2

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

1) Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse

under åborätt av viss jord

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åbo­

rätt av viss jord skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1968. Med un­

dantag av 7 § äger lagen fortfarande tillämpning på åborätt som då består.

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 13 § giftermålsbalken1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 KAP.

13

Vid lotternas — —------------------------ makens lott.

Skall ena--------------------------------- äger anvisa.

Rätt, varom --------------------------------- anförvants dödsbo.

Om det företräde, som vid bodel­

ning tillkommer make till besitt­

ningsrätt för obegränsad tid till viss

jord (åborätt), så ock om utlösen i

ty fall är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 13 kap. 13 § se 1958: 639.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

5) Förslag

till

Lag

om ändring i 9 kap. vattenlagen

Härigenom förordnas, att

9 kap. 48, 52 och 63 §§ vattenlagen1 skall er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

48 §.

Ersättning i--------------- —------------

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 §

första stycket och 7 kap. 40 § andra

stycket, så ock intrång genom led­

ning för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) enligt lagen om upp­

låtelse under åborätt av viss jord

ävensom till rättigheten hörande

byggnader, såvitt de äro för fastig­

hetens jordbruk erforderliga, samt

skada å sådana byggnader.

Om undantag----------------------------

stycket förmäles;

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 §

första stycket och 7 kap. 40 § andra

stycket, så ock intrång genom led­

ning för elektrisk kraftöverföring.

i 50 §.

52 §.

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjan­

derätt, återköpsrätt eller rätt till ser­

vitut eller till avkomst eller annan

förmån eller till elektrisk kraft, skall

ersättningen till egendomens ägare

och den gottgörelse, som må tillkom­

ma rättighetens innehavare, var för

sig bestämmas. Medför rättighet, som

nyss nämnts, förminskning av den

fasta egendomens värde, skall till

grund för den ägaren tillkommande

ersättningen läggas det värde egen­

domen med därå vilande besvär äger;

dock att, så framt den besvärande

rättigheten ej är återköpsrätt eller

besittningsrätt för obegränsad tid

(åborätt) enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord, den för­

höjning över värdet, som jämlikt

48 § må ifrågakomma, skall bestäm-

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nytt­

janderätt, återköpsrätt eller rätt till

servitut eller till avkomst eller an­

nan förmån eller till elektrisk kraft,

skall ersättningen till egendomens

ägare och den gottgörelse, som må

tillkomma rättighetens innehavare,

var för sig bestämmas. Medför rät­

tighet, som nyss nämnts, förminsk­

ning av den fasta egendomens vär­

de, skall till grund för den ägaren

tillkommande ersättningen läggas

det värde egendomen med därå vi­

lande besvär äger; dock att, så framt

den besvärande rättigheten ej är åter­

köpsrätt, den förhöjning över värdet,

som jämlikt 48 § må ifrågakomma,

skall bestämmas med hänsyn till det

värde egendomen utan sådant besvär

skulle äga. Erfordras för tillämpning

1 Senaste lydelse av 48 § se 1952: 235 samt av 52 och 63 §§ se 1926:194.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

(Nuvarande lydelse)

fast egendom, njute ock företräde

till betalning ur egendomen, i vems

hand den vara må, där ej avgälden

stått inne längre än ett år efter för-

fallodagen. Företräde till betalning

som nyss sagts äge jämväl kronan

för skogsvårdsavgift ävensom kom­

mun eller annan menighet för fas­

tighetsskatt, vilken skall utgå för

fast egendom och utgöras av den,

som innehaft egendomen med ägan­

derätt eller ock med fideikommiss­

rätt eller eljest på grund av testa­

mente. Samma förmånsrätt tillkom-

me ock jordägare, som åt annan upp­

låtit sin fasta egendom, i de denne

tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt, där

tomträtt eller vattenfallsrätt eller be­

sittningsrätt för obegränsad tid (åbo-

rätt) enligt lagen om upplåtelse un­

der åborätt av viss jord upplåtits,

i den upplåtna rättigheten med vad

därtill hör, för arrende eller avgäld,

som till jordägaren skall utgå, samt

för jordägaren åliggande utskyld

eller annan avgift, som bort av egen­

domens innehavare gäldas, dock ej

för fordran, som förfallit till betal­

ning tidigare än ett år före utmät­

ning eller, vid konkurs, före kon­

kursansökningens ingivande, så ock

för husröta eller vanhävd, där sådan

ersättning skall utgå. Har jordägare

lämnat arrendator kreatur, redskap

eller annat till egendomens bruk,

njute jordägaren lika rätt för lega,

som ej stått inne längre än nyss

sagts, ävensom för ersättning, där

sådan bör utgå, för vad sålunda bli­

vit arrendatorn lämnat.

Därefter njute----------------------------

Enahanda förmånsrätt, som i för­

sta stycket sägs, i upplåten rättig­

het med vad därtill hör tillkomme

upplåtare av besittningsrätt, som

ovan nämnts, för ogulden köpeskil­

ling för byggnad å egendomen, så ock

kronan för lån, som av statsmedel

lämnats rättighetens innehavare för

inlösen eller uppförande av byggnad

(Föreslagen lydelse)

fast egendom, njute ock företräde

till betalning ur egendomen, i vems

hand den vara må, där ej avgälden

stått inne längre än ett år efter

förfallodagen. Företräde till betal­

ning som nyss sagts äge jämväl kro­

nan för skogsvårdsavgift ävensom

kommun eller annan menighet för

fastighetsskatt, vilken skall utgå för

fast egendom och utgöras av den,

som innehaft egendomen med ägan­

derätt eller ock med fideikommiss­

rätt eller eljest på grund av testa­

mente. Samma förmånsrätt tillkom­

me ock jordägare, som åt annan upp­

låtit sin fasta egendom, i de denne

tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt,

där tomträtt eller vattenfallsrätt

upplåtits, i den upplåtna rättighe­

ten med vad därtill hör, för arrende

eller avgäld, som till jordägaren

skall utgå, samt för jordägaren ålig­

gande utskyld eller annan avgift,

som bort av egendomens innehavare

gäldas, dock ej för fordran, som för­

fallit till betalning tidigare än ett år

före utmätning eller, vid konkurs,

före konkursansökningens ingivan­

de, så ock för husröta eller vanhävd,

där sådan ersättning skall utgå. Har

jordägare lämnat arrendator krea­

tur, redskap eller annat till egendo­

mens bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne läng­

re än nyss sagts, ävensom för er­

sättning, där sådan bör utgå, för vad

sålunda blivit arrendatorn lämnat.

------- utmätningen företräde.

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

rätt för obegränsad tid (åborätt)

enligt lagen om upplåtelse under

åborätt av viss jord, eller om bo-

stadsrättshavare.

Om rätt----------------------------------- — 191 § sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

10

lantmäteristyrelsen ävensom av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristian­

stads, Göteborgs och Bolms, Gävleborgs samt Norrbottens län. Vid de av lant-

bruksstyrelsen samt länsstyrelsen i Södermanlands län avgivna yttrandena

har fogats yttranden från lantbruksnämnden i sistnämnda län.

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1968

Åborättslagen

Med åborättslagen skapades en form för upplåtelse av statens jord till

bildande av mindre jordbruksfastigheter under tryggad besittningsrätt. Vid

tiden för lagens tillkomst var sedan länge frågan om statens verksamhet

för att främja egnahems- och småbruksrörelsen föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Därvid rådde i stort sett enighet om att statens jord i viss

utsträckning borde hållas till handa för att skapa mindre jordbrukslägen-

heter. Delade meningar kom dock till uttryck rörande formen härför. Från

ett håll ansågs att jorden borde överlåtas med äganderätt, medan från mot­

satt håll gjordes gällande att det åsyftade ändamålet bättre tillgodosågs

genom att jorden uppläts under besittningsrätt. Den senare uppfattningen

kom att läggas till grund för åborättslagen. Denna lags ledande princip kan

sägas vara att bibehålla statens äganderätt till den upplåtna jorden men

tillförsäkra brukaren en besittningsrätt som i viktiga hänseenden likställer

honom med en ägare.

Åborättslagen har betydande omfång och är synnerligen detaljerad. En­

dast huvudpunkterna av lagens innehåll återges i det följande.

Lagen avser endast jord som ägs av staten. Åborätten är till tiden obe­

gränsad och kan gå i arv eller föryttras. Sedan det beslutats att jord skall

upplåtas under åborätt, ankommer det på länsstyrelsen att träffa upplåtel­

seavtal och att därefter ha tillsyn över jorden. Överlåtelse av åborätt är un­

derkastad kontroll från det allmännas sida. I syfte att söka bevara åbo­

rätten odelad inom åbons familj ges i lagen särskilda föreskrifter om före­

träde till åborätten vid bodelning och arvskifte.

Principiellt skall åbon vara bosatt på fastigheten och bruka denna som

en enhet för sig. Fastigheten skall på åbons bekostnad förses med nödvän­

diga byggnader för jordbruket. Om åbon åsidosätter sina skyldigheter, kan

åborätten förklaras förverkad. Avgäld för åborätten bestäms regelmässigt

för tjugo år i sänder. Detta sker efter uppskattning av den avkastning, som

under medelgoda år erhålls av fastigheten, om denna brukas på det sätt

som bäst överensstämmer med dess storlek, läge och beskaffenhet. Ändring

av fastställd avgäld bestäms av en för länet eller för en del av detta till­

satt avgäldsnämnd.

Med åborätten följer rätt för åbon att efter utgången av den första av-

gäldsperioden friköpa den mark som han innehar. Inlösningsrätt kan dock

vara utesluten genom förbehåll vid upplåtelsen. Lösesumman bestäms av

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968

Departementspromemorian

Efter en redogörelse för innehållet i åborättslagen och för den tillämpning

lagen fått anmärks, att vid tillkomsten av lagen dennas förespråkare ansett,

att upplåtelseformen skulle bli till nytta både för den enskilde och för sam­

hället samt att de hyst den förhoppningen att åborättsinstitutet skulle kom­

ma att i praxis omfattas med förtroende och bli taget i allmänt bruk.

Skäl för en sådan förhoppning torde också, enligt promemorian, ha före­

legat, eftersom åborättsinstitutet onekligen är förenat med åtskilliga förde­

lar såväl för åbon som för staten.

I fråga om de fördelar åborättsinstitutet medför för åbon understryks

i promemorian att åbon erhåller en tryggad besittningsrätt. Denna rätt är

till tiden obegränsad och kan inte uppsägas från statens sida så länge åbon

fullgör sina skyldigheter. Rätten är ärftlig och kan vara föremål för testa-

mentariskt förordnande. Statens möjlighet att återfå jorden är anordnad

på ett sådant sätt, att den inte medför någon förlust för åbon och hans när­

maste. Åbon har följaktligen säkerhet för att vinsten av hans arbete kom­

mer honom och hans efterlevande till godo. Av särskild betydelse är att det

vid upplåtelse av jord under åborätt inte krävs någon köpeskilling. Därige­

nom görs det möjligt även för en person, som saknar tillgång till nämnvärt

kapital, att skaffa sig ett eget jordbruk. Om åbons ekonomiska förhållan­

den förbättras under brukningstiden, har han i allmänhet tillfälle att inlösa

fastigheten.

Vad därefter angår åborättsinstitutets betydelse för staten betonas att

genom de inskränkningar som åborättslagen uppställer beträffande åbons

rätt att förfoga över fastigheten och genom dess bestämmelser om prövning

av en förvärvares behörighet att antas till åbo garantier skapas för att jor­

den inte används för annat ändamål än det som avsetts med upplåtelsen och

för att den inte blir föremål för spekulation. På grund av lagens föreskrif­

ter om rätt för staten att återta fastigheten har staten möjlighet att ånyo

komma i besittning av jorden, om denna skulle behövas för något viktigt

ändamål eller om anledning skulle finnas för staten att tillgodogöra sig

j ordvärdestegring.

I promemorian konstateras därefter, att åborättsinstitutet trots dess för­

delar kommit att bli praktiskt taget betydelselöst. Under de fyrtio år åbo­

rättslagen varit gällande har den bara vid ett enda tillfälle tagits i bruk, och

detta tillfälle ligger mer än trettio år tillbaka i tiden. De upplåtelser som

kom till stånd vid det antydda tillfället föranleddes dessutom av speciella

förhållanden.

Det finns inte någon anledning att anta att, om åborättslagen får stå kvar

inom lagsystemet, ytterligare upplåtelser med stöd av lagen skulle vara att

vänta. Sådana upplåtelser kan f. ö. från allmän synpunkt inte anses önsk­

14

i annan form. Av kammarkollegiet påpekas att enligt åborättslagens till-

lämpningskungörelse fråga om åborätts inlösen till staten skall av länssty­

relsen hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande. Kollegiet förutsätter, att

länsstyrelsen i Södermanlands län påkallar Kungl. Maj :ts prövning så snart

någon av åbolotterna i Lida kan inlösas. I detta sammanhang erinrar kol­

legiet om att, eftersom staten mottagit lotterna genom donation med villkor

att de skall upplåtas under åborätt, frågan om permutation av donationen

aktualiseras i samband med det första inlösningsärendet. Enligt lantbruks-

styrelsens åsikt får det bli en senare fråga hur det i fortsättningen skall för­

faras med de nu existerande åborättsupplåtelserna. 1 förevarande samman­

hang synes det vara tillräckligt, om det föreskrivs att äldre rätt alltjämt

skall tillämpas på dessa. Om de föreliggande lagförslagen antas av riksda­

gen, anser styrelsen att Kungl. Maj :t bör uppdra åt lämplig myndighet att

efter närmare utredning lägga fram förslag om avveckling av de förefintliga

åborättsupplåtelserna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Söder­

manlands län. Också lantbruksnämnden i Södermanlands län uppehåller sig

utförligt vid frågan om avveckling av de nuvarande åborätterna.

Även lagberedningen går in på frågan om de kvarvarande åborättsinne-

havarnas rättsställning. Beredningen erinrar om att förmånsrättsordningen

i 17 kap. liandelsbalken f. n. överses av beredningen i nordiskt samarbete.

En gemensam strävan är att radikalt begränsa förmånsrätterna och att av­

skaffa sådana privilegier, för vilka det saknas verkligt bärande motiv. Vad

angår den förmånsrätt med anknytning till åborättsinstitutet, som det all­

männa åtnjuter, kan det med hänsyn till det ytterst ringa antalet existe­

rande åborätter i praktiken bli fråga om endast obetydliga fordringsbelopp.

Det allmänna bör därför kunna avvara sin förmånsrätt utan vidare. Beträf­

fande förmånsrätten för den, som är delägare i bo vari åborätt ingår, torde

gälla att den knappast kommer att spela någon praktisk roll. I varje fall

finns det enligt beredningens mening inte tillräckligt starka sakliga skäl för

att låta denna förmånsrätt leva kvar i fortsättningen. Den föreslagna över­

gångsbestämmelsen till 17 kap. 6 § liandelsbalken borde sålunda i och lör sig

kunna utgå. Emellertid är att märka, att åtskilliga bestämmelser i åborätts-

lagen bygger på förutsättningen att förmånsrätt finns. Om förmånsrätterna

utsläcks helt och hållet, kan därför teoretiskt sett komplikationer uppkomma

i fråga om de befintliga åborätterna. Möjligen kan detta föranleda, att över­

gångsbestämmelserna till 17 kap. 6 § liandelsbalken bör behållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

16

med åtskilliga svårigheter, som delvis sammanhänger med att intressen som

strider mot varandra kan komma att göra sig gällande i fråga om det fram­

tida disponerandet av den upplåtna jorden. Förfarandet kan fördenskull

förutsättas komma att ta en ej obetydlig tid i anspråk. Med hänsyn till nu

anmärkta förhållanden bör frågan lösas på det sätt som föreslagits i pro­

memorian eller sålunda att lagen t. v. får gälla beträffande de kvarvarande

upplåtelserna. Chefen för jordbruksdepartementet avser att utreda förutsätt­

ningarna för en avveckling av upplåtelserna. Däremot finns enligt min me­

ning inte tillräckliga skäl att behålla bestämmelserna om förmånsrätt med

anknytning till åborättsinstitutet. Någon övergångsbestämmelse till 17 kap.

6 § liandelsbalken föreslås därför inte. Som en följd härav torde bestäm­

melserna i 7 § åborättslagen om anstånd för delägare i dödsbo med betal­

ning av utlösen för åborätt — vilka bestämmelser grundas på att förmåns­

rätt föreligger — böra upphävas även såvitt gäller de bestående åborätterna.

Departementspromemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 2 §

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Änd­

ringen bör genomföras men torde få anmälas i annat sammanhang.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet ut­

arbetats förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upp­

låtelse under åborätt av viss jord,

2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 1153)

om vad som är fast egendom,

4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 111 juni 1907 (nr 36

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen,

6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken,

7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Lagförslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

23 februari 1968.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, J^ohansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme,

S^ven-E^rig N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff,

W^ickman, M^oberg.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sven-Eric Nilsson, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlå­

tande över förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upp­

låtelse under åborätt av viss jord,

2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom,

4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 74 juni 1907 (nr

36 s.l) om nyttjanderätt till fast egendom,

5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen,

6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken,

7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680074