SOU 1969:11

Internationell adoptionsrätt

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 30 juni 1965 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedeparte- mentet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa översyn av den internationellrättsliga regleringen rörande adoption.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 27 augusti 1965 så- som utredningsman justitierådet Sigurd Dennemark. Vidare förordnade departements- chefen den 20 oktober 1965 dåvarande förste ambassadsekreteraren, numera ambassad- rådet Vidar Hellners och advokaten Gunnar Lindh att såsom experter biträda utred- ningen. Sedan Dennemark avlidit den 26 november 1965, tillkallade departementschefen den 23 december l965 såsom utredningsman ordföranden i lagberedningen f. d. justitie- rådet Gösta Walin.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 7 juli 1966 hovrättsassessorn Staffan Vängby.

Utredningen har i skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 mars 1968 för- ordat, att Sverige undertecknar den i Haag den 15 november 1965 dagtecknade kon- ventionen om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption.

Sedan uppdraget nu har slutförts, får utredningen härmed vördsamt överlämna be- tänkande med förslag till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande adoption och till de föreskrifter som erfordras om Sverige ratificerar nyssnämnda Haagkonven- tion om adoption. Utredningens experter, som deltagit i behandlingen av samtliga frågor, har biträtt förslagen. Redogörelsen för utländsk rätt har utarbetats av sekreteraren.

Stockholm den 31 mars 1969.

Gösta Walin /Staffan Vängby

' . _.'.5- ' -l. 'i '..- .v'». ' Ehuru»? ..;ii'” _|_ '|3n'hwgt'” lliT.|| |_l-""' 'i. .' II;—lgh." E:” i .,

%? '.'-

' : 'I _" " Hl' . . . 'i r.: 1' _." _" u|_ _' . . . ._|||.'- ||- | | » ..| | " '. läbd || '— .J '( ' R* , || | | _ _. ' I I_ 'I _ " ä;! ewarwémd 30101, | ',lJ: '|'-al'— Jul-'|': l KI:-mqa Snälw ll'lll.1(?||m alErillir |... Salami ' .—:. .::-:.- :_' - l'i' "i'm" »

"tit'anh' _wtll'iå? .l—. ,_ ' " "" ”d' -'.l l!"-'- ' lrii .q.:.ll.l51uu..l.i""ikårlästtt .ru :. ' "L.,,| . .. 3765; lidt-HJ glx-I&I: qb'rnåmd jfr mmm. ll". 1 _.L r.' . | alla ?. mimi]- mtstlgv nm mama.-H wäl"? - :..

=.

'n _-

"' HTMWÖÅII'JII lllä "' (I'm dha. .'||'i ' . _"- ni lågt.. i'm e .m indien»? |t- Mutant.-= mb E: ..-. "' 'L_ (alibi m.m..) ...b. '

i 'våI' ll' ' hlilmämqbw ". 1-v.nt'E...ä|.|'-- f...-.... egt-”rev? in: .Js'T-n-

'; pall '.'..';l'...utict &wmtwä 't mum—m. -.- liir »» .. Qi:—:;” :...: SIMP-'till]; mr.. ' m glimt..." m.. mamma-'. '

" _a" —|: _ |':... "” ' . ' ] mitt.-ab.. mulna—ru "15 smuts :...!- .ii'i- "when" mia-a

l||-'. ll '.|-31

tijden-im sly tl. .rm 'ikälllilj'. [NM-mhz. u'ru mt" M:haukk'id'l man! mfl

""" |E fatet.? :F n'uh silutH'.n_d'|j -||.'..i--".-|'._' " .. "ill" nivå.? '_

&?pr &? lil Eimåb' F*U'

Förkortningar

47 48 49 50 51

53

53

62 63

65 65 66 67 67 68

69

71

75

. ' ' 'l'l'i'ftlr . :' 5".

1

|. . _ -. '., ."n' ' ||: 1 " J, , .. . . . I _| . ' ' .. .-' . I | '.' .. |.” | || | 'I | : .i-Ff.'.'..—||'-'.- ' ' |' .'||'. '._ _| .

. ”inf-.? q: u' . ' . .lr'"_|”" ' "

.. _ | |HHÅ 431 |... .., . "» |'|i ,- ' |.._

., ' Tänk,,»'.I'JJ"E-'lf.1'ltir.-1in| EF r..-L .. : n: . €». J,»

15.4. " %. . =

— _.l .f ». ugnar.-mar.?»igm. a.: r" .. .

.|.| .|'r - " ' .

|||—..., .-"|. _ w- |m— M.: |-: |:u,|.—.urlu.' tung.. -. .

&_ __ 'I '|'—”""Rm' "' ?fanrnhz :1' _""|1'|._.'. " " få. . '.';l

. — , , avi-% 'r- .- - * ' | 'lTl|'1 || ' |___r ' &: | |! .. . |? lr| _? f_l- ||_ -::.- » . "”i- - = , _r..'j"=' LL - .'| '.' " " '.'1'

ig..... ." . . . . . . :....:'..|-.l : " " . . . |—_| ,- || |z|, . t:"||":';" || :i'tågu'u ::...Tilf'l'! Hu.-||| '=l- " —'-.. . ,, || . . |. .

. . . . ."'. "lar-IJ . .' ' | i' "" '. .'_.|'. "'.'..".""i'h. 'I." .. .. J.. ' " _- 'nl||å.= | Fil) ||||||| _ | I | || .' || || ' |å'. | .|, |. . _ _.af!q|1r_ | |:..- . || '..'..'

._'|.' i'll- två]. '".|| | . '|;'".'n'3|t|.'—' .|;| " 1.'|| 'å'.— '_g ..'.._J"1yl|u,iui ;; Uzunil '| " .:lu ,. '.._|_... : Jil-_ !. ': . -. :l , .. ', ,— , l'i' 3.._.|. . . . .. . . . ...... -- . " .";l' |'|"'."_" '..LF." f'|. _.l—Tft' _” - ' |l|.-- ."

'Ö'(""'l'1-'f|i' t|||| .. . . . . . 'na-un! "' kl:-3. | - . .. . ..l'Nlu'" |'. "

| .. . " . | . |?" ,.1. . '|, . .. J.'|.||' - .||| 1 ' = . ( ( .. i'll”. ' . '— ,',' * [', l" . . ' ' .||'. . . || ."'. ':'-"." " #; _ _ . | .I | | _ ||,|,|£:| . . . .. (EM.!!! . ||| _.

' -. ' '|' ' ". '_fj|3'—'|"" :. _ "" .' --

;. t..-...|..|.-|.. ...: .|..,;|._,.|.....;.||_'.i |||-'_'

Förslag till Lag om internationellrättsliga förhållanden rörande adoption

Härigenom förordnas som följer.

1 5. Ansökan om adoption får upptagas av svensk domstol, 1. om den eller de sökande är svenska medborgare, 2. om den eller de sökande har hemvist här i riket, 3. om Konungen i annat fall medger att ansökan prövas här.

2 5. Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag. När den som skall adopteras ej fyllt aderton år, skall beaktas, huruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist har sådan anknytning till främmande stat att det skulle lända till avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen ej blir gällan- de där.

3 &.

Beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall även gälla här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Om adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, förutsätts dock, att Konungen godkänner adoptionen.

Konungen äger förordna, att adoption även i annat fall skall gälla här i riket.

4 5. När beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla här i riket, räk— nas adoptivbarnet som barn i äktenskap i fråga om vårdnad, förmynderskap och un- derhåll.

5 9.

I fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden skall gälla vad som i allmänhet är före- skrivet om tillämplig lag beträffande rätten till arv, även om adoptionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Adoptivbamet och dess skyldemän skall dock ej härigenom gå förlustiga rätt till arv som var förutsatt vid adoptionen.

I fall då underårigt adoptivbarn ej får ärva adoptanten skall av behållningen i den- nes dödsbo före arvs- och testamentslotter utgå skäligt bidrag till barnets underhåll.

6 &. Ansökan om hävande av adoptivförhållande får upptagas av svensk domstol, 1. om adoptivbarnet har hemvist här i riket,

3. om adoptionsbeslutet meddelats av svensk domstol,

4. om Konungen i annat fall medger att ansökan prövas här. Ansökningen prövas enligt svensk lag.

7 &. Närmare bestämmelser om den utredning som skall äga rum i ärenden enligt denna lag meddelas av Konungen.

8 9. Beslut om adoption som meddelats i främmande stat får ej tillämpas, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

9 &. Efter avtal med främmande stat äger Konungen föreskriva avvikelser från de be— stämmelser som meddelas i denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den .......... Genom nya lagen upphävs 6 kap. lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa interna- tionella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. Nya lagen inverkar icke på giltigheten av föreskrifter som Konungen med stöd av äldre lag meddelat om internationella rättsförhållanden rörande adoption. 2. När beslut om adoption, som meddelats före nya lagensiikraftträdande, enligt äldre lag var gällande här i riket, skall beslutet alltjämt gälla. 3. Har arvlåtaren avlidit före nya lagens ikraftträdande, är 5 & nya lagen ej tillämplig.

Förslag till

Kungörelse angående tillämpning av en den 15 november 1965 i Haag dagtecknad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption

Med stöd av 9 & lagen den .................... om internationellrättsliga förhål- landen rörande adoption har Kungl. Maj:t funnit gott förordna som följer.

l 5.

Sedan Sverige den ...................... ratificerat en den 15 november 1965 i Haag dagtecknad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption, skall konventionen lända till efterrättelse här i riket i för- hållande till annan fördragsslutande stat. Konventionens lydelse i fransk och engelsk text samt svensk översättning framgår av bilaga till denna kungörelse.1 De franska och engelska texterna har vitsord.

Fördragsslutande stater är med verkan i förhållande till Sverige från och med

1) den ...................................................................... 2) den ...................................................................... 3) den ...................................................................... Förklaring enligt artikel 13 i konventionen har avgivits av ........................ Förklaring enligt artikel 14 i konventionen har avgivits av ........................ Förbehåll enligt artikel 22 i konventionen har gjorts av .......................... I förhållande till .......................... gäller konventionen ej, när förord-

ningen den 31 december 1931 (nr 429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är tillämplig. 2 5.

Med myndighet, som enligt artikel 3 första stycket eller artikel 7 i konventionen är behörig att meddela beslut om adoption eller häva adoptivförhållande, skall här i riket förstås domstol som enligt vad som i allmänhet är föreskrivet skall upptaga sådant ärende.

Domstol som äger upptaga ärende om hävande av adoptivförhållande äger också pröva fråga om ogiltigförklaring av adoption enligt artikel 7 i konventionen. När beslut om adoption meddelats av svensk domstol, skall dock 58 och 59 kap. rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.

3 &.

Rätten äger hos utrikesdepartementets rättsavdelning inhämta upplysning om främ- mande lag som är tillämplig enligt artikel 5 i konventionen eller om innehållet av för- klaring som avgivits enligt artikel 13 eller 14.

1 Texterna här utelämnade. Svensk översättning finns på s. 71 ff i detta betänkande.

4 5. I fråga om bevisupptagning som sägs i artikel 5 andra stycket i konventionen skall bestämmelserna i lagen den 20 december 1946 (nr 817) om bevisupptagning vid ut— ländsk domstol äga motsvarande tillämpning. Kostnaden för bevisupptagningen betalas av allmänna medel.

5 5. Det åligger utrikesdepartementets rättsavdelning att ombesörja skriftväxling som av- ses i artikel 6 andra stycket i konventionen och att mottaga de uppgifter som inkommer enligt artikel 9.

6 &.

Underrättelse om beslut, som rätten enligt artikel 9 i konventionen skall lämna främ— mande stat, förmedlas av utrikesdepartementets rättsavdelning.

När sådant beslut vunnit laga kraft, skall rätten genast sända avskrift av beslutet till rättsavdelningen och därvid lämna de upplysningar som avdelningen behöver för att kunna bedöma, om konventionen är tillämplig och vilka stater som skall under— rättas.

7 &.

När utrikesdepartementets rättsavdelning enligt konventionen underrättas om ut- ländskt beslut om adoption, ogiltigförklaring av adoption eller hävande av adoptivför- hållande, skall rättsavdelningen skyndsamt underrätta pastorsämbetet i den församling där adoptanten är kyrkobokförd och därvid ange, om beslutet enligt avdelningens me- ning skall erkännas enligt konventionen eller ej. Har barnet ej fyllt aderton år, skall rättsavdelningen på motsvarande sätt underrätta barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört.

Denna kungörelse träder i kraft den ..............

] Inledning

1.1 Utredningens uppdrag och nordiskt samarbete

I direktiven för utredningen nämnde fö- redragande departementschefen, statsrådet Kling, inledningsvis, att det under senare tid i vårt land framträtt ett stigande in— tresse för adoption av utländska barn. Sär— skilt riktade sig intresset mot vissa avlägsna länder med stora skaror föräldralösa och andra barn som led nöd. Önskemål att få adoptera sådana barn hade sin grund ej en- dast i en naturlig längtan efter barn utan även i en önskan att göra en humanitär in- sats för att rädda barn från undergång. Adoption av utländska barn stötte emel- lertid ofta på svårigheter av skilda slag. Från olika håll hade därför gjorts fram- ställningar om åtgärder från det allmännas sida för att underlätta sådana adoptioner. Med anledning härav hade sakkunniga till- kallats för att utreda förhållandena vid adoption av utländska barn liksom förut— sättningarna för ett ökat bistånd från sam- hällets sida i sådana ärenden. Med nämn- da utredning avsågs framför allt att söka komma till rätta med svårigheter av prak- tisk natur.1

I direktiven anförs vidare.

I rättsligt hänseende uppställer lagstiftningen vissa villkor, som måste iakttagas för att en in- ternationell adoption skall bli giltig här i riket. Frånsett regler rörande nordiska förhållanden finns bestämmelser i 6 kap. lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adop— tion. Där stadgas i l &, att utländsk medbor- gare ej får adoptera eller adopteras här i riket, utan att adoptionen blir gällande i den stat han tillhör, samt att svensk medborgare ej får adoptera eller adopteras i främmande stat, om ej Kungl. Maj:t med avseende på viss stat eller för bestämt fall medgett att det får ske. I 2 & meddelas vissa bestämmelser om adoptivför— hållandes hävande. Bestämmelserna i 1 & har tillkommit för att förhindra rättsförvecklingar på grund av att ett adoptivförhållande vinner erkännande i ett land men ej i ett annat. I många fall har det emellertid visat sig svårt att uppfylla de krav som lagen ställer. Detta är t.ex. händelsen, när adoptionsinstitutet ej är känt i barnets hemland. I andra fall är det förenat med stora svårigheter att utröna vilken reglering som gäller i det främmande landet. En uppmjukning av bestämmelserna har därför ifrågasatts.

Vår internationellt familjerättsliga reglering är, med undantag för de särskilda internor- diska bestämmelserna på området, för närva- rande föremål för allmän översyn av familje- rättskommittén enligt uppdrag den 30 septem- ber 1959. Denna översyn omfattar bl.a. bc- stämmelserna om adoption. Även inom olika internationella organ pågår rörande adoption ett utredningsarbete, som Sverige deltager i. Inom en expertkommitté i Europarådet har sålunda utarbetats förslag till konvention om förenhetligande av europarådskretsens adop- tionslagstiftning. Vidare har den tionde Haag- konferensen för internationell privaträtt anta- git en konvention rörande internationella adop- tioner.

En revision av vår internationella familje-

1 De sakkunniga har numera avgivit betän- kandet »Adoption av utländska barn» (SOU l967:57).

rättslagstiftning är ett omfattande arbete, som måste kräva ganska lång tid. Frågan, vilka möjligheter som finns att genom jämkningar i gällande lagstiftning underlätta sådana adop- tioner som här förut nämnts, kräver däremot en snar lösning. Denna fråga bör därför nu upptagas till särskild behandling. Det synes lämpligt att det sker genom en särskild utred- ning i anslutning till den tidigare nämnda utredningen rörande adoption av utländska barn. Av praktiska skäl torde det vara lämpligt att icke begränsa den nu avsedda utredningen till adoptioner av det särskilda slag som här förut nämnts utan låta den omfatta adoptions- institutet i dess helhet. Jag vill därför förorda, att vår internationellrättsliga reglering rörande adoption nu upptages till särskild översyn. Lik- som fallet var när familjerättskommittén erhöll sitt uppdrag rörande den internationella famil- jerätten torde anledning ej föreligga att till omprövning upptaga de särskilda internordiska bestämmelserna på området.

Vid den särskilda översyn som nu avses bör övervägas, om önskvärt resultat kan nås genom jämkningar i de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. i 1904 års lag eller om dessa bestämmel- ser bör ersättas med mera detaljerade regler. Härvid bör undersökas, om det kan anses lämpligt att uttryckligen reglera frågan om svensk domstols behörighet att upptaga adop- tionsärenden med internationell anknytning samt i vad mån en reglering av de komplice- rade spörsmålen rörande rättsverkningarna av internationella adoptioner kan anses behövlig. Uppmärksamhet bör ägnas både åt sådana adoptioner som sker här i riket och åt sådana adoptioner som sker utomlands. En central fråga här liksom vid utformningen av vår inter- nationella familjerättslagstiftning i övrigt är den, om de nya bestämmelserna skall bygga på domicilprincipen eller nationalitetsprincipen el- ler på en kombination av båda. I samband härmed bör beaktas möjligheterna att från svensk sida ansluta sig till den av Haagkonfe- rensen antagna adoptionskonventionen eller, om så ej anses böra ske, övervägas i vilken ut- sträckning konventionens bestämmelser ändå lämpligen kan vinna beaktande i vår lag- stiftning.

I frågor av principiell betydelse — såsom angående nationalitetsprincipens eller domicil- principens tillämpning — bör samråd ske med familjerättskommittén. Med hänsyn till intres- set av så stor nordisk rättslikhet som möjligt även inom den internationellprivaträttsliga lag- stiftningen bör i den mån det kan befinnas lämpligt samråd ske med övriga nordiska länder.

Utredningen har under sitt arbete samrått med representanter för Danmark, Finland

och Norge främst beträffande frågan om ratifikation av Haagkonventionen men ock- så om en allmän lagstiftning angående in— ternationellrättsliga förhållanden rörande adoption. Dessa representanter har varit kontorchef Jorgen Gersing, Danmark, pro- fessor Heikki Jokela och lagstiftningsrådet Henry Ådahl, Finland, samt höyesteretts- dommer Henrik Bahr, Norge.

I Finland och Norge övervägs frågan om ratifikation av Haagkonventionen och vilka lagstiftningsåtgärder som skulle krävas för ratifikation. Några förslag har ännu inte framlagts i dessa länder.

Vidare har utredningen samrått med fa— miljerättskommittén och utredningen om adoption av utländska barn.

1.2 Erfarenheter och reformkrav

Utredningen har genom en enkät sökt få del av erfarenheter och önskemål om refor- mer beträffande internationell adoptions- rätt.

Enkäten riktades till Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i Malmö, Norrköping och Västerås, Södra Roslags dom- sagas häradsrätt, Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt, Stockholms stads barna- vårdsnämnd, barnavårdsnämnderna i Göteborg och Malmö, Sveriges advokatsamfunds styrelse samt Stockholms stads, Göteborgs stads, Mal- mö stads och Västmanlands läns rättshjälpsan- stalter. I anledning av skrivelsen till Sveriges advokatsamfund har svar erhållits från tre cn- skilda advokater. I övrigt har svar erhållits från samtliga tillfrågade. De tillfrågade rätts- hjälpsanstalterna har samtliga med undantag av Västmanlands läns rättshjälpsanstalt anmält, att de saknar nämnvärda praktiska erfarenheter av internationella adoptionsärenden.

I enkäten frågades bl. a., om bestämmel- sen i 6 kap. 1 5 första stycket i 1904 års lag — att utländsk medborgare inte får adop- tera eller adopteras här i riket, om inte adoptionen blir gällande i den stat han till- hör — har medfört några tillämpningssvå- righeter och om den hindrat adoption, vil- ken såvitt kunnat bedömas eljest skulle ha varit till barnets bästa. Av svaren framgår. att bestämmelsen medfört omgång i åtskil- liga adoptionsärenden och stundom direkt hindrat adoption, åtminstone till dess ve-

derbörande fått svenskt medborgarskap. Sålunda anför t. ex. Stockholms rådhusrätt, att även om domstolen genom utrikesdepar- tementet erhåller uppgift om innehållet i tillämplig utländsk lag, osäkerhet ändå kan råda huruvida en adoption kommer att bli giltig i främmande stat som adoptant eller adoptivbarn tillhör, eftersom den utländska lagen kan vara svårtolkad och den utred— ning som har kunnat förebringas om ut— ländsk doktrin och praxis måhända ej är entydig. Fall där utländska materiella be- stämmelser såsom krav på viss minimiålder hos adoptanten eller viss åldersskillnad mel- lan adoptant och adoptivbarn skulle lägga hinder i vägen för en planerad adoption sållas nog i stor utsträckning bort, innan ärendet hunnit så långt att en ansökan till domstol är aktuell, genom att adoptanterna får vetskap om dessa hindrande bestämmel- ser hos utrikesdepartementet, de utländska ambassaderna eller hos barnavårdsnämnder- na. Några sådana fall har dock förekommit vid rådhusrätten.

I fall när adoptionsinstitutet saknas i barnets hemland har svårigheterna övervun- nits genom att barnet fått svenskt medbor- garskap. Stockholms rådhusrätt nämner fle- ra utländska rättssystem, där det ej finns något adoptionsinstitut (Indien, Iran, Egyp- ten, Nigeria, Pakistan). För adoption av in- diska barn har därför anlitats den utvägen att de blivande adoptivföräldrarna förord- nats till förmyndare för barnen och ansökt om svenskt medborgarskap för dem.

Som bevis för att adoptionen blir giltig i barnets hemland har stundom åberopats, att adoption redan ägt rum där. I dessa fall har sålunda dubbeladoption skett. Vid Stockholms rådhusrätt har i åtskilliga fall svenska makar fått tillstånd att adoptera koreanska barn, trots att makarna redan i Korea av koreansk myndighet fått tillstånd att adoptera barnen. Rådhusrätten anför, att det i dessa fall möjligen har skett ett av- steg från bestämmelsen i 6 kap. 1 5 första stycket i 1904 års lag. Enligt vad Göteborgs rådhusrätt upplyser förekommer också dub- beladoption av grekiska barn.

Beträffande de svårigheter som uppkom-

mer i förhållande till särskilda stater tycks av flera enkätsvar att döma Tyskland stå i en klass för sig. Delvis sammanhänger det- ta troligen med att ärenden med tysk an— knytning förekommer relativt ofta. Göte- borgs rådhusrätt anför, att då det gällt adoption av tyska barn (med undantag för barn utom äktenskap) har tysk rätts myc- ket detaljerade bestämmelser om behövli- ga samtycken till adoption och formen för dessa i ett antal fall medfört avsevärt dröjsmål med adoptionens genomförande. I vissa fall har adoptionsbeslut inte kunnat meddelas förrän ett och ett halvt år efter an- sökans ingivande till rådhusrätten och ge- nomsnittligt ej tidigare än efter 12 å 13 må- nader.

Till stater vilkas lagstiftning vållat svå— righeter synes också höra Schweiz. Österrike och de östeuropeiska staterna. Beträffande adoptionsärenden som angår medborgare i vissa östeuropeiska stater anför rådhusrät- ten i Malmö, att det kunnat möta svårighe- ter att införskaffa vederbörliga tillstånd och utlåtanden från myndigheter i dessa stater. Anledningen härtill har varit dels att prin- ciputlåtanden i vissa fall ej stått att få och dels att utlämnande av personliga data rö- rande vederbörande utländska medborgare möjligen ansetts kunna medföra inte önsk- värda konsekvenser för dem eller deras an- höriga. I de av rådhusrätten handlagda ärendena har emellertid — som en nödlös— ning — ifrågavarande utländska medbor— gare oftast kunnat betraktas som politiska flyktingar, varför bestämmelsen i 1904 års lag inte ansetts tillämplig.

På en fråga om särskilda önskemål sva- rar Göteborgs rådhusrätt, att den i ett antal fall med hänsyn till barnets bästa och på grund av blott ett antagande om adoptio- nens rättsgiltighet i barnets hemland ansett sig böra lämna tillstånd till adoptionen. Rådhusrätten anser det böra övervägas, om ej adoption, som uppenbarligen är till för- del för barnet, bör kunna medges, när det ej föreligger skäl till antagande att den inte blir gällande i vederbörandes hemland.

Rådhusrätten i Malmö finner önskvärt, att det tillskapas en lagregel av innehåll att

en fastare anknytning till domicillandet kan öppna möjlighet att tillämpa endast detta lands lag.

Varning mot slopande av kravet på gil- tighet i främmande stat, där adoptant eller adoptivbarn är medborgare, uttalas i ett enkätsvar.

Där relateras ett fall, då ett barn, som i lik- het med sin mor var medborgare i främmande stat, med moderns medgivande blev adopterat av svensk familj. Barnet erhöll svenskt med- borgarskap. Såväl modern som barnet hade fortfarande kvar sitt utländska medborgarskap. Barnet hade alltså dubbelt medborgarskap. Ingenting fanns antecknat i deras utländska ci- vilakt om vare sig adoption eller ändrat med- borgarskap. Modern, som återvänt till hem- landet, hade börjat intressera sig för barnet. Hemlandets ambassad i Stockholm kunde inte vägra henne att få barnet infört i hennes pass under sitt ursprungliga namn med de risker detta kunde innebära att barnet fördes ur lan- det. Adoptivföräldrarna var helt ovetande om förhållandet.

I enkätsvaren uppges, att erfarenheter saknas om rättsverkningarna av adoption i internationella rättsförhållanden. I ett svar upplyses, att svårigheter uppkommit i ett arvsärende i anledning av en adoption i Korea som ägt rum före men godkänts av Kungl. Maj:t först efter arvlåtarens död. Frågan var närmast, om adoptionen blev giltig i Sverige först i och med Kungl. Maj:ts beslut eller om adoptionen erhöll retroaktiv giltighet från den dag då den ko- reanska domstolen beviljat adoptionen. Nå- gon klarhet i frågan kunde ej vinnas.1

Flertalet remissinstanser upplyser, att de ej känner några exempel på hävande av adoption i internationella rättsförhållanden. Stockholms rådhusrätt meddelar, att vid rådhusrätten endast sparsamt har förekom- mit ärenden angående hävande av adoption i internationella rättsförhållanden. I intet fall har ansökan bifallits. I ett av ärendena avslogs ansökan på materiella grunder och i ett annat återtogs ansökan, sedan genom utrikesdepartementet införskaffats utred- ning som visade att hävandet ej skulle bli gällande i adoptantens hemland.

Antalet adoptioner i Sverige uppgår till mer än 2 000 om året.1 Antalet ärenden som har internationell anknytning är inte känt. Det finns endast några spridda och rätt osäkra siffror som kan belysa storleksord- ningen av hithörande problem.

En genomgång av de adoptionsärenden med utländsk anknytning som förekommit vid Stockholms rådhusrätt under tioårspe- rioden 1953—1962 redovisas i en uppsats av justitierådet Dennemark om svensk domstols behörighet i internationella adoptionsären- den.2 Materialet omfattade, förutom inemot 200 under den nordiska konventionen hän— förliga ärenden, närmare 150 fall. Inalles behandlades vid Stockholms rådhusrätt un- der samma period omkring 4 400 adoptions- ärenden.

Inom utrikesdepartementet har för utred- ningens räkning verkställts en undersökning av antalet där handlagda adoptionsärenden åren 1957—1966. Undersökningen avser så- dana ärenden där utrikesdepartementet bi- trätt på ett eller annat sätt. Självfallet är det många adoptionsärenden med interna- tionell anknytning som ej passerar utrikes- departementet. Fullständig exakthet har ej heller kunnat uppnås inom departementet, eftersom adoptionsfrågor kan dölja sig i andra ärenden, t.ex. förmynderskapsären- den. Undersökningen visar emellertid vilka länder de internationella adoptionsärendena företrädesvis anknyter till.3

Frånsett ärenden med anknytning till öv— riga nordiska länder redovisas i undersök- ningen totalt 783 adoptionsärenden. Av des- sa avsåg 699 adoption i Sverige och 84 adop-

1 Jfr s. 41. 1 Antalet vid de allmänna underrätterna slut- ligt handlagda ärenden om antagande av adoptivbarn och hävande av adoptivförhål- lande var följande:

År 1965 1966 1967 1968 Adoption 2 695 2 333 2 199 2 100 Hävande av adoption 33 15 29 17'

&

SvJT 1965 s. 1 ff. Då undersökningen har relativt begränsat in- tresse, har det, med hänsyn till det arbete som skulle krävas, inte ansetts tillräckligt mo- tiverat att komplettera den för senare år.

ca

tion i utlandet. I följande uppställning redo- visas de länder till vilka i 10 ärenden eller fler fanns anknytning genom adoptants eller adoptivbarns medborgarskap. Bland fallen under rubriken »adoptivbarnet utländsk medborgare» ingår också fall när även

adoptanterna var utländska medborgare. Deras antal har angetts inom parentes och medräknas ej under nästa rubrik. Fall med anknytning till flera främmande länder re- dovisas endast för ett av dessa.

Antalet åren 1957—1966 inom utrikesdepartementet handlagda adoptionsärenden med anknytning till nedan angivna länder (genom medborgarskap)

Anknytning Adoptivbamet Adoptanten/ till utländsk med- någon av borgare adoptanterna

utländsk med- borgare

Frankrike 15 (l) 2 Grekland 19 l Iran 9 1 Italien 10 4 Jugoslavien 13 Korea 20 Nederländerna 14 1 Polen 29 5 Schweiz 13 ( l) 5 Sovjetunionen 10 (2) l Storbritannien 17 (1) 11 Tyskland 339 (15) 28 Ungern 39 (12) 2 USA 22 29 Österrike 44 6

I betänkandet »Adoption av utländska barn» redovisas en del undersökningar rörande ut- ländska barn som från vissa länder kommit till Sverige under tiden från omkring 1950 till och med år 1966 för att adopteras. Det sam- manlagda antalet barn som redovisas i under- sökningarna var omkring 240. Av dessa kom från

Grekland 40 Indien 16 Iran 13 Korea 94 Polen 13 Ungern 20

Enligt upplysning från socialstyrelsen har under år 1967 137 och under år 1968 199 koreanska barn anlänt till Sverige.4

År 1967 behandlades 118 och år 1968 85 ansökningar om Kungl. Maj:ts medgivande till eller godkännande av utländsk adop— tion.5 Samtliga beslut innebar bifall till an- sökningen. Ärendena avsåg adoption i föl- jande länder:

Adoption Adoption Summa [ I Sverige utlandet 16 1 17 15 5 20 9 1 10 13 1 14 13 13 19 1 20 14 1 15 31 3 34 15 3 18 l 1 l 1 22 6 28 352 15 367 40 1 41 39 12 51 45 5 50 1967 1968 Etiopien 3 3 Grekland 2 6 Korea 83 49 Polen 1 1 12 Tyskland 1 l 7 Övriga 8 8 Summa 1 18 85

Antalet ärenden hos Kungl. Maj:t har ökat starkt till och med år 1967. Detta be- ror främst på adoptionerna av koreanska barn. Under året 1968 har på grund av svå- righeter med det formella adoptionsförfa- randet i Korea antalet ärenden hos Kungl. Maj:t minskat.

4 Preliminära siffror. 5 Uppgifterna avser inte samtliga inkomna ärenden, eftersom en del ansökningar kan ha återkallats, utan endast de som behandlats i konselj. Samtidig adoption av två barn har här räknats som två ärenden.

1.4 Intern adoptionsrätt [ olika stater1

Adoption är ett rättsligt institut med gamla anor. Det spelade en betydande roll hos romarna men är känt även på många andra håll. Även om önskan att ha barn i äldre ti- der liksom i våra dagar får antagas ha haft stort eller avgörande inflytande på enskilda personers vilja att adoptera, var adoptio- nens ändamål ur samhällets synpunkt i äldre kulturer främst att föra familjen eller ätten vidare och inte minst att säkerställa de religiösa kulthandlingar som ankom på fa- miljen.

Inom den romerska och senare den euro- peiska rättskretsen kom adoptionsinstitutet att efterhand förlora i betydelse. I början av 1800—talet hade utvecklingen gått så långt att institutet syntes mer eller mindre på väg att råka i glömska inom den europeiska rättssfären. Vissa kodifikationer från början och mitten av århundradet som stod under inflytande av romersk rätt _ först och främst Code Napoléon _ upptog institutet men med stränga begränsningar och till sy— nes mest av traditionsskäl. I nordisk och anglosachsisk rätt saknades institutet långt fram i tiden, även om vissa motsvarigheter förekom i äldre rätt (ättledning). Det be- hov som i viss utsträckning fanns tillgodo- sågs genom faktiska fosterbarnsförhållan- den, väl också i viss utsträckning genom tes- tamentariska förordnanden. I dansk praxis infördes dock adoptionsinstitutet i slutet av 1700-talet genom administrativa >>bevil— linger»,2 och liknande förekom i Norge under föreningen med Danmark och första tiden av unionen med Sverige.3

Från tiden omkring år 1900 har emeller— tid adoptionsinstitutet upplevt en påfallande renässans, och intresset för detsamma har internationellt ökat oavbrutet. I Tyskland var adoptionsinstitutet känt och tillämpat, och Bärgerliches Gesetzbuch av år 1896 upptog bestämmelser i ämnet som till stor del grundade sig på äldre preussisk rätt.

Schweizerisches Zivilgesetzbuch av år 1907 medtog adoptionsinstitutet. Tidigare var institutet reglerat i några kantoner. I ett antal stater som tidigare saknat lagregle—

rat adoptionsinstitut genomfördes under och strax efter första världskriget adoptions- lagstiftning, så t. ex. i Sverige och Norge år 1917, i Danmark år 1923, i Finland år 1925 och i England år 1926. Frankrike reforme- rade sin adoptionslagstiftning år 1923. I Sovjetryssland avskaffades institutet år 1918 men återinfördes år 1926. Adoptionsinstitu- tets ställning har sedan fortlöpande stärkts på olika håll i världen. Övergången från svag till stark adoption i de nordiska sta- terna (utom Finland) kan ses som ett led i denna allmänna utveckling. Brasilien, Chile, Frankrike, Grekland och Italien har nyligen ändrat sin adoptionslagstiftning och Portu- gal har infört institutet genom den nya ci- villagen. I t.ex. Belgien och Schweiz pågår för närvarande reformarbete.

I samband med denna utveckling har adoptionsinstitutet också fått en annan in- riktning än i äldre tider. Huvudsyftet för den moderna lagstiftaren är inte längre att trygga familjens fortbestånd utan att tillva- rataga barnens bästa och att möjliggöra de- ras placering i goda förhållanden, när för-

1 Den här presenterade översikten bör ej an- vändas som källa till upplysningar rörande enskilda detaljer i utländsk adoptionslag- stiftning. Dess ändamål är att ge exempel på olika lagregler som det kan komma i fråga att tillämpa i internationella adoptionsför- hållanden. De använda källorna föråldras snabbt. Eftersom de till stor del innehåller eller direkt bygger på lagtexter måste de ock- så i vissa fall ge en ofullständig bild av rätts- tillståndet. Modifikationer i de primära reg- lerna har för större överskådlighets skull som regel förbigåtts i översikten. Som källor har använts:

Aktstycken utgivna av Kungl. utrikesdepar- tementet. Ny serie II: 17. Internationella adoptionsärenden. Stockholm 1966. Bergmann, Internationalcs Ehe— und Kind- schaftsrecht. 3 uppl. Frankfurt a.M. 1952 — (lösbladssystem). Ancel (utg.), L'adoption dans les législations modernes, 2 uppl. Paris 1958. Supplerande artiklar till detta arbete i Revue internationale de droit compare 1961 s. 561 ff och 1962 s. 63 ff. Comparative analysis of adoption laws, utg. av United Nations, Department of economic and social affairs, New York 1956. IfEfrnst Andersen, !Egteskabsret I, 1954 s. 111 Arnholm, Laerebok i 1958 s. 97. & w familierett, 3 uppl.

åldrarna inte själva kan eller vill sörja för barnens vård och uppfostran.

Adoptionsinstitutet är i väsentliga hän- seenden olika utformat i skilda rättssystem. I vissa stater finns åtminstone två olika adoptionsformer. Man talar om »stark» adoption (adoptio plena i den romerska rätten) resp. »svag» adoption (adoptio mi- nus plena). En adoptionsform sägs vara stark, om adoptionen bryter adoptivbarnets förbindelse med dess naturliga släkt och inlemmar barnet i adoptantens släkt som om det varit adoptantens barn i äktenskap. Bortsett från övergångsförhållanden finns en mer eller mindre stark och en svag adoptionsform vid sidan av varandra t.ex. i Frankrike (fullständig adoption och enkel adoption), Italien (speciell adoption4 och vanlig adoption), Luxemburg (stark adop- tion, när domstolen förordnat att barnet inte vidare skall tillhöra den biologiska fa- miljen), Polen och Uruguay (adoptivlegi- timation efter tidigare franskt mönster och vanlig adoption). I Tjeckoslovakien finns två adoptionsformer, som båda får beteck- nas som starka; den ena av dem är oupp- löslig. I Danmark kan som ett undantag från den sedvanliga starka adoptionsformen förordnas, att barnet skall behålla rätten till arv efter sin biologiska släkt. Även andra variationer förekommer. I Brasilien och Chile har vid sidan av tidigare svaga adop- tionsformer år 1965 införts adoptivlegiti— mation (efter mönster från Frankrike och Uruguay) vars starka rättsverkningar dock är begränsade i vissa hänseenden.5 I Portu- gal resp. Spanien finns två adoptionsformer som båda kan betecknas som svaga. Mellan- former mellan adoption och fosterbarnsför- hållande förekommer i vissa länder.

Adoption i egentlig mening saknas som regel i muhammedansk rätt men har in— förts åtminstone i Tunisien. Den ersätts i övrigt av andra rättsinstitut, bl. a. av testa- mentarisk art. I Egypten praktiseras ett förfarande som innebär, att en person för— klarar sig vara far eller mor till ett barn. Detta förfarande förutsätter, att barnets föräldrar ej är kända.

Som förutsättningar för adoption kar. uppställas dels mera generella krav på att adoptionen skall lända till adoptivbarnets bästa, dels olika speciella krav som kan avse bl. a. parternas ålder och åldersskillna— den mellan dem, adoptantens eller adop— tanternas civilstånd, förekomsten av egna barn till adoptanten eller adoptanterna och samtycken till adoptionen från olika per- soner.

Den svenska föräldrabalken (4 kap.) upp— tager som förutsättningar för adoption bl. a.. att adoptionen finnes lända till gagn för barnet och att sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning till adoptionen föreligger, att den som vill adoptera fyllt 25 år (eller, i fråga om moder till barn utom äktenskap som vill adoptera gemensamt med make, att modern uppnått myndig ålder) och att sam- tycke till adoptionen lämnas av barnets för- äldrar, om de har vårdnaden om barnet, och regelmässigt av barnet själv, om det fyllt 12 år.

Krav på adoptionens allmänna lämplig- het är vanligt också i utländsk rätt, åtmins- tone i fråga om adoption av minderåriga. Det är t.ex. i Nederländerna utformat så, att adoptionen uppenbart skall vara i bar— nets intresse med hänsyn till såväl hävandet av barnets förbindelse med de biologiska föräldrarna som uppkomsten av förbindel- sen med adoptanten.

Krav på viss ålder hos adoptanten gäl— ler i många rättssystem. Åldern kan åt- minstone tidigare ha satts hög, t. ex. till 50 år. Ålderskravet kan ha eftergivits för ma— kar som varit gifta viss minsta tid utan att få barn. Som nu gällande ålderskrav kan nämnas 40 år i bl.a. Schweiz, 35 år i Ita— lien och Tyskland, 30 år för man och 28 år för kvinna i Österrike, 25 år i de nordiska staterna och England, myndig ålder i Japan och vissa öststater. Ålderskravet kan i

4 Vid speciell adoption anses adoptivbarnet som legitimt barn till adoptanten. Något familjerättsligt förhållande uppstår dock inte mellan adoptivbarnet och adoptantens släk- tingar på sidolinjen. 5 Ferreira i Revue internationale de compare 1968 s. 309 ff.

droit

Viss åldersskillnad mellan adoptant och adoptivbarn krävs i många länder. Ålders- skillnaden skall exempelvis vara minst 18 år i Grekland, Italien, Nederländerna (där åldersskillnaden inte heller får överstiga 50 år), Schweiz och Österrike samt 15 år i Frankrike. I Polen och Tjeckoslovakien stadgas, att en lämplig åldersskillnad skall föreligga. I vissa stater medges undantag.

I åtskilliga stater medges adoption endast av minderåriga, så t.ex. i England, Neder- länderna, Polen, Sovjetunionen, Tjeckoslo- vakien och Ungern. I Tyskland kan rätten meddela dispens. I några stater uppställs åtminstone för stark adoption krav på att barnet ej överskridit viss ålder, t. ex. 7 år i Irland och 15 år i Frankrike vid fullständig adoption. I vissa länder krävs, att barnet skall vara fött utom äktenskap, föräldralöst, övergivet e.l. En kombination av sådant villkor och krav på låg ålder synes i katols- ka stater vara vanlig som förutsättning för att den starka adoptionsformen skall få komma till användning. I t.ex. Irland kan adoption endast avse barn utom äktenskap eller barn vars föräldrar avlidit.

Vad angår adoptantens civilstånd tillåts som regel inte, att andra än makar adop— terar gemensamt. Stundom gäller som hu- vudregel, att adoption inte är tillåten an- nat än för makar, så t. ex. i Nederländerna. Ibland krävs, att makar som önskar adop- tera varit gifta med varandra viss minsta tid, t. ex. 5 år i Nederländerna.

I åtskilliga stater får den som har eget barn i äktenskap inte adoptera. Så är fal- let i t.ex. Frankrike, Grekland, Italien, Schweiz och Tyskland. Också från detta villkor medges undantag i vissa stater. Stundom utgör erkänt barn utom äktenskap hinder mot adoption.

I en del länder fordras, att barnet varit i adoptantens eller adoptanternas vård viss minsta tid innan slutlig adoption kan med- ges, t.ex. i England (tre månader), Frank- rike vid fullständig adoption (sex månader), Israel (sex månader) och Nederländerna (tre år).

Ytterligare några typer av adoptionshin-

der, en del mindre vanliga, kan nämnas. I vissa stater är det inte tillåtet att adoptera eget barn utom äktenskap, så t.ex. i Dan- mark, Nederländerna och Norge. Även and— ra närmare släktingar kan vara uttryckligen uteslutna från adoption. Präster och mun- kar får ej adoptera i exempelvis Spanien. Vanligt är, att en förmyndare ej får adop- tera sin myndling innan han avgivit redo- visning. När en ensam person kan adoptera, får han ej alltid adoptera en person av mot— satt kön. Särskilda bestämmelser som rör vederlag för adoption finns i t.ex. engelsk och nordisk lagstiftning.

När den som skall adopteras är minder— årig, krävs regelmässigt samtycke till adop- tionen av barnets föräldrar eller den av dem som har barnet i sin vård eller av le— gal ställföreträdare för barnet. Om föräld- rarna ej samtycker, kan det i vissa fall er- sättas med domstols tillstånd, t.ex. i Eng- land, Frankrike och Tyskland. Oftast skall barnet själv samtycka eller åtminstone hö- ras, om det uppnått viss ålder. 1 Tyskland fordras medgivande från förmynderskaps- domstolen för att minderårigt barn eller dess ställföreträdare skall kunna ingå adop- tionsavtal. Om en make adopterar ensam när detta är tillåtet, krävs regelmässigt and- ra makens samtycke, och när den som skall adopteras är gift kräVS i vissa stater att hans make samtycker till adoptionen.

I fråga om förfarandet vid adoption finns en principiell skillnad mellan stater, vilka som Tyskland och Österrike bygger på upp— fattningen om adoption som ett privaträtts— ligt avtal mellan adoptant och adoptivbarn eller barnets ställföreträdare, och stater, sä- kerligen flertalet, där adoption direkt fram— står som en form av myndighetsutövning. Denna skillnad förlorar emellertid alltmer i praktisk betydelse, eftersom parternas adop- tionsavtal i stater som bygger på den kon- trakträttsliga regleringen i allmänhet skall granskas av offentlig myndighet och därvid ofta torde vara underkastat även lämplig- hetsprövning, åtminstone när den som skall adopteras är underårig.

I allmänhet behandlas adoptionsärenden av domstol. Stundom kan emellertid adop— tion beviljas av administrativ myndighet, så t.ex. i Danmark, Island, Jugoslavien och Norge. I Irland handläggs adoptionsfrågor av en särskild central myndighet.

De största skiljaktigheterna mellan olika rättssystem hänför sig till rättsverkningarna av adoption.

Den nya svenska adoptionslagstiftningen upptar stark adoption som enda adoptions- form. Vårdnaden om adoptivbarn tillkom- mer adoptanten eller adoptanterna (6 kap. 11 & FB) som också är barnets förmyndare (11 kap. l & FB) och giftomän (2 kap. 2 & GB). Adoptant och adoptivbarn har samma plikt att underhålla varandra som föräld- rar och barn, medan underhållningsskyldig- heten mellan de biologiska föräldrarna (dock ej fader eller moder vars make adop- terar barnet) och adoptivbarnet upphör med adoptionen (7 kap. 5 & FB). Adoptivbarn får som huvudregel adoptantens resp. adop- tivfaderns släktnamn (3 (3' i namnlagen), men här gäller åtskilliga undantag, främst att rätten kan medge, att barnet behåller sitt tidigare släktnamn. I arvsrättsligt hän- seende betraktas adoptivbarn utan inskränk— ning som barn i äktenskap till adoptanten eller adoptanterna (4 kap. 1 och 2 åå ÄB), varför barnet ärver resp. ärvs av adoptan— tens släkt, medan arvsrätten mellan barnet och den biologiska släkten upphör. (När adoptanten är make till barnets fader eller moder, består dock självfallet arvsrätten i förhållande till denna förälder och hans släkt.) _ Äktenskapshinder i förhållande till de naturliga släktingarna består däremot, ett förhållande som synes gälla allmänt också vid stark adoption enligt främmande lag.

Enligt den lagstiftning som gällde före den 1 juli 1959 hade adoption svagare rätts- verkningar. Dessa kvarstår i huvudsak för adoptioner som skett före den dagen, om inte rätten på ansökan förklarat, att vad som är föreskrivet för det fallet att adop- tionen ägt rum enligt ny lag skall tillämpas på adoptivförhållandet.

Svaga adoptionsformer synes alltjämt va- ra de vanligaste i de europeiska och ame- rikanska rättskretsarna men utvecklingen synes gå i riktning mot stark adoption. Stark adoption finns i bl. a. Danmark, Eng— land, Irland, Island, Nederländerna, Norge, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. En stark och en svag adoptionsform finns som förut nämnts i bl.a. Frankrike, Italien, Luxemburg, Polen och Uruguay.

Främmande adoptionslagstiftningar kan vid sidan av detaljregler upptaga mera ge- nerella regler om rättsverkningarna av adop- tion. Dessa regler kan exempelvis innehålla, att adoptivbarn förblir i sin naturliga släkt och bevarar sina rättigheter och skyldighe- ter i förhållande till denna eller att adoptiv— barn får samma ställning som adoptantens barn i äktenskap. Båda typerna kan åtmins— tone i modifierad form förekomma i en och samma lag (t. ex. i Tyskland).

Vårdnaden om adoptivbarn resp. föräld- ramyndigheten _ puissance paternelle enligt fransk rätt — överförs, när adoptivbarnet är minderårigt, regelmässigt från de naturliga föräldrarna till adoptanten eller adoptanter- na (ev. adoptivfadern). Adoptanten eller adoptanterna blir också i de flesta fall un- derhållsskyldiga mot adoptivbarnet och har ev. också rätt till underhåll av detta. Un- derhållsskyldigheten mellan de biologiska föräldrarna och barnet upphör t. ex. i Dan- mark, England, Frankrike vid stark adop- tion, Island, Luxemburg vid stark adop- tion, Nederländerna, Norge, Polen vid den vanliga adoptionsformen, Tjeckoslovakien samt Uruguay vid stark adoption. Vanligare synes emellertid vara, att underhållsskyldig- heten mellan de biologiska föräldrarna och barnet kvarstår i en eller annan form. I åt- skilliga stater består de biologiska föräldrar- nas underhållsskyldighet endast subsidiärt, dvs. för det fallet att adoptanten ej förmår fullgöra sin underhållsplikt. Så är fallet i t. ex. Finland, Frankrike vid svag adoption, Grekland, Luxemburg vid svag adoption, Tyskland och Österrike. I så fall torde i allmänhet de naturliga föräldrarnas rätt till underhållsbidrag från adoptivbarnet bestå.

Beträffande adoptivbarnets namn gäller

mycket varierande regler. Adoptivbamet förvärvar ibland adoptantens släktnamn, be- håller i andra fall sitt eget släktnamn eller här de båda namnen i förening. Vid stark adoption synes det dock vanligt, att adoptiv- barnet endast bär adoptantens släktnamn.

Adoption medför i allmänhet inte att adoptivbarnet förvärvar adoptantens med- borgarskap, om detta är ett annat än hans eget. Undantag härifrån gäller åtminstone i Irland, Nederländerna och Storbritannien, om adoptanterna (adoptanten eller adoptiv- fadern) är medborgare i staten i fråga. Det- samma gäller i Frankrike och Italien vid stark adoption och i Grekland, om den adopterade är under 21 år. I övrigt torde en adoption ofta underlätta naturalisation av barnet i adoptantens hemstat.

Adoption medför regelmässigt hinder mot äktenskap mellan adoptanten och adoptiv- barnet, ofta också mellan barnet och släk- tingar till adoptanten.

Praktiskt betydelsefulla är olikheterna med avseende på arvsrätten. Adoptivbamet har visserligen regelmässigt rätt till arv efter adoptanten men undantag förekommer. Så- lunda får t.ex. i Spanien adoptivbarnet vid den svagare adoptionsformen inte utan tes— tamente någon rätt till arv efter adoptanten. om ej denne i adoptionshandlingen förbun- dit sig att insätta adoptivbarnet som sin arvinge. I Portugal får adoptivbarnet vid den svagare adoptionsformen legal arvsrätt efter adoptanten endast om denne saknar andra arvingar. Därjämte förekommer i främmande rätt åtskilliga inskränkningar i adoptivbarnets arvsrätt efter adoptanten i jämförelse med den arvsrätt som tillkommer dennes bröstarvingar. Så får exempelvis i Finland adoptivbarnets arvsrätt _ liksom enligt äldre svensk lag _ ej inkräkta på bröstarvinges laglott. I Schweiz och Tysk- land kan i samband med adoptionen träffas förbehåll om att adoptivbarnet ej skall ha någon arvsrätt efter adoptanten. Enligt bra- siliansk rätt får adoptivbarnet arvsrätt, om adoptanten saknade bröstarvingar vid tiden för adoptionen; om bröstarvingar föds efter adoptionen ärver adoptivbarnet endast hälf- ten av vad bröstarvinge ärver. I bl. a. Spa-

nien (vid den starkare adoptionsformen) har adoptivbarnet [ fråga om rätten till arv efter adoptanten samma rätt som ett erkänt barn utom äktenskap; denna arvsrätt är av- sevärt sämre än de legitima bröstarvingar- nas.

Det är vanligt att _ när adoptivbarnet ej efterlämnar avkomlingar eller ev. make som arvingar _ adoptanten likväl saknar arvsrätt efter adoptivbarnet. Så är fallet i t.ex. Grekland, Italien vid svag adoption. Jugoslavien, Schweiz och Tyskland. Adop- tanten har exempelvis i Luxemburg vid svag adoption endast rätt att vid adoptiv- barnets död återfå vad han tidigare gett barnet. Enligt finsk rätt ärver adoptanten adoptivbarnet, men barnets släkt får sådan egendom som tillfallit barnet från den släk— ten genom arv, testamente eller gåva. Adop— tantens bröstarvingar ärver däremot efter adoptivbarnet inte annan egendom än sådan som barnet fått från adoptanten genom arv, testamente eller gåva. I Österrike går adop— tanternas och deras avkomlingars arvsrätt före de biologiska föräldrarnas och deras avkomlingars arvsrätt. I Frankrike delas vid svag adoption arvet efter barnet lika mellan de båda familjerna, sedan vardera återfått egendom som tillfallit barnet från resp. fa- milj.

Vid svag adoption bevarar adoptivbarnet i regel sin arvsrätt efter den biologiska släk- ten. Så är fallet exempelvis i Finland, Frank- rike, Schweiz, Spanien, Tyskland och Öster- rike. I så fall torde adoptivbarnets biolo- giska släkt som regel också bevara sin arvs- rätt efter adoptivbarnet, ev. med begräns- ningar av förut antydd art till förmån för adoptanten eller dennes avkomlingar. I Dan- mark kan som ett undantag från den sed— vanliga starka adoptionsformen förordnas. att adoptivbarnet (men inte dess avkom- lingar) skall behålla arvsrätten efter den biologiska släkten. Denna får däremot inte i sådant fall någon rätt till arv efter adoptiv— barnet.

Mellan adoptivbarnet och dess avkom- lingar, å ena, samt adoptantens släkt, å andra sidan, äger arvsrätt mera sällan rum. Det är när sådan arvsrätt föreligger som

man har de bästa skälen att tala om stark adoption, så t. ex. i fråga om adoptionsfor— merna i Danmark, England, Frankrike vid fullständig adoption, Irland, Island, Neder- länderna, Norge, Polen (vanlig adoption), Tjeckoslovakien och Uruguay vid adoptiv- legitimation. När i Luxemburg förordnande getts att barnet ej längre skall tillhöra den naturliga familjen. äger likväl ej Iaglotts- rätt rum mellan barnet, å ena, och sådana adoptantens släktingar i uppstigande led som ej samtyckt till adoptionen samt deras avkomlingar, å andra sidan. I Frankrike har barnet även vid svag adoption arvsrätt efter adoptantens släktingar, dock utan att ha laglott.

Beträffande upphörande av adoptivför- hållande gäller, att adoption regelmässigt kan under vissa förutsättningar förklaras ogiltig, när avtalet eller beslutet om adop- tion var behäftat med felaktigheter. I vissa stater upptager lagstiftningen särskilda be— stämmelser härom, i andra gäller allmänna rättsgrundsatser.

Från ogiltigförklaring bör skiljas hävande av adoptivförhållande. Regelmässigt har detta sin grund i omständigheter som inträf- fat efter adoptionens tillkomst. Enligt svensk lag kan sålunda ett adoptivförhållande hä— vas på begäran av adoptivbarnet, om adop- tanten grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummat sina plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt barnets bästa därför påkallar att för— hållandet upphör men också om dess upp— hörande eljest är av väsentlig betydelse för barnet (4 kap. 9 & första st. FB). Adoptan- ten äger å sin sida få adoptivförhållandet hävt, om adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste eller för ett lastbart eller brottsligt liv och det uppenbarligen inte kan fordras att adop- tivförhållandet ändå skall bestå (4 kap. 9 5 andra st. FB). Adoptivförhållandet skall också, sedan barnet fyllt 21 år, hävas när adoptant och adoptivbarn är ense därom (4 kap. 10 & FB). Att någon klar gräns inte begreppsmässigt kan dragas mellan hävan- de och ogiltigförklaring framgår emellertid

av 4 kap. 8 & FB. Enligt denna bestämmelse skall adoptivförhållandet hävas på ansökan av adoptanten inom fem år efter adoptio- nen, om adoptivbarnet finnes lida av sinnes- slöhet, annat svårt själsligt eller kroppsligt lyte eller svårartad sjukdom som kan an- tagas härröra från tiden före adoptionen utan att adoptanten då ägde vetskap där- om.6 Riksdagen har hemställt om översyn i lämpligt sammanhang av bestämmelserna om hävande av adoptivförhållande7 och sådan pågår inom justitiedepartementet. Hävande av ett giltigt adoptivförhållande är inte känt i bl.a. England (med ett par undantag av ringa betydelse), Frankrike vid fullständig adoption, Irland, Tjeckoslo- vakien vid den ena adoptionsformen och Uruguay vid adoptivlegitimation. Utveck— lingen synes tidigare ha gått i den riktning- en att ett giltigt adoptivförhållande under vissa förutsättningar skall kunna hävas, men det är möjligt att denna tendens nu vänt åt andra hållet. Förutsättningarna för hävande av adoptivförhållande växlar. I en del stater kan ett adoptivförhållande hävas, när parterna är ense därom. Detta är natur— ligt i stater som bygger på en kontrakts- rättslig uppfattning av adoptionsinstitutet, t.ex. Schweiz och Tyskland. Hävande kan där ske i denna ordning även om adoptiv- barnet är minderårigt, men det fordras viss kontroll av myndighet. I andra stater kan adoptivförhållande hävas på grund av par— ternas överenskommelse därom, om adop- tivbarnet uppnått vuxen ålder. I vissa stater hävs adoptivförhållande direkt på grund av bestämmelse i lag, om parterna ingår äk- tenskap med varandra. Bortsett från de grunder för hävande varom nu talats kan ett adoptivförhållande i allmänhet också hävas av domstol på ansökan av endera parten, när allvarliga skäl talar därför. I Nederländerna kan dock ett adoptivförhål- lande hävas endast på begäran av den adop- terade sedan två år förflutit efter att denne blivit myndig och inom det närmast därpå följande året. I Tyskland kan ansökan om

6 Ett par andra bestämmelser om hävande av adoption i speciella situationer förbigås här. 7 lLU 1967: 48, rskr 1967: 322.

hävande inte ensidigt göras av adoptanten. Adoptivförhållandet hävs av förmynder- skapsdomstolen ex officio i barnets intresse, när allvarliga skäl talar därför. I Österrike kan i allmänhet ett adoptivförhållande hä- vas endast på begäran av barnet eller i dess intresse, när parterna ej är eniga. Även på andra håll kan hävande i ett minderårigt barns intresse ske ex officio, så t.ex. i Ju- goslavien.

Den närmare utformningen av grunderna för hävande varierar från stat till stat. På samma sätt som i fråga om äktenskapsskill— nad kan man urskilja mer eller mindre ab— soluta, å ena, samt mer eller mindre rela— tiva grunder, å andra sidan.

Vissa rättsverkningar av adoption kan kvarstå även efter adoptivförhållandets hä- vande, så t. ex. i fråga om barnets rätt till underhållsbidrag och namn samt förhållan— det till den naturliga släkten enligt svensk, dansk och norsk rätt.

Som framgår av den föregående redogö- relsen uppvisar adoptionslagstiftningen i olika länder stora olikheter, och många främmande länder har i sina lagar bestäm- melser i det ena eller andra hänseendet som, i allt fall sett från vår synpunkt, ter sig för- åldrade. Dessa förhållanden i förening med ett ökat intresse för adoption av barn från andra länder, inte minst från utvecklings- länderna, har lett till att adoptionsfrågor ägnats ett betydande intresse i det interna- tionella samarbetet under senare år. Arbetet med de rent internationellprivaträttsliga frå- gorna behandlas i det följande. I detta sam- manhang bör emellertid nämnas den euro- peiska konventionen den 24 april 1967 om adoprion av barn. Denna konvention, som upprättats inom Europarådet, har ratifice— rats av Sverige.8

Konventionen, som främst tar sikte på de interna adoptionsreglerna, syftar till att ut— jämna olikheterna mellan de fördragsslu- tande staternas adoptionslagar och tillgodo- se adoptivbarnets bästa genom gemensam- ma principer och gemensam praxis beträf- fande adoption av barn. Konventionen upp— tager dels principer för adoption som för-

dragsslutande stat förpliktar sig att tillämpa i sin interna rätt, dels sådana som är fakul- tativa. Vad som regleras i konventionen är ett urval av de viktigaste frågorna rörande adoption, och i fråga om dem uppställs en- dast minimikrav. Konventionen upptager bestämmelser dels rörande de beslutande myndigheternas handläggning av adoptions— ärenden, dels om det materiella innehållet i adoptionslagstiftningen med avseende på så- väl förutsättningarna för adoption som rättsverkningarna därav.9

1.5 Gällande internationell adoptionsrätt Översikl

Den internationella adoptionsrätten är ett ännu långt ifrån genomarbetat rättsområ- de.1 Principerna är på många håll inte fastlagda i betydelsefulla frågor. Under se- nare år har emellertid adoptionsfrågor äg- nats ett betydande intresse i det interna- tionella samarbetet.2

I fråga om genomförande! av adoption kan lagstiftningen i olika stater lägga sär- skild vikt vid frågan om myndigheternas behörighet och i materiellt hänseende till- lämpa den egna lagen eller se mera liberalt på behörighetsfrågan och beakta innehållet i främmande lag på ett eller annat sätt.

Inom den anglosachsiska rättssfären. främst i Storbritannien och USA, ligger hu- vudvikten på kompetensfrågan. Vid pröv- ning av adoptionsansökan torde vanligen det egna landets lag (lex fori) tillämpas, ehuru vissa författare förordat tillämpning också av barnets domicillag när barnet har

ca

Ratifikationshandlingarna deponerades den 26 juni 1968.

9 Se prop. 1968: 114. För en komparativ översikt av den interna- tionella adoptionsrätten kan i främsta rum- met hänvisas till De Nova. Här kan nämnas ett av FNs Technical Assi— stance Office m.fl. anordnat seminarium an- gående internationella adoptioner, som hölls i Leysin i Schweiz år 1960 (Rapport Doc. UN/TAO/SEM/1960/ Rep. 2, Geneve 1960), International Law Associations diskussioner i ämnet i Bryssel 1962 och Tokyo 1964 samt Haagkonferensens och Europarådets konven- tioner.

...

&

hemvist i främmande stat. Även enligt den nordiska familjerättskonventionen tillämpas lex fori. I Frankrike synes lex fori ha kom- mit att dominera, så snart någon av parter- na är fransk medborgare. Jurisdiktionsfrå- gan är också den centrala i Haagkonventio— nen rörande internationella adoptioner, som dock innehåller regler om tillämpning av endera partens nationella lag i vissa särskil— da hänseenden.

Norge, som annars hyllar domicilprin- cipen, tillmäter nationaliteten betydelse i förevarande hänseende. Liksom i Sverige och Finland får utländsk medborgare inte adoptera eller adopteras utan att adop- tionen blir gällande i hans hemland. Lik- nande tendenser kommer till uttryck på andra håll, t. ex. i Schweiz, som en följd av principen att adoption skall medges endast om den är till barnets bästa. En adoption som ej blir giltig i barnets hemland anses strida mot denna princip.

Inom kontinental rätt ligger tyngdpunk— ten i allmänhet på lagvalsfrågan (jfr dock vad som förut sagts om Frankrike). Till- låtligheten av en adoption bestäms sålun- da enligt parternas personalstatut, fastställt enligt den princip (nationalitet eller domi- cil) som härskar inom rättssystemet i fråga. Det råder dock betydande oenighet om vil— ken lag som skall tillämpas, när adoptant och adoptivbarn har skilda personalstatut. I vissa stater (t.ex. Belgien,3 Grekland, Ja- pan) skall hänsyn tas till båda parternas lagarfl Detta kan ske antingen så att samt- liga villkor i båda lagarna kumuleras, dvs. att adoption kommer till stånd endast om den på varje punkt motsvarar det strängas— te kravet i de båda lagarna, eller så att i fråga om villkor som hänför sig till adop- tanten (t.ex. att denne uppnått viss ålder eller saknar egna barn) tillämpas hans per- sonalstatut, i fråga om villkor som hänför sig till adoptivbarnet däremot barnets per- sonalstatut, s.k. distributiv tillämpning. Mot den första metoden kan riktas den vanliga anmärkningen mot kumulativ lagtillämp- ning, att den medför ett konstlat resultat som innebär att ingendera lagens system tillämpas. Den andra metoden leder ej en-

sam till målet, eftersom åtskilliga adoptions- villkor måste anses angå båda parterna. Man tvingas då att på dessa punkter tilläm- pa båda lagarna kumulativt eller välja en- dera som grundläggande adoptionsstatut.

I andra stater tillämpas endast endera partens lag som adoptionsstatut, ev. kom- pletterad med den andra partens lag i nå- gon särskild fråga. Adoptantens nationella lag tillämpas sålunda enligt t. ex. schweizisk och tysk rätt och enligt huvuddelen av öst- staternas interna konventioner. Samtycken som enligt barnets lag behövs för dess räk— ning skall dock föreligga enligt tysk rätt (åtminstone om barnet är tysk medborgare) och de östeuropeiska konventionerna. Frans— ka domstolar har tillämpat fransk lag, när adoptivbarnet varit fransk medborgare.

Ett problem som endast i mindre utsträck- ning synes ha observerats rör frågan, vilken lag som skall tillämpas när adoption söks av makar som är medborgare i olika sta- ter. I de östeuropeiska konventionerna har problemet i allmänhet blivit löst så, att la- garna i båda staterna skall tillämpas. Det— samma sägs gälla enligt österrikisk rätt.—" Enligt uppgift har i tysk praxis också före— kommit, att mannens lag tillämpats.

På frågor om formkrav i samband med adoption — t. ex. föreskrift att adoptionsav-

3 Se Journal du droit international (Clunet) 1967 s. 123 ff. 4 Den 5. k. Cödigo Bustamante — en omfattan- de kodifikation av internationell rätt som undertecknats i Havanna år 1928 och rati- ficerats av flertalet syd- och centralameri- kanska stater — innehåller en bestämmelse att förutsättningarna för adoption bestäms av vardera partens personalstatut (art. 73). Frågan hur personalstatutet bestäms över— lämnar Cödigo Bustamante till envar kon- ventionsstats egen internationella privaträtt (art. 7). Enligt 1940 års Montevideokonvention — som ratificerats av Argentina, Paraguay och Uruguay — regleras förutsättningarna för. liksom rättsverkningarna av en adoption, vars tillkomst framgår av en offentlig hand- ling, av lagarna i parternas domicilstater, såvitt de överensstämmer (art. 23). Övriga rättsförhållanden mellan parterna regleras av de lagar som vardera är underkastad (art. 24). Innebörden av sistnämnda bestämmelse synes oklar, jfr De Nova s. 106 f, 118 f. 5 Internationella adoptionsärenden s. 68.

tal skall ingås inför domstol eller notarius publicus — torde i allmänhet lex loci actus vara åtminstone fakultativt tillämplig.6 Hu- ruvida adoption skall ske genom avtal i förening med stadfästelse av domstol eller genom myndighetsakt, kan dock — t.ex. enligt tysk rätt —— vara att bedöma enligt det materiella adoptionsstatutet.

Vad som är gällande rätt i fråga om erkännande av utländska adoptionsbeslut synes i många stater vara högst osäkert. Vis- sa slutsatser bör dock kunna dragas från vad som i allmänhet gäller om erkännande av utländska beslut i andra statussaker, t.ex. om äktenskapsskillnad. I t.ex. Dan- mark, Storbritannien och USA torde det vara tillräckligt, att myndighet i stat där beslutet meddelats anses ha varit kompe— tent enligt uppfattningen i den stat där fråga om erkännande uppkommer, om be- slutet ej strider mot sistnämnda stats ordre public. I andra stater kontrolleras lagtill- lämpningen. I Sverige, Finland och Norge fordras godkännande av central myndighet för att en utländsk adoption som angår medborgare i det egna landet skall bli gil- tig. Tillstånd av statsmyndighet för att det egna landets medborgare skall få adopteras av utlänning torde krävas också i vissa öststater.7 Andra stater förbehåller sig i större eller mindre omfattning exklusiv be- slutanderätt beträffande det egna landets medborgare, t.ex. för vissa fall Österrike och enligt allmän uppfattning också Tysk— land.3 På sina håll fordras för erkännande av utländskt adoptionsbeslut, att förutsätt- ningarna för adoption i efterhand prövas av domstol i det egna landet. Så synes vara fallet i t. ex. Italien, troligen också i Neder- länderna.9

Vad angår frågan om tillämplig lag med avseende på adoptions rättsverkningar sak— nas i stor utsträckning positiv rätt och där sådan finns synes den ofta vara alltför ge- nerellt utformad för att kunna täcka alla de komplicerade frågor som kan uppstå. Endast i fråga om adoptions arvsrättsliga verkningar synes i vissa stater en rättspraxis

av något omfång ha uppkommit. I finsk lag stadgas, att rättsverkningarna av adoption skall bedömas enligt lagen i adoptantens hemland; bestämmelsen avser dock ej de arvsrättsliga verkningarna. Enligt japansk lag skall också verkningarna av adoption bestämmas enligt adoptantens nationella lag (& 19 i 1898 års lag om tillämpning av lagarna i allmänhet). Den grekiska civilla- gen innehåller en bestämmelse om att rätts- förhållandena mellan adoptant och adoptiv- barn bestäms av lagen i den stat som båda under adoptivförhållandet senast gemen- samt tillhört eller. om de ej tillhört samma stat, av lagen i den stat som adoptanten tillhörde vid tiden för adoptionen (art. 23). I de inledande bestämmelserna till den ita- lienska Codice Civile finns en bestämmelse (art. 20 andra st.) att förhållandena mellan adoptant och adoptivbarn bedöms enligt la- gen i den stat adoptanten tillhörde vid tiden för adoptionen. Denna bestämmelse har i allmänhet tolkats såsom avseende rättsverk- ningarna av adoption, medan lagvalet i frå— ga om förutsättningarna för adoption an- setts vara oreglerat i lagtexten.10 Andra lagar innehåller endast allmänna bestäm- melser om lagvalet beträffande adoption, vilka i vissa fall tolkats som avseende både förutsättningarna och rättsverkningarna. Så synes åtminstone vara fallet med den tyska bestämmelsen om att adoption bestäms en- ligt tysk lag, om adoptanten var tysk med- borgare vid tiden för adoptionen (EGBGB art. 22).

En utförlig bestämmelse finns i Cödigo Bustamante]1 Enligt denna bestäms adop- tionens rättsverkningar med avseende på arvsrätt efter adoptanten av dennes perso- nalstatut, medan adoptivbarnets personal-

6 Jfr Internationella adoptionsärenden s. 14 (Belgien), 5. 27 (Frankrike), 5. 47 (Rumänien), 5. 50 (Spanien). Se Internationella adoptionsärenden s. 18 (Bulgarien), s. 49 (Sovjetunionen). Internationella adoptionsärenden s. 58 (Tysk- land), s. 67 (Österrike). 9 Internationella adoptionsärenden s. 32 (lta- lien), s. 38 (Nederländerna), jfr s. 57 (Tur- kiet). 10 De Nova s. 99 ff, 113. " Ifr not 4 ovan. m

statut bestämmer rätten till namn och de rättigheter och skyldigheter som barnet be- håller gentemot sin biologiska familj lik— som också adoptantens arvsrätt efter adop- tivbarnet (art. 74).

De mera generella regler om adoptions rättsverkningar som berörts i det föregåen- de lämnar åtskilliga frågor olösta. Samma är förhållandet, när lagregler som har av- seende på rättsverkningarna av adoption helt saknas. Det kan t.ex. ifrågasättas, om samma lag — bestämd enligt skriven rätt eller genom rättspraxis — reglerar såväl för- hållandet mellan adoptivbarnet och adop- tanten som förhållandet mellan adoptivbar- net och dess biologiska släkt. Bland me— ningarna i litteraturen kan nämnas åsikten, att sistnämnda förhållande bör regleras av adoptivbarnets eller den biologiska famil— jens lag.12

Luxemburgs civillag innehåller en uttryck— lig bestämmelse (art. 370), att rättsverkning- arna bestäms av den adopterades nationella lag. Om enligt denna lag förbindelsen med den biologiska familjen upphör, bestäms rättsverkningarna i stället av adoptantens resp. adoptivfaderns nationella lag. På and- ra håll torde det finnas sympatier för att låta det allmänna adoptionsstatutet reglera även förhållandet mellan adoptivbarnet och dess biologiska familj.13

En annan fråga är, om lagvalet med av- seende på adoptions rättsverkningar är oför- änderligt eller underkastat växlingar t.ex. beträffande adoptantens personalstatut. När exempelvis den italienska och den tyska la- gen anknyter till adoptantens medborgar- skap vid tiden för adoptionen, synes detta innebära att adoptionsstatutet är oföränder- ligt med avseende på adoptionens rättsverk— ningar.

Det kan också vara tveksamt, vilka rätts- verkningar som hänförs under ett enhetligt adoptionsstatut —— vilket nu detta är —— och vilka som följer andra lagvalsregler för den särskilda typen av rättsverkningar, t. ex. un- derhållsskyldighet. I detta sammanhang kan nämnas 1956 års Haagkonvention om till- lämplig lag rörande underhållsskyldighet mot barn. Den är tillämplig även på adop-

tivbarn, ehuru fördragsslutande stat kan för sin del utesluta sådan tillämpning genom re- servation. Enligt denna konvention bestäms barns underhållsanspråk med vissa undan- tag av lagen i den stat där barnet har >>rési- dence habituelle.» Andra punkter där tve- kan kan råda om adoptionsstatutets tillämp- ningsområde rör adoptivbarnets släktnamn (adoptionsstatutet eller barnets personalsta- tut) och verkan av adoption med avseende på äktenskaps ingående (adoptionsstatutet eller de trolovades personalstatut).

Mest omdiskuterad och oftast behandlad i rättspraxis är frågan om arvsrätt i adop- tivförhållande.14 Det kan här röra såväl frågor om arvsrätt mellan adoptivbarnet eller dess avkomlingar och adoptanten eller dennes släkt som frågor om arvsrätt mellan adoptivbarnet eller dess avkomlingar och barnets biologiska släkt. Två huvudalterna- tiv kan särskiljas. Enligt det ena blir adop- tionsstatutet bestämmande endast för den preliminära frågan. om en giltig adoption kommit till stånd, medan arvsstatutets reg- ler om arvsrätt i adoptivförhållanden blir tillämpliga i själva arvsfrågan. På vissa håll i litteraturen sägs kort och gott att frågan om arvsrätt i adoptivförhållanden bestäms av arvsstatutet. I engelsk rättspraxis har tidi- gare den meningen kommit till uttryck, att ett utländskt adoptionsbeslut icke kunde medföra de rättsverkningar i arvsrättsligt hänseende som tillkommer adoption enligt engelsk lag. Enligt det andra alternativet, som hävdats av bl.a. Rabel,15 skall ett ut- ländskt beslut om adoption tilläggas samma rättsverkningar som det har enligt lagen i den stat där adoptionen ägde rum. Motiv härtill skulle vara, att det kunde medföra obehagliga överraskningar, om adoptionen utomlands ledde till ett annat resultat än parterna räknat med vid adoptionens till- komst.16 En nyanserad lösning anförs av de Nova på grundval bl.a. av ett neder— ländskt arbete. Lösningen innebär en kom-

12 Jfr De Nova s. 121—127. ” Jfr Merle i Das internationale Familienrecht s. 425. 14 Se härom Pålsson i TfR 1968 s. 169 ff. 15 Rabel s. 695 ff. 16 Jfr Rabel s. 704.

bination av de båda huvudalternativ som nyss omtalats. Arvsstatutet skulle i princip avgöra frågan, om och i vilken utsträckning arvsrätt kunde göras gällande i adoptivför- hållande. Endast adoptionstyper som var tillräckligt lika adoption enligt arvsstatutet skulle dock få samma verkan som sådan i arvsrättsligt hänseende. Huruvida så var fallet, skulle avgöras efter en bedömning av adoptionsstatutets regler om rättsverkningar av adoption, i synnerhet beträffande arvs- rätt.17

Nya Zeelands adoptionslag av år 1955 anknyter frågan om erkännande av utländsk adoption bl.a. till adoptionens rättsverk- ningar med avseende på vårdnad och arvs- rätt enligt lagen i den stat där adoptionen skedde och tillägger en utländsk adoption som erkänns samma rättsverkningar som en inhemsk adoption.

Frågor om hävande av adoptivförhållande hänförs i vissa rättssystem till samma lag som den som reglerar rättsverkningarna av adoption. Så är fallet i Finland och Japan. Rättsverkningarna och förutsättningarna för hävande bestäms i båda staterna av lagen i adoptantens hemland.

Svensk och norsk rätt upptar stadganden om hävande av adoption som med utgångs— punkt från att den egna lagen skall tilläm- pas likväl uppställer det förbehållet, att be- slut om hävande ej får meddelas med mind- re det blir giltigt i adoptantens hemland. Ett utländskt beslut om hävande av adoption i fall, när adoptanten är medborgare i det eg— na landet, blir giltigt endast om regeringen medgivit att sådant hävande får ske.

Enligt tysk rätt torde frågor om hävande av adoption vara underkastade samma lag som i allmänhet gäller beträffande förut- sättningarna för adoption och rättsverk- ningarna därav, nämligen lagen i adoptan- tens hemland.

De bilaterala konventioner som slutits mellan Sovjetunionen och övriga östeuro— peiska stater inom dess intressesfär reglerar i allmänhet valet av lag med avseende på hävande av adoption på samma sätt som valet av lag i fråga om förutsättningarna

för adoption. Den tillämpliga lagen (enligt huvudregeln adoptantens hemlands lag) be- stäms dock med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för hävandet.18

Sverige

Svensk lag upptar internationellrättsliga be- stämmelser om adoption dels i 6 kap. i 1904 års lag om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap, förmynder- skap och adoption, dels i 11—13 åå och 22 5 i 1931 års förordning om vissa interna— tionella rättsförhållanden rörande äkten- skap. adoption och förmynderskap. Sist- nämnda förordning återger motsvarande be- stämmelser i en konvention i ämnet mellan Sverige, Danmark. Finland, Island och Nor— ge av den 6 februari 1931.

I 6 kap. i 1904 års lag meddelas bestäm— melser dels om adoption, när utländsk med- borgare skall adoptera eller adopteras här i riket (l & första st.) eller svensk medbor- gare skall adoptera eller adopteras i främ— mande stat (1 & andra st.), dels om hävande av adoption här i riket, när adoptanten är utländsk medborgare (2 5 första st.), eller utom riket, när adoptanten är svensk med- borgare (2 i; andra st.). Bestämmelserna motsvarar 26 och 27 åå i 1917 års adop- tionslag och infördes i 1904 års lag i sam- band med föräldrabalkens tillkomst år 1949.

Beträffande utländsk medborgare före- skrivs i l 5 första stycket. att han inte får adoptera eller adopteras här i riket, om adoptionen ej blir gällande i den stat han tillhör. Enligt 2 & första stycket får inte heller adoptivförhållande hävas här i riket när adoptanten är utländsk medborgare, om inte hävandet blir gällande i den stat han tillhör. I fråga om svensk medborgare gäl- ler enligt 1 5 andra stycket, att han inte får adoptera eller adopteras i främmande stat, om inte Kungl. Maj:t med avseende på viss stat eller för bestämt fall medgivit att det får ske. Adoptivförhållande får enligt 2 & andra stycket inte heller hävas i främman— de stat med verkan här i riket när adop-

" De Nova s. 145 f, 150 ff, jfr Pålsson i TfR 1968 s. 173 ff. 1” Se De Nova s. 110 f.

tanten är svensk medborgare, om 'inte Kungl. Maj:t med avseende på viss stat eller för bestämt fall medgivit det.

I 193] års förordning föreskrivs, att om medborgare i fördragsslutande stat som har hemvist i sådan stat vill adoptera någon som har medborgarskap i en av staterna, an— sökningen skall göras i den stat där adop- tanten har hemvist (11 å). Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gäl- lande lag (lex fori). Är den som skall adop- teras under aderton år och har han hemvist i hemlandet, får ansökningen dock inte bi— fallas i annan stat utan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft till- fälle att avge yttrande (12 å). Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan med- borgare i fördragsslutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat där adoptanten har hemvist eller, om han inte har hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är. Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag (13 5). Beslut om adop- tion eller om hävande av adoption som meddelats i fördragsslutande stat skall gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap i den ena el- ler andra av de fördragsslutande staterna (22 å).

Beträffande den närmare innebörden av svensk rätt kan anföras följande som, om inte annat sägs, hänför sig till utomnordiska förhållanden.

1904 års lag saknar bestämmelser om svensk domstols behörighet att upptaga an- sökan om adoption med internationell an— knytning. I föräldrabalken föreskrivs be- träffande den interna kompetensen i adop- tionsärenden, att laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i den ort där adoptanten har sitt hemvist, medan ärende om adoptivförhållandes hävande upptages av rätten i den ort där adoptanten eller, om han är död, adoptivbarnet har sitt hemvist (20 kap. 5 & FB). Finns ej behörig domstol enligt dessa regler, upptages ären-

det av Stockholms rådhusrätt (20 kap. 14 & FB). Internt behörig domstol finns sålunda alltid att tillgå. Bestämmelserna ger emel- lertid endast indirekt ledning för bedöm- ning av frågan om svensk domstols kom- petens i internationella adoptionsärenden. I ett rättsfall1 har (synbarligen under infly- tande av den nordiska regleringen) ansetts, att svensk domstol inte är behörig att pröva ansökan om adoption som gjorts av utländs- ka medborgare med hemvist utomlands.

En ingående undersökning av praxis i ämnet utfördes av Dennemark.2

Denne fann, att om adoptanten enligt här rå- dande rättsuppfattning har hemvist i Sverige, svensk domstol anses vara behörig att pröva hans adoptionsansökan, oavsett såväl adoptan- tens eget som barnets medborgarskap och oav- sett barnets hemvist. Skulle makar, som önskar adoptera, vara bosatta i olika länder, torde en- ligt Dennemark svensk domstol i princip vara behörig så snart endera maken har hemvist i Sverige, i vart fall om jämväl barnet är bo- satt här. När makar, som önskar adoptera, båda är svenska medborgare, har vidare enligt vad Dennemark visat Stockholms rådhusrätt enligt stadig praxis ansett sig behörig att upp— taga deras ansökan utan hinder av att de haft hemvist i främmande stat (utanför Norden). Mera tveksamt är, huruvida rådhusrätten skall anses behörig att upptaga adoptionsansökan av två utomlands bosatta makar, när endast den ena är svensk medborgare. Adoptionsan- sökan har dock upptagits av rådhusrätten i vis— sa fall av denna art, men däremot inte i ett fall när den utländska medborgaren önskade ensam adoptera sin svenska makes barn i åk- tenskap.

Dennemark diskuterade även frågan, vid vil- ken tidpunkt behörighetsgrunden (hemvist el- ler nationalitet) skall vara för handen, och kom därvid till det resultatet att det i adop- tionsärenden utanför den nordiska konventio- nens tillämpningsområde bör vara tillräckligt om behörighet förelåg när adoptionsansök- ningen ingavs till rätten, dvs. att principen om perpetuatio jurisdictionis upprätthålls.

Vad angår lagvalet i adoptionsärenden som handläggs vid svensk domstol bygger bestämmelsen i 6 kap. 1 5 första stycket i 1904 års lag på den uppfattningen, att svensk lag skall tillämpas, även när adop- tanten eller adoptivbarnet eller ev. båda är utländska medborgare.3 Det har visserligen

1 NJA 1947 s. 164. 2 SvJT 1965 s. 1 ff. 3 NJA II 1917 5.518.

gjorts gällande att beträffande förutsätt- ningar för adoption svensk rätt får träda tillbaka för ett främmande personalstatut, om inte dess tillämpning framstår som be- tingat av ett bestämt svenskt rättsintresse,4 men denna uppfattning synes ej ha vunnit efterföljd.5

Domstolen skall emellertid tillse, att ut- över svensk lags adoptionsvillkor förutsätt- ningar föreligger för att adoptionen skall bli gällande i främmande stat, där adop- tanten eller adoptivbarnet är medborgare. Bestämmelsen är i och för sig inte någon lagvalsregel utan tar direkt sikte på de i den främmande statens internationella pri- vat- och processrätt gällande reglerna om erkännande av utländska adoptionsbeslut. När bestämmelsen infördes i svensk lag- stiftning genom 1917 års adoptionslag, an— fördes, att svåra rättsförvecklingar skulle kunna uppstå, om här i landet fick med avseende på främmande medborgare ska- pas ett adoptivförhållande som inte skulle vinna erkännande i hans hemland och att olägenheterna härav skulle bli lika stora vare sig det var adoptanten eller adoptiv- barnet som var främmande medborgare.6

Bland omständigheter som måste beak- tas vid prövning av frågor, om en svensk adoption blir giltig i utländsk medborgares hemland, kan till en början nämnas upp- fattningen i den främmande staten beträf- fande svensk domstols behörighet. Om t. ex. den främmande staten tillägger sig exklusiv kompetens, bortfaller möjligheten att den staten skall kunna erkänna ett utländskt beslut. I så fall får ett svenskt adoptions— beslut inte meddelas, även om svensk dom- stol enligt vår internationella processrätt skulle vara kompetent. Som exempel kan nämnas, att enligt en mening — som emel- lertid är omstridd — skulle enligt tysk rätt tysk domstol anses uteslutande behörig att pröva ett adoptionsärende, om adoptanten eller den ena av två makar som önskar adoptera är tysk medborgare. Ett svenskt beslut skulle i sådant fall inte erkännas i Tyskland och får därför enligt 6 kap. 1 5 första stycket i 1904 års lag överhuvud inte meddelas här i Sverige. Å andra sidan kan

stater som tillämpar domicilprincipen fästa avgörande vikt vid att adoptanten och/eller adoptivbarnet hade hemvist i det land där adoptionen genomfördes och sålunda er- känna ett svenskt adoptionsbeslut, när ve- derbörande hade hemvist här enligt den främmande statens uppfattning, oavsett att endast svensk lag tillämpats. I sådant fall behöver den svenska domstolen inte be- kymra sig om den främmande lagens ma- teriella adoptionsregler, men kan å andra sidan möta avsevärda svårigheter när det gäller att fastställa innebörden av den främ- mande lagens internationellrättsliga hem- vistbegrepp. Det är med hänsyn till sådana komplikationer kanske förståeligt, att när svenska makar här i Sverige ansökt om adoption av ett utländskt barn, svensk dom- stol sträckt sig ganska långt när det gällt att antaga att adoptionen skulle bli gäl- lande i hemlandet.7

Kungl. Maj:t är vid sin prövning, huru- vida utländsk adoption skall gälla i Sverige, när adoptant eller adoptivbarn är svensk medborgare, inte bunden av några uttryck- liga lagregler. Enligt förarbetena måste till- ses, att adoptionen inte strider mot grund- läggande principer i den svenska lagen. Nå- got generellt medgivande att adoptioner från viss stat skulle erkännas har inte gi- vits, om man bortser från regleringen i 1931 års nordiska konvention.8 Kungl. Maj:t har tidigare sökt hålla en gränslinje i förhållande till de allmänna domstolarnas kompetens i adoptionsärenden så att adop- tionsfrågan i princip ansågs förbehållen svensk domstol, om adoptanten eller adop- tanterna var medborgare och hade hemvist i Sverige.9 Under senare år har emellertid skett avvikelser.

4 Hassler, Internationella adoptivförhållanden. En studie till 26 och 27 åå adoptionslagen, 1923 s. 53. Jfr Erik Lind i SvJT 1927 s. 479 not 1 och Internationella adoptionsärenden s. 9. NJA II 1917 s. 517. Jfr SvJT 1947 rf s. 22 och kritik av Eek, Internationell privaträtt s. 74 ff, 229 not 150. Jfr NJA II 1932 s. 483. Jfr Wisén i SvJT 1961 s. 741 ff och SvJT 1963 s. 49 f. Jfr kritik av Eek i SvJT 1962 s. 754 f och Internationell privaträtt s. 75 f not 4.

01

c:

-—1

som

Medan sålunda förutsättningarna för er- kännande av en enligt främmande lag ge- nomförd adoption är reglerade, när någon av parterna är svensk medborgare, saknas i 1904 års lag bestämmelser om erkännande av utländska adaptioner i andra fall. Lag— stiftningens begränsning är avsiktlig. Det an- sågs vid dess tillkomst, att fullständiga in- ternationellrättsliga regler angående adop- tion inte skulle ha mycket värde utan inter- nationell överenskommelse.10 Utan stöd av lag torde kunna antagas, att ett adoptions- beslut som meddelats i stat där samtliga par- ter är medborgare i princip erkänns i Sve- rige. Därmed är ej något sagt enligt vilket lands lag adoptionens rättsverkningar skall bedömas. Möjligen kan också antagas, att om parterna tillhör skilda stater, ett ut- ländskt adoptionsbeslut som anses giltigt i samtliga parters hemländer gäller även här i Sverige.

I fråga om tillämplig lag beträffande rättsverkningarna av ett adoptionsbeslut med internationell anknytning som anses giltigt har uttalats flera meningar. Beträf- fande hävande av adoption framhöll lag— beredningen i förarbetena till 1917 års adoptionslag, att om ett adoptivförhållande en gång kommit till stånd, dess rättsverk- ningar i allmänhet torde böra bedömas en- ligt adoptantens hemlands lag, även om adoptivbarnet har annan nationalitet.” Un- der förarbetena till 1931 års nordiska fa— miljerättskonvention utgick däremot de svenska delegerade från att rättsverkningar- na av adoption skulle i princip — i brist på uttrycklig bestämmelse i annan riktning _ bestämmas av lagen i det land där adop— tionsbeslutet meddelats, ehuru man med hänsyn till svårigheten att närmare be- stämma innebörden och räckvidden av en sådan regel lämnade ämnet åsido i konven- tionstexten.12 Denna ståndpunkt drogs emel— lertid i tvivelsmål redan av lagrådet vid dess behandling av konventionen och har även senare blivit föremål för invänd- ningar.13 Vad angår de arvsrättsliga verk— ningarna av adoption utgår den nordiska arvskonventionen från att dessa skall be— stämmas av den lag som enligt de allmänna

bestämmelserna i konventionen är tillämp- lig beträffande arvet efter den döde.14 Har i adoptionsbeslut som meddelats i nor- disk stat träffats förbehåll om rätt för adop- tanten att förfoga över sin kvarlåtenskap, skall det förbehållet dock gälla i övriga stater (art. 14). Förbehållet syftar på en äldre dansk bestämmelse, som saknar mot- svarighet i den nya danska adoptionslag- stiftningen.

Danmark

Det av den danska familjerättskommissio- nen i nordiskt samarbete utarbetade försla- get till dansk adoptionslag1 upptog inter- nationellrättsliga bestämmelser av samma innehåll som de vilka senare intogs i 1917 års svenska och norska adoptionslagar. De byggde sålunda på nationalitetsprincipen. Den danska regeringen fann emellertid, att de föreslagna bestämmelserna uppställde alltför stränga krav för ingående och upp- hävande av adoptivförhållanden när ut- ländsk medborgare var part och att det var lämpligare att överlämna till de administra- tiva myndigheternas bedömning vilken hän— syn som skulle tagas till främmande lag.2 För att dock ge möjligheter att senare upp- nå den ordning som kommissionen före- slagit upptogs i 1923 års adoptionslov be— stämmelser som gav regeringen fullmakt att åstadkomma en sådan ordning. Bestäm- melserna har överförts till 1956 års adop- tionslov. Enligt denna kan genom avtal med främmande stat bestämmas, att dess med- borgare får adoptera eller adopteras i Dan- mark endast under bestämda, traktatmässigt fastställda förutsättningar. Motsvarande kan avtalas om hävande av adoptivförhållande, när adoptanten är medborgare i främmande stat. (& 24 i 1956 års lov.) Med hänsyn till bestämt angivna främmande stater kan vi-

10 NJA II 1917 s. 517. 11 NJA II 1917 s. 519. 12 NJA II 1932 s. 443, 447. 13 NJA II 1932 s. 448, Michaeli, Internationa- les Privatrecht, 1948 s. 235 f och Walin, Föräldrabalken, 1952 s. 534. 14 NJA II 1935 s. 365 f, 5. 387 f. 1 Udkast til lov om adoption med tilhorende bemaerkninger, 1913. 2 Se Borum s. 515 f.

dare genom kunglig anordning föreskrivas, att danska medborgare endast under be- stämda förutsättningar kan adoptera eller adopteras i vederbörande stat. På samma sätt kan föreskrivas, att ett adoptivförhål- lande inte kan i främmande stat hävas med verkan i Danmark när adoptanten är dansk medborgare (& 25). Veterligen har inte med stöd av lagreglerna ingåtts någon överens- kommelse med främmande stat utanför den nordiska konventionens område. Den dans- ka internationella adoptionsrätten bygger därför alltjämt på administrativ praxis.

Dansk administrativ myndighet är behörig medge adoption, om adoptanten har hemvist i Danmark. Huvudregeln är, att adoptant med hemvist i främmande stat skall adop- tera enligt den statens lag oavsett medbor- garskap. Danska medborgare med hemvist utomlands får emellertid utan större svårig- heter ansökan om adoption prövad i Dan- mark, om de vill adoptera styvbarn. Avser adoptionen ett främmande barn, kan t.ex. dansk adoption komma ifråga, när adop— tanten är anställd i danskt företag utom- lands och avser att förr eller senare åter- vända till Danmark. Detsamma gäller, om dansk medborgare på grund av sin natio- nalitet eller därför att adoptionsinstitutet saknas inte kan adoptera i främmande stat där han har hemvist. Adoption har i några fall beviljats trots att endast den ena av två utomlands bosatta makar som ansökt om dansk adoption var dansk medborgare. I undantagssituationer har justitsministe- riet tillämpat en ännu längre gående kom- petens även i fråga om andra än danska medborgare.3

Ansökan om adoption prövas enligt dansk lag. Ursprungligen tillfrågades främ- mande stat där vederbörande var medbor- gare, huruvida dansk adoption skulle bli gil- tig där.4 Då myndigheterna i vissa stater, bl. a. Frankrike, inte ville uttala sig i frågan, därför att den föll under de allmänna dom- stolarnas kompetens, upphörde emellertid denna praxis beträffande de flesta länder. Undantag görs i förhållande till Tyskland. Vid adoption av barn som är tyska med- borgare inhämtar man utlåtande från tysk

myndighet huruvida adoptionen kommer att anses giltig i Tyskland. Det förekommer ganska ofta adoptionsärenden, där adoptiv- barnet är tysk medborgare. Även med ett par andra stater finns eller övervägs kon- takter. I övrigt handläggs internationella adoptionsärenden i regel utan att man in- hämtar yttrande från vederbörande främ- mande stat.

Ett i utlandet meddelat adoptionsbeslut som rör dansk medborgare godtages i Dan- mark, om såväl adoptanten som adoptivbar— net vid tiden för adoptionsbeslutet hade hemvist i den främmande staten och adop- tionen är giltig enligt den statens lag.5

Beträffande rättsverkningarna av utländsk adoption finns ett refererat rättsfall från en skifteret.6 Målet rörde rätten till arv efter en amerikansk medborgare som vid sin död hade hemvist i Danmark. Den avlidne hade i ett tidigare äktenskap är 1938 adopterat ett barn i staten Hawaii. I adoptionsbeslutet hade bestämts, att adoptant och adoptivbarn skulle stå i samma förhållande till varandra som föräldrar och barn och ha arvsrätt in- bördes i samma utsträckning som om adop- tivbarnet varit adoptantens naturliga barn. Enligt Hawaii's lag hade emellertid adop- tivbarn inte rätt till laglott efter adoptanten (liksom inte heller andra barn efter sina na- turliga föräldrar). Den avlidne hade testa- menterat huvuddelen av sin egendom till efterlevande hustru i nytt äktenskap. Skif- teretten fann, att dansk lag skulle tilläm- pas på rätten till arv och att bestämmelser- na i Hawaii's lag inte kunde jämställas med ett förbehåll om testationsfrihet i adoptions— bevilling enligt äldre dansk lag. Adoptiv- barnet ansågs därför ha rätt till laglott efter den avlidne.

Finland Bestämmelser om adoption i internationell- rättsliga förhållanden — utanför den nor-

3 Upplysningarna om justitsministeriets praxis har lämnats av den danske representanten vid de nordiska överläggningarna, kontor- chef Gersing. Jfr Borum s. 517 f, Borum-Philip s. 121. Borum-Philip s. 121. Ugeskrift for Retsvaesen 1963 s. 619.

.c;

azu-

diska familjerättskonventionens område — finns i 1929 års lag angående vissa familje- rättsliga förhållanden av internationell na— tur.

De finska domstolarnas kompetens i in- ternationella adoptionsärenden torde vara så vidsträckt att de i stort sett kan pröva alla tänkbara adoptionsansökningar. Enligt den interna adoptionslagen prövas ansökan om adoption vid adoptants personliga forum. I 1929 års lag finns en bestämmelse, att om det inte enligt vad annorstädes är föreskrivet finns laga domstol för adoption eller för hävande av adoptivförhållande, ankommer saken på rätten i den ort där adoptivbarnet stadigvarande vistas eller, om det ej har stadig vistelse i Finland, på rådhusrätten i Helsingfors (27 å). Bestämmelsen har tol- kats så att finska domstolar i allt fall har internationell kompetens, om barnet stadig- varande vistas i Finland.

Utländsk medborgare får adoptera i Fin- land endast om adoptionen vinner erkän- nande i hans hemland. Under samma för- utsättning får utländsk medborgare som sta- digt vistas i Finland adopteras där (24 å andra st.).

Adoptivförhållande får, om adoptanten är utlänning, hävas i Finland endast om adop- tanten har sitt hemvist där och hävandet kan vinna erkännande i hans hemland (24 & tredje st.).

Vad angår formen för adoption som sker i Finland skall finsk lag iakttagas men, om vederbörandes hemlands lag föreskriver viss form för adoption även när denna sker i annat land, skall också det lända till efter- rättelse (25 å).

Adoption som skett utomlands anses gil- tig i Finland, om den erkänns som giltig i adoptantens och adoptivbarnets hemland. Om finsk medborgare vill adoptera eller skall adopteras i främmande stat, förut- sätts tillstånd av justitieministern i Finland (24 5 första st.).

Den finska lagen upptager till skillnad från 1904 års lag och den nordiska familje- rättskonventionen en bestämmelse om rätts- verkningarna av adoption. Dessa skall be- dömas enligt lagen i adoptantens hemland.

Detsamma gäller förutsättningarna för hä- vande av adoptivförhållande (26 å). Vad som i lagen sägs om rättsförhållandet mel- lan bl.a. adoptivföräldrar och adoptivbarn gäller emellertid inte i fråga om arv eller testamente (55 å).

Island

Den isländska adoptionslagen av år 1953 upptager i likhet med den danska vissa full- maktsbestämmelser i fråga om den interna- tionellrättsliga regleringen. Genom avtal med främmande stat kan bestämmas, att medborgare i den staten får adoptera eller adopteras i Island endast enligt reglerna i avtalet. Motsvarande bestämmelser kan av- talas i fråga om hävande av adoptivförhål- lande, när adoptivbarnet är utländsk med- borgare. (21 å.)1 Vidare kan avtalas, att vederbörande främmande stat på motsva- rande sätt skall tillse, att isländska medbor- gare kan adoptera eller adopteras i den främmande staten endast enligt reglerna i avtalet. På samma sätt kan avtalas, att adoptivförhållandet inte får hävas utom- lands enligt isländsk rätt, om adoptivbar- net är isländsk medborgare. (22 å.)1

Norge

Den norska adoptionslagens bestämmelser om internationella rättsförhållanden bygger på nationalitetsprincipen, ett resultat av att de tillkommit i skandinaviskt samarbete. På samma sätt som i 6 kap. 1 1904 års lag föreskrivs i den norska adoptionslagen, att utländsk medborgare inte får adoptera eller adopteras i Norge, om inte adoptionen blir giltig också i vederbörande främmande stat (& 29 första st. adoptionsloven av år 1917). Norsk medborgare får inte adoptera eller adopteras i främmande stat, om inte den norska regeringen bestämt att så kan ske (5 29 andra st.). Om adoptivföräldrar är utländska medborgare, kan adoptivförhål- landet inte hävas i Norge, om inte hävandet blir giltigt i vederbörande främmande stat

1 Enligt tysk översättning av lagtexten i Berg- mann.

(& 30 första st.). Om adoptivföräldrar är norska medborgare, kan adoptivförhållandet inte med verkan i Norge hävas i främmande stat, om inte den norska regeringen har be- stämt att så kan ske (& 30 andra st.).

I norsk lag finns ej — utanför den nor- diska familjerättskonventionen —— några be- stämmelser om norska myndigheters inter- nationella behörighet i adoptionsärenden. I princip torde behörigheten att upptaga an- sökan om adoption vara beroende av att den som vill adoptera har hemvist i Norge. I praxis har dock visat sig behov av viss nödkompetens. Adoption har beviljats nors- ka medborgare med hemvist utomlands och utländska medborgare som endast tillfälligt vistats i Norge och som velat adoptera norskt barn. Bl.a. har utländska diploma- ter fått adoptera.1 Troligen är det tillräck— ligt, att de omständigheter som betingar be- hörigheten föreligger vid tiden för ansök- ningens ingivande.2 I fråga om hävande av adoptionsbeslut har antagits, att norsk dom- stol är behörig, så snart någondera parten har hemvist i Norge och troligen också när adoptanten är norsk medborgare som är bo- satt utomlands och adoptionen har beviljats i Norge.3

I vilken utsträckning utländska beslut om adoption som ej rör norsk medborgare (jfr & 29 andra st. adoptionsloven) anses giltiga i Norge är oklart.4

England

Adoptionsinstitutet, som infördes i engelsk rätt först år 1926, är reglerat i lag, nämligen numera Adoption Act, 1958. Denna inne- håller också vissa bestämmelser om de engelska domstolarnas internationella kom- petens i adoptionsärenden. Sökanden måste ha domicil i England eller Skottland och både sökanden och barnet skall vistas (ha >>residence>>) i England. Sistnämnda krav kan emellertid efterges.1

Vid prövning av ansökan om adoption torde engelsk domstol tillämpa engelsk rätt som lex fori. Om barnet har domicil i främ- mande stat, råder dock delade meningar huruvida domstolen också skall beakta la- gen i den staten. Vissa författare hävdar att

så bör ske, antingen av principiella skäl. därför att adoptionsfrågan rör barnets sta— tus, eller på grund av att det skulle strida mot barnets bästa att genomföra en adop- tion som inte erkänns i dess domicilland.2 Häremot har emellertid bl.a. invänts, att detta skulle vara opraktiskt och att det föl- jer av den engelska adoptionslagen att dom- stolen måste vara övertygad om att adop- tionen länder till barnets bästa.—"* Det synes inte föreligga några domstolsavgöranden i frågan.

Förutsättningarna för att ett utländskt adoptionsbeslut kan vinna erkännande i England och rättsverkningarna har behand- lats endast i ett fåtal engelska rättsfall. Med hänsyn till allmänna grundsatser i engelsk rätt torde det kunna antagas, att ett adop- tionsbeslut — som inte strider mot engelsk public policy — erkänns i England åtmins- tone med tanke på vissa rättsverkningar, om det meddelats i stat där såväl adoptanten (adoptanterna) som adoptivbarnet då hade domicil. Huruvida därutöver krävs, att par- terna hade >>residence>> i domstolslandet sy- nes tveksamt. Om parterna har domicil i skilda stater, borde det enligt vissa förfat- tare krävas att adoptionen är giltig enligt båda domicilstaternas lagar för att kunna erkännas i England.4 Troligen är det till— räckligt, att adoptanten (adoptanterna) hade domicil i den stat där adoptionsbeslutet meddelades; för denna mening finns visst stöd i ett avgörande av the Court of Appeal.s

Även om ett utländskt adoptionsbeslut erkänns i princip behöver detta inte inne-

1 Enligt upplysningar av den norske represen- tanten vid de nordiska överläggningarna, höyesterettsdommer Bahr. Bahr i rapport den 6 september 1965 till justisdepartementet rörande Haagkonventio— nen om adoption (stena) s. 27. Bahr a.a. s. 35 f. Bahr a.a. s. 40 A. Se Dicey and Morris s. 457 ff, Cheshire s. 380 f, Graveson s. 326. Cheshire s. 381 f, Graveson s. 327 f. Dicey and Morris s. 458 f. Cheshire s. 385 f, Graveson s. 329. Jfr Dicey and Morris 5. 462 ff. Enligt detta arbete krävs troligen också att parterna hade residence i den stat där adoptionsbeslutet meddelades. N

Han:

minute

bära, att beslutet får samma rättsverkningar som ett engelskt adoptionsbeslut. Den spar- samma rättspraxis som förekommer röran- de utländska adoptioner avser främst deras rättsverkningar i fråga om arv eller testa- mente. Om arvlåtaren (testator) avlidit efter adoptionen, medför ett engelskt adoptions— beslut, att adoptivbarnet vid tillämpning av engelsk arvslag behandlas som adoptivför- äldrarnas barn i äktenskap.6 Ett uppmärk- sammat rättsfall, Re Wilby (1956), gällde verkan av en adoption enligt Burmas lag som skett vid en tidpunkt när alla parterna hade domicil där. Domstolen fann, att en utländsk adoption inte i arvsrättsligt hän- seende kunde tilläggas den verkan som till- kommer ett adoptionsbeslut enligt den engelska adoptionslagen, och ogillade de arvsrättsliga anspråk som grundats på adop- tionen. Ett senare avgörande som meddela- des av the Court of Appeal, Re Marshall (1957), kan möjligen innebära, att domsto- larna ansett att ett barn som adopterats en- ligt utländsk lag inte kan vid tillämpning av engelsk arvsrätt få starkare ställning än som tillkommer adoptivbarn enligt adoptions— landets (parternas domicillands) lag.

Avgörandet 1 Re Wilby har väckt kritik. Därvid har gjorts gällande, att ett utländskt adoptionsbeslut som överhuvud erkänns i England bör vid tillämpning av engelsk arvs- rätt tilläggas samma rättsverkan som ett engelskt adoptionsbeslut. Denna mening vinner stöd av ett votum i rättsfallet Re Valentine's Settlement (1965). Genom sist- nämnda rättsfall anses Re Wilby vara >>overruled>>.7

De engelska domstolarna torde i allt fall i enlighet med en allmän regel i den engels- ka föräldrarätten ha att ta hänsyn till bar- nets bästa och därför vara oförhindrade att underkänna sådana rättsverkningar av adop- tion som skulle strida däremot.8

1958 års Adoption Act införde som en nyhet möjlighet för domstol att meddela ett provisoriskt beslut som ger en person vårdnaden om ett barn och tillåter att bar- net förs ut ur Storbritannien för att adop- teras utomlands. Ett sådant beslut får med- delas endast under samma förutsättningar

som ett beslut om adoption, frånsett att sö- kanden inte behöver ha domicil i England eller Skottland. Det har också samma verk- ningar som ett adoptionsbeslut, frånsett att det inte medför arvsrätt och inte inverkar på barnets medborgarskap.”

Frankrike

Internationellrättsliga frågor rörande adop- tion synes endast i sparsam utsträckning ha blivit behandlade av franska domstolar. och de antaganden som kan göras om inne- hållet av gällande fransk rätt måste där- för bli tämligen osäkra.

Art. 353 i Code Civil innehöll tidigare vis- sa bestämmelser om den interna behörig- heten i adoptionsärenden. Ansökan om adoption skulle göras där sökanden hade sitt hemvist eller, om han hade sitt hem— vist utomlands, där den som skulle adopte- ras hade sitt hemvist. Saknades annat fo— rum, var le tribunal de grande instance de la Seine behörig. Med hänsyn till den franska rättens allmänna benägenhet att analogiskt tillämpa föreskrifterna om intern territoriell behörighet också i fråga om den interna- tionella kompetensen1 kan det antagas, att fransk domstol på grund av den angivna bestämmelsen ansågs behörig att upptaga ansökan om adoption så snart adoptanten eller den som skulle adopteras hade hem- vist i Frankrike. Den nya franska adop- tionslagstiftningen av den 11 juli 1966 sak- nar emellertid motsvarande bestämmelse. Med hänsyn till den vidsträckta kompetens som enligt art. 14 och 15 i Code Civil till— kommer fransk domstol i tvist, där endera parten är fransk medborgare, förefaller det troligt, att fransk domstol kan upptaga an-

6 Här bortses från vissa övergångsförhållan- den. Dicey and Morris s. 469 ff. Jfr Dicey and Morris s. 465, Graveson s. 329. Dicey and Morris s. 459, Graveson s. 326 f. Den 26 juli 1968 har utfärdats en ny lag, Adoption Act 1968 som skall möjliggöra Storbritanniens ratifikation av Haagkonven- tionen om adoption. Den synes också göra det möjligt för vederbörande minister att ut- färda föreskrifter om erkännande av adop- tioner från andra än konventionsstater. Jfr Batiffol s. 773 f, Bauer i RabelsZ 1966 s. 485 f, 490.

—'|

toan

...

sökan om adoption, när antingen sökanden eller den som skall adopteras är fransk medborgare.

Vilken lag eller vilka lagar som fransk domstol skall tillämpa i ett adoptionsären- de med internationell anknytning är omdis- kuterat. Om båda parterna är medborgare i samma främmande stat, föreligger det ej något tvivel om att den statens lag skall tillämpas med de undantag som föranleds av hänsyn till fransk ordre public. Svårig- heter uppkommer emellertid, om parterna är medborgare i olika stater. Franska un- derrätter synes ha tillämpat fransk lag, när den som skulle adopteras var fransk med- borgare.2 Också för det fallet att sökanden är fransk medborgare torde det föreligga en tendens hos franska domstolar att tilläm- pa fransk rätt, även om den som skall adop- teras är medborgare i främmande stat.3

I fråga om franskt erkännande av ett ut- ländskt adoptionsbeslut synes samma prin- ciper 'tillämpliga som i allmänhet gäller i fråga om giltigheten av utländska statusav- göranden på familjerättens område.4 Dessa principer innebär, att något exekvaturför- farande inte fordras men att, om beslutets giltighet bestrids, vissa förutsättningar upp- ställs för att det skall kunna erkännas. Där- vid krävs i stora drag, att den utländska domstolen var kompetent enligt fransk upp- fattning, att beslutet grundar sig på ett för- farande som ej strider mot fransk ordre public, att beslutet ej i sak leder till annat resultat än de franska internationellprivat- rättsliga reglerna samt att det sakliga avgö- randet ej strider mot fransk ordre public.

Frågan vilken lag som är bestämmande för rättsverkningarna av adoption synes en- dast sällan ha prövats i rättstillämpningen. Doktrinen torde hysa övervägande sympati för lagen i den stat där adoptanten (adop- tanterna) är medborgare. Dock har även den meningen kommit till uttryck, att adop- tivbarnets nationella lag borde vara be- stämmande för förhållandet mellan barnet och dess ursprungliga släkt.5 Beträffande frågan om arvsrätt vid adoption torde i princip arvsstatutet vara tillämpligt.6 La Cour de cassation har dock i ett känt och

kritiserat avgörande från år 1931 rörande tillämpning av fransk rätt som arvsstatut vägrat att ge effekt åt en utländsk adoption som skett vid en tidpunkt när adoptanten hade egna barn (adoption var i sådant fall ej tillåten enligt fransk rätt).7

Sch weiz1 Bundesgesetz betreffend die zivilrechtlichen Verhältnisse der Niedergelassenen und Auf- enthalter föreskriver med avseende på inter- kantonala förhållanden, att en persons fa- miljerättsliga ställning, bl.a. i fråga om adoption, bestäms av lagen i den kanton han tillhör och att hemkantonens myndig- heter är behöriga att pröva hithörande frå— gor. Med hemkanton avses i fråga om adop- tion adoptantens kanton. (Art. 8.) Motsva- rande gäller utländska medborgare som har hemvist i Schweiz (art. 32). Tillhör adoptant och adoptivbarn skilda stater, blir sålunda adoptantens nationalitet bestämmande. Ef— tersom adoption i princip avser att till- varataga barnets bästa och en adoption som inte erkänns i barnets hemland antages i all— mänhet strida däremot har i praxis adop- tion vanligen beviljats endast om förutsätt- ningarna härför förelåg även enligt barnets hemlands lag. Schweiziska myndigheter an- ses ej behöriga att upptaga ansökan om adoption av utländsk sökande med hemvist i Schweiz, om dennes hemlands lag förbe- håller hemlandets myndigheter exklusiv kompetens. I annat fall kan ansökan upp- tagas av schweizisk myndighet, men adop- tantens hemlands lag måste som nämnts tillämpas i fråga om de materiella förut- sättningarna.

2 Se Merle i Das internationale Familienrecht s. 383, Batiffol s. 509. 3 Jfr Merle i Das internationale Familienrecht s. 383, 387, 424. Jfr Francescakis i Das internationale Fa- milienrecht s. 554, Batiffol s. 844. 5 Jfr Merle i Das internationale Familienrecht s. 393 f, 425. 5 Merle i Das internationale Familienrecht s. 398 f, jfr Batiffol s. 718. 7 Merle i Das internationale Familienrecht s. 399 f, Batiffol s. 718, Pålsson i TfR 1968 s. 172. 1 Redogörelsen bygger på framställningen hos Schnitzer, Handbuch des internationalen Pri- vatrechts, 4 uppl. Band I 1957 s. 457 ff.

.c.

I fråga om schweiziska medborgare utom— lands gäller enligt huvudregeln, att domicil- statens lag blir tillämplig, om det följer av den statens internationellrättsliga regler, men att i annat fall hemkantonens (schwei- zisk) lag blir tillämplig och dess myndigheter behöriga (art. 28). Myndigheterna i den kan- ton, där adoptivbarnet har hemortsrätt, kan dock vägra att erkänna en enligt domicil- landets lag genomförd adoption, om den an- ses strida mot schweizisk ordre public, och dit har bl. a. hänförts regeln att adoptanten skall vara minst 40 år — undantag är dock kända —— och regeln att adoptanten inte får ha egna barn.2

F örbundsrepubliken Tyskland

Adoption sker enligt tysk rätt genom ett av- tal som skall stadfästas av das Amtsgericht på den ort där sökanden har sitt hemvist eller, om han saknar hemvist i Tyskland, där han uppehåller sig. Om sökanden är tysk medborgare som saknar hemvist i Tysk- land och uppehåller sig utomlands, är das Amtsgericht Schöneberg i Berlin-Schöne- berg behörig. Dessa bestämmelser tolkas så att de blir bestämmande också för den in- ternationella kompetensen, varför tysk dom- stol är behörig så snart sökanden antingen är tysk medborgare eller uppehåller sig i Tyskland. Även härutöver synes emellertid tysk domstols behörighet sträcka sig. Så— lunda synes ansökan om adoption av tyskt barn, som gjorts av utomlands bosatt ut— ländsk sökande genom tysk ställföreträdare, ha upptagits.1

Omstritt är, huruvida tysk domstols be- hörighet bortfaller om främmande stat vars lag är adoptionsstatut förbehåller sig ex- klusiv domsrätt eller i allt fall inte skulle erkänna tysk domstols behörighet. Att den tyska kompetensen är på det ena eller andra sättet inskränkt hävdas av flera författare2 men mot denna mening har invänts att den medför risk för dem de justice.3

Frågan om lagval i adoptionsärenden be- handlas i Einfiihrungsgesetz zum Biirger- lichen Gesetzbuche (EGBGB) art. 22. Enligt denna skall adoption bestämmas av tysk lag, om adoptanten vid tidpunkten för adoptio-

nen är tysk medborgare. Denna ensidiga kollisionsnorm skall enligt allmän uppfatt- ning vidgas till en allsidig norm. Bestäm- mande för adoption är sålunda enligt tysk rätt — bortsett från renvoi — lagen i den stat adoptanten tillhör vid tiden för adop— tionen. Dessutom gäller enligt art. 22 andra stycket en särregel för det fallet att adop- tanten är utländsk medborgare och barnet tysk medborgare. I så fall erfordras sam- tycken till adoptionen också enligt tysk lag från barnet och tredje man som står i fa— miljerättsligt förhållande till barnet. Praxis synes ej ha utbyggt bestämmelsen till en allsidig kollisionsnorm utan uppfattar den som en skyddsföreskrift som gäller endast för tyska barn.4

Om två makar som är medborgare i olika stater önskar adoptera, tillämpas troligen på varderas adoption hans hemlands lag.-*

Frågan huruvida adoption skall ske ge— nom avtal mellan parterna jämte stadfästel- se av domstol eller direkt genom en myn- dighetsakt anses enligt tysk rätt vara att be- döma enligt adoptionsstatutet, dvs. adop- tantens hemlands lag.6

I fråga om erkännande av utländska adoptionsbeslut är bestämmelserna i 5 328 i Zivilprozessordnung (om erkännande av utländsk dom) inte direkt tillämpliga på av—

? Internationella adoptionsärenden s. 48. 1 De interna kompetensnormerna återfinns i & 66 i Gesetz uber die Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit av år 1898. Se om den internationella kompetensen Krusch i Das internationale Familienrecht s. 417 f, Raape s. 397 ff, Kegel i Soergel/Siebert s. 887 f och Internationales Privatrecht s. 341 f. Krusch i Das internationale Familienrecht s. 418 f, Raape s. 397 f, Wengler i NJW 1959 s. 127 ff. 3 Kegel i Soergel/Siebert s. 888 och Interna- tionales Privatrecht s. 343. För allsidighet uttalar sig Raape s. 396 f (när ej adoptanten är tysk medborgare), Ke- gel i Soergel/Siebert s. 880 och Internationa- les Privatrecht s. 336. Annan ståndpunkt Wolff s. 221 och Krusch i Das internationale Familienrecht s. 407. Se bl.a. Raape s. 393 f. Enligt Raape har emellertid i praxis förekommit, att enbart tysk lag tillämpats, när mannen var tysk medborgare. Jfr Wolff s. 221, Krusch i Das internationale Familienrecht s. 410 f, Kegel i Soergel/Siebert s. 886. m

.a

01

m

göranden inom den frivilliga rättsvården. De torde emellertid ge vägledning också på detta område. För erkännande krävs i allt fall dels att myndighet i den stat där beslu- tet meddelats varit internationellt behörig enligt tysk uppfattning, dels att beslutet ej strider mot tysk ordre public.7 I rättspraxis har också antagits, att om adoptanten var tysk medborgare, tysk domstol åtminstone kunde vägra erkännande, om det förelåg en ogiltighetsgrund enligt tysk lag.3 Ett adop- tionsbeslut som meddelats i främmande stat där adoptanten var medborgare torde er- kännas i Tyskland under förutsättning dels att från barnets sida samtycke till adoptio- nen lämnats enligt dess nationella lag _ i allt fall om barnet var tysk medborgare — dels att beslutet inte strider mot tysk ordre public.9

Enligt vad som kan betecknas som härs- kande mening anses den internationella be- hörighet som tillkommer tysk domstol på grund av adoptantens tyska medborgarskap vara exklusiv. Ett utomlands — t.ex. av svensk domstol — meddelat adoptionsbe- slut kan enligt denna mening inte erkännas i Tyskland, om adoptanten (ev. den ena av två adopterande makar) är tysk medborga- re.10 Enligt verbalnote i april 1959 från tyska utrikesdepartementet i Bonn kan man därför inte räkna med att en stadfästelse av adoptionsavtal genom utländsk domstol kommer att erkännas i Tyskland om adop— tanten är tysk medborgare, därvid det är utan betydelse om han har stadigvarande hemvist i Tyskland eller i utlandet.11 Vissa författare har dock bestritt eller åtminstone dragit i tvivelsmål, att tysk domstol skulle vara exklusivt behörig så snart adoptanten är tysk medborgare.12

Även valet av tillämplig lag i fråga om verkan av adoption anses reglerad av art. 22 första stycket EGBGB. Lagen i den stat där adoptanten var medborgare vid tiden för adoptionsbeslutet är sålunda i princip bestämmande för adoptionens rättsverk- ningar, oavsett om adoptanten senare blir medborgare i annan stat.13 Vilka rättsverk- ningar som är underkastade adoptionssta- tutet och vilka som följer särskilda regler

är omtvistat, så t.ex. i fråga om adoptiv- barnets förhållande till de naturliga för- äldrarna. Adoptionsstatutets inflytande sy- nes dock vara vidsträckt.14 I Tyskland lik- som annorstädes är frågan om arvsrätt i adoptivförhållanden förenad med särskilda svårigheter. En kombination av adoptions- statut och arvsstatut förordas av vissa för- fattare,15 t.ex. på det sättet att adoptions- statutet avgör, huruvida adoptivbarn i arvs- rättsligt hänseende är att jämställa med adoptantens barn i äktenskap, medan arvs- statutet bestämmer, vilken arvsrätt som i det särskilda fallet tillkommer barn i äk- tenskap.16

Enligt adoptionsstatutet torde också frå- gan om upphävande av adoption vara att bedöma.17 Det har dock ifrågasatts, om adoptionsstatutet verkligen bör vara be- stämmande i detta hänseende.18

7 Kegel i Soergel/Siebert s. 593 och Interna- tionales Privatrecht s. 380. 8 NJW 1965 s. 502 ff. 9 Jfr Raape s. 144 f. 10 Raape s. 397, jfr Krusch i Das internatio- nale Familienrecht s. 418, NJW 1965 s. 503. 11 Wisén i SvJT 196l s. 744 f. 12 Kegel i Soergel/Siebert s. 887, jfr Krusch i Das internationale Familienrecht s. 418 och rättsfall i NJW 1965 s. 502 ff. Den tvekan som råder på denna punkt belyser klart svårigheterna vid tillämpning av 6 kap. 1 6 första st. i 1904 års lag. Svenska domstolar anser sig troligen förhindrade att när sö- kanden är tysk medborgare bevilja ansökan om adoption i strid mot tyska utrikesdepar- tementets i texten omnämnda uttalande, vil- ket dock måhända inte är alldeles säkert grundat. 13 Se bl.a. Kegel, Internationales Privatrecht s. 337, 341. 14 Se t.ex. Krusch i Das ”intemationale Fa- milienrecht s. 415 ff, Raape s. 400 f, som vill hänföra frågan om förhållandet till de naturliga föräldrarna under adoptionssta- tutet. 15 Se Krusch i Das internationale Familien- recht s. 415 f, Kegel i Soergel/Siebert s. 889, jfr Raape s. 105 f. Wolff s. 221 vill däremot tillämpa enbart arvsstatutet. "" Kegel i Soergel/Siebert s. 889. " Kegel i Soergel/Siebert s. 890. 15 Krusch i Das internationale Familienrecht s. 408.

2 Förslaget till lag om internationellrättsliga förhållan-

den rörande adoption

Internationellrättsliga frågor om adoption har på senare tid fått allt större betydelse. Det föreligger därför ett ökat praktiskt behov av en tidsenlig lagstiftning. Bestäm— melserna om adoption i 1904 års lag är föråldrade och har genom de krav som gäller i fråga om de materiellrättsliga vill- koren visat sig försvåra önskvärda adoptio- ner. Lagen saknar vidare reglering av svensk myndighets behörighet i internationella adoptionsärenden. Inte heller har den någ— ra bestämmelser om rättsverkningarna av internationella adoptioner. Det torde vara praktiskt nödvändigt att försöka ge bättre vägledning därom än som nu står till buds.

Haagkonferensen har är 1964 antagit en konvention om behörig myndighet, tillämp- lig lag och erkännande av beslut rörande adoption. Utredningen skall enligt direkti- ven beakta möjligheterna för Sverige att ansluta sig till konventionen. Frågan be- handlas närmare i det följande.1 Om Sve— rige — som utredningen förutsätter kom- mer att ske — ansluter sig till konventio- nen, är däri intagna bestämmelser likväl inte ägnade att ensamma läggas till grund för en ny svensk lag rörande internationell adoptionsrätt, som skall ersätta bestämmel- serna i 1904 års lag och ej kan begränsas till konventionsfall. Det är ovisst, hur många stater som kommer att ansluta sig till konventionen, och under alla omstän- digheter behövs regler i förhållande till sta- ter som står utanför. Utredningen har där-

för funnit nödvändigt att föreslå dels en generell lagstiftning, dels särskilda bestäm- melser rörande tillämpningen av Haagkon- ventionen. Utredningen har emellertid strä- vat efter så stor överensstämmelse mellan de olika regelkomplexen som möjligt. För- slaget till generell lagstiftning bygger där- för i görlig män på bestämmelserna i Haag- konventionen. Utredningen har i överens- stämmelse med direktiven samrått med fa— miljerättskommittén och utgår från att den svenska internationella familjerätten för framtiden kommer att i ökad omfattning bygga på en kombination av nationalitet och domicil som anknytningsmoment. En sådan kompromiss kännetecknar också Haagkonventionen om adoption. Utred- ningens förslag till generell lagstiftning be- handlar i motsats till Haagkonventionen även i viss utsträckning internationella rättsverkningar av adoptionsbeslut.

Utredningens förslag till generell lagstift- ning i form av lag om internationellrättsli— ga förhållanden rörande adoption inleds med en bestämmelse om svensk domstols behörighet i internationella adoptionsför- hållanden (] 5). Denna utgör i huvudsak en kodifiering av de viktigaste kompetens- grunderna i svensk rättspraxis, vilka också har motsvarighet i Haagkonventionen.

Enligt 1904 års lag får utländsk med- borgare inte adoptera eller adopteras här i riket utan att adoptionen blir gällande i den 1 Se 3 kap.

stat han tillhör. Bestämmelsen medför, som förut nämnts, betydande praktiska svårig- heter och kan enligt utredningens mening inte behållas i sin nuvarande ovillkorliga form. Avgörande bör vara, om eventuell ogiltighet i främmande stat kan antagas framdeles medföra olägenheter för barnet. Utredningen förordar därför, att det får ske en lämplighetsprövning huruvida det skulle lända till avsevärd olägenhet för bar- net om adoptionen inte blir gällande i främmande stat till vilken anknytning finns (2 å)-

Frånsett den internordiska regleringen saknar vi bestämmelser om erkännande av utländska adoptionsbeslut. I Haagkonven- tionen regleras frågan beträffande beslut som faller under konventionen. Utredning- en föreslår en regel som sträcker sig ganska långt i fråga om möjligheterna att i Sverige erkänna utländska adoptioner (3 5). För- slaget bygger i likhet med Haagkonventio- nen på sådana anknytningsmoment som rimligen bör erkännas som grund för den beslutande myndighetens kompetens. Med hänsyn till att den föreslagna generella lag- stiftningen skall tillämpas på adoptioner från hela världen föreslås dock vissa mo- difikationer. Bl.a. krävs enligt förslaget särskild prövning, när adoptivbarnet redan vid tiden för adoptionsbeslutet hade an- knytning till Sverige.

Som förut anförts saknar gällande rätt — frånsett den nordiska arvskonventionen — bestämmelser om rättsverkningarna av adoption i internationellrättsliga förhållan- den. Utredningen har i förevarande förslag reglerat frågor om vårdnad. förmynderskap och underhåll. Förslaget innebär, att adop— tivbarn skall likställas med barn i äkten- skap. I avbidan på att familjerättskommit- tén lägger fram förslag till ändringar i 1937 års lag om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo har utredningen — efter samråd med kommittén _ också ansett sig böra föreslå en bestämmelse om verkan av adoption med avseende på arvsrätt. Enligt denna skall den lag som i övrigt är bestäm— mande för rätten till arv tillämpas också på arVSrätt i adoptivförhållanden. Adoptivbar-

net och dess skyldemän skall dock ej där— igenom få berövas rätt till arv som var förutsatt vid adoptionen. Dessutom föreslås en regel om underhållsbidrag för det fallet att adoptivbarn inte får ärva adoptanten. (5 å.)

Ärenden om hävande av internationella adoptivförhållanden kan antagas förekom- ma så sällan att några mera utförliga be— stämmelser i ämnet inte gärna kan anses motiverade. Frågan regleras dock såväl i 1904 års lag som i Haagkonventionen. Ut- redningen har därför ansett, att bestämmel- ser bör ges om svensk domstols behörighet och tillämplig lag (6 5). Förslaget bygger i första hand på regleringen i Haagkonven- tionen.

I övrigt bemyndigar förslaget Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om utred- ning i ärenden enligt lagen (7 &) och att ef- ter avtal med främmande stat föreskriva avvikelser från lagens bestämmelser (9 å). Det innehåller även en ordre public-regel (8 å)-

lå.

Frånsett internordiska förhållanden sak— nar svensk lag bestämmelser om svensk domstols behörighet att upptaga internatio— nellrättsliga adoptionsärenden till prövning. Utredningen har redogjort för en under— sökning av praxis under 1953—62 som justi- tierådet Dennemark utförde. Av undersök- ningen framgår bl.a., att om den eller de som vill adoptera har hemvist i Sverige, anses svensk domstol behörig att pröva an- sökningen. Om makar som vill adoptera är svenska medborgare, har vidare Stockholms rådhusrätt (frånsett nordiska förhållanden) enligt stadig praxis ansett svensk domstol behörig att upptaga deras ansökan till pröv- ning utan hinder av att de hade hemvist i främmande stat. Därjämte har svensk dom- stol ansetts behörig i en del andra fall.1

Enligt Haagkonventionen är myndighet i fördragsslutande stat behörig att pröva an- sökan om adoption, när adoptanten eller, om makar vill adoptera, båda makarna har

1 Se ovan 5. 27.

hemvist (residence habituelle) eller är med- borgare i den staten. Enligt den nordiska konventionen skall ansökan om adoption göras i den stat där adoptanten har hem- vist. På motsvarande sätt gäller enligt för- äldrabalken, att rätten i den ort där adop- tanten har sitt hemvist är behörig i ärende om antagande av adoptivbarn. Finns ej an- nan behörig domstol i riket, upptages ären- det av Stockholms rådhusrätt.

Det synes naturligt, att adoption prövas i stat till vilken adoptanten har anknytning, bl.a. därför att det främst är adoptantens förhållanden som bör utredas, när det gäl- ler att bedöma om en adoption är till bar- nets bästa. Från utredningssynpunkt skulle det vara mest konsekvent, att adoption all— tid äger rum i stat där adoptanten har sitt hemvist. Det bör dock knappast komma i fråga att ändra den praxis enligt vilken adoptant eller adoptanter som är svenska medborgare äger vända sig till svensk dom- stol, särskilt som adoptantens resp. adop- tanternas medborgarskap utgör kompetens— grund enligt Haagkonventionen. Utredning- en föreslår därför, att ansökan om adop- tion får upptagas av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborga— re eller om den eller de sökande har hem— vist här i riket. När makar ansöker om adoption, krävs sålunda, att båda är svens- ka medborgare eller har hemvist här i riket.

Som förut nämnts har svensk domstol upptagit ansökan om adoption även i en del andra situationer. I ett fall har t. ex. en norsk medborgare och hans svenska hust— ru, båda med hemvist i Sydafrika, fått adoptera ett svenskt barn som också var bosatt i Sydafrika. I ett annat fall har en amerikansk man som tidigare varit svensk medborgare och hans svenska hustru, båda med hemvist i Nevada, USA, fått adoptera ett svenskt barn med hemvist i Sverige.2 Det kan också tänkas förekomma, att ma- kar som vill adoptera har hemvist i olika länder, eventuellt även skilda medborgar- skap? Slutligen kan det ibland vara ända- målsenligt, att adoption får ske i Sverige när barnet är svensk medborgare eller har hemvist här, även om sökanden eller sö-

kandena är utländska medborgare med hem- vist utomlands.

Utredningen föreslår, att Kungl. Maj:t får pröva om ansökan bör upptagas av svensk domstol. Kungl. Maj:t har en lik- nande prövningsrätt enligt 1964 års provi- soriska lag om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall. Eftersom Kungl. Maj:t (i justitiedepartementet) enligt gäl- lande lag prövar frågan om godkännande av utländska adoptioner har där samlats erfarenhet av utländska adoptionsförfaran- den. Om Kungl. Maj:t tillåter att ansök- ningen upptages, skall ärendet i fortsätt- ningen prövas av domstol.

Om Sverige ansluter sig till Haagkonven- tionen, kan den föreslagna bestämmelsen tillämpas även i fall som har anknytning till annan fördragsslutande stat, eftersom Haag- konventionen inte är exklusiv. Adoptions— beslutet kommer emellertid i sådant fall inte att utan vidare erkännas i fördragsslu- tande stat.

2 &.

Enligt gällande rätt anses, att fråga om tillstånd till adoption i första hand skall prövas enligt svensk lag. Därjämte före- skrivs emellertid i 6 kap. 1 5 första stycke i 1904 års lag, att utländsk medborgare ej får adoptera eller adopteras här i riket utan att adoptionen blir gällande i den stat han tillhör. Som förut anförts leder denna be- stämmelse till betydande svårigheter. Kra- vet går för långt och tar ej hänsyn till att många stater tillämpar domicilprincipen. Dessutom är det ofta förenat med bety- dande omgång och ibland omöjligt att ut- reda, huruvida kravet är uppfyllt.

Även enligt Haagkonventionen är till- lämpning av lex fori huvudregeln. Frågor om samtycke till adoption som rör barnet skall emellertid enligt konventionen prövas med tillämpning av barnets nationella lag (art. 5 i konventionen), och i vissa fall skall adoptionshinder i adoptantens resp. adop- tanternas nationella lag beaktas (art. 4 and— ra st. och art. 13 i konventionen).

2 Se Dennemark i SvJT 1965 s. 19 f. 3 Jfr Dennemark i SvJT 1965 s. 16.

Utredningen föreslår, att ansökan om adoption som upptages till prövning av svensk domstol skall prövas enligt svensk lag oberoende av parternas medborgarskap eller hemvist (första st. i 2 5). Om Sverige ansluter sig till Haagkonventionen, bör dock i konventionsfall barnets nationella lag och endast denna lag tillämpas på frågor om samtycken till adoption som rör barnet, även om den lagen ställer mindre stränga krav än den svenska.

Enligt förslaget skall som nämnts ej gälla något absolut krav att adoptionen blir gäl- lande i främmande stat där sökanden eller barnet är medborgare. Adoption av barn från utvecklingsländer har på senare tid blivit allt vanligare. Om adoptionen blir giltig i barnets hemland eller ej,'torde då som regel vara betydelselöst, såvida barnet finns här eller i annat land där adoptionen erkänns. Man behöver inte räkna med att barnet annat än i enstaka undantagsfall kommer att återvända till sitt hemland. I andra fall kan saken ligga till på annat sätt. Om t.ex. italienska makar med hem— vist här i riket adopterar ett barn här och sedan återvänder till Italien, skulle otvivel- aktigt svårigheter uppstå, om adoptionen inte blir gällande i Italien. Motsvarande gäller, om svenska makar med hemvist utomlands adopterar här i riket och adop- tionen inte blir gällande i den stat där de har hemvist. När adoptivbarnet är under— årigt, torde adoptanterna i sådana fall inte kunna företräda barnet i det främmande landet. I stället anses kanske de biologiska föräldrarna skola företräda barnet och ha rätt att få barnet utlämnat till sig.

Enligt 4 kap. 6 & FB får adoption ej till— låtas, om den inte finnes lända till gagn för barnet. Sådana olägenheter som i interna- tionellrättsliga förhållanden kan uppstå till följd av att adoptionen inte blir gällande utomlands bör beaktas vid den allmänna lämplighetsprövningen enligt FB. Därvid kan självfallet bedömningen utfalla så, att en viss risk för olägenheter anses föreligga men uppvägs av de fördelar som adoptio- nen väntas medföra för barnet. Även om en avvägning enligt FB skall äga rum vid

alla adoptioner, torde det vara lämpligt att i den internationellrättsliga lagstiftningen om adoption upptaga en särskild bestäm— melse i förevarande avseende. Förslaget upptager sålunda föreskrift, enligt vilken, när den som skall adopteras ej fyllt ader- ton år, skall beaktas, huruvida sökande el ler barnet genom medborgarskap eller hem— vist har sådan anknytning till främmande stat att det skulle lända till avsevärd olä- genhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där (andra st. i 2 5).

Om det står klart, att det inte finns nå- gon anledning att ta hänsyn till uppfatt- ningen i främmande stat, behöver enligt förslaget inte utredas, huruvida adoptionen faktiskt anses giltig eller inte i den främ- mande staten. När utredning behövs, kan domstolen vända sig till utrikesdeparte- mentets rättsavdelning. Det är inte avsett att domstolen skall inhämta utlåtande från rättsavdelningen, huruvida olägenheter kan väntas inträda för den händelse att adop- tionen anses ogiltig i främmande stat.

3 &.

Enligt 6 kap. l å andra stycket i 1904 års lag får svensk medborgare inte adoptera eller adopteras i främmande stat, om inte Kungl. Maj:t med avseende på viss stat el- ler för bestämt fall medgivit att det får ske. Frånsett den internordiska regleringen har vi i övrigt inte några bestämmelser om er- kännande av utländska adoptionsbeslut.

Utredningen förordar en generell regle- ring av frågan om erkännande av utländska beslut. Enligt 1 & i förslaget är svensk domstol behörig att pröva ansökan om adoption, om den eller de sökande är svens— ka medborgare eller har hemvist här i ri- ket. Omvänt bör vi i princip godtaga be- slut som meddelats i främmande stat där den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist. Enligt förslaget skall vidare svensk domstol i första hand tillämpa svensk lag. Vi bör från dessa utgångspunk- ter godtaga, att främmande stats myndig- heter tillämpat sin egen interna lag eller annan lag som är tillämplig enligt deras egen internationella privaträtt. En sådan

ordning går också väl samman med Haag- konventionen.

Det kan dock i vissa fall vara vanskligt att erkänna en utländsk adoption, även om beslut därom meddelats av myndighet i en stat till vilken fanns anknytning genom adoptantens (adoptanternas) medborgar- skap eller hemvist. Om en utländsk adop- tion anses gällande här, följer bl.a. av 4 & i förslaget, att adoptanterna skall anses vara vårdnadshavare. De får därigenom bl.a. rätt att bestämma om barnets utresa från Sverige. Detta kan måhända ibland bli stötande, även om ingripande enligt barna- vårdslagen undantagsvis kan lägga hinder i vägen för utresan. I den mån konventioner ingås måste sådana konsekvenser accepte— ras. Vid en generell lagstiftning som avser adoptioner från hela världen får man räk- na med större risk att en utländsk adoption framstår såsom olämplig från svensk syn- punkt. Om adoptivbarnet genom medbor— garskap eller hemvist har anknytning till Sverige och konventionsfall inte föreligger, synes därför böra krävas att Kungl. Maj:t godkänner adoptionen.

Den föreslagna prövningen är främst på- kallad i fråga om adoptioner av minderåri- ga. Det synes dock inte finnas anledning att sätta någon åldersgräns. Det kan möj- ligen förekomma även adoption av vuxna personer som det vore stötande att er- känna.

Utredningen föreslår sålunda i första stycket av förevarande paragraf, att beslut om adoption som meddelats i främmande stat även skall gälla här i riket. om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när be- slutet meddelades. Om adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, skall dock krävas, att Kungl. Maj:t godkänner adoptionen.

När beslut enligt första punkten skall gälla här i riket och andra punkten inte är tillämplig, krävs ingen fastställelseprövning. Beslutet skall tillerkännas de rättsverkningar som framgår av utredningens förslag. Det krävs dock, att fråga är om ett institut som kan jämställas med en svensk adoption. En

del mellanformer kan tänkas vålla svårig- heter. För att adoption skall anses föreligga torde få krävas, att adoptanten genom adoptionen varaktigt upptagit den adoptera- de som sitt barn. En så formulerad regel kan dock inte ge mer än en mycket allmän vägledning. Det synes inte motiverat att in- skriva den i lagtexten, utan frågan torde få överlämnas åt rättstillämpningen.

Om Kungl. Maj:ts godkännande inte krävs, blir adoptionen gällande från samma tidpunkt som är relevant i den stat där be- slutet meddelades. Utredningen anser, att detsamma bör gälla även när det utländska beslutet erkänns först efter godkännande av Kungl. Maj:t. Frågan är av betydelse t.ex. med avseende på arvfall som inträf- far under mellantiden. Enligt utredningens mening bör sålunda tidpunkten för den ut- ländska adoptionen anses avgörande, under förutsättning att denna blir godkänd. Detta torde stå i överensstämmelse med gällande rätt. (Jfr nedan ang. Kungl. Maj:ts praxis när adoptanten avlidit.)

Det kan vara väl motiverat att erkänna ett utländskt beslut om adoption även om detta inte meddelats i stat där adoptanten var medborgare eller hade hemvist. Utred- ningen föreslår i andra stycket av förevaran- de paragraf, att Kungl. Maj:t skall äga för— ordna att adoption även i annat fall än som avses i första stycket skall gälla här i riket. Bestämmelsen kan bli tillämplig långt efter att adoptionen ägt rum, t.ex, därför att adoptanterna först efter flera år flyttat hit. Givetvis bör Kungl. Maj:t i sådana fall re— gelmässigt respektera det familjerättsliga förhållande som redan består och godkän- na adoptionen. Genom Kungl. Maj:ts god- kännande blir det klart, att adoptionen skall respekteras här i riket. (Betr. andra fall jfr nedan.)

Kungl. Maj:t har i praxis ansetts kunna lämna tillstånd till adoption i främmande stat även sedan adoptanten avlidit.1 Utred- ningen har inte funnit skäl att förorda nå- gon ändring av denna praxis såvitt angår godkännande av utländsk adoption enligt utredningens förslag.

1 NJA 1918 s. 476, SvJT 1961 s. 747 f. 41

Utredningen vill framhålla, att bestäm- melserna i 3 & inte är uttömmande. Dom- stolarna får pröva, huruvida i andra fall ett sådant adoptivförhållande uppkommit att det bör respekteras här i riket. Att ovillkor- ligen kräva Kungl. Maj:ts godkännande för att adoptionen skall anses gällande kan inte vara lämpligt (t. ex. när frågan uppkommer vid arvfall).

4 5.

Som framgår av den förut lämnade över- sikten har adoption olika rättsverkningar i skilda länder. Man kan schematiskt tala om starka och svaga adoptionsformer, ehuru allehanda variationer förekommer. Rätts- verkningarna av en adoption som ägt rum enligt den nuvarande svenska lagstiftning— en är utpräglat starka. I många främmande stater kvarstår däremot åtskilliga rättsverk- ningar av den biologiska släktskapen — t.ex. arvsrätt och en åtminstone subsidiär underhållsskyldighet —— medan några rätts- verkningar inte uppkommer beträffande för- hållandet mellan barnet och adoptantens släkt.

Att en adoption som meddelats i främ- mande stat erkänns här i riket behöver inte i och för sig medföra, att den får samma rättsverkningar som en svensk adoption. Inte heller är det självklart att en adoption som meddelats i Sverige men har anknyt— ning också till främmande stat får de rätts- v rkningar som följer av intern svensk lag. Frånsett den internordiska arvsregleringen har vi inga bestämmelser om rättsverkning— ar av adoption i internationella rättsförhål— landen. Dessa frågor har också lämnats öppna i Haagkonventionen.

Hithörande spörsmål är mycket svårlös- ta. För att ej skjuta över målet synes man därför böra nöja sig med partiella lösning- ar. Utredningen har som förut nämnts valt att begränsa regleringen till vårdnad, un- derhållsskyldighet och förmynderskap, som behandlas i förevarande paragraf, och till arvsrätt i adoptivförhållanden, som behand- las i 5 &.

Det är vanligt, att vårdnaden om adop- tivbarn överförs från de biologiska föräld-

rarna till adoptanten genom adoptionen. Be- träffande underhållsskyldigheten är överens- stämmelsen mindre. Huvudregeln torde va- ra, att adoptanten är primärt underhålls- skyldig mot adoptivbarnet — liksom i före- kommande fall adoptivbarnet mot adoptan- ten — men många gånger kvarstår en sub- sidiär underhållsskyldighet för de biologis- ka föräldrarna mot adoptivbarnet och om- vänt.

Det är naturligt att ge lex fori ett avse- värt inflytande på frågor som rör vårdnad och underhållsskyldighet. Utredningen skul— le i och för sig kunna föreslå att sådana frågor i adoptivförhållanden prövas enligt svensk lag, oavsett om anknytning finns till främmande stat. Grundläggande för svensk lags bestämmelser om vårdnaden är att barnets bästa i första hand skall beaktas. och från denna regel bör inte göras undan— tag av hänsyn till främmande rätt. Vad an- går underhållsskyldigheten är det svårt att överhuvud finna någon hållbar principiell grund för lagvalet. Miljön bör emellertid tillmätas stor betydelse. Beträffande under- hållsskyldighetens omfattning bygger svensk rätt på en allmän skälighetsprövning vid vilken olika hänsyn kan vägas mot varand- ra.1 Därvid får i fråga om underhållets stor— lek m.m. tas tillbörlig hänsyn till miljön. Det bör därför inte möta någon avgörande invändning att tillämpa svensk lag (lex fori) här i riket.

Beträffande förmynderskap i internatio- nellrättsliga förhållanden torde det emel- lertid inte vara möjligt att utan vidare till— lämpa svensk lag. En förmynderskapsför- valtning som består utomlands måste i all- mänhet respekteras av svenska myndighe- ter, åtminstone så länge inte parterna fått fast anknytning till Sverige. Om t.ex. den underårige är medborgare och har hemvist

1 I detta sammanhang bör erinras om 1956 års Haagkonvention angående tillämplig lag beträffande underhållsskyldighet mot barn. Enligt denna skall i första hand tillämpas lagen i den stat där barnet har hemvist, Även underhållsskyldighet mot adoptivbarn faller under konventionen, men fördragsslutande stat kan genom reservation förbehålla sig att inte tillämpa konventionen beträffande adop- tivbarn.

i en främmande stat enligt vars lag endast fadern är barnets förmyndare, kan det inte gärna komma i fråga att här i landet kräva medverkan av modern vid förmögenhets— rättsliga transaktioner. (Beträffande frågor som enligt vår uppfattning hör till vård- naden om barnet ställer sig saken annor- lunda.) I allmänhet torde adoption medföra den rättsverkan att förmynderskapet över- förs från de biologiska föräldrarna till adop— tanterna eller adoptivfadern.

Det sagda leder till att man visserligen inte utan vidare kan tillämpa svensk lag i fråga om adoptions rättsverkningar med avseende på förmynderskap men att det ändå är möjligt att i det hänseendet betrak— ta adoptivbarnet som adoptantens barn i äktenskap. Härav följer, att de allmänna regler som gäller eller kan komma att gälla om tillämplig lag beträffande förmynder- skap för barn i äktenskap får verkan också i fråga om adoptivbarn.

I utländsk rätt görs inte alltid någon klar skillnad mellan vårdnaden om barnets per- son och förvaltningen av dess förmögenhet. Bådadera ingår i föräldramyndigheten (el- terliche Gewalt, puissance paternelle). Detta talar för att man inte i lag bör ge annan föreskrift om vårdnaden än om förmynder- skap. Även i fråga om vårdnaden bör där— för endast anges, att barnet räknas som barn i äktenskap. Jämväl beträffande un- derhållsskyldighet anser utredningen, att man i förevarande sammanhang bör nöja sig med en föreskrift om att adoptivbarn räknas som barn i äktenskap. I förslaget anges inte vilken lag som i nämnda hänse- enden skall anses tillämplig, när det gäller barn i äktenskap. Den frågan faller utanför ramen för lagförslaget.

5 5.

Frågan om rättsverkningarna av adoption med avseende på arvsrätt i internationella förhållanden hör till den teoretiskt mest komplicerade problematiken, vilket torde framgå av den förut lämnade översikten av internationell adoptionsrätt i olika stater.1 Anledningen härtill är, att rätten till arv i adoptivförhållanden är så olika reglerad i

olika länders interna lagstiftning. Arvslag- stiftningen i en viss stat kan t.ex., i likhet med den nya svenska ordningen, ge adoptiv— barnet och dess avkomlingar arvsrätt efter adoptanten och dennes släkt eller omvänt men utesluta arvsrätt mellan adoptivbarnet och dess biologiska släkt (frånsett avkom— lingar). I en annan stat kan adoptivbarnet ha arvsrätt efter adoptanten men inte efter dennes släkt. medan arvsrätten mellan adoptivbarnet och dess biologiska släkt kvarstår oförändrad. Undantagsvis kan fö- rekomma, att adoptivbarnet inte ens har rätt till arv efter adoptanten.2 Fråga upp- kommer nu bl.a.. om arvslagstiftningen i en stat med stark adoptionsform kan få tillämpas efter svag adoption som skett i annan stat. Förslag till mer eller mindre sub— tila lösningar har presenterats av doktrinen. För att nå praktiskt användbara resultat synes emellertid nödvändigt att acceptera en tämligen schematisk reglering.

Enligt utredningens mening bör rätten till arv i adoptivförhållanden i regel bedö- mas enligt den lag som i allmänhet är be- stämmande för arvsrätt efter den döde. dvs. det allmänna arvsstatutet. Enligt lagen den 5 mars 1937 om internationella rättsförhål— landen rörande dödsbo är lagen i den stat där arvlåtaren var medborgare arvsstatut. Detta bör i princip gälla även om annan lag tillämpades vid adoptionen. Det medför otvivelaktigt olägenheter att bedöma rät- ten till arv i adoptivförhållande enligt en lag och rätten till arv efter den döde i öv- rigt enligt en annan lag. Även praktiska skäl talar sålunda för att man som utgångs- punkt väljer det allmänna arvsstatutet som bestämmande också för arvsrätten i adop— tivförhållanden. Man kan här jämföra med vad som gäller om efterlevande makes arvs- rätt. Att denna bör bedömas enligt det all- männa arvsstatutet brukar inte betvivlas, även om helt andra arvsregler gäller enligt lagen i den stat där äktenskapet ingicks el- ler som makarna tillhörde vid äktenskapets ingående. Arvfallet kan också inträffa lång

1 Ovan s. 25 f. 2 Se redogörelsen för intern rätt i olika stater ovan 5. 20 f.

tid efter adoptionen. Anknytningen till den stat där adoptionen skedde torde då ofta ha försvagats eller upphört.

Om man i princip tillämpar det allmänna arvsstatutet på arvsrätten i adoptivförhål- landen, kan tydligen olika parter ibland bli bättre, ibland sämre ställda än man tänkte sig när adoptionen ägde rum. Enligt svensk lag äger arvsrätt rum mellan adoptivbarnet och adoptantens släkt samt omvänt. Detta är däremot inte fallet t.ex. i Tyskland. där inte heller adoptanten ärver adoptivbarnet. Även om adoptionen ägt rum i Sverige, skulle därför adoptivbarnet enligt den för- ordade huvudregeln inte få ärva en släk- ting till adoptanten, om den avlidne vid sin död var tysk medborgare. Om adoptivbar- net dör före adoptanten och vid sin död var tysk medborgare — t. ex. när adoptant och adoptivbarn utvandrat från Sverige till Tyskland och blivit naturaliserade där — skulle barnet inte ärvas av adoptanten.

Adoption skall även enligt främmande rätt i allmänhet prövas med hänsyn till sin lämplighet och även i viss män med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för bar- net. Om man i adoptionsavtalet eller vid myndighetens överväganden räknat med arvsrätt efter skyldemän eller full arvsrätt efter adoptant osv., kan detta vara en klar förutsättning för godkännande av adoptio— nen. Denna förutsättning kan i vissa fall ha tagit sig uttryck i ett direkt förbehåll att adoptivbarnet skall ärva sin biologiska släkt. Ett sådant förbehåll kan göras enligt dansk rätt. I andra stater som har både stark och svag adoptionsform kan förut- sättningen ha lett till att den ena eller and- ra formen valts, beroende på vilka arvsreg- ler som avsetts skola gälla.3 I de flesta fall ligger förutsättningen däri att man utgår från att de bestämmelser i fråga om skyldemäns arvsrätt som adoptionslandets lag innehåller skall tillämpas. Det förefal- ler vara ett önskemål, att man i görlig mån söker undvika att rubba en klar sådan för- utsättning. I synnerhet är det angeläget, att adoptivbarnet inte blir sämre ställt än man räknat med vid adoptionen. Detsamma gäl- ler adoptivbarnets avkomlingar.

Vad angår andra skyldemän till adoptiv- barnet än dess avkomlingar krävs det som regel samtycken från barnets närmaste för att adoption skall få ske. Dessa samtycken kan utgå från förutsättningen att arvsrätt kommer att bestå mellan barnet och dess biologiska släkt, t.ex. mellan syskon som skingras på grund av att föräldrarna om— kommit. Även om man inte får tillmäta så- dana antaganden självständig betydelse, sy- nes det lämpligt, att lagen tar tillbörlig hänsyn till att samtyckena kan vara givna med utgångspunkt från adoptionslandets lagstiftning. Det synes därför lämpligt, att även skyldemännens arvsrätt får bestå när det var klart förutsatt vid adoptionsbeslutet.

En annan fråga är, om adoptanten skall anses ha något berättigat anspråk på att arvsreglerna inte ändras efter adoptionen på ett sätt som han anser menligt för ho- nom och hans anförvanter. Det synes inte påkallat att ta någon sådan hänsyn till adoptantens egna intressen. Han är regel- mässigt den starkare parten och den som tar initiativ till adoptionen, och det är inte särskilt stötande, om de arvsrättsliga kon- sekvenserna blir andra än han väntat sig. Adoptionens lämplighet brukar inte heller prövas ur hans synpunkt. Inte heller är det avsett, att adoptionen skall tillgodose ho— nom ekonomiskt.

Utredningen har från dessa utgångs- punkter övervägt en bestämmelse, enligt vil— ken adoptivbarnet och dess skyldemän ej får berövas arvsrätt enligt lagen i det land där adoptionsbeslutet meddelades, om adop- tanten vid tiden för adoptionen var med- borgare eller hade hemvist i den staten. En sådan bestämmelse kunde antagas i huvud— sak inbegripa de fall då parterna vid adop- tionen sannolikt räknat med att adoptivbar— nets och dess skyldemäns arvsrätt enligt adoptionslandets lag skulle komma att be— stå. Bestämmelsen skulle å andra sidan ej bli tillämplig, när ett barn i något utveck-

3 Det bör dock betonas, att även andra förut- sättningar kan vara bestämmande för valet mellan stark och svag adoptionsform — t. ex. barnets ålder och familjetillhörighet —— och att i åtskilliga fall något verkligt alternativ inte föreligger.

lingsland blivit adopterat av svensk med- borgare, omedelbart efter adoptionen förts till Sverige och blivit svensk medborgare. I ett sådant fall torde inte heller någon ha räknat med att arvsrätt för barnets skylde— män eller omvänt skulle bestå (frånsett gi- vetvis arvsrätten mellan barnet och dess egna avkomlingar). En regel som den an— tydda skulle kanske erbjuda vissa fördelar vid den praktiska tillämpningen. Den kan emellertid bl.a. slå fel och bevara arvsrätt mellan adoptivbarnet och dess skyldemän i fall när parterna inte räknat därmed. Över- huvud är det svårt att veta vad man genom den angivna regeln binder sig för. En be- stämmelse i ämnet synes därför böra ge visst utrymme för att vid tillämpningen be- akta förhållandena vid adoptionen.

Utredningen föreslår på grund av det an- förda i försra stycket av förevarande 5 & som huvudregel, att i fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten till arv, även om adop— tionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Som en andra punkt tillfogas, att adop- tivbarnet och dess skyldemän inte därigenom skall gå förlustiga rätt till arv som var förut- satt vid adoptionen. Det är att märka, hu- rusom denna senare regel gäller även adop- tivbarnets och dess avkomlingars rätt till arv efter adoptanten och dennes släkt.

Tillämpningen av första stycket i para- grafen är uttryckligen begränsad till arvs- rätt i adoptivförhållanden (jfr rubriken till 4 kap. ÄB). Detta innebär, att lagrummet endast rör frågan i vad mån adoptivförhål— lande skall liksom skyldskap grunda arvsrätt och frågan om adoption avskär från arvs— rätt.

Det är beträffande undantagsregeln i andra punkten av viss vikt att fasthålla, att den inte blir tillämplig utanför den begrän— sade ram som nu angetts. Undantagsregeln innebär t. ex. vid svensk stark adoption, att adoptivbarnet i fråga om rätten till arv ef- ter adoptanten och dennes släkt likställs med adoptantens eget barn. Vid svag adop— tion enligt äldre svensk lag skall adoptiv- barnet i fråga om rätten till arv efter den

biologiska släkten anses ha bevarat sin ställning som barn till de biologiska föräld- rarna. I överensstämmelse med vad som nyss sagts berör undantagsbestämmelsen inte arvsregler som ej har samband med adop- tion. t.ex. sådana regler som gäller för- hållandet mellan makes och skyldemäns arvsrätt. I dessa delar tillämpas det allmän— na arvsstatutet. Om adoptionen klart förut- sätter att adoptivbarnet skall i arvsrättsligt hänseende likställas med barn i äktenskap, bör det däremot gälla för den händelse arvs- statutet diskriminerar adoptivbarn till för- män för adoptantens biologiska barn.

Vad beträffar tillämpningen av undan- tagsregeln i övrigt vill utredningen framhål- la, att det för att rätt till arv skall anses förutsatt vid adoptionen inte är tillfyllest, att parterna i det enskilda fallet hade några mer eller mindre dunkla föreställningar om adoptionens verkan med avseende på arvs— rätt. Det måste föreligga klara fakta som Visar att själva adoptionen verkligen bygger på den angivna utgångspunkten. I annat fall får arvsstatutet tillämpas. En adoption som sker i Sverige och därvid saknar inter- nationell anknytning utgår uppenbart från att adoptivbarnet och dess avkomlingar får arvsrätt efter adoptantens släkt. På grund härav skall enligt förslaget adoptivbarnet och dess avkomlingar —— såvitt frågan kom— mer till bedömning i vårt land — ha rätt till arv även efter en adoptantens släkting som efter adoptionen utvandrat till och bli- vit medborgare i en stat som ej ger barnet arvsrätt efter adoptantens släkt. Beträffan- de åter adoption som exempelvis sker i Tyskland, enligt vars lag arvsrätt gäller mellan adoptivbarnet och dess biologiska släkt, innebär förslaget, att denna arvsrätt skall bestå, om inte särskilda skäl talar där- emot på grund av att adoptionen hade in- ternationell anknytning. Nämnda arvsrätt skall alltså under angiven förutsättning re- spekteras, t. ex. om arvlåtare på någondera sidan har efter adoptionen blivit svensk medborgare och svensk lag därför i princip blir arvsstatut.

Även om adoptivförhållandet redan vid sin uppkomst hade internationell anknyt-

ning, kan förhållandena vara ganska enty- diga. Om det t.ex. i alla stater till vilka parterna hade anknytning fanns endast stark adoptionsform, får adoptionsbeslutet anses förutsätta, att adoptivbarnet skulle ha därmed förenad rätt till arv efter adoptan— tens släkt. Och om på motsvarande sätt alla berörda stater hade endast svag adop- tion, får beslutet anses förutsätta, att adop— tivbarnet och dess skyldemän skulle behålla sin inbördes arvsrätt. Även om förhållan— dena inte är sådana som nu nämnts, kan det klart framgå vad som avsetts vid adop- tionen. Om adoptionslandets lag t.ex. er- bjuder två eller flera adoptionsformer med skilda verkningar i arvsrättsligt hänseende och möjlighet att välja förelåg i det en- skilda fallet, måste valet av adoptionsform anses visa, att man förutsatt sådana arvs- rättsliga verkningar som följer med den adoptionsformen. Ibland kan adoptionsbe— slutet innehålla en uttrycklig bestämmelse, varigenom arvsrätt på grund av skyldskap förbehålls. Förbehåll av denna typ kan som nämnts uppställas enligt dansk rätt. Det synes i övrigt endast undantagsvis fö- rekomma dylika uttryckliga förbehåll.

I tveksamma fall måste en restriktiv till- lämpning av undantagsregeln iakttagas.

Undantagsregeln är inte avsedd att låsa tillämpningen till innehållet i just den arvs- ordning som vid tiden för adoptionen gäll- de i adoptionslandet. Om adoptionslandets arvslag ändras efter adoptionen, bör —— frånsett revolutionära omvälvningar — den nya lagen tillämpas, om inte dess över— gångsbestämmelser föranleder till annat. Om parterna levat kvar i adoptionslandet, hade de ju blivit underkastade sådana ändringar i lagstiftningen.

Har svag adoption ändrats till stark, så- som kunde ske enligt övergångsbestämmel— serna till 1958 års ändringar i FB, synes förhållandena böra bedömas som om ny adoption ägt rum.

I fråga om adoptivbarnets eller dess av- komlingars arvsrätt efter barnets andra skyldemän torde den föreslagna undantags- regeln i allmänhet inte föranleda några all- varligare praktiska komplikationer. Beträf-

fande rätten till bakarv efter adoptivbarnet resp. någon av dess avkomlingar kan för- hållandena undantagsvis bli mera komplice- rade, om kvarlåtenskapen eventuellt skall delas mellan adoptivbarnets skyldemän å ena samt adoptanten eller dennes släkt å andra sidan. Vid kvarlåtenskapens fördel- ning får då först beräknas vad som skall tillfalla skyldemännen på grund av vad som var förutsatt vid adoptionen och resten därefter delas enligt det allmänna arvssta— tutet.

Om det i visst fall tillämpliga allmänna arvsstatutet är lagen i främmande land som har olika arvsrättsliga regler för skilda ty- per av adoption, uppkommer frågan, vilket regelsystem som skall tillämpas vid arv- skifte här i riket när adoptionen ägt rum i Sverige. I sådant fall torde svensk svag adoption enligt äldre lag resp. svensk stark adoption enligt nu gällande lag få jämstäl- las med närmast motsvarande adoptions- form i den främmande lagen. Liknande spörsmål kan uppkomma, om adoption skett utomlands och svensk lag är arvsstatut. Det är då tveksamt, om utländsk adoption som mest liknar äldre svensk (svag) adoption kan jämställas med äldre svensk adoption och med anledning därav våra äldre arvs— regler för sådan adoption bör tillämpas. Bl.a. kan man fråga, hur lång tid framåt en sådan tillämpning av äldre svensk arvs- lag skall få äga rum. Frågan synes emel— lertid komma att nästan sakna praktisk be- tydelse, om arvsrätt för adoptivbarnet och dess skyldemän som var förutsatt vid svag adoption skall respekteras.

Om underårigt adoptivbarn inte har arvs- rätt efter adoptanten enligt arvsstatutet el— ler på grund av vad som var förutsatt vid adoptionen, bör det inte stå utan skäligt un- derhåll när adoptanten avlider. En skydds- regel för dessa fall synes kunna utformas i huvudsak i enlighet med vad som gäller i fråga om utomäktenskapligt barns rätt till underhåll enligt 8 kap. 10 5 första stycket ÄB. Enligt denna bestämmelse skall, om fadern till barn utom äktenskap dör och barnet ej har arvsrätt efter honom, det be-

lopp som behövs till fullgörande för fram- tiden av hans underhållsskyldighet mot bar— net utgå av behållningen i boet före arvs— och testamentslotter. Barnet skall dock inte härigenom få större del av boet än det skulle ha fått, om det haft äktenskaplig börd. Utredningen föreslår i andra stycket en regel i enlighet med det sagda. Det har dock inte synts behövligt att uttryckligen begränsa underhållets belopp till maximalt vad adoptivbarnet skulle ha fått, om det varit barn i äktenskap. Vid bestämmande av vad som är skäligt skall hänsyn tas även till andra intressenter, främst andra barn som stod den avlidne lika nära. Det är självklart, att adoptivbarnet inte till följd av bestämmelsen kan få mer än vad det skulle ha kunnat få i arv och underhålls- bidrag, om det varit barn i äktenskap till adoptanten.

De bestämmelser som föreslås i föreva- rande 5 & synes närmast höra hemma i 1937 års lag om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Utredningen har dock an- sett lämpligt att tills vidare upptaga bestäm- melserna i den aktuella lagen om interna- tionellrättsliga förhållanden rörande adop- tion. Om det skulle finnas lämpligt att fram— deles överföra dem till 1937 års lag, bör i förevarande paragraf upptagas en hänvis- ning till den senare lagen. Motsvarande gäl- ler, om 1937 års lag med anledning av fa— miljerättskommitténs arbete ersätts med en ny lag i ämnet.

6 &.

Enligt 6 kap. 2 5 i 1904 års lag får, när adoptanten är utländsk medborgare, adop- tivförhållande ej hävas här i riket, om inte hävandet blir gällande i den stat han till- hör. Är adoptanten svensk medborgare, får adoptivförhållande inte hävas utomlands med verkan här i riket, om inte Kungl. Maj:t med avseende på viss stat eller för bestämt fall medgett det. Enligt 13 å i 1931 års förordning skall ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande stater, om adoptionen

ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat där adoptanten har hemvist eller, om han ej har hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är. Vid pröv- ning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Enligt de interna forum— reglerna i 20 kap. FB upptages ansökan om adoptivförhållandes hävande av rätten i den ort där adoptanten eller, om han är död, adoptivbarnet har sitt hemvist. Subsidiärt är Stockholms rådhusrätt behörig.

Haagkonventionen innehåller en jämfö- relsevis komplicerad reglering av frågorna om ogiltigförklaring eller hävande av ett beslut om adoption på vilket konventionen är tillämplig. Behörig myndighet i fråga om såväl ogiltigförklaring som hävande är — enligt art. 7 i konventionen — myndighet i fördragsslutande stat där adoptivbarnet eller adoptanten resp., om makar adopterat. båda har hemvist vid tidpunkten för an- sökningen men också myndighet i den stat där beslutet om adoption meddelats. I frå- ga om lagvalet gäller att lex fori tillämpas vid prövning av fråga om hävande av adop- tion, medan särskilda regler gäller för ogil- tigförklaring. Beslut om ogiltigförklaring el- ler hävande som meddelats av behörig myn- dighet skall enligt art. 8 erkännas av övriga fördragsslutande stater utan vidare pröv- ning.

Hävande av adoption förekommer jäm— förelsevis sällan hos oss och man kan räk- na med att utvecklingen går mot allt re- striktivare förutsättningar för att hävande skall få ske.1 Det är tveksamt, om det kan vara behövligt att överhuvud reglera frågan i den internationellrättsliga lagstiftningen. Eftersom konsekvenserna av ett hävande ibland kan bli mycket svåröverskådliga kan det dock föreligga skäl att upptaga vissa frågor om hävande av adoption till regle- ring i den generella lagstiftningen.

De frågor som utredningen funnit skäl att reglera rör svensk domstols behörighet och tillämplig lag i frågor om hävande av adop- tion. Frågor om ogiltigförklaring av beslut om adoption och om erkännande av ut-

1 Jfr ovan 5. 21.

ländskt beslut om hävande torde däremot kunna lämnas därhän i lagen .2

När det gäller svensk domstols behörig- het att upptaga frågor om hävande av adoption, synes regleringen i Haagkonven- tionen kunna i första hand accepteras även för den generella lagstiftningens del. Ut- redningen föreslår därför under punkterna 1—3 i första stycket av förevarande para- graf, att ansökan om hävande av adoptiv- förhållande får upptagas av svensk dom— stol, om adoptivbarnet har hemvist här i riket, om adoptanten eller, när makar adop- terat, båda har hemvist här i riket och om adoptionsbeslutet meddelats av svensk dom- stol. Om makar adopterat och endera är död, bör vad som nu sagts om makarna gälla den efterlevande (jfr art. 7 i Haagkon- ventionen).

Undantagsvis kan det tänkas uppkomma behov av att kunna upptaga ärende om hä— vande av adoption även i andra fall än de nu angivna. Man kan t.ex. tänka sig fall, då adoptionsbeslut meddelats i främmande stat och parterna är svenska medborgare med hemvist utomlands eller en av två adoptanter har hemvist här medan den andra adoptanten och barnet har hemvist utomlands. Särskilt om adoptant och adop- tivbarn i ett sådant fall är ense om att adoptionen bör hävas men ej kan få ansö- kan därom prövad i annan stat kan det vara motiverat, att de får tillfälle att göra ansökan om hävande här i riket. Utred- ningen föreslår därför under punkt 4 i första stycket, att Kungl. Maj:t skall kunna med- ge att ansökan prövas av svensk domstol. Ansluter sig Sverige till Haagkonventionen, kan medgivande inte lämnas i fråga om adoption på vilken konventionen är till- lämplig, eftersom konventionens regler om hävande i sådant fall måste anses exklusiva.

I fråga om förutsättningarna för hävan- de av adoption bör svensk lag tillämpas. Föreskrift härom har upptagits som andra stycke i paragrafen. Föreskriften överens- stämmer med både gällande svensk rätt och Haagkonventionen. Fråga uppkommer, om man därutöver liksom enligt gällande rätt bör kräva att beslutet om hävande blir gäl—

lande i främmande stat till vilken viss an— knytning finns. Skulle ett svenskt beslut om hävande inte erkännas utomlands, blir adoptionen haltande. Någon bestämmelse till förekommande härav torde dock inte be- höva meddelas för dylika sällsynta undan- tagsfall.

Frågan om erkännande av utländska be- slut om hävande regleras inte i den före— slagna lagstiftningen. Den får bedömas en— ligt lagstiftningens grunder. Därvid torde den föreslagna regleringen beträffande svensk domstols kompetens och tillämplig lag i ärenden om hävande kunna tillämpas analogiskt. Om det utländska beslutet med hänsyn till verkningarna för barnet och mo- tiven till hävandet strider mot svensk ordre public, skall det emellertid ej godtagas (jfr 8 å). Ganska stränga krav bör uppställas för att beslutet vid denna prövning skall anses godtagbart ur barnets synpunkt.

Beträffande ogiltigförklaring av adoption i internationellrättsliga förhållanden torde viss ledning kunna hämtas i de principer som lagts till grund för Haagkonventionens bestämmelser i ämnet.

7 5.

Enligt paragrafen meddelar Kungl. Maj:t närmare bestämmelser om den utredning som skall äga rum i ärenden enligt den fö- reslagna lagen.

Sådana bestämmelser kan visa sig behöv- liga i olika avseenden. Det kan ofta vara svårt att vinna upplysningar om adoptan- tens eller adoptivbarnets förhållanden, när vederbörande inte har hemvist i Sverige. Särskilda krav kan behöva ställas i fråga om prövningen av adoptivföräldrarnas lämplighet när det gäller adoption av barn från avlägsna länder. Vissa frågor torde kunna behandlas i råd och anvisningar från socialstyrelsen till barnavårdsnämnderna, så— som föreslagits i betänkandet »Adoption av utländska barn».1 Skulle det i något hänse- ende finnas behövligt att ge bindande före- skrifter för barnavårdsnämnderna och öv- riga myndigheter som har att ta befattning

? Jfr nedan under förevarande 6 5. 1 SOU 1967: 57 s. 80 ff.

med internationella adoptioner, ger föreva— rande paragraf möjlighet därtill.

För tillämpning av bestämmelserna i 2 & andra stycket kan behöva utredas, huruvi- da ett svenskt adoptionsbeslut blir gällande utomlands. Sådan utredning kan bäst ske hos utrikesdepartementets rättsavdelning el— ler genom dess förmedling. Skulle det visa sig önskvärt att föreskrifter meddelas om den ordning i vilken sådan utredning skall sökas, kan det ske med stöd av förevarande paragraf. Vidare kan Kungl. Maj:t finna det ändamålsenligt att närmare reglera den utredning som skall förebringas när ansö- kan görs om Kungl. Maj:ts godkännande av adoptionsbeslut som meddelats i främ- mande stat.

Den föreslagna bestämmelsen avser själv- fallet endast föreskrifter angående proce- duren. inte angående de materiellrättsliga förutsättningarna för adoption.

8 5.

De internationellprivaträttsliga reglerna brukar i alla länder få vidkännas undantag med hänsyn till s.k. ordre public (public policy). Innebörden härav är, att reglerna kan skjutas åt sidan om tillämpning av främmande lag eller av utländskt beslut le- der till stötande resultat. Vår internatio- nellrättsliga lagstiftning har på sina håll uttryckliga ordre public-regler. Som exem- pel kan anföras 1937 års lag om interna- tionella rättsförhållanden rörande dödsbo. Där föreskrivs i 1 kap. 12 &, att bestäm- melse i utländsk lag som är uppenbart oför- enlig med grunderna för rättsordningen här i riket inte får vinna tillämpning här, och i 2 kap. 12 &, att vissa utländska avgöranden skall gälla här när avgörandet inte är up- penbart oförenligt med grunderna för rätts— ordningen här i riket. Däremot upptager inte 1904 års lag någon motsvarande regel.

Enligt art. 15 i Haagkonventionen om adoption får konventionens bestämmelser åsidosättas i de fördragsslutande staterna, om deras tillämpning är uppenbart ofören- lig med ordre public.

I den här föreslagna lagen behövs inte någon ordre public-regel med avseende på

tillämpning av främmande lag, eftersom förslaget överhuvud inte upptager någon bestämmelse om direkt tillämpning av främ- mande lag. Däremot torde en regel om ordre public behövas i fråga om erkännan- de av utländska beslut, när Kungl. Maj:ts godkännande inte krävs för att adoptionen skall gälla här. Den regel om erkännande av utländska beslut som upptages i 3 & första stycket och som bygger uteslutande på den främmande myndighetens kompe- tens är mycket liberal och kan i och för sig medföra skyldighet att erkänna adoptioner som framstår som stötande.1 Utredningen föreslår därför, att beslut om adoption som meddelats i främmande stat ej får tillämpas om det skulle vara uppen- bart oförenligt med grunderna för rättsord- ningen här i riket. Vid tillämpning av be- stämmelsen bör största hänsyn tas till bar— nets bästa.

Utredningen vill härefter beröra några frågor som har samband med familjerätts- kommitténs arbete på revision av den in- ternationella äktenskapsrätten m.m. Fa- miljerättskommittén ämnar föreslå bestäm- melser om statslösa personers och politiska flyktingars rättsliga ställning. Dessa be- stämmelser bygger på konventionen den 28 september 1954 angående statslösa perso— ners rättsliga ställning resp. konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rätts— liga ställning, vilka konventioner Sverige ratificerat. Vardera konventionen upptager i art. 12 mom. 1 bestämmelser om att en statslös persons resp. en flyktings person- rättsliga ställning skall bestämmas av la- gen i det land där han har sitt hemvist el- ler, om han saknar hemvist, av lagen i det land där han har sin vistelseort. Sverige har vid ratifikationerna gjort förbehåll be- träffande dessa bestämmelser. Men det tor- de ändå vara klart, att vi är beredda att ac- ceptera domicilprincipen åtminstone i hu—

1 I litteraturen anförs som exempel, att en domstol i Kentucky ansåg att en man kunde adoptera sin hustru för att hon skulle kunna anses som »barn» enligt hans mors testamen— te, se Dicey and Morris s. 466.

vuddrag när det gäller att bedöma statslösa personers resp. politiska flyktingars ställ— ning i personrättsligt hänseende.

I den här föreslagna lagen om interna— tionellrättsliga förhållanden rörande adop- tion är hemvist och medborgarskap jäm- ställda som anknytningsfakta — utom i 6 5 där hemvist men ej medborgarskap används —— och det behövs därför ingen särskild be— stämmelse som för statslösa personers och politiska flyktingars del sätter hemvist i stället för medborgarskap. Vad angår okva- lificerad vistelse som anknytningsfaktum när vederbörande saknar hemvist i interna- tionellrättslig mening synes någon bestäm- melse inte vara behövlig eller lämplig. Be- träffande politiska flyktingar framstår en okvalificerad vistelse som en alltför löslig anknytning bl.a. med hänsyn till svårighe- terna att bedöma, om vederbörande verkli- gen kan anses vara politisk flykting. Vidare bör påpekas, att Kungl. Maj:t vid sin pröv- ning enligt l 5 punkt 3, 3 & andra stycket eller 6 5 punkt 4 i förslaget har möjlighet att godtaga vistelsen som anknytning, när annat anknytningsfaktum saknas. (Jfr i övrigt art. 10 i Haagkonventionen.)

Familjerättskommittén överväger vidare en definition av hemvistbegreppet. Utred- ningen anser det inte lämpligt att införa någon sådan definition i den nu föreslagna lagen. Den bestämmelse som kan komma att föreslås av familjerättskommittén får antagas bli vägledande, om den upphöjs till lag.

Om en stat — såsom t.ex. USA — har flera rättssystem, uppkommer särskilda svå- righeter, när en internationellrättslig regel hänvisar till lagen eller myndigheterna i staten. Haagkonventionen om adoption upp- tager en bestämmelse i ämnet. Om i den stat, i vilken adoptant eller adoptivbarn är medborgare, finns flera gällande rättssys— tem, skall enligt art. ll hänvisningar till la— gen och till myndigheterna i den stat där någon är medborgare tolkas som avseende den lag och de myndigheter som bestämts genom de i samma stat gällande reglerna eller, i avsaknad av sådana regler, såsom avseende lagen eller myndigheterna i det

rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknytningen.

Såvitt angår tillämplig lag behövs inte någon regel i ämnet i den nu föreslagna la— gen, eftersom denna inte föreskriver direkt tillämpning av främmande lag i något fall. Vid den i 2 5 andra stycket förutsatta lämp- lighetsprövningen torde dock den i Haag- konventionen upptagna bestämmelsen kun- na ge vägledning. när sökande eller barnet är medborgare i stat med flerrättssystem. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 3 & första stycket om erkännande av utländska adoptionsbeslut bör, när adoptanten (adop— tanterna) var medborgare i den stat där be— slutet meddelats, i första hand erkännas be— slut meddelade av myndigheterna inom det rättssystem som utpekas av de inom staten gällande reglerna eller, i avsaknad av såda— na regler, inom det rättssystem till vilket vederbörande hade den närmaste anknyt- ningen. Det är dock möjligt, att man vågar sträcka sig längre och generellt erkänna be- slut som meddelats inom den stat där ve— derbörande var medborgare, under förut- sättning att beslutet är giltigt åtminstone där det meddelats.

9 &.

I 7 kap. 5 å i 1904 års lag upptages bl. a. bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:t att efter avtal med främmande stat föreskriva avvikelser från regler i lagen. Efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater äger Kungl. Maj:t med avseende på medborgare i fördragsslutande stat bl.a. meddela före- skrifter beträffande internationella rättsför— hållanden rörande adoption. De med stöd därav och av 6 kap. l å andra stycket och 2 5 andra stycket i samma lag meddelade adoptionsrättsliga föreskrifterna i 1931 års förordning om vissa internationella rättsför- hållanden rörande äktenskap. adoption och förmynderskap, vilka bygger på den nor- diska konventionen samma år, skall bestå vid sidan av den nu föreslagna lagen. La- gens tillämpningsområde blir sålunda redan från början begränsat till följd av konven- tionsreglering. Man får också räkna med att

Sverige ansluter sig till Haagkonventionen om adoption.

Avtal med främmande makt i frågor som behandlas i den föreslagna lagen måste en— ligt 12 & regeringsformen godkännas av riksdagen. När detta krav är tillgodosett, synes intet hindra, att de föreskrifter som skall göra bestämmelserna i avtalet tillämp- liga för svenska myndigheter meddelas av Kungl. Maj:t. Ur olika synpunkter fram- står det också som mest praktiskt att så får ske. Utredningen föreslår därför i föreva- rande 9 5, att Kungl. Maj:t skall äga att efter avtal med främmande stat föreskriva avvikelser från de bestämmelser som med- delas i den föreslagna lagen.

Ö vergångsb estämmelser

Punkt 1. Nya lagen avses skola ersätta 6 kap. i 1904 års lag. Detta kap. skall därför upphävas.

9 5 i nya lagen har delvis motsvarighet i 7 kap. 5 & första stycket i 1904 års lag, en— ligt vilket Kungl. Maj:t efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, med av— seende på medborgare i fördragsslutande stat, äger bl. a. meddela föreskrifter beträf— fande internationella rättsförhållanden rö- rande adoption. Detta stadgande i äldre lag torde inte behöva särskilt upphävas utan förlorar automatiskt sin verkan för fram- tiden genom den nya lagens ikraftträdande.

Regleringen av adoptionsfrågor i den på den nordiska familjerättskonventionen grun- dade förordningen den 31 december 1931 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyn- derskap skall bestå. Eftersom de fullmakts— stadganden som legat till grund för den nor- diska regleringen ersätts med nya bestäm- melser i den nu föreslagna lagen kan tve- kan möjligen uppstå om den nordiska reg- leringens fortsatta giltighet. För att undan- röja sådan tvekan föreslår utredningen en bestämmelse, att nya lagen inte skall inver— ka på giltigheten av föreskrifter som Kungl. Maj:t med stöd av äldre lag meddelat om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

Gällande rätt innehåller — frånsett den nordiska regleringen — inte några bestäm- melser om svensk domstols internationella kompetens i ärenden om adoption och hå- vande av adoptivförhållande. Om bestäm- melserna i 1 och 6 55 i förslaget skulle in- nebära någon inskränkning i vad som för närvarande kan anses gälla enligt praxis, torde avvikelsen ej inverka på redan an- hängiga ärenden (jfr 12 & promulgationsla- gen till rättegångsbalken och 10 kap. 15 & samma balk).

Punkt 2. I fråga om erkännande av beslut om adoption som meddelats i främmande stat innehåller gällande rätt _ frånsett den nordiska regleringen — endast den bestäm- melsen, att svensk medborgare inte får adoptera eller adopteras i främmande stat, om inte Kungl. Maj:t, med avseende på viss stat eller för bestämt fall, medgivit att det får ske, se 6 kap. 1 & andra stycket i 1904 års lag. Vad som i övrigt kan anses gälla om erkännande av utländska adoptioner är ovisst.

I 3 5 i utredningens förslag regleras för- utsättningarna för erkännande av beslut om adoption som meddelats i främmande stat. Generellt sett torde dessa bestämmelser vara mera liberala än som hittills gällt. På åt- minstone en punkt kan emellertid de före- slagna bestämmelserna antagas innebära en skärpning. En adoption som meddelats i främmande stat, där såväl adoptanterna som adoptivbarnet var medborgare, har troligen kunnat utan vidare erkännas i Sve- rige, även om adoptivbarnet hade hemvist här. Enligt förslaget skall i sådant fall krä- vas, att Kungl. Maj:t godkänner adoptio- nen.

För att giltigheten av adoptioner som hit- tills betraktats som gällande här i Sverige inte skall kunna dras i tvivelsmål i anled- ning av nya lagens ikraftträdande föreslår utredningen i punkt 2 en uttrycklig bestäm- melse därom.

Punkt 3. Av de bestämmelser som utred- ningen i 5 5 föreslår om arvsrätt i adoptiv- förhållanden skulle möjligen huvudregeln i

första stycket första punkten vara tillämp- lig även utan uttrycklig bestämmelse där- om. Övriga föreslagna bestämmelser i pa— ragrafen torde'däremot innebära nyheter. De torde i överensstämmelse med den all- männa principen vid ny arvslagstiftning inte böra tillämpas, när arvlåtaren avlidit före nya lagens ikraftträdande. Utredningen fö— reslår därför i punkt 3, att 5 5 nya lagen ej skall vara tillämplig om arvlåtaren avlidit före nya lagens ikraftträdande. Det är där- emot avsett, att bestämmelserna i nya lagen skall kunna tillämpas beträffande arvsrätt i adoptivförhållanden även om adoptionen ägt rum före nya lagens ikraftträdande.

3. Haagkonventionen om behörig myndighet, tillämplig

lag och erkännande av beslut rörande adoption

3.1 Konventionens innehåll och förutsätt- ningarna för svensk anslutning

Haagkonferensen för internationell privat- rätt beslöt vid sin nionde session år 1960 att till behandling upptaga frågan om utarbe- tande av en konvention rörande internatio- nella adoptionsärenden. En för ändamålet tillsatt särskild kommission upprättade ett preliminärt förslag som lades till grund för arbetet vid Haagkonferensens tionde session år 1964. I den kommission som vid tionde sessionen behandlade frågan deltog från Sverige Dennemark och Hellners. Vid ses— sionens avslutande antog konferensen med 14 röster mot 4 nedlagda (däribland Dan- marks) en konvention om behörig myndig- het, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption. Konventionen är dagteck- nad den 15 november 1965.]

Konventionen reglerar i främsta rummet kompetensfrågor, så att konventionen be- stämmer vilken stats eller vilka staters myn- digheter som är behöriga att upptaga frå- gor om adoption. Dessa myndigheter får se- dan tillämpa sin egen lag (lex fori), dock med vissa undantag, och deras avgöranden skall erkännas i övriga fördragsslutande sta— ter. Konventionen innehåller inte några be- stämmelser om rättsverkningarna av adop- tion. Ehuru en rad olika lösningar dis- kuterades, lyckades konferensen inte finna någon som kunde vinna tillräcklig anslut- ning.2 Verkan av adoption som skett i an—

nan stat och som skall erkännas får därför av varje fördragsslutande stat bedömas en- ligt dess egna internationellprivaträttsliga regler.

Art. ] anger, på vilka adoptioner kon- ventionen är tillämplig. Den avser adop- tioner mellan, å ena sidan, en person som är medborgare i fördragsslutande stat och har hemvist (>>résidence habituelle») i sådan stat eller makar vilka är medborgare i för- dragsslutande stat och har hemvist i sådan stat samt, å andra sidan, ett barn som är medborgare i fördragsslutande stat och har hemvist i sådan stat. Konventionen avser endast adoption av barn, som när adop- tionsansökningen inges ej fyllt aderton år och som ej är eller varit gift. I fråga om makar som adopterar är det — med undan- tag som följer av art. 2 — inte för tillämp- ning av konventionen nödvändigt att de är medborgare i samma stat utan det är till- räckligt att vardera maken är medborgare i

1 Som källor har använts diskussionerna vid den tionde Haagkonfe- rensen och rapporten från dessa överlägg- ningar, upprättad av Maul, vilka finns intag- na i Actes et documents; en av Hellners upp- rättad promemoria av den 22 december 1964 (Stene); höyesterettsdommer Bahrs rapport den 6 september 1965 till norska justisde- partementet ang. konventionen (stenc,); Bo- rum, De nordiske landes stilling til Haager- konventionerne 1951—64 vedrorende inter- national privatret, i Festskrift till Håkan Nia], 1966 s. 125 ff. Actes et documents s. 307 ff, 411 ff, Borum i Festskrift till Håkan Nial s. 129 ff.

::

någon fördragsslutande stat. Motsvarande gäller om hemvistet.3 (Jfr em. art. 2.)

Begreppet adoption definieras inte i kon- ventionen.

Som anknytningsmoment vid sidan av nationaliteten har i konventionen valts >>ré- sidence habituelle». Någon definition av det- ta begrepp har inte upptagits i konventio- nen. Uttrycket har uppfattats som ett fak- tiskt begrepp.4 Det skall vara fråga om en bosättning som med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

I detta sammanhang bör också uppmärk- sammas bestämmelsen i art. 10, enligt vil- ken adoptant eller adoptivbarn som är stats- lös eller vars nationalitet är okänd skall anses likställd med medborgare i den stat där vederbörande har hemvist. Härigenom vidgas konventionens tillämpningsområde. Bestämmelser om politiska flyktingar eller verkan av dubbelt medborgarskap saknas.

Medan art. 1 positivt anger vilka adop— tioner som omfattas av konventionen, ute— sluter art. 2 från konventionens tillämp- ningsområde två fall som i och för sig går in under lydelsen av art. 1. För det första utesluts fall, då adopterande makar varken är medborgare eller har hemvist i en och samma fördragsslutande stat. För det andra är konventionen inte tillämplig, när adop- tanten eller adoptanterna och barnet samt- liga är medborgare i en och samma stat och har hemvist i den staten. s.k. interna adoptioner utesluts sålunda från konventio- nens tillämpningsområde. Frågan om deras erkännande kommer ev. att upptagas på Haagkonferensens dagordning.”

Enligt art. 2 punkt 0) är konventionen inte tillämplig, om beslutet angående adop- tionen ej meddelats av myndighet som var behörig därtill enligt art. 3.

I art. 3 regleras frågan, vilken stats myn- digheter som äger upptaga en ansökan om adoption på vilken konventionen är till- lämplig. Behörighet att besluta om adop— tion tillkommer dels myndighet i den stat där adoptanten eller, när makar ansöker om adoption. båda makarna har hemvist, dels myndighet i den stat där adoptanten

eller, när makar ansöker om adoption, båda makarna är medborgare.

Av bestämmelsen följer, att om makar har hemvist i olika stater, kan de inte an- söka om adoption i någondera av dessa stater, såvida de ej båda är medborgare där. Däremot utgör det intet hinder att de är bosatta på var sitt håll inom samma stat. Makar som är medborgare i olika stater kan inte ansöka om adoption i nå- gon av dessa stater, om de inte båda har hemvist där!s

Som motiv för att låta adoptantens hem- vist grunda behörighet att pröva ansökan om adoption anförs i rapporten bl.a., att myndigheterna i den stat där adoptanterna har hemvist bäst kan undersöka adoptiv- föräldrarnas situation och bedöma den mil- jö i vilken man försöker placera barnet. Behörigheten för myndigheterna i den stat där adoptanterna är medborgare synes att döma av rapporten närmast ha medtagits som en eftergift åt de medlemsstater i Haag- konferensen som tillämpar nationalitetsprin- cipen.7 Från dansk och norsk sida begärdes under konventionsarbetet en viss inskränk— ning av skyldigheten att erkänna adoptions- beslut som meddelats av myndighet i stat där adoptanterna ägde medborgarskap men ej hade hemvist. Resultatet blev bestäm- melsen i art. 22.8 Enligt denna äger för- dragsslutande stat förbehålla sig att inte er- känna adoption som meddelats av sådan myndighet, när barnet vid tidpunkten för adoptionsansökningen hade hemvist inom den stat som gjort förbehållet och ej var medborgare i den stat vars myndighet med- delat beslutet om adoption.

Av art. 16 framgår, att fördragsslutande stat skall utse myndigheter att meddela be- slut om adoption enligt art. 3 första styc- ket och underrätta nederländska utrikesmi— nisteriet därom.

Actes et documents s. 418. Actes et documents s. 417. Actes et documents s. 419, elftc Haagkonfe- rensens slutakt avd. C punkt f. Actes et documents s. 420. Actes et documents s. 410. Actes et documents s. 430, Borum art. 5. 127.

en;

—ICD

m

Enligt art. 3 andra stycket skall villkoren rörande hemvist och medborgarskap vara uppfyllda såväl när ansökan görs om adop— tion som när myndigheten avgör ärendet. Den i t. ex. svensk rätt som regel gällande grundsatsen att förhållandena vid talans väckande är avgörande för myndighetens behörighet (perpetuatio jurisdictionis) har sålunda inte godtagits.

I art. 4 behandlas frågan om tillämplig lag beträffande förutsättningarna för adop- tion. Samtycken och yttranden från andra än adoptanten, hans familj eller make reg— leras dock i art. 5. (Såväl den franska som den engelska texten nämner make vid sidan av familj (famille, family). Det har inte synts lämpligt att avvika härifrån i den svenska översättningen.)

Som princip uppställs, att adoptionsmyn— digheten skall tillämpa sin egen lag. Denna huvudregel, som upptages i första stycket i art. 4, modifieras emellertid av andra styc— ket. Enligt detta skall myndighet vars be- hörighet grundas på hemvist beakta förbud mot adoption som anges i adoptantens eller, när makar ansöker om adoption, makarnas gemensamma nationella lag, om förklaring enligt art. 13 avgivits rörande förbudet. En- ligt art. 13 får fördragsslutande stat avge en förklaring som med avseende på till— lämpningen av art. 4 andra stycket anger ett eller flera av de förbud mot adoption som finns i dess interna lag och som grun- das på

a) att adoptanten eller adoptanterna har avkomlingar;

b) att en ensam person ansöker om adop- tion;

c) att en adoptant och barnet är släkt; (1) att barnet tidigare är adopterat av andra personer;

e) att det krävs viss skillnad i ålder mel- lan adoptanten eller adoptanterna och bar— net;

f) att vissa förutsättningar uppställs be- träffande adoptantens eller adoptanternas resp. barnets ålder;

g) att barnet inte vistas hos adoptanten eller adoptanterna.

Bestämmelserna i art. 4 andra stycket och

art. 13 får ses som en eftergift till förmån för stater med nationalitetsprincip för att dessa skall kunna i princip godtaga tillämp- ningen av lex fori också när kompetensen grundas på adoptanternas hemvist. Man vil- le också undvika, att stater med nationali- tetsprincip alltför ofta gjorde bruk av ordre public-principen för att vägra erkänna ett beslut om adoption som meddelats i adop— tanternas hemvistland.”

Vid konferensen förelåg enighet om att det inte var tillåtet att med stöd av ordre public-regeln i art. 15 åsidosätta hinder en- ligt någon av de uppräknade punkterna, om fördragsslutande stat avgivit vederbörlig för— klaring enligt konventionen beträffande hindret.lO Det bör emellertid understrykas. att bestämmelserna i art. 4 andra stycket och art. 13 endast hänför sig till de fall då ansökan om adoption görs av personer som är medborgare i främmande stat som avgi- vit förklaring. Är det makar som adopte- rar, förutsätts att båda har medborgarskap i den främmande staten. Ansökan om adop- tion, som avser barn tillhörande stat som avgivit förklaring, träffas däremot inte i och för sig av bestämmelserna.

Beträffande punkten d) i art. 13 kan an- märkas, att formuleringen är otydlig. Den torde avse förbud för annan än adoptantens make att adoptera medan den tidigare adop- tionen består. Fall då adoptionen hävts av- ses skola falla utanför bestämmelsen, och troligen gäller detsamma, när adoptionen förfallit på grund av adoptantens dödsfall.11

Art. 5 innehåller bestämmelser om sam- tycken till och yttranden över adoption. Be- stämmelserna avser samtycken och yttran- den som rör barnet, t. ex. från barnet själv, dess naturliga familj eller förmyndare men däremot inte samtycken eller yttranden som rör adoptanten.

Enligt första stycket skall myndighet som avses i art. 3 första stycket tillämpa barnets nationella lag i fråga om samtycken och yttranden med undantag för sådana som krävs från adoptanten, hans familj eller ma-

9 Actes et documents s. 421. 10 Actes et documents s. 429 f. " Actes et documents s. 272, jfr s. 429.

ke. Under konventionsarbetet diskuterades frågan om kumulation av barnets nationel- la lag och lex fori. Förslag om obligatorisk kumulation förkastades emellertid liksom förslag om rätt för fördragsslutande stat att diskretionärt föreskriva att kumulation skulle ske. Om Sverige ansluter sig till kon- ventionen och det vid prövning av adop- tionsansökan skulle uppkomma en situa- tion då den svenska lagens krav på sam- tycken beträffande barnet ej är uppfyllda, torde dock i allt fall kunna övervägas, om adoptionen är i överensstämmelse med bar- nets bästa, jfr art. 6. Troligen kan också ordre public-regeln i art. 15 åberopas mot tillämpningen av bestämmelser i barnets lag som nöjer sig med alltför lösliga krav i fråga om samtycken och yttranden.12

Andra stycket i art. 5 har införts för att tillgodose ett nederländskt önskemål. Enligt nederländsk lag krävs, att barnets biologiska föräldrar, om de vill bestrida adoptionsan- sökan, gör detta vid förhandling inför den domstol som skall besluta om adoption. Man har velat förebygga, att föräldrarna till barn som är nederländsk medborgare skall behöva bege sig utomlands om de vill bestrida ansökan om adoption av barnet.13 Därför föreskrivs, att om enligt barnets na- tionella lag detta eller medlem av dess fa— milj skall inställa sig personligen inför adop- tionsmyndigheten, skall i förekommande fall bevisupptagning anlitas, när vederbörande inte har hemvist i den stat myndigheten till- hör. Bestämmelsen torde inte hindra att samtycke eller yttrande inhämtas också i annan form, åtminstone om det sker vid per- sonlig inställelse.14

I art. 6 föreskrivs till en början, att myn- dighet som avses i art. 3 första stycket inte skall meddela beslut om adoption annat än om denna överensstämmer med barnets bäs- ta. Här ges sålunda en materiellrättslig be- stämmelse som korresponderar mot 4 kap. 6 & första stycket FB.

Vidare föreskrivs, att myndigheten skall, innan beslut meddelas, genom förmedling av vederbörande lokala myndigheter före- taga en grundlig utredning rörande adop— tanten eller adoptanterna, barnet och dess

familj. Såvitt möjligt skall utredningen ske i samarbete med allmänna eller enskilda or- ganisationer med erfarenhet av internatio- nella adoptioner och under medverkan av socialarbetare med särskild utbildning eller erfarenhet beträffande adoptionsfrågor.15 Föreskriften att utredningen skall vara grundlig torde inte lägga hinder i vägen för en bedömning från fall till fall av hur om- fattande undersökning som behövs.

Enligt andra stycket skall myndigheterna i fördragsslutande stater utan dröjsmål ge varandra sådant bistånd som begärs beträf- fande adoption varpå konventionen är till- lämplig. Myndigheterna får skriftväxla di- rekt med varandra i detta syfte. Enligt tred- je stycket äger fördragsslutande stat rätt att utse en eller flera myndigheter att svara för den skriftväxling som avses i andra stycket. Av art. 16 framgår, att fördrags— slutande stat skall utse myndigheter att svara för den skriftväxling som avses i art. 6 andra stycket, om staten avser att begag- na sig av rätten enligt art. 6 tredje stycket, och underrätta nederländska utrikesministe- riet därom.

I art. 7 har sammanförts bestämmelser om ogiltigförklaring av adoptionsbeslut och hävande av adoptivförhållande.

Första stycket innehåller bestämmelser om behörig myndighet. Dessa är gemensam- ma för ogiltigförklaring och hävande. Det föreskrivs, att behörighet att ogiltigförklara eller häva en adoption varpå konventionen är tillämplig tillkommer a) myndighet i den fördragsslutande stat där adoptivbarnet har hemvist när ansökan om ogiltigförklaring eller hävande görs; b) myndighet i den för-

1'1 Actes et documents s. 276 ff. 13 Actes et documents s. 357. ” Actes et documents s. 423, jfr Bahrs rap- port 5. 30. Bestämmelserna torde i stort sett motsvara vad som gäller enligt FB resp. svensk adop- tionspraxis. Kravet på medverkan av lokala myndigheter motsvaras av bestämmelserna i 20 kap. 6 5 FB om inhämtande av yttran- de från barnavårdsnämnd. Barnavårdsnämn- derna bör ha möjligheter att erhålla råd och upplysningar från barnavårdskonsulenterna, barnavårdsombuden och i sista hand från socialstyrelsen. Jfr betänkandet »Adoption av utländska barn», SOU 1967: 57 s. 69 ff.

1 ei

dragsslutande stat där adoptanten eller, om makar adopterat, båda makarna har hem- vist när ansökan om ogiltigförklaring eller hävande görs: samt c) myndighet i den stat där beslutet om adoption meddelats.

Av art. 16 framgår, att fördragsslutande stat skall utse myndigheter för ogiltigförkla— ring eller hävande av adoption enligt art. 7 och underrätta nederländska utrikesministe- riet därom.

När det gäller ansökan om hävande eller ogiltigförklaring. upprätthålls — i motsats till vad som gäller ansökan om adoption — principen om perpetuatio jurisdictionis. Grunden härtill synes vara. att man velat förebygga att part som har intresse av att adoption upprätthålls hindrar prövning ge— nom att under ärendets handläggning flytta till annan fördragsslutande stat. De kompe— tensgrunder som upptages i art. 7 torde — i motsats till vad som gäller om kompetens- grunderna med avseende på beviljande av adoption — vara exklusiva. En adoption som faller under konventionen får sålunda inte ogiltigförklaras eller hävas i annan för- dragsslutande stat än sådan vars myndighe- ter är behöriga enligt art. 7.16

Frågan om tillämplig lag har ej kunnat behandlas lika i fråga om ogiltigförklaring och beträffande hävande. Ogiltigförklaring grundar sig på omständigheter som förelåg vid tiden för adoptionsbeslutet, medan hä— vande som regel är en följd av omständig- heter som tillkommit efter adoptionsbeslutet.

Beträffande ogiltigförklaring syftar kon- ventionens reglering av lagvalet till att den lag eller de lagar som i olika hänseenden skulle ha tillämpats vid adoptionens till- komst också skall vara bestämmande för adoptionens giltighet. Någon kumulation med lex fori förutsätts inte. Det föreskrivs i art. 7 andra stycket, att en adoption får ogiltigförklaras med tillämpning av a) an- tingen lagen i den stat vars myndighet med- delat beslutet om adoption; b) eller adop- tantens eller makarnas nationella lag vid ti- den för adoptionsbeslutets meddelande, när ogiltigheten har sin grund i att ett av de adoptionsförbud som avses i art. 4 andra stycket blivit åsidosatt; c) eller adoptivbar-

nets nationella lag vid tiden för adoptions— beslutets meddelande,” när ogiltigheten har sin grund i avsaknad av eller felaktighet be— träffande något samtycke som krävdes en- ligt nämnda lag.

Det får med hänsyn till bestämmelsen i art. 5 första stycket antagas, att samtycken från adoptant, hans familj eller make inte avses i punkt c).

Den i art. 7 tredje stycket upptagna re- geln om tillämplig lag beträffande hävande av adoption —— som tillkom efter ett svenskt förslag18 — innehåller endast, att adoptiv- förhållande får hävas med tillämpning av lagen i den stat där ärendet upptages.

Frågan om erkännande av utländska adoptionsbeslut regleras i art. 8 första styc- ket. Där föreskrivs, att adoptionsbeslut, på vilket konventionen är tillämplig och som meddelats av en myndighet som var behörig enligt art. 3 första stycket, skall utan vidare erkännas i samtliga fördragsslutande stater. I detta sammanhang bör erinras om den möjlighet till reservation som art. 22 ger och varigenom skyldigheten att erkänna adop- tion kan begränsas, se härom ovan under art. 3. Att beslutet skall erkännas utan vi- dare (de plein droit, without further for- mality) innebär, att något stadfästelseför- farande inte fordras. En viss prövning mås— te dock ske för att konstatera dels att adop- tionen faller under konventionen, dels att den meddelats av behörig myndighet. Att en adoption erkänns utgör inte hinder mot att den förklaras ogiltig eller hävs, om förut- sättningar därför föreligger enligt art. 7.19 Det förutsätts också, att myndighet i för- dragsslutande stat kan, utan hinder av tidi- gare adoption som skall erkännas, meddela ett nytt adoptionsbeslut som avser samma

16 Actes et documents s. 425. 17 Av den engelska texten framgår det att frå- ga är om adoptivbarnets nationella lag vid den tidpunkt då adoptionsbeslutet medde- lades. Motsvarande bestämning hade fallit bort i den franska konventionstexten i Haag— konferensens slutakt men har enligt Actes et documents s. 402 not 1 intagits i den franska text som framläggs för undertecknande. 13 Actes et documents s. 322, 325 f. 19 Actes et documents s. 426.

parter, om detta är av betydelse för rätts- verkningarna av adoptionen.20

Konventionen medger inte någon pröv— ning av att behörig myndighet rätt tillämpat lagvalsreglerna i art. 4 och 5 i konventio- nen. Däremot kan erkännande vägras av hänsyn till ordre public, se art. 15.

Den materiella innebörden av erkännan- de är som förut nämnts oklar, eftersom rättsverkningarna av internationella adop- tioner inte har reglerats i konventionen. Var- je fördragsslutande stat får bedöma frågan enligt sin egen internationellprivaträttsliga lagstiftning. Om adoption meddelats i för- dragsslutande stat med stark adoptionsform, behöver sålunda t. ex. annan fördragsslutan- de stat som endast känner svag adoption inte tillägga den utländska adoptionen and— ra rättsverkningar än som tillkommer adop— tion enligt dess egen lag. Vid Haagkonferen- sen diskuterades vilken verkan en adoption i en stat som har endast en adoptionsform bör tilläggas i annan stat som har flera adoptionsformer. Även denna fråga över- lämnades åt varje fördragsslutande stats egen internationella privaträtt.21

Beträffande erkännande av beslut om ogiltigförklaring eller hävande av adoption föreskriver art. 8 andra stycket, att sådant beslut som meddelats av myndighet som var behörig därtill enligt art. 7 skall utan vidare erkännas i samtliga fördragsslutande stater.

Slutligen upptager tredje stycket i art. 8 en ytterligare inskränkning i prövningsrät- ten, när fråga är om erkännande av ut— ländskt adoptionsbeslut eller beslut om ogil- tigförklaring eller hävande av adoption. Uppstår i fördragsslutande stat tvist om er- kännande av sådant beslut, skall myndighet i den staten vid prövning av frågan om den beslutande myndighetens behörighet vara bunden av de slutsatser rörande de faktiska omständigheterna på vilka sist— nämnda myndighet grundat sin behörighet.

Art. 9 reglerar skyldigheten för myndig- heter i fördragsslutande stat, som meddelat ett beslut enligt konventionen, att under- rätta övriga fördragsslutande stater som berörs av beslutet. Enligt första stycket skall, när en enligt art. 3 första stycket be-

hörig myndighet meddelat beslut om adop- tion, myndigheten i förekommande fall underrätta den stat vars myndigheter också ägt behörighet att besluta om adoption ävensom den stat där barnet är medborgare samt den fördragsslutande stat där barnet är fött. Har en enligt art. 7 första stycket behörig myndighet ogiltigförklarat eller hävt adoption, skall den enligt art. 9 andra stycket underrätta den stat vars myndighet meddelat beslutet om adoption och den stat i vilken barnet är medborgare samt den fördragsslutande stat där barnet är fött.22 Enligt art. 16 skall fördragsslutande stat utse myndigheter att mottaga de uppgifter som inkommer enligt art. 9 och underrätta nederländska utrikesministeriet därom. Art. 10 innehåller den bestämmelse om statslösa personer och personer med okänd nationalitet som berörts förut under art. ]. Bestämmelsen medför bl.a., att om ansökan om adoption avser ett statslöst barn som har hemvist i annan fördragsslutande stat, skall frågor om samtycken och yttranden som rör barnet bedömas enligt den statens lag. Art. ll innehåller en bestämmelse om stater med flera rättssystem. Enligt denna skall, om i den stat där adoptant eller adop— tivbarn är medborgare finns flera rättssys— tem, hänvisningar till lagen eller till myn- digheterna i den stat där en person är med- borgare tolkas såsom avseende den lag eller de myndigheter som bestämts genom de i den staten gällande reglerna eller, i brist på sådana regler, såsom avseende lagen eller

20 Actes et documents s. 416. 21 Actes et documents s. 412 f. 22 När det särskilt anges att stat där barnet är fött skall få underrättelse, om den tillhör de fördragsslutande staterna, medan mot- svarande kvalifikation inte upptages beträf- fande stat där barnet är medborgare, beror det, såvitt angår art. 9 första stycket, på att det är en förutsättning för tillämpning av konventionen att barnet är medborgare i fördragsslutande stat, när det adopteras. Det förefaller emellertid som om beslut om hä- vande kan anses falla under konventionen,, även om barnet efter adoptionen blivit med- borgare i annan än fördragsslutande stat. Varför underrättelseskyldigheten enligt and- ra stycket inte begränsats till fördragsslu- tande stat där barnet är medborgare synes därför oklart.

myndigheterna i det rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknyt— ningen.

I art. 12 upptages en bestämmelse om förhållandet till andra konventioner. Enligt denna innebär konventionen ej inskränk— ning i bestämmelser i andra konventioner rörande adoption som binder fördragsslu— tande stater vid tiden för Haagkonventio- nens ikraftträdande. Bestämmelsen har till— kommit på nordiskt initiativ och avser att skydda föreskrifterna om adoption i 1931 års nordiska familjerättskonvention. Enligt det nordiska förslaget skulle konventions- staterna också för framtiden ha möjlighet att ingå separata konventioner på området. Avsikten härmed var främst att få ga- rantier för att det inte skulle möta något hinder att ändra 1931 års konvention. Det invändes emellertid, att man inte kunde tillåta de fördragsslutande staterna att fram- deles ingå konventioner som stred mot Haagkonventionens bestämmelser. De nor- diska staternas delegerade nöjde sig då med uttalande, att de förutsatte att de nordiska staterna skulle ha möjlighet att företaga så- dana ändringar i 1931 års konvention som inte kom i strid med Haagkonventionens be- stämmelser.23

Art. 13 upptager de bestämmelser om förbehåll för adoptionshinder i den natio- nella lagen som behandlats närmare i an- slutning till art. 4 andra stycket.

Art. 14 innehåller en bestämmelse om förklaring av fördragsslutande stat, vil- ka personer som skall anses inneha dess medborgarskap. Bestämmelsen som tillkom- mit på förslag av Storbritannien kan få betydelse, när det gäller att bedöma om en person som är »British subject» skall an- ses som medborgare i fördragsslutande stat vid tillämpning av konventionen.24

Art. 15 upptager den sedvanliga ordre public—klausulen, enligt vilken bestämmel- serna i konventionen ej får sättas å sido i de fördragsslutande staterna annat än om deras tillämpning är uppenbart oförenlig med ordre public.

Bestämmelserna i art. 16 om skyldighet att utse myndigheter för olika uppgifter har

redovisats i anslutning till art. 3, 6, 7 och 9.

I art. 17 föreskrivs, att fördragsslutande stat skall delge det nederländska utrikes— ministeriet dels, med hänsyn till tillämp— ningen av art. 5, bestämmelserna i sin lag rörande samtycken och yttranden dels, om den avger förklaring enligt art. 13, bestäm- melserna i sin lag om de förbud som åsyf- tas i förklaringen.

Art. 18—21, 23 och 24 innehåller slut— bestämmelser till konventionen. Art. 22, som ger viss möjlighet till reservation mot skyl— digheten att erkänna adoptionsbeslut som meddelats i den stat där adoptanterna var medborgare, har behandlats ovan under art. 3.

Av art. 2 punkt 0 framgår indirekt, att konventionen ej är exklusiv i fråga om till- komsten av adoption — till skillnad från ogiltigförklaring eller hävande. Enligt be- stämmelsen är konventionen inte tillämplig, när en adoption inte beviljats av myndighet som är behörig därtill enligt art. 3 i kon- ventionen. Beträffande innebörden härav är klart, att en sådan adoption inte behöver erkännas av övriga fördragsslutande stater. Vidare synes — dock snarare av den all- männa grundsatsen att konventionen inte skall vara exklusiv än av bestämmelsen i fråga — följa, att de fördragsslutande sta- terna kan i sin interna lagstiftning ge regler om kompetens också i andra fall än som upptages i konventionen, att i sådant fall konventionens lagvalsregler ej behöver föl- jas samt att de fördragsslutande staterna är oförhindrade att erkänna utländska adop- tioner även i andra fall än som anges i konventionen. Men fråga är, huruvida för- dragsslutande stat i alla fall då dess myndig— heter faktiskt är behöriga enligt konventio— nen också är skyldig att iakttaga konven- tionens regler om lagvalet. Att så måste vara fallet synes följa av att ett beslut som meddelats av behörig myndighet skall er— kännas i övriga fördragsslutande stater utan prövning i fråga om lagvalet. Detta synes

23 Actes et documents s. 371 f, 428, Bahrs rap- port 5. 44. ” Actes et documents s. 429.

förutsätta, att konventionens regler om lag- valet lojalt iakttages av de fördragsslutande staterna. Den tolkning som här hävdats har stöd i den officiella rapporten rörande kon- ventionen25 och har också framförts av höyesterettsdommer Bahr i hans rapport till norska justisdepartementet.26 Den har emellertid bestritts av professor Borum, som på grundval av diskussionerna vid kon- ferensen hävdat att en fördragsslutande stats myndigheter kan med tillämpning av det egna landets lag bevilja en adoption som finnes socialt önskvärd utan att iakttaga adoptionshinder i adoptantens nationella lag enligt art. 4 och 13 i konventionen. Påfölj- den skulle endast bli, att övriga fördrags- slutande stater inte skulle vara förpliktade att erkänna ett sådant beslut.27

Vad angår frågor om ogiltighet eller hä- vande av adoption, varpå konventionen är tillämplig, synes av sakens natur följa, att konventionens bestämmelser måste vara ex- klusiva.”

Utredningen har beträffande konventio- nens innehåll gjort följande bedömning, som utredningen tidigare redovisat i skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 mars 1968.

De begränsningar som konventionen upp- tager i fråga om grunderna för myndighets kompetens att pröva adoptionsansökningar medför inte några svårigheter, eftersom kon- ventionen inte är exklusiv. Sverige blir så- lunda oförhindrat att medge andra grunder för svensk domstols behörighet även i adop- tionsärenden som angår personer med an- knytning till annan fördragsslutande stat ge- nom medborgarskap eller hemvist, men adoptionsbeslut blir då inte tillförsäkrat er- kännande i övriga konventionsstater.

Huvudregeln om tillämpning av lex fori i adoptionsärende medför i många situa- tioner en betydelsefull lättnad jämfört med bestämmelsen i gällande rätt att utländsk medborgare inte får adoptera eller adop- teras här i riket, om inte adoptionen blir gällande i den stat han tillhör, se 6 kap. 1 'g' första stycket i 1904 års lag.

Däremot medför bestämmelserna i art. 5

första stycket resp. art. 4 andra stycket jäm— fört med art. 13 i vissa fall tillämpning av främmande lag, nämligen barnets nationella lag i fråga om samtycken och yttranden med undantag för sådana som krävs från adop- tanten, hans familj eller make och adoptan- tens eller adoptanternas nationella _lag i fråga om vissa adoptionshinder, om vilkas tillämpning särskild förklaring avgivits från den främmande statens sida. Denna till- lämpning av främmande lag kan medföra dels utredningssvårigheter, dels hinder för adoption i vissa fall på grund av bestäm- melser som ter sig främmande från vår synpunkt. Särskilt kan den samlade bilden av förklaringar enligt art. 13 bli ganska brokig, om många stater avger sådana för- klaringar. Art. 13 avser delvis adoptions- hinder, som från vår synpunkt ter sig för- åldrade och som enligt Europarådets kon- vention om adoption av barn inte får upp- ställas i intern adoptionslagstiftning.29 Det bör dock understrykas, att dessa olägenhe- ter inte går utöver vad som nu följer av 6 kap. l 5 första stycket i 1904 års lag och att konventionens bestämmelser om lagtill- lämpning som helhet medför lättnader jäm- fört med gällande rätt.

Bestämmelserna om erkännande av be- slut rörande adoption medför givetvis be-

25 Actes et documents s. 416, 419, jfr s. 335 ff, 352 f. 25 s. 20. 37 Festskrift till Håkan Nial s. 131 f. 25 Jfr Actes et documents s. 363 f. 425. 29 Som framgår av redogörelsen för Haagkon- ventionen kan förklaring enligt art. 13 i konventionen avse bl.a. hinder mot adop- tion när adoptanten har barn i äktenskap och hinder mot adoption av eget barn utom äktenskap (hinder på grund av att en adop- tant och barnet är släkt). Bortsett från viss modifikation och möjligheten till reserva- tion får enligt Europarådets konvention (art. 12) sådana hinder inte upptagas i den in- terna adoptionslagstiftningen i stat som är ansluten till den konventionen. Däremot måste motsvarande hinder i utländsk adop- tionslagstiftning respekteras under de förut- sättningar som anges i art. 4 andra stycket och art. 13 i Haagkonventionen. Vidare skall enligt Europarådets konvention (art. 7) i lag föreskrivas en minimiålder för adoptan- ten som inte får vara högre än 35 år. Med stöd av art. 13 i Haagkonventionen kan högre minimiålder komma att krävas.

tydelsefulla fördelar, när det gäller svenska beslut. I fråga om beslut i annan fördrags- slutande stat bör framhållas, att Sverige ge- nom anslutning till konventionen åtager sig att erkänna t.ex. beslut som i sådan stat meddelats på ansökan av medborgare i den staten men rör ett svenskt barn med hem- vist här i riket. Ett sådant erkännande skulle säkerligen medföra, att vi får anse adoptan- terna vara vårdnadshavare med rätt att be— stämma bl.a. beträffande barnets utresa från Sverige, om inte undantagsvis ingripan- de enligt barnavårdslagen lägger hinder i vägen härför. De betänkligheter som sådana konsekvenser av erkännande kan föranleda synes emellertid inte tillämpliga beträffande beslut i någon av de stater som för när— varande kan antagas komma att ansluta sig till konventionen. Skulle i enstaka undan- tagsfall en utländsk adoption te sig stötande från svensk synpunkt, erbjuder bestämmel— sen om ordre public i art. 15 möjligheter att vägra erkännande.

Sverige åtager sig genom anslutning till konventionen också att i vissa fall erkänna utländska beslut om hävande eller ogiltig- förklaring av adoption som skett i Sverige. De olägenheter som ev. kunde föranledas härav synes dock ej behöva påverka bedöm- ningen av frågan om svensk anslutning till konventionen, eftersom sådana fall måste antagas bli mycket sällsynta.

Utredningen har i ovannämnda skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 mars 1968 förordat, att Sverige underteck— nar Haagkonventionen, och uttalat, att Sve- rige torde sakna anledning att vid anslutning till konventionen avge förklaring enligt art. 13 eller göra förbehåll enligt art. 22. Be- träffande frågan om svensk ratifikation av konventionen vill utredningen anföra föl- jande.

Det slutliga beslutet om Sveriges anslut— ning till konventionen förutsätter en avväg- ning, huruvida de krav som konventionen ställer och därmed förenade praktiska olä- genheter uppvägs av de fördelar som vinns till följd av att svenskt adoptionsbeslut ge- nom konventionen tillförsäkras erkännande

i vissa främmande stater. Hur stora förde- larna blir, beror av hur många och vilka främmande stater som ansluter sig. I det hänseendet har såvitt utredningen vet några mera väsentliga ändringar inte inträtt sedan utredningen avgav sin förut omnämnda skrivelse till chefen för justitiedepartementet, och underlaget för bedömningen är därför fortfarande ofullständigt. Konventionen har hittills undertecknats av Schweiz, Storbri- tannien och Österrike. Sistnämnda stat har numera även ratificerat konventionen och därvid avgivit förklaring enligt art. 13 punk— terna d), e) och f). I Storbritannien har ge- nomförts lagstiftning avsedd att möjliggöra ratifikation.30

Enligt en undersökning som utredningen genom utrikesdepartementets förmedling under slutet av år 1966 och början av år 1967 verkställt om utsikterna för anslutning till konventionen från de till Haagkonferen— sen anslutna staternas sida (utanför Nor— den) intog vidare Förbundsrepubliken Tysk— land och, såvitt kunde bedömas, Italien och Nederländerna en positiv ståndpunkt till konventionen, medan stämningen i Belgien, Egypten, Grekland, Israel, Spanien, Turkiet och USA måste antagas vara mer eller mindre negativ. Japan, Jugoslavien och Luxemburg ställde sig av inkomna svar att döma mera avvaktande, medan frågan för Irlands del ännu stod öppen. Svar har ej ingått från Frankrike och Portugal. Ratifice- ras konventionen t. ex. av Italien, Nederlän- derna, Schweiz, Storbritannien, Förbundsre— publiken Tyskland och Österrike, torde detta utgöra tillräcklig anledning för Sverige att ansluta sig till konventionen.

Det är självfallet mycket önskvärt, att de nordiska staterna gemensamt ansluter sig till konventionen. Gemensam nordisk anslut- ning skulle lösa vissa internordiska problem som inte regleras av 1931 års nordiska fa- miljerättskonvention, främst frågan om er- kännande av adoptionsbeslut som meddelats i nordisk stat och som rör personer med

30 Se ovan 8. 33 not 9.

medborgarskap eller hemvist i icke-nordisk stat, ansluten till Haagkonventionen.

Frågan har diskuterats vid överläggningar som utredningen haft med sakkunniga från Danmark, Finland och Norge den 30 och 31 oktober 1967. De finska och norska sak- kunniga ställde sig för egen del positiva till en anslutning till konventionen, medan den danska representanten knappast räknade med att konventionen skulle accepteras i Danmark. Som skäl anfördes, att dansk lag- stiftning frånsett den nordiska konventionen — till skillnad från norsk och svensk rätt — inte har internationellprivaträttsliga lagbe- stämmelser om adoption och att det hit- tills inte i praxis visat sig föreligga behov av sådana bestämmelser. När härtill kom att konventionen på en rad punkter stred mot dansk adoptionspraxis, hyste man från dansk sida betänkligheter mot att ansluta sig till konventionen, i allt fall för närva- rande. Det anmärktes också från dansk sida, att Europarådets konvention om adop- tion av barn tagit avstånd från flera av de i art. 13 i Haagkonventionen nämnda adop- tionshindren.

Om Danmark står utanför, vinner man naturligtvis inte fullt ut de fördelar från nordisk synpunkt som en anslutning enligt vad som nyss sagts skulle medföra (t.ex. när tyska barn adopteras i Danmark). Må- hända kommer Danmark att ansluta sig framdeles, om en betydande anslutning till konventionen uppnås. Utredningen an- ser i allt fall, att Sverige bör kunna ratifice- ra konventionen, oavsett om Danmark t.v. står utanför, under de förutsättningar i öv- rigt som anförts i det föregående.

I detta sammanhang bör erinras om Haagkonventionen den 5 oktober 1961 om behörig myndighet och tillämplig lag i frå- gor rörande skydd för minderåriga. Denna konvention har ansetts äga samband med adoptionskonventionen såtillvida som båda konventionerna tillsammans utgör ett kom- plex av internationellprivaträttsliga regler som syftar att tillvarataga barns bästa.31 Det föreligger emellertid intet hinder, att Sve- rige ratificerar enbart adoptionskonventio—

nen. Hittills synes man från nordisk sida närmast ha intagit en kritisk ståndpunkt till konventionen om skydd för minderåriga. 3.2 Kungörelse angående tillämpning av Haagkonventionen

Som framgår av föregående avsnitt förelig- ger ännu inte fullständigt underlag för be- dömning av frågan, om Sverige bör ratifi— cera Haagkonventionen. Utredningen har dock räknat med att så kommer att ske och har därför ansett sig böra framlägga för- slag till bestämmelser som behövs för att göra konventionsregleringen tillämplig i Vårt land.

Därvid erbjuder sig alternativen att över- föra konventionens bestämmelser till svensk författningstext eller att direkt föreskriva, att konventionen skall lända till efterrättel- se här i riket. Hos oss har den förra meto— den tillämpats, när det gällt att transfor— mera de internationellprivaträttsliga Haag- konventionerna till intern rätt.1 Den se- nare metoden har emellertid kommit till användning i många andra fall.2 Den förra metoden — som innebär omskrivning av konventionsbestämmelserna enligt sedvanlig lagstiftningsteknik —— är i förevarande fall förenad med särskilda svårigheter. Dessa föranleds i främsta rummet av att den gene- rella lagstiftning om internationell adop- tionsrätt som utredningen föreslår och kon- ventionens bestämmelser skulle gälla vid si- dan av varandra, eftersom konventionen in- te är exklusiv. De båda systemen skulle också i vissa hänseenden avvika från var- andra, eftersom utredningen inte ansett kon-

31 Jfr Bahrs rapport till norska justisdeparte- mentet rörande adoptionskonventionen, s. 49. 1 Jfr dock 1912 års lag om vissa internatio- nella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar. ? För- och nackdelarna av de båda metoderna har diskuterats av numera biträdande chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning Myr- sten — som också anför exempel på båda metoderna — och hovrättspresidenten Siden- bladh i SvJT 1965 s. 286 ff resp. 5. 600 ff. För en översikt av ämnet se Espersen, Ind- gåelse og opfyldelse af traktater i Sverige, TfR 1968 s. 257 ff, särskilt s. 297 ff. Jfr även prop. 1968: 132 s. 127 ff och 133 f.

ventionsregleringen till alla delar lämplig som mönster för den generella lagstiftning- en. En på vanligt sätt skriven författning rörande tillämpning av konventionen — med nödvändig avgränsning mot den gene- rella lagstiftningen — måste därför bli komplicerad. Det synes lämpligast att med den andra av de förut omtalade metoderna föreskriva att konventionens bestämmelser skall lända till efterrättelse i de fall som avses i konventionen. Härtill torde böra fo- gas dels upplysningar om vilka stater som är anslutna till konventionen och i vad mån dessa avgett särskilda förklaringar eller gjort förbehåll, dels de tillämpningsföre- skrifter som föranleds av konventionens be— stämmelser.

För ratifikation av Haagkonventionen krävs riksdagens medverkan. Samtliga be- stämmelser som rör tillämpningen av kon- ventionen bör därefter på grund av en full- maktsbestämmelse kunna meddelas av Kungl. Maj:t i form av en kungörelse. Full- maktsstadgandet upptages i 9 5 i utred— ningens förslag till lag om internationell- rättsliga förhållanden rörande adoption.

Utredningen har upprättat förslag till kungörelse i ämnet. Om de särskilda be- stämmelserna i kungörelsen vill utredningen anföra följande.

l &.

Första stycket i 1 5 upptager den grund- läggande bestämmelsen i kungörelsen. Där föreskrivs — efter upplysning om förutsatt ratifikation av Haagkonventionen — att konventionen skall lända till efterrättelse här i riket i förhållande till annan fördrags- slutande stat. De tillämpningsföreskrifter som upptages i fortsättningen av kungörel- sen innehåller endast sådant som inte fram- går direkt av konventionstexten. I bl. a. alla frågor som rör konventionens tillämpnings- område, svensk domstols behörighet och till- lämplig lag måste sålunda domstolar, bar- navårdsmyndigheter och enskilda gå direkt till konventionstexten för att få besked. Konventionens texter — på franska och engelska — torde böra fogas till kungörel- sen som bilaga jämte svensk översättning.

I kungörelseförslaget anges, att de franska och engelska texterna har vitsord.

Vidare upptages i 1 5,3 de upplysningar om anslutningen till konventionen samt för- klaringar och förbehåll som domstolarna be— höver för att tillämpa konventionen. I andra stycket anges de stater som är för— dragsslutande på grund av ratifikation en- ligt art. 18 i konventionen eller anslutning (adhesion, accession) enligt art. 20 och vid vilken tidpunkt konventionen trätt i kraft i förhållandet mellan Sverige och varje för— dragsslutande stat. Dessa tidpunkter inträ- der i förhållande till stater som ratificerat tidigare än Sverige 60 dagar efter Sveriges ratifikation (såvida denna inte är en av de två första, se art. 19) och i förhållande till stater som ratificerar senare än Sverige 60 dagar efter vederbörande stats ratifikation. För anslutning gäller särskilda regler, se art. 20. Konventionens tillämpning kan ge- nom särskild förklaring utsträckas att gälla områden, för vilkas internationella förbin- delser fördragsslutande stat svarar, se art. 21. Konventionen kan också upphöra att gälla för viss fördragsslutande stat till följd av uppsägning, se art. 23. De upplysningar som behövs för att bedöma anslutningen till konventionen erhålls genom underrättel- ser från nederländska utrikesministeriet en- ligt art. 24. Utredningen förordar, att kun- görelsen fortlöpande ändras så att den ger aktuell och fullständig upplysning om kon- ventionens giltighet för Sveriges vidkom- mande.1

I l & tredje stycket skall anges de stater som avgivit förklaring enligt art. 13 i kon- ventionen om adoptionshinder som skall iakttagas vid tillämpning av art. 4 andra stycket. Däremot anges inte innehållet i för- klaringarna, utan upplysning får sökas hos utrikesdepartementets rättsavdelning enligt 3 & i kungörelsen. På motsvarande sätt an- ges i förekommande fall i fjärde stycket, vilka stater som avgivit förklaring enligt art. 14 i konventionen med uppgifter om de

1 Jfr kung. 30/6 1965 (nr 479) om främmande staters anslutning till vissa av Sverige biträd- da konventioner angående inbördes rätts- hjälp m.m.

personer som skall anses vara medborgare i resp. stat.

I femte stycket skall enligt förslaget i fö- rekommande fall anges, vilka stater som enligt art. 22 förbehållit sig att i vissa fall ej erkänna adoption som beslutats av myn- digheter i fördragsslutande stat där adop- tanten eller adoptanterna var medborgare. Upplysning om sådana reservationer behövs visserligen inte för de svenska myndighe- ternas tillämpning av konventionen. Att en svensk adoption i förekommande fall inte blir gällande i barnets hemviststat är dock betydelsefullt, när det gäller att bedöma om adoptionen är till barnets bästa.

I 1 & sjätte stycket skall enligt förslaget upptagas en erinran om att Haagkonven- tionen inte gäller i förhållande till nordisk stat, när förordningen den 31 december 1931 om vissa internationella rättsförhål- landen rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är tillämplig. Sistnämnda begränsning föranleds av att Haagkonven- tionen blir tillämplig t. ex. när adoptant eller adoptivbarn är medborgare i icke—nordisk stat som är ansluten till Haagkonventionen, även om han har hemvist i nordisk stat, och förhållandena i övrigt är sådana att Haag- konventionen skall tillämpas.

2 &.

Enligt art. 16 punkterna a) och c) i Haag- konventionen skall fördragsslutande stat ut- se myndigheter att meddela beslut om adop- tion enligt art. 3 första stycket resp. ogiltig- förklara eller häva adoption enligt art. 7. I Sverige bör sådana åtgärder ankomma på domstolarna enligt de regler som gäller om adoptionsärenden i allmänhet. I första styc- ket av 2 5 i förslaget sägs därför, att med myndighet, som enligt art. 3 första stycket eller art. 7 i konventionen är behörig att meddela beslut om adoption eller häva adoptivförhållande, skall här i riket förstås domstol som enligt vad som i allmänhet är föreskrivet skall upptaga sådant ärende. In- terna forumbestämmelser finns i 20 kap. 5 & FB. Finns inte annan behörig domstol, upptages ärendet enligt 20 kap. 14 & FB av Stockholms rådhusrätt.

Svensk lag innehåller inte några bestäm- melser om ogiltigförklaring av adoption. I praxis har beträffande adoptionsbeslut som varit behäftat med fel tillämpats såväl res- ning1 som besvär över domvilla.2 Gräns- dragningen mellan fall när det ena eller det andra institutet skall tillämpas synes oklar.-"* Har lagakraftvunnet beslut om adoption meddelats av svensk domstol, torde det ej böra undanröjas annat än enligt de regler som i allmänhet gäller om särskilda rätts- medel, låt vara att utländsk lag kan bli till- lämplig vid prövningen. Om den svenska domstol som meddelat adoptionsbeslutet inte beaktat adoptionshinder som skulle ha iakttagits enligt art. 4 andra stycket och art. 13 i Haagkonventionen, bör resning kunna beviljas på den grunden att rättstill— lämpning, som ligger till grund för beslutet, uppenbart strider mot lag. Därvid bör dock fordras, att adoptionshindrets åsidosättande medför ogiltighet enligt den lag som skolat tillämpas. Har beslut om adoption medde- lats utan att det förelegat samtycke eller in- hämtats yttrande som fordrats enligt bar- nets nationella lag (jfr art. 5 i konventio- nen), torde besvär över domvilla vara det riktiga rättsmedlet.

Utredningen är medveten om att det kan vara tveksamt, huruvida de angivna utvä- garna är tillräckliga för att konventionen skall anses bli lojalt iakttagen. Bestämmel— serna om resning och besvär över domvilla innehåller ju preklusionsregler vilka i fall som avses i art. 7 andra stycket b) och c) kanske ej överensstämmer med den främ- mande lagens bestämmelser i ämnet eller helt saknar motsvarighet i denna. Den främmande lagen kan också innehålla be- stämmelser om talerätt, som saknar motsva- righet i svensk lag. Enligt utredningens me— ning kan det inte gärna komma i fråga att, med tillämpning av främmande lags be- stämmelser i nu nämnda hänseenden, låta talan om ogiltighet av svenskt adoptionsbe-

1 NJA 1950 s. 379. 2 NJA 1966 s. 112. 3 Jfr Walin, Föräldrabalken, 1952 s. 66 f, Welamson, Domvillobesvär av tredje man, 1956 s. 172 ff, Cars, Om resning i rättegångs- mål, 1959 s. 123 f.

slut väckas vid underrätt. Det synes knap- past rimligt att låta underrätt, med tillämp- ning av främmande lag, pröva fråga om ogiltigförklaring av sådant beslut i hithöran- de fall. Det skulle ju enligt vanliga regler in- te ankomma på underrätten att ta ställ- ning till adoptionens giltighet enligt svensk lag, som i första rummet skall ha lagts till grund för beslutet, jfr art. 4 första stycket och art. 7 andra stycket punkt a). Utom andra olägenheter kunde man råka ut för att giltigheten av en och samma adoption prövades parallellt — ehuru en- ligt olika lagar —— av underrätt och av hov- rätt eller högsta domstolen. Inte heller sy- nes det lämpligt att skapa ett fristående sys- tem för prövning av fråga om ogiltigför- klaring av adoption som meddelats av svensk domstol med tillämpning av konven- tionen -— t.ex. så att frågan fick prövas i sin helhet av högsta domstolen. Antalet fall som rör ogiltigförklaring av adoption måste bli så ringa, att det inte kan motivera en sådan ordning. Man torde kunna försvara tillämpningen av svensk lags bestämmelser om resning och besvär över domvilla med att det är en allmän internationellrättslig re- gel, att de processuella former som det egna landets lag erbjuder används också när ut- ländsk materiell rätt är tillämplig.

Betänkligheter mot att låta domstolarna i den vanliga instansordningen pröva fråga om ogiltigförklaring av ett adoptionsbeslut gör sig däremot inte gällande i fråga om beslut som meddelats av utländsk domstol. Här blir det i allmänhet genomgående fråga om tillämpning av främmande lag. Om adoptivbarnet var svensk medborgare och något samtycke som fordrats enligt svensk lag inte förelåg, bör adoptionen utan ut- tryckligt stöd i svensk lag kunna förklaras ogiltig enligt grunderna för bestämmelserna om domvillobesvär, såvida inte godkännan- de lämnas i efterhand eller undantagsvis kan anses ersatt av passivitet.4

I överensstämmelse med det anförda före- slås i andra stycket av förevarande 2 &, att domstol som äger upptaga ärende om hä- vande av adoptivförhållande också skall äga pröva fråga om ogiltigförklaring av adop-

tion enligt art. 7 i konventionen. Har be- slut om adoption meddelats av svensk dom- stol, skall dock 58 och 59 kap. rättegångs- balken gälla i tillämpliga delar.

Enligt art. 16 andra stycket i konventio- nen skall förteckning över behöriga myndig— heter delges det nederländska utrikesministe- riet. Det torde vara tillräckligt att lämna en redogörelse dels för de nu föreslagna be- stämmelsernas innehåll, dels för de interna forumreglerna i föräldrabalken.

3 5.

Enligt art. 17 i konventionen skall för- dragsslutande stat delge det nederländska utrikesministeriet dels, med hänsyn till till- lämpningen av art. 5, bestämmelserna i sin lag rörande samtycken och yttranden, dels, om den avger förklaring enligt art. 13, be— stämmelserna i sin lag om de förbud som åsyftas i förklaringen. Också senare änd- ringar i bestämmelserna skall delges mi- nisteriet, som i sin tur skall underrätta öv- riga fördragsslutande stater om lagbestäm- melserna och ändringarna. Det torde inte vara ändamålsenligt att publicera dessa un- derrättelser, utan domstol som behöver upp- gift om dem bör kunna söka upplysning hos utrikesdepartementets rättsavdelning. Det- samma bör gälla om innehållet av förklaring enligt art. 14 om vilka som skall anses som medborgare i fördragsslutande stat. Under 3 ä föreslås därför, att rätten äger hos utrikesdepartementets rättsavdelning in- hämta upplysning om främmande lag som är tillämplig enligt art. 5 i konventionen eller om innehållet av förklaring som av- givits enligt art. 13 eller 14.

4 &.

Enligt art. 5 andra stycket i konventio- nen skall, om enligt barnets nationella lag barnet eller medlem av dess familj skall inställa sig personligen inför adoptionsmyn— digheten, i förekommande fall bevisupp- tagning anlitas, när vederbörande inte har hemvist i den stat myndigheten tillhör. Det bör i kungörelsen anges, hur denna bevis-

4 NJA 1938 s. 494, Walin, a.a. s. 66, Welam- son, a.a. s. 172.

upptagning skall tillgå. Det torde därvid vara tillräckligt att föreskriva. att bestäm— melserna i lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning vid utländsk domstol skall äga motsvarande tillämpning. Förslag här- om upptages i första stycket av förevarande 4 5. 1946 års lag avser visserligen de i rätte- gångsbalken särskilt reglerade bevismed- len, sålunda bevis genom vittne, sakkunnig, syn eller förhör med part under sannings— försäkran eller skriftligt bevis. Det i lagen reglerade förfarandet synes dock med er— forderliga modifikationer väl användbart också för sådan upptagning av samtycke eller yttrande i samband med personlig inställelse som avses i adoptionskonven- tionen.

1946 års lag torde inte ge någon direkt ledning för frågan, vem som skall svara för kostnaden för sådan bevisupptagning som avses i konventionen. Anses adoptanterna böra vidkännas kostnaden för bevisupptag- ningen, bör därför en uttrycklig bestämmel- se i ämnet upptagas i förevarande kungörel- se. Utredningen anser emellertid, att kostna— den bör kunna betalas av allmänna medel. Kostnaden uppkommer som en följd av en konventionsbestämmelse som svenska staten iklätt sig och som avser att underlätta för andra än adoptanterna att iakttaga bestäm- melser i främmande lag om personlig in— ställelse. Det torde bli mycket sällsynt att bestämmelsen behöver tillämpas, och kost- naderna i det enskilda fallet kan inte heller bli särskilt stora. En bestämmelse i ämnet upptages i andra stycket av förevarande paragraf.

5 &.

Som framgår av den förut lämnade redo- görelsen för konventionen har fördragsslu- tande stat rätt att utse en eller flera myn- digheter att svara för den skriftväxling som avses i art. 6 andra stycket, se art. 6 tredje stycket och art. 16 punkt b). Förteckning över berörda myndigheter skall delges ne- derländska utrikesministeriet.

Fördragsslutande stat skall också enligt art. 16 punkt (1) utse myndigheter att mot- taga de uppgifter om beslut i annan för-

dragsslutande stat som inkommer enligt art. 9 och delge nederländska utrikesministeriet förteckning över dessa myndigheter.

Det synes lämpligt att utse en eller flera centrala myndigheter att handha de uppgif- ter som avses i de redovisade bestämmel- serna. De lokala myndigheter som kan tän- kas vilja göra hänvändelser till myndighe- terna i annan fördragsslutande stat enligt art. 6 i konventionen skulle annars ändå sannolikt bli tvungna att först vända sig till central myndighet för att efterforska, vem de skulle vända sig till i den främman- de staten. Det torde också vara rationellt att centralisera översättningsarbetet, inte minst med tanke på tekniska termer som återkommer i olika ärenden. När det gäller hänvändelser från utländska myndigheter, kan man inte räkna med att dessa skulle komma till rätt svensk myndighet, om den främmande myndigheten skulle vara tvungen att med ledning av någon aldrig så noggrann förteckning välja bland ett stort antal lokala myndigheter.

Vid valet av central myndighet för om- besörjande av den skriftväxling som avses i art. 6 i konventionen har utredningen va— rit tveksam, om uppgiften bör anförtros socialstyrelsen eller utrikesdepartementets rättsavdelning. I betänkandet »Adoption av utländska barn» har föreslagits, att social— styrelsen skall få ställningen som centralt serviceorgan i allmänhet i fråga om adop- tion av utländska barn. Utredningsmännen har därvid förutsatt, att socialstyrelsen skul— le samarbeta med utrikesdepartementet. t.ex. för att få kännedom om utländsk adoptionslagstiftning och andra förhållan- den utomlands av betydelse i samband med internationella adoptionsärenden.1 Nämnda betänkande tar särskilt sikte på adoption av barn från utvecklingsländer. Den rena lämp- lighetsbedömningen torde i sådana fall of— ta vara svår och biträde av social expertis är då särskilt påkallad. I förevarande sam- manhang rör det sig om tillämpningen av en konvention som torde komma att biträ- das främst av oss närstående länder. De 10-

1 SOU 1967: 57 s. 75 f. SOU 1969:11

kala svenska myndigheterna har då bättre förutsättningar att själva göra lämplighets- bedömningen. Det centrala organets uppgif- ter i sammanhanget torde många gånger kunna begränsas till dels översättning, dels vidarebefordrande till rätt utländsk myndig— het av framställningar från vederbörande lokala svenska myndigheter om social utred- ning eller biträde med inhämtande av sam- tycken och yttranden. Det torde inte bli ovanligt att de lokala myndigheterna i sam— ma ärenden behöver upplysningar om inne- hållet i främmande rätt för att kunna till- lämpa art. 4 andra stycket och art. 5 i kon- ventionen. Uppenbart kommer det också vid tillämpning av Haagkonventionen i många fall att krävas samarbete mellan ut- rikesdepartementet och socialstyrelsen. En- ligt utredningens mening är det dock mest praktiskt, att utrikesdepartementets rättsav- delning får svara för den skriftväxling som avses i art. 6 och att rättsavdelningen där- vid i mån av behov anlitar socialstyrelsens biträde.?

Även inkommande uppgifter om utländs- ka beslut bör enligt utredningens mening mottagas av utrikesdepartementets rättsav- delning. Alternativet skulle närmast vara centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden. Innan uppgifterna vidarebeford- ras för anteckning i kyrkobok synes det lämpligt att det sker en bedömning, huru— vida beslutet är sådant som automatiskt skall erkännas enligt Haagkonventionen el- ler om i stället allmänna regler om erkän- nande är tillämpliga. En sådan bedömning görs bäst av utrikesdepartementets rättsav- delning. Se vidare under 7 &.

Utredningen föreslår därför i 5 5, att det skall åligga utrikesdepartementets rättsav— delning att ombesörja den skriftväxling som avses i art. 6 andra stycket i konventionen och att mottaga de uppgifter som inkom— mer enligt art. 9.

65.

Svensk domstol som meddelat beslut i adoptionsärende skall enligt art. 9 i konven— tionen underrätta vissa andra fördragsslu- tande stater om beslutet. För att sådan un—

derrättelse skall utan omgång komma rätt myndighet i främmande stat tillhanda synes det lämpligt, att den förmedlas av utrikesde- partementets rättsavdelning. Den beslutande myndigheten måste därvid självfallet lämna rättsavdelningen alla upplysningar som den- na behöver för att kunna bedöma, om kon- ventionen är tillämplig och vilka stater som skall ha underrättelse om beslutet. Bestäm— melser härom upptages i förevarande para— graf i förslaget. Vilka upplysningar som be- hövs kan utläsas av konventionen och torde inte behöva uppräknas i kungörelsen.

7 35.

Enligt 2 & i kungörelsen den 16 december 1949 (nr 661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden en- ligt föräldrabalken skall underrätt, om den gett tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklarat adoptivförhållande hävt, skynd- samt sända meddelande därom till pastors- ämbetet i den församling där adoptanten är kyrkobokförd och, om barnet ej fyllt ader- ton år, även till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. Upp- gifter skall lämnas enligt fastställt for— mulär.

Får utrikesdepartementets rättsavdelning underrättelse enligt art. 9 i konventionen om utländskt beslut som enligt konventio- nen skall gälla här i riket, bör avdelningen lämna meddelande därom till vederbörande pastorsämbete och barnavårdsnämnd. Med- delande bör innehålla de uppgifter som fordras för att bedöma, huruvida konven- tionsfall föreligger och om beslutet skall er- kännas enligt konventionen. Vidare bör de uppgifter lämnas som rätten enligt nyss- nämnda kungörelse skall lämna pastorsäm-

2 Enligt prop. 1968: 114 s. 17 bör socialstyrel- sen utses till sådant organ som annan kon- ventionsstat kan vända sig till med begäran om upplysningar enligt art. 14 i Europarå- dets konvention om adoption av barn. Ut- redningen har i remissyttrande den 7 de- cember 1967 över Europarådets konvention utgått från att skriftväxling avseende social utredning enligt den konventionen kunde om- besörjas av socialstyrelsen, även om utrikes- departementets rättsavdelning blir centralt kommunicerande organ som avses i Haag- konventionen.

bete och barnavårdsnämnd om svensk adop- tion, givetvis under förutsättning att mot- svarande uppgifter kan hämtas från det ut- ländska beslutet. Det synes dock inte vara nödvändigt, att Kungl. Maj:t ger närmare föreskrift om vilka uppgifter som skall läm— nas i meddelandet. Folkbokföringsmyndigheterna kan inte anses i princip bundna av rättsavdelningens uppfattning om beslutets giltighet, även om man i praktiken kan räkna med att frågan bäst bedöms av rättsavdelningen och att därför dess ståndpunkt blir avgörande för folkbokföringsmyndigheternas beslut. Rätts- avdelningen bör därför vidarebefordra alla beslut som inkommer enligt konventionen till vederbörande pastorsämbete resp. barna- vårdsnämnd men bör därvid ange sin upp- fattning i frågan, om beslutet skall erkän- nas enligt konventionen eller ej. Även om beslutet ej skall erkännas enligt Haagkon- ventionen, kan det tänkas, att det skall gälla enligt den generella lagstiftning som utred- ningen föreslår. Rättsavdelningen bör kun- na utan särskild föreskrift uttala sig också i den frågan, när beslutet översänds. Utredningen föreslår sålunda i förevaran- de 7 å, att när utrikesdepartementets rätts- avdelning enligt konventionen underrättas om utländskt beslut om adoption, ogiltig- förklaring av adoption eller hävande av adoptivförhållande, skall rättsavdelningen skyndsamt underrätta pastorsämbetet i den församling där adoptanten är kyrkobokförd och därvid ange om beslutet enligt avdel- ningens mening skall erkännas enligt kon- ventionen eller ej. Har barnet ej fyllt ader- ton år, skall rättsavdelningen på motsva- rande sätt underrätta barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört.

Övergångsbestämmelse

Fördragsslutande stat torde inte enligt kon- ventionen vara skyldig att erkänna beslut i adoptionsärenden, som meddelats i annan fördragsslutande stat innan konventionen trädde i kraft i förhållandet mellan de båda staterna. Den beslutande myndigheten har ju t.ex. ej varit skyldig att beakta bestäm-

melserna rörande samtycke till adoption i den andra statens lag. Att konventionen så- lunda inte får tillbakaverkande kraft torde framgå av 1 5 och någon uttrycklig be- stämmelse i ämnet synes inte behövlig.

4. Sammanfattning

Betänkandet innehåller förslag till ny lag om internationellrättsliga förhållanden rö- rande adoption och till kungörelse angående tillämpning av en den 15 november 1965 i Haag dagtecknad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption.

Svensk lag innehåller för närvarande två skilda regleringar av internationellrättsliga frågor rörande adoption, nämligen en gene- rell reglering och en som rör förhållandet mellan de nordiska länderna. Den förra, som finns i 6 kap. i 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, är föråldrad och har visat sig försvåra önsk- värda adoptioner. Åtskilliga praktiskt vikti— ga frågor lämnas också oreglerade i lagen.

Utredningens förslag till lag om interna- tionellrättsliga förhållanden rörande adop— tion bygger i görlig mån på Haagkonven- tionen om adoption. Denna reglerar dock inte vissa frågor som kommittén tagit upp och är inte heller i alla delar ägnad att läggas till grund för en generell lagstiftning rörande de frågor som behandlas i kon- ventionen.

Utredningens lagförslag inleds med be- stämmelser om svensk domstols behörighet att upptaga ansökan om adoption. Denna fråga behandlas inte i 1904 års lag. I an- slutning till Haagkonventionen föreslår ut- redningen, att sådan behörighet skall före- ligga när den eller de som gör ansökan om adoption är svenska medborgare eller har hemvist här i riket. I annat fall får enligt

förslaget ansökan upptagas av svensk dom- stol endast om Kungl. Maj:t medgivit att ansökan prövas här.

De olägenheter som gällande lag med- fört har i första hand föranletts av att ut- ländsk medborgare inte får adoptera eller adopteras här i riket, om inte adoptionen blir gällande i den stat han tillhör. Utred- ningen föreslår, att det får ske en lämplig- hetsprövning huruvida det skulle lända till avsevärd olägenhet för barnet om adoptio- nen inte blir gällande i främmande stat till vilken adoptant eller adoptivbarnet har an- knytning genom medborgarskap eller hem- vist. I övrigt skall ansökan om adoption prövas enligt svensk lag.

Utredningen föreslår också nya regler om erkännande av utländska adoptioner. I an— slutning till Haagkonventionen föreslås, att beslut om adoption som meddelats i främ- mande stat skall gälla också här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten. I andra fall skall Kungl. Maj:t kunna god- känna adoptionen. Även om de sökande var medborgare eller hade hemvist i den stat där adoptionen meddelades, förutsätts godkännande av Kungl. Maj:t för att adop- tionen skall gälla här, om adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. Frånsett denna regel förutsätter för— slaget, att adoption skall kunna respekteras även i andra fall än som anges i den före— slagna lagen.

Vidare föreslås vissa regler om rättsverk- ningar av adoption i internationellrättsliga

förhållanden. Sådana finns varken i gällan- de lag eller i Haagkonventionen. I fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll fö- reslår utredningen att adoptivbarn skall lik- ställas med barn i äktenskap. Utredningen föreslår också bestämmelser om arvsrätt i adoptivförhållanden. Enligt huvudregeln skall den lag som i övrigt skall vara bestäm- mande för rätten till arv efter arvlåtaren tillämpas i hithörande frågor. Adoptivbamet och dess skyldemän skall dock ej därigenom gå förlustiga rätt till arv som var förutsatt vid adoptionen. Dessutom föreslås en regel om underhållsbidrag för det fallet att adop— tivbarnet inte får ärva adoptanten.

Lagförslaget reglerar också vissa inter- nationellrättsliga frågor rörande hävande av adoptivförhållande.

Närmare motivering till de föreslagna be- stämmelserna lämnas i 2 kap. av be- tänkandet.

I nästföljande 3 kap. av betänkandet dis— kuteras härefter, om Sverige bör ratificera Haagkonventionen. Det slutliga beslutet här— om förutsätter en bedömning, huruvida de särskilda krav som konventionen ställer uppvägs av de fördelar som vinns av att svenskt adoptionsbeslut tillförsäkras erkän- nande i de stater som ansluter sig till kon- ventionen. Hur stora fördelarna blir, beror av hur många och vilka främmande stater som ansluter sig. Utredningen räknar dock med att Sverige kommer att ratificera Haag- konventionen och framlägger förslag till be- stämmelser som behövs för att göra konven— tionsregleringen tillämplig i vårt land. När- mare motivering till dessa bestämmelser lämnas också i 3 kap.

Den nordiska regleringen av internatio- nellrättsliga förhållanden rörande adoption omfattas inte av kommitténs förslag.

Bilaga

Konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adop- tion, den 15 november 1965.1

Denna konventions signatärmakter, som önskar åstadkomma gemensamma be- stämmelser om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adop- tion,

har beslutat att för detta ändamål avsluta en konvention och har överenskommit om följan- de bestämmelser.

Artikcl 1

Denna konvention är tillämplig på adoptio- ner mellan

å ena sidan, en person som är medborgare i fördragsslutande stat och har hemvist i så- dan stat eller makar som är medborgare i fördragsslutande stat och har hemvist i sådan stat samt

å andra sidan, ett barn som när adoptionsan- sökningen görs ej fyllt 18 år, ännu ej är eller varit gift, är medborgare i fördragsslutande stat och har hemvist i sådan stat.

Artikel 2

Konventionen äger ej tillämpning, om

a) adoptanterna varken är medborgare eller har hemvist i en och samma fördragsslutande stat;

b) adoptanten eller adoptanterna och barnet samtliga är medborgare i en och samma stat och har hemvist i den staten;

c) beslutet angående adoptionen ej meddelats av myndighet som var behörig därtill enligt artikel 3.

Artikel 3

Behörighet att besluta om adoption till- kommer

a) myndighet i den stat där adoptanten eller, när makar ansöker om adoption, båda makar- na har hemvist,

Översättning av 1965 års Haagkonvention

b) myndighet i den stat där adoptanten eller, när makar ansöker om adoption, båda makar- na är medborgare.

Villkoren rörande hemvist och medborgar- skap skall vara uppfyllda såväl när ansökan om adoption görs hos myndighet vilken an— ges i denna artikel som då denna avgör ärendet.

Artikel 4

Myndighet som anges i artikel 3 första stycket skall med undantag för vad som före- skrivs i artikel 5 första stycket tillämpa sin egen lag i fråga om förutsättningarna för adoption.

Myndighet vars behörighet grundas på hem- vist skall likväl beakta förbud mot adoption som anges i adoptantens eller, när makar an- söker om adoption, makarnas gemensamma nationella lag, om förklaring enligt artikel 13 avgivits rörande förbudet.

Artikcl 5

Myndighet som avses i artikel 3 första styc- ket skall tillämpa barnets nationella lag i fråga om samtycken och yttranden med undantag för samtycken och yttranden från adoptanten, den- nes familj eller make.2

Om enligt barnets nationella lag detta eller medlem av dess familj skall inställa sig person- ligen inför adoptionsmyndigheten, skall, i före- kommande fall, bevisupptagning anlitas, när vederbörande ej har hemvist i den stat myndig- heten tillhör.

Artikel 6

Myndighet som avses i artikel 3 första styc- ket skall ej meddela beslut om adoption annat

1 En tidigare översättning av konventionen finns i SvJT 1965 s. 31 ff. Den har i föreva- rande bilaga, som upprättats av assessor Vängby, redaktionellt jämkats på åtskilliga punkter. ? Jfr s. 55.

än om adoptionen överensstämmer med bär- nets bästa. Myndigheten skall dessförinnan, genom förmedling av vederbörande lokala myndigheter, företaga en grundlig utredning rörande adoptanten eller adoptanterna, barnet och dess familj. Såvitt möjligt skall utredningen ske i samarbete med allmänna eller enskilda organisationer med erfarenhet av internationel- la adoptioner och under medverkan av social- arbetare med särskild utbildning eller erfaren- het beträffande adoptionsfrågor.

Myndigheterna i de fördragsslutande stater- na skall utan dröjsmål ge varandra sådant bi- stånd som begärs beträffande adoption varpå konventionen är tillämplig; myndigheterna kan skriftväxla direkt med varandra i detta syfte.

Fördragsslutande stat äger rätt att utse en eller flera myndigheter att svara för den skrift- växling som avses i föregående stycke.

Artikel 7

Behörighet att ogiltigförklara eller häva en adoption varpå konventionen är tillämplig till- kommer:

a) myndighet i den fördragsslutande stat där adoptivbarnet har hemvist, när ansökan om ogiltigförklaring eller hävande görs;

b) myndighet i den fördragsslutande stat där adoptanten eller, om makar adopterat, båda makarna har hemvist, när ansökan om ogil- tigförklaring eller hävande görs;

c) myndighet i den stat där beslutet om adop- tion meddelats.

Adoption får ogiltigförklaras med tillämp- ning av

a) antingen lagen i den stat vars myndighet meddelat beslutet om adoption;

b) eller adoptantens eller makarnas natio- nella lag vid tiden för adoptionsbeslutets med- delande, när ogiltigheten har sin grund i att något av de adoptionsförbud som avses i arti- kel 4 andra stycket blivit åsidosatt;

c) eller adoptivbarnets nationella lag vid ti- den för adoptionsbeslutets meddelande, när ogiltigheten har sin grund i avsaknad av eller felaktighet beträffande något samtycke som krävdes enligt nämnda lag.

Adoptivförhållande får hävas med tillämp- ning av lagen i den stat där ärendet upptages.

Artikel 8

Adoptionsbeslut, på vilket konventionen är tillämplig och som meddelats av myndighet som var behörig enligt artikel 3 första stycket, skall utan vidare erkännas i samtliga fördrags- slutande stater.

Beslut om ogiltigförklaring eller hävande som meddelats av myndighet, som var behörig därtill enligt artikel 7, skall utan vidare er— kännas i samtliga fördragsslutande stater.

Uppstår i fördrpgsslutande stat tvist om er- kännande av adoptionsbeslut eller beslut om ogiltigförklaring eller hävande, skall myndig- het i den staten vid prövning av frågan om den beslutande myndighetens behörighet vara bunden av de slutsatser rörande de faktiska omständigheterna på vilka sistnämnda myndig— het grundat sin behörighet.

Artikel 9

Har en enligt artikel 3 första stycket behörig myndighet meddelat beslu't om adoption, skall den i förekommande fall härom underrätta den stat vars myndigheter också ägt behörig- het att besluta om adoption ävensom den stat där barnet är medborgare samt den fördrags- slutande stat där barnet är fött.

Har en enligt artikel 7 första stycket behörig myndighet ogiltigförklarat eller hävt adoption, skall den därom underrätta den stat vars myn- dighet meddelat beslutet om adoption även- som den stat i vilken barnet är medborgare samt den fördragsslutande stat där barnet är fött.

Artikel 10

Såvitt angår denna konvention skall adop- tant eller adoptivbarn, som ej är medborgare i någon stat eller vars nationalitet är okänd, likställas med medborgare i den stat där han har hemvist.

Artikel 1 1

Om i den stat där adoptant eller adoptivbarn är medborgare finns flera gällande rättssystem, skall såvitt angår denna konvention hänvis- ningar till lagen eller till myndigheterna i den stat där en person är medborgare tolkas såsom avseende den lag eller de myndigheter som bestämts genom de i samma stat gällande reg- lerna eller, i brist på sådana regler, såsom avseende lagen eller myndigheterna i det rätts- system till vilket vederbörande har den när- maste anknytningen.

Artikel 12

Konventionen innebär ej inskränkning i be- stämmelser i andra konventioner rörande adop- tion som binder fördragsslutande stater vid ti— den för denna konventions ikraftträdande.

Artikel 13

Stat som undertecknar, ratificerar eller an- sluter sig till konventionen äger i samband därmed avge en förklaring med avseende på tillämpningen av artikel 4 andra stycket som anger ett eller flera av de förbud mot adop— tion som finns i dess interna lag och grun- das på

a) att adoptanten eller adoptanterna har av- komlingar;

b) att en ensam person ansöker om adop— tion;

c) att en adoptant och barnet är släkt;

d) att barnet tidigare är adopterat av andra personer;

e) att det krävs viss skillnad i ålder mellan adoptanten eller adoptanterna och barnet;

f) att vissa förutsättningar uppställs beträf- fande adoptantens eller adoptanternas och bar— nets ålder;

g) att barnet icke vistas hos adoptanten eller adoptanterna.

Avgivcn förklaring kan när som helst åter- tagas. Underrättelse om återtagandet skall lämnas till Nederländernas utrikesministerium.

Förklaring som återtagits skall upphöra att gälla på sextionde dagen efter det att sådan underrättelse skett som avses i föregående stycke.

Artikel 14

Fördragsslutande stat äger avge en förkla- ring innehållande uppgift på de personer som skall anses inneha dess medborgarskap såvitt angår tillämpningen av konventionen.

Underrättelse om sådan förklaring samt änd- ring eller återtagande därav skall lämnas till Nederländernas utrikesministerium.

Förklaring, ändring eller återtagande träder i kraft på sextionde dagen efter det att sådan underrättelse skett som avses i föregående stycke.

Artikel 15

Bestämmelserna i förevarande konvention får ej sättas åsido i de fördragsslutande staterna annat än om deras tillämpning skulle vara up- penbart oförenlig med grunderna för veder— börande stats rättsordning (ordre public).

Artikel 16

Fördragsslutande stat skall utse myndighe- ter att

a) meddela beslut om adoption enligt artikel 3 första stycket;

b) svara för den skriftväxling som avses i artikel 6 andra stycket, om staten avser att begagna sig av rätten enligt artikel 6 tredje stycket;

c) ogiltigförklara eller häva adoption enligt artikel 7;

d) mottaga de uppgifter, som inkommer en- ligt artikel 9.

Förteckning över behöriga myndigheter skall, liksom senare ändring därav, delges Nederlän- dernas utrikesministerium.

Artikel 17

Fördragsslutande stat skall, med hänsyn till tillämpningen av artikel 5, delge Nederländer-

nas utrikesministerium bestämmelserna i sin lag rörande samtycken och yttranden.

Stat som avger förklaring enligt artikel 13 skall delge nyssnämnda ministerium bestäm- melserna i sin lag avseende de förbud som an- ges i förklaringen.

Fördragsslutande stat skall underrätta mi- nisteriet om senare ändringar i de lagbestäm- melser som avses i första och andra styckena.

Artikel 18

Denna konvention är öppen för underteck- nande av de stater som var företrädda vid Haagkonferensens för internationell privaträtt tionde session.

Den skall ratificeras och ratifikationsinstru- menten skall deponeras i Nederländernas ut- rikesministerium.

Artikel 19

Denna konvention träder i kraft på sextion- de dagen efter det att det tredje ratifikations- instrumentet deponerats enligt artikel 18 andra stycket.

För varje signatärmakt, som senare ratifi- cerar konventionen, träder den i kraft på sex- tionde dagen efter det att dess ratifikations- instrument deponerats.

Artikel 20

Stat som ej var företrädd vid Haagkonferen- sens för internationell privaträtt tionde session äger ansluta sig till denna konvention, sedan den trätt i kraft enligt artikel 19 första stycket. Anslutningsinstrument skall deponeras i Ne- derländernas utrikesministerium.

Konventionen skall för sådan stats del ej träda i kraft, om stat som tidigare ratificerat konventionen gör invändning mot anslutningen hos Nederländernas utrikesministerium inom sex månader från det ministeriet underrättade den staten om anslutningen.

Om sådan invändning ej gjorts, skall kon- ventionen för stat som anslutit sig träda i kraft den första dagen i månaden efter ut- gången av den sista av de tidsfrister som av- ses i föregående stycke.

Artikel 21

Stat som undertecknar, ratificerar eller an- sluter sig till konventionen äger i samband därmed avge en förklaring, att konventionen skall utsträckas till samtliga de områden för vars internationella förbindelser den svarar eller till ett eller flera av dessa. Förklaringen träder i kraft samtidigt med konventionens ikraftträdande för berörda stat.

I fortsättningen skall underrättelse om att konventionen utsträcks på sådant sätt lämnas till Nederländernas utrikesministerium.

För de områden till vilka konventionen så-

lunda utsträcks träder den i kraft på sextionde dagen efter det att sådan underrättelse skett som avses i föregående stycke.

Artikel 22

Fördragsslutande stat äger senast i samband med ratifikation eller anslutning förbehålla sig att ej erkänna adoption, vilken meddelats av myndighet som var behörig enligt artikel 3 första stycket b), när vid tidpunkten för adop- tionsansökningen barnet hade hemvist inom dess område och ej var medborgare i den stat vars myndighet meddelat beslutet om adop— tion. Andra förbehåll är ej tillåtna.

Fördragsslutande stat äger likaledes, samti- digt med att den avger underrättelse om att konventionen utsträcks enligt artikel 21, göra ifrågavarande förbehåll med verkan begrän- sad till de områden som avses med underrättel— sen eller vissa av dem.

Fördragsslutande stat kan när som helst återtaga förbehåll som den gjort. Om återta- gandet skall Nederländernas utrikesministe- rium underrättas.

Förbehållet skall upphöra att äga verkan på sextionde dagen efter det att sådan under- rättelse skett som avses i näst föregående stycke.

Artikel 23

Denna konvention skall gälla i fem år räk- nat från tidpunkten för dess ikraftträdande en- ligt artikel 19 första stycket. Detta skall även gälla för stater som senare ratificerar eller an- sluter sig till konventionen.

Konventionen skall, om uppsägning ej sker, utan vidare tillkännagivande anses förlängd för fem år i sänder.

Uppsägning skall tillkännages minst sex må- nader före utgången av den löpande femårs- perioden hos Nederländernas utrikesministe— rium.

Uppsägning kan begränsas till vissa av de områden på vilka konventionen äger tillämp- ning.

Uppsägning skall äga verkan endast beträf— fande stat som gjort uppsägningen. För övriga fördragsslutande stater skall konventionen för- bli i kraft.

Artikel 24

Nederländernas utrikesministerium skall un- derrätta de i artikel 18 avsedda staterna lik- som de stater som anslutit sig enligt bestäm— melserna i artikel 20 om:

a) förklaring och återtagande av förklaring enligt artikel 13,

b) förklaring enligt artikel 14 samt ändring av och återtagande av sådan förklaring,

c) myndighet som utsetts enligt artikel 16,

d) lagbestämmelser och ändringar därav en— ligt artikel 17,

e) undertecknande och ratifikation enligt ar- tikel 18,

f) tidpunkten då konventionen träder i kraft enligt artikel 19 första stycket,

g) anslutning enligt artikel 20 och tidpunkten för ikraftträdandet,

h) förklaring enligt artikel 21 om utsträckt tillämpning av konventionen och tidpunkten för dess ikraftträdande,

i) förbehåll och återtagande därav enligt artikel 22,

j) uppsägning enligt artikel 23 tredje stycket.

Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill behörigen bemyndigade, undertecknat förevarande konvention.

Som skedde i Haag den 15 november 1965 på engelska och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar som skall de- poneras i Nederländernas regerings arkiv och av vilket bestyrkt avskrift skall på diplomatisk väg överlämnas till varje stat som var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privat— rätt tionde session.

Förkortningar

Lagar, tidskrifter 0.1.

1904 års lag

1931 års förordning 1937 års lag

EGBGB

FB GB lLU NJA NJA 11 NJW Nordiska familjerätts- konventionen Prop. RabelsZ Rskr SOU SvJT TfR ÄB

[ |

]] ll ll || || II II

II Il II II ll || ||

Litteratur i övrigt

Actes et documents Batiffol Bergmann

Borum Borum-Philip

Cheshire Dicey and M orris Das internationale Familienrecht

|!

|| ll

|| ||

|| ||

||

— lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adoption förordningen den 31 december 1931 (nr 429) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

lagen den 5 mars 1937 (nr 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo tyska Einfiihrungsgesetz zum Börgerlichen Gesetzbuche av den 18 augusti 1896 föräldrabalken

giftermålsbalken första lagutskottets utlåtande Nytt juridiskt arkiv. Avd. 1 Nytt juridiskt arkiv. Avd. 11 Neue juristische Wochenschrift den mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 ingångna konventionen innehållande internationellt privaträttsliga bestämmel- ser om äktenskap, adoption och förmynderskap proposition (Rabels) Zeitschrift fiir ausländisches und internationales Privatrecht riksdagens skrivelse Statens offentliga utredningar Svensk juristtidning Tidsskrift for Rettsvitenskap ärvdabalken

Conference de la Haye de droit international privé. Actes et documents de la Dixiéme session. Tome II. Adoption. Haag 1965 Batiffol, Droit international privé. 4 uppl. Paris 1967 Bergmann, Internationales Ehe- und Kindschaftsrecht. Begrändet von A. Bergmann. Fortgefiihrt von M. Ferid unter Mitwirkung von H. Glässing. 3 uppl. Frankfurt a. M. 1952 — (sju band, lösbladssystem) Borum, Personalstatutet efter dansk og fremmed ret. Köpenhamn 1927 Borum, Lovkonflikter. Larebog i international privatret. Under medvirken af Allan Philip. 4 uppl. Köpenhamn 1957 Cheshire, Private international law. 7 uppl. London 1965 Dicey and Morris on The conflict of laws. 8 uppl. London 1967

Das internationale Familienrecht Deutschlands und Frankreichs in vergleichv ender Darstellung. Ttibingen 1955

Eek, : Eek, Internationell privaträtt. Metod och material. 2 uppl. Stockholm 1967 Internationell

privaträtt

Graveson : Graveson, The conflict of laws. 5 uppl. London 1965 Internationella : Aktstycken utgivna av Kungl. utrikesdepartementet. Ny serie II: 17. Interna- adoptions- tionella adoptionsärenden. Stockholm 1966 ärenden Kegel, : Kegel, Internationales Privatrecht. 2 uppl. Munchen 1964 Internationales Privatrecht Kegel i : Kegel, Internationales Privatrecht, i Soergel/Siebert, Bärgerliches Gesetzbuch Soergel/Siebert mit Einfiihrungsgesetz und Nebengesetzen. V. Band. 9 uppl. Stuttgart 1961 De Nova : De Nova, Adoption in comparative private international law, i Recueil des cours, utg. av Académie de droit international de la Haye, 1961 — III (Tome 104) s. 69 ff Rabel : Rabel, The conflict of laws. A comparative study. Vol. 1. 2 uppl. Ann Arbor 1958 Raape : Raape, Internationales Privatrecht. 5 uppl. Berlin 1961 Wolff : Wolff, Das internationale Privatrecht Deutschlands. 3 uppl. Berlin 1954

KUNG! . ”IRL. - 8 JUN 1989

0 'Vi

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

1 Urvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete.

2. Laajennettu pohjoismainen taloudellinen yhteistyö.

3. Nordiorsks miljövårdsutredning.

4. Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister.

5. Konsumentoplysning i undervisningen.

Statens, offentliga: utredningar 1969

systematisk förteckning

Justitiedepartem'pntet

Faktiek brottsli' het bland skolbarn; [1] Bostads-mu 4? Utsökningsrått lX. [5'] Kungörelseannenserin'g. [7]

ADB inom insknvntngsvaaendet. [9], Ny gruvlag. [10] Internationell adoptionsrätt. [11]

Kommunikationsdopart—amentet N.v aiöarbetstidslag. [3]

Utbildningadapart'ementet

Om sexuallivet i Sverige. [2] Sexualkunskapon på grundskolans högstadium. [B]

Civild'op'a'rtem'antot Offentliga tjänstemän: bisysslor. [6]

___—..

- 8 JUN 1959

5 1 M . .