A: 144 s. 291). Utredningen har sig inte bekant att det — frånsett kon ventionen — inträffat något som föranleder annan bedömning än år 1958. Föreskriften i art. 20 punkt 2 angående handläggning inom stängda dörrar är enligt utredningen tillgodosedd genom 20 kap. 38 § FB. Så dant utdrag ur allmänt register som avses i art. 20 punkt 3 bör och torde också i allmänhet kunna på begäran erhållas från vederbörande pastorsämbete. Huruvida det behövs någon särskild föreskrift i anvisningar na till folkbokföringskungörelsen för att konventionskravet säkert skall bli uppfyllt torde böra övervägas av centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden. Rådhusrätten finner det oklart, om bestämmelsen i punkt 3 inne bär att det skall vara möjligt att få ett utdrag där adoptanterna upptas som föräldrar utan att adoptivförhållandet anges. Det torde vara tveksamt om det föreligger laglig rätt att få ett sådant utdrag. Möjlighet härtill bör ut tryckligen medges i administrativ ordning.
Vad slutligen angår bestämmelserna om allmänna handlingar i
Kungl. Maj.ts proposition nr
Ili
år 1 HUS
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968
art. 20 punkt 4 framhåller rådhusrätten, att folkbokföringshandlingar enligt
13 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbe komma allmänna handlingar (sekretesslagen) åtnjuter sådant sekretess skydd som avses i konventionen. Domstolarnas handlingar är däremot i princip offentliga, och med hänsyn därtill kan Sverige inte ansluta sig till konventionen på denna punkt. Utredningen anser inte heller, att det finns anledning att göra några ändringar i svensk rätt med anledning av bestäm melsen i punkt 4. Utredningen framhåller vidare, att offentlighetskommit tén i sitt betänkande »Offentlighet och sekretess» (SOU 1966: 60 s. 167) har föreslagit att uppgifterna i folkbokföringen över huvud inte skall vara sek- retessbelagda. Om detta förslag genomförs, kommer tydligen svensk rätt att stå i direkt strid med konventionen på denna punkt. Förhållandet bör upp märksammas under den fortsatta handläggningen av offentlighetskommit téns förslag.
Förhållandet mellan den nu förevarande e u r o p a r å d s kon ventionen och haagkon ventio nen behandlas avslutningsvis av utredningen. Den förra får enligt utredningen anses sakna direkt be tydelse för internationellrättsliga frågor. Den syftar till att harmonisera den interna adoptionslagstiftningen i europeiska länder och får ses som ett värdefullt komplement till haagkonventionen, eftersom antagandet av enhetliga materiella adoptionsprinciper väsentligt minskar antalet lag konflikter och medverkar till att underlätta erkännande av utländska adop tioner. Däremot kan det inte vara meningen att t. ex. konventionens regler om rättsverkningarna av adoption skall utan vidare tillämpas på utländska adoptioner. Bestämmelserna om naturalisation, som torde vara avsedda att gälla också när beslut om adoption meddelats i utlandet med giltighet här i riket, är att betrakta som ett undantag. Om man antog att konventionen av såg även internationellrättsliga frågor, skulle den på olika punkter komma i strid med haagkonventionen. Detta får emellertid anses uteslutet, eftersom vardera av de båda konventionerna har upprättats under beaktande av den andra. Enligt utredningens mening föreligger därför inte hinder för Sverige att ansluta sig till båda konventionerna.
De par tementschefen
Den nu förevarande europarådskonventionen upptar en rad bestämmelser till ledning för innehållet i konventionsstaternas interna adoptionslagstift- ning. Dessa stämmer i allt väsentligt väl överens med gällande svensk rätt. I likhet med denna kan konventionen sägas bygga på grundtanken, att det är barnets intressen som i första hand skall tas tillvara. Denna grundtanke kommer till uttryck i bl. a. regler som garanterar, att adoption kommer till stånd bara då detta är förenligt med barnets bästa, och som tillförsäkrar adoptivbarnet samma ställning i förhållande till adoptanten som ett barn i
Knngl. Maj.ts proposition nr 1H ur t!KiH
15
äktenskap. Eftersom konventionens bestämmelser tillgodoser de anspråk som enligt rättsuppfattningen i vårt land bör ställas på en adoptionslag, finns det från svensk synpunkt anledning att verka för att den vinner så vidsträckt anslutning som möjligt.
Konventionen främjar tillkomsten av enhetliga adoptionsregler i skilda stater. Därigenom underlättas adoptioner som har internationell anknyt ning. Utsikterna för att ett beslut om adoption som meddelas i ett land skall godkännas i ett annat blir därmed större. Också detta talar till förmån föl en svensk anslutning till konventionen.
Vissa frågor rörande internationella adoptioner behandlas i en i Haag år 1965 upprättad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkän nande av beslut rörande adoption. 1 denna uppställs ett antal villkor för att en adoption, som har beslutats i en stat och som har anknytning även till annan stat, skall godkännas utomlands. Frågan om svensk anslutning till haagkonventionen torde få tas upp sedan utredningen om internationell adoptionsrätt har slutfört sitt arbete. Som utredningen påpekat i sitt remiss yttrande kan europarådskonventionen ses som ett värdefullt komplement till haagkonventionen. Ingendera av konventionerna gör den andra över flödig.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med remiss instanserna, att Sverige bör ansluta sig till europarådskonventionen. Före trädare för de danska och norska justitieministerierna har, som jag inled ningsvis har antytt, gett uttryck åt motsvarande bedömning för sina länders vidkommande.
Konventionens centrala innehåll utgörs av ett stort antal regler, benämn da grundläggande bestämmelser, om förutsättningarna för adoption och om adoptionens rättsverkningar in. m. Dessa är obligatoriska i den meningen att konventionsstat förbinder sig att se till att dess lagstiftning stämmer överens med dem. Konventionen medger dock konventionsstat att avge högst två reservationer i fråga om dessa regler, varvid varje reservation får avse högst en bestämmelse. I en särskild avdelning av konventionen finns vidare vissa tilläggsbestämmelser, som konventionsstat åtar sig att överväga men som den inte är skyldig att följa.
En genomgång av de obligatoriska reglerna i konventionen visar att de stämmer väl överens med gällande svensk rätt. Somliga saknar visserligen uttrycklig motsvarighet i svensk lag, men de iakttas i praxis och anses följa av gällande bestämmelser. Detta är sålunda fallet med föreskrifterna i art. 8 om att adoptionsmyndigheten skall fästa vikt vid att barnet genom adop tionen får ett stabilt och harmoniskt hem och om att åldersskillnaden mel lan adoptanten och adoptivbarnet inte bör vara mindre än normal ålders skillnad mellan föräldrar och barn. Någon motsvarighet till de utförliga anvisningarna i art. 9 punkt 2 om vad utredningen i ett adoptionsärende skall omfatta finns inte hos oss. Föreskrifterna torde emellertid iakttas i praxis,
och någon lagändring torde därför inte behövas för att konventionen skall kunna antas. Däremot kan det vara anledning att bringa innehållet på den na och vissa andra punkter till barnavårdsnämndernas kännedom, lämpli gen genom anvisningar från socialstyrelsen. Det i art. 9 punkt 3 uppställda kravet, att den som gör utredning i adoptionsärende skall ha särskilt angi ven kompetens på området, torde i allmänhet vara uppfyllt hos oss. Bestäm melsen är f. ö. inte ovillkorlig och kräver sålunda inte någon särskild åtgärd.
Jag kan ansluta mig till utredningens bedömning, att bestämmelserna i art. 10 om adoptionens rättsverkningar inte reglerar eventuella rättigheter och skyldigheter mellan adoptant eller adoptivbarn och tredje man, t. ex. staten. De arvsrättsliga bestämmelserna i art. 10 punkt 5 är inte helt fören liga med vad som hos oss gäller för sådana fall då adoption har beviljats innan 1958 års lagändringar trädde i kraft och särskild förklaring inte har meddelats att de nya reglerna skall tillämpas. Som utredningen har anfört kan emellertid konventionen inte antas gälla äldre rättsförhållanden eller påverka utformningen av övergångsbestämmelser som rör dem. Reglerna i art. 11 om adoptionens betydelse för medborgarskapet tillgodoses av den praxis som har utbildats vid Kungl. Maj :ts tillämpning av medborgarskaps lagens regler om naturalisation. Jag anser vidare i likhet med utredningen, att bestämmelserna i art. 13 om hävande av adoptivförliållande inte påkallar några ändringar i svensk lag.
På en punkt ifrågasätter samtliga remissinstanser om inte konventionen kräver en ändring i gällande svensk rätt. Det gäller art. 5 punkt 4. Enligt denna får moders samtycke till adoption godtas bara om det har lämnats sedan viss tid förflutit efter barnets födelse. Denna tid kan vara fastställd i lag och får då inte understiga sex veckor. Finns ingen sådan lagbestämmelse, skall adoptionsmyndigheten se till att samtycket har lämnats först när mo dern har kunnat återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Svensk lag saknar motsvarighet till konventionen på denna punkt. Remissinstanserna är ense om att konventionsbestämmelsen ger uttryck åt eu riktig princip, men de har framfört olika uppfattningar rörande frågan, i vilken utsträck ning den motsvarar praxis i Sverige.
Det är enligt min mening uppenbart att beslut i en så viktig fråga som samtycke till adoption bör fattas först efter moget övervägande. Redan på grund därav finns det skäl att dröja med det definitiva beslutet till dess någon tid har förflutit från barnets födelse. Härtill kommer emellertid att moderns hälsotillstånd och sinnesstämning omedelbart efter nedkomsten kan vara påverkade av de påfrestningar havandeskapet och barnsbörden har inneburit, så att hon är benägen att förstora de svårigheter och problem av olika slag som möter om hon själv försöker ta hand om sitt barn. Detta kan leda till att hon gör ett adoptionsmedgivande som hon senare bedömer som överilat och inte vill stå fast vid. Att sådana situationer undviks ligger inte bara i moderns utan också i barnets och adoptantens intresse. Från deras
Kungl. Maj:ts proposition nr llt år 1968
17
synpunkt är det nämligen angeläget att modern inte ångrar sig och lar till baka sitt samtycke efter det att barnet har placerats i adoptantens hem men innan adoption har beviljats. Jag ansluter mig därför till den princip som har kommit till uttryck i konventionen. Det kan visserligen med visst fog göras gällande att den allmänna plikt att pröva adoptionens lämplighet som FB ålägger domstolen innefattar skyldighet att beakta dessa synpunkter. Jag anser det dock i likhet med remissinstanserna lämpligt att en uttrycklig bestämmelse i ämnet införs i FB.
Bestämmelsen bör som utredningen förordat tas in i 4 kap. 5 § och inne hålla, att moderns samtycke till adoption skall ha lämnats sedan hon har hunnit återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Att i lag fastställa någon bestämd tid som skall ha förflutit innan samtycket får lämnas synes inte lämpligt. Frågan får bedömas från fall till fall och avgörande bör vara, om modern är så återställd i fysiskt och psykiskt avseende att hon är i stånd att fatta ett väl överlagt beslut i saken. Bedömningen får i första hand ankom ma på den som gör utredningen i ärendet. Domstolen torde i regel kunna begränsa sin prövning till att undersöka hur lång tid som har förflutit mel lan barnets födelse och samtycket. Denna tid synes i allmänhet inte böra understiga den i konventionen angivna tiden om sex veckor. I normala fall torde den emellertid inte heller behöva vara nämnvärt längre. Som social styrelsen har framhållit ligger det i allmänhet i barnets intresse att ett be slut om adoption inte fördröjs onödigt lång tid. Har samtycket lämnats tidi gare än lagen medger, kan detta rättas till genom att modern i efterhand, exempelvis i samband med utredningen i ärendet, bekräftar att hon vid håller sitt samtycke.
Ett par remissinstanser har också stannat vid en annan fråga som rör samtycke till adoption. Det gäller frågan, om inblancosamtycke av det slag som brukar förekomma hos oss kan anses tillåtet. Det är sålunda vanligt att föräldrar medger att barnet adopteras av person som vederbörande bar navårdsnämnd kan komma att utse. Av bestämmelsen i art. 20 punkt 1 om att adoptantens identitet skall kunna hållas hemlig för barnets föräldrar framgår, att adoption enligt konventionen förutsätts kunna ske utan att föräldrarna vet vem adoptanten är. I likhet med utredningen kan jag inte finna att konventionstexten lägger hinder i vägen för inblancosamtycken av det slag som brukas i vårt land. Denna ordning synes därför kunna till- lämpas även i fortsättningen utan hinder av konventionen.
Jag delar socialstyrelsens åsikt, att styrelsen lämpligen bör utses till så dant organ som annan konventionsstat kan vända sig till med begäran om upplysningar i adoptionsärenden enligt art. 14. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter härom sedan konventionen har ratifi cerats.
Vad härefter angår de icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III av konventionen får regeln i art. 17 om att viss prövotid skall iakttas innan 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 114
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
adoption beviljas anses överensstämma med svensk praxis. Bestämmelsen i art. 18 om institutioner, till vilka allmänheten kan vända sig för råd och hjälp i adoptionsfrågor, torde vara tillgodosedd genom den verksamhet som bedrivs av olika barnavårdsorgan, i första hand barnavårdsnämnderna, och sådan undervisning i adoptionsfrågor som föreskrivs i art. 19 ingår i socio nomutbildningen. Föreskriften i art. 20 punkt 2 om handläggning av adop- tionsärenden inom stängda dörrar har sin motsvarighet i 20 kap. 38 § FB.
Art. 20 innehåller vidare i punkterna 1 och 4 vissa sekretessbestämmelser. Dessa stämmer inte helt överens med den i vårt land gällande principen om offentlighet i domstolsförfarandet. Och när det gäller möjligheten att ur folkbokföringen få uppgifter om de förhållanden som åsyftas torde t. ex. barnets biologiska föräldrar ej vara förhindrade att få del av uppgifter rö rande adoptionen. Tillräckliga skäl att nu ändra de svenska reglerna på detta område finns enligt min mening inte. Konventionen hindrar inte att anslutning sker trots den oöverensstämmelse som sålunda föreligger (jfr art. 2 andra punkten).
Enligt art. 20 punkt 3 skall adoptant och adoptivbarn kunna ur allmänna register få utdrag med uppgift om tid och plats för adoptivbarnets födelse men utan upplysning om adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas identitet. Regeln torde syfta på utdrag, som upptar adoptanterna såsom bar nets föräldrar. Några uttryckliga bestämmelser härom finns inte hos oss. Enligt min mening talar emellertid goda skäl för att det bör vara möjligt att få ett bevis av åsyftat innehåll. I allmänhet torde nämligen uppgift om adoptivförhållandet sakna betydelse för det ändamål beviset skall användas till. Ibland kan dock en sådan uppgift vara av betydelse, exempelvis i vissa familjerättsliga sammanhang. I sådana fall måste naturligtvis upplysning om adoptivförhållandet lämnas i beviset. Frågan synes mig böra tas upp till närmare övervägande av centrala folkbokförings- och uppbördsnämn- den, som är behörig att utfärda anvisningar beträffande folkbokföringen.
Sammanfattningsvis anser jag sålunda, att Sverige bör ratificera konven tionen utan reservation och att i samband därmed ett tillägg rörande tid punkten för moders samtycke till adoption av hennes barn bör göras till FB:s bestämmelser om samtycke till adoption. Vid det inledningsvis nämnda nor diska justitieministermötet förutsattes att den svenska ratifikationen skall ske den 1 juli 1968. Det synes lämpligt att lagändringen träder i kraft sam ma dag. Särskilda övergångsbestämmelser till denna torde inte behövas, utan den nya regeln bör vara tillämplig på alla fall där slutligt beslut om adoption ännu inte har meddelats vid lagändringens ikraftträdande.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp rättats förslag till lag om ändrad lydelse av b kap. 5 § föräldrabalken. För slaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.'
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1968
19
Jag hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regerings
formen över lagförslaget genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av stals-
rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t
Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1968
European Convention on the
Adoption of Children
Preamble
The member States of the Council
of Europé, signatory hereto,
Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve a
greater unity between its Members
for the purpose, among others, of
facilitating their social progress;
Considering that, although the in
stitution of the adoption of children
exists in all member countries of the
Council of Europé, there are in those
countries differing views as to the
principles which should govern
adoption and differences in the pro-
cedure för effecting, and the legal
consequences of, adoption; and
Considering that the acceptance of
common principles and practices
with respect to the adoption of chil
dren would help to reduce the diffi-
culties caused by those differences
and åt the same time promote the
welfare of children who are adopted,
Have agreed as follows:
Part I
Undertakings and field of application
Article 1
Each Contracting Party under-
takes to ensure the conformity of
its law with the provisions of Part II
of this Convention and to notify the
Secretary General of the Council of
Europé of the measures taken for
that purpose.
Convention européenne en
matiere d’adoption des enfants
Préambule
Les Etats membres du Conseil de
1’Europe, signataires de la présente
Convention,
Considérant que le but du Conseil
de 1’Europe est de réaliser une union
plus étroite entre ses Membres afin,
notamment, de favoriser leur pro-
grés social;
Considérant que, bien que l’insti-
tution de 1’adoption des enfants
existe dans la législation de tous les
Etats membres du Conseil de 1’Eu
rope, il y a dans ees pays des vues
divergentes sur les principes qui
devraient régir l’adoption, ainsi que
des différences quant å la procédure
d’adoption et aux effets juridiques
de 1’adoption;
Considérant que l’acceptation de
principes communs et de pratiques
communes en ce qui concerne 1’adop-
tion des enfants contribuerait å
aplanir les diffieultés causées par
ees divergences et permettrait en
méme temps de promouvoir le bien
des enfants qui sont adoptés,
Sont convenus de ce qui suit:
Partie I
Engagements et champ d’application
Artide 1
Chaque Partie Contractante s’en-
gage å assurer la conformité de sa
législation aux dispositions de la
Partie II de la présente Convention
et å notifier au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe les mesures
prises å cette fin.
Kungl. Maj. ts proposition nr 114 dr 1968
21
Bilaga 1
Europeisk konvention om
adoption av barn
Inledning
Signatärstaterna, medlemmar i
Europarådet,
vilka beaktar att Europarådets
syfte är att åvägabringa en fastare
enhet mellan sina medlemmar för
att bl. a. främja deras framåtskri
dande på det sociala området,
vilka beaktar att, oaktat adoption
av barn förekommer i samtliga län
der som tillhör Europarådet, det i
dessa länder råder skilda uppfatt
ningar om vilka principer som bör
gälla för adoption samt olikheter i
fråga om förfarandet vid och de
rättsliga verkningarna av adoption,
vilka beaktar att antagandet av
gemensamma principer för och ett
gemensamt förfarande vid adoption
av barn skulle bidraga till att mins
ka de svårigheter som dessa olikhe
ter medför och samtidigt vara till
gagn för de barn som adopteras,
har överenskommit om följande:
Avdelning I
Åtaganden och tillämpningsområde
A rtikel 1
Avtalsslutande part förbinder sig
att tillse att dess lagstiftning över
ensstämmer med bestämmelserna i
avdelning II i denna konvention
samt att underrätta Europarådets
generalsekreterare om de åtgärder
som vidtagits i sådant syfte.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968
Article 2
Eacli Contracting Party under-
takes to give consideration to the
provisions set out in Part III of this
Convention, and if it gives effect, or
if, having given effect, it ceases to
give effect to any of these provisions,
it shall notify the Secretary General
of the Council of Europé.
Article 3
This Convention applies only to
legal adoption of a child who, åt the
tiine when the adopter applies to
adopt him, lias not attained the age
of 18, is not and has not been mar-
ried, and is not deeined in law to
have come of age.
Part II
Essential provisions
A rticle b
An adoption shall be valid only if
it is granted by a judicial or admin
istrative authority (hereinafter re-
ferred to as “the competent authori
ty”).
A rticle 5
1. Subject to paragraphs 2 to 4 of
this Article, an adoption shall not be
granted unless åt least the following
consents to the adoption have been
given and not withdrawn:
(a) the consent of the mother
and, where the child is legitimate,
the father; or if there is neither
father nor mother to consent, the
consent of any person or body who
may be entitled in their place to
exercise their parental rights in
t hat respect;
(b) the consent of the spouse of
the adopter.
2. The competent authority shall
not:
Article 2
Chaque Partie Contractante s’en-
gage å prendre en considération les
dispositions énoncées dans la Partie
III de la présente Convention et si
elle donne effet, ou si, apres avoir
donné effet, elle cesse de donner
effet å l’une quelconque de ees dispo
sitions, elle devra le notifier au Se-
crétaire Général du Conseil de l’Eu-
rope.
Article 3
La présente Convention concerne
uniquement l’institution juridique
de ^adoption d’un enfant qui, au
moment ou 1’adoptant demande å
1’adopter, n’a pas atteint l’åge de 18
ans, n’est pas ou n’a pas été marié,
et n’est pas réputé majeur.
Partie II
Dispositions essentielles
Article b
L’adoption n’est valable que si elle
est prononcée par une autorité judi-
ciaire ou administrative ci-aprés ap-
pelée « 1’autorité compétente ».
Article 5
1. Sous réserve des paragraphes
2 å 4 du présent article, 1’adoption
n’est prononcée que si au moms les
consentements suivants ont été ac-
cordés et n’ont pas été retirés:
(a) le consentement de la mére
et, lorsque 1’enfant est légitime,
cclui du pére, ou, s’il n’y a ni
pére ni mére qui puisse consentir,
le consentement de toute personne
ou de tout organisme qui serait
habilité å exercer les droits paren-
taux å cet égard;
(b) le consentement du conjoint
de 1’adoptant.
2. Il n’est pas pennis å 1’autorité
compétente:
2;i
Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968
A rtikel 2
Avtalsslutande part förbinder sig
att överväga de bestämmelser som
anges i avdelning III i denna kon
vention. Part, som bringar någon av
dessa bestämmelser i tillämpning
eller, efter att ha gjort detta, beslu
tar att ej längre tillämpa bestämmel
sen, skall underrätta Europarådets
generalsekreterare härom.
Artikel 3
Denna konvention avser endast
adoption i rättslig mening av barn,
som när adoptanten ansöker om till
stånd till adoptionen ej uppnått 18
års ålder, icke är eller har varit gift
och ej enligt lag anses ha blivit myn-
digt.
Avdelning II
Grundläggande bestämmelser
Artikel b
Adoption är giltig endast om den
beviljats av judiciell eller admini
strativ myndighet (i fortsättningen
kallad » adop tionsmyndighe ten»).
A rtikel 5
1. Med undantag för vad som
stadgas i punkterna 2—4 i denna
artikel får adoption icke beviljas
utan att i vart fall följande samtyc
ken till adoptionen lämnats och ej
återkallats:
a) samtycke av modern och, i frå
ga om barn i äktenskap, fadern eller,
om varken fader eller moder finnes
som kan samtycka, av den person
eller det organ som i deras ställe har
befogenhet att utöva föräldramyn-
digheten i detta hänseende;
b) samtycke av adoptantens ma
ke.
2. Adoptionsmyndigheten får icke
24
Kungl. Maj.ts proposition nr
774
år 1968
(a) dispense with the consent of
any person mentioned in para-
graph 1 of this Article, or
(b)
overrule the refusal to
consent of any person or body
mentioned in the said paragraph 1,
save on exceptional grounds deter-
mined by law.
3. If the father or mother is de-
prived of his or her parental rights
in respect of the child, or åt least of
the right to consent to an adoption,
the law may provide that it shall not
be necessary to obtain his or her
consent.
4. A mother’s consent to the adop
tion of her child shall not be ac-
cepted unless it is given åt such time
after the birth of the child, not being
less than six weeks, as may be pre-
scribed by law, or, if no such time
has been prescribed, åt such time as,
in the opinion of the competent au-
thority, will have enabled her to re-
cover sufficiently from the effects of
giving birth to the child.
5. For the purposes of this Arti
cle “father” and “mother” mean the
persons who are according to law the
parents of the child.
Article 6
1. The law shall not permit a child
to be adopted except by either two
persons married to each other,
whether they adopt simultaneously
or successively, or by one person.
2. The law shall not permit a child
to be again adopted save in one or
more of the following circum-
stances:
(a) where the child is adopted
by the spouse of the adopter;
(b) where the former adopter
has died;
(c) where the former adoption
has been annulled;
(d) where the former adoption
has come to an end.
(a) de se dispenser de recueillir
le consentement de l’une des per-
sonnes visées au paragraphe 1 ci-
dessus, ou
(b) de passer outre au refus de
consentement de l’une des per-
sonnes ou de l’un des organismes
visés audit paragraphe 1,
sinon pour des motifs exceptionels
déterminés par la législation.
3. Si le pére ou la mére est privé
de ses droits parentaux envers Pen-
fant, ou en tout cas du droit de con-
sentir å 1’adoption, la législation
peut prévoir que son consentement
ne sera pas requis.
4. Le consentement d’une mére ä
1’adoption de son enfant ne sera
accepté que s’il est donné apres la
naissance, å 1’expiration du délai
prescrit par la législation et qui ne
doit pas étre inférieur å 6 semaines
ou, s’il n’est pas spécifié de délai,
au moment ou, de l’avis de Pau-
torité compétente, la mére aura pu
se remettre suffisamment des suites
de 1’accouchement.
5. Dans le présent article, on en-
tend par « pére » et « mére » les
personnes qui sont légalement les
parents de Penfant.
Article 6
1. La législation ne peut permettre
1’adoption d’un enfant que par deux
personnes unies en mariage, qu’elles
adoptent simultanément ou succes-
sivement, ou par un seul adoptant.
2. La législation ne peut permettre
une nouvelle adoption d’un enfant
que dans 1’un ou plusieurs des cas
suivants:
(a) lorsqu’il s’agit d’un enfant
adoptif du conjoint de 1’adoptant,
(b) lorsque le précédent adop
tant est décédé,
(c) lorsque la précédente adop
tion est annulée,
(d) lorsque la précédente adop
tion a pris fin.
Kungl. Maj.ls proposition nr 114 ur 1!)68
25
a) underlåta att inhämta samtyc
ke av person som anges i punkt 1 i
denna artikel, eller
b) bortse från att person eller or
gan som avses i punkt 1 vägrar sitt
samtycke,
såvida ej synnerliga, i lag angivna
skäl föreligger.
3. Om fader eller moder fråntagits
föräldramyndigheten över barnet, el
ler i vart fall rätten att samtycka till
adoption, får i lag föreskrivas att
hans eller hennes samtycke ej er
fordras.
4. Moders samtycke till adoption
av hennes barn får ej godtagas, om
det icke lämnats så lång tid, ej un
derstigande sex veckor, efter barnets
födelse som kan vara föreskriven i
lag eller, om sådan tid ej föreskri
vits, vid en tidpunkt då hon enligt
adoptionsmyndighetens uppfattning
kunnat tillräckligt återhämta sig ef
ter nedkomsten.
5. I denna artikel avses med »fa
der» och »moder» de som enligt lag
är barnets föräldrar.
Artikel 6
1. Barn får enligt lag adopteras
endast av makar, antingen de adop
terar samtidigt eller var för sig, eller
av en person.
2. Barn får enligt lag adopteras på
nytt endast i ett eller flera av följan
de fall:
a) då barnet är adoptivbarn till
adoptantens make;
b) då den förre adoptanten avli
dit;
c) då den förra adoptionen ogiltig-
förklarats;
d) då den förra adoptionen upp
hört.
26
Kiingl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1968
Article 7
1. A cliild may be adopted only if
the adopter has attained the mini
mum age prescribed för the purpose,
this age being neither less than 21
nor more than 35 years.
2. The law may, however, permit
the requirement as to the minimum
age to be waived:
(a) when the adopter is the
child’s father or mother, or
(b) by reason of exceptional
circumstances.
Article 8
1. The competent authority shall
not grant an adoption unless it is
satisfied that the adoption will be in
the interest of the child.
2. In each case the competent au
thority shall pay particular attention
to the importance of the adoption
providing the child with a stable and
harmonious home.
3. As a general rule, the compe
tent authority shall not be satisfied
as aforesaid if the difference in age
between the adopter and the child is
less than the normal difference in
age between parents and their chil-
dren.
Article 9
1. The competent authority shall
not grant an adoption until appro-
priate enquiries have been made con-
cerning the adopter, the child and
his family.
2. The enquiries, to the extent ap-
propriate in each case, shall concern,
inter alia, the following matters:
(a) the personality, health and
means of the adopter, particulars
of his home and household and his
ability to bring up the child;
(b) why the adopter wishes to
adopt the child;
(c) where only one of two
spouses of the same marriage
Article 7
1. Un enfant ne peut étre adopté
que si 1’adoptant a atteint l’åge
minimum prescrit å cette fin, cet
åge n’étant ni inférieur å 21 ans,
ni supérieur å 35 ans.
2. Toutefois, la législation peut
prévoir la possibilité de déroger å la
condition d’åge minimum:
(a) si 1’adoptant est le pére ou
la mére de 1’enfant, ou
(b) en raison de circonstanees
exceptionnelles.
Article 8
1. L’autorité compétente ne pro
noncera une adoption que si elle a
acquis la conviction que 1’adoption
assurera le bien de 1’enfant.
2. Dans chaque cas, 1’autorité
compétente attachera une particu-
liére importance å ce que cette adop
tion procure å 1’enfant un foyer
stable et harmonieux.
3. En régle générale, 1’autorité
compétente ne considérera pas com me
remplies les conditions précitées si
la différence d’åge entre 1’adoptant
et 1’enfant est inférieure å celle qui
sépare ordinairement les parents de
leurs enfants.
Article 9
1. L’autorité compétente ne pro
noncera une adoption qu’aprés
une enquéte appropriée concernant
1’adoptant, 1’enfant et sa famille.
2. L’enquéte devra, dans la me-
sure appropriée å chaque cas, porter
notamment sur les éléments sui-
vants:
(a) la personnalité, la santé et
la situation économique de l’adop-
tant, sa vie de famille et 1’instal-
lation de son foyer, son aptitude
å éduquer 1’enfant;
(b) les motifs pour lesquels
1’adoptant souhaite adopter l’en-
fant;
(c) les motifs pour lesquels, au
cas ou l’un seulement de deux
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 196S
27
Artikel 7
1. Barn får adopteras endast av
den som uppnått föreskriven mini
miålder. Denna ålder skall ej vara
lägre än 21 eller högre än 35 år.
2. I lag kan dock medges undan
tag från kravet på minimiålder
a) om adoptanten är barnets fa
der eller moder, eller
b) om synnerliga skäl föreligger.
Artikel 8
1. Adoptionsmyndiglieten får ej
bevilja adoption, om den icke blivit
övertygad om att adoptionen kom
mer att bli till gagn för barnet.
2. I varje enskilt fall skall adop-
tionsmyndigheten fästa särskild vikt
vid att barnet genom adoptionen får
ett stabilt och harmoniskt hem.
3. Adoptionsmyndiglieten får i
allmänhet ej anse nyssnämnda vill
kor uppfyllda, om åldersskillnaden
mellan adoptanten och barnet är
mindre än normal åldersskillnad <
mellan föräldrar och barn.
A rtikel 9
1. Adoptionsmyndigheten får ej
bevilja adoption, förrän vederbörliga
undersökningar skett beträffande
adoptanten, barnet och dess familj.
2. Undersökningarna skall, i den
utsträckning som påkallas i varje
särskilt fall, avse bl. a. följande:
a) adoptantens karaktär, hälsa
och ekonomi, hans hem- och familje
förhållanden samt hans förmåga att
uppfostra barnet;
b) anledningen till att adoptanten
önskar adoptera barnet;
c) om endast eu av två makar an
söker om tillstånd att adoptera ett
28
Kungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
applies to adopt a child, why the
other spouse does not join in the
application;
(d) the mutual suitability of tlie
child and the adopter, and the
length of time that the child has
been in his care and possession;
(e) the personality and health of
the child, and subject to any limi-
tations imposed by law, his ante-
cedents;
(f) the views of the child with
respect to the proposed adoption;
(g) the religious persuasion, if
any, of the adopter and of the
child.
3. These enquiries shall be en-
trusted to a person or body recog-
nised for that purpose by law or by a
judicial or administrative body.
They shall, as far as practicable, be
made by social workers who are
qualified in this field as a result of
either their training or their experi-
ence.
4. The provisions of this Article
shall not affect the power or duty of
the competent authority to obtain
any information or evidence, wheth-
er or not within the scope of these
enquires, which it considers likelv to
be of assistance.
Article 10
1. Adoption confers on the adopt
er in respect of the adopted person
the rights and obligations of every
kind that a father or mother has in
respect of a child born in lawful
wedlock.
Adoption confers on the adopted
person in respect of the adopter the
rights and obligations of every kind
that a child born in lawful wedlock
lias in respect of his father or moth
er.
2. When the rights and obliga
tions referred to in paragraph 1 of
this Article are created, any rights
and obligations of the same kind
époux demande å adopter un en-
fant, le conjoint ne s’associe pas
å la demande;
(d) la convenance mulueile en
tre 1’enfant et 1’adoptant, la durée
de la période pendant laquelle il
a été confié å ses soins;
(e) la personnalité et la santé
de 1’enfant; sauf prohibition le
gale, les antecédents de 1’enfant;
(f) le sentiment de 1’enfant au
sujet de 1’adoption proposée;
(g) la religion de Fadoptant et
la religion de 1’enfant, s’il y a lieu.
3. Cette enquéte devra étre con-
fiée å une personne ou å un or-
ganisme reconnus par la loi ou
agréés å cet effet par une autorité
judiciaire ou administrative. Elle
devra, dans la mesure du possible,
étre effectuée par des travailleurs
sociaux qualifiés en ce domaine par
leur formation ou par leur expé-
rience.
4. Les dispositions du present ar
ticle n’affectent en rien le pouvoir
et 1’obligation qu’a 1’autorité coin-
pétente de se procurer tous rensei-
gnements ou preuves concernant ou
non 1’objel de Fenquéte, et qiFelle
considére comme pouvant étre
utiles.
Article 10
1. L’adoption confére a Fadoptant
å 1’egard de Fenfant adopté les droits
et obligations de toute nature qui
sont ceux d’un pére ou d’une mére
å 1’egard de son enfant legitime.
L’adoption confére ä Fadopté å
1’égard de Fadoptant les droits et ob
ligations de toute nature qui sont
ceux d’un enfant legitime ä 1’egard
de son pére ou de sa mére.
2. Dés que naissent les droits et
obligations visés au paragraphe 1 du
présent article, les droits et obliga
tions de méme nature existant
29
barn, anledningen till att den andre
inaken ej är inedsökande;
d) barnets och adoptantens förut
sättningar att passa för varandra
samt längden av den tid barnet varit
i adoptantens vård;
e) barnets karaktär och hälsa och,
i den mån lagen medger det, barnets
föregående liv;
f) barnets inställning till den fö
reslagna adoptionen;
g) i förekommande fall, adoptan
tens och barnets religionstillhörig
het.
3. Undersökningarna skall anför
tros åt person eller organ som för
detta ändamål angetts i lag eller ut
setts av judiciell eller administrativ
myndighet. De skall såvitt möjligt
utföras av socialtjänstemän, som har
kompetens på området genom ut
bildning eller erfarenhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr llt dr 1968
4. Bestämmelserna i denna artikel
inverkar ej på adoptionsmyndighe-
tens befogenhet och skyldighet att
inskaffa upplysningar eller bevis —
vare sig dessa faller inom eller utom
ramen för undersökningarna — som
anses kunna vara till nytta.
Artikel 10
1. Adoptionen överför på adoptan-
ten i förhållande till adoptivbarnet
samtliga de rättigheter och skyldig
heter som fader eller moder har i
förhållande till barn i äktenskap.
Adoptionen överför på adoptivbar
net i förhållande till adoptanten
samtliga de rättigheter och skyldig
heter som ett barn i äktenskap har i
förhållande till sin fader eller moder.
2. Samtidigt med uppkomsten av
de rättigheter och skyldigheter, som
anges i punkt 1 i denna artikel, upp
hör motsvarande rättigheter och
Kungl. Maj:is proposition nr 111 år 1968
existing between the adopted person
and his father or mother or any oth-
er person or body shall cease to exist.
Nevertheless, the law may provide
tliat the spouse of the adopter re-
tains his rights and obligations in
respect of the adopted person if the
latter is his legitimate, illegitimate
or adopted child.
In addition the law may preserve
the obligation of the parents to
maintain (in the sense of Vobligation
d’entretenir and Vobligation aliment-
aire) or set np in life or provide a
dowry for the adopted person if the
adopter does not decharge any such
obligation.
3. As a general rule, means shall
be provided to enable the adopted
person to acquire the snrnaine of the
adopter either in substitntion for,
or in addition to, his own.
4. If the parent of a child born in
lawful wedlock has a right to the
enjoyment of that child’s propertv,
the adopter’s right to the enjoyment
of the adopted person’s property
may, notwithstanding paragraph 1
of this Artide, be restricted by law.
5. In matters of succession, in so
far as the law of succession gives a
child born in lawful wedlock a right
to share in the estate of his father
or mother, an adopted child shall,
for the like purposes, be treated as
if he were a child of the adopter born
in lawful wedlock.
Article 11
1. Where the adopted child does
not have, in the case of an adoption
by one person, the same nationality
as the adopter, or in the case of an
adoption by a married couple, their
common nationality, the Contracting
Party of which the adopter or adopt-
ers are nationals shall facilitate ac-
quisition of its nationality by the
child.
2. A loss of nationality which
could result from an adoption shall
30
entre 1’adopté et son pére ou sa
mére ou tout autre personne ou or-
ganisme cessent d’exister. Néan-
moins, la législation peut prévoir que
le conjoint de 1’adoptant conserve
ses droits et obligations envers
Fadopté si celui-ci est son enfant
légitime, illegitime ou adoptif.
En outre, la législation peut main-
tenir pour les parents 1’obligation
alimentaire en vers 1’enfant, 1’obliga-
lion de 1’entretenir, de 1’établir et
de le doter pour le cas ou 1’adoptant
ne remplit pas une de ees obliga
tions.
3. En régle générale, Fadopté sera
mis en mesure d’acquérir le patro-
nyme de Fadoptant ou de Fajouter
å son propre patronyme.
4. Si un parent légitime a le droit
de jouissance sur les biens de son
enfant, le droit de jouissance de
Fadoptant sur les biens de Fadopté
peut, nonobstant le paragraphe 1 du
présent article, étre limité par la
législation.
5. En matiére successorale, dans
la mesure ou la législation donne
å 1’enfant légitime un droit dans la
succession de son pére ou de sa
mére, Fenfant adopté est traité å cet
égard de la méme maniére que s’il
était Fenfant légitime de Fadoptant.
Artide 11
1. Si Fenfant adopté n’a pas, dans
le cas d’adoption par une seule per
sonne, la nationalité de Fadoptant
ou, dans le cas d’adoption par des
époux, leur commune nationalité, la
Partie Contractante dont Fadoptant
ou les adoptants sont ressortissants
facilitera Facquisition de sa nationa
lité par Fenfant.
2. La perte de nationalité qui
pourrait résulter de Fadoption est
skyldigheter mellan adoptivbarnet
och dess fader eller moder eller an
nan. I lag får dock stadgas att adop-
tantens make behåller sina rättighe
ter och skyldigheter i förhållande
till barnet, om detta är hans eget
barn i eller ntom äktenskap eller
hans adoptivbarn.
Vidare får i lag föreskrivas att för
äldrars underhållsskyldighet samt
deras skyldighet att etablera barnet
i samhället och förse barnet med
hemgift skall bestå, om adoptanten
ej fullgör dessa skyldigheter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1968
3. Adoptivbarnet skall i allmän
het ha möjlighet att förvärva adop-
tantens släktnamn antingen i stället
för eller som tillägg till sitt eget.
4. Äger föräldrar till barn i äkten
skap rätt att tillgodogöra sig barnets
egendom, får, utan hinder av vad i
punkt 1 sägs, i lag stadgas inskränk
ningar i adoptantens rätt att tillgodo
göra sig adoptivbarnets egendom.
5.1 den mån lagen ger barn i äkten
skap rätt till del i kvarlåtenskapen
efter fader eller moder, behandlas
adoptivbarn i detta hänseende som
om det vore adoptantens barn i
äktenskap.
Artikel 11
1. Har adoptivbarnet ej samma
nationalitet som adoptanten eller,
om barnet adopteras av makar, des
sas gemensamma nationalitet, skall
avtalsslutande part, vars medborga
re adoptanten eller adoptanterna är,
underlätta för adoptivbarnet att för
värva dess nationalitet.
31
2. Ingen får förlora sin nationali
tet till följd av adoption, om han ej
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1968
be conditional upon possession or
acquisition of another nationality.
Article 12
1. The number of children who
may be adopted by an adopter shall
not be restricted by law.
2. A person who has, or is able
to have, a child born in lawful wed-
lock, shall not on that account be
prohibited by law from adopting a
child.
3. If adoption improves the legal
position of a child, a person shall
not be prohibited by law from adopt
ing his own child not born in lawful
wedlock.
Article 13
1. Before an adopted person
comes of age the adoption may be
revoked only by a decision of a judi-
cial or administrative authority on
serious grounds, and only if revo-
cation on that ground is permitted
by law.
2. The preceding paragraph shall
not affect the case of:
(a) an adoption which is null
and void;
(b) an adoption coming to an
end where the adopted person be-
comes the legitimated child of the
adopter.
Article H
When the enquiries made pur-
suant to Artides 8 and 9 of this Con-
vention reläte to a person who lives
or has lived in the territory of an
other Contracting Party, that Con-
tracting Party shall, if a request for
information is made, promptly en-
deavour to secure that the informa
tion requested is provided. The au-
thorities may communicate directly
with each other for this purpose.
subordonnée å la possession ou å
1’acquisition d’une autre nationa-
lité.
Article 12
1. Le nombre d’enfants que peut
adopter un méme adoptant ne sera
pas limité par la législation.
2. Il ne pourra pas étre interdit
par la législation å une personne
d’adopter un enfant pour le motif
qu’elle a, ou pourrait avoir, un en
fant légitime.
3. Si 1’adoption améliore la situa
tion juridique de 1’enfant, il ne
pourra pas étre interdit par la
législation å une personne d’adopter
son enfant illégitime.
Article 13
1. Tant que l’adopté n’est pas ma-
jeur, 1’adoption ne peut étre ré-
voquée que par décision d’une auto-
rité judiciaire ou administrative pour
motifs graves et uniquement si la
révocation pour de tels motifs est
admise par la législation.
2. Le paragraphe précédent ne
concerne pas les cas ou:
(a) 1’adoption est nulle,
(b) 1’adoption prend fin par
suite de la légitimation de 1’adopté
par 1’adoptant.
Article H
Lorsque les enquétes effectuées
pour 1’application des artides 8 et
9 de la présente Convention se rap-
porteront å une personne qui réside
ou a résidé sur le territoire d’une
autre Partie Contractante, cette Par-
tie Contractante devra s’efforcer
d’obtenir que les renseignements né-
cessaires qui lui sont demandés
soient fournis sans délai. Les auto-
rités peuvent communiquer directe-
ment entre elles å cet effet.
33
har eller förvärvar annan nationali
tet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1968
Artikel 12
1. Det antal barn, som kan adop
teras av samme adoplant, får ej be
gränsas i lag.
2. Den, som har eller skulle kunna
få barn i äktenskap, får ej av denna
anledning i lag förbjudas att adopte
ra barn.
3. Om adoption förbättrar ett
barns rättsliga ställning, får adop
tion av eget barn utom äktenskap ej
förbjudas i lag.
Artikel 13
1. Så länge adoptivbarnet är un
derårig! får adoptivförhållandet icke
hävas annat än genom beslut av ju-
diciell eller administrativ myndig
het. Hävning får ske endast då sär
skilda skäl därtill föreligger och la
gen medger att adoptivförhållande
häves på sådana skäl.
2. Föregående punkt avser icke
fall då
a) adoption är ogiltig,
b) adoptivförhållande upphör ge
nom att adoptivbarnet legitimeras av
adoptanten.
Artikel U
Hänför sig undersökningar enligt
artiklarna 8 och 9 i denna konven
tion till person, som bor eller har
bott på annan avtalsslutande parts
territorium, skall denna part, därest
begäran om upplysningar framstäl-
les, utan dröjsmål söka tillse att
ifrågavarande upplysningar tillhan-
dahålles. Myndigheterna kan skrift
växla direkt med varandra för detta
ändamål.
'6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 1H
M
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
Article 15
Provision shall be made to pro-
liibit any improper financial advan-
tage arising from a child being given
up för adoption.
Artide 16
Each Contracting Party shall re-
tain the option of adopting provi
sions more favourable to the adopted
child.
Part III
Supplementary provisions
Artide 17
An adoption shall not be granted
until the child has been in the care
of the adopters for a period long
enough to enable a reasonable esti-
mate to be made by the competent
authority as to their futnre relations
if the adoption were granted.
Artide 18
The public authorities shall en
sure the promotion and proper func-
tioning of public or private agencies
to which those who wish to adopt a
child or to cause a child to be adopt
ed may go for help and advice.
Artide 19
The social and legal aspects of
adoption shall be included in the
curriculum for the training of social
workers.
Artide 20
1. Provision shall be made to en
able an adoption to be completed
without disclosing to the child’s fam-
ily the identity of the adopter.
2. Provision shall be made to re-
quire or permit adoption proceedings
to take place in camera.
Artide 15
Des dispositions seront prises pour
prohiber tout gain injustifié prove-
nant de la remise d’un enfant en
vue de son adoption.
Artide 16
Chacune des Parties Contractantes
conserve la faculté d’adopter des
dispositions plus favorables å l’en-
fant adopté.
Partie in
Dispositions supplémentaires
Artide 17
L’adoption ne peut étre pronon-
cée que si 1’enfant a été confié aux
soins des adoptants pendant une pé-
riode suffisamment longue pour que
1’autorité compétente puisse raison-
nablement apprécier les relations qui
s’établiraient entre eux si 1’adoption
était prononcée.
Artide 18
Les Pouvoirs Publics veilleront å
la promotion et au bon fonctionne-
ment d’institutions publiques ou pri-
vées auxquelles ceux qui désirent
adopter ou faire adopter un enfant
peuvent s’adresser en vue d’obtenir
aide et conseil.
Artide 19
Les aspects sociaux et juridiques
de 1’adoption figureront aux pro
grammes de formation des travail-
leurs sociaux.
Artide 20
1. Des dispositions seront prises
pour qu’une adoption puisse, le cas
échéant, intervenir sans que l’identi-
té de l’adoptant soit révélée ä la fa-
mille de 1’enfant.
2. Des dispositions seront prises
pour prescrire ou pour permettre
que la procédure d’adoption se dé-
roule å huis clos.
Artikel 15
Åtgärder skall vidtagas för att
hindra varje otillbörlig ekonomisk
vinning på grund av att barn läm
nats till adoption.
Artikel 16
Envar avtalsslutande part har rätt
att antaga bestämmelser som är
gynnsammare för adoptivbarnet.
Kungl. Maj.ls proposition nr 1H år 1968
<J£>
Avdelning III
Tilläggsbestämmelser
Artikel 17
Adoption får ej beviljas, förrän
barnet varit i adoptanternas vård
under så lång tid att adoptionsmyn-
digheten kan bilda sig en rimlig upp
fattning rörande det framtida för
hållandet mellan barnet och adop-
tanterna om adoption beviljas.
Artikel 18
Myndigheterna skall främja all
männa eller enskilda institutioner,
till vilka de som önskar adoptera
barn eller lämna barn för adoption
kan vända sig för råd och hjälp.
Artikel 19
Sociala och rättsliga synpunkter
på adoption skall ingå i utbildnings
planer för socialtjänstemän.
Artikel 20
1. Åtgärder skall vidtagas för att
adoption skall kunna genomföras
utan att adoptantens identitet avslö
jas för barnets familj.
2. Åtgärder skall vidtagas för att
föreskriva eller tillåta att adoptions-
förfarande äger rum inom stängda
dörrar.
;
sö
Kungl. Ma j:ts proposition nr 11 \ dr 1968
3. The adopter and the adopted
person shall be able to obtain a doc-
ument which contains extracts from
the public records attesting the fact,
date and place of birth of the adopt
ed person, but not expressly reveal-
ing the fact of adoption or the iden-
tity of his former parents.
4. Public records shall be kept
and, in any event, their contents re-
produced in such a way as to prevent
persons who do not liave a legitimate
interest from learning the fact that
a person has been adopted or, if that
is disclosed, the identity of his for
mer parents.
Part IV
Final clauses
Article 21
1. This Convention shall be open
to signature by the meinber States of
the Council of Europé. It shall be
subject to ratification or acceptance.
Instruments of ratification or accep
tance shall be deposited with the
Secretarv General of the Council of
Europé.
2. This Convention shall enter
into force three months after the
date of the deposit of the third in
strument of ratification or accep
tance.
3. In respect of a signatory State
ratifying or accepting subsequently,
the Convention shall come into force
three months after the date of the
deposit of its instrument of ratifi
cation or acceptance.
Article 22
1. After the entry into force of
this Convention, the Committee of
Ministers of the Council of Europé
may invite any non-member State to
accede thereto.
2. Such accession shall be effect-
ed by depositing with the Secretary
3. L’adoptant et 1’adopté pourront
obtenir des documents extraits des
registres publics dont le contenu at-
teste le fait, la date et le lieu de la
naissance de 1’adopté, mais ne révéle
pas expressément 1’adoption ni 1’iden-
tité de ses parents d’origine.
4. Les registres publics seront te-
nus ou, å tout le moins, leurs énon-
ciations reproduites de telle maniére
que les personnes qui n’y ont pas un
intérét légitime ne puissent ap-
prendre le fait qu’une personne a été
adoptée, ou, si ce fait est connu,
Fidentité de ses parents d’origine.
Partie IV
Clauses finales
Article 21
1. La présente Convention est ou-
verte å la signature des Etats mem-
bres du Conseil de FEurope. Elle sera
ratifiée ou acceptée. Les instruments
de ratification ou d’acceptation se
ront déposés prés le Secrétaire Géné-
ral du Conseil de FEurope.
2. La Convention entrera en vi-
gueur trois mois aprés la date du
dépöt du troisiéme instrument de
ratification ou d’acceptation.
3. Elle entrera en vigueur å 1’égard
de tout Etat signataire qui la ratifiera
ou Facceptera ultérieurement, trois
mois aprés la date du dépöt de son
instrument de ratification ou d’ac-
ceptation.
A rticle 22
1. Aprés 1’entrée en vigueur de la
présente Convention, le Comité des
Ministres du Conseil de FEurope
pourra inviter tout Etat non membre
du Conseil å adhérer å la présente
Convention.
2. L’adhésion s’effectuera par le
dépöt, prés le Secrétaire Général du
37
3. Adoptant och adoptivbarn skali
ur allmänna register kunna erhålla
utdrag med uppgift om tid och plats
för adoptivbarnets födelse men utar.
angivande av adoptivförhållandet el
ler de naturliga föräldrarnas identi
tet.
4. Allmänna handlingar skall så
förvaras och i vart fall deras inne
håll så återges, att den som icke har
ett berättigat intresse därav ej får
vetskap om att en person adopterats
eller, om detta förhållande är känt,
om de naturliga föräldrarnas identi
tet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
Avdelning IV
Slutbestämmelser
Artikel 21
1. Denna konvention är öppen för
undertecknade av Europarådets
medlemsstater. Den skall ratificeras
eller godkännas. Instrument angåen
de ratifikation eller godkännande
skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.
2. Konventionen träder i kraft tre
månader efter den dag, då det tredje
instrumentet angående ratifikation
eller godkännande deponerats.
3. För signatärstat, som senare
ratificerar eller godkänner konven
tionen, träder denna i kraft tre må
nader efter den dag, då ratifikations-
eller godkännandeinstrumentet de
ponerats.
A rtikel 22
1. Sedan konventionen trätt i
kraft kan Europarådets minister
kommitté inbjuda stat, som ej är
medlem av rådet, att ansluta sig till
den.
2. Anslutning sker genom depo
nering av anslutningsinstrument hos
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
General of the Council of Europé an
instrument of accession which sliall
take effect three months after the
date of its deposit.
Article 23
1. Any Contracting Party may, åt
the time of signature or when de-
positing its instrument of ratifica-
tion, acceptance or accession, specify
the territory or territories to which
this Convention shall apply.
2. Any Contracting Party may,
when depositing its instrument of
ratification, acceptance or accession
or åt any later date, by declaration
addressed to the Secretary General
of the Council of Europé, extend this
Convention to any other territory or
territories specified in the declara
tion and for whose international re
lations it is responsible or on whose
behalf it is authorised to give under-
takings.
3. Any declaration made in pur-
suance of the preceding paragraph
may, in respect of any territory men-
tioned in such declaration, be with-
drawn according to the procedure
laid down in Article 27 of this Con
vention.
Article 24
1. Any Contracting Party whose
law provides more than one form of
adoption shall have the right to ap
ply the provisions of Article 10, par-
agraphs 1, 2, 3 and 4, and Article 12,
paragraphs 2 and 3, of this Conven
tion to one only of such forms.
2. The Contracting Party exercis-
ing this right, shall, åt the time of
signature or when depositing its in
strument of ratification, acceptance
or accession, or when making a dec
laration in accordance with para
graph 2 of Article 23 of this Conven
tion, notify the Secretary General of
Conseil de 1’Europe, d’un instrument
d’adhésion qui prendra effet trois
mois apres la date de son dépöt.
A rticle 23
1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au mo
ment du dépöt de son instrument de
ratification, d’acceptation ou d’adhé-
sion, désigner le ou les territoires
auxquels s’appliquera la présente
Convention.
2. Toute Partie Contractante peut,
au moment du dépöt de son instru
ment de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou ä tout autre mo
ment par la suite, étendre 1’applica-
tion de la présente Convention, par
déclaration adressée au Secrétaire
Général du Conseil de 1’Europe, ä
tout autre territoire désigné dans la
déclaration et dont Elle assure les re
lations internationales ou pour le-
quel Elle est habilitée å stipuler.
3. Toute déclaration faite en ver-
tu du paragraphe précédent pourra
étre retirée, en ce qui concerne tout
territoire désigné dans cette déclara-
lion, aux conditions prévues par l’ar-
ticle 27 de la présente Convention.
A rticle 24
1. Toute Partie Contractante dont
la législation prévoit plus d’une
forme d’adoption aura la faculté de
n’appliquer qu’å une de ees formes
les dispositions des paragraphes 1, 2,
3 et 4 de 1’article 10 de la présente
Convention, et des paragraphes 2 et 3
de 1’article 12.
2. La Partie Contractante faisant
usage de cette faculté le notifiera au
Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe au moment de la signature
ou au moment du dépöt de son
instrument de ratification, d’accep-
tation ou d’adhésion, ou lorsqu’Elle
fera une déclaration conformément
Europarådets generalsekreterare och
träder i kraft tre månader efter den
dag, då deponeringen ägt rum.
Iiungl. Maj.ts proposition nr 114 dr 1968
39
Artikel 23
1. Avtalsslutande part kan i sam
band med konventionens underteck
nande eller deponering av ratifika
tions-, godkännande- eller anslut
ningsinstrument ange det eller de
territorier i fråga om vilka konven
tionen skall vara tillämplig.
2. Avtalsslutande part kan genom
förklaring till Europarådets general
sekreterare, i samband med depone
ring av ratifikations-, godkännande-
eller anslutningsinstrument eller se
nare, utsträcka tillämpningen av
konventionen till annat territorium
som anges i förklaringen och för
vars internationella förbindelser
parten svarar eller som den är be
hörig att företräda.
3. Förklaring, som skett enligt
föregående punkt, kan återtagas, så
vitt rör i förklaringen angivet terri
torium, på de villkor som stadgas i
artikel 27 i konventionen.
Artikel 24
1. Avtalsslutande part, i vars lag
finnes mer än en form av adoption,
äger begränsa tillämpningen av arti
kel 10 punkterna 1, 2, 3 och 4 samt
artikel 12 punkterna 2 och 3 i kon
ventionen till en av dessa former.
2. Avtalsslutande part som ut
nyttjar denna rätt skall, i samband
med konventionens undertecknande
eller deponering av ratifikations-,
godkännande- eller anslutningsin
strument eller i samband med för
klaring enligt artikel 23 punkt 2 i
denna konvention, underrätta Euro-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1968
the Council of Europé thereof and
indicate the way in which it has
been exercised.
3. Such Contracting Party may
terminate the exercise of this right
and shall give notice thereof to the
Secretary General of the Council of
Europé.
A rticle 25
1. A ny Contracting Party may, åt
the time of signature or when de-
positing its instrument of ratifica-
tion, acceptance or accession, or
when inaking a declaration in accor-
dance with paragraph 2 of Article 23
of this Convention, make not more
than two reservations in respect of
the provisions of Part II of the Con
vention.
Reservations of a general nature
shall not be permitted; each reserva
tion may not affect more than one
provision.
A reservation shall be valid for
five years from the entry into force
of this Convention for the Contract
ing Party concerned. It may be re-
newed for successive periods of five
years by means of a declaration
addressed to the Secretary General
of the Council of Europé before the
expiration of each period.
2. Any Contracting Party may
wholly or partly withdraw a reserva
tion it has made in accordance with
the foregoing paragraph by means
of a declaration addressed to the
Secretary General of the Council of
Europé, which shall become effective
as from the date of its receipt.
A rticle 26
Each Contracting Party shall noti-
fy the Secretary General of the Coun
cil of Europé of the names and ad-
dresses of the authorities to which
requests under Article 14 may be
addressed.
au paragraphe 2 de 1’article 23 de la
présente Convention, et indiquera les
modalités de 1’exercice de cette facul-
té.
3. Cette Partie Contractante peut
mettre fin å 1’exercice de cette facul-
té; elle en avisera le Secrétaire Gene
ral du Conseil de 1’Europe.
Article 25
1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au
moment du dépöt de son instru
ment de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou encore lorsqu’Elle
fera une déclaration conformément
au paragraphe 2 de 1’article 23 de la
présente Convention, forinuler au
maximum deux réserves au sujet des
dispositions de la Partie II de celle-
ci.
Des réserves de caractére général
ne sont pas permises, chaque réserve
ne peut porter que sur une disposi
tion.
Chaque réserve aura effet pendant
cinq ans å partir de 1’entrée en vi-
gueur de la présente Convention å
l’égard de la Partie considérée. Elle
pourra étre renouvelée pour des
périodes successives de cinq ans, au
moyen d’une déclaration adressée
avant l’expiration de chaque période
au Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.
2. Toute Partie Contractante peut
retirer, en tout ou en partie, une ré
serve formulée par Elle en vertu du
paragraphe précédent, au moyen
d’une déclaration adressée au Secré
taire Général du Conseil de 1’Europe
et qui prendra effet å la date de sa
réception.
Article 26
Chaque Partie Contractante com-
muniquera au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe les noms et
adresses des autorités auxquelles
peuvent étre transmises les de-
mandes prévues par 1’article 14.
41
parådets generalsekreterare härom
och om det sätt på vilket rätten ut
nyttjats.
3. Sådan avtalsslutande part må
upphöra med att utöva denna rätt.
Underrättelse härom skall lämnas
till Europarådets generalsekreterare.
Artikel 25
1. Avtalsslutande part får i sam
band med konventionens underteck
nande eller deponering av ratifika
tions-, godkännande- eller anslut
ningsinstrument eller i samband
med förklaring enligt artikel 23
punkt 2 avge högst två reservationer
i fråga om bestämmelserna i avdel
ning II i konventionen.
Kungl. Maj.ts proposition nr
7/4
är 1908
Reservationer av allmän natur är
ej tillåtna. Varje reservation får av
se högst en bestämmelse.
Reservation skall gälla under fem
år räknat från det konventionen
trätt i kraft för vederbörande part.
Den kan förnyas för ytterligare fem
årsperioder genom en till Europa
rådets generalsekreterare ställd för
klaring före varje periods utgång.
2. Avtalsslutande part kan helt
eller delvis återtaga reservation, som
gjorts enligt föregående punkt, ge
nom en till Europarådets general
sekreterare ställd förklaring. Denna
träder i kraft den dag, då den mot
tagits.
Artikel 26
Avtalsslutande part skall under
rätta Europarådets generalsekretera
re om namn och adress på de myn
digheter till vilka hänvändelser en
ligt artikel 14 kan riktas.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968
Article 27
1. This Convention shall remain
in force indefinitely.
2. Any Contracting Party may, in
so far as it is concerned, denounce
this Convention by means of a notifi-
cation addressed to the Secretary
General of the Council of Europé.
3. Such denunciation shall take
effect six months after the date of
receipt by the Secretary General of
such notification.
Article 28
The Secretary General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council and
any State which has acceded to this
Convention of:
(a) any signature;
(b) any deposit of an instrument
of ratification, acceptance or acces-
sion;
(c) any date of entry into force
of this Convention in accordance
■wlth Article 21 thereof;
(d) any notification received in
pursuance of the provisions of
Article 1;
(e) any notification received in
pursuance of the provisions of
Article 2;
(f) any declaration received in
pursuance of the
provisions of
paragraphs 2 and 3 of Article 23;
(g) any information received in
pursuance of the provisions of
paragraphs 2 and 3 of Article 24;
(h) any reservation made in
pursuance of the
provisions of
paragraph 1 of Article 25;
(i) the renewal of any reserva
tion carried out in pursuance of
the provisions of paragraph 1 of
Article 25;
(j) the withdrawal of any reser
vation carried out in pursuance of
the provisions of paragraph 2 of
Article 25;
Article 27
1. La présente Convention demeu-
rera en vigueur sans limitation de
durée.
2. Toute Partie Contractante pour-
ra, en ce qui la concerne, dénoncer
la présente Convention en adressant
une notification au Secrétaire Géné-
ral du Conseil de 1’Europe.
3. La dénonciation prendra effet
six niois aprés la date de la réception
de la notification par le Secrétaire
Général.
Article 28
Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe notifiera aux Etats
membres du Conseil et å tout Etat
ayant adhéré å la présente Conven
tion;
(a) toute signature;
(b) le dépöt de tout instrument
de ratification, d’acceptation ou
d’adhésion;
(c)
toute date d’entrée eu
vigueur de la présente Convention
conformément å son article 21;
(d) toute notification re^ue en
application des dispositions de
1’article 1;
(e) toute notification re^ue eu
application des dispositions de
Farticle 2;
(f) toute déclaration re?ue en
application des dispositions des
paragraphes 2 et 3 de Farticle 23;
(g) toute information re§ue en
application des dispositions des
paragraphes 2 et 3 de Farticle 24;
(h) toute réserve formulée en
application des dispositions du
paragraphe 1 de Farticle 25;
(i) le renouvellement de toute
réserve, effectué en application des
dispositions du paragraphe 1 de
Farticle 25;
(j) le retrait de toute réserve,
effectué en application des disposi
tions du paragraphe 2 de Farticle
25;
Kungl. Maj.ts proposition nr
//4
år 1988
43
Artikel 27
1. Denna konvention skall gälla
utan tidsbegränsning.
2. Avtalsslutande part äger för
sitt vidkommande uppsäga konven
tionen genom tillkännagivande hos
Europarådets generalsekreterare.
3. Uppsägningen träder i kraft sex
månader efter den dag då general
sekreteraren mottagit tillkännagi
vandet.
Artikel 28
Europarådets generalsekreterare
skall underrätta rådets medlemssta
ter och varje till denna konvention
ansluten stat rörande:
a) undertecknande av konventio
nen;
b) deponering av ratifikations-,
godkännande- eller anslutningsin
strument;
c) tidpunkt för konventionens
ikraftträdande enligt artikel 21;
d) underrättelse enligt artikel 1;
e) underrättelse enligt artikel 2;
f) förklaring enligt artikel 23
punkterna 2 och 3;
g) underrättelse enligt artikel 24
punkterna 2 och 3;
h) reservation enligt artikel 25
punkt 1;
i) förnyelse av reservation enligt
artikel 25 punkt 1;
j) återtagande av reservation en
ligt artikel 25 punkt 2;
44
Kungl. \laj:ts proposition nr Ui år 1968
(k) any notification received in
pursuance of the provisions of
Artide 26;
(l) any notification received in
pursuance of the provisions of
Article 27 and the date on which
denunciation takes effect.
In witness whereof the undersign-
ed, being duly authorised thereto,
have signed this Convention.
Done åt Strasbourg, this 24th day
of April 1967, in English and in
French, both texts being equally au-
thoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the ar-
chives of the Council of Europé.
The Secretary General of the Coun
cil of Europé shall transmit certified
copies to each of the signatory and
acceding States.
(k) toute notification formulée
en application des dispositions de
1’article 26;
(l) toute notification re£ue en
application des dispositions de
1’article 27 et la date å laquelle la
dénonciation prendra effet.
En foi de quoi, les soussignés, du-
ment autorisés å cet effet, ont signé
la présente Convention.
Fait å Strasbourg, le 24 avril 1967
en francais et en anglais, les deux
textes faisant également foi, en un
seul exemplaire qui sera déposé dans
les archives du Conseil de 1’Europe.
Le Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe en communiquera copie cer-
tifiée conforme å chacun des Etats
signataires et adhérents.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1968
k) underrättelse enligt artikel 26;
1) tillkännagivande enligt artikel
27 och dagen, då uppsägningen trä
der i kraft.
Till bekräftelse härpå har under
tecknade, därtill vederbörligen be
myndigade, underskrivit denna kon
vention.
Som skedde i Strasbourg den 24
april 1967 på engelska och franska
språken, vilka båda texter äger lika
vitsord, i ett exemplar, som skall för
varas i Europarådets arkiv. Europa
rådets generalsekreterare skall över
sända bestyrkt avskrift av konven
tionen till de stater, som underteck
nat eller anslutit sig till den.
46
Kungl. Maj. ts proposition nr 11A år 1968
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 april 1968.
Närvarande:
f. d. justitierådet L
ind
,
justitierådet
A
lexanderson
,
regeringsrådet R
ingdén
,
justitierådet
W
esterlind
.
Enligt lagrådet den 1 april 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen i statsrådet den 22 mars
1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föruldrabalken.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av-
hovrättsassessorn P. A. Knutsson.
lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr It'» dr 1968
47
Utdrag av protokollet över justitieurenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 april
1968.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
,
K
ung
, J
ohansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
,
G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
, O
dhnoff
, W
ickman
.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
dels godkänna den inom Europarådet den 24 april 1967 avslutade euro
peiska konventionen om adoption av barn,
dels antaga lagförslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten