2

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av prop. 1969: 44 fattade riksdagen under vårsessionen beslut

om en reform av de allmänna underrätternas organisation.

I enlighet med vad som förutskickades i nämnda proposition läggs nu

fram förslag till följdändringar i ett flertal lagar, som bygger på den nuva­

rande uppdelningen av underrätterna i häradsrätter och rådhusrätter. De

föreslagna följdändringarna avser i stor utsträckning terminologiska jämk­

ningar, som föranleds av de nya benämningar som införs inom underrätts-

organisationen. Det föreslås också jämkningar i vissa författningar, vilka nu

innehåller olika regler för rådhusrättsstäder och för landet i övrigt. Såvitt

avser fastighetsbildningslagstiftningen är förslagen, med tanke på de refor­

mer som förestår på detta område, begränsade till lagtekniska lösningar, som

innebär att nuvarande domstolsorganisation i jorddelningsmål i huvudsak

lämnas orubbad.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971 med befogenhet

för Kungl. Maj :t att beträffande vissa av dem förordna om tidigare ikraft­

trädande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

3

1) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, dels att i 1 kap. 6 §, 2 kap. 2 §, 9 kap. 9 §, 11 kap.

20 § samt 15 kap. 16 och 17 §§ giftermålsbalken1 orden »eller domaren»

skall utgå, dels att i 15 kap. 21 § samma balk orden »eller domarens» skall

utgå, dels att i 8 kap. 11 § samt 15 kap. 4 och 15 §§ samma balk orden

»Stockholms rådstuvurätt» skall bytas ut mot orden »Stockholms tings­

rätt».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, dels att i 12 kap. 1 § samt 20 kap. 14 och 15 §§ för­

äldrabalken2 orden »Stockholms rådhusrätt» skall bytas ut mot orden

»Stockholms tingsrätt», dels att 12 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 8 §§ samma

balk skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 KAP.

4

När förmynderskap----------------------

I fråga om överflyttning av tillsy­

nen över förmynderskap från en

överförmyndare till en annan inom

tingslag eller inom stad, där rådhus­

rätt finnes, skall vad i 3 § sägs äga

motsvarande tillämpning.

§•

—- över förmynderskapet.

I fråga om överflyttning av tillsy­

nen över förmynderskap från en

överförmyndare till en annan inom

samma domsaga skall vad i 3 § sägs

äga motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 2 § se 1949:383, av 9 kap. 9 § och 11 kap. 20 § se 1964: 654, av 15

kap. 4 § se 1954: 437 och av 15 kap. 15 § se 1946: 822.

2 Senaste lydelse av 12 kap. 1 § se 1958: 640.

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

19 KAP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

3

Två eller flera kommuner, som ly­

da under häradsrätt, må, då val av

överförmyndare förestår, efter för­

slag av rätten förena sig till ett över-

förmyndardistrilct.

Kommun, som —---------------- --------

§•

Två eller flera kommuner, som ly­

da under samma tingsrätt, må, då

val av överförmyndare förestår, efter

förslag av rätten förena sig till ett

överförmyndar distrikt.

----------till ända.

8

Till överförmyndare skall väljas

en i praktiska värv väl förfaren

svensk man eller kvinna, som upp­

nått tjugufem års ålder, överför­

myndare kan ej den vara som är

omyndig eller i konkurstillstånd.

Domhavande må ej vara överför­

myndare inom domsagan, ej heller

må ledamot av rådhusrätt, som ar­

betar å endast en avdelning, vara

överförmyndare i staden.

Ej må------------------------- -----------—■ -

§•

Till överförmyndare skall väljas

en i praktiska värv väl förfaren,

myndig svensk medborgare, över­

förmyndare kan ej den vara som är

i konkurstillstånd eller är förklarad

omyndig.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt

får ej vara överförmyndare inom

domsagan, om ej Konungen för sär­

skilt fall meddelat tillstånd därtill.

---------- av valmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. I fråga om domare, som då

är överförmyndare, äger dock 19 kap. 8 § andra stycket i dess äldre lydelse

fortsatt giltighet så länge då gällande uppdrag består.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att i 14 kap. 2 §, 20 kap. 8 § och 25 kap. 2 § ärvda­

balken orden »Stockholms rådhusrätt» skall bytas ut mot orden »Stock­

holms tingsrätt».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

5

4) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om kvarlåtenskap efter den som

hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 1 mars 1935 om kvarlåtenskap

efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

På framställning------- — -----------

Göres å landet framställning, som

nu är sagd, å tid då rättegångsdag

ej inträffar, äge domaren meddela

förordnande att gälla tills rätten fat­

tat beslut i ärendet.

Finnes kostnad för sökt åtgärd

böra förskjutas, äge rätten eller, på

landet, domaren att, innan beslut

fattas, av den som åtgärden påkallat

kräva förskott med belopp, som prö­

vas skäligt. Handling, som är avfat­

tad på finska eller isländska språ­

ket, skall vara åtföljd av styrkt över­

sättning till danska, norska eller

svenska språket.

— — av egendomen.

Finnes kostnad för sökt åtgärd

böra förskjutas, äge rätten att, in­

nan beslut fattas, av den som åtgär­

den påkallat kräva förskott med be­

lopp, som prövas skäligt. Handling,

som är avfattad på finska eller is­

ländska språket, skall vara åtföljd

av styrkt översättning till danska,

norska eller svenska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred

Härigenom förordnas, att 36 § lagen den 2 juni 1933 om ägofred1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 Senaste lydelse av 36 § se 1946:837.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Har i annan ordning än vid syne-

förrättning upprättats skriftlig och

av vittnen styrkt förening rörande

stängselskyldighet eller betesregle­

ring, äge envar, som deltagit i för­

eningen, hos den eller de allmänna

underrätter, inom vilkas domvärjo

de fastigheter, föreningen angår, äro

belägna, uppvisa föreningen, i stad

med rådstuvurått å allmän rätte-

gångsdag och eljest å allmänt ting.

Överensstämmer föreningen med de

i denna lag stadgade grunder, och

hava, där föreningen avser upplå­

telse av betesmark, i föreningen tyd­

ligt angivits den upplåtna markens

läge och gränser, den eller de fastig­

heter, för vilka den upplåtits, sätt

och tid för markens inhägnande och

anordnande för betesbruk samt hu­

ruvida ersättning skall utgå och i så

fall med vilket belopp ersättningen

skall i den ordning 16 § föreskriver

gäldas, låte rätten intaga föreningen

i rättens protokoll. Sedan vare för­

eningen gällande mot framtida äga­

re eller innehavare av fastigheterna

så ock, där intagande i rättens pro­

tokoll ägt rum vid rådstuvurått inom

en månad och vid häradsrätt sist vid

det allmänna ting, som infallit näst

efter två månader sedan föreningen

ingicks, mot den, som efter upprät­

tandet men före föreningens inta­

gande i rättens protokoll blivit ägare

eller innehavare. Förening, som slu­

tits för boställe eller kronan eller

allmän inrättning tillhörig, på viss

tid upplåten fastighet, have dock ej

verkan mot senare innehavare, med

Har i annan ordning än vid syne-

förrättning upprättats skriftlig och

av vittnen styrkt förening rörande

stängselskyldighet eller betesregle­

ring, äge envar, som deltagit i för­

eningen, uppvisa denna hos den eller

de allmänna underrätter, inom vil­

kas domvärjo de fastigheter, för­

eningen angår, äro belägna. Över­

ensstämmer föreningen med de i

denna lag stadgade grunder, och ha­

va, där föreningen avser upplåtelse

av betesmark, i föreningen tydligt

angivits den upplåtna markens läge

och gränser, den eller de fastigheter,

för vilka den upplåtits, sätt och tid

för markens inhägnande och anord­

nande för betesbruk samt huruvida

ersättning skall utgå och i så fall

med vilket belopp ersättningen skall

i den ordning 16 § föreskriver gäldas,

låte rätten intaga föreningen i rät­

tens protokoll. Sedan vare förening­

en gällande mot framtida ägare eller

innehavare av fastigheterna så ock,

där intagande i rättens protokoll ägt

rum inom två månader sedan för­

eningen ingicks, mot den, som efter

upprättandet men före föreningens

intagande i rättens protokoll blivit

ägare eller innehavare. Förening,

som slutits för boställe eller kronan

eller allmän inrättning tillhörig, på

viss tid upplåten fastighet, have

dock ej verkan mot senare inneha­

vare, med mindre föreningen blivit

av vederbörande myndighet god­

känd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

7

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

mindre föreningen blivit av veder­

börande myndighet godkänd.

Sedan föreningen------------------------ — vederbörande skogsvårdsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser skall

dock fortfarande gälla beträffande förening, som ingåtts före lagens ikraft­

trädande och skolat uppvisas hos häradsrätt. Vad som föreskrives om hä­

radsrätt skall därvid gälla tingsrätt.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiske­

rätt m.m.

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ lagen den 1 december 1950 om er­

sättning för mistad fiskerätt m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt ne­

dan anges.

(Nuvarande lydelse)

4

Angående fiskevärderingsnämnd —

2.

Nämndens avgörande skall

grundas på vad vid syn eller annan

förhandling förekommit och hand­

lingarna i övrigt innehålla. Dom

skall meddelas inom två månader

från det förhandlingen avslutats, om

ej synnerligt hinder möter.

3. Om skäl------------- —------------------

Lagen om —------------------------------ ■ -

(Föreslagen lydelse)

§•

— — och avgörande.

2. Nämndens avgörande skall

grundas på vad vid syn eller annan

förhandling förekommit och hand­

lingarna i övrigt innehålla. Vid om­

röstning skall ordföranden säga sin

mening först. Dom skall meddelas

inom två månader från det förhand­

lingen avslutats, om ej synnerligt

hinder möter.

— sådana kostnader.

— vid nämnden.

Ordföranden äger besluta för

nämnden i samma omfattning som

är stadgad för den lagfarne domaren

i häradsrätt.

Beträffande rätt för ordföranden

att besluta för nämnden gäller 1 kap.

3 § andra stycket rättegångsbalken i

tillämpliga delar.

1 Senaste lydelse av 4 § se 1960:708 och av 5 § se 1957: 687.

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Yppas vid överläggning i nämnden

skiljaktiga meningar, vare lag som i

rättegångsbalken stadgas beträffan­

de domstol, där allenast lagfarna le­

damöter hava säte i rätten. Vid om­

röstning skall ordföranden säga sin

mening först.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

7) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att i 4 kap. 6 § 2 mom. första stycket vatten­

lagen1 ordet »domaren» skall bytas ut mot ordet »rätten», dels att i 11 kap.

2 § fjärde stycket samma lag ordet »häradsrätt» skall bytas ut mot ordet

»tingsrätt», dels att 11 kap. 4 och 52 §§ samt 14 kap. 7 § samma lag skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 KAP.

Vattenrättsnämndemän utses för

sex år, två för varje tingslag, som

ensamt utgör en domsaga, samt en

för varje annat tingslag. Därvid

skall vad om sättet för utseende av

äg odelning snämndeman och om gott-

görelse åt valman för inställelse vid

val av sådan nämndeman är stadgat

äga motsvarande tillämpning, dock

att domhavanden föranstaltar om

Vattenrättsnämndemän utses ge­

nom val för sex år. Konungen eller

myndighet, som Konungen bestäm­

mer, fastställer för varje domsaga

det antal vattenrättsnämndemän

som skall utses.

Vid val av vattenrättsnämndemän

äger vad som gäller i fråga om val

av nämndeman i fastighetsdomstol

motsvarande tillämpning. Tingsrät-

1 Senaste lydelse av It kap. 2 § se 1941: 614, av 11 kap. 4 § se 1958: 66 och av 14 kap. 7 § se

1964: 663.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

utseende av valmännen. I stad, som

ej lyder under landsrätt, skall ock

för tid, som nyss sagts, av stadsfull­

mäktige väljas en vattenrättsnämn-

deman. Om valets utgång skall på

landet domhavanden och i stad stads­

fullmäktiges ordförande så snart ske

kan meddela vattenrättsdomaren

underrättelse.

Erfordras för tingslag eller för

stad flera vattenrättsnämndemän än

i första stycket angivits, bestämmer

Konungen deras antal.

Har vattenrättsnämndemän

Vad i-------

(Föreslagen lydelse)

ten föranstaltar om utseende av val­

männen. Om valets utgång skall

tingsrätten eller, när valet förrättats

av kommunfullmäktige, dessas ord­

förande så snart det kan ske under­

rätta vattenrättsdomaren.

aga rum.

------- som vattenrättsnämndemän.

52

Menar part,----------------------------------

Jäv mot ledamot i vattendomstol

må ock i högre rätt göras, där den

part, som vill frågan väcka, av an­

nan orsak än förfallolös utevaro ej

förrän i den högre rätten haft till­

fälle att framställa jävet. Beträffan­

de rätt till talan mot vattendomstols

beslut rörande jäv mot ledamot i

domstolen gälle vad i rättegångsbal­

ken finnes stadgat angående beslut

om jäv mot häradshövding.

Beslut varigenom--------------------------

§•

----- invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol

må ock i högre rätt göras, där den

part, som vill frågan väcka, av annan

orsak än förfallolös utevaro ej förr­

än i den högre rätten haft tillfälle

att framställa jävet. Beträffande rätt

till talan mot vattendomstols beslut

rörande jäv mot ledamot i domsto­

len gälle vad i rättegångsbalken fin­

nes stadgat angående beslut om jäv

mot lagfaren domare i tingsrätt.

beslutet ense.

14 KAP.

Har enligt stadgandet i 11 kap.

32 § vattenrättsdomare förordnat,

att handlingar i vattenmål skola hål­

las för granskning tillgängliga hos

ordförande i kommunalnämnd eller

kommunalfullmäktige, municipal-

nämnd eller municipalf ullmäktige

Har enligt stadgandet i 11 kap.

32 § vattenrättsdomare förordnat,

att handlingar i vattenmål skola hål­

las för granskning tillgängliga hos

ordförande i kommunstyrelse eller

kommunfullmäktige eller hos lagfa­

ren domare i tingsrätt eller polischef,

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

eller hos häradshövding, borgmästa­

re eller polischef, må sådan befatt­

ningshavare icke utan giltigt skäl

undandraga sig uppdraget, såframt

företaget i fråga berör den kommun

eller det municipalsamhälle han till­

hör eller det område eller distrikt,

som av hans tjänst omfattas. Ej hel­

ler må annan person, sedan han ef­

ter eget åtagande mottagit uppdrag,

som nu nämnts, utan giltigt skäl av­

säga sig detsamma. Prövar vatten-

rättsdomaren det anförda skälet gil­

tigt, förordne han annan person att

omhändertaga handlingarna; och

skall kungörelse härom utfärdas i

den för meddelanden till parterna

bestämda ordning. Sedan målet slut­

ligen avgjorts, äge sökanden eller,

om styrelse för företaget utsetts, sty­

relsen utbekomma handlingarna. Av

vattenrättsdomaren må bestämmas

viss ersättning till den, hos vilken

handlingarna skola hållas tillgäng­

liga, att gäldas av sökanden i vatten­

målet. Utgift, som nu nämnts, räk­

nas till kostnad i målet.

Vad nu —------- --------------------------

(Föreslagen lydelse)

må sådan befattningshavare icke

utan giltigt skäl undandraga sig upp­

draget, såframt företaget i fråga be­

rör den kommun han tillhör eller det

område eller distrikt, som av hans

tjänst omfattas. Ej heller må annan

person, sedan han efter eget åtagan­

de mottagit uppdrag, som nu nämnts,

utan giltigt skäl avsäga sig detsam­

ma. Prövar vattenrättsdomaren det

anförda skälet giltigt, förordne han

annan person att omhändertaga

handlingarna; och skall kungörelse

härom utfärdas i den för meddelan­

den till parterna bestämda ordning.

Sedan målet slutligen avgjorts, äge

sökanden eller, om styrelse för före­

taget utsetts, styrelsen utbekomma

handlingarna. Av vattenrättsdoma­

ren må bestämmas viss ersättning

till den, hos vilken handlingarna

skola hållas tillgängliga, att gäldas

av sökanden i vattenmålet. Utgift,

som nu nämnts, räknas till kostnad

i målet.

tillkommer synemännen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att 11 kap. 4 § i dess nya lydelse skall gälla från tidigare tidpunkt beträf­

fande viss eller vissa underrätter.

8) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 7, 12, 14 och 211 §§ konkurslageni skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges. i

i Senaste lydelse av 7 § se 1946:809, av 12 § se 1960:162, av 14 § se 1964: 649 samt av 211 § se

1957: 97.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7

Vill gäldenär ----------------- -------------

Konkursdomare vare på landet

domaren och i stad den lagfarne le­

damot i rätten, som därtill är satt. 1

stad må, om konkursmålens antal

det fordrar, utses flere konkursdo-

mare; äro flere avdelningar av råd-

stuvurätten, skall konkursdomare

alltid vara ledamot av avdelning, vid

vilken de mål, som av honom hand­

läggas, skola upptagas.

Med stad avses i denna lag stad

med rådstuvurätt; om annan stad

gälle vad för landet är föreskrivet.

----- nyss sagts.

Konkursdomare vare den lagfarne

domare i tingsrätt, som därtill är

satt. Om antalet konkursmål fordrar

det, kunna flera konkursdomare ut­

ses; äro flera avdelningar av tings­

rätten, skall konkursdomare alltid

vara ledamot av avdelning, vid vilken

de mål, som av honom handläggas,

skola upptagas.

12

Upptages borgenärs konkursan­

sökning, teckne konkursdomaren ge­

nast å ansökningen föreläggande för

gäldenären att inom viss tid, ej över

fyra dagar i stad och en vecka på

landet, från det han erhållit del av

ansökningshandlingarna till kon­

kursdomaren ingiva förklaring över

ansökningen. Föreligger på grund av

att gäldenären vistas utomlands el­

ler eljest i särskilt fall anledning att

utsträcka förklaringstiden, må det

ske, dock ej utöver vad oundgängli­

gen kräves och ej utöver sex veckor.

Föreläggandet skall innehålla anma-

ning till gäldenären att, om hans

postadress icke tillförlitligen angi­

vits i konkursansökningen, hos kon­

kursdomaren anmäla den postadress,

under vilken kallelse kan tillställas

gäldenären. Ansökningshandlingar­

na jämte föreläggande, som nu sagts,

skola delgivas gäldenären.

§•

Upptages borgenärs konkursan­

sökning, teckne konkursdomaren ge­

nast å ansökningen föreläggande för

gäldenären att inom viss tid, ej över

en vecka, från det han erhållit del

av ansökningshandlingarna till kon­

kursdomaren ingiva förklaring över

ansökningen. Föreligger på grund av

att gäldenären vistas utomlands el­

ler eljest i särskilt fall anledning att

utsträcka förklaringstiden, må det

ske, dock ej utöver vad oundgängli­

gen kräves och ej utöver sex veckor.

Föreläggandet skall innehålla anma-

ning till gäldenären att, om hans

postadress icke tillförlitligen angi­

vits i konkursansökningen, hos kon­

kursdomaren anmäla den postadress,

under vilken kallelse kan tillställas

gäldenären. Ansökningshandlingar­

na jämte föreläggande, som nu sagts,

skola delgivas gäldenären.

12

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

I fråga---------------- - ------------ ---------omständigheterna medgiva.

Sker delgivning------------ ------------- av borgenären.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

14

Då konkursansökning skall hän-

skjutas till rätten, varde målet av

konkursdomaren utsatt att förekom­

ma inom tio dagar eller, om varken

borgenären eller gäldenären begär

att målet skall upptagas inom nämn­

da tid, senast på det ting eller den

allmänna rättegångsdag som när­

mast därefter hålles. Kräves för gäl-

denärens kallande eller hans instäl­

lelse vid rätten oundgängligen läng­

re tid, må tiden för målets företa­

gande vid rätten utsträckas, dock ej

utöver sex veckor från det delgiv­

ning av kallelsen kan väntas hava

ägt rum. Till rätten skola parterna

särskilt kallas. I kallelsen skall erin­

ras om den i 16 § stadgade påfölj­

den av parts utevaro.

I fråga------ -------------------motsvarai

§•

Då konkursansökning skall hän-

skjutas till rätten, varde målet av

konkursdomaren utsatt att förekom-

t

ma inom tio dagar eller, om varken

borgenären eller gäldenären begär

att målet skall upptagas inom nämn­

da tid, senast på det allmänna ting

som närmast därefter hålles. Kräves

för gäldenärens kallande eller hans

inställelse vid rätten oundgängligen

längre tid, må tiden för målets före­

tagande vid rätten utsträckas, dock

ej utöver sex veckor från det delgiv­

ning av kallelsen kan väntas hava

ägt rum. Till rätten skola parterna

särskilt kallas. I kallelsen skall er­

inras om den i 16 § stadgade påfölj­

den av parts utevaro.

de tillämpning.

211

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,

164 eller 183 §, skall utan förbere­

delse företagas till huvudförhandling.

Utsättes målet till fortsatt eller ny

huvudförhandling, äge rätten, om

det erfordras för att målet vid denna

skall kunna slutföras, förordna, att

förberedelse skall äga rum, samt

meddela erforderliga föreskrifter

därom. Vid huvudförhandling vare

häradsrätt domför med tre i nämn­

den.

Mål, som------------------------------ -— —

§•

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,

164 eller 183 §, skall utan förbere­

delse företagas till huvudförhand­

ling. Utsättes målet till fortsatt eller

ny huvudförhandling, äge rätten, om

det erfordras för att målet vid denna

skall kunna slutföras, förordna, att

förberedelse skall äga rum, samt

meddela erforderliga föreskrifter

därom. Vid huvudförhandling i mål

som avses i 16 § är rätten domför

med en lagfaren domare.

under förberedelsen.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Uteblir i------------------------------ ---------är stadgat.

Beträffande talan------- ------------------------ — — ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande

viss eller vissa underrätter.

Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt

vid överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmel­

ser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 13 maj 1921 om utmätningsed»

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6

§•

Över ansökning,-------------------------

Mål, som i första stycket avses,

skall utan förberedelse företagas till

huvudförhandling. Utsättes målet

till fortsatt eller ny huvudförhand­

ling, äge rätten, om det erfordras för

att målet vid denna skall kunna

slutföras, förordna, att förberedelse

skall äga rum, samt meddela erfor­

derliga föreskrifter därom. Parts

utevaro utgöre ej hinder för målets

handläggning och avgörande. Vid

huvudförhandling vare häradsrätt

domför med tre i nämnden.

parts utevaro.

Mål, som i första stycket avses,

skall utan förberedelse företagas till

huvudförhandling. Utsättes målet till

fortsatt eller ny huvudförhandling,

äge rätten, om det erfordras för att

målet vid denna skall kunna slut­

föras, förordna, att förberedelse skall

äga rum, samt meddela erforderliga

föreskrifter därom. Parts utevaro ut­

göre ej hinder för målets handlägg­

ning och avgörande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande

viss eller vissa underrätter.

Vid huvudförhandling, som påbörjats före lagens ikraftträdande, samt 1

1 Senaste lydelse av 6 § se 1946:813.

vid överläggning och omröstning i anslutning därtill skall äldre bestämmel­

ser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 30 § lagsökningslagen den 20 december 1940

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

30

Vid handläggning av mål om lag­

sökning eller betalningsföreläggande

vare rätten domför, häradsrätt utan

nämnd och rådhusrätt med en lag­

faren domare.

§•

Vid handläggning av mål om lag­

sökning eller betalningsföreläggande

är rätten domför med en lagfaren

domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651) om överflyttande pa länssty­

relse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter

Härigenom förordnas, att lagen den 20 november 1964 om överflyttande

på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande

uppgifter skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Vad i------------------------ -------------gälla länsstyrelse.

Vid behandling av ärende, som

enligt § 6 mom. 7 riksdagsordning­

en och 13 § lagen den 26 november

1920 (nr 796) om val till riksdagen

ankommer på magistrat, skall ma­

gistraten bestå av borgmästaren i

rådhusrätten i staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

15

12) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden

Härigenom förordnas, att 2, 3, 5 och 12 §§ lagen den 3 juni 1932 med sär­

skilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

2

§•

Inskrivningsdomare vare i dom- Inskrivningsdomare i domsaga är

saga å landet domaren eller den, den av tingsrättens lagfarna befatt-

som därtill är särskilt förordnad, och ningshavare, som därtill är satt.

i stad med rådstuvurätt den av rät­

tens lagfarna befattningshavare, som

därtill är satt.

Om så —---------------------—-------------- inskrivningsdomare finnas.

3 §•

Inskrivningsärenden må — ------------ särskilda inskrivningsdagar.

Inskrivningsdag må, där det prö­

vas lämpligt, hållas särskilt för viss

del av domsagan eller staden, så ock

å annan ort än den, där domstolens

kansli finnes. 5

5

Konungen bestämmer för varje

domsaga och stad, å vilka dagar och

tider inskrivningsdag skall hållas,

samt meddelar erforderliga före­

skrifter, då fråga uppkommer om

tillämpning av 2 § andra stycket el­

ler 3 § andra stycket.

Om kungörande--------------------------

Inskrivningsdag må, där det prö­

vas lämpligt, hållas särskilt för viss

del av domsagan, så ock å annan

ort än den, där domstolens kansli

finnes.

§■

Konungen bestämmer för varje

domsaga, å vilka dagar och tider in­

skrivningsdag skall hållas, samt

meddelar erforderliga föreskrifter,

då fråga uppkommer om tillämp­

ning av 2 § andra stycket eller 3 §

andra stycket.

--------—- förordnar Konungen.

12

§.

Beträffande domsaga å landet el- Om inrättande av akter för till-

ler stad med rådstuvurätt, där det varatagande av handlingar och ut-

16

Kiingl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

med hänsyn till fastighet sförhållan-

dena och andra omständigheter prö­

vas lämpligen kunna ske, må

Konungen, efter häradshövdingens

eller rådstuvurättens hörande, för­

ordna om inrättande av akter för

tillvaratagande av handlingar och

utredning i inskrivningsärenden.

Har sådant ■—----------------- -—■ -----

redning i inskrivningsärenden för­

ordnar Konungen.

till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande

viss eller vissa underrätter.

13) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 6 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 om fastig­

hetsbildning i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 KAP.

16

Rådhusrätt, där sådan finnes, va­

re ägodelningsrätt i stad. Den lag-

farne ledamot i rådhusrätten, som

därtill är satt, skall vara ägodel-

ningsdomare. Äro flera avdelningar

av rådhusrätten, skall ägodelnings-

domaren alltid vara ledamot av av­

delning, vid vilken jorddelningsmål

skola upptagas.

Stad, där rådhusrätt ej finnes, ly-

de under äg odelning srätten i den

Om domsaga helt eller delvis ut-

göres av stad, vars rådhusrätt ersatts

av tingsrätt, är tingsrätten ägodel­

ningsrätt. Konungen äger dock för

sådan domsaga förordna, att ägodel-

ningsrätten skall hava den samman­

sättning som angives i 21 kap. lagen

om delning av jord å landet. Är tings­

rätten ägodelningsrätt, skall den lag-

farne domare i tingsrätten, som där­

till är satt, vara ägodelningsdomare.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 16 § se 1954: 236.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

domsaga staden i judiciellt hänseen­

de tillhör.

Vad enligt 21 kap. 3 § i lagen om

delning av jord å landet gäller i frå­

ga om utseendet av valmän för val av

ägodelningsnämndemän skall äga

motsvarande tillämpning beträffan­

de stad, som i näst föregående styc­

ke avses.

(Föreslagen lydelse)

Äro flera avdelningar av tingsrätten,

skall ägodelningsdomaren alltid vara

ledamot av avdelning, vid vilken

jorddelningsmål skola upptagas.

Ingår stad icke i sådan domsaga

som omfattas av bestämmelserna i

första stycket, skall äg o delning sr ät­

ten i domsagan hava den samman­

sättning som angives i 21 kap. lagen

om delning av jord å landet.

Vad enligt 21 kap. 3 § nämnda

lag gäller i fråga om utseendet av

valmän för val av ägodelningsnämn­

demän skall äga motsvarande till-

lämpning beträffande stad, som av­

ses i andra stycket eller omfattas av

förordnande enligt första stycket

andra punkten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande

viss eller vissa underrätter.

14) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

Härigenom förordnas, att 21 kap. 1—4 §§ lagen den 18 juni 1926 om del­

ning av jord å landet1 2

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21 KAP.

1

§•

Första domstol i jorddelningsmål Första domstol i jorddelningsmål

å landet är ägodelningsrätt, en för å landet är ägodelningsrätt, en för

%arje domsaga.

varje domsaga. Ägodelningsrätten

1 Senaste lydelse av 21 kap. 1 § se 1950:182, av 2 och 4 §§ se 1946: 827 samt av 3 § se 1964: 785.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 119

18

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skall vara sammansatt på sätt nedan

angives, om ej annat följer av 6 kap.

16 § första stycket lagen om fastig­

hetsbildning i stad.

Där till — -------- --------------------------- jorden ligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Angående domstol------- -----------------

Att i----------------------------------------------

2

Ägodelningsrätt består------------ tre

Ordinarie domaren i domsagan är

där ägodelningsdomare, såframt icke

Konungen av särskild anledning fin­

ner gott att för två eller flera dom­

sagor förordna en gemensam ägodel­

ningsdomare. Härtill må icke utses

annan än lagkunnig, i domarevärv

erfaren person. Vid förfall för ägo-

delningsdomaren förordnar hovrät­

ten till hans ställföreträdare person

med de egenskaper, som nyss

nämnts.

Ägodelningsnämndemännen, som

böra vara allmänt betrodda, i lant­

hushållning kunniga och med ortens

förhållanden väl förtrogna män,

skola vara valbara till nämndemans-

befattning vid häradsrätt i domsa­

gan samt ej hava uppnått sextiofem

års ålder; dock må den, som upp­

nått nämnda ålder, tjänstgöra i mål,

varmed han förut såsom ägodel-

ningsnämndeman tagit befattning.

Ägodelningsnämndemän utses för

sex år, till ett antal av sex i dom­

saga, som består av allenast ett tings­

lag, och tre för varje tingslag i öv­

riga domsagor. Avgår ägodelnings-

3

- är tillämpligt.

- lag stadgas.

§•

ägodelningsnämndemän.

Den lag far ne domare i tingsrät­

ten, som därtill är satt, är ägodel­

ningsdomare i domsagan, såframt

icke Konungen av särskild anled­

ning finner gott att för två eller fle­

ra domsagor förordna en gemensam

ägodelningsdomare. Härtill må icke

utses annan än lagkunnig, i domare­

värv erfaren person. Vid förfall för

ägodelningsdomaren förordnar hov­

rätten till hans ställföreträdare per­

son med de egenskaper, som nyss

nämnts.

Ägodelningsnämndemännen, som

böra vara allmänt betrodda, i lant­

hushållning kunniga och med ortens

förhållanden väl förtrogna män,

skola vara valbara till nämndemans-

befattning vid tingsrätten i domsa­

gan samt ej hava uppnått sextiofem

års ålder; dock må den, som uppnått

nämnda ålder, tjänstgöra i mål, var­

med han förut såsom ägodelnings-

nämndeman tagit befattning.

Ägodelningsnämndemän utses för

sex år, till ett antal av sex i domsa­

gan. Avgår ägodelningsnämndemän

under tjänstgöringstiden, skall val

avse återstående del av samma tid.

§•

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nämndeman under tjänstgöringsti­

den, skall val avse återstående del av

samma tid.

Val äger rum å tingsstället inför Val äger rum å tingsställe inför

häradsrätten.

tingsrätten.

Valet verkställes----------------- -— — av kommunalfullmäktige.

För kommun--------------------------------- överskjutande folkmängd.

För varje------------------------------ —■ — som valmän.

Höra delar av kommun till skilda

tingslag, utses för vardera delen val­

män och suppleanter för det tingslag

den tillhör.

Kommun må-------------------------- och nämnder.

Vid val---------------------------------- - —

Klagan över------- -------------------—

Om valets utgång skall häradsrät­

tens ordförande, så fort ske kan, in­

sända uppgift till Konungens befall-

ningshavande i länet, som har att

ofördröj ligen införa uppgiften i läns-

kungörelserna. Är annan än ordina­

rie domaren i domsagan ägodelnings-

domare, skall skriftlig underrättelse

om valets utgång ofördröj ligen med­

delas jämväl denne.

§•

skilje lotten.

— ej föras.

Om valets utgång skall tingsrät­

ten, så fort ske kan, insända uppgift

till Konungens befallningshavande i

länet, som har att ofördröj ligen in­

föra uppgiften i länskungörelserna.

Är annan än domare i tingsrätten

ägodelningsdomare, skall skriftlig

underrättelse om valets utgång oför-

dröjligen meddelas jämväl denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan dock förordna

att de nya bestämmelserna skall gälla från tidigare tidpunkt beträffande

viss eller vissa underrätter.

Utan hinder av vad som föreskrives i 21 kap. 3 § första stycket i dess nya

lydelse skall i domsaga, som vid lagens ikraftträdande består av tre tings­

lag, finnas nio ägodelningsnämndemän.

20

15) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om re­

gistrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 22 juni 1920 med vissa bestäm­

melser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m.1 2

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

9 §.

Inteckningshandling varom --------

I fråga om förlagsinteckning gälle

i tillämpliga delar vad i första styc­

ket stadgas, dock att inteclcnings-

handlingen alltid skall företes för

inskrivningsdomare vid rådhusrätt

och föreskrivna uppgifter intagas i

särskilt bevis som utfärdas av in­

skrivningsdomaren.

— blivit företedd.

I fråga om förlagsinteckning gälle

i tillämpliga delar vad i första styc­

ket stadgas, dock att intecknings-

handlingen skall företes inför in­

skrivningsdomare för ort, som är

säte för länsstyrelse, och att före­

skrivna uppgifter skola intagas i

särskilt bevis som utfärdas av in­

skrivningsdomaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

16) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas, att i 6 § lagen den 8 april 1927 om dödande av

förkommen handlings 0rdet »rättegångsdag» skall bytas ut mot ordet »dag».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av 9 § se 1936:230.

2 Senaste lydelse av 6 § se 1946:878.

21

17) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol

Härigenom förordnas, att i 29 § lagen den 22 juni 1928 om arbetsdomstol»

ordet »rådhusrätt» skall bytas ut mot ordet »tingsrätt».

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. 1

1 29 § tillagd genom 1947:637.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 ap­

ril 1969.

Närvarande:

Statsråden S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

,

M

oberg

, B

engtsson

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa följdänd­

ringar till den föreslagna underrättsreformen och anför.

1. Inledning

Frågan om en reform av de allmänna underrätternas organisation an­

mäldes i statsrådet den 19 april 1968. Därvid beslutades att till lagrådet

skulle remitteras ett flertal lagförslag som bl. a. syftar till att införa en ny,

enhetlig organisation av underrätterna. I det lagstiftningsärendet, som ut­

gjorde en första etapp i reformarbetet beträffande underrätterna, togs i hu­

vudsak upp de frågor som är grundläggande för den avsedda reformen.

Bl. a. lades fram förslag till erforderliga ändringar i rättegångsbalken (RB)

samt förslag till lag om fastighetsdomstol.

I en andra etapp togs upp vissa ytterligare frågor, nämligen om medver­

kan av nämnd i vissa slag av tvistemål, om ensamdomarkompetensen i

tvistemål samt om underrätts sammansättning i domstolsärenden. Över­

vägandena i dessa frågor skedde på grundval av en departementspromemo­

ria, vilken hade utarbetats inom justitiedepartementet och remissbehand-

lats under år 1968 (Stencil Ju 1968: 18). Den 14 februari 1969 remittera­

des lagförslag i nyss berörda frågor till lagrådet. I den lagrådsremissen

föreslogs också — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hade

förordats i departementspromemorian — ändringar i skilda specialförfatt­

ningars bestämmelser om underrätts sammansättning i vissa särskilda brott­

mål och närliggande mål.

Över de förslag som ingick i de nämnda remisserna avgav lagrådet ut­

låtande den 13 mars 1969. De remitterade förslagen har därefter förelagts

riksdagen i prop. 1969: 44.

I departementspromemorian har -— utöver de förslag som hittills har

23

tagits upp till behandling — lagts fram förslag till åtskilliga följdänd­

ringar i olika lagar och författningar. Såsom jag framhöll i lagrådsremissen

den 14 februari 1969 bör dessa följdändringar behandlas i en tredje etapp,

och jag avser nu att lägga fram erforderliga förslag i ämnet. Eftersom

dessa nära ansluter till förslagen i departementspromemorian, anser jag

det inte behövligt att foga sistnämnda förslag till statsrådsprotokollet i det­

ta ärende.

Yttranden över departementspromemorian har avgetts av justitiekans-

lern, riksåklagaren, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norr­

land, lagberedningen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, familj er ätt skommittén, dom-

stolskommittén, förmynderskapsutredningen, inskrivningskommittén, Sve­

riges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdo-

mare, Jurist- och samhällsvetareförbundet, Svenska kommunförbundet, För­

eningen Sveriges rättshjälpsjurister och Stockholms nämndemannaförening.

2. Huvuddragen av förslagen i prop. 1969:44

2.1. Den nya underrättsorganisationen

Som jag förut har nämnt går förslagen i prop. 1969: 44 ut på att det

skall införas en enhetlig organisation av de allmänna underrätterna. För­

slagen innebär sålunda, att den nuvarande uppdelningen på häradsrätter

och rådhusrätter slopas och att en för land och stad likformig underrätts-

typ införs. De ändringar som föranleds härav berör i första hand 1 kap.

RB, vilket innehåller de grundläggande bestämmelserna om underrätternas

organisation och sammansättning. De nuvarande bestämmelserna i detta

kapitel för häradsrätt resp. för rådhusrätt ersätts av bestämmelser som

är gemensamma för alla allmänna underrätter. Av de ändringar som där­

vid föreslås bör i detta sammanhang nämnas följande.

De nya enhetliga underrätterna skall benämnas tingsrätter. Vid särskild

huvudförhandling i tvistemål skall tingsrätt ha sådan s. k. juristkollegial

sammansättning med tre eller högst fyra lagfarna domare som nu förekom­

mer i rådhusrätt. I vissa familjerätt sliga mål skall rätten dock enligt sär­

skilda bestämmelser i föräldrabalken (FB) och giftermålsbalken (GB) bestå

av en lagfaren domare och nämnd. För handläggningen av brottmål införs

en enhetlig nämndsammansättning i stället för de två olika nämnder som

nu finns. Nämnden skall i normalfall bestå av fyra och i särskilt tidskrävande

mål fem nämndemän. Ordinarie lagfarna domare vid underrätt är f. n.

borgmästare och rådmän i rådhusrätt samt häradshövding och — i vissa

domkretsar — tingsdomare i häradsrätt. Enligt förslaget skall chefsdomare

vid tingsrätt benämnas lagman och övriga ordinarie domare rådmän. Tings­

laget och staden skall inte längre utgöra enheter i den judiciella indelning­

en. Uttrycket domsaga, som f. n. åsyftar häradshövdingens ämbetsområde,

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

24

blir i fortsättningen beteckningen för tingsrättens domkrets. För ordinarie

sammanträde vid underrätt bär valts benämningen allmänt ting, vilket inne­

bär att den nuvarande benämningen på sådant sammanträde i rådhusrätt,

allmän rättegångsdag, utgår. Allmänna ting skall hållas på tingsställe år­

ligen på bestämda tider som fastställs av hovrätten.

Som en bakgrund till vissa frågor som jag senare kommer att behandla

bör också nämnas vissa ändringar som bär föreslagits i 16 kap. RB. Detta

kapitel, som rör omröstning i tvistemål, innehåller f. n. skilda bestämmel­

ser om hur omröstningen skall ske i häradsrätt (sammansättning med

nämnd) samt i rådhusrätt och överrätt (juristkollegial sammansättning).

Som en följd av att alla underrätter vid särskild huvudförhandling i tviste­

mål enligt huvudregeln i RB skall ha juristkollegial sammansättning, har

i prop. 1969:44 föreslagits att de nuvarande särbestämmelserna i 16 kap.

RB om omröstning i häradsrätt upphävs. Nämnda kapitel kommer således

att i fortsättningen innehålla endast regler för omröstning vid kollegial sam­

mansättning.

Enligt det framlagda förslaget till lag om fastighetsdomstol skall i prin­

cip en allmän underrätt i varje län vara fastighetsdomstol. Underrätten skall

i sådan egenskap pröva fastighetsbildningsmål och miljöskyddsmål. Den

skall därvid i regel ha sammansättningen två lagfarna domare, en tekniker

och två nämndemän. Under det fortsatta lagstiftningsarbetet kommer att

prövas i vad mån fastighetsdomstol skall ta upp också andra mål och

ärenden.

Jag vill vidare nämna, att åtskilliga bestämmelser om underrätternas or­

ganisation, om arbetsfördelningen och behörigheten för olika tjänstemän,

om det praktiska anordnandet av verksamheten på domstolskanslierna

m. m. finns i olika administrativa författningar. Översyn av dessa bestäm­

melser pågår f. n. inom domstolsberedningen.

2.2. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

När det gäller tidpunkten för genomförandet av den nya organisationen

har i prop. 1969: 44 föreslagits, att lagstiftningen om tingsrätter och deras

sammansättning skall generellt träda i kraft den 1 januari 1971. Det har

emellertid ansetts önskvärt att göra det möjligt att låta de nya reglerna be­

träffande underrätternas sammansättning i brottmål träda i kraft för alla

underrätter redan före den 1 januari 1971. Vidare har det ansetts önskvärt

att skapa möjlighet att införa den nya organisationen i dess helhet i vissa

fall när nya domkretsar bildas. I enlighet härmed har föreslagits att Kungl.

Maj :t ges befogenhet att förordna att lagändringarna helt eller delvis skall

gälla från tidigare tidpunkt. Sådant förordnande skall kunna begränsas till

viss eller vissa underrätter.

I det framlagda förslaget till ändringar i RB har tagits upp ett flertal

övergångsbestämmelser. Jag har i detta sammanhang anledning att främst

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1969

25

erinra om vissa bestämmelser vilka har tagits upp under punkterna 7—Q.

I punkt 7 a föreskrivs att, om i lag eller annan författning förekommer

bestämmelse som avser häradsrätt eller rådhusrätt, bestämmelsen i stället

skall avse tingsrätt. Såvitt angår tryckfrihetsmålen föreskrivs att bestäm­

melse, som i sådant sammanhang avser rådhusrätt, skall gälla endast tings­

rätt som har trätt i stället för rådhusrätt. Frågan om en anpassning av den

tryckfrihetsrättsliga regleringen till den nya underrättsorganisationen kom­

mer att tas upp i senare sammanhang.

Enligt punkt 7 b skall bestämmelse, som avser tingslag och inte angår

fråga om tingshusbyggnadsskyldighet, i stället gälla domsaga. Som jag förut

har nämnt skall tingslaget som beteckningen på häradsrätts domkrets utgå

och i det avseendet ersättas av termen domsaga. Att undantag har gjorts be­

träffande bestämmelser som avser tingshusbyggnadsskyldighet hänger sam­

man med att slutligt förslag om hur lokalhållningen för underdomstolarna

skall anordnas ännu inte har lagts fram. Uppgiften att utreda de frågor som

bär samband med ett statligt övertagande av lokalhållningen har lagts på

domstolsberedningen, som också har att lägga fram förslag till lagstiftning

i frågan. Avsikten är att sådana förslag skall prövas i en fjärde etapp av det

pågående reformarbetet. I avvaktan på slutligt ställningstagande i frågan

om lokalhållningen skall nuvarande bestämmelser i detta ämne i huvudsak

bestå oförändrade.

Punkt 7 c tar sikte på sådana författningsbestämmelser som innebär att

viss åtgärd skall vidtas hos eller av häradshövdingen, borgmästaren, rättens

ordförande, domaren eller domhavanden. Det har föreskrivits att, om såda­

na bestämmelser endast är domförhetsregler, de i stället skall gälla tings­

rätt. I anslutning härtill framhålls i propositionen (s. 248) att föreskrifter

av detta slag inte längre fyller någon funktion. Frågan om domförheten be­

svaras av RB, ärendelagen eller, såvitt angår administrativa frågor, av en

kommande underrättsstadga. I annan lagstiftning behöver i princip anges

bara att vederbörande åtgärd skall vidtas hos eller av rätten. Det anförs

vidare att övergångsbestämmelsen inte omfattar sådana fall då den aktuella

föreskriften innebär att viss uppgift skall tillkomma viss domare som ett

personligt prerogativ, t. ex. att utöva chefsuppgifter i fråga om personal och

organisation. Bestämmelsen åsyftar inte heller åtgärder som skall vidtas

hos eller av domare, som har utsetts för särskild uppgift och som får anses

som ett särskilt organ vid domstolen (inskrivningsdomare, ägodelnings-

domare och konkursdomare).

I punkterna 7 d och e har meddelats övergångsbestämmelser som avser

sådana föreskrifter vilka innehåller uttryck av typen »stad med rådhus­

rätt», »domsaga på landet», »stad under landsrätt» och liknande. I nämnda

punkter har föreskrivits att, om annat ej framgår av omständigheterna, be­

stämmelse som innehåller uttrycket »på landet» eller liknande bestäm­

ning skall avse område, som innan tingsrätt införs hör till häradsrätts dom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

26

krets (punkt d), och att bestämmelse som avser stad med rådhusrätt eller

liknande bestämning skall avse stad, som vid samma tidpunkt utgör råd­

husrätts domkrets (punkt e). Enligt övergångsbestämmelserna blir sålunda

det avgörande, huruvida området vid införande av tingsrätt hör till råd­

husrätts eller häradsrätts domkrets. De berörda bestämmelserna har i punkt

9 kompletterats med ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att i samband med

ändring i domsagoindelningen meddela avvikande bestämmelser i ämnet.

Beträffande skälen för sistnämnda bestämmelse hänvisas till propositionen

(s. 248).

Det bör slutligen nämnas att i punkt 8 i de föreslagna övergångsbestäm­

melserna bar tagits in föreskrift att, om i övrigt i lag eller annan författning-

förekommer hänvisning till eller eljest avses bestämmelse som har ersatts

genom ny bestämmelse, den nya bestämmelsen skall tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

3. Allmänt beträffande följdändringarna

Departementspromemorian. I promemorian anförs som bakgrund till de

där framlagda förslagen följande allmänna synpunkter. De änd­

ringar som har föreslagits i prop. 1969: 44 i syfte att införa en enhetlig un-

derrättsorganisation återverkar på bestämmelser i ett stort antal andra lagar

och författningar, som bygger på den nuvarande ordningen med två under-

rättstyper. övergångsbestämmelserna till ändringarna i RB torde visserligen

kunna lösa flertalet uppkommande frågor. I ordningens och klarhetens in­

tresse är det dock önskvärt att ändringar som behövs av terminologiska eller

andra skäl i huvudsak vidtas direkt i berörda författningar. Det har därför

ansetts nödvändigt att i förevarande sammanhang företa en såvitt möjligt

fullständig genomgång av författningsmaterialet för att kartlägga vilka be­

stämmelser som påverkas. De förslag och överväganden som redovisas i pro­

memorian bygger på vad som har framkommit vid en sådan genomgång.

De förslag som läggs fram i promemorian avser i stor utsträckning följd­

ändringar av terminologisk art. Genom att nya benämningar inom

underrättsorganisationen har föreslagits, uppkommer behov att byta ut äldre

terminologi mot ny. I denna del har övervägandena skett med utgångspunkt

från att en anpassning till den nya terminologin i huvudsak bör ske genom

direkt i berörda författningar vidtagna ändringar. Undantag har gjorts för

sådana fall, där bara något enstaka ord i en författning behöver bytas ut och

några missförstånd inte behöver befaras om äldre uttryck kvarstår tills vida­

re. Dessutom har undantagits en del fall där ifrågavarande författning kan

förväntas snart bli ändrad eller upphävd i annat sammanhang. I enlighet

med det sist anförda föreslås i promemorian med några få undantag inte

några terminologiska jämkningar i författningar som berörs av reformerna

på jordabalkens och fastighetsbildningens område eller av pågående utred­

ningsarbete i inskrivningskommittén, expropriationsutredningen och sjö-

lagskommittén.

I promemorian uttalas vidare att även ändringar av saklig betydelse aktua­

liseras, främst i sådana bestämmelser som är av olika innehåll för stad

(i betydelsen stad med rådhusrätt) och för landet (i betydelsen område

som lyder under häradsrätt). Det konstateras att den ordning som följer av

övergångsbestämmelserna i förslaget till ändring i RB (punkterna 7 d och

e) innebär ett konserverande av rådande skillnader mellan land och stad.

Denna ordning bör emellertid inte förbli gällande för alla författningar, där

sådana skillnader nu förekommer. De flesta av de åsyftade författningarna

gäller nämligen ämnen av sådant slag att det numera inte finns saklig anled­

ning att upprätthålla olikheten i regleringen.

I enlighet med det nu anförda har i promemorian tagits upp förslag som

går ut på att i vissa författningar avlägsna nuvarande skillnad mellan reg­

lerna för land och reglerna för stad. De ändringar som föreslås är i regel föga

ingripande. Med hänsyn till lagstiftnings- och utredningsarbete som i annat

sammanhang pågår på berörda områden har frågan om åstadkommande av

likformighet i en del fall förbigåtts. Sålunda föreslås i promemorian inte

några ändringar i nu behandlat avseende i författningar som angår inskriv­

ningsväsendet. Såvitt avser fastighetsbildningslagstiftningen har ändringar­

na i huvudsak begränsats till att avse lagtekniska lösningar, som innebär att

under en övergångsperiod nuvarande bestämmelser om domstolsorganisatio-

nen i jorddelningsmål inte rubbas i sak.

Vid övervägandena av utformningen av nya enhetliga bestämmelser har,

såvitt angår tidsfrister för vidtagande av vissa åtgärder, i promemorian inta­

gits den ståndpunkten att de nu för landet gällande längre fristerna i princip

har getts företräde. Principen anses motiverad bl. a. av rättssäkerhetsskäl.

Utöver vad som nu har anförts har i promemorian också tagits upp vissa

andra ändringsförslag som står i samband med underrättsrefor-

men men är av mera begränsad räckvidd.

Beträffande ikraftträdandet av ändringarna anförs i promemorian

att de problem som kan uppkomma under en övergångstid, om den nya un-

derrättsorganisationen före den 1 januari 1971 införs i viss eller vissa dom­

sagor, i huvudsak torde kunna lösas med hjälp av övergångsbestämmelserna

i förslaget till lagen om ändring i RB. I de nu aktuella förslagen har sålunda

i regel föreskrivits endast att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari

1971. I några fall har dock Kungl. Maj :t getts befogenhet att förordna, att de

nya bestämmelserna skall gälla beträffande viss eller vissa underrätter från

tidigare tidpunkt.

Remissyttrandena. De allmänna synpunkterna i promemorian har vid re­

missbehandlingen lämnats utan erinran.

Departementschefen. I arbetet på en reform av underrättsorganisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

27

28

har hittills i två olika etapper behandlats väsentligen grundläggande lagstift­

ningsfrågor i samband med reformen. Det har därvid förutsatts att frågan

om följdändringar till reformen skulle tas upp i en tredje etapp. Som jag

förut har nämnt har förslag till sådana ändringar — jämte förslag i vissa

andra frågor som redan har behandlats i prop. 1969: 44 — lagts fram i en

inom justitiedepartementet utarbetad promemoria. Vid remissbehandlingen

har de förslag som promemorian i denna del innehåller så gott som genom­

gående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast på enstaka punkter har

från några håll framförts erinringar eller påpekanden. I den mån jag i det

följande inte särskilt nämner att yttranden av sist angiven innebörd har

förekommit, har förslagen i aktuell del godtagits vid remissbehandlingen.

För egen del anser jag, att de allmänna riktlinjer som har följts vid ut­

arbetandet av ändringsförslagen bör godtas. Jag delar sålunda uppfattningen,

att gällande bestämmelser bör anpassas till den nya ordningen i huvudsak

genom ändringar i berörda författningar. Som har framhållits i promemo­

rian möjliggör dock de övergångsbestämmelser som har tagits upp i förslaget

till lag om ändring i RB att man kan avstå från ändringar i en del fall. Den

avvägning som i detta avseende har gjorts i promemorian kan jag i huvud­

sak ansluta mig till. Vissa frågor som hänger samman med lagstiftnings-

eller utredningsarbete på andra områden återkommer jag senare till.

På grundval av förslagen i departementspromemorian har inom justitie­

departementet upprättats förslag till lagar om ändring i ett flertal författ­

ningar. Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilagak

Jag övergår nu till att behandla de särskilda förslagen. I ett avslutande

avsnitt kommer jag att beröra vissa frågor, som har samband med över­

gången till den nya underrättsorganisationen men beträffande vilka förslag

till författningsändringar inte läggs fram nu.

4. Ändringsförslagen

4.1. Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Gällande bestämmelser. I vissa bestämmelser i GB sägs att åtgärd skall

vidtas hos eller av rätten eller domaren. Enligt 1 kap. 6 § kan trolovad, när

trolovning upplöses genom mannens död, under vissa förutsättningar till­

läggas del i mannens kvarlåtenskap. Anspråk enligt bestämmelserna skall

framställas antingen hos den som sitter i boet eller hos rätten eller domaren.

I 2 kap. 2 § sägs att rätten eller domaren i vissa fall efter anmälan skall för­

ordna giftoman. Enligt 9 kap. 9 § skall rätten eller domaren i vissa fall utse

bouppteckningsförrättare i samband med boskillnad. Avskrift av bouppteck­

ning skall inges till rätten eller domaren. Liknande bestämmelser finns i 1

1 De förslag som har angivits under 1) och 3)-17) på s. 50 har uteslutits ur bilagan. De är lika-

lydande med de vid propositionen fogade förslagen 1) och 3)-17).

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

29

11 kap. 20 § som avser hemskillnad. Enligt 15 kap. 16, 17 och 21 §§ ankom­

mer viss handläggning i boskillnadsmål på rätten eller domaren.

I vissa forumregler i GB används benämningen Stockholms rådstuvurätt,

nämligen i 8 kap. 11 § samt 15 kap. 4 och 15 §§.

Departementspromemorian. Uttrycket »rätten eller domaren» användes

under den gamla rättegångsordningen för att ange att nämnd inte behövde

medverka om aktuell fråga togs upp på landet. Vid införandet av nya RB

underläts ändring i bestämmelser av detta slag i sådana fall, där rätten redan

enligt vanliga regler var domför med en lagfaren domare (jfr SOU 1944: 10

s. 187). I samband med den förestående reformen av underrätterna synes det

lämpligt att bestämmelser av den äldre utformningen ändras till att avse

enbart rätten. Ändring av denna innebörd föreslås bl. a. beträffande de inled­

ningsvis berörda bestämmelserna i GB. Vidare föreslås att orden Stockholms

rådstuvurätt i angivna forumbestämmelser byts ut mot Stockholms tingsrätt.

Departementschefen. Som jag förut har nämnt möjliggör de generella över­

gångsbestämmelserna till ändringarna i RB, att mera begränsade ändringar

av terminologisk art kan anstå tills vidare. I vissa fall — bl. a. när det gäller

mera centrala lagar som GB — synes det dock lämpligt att redan i detta

sammanhang vidta även smärre ändringar, oavsett att de frågor det gäller

kan lösas genom övergångsbestämmelserna. Berörda bestämmelser i GB

har därför jämkats i enlighet med vad som har förordats i promemorian.

Jämkningarna innebär, som framgår av uttalandena i promemorian, ingen

ändring i fråga om domförheten. Rätten blir domför med ensamdomare i

samma utsträckning som f. n. Jag vill påpeka att bestämmelsen i 15 kap.

17 § GB efter den föreslagna jämkningen innehåller, att rätten genast skall

meddela beslut i anledning av gemensam ansökan om boskillnad, vilket

innebär att rätten får företa målet till avgörande utan huvudförhandling

(jfr 15 kap. 18 § andra stycket GB).

4.2. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

19 KAP.

8

§•

Gällande bestämmelser. Med hänsyn till att rätten i förhållande till över­

förmyndare intar en överordnad ställning gäller nu enligt förevarande para­

grafs andra stycke, att domhavande inte får vara överförmyndare i dom­

sagan och att ledamot av rådhusrätt inte får vara överförmyndare i staden.

För ledamot av rådhusrätt är hindret inte undantagslöst. Arbetar rådhusrätt

på flera avdelningar, kan ledamot av rätten vara överförmyndare i staden.

Det förutsätts då, att ledamot som utses till överförmyndare kan få sin

tjänstgöring i rätten förlagd till annan avdelning än den som handlägger för-

mynderskapsärenden

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1969

30

Departementspromemorian. Ifrågavarande paragraf måste ändras till

följd av att en enhetlig underrättsorganisation med ändrade benämningar

föreslås. Förbud att vara överförmyndare inom domsagan bör även i fort­

sättningen gälla för de ordinarie domarna i underrätten. Det måste dessutom

anses motiverat att låta förbudet gälla också övriga lagfarna tjänstemän vid

underrätten, eftersom förordnanden att handlägga förmynderskapsärenden

bör kunna meddelas för dem utan risk för jävssituationer. Om bestämmel­

sen utformas i enlighet med det anförda, bör dock Kungl. Maj :t få befogen­

het att för särskilt fall ge tillstånd för lagfaren tjänsteman vid tingsrätt att

vara överförmyndare inom domsagan. Sådant tillstånd bör kunna komma

i fråga särskilt när det gäller dem som avses med den nuvarande undantags­

bestämmelsen, dvs. när det gäller domare i underrätt som arbetar på flera

avdelningar. Om någon domare vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande

innehar uppdrag som överförmyndare i överensstämmelse med de nuvaran­

de reglerna, bör uppdraget kunna behållas utan särskilt tillstånd, övergångs­

bestämmelse som gör detta möjligt bör meddelas.

Departementschefen. Paragrafens andra stycke har ändrats i enlighet med

vad som har föreslagits i promemorian. Därutöver har i departementsförsla-

get gjorts ändring i paragrafens första stycke. I detta föreskrivs f. n. att

till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren svensk

man eller kvinna, som har uppnått 25 års ålder, samt att den som är

omyndig eller i konkurstillstånd ej kan vara överförmyndare. I departe-

mentsförslaget har den särskilda åldersgränsen slopats och ersatts med krav

på att den som uppdraget avser är myndig. Ändringen har samband med att

nuvarande särskilda åldersgränser för valbarhet till riksdagsmannauppdrag.

och kommunala förtroendeuppdrag kommer att slopas. En redogörelse här­

för har jag lämnat i prop. 1969: 44 s. 377, där jag också föreslår att gällande

ålders- och konkur svillkor för nämndeman skall utgå. De synpunkter jag

därvid har åberopat gör sig i huvudsak gällande även i förevarande fall. Med

hänsyn till att överförmyndare har tillsyn över ekonomisk förvaltning, har

dock det särskilda konkursvillkoret i 8 § första stycket behållits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Övriga ändringar.

Departementschefen. Övriga ändringar i FB avser terminologiska jämk­

ningar som har föreslagits i promemorian.

Ändringen i 12 kap. 4 § andra stycket är en följd av att tingslaget och

staden upphör att vara enheter i den judiciella indelningen och i det avseen­

det ersätts av domsaga, som skall vara underrättens domkrets (jfr ovan

2 ^. 1

.).

Den nya benämningen på underrätterna införs i 19 kap. 3 § första stycket.

Orden Stockholms rådhusrätt ersätts på förekommande ställen med Stock-

31

holrns tingsrätt. Det kan i detta sammanhang nämnas, att motsvarande änd-

ring har föreslagits i promemorian beträffande 5 § lagen om införande av

föräldrabalken. Bestämmelsen i denna paragraf, som avser godmanskap

som har ställts nnder Stockholms rådhusrätts tillsyn, har emellertid inte

ansetts ha sådan räckvidd att en författningsändring behövs nu.

Frågan om vissa ändringar i FB med anledning av förslag om införande

av en enhetlig kommunbeteckning (prop. 1969:63) kommer att tas upp

i senare sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1969

4.3. Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Departementschefen. De bestämmelser som avser Stockholms rådhusrätt,

nämligen 14 kap. 2 §, 20 kap. 8 § och 25 kap. 2 § har ändrats till att avse

Stockholms tingsrätt.

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om

kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island

eller Norge

Gällande bestämmelser. I 2 § lagen om kvarlåtenskap efter den som hade

hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge föreskrivs bl. a., att rätten

på framställning av dödsboförvaltningen i hemviststaten skall förordna

lämplig person att upprätta bouppteckning beträffande den avlidnes här i

riket varande egendom. Förordnande kan också avse att omhänderta egen­

domen. Andra stycket innehåller bestämmelse att, om framställningen görs

på landet på tid då rättegångsdag inte inträffar, domaren äger meddela för­

ordnande att gälla till dess rätten har fattat beslut i ärendet. Enligt tredje

stycket kan rätten eller, på landet, domaren kräva förskott för kostnaden för

den sökta åtgärden.

Departementspromemorian. Eftersom förordnande som avses i paragrafen

kan meddelas av ensamdomare (jfr 6 § andra stycket punkt 6 ärendelagen

i nuvarande lydelse), synes bestämmelsen i andra stycket sakna betydelse

och kunna upphävas. Om interimistiskt förordnande undantagsvis skulle

behövas, kan sådant meddelas med stöd av 4 § ärendelagen. Orden »eller, på

landet, domaren» i tredje stycket kan utgå.

Departementschefen. I departementsförslaget har vidtagits de ändringar

som har förordats i promemorian. Jag vill tillägga, att den ändrade lydel­

se av 6 § ärendelagen som föreslås i prop. 1969: 44 inte medför någon änd­

ring i ensamdomares behörighet att handlägga ärenden som avses här.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4.5. Förslaget till lag om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred

Gällande bestämmelser. Enligt ägofredslagen kan sakägare träffa frivillig

överenskommelse, s. k. förening, i stängsel- och betesfrågor. Sådan förening

kan under förutsättningar som anges i 36 § erhålla giltighet mot ny ägare

eller innehavare av fastighet, som överenskommelsen angår. För att för­

eningen skall få denna verkan, skall den uppvisas hos allmän underrätt

»i stad med rådstuvurätt å allmän rättegångsdag och eljest å allmänt ting»

och efter prövning som anges i paragrafen tas in i rättens protokoll. Om pro-

tokollering har ägt rum »vid rådstuvurätt inom en månad och vid härads­

rätt sist vid det allmänna ting, som infallit näst efter två månader» sedan

föreningen ingiclcs, blir föreningen gällande också mot den som efter upp­

rättandet men före protokolleringen har blivit ägare eller innehavare av fas­

tighet som berörs av överenskommelsen. Rätten skall sända utdrag av pro­

tokollet i ärendet till länets lantmäterikontor och dessutom, om fråga är om

betesreglering, till vederbörande skogsvårdsmyndighet. På grund av hän­

visning i 37 § är nu anförda bestämmelser tillämpliga också i fall som avses

i denna paragraf.

Enligt gällande domförhetsregler skall i häradsrätt liten nämnd delta vid

prövning av förening enligt ägofredslagen och rådhusrätt vid sådan prövning

bestå av juristkollegium (6 § andra stycket punkt 8 samt tredje stycket

ärendelagen i nuvarande lydelse).

Departementspromemorian. Bestämmelserna i 36 § ägofredslagen bör ter­

minologiskt anpassas till den nya regleringen i RB, varvid samtidigt en för

land och stad gemensam tidsfrist — lämpligen bestämd till två månader —

bör föreskrivas i lagrummet. I samband med dessa följdändringar bör också

beaktas att ifrågavarande ärenden enligt den nya lydelse av 6 § ärendelagen

som har föreslagits i prop. 1969: 44 inte kommer att höra till den grupp av

ärenden i vilken juristkollegial sammansättning är obligatorisk. Det är med

hänsyn härtill mindre lämpligt att handläggningen skall behöva ske vid

tingssammanträde. Vid de överväganden som gjordes inför nya RB:s ikraft­

trädande ansågs publicitetsskäl tala för bibehållande av äldre ordning i 36 §

ägofredslagen (jfr SOU 1944: 10 s. 220). Från sådan synpunkt torde det

emellertid numera vara av ringa betydelse om handling inges på rättegångs­

dag eller i annat sammanhang. Om det anses önskvärt att upplysning om

visst ärende sprids, synes andra utvägar få prövas, exempelvis publicering

i pressen. När det gäller förening enligt ägofredslagen, kan dock enligt pro­

memorian inte anses föreligga något praktiskt behov av en sådan form för

publicering. Det erinras om att på länets lantmäterikontor finns tillgängligt

allt material för upplysning om vad som gäller i stängselskyldighets- och

betcsregleringshänseende beträffande fastigheterna i länet. I enlighet med

33

det anförda föreslås slopande av föreskriften, att förening skall uppvisas på

allmän rättegångsdag. Förslag till ändringar i 36 § i de avseenden som nu

har berörts läggs fram i promemorian.

För inträdet av rättsverkan som anges i 36 § är tidpunkten för handling­

ens intagande i protokollet avgörande. I promemorian framhålls att ärende

av ifrågavarande slag därför bör handläggas med skyndsamhet. Särskild

föreskrift härom anses inte behövlig (jfr 5 § ärendelagen).

Departementschefen. Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen,

att tillräckliga skäl inte kan anses föreligga att behålla den nuvarande ord­

ningen, enligt vilken prövning som avses i 36 § ägofredslagen måste ske vid

tingssammanträde. Som har framhållits i promemorian torde särskild be­

stämmelse om publicering inte vara motiverad i detta fall. Den föreslagna

ändringen gör det möjligt att företa handläggningen på sådan tid och plats

som passar från rent praktiska synpunkter. Om förhandling anses nöd­

vändig i ärendet, kan denna äga rum vid allmänt ting eller vid särskilt

sammanträde (jfr prop. 1069: 44 s. 353 och 384). Jag biträder även i övrigt

de ändringar som har föreslagits i promemorian i nu berörd del. Departe-

mentsförslaget har därför utformats i överensstämmelse med det förslag

som promemorian innehåller.

4.6. Förslaget till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om

ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Gällande bestämmelser. Frågor om ersättning enligt lagen om ersättning

för mistad fiskerätt m. m. tas upp av fiskevärderingsnämnder, som har in­

rättats för län eller annat område enligt Kungl. Maj :ts bestämmande. Fiske-

värderingsnämnderna är inte avsedda att vara permanenta organ (jfr 2 §

andra stycket). Det kan inte f. n. överblickas, när nu anhängiga ersättnings-

mål kommer att vara slutbehandlade. RB:s bestämmelser om allmän domstol

och rättegången i tvistemål äger i huvudsak tillämpning beträffande fiske-

värderingsnämnd och förfarandet hos nämnden.

I 5 § första stycket har tagits upp bestämmelse att ordförande i fiskevär-

deringsnämnd äger besluta för nämnden i samma omfattning som är före­

skriven för den lagfarne domaren i häradsrätt. Enligt andra stycket skall vid

omröstning i nämnden tillämpas RB:s regler beträffande domstol, där alle­

nast lagfarna ledamöter har säte i rätten. Vid omröstning skall ordföranden

säga sin mening först.

Departementspromemorian. I promemorian föreslås att bestämmelsen i

5 § första stycket ersätts av föreskrift, att ordföranden äger besluta för nämn­

den i frågor som vid underrätt får avgöras av en lagfaren domare. Vidare

framhålls att den särskilda omröstningsregeln i samma paragraf andra styc­

ket blir överflödig sedan föreslagna ändringar i 16 kap. RB har genomförts.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 119

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

34

Det föreslås att berörda bestämmelse utgår och att föreskriften om ordningen

för omröstningen flyttas till 4 §.

Departementschefen. Jag har funnit, att de aktuella bestämmelserna bör

utformas i saklig överensstämmelse med promemorians förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4.7. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

11 KAP.

4 §•

Gällande bestämmelser. Beträffande antalet vattenrättsnämn-

d e m ä n föreskrivs f. n. i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen (VL), att

två vattenrättsnämndemän skall utses för varje tingslag, som ensamt utgör

domsaga, och en för varje annat tingslag. I stad, som inte lyder under lands­

rätt, skall utses en vattenrättsnämndemän. Om det för tingslag eller för stad

behövs fler vattenrättsnämndemän än som följer av dessa regler, kan Kungl.

Maj :t enligt andra stycket fastställa ett högre antal. Bestämmelser i ämnet

har meddelats i kungörelsen den 29 oktober 1964 (nr 715) om antalet vatten­

rättsnämndemän.

Förevarande paragraf innehåller också bestämmelser om sättet för

utseende av vattenrättsnämndemän. I detta avseende gäller f. n. enligt

första stycket följande. I stad, som inte lyder under landsrätt, skall vatten­

rättsnämndemän väljas direkt av stadsfullmäktige. Vid val av vattenrätts-

nämndeman i tingslag skall bestämmelserna i lagen den 18 juni 1926 (nr

326) om delning av jord å landet (JDL) om sättet för utseende av ägodel-

ningsnämndeman och om gottgörelse åt valman för inställelse vid val av

sådan nämndeman äga motsvarande tillämpning. Enligt 21 kap. 3 § sist­

nämnda lag skall valet verkställas inför häradsrätten genom valmän, som

utses av fullmäktige i kommunerna inom tingslaget. Antalet valmän, som

kommun har att utse för val av vattenrättsnämndemän, bestäms enligt grun­

der som anges i 21 kap. 3 § fjärde stycket JDL i förhållande till befolknings­

mängden i kommunen. Bestämmelserna i denna del innebär, att för det

första 3 000-talet invånare skall utses två valmän och att för varje ytterligare

3 000-tal invånare skall utses ytterligare en valman. Någon maximering av

antalet valmän som kommun får utse har inte föreskrivits.

Enligt 11 kap. 4 § första stycket VL gäller vidare, att domhavanden skall

föranstalta om utseende av valmännen samt att på landet domhavanden och

i stad stadsfullmäktiges ordförande skall underrätta vattenrättsdomaren om

utgången av valet.

Departementspromemorian. I promemorian konstateras att de föreslagna

ändringarna i 1 kap. RB nödvändiggör ändringar i nu berörda bestämmelser

i 11 kap. 4 § VL.

Det föreslås att första styckets föreskrifter om antalet vatten-

rättsnämndemän ersätts med bestämmelse, att två vattenrättsnämn-

demän skall utses för varje domsaga (i den nya bemärkelsen). Med hänsyn

till de varierande förhållandena anses liksom hittills möjlighet böra före-

ligga att fastställa ett högre antal för viss eller vissa domsagor. Den nuva­

rande bestämmelsen härom i andra stycket behålls men det föreslås — ut­

över en terminologisk jämkning — att Kungl. Maj :t skall kunna delegera

fastställandet av antalet vattenrättsnämndemän i dessa fall till annan myn­

dighet. I en särskild övergångsbestämmelse i promemorieförslaget har före­

skrivits, att om de nya reglerna medför, att antalet nämndemän för viss

domsaga skall minskas, minskningen skall ske allteftersom nämndemän

för domsagan avgår.

I promemorian tas också upp fråga om ändring i nuvarande bestämmelser

i första stycket om sättet för utseende av vattenrättsnämnde­

män. Det erinras om att domstolskommittén i SOU 1967: 4 (s. 170) har före­

slagit, att i VL införs en bestämmelse om maximering av antalet valmän

med tanke på det fall att en större stad förs samman med annan kommun

till en domkrets. Kommittén pekar på att det antal valmän, som staden vid

tillämpning av bestämmelserna i JDL skulle få att utse efter bildandet av

den nya domkretsen, kan bli orimligt stort. I betänkandet förordas att högst

35 valmän för val av vattenrättsnämndemän skall få utses i en kommun.

Det förslag som läggs fram i departementspromemorian anknyter till den

ordning som har föreslagits för val av nämndeman i fastighetsdomstol. En-

■igt 7 § lagen om fastighetsdomstol skall sådan nämndeman i kommun, som

ensam bildar domsaga, väljas direkt av kommunens fullmäktige. I övriga

domsagor skall valet förrättas inför underrätten av valmän, som utses av

fullmäktige i varje kommun inom domsagan. Bestämmelserna i kommunal­

lagen om ersättning till fullmäktig skall äga motsvarande tillämpning. Det

antal valmän jämte suppleanter för dem som skall utses i varje kommun

fastställs av Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Det

är avsett att närmare föreskrifter om tillvägagångssättet vid valet m. m.

skall meddelas av Kungl. Maj :t.

I promemorian förordas att samma ordning som i den föreslagna lagen

om fastighetsdomstol införs också i VL. Det föreslås att ändringen i VL

genomförs på det sättet, att de föreskrifter i detta ämne som nu finns i

11 kap. 4 § första stycket ersätts med en bestämmelse, som hänvisar till

vad som gäller i fråga om val av nämndeman i fastighetsdomstol. Det kon­

stateras i sammanhanget, att den av domstolskommittén uppmärksamma­

de frågan förfaller om den föreslagna ordningen genomförs.

Det föreslås vidare att skyldigheten att föranstalta om utseende av val­

männen — vilken nu åvilar domhavanden — i stället skall avse tingsrätten

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1969

35

36

och att skyldighet att underrätta vattenrättsdomaren om utgången av val av

vattenrättsnämndeman skall åvila tingsrätten eller fullmäktiges ordförande.

Departementschefen. Beträffande antalet vattenrättsnämndemän har i

departementspromemorian föreslagits den ändringen att de nuvarande före­

skrifterna i detta ämne ill kap. 4 § första stycket VL ersätts med bestäm­

melse, att två vattenrättsnämndemän skall utses för varje domsaga. En regel

av denna innebörd medför emellertid den olägenheten att det i sådana dom­

sagor, som motsvarar en tidigare rådhusrättsdomkrets, måste väljas ytterli­

gare en vattenrättsnämndeman utan att något egentligt behov därav förelig­

ger. Det har därför synts mer ändamålsenligt att också i detta avseende an­

knyta till den ordning, som har föreslagits för de nya fastighetsdomstolarna

och som innebär, att uppgiften att fastställa antalet nämndemän delegeras

till Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t utser.

I enlighet härmed har i departementsförslaget gjorts den avvikelsen från

promemorians förslag, att i 11 kap. 4 § första stycket VL har tagits upp be­

stämmelser, att vattenrättsnämndeman utses genom val för sex år samt att

Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, för varje dom­

saga fastställer det antal vattenrättsnämndemän som skall utses.

Med den lösning som sålunda har valts i nu berört avseende behövs inte

den nuvarande bestämmelsen i paragrafens andra stycke. Denna har följ­

aktligen utgått i departementsförslaget. I detta har i stället i andra stycket

tagits upp bestämmelser, som svarar mot departementspromemorians för­

slag beträffande sättet för utseende av vattenrättsnämndemännen och vissa

därmed sammanhängande frågor. Eftersom ordningen för utseende av

vattenrättsnämndemän föreslås anknyta till bestämmelserna i den nya lagen

om fastighetsdomstol, vill jag nämna att den lagen beräknas träda i kraft

den 1 juli 1969 (jfr prop. 1969: 28). Beträffande det i det föreslagna andra

stycket använda uttrycket kommunfullmäktige får jag hänvisa till vad

som anförs under 14 kap. 7 § VL.

Innehållet i den administrativa reglering som blir nödvändig till följd av

de nya bestämmelserna kommer att övervägas i senare sammanhang. Kungl.

Maj :t kan därvid, om minskning av antalet vattenrättsnämndemän bör ske

i någon domsaga, meddela erforderliga övergångsbestämmelser med anled­

ning härav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

14 KAP.

7 §■

Departementschefen. Orden »häradshövding, borgmästare» i första styc­

ket har bytts ut mot »lagfaren domare i tingsrätt». Därutöver har i samma

stycke vidtagits vissa ändringar, föranledda av förslag som har lagts fram i

prop. 1969: 63 om införande av en enhetlig kommunbeteckning in. m. Enligt

37

sistnämnda förslag skall bl. a. beteckningarna kommunalnämnd resp. stads-

fullmäktige/kommunalfullmäktige ersättas med kommunstyrelse resp. kom­

munfullmäktige. I propositionen föreslås vidare att municipalsamhälle inte

längre skall finnas. Reformerna avses träda i kraft den 1 januari 1971. Be­

stämmelserna i 14 kap. 7 § första stycket VL har anpassats till nämnda

förslag.

Kangl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Övriga ändringar.

Departementschefen. De terminologiska ändringar som i övrigt föreslås i

VL torde inte behöva kommenteras. Jag vill tillägga, att frågan om ytter­

ligare följdändringar med anledning av prop. 1969: 63 kommer att tas upp

i senare sammanhang.

4.8. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

Inledning. I konkurslagen (KL) görs i flera bestämmelser skillnad mellan

stad och land. Av 7 § tredje stycket framgår, att i lagen med stad avses stad

med rådhusrätt och att vad som är föreskrivet för landet gäller om,

annan

stad, dvs. stad som ligger under landsrätt. I departementspromemorian före­

slås följdändringar i ett flertal bestämmelser i KL.

Konkurslagstiftningen berörs också av pågående reformarbete på andra

områden. Lagberedningen, som har i uppdrag att ombesörja en allmän över­

syn av konkurslagen, har i SOU 1968: 41 (Utsökningsrätt VII) lagt fram för­

slag till ny lag om ackordsförhandling och i det sammanhanget föreslagit

ändringar också i KL:s bestämmelser om ackord i konkurs. Vissa av de för­

slag som har lagts fram i departementspromemorian har samband med nu

nämnda lagstiftningsärende. De åsyftade förslagen är följande.

I 42 § tredje stycket och 44 § andra stycket KL föreskrivs f. n., att rättens

ordförande eller i stad annan ledamot av eller anställd vid rätten eller på

landet den som biträder domaren i hans ämbetsgöromål inte får utses

till konkursförvaltare resp. rättens ombudsman i konkurs. I departements­

promemorian föreslås att berörda bestämmelser ges det innehållet, att lag­

faren tjänsteman vid rätten eller domstolsbiträde inte får vara förvaltare

resp. rättens ombudsman. Vid remissbehandlingen har lagberedningen erin­

rat om att i SOU 1968: 41 (s. 8 och 89) har förordats, att nuvarande förbud

för vissa tjänstemän vid rätten att vara god man vid ackordsförhandling vid­

gas till att omfatta såväl alla tjänstemän vid den aktuella domstolen (domare

och övrig personal) som befattningshavare vid annan domstol. I den av be­

redningen föreslagna nya lagen om ackordsförhandling har sålunda i 5 §

föreskrivits, att den som är ledamot av eller anställd vid domstol inte får

vara god man, vare sig saken hör till den domstol där vederbörande tjänst­

gör eller annan domstol. Lagberedningen förordar i yttrandet, att motsva­

rande ändring görs i 42 och 44 §§ KL.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1969

Enligt 164 § tredje stycket KL skall konkursdomaren, när ackordsfråga

har hänskjutits till rätten, utsätta ärendet att förekomma, i stad inom tre

veckor och på landet så snart ske kan på ting eller, om konkursdomaren

finner skäl därtill, på särskilt sammanträde. I departementspromemorian

föreslås den ändringen att de för landet gällande bestämmelserna ges gene­

rell giltighet. Förevarande paragraf berörs också av det förslag till ändring

i KL som har lagts fram i lagberedningens betänkande.

Frågan om ändringar i nu berörda paragrafer i KL torde få tas upp senare

när lagberedningens förslag i SOU 1968: 41 prövas.

7

§•

Gällande bestämmelser. I andra stycket föreskrivs nu, att domaren — dvs.

häradshövdingen — är konkursdomare på landet och att konkursdomare

i stad är den ledamot av rådhusrätten som är därtill satt. Om antalet kon­

kursmål i staden fordrar det, kan flera konkursdomare utses. Arbetar råd­

husrätt på flera avdelningar skall konkursdomaren alltid vara ledamot av

den avdelning vid vilken de mål som han handlägger tas upp.

Tredje stycket innehåller den tidigare omtalade bestämmelsen, som anger

att föreskrifterna i KL om stad gäller stad som har rådhusrätt och att för

andra städer gäller vad som har föreskrivits för landet.

Departementspromemorian. I 7 § andra stycket bör — med anknytning till

vad som nu gäller för stad med rådhusrätt — föreskrivas, att konkursdoma­

re skall vara den lagfarne domare i tingsrätt, som därtill är satt. Vilken av

domarna i tingsrätt som skall vara konkursdomare, torde få bestämmas på

samma sätt som nu sker när det gäller ledamöterna i rådhusrätt. Liksom

hittills har gällt för rådhusrätt bör flera konkursdomare kunna förordnas

vid tingsrätt, om antalet konkursmål vid rätten fordrar det. I andra stycket

bör vidare i anslutning till vad som nu gäller föreskrivas att, om tingsrätt är

delad på flera avdelningar, konkursdomaren skall vara ledamot av avdel­

ning, vid vilken de mål som handläggs av honom skall tas upp.

Som en konsekvens av de ändringar som föreslås i KL kan bestämmelsen

i tredje stycket utgå.

Departementschefen. I departementsförslaget har vidtagits de ändringar

som har föreslagits i promemorian.

12

§.

Departementschefen. Enligt första stycket skall f. n. förklaringstiden i an­

ledning av konkursansökan bestämmas till högst fyra dagar i stad och en

vecka på landet (första punkten). I särskilda fall kan dessa tider utsträckas

(andra punkten).

39

I enlighet med departementspromemorians förslag har i första punkten

tagits upp en enhetlig tidsfrist, motsvarande den som nu gäller för landet.

14 §.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser bl. a. om den

tid inom vilken mål om liänskjuten konkursansökan skall handläggas vid

rätten. I första stycket har orden »det ting eller den allmänna rättegångs-

dag» ersatts med »det allmänna ting». Denna terminologiska jämkning är

föranledd av de ändringar som har föreslagits i 1 kap. RB (jfr 2.1).

211

§.

Gällande bestämmelser. Beträffande handläggning som enligt KL ankom­

mer på rätten är RB:s regler om rättegången i tvistemål tillämpliga, i den

mån avvikande föreskrifter inte har meddelats i KL (jfr SOU 1944: 10 s.

278). RB:s bestämmelser om rättens sammansättning i tvistemål gäller följ­

aktligen vid sådan handläggning, om särskilda föreskrifter i det avseendet

inte finns i KL.

I 211 § KL har meddelats vissa från RB avvikande bestämmelser beträf­

fande förfarandet i konkursmål. I första stycket behandlas bl. a. mål som av­

ses i 16 § KL, dvs. mål angående gäldenärs försättande i konkurs. I dessa

mål och vissa andra mål, som uppräknas i samma stycke, är häradsrätt en­

ligt andra punkten domför med tre i nämnden.

Departementspromemorian. De föreslagna nya enhetliga domförhetsregler-

na i tvistemål blir tillämpliga också i mål enligt KL. Detta föranleder att sär­

bestämmelsen beträffande häradsrätts sammansättning i vissa fall bör utgå.

Emellertid synes starka skäl tala mot att juristkollegial sammansättning

blir obligatorisk i mål om gäldenärs försättande i konkurs. Mål av detta slag

är nämligen med få undantag av enkel beskaffenhet. Merparten utgörs av

sådana fall där gäldenären har underlåtit att avge förklaring över ansök­

ningen. Ofta fullföljer borgenären i dessa fall inte ansökningen genom in­

ställelse vid huvudförhandlingen. Rättens uppgift är då endast att meddela

ett avskrivningsbeslut i målet. Men även i sådana fall där borgenären instäl­

ler sig vid huvudförhandlingen är uppkommande frågor i regel av enkel be­

skaffenhet. Endast i ett fåtal fall kommer på grund av bestridande från gäl-

denärens sida svårare frågor upp. Med hänsyn härtill och till angelägenhe­

ten av att juristkollegium inte används annat än när denna sammansättning

är motiverad av hänsyn till målets beskaffenhet, föreslås att i 211 § första

stycket KL tas upp föreskrift, att rätten vid huvudförhandling i mål som av­

ses i 16 § är domför med en lagfaren domare. En sådan föreskrift hindrar

inte att rätten ges den mer kvalificerade sammansättningen, om prövningen

av konkursansökningen — på grund av bestridande från gäldenären eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

40

eljest — kan förutses bli mera krävande (jfr t. ex. prop. 1954: 200 s. 48, SOU

1961: 6 s. 68 och prop. 1966: 100 s. 119).

Remissyttrandena. Göta hovrätt gör den erinringen att den föreslagna änd­

ringen inte bör få till följd att tingsnotarie blir behörig att ensam handlägga

mål enligt 16 § KL. I övrigt har remissinstanserna godtagit förslaget.

Departementschefen. 211 § första stycket KL berörs även av ändring som

har föreslagits i lagberedningens betänkande SOU 1968: 41. Den åsyftade

ändringen består emellertid endast av en mindre jämkning, föranledd av att

164 § KL (mål om ackordsfråga som har hänskjutits till rätten) ersätts av

163 § i det i betänkandet framlagda förslaget till lag om ändring i KL (be­

tänkandet s. 146). Jag har därför ansett hinder inte föreligga att redan nu

lägga fram förslag till sådan förändring i berörda lagrum som föranleds

av förslagen i prop. 1969: 44.

Jag biträder förslaget i departementspromemorian, att den nuvarande

domförhetsregeln i 211 § upphävs och att i lagrummet föreskrivs, att under­

rätt vid huvudförhandling i mål om gäldenärs försättande i konkurs är dom­

för med en lagfaren domare. Som har anförts i promemorian hindrar en så­

dan föreskrift inte att juristkollegium används, om detta i särskilda fall an­

ses behövligt. I enlighet härmed har promemorians förslag till ändring i

211 § KL tagits upp i departementsförslaget.

Med anledning av vad som har anförts av Göta hovrätt vill jag tillägga,

att frågan om tingsnotaries behörighet att handlägga mål om gäldenärs för­

sättande i konkurs kommer att övervägas vid arbetet med en ny underrätts-

stadga.

Eftersom de nya reglerna om rättens sammansättning i konkursmål inte

bör föranleda ändring av sammansättningen i mål, vari handläggning enligt

äldre regler redan har påbörjats, har en övergångsbestämmelse avseende

sådana fall tagits in i förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4.9. Förslaget till lag om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed

Gällande bestämmelser. Enligt 6 § kan konkursdomaren, om gäldenär be­

strider ansökan om utmätningsed, till rätten hänskjuta frågan om edgång

skall äga rum. I andra stycket meddelas vissa från RB:s regler avvikande

bestämmelser om rättens handläggning av fråga som nu avses. Bl. a. före­

skrivs att häradsrätt vid huvudförhandlingen är domför med tre i nämnden.

Departementspromemorian. I mål som avses i 6 § gäller i princip RB:s reg­

ler. Som en följd av de enhetliga regler om tingsrätts sammansättning vid

huvudförhandling i tvistemål, vilka har tagits upp i förslaget till lag om änd­

41

ring i RB, bör den nuvarande särbestämmelsen i förevarande lag om härads­

rätts sammansättning upphävas.

Departementschefen. Det remitterade förslaget överensstämmer med pro­

memorians förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1969

4.10. Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946

(nr 808)

Departementschefen. F. n. gäller enligt 30 §, att vid handläggning av mål

om lagsökning eller betalningsföreläggande häradsrätt är domför utan

nämnd och rådhusrätt med en lagfaren domare. I överensstämmelse med

departementspromemorians förslag har i lagrummet tagits upp en enhetlig

domförhetsregel, utformad på samma sätt som den som nu gäller för råd­

husrätts vidkommande.

4.11. Förslaget till lag om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651) om

överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl.

åvilande uppgifter

Gällande bestämmelse. Lagen om överflyttande på länsstyrelse av vissa

magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter innehåller i and­

ra stycket en särskild bestämmelse, avseende magistrats uppgifter vid första-

kammarval. Enligt bestämmelsen skall magistraten vid behandling av ären­

den som här åsyftas bestå av borgmästaren i rådhusrätten i staden.

Departementspromemorian. Magistrats kvarstående uppgifter vid första-

kammarval flyttades år 1965 över på länsstyrelse efter ändringar i riksdags­

ordningen och lagen om val till riksdagen (SFS 1965: 51 och 53). Bestäm­

melsen i andra stycket i 1964 års lag saknar följaktligen redan nu betydelse

och bör lämpligen upphävas i samband med följdändringarna till underrätts-

reformen.

Departementschefen. På skäl som har anförts i promemorian föreslås att

andra stycket i 1964 års lag upphävs.

4.12. Förslaget till lag om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskil­

da bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

Gällande bestämmelser. I 2, 3, 5 och 12 §§ lagen med särskilda bestämmelser

om handläggning av inskrivningsärenden finns skilda bestämmelser för

domsaga och stad med rådhusrätt.

42

I 2 § första stycket föreskrivs, att domaren eller den som är särskilt för­

ordnad därtill är inskrivningsdomare i domsaga på landet och att den av rät­

tens lagfarna befattningshavare, som därtill är satt, är inskrivningsdomare

i stad med rådhusrätt.

Enligt 3 § andra stycket kan inskrivningsdag hållas särskilt för viss del

av domsagan eller staden.

Enligt 5 § första stycket bestämmer Kungl. Maj :t för varje domsaga och

stad på vilka dagar och tider inskrivningsdag skall hållas.

I 12 § första stycket bemyndigas Kungl. Maj :t att förordna om inrättande

av akter i inskrivningsärenden. Sådant förordnande skall avse domsaga på

landet eller stad med rådhusrätt och meddelas efter häradshövdingens eller

rådhusrättens hörande.

Departementspromemorian. I promemorian anförs att den föreslagna änd­

ringen av underrättsorganisationen har betydelse även för författningar an­

gående inskrivningsväsendet. Som exempel på bestämmelser, som utgår från

andra förhållanden än som kommer att följa av förslagen i prop. 1969: 44,

nämns bl. a. ovan berörda föreskrifter i 1932 års lag. Som förut har nämnts

läggs i promemorian inte fram några förslag till följdändringar i inskriv-

ningsrättsliga författningar. Det erinras om att en del av de anförda bestäm­

melserna kommer att ersättas av bestämmelser i den nya jordabalken. I öv­

rigt anses det inom inskrivningskommittén pågående utredningsarbetet böra

avvaktas.

Remissyttrandena. Inskrivningskommittén erinrar om att enligt till lagrå­

det den 29 november 1968 remitterat förslag till lag om införande av den nya

jordabalken såväl lagfarts- och inteckningsförordningarna som 1932 års lag

med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden kom­

mer att upphävas den 1 januari 1972 genom den nya jordabalken. Skäl sak­

nas enligt kommitténs mening att dessförinnan företa ändringar i lagfarts-

och inteckningsförordningarna. Under 1971 bör de i förordningarna för lan­

det och för stad gällande reglerna tillämpas enligt punkterna 7 d resp. e i

övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring i RB. 1932 års lag och

kungörelsen den 18 november 1932 (nr 522) angående inskrivningsdomare

och inskrivningsdagar synes däremot böra ändras beträffande i promemo­

rian angivna paragrafer med verkan redan från den 1 januari 1971, så att

de anpassas till den från nämnda dag i organisationshänseende gällande ter­

minologin.

I övrigt har departementspromemorian i nu berörd del inte föranlett några

erinringar under remissbehandlingen.

Departementschefen. Möjligheterna att gå över till ADB-system för registre­

ring av data inom inskrivningsväsendet utreds f. n. av inskrivningskommit-

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

43

tén. Det är ännu för tidigt att uttala sig om vilka organisatoriska konsekven­

ser en reform i detta avseende kan medföra och när mera genomgripande

ändringar av organisationen kan påräknas ske. Man torde dock få räkna

med att nuvarande ordning för handläggningen av inskrivningsärenden

kommer att förbli gällade även efter införandet av den nya underrättsor-

ganisationen. Jag har därför kommit till den uppfattningen att sådana följd­

ändringar som föranleds av underrättsreformen nu bör genomföras i 1932

års inskrivningslag, oavsett att denna lag kommer att upphävas i samband

med den nya jordabalkens ikraftträdande. Lämpligheten av att nämnda lag

i terminologiskt avseende anpassas till den nya underrättsorganisationen

med verkan redan från den 1 januari 1971 har också framhållits av inskriv-

ningskommittén i dess yttrande över departementspromemorian. Till vissa

andra bestämmelser i inskrivningsrättsliga författningar återkommer jag

under avsnitt 5.

I enlighet med det anförda läggs fram förslag till ändringar i de inled­

ningsvis berörda bestämmelserna i 1932 års inskrivningslag. I departements-

förslaget har i 2 § första stycket tagits upp bestämmelse, att den av tings­

rättens lagfarna befattningshavare, som därtill är satt, är inskrivnings­

domare i domsaga i dess nya bemärkelse. Föreskriften i förslaget anknyter

alltså till vad som nu gäller för stad med rådhusrätt.

De ändringar som föreslås i 3 och 5 §§ torde inte kräva någon kommentar.

12 § första stycket har ansetts kunna ges en kortare avfattning än den nu­

varande, eftersom förordnanden om inrättande av akter nu har meddelats

för alla domsagor och städer med rådhusrätt.

De föreslagna ändringarna i 1932 års inskrivningslag nödvändiggör änd­

ringar också i den till lagen anslutande kungörelsen den 18 november 1932

angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar. Frågan om ändringar

i denna kungörelse kommer att tas upp i senare sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4.13, Förslaget till lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastig­

hetsbildning i stad och

4.14. förslaget till lag om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

av jord å landet

Inledning. Förslag till ny lag om fastighetsbildning har överlämnats till lag­

rådet. Den föreslagna lagen avses ersätta bl. a. 1917 års fastighetsbildnings­

lag (FBLS) och 1926 års jorddelningslag (JDL). Vidare har i prop. 1969: 44

föreslagits att fastighetsdomstolar inrättas vid vissa allmänna underrätter.

Den nya fastighetsbildningslagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari

1972, vid vilken tidpunkt fastighetsbildningsmålen också skall flyttas över

från de nuvarande ägodelningsrätterna till fastighetsdomstolarna. För att

göra det möjligt att under en övergångstid i huvudsak behålla nuvarande

44

organisation i jorddelningsmålen föreslås i departementspromemorian vissa

ändringar i FBLS och JDL.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

6 KAP. FBLS

16 §.

Gällande bestämmelser. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om

ägodelningsrätt i stad. Enligt första stycket skall rådhusrätt, där sådan

finns, vara ägodelningsrätt i staden. Den lagfarne ledamot i rådhusrätten,

som därtill är satt, skall vara ägodelningsdomare. I rådhusrätt, som är inde­

lad i avdelningar, skall ägodelningsdomaren vara ledamot av avdelning, vid

vilken jorddelningsmål handläggs. I andra stycket har föreskrivits att stad,

där rådhusrätt inte finns, lyder under ägodelningsrätten i den domsaga som

staden i judiciellt hänseende tillhör. Enligt tredje stycket skall JDL:s be­

stämmelser om utseende av valmän för val av ägodelningsnämndemän äga

motsvarande tillämpning på stad som avses i andra stycket.

Departementspromemorian. Enligt nuvarande ordning blir JDL:s regler om

särskilt sammansatt ägodelningsrätt tillämpliga beträffande domsaga, som

bildas genom att rådhusrättsstad läggs samman med annan kommun till en

domkrets (landsrättsförläggning av stad). För framtiden har man emeller­

tid att räkna med att det vid domsagobildning av stad och annan kommun

kan komma att te sig naturligare att behålla för stad gällande ordning, vil­

ket i så fall medför att tingsrätten i den nybildade domsagan i vanlig sam­

mansättning fungerar som ägodelningsrätt (jfr SOU 1967:4 s. 172). Med

beaktande av dessa synpunkter läggs i departementspromemorian fram föl­

jande förslag till ändringar i 6 kap. 16 § första stycket FBLS. Det föreslås att

i en huvudregel anges, att i domsaga som helt eller delvis utgörs av stad, vars

rådhusrätt har ersatts av tingsrätt, tingsrätten skall vara ägodelningsrätt.

Vidare föreslås att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna, att sådan dom­

saga skall lyda under ägodelningsrätt som avses i JDL. I promemorian utta­

las att förordnande enligt denna bestämmelse bör komma i fråga, om det

under övergångsskedet blir aktuellt med eu domsagoreglering av sådan typ

att det är naturligast att jämföra den med nuvarande landsrättsförläggning

av stad. Bestämmelserna i andra och tredje punkterna i första stycket änd­

ras till att avse tingsrätt som är ägodelningsrätt.

För att göra det möjligt att behålla gällande ordning i städer, som vid in­

förandet av den nya underrättsorganisationen lyder under landsrätt, före­

slås att bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket ersätts med föreskrift, att

annan stad än sådan som omfattas av bestämmelserna i första stycket skall

lyda under ägodelningsrätt som avses i 21 kap. JDL. I tredje stycket föreslås

en jämkning som en följd av de förut behandlade förslagen.

45

Remissyttrandena. Göta hovrätt anför, att de föreslagna ändringarna i 6

kap. 16 § FBLS medför att tingsrätt i tvistemålssammansättning kan bli

ägodelningsrätt på landet och få att tillämpa JDL, något som hittills varit

förbehållet sådan ägodelningsrätt som avses i denna lag. Detta innebär en

icke oväsentlig ändring i bestående förhållanden. Även om det i och för sig

torde vara möjligt att låta en juristkollegial domstol tillämpa JDL, kan

lämpligheten härav ifrågasättas, helst som det enligt promemorian är önsk­

värt att bestående förhållanden rubbas så litet som möjligt under den tid

som FBLS och JDL kan ha kvar. En lösning, som bättre anknyter till den

nuvarande ordningen, vore måhända att, åtminstone i sådana fall där en hel

domsaga eller en större landsbygdskommun i judiciellt hänseende samman­

slås med en rådhusrättsstad, låta tingsrätten vara ägodelningsrätt för staden

och ha kvar sammansättningsformen ägodelningsdomare jämte ägodel-

ningsnämndemän för den del av den nya domsagan, där JDL gäller. Med

tanke på att promemorians förslag i denna del endast utgör ett provisorium

och att Kungl. Maj:t getts befogenhet att meddela undantag från den före­

slagna huvudregeln i 6 kap. 16 §, anser sig hovrätten dock inte böra avstyrka

förslaget i denna del.

Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Departementschefen. Med anledning av vad Göta hovrätt har anfört vill jag

erinra om att det redan nu kan förekomma att rådhusrätt i egenskap av ägo­

delningsrätt har att tillämpa bestämmelserna i JDL (jfr 1 § lagen den 11 de­

cember 1964, nr 783, med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning

efter ändring i kommunal indelning m. m.). Jag vill också tillägga, att en

sådan ordning som berörs i hovrättens yttrande skulle medföra behov av

mera omfattande ändringar, vilka inte kan anses motiverade med hänsyn

till den korta övergångstid det här gäller.

För egen del biträder jag de i promemorian föreslagna ändringarna i 6 kap.

16 § FBLS. Promemorians förslag har med vissa redaktionella jämkningar

förts över till departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

21 KAP. JDL

1

§•

Gällande bestämmelse. I första stycket anges f. n. att första domstol i jord-

delningsmål på landet är ägodelningsrätt, en för varje domsaga. Den avsedda

ägodelningsrättens sammansättning framgår av 2 § i kapitlet, en ägodel­

ningsdomare som ordförande och tre ägodelningsnämndemän.

Departementspromemorian. Eftersom benämningen domsaga i fortsättning­

en kommer att användas generellt för underrätternas domkretsar, måste det

46

anges på annat sätt i 1 § i vilka fall särskilt sammansatt ägodelningsrätt

skall finnas. Det torde lämpligen kunna föreskrivas, att sådan ägodelnings­

rätt skall finnas för varje domsaga, om annat ej följer av 6 kap. 16 § första

stycket i FBLS (i detta lagrums nya lydelse).

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med

promemorians förslag till ändrad lydelse av ifrågavarande bestämmelse.

2

§•

Departementschefen. I andra stycket föreskrivs f. n. att ordinarie domaren

i domsagan, dvs. häradshövdingen, är ägodelningsdomare. I den nya be­

stämmelsen har i stället angetts, att den lagfarne domare i tingsrätten, som

därtill är satt, är ägodelningsdomare (jfr nuvarande formulering i 6 kap.

16 § första stycket FBLS).

I tredje stycket har ordet häradsrätt bytts ut mot tingsrätten.

3 §.

Departementschefen. Enligt första stycket gäller nu, att det skall finnas sex

ägodelningsnämndemän i domsaga, som består av endast ett tingslag, och

tre för varje tingslag i övriga domsagor. I överensstämmelse med förslaget i

departementspromemorian har i stället föreskrivits, att ägodelningsnämnde­

män skall utses till ett antal av sex i domsagan. För att möjliggöra att någon

ändring i sak inte skall behöva ske i domsaga, som nu omfattar tre tingslag,

föreslås en övergångsbestämmelse, som medger att nio nämndemän behålls

i sådan domsaga.

I andra stycket har ordet häradsrätten ersatts med tingsrätten.

Bestämmelsen i sjätte stycket, som numera saknar betydelse, har utgått.

21 kap. 3 § JDL innehåller också bestämmelser om sättet för utseende av

ägodelningsnämndemän. Sådana nämndemän väljs av valmän som utses av

fullmäktige i kommunerna inom tingslaget. De bestämmelser som gäller i

fråga om antalet valmän, som skall utses i kommunerna, redogjorde jag för

i samband med att jag behandlade nuvarande ordning för utseende av vat-

tenrättsnämndemän (4.7.). I det sammanhanget förordade jag, att sam­

ma ordning som har föreslagits i den nya lagen om fastighetsdomstol införs

också i VL. Vid remissbehandlingen har Göta hovrätt tagit upp fråga om in­

förande av motsvarande ordning i JDL. Hovrätten anser, att samma ändring

som har föreslagits i VL bör vidtas i JDL. Hovrätten nämner, att valen av

vattenrättsnämndemän och ägodelningsnämndemän i praktiken samordnas

och att det då är önskvärt att samma regler gäller för båda valen. Behålls

nuvarande regler för utseende av ägodelningsnämndemän, bör enligt hov­

rättens mening av samma skäl den föreslagna ändringen i VL anstå.

Med anledning av vad Göta hovrätt har anfört vill jag erinra om att änd­

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

47

ringen i VL i berört avseende nödvändiggörs av bl. a. det skälet, att behål­

lande av nuvarande ordning skulle kunna leda till att antalet valmän i vissa

tall blev orimligt stort (jfr 4.7.). Motsvarande problem torde inte aktualise­

ras när det gäller val av ägodelningsnämndemän. Med hänsyn härtill och till

att ägodelningsrätterna inom kort kommer att ersättas av de föreslagna fas­

tighetsdomstolarna, anser jag inte tillräckliga skäl föreligga att nu vidta

ändring i berörda bestämmelser i JDL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4 §•

Departementschefen. I departementsförslaget har vidtagits vissa terminolo­

giska jämkningar i tredje stycket. De torde inte kräva någon kommentar.

4.15. Förslaget till lag om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till

elektrisk kraft m.m.

Departementschefen. Inledningsvis kan anmärkas att lagen om registre­

ring av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. inte

ändrades i samband med 1966 års lagstiftning om företagsinteckning (om

anledningen härtill se prop. 1966: 23 s. 135). Detta har medfört att i 1920

års lag alltjämt talas om förlagsinteckning. Uttrycket skall anses omfatta

också företagsinteckning enligt vad som framgår av övergångsbestämmel­

serna till 1966 års lagstiftning.

I ärende angående registrering av elektrisk anläggning skall bl. a. förlags­

inteckning företes om sådan meddelats (8 §). I 9 § ges möjlighet att låta

förlagsinteckning företes för inskrivningsdomare vid rådhusrätt. Bestäm­

melsen härom, som finns i andra stycket, har ändrats till att ange, att före­

teendet skall ske inför inskrivningsdomare för ort, som är säte för läns­

styrelse. Det är nämligen sådan inskrivningsdomare som har att handlägga

ärenden angående företagsinteckning (jfr 16 § lagen den 29 juli 1966, nr

454, om företagsinteckning) och förlagsinteckning (jfr punkt 3 övergångs­

bestämmelserna till samma lag).

4.16. Förslaget till lag om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande

av förkommen handling

Gällande bestämmelser. I fråga om sådan ansökan om dödande av förkom­

men handling som avses i 1 § lagen om dödande av förkommen handling

föreskrivs i 6 § första stycket bl. a., att rätten efter prövning av sökandens

yrkande skall förelägga denne att fullfölja ansökningen på viss rättegångs-

dag.

Enligt gällande domförhetsregler skall vid saklig prövning av ärende an­

gående dödande av förkommen handling liten nämnd delta i häradsrätt och

48

rådhusrätt bestå av juristkollegium (6 § andra stycket punkt 10 samt tredje

stycket ärendelagen i nuvarande lydelse).

Departementspromemorian. I promemorian erinras om att ifrågavarande

ärenden enligt den nya lydelse som har föreslagits av 6 § ärendelagen inte

kommer att höra till den ärendegrupp i vilken juristkollegial sammansätt­

ning är obligatorisk. Med hänsyn härtill anses det mindre lämpligt att den

slutliga prövningen i dessa ärenden — som nu är fallet — knyts till (viss)

rättegångsdag. Eftersom den nuvarande ordningen i detta hänseende torde

sakna betydelse från publicitets- eller andra synpunkter, föreslås att ordet

»rättegångsdag» i 6 § första stycket ersätts med »dag».

Departementschefen. Eftersom ärenden om dödande av förkommen hand­

ling i regel är av enkel beskaffenhet, kan det förutses att sådana ärenden,

efter genomförandet av de föreslagna ändringarna i ärendelagens domför-

hetsregler, i de flesta fall kommer att kunna handläggas på rättens kansli

av ensamdomare. Med hänsyn härtill och till att intresset av publicitet kring

ansökningen tillgodoses genom andra bestämmelser i förevarande paragraf,

har tagits upp förslag till sådan ändring som förordas i promemorian.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4.17. Förslaget till lag om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbets­

domstol

Departementschefen. Beträffande rättegången vid arbetsdomstolen innehål­

ler 29 § lagen om arbetsdomstol en allmän hänvisning till vad i RB eller el­

jest finns stadgat angående rättegång vid rådhusrätt i mål, där förlikning

om saken är tillåten. Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet har

jag i paragrafen ersatt ordet rådhusrätt med ordet tingsrätt.

5. Övriga frågor

Departementspromemorian. I promemorian har beträffande flera lagar och

andra författningar gjorts uttalanden som innebär att följdändringar inte

behövs f. n. I det avseendet nämns i promemorian vissa lagar och författ­

ningar, beträffande vilka endast begränsade terminologiska ändringar kan

komma i fråga men där ändringar kan underlåtas därför att övergångsbe­

stämmelserna till ändringarna i RB är tillämpliga. Som exempel kan näm­

nas att det finns åtskilliga författningsbestämmelser (redovisade i prome­

morian på s. 93, jfr också s. 68, 85 och 104) som innehåller uttrycket »Stock­

holms rådhusrätt».

I promemorian behandlas också vissa lagar och andra författningar, be­

träffande vilka ändringsförslag inte anses böra läggas fram nu med hänsyn

till att de aktuella bestämmelserna kommer att antingen upphävas eller änd­

ras i annat sammanhang inom den närmaste tiden. Därvid erinras om att

49

övergångsbestämmelserna till ändringarna i RB gör det möjligt att i dessa

fall underlåta ändring för den tid bestämmelserna kommer att stå kvar.

Beträffande bestämmelserna om förmånsrätt för ogulden köpeskilling i

11 kap. 2 § gamla jordabalken erinras om att den s. k. lagaståndstiden är

olika i stad och på landet (i landet inbegrips stad under landsrätt). Det erin­

ras vidare om att den föreslagna nya jordabalken inte innehåller någon mot­

svarighet till angivna lagrum. Under tiden fram till ikraftträdandet av den

nya jordabalken anses nuvarande frister för stad resp. land kunna bestå.

Det konstateras att så blir fallet med tillämpning av övergångsbestämmel­

serna under punkterna 7 d och e i förslaget till lag om ändring i RB.

Som förut har nämnts föreslås i promemorian inte några ändringar i så­

dana bestämmelser i lagfarts- och inteckningsförordningarna jämte tillhö­

rande författningar, vilka bygger på den nuvarande underrättsorganisatio-

nen.

När det gäller författningar med sjörättslig anknytning erinras om att be­

hövliga följdändringar kommer att övervägas av sjölagskommittén i sam­

band med dess utredningsuppdrag beträffande de sjörättsliga domstols- och

forumreglerna.

Departementschefen. Jag ansluter mig till vad som har uttalats i departe­

mentspromemorian i de frågor som nu har berörts. Jag vill dock erinra om

att skäl har ansetts föreligga att anpassa 1932 års inskrivningslag till de för­

hållanden som kommer att gälla efter den 1 januari 1971 (jfr ovan 4.12.).

Jag vill slutligen nämna, att vissa ändringsfrågor i vilka förslag har lagts

fram i departementspromemorian kommer att tas upp i andra lagstiftnings­

ärenden. Det gäller följande frågor.

Enligt förordningen den 20 november 1845 (nr 50, s. 1) i avseende på han­

del om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall avhand­

ling om lösöreköp bekantgöras i särskild ordning. Bestämmelserna härom,

som finns i 1 § förordningen, är delvis olika utformade för rådhusrättsstad

och landet i övrigt. I promemorian har föreslagits att en enhetlig reglering

av förfarandet genomförs med anknytning till de nu för landet gällande be­

stämmelserna. Vissa redaktionella ändringar har också föreslagits i förord­

ningen i övrigt. Lösöreköpsförordningen berörs emellertid också av förslag

som har lagts fram i en promemoria angående ny lagstiftning om delgivning

(Stencil Ju 1968: 15). De ändringar i lösöreköpsförordningen som har före­

slagits i promemorian om följdändringar till underrättsreformen torde få

anmälas i samband med beredningen av nyssnämnda förslag.

I departementspromemorian med följdändringar har vidare föreslagits

vissa ändringar i lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling

utan konkurs. Som jag har nämnt vid behandlingen av konkurslagen (ovan

4.8.) har i SOU 1968: 41 lagts fram förslag till ny lag om ackordsförhand­

ling. De ändringar som har berörts i departementspromemorian kommer att

beaktas, när förslaget i SOU 1968:41 övervägs inom departementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

4

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 119

50

Jag vill också nämna, att ställningstagande till viss ändring i lagen den

12 maj 1917 (nr 189) om expropriation (berörd på s. 96 i promemorian) har

ansetts kunna anstå med hänsyn till pågående utredning om domstolsorga-

nisationen för expropriationsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

6. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande enligt 87 § regeringsformen inhäm­

tas över förslagen till

1) lag om ändring i giftermålsbalken,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

3) lag om ändring i ärvdabalken,

4) lag om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om kvarlåtenskap

efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5) lag om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred,

6) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning

för mistad fiskerätt m. m.,

7) lag om ändring i vattenlagen,

8) lag om ändring i konkurslagen,

9) lag om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 2U) om utmätningsed,

10) lag om ändring i lag sökning slag en den 20 december 1946 (nr 808),

11) lag om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651) om överflyt­

tande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvi­

lande uppgifter,

12) lag om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda be­

stämmelser om handläggning av inskrivning särenden,

13) lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbild­

ning i stad,

14) lag om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet,

15) lag om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestäm­

melser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elek­

trisk kraft m. m.,

16) lag om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av för­

kommen handling,

17) lag om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrå­

dets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

51

Bilaga

2) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, dels att i 12 kap. 1 § samt 20 kap. 14 och 15 §§ för­

äldrabalken1 orden »Stockholms rådhusrätt» skall bytas ut mot orden

»Stockholms tingsrätt», dels att 12 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 8 §§ samma

balk skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 KAP.

4

När förmynderskap---------------------

I fråga om överflyttning av tillsy­

nen över förmynderskap från en

överförmyndare till en annan inom

tingslag eller inom stad, där rådhus­

rätt finnes, skall vad i 3 § sägs äga

motsvarande tillämpning.

§•

— över förmynderskapet.

I fråga om överflyttning av tillsy­

nen över förmynderskap från en

överförmyndare till en annan inom

samma domsaga skall vad i 3 § sägs

äga motsvarande tillämpning.

19 KAP.

3

Två eller flera kommuner, som ly­

da under häradsrätt, må, då val av

överförmyndare förestår, efter för­

slag av rätten förena sig till ett över-

förmyndardistrikt.

Kommun, som ------------ -----------------

8

Till överförmyndare skall väljas

en i praktiska värv väl förfaren

svensk man eller kvinna, som upp­

nått tjugofem års ålder, överför­

myndare kan ej den vara som är

omyndig eller i konkurstillstånd.

§•

Två eller flera kommuner, som ly­

da under samma tingsrätt, må, då

val av överförmyndare förestår, efter

förslag av rätten förena sig till ett

överförmyndardistrikt.

------- till ända.

§•

Till överförmyndare skall väljas

en i praktiska värv väl förfaren,

myndig svensk medborgare, över­

förmyndare kan ej den vara som är

i konkurstillstånd.

1 Senaste lydelse av 12 kap. 1§ se 1958:640.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Domhavande må ej vara överför­

myndare inom domsagan, ej heller

må ledamot av rådhusrätt, som ar­

betar å endast en avdelning, vara

överförmyndare i staden.

Ej må-----------------------------------------

(Föreslagen lydelse)

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt

får ej vara överförmyndare inom

domsagan, om ej Konungen för sär­

skilt fall meddelat tillstånd därtill.

------- av valmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. I fråga om domare, som då

är överförmyndare, äger dock 19 kap. 8 § andra stycket i dess äldre lydelse

fortsatt giltighet så länge då gällande uppdrag består.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

53

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 8 maj 1969.

Närvarande:

f.d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

L

ind

,

A

lexanderson

,

R

ingdén

,

CONRADI.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över ju-

stitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 april

1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade för­

slag till 1) lag om ändring i giftermålsbalken, 2) lag om ändring i föräldra-

balken, 3) lag om ändring i ärvdabalken, 4) lag om ändring i lagen den

1 mars 1935 (nr 4-5) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Dan­

mark, Finland, Island eller Norge, 5) lag om ändring i lagen den 2 juni

1933 (nr 269) om ägofred, 6) lag om ändring i lagen den 1 december 1950

(nr 599) om ersättning för mistcid fiskerätt in. m., 7) lag om ändring i vat­

tenlagen, 8) lag om ändring i konkurslagen, 9) lag om ändring i lagen den

13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed, 10) lag om ändring i lagsöknings­

lagen den 20 december 1946 (nr 808), 11) lag om ändring i lagen den 20

november 1964 (nr 651) om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat,

kommunalborgmästare in. fl. åvilande uppgifter, 12) lag om ändring i lagen

den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av

inskrivningsärenden, 13) lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad, 14) lag om ändring i lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet, 15) lag om ändring i lagen den 22 juni

1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anlägg­

ningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m., 16) lag om ändring i lagen

den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling och 17) lag

om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av hovrättsassessorn Stig Ramkull.

⁵ — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 119

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Vid överförmyndarinstitulionens införande framhölls (se NJA II 1924

s. 279) att överförmyndare borde, vid sidan av en speciell förmåga att be­

döma räkenskaper, besitta ett visst större mått av praktisk erfarenhet, om­

dömesgillhet och vidsynthet för att kunna rätt sätta sig in i de omyndigas

vitt skilda levnadsförhållanden och behov. Värdet av överförmyndarens per­

sonliga kontakt med förmyndarnas och myndlingarnas förhållanden och

av hans mera allmänt rådgivande verksamhet betonades också (s. 271).

Arten, mångfalden och vikten av de uppgifter som enligt 13—18 kap. för­

äldrabalken ankommer på överförmyndaren behöver inte närmare utveck­

las. Han fattar ensam sina beslut och har därvid en domstolsliknande funk­

tion (se 20 kap. 33, 35 och 40 §§). Den som alldeles nyss uppnått myndig

ålder är — oavsett sina kvalifikationer i övrigt — inte särskilt väl skickad

att vara överförmyndare. Så länge för lagfaren domare gäller kvalifikations­

kravet, att han skall ha fyllt 25 år (4 kap. 1 § rättegångsbalken), bör enligt

lagrådets mening motsvarande nedre åldersgräns för överförmyndare bibe­

hållas. Lagrådet hemställer att första stycket av 19 kap. 8 § inte ändras.

Skulle lagrådets hemställan inte vinna bifall, bör i varje fall uppmärksam­

mas att den föreslagna lagtexten i motsats till den nu gällande inte regle­

rar det fall att en vid valet myndig överförmyndare sedermera blir förkla­

rad omyndig. Lagtexten torde böra jämkas i detta hänseende. Motsvarande

lär för övrigt gälla även kravet på svenskt medborgarskap.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

55

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27 juni

1969.

N är varande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

,

S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, M

yrdal

O

dhnoff

,

W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag om ändring i giftermålsbalken,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

3) lag om ändring i ärvdabalken,

4) lag om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om kvarlåtenskap

efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5) lag om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred,

6) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning

för mistad fiskerätt m. m.,

7) lag om ändring i vattenlagen,

8) lag om ändring i konkurslagen,

9) lag om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om utmätningsed,

10) lag om ändring i lag sökning slag en den 20 december 1946 (nr 808),

11) lag om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651) om överflyt­

tande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvi­

lande uppgifter,

12) lag om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda be­

stämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

13) lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbild­

ning i stad,

14) lag om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet,

15) lag om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestäm­

melser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m.m.,

16) lag om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av för­

kommen handling,

17) lag om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 25k) om arbetsdomstol.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Lagrådet har i anslutning till 19 kap. 8 § i förslaget till lag om ändring i

föräldrabalken förordat, att gällande nedre åldersgräns för valbarhet till

överförmyndare behålls. Vad som i det avseendet har anförts bör enligt min

mening inte föranleda att det remitterade förslaget frångås. På grund av

vad lagrådet i övrigt har anfört beträffande den föreslagna lagtexten, bör i

paragrafens första stycke vidtas en jämkning som innebär, att den som har

blivit förklarad omyndig inte kan vara överförmyndare.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

anta lagförslagen med nämnda jämkning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­

de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

Margit Edström

Innehållsförteckning

Propositionen

........................................................................................................ 4

Propositionens

huvudsakliga innehåll ........................................................................... 2

Lagförslag ............................................................................................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 april 1969 ........................................................ 22

1. Inledning ......................................................................................................................... 22

2. Huvuddragen av förslagen i prop. 1969:44 ......................................................... 23

2.1. Den nya underrättsorganisationen .................................................................. 23

2.2. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................................................. 24

3. Allmänt beträffande följdändringarna...................................................................... 26

4. Ändringsförslagen .......................................................................................................... 28

4.1. Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken .................................... 28

4.2. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken........................................ 29

4.3. Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken............................................. 31

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagen den 1 mars 1935 (nr 45) om kvar-

låtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller

Norge ....................................................................................................................... 31

4.5. Förslaget till lag om ändring i lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägo­

fred ........................................................................................................................... 22

4.6. Förslaget till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599)

om ersättning för mistad fiskerätt m. m......................................................... 33

4.7. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen .................................................. 34

4.8. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen .............................................. 37

4.9. Förslaget till lag om ändring i lagen den 13 maj 1921 (nr 244) om ut­

mätningsed

40

4.10. Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946

(nr 808) .................................................................................................................. 41

4.11. Förslaget till lag om ändring i lagen den 20 november 1964 (nr 651)

om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborg­

mästare m. fl. åvilande uppgifter .................................................................. 44

4.12. Förslaget till lag om ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med sär­

skilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden ........... 44

4.13. Förslaget till lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fas­

tighetsbildning i stad ......................................................................................... 43

4.14. Förslaget till lag om ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om del­

ning av jord å landet........................................................................................... 43

4.15. Förslaget till lag om ändring i lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft m. m.................................................................................. 47

4.16. Förslaget till lag om ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om

dödande av förkommen handling .................................................................. 47

4.17. Förslaget till lag om ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om

arbetsdomstol ........................................................................................................ 4g

5. Övriga frågor..................................................................................................................... 48

6. Hemställan ......................................................................................................................... 5

q

Bilaga: Lagförslag .......................................................................................................... 54

Utdrag av lagrådets protokoll den 8 maj 1969 ......................................................... 53

Utdrag av statsrådsprotokollet den 27 juni 1969 ......................................................... 55

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1969

57

ESSELTE AB. STHLM 69

914227