SOU 1967:52

Barnbidrag och familjetillägg

1. Utredningsuppdraget

Familjepolitiska kommittén har fått i uppdrag att utreda frågan om sam- hällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Direktiven för utredningsar- betet angavs av dåvarande statsrådet Lindström 1 ett anförande till stats- rådsprotokollet den 26 februari 1965. Statsrådet lämnade först en översikt över utvecklingen på det familjepolitiska området under senare år och sam- manfattade därefter resonemangen i familjeberedningens promemoria Ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 1964: 36). I denna promemoria berördes bl. a. frågan om familjetillägg till familjer med flera barn och frågan om vård- bidrag till familjer med små barn. Statsrådet anförde slutligen:

Familjeberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en omfat- tande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl.a. differentieringsspörsmålet och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland investeringarna. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning. För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör sär- skilda sakkunniga tillkallas.

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera den inbördes av— vägningen och pröva behovet av ändring eller utbyggnad av dem.

Ett samlat mått på samhällets nuvarande stödåtgärder för barnfamiljerna är svårt att ge, eftersom det gäller så inkommensurabla ting som exempelvis bostads- standard, studiemöjligheter och trygghet vid familjeförsörjarens frånfälle. Vid en prövning av vad som kan betraktas som en rimlig uppoffring från föräldrarnas sida och en »tillräcklig» samhällsinsats för barnen måste hänsyn tagas till den olika bärkraften hos olika familjetyper. Familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Riktmärket blir då att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Det betyder också, att en inkomsttransferering bör eftersträvas, som utjämnar famil- jernas livsinkomst mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter mot barn och perioder utan sådana plikter.

De stora transfereringsposterna på statsbudgeten avser barn, ungdomar som fortsätter sin utbildning efter grundskolan samt pensionärer. Dessa grupper inom befolkningen kommer av allt att döma att växa starkt. Under de närmaste tio åren beräknas vår befolkning öka med ca 600 000 personer. Av ökningen kommer ca 200 000 på barn under 16 år och ca 250 000 på ålderspensionärer. Mellangruppen av

personer mellan 16 och 66 år, som väsentligen har att svara för försörjningen av barnen och åldringarna, beräknas öka med ca 150 000. Men samtidigt räknar man med att ytterligare ca 150 000 personer i åldern 16—24 år kommer att ägna sig åt fortsatt utbildning. Hela befolkningsökningen fram till 1975 kan därmed sägas falla på de tre nämnda transfereringsgrupperna.

Denna utveckling medför redan vid oförändrade bidragsregler automatiskt en ökning av inkomstöverföringarna från den förvärvsarbetande befolkningen till barn, ungdomar i utbildning och pensionärer. Den ställer också ökade krav på investeringar i barnstugor, skolor, pensionärshem, sjukhem o. s. v. liksom på ar- betskraft för lärar- och vårduppgifter. _— Under perioden skall vidare en allmän arbetstidsförkortning ha genomförts.

Vi räknar med att en sådan produktionsökning kan uppnås, att det skall bli möjligt att inte blott fullgöra dessa och en rad andra uppgifter för ökad kapital- tillgång och samhälleliga tjänsteprestationer utan också samtidigt ytterligare höja den totala privata konsumtionen. Det är av denna konsumtionsökning som barn- familjerna bör kunna tillföras en växande andel. Samtidigt måste en sådan avväg- ning ske, att även andra befolkningsgrupper blir delaktiga av en allmän standard- förbättring, däribland folkpensionärerna. Det nu tecknade perspektivet, som anger begränsningen i det totala utrymmet för framtida förbättringar av transfcrerings- förmånerna, får inte förloras vid bedömningen av familjestödet.

Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtions- stödet åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras med sär- skilda stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid omprövas för- utsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomin. Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl.a. mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under ut- redningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma barn- försörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna. De familjepoli- tiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt stödja barnfamiljernas ekonomi —— barnbidragen, familjebostadsbidragen, moderskapsförsäkringen och bidragsförskot- ten — kan under nästa budgetår beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera stödformernas sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas. De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verk— ningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala ut— rymmet.

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör de sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.

Slutligen bör uppmärksammas att de nuvarande familjepolitiska stödformerna behandlas i ett stort antal författningar. De sakkunniga bör sträva efter större över- skådlighet i författningsregleringen på området och söka sammanföra bestämmel- serna efter deras inbördes samhörighet.

2. Några befolkningsstatistiska uppgifter om barnfamiljerna

Sverige hade vid ingången av år 1967 7843 000 invånare. Av dessa var 1 752 000 eller ca 22 % barn under 16 år. Under år 1966 föddes 123 354 barn, vilket motsvarar ett allmänt födelsetal av 15,8 (levande födda barn på 1 000 av medelfolkmängden) eller ett fruktsamhetstal av 79,5 (levande födda barn på 1 000 kvinnor i åldern 15—44 år). Antalet födda barn och det allmänna födelsetalet för tiden 1920—1965 framgår av tabell 1. Av tabell 2 kan frukt— samhetstalen för åren 1960—1966 utläsas.

Statistiska centralbyrån framlade under år 1965 resultatet av en befolk- ningsframräkning grundad på tre olika antaganden om utvecklingen av fruktsamheten.

Enligt det första av dessa tre alternativ, maximialternativet, kommer frukt- samheten att stiga fram t.o.m. 1968 för kvinnor i åldersklasserna 18—— 29 år. Denna stegring antas årligen vara lika med medeltalet för fruktsam- hetsökningen 1960—1964 i resp. åldersklasser.

Tabell 1. Levande födda barn i Sverige 1920—1966

År Aåtåååegäpnde Födelsetal År Apåäååezggge Födelsetal 1920 138 800 23,6 1950 115 400 16,4 1951 110 200 15,6 1930 94 200 15,4 1952 110 200 15,5 1953 110 100 15,4 1935 85 900 13,8 1954 105 100 14,6 1936 88 900 14,2 1937 90 400 14,4 1955 107 300 14,8 1938 93 900 14,9 1956 108 000 14,8 1939 97 400 15,4 1957 107 200 14,6 1958 105 500 14,2 1940 95 800 15,1 1959 104 700 14,1 1941 99 700 15,6 1942 114 000 17,7 1960 102 200 13,7 1943 125 400 19,3 1961 104 500 13,9 1944 135 000 20,6 1962 107 300 14,2 1963 112 900 14,9 1945 135 400 20,4 1964 122 700 16,0 1946 132 600 19,7 1947 128 800 18,9 1965 122 800 15,9 1948 126 700 18,4 1966 123 400 15,8 1949 121 300 17,4

Tabell 2. Fruktsamhetslal 1960—1966

Levande födda Levande födda utom- ..

År barn i äktenskap på äktenskapliga barn på Legafggäofåäfåé 1 000 gifta kvinnor 1 000 icke gifta kvinnor ipåldcrn 15_44 år i åldern 15—44 år i åldern 15—44 år

1960 98,0 20,3 68,4 1961 99,8 20,9 69,3 1962 101,6 22,3 70,6 1963 106,6 23,4 73,7 1964 114,5 26,3 79,5 1965 113,2 27,7 79,2 1966 112,3 29,3 79,5

Från 1969 antas fruktsamhetstalen för dessa åldersklasser förbli kon- stanta på 1968 års nivå. För övriga åldersklasser kvinnor, 15—17 år och 30—44 år, har fruktsamheten förutsatts ligga kvar på 1964 års nivå.

Enligt det andra alternativet, medelalternatiuet, antas fruktsamheten för samtliga kvinnor mellan 15—44 år förbli på 1964 års nivå.

Enligt det tredje alternativet, minimialternatiuet, kommer fruktsamheten för kvinnor att sjunka fram till och med 1968 i åldersklasserna 18—29 år. Denna nedgång har beräknats på analogt sätt som motsvarande stegring enligt maximialternativet. Från 1969 och framåt antas konstant fruktsam- het på 1960 års nivå. För övriga åldersklasser kommer fruktsamhetstalen att förbli oförändrade på 1964 års nivå.

På grundval av dessa antaganden gör statistiska centralbyrån den prognos för födelsekullarnas utveckling som framgår av tabell 3.

Det totala antalet barn under 16 år framgår av tabell 4. För de två första åren som prognosen avser, 1965 och 1966, finns det nu- mera faktiska tal. Dessa visar att fruktsamheten legat något under medel— alternativet, vilket inte hindrat att det totala antalet barn under 16 år vid

Tabell 3. Antal barn under 1 år vid varje års slut

År Maximialternativet Medelalternativet Minimialternativet 1965 125 300 122 500 119 600 1966 131 200 125 300 119 400 1967 137 200 128 100 119 000 1968 143 200 130 700 118100 1969 145 700 132 900 120 100 1970 147 800 134 800 121 700 1971 149 400 136 200 123 000 1972 150 500 137 200 123 900 1973 150 900 137 700 124 600 1974 150 900 137 900 124 900 1975 150 500 137 800 125 000 1976 149 800 137400 124 900 1977 149 000 136 800 124 600 1978 148 100 136 100 124 100 1979 147 200 135 400 123 600 1980 146 500 134 800 123 000

Tabell 4. Antal barn under 16 år vid varje års slut

År Maximialternativet Medelalternativet Minimialternativet 1965 1 732 200 1 729 300 1 726 500 1966 1 749 800 1 741 100 1 732 400 1967 1 778 300 1 760 500 1 742 800 1968 1 812 600 1 782 400 1 752 200 1969 1 849 000 1 806 200 1 763 400 1970 1 892 000 1 839 900 1 780 600 1971 1 934 600 1 865 845 1 797100 1972 1 977 500 1 895 700 1 813 800 1973 2 021 800 1 927 000 1 832 100 1974 2 067 500 1 959 900 1 852 200 1975 2 112 200 1 993 000 1 872 831 1976 2 161 000 2 028 500 1 896 000 1977 2 205 900 2 061 300 1 946 800 1978 2 247 000 2 090 600 1 943 200 1979 2 283 200 2115 100 1 946 000 1980 2 310 400 2 130 706 1 951 100

slutet av 1965 och 1966 överstigit det enligt maximialternativet beräknade antalet. Detta beror på att nettoantalet immigranter under 16 år varit högre än beräknat under dessa år.

Av följande tablå framgår vilken ungefärlig procent av totalbefolkningen olika åldersgrupper utgjorde år 1964 och enligt medelalternativet väntas utgöra år 1970 resp. år 1980.

År TOtalbefqlkning 0—15 år 16—66 år 67 år mll]. 1964 ................ 7,7 22 67 11 1970 ................ 8,1 23 65 12 1980 ................ 8,7 24 62 14

År 1964 utgjorde det faktiska antalet barn under 16 år ungefär 22 % av hela befolkningen. 1970 kommer det att utgöra ungefär 22 % enligt minimi- alternativet och 23 % enligt medel- och maximialternativen. 1980 blir mot- svarande ta] 23 % enligt minimialternativet, 24 % enligt medelalternativet och 26 % enligt maximialternativet. Med reservation för den osäkerhet som alltid vidlåder förutberäkningar av antalet födda visar dessa tal att man kan räkna med att andelen barn av totalbefolkningen i vart fall inte kom- mer att minska under tiden fram till 1980. Vad man därutöver säkert vet om den framtida befolkningsutvecklingen är att antalet personer över 67 år kommer att öka kraftigt såväl i absoluta tal som i procent av totalbefolk- ningen. 1964 utgjorde denna åldersgrupp knappt 11 % eller 821 000 perso- ner. 1970 beräknas den utgöra ungefär 12 % eller ca 960 000 och 1980 14 % eller ca 1 220 000 personer. Gruppen 16—66 år utgjorde 1964 67 % av hela befolkningen och 1970 beräknas denna andel ha sjunkit till 65 %. År 1980 kommer andelen att utgöra 61,5 % under förutsättning att fruktsamheten

Tabell 5. Barnfamiljernas sammansättning år 1960

Barnantal i Barnfamiljer Därav gifta makar Därav ensamstående famlllm Antal % Antal % Antal %

1 .................. 520 400 50,6 447 100 48,4 73 300 71,3 2 .................. 339 900 33,1 319 300 34,5 20 500 19,9 3 .................. 116 800 11,4 110 100 11,9 6 700 6,6 4 + ............... 50 300 4,9 48 100 5,2 2 300 2,2

Summa 1 027 400 100,0 924 600 100,0 102 800 100,0

utvecklar sig enligt medelalternativet. Samlnanfattningsvis kan man säga (jfr kap. 1) att Sveriges befolkning från 1965 till 1975 beräknas öka med ca 600 000 personer. Av ökningen kommer ca 200 000 på barn under 16 år och ca 250 000 på ålderspensionärer. Mellangruppen av personer mellan 16 och 66 år, som väsentligen har att svara för övriga gruppers försörjning beräk- nas öka med ca 150 000 personer. Samtidigt räknar man med att ytterligare ca 150 000 personer i åldern 16—24 år kommer att ägna sig åt fortsatt ut- bildning. Hela befolkningsökningen kan därmed sägas falla på barn, stu- derande och åldringar.

Någon fortlöpande statistik om barnfamiljernas antal och sammansätt— ning finns ej. De senaste uppgifterna som finns tillgängliga år de som fram- kom i samband med 1960 års folk- och bostadsräkning.

1965 års folkräkning innehåller inte någon familjestatistik i egentlig lne- ning. Resultatet av denna folkräkning har heller inte förelegat när detta betänkande utarbetats.

Enligt 1960 års folkräkning hade ca 34 % av alla vuxna personer barn under 16 år. Tahellerna 5 och 6 som bygger på material från folkräkningen visar en gruppering av dessa barnfamiljer efter antalet barn i familjen. Till en familjeenhet har hänförts samtliga hemmavarande barn under 16 år (in- räknat adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn) till familjeföreståndare.

Tabell 6. Antal barn i olika familjetyper år 1960

Barn Därav i fullständiga Därav med ensam- Barnantal i familjer stående förälder familjen Antal % Antal % Antal % 1 .................. 520 400 29,3 447 100 27,5 73 300 50,8 2 .................. 679 700 38,2 638 700 39,2 41 100 28,5 3 .................. 350 400 19,7 330 200 20,3 20 200 14,0 4 + ............... 221 600 12,5 211 700 13,0 9 800 6,7 Summa 1 772 100 99,7 1 627 700 100,0 144 400 100,0 Barn ej ingående i familj ............ 4 700 0,3 1 776 700 100,0

Tabell 7. Familjer med barn under skolåldern (0—6 år) är 1960

Antal barn under Barnfamiljer Därav gifta makar Därav ensamstående skolåldern l famlljen Antal ' % Antal % Antal | %

372 400 70,5 334 300 69,2 38 100 85,8 132 000 25,0 126 600 26,1 5 400 12,2

23 600 4,5 22 700 4,7 900 2,0

Summa 528 000 | 100,0 483 600 100,0 44 400 100,0

Tabellerna visar att hälften av barnfamiljerna endast hade ett barn un- der 16 år. Närmare en tredjedel av alla barn tillhörde emellertid familjer med minst tre barn under 16 år vid undersökningstillfället. Dessa barn vår- dades av ca 325 000 föräldrar, eller 7 % av landets befolkning i åldrarna mellan 18 och 66 år.

Av det totala antalet barn under 16 år i november 1960 var 710 900 eller ca 40 % under 7 är. 199400 av dessa ingick i ettbarnsfamiljer, 287 900 i tvåbarnsfamiljer, 138200 i trebarnsfamiljer och de återstående 85400 i familj er med fyra eller flera barn under 16 år.

Antalet familjer med minst ett barn under skolåldern utgjorde år 1960 528 000 eller drygt 51 % av samtliga barnfamiljer. Av tabellerna 7 och 8 framgår sammansättningen av familjerna med barn under skolåldern.

På uppdrag av familjepolitiska kommittén har statistiska centralbyrån gjort vissa bearbetningar på centralbyråns register över de femtondefödda. Detta register, som lades upp i anslutning till 1960 års folkräkning bygger på uppgifter om personer, födda den 15 i månaden. Bearbetningarna, som publicerats i Statistiska Meddelanden Be 1966: 16, avsåg familjernas sam- mansättning och inkomster år 1964. På grundval av detta material och upp- gifter om befolkningsutvecklingen under 1965 och 1966 har kommittén låtit göra en beräkning av barnfamiljernas sammansättning och antalet barn i olika familjetyper vid slutet av år 1967. Beräkningen framgår av tabellerna 9 och 10.

Jämför man uppgifterna i dessa två tabeller med motsvarande uppgifter ur 1960 års folkräkning förefaller det som om de s.k. enförälderfamiljerna

Tabell 8. Familjer med barn under skolåldern jämfört med totala antalet barnfamiljer

år 1960 Därav med samma antal barn

Antal barn . . under 7 år under 16 år Barnfamlljer

Antal % 1 ........... 520 400 372 400 36,3 2 ........... 339 900 132 000 12,8 3 + ........ 167 000 23 6001 2,3

1 därav med tre eller flera barn under 16 år

Tabell 9. Barnfamiljernas sammansättning år 1967

Barnantal i Barnfamiljer Därav gifta samboende Därav ensamstående fam'lle" Antal % Antal % Antal % 1 .................. 502 000 49,2 408 000 45,9 94 000 72,3 2 .................. 347 000 34,0 322 000 36,2 25 700 19,7 3 .................. 123 900 12,2 116 000 13,0 7 900 6,1 4 .................. 36 900 3,6 35 000 3,9 1 900 1,5 5 + ............... 9 500 1,0 9 000 1,0 500 0,4 Summa 1 019 300 100,0 890 000 100,0 130 000 100,0 .

skulle ha ökat kraftigt mellan åren 1960 och 1967. Uppgången är emellertid troligen av teknisk-statistisk art. Som gifta år 1967 har nämligen endast kunnat redovisas de som gift sig före år 1967. En kvinna som gift sig i maj 1967 och fött ett barn i december 1967 har följaktligen redovisats som en- samstående med ett barn. Likaså har de som var ensamstående med barn vid 1967 års ingång eller blivit det under året redovisats som ensamstående, även om de därefter gift sig under år 1967.

Med ledning av uppgifterna från 1960 års folkräkning kan man dock säga att det med säkerhet finns drygt 100 000 s. k. enförälderfamiljer, vilket motsvarar ungefär en tiondel av samtliga barnfamiljer. På sid. 16 följer en sammanställning av antalet enförälderfamiljer år 1960, fördelade på kön, civilstånd och barnantal.

Det hittills sagda ger en statisk bild, ett ögonblicksfoto av barnfamiljernas sammansättning vid en viss tidpunkt. Det kan ge den felaktiga uppfattning- en att hälften av alla barnfamiljer är ettbarnsfamiljer i den meningen att de hela'livet endast har ett barn. Många av dem som vid ett visst undersök- ningstillfälle har ett barn under 16 år har emellertid tidigare haft flera barn, vilka dock hunnit passera 16-årsgränsen. Andra ettbarnsfamiljer kommer att senare få fler barn.

Detta belyses i en annan bearbetning av registret över de femtondefödda,

Tabell 10. Antal barn i olika familjetyper år 1967

Barn Därav med sam- Därav med ensam- Barnantal i boende föräldrar stående förälder familjen Antal % Antal % Antal % 1 .................. 502 000 28,3 408 000 25,7 94 000 52,4 2 .................. 695 000 39,1 644 000 40,5 51 400 28,7 3 .................. 371 700 21,0 348 000 21,9 23 700 13,2 4 .................. 147 600 8,4 140 000 8,8 7 600 4,2 5 + ............... 51 700 2,9 49 000 3,1 2 700 1,5 Summa 1 768 400 99,7 1 589 000 100,0 179 400 100,0 Barn ej ingående i familj ............ 5 000 0,3 1 773 400 100,0

som statistiska centralbyrån gjort på uppdrag av familjepolitiska kommit- tén. Undersökningen har redovisats i Statistiska Meddelanden Be l967:8 »Förändringar i familjernas sammansättning 1.11.1960—31.12.1964>>.

Denna undersökning ger en helt annan bild av barnfamiljernas samman- sättning. Den ger oss nämligen möjlighet att följa exempelvis de äktenskap som ingicks under de fem åren 1951—1955 och studera deras sammansätt- ning under åren 1960—1964, dvs. under den period då de flesta barnen fötts men ännu inte hunnit passera 16-årsgränsen. Det visar sig då att av de äktenskap som ingicks under åren 1951—1955 och som vid 1964 års ut- gång inte hade upplösts genom skilsmässa eller dödsfall 16 % var alltjämt barnlösa. Äktenskapen med barn hade i regel två eller flera barn. Fördel— ningen på barnantal framgår av följande tablå.

Familjetyp ! Antalfamiljeri% Antal barni% lbarn ............. 27 13 2 . ............. 45 42 3 . ............. 20 28 4 » ............. 6 11 5 + barn .......... 2 6 100 100

Det är naturligtvis möjligt att äktenskap, som ingicks tidigare än 1951— 1955 uppvisade ett annat mönster, liksom det kan tänkas att de äktenskap, som nu ingås, kommer att uppvisa ett nytt mönster. Avvikelserna torde dock inte vara stora. Med utgångspunkt i det redovisade materialet kan man säga att f.n. de omkring tio år gamla äktenskapen vanligen hade två barn. Efter litet mer än tio års äktenskap tycks det vara ungefär lika vanligt att gifta med barn har tre eller flera barn som att de endast har ett barn. Det förefaller som om närmare hälften av alla barn som växer upp i bestående äktenskap har två eller flera syskon.

Undersökningen visar vidare att det första barnet vanligen har kommit inom ett par år efter vigseln. I närmare hälften av de äktenskap som ingicks under år 1963 fanns det ett barn vid utgången av år 1964. I ytterligare 10 % av äktenskapen fanns det redan två eller flera barn. Under perioden 8—15 år efter vigseln ligger det genomsnittliga barnantalet i äktenskapen med barn högre än två, varefter familjens storlek åter minskar, åtminstone om man bara räknar in barn under 16 år. När äktenskapet varat längre än ca 18 år sjunker det genomsnittliga barnantalet (räknat på samtliga bestående äktenskap, även barnlösa) under ett. Endast 9 % av de äktenskap som in- gicks år 1941 och som vid utgången av år 1964 inte hade upplösts hade två eller flera barn under 16 år vid den senare tidpunkten, dvs. 23—24 år efter vigseln. Drygt 60 % av 1941 års äktenskap hade år 1964 inga barn alls under 16 år. De tidigare ogifta som gifte sig i början av 40-talet hade genomsnitt- ligt uppnått åldern 29 år för män och 26 år för kvinnor vid tiden för vigseln.

År 1964 var alltså genomsnittsmakarna från 1941 i 50-årsåldern. Medel- åldern vid första vigseln är nu ca 3 är lägre än i början av 40-talet.

Familjens storlek förändrar sig snabbt. Av de äktenskap som 1960 hade ett barn hade fyra år senare 55 % ändrat barnantal. Av 1960 års enbarns- äktenskap hade 35 % vid utgången av 1964 inte längre något barn under 16 år, medan 20 % hade ökat sitt barnantal. De familjer som har tre eller fler barn har ett så pass högt antal barn under 16 är endast ullder en ganska kort tid. Av de äktenskap som år 1960 hade tre barn under 16 år hade fyra år senare närmare hälften (46,5 %) minskat i storlek, i regel beroende på att något barn passerat 16-årsgränsen.

Tabell 11 visar det ungefärliga antalet enförälderfamiljer år 1960, för- delade på kön, civilstånd och barnantal. Tabellen bygger på den bearbetning av registret över femtondefödda som företogs i samband med 1960 års folk- räkning.

Även om vissa förskjutningar kan ha ägt rum sedan 1960, kan man på basis av 1960 års undersökning utgå från att det stora flertalet ensamstå- ende föräldrar endast har ett barn under 16 år, lnedan drygt hälften av de gifta paren med barn har minst två barn. Undersökningen visar också att de ensamstående föräldrarna har något färre barn under skolåldern än tvåförälderfamiljerna.

Men olikheterna mellan olika typer av enförälderfamiljerna är avsevärt större än olikheterna mellan dem och tvåförälderfamiljerna. Andelen fa- miljer med barn under skolåldern varierade enligt 1960 års undersökning från 71 % av de ogifta mödrarna till endast 17 % av änkorna. Medan de ogifta mödrarna endast utgjorde en fjärdedel av alla ensamstående föräldrar, svarade de för hälften av alla barn under skolåldern till ensamstående vård- nadshavare.

Nära hälften av de ogifta mödrarna hade barn under 3 år medan endast

Tabell 1]. Enförälderfamiljer år 1960

Med barn avses hemmavarande barn den 1 november 1960

Kvinnor Gifta ej Män Summa sam- Ogifta Änkor Skilda Summa boende Antal familjer med ett barn .......... 9 500 26 800 11 900 17 100 65 300 8 000 73 300 med två barn ......... 3 700 2 700 4 400 7 600 18 500 2 100 20 600 med tre eller flera barn 1 600 1 300 1 600 3 700 8 200 800 9 000 Summa 14 800 30 900 17 900 28 400 92 000 10 900 102 900

Antal barn ............. 22 300 36 600 26 000 44 600 129 600 14 800 144 400 Därav med barn (0—6 år) 8 900 21 900 3 000 8 300 42 100 2 300 44 400 % 60 71 17 29 46 21 43

6 % resp. 8 % av ånkorna och de frånskilda med barn hade barn i den åldern. Drygt 9 600 ensamstående vårdnadshavare hade barn under ett år. Nära 7 000 av dessa var ogifta mödrar. 40 % av änkorna hade fler än ett hemmavarande barn under 16 år, medan motsvarande andel bland de ogifta mödrarna endast uppgick till 13 %. Av de frånskilda vårdnadshavarna bod- de uppemot 90 % i tätorter medan motsvarande siffra för ogifta mödrar var 70 %.

Av de drygt 10 000 ensamstående manliga vårdnadshavarna var närmare hälften änklingar och drygt en fjärdedel frånskilda. Endast en femtedel av dem hade barn under skolåldern.

De nära 15 000 gifta ej samboende mödrarna utgjordes sannolikt främst av hemskilda. Närmare en tredjedel av dessa hade emellertid barn under tio år, vilket kan betyda att där också fanns en del nygifta familjer som ännu inte fått gemensam bostad.

Mer än ett barn av sju föds utom äktenskap. Under 1965 föddes uppemot 17 000 barn till ogifta föräldrar. Samma år erhöll närmare 10 000 äkta par äktenskapsskillnad. I ca 65 % av skillnadsfallen fanns barn under 16 år. Varje år inträffar också dödsfall som leder till att enförälderfamiljer uppstår. Ändå är det av alla barn under 16 är endast ett barn på sexton som tillhör någon enförälderfamilj. Det är alltså tydligt att benägenheten att gifta sig eller gifta om sig är stor bland de ensamstående föräldrarna.

I den senare delen av den tidigare omtalade sammanställningen av för- ändringar i familjens sammansättning (Statistiska Meddelanden Be 1967: 8) behandlas enförälderfamiljerna. Man har först undersökt vilka föränd- ringar som skett under åren 1961—1964 för de enförälderfamiljer som exi- sterade vid slutet av år 1960. Därefter har man analyserat vissa årskullar av nybildade enförälderfamiljer och sett hur dessa kullars sammansättning förändrat sig efter ett, två, tre och fyra år. Av samtliga enförälderfamiljer den 1 november 1960 hade vid utgången av år 1961 10 % av föräldrarna gift sig, varför 90 % ännu var enförälderfamiljer. Vid utgången av 1962 var ca 83 % av familjerna fortfarande enförälderfamiljer. Vid slutet av åren 1963 och 1964 var ca 79 resp. 75 % enförälderfamiljer. Samtidigt har en Viss ytterligare avgång skett genom att det yngsta barnet passerat 16—årsgränsen. Dessa förändringar har tyvärr inte kunnat registreras. Förändringarna i civilstånd skedde ganska olika i olika typer av familjer. Av samtliga ogifta kvinnor med barn den 1 november 1960 var ca 60 % fortfarande ogifta vid slutet av 1964. Det var alltså 40 % av dem som hade ändrat civilstånd. Av änkorna med barn hade bara ca 7 % ändrat civilstånd under motsvarande tid. Av de skilda männen och de skilda kvinnorna hade 17 resp. 22 % ändrat civilstånd. AV änklingarna hade under motsvarande tid ca 19 % ändrat civil- stånd.

Studerar man en årskull ogifta kvinnor med barn, exempelvis de ogifta kvinnor som fick barn under 1961 och som vid detta års slut fortfarande var

ogifta, finner man att ca 48 % av dessa inte hade förändrat civilstånd vid slutet av år 1964. Av samma årgång nyblivna änklingar med barn var ca 77 % fortfarande änklingar vid slutet av är 1964. Motsvarande tal för änkor med barn var ca 95 % och för skilda kvinnor och skilda män med barn ca 75 resp. 87 %.

Man bör vara uppmärksam på att de som gift sig resp. gift om sig under samma år som de blev ensamstående föräldrar över huvud taget inte finns med i statistiken. Under 1961 föddes det drygt 12 000 barn utom äktenskap. Vid årets utgång registrerades emellertid i statistiska centralbyråns under- sökning endast i uppräknade tal drygt 7 000 ogifta mödrar såsom nytill- komna under året. Av dessa siffror att döma hade alltså ca 40 % av de kvin- nor som födde barn utom äktenskap under 1961 gift sig före årets utgång. Av de återstående 7 000 ogifta mödrarna hade som tidigare nämnts ungefär hälften gift sig tre år senare.

Det pågår alltså en ständig cirkulation mellan de olika grupper inom be- folkningen som man vid ett statiskt betraktelsesätt lätt ser som separata kategorier — mellan ensamstående barnlösa, ensamstående med barn, gifta barnlösa och gifta med barn samt mellan barnfamiljer med olika barnantal. De flesta människor hinner under olika perioder av sitt liv passera många av dessa kategorier. Flertalet av dem som vid en viss tidpunkt är ensam- stående barnförsörjare tillhörde tidigare eller kommer senare att tillhöra gruppen gifta med barn. Sett ur den synvinkeln innebär ett samhällsstöd, som inriktas på en viss kategori eller familjetyp, ett stöd som inriktas på en viss period i livet.

3. Familjepolitikens framväxt

En medveten familjepolitik började bedrivas i Sverige först vid mitten av 1930-talet. Man hade då sett hur arbetslösheten drabbade barnfamil- jerna. Önskemålet att garantera barnen och barnförsörjarna ett visst mini- miskydd sammanföll vid den tiden med ett uppflammande intresse att med hänsyn :till landets »befolkningsutveckling stimulera till ett ökat barrna- födande. I början satsade man främst på hjälp i form av naturaförmåner. Det kontanta stöd som gavs inriktades på vissa avgränsade situationer eller '.iss konsumtion.

Med tiden har andra motiv fått större betydelse. Man har med familje- politiska medel vellat uppnå en jämnare fördelning på olika grupper i sam- hället av kostnaderna för barnens fostran och vård. Ett viktigt led i denna utveckling var införandet av de allmänna barnbidnagen, som innebar en för— skjutning av tyngdpunkten i familjepolitiken från skattelindringar och kon- sumtionsdirigerande stöd—former till generella bidrag.

1 det följande ges en kort översikt av familjepolitikens utveckling.

Städ genom skattelättnader

En särskild form av ekonomiskt stöd till barnfamiljerna har äldre anor än från Sfi—talet. Principen om skatt efter förmåga föranledde tidigt att man tog särskild hänsyn till förekomsten av barn vid beskattningen. Familje- fövrsörjare fick avdrag med ett visst belopp per barn vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten. Avdnagen var i början relativt låga. År 1920 utgjorde avdraget 200 kr. vid taxeringen till statlig inkomstskatt och 100 kr. vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. År 1928 inarbetades dessa avdrag i ortsavdraget. De kvarstod sedan i denna form i omkring 20 år ehuru beloppen höjdes.

Det kan också vara av intresse att nämna, att förvärvszarbetande gifta kvinnor 1919 fick rätt till förvärvsavdrag vid beskattningen. Avdraget avsåg de kostnader för hjälp i hemmet som uppkom genom att hustruns förvärvsarbete hindrade henne att utföra sådana sysslor som eljest ansågs åvila henne. Förvärvsavdraget avskaffades 1938 men återinfördes 1947 och finns fortfarande kvar.

Början till en familjepolitik

Även om skattereglerna hade betydelse för en del familjers ekonomi var det som nämnts först vid mitten av 130-talet, som de första tecknen på en medveten familjepolitik började visa sig.

Det första steget togs när regeringen på hösten 1933 till-satte den bostads- sociala utredning-en. I dess direktiv riktades uppmärksamheten särskilt på barnfamiljernas bostadsförhållanden. Utredningens första betänkande tog också sikte just på barnfamiljerna och ledde till att 1935 års riksdag bl. a. beslöt införa såväl lån för uppförande av >>barnrikehus>> som >>fa- miljebidrag» liknande de nuvarande familjebostadsbidragen — men av- sedda endas—t för dem som fått bostad i barnrikehusen.

Året innan detta beslöts hade Gunnar 1och Alva Myrdal givit ut sin bok »Kris i befolkningsfrågan». Mot bakgrunden av en enligt deras mening katastrofal befolkning—sutveckling, som skulle leda till landets förgubbning, förespråkade makarna Myrdal bl. a. en »nadikal omfördelning av inkomster- na mellan familjer ».med olika stor barnförsörj ningsbörda och olika sto-r in- komst».

Till följd _av det intresse som nu visades befolkningsfrågan tillsatte re- geringen på våren 1935 en utredning, befolkningskommissionen. I direk- tiven framhöll socialministern att energiska åtgärder måste vidtas för att ändra befolkningsutveckling-en. Det gällde att befordra en ökad och tidigare äktenskapsbildning och en ökad nta'tivit-et. Det kunde man göra genom att »niinska de enskilda familjernas omkostnader för uppfödning, fostran och vård av barn». Socialministern nämnde i direktiven även befolkning—sfrågans s. k. kvalitativa sida. Gynnsammare uppväxtvillkor för barnen skulle leda till »ett bättre tillvaratagande av folkmaterialet».

B—efolkningskommissionen lade fram ett stort antal .rerformförslag på olika områden, vilka gällde frågor från förlossningsvård och fria Skolmåltider till landsbygdens avfolkning. Kommissionen ansåg att den viktigaste orsaken till nativitetsnedgången inte låg i barnkostnadernas absoluta stegring utan i barnfamiljernas relativt lägre standard 'i förhållande 'till de barnlösa. Kom- missionen betonade även befolkningsfrågans kvalitativa sida, frågan om att genom arvshygien och miljöpåverkan höja befolkningens kvalitet. När det gällde att förbättra barnens kroppsliga och själsliga hälsa ansåg kom- missionen att natunahjälpen hade bestämda fördelar framför den kontanta hjälpen.

Resultaten av kommissionens (arbete märktes främst i fråga om stödet åt barnaföderskorna. För att minska spädbarnsdödligheten och förbättra häl— sovården för barnaföderskor och spädbarn inrättades mödra- och barna- vårdsce—ntraler. Vidare gjordes förlossningsvården i princip kostnadsfri.

Sedan 1931 hade de statsunderstödda erkända sjukkassorna varit skyl- diga att utge viss moderskapshjälp per dag till försäkrade barnaföders—

kor samt ett mindre engångsbelopp till icke medlemmar med mycket låga inkomster. Dessa förmåner förbättrades år 1937 på befolkningskommis- sionens förslag. För engångsbeloppet skulle fortfarande en inkomstgräns gälla, men den sattes så högt att ca 9/10 av alla kvinnor som annars var be- rättigade till beloppet skulle komma att få det. Vidare infördes ett be- hovspröv'at naturaunderstöd, mödrahjälp, för nödställda mödrar.

En lag om förbud att avskeda kvinnor från deras anställning på grund av giftermål eller barnafödande genomfördes 1938. Ett annat av kom- missionens förslag gällde införande av bosättningslån. Förslaget antogs av riksdagen 1937.

Det var dock ingalunda så att alla kommissionens förslag ledde till re- sultat. Bland de förslag som inte togs upp av regeringen kan nämnas livs- medelsrabatter, obligatoriska Skolmåltider, beklädnadsbidrag samt ökat stöd till barnkrubbor och sommarkolonier. En av orsakerna till att förslagen fick vila tycks ha varit att kommissionens starka inriktning på na-turahjälp inte vann stöd.

På skatte-sidan ändrades år 1938 fördelningen av .skattebördan till barn- familjernas förmån genom att familjeavdragen för barn höjdes väsentligt. Samtidigt infördes en differentiering så att avdraget i den högsta dyrorts- gruppen bestämdes till 620 kr. för vartdera av de två första barnen och 940 kr. för vart och ett av de följande barnen.

Slutligen skall bland 30-talets reformer nämnas att 1937 års riksdag fattade beslut dels om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn samt till föräldralösa barn och dels om bidragsförskott till ogifta kvinnors barn. Båda dessa förmåner var ganska snävt inkomstprövade.

Befolkningsutredningen

Åren före det andra världskriget medförde således, att väsentliga steg togs mot en medveten familjepolitik. En viss ökning av nativiteten tycktes också visa att reformerna och opinionsbil-dningen haft sin verkan. Med krigsutbrottet sjönk åter födelsetalen. De stigande livsmedelspriserna under krigsåren ledde till att man från 1941 började införa livsmedelsraba'tter för barnfamiljer, en anordning som så småningom utvecklades till ett betydande ekonomisk stöd för dessa.

Såväl befolkningsutvecklingen som krisläget med begynnande ransone- ringar ansågs motivera ytterligare åtgärder till förmån för barnfamiljerna. Därför tillsattes 1941 års befolkningsutredning med uppdrag att fullfölja 1930—tale-ts familjereformer.

Befolknin-gsutredningen arbetade fram till 1947 och avlämnade under denna tid ett stort antal betänkanden. Till att börja med knöt man an till befolkningskommi-ssionens arbete och sysslade främst med naturaförmåner och serviceåtgärder. På utredningens förslag infördes statligt stöd till

barnstugor _ dock med blygsamma belopp. Man införde också stöd till barns sommarvistelse (en vidareutveckling av utrymningskommis-sionens arbete), till husmoderssemestrar och till kommunalt organiserad social hemhjälp. Huvudpunkten blev emellertid de allmänna barnbidragen.

Ett förslag från den sedan 30—talet verksamma bostadssociala utredningen ledde till »att man införde familjebostadsbidrag i stället för de tidigare fa— miljebidragen. Bidrag kom nu att utgå även till tvåbarnsfamiljer mot ti— digare endast till familjer med minst tre barn. Man avskaffade begränsning— en nav stödet till familjer bosatta i de särskilda barnrikehusen. Däremot bestämdes kretsen av bidragsberättigade fortfarande genom inkomstprövning och genom krav på att lägenheten hade ett visst utrymme och en viss stan- dard.

När bostadssociala utredningen lade fram dessa förslag, fuamhöll den att såväl familjebostadsbidragen som de tilltänkta allmänna barnbidragen ut- gjorde medel för utjämning fav barnkostnaderna. De borde i princip ses som två delar av en och samma stödform. Den speciella utformning som familjebostadsbidragen fick motiveras av att därigenom den största bo— stadspolitiska effekten kunde nås. Vid ett annat läge på bostadsmarknaden borde enligt utredningen familjebostadsbidragen kunna gå upp i ett all- mänt barn- eller familjebidrag i kontant form.

Även på andra områden genomfördes reformer av betydelse för barnfa— miljerna. Fria Skolmåltider började införas, likaså fri skolhälsovård och s.koltandvård. Skolbarnen fick fri skolmateriel, och för landsbygdsbarn in- fördes generella studiestipendier. Bosättningslånen höjdes och förlossnings- vården byggdes ut.

En viss skepsis mot alltför stark inriktning på naturaförmåner och annat konsumtionsdirigcrande stöd började dock visa sig. Ett förslag från be— folknings-utredningen om införande av beklädnadsbidrag vann inte gehör. Däremot satsade man på varuforskning och konsumentupplysning.

Befolkningsutredningens betänkande om harnkostnadernas fördelning (SOU 1946: 5 och 6) innehöll ett principiellt resonemang om stöd in natura. Utredningen tog där avstånd från befolkningskommiss-ionens bestämda prioritering av naturahjälp. Utredningen ansåg att man vid sidan av kol- lektiva serviceåtgär—der främst borde skilja mellan konsumtionsstyrande och icke-konsumtionsstyrande bidrag. Valet dem emellan borde enligt utred- ningen inte göras generellt utan från fall till fat].

Allmänna barnbidrag införs

Fyrtiotalets viktigaste familjepolitiska reform — och det viktigaste resul- tatet av ubefollmingsutredningens arbete — var utan tvivel 1947 års beslut om allmänna barnbidrag. Bidragen sattes till 260 kr. per barn upp till 16 år. Samtidigt avskaffa-des barnavdragen tid den statliga beskattningen och

livsmedelsrabatterna. Fr. o. m. är 1952 höjdes bidragen till 290 kr. som en följd av att barnavdragen slopades även vid den kommunala beskattningen.

När man införde allmänna barnbidrag innebar det både en omläggning och en utvidgning av samhällets stöd till barnfamiljerna. Motiven för ut- vidgat barnstöd kunde enligt befolkningsutredningen delas upp på tre hu- vudgrupper: befolkningspolitiska skäl, rättviseskäl och socialpolitiska skäl.

Befolkningspolitiken borde syfta till att motverka en folkminskning. Men en kvantitativ målsättning av typen ett visst antal födda per år fann ut- redningen både orimligt och stridande mot svenska samhälls-traditioner.

Rättvisesynpunkterna på barnkostnadernas fördelning innebar enligt ut- redningen att man strävade efter att ge barnlösa och barnrika samma stan- dard. En praktisk invändning mot den målsättningen var att man inte kun-- de uppställa något entydigt mått på levnadsstandarden. Vidare påpekade utredningen, att frågan om en fullständig utjämning av barnkostnaderna försvårades av inkomstolikheterna i övrigt i samhället.

De socialpolitiska synpunkterna slutligen innebar enligt utredningens uppfattning att samhället skulle garantera alla medborgare en minimi— sbandard, en trygghet mot nöd. Socialpolitiken skulle alltså trygga barnen mot nöd och garantera dem den ekonomiska standard som var nödvändig för att uppväxtförhållandena skulle vara tillfredsställande. Utredningen fann för egen del dessa minimikrav väsentliga men otillräckliga.

Efter denna genomgång av olika motivkretsar formulerade utredningen sin egen uppfattning så, att det gällde att »eftersträva att undanröja de hinder av materiell natur, som för närvarande [avhålla alltför många fa- miljer att skaffa sig önskvärt antal barn».

Genom denna valfrihetsmotivering hade utredningen i viss mån av— lägsnat sig från 30—talets resonemang om behovet av folkökning, även om utredningens motivuttalanden innehåller glidningar mellan vad som är ett önskvärt barnantal ur den enskilda familjens synpunkt och vad som är det ur samhällets synpunkt. Utvecklingen till ett svagare intresse för de rent befolkningspolitiska motiven är märkbar även i propositionen om allmänna barnbidrag till 1947 års riksdag.

Det är svårt att fastställa vilken betydelse de olika motiv som redo- visades hade för valet mellan olika tänkbara stödformer. Att livsmedels- rabatterna övergavs till förmån för kontanta barnbidrag var endast ett av tecknen på att — såsom vi tidigare sett —— de konsumtionsstyrande stöd- formerna började förlora mark. Att en ökning av det ekonomiska stödet inte borde ske skattevägen stod klart redan av den anledningen, att två femtedelar av barnfamiljerna —— och tre fjärdedelar av familjerna med minst fyra barn —— inte betalade någon inkomst- och förmögenhetsskatt till staten. Den fråga som återstod var. om man skulle slopa barnavdragen helt. varvid de högsta inkomsttagarna skulle förlora på omläggningen, eller in— föra en kombination av bidrag och avdrag.

Den frågan kunde, påpekade socialministern, bedömas från två håll. Man kunde lägga huvudvikten antingen på den barnkostnadsutjämnande effekten eller på en bedömning av den minskning _av skatteförmågan som barnkostnaderna medförde. Eftersom införandet av allmänna barnbidrag innebar att man bröt »ut iba'rnkostnaderna ur beskattningen och förde över dem till det socialpolitiska fältet, valde socialministern att se på den barn- kostnadsutjämnande effekten. Han ansåg att man av rättviseskäl borde välj-a att i ialla inkomst-klasser ge lika stor kompensation för barnens upp- fostran och försörjning och således helt avskaffa barnavdrage-n vid beskatt- ningen. Han framhöll därvid 'att barnbidragen skulle få en inkomstut- jämna—nde effekt såväl mellan barnfamiljer med olika stora inkomster som mellan barnlösa och barnfamiljer inom samma inkomstskikt.

Socialförsäkringarna ökar barnfamiljernas trygghet

På socialförsäkringens område blev 1946 års folkpensionsbeslut upptakten till ett omfattande reformarbete, som fick stor betydelse även för barnfa- miljerna. Redan dessförinnan fanns det vissa familjepolitiska inslag i so- cialförsäkringarna. M-oderskapsstödet från de erkända sjukkassorna har ti- digare nämnts.

De år 1937 beslutade barnbidragen till änkors och invaliders barn hade delvis karaktären av harntillägg till invalidpension. Bidragen omprövades därför vid 1946 års folkpensionsreform samtidigt som namnet ändrades till särskilda barnbidrag. Man höjde beloppen och utvidgade kretsen av bidragsberättigade. Bidrag kom [nu att utgå bl. a. till barn som fyllt tre år och för vilket faderskapet ej kunnat fastställas. Inkomstprövningen bibe- hölls. Även lagstiftningen om bidragsförskott omarbetades i detta sam— manhang. Bland förändringarna märks främst att inkomstprövningen här togs bort helt och hållet.

Några år in på 50—talet kunde man skrida till beslut om att sätta den allmänna sjukförsäkringen i kraft. Den fick en utformning som betydde att man övergick från att garantera alla en viss minimistandard till att söka ge var och en trygghet mot inkomstbortfall.

I samband med sjukförsäkringsbeslutet infördes allmän och obliga- torisk moderskapsförsäkring. Även här slog inkomstbortfallsprincipen igenom. Moderskapspenning utgavs nämligen dels i form av grundpennin—g —— motsvarande grundsjukpenningen — jämte barntillägg, och dels i form av tilläggspenning _— motsvarande tilläggssjukpenningen — till kvinna som på grund av havandeskapet avbrutit förvärvsarbete. Vid sidan av dessa generella förmåner bibehölls den behovsprövade mödrahjälpen, som dock alltmer kom att »utgå i kontant form.

Även i fortsättningen har utbyggnaden av socialförsäkringarna — där den mest betydelsefulla nyheten var införandet av allmänna tilläggspen-

sionen — medfört väsentliga förbättringar för barnfamiljerna. Hela familjen har givetvis fått nytta av den ökade trygg eten vid inkomstbortfall på grund av dödsfall eller invaliditet. De särskilda barnbidragen till änkors och in- validers barn har ersatts av harntillägg och barnpensioner. Inkomstpröv- ningen har avskaffats. Ändrade regler om bidragsförskott har medfört ett väsentligt förbättrat skydd för frånskildia makars och ogifta mödrars barn. Bidragsförskotten har samordnats med [barn.tilläggen och barnpensio- nerna från folkpensioneringen. Huvudregeln är att samtliga dessa för- måner skall utgå med belopp som motsvarar 25 % av basbeloppet enligt lagen om allmän för-säkring. Man har således i huvudsak kunna-t skapa ett generellt skydd för barn, vars underhåll från den ena av föräldrarna uteblir. Vidare har moderskapsförsäkringen förbättrats ytterligare bl.a. genom att en tandvårdsförsäkring införts för blivande och nyblivna mödrar. Den be- hovsprövade mödrahjälpen har avskaffats.

På skattesidan bör främst nämnas 'att förvärvsavdrag till [förvärvsarbe- tande kvinna ånyo infördes år 1947, samtidigt som barnavdraget togs bort. Sedan 1952 är förvärvsavdragen främst utformade som ett slags harnavdrag, genom att högre avdrag ges om familjen har barn hemma.

Den egentliga familjepolitiken åter i blickpunklen

Frånsett moderskapsförsäkringen, som kan sägas ligga i skärningspunkten mellan socialförsäkring och familjepolitik, har för den egentliga familje- politikens vidkommande tiden sedan 1948 i stort sett inneburit att man följt de vägar som tidigare utstakarts. Barnbidragen var oförändrade fram till 1957 men har därefter höjts ett flertal gånger. F amiljebostadsbidragen har höjts, den sociala hemhjälpen har byggts ut, stödet till barnstugorna har ökat osv. Stödet |til-l studerande ungdom över 16 år har förbättrats kraftigt. Efter 1964 års studiesociala reform har dessa ungdomar rätt till förhöjt barn- bidrag, studiehjälp eller studiemedel, beroende på skolform.

De hefolkningspolitiska frågorna kom tillbaka i diskussionen vid 1950- talets mitt. 1954 års familjeutredning ansåg Iatt en intensifierad familje- politik Vlal' påkallad ur befolkningspolitiska synpunkter i lika hög grad som under 1930-talet. De befolkningspolitisk'a motiven dominerade emellertid inte längre diskussionen om familjepolitiken. Utredningens främsta skäl för utökat barnstöd var i stället penningvärdeförsämringen och de bety- dande skillnaderna i konsumtionsnivå och arbetsbelastning mellan hushåll med barn och hushåll utan barn. Familjepolitiken borde —— liksom social- försäkringe-n — trygga den individuella standarden och således söka mot- verka den relativa standardnedpressning som barnförsörjningen medförde.

Under de senaste åren har det återigen uppstått en ganska livlig familje- politisk diskussion. Den är 1962 tills-atta familjeberedningen har i en prome- moria om ökat stöd till barnfamiljerna (SOU 1964: 36) lagt fram en prin-

cipskiss för ett ökat ekonomiskt stöd genom höjda barnbidrag, familjetillågg för fle-rbarnsfamiljer och vårdbidrag för vård av små barn. Familjetillägget borde enligt familjeberedningen utgå till familjer med tre eller flera barn och vara större ju fler barn familjen har. Vårdbidragen borde i första hand utgå så länge barnet befinner sig i späd ålder.

Under de senaste årens diskussioner h—ar rättvise- och valfrihetsargumen- ten varit de dominerande. Familj-eberedningen har betraktat stödet till barn- familjerna främst som en fråga om rättvisa såväl mellan barnlösa och barn— familjer som mellan barnfamiljerna inbördes. I promemorian yttrade fa- miljeberedningen bl. a.: »Det kan inte vara rätt att barn i en mångbarns- familj skall behöva växa upp under sämre yttre betingelser än barn i andra familjer. Inte hell-er kan det vara rätt att föräldrar med många barn skall hänvisas till att leva på en påtagligt sämre standard än familjer med ett par barn.» Vid sidan härav pekade fvamilj-eberedningen också på valfrihets- synpunkterna; valfriheten att skaffa sig barn och kvinnans valfrihet mellan yrke och hem. Beredningen yttrade i denna fråga: »Att göra valfriheten full- ständig innebär att ge familjerna ekonomisk trygghet för det barnantal de väljer, även om det blir större än *normalfamiljens'. Likaså att låta kvinnan slippa välja mellan barn och yrke, utan möjliggöra för henne ett både/och som kan tillfredsställa henne både som kvinna och individ.»

Syftet att öka familjemedlemmarnas valfrihet har fått ökad tyngd i sam- band med att den traditionella rollfördelningen inom familjerna har börjat lösas upp. N är det blir allt vanligare att både man och hustru förvärvsarbetar även sedan de fått barn, ökar av naturliga skäl kraven på att samhälle.-tt genom olika former av familjeservice underlättar för både män och kvin— nor att välja mellan arbete inom eller utom hemmet. Därför »har barnfa— miljernas behov av service spelat en framträdande .roll i de senaste årens familjepolitiska diskussioner och reformarbete. I fråga om daghem och s. k. gemensamma barnstugor pågår f. n. en snabb utbyggnad. Även när det gäller det ekonomiska stödet har Önskemål om ökad valfrihet fått bilda grundvalen för olika förslag om reformer på bidrags- och skattesidorna.

4. Familjestödets nuvarande utformning

Genom familjepolitiken vill samhället bereda barnfamiljerna -— både full— ständiga familjer och ensamma barnförsörjare — en levnadsnivå som inte alltför mycket skiljer sig från den som andra befolkningsgrupper kan upp— rätthålla, vilka inte har det direkta ansvaret för barnens försörjning. Fa- miljestödet ges dels som kontantstöd — t. ex. allmänna barnbidrag —— och dels i form av vård och service, t.ex. genom daghem, Skolmåltider. Även vissa skyddsföreskrifter har en familjepolitisk motivering, t. ex. förbud att avskeda kvinnliga arbetstagare på grund av havandeskap. En redogörelse för de viktigaste familjepolitiska stödåtgärdernas nuvarande utformning lämnas i detta kapitel.

En kostnadsomt'ördelning till barnfamiljernas förmån uppnås också i viss mån indirekt genom inkomstbeskattningens utformning. Även om familje— beskattningen inte brukar räknas som familjepolitik, kan det direkta famil j e- stödet inte ses helt isolerat från det stöd som barnfamiljerna får del av genom beskattningen. I kap. 7 följer en redogörelse för familjebeskattningens ut— formning.

Kontantstäd

Allmänna barnbidrag Det centrala i samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna år de all- männa barnbidragen, som infördes genom beslut vid 1947 års riksdag. Bi- dragen trädde då i stället för tidigare barnavdrag vid beskattningen. Baru- bidragen utgår fortlöpande för alla barn under 16 år. Bidragets storlek är f. n. 900 kr. per barn och år, vilket motsvarar 75 kr. i månaden. Någon inkomstprövning förekommer inte och bidragen är skattefria.

Kostnaderna för barnbidragen bestrids helt av statsmedel. Barnavårds- nämnderna sköter administrationen av barnbidragen under socialstyrel- sens överinseende. Länsstyrelserna fungerar som mellaninstanser.

I kap. 5 lämnas en närmare redogörelse för de allmänna barnbidragen.

Studiestöd Det allmänna barnbidraget upphör att utgå när barnet uppnår 16-årsåldern. Många ungdomar fortsätter emellertid sin skolgång även efter det att de fyllt 16 år. För dem finns ett statligt studiestöd. Detta stöd har främst före-

stavats av utbildningspolitiska skäl men de har även haft en familjepoli- tisk motivering. Kommittén har ansett det lämpligt att lämna en översikt av studiestödet även om det inte direkt ingår i kommitténs uppdrag att pröva hithörande hjälpformer.

Det förlängda barnbidraget är den del av studiestödet som står den rena familjepolitiken närmast. Det förlängda barnbidraget är avsett för ung- domar över 16 år som fortfarande går kvar i grundskolan. Bidraget är inte inkomstprövat och utgår med 75 kr. i månaden, lika mycket som det all- männa barnbidraget per månad räknat. Det förlängda barnbidraget utgår dock ej under ferierna. Bidraget blir därför 675 kr. om året (75 kr. i måna- den under 9 månader).

Det förlängda barnbidraget utgår, utan ansökan, efter beslut av skol- styrelse eller rektor. Överinstans är centrala studiehjälpsnämnden. För- fattningsbestämmelserna om det förlängda barnbidraget återfinns i KF 4 juni 1964 (nr 400) om förlängt barnbidrag.

För ungdomar över 16 är som lämnat grundskolan för studier vid bl.a. gymnasier, yrkesskolor, fackskolor och folkhögskolor utgår studiestöd i form av studiehjälp. Grundstommen i denna studiehjälp utgörs av ett stu- diebidrag på 75 kr. i månaden. Detta bidrag utgår utan inkomstprövning och utan ansökan.

De som inte kan gå i skola på hemorten kan erhålla antingen inackorde- ringstillägg på 100 kr. i månaden eller resetillägg med 40—100 kr. i månaden beroende på färdvägens längd.

Inkomstprövat tillägg till studiebidraget utgår om den studerandes och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst inte överstiger 20000 kr. Innehav av förmögenhet över 30000 kr. jämställs i viss ut- sträckning med inkomst. Det inkomstprövade tillägget utgör 25, 50 eller 75 kr. i månaden beroende på inkomstens storlek. Studerande, som är be- rättigad till inkomstprövat tillägg med högsta beloppet kan, om ett syn- nerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, dessutom få ett behovsprövat tillägg med högst 75 kr. i månaden. Det behovsprövade till- lägget är speciellt avsett för barn till ensamstående föräldrar och för barn i mångbarnsfamiljer.

Studerande, som är i behov av studiekredit, kan enligt vissa regler erhålla borgensfria studielån, som löper med ränta.

De ovannämnda tilläggen till studiebidraget utgår endast efter ansökan och beviljas av Skolstyrelsen eller rektor. Ansökningen om behovsprövat tillägg och studielån prövas dock av centrala studiehjälpsnämnden, som är det högsta studiesociala organet. Hos nämnden kan även besvär anföras över skolstyrelses eller rektors beslut i studiehjälpsärenden.

De hittills nämnda formerna av studiehjälp är avsedda för ungdomar över 16 år som påbörjat sina studier vid de berörda läroanstalterna senast året innan de fyller 21 år. För dem som börjar sina studier senare finns

särskilda former av studiehjälp. Dessa torde dock vara av mindre intresse ur familjepolitisk synvinkel.

Författningsbestämmelserna om studiehjälp återfinns i studiehjälps- reglementet den 4 juni 1964 (nr 402). Studerande vid universitet och hög- skolor har rätt till studiemedel enligt regler i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401).

Familj ebostadsbidrag

Familjebostadsbidragen utgör en viktig del av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna. De har till syfte att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med barn samt att förbättra barnfamiljernas bostadsstandard. Bidragen bekostas helt av statsmedel. Verksamheten administreras av kom— munerna, länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen.

Familjebostadsbidrag kan utgå till familjer med barn under 16 år. För rätt till bidrag gäller dock vissa villkor. Dels är bidragen inkomstprövade och dels ställs vissa villkor beträffande bostadens storlek, utrustning m. In. Beroende på inkomst och barnantal kan familjebostadsbidrag utgå med belopp som motsvarar mellan ca 35 kr. och (för en fembarnsfamilj) ca 200 kr. i månaden. Beloppen kommer bidragstagarna till del i form av en hyresrabatt om dessa bor i hyreshus och i form av avdrag på ränta och amortering om bidragstagarna bor i egnahem.

I kap. 6 lämnas en närmare redogörelse för familjebostadsbidragen.

Den allmänna försäkringen Den allmänna försäkringen har många familjepolitiska inslag. I första hand gäller det moderskapsförsäkringen. Varje barnaföderska, som om- fattas av den allmänna försäkringen, har rätt till en moderskapspenning på 1 080 kr., vilket motsvarar grundsjukpenning i 180 dagar (6 X 180: 1 080). Vid flerbarnsfödsel utgår ytterligare 540 kr. för varje barn utöver det första.

Kvinnor, som på grund av barnsbörd avbryter sitt förvärvsarbete, har rätt till tilläggssjukpenning i högst 180 dagar. Detta gäller dock endast kvinnor som minst nio månader före födseln varit placerade i en sjuk- penningklass i vilken sjukpenningen överstiger grundsjukpenningen.

Inom den allmänna försäkringens ram finns även ett vårdbidrag i form av invaliditetsersättning, som utgår till svårt handikappade barn under 16 år. Bidraget utgör 60 % av basbeloppet, som f. n. är 5 700 kr. Bidraget utgör alltså 3 420 kr. om året eller 285 kr. i månaden. Bidraget utgår i prin— cip endast om barnet vårdas hemma. Medan barnet vårdas vid statlig, kom— munal eller statsunderstödd institution utgår inget bidrag.

Änkor, som har vårdnaden om barn under 16 år, erhåller från folkpen-

sioneringen hel änkepension, som är lika stor som ålderspensionen till en ensam pensionär, f. n. 4 930 kr. om året eller 410 kr. i månaden. Änkepension utgår utan inkomstprövning till kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960. Har mannen avlidit före den 1 juli 1960 blir änkepensionens storlek beroende på änkans inkomst. Från folkpensioneringen utgår vidare barn- pension till varje barn under 16 år som förlorat sin fader eller moder. Barn- pensionen till barn, som mist endera av föräldrarna, utgår med 25 % av basbeloppet. Vid gällande basbelopp utgör den 1 425 kr. om året eller 118 kr. i månaden. Föräldralösa barn får i barnpension 35 % av basbeloppet, nu 1 995 kr. om året eller 166 kr. i månaden.

Änkepension och barnpension från folkpensioneriugen kan kompletteras med tilläggspensioner (ATP). Dessa pensioner, som står i relation till den avlidnes tidigare inkomster, baseras på dennes beräknade eller faktiskt upp- burna egenpension från tilläggspensioneringen. Änkepensionen blir om barn- pension också utgår 35 % av mannens pension.

Barnpension från tilläggspensioneringen utgår till försäkrads barn under 19 år. Storleken av sådan barnpension är beroende av om även pensions- berättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 procent av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 procent av den avlidnes egenpension. Finns fler barn än ett ökas nu nämnda procenttal med 10 för varje barn utöver det första. Det samman— lagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Rätt till barnpen- sion föreligger efter avliden fader likaväl som moder. Har båda föräldrarna avlidit utbetalas dock endast den av barnpensionerna som är störst.

Författningsbestämmelserna om moderskapsförsäkring, vårdbidrag, folk- pensionering och försäkring för tilläggspension finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Bidragsförskott

Lever ett barns föräldrar åtskilda betalar vanligen den av föräldrarna som ej har vårdnaden om barnet underhållsbidrag för detta. För att förhindra att barnet blir lidande vid den underhållsskyldige förälderns eventuella försumlighet eller oförmåga att betala har bidragsförskotten införts. Bidragsförskott kan utgå för alla barn som inte står under föräldrarnas vårdnad eller vilkas vårdnad tillkommer endast en av föräldrarna. Bidrags- förskott kan utgå oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning till det fastställda bidragets storlek. Bidragsförskott kan dock inte utgå då barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige eller då vårdnadshavaren underlåter att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. Vidare utgår inte bidragsförskott om det står klart att den underhållsskyldige av föräldrarna själv betalar minst

lika stort belopp som bidragsförskottet. Har den underhållsskyldige erlagt ett engångsbelopp för barnet kan bidragsförskott inte komma i fråga.

Bidragsförskott utgår liksom barnpensionen inom folkpensioneringen med 25 % av basbeloppet eller f. n. med 1 425 kr. om året vilket motsvarar 118 kr. i månaden. Om den underhållskyldige i vederbörlig ordning själv betalar fastställt underhållsbidrag som är mindre än 25 % av basbeloppet utgår mellanskillnaden i form av bidragsförskott.

Bidragsförskott utbetalas månadsvis i förskott. Barnavårdsnämnden prövar frågor rörande bidragsförskott och utbetalar förskotten. I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder nämnden i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den under- hållsskyldige.

Mot barnavårdsnämnds beslut i bidragsförskottsärenden kan talan föras hos länsstyrelsen. Länsstyrelses beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t och prövas av regeringsrätten.

Av icke återbetalt bidragsförskott betalas tre fjärdedelar av staten och en fjärdedel av kommunen.

Författningsbestämmelserna återfinns i lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott.

Bosättningslån Trolovade eller äkta makar kan erhålla bosättningslån på högst 5 000 kr. för att underlätta inköp av möbler m.m. vid familjebildningen. Samma rätt tillkommer ogifta mödrar och ogifta fäder som avser att bilda eget hem.

Bosättningslånen utgår ur en särskild fond, statens bosättningslånefond, som förvaltas av riksbanken.

Som villkor för bosättningslån gäller bl.a. att de sökande skall vara i behov av pengar för sin bosättning samt att det med hänsyn till de sökan- des egna villkor och intressen är tillrådligt för dem att uppta lånet. De sö— kande bör även ha visat skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet.

Lånen löper med fast ränta, som fastställs av Kungl. Maj:t. Lånen skall i allmänhet återbetalas på fem år, men lånetiden kan sättas till högst åtta år.

Riksbanken har i varje kommun ett ortsombud som har till uppgift att motta och kontrollera ansökningar om bosättningslån. Denne översänder därefter ansökningarna till riksbanken som fattar beslut om lånen.

Lånebestämmelserna återfinns i kungörelsen den 29 juni 1946 (nr 570) om statliga bosättningslån.

Vård och service m. m.

En viktig del av familjepolitiken utgörs av vård och service för familjer med barn. Dessa frågor omfattas inte av kommitténs uppdrag, men de berörs här som delar av familjepolitiken i stort.

32. Förebyggande mödra- och barnavård

Mödra— och barnavårdscentraler och liknande institutioner drivs av lands- tingen och storstäderna. Vid mödravårdscentralerna meddelas bl.a. mödra- gymnastik och annan behandling under havandeskapet samt behandlingar av lättare sjukdomar som föranletts av förlossningen. Kvinnor kan även vända sig till dessa centraler för att få havandeskapsdiagnos utförd. Vid centralerna meddelas också en omfattande rådgivande verksamhet beträf— fande mödravård och familjeplanering.

Vid barnavårdscentralerna tas barn upp till skolåldern emot för hälso— kontroll och för vaccinering. Även här bedrivs en omfattande rådgivnings— verksamhet.

Institutionerna inom den förebyggande mödra- och barnavården står under ledning av läkare under medicinalstyrelsens överinseende. De är till- gängliga för alla kostnadsfritt.

Barntillsyn Kommunerna driver med statligt stöd en alltmer omfattande barnstuge- verksamhet. Denna omfattar olika tillsynsformer. I daghem bereds hel- och halvdagsvistelse för förvärvsarbetande föräldrars barn, som ännu inte upp— nått skoläldern. Lekskolor tar för kortare tid under dagen emot barn som vanligen är i åldern fem och sex år. Gemensamma barnstugor för barn i åld- rarna närmast under sju år är en kombination av daghem och lekskolor. Denna barnstugeform har tillkommit för att möjliggöra ett smidigt utnytt- jande av tillsynsresurserna för i första hand hel- och deltidsarbetande för- äldrar. Fritidshem ger tillsyn åt barn i den lägre skolåldern under den skol- fria delen av dagen när föräldrarna förvärvsarbetar.

I år finns ca 17 000 platser i daghem och gemensamma barnstugor och ca 3 500 platser i fritidshem. Ca 60 000 barn kan tas emot i lekskolor.

För att stimulera kommunerna till en snabb utbyggnad genomfördes 1963 och 1966 kraftiga förbättringar av statsbidragen till de barnstugeformer som är avsedda för barn till förvärvsarbetande föräldrar. Fr.o.m. 1966 har det statliga byggnadsbidraget fördubblats till högst 5 000 kr. per plats, varjämte ett statligt lånestöd införts med ytterligare högst 4 000 kr. per plats. Stats- bidrag till driften av daghem och gemensamma barnstugor utgår med 1 600 kr. per plats och år för sådana barnstugeavdelningar där minst 2/3 av platser— na avser heldagstillsyn eller tillsyn åtminstone fem timmar om dagen. Drift- bidrag till fritidshem utgår med 600 kr. per plats och år.

Barnstugeverksamheten står under socialstyrelsens överinseende. Stats— bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen den 13 maj 1966 (nr 173) om statsbidrag och lån till barnstugor.

I många kommuner finns vid sidan av barnstugorna en kommunalt or- ganiserad familjedaghemsverksamhet. F.n. finns ca 10 000 kommunala

familjedaghemsplatser i landet. Det har nyligen lagts fram ett utrednings- förslag om statsbidrag även till de kommunala familjedaghemmen.

Skolmåltider, skolhälsovård m. in.

För skolbarnens räkning finns flera former av vård och service av stor betydelse. De allra flesta skolbarn, såväl i grundskola som i andra skol- former, har tillgång till fri lunch.

Vidare anordnar kommunerna i regel Skolskjutsar för elever med lång eller besvärlig resväg.

För elever vid grundskolan och även i de flesta andra skolformer finns kostnadsfri skolhälsovård anordnad. Denna är främst av förebyggande na- tur och avser vanligen inte egentlig sjukvård. Vanligen genomgår de flesta skolelever låkarundersökning ungefär vartannat år. Skolläkare och skol— sköterska håller därutöver regelbundna mottagningar för eleverna. För- fattningsbestämmelserna om skolhälsovården återfinns i skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439).

En ur ekonomisk synpunkt kanske viktigare förmån än den fria skol- hälsovården är den fria tandvården som de flesta skolbarn under 16 är er- håller inom ramen för folktandvården inom resp. landsting. För ungdom över ]6 men under 20 år meddelas i viss utsträckning även tandvård till en taxa som med 25 % understiger den vanliga folktandvårdstaxan.

Barn- och ungdomstandvården är reglerad i kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 278) angående statsbidrag till folktandvård.

Ferieverksamhet för barn och husmödrar

Samhället har sedan länge engagerat sig i en bidragsverksamhet som avser att underlätta ferievistelse för barn och husmödrar. Statsbidrag utgår dels till kommuner för barns ferievistelse på barnkoloni eller feriehem och dels för driften av semesterhem för husmödrar och för resor till semester- hem m. m.

Statsbidragsbestämmelserna finns i kungörelsen den 30 juni 1967 (nr 473) om statsbidrag till ferievistelse för barn samt i kungörelsen den 30 juni 1967 (nr 472) om statsbidrag till driften av semesterhem, m.m.

Social hemhjälp

Den sociala hemhjälpen för barnfamiljer lämnas av kommunalt anställda hemvårdarinnor. Verksamheten är främst avsedd för sådana situationer då husmodern till följd av sjukdom, barnsbörd e. (1. för någon kortare tid inte förmår sköta hemmet. Under de senaste åren har allt flera kommuner också börjat lämna hemhjälp i form av tillsyn av sjuka barn till förvärvsarbe-

3—714789

tande föräldrar. Till den sociala hemhjälpen utgår statsbidrag, som beviljas av socialstyrelsen. Författningsbestämmelserna om statsbidraget återfinns i kungörelsen den 29 maj 1964 (nr 427) om statsbidrag till social hemhjälp.

Familjerådgivning m. m. Statsbidrag utgår vidare till landsting och städer utanför landsting, som har anordnat centraler för psykisk barna- och ungdomsvård. Likaså utgår statsbidrag för viss verksamhet för stöd och rådgivning för havande kvin— nor i abortförebyggande syfte. Även till landsting, som bedriver försöksvis anordnad familjerådgivning, utgår statsbidrag.

Bidragsbestämmelserna finns i kungörelserna den 4 november 1960 (nr 619), den 21 december 1945 (nr 863) samt den 2 december 1960 (nr 710).

5. De allmänna barnbidragen

År 1948 infördes allmänna barnbidrag av statsmedel med 260 kr. per år för varje barn under 16 år. Som framgår av det förut anförda hade samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna tidigare till största delen haft formen av vissa skattelättnader för barnfamiljer. Skattelättnaderna åstadkoms ge- nom barnavdrag vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen. Barnavdragen ansågs utgöra ett ofullständigt instrument för att åstad- komma en fördelning av barnkostnaderna. Barnfamiljer i lägre inkomst- skikt —— där stödbehovet var störst »— kunde inte alls eller endast delvis utnyttja barnavdragen. Det var endast barnfamiljer i högre inkomstlägen som genom barnavdragen fick avlastning av barnkostnaderna. Befolknings- utredningen föreslog därför är 1946 att barnavdragen vid den statliga be- skattningen skulle avskaffas och ersättas av ett allmänt skattefritt barn- bidrag lika för alla barn. Så skedde år 1948 sedan 1947 års riksdag antagit en proposition som byggde på utredningens förslag. Tills vidare behölls dock skattedifferentieringen genom barnavdrag vid den kommunala beskattningen vid sidan av barnbidragen. 1952 avskaffades även dessa avdrag samtidigt som barnbidragen i stället höjdes från ursprungliga 260 kr. till 290 kr. per barn och år. Barnbidragen har därefter i slutet av femtiotalet och under sextiotalet höjts ett flertal gånger. De utgör sedan den 1 juli 1965 900 kr. per barn och år och är skattefria. I tabell 12 redovisas barnbidragens storlek under perioden 1948—1966 i förhållande till penningvärdeförändringen och standardutveeklingen.

Konsumentprisindex återspeglar förutOm den egentliga penningvärdeför- ändringen även de förskjutningar som under senare tid skett i beskattningen från direkt till indirekt skatt. De senaste höjningarna av barnbidragen har delvis varit motiverade av höj ningar av omsättningsskatten. Som framgår av tabellen har dessa skattehöjningar liksom den egentliga penningvärdeför- ändringen väl kompenserats. Barnbidragets köpkraft är betydligt större i dag än 1948. Följer man barnbidragets utveckling i förhållande till standard- utveeklingen, såsom den avspeglar sig i konsumtionsindex, finner man där— emot att bidragets relativa värde minskat något sedan år 1948. Konsumtions- index avser att visa förändringar i värdet av den genomsnittliga privata kon— sumtionen per invånare. Om man antar att barnens konsumtion mellan 1948 och 1966 utvecklat sig på ungefär samma sätt som den genomsnittliga privata

Tabell 12. Barnbidrag, penningvärdeförändring (konsumentprisindex) och standard— utveekling (konsumtionsindex)

1947 1948|1950 1952 1958 1960 1962 1964 1965 1966:

i 1. Allmänna barnbidragen per

barn under 16 år kr/år ..... —— 260 260 290 400 450 550 700 900 900 2. Konsumentprisindex 1947 = 100 .............. 100 104 107 128 162 169 181 192 203 215 1950 = 100 .............. 93 97 100 119 150 157 168 179 189 200 Beräknat efter konsumentpris- index 260 kr från 1947 kr/år . . . (260) 270 278 333 421 439 471 499 528 559 30 kr från 1950 kr/år . . . . (30) 36 45 47 50 54 57 60 Summa kr/år — 270 278 369 466 486 521 553 585 619

3. Privat konsumtion per invå- nare i löpande priser kr/år. . 2 390 2 570 2 759 3 370 4 634 5 061 5 845 6 906 7 517 7 985 Konsumtionsindex 1947 = 100 ............... 100 108 115 141 194 212 245 289 315 336 1950 = 100 .............. 87 93 100 122 168 183 212 250 272 291 Beräknat efter konsumtions- index 260 kr från 1947 kr/år. . . . (260) 281 299 367 504 551 637 751 819 874 30 kr från 1950 kr/år ..... (30) 37 50 55 64 75 82 87 Summa kr/år 281 299 | 404 554 | 606 701 826 901 961 !

konsumtionen, täcker barnbidragen numera en något mindre del av kostna- derna för barnens konsumtion än de gjorde år 1948. Emellertid har under mellantiden andra familj epolitiska förmåner tillkommit eller utvecklats. Som exempel kan nämnas de fria Skolmåltiderna. Värdet av den gjorda jäm— förelsen är därför svårt att bedöma.

Författningsbestämmelserna rörande barnbidragen finns i lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag. Bortsett från de ändringar i lagen som föranletts av höjningar av barnbidragsbeloppet har endast smärre ändringar av bestämmelserna skett sedan år 1947.

Barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det under vilket barnet fötts eller rätt till bidrag på annat sätt uppkommit och till och med det kvar- tal under vilket barnet fyller 16 år. Dör ett barn, för vilket allmänt barnbi- drag utgår, eller inträffar någon annan omständighet som leder till att bi- drag inte längre skall utgå för barnet, dras barnbidraget in fr.o.m. kvar- talet efter det dödsfallet resp. förändringen skedde.

Vare sig barnet är svensk medborgare eller inte gäller som förutsättning för rätten till bidrag att barnet är bosatt i Sverige. För barn som inte är svensk medborgare fordras dessutom antingen att barnets fostrare är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar vistas i Sverige sedan minst sex månader.

För att ett bara skall anses vara bosatt i Sverige gäller enligt socialstyrel— sens anvisningar som huvudregel att barnet skall vara kyrkobokfört här. Ett barn som kommer hit från utlandet, kan därför i allmänhet inte få barnbi-

drag, förrän barnet inskrivits i kyrkoböckerna. Enligt samma regel upphör barnbidraget att utgå, så snart ett barn blivit avfört ur kyrkoböckerna. För- utom kyrkobokföring fordras även faktisk bosättning i Sverige. En utlands- vistelse, som varar längre tid än fyra kvartal efter det kvartal då utresan ägt rum, betraktas enligt huvudregeln som stadigvarande vistelse utomlands. Ett par månaders vistelse i Sverige varje år är inte tillräcklig för att ett barn skall anses bosatt här.

Rätten att lyfta barnbidrag tillkommer den som har vårdnaden om barnet. Om barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad skall i regel mo- dern lyfta bidraget. Endast om modern på grund av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid är förhindrad att delta i vårdnaden blir i stället fadern mottagare.

I fråga om fosterbarn eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än hos den som har vårdnaden om barnet, skall barnbidraget i stället van- ligtvis lyftas av barnfostraren. Det gäller vare sig barnet placerats i foster- hemmet av föräldrarna eller genom det allmännas försorg.

Övergår rätten att uppbära allmänt barnbidrag från en person till en an— nan, gäller detta i allmänhet per kvartal. Om särskilda skäl föreligger kan dock bidraget för löpande kvartal fördelas på de för kvartalet bidragsberätti- gade.

Barnbidraget utgår enligt lagens ordalydelse som bidrag till barnets uppe- hälle och uppfostran. Om det visar sig att mottagaren inte är lämplig att ha iland om bidraget kan rätten att lyfta bidraget flyttas över till den andre av föräldrarna eller barnavårdsman för barnet eller annan lämplig person. Om det föreligger synnerliga skäl kan barnavårdsnämnden ta hand om bidraget för att använda det för barnets bästa.

Om kostnaderna för ett barn helt bestrids av statsmedel, antingen därige- nom att barnet vistas på en statlig anstalt eller på något annat sätt, skall barnbidrag inte utgå. Detta gäller exempelvis för barn på ungdomsvårds- skolor och skolor för blinda och döva barn. Om barnet vistas i föräldrahem- met under ferierna —— och i liknande fall —— utgår dock barnbidrag i viss omfattning.

Om barnet vårdas på anstalt på bekostnad av primärkommun eller lands- tingskommun skall däremot barnbidrag utgå men uppbäras av det kom- munala organ som svarar för vårdkostnaden, i den mån kommunen är be- rättigad att ta ut ersättning för kostnaden av barnet eller annan enskild per- son. Eventuellt överskott skall redovisas till den som eljest är berättigad att uppbära barnbidrag för barnet.

Den som vill uppbära allmänt barnbidrag skall göra en anmälan om detta till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. I all- mänhet sker detta på ett mycket enkelt sätt redan på BB. Det åligger dess- utom pastorsämbetet att till barnavårdsnämnden meddela bl. a. alla födelser. Då barnavårdsnämnden vidare kan fatta beslut om att allmänt barnbidrag

skall utgå utan att anmälan från den bidragsberättigade inkommit inträffar det så gott som aldrig att bidrag inte utgår för barn som ger rätt till allmänt barnbidrag. Skulle detta ändå inträffa kan barnavårdsnämnden, när det upptäcks, besluta om att bidrag skall utgå för högst ett år tillbaka i tiden.

På grundval av besluten om allmänna barnbidrag för varje barnavårds- nämnd ett barnbidragsregister. En gång i kvartalet skrivs barnbidragsan— visningar ut efter registret. I de flesta större kommuner används automatisk databehandling för detta förfarande. Anvisningarna överlämnas till post- verket som sänder ut dem till bidragsmottagaren. Utbetalningen sker sedan på postkontoren med början den 21 i den första månaden av varje kvartal. Barnavårdsnämnderna behöver således aldrig rekvirera några medel för utbetalning av barnbidragen. Riksstatsanslaget till allmänna barnbidrag står till postverkets disposition.

Barnavårdsnämndens beslut i ärenden rörande allmänna barnbidrag kan överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen utövar också tillsyn över barna— vårdsnämndernas tillämpning av lagen om allmänna barnbidrag. Upptäcker länsstyrelsen någon felaktighet skall den hos barnavårdsnämnden påkalla åtgärder för rättande av felet. Har barnavårdsnämnden beslutat om för stort bidrag kan emellertid det för mycket utbetalda beloppet inte krävas av barna- vårdsnämnden eller kommunen. Har däremot någon enskild t.ex. genom oriktiga uppgifter förorsakat att allmänt barnbidrag utgått felaktigt skall, vanligen genom avräkning vid senare utbetalningar, bidragsmottagaren åter- betala det som betalts ut för mycket.

Över länsstyrelsens beslut i ett barnbidragsärende kan besvär föras hos socialstyrelsen, som är sista instans. Socialstyrelsen utövar också tillsyn över tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag samt utfärdar tillämpnings- föreskrifter. Till socialstyrelsen skall länsstyrelserna årligen avlämna en be- rättelse över den tillsyn som åvilar dem. Dessa berättelser inges även till riksrevisionsverket, som det åligger att utföra en viss kameral granskning av bidragsverksamheten.

6. Familjebostadsbidragen

Familjebostadsbidragens utveckling

Gällande bestämmelser om familjebostadsbidragen återfinns i en kungö- relse från år 1957. Familjebostadsbidragens historia är emellertid betydligt äldre och leder sitt ursprung till de bostadspolitiska stödåtgärder som till- kom år 1935. Undersökningar från början av 1930—talet hade visat att en stor del av bostäderna i tätorterna var så undermåliga, att deras använd- ning inte kunde försvaras från hygieniska synpunkter. Särskilt för barn— familjerna utgjorde bostädernas låga tekniska standard ett allvarligt pro— blem. Lika allvarlig var emellertid en utbredd trångboddhet, även i lägen— heter som i och för sig var av godtagbar standard. Ettrumslägenheter an.- vändes i stor utsträckning som bostäder för barnfamiljer.

1935 års riksdag beslutade om särskilda stödåtgärder för att bereda mindre bemedlade, barnrika familjer i städer samt i stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen billiga hyresbostäder. Enligt beslutet skulle lån (bostadsanskaffningslån) och årliga bidrag (familjebidrag) av statsmedel kunna beviljas kommun eller, under förmedling av denna, s.k. allmännyttigt företag. Vissa minimikrav beträffande bostadsutrymme och bostadsstandard gällde som villkor för familjebidrag. Bidraget var differen— tierat efter barnantal och utgick i form av en hyresreduktion med vissa procent av hyran. Endast familjer med tre eller flera barn kunde beviljas bidrag.

1938 års riksdag beslutade att bostadsanskaffningslån och familjebidrag skulle kunna utgå även för att bereda familjer i egnahem billiga bostäder.. Syftet härmed var i första hand att sådana familjer på landsbygden skulle komma i åtnjutande av samma stöd för sin bostadsförsörjning som barn- familjerna i tätorterna.

I anslutning till den allmänna översyn av bostadspolitiken, som företogs vid 1946 och 1947 års riksdagar, omprövades även familjebidragen. Till grund för denna omprövning låg ett förslag av bostadssociala utredningen, vilket ledde till en proposition till 1947 års riksdag om införande av familje— bostadsbidrag. Riksdagen antog propositionen. Motiven för tillkomsten av familjebostadsbidragen var nästan uteslutande bostadspolitiska. Man efter— strävade ett konsumtionsdirigerande stöd till barnfamiljernas bostadsför- sörjning. Det var känt att hos barnfamiljerna förelåg en ganska allmän oförmåga att bekosta en fullvärdig bostad. I princip borde således alla barn-

familjer kunna erhålla stödet oavsett barnantalet och inkomsternas stor- lek. Däremot borde det ställas vissa storleks- och standardkrav på bidrags- tagarnas lägenheter. Alla barnfamiljer skulle därigenom stimuleras att skaffa sig goda bostäder.

Statsfinansiella och andra skäl ledde emellertid till att familjebostads— bidragen inte utformades helt i enlighet med de principiella resonemangen. Tills vidare begränsade man bidragsgivningen till familjer med minst två barn. Man beslöt vidare att bidragen till en början endast skulle utgå till familjer med begränsade inkomster.

Endast lägenheter med minst två rum och kök och minst 50 m2 lägen- hetsyta berättigade till familjebostadsbidrag. Bidragsberättigande lägenhe- ter fick heller inte vara större än 100 1112. Standardkraven innebar att lä- genheter i stadssamhällen skulle vara försedda med vatten och avlopp, centralvärme, badrum och varmvatten samt en tillfredsställande köksut- rustning. För landsbygdens del innebar minimistandarden främst krav på vatten och avlopp inom lägenheten samt centralvärme. Bidragsgivningen begränsades vidare till lägenheter som tillkom efter det att de nya bidrags- bestämmelserna trätt i kraft, dvs. fr. o. m. den 1 januari 1948.

Bidragsbeloppet utgjorde 130 kr. per barn och år. För familjer i egna- hem som uppförts med stöd av egnahemslån varierade bidraget mellan 130 och 175 kr. Bidragen kompletterades med bränslebidrag av olika storlek i olika delar av landet.

Reglerna om familjebostadsbidragen har sedan bidragen infördes 1948 vid många tillfällen varit föremål för ändringar av olika slag. Inkomst- strecken har höjts vid ett flertal tillfällen. Även ettbarnsfamiljerna har bli- vit bidragsberättigade. Bidragen har differentierats bl. a. genom införande av förhöjda och reducerade bidrag.

Även standardkraven har förändrats. Regeln om att endast lägenheter färdigställda efter ett visst är var bidragsberättigande har avskaffats. Å andra sidan har den s.k. trängboddhetsregeln _ som i princip medför ute- slutning från bidragsrätt — skärpts.

Gällande regler om familjebostadsbidragen

De gällande reglerna om familjebostadsbidrag finns i kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 358) om familjebostadsbidrag. Kungörelsen har ändrats ett flertal gånger, senast den 4 juni 1964 (nr 512).

Bidragsverksamheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnder— na och kommunerna. Det organ, som på kommunplanet sysslar med familje- bostadsbidragen, brukar kallas förmedlingsorganet. Om kommunen inte beslutar att bidragsverksamheten skall handhas av ett särskilt kommu- nalt organ, fungerar kommunens styrelse — drätselkammaren eller kom- munalnämnden _ som förmedlingsorgan.

Enligt den inledande paragrafen i kungörelsen är ändamålet med familje- bostadsbidragen att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med barn samt att befordra en förbättring av bostadsstandarden. Rätten till bi- drag är beroende av barnantal, inkomst och bostadsstandard.

Familjer med ett eller flera barn under 16 år, som helt eller delvis för- sörjs inom familjen, är berättigade till familjebostadsbidrag om de i öv- rigt uppfyller de krav som ställs i kungörelsen. Till barn räknas även adoptivbarn samt fosterbarn, som vårdas i familjen under minst sex må- nader. Med familj avses äkta makar med barn eller ensamstående med barn eller minderåriga föräldralösa syskon. Med äkta makar jämställs —— i lik- het med vad som sker inom skattelagstiftningen och i den allmänna för- säkringen — man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra, har eller har haft barn gemensamt.

Bidragsgivningen är inte begränsad till svenska medborgare. Efter sex månaders vistelse i Sverige kan en utlänning få familjebostadsbidrag retro- aktivt räknat från ankomsten till landet.

För att främja det bostadspolitiska syftet med familjebostadsbidragen gäller vissa utrymmes- och standardkrav beträffande bidragstagarnas bo— städer. När det föreligger särskilda skäl kan länsbostadsnämnderna eller i vissa fall förmedlingsorganen medge undantag från de i bidragskungö- relsen angivna kraven.

Beträffande bostädernas storlek har uppställts vissa krav. Huvudregeln är att bostaden skall vara minst så stor att antalet boende per rum, köket oräknat, är högst två personer. Från denna bestämmelse medges undan- tag i följande fall.

Boenderegeln tre per rum, som gällde fram till den 1 januari 1963, skall alltjämt tillämpas beträffande familj som bor kvar i den lägenhet, för vil- ken familjen åtnjöt bidrag vid utgången av år 1962. (Övergångsbestämmel- sen till kungörelsen 1962: 125.) Samma boenderegel tillämpas enligt ett av bostadsstyrelsen år 1963 meddelat beslut övergångsvis beträffande familj om minst sj u personer. Övergångstiden har enligt styrelsens beslut utsträckts till den 1 januari 1970.

Större lägenheter än fem rum och kök krävs ej för bidragsrätt oavsett familjens storlek.

Om en lägenhet består av minst två rum och kök, kan nytt bidrag bevil- jas för högst ett år framåt, trots att antalet boende är större än två per rum, under förutsättning att en för familjens behov tillräckligt stor bo— stad med säkerhet kan anskaffas under året och att familjen förklarar sig villig att flytta till denna större lägenhet.

I bestämmelserna anges även vissa krav beträffande minimiyta. Lägen- het om två rum och kök skall innehålla minst 50 m2. Lägenhet om ett rum och kök eller ett rum och kokvrå, som endast är bidragsberättigande för familj om högst två personer, skall innehålla minst 30 m2. Undantag från

sistnämnda bestämmelse kan medges om bostadsytan uppgår till minst 25 m2 och lägenheten är färdigställd före 1960.

En inte ovanlig situation är den att en familj, som redan har familje— bostadsbidrag, blir trångbodd genom att barnantalet ökar. I så fall gäller att fortsatt bidrag kan utgå under det år familjen blivit trångbodd och ytterligare högst två kalenderår. Endast ett ytterligare kalenderår medges för familj, som ånjuter bidrag enligt den i övergångsbestämmelserna till kungörelsen 1962: 125 angivna boenderegeln (tre per rum). Om lägenheten omfattar ett rum och kök eller ett rum och kokvrå, skall dock bidraget dras in från det närmast följande årsskiftet.

Utrymmesstandarden skyddas även av vissa regler om inackorderingar. Uthyrning i s.k. uppenbart förvärvssyfte godtas nämligen inte om lägen- heten är mindre än tre rum och kök. Omfattar lägenheten minst tre rum och kök är sådan uthyrning tillåten under förutsättning att den del av lä— genheten, som bidragstagaren och hans familj bor i, uppfyller huvud- regeln om antalet boende (högst två personer per rum). Uppenbart för— värvssyfte anses föreligga när en del av lägenheten upplåtes till person som inte kan jämställas med familjemedlem. Såsom villkor för bidrag gäl— ler vidare att lägenheten skall bebos av endast en familj. Uthyrning till en annan familj med barn eller man och hustru utgör alltså hinder för bidrag.

Som redan nämnts gäller förutom utrymmeskraven även vissa utrust— nings— och standardkrav. I kungörelsen om familjebostadsbidrag sägs att lägenheten för att ge rätt till bidrag skall vara utrustad med vatten- och avloppsledningar inom lägenheten samt anordningar för centraluppvärm— ning. Lägenheten skall även bereda nöjaktig möjlighet till bad. I bostads- styrelsens tillämpningsanvisningar till kungörelsenl utvecklas standard- kraven närmare. Bl. a. ges vissa föreskrifter om köksutrustning som att spis, disk- och arbetsbänk, skåp etc. skall finnas i köket. Lägenheten skall vidare vara utrustad med ledningar för varmt och kallt vatten till kök, bad- och tvättrum samt avloppsledning inom lägenheten.

Lägenheten måste också vara försedd med wc inom lägenheten. Lägen— het som har wc med direkt ingång från köket eller gemensamt med annan lägenhet är inte bidragsberättigande.

Om badrum gäller att lägenhet i flerfamiljshus skall vara utrustad med ett inom lägenheten befintligt badrum. I en- och tvåfamiljshus godtas som nöjaktig badmöjlighet badrum i husets källare _ i fråga om tvåfamiljs— hus dock endast om tvättrum finns inom lägenheten. Bastu kan godtas som nöj aktig badmöjlighet i stället för badrum.

Endast familjer med inkomster under vissa gränser är berättigade till

1 Vid tiden för betänkandets tryckning har nya anvisningar beträffande tillämpningen av kun— görelsen om familjebostadsbidrag utkommit från bostadsstyrelsen. Ändringarna berör främst tillämpningen av bostadsvillkoren.

familjebostadsbidrag. Till grund för inkomstprövningen ligger mannens och hustruns sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid den senaste taxering som är tillgänglig, när förmedlingsorganet fattar beslut i bidragsärendet. Mannens och hustruns beskattningsbara inkomster skall alltid sammanläggas utom då vid beslutstillfället äktenskapet upp- lösts genom dödsfall eller makarna är taxerade såsom ogifta och faktiskt lever åtskilda. I vissa fall kan även hemskilda, förskottsvis i avbidan på kommande särtaxering, få bidrag som räknats på endast den egna beskatt- ningsbara inkomsten.

Huvudregeln innebär, att t.ex. 1965 års inkomster, vilka taxeras 1966. påverkar bidragsrätten för 1967.

Till familjer med två eller flera barn utgår beroende på inkomstens stor- lek extra förhöjt bidrag, förhöjt bidrag, helt bidrag eller reducerat bidrag. Helt bidrag utgår till familjer med två barn och beskattningsbar inkomst under 12 000 kr. För familjer med fler barn höjs inkomstgränsen med 1 500 kr. för varje barn fr.o.m. det tredje t.o.m. det sjätte. Högsta tillåtna iu- komst för rätt till helt bidrag är således 13 500 kr. i beskattningsbar inkomst för en trebarnsfamilj, 15000 kr. för en fyrbarnsfamilj etc. För familjer med ett barn gäller att helt bidrag kan beviljas om den beskattningsbara in- komsten inte överstiger 7 000 kr.

Till familjer med två eller flera barn, vilkas inkomster med högst 2 000 kr. överstiger de för respektive barnantal gällande högsta inkomstgrän— serna för helt bidrag, kan reducerat bidrag beviljas. Familjer med ett barn kan inte få reducerat bidrag. Familjer med två barn erhåller förhöjt bidrag om den beskattningsbara inkomsten understiger gränserna för helt bidrag med 4 OOO—5 900 kr. och extra förhöjt bidrag om den beskattningsbara inkomsten understiger gränserna för helt bidrag med 6 000 kr. eller mera.

Om en familj har helt, förhöjt eller extra förhöjt bidrag och antalet bi— dragsberättigande barn minskar till ett, kan familjen erhålla s. k. över- gångsbidrag under påföljande år. I de fall där förhöjt bidrag utgår och den beskattningsbara inkomsten inte överstiger 8 000 kr., utgår ett övergångs- bidrag som är lika stort som helt bidrag för en tvåbarnsfamilj. Översti— ger inkomsten 8 000 kr. men inte 12 000 kr. utgör övergångsbidraget sain— ma belopp som reducerat bidrag för en tvåbarnsfamilj under förutsätt- ning att förhöjt eller helt bidrag utgår.

För familjer med två eller flera barn består bidragen av ett visst årligt belopp per barn och ett visst årligt belopp för familjen. Ettbarnsfamiljer erhåller endast ett visst belopp för familjen. Beloppen per familj varierar något i olika delar av landet. I bidragshänseende är landet nämligen in- delat i tre zoner. Zon III utgörs av Norrbottens, Västerbottens och Jämt- lands län, zon II av Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värm- lands län samt zon I av övriga län.

Helt bidrag utgår per familj med 330 kr. i zon I, 360 kr. i zon II och

390 kr. i zon Ill samt därutöver med 180 kr. för varje bidragsberättigan- de barn.

Reducerat bidrag utgår med hälften av helt bidrag. Förhöjt bidrag utgår per familj med 660 kr. i zon 1, 720 kr. i zon II och 780 kr. i zon III samt därutöver med 230 kr. per barn.

Extra förhöjt bidrag utgår med samma belopp per familj som förhöjt bidrag, medan beloppet per barn utgör 330 kr.

För ettbarnsfamiljer utgör helt bidrag 395 kr. om året i zon 1, 410 kr. i zon II och 425 kr. i zon III. Förhöjt bidrag utgår i dessa fall med 100 kr. högre belopp.

Familjebostadsbidragens storlek för olika familjetyper och i olika in- komstlägen framgår av nedanstående sammanställning. I bidragskungörel-

Årsinkomst vid en Familjebostadsbidrag, kr/år Antal ' komm. skatt av 18: 50 hemma- Statligt . d beskatt- för gift vegan e Bidragstyp ningsbar man vars för ensam- mild; inkomst hustru stående Zon I Zon II Zon III 16 år hogst _saknar med barn inkomst högst ca högst ca 1 förhöjt ......... 6 000 16 000 19 000 495 510 525 helt ............ 7 000 17 000 20 000 395 410 425 2 e. förhöjt ....... 6 000 16 000 19 000 1 320 1 380 1 440 förhöjt ......... 8 000 18 000 21 000 1 120 1 180 1 240 helt ............ 12 000 22 000 25 000 690 720 750 reducerat ....... 14 000 24 000 27 000 345 360 375 3 e. förhöjt ....... 7 500 17 500 20 500 1 650 1 710 1 770 förhöjt ......... 9 500 19 500 22 500 1 350 1 410 1 470 helt ............ 13 500 23 500 26 500 870 900 930 reducerat ....... 15 500 25 500 28 500 435 450 465 4 e. förhöjt ....... 9 000 19 000 22 000 1 980 2 040 2 100 förhöjt ......... 11 000 21 000 24 000 1 580 1 640 1 700 helt ............ 15 000 25 000 28 000 1 050 1 080 1 110 reducerat ....... 17 000 27 000 30 000 525 540 555 5 e. förhöjt ....... 10 500 20 500 23 500 2 310 2 370 2 430 förhöjt ......... 12 500 22 500 25 500 1 810 1 870 1 930 helt ............ 16 500 26 500 29 500 1 230 1 260 1 290 reducerat ....... 18 500 28 500 31 500 615 630 645 6 e. förhöjt ....... 12 000 22 000 25 000 2 640 2 700 2 760 förhöjt ......... 14 000 24 000 27 000 2 040 2 100 2 160 helt ............ 18 000 28 000 31 000 1 410 1 440 1 470 reducerat ....... 20 000 30 000 33 000 705 720 735

För varje barn utöver det sjätte ökas extra förhöjt bidrag med 330 kr, förhöjt med 230 kr, helt med 180 kr och reducerat bidrag med 90 kr. Inkomstgränserna är desamma som för sexbarns— familjerna.

Zon I =Götaland och Svealand utom Kopparbergs och Värmlands län Zon II = Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län Zon 111 = Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län

sen anges inkomstgränserna i till statlig inkomstskatt beskattningsbar in- komst. I sammanställningen har även angetts de årsinkomster som normalt motsvarar den beskattningsbara inkomsten dels för gift man vars hustru saknar egen inkomst och dels för ensamstående med barn. Omräkningen har gjorts på grundval av de regler som kommer att tillämpas vid 1968 års taxering dvs. vid taxeringen av 1967 års inkomster.

Familjebostadsbidrag skall sökas hos det kommunala förmedlingsorga- net, som prövar om familjen med hänsyn till barnantalet, bostaden och den beskattningsbara inkomsten enligt senaste kända taxering är berättigad till bidrag. Förmedlingsorganet bestämmer bidragets belopp och från vilken tidpunkt bidraget skall löpa. Bidrag kan utgå fr. o. m. månaden efter den under vilken villkoren beträffande barnantalet och bostaden uppfyllts. Har bidrag inte sökts samtidigt som dessa villkor uppfyllts, kan det be- viljas retroaktivt men inte för längre tid tillbaka än två kvartal före det kvartal, under vilket förmedlingsorganet fick ansökan.

Om ansökan om nytt familjebostadsbidrag skall prövas efter den 30 juni och årets taxeringslängd inte ännu är tillgänglig, uppskjuts besluten tills längden föreligger. Det beslut om nytt bidrag som sedan fattas på grundval av årets taxering gäller såvitt avser inkomstprövningen såväl för det löpande året —— om retroaktivt bidrag beviljas möjligen även delvis föregående år — som för nästkommande år. Om beslut om nytt bidrag fattas under första halvåret sker detta på grundval av föregående års taxering.

I princip skall omständigheter som medför att beviljat bidrag skall upp- höra att utgå eller utgå med ändrat belopp medföra beslut om detta, vilket skall avse kalenderåret efter det under vilket omständigheterna inträffade. Vissa ändrade omständigheter medför dock att bidraget omedelbart skall upphöra att utgå. Den viktigaste av dessa är flyttning till en bostad som inte är bidragsberättigande. Ändringar av familjens storlek eller inkomst eller av bidragstagarens civilstånd skall däremot inverka på bidraget först från påföljande årsskifte.

I oktober eller november varje år sker omprövning av de utgående bidra— gen, och på grundval av de uppgifter som då lämnas fattas beslut om bidrag för följande år. Om man då finner att bidrag inte skall utgå för det följande året eller att det skall utgå med lägre belopp, underrättar förmedlingsorganet omedelbart bidragstagaren. Beslutet åtföljs av besvärshänvisning. Efter det att beslut om fortsatt bidrag fattats kan naturligtvis någon omständighet som påverkar ärendet inträffa under återstående del av året. I så fall fattas ett ändringsbeslut som gäller från den dag det skulle ha gällt, om omständig- heten i fråga hade varit känd då det första beslutet fattades. Ändringar av taxeringen sker ofta långt efter årsskiftet. Därvid gäller att om taxeringen sänks, skall den höjning av bidraget som kan bli följ den ske retroaktivt. Om taxeringen däremot höj 5, skall en eventuell sänkning av bidragsbeloppet ske först fr.o.m. månaden efter den då förmedlingsorganet får besked om den ändrade taxeringen.

För bidragstagare i hyreshus eller i hus som tillhör bostadsrättsförening utbetalas bidragen till hyresvärden eller föreningen, som i sin tur drar av beloppet från hyran eller avgiften. Bidraget kallas därför ibland hyresrabatt. Bidragstagare i sådana hus kan inte erhålla bidrag som överstiger den ak- tuella hyran eller avgiften. Om familjen själv bekostar uppvärmningen av bostaden, gäller dock att bidraget inte får överstiga årshyran ökad med 700 kr. i zon lll, 600 kr. i zon II och 500 kr. i zon ].

Familjebostadsbidrag som utgår till en familj i enfamiljs- eller tvåfa— miljshus, som ägs av någon av familjemedlemmarna, utbetalas i princip kontant till bidragstagaren halvårsvis i efterskott. Om statligt län har bevil- jats för husets uppförande, ombyggnad eller förbättring, skall dock bidraget i första hand tillgodoföras familjen genom avdrag på kostnaderna för lånet. Förmedlingsorganet kan även bestämma att bidraget skall användas för betalning av kostnader för lån som åvilar fastigheten och som beviljats av kommun eller bank samt för tomträttsavgäld.

Bostadsstyrelsens undersökning av familjebostadsbidragen

I bilaga 2 redovisas en undersökning rörande familjer med familjebostads- bidrag som bostadsstyrelsen har utfört på begäran av familjepolitiska kom- mittén. Undersökningen är byggd på ett urval av de familjer som hade famil- jebostadsbidrag den 1 januari 1965. Enligt undersökningen skulle 188500 familjer, varav 19 100 enförälderfamil jer ha haft familjebostadsbidrag vid detta tillfälle.

Av bidragstagarna fanns 14 % i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län (zon III), 18 % i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värm- lands län (zon II) samt 68 % i övriga län (zon I).

Drygt hälften eller 51 % av de 188 500 familjerna hade två bidragsberätti- gande barn, 35 % hade tre eller flera bidragsberättigande barn och 14 % slutligen hade ett bidragsberättigande barn. Ser man endast till de 19 100 enförälderfamiljerna blir bilden något annorlunda. Av dessa hade hälften ett, en tredjedel två och en sjättedel tre eller flera bidragsberättigande barn.

Av familjerna med två eller flera barn under 16 år hade ca en sjättedel även hemmavarande barn över 16 år. Av familj erna med endast ett bidrags— berättigande barn hade en väsentligt större andel ytterligare hemmavarande barn; en tredjedel hade ett och en femtedel två eller flera hemmavarande barn utöver det bidragsberättigande. Dessa uppgifter tyder på att ett stort antal av familjerna med ett bidragsberättigande barn är >>krympande>> familjer; i ca tre fjärdedelar av dessa familjer är barnet i skolåldern.

Av de 188 500 bidragstagarna bodde 56 % i hyres- eller bostadsrättslägen- heter och 44 % i egna en- eller tvåfamilj shus. Denna uppgift kan jämföras med att endast 15 % av bidragstagarna återfinns i landets tre storstadsom— råden och att inte mindre än 45 % är bosatta i landskommuner. Av de 19 100

enförälderfamiljerna var däremot endast 14 % bosatta i egna hus. Av enför- älderfamiljerna fanns 35 % i storstadsområdena och endast 21 % i lands- kommunerna.

Lägenheterna i egna en- eller tvåfamiljshus uppfyller i de flesta fallen familjebostadsbidragens utrymmeskrav med god marginal, medan bidrags- berättigade familjer i hyres- eller bostadsrättslägenheter i allmänhet bor trängre.

Av samtliga bidragstagare har 26 % extra förhöjt bidrag, 23 % förhöjt bidrag, 36 % helt bidrag, 11 % reducerat bidrag och 4 % slutligen över- gångsbidrag.

Ettbarnsfamiljer kan inte erhålla extra förhöjt eller reducerat bidrag. Av de 25 400 ettbarnsfamiljerna hade 65 % förhöjt bidrag, 10 % helt bidrag och 25 % övergångsbidrag. Eftersom de högsta tillåtna inkomsterna för de olika bidragstyperna är högre ju fler barn som finns i familjerna, är det naturligt att andelen av extra förhöjda och förhöjda bidrag är större hos fler- barnsfamiljerna med familjebostadsbidrag. Av de 96 900 tvåbarnsfamiljerna hade 37 % någon av de två sistnämnda bidragsformerna, medan motsva- rande procenttal för trebarnsfamiljerna och familjerna med fyra eller flera barn var 55 resp. 76. Ser man enbart till enförälderfamiljerna finner man att 93 % av tvåbarnsfamiljerna hade extra förhöjt eller förhöjt bidrag och att motsvarande procenttal för familjer med tre eller flera barn var 97.

Bostadsstyrelsens undersökning innehåller vissa speciella uppgifter om enförälderfamiljerna med familjebostadsbidrag. Av nedanstående tablå framgår hur de 19 100 enförälderfamiljerna fördelar sig på olika familje- typer.

Antal hemmavarande barn i enförälderfamiljer

Därav i % med nedanstående Hela antalet antal hemmavarande barn familjer 1 | 2 3 el fl En/örälder/amiljer ................ 19 100 29 40 31 Därav där bostadsföreståndaren* är ogift kvinna ................... 2 000 78 18 4 änka ......................... 4 500 19 41 40 frånskild, hemskild el. gift kvinna (ej samboende) ................. 12 000 25 43 32

* Ingen särredovisning gjord för familjer med manliga bostadsföreståndare

Som framgår av tablån hade de ogifta kvinnorna, som utgör en minoritet bland de ensamstående bidragstagarna, i allmänhet endast ett hemmava— rande barn. Bland änkor och frånskilda var det betydligt vanligare med två eller tre hemmavarande barn. 55 % av samtliga ensamstående bidragstagare hade en beskattningsbar inkomst som understeg 2 000 kr. För de gifta var motsvarande tal 8 %. Av de ensamstående hade 41 % en beskattningsbar in-

komst mellan 2 000 och 8 000 kr. och endast 4 % hade inkomster däröver. Dessa tal motsvaras av 31 % och 61 % för de gifta bidragstagarna.

Bostadsstyrelsens undersökning ger endast upplysningar om de familjer som hade familjebostadsbidrag den 1 januari 1965. För att möjliggöra en uppskattning av hur stor andel av barn-familjerna som hade familjebostads- bidrag har bostadsstyrelsen med utgångspunkt i bl. a. uppgifterna i 1960 års folk- och bostadsräkning gjort en approximativ beräkning av antalet barnfamiljer av olika typer vid slutet av år 1965. Enligt denna beräkning skulle antalet familjer med barn under 16 år uppgå till 1 016 000. 1 nedan- stående tablå redovisas det beräknade antalet familjer med bidrag i procent av samtliga familjer. Det bör emellertid beaktas att de redovisade procent- talen är osäkra och att de närmast anger storleksordningen och de påtagliga skillnaderna mellan olika familjetyper.

Antal familjer med familjebostadsbidrag iprocent av samtliga barnfamiljer

Familjer med nedanstående Samtliga antal barn barnfamiljer | 2 3 el fl Samtliga familjer ................. 19 28 41 Gifta ............................ 18 28 42 Enförälderfamiljer ................ 22 16 30 40

Andelen familjer med bidrag ökar med stigande barnantal. För enförälder- familjer med ett barn är andelen familjer med bidrag betydligt högre än för övriga familjer med ett barn.

Statistiska centralbyråns bostadskostnadsundersäkning Statistiska centralbyråns uwtredningsinstitut genomförde hösten 1965 en intervjuundersökning för att fastställa hushållens bostadskosutnader m. m. Resultaten ur denna undersökning har publicerats i Statistiska Meddelanden (Be 1966: 14). Vid intervjuerna ställdes även vissa frågor rörande före- komsten av familjebostadsbidrag. Denna del av undersökningen har bearbe— tats speciellt för kommitténs räkning. Resultatet av dessa bearbetningar har tagits in i betänkandet som bilaga 3.

Undersökningspopulationen omfattade drygt två tredjedelar av landets hushåll. Vissa grupper av hushåll hade på förhand uteslutits ur undersök— ningen. Den största av dessa grupper var hushåll bosatta på jordbruks- fastighet.

Med reservation för de osäkerhetsfaktorer som vidlåder undersökningen (se bilaga 3) kan följande utläsas.

Omkring 21 %, eller 153 000, av hushållen med barn hade familjebostads—

bidrag. Detta motsvarar drygt två tredjedelar av det totala antalet familjer som under någon del av år 1965 hade familjebostadsbidrag. Andelen hus- håll med bidrag var mindre än 10 % av hushållen med ett barn, omkring 30 % av dem med två barn och drygt 40 % av dem med tre eller flera barn. Dessa tal stämmer väl överens med den beräkning av andelen familjer med familjebostadsbidrag som redovisa-ts ovan.

Av undersökningen framgår även att drygt 18 %, eller 135000, av de hushåll med barn som ingick i undersökningen hade inkomster som be- rättigade till familjebostadsbidrag utan att familjebostadsbidrag utgick. Nära hälften av dessa hushåll, sammanlagt ca 65 000, var uteslutna från bidragsgivningen på grund av lägenheternas bristande standard eller på grund av trångboddhet. Av hushållen med tre eller flera barn bodde drygt 17 %, eller 20 000 hushåll, av dem som uppfyllde inkomstvillkoren i lägen- heter som ej uppfyllde b >stadsvillkoren för familjebostadsbidrag.

Av de 18 % av hushållen med barn, vilkas inkomster uppfyllde villkoren för bidrag utan att bidrag utgick, bodde drygt hälften i lägenheter som upp- fyllde kraven för familjebostadsbidrag. Totalt utgjorde dessa hushåll nära 70000 familjer. Undersökningen ger ingen förklaring till varför bidrag i dessa fall inte utgick.

Vissa beräkningar, som närmare redovisas i bilaga 3 ger vid handen. att omkring 25 % eller omkring 70000 hushåll av de i bostadskostnads- undersökningen orepresenterade grupperna hade familjebostadsbidrag un- der år 1965. Det finns skäl att anta att andelen låginkomsttagare var något större bland de orepresenterade grupperna än bland de grupper som ingick i undersökningen. Man kan därför utgå ifrån att en icke obetydlig andel även av dessa hushåll hade inkomster som berättigade till familjebostads- bidrag utan att bidrag utgick. Antalet kan dock inte siffermässigt beläggas.

7. Familjerna och beskattningen

Skattefb'rmågeprincipen

Det svenska beskattningssystemet anses sedan gammalt bygga på skatte— förmågeprincipen. Den innebär att skattebördan för var och en skall be— stämmas med hänsyn till hans förmåga att betala skatt. Med förmåga avses därvid den skattskyldiges ekonomiska möjlighet att avstå en del av sin inkomst till det allmänna.

Av skatteförmågeprincipen har ansetts följa att den lägsta delen av en inkomst, motsvarande existensminimum, skall lämnas fri från skatt. Denna uppfattning om existensminimum ligger till grund för de generella orts— avdragen. Skatteförmågeprincipen har vidare ansetts motivera att en högre inkomst belastas med proportionsvis större skatt än en låg inkomst. Sedan inkomsten nått en nivå som motsvarar existensminimum kommer en in- komstökning att användas för tillgodoseende av allt mindre angelägna behov hos inkomsttagaren. Denne kan alltså vid ökande inkomster avstå en allt större del därav till skatt utan att belastningen blir oskäligt be— tungande. Med hänsyn härtill har beskattningen gjorts progressiv, vilket främst sker genom skatteskalorna för den statliga inkomstskatten.

Skatteförmågeprincipen ger emellertid inte någon ledning vid den när— mare avvägningen av skattebördan. Detta följer redan av det faktum att det inte är möjligt att finna något objektivt mått på skatteförmågan. Inte heller anger principen hur stort avdrag för existensminimum som bör medges eller hur stark progressionen bör vara. I fråga om ortsavdragens storlek och utformning och om progressionens höjd har också beskattningsreglerna under årens lopp växlat i ganska stor utsträckning utan att man ansett sig ha gått ifrån skatteförmågeprincipen. Inte heller kan avvägningen vid någon viss tidpunkt sägas, objektivt sett, ha gett bättre uttryck för denna princip än avvägningen vid andra tillfällen.

Även inom familjebeskattningen anses skatteförmågeprincipen ha grund- läggande betydelse. Enligt den hittills vedertagna uppfattningen anses äkten— skapet bilda en faktisk och ekonomisk enhet som gör att vardera makens skatteförmåga inte kan bedömas för sig utan måste ses i sammanhang med andre makens inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Det må här erinras

om giftermålsbalkens regler att båda makarna under äktenskapet tillförsäk- ras likvärdig standard oberoende av vem som uppbär familjeinkomsten. Det skattefria existensminimibeloppet måste därför enligt detta betraktelsesätt vara större för makar än för ogift med hänsyn till att två personer skall leva av familjens inkomst. Däremot bör det skattefria beloppets storlek inte i och för sig påverkas av om familjeinkomsten intjänas av ena maken eller av båda. Vidare gäller med denna utgångspunkt, att om båda makarna har inkomst, progressionen måste avvägas med hänsyn till makarnas sammanlagda in— komst, eftersom makarnas standard bestäms av den totala familjeinkomsten. Hur inkomsten fördelas mellan makarna beaktas däremot inte. Vid en jäm- förelse mellan två familjer med samma totala inkomst, där inkomsten i ena fallet uppbärs av ena maken och i andra fallet av båda makarna med hälften vardera, anses nämligen skatteförmågan vara i stort sett densamma.

Vid bedömningen av skatteförmågan har sålunda hänsyn ansetts böra tas till civilståndet och försörjningsplikten mot make. Försörjningsplikten mot barn har däremot såsom huvudregel ansetts inte höra beaktas. Undantag här- ifrån sker bara i fråga om det 5. k. förvärvsavdraget, som utgår då hustrun eller i vissa fall mannen har inkomster av eget arbete, och vid beskattningen av de ensamstående barnförsörjarna.

Med den innebörd som skatteförmågeprincipen hittills tillagts vid bedöm- ningen av makars skatteförmåga har det varit naturligt med någon form av sambeskattning. En sambeskattning av gifta tillämpades ursprungligen utan direkt stöd av lag, men redan 1908 infördes uttryckliga bestämmelser härom. Den närmare utformningen av sambeskattningen har skiftat under åren. De nuvarande reglerna utgör inte heller någon enhetlig lagstiftning utan har tillkommit successivt under intryck av åsikter och önskemål som varit rå- dande under olika tider.

En följd av den sammankoppling av makars beskattning som sker genom sambeskattningen är självfallet att en gift skattskyldig med viss inkomst inte nödvändigt belastas med samma skatt som en skattskyldig med lika stor inkomst i ett annat äktenskap. Skattens storlek är i första hand beroende på den skattskyldiges egen inkomst men den kan påverkas i betydande ut— utsträckning uppåt eller nedåt, beroende på om andre maken har inkomst eller saknar sådan. Inte heller får den gifte med viss inkomst lika stor skatt som den ogifte med samma inkomst, utan den giftes skattebörda blir högre eller lägre beroende på andre makens inkomstförhållanden. Det avgörande vid en sambeskattning är sålunda två makars sammanlagda inkomst, som vid skattebördans fördelning skall jämföras med å ena sidan den totala in— komsten hos andra familjer och å andra sidan ensamståendes inkomster för att en enligt detta sätt att se rättvis beskattning skall kunna ske.

Som tidigare antytts har man under senare tid på en del håll velat ifråga- sätta den innebörd skatteförmågeprincipen hittills tillagts inom familje—

beskattningen. Såsom samhällsutvecklingen nu fortskridit, har det sagts, är det naturligt att sätta den enskilde individens egna omständigheter i centrum för skatteavvägningen och inte ta hänsyn till försörjningsbördan i den hus- hållsgemenskap vari individen ingår. Detta bör gälla så mycket mer som hänsyn inte tas till andra former av hushållsgemenskap, såsom mellan föräldrar och barn, samboende syskon osv.

Invändningarna riktar sig i detta fall mot det förhållandet, att äktenskapet leder till skattesänkning, vilket sker i de fall familjen bara har en inkomst- tagare (i regel mannen). För den gifte fördubblas ortsavdrag och vissa andra avdrag varjämte den statliga inkomstskatten beräknas efter en gynnsammare skala. Den skattesänkning som följer av äktenskapet är ofta betydande. Den redovisas nedan i tabell 14. Enligt nyss återgivna uppfattning finns inte längre skäl att bibehålla denna effekt. Med nuvarande utbildnings- och ar- betsniarknadsförhållanden är det, framhåller man, i regel möjligt för en barnlös hustru att, om hon vill det, skaffa sig egen inkomst. Eventuella skat- tefavörer av äktenskap bör enligt denna uppfattning begränsas till de fall, där hustrun inte kan ta förvärvsarbete därför att hon har minderåriga barn.

Från denna utgångspunkt anses sambeskattningen leda till en oriktig avvägning av skatten såväl mellan barnlösa familjer och barnfamiljer som mellan å ena sidan familjer där båda makarna förvårvsarbetar och å andra sidan familjer där endast ena maken har inkomst medan andra maken ar- betar i hemmet.

På senare tid har också arbetsmarknadspolitiska synpunkter åberopats som skäl att frångå sambeskattningen. Dennas sammankoppling av makars beskattning har sagts få verkningar som negativt inverkar på gifta kvinnors benägenhet till förvärvsarbete. En sådan effekt av beskattningen är olycklig i en arbetsmarknadssituation där brist råder på arbetskraft och de gifta hem- arbetande kvinnorna utgör den enda arbetskraftsreserven av betydelse. Det är därvid främst två särskilda verkningar av sambeskattningen man vänt sig mot, nämligen den s-. k. tröskeleffekten och den omständigheten att man- nens skatt höjs då hustrun tar förvärvsarbete. Dessa verkningar belyses närmare i det följande.

Familjebeskattningens utformning behandlades av allmänna skattebered— ningen (SOU 1964: 25) som därvid fann sambeskattningen böra behållas. Efter remissbehandlingen av skatteberedningens förslag konstaterade f inans— ministern i 1965 års finansplan att frågan om beskattningen av gifta ännu inte var mogen för avgörande. En ytterligare prövning erfordrades av de problem av såväl teknisk som fördelningspolitisk art som var förknippade med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning. Mot bak- grunden härav tillkallade finansministern den 29 januari 1965 familjeskatte— beredningen med uppdrag att överse familjebeskattningen och därmed sam- manhängande frågor. Familjeskatteberedningen, vars arbete ännu-inte är avslutat, består av en utredningsman och sex experter.

53 Gällande regler i huvuddrag

Iukomstbeskattningen Reglerna för inkomstbeskattningen återfinns främst i kommunalskattela- gen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt. För varje skattskyldig bestäms i princip två skatteunderlag, ett för kommunalbeskattningen och ett för statsbeskattning- en. Beräkningen av underlaget sker dock på i huvudsak samma sätt i båda fallen.

Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Varje inkomstslag, med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor. Om sålunda en skattskyldig har två hyresfastigheter, som inte har gemensam förvaltning, föreligger två skilda förvärvskällor. Utanför skatteplikten faller flertalet kontanta bidrag av socialpolitisk natur såsom barnbidrag, familjebostads- bidrag osv. samt ersättningar från försäkringskassa, arbetslöshetsskassa m. m. Folkpension och ATP är dock i princip skattepliktiga. Inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig.

Vid inkomstheräkningen gäller principen att från bruttointäkterna i för- värvskällan avdrag får göras för alla omkostnader under beskattningsåret som erfordrats för intäkternas förvärvande och bibehållande. Summan av inkomsterna från de olika förvärvskällorna utgör den skattskyldiges sam- manräknade inkomst. Från detta belopp avdras ev. underskott i förvärvs- källa, vid kommunalbeskattningen dock med viss begränsning beroende på förvärvskällans belägenhet. Återstoden utgör sammanräknad nettoinkomst. Härifrån avräknas övriga allmänna avdrag, såsom avdrag för kommunal- skatt (dock endast vid statsbeskattningen), sjukförsäkringsavgifter, vissa livförsäkrings- och pensionsförsäkringspremier, periodiska understöd samt förvärvsavdrag.

Avdraget för kommunalskatt medges med det belopp som påförts den skattskyldige på grund av nästföregående års taxering, dock lägst med 2 250 kr. för ogift och 4 500 kr. för makar gemensamt. Det högre minimi- beloppet gäller också för ogift person med hemmavarande barn under 18 år.

Avdraget för sjukförsäkringsavgifter motsvarar den under beskattnings- året påförda avgiften men är lägst 150 kr. för ogift och 300 kr. för gifta sammanlagt. Avdraget för livförsäkringspremier är begränsat till 250 kr. för ogifta samt till 500 kr. för makar gemensamt och för ogifta barnförsörjare.

Förvärvsavdrag för gift kvinna utgår under vissa förutsättningar vid in- komst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst. Om barn inte finns är förvärvsavdraget 300 kr. Finns den 1 november beskattningsåret hemma- varande barn under 16 år medges avdrag med högre belopp. Vid inkomst av jordbruksfastighet utgår avdraget i dessa fall med högst 1 000 kr. Vid rörelse- och tjänsteinkomster medges avdrag med 300 kr. jämte 25 % av

inkomsten, dock högst med 3 000 kr. Om hustrun arbetar i mannens jord- bruk eller rörelse kan mannen få avdrag med 300 kr. eller om makarna haft hemmavarande barn med högst 1 000 kr.

Förvärvsavdrag medges också för ogift barnförsörjare med inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst. Härvid tillämpas samma regler som gäller i fråga om hustru med egen inkomst av rörelse.

Från den sammanräknade nettoinkomsten medges avdrag under vissa förutsättningar även för förlust som hänför sig till tidigare beskattningsår.

Vad som återstår efter allmänna avdrag och förlustavdrag utgör, avrundat nedåt till närmaste tiotal kronor, den taxerade inkomsten.

Från den taxerade inkomsten medges ortsavdrag med 2 250 kr. för ogift samt 4 500 kr. för gift skattskyldig och för ogift med hemmavarande barn under 18 år. Om skatteförmågan varit väsentligen nedsatt medges därut- över extra avdrag. Beloppet år för personer med huvudsaklig inkomst av folkpension obegränsat men i övrigt maximerat till 4 500 kr. Samma högsta belopp gäller för ensamstående som för makar gemensamt. Om inkomsten understiger existensminimum får dock maximum för det extra avdraget ökas med 1 000 kr. för varje barn som den skattskyldige har att försörja.

Återstående belopp, avrundat nedåt till jämnt hundratal kronor, utgör den beskattningsbara inkomsten. Denna ligger till grund för skatteberäk— ningen.

Den kommunala inkomstskatten är proportionell och uttas med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomstskatt beskattnings- bara inkomsten. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen är f. n. mel- lan 18 och 19 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst.

Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbelopp av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grundbeloppet beräknas

skattesats inom skiktet, i % enligt Beskattningsbar inkomst nuvarande skala för 1 000 kr. gifta och för ogift "uvafande. Skala med barn for ogift _— 6 10 10 6— 8 10 15 8—- 10 10 22 10% 12 10 27 12— 15 15 27 15— 16 15 31 16— 20 22 31 20— 24 27 36 24— 25 34 36 25— 30 34 40 30— 40 42 44 40— 60 48 49 60—100 54 54 100'150 59 59 150— 65 65

med ledning av två skatteskalor, en för ogifta skattskyldiga samt en för gifta skattskyldiga och ensamstående barnförsörjare. Skalorna framgår av tablån på föregående sida.

I skalorna är den s.k. tudelningsprincipen tillämpad upp till en inkomst— nivå av ca 34 000 kr. för gifta. Med tudelning avses att makars skatt mot- svarar skatten för två ensamstående, vardera med hälften av makarnas sammanlagda inkomster.

För varje år bestäms i särskild ordning med vilka procent av grundlkloppet skatten skall utgå. Tas mer än 100 % av grundbeloppet ut får likväl inte den på någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande statsskatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65 % av denna inkomstdel. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grundbeloppet.

Vid taxeringen av makar gäller i flera hänseenden särskilda regler. Med makar jämställs i detta hänseende personer som, utan att ha varit gifta, levat tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Som framgår av den lämnade redogörelsen är bestämmelserna om avdrag i vissa fall olika för makar och ensamstående. Om båda makarna har in— komst sker vidare samtaxering. Härvid förfares så att vardera maken taxeras för sin inkomst med rätt för honom att tillgodogöra sig allmänna avdrag som andre maken inte kunnat utnyttja. Ortsavdraget för varje make beräknas till hälften av det för gift skattskyldig gällande beloppet, även här med av— räkningsrätt mellan makarna.

Skatten för makar beräknas enligt huvudregeln med tillämpning av sam- beskattningsprineipen. Därvid beräknas kommunal inkomstskatt för vardera maken på hans beskattningsbara inkomst. Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara in- komster och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras be- skattningsbara inkomster.

Undantag från sambeskattningen medges dock i vissa fall. Enligt förord- ningen den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar kan samtaxerade makar, som båda har inkomst av förvärvsarbete eller pension, under vissa förutsättningar få statlig inkomstskatt och folk- pensionsavgift på sådan inkomst beräknad enligt de för ensamstående gäl— lande grunderna (s. k. frivillig särbeskattning). Beträffande övriga inkoms- ter, såsom exempelvis kapitalavkastning, är förordningen inte tillämplig och skattebelastningen på sådana inkomster blir alltså oförändrad.

Folkpensionsavgiften

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensione- ringen skall svensk medborgare erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst,

0_ £__"L

under förutsättning att han vid utgången av detta ar lyul. minst 18 och högst

66 år samt att han varit mantalsskriven här i riket för året näst före taxe- ringsåret. Avgiftsbefrielse gäller dock för den, som för december månad året näst före laxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, ävensom för den, som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret.

Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten men är maximerad _ lika för två makar tillsammans och för en ensam- ståendaavgiftspliktig — till 1 500 kr. Den uppbärs samtidigt med de allmänna inkomstskatterna.

Sjukförsäkringsavgiften

Enligt 19 kap. lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring skall försäkrad som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa erlägga sjukförsäkringsavgift. Denna innefattar avgift för sjukvårds- och läke- medelsförmåner, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning.

Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmånerna samt grundsjukpen- ningen är i viss mån beroende av den beskattningsbara inkomsten. Först— nämnda avgift skall erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxe— ring året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte erläggas om den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskri- ven hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om all- män försäkring.

Avgiften för grundsjukpenning skall erläggas av försäkrade, som varit placerade i sjukpenningklass och för vilka vid taxering året efter det år avgiften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

I avsikt att begränsa avgiften för mindre inkomsttagare finns en upp- trappningsregel, som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsför— måner samt grundsjukpenning i de lägre inkomstlägena. Dessa avgifter får inte överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av den försäkrades till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst eller om den försäkrade taxerats efter bestämmelserna för gift skattskyldig, en tjugonde] av den sammanlagda beskattningsbara inkomsten.

Avgiften för tilläggssjukpenning skall erläggas av dem, som är tillförsäk— rade sådan sjukhjälp. Avgiftens storlek beror av flera faktorer, bl.a. den sjukpenningklass den försäkrade tillhör.

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket. De varierar i viss män mellan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäk- ringsavgifterna upptas på debetsedel å slutlig skatt såsom ett enda belopp.

Om makar är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll och be- skattningsbar inkomst beräknas bara för den ene av makarna, skall denne svara även för andre. makens sjukförsäkringsavgift. Detsamma gäller andra

Tabell 13. Skatlebelaslningen för olika kategorier skattskyldiga

Samtaxerade Samtaxerade E . _ _ nsam- Ensam- Ärsinkomst Gift man makar; hustruns makar, som var- stående stående (för makar dci-as Ensam- vars inkomst = 4 000 derahar lika stora med med sammanlagda stående hustru kr inkomster barn barn

inkomst) .sa mar under 16—18

inkomst utan med utan med 16 är är

barn barn barn barn

1 2 3 4 5 | 6 | 7 s 9 4 000 287 12 12 12 — — 12 12 6 000 989 237 135 12 125 12 38 266 8 000 1 717 629 517 331 517 331 225 658 10 000 2 403 1 159 946 737 959 690 523 1 226 12 000 3 163 2 055 1 850 1 420 1 854 1 214 898 2 007 16 000 4 923 3 509 3 347 3 016 3 332 2 659 2 372 3 392 20 000 6 729 4 882 4 731 4 400 4 704 3 864 3 744 4 764 25 000 9116 6 770 6 589 6 221 6 599 5 548 5 491 6 661 30 000 11 643 8 989 8 787 8 371 8 806 7 594 7 564 8 892 40 000 17 093 13 801 13 569 13 073 13 324 12 109 12194 13 711 50 000 22 557 19 047 18 811 18 291 18 089 16 787 17 370 18 961 60 000 28 334 24 608 24 348 23 780 23 131 21 740 22 794 24 530 80 000 40 196 36 214 35 932 35 356 34 021 32 523 34 370 36 145 100 000 52 744 48 762 48 480 47 864 44 951 43 475 46 811 48 693 200 000 119 047 114 850 114 526 113 822 105 301 103 606 112 647 114 796

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1968 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt saint folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara arbetsin- komst ocli frivillig särbcskattning har tillämpats där denna varit gynnsam. Kommunal utdebi- tering 19 kr. per skattekrona.

försäkrade, som lever tillsammans och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser.

Förmögenhetsbeskattningen

Gällande regler om förmögenhetsbeskattningen ges i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt. Sådan skatt tas ut årligen av fysiska personer, vilkas på visst sätt beräknade beskattningsbara för- mögenhet överstiger 100 000 kr.

I nkomstskattereglernas funktion

Tidigare har en översikt lämnats för den tekniska utformningen av orts- avdrag, skatteskalor m.m. I det följande belyses deras funktion vid skatte- bördans fördelning mellan olika kategorier skattskyldiga.

En ensamstående skattskyldig utan barn får ett ortsavdrag med 2 250 kr. och hans inkomst beskattas vid statsbeskattningen enligt den strängare skalan för ogifta. Då han gifter sig får han, om andre maken saknar inkomst, ytterligare ett ortsavdrag på 2 250 kr. och hans ortsavdrag är sålunda sani- rnanlagt 4 500 kr. Inkomsten hänförs till den mildare skalan för gifta. Den Skattelättnad han sålunda får genom giftermålet varierar med inkomstläget. Om hänsyn tas även till förändringar beträffande allmänna avdrag m. m.,

58. Tabell 14. Skalieeffeklen vid giftermålels ingående

Makarnas sammanlagds skatt, i kr., enligt Mannens årsinkomst, kr. Kvinnanskålrsinkomst, nuvarande regler före gifter- efter gifter- . målet målet mamma 1 2 3 4 5

12 000 0 3163 2 055 _ 1 108 16 000 4 923 3 509 _ 1 414 20 000 6 729 4 882 — 1 847 30 000 11 643 8 989 _ 2 654 40 000 17 093 13 801 —3 292 60 000 28 334 24 608 _ 3 726 100 000 52 744 48 762 _ 3 982 12 000 4 000 3 450 3 347 _ 103 16 000 5 210 4 731 —— 479 20 000 7 016 6 199 _ 817 30 000 11 930 10 589 _ 1 341 40 000 17 380 15 629 — 1 751 60 000 28 621 26 664 _ 1 957 100 000 53 031 50 990 — 2 041 12 000 8 000 4 880 4 725 _ 155 16 000 6 640 6 201 _ 439 20 000 8 446 7 901 _ 545 30 000 13 360 12 554 _ 806 40 000 18 810 17 765 _ 1 045 60 000 30 051 28 992 — 1 059 100 000 54 461 53 510 _ 951 12 000 12 000 6 326 6 211 _ 115 16 000 8 086 7 919 _ 167 20 000 9 892 9 698 _ 194 30 000 14 806 14 603 _ 203 40 000 20 256 19 910 _ 346 60 000 31 497 31 329 _ 168 100 000 55 907 55 897 _ 10 12 000 20 000 9 892 9 700 _ 192 16 000 11652 11518 _ 134 20 000 13 458 13 324 _ 134 30 000 18 372 18 238 _ 134 40 000 23 822 23 688 _ 134 60 000 35 063 34 929 _ 134 100 000 59 473 59 339 — 134 12 000 30 000 14 806 14 606 _ 200 16 000 16 566 16 411 — 155 20000 18372 18 217 _ 155 30 000 23 286 23 131 _ 155 40 000 28 736 28 581 _ 155 60 000 39 977 39 822 _ 155 100 000 64 387 64 232 _ 155

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1968 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara arbetsin— komst och frivillig särbeskattning har tillämpats där denna varit gynnsam. Kommunal utdebi— tering 19 kr. per skattekrona.

Tabell 15. Skatteeffekten då det första barnet föds. Ensamstående och gift man vars hustru saknar inkomst samt makar som båda har inkomst

Minskning av den totala skatten, 1 kr., då det första barnet föds för Årsinkonist1 iftman vars . hustruns inkomst ensamstående ligustru saknar hustruns inkomst är lika stor som . ar 4 000 kr inkomst mannens

1 2 3 4 5 4 000 275 _ _ _ 6 000 951 _ _ _ 8 000 1 492 _ _ _ 10 000 1 880 _ _ _ 12 000 2 265 _ 430 640 16 000 2 551 _ 331 673 20 000 2 985 _ 331 840 25 000 3 625 _ 368 1 051 30 000 4 079 — 416 1 212 40 000 4 899 — 496 1 215 50 000 5 187 — 520 1 302 60 000 5 540 _ 568 1 391 80 000 5 826 _ 576 1 498 100 000 5 933 _ 616 1 476 200 000 6 400 _ 704 1 695

1 För kol. 4 och 5 avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Anm. Beräkningarna har skctt med tillämpning av de regler som gäller vid 1968 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjuktörsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara arbetsin- komst och frivillig särbeskattning har tillämpats där denna varit gynnsam. Kommunal utdehi— tering 19 kr. per skattekrona.

stiger den från ca 1 100 kr. vid en årsinkomst på 12 000 kr. till ca 3 800 kr. vid 60000 kronors årsinkomst. Skatteeffekten vid äktenskapets ingående framgår närmare av tabell 14. Förekomsten av barn i familjen påverkar däremot inte skattebelastningen i dessa fall.

Om andre maken har egen inkomst utnyttjar han själv ortsavdrag på 2 250 kr. och förstnämnde maken tillförs inte genom äktenskapet något ytter- ligare ortsavdrag. Familjens sammanlagda ortsavdrag blir dock även här 4500 kr. Vidare beskattas makarnas inkomster vid statstaxeringen enligt skalan för gifta, men inkomsterna läggs ihop vid bestämmande av progres— sionen. Det belopp som belöper på vardera maken erhålls genom fördelning efter förhållandet mellan makarnas beskattningsbara inkomster. På grund av sammanläggningen av inkomsterna kan äktenskapet få skatteskärpande effekt då makarnas sammanlagda årsinkomst överstiger ca 32 000 kr. och inkomstfördelningen mellan makarna är jämn. Genom tillämpning av den frivilliga särbeskattningen kan dock skatteskärpning undvikas då båda makarnas inkomster härrör från förvärvsarbete.

Finns barn under 16 år i familjen får hustrun viss Skattelättnad, om hennes inkomst avser förvärvsarbete. Förvärvsavdrag medges i sådana fall med i regel högst 3 000 kr. Avdraget är tänkt som kompensation för de särskilda

Tabell 16. Skatteeffekten då gifl kvinna tar förvärvsarbete

Ökning av makarnas sammanlagda skatt då kvinnans Kvinnans årsin- inkomst tillkommer enligt nuvarande regler Mannens årsin- komst, kr. (Skat- k _ ten dårå för en utan barn under 16 år med barn under 16 år omst, kr. ensamstående vuxen) k i % av kvin— _ i % av kvin- r. . kr. . nans inkomst nans inkomst 1 2 3 4 5 6

12 000 4 000 1 292 32,3 961 24,0 16 000 (287) 1 222 30,6 891 22,3 20 000 1 317 32,9 937 23,4 30 000 1 600 40,0 1 160 29,0 40 000 1 828 45,7 1 308 32,7 60 000 2 056 51,4 1 488 37,2 100 000 2 228 55,7 1 612 40,3 12 000 8 000 2 670 33,4 1 997 25,0 16 000 (1 717) 2 692 33,6 1 927 24,1 20 000 3 019 37,7 2 118 26,5 30 000 3 565 44,6 2 565 32,1 40 000 3 964 49,6 2 916 36,4 60 000 4 384 54,8 3 240 40,5 100 000 4 748 59,4 3 508 43,8 12 000 12 000 4 156 34,6 3 146 26,2 16 000 (3 163) 4 410 36,8 3 231 26,9 20 000 4 816 40,1 3 645 30,4 30 000 5 614 46,8 4 251 35,4 40 000 6 109 50,9 4 681 39,0 60 000 6 721 56,0 5 161 43,0 100 000 7 135 59,5 5 587 46,6 12 000 20 000 7 645 38,2 6 455 32,3 16 000 (6 729) 8 009 40,0 6 794 34,0 20 000 8 442 42,2 7 227 36,1 30 000 9 249 46,2 8 034 40,2 40 000 9 887 49,4 8 672 43,4 60 000 10 321 51,6 9 106 45,5 100 000 10 577 52,9 9 362 46,8 12 000 30 000 12 551 41,8 11 185 37,3 16 000 (11 643) 12 902 43,0 11 511 38,4 20 000 13 335 44,4 11 944 39,8 30 000 14 142 47,1 12 751 42,5 40 000 14 780 49,3 13 389 44,6 60 000 15 214 50,7 13 823 46,1 100 000 15 470 51,6 14 079 46,9

Anm. Beräkningarna har skett med tillämpning av de regler som gäller vid 1968 års taxering. Med total skatt avses sammanlagd statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions— och sjukförsäkringsavgift. För makar som båda har inkomster har dessa förutsatts vara arbetsin— komst och frivillig särbeskattning har tillämpats där denna varit gynnsam. Kommunal utdebi— tering 19 kr. per skattekrona.

barnpassningskostnader som uppkommer medan hustrun ägnar sig åt för— värvsarbete. F örvärvsavdraget är sålunda i själva verket närmast ett om- kostnadsavdrag, ehuru det tekniskt utformats som ett allmänt avdrag.

Av det sagda framgår också sambeskattningens verkningar då ena maken från att ha varit utan inkomst övergår till att ha inkomst, t. ex. när en hemmafru tar förvärvsarbete. Hustrun kommer då själv att utnyttja sitt

ortsavdrag på 2250 kr. Därigenom minskas mannens avdrag med mot- svarande belopp, vilket för honom medför skattehöjning. Sammanläggningen av makarnas inkomster vid beräkning av statlig inkomstskatt medför vidare _ under förutsättning att inkomstsumman inte ligger inom skatteskalans proportionella skikt _ att den nytillkomna inkomsten träffas av hårdare progression än om inkomsten förtjänats av en ogift person. I praktiken blir i denna situation för makarna resultatet av sambeskattningen att inkomst- tillskottet beskattas »från botten» utan reduktion av ortsavdrag, och med den progression som gäller på toppen av familjens tidigare inkomst. Den totala skatt som uppkommer för makarna genom hustruns förvärvsarbete blir givetvis betydligt större än om inkomsten uppburits av en ensamstående. Här angivna verkningar brukar kallas sambeskattningens tröskeleffekt och belyses i tabell 16.

Vad slutligen beträffar kategorin ensamstående barnförsörjare gäller till skillnad mot förhållandet vid fullständiga familjer att barnförekomsten be- aktas vid skattebördans avvägning. Om en ensamstående skattskyldig har hemmavarande barn Linder 18 år tillämpas för honom eller henne de för gift gällande reglerna. Den ensamstående barnförsörjaren får sålunda orts- avdrag med 4 500 kr., och inkomsten hänförs till den mildare skatteskalan. Vidare erhåller vederbörande förvärvsavdrag med högst 3000 kr. Skatte- belastningen för denna och andra kategorier skattskyldiga framgår av ta- bell 13.

Även för denna kategori skattskyldiga uppträder vid beskattningen vissa tröskeleffekter. Så är givetvis fallet då barn som berättigar till de särskilda skatteförmånerna passerar de gällande åldersgränserna 16 år beträffande förvärvsavdraget och 18 år beträffande övriga förmåner. Ett syfte med de skilda åldersgränserna är f.ö. att dämpa övergångseffekterna. Vidare kan kraftiga tröskelverkningar uppkomma när ensamstående barnförsörjare gif— ter sig eller med tillämpning av det förut nämnda reglerna om »samvets- äktenskapen» övergår till att i beskattningshänseende betraktas som gifta. Om t. ex. två ensamstående, som vardera har egna barn, sammanbor, får var och en för sig de skatteförmåner som tillkommer denna kategori i den mån deras inkomster berättigar därtill. Om de gifter sig eller får gemensamma barn kommer de att sambeskattas enligt vanliga regler. Det innebär bl.a. ett bortfall av ortsavdrag på 4 500 kr. och ev. förvärvsavdrag på högst 3 000 kr., varjämte deras inkomster läggs samman vid inkomstberäkningen i den män inte frivillig särheskattning kan erhållas.

Debitering och upphörd av skatt m. m.

Reglerna om debitering och upphörd av skatt m. m. återfinns främst i upp- bordsf0101 dmngen den 5 juni 1953 (nr 272) och upphördskungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 528).

Uppbördssystemets huvudprincip är att den skattskyldige i anslutning

till inkomstförvärvet betalar en preliminär skatt som så nära som möjligt skall överensstämma med den slutliga skatten. Denna fastställs efter in— komstårets utgång på grundval av den årliga taxeringen.

Preliminär skatt utgör antingen A-skatt eller B—skatt. A-skatt betalas i regel när den skattskyldige har inkomst av tjänst. Då inkomsten avser bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen utgår skat- ten i flertalet fall med belopp som anges i skatte—tabeller. I vissa fall beräknas skatten efter procentsats eller enligt särskilda grunder som bestämts av lokal skattemyndighet. A-skatten innehålls av arbetsgivaren vid varje avlö- ningstillfälle.

Skattetabellerna anger skattebeloppen vid de vanligaste löneterminerna, daglön, veckolön, månadslön etc. För att få erforderlig skillnad i skatteut— taget med hänsyn till de skattskyldiges civilstånd, ev. barnförekomst m.m. innefattar tabellerna fyra kolumner som vid en viss inkomst upptar sins- emellan olika skattebelopp. Skattetabellerna fastställs för varje år av cen- trala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd med riksskatte- nämnden. Olika tabeller gäller vid olika kommunal utdebitering.

B-skatt utgår alltid enligt debitering av den lokala skattemyndigheteu. Något skatteavdrag förekommer inte utan den skattskyldige får själv betala in skatten. Vid debiteringen tillämpas två metoder. Enligt den ena utgår B—skatten med samma belopp som den senast påförda slutliga skatten. Enligt den andra metoden sker en särskild preliminär taxering, i regel sedan den skattskyldige avgivit preliminär självdeklaration.

Den skattskyldige får genom debetsedeln för preliminär skatt uppgifter om de grunder efter vilka den preliminära skatten beräknas, för A-skatte— betalare bl. a. efter vilken kolumn skatt skall erläggas. Sådan debetsedel utsänds av den lokala skattemyndigheten vid A-skatt senast den 18 januari och vid B-skatt senast den 25 februari inkomståret. Har den skattskyldige A-skatt skall debetsedeln för preliminär skatt överlämnas till arbetsgivaren.

Den preliminära skatten utgår normalt under hela inkomståret efter de. grunder som angivits på debetsedeln. För att få bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten kan dock under inkomståret jämkning ske av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bl. a. om den skattskyldiges förhållanden ändrats så att han bör hänföras till annan kolumn i källskattetabellen (t. ex. då gift kvinna med förvärvsarbete får barn och därigenom blir berättigad till förhöjt förvärvsavdrag) eller om han kan göra sannolikt att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller avdragsförhållandena kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt. Jämkningen kan göras på den lokala skattemyndighetens eget initiativ eller på framställning av den skattskyldige.

Den slutliga skatten debiteras på grundval av taxeringen. Därvid gott— skrivs den skattskyldige av honom erlagd preliminär skatt och i vissa fall även debiterad men inte erlagd preliminär skatt. Om den slutliga skatten

överstiger den preliminära utgör skillnaden kvarstående skatt som skall erläggas av den skattskyldige. För anställda betalas kvarskatt genom att arbetsgivaren gör löneavdrag under månaderna januari—april året efter taxeringsåret. Är den gottskrivna preliminära skatten högre uppkommer i stället överskjutande preliminär skatt som utbetalas till den skattskyldige mot en vid slutskattedebetsedeln fogad anvisning. Uppgår kvarskatten eller den överskjutande preliminära skatten till större belopp utgår i vissa fall ränta. ()m skattskyldig, som är berättigad att återfå överskjutande preli- minär skatt, häftar för ogulden skatt, t. ex. för en äldre kvarskatt, sker kvittning i viss utsträckning.

På debetsedeln för slutlig skatt, som utsänds till de skattskyldiga senast den 15 december laxeriugsåret, upptas de kommunala skatterna (kommunal inkomstskatt, landstingsskatt etc.) i en post samt i särskilda poster statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. I vissa fall upptas även andra avgifter, exempel— vis skogsvårdsavgift.

Den preliminära skatten är som nämnts avpassad så att den skall mot- svara den slutliga skatten. Full överensstämmelse mellan beloppen uppnås dock i praktiken mycket sällan. Enligt 28 5 första stycket uppbördsförord- ningen skall kvarstående skatt som uppgår till lägre belopp än 5 kr. inte erläggas. På motsvarande sätt gäller enligt 68 5 1 mom. första stycket upp— bördsförordningen att överskjutande preliminär skatt som understiger 5 kr. inte skall betalas tillbaka. Antalet fall där nämnda regler leder ;till att krav resp. återbetalning inte behöver ske torde enligt uppgifter som lämnats av uppbördsutredningen (SOU 1965: 23) utgöra endast omkring en procent av alla taxerade fysiska personer.

Uppbörd av skatt äger rum genom postverket och vissa penninginrätt- ningar. Likviden sker under uppbördstermin, omfattande tiden den 6 _— den 13 i envar av månaderna mars, maj, juli, september, november och januari. A-skatt erläggs av arbetsgivaren med belopp som innehållits före varje uppbördstermin. B—skatt förfaller till betalning med i regel lika belopp för varje termin.

Den lokala skattemyndigheten. Viktiga åligganden inom bl. a. taxerings- och uppbördsverksamheten tillkommer de lokala skattemyndigheeterna vilka förestäs av häradsskrivare eller, i de större myndigheterna, fögderidirek- törer. Datareformens genomförande på detta område vid årsskiftet 1967— 1968 medför betydande ändringar i de lokala skattemyndigheternas arbets- uppgifter. I det följande anges i huvuddrag de lokala skattemyndigheternas nuvarande uppgifter inom taxerings- och uppbördsverksamheten och de för- ändringar däri som kan förväntas bli resultatet av bl. a. föreliggande förslag av uppbördsorganisationskommittén (SOU 1961: 4) och centrala folkbok-

förings- och uppbördsnämndens till Kungl. Maj:t avgivna betänkande den 20 augusti 1965.

F.n. tillhandahåller den lokala skattemyndigheten för taxeringen blan- ketter och tar emot deklarationer och kontrolluppgifter. Den sorterar också deklarationer och andra taxeringshandlingar samt fördelar dem till de olika taxeringsnämnderna. Vidare handhar den lokala skattemyndigheten längd— föring och uträkning av beskattningsbar inkomst samt anteckning i taxe— ringslängd om uträknadc skatter och avgifter.

Inom uppbördsverksamheten fastställer lokala skattemyndigheten de grunder efter vilka preliminär A-skatt skall utgå. Den verkställer preliminär taxering samt debiterar preliminär B-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Uppläggande av uppbördskort, förande av debiterings- längd och utfärdande av debetsedlar ankommer på myndigheten, liksom prövning av ansökning om jämkning av preliminär skatt.

De lokala skattemyndigheterna fullgör också en uppgift som lokalt service— organ gentemot allmänhet och andra myndigheter.

Efter ADB-reformen avlastas de lokala skattemyndigheterna en betydan- de del av sitt nuvarande arbete på taxeringsområdet. Sålunda kommer ut- räkning av beskattningsbara inkomster och beskattningsbar förmögenhet liksom längdföring, anteckning i taxeringslängd om skatt m.m. och sum- mering av taxeringslängderna i allt väsentligt att ske på de datakontor som i samband med denna reform inrättas vid länsstyrelserna. Innan lokal skatte- myndighet överlämnar deklarationsmaterialet till datakontoret för stans- ning av taxeringsdata, skall materialet emellertid hos myndigheten granskas i vissa avseenden och förberedas så att det kan utgöra underlag för stans- ningsarbetet.

Inom området för debitering och uppbörd torde minskningen i lokala skattemyndighetens arbete också bli betydande. Myndighetens bestyr med att utfärda debetsedlar begränsas i regel till visst förberedelsearbete. Detta avser granskning och —— i förekommande fall —— rättelse av vissa koder, som angivits i den maskinellt framställda stommen till mantals- längd och som utvisar efter vilka grunder preliminär skatt skall utgå. Arbe- tet med att framställa och expediera debetsedlar å preliminär och slutlig skatt överflyttas nästan helt till länsstyrelsernas datakontor. Lokal skatte- myndighet kommer också att befrias från större delen av sitt arbete med att räkna ut skatter, avgifter och vissa räntor och att föra debiteringslängd samt att summera denna längd och att upprätta sammandrag av densamma.

8. Om barnfamiljernas ekonomi

Olika barnfamiljers ekonomiska situation och levnadsstandard är beroende av en mängd faktorer —— mer eller mindre svåra att fastställa och beskriva i generella termer. Av grundläggande betydelse för en familjs ekonomi är givetvis familjemedlemmarnas inkomster —— arbetsinkomster eller andra inkomster. Skattereglerna bestämmer hur stor del av inkomsterna familjerna skall avstå i skatt. Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna förstär- ker sedan familjens disponibla inkomst. Uppgifterna i detta kapitel skall söka belysa dels dessa tre faktorer —— inkomster, skatter, bidrag —- var för sig, dels deras sammanlagda effekter för olika kategorier av barnfamiljer.

Inkomster

På grundval av tillgänglig inkomststatistik och med hjälp av den i kap. 2 berörda undersökningen Familjernas sammansättning 1964 (Statistiska Med— delanden Be 1966: 16) har för kommitténs räkning gjorts en beräkning av inkomsttagarnas fördelning på olika inkomstklasser år 1967. Om två makar båda har inkomster, har här och i det följande makarnas sammanlagda inkomst räknats. En sammanfattning av beräkningen ges i tabellerna 17 och 18. I bilaga 4 finns dels en mer detaljerad redovisning av denna beräkning och dels en motsvarande framräkning avseende inkomsterna år 1969.

En jämförelse mellan barnfamiljer och barnlösa är vansklig att göra

Tabell 17. De gifta inkomsttagarna fördelade på inkomstklasser år 1967

Anm. Två makar har alltid räknats som en inkomsttagare.

_ Gifta utan Gifta med ett Gifta med två Gifta med Gifta med (mm med Inkomst- barn barn barn tre barn f ra barn fem eller klasser y flera barn 1 000 kr. | Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal | % 0—12 187 000 20,3 22 530 5,5 14 880 4,6 7 36(. 6,3 2 900 8," 1 03! 11,4 12—16 77 000 8,4 17 900 4,4 10 700 3,3 5 740 4,9 2 000 5,. 66! 7,4 16—20 88 500 9,6 30 700 7,5 21 200 6,6 9 350 8,1 3 220 9.2 1 031 11,4 20—24 102 000 11,1 48 400 11,9 38 300 11,9 14 500 12,5 5 300 15,1 1 50( 16,7 24—30 139 000 15,1 84 900 20,8 70 300 21,8 25 500 22,0 7 940 22,7 2 360 26,2 30—36 109 000 11,9 71 600 17,6 56 500 17,6 19 300 16.6 5 240 15,0 1 360 15,1 36—42 81 000 8,8 52 800 12,9 38 800 12,1 11 600 10,0 3 280 9,4 520 5,8 42—48 50 500 5,5 31 800 7,8 25 500 7,9 7 500 6,5 1 500 4,3 200 2,2 48— 86 000 9,3 47 370 11,6 45 820 14,2 15 150 13,1 3 620 10,3 340 3,8 Samtliga 920 000 100,0 408 000 100,0 322 000 100,0 116 000 100,0 35 000 100,0 9 000 100,0

Tabell 18. De ensamstående inkomstlagarna fördelade på inkomstklasser är 1967

Ensamstående Ensamstående Ensamstående Ensamstående Inkomstklasser utan barn med ett barn med två barn mful tu. tim 1 000 kr. lera barn

Antal % Antal % Antal % Antal % O— 8 ............ 1 181 000 49,4 36 460 38,8 11 010 42,8 5 13 49,8 8—12 ............ 309 000 12,9 13 190 14,0 3 490 13,6 1 320 12,8 12—16 ............ 272 000 11,4 13 340 14,2 3430 13,3 1 230 11,9 16—20 ............ 233 000 9,8 12 440 13,3 3 130 12,2 1 030 10,0 20—24 ............ 170 700 7,1 8 680 9,2 2 140 8,3 680 6,6 24—30 ............ 128 000 5,4 5 830 6,2 1 460 5,7 510 5,0 30—36 ............ 51 000 2,1 2 170 2,3 560 2,2 210 2,0 36—42 ............ 20 500 0,9 860 0,9 220 0,9 90 0,9 42—48 ............ 10 100 0,4 420 0,5 100 0,3 40 0,4 48— ............ 14 700 0,6 610 06 Han 0.7 60 0,6 Samtliga 2 390 000 100,0j 94 000 | 100,u| 4.) [uu | luu,u| 10 300 | 100,0

med utgångspunkt från tabellerna 17 och 18. I tabellerna redovisas relativt många barnlösa i låga inkomstlägen. Därvid ingår emellertid även bl.a. pensionärer och studerande ungdom över 16 år. Statistiska centralbyråns nämnda undersökning Familjernas sammansättning 1964 visar att yrkes— verksamma gifta utan barn 1963 hade en medianinkomst på drygt 20 000 kr./är medan medianinkomsten för yrkesverksamma gifta med barn låg ca 3 000 kr. högre. De gifta med fyra eller flera barn hade dock lägre in- komster än de gifta utan barn. 15 % av de gifta utan barn hade inkomster under 10 000 kr./är mot endast 5 % av de gifta med barn. I de unga äkten- skapen (där mannen är under 30 år) synes emellertid förhållandet vara det motsatta. De barnlösa i denna åldersgrupp har genomsnittligt högre in— komster än barnfamiljerna.

Däremot är tabellerna 17 och 18 en lämplig grundval för en jämförelse mellan olika kategorier av barnfamiljer inbördes. Av tabellerna framgår att inkomstförhållandena är ganska olikartade för olika typer av barn— familjer. Ser vi först på de lägre inkomsttagarna finner vi att drygt 17 % av de gifta med ett barn beräknas ha inkomster under 20 000 kr. Motsva— rande procenttal är ca 15 för gifta med två barn, 19 för gifta med tre barn, 23 för gifta med fyra barn och 30 för gifta med fem eller flera barn. I inkomst— lägena över 36 000 kr. återfinner vi ca 32 % av de gifta med ett barn. Mot— svarande tal för två-, tre- och fyrabarnsfamiljerna är 34, 30 resp. 24 %. Av familjerna med fem eller flera barn beräknas endast ca 14 % ha inkomster över 36 000 kr.

Beräkningarna ger vid handen att mediainkomsten 1967 för samtliga gifta med barn ligger något under 30 000 kr./år. Ettbarnfamiljernas median— inkomst ligger ungefär på den nivån medan gifta med två barn har en något högre medianinkomst, ungefär 31000 kr. Sedan sjunker medianinkomsten

67 till ca 29 000 kr. för gifta med tre barn, 27 000 kr. för gifta med fyra barn och 25 000 kr. för gifta med fem eller fler barn.

Tvåbarnsfamiljerna har alltså i allmänhet högre inkomster än övriga gifta med barn. Ettbarnsfamiljerna ligger något lägre, vilket synes bero på att det är vanligare i denna familjetyp att mannen inte yrkesarbetar. Jämför illan enbart yrkesverksamma gifta män med barn visar det sig att ett- barnsfamiljerna har den högsta medianinkomsten. De gifta med fler än två barn har lägre inkomster och inkomsterna är lägre ju fler barn de har. En tänkbar förklaring till detta kan vara att ett större barnantal gör det svårare för makarna att båda förvärvsarbeta. Som framgår av det följande ger dock inte arbetskraftsundersökningarna stöd för ett sådant antagande. Även om man jämför familj er med olika barnantal där endast en av makarna förvärvsarbetar finner man för övrigt att flerbarnsfamiljernas inkomster ligger lägre än inkomsterna för gifta med ett eller två barn. Detta kan sannolikt åtminstone delvis förklaras av att vissa låginkomstgrupper (ex.vis jordbrukare) har fler barn än genomsnittligt. Yrkesverksamma gifta män med barn med lantbruks-, skogs— och fiskeriarbete hade enligt inkomst- statistiken 1963 en medianinkomst som låg 30 % under genomsnittet för alla yrkesverksamma gifta med barn. Ungefär 24 % av barnfamiljerna i denna yrkesgrupp hade tre eller fler barn, medan genomsnittssiffran för alla yrkesgrupper låg på ca 18 %. Även om man ser olika yrkeskategorier var för sig går emellertid tendensen att mångbarnsfamiljerna har lägre inkomster igen.

Unga barnfamiljer har lägre inkomster än genomsnittet. Enligt under— sökningen Familjernas sammansättning 1964 var medianinkomsten drygt 20 000 kr./år för makar med barn som varit gifta högst fyra år. Den äldre generationen barnfamiljer, vars äktenskap varat 15—19 år, hade en median— inkomst på nära 25 000 kr./år Skillnaden beror sannolikt till en del på att makar som varit gifta länge har större möjligheter att båda förvärvsarbeta eftersom deras barn i regel har kommit upp i skolåldern. Detta antagande hestyrks av att gifta utan barn inte uppvisar stigande inkomster för äldre äktenskap. En uppdelning efter mannens ålder ger liknande resultat. 45 % av de äktenskap med ett barn där mannen var mellan 40 och 65 år hade in- komster över 25 000 kr./år 1963. För ettbarnsfamiljer där mannen var under 30 år var motsvarande siffra bara 26 %.

De ensamstående föräldrarna ligger i regel avsevärt lägre ner i inkomst- nivåerna än tvåförälderfamiljerna. Ungefär 20 % av de ensamstående för- äldrarna har inga eller endast obetydliga inkomster (under 2 400 kr.). Ytter- ligare ca 30 % har någon inkomst men kommer inte över 11 000 kr. där alltså den ungefärliga medianinkomsten för enförälderfamiljerna ligger. Bland enförälderfamiljerna är det familjerna med ett barn som ligger högst med en medianinkomst på drygt 11 000 kr./år. Medianinkomsten sjunker sedan

till ca 10 000 kr. för ensamstående med två barn och 8 000 kr. för ensam- stående med tre eller flera barn.

Vad som sammanfattningsvis kommer fram av dessa uppgifter synes vara två förhållanden. För det första föreligger för alla kategorier av barnfamiljer betydande inkomstskillnader. Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna har i dag inkomster över 38 000 kr./år. Medianinkomsten för dessa familjer lig- ger på ca 48 000 kr./år. På inkomster under 20 000 kr./år ligger också unge- fär en fjärdedel av barnfamiljerna. Medianinkomsten för dessa är drygt 12 000 kr./år. Den fjärdedel av barnfamiljerna som har de högsta inkomster- na har alltså ungefär fyra gånger högre genomsnittsinkomst än den fjärdedel som har de lägsta inkomsterna. För det andra har familjer med tre eller flera barn genomsnittligt lägre inkomster än familjer med ett eller två barn.

Förvärvsarbete

I den inkomststatistik för år 1967 som presenterats tidigare i detta kapi- tel liar två makar alltid räknats som en inkomsttagare. Av beräkningarna kan man inte utläsa när inkomsterna intjänats endast av en av makarna eller när bägge makarna har inkomster.

För gifta män med barn torde man kunna räkna med att förvärvsarbets— frekvensen endast ligger en eller ett par procent under hundra. År 1960 var siffran 08 %. För gifta kvinnor med barn är förhållandena annorlunda. Enligt den arbetskraftsräkning som gjordes i maj 1967 förvärvsarbetade då i princip ca 45 % av alla gifta kvinnor med barn under 17 år. För de gifta kvinnorna med barn under 7 år var andelen förvärvsarbetande ca 34 %, vilket motsvarar drygt 180 000 personer. Förvärvsarbete är mycket vanli- gare bland ensamstående mödrar. Av de icke gifta kvinnorna med barn i förskolcåldern förvärvsarbetande ca 63 % eller ca 34 000 personer. I arbets- kraftsräkningarna medräknas som förvärvsarbetande alla som arbetade någon timme under undersökningsveckan. Av alla gifta kvinnor med barn under 17 år som förvärvsarbetade under den aktuella veckan, var det endast 14 % som arbetade 45 timmar eller mer. Medelarbetstiden låg på 28 timmar.

Förvärvsarbetsfrekvensen hos kvinnor med barn varierar i viss män med barnantal och barnens ålder, vilket framgår av följande tablå som bygger på uppgifter ur arbetskraftsundersökningen i maj 1967. Tablån visar den procentuella andelen förvärvsarbetande av det totala antalet kvinnor med barn.

Antal barn Alla med 1 | 2 | 3 el. fl. har" Yngsta barnet under 3 år .......... 45 22 29 34 » » 3—6 år ............. 51 35 37 41 . » 7—16 år ........... 61 60 63 61 Samtliga med barn under 17 år .... 55 | 41 | 40 48

Tablån visar som väntat att förvärvsarbetsfrekvensen är lägre ju lägre ålder det yngsta barnet har och lägre för mödrar med två eller flera barn än för mödrar med ett barn. Mer anmärkningsvärt är kanske att förvärvsarbets- frekvensen inte sjunker ytterligare för mödrar med tre eller flera barn jäm- fört med tvåbarnsmödrarna.

Arbetskraftsundersökningen i maj 1967 visar vidare att benägenheten att arbeta heltid är högst bland mödrarna med tre eller flera barn (20 %) och lägst bland tvåbarnsmödrarna (13 %). Mindre än halvtid arbetade 15 % av ettbarnsmödrarna mot över 40 % av tvåbarnsmödrarna. Däremot tycks inte barnets ålder generellt sett spela någon större roll för valet mellan hel- tids- och deltidsarbete.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under såväl 1950-talet som första hälften av 1960-talet kännetecknas av ökad förvärvsverksamhe-t hos de gifta kvinnorna. 1905 års långtidsutredning har räknat med att denna ut- veckling skall fortgä under senare delen av 1900-talet. Utredningen har i sin prognos beräknat att år 1970 ca 45 % av de gifta kvinnorna skulle förvärvs— arbeta mot 243—30 % 1960 och ca 35 % 1965. Det innebär att förvärvsarbets- frekvensen för gifta kvinnor genomsnittligt år 1970 skulle komma att ligga på samma nivå som den gjorde 1960 i exempelvis Borås, som domineras av s. k. lätt industri. För att detta skall vara möjligt fordras bl.a. en fort- satt kraftig utbyggnad av samhällets barntillsyn.

Skatter

Den bild som inkomststatistiken ger av barnfamiljernas ekonomiska situa- tion ändras i viss mån när hänsyn tas till hur inkomsterna beskattas. En utförligare redogörelse för familjebeskattningen har lämnats i närmast före- gående kapitel.

Progressiviteten i den statliga beskattningen medför __ för barnfamiljer- na liksom för övriga inkomsttagare — en viss utjämning av skillnaderna mellan högre och lägre inkomster. Den skattskyldiges civilstånd har bl.a. den betydelsen att det skattefria bottenbeloppet, ortsavdraget, är dubbelt så stort för gifta som för ogifta (4 500 kr.). Vidare utgår den statliga in- komstskatten efter en skala, som i vanliga inkomstlägen har en mildare progression för gifta än för ogifta. Å andra sidan lägger man samman makar- nas beskattningsbara inkomster vid beräkningen av statlig inkomstskatt. Här- igenom blir det makarnas samlade inkomst som bestämmer progressionen. Numera finns dock möjligheter till frivillig särbeskattning för samtaxerade makar som båda har förvärvsarbete.

Förekomsten av barn påverkar skatten främst i två fall. Gifta kvinnor som har förvärvsarbete får alltid dra av 300 kr. från den inkomst som skall beskattas, både i den statliga och i den kommunala be- skattningen. Har makarna hemmavarande barn under 16 år, utgör förvärvs-

avdraget dessutom 25 % av förvärvsinkomsten, dock högst 3 000 kr. (för makar med jordbruksinkomst kan avdraget uppgå till 1 000 kr.).

Ensamstående skattskyldiga, som har hemmavarande barn under 18 år, får bl. a. samma ortsavdrag som två makar (4 500 kr.). Den statliga inkomst— skatten beräknas också efter skatteskalan för gifta. Vidare får ensamma barnförsörjare åtnjuta förvärvsavdrag efter i huvudsak samma regler som gifta kvinnor så länge yngsta hemmavarande barnet är under 16 år.

Om man jämför skatten för två nygifta makar utan barn med de båda makarnas sammanlagda skatt före giftermålet, visar det sig att skattelind- ringen till följd av äktenskapets ingående blir störst om den ena maken har höga inkomster och den andra maken saknar inkomst. Skatten kan i sådana fall minska lned 3 000 kr. eller mera. Har däremot makarna unge— fär lika stora inkomster häller sig skattelindringen vid giftermålet i regel mellan 100 och 200 kr. Dessa effekter belyses mer i detalj i tabell 14, s. 58.

För en gift man med hemmafru tillkommer ingen ytterligare skattelind- ring när första barnet föds. För makar som båda förvärvsarbetar medför däremot första barnets ankomst en skattelindring, beroende på att kvinnans förvärvsavdrag då ökar. Om mannen tjänar 12 000 kr. och hustrun 4 000 kr. blir skattelindringen ca 330 kr. Om makarna tjänar 40 000 kr. vardera mins- kar skatten med ca 1 500 kr. När en ensamstående som förvärvsarbetar får ett barn blir skattelindringen i motsvarande inkomstlägen avsevärt större. Redan vid 6 000 kr. i årsinkomst ligger den på ca 950 kr. och vid 40 000 kr. närmar den sig 5 000 kr. Effekten redovisas mer detaljerat i tabell 15, s. 59. Om familjen sedan får flera barn ändrar detta inte i något fall familjens skatt.

Den indirekta beskattningens effekter är svårare att belysa. Här skall endast i korthet nämnas en beräkning som gjorts för kommitténs räkning av fördelningen av summan av den direkta inkomstskatten, större delen av den indirekta beskattningen och vissa socialförsäkringsavgifter på inkomst— tagargrupper år 1060. Den visar att barnfamiljerna svarar för 39 % av den totala inkomstsumman och att de på dessa inkomster betalar 40 % av summan av de tidigare nämnda skatterna och avgifterna. Ser man på den direkta beskattningens individuella effekter finner man alltså att barn- familjerna i många fall beskattas lindrigare än barnlösa i samma inkomst— lägen. Betraktar man i stället kategorierna barnlösa och barnfamiljer som två separata enheter synes å andra sidan det totala skatte- och avgiftsuttaget drabba de båda grupperna ungefär lika hårt. En av förklaringarna till detta kan ligga i att barnfamiljerna genomsnittligt har högre inkomster än de barn—, lösa, vilket väger upp de särskilda skatteförmåner som barnfamiljerna har.

Samhällets familjestöd

Samhällets stöd till barnfamiljerna ges dels som kontantstöd och dels i form av vård och service. En barnfamiljs disponibla inkomst beror på

bruttoinkomsten, skatten och det kontanta stöd, främst barnbidrag, som familjen erhåller. Ofta minskas de utgifter familjen eljest skulle ha haft genom vård och service som samhället ställer till barnfamiljernas förfogande. Familjebostadsbidragen kan också ses som en utgiftsminskning eftersom de i regel inte betalas ut kontant utan minskar familjens bostadskostnader. Vissa former av service _ exempelvis barntillsyn — kan också vara en förutsättning för familjens inkomstnivä. Familjestödet bidrar på så sätt både till att öka familjens inkomster och att minska dess utgifter. Följande tablå ger en sammanfattning av de viktigare formerna av kontantstöd till barnfamiljerna. En utförligare beskrivning finns i kap. 4.

Stödform Belopp Utgår till Kostnad i milj. kr. c;— allmänna barnbidrag 900 kr./år alla barn under 16 år 1 600 (ca 1 770 000 barn) familjebostadsbidrag i regel 400—2 500 ca 150 000 familjer 150 kr./år moderskapspenning 1 080 kr. ca 125 000 mödrar/år 130 tilläggssjukpenning vid 1—46 kr./dag ca 70 000 mödrar/år 140 barnsbörd bidragsförskott f. n. 1 425 kr./år ca 115 000 barn 90 barnpensioner från folk- f. n. vanligen 1 425 ca 33 000 barn 47 pensioneringen kr./år barnpensioner från till- genomsnitt ea ca 21 000 barn 30 läggspensioneringen 1 400 kr./år studiehjälp grundbelopp ca 225 000 elever 275 75 kr,/mån, varierande tillägg

Det sker således bidragsvägen en inte obetydlig inkomstöverföring till barnfamiljerna som grupp. En stor del av kostnaderna för de olika bidragen svarar naturligtvis barnfamiljerna själva för genom den skatt de betalar. Genom att skatten även för barnfamiljerna är progressiv medan bidragen antingen utgår med samma belopp oavsett inkomsternas storlek eller minskar med ökade inkomster sker även en viss inkomstöverföring från barnfamiljer med högre inkomster till barnfamiljer med lägre inkomster.

Utöver det direkta ekonomiska stödet förekommer som nämnts olika former av samhällsservice inriktad på barnfamiljernas behov. Kommittén har för avsikt att gå in närmare på vissa frågor som hänger samman med barnens behov av vård och tillsyn i ett kommande betänkande och behandlar därför nu sådana frågor ganska översiktligt. I den mån samhället subven- tionerar serviceverksamheten bör emellertid denna subvention betraktas som ett ytterligare ekonomiskt stöd till barnfamiljerna.

För många enförälderfamiljer och barnfamiljer där båda föräldrarna förvärvsarbetar utgör den av samhället organiserade barntillsynen den kanske viktigaste delen av de familjepolitiska åtgärderna. F.n. bereds ca 20 000 barn tillsyn i daghem eller fritidshem. Ca 10 000 barn får tillsyn i kommunala familjedaghem. Dessutom vistas ungefär 60 000 barn i lekskolor.

Driften av daghemmen och fritidshemmen kostar f.n. —— sedan föräldra- avgifterna avräknats — i runda tal 100 milj. kr. om året. Statsbidraget till driften av dessa barnstugor har för budgetåret 1967/68 beräknats till 28 milj. kr.

De fria skolmåltiderna till flertalet skolbarn betyder en avsevärd lättnad i fråga om familjens matkonto. S_icial hemhjälp, hälsokontroll, folktand— vård, Skolskjutsar och ferieverksamhet kan också nämnas i detta samman-

hang.

Sammanlagda effekter

I det följande skall kommittén göra ett försök att belysa den sammanlagda effekten av inkomster, skatter och samhällets familjepolitiska stödåtgärder, sett ur de enskilda familjernas synpunkt. En beräkning av detta slag måste givetvis göras mycket schematisk. I fråga om det familjepolitiska stödet har endast generella kontanta bidrag medräknats.

Tabellerna 19 t.o.m. 22 utvisar den disponibla inkomstens storlek för familjer med olika antal barn och i olika inkomstlägen. Med disponibel in- komst avses i första hand förvärvsinkomster minus den skatt som faller på denna. Skattens storlek har beräknats enligt de regler som kommer att tillämpas vid 1968 års taxering. Som skatt har förutom statlig och kommu- nal inkomstskatt även räknats folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter. Den kommunala utdebiteringen har beräknats till 18 kr. 50 öre. Den dis- ponibla inkomsten har ökats med tillämpligt antal barnbidrag. Detta bidrag utgår ju för alla barn. I tabell 22 som avser enförälderfamiljer har den dispo- nibla inkomsten dessutom ökats med ett belopp av 1 425 kr. för varje barn. Är en av föräldrarna död utgår nämligen alltid detta belopp i form av barn- pension från folkpensioneringen och ensamstående barnförsörjare som är skild eller ogift har alltid rätt till minst detta belopp i form av underhålls- bidrag och/eller bidragsförskott.

Såväl barnpension som underhållsbidrag och bidragsförskott utgår även för vissa barn som lever i fullständiga familjer, nämligen om barnen inte

Tabell 19. Disponibel inkomst för gift man vars hustru saknar inkomst, efter inkomstläge och barnantal

Disponibel inkomst kr.

Årsinkomst kr. 0 barn | 1 barn | 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn

9 980 10 880 11 780 12 680 13 580 14 480 12 545 13 445 14 345 15 245 16145 17 045 15192 16 092 16 992 17 892 18 792 19 692

24 000 ............. 17 714 18 614 19 514 20 414 21 314 22 214 30 000 ............. 21 095 21 995 22 895 23 795 24 695 25 595 36 000 ............. 24 328 25 228 26 128 27 028 27 928 28 828 42 000 ............. 27 301 28 201 29 101 30 001 30 901 31 801 48 000 ............. 30 139 31 039 31 939 32 839 33 739 34 639

Tabell 20. Disponibel inkomst för makar som båda har inkomst, efter inkomstläge och barnantal. Båda makarna lika stora inkomster

Disponibel inkomst kr. Årsinkomst kr.

0 barn | 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn I 5 barn 12 000 ............. 10 170 11 709 12 609 13 509 14 409 15 309 16 000 ............. 12 720 14 283 15183 16 083 16 983 17 883 20 000 ............. 15 367 17 094 17 994 18 894 19 794 20 694 24 000 ............. 17 880 19 777 20 677 21 577 22 477 23 377 30 000 ............. 21 281 23 409 24 309 25 209 26 109 27 009 36 000 ............. 24 575 26 679 27 579 28 479 29 379 30 279 42 000 ............. 27 881 29 984 30 884 31 784 32 684 33 584 48 000 ............. 31 009 33 194 34 094 34 994 35 894 36 794

Tabell 21. Disponibel inkomst för makar som båda har inkomst, efter inkomstläge och barnantal. Mannens inkomst dubbelt så stor som hustruns

Disponibel inkomst kr. Årsinkomst kr.

0 barn 1 barn 2 barn 3 barn | 4 barn | 5 barn 12 000 ............. 10 178 11 506 12 406 13 306 14 206 15 106 16000 ............. 12 709 14 018 14 918 15 818 16 718 17 618 20 000 ............. 15 341 16 730 17 630 18 530 19 430 20 330 24 000 ............. 17 880 19 544 20 444 21 344 22 244 23 144 30 000 ............. 21 338 23 403 24 303 25 203 26 103 27 003 36 000 ............. 24 538 26 688 27 588 28 488 29 388 30 288 42 000 ............. 27 793 29 765 30 665 31 565 32 465 33 365 48 000 ............. 30 872 32 661 33 561 34 461 35 361 36 261

är makarnas gemensamma barn. Principen för beräkningarna har emeller- tid varit att endast bidrag som utgår generellt har lagts till den disponibla inkomsten. Därför har inte heller familjebostadsbidragen räknats in i de inkomstlägen där dessa kan vara aktuella.

För en gift man med hemmafru förekommer inget barnstöd vid beskatt- ningen. Såsom tabell 19 utvisar medför således varje barn i äktenskapet en ökning av familjens disponibla inkomst med 900 kr. dvs. ett barnbidrag. I

Tabell 22. Disponibel inkomst för ensamstående, efter inkomsttå'ge och barnantal

Disponibel inkomst kr Årsinkomst kr. 0 barn | 1 barn 2 barn 3 barn 8 000 .............. 6 310 10 105 12 430 14 755 | 12 000 .............. 8 884 13 522 15 797 18122 16 000 .............. 11 133 15 992 18 317 20 642 20 000 .............. 13 329 18 640 20 965 23 290 24 000 .............. 15 432 21 276 23 601 25 926 30 000 .............. 18 435 24 870 27 195 29 520 36 000 .............. 21 224 28 160 30 485 32 810 42 000 .............. 23 922 31 222 33 547 35 872 48 000 .............. 26 661 34 130 36 455 38 780

inkomstläget 20 000 kr. har gifta utan barn en disponibel inkomst på drygt 15 000 kr. att dela på, medan gifta med tre barn har mindre än 18 000 kr. att slå ut på de fem familjemedlemmarna.

För gifta som båda förvärvsarbetar medför första barnets ankomst en skattelindring, vilket framgår av tabellerna 20 och 21. Om makarna tjänar 10 000 kr. vardera medför första barnets ankomst att den disponibla in— komsten ökar från ca 15 400 kr. till ca 17 100 kr. Denna skattelindring in- träder emellertid endast vid första barnets födelse. För varje ytterligare barn ökar den disponibla inkomsten endast med barnbidragsbeloppet, dvs. 900 kr.

För förvärvsarbetande ensamstående medför första barnets ankomst en större skatteminskning, såsom tabell 22 utvisar. I samma inkomstläge (20 000 kr.) ökar den disponibla inkomsten från ca 13 300 kr. till ca 18 600 kr. Varje ytterligare barn ökar den disponibla inkomsten med (900 + 1 425) 2 325 kr.

Det har tidigare påvisats att gifta med tre eller flera barn genomsnittligt har lägre inkomster än gifta med ett eller två barn. Till detta kommer fler— barnsfamiljernas större barnkostnad som endast till en mindre del upp— vägs av barnbidragen. För varje ytterligare barn minskar konsumtionsut— rymmet per familjemedlem även om hänsyn tas till samhällets nuvarande familjestöd.

För att beräkna konsumtionsutrymmet per familjemedlem måste man göra vissa antaganden om storleken av barnens konsumtion. En möjlighet är att anta att i varje familj ett barns konsumtion kostar lika mycket som en vuxens, eller en viss del därav exempelvis hälften. En annan väg är att utgå från en fast barnkostnad (exempelvis 3 000 kr.) och se hur mycket det blir över till de vuxna i olika fall eller en fast vuxenkostnad och se hur mycket det blir över till barnen. Tabell 19 visar att en gift man med hemmafru och ett barn och 16 000 kr. i årsinkomst har en disponibel inkomst på ca 13 500 kr. Utslaget lika på tre familjemedlemmar gör det 4500 kr. per person. Hans arbetskamrat med samma inkomst och fyra barn disponerar med sam— ma räknesätt endast 2 700 kr. per familjemedlem. Räknar man i stället att ett barns konsumtion endast kostar hälften av en vuxen människas visar det sig att den första familjens enda barn får kosta 2 700 kr. om året medan vart och ett av de fyra barnen i den senare familjen måste nöja sig med ungefär 2 000 kr. per år. För att nå upp till samma standard som den första familjen måste fyrabarnsfamiljen öka sina inkomster till 24 000 kr./år enligt det senare räknesättet (barnets konsumtion : hälften av en vuxens) och ca 34 000 kr./år enligt den förra metoden (barnets konsu1ntion=en vuxens).

9. Tidigare reformförslag

Familjeberedningens promemoria

Familjeberedningen lade år 196 fram en promemoria kallad Ökat stöd till barnfamiljer (SOU 1964: 36) Den innehåller beredningens principiella synpunkter på samhällets ekono liska stöd till barnfamiljerna.

[ promemorian redovisas res iltaten av en intervjuundersökning beträf- fande familjernas uppfattning om familjeplanering, om barnkostnader och om samhällets stöd till barnfamiljerna. Undersökningen, som gjordes 1963, visar bl.a. att genomsnittskostnaden för ett barns konsumtion enligt famil- jernas uppskattning låg vid drygt 2600 kr. Härtill kom kostnader för barnens vård och tillsyn om inte undersökts i detta sammanhang. Det framgår av undersökningen att konsumtionskostnaderna stiger allteftersom barnen växer upp. Vidare redovisas lägre kostnader per barn med ökande antal barn i familjen, vilket enligt beredningen till en del kan förklaras av att vissa lags konsumtionskostnader blir lägre per barn i flerbarns- familjer den väsentligaste orsaken anser beredningen dock vara att det faktis konsumtionsutrymmet per familjemedlem minskar för varje ytter-

ligare barn.

Familjeberedningen konstaterar att barnfamiljerna generellt sett lever på en lägre standard än ensamstående och familjer utan barn. Det eko- nomiska läget för barnfamiljer försämras med varje ytterligare barn. För flerbarnsfamiljerna är den absoluta familjeinkomsten lägre, samtidigt som det relativa konsumtionsutrymmet blir mindre när det delas på flera.

Beredningen diskuterar därefter de allmänna barnbidragens konstruk- tion. Tanken vat-t avskaffa barnbidraget till första barnet avvisas med hän- visning till den omställning som första barnets ankomst medför, i synner- het för en ensamstående far eller mor. Även förslagen om differentiering av barnbidragsbelopp-et efter antalet syskon avvisas. Det grundläggande stödet bör enligt beredningen även fortsättningsvis vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Bidragen bör höjas i samband med en framtida skat reform. Behovet av en differentiering av familjestödet bör i stället [tillgo oses genom en påbyggnad med särskilda familjetillägg.

Det allmänna barnbidraget karaktäriserar familjeberedningen som ett konsumtionsstöd. Beredningen tar även upp frågan om att därutöver införa ett särskilt vårdbidrag avseende kostnader för barntillsyn. Beredningen konstaterar att två huvudmotiv anförts för ett vårdbidrag. Det ena är att det är fördelaktigast för barnen att modern själv vårdar sitt barn under späd-

barnsåren och att hon därför genom ett vårdbidrag skall ges tillfälle att: stanna hemma. Det andra motivet är att ett vårdbidrag skall skapa valfrihet för modern att välja mellan hemarbete och förvärvsverksamhet. Även rätt- visemotiv har åberopats, främst att vårdbidraget skall ge de familjer som inte vill eller kan få barnet placerat på daghem ett stöd motsvarande sub— ventioneringen av daghemskostnaderna.

En begränsning av vårdbidraget till att avse de tre första barnaåren diskuteras. Familjeberedningen påpekar emellertid att en sådan avgränsning ter sig tveksam om man utgår från valfrihetsmotivet. Barn behöver vård och tillsyn även efter treårsåldern. Ett bidrag som utgick under längre tid och med ett realistiskt belopp skulle å andra sidan bli oerhört kostnads— krävande.

Beredningen diskuterar även vilken inverkan ett vårdbidrag skulle ha på mödrarnas yrkesverksamhet och stannar för att ett vårdbidrag inte skulle verka för en hemmamamma—tillvaro för flertalet. Den nettoinkomst en små— barnsmor kan få genom förvärvsarbete skulle sannolikt komma att be- tydligt överstiga vårdbidraget. Möjligen skulle benägenheten att arbeta på deltid minska.

Familjeberedningen anser i fråga om vårdbidrag sammanfattningsvis, att ett extra stöd till småbarnsfamiljer — utöver det allmänna barnbidra— get —— är motiverat, i första hand så länge barnet befinner sig i späd ålder,.

att ett sådant stöd bör ges alla familjer med barn i den åldersgrupp, vars vårdnad man bestämmer sig för att underlätta, oberoende av om barnets båda föräldrar är förvärvsarbetande eller inte,

att ersättningen för vårdarbetet hellre bör vara realistisk _ dvs. något så när täcka en rimlig kostnad för barntillsynen —— under en kortare tid än utgå med ett mindre och otillräckligt belopp under en längre tid, samt

att man bör undersöka huruvida en successiv utbyggnad av ett vård- bidragssystem _— under en relativt lång övergångsperiod — kan a-nknytas till socialförsäkring'arna med en avgiftsfinansiering av Vårdbidragen. Bered- ningen rekommenderar att denna möjlighet prövas närmare med utgångs- punkt i exempelvis moderskapsförsäkringen.

Slutligen tar familjeberedningen upp frågan om särskilt stöd till fler- barnsfamiljerna. Beredningen påpekar att det allmänna barnbidraget sva— rar för en mindre del av barnens konsumtionskostnad. Den del av barn- kostnaden som familjen själv får bära blir _allmer kännbar ju fler barn familjen har. Det anses orätt att barn i en mångbarnsfamilj skall behöva växa upp under sämre yttre betingelser än barn i andra familjer, liksom att föräldrar med många barn hänvisas till att leva på en påtagligt sämre standard än familjer med ett par barn. Beredningen pekar också på att be- folkningsstrukturen i Sverige alltmer förskjuts mot högre åldrar. Barn- familjerna svarar för den framtida arbetskraften. Det är inte tillfredsstäl—

lande, att 5,7 % av den vuxna befolkningen försörjer nära tredjedelen av de barn som nu växer upp i landet.

Familj eberedningen anser att familjer med tre eller flera barn bör erhålla ett familjetillägg som differentieras efter barnantal med ökande belopp i förhållande till barnantalet. Familjetillägget bör samordnas med familje- bostadsbidragen eller del därav så att alla flerbarnsfamiljer får ett mer gene— rellt familjetillägg för valfri konsumtion. Familjebostadsbidragen bör där- för ses över i samband med att ett familjetillägg införs.

Sammanfattningsvis anför beredningen att de olika beståndsdelarna i det framtida familjestödet bör avvägas så, att samhället tar på sig en större andel av de konsumtionsutgifter som barnen medför, med sikte på att minska klyftorna i levnadsstandard inte endast mellan barnfamiljer och hushåll utan barn, utan även mellan barnfamiljer med olika barnantal.

Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över familjeberedningens promemoria avgetts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, konjunktur- institutet, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska Ar— betsgivareföreningcn (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste- männens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorga- nisation (SACO), Statstjänstemännens Riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Fredrika Bremer-Förbundet, Koope— rativa förbundet (KF), Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanks- föreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam, Högerpar- tie-ts Kvinnoförbund, Folkpartiets Kvinnoförbund, Centerns Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Högerns Ungdomsförbund, Folkpartiets Ungdomsförbund, Centerns Ungdomsförbund, Sveriges Social- demokratiska Ungdomsförbund samt HSB:s Riksförbund. Flertalet länssty- relser har överlämnat yttranden från barnavårdskonsulenter och barna- vårdsnänmder. Vidare har Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund och Svenska Kvinnors Vänsterförbund inkommit med yttranden över betänkan- det.

Alla de remissinstanser som gett generella omdömen om familjebered- ningens förslag är positiva till grundtanken om ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna.

Motiven för ökat stöd varierar. Rättviseskäl åberopas i ett flertal yttran- den, både i fråga om barnfamiljernas standard jämfört med de barnlösa

och barnens olika standard i olika familjetyper. KF riktar dessutom upp- märksamheten på det familjepolitiska stödets verkningar på standardskill— naderna under olika delar av barnfamiljernas livscykel.

Även ökad valfrihet för mödrarna anförs som skäl för ökat stöd till barn— familjerna. LO och Svenska stadsförbundet pekar även på de stora barn— familjernas behov av socialhjälp. Stadsförbundet framhåller att en klen familjeekonomi kan ingå som en faktor i orsakssammanhanget bakom beho- vet av barnavårdande och nykterhetsvårdande ingripanden av skilda slag.

Avvägningen mellan de åtgärder som familjeberedningen föreslår oeh andra former av stöd till barnfamiljerna tas upp i flera yttranden. De ensamstående föräldrarnas behov av särskilt stöd betonas av bl. a. social- styrelsen, SAF, LO och Fredrika Bremer-Förbundet. LO framhåller också att de höga kostnaderna för barntillsyn och de otillräckliga anordningarna för barntillsyn från samhällets sida gör att föräldrar med barn under nio år inte har någon verklig frihet att båda välja förvärvsarbete. Medicinalsiyrel- sen, arbetsmarknadsstyreIsen, Folkpartiets Kvinnoförbund och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund anför liknande synpunkter.

De allmänna barnbidragen

Samtliga remissinstanser som närmare behandlat familjestödets utform- ning är positiva till en förstärkning av det allmänna barnbidraget.

Några remissorgan kommenterar allmänna skatteberedningens förslag att barnbidragen skulle höjas successivt till 1 200 kr. 1970 i samband med en omläggning av skattesystemet. Folkpartiets Kvinnoförbund, Sveriges Social- demokratiska Kvinnoförbund och Fredrika Bremer-Förbundet finner denna höjning otillräcklig och LO anser att den bör betraktas som ett minimum.

Centerns Ungdomsförbund anser att barnbidraget på lång sikt bör mot— svara betydligt mer än hälften av barnkostnaden. Länsstyrelsen iKronobergs län, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Svenska Kvinnors Vän- sterförbund och Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anser att barn"— bidragen bör utvecklas till att täcka hela den faktiska barnkostnaden. Som en första etapp bör enligt Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund barn- bidraget fördubblas i samband med en successiv övergång till särbeskatt- ning.

Sambandet mellan skatte- och bidragssystemen tas upp i flera yttranden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att en kombination av barnbidrag och barnavdrag ger större rättvisa mellan barnfamiljerna inbördes än ett renodlat bidragssystem. SACO yrkar på att barnavdrag införs som motsva— rar hela den kostnad för barns vård och konsumtion som inte täcks av barn- bidragen. Genom att införa barnavdrag undgår man enligt Högerpartiets Kuinnoförbund att två ensamstående föräldrar som gifter sig med varandra kan drabbas av skattehöjningar på flera tusen kronor. Även Folkpartiets

Kvinnoförbund och Högerns Ungdomsförbund uttalar sig till förmån för ett kombinerat bidrags- och avdragssystem.

Däremot vill Fredrika Bremer-Förbundet avskaffa förvärvsavdraget och helt föra över barnstödet till bidragssidan. I samma riktning uttalar sig Folk— partiets Ungdomsförbund och Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner det självklart att barnbidragen skall höjas i takt med en eventuell försämring av penningvärdet. Däremot bör bidragen inte indexregleras. Om en överväldigande del av de ekonomiska åtagandena i samhället skulle indexregleras, skulle detta enligt länsstyrel— sens mening få till följd att själva systemet med indexreglering skulle bryta samman. Svenska Kvinnors Vänsterförbund anser att barnbidragen bör göras standardbeständiga.

Vårdbidrag

Familjeberedningens förslag om ökat stöd till småbarnsfamiljerna i form av ett särskilt vårdbidrag har rönt ett i huvudsak positivt gensvar. Vissa remissinstanser är emellertid tveksamma och några avstyrker.

Bland dem som tillstyrker är uppfattningarna delade om motiven för bidraget och om dess effekter. Vissa anser att modern bör stanna hemma och vårda barnet och tänker sig att bidraget skall möjliggöra detta. Andra vill stimulera ökad kvinnlig förvärvsverksamhet och anser att ett vård— bidrag kan användas i detta syfte. Åter andra anser att vårdbidraget skall skapa ökad frihet för kvinnan att välja mellan hemarbete och förvärvsverk- samhet.

Illedicinalstyrelsen framhåller att det medicinskt och psykologiskt sett torde vara obestridligt att det i regel för de minsta barnen är av speciellt stort värde att modern själv vårdar dem. Det gäller inte endast spädbarn utan även småbarn. Styrelsen framhåller också att infektionsrisken är större på sådana institutioner som daghem och familjedaghem. I den riktningen uttalar sig även socialstyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län och Centerns Ungdomsförbund.

Mot denna uppfattning invänder länsstyrelsen i Östergötlands län att det inte, såvitt länsstyrelsen känner till, har kunnat bevisas att barn till för— värvsarbetande mödrar är mindre harmoniska eller har svårare till social anpassning än andra barn. Vad barnet i första hand behöver för att känna sig tryggt torde vara kontinuerlig kontakt med en viss vuxen. Det är inte nödvändigt att den vuxna personen just är barnets moder.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att ett vårdbidrag enligt familje- beredningens förslag säkert skulle ha den verkan att mödrarna i stigande utsträckning skulle finna det fördelaktigt att fortsätta med yrkesarbete. Länsstyrelsen i Östergötlands län däremot befarar att ett vårdbidrag till alla småbarnsfamiljer kommer att leda till att antalet hemmamammor

ökar, vilket länsstyrelsen finner olämpligt. Ett vårdbidrag som begränsas till att avse yrkesarbetande mödrar vore däremot ett lämpligt medel att sti- mulera de gifta kvinnorna till förvärvsarbete. Dessa mödrar skulle då få en skälig kompensation för den dubbla samhällsinsats de utför.

Ett flertal remissinstanser tillstyrker förslaget om vårdbidrag med den motiveringen att ett sådant bidrag skulle öka kvinnornas valfrihet mellan förvärvsverksamhet och hemmaarbete under den tid då barnen är små. I den riktningen uttalar sig bl. a. Sveriges Husmodersföreningars Riks- förbund, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund och Sveriges Social- demokratiska Ungdomsförbund. De understryker samtidigt att kvinnans valfrihet även förutsätter en väsentlig utbyggnad av samhällets service- verksamhet.

Även bland dem som avstyrker eller är tveksamma om förslaget före- kommer olika motiveringar.

Länsstyrelserna i Örebro och Jämtlands län, SACO, Folkpartiets Kvinno- förbund och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund påpekar att de undersök- ningar av barnkostnaderna som familjeberedningen redovisar ger vid han- den att konsumtionskostnaderna ökar med barnets ålder, medan kostna- derna för vård och tillsyn minskar. De finner det otillfredsställande att när barnets konsumtionskostnad är störst, dvs. i 12—16 års-åldern har vård- bidraget för länge sedan upphört och endast det allmänna barnbidraget utgår. Ett tänkbart alternativ till vårdbidraget vore enligt Folkpartiets Kvinnoförbund ett kraftigare tilltaget barnbidrag, som utgår med olika belopp i olika åldrar och som avpassas med hänsyn till vårdkostnaderna i de lägre åldrarna och konsumtionskostnaderna i de högre. Förbundet läm- nar bidragets storlek öppen men framhåller att barnbidraget i de lägsta och högsta åldrarna måste vara större än de 1200 kr. som skattebered- ningen föreslagit. Även SACO resonerar om ett bidragssystem av denna typ. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund däremot anser att de minskande vårdkostnaderna och ökande konsumtionskostnaderna jämnar ut varann och gör det naturligt att även med beaktande av vårdkostnaderna hålla fast vid ett generellt, kraftigt tilltaget barnbidrag som utgår med samma be— lopp under hela barnaåldern.

Länsstyrelsen i Jämtlands län, Folkpartiets Kvinnoförbund och Yrkes- kvinnors klubbars riksförbund pekar också på de tröskeleffekter som upp— står om vårdbidrag endast utgår under de första barnaåren. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund finner det obegripligt, att en familj med ett barn under exempelvis 2 år skall ha ett kraftigt vårdbidrag utöver det all- männa barnbidraget, medan en familj med tre barn i åldern 21/2, 4 och 6 är endast skall ha allmänna barnbidrag trots högre och ständigt stigande konsumtionskostnader och trots ett obestridligt behov av vård för barnen.

Flera länsstyrelser ställer sig avvisande eller tvekande av hänsyn till de statsfinansiella konsekvenser som ett realistiskt vårdbidrag skulle med-

föra. Högerpartiets Kvinnoförbund och Högerns Ungdomsförbund framhål- ler att ett vårdbidrag inte ger tillfredsställande garantier för att barnen får god vård och förordar i stället ett förvärvsavdrag motsvarande de verk- liga kostnaderna för barnens vård.

LO finner att ett vårdbidrag enligt familjeberedningens förslag inte kan genomföras på kort sikt. I nuvarande situation vore det av större värde att samhällets stöd till småbarnsfamiljerna gavs en mer direkt och ändamåls- bestämd utformning, i form av bl. a. fria och subventionerade tjänster. Med hänsyn till den väntade starka efterfrågan på kvinnlig arbetskraft är det enligt LO viktigt att samhället genom direkta åtgärder söker mot- verka att barntillsynen allvarligt försämras om förvärvsintensiteten ökar hos kvinnor med barn i förskoleåldern och de första skolåren utan att mot— svarande barntillsyn från samhällets sida finns att tillgå.

När det gäller åldersgränsen för ett vårdbidrag anser socialstyrelsen med hänsyn till barnets bästa att bidraget bör utgå tills barnet nått tre års ålder. Eftersom man endast från fall till fall kan avgöra vid vilken tidpunkt det ur barnets synpunkt är lyckligt att vård och tillsyn uppdras åt annan än modern bör enligt styrelsens majoritet om möjligt vårdbidrag kunna —— efter individuell prövning —— utgå även efter den generella åldersgränsen. Tre—årsåldern nämns även av medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala och Kristianstads län, Svenska socialvårdsförbundet, Fredrika Bremer-För— bundet och Centerns kvinnoförbund. Konjunkturinstitutet, länsstyrelserna i Östergötlands och Västernorrlands län, SR, m.fl. förordar högre ålders— gräns eller successivt minskande bidrag vid högre ålder under hänvisning till kvarstående vårdbehov och tröskeleffekter. Konjunkturinstitutet på- pekar att utformningen av bidraget i fråga om åldersgräns och belopp kan få effekter på familjeplaneringen, och då inte i första hand på antalet barn utan snarare på tidsavståndet mellan barnen.

SR instämmer i familjeberedningens uttalande att bidraget hellre bör vara realistiskt under en kortare tid än utgå med ett mindre och otillräck— ligt belopp under en längre tid. Länsstyrelserna i Östergötlands och Väst— manlands län anser tvärtom att ett lägre belopp under längre tid vore att föredra.

Familjeberedningens förslag om undersökning av möjligheterna att med utgångspunkt från moderskapsförsäkringen anknyta Vårdbidragen till den allmänna försäkringen och därigenom avgiftsfinansiera dessa godtas av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, TCO och SACO. Även Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund tillstyrker en undersökning av detta men ifrågasätter av principiella skäl om förmånerna alltid skall anknytas till modern, vilket blir fallet om ett vårdbidragssystem anknyts till moderskapsförsäkringen. TCO framhåller att en utsträckning av ersättningstiden från moderskapsförsäkringen från nuvarande 180 da- gar till förslagsvis 360 dagar ger ett bidrag till barnfamiljerna som fyller

samma funktion som vårdbidraget under barnets första levnadsår, förut- satt att modern efter 180 dagar får detta bidrag även om hon förvärvs- arbetar. SACO nämner möjligheten att förlänga rätten till tilläggssjuk- penning till exempelvis tre år efter barnsbörd.

Familjetilligg till flerbarnsfamiljer

Även förslaget om ett särskilt familjetillägg till flerbarnsfamiljer har fått ett i huvudsak positivt bemötande vid remissbehandlingen.

De som tillstyrker förslaget motiverar i regel detta med hänvisningar till de standardskillnader som nu finns mellan flerbarnsförsörjare och övriga vuxna och till de skillnader i barnens uppväxtmiljö som detta leder till. Även befolkningspolitiska skäl anförs. LO framhåller särskilt de stora familjernas behov av socialhjälp som motiv. Bland övriga tillstyrkande remissorgan märks socialstyrelsen, Svenska socialvårdsförbundet, SR, RLF och ett antal länsstyrelser.

Fredrika Bremer-Förbundet och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund motsätter sig det föreslagna familjetillägget med den motiveringen att barn- bidragen bör höjas så att ett särskilt flerbarnsstöd blir överflödigt. Även SACO avstyrker förslaget. Konjunkturinslitutet finner förslaget diskuta- belt eftersom effekten blir beroende på barnens åldersfördelning. En familj som i snabb följd skaffar sig tre barn kan kanske få tillägget i tolv år. En annan trebarnsfamilj, där åldersskillnaderna mellan barnen är stora, skulle få tillägget under endast några få år eller inte alls. Även TCO finner förslaget diskutabelt.

Flera remissinstanser som i princip godtar förslaget om extra stöd till flerbarnsfamiljer ifrågasätter om inte ett differentierat barnbidrag vore att föredra framför ett särskilt familjetillägg. Sålunda framhåller länssty- relserna i Jönköpings, Kristianstads, Örebro och Västerbottens län att ett förhöjt barnbidrag vore att föredra ur administrativ synpunkt. Länssti- relsen i Östergötlands län och Högerpartiets Kvinnoförbund påpekar ock- så att man såvitt möjligt bör undvika att tillskapa nya bidragsformer. Ur organisatorisk synpunkt ifrågasätter länsstyrelsen i Älvsborgs län om inte såväl allmänna barnbidrag som bidragsförskott och det föreslagna familje- tillägget bör överföras på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Familjeberedningens förslag om en översyn av familjebostadsbidragen i samband med införandet av ett familjetillägg tillstyrks av länsstyrelserna i Älvsborgs, Västmanlands och Jämtlands län, Svenska socialvärdsförbun- det, TCO, SACO och Centerns Kvinnoförbund. De hänvisar i huvudsak till de nackdelar med de nuvarande familjebostadsbidragen som familjebe— redningen påvisat. Centerns Kvinnoförbund anser dessutom att ett generellt familjetillägg skulle verksamt bidra till att bostadsförbättringar kom till stånd i många hem där man kanske inte nu har rätt till familjebostads—

bidrag. Länsstyrelserna i Östergötlands och Kristianstads län samt RLF går längre än familjeberedningen och vill avskaffa familjebostadsbidra- gen. Det nuvarande bidragssystemet är enligt RLF en klart otillfredsstål- lande ordning och en grov orättvisa mot de barnfamiljer som har det största behovet av stöd. Vid en fri bostadsmarknad skulle ett konsumtionsdirige- rande bidrag möjligen kunna vara motiverat, men i nuvarande situation bidrar det endast till att skapa orättvisa. Familjebostadsbidragen bör där- för avvecklas och de pengar som därvid frigörs bör användas för stöd åt barnfamiljerna enligt kontantprincipen.

Bastadsstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län samt HSB anser däremot att familjebostadsbidragen bör bibehållas. Bostadssty— relsen instämmer i att ett ökat stöd till flerbarnsfamiljerna behövs. Det finns emellertid fortfarande ett betydande antal flerbarnsfamiljer som är trångbodda eller bor i lägenheter av sämre kvalitet. Om man låter en del av det på bostadsefterfrågan inriktade stödet generaliseras till ett allmänt familjetillägg, kommer enligt bostadsstyrelsens mening den standardhöjan- de effekten på bostadsområdet att allvarligt försvagas. En sådan lösning kan styrelsen från bostadssocial synpunkt inte godta. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län har erfarenheterna från det sociala arbetsfältet många gånger gett beska bevis på hur just barnfamiljernas konsumtion inriktas på saker som är mindre väsentliga för barnen, varigenom familjernas bo— stadsstandard äventyras. Familjebostadsbidragen bör därför förbättras och differentieras till förmån för flerbarnsfamiljerna. HSB framhåller att det nuvarande familjebostadsbidragssystemet inte tar hänsyn till den faktiska boendekostnaden och bostadsstandarden. För en barnfamilj med familje- bostadsbidrag finns det ingen ekonomisk stimulans att flytta exempelvis från en tvårumslägenhet byggd på 30-talet till en fyrarummare byggd på ($O—talet. Bidragets storlek bör kunna differentieras med hänsyn till bosta— dens allmänna standard och kostnadsläge. HSB anser därför att en del av det ökade stödet till flerbarnsfamiljerna bör ges formen av förbättrade och mer standardbefrämjande familjebostadsbidrag. Även medicinalsty- relsen, länsstyrelsen i Hallands län och Sveriges Socialdemokratiska Kvin- noförbund är tveksamma inför en generalisering av familj ebostadsbidragen.

Förslag i riksdagen

I ett utlåtande vid 1962 års riksdag över motioner om befolkningsfrågans olika aspekter och om vissa familjepolitiska åtgärder hade allmänna bered— ningsutskottet föreslagit en utredning med sikte bl. a. på samhällets ansvar för barnkostnaderna och på åtgärder för att förbättra barnfamiljernas eko— nomiska ställning (ABU 1962: 54). Utskottets förslag godkände-s enhälligt av riksdagen. Riksdagens skrivelse i ärendet överlämnades till bl. a. fa- miljeberedningen.

1964 År 1964 —- samma år som familjeberedningens promemoria Ökat stöd till barnfamiljer lades fram och remissbehandlades — anförde allmänna beredningsutskottet (ABU 1964: 18) med anledning av motioner i familje- politiska frågor, att statsmakterna borde vara beredda till betydande in- satser för att ytterligare förbättra barnfamiljernas ställning. Vidare anförde andra lagutskottet (L2U 1964: 57) med anledning av motioner om hemma- fruarnas ställning inom folkpensioneringen, att samhällets stödåtgärder under den tid, då husmödrarna är sysselsatta med barnens fostran och vård, borde sättas in i form av t. ex. förstärkta barnbidrag och vårdbidrag. Sedan familjepolitiska kommittén tillsatts i början av år 1965, överlämnades riks- dagens skrivelser i dessa båda ärenden samt familjeberedningens prome- moria och remissyttrandena över denna till kommittén. Vid 1964 års riksdag väcktes också ett flertal motioner om familj eb05tads— bidragen, vilka ledde till att riksdagen med bifall till en reserv—ation till statsutskottets utlåtande (SU 1965:107 och 141, rskr 299) beslöt höja fa— miljebostadsbidragen i vissa avseenden fr. o. m. den 1 januari 1965.

1965

1965 års riksdag behandlade ett stort antal motioner i familjepolitiska frågor.

I ett motionspar föreslogs utarbetandet av ett program för upprustning av familjepolitiken, avsett att genomföras inom en tid av 3—4 år och om- fattande höjda barnbidrag, stöd till barnfamiljer med lägre inkomster och införande av ett allmänt vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget borde utgå till mödrar med barn under viss ålder, förslagsvis omkring tre år, och utgå med 1 200 kr. per år. Vidare borde de familjepolitiska förmån-erna göras värde- och standardbeständiga. I ett annat motionspar förordades ett återinförande av barnavdragen vid beskattningen samt en differentiering av barnbidragen, lämpligen fr. o. m. tredje barnet. Allmänna beredningsutskottet hänvisade i sitt utlåtande (ABU 1965: 14) till bl. a. familjepolitiska kommittén-s utred- ningsuppdrag och förutsatte att de i motionerna framförda förslagen till lösningar av olika problem skulle beaktas i pågående utredningsarbete. I enlighet med utskottets förslag fann riksdagen inte något initiativ på- kallat från riksdagens sida. Med anledning av förslag om indexreglering av de allmänna barnbidragen fr.o.m. den 1 juli 1965 anförde andra lagut— skottet (L2U 1965: 35), att även frågan om värdesäkring av barnbidragen torde komma att uppmärksammas av familjepolitiska kommittén.

En motion, som avsåg höjning av familjebostadsbidragens belopp och översyn av vissa bestämmelser om dessa bidrag avvisades med hänvisning till att familjepolitiska kommittén fått i uppdrag att ompröva de nuvarande familjebostadsbidragen (SU 1965: 5). I andra motioner yrkades att reglerna om inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen skulle ändras så att hänsyn

togs till antalet syskon till den studerande. Andra lagutskottet (L'2U 1965: 50) fann frågan om ett effektivare stöd till flerbarnsfamiljerna värd att uppmärksammas. Frågan borde emellertid ses i ett större sammanhang. Eftersom familjepolitiska kommittén fått i uppgift att behandla dessa problem ansågs något initiativ inte påkallat från riksdagens sida.

I fråga om moderskapsförsäkringen togs i motioner upp möjligheten att medge att kvinna i samband med barnsbörd får utföra förvärvsarbete i begränsad omfattning utan att därigenom förlora sin rätt till tilläggssjuk-l penning. Andra lagutskottet fann det befogat att undersöka om man — utan" att äventyra skydds- och vårdintressena samt med beaktande av administra- tiva hänsyn — kun—de tillåta en uppmjukning av den nuvarande regeln (L2U 1965: 37). Sedan riksdagen godtagit utskottets förslag överlämnades motio— nerna till familjepolitiska kommittén. Motioner om frivillig tilläggssjuk- penning vid barnsbörd för hemarbetande kvinnor, studerande m. fl. avvi- sades av riksdagen (L'ZU 1965: 71), likaså motioner om hemmafruars rätt till gratisår inom tilläggspensioneringen (L2U 1965: 8).

1966

Vid 1966 års riksdag framlades i vissa familjepolitiska frågor motioner av samma innebörd som de nyss angivna från föregående år. Härutöver föreslogs i ett motionspar att riksdagen skulle erinra om att pågående ut— redningsarbete på familj epolitikens område borde samordnas och tidsplane- ras på ett sådant sätt, att hela materialet kunde överblickas och beslut fattas i ett sammanhang. Andra lagutskottet (LZU 1966: 40) fann det värdefullt om utredningsarbetet i möjligaste mån kunde bedrivas så, att man fick en samlad överblick av familjepolitiken. Utskottet hänvisade till att samord- ningsfrågorna beaktats i direktiven till familjepolitiska kommittén. Motio- nerna föranledde ingen åtgärd från riksdagens sida.

Ett flertal motioner berörde reglerna om familjebostadsbidrag. Bl. a. föreslogs _ från skilda håll — ändringar av trångboddhetsreglerna, anpasså ning av familjebostadsbidragen till den aktuell-a bostadskostnaden och höj- ningar av bidragens belopp som kompensation åt barnfamiljer för för- dyrade bostadskostnader. Statsutskottet underströk i sitt utlåtande (SU 1966: 39) angelägenheten av att familjebostzadsbidragen omprövas. Utskottet fann det önskvärt, att denna omprövning kunde ske snarast möjligt genom skyndsam behandling inom familjepolitiska kommittén. Förslagen om höj da hidragsbelopp aW'isades eftersom de nuvarande familjebosta—dsbidrage'n inte kunde anses vara ett lämpligt instrument för att bereda ersättning åt de barnfamiljer som berördes av hyreshöjningar. Utskottet förutsatte att barn- familj ernas behov av ökat ekonomiskt stöd skulle beaktas vid omprövning- en av familjebostadsbidragen. Riksdagens skrivelse och utskottsutlåtandet samt motionerna angående omprövning av familjebostadsbidragen har överlämnats till familjepolitiska kommittén.

Regeln att tilläggssjukpenning vid barnsbörd endast utgår så länge kvin- nan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete berördes även detta år i ett motionspar som behandlades av andra lagutskottet (L2U 1966: 47). Motio- närerna torde främst ha åsyftat det fallet då ett barn efter födseln måste stanna kvar på sjukhus för vård. I ett sådant fall är modern i princip be- rättigad till sjukpenning endast under 29 dagar. Återgår hon därefter till förvärvsarbete kan hon inte erhålla tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörden även om hon efter ytterligare någon månad får möjlighet att själv ta hand om barnet. På riksdagens begäran har motionerna överläm— nats till familjepolitiska kommittén.

I en annan motion föreslogs införandet av en frivillig barnsjukförsäkring inom den allmänna försäkringen, varvid försäkringsbeloppet skulle ersätta kostnaderna för vården av det sjuka barnet. Andra lagutskottet (LZU 1966: 63) förutsatte att familjepolitiska kommittén skulle uppmärksamma även problem av den karaktär som tagits upp i motionerna. Något initiativ från riksdagens sida ansågs inte behövas.

I en motion begärdes utredning 0111 höjning av åldersgränsen för bidrags- förskott till 18 år. På andra lagutskottets förslag (L2U 1966: 17) begärde riksdagen att motionen skulle överlämnas till familjepolitiska kommittén, vilket också skett.

1967

Även vid 1967 års riksdag väcktes motioner om bl. a. höjning av de all- männa barnbidragen och om ett familjepolitiskt program omfattande bl. a. vårdnadsbidrag, extra förmåner till barnfamiljer med låga inkomster och värde- och standardsäkring av de familjepolitiska förmånerna. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (L'JU 1967: 3) avstyrkte andra lagutskottet motionerna under hänvisning till direktiven för familjepolitiska kommittén och till regeringens planer att genomföra en familjepolitisk reform under budgetåret 1968/69.

10. Sambällsekonomin

I direktiven för familjepolitiska kommittén anför föredragande statsrådet bl.a. att man för framtiden kan räkna med en sådan produktionsökning i den svenska ekonomin att det blir möjligt att — vid sidan av fullföljandet av en rad andra mål för den samhällsekonomiska utvecklingen —— också ytterligare höja den totala privata konsumtionen. Av denna konsumtions- ökning bör, uttalar föredraganden, en växande andel kunna tillföras barn- familjerna. En begränsning av möjligheterna till omfördelning av den ökan- de totala privata konsumtionen till barnfamiljernas favör sägs emellertid ligga i att även andra hushållskategorier, bl. a. pensionärerna, bör bli del- aktiga av en allmän standardförbåttring. Bedömningen av familjestödets utformning måste därför ske mot bakgrund av begränsningen i det totala utrymmet för framtida förbättringar av transfereringsförmånerna. Med anknytning till det begränsade utrymmet för framtida konsumtionsökningar understryks att kommitténs förslag bör utformas utifrån en realistisk bedömning av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrnpper inom ramen för det totala utrymmet.

Mot bakgrund av dessa uttalanden i direktiven har kommittén i sitt ar- bete sökt beakta de bedömningar av den framtida ekonomiska utvecklingen som redovisas i 1965 års långtidsutrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1966—1970 (SOU 1966: 1) samt också sökt ta hänsyn till den utveckling som ägt rum t. o. 111. år 1966 och den som förutsetts för år 1967. Kommittén har vidare tagit del av den i början av 1967 framlagda utredningen Finan- siella långtidsperspektiv (SOU 1967:6). I fråga om den statsfinansiella utvecklingen på längre sikt har kommittén utgått från 1967 års långtids- budget. Detta bakgrundsmaterial sammanfattas i korthet i det följande.

Samhällsekonomiska långtidsperspektiv

1965 års långtidsutredning

De faktorer som bestämmer i vilken takt det är möjligt att öka bruttona- tionalprodukten (BNP) är tillgången på arbetskraft, den genomsnittliga ar- betstidens längd och produktivitetsutvecklingen.

Ett karakteristiskt drag i befolkningsutvecklingen under 1965—1970 är en förutsedd låg ökning av arbetskraften. Totalbefolkningen beräknas öka med drygt 320 000 men den »produktiva» åldersgruppen 15—64 år kom- mer att omfatta en successivt allt mindre del av befolkningen medan de åldersgrupper som omfattar barn i skolåldern och pensionärer ökar succes- sivt. Särskilt kraftig blir ökningen för åldersgruppen 65 år och däröver. Detta innebär att arbetskraftens antalsmässiga tillväxt kommer att bli rätt begränsad. Man räknar med att befolkningen i åldrarna 15—69 år kommer att öka med ca 120 000 personer under femårsperioden 1965—1970, vilket är betydligt mindre än under 1960—1965 då motsvarande ökningstal var ca 260 000. Åtskilliga faktorer i framtidsbedömningen är givetvis osäkra. De siffror som angetts representerar medelalternativet i statistiska central- byråns befolkningsframräkning. I denna har man också gjort alternativa antaganden om bl. a. fruktsamheten, dvs. antalet levande födda barn i rela— tion till antalet kvinnor i åldrarna 15—44 år, och nettoimmigrationen. Me- delalternativet grundas på ett antagande om en fortsatt hög fruktsamhet _ den skulle komma att ligga kvar på 1964 års höga nivå — men å andra sidan en relativt liten nettoinvandring, nämligen bara 10 000 personer per år. Detta tal motsvarar genomsnittet för efterkrigstiden men är betydligt lägre än den faktiska nettoinvandringen under de senaste åren. Beroende på vilket an— tagande som görs kommer totalbefolkningen 1970 vid de alternativa be- räkningarna att avvika med 56 000 personer uppåt eller nedåt från medel— alternativet. Den minst osannolika avvikelsen från medelalternativet —— en lägre fruktsamhet men en högre nettoinvandring — skulle innebära ett större arbetskraftstillskott än vad långtidsutredningen räknat med. I förevarande sammanhang finns det dock inte anledning att frångå medelalternativet, som ligger till grund för långtidsutredningens kalkyler över bruttonational- produkten, den privata konsumtionen osv. Räknat i procent motsvarar an- tagandet en årlig ökning av befolkningen i åldrarna 15—69 år med 0,4 pro— cent. Motsvarande tal för 1960—1965 var 1 procent.

Arbetskraftsvolymens utveckling betingas inte bara av antalet personer i de aktiva åldrarna utan också av förvärvsintensiteten i dessa åldrar. Man har i långtidsutredningen räknat med en fortsatt kraftig ökning av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet. Antagandet innebär att de gifta kvinnornas förvärvsintensitet i genomsnitt för hela landet skulle komma att ligga på samma nivå som den gjorde i Borås år 1960. Förvärvsintensiteten i Borås för gifta kvinnor detta år var ca 46 procent i åldrarna under 65 år, medan riksgenomsnittet samma år var 25 å 30 procent. Antagandet innebär alltså att gifta kvinnor i genomsnitt skulle nästan fördubbla sin förvärvsintensitet. De gifta kvinnornas förvärvsintensitet har stigit under 1960-talet och var 1965 i genomsnitt för landet ca 35 procent. Utredningens antagande är emelé lertid relativt optimistiskt. Frågorna om barntillsyn och skattesystemets ut— formning blir av betydelse i sammanhanget. Utredningens antagande skulle

innebära en ökning av arbetskraften med ytterligare 0,3 procent per år. Den totala ökningen av antalet förvärvsarbetande 1965—1970 skulle då bli (0,4 + 0,3 :) 0,7 procent per år.

Arbetskraftsvolymen påverkas emellertid också av arbetstidens längd. Två faktorer är härvid av betydelse. För det första har den kvinnliga arbets- kraften erfarenhetsmässigt kortare genomsnittlig arbetstid än den man— liga främst beroende på den större frekvensen av deltidsarbetande. Om den nyssnämnda siffran avseende ökningen av antalet förvärvsarbetande (0,7 %) omräknas till antal årsarbetande på heltid blir ökningstalet i stället 0,3 pro- cent. Den andra faktorn att ta hänsyn till är den allmänna arbetstidsför- kortningen som arbetsmarknadens parter har slutit avtal om. Denna faktor medför en ytterligare minskning av arbetskraftsvolymen i timmar med 0,6 procent per år i genomsnitt under 1965—1970.

Sammanfattningsvis innebär långtidsutredningens kalkyler för perioden 1965—1970 att antalet förvärvsarbetande ökar med 0,7 procent per år me— dan antalet helårsarbetande ökar med endast 0,3 procent per år och arbets- kraftsvolymen minskar med 0,3 procent per år.

En ytterligare faktor av betydelse vid bedömningen av den produktions- utveckling 1965—1970 som våra resurser gör möjlig att förverkliga är ut- vecklingen av produktiviteten, dvs. produktionen per arbetstimme. Produk- tiviteten ökade under första hälften av 1960-talet med 4,3 procent per år. För andra hälften av 1960—talet har långtidsutredningen antagit en ärlig ökning med 4,5 procent. En mängd faktorer påverkar bedömningen av hur produktiviteten kommer att utvecklas. Arbetskraftens genomsnittliga ut- bildningsnivå är en sådan. Det är svårt att mäta denna faktor siffermässigt, men ökade insatser på utbildningens område kommer att höja genomsnitts- nivån — inte bara genom det reguljära skolväsendet utan också genom ar— betsmarknadsstyrelsens och skolöverstyrelsens omskolningsverksamhet. Nåra förknippad med den sistnämnda verksamheten är omflyttningar av produktionsresurser mellan näringsgrenar —— från t. ex. jordbruk till »stads— näringar» och inom olika näringsgrenar. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas utvecklingen mot större enheter inom industrin och därmed i många fall bättre tillvaratagande av stordriftens fördelar, sammanlägg— ning av mindre enheter inom jordbruket, utvecklingen mot »super-markets» inom detaljhandeln osv. En ytterligare faktor är kapitalintensiteten. Mera maskiner och bättre maskiner gör det möjligt att öka den mängd varor som kan produceras per timme med given arbetskraft. Även inom kontorsom- rådet kan rationaliseringar förutses.

Sammanfattningsvis har i långtidsutredningen antagits att produktivite- ten skulle öka i något snabbare takt under andra hälften av 1960-talet än den gjorde under första delen av årtiondet eller med 4,5 procent per år. Mot detta står en minskning av arbetsvolymen med 0,3 procent per år. Den möj- liga ökningen av bruttonationalprodukten skulle därför bli (4,5 — 0,3 =) 4,2

procent per år. På grund av arbetstidsförkortningen 1967—1969 motsvarar detta genomsnittstal en ökning 1966 och 1970 med 4,8 procent årligen och under vart och ett av åren 1967—1969 årligen med 3,8 procent.

I långtidsutredningen diskuteras vidare hur den ökade tillgång på varor och tjänster som bruttonationalproduktens ökning innebär kan komma att fördelas på olika användningsområden. I den utförda reala kalkylen för perioden 1965—1970 har den privata konsumtionens ökning angetts till 3,4 procent per år. Den offentliga konsumtionen (stats och kommuns ianspråk— tagande av varor och tjänster för löpande förbrukning) skulle stiga enligt denna kalkyl med 4,7 procent per år och bruttoinvesteringarna likaledes med 4,7 procent. Kalkylen sammanfattas i tabell 23. Det tillgängliga utrymmet för inhemsk konsumtion och investering (exkl. lager) påverkas också av lager— förändringar och utvecklingen av export och import. Separata prognoser för dessa torde det inte vara anledning att här närmare beröra. Väsentligt är att långtidsutredningen utgår från att balansen gentemot utlandet måste vara återställd 1970 genom att exporten ökar snabbare än importen. Detta minskar utrymmet för den interna resursanvändningen med sammanlagt 1 250 milj. kr. från 1965 till 1970. Om återställandet av balansen i utrikesbetalningarna fördröjs och valutareserven minskar på ett oacceptabelt sätt uppkommer krav på ett överskott i bytesbalansen för att öka valutareserven. I motsvaran- de mån minskar utrymmet för inhemsk konsumtion och investering ytter— ligare. Tillsammans med lagerförändringarna innebär bytesbalansantagan— det enligt långtidsutredningen att utrymmet för den årliga ökningen av den inhemska efterfrågan reduceras från 4,2 % (BNP:s ökning) till 4 %.

Tabell 23. 1965 års långtidsutredning och utvecklingen t. a.m. 1967 (preliminär beräk- ning)

1965 års priser

Nödvändig ökning i Ökning i Beräknad procent per år 1965 procent per ökning i 1968—1970 om lång- (miljarder år enligt procent per tidsutredningens kr.) långtidsut- år kalkyl skall reali- redningen 1965—1967 seras Räkneexempel Bruilonalionalprodukt ....... 109,5 + 4,2 + 3,2 (+ 5,0) Användning: Privat konsumtion .......... 58,0 + 3,4 + 2,2 (+ 4,2) Offentlig konsumtion ....... 15,8 + 4,7 + 6,1 (+ 3,7) Bruttoinvestering ........... 35,2 + 4,7 + 4,0 (+ 5,2) S:a konsumtion och investering 109,0 | + 4,0 | + 3,4 (+ 4,4)

Den privata konsumtionen antas öka med 3,4 procent per år, en ökning som är inte obetydligt mindre än under första hälften av 1960-talet då den

uppgick till ungefär 4,6 procent. I och för sig talar enligt långtidsutredningen många skäl för att utrymmet för den privata konsumtionen ytterligare borde begränsas, men utredningen har ansett det mindre realistiskt att räkna med en ytterligare reduktion av den privata konsumtionens ökningstakt efter- som redan den antagna ökningstakten innebär en låg årlig ökning för större delen av befolkningen. Räknat per capita skulle den privata konsumtionen totalt sett öka med 2,6 procent per år. För pensionärerna kan konsumtions- ökningen beräknas bli högre än detta tal varigenom utrymmet för de aktiva åldrarna ytterligare reduceras. Härtill kommer att konsumtionsökningen un- der de närmaste 5 åren i högre grad än tidigare kan inrymma poster som sna- rast bör betecknas som »kostnader för intäkternas förvärvande». Förklaring- en härtill är att arbetskraftstillskottet i fortsättningen i huvudsak beräknas komma från gifta kvinnor. Dessa har även före inträdet på arbetsmarknaden utfört ett arbete i hemmet som är i egentlig mening inkomstskapande men som inte registrerats i nationalproduktskalkylerna. Deras arbete måste er- sättas med hushållsmaskiner, mera förädlade varor, arbetshjälp utifrån etc.

Den offentliga konsumtionen och de totala investeringarna skulle vid en årlig stegring med 3,4 procent i den privata konsumtionen kunna stiga med 4,7 procent per år. Detta är inte obetydligt lägre än redovisade planer och mindre än under 1960—1965. Av den offentliga konsumtionen utgör grup- perna undervisning, socialvård, sjukvård och försvar ca 70 procent. Om den offentliga konsumtionens ökning skall beskäras ytterligare måste detta i hög grad komma att drabba dessa områden. På investeringssidan är de tyngst vägande ökningsposterna bostäder, industriinvesteringar och vägar. En fortsatt betydande ökning av industriinvesteringarna utgör en grundför- utsättning för upprätthållandet av den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Samtidigt framstår en fortsatt ökning av bostadsinveste- ringarna som ytterst angelägen med tanke på knappheten på bostäder på vissa orter och nödvändigheten av att främja arbetskraftens geografiska rörlighet.

Den avvägning mellan å ena sidan privat konsumtion och å andra sidan investeringar och offentlig konsumtion samt mellan dessa inbördes som långtidsutredningen gjort är inte den enda möjliga. En alternativ utvecklings- linje kunde vara att investeringarna och den offentliga konsumtionen tilläts expandera i enlighet med redovisade planer. Detta skulle öka möjligheterna att öka både samhällsservicen och produktiviteten. Å andra sidan skulle en sådan linje förutsätta en skärpning av skattepolitiken i syfte att redu- cera den privata konsumtionens ökningstakt till 2,9 procent per år. Troligen skulle den också förutsätta större relativa löneökningar inom den offentliga sektorn och byggnadsindustrin än i andra sektorer. Detta skulle strida mot strävandena att förbättra de lågavlönades situation. En annan utvecklings- linje kunde vara att den privata konsumtionen ökar i samma takt som un- der perioden 1960—1965 eller med 4,6 procent per capita. En sådan ut-

vecklingslinje skulle dock få ogynnsamma verkningar på längre sikt, bl.a. genom att insatserna för forskning och utbildning då skulle kunna öka långsammare än i långtidsutredningens huvudalternativ, och bostadsin— vesteringarna skulle behöva hållas tillbaka etc.

1965 års långtidsutredning och utvecklingen 1965—1967

I tabell 23 har redovisats långtidsutredningens kalkyler för perioden 1965—— 1970. I samma tabell har också intagits uppgifter om utvecklingen av brutto— nationalprodukten och vissa huvudkomponenter på användningssidan under perioden 1965—1967. De senare uppgifterna grundar sig på den faktiska utvecklingen under 1966 samt prognoser för 1967 enligt den reviderade na- tionalbudgeten för detta år.

Tabellen visar att bruttonationalproduktens ökning kan beräknas till 3,2 procent i genomsnitt per år under perioden 1965-—1967, dvs. en procent— enhet mindre än vad långtidsutredningen bedömde som möjligt att uppnå i genomsnitt per år under 1960-talets sista hälft. Utvecklingen har i själva verket varit mera ogynnsam än denna sifferjämförelse antyder, eftersom ökningstalen under långtidsutredningens prognosperiod antogs variera på grund av arbetstidsförkortningen under åren 1967—1969. Om utvecklingen hade följt långtidsutredningens kalkyler skulle det genomsnittliga öknings— talet för perioden 1965—1967 ha varit inte obetydligt större än de 4,2 pro— cent som utgör genomsnittet för hela prognosperioden.

På försörjningsbalansens användningssida noteras också vissa avvikelser från den utvecklingsbild som långtidsutredningen tecknade. Den privata konsumtionen och bruttoinvesteringarna (exkl. lager) har sålunda stigit i långsammare takt än vad långtidsutredningen antog samtidigt som den offentliga konsumtionen ökat snabbare.

Om långtidsutredningens beräkningar av bruttonationalproduktens ut— veckling för prognosperioden skall förverkligas måste ökningstakten under 1968—1970 höjas till 5 procent per år, vilket utan arbetstidsförkortning skulle motsvara drygt 5,5 procent. Frågan huruvida en sådan stegring i ökningstakten är möjlig att realisera måste bedömas med utgångspunkt i de olika faktorer som i det föregående angivits som bestämmande för den möjliga ökningstakten i bruttonationalprodukten, dvs. arbetskrafts— volymens och produktivitetens utveckling. I fråga om den sistnämnda faktorn torde någon förändring av långtidsutredningens antagande om en årlig ök— ning med 4,5 procent inte vara motiverad. Vad beträffar utvecklingen på arbetsmarknaden har utvecklingen hittills något avvikit från långtidsut— redningens bedömningar. Nettoinvandringen har sålunda inte oväsentligt överstigit den förutsedda och uppgick 1965 och 1966 till ca 34000 resp. 27 000 mot beräknade 10 000. Den framtida utvecklingen av nettoimmigra— tionen kan antas komma att rätt nära motsvara den av långtidsutredningen förutsedda, främst på grund av den reglering av invandringens omfattning

som nu gäller. Konjunkturavmattningen har vidare lett till en minskning av antalet sysselsatta under 1966 medan man för 1967 kan förutse en mindre ökning. Vad beträffar den fortsatta utvecklingen av efterfrågan på arbets- kraft kan det noteras, att den lättnad i trycket på arbetsmarknaden som kunnat registreras varit betingad av konjunkturdämpningen och alltså kan antas vara tillfällig. Vidare är det sannolikt att arbetstidsförkortningen kom- mer att öka efterfrågan på arbetskraft. Dessa faktorer talar således för att arbetsmarknadsläget åter kommer att bli mera ansträngt. Å andra sidan torde den internationella konkurrenssituationen under de senaste åren ha med— fört att strukturomvandlingen inom näringslivet går snabbare inom många branscher. Uppmärksamheten på kostnadsutvecklingen skärps härigenom och en viss försiktighet i nyrekryteringen torde vara sannolik. Denna faktor antyder att efterfrågan på arbetskraft möjligen kan komma att utvecklas något mindre expansivt än tidigare antaget.

Slutsatsen av det sagda torde bli att en viss uppgång i bruttonationalpro- duktens ökningstakt inte är utesluten. Det är emellertid inte sannolikt att ökningstakten skulle kunna ökas så mycket att långtidsutredningens ök- ningstal för hela perioden 1965—1970 uppnås. De lägre ökningstalen under periodens första år skulle alltså troligen inte helt kunna kompenseras under periodens senare del genom en snabbare framstegstakt. Det för konsumtion och investering tillgängliga utrymmet blir då i motsvarande mån mindre än vad långtidsutredningen beräknat. Vad gäller den offentliga konsumtionen skulle, vid ett förverkligande av långtidsutredningens bedömning, stegrings- takten behöva sänkas från 6,1 procent per år under 1965—1967 till 3,7 pro- cent per år under 1967—1970. I och för sig överensstämmer detta ökningstal med det som i långtidsbudgeten framräknats för den statliga konsumtionens del. Härvid är dock väsentligt att hålla i minnet att långtidsbudgeten, som närmare beskrivs i det följande, inte innefattar några reformer. En väsentlig förutsättning för en snabbare produktionsökning är en fortsatt snabb in- vesteringsökning. Om långtidsutredningens kalkyler skall förverkligas måste Ökningstakten stiga från 4 procent per år till drygt 5 procent per år. Härtill kommer emellertid att om bruttonationalprodukten skall kunna öka snab- bare än vad långtidsutredningen antog också investeringarna torde behöva öka i snabbare takt. Utrymmet för en privat konsumtionsökning reduceras i samma mån som offentliga konsumtionsökningar inte hålls tillbaka och bruttoinvesteringarna (exkl. lager) ökar i snabbare takt än som rent räkne- mässigt skulle behövas för att förverkliga långtidsutredningens bedömningar. Slutsatsen för den privata konsumtionens del torde bli att utrymmet för en privat konsumtionsökning är mindre än vad långtidsutredningen antog.

Finansiella långtidsperspektiv (SOU 1967z6) Långtidsutredningens planer och prognoser för konsumtion och investeringar är avstämda mot de reella resurserna i form av arbetskraft och realkapital. Det gäller härvid en total avstämning. Man kan emellertid gå ett steg vidare

och också göra en avstämning på de olika delområdena. Härvid kommer också de finansiella faktorerna in i bilden. Dessa frågor har belysts i utredningen Finansiella långtidsperspektiv (SOU 1967: 6). När det gäller den privata konsumtionen uppkommer problemet huruvida det tillmätta konsumtions— utrymmet motsvarar hushållens konsumtionsefterfrågan vid vissa antagan- den om hushållens inkomst- och sparandeutveckling. På liknande sätt upp- kommer frågan vilken sparande— och likviditetsutveckling samt upplåning, inom företagssektorn som här behövs för att den framräknade investerings- utvecklingen skall komma till stånd. Härvid aktualiseras också frågan om vilka krav som kommer att ställas på kreditmarknaden för att förmedla sparande och upplåning från en sektor till en annan.

Långtidsutredningens bedömning innebär att de privata investeringarna skall öka i första hand på bekostnad av den privata konsumtionen. Detta betyder att stora krav kommer att ställas på återhållsamhet i fråga om konsumtionsefterfrågan om denna skall kunna hållas inom det givna rela-. tivt sett krympande utrymmet. Bruttonationalprodukten har som angivits i det föregående i långtidsutredningen antagits öka med 4,2 procent per år. Parallellt med denna ökning av bruttonationalprodukten anges den privata konsumtionens ökning till 3,4 procent per år. Om hushållens inkomster sti- ger i samma takt som de totala inkomsterna måste uppenbarligen hushållens. skattekvot eller sparandekvot öka för att inte deras konsumtionsefterfrågan skall överstiga det tillgängliga utrymmet. Denna balansrubbning förstärks i samma män som hushållens inkomstandel ökar, dvs. om deras inkomstök— ning överstiger 4,2 procent per år. De i utredningen utförda kalkylerna visar att även i ett för hushållen ogynnsamt inkomstutvecklingsalternativ, som innebär att inkomstandelen inkl. höjda ATP-avgifter förblir oförändrad, uppkommer ett betydande efterfrågeöverskott på konsumtionsvaruområdet. Detta har uttryckts som ett »skattegap», dvs. som den ökning av den genom— snittliga direkta skattekvoten som behövs för att hålla konsumtionsefter— frågan i nivå med det av realkalkylen utmätta konsumtionsutrymmet. Detta »skattegap» har i här berörda alternativ beräknats till 31/2 procent. Detta innebär att den genomsnittliga direkta skattekvoten skulle behöva öka från 25 till 281/2 procent. Kalkylen förutsätter härvid i stort sett oförändrad spar— kvot och oförändrade transfereringar.

Den statsfinansiella utvecklingen på längre sikt

I långtidsbudgeten 1967, som publicerades i den reviderade finansplanen— (prop. 1967: 125) redovisas den statsfinansiella utvecklingen under perioden 1967/68—1971/72. Långtidsbudgeten utgör emellertid inte en prognos för hur den statsfinansiella utvecklingen faktiskt kommer att gestalta sig utan redovisar endast de resurser som kommer att behöva tas i anspråk för att upprätthålla en oförändrad ambitionsnivå inom den statliga verksamheten..

Begreppet oförändrad ambitionsnivå innebär att redan fattade beslut skall genomföras och är alltså inte liktydigt med oförändrad standard eller oför- ändrade resursinsatser. I vissa fall har statsmakterna beloppsmässigt fast— ställt ambitionsnivån. I andra fall har statsmakterna bestämt målsättningen i kvantitativa termer (men inte beloppsmässigt), såsom t. ex. i fråga om studiefrekvensen i de gymnasiala skolorna. I ett stort antal fall saknas emel- lertid kvantifierade målsättningar, och andra metoder för att definiera begreppet oförändrad ambitionsnivå har därvid fått tillgripas. En sådan metod har varit att utgå från oförändrad standard på den statliga tjänste— produktionen, vilket innebär att resursinsatserna utvecklas i takt med efter- frågan och produktivitetsutvecklingen. Liknande metoder har använts i fråga om en betydande del av den statliga investeringsverksamheten. Inom andra områden slutligen har i brist på riktlinjer allmänna skälighetsbe— dömningar eller framskrivningar av tidigare trend fått göras. Vad gäller in- komstutvecklingen har utgångspunkten varit oförändrade skatteregler.

Långtidsbudgeten visar att en betydande försvagning av statsbudgeten kan förutses för budgetåret 1968/69, då ett totalbudgetunderskott på drygt 1,9 miljarder kr. skulle uppkomma vid de gjorda inkomst- och utgiftsantagan- dena. För de följande budgetåren skulle däremot en viss förstärkning av budgeten inträda. En sådan utvecklingsbild torde det emellertid, som berörs i det följande och som också understryks i långtidsbudgeten, inte vara realis- tiskt att räkna med.

Utvecklingen under 1968/69 är av särskilt intresse därför att utvecklingen under detta budgetår kan förutses med en avsevärt högre grad av säkerhet än de följande åren i perioden. Inkomstberäkningen har kunnat göras med utgångspunkt i treårsavtalet mellan arbetsmarknadens parter och den största enskilda inkomstposten, inkomstskatten, har därför kunnat beräk- nas med större realism än tidigare. Inkomsterna under andra stora inkomst- titlar har beräknats t. ex. med utgångspunkt från en ökning av den konsum- tion som är belagd med allmän varuskatt och en viss prisstegring. Även när det gäller beräkningen av statsutgifterna har ett gott beräkningsunderlag varit tillgängligt. De totala statliga utgifterna beräknas stiga med drygt 2,3 miljarder kr. från 1967/68 till 1968/69. Den beloppsmässigt mest betydande ökningen noteras för gruppen allmän försäkring, som förutses öka med ca 670 milj. kr., en ökning som betingas av en ny standardhöjning av folkpen- sionerna, ett stigande antal folkpensionärer samt av justeringar i anslutning till antagna förändringar i basbeloppet. För löneökningar för de statsanställ- da beräknas ca 430 milj. kr. Anslagen för totalförsvaret samt utbildning och forskning beräknas öka med 280 resp. 260 milj. kr. Andra betydande anslagsökningar kan registreras för arbetsmarknadspolitiken, bostadspoli— tiken och skatteutjämningsbidragen.

Som antytts i det föregående tyder långtidsbudgetens kalkyler i och för sig på en viss förbättring av den statsfinansiella situationen under de senare

åren i den period som omfattas av långtidsbudgeten. Statsinkomsterna sti- ger med de gjorda antagandena relativt snabbt. Denna stegring samman- hänger i stor utsträckning med antagandena om en återgång till den höga ekonomiska aktivitetsnivå som rådde under första delen av 1960-talet. För- bättringen av budgetsaldot blir därmed delvis ett uttryck för den skärpning av budgetpolitiken som bör sammanfalla med en sådan konjunkturutveck- ling.

Eventuella slutsatser om den statsfinansiella utvecklingen på längre sikt måste också dras mot bakgrund av de metoder för utgiftsberäkningarna som använts i långtidsbudgeten och som inledningsvis i korthet samman- fattats. Dessa metoder innebär bl.a. att tidsbegränsade program antagits upphöra, t.ex. lokaliseringsstödet, oljelagringsprogrammet, övergången till högertrafik, bostadsförbättringsprogrammet och programmet för utbyggna- den av sjukhem för långtidssjuka. Dessa program svarar under budgetåret 1967/68 för utgifter till ett belopp av 1,2 miljarder kr. Ett annat exempel är folkpensionerna, där de individuella beloppen antagits stiga t.o.m. 1968 men där ingen ytterligare standardhöjning beräknats för senare år. Vissa av de antaganden som senast redovisats är uppenbarligen orealistiska. Okri- tiskt bedömd ger långtidsbudgeten därför en alltför optimistisk bild av det tillgängliga statsfinansiella utrymmet under de närmast framförliggande budgetåren.

Privat konsumtion och omfördelningar av konsumtionsandelen

Analysen av statliga utgifters samhällsekonomiska effekter brukar göras i s. k. realekonomiska termer. De ordinarie budgetuppställningarna omklassi- ficeras därvid (bortsett från finansiella transaktioner som t. ex. utlåning) efter utgifternas karaktär av transfererings-, konsumtions— eller investe- ringsutgift. Den samhällsekonomiska innebörden av ökade statliga kon- sumtions- eller investeringsutgifter är en direkt ökad efterfrågan på varn- och t j änstemarknaderna (ökat antal lärare, vårdbiträden, lastbilstransporter, betongelement, generatorer osv.). De statliga transfereringsutgifterna på- verkar däremot den samhällsekonomiska utvecklingen indirekt genom sin påverkan på övriga sektorers disponibla inkomster.

Transfereringsutgifterna brukar uppdelas i två kategorier, direkta och indirekta. Direkta transfereringar tillförs mottagaren utan motprestation och utan villkor med avseende på konsumtionsval. De anslagsmässigt mest betydande exemplen på direkta transfereringar till hushåll är folkpensioner, barnbidrag, sjukförsäkring och studiebidrag. De direkta transfereringarna utgör en av inkomstströmmarna mellan hushållssektorn och den offentliga sektorn. Deras roll för beräkningen av hushållens konsumtion och sparan- de kan illustreras genom följande sammanställning (löpande priser).

Miljarder kr. 1965 1967

1. Inkomster (löner, enskilda företagares inkoms- ter, kapitalinkomster etc.) ................... 73.2 85.5 2. Transfereringar från stat och kommun ......... + 10,0 + 13,1 3. Direkta skatter, avgifter m. m ................ —— 22,1 -— 28,5 4. Utbetalda privata försäkringar minus inbetalda premier, m. m ............................... + 1,0 + 1,2 5. Disponihla inkomster (1 + 2— 3 + 4) ........ 62,1 71,3

AnvändMng: 6.l(onmunUon ................................ 589 663 7. Sparande .................................. 4.2 4,4

Bedömningen av vilka effekter en ökning av transfereringarna får på hus- hållens konsumtion måste i princip ske under hänsynstagande också till alla de övriga i sammanställningen angivna posterna.

De indirekta transfereringarna, som även kallas subventioner, kommer de slutliga mottagarna till godo utan motprestation men endast under förut- sättning att konsumtionen inriktas på ett speciellt sätt. De indirekta trans- fereringarna till hushållen utgörs framför allt av bostadssubventioner i form av familjebostads- och räntebidrag. Värdet av subventionen kommer hushållen till del genom prissänkning på en viss nyttighet, i dessa fall i form av lägre hyra.

Det statliga stödet till barnfamiljer innehåller utgifter av flera olika real- ekonomiska kategorier: offentlig konsumtion, direkta och indirekta trans— fereringar, bidrag till kommuner för kommunal konsumtion och investering (bidragen till barnstugor) etc. Huvudintresset inriktas i fortsättningen på de direkta transfereringarna. Det är emellertid väsentligt att notera att också den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna på detta område höjer barnfamiljernas levnadsstandard, om denna definieras vidare än som uteslutande privat konsumtion.

Utrymmet för den privata konsumtionens ökning från 1965 till 1970 har i långtidsutredningen beräknats till 9 700 milj. kr. räknat i 1964 års pris- läge. Räknat per år blir detta i genomsnitt inemot 2 000 milj. kr. eller ca 3,4 procent. Beräkningar av hur detta utrymme kan komma att fördelas mellan olika befolkningsgrupper är på grund av bristen på statistik i ut- gångsläget omöjliga att göra med någon grad av tillförlitlighet. Härtill kom- mer ovissheten om den framtida inkomstutvecklingen och dess fördelning mellan olika befolkningsgrupper. Något mindre är osäkerheten beträffande gruppen pensionärer, för vilken åtminstone inkomstutvecklingen låter sig förutsäga något säkrare än för andra grupper.

Den privata konsumtionen per capita beräknas stiga med ca 2,6 procent

för hela befolkningen i genomsnitt. Pensionärerna är emellertid tillförsäk— rade en större ökning. Ökningen för befolkningen i övrigt kan med dessa förutsättningar beräknas bli något mindre eller ca 2,5 procent.

Antag att man önskar höja barnfamiljernas standard i snabbare takt per capita än för befolkningen i övrigt. Då den totala privata konsumtionen antas inte få öka snabbare än vad som förutsatts i långtidsutredningen, måste övriga gruppers privata konsumtion reduceras med samma belopp som man önskar öka barnfamiljernas. Såvida inte hushållens sparande ökar kraftigt måste denna reduktion åstadkommas genom en indragning av köp— kraft från övriga grupper, dvs. genom en höjning av de direkta eller in— direkta skatterna.

En ambitiös analys av hur omfördelningen av köpkraft skulle åstad— kommas förutsätter en rad antaganden om hur olika grupper kommer att förändra sitt ekonomiska uppträdande till följd av skattehöj ningen resp. transfereringshöjningen. Av betydelse är därvid bl. a. de föränd— ringar i hushållens inkomstströmmar som samtidigt inträffar oberoende av skatte- resp. transfereringsökningen. Som framgår av tablån ovan är det förändringarna i hushållens disponibla inkomster (rad 5 i tablån) och sparbenägenheten (rad 7) som är avgörande för hushållens konsumtion. Om målet skulle vara att dra in köpkraft från icke-barnfamiljer genom en höj ning av de direkta skatterna kan dessa familjer t. ex. bibehålla sin tidigare konsumtionsstandard genom att i stället minska sitt sparande.

Om man väljer att dra in köpkraft genom en höjning av den indirekta beskattningen, kommer den av skattehöjningen följande prishöjningen att drabba alla grupper. Eftersom folkpensionärerna i princip automatiskt kom- penseras för prishöjningar måste i så fall höjningen av skatten vara så stor, att reduceringen av icke-barnfamiljernas konsumtion motsvarar summan av den konsumtionsförändring som följer av kompensationen till folkpen- sionärerna och förstärkningen av familjestödet. Även i detta fall måste effek- terna på de olika gruppernas sparande beaktas.

Den analys som fragmentariskt antytts i det föregående har inte kunnat genomföras här. Som illustration torde emellertid följande räkneexempel kunna anföras, jämför tablå nedan. Den privata konsumtionen ett år antas öka på sätt som framgår av rad 1 i tablån. Av olika skäl anses samma år en viss omfördelning av konsumtionen mellan olika konsumentgrupper böra göras i form av ett ökat utrymme för barnfamiljerna men med en total ök- ning av samma storlek som om ingen åtgärd vidtogs. Det ökade familjestödet antas uppgå till 300 milj. kr., vilket för enkelhetens skull antas gå helt till ökad konsumtion, rad 2 i tablån. Det ökade stödet antas finansieras genom en höjning av den allmänna varuskatten och med en fördelning på olika kon- sumentgrupper i enlighet med rad 3. I princip skall pensionärerna kompense- ras för prishöjningen genom den allmänna varuskattens höjning (rad 5), vilket antas ske genom en ytterligare höjning av varuskatten (rad 4).

Milj. kr. fBarr- Icke-Pirr Ålder?- Totalt amiljer familjer pensionärer 1. Konsumtionsökning utan skatte- el. transfereringsökning ......... + 750 + 1 000 + 250 + 2 000 2. Transfercringsökning till barn- familjer ....................... + 300 +— —— + 300 3. Skattehöjning för att finansiera p.2 .......................... ——125 -+ 150 -+ 25 —— 300 4. Ytterligare skattehöjning för att kompensera pensionärerna ...... _ 10 —- 14 — 1 — 25 5. Kompensation till pensionärerna. — _- + 25 + 25 6. Konsumtionsökning efter skatte- och transfereringsökning ........ + 915 + 836 + 249 + 2 000 7. Ändring av konsumtionsutrym— met .......................... + 165 — ca 165 ca 0 0

Med de valda förutsättningarna erfordras en skattehöjning med totalt 325 milj. kr. Barnfamiljernas konsumtion ökas med ca 165 milj. kr. och icke-barnfamiljernas minskas med samma belopp, medan pcnsionärernas i princip inte påverkas av transaktionerna.

11. Allmänna synpunkter på ett ökat familjestöd

ZMotivkretsen för familjepolitiken

'En medveten familjepolitik började bedrivas i vårt land först under senare .delen av 1930—talet. Utgångspunkten för den familjepolitiska aktiviteten var de låga födelsetalen vid mitten av 1930-talet. Syftet var alltså framför "allt att öka nativiteten. Efter förslag främst av befolkningskommissionen genomfördes en rad åtgärder för att underlätta familjebildningen och för- bättra barnfamiljernas levnadsvillkor. Statliga bosättningslån infördes, mödra- och barnavårdscentraler inrättades. Den kostnadsfria förlossnings- vården, de förbättrade moderskapsförmånerna från socialförsäkringen och mödrahjälpens införande var led i samma politik. Bostadsfrågan för mindre bemedlade barnfamiljer aktualiserades. Ett ökat skatteavdrag för familjer med tre eller flera barn infördes. Genom lagstiftning infördes förbud att avskeda kvinnor från deras anställning på grund av giftermål eller barna- födande.

Redan innan dessa reformer hunnit omsättas i praktiken hade födelse- talen visat en viss uppgång. Med krigsutbrottet sjönk födelsetalen äter, och 1941 års befolkningsutredning tillsattes för att fullfölja reformarbetet. På dess förslag infördes bl.a. statligt stöd till barnstugeverksamheten, so- cial hemhjälp och fria Skolmåltider. Vidare tillkom bostadsrabatter i form av familjebostadsbidrag. Huvudpunkten i befolkningsutredningens arbete blev de allmänna barnbidragen, som infördes samtidigt som man avskaf- fade barnavdragen i den statliga beskattningen och sedermera även i den kommunala beskattningen.

När riksdagen 1947 fattade beslut om allmänna barnbidrag hade de be- folkningspolitiska motiven för familjestödet fått träda åt sidan för all- männa rättvisesynpunkter. 1947 års barnbidragsreform innebar att tyngd- punkten i familjestödet försköts från skattelindringar och konsumtions— dirigerande stödformer till generella bidrag. Barnbidragen avsågs få en inkomstutjämnande effekt såväl mellan barnfamiljer med olika stora in— komster som mellan barnlösa och barnfamiljer inom samma inkomstskikt.

Frånsett genomförandet av den allmänna och obligatoriska moderskaps— försäkringen innebar 1950-talet för den egentliga familjepolitikens del knappast mer än att de tidigare strävandena fortsattes. Bostadsrabatterna förbättrades, de fria skolmältiderna utsträcktes till allt fler elever, den sociala hemhjälpen byggdes ut osv.

Under 1950- och 1960-talen har de allmänna barnbidragen höjts vid flera tillfällen. Även en rad andra åtgärder till barnfamiljernas förmån har vid-_ tagits under 1960-talct _ utbyggda familjebostadsbidrag. förbättrade bi- dragsförskott, förstärkt studiehjälp, ökat stöd till barnstugeverksamhet och social hemhjälp. Den behovsprövade mödrahjälpen har ersatts med kraftigt ökade förmåner från moderskapsförsäkringen.

Socialförsäkringen berör praktiskt taget alla befolkningsgrupper och har naturligtvis stor betydelse även för barnfamiljerna. Barnpensionerna och de förbättrade änkepensionerna inom folkpensioneringen liksom famil- jepensionerna inom ATP har ökat barnfamiljernas trygghet.

Även ute i Europa har utvecklingen på många håll inneburit förstärk- ningar i olika former av familjestödet. Ett uttryck för det intresse dessa frågor f.n. tilldrar sig är att ett särskilt utskott inom Europarådet under senaste tiden varit sysselsatt bl.a. med att göra en jämförande studie över hur familjepolitiken bedrivs i de olika medlemsländerna. Kommittén har gjort en undersökning av familjestödets utformning i några av dessa lån— der och en redogörelse härför lämnas 1 bilaga 1 till betänkandet.

1941 års befolkningsutredning angav sin syn på motiven för familje- politiken i sitt betänkande om barnkostnadernas fördelning (SOU 1946: 5) på följande sätt:

Enligt utredningens tro finns det hos de flesta människor en naturlig längtan efter att bilda familj och skaffa sig barn. Denna längtan är så stark, att många äro beredda att påtaga sig kostnader och arbete för att uppnå den glädje och rikedom av annan art, som ett harmoniskt familjeliv kan medföra. Det är enligt utredningens uppfattning en uppgift för samhället att bidraga till att skapa gynnsamma yttre betingelser för familjernas utveckling. Vad man genom eko- nomiska åtgärder bör eftersträva är att undanröja de hinder av materiell natur, som för närvarande avhålla alltför många familjer från att skaffa sig önskvärt antal barn. Sådana hinder uppträda icke endast för familjer, inom vilka till- komsten av ännu ett barn skulle medföra, att familjens standard löpte fara att pressas under den minimigräns, vid vilken det enligt rådande svensk uppfattning bleve samhällets plikt att träda emellan. Även inom många andra familjer, t. o. m. ganska högt upp på inkomstskalan, skulle ett större barnantal under nuvarande förhållanden medföra en sådan pressning av levnadsstandarden, att detta av- håller föräldrarna att skaffa flera barn. Till en del äro dessa motiv för barn- begränsningen givetvis konventionellt betingade _ de bli icke mindre verkliga för det.

Sett på detta sätt blir det frågan om att genom olika åtgärder undanröja så- dana hinder, som i väsentlig mån kunna anses stå i vägen för medborgarnas önskan att skaffa sig önskade barn.

Vid sidan härav förekommer i befolkningsutredningens diskussioner också hänvisningar till de allmänna rättviseskäl som _ i varje fall på lång- re sikt _ gör en utjämning av standarden mellan barnrika och barnlösa motiverad. Ser man till de mer detaljerade motiveringar, som befolknings- utredningen anförde i samband med sina olika konkreta förslag, är emel- lertid den dominerande målsättningen att garantera en viss minimistan-

dard. Detta gäller både skolmåltiderna och de allmänna barnbidragen och naturligtvis ännu tydligare de behovsprövade bidragen av olika slag (bo— stadsrabatter, mödrahjälpen, åtgärder för vila och rekreation etc.). För alla dessa stödformer var sålunda utgångspunkten en prövning av minimi- behoven. I enlighet med den moderna socialpolitikens principer borde dessa behov täckas med generella bidrag. De faktiska avstegen från denna princip -_ inkomst- eller behovsprövning i de enskilda fallen _ motiverades med statsfinansiella överväganden.

1954 års familjeutredning återkom till de befolkningspolitiska motiven och framhöll att de låga födelsetalen under början av 1950-talet gjorde en intensifierad familjepolitik lika påkallad från befolkningspolitiska synpunk— ter som under 1930-talet. Utredningen betonade emellertid främst de be- tydande skillnaderna i konsumtionsnivå och arbetsbelastning mellan hus- håll med barn och hushåll utan barn. Standardstegringen borde i större utsträckning komma barnen tillgodo. I likhet med socialförsäkringarna borde en utjämning av barnkostnaderna syfta till att dels förebygga att barnfamiljer lever under en på visst sätt bestämd minimistandard och dels utjämna den relativa standardnedpressning som barnförsörjningen medför.

I den familjepolitiska diskussionen under senare år har rättvisemotiven spelat en framträdande roll. Man har ansett att de som fostrar det upp- växande släktet inte på grund härav skall hänvisas till en avsevärt lägre levnadsstandard än personer som inte har barn att ta vård om. En rättvisare fördelning av barnkostnaderna har ansetts motiverad inte minst med hän- syn till barnen själva. Vid sidan av rättvisesynpunkterna har valfrihets— motiven fått ökad betydelse. Befolkningsutredningen framhöll som nämnts att samhället borde söka undanröja de materiella hinder som avhåller många familjer att skaffa sig önskvärt eller önskat antal barn. Utveck- lingen mot generella bidrag i stället för konsumtionsdirigerande stödformer kan också ses som ett led i strävandena att öka familjernas valfrihet. I sam- band med att den traditionella rollfördelningen inom familjerna mjukats upp har önskemålet att ge båda föräldrarna valfrihet mellan arbete inom eller utom hemmet fått ökad tyngd och bl.a. lett till en ökning av sam- hällets service till barnfamiljerna.

Som en allmän utgångspunkt för sina överväganden och förslag kan familjepolitiska kommittén ansluta sig till de rättvise- och valfrihetsmotiv för samhällets stöd till barnfamiljerna som här har refererats. De befolk- ningspolitiska synpunkterna tillmäter kommittén mindre betydelse. Från trygghetssynpunkt kan familjepolitiken ses som ett led i en allmän social- politisk strävan att minska skillnaderna i levnadsstandard mellan olika skeden i en människas liv, där familjepolitikens roll är att minska den standardnedpressning som förekomsten av barn oftast medför _ en ned- pressning av levnadsstandarden som blir särskilt kännbar för familjer i lägre inkomstlägen och för familjer med många barn. En utjämning av

detta slag ger också familjer som eljest av ekonomiska skäl skulle avstå från att skaffa sig barn eller flera barn ökad valfrihet för det barnantal de önskar. Från rättvisesynpunkt bör riktmärket vara att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor mellan barnfamiljer och familjer utan barn liksom mellan olika kategorier av barnfamiljer inbördes. Familjepolitiken kan också ses ur aspekten att den bör medföra en rättvisare fördelning av barnkostnaderna, så att hela den nu aktiva generationen _ även de barn— lösa — deltar i försörjningen av den unga generation som senare i sin tur får försörja dem som nu är aktiva, när dessa lämnar förvärvslivet.

Stödbehov i olika familjesituationer och familjetyper

Det finns i dag i Sverige ungefär

2,4 milj. ensamstående vuxna utan barn 1,8 milj. gifta utan barn 1,8 milj. gifta med barn och drygt 100 000 ensamstående med barn. Med barn avses här barn under 16 år. Ungefär hälften av alla gifta har således barn. Det finns drygt 1 milj. barnfamiljer, varav drygt 100000 ensamstående vårdnadshavare. Nästan hälften av barnfamiljerna har endast ett barn och en dryg tredjedel har två barn. Antalet barn uppgår till närmare 1,8 milj.

Som nämnts har som barn här räknats barn under 16 år. De nyss läm- nade uppgifterna innebär naturligtvis inte att två femtedelar av alla vuxna aldrig skulle gifta sig eller bli föräldrar, att hälften av alla äktenskap för- blir barnlösa eller att hälften av alla föräldrar endast får ett barn. Många av dem som vid ett visst undersökningstillfälle redovisas som ensamstående har tidigare varit gifta eller kommer att gifta sig. Flertalet av dem som redovisas som gifta utan barn har haft eller kommer att få barn. Bland de gifta med barn sker ständiga förändringar; ettbarnsfamiljen är i flertalet fall endast ett genomgångsstadium för en »växande» eller »krympande» familj.

Att döma av en undersökning som gjorts för kommitténs räkning av statistiska centralbyrån (se kap. 2) har flertalet av dem, som gifter sig ett visst år, fått barn inom loppet av två år. Att ettbarnsfamiljen i regel är ett övergångsstadium framgår av att mindre än hälften av de äktenskap, som 1960 hade ett barn, fyra år senare fortfarande var ettbarnsfamiljer. Närmare hälften av de gifta med barn skaffar sig två barn och ytterligare en dryg fjärdedel tre eller flera barn. Undersökningen tyder på att närmare hälften av alla barn som växer upp i bestående äktenskap tillhör familjer med minst tre barn i olika åldrar, inräknat barn över 16 år.

De ensamstående föräldrarna utgör minst av alla en homogen och kon- stant grupp. Ungefär två tredjedelar av dem har tidigare varit gifta men

sedan på grund av skilsmässa eller genom makens död blivit ensamstående. Den resterande tredjedelen, de ogifta med barn, gifter sig ofta relativt snart efter barnets födelse. Bland de tidigare gifta är omgifte inte ovanligt. En- föräldersituationen är i regel en temporär situation och en ganska vanlig sådan.

De flesta människor hinner således passera ett flertal av dessa hushålls— eller familjetyper under sitt liv; först ensamstående utan barn, sedan kan- ske något år som gift utan barn, därefter några decennier som »barn- familj», sedan inräknad bland de gifta barnlösa igen när yngsta barnet fyllt 16 år, slutligen åter ensamstående utan barn såsom änkling eller änka. Frågan om en omfördelning mellan barnfamiljer och barnlösa eller mellan olika kategorier av barnfamiljer inbördes är därför i hög grad samtidigt en fråga om omfördelning mellan olika perioder i en människas liv.

Det vore frestande att söka teckna »normal-barnfamiljens» inkomst— eller standardkurva, men resultatet skulle bli alltför schematiskt. Civilstånd och försörjningsbörda kan variera på många olika sätt. Nornialfallet skulle bli ointressant för exempelvis den som får barn innan utbildningen hun- nit avslutas eller för två gifta som skilt sig när barnen är små. Perioder av sjukdom, arbetslöshet, omskolning o.dyl. kan också förändra den ekono- miska situationen. Härtill kommer att en inkomst- eller standardkurva för en normalbarnfamilj skulle täcka flera årtionden under vilka den allmänna levnadsstandarden kanske fördubblas ett par gånger och socialpolitiken ändras på ett genomgripande sätt.

För att bedöma hur familjepolitiken bör inriktas får vi i stället dels granska den ekonomiska situationen i dag för olika typer av barnfamiljer, dels se på de olika familjesituationer som en enskild familj kan passera under sitt liv.

Tabell 24. Barnfamiljernas inkomster 1967

Procentuell fördelning av olika kategorier av barnfamiljer på inkomstgrupper

Gifta med Samålåga Ensamstående med Samtliga en- Årsinkomst, kr. 5+ gled 3+ samstående 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn barn barn 1 barn 2 barn barn med barn

0—12 000 6 5 6 8 11 5 53 56 63 54 12 000_16 000 4 3 5 6 7 4 14 13 12 14 16 OOO_20 000 8 7 8 9 11 7 13 12 10 13 20 000—24 000 12 12 13 15 17 12 9 8 7 9 24 000———30 000 21 22 22 23 26 21 6 6 5 6 30 000—36 000 18 18 17 15 15 17 2 2 2 2 36 000—42 000 13 12 10 9 6 12 1 1 1 1 42 000—48 000 8 8 6 4 2 7 0 0 O 0 48 000_ 12 14 13 10 4 13 1 1 1 1 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. Två makar har alltid räknats som en inkomsttagare P.g.a. avrundningar blir summan av de olika procenttalen inte alltid 100. Tabellen är en framräkning som gjorts på grundval av statistiska centralbyråns undersökning »Famil— jernas sammansättning 1964» (Statistiska meddelanden Be 1966: 16).

Ett försök att i grova drag beskriva den ekonomiska situationen för olika familj etyper har gjorts i kap. 8. Där framgår bl. a. att yrkesverksamma gifta med barn har något högre inkomster än yrkesverksamma gifta utan barn. Förhållandet är emellertid det motsatta i de yngre äktenskapen. Barnlösa gifta par där mannen är under 30 år har genomsnittligt högre inkomster än gifta med barn i samma åldersgrupp. I tabell 24 visas hur barnfamiljer av olika kategorier fördelar sig procentuellt på olika inkomstlägen.

lnkomstsiatistiken visar betydande skillnader mellan olika barnfamiljer. Medianinkomsten för gifta med barn ligger vid nära 30 000 kr. per år (ma- karnas sammanlagda inkomst) medan medianinkomsten för ensamstående vårdnadshavare uppgår till något över 10 000 kr. De flesta. ensamstående med barn har dessutom en inkomst i form av underhållsbidrag, bidrags- förskott eller barnpension för barnet eller barnen, vilken inte kommer till synes i inkomststatistiken. Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna har in- komster över 38 000 kr. per år. Medianinkomsten för dessa familjer ligger på ca 48 000 kr. per år. På inkomster under 20 000 kr. per år ligger också ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna. Medianinkomsten för dessa famil- jer är drygt 12 000 kr. per år.

Den fjärdedel av barnfamiljerna som har de högsta inkomsterna har alltså ca fyra gånger högre genomsnittsinkomst än den fjärdedel som har de lägsta inkomsterna. De äldre barnfamiljerna (där föräldrarna är äldre och där äk- tenskapet varat längre) har genomsnittligt högre inkomster än de yngre. Familjer med tre eller flera barn har genomsnittligt lägre inkomster än familjer med ett eller två barn, och deras genomsnittsinkomster minskar med ökande barnantal. Dessutom är det ju i dessa familjer fler personer som skall dela på den gemensamma inkomsten.

Att mångbarnsfamiljer och enförälderfamiljer ofta befinner sig i en be- svärlig ekonomisk situation bestyrks även av socialhjälpsstatistiken. Under 1965 utgavs socialhjälp i ca 136 000 fall. I ca 44 000 fall _ nära en tredje- del av alla fall _ var det barnfamiljer som mottog hjälp. Bland de personer som erhöll hjälp ingick drygt 95 000 barn. Ca 3 % av alla gifta med barn uppbar socialhjälp mot närmare 15 % av alla ensamstående med barn.

Gifta med barn visar ett stigande hjälpbehov med ökande barnantal. Detta framgår av en bearbetning av socialhjälpsstatistiken som statistiska cen- tralbyrån gjort för kommitténs räkning. Endast ca 18 % av alla gifta med barn hade 1965 tre eller flera barn, men sådana familjer stod för närmare 40 % av socialhjälpsfallen bland de gifta med barn. Hjälpfrekvensen är alltså dubbelt så stor bland mångbarnsfamiljer i jämförelse med barnfamil- jerna i gemen. Medan antalet gifta par med fyra eller flera barn endast 111— gjorde ca 5 % av alla gifta par med barn, stod dessa familjer för närmare 20 % av socialhjälpsfallen bland de gifta med barn 1965. Hjälpfrekvensen är således fyra gånger så stor för de största familjerna.

Ca 17 000 ensamstående barnafostrare uppbar socialhjälp under 1965, vil- ket motsvarar närmare 13 % av hjälpfallen det året. Uppgiften tyder på

att var sjunde eller var åttonde enförälderfamilj i hela landet uppbar social- hjälp någon tid under 1965. Vid en undersökning i Stockholm 1961 visade det sig att de ensamma mödrarna utgjorde drygt 25 % av delångvariga social- hjälpsfallen. Av statistiska centralbyråns bearbetning av 1965 års social— hjälpsstatistik framgår också, att ensamstående med två eller flera barn relativt sett uppbär socialhjälp i större utsträckning än ensamstående med ett barn.

Det första barnets ankomst betyder i regel en genomgripande föränd- ring i en familjs liv. Frågan om en ny bostad kan i många fall bli aktuell. Utgifterna för barnets konsumtion är emellertid vanligtvis lägre under de första åren än senare. För familjens ekonomi består omställningen främst i att en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barnet åtminstone under det första halvåret och att _ om sedan båda föräldrarna förvärvsarbetar _ utgifterna för barnets vård ofta tar i anspråk en inte obetydlig del av familj e- inkomsten. För den ensamstående barnfostraren blir omställningen i regel ännu mer genomgripande.

Första barnets ankomst medför att moderskapspenningen betalas ut och att barnbidrag börjar utgå. För en ogift förälder tillkommer i regel bidrags- förskott Om inte underhållsbidrag utgår. Under sex månader i samband med barnafödseln ger moderskapsförsäkringen ett skydd mot större delen av inkomstbortfallet för en tidigare förvärvsarbetande moder. Om modern sedan går ut i förvärvslivet (igen eller för första gången), kan hon ut- nyttja den skatteförmån som genom förvärvsavdraget tillkommer barn- familjer och som ofta betyder mer än barnbidraget. I en familj. där båda ma- karna förvärvsarbetar blir utgifterna för att upprätthålla en viss standard i regel större än i en familj där en av makarna är hemma. Förvärvsavdraget tar särskilt sikte på barntillsynskostnaderna för familjer där hustrun för- värvsarbetar. Två makar som tjänar 20 000 kr. om året vardera får genom första barnets födelse en skattelindring på sammanlagt drygt 1 200 kr. En ogift mor eller far, som har vårdnaden om barnet och förvärvsarbetar, får en väsentligt större skattelindring än ett gift par. En ensamstående vårdnads— havare som tjänar 20 000 kr. om året får en skattelindring på drygt 3 000 kr., vilket motsvarar mellan tre och fyra barnbidrag. De som får plats för barnet på barnstugor och kommunala familjedaghem _ vilket gäller ett fåtal av de gifta och omkring en fjärdedel av de förvärvsarbetande ensamstående _ får dessutom i regel en indirekt samhällssubvention som i vissa fall kan uppgå till flera gånger barnbidragets belopp. Om modern (eller den ogifte fadern) stannar hemma för att vårda barnet _ av fritt val eller därför att barntillsyn inte gått att ordna _ lindras däremot i flertalet fall bortfallet av förvärvsinkomsten endast genom ett barnbidrag och eventuellt ett bidrags— förskott. För ett gift par med goda inkomster behöver den ekonomiska om— ställningen vid första barnets ankomst inte bli så svår som för ensamstående föräldrar och gifta med låga inkomster.

I ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna föds inte mer än ett barn. I de flesta fall torde detta enligt en undersökning som redovisats i familje- beredningens betänkande »Ökat stöd till barnfamiljer» bero på andra än ekonomiska skäl. För flertalet av dessa familjer inträder inga betydande förändringar i den ekonomiska situationen under barnets uppväxttid. Bar- nets behov av vård och tillsyn minskar successivt samtidigt som konsum- tionsutgifterna ökar. Det generella stödet från samhällets sida förändras inte heller med barnets ålder.

Flertalet barnfamiljer får emellertid ytterligare barn. Det andra barnet kan knappast sägas medföra en lika stor omställning i familjeekonomin som det första barnet. Familjens bostad blir emellertid trängre och det nytillkomna barnets mat, kläder och utrustning betyder ofrånkomligen nya utgifter för familjen. Om modern redan före det andra barnets ankomst var hemmafru medför det andra barnets vård och tillsyn inga större mer- kostnader, även om kanske moderns hemmafruperiod blir längre än om familjen endast har ett barn. Om däremot båda föräldrarna förvärvsarbetar blir _ bortsett från de första månaderna, som täcks av moderskapsförsäk- ringen _ vårdkostnaderna ofta högre och möjligheterna att ordna vården mindre. Det andra barnbidraget kan endast till en del lindra dessa effekter. På skattesidan medför andra barnets födelse inga förändringar. När det andra barnet kommer får alltså, naturligt nog, övriga familjemedlemmar i regel minska sin konsumtion en del. Särskilt i lägre inkomstlägen kan den ekonomiska situationen blir besvärlig. De inskränkningar som måste göras blir givetvis mer kännbara om familjen redan tidigare har en låg levnadsnivå.

Ungefär en fjärdedel av barnfamiljerna får tre eller flera barn. Sanno- likt är det många som av ekonomiska skäl undviker att skaffa sig flera än två barn. Konsumtionsutrymmet per familjemedlem vid oförändrad inkomst sjunker med varje ytterligare barn. Både föräldrar och barn får minska sin standard och avstå från sådant som familjer med färre barn och motsvarande inkomster kan kosta på sig. Även när det gäller barnens vård och tillsyn ökar problemen. Flerbarnsfamilj erna har lägre genomsnitts- inkomster än familjerna med ett och två barn. Att de ekonomiska påfrest- ningarna ibland blir övermäktiga för flerbarnsfamiljer med låga inkomster visar sig som nämnts i ett ökat behov av socialhj älp.

När familjen åter >>krymper» genom att de äldsta barnen passerar 16- årsgränsen förbättras i regel den ekonomiska situationen något genom att ungdomarna börjar tjäna pengar eller får del av de studiesociala förmå— nerna och alltmer frigör sig från familjeekonomin.

Familjens ekonomi kan som nämnts förändras på många andra sätt än genom att barn föds eller växer upp till självständiga inkomsttagare. Om en av föräldrarna avlider eller blir sjuk eller arbetslös täcker i regel socialförsäkringen större delen av det inkomstbortfall som blir följden. I andra fall _ exempelvis om föräldrarna skiljer sig eller om en av för-

åldrarna en längre tid måste stanna hemma från arbetet för att vårda ett sjukt barn — kan förändringen få ekonomiska konsekvenser som även går ut över barnen. Unga föräldrar som får barn innan de hunnit ut i förvärvslivet befinner sig kanske ofta i en besvärligare situation än andra föräldrar bl. a. därigenom att ingen tilläggssjukpenning från moderskaps— försäkringen utgår. I sådana fall kan ett starkt behov av samhällsstöd föreligga.

I de här förda resonemangen har familjebostadsbidragen inte berörts, emedan dessa inte är av den generella karaktär som andra familjepolitiska hjälpformer. Familjebostadsbidragen kommer att behandlas i ett särskilt avsnitt, där kommittén även kommer in på frågan i vilken utsträckning så- dana hidrag utgår.

Sammanfattningsvis kan de stödbehov som denna genomgång belyst de— las upp i två grupper: sådana som beror på barnens behov av vård och tillsyn och sådana som hänger samman med barnens konsumtionsutgifter. Givetvis går det ingen skarp gräns mellan de båda grupperna eller typerna, men vissa huvudlinjer kan anges. I ettbarnssituationen är det, när barnet är litet, snarast problem av den första typen som kan uppkomma, dvs. problem som hänger samman med barnets vård och tillsyn. Även om kon— sumtionsutgifterna stiger med barnets ålder har en ettbarnsfamilj, vars barn är i skolåldern, i regel lättare att klara dessa utgifter än familjer med flera barn. I mångbarnssituationen finns det däremot ett tydligt be- hov av ökat stöd för att familjen utan en alltför stor standardsänkning skall klara utgifterna för barnens konsumtion. För ensamstående barn- försörjare sammanfaller oftare än för gifta problem av båda slagen. Svå- righeter att ordna för barnens vård och tillsyn och i regel mycket låga inkomster samverkar här till att skapa ett betydande stödbehov. För alla familjetyper eller familjesituationer gäller att ju lägre familjens inkomster är, desto mer elementär är den konsumtion som måste skäras ner när familjen blir större.

Skäl för ökat familjestöd _ och för dtfferentiering av stödet

Samhällets stöd till barnfamiljerna ges dels som kontantstöd och dels i form av vård och service. Genom familjebeskattningen uppnås i vissa fall en kostnadsomfördelning till barnfamiljernas förmån. Familjepolitiska kom— mittén har enligt sina direktiv i uppgift att pröva kontantstödets ut— formning, medan service- och skattefrågorna faller utanför kommitténs arbetsfält. Det är emellertid givet att inriktningen avlett ökat kontantstöd så långt som möjligt" bör bedömas mot bakgrunden av en helhetssyn på familjestödet. Kommittén har i enlighet med sina direktiv arbetat i nära samråd med den utredning som har att behandla familjebeskattningens utformning, familjeskatteberedningen.

Kommitténs tidigare resonemang om stödbehovet för olika familjetyper och i olika familjesituationer pekar som nämnts på två huvudgrupper av stöd- behov som det finns anledning för samhället att beakta vid utformningen av den framtida familjepolitiken, nämligen dels svårigheter att utan en bety- dande standardsänkning klara konsumtionsutgifterna för barnen, dels svå- righeter och utgifter i samband med barnens vård och tillsyn.

Resonemangen i det följande tar i första hand sikte på konsumtionsut— gifterna. Vissa frågor som hänger samman med barnens vård och tillsyn kommer att beröras längre fram i detta kapitel.

Ökat konsumtionsstöd

Krav på ökat stöd till barnfamiljerna har under senare år framförts från många håll. Riksdagen uttalade 1964 (ABU 1964:18) att statsmakterna borde vara beredda till betydande insatser för att ytterligare förbättra barn- familjernas ställning. Samma år förordade familjeberedningen i sin pro- memoria »Ökat stöd till barnfamiljer» att familjestödet skulle ökas. Re- missorganen stödde enhälligt denna uppfattning. När 1966 års riksdag förordade att familjepolitiska kommittén skulle ompröva familjebostads- bidragen snarast möjligt, förutsatte statsutskottet i sitt utlåtande (SU 1966: 39) uttryckligen, att barnfamiljernas behov av ökat ekonomiskt stöd skulle beaktas vid omprövningen.

Kommittén har inledningsvis anfört vissa allmänna motiv för samhällets stöd till barnfamiljerna. Ett ökat familjestöd är enligt kommitténs me- ning angeläget för att åstadkomma en rättvisare fördelning av barnkostna- derna såväl mellan barnfamiljer och barnlösa som mellan olika katego— rier av barnfamiljer inbördes. Ett ökat stöd till barnfamiljerna behövs också för att motverka en alltför kännbar standardnedpressning under sådana perioder i en människas liv då förekomsten av barn gör ett stöd från samhällets sida särskilt påkallat.

Vad som anförts tidigare i detta kapitel om barnfamiljernas ekono- miska situation pekar på ett betydande behov av ökat stöd i vissa familje- typer eller familjesituationer. Särskilt det förhållandet att de ensamstå- ende vårdnadshavarna i regel har mycket låga inkomster och att mång- barnsfamiljerna ofta har ett mycket begränsat konsumtionsutrymme per familjemedlem understryker behovet av ett ökat stöd till barnfamiljerna. Den nedpressning av standarden som ett barn medför, blir svårare att bära ju fler barn och ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningar- na då måste gå ut över en alltmer elementär konsumtion.

Som förut visats bestyrker socialhj älpsstatistiken att just enförälderfamil- jerna och mångbarnsfamiljerna _ familjetyper som många barn lever i under någon period av sitt liv — i regel har ett stort behov av ekonomiskt stödfrån samhällets sida redan för att både föräldrarna och barnen skall

få den trygghet för en viss minimistandard som alla medborgare anses ha, rätt till. Även om socialhjälpen kan ge ett sådant minimistöd är det ange— läget att i möjligaste mån avlösa den behovsprövade socialhjälpen med generellt verkande åtgärder. Att nästan en hel årskull barn erhåller social- hjälp varje år utgör i och för sig ett starkt skäl för ökat stöd till barnfamil-— jerna.

Det faktum att enförälderfamiljer och mångbarnsfamiljer relativt ofta tvingas anlita socialhjälpen gör det också troligt att dessa familjesituatio- ner medför betydande ekonomiska påfrestningar även för familjer vilkas inkomster ligger ett stycke över existensminimum.

Bland låglönegrupperna finns ett stort antal barnfamiljer. En kartlägg- ning av låginkomstgrupperna och deras problem pågår f. 11. inom låginkomst— utredningen. Även om låginkomstgruppernas problem främst får angripas. med andra medel än familjepolitikens, vill familjepolitiska kommittén från sina utgångspunkter framhålla att förekomsten av barn, och sär— skilt många barn, förvärrar de problem som låga inkomster ger upp—4 hov till.

Väsentligt för barnen är att de tillförsäkras en god uppväxtmiljö. En sådan miljö skapas genom en mängd samverkande faktorer, där familjens ekonomi otvivelaktigt spelar en framträdande roll. Större störningar i familjeekonomin kommer i regel att drabba även barnen. Det kan också vara påfrestande för barn att i fråga om bostadsutrymmen, kläder, fritids- aktiviteter och annat tvingas leva på en avsevärt lägre standard än kam- raterna. Även om som nämnts många andra faktorer än de ekonomiska kan ha avgörande inflytande på att barn får en god uppväxtmiljö, är det inte oväsentligt att ett familjestöd kan bidra till att bereda föräldrarna bättre ekonomiska möjligheter att ge sina barn en god uppväxtmiljö.

Det finns alltså en rad skäl som talar för att öka familjestödet. För den utredning om samhällets framtida ekonomiska stöd till barn-4 familjerna, som kommittén har i uppdrag att verkställa, är en av utgångs- punkterna att allmänna barnbidrag även i fortsättningen bör bilda stommen i konsumtionsstödet till barnfamiljerna. Barnbidrag utgår f. 11. med 900 kr. per barn och år. Det är naturligt att i första hand ställa frågan om ett ökat stöd till barnfamiljerna bör ta formen av en höjning av de nuvarande allmänna barnbidragen. Att allmänna barnbidrag även i framtiden bör bilda stommen i konsumtionsstödet till barnfamiljerna skall dock inte tolkas så, att den enda tänkbara förändringen skulle vara en ändring av bidragsbe- loppet.

När barnavdragen i den statliga beskattningen genom 1947 års reform ersattes med allmänna barnbidrag, var syftet att få till stånd en rättvisare avvägning av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna. Barnavdra- gen hade till följd av statsskattens progressivitet den effekten att barn-- familjer i högre inkomstlägen bereddes en större ekonomisk lättnad än

barnfamiljer med lägre inkomster. För stora grupper av barnfamiljer med låga inkomster var barnavdragen helt verkningslösa. Dessa olägenheter minskades genom att familjestödet i stället fick formen av kontanthidrag. Övergången från skattelättnader till kontantbidrag fortsattes 1952, då barn— avdragen slopades även vid den kommunala beskattningen.

De allmänna barnbidragen har sedan de infördes höjts i flera omgångar för att följa penningsvärdeurtvecklingen och förskjutningar inom skatte— systemet -— under senare tid från direkt till indirekt skatt. Under 1950- talet kom barnbidragen att släpa efter i förhållande till prisutvecklingen (se tab. 12, s. 36). Under 1960-talet har denna eftersläpning hämtats in och dessutom en betydande reell höjning av bidragsbeloppen kommit till stånd.

Tabell 12 ger emellertid vid handen att barnbidragen inte fullt ut följt med den allmänna standardstegringen i samhället. Det kan dock te sig miss- visande att enbart jämföra barnbidragsbeloppen med den allmänna stan- dardutveeklingen. Man kan inte bortse från hela den utveckling och ut- byggnad av andra former av stöd till barnfamiljerna som ägt rum sedan barnbidragen infördes.

Samhällsekonomi och statsfinanser

Frågan huruvida en ytterligare höjning av de allmänna barnbidragen nu bör göras får bedömas mot bakgrunden av bl. a. det framtida samhällsekono- miska utrymmet för ökad privat konsumtion. Vid denna bedömning har kommitten utgått från 1965 års långtidsutrednings kalkyler över samhälls— ekonomin fram t.o.m. 1970 (se kap. 10). Kommittén har även sökt beakta dels den samhällsekonomiska utvecklingen under den del av långtidsut- redningens kalkylperiod som redan förflutit och dels annat redovisat ma— terial som varit ägnat att belysa den samhällsekonomiska och statsfinan- siella utvecklingen på längre sikt.

Enligt långtidsutredningen skulle den privata konsumtionen räknat per capita kunna öka med 2,6 procent per år i genomsnitt för alla befolknings- grupper. Man bör emellertid utgå från att pensionärerna liksom hittills kommer att vara tillförsäkrade en stegring i snabbare takt. Utrymmet för konsumtionsökningar för andra befolkningsgrupper, inkl. barnfamil- jerna, reduceras därför i motsvarande mån. Ökningstakten för dessa grupper kommer härigenom att bli inte oväsentligt lägre än tidigare. Ut- vecklingen hittills under långtidsutredningens kalkylperiod tyder vidare på att utrymmet för framtida ökningar av den privata konsumtionen snarast torde bli mindre än vad långtidsutredningen räknade med i sina kalkyler. Denna slutsats underbyggs också av de undersökningar av de finansiella långtidsperspektiven som utförts och som i korthet refererats i kap. 10.

Kommittén har i det föregående redovisat skäl för ett ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna men också för en utjämning mellan barnfamiljer-

na inbördes. Att det samhällsekonomiska utrymmet för privat konsumtion under de närmaste åren beräknas komma att öka i relativt långsam takt kan anföras som ytterligare ett skäl för att eftersträva en utjämning av stan- darden mellan grupperna barnfamiljer och icke barnfamiljer. Det gäller särskilt för sådana grupper av barnfamiljer som på grund av barnens för- sörjning har större svårigheter än andra att upprätthålla en dräglig lev- nadsstandard. Från ren familjepolitisk synpunkt talar starka skäl för att denna omfördelning görs relativt långtgående. Det är emellertid också nöd— vändigt att ta hänsyn till de ekonomisk—politiska svårigheterna att åstad— komma en omfördelning av den privata konsumtionen utan att totalt sett öka denna i snabbare takt än utrymmet medger. Vidare visar det statsfinansiella utvecklingsperspektiv som tecknats i 1967 års långtidsbudget att största möjliga återhållsamhet är nödvändig när det gäller förslag om nya statsut- gifter.

Utrymmet för kostnadskrävande reformer är alltså mycket begränsat. Förbättrade förmåner inom folkpensioneringen och ett stigande antal pen- sionärer leder till betydligt ökade kostnader. Även andra grupper, såsom de handikappade, har behov av ökat stöd. Likväl anser kommittén att en förstärkning av stödet till barnfamiljerna bör komma till stånd av de skäl som angivits tidigare i detta kapitel för att tillförsäkra barnfamiljerna en rimlig andel av den begränsade privata konsumtionsökning som kan förutses för de närmaste åren. Kommittén är medveten om att en ökning av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna förutsätter både att det skapas statsfinansiellt utrymme för en sådan reform och att den totala konsum- tionsökningen hålls inom de ramar som samhällsekonomin medger.

Inriktningen av ett ökat konsumtionsstöd

Den genomgång av barnfamiljernas situation som gjorts i början av detta kapitel visar att det finns stora variationer i stödbehovet mellan olika fa- miljetyper och familjesituationer. Låga inkomster och flera barn är av naturliga skäl de väsentliga omständigheter som grundar ett starkare stöd- behov, i synnerhet där båda dessa omständigheter uppträder i förening. Varje höjning av de nuvarande barnbidragen med 100 kr. om året betyder att statsutgifterna ökar med ca 180 milj. kr. För de familjer som har det största behovet av stöd skulle en måttlig höjning av de nuvarande barn- bidragen ge en relativt blygsam förbättring. Å andra sidan skulle en sådan höjning utgå även till familjer med höga inkomster, vilkas behov av stöd är mindre framträdande.

Som visas i det följande skulle det emellertid inte vara fråga om höj- ningar av barnbidragen med något 100-tal kronor per år utan snarare med något I OOO-tal kronor om man på denna väg skulle ge alla barnfamiljer _ och därigenom också dem som bäst behöver ett ökat stöd _ kompensation

för vad som ändå kan anses vara relativt måttliga utgifter för barnens kon— sumtion. Enligt kommitténs mening finns det, oberoende av det aktuella statsfinansiella läget, starka skäl att överväga en bättre differentiering av familjestödet så att detta _ för att använda kommittédirektivens ord _ sät- ter in när och där behovet är störst.

Samhällets stöd till konsumtionsutgifterna för barnen bör innefatta hän- synstaganden till i vart fall två omständigheter: familjens inkomst och an— talet barn i familjen. Kommittén vill här utveckla några ytterligare syn- punkter på denna fråga.

Det väsentligaste skälet för ett ökat stöd till flerbarnsfamiljerna är helt enkelt att barnkostnaderna _ i den mån de inte täcks av samhället _ blir alltmer betungande ju fler barn familjen har. De beräkningar som redovisas i kap. 8 rörande den disponibla inkomsten för familjer i olika inkomstlägen och med olika barnantal belyser detta förhållande.

Tidigare försök att beräkna barnkostnadernas storlek har visat de svårig- heter som uppstår om man vill mätadessa kostnader i mera exakta tal. Kostnaderna varierar med familjeinkomst och levnadsvanor, barnens ålder, bosättningsort m. m. Barnkostnaderna är vad man förmår och vill kosta på barnen. Alla generellaberäkningarlav barnkostnadernas storlek måste bli mycket osäkräx

F amiljeberednmgen har i sitt betänkande »Ökat stöd till barnfamiljer» redovisat en intervjuundersökning med syfte att belysa bl.a. hur barnkost- naden uppfattas inom olika familjer. Enutförlig redogörelse för undersök- ningen har lämnats-i SOU 1964: 36. Undersökningen visar en genomsnittlig utgift år-'1963'på ca 2 600 kr. per barn och år. Uppgifterna avser i stort sett endast konsumtionsutgifter. Den av familjeberedningen för år 1963 redo— visade konsumtionsutgiften. kan i nuläget beräknas ligga ett stycke över 3 000 kr. per barn Och år, dvs.0ca 25,0 kr. i månaden. Man kan göra en jämförelse med det studiestöd som utgår för barn redan omedelbart ovan- för lö-årsgränsen. För ett sådant barn till ensamstående föräldrar eller i en flerbarnsfamilj kan det maximala studiestödet (studiebidrag, inkomst- prövat och behovsprövat tillägg samt inackorderingstillägg) uppgå till 325 kr. per månad.

I familjeberedningens undersökning redovisas lägre utgifter per barn ju' fler barn familjen har. Även om detta i någon män kan hänga samman med att vissa slags konsumtionsutgifter faktiskt blir lägre för de tillkom— mande barnen, är den väsentligaste orsaken till den lägre konsumtionen med all sannolikhet att det tillgängliga konsumtionsutrymmet per familje- medlem minskar för varje ytterligare barn.

Utan att söka precisera barnkostnadernas storlek (torde man vid den all- männa bedömningen av dessa frågor erfarenhetsmässigt kunna räkna med bostad etc. _ normalt kan röra sig om 200—300 kr. i månaden. Att vissa konsumtions-

utgifter minskar något för varje ytterligare barn torde, i de fall familjen kan öka sitt bostadsutrymme, mer än väl uppvägas av den kostnadsökning som uppstår därigenom. I följande sammanställning görs ett försök att mot denna bakgrund illustrera konsumtionsutgifter för barnen i familjer med olika barnantal.

Antagen konsumtionsutgift per barn och månad 200 kr. 300 kr. Antal Å Ä barn . terstående . . terstående ngså?ålåm_ Allmänt konsumtions- Killsggålåns' Allmänt konsumtions— bgamen barnbidrag utgift för hamen barnbidrag utgift för

barnen barnen

1 200 75 125 ' 300 75 225 2 400 150 250 600 ' 150 450 3 600 225 375 900 225 675 4 800 300 500 1 200 300 900 5 1 000 375 625 1 500 375 1 125

I den mån som den återstående konsumtionsutgiften för barnen inte täcks. blir givetvis effekten en standardnedpressning som går ut över hela familjen. Så länge familjestödet endast täcker en mindre del av barnens konsumtionskostnad tvingas således familjemedlemmarna att minska sin konsumtion när ytterligare barn tillkommer.

Ett annat försök att belysa detta förhållande görs i fig. 1. Där visas hur familjeekonomin påverkas i tre olika inkomstlägen, om föräldrarna skulle kosta på varje barn 200 kr. i månaden, således ett belopp som motsvarar den lägre av de antagna konsumtionsutgifterna i tablån ovan. En familj i 18 000- kronorsläget disponerar efter skatt ca 1 150 kr. i månaden (den streckade linjen). När familjen får ett barn ökar den disponibla månadsinkomsten med barnbidragets belopp, 75 kr. (den övre heldragna linjen). Men då barnkostnaden antas vara 200 kr. (det skuggade partiet), minskas föräldrar- nas tidigare konsumtionsutrymme med 125 kr. till 1 025 kr. (den nedre hel- dragna linjen). För familjer med två barn "ökar visserligen den disponibla månadsinkomsten med ytterligare ett barnbidrag, men det återstående kon- sumtionsutrymmet minskar ännu mer osv. Samma situationer visas för famil- jer med 30000 och 60000 kr. i årsinkomst. Figuren illustrerar hur den del av barnkostnaden som inte täcks av. barnbidragen (den del av det skuggade partiet som ligger under den streckade linjen) leder till en allt- mer kännbar standardsänkning ju fler barn och ju lägre inkomst familjen har.

I verkligheten varierar naturligtvis fördelningen av konsumtionskostna- derna mellan olika familjemedlemmar. För en familj med 18 000 kr. i års- inkomst blir dock möjligheterna härvidlag alltmer beskurna ju fler barnen är. Om man i fig. 1 även skulle ta hänsyn till familjebostadsbidragens effekt för de familjer som har sådant bidrag, skulle i 18 OOO-kronorsläget det åter-

Fig.]. Disponibel inkomst, barnkostnader och återstående konsumtionsutrymme med nuvarande barnbidrag

Netto per månad 3 500

" O|l

mono kr- . ' .. 30900 kr

Övre heldragen linje = månadsinkomst — skatt + barnbidrag Streckad linje = månadsinkomst _ skatt (utan barnbidrag)

mum olilzlslals oiulziawls 'GOOQUARI'

Antal barn '

Br u'l'toin komst

Skuggat område = antagen kostnad för barnens konsumtion (200 kr. per barn och månad) Nedre heldragen linje = familjens återstående konsumtionsutrymme

stående konsumtionsutrymmet (nedre heldragna linjen) höjas med ca 100 kr. i månaden för tvåbarnsfamiljen och ca 200 kr. i månaden för fembarnsl-

.-Ett barns födelse medför praktiskt taget alltid att övriga familjemed— lemmar får minska sin konsumtionsstandard. För en familj med få barn och höga inkomster behöver standardminskningen inte bli särskilt känn- bar. Men julägre utgångsstandard familjen har, desto mer elementära ut- gifter får man pruta på. Den låga utgångsstandarden behöver inte bero på att familjen redan har många barn, den kan i minst lika hög grad hänga ihop med en låg familjeinkomst.

F amiljeberedningens undersökningar antyder hur konsumtionsutrym— met för barnen sjunker med minskande familjeinkomst. Den uppgivna utgiften per barn uppgår i de lägsta inkomstlägena i medeltal till mindre än hälften av utgiften i de högsta inkomstlägena. Ett av syftena med ett diffe- rentierat familjestöd bör därför vara att öka konsumtionsutrymmet för barnfamilj er med lägre inkomster. '

De ensamstående barnförsörjarna har det vanligen sämre ställt ekono— miskt än andra barnfamiljer, trots att särskilda stödformer finns för dem. De har i regel — utöver barnbidraget — antingen underhållsbidrag/bidrags— förskott eller barnpension. De är härigenom tillförsäkrade ett i praktiken skattefritt stöd på f.n. ca 120 kr. per barn och månad i tillägg till barnbi— draget.Vissa ensamstående föräldrar — en del frånskilda men mera sällan ogifta mödrar — erhåller ett högre stöd till barnen i form av underhålls- bidrag som överstiger detta belopp. För änkor med barn under 16 år utgår änkepension från folkpensioneringen med f. 11. ca 410 kr. i månaden. Har maken avlidit under senare år utgår vanligen också familjepension från till— läggspensioneringen. Änkepension är skattepliktig inkomst.

Situationen för de ensamstående barnförsörjarna är i flera avseenden olik den som normalt gäller för de fullständiga familjerna. Den ensamstående föräldern har att själv svara för utgifter som i den fullständiga familjen delas av två. Bostadskostnaden blir mer betungande för den ensamstående barnförsörj aren, som ofta blir hänvisad till att ensam svara för denna ganska tunga post i familjeekonomin. Problemen accentueras starkt genom att de ensamstående barnförsörjarna i stor utsträckning har låga inkomster. Dessa omständigheter motiverar att familjestödet till ensamstående barnförsör— jare i jämförelse med stödet till fullständiga familjer omfattar en större del av barnens konsumtionsutgifter. Vid en differentiering av familjestö— det bör därför särskild hänsyn tas till ensamstående barnförsörjare med lägre inkomster. ' .

För de ensamstående barnförsörj arna tillkommer f.ö. att en ordnad barn— tillsyn — med de kostnader som denna kan medföra _ är en ofrånkomlig förutsättning för att de skall kunna försörja familjen genom förvärvsar- bete. De ensamstående vårdnadshavarna Vhar rätt till skatteförmåner som i högre inkomstlägen uppgår till avsevärda belopp. De flesta ensamstående barnförsörjare har emellertid så låga inkomster att de inte alls eller endast delvis kan utnyttja dessa förmåner.

Enligt kommitténs mening bör en förstärkning av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna ta hänsyn till de nyss angivna omständigheterna. Konsumtionsutrymmet per familjemedlem minskar med stigande barnantal även när hänsyn tas till nuvarande barnbidrag. Det ekonomiska familje- stödet bör därför, per barn räknat, öka med antalet barn i familjen. Kon— sumtionsutrymmet sjunker med minskande familjeinkomst. Det ekono- miska familjestödet bör ha till syfte att öka konsumtionsutrymmet för har- nen i familjer med lägre inkomster och bör därför vara kraftigare ju lägre familjens inkomst är. Inom ett sådant differentierat stödsystem bör man dessutom ta särskild hänsyn till ensamstående barnförsörjare i låga inkomst- lägen.

De flesta familjer finner det naturligt att göra en viss ekonomisk upp- offring för barnens skull. Att föräldrarna normalt prutar av på sin standard till förmån för barnen betraktar kommittén inte som orimligt. Men rimlig— heten blir mindre när familjen har låga inkomster och flera barn. De eko- nomiska åtaganden som samhället kan vänta sig att föräldrarna skall göra för barnen får inte vara alltför stora — av hänsyn till barnen likaväl som av hänsyn till föräldrarna själva. I låga inkomstlägen och särskilt där det finns flera barn kan dessa bördor bli övermäktiga. Socialhjälpen bär vittne om detta. I högre inkomstlägen med få barn däremot är det en alltmer um- bärlig konsumtion för föräldrarna som barnkostnaderna går ut över. Även den som menar att samhället skall kompensera familjerna i alla inkomstlä- gen för alla barnkostnader måste finna att detta är uteslutet av finansiella skäl under överskådlig tid. Som kommittén tidigare konstaterat är det svårt att ange en generell barnkostnad. Om man emellertid räknar med att utgifterna för ett barns konsumtion normalt ligger någonstans mellan 200 och 300 kr. i månaden, skulle en fullständig kompensation genom barn— bidragen för dcssa kostnader för samtliga barnfamiljer innebära att sta— tens utgifter för barnhidragen skulle stiga från 1,6 till omkring 5 miljarder kr. om året. En sådan prioritering av barnfamiljerna på bekostnad av andra grupper —— bl. a. pensionärerna _— är det givetvis varken önskvärt eller möjligt att genomföra.

I detta perspektiv förefaller det desto angelägnare att i fråga om konsum- tionsstödet till barnfamiljerna ta hänsyn till de faktiska förhållanden som här har belysts — både att de utgifter som nu stannar på familjen växer med varje barn och att möjligheterna att betala utgifterna är mindre ju lägre inkomster familjen har.

Med hänsyn till det anförda vill kommittén förorda inte bara en förstärk- ning av samhällets totala stöd till barnfamiljerna utan också en omfördel— ning av familjestödet. Genom en differentiering av stödet blir det också möjligt att med en begränsad kostnadsökning ge en snabb och påtaglig förbättring till de grupper av barnfamiljer där behovet av ett ekonomiskt stöd från samhället är mest framträdande.

i—fDe allmänna barnbidragen utgår ju med samma belopp för varje barn till familjer i alla inkomstlägen och kan därför inte, i vart fall inte en- samma eller i nuvarande form, ge de av kommittén eftersträvade effek— terna. Däremot är familjebostadsbidragen differentierade efter familjein— komst och familjestorlek. De är inkomstprövade och utgår med högre be- lopp vid ökande barnantal. Dessutom är de emellertid knutna till inne— havet av en bostad av viss beskaffenhet. Självfallet är det önskvärt att barnfamiljerna har goda och rymliga bostäder. Bostadskostnaden är en vik— tig post i familjebudgeten. Med hänsyn till vad som sagts i det föregående ligger det nära till hands att pröva om man kan använda sig av familje— bostadsbidragen för att uppnå ett kraftigare stöd till konsumtionen i dess helhet för familjer med lägre inkomster och flera barn.

Oinpröuning av familjebostadsbidragen

Enligt utredningsdirektiven ingår det i kommitténs uppdrag att förutsätt— ningslöst— ompröva familjebostadsbidragen. Statsutskottet har vid 1966 års riksdag (SU 1966-: 39) understrukit angelägenheten av att familjebostads- bidragen blir föremål för omprövning. Utskottet fann det önskvärt” att denna prövning av bidragssystemet kunde ske snarast möjligt och förut- satte att barnfamiljernas behov av ökat ekonomiskt stöd därigenom 'kom att'beaktas. Riksdagen har i skrivelse till regeringen (rskr 1966:122) som sin mening gett till känna vad utskottet anfört, och regeringen har därefter överlämnat utskottsutlåtandet till kommittén för beaktande.

*”Man- kan ställa frågan om man i fortsättningen kan använda sig av en till bbét'ad'sinnehavet. knuten stödform av det slag familjebostadsbidragen utgör för att kanalisera ett ökat familjestöd till de barnfamiljer som även allmänt sett' har det största behovet av stöd. Kommitténs bedömning av det ökade stödbehovet tar ju sikte på familjens totala konsumtion, där bostads'utgiften är'en-stor post men där resten av konsumtionsutgifterna tillsammanta'gna oftast "är större. Först bör man dock undersöka hur familjebostadsbidraget nu fyller funktionen som bostadspolitisk stödform. För att få denna fråga belyst har bostadsstyrelsen och statistiska centralbyrån utfört vissa under- sökningar—för kommitténs räkning. Undersökningarna, vilkas resultat har redovisats i kap. '6, finns fogade som bilagor till detta betänkande (bilagorna 2- och 3 >. '

Familjebostadsbidragens huvudsyfte är att sänka bostadskostnaderna för familjer'med barn och befordra en förbättring av bostadsstandarden. När familjebostadsbidragen är 1948 i huvudsak fick sin nuvarande utformning skedde det mot bakgrunden av barnfamiljernas dåvarande bostadssituation. 1945 års folk- och bostadsräkning visade att 46 % av samtliga barn till— hörde trångbodda hushåll, dvs. antalet boende per rum _ köketväoräk- nat — var mer än två personer. Lägenheternas utrustningsstandard-var

relativt låg. Över hälften av alla lägenheter i det totala bostadsbeståndet saknade centralvärme, över en tredjedel saknade vatten och avlopp. Bad- och duschrum fanns i endast en femtedel av lägenheterna. Över tjugo år har nu gått sedan dess. Under denna tid har barnfamiljernas bostadsför- hållanden avsevärt förbättrats. Trångboddheten har minskat betydligt, vil— ket framgår av följande tablå. Siffrorna i tablån anger för varje familje— storlek andelen trångbodda barnfamiljer i procent av samtliga barnfamiljer.

Trångboddhet i % Familjestorlek 1945 1960 ! 1965 prel. 1 barn ............... 35 15 9 2 barn ............... 35 13 7 3 barn ............... 56 34 21 4 barn ............... 62 36 22 5 eller flera barn ...... 82 62 49

Enligt 1960 års folk— och bostadsräkning hade andelen barn som tillhörde trångbodda hushåll — räknat efter samma norm som 1945 —— minskat från 46 % av samtliga barn är 1945 till 22 % år 1960. För hushållen utan barn under 16 år hade trångboddheten gått ner från 7 % till 2 %. 1960 års folk- och bostadsräkning visade också, att barnfamiljerna då bodde i moderna bostäder i större utsträckning än andra hushåll. Ungefär 75 % av "barn- familjerna hade moderna lägenheter mot ca 60 % av hushållen utan barn. Hälften av alla barnfamiljer bodde i lägenheter som byggts under tiden 1945—1960.

Uppgifter om barnfamiljernas bostäder ur 1965 års folk- och bostadsräk— ning år ännu inte redovisade. På grundval av preliminära sammanräkning- ar kan emellertid beräknas att trångboddheten för barnfamiljerna minskat till de procenttal som anges i ovanstående tablå. Dessa preliminära beräk— ningar överensstämmer i stort sett med uppgifter från den bostadskostnads— undersökning som statistiska centralbyrån gjort i samband med 1965>1års folk— och bostadsräkning och som berörts i kap. 6. Andelen fullt moderna bostäder av det totala lägenhetsbeståndet har mellan 1960 och 1965 "ökat med en tredjedel. Det kan förutsättas att även andelen barnfamiljer med sådana bostäder ökat från 1960 till 1965. Allt talar för att barnfamiljerna i ännu större utsträckning än andra hushåll bor i'moderna lägenheter.

Det är inte möjligt att skilja ut alla de faktorer som bidragit till att barn- familjernas bostadsstandard från 1945 till 1965 har kunnat höjas på det sätt som skett. Den allmänna standardhöjningen och den ökade andelen större och moderna bostäder i det totala lägenhetsbeståndet är självfallet av avgörande betydelse. Utan tvekan har även familjebostadsbidragen spelat en viktig roll i denna utveckling.

När det gäller bostädernas utrustningsstandard kan man säga att målsätt-

ningen för familjebostadsbidraget har uppnåtts i-väsentlig grad såtillvida som barnfamiljerna li allmänhet bor i bättre bostäder än andra. Också i fråga om utrymmesstandarden är situationen nu helt annan än när famil— jebostadsbidraget infördes. Men förjen' femtedel av familjerna med tre eller flera barn är trångboddheten fortfarande ett faktum. De större familjernas trångboddhet har inte kunnat minskas i samma omfattning som ett- och tvåbarnsfamiljernas.

De senaste bostadsräkningarna har visat, att det för barnfamiljerna liksom för andra hushåll råder ett starkt samband mellan inkomst och bostads- standard. För barnfamiljerna gäller detta i högre grad ju större familjen äl.

Som bostadspolitiskt medel har familjebostadsbidragen emellertid även betydande svagheter. Meningen är att en familj skall stimuleras att flytta till en bättre bostad genom vetskapen att familjen kommer att få familjebostads- bidrag om den flyttar. För att denna stimulans skall få effekt måste två för- utsättningar vara uppfyllda.

Den första förutsättningen för att bostadsstimulansen skall fungera är att det finns tillräcklig tillgång på sådana bostäder som uppfyller de upp- ställda kraven. Man torde kunna påstå, att barnfamiljerna på vissa orter i landet på grund av läget på bostadsmarknaden ofta inte kan komma över en bidragsberättigande bostad även om de skulle önska det. Uppenbarligen är detta en betydande nackdel för ett ekonomiskt stöd som är knutet till bostaden.

Den andra förutsättningen är att möjligheten att få familjebostadsbidrag verkligen påverkar familjens vilja att byta bostad. F amiljebostadsbidragens möjligheter att påverka familjens vilja att flytta till en bättre bostad hänger bl.a. samman med avvägningen av bidragsbeloppen. Även om en bidrags- berättigande bostad kan anskaffas .uppgår i många fall skillnaden mellan hyran för en bidragsberättigande och en icke bidragsberättigande lägenhet till belopp som vida överstiger familjebostadsbidraget. Detta är en konse- kvens av att bidragets storlek är beroende av barnantal och inkomst men inte varierar med hyrans eller bostadens storlek. Härtill kommer att bidrags- beloppens storlek i olika familjetyper är avvägda på ganska egenartat sätt. Per barn räknat utgår i allmänhet störst bidrag till familjer med två barn. Vid ökande barnantal minskar därefter bidraget per barn. Då familjebo- stadsbidragen är inkomstprövade och inkomstgränserna förändras med barn— antalet blir ökningen av bidragssumman vid ökande barnantal mycket va- rierande.

Ur tabell 25 kan man utläsa den ökning av familjebostadsbidraget som ett barns födelse medför för en familj i ett visst inkomstläge. För fullstän- diga ett- och tvåbarnsfamiljer fordras 2 rum och kök. Av tabellen framgår att en ettbarnsfamilj med en årsinkomst av 18 000 kr. inte kan få familje- bostadsbidrag. När familjen får sitt andra barn kan bidrag börja utgå. Detta familjebostadsbidrag blir inte mindre än 1120 kr. om året. Schematiskt

sett kan förloppet därefter bli följ ande. Får familj en ett tredje barn, fordras i princip 3 rum och kök, men bidraget ökar endast med 230 kr; om året; ett fjärde barn leder till en höjning av familjebostadsbidraget med 630 kr., men fortfarande godtas 3-rumslägenheten. Först om familjen får ett femte barn krävs i princip en större lägenhet, men det bidrag som då tillkommer är endast 330 kr.

Tabell 25. Familjebostadsbidragets ökning per barn

Tillkommande belopp per år i zon I (Götaland och större delen av

Årsinkomst (brutto) kr. Svealand) för

l:a barnet* 2za barnet 3:e barnet* 4:c barnet 5:e barnet' 16 000 .............. 495 825 330 330 330 18 000 ....... . ...... »— 1 120 230 630 330 20 000 .............. — 690 180 710 730 22 000 .............. — 690 180 180 760 24 000 .............. —— 345 90 615 180 26 000 .............. — — — 525 705 28 000 .............. —— —— — — 615 30 000 .............. — — — — —

* Gränser enligt trångboddhctsregeln (se texten).

Trångboddhetsregeln — högst två boende per rum köket oräknat _ med- för att en familj kan tvingas byta bostad när familjen fått sitt första, tredje och femte barn. För ettbarnsfamilj er utgår emellertid bidrag endast i mycket låga inkomstlägen och för trebarnsfamiljer är det tillkommande beloppet för tredje barnet mycket lågt. I stället är som nämnts det tillkommande bi- dragsbeloppet för andra barnet oftast högt, trots att det andra barnets an- komst inte enligt trångboddhetsregeln medför att familjen behöver. byta bostad.

Möjligheten att få bidrag vid byte av bostad motsvaras å andra sidan av en risk att gå miste om bidraget om man inte flyttar. Trångboddhets- regeln kan medföra att exempelvis en tvåbarnsfamilj som bor i en två- rumslägenhet och som redan har familjebostadsbidrag förlorar sitt bidrag sedan familjen fått ett tredje barn. Om familjen inte kan flytta till en större lägenhet dras nämligen bidraget in efter en skälig övergångstid. Bostads- villkoren kan här leda till att en familj, som har samma bostadskostnader som tidigare och större utgifter i övrigt på grund av det ökade barnantalet, förlorar det ekonomiska stöd som familjebostadsbidraget utgör.

En annan svaghet är att familjebostadsbidragen inte tycks nå ut till de grupper som bidragen är avsedda för. Statistiska centralbyråns nyss nämnda undersökning, som gjordes på ett urval avsett att täcka ca % av alla barn— familjer, ledde fram till att ungefär 70 000 bland dessa familjer inte uppbar familjebostadsbidrag för år 1965 trots att de uppfyllde såväl inkomst— som bostadsvillkoren för bidraget. Det skulle betyda att minst en fjärdedel av

alla bidragsberättigade familjer det året gick miste om bidraget. I vart fall är det tydligt att en betydande del av de familjer som är berättigade till stö— det inte får det. En förklaring till detta kan vara att utbetalningSreglerna i fråga om hyreslägenheter innebär att hyran rabatteras direkt hos hyres- värden, varför många familjer inte känner till möjligheterna att söka familje- bostadsbidrag. .

Av det sagda torde framgå att den bostadspolitiska stimulans som familje- bostadsbidragen nu kan ha måste bli relativt begränsad.

Vid kommitténs undersökningar rörande familjebostadsbidraget har också konstaterats en del olägenheter i bidragssystemet av mer bidragsteknisk art.

Vissa av dessa olägenheter hänger samman med sättet att inkomstpröva bidragen. Bidragssystemets inkomstgränser medför besvärliga tröskeleffek- ter genom att en mycket liten inkomstökning kan leda till ett med flera hundra kronor minskat bidrag. En familj med fyra barn som har förhöjt familjebostadsbidrag och vars beskattningsbara inkomst passerar den in— komstgräns som ligger på 15 000 kr. får vidkännas en bidragsminskning med ca 550 kr. En närmare diskussion av dessa tröskeleffekter följer i nästa avsnitt och i bilaga 5. Vidare sker inkomstprövningen av familjebostadsbi- dragen på grundval av i genomsnitt två år gamla inkomster. Vid sjunkande inkomster — t. ex. när en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barn — utgår'därför bidrag efter den lägre inkomsten först två år efter att in— komstminskningen skedde. Denna eftersläpning vid inkomstprövningen in— nebär alltsä att bidraget inte utgår i förhållande till familjens aktuella in— komstnivä. Även dessa effekter kommer att närmare diskuteras längie fram i detta kapitel.

Andra bidragstekniska olägenheter hänger samman med bostadsvillko'ren. Differentieringen av bidragsbeloppen för olika delar av landet (zoner) är föråldrad. Storstadsområdena, där hyrorna i allmänhet är högst, ligger'i den lägsta bidragszonen. Standardkraven på'bostaden kan medföra'svårbedöm— bara gränsfall. De gränsdragningar man tvingas att göra leder i vissa fall till resultat som framstår som stötande. Hela bidragsrätten kan komma att hänga på exempelvis var badrummet ligger. Trots bostadsvillkoren är bi- draget som förut påpekats inte beloppsmässigt knutet till bostadskostna— derna, lägenhetens storlek e. dyl. " ' -

I direktiven för kommitténs arbete påpekas att familjebostadsbidragen i sin dubbla funktion av konsumtionsstöd och bostadsstimulans har den svagheten, att mindre bemedlade familjer, som inte kunnat anskaffa bostä- der av den standard som utgör villkor för bidrag, inte blir delaktiga av 'ett i och för sig behövligt konsumtionsstöd. Enligt statistiska centralbyrånsfun— dersökning torde _ utöver de ovan nämnda familjerna som helt uppfyller bidragsvillkoren och ändå inte har bidrag — ytterligare minst 65000 fa- miljer med lägre inkomster ha varit uteslutna från bidragsrätten tlnae'ff1965 därför att familjens bostad inte uppfyllde de krav på storlek och'utrii's'tning

som bidragsbestämmelserna uppställer. Att vissa barnfamiljer utesluts på grund av bostadsvillkoren kan sägas ligga i systemets natur. Vad kommittén vill påvisa är att ett stort antal familjer, vilkas inkomster och barnantal motiverar ett kraftigare stöd, idag står utan det enda familjestöd som tar sådana hänsyn. .

En grupp som i hög grad behöver ett ökat konsumtionsstöd är de ensam— stående föräldrarna. Undersökningarna visar, att ensamstående barnför- sörjare med låga inkomster endast i obetydlig omfattning får del av det ekonomiska stöd som familjebostadsbidraget utgör. Det stora flertalet en- samstående barnförsörjare har inkomster som berättigar till familjebostads- bidrag, men år 1965 var det endast omkring 20 % som hade sådana bidrag. 1960 års folk- och bostadsräkning tyder på att enförälderfamiljernas bo- stadssituation är sämre än tvåförälderfamiljernas vad beträffar såväl utrym— me som utrustning. I hushåll med barn, vilka hade en icke gift man eller kvinna som bostadsföreståndare, var 1960 andelen omoderna lägenheter 40 % mot 29 % för gifta med barn. Bostadsräkningen visade också att de ogifta mödrarna i avsevärt mindre utsträckning än de frånskilda och änkorna bildade egna bostadshushåll tillsammans med sina barn. Till följd av bo— stadsvillkoren i familjebostadsbidragssystemet går därigenom en mängd ensamstående vårdnadshavare miste om det stöd som de borde havarit berättigade till om man kunnat ta hänsyn endast till barnantal och inkomst.

Statistiska centralbyråns nämnda undersökning tyder på att ungefär 40 % av alla barnfamiljer år 1965 hade så pass låga inkomster att de upp- fyllde inkomstvillkoren för att erhålla familjebostadsbidrag. Emellertid var det samma är endast 20 % av barnfamiljerna som verkligen hade familje- bostadsbidrag. Det förefaller således som om ungefär varannan barnfamilj i dessa inkomstlägen går miste om ett stöd som de med hänsyn till- sina inkomster —- och barnantal — skulle behöva. I de lägsta inkomstlägenafär det (att döma av samma undersökning) ungefär två tredjedelar av. famil- jerna som går miste om stödet. En av förklaringarna torde vara att 'de en— samstående barnförsörjarna utgör en stor del av låginkomsttagarna men förekommer mera sällan bland familjer med familjebostadsbidrag.

Det här anförda leder enligt kommitténs mening fram till flera slutsatser. De nuvarande familjebostadsbidragen är förenade med så betydande olägen- heter att bidragssystemet behöver en betydande omarbetning, om det skall bibehållas. Vidare kan man enligt kommitténs mening inte använda sig av en till bostadsinnehavet knuten stödform _ av det slag familjebostadsbidragen även efter en eventuell omarbetning får förutsättas utgöra —— för att kanali- sera ett förstärkt familjestöd till alla de barnfamiljer som har det största behovet av stöd.

'Den verkställda genomgången har visat, att det inte är möjligt att inom ramen för det befintliga systemet för ekonomiskt stöd åt barnfamiljer-na ta

behövlig hänsyn till att stödbehovet är större ju fler barn och ju lägre inkomster familjen har. Vill man tillgodose dessa önskemål, måste föränd— ringar av familjestödet komma till stånd. Kommittén återkommer i det föl- jande till frågan, om ett särskilt bostadsinriktat stöd bör bibehållas vid sidan av ett differentierat stöd som inriktas på konsumtionen i dess helhet.

Olika möjligheter att differentiera familjestödet

I det föregående har kommittén framhållit att en förstärkning av det eko- nomiska stödet till barnfamiljerna i första hand bör inriktas på flerbarns- familjerna och de ensamstående barnförsörjarna och att stödet bör ha sin tyngdpunkt i lägre inkomstlägen. En sådan inriktning förutsätter att familje— stödet kan differentieras dels med hänsyn till familjetyp och antal barn i familjen och dels med hänsyn till inkomsten.

Kommittén har undersökt olika metoder att åstadkomma en sådan diffe- rentiering.

En differentiering av familjestödet kan ske genom att det nuvarande barnhidragssystemet ändras —— utan att de allmänna barnbidragens karak- tär av till alla barnfamilj er utgående bidrag förloras — eller genom att andra stödformer skapas.

Frågan om ett familjetillägg De allmänna barnbidragen har sedan de beslöts 1947 varit oförändrade till sin konstruktion. Denna konstruktion har vid några tillfällen ställts under debatt. Olika synpunkter har förts fram på barnbidragets anknytning till barnantal och civilstånd och på barnbidragets differentiering, storlek och samband med familjebeskattningen. Tanken på att återinföra barnavdrag vid beskattningen har förts fram i olika sammanhang men avvisats.

Barnbidraget till det första barnet har tidvis varit omtvistat. Det har sagts att två vuxna tillsammans bör kunna försörja ett barn utan särskilt sam— hällsstöd. Mot dessa synpunkter på det första barnbidraget och för dess bibehållande har anförts, att omställningen i livsföring när familjen får sitt första barn är så genomgripande och medför en sådan sänkning av lev- nadsstandarden att det är motiverat med barnbidrag från första barnet.

I debatten om barnbidraget har även uppmärksammats behovet av för— stärkt stöd för flerbarnsfamiljerna. Förslag om differentierade barnbidrag har sålunda vid olika tillfällen framförts i riksdagen. Liksom riksdagen av- visat förslag att slopa det första barnbidraget har den emellertid avvisat förslag om en differentiering av de allmänna barnbidragen efter antalet syskon i barnkullen. Invändningarna har varit lika mycket av psykologisk natur som administrativ—praktisk. Växande barnbidrag kunde verka som en premiering av barnafödandet. Att taxera barnen till olika värde skulle också vara stötande. Med en förhöjning av barnbidragen till flerbarnsfamil—

jen skulle det yngsta barnet få högsta bidraget, fast det i regel medför de lägsta konsumtionskostnaderna. När å andra sidan det äldsta barnet upp— hör att vara bidragsberättigat, skulle man behöva göra en svårförklarlig omtaxering av de yngre.

Familjeberedningen förordar i sitt betänkande »Ökat stöd till barnfamil- jer» en förstärkning av stödet till flerbarnsfamiljerna. Under hänvisning till de skäl som refererats ovan, avvisar beredningen tanken på att diffe— rentiera barnbidragen efter antalet syskon. Behovet av en differentiering av familjestödet efter barnantal bör i stället enligt familjeberedningens mening tillgodoses genom en påbyggnad med särskilda familjetillägg till familjer med tre eller flera barn, avsedda att utgå med ökande belopp i förhållande till barnantalet. F amiljeberedningens förslag om ett särskilt familjetillägg till flerbarnsfamiljer fick vid remissbehandlingen ett i huvudsak positivt mottagande.

Kommittén kan ansluta sig till familjeberedningens slutsats att flerbarns— stödet hellre bör ta formen av särskilda familjetillägg än av barnbidrag som utgår med olika belopp för barn inom samma familj. För att systemet skall kunna bli rättvist — och för att åstadkomma en jämnare ökning av bi— dragsbeloppen vid stigande barnantal _ bör dock familjetillägg utgå tidi— gare än från tredje barnet.

Differentiering genom ett inkomstprövat familjetillägg Det ligger nära till hands att vid sidan av de allmänna barnbidragen införa ett familjetillägg av ungefär samma konstruktion som familjebostadsbidra- gen, dock utan att fästa några villkor om bostadens beskaffenhet vid rät- ten till bidrag. Ett sådant familjetillägg borde för att utgöra ett verkligt mångbarnsstöd utformas så att bidraget, per barn räknat, ökar med antalet barn i familjen. Inom ramen för ett familjetillägg kan även en differentie- ring till förmån för ensamstående barnförsörjare uppnås genom att låta familjetillägget till dessa utgå redan från första barnet och med förhöjda belopp om i familjen finns mer än ett barn.

I fråga om sättet att differentiera ett sådant familjetillägg efter inkomst kan olika metoder tänkas. Man kan först diskutera det slag av inkomst- prövning som tillämpas för familjebostadsbidragen. Inkomstprövningen av familjebostadsbidragen sker på grundval av den senast kända beskatt— ningsbara inkomsten till statlig inkomstskatt. Bidragsbeloppen ändras steg- vis då den beskattningsbara inkomsten passerar vissa inkomstgränser. Den— na metod har två väsentliga nackdelar som kan sammanfattas i begreppen eftersläpning och tröskeleffekter.

Tröskeleffekterna hänger samman med inkomstgränserna för de olika typerna av familj ebostadsbidrag — extra förhöjt, förhöjt, helt och reducerat bidrag. Stiger inkomsten över en sådan gräns minskas bidraget i regel med

flera hundra kronor per år. Om en tvåbarnsfamilj t.ex. passerar den in- komstgräns som ligger vid en beskattningsbar inkomst på 8 000 kr. (mot- svarande en årsinkomst på ca 18 000 kr.), minskar familjens bidrag med ca 450 kr. Tröskeleffekterna blir än mer markanta för mångbarnsfamiljerna genom att dessa familjer har större bidrag. En fembarnsfamilj, vars beskatt- ningsbara inkomst passerar den inkomstgräns som ligger vid 16 500 kr., får vidkännas en bidragsminskning med över 600 kr. En sådan bidragsminsk- ning kan föranledas av en mycket blygsam inkomstökning. I de inkomst- lägen som ligger vid sådana trösklar kan således den metod för inkomst— prövning som gäller för familjebostadsbidragen få den absurda konsekven- sen att föräldrar som —— exempelvis genom övertidsarbete — ökar sina ar- betsinkomster något, därigenom försämrar familjens ekonomi. Tar man dessutom hänsyn till skatten på inkomstökningen blir effekten ännu kraf— tigare.

Tröskeleffekterna belyses närmare i bilaga 5. Med tanke på de olägenheter som tröskeleffekterna i familjebostads— bidragen innebär, har kommittén undersökt om man kan undvika sådana effekter genom ett system med inkomstprövade familjetillägg, där bidrags- beloppen reduceras vid stigande inkomster efter en glidande skala i stället för att minskas stegvis vid vissa inkomstgränser.

Kommittén har ingående prövat denna fråga. För att få frågeställningarna konkret belysta har alternativa modeller utarbetats.

Allmänt sett kan resultaten av dessa undersökningar beskrivas på föl— jande sätt. Riktpunkten bör vara att ge ett förhållandevis kraftigt stöd åt barnfamiljer med inkomster upp till åtminstone ca 20 000 kr/år. Därefter bör familjetillägget minska successivt allteftersom behovet av stöd blir mindre framträdande, för att upphöra t. ex. i inkomstlägen omkring 30 000 eller inemot 40 000 kr. Reduceringen går till så att varje inkomstökning från den nedre inkomstgränsen (då bidraget utgår oreducerat) till den övre in- komstgränsen (då bidraget upphör) leder till att bidraget minskar med en viss del av inkomstökningen. Minskningen av bidraget blir alltid mindre än inkomstökningen, vilket betyder att tröskeleffekterna hos familjebostads— bidragen i princip kan undvikas. För att ett relativt kraftigt bidragsbelopp i lägre inkomstlägen skall kunna reduceras till noll i inkomstlägen mellan 30 000 och 40 000 kr. måste avtrappningen av bidraget ganska snart komma upp i storleksordningen 20 % eller mer av inkomstökningen. Redan i in- komstskiktet 25 000——30 000 kr. är emellertid marginalskatten ca 45 %. Summan av bidragsminskning och skatt blir i vanliga inkomstlägen ca 65—70 %. Det betyder att nettobehållningen av 1 000 kr. i inkomstökning i dessa relativt vanliga inkomstskikt skulle bli 300—350 kr. En dubbel marginaleffekt av denna storlek har naturligtvis betydande nackdelar. En utförligare redovisning av dessa effekter återfinns i bilaga 5.

Det är naturligtvis möjligt att sänka avdragsfaktorn och därigenom minska

marginaleffekten om familjetilläggets maximibelopp görs relativt låga. Detta leder dock till att det huvudsakliga syftet med det nya bidraget för- felas. Målet är ju att ge ett kraftigt ökat stöd till i första hand flerbarns- familjerna och de ensamstående barnförsörjarna i de lägre inkomstlägena.

Även om man således med ett system av detta slag kan undvika tröskel- effekterna hos familjebostadsbidragen, kan man inte — hur systemet än varieras — undgå resultat av liknande slag, nämligen den dubbla margi- naleffekten. Det kan visserligen anföras skäl för att bidraget bör minskas snabbt vid ökande inkomster. Samhällets intresse att ge ekonomiskt stöd till barnfamiljerna avtar när familjens förvärvsinkomster väl räcker till för att familjen skall leva på en hygglig standard. Det måste dock framstå som orättvist att just barnfamiljer i normala inkomstlägen bara skall få behålla en mindre del av sina inkomstökningar, medan de barnlösa får behålla kanske inemot det dubbla av en motsvarande inkomstökning. Syste— met skulle sannolikt också avhålla många mödrar som överväger att ta för— värvsarbete från att göra detta. De kraftiga marginaleffekterna är enligt kommitténs mening en vägande invändning mot ett inkomstprövat system av det slag som exemplifieras i bilaga 5.

En annan väsentlig nackdel med den traditionella metoden för inkomst- prövning — som nu gäller beträffande familjebostadsbidragen —— är den eftersläpningseffekt som blir följden av att inkomstprövningen sker på grundval av familjens inkomster två år före bidragsåret. Om en av föräld- rarna slutar förvärvsarbete just för att familjen fått barn, ökas familje- bostadsbidraget först två år senare _ kanske när båda föräldrarna åter är ute i förvärvslivet.

Denna eftersläpning beror på att inkomstprövningen av familjebostads- bidragen görs på grundval av familjens senast fastställda beskattningsbara inkomst. Uppgifter om den beskattningsbara inkomstens storlek är i regel inte tillgängliga förrän under hösten året efter inkomståret och kan till- lämpas först påföljande år.

Även i det inom kommittén skisserade systemet med inkomstprövade familjetillägg har inkomstprövningen tänkts ske på grundval av familjens beskattningsbara inkomst. Om man bortser från eftersläpningen har den beskattningsbara inkomsten betydande fördelar som grundval för en in- komstprövning. Av etablerade inkomstbegrepp torde den beskattningsbara inkomsten ge den mest fullständiga bilden av en familjs inkomstförhållanden. Det kan också vara naturligt'att vid inkomstprövningen av en social för- mån använda samma inkomstbegrepp som vid beskattningen. Även om skatteuttaget inte enbart beror på hur inkomstbegreppet fastställs utan även på hur skatteskalorna utformas, är den för beskattningen fastställda inkomsten en grundläggande faktor vid bedömningen av inkomsttagarnas förmåga att betala skatt och därigenom också en godtagen mätare på deras allmänna ekonomiska bärkraft.

Man skulle kunna tänka sig att (liksom inom studiehjälpen) skapa möj- ligheter att bedöma rätten till familjetillägg med hänsyn till den aktuella inkomsten en beräknad beskattningsbar inkomst för bidragsåret —— i vissa fall, då det kan visas att familjens inkomst minskat väsentligt i för- hållande till vad som framgår av den senaste taxeringen. En sådan undan- tagsregel skulle dock leda till en prövning i detalj av familjens inkomstför— hållanden' "och till ett betydande administrativt merarbete för de organ som skulle ha hand om administrationen av de inkomstprövade tilläggen. Det ligger vidare i hjälpformens natur att familjetillägget ofta skulle börja utgå just i en situation då familjens ekonomi förändras väsentligt, nämli— gen då ett barns ankomst medför att den ena föräldrainkomsten faller bort. Undantagsregeln skulle få tillämpas alltför ofta.

På grund av den eftersläpning som en inkomstprövning på basis av den beskattningsbara inkomsten leder till har kommittén emellertid också undersökt möjligheterna att lägga något annat inkomstbegrepp till grund för prövningen. Sjukpenningförsäkringens inkomstbegrepp har därvid kom- mit i första rummet. Den stora fördelen med detta inkomstbegrepp är att det i princip avser inkomsten under löpande år. Det avspeglar alltså famil- jens aktuella inkomstläge och inte inkomsterna två år tidigare. Varje år ändras 25 % av sjukpenningklassplaceringarna. Under två år är det en inte oansenlig del av de försäkrade som får ändrade inkomstförhållanden. Ur den synpunkten är sjukpenningförsäkringens inkomstbegrepp klart överlägset beskattningens såsom instrument för inkomstprövningen av ett familjetill— lägg. -

Den för sjukpenningförsäkringen fastställda inkomsten har dock vissa nackdelar ilandra avseenden. Sjukpenningen avser att kompensera bortfall av arbetsinkomster, och man tar därför endast hänsyn till detta slag av in- komster när underlaget för sjukpenningklassplaceringen fastställs. För det stora flertalet löntagare spelar troligen andra typer av inkomster, exempel- vis kapitalinkomster, ingen eller mycket obetydlig roll. För de flesta löntagare skulle en inkomstprövning på grundval av sjukpenningklassplaceringen ge ett gott resultat. Det blir däremot vissa svårigheter i fråga om jordbrukare och andra företagare. För dessa fastställs nämligen sjukpenningklasspla— ceringen inte på grundval av den faktiska inkomsten utan i stället på grund— val av normalinkomsten för vissa jämförbara yrkesgrupper. Då sjukpen- ningen som nämnts avser att kompensera bortfall av en arbetsinkomst och företagarinkomsten vanligen också härrör ur kapital, är man inom sjuk- försäkringen hänvisad till en bedömning av vad det skulle kosta att anställa en ersättare för'den försäkrade när han är sjuk. Härtill kommer att den inkomst som läggs till grund för sjukpenningklassplaceringen alltid utgör en uppskattning av förväntade inkomster och därför inte kan bestämmas med den säkerhet som är önskvärd i ett system där inkomstökningar skall leda till att bidraget minskar med en viss procent av inkomsten. I många

fall kan uppskattningen av den framtida inkomsten ge utrymme för olika bedömningar. Den försäkrades bedömning av detta kan i efterhand visa sig ha varit alltför pessimistisk utan att detta kan läggas honom till last. Det vore naturligtvis också oriktigt om någon på grund av familjestödets ut- formning skulle bli benägen att t. ex. underlåta att anmäla en inkomstökning till försäkringskassan och därigenom få både ett för stort familjestöd och ett för litet sjukförsäkringsskydd.

Genom en inkomstprövning på grundval av makarnas sjukpenningklass- placering skulle man som nämnts grunda prövningen på familjens aktuella inkomster och således i huvudsak undvika eftersläpningseffekten hos bidragen. Man skulle otvivelaktigt kunna utnyttja denna betydande fördel genom att basera en preliminär inkomstprövning på den inkomst som mot- svarar sjukpenningklassplaceringen och ändå ta till vara värdet med den beskattningsbara inkomsten genom att grunda ett definitivt avgörande på den. Likväl kvarstår problemet med de förut beskrivna dubbla marginal- effekterna i ett inkomstprövat familjetillägg.

Differentiering genom beskattade allmänna barnbidrag och familjetillägg Som tidigare framhållits eftersträvar kommittén en sådan utformning av det ekonomiska familjestödet, att det får en tyngdpunkt i lägre inkomst- lägen och tar större hänsyn till flerbarnsfamiljer och ensamstående barn- försörjare. Då dels stödbehoven för dessa grupper är mycket framträdande och dels nuvarande stödformer är otillräckliga, bör man enligt kommitténs mening vara beredd att vidta relativt vittgående anordningar för att till- godose dessa kategorier av barnfamiljer.

Kommittén har undersökt om man kan åstadkomma en önskvärd styr- ning av det ökade stödet genom att införa generella (icke-inkomstprövade) familjetillägg till familjer med två eller flera barn och göra dessa familje- tillägg beskattade. Härigenom når man att tilläggen utgår helt ograverade till familjer utan inkomster eller i de allra lägsta inkomtskikten, där den egentliga inkomsten tillsammans med familjetillägget inte är tillräckligt stor för att en beskattningsbar inkomst skall uppkomma. Vid stigande in- komster skulle sedan först kommunalskatten reducera familjetillägget med den gällande kommunalskattesatsen, därefter skulle socialförsäkringsavgif— terna och den progressiva statsskatten medföra en accelererad reduktion av familjetillägget, som dock aldrig skulle reduceras till noll. Genom en beskattning av ett särskilt familjetillägg kan man inte undgå att en viss del av de medel man vill disponera på tillägget hamnar hos barnfamiljer i myc- ket höga inkomstlägen. Följaktligen kan tyngdpunkten i stödet inte läggas lika starkt hos de lägre inkomsttagarna, för vilkas skull tillägget är avsett. Denna effekt är notorisk så länge man endast beskattar familjetilläggen. Bilden blir en annan om man även skulle beskatta de allmänna barnbidragen.

Ser man först till resultaten av en beskattning av förmånerna skulle man därigenom utan tvekan kunna åstadkomma ett stöd med tyngdpunkten hos de lägre inkomsttagarna speciellt bland flerbarnsfamiljerna och de ensamstående barnförsörjarna. Det kunde ske genom att de allmänna barn- bidragen höjs kraftigt och beskattas samt kompletteras med allmänna — likaledes beskattade —— familjetillägg som utgår till alla familjer med minst två barn. När såväl barnbidrag som familjetillägg beskattas ger progressivi- teten i inkomstbeskattningen ensam en tillräcklig gradering av bidragen. Till de ensamstående barnförsörjarna skulle familjetillägg utgå redan vid ett barn. Man skulle inom en rimlig kostnadsram ge de sämst ställda famil- jerna ett ökat stöd av en sådan storleksordning att det annars skulle fordras miljardbelopp för att ge ett lika stort stöd till alla barnfamiljer.

Vid en bedömning av frågan om en beskattning av de allmänna barn- bidragen finns det skäl till en återblick på de resonemang som låg bakom 1947 års barnbidragsreform.

När 1941 års befolkningsutredning i sitt betänkande om barnkostnadernas fördelning (SOU 1946: 5) föreslog att allmänna barnbidrag skulle införas, kombinerades detta med att barnavdragen vid beskattningen skulle av- skaffas. Utredningen anförde därvid bl. a. att omläggningen från barnavdrag till barnbidrag skulle medföra en påtaglig förbättring för barnfamiljer i lägre inkomstskikt medan det blev försämringar för högre inkomsttagare. För barnfamiljer i sådana högre inkomstlägen skulle dock skillnaden mellan den tidigare skattelättnaden och de föreslagna barnbidragen inte bli av sådan storlek i jämförelse med familjens behållna inkomst att den kunde i nämn- värd omfattning påverka deras levnadsförhållanden.

Statsmakterna följde i huvudsak befolkningsutredningens förslag. Till propositionen med förslag om allmänna barnbidrag (prop. 1947: 220) foga- des en tabell som visar den sammanlagda effekten av bidragsreformen och skatteomläggningen för familjer i olika inkomstlägen och med olika antal barn. Ett utdrag av denna tabell återges i tabell 26. Det bör påpekas att me- delinkomsten för anställda inom industrin vid denna tid låg under 6 000 kr. om året.

Denna reform kan sägas ha inneburit att. frågan om ett samhällsstöd iu- riktat på barnkostnaderna kom att bedömas från sociala utgångspunkter i stället för att betraktas som en fråga om skatterättvisa. Det avgörande skälet för reformen var otvivelaktigt att familjer i lägre inkomstskikt inte alls eller endast delvis kunde utnyttja barnavdragen. Departementschefen framhöll i propositionen att samhället uppenbarligen saknar anledning att ersätta en större del av barnkostnaderna för dem som har högre in- komster och fördenskull också lättare att försörja barnen.

Då befolkningsutredningen lade fram sitt förslag om allmänna barnbi- drag berörde utredningen också frågan om bidragen borde beskattas. Ut— redningen föreslog att så inte skulle ske. Som skäl anfördes främst att om

Tabell 26. Vinst (+) eller förlust (——) vid 1947 års barnbidrags— och skattereform (ur prop. 1947: 220)

Makar med Taxerat belopp

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

Orlsgrupp I 1 000 ............. + 265 + 525 + 785 + 1 045 2 000 ............. + 282 + 525 + 785 + 1 045 3 000 ............. + 295 + 526 + 741 + 995 5 000 ............. + 310 + 482 + 649 + 864 8 000 ............. + 315 + 470 + 570 + 677 10 000 ............. + 308 + 446 + 525 + 625 12 000 ............. + 313 + 427 + 484 + 558 13 000 ............. + 321 + 421 + 457 + 515 15 000 ............. + 309 + 392 + 403 + 419 17 000 ............. + 254 + 333 + 317 + 308 18 000 ............. + 230 + 275 + 260 + 244 20 000 ............. + 185 + 219 + 135 + 69 25 000 ............. -— 78 -— 44 -— 128 -— 212 50 000 ............. -— 889 -— 952 —— 1 183 —— 1 413 110000 ............. ——1 400 —1 563 ——1 946 —2329 210 000 ............. — 337 —— 551 -— 1 013 — 1 475

Ortsgrupp V 1 000 ............. + 265 + 525 + 785 + 1 045 2 000 ............. + 265 + 525 + 785 + 1 045 3 000 ............. + 315 + 535 + 785 + 1 045 5 000 ............. + 278 + 453 + 653 + 853 8 000 ............. + 285 + 404 + 462 + 624 10 000 ............. + 270 + 369 + 414 + 459 12 000 ............. + 261 + 340 + 350 + 384 13 000 ............. + 274 + 335 + 327 + 337 15 000 ............. + 265 + 304 + 240 + 213 17 000 ............. + 225 + 241 + 144 + 69 18 000 ............. + 167 + 183 + 73 — 13 20 000 ............. + 129 + 84 —— 82 -— 192 25 000 ............. — 114 —— 158 —— 360 — 562 50 000 ............. _ 976 — 1 150 —- 1 550 -— 1 949 110000 ............. —1 541 -—1 851 ——2 454 -—3258 210 000 ............. — 482 — 861 — 1 571 — 2 280

bidragen beskattades skulle nettoförmånen särskilt i högre inkomstklas- ser bli väsentligt mindre. Det vore då enligt utredningens bedömning inte möjligt att samtidigt slopa de skattefria barnavdragen. Utredningen fram- höll även att en skattebeläggning av barnbidragen skulle leda till svårig— heter med hänsyn till utdebiteringen av preliminär skaltt.

I propositionen förutsattes också att barnbidragen skulle vara skattefria. Bidragens skattefrihet anfördes som ett argument för att barnavdragen borde kunna slopas trots att det skulle bli vissa försämringar i högre inkomstlägen.

Barnbidragsreformen innebar inte bara en omfördelning från barnlösa till barnfamiljer utan också en betydande transferering inom gruppen barn- familjer till förmån för familjer i lägre inkomstlägen. Det är naturligt att

maninte dåville ytterligare skärpa denna effekt genom en beskattningav barnbidragen.

Sociala skäl talar även nu för en omfördelning av i princip samma slag som 1947 års barnbidragsreform innebar. Denna reform betydde ju bl.a. ått de allra sämst ställda barnfamiljerna — som av lättförklarliga skäl inte kunde utnyttja skatteanragen — åtminstone fick samma stöd i kronor räk- nat som de allra bäst ställda. Detta var ett stort steg. Genom en kraftig höjning av bidragen och en beskattning av dem skulle man ta ytterligare ett steg i denna riktning, så att barnfamiljer med ett starkare stödbehov får ett! större stöd än barnfamiljer med mindre framträdande stödbehov. : Från principiell synpunkt kan kommittén inte finna det oriktigt, att en var- aktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som sj älva inkomsten och således beskattas, speciellt då bidragen ökas så att de utgår med betydande belopp. En gradering av familjestödet genom be— skattningen har också det viktiga principiella försteget framför en traditio- nell inkomstprövning att man inte behöver skapa ett nytt mått på den eko- nomiska bärkraften i olika inkomstlägen. Man använder sig av den redan fastställda skalan för uttag av statlig inkomstskatt. Den mätare på den eko— nomiska bärkraften som denna skala utgör används för uttag av statlig iu- komstskatt på en sammanlagd inkomstsumma av 75 miljarder kr. och bör då också kunna användas som ett mått på familjernas behov av ekonomiskt stöd för att fördela en avsevärt mindre bidragssumma.

_ GenOm ett system med allmänna skattepliktiga barnbidrag kompletterade med" allmänna skattepliktiga familjetillägg undgår man i väsentlig mån de tidigare diskuterade problemen med ett inkomstprövat familjetillägg, nämligen de dubbla marginaleffekterna och eftersläpningen.

; Den s. k. dubbla marginaleffekten vid en traditionell inkomstprövning består som nämnts däri att en inkomstökning till stor del »åts upp» genom att skatten ökar och bidraget minskar. Till marginalskatten för en barn- familj i de aktuella inkomstlägena kommer en reduceringsfaktor för bi- draget som måste ligga omkring 20 % eller t.o.m. högre för att man skall uppnå de eftersträvade effekterna. Av hänsyn till bl.a. kvinnor- nas valfrihet att gå ut i förvärvslivet är det olyckligt att skapa så kraftiga marginaleffekter som ett inkomstprövat familjetillägg skulle ge upphov till. Även de nuvarande familjebostadsbidragen har som nämnts effekter av detta slag. Vid ett system med beskattade bidrag däremot uppnår man den eftersträvade inriktningen av stödet genom att endast använda sig av den marginalskatt som ligger i skatteskalan. Någon ytterligare reduceringsfak- tor tillkommer alltså inte, även om de beskattade bidragen liksom en annan inkomstökning av samma storlek kan leda till att en familj flyttas upp något steg på skatteskalan. Effekten blir vanligen ganska mild eftersom marginal- skatteskikten är tämligen breda och skillnaderna i marginalskatt från ett skikt till ett annat uppgår till 5—8 %. Ett utförligare resonemang om mar—

133 ginaleffekterna i de diskuterade systemen återfinns som tidigare nämnts i bilaga 5. : ' Även eftersläpningen kan undvikas vid ett system med beskattade bidrag"". Arbetsgivaren skulle i ett sådant system sannolikt få dra preliminärskatt på den anställdes barnbidrag och familjetillägg likaväl som på den egentliga inkömsten. En annan möjlighet är att låta den utbetalande myndigheten (lra'preliminärskatt på bidragen. I båda fallen skulle bid1'agsbeloppenpå samma sätt som källskatten relateras till familjernas aktuella inkomst och eftersläpningen alltså i huvudsak undvikas.

Ett system med beskattade barnbidrag och familjetillägg skulle dock med— föra flera praktiska problem. Ett av dessa hänger samman med finansie- ringen av bidragssystemet. För att åstadkomma de önskade effekterna, måste "barnbidragens och familjetilläggens bruttobelopp göras så stora att statens bruttokostnader för bidragen uppgår till ca 3 500 milj. kr. Som en jämförelse kan anges att kostnaderna för de nuvarande barnbidragen och familjebostadsbidragen för detta budgetår uppgår till 1820 milj. kr; På barnbidragen och familjetilläggen skulle barnfamiljerna i'genomsnitt be- tala skatt med 40m45 %. Av dessa skattemedel skulle närmare hälften ut- göras av kommunalskatt. En beskattning av barnbidragen och familjetill- lägget skulle härigenom komma att leda till betydande problem med om- fördelning av skattemedel från kommunerna till staten. Troligen skullevregl- lerna- för skatteutjämningsbidragen till kommunerna behöva göras om helt.

Ett system med beskattade bidrag skulle också medföra problem av tek- nisk Och annan natur. För arbetsgivaren skulle det bli ett merarbete att Vid preliminärskatteavdraget även ta hänsyn till den anställdes barnbidrag ooh familjetillägg. Det skulle också betyda att en anställd skulle få mindre i lönekuvertet ju fler barn han har, även om detta mer än väl skulle uppk vägas av de barnbidrag och familjetillägg som skulle komma på posten. Även om man i stället lät barnavårdsnämnden göra preliminärskatteavdra- get vid utbetalningen av bidragen, måste skattemyndigheterna kopplas in på skatteuppbörden bl. a. för att bokföra källskatten på de skattskyldigas skattekonton. Bidragen skulle få tas upp i sj älvdeklarationen. Det kan vara diskutabelt vem av makarna som skall anses vara skattskyldig för bidra- gen. Som nämnts i kap. 7 är avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensio- neringen delvis baserade på en persons beskattningsbara inkomst. Om barnbidragen skulle beskattas — och alltså ingå i den beskattningsbara inkomsten -— skulle underlaget för uttag av dessa socialförsäkringsavgifter få göras om. '

De tekniska problemen utgör naturligtvis inga oöverstigliga hinder för ett system med beskattade bidrag. Kommittén har emellertid också ansett det tveksamt att genomföra en beskattning av "barnbidrag och familjetill— läggiav'det skälet att frågan helst bör ses i ett större sammanhang. De flesta sociala förmåner år skattefria och det kan vara svårt att överblicka vilka

effekter ett separat beslut om beskattning av de berörda familjepolitiska förmånerna kan få för andra sociala förmåner. I samband med den i år genomförda sjukförsäkringsreformen, då karenstiden slopades och ersätt- ningsnivån höjdes, framhöll socialministern bl. a. följande (prop. 1966: 113).

Förslaget innebär att sjukpenningen liksom hittills blir skattefri. Detta medför att kompensationsgraden kan variera beroende på bl. a. inkomstläge och beskatt- ningsförhållanden, t. ex. om sambeskattning tillämpas eller inte. Under vissa förutsättningar kan överkompensation uppkomma. Med nuvarande utformning av sjukpenningskalan kan variationer i kompensationsnivån mellan olika försäk- rade inte undvikas. Såsom LO och TCO påpekat torde en annan ordning förut- sätta beskattad sjukpenning. Härigenom skulle sjukpenningen bli mera jämförbar med sjuklön i fråga om anpassning till individuella förhållanden. Hithörande frå— gor har jag för avsikt att pröva i ett annat sammanhang.

Även om kommittén som nämnts inte finner det onaturligt att en var- aktig inkomstutfyllnad av den typ barnbidragen utgör behandlas på samma sätt som själva inkomsten och således beskattas, menar kommittén att denna fråga bör prövas i ett större sammanhang. Kommittén är därför inte beredd att föreslå att barnbidrag och familjetillägg görs till skattepliktig inkomst.

Det finns emellertid enligt kommitténs mening anledning att ta fasta på tanken att tillämpa den progressiva statliga skatteskalan som en metod för differentiering av familjestödet efter inkomst. Kommittén har funnit det möjligt och lämpligt att nå de angivna fördelarna hos ett system med beskattade bidrag genom att införa inkomstgraderade allmänna barnbidrag och familjetillägg, utan att underkasta förmånerna beskattning. Ett sådant system — som beskrivs i det följande —— ger i huvudsak samma styrnings- effekt som ett system med beskattade bidrag skulle ge. Man undviker i huvudsak de svårigheter en beskattning av bidragen skulle medföra, sam- tidigt som man kan ta tillvara de fördelar det innebär att få bidrag utan alltför stora marginaleffekter anknutna till familjens aktuella inkomster.

Allmänna barnbidrag och familjetillägg med inkomstgraderade belopp

Det förslag som kommittén lägger fram innebär i huvudsak följande. All— männa barnbidrag skall liksom hittills utgå till alla barn och utgå med lika belopp för det första och de följande barnen inom familjen. Kommittén före— slår emellertid att familjestödet differentieras på två sätt. Dels föreslås att de allmänna barnbidragen skall utgå med högre belopp ju lägre inkomster familjen har. Barnbidragsbeloppen höjs därvid kraftigt för familjer med lägre inkomster. Dels föreslås införande av allmänna familjetillägg för full- ständiga familjer med två eller flera barn under 16 år samt för ensamstående barnförsörjare. Familjefilläggen ökar med barnantalet och inkomstgraderas på samma sätt som barnbidragen. Inkomstgraderingen bör avvägas med led-

ning av den progressiva skala som tillämpas vid den statliga inkomstbe- skattningen.

För att barnbidragens och familjetilläggens belopp skall ansluta sig så nära som möjligt till familjens aktuella inkomstsituation föreslås att de utgår med hänsyn till föräldrarnas sjukpenningklassplacering: ju lägre sjukpenningklass desto högre belopp. De högsta beloppen utgår i de lägsta sj u kpenningklasserna.

Man torde kunna utgå från att sjukpenningklassen ger ett på det hela taget riktigt uttryck för familjens reella inkomstläge i det stora flertalet fall. Klassplaceringen inom sjukförsäkringen innebär dock vissa schabloni- seringar, som framför allt hänger samman med sjukpenningens funktion att kompensera bortfall av en arbetsinkomst allteftersom inkomsten för- loras när vederbörande blir sjuk. I princip avspeglar sjukpenningklassen den förvärvsinkomst man väntas få framöver. Endast inkomster av för- värvsarbete och inte kapitalinkomster medräknas. För vissa företagare ser man i regel inte till det faktiska inkomstbortfallet utan till vad det skulle kosta att anställa en ersättare under företagarens sjukdom. Inkomster över ett visst belopp (39 000 kr.) behandlas lika. Det är inte helt tillfredsstäl- lande att sådana schabloniseringar i en del fall skall avgöra familjestödets nivå.

En slutj ustering av barnbidrags- och familjetilläggsbeloppen bör göras när den faktiska årsinkomsten blivit känd. Det föreslås att så sker i samband med beskattningen genom att maximibeloppet — i det följande kallat grund— beloppet — av barnbidrag och familjetillägg läggs till den beskattningsbara inkomsten till statlig inkomstskatt och därvid behandlas som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomst- del blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall minskar grundbe- loppen av barnbidrag och familjetillägg. Inkomstgraderingen görs alltså efter den progressiva skala som gäller i den statliga inkomstbeskattningen. Den gradering av bidragsbeloppen efter inkomst som härigenom uppnås blir i huvudsak densamma som om bidragsbeloppen gjordes skattepliktiga till statlig inkomstskatt.

Det bör påpekas, att utbetalningen av barnbidrag och familjetillägg som sker med ledning av sjukpenningklassplaceringen bör avvägas så, att fa- miljen normalt har ett mindre belopp till godo vid slutavräkningen. Det återstående beloppet bör betalas ut till bidragstagarna (på en talong till slutskattesedeln). Skulle det emellertid visa sig, att det utbetalda beloppet är större än det definitiva, bör skillnaden kvittas mot överskjutande skatt eller betalas tillsammans med kvarskatt.

Den beskrivna metoden för inkomstgradering har enligt kommitténs me- ning betydande fördelar framför en inkomstprövning i traditionell form, som t. ex. nu gäller för familjebostadsbidragen. Ett inkomstprövat bidrag av traditionell typ utgår endast i vissa inkomstlägen och avvägs efter en

särskild reduceringsskala. Det föreslagna familjetillägget däremot kommer liksom barnbidragen att utgå generellt och inte bara till familjer med låga inkomster — även om bidragsbeloppen varierar med familjeinkomsten. Familjen behöver inte lämna in någon särskild ansökan för att få de nya familjetilläggen. Den som uppbär två eller flera barnbidrag blir automatiskt berättigad till familjetillägg. Genom att anknyta utbetalningen till sj ukpen- ningklass slipper man laborera med en två år gammal inkomst som pröv- ningsgrund. Genom att slutjustera bidragsbeloppet mot den statliga skatte- skalan åstadkommer man inte endast en avslipning av vissa kantigheter i sjukpenningklassplaceringarna utan även andra väsentliga fördelar. Be- räkningen av bidragsbeloppen vid utbetalningen och vid slutavräkningen sker automatiskt utan särskild medverkan från bidragstagaren. I stället för att tillverka en särskild bidragsskala kan man direkt använda sig av den mätare på den ekonomiska bärkraften som spelar huvudrollen för in- komstutjämningen i vårt land. Av stor vikt är vidare att man i avsevärd mån undviker de dubbla marginaleffekter som annars uppstår därigenom att en inkomstökning samtidigt medför både en skatteökning och en bidrags— minskning. Däri ligger också att man praktiskt taget helt undgår sådana tröskeleffekter som består i att en liten inkomstökning i ett visst läge kan resultera i en oproportionerligt stor bidragsminskning.

Kommittén återkommer nu till frågan om familjebostadsbidragen. Kom- mittén har tidigare angett motiven för ett stöd som inriktas på konsum- tionen i dess helhet för i första hand familjer med lägre inkomster, där- ibland ensamstående barnförsörjare och flerbarnsfamiljer. Frågan är om ett särskilt stöd, bundet vid bostaden, bör finnas jämsides eller i kombina- tion härmed. Att familjebostadsbidragen enligt kommitténs mening inte bör bibehållas i nuvarande utformning framgår av vad som förut anförts.

Frågan kan ställas om man inte kan avstå från den konsumtionsstyrning som ligger i att ett bidrag till barnfamiljerna binds vid bostaden. Sva— rar man nej, bör man kunna påvisa att föräldrarna i påtaglig utsträckning inte känner tillräckligt ansvar för sina och barnens bostadsförhållanden. En sådan utgångspunkt för ett familjestöd förefaller diskutabel. Det stora flertalet föräldrar lär betrakta en god och rymlig bostad som något i högsta grad eftersträvansvärt.

Man kan dock enligt kommitténs mening inte bortse från att trångbodd- heten fortfarande är påtaglig bland familjer med många barn, något som säkerligen främst hänger samman med deras ekonomiska situation. Otvivel- aktigt ger trångboddheten många gånger upphov till personliga problem och ibland också sociala. Det skulle kunna övervägas att inom ramen för ett all— mänt konsumtionsstöd med den uppläggning som nyss tecknats ge en sär— skild bidragsförhöjning åt mångbarnsfamiljer i större lägenheter. Man kunde t. ex. öka utbetalningsbeloppen med 10 % för tre- och fyrabarnsfamiljer som

flyttar in i — eller redan bor i —— lägenheter på minst 3 rum och kök, likaså för familjer med fem eller flera barn i bostäder på minst 4 rum och kök.

Söker man vidmakthålla en viss bostadsstimulans utan alltför stötande effekter skulle ett sådant komplement till systemet ha vissa fördelar. Större barnfamiljer med lägre inkomster — dem som man i första hand vill hjälpa till större bostäder —— skulle få ett kraftigare stöd genom ett procentuellt påslag. på bidragsbeloppet. Den sammankoppling som därvid skulle ske med rumsantalet är direkt inriktad på att motverka trångboddheten. Att den särskilda bidragshöjningen utlöses så snart familjen kan visa, att bo- staden innehåller ett visst antal rum, torde i stort sett göra den mindre svår— hanterlig från administrativ synpunkt.

En sådan lösning bör dock rimligen bygga på den allmänna förutsätt- ningen att bostäder med ett större rumsantal är dyrare än bostäder med färre rum. Så är långtifrån alltid fallet. En 2-rumslägenhet i nyproduktionen kan vara dyrare än både 3- och 4-rumslägenheter i äldre bebyggelse, även om olika åtgärder nu vidtas för att hålla nere kostnaderna för nyproducerade lägenheter.

Den föreslagna nya hyreslagstiftningen innebär att hyresregleringen upp- hör oeh att hyran i första hand kommer att bestämmas genom avtal mellan parterna. Hyresgästen skall dock kunna påkalla myndighets prövning av hyrans skälighet. Denna prövning skall gå till så, att hyran för en viss lägen— het;— jämförs med hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet kan anses likvärdiga från konsumentsynpunkt. Metoden är avsedd att med- föra rimliga hyresrelationer enligt principen att likvärdiga lägenheter bör betinga samma hyra. För att förhindra hyresstegringar beroende av knapp- het pålbostäder har reglerna för skälighetsprövningen kompletterats med särskilda regler som hindrar att hyrorna på orter med bostadsbrist stiger över en rimlig nivå.

I detta sammanhang kan erinras om att riksdagen 1966 behandlade mo- tioner om höjning av familjebostadsbidragens belopp med anledning av vissa hyreshöjningar i hus som uppförts år 1957 eller senare. I sitt av riks— dagen godkända utlåtande (SU 1966: 39) anförde statsutskottet därvid bl.a. följ ande. »Utskottet kan inte finna att de nuvarande familjebostadsbidragen är ett lämpligt instrument för att bereda ersättning åt de barnfamiljer som berörs av ifrågavarande hyreshöjningar. Många barnfamiljer med lägre in- komster, som berörs av den aktuella hyreshöjningen, kan inte kompenseras på grund av bidragsreglernas utformning. Å andra sidan skulle den före- slagna bidragshöjningen tillgodoföras många familjer som inte får någon hyreshöjning. En bidragshöjning skulle medföra att klyftan i ekonomiskt avseende ökas mellan familjer med familjebostadsbidrag och barnfamiljer sour inte kunnat skaffa sig en bidragsberättigande bostad.» Riksdagens ut- talande får bl.a. ses mot bakgrunden av att närmare hälften av de familjer som får familjebostadsbidrag bor i egna hem och att familj ebostadsbidragens

storlek inte varierar efter familjens faktiska bostadskostnad. Två familjer, som har samma inkomster och lika många barn, men har helt olika bo- stadskostnader, får — om de överhuvudtaget har familjebostadsbidrag _ samma bidragsbelopp.

Man kan inte idag yttra sig med någon större bestämdhet om hur kost— naderna för bostäder av olika storlek och beskaffenhet kommer att ut— vecklas. Det finns de som hävdar att dagens hyressplittring i stort sett är ett uttryck för verkliga standardskillnader mellan bostäderna. Under alla omständigheter torde man kunna påstå, att en faktor, som vid sidan av bostadens storlek även framdeles kommer att ha betydelse för bostadskost— naden, är bostadens standard.

Givetvis vore det möjligt att som villkor för den förut diskuterade särskilda förhöjningen av konsumtionsstödet till större barnfamiljer —i större bo— städer också kräva en viss bostadsstandard. Detta skulle å andra sidan för- svåra handhavandet av bidragen. Att i stället göra bidragsbeloppet beroende av hyrans storlek —— vilket kan vara diskutabelt i ett läge där man står inför en i princip fri hyresbildning — skulle göra bidragsgivningen mycket kom— plicerad.

Efter övervägande av olika synpunkter har kommittén kommit till den uppfattningen, att konsumtionsstödet till mångbarnsfamiljer med lägre in— komster överlag bör läggas på en högre nivå med hänsyn till bl.a. önske- målet att bereda dem ökade ekonomiska möjligheter att skaffa rymligare och bättre bostäder. Att mångbarnsfamiljerna nu uppvisar de relativt sett högsta trångboddhetssiffrorna torde, som redan framhållits, bero på att deras ekonomiska situation är sämre på det hela taget. Genom att förstärkningen av det allmänna konsumtionsstödet åt barnfamiljerna får sin- tyngdpunkt på dessa grupper, bör det bidra till att också trångboddheten minskar bland dem. I samband med att ett sådant stöd införs anser kommittén att de nu- varande familjebostadsbidragen bör kunna avvecklas.

I nästa kapitel följ er en utförligare beskrivning av det bidragssystem kom- mittén föreslår. Målsättningen har varit att åstadkomma en markant för— stärkning av stödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen, flerbarnsfamil jer och ensamstående föräldrar. Förslaget leder till att stödet till familjer med inkomster under 30 000 kr. om året ökar med ungefär en tredjedel totalt sett (jämfört med nuvarande barnbidrag och familjebostadsbidrag). Det sam- manlagda stödet till gifta med ett barn blir ungefär oförändrat. Gifta med två barn får — som grupp —— en ökning med 10—15 %. För gifta med tre barn ökar stödet med ca 20 %, för gifta med fyra barn med närmare 30 % och för gifta med fem eller flera barn ökar det sammanlagda stödet med mellan 35 % och 40 %. För de ensamstående med barn ökar stödet med ca 50 %.

Det har visat sig möjligt att nå dessa effekter inom ramen för en årlig

merkostnad som —— sedan de beräknade kostnaderna 1969 för nuvarande familjebostadsbidrag frånräknats — begränsas till storleksordningen 300 milj. kr. Anslagsökningen till följd av reformen beräknas till drygt 200 milj. kr. för helt år. Kostnadsfrågorna behandlas utförligare i nästa kapitel.

Beträffande administrationen bör här följande framhållas. Utbetalning av barnbidrag och familjetillägg bör ske varje månad bl. a. med hänsyn till att bidragsbeloppen kommer att bli avsevärt större än nu för många famil- jer. De merkostnader som administrationen av det ny bidragssystemet kan beräknas medföra avser till större delen en sådan övergång till månadsut— betalningar. I övrigt uppvägs de ökade arbetsuppgifterna mer än väl av att bestyret med familjebostadsbidragen upphör. Enligt vad som upplysts vid kontakter med företrädare för berörda myndigheter kan bidragssystemet skötas i tämligen enkla former.

Barnens vård och tillsyn —— frågan om vårdbidrag m. m.

Många av barnfamiljernas problem, så som de beskrivits i början av detta kapitel, hänger samman med barnens vård och tillsyn. Omställningen vid första barnets ankomst består främst däri att antingen en av föräldrarna stannar hemma för att vårda barnet, varvid den ena föräldrainkomsten ute- blir, eller att utgifterna för barnets vård av annan än föräldrarna under föräldrarnas arbetstid tar i anspråk en betydande del av familjeinkomsten. På samma sätt är det mest akuta problemet för enförälderfamiljen i regel att både skaffa inkomster och ordna barntillsynen på ett tillfredsställande sätt. Och när exempelvis en av föräldrarna eller något av barnen insjuknar är det likaså främst svårigheterna att ordna barntillsynen som skapar pro- blem.

En utbyggd samhällsservice för barntillsyn av olika slag är det som främst behövs för att möta de krav som barnfamiljerna kan ställa i dessa situa- tioner. Under de senaste åren har statsstödet till kommunala barnstugor höjts i ett par omgångar, och barnstugeverksamheten byggs nu ut i snabb takt. Till byggnadskostnaderna för barnstugor erhåller kommunerna från den 1 januari 1966 ett statligt stöd genom bidrag och lån med 9 000 kr. per plats, vilket i stort sett täcker hela kostnaden för att uppföra serietill- verkade barnstugor. Vid samma tidpunkt höjdes statsbidraget till driften av daghem och s.k. gemensamma barnstugor till 1 600 kr. per plats och år. Från den 1 januari 1966 till utgången av innevarande budgetår har byggandet av daghem och s. k. gemensamma barnstugor beräknats omfatta över 10 000 nya platser. Detta tillskott motsvarar nästan hela det platsantal som fanns för något år sedan. Undersökningar som socialstyrelsen nyligen har gjort visar, att detta utbyggnadsprogram tycks hålla och att kommunerna pla- nerar en fortsatt omfattande utbyggnad. Vid en realistisk bedömning av kommunernas byggnadsplaner för nya barnstugor under de närmaste två

budgetåren kan man räkna med ett ytterligare tillskott av minst 10 000 plat— ser i daghem och gemensamma barnstugor. Därigenom skulle år 1970 dispo- neras omkring 35 000 barnstugeplatser för barn under 7 år med förvärvs- arbetande föräldrar mot ca 13 000 i fjol. Genom att i viss omfattning för- länga tillsynstiderna i lekskolorna bör platstillgången kunna ökas ytter— ligare.

Eftersom det redan nu finns omkring 150000 barn under 7 år med förvärvsarbetande föräldrar, behöver barnstugorna kompletteras med barn- tillsyn i andra former. En utredning om familjedaghemsverksamheten har nyligen lagts fram, och det kan väntas att utredningens förslag kommer att leda till en betydande upprustning och utbyggnad av verksamheten med kommunala familjedaghem. Om man räknar med att det år 1970 finns ca 35 000 barnstugeplatser och ungefär lika många platser i kommunala fa- miljedaghem, skulle den av samhället organiserade barntillsynen i detta utbyggnadsskede omfatta omkring hälften av de 150 000 barn under 7 år vilkas föräldrar f.n. förvärvsarbetar. Givetvis kan många av dessa för— värvsarbetande föräldrar även i fortsättningen föredra att själva ordna sin barntillsyn", t.ex. genom hemhjälp eller släktingar. Detta framgår också av de undersökningar som gjorts av familjedaghemsutredningen. Tar man emellertid också hänsyn till de nu hemarbetande mödrarnas önskemål om att gå ut i förvärvsarbete, är det troligt att en utbyggnad av samhällets barn— tillsyn blir en växande uppgift under lång tid framåt. Denna samhällsservice för barnfamiljerna kommer därmed också att dra betydande kostnader.

Kommittén har som nämnts inte i uppdrag att lägga fram förslag rörande barntillsyn och andra servicefrågor. Däremot skall kommittén enligt sina direktiv pröva frågan om att införa ett vårdbidrag, avsett att utgöra en viss kostnadsersättning för barntillsyn.

Det bör påpekas att kommitténs behandling av de frågor som samman- hänger med barnens vård och tillsyn inte är avsedd att i detta sammanhang vara uttömmande eller slutlig. Kommittén har för avsikt att återkomma till bl.a. frågan om vårdbidrag i ett senare betänkande.

Frågan om införande av ett vårdbidrag har tagits upp från flera håll, bl.a. av familjeberedningen i dess tidigare nämnda betänkande »Ökat stöd till barnfamiljer». Beredningen ansåg där bl.a. att man borde undersöka möjligheterna att anknyta ett vårdbidragssystem till socialförsäkringarna med utgångspunkt i exempelvis moderskapsförsäkringen.

Som framgår av vad som sägs i kap. 9 om familjeberedningens prome- moria och remissyttrandena över denna var uppfattningarna om ett vård- bidrag delade bland remissorganen. Bland dem som förordade ett sådant bidrag ansåg vissa att modern borde stanna hemma och vårda barnet och tänkte sig att ett vårdbidrag skulle möjliggöra detta. Andra ville stimulera ökad kvinnlig förvärvsverksamhet och ansåg att ett vårdbidrag kunde an- vändas i detta syfte. Äter andra ansåg att värdbidraget skulle skapa ökad

frihet för kvinnan att välja mellan arbete i hemmet och förvärvsverksamhet.

Vid en diskussion av ett eventuellt vårdbidrag från valfrihetssynpunkter bör man hålla i minnet att föräldrarnas valfrihet nu inskränks i två rikt- ningar # dels så att föräldrar som vill stanna hemma tvingas att ta arbete och dels så att föräldrar som vill ha ett förvärvsarbete tvingas att stanna hemma. För den första gruppen är det i regel familjeekonomin som inskrän— ker valfriheten. Hur stor denna grupp är och vilken effekt ett eventuellt vårdbidrag skulle ha på dessa föräldrars benägenhet att förvärvsarbeta är svårt att säga. Ett väl tilltaget vårdbidrag skulle sannolikt öka friheten att stanna hemma hos barnen för denna grupp. För den senare gruppen 4 de som stannar hemma mot sin vilja — är det däremot i regel svårigheter att ordna barntillsyn och att finna ett lämpligt arbete som inskränker val- friheten att gå ut i förvärvsarbete. Även skattesystemets utformning har sannolikt en viss återhållande effekt. Om den gruppen vet vi genom den intervjuundersökning som 1966 års familjedaghemsutredning nyligen pre— senterat, att det finns ca 510 000 mödrar med barn under 10 är som f. n. inte förvärvsarbetar över 15 timmar i veckan. Ca 210 000 av dessa har för- klarat sig villiga att ta ett förvärvsarbete —— på heltid eller deltid —— om tillsynen av deras barn kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. För denna grupp är det — förutsatt att det också finns lämpliga arbetstillfällen i orten —— snarare ökade barntillsynsmöjligheter än ett vårdbidrag som behövs för att öka föräldrarnas valfrihet.

Även vissa rättviseskäl har anförts för ett vårdbidrag. Man har pekat på de förmåner som förvärvsarbetande mödrar har genom förvärvsavdraget vid beskattningen och i en del fall genom subventionerade barntillsynsplat- ser. Ett vårdbidrag som utgår oberoende av om båda makarna förvärvsar- betar skulle kunna användas till utgifter för barntillsyn om båda föräldrarna förvärvsarbetar. Samtidigt skulle även hemmamödrar och hemmafäder få en viss ersättning för den vårdinsats de utför och för det inkomstbortfall som familjen härigenom drabbas av. Ett vårdbidrag skulle också kunna bidra till ökad ekonomisk likställighet mellan å ena sidan två gifta barn- lösa makar som båda förvärvsarbetar och å andra sidan två gifta där ena maken har förvärvsarbete och andra maken vårdar barnen. Den ekonomiska omställningen vid första barnets ankomst skulle mildras genom ett vård- bidrag. För exempelvis unga kvinnor SOm får barn innan de trätt ut i ar— betslivet är som tidigare nämnts det stöd moderskapsförsäkringen ger myc- ket begränsat, eftersom tilläggssjukpenning inte utgår.

Emellertid har även invändningar riktats mot tanken på ett vårdbidrag. Dessa innebär bl.a. följande. Undersökningar och erfarenheter visar att kostnaderna för ett barns konsumtion ökar med barnets ålder. Det kan därför te sig omotiverat att, om man differentierar familjestödet med hän— syn till barnets ålder, endast ta hänsyn till vårdkostnaderna under de första åren och inte till de stigande konsumtionskostnaderna. En annan svårighet

är de tröskeleffekter som skulle uppstå när ett vårdbidrag upphör att utgå. I ett av remissyttrandena över familjeberedningens promemoria anförs att det vore orimligt om en familj med ett barn under exempelvis 2 års ålder skulle få ett kraftigt vårdbidrag utöver det allmänna barnbidraget, medan en familj med tre barn i åldern 21/2, 4 och 6 är endast skulle få allmänna barnbidrag.

Effekterna av ett vårdbidrag blir med all sannolikhet väsentligt olika be- roende på hur bidraget utformas. Familjeberedningen ansåg att bidraget hellre borde vara realistiskt under en kortare tid än utgå med mindre och otillräckligt belopp under en längre tid. I remissyttrandena fanns stöd även för den motsatta linjen.

Ser man ett vårdbidrag främst som en ersättning för kostnaderna för ett barns vård och tillsyn är det naturligt att tänka sig att bidraget bör utgå så länge sådana kostnader finns, dvs. åtminstone upp till skolåldern, helst längre. Ser man i stället vårdbidraget främst som ett medel att skapa möj- lighet för en av föräldrarna att välja att stanna hemma hos barnen medan dessa är små ligger det närmare till hands att förorda ett relativt kraftigt belopp under en kortare tid. Väljer man ett lågt belopp under lång tid blir effekten på kvinnornas förvärvsverksamhet sannolikt svag. Går man den motsatta vägen — ett högre belopp under en kortare tid — kan man kanske vänta sig minskad förvärvsverksamhet bland mödrarna under den tid då vårdbidrag utgår och —— särskilt om bidraget upphör utan avtrappning vid en viss ålder —— ökad förvärvsverksamhet när bidraget upphör.

Frågan vad man kan åstadkomma med ett vårdbidrag är naturligtvis också beroende av hur mycket man är beredd att låta bidraget kosta. Ett vårdbidrag på 10 kr. om dagen till alla familjer med ett eller flera barn under 7 år —— närmare 600 000 familjer — skulle kosta drygt 2 000 milj. kr. om året.

Det är naturligt att i diskussionen om ett vårdbidrag även ta upp frågan om moderskapsförsäkringens utformning. Hur man än utformar ett vård— bidrag måste det samordnas med det stöd, som moderskapsförsäkringen ger under sex månader i samband med ett barns födelse.

Man kan ställa frågan om det vore möjligt att helt avskaffa moderskaps- försäkringen och i stället införa ett enhetligt vårdbidrag. Moderskapsför— säkringen ger emellertid f. 11. kvinnor, som måste avbryta ett förvärvsarbete för barnafödande, tilläggssjukpenning i ett halvt år med belopp som kan uppgå till 46 kr. per dag. En dryg fjärdedel av de mödrar som får tilläggs— sjukpenning från moderskapsförsäkringen under 1967 beräknas få mer än 20 kr. per dag. Att ett eventuellt vårdbidrag helt skulle kunna ersätta mo— derskapsförsäkringen är sannolikt orealistiskt.

En annan möjlighet är att i stället komplettera de nuvarande moder- skapsförmånerna med ett vårdbidrag eller en vårdpenning som dels utgår under de första sex månaderna till familjer där modern har lägre tilläggs—

sjukpenning än vårdpenningens belopp eller ingen tilläggssjukpenning alls och dels utgår ytterligare en tid till alla. Tilläggssjukpenningen från moderskapsförsäkringen skulle då fortfarande vara en kompensation för inkomstbortfall och således utgå endast när någon av föräldrarna (inte nödvändigtvis modern) har avbrutit sitt förvärvsarbete. Den enhetliga vård- penningen skulle däremot ses som en ersättning för vårdkostnaderna och utgå oberoende av om båda föräldrarna förvärvsarbetar eller ej. En värd- penning av detta slag, som skulle utgå med exempelvis 10 kr. per dag under ett år och som under de första sex månaderna endast skulle utgå till dem som ej har tilläggssjukpenning eller har en tilläggssjukpenning som under- stiger 10 kr., kan beräknas kosta ca 340 milj. kr. per år.

Inom beskattningen förekommer ett visst hänsynstagande till kostna- derna för barns vård och tillsyn. Som tidigare nämnts erhåller förvärvs- arbetande mödrar (och ensamstående fäder) ett förvärvsavdrag som kan uppgå till högst 3 000 kr. Avdraget är avsett som en schabloniserad kom- pensation för de barntillsynskostnader som en familj utan hemmafru har. Till barnens konsumtionskostnader tas däremot ingen hänsyn vid beskatt- ningen. En gift man med hemmafru får genom reglerna om de dubbla orts- avdragen samma skatt oberoende av om familjen har barn eller ej. Vid den översyn av familjebeskattningen som pågår inom familjeskatteberedningen kommer bl.a. orts- och förvärvsavdragen i blickpunkten. Om en övergång till särbeskattning blir aktuell, kommer därför diskussionen om ersättning för värd- och tillsynskostnaderna delvis i ett annat läge. Vid en eventuell övergång till särbeskattning skulle exempelvis det nuvarande förvärvsav- draget kunna förvandlas till ett kontantbidrag. I den allmänna debatten har också framförts förslaget att kompensation för vård- och tillsynskost- nader skulle ges i form av förvärvsavdrag vid beskattningen för styrkta faktiska tillsynskostnader, upp till ett visst fastställt högsta belopp.

Frågan om en vårdersättning av något slag har samband inte bara med beskattningens utformning utan även — som tidigare nämnts _ med sam- hällets möjligheter att erbjuda vård och tillsyn åt barn vars föräldrar för- rvärvsarbetar eller önskar ta förvärvsarbete. I ett val mellan olika i och för sig önskvärda åtgärder bör behovet av en fortsatt utbyggnad av den av samhället organiserade barntillsynen särskilt beaktas.

Kommittén är inte beredd att nu ta ställning till de skäl som kan anföras för och emot ett vårdbidrag eller en vårdpenning. Kommittén har som nämnts för avsikt att i ett senare betänkande återkomma till denna fråga. I det sammanhanget blir det också tillfälle att ta upp vissa andra frågor med anknytning till socialförsäkringen, såsom möjligheten att medge att kvinna i samband med barnsbörd får utföra förvärvsarbete i begränsad omfattning utan att därigenom förlora sin rätt till tilläggssjukpenning, frågan om eko- nomiskt stöd när barnen eller vårdnadshavaren är sjuk, m.m.

144 Några sammanfattande synpunkter

Enligt sina direktiv skall kommittén pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med hänsyn bl.a. till den olika ekono— miska bärkraften hos olika familjetyper. Familjepolitiken bör _ enligt direktiven _ differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. För egen del har kommittén på anförda skäl funnit, att konsumtions— stödet till barnfamiljerna dels bör ökas och dels bör innefatta hänsynsta- gande till inkomster och barnantal så att familjer med lägre inkomster och flera barn får ett kraftigare stöd än familjer med högre inkomster och färre barn. Kommittén har vidare funnit, att sistnämnda önskemål inte kan tillgodoses inom ramen för de nuvarande bidragen till barnfamiljerna.

Under utredningsarbetet har kommittén förutsättningslöst prövat tre olika vägar på vilka man skulle kunna uppnå de angivna syftena. Det skulle kunna ske 1) genom att man inför inkomstprövade familjetillägg till nuva- rande allmänna barnbidrag, 2) genom att man höjer barnbidragen, inför allmänna familjetillägg och beskattar förmånerna eller 3) genom att man höjer barnbidragen, inför allmänna familjetillägg och inkomstgraderar för- månerna. Eftersom mellanalternativet _ beskattade barnbidrag och famil- jetillägg _ fordrar överväganden även rörande helt andra sociala förmåner och därför inte torde vara aktuellt, står valet i praktiken mellan å ena sidan inkomstprövade familjetillägg till nuvarande allmänna barnbidrag och å andra sidan höjda allmänna barnbidrag och familjetillägg med inkomstgra- derade belopp. Vill man nu åstadkomma kraftigare förbättringar för barn- familjer med lägre inkomster och flera barn, får man såvitt kommittén kunnat finna beträda endera av dessa båda vägar.

Kommittén har kommit fram till att differentieringen av konsumtions- stödet till barnfamiljerna bör ske inom ramen för ett enda system, som innehåller barnbidrag och familjetillägg med inkomstgraderade belopp. Det system med inkomstgraderade bidrag som kommittén föreslår skiljer sig från behovs- och inkomstprövade förmåner därigenom att bidragen är gene- rella. De utgår till alla barnfamiljer, även till de familjer som har de högsta inkomsterna. Rätten att erhålla bidrag är inte beroende av en inkomstpröv— ning. Däremot graderas själva bidragsbeloppen i förhållande till inkomsten genom automatiskt verkande regler. Kommittén ser det som en fördel att slippa skilja ut en grupp barnfamiljer med lägre inkomster och hänvisa dem till en sidostående inkomstprövad stödform med ett särskilt ansök- ningsförfarande och en särskild administrativ apparat.

Förslaget innebär en inkomstomfördelning främst mellan barnlösa och barnfamiljer men också i viss män mellan olika kategorier av barnfamiljer inbördes. Stödet ökar kraftigt för flerbarnsfamiljer i låglönegrupperna och minskar något för högre inkomsttagare med få barn. Genom att man ökar det totala stödet till barnfamiljerna samtidigt som omfördelningen genom- förs, blir de minskningar av stödet som uppkommer i högre inkomstlägen

förhållandevis mycket måttliga. I själva verket torde dessa reduktioner av stödet bli relativt sett lindrigare än de försämringar som uppkom för barn- familjer i de högsta inkomstlägena när de allmänna barnbidragen infördes 1947.

Även 1947 års reform innebar ju _ genom att barnavdragen slopades vid den statliga inkomsttaxeringen — en inkomstomfördelning mellan barn— familjer i högre och lägre inkomstlägen. Mångbarnsfamiljer i höga inkomst- lägen fick förhållandevis större försämringar än familjer med få barn i samma inkomstlägen. De som kritiserade 1947 års barnbidragsreform mo- tiverade sin inställning bl. a. med att de familjer, som kunde utnyttja barn- avdragen, på et' nycket mera kännbart sätt än förut skulle komma att drab— bas av progressiviteten i skattesystemet.

Det förslag som kommittén kommit fram till skiljer sig från 1947 års reform bl.a. däri att det inte ändrar reglerna för progressiviteten inom skattesystemet. Förändringarna ligger uteslutande på bidragssidan. Syf— tet är ju att bereda familjer med låga inkomster och flera barn de största förbättringarna. En konsekvens härav är, att de från början kraftigt höjda bidragen minskar ju mera inkomsten stiger. Skulle någon vilja jämföra denna effekt med en progressiv beskattning, bör man hålla i minnet att sam- ma effekt _ ofta med större kraft _ uppstår i ett inkomstprövat system, där den därtill kommer att avse familjer med inkomster under vissa gränser men däremot inte högre inkomsttagare. De dubbla marginaleffekter som kommittén i tidigare avsnitt resonerat om _ minskande bidrag och stigande skatt vid inkomstökningar _ blir sålunda större i ett inkomstprövat system, om man både vill ge ett av behovet påkallat stöd i lägre inkomstlägen och önskar låta det inkomstprövade bidraget upphöra i normala inkomstlägen. Dessa marginaleffekter kan reduceras genom att man försvagar stödet för de lägre inkomsttagarna eller låter de inkomstprövade bidragen gå högt upp i inkomstklasserna.

Marginaleffekter är ofrånkomliga i varje system, där bidragsbeloppen på något sätt relateras till inkomsten. De innebär vissa olägenheter, som inte minst består däri att de kan påverka gifta kvinnors benägenhet att ta förvärvsarbete. Olägenheterna är idag särskilt framträdande beträffande familjebostadsbidragen, och de skulle enligt kommitténs bedömning kon- serveras i ett inkomstprövat familjetillägg, om inte betydande eftergilter skall göras på de anspråk man bör ställa i fråga om stödets nivå.

Vill man helt undvika marginaleffekter, är enda alternativet att man avstår från att ge ett kraftigare stöd till barnfamiljerna i låglönegrupperna _ och således också avskaffar nuvarande familjebostadsbidrag utan att ersätta dem med något annat stöd som tar hänsyn till inkomsten. Kommit- tén har ansett motiven för ett förstärkt stöd till barnfamiljer med lägre in- komster och många barn och till ensamstående barnförsörjare vara starkare än önskemålet att helt undvika marginaleffekter. I denna situation har kom- mittén i stället eftersträvat en sådan utformning av bidragssystemet, att

marginaleffekterna blir så milda som möjligt med upprätthållande av kravet på väsentliga förbättringar för mångbarnsfamiljer och ensamstående barnför- sörjare i lägre inkomstlägen. Dessa marginaleffekter blir betydligt mindre än motsvarande effekter i nuvarande familjebostadsbidragssystem.

Till de grupper som får en kraftig ökning av stödet bör som förut nämnts de ensamstående barnförsörjarna. Inom denna grupp finns stora skillnader i levnadsnivå _ främst mellan å ena sidan änkor med egen pension och å andra sidan frånskilda och ogifta utan särskilt bidrag för egen del. Kom- mitténs förslag innebär en viss utjämning mellan dessa grupper genom att barnbidragen och familjetilläggen inkomstgraderas. De ensamstående barn- försörjarna har dock till följd av skattereglernas utformning betydande för- måner som helt kan utnyttjas endast i högre inkomstlägen. Härmed sam- manhängande frågor torde komma upp inom familjeskatteberedningen vid bedömningen av regler om avdrag och skatteskalor. Det bör då kunna över- vägas att minska favörerna för ensamstående barnförsörjare med höga inkomster till förmån för sådana med lägre inkomster.

Familjer med flera barn bland låginkomsttagarna liksom det stora fler- talet ensamstående barnförsörjare kämpar nu utan tvivel med de allra största ekonomiska svårigheterna för barnens försörjning. I flerbarnsfamil- jer och i enförälderfamiljer med årsinkomster under 16 000 kr. finns ca 250 000 barn. Familjerna ligger under inkomstgränserna för familjebostads- bidrag, men olika undersökningar tyder på att omkring hälften av dessa inte har sådant bidrag och följaktligen nu saknar ett stöd som tar hänsyn till deras inkomstsituation. Samtidigt vet vi att nära 100 000 barn _ till an- talet motsvarande en hel årskull barn _ tillhör familjer som får socialhj älp. Det borde inte råda någon tvekan om att dessa barnfamiljer, som i regel skulle beredas väsentligt ökat stöd till följd av kommitténs förslag, bör få del av kraftiga ekonomiska förbättringar utan dröjsmål. Man kan heller inte bortse från att det finns familjer med många barn i inkomstlägen över det nyss nämnda som har ekonomiska bekymmer för försörjningen av barnen. Med hänsyn till dessa omständigheter har kommittén sökt redovisa resultatet av sina överväganden rörande konsumtionsstödet åt barnfamiljerna så snart som möjligt. Det har dessutom förulsatts från riksdapens sida att kom- mittén skulle verkställa omprövningen av familjebostadsbidragen med skyndsamhet.

I enlighet med sina direktiv har kommittén fortlöpande samrått med den särskilda utredningsman som har att pröva familjebeskattningens utform- ning. Det bör framhållas att en eventuell särbeskattningsreform inte löser frågan om differentiering av stödet till barnfamiljerna efter inkomster och barnantal. Det kommer även i framtiden att fordras ett instrument för en sådan differentiering på bidragssidan. Familjeskatteberedningens arbete har ännu inte avslutats. Beredningens väntade betänkande torde emellertid inte komma att ändra förutsättningarna för kommitténs förslag. Som när- mare framgår av kap. 13 har det vid kommitténs samråd med familjeskatte-

beredningen inte framkommit något som skulle innebära principiella eller tekniska hinder mot att tillämpa det av kommittén föreslagna bidragssy- stemet vid en särbeskattning.

En fullständig eller modifierad särbeskattning kan sålunda genomföras utan hinder av det nu föreslagna bidragssystemet. Om en särbeskattnings- reform skulle innebära sådana förändringar i fråga om ortsavdrag, skatte- skalor o. dyl. att en justering av barnfamiljernas bidrag framstår som önsk- värd, finns det möjlighet att göra sådana justeringar inom ramen för det bidragssystem som kommittén föreslår. Att de familjepolitiska konsum- tionsbidragen avvägs efter båda föräldrarnas inkomster _ något som själv— fallet skulle behöva ske också i ett nytt inkomstprövat system likaväl som det sker ifråga om de nuvarande familjebostadsbidragen _ innebär inte heller något hinder för en eventuell särbeskattningsreform. Härtill kommer att tidpunkten för en reform, som innebär en mer eller mindre fullständig särbeskattning, är oviss.

Mot den angivna bakgrunden har kommittén funnit, att det nya bidrags- systemet bör införas den 1 januari 1969.

Vid en särbeskattning kan det bli aktuellt att avskaffa eller förändra de kvarvarande speciella skatteförmånerna för barnfamiljer, främst förvärvs- avdraget för gift kvinna med barn och för ensamstående barnförsörjare. Eventuella ändringar av dessa regler har ett direkt samband med frågan om att införa ett vårdbidrag för barnfamiljer. Kommittén skall i sitt fort- satta arbete bchandla vårdbidragsfrågan, och i den delen avvaktar kom— mittén familjeskatteberedningens förslag.

Kommittén har ansett sig böra förutskicka, att ett vårdbidrag är förenat med betydande kostnader. Ett vårdbidrag med 10 kr. om dagen, utformat så att det kan betraktas som en förlängning av ersättningstiden inom moder- skapsförsäkringen med sex månader, skulle kosta mer än den reform kom- mittén nu föreslår. Kostnaderna för ett vårdbidrag av samma storlek åt familjer med barn under skolåldern skulle bli avsevärt större än det nu- varande anslaget till allmänna barnbidrag. Barnens vård och tillsyn är dock inte enbart en fråga om kontantersättning utan kanske i högre grad en fråga om samhällsservice. Kommittén har inte enligt sina direktiv att ta ställning till servicefrågorna men har ändå redovisat uppgifter, som belyser den om— fattande utbyggnad av samhällets barntillsyn som pågår och planeras, en aktivitet som kommittén från sin utgångspunkt finner mycket glädjande.

Slutligen vill kommittén här nämna, att kommittén har för avsikt att i ett kommande betänkande ta upp frågan om indexreglering eller annan form för successiv anpassning av bidragsbeloppen i konsumtionsstödet till pris— eller inkomstutvecklingen. Kommittén förutsätter att barnbidrag och familjetillägg i framtiden justeras så att risk för en urholkning av bidragen på grund av pris- eller inkomstutvecklingen inte behöver uppstå. Det kan härvid erinras om att riksdagen förutsatt att kommittén prövar hithörande frågor.

12. Bidragssystemets utformning

Som framgår av kap. 11 innehåller det bidragssystem kommittén föreslår allmänna familjetillägg som komplettering till de allmänna barnbidragen. Allmänna familjetillägg föreslås utgå till alla ensamstående med barn samt till gifta med minst två barn. Såväl de allmänna barnbidragen som de all- männa familjetilläggen föreslås utgå med inkomstgraderade belopp. l sam— band med att en inkomstgradering förs in i systemet föreslås barnbidragens grundbelopp höjda till en sådan nivå att de tillsammans med de nya familje- tilläggen ger en väsentlig förstärkning av det ekonomiska familjestödet till barnfamiljer i lägre inkomstlägen, till flerbarnsfamiljer och till ensam- stående med barn.

Bidragsbelopp och inkomstgradering

Kommittén föreslår, att det allmänna barnbidragets grundbelopp fastställs till 110 kr. per barn och månad, dvs. 1 320 kr. om året. Det innebär en höj— ning med närmare 50 %.

För familjer med två barn föreslås det allmänna familjetilläggets grund- belopp bli 40 kr. i månaden. Vid ökande barnantal bör familjetilläggets stor- lek öka _ även per barn räknat. För en trebarnsfamilj föreslås tillägget öka med 50 kr. i månaden, för en fyrabarnsfamilj med 70 kr. i månaden och för en fembarnsfamilj med 90 kr. i månaden. För varje ytterligare barn utöver fem bör familjetilläggets grundbelopp likaså öka med 90 kr. i månaden.

Utöver de nämnda grundbeloppen föreslår kommittén att alla ensam- stående med barn erhåller ett allmänt familjetillägg, som tills vidare bör utgå med 30 kr. i månaden.

De allmänna barnbidragens och de allmänna familjetilläggens grundbe- lopp framgår av nedanstående tablå.

. , Grundbelopp Grundbelopp Bidragstjp per månad kr. per år kr.

Allmänt barnbidrag ................ 110 1 320 Allmänt familjetillägg för familj med

2 barn ......................... 40 480 3 barn ......................... 90 1 080 4 barn ......................... 160 1 920 5 barn ......................... 250 3 000 Allmänt familjetillägg till ensamstå-

ende med barn, därutöver ........ 30 360

Summan av barnbidragens och familjetilläggens grundbelopp vid olika barnantal framgår av följande tablå, som också utvisar hur bidragssumman ökar vid ökande barnantal.

Bidragssnm- Bidragssum- mans ökning . _ Familjetyp ma per för tillkom- Bldragssum-

månad kr. mande barn ma per år kr.

per månad kr.

Gifta med 1 barn ............. 110 110 1 320 2 barn ............. 260 150 3 120 3 barn ............. 420 160 5 040 4 barn ............. 600 180 7 200 5 barn ............. 800 200 9 600 Ensamstående med 1 barn ............. 140 140 1 680 2 barn ............. 290 150 3 480 3 barn ............. 450 160 5 400 4 barn ............. 630 180 7 560 5 barn ............. 830 200 9 960

För varje barn utöver det femte ökas bidragssumman såväl för gifta som för ensamstående med 200 kr. per månad.

Som kommittén framhållit i föregående kapitel bör utbetalningsbeloppen för barnbidrag och familjetillägg anknytas till de inkomstklasser som gäl- ler för den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Föräldrarnas aktuella sjukpenningklassplacering skall alltså bestämma utbetalningsbeloppets stor- lek. Året efter inkomståret, dvs. när den faktiska inkomsten blivit känd, görs en slutjustering i samband med skattedebiteringen.

Sj ukpenningklassplaceringen bestäms av de försäkrades aktuella inkoms- ter av förvärvsarbete. Andra inkomstslag, t.ex. kapitalinkomster, beaktas inte, då sjukpenningen är avsedd att kompensera bortfall av arbetsinkoms- ter. För en löntagare är det således lönens storlek som bestämmer place- ringen i sjukpenningklass. För dem som har inkomster av arbete för egen räkning, t.ex. rörelseidkare och jordbrukare, kan sjukpenningklassplace- ringen inte fastställas endast på grundval av den faktiska inkomsten då denna i många fall också härrör ur kapital. Inkomsten för egna företagare får därför inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

F.n. ändras sjukpenningklassplaceringen årligen för ca 25 % av de för- säkrade. De försäkrade är skyldiga att anmäla sådana förändringar av in— komsten som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass. I många fall medverkar arbetsgivaren till att anmälan görs när lönen ändras. F ör- säkringskassorna jämför dessutom årligen, i samband med debitering av sjukförsäkringsavgiften, de försäkrades sjukpenningklassplacering med den taxerade inkomsten.

Ändring av sjukpenningklassplacering skall i allmänhet ske vid månads- skiftet efter det anledning till ändringen uppkom. I vissa fall skall ändring dock inte ske förrän månadsskiftet efter det beslut om ändringen fattats.

Vissa barnfamiljer kan ha skattepliktiga inkomster utan att någon av makarna är försäkrad för tilläggssjukpenning. Detta gäller väsentligen de förtidspensionerade och de företagare som anmält undantagande från för— säkringen för tilläggssjukpenning och allmän tilläggspension. För dessa grupper har försäkringskassorna likväl uppgifter som visar vilken sjuk— penningklass deras inkomster motsvarar. Även för dessa grupper är det därför, enligt vad riksförsäkringsverket upplyst, möjligt att bestämma ut- betalningsbeloppen efter en viss sjukpenningklass.

Utbetalningsbeloppen i olika sjukpenningklasser _ eller kombinationer av sjukpenningklasser _ kommer att framgå av centralt utarbetade tabel- ler, där beloppens storlek avvägs så, att familjerna normalt har ett mindre belopp till godo vid den slutjustering av bidragsbeloppen som föreslås ske när den faktiska årsinkomsten blir känd vid taxeringen året efter bidrags- året.

Kommittén har utarbetat tabeller med utbetalningsbelopp för gifta med upp till fem barn och för ensamstående med upp till tre barn. Dessa (tab. 1_7) har tagits in i bilaga 6. I de lägsta sjukpenningklasserna kommer ut- betalningsbeloppen att vara lika med grundbeloppen. I övriga sjukpenning- klasser avvägs utbetalningsbeloppen med utgångspunkt i den procentsats, som enligt den statliga skatteskalan gäller för inkomsterna inom varje sjuk- penningklass.

Följande tablå visar några exempel på utbetalningsbelopp för familjer där endast mannen är placerad i tilläggssjukpenningklass.

Inkomsten av för- . Sjukpenning- värvsarbete uppgår Utbetalningsbelopp per månad klass nr . nu kr. 'Em," 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 111 hr. 6 5 000 5 800 110 260 420 600 800 9 8 400 10 200 100 235 380 540 720 12 14 000 16 000 100 235 370 520 680 15 21 000 24 000 90 210 335 465 605 17 27 000 30 000 80 190 295 415 545 21 39 000 65 150 245 350 450

Vid slutjusteringen av bidragsbeloppen i samband med debiteringen av slutlig skatt enligt taxeringen året efter bidragsåret går man tillväga på följande sätt. Barnbidragets och familjetilläggets grundbelopp för bidrags- året läggs till makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst och be— handlas härvid som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket man i varje

särskilt fall slutgiltigt minskar grundbeloppet för barnbidrag och familje-

tillägg.

Den statliga skatteskalan för gifta —— vilken här skall tillämpas —— har följande innebörd.

Motsvarar ungefärlig årsinkomst för Skatte- Beskattningsbar utta i inkomst gift man vars hustru makar med lika ensamstående med inkongst- saknar inkomst stora inkomster barn kikt t kr. kr. kr. kr. 5 e 100— 12 000 9 500— 21 700 11 200— 24 900 12 300— 24 500 10 % 12 100— 16 000 21 700— 25 700 24 900— 28 900 24 500—_ 28 600 15 % 16 100— 20 000 25 700— 29 800 28 900— 33 000 28 600— 32 600 22 % 20 100— 24 000 29 800— 34 700 33 000— 37 900 32 600— 37 600 27 % 24 100— 30 000 34 700— 42 100 37 900—_ 45 300 37 600— 44 900 34 % 30 100— 40 000 42 100— 54 400 45 300— 57 700 44 900— 57 200 42 % 40 100— 60 000 54 400— 78 900 57 700— 82 400 57 200— 81 800 48 % 60 100—100 000 78 900—128 000 82 400—131 500 81 800—131 800 54 % 100 100—150 000 128 000—189 400 131 500—192 800 131 800—192 200 59 % 150 100— 189 400— 192 800— 192 200— 65 %

Sedan slutbeloppets storlek fastställts jämförs detta med summan av de utbetalningsbelopp som utgått under bidragsåret och mellanskillnaden räknas ut. Som redan nämnts bör familjen normalt ha ett mindre belopp tillgodo. Detta skall alltid betalas ut till familjen. Visar det sig att slutbe- loppet är mindre än summan av utbetalningsbeloppen, skall mellanskillna- den antingen kvittas mot överskjutande skatt eller återbetalas på samma sätt som kvarstående skatt.

Innebörden härav kan belysas med ett exempel. Om två makar har tre barn är grundbeloppet för barnbidrag och familjetillägg för ett bidragsår 5 040 kr. Förvärvsarbetar inte hustrun och är mannen placerad i sjukpen- ningklass 17 (inkomster av förvärvsarbete mellan 27000 och 30000) är utbetalningsbeloppet 295 kr./mån. De sammanlagda utbetalningsbeloppen för ett bidragsår utgör således 3 540 kr. Om man antar att det vid taxe- ringen visar sig att mannens beskattningsbara inkomst för bidragsåret är 20 100 kr. (vilket motsvarar en årsinkomst av 30 000 kr.) skall grundbelop- pet 5 040 kr. läggas till de 20 100. Den statsskatt som skulle ha utgått på dessa 5 040 kr. utgör 1 445 kr. Minskar man grundbeloppet med denna sum- ma erhåller man slutbeloppet 3 595 kr. Då det under bidragsåret utbetalts 3540 kr. har familjen således 55 kr. tillgodo, som skall utbetalas till fa— miljen.

Alla som har förvärvsinkomster över 39 000 kr. ligger i den högsta sjuk- penningklassen. I de sju tabeller med utbetalningsbelopp som återfinns i bilaga 6 har beloppens storlek i denna klass beräknats efter en årsinkomst av 45 000 kr. För dem som har större inkomster kan det inträffa att utbetal— ningsbeloppen vid slutjusteringen visar sig ha varit för stora. En trebarns- familj där endast en av föräldrarna har inkomster och dessa uppgår till ca

100 000 kr. skulle därför efter slutjusteringen komma att få återbetala ca 600 kr. För en ettbarnsfamilj i samma inkomstläge kan det bli fråga om att återbetala ca 170 kr. Är båda föräldrarna försäkrade för tilläggssjuk- penning är emellertid utbetalningsbeloppen avvägda efter deras samman- lagda inkomst. Härigenom kan återbetalningsskyldighet undvikas även för många familjer med mycket stora inkomster.

Kommittén har övervägt huruvida man genom att inrätta ett särskilt anmälningsförfarande skulle kunna få en större överensstämmelse mellan utbetalningsbelopp och slutligt belopp även för de största inkomsttagarna. En sådan lösning kan genomföras men skulle komma att komplicera admi- nistrationen. Man bör i varje fall i ett inledningsskede pröva om man inte kan reda sig utan särregler. En återbetalningsskyldighet kan undvikas ge- nom att bidragsmottagaren eller dennes make hos sin arbetsgivare begär att ett högre källskatteavdrag skall göras eller genom att vederbörande själv gör något större skatteinbetalningar. Särskilt för högre inkomsttagare finns det ofta anledning att av andra skäl förfara på detta sätt. Av kap. 7 framgår att preliminärskatten slår fel — åt olika håll — i inte mindre än 99 % av fallen.

Bidragssystemets verkningar

Omkring 70 % av alla barnfamiljer får, räknat på en uppskattning av 1969 års inkomstläge, genom kommitténs förslag ett ökat ekonomiskt stöd. F ör- bättringarna blir i princip större ju lägre inkomster och ju fler barn det finns i familjen.

Individuella effekter

Antalet gifta par med barn under 16 år beräknas 1969 vara ca 910000, bland vilka ca 70 000 skulle ha familjebostadsbidrag enligt gällande regler. För ca 840 000 fullständiga familjer gäller alltså jämförelsen med enbart nuvarande barnbidrag.

Bidragsbeloppen per år för gifta med olika antal barn och i olika inkomst— lägen framgår i detalj av tabellerna 8—9 i bilaga 6. I följande tablå redo— visas en sammanfattning av bidragsbeloppen och (inom parentes) föränd- ringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag dels för familjer i samma inkomstläge men med olika antal barn och dels för familjer med samma antal barn men i olika inkomstlägen. Uppgifterna avser slutbeloppen för familjer där endast mannen har inkomst. Har makarna tillsammans mot- svarande inkomst blir bidragsbeloppen i allmänhet något större.

Tablån torde inte kräva några närmare kommentarer. Som åsyftats upp- nås avsevärda förbättringar i inkomstlägena under och omkring 20 000 kr., större ju fler barn det finns i familjen. Även vid årsinkomster omkring

Årsin- Bidragsbelopp per år (slutbelopp) komst (brutto) 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn

6000 1 320 (+420) 3120(+1 320) 5040(+2340) 7200 (+3600) 9600(+5100) 16 000 1 188 ( +288) 2 808 (+1 008) 4 536 ( +1 836) 6 403 ( +2 803) 8 443 ( +3 943) 20 000 1 188 (+288) 2 736 (+ 936) 4 368 (+1 668) 6 096 (+2 496) 7 968 (+3 468) 24000 1 122 (+222) 2553 (+ 753) 4050 (+1 350) 5661 (+2061) 7413 (+2 913) 30 000 964 (+ 64) 2 278 ( + 478) 3 595 ( + 895) 5 020 ( +1 420) 6 604 (+2 104) 40 000 871 (— 29) 1 947 (+ 147) 3061 (+ 361) 4 313 (+ 713) 5 705 (+1 205) 50000 766 (—134) 1 810 ( + 10) 2 835 (+ 135) 3 959 (+ 359) 5 207 (+ 707) 60 000 686 (—214) 1 622 (— 178) 2 621 (— 79) 3 744 ( + 144) 4 992 (+ 492) 100 000 607 (—293) 1 435 (— 365) 2 318 (— 382) 3 312 (»— 288) 4 416 (— 84)

30 000 kr. är förbättringarna påtagliga för flerbarnsfamiljerna. Vid 40 000 kr. kvarstår förbättringar främst för familjer med många barn. Här börjar å andra sidan en obetydlig minskning för ettbarnsfamiljerna. Minskningar uppträder sedan i första hand för familjer med färre barn och högre in— komster.

Följ ande tablå visar de mera exakta inkomstlägen upp till vilka familjerna med kommitténs förslag får förbättringar i jämförelse med nuvarande. barn- bidrag.

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn '

Gift man vars hustru

saknar inkomst . . . . 34 000 51 000 53 000 73 000 77 000 Makar som båda har

inkomst. Hustruns inkomst är minst 11 000 kr .......... 37 000 54 000 56 000 77 000 81 000

Som framgår av denna tablå och tabellerna 8 och 9 i bilaga 6 är bidrags- systemet något förmånligare för familjer där båda makarna har inkomster jämfört med familjer där endast mannen har inkomst. Om en gift man med hemmafru och tre barn har en årsinkomst av 24 000 kr. är bidragsbeloppet 4 050 kr. per år. Om vardera av två makar med tre barn har en inkomst av 12 000 kr., dvs. en sammanlagd årsinkomst på 24 000 kr., blir motsvarande bidragsbelopp 4 313 kr. eller 213 kr. större än för familjen med hemmafru.

Bidragssystemet kan i dessa avseenden belysas med ytterligare några exempel.

En trebarnsfamilj där mannen tjänar 20 000 kr. per år och hustrun sak- nar inkomst får genom kommitténs förslag barnbidrag och familjetillägg som sammanlagt uppgår till ca 4 370 kr., vilket är nästan lika mycket som familjen betalar i skatt. Om hustrun tar förvärvsarbete och tjänar 10 000 kr. om året ökar familjens skatt med ca 2 810 kr. Vidare minskar familjens bidrag med 560 kr. per år. Sedan skatt och bidragsminskning avräknaxts åter- står en inkomstökning för familjen på ca 6 630 kr. eller två tredjedelar av

hustruns bruttoinkomst. 28 % går bort i skatt och bidragsminskningen motsvarar inte fullt 6 % av inkomstökningen. Marginaleffekten skulle alltså öka från 28 till 34 %.

Det kan vara värt att påpeka att familjen även sedan bidraget reducerats skulle ha kvar ett bidrag som per år är ca 1 100 kr. större än f. 11. De nuva- rande familjebostadsbidragen skulle inte kunna godtas om man helt mot- sätter sig marginaleffekter av detta slag. Om det angivna exemplet tillämpas på dagens förhållanden och om familjen har familjebostadsbidrag innan hustrun tar förvärvsarbete, medför nämligen hustruns inkomst en bidrags- minskning på 870 kr. per år, dvs. en marginaleffekt på ca 9 %. Tillsam— mans med skatteökningen blir marginaleffekten 37 %. Genom eftersläp— ningen inträffar denna effekt visserligen senare, men när den slår igenom försvinner familj ebostadsbidraget helt. Med det tidigare berörda inkomstprö- vade familjetillägg som skisserats inom kommittén skulle effekterna bli mycket kraftigare. Hustruns inkomst på 10 000 kr. skulle medföra att det inkomstprövade tillägget minskade med ca 1 700 kr. per år i stället för 560 kr. enligt kommitténs förslag. Av det inkomstprövade tillägget skulle därefter återstå mindre än 200 kr. Den dubbla marginaleffekten skulle bli (28 + 17 :) 45 %.

En liknande jämförelse kan göras för en trebarnsfamilj i ett högre in- komstläge. Om mannen har en inkomst av 30 000 kr. är bidraget 3 595 kr. Går hustrun ut i förvärvslivet och får en lika stor inkomst som mannen minskar bidraget med 974 kr. vilket motsvarar ca 3 % av inkomstökningen. Skatteökningen till följd av hustruns inkomst utgör 12 679 kr. eller 42 % av inkomsten. Den sammanlagda marginaleffekten utgör således 45 %. Genom sin inkomst har hustrun tillfört familjen en inkomst efter skatt av drygt 17 000 kr.

Om familjen har ett eller två barn blir bidragsreduktionen när hustrun tar förvärvsarbete betydligt mindre än i de redovisade exemplen medan skatten blir densamma. Har familjen fler än tre barn är bidragsbeloppet högre och reduktionen blir därför större om hustrun tar förvärvsarbete. I familjer med fyra eller flera barn torde det dock vara ganska ovanligt att båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Bidragens slutbelopp för ensamstående barnförsörjare i olika inkomst- lägen framgår av tabell 10 i bilaga 6.

År 1969 beräknas antalet enförälderfamiljer vara ca 130000 av vilka 40000 skulle ha familjebostadsbidrag. Utan sådant bidrag skulle alltså 90000 ensamma barnförsörjare vara. I följande tablå visas exempel på slutbeloppens storlek för ensamstående barnförsörjare, varvid förbättring— arna i förhållande till nuvarande barnbidrag anges inom parentes.

Som tidigare framhållits har det stora flertalet ensamstående barnför- sörjare låga inkomster. Av tablån framgår, att dessa får betydande förbätt- ringar genom förslaget.

Arsinkomst Bidragsbelopp per år (slutbelopp) (brutto) 1 barn 2 barn 3 barn

6 000 1 680 (+ 780) 3 480 (+1 680) 5 400 (+2 700) 10 000 1 680 (+ 780) 3 340 (+1540) 5 068 (+2 368) 12 000 1 542 (+ 642) 3 162 (+1 362) 4 890 (+2 190) 16 000 1 512 (+ 612) 3132 (+1 332) 4 860 (+2160) 20000 1512 (+ 612) 3132 (+1332) 4815 (+2115) 24 000 1455 (+ 555) 2 985 (+1 185) 4 556 (+1856) 30 000 1310 (+ 410) 2 669 (+ 869) 4 071 (+1371) 40000 1109 (+ 209) 2297 (+ 497) 3453 (+ 753) 60000 874 (— 26) 1 810 (+ 10) 2808 (+ 108)

De mera exakta inkomstlägen där kommitténs förslag ger lika stora bi— drag som nuvarande barnbidragssystem är 58 000 kr. för ensamstående med ett barn och 77 000 kr. för ensamstående med två eller tre barn.

Tabellerna 11 och 12 i bilaga 6 visar det uppskattade antalet familjer i olika inkomstklasser som vid övergången till det nya bidragssystemet inte har familjebostadsbidrag.

Genom det föreslagna bidragssystemet uppkommer förbättringar även för de flesta familjer som har familjebostadsbidrag. Antalet familjer med familjebostadsbidrag under 1969 kan uppskattas till ca 110000 vid nu— varande bidragsregler om —— såsom skett i fråga om de andra barnfamil- jerna _ hänsyn tas till 1969 års inkomstläge. Förändringarna för famil- jerna med familjebostadsbidrag framgår av tabellerna 13 och 14 i bilaga 6. De största förbättringarna får de större familjerna. För fullständiga ett- barnsfamilj er och för vissa tvåbarnsfamil j er med familj ebostadsbidrag skulle vissa hidragsminskningar uppkomma vid övergången till det nya bidrags- systemet. För att förhindra detta föreslår kommittén i ett följande avsnitt vissa garantiregler för dessa bidragstagare. Att förändringarna för de fa- miljer som har familjebostadsbidrag varierar på ett ojämnt sätt beror på den specifika avvägningen av bidragsbelopp och inkomstgränser hos famil- jebostadsbidragen. I tabell 15 i bilaga 6 visas hur stödet för familjer med familjebostadsbidrag förändrar sig vid ökande barnantal jämfört med det av kommittén föreslagna systemet.

Kommittén har i kap. 11 (fig. 1) sökt illustrera hur familjens konsum- tionsutrymme pressas ned för varje tillkommande barn även då man tar hänsyn till nuvarande barnbidrag. Som exempel räknades därvid med en konsumtionsutgift för barnen på 200 kr. per barn och månad. Här visas i fig. 2 de förändringar som uppkommer om nuvarande barnbidrag ersätts med de av kommittén föreslagna barnbidragen och familjetilläggen. För en familj med 18 000 kr. i årsinkomst innebär den antagna barnkostnaden inte längre samma standardnedpressning. Även för en familj med 30 000 kr. i årsinkomst medför kommitténs förslag påtagliga förbättringar om familjen

Fig. 1. Disponibel inkomst, barnkostnader och återstående konsumtionsutrymme med nuvarande barnbidrag

Netto, per månad 3500

OlllZlölÅ-IS |8000kr

olulz|314l5 souookr

0|Il2l311+|5

50000 kr

Övre heldragen linje = månadsinkomst — skatt + barnbidrag Streckad linje = månadsinkomst — skatt (utan barnbidrag) Skuggat område = antagen kostnad för barnens konsumtion (200 kr. per barn och månad) Nedre heldragen linje = familjens återstående konsumtionsutrymme

Antal barn Bruttoinkomst

har många barn, medan förändringarna för en familj med 60 000 kr. 1 års- inkomst är obetydliga. För att underlätta jämförelsen visas fig. 1 än en

gång.

Fig. 2. Disponibel inkomst, barnkostnader och återstående konsumtionsutrymme med bidrag enligt kommitténs förslag

Netto per månad 3 500

25011—

2000—

0l||2l5|415

|8000 kr

01112131415

30 000 kr

olllzlalals BOOOUkr

Övre heldragen linje = månadsinkomst— skatt + barnbidrag Streckad linje = månadsinkomst — skatt (utan barnbidrag) Skuggat område = antagen kostnad för barnens konsumtion (200 kr. per barn och månad) Nedre heldragen linje = familjens återstående konsumtionsutrymme

Antal barn Bruhoinkomst

Det föreslagna bidragssystemets verkningar kan också jämföras med några exempel på de effekter som skulle uppkomma om man inom ramen för samma kostnad skulle höja de nuvarande barnbidragen. Som framgår av

1 barn 3 barn 5 barn Årsinkomst (brutto) Höjda Höjda Höjda kr. Förslag nuv. barn- Förslag nuv. barn— Förslag nuv. barn-

bidrag bidrag bidrag 6 000 ........... . 110 95 420 285 800 475 10 000 ............ 100 95 380 285 720 475 20 000 ............ 100 95 365 285 665 475 30 000 ............ 80 95 300 285 550 475 40 000 ............ 75 95 255 285 475 475 60 000 ............ 55 95 220 285 415 475 100 000 ............ 50 95 195 285 370 475

tablån ovan — som avser månadsbeloppen för familj där endast mannen

har inkomst —— skulle barnbidragen därvid kunna höjas med 240 kr. per år eller 20 kr. per barn och månad. Resultatet skulle — jämfört med kommit- téns förslag —— bli lägre bidragsbelopp i inkomstlägena under 20 000— 30 000 kronors årsinkomst och högre bidragsbelopp i inkomstgrupperna där- över.

Det bör understrykas att jämförelsen endast är avsedd att illustrera en total generalisering av familjestödet. Självfallet är det inte tänkbart att genomföra en sådan bl. a. med hänsyn till att ca 100 000 familjer med fa- miljebostadsbidrag skulle få försämringar som i vissa fall skulle kunna uppgå till nära 1 000 kr. om året.

Effekterna för olika grupper av barnfamiljer Målsättningen för kommitténs förslag har, som redan nämnts, varit att åstadkomma en markant förstärkning av stödet åt barnfamiljer i lägre in— komstlägen, flerbarnsfamiljer och ensamstående föräldrar. Det föreslagna bidragssystemet leder till att ca 70 % av samtliga barnfamiljer får ett ökat ekonomiskt stöd. Fördelningen på inkomstklasser och familjetyper samman- fattas i följande tablåer.

Verkningarna av kommitténs förslag för olika grupper av barnfamiljer i jämförelse med nuvarande barnbidrag och familjebostadsbidrag fram-

Inkomstklasser Antal Mkr med Mkr enligt Förändring Inkomstklasser 1 000 kr. familjer nuv. regler förslag % 450 000 817 1 078 + 32 265 000 426 507 + 19 325 000 507 480 — 5 Summa 1 040 000 | 1 750 2 065 + 18

Familjctyper Ökning Familjetyp Antal familjer Mkr % Gifta med 1 barn ........... 410 000 4 1 2 barn ........... 333 000 80 13 3 barn ........... 122 000 78 22 4 barn ........... 36 000 40 28 5 eller flera barn . . 9 000 19 37 Ensamstående med barn ............. 130 000 94 49 Totalt 1 040 000 315 18

går närmare av tabell 16 i bilaga 6. Ökningen av det totala beloppet för stöd till barnfamiljer med inkomster under 30000 kr. utgör drygt 30 % och för dem med inkomster mellan 30 000 och 40 000 kr. knappt 20 % medan det totala stödet till barnfamiljer med inkomster över 40000 kr. minskar.

Tabell 17 i bilaga 6 visar fördelningen av det sammanlagda stödet till fullständiga familjer med barn.

Av tabell 18 i bilaga 6 framgår att det sammanlagda ekonomiska stödet till ettbarnsfamiljerna i stort sett blir oförändrat. En viss omfördelning sker dock mellan olika inkomstklasser. Stödet till ettbarnsfamiljer med inkomster under 30 000 kr. ökar med ca 17 %, medan det till dem med in- komster mellan 30 000 och 40 000 kr. blir i det närmaste oförändrat. Det totala stödet till ettbarnsfamiljer med inkomster över 40 000 kr. minskar med omkring 20 %.

Det ekonomiska stödet till tvåbarnsfamiljerna ökar med ca 13 %. Stödet till dem med inkomster under 40 000 kr. ökar med drygt 20 % och till dem med inkomster mellan 40 000 och 50 000 kr. med knappt 3 %. Stödet till tvåbarnsfamiljer i inkomstlägen över 50 000 kr. minskar med ca 10%. '

Det totala stödet till trebarnsfamiljerna ökar med ca 22 %. För famil- jerna med inkomster under 30 000 kr. ökar stödet med nära 35 % och för dem med inkomster mellan 30 000 och 40 000 kr. med ca 25 %. Totalt sett blir stödet till trebarnsfamiljer med inkomster över 40 000 kr. i stort sett oförändrat.

Ökningen av det totala stödet till fyrbarnsfamiljerna uppgår till ca 28 %. Stödet till dem med inkomster under 30 000 kr. ökar totalt sett med ca 37 % och för dem med inkomster mellan 30 000 kr. och 50 000 kr. med ca 27 %. Det totala stödet till fyrabarnsfamiljer med inkomster över 50 000 kr. blir i det närmaste oförändrat.

Det totala stödet till familjerna med fem eller flera barn ökar med ca 37 %. För dem med inkomster under 40 000 kr. ökar stödet totalt sett med

ca 40 % och för familjerna med inkomster mellan 40 000 och 50 000 kr. med ca 25 %. För familjerna med fem eller flera barn i inkomstlägena över 50 000 kr. blir det totala stödet oförändrat.

Tabell 19 i bilaga 6 visar fördelningen av stödet till de ensamstående med barn i olika inkomstlägen. Det totala direkta ekonomiska stödet till ensamstående med barn ökar med nära 50 %.

Av tabell 20 i bilaga 6 framgår det totala stödets fördelning på ensam- stående med olika antal barn och i olika inkomstklasser.

Omf'ördeluingsefl'ekter

Som kommittén tidigare har framhållit innebär den föreslagna förstärk- ningen av det ekonomiska stödet åt barnfamiljerna en inkomstomfördelning främst mellan barnlösa och barnfamiljer men också i viss män mellan olika kategorier av barnfamiljer inbördes. Genom att det totala stödet ökas sam- tidigt som stödet omfördelas blir ökningarna för flerbarnsfamiljer i låglöne- grupperna accentuerade, under det att minskningarna dämpas för barnfa- miljer bland högre inkomsttagare.

Som framgår av tablån överst på sid. 159 utgör merkostnaden för det nya bidragssystemet 315 milj. kr. för år räknat. Detta betyder en ökad kost- nadsomfördelning mellan barnlösa och barnfamiljer. Ökningen för de grupper som får höjda bidrag uppgår enligt gjorda beräkningar till ca 355 milj. kr. Eftersom merkostnaden på 315 milj. kr. skall finansieras i vanlig ordning över statsbudgeten innebär detta att barnfamiljer i högre inkomst- lägen med färre barn kommer att få avstå från sammanlagt 40 milj. kr. av nuvarande bidrag.

Att vissa familjer får bidragsminskningar är en engångsföreteelse i sam— band med övergången till det nya bidragssystemet. De individuella effek- terna framgår av tabellerna 8—10 i bilaga 6. I ungefär hälften av fallen rör det sig om minskningar med mindre än 10 kr. i månaden. För barnfamiljer i 100 OOO-kronorsläget blir den maximala bidragsminskningen 30 35 kr. i månaden. Summan av bidragsminskningarna på 40 milj. kr. kan också ses mot bakgrunden av de totala bidragskostnaderna på 2 065 milj. kr. I betraktande av de förbättringar som uppnås för familjer med större behov av stöd är uppoffringarna mycket måttliga. Reformen skulle betyda en mar- kant förstärkning av familjestödets effektivitet på de punkter där det bäst behövs. Kommittén tvekar inte att förorda en omfördelning av denna ka— raktär, där man med överkomliga insatser kan vinna så mycket.

Fig. 3 avser trebarsfamiljer där endast mannen har inkomst. Inkomsten efter skatt (den heldragna linjen) är lika för dessa barnfamiljer och famil— jer utan barn. En ökad kostnadsutjämning dem emellan uppnås i alla vanligare inkomstlägen genom de höjda bidragen. Ser man på verkningarna för trebarnsfamiljer i olika inkomstlägen, blir det föreslagna stödet krafti-

Fig. 3. Disponibet inkomst med nuvarande barnbidrag resp. bidrag enligt kommitténs förslag (trebarnsfamilj där endast mannen har inkomst)

Tusen+ul kr— 50 I / as— / // ", ÅO—— // _,igl',c.,,k / »” 35— / / 210-— / 44”, / .a» 25—- . " / .4" (A?” 20"— . ,!' / "' . & |5— ./ [' ,/ .//' 10— . ',] : /,. /

5 — I,

I I 0 T 1 l 1 | | I | | I | | I

0 5 10 IS 20 25 30 35 40 45 50 55 50 65 70

Tusenhl kr ———Bruitoinkoms+ ------- Disponibel inkomst- med nuvarande barnbidrag Inkomst efter skatt —-—--— Disponibel inkomst med bidrag enligt

kommittens förslag

gare än nu ända upp till en punkt där inkomsten är förhållandevis hög (vid en årsinkomst närmare 55 000 kr., där den behållna inkomsten efter skatt jämte bidrag ger en disponibel inkomst av ca 35 000 kr. per år).

Varje höjning av bidragsbeloppen i framtiden kommer givetvis att med- föra att alla barnfamiljer får förbättringar. Barnfamiljer med lägre inkoms- ter får därvid större bidragshöjningar än familjer med högre inkomster. Genom höjningar av familjetillägget kan särskild vikt läggas vid förbätt- ringar för ensamstående barnförsörjare och flerbarnsfamiljer.

Administrationen

Kommitténs förslag om allmänna barnbidrag och familjetillägg med in- komstgraderade belopp förutsätter en administration som i vissa avseenden

skiljer sig från den som nu gäller för de allmänna barnbidragen och familje- bostadsbidragen.

De nuvarande barnbidragen administreras av kommunernas barnavårds- nämnder. Även administrationen av nuvarande familjebostadsbidrag hand- has av kommunerna. Genom att stödet till barnfamiljernas bostadskostna— der har inarbetats i det av kommittén föreslagna bidragssystemet bortfal- ler det ganska omfattande arbetet med handläggningen av familjebostads- bidrag i den kommunala förvaltningen. Å andra sidan får man räkna med att administrationen av det nya bidragssystemet samtidigt kommer att med— föra ett ökat arbete, vilket dock främst beror på att de nya bidragen enligt kommitténs förslag skall betalas ut månadsvis.

Myndigheter och förfarande Vid kontakter som kommittén haft med företrädare för kommunförbun- den och socialstyrelsen har från kommunförbundens sida förts fram önske- mål om att flytta över handhavandet av de nuvarande barnbidragen från bar- navårdsnämnderna till försäkringskassorna. Detsamma gäller beträffande administrationen av de nya bidrag som kommittén föreslår. Kommittén har i princip samma uppfattning som kommunförbunden gett uttryck för. En överflyttning av detta arbete till försäkringskassorna förutsätter att för— säkringskassorna för sin verksamhet har tillgång till dataanläggningar. Kommunerna använder f.n. databehandling för ungefär hälften av alla harnbidragsanvisningar, och att då föra över hela administrationen till ett manuellt förfarande hos försäkringskassorna skulle inte vara rationellt. En utredning om möjligheterna att genom användning av datamaskiner ratio- nalisera administrationen inom den allmänna försäkringen har satts i gång under våren 1967. Utredningen verkställs på Kungl. Maj:ts uppdrag av stats- kontoret och riksförsäkringsverket i samråd med de allmänna försäkrings— kassorna. Enligt kommitténs mening bör detta utredningsarbete också om- fatta frågan om en överflyttning av den lokala administrationen av barn— bidrag och familjetillägg till försäkringskassorna, och kassornas behov av till- gång till datautrustning hör bedömas med hänsyn även till dessa arbetsupp— gifter. Därvid bör också möjligheterna till samverkan med länsstyrelsernas datakontor undersökas. Kommittén — som i denna fråga haft kontakt med verksledningarna i riksförsäkringsverket och statskontoret — föreslår att ifrågavarande utredningsuppdrag snarast möjligt kompletteras genom till- läggsdirektiv med detta innehåll.

Intill dess försäkringskassorna har tillgång till dataanläggningar för sin verksamhet, bör administrationen av barnbidragssystemet av praktiska skäl ligga kvar hos barnavårdsnämnderna. Dessa bör avgöra när barnbidrag och familjetillägg skall utgå och betala ut månadsbeloppen med ledning av för— äldrarnas sj ukpenningklassplacering. Beslutsförfarandet bör liksom nu

kunna delegeras till ledamot av nämnden eller till tjänsteman. Det löpande arbetet bör därigenom kunna organiseras på ett smidigt sätt och med ut- nyttjande av i första hand de administrativa resurser som redan finns inom den kommunala förvaltningen. Anknytningen av utbetalningsbeloppen till de inkomstklasser som gäller för sjukpenningförsäkringen förutsätter med— verkan av försäkringskassorna, som skall lämna barnavårdsnämnderna uppgifter om aktuella sj ukpenningklassplaceringar. Att försäkringskassorna på så sätt redan från början skall medverka i administrationen underlättar en kommande överflyttning av barnbidragsutbetalningarna till försäkrings- kassorna.

Den slutjustering av bidragsbeloppen som förutsätts ske på grundval av taxeringen, bör verkställas av länsstyrelsernas datakontor i samband med debitering av slutlig inkomstskatt för det inkomstår som bidragen avsett. Till ledning för denna slutjustering av bidragen bör barnavårdsnämnden årsvis lämna den lokala skattemyndigheten uppgifter om grundbelopp och utbetalningsbelopp för varje bidragstagare.

Liksom vad nu gäller för de allmänna barnbidragen hör länsstyrelsen vara regionalt tillsynsorgan och socialstyrelsen central tillsynsmyndighet då det gäller handläggningen av frågor rörande de nya barnbidragen och familje— tilläggen. För handläggningen hos lokal skattemyndighet och länsstyrelser- nas datakontor bör föreskrifter och anvisningar lämnas av centrala folkbok- förings- och uppbördsnämnden (GFU) såsom centralt organ inom uppbörds- väsendet.

De åtgärder som bidragsberättigade familjer har att vidta för att komma i åtnjutande av barnbidrag och familjetillägg bör liksom för nuvarande barnbidrag begränsas till att ge in en bidragsanmälan till barnavårdsnämn- den. Rätten att uppbära barnbidrag och familjetillägg bör — i överensstäm- melse med vad som gäller för de nuvarande barnbidragen — i regel till- komma modern. Efter överenskommelse mellan föräldrarna bör dock denna rätt i stället kunna tillkomma fadern.

Som tidigare anförts bör utbetalningen av de nya bidragen ske månadsvis. Utbetalningen av barnbidrag och familjetillägg bör liksom för nuvarande barnbidrag ske genom särskilda harnbidragsanvisningar, som av barna— vårdsnämnden överlämnas till postverket. De nuvarande barnbidragen kan lyftas den 21 i månaden. Det är önskvärt att de nya bidragen om möjligt kan betalas ut närmare månadsskiftet, så att familjerna disponerar bidrags- beloppet ungefär samtidigt med hyresbetalningar och andra större utgifter som år koncentrerade till månadsskiftena. De familjer som nu har familje— bostadsbidrag och bor i hyreshus är vana vid att en del av hyran betalas genom att bostadsbidraget tillförs hyresvärden. Närmare hälften av dem som nu har familjebostadsbidrag bor i egnahem, och för dem avräknas bo- stadsbidragen på ränta och amortering på bostadslån. Beträffande barn- bidragen finns redan nu möjlighet att få beloppet överfört till bank. Även

i det nya bidragssystemet kan det vara praktiskt för bidragstagaren att mot- svarande möjligheter står till buds. Givetvis ställer detta ökade anspråk på den myndighet som svarar för utbetalningen. Särskilt med tanke på att familjebostadsbidragen skall gå upp i de nya bidragen finner kommittén det önskvärt att bidragstagaren har möjlighet att få sitt bidrag — eller en bestämd del därav —— överfört till hyresvärd, bank e. (1.

Riksstatsanslaget för barnbidrag och familjetillägg bör såsom redan på motsvarande sätt är fallet med barnbidragsanslaget stå till postverkets för- fogande för att av postverket disponeras för utbetalning av de anvisningar som barnavårdsnämnden överlämnar. Den förut nämnda slutjusteringen av bidragsbeloppen i samband med taxeringen bör avräknas mot samma riks- statsanslag.

I kap. 14 återkommer kommittén till en del frågor som har samband med administrationen av det föreslagna bidragssystemet.

Administrationskostnader

Sedan vissa engångsåtgärder har utförts vid det nya bidragssystemets ikraftträdande — främst komplettering av bidragsregistren med noteringar av sjukpenningklassplaceringar m.m. — bör administrationen av det bi— dragssystem kommittén föreslagit kunna bli relativt lätthanterlig. Statens kostnader för ersättning till postverket för bidragens utbetalning kan beräknas öka med ca 8 milj. kr. per år. Merkostnaderna för barnavårds— nämnderna — som i huvudsak avser rutinarbete av biträdespersonal och i förekommande fall databehandling —— har av kommunförbunden uppskat— tats till omkring 3,5 milj. kr. per år. Kommunernas ganska omfattande ad- ministrationsapparat för familjebostadsbidragen kan emellertid i stället avvecklas, vilket leder till en besparing i kommunernas administrations- kostnader som av kommunförbunden har beräknats till omkring 2,5 milj. kr. per år. Tillsammantaget begränsas alltså ökningen av kommunernas ad- ministrationskostnader till omkring 1,0 milj. kr. per år. De övergångsbidrag som föreslås i följande avsnitt medför dock ett visst arbete för kommunernas förmedlingsorgan under 1968 och 1969. Försäkringskassornas arbete med avisering om ändringar i sjukpenningklassplacering kan enligt riksför- säkringsverket beräknas till ca 0,5 milj. kr. per år. Denna beräkning har grundats på den omfattning som ändringarna i sjukpenningklassplacering f.n. har och som uppgår till ungefär 25 % av antalet försäkrade per år. Slutjusteringen av bidragsbeloppen genom den lokala skattemyndigheten och länsstyrelsernas datakontor kan enligt uppgift från CFU:s kansli utföras för en merkostnad som understiger 0,1 milj. kr. per år. Det merarbete som kan uppkomma hos socialstyrelsen och CFU som centrala tillsyns- myndigheter och hos länsstyrelserna som regionala tillsynsorgan kan i stort sett antas uppvägas av att bostadsstyrelsen och länsbostadsnämn-

derna samtidigt avlastas administrationen av de nuvarande familjebostads- bidragen.

Som förut nämnts beror merkostnaderna för administrationen av de nya bidragen främst på att bidragen skall betalas ut varje månad. Hela kost- naden på 8 milj. kr. för postverket och 3 milj. kr. av de beräknade merkost- naderna för barnavårdsnämnderna avser den förutsatta övergången till månadsutbetalning. Återstoden av de angivna administrationskostnaderna uppgår för barnavårdsnämnderna, försäkringskassorna och skattemyndig— heterna till sammanlagt ca 1,0 milj. kr. per år, varav ungefär 0,7 milj. kr. är personalkostnader. De totala administrationskostnaderna för det av kom- mittén föreslagna bidragssystemet kan beräknas motsvara knappt 1 % av den årliga bidragssumman.

Övergångsbidrag till familjer med familjebostadsbidrag

Enligt nuvarande bidragsregler kan ca 110000 familjer på grundval av 1967 års inkomster beräknas ha familjebostadsbidrag vid ingången av 1969. Beräknat på samma inkomster innebär det föreslagna nya bidragssystemet — som förutsätts träda i kraft 1969 — en ökad nettobehållning för ca 83000 dvs. omkring 75 % av dessa familjer. För ca 27 000 familjer kan _ om inte övergångsanordningar vidtas —— beräknas uppkomma minsk- ningar av bidragen med belopp som för många rör sig om 5 a 10 kr. i må- naden men som i vissa fall kan gå upp till ca 35 kr. i månaden.

I detta sammanhang kan nämnas att den årliga omprövningen av utgå- ende familjebostadsbidrag vid de båda senaste årsskiftena har medfört att familjebostadsbidraget helt hortfallit för ungefär 50 000 familjer per år.

De största förbättringarna får de större familjerna i verkligt låga inkomst- lägen. Även i något högre inkomstlägen får mångbarnsfamiljerna betydande förbättringar. Av vad som förut anförts 0111 familjebostadsbidragens kon— struktion framgår, att det f.n. finns en kraftig bidragströskel för 2-barns- familjer vid ca 18 000 kr. i årsinkomst; passerar familjen denna inkomst- gräns minskar nu stödet betydligt (jfr bil. 5). Denna trösket jämnas av i det nya systemet. Detta medför, att de fullständiga familjerna med två barn får förbättringar i inkomstlägen över 18 000 kr. I inkomstlägen därunder kunde vid övergången till det nya bidragssystemet inträffa vissa försämringar, som dock är minst för dem i de lägsta inkomstlägena. För fullständiga familjer med ett barn kunde vid övergången till det nya bidragssystemet också upp- komma vissa försämringar. Även här gäller att bidragsminskningen är obe- tydlig i de allra lägsta inkomstlägena. Med undantag för ett mindre antal tvåbarnsfamiljer får alla ensamstående barnförsörjare förbättringar, som är störst för dem med inkomster under 12 000 kr.

De familjer med familjebostadsbidrag som vid övergången till det nya bidragssystemet kunde få vissa försämringar, kan avgränsas till fullständiga

ettbarnsfamiljer med helt eller förhöjt familjebostadsbidrag och tvåbarns- familjer med förhöjt eller extra förhöjt bidrag. Vid det inkomstläge som gäller för familjebostadsbidrag under 1969 kan bidragsminskningen för full— ständiga ettbarnsfamiljer med helt eller förhöjt familjebostadsbidrag uppgå till mellan 6 och 17 kr. i månaden i bidragszon I, som omfattar de delar av landet som inte tillhör de nordligaste länen. I zon II (Västernorrlands, Gäv- leborgs, Kopparbergs och Värmlands län) kan bidragsminskningen variera mellan 8 och 18 kr. i månaden och i zon III (Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län) mellan 9 och 20 kr. i månaden. Motsvarande bidrags— minskning för fullständiga tvåbarnsfamiljer med förhöjt eller extra förhöjt familjebostadsbidrag kan uppgå till mellan 9 och 26 kr. i månaden i bidrags- zon I, mellan 5 och 31 kr. i månaden i zon II och mellan 10 och 36 kr. i månaden i zon III. För ensamstående barnförsörj are med två barn som haft förhöjt eller extra förhöjt familjebostadsbidrag är bidragsminskningen be— gränsad till mellan 2 och 4 kr. i månaden i zon II och mellan 7 och 10 kr. i zon III.

Enligt kommitténs mening bör införas vissa övergångsbestämmelser för att vid övergången till det nya bidragssystemet kompensera de familjer som tillhör nämnda bidragskategorier och som på grund av ojämnheter i beloppsavvägningen inom familjebostadsbidragssystemet skulle få vissa bidragsminskningar. Av administrativa skäl bör dessa bestämmelser göras så enkla som möjligt. Kommittén föreslår därför, att övergångsbestämmel— serna utformas på så sätt, att ifrågavarande familjer vid övergången till det nya bidragssystemet erhåller schablonmässigt beräknade övergångsbi- drag av en sådan storlek att de högsta förekommande bidragsminskningarna täcks in av övergångsbidraget. Det innebär att övergångsbidraget för fler— talet av dessa bidragstagare kommer att utgå med ett något högre belopp än den bidragsminskning som kan uppkomma vid övergången till det nya bidragssystemet.

Kommittén föreslår att sådant övergångsbidrag tills vidare utgår under 1969 och 1970. Om den garantiregel som övergångsbidraget utgör behöver behållas efter denna tvåårsperiod får sedermera bedömas med hänsyn till den bidragsnivå som då gäller i det nya bidragssystemet.

Övergångsbidrag bör utgå till fullständiga ettbarnsfamiljer som under 1968 uppburit helt eller förhöjt familjebostadsbidrag och till tvåbarnsfa- miljer som under 1068 uppburit förhöjt eller extra förhöjt bidrag, i båda fallen förutsatt att familjen vid ingången av 1969 resp. 1970 bor kvar i den bidragsberättigande bostaden och med hänsyn till barnantal och inkomst skulle varit berättigad till endera bidragstypen under 1969 resp. 1970. För en fullständig ettbarnsfamilj med helt eller förhöjt familjebostadsbidrag bör övergångsbidraget utgå med ett årsbelopp av 210 kr. i zon [, 220 kr. i zon II och 240 kr. i zon III. För en fullständig tvåbarnsfamilj med förhöjt eller

extra förhöjt familjebostadsbidrag bör övergångsbidraget utgå med ett års- belopp av 310 kr. i zon I, 370 kr. i zon II och 430 kr. i zon III. För ensam- stående barnförsörjare med två barn som haft förhöjt eller extra förhöjt familjebostadsbidrag hör övergångsbidraget utgå med 50 kr. i zon II och 110 kr. i zon III.

Antalet familjer som beräknas få övergångsbidrag under 1969 framgår av tabell 21 i bilaga 6. Kostnaderna för övergångsbidragen kan beräknas till ca 7 milj. kr. för 1969 och ca 5 milj. kr. för 1970.

Kommunens förmedlingsorgan -— vars huvuduppgift är att handha bo— stadslångivningen —— bör under hösten 1968 och 1969 avgöra i vilka fall rätt till övergångsbidrag föreligger. Detta kan lämpligen ske på grundval av upp- gifter i ett kontrollbesked av den typ som redan används för löpande fa- miljebostadsbidrag. Någon särskild ansökan om övergångsbidraget skall alltså inte erfordras. Övergångsbidragets årsbelopp bör utbetalas till familjen ge- nom förmedlingsorganets försorg under första kvartalet 1969 och 1970.

Kostnader och ikraftträdande

De av kommittén föreslagna barnbidragen och familjetilläggen avses att löpa per kalenderår och kommittén föreslår bl. a. med hänsyn härtill att de nya bidragsreglerna träder i kraft den 1 januari 1969.

Kostnaden för det av kommittén föreslagna bidragssystemet kan för år 1969 beräknas till ca 2 065 milj. kr. Härav belöper ca 1 725 milj. kr. på barn- bidragen och ca 340 milj. kr. på familjetilläggen. Barnbidrag enligt nuva- rande regter skulle vid samma tidpunkt kosta ca 1 630 milj. kr. Genom att stödet till barnfamiljernas bostadskostnader har inarbetats i det nya bidrags- systemet bör också frånräknas kostnaderna för nuvarande familjebostads- bidrag, som med gällande bidragsregler skulle ha reducerats till ca 120 milj. kr. under 1969. Merkostnaden jämfört med nuvarande bidragsregler utgör alltså (2 065 — 1 630 — 120) 315 milj. kr. för år räknat. Om man för familje- bostadsbidragen i stället frånräknar det i riksstaten för innevarande budget— år uppförda anslaget till familjebostadsbidrag på 225 milj. kr., begränsas merkostnaden för det nya bidragssystemet dock till 210 milj. kr. Härtill kommer höjda utbetalningskostnader för statsverket med ca 8 milj. kr. per år genom att de nya bidragen förutsätts utbetalda månadsvis. Under 1969 och 1970 tillkommer vidare kostnaderna för de av kommittén föreslagna övergångsbidragen med 7 resp. 5 milj. kr.

Eftersom det nya bidragssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1969 fördelas det ökade anslagsbehovet på budgetåren 1968/69 och 1969/70. För budgetåret 1968/69 kan det sammanlagda anslagsbehovet för nuvaran- de barnbidrag och familjebostadsbidrag under andra halvåret 1968 och för de nya bidragen under första halvåret 1969 beräknas till ca 1 915 milj. kr.

Om man bortser från en kostnadshöjning vid nuvarande bidragsregler till följd av ökat barnantal med ca 20 milj. kr., innebär detta en anslagsökning 1968/69 med ca 75 milj. kr. jämfört med anslagen enligt gällande riksstat. När reformen under budgetåret 1969/70 slår igenom med sin helårseffekt kan anslagsbehovet beräknas öka med ytterligare ca 135 milj. kr. om man även här bortser från en kostnadshöjning vid nuvarande bidragsregler till följd av ökat barnantal med ca 20 milj. kr. Den av kommittén föreslagna reformen kan alltså i förhållande till den gällande riksstaten beräknas med- föra ett ökat anslagsbehov med 210 milj. kr., fördelat med 75 milj. kr. på budgetåret 1968/69 och 135 milj. kr. på budgetåret 1969/70.

13. Vissa frågor i anslutning till kommitténs förslag

Kommitténs förslag mot bakgrunden av familjebeskattningen

Enligt kommitténs förslag skall familjestödets inkomstgradering ske med hänsyn till den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten och till en reduktionsskala som f. n. överensstämmer med statsskatteskalan för gifta. Den beskattningsbara inkomstens storlek bestäms f. 11. enligt tämligen komplicerade regler. Hit hör bestämmelserna om vad som är att hänföra till skattepliktig intäkt, om rätten till olika slags avdrag osv. Förändringar i dessa regler kan öka eller minska det ncttobelopp famil- jerna får utan att bidragens grundbelopp ändras. Ändringar i statsskatte- skalan däremot medför inte automatiskt ändring i skalan för inkomst— graderingen. Den överensstämmelse som enligt förslaget råder är inte bin- dande. Det ligger dock nära till hands att en ändring av skatteskalan aktualiserar en motsvarande justering av skalan för inkomstgradering.

Kommitténs förslag har sålunda tekniskt konstruerats så att familje- stödets nettovärde blir i viss mån beroende av beskattningssystemets ut- formning. Med hänsyn härtill blir det nödvändigt att sätta förslaget i re- lation till de reformer som kan komma att äga rum inom den direkta beskattningen. Härvid är av naturliga skäl familjebeskattningen av sär- skilt intresse. F.n. är familjeskatteberedningen vilken består av en ut- redningsman och experter —— sysselsatt med att utreda de problem av tek- nisk och fördelningspolitisk natur som är förknippade med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning.

Resultatet av familjeskatteberedningens arbete föreligger ännu inte. Fa- miljepolitiska kommittén och familjeskatteberedningen har dock fortlö- pande hållit varandra underrättade om utredningsarbetets gång.

Familjepolitiska kommittén har tillsammans med utredningsmannen diskuterat hur förslaget till förstärkt familjestöd kan kombineras med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning. Därvid har inte framkommit något som skulle innebära principiella eller tekniska hinder mot att tillämpa kommitténs förslag vid en särbeskattning. Den gemensamma bedömningen har grundats på följande omständigheter.

Om en särbeskattningsreform genomförs torde den innebära ändringar i fråga om ortsavdrag, skatteskalor etc. Självfallet erfordras härvid en justering av reglerna för familjestödet så att den sammantagna effekten av familjestöd och familjebeskattning blir den som från olika synpunkter

är lämplig. Det av kommittén föreslagna stödsystemet har sådan utform— ning att det lätt kan anpassas till de ändrade förhållandena med bibehål- lande av de effekter som kommittén eftersträvat.

Vid en helt genomförd särbeskattning beskattas makar oberoende av varandra och någon sammanläggning av inkomsterna vid bestämmandet av den statliga inkomstskatten förekommer inte. Detta innebär naturligt— vis inte något hinder för att vid avvägningen av olika sociala förmåner till barnfamiljer ta hänsyn till båda föräldrarnas inkomster. Ansvaret för barns försörjning och fostran tillkommer ju båda föräldrarna i lika män och det är därför naturligt att man vid familjestödets inkomstgradering tar hänsyn till båda föräldrarnas inkomster. Några nämnvärda olägenhe— ter av ett sådant hänsynstagande vid en särbeskattning föreligger inte.

Slutligen bör åter erinras om att de ensamstående barnförsörjarna till följd av skattereglernas utformning har betydande förmåner som helt kan utnyttjas endast i högre inkomstlägen. Vid en eventuell särbeskattningsre— form kan det bli aktuellt att reducera dessa förmåner. Bidragen till en- samstående i det system kommittén föreslår bör då höjas, varigenom en mer rättvis fördelning av stödet till de ensamstående barnförsörjarna kan uppnås.

Studiehjälpen

I allt större utsträckning fortsätter ungdomen efter den obligatoriska sko— lan sin utbildning. I regel sker detta också i omedelbar anslutning till nionde årskursen i grundskolan. Denna övergång från obligatorisk till fri- villig utbildning sammanfaller i stor utsträckning med att nuvarande för- måner inom familjepolitiken — barnbidrag och familjebostadsbidrag _— faller bort och eleven i stället erhåller studiehjälp. Familjepolitiska kom- mittén har i det föregående framlagt förslag om en vittgående reforme- ring av de nuvarande familjepolitiska åtgärderna. Kommittén har därvid funnit det vara nödvändigt att även belysa de förändringar i omfattningen av statliga bidrag som kan följa av att ett barn fortsätter i t. ex. fack— skola, gymnasium eller yrkesskola efter avslutad grundskola.

Såsom redovisats i kap. 4 utdelar staten studiehjälp i form av studie— bidrag oeh tillägg till studerande vid olika gymnasiala skolor. I detta sam- manhang är främst studiebidraget — som utgår med 75 kr. i månaden — och det inkomstprövade tillägget om 25—75 kr. i månaden samt det behovs— prövade tillägget om 75 kr. i månaden av intresse. Dessa stödformer utgår till den som påbörjat studierna före 21 års ålder.

I följande tablå sammanfattar kommittén den studiehjälp som i form av studiebidrag och nyssnämnda tillägg kan utgå (fullständiga familjer).

Såsom framhållits ovan kommer det att inträffa i många familjer att ett barn erhåller studiehjälp och att de familjepolitiska förmånerna för—

Årsinkomst (ca) Belopp per månad (kr.) 0—13 000 225 14 000—17 500 150 18 000—21 500 125 22 000—29 500 100 30 000— 75

ändras. Innan kommittén redovisar vissa effekter av en sådan övergång, vill kommittén göra det påpekandet att de båda systemen har byggts upp på olika sätt. Studiestödet tar sikte på den studerande, familjestödet på hela barnantalet. Inkomstgraderingen av studiehjälpen sker genom att an- vända uppgift om beskattningsbar inkomst från föregående är; denna eftersläpning kan leda till att frågan om inkomstprövat tilläggs storlek under ett visst givet år avgörs med ledning av äldre inkomstuppgifter än som används vid familjestödets inkomstgradering.

Familjestödets konstruktion med tyngdpunkten lagd på flerbarnsfamil- jerna kan, vid oförändrade regler för studiestödet, medföra att i fullstän— diga familjer med två eller fler barn med årsinkomster om ca 17 000 kr. eller mer effekten av övergång till frivillig utbildning leder till sänkt bi- dragsnivå. Förändringarna ligger i regel inom området 10—30 kr. i måna- den. För familjer med ett barn i motsvarande inkomstlägen blir det där- emot med något undantag förbättringar av motsvarande storleksordning. För familjer med låga inkomster — upp till ca 12 000 kr. i årsinkomst — blir det kraftiga förbättringar, i regel 50 a 100 kr. i månaden.

För barn till ensamstående medför studiehjälpen relativt kraftiga för- bättringar i de låga inkomstskikten. För inkomsttagare mellan 20 000 och 60 000 kr. kan bidragsnivån komma att minska med högst 30 kr. i måna— den. För övriga blir det smärre förbättringar eller oförändrade bidrag.

Den förstärkning av studiestödet varOm 1964 års riksdag fattade beslut motiverades till en del av familjepolitiska skäl. Med hänsyn härtill och till önskemålet om att undvika bidragsförändringar i en familj i samband med att ett barn fyller 16 år har kommittén övervägt att låta studerande omyn- diga barn över 16 år inräknas i det barnantal som ligger till grund för fa— miljetillägget samt att även låta sådant barn bli berättigat till allmänt barn- bidrag. I samband härmed skulle studiebidrag samt inkomstprövat och be- hovsprövat tillägg avvecklas.

En sådan åtgärd skulle innebära fördelar i två avseenden. Den ojämn- het i en familjs bidragsnivå som följer av att barn efter 16 år fortsätter i en frivillig skolutbildning skulle upphöra. Några tröskeleffekter mellan barnbidrag och familjetillägg å ena sidan resp. studiebidrag, inkomst- prövat och behovsprövat tillägg å andra sidan skulle ej uppstå. Vidare skulle rent administrativa vinster ligga i att skolstyrelserna och centrala studiehjälpsnämnden ej längre skulle behöva handlägga ärenden om dessa tillägg.

Kommittén har emellertid å andra sidan noterat att studiehjälpen även har andra målsättningar än att utgöra en del i samhällets familjepoli- tiska åtgärder. Den möjlighet som nu föreligger att genom olika tillägg stimulera till utbildning efter grundskolan skulle avsevärt reduceras om inkomst- och behovsprövade tillägg slopades. Ur utbildningspolitisk syn- punkt är det vidare angeläget att det råder en rimlig balans mellan stu— diesociala åtgärder på olika utbildningsnivåer och inom olika skolformer.

Kommittén vill vidare erinra om att det finns en markerad tendens till ökad självständighet från föräldrarna bland dagens ungdom. Studiehjäl- pen utgår också enbart med hänsyn till elevens situation även om för- äldraekonomin används som en mätmetod för att fastställa studiestödets storlek. Det skulle innebära ett frångående av denna princip om inkomst- prövat och behovsprövat tillägg avvecklades.

Det kan inte heller uteslutas, att de administrativa vinsterna skulle kom- ma att motvägas av att det skulle erfordras kontakt mellan barnavårds- nämnden i hemkommunen och skolkommunen, som i många fall är en annan än hemkommunen. Vidare bör beaktas att studiehjälpen av natur- liga skäl utgår endast för tid, under vilken studier bedrivs, oeh att denna tidsperiod kan omfatta ned till åtta veckor.

Kommittén har med hänsyn härtill kommit till slutsatsen att inte för— orda några ändringar av studiehjälpens uppbyggnad. Det är emellertid angeläget att de ovan beskrivna effekter som kan uppstå vid en förstärk- ning av familjestödet beaktas av statsmakterna vid behandlingen av kom— mitténs förslag. Detta torde kunna ske genom justeringar av bidragsbelopp och inkomstgränser inom studiehjälpen.

Kommittén vill slutligen erinra om att det inom studiehjälpen sedan 1964 utgår ett s. k. förlängt barnbidrag till barn i grundskola (eller motsvarande) som fyllt sexton år. I de fall då förlängt barnbidrag utgår avser det i regel endast ett kvartal. Beloppet bör även i fortsättningen utgöra ett schablon— belopp. Även denna fråga bör beaktas av statsmakterna vid behandlingen av kommitténs förslag.

14. Kommentarer till lagförslag

I kap. 12 har huvuddragen av det föreslagna bidragssystemet angetts. Kom- mittén har funnit det lämpligt att även redovisa sina ställningstaganden i ett lagförslag. Lagförslaget finns intaget på s. 189. Här lämnas närmare kom- mentarer till förslaget.

1 & (bidragsvillkor)

Såsom grundläggande villkor för bidragsrätten föreslås liksom f. n. gälla att barnet är bosatt i Sverige.

I förarbetena till den nuvarande barnbidragslagen (prop. 1947: 220, sam- mansatt SU och L2U 4, rskr 498) uttalade föredragande departements- chefen, att man vid tolkningen av begreppet bosättning borde följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen, som antagits av riksdagen året innan. I princip torde härigenom barnbidrag komma att utgå endast för här kyrkobokförda barn, sade departementschefen vidare. Han anmärkte i det sammanhanget att den som är anställd i rikets tjänst på utländsk ort med sin familj och svenska betjäning skall vara skriven i Stor- kyrkoförsamlingen i Stockholm och följaktligen anses som bosatt i Sverige vid tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag.

Svårigheterna vid tolkningen av bosättningsbegreppet har främst gällt barns utlandsvistelse. Detta sammanhänger bl.a. med att det finns ytterligt få avgöranden på denna punkt i högsta instans, som för folkbokföringens del är kammarrätten.

Socialstyrelsen har i Råd och anvisningar nr 128 anfört bl. a. att utlands- vistelse som varar högst fyra kalenderkvartal efter det kvartal varunder ut- resan skedde, skall betraktas som sådan tillfällig bortovaro, varunder rätten till barnbidrag kvarstår. Vid längre utlandsvistelse får bidrag inte utbetalas för någon del av bortovaron. Regeln har länge tillämpats mycket strikt, men under förra året meddelade socialstyrelsen —— såsom sista instans i ärenden om allmänna barnbidrag —— ett antal beslut som innebär att det i fortsätt- ningen finns vissa möjligheter att tillåta längre utlandsvistelse än fyra kvar- tal utan att rätten till barnbidrag förloras. En ny upplaga av Råd och anvis— ningar beträffande de allmänna barnbidragen är under tryckning, och i denna upplaga kommer styrelsen att meddela nya anvisningar när det gäller utlandsvistelsens längd med anledning av den mjukare praxis som intro-

ducerats (avskrift av besluten har tidigare tillställts samtliga barnavårds- nämnder).

1946 års folkbokföringsförordning har i år ersatts av en ny folkbokförings- förordning. Någon ändring i fråga om bosättningsbegreppet innebär den nya förordningen inte. I förarbetena (prop. 1967: 88, L3U 34, rskr 294) sade före— dragande departementschefen att bestämmelserna om rätt kyrkobokförings- ort visserligen var i behov av en översyn men att det av tidsnöd inte varit möjligt för centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) att ännu behandla denna fråga, men att så skulle ske så snart omständigheterna tillät. Departementschefen konstaterade längre fram i propositionen att frågan om en person är bosatt i Sverige eller inte får rättsverkningar i olika hänseenden, och hänvisade till att riksdagens justitieombudsman i en framställning på- talat att bosättningsreglerna inte är desamma inom skatterätten och social- lagstiftningen. Enligt departementschefens mening var denna fråga så om- fattande att dess lösning fordrade en särskild utredning och att den fick anmälas i annat sammanhang.

Enligt vad kommittén inhämtat har CFU i uppdrag att utreda och komma in med förslag beträffande bosättningsbegreppet inom folkbokföringen med de eventuella ändringar detta kan medföra i den nya folkbokföringsför- ordningen. I samband därmed beräknas CFU också lämna en kortfattad över- sikt över andra områden, där bosättningsbegreppet har betydelse. CFU väntas föreslå att en särskild utredning tillsätts för att göra en samlad översyn av bosättningsbegreppet inom såväl folkbokföringen som skattelagstiftningen och sociallagstiftningen och även inom andra områden.

Under dessa omständigheter har kommittén inte ansett det lämpligt att f. n. föreslå någon ändring i den innebörd bosättningsbegreppet har enligt gäl- lande barnbidragslag. I det allt övervägande antalet fall torde detta inte medföra några svårigheter vid tillämpningen av det nya bidragssystemet. Det kan dock inträffa exempelvis att bidragsmottagaren är anställd i FN:s biståndsverksamhet —— och därmed enligt särskilt immunitets- och privilegie— brev åtnjuter skattefrihet för sin inkomst — medan hans barn bor kvar i Sverige och är berättigade till barnbidrag. I dessa och likartade fall bör det finnas möjlighet att vid reduceringen ta hänsyn till bidragsmottagarens in- komst, även om den inte återspeglar sig i till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbar inkomst. En regel av denna innebörd har tagits in i 14 5.

För barn som inte är svensk medborgare utgår enligt nuvarande bestäm- melser allmänt barnbidrag endast under förutsättning att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i Sverige eller att barnet eller någon av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas här. Sistnämnda tillägg gjordes år 1961 (prop. 1961: 102, L2U 43, rskr 213). Därvid åberopades bl. a. att det enligt den provisoriska europeiska överenskommelsen om social trygg— het, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande (SFS 1955: 563) inte får uppställas strängare krav för utlänningars rätt till

bidrag av den typ barnbidragen utgör än att vederbörande uppehållit sig i landet sex månader och är stadigvarande bosatt där. Vidare åberopades att Nordiska socialpolitiska kommittén gjort framställning om ändring av den svenska bestämmelsen med dess absoluta krav på mantalsskrivning.

Enligt det förslag av socialstyrelsen, som låg till grund för propositionen, skulle bestämmelsen om mantalsskrivning helt slopas och ersättas av ett krav på sex månaders vistelse i Sverige. Reglerna kom dock att utformas så att de blev alternativa. Detta har till följd att den tidpunkt på året, då famil- jen flyttar till Sverige, blir avgörande för hur lång väntetiden blir innan barn- bidrag utgår. Om familjen flyttar hit i oktober kan barnbidrag utgå fr. 0. m. den 1 januari nästföljande år, men sker det i november så dröjer det ända till den 1 juli innan bidragsrätten inträder.

Med hänsyn till att samma regler torde böra gälla, oavsett vid vilken tid- punkt inflyttningen till Sverige sker, och med hänsyn också till att kravet på mantalsskrivning för tillhörighet till sjukförsäkring och tilläggspension numera slopats (prop. 1967: 73, L2 U 41, rskr 260) föreslår kommittén att mantalsskrivningskravet slopas även när det gäller rätten till allmänt barn- bidrag.

2—3 55 (administration; barnbidragsbelopp) I fråga om innehållet i dessa paragrafer hänvisas till kap. 12.

4 5 ( kvartalsregeln)

Innehållet i denna paragraf överensstämmer med vad som f.n. gäller i fråga om allmänna barnbidrag (2 och 3 Så nuvarande barnbidragslag). Kom- mittén har inte funnit skäl att föreslå någon ändring härvidlag, fastän bi- dragen enligt kommitténs förslag skall betalas ut månadsvis i fortsättningen. Det underlättar administrativt för barnavårdsnämnderna om man behåller den nuvarande kvartalsregeln.

5 5 (bidragsmottagare)

F.n. är modern berättigad att uppbära allmänt barnbidrag för barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Någon ändring härvidlag an- ser sig kommittén inte höra föreslå men har lämnat föräldrarna möjlighet att komma överens om att fadern i stället skall äga rätt att uppbära bidraget.

När det gäller barn, som endast en av föräldrarna har vårdnaden om, gäl- ler enligt nuvarande lag att vårdnadshavaren äger rätt att uppbära bidraget. Även denna regel bibehålls enligt förslaget som huvudregel. F. 11. förorsakar den inga svårigheter i tillämpningen. Med hänsyn till det föreslagna familje- tillägget är det emellertid nödvändigt med en kompletterande regel. I motsats till det allmänna barnbidraget är familjetillägget inte knutet till något be— stämt barn utan till familjesituationen. Såsom framgår av kap. 12 är det av administrativa skäl nödvändigt att barnbidrag och familjetillägg upp-

bärs av samma person, eftersom de skall betalas över samma bidragsan- visning. Om exempelvis fadern är ensam vårdnadshavare och gifter sig med någon, som har barn tidigare, eller om makarna får gemensamma barn, är det därför nödvändigt att hustrun i familjen får uppbära bidraget även för det eller de barn mannen har vårdnaden om. För enkelhetens skull föreslår kommittén att samma regel får gälla, även om hustrun i det nya äktenskapet inte har egna barn. Det kan nämnas att det i praktiken före- kommer redan nu, att hustrun uppbär barnbidraget för mannens barn i tidigare äktenskap. Detta har stöd i socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 128. För det fall återigen att det är hustrun som är ensam vårdnadshavare, måste makarna kunna träffa överenskommelse om att mannen skall upp— bära barnbidraget på samma sätt som i fråga om barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad.

Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om barn som står under vårdnad av särskilt förordnad förmyndare.

I fråga om fosterbarn gäller f. 11. att barnafostraren har rätt att uppbära bidraget, om inte barnavårdsnämnden förordnar annorlunda. För fosterbarn som är omhändertagna för samhällsvård och placerade i fosterhem uppbärs barnbidraget regelmässigt av barnafostraren, men när det gäller privata fosterbarnsförhållanden beror det ofta på hur fosterlegan är beräknad, om fostermodern uppbär bidraget eller inte. Huvudprincipen om att fostermodern skall få uppbära barnbidraget anser kommittén alltjämt böra tillämpas. Med hänsyn till att antalet barn i familjen, för vilka allmänt barnbidrag uppbärs, är avgörande för familjetilläggets storlek, är det dock lämpligare att det inte finns någon möjlighet till undantag från denna regel. Storleken av foster- legan i privata fosterbarnsförhållanden får i fortsättningen beräknas med hänsyn till att fosterföräldrarna tillgodoförs både allmänt barnbidrag och allmänt familjetillägg för fosterbarnet.

Begreppet fosterbarn används i den föreslagna lagen i samma betydelse som i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97). Några svårigheter i tillämp— ningen torde inte behöva uppstå, eftersom det är barnavårdsnämnden som skall handha administrationen av barnbidrag och familjetillägg. Det bör i sammanhanget nämnas att socialstyrelsen i sina Råd och anvisningar nr 149 uttalat att barn som vårdas i enskilt hem inom ramen för ungdomsvårds- skolevården eller värden för psykiskt utvecklingsstörda inte är att anse som fosterbarn i barnavårdslagens mening. Kommittén återkommer till frågan om barnbidrag och familjetillägg för dessa barn under kommentaren till 8—9 55.

Enligt fjärde stycket skall överenskommelse om att mannen i stället för hustrun skall äga uppbära allmänt barnbidrag avse samtliga barn i familjen för att den skall lända till efterrättelse. Detta sammanhänger med vad som tidigare sagts om att barnbidrag och familjetillägg av administrativa skål måste betalas ut över samma bidragsanvisning. Har exempelvis överenskom-

melse träffats i fråga om första barnet och sedan ytterligare ett barn föds i familjen måste överenskommelsen utvidgas till att avse även detta barn, om den skall lända till efterrättelse i fortsättningen. Om föräldrarna själva inte iakttar detta, bör barnavårdsnämnden göra dem uppmärksamma på det. Av praktiska skäl torde det också vara nödvändigt att överenskommelsen omfattar en relativt lång tidsperiod. Närmare bestämmelser härom torde kunna meddelas i tillämpningsföreskrifter till lagen.

Av sista stycket framgår att den som enligt denna paragraf äger rätt att uppbära allmänt barnbidrag kallas bidragsmottagare. Det har ansetts lämp- ligt att klargöra detta i lagtexten med hänsyn bl. a. till att bestämmelserna om reducering av bidrag och tillägg är knutna till bidragsmottagarens be- skattningsbara inkomst. Från bidragsmottagare i denna tekniska mening skall skiljas dels barnavårdsman eller annan som enligt 6 eller 7 55 kan få bidraget utbetalt till sig, dels också kommunalt organ eller annan som enligt 9 % äger rätt att uppbära barnbidrag.

6 och 7 55 (utbetalning till annan)

Innehållet i 6 5 motsvarar med vissa mindre ändringar vad som gäller enligt nuvarande barnbidragslag. Av bl. a. samma skäl som nyss anförts under 5 & måste förordnande enligt denna och följande paragraf avse samtliga barn för vilka vederbörande äger uppbära barnbidrag. Det torde inte vara nödvändigt att detta kommer till uttryck i lagtexten.

Det bör för tydlighetens skull anmärkas att den omständigheten att exem- pelvis barnavårdsman får barnbidrag utbetalat till sig inte innebär att inte familjetillägg skall utgå. F amiljetillägget bestäms med hänsyn till den per- sons förhållanden som är bidragsmottagare enligt 5 5. Givetvis bör i dessa fall även familjetillägget utbetalas till barnavårdsmannen.

Enligt nuvarande barnbidragslag gäller att om bidragsmottagaren inte är skickad att handha bidraget, barnavårdsnämnden kan förordna att det i stället skall betalas ut till andra maken eller till annan lämplig person. Dess- utom kan nämnden i dessa fall, om det föreligger synnerliga skäl, själv om- händerta bidraget. Kommittén föreslår att sistnämnda möjlighet slopas. Den torde sakna praktisk betydelse, eftersom det alltid bör vara möjligt att finna en lämplig person, som bidraget kan betalas ut till, exempelvis någon leda- mot eller tjänsteman hos nämnden. Kommittén föreslår vidare att ordet »uppenbart» fogas till lagtexten för att det tydligt skall framgå, att bestäm- melsen skall tillämpas restriktivt. Bestämmelserna återfinns i 7 5.

8—9 55 (barn på institution) I dessa paragrafer behandlas de fall då barnet är intaget på institution av något slag eller i elevhem, inackorderingshem eller enskilt hem som hör till institutionen.

F. 11. gäller att barnbidrag upphör att utgå om barnet är intaget på statlig 12—714789

anstalt eller eljest erhåller kost och logi på statens bekostnad. Den sist- nämnda bestämmelsen avser huvudsakligen barn, som åtnjuter undervisning i specialskolan för syn-, hörsel- och talskadade och som bor i enskilt hem som hör till skolan, och vidare barn som vårdas i enskilt hem inom vårdformen vård utom ungdomsvårdskola. Avgörande för om barnbidrag skall utgå är förhållandena vid ingången av ett kvartal. Detta innebär, att om barnet kom- mer hem för ferier i mitten av juni utgår inget barnbidrag för andra kvartalet men däremot för tredje kvartalet, under förutsättning att barnet fortfarande är hemma den 1 juli. Enligt socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 128 räknas däremot inte ferievistelse i hemmet över exempelvis jul och påsk som avbrott i anstaltsvistelsen.

Vistas barnet vid ingången av ett kvartal på anstalt, där kommunalt organ svarar för vårdkostnaderna, äger det kommunala organet uppbära barnbi- draget och gottgöra sig för sin kostnad i den mån ersättning får tas ut av barnet eller annan enskild person. Överskottet skall redovisas till den bi- dragsberättigade.

I fråga om barn som är intaget på särskola eller vårdanstalt enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efter- blivna gäller att landstinget eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, annan som driver särskola eller vårdanstalt äger uppbära allmänt barnbidrag, även om ersättning för vården inte får tas ut av enskild person (22 å nämnda lag jämfört med 7 5 andra stycket barnbidragslagen). Motsvarande gäller barn som är intagna på epileptikeranstalt.

Någon motsvarighet till vad som i fråga om statliga anstalter gäller för vistelse i enskilt hem som hör till anstalten finns inte. Bestämmelsen för kommunalt organ, landstingskommun och annan som driver anstalt gäller således endast vistelse på anstalten.

I en motion till 1959 års riksdag (II: 22) angående barnbidrag för döva och blinda barn yrkades att allmänt barnbidrag för dessa barn skulle utgå till föräldrarna även för den tid barnet vistades på skolan. Man åberopade bl. a. att föräldrarna till dessa barn hade dryga kostnader, i form av bl.a. rese- kostnader, och vidare att klädbidraget var mycket lågt. Det gjordes också en jämförelse med nomadskolorna, där någon indragning av barnbidraget inte förekommer efter en lagändring år 1954. I remissyttrande över motionen anförde socialstyrelsen bl.a. att samma omständigheter i viss utsträckning kunde anföras i fråga om andra handikappade barn, och hänvisade till att föräldrarna inte heller fick uppbära barnbidraget för barn på de landstings- kommunala särskolorna. Enligt styrelsens mening vore det ur olika syn- punkter mindre lämpligt att tillmötesgå föräldrarnas krav på kompensation genom utbetalning av barnbidrag.

Andra lagutskottet (BU 26) uttalade bl.a. att man inte ansåg sig kunna ta ställning till på vilket sätt en önskvärd förbättring för de ifrågavarande barnen borde åstadkommas. Såsom ett alternativ till motionärernas förslag

anfördes, att de statliga anslagen till skolhemmen ökades. Hithörande frågor borde utredas förutsättningslöst. Utskottet anförde vidare att likartade pro- blem förelåg beträffande den stora kategorien särskolebarn och de epileptiska barnen. Även de förhållanden, under vilka sådana kategorier av handikap- pade barn levde, torde med nödvändighet få uppmärksammas under utred— ningsarbetet.

Riksdagen godkände utskottsutlåtandet (rskr 238). Skrivelsen överläm- nades till socialpolitiska kommittén och har sedan lämnats vidare till familje— politiska kommittén.

Familjepolitiska kommittén vill till en början framhålla att betydande för- bättringar skett sedan år 1959 när det gäller möjligheterna till fria resor både för föräldrarna och för barnen som åtnjuter undervisning i special— skolan för syn-, hörsel- och talskadade. Förbättringar har också skett i fråga om klädanslaget. Vad nu sagts gäller även landstingens undervisning och vård av psykiskt utvecklingsstörda. Härtill kommer att lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring numera medger möjlighet till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning till försäkrad under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Enligt lagen tillkommer visserligen sådant Vårdbidrag inte försäkrad som stadig— varande vårdas på anstalt men enligt riksdagens beslut år 1966 äger barnet rätt till vårdbidraget för tid då det under minst två veckor i följd vistas i föräldrahemmet (SFS 1966: 238).

Kommittén anser att de vägar som sålunda beträtts är de lämpligaste när det gäller att kompensera de merkostnader som föräldrarna till handikap- pade barn har. Kommittén har därför stannat för att i princip bibehålla de nuvarande reglerna i fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag. Kom— mittén är emellertid medveten om att dessa regler kan komma att behöva ses över bl. a. när mera flexibla boendeformer hunnit utvecklas för de handikap- pade harnen exempelvis genom femdagarshem o. dyl.

I vissa avseenden bör dock enligt kommitténs mening avvikelser göras från de nuvarande bestämmelserna. Kommitténs förslag att barnbidrag i fortsätt- ningen skall utbetalas per månad gör det i och för sig önskvärt att ändra den nuvarande regeln om att förhållandena vid ingången av ett kvartal skall vara avgörande. Kommittén föreslår att regeln ändras så, att bidraget upphör att utgå resp. utgår till huvudmannen för varje hel kalender— månad som barnet åtnjuter vård på institutionen. Barnbidraget till huvud- mannen bör utgå med ett schablonbelopp om 100 kr i månaden. Såsom före— slagits i prop. 1967: 142 med förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda bör enskilt hem som hör till institutionen behand- las på samma sätt som motsvarande boendeformer inom de statliga institutio- nerna. Kommittén vill i detta sammanhang hänvisa till vad som nyss sagts om att de enskilda hem det här är fråga om enligt socialstyrelsens anvis-

ningar inte är att betrakta som fosterhem i barnavårdslagens mening utan som en form för boende inom institutionens ram.

När det gäller primärkommun bör emellertid regeln inskränkas till att avse institutionsvård, såsom upptagningshem eller barnhem. Överlämnas bar- net såsom fosterbarn till enskilt hem bör bidraget, såsom hittills, i stället utgå till fosterföräldrarna, på samma sätt som föreslås när det gäller privat fosterbarnsvård. I fråga om primärkommun torde vidare den förenklingen kunna göras i förhållande till vad som nu gäller, att man slopar kravet på att barnavårdsnämnden för att få rätt att uppbära bidraget skall äga uttaga kostnaden av enskild. Något krav på redovisningsskyldighet gentemot den enskilde för det fall att vårdkostnaden skulle understiga bidragsbeloppet torde inte längre böra uppställas. Man bör i det sammanhanget hålla i minnet att utbetalningen i fortsättningen föreslås ske per månad i stället för per kvartal.

När det gäller barn som vårdas på epileptikeranstalt har kommittén följt det förslag som redovisats i den nyssnämnda propositionen 1967: 142.

Såsom framgår av 10 5 skall barn som åtnjuter vård av det slag som det här är frågan om få räknas såsom tillhörande familjen, när det gäller rätten till familjetillägg.

10 å (familjetilläggets storlek)

Paragrafen har utformats så att det klart skall framgå att storleken av familjetillägget beror på det antal barn, för vilka familjen erhåller allmänt barnbidrag. Finns det exempelvis två egna barn och ett fosterbarn i famil- jen, utgår familjetillägg med det belopp som gäller för en trebarnsfamilj. Såsom framgått av kommentaren till 5 5 kommer bidraget för samtliga barn i familjen alltid att uppbäras av samme bidragsmottagare och denne är då berättigad att uppbära även familjetillägget.

Kommittén föreslår emellertid en avvikelse från huvudregeln och den gäller just de fall som nyss nämnts, nämligen när huvudman för institution uppbär barnbidraget resp. barnbidrag över huvud taget inte utgår. Något familjetillägg utgår inte till den som svarar för vårdkostnaden i dessa fall. Detta har markerats genom att i paragrafen talas om den som uppbär bidrag enligt 5 5. I stället skall enligt kommitténs förslag barnet räknas så- som hörande till familjen vid bestämmande av familjetillägget.

Bedömningen av vem som skall anses som ensamstående bidragsmottagare bör göras med ledning av skattelagstiftningens principer, detta med hänsyn till att den slutliga reduceringen sker på grundval av den beskattningsbara inkomsten. I flertalet fall torde bedömningen inte innebära några svårig- heter, men kommittén finner det lämpligt att socialstyrelsen i samråd med GFU utfärdar anvisningar härom till barnavårdsnämnderna. Skulle det in- träffa att familjetillägg till ensamstående inte utgått, fastän förutsättningar härför förelegat — t. ex. om det vid taxeringen visar sig att makar levt

åtskilda under större delen av året — bör tillägget kunna betalas utretroaktivt så snart klarhet vunnits. Skulle å andra sidan sådant tillägg ha utgått, fastän förutsättningar inte förelegat, torde det endast i undantagsfall kunna komma i fråga att återkräva tillägget, eftersom det enligt 19 & fordras för återkrav att vederbörande insett att tillägget uppburits obehörigen.

Ibland skulle det dock enligt kommitténs mening ge egendomliga resultat, om barnavårdsnämnderna skulle vara helt bundna av skattelagstiftningens definitioner. Vissa möjligheter till avvikelser bör finnas, bl.a. beträffande första äktenskapsåret. Sålunda bör t. ex. det speciella tillägget till ensam- stående med barn inte lämpligen utgå under hela året till den som gifter sig i början av ett år. Å andra sidan bör den som skiljer sig under andra halv- året och får vårdnaden om barnen kunna få tillägget utan att avvakta års— skiftet. Närmare anvisningar i dessa delar bör kunna meddelas av social- styrelsen i samråd med CFU.

11—12 55 (inkomstgradering)

Den metod efter vilken reducering av barnbidrag och familjetillägg före- slås ske har behandlats i tidigare kapitel. Här skall tilläggas att kommittén med beskattningsbar inkomst avser den inkomst som slutligt fastställs, antingen i samband med prövning i högre instans eller till följd av efter- taxering. Detta torde framgå av att lagtexten inte innehåller någon inskrän— kande bestämning. Kommittén är medveten om att man kan vinna vissa för- delar med att knyta begreppet till den inkomst som fastställts vid debite- ringen till slutlig skatt, dvs. i flertalet fall taxeringsnämndens beslut. I rätts- säkerhetens intresse har kommittén emellertid stannat för att inte låta detta beslut bli avgörande. Av samma skäl föreslås inte heller någon be- gränsning till viss fullföljdsinstans eller någon tidsgräns.

Såsom framhållits i kap. 13 medför ändringar i statsskatteskalan inte automatiskt ändringar i skalan för reducering av barnbidrag och familje- tillägg. Härför krävs en ändring av bestämmelserna i 11 å andra stycket. En sådan ändring måste ske i samma ordning som gäller för antagandet av den nu föreslagna lagen.

För att de lokala skattemyndigheterna skall kunna göra den slutliga redu- ceringen är det, såsom framhållits i kap. 12, nödvändigt att barnavårds- nämnderna årligen lämnar besked om dels de belopp i form av bidrag och tillägg som bidragsmottagaren fått ut (dvs. efter preliminär reducering) och dels de grundbelopp som svarar häremot. Eftersom barnantalet kan växla under året synes det lämpligaste vara att barnavårdsnämnderna för varje månad bevarar uppgifter om utbetalat belopp och däremot svarande grund- belopp.

Slutjusteringen av bidragsbeloppen görs sedan i normalfallen vid debi- teringen av slutlig skatt. Det går till så att de uppgifter barnavårdsnämnden lämnat granskas av de lokala skattemyndigheterna och kompletteras, om så

visar sig nödvändigt. Därefter skickas de tillsammans med bidragsmottaga- rens och/eller hans makes deklaration till länsstyrelsens datakontor. Där sker slutjusteringen genom databehandling.

Till belysning av innebörden i 11 & tredje stycket vill kommittén ge föl- jande exempel. Två makar har en sammanlagd taxerad inkomst av 2 700 kr. Summan av barnbidrag och familjetillägg är 3 400 kr. Av dessa 3 400 kr. blir 1 800 kr. fria från reducering, dvs. upp till beloppet av ortsavdraget 4 500 kr. Återstoden av bidrag och tillägg, dvs. 1 600 kr., reduceras med 10 92 .

13 å (preliminär reducering m. m.)

Även innehållet i denna paragraf är utförligt behandlat i tidigare kapitel. Avsikten är, såsom där framhållits, att den reducering barna- vårdsnämnderna gör vid utbetalningen skall ske med ledning av bidrags- mottagarens sjukpenningklassplacering. Är båda makarna placerade i sjuk— penningklass på grund av förvärvsarbete sammanläggs sjukpenningklas— serna. Hemmafruförsäkring beaktas däremot inte och givetvis inte heller fri— villig sjukförsäkring.

Det finns emellertid fall _ bortsett från ränteinkomster — där sjukpen— ningklassen utgör ett dåligt mått på den beskattningsbara inkomst som sedan kommer att ligga till grund för den slutliga reduceringen. Så t. ex. är den som är förtidspensionerad inte placerad i sjukpenningklass och han skulle därför _ om endast sj ukpenningklassplaceringen finge bli avgörande —— er- hålla oreducerade barnbidrag och familjetillägg. Då emellertid pensionen är skattepliktig inkomst måste man räkna med att han vid den definitiva redu- ceringen regelmässigt skulle få återbetala en del av vad han uppburit. Vidare finns det omkring 60 000 egna företagare som anmält undantagande från försäkringen. Det kan inte med säkerhet sägas hur många av dessa som har barn under 16 är. Uppskattningsvis rör det sig om högst en fjärdedel. Både för förtidspensionärer och för dem som anmält undantagande har försäkringskassorna inkomstuppgifter. Enligt vad kommittén inhämtat från riksförsäkringsverket kan kassorna med ledning av dessa uppgifter ge barnavårdsnämnderna uppgift om vilken sjukpenningklass inkomsterna motsvarar. Barnavårdsnämnderna kommer härigenom att kunna reducera dessa bidrag på samma sätt som de sjukpenningklassplacerades.

Med hänsyn bl.a. till de fall som nu nämnts bör det finnas möjlighet att göra avvikelser från huvudregeln att sj ukpenningklassplaceringen skall vara bestämmande för den preliminära reduceringen.

Enligt kommitténs mening bör Kungl. Maj:t erhålla bemyndigande att fastställa grunderna för den preliminära reduceringen. Med stöd av för- ordnande enligt 28 5 kan myndigheterna sedan utfärda de ytterligare före- skrifter som blir nödvändiga. Såsom anförts i kap. 12 är avsikten att barna- vårdsnämnderna till sin disposition skall få tabeller av det utseende som åter- finns i bilaga 6.

Av andra stycket framgår att Om den preliminära reduceringen skett med för högt belopp, så skall den fordran bidragsmottagaren har betalas ut till honom i samma ordning som gäller i fråga om för mycket erlagd preliminär skatt. Avsikten är _— såsom angivits i 11 kap. —— att det överskjutande be- loppet skall anges på en särskild talong på bidragsmottagarens debetsedel på slutlig skatt. Någon avräkning mot samtidigt påförd kvarskatt bör dock inte få äga rum. Skulle bidragsmottagaren inte få någon debetsedel på slut— lig skatt, föreslår kommittén att andra maken i stället tillgodoförs över- skottet på sin debetsedel. Skulle ingen av dem få någon slutskattsedel, skic— kas det överskjutande beloppet till bidragsmottagaren.

Av kap. 12 har framgått, att man som regel bör kunna räkna med att något underskott på bidragssidan inte skall behöva uppstå. Om det emel- lertid skulle visa sig att bidragsmottagaren erhållit bidrag och tillägg med för högt belopp, skall skillnaden betalas tillbaka till statsverket. I det— ta fall bör däremot avräkning kunna ske mot eventuell överskjutande skatt. Om bidragsmottagaren inte har någon överskjutande skatt, får kvitt- ning i stället göras hos andra maken. Detsamma gäller om bidragsmottaga- rens överskj utande skatt inte skulle räcka till kvittning. För det fall att ingen av makarna har överskjutande skatt, eller otillräcklig sådan, föreslår kom- mittén att återstoden av underskottet på bidragssidan får tas ut i den ord- ning som gäller för kvarstående skatt. Enligt kommitténs mening bör detta ske i förhållande till den av makarna som har den högsta beskattningsbara inkomsten. Eftersom det kan visa sig önskvärt att göra smärre avvikelser från vad som gäller i fråga om kvarstående skatt, har en möjlighet härtill lämnats öppen. Bestämmelserna i tredje stycket har avfattats i enlighet med vad som här sagts.

Som bakgrund till nyssnämnda bestämmelser vill kommittén anföra ett exempel. I en familj, där hustrun är bidragsmottagare och endast mannen förvärvsarbetar, har den preliminära reduceringen kommit att bli för låg. [ en sådan situation skulle det — i avsaknad av de föreslagna bestämmel- serna —— inte finnas någon möjlighet till kvittning mot överskjutande pre- liminär skatt eller till avdrag genom arbetsgivaren, utan hustrun skulle få krav på återbetalning av vad som uppburits för mycket. Detta har kom- mittén funnit olyckligt ur flera synpunkter. Genom de föreslagna bestäm— melserna har kommittén också syftat till att åstadkomma så likartade villkor som möjligt mellan olika typer av familjehushåll — t. ex. om en av makarna saknar förvärvsinkomst eller är deltidsanställd eller heltidsanställd. Kom- mittén vill i sammanhanget erinra om att den av två makar som är ensam förvärvsarbetande redan i dag betalar sjukförsäkringsavgift för andra ma- ken. Förslaget innebär således inte någon principiell nyhet.

Av fjärde stycket framgår att avräkning enligt denna paragraf skall ske före den kvittning som enligt uppbördsförordningen äger rum, om man har överskjutande preliminär skatt och samtidigt häftar för äldre restförd skatt.

14 å (sjömansskatt m. m.)

När det gäller bidragsmottagare som är skattskyldig till sjömansskatt eller vars make är skattskyldig till sådan skatt är det nödvändigt med special- regler med hänsyn till att denna skatt tas ut såsom definitiv källskatt. Den blir sålunda inte föremål för taxering. Kommittén anser att man inte bör tynga lagtexten med dessa regler utan föreslår att Kungl. Maj:t får full— makt att meddela dem. Med stöd av 28 5 kan Kungl. Maj :t i sin tur upp- draga åt CFU eller sjömansskattenämnden eller dessa myndigheter gemen— samt att efter samråd med riksförsäkringsverket utfärda närmare före— skrifter.

Såsom framhållits i kommentaren till 1 5 kan det uppstå situationer, där någon reducering av bidragsbeloppen inte kan ske mot bidragsmottagarens beskattningsbara inkomst därför att han inte är skattskyldig här i riket för sin inkomst. Likaså kan reduceringen tänkas leda till otillfredsställande resultat, om bidragsmottagaren är skattskyldig här endast för inkomst som belöper på en del av det aktuella året. Som exempel kan nämnas att bidrags- mottagaren är anställd i FN:s biståndsverksamhet för viss kortare tid och tillsammans med barnet vistas utomlands eller att anställningen i FN visser- ligen varar så länge, att bidragsmottagaren inte anses bosatt här, medan däremot barnet är bosatt här i landet. För dessa och liknande fall föreslår kommittén en bestämmelse av innebörd att den inkomst bidragsmottagaren eller hans make har skall jämställas med till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbar inkomst i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar. Avsikten är att en schablonregel skall fastställas, som innebär att ett visst procentuellt av- drag görs på inkomster av ifrågavarande slag och att återstoden räknas som beskattningsbar inkomst. Hur stort detta procentuella avdrag lämpligen skall vara bör avgöras i samråd med GFU.

I allmänhet torde uppbördsmyndigheterna ha tillgång till de inkomstupp- gifter som erfordras för bedömningen men bidragsmottagaren bör enligt kommitténs mening lämna upplysningar i detta avseende med stöd av be- stämmelserna i 18 5.

15 & (anmälan om bidrag och tillägg)

I fråga om förfarandet har kommittén redan i kap. 12 framhållit att det i huvudsak bör följa de regler som f. n. gäller för det allmänna barn- bidraget. Kommittén anser det således tillfyllest med en anmälan till har- navårdsnämnden av den som önskar uppbära bidraget. F. 11. gäller att an- mälan skall göras till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört. Den ändringen föreslås — med hänsyn till att familjetillägget inte är knutet till något visst barn — att anmälan i stället görs till barna- vårdsnämnden i den kommun där bidragsmottagaren är kyrkobokförd. I så gott som samtliga fall torde barnets och bidragsmottagarens kyrkobok-

föringsort sammanfalla. Att vederbörande är kyrkobokförd vid tidpunkten för anmälan är nödvändigt för att barnavårdsnämnden skall kunna hand- lägga ärendet och kontrollera lämnade uppgifter, men det betyder inte att kyrkobokföring i och för sig är ett oundgängligt villkor för rätten till barn— bidrag. Den inträder som tidigare nämnts i och med bosättningen. Vad nu sagts har betydelse huvudsakligen för hemflyttande svenskar eller utlän- ningar som flyttar hit.

Innehållet i andra punkten överensstämmer med gällande bestämmelser i barnbidragslagen.

Anmälan bör göras på blankett enligt formulär som socialstyrelsen fast- ställer. Är det mannen som anmäler att han önskar uppbära bidraget skall han foga överenskommelse enligt 5 5 till sin anmälan. Även överenskom- melsen bör avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

16 å (barnavårdsnämndens beslut m. m.)

Bestämmelserna i första och andra styckena överensstämmer i huvudsak med vad som föreskrivs i 9 & första och andra styckena i nuvarande barn- bidragslag.

Enligt 12 å barnavårdslagen gäller att om kommunens fullmäktige så be— slutar kan barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild inom nämnden bildad avdelning eller åt ledamot eller suppleant i nämnden eller åt befattnings- havare i kommunens tjänst att avgöra bl.a. ärenden om allmänna barn- bidrag med två undantag, nämligen a) beslut att fosterföräldrar inte skall äga uppbära allmänt barnbidrag och b) beslut att bidraget skall utbetalas till annan på den grund att bidragsmottagaren inte är skickad att handha bi- draget. Sådant beslut som avses under a) skall i fortsättningen inte kunna fattas enligt kommitténs förslag. I fråga om beslut under b) anser kommit- tén att de alltjämt bör fattas av nämnden och inte kunna delegeras. Något skäl att inskränka beslutanderätten i övrigt i det framlagda förslaget finner kommittén inte föreligga. I övergångsbestämmelserna har föreslagits att om det i lag eller annan författning förekommer hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, den nya bestämmelsen i stället skall tillämpas. Med hänsyn härtill har kommittén inte ansett det nödvändigt att f. n. föreslå någon ändring i 12 & barnavårdslagen.

Bestämmelsen i tredje stycket har sin motsvarighet i nuvarande barn- bidragslag.

17 å (utbetalning)

Såsom framgått av kap. 12 föreslår kommittén att det nya familjestödet skall betalas ut månadsvis. Av skäl som där redovisats är det enligt kom- mitténs uppfattning lämpligt att denna utbetalning sker mot slutet av må— naden. Närmare bestämmelser om tiden och sättet för utbetalningen bör meddelas av Kungl. Maj:t.

Eftersom utbetalningen nu skall ske månadsvis är det givetvis av största värde, om barnavårdsnämnderna har möjlighet att så snabbt som möjligt effektuera beslut som innebär exempelvis att annan person skall vara bi- dragsmottagare, eller att utbetalningen skall ske till barnavårdsman, och likaså adressändringar etc.

18 & (upplysningsplikt)

I tillämpningskungörelsen till lagen om allmänna barnbidrag (SFS 1947: 660) föreskrivs en relativt omfattande upplysningsskyldighet för den en- skilde när det gäller omständigheter som har betydelse för rätten till allmänt barnbidrag. När folkbokföringen läggs om till databehandling fr.o.m. års- skiftet torde denna upplysningsskyldighet kunna inskränkas betydligt, efter- som man torde kunna räkna med att harnavårdsnämndernas möjligheter att få uppgifter från folkbokföringen därigenom kommer att väsenligt förbätt— ras. I vilken utsträckning upplysningsskyldighet för den enskilde alltjämt behöver kvarstå torde ännu inte helt kunna överblickas. Kommittén föreslår att i lagen endast tas in en allmän föreskrift om att bidragsmottagaren — och andra som uppbär bidrag eller till vilka det utbetalas _ har upplysnings— plikt mot barnavårdsnämnd och annan myndighet i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar.

19 5 (återbetalningsskyldighet)

Paragrafen har sin motsvarighet i nu gällande lag med det undantaget att befogenheten att efterge återbetalningsskyldighet tillagts länsstyrelsen i stället för socialstyrelsen. Ändringen sammanhänger med att kommittén, såsom nedan anges, kommer att föreslå att socialstyrelsen inte längre skall vara besvärsinstans i ärenden om allmänna barnbidrag.

20 & (utmätningsfrihet m. m.) Innehållet i paragrafen är detsamma som i 13 5 nuvarande barnbidragslag.

21 å (besvär över barnavårdsnämnds och länsstyrelses beslut)

I denna paragraf anges till en början att besvär över barnavårdsnämnds beslut går till länsstyrelsen. Så långt överensstämmer förslaget med gällande bestämmelser för barnbidragen. Vidare har i paragrafen utsagts att besvär inte får anföras mot nämndens beslut i vad detta avser den preliminära redu— ceringen. En sådan besvärsrätt torde kunna undvaras med hänsyn till att placering i sjukpenningklass kan överklagas i sin egen ordning, liksom man kan begära högre eller lägre preliminärt skatteuttag.

I förvaltningsdomstolskommitténs betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966: 70) föreslås att talan mot länsstyrelses beslut i ärenden om all— männa barnbidrag skall gå till kammarrätt. Dessa ärenden har enligt förvalt— ningsdomstolskommittén en rättslig karaktär. Då klagan inte kunnat föras

över socialstyrelsens beslut hade det legat nära till hands, heter det vidare, att låta ärendena stanna i kammarrätten. Då det emellertid föreslås att rättskipningen på kammarrättsnivå skall handhas av två regionala kam- marrätter t.orde det enligt förvaltningsdomstolskommittén vara lämpligast att målen blir materiellt prövade av regeringsrätten i sådana lägen, då det finns förutsättningar för prejudikat- eller intressedispens. Även de mål, varigenom socialstyrelsen medger eftergift från återkrav, bör enligt för— valtningsdomstolskommitte'n överföras på länsstyrelserna och i övrigt följa samma fullföljdsbestämmelser.

Med hänsyn bl.a. till de olägenheter som kan vara förenade med att samma myndighet meddelar råd och anvisningar angående tillämpningen av viss lagstiftning och samtidigt är sista instans för avgöranden i enskilda ärenden biträder familjepolitiska kommittén förslaget om att socialstyrelsen inte längre skall vara besvärsinstans i mål om allmänna barnbidrag. I av- vaktan på resultatet av förvaltningsdomstolskommitténs förslag i övrigt har kommittén emellertid funnit det lämpligast att dessa ärenden, liksom ären- den om bidragsförskott, går direkt till regeringsrätten från länsstyrelserna.

22 5 (delgivning av beslut)

Genom denna paragraf inskärps vikten av att beslut förses med fullföljds- hänvisning och att det delges den det rör. Eftersom ärenden om barnbidrag är så många och i de flesta fall torde innefatta beslut i enlighet med in- kommen anmälan, har kommittén funnit det lämpligt att inskränka barna— vårdsnämndernas skyldigheter i nu angivna hänseenden till fall där det finns anledning att antaga att någon som beslutet rör är missnöjd med utgången.

Av 21 5 första stycket barnavårdslagen framgår att barnavårdsnämnds beslut skall motiveras, om det inte befinns obehövligt. Detta stadgande avser alla beslut som fattas av barnavårdsnämnd. Någon bestämmelse härom bör därför inte tas in i nu föreliggande lagförslag.

23 & (besvär enligt uppbördsförordningen)

Utrymmet för tillämpning av denna paragraf torde bli mycket begränsat men kommittén har ansett att den ändå bör finnas med, med hänsyn till att felräkningar kan förekomma.

24——26 åå (tillsyn)

Till 24 och 25 åå har överflyttats bestämmelserna i den nuvarande kun- görelsen den 3 november 1950 (nr 551) angående tillsyn över barnavårds- nämndernas tillämpning av lagen om allmänna barnbidrag.

Innehållet i 26 & motsvarar 14 5 nuvarande barnbidragslag. Det tillägg som gjorts i förhållande till sistnämnda paragraf är hämtat från barna— vårdslagens och bidragsförskottslagens motsvarande bestämmelser.

27 & (konventioner)

Kommittén föreslår att i lagen införs en bestämmelse motsvarande 20 kap. 15 5 lagen om allmän försäkring, som innehåller fullmakt för Kungl. Maj :( att träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av lagen eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

28 & (tillämpningsföreskrifter)

Enligt denna paragraf skall Kungl. Maj:t äga rätt att utfärda närmare föreskrifter för tillämpning av lagen och i sin tur uppdra åt socialstyrelsen eller annan myndighet att utfärda sådana föreskrifter. De myndigheter som utöver socialstyrelsen torde komma i fråga är CFU och sjömansskattenämn— den samt riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket. Det har inte ut- sagts i paragrafen men torde följa av sig självt att såväl socialstyrelsen som de nu nämnda myndigheterna samråder inbördes när så behövs vid utfärdandet av tillämpningsföreskrifterna.

Övergångsbestämmelser

Kommittén har ansett det lämpligt att Kungl. Maj :t erhåller fullmakt att utfärda de bestämmelser som kan bli nödvändiga i anledning av lagens ikraftträdande. Främst avses här de regler för övergångsbidrag till vissa kategorier familjer, som vid ikraftträdandet uppbär familjebostadsbidrag. Frågan härom har behandlats i kap. 12.

Förslag till

Lag om allmänna barnbidrag och familjetillägg Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 &

Såsom bidrag till täckande av barnkostnaderna utgår enligt bestämmel- serna i denna lag allmänt barnbidrag och allmänt familjetillägg för barn som är bosatt här i landet.

Är barnet icke svensk medborgare, utgår barnbidrag och familjetillägg enligt denna lag endast om barnet eller endera av dess föräldrar eller annan som fostrar barnet varit bosatt här i minst sex månader.

2 % Barnbidrag och familjetillägg utgår av statsmedel. Administrationen handhas av socialstyrelsen, länsstyrelserna och barnavårdsnämnderna.

Allmänt barnbidrag 3 5

För varje barn utgår allmänt barnbidrag med 1 320 kronor om året. Be— loppet reduceras under de förutsättningar och i den ordning som framgår av 11—14 55.

4 5 Allmänt barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det, varunder barnet fötts eller rätt till bidraget eljest uppkommit, till och med det kvartal, varunder barnet fyller sexton år eller rätt till bidraget eljest upphör.

5 %

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för barn som står under för- äldrarnas gemensamma vårdnad tillkommer modern, om icke föräldrarna överenskommer att denna rätt i stället skall tillkomma fadern.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för barn som står under vårdnad av endast en av föräldrarna eller av särskilt förordnad förmyndare till- kommer vårdnadshavaren. Är vårdnadshavaren gift tillkommer dock rätten

att uppbära allmänt barnbidrag för barnet alltid hustrun, om icke makarna överenskommer att denna rätt i stället skall tillkomma mannen.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag för fosterbarn hustrun i fosterfa- miljen, om icke makarna överenskommer att denna rätt i stället skall till- komma manuen. Är barnet fosterbarn till ensamstående, äger denne rätt att uppbära det allmänna barnbidraget.

Överenskommelse enligt denna paragraf länder till efterrättelse endast om den avser samtliga barn i familjen, för vilka allmänt barnbidrag utgår.

Den som enligt denna paragraf äger rätt att uppbära allmänt barnbidrag kallas i det följande bidragsmottagaren.

6 5

Är bidragsmottagaren på grund av bortovaro eller sjukdom förhindrad att deltaga i handhavandet av familjens ekonomi, äger barnavårdsnämnden förordna att allmänt barnbidrag i stället skall utbetalas till den andra ma- ken. Föreligger samma omständighet även i fråga om andra maken eller i fråga om ensamstående bidragsmottagare äger barnavårdsnämnden för- ordna att bidraget i stället skall utbetalas till barnavårdsman för barnet el- ler till annan lämplig person.

7 5 Är det uppenbart att bidragsmottagaren icke är skickad att handha barn- bidraget, äger barnavårdsnämnden förordna att bidraget i stället skall ut- betalas till andra maken. Föreligger samma omständighet även i fråga om andra maken eller i fråga om ensamstående bidragsmottagare, äger barna- vårdsnämnden förordna, att bidraget i stället skall utbetalas till barna— vårdsman för barnet eller till annan lämplig person.

8 &

Åtnjuter barn under hel kalendermånad på statens bekostnad vård på institution eller eljest kost och bostad, utgår icke allmänt barnbidrag för den månaden.

Vad som sägs i första stycket gäller icke tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

9 5 Åtnjuter barn under hel kalendermånad på allmän bekostnad vård på institution i annat fall än som sägs i 8 5 första stycket, äger det kommu- nala organ, som svarar för vårdkostnaden, rätt att uppbära allmänt barn— bidrag för den månaden. Vad som sägs i första stycket om kommunalt organ skall äga motsva- rande tillämpning på landstingskommun och stad som ej tillhör sådan

kommun eller, efter Konungens bestämmande, annan huvudman i fråga om allmänt barnbidrag för barn som bor i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem, som avses i lagen den 1967 (nr ) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, eller åtnjuter om- sorger enligt nämnda lag och bor i enskilt hem på huvudmannens bekost- nad eller vårdas på anstalt för epileptiker.

Allmänt familjetillägg 10 5

Allmänt familjetillägg utgår med 480 kronor om året till den som enligt 55 uppbär allmänt barnbidrag för två barn, med 1 080 kronor om året till den som uppbär allmänt barnbidrag för tre barn och med 1 920 kronor om året till den som uppbär allmänt barnbidrag för fyra barn. För den som uppbär allmänt barnbidrag för fem eller flera barn ökar familjetillägget med 1 080 kronor för varje barn från och med det femte. Utöver vad nu sagts gäller att ensamstående bidragsmottagare erhåller familjetillägg med 360 kronor om året oavsett antalet barn för vilka barnbidrag uppbäres.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket medräknas vid bestämmande av familjetillägg även barn för vilket allmänt barnbidrag icke utgår enligt 8 5 första stycket eller för vilket kommunalt organ eller annan huvud- man för institution äger uppbära bidraget enligt 9 g .

De belopp som anges i första stycket reduceras under de förutsättningar och i den ordning som framgår av 11—14 55.

Bestämmelserna i 6 och 7 åå gäller även familjetillägg.

Reducering av barnbidrag och familjetillägg 11 5

Är bidragsmottagaren gift och har han eller hans make till statlig in- komstskatt beskattningsbar inkomst för det inkomstår som barnbidrag och familjetillägg avser, sammanlägges makarnas beskattningsbara inkomst med de oreducerade beloppen för bidrag och tillägg ( grundbeloppen). Redu- cering av grundbeloppen sker därefter enligt andra stycket, varvid summan av den beskattningsbara inkomsten och nämnda grundbelopp i sin helhet räknas som inkomst med den beskattningsbara inkomsten i botten.

Grundbelopp i inkomstskiktet upp till 12 000 kronor reduceras med 10 %, i inkomstskiktet 12 001—16 000 kronor med 15 %, i inkomstskiktet 16 001— 20 000 kronor med 22 %, i inkomstskiktet 20 001—24 000 kronor med 27 %, i inkomstskiktet 24 001—30 000 kronor med 34 %, i inkomstskiktet 30 001— 40 000 kronor med 42 %, i inkomstskiktet 40 001—60 000 kronor med 48 %, i inkomstskiktet 60 001—100 000 kronor med 54 %, i inkomstskiktet 100 001 —150 000 kronor med 59 % och i inkomstskiktet över 150 000 kronor med 65 %.

Saknar bidragsmottagaren och hans make till statlig inkomstskatt be-

skattningsbar inkomst men har endera eller båda taxerats till sådan skatt året efter det inkomstår som barnbidrag och familjetillägg avser, reduceras bidrag och tillägg efter samma grunder som anges i andra stycket. Såsom inkomst räknas därvid summan av grundbeloppen för bidrag och tillägg, minskad med skillnaden mellan makarnas ortsavdrag och den samman— lagda taxerade inkomsten.

Har varken bidragsmottagaren eller hans make taxerats till statlig in— komstskatt året efter det inkomstår som barnbidrag och familjetillägg av- ser, reduceras icke grundbeloppen för bidrag och tillägg.

Bestämmelserna i denna paragraf äger motsvarande tillämpning i fråga om ensamstående bidragsmottagare.

12 å Reducering enligt 11 & göres i samband med debitering av slutlig eller tillkommande skatt för det inkomstår barnbidrag och familjetillägg avser.

13 5

Vid utbetalning av barnbidrag och familjetillägg reduceras grundbelop- pen preliminärt av barnavårdsnämnden enligt grunder som Konungen fast- ställer.

Har preliminär reducering skett med för högt belopp, betalas återstående del av bidrag och tillägg ut i den ordning som enligt uppbördsförordningen gäller för återbetalning av överskjutande preliminär skatt. Har debetsedel å slutlig skatt icke utfärdats för bidragsmottagaren året efter det inkomstår som barnbidrag och familj etillägg avser, gäller vad som nu sagts i förhållande till andra maken.

Har preliminär reducering skett med för lågt belopp, får den del av bidrag och tillägg som utgått för mycket avräknas mot överskjutande preliminär skatt hos bidragsmottagaren. I den mån sådan avräkning icke kan ske hos bidragsmottagaren, får den göras hos andra maken. I den mån avräkning icke heller kan ske hos andra maken, tillämpas i fråga om återstoden av den del av bidrag och tillägg som utgått för mycket föreskrifterna i upp- bördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) om kvarstående skatt, om ej annat anges. Föreskrifterna tillämpas i förhållande till den av makarna som har den största till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för det inkomstår bidrag och tillägg avser.

Avräkning enligt tredje stycket göres före sådan avräkning som avses i 68 5 4 mom. uppbördsförordningen.

14 5 I fall där bidragsmottagaren eller hans make är skattskyldig till sjö- mansskatt reduceras barnbidrag och familjetillägg enligt grunderna i 11— 13 55 med de avvikelser som betingas av att sjömansskatt uttages så—

som definitiv källskatt. Särskilda bestämmelser för dessa fall meddelas av Konungen.

I fall där bidragsmottagaren eller hans make under det inkomstår barn- bidrag och familjetillägg avser haft inkomst av förvärvsarbete, för vilken skattskyldighet här i riket icke föreligger, jämställes denna inkomst vid tillämpningen av 11 5 med till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst i den utsträckning Konungen förordnar.

Förfarandet 15 5

Den som önskar uppbära allmänt barnbidrag och allmänt familjetillägg skall anmäla detta hos barnavårdsnämnden i den kommun där han är kyrkobokförd. Anmälan kan också göras av annan person som vårdar bar- net eller eljest svarar för det, av styrelse för institution där barnet är in- taget samt av socialnämnd eller barnavårdsnämnd.

Anmälan och likaså överenskommelse som avses i 5 5 avfattas på blan- kett enligt formulär som socialstyrelsen fastställer.

16 å

Barnavårdsnämnden avgör ärende angående barnbidrag och familjetill- lägg.

Även utan att anmälan inkommit enligt 15 5 äger barnavårdsnämnden besluta om utgivande av barnbidrag och familjetillägg om förhållandena föranleder det.

Bidrag och tillägg utgår icke för längre tid tillbaka än ett år före in- gången av det kvartal, under vilket anmälan inkommit till barnavårds— nämnden eller nämnden meddelat beslut enligt andra stycket.

17 5 Bidrag och tillägg enligt denna lag betalas månadsvis genom barnavårds- nämndens försorg. Närmare bestämmelser om sättet och tiden för betal- ningen meddelas av Konungen. Har bidrag eller tillägg ej lyfts före utgången av året efter det, under vilket bidraget eller tillägget förfallit till betalning, skall det vara förverkat.

Övriga bestämmelser 18 å Det åligger bidragsmottagaren att i den utsträckning Konungen förordnar upplysa barnavårdsnämnden eller annan myndighet när det inträffar om- ständighet som har betydelse för rätten till barnbidrag eller familjetillägg. Vad som nu sagts gäller också den till vilken bidrag eller tillägg utbetalas en- ligt 6 eller 7 5 eller som äger rätt att uppbära bidrag eller tillägg enligt 9 &.

19 5

Har någon obehörigen uppburit barnbidrag eller familjetillägg och har han skäligen bort inse detta, skall han återbetala vad han erhållit för mycket. Länsstyrelsen äger dock att i särskilt fall helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.

Om det föreligger återbetalningsskyldighet för någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som utgått för mycket.

205

Fordran på bidrag eller tillägg enligt denna lag kan ej överlåtas eller tagas i mät för gäld.

21 å Talan mot barnavårdsnämnds beslut i ärende enligt denna lag föres ge— nom besvär hos länsstyrelsen. Talan får dock icke föras mot beslut av barnavårdsnämnd till den del det innefattar tillämpning av 13 5 första stycket. Talan mot länsstyrelsens beslut föres genom besvär hos regeringsrätten. Beslut av barnavårdsnämnd och länsstyrelse länder till efterrättelse utan hinder av förd talan, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

22 5 Om det finns anledning antaga att någon som saken rör är missnöjd med barnavårdsnämnds eller länsstyrelses beslut enligt denna lag, skall beslutet förses med besvärshänvisning och skyndsamt delges denne.

23 & Förmenar någon att fel förekommit vid reducering enligt 11 5, skall i fråga om hans möjlighet att söka rättelse och anföra besvär i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 84—87 55 uppbördsförordningen.

245

Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt denna lag och tillse att verksamheten handhas ända- målsenligt.

För tillsynen äger länsstyrelsen infordra barnavårdsnämnds handlingar rörande verksamheten och erhålla övriga nödvändiga uppgifter och yttran- den från nämnden.

Om det vid tillsynen yppas felaktighet, skall länsstyrelsen hos barna- vårdsnämnden påkalla åtgärder för felets rättande. Om rättelse icke sker, skall länsstyrelsen underrätta socialstyrelsen.

25 & Länsstyrelsen skall för varje budgetår till socialstyrelsen och riksrevi- sionsverket avlämna berättelse över tillsynsverksamheten. Riksrevisionsverket äger infordra barnavårdsnämnds handlingar rörande verksamheten för den granskning som ankommer på verket.

26 & Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt denna lag och att genom råd och anvisningar verka för att den handhas ändamålsenligt.

27 & Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt om ut- sträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från be- stämmelserna i lagen.

28 & Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Ko- nungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen eller annan myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969, då lagen den 26 juni 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag och kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 358) om familj ebostadsbidrag skall upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den nya bestämmelsen tillämpas.

Närmare föreskrifter i anledning av ikraftträdandet meddelas av Ko- nungen.

Särskilt yttrande av ledamoten Mundebo

En samlad familjepolitisk reform är en angelägen uppgift. Familjepolitiken har under lång tid släpat efter i reformarbetet. Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna har inte följt med den allmänna standardutveeklingen. De allmänna barnbidragen har visserligen höjts flera gånger och även fa— miljebostadsbidragen har vid flera tillfällen ändrats och i vissa avseenden förbättrats. Dessa höjningar har emellertid i huvudsak varit en följd av penningvärdeförsämring och förskjutningar inom skattesystemet. De all- männa barnbidragen har vid flera tillfällen under 1950— och 1960-talen legat på en lägre reell nivå än då de infördes 1948.

Familjebeskattningen —— som medför viss kostnadsomfördelning till barn— familjernas förmån — är i väsentliga avseenden föråldrad. En familje— skattereform med sikte på individuell beskattning och en så neutral utform— ning av skattesystemet att det möjliggör valfrihet utan att favorisera vare sig hemarbete eller förvärvsarbete eller olika slag av civilstånd är därför också en angelägen uppgift.

Samhällets familjepolitik ur ekonomisk synvinkel _— bidrag och skatter — måste ses som en helhet. Målet bör vara en samlad reform av familje— beskattning, allmänna barnbidrag och familjebostadsbidrag, varvid också nya inslag i familjestödet —— såsom vårdnadsbidrag — bör övervägas. De olika bidragens storlek bör därvid avvägas mot varandra och med hänsyn till familjeskattesystemets utformning.

Dessa sammanhängande problemkomplex har under ett par år varit före— mål för utredning i två skilda kommittéer, familjepolitiska kommittén och familjeskattebcredningen. Även om kommittéerna hållit varandra underrät— tade om arbetets gång i respektive kommitté har denna uppdelning, liksom familjepolitiska kommitténs beslut att behandla frågan om vårdnads— bidrag i ett kommande betänkande, försvårat möjligheterna till ett samlat ,grepp på familjepolitiken. En samordning av det familjepolitiska reformar- betet kan emellertid uppnås om dessa frågor under 1968 behandlas sam— tidigt i riksdagen. Detta bör också vara möjligt, då de båda utredningarna torde komma att framlägga betänkanden i nära anslutning till varandra. *Om denna samordning av skilda skäl likväl icke är möjlig, och frågan om reformering av familjestödet först kommer att föreläggas riksdagen, är det angeläget att den delreform som då företas inte kommer att försvåra en .framtida samlad reform.

F amiljepolitiska kommitténs uppgift är att undersöka effektiviteten av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avväg- ning. Det framhålls i direktiven att allmänna barnbidrag även i fortsätt- ningen bör bilda stommen i konsumtionsstödet och att dessa bidrag liksom hittills bör kompletteras med särskilda stödformer. Kommittén har vid sin undersökning av nuvarande stödformer kommit till slutsatsen att familje- bostadsbidragen bör avskaffas och ersättas med stöd i andra former. Jag instämmer i denna slutsats. Familjebostadsbidragen har fyllt en viktig upp- gift och de är även i dag av stor betydelse för många familjer. De har dock flera nackdelar och dessa nackdelar kan svårligen undanröjas ens genom en betydande omarbetning av systemet.

Kommittén har funnit att det finns skäl för en differentiering av familje- stödet. En förstärkning av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna bör i första hand inriktas på flerbarnsfamiljerna och de ensamstående barn- försörjarna och stödet bör ha sin tyngdpunkt i lägre inkomstlägen.

Det finns enligt min mening vägande skäl för en sådan differentiering. Att förbättra barnfamiljernas situation enbart eller huvudsakligen genom en höjning av de allmänna barnbidragen vore visserligen en enkel och från många synpunkter tilltalande lösning, men den är likväl inte nu fram- komlig. Behovet av stöd är onekligen särskilt framträdande i vissa familje- typer och familjesituationer och familjepolitiken bör, som också framhållits i direktiven, differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Dessutom är en nämnvärd generell höjning av de allmänna barn- bidragen mycket kostnadskrävande. En höjning med 100 kr. per barn och år kostar ca 180 milj. kr. Därför bör de allmänna barnbidragen liksom hit- tills kompletteras med andra stödformer.

Jag vill emellertid framhålla att bidragssystemet enligt min mening fått en utformning som inte tillräckligt beaktar den genomgripande förändring i en familjs liv som första barnets ankomst innebär. En av föräldrarna stan- nar då i allmänhet hemma, åtminstone under det första halvåret och oftast längre, och familjen förlorar en inkomst. Även om båda föräldrarna fortsät— ter att förvärvsarbeta medför första barnet en kostnadskrävande omställ- ning, vartill hänsyn nu tas genom förvärvsavdraget i skattesystemet. Att reducera stödet till enbarnsfamiljerna innan klarhet vunnits om familje- beskattningens framtida utformning är knappast lämpligt. En annorlunda fördelning av stödet —— dock med bibehållen betoning av flerbarnsfamiljer— nas behov —— hade mot denna bakgrund varit motiverad. Dessutom kan in- vändningar av psykologisk och administrativt—praktisk natur riktas mot en så markant satsning på flerbarnsfamiljerna. Den reella innebörden av kommitténs förslag är ju att stödet väsentligt ökar med stigande barnantal i familjen. Det sammanlagda bidraget är per månad 110 kr. för första bar- net, 150 kr. för andra barnet, 160 kr. för tredje barnet, 180 kr. för fjärde bar— net och 200 kr. för femte barnet. Ett definitivt ställningstagande till frågan

om stödets utformning är emellertid beroende av hur spörsmålet med vård- nadsbidrag löses och av hur familjebeskattningen utformas. Den föreslagna uppläggningen skulle lättare kunna motiveras om familjestödet också om- fattade ett vårdnadsbidrag som utgår till alla familjer med barn under viss ålder.

Kommittén har undersökt olika metoder att differentiera familjestödet. nämligen dels genom ett inkomstprövat familjetillägg, dels genom beskat— tade allmänna barnbidrag och familj etillägg, och dels genom inkomstgrade— rade barnbidrag och familjetillägg. Kommittén förordar det sistnämnda alternativet. Jag har i vissa avseenden kommit till en annan värdering av de olika alternativen än kommittén i övrigt. Innan jag redovisar mina syn- punkter i denna fråga vill jag emellertid kort ange några allmänna krav som enligt min mening bör ställas på det familjepolitiska stödsystemet.

Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna bör . vara väl samordnat, såväl då det gäller systemets olika delar som i för— hållande till familj ebeskattningen ;

. vara så utformat att det ligger i linje med de rättvise- och valfrihetsmo- tiv som finns bakom vår familje— och socialpolitik i dag och sålunda syfta till att utjämna"barnkostnaderna mellan barnfamiljer och familjer utan barn; .

0 vara sammansatt av allmänna och lika barnbidrag kompletterade med särskilda bidrag 'till familjer med låga inkomster och flera barn och till en- samstående barnför'sörj are ;

0 vara lätt vatt—administrera och enkelt för den enskilde att förstå.

De olika metoderna bör bedömas bl. a. mot bakgrund av dessa krav. Vid en sådan bedömning kommer jag till en annan slutsats än kommittén i öv- rigt, framför allt då det gäller att värdera inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg. .

Det första alternativet — inkomstprövade familjetillägg — är allmänna barnbidrag på nuvarande nivå kompletterade med familjetillägg med lik— nande konstruktion som familjebostadsbidragen, dock utan villkor om bo- stadsband. Två invändningar kan riktas mot detta alternativ, nämligen eftersläpningen och tröskeleffekterna. Dessa invändningar är vägande. De kan dock reduceras genom användning av ett annat inkomstbegrepp och av andra avtrappningsregler än som görs i det exempel som redovisas i betänkandet. Eftersläpningen hänger samman med det valda inkomstbe- greppet, den beskattningsbara inkomsten. Om samma inkomstbegrepp skulle användas som i det inkomstgraderade alternativet —— sjukförsäkringen —— vore de båda alternativen jämförbara i detta avseende. I detta alternativ skulle också den komplicerade slutjusteringen vara mindre nödvändig, då inkomstprövningen omfattar endast familjetillägget. Systemets svagheter skulle också reduceras om de allmänna barnbidragen höjdes.

Det andra alternativet — beskattade allmänna barnbidrag och familjetill- Iägg —— vill jag i likhet med kommitténs övriga ledamöter avvisa. De flesta sociala förmåner är nu skattefria. Det finns särskilda skäl att behålla denna skattefrihet just då det gäller familjestödet. De allmänna barnbidragen kan betraktas som en skatteåterbäring och denna bör vara lika för alla barn. Om en eventuell förändring av barnbidragens ställning i skatteavseende skall övervägas bör detta ske i samband med en prövning av hela frågan om be- skattning av sociala förmåner. Det finns inte tillräckliga skäl att nu göra en omläggning just på detta område.

Det av kommittén förordade alternativet _— inkomstgraderade allmänna barnbidrag och familjetillägg —— har vissa förtjänster. Det möjliggör icke oväsentliga förbättringar för åtskilliga barnfamiljer. Samtidigt har det be- tydande svagheter. Dessa är av principiell och administrativ natur. Från principiell utgångspunkt kan konstateras att alternativet innebär ett från- gående av principen om allmänna och lika barnbidrag, en princip som ligger i linje med hela vår socialpolitik. Huvuddelen av barnstödet bör vara obe- roende av inkomst — det har länge varit en erkänd princip att barnen bör få samma stöd oaVSett föräldrarnas inkomst. Fortfarande gäller enligt min mening den uppfattning som uttalades redan av 1941 års befolkningsutred- ning, nämligen att barnfamiljernas minimibehov bör täckas med generella bidrag och att avsteg från denna princip endast kan motiveras med stats- finansiella överväganden. Detta alternativ kräver vidare en omfattande och komplicerad administration. Både barnbidrag och familjetillägg skall in- komstgraderas för alla familjer och dessutom skall en slutjustering av bi- dragsbeloppen äga rum året efter det år då bidrag uppburits. Också om de preliminära beloppen avvägs så att de i allmänhet är något lägre än slutbe- loppen kommer det för många —— och för ett växande antal —— familjer att bli fråga om återbetalning, i vissa fall av betydande belopp. Dessa familjer torde komma att betrakta den bidragssumma som skall återbetalas som ett slags kvarskatt, vilket är olyckligt.

Härtill kommer invändningar av annat slag. Det föreslagna stödsystemet får i realiteten samma verkningar som en progressiv beskattning. Effekten blir alltså en skärpt progressivitet just för barnfamiljerna, en omständighet som måste inverka på makarnas vilja att förvärvsarbeta. Lättnader i mar- ginalbeskattningen i mellaninkomstlägen kommer med andra ord att eli- mineras just för de barnfamiljer som bäst behöver dem.

Ytterligare en omständighet må påpekas. Vid en jämförelse mellan nu- varande förmåner och de förmåner detta alternativ kommer att ge fram- träder i vissa inkomstlägen betydande förbättringar. Om förmånerna skulle anpassas till penningvärdets utveckling skulle dessa förbättringar emeller- tid inte vara lika framträdande. De allmänna barnbidragen har varit oför- ändrade sedan 1 juli 1965. Sedan dess har betydande prisstegringar ägt rum. Konsumentpriserna steg under 1965 med sex procent och under 1966 med

fem procent. För att barnbidragen skall bevara sitt realvärde från 1965 torde de med hänsyn till prisstegringar och skattehöjningar böra höjas med ca 150 kr. till 1969, dvs. då uppgå till ca 1 050 kr. Om hänsyn härtill tas blir effekten annorlunda och samma blir också förhållandet beträffande jäm- förelserna i olika inkomstlägen rörande nuvarande och föreslagna system. En reform innebär då inte att 70 procent av barnfamiljerna får förbättrat stöd; om bidragens reella värde skall vara detsamma 1969 som 1965 inne- bär reformen att kanske 60 procent får förbättrat stöd, dvs. inte mindre än 40 procent får sämre stöd än 1965. Det tillskott av statsmedel som den före- slagna reformen bygger på möjliggör inte någon ordentlig familjepolitisk reform.

Mina synpunkter kan sammanfattas på följande sätt.

1. Det är angeläget att genomföra en samlad familjepolitisk reform. Den- na reform bör omfatta både samhällets ekonomiska stöd _— allmänna barn- bidrag, familjebostadsbidrag och vårdnadsbidrag — och familjebeskatt- ningen.

2. Om en delreform rörande det ekonomiska stödet av olika skäl bör genomföras innan ställning tas till familjebeskattningen och till andra delar av familjepolitiken bör denna delreform utformas så att den inte försvårar en framtida samlad reform.

3. Det av kommittén förordade alternativet med inkomstgraderade all- männa barnbidrag och familjetillägg har vissa förtjänster, men också be- tydande svagheter. Dessa svagheter är så framträdande att detta alternativ enligt min mening inte bör ingå i en framtida reform. Det kan vara en tänk- bar —— ehuru ingalunda bra — form för provisorisk lösning, detta förutsatt att en framtida samlad reform inte därigenom försvåras. Fråga är emeller- tid om en sådan provisorisk lösning inte är lättare att uppnå inom ramen för nuvarande stödsystem — höjda allmänna och lika barnbidrag och tills vidare bibehållna familjebostadsbidrag — eller genom höjda allmänna och lika barnbidrag kompletterade med inkomstprövade familjetillägg.

Sammanfattning

Enligt sina direktiv skall kommittén pröva den inbördes avvägningen av olika familjepolitiska åtgärder med hänsyn bland annat till den olika bär— kraften hos olika familjetyper. De allmänna motiven för kommitténs förslag har redovisats i kap. 11. Kapitlet avslutas med några sammanfattande syn- punkter på familjestödet (s. 144). Där konstateras att man utan dröjsmål bör förbättra situationen för barnfamiljer, som nu med hänsyn till inkomstläge och familjestorlek har ekonomiska bekymmer för barnens försörjning i synnerhet familjer med många barn bland låglönegrupperna och ensam- stående barnförsörjare. Vidare diskuteras möjligheterna att med minsta möjliga marginaleffekter nå detta syfte. Sambandet mellan å ena sidan etl differentierat konsumtionsstöd till barnfamiljerna och frågan om ett vård.- bidrag och å andra sidan en eventuell särbeskattningsreform behandlas mot bakgrunden av kommitténs samråd med den utredningsman som har att pröva familjebeskattningens utformning, familjeskatteberedningen.

Familjepolitiken bör _— enligt direktiven —— differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är störst. För egen del har kommittén på an- förda skäl funnit, att konsumtionsstödet till barnfamiljerna bör ökas och att det bör innefatta hänsynstaganden till inkomster och barnantal, så att familjer med lägre inkomster och flera barn får ett kraftigare stöd än fa- miljer med högre inkomster och färre barn. Kommittén har vidare funnit, att dessa önskemål inte kan tillgodoses inom ramen för de nuvarande bidra- gen till barnfamiljerna.

Kommittén har kommit fram till att differentieringen av konsumtionsstö- det till barnfamiljerna bör ske inom ramen för ett enda system, som inne- håller allmänna barnbidrag och familjetillägg med inkomstgraderade be- lopp. Det system med inkomstgraderade bidrag som kommittén föreslår skiljer sig från behovs- och inkomstprövade förmåner därigenom att bidra- gen är generella. De utgår till alla barnfamiljer, även till de familjer som har de högsta inkomsterna. Rätten att erhålla bidrag är inte beroende av en inkomstprövning. Däremot graderas själva bidragsbeloppen i förhållande till inkomsten genom automatiskt verkande regler. Kommittén har sett det som en fördel att slippa skilja ut en grupp barnfamiljer med lägre inkomster och hänvisa dem till en sidostående inkomstprövad stödform med ett sär- skilt ansökningsförfarande och en särskild administrativ apparat.

Kommittén föreslår att de allmänna barnbidragens grundbelopp höjs från 900 kr. till 1 320 kr. per år (från 75 kr. till 110 kr. per månad) och in—

komstgraderas samt att allmänna familjetillägg införs till alla familjer med två eller flera barn under 16 år. Tilläggen bör öka med barnantalet och in- komstgraderas efter samma regler som barnbidragen. För alla ensamstående med barn under 16 år föreslås härutöver ett familjetillägg, vars grundbelopp tills vidare bör utgöra 30 kr. i månaden.

De allmänna barnbidragens och de allmänna familjetilläggens grundbe- lopp enligt förslaget framgår av följande tablå.

. Grundbelopp Grundbelo p Bidragstyp per månad kr. per år kr. p

Allmänt barnbidrag ............ 110 1 320 Allmänt familjetillägg för familj med

2 barn ..................... 40 480 3 barn ..................... 90 1 080 4 barn ..................... 160 1 920 5 barn ..................... 250 3 000 Allmänt familjetillägg till ensam-

stående med barn, därutöver. . 30 360

För varje barn utöver det femte ökar familjetilläggets grundbelopp med 90 kr. per månad.

Summan av barnbidragens och familjetilläggens grundbelopp vid olika barnantal framgår av följande tablå, som också visar hur bidragssumman ökar vid ökande barnantal.

Bidrags— Bidragssum- summa mans ökning . Familjetyp per för tillkom— Bidråagisumma månad mande barn per per r r. kr. månad kr. Gi/ta med 1 barn ............ 110 110 1 320 2 barn ............ 260 150 3 120 3 barn ............ 420 160 5 040 4 barn ............ 600 180 7 200 5 barn ............ 800 200 9 600 Ensamstående med 1 barn ............ 140 140 1 680 2 barn ............ 290 150 3 480 3 barn ............ 450 160 5 400 4 barn ............ 630 180 7 560 5 barn ............ 830 200 9 960

För varje barn utöver det femte ökas summan av grundbeloppen såväl för gifta som för ensamstående med 200 kr. per månad. Bidragsbeloppen inkomstgraderas vid utbetalningen efter föräldrarnas

sj ukpenningklassplacering. I de lägsta sjukpenningklasserna utgår nyss angiv- na belopp oreducerade. I övriga sjukpenningklasser avvägs utbetalningsbelop- pen med utgångspunkt i den procentsats, som enligt den statliga skatte- skalan gäller för inkomsterna inom varje sjukpenningklass.

Följande. tablå visar några exempel på utbetalningsbelopp för familjer där endast mannen är placerad i tilläggssjukpenningklass.

Inkomsten av förvärvs- . Sj ukpen- arbete uppgår Utbetalmngsbelopp per månad ningklass nr till men ej kr. till kr. 1 barn 2 barn i 3 barn i 4 barn 5 barn 6 5 000 5 800 110 260 420 600 800 , 9 8 400 10 200 100 235 380 540 720 12 14 000 16 000 100 235 370 520 680 15 21 000 24 000 90 210 335 465 605 17 27 000 30 000 80 190 295 415 545 21 39 000 65 150 245 350 450

f Bidragen utbetalas till modern om inte båda makarna gemensamt begär att utbetalning skall ske till fadern.

Bidragsbeloppen slutjusteras i samband med taxeringen året efter bi- dragsåret. Barnbidragets och familjetilläggets grundbelopp för bidragsåret läggs därvid till makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst och be- handlas som om det vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall slutgiltigt minskar grundbeloppet för barnbidrag och familjetillägg.

Bidragen betalas ut månadsvis av barnavårdsnämnderna med ledning av uppgifter från försäkringskassorna om föräldrarnas sjukpenningklass. Framdeles förs beräkningen och utbetalningen av bidragen över till för— siäkringskassorna. Slutavräkningen görs av den lokala skattemyndigheten i siamband med taxeringen. Resultatet redovisas på debetsedeln för slutlig sikatt. '

; Beräkningen av bidragsbeloppen vid utbetalningen och vid slutavräkning— du sker automatiskt utan särskild medverkan från bidragstagaren.

5 Målsättningen för kommitténs förslag har varit att åstadkomma en mar— kant förstärkning av stödet åt barnfamiljer i lägre inkomstlägen, flerbarns- familjer och ensamstående föräldrar. Omkring 70 % av alla barnfamiljer får, räknat på en uppskattning av 1969 års inkomstläge, genom kommitténs förslag ett ökat ekonomiskt stöd. Övriga får bidragsminskningar, som i hälften av fallen ligger under 10 kr. i månaden. Fördelningen på inkomstklasser och familjetyper sammanfattas i följande tablåer.

Inkomstklasser Inkomstklasser Antal Mkr med Mkr enligt . .. . o, 1 000 kr. familjer nuv. regler förslag Forandrmg '” —30 .............. 450 000 817 1 078 + 32 30—40 .............. 265 000 426 507 + 19 40— .............. 325 000 507 480 —— 5 Summa 1 040 000 | 1 750 2 065 | + 18 Familjetyper Ökning Familjetyp 231231.” 1 Mkr % Gifta med 1 barn ............................... 410 000 4 1 2 barn ............................... 333 000 80 13 3 barn ............................... 122 000 78 22 4 barn ............................... 36 000 40 28 5 eller flera barn ...................... 9 000 19 37 Ensamstående med barn ................. 130 000 94 49 Totalt 1 040 000 | 315 18

I följande tablå redovisas de årliga bidragsbeloppen och (inom parentes) förändringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag för gifta med olika barnantal i skilda inkomstlägen. Uppgifterna avser familjer där endast man- nen har inkomst. Har makarna tillsammans motsvarande inkomst, blir bidragsbeloppen i allmänhet något större.

Bidragsbelopp per år (slutbelopp)

Årsinkomst

(brutto) 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 000 1 320 (+ 420) 3 120(+ 1 320) 5 040(+ 2 340) 7 200(+ 3 600) 9 600(+ 5 100) 16 000 1 188 (+ 288) 2 808 (+ 1 008) 4 536(+ 1 836) 6 403 (+ 2 803) 8 443(+ 3 943) 20 000 1 188 (+ 288) 2 736 (+ 936) 4 368 (+ 1 668) 6 096 (+ 2 496) 7 968 (+ 3 468) 24 000 1 122 (+ 222) 2 553 (+ 753) 4 050 (+ 1 350) 5 661 (+ 2 061) 7 413 (+ 2 913) 30 000 964 (+ 64) 2 278 (+ 478) 3 595 (+ 895) 5 020 (+ 1 420) 6 604 (+ 2 104) 40 000 871 (— 29) 1 947 (+ 147) 3 061 (+ 361) 4 313(+ 713) 5 705 (+ 1 205) 50 000 766 (_ 134) 1 810 (+ 10) 2 835 (+ 135) 3 959 (+ 359) 5 207 (+ 707) 60 000 686 (— 214) 1 622 (— 178) 2 621 (—- 79) 3 744 (+ 144) 4 992 (+ 492) 100 000 607 (— 293) 1 435 (— 365) 2 318 (— 382) 3 312 (— 288) 4 416 (— 84)

Bidragsbeloppen för ensamstående barnförsörjare framgår av följande tablå, där på samma sätt förändringarna jämfört med nuvarande barn- bidrag anges inom parentes.

Årsinkomst Bidragsbelopp per år (slutbelopp) (brutto) 1 barn 2 barn 3 barn

6 000 1 680 (+ 780) 3 480 (+ 1 680) 5 400 (+ 2 700) 10 000 1 680 (+ 780) 3 340 (+ 1 540) 5 068 (+ 2 368) 16 000 1 512 (+ 612) 3 132(+ 1 332) 4 860(+ 2 160) 20 000 1 512 (+ 612) 3 132 (+ 1 332) 4 815 (+ 2 115) 40 000 1 109 (+ 209) 2 297 (+ 497) 3 453 (+ 753) 60 000 874 (— 26) 1 810 (+ 10) 2 808 (+ 108)

Kommittén föreslår att det nya bidragssystemet genomförs den 1 januari 1969. Stödet till barnfamiljernas bostadskostnader har inarbetats i bidrags- systemet, varför de särskilda familjebostadsbidragen föreslås avvecklade från samma tidpunkt. Över årsskiftet 1968—69 skulle ca 110000 barn- familjer med nuvarande regler ha familjebostadsbidrag utöver barnbidrag. Av dessa familjer får omkring 75 % förbättringar i det nya bidragssystemet. För övriga föreslås garantiregler som hindrar att försämringar uppstår.

Administrationskostnaderna beräknas öka med ca 12 milj. kr., varav emellertid 11 milj kr. avser den föreslagna övergången till månadsutbetal— ning av bidragen. Vidare beräknas en besparing uppkomma i kommu- nernas administrationskostnader för nuvarande familjebostadsbidrag med ca 2,5 milj. kr. De totala administrationskostnaderna för det av kommittén föreslagna bidragssystemet kan beräknas motsvara knappt 1 % av den årliga bidragssumman.

Kostnaderna för de nya bidragen beräknas för år 1969 till ca 2 065 milj. kr. Merkostnaden utgör —— sedan de beräknade kostnaderna 1969 för nu- varande familjebostadsbidrag fl'ånräknats —— ca 315 milj. kr. Detta be- tyder en ökad kostnadsomfördelning mellan barnlösa och barnfamiljer. Ökningen för de grupper som får höjda bidrag uppgår enligt gjorda beräk- ningar till ca 355 milj. kr. Eftersom merkostnaden på 315 milj. kr. skall finansieras i vanlig ordning över statsbudgeten, innebär detta att barn- familjer i högre inkomstlägen med färre barn kommer att få avstå från sammanlagt 40 milj. kr. av nuvarande bidrag.

Anslagstekniskt medför förslaget ett ökat medelsbehov med 210 milj. kr. i förhållande till gällande riksstat.

Särskilt yttrande har avgivits av ledamoten Mundebo.

BILAGA 1

F amiljepolitiska förmåner i vissa andra länder

Norge

I Norge utges allmänt barnbidrag fr. o. in. andra barnet med 450 kr. om året för detta bara och 600 kr. om året för tredje barnet, varefter det ökar med 150 kr. per barn och år. Det är ingen behovsprövning. När det är fråga om ensamstående föräldrar utgår barnbidrag fr. o. m. första barnet. Barnbidrag kan också utgå fr. o. m. första barnet, om försörjaren är arbetsoförmögen och denna oförmåga kan antas bli av längre varaktighet. Bidragen utgår för barn under sexton år. De är fria från skatt.

Vid arbetslöshetsförsäkring utgår tillägg med 3 kr. per dag för make, som för- sörjs av den försäkrade, och barntillägg med 3 kr. per dag för varje barn under 18 år, som försörjs av den försäkrade. Samma tillägg utgår till sjukpenning. I fråga om yrkesskadeförsäkring gäller att vid minst 30 % förlust av arbetsförmågan ut- går barntillägg för barn under 18 år. Tillägget är 900 kr. per barn och år vid total- förlust av arbetsförmågan och vid mindre invaliditetsgrad blir tillägget propor- tionellt mindre. Till barn under 18 år utgår pension efter yrkesskadad enligt samma grunder som inom folkpensioneringen. Barntillägg och barnpension är sam- ordnade med motsvarande förmåner från folkpensioneringen. Om barnet utbildar sig, kan barnpension utgå till 21 års ålder. Barntillägg till förtids- och ålderspen- sion utgår per år med 25 % av folkpensionens grundbelopp för varje barn under 18 år. År 1967 är grundbeloppet 5 400 kr.

När en av föräldrarna är död, utgår barnpension med ett årligt belopp motsva- rande 40 % av ovannämnda grundbelopp för första barnet och 25 % av grund- beloppet för vart och ett av följande barn. Pensionen utgår så länge barnet är under 18 år. Är bägge föräldrarna döda, får första barnet rätt till samma efter- levandepension som den av föräldrarna som skulle ha fått den största efterlevande— pensionen. Nästa barn får 40 % av grundbeloppet och de övriga 25 % var av grundbeloppet. Barnpensionerna skall anses utgå med lika stort belopp till vart och ett av barnen i en barnkull.

Till barn utom äktenskap, där faderskapet inte är fastställt, utgår ett årligt be- lopp om 1 200 kr., så länge barnet är under 18 år. Samma belopp utgår i bidrags— förskott, om underhållsskyldig inte fullgör sin underhållsplikt.

Vid barnsbörd utgår ersättning från sjukförsäkringen under sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten, om modern själv tillhör försäkringen. Ersätt- ningen är lika stor som sjukpenningen men får inte vara mindre än sammanlagt 200 kr. Detta belopp utgår också om det bara är mannen som är försäkrad, men då endast under förutsättning att modern inte föder barnet på förlossningsanstalt.

Beskattning. Vid beskattningen gäller i Norge följande klassindelning: ensamstå- ende (klass 1), makar utan barn (klass 2), makar med ett barn (klass 3), makar med två barn (klass 4), makar med tre barn (klass 5), makar med fyra barn (klass 6) etc. Med barn menas här de som är under 16 år eller arbetsoförmögnua, eller som

är mellan 16 och 25 år och studerar. Då makar särtaxeras hänförs den ene ma- ken till klass 1 medan ev. barn beaktas vid klassplaceringen av den andre. Bidrag utges i form av reduktion från den beräknade statliga inkomstskatten med 450 kr. i klass 1, 900 kr. i klass 2, 1 250 kr. i klass 3, 1 700 kr. i klass 4, 2 250 kr. i klass 5, 2 900 kr. i klass 6, etc. När det gäller kommunalskatten görs avdrag från nettoin- komsten med belopp som varierar något men som genomsnittligt ger skatteminsk- ningar av storleksordningen 280 kr. i klass 1, 570 kr. i klass 2, 870 kr. i klass 3, 1 200 kr. i klass 4, 1 540 kr. i klass 5, 1 900 kr. i klass 6 etc.

Gift kvinna som samtaxeras med maken har rätt till förvärvsavdrag med 25 % av bruttoinkomsten dock högst 600 kr., om makarna försörjer barn för vilket klassavdrag kan erhållas. Om makarna har hemmavarande barn under 14 år höjs avdraget, vid ett barn till 40 % av inkomsten dock högst 1 500 kr. och vid två eller flera barn till 50 % av inkomsten dock högst 2 000 kr. Liknande förmåner utgår också till ensamstående barnförsörjare.

Makar sambeskattas vanligen, men hustru med egen förvärvsinkomst kan i re- gel få denna inkomst särtaxerad, om även mannen har förvärvsinkomst.

Bostadssubventioner. Nya bestämmelser om bostadsbidrag trädde i kraft den 1 januari 1966. Det nya systemet omfattar familjer med två eller flera barn under 18 år (ett barn i fråga om ensamstående försörjare), familjer med ett barn under 14 år och hushåll med äldre eller handikappade personer. När det gäller stats- finansierade bostäder är bidraget per år och barn (resp. äldre eller handikappad person) 90 kr. för låntagare med 3,5 % lån, 180 kr. för låntagare vilkens ränta höjts från 2,5 eller 3,5 % till 4,5 % och 240 kr. för låntagare med lån efter den 1 januari 1966. I fråga om privatfinansierade bostäder som uppförts under åren 1957—65 är bidraget 180 kr., medan det är 240 kr. för nyare bostäder. Avsikten med systemet är att reducera bostadskostnaderna för personer med låg inkomst och med försörjningsbörda. Inkomstgränsen är satt i förhållande till den högsta inkomst, som inte får statsskatt i de olika skatteklasserna, och varierar därmed med hushållens skatteklasser. Gränsen för fullt bidrag är t. ex. i skatteklass 3 (makar med ett barn) 17 500 kr., för äldre eller handikappade 11 500 kr., och i skatteklass 8 (t. ex. makar med sex barn) 30 000 kr. för barnfamiljer och 24 000 kr. för äldre och handikappade. Bostadsbidraget ges i 15 år. Fyra femtedelar av bidra- get betalas av staten och en femtedel av kommunen.

Ungefär 70 % av de nya bostäderna i Norge uppförs med stöd av lån från de statliga bostadsbankerna (intill nyligen två banker; nu är praktiskt taget allt sam- lat i Statens Husbank). Småhusbyggandet dominerar norskt bostadsbyggande, med över 2/3. Radhus och flerfamiljshus byggs i huvudsak av bostadskooperativa orga- nisationer, som i Norge väsentligen har vuxit fram efter det senaste kriget. Det har varit en utbredd uppfattning att detta ställer sig mer ekonomiskt i drift och troligen också i uppförande än kommunalt bostadsbyggande. De flesta av dessa organisationer är anslutna till Norske Boligbyggelags Landsforbund, som bildades 1946, men organisationerna är mer självständiga än t. ex. lokala HSB-avdelningar. Bostadskooperationens byggande finansieras i allt väsentligt av Statens Husbank. Husbanken lämnar inteckningslån och t.o.m. 1965 också kapitalsubventioner. F. n. är lånen uppdelade på ett förstaprioritetslån med 41/2 % ränta och ett andra— prioritetslån med 5 % ränta. Det har varit accepterad statlig bostadspolitik att bostadskostnaderna borde ligga under 20 % av familjeinkomsten. Intill nyligen har de legat betydligt under detta tal, i vart fall om man inte räknar med snabb amortering av högt eget kapital som både egnahemsägare och bostadskooperatörer måste betala.

Undervisning. Några skol-avgifter utgår inte för undervisningen i Norge, inte heller vid universiteten. Utgifterna i övrigt täcks till stor del av medel från statens lånekassa. När det gäller de allmänbildande skolorna utgår medlen endast i form av stipendier men vid övriga skolor även såsom lån. Någon generell rätt till stu— diestöd finns inte.

Danmark

I Danmark utgår allmänt barnbidrag för alla barn under 18 år, som inte har egen inkomst överstigande 1 200 kr. om året, med 780 kr. om året för vart och ett av de fyra första barnen och 830 kr. om året för vart och ett av de följande. För en- samstående utgår vidare ett tillägg med 350 kr. per barn och år. Bidraget tillgo- doförs de bidragsberättigade på det sättet att det kvittas mot skatten. Kontantut— betalning sker således endast om skatten är lägre än bidraget. Bidragen är fria från skatt.

Änkors och änklingars barn är därutöver tillförsäkrade tre femtedelar av den normala kostnaden för ett barns underhåll, vilket fr. o. m. den 1 april 1967 innebär ett bidrag med 1 836 kr. per år. Detta bidrag är beroende av inkomst- prövning (max. 14 000 kr. efter vissa avdrag från bruttoinkomsten). Varje högre inkomst reducerar bidraget med 60 % av den överskjutande inkomsten, och om bidraget blir mindre än en tolftedel av inkomsten betalas det inte ut.

Var och en som tar hand om en föräldralös får oberoende av inkomst ett bidrag på 3 048 kr. per år (: hela den normala kostnaden för ett barns underhåll).

Barn till ogifta och frånskilda och till makar som separerat kan få bidragsför- skott av det allmänna, om den underhållsskyldige inte uppfyller sin plikt. För- skotten utbetalas till den bidragsberättigade för ett halvt år i taget och utgör maximalt 1 836 kr. för manliga och 1 212 kr. för kvinnliga underhållsskyldiga.

I fråga om arbetslöshetsförsäkring har en ny lag trätt i kraft den 1 april 1967. [ den nya lagstiftningen har de tidigare barntilläggen avskaffats. I stället har dag- penningen höjts och utgör nu maximalt 50 kr. per dag.

Till invalidpension inom yrkesskadeförsäkringen utbetalas inget barntillägg men barnpension utgår för barn under 18 år. Till förtids- och ålderspension utgår barn— tillägg med 1 836 kr. per år och barn under 18 år. Är barnet mellan 15 och 18 år utgår dock tillägget endast om pensionären bidrar till barnets utbildning. En förut- sättning för barntillägget är att försörjarens inkomst inte överstiger 14 000 kr. efter avdrag av skatter m. m. Pension räknas som inkomst. Till sjukpenning utgår inget barntillägg men familjeförsörjare — dit räknas även gift man utan barn — har högre sjukpenning än andra, nämligen 33 kr. i stället för eljest 26 kr. För- sörjare betalar vidare lägsta sjukförsäkringsavgift för bästa förmåner vid högre inkomst än ensamstående och inkomstgränsen höjs med antalet barn. Tjänstemän har i stället för sjukpenning full lön under sjukdom. Egna företagare omfattas inte obligatoriskt av sjukförsäkringen men kan ansluta sig till den.

Vid barnsbörd utgår ingen engångsersättning men förvärvsarbetande kvinnor får samma ersättning som enligt sjukförsäkringen, dock i högst fjorton veckor. Kvinnliga tjänstemän i privat tjänst får i stället halva lönen från arbetsgivaren i fem månader, varav tre månader efter nedkomsten, och kvinnliga tjänstemän i statstjänst full lön i sex veckor.

Beskattning. Makar samtaxeras i regel. I vissa fall taxeras även barnens inkomster hos föräldrarna. Två skatteskalor tillämpas, en lindrigare för skattskyldig som för-

sörjer make eller barn och en strängare för övriga skattskyldiga. Ortsavdrag lik— nande de svenska förekommer inte, men en motsvarande skattelindring nås ge- nom att den första delen av en inkomst lämnas skattefri. För makar är det skatte- fria bo-ttenbeloppet 7 000 kr. och för ensamstående 3 700 kr.

Bostadssubuentioner. Fr.o.m. den 1 april 1967 gäller ett helt nytt subven- tionssystem i Danmark. Kärnan i detta system är »den sociale boligsikrings- ordning». Lagen om »boligsikring» av den 8 mars 1967 är komplicerad och berör i princip alla som hyr bostäder, både ensamstående och gifta och hushåll med och utan barn. Lagen gäller oavsett om bostaden är belägen i det gamla bostads- beståndet eller i nybyggda hus. Det tas heller ingen hänsyn till om huset är upp- fört med eller utan offentligt stöd eller om det är privatägt eller uppfört av sociala företag. Lagen har bl. a. till syfte att motverka olyckliga sociala konsekvenser av den samtidigt påbörjade »normalisering af boligmarkedet», som innebär att man under en 8-årsperiod företar en viss anpassning av hyran i det äldre bostads- beståndet till hyran i nybyggda hus.

De bidrag, som hyresgästerna kan erhålla enligt lagen, beror på förhållandet mellan hushållsinkomsten _— reducerad efter antalet barn — och hyran för den lägenhet man bor i, förutsatt att lägenheten varken är för trång eller onormalt stor i förhållande till behovet. I sistnämnda fall bortser man från hyran för de rum i lägenheten, som överstiger antalet personer i hushållet med mer än 1.

Bidraget utgör % av skillnaden mellan den årliga hyran och ett för hushållet beräknat s. k. gränsbelopp, som stiger med stigande inkomst och faller med barn- antalet. Bidraget kan dock högst utgå med en viss procent av hyran. Procent- satsen är beroende av hushållsinkomst och barnantal.

Som ett exempel på hur reglerna verkar kan anföras, att ett hushåll utan barn med en skattepliktig inkomst av 20 000 kr. och en årshyra på 6 000 kr. får ett årligt bidrag på 780 kr., medan ett hushåll med samma inkomst och samma hyra men med två barn får ett bidrag på 2 580 kr.

Det maximum för den skattepliktiga hushållsinkomst, som — om i övrigt lägen- hetens storlek berättigar till det — ger möjlighet till bidrag är

för hushåll utan barn ........................................ 31 000 kr. för hushåll med ett barn .................................... 33 000 kr. för hushåll med två barn .................................... 34 000 kr. för hushåll med tre barn .................................... 35 000 kr. varefter gränsen höjs med 1 000 kr. för varje ytterligare barn. Det bör anmärkas att i Danmark omfattar den skattepliktiga inkomsten inte de inkomstskatter som betalts under inkomståret.

»Boligsikringsordningen» är en individuell stödform. I fråga om allmän- nyttigt bostadsbyggande för de nämnda åren suppleras den med ett mer generellt subventionssystem, den s. k. rentesikringsordning. Räntebidrag utges av stats- medel med belopp som täcker den del av ränteutgifterna för huset som motsvarar en genomsnittlig effektiv förräntning på mer än 6,5 % av de prioritetslån, som upptagits i samband med husets färdigställande. Sådant räntebidrag kan för vart och ett av de kommande sex åren utges för 12 000 nya lägenheter i allmännyttiga bostadshus, varefter systemet är avsett att avvecklas under en 4-årsperiod. Man räknar med att det särskilda subventionsbehov, som beror på den höga ränte— nivån i Danmark under dessa år, därefter skall ha hortfallit.

Till lägenheter i hus med räntebidrag har familjer med barn och låga inkomster en långtgående företrädesrätt. Byggandet lånefinansieras genom den privata kapi- talmarknaden på grundval av statsgaranti för lånen upp till 94 % av anskaff-

ningssumman. Resterande 6% skall principiellt anskaffas genom tillskott av hyresgästerna, men lagen om bostadsbyggande innehåller särskilda regler om bidrag till betalning av dessa tillskott. Dessa regler garanterar åt familjer som inte själva kan betala tillskottet lån till detta på fördelaktiga villkor.

Undervisning. All allmän undervisning är fri även vid universiteten. De stude- rande kan erhålla lån och bidrag från Ungdomens Uddannelsefond. Någon gene- rell rätt till bidrag föreligger dock ej. Inom kort väntas ett utredningsförslag om nya riktlinjer för de studiesociala åtgärderna.

Storbritannien

I Storbritannien utgår allmänt familjebidrag (family allowance) utan behovspröv— ning till alla familjer med två eller flera barn. Bidraget utgör 8 shillings: i veckan för två barn och ytterligare 10 shillings i veckan för varje följande barn. Bidra— get inkomstbeskatta-s. Åldersgränsen är i princip 15 år, men bidra-get kan utgå till 19 års ålder för barn som fortsätter sin utbildning i skolor och universitet eller som lärlingar. För vissa handikappade barn utgår bidraget till 16 år. I april 1968 kommer bidragen att höjas till 15 shillings för andra barnet och 17 shillings för följande barn. Redan i slutet av oktober 1967 kommer emellertid bidraget fr. o. m. fjärde barnet att utgå med 15 shillings.

Inom arbetsIöshetsförsäkringen, förtids— och ålderspensioneringen, sjukpenning— försäkringen och yrkesskadeförsäkringen förekommer enhetsbidrag (standard flaturate benefits), som i normalfallet uppgår till 4 pund 10 shillings i veckan för ensamstående (7 pund 5 shillings i yrkesskadeförsäkringen) med tillägg (stan- dard increases) om 3 pund och 6 shillings i veckan för hustru, samt utöver det all- männa barnhidraget, 1 pun—d 2 shillings och 6 pence i veckan för första barnet och 14 shillings och 6 pence i veckan för varje följande barn. Dessa bid-rag be- talas, med vissa inskränkningar, så länge försäkringsfallet består. Fr.o.m. den 6 oktober 1966 tillkommer utöver dessa enhetsbidrag inkomstgraderade tillägg ( earnings-related supplements) inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, utgöran— de i princip en tredjedel av den del av vederbörandes genomsnittliga veckolön som ligger mellan 9 och 30 pund. Tilläggen kan således uppgå till högst 7 pund i vec- kan, vartill kommer att det totala försäkringsbeloppet (inkl. eventuella hustru- och barntillägg) icke får överstiga 85 % av den genomsnittliga veckoinkomst'en. De inkomstgraderade tilläggen utgår i princip fr.o.m. trettonde dagen av sjuk- dom eller arbetslöshet och under högst sex månader.

Änkor uppbär under de första 26 veckorna efter makens död utan behovspröv- ning ett enhetsbidrag (standard flat—rate Widow's allowance) om 6 pund 7 shil- lings, vartill kommer 2 pund i veckan (däri inräknat eventuellt allmänt familje— bidrag) för varje barn. Dessutom är de som blivit änkor efter den 5 oktober 1966 under de 26 första veckorna berättigade till ett inkomstgraderat tillägg (widow's supplementary allowance) motsvarande en tredjedel av den avlidne makens vecko- inkomst mellan 9 och 30 pund. Efter de 26 veckorna utgår änkepension i varie— rande former: änkor utla—n barn får i princip »widow's pension» om 4 pund i vec- kan, änkor med barn får »Widowed mother's allowance» om 4 pund 10 shillings i veckan jämte tillägg om 2 pund 2 shillings 6 pence i veckan (däri inräknat even— tuellt allmänt familjebidrag) för varje barn. Det finns vidare särskilda regler för krigsänkor och änkor som uppbär pension enligt tidigare pensionssystem.

Den som tar hand om ett föräldralöst barn får ett vårdnadsbidrag (guardian's allowance) om 2 pund i veckan, men i detta fall utgår icke det allmänna familje— bidraget.

Ett särskilt barnbidrag för faderlösa barn (child*s special allowance) utgår till frånskild kvinna som vid sin förre makes död har eller får vårdnaden om barn till vars underhåll den avlidne maken bidragit. Detta bidrag utgör (däri inräknat eventuellt allmänt barnbidrag) 2 pund för varje sådant barn.

I fråga om moderskapsförsäkringen gäller att alla mödrar får en moderskaps- penning (maternity grant) om 22 pund vid förlossningen. Vid flerbarnsfödsel utgår ytterligare 22 pund för varje barn som lever 12 timmar efter födseln. Om modern är försäkrad och erlagt fulla försäkringsavgifter, blir hon, så länge hon avhåller sig från förvärvsarbete, berättigad till ett moderskapsbidrag (maternity allowance) om 4 pund i veckan under högst 18 veckor med början 11 veckor före den väntade nedkomsten. Om modern icke har någon försörjare men själv har att ta vård om andra, får hon, utöver det allmänna barnbidraget, tilläggsbidrag om 1 pund 2 shillings och 6 pence i veckan för sitt första barn och 14 shillings och 6 pence i veckan för varje annat barn samt 2 pund och 10 shillings i veckan för varje vuxen person hon kan ha att försörja.

Modern kan vara berättigad att samtidigt uppbära både moderskapsbidrag och sjukpenning inkl. det nya inkomstgraderade tillägget; hon får då en utfyllnad av moderskapsbidraget upp till den nya sjukpenningnivån.

Beskattning. En gift man får ett allmänt skatteavdrag med 340 pund mot 220 pund för ogift. Vidare beviljas avdrag med 115 pund för varje barn under 11 år, 140 pund för varje barn mellan 11 och 16 år och 165 pund för varje barn över 16 år som, under vissa angivna förutsättningar, bedriver studier eller annan yrkes- utbildning. Om barnet har egen inkomst som överstiger avdraget, reduceras detta med överskjutande belopp. För makar gäller samtaxering.

Vidare kan en skattebetalare få avdrag för husföreståndare med 75 pund i föl- jande fall: 1) en man som har barn och vars hustru är oförmögen till arbete, 2) en ensamstående som underhåller släkting eller anställer en kvinna att se efter barn, som den ensamstående har vårdnaden om och underhåller, 3) en ogift person som anställer kvinnlig släkting för att se efter yngre syskon, 4) ensam— stående kvinna som är oförmögen till arbete eller är heltidsanställd, 5) änka eller änkling.

Ett villkor för detta husföreståndaravdrag är för samtliga kategorier att hus- föreståndaren bor hos inkomsttagaren. Ett enda undantag härifrån gäller, nämligen när det är fråga om en inkomsttagare som ensam har ansvar för ett eller flera barn. Han kan under vissa omständigheter få göra avdrag med 40 pund även om han inte har en husföreståndare som bor i hemmet.

Bostadssubventioner. Hyresbidrag betalas inom ramen för den nya statliga so- cialhjälpen (social security scheme). Familjeförsörjare kan få hela hyran betald. om den inte är oskälig. Socialhjälp kan endast utgå till icke heltidsanställda.

Därutöver förekommer varierande hyresrabatter för mindre bemedlade hyres- gäster i kommunalt ägda hyreshus i ungefär var tredje kommun i landet. Hänsyn tages bl. a. till familjestorleken. Kommunerna skall vidare vid valet av hyresgäster i sina hyresfastigheter ge företräde åt familjer som bor trångt eller eljest otill- fredsställande.

För hyresgäster i privatägda hyreshus förekommer, utöver vad som följer av socialhjälpen, inga bidrag till bostadskostnaden. De som bor i egna hus åtnjuter

f. n. bidrag till bostadskostnaden i form av bl. a. vissa ränteavdrag vid inkomst- beskattningen.

Undervisning. I alla kommunala skolor och även i skolor, som drivs av andra (vanligen religiösa samfund) men som bekostas av konununen, är undervisningen samt läroböcker och annan materiel fria. Vissa andra skolor, som inte bekostas av kommunen, har i stället statsbidrag och då fastställer staten skolavgiften. Avgiften skall reduceras eller inte alls utgå i fall där svåra omständigheter (»hard- ship») föreligger.

Föräldrar 'är oförhindrade att skicka sina barn till helt privata skolor. Kom- munen kan bidra till barnens undervisning där men då är vanligen villkoret att det skall föreligga ett speciellt skäl varför barnet inte kan gå i kommunens skola. Beror det på platsbrist betalar kommunen hela kostnaden, annars endast om det föreligger »hardship». Vilka avgifter som skall tas ut vid dessa skolor bestäms utan medverkan av myndigheterna.

Skolplikten gäller till 15 år men kommunen kan betala bidrag upp till 19 år för fortsatt undervisning för att barnet skall kunna utnyttja sådan undervisning utan att han själv eller föräldrarna lider ekonomiskt avbräck.

För universitetsstudier gäller olika avgifter. Dessa täcks emellertid i regel av stipendier som bestäms med hänsyn till föräldrarnas ekonomi. Stipendierna skall i princip även kunna täcka utgifter för kost, logi etc. De kostnader, som inte täcks av stipendier, förutsätts bli bestridda av de studerandes föräldrar.

På det gymnasiala stadiet finns inget utbyggt stipendiesystem.

Frankrike

I Frankrike utgår ett allmänt familjebidrag (allocation familiale; termen »les allocations familiales» används dock ibland i en vidare bemärkelse; en samlings- beteckning för kontanta familjebidrag av olika slag är eljest »les prestations familiales»!) till alla ekonomiskt verksamma personer med två eller flera barn. I princip består bidraget av tre delar, nämligen a) en viss procent av ett månatligt basbelopp som är ortsgraderat och f. n. uppgår till 313,50 fr i Paris, b) ersättning för ett skatteavdrag för gifta som borttogs år 1948 och e) ett tillägg för varje barn över 10 år.

Ersättningen under a) är 22 % av basbeloppet för andra barnet och 33 % för tredje och följande barn. Ersättningen under b) är 9,81 fr för andra barnet och 15,09 fr för vart och ett av de följande. Tillägget under c) är 9 % av basbeloppet för barn mellan 10 och 15 år och 16 % för barn över 15 år. Tillägget utgår inte om barnet är det äldsta i en tvåbarnsfamilj.

Som barn räknas barn upp till 20 år, om de fortsätter studierna (18 år för lärlingar) eller på grund av handikapp kan antas inte kunna skaffa sig något yrke. Eljest upphör bidragen i princip då barnet fyller 15 år.

Även fria företagare har det allmänna familjebidraget men det reduceras i deras fall med den del som avser ersättning för skatteavdraget.

Statsanslällda får utöver det allmänna familjebidraget ett supplerande familjetill- lägg som innefattar dels ett fixt belopp och dels ett belopp som är proportionellt mot lönen.

Det fixa beloppet, som är årligt, är 120 fr för varje barn. Den proportionella delen av familjetillägget inträder först vid två barn. Det beräknas efter ett index

1 Den allmänna beteckningen för det franska familjestödet i dess helhet är »Compensation des charges familiales».

och varierar också med antalet barn. Systemet är komplicerat men som exempel kan nämnas att det vid ett index av 180 ger 10 fr i månaden för ett barn, 39,34 fr för två barn, 81,58 fr för tre barn samt 48,69 fr för varje ytterligare barn. Är index 450 eller mer ger det 10 fr för ett barn, 68,36 fr för två barn, 158,97 fr för tre barn samt 106,73 fr för varje ytterligare barn.

De kommunalanställda har ett system som är närbesläktat med det som gäller för statstjänstemän.

I fråga om icke ekonomiskt verksamma personer gäller att vederbörande har rätt till det allmänna familjebidraget, om han kan styrka att det är omöjligt för honom att arbeta. Detta anses vara fallet om han uppbär arbetslöshetsunderstöd, ersättning från yrkesskadeförsäkringen, förtidspension, ålderspension eller sjuk- penning. Detsamma anses gälla för studerande samt ensamstående kvinnor. I öv— riga fall måste styrkandet ske inför en särskild nämnd.

Ett särskilt familjebidrag (allocation de salaire unique) utgår till alla anställda i privat eller alhnän tjänst som är enda inkomsttagare i familjen. Den andra maken kan dock få tjäna upp till lla av det nedannämnda månatliga basbeloppet — som är ett annat för det särskilda bidraget än för det allmänna —— utan att bidraget går förlorat (om familjen har tre eller flera barn kan vederbörande få ha en inkomst motsvarande 1/2 det månatliga basbeloppet). Vidare utgår det sär- skilda bidraget till personer som tidigare varit anställda men blivit oförmögna till arbete.

Bidraget varierar med hänsyn till antalet barn, dock ej fr.o.m. det tredje. Det beräknas i procent på ett månatligt basbelopp, som är 194,50 fr. Bidra- get utgår med 20 % av basbeloppet till familjer med ett barn, så länge barnet är mindre än 5 år eller är det sista i en familj med flera barn (åldersgränsen gäller ej i fråga om ensamstående försörjare), med 40 % till familjer med två barn och med 50 % till familjer med tre eller flera barn.

Fria företagare har ett motsvarande särskilt familjebidrag (allocation de la mere au foyer ). Det utgår till gifta företagare med hemmafru, och till ogifta. Bidra- get utgår i procent av samma månatliga basbelopp som nyss nämnts. Det varierar efter antalet barn och dessutom med hänsyn till om vederbörande är jordbrukare eller inte.

En jordbrukare får 10 % av basbeloppet, om han har ett barn, 25 % om han har två barn och 50 % om han har tre eller flera barn. Den som är sysselsatt i industri eller handel får 10 % av basbeloppet om han har två barn, 20 % om han har tre barn, 30 % om han har fyra barn, 40 % om han har fem barn och 50 % om han har sex eller flera barn.

Familjebidragen är inte beskattade. Havandeskaps- och moderskapsbidrag utgår till alla oberoende av om de är ekonomiskt verksamma eller inte.

Havandeskapsbidraget (allocation prénatale) är beräknat efter en procentsats på samma månadsbelopp som gäller för det allmänna familjebidraget, dvs. f. n. 313,50 fr i högsta ortsgruppen. Det sammanlagda bidraget utgör nio månadsbelopp om vartdera 22 % av basbeloppet (dvs. 9 x 68,97 fr : 620,73 fr) och det utgår i tre poster under havandeskapet. Villkoret är att vederbörande underkastar sig läkar- undersökning före varje utbetalning. Första gången utbetalas två månadsbelopp, andra gången fyra månadsbelopp och tredje gången tre månadsbelopp.

Moderskapsbidraget (allocation de maternité) beräknas också på grundval av samma månatliga basbelopp och utgår två gånger, med 313,50 fr vid födseln och 313,50 fr när barnet är sex månader.

Kassorna för familjebidragen (les caisses d'allocations familiales) som admi- nistrerar de nu uppräknade bidragen — utom för vissa speciella kategorier ——

disponerar en särskild fond till ändamål utöver dessa, ex.vis hyresbidrag, hem- hjälp, semesterhjälp etc. Ur denna särskilda fond får medel utgå med belopp motsvarande 3,5 % av de reguljära bidrag, som utges till anställda, och 2 % av dem som utbetalas till fria företagare.

Familjebidragen samt havandeskaps- och moderskapsbidragen finansieras när det gäller anställda genom arbetsgivaravgifter uppgående till 13,5 % av lönen intill ett tak av 12 960 fr/år (1 080 fr/mån.). Avgiften är oberoende av den anställdes familjesituation. Fria företagare betalar avgift i förhållande till inkomstens stor— lek efter en skala med tjugo trappsteg. Den lägsta avgiften är 136 fr/år och den högsta 1 580 fr.

Socialförsäkringen finansieras när det gäller anställda genom avgifter från arbetsgivare och arbetstagare. Den totala avgiften för löntagare uppgår till (med undantag för yrkesskadeförsäkringsavgiften, som betalas helt av arbetsgi— varen och som varierar bl. a. med hänsyn till skaderisken) 21 % av lönen intill ett tak av 12960 fr/år. Härav erlägger arbetsgivaren 15 och arbetstagaren 6 %. Avgiften är oberoende av den anställdes familjesituation. För fria företagare är anslutningen till socialförsäkringen valfri. De erlägger en avgift som motsvarar hela kostnaden för den försäkring de valt att omfattas av. Den företagare som uppfostrar minst fyra barn kan få vissa avgiftsreduktioner.

Sjukpenningen från sjukförsäkringen (assurance maladie) är en sextiondedel av månadslönen, med ett tak av 1 080 fr, dvs. högst 18 fr per dag. Om veder- börande har tre barn eller fler ökas sjukpenningen fr. a.m. trettioförsta dagen efter arbetsavbrottet till två tredjedelar av den vanliga dagsinkomsten dock högst 24 fr om dagen. Om den sjuke läggs in på sjukhus, minskas sjukpen- ningen med tre femtedelar för ungkarlar, två femtedelar för gifta utan barn, en femtedel för gifta med ett barn, medan någon minskning inte sker för gifta med två eller flera barn.

När det gäller ersättning från yrkesskadeförsäkringen (assurance accidents du travail et maladies professionelles) får änka vid dödsfall 30 % av den avlidnes årsinkomst "och 50 % om hon är sextio år eller däröver. De första två barnen får 15 % av årsinkomsten i pension och de följande 10 % vartdera. Den som är föräldralös får dock alltid 20 %. Den sammanlagda ersättningen får inte över- stiga 85 %.

Det finns inga tillägg för hustru eller bara inom förtidspensioneringen (assu- rance invalidité). I moderskapsförsäkringen (assurance maternité) utgår 100 % av den tariff som gäller för sjukförsäkringen.

Inom ålderspensioneringen (assurance vieillesse) gäller att den som har haft minst tre barn eller som uppfostrat minst tre barn under nio års tid och innan barnen uppnått 16 års ålder har rätt till förhöjd ålderspension med 10 %. Till- lägg utgår också för hustru. Om ålderspensionären dör, får änkan hälften av pensionen plus ytterligare 10 % om hon uppfostrat minst tre barn. Pensionen får aldrig understiga 1 250 fr om året.

Maka till eller änka efter löntagare, som uppfostrat fem barn och vars resurser inte överstiger 3 200 fr för ensamstående och 4 800 fr för gifta har en egen rätt till ålderspension såsom om hon varit löntagare (allocation aux méres de famille).

Inom arbetslöshetshjälpen (assistance—chömage) utgår tillägg med 2.20 fr/dag för maka och för varje barn.

Beskattning. Inkomstskatten för fysiska personer beräknas enligt vad som kallas för familjekvotsystemet, som kan sägas vara en utbyggnad av det tudelningssystem som i vissa inkomstlägen (upp till 34 500 kr. årsinkomst) används i Sverige. Tudelningen innebär i princip att skatten för makar beräknas till två gånger det

belopp som gäller för ensamstående med hälften av makarnas sammanlagda inkomster. Enligt familjekvotsystemet betraktas hela familjen som en enhet. Både makarnas och barnens inkomster sammanläggs. Vid skatteberäkningen delas den sammanlagda inkomsten upp i ett antal delar, olika stora vid olika familjetyper. För makar utan barn delas inkomsten med 2, för makar med ett barn med 2,5, för makar med två barn med 3 etc. Om ett barn är invalidiserat ökas delningstalet med 1 i stället för 0,5. Skatten för varje del beräknas enligt de regler som gäller för ensamstående. Familjens totala skatt blir summan av skatten på delarna. Med barn avses hemmavarande barn under 21 år eller studerande under 25 år samt barn som gör militärtjänst eller är invalider. I sammanhanget må anmärkas att ortsavdrag inte medges i det franska skattesystemet men att i stället vissa scha- blonavdrag från inkomsterna förekommer. Vid inkomst av tjänst är t. ex. avdraget 28 % av bruttoinkomsten. Inkomstskatten är progressiv.

Bostadssubventioner. Ett direkt bostadsbidrag (allocation de logement) ingår i det allmänna familjestödet och administreras av familjebidragskassorna (vissa planer föreligger att skilja dessa bostadsbidrag från det allmänna familjestödet; det har sålunda rekommenderats av Conseil économique et social).

För att bostadsbidrag skall utgå krävs att lägenheten uppfyller vissa minimikrav i sanitärt avseende och i fråga om antal boende per kvadratmeter.

Den grundläggande idén i systemet baserar sig på den s. k. minimihyran och bidraget utgör en viss del av skillnaden mellan den faktiska hyran och denna minimihyra. Minimihyran i sin tur bestäms till en viss procentsats av familjens tillgångar. Denna procentsats är 4 % vid mycket låga inkomster (1 750 fr för en ung familj utan barn, 2 335 fr för en familj med ett barn, 3 205 fr för en familj med två barn, 4 080 fr för en familj med tre barn etc.). Procentsatsen ökar till 5 %, om inkomsterna överstiger dessa belopp men understiger samma belopp fördubb- lade. Nästa procentsats är 12 % och nästa igen 18 %.

Som nyss nämnts bestäms bostadsbidraget sedan som en del av skillnaden mellan den faktiska hyran (med ett visst tak) och den nu angivna minimihyran. Procentsatsen är 45 % för gifta utan barn, 60 % för familjer med ett barn, 75 % för familjer med två barn, 80 % för familjer med tre barn och 85 % för familjer med fyra eller flera barn. Att man har ett tak för den faktiska hyran beror på att man inte vill lämna hyresbidrag till lyxlägenheter. Taket fungerar så att den del utav den faktiska hyran som överstiger detta tak inte räknas med när man räknar procentsatsen på skillnaden mellan den faktiska hyran och minimihyran. Även vid fastställande av taket för den faktiska hyran tar man hänsyn till antalet barn på det viset att den faktiska hyran fastställs till ett visst belopp när det gäller makar utan barn och makar med ett eller två barn, varefter den höjs med ett visst belopp för varje tillkommande barn. Taket för den faktiska hyran är också beroende på tidpunkten för färdigställandet av den lägenhet det är fråga om.

Som tidigare angivits har kassorna för familjebidragen dessutom vissa möjlig- heter att utge bl. a. hyresbidrag ur en särskild fond. Dessa bidrag är emellertid av mindre betydelse i förhållande till de här aktuella bostadsbidragen.

I fråga om indirekta hyressubvenfioner gäller att franska staten ger lånestöd till uppförande av bostäder med billig hyra (Habitation å Loyer Modéré, HLM). Lånet löper med 45 års amorteringstid och 1 % ränta. Lånestöd ges även till uppförande av bostäder med normalhyra. Amorteringstiden är då 30 år och räntan 5 %. I båda fallen är de första tre åren räntefria.

Landsting och kommuner går i borgen för lånen till de billiga bostäderna

eller stöder på annat sätt verksamheten t. ex. genom att gratis ställa mark till förfogande.

Tillgången till de billiga lägenheterna är beroende på inkomstprövning. Inkomstgränsen är f. n. 1 074 fr i månaden för ensamstående, 1 432 fr i månaden för två personer, 1 791 fr i månaden för tre personer och 2149 fr i månaden för fyra personer.

Även familjebidragskassorna kan ge vissa förmånliga län eller bidrag till upp- förande av bostäder.

Undervisning. Undervisningen är fri i allmänna primär- och sekundärskolor. Dessutom finns det möjlighet till stipendier, när det gäller universiteten, sekundär- skolorna, teknisk utbildning och yrkesutbildning. De genomsnittliga stipendie- beloppen är vid universitetsutbildning 2610 fr om året och vid sekundärunder- visning, teknisk utbildning och yrkesutbildning 468 fr om året i början och där- efter 585 fr.

Stipendierna bestäms av en särskild nämnd efter behovsprövning. Är det fråga om inackordering eller halvinackordering i offentliga institutioner kan familjer med minst tre barn (som undervisas samtidigt) få 20 % av kostnaderna härför täckta, familjer med fyra barn 30 %, familjer med fem barn 40 % och familjer med sex och flera barn hela kostnaden.

Västtyskland

Enligt en federal lag utgår allmänt barnbidrag (Kindergeldi) till dem, som är anställda i privat tjänst, med 300 Mark om året för andra barnet, 600 Mark för tredje barnet, 720 Mark för fjärde barnet och 840 Mark för femte och följande barn. Bidraget utgår i allmänhet utan behovsprövning med det undantaget att bidrag utgår för andra barnet, om detta barn inte har yngre syskon, endast under förutsättning att försörjarens inkomst inte överstiger 7 800 Mark. Enlig-t huvud- regeln utgår bidraget till barn under 18 år men även barn mellan 18 och 25 år kan i undantagsfall få bidrag. Undantaget gäller speciellt barn som vidareutbildar sig. När det gäller handikappade barn finns det ingen åldersgräns. Bidragen är fria från skatt. .

Privatanställda kan i vissa fall, exempelvis genom kollektivavtal, få ytterligare barnbidrag såsom tillägg till det allmänna barnbidraget.

Anställda i allmän tjänst får i stället för det allmänna barnbidraget ett familje- bidrag med 600 Mark om året, som för arbetare reduceras om veckolönen är lägre än 3,14 av en normal arbetarlön. Vidare får ämbets- och tjänstemän ortstillägg med 360 Mark om året (talet är medeltalet för de två gällande zonerna, skillnaderna mellan zonerna är mycket liten) för första barnet, 444 Mark om året för vart och ett av -det andra t. o. ni. det femte barnet och 564 Mark för vart och .ett 'av följande barn. Arbetarna får i stället 50 % tillägg på familjebidraget (dvs. 300 Mark vid fullt bidrag) för varje barn mellan första och femte och 60 % tillägg (dvs. 360 Mark) för vart och ett av följande barn. Barnbegreppet överensstämmer i sina huvuddrag med vad som gäller för det allmänna barnbidraget. De nu nämnda bidragen är skattebelagda, vilket minskar dem med omkring 20 % i lägsta inkomst— klassen och med högre procentsatser i de högre inkomstklasserna.

Fria företagare har samma allmänna barnbidrag som privatanställda.

Inom arbetslöshetsförsäkringen (Arbeitslosenversicherung) utgår enligt huvud-

1 Den allmänna beteckningen för det västtyska familjestödet är »Familienlastenausgleich».

regeln barntillägg med 468 Mark per barn och år. Om barnet är berättigat till all- mänt barnbidrag eller därmed jämställd förmån utgår dock bidraget endast i den utsträckning som det överstiger det allmänna barnbidraget. Enligt yrkesskade- försäkringen (Versicherung bei Arbeitsumfällen und Berufskrankheiten) utgår —— om invaliditeten är minst 50 % —— tillägg för varje barn med belopp motsvarande 10 % av pensionen, dock minst 300 Mark för andra barnet, 600 Mark för tredje barnet, 720 Mark för fjärde barnet och 840 Mark för det femte och följande barn. De nu nämnda bidragen utgår i stället för de vanliga familjebidragen, även om familjeförsörjaren har anställning. Barnpensionen vid yrkesolycksfall är en femte- del av den avlidnes årsinkomst.

Till invalidpension (Invalidenrente) och ålderspension (Altersrente) inom den allmänna pensionsförsäkringen utgår familjetillägg med 849 Mark per barn och år. Barnpensionen utgör, om en av föräldrarna är död, 10 %, och om båda är döda, 20 % av den pension den avlidne skulle varit berättigad till. Samtidigt utgår i dessa fall familjetillägget om 849 mark.

Till invalid- och ålderspension för dem som varit anställda i allmän tjänst utgår samma barnförmåner som under deras aktiva tid. Barnpensionen efter den som varit anställd i allmän tjänst är 12 % resp. 20 % av den pension den avlidne skulle erhållit. Jämsides med detta belopp utgår i dessa fall det tidigare nämnda familjebidraget på 600 Mark/året.

Inom den allmänna sjukförsäkringen (Krankenversicherung) har en arbetare fr. o. ni. andra dagen rätt till sjukpenning (Krankengeld) under 18 månader med 65 % av lönen. Ersättningen höjs med 4 % för den första familjemedlem som han har att försörja och med ytterligare 3 % för var och en av de följande. Höjningen får dock inte bli så stor att ersättningen överstiger 75 % av lönen. Under de första sex veckorna tillkommer under vissa förutsättningar ett arbetsgivarbidrag med ett belopp som fyller i upp till nettolönen.

En tjänsteman i privat tjänst får vid sjukdom full lön av arbetsgivaren under sex veckor. Sjukförsäkringen tillträder därefter enligt samma regler som nyss redogjorts för. Tjänstemän är inte obligatoriskt försäkrade, om inkomsten över- stiger visst tak. *

Vid sjukhusvistelse utgår ersättning med 25 % av sjukpenningen. Har veder- börande en familjemedlem att försörja ökar denna procentsats till 66% och sedan med ytterligare 10 % för familjemedlem tills man kommer upp till samma belopp som sjukpenningen.

Enligt huvudregeln är arbetare och tjänstmän i allmän tjänst obligatoriskt an- slutna till den allmänna sjukförsäkringen. Detta är emellertid inte fallet, om deras inkomst överskrider ett visst tak. För sjukersättning i dessa fall gäller särskilda regler.

När det gäller moderskapsförsäkringen (Mutterschaftshilfe) får en kvinna som obligatoriskt tillhör sjukförsäkringen ersättning viss tid före och efter nedkomsten med ett veckobelopp som svarar mot medeltalet av de sista tretton veckornas eller sista tre månaderns förtjänst. Ersättning utgår även om endast mannen är för- säkrad, men då bara med ett engångsbelopp om 150 Mark.

En kvinna, som på grund av för hög inkomst inte är ansluten till den allmänna sjukförsäkringen, får ersättning vid barnsbörd enligt särskilda regler.

Beskattning. Avdrag från bruttoinkomsten får göras dels för barn under 18 är, dels för barn mellan 18 och 25 år, som studerar och där den huvudsakliga försörjnings- bördan ligger på föräldrarna eller som gör militärtjänst som innebär studieavbrott eller som för ett år frivilligt engagerat sig i vissa angivna sociala arbeten, dels ock

utan åldersgräns för barn som är oförmögna till arbete och vars huvudsakliga för- sörjare den skattskyldige är. När det gäller barn över 18 år får dock avdrag inte ske, om barnet har egna tillgångar som överstiger 7 200 Mark.

Avdraget är 1 200 Mark för första barnet, 1 680 Mark för andra barnet och 1 800 Mark för vart och ett av följande barn. Avdraget för det första barnet medför vid normala inkomster en skattereduktion på ca 228 Mark men värdet kan vid högre inkomster stiga till 636 Mark. Motsvarande värde av avdraget för andra barnet är 319—890 Mark och för vart och ett av de följande barnen 342—954 Mark.

Studerar barnet på annan ort kan ett ytterligare avdrag få göras med 1 200 Mark. Två makar som båda har inkomster samtaxeras. Har hemmavarande barn in- komster taxeras även dessa inkomster tillsammans med föräldrarnas, om barnet är under 18 år. Den sammanlagda inkomsten beskattas enligt en helt genomförd tudelningsprincip. Familjens totala skatt blir således dubbelt så stor som skatten för en ensamstående, vars inkomst uppgår till hälften av familjeinkomsten.

Bostadssubventioner. Under vissa förutsättningar utgår direkt hyresbidrag (Wohngeld) för att förhindra social nöd. Bidragen utgör en rättighet och ingår inte i socialhjälpen. De finansieras av förbundsstaten och delstaterna. Personer, vilkas inkomst överstiger 9 000 Mark, med tillägg av 1 800 Mark för varje familje- medlem utöver inkomsttagaren, är inte berättigade till bidrag. Vid fastställandet av de nu nämnda inkomsterna får avdrag göras bl. a. när det gäller invalider, och vidare får avdrag göras för varje barn fr. o. m. det andra, i sistnämnda fall med belopp motsvarande det allmänna barnbidrag barnet är berättigat till.

Storleken av bidraget motsvarar skillnaden mellan den hyra vederbörande anses kunna betala, och den faktiska hyreskostnaden. Den hyra vederbörande anses kunna betala är definierad i en taxa och varierar mellan 5 % av inkomsten (stora familjer med låga inkomster) och 22 % av inkomsten (små familjer med högre in— komster). I princip sjunker procentsatsen 1 in 2 enheter för varje familjemedlem. Vederbörande måste dock alltid själv betala minst 10 % av den faktiska hyran; de bäst ställda upp till 65 %. En annan begränsning av bidragets storlek gäller bostadsytan. Hänsyn får nämligen tas till hyran endast till den del den avser en viss maximiyta, som varierar med familjens storlek. För en familj på fyra per- soner är maximiytan 80 mg. För varje ytterligare familjemedlem ökas den med 10 mi”. Vidare beaktas den faktiska hyran endast till den del den understiger ett visst tak, som är olika för nya och äldre lägenheter.

Hyresbidraget bortfaller om bostaden anses otillräcklig och det anses möjligt för vederbörande att skaffa sig en lämpligare bostad. Detsamma gäller om bostaden är för dyr och det är skäligt och möjligt för hyresgästen att flytta till en billigare bostad, samt i ytterligare några fall.

Bidraget utgår både för lägenheter och för egnahem. När det gäller indirekta hyressubventioner finns det en särskild lagstiftning som prioriterar byggandet av familjebostäder, speciellt för flerbarnsfamiljer.

Lån som beviljas av allmänna medel utgår med 10 % högre belopp när det är fråga om egnahem och bostadsrättslägenheter än när det är fråga om hyreslägen— heter. Vid långivningen beräknas en bostadsyta på 130 kvadratmeter i egnahem, 120 kvadratmeter i bostadsrättslägenhet och, i princip, 90 kvadratmeter i hyres— lägenhet. Lånen uppgår till mellan 10 000 och 20 000 Mark. Familjer med mer än ett barn kan få tilläggslån till egnahem och bostadsrättslägenheter. Tilläggslånet för egnahem uppgår till 2 000 Mark för familjer med två barn, 5 000 Mark för fa— miljer med tre barn, 9 000 Mark för familjer med fyra barn, 14 000 Mark för fa— miljer med fem barn och 20 000 Mark för familjer med sex barn, och sedan ökas

beloppet med 6 000 Mark för varje ytterligare barn. I fråga om bostadsrättslägen- heter reduceras beloppen med en fjärdedel. Tilläggslånet löper utan ränta och amorteringen överstiger inte 2 %.

Flera av delstaterna ger ytterligare stöd till bostadsbyggande, särskilt i form av lån till egnahem för flerbarnsfamiljer.

Undervisning. I princip är undervisningen fri, dock inte i högre yrkesskolor och vid universitet. Ett program (Honnefer Model) är emellertid i gång sedan 1957 för att ge mindre bemedlade och studiebegåvade barn möjlighet till studier vid uni- versitet och därmed jämställda institutioner. Bidrag utgår delvis i form av stipen- dier och delvis i form av län.

Om bidragsmottagaren visar att han fullföljt sina studier eller inte kunnat göra detta beroende på omständigheter över vilka han inte kunnat råda, behöver han bara betala tillbaka 1 500 Mark av lånedelen.

I programmet ingår att man kräver ekonomiskt stöd till barnets utbildning av föräldrarna. om deras inkomster överstiger vissa belopp. Detsamma gäller om har- net har egna tillgångar.

BILAGA 2

Familjer med familjebostadsbidrag den 1 januari 1965

Redogörelse utarbetad av bostadsstyrelsen

Familjepolitiska kommittén medgavs den 20 september 1965 att låta bostadssty- relsen i samråd med kommittén göra en undersökning rörande familjer med familjebostadsbidrag.

Undersökningen, vars resultat redo-visas i bilagda tabeller 1—14, avser famil- jer som hade familjebostadsbidrag den 1 januari 1965.

Undersökningen omfattar dels familjer som hade bidrag under år 1964 och för vilka bidraget vid prövningen hösten 1964 beviljats även för år 1965, dels familjer som under 1965 beviljats bidrag att utgå fr. o. m. 1 januari 1965.

Urvalet

Undersökningen var en urvalsundersökning, och urvalet av familjer gjordes på följande sätt:

1. Av samtliga familjer med bidrag 1 januari 1965 skulle utväljas familjer, där bostadsföreståndaren var född den 1, oavsett vilken månad och vilket år.

2. Eftersom uppgifter om gruppen ensamstående med barn bedömdes vara av speciellt intresse gjordes ett större urval ur denna grupp av »ofullständiga famil— jer», d. v. s. frånskilda, änklingar, änkor och ogifta med barn. Sålunda skulle utväljas även sådana ensamstående bostadsföreståndare som var födda den 2—4, oavsett vilken månad och vilket år. Det skulle ankomma på de kommunala förmedlingsorganen att göra urvalet. Bostadsstyrelsen skrev den 13 oktober 1965 till förmedlingsorganen i samtliga kommuner och anhöll att förmedlingsorganen för de utvalda familjerna skulle till styrelsen såsom tillfälligt lån översända ansökningar om fortsatt familje- bostadsbidrag, s. k. kontrollbesked, resp. ansökan om nytt familjebostadsbidrag. Samtliga kommuner utom fem insämde ifrågavarande handlingar eller svarade att det icke fanns några bostadsförestånd-are födda de angivna dagarna. Det inkomna materialet granskades, och de ansökningar och kontrollbesked som insänts felaktigt utsorterat-des, t. ex. bostadsföreståndaren var icke född någon av de angivna dagarna eller bidrag utgick icke den 1 januari 1965. Någon möjlig- het att fullständigt kontrollera om alla familjer som borde vara med verkligen hade utvalts fanns däremot icke. Det framkom dock att många kommuner miss- uppfattat urvalsinstruktionen och inte medtagit ensamstående som var födda den 1. Vid bearbetningen uteslöts därför samtliga ensamstående födda den 1. Uppgifterna för de gifta och de ensamstående har vid bearbetningen sam- manställts var för sig. Tabeller avseende samtliga familjer har erhållits genom att till talen för gifta addera en fjärdedel av talen för ensamstående. I den slutliga bearbetningen ingick 5570 familjer, där bostadsföreståndaren

var gift. Med hänsyn till urvalsreglerna -— födda den 1 i varje månad — mot- svarar detta 12/sas av samtliga, d. v. s. cirka 169 400 familjer med gift bostads— föreståudare. De ensamstående i urvalet var födda den 2—5, (1. v. 5. under fyra dagar i varje månad, vilket innebär att 414/ses av samtliga ensamstående ingår i urvalet. I den slutliga bearbetningen ingick 2 510 ensamstående, vilket motsva- rar cirka 19100 familjer med ensamstående bostadsföreståndare.

Antalet familjer med familjebostadsbidrag den 1 januari 1965 skulle enligt dessa beräkningar vara cirka 188500. Någon uppgift ur den årliga bidragssta- tistiken på totalantalet familjer med bidrag den 1 januari 1965 finnes inte. En- ligt denna statistik uppgick antalet familjebostadsbidrag som löpte över kalen— derårsskiftet 1964/65 till 183 700. Detta motsvarar alltså den grupp i urvalet som hade bidrag 1964 och som enligt beslut hösten 1964 beviljats bidrag även för år 1965. Beträffande den andra gruppen i urvalet — familjer som beviljats bidrag under 1965 att utgå även från 1 januari 1965 — finns ingen uppgift.

I sammanhanget kan nämnas att under hela år 1965 tillkom totalt 53 200 nya bidrag (utbetalade första gången 1965). Hur många av dessa som löpt från 1 januari är inte möjligt att avgöra. Bidrag kan beviljas retroaktivt för högst två kvartal jämte det kvartal under vilket ansökan ingavs, och under förutsättning att fordringarna för erhållande av bidrag varit uppfyllda hela tiden.

Ett visst bortfall av familjer torde med all sannolikhet finnas i urvalet. Detta torde dock vara ringa med beaktande av den ovan gjorda jämförelsen. Hur bort- fallet har kunnat påverka resultatet av undersökningen är inte möjligt att klar- lägga.

Bearbetade uppgifter

För bearbetning överfördes följande data från de insända handlingarna till sär— skilda arbetsblanketter: kommfun, antal bidragsberättigande barn, yngsta barnets födelseår, antal boende, antal hemmavarande barn, antal inneboende, bostadsföre- ståndarens civilstånd och ålder, inkomst, bidragstyp, hustyp och lägenhetstyp.

Definitioner

Storstadsområden: Stor-Stockholm, Stor-Göteborg, Malmö-Lund—området enligt bo- stadsbyggnadsstatistikens indelning.

Zon: Område med varierande bidragsbelopp. Zon III = län Z, AC och BD, Zon II : län S, W, X och Y samt Zon I : övriga län.

Gifta: Härmed avses även sammanboende som har barn tillsammans eller som tidigare varit gifta med varandra. Dessa jämställs i bidragshänseende med "gifta.

Ensamstående: Frånskild, änkling, änka eller ogift som icke är sammanboende. Hit har hänförts även vårdare eller vårdarinna till föräldralösa barn.

Bostadsföreståndare: För gifta avsågs mannen, för ensamstående modern resp. fadern och för föräldralösa barn vårdnadshavaren. I familj med enbart syskon har det äldsta syskonet räknats som bostadsföreståndare.

Bidragsberättigande barn: Familjebostadsbidrag utgår till familj med ett eller flera minderåriga barn. Med minderåriga barn avses barn som icke fyllt 16 år. Till barn har räknats även adoptivbarn samt fosterbarn som vårdats i familjen under minst sex månader. Till bidragsberättigande barn har även förts barn för vilket familjebostadsbidrag utgick den 1 januari 1965.

Hemmavarande barn. Samtliga barn oberoende av ålder. Fosterbarn över lli år räknades dock som inneboende, och barnbarn till bostadsföreståndaren räknades som hemmavarande barn endast när familjebostadsbidrag utgick för barnet. I annat fall har barnbarn räknats som inneboende.

Familjemedlemmar: Makar eller samboende resp. ensamstående bostadsföre- ståndare samt hemmavarande barn.

Boende: Alla i lägenheten boende, dvs. familjemedlemmar jämte eventuella inneboende.

Lägenhetstyp: Har lägenheten uppgivits innehålla två kök, har det ena räknats som rum under förutsättning att några inneboende icke upptagits på blanketterna. Har inneboende funnits, har köket med tillhörande rum (ofta den andra lägenheten i ett tvåfamiljshus) avgränsats som en särskild lägenhet och icke inräknats i bidragsfamiljens lägenhet. De som bebodde den avgränsade lä- genheten räknades givetvis då icke heller som inneboende.

Lägenhet utan kök: Härmed avsågs lägenhet med enda-st kokvrå eller bestående av ett eller flera rum utan kök eller av enkelkök. Med beteckningen »högst ett rum och kök» avsågs lägenheter utan kök samt lägenheter på ett rum och kök.

Beskattningsbar inkomst: Familjeförsörjarens beskattningsbara inkomst vid den senaste taxering varom uppgift är tillgänglig vid prövning av ansök- ningen avgör — så vitt gäller inkomstförhållandena — rätten till bidrag och bidragets storlek. Är både man och hustru taxerade, lägges deras sammanlagda beskattningsbara inkomst till grund för inkomstprövningen. För att bidrag skall kunna utgå får inkomsten för familj med två bidragsberättigande barn uppgå till högst 14 000 kr. Detta inkomststreck ökas med 1 500 för varje barn från och med det tredje till och med det sjätte. För familjer med sex eller flera barn blir sålunda inkomststrecket 20 000 kr. För familjer med ett barn får den be- skattningsbara inkomsten uppgå till högst 7000 kr. för att bidrag skall kunna utgå.

Bidragstyp: För familjer med två eller flera barn finns fyra olika bidrags- typer: extra förhöjt, förhöjt, helt och reducerat bidrag. För familjer med ett barn kan förhöjt och helt bidrag utgå. En familj, i vilken antalet bidragsberättigande barn nedgår till ett, erhåller i vissa fall under påföljande kalenderår bidrag, s.k. övergångsbidrag, som om det hade funnits två barn i familjen.

Jämjörelser mellan 1965 och 1962 års undersökningar

Under våren 1962 gjordes en motsvarande undersökning som omfattade familjer som åtnjöt bidrag under 1961 och för vilka hösten 1961 infordrats kontrollbesked och beviljats fortsatt bidrag för år 1962. Till skillnad från 1965 års undersökning ingick icke de familjer som under 1962 erhållit retroaktivt bidrag från 1 januari 1962 och ej heller de familjer som erhållit nytt bidrag sista kvartalet 1961 och för vilka inga kontrollbesked fanns.

I tabellerna 15—21 redovisas vissa jämförelser mellan de två undersökningarna. Härvid bör beaktas att villkoren för erhållande av familjebostadsbidrag ändrats under tiden mellan de två undersökningarna.

Fr.o.m. 1 januari 1963 ändrades trångboddhetsregeln från högst tre boende till högst två boende per boningsrum, köket oräknat. Enligt övergångsbestäm- melser kan dock bidrag fortfarande utgå om det finns mer än två boende per boningsrum. Vidare borttogs regeln om maximiyta, och reglerna angående sam-

boende ändrades till att det endast var de som hade eller haft barn tillsammans eller varit gifta med varandra som i bidragshänseende räknades som gifta. In- komststrecken höjdes.

Fr. a.m. 1 januari 1964 höjdes inkomststrecket på nytt. Vidare borttogs kravet att huset skulle vara byggt efter den 31 december 1941 för att bidrag skulle kunna beviljas. Istället skärptes anvisningarna beträffande bad, viss minimiyta och planeringen av bostaden.

Fr.o.m. 1 januari 1965 infördes extra förhöjt bidrag för familjer med två eller flera barn med de lägsta inkomsterna.

I tabellerna avses med »n» antalet familjer i urvalet och med »N» det på grundval av urvalet beräknade totala antalet familjer.

Tabell 1. Antal bidragsberättigande barn

Hela antalet familjer Därav med nedanstående antal bidragsberätti-

gande barn N n % 1 2 3* 4 5 el. fl. A. Samtliga Totalt N ....... 188 500 . . 25 400 96 900 43 000 15 600 7 600 n ....... . 6 200 . 840 3 190 1 410 510 250 % ....... . 100 14 51 23 8 4 Därav i Storstads- områdena ...... 27 600 910 100 15 51 23 7 4 Riket i övrigt. . . 160 900 5 290 100 13 51 23 9 4 Städer och köpingar ....... 103 200 3 390 100 14 54 22 7 3 Landskommuner 85 300 2 810 100 13 49 23 10 5 Zon I ........ 127 900 4 200 100 13 52 23 8 4 » II ........ 34 900 1 150 100 15 52 23 7 3 » III ........ 25 700 850 100 17 45 22 10 6 B. Gifta ........... 169 400 5 570 100 10 53 24 9 4

C. Ensamstående

Totalt N ....... 19 100 . . 9 500 6 500 3 100 n ....... . 2 510 . 1 240 850 410 % ....... . 100 50 34 16 Därav i Storstads- områdena ...... 6 700 880 100 45 37 18 Riket i övrigt. . . 12 400 1 630 100 52 32 16 Städero köpingar 14 900 1 970 100 50 34 16 Landskommuner 4 100 540 100 47 33 20 Zon I ........ 14 500 1 910 100 49 34 17 » II ........ 2 700 350 100 52 35 13 » III ........ 1 900 250 100 50 30 20

* För ensamstående avses 3 el fl bidragsberättigande barn.

A. Samtliga Totalt N .......... n .......... 0 o ..........

Därav i Storstadsområdena . Riket i övrigt ...... Städer 0 köpingar . . Landskommuner. . .

B. Gifta ..............

C. Ensamstående Totalt N .......... n .......... % .......... Däravi Storstadsområdena . Riket i övrigt ...... Städer 0 köpingar.. . Landskommuner. . .

Hela antalet familjer Därav med nedanstående antal boende N I n ] % 2 3 4 s* 6 7 el fl 188 500 . 5 100 13 700 82 600 48 100 23 900 15 100 . 6 200 . 170 450 2 710 1 580 790 500 . 100 3 7 44 25 13 8 27 600 910 100 6 12 44 23 10 5 160 900 5 290 100 2 7 44 26 13 8 103 200 3 390 100 4 9 47 24 11 5 85 300 2 810 100 1 6 40 27 15 11 169 400 5 570 100 4 46 27 14 9 19 100 . 5 100 7 200 4100 2 600 . 2 510 . 670 960 540 340 . 100 27 38 21 14 6 700 880 100 24 41 24 11 12 400 1 630 100 29 37 20 14 14 900 1 970 100 28 40 21 11 4 100 540 100 23 33 24 20

* För ensamstående avses 5 el fl boende.

Tabell 3. Antal hemmavarande barn för familjer med olika antal bidragsberättigande

barn Hela antalet familjer Därav med nedanståegålren antal hemmavarande N n % 1 2 3* 4 5 el tl A. Samtliga Totalt N ....... 188 500 . 12 100 88 900 50 100 23 300 14 100 n ....... . 6 200 . 400 2 920 1 650 770 460 % ....... . 100 6 47 27 12 8 Darav med 1 bidr ber barn . 25 400 840 100 48 33 14 4 1 2 » » . 96 900 3 190 100 . 83 12 4 1 3 » » . 43 000 1 410 100 . 81 13 6 4 » » . 15 500 510 100 82 18 5 el fl bidr har barn . 7 600 250 100 100 B. Gifta ........... 169 400 5 570 100 4 48 27 13 8 C. Ensamstående Totalt N ....... 19 100 . 5 500 7 600 6 000 n ....... . 2 510 . 720 1 100 790 % ....... . 100 29 40 31 Darav med 1 bidr ber barn . 9 500 1 240 100 58 29 13 2 » » . 6 500 850 100 . 75 25 3 el fl bidr ber barn . 3 100 410 100 100

* För ensamstående avses 3 el fl hemmavarande barn

Tabell 4. Yngsta barnets ålder för familjer med olika antal bidragsberättigande barn

H*?äååjtäet Därav familjer där yngsta barnet är N 11 47 0—1 2—3 4—5 6—7 8—9 10—11 12—13 14—15 0 år är år är år är år är A. Samtliga Totalt N ...... 188 500' . . 41 800 36 800 29 000 25 900 20 400 15 800 11 200 7 400 11 ...... . 6 200 . 1 370 1 210 960 850 670 520 370 240 % ....... . 100 22 20 15 14 11 8 6 4 Därav med 1 bidr ber barn. 25 400 840 100 9 7 6 7 11 13 21 26 2 » » . 96 900 3 190 100 21 19 15 15 13 10 6 1 3 » » . 43 000 1 410 100 27 24 17 16 10 5 1 _ 4 » » . 15 600 510 100 29 26 25 12 6 2 — 0 5 el fl bidrb barn 7 600 250 100 36 32 18 11 3 —— 0 — B. Gifta .......... 169 400* 5 570 100 24 20 16 14 10 8 5 3 C. Ensamstående Totalt N ...... 19 100 . . 1 200 2 000 2 400 2 500 2 800 2 700 2 600 2 900 n ...... . 2 510 . 160 260 310 330 360 360 340 390 00 ...... . 100 7 10 13 13 14 14 14 15 Därav med 1 bidrb barn. . . 9 500 1 250 100 4 8 9 8 11 13 18 29 2 » » . . . 6 500 850 100 5 9 14 17 20 20 13 2 3 el fl bidr ber barn 3 100 410 100 16 20 19 22 14 7 2 0

* Uppgift angående yngsta barnets ålder saknades för 9 familjer i urvalet.

Tabell 5. Bostadsförestdndarens civilstånd

Hela antalet familjer Darav daäaggåtäisforestån- . ogift eller N ” % S*" förut gift Samtliga Totalt N ........... 188 500 . . 169 400 19 100 n ........... ' . 6 200 . 5 570 630 % ........... . 100 90 10 Därav i Storstadsområdena . . 27 600 910 100 76 24 Riket i övrigt ....... 160 900 5 290 100 92 7 Städer och köpingar . 103 200 3 390 100 86 14 Landskommuner . . . . 85 300 2 810 100 95 5 Zon I ............. 127 900 4 200 100 89 11 » II ............ 34 900 1 150 100 92 8 » III ............ 25 700 850 100 93 7

Tabell 6. Antal hemmavarande barn för familjer med bostadsföreståndare av olika civilstånd

Därav med nedanstående

Hela antalet familjer antal hemmavarande barn

N n % 1 2 3 el fl Ensamstående Totalt N ....................... 19 100 . . 5 500 7 600 6 000 11 ....................... . 2 510 . 720 1 000 790 ”o ....................... . 100 29 40 31 Därav där bostadsföreståndaren är* ogift kvinna .................. 2 000 260 100 78 18 4 änka ......................... 4 500 590 100 19 41 40 frånskild hemskild el gift kvinna (ej samboende) ................ 12 000 1 580 100 25 43 32

* Ingen särredovisning är gjord för familjer med manliga bostadsföreståndare.

Tabell 7. Antal bidragsberättigande barn för familjer med bostadsföreståndare i olika ålder

Därav med nedanstående antal

Hela antalet famlljer bidragsberättigande barn

N n % 1 2 B* 4 5 el fl A. Samtliga Totalt N ....... 188 500 . . 25 400 96 900 43 000 15 600 7 600 n ....... . 6 200 . 840 3 190 1 410 510 250 ”o ....... . 100 14 51 23 8 4 Därav där bo- stadsförestånda- ren är i åldern —29 år . . . . 23 900 790 100 15 66 16 2 1 30—34 » . . . . 33 200 *1 090 100 5 58 26 9 2 35—39 » . . . . 39 000 1 280 100 . 5 51 26 12 6 40—44 » . . . . 39 400 1 300 100 11 49 25 10 5 45—49 » . . . . 26 300 ' 860 100 ' 18 ' 47 23 8 4 50—w » .. .. 26 700 880 100 35 40 16 5 4

_ B. Ensamstående

Totalt N ....... 19 100 . . 9 500 6 500 3 100* 11 ....... . 2 510 . 1 250 850 410 ”o ....... . 100 50 34 16 Därav där bo- stadsförestånda- ; ren är i åldern * —29 år . . . . 2 800 370 100 54 34 12 _ 30—34 » . . . . 2 500 300 100 32 38 30 ? 35—39 » . . . . 3 700 490 100 33 42 25 . - 40—44 » . . 4 100 550 100 45— - 37 18 45—49 » 3 100 410 100 63 28 9 50—w » 2 800 360 100 77 20 3

" För ensamstående bostadsföreståndare avses 3 el fl bidragsberättigande barn.

Tabell 8. Beskattningsbar inkomst

Totalt N ........

med en beskatt-

ningsbar inkomst

av — 1 900 kr 2 000— 3 900 » 4 000— 5 900 » 6 000— 7 900 » 8 000—— 9 900 » 10 000—11 900 » 12 000—13 900 » 14 OOO—w »

Hela riket Storstadsområdena Riket i övrigt En- En— En- . . sam- Samt- . sam- . . sam- Samtllga Glfta stå- liga Gifta stå- Samtliga Gifta stå- ende ende ende 188 500 169 400 19 100 27 600 20 900 6 700 160 900 148 500 12 400 6 200 5 570 2 510* 910 690 880' 5 290 4 880 1 630* 100 100 100 100 100 100 100 100 100 12 8 55 18 7 51 12 8 56 7 6 18 8 5 18 7 6 19 10 10 15 9 6 17 10 10 14 15 15 8 10 10 10 15 16 7 21 23 3 13 17 2 22 23 3 19 21 1 19 25 2 19 21 1 13 14 0 17 22 0 12 13 0 3 3 0 6 8 0 3 3 0

* Avser urvalet av ensamstående.

Tabell 9 a. Beskattningsbar inkomst för familjer med olika antal bidragsberättigande

barn H ela riket Hela antalet Därav med nedanstående antal familjer bidragsberättigande barn N 11 1 2 3' 4 5 el fl A. Samtliga Totalt N ............ 188 500 . 25 400 96 900 43 000 15 600 7 600 11 ............ . 6 200 840 3 190 1 410 510 250 "o ............ . 100 100 100 100 100 Därav familjer med en beskattningsbar in- komst av 0— 1 900 kr. . .. 23 300 70 34 8 9 11 13 2 000— 3 900 » . . . . 13 400 440 17 6 5 5 10 4 000— 5 900 » .. 19 300 640 23 8 9 8 9 6 000— 7 900 » 27 700 910 15 14 15 14 20 8 000— 9 900 » .. .. 38 700 1 270 7 24 22 21 17 10 000—11 900 » . . .. 36 000 1 180 4 24 19 19 13 12 000—13 900 » 23 900 790 . 16 14 11 9 14 OOO—w » 6 100 200 . . 7 11 9

B. Ensamstående

Totalt N ............ 19 100 . 9 500 6 500 3 100' n ............ . 2 510 1 250 850 410 % ............ . . 100 100 100 Därav familjer med en beskattningsbar in- komst av 0——- 1 900 kr. . . . 10 400 1 370 51 53 68 2 000— 3 900 » . . . . 3 500 460 22 18 9 4 000— 5 900 » . . .. 2 900 380 19 12 9 6000— 7900 » 1500 200 7 10 7 8 OOO—w » . . . . 800 100 1 7 7

*_ För ensamstående avses 3 el flera bidragsberättigande barn.

Tabell 9 b. Beskattningsbar inkomst för familjer med olika antal bidragsberättigande

barn Storstadsområdena Hela antalet Därav med nedanstående antal familjer bidragsberättigande barn N n 1 2 3' 4 5 el fl A. Samtliga Totalt N ............ 27 600 . 4 200 13 900 6 500 1 800 1 200 11 ............ . 910 140 460 210 60 40 % ............ . . 100 100 100 100 100 Därav familjer med en beskattningsbar in— komst av 0— 1 900 kr. . .. 4 900 160 44 13 13 16 9 2 000— 3 900 » .... 2 300 70 18 7 5 6 9. 4 000— 5 900 » 2 500 80 23 8 6 2 3 6000— 7900 ».... 2700 90 12 11 9 6 6 8 000— 9 900 » . . .. 3 700 120 2 18 10 9 15 10 000—11 900 » 5 300 180 1 25 20 19 12 12 000—13 900 » 4 600 150 . 17 24 22 20 14 OOO—w » 1 600 60 . 1 13 20 26 B. Ensamstående Totalt N ............ 6 700 . 3 000 2 500 1 200 11 ............ . 880 400 320 160 % ............ . . 100 100 100 Därav familjer med en beskattningsbar in- komst av 0— 1 900 kr. . . . 3 400 450 48 49 64 2 000— 3 900 » . . .. 1 200 160 19 17 15 4 000— 5 900 » . . .. 1 200 150 23 14 10 6 000— 7 900 » 600 80 9 12 6 8 OOO—w » 300 40 1 8 5

' För ensamstående avses 3 el fl bidragsberättigande barn.

barn

Riket i övrigt

Tabell 9 c. Beskattningsbar inkomst för familjer med olika antal bidragsberättigande

A. Samtliga

Totalt N ............

Därav familjer med en beskattningsbar in- komst av

0— 1900 kr.... 2000—3900 ».. 4000—5900 ».... 6000—7900 ».... 8000—9900 » ..

10 000—11 900 » .

12 000—13 900 » II.. 14 ooo—w »

. Ensamstående Totalt N ............ n ............ 00 ............ Därav familjer med en beskattningsbar in— komst av

0—1900 kr.... 2000—3900 ».... 4000—5900 ». (5000—7900 ». sooo—w ».

Hela antalet Därav med nedanstående antal familjer bidragsberättigande barn N n 1 2 B* 4 5 el fl 160 900 . 21 200 82 900 36 500 13 800 6 500 . 5 290 700 2 730 1 200 450 210 . 100 100 100 100 100 18 500 600 32 8 9 10 14 11 200 370 17 5 5 4 10 16 800 560 23 8 9 9 10 24 900 820 16 15 16 15 21 35 000 1 150 7 25 24 23 18 30 700 1 010 5 23 19 19 14 19 300 630 16 12 10 7 4 500 150 . 6 10 6 12 400 . 6 400 4 000 2 000 . 1 630 850 530 250 . 100 100 100 6 900 910 52 56 71 2 300 300 23 17 6 1 700 230 18 11 8 900 120 6 9, 7 500 70 1 7 8

* För ensamstående avses 3 el fl bidragsberättigande barn

231 Tabell 10 a. Lägenhetstyp för familjer i olika hustyper och med olika antal boende.

Samtliga Hela antalet familjer Därav boende i lgh N n % utan 1 rk 2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el fl .. rk kok Totalt N ......... 188 500 . . 1 800 1 400 50 100 68 100 46 400 15 900 3 000 n ......... . 6 200' . 60 50 1 650 2 240 1 520 520 100 % ......... . 100 1 '1 -26 36 25 8 2 Därav med 2 boende ........ 5 100 170 100 11 28 46 11 3 1 — 3 » ........ 13 700 450 100 1 — 54 28 13 2 1 4 » ........ 82 600 2 720 100 1 — 37 37 19 5 1 5 » ........ 48 100 1 580 100 1 — 16 42 30 9 1 6 » ........ 23 900 790 100 1 — 7 39 33 16 3 7 el fl boende. . . . 15 100 490 100 1 — 1 24 40 26 7 Familjer i hyres- o bostadsrättslgh. . . . 106 100 3 490 100 1 1 45 41 10 1 0 Darav med 2 boende ........ 4 800 160 100 11 29 49 9 2 — — 3 » ........ 10 300 340 100 1 — 70 25 4 0 — 4 » ........ 53 300 1 750 100 1 — 55 38 5 0 0 5 » ........ 23 700 780 100 0 — 31 55 12 1 — 6 » ........ 9 500 310 100 1 — 16 58 22 3 — 7 el fl boende. . . . 4 500 150 100 — — 4 45_ 44 5 1 Familjer i ägda en- och tvåfamiljshus . 82 400 2710 100 1 — 3 29 44 18 4 Darav med — 2 boende ........ 300 10 100 — — 10 50 30 10 — 3 » ........ 3 500 110 100 2 — 9 37 40 8 2 4 .” ........ 29 400 , 970 100 1 — 4 35 45 13_ 1 5 » ........ 24 400 800 _ 100 1 — 2 29 48 16 3 6 » ........ 14 300 ' 470 100 2 — 2 26 40 24 . 5 _. 7 el fl boende. . . . 10 500 350 100 1 — 0 16 38 34 10

' Uppgift angående lägenhetstyp saknas för tillsammans 55 familjer, varför summan av pro- centtalen inte alltid blir exakt 100.

Tabell 10 b. Lägenhetstyp för familjer i olika hustyper och med olika antal boende.

Ensamstående Hela antalet familjer Därav boende i lgh N n % utan 1 rk 2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el fl .. rk kok Totalt N ......... 19 100 . . 600 1 400 9 200 5 100 2 000 600 100 11 ......... . 2 510* . 80 190 1 220 670 260 70 10 % ......... . 100 3 7 49 27 10 3 0 Därav med 2 boende ....... 5 100 670 100 11 27 47 11 3 1 — 3 » ....... 7 300 960 100 0 0 61 29 7 2 O 4 » ....... 4 100 540 100 1 0 47 34 14 4 0 5 » ....... 1 800 240 100 0 — 27 40 23 7 1 6 el fl boende . . . 800 100 100 — — 8 38 38 13 3 Familjer i hyres- o bostadsrättslgh. . . . 16 300 2 150 100 3 9 56 26 5 1 — Därav med 2 boende ....... 4 800 630 100 11 29 49 9 2 — — 3 » ....... 6 400 850 100 1 0 67 28 3 1 — 4 » ....... 3 400 450 100 0 0 56 36 7 1 — 5 » ....... 1 300 170 100 — — 37 44 16 2 — 6 el fl boende . . . 400 50 100 — — 15 55 26 4 — Familjer i ägda en- och tvåfamiljshus 2 800 360 100 1 — 5 32 42 16 2 Därav med 2 boende ....... 300 40 100 — — 13 46 26 13 — 3 » ....... 900 110 100 — — 8 35 42 12 2 4 » ....... 700 90 100 2 — 1 29 47 17 1 5 » ....... 600 70 100 1 — 5 31 38 19 3 6 el fl boende . . . 300 50 100 -—— — — 17 51 24 6

" Uppgift angående lägenhetstyp saknas för 10 familjer, varför summan av procenttalen inte alltid blir exakt 100

Tabell 1]. Lägenhetstyp för familjer med olika antal boende

Totalt Gifta ........ Ensamstående

Familjer med 3 boende Gifta ........ Ensamstående

4 boende Gifta ........ Ensamstående

5 boende Gifta ........ Ensamstående

6 el [l boende Gifta ........ Ensamstående

Hela antalet Därav boende i

familjer »En 1 rk z rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el ” Uppgift n % .. rk saknas kok 5 570 100 1 — 24 37 26 9 2 1 2 510 100 3 7 49 27 10 3 0 1 210 100 1 — 47 27 20 2 1 2 960 100 0 0 61 29 7 2 0 1 2 580 100 0 — 36 37 20 5 1 1 540 100 1 0 46 34 14 4 0 1 1 520 100 1 --— 16 42 30 9 1 1 240 100 0 — 27 40 22 8 1 2 1 260 100 1 — 5 33 35 20 5 1 100 100 — —— 8 37 38 13 3 1

Tabell 12 a. Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn

Samtliga Hela antalet familjer Därav med extra redu- övergångs- N n % förhöjt foi—holt .helt cerat bidrag bidra bldrag b'dmg bidra g g helt reduc Hela riket Totalt N ............. 188 500 . . 49 900 43 800 68 100 20 400 3 300 2 900 11 ............. . 6 200 . 1 640 1 440 2 240 670 110 100 % ............. . 100 26 23 36 11 2 2 Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... 25 400 840 100 . 65 10 . 13 12 2 » » ..... 96 900 3 190 100 23 14 47 16 . . 3 » » ..... 43 000 1 410 100 34 21 35 10 4 el fl bidragsber barn . 23 200 760 100 58 18 19 4 Storstadsområdena Totalt N ............. 27 600 . . 7 100 5 700 10 500 3 600 500 200 11 ............. . . 910 . 230 190 350 120 20 O % ............. . . 100 26 21 38 13 2 0 Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... 4 200 140 100 . 74 9 . 13 4 2 » » ..... 14 000 460 100 28 11 44 17 . L 3 » » ..... 6 500 210 100 31 8 44 17 4 el fl bidragsber bam . 2 900 100 100 39 19 36 6

Riket [ övrigt Totalt N ............. 160 900 . . 42 800 38 100 57 600 16 800 2 700 2 800 n ............. . 5 290 . 1 410 1 250 1 900 550 90 90 % ............. . 100 26 24 36 10 1 2 Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... 21 200 700 100 — 63 11 —— 13 13 2 » » ..... 82 900 2 730 100 22 15 48 15 . . 3 » » ..... 36 500 1 200 100 34 24 33 9 4 el fl bidrags har barn. 20 200 660 100 61 18 17 4 Städer 0 köpingar ...... 103 200 3 390 100 21 23 39 14 2 1 Landskommuner ....... 85 300 2 810 100 33 24 33 " 2 1 Zon I .............. 127 900 4 200 100 24 22 39 12 2 I II .............. 34 900 1 150 100 27 25 35 9 2 2 III .............. 25 700 850 100 36 26 26 8 3 1

Tabell 12 b. Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberägttigande barn

H ela riket

Totalt N ............. n ............. ,o .............

Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... 2 » » 3 » » ..... 4 el fl bidragsber barn .

Storstadsområdena Totalt N ............. n ............. 0 /

1 bidragsber barn ..... 2 » »

3 » » ..... 4 el fl bidragsber barn .

Riket i övrigt Totalt N ............. n .............

0/ /0 .............

Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... » » .....

3 » » ..... 4 el fl bidragsber barn. . Städer 0 köpingar ...... Landskommuner ....... Zon I .............. II .............. III ..............

Gifta Hela antalet familjer Därav med övergångs— . O. ?”5? förhöjt helt ”du" bidrag IN n /o forhOJt . . cerat bidrag bldrag ”drag bidrar: ” helt reduc 169 400 . 41 600 35 200 67 200 20 300 2 300 2 800 . 5 570 . 1 370 1 160 2 200 670 80 90 . 100 24 21 40 12 1 2 15 900 530 100 . 55 13 . 15 17 90 400 2 970 100 18 15 50 17 40 800 1 340 100 31 22 37 1 22 200 730 100 57 18 20 5 20 900 . 4 000 2 900 10 100 3 600 200 100 . 690 . 130 100 330 120 10 0 . 100 19 14 48 17 1 1 1 200 40 100 . 58 17 . 17 8 11 500 380 100 17 10 53 20 5 600 180 100 21 9 50 20 2 600 90 100 31 19 42 8 148 500 . 37 600 32 300 57 100 16 700 2 100 2 700 . 4 880 . 1 240 1 060 1 870 550 70 90 . 100 25 22 39 11 1 2 14 800 490 100 . 55 13 . 14 18 79 000 2 590 100 19 15 50 16 . 35 200 1 160 100 32 24 35 9 19 500 640 100 60 19 17 4 88 200 2 900 100 18 18 45 16 1 2 81 200 2 670 100 32 23 34 8 2 1 113 300 3 730 100 22 19 43 13 1 2 32 300 1 060 100 25 24 37 10 2 2 23 800 780 100 35 25 27 9 3 1

Tabell 12 c. Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn.

Hela riket Totalt N ............. n .............

% .............

Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... 2 » | 3 el fl bidragsber barn. .

Storstadsområdena Totalt N ............. n .............

% .............

Därav familjer m 1 bidragsber barn ..... 2 » » 3 el fl bidragsber barn . .

Riket i övrigt Totalt N ............. n ............. % ............. Därav familjer med 1 bidragsber barn ..... 2 | » 3 el fl bidragsber barn. .

Städer 0 köpingar ...... Landskommuner .......

Zon

Ensamstående Hela antalet familjer Därav med extra .. ... redu- övergångs- N n % förhöjt foi—holt Pe” cerat bidrag . bidrag bidrag . bidrag bidrag helt reduc 19 100 . 8 300 8 600 1 000 100 1 000 100 . 2 510 . 1 090 1 130 130 10 130 20 . 100 44 45 5 0 5 1 9 500 1 250 100 . 83 5 . 10 2 6 500 850 100 83 10 6 1 . 3 100 410 100 93 4 2 0 6 700 . 7 100 5 700 10 500 3 600 500 200 . 880 . 410 370 50 0 50 0 . 100 47 42 5 O 5 1 3 000 400 100 . 81 6 . 12 1 2 500 320 100 82 12 6 0 1 200 160 100 95 3 1 1 12 400 . 5 200 5 800 600 100 600 100 . 1 630 . 680 760 80 10 80 20 . 100 42 47 5 0 5 1 6 400 840 100 . 83 5 . 10 2 4 000 530 100 85 8 6 1 . 1 900 260 100 93 5 2 0 14 900 1 970 100 43 46 5 0 5 1 4 100 540 100 46 43 5 0 5 1 14 500 1 910 100 44 45 5 0 5 1 2 700 350 100 42 48. 6 0 3 1 1 900 250 100 44 43 6 O 7 0

Tabell 13 a. H ustyper och tägenhetstgper för familjer med olika beskattningsbar inkomst.

Heta riket Hela antalet familjer Därav boende i ägda en- hyres- el .. N n'I % och två- bostads— 12105? 3 rk 4 Sk fl fam hus rättslgh Samtliga Totalt N ............... 188 500 . . 82 400 106 100 53 300 68 100 66 800 n ............... . 6 200 . 2 710 3 490 1 760 2 240 2 140 % ............... . 100 44 56 28 36 35 Därav familjer med en be- skattningsbar inkomst av — 3 900 kr ....... 36 700 1 210 100 43 57 37 28 33 4 000— 7 900 » ....... 47 000 1 550 100 51 49 26 35 38 8 000—11 900 » ....... 74 700 2 450 100 44 56 27 38 34 12 OOO—w » ....... 30 000 990 100 33 67 25 41 33 Gifta Totalt N ............... 169 400 . . 79 600 89 800 42 000 63 000 62 700 n ............... . 5 570 . 2 620 2 950 1 380 2 070 2 060 % ............... . 100 47 53 25 37 37 Därav familjer med en be- skattningsbar inkomst av _ 3 900 kr ....... 22 900 750 100 59 41 23 31 45 4 000— 7 900 » ....... 42 600 1 400 100 56 44 23 35 41 8 000—11 900 » ....... 73 900 2 430 100 44 56 26 39 34 12 OOO—w » ....... 30 000 990 100 34 66 25 41 33 Ensamstående Totalt N ............... 19 100 . . 2 800 16 300 11 300 5 100 2 600 n ............... . 2 510 . 360 2 150 1 490 670 340 % ............... . 100 14 86 59 27 14 Därav familjer med en be- skattningsbar inkomst av -—— 3 900 kr ....... 13 900 1 820 100 16 84 60 25 14 4 000— 7 900 » ....... 4 400 580 100 9 91 59 30 11 8 OOO—w » ....... 800 110 100 21 79 32 39 27

* Uppgift angående lägenhetstyp saknas för tillsammans 60 familjer för samtliga och 10 för ensamstående.

Tabell 13 b. H ustyper och Iägenhetslyper för familjer med olika beskattningsbar inkomst.

Storstadsområdena Hela antalet familjer Därav boende ägda en- hyres- el ., N n— (;;, och två- bostads- 20515: 3 rk 4 få ” fam hus rättslgh Samtliga Totalt N ............... 27 600 . . 3 000 24 600 12 200 10 600 4 600 n ............... . 910 . 100 810 400 350 150 % ............... . . 100 11 89 44 38 17 Därav familjer med en be- skattningsbar inkomst av — 3 900 kr ....... 7 200 230 100 7 93 60 28 11 4 000— 7 900 » ....... 5 200 170 100 14 86 46 39 15 8 000—11 900 » ....... 9 000 300 100 13 87 41 41 18 12 OOO—w » ....... 6 200 210 100 12 88 29 46 25 Gifta Totalt N ............... 20 900 . . 3 000 17 900 7 600 8 800 4 300 n ............... . 690 . 100 590 250 290 140 % ............... . . 100 14 86 37 42 20 Därav familjer med en be- skattningsbar inkomst av —— 3 900 kr ....... 2 500 80 100 15 85 40 37 18 4 000— 7 900 » ....... 3 400 110 100 20 80 39 40 20 8 000—11 900 » ....... 8 800 290 100 13 87 41 41 17 12 000—w » ....... 6 200 210 100 12 88 29 46 25 Ensamstående Totalt N ............... 6 700 . . 200 6 500 4 400 1 800 500 n ............... . 880 . 30 850 580 240 60 % ............... . . 100 3 97 66 27 7 Därav familjer med en he- skattningshar inkomst av —3 900 kr ......... 4 600 610 100 3 97 70 23 7 4 000—7 900 » ......... 1 800 230 100 3 97 59 35 6 8 OOO—w » ......... 300 40 100 5 95 42 42 16

" Uppgift angående lägenhetstyp saknas för tillsammans 10 lägenheter.

Tabell 13 c. H uslyper och Iägenhetslgper för familjer med olika beskattningsbar inkomst.

Riket i övrigt

Samtliga Totalt N ............... n ...............

("IJ 'O ...............

skattningsbar inkomst av — 3 900 kr ....... 4 000— 7 900 » .......

8 000—11 900 » ....... 12 OOO—w » ....... Gifta Totalt N ...............

n ...............

O/ /O ...............

skattningsbar inkomst av

— 3 900 kr .......

4 000— 7 900 » ....... 8 000—11 900 » ....... 12 OOO—w » ....... Ensamstående Totalt N ...............

skattningsbar inkomst av — 3 900 kr .......

4 000—7 900 » ........ 8 OOO—w » Därav familjer med en be-

Därav familjer med en be-

Därav familjer med en be-

Hela antalet familjer Därav boende i ägda en- hyres- el .. N n* % och två bostads- 20151?th 3 rk 4 & " famhus rättslgh 160 900 . 79 400 81 500 41 100 57 500 60 600 . 5 290 . 2 610 2 680 1 350 1 890 2 000 . 100 49 51 26 36 38 29 700 970 100 51 49 32 29 39 41 700 1 380 100 56 44 24 34 41 65 700 2 160 100 48 52 25 38 36 23 800 780 100 39 61 24 40 35 148 500 . 76 700 71 800 34 400 54 100 58 400 . 4 880 . 2 520 2 360 1 130 1 780 1 920 . 100 52 48 23 37 39 20 400 670 100 64 36 21 30 48 39 200 1 290 100 59 41 21 35 43 65 200 2 140 100 48 52 25 38 36 23 700 780 100 39 61 24 40 35 12 400 . 2 500 9 900 6 900 3 300 2 200 . 1 630 . 330 1 300 910 430 290 . 100 21 79 56 27 17 9 300 1 210 100 22 78 56 26 17 2 600 350 100 14 86 60 26 14 500 70 100 29 71 28 38 32

' Uppgift angående lägenhetstyp saknas för tillsammans 50 lägenheter.

Tabell 14. Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn och boende olika lägenhetstyper

N-

Hela antalet familjer Därav med extra förhöjt hel t redu- över- N n* % förhöjt . . cerat gångs- bidrag bldrag b'dmg bidrag bidrag Samtliga Totalt N ......... 188 500 . . 50 000 43 800 68 200 20 300 6 200 11 ......... . 6 200 . 1 640 1 440 2 240 670 210 % ......... . 100 26 23 36 11 4 Därav med 1 barn Totalt .......... 25 400 840 100 . 65 10 . 25 Därav boende i högst 2 rk. . . . 11 000 360 100 . 77 9 . 14 3 rk . . . . 7 100 230 100 . 58 11 . 31 4 el fl rk 6 900 230 100 . 53 12 . 35 2 barn Totalt .......... 96 900 3 190 100 23 14 47 16 Därav boende i högst 2 rk . . . . 32 800 1 080 100 24 12 48 16 3 rk . . .. 34 600 1 140 100 20 14 49 17 4 el fl rk 28 600 940 100 24 17 46 13 3 barn Totalt .......... 43 000 1 410 100 34 21 35 10 Därav boende i högst 2 rk. . . . 7 600 250 100 36 21 34 9 3 rk . . . . 17 900 590 100 32 19 39 10 4 el fl rk 17 000 560 100 34 23 33 10 4 el fl barn Totalt .......... 23 100 760 100 58 18 20 4 Därav boende i högst 2 rk. . . . 1 800 60 100 67 11 22 0 3 rk . . . . 8 400 280 100 48 24 23 5 4 el fl rk 12 800 420 100 64 16 16 4

' Uppgift angående lägenhetstyp saknas för 55 lägenheter.

Tabell 15. Antal bidragsberättigande barn 1965 och 1962

Hela antalet Därav med nedanstående antal

familjer bidragsberättigande barn n % 1 2 3 4 5 el fl Samtliga Hela riket ....... 1965 6 200 100 14 51 23 8 4 1962 3 520 100 9 46 26 13 6 Städer och köpingar 1965 3 390 100 14 54 22 7 3 1962 1 790 100 8 51 26 11 4 Landskommuner 1965 2 810 100 13 49 23 10 5 1962 1 730 100 9 42 26 15 8 Zon I 1965 4 200 100 12 53 23 8 4 1962 2 310 100 8 48 27 12 5 Zon II 1965 1 150 100 15 52 23 7 3 1962 650 100 10 46 27 12 5 Zon III 1965 850 100 17 45 22 10 6 1962 560 100 11 42 22 15 10 Tabell 16. Antal boende 1965 och 1962 Hela antalet Därav med nedanstående antal boende familjer n % 2 3 4 5 6 7 el fl Samtliga Hela riket 1965 .................. 6 200 100 3 7 44 25 13 8 1962 .................. 3 520 100 1 6 36 28 16 13 Städer och köpingar 1965 .................. 3 390 100 4 9 47 24 11 5 1962 .................. 1 790 100 2 7 41 27 15 8 Landskommuner 1965 .................. 2 810 100 1 5 40 27 16 11 1962 .................. 1 730 100 1 4 30 29 18 18 Zon I 1965 .................. 4 200 100 3 7 45 26 12 7 1962 .................. 2 310 100 2 6 38 28 16 10 Zon III 1965 .................. 1 150 100 2 7 45 27 12 7 1962 .................. 650 100 1 5 36 29 18 11 Zon III 1965 .................. 850 100 2 7 36 25 16 14 1962 .................. 560 100 0 6 26 27 17 25

Tabell 17. Bostadsföreslåndarens civilstånd 1965 och 1962

— . . Därav där bostadsföre- Hela antalet familjer ståndaren är . ogift eller " % 31” förut gift Hela riket 1965 .......................... 6 200 100 90 10 1962 .......................... 3 520 100 89 11 Städer och köpingar 1965 .......................... 3 390 100 85 15 1962 .......................... 1 790 100 84 16 Landskommuner 1965 .......................... 2 810 100 95 5 1962 .......................... 1 730 100 95 5 Zon I 1965 .......................... 4 200 100 89 11 1962 .......................... 2 310 100 87 13 Zon II 1965 .......................... 1 150 100 92 8 1962 .......................... 650 100 93 7 Zon III 1965 .......................... 850 100 93 7 1962 .......................... 560 100 95 5

Tabell 18. Bostadsföreständarens ålder 1965 och 1962

Hiåmäljtäet Därav där bostadsföreståndaren är i åldern n % ——29 år |SO—34år 35—39år 40—44 år 45—49 år 50—w år Samtliga 1965 ........ 6 200 100 13 18 20 21 14 14 1962 ........ 3 520 100 10 18 23 21 15 13

Tabell 19. Bidragstyper 1965 och 1962

Samtliga Hela riket 1 965 ..................... 1 962 .....................

Städer och köpingar 1 965 ..................... 1 962 .....................

Landskommuner 1965 ..................... 1962 .....................

Zon I 1965 ..................... 1962 ..................... Zon II 1965 ..................... 1962 ..................... Zon III 1965 ..................... 1962. ...... -. : ............

Hela antalet .. familjer Darav med n 0/ förhöjt helt reducerat övergångs ” bidrag' bidrag bidrag bidrag 6 200 100 50 36 11 3 3 520 100 40 35 23 2 3 390 100 44 39 14 3 1 790 100 32 38 28 2 2 810 100 57 33 7 3 1 730 100 47 33 17 3 4 200 100 47 38 12 3 2 310 100 35 38 25 2 1 150 100 52 35 9 4 650 100 38 37 22 3 850 100 62 26 8 4 560 100 59 24 14 3

' 1965 omfattar detta även dem som har extra förhöjt bidrag.

244 Tabell 20. Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn 1965 och 1962

Hela antalet .. familjer Darav med n . ? förhöjt helt reducerat övergångs ” bidrag' bidrag bidrag bidrag . Samtliga Hela riket ' 1965 ..................... 6 200 100 50 36 11 3 1962 ..................... 3 520 100 40 35 23 2 Familjer med 1 bidragsber barn ' 1965 ..................... 840 100 65 10 . ' 25 1962 ..................... 320 100 . " 75 . 25 2 bidragsber barn ' 1965 ..................... 3 190 100 37 47 16 1962 ................ . . . . . 1 640 100 -35 33 32 3 bidragsber barn - 1965 ..................... 1 410 100 55 35 10 1962 ............... ' ...... 910 100 ' 44 34 22 4 bidragsber barn 1 - = 1965 ..................... 510 100 72 23 5 1962 ..................... ., 440 100 - 60 25 15 5 el fl bidragsber barn ' 1965 ..................... 250 100 85 13 2 1962 ................ . . . . . 210 100 80 14 6

" 1965 omfattar detta" även dem som har extra förhöjt bidrag. ' 1962 fanns endast en bidragstyp för familjer med 1 bidragsberättigande barn.

Samtliga Totalt 1965 ....... 1962 .......

Familjer med 2 boende

1962 ....... 7 el fl boende

1965 .......

1962 .......

Hiljimaiåälet Därav boende i hyres- el ägda en- .. n % bostads— och två- 111051? 2 rk 3 rk 4 rk 5 än 151215 & rättslgh fam hus 6 200 100 56 44 2 26 36 25 10 1 3 520 100 51 49 1 30 34 23 10 2 170 100 94 6 39 46 10 3 1 1 40 100 91 9 45 39 9 2 — 5 450 100 76 24 1 54 28 13 3 1 200 100 76 24 2 60 27 8 2 1 2 720 100 64 36 1 37 37 19 5 1 1 260 100 63 37 — 45 33 15 5 2 1 580 100 49 51 1 16 42 30 10 1 980 100 48 52 — 26 37 25 9 3 790 100 40 60 1 7 39 33 19 1 580 100 39 61 -— 16 37 32 12 3 490 100 30 70 1 1 24 40 33 1 460 100 26 74 — 2 32 36 27 3

BILAGA 3

Förekomsten av familjebostadsbidrag enligt en intervjuundersökning

Redogörelse utarbetad inom Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut

Hösten 1965 genomfördes en omfattande intervjuundersökning för att fastställa hushållens bostadskostnader in. in.

Resultaten har publicerats i serien Statistiska Meddelanden (Be 1966: 14). Vid intervjuerna ställdes även frågor rörande förekomsten av familjebostadsbidrag. Nc- danstående är en presentation av några speciella bearbetningar med avseende på sådana bidrag.

UndersökningspoPulation och urval

Här skall endast ges en mycket kort beskrivning av undersökningens population och urval. För en utförligare redogörelse hänvisas till ovannämnda nummer av Statistiska Meddelanden.

Urvalet är ett stratifierat urval omfattande närmare 9 000 personer ur SCBs re— gister av femtondefödda. Stratifieringen har skett efter geografisk region, civilstånd och ålder. Undersökningsenhet var hushåll jämte motsvarande lägenhet. Det hus- håll/lägenhet där urvalspersonen stadigvarande bodde har undersökts.

Stratifieringen var så gjord att vissa grupper man särskilt ville studera blev överrepresenterade i undersökningen. Av gifta personer uttogs t. ex. ungefär lika många av de vilka hade ett eller två minderåriga barn som de vilka hade tre eller flera barn.

På förhand beslöts att ur undersökningen skulle uteslutas vissa grupper, vilkas bostadskostnader skulle bli alltför svårbestämda. De största av dessa grupper var hushåll bosatta på jordbruksfastighet, lägenheter som uthyrdes möblerade, lägen- heter i tvåfamiljshus som beboddes av ägaren samt lägenheter som uppläts kost— nadsfritt. I efterhand kunde beräknas att undersökningspopulationen för bostads— kostnadsundersökningen kom att omfatta drygt 2/3 av landets bestånd av hus- håll/lägenheter. Antalet genomförda intervjuer som den här redovisade delen av undersökningen baserar sig på har i samma mån reducerats från urvalets no— minella 9 000 till drygt 6 500.

F amiljebostadsbidrag

För att erhålla familjebostadsbidrag måste vissa villkor angående lägenhetens mo- dernitet, storlek och familjens inkomst vara uppfyllda. De i nedanstående tab. 1 och tab. 2 använda begreppen definieras närmare sålunda: Godtagbar lägenhet : lägenhet med vatten, avlopp, wc, bad eller duschrum och centralvärme. Detta är

också ungefär det modernitetskrav som uppställs för att erhålla familjebostads- bidrag.

Trångbodd : fler än två boende per rum, köket oräknat. De som bor på detta sätt kan i all- mänhet ej få familjebostadsbidrag.

Inkomst :

i undersökningen har inhämtats summan av till statlig skatt taxerad inkomst 1964 för lägenhetsföreståndaren och i förekommande fall dennes maka. Detta innebär, att, om hushållets inkomst erhålles genom andra personer än de två nyssnämnda, förhållandet ej återspeglas i tabellerna. Inkomstgränserna för familjebostadsbidrag diskuteras närmare nedan.

Ett studium av tab. 1 visar att andelen hushåll som har bidrag stiger snabbt med barnantalet. Den utgör mindre än 10 % av hushållen med 1 barn, ca 30 % för 2 barn och drygt 40 % för 3 eller flera barn. Totalt har omkring 21 % av samtliga hushåll med barn familjebostadsbidrag. Inkomstfördelningarna skiljer sig däremot inte nämnvärt mellan grupperna med olika antal barn. Om i stället inkomstför— delningarna för de som har godtagbar lägenhetsstanda—rd jämförs med de som har sämre, kan konstateras att den förra gruppen i stort sett har högre inkomst. Ett fåtal hushåll erhåller bidrag fastän deras bostad i större eller mindre grad icke synes svara mot de allmänt uppställda kraven betr. utrymmes- resp. utrustnings- standard: bland hushåll med 1 barn ca 0,5 %, med 2 barn ca 0,7 %, med 3 eller fler barn ca 7 %. Andelen barnhushåll som icke disponerar över godtagbar lägen- het (i här angiven mening) ligger kring 14—17 %; lägger man därtill de som en- bart är trångbodda stiger andelen till 17—29 %.

Grupper utan familjebostadsbidrag

För att ytterligare belysa sambandet mellan bostadsstandard och inkomst samt familjebostadsbidrag har tab. 2 konstruerats. Särskilt ger den vissa möjligheter att analysera gruppen utan familjebostadsbidrag. Av bearbetningstekniska skäl har dock denna tabell, som framställts i efterhand, måst konstrueras med utgångspunkt från tab. 1 ovan. För att erhålla den önskade uppdelningen med inkomstgränser efter rätt till familjebostadsbidrag måste därvid ett antal approximationer tillgri- pas. Nedan preciseras dessa närmare.

1. Enligt gällande regler är högsta beskattningsbara inkomsten för att erhålla familjebostadsbidrag 7 000 kr. för 1 barn, 14 000 kr. för 2 barn, 15 500 för 3 barn osv. I undersökningens grundtabeller finns dock endast uppdelning efter taxerad inkomst, varför en omräkning måst ske. För samtaxerade makar är skillnaden mellan taxerad inkomst och beskattnings- bar inkomst 4500 kr. (2 x 2250 kr.). Om detta belopp läggs till ovanstående siffror erhålls 11 500 kr. för 1 barn, 18 500 kr. för 2 barn och 20 000 kr. för 3 barn. Det är dessa senare värden, som använts för uppdelning efter rätten till familje- bostadsbidrag.

2. Maximiinkomsten för att få familjebostadsbidrag finns specificerat både för 4, 5 och 6 barn, men undersökningsmaterialet är endast redovisat med — förutom 1 resp. 2 barn — en grupp med 3 eller flera barn. Eftersom hushållen med 3 barn är de avgjort flesta i den sistnämnda gruppen valdes maximigränsen för 3 barn som skiljelinje (dvs. 20000 kr. i taxerad inkomst). Detta medför att man får ett antal hushåll redovisade såsom ej berättigade till bidrag, medan de i själva verket är det. (Ex. en 5-barnsfamilj med 22 000 kr. i taxerad inkomst redovisas som ej berättigad, men är det realiter.)

3. Materialet fin-ns i grundtabellerna endast redovisat med fördelning på ganska vida inkomstklasser. Det finns endast en klass i intervallet 10 000—15 000 kr. och endast en klass i intervallet 15 000—20 000 kr. För att kunna utnyttja ovan nämnda skiljelinjer 11 500 resp. 18 500 kr. har enkel interpolering skett inom dessa klasser. Därvid måste naturligtvis det antagandet göras att fördelningen inom resp. in- komstklasser är någorlunda jämn.

4. Familjebostadsbidrag 1965 beviljades på ansökan och efter prövning av taxe- ringen 1964 (inkomståret 1963), dvs. den vid ansökningstillfället senast gällande. Mot slutet av året gjordes en kontroll genom de bidragsbeviljande myndigheterna mot de då tillgängliga uppgifterna från 1965 års taxering (1964 års inkomster). Inkomstuppgifterna i denna undersökning är från 1965 års taxering, medan för en korrekt jämförelse med verkliga förhållanden uppgifter från 1964 års taxering skulle erfordras. Om man gör det generella antagandet att inkomstnivån för fler- talet här aktuella fall varit stigande från 1963 till 1964, innebär detta, att i tab. 2 redovisas hushåll såsom icke bidragsmottagare på grund av för hög inkomst, medan de i själva verket är icke bidragsmottagare, trots att de har inkomst som skulle berättiga till detta. Med stark reservation för ovannämnda approximationer kan ur tab. 2 bl.a. utläsas att 7 % av 1-barnshushållen i undersökningen har en inkomst och en lä- genhet som enligt kriterierna borde berättiga till familjebostadsbidrag, men som hushållet trots detta inte har. Motsvarande siffra för 2-barnshushållen är 12 % och för hushållen med 3 eller flera barn 11 %. Totalt innebär det att knappt 10 % av alla hushåll med barn fyller de uppställda kraven för erhållande av familjebostads- bidrag men ändå inte har bidrag. Ytterligare nära 10 % är inkomstmässigt berättigade men har för omodern (8 %) eller för liten lägenhet. Ungefär lika stora andelar hushåll är diskvalificerade av samma skäl —— omodern eller liten lägenhet — men därtill har en inkomst som är för hög för att berättiga till bidrag.

I undersökningen orepresenterade grupper

Som ovan nämnts finns det stora grupper som ej alls är representerade i under- sökningen. Dessutom förekom visst bortfall av intervjuer (ca 5 %). Om dessa grupper liksom om de som representeras av bortfallet lämnar undersökningen själv— fallet ingen upplysning. Genom att jämföra med uppgifter från andra håll finns det dock vissa möjligheter att få en uppfattning om förekomsten av familje— bostadsbidrag bland de i undersökningen icke representerade hushållen.

I undersökningspopulationen ingick ungefär 730 000 hushåll med barn under 16 år. Av dessa beräknades ca 153 000 eller omkring 21 % (tab. 1) ha familjebostads- bidrag. Enligt en av bostadsstyrelsen utförd beräkning av antalet hushåll 1965 fanns det då 1 016 000 hushåll med barn under 16 år. Det bör dock påpekas att andra beräkningar av antalet hushåll med barn stannar vid andra siffror, som i vissa fall avviker uppemot 40 000 från den nyssnämnda. Om siffran 1 016 000 hushåll accepteras, skulle det innebära, att ungefär 286 000 hushåll med barn ej är re- presenterade i bostadskostnadsundersökningen.

Enligt den av bostadsstyrelsen avgivna budgetårsrapporten för år 1965/66 fanns det ungefär 184 000 hushåll som beviljades fortsatt familjebostadsbidrag efter ny- året 1965 (dvs. de hade även haft bidrag 1964). Under år 1965 beviljades — vid olika tidpunkter —— ungefär 53 000 nya bidrag. I bostadskostnadsundersökningen definierades som hushåll med familjebostadsbidrag sådana som någon gång under de första nio månaderna 1965 erhållit bidrag (undersökningen genomfördes i ok-

tober 1965). För att kunna erhålla jämförelse mellanbostadsstyrelsens och bo- stadskostnadsundersökningens siffra hör till 184 000 adderas ”Im av 53000 _— de under årets lopp beviljade bidragen förutsätts fördelade likformigt över hela året. Man erhåller då totalt ungefär 224000 hushåll med familjebostadsbidrag.

Som ovan nämnts beräknades 153 000 hushåll i bostadskostnadsundersökningens population ha fått familjebostadsbidrag. Således skulle det finnas ungefär 71 000 bidragshushåll bland de ej representerade grupperna. Andelen hushåll med bidrag bland dessa skulle därför bli 71 000/286 000 dvs. ungefär 25 %. Denna andel är något högre än ovan angivna 21 % för andelen bidragsmottagare inom bostadskost— nadsundersökningens population. Det måste dock framhållas att riskerna för fel— skattning är stora när man som här gör beräkningar på grundval av differenser gentemot annan statistik. Den sammanlagda verkan av de olika skattningarnas felmarginaler kan bli betydande. Om, för att ta ett exempel, skattningen av totala antalet hushåll med barn (1 016000) slår fel på 30 000 förändras ovan angivna andel bidragstagare i den ej representerade gruppen med 3 procentenheter.

Tabell 1. Hushåll med barn under 16 är, fördelade efter barnantal, förekomst av familjebostadsbidrag, inkomst, bostadsstandard och trångboddhet

Procenttal

Godtagbar lägenhet Ej godtagbar lägenhet

Summa Totalsumma Antal barn Ej trångbodd Trångbodd Ej trångbodd Trångbodd Inkomst 1 kr.

Med Utan Med Utan Med Utan Med Utan Med Utan (V Absol. tal bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag 0 (i 1000)

] barn 0— 9 999. . . 1,6 4,3 0,1 0,5 0,4 10 000—14 999. . . 3,8 8,8 —— 1,0 —

9,1 11,1 39,6 17,2 61,3 45,7 46,6 165.8 25,1 89,3

*".

en 1—1 Haga: NCOO

25000— — 23,2 — 0,3 _

_

m" N I

3 1 1 1 2 6 1 1 15 000—24 999 . . . 0,8 36,9 0,1 1,9 — 5,5 —— 1,4 1 1 0 4 2 4 4 0

Summa 6,2 73,2 0,1 3,7 0,4 1

'? en oa ”. en

100 356,1

2 barn

0— 9 999. . 10 000—14 999. . 15 000—24 999. . 25 000— . .

5,4 14,1 19,1 50,0

. 2,2 1,6 —— — 0,3 2,2 3 2 8 5 3,8 52,1 1363 2 9 8 5

0 3 0 9 10,6 3,3 — 03 37 — 1,2 10,6 17,6 26,7 0,3 1,2 0,4 4,3 — 1,6 18,3 1 0 0 8 2 9 9 7

3 . 0,4 20,7 — — 0,4 0,4 2 Summa 30,8 52,3 0,3 —— 3,6 31,5 6

23,4 61,0 100 261,3

3 barn

0—9999............ 4,3 3,8 10000—14999............ 10,9 2,2 15 000—24 999. 16,5 11,8 25 000— . 3,4 17,9

35,2 35,7

0,0 5,1 8,2 13,3 15,0 13,7 6,6 20,3 22,9 19,6 23,0 42,6 48,0

3,4 20,3 23,8 26.8 41,8 58,2 100 112,7

*?qu N _.va c» anna_—- Ov—vm

05 25 06 06 2,9 -— 3,7 0,0 17 07 58

&_ m

1,0 7,5 0,1

Tabell 2. Hushåll med barn under 16 år. Med och utan familjebostadsbidrag, (le—senare fördelade efter diskualifikalionsorsak

Proconttal

Hushåll utan familjebostadsbidrag

Hushåll med Ink. berättigande till fam. bost. bidr. Ink. ej berättigande till fam.bost.bidr.

Total

Antal barn under 16 år familjebostads-

bidrag Omod. Mågäm Modern Omod. Rtgåim Modern

,. _. _ Summa .. . _ lagenhet trång (] tiång lagenhet trång ejtiång

Summa

%

Abs. tal (i 1 000)

6,7 0,8 7,0 13,1 11,0 66,2

80,2 47,1 29,4

100 100 100

356,1 261,3 112,7

1 53 2 9

2 31,5 8,5 1,0 12,0 21,4 4,8 19 40,3

3 eller flera . . . . . . . . . . . . . . 41,8 14,6 2,8 11,4 28,8 2,1 3,0 24,3 79 2 6

Summa 21,0 1,2 9,4 18,5 7,3 50,5

I

60,5

100

1 730,1

BILAGA 4

Inkomsttagarna fördelade Beräkning gjord inom finansdepartementet på grundval av tillgänglig inkomststati—

Makar som båda har inkomst har

Antal ogifta med barn Inkomst- Antal klasser ensam- därav med 1 000 kr stående Samtliga 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 1 2 3 4 5 6 7 8 Ingen inkomst 555 0001 25 000 17 000 5 300 1 900 600 200 2,4— 4 118 000 6 000 4 110 1 320 440 100 30 4——— 6 268 000 12 000 8 430 2 500 830 190 50 6— 8 240 000 9 600 6 920 1 890 620 140 30 8— 10 167 000 9 000 6 580 1 750 530 110 30 10— 12 142 000 9 000 6 610 1 740 520 110 20 12— 14 139 000 9 000 6 650 1 720 500 110 20 14— 16 133 000 9 000 6 690 1 710 480 100 20 16— 18 123 000 8 800 6 580 1 670 440 90 20 18— 20 110 000 7 800 5 860 1 460 380 80 20 20— 22 94 000 6 500 4 910 1 210 310 60 10 22— 24 76 700 5 000 3 770 930 240 50 10 24— 26 58 000 3 600 2 700 670 180 40 10 26— 28 41 500 2 500 1 860 470 130 30 10 28— 30 28 500 1 700 1 270 320 90 20 0 30— 33 31 000 1 800 1 330 340 100 20 10 33— 36 20 000 1 140 840 220 60 20 0 36— 39 12 300 700 520 130 40 10 0 39— 42 8 200 470 340 90 30 0 10 42— 45 5 900 330 240 60 20 10 0 45— 48 4 200 230 180 40 10 0 0 48— 54 5 100 290 210 60 20 O 0 54— 60 3 000 160 110 30 10 10 0 60— 70 2 400 130 100 20 10 O 0 70— 80 1 300 80 60 20 0 0 0 80—100 1 300 70 60 10 0 0 0 100—120 550 30 20 0 10 O 0 120—150 450 30 20 10 0 0 0 150—200 300 20 10 10 0 0 0 200—300 200 10 10 0 0 0 0 300— 100 10 10 O 0 0 0 Samtliga 2 390 000 130 000 94 000 25 700 7 900 1 900 500

1 Över 16 år den 31.12 1967. — Amn. Uppgifterna om antalet barn avser hemmavarande barn under 16 år den 31.12.1967. Som barn räknas härvid även adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn. Ca 5 000 barn boende i kollektivhushåll ingår ej i tabellens uppgifter.

på inkomstklasser år 1967 slik och undersökningen F amiljernas sammansättning 1964 ( S M Be 1966:16) räknats som en inkomsttagare

Antal gifta .. Summa in— d (1 Samtliga arav me komsttagare 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn

9 10 11 12 13 14 15 16 40 000 25 000 6 000 5 600 2 300 800 300 620 000 | 6 200 4 400 890 480 260 130 40 130 200 16 000 12 000 1 980 1 070 580 280 90 296 000 41 500 35 100 3 160 1 730 950 410 150 291 100 69 000 60 000 4 400 2 500 1 350 550 200 245 000 63 000 50 500 6 100 3 500 1 920 730 250 214 000 54 000 38 000 7 800 4 500 2 500 900 300 202 000 60 000 39 000 10 100 6 200 3 240 1 100 360 202 000 70 000 42 000 13 300 8 800 4 050 1 400 450 201 800 84 000 46 500 17 400 12 400 5 300 1 820 580 201 800 100 000 51 000 22 200 17 100 6 600 2 400 700 200 500 110 000 51 000 26 200 21 200 7 900 2 900 800 191 700 114 000 49 500 28 400 23 600 8 600 3 060 840 175 600 111 500 46 500 28 800 24 100 8 700 2 600 800 155 500 104 500 43 000 27 700 22 600 8 200 2 280 720 134 700 141 000 58 000 38 000 30 500 10 800 2 870 830 173 800 122 000 51 000 33 600 26 000 8 500 2 370 530 143 140 103 000 44 000 29 000 21 300 6 400 1 980 320 116 000 85 000 37 000 23 800 17 500 5 200 1 300 200 93 670 67 000 29 000 18 500 14 300 4 200 880 120 73 230 50 000 21 500 13 300 11 200 3 300 620 80 54 430 69 000 30 000 17 400 16 100 4 600 800 100 74 390 40 000 17 300 9 700 9 400 2 870 660 70 43 160 33 000 14 300 7 700 7 700 2 570 670 60 35 530 18 600 8 100 4 200 4 230 1 600 440 30 19 980 18 500 8 000 4 150 4 150 1 670 490 40 19 870 8 200 3 600 1 800 1 800 750 230 20 8 780 5 400 2 300 1 200 1 200 530 160 10 5 880 3 300 1 400 730 740 330 100 0 3 620 1 600 700 340 340 160 50 10 1 810 700 300 150 160 70 20 O 810 1 810 000 920 000 408 000 322 000 116 000 35 000 9 000 4 330 000

217—714789

Inkomsttagarna fördelade Beräkning gjord inom _finansdepartementet på grundval av tillgänglig inkomststati— Makar som båda har inkomst har

Antal ofullständiga familjer lnkomst— Antal klasser ensam- därav med 1 000 kr. stående Samtliga 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5+ barn 1 2 3 '4 5 6 7 8 Ingen inkomst 1535 000 20 000 13 700 4 200 1 500 450 150 2,4— 4 86 000 4 400 2 980 990 330 80 20 4— 6 199 500 9 500 6 550 2 050 690 160 50 6— 8 250 000 11 000 7 790 2 250 750 170 40 8— 10 173 600 8 400 6 040 1 680 530 120 30 10— 12 138 800 8 200 5 950 1 610 500 110 30 12— 14 123 800 8 200 5 970 1 610 480 110 30 14— 16 122 800 8 200 6 010 1 600 470 100 20 16— 18 118 500 8 200 6 040 1 590 450 100 20 18— 20 110 300 8 200 6 070 1 590 430 90 20 20— 22 100 100 7 400 5 500 1 420 380 80 20 22— 24 88 500 6 300 4 700 1 200 320 70 10 24— 26 75 900 5 200 3 880 990 260 60 10 26— 28 62 400 4 100 3 060 780 210 40 ' 10 28— 30 47 800 3 000 2 230 580 150 30 10 30— 33 50 700 3 100 2 290 590 170 40 10 33— 36 33 000 2 000 1 470 380 110 30 10 36— 39 21 900 1 300 960 250 70 20 0 39— 42 14 600 900 660 170 60 10 0 42— 45 9 900 600 430 120 40 '10 0 45— 48 7 100 400 290 80 20 0 10 48— 54 9 180 520 380 100 30 10 0 54— 60 5 000 300 220 60 20 0 0 60— 70 4 350 250 180 50 10 10 0 70— 80 2 000 100 80 20 0 O 0 80—100 2 000 100 70 20 10 O 0 100—120 850 50 40 10 0 0 0 120—150 620 30 20 0 10 0 0 150—200 420 30 20 10 O 0 0 200—300 250 10 10 0 0 0 O 300— 130 10 10 0 0 0 0 Samtliga 2 395 000 130 000 93 600 26 000 8 000 1 900 500

1 Över 16 år den 31.12 1969. —— Anm. Uppgifterna om antalet barn avser hemmavarande barn under 16 år den 31.12 1969. Som barn räknas härvid även adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn. Ca 5 000 barn boende i kollektivhushåll ingår ej i tabellens uppgifter.

på inkomstklasser år 1969 stik och undersökningen Familjernas sammansättning 1964 (SM Be 1966:16)

räknats som en inkomsttagare

Antal fullständiga familjer .. Samtliga in— darav med Samtliga Ikomsttagare 0 barn 1 barn 2 barn | 3 barn | 4 barn 5+ barn '

9 10 11 12 13 14 15 16 40 000 25 000 6 000 5 600 2 300 800 300 595 000 3 600 2 400 580 320 180 90 30 94 000 11 000 8 000 1 460 810 450 210 70 ' 220 000 22 000 17 400 2 240 1 250 690 310 110 283 000 53 000 46 500 3 150 1 790 1 000 410 150 235 000 63 000 54 300 4200 2 420 1 360 530 190 210 000 53 000 41 700 5 410 3 200 1 800 660 230 185000 47 500 33 200 6 790 4 120 2 320 800 270 . 178 500 51 300 33 300 8 500 5 360 2 880 950 310 178 000 58 500 35 600 10 700 7 200 3 470 1 150 380 177 000 69 500 39 700 13 800 9 800 4 260 1 470 470 177 000 81 700 43 700 17 100 13 200 5 240 1 880 580 176 500 91 500 45 300 20 300 16 600 6 370 2 270 660 172 600 98 500 45 200 23 200 19 400 7 350 2 620 730 165 000 101 000 43 500 24 800 21 300 9 740 2 710 ' 1 750 151 800 146 900 61 000 37 600 32 100 11 780 3 360 1 060 _ 200 700 135 000 55 700 35 300 29 300 10 920 2 880 900 170 000 120 800 50 200 32 200 26 100 9 230 2 440 630 144 000 106 100 44 700 28 800 22 750 7 400 2 040 410 121 600 91 400 39 000 25 200 19 370 5 900 1 670 260 101 900 76 900 32 900 21 500 16 100 4 960 1 300 140 84 400 110 400 47 800 29 700 24100 7 220 1 460 120 120 100 69 400 30 000 17 500 16 200 4 790 850 60 74 700 61 600 26 600 14 700 14 700 4 550 990" 60 66 200 28 600 12 400 6 540 6 740 2 280 600 40 30 700 28 300 12 200 6 320 6 540 2 500 700 40 30 400 12 600 5 400 2 770 2 870 1 190 350 20 13 500 8 350 3 600 1 810 1 870 820 240 10 9 000 5 000 2160 1070 1 110 500 150 10 5 450 2 520 1 090 540 550 250 80 10 2 780 1 030 450 220 230 100 30 0 1 170 1 850 000 940 000 410 000 333 000 122 000 36 000 9 000 4 375 000

BILAGA 5

Tröskeleffekter och marginaleffekter vid inkomstprövning och inkomstgradering

Uttrycket behovsprövning används i regel för att beskriva en individuell gransk- ning av förmånstagarens ekonomiska situation och stödbehov medan en inkomst- prövning i regel endast tar sikte på den sökandes redovisade inkomst (ibland även förmögenhet) och ofta görs enligt relativt schematiska regler. Socialhjälpen är ett exempel på en behovsprövad. och familjebostadsbidragen på en inkomstprö- vad förmån. Inom studiehjälpen förekommer förmåner av båda slagen. Gemensamt för inkomstprövning och behovsprövning är att personer med lägre inkomster eller sämre ekonomi skiljs ut genom prövningen och ges en förmån som inte kom— mer personer med högre inkomster till del.

Det system med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg som kommittén föreslår skiljer sig från behovs- och inkomstprövade förmåner därigenom att bidra- gen är generella. De utgår således till alla barnfamiljer — även till de familjer som har de högsta inkomsterna. Däremot graderas bidragsbeloppen i förhållande till inkomsten.

En inkomstprövning av familjestödet förekommer f. n. främst i fråga om famil- jebostadsbidragen och inom studiehjälpen. Gemensamt för familjebostadsbidragen och det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen är att prövningen sker på grundval av föräldrarnas beskattningsbara inkomst till statlig inkomstskatt enligt senaste tillgängliga taxering. Inom studiehjälpen tar man även hänsyn till den studerandes egen beskattningsbara inkomst samt till föräldrarnas och den stu— derandes förmögenhet över 30 000 kr.

En följd av att inkomstprövningen görs på grundval av den beskattningsbara inkomsten enligt senaste taxering är att ändringar i familjens inkomst— eller fa- miljesituation återverkar på bidragets storlek först ett eller flera år efter det ändringen inträffade. För att motverka denna eftersläpning har inom studie- hjälpen huvudregeln kompletterats med en regel att om inkomsterna minskat vä— sentligt i förhållande till vad som framgår av senaste taxering, kan rätten till det inkomstprövade tillägget bedömas med hänsyn till en beräknad beskattningsbar inkomst för det år studiehjälpen skall utgå. Inom studiehjälpen förekommer dess- utom en förmån som utgår efter en mer individuell behovsprövning, nämligen det behovsprövade tillägget. När det gäller familjebostadsbidragen finns ingen motsvarighet till dessa regler. I fråga om hemskilda har dock genom ett särskilt riksdagsbeslut skapats möjligheter för kommunen att förskottera bidragtillhemskild make, även om makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst överstiger gäl- lande inkomststreck, och under vissa förutsättningar erhålla ersättning av stats- medel om makarna senare särtaxerats.

Inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen kan utgå med 25, 50 eller 75 kr./mån. beroende på inkomsten. För familjebostadsbidragen förekommer i princip fyra olika belopp: extra förhöjt, förhöjt, helt och reducerat bidrag. I båda systemen fungerar alltså inkomstgraderingen så, att samma bidragsbelopp utgår inom ett

visst inkomstskikt, varefter bidraget ändras stegvis när inkomsten passerar vissa inkomstgränser — tre gränser för det inkomstprövade tillägget och fyra gränser för familjebostadsbidragen.

Den stegvisa avtrappningen av bidragen vid stigande inkomster medför vissa tröskeleffekter. En mycket liten inkomstökning kan leda till att bidragen minskar med flera hundra kronor om året. Inom studiehjälpen kan bidragsminskningen då inkomsten passerar en viss inkomstgräns aldrig överstiga 250 kr./år. För fa- miljebostadsbidragens del kan det bli fråga om det dubbla beloppet, vilket fram- går av tabell 1.

Tabell 1. Familjebosladsbidragens tröskeleffekter

Tabe'len visar bidragsminskningen i kr. per år då inkomsten stiger så att den passerar angivna inkomstlägen. Zon I. Kommunalskatt 18:50 kr. Beräkningarna avser gift man vars hustru sak- nar inkomst.

Beskattningsbar Årsinkomst Antal barn inkomst kr. (brutto) ca kr. ett I två I tre | fyra fem 6 000 16 000 100 200 7 000 17 000 395 7 500 17 500 300 8 000 18 000 430 9 000 19 000 400 9 500 19 500 480 10 500 20 500 500 11 000 21 000 530 12 000 22 000 345 12 500 22 500 580 13 500 23 500 435 14 000 24 000 345 15 000 25 000 525 15 500 25 500 435 16 500 26 500 615 17 000 27 000 525 18 500 28 500 615

Som framgår av kap. 11 har kommittén prövat möjligheten att vid sidan av de nuvarande allmänna barnbidragen införa ett inkomstprövat familjetillägg, innan kommittén i stället stannat för att föreslå ett system med inkomstgraderade all— männa barnbidrag och allmänna familjetillägg.

Kommitténs undersökningar av olika räkneexempel på inkomstprövade famil- jetillägg visar att man i huvudsak kan undvika tröskeleffekter genom att låta bi- draget minska efter en glidande skala i stället för vid bestämda inkomstgränser. Inkomstprövningen av familjetillägget har i ett av dessa exempel konstruerats på följande sätt.

Det tänkta familjetilläggets maximibelopp förutsätts utgå med belopp som, per barn räknat, ökar med antalet barn i familjen. Beloppen kan _— för samma kost- nadsökning som kommitténs förslag medför — läggas något högre än med det inkomstgraderade systemet. Dessa maximibelopp utgår till alla familjer vilkas inkomst inte överstiger en nedre inkomstgräns. Denna gräns är lika för familjer med olika antal barn. Differentieringen sker genom bidragsbeloppet. Då familjens inkomst överstiger den nedre inkomstgränsen, reduceras bidragsbeloppet succes- sivt för att helt upphöra vid en övre inkomstgräns. Reduceringen av bidragsbe- loppet sker genom en avdragsfaktor, som utgör en viss procent av inkomsten till den del som denna överstiger den nedre inkomstgränsen.

Avdragsfaktorn — som alltså utgör det procenttal av inkomsten varmed bidraget reduceras —— skulle i ett sådant system få sättas relativt högt om man vill undvika att inkomstprövat familjetillägg skall utgå i höga inkomstlägen. Helt bidrag förut- sätts utgå till familjer som saknar beskattningsbar inkomst. För familjer som har en beskattningsbar inkomst på högst 10 000 kr. — vilket motsvarar en årsinkomst mellan 10 000 kr. och 20 000 kr. —— minskas bidraget med 5 kr. per månad för varje påbörjat tusental i beskattningsbar inkomst, vilket motsvarar 6 % av inkomsten. För varje påbörjat tusental kronor i beskattningsbar inkomst mellan 10 000 och 14 000 kr. minskas bidraget med 15 kr. per månad, vilket motsvarar 18 % av dessa inkomster. Därefter avtrappas bidraget med 25 kr. per månad för varje påbörjat tusental kronor i beskattningsbar inkomst, vilket innebär en avtrappning med 30 % av de beskattningsbara inkomsterna mellan 14 000 och 18 000 kr. För beskattnings- bara inkomster över 18 000 kr. minskas bidraget med 30 kr. per månad för varje påbörjat tusental kronor eller med 36 % av dessa inkomster. ' '

Ett sådant system skulle innebära att varje inkomstökning från den nedre in- komstgränsen (då bidraget utgår oreducerat) till den högre inkomstgränsen (då bidraget upphör) leder till att bidraget minskar med en viss del av inkomstök- ningen. Minskningen blir alltid mindre än inkomstökningenÅMan undgår således -.—— åtminstone delvis —— tröskeleffekterna hos familjebostadsbidragen som innebär att en mycket liten inkomstökning kan leda till att bidraget minskar med hundra— tals kroner. i i Den glidande avtrappningen av bidraget har emellertid en effekt som till sin innebörd kan jämföras med en marg Ginalskatt. Varje inkomstökning medför en: dubbel marginaleffekt genom att skatten ökar och bidraget samtidigt minskar.: Lägger man samman marginalskatten med avtrappningsprocenten e1 hålles en! dubbel marginaleffekt av ca 40 % mellan 0—10 000 kr. i beskattningsbar inkomst." Marginaleffekten stiger därefter till ca 60 % för att i det högsta inkomstskiktet' där bidrag utgår utgöra ca 80 %. Redan vid 20 000 kronors årsinkomst skulle på; så sätt en familj gå miste om mer än hälften av en inkomstökning och i inkomst-: lägena över 28 000 kr. blir den dubbla marginaleffekten högre än 80 % (marginal-! _Skatt 45 %, avdragSfaktor 36 %). ' I följande tablå lämnas några exempel på bidragsnivån i det skisserade systemet med inkomstprövat familjetillägg (kolumnerna 6—8) fö1 olika familjetyper i in-

Nuvarande allmänna 233123? iggåez? Inkomstgraderade Nuva- barnbidrag samt lälomst %övade allmänna barnbidrag rande familjebostadsbidrag ; 'l'pt'll" och familjetillägg : Familjetyp allmänna amlje ] agg ' ååå-g Årsinkomst | Årsinkomst Årsinkomst 20 000 30 000| 40 000 20 000| 30 000| 40 000 20 000| 30 000! 40 000 1 2 3 4 | 5 6 7 | 8 | 0 | 10 .11 Giftal'med — 1 barn ....... 75 75 75 75 75 75 75 100 80 75 2 barn ....... 150 210 150 150 225 150 150 230 190 160 3 barn. ...... 225 _ 300 225 225 400 225 225 365 300 255 4 barn ....... 300 430 300 300 600 380 300 510 420 360 'Ensamstående —med - . , 1 barn. . . . . . . 75 75 75 75 95 75 75 125 110 90 2 barn ....... _ 150 240 150 150 245 150 150 260 220 190

komstlägen, som har intresse i detta sammanhang. Motsvarande uppgifter har med— tagits för nuvarande system och det som kommittén föreslår. Det sistnämnda är jämförbart med det inkomstprövade familjetillägget såtillvida som båda systemen medför en lika stor kostnadsökning.

Den dubbla marginaleffekten vid ett inkomstprövat familjetillägg med den tänkta ntfornmingen belyses närmare i tabell 2. Som jämförelse visas vad som händer i motsvarande inkomstlägen vid nuvarande familjebostadsbidrag och vid inkomst- graderade allmänna barnbidrag och familjetillägg enligt kommitténs förslag.

Tabell 2. Marginaleffekter hos familjebostadsbidrag, inkomstprövat familjetillägg och inkomstgraderade bidrag (enligt kommitténs förslag)

Tabellen visar den sammanlagda effekten av skatteökning och bidragsminskning i % av in— komsten vid de tre systemen när inkomsten ökar med 1 000 kr. från angivna inkomstlägen. Familjebestadsbidragen räknade efter zon 1. Kommunalskatt'18: 50 kr. Avrundade procenttal.

&. Gift man vars hustru saknar inkomst. Två barn

Familjebostads- Inkomstprövat Inkomstgraderade bidrag familjetillägg bidrag Inkomst Säll-(gåt Didrags- Samman- Samman- méhikåiå: g Samman- . mmskmng lagd Avdrags— lagd i (V av-. lagd i % av marginal; faktor marginal- inkåmst- marginal- inkomst— effekt effekt .. . effekt öknin en ' oknmgen . % g % % % . %

1 2 ' 3 . 4 5 6 _ 7 ' - 8 10 000 45 — 45 6 51 — _ ' 45 11 000 43 _— : 43 6 49 —_' ' 43 12 000 39 — ' 39 6 . 45 —— ' - 39 13 000 36 » —— - 36 6 42 _ _ 36 14 000 34 —— ' 34 6 - 40 — 34 15 000 35 —— 35 6 41 — , 35 16 000 ' 34 20 54 6 40 4 _ 34 17 000 ; 35 ' _ . 35 6 41 — ' 35 18 000 34 43 77 6 40 2 36 19 000 . 34 _ 34 6 40 5 39 20 000 35 —- 35 18 53 5 40 21 000 35 — 35 18 53 3 38 22 000 38 35 73 18 56 3 41 23 000 40 — 40 18 58 7 47 24 000 38 35 73 18 56 7 45 . 25 000 41 —— (41) —— (41) 5 46 * 26 000 46 — (46) —- (46) 2 48 27 000 46 _— (46) —— (46) 5 51 28 000 46 —— (46) — (46) 5 51 29 000 46 — (46) — (46) 4 50 30 000 45 — (45) — (45) 1 46 31 000 44 — (44) —— (44) 6 50 32 000 46 — (46) —— (46) 6 52 33 000 45 — (45) — (45) 6 51 34 000 46 —— (46) — (46) 4 50 35 000 51 _ (51) — (51) — 51 36 000 50 —— (50) — (50) — 50 37 000 50 —— (50) —— (50) — 50 38 000 52 —— (52) —— (52) - 5 57 39 000 50 _— (50) —— (50) 6 56

b. Gift man vars hustru saknar inkomst. Fyra barn

Familjebostads- Inkomstprövat Inkomstgraderade bidrag familjetillägg bidrag Inkomst näää? Eidrags- Samman- Samman- ååiiangå-g Samman- mmsknmg lagd Avdrags- lagd . o lagd i % av marginal- faktor marginal- iål'éråsl- marginal- inkomst- effekt effekt ökningen effekt % ökningen % % % %

1 2 3 4 5 6 7 8 10 000 45 _ 45 6 51 _ 45 11 000 43 _ 43 6 49 _ 43 12 000 39 _ 39 6 45 — 39 13 000 36 _ 36 6 42 _ 36 14 000 34 — 34 6 40 3 37 15 000 35 _ 35 6 41 5 40 16 000 34 _ 34 6 40 5 39 17 000 35 _ 35 6 41 5 40 18 000 34 — 34 6 40 9 43 19 000 34 40 74 6 40 12 46 20 000 35 _ 35 18 53 12 47 21 000 35 53 88 18 53 10 45 22 000 38 — 38 18 56 10 48 23 000 40 _ 40 18 58 12 52 24 000 38 _ 38 30 68 12 50 25 000 41 53 94 30 71 10 51 26 000 46 _ 46 30 76 8 54 27 000 46 53 99 30 76 12 58 28 000 46 _ (46) 36 82 12 58 29 000 46 _ (46) 36 82 10 56 30 000 45 _ (45) 36 81 6 51 31 000 44 _ (44) 36 80 6 50 32 000 46 _ (46) 24 70 6 52 33 000 45 _ (45) _ (45) 11 56 34 000 46 _ (46) _ (46) 11 57 35 000 51 _ (51) _ (51) 6 57 36 000 50 _ (50) _ (50) 7 57 37 000 50 _ (50) — (50) 6 56 38 000 52 _ (52) _ (52) 6 58 39 000 50 _ (50) _ (50) 6 56

Kommitténs förslag _ som beskrivs i kap. 12 _ innebär att man i stället använ— der sig av den marginalskatt som finns i den progressiva statliga skatteskalan för att uppnå en inkomstgradering av bidragen. Bidragens grundbelopp läggs till den beskattningsbara inkomsten till statlig inkomstskatt och behandlas som om de vore en vanlig inkomst. Den statsskatt som skulle ha utgått på denna inkomstdel blir det belopp med vilket man i varje särskilt fall minskar grundbeloppet. Någon ny reduceringsfaktor tillkommer alltså inte. Syftet att bidragsbeloppen skall vara högre i lägre inkomstlägen uppnås genom att stigande inkomster leder till att grundbeloppen kommer upp i högre progressivitetsskikt.

Ett par exempel får belysa det system kommittén föreslår. Statsskatten för gifta utgör 10 % i inkomstskiktet ca 10 OOO—ca 22 000 kr. (årsinkomst brutto), och den stiger därefter till 15 %. Ett gift par utan barn som ökar sina inkomster från 20000 kr. till 21000 kr. om året betalar 35 % i skatt av sin inkomstökning på

1 000 kr. (kommunal utdebitering 18.50 kr.). En tvåbarnsfamilj i samma inkomst- läge får samma marginalskatt (35 %). En del av familjens bidrag enligt kommitténs förslag kommer emellertid att till följd av inkomstökningen passera den skiktgräns som ligger på ca 22 000 kr. Denna del av bidraget kommer på så sätt att reduceras med 15 % i stället för 10 %. Den sammanlagda marginaleffekten för tvåbarnsfamil— jen blir därför (35 + 5 :) 40 %. Effekten blir avsevärt svagare än vid det skis- serade systemet med inkomstprövade familjetillägg, där en avdragsfaktor på 18 % läggs till marginalskatten. Den sammanlagda marginaleffekten är där 53 %.

Med det system kommittén föreslår är det skillnaden i skattesats från ett skikt till ett annat som bestämmer i vad mån en inkomstökning leder till minskat bidrag. Dessa skillnader ligger i regel på 5—8 %. Det kan dock ibland _ när bidrags- beloppet är större än det aktuella skatteskiktet _ inträffa att en inkomstökning leder till att en viss del av bidragsbeloppet passerar en skiktgräns och en annan del av bidraget en annan skiktgräns. För en fyrabarnsfamilj som ökar sina in- komster från 20 000 kr. till 21 000 kr. per år passerar en del av bidraget skikt- gränsen vid ca 22 000 kr. (från 10 % till 15 %) och en annan del skiktgränsen vid ca 26 000 kr. (från 15 % till 22 %). Bidragsminskningen blir därigenom 12 % och den sammanlagda marginaleffekten 47 %, dvs. högre än för tvåbarnsfamiljen men fortfarande lägre än med det tänkta inkomstprövade familjetillägget. Vid en in— komstökning från 30 000 kr. till 31 000 kr. per år är skillnaden mellan de båda systemen större. Medan de inkomstgraderade bidragen _ som här endast passerar en skiktgräns — reduceras med 6 %, skulle det inkomstprövade tillägget här redu- ceras med 36 %. Det betyder att den sammanlagda marginaleffekten blir ca 50 % i det första och ca 80 % i det senare fallet.

Dessa exempel gäller när en gift man vars hustru saknar inkomst ökar sina inkomster med 1 000 kr. Om i stället hustrun går ut i förvärvsarbete mildras re— duceringen av bidragen till följd av att hon har rätt att göra förvärvsavdrag vid beskattningen. Ett par exempel på effekterna i dessa fall ges i kap. 12 (s. 153).

Tabell 2 belyser också motsvarande effekt hos de nuvarande familjebostads- bidragen när inkomsten stiger så att den passerar de inkomstgränser som där finns. För fyrabarnsfamiljer kan i dessa inkomstlägen en inkomstökning på 1 000 kr. praktiskt taget helt »ätas upp» av den marginalskatt och den bidragsminskning som inkomstökningen medför. Ändå är det bidragsbelopp som skall avtrappas avsevärt mindre när det gäller familjebostadsbidragen än vid det tänkta inkomst- prövade tillägget och de inkomstgraderade bidragen. Om man i fyra steg _ som vid familjebostadsbidragen _ skulle avtrappa ett bidragsbelopp av den storleks- ordning som enligt kommitténs förslag skall utgå till fyrabarnsfamiljer med låga inkomster, skulle den sammanlagda marginaleffekten bli långt över 100 %.

Med kommitténs förslag undgår man i huvudsak den tidigare berörda efter- släpningseffekten vid inkomstprövningen genom att utbetalningsbeloppen gra- deras efter makarnas sjukpenningklassplacering. Det innebär att utbetalnings- beloppen kommer att vara desamma för alla inkomstlägen inom samma sjukpen- ningklass. Vissa tröskeleffekter uppkommer härigenom, men dessa jämnas ut vid slutjusteringen av bidragsbeloppen i samband med taxeringen. Tabell 2 avser de slutjusterade beloppen.

BILAGA 6

Tabell 1. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Gift man vars hustru saknar inkomst

Sjukpen- Inkomsbtår; 212522?" sar Utbetalningsbelopp per månad ningsklass nr till kr. menkle] till 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 2 1 800 2 600 110 260 420 600 800 3 2 600 3 400 110 260 420 600 800 4 3 400 4 200 110 260 420 600 800 5 4 200 5 000 110 260 420 600 800 6 5 000 5 800 110 260 420 600 800 7 5 800 6 800 110 260 420 600 800 8 6 800 8 400 105 240 385 545 725 9 8 400 10 200 100 235 380 540 720 10 10 200 12 000 100 235 380 540 720 11 12 000 14 000 100 235 380 540 710 12 14 000 16 000 100 235 380 530 695 13 16 000 18 000 100 235 370 520 680 14 18 000 21 000 95 220 350 490 640 15 21 000 24 000 90 210 335 465 605 16 24 000 27 000 85 200 310 440 570 17 27 000 30 000 80 190 295 415 545 18 30 000 33 000 80 180 285 400 515 19 33 000 36 000 75 170 275 380 495 20 36 000 39 000 75 165 255 360 475 21 39 000 _ 65 150 245 350 450 Tabell 2. Allmänna barnbidrag och familjetillägg Ensamstående Sjukpenning- Inkomstenjgpég? arvsarbete Utbetalningsbelopp per månad klass nr

till kr. men ej till kr. 1 barn 2 barn 3 barn

2 1 800 2 600 140 290 450 3 2 600 3 400 140 290 450 4 3 400 4 200 140 290 450 5 4 200 5 000 140 290 450 6 5 000 5 800 140 290 450 7 5 800 6 800 140 290 450 8 6 800 8 400 140 290 450 9 8 400 10 200 140 275 420 10 10 200 12 000 125 260 405 11 12 000 14 000 125 260 405 12 14 000 16 000 125 260 405 13 16 000 18 000 125 260 405 14 18 000 21 000 125 250 395 15 21 000 24 000 120 245 375 16 24 000 27 000 115 240 355 17 27 000 30 000 110 220 340 18 30 000 33 000 100 210 315 19 33 000 36 000 100 200 305 20 36 000 39 000 90 190 295 21 39 000 — 80 170 260

Tabell 3. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; ett barn

Utbetalningsbelopp per månad

Hustruns . ' Mannens sjukpenningklass

_sjukpenning- : klass ,0

(D '..— _..-

M

01

7 | 8 | 9 | 10 11 ”12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

..... 110 110 110 110 110 110 110 100 100 100 100 100 100 90 85 80 80 75 75 70 65 ..... 110 110 110 110 110 105 100 100 100 100 100 100 95 90 85 80 80 75 75 65 65 ..... 110 110 110 110 110 100 100 100 100 100 100 100 95 90 85 80 80 75 75 65 65 ..... 110 110 110 110 105 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 80 75 75 75 65 65 ..... 110 110 110 105 100 100 100 100 100 100 100 95 90 85 85 80 75 75 75 65 65 ..... 110 110 105 100 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 80 80 75 75 75 65 65 ..... 110 105 100 100 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 80 80 75 75 65 65 65 ..... 110 100 100 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 85 80 75 75 70 65 65 65 ..... 110 100 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 85 80 75 75 75 65 65 65 65 ..... 100 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 85 80 80 75 75 65 65 65 65 65 ..... 100 100 100 100 100 100 100 90 90 85 85 80 80 80 75 75 65 65 65 65 55 ..... 100 100 100 100 100 95 90 _90 85 85 80 80 75 75 75 65 65 65 65 55 55 ..... 100 95 90 90 90 90 85 85 85 80 80 75 75 75 65 65 65 65 55 55 55 ..... 95 90 90 85 85 85 80 80 80 75 75 75 70 65 65 65 65 55 55 55 55 ..... 90 85 85 80 80 80 80 80 75 75 75 75 65 65 65 65 55 55 55 55 55 ..... 85 80 80 80 80 75 75 75 75 65 65 65 65 65 65 55 55 55 55 55 55 ..... 80 80 75 75 75 75 75 75 65 65 65 65 65 65 55 55 55 55 55 55 55 ..... 80 75 75 75 75 75 75 65 65 65 65 65 65 55 55 55 55 55 55 55 55 ..... 75 75 75 70 65 65 65 65 65 65 65 65 55 55 55 55 55 55 55 55 50 21...n.... 65 65 65 65 65 65 65 65 65 55 55 55 55 55 55 55 55 55 55 50 50

Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; två barn

Tabell 4. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Utbetalningsbelopp per månad

Hustruns sjukpenning- klass

Mannens sjukpenningsklass

9

10 11 12 13 14

15|16| 17

18 19 20 21

260 260 260 260 260 260 260 250 235 235 235 235 235 220 210 200 190 180 170 150 260 260 260 260 260 260 260 235 235 235 235 235 225 210 200 190 180 175 165 150 260 260 260 260 245 235 235 235 235 235 235 230 220 205 195 190 175 170 160 150 260 260 250 245 240 235 235 235 235 235 235 230 220 205 195 185 170 170 160 150 260 250 245 240 235 235 235 235 235 235 235 225 215 200 190 180 170 170 155 150 250 240 235 235 235 235 235 235 235 235 230 220 210 200 190 180 170 165 150 150 240 235 235 235 235 235 235 235 235 235 225 220 205 195 190 175 170 160 150 150 235 235 235 235 235 235 235 235 235 230 220 215 200 190 180 170 170 150 150 150 235 235 235 235 235 235 235 235 230 220 215 205 195 185 170 170 160 150 150 135 235 235 235 235 235 235 235 230 220 215 205 200 190 180 170 165 150 150 150 135 235 235 235 235 235 230 225 220 215 205 200 190 185 170 170 155 150 150 150 135 235 235 230 230 225 220 220 215 205 200 190 190 170 170 160 150 150 150 145 135

225 225 220 220 220 215 210 205 200 190 190 180 170 165 150 150 150 145 135 135 215 215 210 205 205 205 200 195 190 185 170 170 165 150 150 150 150 135 135 135 205 200 200 195 195 190 190 185 180 170 170 165 150 150 150 150 135 135 135 135 195 190 190 190 190 185 180 170 170 170 160 150 150 150 150 135 135 135 135 135 190 180 180 175 170 170 170 170 165 155 150 150 150 150 135 135 135 135 135 135 170 170 170 170 170 170 165 160 150 150 150 150 150 135 135 135 135 135 135 135 170 170 165 165 160 155 150 155 155 150 150 150 150 150 150 150 150 145 135 135 135 135 135 135 135 135 120 150 150 150 150 150 150 150 145 135 135 135 135 135 135 135 135 135 125 120 120

Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; tre barn

Tabell 5. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Utbetalningsbclopp per månad

Hustruns sjukpenning— klass

Mannens sjukpenningklass

8|9|10|11

12|13

|14

15l16|17

18 19 20 21

21...

420 420 395 380 380 380 380 370 350 335 310 295 285 275 245

420 420 420 420 420 390 380 380 380 380 380 370 355 335 320 300 285 275 260 245 420 420 420 420 395 385 380 380 380 380 375 370 350 330 315 295 280 270 255 245 420 420 395 390 385 380 380 380 380 380 370 365 345 325 310 290 275 270 250 245 420 395 390 385 380 380 380 380 380 380 370 360 340 320 300 290 275 265 250 245 390 385 380 380 380 380 380 380 380 375 365 355 335 315 295 285 275 260 245 245 385 380 380 380 380 380 380 380 380 370 360 345 325 315 295 280 270 255 245 240 380 380 380 380 380 380 380 380 370 365 350 340 320 300 285 275 260 245 245 235 380 380 380 380 380 380 375 370 365 350 340 325 310 290 275 270 250 245 245 225 380 380 380 380 380 375 370 365 350 340 325 315 300 285 275 260 245 245 240 220 380 380 380 380 370 365 360 350 340 325 315 305 290 275 265 250 245 245 235 220 370 370 365 365 360 355 345 340 325 315 305 295 280 270 255 245 245 240 230 220 365 360 355 350 345 340 335 325 315 305 295 285 275 260 245 245 240 230 220 220 340 340 335 330 325 320 315 310 300 290 280 275 260 245 245 240 230 220 220 220 320 320 315 315 310 305 300 290 285 275 270 260 245 245 240 230 220 220 220 220 305 300 300 295 295 290 285 275 275 265 255 245 245 240 230 220 220 220 220 220 290 285 285 280 280 275 275 270 260 250 245 245 240 230 220 220 220 220 220 220 275 275 275 275 270 265 260 250 245 245 245 240 230 220 220 220 220 220 220 210 265 265 260 255 255 250 245 245 245 245 240 230 220 220 220 220 220 220 220 200 250 245 245 245 245 245 245 245 240 235 230 220 220 220 220 220 220 220 210 195 245 245 245 245 240 235 230 225 220 220 220 220 220 220 220 220 210 200 195 195

Makar som båda är placerade i sjukpenningsklass; fyra barn

Tabell 6. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Utbetalningsbelopp per månad

Hustruns sjukpenning-

klass

Mannens sjukpenningklass

9]10|11

12|13 14|15

16 17 18 19 20 21

NCOQ'L'JRDLNWQ

600 600 600 600 600 600 600 555 540 540 540 535 520 490 465 440 415 400 380 350 600 600 600 600 600 555 545 540 540 540 535 525 495 470 445 415 405 380 365 350 600 600 600 600 555 545 540 540 540 540 530 520 490 460 435 415 395 375 360 345 600 600 555 550 545 540 540 540 540 535 525 510 485 455 430 410 385 370 355 345 600 555 550 545 540 540 540 540 540 530 520 500 475 450 420 405 385 370 350 340 555 550 545 540 540 540 540 540 535 530 515 495 465 440 415 400 380 365 350 335 545 540 540 540 540 540 540 540 530 525 505 485 455 430 410 390 375 360 350 335 540 540 540 540 540 540 540 530 525 510 490 470 445 420 405 380 365 350 350 325 540 540 540 540 540 535 530 525 510 490 475 455 430 410 390 370 355 350 345 320

540 540 535 535 530 530 520 510 490 475 455 440 415 400 380 360 350 350 335 310 535 530 530 525 520 515 500 490 475 455 440 420 405 385 370 350 350 340 330 310 525 520 515 510 500 495 485 470 455 440 420 410 390 375 355 350 345 330 320 310 505 500 495 490 485 475 465 455 440 420 410 400 380 360 350 350 335 325 310 310 480 475 465 460 455 450 440 430 415 405 390

380 '

360 350 350 335 325 310 310 310

455 450 440 435 430 425 415 410 400 385 375 360 350 350 335 325 310 310 310 310 425 420 415 415 410 405 400 390 380 370 355 350 350 335 325 310 310 310 310 310 410 405 400 395 390 385 380 370 360 350 350 350 335 325 310 310 310 310 310 305 390 385 380 375 375 370 360 355 350 350 345 335 325 310 310 310 310 310 310 290 370 365 365 360 355 350 350 350 350 340 330 325 310 310 310 310 310 310 305 280 355 350 350 350 350

350 '

350 345 335 330 320 310 310 310 310 310 310 305 290 275

340 340 335 335 330 330 325 320 310 310 310 310 310 310 310 305 290 280 275 275

Tabell 7. Allmänna barnbidrag och familjetillägg Makar som båda är placerade i sjukpenningklass;fem barn Utbetalningsbelopp per månad

Hustruns Mannens sjukpenningklass sjukpenning— klass 0 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 10 | 11 i 12 13 14 | 15 | 16 17 18 19 20 21

2......... 800 800 800 800 800 735 725 720 720 710 700 680 660 625 585 555 530 505 485 470 445 i......... 800 800 800 800 735 730 720 720 715 710 695 675 650 620 580 550 525 500 485 465 445 4......... 800 800 800 745 730 725 720 720 715 705 690 670 645 610 575 550 520 495 480 465 440 5......... 800 800 800 730 725 720 720 720 710 705 685 665 635 600 565 545 510 490 475 465 440 6......... 800 800 740 725 720 720 720 715 710 695 680 655 630 590 560 535 505 490 475 460 435 7......... 800 735 735 720 720 720 720 715 705 690 670 645 625 585 555 525 500 485 470 455 435 8......... 800 725 720 720 720 720 715 710 695 680 655 630 610 570 545 515 495 475 465 450 430 9......... 735 720 720 720 715 715 710 700 685 665 640 620 590 560 535 505 490 470 460 445 425 10......... 720 720 715 715 710 705 700 685 665 640 620 590 570 545 515 495 475 465 450 440 415 11......... 720 710 710 705 695 690 680 665 640 620 590 570 555 525 500 485 470 455 445 430 415 12......... 715 700 695 685 680 670 660 635 620 590 570 555 535 505 490 475 460 450 435 425 415 13......... 705 680 675 665 655 645 635 615 590 570 555 535 515 495 475 465 450 440 430 415 415 14......... 680 645 635 630 620 610 595 580 560 545 525 505 495 475 465 450 440 430 415 415 415 15......... 640 615 600 580 580 575 565 550 535 515 500 490 475 465 450 440 430 415 415 415 415 16......... 605 575 565 560 550 545 540 525 505 495 485 475 465 450 440 430 415 415 415 415 405 17......... 570 545 540 535 525 520 510 500 490 475 465 460 450 440 430 415 415 415 415 415 395 18......... 545 520 510 505 500 495 490 480 470 465 455 450 440 430 415 415 415 415 415 405 385 19..u..... 515 495 490 485 485 480 475 465 460 450 445 435 430 415 415 415 415 415 405 395 370 20...u.... 495 480 475 470 465 465 460 455 450 440 430 425 415 415 415 415 415 405 395 385 370 21......... 465 455 450 445 445 440 435 430 425 415 415 415 415 415 415 405 395 385 370 370 370

Tabell 8. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Slutbelopp per år

Gift man vars hustru saknar inkomst

Årsinkomst 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn (brutto)

kr. kr. kr. kr. kr. kr. 0 1820(+420) 3120(+1320) 5040(+2340) 7200(+3600) 9600(+5100) 2 000 1 320 ( +420) 3 120 ( +1 320) 5 040 ( +2 340) 7 200 ( +3 600) 9 600 ( +5 100) 4 000 1320 ( +420) 3 120 ( +1 320) 5 040 ( +2 340) 7 200 ( +3 600) 9 600 ( +5 100) 6000 1 320(+420) 3120(+1320) 5040(+2340) 7200(+3600) 9600(+5100) 8 000 1 320 ( +420) 2 953 (+1 153) 4 681(+1 981) 6 625 ( +3 025) 8 785 ( +4 285) 10 000 1 188 ( +288) 2 808 ( +1 008) 4 536 ( +1 836) 6 480 ( +2 880) 8 640 ( +4 140) 12 000 1 188 ( +288) 2 808 ( +1 008) 4 536 ( +1 836) 6 480 ( +2 880) 8 635 ( +4 135) 14 000 1 188 ( +288) 2 808 ( +1 008) 4 536 ( +1 836) 6 480 ( +2 880) 8 542 ( +4 042) 16 000 1 188 ( +288) 2 808 ( +1 008) 4 536 ( +1 836) 6 403 ( +2 803) 8 443 ( +3 943) 18 000 1 188 ( +288) 2 808 ( +1 008) 4 468 ( +1 768) 6 304 ( +2 704) 8 208 ( +3 708) 20 000 1 188 ( +288) 2 736 ( + 936) 4 368 ( +1 668) 6 096 ( +2 496) 7 968 ( +3 468) 22 000 1 122 ( +222) 2 652 ( + 852) 4 189 ( +1 489) 5 874 ( +2 274) 7 650 ( +3 150) 24000 1122(+222) 2553(+ 753) 4050(+1350) 5661(+2061) 7413(+2 913) 26 000 1 030 ( +130) 2 434 ( + 634) 3 865 ( +1 165) 5 442 ( +1 842) 7 061 ( +2 561) 28 000 1 030 ( +130) 2 364 ( + 564) 3 765 ( +1 065) 5 239 ( +1 639) 6 823 ( +2 323) 30 000 964 ( + 64) 2 278 ( + 478) 3 595 ( + 895) 5 020 ( +1 420) 6 604 ( +2 104) 35 000 871 (_ 29) 2 059 ( + 259) 3 326 ( + 626) 4 637 ( +1 037) 6 029 ( +1 529) 40 000 871(_ 29) 1 947 ( + 147) 3 061 (+ 361) 4 313 ( + 713) 5 705 ( +1 205) 45 000 766 (—134) 1 810 ( + 10) 2 923 ( + 223) 4 176 ( + 576) 5 450 ( + 950) 50 000 766 (—134) 1 810 ( + 10) 2 835 ( + 135) 3 959 ( + 359) 5 207 ( + 707) 55 000 686 (—214) 1 622 (_ 178) 2 621 (— 79) 3 744 ( + 144) 4 992 ( + 492) 60 000 686 (_214) 1 622 (_ 178) 2 621 (_ 79) 3 744 ( + 144) 4 992 ( + 492) 70 000 686 (—214) 1 622 (_ 178) 2 621 (— 79) 3 744 ( + 144) 4 852 ( + 352) 80 000 607 (—293) 1 435 (_ 365) 2 318 (_ 382) 3 312 (— 288) 4 416 (_ 84) 100 000 607 (_293) 1 435 (— 365) 2 318 (_ 382) 3 312 (_ 288) 4 416 (— 84)

Anm. Inom parentes anges förändringarnai förhållande till nuvarande barnbidrag.

Tabell 9. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Gitta samtaxerade makar med lika stora inkomster

Slutbelopp per år

Makarnas sammanlag- da årsin— komst (brutto) kr.

1 barn

kr.

2 barn

kr.

3 barn

kr.

4 barn

kr.

5 barn

kr.

0 2 000 4 000 6 000 8 000

10 000 12 000 14 000 16 000 18 000

20 000 22 000 24 000 26 000 28 000

30 000 35 000 40 000 45 000 50 000

55 000 60 000 70 000 80 000 100 000

1 320 ( + 420) 1 320 ( + 420) 1 320 ( +420) 1 320 ( + 420) 1 320 ( + 420)

1 296 ( +396) 1 188 ( +288) 1 188 ( +288) 1 188 ( +288) 1 188 ( +288)

1 188 ( +288) 1 188 ( +288) 1 165 ( +265) 1 122 ( +222) 1 093 ( +193)

1 030 ( +130) 964(+ 64) 871 (_ 29) 787 (—113) 766 (—134)

766 (—134) 686 (—214) 686 (—214) 686 (—214) 607 (—293)

3 120(+1 320) 3120(+1 320) 3 120(+1 320) 3 120(+1 320) 3 120(+1 320)

2916(+1116) 2808(+1008) 2808(+1008) 2808(+1008) 2808(+1008)

2 808 ( +1 008) 2 793 ( + 993) 2 695 ( + 895) 2 634 ( + 834) 2 497 ( + 697)

2 423 ( + 2 225 ( + 425) 2 059 ( + 259) 1 831 (+ 31) 1 810 ( + 10)

623)

1753 (_ 47) 1622 (_ 178) 1622 (_ 178) 1 551(— 249) 1435(_ 365)

5 040 ( +2 340) 5 040 ( +2 340) 5 040 ( +2 340) 5 040(+2 340) 5 040 ( +2 340)

4 644 ( +1 944) 4 536 ( +1 836) 4 536 ( +1 836) 4 536 ( +1 836) 4 536 ( +1 836)

4 513 ( +1 813) 4425(+1725) 4 314 (+1 614) 4 131(+1 431) 3 987(+1 287)

3 825 ( +1 125) 3 492 ( + 792) 3 268 ( + 568) 2 945 ( + 245) 2 923 ( + 223)

2 751 ( + 51) 2 621 (_ 79) 2 621 (— 79) 2 435 (_ 265) 2 318 (_ 382)

7 200 ( + 3 600) 7 200 ( +3 600) 7 200 ( +3 600) 7 200 ( +3 600) 7 200 ( +3 600)

6 588 ( +2 988) 6 480 ( +2 880) 6 480 ( +2 880) 6 480 ( +2 880) 6 436 ( +2 836)

6349(+2 749) 6234(+2634) 5999(+2 399) 5799(+2 199) 5564(+1 964)

5 381 (+1 781) 4 917(+1 317) 4521 (+ 921) 4197(+ 597) 4118(+ 518)

3874(+ 3744(+ 3744(+ 3428(—— 3312(—

274) 144) 144) 172) 288)

9600(+5100) 9600(+5100) 9600(+5100) 9600(+5100) 9600(+5100)

8 748(+4 248) 8 640(+4140) 8 640(+4140) 8 562(+4 062) 8476(+3 976)

8 316 ( +3 816) 8 106 ( +3 606) 7 834 ( +3 334) 7 551 ( +3 051) 7 267 ( +2 767)

6 965(+2 465) 64o2(+1 902) 5 913(+1 413) 5589(+1 089) 5366(+ 866)

5122(+ 622) 4992(+ 492) 4 992(+ 492) 4532(+ 32) 4416(_ 84)

Anm. Inom parentes anges förändringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag.

Tabell 10. Allmänna barnbidrag och familjetillägg

Ensamstående med barn

Slutbelopp per år

Årsinkomst (brutto) kr. 1 barn kr. 2 barn kr. 3 barn kr.

O 2 000 4 000 6 000 8 000

10 000 12 000 14 000 16 000 18 000

20 000 22 000 24 000 26 000 28 000

30 000 35 000 40 000 45 000 50 000

55 000 60 000 70 000 80 000 100 000

1 680 ( + 780) 1 680 ( + 780) 1 680 ( +780) 1 680 ( + 780) 1 680 ( + 780)

1 680 ( +780) 1 542 ( +642) 1 512 ( +612) 1 512 ( +612) 1 512 ( +612)

1 512 ( +612) 1 512 ( +612) 1 455 ( +555) 1 428 ( +528) 1 348 ( +448)

1 310 ( +410) 1 226 ( +326) 1 109 ( +209)

974(+ 74) 974(+ 74) 974(+ 74) 874 (_ 26) 874 (_ 26) 858 (_ 42) 773 (—127)

( ( ( +1 362) ( ( +1 332) ( +1 332) +1 332) +1 284)

+1 091) + 952)

(+ 869) (+ 641) (+ 497) (+ 218) (+ 218)

1917(+ 117) 1 810(+ 10) 1 810(+ 10) 1 686(— 114) 1 601(—— 199)

5 400 ( +2 700) 5 400 ( +2 700) 5 400 ( +2 700) 5 400 ( +2 700) 5 400 ( +2 700)

5 068(+2 368) 4 890(+2190) 4 860(+2 160) 4860(+2 160) 4 860(+2 160)

4815(+2115) 4716(+2016) 4556(+1856) 4389(+1689) 4208(+1508)

4 071(+1311) 3 708(+1 008) 3453(+ 753) 3132(+ 432) 3132(+ 432)

2915(+ 215) 2808(+ 108) 2808(+ 108) 2569 (_ 131) 2484 (_ 216)

Anm. Inom parentes anges förändringarna i förhållande till, nuvarande barnbidrag.

Tabell 11. Bidragsbelopp för gifta utan familjebostadsbidrag (ca 840.000 familjer)

Beloppen avser gift man med hemmafru och barn under 16 år; om båda makarna förvärvsarbetar ligger inkomstgränserna något högre. Inom pa— rentes anges ändringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag (beloppen avrundade till närmaste 5-tal kr).

Årsinkomst (brutto)

1 barn 2 barn 3 barn

Bidrag per månad Bidrag per år

Antal ca

Bidrag per månad Bidrag per år

Antal ca

Bidrag per Bidrag per Antal månad är ca

-—6 000 10 000 16 000 20 000 24 000 30 000 40 000 60 000 100 000

110 (+35) 100 (+25) 100 (+25) 100 (+25) 95 (+20) 80 (+ 5) 75 (i 0) 55 (—20) 50 (—25)

1 320 (+420) 1 190 (+290) 1 190 (+290) 1 190 (+290) 1120 (+220) 965 (+ 65) 870 (_ 30) 685 (+215) 005 (—295)

5 100 3 400 9 400 17 100 30 900 68 300 114 700 113 100 27 600 6 400

260(+110) 235(+ 85) 235(+ 85) 230(+ 80) 215(+ 65) 190(+ 40) 160(+ 10) 135 (— 15) 120 (— 30)

3 900 1 700 41 700 5 500 7 100 57 300 95 100 90 900 28 000 6 600 1 900 1 100 3 300 3 400 4 300 18 300 34 400 27 800 9 300 2 800

420(+195) 380(+155) 380(+155) 365 (+140) 340(+115) 300(+ 75) 255 (+ 30) 220(— 5) 195 (+— 30)

5 040 ( +2 340) 4 535 ( +1 835) 4 535 ( +1 835) 4 365 (+1 665) 4 050 ( +1 350) 3 595 (+ 895) 3 060 (+ 360) 2 620 (_ 80) 2 320 (_ 380)

Summa

396 000 301 000 107 000

Årsinkomst (brutto)

4 barn 5 barn

Bidrag per månad Bidrag per år

Antal ca

Bidrag per månad Bidrag per år

Antal1 ca

——6 000 . 10 000 . 16 000 . 20 000 . 24 000 . 30 000 . 40 000 . 60 000 . 100 000 .

600(+300) 540(+240) 535 (+235) 510(+210) 470(+170) 420(+120) 360(+ 60) 310(+ 10) 275 (_ 25)

7200 (+3 600) 6 480 ( +2 880) 6 400 ( +2 800) 6 095 ( +2 495) 5660 (+2 060) 5020 (+1420) 4 315 (+ 715) 3 745 (+ 145) 3310 (— 290)

700 500 1 100 1 200 1 900 5 400 9 300 6 600 2 300 900

800 ( + 425) 720 ( +345) 705 ( + 330) 665 ( + 290) 620 ( + 245) 550 ( + 175) 475 ( + 100) 410 ( + 440) 370 (_— 5)

9600 (+5100) 8 640 (+4140) 8 440 ( +3 940) 7 970 ( +3 470) 7 415 (+2 915) 6605 (+2105) 5 705 (+1 205) 4 990 (+ 440) 4 415 (_ 85)

300 100 400 400 800 900

2 700 900 140 50

Summa

30 000

6 700

1 Denna kolumn inkluderar familjer med fler än 5 barn.

Anm. Antalsuppgifterna avser de familjer som 1969 beräknas ha inkomster mellan de angivna inkomstgränserna.

Tabell 12. Bidragsbelopp för ensamslående barnförsörjare utan familjebostadsbidrag (ca 90.000 familjer)

Beloppen avser ensamstående med barn under 16 år. Inom parentes anges ändringarna i förhållande till nuvarande barnbidrag (beloppen avrunda-

de till närmaste 5-tal kr).

Årsinkomst (brutto)

1 barn 2 barn 3 barn

Bidrag per månad Bidrag per

år

Antal ca

Bidrag per månad Bidrag per år

Antal ca

Bidrag per månad Bidrag per år

Antal1 ca

—6000....... 10000.. 16000.. 20000....... 24000....... 30000....... 40000...... 60000....... 100000.......

140 (+65) 140 (+65) 125 (+50) 125 (+50) 120 (+50) 110 (+35) 90 (+15) 75 (i 0) 65 (—10)

1 680 1 680 1 510 1 510 1 455 1 310 1 110

875 775

( +780) ( +780) ( +610) ( +610) ( +555) ( +410) ( +210) (— 25) (—125)

15 200 9 300 10 800 6 100 10 200 9 200 5 000 1 700 400 100

290(+140) 280(+130) 260(+110) 260(+110) 250(+100) 220(+ 70) 190(+ 40) 150(+ 0) 135 (_ 15)

3 480 (+1 680) 3 340 (+1 540) 3 130 (+1 330) 3 130 (+1 330) 2 985 (+1 185) 2 670 (+ 870) 2 295 (+ 495) 1 810 (+ 10) 1 600 (_ 200)

4 200 2 300 2 600 1 500

900 1 400 1 400 200

450(+225) 420(+195) 405(+180) 400(+175) 380(+155) 340(+115) 290(+ 65) 235(+ 10) 205 (_ 20)

5 400 ( +2 700) 5 070 ( +2 350) 4 860 (+2160) 4 815 (+2115) 4 555 (+1 855) 4 070 (+1 370) 3455 (+ 755) 2810 (+ 110) 2485 (__ 215) 2 300 1 100 1 200 700 600 500 500 100

Summa

68 000 14 500

7 000

* Denna kolumn inkluderar familjer med fler än 3 barn.

Anm. Antalsuppgifterna avser de familjer som 1969 beräknas ha inkomster mellan de angivna inkomstgränserna.

Bidragsbeloppen blir desamma som i tab. 11, medan ändringsbeloppen, som där står inom parentes, blir andra. Här redovisas vilka förändringar som

skulle uppstå

jamfört med nuvarande barnbidrag +familjebostadsbidrag, om inga övergångsanordningar vidtogs.

Arsin- komst (brutto)

1 barn

2 barn 3 barn

Zon I

Zon III

Per månad Per är Per månad Per år

Antal ca

Zon I

Zon III

Per månad Per år Per månad Per år

Antal ca

Zon I

Zon III

Per Per månad år Per Per månad år

Antal ca

—6 000 10 000 16 000 20 000 24 000

28000. Summa

— 75 —205

—205

—1 05 —235 —235 2 900 2 000 7 000 2 100

:i; 0 —310 —310 +245 +410

—120 —430 ——430 + 185 +380

2 800 1 300 5 000 7 100 15 900

+ 60 + 690

+15 +185 +15 +185 +65 +795 +75 +915 +50 +570 + 5 + 65 + 5 + 65 +60 +735

+ 75 + 885

1 000

600 2 200 3 000 5 200 3 400

14 000 32 100 15 400

Årsin- komst (brutto)

5 barn

Zon I

Per Per månad är

Antal ca

Zon I

Zon m

Per Per månad år

Per* _Per månad år

Antall ca

—6 000 10 000 16 000 20 000 24 000

28 000 Summa

+135 + 1 620 + 900 + 820 + 915

+1010

+ 1 500 780 700 795 950

400 200 900 900 1 500 2 200

+235 + 2 790

+155 +1 830 +135 +1 630 + 95 +1 160 +140 +1 685 +145 +1 710 +225 +2 670 +145 +1 710 +125 +1 510 + 85 +1 040 +135 +1 625 +140 +1 680

100 100 300 300 500 1 000

6 100 2 300

' Denna kolumn inkluderar familjer med fler än 5 barn.

Anm. Antalsuppgifterna avser de familjer som 1969 beräknas ha inkomster mellan de angivna inkomstgränserna. Föreslagna övergångsbidrag framgår av tab. 21.

Tabell 14. Bidragsbelopp för ensamstående barnförsörjare med familjebostadsbidrag (ca 40.000 familjer)

Bidragsbeloppen blir desamma som i tab. 12, medan ändringsbeloppen, som där står inom parentes, blir andra. Här redovisas vilka förändringar som skulle uppstå jämfört med nuvarande barnbidrag +familjebostadsbidrag, om inga övergångsanordningar vidtogs.

1 barn 2 barn 3 barn

ååå; Zon 1 Zon m Zon 1 Zon 111 Zon I Zon III

(brutto) Antal Antal Antal1 Per Per Per Per ca Per Per Per Per ca Per Per Per Per ca månad år månad år månad år månad år månad år månad år

8 000 4 500 3 000 1 100

+25 +285 +20 +255 1 600 +9O +1 050 +80 930 500

+30 +360 +20 +240 10000 +25 +285 +20 +255 7100 +15 +220 +10 +120

2200 +60 + 700 +50 580 600 16000 +10 +115 + 5 + 85 6000 __i; 0 + 10 —10 —110 1 700 +45 + 510 +35 390 400 20 000 +— —— —— — +20 +210 +10 + 90

+ —6 000 + + +40 + 465 +30 + 345 24 000 _ _" — _ +40 +495 +35 +435 1700 + 400 +

+80 + 985 + 75 925 -— 1 000 300 28 000 __ _ "— _ -— + 90 + 1 075 + 85 1 045

Summa . | .| . | . | 25600 . . | . . 11200 . . . . 3300

1 Denna kolumn inkluderar familjer med fler än 3 barn.

Anm. Antalsuppgifterna avser de familjer som 1969 beräknas ha inkomster mellan de angivna inkomstgänserna. Föreslagna övergångsbidrag framgår av tab. 21.

Tabell 15. Familjestödets förändring vid ökande barnantal

Jämförelse mellan nuvarande regler (allmänna barnbidrag och familjebostadsbidrag i zon 1) och kommittens förslag.

Tillkommande belopp för

Årsin— komst (brutto) första barnet andra barnet tredje barnet fjärde barnet femte barnet

nuvarande

regler

allm. barn- bidra g

familj. bost. bidrag

Sum-

För- slag

nuvarande regler

allm. barn- bidrag

familj. host. drag

Sum-

nuvarande regler För- —— Sum- För- slag allm. familj. ma slag barn- host. bidrag bidrag nuvarande regler

allm. barn- bidrag

familj. bost- bidrag

Sum-

F ör- slag

nuvarande regler

allm. barn- bidrag

familj. bost- bidrag

Sum-

För- slag

—6 000 10 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000

75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 40 40 40

115 115 115 75 75 75 75 75 75 75 75 110 100 100 100 100 95 95 85 85 80 80

75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 70 70 70 95 60 60 30

145

150 75 30 105 160 135 75 30 105 145 135 75 30 105 145 135 75 20 95 135 130 75 15 90 135 125 75 15 90 130 120 75 10 85 125 115 75 —— 75 120 110 75 —- 75 115 110 75 —— 75 110 100 75 —— 75 110

30 30 30 55 60 15 50 45

105 105 105 130 135 125 120 75 75 75 180 160 155 155 145 140 135 130 120 120 115

75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 30 30 30 30 60 65 15 60 50

105 105 105 105 135 140

95 135 125

75 75

200 180 170 160 155 150 145 135 130 130 120

Tabellen avser gift man vars hustru saknar inkomst.

Tabell 16. Bidragsmedlens fördelning är 1969 med nuvarande barnbidrag och familje-

bostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg

enligt kommitténs förslag

Samtliga barnfamiljer

Samtliga barnfamiljer (gifta och ensamstående)

Inkomstklasser 1 000 kr. A 1 f .]. Mkr med nuvarande Mkr enligt

nta ami jer regler förslag

Ingen inkomst .............. 35 000 64,3 96,7 2,4—10 .................... 48 600 86,7 124,6 10—20 .................... 116 200 231,7 284,6 20—30 .................... 250 800 433,7 571,6 30—40 .................... 264 900 425,6 507,3 40—50 .................... 162 000 248,9 252,1 50— ...................... 162 500 258,3 227,9 Summa 1 040 000 1 749,3 2 064,8

Tabell 17. Bidragsmedlens fördelning är 1969 med nuvarande barnbidrag och familje-

bostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg

enligt kommitténs förslag

Samtliga gifta med barn

Samtliga gifta med barn

Inkomstklasser 1 000 kr. Antal familjer Mkr med nuvarande Mkr enligt

regler förslag

Ingen inkomst .............. 15 000 32,5 45,9 2,4—10 .................... 15 300 34,9 43,6 10—20 .................... 75 200 169,1 197,7 20—30 .................... 224 800 400,0 520,2 30—40 .................... 258 200 -417,4 495,9 40—50 .................... 160 200 246,7 249,5 50— ...................... 161 300 256,9 226,4 Summa 910 000 1 557,5 1 779,3

Tabell 18. Bidragsmedlens fördelning år 1969 med nuvarande barnbidrag och familje- bostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg

enligt kommitténs förslag

Gifta med olika antal barn

1 barn 2 barn Inkfgnääkgfsser Antal Mkr med Mkr Antal Mkr med Mkr ' familj r nuvarande enligt famil'er nuvarande enligt e regler förslag ] regler förslag Ingen inkomst ...... 6 000 6,4 7,9 5 600 13,6 17,5 2,4—10 ............ 7 400 8,7 9,6 4 200 11,5 12,5 10—20 ............ 35 600 38,5 42,3 22 300 58,1 62,6 20—30 ............ 99 200 89,3 107,7 80 300 155,5 201,6 30—40 ............ 115 600 104,0 106,6 95 800 172,4 206,4 40—50 ............ 76 800 69,1 61,1 59 400 107,0 109,9 50— .............. 69 400 62,4 47,9 65 400 117,7 105,1 Summa 410 000 378,5 383,1 333 000 635,8 715,6 3 barn 4 barn Inkfgösålgfsser Antal Mkr med Mkr Antal Mkr med Mkr ' famil'er nuvarande enligt famil'er nuvarande enligt ] regler förslag ] regler förslag Ingen inkomst ...... 2 300 7,2 11,6 800 3,4 5,8 2,4—10 ............ 2 300 7,8 11,1 1 000 4,7 6,8 10—20 ............ 11 800 41,9 53,6 4 100 20,7 26,2 20—30 ............ 31 200 92,1 124,1 11 000 44,4 61,2 30—40 ............ 34 600 93,5 119,0 9 400 33,9 45,2 40—50 ............ 18 400 49,7 53,9 4 800 17,4 20,2 50— .............. 21 400 57,7 54,5 4 900 17,5 17,3 Summa 122 000 349,9 427,8 36 000 142,0 182,8 5 eller flera barn Inkomstklasser _ 1 000 kr. Antal M” meåi Mllfrt familjer nuvaran e en lg regler forslag Ingen inkomst ....... 300 2,0 3,2 2,4—10 ............. 400 2,3 3,5 10—20 ............. 1 400 9,8 13,0 20—30 ............. 3 200 18,6 25,7 30—40 ............. 2 700 13,4 18,8 40—50 ............. 700 3,5 4,4 50— ............... 300 1,6 1,7 Summa 9 000 51,2 70,1

Tabell 1.9. Bidragsmedlens fördelning år 1.969 med nuvarande barnbidrag och familje— bostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg enligt kommitténs förslag

Samtliga ensamstående med barn

Samtliga ensamstående med barn Inkomstklasser 1000 kr. . . Mkr Mkr Antal familjer med nuv. regler enligt förslag

Ingen inkomst .............. 20 000 31,8 50,8 2,4—10 .................... 33 300 51,9 81,0 10—20 .................... 41 000 62,6 86,9 20—30 .................... 26 000 33,7 51,4 30—40 .................... 6 700 8,2 11,4 40—50 .................... 1 800 2,2 2,6 50— ...................... 1 200 1,4 1,4 Summa 130 000 191,9 285,5

Tabell 20. Bidragsmedlens fördelning år 1969 med nuvarande barnbidrag och familje— bostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg enligt kommitténs förslag

Ensamstående med olika antal barn

1 barn 2 barn Inkfgösälgfsser Antal Mkr med Mkr Antal Mkr med Mkr ' familjer nuvarande enligt familjer nuvarande enligt regler förslag regler förslag Ingen inkomst ....... 13 700 14,8 23,0 4 200 10,1 14,6 2,4—10 ............ 23 400 24,5 39,2 7 000 16,0 24,2 10—20 ............ 30 000 33,0 45,8 8 000 18,9 25,1 20—30 ............ 19 400 17,4 28,2 5 000 10,4 14,8 30—40 ............ 5 000 4,5 6,1 1 300 2,3 3,2 40—50 ............ 1 300 1,2 1,4 300 0,6 0,8 50— .............. 900 0,8 0,8 200 0,4 0,4 Summa 93 600 96,2 144,6 26 000 58,7 83,1 3 eller flera barn Inkomstklasser Mkr med Mkr 1 000 kr. färg?; nuvarande enligt " regler förslag Ingen inkomst ....... 2 100 6,9 13,1 2,4—10 ............. 3 000 11,3 17,6 10—20 ............. 3 000 10,7 16,0 20—30 ............. 1 700 5,9 8,3 30—40 ............. 500 1,5 2,1 40—50 ............. 100 0,4 0,5 50— ............... 100 0,2 0,2 Summa 10 400 36,9 57,8

Tabell 21. Övergångsbidrag till familjer med familjebostadsbidrag

Zon I Zon II Zon III Beräk- Beräk— Ö Beräk- Ö Kost- ,, . . . nad bi- Över- nad bi- ver- nad bi— ver— nad år I amiljetyp Arga] drags gångs- Agt-al drags- gångs- Agial drags- gångs- 1969, 1969 minskn. bidrag 1969 minskn. bidrag 1969 minskn. bidrag mkr för år kr. för år kr. för år kr. räknat räknat räknat Gifta med ett barn ........ 8 500 75—205 210 2 500 90—220 220 2 000 105—225 240 2,8 två barn ....... 8 000 350—310 310 2 000 60—370 370 2 000 120—430 430 4,1 Ensamstående med två barn ....... —— —— —— 1 000 iO—SO 50 1 000 i0—110 110 0,2 Summa 16 500 5 500 5 000 7,1

T ahellförteckning

Tabell

nr

PCH??"FSÅPF

11. 12.

13. 14. 15.

16. 17. 18. 19.

21.

22. 23.

24. 25. 26.

9797?

Tabeller i löpande text

Levande födda barn i Sverige 1920—1966 . . . . . . . . . Fruktsamhetstal 1960—1966 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Antal barn under 1 år vid varje års slut

Antal barn under 16 år vid varje års slut . Barnfamiljernas sammansättning år 1960 . Antal barn i olika familjetyper år 1960. . Familjer med barn under skolåldern (0—6 år) år 1960 . Familjer med barn under skolåldern jämfört med totala antalet barnfamil— jer år 1960

Barnfamiljernas sammansättning år 1967.

Antal barn i olika familjetyper år 1967. Enförälderfamiljer år 1960 . Barnbidlag, penningvärdeförändring (konsumtionsprisindex) och stan- dardutveekling (konsumtionsindex) . Skattebelastningen för olika kategorier skattskyldiga . Skatteeffekten vid giftermålets ingående Skatteeffekten då det första barnet föds. Ensamstående och gift man vars hustru saknar inkomst samt makar som båda har inkomst Skatteeffekten då gift kvinna tar förvärvsarbete . De gifta inkomsttagarna fördelade på inkomstklasser år 1967 De ensamstående inkomsttagarna fördelade på inkomstklasser år 1967 Disponibel inkomst för gift man vars hustru saknar inkomst, efter in- komstläge och barnantal .

Disponibel inkomst för makar som båda har inkomst, efter inkomstläge och barnantal. Båda makarna lika stora inkomster. Disponibel inkomst för makar som båda har inkomst, efter inkomstläge och barnantal. Mannens inkomst dubbelt så stor som hustruns Disponibel inkomst för ensamstående, efter inkomstläge och barnantal 1965 års långtidsutredning och utvecklingen t. o. m.1967 (preliminär beräkning) .. Barnfamiljernas inkomster 1967 . . .

Familjebostadsbidragets ökning per barn . Vinst eller förlust vid 1947 ars barnbidrags- och skattereform

Tabeller i bilaga 2 Antal bidragsberättigande barn

Antal boende .

Antal hemmavarande barn för familjer med olika antal bidragsberätti- gande barn

Sid.

10 10 11 12 12 13

13 14 14 16

36 57 58

59 60 65 66

72

73

73 73

90 104 121 131

223 224

224

Tabell

nr

9996

wa»

9b.

10 a.

10 b.

11. 12 a.

12b. 12c.

13 a.

13 b.

13 c.

14.

15. 16. 17. 18. 19. 20.

21.

Yngsta barnets ålder för familjer med olika antal bidragsberättigande barn Bostadstöreståndarens civilstånd . Antal hemmavarande barn för familjer av olika civilstånd Antal bidragsberättigande barn för familjer med bostadsföreståndare i olika ålder . . Beskattningsbar inkomst .

. Beskattningsbar inkomst för familjer med olika antal bidragsberättigande

barn (hela riket) . Beskattningsbar inkomst för familjer med olika antal bidragsberättigande barn (storstadsområdena)

. Beskattningsbar inkomst för familjer med olika antal bidragsberättigande

barn (riket i övrigt) . .

Lägenhetstyp för familjer i olika hustyper och med olika antal boende (samtliga) Lägenhetstyp för familjer i olika hustyper och med olika antal boende (ensamstående) ' . . . . . . Lägenhetstyp för familjer med olika antal boende Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn (samt- liga) . Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn (gifta) Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn (en- samstående) . Hustyper och lägenhetstyper för familjer med olika beskattningsbar in— komst (hela riket) Hustyper och lägenhetstyper för familjer med olika beskattningsbar in- komst (storstadsområdena)

Hustyper och lägenhetstyper för familjer med olika beskattningsbar in- komst (riket i övrigt) . Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn och boende i olika lägenhetstyper . . . . . . . . . . . . Antal bidragsberättigande barn 1965 och 1962

Antal boende 1965 och 1962 . . .

Bostadstöreståndarens civilstånd 1965 och 1962 Bostadsföreståndarens ålder 1965 och 1962 Bidragstyper 1965 och 1962.

Bidragstyp för familjer med olika antal bidragsberättigande barn 1965 och 1962 Hustyper och lägenhetstyper för familjer med olika antal boende 1965 och1962..... .

Tabeller i bilaga 3 Hushåll med barn under 16 år, fördelade efter barnantal, förekomst av familjebostadsbidrag, inkomst, bostadsstandard och trångboddhet . Hushåll med barn under 16 år. Med och utan familjebostadsbidrag, de senare fördelade efter diskvalifikationsorsak . . . . . . . . . .

Tabeller i bilaga 4 Inkomsttagarna fördelade på inkomstklasser år 1967 . Inkomsttagarna fördelade på inkomstklasser år 1969 .

Sid. 225 225 226

226 227

228 229 230 231

232 233

234 235

236 237 238 239 240 241 241 242 242 243 244

245

250

251

252 254

Tabell

nr

1. 2.

10.

11. 12.

13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.

20.

Tabeller i bilaga 5

Familjebostadsbidragens tröskeleffekter Marginaleffekter hos familjebostadsbidrag, inkomstprövat familjetillägg och inkomstgraderade bidrag

a) Gift man vars hustru saknar inkomst. Två barn

b) Gift man vars hustru saknar inkomst. Fyra barn

Tabeller [ bilaga 6 Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Gift man vars hustru saknar in- komst . .

Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Ensamstående .

Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; ett barn. Utbetalningsbelopp per månad . Allmänna barnbidrag och familjetillägg Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; två barn. Utbetalningsbelopp per månad . Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; tre barn. Utbetalningsbelopp per månad . . Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; fyra barn. Utbetalningsbelopp per månad. . Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Makar som båda är placerade i sjukpenningklass; fem barn. Utbetalningbelopp per månad . . Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Gift man vars hustru saknar in- komst. Slutbelopp per år . . .

Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Gifta samtaxerade makar med lika stora inkomster. Slutbelopp per år .

Allmänna barnbidrag och familjetillägg. Ensamstående med barn. Slut- belopp per år . . Bidragsbelopp för gifta utan familjebostadsbidrag (ca 840 000 familjer) Bidragsbelopp för ensamstående barnförsörjare utan familjebostadsbidrag (ca 90 000 familjer)

Bidragsbelopp för gifta med familjebostadsbidrag (ca 70000 familjer) Bidragsbelopp för ensamstående barnförsörjare med familjebostadsbidrag (ca 40 000 familjer) Familjestödets förändring vid ökande barnantal. Jämförelse mellan nu— varande regler (allmänna barnbidrag och familjebostadsbidrag i zon 1) och kommitténs förslag. . Bidragsmedlens fördelning år 1969 med nuvarande barnbidrag och famil- jebostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetill- lägg enligt kommitténs förslag. Samtliga barnfamiljer

Bidragsmedlens fördelning ar 1969 med nuvarande barnbidrag och familje— bostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg enligt kommitténs förslag. Samtliga gifta med barn Bidragsmedlens fördelning år 1969 med nuvarande barnbidrag och famil- jebostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetillägg enligt kommitténs förslag. Gifta med olika antal barn Bidragsmedlens fördelning år 1969 med nuvarande barnbidrag och famil— jebostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetill- lägg enligt kommitténs förslag. Samtliga ensamstående med barn Bidragsmedlens fördelning år 1969 med nuvarande barnbidrag och famil- jebostadsbidrag resp. med inkomstgraderade barnbidrag och familjetill- lägg enligt kommitténs förslag. Ensamstående med olika antal barn Övergångsbidrag till familjer med familjebostadsbidrag.

[0 U! &]

259 260

262 262

263

264

265

266

267

268

269

270 271

272 273

274.

275

276

276.

277"

278.

. Nordiskt institut för samhällsplanering. . Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. . Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. . Intemordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn 111. m. . Nordisk Institut for vidareuddannelse i have- konst og landskabsplanlaegning. Dansk. norsk og svensk presses indhold at nor- disk stef. Jagt- og viltvårdskonference. . Nordiska bestämmelser för skeppsapotek . Nordisk skolmatematik. . Matematik och ingenjörer.

UI |Du MH

...

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1967

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna. nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsvai. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28] Firmaskydd. [35] Förslag till lag om skyldighet att föra räkenskaper, m. m. [49]

Försvarsdepartementet Tjänstestäilning inom krigsmakten. [15]

Socialdepartementet Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall. 8 Medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté. 1. Narkotikaproblemet. Del I. [25] 2. Narkotikapro- blemet. Del II. [41]

1964 års nykterhetsvårdsundersöknlng. 1. N kter- hetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsv rdens läge. Del II. Bilagor. [37]

SamhällIets barntillsyn, barnstugor och familjedag- hem. 39]

Läkares grundutbildning och vidareutbildning. [51] Barnbidrag och familjetillägg. [52]

Kommunikationsdepartementet

Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt— ningen. II. Bilagor. [21] skatteförvaitningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltrafikutredningen. 1. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] 2. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. [33] Kommunala befogenheter inom turistviisendet. [50]

Finansdepartementet

Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [6]

Statskontorets programbudgetutredning. 1. ? grambudgetering. Del I. [11] :. Programbudge ring. Del II — Studier och försök. [12] a. Progrs budgetering. Del III -— En sammanfattning. Lag om Skatterätt. [24] Kompensation i vissa fall för bensinskatt som

[går]— vid användande av motorsåg och snöskol

Ecklesiastikdepartementet

Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbok ringen. [IB] VIII. De teologiska fakulteterna. | IX. Kyrklig organisation och förvaltning. [451 Kyrklig egendom. Skattefrågor. Prästerskap privilegier. [46] 1962 års ungdomsutredning. statens stöd till ul domsverksamhet V. [19 Filmens inflytande på sin publik. [31] Lärarutbildning för folkhögskolan. [47] Yrkesutbildningen. III. [48]

J ordbruksdepartementet

Den framtida jordbrukspolitiken. [7] Skoglig yrkesutbildning. II. [88] 1964 års naturresursutredning. 1. Utsödesbetningl effekter. |lm] 2. Miljövårdsforlkning. Del I. For: ningsomr det. [43] Utkommer senare. 3. Mil vårdsforskning. Del II. Organisation Och resurs [44] Utkommer senare.

Inrikesdepartementet

Kommunal bostadstörmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [30] Företagareföreningarnas framtida organisation 0 verksamhet. [40]