2

lopp — tillämpas bl. a. eu utrymme snorm som innebär att antalet boende

inte får vara mer än två personer per rum, köket oräknat.

Fullt bostadstillägg med de nämnda beloppen utgår upp till en årsinkomst

på omkring 16 000 kr. för en gift man vars hustru saknar förvärvsinkomst.

Om familjen har högre inkomster reduceras bidragsbeloppet med viss pro­

centandel av den överskjutande inkomsten enligt en glidande skala. De övre

inkomstgränserna kommer att ligga vid omkring 21 000 kr. för ettbarnsfa-

miljer, 28 000 kr. för tvåbarnsfamiljer, 35 000 kr. för tre- och fyrbarnsfa-

miljer och 39 000 kr. för familjer med fem barn. För makar som båda för­

värvsarbetar och ensamstående barnförsörjare kan de motsvarande årsin­

komsterna vara upp till 3 000 kr. högre till följd av det förvärvsavdrag som

medges vid taxeringen.

Av totalt omkring en miljon barnfamiljer beräknas ca 415 000 familjer

bli berättigade till det nya bostadstillägget. I år har ca 150 000 familjer

familjebostadsbidrag. Över en kvarts miljon familjer med bidrag tillkommer

alltså.

För att bl. a. kunna ta särskild hänsyn till bostadskostnadens storlek för

barnfamiljer som har låga inkomster och samtidigt höga hyror förordas en

individuell komplettering av det nya bostadstillägget. Den bör få formen av

kommunala bostadstillägg, vartill föreslås utgå statsbidrag med 50 % av

kostnaderna. Enligt förslaget skall statsbidrag utgå för kommunala bostads­

tillägg vilka avser att täcka en viss del av den bostadskostnad som för ett-

och tvåbarnsfamiljer ligger mellan 400 och 525 kr. i månaden, för tre- och

fyrbarnsfamiljer mellan 400 och 625 kr. i månaden och för familjer med fem

eller flera barn mellan 400 och 725 kr. i månaden.

Bidragsbeloppen i det nya bostadstillägget har avvägts så, att de ensam­

stående barnförsörjarna kommer att få betydande ekonomiska förstärk­

ningar. Som en ytterligare åtgärd för att stödja de mera utsatta grupperna

bland dessa föreslås även en höjning av bidragsförskotten från 25 till 30 %

av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Vid nuvarande basbelopp

på 5 800 kr. innebär det en höjning av bidragsförskottet för varje barn från

1 450 kr. till 1 740 kr. om året, dvs. en höjning med omkring 300 kr. per år.

Bestämmelserna om statligt bostadstillägg för barnfamiljer och om stats­

bidrag till kommunala bostadstillägg föreslås träda i kraft den 1 januari

1969. Höjningen av bidragsförskotten föreslås ske från samma tidpunkt.

Årskostnaden beräknas till ca 425 milj. kr. för de statliga bostadstill-

läggen och till ca 10 milj. kr. för statsbidragen till kommunala bostadstill-

Iägg. För höjningen av bidragsförskotten beräknas statens kostnad till ca

16 milj. kr. per år. Jämfört med gällande regler för familj ebostadsbidrag —

som skulle inneburit ett anslagsbehov för budgetåret 1968/69 på ca 150

milj. kr. — blir kostnadsökningen för staten ca 300 milj. kr. för helt år.

Förslag framläggs om medelsanvisningar för nästa budgetår till allmänna

barnbidrag, bostadstillägg för barnfamiljer m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

4

nämnden, familj eskatteberedningen, överståhållarämbetet, samtliga läns­

styrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landsorga­

nisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet landsbyg­

dens folk (RLF), Kooperativa förbundet, Försäkringskasseförbundet, Hy­

resgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sve­

riges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), AB Svenska bostäder, Svenska

riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, socialförvaltningen i Göteborg, bar­

navårdsnämnden i Malmö, drätselkamrarna i Norrköping, Kalmar, Borås,

Örebro, Borlänge, Sandviken, Sundsvall, Umeå och Luleå, kommunalnämn­

derna i Huddinge och Munkfors, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges hus­

modersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Cen­

terns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoför­

bund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska kvinnors väns­

terförbund, Centerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Hö­

gerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Därjämte har yttranden inkommit från Sveriges liberala studentförbund,

Ensamma föräldrars förening och Göteborgs kommunistiska arbetarkommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

Gällande bestämmelser

De allmänna barnbidragen

Författningsbestämmelserna rörande barnbidragen finns i lagen den 26

juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag (ändrad senast 1965: 31). Barn­

bidragen utgör nu 900 kr. per barn och år och är skattefria.

Barnbidrag utgår fr. o. in. kvartalet efter det under vilket barnet fötts

eller rätt till bidrag på annat sätt uppkommit och t. o. m. det kvartal under

vilket barnet fyller 16 år. Dör ett barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår,

eller inträffar någon annan omständighet som leder till att bidrag inte längre

skall utgå för barnet, dras barnbidraget in fr. o. m. kvartalet efter det döds­

fallet resp. förändringen skedde.

Vare sig barnet är svensk medborgare eller inte gäller som förutsättning

för rätten till barnbidrag att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte

är svensk medborgare fordras dessutom antingen att barnets fostrare är

bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess för­

äldrar vistas i Sverige sedan minst sex månader.

För att ett barn skall anses vara bosatt i Sverige gäller enligt social­

styrelsens anvisningar som huvudregel att barnet skall vara kyrkobokfört

här. Ett barn som kommer bit från utlandet kan därför i allmänhet inte få

barnbidrag, förrän barnet inskrivit s i kyrkoböckerna. Enligt samma regel

upphör barnbidraget att utgå, så snart ett barn blivit avfört ur kyrkoböc­

6

barn som ger rätt till allmänt barnbidrag. Skulle detta ändå inträffa kan

barnavårdsnämnden, när det upptäcks, besluta om att bidrag skall utgå

för högst ett år tillbaka i tiden.

På grundval av besluten om allmänna barnbidrag för varje barnavårds­

nämnd ett barnbidragsregister. En gång i kvartalet skrivs barnbidrags-

anvisningar ut efter registret. Anvisningarna överlämnas till postverket

som sänder ut dem till bidragsmottagaren. Utbetalningen sker sedan på

postkontoren med början den 21 i den första månaden av varje kvartal.

Barnavårdsnämnderna behöver således aldrig rekvirera några medel för

utbetalning av barnbidragen. Riksstatsanslaget till allmänna barnbidrag

står till postverkets disposition.

Barnavårdsnämndens beslut i ärenden rörande allmänna barnbidrag kan

överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen utövar också tillsyn över barna­

vårdsnämndernas tillämpning av lagen om allmänna barnbidrag. Upp­

täcker länsstyrelsen någon felaktighet skall den hos barnavårdsnämnden

påkalla åtgärder för att rätta felet. Har barnavårdsnämnden beslutat om

för stort bidrag kan emellertid det för mycket utbetalda beloppet inte krä­

vas av barnavårdsnämnden eller kommunen. Har däremot någon enskild

t. ex. genom oriktiga uppgifter förorsakat att allmänt barnbidrag utgått

felaktigt skall, vanligen genom avräkning vid senare utbetalningar, bi­

dragsmottagaren återbetala det som betalts ut för mycket.

Över länsstyrelsens beslut i ett barnbidragsärende kan besvär föras hos

socialstyrelsen, som är sista instans. Socialstyrelsen utövar också tillsyn

över tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag samt utfärdar till-

lämpningsföreskrifter. Till socialstyrelsen skall länsstyrelserna årligen av­

lämna en berättelse över den tillsyn som åvilar dem. Dessa berättelser

inges även till riksrevisionsverket, som det åligger att utföra en viss kame­

ral granskning av bidragsverksamheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

Familjebostadsbidragen

De gällande reglerna om familjebostadsbidrag finns i kungörelsen den

24 maj 1957 (nr 358) om familjebostadsbidrag (ändrad senast 1964:512).

Tillämpningsföreskrifter och anvisningar har meddelats av bostadsstyrel-

sen, senast i augusti 1967.

Bidragsverksamheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämn­

derna och kommunerna. Det organ, som på kommunplanet sysslar med

familjebostadsbidragen, brukar kallas förmedlingsorganet. Om kommunen

inte beslutar att bidragsverksamheten skall handhas av ett särskilt kom­

munalt organ, fungerar kommunens styrelse — drätselkammaren eller

kommunalnämnden — som förmedlingsorgan.

Ändamålet med familjebostadsbidraget är att sänka de årliga bostads­

8

från sistnämnda bestämmelse kan medges om bostadsytan uppgår till

minst 25 kvm och lägenheten är färdigställd före 1960.

En inte ovanlig situation är den att en familj, som redan har familje-

bostadsbidrag, blir trångbodd genom att barnantalet, ökar. I så fall gäller

att fortsatt bidrag kan utgå under skälig övergångstid.

Utrymmesstandarden skyddas även av vissa regler om inackorderingar.

Uthyrning i s. k. uppenbart förvärvssyfte godtas nämligen inte om lägen­

heten är mindre än tre rum och kök. Omfattar lägenheten minst tre rum

och kök är sådan uthyrning tillåten under förutsättning att den del av

lägenheten, som bidragstagaren och hans familj bor i, uppfyller huvud­

regeln om antalet boende (högst två personer per rum). Uppenbart för­

förvärvssyfte anses föreligga när en del av lägenheten upplåtes till person

som inte kan jämställas med familjemedlem.

Som redan nämnts gäller förutom utrymmeskraven även vissa utrust­

nings- och standardkrav. I kungörelsen om familjebostadsbidrag sägs att

lägenheten för att ge rätt till bidrag skall vara utrustad med vatten- och

avloppsledningar inom lägenheten samt anordningar för centraluppvärm­

ning. Lägenheten skall även bereda nöjaktig möjlighet till bad. I bostads-

styrelsens tillämpningsföreskrifter utvecklas standardkraven närmare.

Bl. a. ges vissa föreskrifter om köksutrustning som att spis, disk- och

arbetsbänk, skåp, etc. skall finnas i köket. Lägenheten skall vidare ha till­

gång till varmt och kallt vatten i kök, badrum och toalettrum. Lägenheten

måste också vara försedd med wc inom lägenheten och utrustad med cen­

traluppvärmning.

Lägenhet i flerfamiljshus skall vara utrustad med ett inom lägenheten

befintligt badrum. I en- och tvåfamiljshus godtas som nöjaktig badmöj­

lighet badrum i husets källare — i fråga om tvåfamiljshus dock endast

om tvättrum finns inom lägenheten. Bastu kan godtas som nöjaktig bad­

möjlighet i stället för badrum.

Endast familjer med inkomster under vissa gränser är berättigade till

familjebostadsbidrag. Till grund för inkomstprövningen ligger mannens

och hustruns sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara in­

komst vid den senaste taxering som är tillgänglig, när förmedlingsorganet

fattar beslut i bidragsärendet. Mannens och hustruns beskattningsbara in­

komster skall alltid sammanläggas utom då vid beslutstillfället äktenska­

pet upplösts genom dödsfall eller makarna är taxerade såsom ogifta och

faktiskt lever åtskilda. I vissa fall kan även hemskilda, förskottsvis i av-

bidan på kommande särtaxering, få bidrag som räknats på endast den egna

beskattningsbara inkomsten.

Huvudregeln innebär att t. ex. 1966 års inkomster, vilka taxeras 1967,

påverkar bidragsrätten för 1968.

Till familjer med två eller flera barn utgår beroende på inkomstens

storlek extra förhöjt bidrag, förhöjt bidrag, helt bidrag eller reducerat bidrag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1968

10

för ensamstående med barn. Omräkningen har gjorts på grundval av de

regler som tillämpas vid 1968 års taxering, dvs. vid taxeringen av 1967 års

inkomster.

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

Antal

hemma­

varande

barn

under

16 år

Bidragstyp

Statligt

beskatt­

ningsbar

inkomst

högst

Årsinkomst vid en

komm. skatt av 18: 50

Familjebostadsbidrag, kr/år

Zon I

Zon II

Zon III

för gift

man vars

hustru

saknar

inkomst

högst ca

för ensam­

stående

med barn

högst ca

1

förhöjt.................

6 000

16 000

19 000

495

510

525

helt.....................

7 000

17 000

20 000

395

410

425

2

e. förhöjt.............

6 000

16 000

19 000

1 320

1 380

1 440

förhöjt.................

8 000

18 000

21 000

1 120

1 180

1 240

helt.......................

12 000

22 000

25 000

690

720

750

reducerat...........

14 000

24 000

27 000

345

360

375

3

e. förhöjt.............

7 500

17 500

20 500

1 650

1 710

1 770

förhöjt.................

9 500

19 500

22 500

1 350

1 410

1 470

helt.....................

13 500

23 500

26 500

870

900

930

reducerat ...........

15 500

25 500

28 500

435

450

465

4

e. förhöjt.............

9 000

19 000

22 000

1 980

2 040

2 100

förhöjt.................

11 000

21 000

24 000

1 580

1 640

1 700

helt.....................

15 000

25 000

28 000

1 050

1 080

i no

reducerat ...........

17 000

27 000

30 000

525

540

555

5

e. förhöjt.............

10 500

20 500

23 500

2 310

2 370

2 430

förhöjt.................

12 500

22 500

25 500

1 810

1 870

1 930

helt.....................

16 500

26 500

29 500

1 230

1 260

1 290

reducerat...........

18 500

28 500

31 500

615

630

645

6

e. förhöjt.............

12 000

22 000

25 000

2 640

2 700

2 760

förhöjt.................

14 000

24 000

27 000

2 040

2 100

2 160

helt.....................

18 000

28 000

31 000

1 410

1 440

1 470

reducerat...........

20 000

30 000

33 000

705

720

735

För varje barn utöver det sjätte ökas extra förhöjt bidrag med 330 kr, förhöjt med 230 kr, helt

med 180 kr och reducerat bidrag med 90 kr. Inkomstgränserna är desamma som för sexbarns-

familjerna.

Zon I = Götaland och Svealand utom Kopparbergs och Värmlands län

Zon II = Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län

Zon III = Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län

Familjebostadsbidrag skall sökas hos det kommunala förmedlingsorga­

net, som prövar om familjen med hänsyn till barnantalet, bostaden och den

beskattningsbara inkomsten enligt senaste kända taxering är berättigad

till bidrag. Förmedlingsorganet bestämmer bidragets belopp och från vil­

ken tidpunkt bidraget skall löpa. Bidraget kan utgå fr. o. m. månaden efter

den under vilken villkoren beträffande barnantalet och bostaden uppfyllts.

Har bidrag inte sökts samtidigt som dessa villkor uppfyllts, kan det be­

12

hand tillgodoföras familjen genom avdrag på kostnaderna för lånet. För­

medlingsorganet kan även bestämma att bidraget skall användas för be­

talning av kostnader för lån som åvilar fastigheten och som beviljats av

kommun eller bank samt för tomträttsavgäld.

Bidragsförskotten

När ett barns föräldrar lever åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna

som inte har vårdnaden om barnet ett genom avtal eller genom domstols

avgörande fastställt underhållsbidrag för detta. För att förhindra att barnet

blir lidande om den underhållsskyldige föräldern är försumlig eller saknar

förmåga att betala det fastställda underhållsbidraget har bidragsförskotten

införts. Bidragsförskotten ger ett ekonomiskt grundskydd för frånskilda

makars och ogifta föräldrars barn.

Bidragsförskott kan utgå till alla barn under 16 år som inte står under

föräldrarnas vårdnad eller vilkas vårdnad tillkommer endast en av föräld­

rarna. F. n. utgår bidragsförskott till ca 110 000 barn. Bidragsförskott kan

utgå oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning

till det fastställda bidragets storlek.

Vissa begränsningar i rätten till bidragsförskott finns dock. Bidragsför­

skott kan således inte utgå då barnet bor tillsammans med den underhålls­

skyldige eller då vårdnadshavaren underlåter att medverka till att få un­

derhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. Vidare utgår inte bidrags­

förskott om det står klart att den underhållsskyldige själv betalar minst

lika stort belopp som bidragsförskottet. Har den underhållsskyldige erlagt

ett engångsbelopp för barnet kan bidragsförskott inte komma i fråga.

Bidragsförskott utgår med 25 % av basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring eller f. n. med 1 450 kr. om året, vilket motsvarar 120 ler. i må­

naden. Om vårdnaden av barnet tillkommer särskilt förordnad förmyndare

utgår bidragsförskott i förhållande till båda de underhållsskyldiga föräld­

rarna med 17,5 %, dvs. totalt med 35 % av basbeloppet. Om den underhålls­

skyldige i vederbörlig ordning själv betalar fastställt underhållsbidrag som

är mindre än 25 % av basbeloppet utgår mellanskillnaden i form av bidrags­

förskott. Bidragsförskottet har i detta fall karaktär av utfyllnadsbidrag.

Vidare gäller att bidragsförskott inte utgår- med högre belopp än underhålls­

bidraget i de fall vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidta eller

medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

Ansökan om bidragsförskott görs hos barnavårdsnämnden. Utbetalning

av bidragsförskott sker genom barnavårdsnämndens försorg till vårdnads­

havaren. För fosterbarn eller andra barn som fostras i annat enskilt hem

än vårdnadshavarens skall bidragsförskottet utbetalas till den som fostrar

barnet. Barnavårdsnämnden kan också under vissa förutsättningar förordna

att bidragsförskottet skall utbetalas till barnavårdsman för barnet eller an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

13

nan lämplig person eller att nämnden själv omhändertar bidragsförskottet

för att användas till barnets bästa.

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder

barnavårdsnämnden i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den un-

derhållsskyldige.

Mot barnavårdsnämnds beslut i bidragsförskottsärende kan talan föras

hos länsstyrelsen. Länsstyrelses beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t och

prövas av regeringsrätten. Socialstyrelsen är central tillsynsmyndighet i frå­

gor rörande bidragsförskott.

Av icke återbetalt bidragsförskott betalas tre fj ärdedelar av staten och en

fjärdedel av kommunen.

Författningsbestämmelserna finns i lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om

bidragsförskott.

Kungl. Maj ris proposition nr

42

år 1968

Familjepolitiska kommittén

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd

Som en allmän utgångspunkt för sina överväganden och förslag ansluter

sig familjepolitiska kommittén till de rättvise- och valfrihetsmotiv som

under de senaste åren bär spelat en framträdande roll i den familje­

politiska diskussionen. De befolkningspolitiska synpunkterna tillmäter

kommittén mindre betydelse. Kommittén framhåller att man från trygg-

hetssynpunkt kan se familj epolitiken som ett led i en allmän socialpolitisk

strävan att minska skillnaderna i levnadsstandard mellan olika skeden i

en människas liv, där familj epolitikens roll är att minska den standard-

nedpressning som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning

av levnadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre in­

komstlägen och för familjer med många barn. En utjämning av detta

slag ger också familjer som annars av ekonomiska skäl skulle avstå från

att skaffa sig barn eller flera barn ökad valfrihet för det barnantal de

önskar. Från rättvisesynpunkt bör enligt kommitténs mening riktmärket

vara att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor mellan barn­

familjer och familjer utan barn liksom mellan olika kategorier av barn­

familjer inbördes. Kommittén framhåller att familj epolitiken också kan

ses ur aspekten att den bör medföra en rättvisare fördelning av barnkost­

naderna, så att hela den nu aktiva generationen — även de barnlösa —

deltar i försörjningen av den unga generation som senare i sin tur får

försörja dem som nu är aktiva, när dessa lämnar förvärvslivet.

Enligt utredningsdirektiven har familjepolitiska kommittén till uppgift

att pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med

hänsyn bl. a. till den olika ekonomiska bärkraften hos olika familjetyper.

14

Familjepolitiken bör enligt direktiven differentieras så att stödet sätter in

när och där behovet är störst. För egen del konstaterar kommittén, att

konsumtionsstödet till barnfamiljerna dels bör ökas och dels bör innefatta

hänsynstagande till inkomster och barnantal så att familjer med lägre in­

komster och flera barn får ett kraftigare stöd än familjer med högre in­

komster och färre barn.

Under utredningsarbetet har kommittén förutsättningslöst prövat tre

olika vägar på vilka man skulle kunna uppnå de angivna syftena. Det

skulle kunna ske 1) genom att man inför inkomstprövade familjetillägg

till nuvarande allmänna barnbidrag, 2) genom att man höjer barnbidragen,

inför allmänna familjetillägg och beskattar förmånerna eller 3) genom att

man höjer barnbidragen, inför allmänna familjetillägg och inkomstgrade-

rar förmånerna. Eftersom mellanalternativet — beskattade barnbidrag och

familjetillägg — fordrar överväganden även rörande helt andra sociala

förmåner och därför inte torde vara aktuellt, står valet i praktiken mellan

å ena sidan inkomstprövade familjetillägg till nuvarande allmänna barn­

bidrag och å andra sidan höjda allmänna barnbidrag och familjetillägg

med inkomstgraderade belopp. Vill man nu åstadkomma kraftigare för­

bättringar för barnfamiljer med lägre inkomster och flera barn, får man

enligt kommitténs mening beträda endera av dessa båda vägar.

Kommittén framhåller, att familjer med flera barn bland låginkomst­

tagarna liksom det stora flertalet ensamstående barnför sörj are utan tvivel

nu kämpar med de allra största ekonomiska svårigheterna för barnens för­

sörjning. I flerbarnsfamiljer och i enförälderf amil jer med årsinkomster

under 16 000 kr. finns ca 250 000 barn. Familjerna ligger under inkomst­

gränserna för familjebostadsbidrag, men olika undersökningar tyder på att

omkring hälften av dem inte har sådant bidrag och följaktligen nu saknar

ett stöd som tar hänsyn till deras inkomstsituation. Samtidigt vet man att

nära 100 000 barn — till antalet motsvarande en hel årskull barn — tillhör

familjer som får socialhjälp. Det borde enligt kommitténs mening inte råda

någon tvekan om att dessa barnfamiljer bör få del av kraftiga ekonomiska

förbättringar utan dröjsmål. Man kan heller inte bortse från att det finns

familjer med många barn i inkomstlägen över det nyss nämnda som har

ekonomiska bekymmer för försörjningen av barnen. Med hänsyn till dessa

omständigheter har kommittén sökt redovisa resultatet av sina övervägan­

den rörande konsumtionsstödet åt barnfamiljerna så snart som möjligt.

Det har dessutom förutsatts från riksdagens sida att kommittén skulle

verkställa omprövningen av familjebostadsbidragen med skyndsamhet.

I enlighet med sina direktiv har kommittén fortlöpande samrått med

den särskilda utredningsman som har att pröva familjebeskattningens ut­

formning. Kommittén framhåller att en eventuell särbeskattningsreform

inte löser frågan om differentiering av stödet till barnfamiljerna efter in­

komster och barnantal. Det kommer även i framtiden att fordras ett in­

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

15

strument för en sådan differentiering på bidragssidan. Vid kommitténs

samråd med familjeskatteberedningen har inte framkommit något som

skulle innebära principiella eller tekniska hinder mot att vid en särbeslcatt-

ning tillämpa det system för konsumtionsstöd till barnfamiljerna som

kommittén föreslår.

Mot den angivna bakgrunden anser kommittén att en reform rörande

bidragssystemet för barnfamiljerna bör genomföras den 1 januari 1969.

Kommittén påpekar att det vid en särbeskattning kan bli aktuellt att

avskaffa eller förändra de kvarvarande speciella skatteförmånerna för

barnfamiljer, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med barn och för

ensamstående barnförsörjare. Eventuella ändringar av dessa regler har

ett direkt samband med frågan om att införa ett vårdbidrag för barn­

familjer. Kommittén, som i sitt fortsatta arbete skall behandla vårdbidrags-

frågan, kommer i den delen att avvakta familjeskatteberedningens förslag.

Kommittén förutskickar emellertid redan nu att ett vårdbidrag är

förenat med betydande kostnader. Ett vårdbidrag med 10 kr. om dagen,

utformat så att det kan betraktas som en förlängning av ersättningstiden

inom moderskapsförsäkringen med sex månader, skulle kosta ca 340 milj.

kr. per år. Kostnaderna för ett vårdbidrag av samma storlek åt familjer

med barn under skolåldern skulle bli drygt 2 000 milj. kr. om året, dvs.

mer än det nuvarande anslaget till allmänna barnbidrag. Barnens vård

och tillsyn är dock enligt kommitténs mening inte enbart en fråga om

kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om samhällsservice.

Kommittén har inte enligt sina direktiv att ta ställning till servicefrågorna

men redovisar ändå uppgifter, som belyser den omfattande utbyggnad av

samhällets barntillsyn som pågår och planeras, en aktivitet som kommittén

från sin utgångspunkt finner mycket glädjande.

Kommittén anmäler också, att den har för avsikt att i ett kommande

betänkande ta upp frågan om indexreglering eller annan form för successiv

anpassning av bidragsbeloppen i konsumtionsstödet till pris- eller inkomst­

utvecklingen. Kommittén förutsätter att bidragen i framtiden justeras så

att risk för en urholkning av bidragen på grund av pris- eller inkomstutveck­

lingen inte behöver uppstå.

Kungl. Maj:is proposition nr

42

år 1968

Barnfamiljernas ekonomiska situation

Som en allmän bakgrund till sina förslag redovisar kommittén vissa

uppgifter om den ekonomiska situationen för barnfamiljerna. Kommittén

konstaterar att det i vårt land finns ungefär 2,4 milj. ensamstående vuxna

utan barn, 1,8 milj. gifta utan barn, 1,8 milj. gifta med barn och drygt

100 000 ensamstående med barn. Med barn avses barn under 16 år.

Ungefär hälften av alla gifta har således barn. Det finns drygt 1 milj.

barnfamiljer, varav drygt 100 000 ensamstående vårdnadshavare. Nästan

16

hälften av barnfamiljerna har endast ett barn och en dryg tredjedel har

två barn. Antalet barn uppgår till närmare 1,8 milj.

Kommittén framhåller, att dessa uppgifter naturligtvis inte innebär att

två femtedelar av alla vuxna aldrig skulle gifta sig eller bli föräldrar, att

hälften av alla äktenskap förblir barnlösa eller att hälften av alla för­

äldrar endast får ett barn. Många av dem som vid ett visst undersöknings­

tillfälle redovisas som ensamstående har tidigare varit gifta eller kommer

att gifta sig. Flertalet av dem som redovisas som gifta utan barn har haft

eller kommer att få barn. Bland de gifta med barn sker ständiga föränd­

ringar; ettbarnsfamiljen är i flertalet fall endast ett genomgångsstadium

för en »växande» eller »krympande» familj.

Att döma av en undersökning som gjorts för kommitténs räkning av

statistiska centralbyrån bar flertalet av dem, som gifter sig ett visst år, fått

barn inom loppet av två år. Att ettbarnsfamiljen i regel är ett övergångs­

stadium framgår av att mindre än hälften av de äktenskap, som 1960 hade

ett barn, fyra år senare fortfarande var ettbarnsf amil jer. Närmare hälften

av de gifta med barn skaffar sig två barn och ytterligare en dryg fjärdedel

tre eller flera barn. Undersökningen tyder på att närmare hälften av alla

barn som växer upp i bestående äktenskap tillhör familjer med minst tre

barn i olika åldrar, inräknat barn över 16 år.

De ensamstående föräldrarna utgör minst av alla en homogen och kon­

stant grupp. Ungefär två tredjedelar av dem har tidigare varit gifta men

sedan på grund av skilsmässa eller genom makens död blivit ensamstående.

Den resterande tredjedelen, de ogifta med barn, gifter sig ofta relativt

snart efter barnets födelse. Bland de tidigare gifta är omgifte inte ovanligt.

Enföräldersituationen är i regel en temporär situation och en ganska van­

lig sådan.

De flesta människor hinner således passera ett flertal av dessa hushålls-

eller familjetyper under sitt liv; först ensamstående utan barn, sedan

kanske något år som gift utan barn, därefter några decennier som »barn­

familj», sedan inräknad bland de gifta barnlösa igen när yngsta barnet

fyllt 16 år, slutligen åter ensamstående utan barn såsom änkling eller änka.

Frågan om en omfördelning mellan barnfamiljer och barnlösa eller mellan

olika kategorier av barnfamiljer inbördes är därför i hög grad samtidigt

en fråga om omfördelning mellan olika perioder i en människas liv.

I stället för att söka teckna en schematisk inkomst- eller standardkurva

för »normalbarnfamiljer» söker kommittén bedöma hur familjepolitiken

bör inriktas dels genom att granska den ekonomiska situationen i dag för

olika typer av barnfamiljer, dels genom att se på de olika familjesituationer

som en enskild familj kan passera under sitt liv. Kommittén finner då bl. a.

att yrkesverksamma gifta med barn har något högre inkomster än yrkes­

verksamma gifta utan barn. Förhållandet är emellertid det motsatta i de

yngre äktenskapen. Barnlösa gifta par där mannen är under 30 år har

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr

42 år

1968

17

Barnfamiljernas inkomster 1967

Procentuell fördelning av olika kategorier av barnfamiljer på inkomstgrupper

Årsinkomst, kr.

0-

12

000

-

16 000-

20

000

-

24 000-

30 000-

36 000-

42 000-

48 000-

-12 000

-16 000

-20 000

-24 000

-30 000

-36 000

-42 000

-48 000

Summa

Gifta med

1 barn

6

4

8

12

21

18

13

8

12

100

2 barn

5

3

7

12

22

18

12

8

14

100

3 barn

6

5

8

13

22

17

10

6

13

100

4 barn

8

6

9

15

23

15

9

4

10

100

5 +

barn

11

7

11

17

26

15

6

2

4

100

Sa mtliga

gifta

med

barn

5

4

7

12

21

17

12

7

13

100

Ensamstående med

Samtliga en­

samstående

med barn

1 barn 2 barn

3 +

barn

53

56

63

54

14

13

12

14

13

12

10

13

9

8

7

9

6

6

5

6

2

2

2

2

1

1

1

1

0

0

0

0

1

1

1

1

100

100

100

100

Anm. Två makar har alltid räknats som en inkomsttagare.

P. g. a. avrundningar blir summan av de olika procenttalen inte alltid 100.

Tabellen är en framräkning som gjorts på grundval av statistiska centralbyråns undersökning »Famil­

jernas sammansättning 1964» (Statistiska meddelanden Be 1966: 16).

genomsnittligt högre inkomster än gifta med barn i samma åldersgrupp.

Av sammanställningen framgår hur barnfamiljer av olika kategorier för­

delar sig procentuellt på olika inkomstlägen.

Med stöd av inkomststatistiken visar kommittén på de betydande skill­

nader som finns mellan olika barnfamiljer. Medianinkomsten för gifta

med barn ligger vid nära 30 000 kr. per år (makarnas sammanlagda in­

komst) medan medianinkomsten för ensamstående vårdnadshavare upp­

går till något över 10 000 kr. De flesta ensamstående med barn bar dess­

utom en inkomst i form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barn­

pension för barnet eller barnen, vilken inte kommer till synes i inkomst­

statistiken. Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna har inkomster över

38 000 kr. per år. Medianinkomsten för dessa familjer ligger på ca 48 000

kr. per år. På inkomster under 20 000 kr. per år återfinns också ungefär

en fjärdedel av barnfamiljerna. Medianinkomsten för dessa familjer är

drygt 12 000 kr. per år.

Den fjärdedel av barnfamiljerna som bar de högsta inkomsterna har

alltså ca fyra gånger högre genomsnittsinkomst än den fjärdedel som har

de lägsta inkomsterna. De äldre barnfamiljerna (där föräldrarna är äldre

och där äktenskapet varat längre) har genomsnittligt högre inkomster än

de yngre. Familjer med tre eller flera barn bär genomsnittligt lägre in­

komster än familjer med ett eller två barn, och deras genomsnittsinkoms­

ter minskar med ökande barnantal. Dessutom är det ju i dessa familjer

fler personer som skall dela på den gemensamma inkomsten.

Att mångbarnsfamiljer och enförälderf amil jer ofta befinner sig i en be­

svärlig ekonomisk situation bestyrks även av socialhjälpsstatistiken. Un-

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 42

der 1965 utgavs socialhjälp i ca 136 000 fall. I ca 44 000 fall — nära en

tredjedel av alla fall — var det barnfamiljer som mottog lijälp. Bland de

personer som erhöll hjälp ingick drygt 95 000 barn. Ca 3 % av alla gifta

med barn uppbar socialhjälp mot närmare 15 % av alla ensamstående med

barn.

Gifta med barn visar ett stigande hjälpbehov med ökande barnantal.

Detta framgår av en bearbetning av socialhjälpsstatistiken som statis­

tiska centralbyrån gjort för kommitténs räkning. Endast ca 18 % av alla

gifta med barn hade 1965 tre eller flera barn, men sådana familjer stod

för närmare 40 % av socialhjälpsfallen bland de gifta med barn. Hjälp-

frekvensen är alltså dubbelt så stor bland mångbarnsf amil jer i jämförelse

med barnfamiljerna i gemen. Medan antalet gifta par med fyra eller flera

barn endast var ca 5 % av alla gifta par med barn, utgjorde dessa familjer

närmare 20 % av socialhjälpsfallen bland de gifta med barn 1965. Hjälp-

frekvensen är således fyra gånger så stor för de största familjerna.

Kommittén konstaterar vidare att ca 17 000 ensamstående barnafostrare

uppbar socialhjälp under 1965, vilket motsvarar närmare 13 % av hjälp-

fallen det året. Uppgiften tyder på att var sjunde eller var åttonde en-

förälderfamilj i hela landet uppbar socialhjälp någon lid under 1965. Vid

en undersökning i Stockholm 1961 visade det sig att de ensamma möd­

rarna utgjorde drygt 25 % av de långvariga socialhjälpsfallen. Av statis­

tiska centralbyråns bearbetning av 1965 års socialhjälpsstatistik framgår

också, att ensamstående med två eller flera barn relativt sett uppbär

socialhjälp i större utsträckning än ensamstående med ett barn.

Det första barnets ankomst betyder i regel en genomgripande föränd­

ring i en familjs liv. Frågan om en ny bostad kan i manga fall bli aktuell.

Utgifterna för barnets konsumtion är emellertid vanligtvis lägre under de

första åren än senare. För familjens ekonomi består omställningen främst

i att en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barnet åtminstone

under det första halvåret och att — om sedan båda föräldrarna förvärvs­

arbetar — utgifterna för barnets vård ofta tar i anspråk en inte obetydlig

del av familjeinkomsten. För den ensamstående barnfostraren blir om­

ställningen i regel ännu mer genomgripande.

Första barnets ankomst medför att moderskapspenningen betalas ut och

att barnbidrag börjar utgå. För en ogift förälder tillkommer i regel bidrags­

förskott om inte underhållsbidrag utgår. Under sex månader i samband

med barnafödseln ger moderskapsförsäkringen ett skydd mot större de­

len av inkomstbortfallet för en tidigare förvärvsarbetande moder. Om mo­

dern sedan går ut i förvärvslivet (igen eller för första gången), kan hon

utnyttja den skatteförmån som genom förvärvsavdraget tillkommer barn­

familjer och som ofta betyder mer än barnbidraget. I en familj där båda

makarna förvärvsarbetar blir utgifterna för att upprätthålla en viss stan­

dard i regel större än i en familj där en av makarna är hemma. Förvärvs-

18

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

19

avdraget tar särskilt sikte på barntillsynskostnaderna för familjer där

hustrun förvärvsarbetar. Två makar som tjänar 20 000 kr. om året vardera

får genom första barnets födelse en skattelindring på sammanlagt drvgt

1 200 kr. En ogift mor eller far, som har vårdnaden om barnet och för­

värvsarbetar, får en väsentligt större skattelindring än ett gift par. En

ensamstående vårdnadshavare som tjänar 20 000 kr. om året får en skatte­

lindring på drygt 3 000 kr., vilket motsvarar mellan tre och fyra barn­

bidrag. De som får plats för barnet på barnstugor och kommunala familje­

daghem — vilket gäller ett fåtal av de gifta och omkring en fjärdedel av

de förvärvsarbetande ensamstående -— får dessutom i regel en indirekt

samhällssubvention som i vissa fall kan uppgå till flera gånger barnbidra­

gets belopp. Om modern (eller den ogifte fadern) stannar hemma för att

vårda barnet — av fritt val eller därför att barntillsyn inte gått att ordna

' lindras däremot i flertalet fall bortfallet av förvärvsinkomsten endast

genom ett barnbidrag och eventuellt ett bidragsförskott. För ett gift par

med goda inkomster behöver den ekonomiska omställningen vid första

barnets ankomst inte bli så svår som för ensamstående föräldrar och gifta

med låga inkomster.

I ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna föds inte mer än ett barn. I de

flesta fall torde detta bero på andra än ekonomiska skäl. För flertalet av

dessa familjer inträder inga betydande förändringar i den ekonomiska

situationen under barnets uppväxttid. Barnets behov av vård och tillsyn

minskar successivt samtidigt som konsumtionsutgifterna ökar. Det gene­

rella stödet från samhällets sida förändras inte heller med barnets ålder.

Flertalet barnfamiljer får emellertid ytterligare barn. Det andra barnet

kan knappast sägas medföra en lika stor omställning i familjeekonomin

som det första barnet. Familjens bostad blir emellertid trängre och det ny­

tillkomna barnets mat, kläder och utrustning betyder ofrånkomligen nya

utgifter för familjen. Om modern redan före det andra barnets ankomst var

hemmafru medför det andra barnets vård och tillsyn inga större merkost­

nader, även om kanske moderns hemmafruperiod blir längre än om famil­

jen endast har ett barn. Om däremot båda föräldrarna förvärvsarbetar blir

—- bortsett från de första månaderna, som täcks av moderskapsförsäk-

ringen — vårdkostnaderna ofta högre och möjligheterna att ordna vården

mindre. Det andra barnbidraget kan endast till en del lindra dessa effekter.

På skattesidan medför andra barnets födelse inga förändringar. När det

andra barnet kommer får alltså, naturligt nog, övriga familjemedlemmar i

regel minska sin konsumtion en del. Särskilt i lägre inkomstlägen kan den

ekonomiska situationen bli besvärlig. De inskränkningar som måste göras

blir givetvis mer kännbara om familjen redan tidigare har en låg levnads­

nivå.

Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna får tre eller flera barn. Sanno­

likt är det många som av ekonomiska skäl undviker att skaffa sig flera

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

20

än två barn. Konsumtionsutryramet per familjemedlem vid oförändrad

inkomst sjunker med varje ytterligare barn. Både föräldrar och barn får

minska sin standard och avstå från sådant som familjer med färre barn

och motsvarande inkomster kan kosta på sig. Även när det gäller barnens

vård och tillsyn ökar problemen. Flerbarnsfamiljerna har lägre genom­

snittsinkomster än familjerna med ett och två barn. Att de ekonomiska

påfrestningarna ibland blir övermäktiga för flerbarnsfamiljer med låga

inkomster visar sig som nämnts i ett ökat behov av socialhjälp.

När familjen åter »krymper» genom att de äldsta barnen passerar 16-

årsgränsen förbättras i regel den ekonomiska situationen något genom att

ungdomarna börjar tjäna pengar eller får del av de studiesociala för­

månerna och alltmer frigör sig från familj eekonomin.

Familjens ekonomi kan som nämnts förändras på många andra sätt än

genom att barn föds eller växer upp till självständiga inkomsttagare. Om

en av föräldrarna avlider eller blir sjuk eller arbetslös täcker i regel

socialförsäkringen större delen av det inkomstbortfall som blir följden.

I andra fall — exempelvis om föräldrarna skiljer sig eller om en av för­

äldrarna en längre tid måste stanna hemma från arbetet för att vårda ett

sjukt barn — kan förändringen få ekonomiska konsekvenser som även

går ut över barnen. Unga föräldrar som får barn innan de hunnit ut i

förvärvslivet befinner sig kanske ofta i en besvärligare situation än andra

föräldrar bl. a. därigenom att ingen tilläggssjukpenning från moderskaps-

försäkringen utgår. I sådana fall kan ett starkt behov av samhällsstöd

föreligga.

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att de stödbehov som denna

genomgång belyst kan delas upp i två grupper: sådana som beror på bar­

nens behov av vård och tillsyn och sådana som hänger samman med bar­

nens konsumtionsutgifter. Givetvis går det ingen skarp gräns mellan de

båda grupperna eller typerna, men vissa huvudlinjer kan anges. I ettbarns-

situationen är det, när barnet är litet, snarast problem av den första typen

som kan uppkomma, dvs. problem som hänger samman med barnets vård

och tillsyn. Även om konsumtionsutgifterna stiger med barnets ålder har

en ettbarnsfamilj, vars barn är i skolåldern i regel lättare att klara dessa ut­

gifter än familjer med flera barn. I mångbarnssituationen finns det däremot

ett tydligt behov av ökat stöd för att familjen utan en alltför stor standard­

sänkning skall klara utgifterna för barnens konsumtion. För ensamstående

barnför sörj are sammanfaller oftare än för gifta problem av båda slagen.

Svårigheter att ordna för barnens vård och tillsyn och i regel mycket låga

inkomster samverkar här till att skapa ett betydande stödbehov. För

alla familjetyper eller familjesituationer gäller att ju lägre familjens in­

komster är, desto mer elementär är den konsumtion som måste skäras ner

när familjen blir större.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr k2 år 1968

21

Inriktningen av ett ökat familjestöd

Barnfamiljernas ekonomiska situation pekar enligt kommitténs mening

på ett betydande behov av ökat stöd i vissa familjetyper eller familje­

situationer. Särskilt det förhållandet att ensamstående vårdnadshavare i

regel har mycket låga inkomster och att mångbarnsf amil jer ofta har ett

mycket begränsat konsumtionsutrymme per familjemedlem understryker

behovet av ett ökat stöd till barnfamiljerna. Den nedpressning av stan­

darden som ett barn medför, blir svårare att bära ju flera barn och ju lägre

inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då måste gå ut över en

alltmer elementär konsumtion.

Kommittén framhåller att socialhjälpsstatistiken bestyrker att just en-

förälderfamiljerna och mångbarnsf amil j erna — familjetyper som många

barn lever i under någon period av sitt liv —• i regel har ett stort behov

av ekonomiskt stöd från samhällets sida redan för att både föräldrarna

och barnen skall få den trygghet för en viss minimistandard som alla med­

borgare anses ha rätt till. Även om socialhjälpen kan ge ett sådant mi-

nimistöd är det angeläget att i möjligaste mån avlösa den behovsprövade

socialhjälpen med generellt verkande åtgärder. Att nästan en hel årskull

barn erhåller socialhjälp varje år utgör enligt kommitténs mening i och för

sig ett starkt skäl för ökat stöd till barnfamiljerna.

Det faktum att enförälderfamiljer och mångbarnsfamiljer relativt ofta

tvingas anlita socialhjälpen gör det också troligt att dessa familjesituatio­

ner medför betydande ekonomiska påfrestningar även för familjer vilkas

inkomster ligger ett stycke över existensminimum.

Den av kommittén verkställda genomgången av barnfamiljernas situa­

tion visar, att det finns stora variationer i stödbehovet mellan olika familje­

typer och familjesituationer. Låga inkomster och flera barn är av naturliga

skäl de väsentliga omständigheter som grundar ett starkare stödbehov,

i synnerhet där båda dessa omständigheter uppträder i förening. Kommit­

tén konstaterar, att varje höjning av de nuvarande barnbidragen med 100

kr. om året betyder att statsutgifterna ökar med ca 180 milj. kr. För de

familjer som har det största behovet av stöd skulle en måttlig höjning av

de nuvarande barnbidragen ge en relativt blygsam förbättring. Ä andra

sidan skulle en sådan höjning utgå även till familjer med höga inkomster,

vilkas behov av stöd är mindre framträdande.

Kommittén framhåller att det emellertid inte skulle vara fråga om höj­

ningar av barnbidragen med något 100-tal kronor per år utan snarare med

något 1 000-tal kronor om man på denna väg skulle ge alla barnfamiljer —

och därigenom också dem som bäst behöver ett ökat stöd — kompensation

för vad som ändå kan anses vara relativt måttliga utgifter för barnens

konsumtion. Enligt kommitténs mening finns det därför starka skäl att

22

överväga en bättre differentiering av familjestödet så att detta sätter in när

och där behovet är störst.

Samhällets stöd till konsumtionsutgifterna för barnen bör enligt kom­

mitténs mening innefatta hänsynstaganden till i vart fall två omständig­

heter: familjens inkomst och antalet barn i familjen.

Det väsentligaste skälet för ett ökat stöd till flerbarnsfamiljerna är att

barnkostnaderna — i den mån de inte täcks av samhället — blir alltmer

betungande ju fler barn familjen har. Kommittén betonar att tidigare för­

sök att beräkna barnkostnadernas storlek har visat de svårigheter som

uppstår om man vill mäta dessa kostnader i mera exakta tal. Kostnaderna

varierar med familjeinkomst och levnadsvanor, barnens ålder, bosätt­

ningsort m. in. Barnkostnaderna är vad man förmår och vill kosta på

barnen. Alla generella beräkningar av barnkostnadernas storlek måste

därför bli osäkra.

Utan att söka precisera barnkostnadernas storlek bör man emellertid

enligt kommitténs mening vid den allmänna bedömningen av dessa frågor

erfarenhetsmässigt kunna räkna med att utgifterna för ett barns konsum­

tion — mat, kläder, bostad etc. — normalt kan röra sig om 200—300 kr. i

månaden. Att vissa konsumtionsutgifter minskar något för varje ytterligare

barn torde i de fall familjen kan öka sitt bostadsutrymme mer än väl

uppvägas av den kostnadsökning som uppstår därigenom. I följande sam­

manställning gör kommittén ett försök att mot denna bakgrund illustrera

konsumtionsutgifter för barnen i familjer med olika barnantal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Antagen konsumtionsutgift per barn och månad

Antal

200 kr.

300 kr.

Konsumtions­

utgift för

barnen

Allmänt

Återstående

konsumtions-

Konsumtions­

utgift för

barnen

Allmänt

Återstående

konsumtions-

barn

barnbidrag

utgift för

barnen

barnbidrag

utgift för

barnen

1

200

75

125

300

75

225

2

400

150

250

600

150

450

3

600

225

375

900

225

675

4

800

300

500

1 200

300

900

5

1 000

375

625

1 500

375

1 125

I den mån som den återstående konsumtionsutgiften för barnen inte

täcks blir effekten en standardnedpressning som går ut över hela familjen.

Så länge familjestödet endast täcker en mindre del av barnens konsum-

tionskostnad tvingas familjemedlemmarna att minska sin konsumtion när

ytterligare barn tillkommer.

Således medför ett barns födelse praktiskt taget alltid att övriga familje­

medlemmar får minska sin konsumtionsstandard. För en familj med få

23

barn och höga inkomster behöver standardminskningen inte bli särskilt

kännbar. Men ju lägre utgångsstandard familjen har, desto mer elemen­

tära utgifter får man pruta på. Den låga utgångsstandarden behöver inte

bero på att familjen redan bär många barn, den kan i minst lika hög grad

hänga ihop med en låg familjeinkomst. Kommittén erinrar i detta sam­

manhang om en av familjeberedningen redovisad intervjuundersökning

med syfte att bl. a. belysa hur barnkostnaderna uppfattas i olika fa­

miljer. Denna undersökning antyder hur konsumtionsutrymmet för barnen

sjunker med minskande familjeinkomst. Den uppgivna utgiften per barn

uppgår i de lägsta inkomstlägena i medeltal till mindre än hälften av ut­

giften i de högsta inkomstlägena. Ett av syftena med ett differentierat fa-

miljestöd bör därför enligt kommitténs mening vara att öka konsumtions­

utrymmet för barnfamiljer med lägre inkomster.

Kommittén framhåller vidare att de ensamstående barnförsörjarna van­

ligen har det sämre ställt ekonomiskt än andra barnfamiljer, trots att sär­

skilda stödformer finns för dem. De har i regel — utöver barnbidraget —

antingen underhållsbidrag/bidragsförskott eller barnpension. De är här­

igenom tillförsäkrade ett i praktiken skattefritt stöd på f. n. ca 120 kr.

per barn och månad i tillägg till barnbidraget. Vissa ensamstående för­

äldrar — en del frånskilda men mera sällan ogifta mödrar — erhåller

ett högre stöd till barnen i form av underhållsbidrag som överstiger detta

belopp. För änkor med barn under 16 år utgår änkepension från folk­

pensioneringen med f. n. ca 410 kr. i månaden. Har maken avlidit under

senare år utgår vanligen också familjepension från tilläggspensioneringen.

Änkepension är skattepliktig inkomst.

Situationen för de ensamstående barnförsörjarna är i flera avseenden

olik den som normalt gäller för de fullständiga familjerna. Den ensam­

stående föräldern har att själv svara för utgifter som i den fullständiga

familjen delas av två. Bostadskostnaden blir därför mer betungande för

den ensamstående barnförsörjaren, som ofta blir hänvisad till att ensam

svara för denna ganska tunga post i familjeekonomin. Problemen accen­

tueras starkt genom att de ensamstående barnförsörjarna i stor utsträck­

ning har låga inkomster. Dessa omständigheter motiverar enligt kommittén

att familj estödet till ensamstående barnförsörjare i jämförelse med stödet

till fullständiga familjer omfattar en större del av barnens konsum­

tionsutgifter. Kommittén anser därför, att man vid en differentiering

av familj estödet bör ta särskild hänsyn till ensamstående barnförsör­

jare med lägre inkomster. För de ensamstående barnförsörjarna till­

kommer att en ordnad barntillsyn — med de kostnader som denna kan

medföra — är en ofrånkomlig förutsättning för att de skall kunna försörja

familjen genom förvärvsarbete. Kommittén påpekar också, att de ensam­

stående vårdnadshavare har rätt till skatteförmåner som i högre inkomst­

lagen uppgår till avsevärda belopp men att de flesta ensamstående barn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

24

försörj are har så låga inkomster att de inte alls eller endast delvis kan ut­

nyttja dessa förmåner.

Enligt kommitténs mening bör en förstärkning av det ekonomiska stö­

det till barnfamiljerna ta hänsyn till de nyss angivna omständigheterna.

Konsumtionsutrymmet per familjemedlem minskar med stigande barn­

antal även när hänsyn tas till nuvarande barnbidrag. Det ekonomiska fa-

miljestödet bör därför, per barn räknat, öka med antalet barn i familjen.

Konsumtionsutrymmet sjunker med minskande familjeinkomst. Det eko­

nomiska familjestödet bör ha till syfte att öka konsumtionsutrymmet för

barnen i familjer med lägre inkomster och bör därför vara kraftigare ju

lägre familjens inkomst är. Inom ett sådant differentierat stödsystem bör

man dessutom ta särskild hänsyn till ensamstående barnförsörjare i låga

inkomstlägen.

Kommittén framhåller att de flesta familjer finner det naturligt att göra

en viss ekonomisk uppoffring för barnens skull. Att föräldrarna normalt

prutar av på sin standard till förmån för barnen betraktar kommittén inte

som orimligt. Men rimligheten blir mindre när familjen har låga inkomster

och flera barn. De ekonomiska åtaganden som samhället kan vänta sig att

föräldrarna skall göra för barnen får inte vara alltför stora — av hänsyn

till barnen likaväl som av hänsyn till föräldrarna själva. I låga inkomst­

lägen och särskilt där det finns flera barn kan dessa bördor bli över­

mäktiga. Socialhjälpen bär vittne om detta. I högre inkomstlägen med få

barn däremot är det en alltmer umbärlig konsumtion för föräldrarna som

barnkostnaderna går ut över. Även den som menar att samhället skall

kompensera familjerna i alla inkomstlägen för alla barnkostnader måste,

framhåller kommittén, finna att detta är uteslutet av finansiella skäl under

överskådlig tid. Som kommittén tidigare konstaterat är det svårt att ange

en generell barnkostnad. Om man emellertid räknar med att utgifterna

för ett barns konsumtion normalt ligger någonstans mellan 200 och 300 kr.

i månaden, skulle en fullständig kompensation genom barnbidragen för

dessa kostnader för samtliga barnfamiljer innebära att statens utgifter för

barnbidragen skulle stiga från 1,6 till omkring 5 miljarder kr. om året.

Kommittén anser att en sådan prioritering av barnfamiljerna på bekostnad

av andra grupper — bl. a. pensionärerna — varken är önskvärd eller möj­

lig att genomföra.

I detta perspektiv är det enligt kommitténs mening desto angelägnare att

i fråga om konsumtionsstödet till barnfamiljerna ta hänsyn till de fak­

tiska förhållanden som kommittén har belyst — både att de utgifter som

nu stannar på familjen växer med varje barn och att möjligheterna att

betala utgifterna är mindre ju lägre inkomster familjen har.

Med hänsyn härtill förordar kommittén inte bara en förstärkning av

samhällets totala stöd till barnfamiljerna utan också en omfördelning av

familjestödet. Genom en differentiering av stödet blir det också möjligt

Kungl. Maj. ts proposition nr

42

år 1968

25

att med en begränsad kostnadsökning ge en snabb och påtaglig förbättring

till de grupper av barnfamiljer där behovet av ett ekonomiskt stöd från

samhället är mest framträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

Olika möjligheter att differentiera familjestödet

Enligt kommitténs mening bör således en förstärkning av det ekono­

miska stödet till barnfamiljerna i första hand inriktas på flerbarnsfamil­

jerna och de ensamstående barnförsörjarna och stödet bör ha sin tyngd­

punkt i de lägre inkomstlägena. En sådan inriktning förutsätter att fa­

miljestödet kan differentieras dels med hänsyn till familjetyp och antal

barn i familjen och dels med hänsyn till inkomsten.

De allmänna barnbidragen utgår med samma belopp för varje barn

till familjer i alla inkomstlägen och kan därför inte, i vart fall inte en­

samma eller i nuvarande form, ge de av kommittén eftersträvade effek­

terna.

Däremot är familjebostadsbidragen differentierade efter familjeinkomst

och familj estorlek. De är inkomstprövade och utgår med högre belopp vid

ökande barnantal. Dessutom är de emellertid knutna till innehavet av en

bostad av viss beskaffenhet. Kommittén framhåller att det självfallet är

önskvärt att barnfamiljerna har goda och rymliga bostäder. Bostadskost­

naden är också en viktig post i familjebudgeten. Kommittén har därför an­

sett det ligga nära till hands att pröva om man kan använda sig av familj e-

bostadsbidragen för att uppnå ett kraftigare stöd till konsumtionen i dess

helhet för familjer med lägre inkomster och flera barn.

Familj ebostadsbidragen

Kommittén erinrar om att familjebostadsbidragens huvudsyfte är att

sänka bostadskostnaderna för familjer med barn och befordra en för­

bättring av bostadsstandarden. När familj ebostadsbidragen år 1948 i hu­

vudsak fick sin nuvarande utformning skedde det mot bakgrunden av

barnfamiljernas dåvarande bostadssituation. 1945 års folk- och bostads­

räkning visade att 46 % av samtliga barn tillhörde trångbodda hushåll,

dvs. antalet boende per rum — köket oräknat -— var mer än två personer.

Lägenheternas utrustningsstandard var relativt låg. över hälften av alla

lägenheter i det totala bostadsbeståndet saknade centralvärme, över en tred­

jedel saknade vatten och avlopp. Bad- och duschrum fanns i endast en femte­

del av lägenheterna. Över tjugo år har nu gått sedan dess. Under denna tid

har barnfamiljernas bostadsförhållanden avsevärt förbättrats. Trångbodd­

heten har minskat betydligt, vilket framgår av följande tablå. Siffrorna

i tablån anger för varje familj estorlek andelen trångbodda barnfamiljer

i procent av samtliga barnfamiljer.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Familj estorlek

Trångboddhet i %

1945

1960

1965 prel.

1 barn..............................

35

15

9

2 barn..............................

35

13

7

3 barn..............................

56

34

21

4 barn..............................

62

36

22

5 eller flera barn.........

82

62

49

Andelen fullt moderna bostäder av det totala lägenhelsbeståndet har

mellan 1960 och 1965 ökat med en tredjedel. Det kan förutsättas att även

andelen barnfamiljer med sådana bostäder ökat från 1960 till 1965. Allt

talar för att barnfamiljerna i större utsträckning än andra hushåll bor i

moderna lägenheter.

Det är inte möjligt att skilja ut alla de faktorer som bidragit till att

barnfamiljernas bostadsstandard från 1945 till 1965 har kunnat höjas på

det sätt som skett. Den allmänna standardhöjningen och den ökade an­

delen större och moderna bostäder i det totala lägenhetsbeståndet är själv­

fallet av avgörande betydelse. Kommittén framhåller att även familje-

bostadsbidragen utan tvekan har spelat en viktig roll i denna utveckling.

När det gäller bostädernas utrustningsstandard kan man säga att mål­

sättningen för familjebostadsbidraget har uppnåtts i väsentlig grad så­

tillvida som barnfamiljerna i allmänhet bor i bättre bostäder än andra.

Också i fråga om utrymmesstandarden är situationen nu helt annan än när

familj ebostadsbidraget infördes. Men för en femtedel av familjerna med

tre eller flera barn är trångboddheten fortfarande ett faktum. De större

familjernas trångboddhet har inte kunnat minskas i samma omfattning

som ett- och tvåbarnsfamiljernas.

Kommittén framhåller också att de senaste bostadsräkningarna har vi­

sat, att det för barnfamiljerna liksom för andra hushåll råder ett starkt

samband mellan inkomst och bostadsstandard. För barnfamiljerna gäller

detta i högre grad ju större familjen är.

Enligt kommitténs mening har familjebostadsbidragen emellertid som

bostadspolitiskt instrument även betydande svagheter. Meningen är att en

familj skall stimuleras att flytta till en bättre bostad genom vetskapen att

familjen kommer att få familjebostadsbidrag om den flyttar. För att denna

stimulans skall få effekt måste två förutsättningar vara uppfyllda.

Den första förutsättningen för att bostadsstimulansen skall fungera är

att det finns tillräcklig tillgång på sådana bostäder som uppfyller de upp­

ställda kraven. Man torde kunna påstå, att barnfamiljerna på vissa orter

i landet på grund av läget på bostadsmarknaden ofta inte kan komma över

en bidragsberättigande bostad även om de skulle önska det. Kommittén

anser att detta är en betydande nackdel för ett ekonomiskt stöd som är

knutet till bostaden.

27

Den andra förutsättningen är att möjligheten att få familjebostadsbidrag

verkligen påverkar familjens vilja att byta bostad. Kommittén påpekar att

familjebostadsbidragens möjligheter att påverka familjens vilja att flytta

till en bättre bostad bl. a. hänger samman med avvägningen av bidragsbe­

loppen. Även om en bidragsberättigande bostad kan anskaffas uppgår i

många fall skillnaden mellan hyran för en bidragsberättigande och en icke

bidragsberättigande lägenhet till belopp som vida överstiger familj ebostads-

bidraget. Detta är en konsekvens av att bidragets storlek är beroende av

barnantal och inkomst men inte varierar med hyrans eller bostadens stor­

lek. Härtill kommer att bidragsbeloppens storlek i olika familjetyper är

avvägda på ganska egenartat sätt. Per barn räknat utgår i allmänhet störst

bidrag till familjer med två barn. Vid ökande barnantal minskar därefter

bidraget per barn. Då familjebostadsbidragen är inkomstprövade och

inkomstgränserna förändras med barnantalet blir ökningen av bidrags-

summan vid ökande barnantal mycket varierande.

Av följande sammanställning kan man utläsa den ökning av familje-

bostadsbidraget som ett barns födelse medför för en familj i ett visst

inkomstläge. För fullständiga ett- och tvåbarnsfamiljer fordras 2 rum och

kök. Av tabellen framgår att en ettbarn sfamilj med en årsinkomst av

18 000 kr. inte kan få familj ebostadsbidrag. När familjen får sitt andra

barn kan bidrag börja utgå. Detta familj ebostadsbidrag blir inte mindre

än 1 120 kr. om året. Schematiskt sett kan förloppet därefter bli följande.

Får familjen ett tredje barn, fordras i princip 3 rum och kök, men bidraget

ökar endast med 230 kr. om året; ett fjärde barn leder till en höjning av

familj ebostadsbidraget med 630 kr., men fortfarande godtas 3-rumslägen-

heten. Först om familjen får ett femte barn krävs i princip en större

lägenhet, men det bidrag som då tillkommer är endast 330 kr.

Kommittén påpekar att trångboddhetsregeln — högst två boende per

rum köket oräknat — medför att en familj kan tvingas byta bostad när

familjen fått sitt första, tredje och femte barn. För ettbarnsfamiljer utgår

Kungl. Maj:ts proposition nr 4-2 år 1968

Familjebostadsbidragets ökning per barn

Årsinkomst (brutto) kr.

Tillkommande belopp per år i zon I (Götaland och större delen av

Svealand) för

l:a barnet*

2:a barnet

3:e barnet*

4:e barnet

5:e barnet*

16 000............................

495

825

330

330

330

18 000............................

—

1 120

230

630

330

20 000............................

—

690

180

710

730

22 000............................

—

690

180

180

760

24 000............................

—

345

90

615

180

26 000............................

—

—

—

525

705

28 000............................

—

—

—

—

615

30 000............................

—

—

—

—

—

Gränser enligt trångboddhetsregeln

28

emellertid bidrag endast i mycket låga inkomstlagen och för trebarnsfamil-

jer är det tillkommande beloppet för tredje barnet mycket lågt. I stället

är som nämnts det tillkommande bidragsbeloppet för andra barnet oftast

liögt, trots att det andra barnets ankomst inte enligt trångboddhetsregeln

medför att familjen behöver byta bostad.

Kommittén framhåller vidare att möjligheten att få bidrag vid byte av

bostad motsvaras av en risk att gå miste om bidraget om man inte flyttar.

Trångboddhetsregeln kan medföra att exempelvis en tvåbarnsfamilj för­

lorar sitt bidrag sedan familjen fått ett tredje barn. Om familjen inte kan

flytta till en större lägenhet kan nämligen bidraget dras in efter en skä­

lig övergångstid. Bostadsvillkoren kan här leda till att en familj, som har

samma bostadskostnader som tidigare och större utgifter i övrigt på grund

av det ökade barnantalet, förlorar det ekonomiska stöd som familj ebostads­

bidraget utgör.

En annan svaghet som kommittén pekar på är att familj ebostadsbidragen

inte tycks nå ut till de grupper som bidragen är avsedda för. En under­

sökning för kommitténs räkning som gjorts av statistiska centralbyrån på

ett urval avsett att täcka ca 2/3 av alla barnfamiljer, ledde fram till att

ungefär 70 000 bland dessa familjer inte uppbar familjebostadsbidrag för

år 1965 trots att de uppfyllde såväl inkomst- som bostadsvillkoren för bi­

draget. Det skulle betyda att minst en fjärdedel av alla bidragsberättigade

familjer det året gick miste om bidraget. I vart fall är det tydligt att en

betydande del av de familjer som är berättigade till stödet inte får det.

Vid kommitténs undersökningar rörande familj ebostadsbidraget har

också konstaterats en del olägenheter i bidragssystemet av mer bidrags-

teknisk art. Vissa av dessa olägenheter hänger samman med sättet att

inkomstpröva bidragen. Bidragssystemets inkomstgränser medför besvär­

liga tröskeleffekter genom att en mycket liten inkomstökning kan leda till

ett med flera hundra kronor minskat bidrag. En familj med fyra barn

som har förhöjt familjcbostadsbidrag och vars beskattningsbara inkomst

passerar den inkomstgräns som ligger på 15 000 kr. får vidkännas en

bidragsminskning med ca 550 kr. Vidare sker inkomstprövningen av fa­

milj ebostadsbidragen på grundval av i genomsnitt två år gamla inkomster.

Vid sjunkande inkomster — t. ex. när en av föräldrarna stannar hemma

för att vårda barn — utgår därför bidrag efter den lägre inkomsten först

två år efter att inkomstminskningen skedde.

Andra bidragstekniska olägenheter hänger samman med bostadsvill­

koren. Differentieringen av bidragsbeloppen för olika delar av landet (zo­

ner) är enligt kommitténs mening föråldrad. Storstadsområdena, där hy­

rorna i allmänhet är högst, ligger i den lägsta bidragszonen. Standardkra­

ven på bostaden kan medföra svårbedömbara gränsfall. De gränsdrag­

ningar man tvingas att göra leder i vissa fall till resultat som framstår

som stötande. Kommittén framhåller också att bidraget trots bostadslån­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

koren inte beloppsmässigt är knutet till bostadskostnaderna, lägenhetens

storlek e. d.

Kommittén framhåller att det redan i kommitténs direktiv påpekas att

familjebostadsbidragen i sin dubbla funktion av konsumtionsstöd och bo-

stadstimidans har den svagheten, att mindre bemedlade familjer, som inte

kunnat anskaffa bostäder av den standard som utgör villkor för bidrag,

inte blir delaktiga av ett i och för sig behövligt konsumtionsstöd. Detta be­

lyses av den undersökning som statistiska centralbyrån utfört för kom­

mitténs räkning. Enligt denna undersökning torde — utöver de nyss nämn­

da familjerna som helt uppfyller bidragsvillkoren och ändå inte har bidrag

—- ytterligare minst 65 000 familjer med lägre inkomster ha varit ute­

slutna från bidragsrätten under 1965 därför att familjens bostad inte upp­

fyllde de krav på storlek och utrustning som bidragsbestämmelserna upp­

ställer. Att vissa barnfamiljer utesluts på grund av bostadsvillkoren kan

sägas ligga i systemets natur. Vad kommittén vill påvisa är att ett stort

antal familjer, vilkas inkomster och barnantal motiverar ett: kraftigare

stöd, i dag står utan det enda familjestöd som tar sådana hänsyn.

Kommittén påpekar också, att ensamstående barnförsörj are med låga

inkomster endast i obetydlig omfattning får del av det ekonomiska stöd

som familjebostadsbidraget utgör. Det stora flertalet ensamstående barn-

försörj are har inkomster som berättigar till familj ebostadsbidrag, men år

1965 var det endast omkring 20 % som hade sådana bidrag.

Statistiska centralbyråns nämnda undersökning tyder på att ungefär

40 % av alla barnfamiljer år 1965 hade så pass låga inkomster att de upp­

fyllde inkomstvillkoren för att erhålla familjebostadsbidrag. Emellertid var

det samma år endast 20 % av barnfamiljerna som verkligen hade familje­

bostadsbidrag. Det förefaller således som om ungefär varannan barnfamilj

i dessa inkomstlägen går miste om ett stöd som de med hänsyn till sina in­

komster och barnantal skulle behöva. I de lägsta inkomstlägena är det -—•

att döma av samma undersökning — ungefär två tredjedelar av familjerna

som går miste om stödet. En av förklaringarna härtill torde vara att de

ensamstående barnförsörjarna utgör en stor del av låginkomsttagarna men

mera sällan förekommer bland familjer med familjebostadsbidrag.

Det här anförda leder enligt kommitténs mening fram till flera slutsatser.

De nuvarande familj ebostadsbidragen är förenade med så betydande olä­

genheter att bidragssystemet behöver en betydande omarbetning, om det

skall bibehållas. Vidare kan man enligt kommitténs mening inte använda

sig av en till bostadsinnehavet knuten stödform — av det slag familjebo-

stadsbidragen även efter en eventuell omarbetning får förutsättas utgöra —

för att kanalisera ett förstärkt familj estöd till alla de barnfamiljer som

har det största behovet av stöd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

29

30

Kommittén anser det inte möjligt att inom ramen för nuvarande barn­

bidrag och familj ebostadsbidrag ta behövlig hänsyn till att stödbehovet är

större ju fler barn och ju lägre inkomster familjen har. Vill man tillgodose

dessa önskemål, måste enligt kommitténs mening förändringar av familje-

stödet komma till stånd. Kommittén framhåller att eu differentiering av

familj estödet kan ske genom att det nuvarande barnbidragssystemet änd­

ras — utan att de allmänna barnbidragens karaktär av till alla familjer

utgående bidrag förloras — eller genom att andra stödformer skapas.

Inkomstprövat familj etillägg

Kommittén har i första hand prövat möjligheten att vid sidan av de all­

männa barnbidragen införa ett familj etillägg av ungefär samma konstruk­

tion som familj ebostadsbidragen, dock utan att fästa några villkor om bo­

stadens beskaffenhet vid rätten till bidrag. Ett sådant familj etillägg borde

för att utgöra ett verkligt mångbarnsstöd utformas så att bidraget, per barn

räknat, ökar med antalet barn i familjen. Inom ramen för ett familjetillägg

kan även en differentiering till förmån för ensamstående barnför sörj are

uppnås genom att låta familj etillägget till dessa utgå redan från första bar­

net och med förhöjda belopp om i familjen finns mer än ett barn.

Kommittén redovisar olika metoder att differentiera ett sådant familje­

tillägg efter inkomst. En väg är att inkomstpröva familj etillägget på samma

sätt som nu sker med familj ebostadsbidragen, dvs. på grundval av den se­

nast kända beskattningsbara inkomsten till statlig inkomstskatt. Bidrags­

beloppen ändras stegvis då den beskattningsbara inkomsten passerar vissa

inkomstgränser. Denna metod har två väsentliga nackdelar, som kommit­

tén sammanfattar i begreppen eftersläpning och tröskeleffekter.

Tröskeleffekterna hänger samman med inkomstgränserna för familje-

bostadsbidragen. Stiger inkomsten över en sådan gräns minskas bidraget i

regel med flera hundra kronor per år. Om en tvåbarnsfamilj t. ex. passerar

den inkomstgräns som ligger vid en beskattningsbar inkomst på 8 000 kr.

(motsvarande en årsinkomst på ca 18 000 kr.), minskar familjens bidrag

med ca 450 kr. Tröskeleffekterna blir än mer markanta för mångbarnsfa-

miljerna genom att dessa familjer har större bidrag. En fembarnsfamilj,

vars beskattningsbara inkomst passerar den inkomstgräns som ligger vid

16 500 kr., får vidkännas en bidragsminskning med över 600 kr. En sådan

bidragsminskning kan föranledas av en mycket blygsam inkomstökning. I

de inkomstlägen som ligger vid sådana trösklar kan således den metod för

inkomstprövning som gäller för familjebostadsbidragen få besvärande ef­

fekter. Tar man dessutom hänsyn till skatten på inkomstökningen blir

effekten ännu kraftigare.

Med tanke på de olägenheter som tröskeleffekterna i familjebostadsbidra­

gen innebär, har kommittén undersökt om man kan undvika sådana effek­

ter genom ett system med inlcomstprövade familjetillägg, där bidragsbelop­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

31

pen reduceras vid stigande inkomster efter en glidande skala i stället för

att minskas stegvis vid vissa inkomstgränser.

Kommittén har ingående prövat denna fråga. För att få frågeställning­

arna konkret belysta har alternativa modeller utarbetats. Allmänt sett kan

resultaten av dessa undersökningar beskrivas på följande sätt. Riktpunk­

ten bör vara att ge ett förhållandevis kraftigt stöd åt barnfamiljer med in­

komster upp till åtminstone ca 20 000 kr. per år. Därefter bör familjetill-

lägget minska successivt allteftersom behovet av stöd blir mindre framträ­

dande, för att upphöra t. ex. i inkomstlägen omkring 30 000 eller inemot

40 000 kr. Reduceringen går till så att varje inkomstökning från den nedre

inkomstgränsen (då bidraget utgår oreducerat) till den övre inkomstgrän­

sen (då bidraget upphör) leder till att bidraget minskar med en viss del av

inkomstökningen. Minskningen av bidraget blir alltid mindre än inkomst­

ökningen, vilket betyder att tröskeleffekterna hos familjebostadsbidragen

i princip kan undvikas. För att ett relativt kraftigt bidragsbelopp i lägre

inkomstlägen skall kunna reduceras till noll i inkomstlägen mellan 30 000

och 40 000 kr. måste avtrappningen av bidraget ganska snart komma upp

i storleksordningen 20 % eller mer av inkomstökningen. Redan i inkomst­

skiktet 25 000—30 000 kr. är emellertid marginalskatten ca 45 %. Summan

av bidragsminskning och skatt blir i vanliga inkomstlägen ca 65—70 %. Det

betyder att nettobehållningen av 1 000 kr. i inkomstökning i dessa relativt

vanliga inkomstskikt skulle bli 300—350 kr. Kommittén påpekar att en

dubbel marginaleffekt av denna storlek har betydande nackdelar.

Det är naturligtvis möjligt att sänka avdragsfaktorn och därigenom

minska marginaleffekten om familj etilläggets maximibelopp görs relativt

låga. Detta leder dock till att det huvudsakliga syftet med det nya bidraget

förfelas. Målet är ju att ge ett kraftigt ökat stöd till i första hand flerbarns­

familjerna och de ensamstående barnförsörjarna i de lägre inkomstlägena.

Kommittén framhåller att man med ett system av detta slag kan undvika

tröskeleffekterna hos familj ebostadsbidragen, men man kan inte ■— hur

systemet än varieras — undgå resultat av liknande slag, nämligen den nyss

beskrivna dubbla marginaleffekten.

En annan nackdel med den traditionella metoden för inkomstprövning

— som nu gäller beträffande familj ebostadsbidragen — är enligt kommit­

tén den eftersläpningseffekt som blir följden av att inkomstprövningen

sker på grundval av familjens inkomster två år före bidragsåret. Denna

eftersläpning beror på att inkomstprövningen av familj ebostadsbidragen

görs på grundval av familjens senast fastställda beskattningsbara inkomst.

Uppgifter om denna är i regel inte tillgängliga förrän under hösten året

efter inkomståret och kan tillämpas först påföljande år.

Även i det inom kommittén skisserade systemet med inkomstprövade

familjetillägg har inkomstprövningen tänkts ske på grundval av familjens

beskattningsbara inkomst. Om man bortser från eftersläpningen har den

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

32

beskattningsbara inkomsten betydande fördelar som grundval för en in­

komstprövning. Av etablerade inkomstbegrepp torde den beskattningsbara

inkomsten ge den mest fullständiga bilden av en familjs inkomstförhål­

landen. Kommittén framhåller också att det kan vara naturligt att vid in­

komstprövningen, av en social förmån använda samma inkomstbegrepp

som vid beskattningen. Även om skatteuttaget inte enbart beror på hur in­

komstbegreppet fastställs utan även på hur skatteskalorna utformas, är

den för beskattningen fastställda inkomsten en grundläggande faktor vid

bedömningen av inkomsttagarnas förmåga att betala skatt och därigenom

också en godtagen mätare på deras allmänna ekonomiska bärkraft.

Man skulle kunna tänka sig att skapa möjligheter att bedöma rätten till

familj etillägg med hänsyn till den aktuella inkomsten -— en beräknad be­

skattningsbar inkomst för bidragsåret — i vissa fall, då det kan visas att

familjens inkomst minskat väsentligt i förhållande till vad som framgår

av den senaste taxeringen. En sådan undantagsregel skulle dock leda till

en prövning i detalj av familjens inkomstförhållanden och till ett betydande

administrativt merarbete för de organ som skulle ha hand om administra­

tionen av de inkomstprövade tilläggen. Det ligger vidare i hjälpformens

natur att familjetillägget ofta skulle börja utgå just i en situation då famil­

jens ekonomi förändras väsentligt, nämligen då ett barns ankomst medför

att den ena föräldrainlcomsten faller bort. Undantagsregeln skulle få till-

lämpas alltför ofta.

På grund av den eftersläpning som en inkomstprövning på basis av den

beskattningsbara inkomsten leder till har kommittén emellertid också un­

dersökt möjligheterna att lägga något annat inkomstbegrepp till grund för

prövningen. Sjukpenningförsäkringens inkomstbegrepp har därvid kommit

i första rummet. Fördelen med detta inkomstbegrepp är att det i princip

avser inkomsten under löpande år. Det avspeglar alltså familjens aktuella

inkomstläge och inte inkomsterna två år tidigare. Varje år ändras 25 %

av sjukpenningklassplaceringarna. Under två år är det en inte oansenlig

del av de försäkrade som får ändrade inkomstförhållanden. Från den syn­

punkten är sjukpenningförsäkringens inkomstbegrepp klart överlägset be­

skattningens såsom instrument för inkomstprövningen av ett familj etill-

lägg-

Kommittén påpekar att den för sjukpenningförsäkringen fastställda in­

komsten dock har vissa nackdelar i andra avseenden. Sjukpenningen avser

att kompensera bortfall av arbetsinkomster, och man tar därför endast hän­

syn till detta slag av inkomster när underlaget för sjukpenningklassplace-

ringen fastställs. För det stora flertalet löntagare spelar troligen andra

typer av inkomster, exempelvis kapitalinkomster, ingen eller mycket obe­

tydlig roll. För de flesta löntagare skulle en inkomstprövning på grundval

av sjukpenningklassplaceringen ge ett gott resultat. Det blir däremot vissa

svårigheter i fråga om jordbrukare och andra företagare. För dessa fast-

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

33

ställs nämligen sjukpenningklassplaceringen inte på grundval av den fak­

tiska inkomsten utan i stället på grundval av normalinkomsten för vissa

jämförbara yrkesgrupper. Då sjukpenningen som nämnts avser att kom­

pensera bortfall av en arbetsinkomst och företagarinkomsten vanligen ock­

så härrör ur kapital, är man inom sjukförsäkringen hänvisad till en be­

dömning av vad det skulle kosta att anställa en ersättare för den försäk­

rade när han är sjuk. Härtill kommer att den inkomst som läggs till grund

för sjukpenningklassplaceringen alltid utgör eu uppskattning av förvän­

tade inkomster och därför inte kan bestämmas med den säkerhet som är

önskvärd i ett system där inkomstökningar skall leda till att bidraget mins­

kar med en viss procent av inkomsten. I många fall kan uppskattningen av

den framtida inkomsten ge utrymme för olika bedömningar. Den försäk­

rades bedömning av detta kan i efterhand visa sig ha varit alltför pessi­

mistisk utan att detta kan läggas honom till last. Det vore naturligtvis ock­

så oriktigt om någon på grund av familj estödets utformning skulle bli be­

nägen att t. ex. underlåta att anmäla en inkomstökning till försäkrings­

kassan och därigenom få både ett för stort familjestöd och ett för litet

sjukförsäkringsskydd.

Genom en inkomstprövning på grundval av makarnas sjukpenningldass-

placering skulle man som nämnts grunda prövningen på familjens aktuella

inkomster och således i huvudsak undvika eftersläpningseffekten hos bi­

dragen. Man skulle otvivelaktigt kunna utnyttja denna betydande fördel

genom att basera en preliminär inkomstprövning på den inkomst som mot­

svarar sjukpenningklassplaceringen och ändå ta till vara värdet med den

beskattningsbara inkomsten genom att grunda ett definitivt avgörande på

den. Likväl kvarstår problemet med de förut beskrivna dubbla marginal­

effekterna i ett inkomstprövat familj etillägg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

Beskattade allmänna barnbidrag och familjetillägg

Som tidigare framhållits eftersträvar kommittén en sådan utformning av

det ekonomiska familj estödet, att det får en tyngdpunkt i lägre inkomst­

lägen och tar större hänsyn till flerbarnsfamiljer och ensamstående barn-

försörj are. Då dels stödbehoven för dessa grupper är mycket framträdande

och dels nuvarande stödformer är otillräckliga, bör man enligt kommitténs

mening vara beredd att vidta relativt vittgående anordningar för att till­

godose dessa kategorier av barnfamiljer.

Kommittén har undersökt om man kan åstadkomma en önskvärd styr­

ning av det ökade stödet genom att införa generella (icke-inkomstprövade)

familjetillägg till familjer med två eller flera barn och göra dessa familje­

tillägg beskattade. Härigenom når man att tilläggen utgår helt ograverade

till familjer utan inkomster eller i de allra lägsta inkomsskikten, där den

egentliga inkomsten tillsammans med familjetillägget inte ap tillräckligt

2 — Bilmng till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 42

34

stor för att en beskattningsbar inkomst skall uppkomma. Vid stigande in­

komster skulle sedan först kommunalskatten reducera familjetillägget med

den gällande kommunalskattesatsen, därefter skulle socialförsäkringsav­

gifterna och den progressiva statsskatten medföra en accelererad reduktion

av familj etillägget, som dock aldrig skulle reduceras till noll. Genom en

beskattning av ett särskilt familjetillägg kan man inte undgå att en viss del

av de medel man vill disponera på tillägget hamnar hos barnfamiljer i myc­

ket höga inkomstlägen. Följaktligen kan tyngdpunkten i stödet inte läggas

lika starkt hos de lägre inkomsttagarna, för vilka tillägget är avsett. Denna

effekt är ofrånkomlig så länge man endast beskattar familjetilläggen. Bilden

blir en annan om man även skulle beskatta de allmänna barnbidragen.

Ser man till resultaten av en beskattning av förmånerna skulle man där­

igenom utan tvekan kunna åstadkomma ett stöd med tyngdpunkten hos

de lägre inkomsttagarna speciellt bland flerbarnsfamiljerna och de ensam­

stående barnförsörjarna. Det kunde ske genom att de allmänna barnbidra­

gen höjs kraftigt och beskattas samt kompletteras med allmänna -— lika­

ledes beskattade — familjetillägg som utgår till alla familjer med minst

två barn. När såväl barnbidrag som familjetillägg beskattas ger progressivi-

teten i inkomstbeskattningen ensam en tillräcklig gradering av bidragen.

Till de ensamstående barnför sörj arna skulle familjetillägg utgå redan vid

ett barn. Man skulle inom en rimlig kostnadsram ge de sämst ställda famil­

jerna ett ökat stöd av en sådan storlek att det annars skulle fordras miljard­

belopp för att ge ett lika stort stöd till alla barnfamiljer.

Från principiell synpunkt kan kommittén inte finna det oriktigt, att en

varaktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på

samma sätt som själva inkomsten och således beskattas, speciellt då bidra­

gen ökas så att de utgår med betydande belopp. En gradering av familje-

stödet genom beskattningen har också det viktiga principiella försteget

framför en traditionell inkomstprövning att man inte behöver skapa ett nytt

mått på den ekonomiska bärkraften i olika inkomstlägen. Man använder sig

av den redan fastställda skalan för uttag av statlig inkomstskatt. Den mä­

tare på den ekonomiska bärkraften som denna skala utgör används för ut­

tag av statlig inkomstskatt på en sammanlagd inkomstsumma av 75 mil­

jarder kr. och bör då också kunna användas som ett mått på familjernas

behov av ekonomiskt stöd för att fördela en avsevärt mindre bidragssumma.

Kommittén framhåller att man genom ett system med allmänna skatte­

pliktiga barnbidrag kompletterade med allmänna skattepliktiga familj etill-

lägg i väsentlig mån undgår de tidigare diskuterade problemen med ett in-

komstprövat familjetillägg, nämligen de dubbla marginaleffekterna och

eftersläpningen.

Den s. k. dubbla marginaleffekten vid en traditionell inkomstprövning

består som nämnts däri att en inkomstökning till stor del »äts upp» genom

att skatten ökar och bidraget minskar. Till marginalskatten för en barn­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

35

familj i de aktuella inkomstlägena kommer en reduceringsfaktor för bi­

draget som måste ligga omkring 20 % eller t. o. m. högre för att man skall

uppnå de eftersträvade effekterna. Även de nuvarande familj ebostadsbidra-

gen har som nämnts effekter av detta slag. Vid ett system med beskattade

bidrag däremot uppnår man den eftersträvade inriktningen av stödet ge­

nom att endast använda sig av den marginalskatt som ligger i skatteskalan.

Någon ytterligare reduceringsfaktor tillkommer alltså inte, även om de be­

skattade bidragen liksom en annan inkomstökning av samma storlek kan

leda till att en familj flyttas upp något steg på skatteskalan. Effekten blir

vanligen ganska mild eftersom marginalskatteskikten är tämligen breda

och skillnaderna i marginalskatt från ett skikt till ett annat uppgår till

5—8 %.

Även eftersläpningen kan undvikas vid ett system med beskattade bidrag.

Arbetsgivaren skulle i ett sådant system sannolikt få dra preliminärskatt

på den anställdes barnbidrag och familjetillägg likaväl som på den egentliga

inkomsten. En annan möjlighet är att låta den utbetalande myndigheten

dra preliminärskatt på bidragen. I båda fallen skulle bidragsbeloppen på

samma sätt som källskatten relateras till familjernas aktuella inkomst och

eftersläpningen alltså i huvudsak undvikas.

Kommittén konstaterar att ett system med beskattade barnbidrag och

familj etillägg dock skulle medföra flera praktiska problem. Ett av dessa

hänger samman med finansieringen av bidragssystemet. För att åstad­

komma de önskade effekterna, måste barnbidragens och familjetilläggens

bruttobelopp göras så stora att statens bruttokostnader för bidragen uppgår

till ca 3 500 milj. kr. Som en jämförelse kan anges att kostnaderna för de

nuvarande barnbidragen och familj ebostadsbidragen för detta budgetår

uppgår till 1 820 milj. kr. På barnbidragen och familjetilläggen skulle barn­

familjerna i genomsnitt betala skatt med 40—45 %. Av dessa skattemedel

skulle närmare hälften utgöras av kommunalskatt. En beskattning av barn­

bidragen och familj etillägget skulle härigenom komma att leda till bety­

dande problem med omfördelning av skattemedel från kommunerna till sta­

ten. Troligen skulle reglerna för skatteutjämningsbidragen till kommu­

nerna behöva göras om helt.

Ett system med beskattade bidrag skulle också medföra problem av tek­

nisk och annan natur. För arbetsgivaren skulle det bli ett merarbete att

vid preliminärskatteavdraget även ta hänsyn till den anställdes barnbidrag

och familjetillägg. Det skulle också betyda att en anställd skulle få mindre

i lönekuvertet ju fler barn han har, även om detta mer än väl skulle upp­

vägas av de barnbidrag och familj etillägg som skulle komma på posten.

Även om man i stället lät barnavårdsnämnden göra preliminärskatteav­

draget vid utbetalningen av bidragen, måste skattemyndigheterna kopplas

in på skatteuppbörden bl. a. för att bokföra källskatten på de skattskyldigas

skattekonton. Bidragen skulle få tas upp i självdeklarationen. Det kan vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

36

diskutabelt vem av makarna som skall anses vara skattskyldig för bidra­

gen. Avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen är delvis ba­

serade på eu persons beskattningsbara inkomst. Om barnbidragen skulle

beskattas — och alltså ingå i den beskattningsbara inkomsten —- skulle

underlaget för uttag av dessa socialförsäkringsavgifter få göras om.

De tekniska problemen utgör naturligtvis inga oöverstigliga hinder för

ett system med beskattade bidrag. Kommittén har emellertid också ansett

det tveksamt att genomföra en beskattning av barnbidrag och familjetill-

lägg av det skälet att frågan helst bör ses i ett större sammanhang. De flesta

sociala förmåner är skattefria och det kan vara svårt att överblicka vilka

effekter ett separat beslut om beskattning av de berörda familjepolitiska

förmånerna kan få för andra sociala förmåner.

Även om kommittén som nämnts inte finner det onaturligt att en var­

aktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma

sätt som själva inkomsten och således beskattas, menar kommittén att

denna fråga bör prövas i ett större sammanhang. Kommittén är därför inte

beredd att föreslå att barnbidrag och familj etillägg görs till skattepliktig

inkomst.

Knngl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg

Enligt kommitténs mening finns det anledning att ta fasta på tanken

att tillämpa den progressiva statliga skatteskalan som en metod för diffe­

rentiering av familjestödet efter inkomst. Kommittén har funnit det möj­

ligt och lämpligt att nå de angivna fördelarna hos ett system med beskat­

tade bidrag genom alt införa inkomstgraderade allmänna barnbidrag och

familj etillägg, utan att underkasta förmånerna beskattning. Ett sådant

system — som sammanfattningsvis beskrivs i det följande — ger i hu­

vudsak samma styrningseffekt som ett system med beskattade bidrag

skulle ge. Kommittén framhåller att man med ett sådant system i huvud­

sak undviker de svårigheter en beskattning av bidragen skulle medföra,

samtidigt som man kan ta tillvara de fördelar det innebär att få bidrag

utan alltför stora marginaleffekter anknutna till familjens aktuella in­

komster.

Det förslag som kommittén lägger fram innebär i huvudsak följande.

Allmänna barnbidrag skall liksom hittills utgå till alla barn och utgå med

lika belopp för det första och de följande barnen inom familjen. Kommit­

tén föreslår emellertid att familjestödet differentieras på två sätt. Dels

föreslås att de allmänna barnbidragen skall utgå med högre belopp ju

lägre inkomster familjen har. Barnbidragsbeloppen höjs därvid kraftigt

för familjer med lägre inkomster. Dels föreslås införande av allmänna

familj etillägg för fullständiga familjer med två eller flera barn under 16

37

år samt för ensamstående barnför sörj are. Familjetilläggen ökar med barn­

antalet och inkomstgraderas på samma sätt som barnbidragen. Inkomst-

graderingen bör avvägas med ledning av den progressiva skala som tilläm­

pas vid den statliga inkomstbeskattningen.

För att barnbidragens och familjetilläggens belopp skall ansluta sig så

nära som möjligt till familjens aktuella inkomstsituation föreslås att de

utgår med hänsyn till föräldrarnas sjukpenningklassplacering: ju lägre

sjukpenningklass desto högre belopp. De högsta beloppen utgår i de lägsta

sjukpenningklasserna.

Man torde kunna utgå från att sjukpenningklassen ger ett på det hela

taget riktigt uttryck för familjens reella inkomstläge i det stora flertalet

fall. Klassplaceringen inom sjukförsäkringen innebär dock vissa schablo-

niseringar, som framför allt hänger samman med sjukpenningens funktion

att kompensera bortfall av en arbetsinkomst allteftersom inkomsten för­

loras när vederbörande blir sjuk. I princip avspeglar sjukpenningklassen

den förvärvsinkomst man väntas få framöver. Endast inkomster av för­

värvsarbete och inte kapitalinkomster medräknas. För vissa företagare

ser man i regel inte till det faktiska inkomstbortfallet utan till vad det

skulle kosta att anställa en ersättare under företagarens sjukdom. In­

komster över ett visst belopp (39 000 kr.) behandlas lika. Det är inte

helt tillfredsställande att sådana schabloniseringar i en del fall skall avgöra

familj estödets nivå.

Kommittén föreslår därför att en slutjustering av barnbidrags- och

familj etilläggsbeloppen görs när den faktiska årsinkomsten blivit känd.

Det föreslås att så sker i samband med beskattningen genom att maximi­

beloppet — i det följande kallat grundbeloppet — av barnbidrag och fa­

milj etillägg läggs till den beskattningsbara inkomsten till statlig inkomst­

skatt och därvid behandlas som om det vore en vanlig inkomst. Den stats­

skatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket

man i varje särskilt fall minskar grundbeloppen av barnbidrag och familje-

tillägg. Inkomstgraderingen görs alltså efter den progressiva skala som

gäller i den statliga inkomstbeskattningen. Den gradering av bidragsbe­

loppen efter inkomst som härigenom uppnås blir i huvudsak densamma

som om bidragsbeloppen gjordes skattepliktiga till statlig inkomstskatt.

Den beskrivna metoden för inkomstgradering har enligt kommitténs me­

ning betydande fördelar framför en inkomstprövning i traditionell form,

som t. ex. nu gäller för familj ebostadsbidragen. Ett inkomstprövat bidrag

av traditionell typ utgår endast i vissa inkomstlägen och avvägs efter en

särskild reduceringsskala. Det av kommittén föreslagna familjetillägget

skulle däremot liksom barnbidragen utgå generellt och inte bara till famil­

jer med låga inkomster — även om bidragsbeloppen varierar med familje­

inkomsten. Förslaget innebär vidare att familjen inte behöver lämna in

någon särskild ansökan för att få de nya familjetilläggen. Den som uppbär

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1068

38

två eller flera barnbidrag blir automatiskt berättigad till familj etillägg.

Genom att anknyta utbetalningen till sjukpenningklass undviker man att

behöva laborera med en två år gammal inkomst som prövningsgrund.

Genom att slut justera bidragsbeloppet mot den statliga skatteskalan åstad­

kommes inte endast en avslipning av vissa kantigheter i sjukpenningklass-

placeringarna utan även andra väsentliga fördelar. Beräkningen av bi­

dragsbeloppen vid utbetalningen och vid slutavräkningen kan ske automa­

tiskt utan särskild medverkan från bidragstagaren. I stället för att till­

verka en särskild bidragsskala går det att direkt använda den mätare

på den ekonomiska bärkraften som spelar huvudrollen för inkomstutjäm­

ningen i vårt land. Kommittén finner det vidare vara av stor vikt att man

genom förslaget i avsevärd mån undviker de dubbla marginaleffekter som

annars uppstår därigenom att en inkomstökning samtidigt medför

både en skatteökning och en bidragsminskning. Kommitténs förslag inne­

bär också att man praktiskt taget helt undgår sådana tröskeleffekter som

består i att en liten inkomstökning i ett visst läge kan resultera i en opro­

portionerligt stor bidragsminskning.

Kommittén föreslår att de allmänna barnbidragens grundbelopp fast­

ställs till 1 320 kr. per år, dvs. 110 kr. per månad, och inkomstgraderas samt

att allmänna familj etillägg införs till alla familjer med två eller flera

barn under 16 år. Tilläggen bör enligt kommitténs förslag öka med barn­

antalet och inkomstgraderas efter samma regler som barnbidragen. För

alla ensamstående med barn under 16 år föreslås härutöver ett familje-

tillägg, vars grundbelopp tills vidare bör utgöra 30 kr. i månaden.

De allmänna barnbidragens och de allmänna familjetilläggens grund­

belopp enligt förslaget framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Bidragstyp

Grundbelopp

per månad kr.

Grundbelopp

per år kr.

no

1 320

Allmänt familj etillägg för

familj med

40

480

90

1 080

160

1 920

250

3 000

Allmänt familj etillägg till ensam­

stående med barn, därutöver.

30

360

För varje barn utöver det femte ökar familjetilläggets grundbelopp med

90 kr. per månad.

Summan av de föreslagna barnbidragens och familj etilläggens grund­

belopp vid olika barnantal framgår av följande sammanställning, som

också visar hur bidragssumman ökar vid ökande barnantal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

39

Familjetyp

Bidrags-

snmma

per

månad

kr.

Bidragssum-

mans ökning

för tillkom­

mande barn per

månad kr.

Bidragssumma

per år kr.

Gifta med

1 barn.......................

no

no

1 320

2 barn.......................

260

150

3 120

3 barn........................

420

160

5 040

4 barn........................

600

180

7 200

5 barn.......................

800

200

9 600

Ensamstående med

1 barn.......................

140

140

1 680

2 barn.......................

290

150

3 480

3 barn........................

450

160

5 400

4 barn.......................

630

180

7 560

|

5 barn........................

830

200

9 960

För varje barn utöver det femte ökas enligt kommitténs förslag sum­

man av grundbeloppen såväl för gifta som för ensamstående med 200 kr.

per månad.

Kommittén föreslår att bidragsbeloppen inkomstgraderas vid utbetal­

ningen efter föräldrarnas sjukpenningklassplacering. I de lägsta sjuk­

penningklasserna utgår nyss angivna belopp oreducerade. I övriga sjuk­

penningklasser avvägs utbetalningsbeloppen med utgångspunkt i den pro­

centsats, som enligt den statliga skatteskalan gäller för inkomsterna inom

varje sjukpenningklass.

I följande sammanställning visas några exempel på utbetalningsbelopp

för familjer där endast mannen är placerad i tilläggssjukpenningklass.

Sjukpen-

Inkomsten av förvärvs­

arbete uppgår

Utbetalningsbelopp per månad

nr

till

men ej

kr.

till kr.

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6

5 000

5 800

no

260

420

600

800

9

8 400

10 200

100

235

380

540

720

12

14 000

16 000

100

235

370

520

680

15

21 000

24 000

90

210

335

465

605

17

27 000

30 000

80

190

295

415

545

21

39 000

65

150

245

350

450

Som tidigare nämnts slutjusteras bidragsbeloppen enligt kommitténs

förslag i samband med taxeringen året efter bidragsåret. Barnbidragets

och familj etilläggets grundbelopp för bidragsåret läggs därvid till makar­

nas sammanlagda beskattningsbara inkomst och behandlas som om det

vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna in-

lcomstdel blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall slutgiltigt

minskar grundbeloppet för barnbidrag och familj etillägg.

40

Kommittén föreslår vidare att bidragen betalas ut månadsvis av barna­

vårdsnämnderna med ledning av uppgifter från försäkringskassorna om

föräldrarnas sjukpenningklass. Framdeles förs beräkningen och utbetal­

ningen av bidragen över till försäkringskassorna. Slutavräkningen görs av

den lokala skattemyndigheten i samband med taxeringen. Resultatet redo­

visas på debetsedeln för slutlig skatt.

I följande sammanställning anges de årliga bidragsbeloppen och (inom

parentes) förändringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag för

gifta med olika barnantal i skilda inkomslägen enligt kommittéförslaget.

Uppgifterna avser familjer där endast mannen bar inkomst. Har makarna

tillsammans motsvarande inkomst, blir bidragsbeloppen i allmänhet något

större.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Årsinkomst

(brutto)

Bidragsbelopp per år (slutbelopp)

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 000

16 000

20 000

24 000

30 000

40 000

50 000

60 000

100 000

1 320 ( + 420)

1 188 ( + 288)

1 188 ( + 288)

1 122 ( + 222)

964 ( + 64)

871 (— 29)

766 (—134)

686 (— 214)

607 (— 293)

3 120 ( + 1 320)

2 808 ( + 1 008)

2 736 ( +

936)

2 553(+

753)

2 278 (+

478)

1 947 ( +

147)

1 810 ( + 10)

1 622 (— 178)

1 435 (— 365)

5 040 ( + 2 340)

4 536 ( + 1 836)

4 368 ( + 1 668)

4 050 ( + 1 350)

3 595 ( +

895)

3 061 ( +

361)

2 835 ( +

135)

2 621 (—

79)

2 318 (—- 382)

7 200 ( + 3 600)

6 403 ( + 2 803)

6 096 ( + 2 496)

5 661 ( + 2 061)

5 020 ( + 1 420)

4 313 ( +

713)

3 959 ( +

359)

3 744 ( +

144)

3 312 (— 288)

9 600 (+ 5 100)

8 443 ( + 3 943)

7 968 ( + 3 468)

7 413 ( + 2 913)

6 604 ( + 2 104)

5 705 ( + 1 205)

5 207 ( +

707)

4 992 ( +

492)

4 416 (—

84)

De av kommittén föreslagna bidragsbeloppen för ensamstående barn-

försörj are framgår av följande sammanställning, där på samma sätt för­

ändringarna jämfört med nuvarande barnbidrag anges inom parentes.

Årsinkomst

Bidragsbelopp per år (slutbelopp)

(brutto)

1 barn

2 barn

3 barn

6 000

10 000

16 000

20 000

40 000

60 000

1 680 ( + 780)

1 680 ( + 780)

1 512 (+ 612)

1 512 (+ 612)

1 109 ( + 209)

874 (— 26)

3 480 ( + 1 680)

3 340 ( + 1 540)

3 132 ( + 1 332)

3 132 ( + 1 332)

2 297 ( +

497)

1 810 ( + 10)

5 400 ( + 2 700)

5 068 ( + 2 368)

4 860 ( + 2 160)

4 815 ( + 2115)

3 453 ( +

753)

2 808 (+ 108)

Kommitténs målsättning har varit att åstadkomma en markant för­

stärkning av stödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen, flerbarnsfamil­

jer och ensamstående föräldrar. Kommitténs förslag leder till att stödet

till familjer med inkomster under 30 000 kr. om året ökar med ungefär

en tredjedel totalt sett (jämfört med nuvarande barnbidrag och familje-

bostadsbidrag). Det sammanlagda stödet till gifta med ett barn blir unge­

fär oförändrat. Gifta med två barn får — som grupp — en ökning med

41

10—15 %. För gifta med tre barn ökar stödet med ca 20 %, för gifta med

fyra barn med närmare 30 % och för gifta med fem eller flera barn ökar

det sammanlagda stödet med mellan 35 % och 40 %. För de ensam­

stående med barn ökar stödet med ca 50 %.

Kommittén föreslår att det nya bidragssystemet genomförs den 1 januari

1969. Stödet till barnfamiljernas bostadskostnader har inarbetats i det

av kommittén föreslagna bidragssystemet, varför de särskilda familje-

bostadsbidragen föreslås avvecklade från samma tidpunkt. Kommitténs

förslag medför en merkostnad som — sedan de beräknade kostnaderna

1969 för nuvarande familjebostadsbidrag frånräknats — uppgår till omkring

300 milj. kr.

Frågan om ett särskilt bostadsstöd

Såsom tidigare nämnts har kommittén redovisat motiven för ett stöd

som inriktas på konsumtionen i dess helhet för i första hand familjer med

lägre inkomster, däribland ensamstående barnförsörjare och flerbarnsfa­

miljer. Kommittén tar också upp frågan om det jämsides eller i kombina­

tion härmed bör finnas ett särskilt stöd som är bundet vid bostaden. Fa­

milj ebostadsbidragen bör därvid enligt kommitténs mening inte bibehållas

i sin nuvarande utformning.

Kommittén ställer frågan om man inte kan avstå från den konsumtions-

styrning som ligger i att ett bidrag till barnfamiljerna binds vid bostaden.

Om man svarar nej, bör man enligt kommitténs mening kunna påvisa att

föräldrarna i påtaglig utsträckning inte känner tillräckligt ansvar för sina

och barnens bostadsförhållanden. En sådan utgångspunkt för ett familje-

stöd anser kommittén diskutabel, eftersom det stora flertalet föräldrar torde

betrakta en god och rymlig bostad som något i högsta grad eftersträvans­

värt.

Kommittén framhåller att man dock inte kan bortse från att trångbodd­

heten fortfarande är påtaglig bland familjer med många barn, något som

säkerligen främst hänger samman med deras ekonomiska situation. Otvi­

velaktigt ger trångboddheten många gånger upphov till personliga problem

och ibland också sociala. Kommittén menar därför att det skulle kunna

övervägas att inom ramen för ett allmänt konsumtionsstöd med den upp­

läggning som kommittén föreslagit ge en särskild bidragsförhöjning åt

mångbarnsfamiljer i större lägenheter. Man kunde t. ex. öka utbetalnings-

beloppen med 10 % för tre- och fyrabarnsf amil jer som flyttar in i — eller

redan bor i — lägenheter på minst 3 rum och kök, likaså för familjer med

fem eller flera barn i bostäder på minst 4 rum och kök.

Ett sådant komplement till systemet skulle enligt kommitténs mening

ha vissa fördelar om man vill vidmakthålla en viss bostadsstimulans utan

alltför störande effekter. Större barnfamiljer med lägre inkomster — dem

som man i första hand vill hjälpa till större bostäder — skulle få ett kraf­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

42

tigare stöd genom ett procentuellt påslag på bidragsbeloppet. Den samman­

koppling som därvid skulle ske med rumsantalet är direkt inriktad på att

motverka trångboddheten. Att den särskilda bidragshöjningen utlöses så

snart familjen kan visa, att bostaden innehåller ett visst antal rum, torde i

stort sett göra den mindre svårhanterlig från administrativ synpunkt.

En sådan lösning bör dock enligt kommitténs mening rimligen bygga på

den allmänna förutsättningen att bostäder med ett större rumsantal är dy­

rare än bostäder med färre rum. Kommittén påpekar att så långtifrån alltid

är fallet. En tvårumslägenhet i nyproduktionen kan vara dyrare än både

tre- och fyrarumslägenheter i äldre bebyggelse även om olika åtgärder vid­

tas för att hålla nere kostnaderna för nyproducerade lägenheter. Under

alla omständigheter torde man kunna påstå, att en faktor, som vid sidan

om bostadens storlek även framdeles kommer att ha betydelse för bostads­

kostnaden, är bostadens standard.

Kommittén framhåller att det givetvis vore möjligt att som villkor för den

förut diskuterade särskilda förhöjningen av konsumtionsstödet till större

barnfamiljer i större bostäder också kräva en viss bostadsstandard. Detta

skulle å andra sidan försvåra handhavandet av bidragen. Att i stället göra

bidragsbeloppet beroende av hyrans storlek skulle enligt kommitténs me­

ning göra bidragsgivningen mycket komplicerad.

Efter övervägande av olika synpunkter har kommittén kommit till den

uppfattningen, att konsumtionsstödet till mångbarnsfamiljer med lägre in­

komster överlag bör läggas på en högre nivå med hänsyn till bl. a. önske­

målet att bereda dem ökade ekonomiska möjligheter att skaffa rymligare

och bättre bostäder. Att mångbarnsfamiljerna nu uppvisar de relativt sett

högsta trångboddhetssiffrorna torde bero på att deras ekonomiska situation

är sämre på det hela taget. Genom att förstärkningen av det allmänna kon-

sumtionsstödét åt barnfamiljerna enligt kommitténs förslag får sin tyngd­

punkt på dessa grupper, bör det bidra till att också trångboddheten mins­

kar bland dem. I samband med att ett sådant stöd införs anser kommittén

att de nuvarande familjebostadsbidragen bör kunna avvecklas.

Kommittén räknar med att ca 110 000 barnfamiljer med nuvarande regler

skulle ha familjebostadsbidrag över årsskiftet 1968—1969. Av dessa famil­

jer skulle omkring 75 % få förbättringar i det av kommittén föreslagna

bidragssystemet. För övriga föreslår kommittén övergångsvis garantiregler

som hindrar att försämringar uppstår. Kommitténs förslag om dessa ga­

rantiregler innebär att ifrågavarande familjer vid övergången till det nya

bidragssystemet erhåller schablonmässigt beräknade övergångsbidrag av en

sådan storlek att de högsta förekommande bidragsminskningarna täcks in

av övergångsbidraget.

Studiehjälpen

Kommittén erinrar om att övergången från obligatorisk till frivillig ut­

bildning i stor utsträckning sammanfaller med att nuvarande förmåner

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

43

inom familjepolitiken — barnbidrag och familj ekostadsbidrag — faller bort

och eleven i stället erhåller studiehjälp.

Kommittén påpekar att det föreslagna familj estödets konstruktion har

tyngdpunkten lagd på flerbarnsfamiljerna. I fullständiga familjer med två

eller fler barn och med årsinkomster på ca 17 000 kr. eller mer kan övergång­

en till frivillig utbildning leda till sänkt bidragsnivå vid oförändrade regler

för studiestödet. Förändringarna ligger i regel inom 10—30 kr. i månaden.

För familjer med ett barn i motsvarande inkomstlägen uppkommer där­

emot med något undantag förbättringar av motsvarande storlek. För fa­

miljer med låga inkomster -— upp till ca 12 000 kr. i årsinkomst — blir det

kraftiga förbättringar, i regel 50 å 100 kr. i månaden.

För barn till ensamstående medför studiehjälpen relativt kraftiga för­

bättringar i de låga inkomstskikten. För inkomsttagare mellan 20 000 och

60 000 kr. kan bidragsnivån komma att minska med högst 30 kr. i måna­

den. För övriga blir det smärre förbättringar eller oförändrade bidrag.

Kommittén påpekar att den förstärkning av studiestödet varom 1964 års

riksdag fattade beslut till en del motiverades av familjepolitiska skäl. Med

hänsyn härtill och till önskemålet om att undvika bidragsförändringar i en

familj i samband med att ett barn fyller 16 år har kommittén övervägt

att låta studerande omyndiga barn över 16 år inräknas i det barnantal som

ligger till grund för det av kommittén föreslagna familjetillägget samt att

även låta sådant barn bli berättigat till allmänt barnbidrag. I samband här­

med skulle studiebidrag samt inkomstprövat och behovsprövat tillägg av­

vecklas.

Fn sådan åtgärd skulle innebära fördelar i två avseenden. Den ojämnhet

i en familjs bidragsnivå som följer av att barn efter 16 år fortsätter i en

frivillig skolutbildning skulle upphöra. Några tröskeleffekter mellan barn­

bidrag och familj etillägg å ena sidan och studiebidrag, inkomstprövat och

behovsprövat tillägg å andra sidan skulle inte uppstå. Vidare skulle rent

administrativa vinster ligga i att skolstyrelserna och centrala studiehjälps-

nämnden inte längre skulle behöva handlägga ärenden om dessa tillägg.

Kommittén har emellertid å andra sidan noterat att studiehjälpen även

har andra målsättningar än att utgöra en del i samhällets familjepolitiska

åtgärder. Den möjlighet som nu föreligger att genom olika tillägg stimulera

till utbildning efter grundskolan skulle avsevärt reduceras om inlcomst-

och behovsprövade tillägg slopades. Från utbildningspolitisk synpunkt fin­

ner kommittén det vidare angeläget att det råder en rimlig balans mellan

studiesociala åtgärder på olika utbildningsnivåer och inom olika skolformer.

Kommittén erinrar om att det finns en markerad tendens till ökad själv­

ständighet från föräldrarna bland dagens ungdom. Studiehjälpen utgår

också enbart med hänsyn till elevens situation även om föräldraekonomin

används som en mätmetod för att fastställa studiestödets storlek. Det skulle

innebära ett frångående av denna princip om inkomstprövat och behovs­

prövat tillägg avvecklades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Kommittén vill inte heller utesluta att de administrativa vinsterna skulle

komma att motvägas av att det skulle erfordras kontakt mellan barnavårds­

nämnden i hemkommunen och skolkommunen, som i många fall är en an­

nan än hemkommunen. Vidare bör beaktas att studiehjälpen av naturliga

skäl utgår endast för tid, under vilken studier bedrivs, och att denna tids­

period kan omfatta ned till åtta veckor.

Kommittén har med hänsyn härtill kommit till slutsatsen att inte för­

orda några ändringar av studiehjälpens uppbyggnad. Kommittén finner

det emellertid angeläget att de nyss beskrivna effekter som kan uppstå vid

en förstärkning av familj estödet beaktas av statsmakterna vid behandlingen

av kommitténs förslag. Detta torde kunna ske genom justeringar av bi­

dragsbelopp och inkomstgränser inom studiehjälpen.

Kommittén erinrar också om att det inom studiehjälpen sedan 1964 ut­

går ett s. k. förlängt barnbidrag till barn i grundskola (eller motsvarande)

som fyllt 16 år. I de fall då förlängt barnbidrag utgår avser det i regel endast

ett kvartal. Beloppet bör enligt kommitténs mening även i fortsättningen

utgöra ett schablonbelopp. Även denna fråga bör beaktas vid behandlingen

av kommitténs förslag.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Administrationsfrågor

Kommitténs förslag om allmänna barnbidrag och familj etillägg med in-

komstgraderade belopp förutsätter en administration som i vissa avseenden

skiljer sig från den som nu gäller för de allmänna barnbidragen och famil-

j ebostadsbidragen.

Genom att stödet till barnfamiljernas bostadskostnader har inarbetats

i det av kommittén föreslagna bidragssystemet skulle det ganska omfat­

tande arbetet med handläggningen av familjebostadsbidrag i den kommu­

nala förvaltningen bortfalla. Å andra sidan räknar kommittén med att ad­

ministrationen av det nya bidragssystemet samtidigt kommer att medföra

ett ökat arbete, vilket dock främst beror på att de nya bidragen enligt kom­

mitténs förslag skall betalas ut månadsvis.

Vid kontakter som kommittén haft med företrädare för kommunförbun­

den och socialstyrelsen har från kommunförbundens sida förts fram önske­

mål om att flytta över handhavandet av de nuvarande barnbidragen från

barnavårdsnämnderna till försäkringskassorna. Detsamma gäller beträf­

fande administrationen av de nya bidrag som kommittén föreslår. Kom­

mittén har i princip samma uppfattning som kommunförbunden gett ut­

tryck för. En överflyttning av detta arbete till försäkringskassorna förutsät­

ter att försäkringskassorna för sin verksamhet har tillgång till dataanlägg­

ningar. Kommunerna använder f. n. databehandling för ungefär hälften av

alla barnbidragsanvisningar, och att då föra över hela administrationen till

ett manuellt förfarande hos försäkringskassorna skulle enligt kommitténs

45

mening inte vara rationellt. En utredning om möjligheterna att genom an­

vändning av datamaskiner rationalisera administrationen inom den all­

männa försäkringen har satts i gång under våren 1967. Utredningen verk­

ställs på Kungl. Maj :ts uppdrag av statskontoret och riksförsäkringsverket

i samråd med de allmänna försäkringskassorna. Enligt kommitténs mening

bör detta utredningsarbete också omfatta frågan om en överflyttning av den

lokala administrationen av barnbidrag och familjetillägg till försäkrings­

kassorna och kassornas behov av tillgång till datautrustning bör bedömas

med hänsyn även till dessa arbetsuppgifter. Därvid bör också möjligheterna

till samverkan med länsstyrelsernas datakontor undersökas. Kommittén

föreslår att ifrågavarande utredningsuppdrag snarast möjligt kompletteras

genom tilläggsdirektiv med detta innehåll.

Intill dess försäkringskassorna har tillgång till dataanläggningar för sin

verksamhet, bör enligt kommitténs förslag administrationen av barnbi­

dragssystemet av praktiska skäl ligga kvar hos barnavårdsnämnderna.

Dessa bör avgöra när barnbidrag och familjetillägg skall utgå och betala ut

månadsbeloppen med ledning av föräldrarnas sjukpenningklassplacering.

Beslutsförfarandet bör liksom nu kunna delegeras till ledamot av nämnden

eller till tjänsteman. Det löpande arbetet bör därigenom kunna organiseras

på ett smidigt sätt och med utnyttjande av i första hand de administrativa

resurser som redan finns inom den kommunala förvaltningen. Anknyt­

ningen av utbetalningsbeloppen till de inkomstklasser som gäller för sjuk­

penningförsäkringen förutsätter medverkan av försäkringskassorna, som

skall lämna barnavårdsnämnderna uppgifter om aktuella sjukpenningklass-

placeringar. Att försäkringskassorna på så sätt redan från början medver­

kat i administrationen skulle underlätta en kommande överflyttning av

barnbidragsutbetalningarna till försäkringskassorna.

Den slutjustering av bidragsbeloppen som förutsätts ske på grundval av

taxeringen, bör verkställas av länsstyrelsernas datakontor i samband med

debitering av slutlig inkomstskatt för det inkomstår som bidragen avsett.

Till ledning för denna slut justering av bidragen bör barnavårdsnämnden

årsvis lämna den lokala skattemyndigheten uppgifter om grundbelopp och

utbetalningsbelopp för varje bidragstagare.

Liksom vad nu gäller för de allmänna barnbidragen bör länsstyrelsen

vara regionalt tillsynsorgan och socialstyrelsen central tillsynsmyndighet

då det gäller handläggningen av frågor rörande de föreslagna nya barnbi­

dragen och familjetilläggen. För handläggningen hos lokal skattemyndighet

och länsstyrelsernas datakontor bör föreskrifter och anvisningar lämnas av

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden såsom centralt organ inom

uppbördsväsendet.

Enligt kommitténs förslag bör de åtgärder som bidragsberättigade famil­

jer har att vidta för att komma i åtnjutande av barnbidrag och familjetill-

lägg liksom för nuvarande barnbidrag begränsas till att ge in en bidrags-

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

16

anmälan till barnavårdsnämnden. Rätten att uppbära barnbidrag och famil-

jetillägg föreslås — i överensstämmelse med vad som gäller för de nuva­

rande barnbidragen — i regel tillkomma modern. Efter överenskommelse

mellan föräldrarna bör dock denna rätt i stället kunna tillkomma fadern.

Som tidigare nämnts föreslår kommittén att utbetalningen av de nya bi­

dragen sker månadsvis. Utbetalningen av barnbidrag och familjetillägg bör

liksom för nuvarande barnbidrag ske genom särskilda barnbidragsanvis-

ningar, som av barnavårdsnämnden överlämnas till postverket. De nuva­

rande barnbidragen kan lyftas den 21 i månaden. Det är enligt kommitténs

mening önskvärt att de nya bidragen om möjligt kan betalas ut närmare

månadsskiftet, så att familjerna disponerar bidragsbeloppet ungefär sam­

tidigt med hyresbetalningar och andra större utgifter som är koncentrerade

till månadsskiftena. De familjer som nu har familjebostadsbidrag och bor

i hyreshus är vana vid att en del av hyran betalas genom att bostadsbidra­

get tillförs hyresvärden. Närmare hälften av dem som nu har familjebo­

stadsbidrag bor i egnahem, och för dem avräknas bostadsbidragen på ränta

och amortering på bostadslån. Beträffande barnbidragen finns redan nu

möjlighet att få beloppet överfört till bank. Även i det av kommittén före­

slagna nya bidragssystemet kan det vara praktiskt för bidragstagaren att

motsvarande möjligheter står till buds. Givetvis ställer detta ökade anspråk

på den myndighet som svarar för utbetalningen. Särskilt med tanke på att

familj ebostadsbidragen föreslås gå upp i de nya bidragen finner kommittén

det önskvärt att bidragstagaren har möjlighet att få sitt bidrag — eller en

bestämd del därav — överfört till hyresvärd, bank e. d.

Riksstatsanslaget för barnbidrag och familjetillägg bör såsom redan på

motsvarande sätt är fallet med barnbidragsanslaget stå till postverkets för­

fogande för att av postverket disponeras för utbetalning av de anvisningar

som barnavårdsnämnden överlämnar. Den förut nämnda slutjusteringen

av bidragsbeloppen i samband med taxeringen bör avräknas mot samma

riksstatsanslag.

Administrationskostnaderna för det av kommittén föreslagna nya bi­

dragssystemet beräknas öka med ca 12 milj. kr., varav emellertid 11 milj.

kr. avser den föreslagna övergången till månadsutbetalning av bidragen.

Av nämnda belopp avser 8 milj. kr. ökad ersättning till postverket för bi­

dragens utbetalning. En besparing beräknas uppkomma i kommunernas

administrationskostnader för nuvarande familjebostadsbidrag med ca 2,5

milj. kr. De totala administrationskostnaderna för det av kommittén före­

slagna bidragssystemet beräknas motsvara knappt 1 % av den årliga bi-

dragssumman.

Kostnader

De av kommittén föreslagna barnbidragen och familj etilläggen avses att

löpa per kalenderår och kommittén föreslår bl. a. med hätisyn härtill att

de nya bidragsreglerna träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

47

Kostnaden för det av kommittén föreslagna bidragssystemet beräknas för

år 1969 till ca 2 065 milj. kr. Härav belöper ca 1 725 milj. kr. på barnbidragen

och ca 340 milj. kr. på familjetilläggen. Barnbidrag enligt nuvarande regler

skulle vid samma tidpunkt kosta ca 1 630 milj. kr. Genom att stödet till barn­

familjernas bostadskostnader föreslås inarbetat i det nya bidragssystemet

bör också frånräknas kostnaderna för nuvarande familj ebostadsbidrag, som

med gällande bidragsregler beräknas ha reducerats till ca 120 milj. kr. under

1969. Merkostnaden jämfört med nuvarande bidragsregler beräknas alltså

utgöra (2 065—1 630—120) 315 milj. kr. för år räknat. Härtill kommer höjda

utbetalningslcostnader för statsverket med ca 8 milj. kr. per år genom att de

nya bidragen förutsätts utbetalda månadsvis. Under 1969 och 1970 tillkommer

vidare kostnaderna för de av kommittén föreslagna övergångsbidragen med

7 resp. 5 milj. kr. Eftersom kommittén föreslår att det nya bidragssystemet

skall träda i kraft den 1 januari 1969 fördelas det ökade anslagsbehovet på

budgetåren 1968/69 och 1969/70.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

Remissyttranden

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd

Familjepolitiska kommittén har framhållit att man från trygghetssyn-

punkt kan se familjepolitiken som ett led i en allmän socialpolitisk strävan

att minska skillnaderna i levnadsstandard mellan olika stadier i en män­

niskas liv, där familj epolitikens roll är att minska den standardnedpress-

ning som förekomsten av barn oftast medför — en nedpressning av lev­

nadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen

och för familjer med flera barn. Mot bakgrund av de i betänkandet redo­

visade undersökningarna om barnfamiljernas ekonomiska situation har

kommittén ansett, att konsumtionsstödet till barnfamiljerna bör ökas och

att en sådan reform bör genomföras utan dröjsmål. Kommitténs uppfatt­

ning att det behövs ett ökat stöd till barnfamiljer understryks särskilt i

remissyttrandena från socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, överståt-

hållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kro­

nobergs, Hallands, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Väster-

norrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, LO, SACO, SAF, Kooperativa förbundet, SABO,

Svenska bostäder, socialförvaltningen i Göteborg, drätselkamrarna i Kalmar

och Sandviken, Centerns kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund,

Centerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

och Sveriges liberala studentförbund. Det framhålls att kommittén genom

sina undersökningar klart har påvisat behovet av ett ökat stöd till barn­

familjerna. Det betonas också att en snabb och påtaglig förbättring för

48

stora grupper av barnfamiljer är ett angeläget reformönskemål. LO under­

stryker att man vid sidan av skattepolitiken och arbetsmarknadspolitiken

även genom socialpolitiska åtgärder bör medverka till att en inkomstut­

jämning kommer till stånd mellan olika grupper i samhället. Sveriges so­

cialdemokratiska ungdomsförbund framhåller att en familjepolitisk re­

form bör utformas så att samhället täcker en större del av barnkostnaderna

än vad som f. n. är fallet.

Med hänvisning till det samråd som kommittén haft med familj eskatte-

beredningen har kommittén framhållit, att en eventuell särbeskattnings-

reform inte löser frågan om differentiering av stödet till barnfamiljerna

efter inkomster och barnantal och att det även i framtiden kommer att

behövas ett instrument för en sådan differentiering på bidragssidan. Efter­

som vissa grupper av barnfamiljer enligt kommitténs mening bör få del av

kraftiga ekonomiska förbättringar utan dröjsmål, har kommittén därför

ansett sig böra redovisa sina överväganden angående lconsumtionsstödet åt

barnfamiljerna utan att avvakta resultatet av familjeskatteberedningens

arbete. Kommittén har också påpekat, att det vid en särbeskattning kan bli

aktuellt att avskaffa eller förändra de nuvarande speciella skatteförmå­

nerna för barnfamiljerna, främst förvärvsavdraget för gift kvinna med

barn och för ensamstående barnför sörj are. Eventuella ändringar av dessa

regler har ett direkt samband med frågan om att införa ett vårdbidrag för

barnfamiljer, och kommittén har därför anmält att den i vårdbidragsfrågan

kommer att avvakta familjeskatteberedningens förslag. Kommittén har i

samband härmed också framhållit att barnens vård och tillsyn inte enbart

är en fråga om kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om

samhällsservice och att den pågående snabba utbyggnaden av samhällets

barntillsyn därför är av stor betydelse.

I anslutning till vad kommittén sålunda har anfört om sambandet mellan

olika familjepolitiska åtgärder framhålls i flera av remissyttrandena att det

skulle varit önskvärt att frågan om familj ebeskattningen och vårdbidrags­

frågan kunnat behandlas samtidigt med det av kommittén nu framlagda för­

slaget om ett ökat konsumtionsstöd till barnfamiljerna.

Familj ebeskattningen berörs särskilt av kammarrätten, länsstyrelserna

i Skaraborgs, Örebro och Kopparbergs län, familjeskatteberedningen, LO,

TCO, SACO, Fredrika-Bremer-Förbundet, Yrkeskvinnors klubbars riksför­

bund, Högerpartiets kvinnoförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund.

Därvid framhålls bl. a. att barnbidragen inte endast får ses i sitt familje­

politiska sammanhang utan att de även är att betrakta som ett led i vidare

överväganden, främst av skattepolitisk art. Familjeskatteberedningen

framhåller att det från teknisk synpunkt inte föreligger något hinder mot

att tillämpa det av kommittén föreslagna bidragssystemet vid en fullständig

eller modifierad särbeskattning. Beredningen påpekar att en vidgad in­

komstprövning eller inkomstgradering av barnfamiljernas förmåner dock

Kungl. Maj:ts proposition nr b2 år 1968

49

kan leda till något som kan jämställas med en höjning av marginalskatten

och skattetröskeln när gift kvinna tar förvärvsarbete, så att den effekt som

man vill nå med en övergång till särbeskattning av makar därvid kan

komma att motverkas.

Frågan om ett vårdbidrag till barnfamiljer och om barntillsynen tas

upp av bl. a. LO, TCO, SACO, socialförvaltningen i Göteborg, RLF, Fredrika-

Bremer-Förbundet, Högerpartiets kvinnoförbund, Svenska kvinnors väns­

terförbund, Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund. Det betonas att olika åtgärder i dessa avseenden bör vidtas

från samhällets sida. LO påpekar att en snabb utbyggnad av barnstugeverk-

samheten också har en inkomstutj ämnande effekt eftersom föräldrarna

betalar en avgift som är avvägd efter deras inkomst.

Flera av de remissinstanser som anser att det skulle varit önskvärt att

även andra familjepolitiska åtgärder kunnat behandlas samtidigt med

kommitténs nu framlagda förslag, förordar likväl en snabbt genomförd

delreform på det familjepolitiska området. Denna mening förs fram bl. a.

av Centerns kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund och Sveriges so­

cialdemokratiska kvinnoförbund. Ställningstagandet motiveras med att de

sämst ställda familjerna är i starkt och omedelbart behov av ett utökat

stöd från samhället. Även socialstyrelsen framhåller att en snabbt genom­

förd delreform behövs för att förbättra situationen framförallt för fler­

barnsfamiljer med små eller begränsade inkomster och för ensamstående

barnförsörjare.

Kangl. Maj.ts proposition nr

42

år 1968

Inriktningen av ett ökat familjestöd

Kommittén har framhållit, att barnfamiljernas ekonomiska situation

visar ett betydande behov av ökat stöd i vissa familjetyper eller familje­

situationer. Kommittén har samtidigt betonat att den nedpressning av

standarden som ett barn medför, blir svårare att bära ju flera barn och

ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då måste gå

ut över en alltmer elementär konsumtion. Låga inkomster och flera barn

anser kommittén vara de väsentligaste omständigheter som grundar ett

starkare stödbehov, i synnerhet där båda dessa omständigheter uppträder

i förening. Samhällets stöd till barnfamiljernas konsumtion bör därför en­

ligt kommitténs mening inriktas på ett sådant sätt, att det tar hänsyn till

i vart fall två omständigheter: familjens inkomst och antalet barn i fa­

miljen.

Den av kommittén på detta sätt förordade inriktningen av ett ökat famil­

jestöd har mött ett positivt gensvar vid remissbehandlingen. Behovet av

ett förstärkt ekonomiskt stöd till barnfamiljer med lägre inkomster och

familjer med flera barn understryks särskilt i yttranden från socialstyrel­

sen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

50

manlands, Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal­

lands, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens

län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Statstjänstemän-

nens riksförbund, LO, Kooperativa förbundet, SABO, Svenska bostäder,

Svenska riksbgggen, socialförvaltningen i Göteborg, drätselkamrarna i Bo­

rås, Sandviken och Sundsvall, kommunalnämnden i Huddinge, Centerns

kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund

och Högerns ungdomsförbund. Beträffande flerbarnsfamiljerna framhålls

i dessa remissyttranden att kommittén på ett övertygande sätt har visat

vilka betydande ekonomiska bekymmer för barnens försörjning många av

dessa familjer har. Särskilt betonas att konsumtionsutrymmet per familje­

medlem vid oförändrad inkomst sjunker med varje ytterligare barn och

att detta innebär att både barn och föräldrar får minska sin standard och

avstå från sådant som familjer med färre barn och motsvarande inkomster

kan kosta på sig. Det anses därför från rättvisesynpunkt vara motiverat

med en sådan inriktning av familjestödet till flerbarnsfamiljerna som kom­

mittén har förordat.

Även det ökade stödbehovet för barnfamiljer med låga inkomster betonas

i de nämnda remissyttrandena. Det framhålls särskilt att låga inkomster

ofta uppträder i kombination med att familjen har många barn eller att det

i familjen endast finns en förälder. Det framhålls att de i betänkandet

redovisade undersökningarna visar att många barn växer upp under klart

otillfredsställande ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund härav under­

stryks att det ekonomiska familjestödet bör ta hänsyn till familjernas in­

komst.

Enförälderfamiljernas ekonomiska situation tas också upp av praktiskt

taget alla av de nyssnämnda remissinstanserna. Det framhålls att många

av dessa familjer enligt de av kommittén redovisade undersökningarna ofta

tvingas leva på en låg ekonomisk standard och att detta motiverar särskilda

samhällsinsatser för dessa familjer. Socialstyrelsen betonar att vissa ofull­

ständiga familjer, främst sådana där vårdnadshavare!! efter upplösning av

äktenskapet blivit ensam med flera barn liksom vissa ogifta mödrar med

barn, ofta lever på en alltför låg ekonomisk standard. Ensamma föräldrars

förening påpekar att de av kommittén redovisade uppgifterna ur social-

hjälpsstatistiken belyser de ekonomiska problem som manga enförälder-

f amil jer har. LO framhåller att ca 80 % av alla ensamstående med barn

enligt kommitténs undersökningar har en årsinkomst som understiger

20 000 kr. och att det därför behövs ett ökat stöd till dessa familjer.

Familjebostadsbidragen och frågan om ett särskilt bostadsstöd

Flertalet av remissinstanserna anser att ett särskilt stöd till barnfamil­

jernas bostadskonsumtion bör finnas kvar. Socialstyrelsen, bostadsstyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

51

överståthållarcimbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Krono­

bergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvs­

borgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väster-

norrlands, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, LO, TCO, SACO, HSB, SABO, Svenska bostäder, Svenska

riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, socialförvaltningen i Göteborg, bar­

navårdsnämnden i Malmö, drätselkamrarna i Kalmar, Örebro, Borlänge,

Sandviken och Sundsvall, Fredrika-Bremer-Förbundet, Yrkeskvinnors klub­

bars riksförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokra­

tiska ungdomsförbund och Göteborgs kommunistiska arbetarkommun ställer

sig därför tveksamma till eller avstyrker kommitténs förslag om en avveck­

ling av familjebostadsbidragen. Det framhålls att barnfamiljernas boende-

förhållanden fortfarande är otillfredsställande och att detta i hög grad gäller

familjer med många barn och låga inkomster. Mot den bakgrunden menar

man att ett bostadsinriktat stöd är ett mera verksamt medel för att avhjälpa

trångboddheten än ett allmänt konsumtion sstöd. Det framförs också mera

allmänna synpunkter på att ett bostadsinriktat familjestöd är nödvändigt

för att skapa förutsättningar för en bättre bostadsstandard bland barn­

familjerna. En del remissinstanser understryker bostadens betydelse för att

skapa goda förutsättningar för barns och ungdoms utveckling. Flera re­

missinstanser pekar också på den höga hyresnivån i nyproducerade lägen­

heter. Bostadsstyrelsen framhåller vikten av att det i bostadspolitiken allt­

jämt bör ingå ekonomiska åtgärder som tar sikte på speciella hushållskate-

goriers behov.

Åtskilliga av de remissinstanser som uttalar sig för att det bör finnas ett

bostadsinriktat familjestöd förordar att bidragets storlek vid sidan av in­

komst och barnantal görs beroende av familjens bostadskostnad. För en

sådan utformning av bostadsbidragen uttalar sig länsstyrelserna i Malmö­

hus, Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län, LO, SABO, Svenska bo­

städer, Svenska riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, socialförvaltningen

i Göteborg, barnavårdsnämnden i Malmö, drätselkammaren i Norrköping,

Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdoms­

förbund. I remissyttrandet från bostadsstyrelsen framhålls att ett system

med bidragen anknutna till den faktiska bostadskostnaden otvivelaktigt har

vissa fördelar och att det enligt styrelsens mening bör ytterligare under­

sökas. Styrelsen framhåller att ett sådant system torde ge en bättre an­

passning till stödbehovet men att det innebär betydande administrativa

komplikationer framförallt vad gäller bidragsberäkningen för egnahems­

ägare och motsvarande kategorier.

Kommitténs förslag om avveckling av familjebostadsbidragen tillstyrks

av länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län, Statstjänstemän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

52

nens riksförbund, SAF, RLF, Kooperativa förbundet, drätselkamrarna i Borås

och Umeå, kommunalnämnden i Munkfors, Högerpartiets kvinnoförbund,

Centerns ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges liberala

studentförbund och Ensamma föräldrars förening. I dessa remissyttranden

åberopas genomgående de olägenheter som anses vara förenade med nuvaran­

de familj ebostadsbidrag. I en del av remissyttrandena ifrågasätts också

behovet av konsumtionsstyrande stödformer för barnfamiljerna.

Även de remissinstanser som uttalar sig för att en del av familj estödet bör

vara bostadsinriktat är i flertalet fall ense med kommittén om att de nuva­

rande familj ebostadsbidragen är förenade med betydande olägenheter och

att de därför inte bör behållas i sin nuvarande utformning. Det förordas där­

för, att en genomgripande översyn sker av de gällande bidragsreglerna. Bo-

stadsstyrelsen redovisar i sitt remissyttrande ett närmare utformat förslag

som nära anknyter till de nuvarande familjebostadsbidragen. Skillnaderna

jämfört med nuvarande regler är främst att bidragsbeloppen räknats upp

med ca 30 %, att inkomstgränserna höjts med ca 25 % och att inkomstpröv­

ningen konstruerats efter en mer glidande skala. Förslaget innebär också att

ettbarnsfamiljerna inordnas i bidragssystemet på samma grunder som övriga

familjer och att trångboddhetsreglerna mjukas upp så att ett reducerat

bidrag utgår till familjer som bor tre personer per rum, köket oräknat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1968

Inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg

Kommitténs förslag om inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg

tillstyrks endast av ett fåtal remissinstanser. Länsstyrelsen i Gotlands län,

Kooperativa förbundet, drätselkammaren i Borås, kommunalnämnderna

i Huddinge och Munkfors, Centerns ungdomsförbund, Högerns ungdomsför­

bund och Ensamma föräldrars förening anser att det föreslagna systemet

med inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg bör genomföras. Kam­

marrätten har i princip inte något att erinra mot förslaget under förutsätt­

ning att bidragen helt betraktas såsom sociala bidrag och inte till någon

del som ett komplement till beskattningen.

Ytterligare några remissinstanser bär i sina principiella omdömen funnit

förslaget vara förtjänstfullt. LO framhåller att familjepolitiska kommitténs

förslag är ett allvarligt försök att konstruera ett differentierat bidragssystem

med inkomstutjämnande syfte. Liknande synpunkter anförs av Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller att kommittén har uppmärksammat de marginaleffekter som upp­

står i varje system där bidragsbeloppen sätts i relation till inkomsten och att

kommittén bär lyckats utforma ett bidragssystem med relativt små margi­

naleffekter. Länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län anser

att kommitténs tankegångar om ett samordnat bidragssystem i princip är

53

riktiga. Statstjänstemannens riksförbund framhåller att man med ett begrän­

sat ekonomiskt utrymme får inrikta de familjepolitiska insatserna på att

gälla åtgärder för någon eller några grupper.

Barnavårdsnämnden i Malmö tillstyrker kommitténs förslag om gene­

rella inkomstgraderade barnbidrag men förordar att familjebostadsbidra-

gen behålls. Nämnden framhåller att en generell höjning av barnbidragen

till att motsvara de faktiska barnkostnaderna inte är realistisk och att man

därför inom ramen för generellt utgående barnbidrag bör göra en sådan

omfördelning att barnfamiljer med låga inkomster, flerbarnsfamiljer och

ensamstående med barn erhåller de högsta bidragen. Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet anser att en differentiering och inkomstgra-

dering av familj estödet kan ske utan den av kommittén föreslagna ändringen

av principerna för de allmänna barnbidragen.

Majoriteten av remissinstanserna förordar emellertid att de allmänna

barnbidragen behålls oförändrade till sin konstruktion. Denna mening förs

fram av socialstyrelsen, öv er ståthållar ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och

Jämtlands län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, LO,

SACO, SAF, TCO, RLF, Svenska riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund,

socialförvaltningen i Göteborg, drätselkamrarna i Borlänge, Sandviken och

Umeå, Fredrika-Bremer-Förbundet, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Centerns kvinnoförbund, Folk­

partiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

Svenska kvinnors vänsterförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges liberala studentförbund och

Göteborgs kommunistiska arbetarkommun. De oftast återkommande motiven

för lika barnbidrag som anförs i dessa remissyttranden är att det nuvarande

barnbidragssystemet är inarbetat och att det anses uttrycka en bärande

socialpolitisk princip samt att det är enkelt att administrera och lättbegrip­

ligt för den enskilde. Det anförs också att en inkomstgradering leder till

marginaleffekter som bl. a. kan minska gifta kvinnors benägenhet att ta för­

värvsarbete. I fråga om marginaleffekterna påpekar dock flera remissorgan,

att sådana effekter är ofrånkomliga i varje system där stödet sätts i relation

till inkomsten och att kommittén sökt utforma ett bidragssystem som ger re­

lativt små marginaleffekter. En ofta återkommande uppfattning är att en

reform såvitt möjligt inte bör leda till försämringar för några familjer jäm­

fört med de bidrag som nu utgår. Det förhållandet att kommitténs förslag-

för familjer med högre inkomster skulle leda till en mirtskning av de nuva­

rande barnbidragen anförs av åtskilliga remissinstanser som en väsentlig

svaghet i kommitténs förslag. Även länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs,

Västernorrlands och Norrbottens län, Statstjänstemännens riksförbund och

drätselkammaren i Luleå vill tills vidare behålla de nuvarande barnbidragen.

Kungl. Maj.ts proposition nr h2 år 1968

54

Som skäl anförs bl. a. att man inte bör vidta någon genomgripande ändring

av familjestödet förrän bl. a. frågan om familjebeskattningens utformning

blivit löst.

Kommitténs förslag att inkomstgraderingen av familjestödet avvägs med

ledning av den statliga skatteskalan tas upp i några remissyttranden. Cen­

terns ungdomsförbund anser att systemet med reduktion av grundbeloppen

enligt den progressiva skatteskalan är lämpligt och att det ger de önskvärda

effekterna för utjämning mellan olika inkomstgrupper. Svårigheterna att

finna en godtagbar grund för en inkomstgradering av familjestödet betonas

i åtskilliga remissyttranden i anslutning till kommitténs förslag om att

knyta utbetalningsbeloppen till sjukpenningklassplaceringen och att på

grundval av taxeringen slutjustera bidragsbeloppen vid debiteringen av

slutlig skatt. Kammarrätten, länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs

län, drätselkamrarna i Sandviken och Borlänge, Högerns ungdomsförbund

och Centerns ungdomsförbund framhåller — i likhet med kommittén —

att man genom ett sådant system undgår den eftersläpning som uppkom­

mer "vid en traditionell inkomstprövning med ledning av den beskattnings­

bara inkomsten. Försäkringskasseförbundet anser att utbetalningsbeloppen

i allmänhet bör kunna fastställas med stöd av aktuella sjukpenningklass-

placeringar men att kompletterande utredningar kan behövas i vissa fall.

Statskontoret samt länsstyrelserna i Södermanlands och Hallands län

ifrågasätter om sjukpenningklassplaceringen är en tillräckligt noggrann

mätare för att bestämma bidragens storlek. Även den beskattningsbara in­

komsten ifrågasätts av några remissinstanser som en godtagbar grundval

för en inkomstgradering. Kammarrätten, länsstyrelsen i Kristianstads län,

TCO, SACO och Högerpartiets kvinnoförbund påpekar bl. a. att den beskatt­

ningsbara inkomsten inte alltid ger ett uttryck för eu familjs ekonomiska

läge. Sjömansskattenämnden pekar på de specialregler som behövs för bi-

dragsmottagare som är skattskyldig till sjömansskatt.

Vissa av de remissinstanser som anser att barnbidragen fortfarande bör

vara lika för alla barn förordar en höjning av de nuvarande barnbidragen.

Förslag om en sådan barnbidraghöjning förs fram av överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs,

Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, TCO,

SACO, drätselkamrarna i Borlänge och Luleå, Centerns kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges social­

demokratiska ungdomsförbund och Göteborgs kommunistiska arbetarkom­

mun. I remissyttrandet från LO framhålls att en höjning av barnbidragen

visserligen är angelägen men att huvuddelen av tillgängliga resurser bör

läggas på en bostadsinriktad stödform. I några remissyttranden tas också

upp frågan om någon form av värdebeständighet för barnbidragen.

Det av kommittén diskuterade alternativet med ett inkomstprövat fa-

miljetillägg tas upp som en möjlig lösning bl. a. av Svenska stadsförbundet

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

55

och Svenska kommunförbundet. Förslag om att de allmänna och lika barn­

bidragen kompletteras med inkomstgraderade familjetillägg förs fram av

länsstyrelsen i Södermanlands län, TCO, statstjänstemännens riksförbund,

RLF, drätselkammaren i Umeå, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Sve­

riges husmodersföreningars riksförbund, Centerns kvinnoförbund och Sve­

riges liberala studentförbund. Några av dessa remissinstanser anser att ett

sådant inkomstgraderat familjetillägg bör inriktas på att underlätta för

barnfamiljerna att skaffa bättre lägenheter. Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund delar kommitténs uppfattning att särskilda tillägg bör

införas för flerbarnsfamiljerna, men förbundet anser att ett sådant familje­

tillägg inte bör kombineras med ett inkomstgraderat barnbidrag. LO anser

att ett inkomstgraderat familjetillägg enligt kommitténs förslag är värdefullt

men att frågan bör tas upp i samband med genomförandet av en ny familj e-

beskattning.

Kommitténs förslag om en bidragsförhöjning till ensamstående barnför-

sörjare tillstyrks eller lämnas utan erinran i de flesta remissyttrandena.

LO framhåller att någon form av generellt tillägg till ensamstående för­

äldrar bör övervägas redan i samband med den familjepolitiska reform

som det nu kan bli aktuellt att genomföra. Socialstyrelsen pekar på möjlig­

heterna att genom en ändring av bidragsförskotten öka det ekonomiska

stödet åt ensamstående barnfamiljer. Styrelsen anser att det kan övervägas

att differentiera bidragsförskotten så att ett högre belopp utgår till vårdnads­

havare som inte bildat ny familj. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län

och SACO tar upp frågan om en höjning av bidragsförskotten.

I några remissyttranden behandlas också vissa frågor som ligger utanför

kommitténs förslag. Sambandet mellan familjestödet och studiestödet -—

som berörts av kommittén — understryks av Centrala studiehjälpsnämnden,

TCO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Sveriges socialde­

mokratiska ungdomsförbund. Centrala studiehjälpsnämnden framhåller att

ett genomförande av kommitténs förslag om ökade bidrag till barn under

16 år aktualiserar en översyn av bidragsbelopp och inkomstgränser inom

studiehjälpssystemet. Från Folkpartiets kvinnoförbund förs fram önskemål

om eu samordning av åldersgränserna för de olika stödåtgärderna för barn

och ungdom. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vill aktualisera

frågan om höjda statliga bosättningslån.

Kungl. Maj.ts proposition nr t2 år 1968

Administrationsfrågorna

Kommittén har framhållit att ett bidragssystem som innefattar allmänna

barnbidrag och familjetillägg med inkomstgraderade belopp förutsätter en

administration som i vissa avseenden skiljer sig från den som nu gäller

för de allmänna barnbidragen och familjebostadsbidragen. Bl. a. statskonto­

ret och försäkringskasseförbundet anser att det av kommittén föreslagna

56

administrationsförfarandet tekniskt sett är genomförbart. Drätselkammaren

i Borlänge framhåller särskilt, att den föreslagna samordningen av de båda

bidragsformerna är till fördel både administrativt och för bidragsmottagaren.

De flesta remissinstanser som yttrat sig beträffande det administrativa

förfarandet pekar dock på olika svårigheter. Det framhålls att anknyt­

ningen av utbetalningsbeloppen till sjukpenningklass innebär ett avsevärt

merarbetc för barnavårdsnämnderna och att slutjusteringen av bidrags­

beloppen i samband med debitering av slutlig skatt leder till ett omfat­

tande administrationsarbete. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

finner det möjligt att räkna ut bidragen med liänsyn till inkomsten under

bidragsåret och att göra en slutreglering i efterhand med ledning av uppgifter

om dessa inkomster. Det föreslagna systemet skulle dock bli mycket tungt

att administrera och medföra från skatteuppbördssynpunkt inte önskvärda

konsekvenser. För den slutliga regleringen av bidragsbeloppen krävs en när­

mare anpassning av systemet till de regler som gäller inom beskattnings-

systemet. Nämnden anser att en direkt sammankoppling med systemet för

debitering och uppbörd av skatt bör undvikas. En tänkbar metod som nämn­

den pekar på skulle vara att göra slutregler ingen av bidragen utan samband

med debetsedlarna. Ett särskilt avräkningsförfarande torde kunna ske an­

tingen av länsstyrelserna eller av de myndigheter som svarar för barnbi-

dragsutbetalningen. I sistnämnda fall borde länsstyrelserna medverka genom

att till utbetalningsmyndigheterna överlämna magnetband med uppgift om

statligt beskattningsbar inkomst. Slutavräkning behövde inte nödvändigtvis

ske genom utbetalning resp. inbetalning av skillnadsbeloppet. Skillnadsbe-

loppet kunde oftast regleras i samband med bidragsutbetalning kommande

år genom höjning eller sänkning av bidragsbeloppen.

Kommitténs förslag att den lokala administrationen av familj estödet på

sikt förs över till försäkringskassorna har genomgående tagits emot po­

sitivt av remissinstanserna. Riksförsäkringsverket tillstyrker kommitténs

förslag om att en pågående utredning beträffande möjligheterna att med

hjälp av datamaskiner rationalisera administrationen inom den allmänna

försäkringen utvidgas till att omfatta även frågan om en överflyttning tifl

försäkringskassorna av den lokala administrationen av barnbidragen. För­

säkring skas s eförbundet tillstyrker att administrationen av bidragssystemet

i varje fall på sikt flyttas över till försäkringskassorna och att frågan om

datamässig utbetalning av bidragen snarast utreds. Statskontoret anser att

även andra alternativ än en förläggning av administrationen till försäk­

ringskassorna bör utredas. Länsstgrelserna i Malmöhus, Örebro, Västerbot­

tens och Norrbottens län framhåller att försäkringskassorna bör kunna an­

vända sig av länsstyrelsernas dataanläggningar för utbetalningarna och att

dessa anläggningar också kan användas för slutjustering av bidragsbeloppen.

Poststyrelsen betonar fördelarna med centraliserad utskrivning av anvis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

57

ningarna, vilket skapar förutsättningar för rationella behandlingsrutiner

med hjälp av den nya optiska databehandlingstekniken.

Flera remissinstanser, bland dem Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet, anser att administrationen av det föreslagna bidrags­

systemet redan från början bör föras över till försäkringskassorna. Del

påpekas att flera kommuner f. n. utnyttjar servicebyråer för sin databe­

handling och att det inte torde vara något som hindrar att försäkringskas­

sorna ordnar en dataservice på samma sätt. Oavsett om det nya bidrags­

systemet genomförs anser stadsförbundet och kommunförbundet det ange­

läget att administrationen av de allmänna barnbidragen snarast förs över

till försäkringskassorna. Försäkringskasseförbundet framhåller att tidpunk­

ten för en överflyttning av administrationen till försäkringskassorna inte

behöver vara beroende av att försäkringskassorna har tillgång till egna

datamaskiner. Redan nu ombesörjs databehandling beträffande sjukför­

säkringsavgifter av statistiska centralbyrån enligt avtal med samtliga för­

säkringskassor. Statistiska centralbyrån erinrar i sitt remissyttrande också

om att centralbyråns datamaskincentral redan nu utför viss service åt för­

säkringskasseförbundet.

I samband med administrationsfrågan erinrar Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet om att förbunden uttalat sig för ett ho-

stadsanknutet bidrag. Förbunden framhåller att detta sker i medvetande

om att även ett sådant bidrag inrymmer betydande administrativt arbete.

I jämförelse med de nuvarande familjebostadsbidragen bör enligt förbun­

dens mening dock en väsentlig förenkling kunna åstadkommas.

Svenska riksbyggen framhåller att den nuvarande utbetalningen av famil-

jebostadsbidragen till hyresvärden medför ett administrativt merarbete för

denne. Kostnaderna för detta skulle fördelas mera rättvist om de bidrags-

givande myndigheterna betalade ut bidragen direkt till de bidragsberättigan­

de familjerna. Om samhället även i fortsättningen önskar behålla en garanti

för att ett bostadsanknutet stöd skall användas för bostadskonsumtion har

Svenska riksbyggen dock inte något att erinra mot att även i fortsättningen

förmedla bidragen till sina bostadshavare.

Kommitténs förslag att bidragen bör betalas ut månadsvis behandlas i

några remissyttranden. Förslaget tillstyrks av poststyrelsen, länsstyrelsen

i Västmanlands län och drätselkammaren i Sandviken. Sveriges socialde­

mokratiska ungdomsförbund ifrågasätter däremot värdet av att övergå

från kvartals- till månadsutbetalningar. Riksrevisionsverket anser sig inte

kunna bedöma om fördelarna med en omläggning till månadsutbetalningar

är så stora alt de uppväger de ökade administrationskostnaderna. Stats­

kontoret framhåller att utbetalningar i regel bör göras till endast en mot­

tagare och att utbetalning av en del av bidraget till exempelvis en bank

eller en hyresvärd alltså bör undvikas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

Föredraganden

Familjepolitiska kommittén har med sina undersökningar visat, att det

ekonomiska stödet till barnfamiljerna behöver ökas. Vid remissbehandling­

en av kommitténs betänkande har det också betonats, att en snabb och

påtaglig förbättring för stora grupper av barnfamiljer är ett angeläget

reformönskemål.

Det förslag som familjepolitiska kommittén nu har lagt fram avser kon-

sumtionsstödet till barnfamiljerna. Det grundläggande motivet för kom­

mittéförslaget är att man utan dröjsmål behöver förbättra den ekonomiska

situationen för barnfamiljer, som med hänsyn till inkomstläge och familje-

storlek har ekonomiska bekymmer för barnens försörjning. Kommittén

framhåller bl. a. att nära 100 000 barn — till antalet motsvarande en hel

årskull barn — tillhör familjer som får socialhjälp. De föreslagna åtgärder­

na gäller främst flerbarnsfamiljer bland låglönegrupperna och ensamstå­

ende barnförsörjare.

Familj epolitikens syfte är dels att genom ett ekonomiskt stöd till barn­

familjer åstadkomma en omfördelning mellan olika grupper utöver vad

som sker genom beskattningsreglerna, dels att med hänsyn till strukturför­

ändringarna låta samhället överta funktioner som i ett tidigare samhällssy­

stem naturligt vilade på familjen.

När det gäller det direkta ekonomiska stödet åt barnfamiljer bör man

enligt min mening prioritera en kraftig förstärkning av stödet till de grup­

per av barnfamiljer som kommittéförslaget tar sikte på. Den i olika samman­

hang aktualiserade frågan om ett vårdbidrag för barnfamiljer har i motsats

till det nu aktuella kommittéförslaget ett direkt samband med familjebe-

skattningens framtida utformning. Familjepolitiska kommittén har för av­

sikt att behandla vårdbidragsfrågan när familjeskatteberedningen har slut­

fört sitt pågående utredningsarbete. Barnens vård och tillsyn är inte minst

en fråga om en utbyggd samhällsservice för barntillsyn i olika former. På

detta område har en snabb utbyggnad nu kommit igång. För att kunna för­

verkliga kommunernas omfattande utbyggnadsplaner har i årets statsverks-

proposition (bil. 7, s. 31) föreslagits ytterligare ökade anslag till barnstugor.

I årets statsverksproposition (bil. 7, s. 36) har också lagts fram förslag i

syfte att få till stånd en ökad verksamhet med kommunalt organiserade

familjedaghem parallellt med en snabb utbyggnad av barnstugorna.

Inriktningen av ett ökat stöd åt barnfamiljer

Konsumtionsutgifterna för en barnfamilj blir svårare att bära ju flera

barn och ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då

måste gå ut över en alltmer elementär konsumtion. Kommittén har visat

59

att låga inkomster och flera barn är de väsentligaste omständigheter som

grundar ett starkare stödbehov, särskilt när dessa omständigheter uppträder

i förening. Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till den av kom­

mittén på dessa grunder förordade inriktningen av ett ökat familj estöd.

Jag vill för egen del ge ett bestämt uttryck för samma uppfattning.

Familjepolitiska kommittén har funnit det orealistiskt att inom överskåd­

lig tid nå det uppställda syftet genom att höja de allmänna barnbidragen i

deras nuvarande form. Kommittén framhåller att varje höjning av de nu­

varande barnbidragen med 100 kr. om året betyder att statsutgifterna ökar

med ca 180 milj. kr. För de familjer som har det största behovet av stöd

skulle en måttlig höjning av de nuvarande barnbidragen ge en relativt blyg­

sam förbättring. Å andra sidan skulle en sådan höjning utgå även till fa­

miljer med höga inkomster, vilkas behov av stöd är mindre framträdande.

Som en illustration har kommittén gjort antagandet att kostnaderna för

ett barns konsumtion normalt ligger mellan 200 och 300 kr. i månaden.

För att genom barnbidragen ge ett stöd av denna storlek åt de familjer som

bäst behöver det skulle man behöva höja barnbidragen lika mycket för samt­

liga barnfamiljer, och detta skulle medföra en ökning av statens utgifter

från 1,6 till omkring 5 miljarder kr. om året. En sådan prioritering av barn­

familjerna på bekostnad av andra grupper, bl. a. pensionärerna, är det en­

ligt kommitténs mening varken önskvärt eller möjligt att genomföra. En

höjning av de nuvarande barnbidragen är alltså inte en framkomlig väg, när

man vill ge ett kraftigt ökat stöd till de barnfamiljer som har det största

stödbehovet.

Kommittén bär vidare granskat familjebostadsbidragen. Dessa är inkomst-

prövade och på visst sätt graderade efter barnantalet. Dessutom är de

knutna till innehavet av en bostad av viss beskaffenhet. Kommittén har

prövat om man kan använda sig av familj ebostadsbidragen för att uppnå

ett kraftigare stöd till konsumtionen i dess helhet för familjer med lägre

inkomster och flera barn. Därvid har kommittén funnit att endast ungefär

hälften av de barnfamiljer vilkas inkomster och barnantal skulle motivera

ett kraftigare stöd har familj Bostadsbidrag. För ca en fjärdedel torde detta

bl. a. bero på bristande kännedom om bidragen. Ytterligare ca en fjärdedel

torde ha uteslutits från bidragsrätt därför att familjens bostad inte uppfyllt

de krav på storlek, utrustning in. m. som uppställs i bidragsbestämmelserna.

En stor del av dem som går miste om stödet utgörs av ensamstående barn-

försörj are. Enligt kommitténs mening kan man inte använda sig av en

till bostadsinneliavet knuten stödform — av det slag familj ebostadsbidragen

även efter en eventuell omarbetning får anses utgöra — för att kanalisera

ett förstärkt familj estöd till alla de barnfamiljer som har det största behovet

av stöd.

Sammanfattningsvis yttrar kommittén, att det inte är möjligt att inom

ramen för det befintliga systemet för ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna ta

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

60

behövlig hänsyn till att stödbehovet är större ju fler barn och ju lägre in­

komster familjen har. Vill man tillgodose dessa önskemål, måste föränd­

ringar av familj estödet komma till stånd.

Det angivna resonemanget har inte mött gensagor under remissbehand­

lingen, och jag kan för egen del ansluta mig därtill.

Kommittén har förutsättningslöst prövat tre olika bidragstekniska vägar

för att uppnå de angivna syftena. Det skulle kunna ske 1) genom att man

inför inkomstprövade familj etillägg till nuvarande allmänna barnbidrag,

2) genom att man höjer barnbidragen, inför allmänna familj etillägg och

beskattar förmånerna eller 3) genom att man höjer barnbidragen, inför

allmänna familj etillägg och inkomstgraderar förmånerna.

Skillnaderna mellan de olika alternativen ligger främst i det sätt på vilket

bidraget sätts i relation till inkomsten. Vid bedömningen härav har kommit­

tén fäst stor vikt vid de marginaleffekter som uppstår då familjeinkomsten

ökar och föranleder att bidraget minskar samtidigt som skatten stiger. Kom­

mittén har funnit att marginaleffekterna blir relativt stora i ett system med

traditionell inkomstprövning och att de därtill i ett sådant system kommer

att avse familjer med inkomster under vissa gränser men däremot inte

högre inkomsttagare. Vid en beskattning av bidragen -— efter höjning av

bruttobeloppen —- nås den eftersträvade inriktningen av stödet genom

skatteprogressionen, dvs. den marginaleffekt som ligger i skatteskalan. Eu

sådan beskattning, som kommittén inte finner oriktig från principiell syn­

punkt, anses dock av olika skäl inte genomförbar f. n. Därför har kommittén

också undersökt ett system med inkomstgradering av bidragen, som skulle

få samma verkan som om förmånerna beskattades till statlig inkomstskatt.

Härigenom skulle marginaleffekterna bli påtagligt mildare än i ett inkomst-

prövat system. Valet bär för kommittén i praktiken stått mellan å ena sidan

inkomstprövade tillägg till nuvarande allmänna barnbidrag och å andra si­

dan höjda allmänna barnbidrag och tillägg som båda inkom stgrader as. Vill

man åstadkomma kraftiga förbättringar för barnfamiljer med lägre inkoms­

ter och flera barn, får man enligt kommitténs mening beträda endera av

dessa båda vägar.

Kommittén har kommit fram till att differentieringen av konsumtions-

stödet till barnfamiljerna bör ske inom ramen för ett enda system, som

innehåller barnbidrag och familj etillägg, båda med inkomstgraderade belopp.

De av kommittén föreslagna bidragen skulle vara generella men själva bi­

dragsbeloppen graderade i förhållande till inkomsten med ledning av den

statliga skatteskalan för gifta. Familjebostadsbidragen föreslås avvecklade.

Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära en radikal änd­

ring av det nuvarande barnbidragssystemet. Vid remissbehandlingen har

riktats stark kritik mot kommittéförslaget i detta avseende. En stor majori­

tet av remissinstanserna kräver att det nuvarande barnbidragssystemet

behålls oförändrat till sin konstruktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1068

G1

Vid remissbehandlingen har också framförts kraftiga erinringar mot kom­

mitténs förslag om att avveckla familjebostadsbidragen i samband med att

konsumtionsstödet till mångbarnsfamilj er med lägre inkomster i stället

överlag skulle läggas på en högre nivå. Flertalet av remissinstanserna anser

att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion bör finnas kvar.

De flesta av de remissinstanser som uttalar sig för ett bostadsinriktat stöd

är dock ense med kommittén om att nuvarande familj ebostadsbidrag är

förenade med så betydande olägenheter att de inte bör behållas i sin nu­

varande utformning.

Jag är inte beredd att förorda någon ändring av grunderna för det nuva­

rande barnbidragssystemet. I likhet med kommittén anser jag emellertid

att de resurser som samhället nu kan disponera för ett ökat familjestöd

bör sättas in på de grupper av barnfamiljer där stödbehovet är störst. En

höjning av de nuvarande barnbidragen skulle begränsa möjligheterna att

ge en kraftig förbättring åt dessa grupper. Jag förordar därför, att de

nuvarande allmänna barnbidragen behålls oförändrade. Genom selektiva

åtgärder kan man sätta in en långt större förstärkning av det ekonomiska

familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårig­

heterna på grund av barnens försörjning. Detta bör enligt min mening ske

genom att barnbidragen för dessa familjer kompletteras med stöd i annan

form.

Förstärkningen av det ekonomiska stödet till de grupper av barnfamiljer

som jag har pekat på bör utformas så, att det också medverkar till att höja

familjernas bostadsstandard. Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget

har understrukits att ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsum­

tion bör finnas kvar men att detta bör ges en annan utformning än de

nuvarande familj ebostadsbidragen.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet förordar jag att fa-

miljebostadsbidragen avskaffas och ersätts av ett nytt inkomstprövat bo­

stadstillägg. Detta bör utformas på ett sådant sätt, att det utgår till alla barn­

familjer som med hänsyn till inkomst och barnantal behöver ett ökat ekono­

miskt stöd. Ett grundbelopp —- som ökar med antalet barn i familjen —

bör utgå utan särskilda bostadsvillkor. Den nya stödformen kommer där­

igenom att fylla funktionen av ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer

med lägre inkomster och familjer med flera barn.

Ett lika viktigt syfte med det nya bostadstillägget bör vara att höja barn­

familjernas bostadsstandard. Genom en sammankoppling med bostadens

rumsantal bör bostadstillägget inriktas på att motverka trångboddheten hos

barnfamiljerna. Bostadstilläggets belopp bör därför — till skillnad från

nuvarande familjebostadsbidrag — öka med bostadens rumsantal upp till

en viss bostadsstorlek. För dessa högre bidragsbelopp bör gälla vissa ut-

rustningskrav som definieras på ett enkelt sätt.

Basen i det nya tillägget bör alltså utgöras av ett konsumtionsstöd som

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

62

ökas med vissa belopp beroende på bostadens rumsantal. Som framgår av

det anförda har jag funnit att den nya stödformen bör kallas bostadstillägg

även såvitt angår det belopp som utges utan särskilda bostadsvillkor. Det

kan erinras om att man för kommunala bostadstillägg till folkpensioner inte

ställer upp några villkor i fråga om bostadens beskaffenhet.

Åtskilliga av remissinstanserna har uttalat sig för att ett bostadsinriktat

familjestöd vid sidan av inkomst och barnantal görs beroende av familjens

bostadskostnad. För familjer som har låga inkomster och samtidigt höga

hyror kan det enligt min mening från sociala synpunkter vara motiverat

att på detta sätt ta särskild hänsyn till bostadskostnadens storlek. Behovet

framträder speciellt i de situationer då barnfamiljer med begränsade in­

komster hänvisas till lägenheter i nyproducerade bostadshus med höga hy­

ror. Det bör därför skapas en lämplig form för individuell komplettering

av det nya bostadstillägget, som helt naturligt måste ges en i viss mån sche­

matisk utformning. Eftersom bostadskostnaderna kan variera avsevärt mel­

lan olika kommuner, bör en sådan kompletterande stödform för barnfa­

miljer med särskilt höga bostadskostnader lämpligen anförtros åt kommu­

nerna. En sådan kommunal medverkan kan ske med stöd av 1947 års lag

om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. På grundval

av bostadskostnadsläget på orten bör kommunerna bestämma storleken av

den bostadskostnad som skall föreligga för att sådant kommunalt bostads­

tillägg skall kunna utgå till eu viss del av den överskjutande bostadskostna­

den. Jag förordar att statsbidrag — enligt vissa normer — får utgå till kom­

munerna med hälften av kostnaderna för sådana särskilda tillägg.

Slutligen vill jag i detta sammanhang också erinra om de riktlinjer för bo­

stadspolitiken som fastställdes vid förra årets riksdag (prop. 1967: 100, SU

100, rskr 265). Dessa riktlinjer innebär bl. a. en avveckling av det generella

bostadsstödet i förening med ökat stöd för de grupper av befolkningen som

av ekonomiska skäl har särskilda svårigheter att skaffa sig en tillfreds­

ställande bostad.

Familjepolitiska kommitténs undersökningar har visat, att ensamstående

barnför sörj are i regel har mycket låga inkomster och allmänt sett en besvär­

ligare ekonomisk situation än de gifta med barn. Detta har understrukits

vid remissbehandlingen, och det har allmänt uttalats önskemål om särskilda

förbättringar för ensamstående barnför sörj are. Familjepolitiska kommittén

framhåller att det inom denna grupp av barnfamiljer finns stora skillnader

i levnadsnivå, främst mellan å ena sidan änkor med egen pension och å

andra sidan frånskilda och ogifta utan särskilt bidrag för egen del. Kom­

mittén torde ha åsyftat att alla änkor har änkepension från folkpensione­

ringen och att praktiskt taget alla nyblivna änkor med barn dessutom har

en ATP-pension, varvid även barnpensionen höjs med ATP-förmåner. Änkor

som inte har ATP-pension och befinner sig i lägre inkomstlägen får kom­

munalt bostadstillägg till folkpensionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

63

Det nya bostadstillägget för barnfamiljer bör utformas så, att de ensam­

stående barnförsörjarna i stort sett får samma ekonomiska förstärkning som

vid ett genomförande av kommittéförslaget. Enligt min mening finns det

motiv för att vidta ytterligare åtgärder för att stödja de mera utsatta grup­

perna av ensamstående barnförsörjare. Socialstyrelsen har under remiss­

behandlingen aktualiserat frågan om en höjning av bidragsförskotten när

det gäller barn till ogifta och frånskilda. Jag vill förorda att en viss höj­

ning av bidragsförskotten kommer till stånd för alla som uppbär bidrags­

förskott. Beträffande efterlevandeförmånerna inom den allmänna pensio­

neringen vill jag erinra om att dessa förmåner och deras inbördes avvägning

prövas av pensionsförsäkringskommittén.

I familjepolitiska kommitténs betänkande redovisas ett material som

belyser den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. Kom­

mittén förklarar sig medveten om att en ökning av det ekonomiska stödet

till barnfamiljerna förutsätter både att det skapas statsfinansiellt utrym­

me för en sådan reform och att den totala konsumtionsökningen hålls inom

de ramar som samhällsekonomin medger. Kommittén har föreslagit en fa­

miljepolitisk reform som skulle medföra en kostnadsökning på ca 300 milj.

kr. för helt år. Totalkostnaden skulle — inräknat de kostnader som det nu­

varande familjebostadsbidraget skulle ha medfört — utgöra omkring 450

milj. kr. per år. Jag räknar i det följande med samma reformkostnad som

kommittén.

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

Statligt bostadstillägg för barnfamiljer

Jag har i det föregående framhållit, att syftet med en familjepolitisk re­

form bör vara att bereda ett förstärkt ekonomiskt stöd åt barnfamiljer med

lägre inkomster, familjer med flera barn och ensamstående barnförsörjare.

Förstärkningen av det ekonomiska stödet till dessa grupper av barnfamiljer

bör utformas på ett sådant sätt, att det också medverkar till att höja famil­

jernas bostadsstandard. För att nå de angivna syftena behövs en annan stöd­

form än de nuvarande familjebostadsbidragen. Jag har därför förordat att

familjebostadsbidragen ersätts av ett helt nytt inkomstprövat bostadstillägg

för barnfamiljer.

Bidragsbeloppen

En framträdande svaghet hos det nuvarande familjebostadsbidraget är, att

detta bidrag inte når ut till alla de barnfamiljer som har det största stöd­

behovet. I de lägsta inkomstgrupperna står två tredjedelar av barnfamiljerna

utanför denna bidragsform, och särskilt anmärkningsvärt är att de ensam­

stående barnförsörjarna endast i obetydlig omfattning får del av det ekono­

miska stöd som familjebostadsbidragen utgör.

64

Det nya bostadstillägget måste därför byggas upp på andra grunder än

familjebostadsbidraget. Bostadstillägget bör utformas på ett sådant sätt, att

det utgår till alla barnfamiljer som med hänsyn till sin inkomst behöver ett

ökat ekonomiskt stöd. En del av bostadstilläggets belopp — ökande med

antalet barn i familjen — bör därför utgå utan särskilda bostadsvillkor. Alla

barnfamiljer med lägre inkomster blir alltså genom bostadstillägget garan­

terade ett visst bidragsbelopp utöver det allmänna barnbidraget.

Ett sådant bidragsbelopp, som är oberoende av särskilda bostadsvillkor,

bör utgöra basen i det nya bidragssystemet. Storleken av detta bidragsbelopp

får avvägas med hänsyn till den totala reformkostnad som har angivits

i det föregående och med beaktande av att bidragssystemet även skall inne­

hålla en stimulans för att höja barnfamiljernas bostadsstandard. På grund­

val härav förordar jag, att grundbeloppet i bostadstillägget fastställs till 60

kr. i månaden, dvs. 720 kr. per år. Detta belopp bör gälla för familjer med

ett barn under 16 år. Beloppet bör öka med 20 kr. i månaden eller med 240

kr. per år för varje ytterligare barn under 16 år. Grundbeloppet på 720 kr.

per år för familjer med ett barn bör således öka till 960 kr. för tvåbarns-

familjer, 1 200 kr. för trebarnsfamiljer, 1 440 kr. för fyrbarnsfamiljer, 1 680

kr. för fembarnsfamiljer osv.

Som jag redan nämnt bör det nya bostadstillägget utformas på ett sådant

sätt, att det även medverkar till att höja barnfamiljernas bostadsstandard.

Familjepolitiska kommittén har framhållit att trångboddheten fortfarande

är påtaglig bland familjer med många barn och att detta främst hänger

samman med deras ekonomiska situation. Vid remissbehandlingen har det

understrukits att barnfamiljernas boendeförhållanden fortfarande är otill­

fredsställande och att detta i hög grad gäller familjer med många barn och

låga inkomster. Mot den bakgrunden anser många av remissinstanserna att

bostadsstödet till barnfamiljerna bör ha som ett syfte att avhjälpa trång­

boddheten.

Som villkor för det nuvarande familjebostadsbidraget gäller att bostaden

skall vara minst så stor att antalet boende per rum, köket oräknat, är högst

två personer. Detta villkor har den olägenheten att en familj, som får ett barn

till och därigenom blir trångbodd, kan förlora sitt bidrag efter en viss över­

gångstid. Med hänsyn härtill har bostadsstyrelsen i sitt remissyttrande före­

slagit att denna trångboddhetsregel mjukas upp så att ett reducerat bidrag

skulle utgå till familjer där antalet boende är tre personer per rum, köket

oräknat. Vidare anser bostadsstyrelsen att större bostad än fyra rum och

kök inte borde krävas för rätt till bidrag. Det är att märka att bostadsstyrel­

sen därvid inte förutsatt något av bostaden oberoende, inkomstprövat stöd

till barnfamiljer.

Det nya bostadstillägget bör enligt min mening genom en sammankopp­

ling med bostadens rumsantal inriktas på att motverka trångboddheten hos

barnfamiljerna. Bidragsreglerna bör utformas så, att man kommer ifrån

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

sådana olägenheter som förorsakas av trångboddhetsregeln i nuvarande

familjebostadsbidrag. Jag förordar därför, att bostadstilläggets belopp för

familjer med två eller flera barn under 16 års ålder stegvis ökas med bo­

stadens rumsantal.

Det bör erinras om att 1966 års riksdag som allmänt riktmärke för pla­

neringen av den framtida bostadsproduktionen uppställde en utrymmesnorm

som innebär att det inte bör bo fler personer än två per rum, kök och var­

dagsrum oräknade. Läget på bostadsmarknaden är sådant att man inte för

en bidragsgivning kan sträcka sig till den nyss angivna utrymmesnormen,

vilken som nämnts tar sikte på den framtida bostadsproduktionen. Man bör

inte heller bortse från att olika former av bostadskomplement också medför

eu höjd bostadsstandard och ett ökat bostadsvärde. Jag förordar att man

för de högsta bidragsbeloppen i det nya bostadstillägget inte ställer upp

strängare krav på bostadsutrymme än vad som gäller för nuvarande familje­

bostadsbidrag.

Som tidigare nämnts bör utgångspunkten för bostadstillägget utan bo­

stadsvillkor vara ett belopp av 60 kr. i månaden för en ettbarnsfamilj, vilket

belopp bör öka med 20 kr. i månaden för varje barn. För varje rum utöver

det första bör bostadstillägget öka med 60 kr. i månaden upp till det rums­

antal som följer av vad jag nyss anfört. Denna uppbyggnad av bostadstill-

lägget visas i följande sammanställning som avser fullständiga familjer där

barnen är under 16 år.

Kungl. Maj. ts proposition nr

4

2 år 1968

(55

Uppbyggnaden av bostadstilläggets maximibelopp

Bostadsvillkor

Antal barn under 16 år

1

2

3

4

5

Månadsbelopp i kronor

Ej särskilda villkor...

60

80

100

120

140

2 r. o. k..........................

60

no

160

180

200

3 r. o. k..........................

60

140

220

250

260

4 r. o. k. och större. . .

60

140

220

240

320

Årsbelopp 1 kronor

Ej särskilda villkor...

720

960

1 200

1 440

1 680

2 r. o. k...........................

720

1 (iUO

1 920

2 160

2 400

3 r. o. k...........................

720

1 680

2 640

2 8110

3 120

4 r. o. k. och större. . .

720

1 680

2 640

2 880

3 840

Som framgår av sammanställningen över årsbeloppen innebär bidrags-

avvägningen i princip följande. För en familj som får sitt andra barn ökar

bidragsbeloppet från 720 kr. till 960 kr. Bidraget ökar därutöver med 720 kr.

till 1 680 kr. om familjen bar eller skaffar en bostad på minst två rum och

kök. När familjen har tre barn ökar bidragsbeloppet till 1 920 kr. om famil­

jen bor kvar i tvårumslägenheten och till 2 640 kr. om familjen har en bostad

på minst tre rum och kök. Även för en familj med fyra barn som bor i en två-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

66

rumslägenhet ökar bidragsbeloppet med 720 kr. om familjen flyttar till en

lägenhet med tre rum och kök. Bidragsbeloppen är 2 160 kr. resp. 2 880 kr.

En familj med fem barn får 3 120 kr. när den har en trerumslägenhet, och om

bostaden är på minst fyra rum och kök ökar bidragsbeloppet för denna

familj med ytterligare 720 kr. till 3 840 kr. För varje barn utöver det femte

ökas bidragsbeloppet med 240 kr. per år.

För det högsta beloppet vid varje familjestorlek — men inte för övriga

belopp — bör man som förut antytts tillämpa en utrymmesnorm som inne­

bär att antalet boende inte får vara mer än två personer per rum, köket

oräknat. Större bostad än fyra rum och kök bör dock inte krävas. Vid till-

lämpning av utrymmesnormen bör som boende i regel räknas personer —

barn under och över 16 år, föräldrar och släktingar — som bor i lägenheten

under större delen av året. Inneboende bör dock inte medräknas. Rum

som är uthyrt och därför inte — eller inte helt —• disponeras av familjen

bör nämligen frånräknas redan vid bestämning av rumsantalet. Utrymmes­

normen innebär att exempelvis eu familj med två barn under 16 år och ett

äldre barn behöver ha en trerumslägenhet för att ha rätt till det högsta

bidragsbelopp som gäller för familj med två barn under 16 år.

Eu strikt tillämpning av utrymmesnormen kan i enstaka fall medföra

att bidragsbeloppet skulle komma att minska när barnantalet ökar. För

att förhindra en sådan bidragsminskning bör gälla en garantiregel av inne­

börd att bidraget i sådana fall skall utgå med oförändrat belopp.

För det nuvarande familjebostadsbidraget gäller detaljerade krav på

bostadens utrustning. Dessa regler bör väsentligt förenklas i det nya

bostadstillägget. För bidragsbelopp utöver grundbeloppet bör som bostads­

villkor förutom rumsantalet gälla en schablonregel som innebär att bostaden

skall ha vatten och avlopp och — för de bidragsbelopp som är anknutna till

utrymmesnormen — att det för bostaden finns tillgång till badrum eller

duschrum. I regel är badrummet beläget inom lägenheten. Det finns dock

en del familjebostäder där så inte är fallet. Det gäller främst lägenheter i

en- och tvåfamiljshus. Enligt min mening bör familjer i bostäder, där bad­

rummet inte är placerat inom lägenheten utan på annan plats i huset, inte

på grund härav vara sämre ställda i bidragshänseende. Om bostadsvillkoren

i övrigt är uppfyllda, bör därför även dessa familjer kunna erhålla de bi­

dragsbelopp som är anknutna till utrymmesnormen.

En sammanfattning av det nya bostadstilläggets maximibelopp visas i

följande tablå.

Den av mig förordade utformningen av bostadstillägget innebär att alla

barnfamiljer med lägre inkomster utöver barnbidraget blir garanterade ett

bidragsbelopp som i princip ökar när familjen får ett barn till. Stimulansen

att skaffa en större lägenhet åstadkommes genom att bostadstillägget därut­

över ökar med bostadens storlek upp till den utrymmesstandard som jag

förut har angett.

Kungl. Maj:ts proposition nr fi2 år W68

Kungi. Maj:ts proposition nr 'i2 år 1968

Bostadstilläggets maximibelopp per år

67

Antal boende och

antal rum (köket

oräknat)

Antal barn under 16 år

1

2

3

4

5

a) Antal boende per

rum är mer än två

personer och famil­

jen disponerar

1 rum...................

720

960

1 200

1 440

1 680

2 rum...................

720

960

1 920

2 160

2 400

3 rum .................

720

960

1 920

2 160

3 120

b) Antal boende är

högst två personer

per rum eller famil­

jen disponerar 4

el. flera rum...........

720

1 680

2 640

2 880

3 840

Åldersgränsen in. m.

Bostadstillägget bör liksom det allmänna barnbidraget utgå i förhållande

till antalet barn under 16 år. Bostadstillägget bör löpa per kalenderår. Det

nuvarande familjebostadsbidraget ändras inte under löpande år om an­

talet barn under 16 år ökar eller minskar. Som nyss nämnts är det nya

bostadstillägget utformat så, att bidragsbeloppet alltid ökar om familjen

får ett barn till. Ändring av bidragsbeloppet bör därför kunna göras under

löpande år. Detta medför ett administrativt merarbete för förmedlingsor­

ganen. För att så långt som möjligt förenkla handläggningen bör dessa

ändringar göras kvartalsvis. Jag förordar därför, att bidragsbeloppet be­

stäms med hänsyn till antalet barn vid bidragsårets början och att det lik­

som barnbidraget ändras från följande kvartalsskifte om antalet barn under

16 år ökar eller minskar under året. Om bidragsrätt uppkommer under lö­

pande år — t. ex. då första barnet föds — bör bostadstillägg liksom barn­

bidraget utgå fr. o. in. det nästföljande kvartalsskiftet. Om familjen flyt­

tar till annan bostad och bostadstillägget av denna anledning skall utgå

med ändrat belopp, bör det nya beloppet utgå fr. o. in. nästa månadsskifte.

Jag vill i detta sammanhang beröra den situation som i bidragshänseende

uppkommer när något av barnen i en familj fyller 16 år. Det allmänna barn­

bidraget för detta barn upphör då från det följande kvartalsskiftet och

samtidigt minskar eller upphör bostadstillägget. Om barnet studerar, börjar

i stället att utgå ett allmänt studiebidrag med 75 kr. i månaden, dvs. samma

belopp som barnbidraget räknat per månad. Som kompensation för det

minskade eller bortfallna bostadstillägget har familjen möjlighet att få del

av de inkomst- och behovsprövade tilläggen inom studiehjälpen. Det nya

bostadstillägget aktualiserar vissa justeringar i det studiesociala stödet

fr. o. m. läsåret 1969/70 i vad avser det inkomstprövade tillägget i studie-

hjälpssystemet. Överväganden härom pågår inom utbildningsdepartementet.

Förslag avses komma att redovisas i nästa års statsverksproposition.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 'i2 år 1968

Inkomstprövningen

Familjepolitiska kommittén föreslog som nämnts ett system med skattc-

graderade allmänna barnbidrag och familjetillägg. För alt så snabbt som

möjligt anpassa bidragsbeloppen efter familjens aktuella inkomstförhållan­

den föreslogs att bidragsbeloppen vid utbetalningen skulle graderas efter

föräldrarnas sjukpenningklassplacering. Bidragsbeloppen skulle slutjusteras

när makarnas beskattningsbara inkomst för bidragsåret fastställts vid

taxeringen. Avvägningen av utbetalningsbeloppen liksom slutjusteringen av

bidragen skulle ske på grundval av den skatteskala som vid beräkningen av

statlig inkomstskatt gäller för gifta.

Att använda den statliga skatteskalan som reduceringsfaktor förutsätter

ett integrerat system där reduceringen även innefattar de allmänna barnbi­

dragen. För ett fristående bostadstillägg skulle denna metod inte ge en till­

räcklig inriktning av stödet på de lägre inkomstgrupperna. Då man inte

genomför det av kommittén föreslagna systemet med skattereglerade bidrag,

blir motiven också mindre för att använda sjukpenningklassplaceringen

för den form av källskatteavdrag på bidragen som det var avsikten att in­

föra med kommittéförslaget.

Man blir således vid inkomstprövningen av det nya bostadstillägget hän­

visad till eu mera traditionell form av inkomstprövning, som sker med led­

ning av makarnas beskattningsbara inkomst enligt senaste taxering till

statlig inkomstskatt. En viss nackdel med denna metod är onekligen att

bidragsberäkningen kommer att ske på grundval av inkomstförhållanden

två år före bidragsåret. Bidraget för år 1969 kommer t. ex. att fastställas

med ledning av 1968 års taxering, som avser inkomsterna under år 1967.

För att begränsa olägenheterna med denna eftersläpning bör för bostads­

tillägget gälla en undantagsregel av det slag som redan finns inom studie-

hjälpssystemet. Den bör innebära att rätten till bostadstillägg kan bedömas

med hänsyn till eu beräknad beskattningsbar inkomst för det år bostads­

tillägget avser i sådana fall då familjens inkomster väsentligt har minskat

i förhållande till vad som framgår av senaste taxering. Det bör ankomma på

tillsynsmyndigheten att utfärda närmare anvisningar för tillämpning av

denna regel, som av praktiska skäl måste begränsas till sådana fall då det

skett en påtaglig förändring av inkomstförhållandena. En viss vägledning

för tillämpningen torde kunna hämtas från studiehjälpssystemet.

Huvudregeln bör således vara att inkomstprövningen av bostadstillägget

sker på grundval av makarnas sammanlagda inkomst enligt senaste

taxering till statlig inkomstskatt. Fullt bostadstillägg med de maximibelopp

som har angetts i det föregående bör utgå upp till en faktisk årsinkomst

på ca 16 000 kr. för en gift man vars hustru saknar förvärvsinkomst. Denna

undre inkomstgräns är lika med den lägsta inkomstgränsen för nuvarande

familjebostadsbidrag. Om familjen har högre inkomster bör bidragsbeloppet

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

reduceras med viss procentandel av den överskjutande inkomsten. Tekniskt

bör inkomsten uttryckas i den till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomsten. Följande inkomstgränser och avdragsfaktorer bör gälla.

Statligt beskattnings­

bar inkomst

Motsvarande faktisk årsinkomst

Bidraget reduceras

med följande andel

av den beskattnings­

bara inkomsten i resp.

inkomstskikt

för gift man vars

hustru saknar in­

komst, ca

för ensamstående med

barn, ca

6 100—16 000 kr

16 100—20 000 »

20 100—24 000 »

24 100—

»

16 000—26 000 kr

26 000—30 000 »

30 000—35 000 »

35 000—

»

19 000—29 000 kr

29 000—33 000 »

33 000—38 000 »

38 000—

»

12%

18%

24%

30%

För familjer där båda makarna har förvärvsarbete kan den beskattnings­

bara inkomsten motsvaras av en faktisk årsinkomst upp till samma belopp

som här har angetts för ensamstående med barn genom att förvärvsavdraget

vid taxeringen medför en lägre beskattningsbar inkomst.

När det gäller det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen liksom

vid inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen m. m. till folk­

pensioner tar man även hänsyn till förekomsten av förmögenhet. Inom

studiehjälpen gäller den regeln att den fastställda beskattningsbara inkoms­

ten skall ökas med 20 % av den behållna förmögenhet som överstiger 30 000

kr. Jag anser att samma regel bör gälla för bostadstilläggen. Innebörden

härav kan belysas på följande sätt. Två makar har tillsammans tillgångar

på 60 000 kr. och skulder på 20 000 kr., dvs. en nettoförmögenhet på 40 000

kr. Därvid jämställs med beskattningsbar inkomst 20 % av 10 000 kr., dvs.

2 000 kr., som läggs till den faktiska beskattningsbara inkomsten.

Av praktiska skäl bör reduceringen av bostadstilläggets maximibelopp

göras i form av en stegvis avtrappning för varje påbörjat 200-tal kronor

i beskattningsbar inkomst. Till ledning för det bidragsbeviljande organet

bör tillsynsmyndigheten upprätta bidragstabeller med beloppen i krontal

per månad. Genom att utforma inkomstprövningen efter en sådan glidande

skala kan man begränsa tröskeleffekterna i förhållande till nuvarande famil-

jebostadsbidrag. En tröskeleffekt som uppstår i familj ebostadsbidraget då

inkomsten passerar vissa inkomstgränser kan i undantagsfall uppgå till

över 600 ler. per år. Med den nu föreslagna regeln reduceras den maximala

effekten exempelvis från 430 kr. till 36 kr. för tvåbarnsf amil jer och från 480

kr. till 48 kr. för trebarnsfamiljer.

Vid tillämpningen av den föreslagna reduceringsslcalan kan man räkna

med att de övre inkomstgränserna kommer att ligga vid ca 21 000—24 000 kr.

för ettbarnsfamiljer, ca 28 000—31 000 kr. för tvåbarnsfamilj er, omkring

35 000 kr. för tre- och fyrbarnsfamiljer och omkring 39 000 kr. för familjer

med fem barn.

Avtrappningen av bidraget vid en inkomstökning har en effekt som till

sin innebörd kan jämföras med en marginalskatt, eftersom båda var för

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 42

70

sig minskar nettobehållningen av inkomstökningen. Som familjepolitiska

kommittén framhållit är marginaleffekter — den samlade effekten av skat­

teökning och bidragsminskning — ofrånkomliga i varje system där bidrags­

beloppen sätts i relation till inkomsten på sådant sätt att högre bidrag utgår

vid lägre inkomster. Skulle man vilja helt undvika marginaleffekter i bidrags­

systemet måste man avstå från att ge ett särskilt stöd som inriktas på barn­

familjer i låglönegrupperna. En sådan ståndpunkt vill jag inte acceptera.

Ett genomförande av kommittéförslaget skulle som förut antytts medföra

mildare marginaleffekter än ett inkomstprövat system. En följd av att man

blir hänvisad till eu traditionell form av inkomstprövning är att man

nödgas acceptera de större marginaleffekterna. I det nya bostadstillägget

har dock eftersträvats att marginaleffekterna i inkomstlägena 20 000—25 000

kr. inte blir nämnvärt större än om själva bidraget vore beskattat i stället

för inkomstprövat. För årsinkomster upp till omkring 26 000 kr. utgör bi-

dragsminskningen enligt de föreslagna reglerna 12 % av inkomstökningen.

Tillsammans med skatteökningen vid stigande inkomst blir den samman­

lagda marginaleffekten i dessa inkomstlägen omkring 50 %. Marginaleffek­

terna av bidragsminskning och skatteökning stiger sedan till drygt 60 %

i inkomstlägena upp till 30 000 kr. I högre inkomstlägen — där det dock

gäller ett relativt sett litet antal familjer — stiger marginaleffekterna ytter­

ligare. Det bör emellertid påpekas att den förut nämnda eftersläpningen

på två år vid inkomstprövningen leder till att bidragsminskningen inte upp­

träder samtidigt med skatteökningen.

Marginaleffekterna blir mildare när en gift kvinna går ut i förvärvsarbete

än när familjen skaffar sig samma inkomstökning genom att mannen ökar

sin inkomst. Det beror på att kvinnan har rätt till förvärvsavdrag vid taxe­

ringen. Exempel på detta kommer att lämnas i det följande.

Bostadstilläggets verkningar

Det nya bostadstillägget innebär en förstärkning av stödet för de familjer

som nu har familjebostadsbidrag men också en betydande ökning av antalet

bidragsberättigade familjer. Förändringen av antalet familjer med bidrag

framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Familjer som kan få bo­

stadstillägg (1969)

Familjer med familje-

bostadsbidrag (1968) i

% av samtliga familjer

ca

Familj estorlek

antal

ca

i % av samtliga

familjer

ca

1 barn.............

150 000

30%

5 %

2 » .............

150 000

45%

20%

3

» .............

80 000

60 %

25 %

4

» .............

25 000

70%

35%

5

» el. fler

10 000

90 %

65 %

Därav ensam­

stående barn-

415 000

40%

15 %

försörj are........

115 000

90%

12 %

71

Av totalt något över 1 miljon barnfamiljer beräknas alltså ca 415 000

familjer bli berättigade till det nya bostadstillägget. I år har ca 150 000

familjer familjebostadsbidrag. Över en kvarts miljon familjer med bidrag

tillkommer alltså. Det framgår av sammanställningen att man med familje-

bostadsbidragen numera endast når ca 15 % av landets barnfamiljer. När

familjebostadsbidraget fick sin nuvarande utformning för fem år sedan

hade man tänkt sig att nå ungefär 25 % av barnfamiljerna. Det nya bostads­

tillägget beräknas omfatta ca 40 % av barnfamiljerna.

Bidragsökningarna för de 150 000 familjer som nu bär familjebostads­

bidrag blir olika stora, beroende på familjens inkomster och antalet barn.

De största ökningarna kan gå upp till ca 600 kr. för tvåbarnsfamiljer, ca

1 200 kr. för tre- och fyrbarnsfamiljer och till ca 1 800 kr. för fembarns-

familjer. Bidragsökningarna (vid oförändrad inkomst) framgår närmare

av följande sammanställning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Familj estorlek

Bidragsökning för familjer som nu

har familjebostadsbidrag, kr. per år

lägst

högst

1 barn...........................................

175

265

2 » ...........................................

200

690

3

» ...........................................

690

1 290

4

» ...........................................

420

1 185

5

» ...........................................

870

1 785

De nämnda bidragsökningarna gäller således familjer som nu har familje-

bostadsbidrag. Genom att det nya bostadstillägget ges en betydligt vidare

syttning än nuvarande familjebostadsbidrag kommer ytterligare ca 265 000

barnfamiljer att få bidrag.

Familjer med en årsinkomst upp till ca 16 000 kr. kan få bostadstillägg

med de maximibelopp som jag tidigare har redovisat. Vid högre inkomstlä­

gen reduceras dessa belopp enligt de inkomstprövningsregler som jag nyss

har redogjort för.

Bostadstilläggets årsbelopp i några olika inkomstlägen framgår av följan­

de sammanställning.

Årsinkomst

Bostadstilläggets årsbelopp vid följande barnantal, kr. per år

1

2

3

4

5

lägst

högst

lägst

högst

lägst

högst

lägst

högst

16 000.....................................

720

960

1 680

1 200

2 640

1 440

2 880

1 680

3 840

20 000.....................................

240

480

1 200

720

2 160

960

2 400

1 200

3 360

25 000.....................................

—

—

600

120

1 560

360

1 800

600

2 760

30 000.....................................

—

—

—

—

720

—

960

—

1 920

De bidragsbelopp som i sammanställningen anges som lägsta belopp för

familjer med två eller flera barn utgår utan särskilda bostadsvillkor. De

72

angivna högsta beloppen avser det bostadstillägg som utgår till familjer som

inte är trångbodda enligt normen högst två boende per rum och vilkas bostad

uppfyller det därtill knutna utrustningskravet.

Av sammanlagt ca 415 000 bidragsberättigade familjer beräknas ca

180 000 familjer ha inkomster som ger rätt till oreducerat bidragsbelopp.

Nästan lika många familjer beräknas ha årsinkomster mellan 16 000 och

26 000 kr. Ca 65 000 bidragsberättigade familjer beräknas ha en årsinkomst

på mer än 26 000 kr.

Av ca 265 000 bidragsberättigade familjer med två eller flera barn beräk­

nas ca 220 000 familjer erhålla de belopp som utgår om utrymmesnorm

och utrustningskrav är uppfyllda.

De i sammanställningen angivna årsinkomsterna gäller för gift man vars

liustru saknar inkomst. För makar som båda förvärvsarbetar och för ensam­

stående barnförsörjare kan den motsvarande årsinkomsten vara upp till

3 000 kr. högre till följd av det förvärvsavdrag som medges vid taxeringen.

Det betyder att en viss familjeinkomst i regel ger ett större bostadstillägg om

endast hustrun eller båda makarna förvärvsarbetar än om endast mannen

bar tjänat in inkomsten. Det betyder också —- som nämnts — att bidrags-

minskningen vid stigande inkomst blir mildare när hustrun går ut i för­

värvsarbete än när mannen ökar sin inkomst. En trebarnsfamilj där man­

nen tjänar 20 000 kr. per år och hustrun saknar inkomst kommer enligt för­

slaget att få ett bostadstillägg på ca 2 160 kr. om året. Om hustrun tar för­

värvsarbete och tjänar 10 000 kr. om året minskar familjens bostadstillägg

med ca 960 kr. Vidare ökar familjens skatt med ca 2 800 kr. Sedan skatt och

bidragsminskning avräknats återstår en inkomstökning för familjen på ca

6 240 kr.; 28 % går bort i skatt och bostadstilläggets minskning motsvarar

ca 10 % av inkomstökningen. Marginaleffekten blir 38 % i stället för 28 %.

Kostnaderna för bostadstillägget kan beräknas till ca 425 milj. kr. Härav

belöper 90 milj. kr. på ettbarnsfamiljer, 150 milj. kr. på tvåbarnsf amil jer,

120 milj. kr. på trebarnsfamilj er, 45 milj. kr. på fyrbarnsfamiljer och 20

milj. kr. på familjer med fem eller flera barn. Av totalbeloppet beräknas

ca 110 milj. kr. gå till ensamstående barnförsörjare, vilket för denna grupp

av barnfamiljer innebär en ökning med ca 95 milj. kr. jämfört med det

nuvarande familjebostadsbidraget. Av bidragssumman faller 335 milj. kr.

på familjer med två eller flera barn. Därav kan ca 285 milj. kr. beräknas avse

familjer som uppfyller utrymmesnormen och det därtill knutna utrustnings­

kravet på bostaden.

Ansökningsförfarande och utbetalning

Administrationen av det nya bostadstillägget bör — liksom det nuvarande

familj ebostadsbidraget — handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämn­

derna och de kommunala förmedlingsorganen.

Bostadstillägget bör utgå per kalenderår. Ansökan med uppgifter om bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

73

stadsförhållanden och barnantal in. m. bör ges in till förmedlingsorganet

före bidragsårets början. Efter att ha inhämtat uppgifter om den beskatt­

ningsbara inkomsten enligt senast fastställda taxeringslängd har förmed­

lingsorganet att fastställa bostadstilläggets belopp. Om bidragsrätt uppkom­

mer under löpande år bör bidragsrätten prövas på grundval av en ansökan

som då ges in. Som förut nämnts bör ändring av bidragsbelopp under lö­

pande år ske om antalet barn under 16 år ökar eller minskar och i samband

med att familjen flyttar till ny bostad. För att barnfamiljerna på ett effek­

tivt sätt skall informeras om rätten att erhålla bostadstillägg bör förmed­

lingsorganet på hösten varje år tillställa samtliga barnbidragsmottagare i

kommunen en ansökningsblankett som också innehåller upplysningar om

möjligheten att erhålla bostadstillägg.

Som nämnts innehåller bostadstillägget ett grundbelopp som är oberoende

av bostadsvillkor. Liksom bostadstillägg till folkpension betalas ut direkt

till pensionären bör det nu föreslagna bostadstillägget av förmedlingsorga­

net betalas ut till familjen. Det bör i ansökan anges vem av makarna som

skall vara bidragsmottagare. Även om det alltså normalt bör vara så, att bo­

stadstillägget betalas ut direkt till familjen, bör familjen beredas möjlighet

att på begäran få beloppet utbetalt till hyresvärd eller — i fråga om egna­

hemsägare — till kreditgivare. Om familjen önskar att bostadstillägget skall

betalas ut på sådant sätt bör också detta kunna anges på ansökningsblan­

ketten. Genom överenskommelse mellan familjen och hyresvärden resp.

kreditgivaren kan värden eller kreditgivaren få rätt att använda bidragsbe­

loppet som betalning på hyra eller bostadslån.

Rätten till bostadstillägget bör tillkomma makar gemensamt om de inte

lever åtskilda. Detta innebär bl. a. att ansökan skall undertecknas av båda

makarna, och likaså skall en eventuell överenskommelse med hyresvärden

godkännas av dem båda.

Huvudregeln bör vara att bostadstillägget betalas ut i slutet av varje

månad. Om bostadstilläggets månadsbelopp understiger 30 kr. bör utbetal­

ningen i stället ske halvårsvis i juni och december. Minsta bostadstillägg

bör utgöra 10 kr. per månad räknat.

De allmänna barnbidragen bör betalas ut på samma sätt som nu. Det är

emellertid avsikten att närmare utreda de tekniska möjligheterna att vid

en senare tidpunkt flytta över barnhidragsutbetalningarna från barnavårds­

nämnderna till försäkringskassorna och att samordna utbetalningen av

bostadstilläggen med barnbidragsutbetalningarna.

Kommunerna bör hos länsbostadsnämnden månadsvis kunna rekvirera

förskott för utbetalning av bostadstilläggen. Redovisningen för erhållna

förskott bör ske för kalenderår i samband med att kommunen till läns­

bostadsnämnden ger in slutlig ansökan om ersättning av statsmedel för av

kommunens förmedlingsorgan under året utbetalda bostadstillägg. Utbe­

talning av dessa medel till kommunerna bör göras av bostadsstyrelsen.

Knngl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Besvär över förmedlingsorgans beslut bör föras hos länsbostadsnämn­

den och därifrån vidare till bostadsstyrelsen. över bostadsstyrelsens beslut

bör talan inte få föras.

Kungl Maj :t bör äga meddela de erforderliga bidragsbestämmelserna. Bo­

stadsstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet för verksamheten och kunna

meddela de tillämpningsföreskrifter som behövs.

Särskilda frågor

En förutsättning för rätt till det nya bidraget bör vara att familjen är

bosatt i landet. Samma krav gäller f. n. i fråga om de allmänna barnbidra­

gen. Utländska medborgare och statslösa bör äga samma rätt till bidrag som

svenska medborgare.

Som bidragsberättigande barn bör som nämnts räknas barn under 16 år

som helt eller delvis försörjs inom familjen. Vistas barnet på institution bör

det räknas som försörjt inom familjen om barnet är hemma under normal

ferietid. Med barn avses givetvis även adoptivbarn, och likaså barn som

vårdas hos särskilt förordnad förmyndare. Även fosterbarn bör räknas som

bidragsberättigande barn, om det fostras i familjen sedan minst sex må­

nader.

Till grund för inkomstprövningen bör läggas makarnas sammanlagda

beskattningsbara inkomst, om båda är taxerade till statlig inkomstskatt.

Som man och hustru bör därvid räknas även de som lever tillsammans

utan att vara gifta, om de tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har

haft barn. Vad som nu har sagts om sammanläggning av makars inkomster

bör i förekommande fall även gälla beträffande makars förmögenhet.

Lever makarna åtskilda, bör deras inkomster emellertid kunna beräknas

var för sig. Vid bedömningen av om de lever åtskilda eller inte bör hänsyn

bl. a. tas till om de särtaxerats vid senast tillgängliga taxering. Denna om­

ständighet bör emellertid inte ensam vara utslagsgivande. Har makarna

levat åtskilda under större delen av det år ansökningen görs och lever de

alltjämt åtskilda vid ansökningstillfället, bör deras inkomster inte heller

sammanläggas vid inkomstprövningen. Detsamma bör gälla om det eljest

av omständigheterna klart framgår att makarna inte längre sammanlever

och inte heller kan antas återuppta sammanlevnaden under det år bidraget

avser.

För andra bostadstillägg än det lägsta inom varje familjekategori med mer

än ett barn bör krävas, att familjen har egen bostad, dvs. innehar bostaden

med äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt. Som egen bostad bör kunna

räknas också bostad, som är hyrd i andra hand.

Det är angeläget att de bidragsbeviljande myndigheterna är relativt gene­

rösa vid tillämpningen av bostadsvillkoren. Liksom f. n. gäller beträffande

familjebostadsbidragen bör länsbostadsnämnderna, och efter deras bemyn­

digande förmedlingsorganen, ha möjlighet att medge undantag från bostads-

75

kraven. Behovet av sådana undantag torde dock bli relativt litet i fortsätt­

ningen, bl. a. därför att kraven på bostadens utrustning förenklats i det

nya systemet. Härtill kommer ytterligare en omständighet. Beträffande nu­

varande familjebostadsbidrag medges vanligen undantag från utrymmes-

normen, om familjen får ytterligare ett barn och därigenom blir trång­

bodd. Familjen får åtnjuta det gamla bidraget under en övergångstid av

i regel två år. Som framgått av vad jag tidigare anfört har det nya bostads­

stödet byggts upp så att familjen får ett ökat bidrag med växande barn­

antal, oavsett om familjen därigenom blir trångbodd. Någon övergångs­

tid för åtnjutande av tidigare bidrag behövs alltså inte.

F. n. finns det en regel som begränsar möjligheterna att retroaktivt få

ut familjebostadsbidrag. Dessa betalas således inte ut för längre tid till­

baka än två kvartal före det kvartal, då ansökningen gjordes. För det nya

bostadstillägget bör liksom för det allmänna barnbidraget gälla att det inte

utgår för längre tid tillbaka än ett år före det kvartal då ansökningen gjordes.

Ansökan om bostadstillägg bör göras enligt formulär som bostadsstyrelsen

fastställer. Förstagångsansökan görs när rätten till tillägg uppkommer,

exempelvis då det första barnet föds. I fråga om familjebostadsbidragen går

det f. n. till så att förmedlingsorganet varje höst skickar ut ett s. k. kontroll­

besked till alla som åtnjuter bidrag. Sedan prövar man om familjebostads-

bidraget skall upphöra att utgå eller utgå med annat belopp under det föl­

jande kalenderåret. Den omständigheten att bidraget är inkomstprövat gör

det nödvändigt med en sådan årlig kontroll. Som jag tidigare nämnt bör

bostadstillägget utgå per kalenderår. Förmedlingsorganets beslut kommer

därför att gälla endast till årets utgång och nytt beslut, avseende bidrag

för påföljande år, måste fattas i slutet av varje kalenderår. En ansöknings­

blankett med upplysningar om möjligheterna att få bostadstillägg kommer,

som jag nyss angelt, att en gång om året tillställas inte bara familjer som

redan uppbär bostadstillägg för det löpande året utan samtliga mottagare

av allmänna barnbidrag. Likaså bör alla som får sitt första barn få ett sådant

meddelande i samband med den första barnbidragsutbetalningen.

Ändring av beviljat bidragsbelopp för löpande år till följd av ökat eller

minskat antal barn under 16 år bör beslutas av förmedlingsorganet på grund­

val av en avisering från barnbidragsregistret hos barnavårdsnämnden. Flytt­

ning bör omedelbart anmälas av familjen till förmedlingsorganet, som dä

fattar beslut om den ändring av bidragsbeloppet som kan föranledas av flytt­

ningen. Detta nya beslut liksom övriga beslut som fattats under året om­

prövas sedan från nästa årsskifte.

Enligt vad jag tidigare förordat skall bostadstillägget betalas direkt till

familjen. Det är emellertid oundvikligt med regler, som gör det möjligt för

myndigheterna att i speciella fall betala ut bidraget till någon annan än

bidragsmottagaren, exempelvis barnavårdsman. Regler av denna typ finns

när del gäller allmänna barnbidrag, studiehjälp m. m. Jag förordar att

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

7G

bestämmelserna utformas så att länsbostadsnämnden eller efter dess be­

myndigande förmedlingsorganet skall kunna besluta att bostadstillägg

skall betalas ut till barnavårdsman eller annan lämplig person om det före-

ligger särskilda skäl för detta. Som särskilda skäl kan nämnas exempelvis

att vederbörande är allvarligt sjuk, vårdas på institution av något slag eller

missköter sin ekonomi så att familjen blir lidande. Regeln bör tilläm­

pas restriktivt. Är det fråga om två makar bör givetvis i första hand den

andra maken få uppbära bostadstillägget. I dessa fall bör det för övrigt

alltid undersökas, om inte makarna kan komma överens om att den andre

i stället skall få hand om bostadstillägget. Först om detta inte går eller om

det föreligger särskilda skäl beträffande båda makarna bör myndigheterna

ingripa med särskilt beslut. Innebörden av ett sådant beslut blir att den nye

bidragsmottagaren får förfoga över bostadstillägget för familjens räkning,

exempelvis genom att betala hyran till värden.

I likhet med vad som gäller på andra bidragsområden bör det finnas en

bestämmelse om återbetalningsskyldighet för obehörigen uppburna bo­

stadstillägg. Återbetalningsskyldigheten bör givetvis begränsas till fall där

vederbörande insett eller skäligen bort inse att tillägget uppburits obehö­

rigen. Bostadsstyrelsen bör äga rätt att medge eftergift från återbetalnings­

skyldighet. Föreligger det återbetalningsskyldighet för någon bör kvittning

kunna ske mot därefter utgående belopp.

Fordran på bostadstillägg bör inte kunna överlåtas eller utmätas. Det­

samma gäller redan i fråga om allmänt barnbidrag och studiehjälp.

De nuvarande familj ebostadsbidragen räknas inte som skattepliktig in­

komst. De föreslagna bostadstilläggen bör behandlas på samma sätt i skatte­

hänseende. Härför behövs ett förtydligande i kommunalskattelagen och

anvisningarna till denna. Frågan härom torde få anmälas i annat samman­

hang.

Jag vill också ta upp en fråga som rör samordningen mellan de nya

bostadstilläggen och de befintliga kommunala bostadstilläggen till folk­

pension. Först vill jag erinra om samordningsreglerna beträffande de nu­

varande familj ebostadsbidragen. I de fall då bostadstillägg till folkpensionen

är beroende av den faktiska bostadskostnaden, avräknas familjebostads-

bidragets belopp från denna bostadskostnad. Som jag tidigare framhållit

är basen i det nu föreslagna bostadstillägget för barnfamiljerna ett kon-

sumtionsstöd, som ökas med vissa belopp med stigande rumsantal och bo­

stadsstandard. Det synes rimligt att man vid bestämmandet av bostads­

kostnaden drar av den del av det nya stödet som har en direkt bostadsan-

knytning när det kommunala bostadstillägget till folkpension beräknas.

Däremot bör grundbeloppet i den nya stödformen inte få påverka beräk­

ningen av folkpensionsförmånen. På det sättet kommer den nya stödformen

att innebära en reell förbättring även för de ensamstående och förtidspen­

sionärer med barn, som nu uppbär kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Övergångsbestämmelser m. m.

Dd nya bostadstillägget kommer att betalas ut första gången under senare

delen av januari månad 1969. Familjer som är bosatta i egnahem e. d. och

som bar familjebostadsbidrag får ut familjebostadsbidraget för sista halv­

året 1968 i december månad, i förekommande fall samtidigt med att ränta

och amortering skall betalas på statligt bostadslån. Här behöver alltså inte

uppkomma några särskilda problem i samband med övergången till det nya

bidragssystemet. För familjer som bor i hyreshus eller bostadsrättslägenhet

utbetalas däremot familj ebostadsbidraget till hyresvärden eller bostads­

rättsföreningen på sådant sätt att det avräknas sista gången på hyran eller

avgiften för december månad 1968. Det innebär att de familjer som har

familjebostadsbidrag inte skulle få hyresnedsättning genom familj ebostads­

bidrag när hyran för januari månad 1969 skall betalas vid årsskiftet, under

det att det nya bostadstillägget inte utbetalas förrän under senare delen

av januari 1969. Jag förordar därför, att hyresvärden eller bostadsrätts­

föreningen vid utbetalningen av familjebostadsbidrag för 1968 tillgodoförs

ett belopp som täcker även januari månad 1969. Den ändring av hyres­

beloppet som kommer till synes när familj ebostadsbidraget upphör kommer

därigenom att inträda vid den tidpunkt då det nya bostadstillägget börjar

att betalas ut.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att bostadsstyrelsen fr. o. in. den

1 juli 1968 successivt kommer att gå över till direktavisering till låntagare

med statligt bostadslån i stället för den nuvarande aviseringen genom för­

medlingsorganen. Detta medför att familjebostadsbidrag i dessa fall inte

längre kan avräknas på låneavin och att familj ebostadsbidraget därför får

betalas ut direkt till familjen. Det ankommer på Kungl. Maj :t att med­

dela de bestämmelser som kan behövas i samband med detta ändrade utbetal-

ningsförfarande för det nuvarande familj ebostadsbidraget.

Det skulle i vissa fall kunna inträffa att det nya bostadstillägget kommer

att understiga nu utgående familjebostadsbidrag. För att göra övergången

till det nya systemet så mjuk som möjligt förordar jag en övergångsregel

för åren 1969 och 1970 av följande innebörd. För de familjer som har fa­

miljebostadsbidrag vid utgången av år 1968 och som skulle få ett bostads­

tillägg med lägre belopp för år 1969 bör undersökas vilket belopp de skulle

ha erhållit i familjebostadsbidrag för år 1969 enligt nu gällande regler. Är

sistnämnda belopp högre än det nya bidraget, bör bostadstillägget höjas till

vad som skulle utgått i familjebostadsbidrag. För dessa familjer bör mot­

svarande gälla beträffande bestämningen av bostadstillägget för år 1970. Jag

vill understryka att de nya bestämmelserna givetvis träder i funktion under

denna övergångstid, om bidraget därigenom skulle bli högre än tidigare.

De bestämmelser som behövs i samband med ikraftträdandet bör kunna

meddelas av Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande av bo­

stadsstyrelsen.

78

Kommunalt bostadstillägg för barnfamiljer med höga bostadskostnader

Det förslag om statliga bostadstillägg för barnfamiljer som jag har lagt

fram i det föregående innebär en väsentlig ökning av samhällets stöd till de

familjer som med hänsyn till sina inkomster är i behov därav. Stödsystemet

har utformats så att bostadstilläggets högsta belopp utgår om familjens

bostad bär en viss standard i fråga om utrymme och utrustning. Dessa

belopp är högre än familjebostadsbidragen och kommer att kunna utgå till

ett betydligt större antal familjer än de som omfattas av det nuvarande

bidragssystemet. Den nya stödformen medför alltså ökade möjligheter för

barnfamiljerna att betala kostnaden för goda bostäder.

Som jag inledningsvis har framhållit kan det emellertid från sociala

synpunkter vara motiverat att ta särskild hänsyn till bostadskostnadens

storlek för barnfamiljer som har låga inkomster och samtidigt särskilt höga

hyror. Eftersom bostadskostnaderna kan variera avsevärt mellan olika

kommuner, har jag funnit att en sådan kompletterande stödform för barn­

familjer med särskilt höga bostadskostnader lämpligen bör anförtros åt

kommunerna.

Kommuner som beslutar att införa ett kompletterande bostadstillägg för

barnfamiljer med höga bostadskostnader bör på grundval av bostadskost-

nadsläget på orten bestämma storleken av den bostadskostnad som skall

föreligga för att sådant kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå till en

viss del av den överskjutande bostadskostnaden. Kommunerna bör kunna

erhålla statsbidrag med 50 % av kostnaderna för de till den faktiska bostads­

kostnaden anknutna kommunala bostadstilläggen. Det ligger i sakens natur

att statens bidrag till kommunerna förenas med vissa villkor i fråga om de

normer som skall tillämpas för dessa kommunala bostadstillägg. Det bör

emellertid framhållas att dessa villkor har betydelse endast för bestämman­

det av statsbidraget. Kommunerna är givetvis oförhindrade att på grundval

av 1947 års bostadsförsörjningslag lämna tillägg utöver vad som följer av

statsbidragsvillkoren.

Förutsättningarna för statsbidrag

En förutsättning för statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barn­

familjer bör vara att bostaden uppfyller de standardkrav som gäller för att

flerbarnsfamiljer skall kunna få statligt bostadstillägg med belopp som ut­

går när familjen inte är trångbodd. I de fall där priset för en sådan bostad

är relativt högt bör kombinationen av statligt bostadstillägg och kommunalt

bostadstillägg kunna i hög grad bidra till att öka barnfamiljernas möjligheter

att tillgodose sina bostadsbehov. Med andra ord bör även det kommunala

tillägget ha till syfte att främja den bostadspolitiska målsättning som

kommer till uttryck i standardkraven. Denna utformning av stödsystemet

bör redan nu kunna öppna en väg för barnfamiljer med lägre inkomster

att flytta in i lägenheter som ger tillgång till en god boendeservice.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

79

Även om standardkraven bör gälla i princip, kan man inte bortse från att

ett konsekvent upprätthållande av dem ibland kan leda till inte önskvärda

konsekvenser. Jag tänker närmast på det fall där en familj blir trång­

bodd genom att den får ytterligare barn. Om det kommunala tillägget då

skulle bortfalla på grund av utrymmesnormen kunde ökningen av barn­

antalet medföra en minskning av bostadsstödet till familjen. Beträffande

de nuvarande familjebostadsbidragen har som tidigare nämnts meddelats

särskilda föreskrifter för sådana fall. Som framgår av vad jag förut anfört

bör det nya stödsystemet utformas så, att det inte medför sådana konse­

kvenser. Jag förordar därför, att en familj som blir trångbodd genom ökning

av barnantalet skall få fortsätta att uppbära kommunalt bostadstillägg

under skälig övergångstid utan att statsbidraget upphör. Som förutsätt­

ning härför bör gälla att familjen förklarar sig villig att flytta till en till­

räckligt stor bostad så snart det kan anvisas en sådan som familjen bör

kunna godta. Det bör vidare förutsättas att kommunen aktivt medverkar

till att så snart som möjligt anvisa familjen en sådan bostad. Dessa regler

bör ha motsvarande tillämpning när en familj är trångbodd redan när

bidragsfrågan prövas första gången eller familjen flyttar till ny lägenhet

men tillräckligt stor bostad inte kan anvisas.

När ett barn fyller 16 år minskar det statliga bostadstillägget från påföl­

jande kvartal. I vissa fall kan även det kommunala tillägget minska av denna

anledning. Om barnet fortsätter sin utbildning kan inkomst- och behovs­

prövade tillägg inom studiehjälpen utgå. Härigenom kan en minskning av

det statliga bostadstillägget kompenseras. Inom studiehjälpen kan dock

inte gärna en kompensation ges för det kompletterande bidrag som avser en

särskilt hög bostadskostnad. För att förhindra att minskningen av förmå­

nerna blir alltför kännbar bör således statsbidrag kunna utgå till kommunalt

bostadstillägg efter oförändrade grunder så länge barnet erhåller studie­

bidrag enligt studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402). Motsvaran­

de bör gälla under den tid då det kan utgå förlängt barnbidrag enligt för­

ordningen den 4 juni 1964 (nr 400).

Vid bedömningen av normerna för statsbidraget uppkommer vidare

frågan om vad som skall anses vara en särskilt hög bostadskostnad. Ut­

gångspunkten bör vara den högsta hyra som en familj bör kunna betala

med hjälp av enbart det statliga bostadstillägget. Jag anser det lämpligt

att gränsen dras vid en hyra av 400 kr. i månaden. Denna gräns bör vara

lika hög oberoende av barnantalet i familjen. Härigenom kan man få en star­

kare bidragseffekt för familjer med flera barn, vilket är motiverat med

hänsyn till dessa familjers behov av större utrymme. Statsbidrag bör alltså

utgå för kommunala bostadstillägg som avser att täcka en viss del av den

hyra som överstiger 400 kr. i månaden. Som statsbidragsnorm bör vidare

gälla en övre gräns för den hyra som kan berättiga till kommunalt bostads­

tillägg. Jag förordar att denna gräns bestäms till en hyra av 525 kr. i må­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

80

naden för familj med ett eller två barn, 625 kr. i månaden för familj med

tre eller fyra barn och 725 kr. i månaden för familj med fem eller flera

barn. Hyreskostnad utöver dessa belopp bör således inte beaktas vid beräk­

ning av statsbidragets storlek.

Tilläggets andel av den hyra som ligger inom nämnda intervall bör be­

stämmas så att det ger en god effekt men ändå så att familjen själv får bära

en rimlig del av den ifrågavarande hyresutgiften. En lämplig avvägning

synes vara att den andel som berättigar till statsbidrag fastställs till högst

40 % av den del av hyran som ligger i de nämnda intervallen. Av administra­

tiva skäl bör regeln utformas så att tilläggets belopp utgör 10 kr. i månaden

för varje helt 25-tal kronor av hyresbelopp mellan de nämnda gränserna.

Om en kommun fastställt andelen till mindre än 40 % får beloppet på 10 kr.

jämkas i enlighet därmed. Vad jag här sagt om hyra gäller även bostads­

kostnad för den som innehar bostaden med äganderätt eller bostadsrätt. Vad

jag förut har sagt om samordningen mellan de statliga bostadstilläggen och

de befintliga kommunala bostadstilläggen till folkpension bör ha mot­

svarande tillämpning beträffande de nu ifrågavarande tilläggen.

Gränserna för de kommunala bostadstillägg som bör ge rätt till stats­

bidrag med 50 % av kommunens kostnad framgår av följande sammanställ­

ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1968

Antal barn under

16 år

Bostadskostnad, kr.

per månad

Kommunalt bostads­

tillägg med 40 %,

kr. per månad

1 barn......................

400—525

10— 50

2 » ......................

400—525

10— 50

3

» ......................

400—625

10— 90

4

» ......................

400—625

10— 90

5

» el. fler.........

400—725

10—130

För kommunala bostadstillägg med statsbidrag bör gälla samma inkomst-

prövningsregler som jag i det föregående har förordat för de statliga bo­

stadstilläggen. Inkomstprövningen bör avse det sammanlagda beloppet av

statligt bostadstillägg och kommunalt bostadstillägg. Då jag anser det lämp­

ligt att det statliga bostadstillägget utgår med samma belopp oavsett om

kommunalt bostadstillägg kan utgå eller ej, förordar- jag att inkomstpröv­

ningen i första hand reducerar det statliga tillägget och i andra hand det

kommunala bostadstillägget.

Som jag förut nämnt är syftet med de kommunala bostadstilläggen att

utöver det nya statliga bostadstillägget ge ett förstärkt stöd åt barnfamiljer

som har låga inkomster och samtidigt höga hyror. Effekten av denna kom­

bination i stödsystemet kan belysas av ett par exempel som alltså gäller fall

där kommunen beslutat införa kommunalt bostadstillägg enligt de nyss an­

givna normerna. En tvåbarnsfamilj med 25 000 kr. i årsinkomst som bor

81

i en tvårumslägenhet med en hyra på 300 kr. i månaden får statligt bostads­

tillägg med 50 kr. per månad, alltså 600 kr. om året. Om familjen flyttar

till en tvårumslägenhet i ett nytt hus med en hyra på 525 kr. i månaden

får den fortfarande statligt bostadstillägg med 50 kr. i månaden men kan då

dessutom få ett kommunalt tillägg med likaså 50 kr. i månaden. Familjen

får alltså ett sammanlagt bidragsbelopp på 100 kr. per månad. Genom detta

bidrag täcks ungefär en femtedel av hyreskostnaden för den nya lägenheten.

Om samma familj med 25 000 kr. i årsinkomst i stället har tre barn under

16 år och bor i en tvårumslägenhet med eu månadshyra på 300 kr. utgår

statligt bostadstillägg med 70 kr. i månaden. Flyttar trebarnsfamiljen till en

trerumslägenhet ökar det statliga bostadstillägget med 60 kr. i månaden,

alltså till 130 kr. per månad. Uppgår månadshyran för den nya trerums­

lägenheten till 600 kr. kan familjen dessutom få kommunalt tillägg med

80 kr. i månaden. Det sammanlagda bidraget för denna familj blir alltså

210 kr. per månad, vilket motsvarar drygt en tredjedel av hyreskostnaden

för den nya trerumslägenheten.

På grundval av tillgänglig bostadskostnadsstatistik kan man räkna med

att omkring 60 000 familjer nu kan bli berättigade till det kommunala

bostadstillägget, om kommuner med höga bostadskostnader mera allmänt

inför denna kompletterande stödform. De totala kostnaderna kan på samma

grunder beräknas till ca 20 milj. kr. per år. Årskostnaderna för statsbidraget

bör således kunna beräknas till ca 10 milj. kr.

Kommunalt bostadstillägg bör betalas ut av det kommunala förmedlings­

organet direkt till bidragstagaren tillsammans med det statliga bostadstill-

lägget och i samma ordning som detta. Även i övrigt bör i tillämpliga delar

gälla samma regler som för statligt bostadstillägg. Statsbidraget för utgivna

kommunala bostadstillägg bör utgå för kalenderår. Liksom när det gäller

de statliga bostadstilläggen bör kommunerna månadsvis kunna få förskott

av statsmedel för bidragsutbetalningcn.

Kungl. Maj :t bör äga meddela de erforderliga statsbidragsbestämmelserna

och det bör kunna uppdragas åt bostadsstyrelsen att utfärda nödvändiga

tillämpningsföreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr ri2 år 1968

Beräkningen av bostadskostnaden

Beräkningen av familjens bostadskostnad erbjuder i regel inga större

problem då det är fråga om hyreslägenheter. Bostadskostnaden utgör i så­

dana fall den kontrakterade årshyran inkl. bränslekostnader m. m. Hyrs

lägenheten möblerad bör i bostadskostnaden inte inräknas sådan del av

avtalad hyra som belöper på möblerna. Om en del av lägenheten hyrs ut

bör bostadskostnaden minskas med hänsyn härtill. Om lägenheten inne­

has med bostadsrätt bör den fastställda årsavgiften anses utgöra bostads­

kostnaden. Visserligen beaktas därvid inte ränta på grundavgiften, som i

varje fall delvis kan vara finansierad genom upplåning. Detta uppvägs emel­

82

lertid av att en del av årsavgiften är amortering som, till den del den inte mot­

svaras av avskrivning, utgör ett sparande.

När det gäller egnahem är frågan vad som skall anses utgöra familjens

bostadskostnad betydligt mera komplicerad. I sådana fall måste man an­

tingen tillämpa en schablonmetod eller beräkna bostadskostnaden på grund­

val av uppgifter om faktiska utgifter för bostaden. Schablonmetoden kan ut­

formas så att man med ledning av beräkningar av kostnaderna för att bo i

eget hem under olika förutsättningar fastställer en procentsats som till-

lämpad på husets taxeringsvärde anger den beräknade bostadskostnaden.

En sådan metod skulle i vart fall i fråga om hus byggda under senare år

ge ett någorlunda tillfredsställande resultat. För äldre hus där kapitalkost­

naderna ofta är låga kan emellertid, på grund av den höjning av taxerings­

värdena som skett under senare år, en för alla årgångar av egnahem ge­

mensam procentsats resultera i en överskattning av familjens bostadskost­

nad. En beräkning med ledning av uppgifter om faktiska utgifter för bo­

staden är därför enligt min mening att föredra, trots att det administrativa

arbetet blir mera omfattande. Beräkningen bör avse såväl ränteutgifter för

upplånat och i fastigheten nedlagt kapital som driftkostnader. Enbart dessa

uPP§ifter ger dock ingen rättvis bild av familjens faktiska bostadskostnader,

eftersom räntekostnader enligt vissa regler är avdragsgilla vid inkomst­

taxeringen och skatteminskningen genom dessa avdrag varierar med den

beskattningsbara inkomstens storlek. Effekterna av denna avdragsrätt bör

kunna beaktas genom ett avdrag från de faktiska utgifterna. Detta avdrag

bör i viss mån kunna göras schablonmässigt. Härvid bör schablonerna

varieras i skälig omfattning med hänsyn till skillnader i fråga om marginal­

skatt. Det bör övervägas om inte även driftkostnader helt eller delvis kan

beräknas schablonmässigt.

Den nu förordade beräkningsmetoden bör kunna användas även i fråga

om tvåfamilj shus och egnahemsägare som bedriver rörelse i fastigheten.

För ägare av tvåfamilj shus bör den totala bostadskostnaden minskas med

hyresinkomsten för den uthyrda lägenheten. För rörelseidkare gäller att

taxeringsvärdet på huset fördelas mellan bostadsdel och rörelsedel. De

totala utgifterna bör i detta fall fördelas på samma sätt. För bostadshus på

jordbruksfastigheter kan den angivna metoden inte användas eftersom

byggnaderna inte är åsatta särskilt taxeringsvärde. I sådana fall bör i stället

som bostadskostnad anses det värde som vid den årliga taxeringen beräknas

för familjens bostadsförmån med tillägg för bränsleförmån eller kostnader

för bränsle.

Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att utarbeta anvisningar för be­

räkningen av bostadskostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

83

Höjning av bidragsförskotten

I det nya bostadstillägget bär bidragsbeloppen avvägts på ett sådant sätt,

att de ensamstående barnförsörjarna kommer att få betydande ekonomiska

förstärkningar. Av kostnaderna för det statliga bostadstillägget beräknas

ca 110 milj. kr. avse ensamstående barnför sörj are. I familj ebostadsbidrag

utgår f. n. endast ca 15 milj. kr. till denna kategori av barnfamiljerna. De

ensamstående barnförsörjarna kommer alltså genom bostadstillägget att

tillföras ett ökat ekonomiskt stöd med ca 95 milj. kr. Detta belopp är av

samma storlek som de ensamstående barnförsörjarna skulle tillförts vid

ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag.

Som jag inledningsvis har nämnt finns det motiv för att vidta ytterligare

åtgärder för att stödja de mera utsatta grupperna bland de ensamstående

barnförsörjarna. Detta bör ske genom en höjning av bidragsförskotten.

Bidragsförskottens uppgift i det sociala trygghetssystemet är att ge ett

ekonomiskt grundskydd för barn som är födda utom äktenskap eller vilkas

föräldrar är skilda. Det kan utgå till alla barn under 16 år som endast den

ene av föräldrarna har vårdnaden om eller som inte står under föräldrarnas

vårdnad. F. n. utgår bidragsförskott till ca 110 000 barn.

Bidragsförskottet utgör enligt huvudregeln 25 % av basbeloppet enligt

lagen om allmän försäkring. I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt

underhållsbidrag inträder barnavårdsnämnden i barnets rätt till underhålls­

bidrag från den underhållsskyldige. Om den underhållsskyldige i vederbörlig

ordning själv betalar fastställt underhållsbidrag som är mindre än 25 % av

basbeloppet, utgår mellanskillnaden i form av bidragsförskott. Detta har

i sådana fall karaktär av utfyllnadsbidrag.

Barnen garanteras alltså genom bidragsförskotten ett generellt under­

håll som i regel motsvarar 25 % av basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring. Jag förordar att denna garantinivå höjs från 25 % till 30 %

av basbeloppet. Vid nuvarande basbelopp på 5 800 kr. innebär det en höj­

ning av bidragsförskottet för varje barn från 1 450 kr. till 1 740 kr. om

året, dvs. en höjning med omkring 300 kr. per år. Härigenom beräknas

ytterligare ca 25 milj. kr. komma att utgå i bidragsförskott.

Eftersom höjningen i många fall kommer att få karaktären av ett utfyll­

nadsbidrag utöver det fastställda underhållsbidraget, får man räkna med en

relativt låg andel för återbetalningar från underhållsskyldiga. Om man för­

siktigtvis beräknar detta belopp till ca 4 milj. kr., blir samhällets nettokost­

nad för den förordade höjningen av bidragsförskotten ca 21 milj. ler. Enligt

gällande bestämmelser svarar staten för tre fjärdedelar och kommunerna

för en fjärdedel av nettokostnaderna. Statens utgifter kan alltså beräknas

till 75 % av 21 milj. kr. eller ca 16 milj. kr. per år.

Barnavårdsnämnderna betalar ut bidragsförskotten, och ersättningen

från staten erläggs enligt gällande bestämmelser till kommunerna för kalen­

84

derår i efterskott. Den förordade höjningen av bidragsförskotten påverkar

därför inte anslagsbehovet på riksstaten för nästa budgetår.

För att genomföra den förordade höjningen av bidragsförskotten behöver

det vidtas ändring i lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott.

Jag avser att senare denna dag återkomma till frågan om denna lagändring.

Kostnader och ikraftträdande

De föreslagna bestämmelserna om bostadstillägg för barnfamiljer och om

statsbidrag till kommunala bostadstillägg bör träda i kraft den 1 januari

1969. Den förordade höjningen av bidragsförskotten bör ske från samma

tidpunkt.

Som jag tidigare nämnt kan årskostnaden beräknas till ca 425 milj. kr.

för de statliga bostadstilläggen och till ca 10 milj. kr. för statsbidragen till

kommunala bostadstillägg. För bidragsförskotten tillkommer ca 16 milj. kr.

Jämfört med gällande regler för familjebostadsbidrag — som skulle inne­

burit ett anslagsbehov för 1968/69 av ca 150 milj. kr. — blir kostnads­

ökningen för staten ca 300 milj. kr. för helt år, dvs. en reformkostnad

av den storlek som har aviserats i statsverkspropositionen. Härtill kom­

mer kommunernas kostnader som för helt år kan beräknas till ca 10 milj. kr.

för de kommunala bostadstilläggen och ca 5 milj. kr. för höjningen av bi­

dragsförskotten. Kommunerna får också kostnader för administrationen av

de nya bostadstilläggen. Kostnadsökningen för staten fördelas med ca 143

milj. kr. på vart och ett av budgetåren 1968/69 och 1969/70 och med 16 milj.

kr. — avseende bidragsförskotten — på budgetåret 1970/71.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

Anslagsfrågor

De anslagsfrågor för budgetåret 1968/69 som behöver tas upp i detta sam­

manhang gäller de allmänna barnbidragen, de nuvarande familjebostads-

bidragen m. m., det föreslagna statliga bostadstillägget för barnfamiljer

och det föreslagna statsbidraget till kommunala bostadstillägg. Den före­

slagna höjningen av bidragsförskotten påverkar — som jag tidigare nämnt

— inte anslagsbehovet för nästa budgetår.

Allmänna barnbidrag m. m.

Antalet barn under 16 år vid slutet av år 1968 kan beräknas till omkring

1 794 000. Med ledning härav beräknar jag anslagsbehovet för allmänna barn­

bidrag under budgetåret 1968/69 till 1 615 milj. kr.

Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag utgår

f. n. med 89 öre per utbetald barnbidragsanvisning. På grundval härav kan

anslagsbehovet för barnbidragsutbetalningarna för budgetåret 1968/69 be­

räknas till 3,7 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

85

Bostadstillägg för barnfamiljer m. in.

Vid bifall till de förslag soin jag har redovisat i det föregående kommer

nuvarande familjebostadsbidrag att utgå under hela år 1968, och bestäm­

melserna om det nya bostadstillägget liksom om statsbidraget till kommu­

nala bostadstillägg kommer alt träda i kraft den 1 januari 1969. Anslags­

behovet för samtliga dessa ändamål under budgetåret 1968/69 bör lämp­

ligen redovisas under en gemensam anslagsrubrik, kallad Bostadstillägg

för barnfamiljer, in. in. Efter samråd med chefen för socialdepartementet

föreslår jag att det under denna anslagsrubrik även beräknas medel för

särskilda bidrag till pensionärsbostäder enligt kungörelsen den 5 oktober

1962 (nr 542) om pensionärsbostadsbidrag, som f. n. utgår från anslaget

Bostadsrabatter.

Anslagsbehovet för de familj ebostadsbidrag som löper till utgången av

år 1968 kan för budgetåret 1968/69 beräknas till omkring 75 milj. kr.

inkl. kostnaderna till följd av den övergångsregel beträffande januari månad

1969 som jag har förordat i det föregående. Vidare bör för de nyss nämnda

pensionärsbostadsbidragen beräknas ca 5 milj. kr. De nya statliga bostads­

tilläggen för barnfamiljer och statsbidraget till kommunala bostadstillägg be­

räknas för budgetåren 1968/69 medföra ett anslagsbehov på ca 218 milj. kr.,

dvs. hälften av den beräknade helårskostnaden för dessa nya stödformer.

Sammanlagt kan medelsbehovet under det ifrågavarande anslaget för

nästa budgetår alltså beräknas till avrundat 300 milj. kr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen afl

I. a) till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1968/69

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

1 615 000 000 kr.,

b) till Ersättning till postverket för utbetalning av all­

männa barnbidrag för budgetåret 1968/69 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 700 000 kr.,

II. a) godkänna de av mig förordade grunderna för stat­

liga bostadstillägg för barnfamiljer att gälla fr. o. m. den

1 januari 1969,

b) godkänna de av mig förordade grunderna för stats­

bidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer att

gälla fr. o. m. den 1 januari 1969,

c) till Bostadstillägg för barnfamiljer, m.m. förbudget­

året 1968/69 under femte huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 300 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­

ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1968

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1968

87

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning ................................................................................................................... 3

Gällande bestämmelser ......................................................................................... 4

De allmänna barnbidragen..................................................................................... 4

Familj ebostadsbidragen ......................................................................................... 6

Bidragsförskotten ..................................................................................................... 12

Familjepolitiska kommittén ................................................................................ 13

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd ............................................... 13

Barnfamiljernas ekonomiska situation ............................................................ 15

Inriktningen av ett ökat familjestöd ................................................................ 21

Olika möjligheter att differentiera familjestödet........................................... 25

Familj ebostadsbidragen ................................................................................. 25

Inkomstprövat familjetillägg ........................................................................ 30

Beskattade allmänna barnbidrag och familj etillägg.................................. 33

Inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg........................................... 36

Frågan om ett särskilt bostadsstöd.................................................................... 41

Studiehjälpen .......................................................................................................... 42

Administrationsfrågor ....................................................................................... 44

Kostnader .............................................................................................................. 46

Remis sgttr anden .................................................................................................. 47

Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd............................................... 47

Inriktningen av ett ökat familjestöd ............................................................. 49

Familj ebostadsbidragen och frågan om ett särskilt bostadsstöd ............. 50

Inkomstgraderade barnbidrag och familj etillägg........................................... 52

Administrationsfrågor na ..................................................................................... 55

Föredraganden ...................................................................................................... 58

Inriktningen av ett ökat stöd åt barnfamiljer ............................................... 58

Statligt bostadstillägg för barnfamiljer ............................................................ 63

Bidragsbeloppen .................................................................................................. 63

Åldersgränsen m. m............................................................................................. 67

Inkomstprövningen ......................................................................................... 68

Bostadstilläggets verkningar ........................................................................ 70

Ansökningsförfarande och utbetalning ....................................................... 72

Särskilda frågor .................................................................................................. 74

Övergångsbestämmelser m. m........................................................................ 77

Kommunalt bostadstillägg för barnfamiljer med höga bostadskostnader 78

Förutsättningarna för statsbidrag ................................................................ 78

Beräkningen av bostadskostnaden ............................................................. 81

Höjning av bidragsförskotten ............................................................................ 83

Kostnader och ikraftträdande ............................................................................. 84

Anslagsfrågor .......................................................................................................... 84

Allmänna barnbidrag m. in................................................................................ 84

Bostadstillägg för barnfamiljer m. m........................................................... 85

Hemställan

85