2

Investeringskostnaderna för beredskapslagringen av bensin, fotogen, mo-

torbrännolja och eldningsolja beräknas till ca 760 milj. kr. Därav föreslås

staten bidraga med 80 milj. kr. för merkostnaden för den skyddade och den

lokaliserade lagringen. Investeringskostnaderna för stadsgasindustrin be­

räknas till ca 18,7 milj. kr. och för oljebranschens lagring av gasol till ca

7,7 milj. kr. Investeringskostnaderna för ett statligt gasollager går upp till

ca 19,8 milj. kr.

Kungl. May.ts proposition nr 136 år 1969

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Säljare är----------- -------- inhemskt <

Den som eljest under basåret sålt

olja till avnämare inom riket är lag-

ringsskyldig, därest han förvärvat

oljan av säljare, som avses i första

stycket, samt hans hela försäljning

av olja under basåret uppgått till

minst tjugutusen kubikmeter.

jeraffinaderi.

Den som eljest under basåret till

avnämare inom riket sålt olja, vilken

han förvärvat av säljare, som avses

i första stycket, är skyldig lagra ga-

sol, om hans försäljning av gasol un­

der basåret uppgått till minst ettusen

ton, och annan olja, om hans hela

försäljning av sådan olja under bas­

året uppgått till minst tjugutusen

kubikmeter.

6

§•

Förbrukare är------------ — transportmedlets drift.

Skyldig att----------------kubikmeter eldningsolja.

Första och andra styckena äga ej

tillämpning på olja som förbrukas

såsom råvara vid framställning av

stadsgas för försäljning.

7

1 in o in. Vid lagringsskyldighe-

iens bestämmande enligt 4 § andra

stycket skall tillsynsmyndigheten

mellan de lagringsskyldiga fördela de

av Kungl. Maj :t enligt samma para­

graf första stycket för påföljande ka­

lenderår fastställda oljemängderna

med undantag av vad som under sag­

da år skall lagras enligt sådan med

tillsynsmyndigheten träffad överens­

kommelse, genom vilken någon åta­

git sig att, utöver vad som följer av

denna förordning, hålla lager av olja.

Fördelningen skall, med ledning av

de enligt 2 mom. beräknade bas­

mängderna, ske så att inom varje

Den som under visst kalenderår

förbrukat råvara för framställning

av stadsgas för försäljning är skyldig

att under närmast följande kalen­

derår hålla i lager råvara av samma

slag. Lagringsmängden skall utgöra

en bestämd andel av den mängd rå­

vara som förbrukats. Andelen fast-

ställcs av Kungl. Maj:t enligt grun­

der som riksdagen godkänt.

1 in o in. Vid lagringsskyldighe-

tens bestämmande enligt 4 § andra

stycket skall tillsynsmyndigheten

mellan dem som äro lagringsskyldiga

enligt 5 eller 6 § fördela de av Kungl.

Maj :t enligt 4 § första stycket för på­

följande kalenderår fastställda olje­

mängderna med undantag av vad som

under sagda år skall lagras enligt så­

dan med tillsynsmyndigheten träffad

överenskommelse, genom vilken nå­

gon åtagit sig att, utöver vad som

följer av denna förordning, hålla la­

ger av olja. Fördelningen skall, med

ledning av de enligt 2 mom. beräk­

nade basmängderna, ske så att inom

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse)

grupp olja för envar lagringsskyldig

förhållandet mellan lagringsmängd

och basmängd är i görlig mån det­

samma.

2 m o m.1 Basmängd inom viss

grupp av olja är den mängd olja, till­

hörande gruppen, som den lagrings-

skyldige under de i 5 eller 6 § angiv­

na omständigheterna sålt eller för­

brukat under basåret eller, om han

sålt eller förbrukat olja både under

basåret och året eller ettvart av de

två åren närmast dessförinnan, vad

han under dylika omständigheter i

genomsnitt för år sålt eller förbrukat

under angivna tid. Beträffande vär­

mekraftverk må Kungl. Maj :t dock

förordna om andra grunder för be­

räkning av basmängd.

(Föreslagen lydelse)

varje grupp olja för envar lagrings­

skyldig förhållandet mellan lagrings­

mängd och basmängd är i görlig mån

detsamma.

2 m o in.1 Basmängd inom viss

Vid beräkning

b) olja som han infört från utri

kes ort eller utvunnit vid inhemskt

oljeraffinaderi och för vidareförsälj­

ning sålt till någon, vars försäljning

av olja under kalenderåret närmast

före försäljningen uppgått till sam­

manlagt minst tjugutusen kubikme­

ter;

grupp av olja är den mängd olja, till

hörande gruppen, som den lagrings-

skyldige under de i 5 eller 6 § an­

givna omständigheterna sålt eller

förbrukat under basåret eller, om

han sålt eller förbrukat olja både un­

der basåret och året eller ettvart av

de två åren närmast dessförinnan,

vad han under dylika omständighe­

ter i genomsnitt för år sålt eller för­

brukat under angivna tid. I fråga om

gasol skall dock endast den försälj­

ning eller förbrukning som skett un­

der basåret beaktas. Beträffande vär­

mekraftverk må Kungl. Maj:t för­

ordna om andra grunder för beräk­

ning av basmängd,

försålda oljan;

c) olja som han sålt till någon,

vilken enligt överenskommelse med

tillsynsmyndigheten var skyldig att

under kalenderåret närmast efter

försäljningen hålla lager av olja, till­

hörande samma grupp som den sål­

da oljan;

d) eldningsolja som han sålt för

förbrukning vid anläggning inom ri­

ket, vid vilken under de tre för sälj-

1 Senaste lydelse 1962:629.

b) olja tillhörande annan grupp än

gasol, som han infört från utrikes

ort eller utvunnit vid inhemskt olje­

raffinaderi och för vidareförsäljning

sålt till någon, vars försäljning av

annan olja än gasol under kalender­

året närmast före försäljningen upp­

gått till sammanlagt minst tjugutu­

sen kubikmeter;

c) gasol som han infört från ut­

rikes ort eller utvunnit vid inhemskt

oljeraffinaderi och för vidareförsälj­

ning sålt till någon, vars försäljning

av gasol under kalenderåret närmast

före försäljningen uppgått till minst

ettusen ton;

d) olja som han sålt till någon,

vilken enligt överenskommelse med

tillsynsmyndigheten var skyldig att

under kalenderåret närmast efter

försäljningen hålla lager av olja, till­

hörande samma grupp som den sål­

da oljan;

e) eldningsolja som han sålt för

förbrukning vid anläggning inom

riket, vid vilken under de tre för-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ningen närmast föregående kalen­

deråren förbrukats sammanlagt

minst femtontusen kubikmeter eld­

ningsolja; samt

e) olja som sålts för förbrukning

vid fartygs drift i utrikes trafik.

8

Olja, som lagras enligt denna för­

ordning, skall den lagringsskyldige

förvara inom riket i utrymmen, som

han äger eller över vilka han eljest

förfogar, på sätt som tillsynsmyn­

digheten finner ur kontrollsynpunkt

godtagbart. I lagret må ej inräknas

olja, som är upplagd å proviante-

ringsfrilager eller är föremål för

transitering.

Kungl. Maj :t------- - —------- -

Det ankommer på tillsynsmyndig­

heten att under beaktande av bered-

skapsbehoven besluta om förlägg­

ningen av lager som sägs i andra

stycket.

sälj ningen närmast föregående ka­

lenderåren förbrukats sammanlagt

minst femtontusen kubikmeter eld­

ningsolja;

f) olja som sålts för förbrukning

såsom råvara vid framställning av

stadsgas för försäljning;

g) olja som sålts för förbrukning

vid fartygs drift i utrikes trafik.

1

Vara, som lagras enligt denna för­

ordning, skall den lagringsskyldige

förvara inom riket i utrymmen, som

han äger eller över vilka han eljest

förfogar, på sätt som tillsynsmyn­

digheten finner ur kontrollsynpunkt

godtagbart. I lagret må ej inräknas

vara, som är upplagd å proviante-

ringsfrilager eller är föremål för

transitering.

--------- eller beskjutning.

Det ankommer på tillsynsmyndig­

heten att under beaktande av bered-

skapsbehoven besluta om förlägg­

ningen av dels lager som sägs i and­

ra stycket, dels övriga lager i den

utsträckning Kungl. Maj.t bestäm­

mer.

10

Tillsynsmyndigheten må lämna

lagringsskyldig tillstånd att fullgöra

sin lagringsskyldighet genom att till

motsvarande myckenhet lagra olja

tillhörande annan grupp än som föl­

jer av vad ovan stadgas eller annan

mineralolja än som angives i 2 §.

Medgivande må ock lämnas lagrings­

skyldig att enligt närmare bestäm­

melser av tillsynsmyndigheten i stäl­

let för eldningsolja lagra annat

bränsle.

Tillsynsmyndigheten må lämna

lagringsskyldig som avses i 5 eller

6 § tillstånd "att fullgöra sin lag­

ringsskyldighet genom att till mot­

svarande myckenhet lagra olja till­

hörande annan grupp än som följer

av vad ovan stadgas eller annan mi­

neralolja än som angives i 2 §. Med­

givande må ock lämnas sådan lag­

ringsskyldig att enligt närmare be­

stämmelser av tillsynsmyndigheten

i stället för eldningsolja lagra annat

bränsle.

Tillsynsmyndigheten må vidare

lämna den som är lagringsskyldig

enligt 6a § tillstånd att i stället för

råvara som där avses lagra motsva-

Senaste lydelse 1962:629.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

dr

1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14

Efter anmaning är envar som

inom riket sålt eller förbrukat eller

från utrikes ort infört olja skyldig

lämna tillsynsmyndigheten de upp­

gifter om försäljningen, förbruk­

ningen, införseln eller lagret, som

tillsynsmyndigheten finner erforder­

liga för tillämpningen av denna för­

ordning.

18

Försummar lagringsskyldig att

hålla olja i lager i föreskriven myc­

kenhet och på sätt, som i denna för­

ordning eller med stöd därav före­

skrivits, förelägger tillsynsmyndig­

heten honom vid vite att inom viss

tid vidtaga rättelse.

Om skyldighet att i fall som avses

i första stycket erlägga oljeavgift

gäller vad därom stadgas i förord­

ningen om oljeavgift m. in.

i

Efter anmaning är envar som

inom riket sålt eller förbrukat eller

från utrikes ort infört mineralolja

skyldig lämna tillsynsmyndigheten

de uppgifter om försäljningen, för­

brukningen, införseln eller lagret,

som tillsynsmyndigheten finner er­

forderliga för tillämpningen av den­

na förordning. Den som framställt

stadsgas har motsvarande skyldig­

het.

§•

Försummar lagringsskyldig att

hålla lager av den omfattning och

på det sätt, som i denna förordning

eller med stöd därav föreskrivits, fö­

relägger tillsynsmyndigheten honom

vid vite att inom viss tid vidtaga

rättelse.

Om skyldighet att i vissa fall som

avses i första stycket erlägga oljeav­

gift gäller vad därom stadgas i för­

ordningen om oljeavgift in. in.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 6 § tredje stycket, 6 a §, 10 § andra

stycket och 12 § första stycket andra punkten, den 1 januari 1977 och i

övrigt den 1 januari 1970.

I fråga om de lagringsmängder som skall hållas i lager under år 1970

gäller vad tidigare bestämts.

1 Senaste lydelse 1962:629.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse)

efter den myckenhet olja, beträffan­

de vilken lagringsskyldighet eller

skyldighet att förvara olja i bergrum

eller på därmed jämförligt sätt icke

fullgöres, samt efter den tid, under

vilken fullgörandet ej sker. Del av

kalendermånad räknas som hel må­

nad.

Oljeavgiften utgör för kubikmeter

och år

för motorbensin trettiofem kro­

nor,

för fotogen trettioen kronor,

för motorbrännolja tjugusex kro­

nor,

för eldningsolja 1 och 2 tjugufyra

kronor samt

för övriga slag av eldningsolja tju­

gufem kronor

eller, såvitt rör olja som skall lag­

ras i bergrum eller på därmed jäm­

förligt sätt, nämnda belopp ökade

med sex kronor.

För månad

(Föreslagen lydelse)

efter den myckenhet olja, beträffan­

de vilken skyldighet som avses i 2 §

första stycket icke fullgöres, samt

efter den tid, under vilken fullgöran­

det ej sker. Del av kalendermånad

räknas som hel månad.

Oljeavgiften utgör för år

för gasol etthundranitton kronor

per ton,

för motorbensin trettiotre kronor

per kubikmeter,

för fotogen tjugutre kronor per

kubikmeter,

för motorbrännolja tjugu kronor

per kubikmeter,

för eldningsolja 1 och 2 aderton

kronor per kubikmeter,

för övriga slag av eldningsolja tju-

guen kronor per kubikmeter,

eller, såvitt rör olja som skall lag­

ras i bergrum eller på därmed jäm­

förligt sätt, nämnda belopp ökade

med nio kronor, och, såvitt rör olja

som skall lagras enligt föreskrift

som avses i 2 § första stycket c),

nämnda belopp ökade med två. kro­

nor.

angivna belopp.

5

I fall, som avses i 2 § första styc­

ket b), beräknas oljeavgiften efter

den brist, som framkommer i sam­

band med granskning av avgiven upp­

gift varigenom bristen först yppats,

eller, om bristen upptäckts vid sär­

skild undersökning, den brist, som

därvid konstaterats.

Oljeavgift skall -------- ------------ --------

Sker ej------- - -------------------------- sarnn

§-J

I fall, som avses i 2 § första styc­

ket b) eller c), beräknas oljeavgif­

ten efter den brist, som framkommer

i samband med granskning av avgi­

ven uppgift varigenom bristen först

yppats, eller, om bristen upptäckts

vid särskild undersökning, den brist,

som därvid konstaterats.

— en månad,

tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. I fråga om oljeavgiftens stor­

lek under år 1970 gäller dock äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1962:630.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 ar 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Ränte- och — ---------------- ------------ §

Om lånet avser såväl anläggning

för oskyddad lagring som lager skall

lånet vid inkomsttaxeringen anses

till sex tiondelar belöpa å anlägg­

ningen (anläggningslån för oskyd­

dad lagring) och till fyra tiondelar

å lagret (lagerlån). Särskilt lån, som

utgår till den som ålagts verkställa

skyddad lagring, skall vid inkomst­

taxeringen i sin helhet anses belöpa

å anläggningen (anläggningslån för

skyddad lagring).

7

3 m o in.1 Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

utfärda intyg utvisande den lager­

mängd, som enligt vad i 1 mom. sägs

skall anses utgöra skattskyldigs

tvångslager, samt huruvida den

skattskyldige fullgjort sin lagrings-

skyldighet. Sådant intyg skall över­

styrelsen senast den 1 april under

taxeringsåret tillställa dels den skatt­

skyldige dels ock länsstyrelsen för att

överlämnas till den taxeringsnämnd,

som har att taxera den skattskyldige

till statlig inkomstskatt.

stadgas.

Lånet skall vid inkomsttaxeringen

anses som anläggningslån, om det av­

ser uppförande av anläggning för

skyddad eller oskyddad lagring, och

som lagerlån, om det avser anskaff­

ning av lager. Om lånet avser såväl

anläggning för oskyddad lagring som

lager skall lånet vid inkomsttaxe­

ringen anses till sex tiondelar ut­

göra anläggning slån och till fyra

tiondelar lagerlån.

§•

3 in o in.1 Det åligger överstyrelsen

för ekonomiskt försvar att utfärda

intyg utvisande den lagermängd, som

enligt vad i 1 mom. sägs skall anses

utgöra skattskyldigs tvångslager,

samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet. Så­

dant intyg skall överstyrelsen senast

den 1 april under taxeringsåret till­

ställa dels den skattskyldige dels ock

länsstyrelsen för att överlämnas till

den taxeringsnämnd, som har att

taxera den skattskyldige till statlig

inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

1 Senaste lydelse 1962:631.

14

under fred (försörjningsreserven). Krigsreserven skulle tillgodose behoven

såväl för totalförsvaret som för samhället i övrigt. Försörjningsreservens

storlek bestämdes med hänsyn till vad som ansågs erforderligt för att trygga

försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden. Skyldighet infördes

för de lagringspliktiga att förvara viss andel av drivmedlen i skyddade ut­

rymmen. Målet för denna lagring begränsades främst av kostnadsskäl till

krigsreserven av drivmedel.

Investeringskostnaderna för att genomföra programmet be­

räknades till 600 milj. kr. I detta belopp ingick kostnaderna både för lag­

ringsutrymmen och för att anskaffa olja. De löpande kostnaderna för lager­

hållningen räknades däremot inte in. De totala anläggningskostnaderna be­

räknades till 350 milj. kr. På grundval av importpriserna på olja hösten

1956 beräknades varukostnaderna till omkring 250 milj. kr.

Till finansieringen av investeringskostnaderna för lagringspro-

grammet bidrog staten med lån till ett belopp av 360 milj. kr. Övriga kost­

nader finansierades av de lagringsskyldiga och togs ut genom prissättningen

på oljeprodukterna. De statliga lånen fördelades mellan de lagringsskyldiga

i förhållande till den mängd olja som de skulle hålla i lager. Lånen, som lo­

per på tjugo år, är ränte- och amorteringsfria och skrixs a^ med 5 % om

året fr. o. in. året efter det de utlämnades. Låneformen valdes för att staten

skall kunna kräva återbetalning om lagringsskyldigheten går ned eller upp­

hör för något företag.

Programmet fullföljdes i stort sett i avsedd omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

1963

—1969 års oljelagringsprogram

Våren 1961 tillsattes eu utredning, 1961 års oljelagringskommitté, med

uppgift att lägga fram förslag om den fortsatta lagringen av oljeprodukter

efter utgången av år 1962.

Kommittén lade fram förslag till alternativa lagringsmål för att förstärka

beredskapen (SOU 1962: 40). I det av 1962 års riksdag (prop. 194, BeU 68,

2LU 45, rskr 418 och 420) antagna lagringsprogrammet för perioden 1963—

1969 fastställdes lagringsmålet till det högsta alternativet som kommittén

föreslog. Programmet innebär att det för perioden 1958—1962 tillämpade

systemet med fasta lagringsmål i huvudsak bibehålls.

Försörjningsreserven ersattes med en avspärrningsreserv som vid ett to­

talt avbrott i tillförseln avses täcka en starkt beskuren konsumtion under

en för alla oljeprodukter i princip lika lång tidsperiod. En del av lagerupp-

byggnaden för eldningsolja förutsattes bli täckt genom en ökning av bered-

skapslagren av kol- och koks.

Skilda lagringsmål fastställdes för den oskyddade och skyddade lagringen.

Utbyggnaden av den oskyddade lagringen skulle ske genom en lika ökning-

av lagringsmålen från år till år fram till periodens slut. Utbyggnaden av den

16

Enligt förordningen är säljare och förbrukare av mineralolja lagrings-

skyldiga. Förordningen är inte tillämplig på statliga myndigheter, vilkas

lagringsplikt regleras av Kungl. Maj :t genom särskilda föreskrifter. Kungl.

Maj :t fastställer enligt grunder som riksdagen godkänt de mängder olja

som skall hållas i lager. Det ankommer på tillsynsmyndigheten, som är

överstyrelsen för ekonomiskt försvar, att varje år före den 1 juli bestämma

den mängd olja, som varje lagringsskyldig skall lagra under det kommande

året.

I förordningen anges vilka säljare och förbrukare, som är skyldiga att

lagra olja. Säljare är lagringsskyldig, om han under kalenderåret närmast

före lagringspliktens bestämmande (basåret) till avnämare inom riket sålt

olja, som han fört in från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt raffina­

deri. Den som eljest under basåret sålt olja till avnämare inom riket är lag­

ringsskyldig om oljan förvärvats ifrån säljare som nyss nämnts och om

försäljningen under basåret uppgått till sammanlagt minst 20 000 m3. För­

brukare är lagringsskyldig om han förbrukat olja, som han infört från ut­

rikes ort. Skyldig att lagra eldningsolja är också den som vid anläggning

inom riket under basåret och de två kalenderåren dessförinnan förbrukat

sammanlagt minst 15 000 m3 sådan olja. Förordningen innehåller regler

för beräkning av lagringsmängd för det enskilda företaget. I fråga om vär­

mekraftverk gäller särskilda bestämmelser för beräkning av basmängd.

Tillsynsmyndigheten får under vissa förutsättningar träffa avtal med före­

tag om frivillig lagring av olja.

Beredskapslagren av olja skall av den lagringsskyldige förvaras i utrym­

men inom riket, som han äger eller vilka han eljest förfogar över, på de

sätt som tillsynsmyndigheten finner godtagbart ur kontrollsynpunkt. Vida­

re skall tillsynsmyndigheten under beaktande av beredskapsbehoven be­

sluta om förläggning av lagren av den olja, som enligt Kungl. Maj :ts beslut

skall förvaras i bombskyddade anläggningar.

Tillsynsmyndigheten kan lämna dispens helt eller delvis från lagrings-

skvldighet liksom från skyldighet att förvara lager i skyddade utrymmen.

Genom dispens kan också lagringsskyldig få möjlighet att lagra olja i ut­

rymmen, över vilka han inte förfogar, s. k. inlagringsdispens. Vidare kan

tillsynsmyndigheten medge lagringspliktig tillstånd att ersätta lagring av

visst oljeslag med lagring av annan olja eller att i stället för eldningsolja

lagra annat bränsle.

Beredskapslager av olja får efter Kungl. Maj :ts medgivande tas i anspråk

om tillförseln till riket avbryts eller försvåras.

Oljelagringsförordningen innehåller vidare bestämmelser om inköpsskyl-

dighet i vissa fall ifrån inhemskt raffinaderi. Enligt förordningen kan till­

synsmyndigheten förelägga lagringsskyldig, som försummar att lagra olja

i föreskriven mängd eller på föreskrivet sätt, att vid vite inom viss tid vid­

taga rättelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

Övriga författningar

I anslutning till 1958—1962 års oljelagringsprogram meddelades förord­

ningen (1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. in.

Förordningen innehåller bestämmelser om avskrivning på bombskyddade

lagringsanläggningar, om beskattning av statliga lån till oljelagring och om

värdering av varulager. Om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag-

för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond

finns bestämmelser i särskild förordning (1963:565).

Oljelagring srådet

Ett oljelagringsråd inrättades vid början av 1958—1962 års oljelagrings-

period för att som rådgivande organ biträda tillsynsmyndigheten i viktigare

frågor rörande beredskapslagring av olja in. m. I rådet ingår statliga leda­

möter och representanter för olika kategorier av lagringsskyldiga. Rådets

verksamhet är reglerad i instruktion (1957: 346).

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Fortsatt beredskapslagring av olja

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 december 1967 tillkalla­

de chefen för handelsdepartementet atta sakkunniga1 med uppgift att efter

överläggningar med företrädare för oljebranschen och övriga berörda grenar

av näringslivet lägga fram förslag om lagringen av oljeprodukter efter ut­

gången av år 1969.

De sakkunniga, som antog namnet 1968 års olj elagringskommitté, avgav

den 20 maj 1969 ett hemligt betänkande med förslag i ämnet2. Till betänkan­

det är fogat förslag till ändringar i förordningen om oljelagring in. in., för­

ordningen om oljeavgift in. m., kungörelsen med vissa bestämmelser rörande

ber edskap slagringen av olja och förordningen om avskrivning å vissa olje­

lagringsanläggningar, m. in. Kommitténs förslag är inte enhälligt. Reserva­

tion bar sålunda avgetts av en kommittéledamot representerande industrin.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhava­

ren, transportnämnden, statens vattenfall sverk, statens jordbruksnämnd,

statens naturvårdsverk, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd,

överstyrelsen för ekonomiskt försvar, oljelagringsrådet, arbetsmarknads­

styrelsen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svens-

1 Verkställande direktören i Systembolaget AB Rune Hermansson, tillika ordförande, direk­

tören i Oljekonsumenterna-OK Arne Carlsson, byråchefen hos överstyrelsen för ekonomiskt för­

svar Nils-Gustaf Danielson, direktören i Svenska Shell aktiebolag Ragnar Kjellström, kansli­

rådet i handelsdepartementet Sven-Erik Orrö, departementsrådet i industridepartementet Sven

Swarting, direktören i Ara-bolagen aktiebolag Lars Uddgren och direktören i Stora Kopparbergs

bergslag aktiebolag Henning Wadeli.

2 Betänkandet har med vissa jämkningar och uteslutningar aven utkommit i en offentlig tryckt

upplaga (SOU 1969:31).

19

ka gasföreningen, som bifogat yttrande från Energiverken i Göteborg, Svens­

ka kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska lantmännens

riksförbund, Svenska petroleum institutet, Svenska stenkolsimportörers

förening, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sve­

riges grossistförbund, Sveriges industriförbund.

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

Kommitténs förslag

Behovet av fortsatt lagring

Kommittén konstaterar att Sverige för sin energiförsörjning sedan länge

i utomordentligt hög grad är beroende av importerad energi. På kort sikt

torde någon förändring av den nuvarande situationen inte vara att vänta.

Eventuella kommande fynd av olja och naturgas liksom atomkraftens ut­

veckling kan dock pa längre sikt minska landets importberoende.

Den år 1964 tillkallade energikommittén har skisserat två olika alternativ,

■\aiiant 1 och variant 2, för den fortsatta utvecklingen inom energisektorn i

fred (Rapport rörande Sveriges energiförsörjning 1955—1985; finansdepar­

tementet 1967: 8). Varianten 1, som kommittén funnit vara mest realistisk,

förutsätter att elektrisk kraft genom ökad utbyggnad av atomkraften i viss

omfattning ökar sin marknadsandel inom områden som nu domineras av

flytande bränslen. Detta innebär en högre utbyggnad av atomkraften än som

förutses i varianten 2. Oljeförbrukningen år 1975 och år 1985 blir då 1

resp. 5 milj. ton lägre än enligt varianten 2.

Även vid den höga utvecklingstakt för atomkraft som beräknas av energi­

kommittén i varianten 1 kommer import av olja att spela en dominerande

roll för vår energiförsörjning för lång tid framöver. Importbränslenas andel

av den faktiskt nyttiggjorda energin utgör enligt varianten 1 ca 75 % år

1975 och ca 68 % år 1985 jämfört med 64 % år 1955 och 67 % år 1965.

Andra importbiänslen än olja, dvs. kol och koks, kan under perioden

1975

1985 beräknas svara för endast 5 % eller mindre av den totalt nyttig­

gjorda energin.

I absoluta tal beräknas förbrukningen av olja fortsätta att öka under över­

skådlig tid. Enligt energikommitténs variant 1 beräknas behovet av importe­

rade produkter för energiframställning till följande kvantiteter.

Måttenhet

1000

1955

1965

1975

1985

Eldningsolja 1—2.........

m3

2389

5785

8800]

»

3—5.........

m3

3701

8275

17700

Motorbrännolja.............

m3

704

1594

2700

43100

Bensin..............................

m3

1530

3043

5000

Övriga oljeprodukter... . ton

220

270

750

Kol och koks................. . ton

6070

3235

2700

3200

20

Beroendet av importerad energi medför att Sverige är särskilt känsligt för

avbrott i tillförseln. Utan en kontinuerlig tillgång på energi kan starka stör­

ningar väntas inom samhällslivet. Härtill kommer att en tryggad försörj­

ning med energi liar avgörande betydelse för totalförsvarets möjligheter att

fungera med tillfredsställande effektivitet. I en spänd situation är det inte

uteslutet, att ett beroende av energiimport från den ena parten i en konflikt,

kan binda Sverige vid denna lika starkt som en allians. Hot om avbrott i

oljeleveranser kan bli ett effektivt medel att framtvinga en sadan bunden­

het. Sådana åtgärder måste därför vidtagas att Sveriges beroende av oljeim­

port inte äventyrar landets alliansfria utrikespolitik.

Kommittén har mot denna bakgrund kommit till slutsatsen att bered­

skapslagring av importerade drivmedel och bränslen är nödvändig under

överblickbar framtid. Med hänsyn till oljans dominerande betydelse för

energiförsörjningen måste beredskapslagringen fortfarande huvudsakligen

avse denna vara.

Kommittén finner ingen anledning föreslå några principiella avvikelser

från nu gällande mål för beredskapslagringen. Planeringen bör även i fort­

sättningen avse två skilda planeringsperioder, krigsfallet och avspärrnings-

f all et. Uthålligheten skall i princip vara densamma som hittills.

Krigsreserven bör helt reserveras för behoven i händelse landet indrages

i krig och inte få tillgripas i andra lägen.

Avspärrningsreserven bör liksom hittills kunna tillgripas även vid situa­

tioner som förorsakas av oroligheter utomlands eller av isläggning.

Beräkning av lagerbehov och lagringsmål

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har i en särskild utiedning (hem­

lig) beräknat det lagringsmal som behövs ar 1975 för att den tidigare be­

slutade uthålligheten skall uppnås. Beräkningarna är i princip baserade på

varianten 1 i energikommitténs prognos, överstyrelsen har räknat fram

den oundgängliga förbrukning som denna uthållighet förutsätter, lagerbe­

hovet. En del av detta beräknar överstyrelsen kommer att täckas av de lager-

av importprodukter som av kommersiella skäl måste hållas utöver bered-

skapslagret samt av ved som ersättningsbränsle för eldningsoljor. Skillna­

den mellan lagerbehovet och dessa lager utgör det lagringsmål som skall

uppnås genom beredskapslagring. Den under programtiden erforderliga ök­

ningen av beredskapslagringen motsvarar följaktligen skillnaden mellan

sistnämnda lagringsmål och lagringsmålet för oljelagringsperioden 1963—

1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

22

Kommittén konstaterar att som ersättning för flytande drivmedel kan

endast gengas komma i fråga. Gengasdrift kräver att fordonen förses med

speciell utrustning. Att sätta i gång produktion av sådan utrustning tar så

lång tid att gengasen inte kan beräknas få någon betydelse för bensin- och

motorbrännolj eförbrökningen under de tidsperioder som beredskapslag-

ringen skall täcka.

Gengasberedskapen kan dock höjas betydligt om man redan under nor­

mala förhållanden framställer vissa verktyg, som behövs för tillverkningen

av gengasutrustning. Kostnaderna härför uppgår enligt överstyrelsens be­

räkningar till ca 5 milj. kr. Man framhåller att ju snabbare övergång till

inhemska bränslen kan ske, desto större blir uthålligheten. Kommittén an­

ser det därför angeläget att en sådan höjning av beredskapen snarast prövas.

I fråga om ersättning för bränslena finner kommittén, att inhemsk pro­

duktion av torv, kol eller skifferolja inte kan påverka lagringsbehovet. Kom­

mittén har inte funnit det tillrådligt att räkna med att importbränslena kan

ersättas med brännved annat än i viss begränsad omfattning under den tid,

som beredskapslagren är avsedda för.

Kol och koks

Överstyrelsen har i sitt förslag räknat med en ökning av de statliga koks­

lagren. Delta bränsle behövs för vissa processer där det av tekniska skäl

inte kan ersättas med olja. Kommittén utgår från att den beräknade kvan­

titeten koks anskaffas utom ramen för det lagringsprogram som läggs fram.

Vinterdispens

I de båda hittillsvarande programmen har s. k. vinterdispens medgivits

generellt i fråga om eldningsoljorna. Vinterdispensen innebär, att den före­

skrivna kvantiteten eldningsolja i sin helhet måste finnas i lager endast un­

der januari månad varje år. Därefter får kvantiteten trappas ned med högst

10 % fr. o. in. ingången av envar av månaderna februari, mars och april. Un­

der resten av året skall minst 70 % av den föreskrivna kvantiteten hållas

i lager. Kommittén föreslår att oförändrade regler skall gälla för det kom­

mande programmet.

Lagringstid och lagringsmål

Kommittén lägger fram tre alternativa förslag till lagringsmål.

Alternativ I motsvarar överstyrelsens förslag omräknat med hänsyn till

de beräknade ytterligare lagertillgångar som tidigare redogjorts för. Alterna­

tivet innebär alt den avsedda tidsmässiga försörjningsuthålligheten uppnås

efter fem år dvs. under år 1975. Detta innebär att programperioden blir åren

1970—1974.

Alternativ II syftar likaledes till full lageruppbyggnad men under en sju-

årsperiod fram till år 1977, dvs. perioden omfattar åren 1970—1976. Kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Lagring av drivmedel

Kommittén anser att den fortsatta utbyggnaden av skyddade anläggningar

liksom tidigare i första hand bör inriktas på krigsreserverna av drivmedel.

Erforderligt lagringsutrymme för den skyddade lagringen har tidigare be­

stämts efter en fyllnadsgrad av 80 %. Kommittén föreslår att den framtida

utbyggnaden av dessa lagringsutrymmen beräknas efter en fyllnadsgrad av

90 %, vilket innebär att utbyggnadsbehovet blir något lägre. För det kom­

mande programmet bör utrymmen för den skyddade lagringen liksom hit­

tills utföras i form av bombskyddade berganläggningar. Lokaliseringen av

dessa anläggningar skall bestämmas av tillsynsmyndigheten. Utbyggnaden

av utrymmena bör likformigt fördelas på två etapper.

Lagring av eldningsoljor

Som tidigare nämnts gäller i princip valfrihet för de lagringsskyldiga när

det gäller lagring av eldningsoljor. Detta har lett till betydande koncentra­

tioner av ovanjordscisterner till ett begränsat antal orter. En sådan lokali­

sering passar in i det fredstida konsumtionsmönstret och även i ett avspärr-

ningsläge när utrymningar av tätorter inte förekommer.

Kommittén framhåller dock att man måste beakta, att ett avspärrnings-

läge även kan innebära att utrymningar måste ske. En lokalisering av lag­

ringen av eldningsoljor, som bättre täcker större inkvarteringsområden är

därför ur bl. a. distributionssynpunkt önskvärd. Kommittén finner att en viss

styrning av lokaliseringen av det cisternbestånd, som byggs för den fortsatta

beredskapslagringen av eldningsolja, är påkallad. En del av krigsreserven av

sådan olja bör därför förvaras i utrymmen, som är lokaliserade på ett ur

beredskapssynpunkt godtagbart sätt. I denna lokaliserade lagring föreslås

även ingå viss mängd motorbrännolja. Kommittén har kommit till den upp­

fattningen att utrymmena bör förläggas i berg av ekonomiska skäl och med

hänsyn till miljövården.

De anläggningar som byggs för denna lagring behöver inte uppfylla sam­

ma fortifikatoriska krav som de som gäller för de skyddade lagringsutrym­

mena för krigsreserven av drivmedel. Uppförandet av anläggningarna bör

dock medföra rätt till den särskilda avskrivningen enligt 1958 års förord­

ning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Den föreslagna lokaliserade lagringen förutsätter samgående mellan samt­

liga berörda lagringspliktiga på liknande sätt som skett för skyddad lagring

under de båda hittillsvarande lagringsperioderna. Detta kan lämpligen ske

endast i fråga om oljehandeln. För att göra en planmässig utbyggnad av an­

läggningarna möjlig, bör den kvantitet olja som skall lokaliseras fastställas

vid ingången av lagringsperioden. Utbyggnaden av lagringsutrymmena bör

även för denna lagring ske etappvis.

26

ger ett någorlunda tillförlitligt resultat. För att priset vid lagret skall er­

hållas måste till importpriset läggas hamnavgifter och kostnader för loss­

ning och transport. Importpriset bör dessutom justeras ned dels med hänsyn

till eventuella rabatter som inte registreras i importstatistiken och dels med

hänsyn till att förekomsten av raffinering inom riket bör resultera i en något

lägre medelanskaffningskostnad än den, som återspeglas av importpriset.

Kommittén har undersökt storleken av de tillägg som bör göras till import­

priset för att lagerpriset skall erhållas. Undersökningen som avser de fak­

tiska kostnaderna år 1967 hos de sju största företagen visar, att ifrågavaran­

de kostnader i medeltal uppgår till ca 5 % av importpriserna. Den nedjuste-

ring av importpriset som av angivna skäl bör ske har bedömts vara av unge­

fär samma storleksordning. Importpriserna enligt importstatistiken bör där­

för vid valfri förläggning av beredskapslagret kunna anses motsvara varans

anskaffningskostnad vid lagret. Med hänsyn till den stora prisskillnaden

mellan de olika kvaliteterna inom produktgruppen eldningsolja 3—5 före­

slår kommittén, att priserna för dessa olika kvaliteter vägs med utgångs­

punkt från den faktiska fördelningen av importen.

För de kvantiteter som skall lagras i skyddade eller beredskapsmässigt

lokaliserade anläggningar har kommittén gjort en särskild beräkning beträf­

fande storleken av de tillägg för lossning, frakt etc. som bör göras till im­

portpriset för att lagerpriset skall erhållas. Kommittén har funnit att dessa

tillägg bör beräknas till ca 12 kr. per in3 vara.

De varupriser som enligt kommittén bör tillämpas vid beräkning av kost­

naderna för det kommande lagringsprogrammet utgör för bensin 137, fo­

togen 132, motorbrännolja 102, eldningsolja 1—2 102 och eldningsolja 3—5

65 kr. per m3. För skyddad och lokaliserad lagring tillkommer 12 kr. per in3.

Med hänsyn till vinterdispensen kan varukostnaden för eldningsolja beräk­

nas till 85 7o av den för januari fastställda lagringsmängden.

Med dessa beräkningsgrunder blir investeringskostnaderna jämte mer­

kostnaderna för skyddad och lokaliserad lagring för de olika alternativen

följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Alternativ

Totalt

milj. kr.

I

a ............................................. 873

I

b ............................................. 699

II

a ............................................. 940

II

b ............................................. 758

III a ............................................. 791

III b ............................................. 617

Jämförelsealternativet............... 415

Per år

milj. kr.

174.6

139.7

134,3

108,2

113,0

88,2

82,9

Kommittén framhåller att den tidigare berörda tillverkningen i fredstid

av vissa verktyg för produktion av gengasutrustning skulle kunna ned­

bringa kostnaderna i samtliga alternativ med ca 11 milj. kr.

Utöver de nämnda investeringskostnaderna tillkommer utgifter av löpan­

28

största verken, som fortfarande baserar sin produktion på kol, kommer att

ändra sin råvarubas till lätta petroleumprodukter under åren 1969—1973.

Under perioden 1970—1974 beräknas stadsgasproduktionen eventuellt kom­

ma att försvinna i två städer. Förhållandena i ett par andra städer är ovissa.

Resultatet av en undersökning som gjorts angående stadsgasframställ-

ningen under åren 1967, 1970 och 1977 utvisar att framställningen av stads-

gas, som år 1967 uppgick till 268,2 milj. in3 väntas hli ungefär oförändrad

eller ca 265 milj. in3 vid mitten av 1970-talet.

Produktionen kommer att från början av 1970-talet till övervägande de!

baseras på lättbensin. Gasol utnyttjas huvudsakligen av två stadsgasverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Förslag till lagrings skyldighet

Den strukturella omdaningen av stadsgasindustrin har nu gått så långt att

utvecklingen fram till mitten av 1970-talet med tämligen stor säkerhet kan

överblickas. Enligt kommitténs uppfattning bör därför frågan om gasver­

kens lagringsskyldighet nu lösas.

Kommittén föreslår att gasverken åläggs eu lagstadgad skyldighet att lag­

ra råvaror för gasframställning. Denna beredskapslagring bör, med hänsyn

till ändrade planer för utrymning av städer med gasverk, tillgodose behoven

under såväl avspärrning som krig med samma uthållighet som fastställs för

oljor.

Investeringskostnaderna för att genomföra denna beredskapslagring för

gasverken har i 1969 års prisläge beräknats till 18,7 milj. kr. för varianten

b av de föreslagna lagringsmålen för oljor. Härvid har kommittén utgått

från att två av gasverken enligt nu föreliggande planer utför bergrumsan-

läggningar för lagring av lättbensin och gasol, medan övrig lagring sker i

ovan jordscisterner.

Kommittén föreslår, att gasverkens lagringsskyldighet anges i procent av

förbrukningen. Lagringsmängden bör beräknas med utgående från det när­

mast föregående årets råvaruåtgång.

Då likformighet bör föreligga mellan gasverksbränslen och eldningsoljor

förutsätter kommittén, att lagringsprocenttalet fastställs att motsvara den

variant, som i fråga om ransoneringsnivå kommer att gälla för oljor.

Kommittén framhåller att den utbyggnad av cisternutrymmen som behövs

för att gasverken skall kunna fullgöra den föreslagna lagringsskyldigheten

medför, att denna inte kan träda i kraft omedelbart. Ej heller bör något

etappmål fastställas med hänsyn till den tid som krävs för utbyggnaden

av bergrum. Om lagringsmålet fastställs enligt alternativ I, bör gasverkens

lagringsplikt inträda fr. o. m. den 1 januari 1975. Väljs alternativ II eller

III bör detta ske den 1 januari 1977.

Någon åtskillnad i lagringssätt mellan behoven för krig och avspärrning

är inte motiverad med hänsyn till gasverkens utsatta läge under krigsför-

30

Som tidigare nämnts föreslår kommittén att en del av råoljelagren med

viss fördelning på färdigvaror betraktas som gripbar tillgång. Gasolinnehål-

let i denna råolja har till största delen kalkylerats som tillgång And beräk­

ning av lagringsmålet för gasol och för resterande del avräknals som kom­

mersiellt lager i kalkylen för beräkning aAT stadsgasverkens råvarulagring.

Till detta kommer kommersiella handelslager

aA7

gasol i mitten

aA-

1970-

talet.

Gasol måste lagras antingen under tryck eller i nedkylt tillstånd. Gasol-

lagring blir därför dyr. Med hänsyn till den betydande kostnadsbesparing

som kan uppnås A'id gasollagring i större bergrum föreslår kommittén att

ett centrallager byggs för gemensam lagring aA7 säAäl krigsreserven som en

del aA' avspärrningsreserA en. Resterande beredskapslager bör få lokaliseras

fritt.

Kommittén har funnit att om gasolkonsumtionen räknas om till att mot-

SATara 15 000 m3 eldningsolja under en treårsperiod kommer högst ett par

industriföretag att bli lagringsskyldiga enligt oljelagringsförordningen. Med

hänsyn därtill och till att gasollagring i små cisterner ovan jord är jämfö­

relsevis dyr, anser kommittén det inte ekonomiskt försvarbart att i fråga

om gasol införa bestämmelser om lagringsplikt för sådana förbrukare som

avses i 6 § oljelagringsförordningen. Kommittén föreslår att lagringsskyl-

digheten skall åAdla säljare som aA7ses i 5 § och importerande förbrukare

som avses i 6 § första stycket. Beträffande återförsäljare enligt 5 § andra

stycket föreslås att lagringsskyldigheten begränsas till dem, som har en

årlig försäljning aA7 minst 1 000 ton gasol. Någon liknande begränsning bör

aA7 konkurrensskäl inte medges importörerna.

Om hela beredskapslagringen av gasol förutsätts komma att ske i berg­

rum blir investeringskostnaderna totalt 27,5 milj. kr., varav ca 19,8 milj. kr.

för det nämnda centrallagret och ca 7,7 milj. kr. för de fritt lokaliserade

lagren.

Om den fritt lokaliserade gasollagringen i stället skall fullgöras i större

ovanjordscisterner beräknas totalkostnaden öka med ca 8 milj. kr. till

drygt 35 milj. kr.

Enligt de upplysningar kommittén har fått bör gasol kunna långtidslag-

ras utan omsättning. Varan lämpar sig således väl för statlig beredskaps­

lagring. Kommittén föreslår därför att centrallagret helt ombesörjs av sta­

ten. Det bör ankomma på överstyrelsen för ekonomiskt försvar att göra

framställningar om anslag för att bygga anläggningen. Varan bör anskaf­

fas genom anlitande av den rörliga kredit som riksdagen ställt till förfo­

gande för överstyrelsens beredskapslagring.

Det föreslagna centrallagret bör vara helt uppfyllt med gasol den 1 janu­

ari 1975. Beträffande den fritt lokaliserade lagringen bör gälla en successiv

årlig uppbyggnad med början den 1 januari 1971. För att tillkommande

importörer, tillverkare och säljare aA7 gasol skall arbeta under lika konkur­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

32

lopp av ca 122 milj. kr. för perioden 1970—1974 och 129 milj. kr. för pe­

rioden 1970—1976.

Om dessa intäkter jämförs med årskostnaderna för de olika alternativ

som kommittén diskuterar visar det sig, att full täckning för investerings­

kostnaderna inte erhålls i alternativen I a, I b och II a. De belopp, som

återstår att finansiera är för alternativ I a ca 53 milj. kr., för alternativ

I b ca 18 milj. kr. och för alternativ II a ca 6 milj. kr. Däremot uppnås full

kostnadstäckning för övriga alternativ, inklusive det av kommittén förorda­

de alternativ II b. Detta alternativ medför följaktligen en kostnadsmässig

belastning för oljebranschen, som inte överstiger vad som ansågs möjlig

vid tillkomsten av de båda tidigare programmen.

Vissa av de lagringsskyldiga konsumenterna, som konkurrerar med ut­

ländska företag, kan ha svårigheter att täcka in kostnaderna för bered-

skapslagringen i priserna på sina produkter. Kommittén framhåller dock

att belastningen per in3 olja under den nya perioden för dessa konsumen­

ter snarast torde komma att understiga vad som beräknades vid tillkomsten

av det nu löpande programmet.

De totala investeringskostnaderna för den egentliga industrin uppgår en­

ligt kommitténs beräkningar till inemot 20 milj. kr. om året under sjuårs­

perioden. Om kostnaderna slås ut på en normal avskrivningstid, minskas

dock årskostnaden kraftigt. Kommittén utgår från att oljehandelns leveran­

ser till de lagringsskyldiga storkonsumenterna, liksom under de båda hit­

tillsvarande programmen, kommer att ske utan pristillägg för kostnader för

beredskapslagringen.

Under förutsättning att alternativet II b antages, finner kommittén det

möjligt att gå över till finansiering enligt prisvägsmetoden. Kommittén före­

slår dock att undantag görs för de merkostnader som uppkommer för den

skyddade lagringen och för oljehandelns lokaliserade lagring.

Merkostnaderna för den skyddade lagringen har hittills burits av staten.

Kommittén anser att så bör ske även i fortsättningen. Skälet till detta är

bl. a. de lokaliseringskrav som gäller för de skyddade lagringsutrymmena.

Kommittén anser att samma skäl för statlig finansiering föreligger även i

fråga om merkostnaderna för den föreslagna lokaliserade lagringen. De krav

på lokalisering av delar av vissa storkonsumenters beredskapslager som

kommittén föreslår är av annan art och synes därför inte böra föranleda

statliga bidrag.

De merkostnader som kommittén sålunda föreslår att staten skall finan­

siera utgör, som framgår av det föregående, sammanlagt ca 80 milj. kr., dvs.

11,5 milj. kr. om året under sju år. Bidragen bör som hittills utgå i form av

ränte- och amorteringsfria lån och i övrigt på samma villkor som nu gäller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

34

ringen av sina investeringar. Härtill konnner att den töreslagna lagringsskyl-

digheten inte avses träda i kraft förrän vid sjuårsperiodens utgång. Verken

bereds alltså en förhållandevis lång tid att anskaffa medel för finansiering­

en. Om kostnaderna slås ut på en normal avskrivningstid, minskas dessutom

årskostnaden kraftigt. Kommittén finner därför inte anledning föreslå att

statligt stöd skall utgå till beredskapslagring av råvara för stadsgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Gasol

Investeringskostnaderna för den beredskapslagring av gasol som enligt

kommitténs förslag skall åvila de lagringsskyldiga uppgår till ca 7,7 milj.

kr., dvs. 1,1 milj. kr. per år. Detta motsvarar omkring 10 kr. per ton. Enligt

kommitténs bedömning är denna kostnadsbelastning inte större än att den

kan bäras utan statliga bidrag.

Övergångsbestämmelser

Förslaget till finansiering innebär att den som först under den komman­

de perioden blir lagringsskyldig skall bygga upp beredskapslager utan stats­

bidrag. Han kommer därigenom i sämre ställning än den som nu är lag­

ringsskyldig och som kan bygga upp sitt beredskapslager med statsbidrag.

Kommittén har diskuterat frågan om särskilda övergångsbestämmelser

bör införas för att tillgodose rättvisesynpunkter gentemot nytillkommande

lagringsskyldiga. Den har därvid kommit till slutsatsen att bidrag inte bör

utgå till dessa lagringsskyldiga. Skulle orättvisor som är direkt stötande ur

konkurrenssynpunkt uppstå bör det dock vara tänkbart att i någon mån

jämka lagringsskyldigheten inom ramen för gällande dispensregler. Dispens­

reglerna bör utnyttjas endast i strängt begränsad omfattning och endast

övergångsvis.

Vissa särskilda frågor

Med hänsyn till erfarenheterna av nuvarande oljelagringsprogram har

kommittén tagit upp vissa frågor till särskild granskning.

I fråga om kretsen av lagringsskyldiga, grunderna för

statliga myndigheters lagring samt möjligheten till

inlagring hos annan lagringsskyldig bär granskningen lett

till att kommittén inte anser sig ha anledning föreslå ändringar i nuvarande

bestämmelser. Kommittén har även diskuterat olj elagringsrådets

ställning och finner inte skäl föreslå att rådet avskaffas.

I det följande redovisas överväganden i speciella frågor, som tidigare kort­

fattat berörts eller som kommittén enligt sina direktiv och särskilt beslut

har haft att ta ställning till.

bör grundas på raffinerad mängd råolja under närmast föregående kalen­

derår.

Förslaget innebär att olj ef öretag med raffinaderi för att fullgöra sin lag-

ringsskyldighet av färdigprodukter får tillgodoräkna sitt lager av råolja

endast till viss del. Den begränsningen bör liksom hittills gälla, att de

mängder av olika oljeslag', som ifrågavarande företag åläggs förvara i skyd­

dade utrymmen eller inom ramen för annan lokaliserad lagring bör lager-

hållas som färdigprodukter. Vidare bör den lagring utgöras av färdigpro­

dukter som sådant olj ef öretag åtager sig för annan lagringsskyldig.

Kontrollstation

Om det föreslagna sjuårsprogrammet väljs bör det i begränsad utsträck­

ning omprövas vid en s. k. kontrollstation ungefär i mitten av perioden.

Denna omprövning skall inte gälla lagringssystemets principiella uppbygg­

nad utan vara begränsad till bedömningar beträffande prognoserna över

fredskonsumtionen av olja, krigs- och avspärrningsbehovens storlek samt

avdragsposternas storlek. Kommittén vill särskilt peka på att de beslut som

kan ha fattats vid lagringsperiodens början i fråga om skyddad och lokali­

serad lagring inte bör ändras under perioden. Omprövningen bör inte avse

programmets finansiering.

För prövningen bör Kungl. Maj :t sätta till en särskild kontrollgrupp.

Om prövningen visar att förutsättningarna för de beslut om oljelagringen

som fattats vid periodens början ändrats i något betydelsefullt avseende,

bör gruppen lägga fram förslag om de ändringar i systemet som behövs.

Med hänsyn till att omprövningen skall vara begränsad bör det få ankom­

ma på Kungl. Maj :t att besluta om de ändringar som kan föranledas av

prövningen. Tidpunkten för omprövningen bör väljas så att resultatet före­

ligger vid årsskiftet 1973/74. En eventuell ändring av lagringsmålet kan då

beaktas när årsmålen för 1975 och senare år bestäms.

Fiskefartygs oljeförbrukning

I överensstämmelse med riksdagens beslut överlämnade Kungl. Maj:t den

29 november 1968 till kommittén en motion angående befrielse för fiskefar­

tyg i utrikes trafik från avgiftsskvldighet beträffande oljelagringen. (1968:

II: 592, SU 60, rskr 341).

I motionen förordas en författningsändring, som medger befrielse från

avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkes­

mässigt fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med

övrig utrikes trafik.

Enligt bestämmelserna i oljelagringsförordningen är förbrukare inte lag­

ringsskyldig för den olja som förbrukats vid fartygs drift i utrikes trafik.

Från det oljelagringsförordningen trädde i kraft har bestämmelserna till-

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

37

lämpats så, att fiskefartygs oljeförbrukning inte ansetts utgöra förbrukning

vid fartygs drift i utrikes trafik.

Kommittén anför bl. a. att grunden till undantagsregeln för fartyg i ut­

rikes trafik uppenbarligen är att sjötrafiken mellan Sverige och utlandet

inte väntas kunna upprätthållas i krislägen och att skäl därför saknas att

beredskapslagra olja för sådan trafik. I fråga om fiskefartygen är läget ett

annat. Fisket beräknas pågå i stor utsträckning även i krislägen och kan

då ha stor betydelse för folkförsörjningen. Behovet av drivmedel för fisket

måste därför medräknas när beredskapslagren av olja fastställs.

Om fisket befrias från de beredskapsavgifter som oljehandeln tar ut av

förbrukare ökas i motsvarande mån belastningen på andra grupper som bi­

drar till finansieringen av oljelagringen. Enligt kommitténs uppfattning

är inte en sådan omfördelning motiverad av något förhållande som hänför

sig till beredskapslagringens konstruktion. Motivet skulle i stället vara ett

allmänt önskemål att stödja fisket. Om ett sådant stöd skall lämnas bör

det ske i andra former. Kommittén har därför inte funnit anledning föreslå

några nya bestämmelser om fiskefartygs oljeförbrukning.

Kungl. Ma j:ts proposition nr 136 år 1969

Oljeavgift

Tidigare har redogjorts för förordningen om oljeavgift m. m.

De av kommittén beräknade oljeavgift erna för den kommande lagrings-

perioden framgår av följande tabell:

Varuslag och lagringssätt

Bensin.............................................

Fotogen ........................................

Motorbrännolja............................

Eldningsolja 1—2........................

Eldningsolja 3—5.......................

Gasol .............................................

Tillägg för skyddad lagring

Tillägg för lokaliserad lagring . .

Oljeavgift kr./m3

nu gällande beräknad

35

33

31

23

26

20

24

18

25

21

119 (avser kr./ton)

6

9

—

2

Kommittén föreslår att olj eavgifterna för det kommande programmet be­

stäms till de belopp som beräkningarna visar. Avgifterna bör ändras om

kostnaderna för att hålla lager av olja skulle undergå några mera avsevärda

förändringar. Någon oljeavgift för råvara för stadsgas anser kommittén inte

nödvändig. Olj eavgifterna bör debiteras av tillsynsmyndigheten och tillfalla

statsverket.

Sysselsättningsfrågan

Kommittén har undersökt hur en eventuell utbyggnad av anläggningar

för beredskapslagring kan utnyttjas för att bereda arbete vid en konjunk-

turell eller säsongmässig nedgång i sysselsättningen.

38

Vid genomgången av en preliminär plan för utbyggnaden av skyddade

och lokaliserade anläggningar har kommittén sökt bedöma sysselsättnings­

effekten såväl med hänsyn till arbetenas art som till de orter som avses

komma i fråga. I fråga om arbetenas art torde sysselsättningseffekten bli

sådan att det finns intresse för den hos arbetsmarknadsmyndigheterna.

Detta gäller främst sprängnings- och övriga anläggningsarbeten, medan in­

redningsarbetena synes mindre ägnade som sysselsättningsobjekt. Vad gäl­

ler de orter som upptagits i planen torde vissa av dessa f. n. inte ha behov

av att tillföras nya arbetsobjekt.

Kommitténs överväganden har givit vid handen, att vid en konjunkturell

eller säsongmässig nedgång i sysselsättningen kan utbyggnaden av oljelag-

ringsanläggningar fogas in i de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

i det aktuella läget kommer i fråga. Detta får emellertid inte föranleda att

anläggningarna inte byggs ut i den takt som beredskapen kräver. Kommit­

tén vill särskilt framhålla, att det torde vara av värde, att utbyggnaden av

det föreslagna lagret för gasol sker i samarbete med arbetsmarknadsmyn­

digheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Remissyttrandena

Behov av fortsatt lagring

Remissinstanserna har inte någon erinran mot kommitténs uppfattning

om behovet av fortsatt beredskapslagring.

Överbefälhavaren delar dock inte kommitténs bedömning att atomkraf­

tens utveckling på längre sikt kan minska Sveriges importberoende. Han

påminner om atl atomkraftverken inte torde komma att förses med erfor­

derligt fortifikatoriskt skydd. Detta för med sig, att utbyggnaden av atom­

kraften inte bör påverka den fortsatta beredskapslagringen av olja.

Beräkning av lagerbehov och lagringsmål

Kommitténs beräkningar av lagerbehov, tillgångar inom

landet på drivmedel och bränslen samt inhemsk ersätt-

ningsproduktion föranleder kommentarer och vissa erinringar från

flera statliga remissinstanser.

Förslaget om ökad rån son er ingsber edskap biträds således av

överbefälhavaren, transportnämnden, kommerskollegium och överstyrelsen

för ekonomiskt försvar.

I egenskap av ansvarig myndighet för planläggningen av en drivmedels-

ransonering framhåller transportnämnden, att nämnden för denna verk­

samhet behöver tillföras ökade personella och ekonomiska resurser.

De beräkningar av lagerbehovet, som gjorts av överstyrelsen

för ekonomiskt försvar och som legat till grund för kommitténs aibete,

40

utformningen. En förutsättning för detta är dock att man vid kontrollsta­

tionen, i motsats till kommitténs förslag, också kan företaga ändringar i

planeringen av utbyggnaden av skyddade anläggningar.

De prognoser som lades till grund för beredskapslagringen av olja under

lagringsperioden 1963—1969 har enligt jordbruksnämnden i fråga om jord­

brukets drivmedelsbehov visat sig behäftade med stora fel. Den markanta

övergången från bensin- och fotogentraktorer till dieseltraktorer har med­

fört att de kvantiteter motorbrännolja, som numera förbrukas inom jord­

bruket, inte motsvaras av en proportionell beredskapslagring av detta driv-

medelsslag. Nämnden anser en väsentlig ökning av lagren av motorbränn­

olja ofrånkomlig och konstaterar därför med tillfredsställelse att kommit­

tén i samtliga lagringsalternativ föreslagit en sådan ökning.

De skäl kommittén anför för att förorda en sjuårig lagringsperiod finner

kommerskollegium övertygande. Kollegiet förutsätter dock att lagringspro-

grammet omprövas vid den av kommittén föreslagna kontrollstationen. Kol­

legiet sätter i fråga om den av kommittén föreslagna begränsade höjningen

av beredskapslagringen av bensin är välbetänkt bl. a. med hänsyn till det

ökande bilbeståndet. Även om de fordon, som används i renodlad nyttotra­

fik i allt större utsträckning drivs med motorbrännolja, kommer en relativt

betydande del av detta bilbestånd, liksom huvudparten av personbilsparken,

att ännu år 1977 vara beroende av bensin som drivmedel. Med det av kom­

mittén angivna lagerbehovet för bensin är det enligt kollegiet uppenbart,

att utomordentligt kraftigt verkande konsumtionsbegränsande åtgärder

måste vidtas om den avsedda uthålligheten i ett krisläge skall uppnås. Det

förefaller tveksamt om sådana åtgärder kan genomföras utan att allvarliga

olägenheter drabbar viktiga samhällsfunktioner. Enligt kollegiets uppfatt­

ning bör därför lagringsmålet för bensin sättas betydligt högre än vad kom­

mittén förordat. En sådan förstärkning av bensinlagringen får dock inte

innebära en begränsning av lagringsmålen för övriga produkter.

Även överstyrelsen för ekonomiskt försvar ansluter sig till kommitténs

förslag om en sjuårig lagringsperiod. En förutsättning därtill är dock att

den föreslagna omprövningen vid periodens mitt kommer till stånd.

Överstyrelsen erinrar om att det av kommittén förordade lagringsmålet

alternativ It b innebär att beredskapen inom uppvärmningssektorn i prin­

cip hålls på den nivå som åsyftas i nu löpande program. För egen del har

överstyrelsen förordat en viss ökning av beredskapen inom denna sektor i

enlighet med alternativ II a. Den merbelastning som alternativ II a inne­

bär i jämförelse med alternativ II b anser överstyrelsen inte vara sa stor,

att den behöver lägga hinder i vägen för en välbehövlig förstärkning av för­

sörj ningsuthålligheten för uppvärmningssektorn. Styrelsen finner det så­

lunda alltjämt önskvärt att beredskapslagringen av oljor inriktas på en bätt­

re försörjningsuthållighet på uppvärmningsområdet men vill dock inte nu

motsätta sig det av kommittén enhälligt förordade alternativet II b.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

41

Svenska petroleum institutet anför att det pristillägg på oljeprodukter,

som tas ut för att finansiera beredskapslagringen, för den kommande perio­

den synes komma att bli av samma storlek för flertalet produkter som under

nu löpande lagringsperiod. På grund av den föreslagna kraftiga lagerökning­

en av motorbrännolja måste dock pristillägget på denna produkt höjas un­

der den kommande perioden från nuvarande 1 öre till 1,5—2 öre per liter.

Då detta berör praktiskt taget all lastbilstrafik och även så konstnadskäns-

liga näringsgrenar som jordbruk, skogsbruk och fiske, ifrågasätter institutet,

med instämmande av Svenska lantmännens riksförbund, om det inte är möj­

ligt att något reducera den föreslagna utbyggnaden av ovanjordslagren för

denna produkt. Institutet förordar därför att den föreslagna förbättringen av

gengasberedskapen genomförs, varigenom utbyggnaden av motorbrännolje-

lagren kan minskas. Vidare bör prövas om inte en viss ytterligare reduktion

av utbyggnaden av ovanj ordslagren för motorbrännolja kan ske som en

följd av att en del av den lokaliserade lagringen av eldningsoljor föreslås

äga rum genom lagring av motorbrännolja. Med hänsyn till att avdragspos-

terna för lager av eldningsolja i fastigheter är synnerligen försiktigt värde­

rade skulle en sådan minskning kunna genomföras utan någon kompense­

rande utökning av eldningsoljelagren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

Krigs- och avspärrningsreservernas lagring

Kommitténs förslag behandlas av flera remissinstanser. Överbefälhavaren

anser att förslaget om begränsat skyddad, lokaliserad lagring av

beredskapslagren av eldningsolja innebär en klar förbättring av nuvarande

lagringsförhållanden. Denna uppfattning delas av överstyrelsen för ekono­

miskt försvar som understryker angelägenheten av att förslaget realiseras.

Svenska petroleum institutet konstaterar att den föreslagna utökade berg-

rumslagringen kommer att medföra en avsevärd förstärkning av krigsbered-

skapen. Institutet anser det angeläget att denna utbyggnad sker med ut­

gångspunkt från de förutsättningar, som legat till grund för kommittébetän­

kandet eftersom senare ändringar lätt medför betydande kostnadsökningar.

Förslaget beträffande lokalisering av viss del av de el­

krafts- och värmeproducerande företagens ökade la­

ger bemöts av statens vattenfallsverk och Svenska kommunförbundet.

Vattenfallsverket framhåller att den föreslagna lokaliseringen kan med­

föra problem i synnerhet för en lagringsskyldig, som innehar och driver mer

än ett driftställe. Konsekvensen skulle kunna bli att olja antingen får trans­

porteras mellan den lagringsskyldiges olika anläggningar eller att det för

anläggningarna sammanlagda tvångslagret måste ökas utöver fastställd nivå.

Verket pekar också på de speciella förhållanden som råder för elkraftpro­

duktionen. Samtliga berörda anläggningar är sammankopplade så att elkraft

obehindrat kan transporteras mellan dem. Om kommitténs förslag godtas

42

bör tillämpningsföreskrifterna utformas så, att tillsynsmyndigheten har

möjlighet beakta de för kraftförsörjningen gällande särskilda förutsätt­

ningarna.

Svenska kommunförbundet sätter starkt i fråga om den föreslagna lokali­

seringen är nödvändig. Kravet på viss platsbunden lagring kan utgöra hinder

för önskvärda rationaliseringssträvanden i form av samgående mellan före­

tag ifråga om inköp och lagring.

Även Svenska värmeföreningen anser att lokaliseringskravet kan inne­

bära väsentliga ingrepp i planeringen för kraftvärmeverken. Eftersom för­

eningen representerar kommunala företag för vilka beredskapsmässiga be­

dömningar alltid måste inta en framträdande plats, förklarar den sig dock i

stort vara införstådd med kommitténs förslag.

Statens naturvårdsverk pekar på att oljelagring medför vissa risker genom

oavsiktliga utsläpp och vid katastrofer. Enligt verkets mening är det därför

att föredra att lagringen förläggs till tämligen stora anläggningar som kan

förväntas erbjuda större säkerhet ur miljövårdssynpunkt. Verket förutsätter

att man liksom hittills får ta ställning till utbyggandet av anläggningarna i

varje särskilt fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Investeringskostnader

Kommitténs beräkningar av investeringskostnaderna för

det föreslagna programmet berörs endast av statens pris- och

kartellnämnd. I fråga om kostnader för cisternanläggning-

a r anser nämnden det tillfredsställande, att förslaget inte bygger på ett

indexsystem utan på faktiska kostnader. Nämnden har inte heller något

att invända mot den av kommittén använda metoden för beräkning av

varans anskaffningskostnad. Utvecklingen av kostnaderna

för de olika poster, som ingår i beräkningarna, bör dock följas upp, fram­

för allt med hänsyn till utbyggnaden av inhemsk raffinering.

Stadsgas och gasol

Kommittéförslagen beträffande la g ringsskyldig het för stads-

gasindustrin samt beredskapslagring av gasol föranleder

ingen erinran från remissinstanserna.

Finansieringsfrågor

I fråga om kommitténs förslag om finansieringen av investe­

ringskostnaderna för motorbensin, fotogen, motor-

brännol j or och eldningsoljor godtages kommitténs förslag till

kostnadsfördelning av de statliga remissinstanserna. Företrädarna för nä-

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 196!)

43

ringslivet med undantag för oljebranschen ansluter sig till reservantens upp­

fattning i frågan.

Kommerskollegium har i och för sig förståelse för att industrin som arbe­

tar under internationell konkurrens har eller kan få svårt att ta ut sina kost­

nader genom pristillägg på sina produkter. Kollegiet konstaterar dock att

den ekonomiska belastningen som beredskapslagringen innebär för industrin

synes bli mindre under det kommande lagringsprogrammet än under det nu

löpande. Någon skillnad i kostnadshänseende mellan de lagringsskyldiga

storförbrukarna och andra konsumenter torde vidare inte föreligga enär

storförbrukarna förutsätts erhålla oljan till lägre pris. Kollegiet finner det

också principiellt oriktigt och beträffande den enskilda varan närmast omöj­

ligt, att vid en bedömning av svensk industris internationella konkurrens­

förmåga söka utröna den ekonomiska konsekvensen av en enskild statlig

pålaga. Med hänsyn till att den finansiering som kommittén föreslår kan

medföra sämre konkurrensläge för nytillkommande lagringsskyldiga bör

dessa om så erfordras kunna erhålla jämkningar i lagringsskyldigheten inom

ramen för gällande dispensregler.

Svenska petroleum institutet har intet väsentligt att erinra mot förslaget.

Institutet finner det emellertid angeläget framhålla, att det förhållande att

man godtager kommittémajoritetens förslag inte innebär ett principiellt

ståndpunktstagande till frågan om hur det ekonomiska och finansiella an­

svaret för försörjningsberedskapen i fråga om bränslen och flytande driv­

medel rätteligen bör fördelas mellan staten och de lagringsskyldiga. Det

hade varit önskvärt att staten även under den kommande lagringsperioden

lämnat bidrag till att bygga ut oljelagren i samma omfattning som under

den nu löpande perioden. Petroleumindustrin accepterar förslaget i känslan

av ansvar för en god beredskap på detta för energiförsörjningen och hela

samhällsekonomin så viktiga område.

Instämmanden i den av reservanten uttalade uppfattningen och om stats­

bidragets storlek har gjorts av Svenska kraftverksföreningen och Sveriges

industriförbund.

Svenska gasföreningen kan inte ansluta sig till kommitténs förslag till

finansiering av stadsgasindustrins beredskapslag­

ring. Föreningen framhåller att stadsgasindustrin på grund av nödvändig­

heten att i tätorter använda miljövänliga bränslen är i färd med att gå över

till att använda de svavelfria råvarorna lättbensin och gasol. Dessa råvaror

är väsentligt dyrare att lagra än kol och olja. Det föreslagna finansierings-

sättet blir således mycket betungande för gasindustrin och innebär att priset

på stadsgas till de största och mest konkurrenskänsliga förbrukarna måste

höjas med 8 å 19 %. En sådan kraftig höjning av priserna kan äventyra

stadsgasverkens fortbestånd. Den föreslagna kostnadsmässiga belastningen

på stadsgasverken kan också få till följd att företagen i framtiden påverkas

välja ur miljövårdssynpunkt mindre lämpliga råvaror. Gasföreningen pekar

44

i sin argumentering vidare på att stadsgasverken i allmänhet redan har

större lager av råvaror än vad som är kommersiellt betingat. En av bered-

skapsskäl motiverad ytterligare höjning av lagren bör bekostas av statsver­

ket. Detta i synnerhet som det för stadsgasindustrins del är fråga om en

utbyggnad som för övrig oljelagring skett under flera perioder och med

statsfinansiellt stöd. Gasföreningen finner också att man vid beräkning av

lagringsmålet för stadsgasverken liksom i fråga om olja bör ta hänsyn till

i landet befintliga lager av fasta bränslen. Föreningen föreslår att stadsgas-

industrin erhåller statliga lån för den del av kostnaderna, som belöper sig på

lageranläggningarna.

Göteborgs gasverk använder gasol som råvara. Energiverken i Göteborg

framhåller, att kommittéförslaget innebär en kostnadsökning som inte kan

rymmas inom normala kommersiella marginaler. För större industri- och

värmekunder innebär det prishöjningar på 14—19 %. Energiverken konsta­

terar att den kostnad för producenternas och importörernas lagerhållning

som kan tas ut av konsumenterna enligt utredningen uppgår till ca 10 kr.

per ton. Om gasverket i Göteborg åläggs lagring i egen regi kommer mot­

svarande kostnader att gå upp till 50 kr. per ton förbrukad gasol. Detta

ställer stadsgasindustrin i ett orimligt konkurrensläge i förhållande till öv­

rig gasolförbrukande industri. Av konkurrensmässiga skäl bör därför den

gasol, som används som råvara i stadsgasindustrin räknas in i den gasol­

förbrukande industrins kvantiteter och lagras i statlig regi. Alternativt kan

tänkas att staten träder in som långivare på samma grunder som skett för

oljelagringen under de senaste lagringsperioderna.

Svenska kommunförbundet framför i stort sett samma synpunkter och

förslag som Svenska gasföreningen och Energiverken i Göteborg.

Investeringskostnaderna för lagring av gasol berörs

av Svenska gasföreningen som framhåller att ett förverkligande av kom­

mitténs förslag kommer att innebära en större prisökning på gasol än vad

beredskapsavgiften blir för övriga oljor. De lagringsskyldiga, som inte kan

ordna beredskapsiagringen i bergrum kommer att få betydligt högre kost­

nader för sin lagring än övriga. Föreningen framhåller vidare att lagringen

ändrar gasolens konkurrenskraft. Ökade kostnader kan komma att medföra

en stagnation i användningen av detta miljövänliga bränsle. Föreningen de­

lar därför ej kommitténs uppfattning att kostnaderna för beredskapsiag­

ringen av gasol kan bäras utan statliga bidrag.

Svenska petroleum institutet delar i allt väsentligt de synpunkter som

framförts av Svenska gasföreningen.

Vissa särskilda frågor

Oljelag ring srådets ställning tas upp av Svenska petroleum

institutet, som framhåller de goda insatser rådet hittills gjort och därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

45

föreslår att rådet behålls. Oljelagringsrådet vill för egen del tillstyrka att rå­

det behålles även under den kommande lagringsperioden.

Frågan om d i s p e ns att lagra råolja berörs av kommerskolle-

gimn, som sätter i fråga om man inte borde låta även andra lagringsskyldiga

än raffinaderierna lagra viss del av avspärrningsreserven i form av råolja.

Raffinaderikapaciteten inom landet kan förväntas bli kraftigt utbyggd och

några tekniska problem behöver inte uppstå om inlagring av råolja sank­

tioneras i ökad omfattning. Kollegiet anser att frågan bör utredas då en så­

dan inlagring kan föra med sig stora ekonomiska fördelar.

Den av kommittén föreslagna kontrollstationen utgör, som tidi­

gare framgått, enligt överbefälhavarens, överstyrelsens för ekonomiskt för­

svar och kommerskollegiets uppfattning en förutsättning för att de skall

acceptera det sjuåriga lagringsprogrammet. Den översyn av lagringspro-

grammet som avses äga rum vid kontrollstationen bör enligt Svenska petro­

leum institutet göras av oljelagringsrådet. Enligt institutets mening besitter

rådet tillräcklig expertis för en sådan översyn. Institutets uppfattning delas

av Sveriges industriförbund och oljelagringsrådet.

Frågan om fiskefartygs oljeförbrukning tas upp av Sveri­

ges fiskares riksförbund som inte delar kommitténs uppfattning om möjlig­

heten av att bedriva fiske i stor utsträckning även i krislägen. Riksförbundet

anför sålunda att det redan under senaste världskriget visade sig att de

största båtarna fick sina verksamhetsområden mycket begränsade, i dag är

situationen den att fisketonnaget i stor utsträckning består av större båtar.

Det svaga hoppet om att fisket skall kunna pågå i stor utsträckning i hän­

delse av ett krisläge förorsakat av krigshandlingar får inte tas till intäkt för

att fortsätta med den orättvisa mot fiskarna som oljelagringsavgiften inne­

bär. Riksförbundet instämmer helt i de motiveringar som förts fram i mo­

tionen och framhåller som sin bestämda uppfattning, att bestämmelserna

måste ändras så att fiskarna befrias från oljelagringsavgiften.

Kommitténs beräkningar av oljeavgift berörs inte av någon remiss­

instans. Sysselsättnings frågan tas upp av arbetsmarknadssty­

relsen. Styrelsen förklarar sig i princip beredd medverka till att arbetet

med vissa anläggningar utförs som beredskapsarbeten. Sysselsättningen un­

der byggnadstiden är det främsta motivet därtill, men styrelsen har även

intresse av att en viss styrning av lokaliseringen sker. Styrelsen framhåller

att en tidsplan som innebär att arbetet bedrivs hårdare på vintern än på

sommaren är att föredraga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Departementschefen

Importandelen av produkter som behövs för vår energiförsörjning har

från mitten av 1940-talet ständigt ökat. I fråga om drivmedlen är importbe­

roendet numera totalt. För bränslen är det inemot 90 %. Förändringen mot

4 Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 samt. Nr 136

46

Kungl. May.ts proposition nr 136 år 1969

ett nästan fullständigt importberoende för drivmedels- och bränsleförsörj­

ningen har sin grund i det ständigt ökade behovet av energi som skapas av

samhällets starka utveckling. Den ökade efterfrågan på energi har i stor ut­

sträckning fått tillgodoses genom import av oljeprodukter.

Energikommittén redovisar i sin prognos en fortsatt kraftig stegi ing av

energibehovet. Det ökade behovet kan inom överskådlig tid endast i mindre

omfattning täckas genom utbyggnad av atom- och vattenkraft. Vi måste

därför även i fortsättningen importera stora mängder olja. Importen av den­

na vara beräknas sålunda stiga från ca 19 milj m3 år 1965 till 35

36 milj.

m3 år 1975 och till 43—48 milj. in3 år 1985.

Ett avbrott i oljeimporten skulle innebära starka störningar för vårt sam­

hälle. Detta förhållande har framtvingat omfattande beredskapsåtgärder. För

att trygga vår energiförsörjning i olika krigs- och avspärrningssituationer

lagrar vi olja sedan mer än trettio år. Det nuvarande lagringsprogrammet,

som antogs år 1962, syftade till att under en sjuårsperiod väsentligt öka lag­

ringen av olja. De i programmet uppställda lagringsmålen för olika produk­

ter kommer i stort sett att ha uppnåtts vid utgången av år 1969.

För den fortsatta lagringen lägger 1968 års oljelagringskommitté fram tre

alternativa förslag till lagringsmål, vart och ett med två varianter beteckna­

de a och b.

Alternativ 1 b innebär att eu i förhållande till riksdagens tidigare beslut

oförändrad tidsmässig försörjningsuthållighet vid krig och avspärrning upp­

nås efter fem år. Alternativ II b syftar likaledes till full lagerutbyggnad

men under sju år. Alternativ III har beräknats så att lagerbehovet för varje

produktslag med undantag för krigsreserven av drivmedel begränsas till

95 % av de i alternativ II angivna mängderna. Väljs alternativ III kommer

således inte den tidigare beslutade försörjningsuthålligheten att uppnås. I

varianten a av resp. alternativ har kommittén räknat med en i förhållande

til! tidigare beslut ökad försörjningsuthållighet för uppvärmningssektorn.

Kommitténs beräkningar av lagringsmålen för den nya perioden grundas

bl. a. på att förbrukningen i både krigs- och avspärrningsfallen nedbringas

till lägsta praktiskt möjliga nivå. Man framhåller därför vikten av att ran­

soneringar är väl förberedda. Jag delar helt kommitténs uppfattning här­

vidlag.

Vid sina beräkningar av lagringsmålen har kommittén vidare utgått från

de bedömningar av det totala lagerbehovet som gjorts av överstyrelsen för

ekonomiskt försvar. Hänsyn har också tagits till i landet befintliga tillgångar

av drivmedel och bränslen samt till möjligheten av inhemsk ersättningspro-

duktion. Vid remissbehandlingen har överbefälhavaren anmärkt på att kom­

mittén vid sina beräkningar av lagerbehovet inte synes ha kunnat ta hänsyn

till ett för krigsmaktens del visst ökat lagringsbehov. Jag finner att detta

lagringsbehov endast marginellt kan inverka på lagringsmålet. Vidare har

47

jordbruksnämnden framhållit att de av kommittén beräknade tillgångarna

av drivmedel i farmaggregat hos jordbruket redan tagits i anspråk av nämn­

den i dess interna planer på en drivmedelsransonering inom jordbrukets om­

råde. Denna fråga bör uppmärksammas vid fastställandet av den drivme-

delsmängd som kan komma afl tilldelas jordbruket i ett krisläge.

I fråga om inhemsk ersättningsproduktion för drivmedel konstaterar

kommittén att endast gengas kan komma ifråga. Tillverkning av den speciel­

la utrustning som erfordras för gengasdrift tar dock relativt lång tid. Efter­

som en snabbare övergång till inhemska drivemedel ökar landets uthållighet

i ett krisläge anser kommittén det angeläget att möjligheterna till att minska

den tid som går åt för att sätta i gång produktionen av gengasutrustning sna­

rast prövas. En minskad igångsättningstid skulle även kunna innebära, att

det föreslagna lagringsmålet för motorbrännolja kan sänkas något. Jag fin­

ner de av kommittén framförda synpunkterna viktiga. Forskningen i fråga

om gengasaggregat är långt driven. Prototyper av aggregat för olika fordon

har framställts och provkörs nu i olika delar av landet. Enligt min uppfatt­

ning tår frågan om ökade statliga insatser för förberedelser av produktion

av gengasaggregat prövas i samband med överstyrelsens årliga anslagsfram­

ställningar.

De beräkningar som leder fram till kommitténs förslag om lagringsmål för

den nya perioden är enligt min mening väl grundade. De understryker be­

hovet av fortsatt ökad beredskapslagring. Någon annan uppfattning har

heller inte förts fram vid remissbehandlingen. Beredskapslagren av olja samt

av koks bör således byggas upp ytterligare. Jag anser att målet skall vara en

i förhållande till nuvarande planering oförändrad tidsmässig uthållighet un­

der krigs- och avspärrningsperioderna. Det av kommittén förordade försla­

get om en sjuårig lagringsperiod finner jag väl motiverat och föreslår därför

alt lagringsmålet för olja och koks för den kommande perioden fastställs i

enlighet med kommitténs alternativ It b. Jag delar således inte kommers­

kollegiets uppfattning om behovet av ett ökat lagringsmål för bensin. Kom­

mittén har enligt min mening beaktat de svårigheter som uppstår vid en

bensinransonering och satt lagringsmålet därefter. Det av Svenska petroleum

institutet framförda förslaget om att reducera lagringsmålet för motorbränn­

olja kan jag inte biträda. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förordar

det högre lagringsmålet för uppvärmningssektorn och anför med instäm­

mande av överbefälhavaren goda skäl härför. Jag finner dock liksom en enig

kommitté att det lägre lagringsmålet ger en tillfredsställande beredskap och

förordar därför detta. Beträffande kommitténs förslag om ökad lagring av

koks finner jag att lagringen bör genomföras inom ramen för de resurser

som står till överstyrelsens förfogande.

Krigsreserven av drivmedel bör liksom hittills förvaras i särskilt lokali­

serade skyddade anläggningar. Enligt min mening innebär den av kommit­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

48

tén föreslagna styrda lokaliseringen av en viss del av krigsreserven av eld­

ningsolja eu förbättring av beredskapen. Förslaget bör därför genomföras.

Jag biträder även förslaget om en styrd lokalisering av en viss del av de

elkraft- och värmeproducerande företagens ökade lagring.

I fråga om finansieringen av oljelagringen bryter sig meningarna såväl

inom kommittén som bland remissinstanserna. Kommitténs majoritet före­

slår med instämmande av flera av de statliga remissinstanserna, alt kostna­

derna för det nya lagringsprogrammet skall finansieras prisvägen. Reser­

vantens uppfattning att staten skall bidraga till industrins kostnader finner

stöd hos vissa av näringslivets organisationer.

Jag vill erinra om att vid tillkomsten av det nu löpande programmet be­

räknades ett pristillägg på 0,4 öre litern täcka oljehandelns kostnader för

beredskapslagringen intill ett belopp av 60 milj. kr. Genom att detta pris­

tillägg inte skulle belasta leveranser till den lagringspliktiga industrin fick

denna underlag för finansiering av sina kostnader för beredskapslagringen.

På grund av den starkt stigande försäljningen beräknas ett pristillägg på

0,4 öre per liter under den kommande lagringsperioden inbringa ett belopp

av 129 milj. kr. per år. Detta belopp täcker väl oljehandelns kostnader som

beräknas gå upp till 108,2 milj. kr. per år. Oljehandelns leveranser till den

lagringspliktiga industrin skall inte heller för den nya perioden belastas med

pristillägget. Industrins kostnader för sin beredskapslagring under den nya

perioden kan beräknas bli lägre än under den nu löpande. Någon skill­

nad i kostnadshänseende mellan den lagringsskyldiga industrin och andra

konsumenter torde, som kommerskollegium framhåller, inte komma att

föreligga.

Mot denna bakgrund föreslår jag att kommittémajoritetens förslag till

finansiering godtages. Svenska petroleum institutet anför i sitt remissyttran­

de att pristillägget för motorbrännolja under den kommande perioden kan

förväntas bli högre än för andra produkter. Eftersom finansieringsförslaget

biträtts av oljebranschens representanter i kommittén, utgår jag dock från

att pristillägget för motorbrännolja på grund av beredskapslagringsavgiften

inte skall behöva bli högre än under nu löpande period.

Med hänsyn till de lokali seringskrav som ställs på de skyddade och loka­

liserade utrymmena anser jag att statsbidrag bör lämnas till merkostnaden

för dessa. Denna merkostnad beräknas gå upp till ca 80 milj. kr. eller 11,5

milj. kr. per år. Det statliga bidraget bör liksom hittills lämnas i form av

ränte- och amorteringsfria lån.

För att tillförsäkra konsumenterna av stadsgas och gasol en rimlig för­

sörjning i ett krisläge föreslår kommittén lagringsskyldighet även för stads-

gasindustrins råvaror samt för gasol. Jag ansluter mig till de bedömningar

som kommittén därvid gjort och förordar att lagringsmålen skall avse sam­

ma försörjningsuthållighet som för olja.

Remissinstanserna sätter i och för sig inte i fråga behovet av beredskaps-

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

49

lagiing a'\ dessa varor. I fråga om finansieringen av lagringen har dock flera

näringslivsorganisationer en annan uppfattning än kommittén. .lag vill

framhålla att lagringsskyldighet för stadsgasindustrin föreslogs redan av

1961 års oljelagringskommitté. Förslaget innebar bl. a. att lagringsskyldig-

heten skulle fullgöras utan statliga bidrag. Med hänsyn till att stad sgasver­

ken i remissyttrande över kommittébetänkandet uttalade sin villighet att

frivilligt sörja för en betryggande lagring förordade jag i prop. 1962: 194

ingen särskild lagringsskyldighet. Jag förutsatte dock att överenskommelse

om frivillig lagring skulle träffas mellan stadsgasindustrins företrädare och

tillsynsmyndigheten. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Stads­

gasindustrin bör mot denna bakgrund i sitt planeringsarbete för övergång

till annan lå^aia än kol ha räknat med inte blott de vinster från miljövårds-

och produktivit et ssynpunkt som de nya råvarorna för med sig utan även

med kostnader för beredskapslagring. Lagringsskyldigheten för stadsgasin­

dustrin skall enligt förslaget träda i kraft först den 1 januari 1977. Detta in­

nebär att medel för finansieringen kan anskaffas under en relativt lång tid.

Kostnaderna kan vidare slås ut på en normal avskrivningstid med kraftigt

minskade årskostnader som följd. Stadsgasindustrin har i allmänhet också

större lager av råvara än vad som är kommersiellt betingat. Delta bör inne­

bära att lageruppbyggnaden på grund av den föreslagna lagringsplikten blir

av begränsad omfattning. Av dessa skäl anser jag att kostnaderna för bered­

skapslagring av råvara för stadsgas kan bäras utan statligt stöd.

De investeringskostnader för beredskapslagring av gasol som enligt kom­

mitténs förslag skall åvila de lagringskyldiga torde inte heller bli större än

att de kan bära dessa. Jag biträder därför kommitténs förslag. Kostnaderna

för lagringen av krigsreserven och en del av avspärrningsreserven av gasol

i bergrum, 19,8 milj. kr., bör bestridas av staten.

Då lagringsperioden avses omfatta en så lång tidsrymd som sju år bör

programmet, som kommittén föreslår, omprövas vid mitten av lagringspe­

rioden. Omprövningen skall vara begränsad till en bedömning av progno­

serna över fredskonsumtionen av olja, krigs- och avspärrningsposternas

storlek samt avdragsposternas storlek. Med hänsyn till att omprövningen

inte skall avse programmets finansiering bör Kungl. Maj :t bemyndigas att

besluta om de ändringar som kan föranledas av prövningen. Jag ämnar i

annat sammanhang återkomma till frågan om alt tillkalla den särskilda

kontrollgrupp som förordats av kommittén.

Sveriges fiskares riksförbund delar inte kommitténs uppfattning i fråga

om de beredskapsavgifter som tas ut vid oljeleveranser till fiskefartyg. Riks­

förbundet påpekar bl. a. att det med nuvarande fisketonnage endast finns ett

svagt hopp om att fisket skall kunna pågå i händelse av ett krisläge på grund

av krigshandlingar.

Svårigheter att bedriva fiske liksom många andra verksamheter kan sä­

kert uppstå i vissa krislägen. Ändamålet med beredskapslagring av olja är

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

dock att trygga tillgången av de för försvarsberedskapen och folkhushåll­

ningen oundgängliga energibehoven i olika krissituationer. Det för försörj­

ningen viktiga fisket måste kunna pågå så länge omständigheterna medger

det. Behovet av drivmedel för fisket måste därför täckas genom beredskaps­

lagring. Jag finner i likhet med kommittén inte skäl föreslå några nya be­

stämmelser beträffande olja för fiskefartyg.

Möjligheten att utnyttja den fortsatta utbyggnaden av lagringsanlagg-

ningar i sysselsättningsfrämjande syfte bör beaktas. Utbyggnaden bör där­

för ske efter samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.

jag har ingen erinran mot vad kommittén anfört beträffande oljelagi ings-

avgiften och raffinaderiernas råoljelager.

Det av mig föreslagna lagringsprogrammet bör ses mot bakgrund av det

förhållandet att inom olika delar av totalförsvaret pågående miljöstudier

ännu inte slutförts. När dessa studier förts vidare till en sammanvägd mål­

sättning för vårt försvar kan det finnas anledning att pröva om lagrings-

målen för de olika produkterna bör ändras.

De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten bör underställas riks­

dagens prövning. Om riksdagen godkänner förslagen, uppkommer behov

av medel först fr. o. in. budgetåret 1970/71. Frågan om anslag för detta bud­

getår torde få las upp vid anmälan av statsverkspropositionen.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Författningsförslagen

De nuvarande författningar som reglerar oljelagringsskyldigheten bör

som kommittén föreslagit i huvudsak gälla även under kommande lagrmgs-

period. Vissa ändringar påkallas dock av förslagen om införande av lag-

ringsskyhlighet beträffande gasol och råvara för framställning av stadsgas.

Ytterligare några mindre ändringar i författningstexterna bör vidtagas. På

grundval av kommitténs förslag har sålunda inom handelsdepartementet

upprättats förslag till lagar om ändring i förordningarna om oljelagring

och om oljeavgift samt — i samråd med chefen för finansdepartementet —

förslag till lag om ändring i förordningen om avskrivning å vissa oljelag-

ringsanläggningar, in. m. I det följande lämnas en specialmotivering till de

föreslagna ändringarna.

Förordningen om oljelagring in. m.

1

§•

Uttrycket mineralolja förekommer i 1, 2 och 10 §§ som gemensam be­

teckning för petroleumprodukter av olika slag. Det kan tyckas något oegent­

ligt att låta uttrycket omfatta även gasol. 1 enlighet med kommitténs för­

slag bör emellertid samlingsbeteckningen mineralolja av praktiska skal be­

51

hållas. Denna beteckning omfattar således alla de produkter vilka utvinns

vid raffinering av råolja liksom också själva råoljan.

Som ett nytt andra stycke i 1 § har intagits föreskrift om skyldighet för

förbrukare av råvara för framställning av stadsgas att lagra sådan råvara.

Den närmare innebörden av denna lagringsskyldighet framgår av 6 a §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

2

§•

Lagringsskyldighet kommer enligt förslaget att utöver säljare och för­

brukare av oljeprodukter (1 § första stycket) åligga även förbrukare av rå­

vara för framställning av stadsgas (1 § andra stycket). I 2 § behandlas

endast lagringsskyldighet som avses i 1 § första stycket. För att detta skall

framgå tydligt har inledningen till 2 § första stycket jämkats.

Förteckningen i första stycket över olika oljeprodukter har kompletterats

med gruppen gasol.

Enligt paragrafens tredje stycke används i förordningen ordet olja som

beteckning på de produktslag som anges i paragrafen. Denna regel har av

praktiska skäl behållits, vilket innebär att även gasol betecknas som olja.

4 §•

Paragrafens regler om bestämmande av lagringsskyldighet skall inte vara

tillämpliga på gasverkens lagring. Ordalagen har jämkats något med hän­

syn till detta. I den oljemängd som Kungl. Maj:t fastställer enligt denna

paragraf skall självfallet olja som förbrukas som råvara för framställning

av stadsgas inte ingå.

5 §•

Enligt vad förut anförts skall skyldigheten att lagra gasol gälla alla säljare

som avses i 5 § första stycket. Säljare som avses i andra stycket skall vara

skyldiga att lagra gasol endast om de har en årlig omsättning av minst

1 000 ton sådan vara. Lagringsskyldighet som inträder enligt denna regel

gäller endast gasol. Frågan om säljaren dessutom är skyldig att lagra

annan olja, som han säljer vid sidan av gasolen, skall bedömas fristående.

På motsvarande sätt skall försäljning av annan olja än gasol inte i och för

sig medföra skyldighet att lagra gasol. Andra stycket har ändrats i enlighet

med vad som nu anförts.

Inom kommittén har väckts frågan om att i ett tillägg till andra stycket

ange att verksamhet som kan anses utgöra endast förmedling av köp inte

skall betraktas som försäljning. Kommittén finner emellertid detta obehöv­

ligt, eftersom bestämmelsen redan nu i praktiken anses ha den angivna

innebörden. Jag delar kommitténs uppfattning.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

6

§•

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagringsskyldighet för förbru­

kare av olja. Om inte annat föreskrevs, skulle dessa bestämmelser också

i fortsättningen bli tillämpliga även på gasverk som förbrukar olja till­

hörande någon av grupperna i 2 § såsom råvara för stadsgas. Avsikten är

emellertid att de allmänna reglerna om förbrukare inte skall tillämpas be­

träffande sådan förbrukning. I stället skall gälla de särskilda reglerna om

skyldighet att lagra råvara för stadsgas. På grund härav har till paragrafen

lagts ett tredje stycke med innehåll att första och andra styckena inte skall

tillämpas på olja som förbrukas vid framställning av stadsgas för försälj­

ning. Denna regel avses dock träda i kraft först när den särskilda lagrings-

plikten för gasverk inträder. De nu gällande reglerna om förbrukare skall

alltså tillämpas även på oljeförbrukande gasverk fram till den 1 januari

1977. Detta framgår av övergångsbestämmelserna.

6 a §.

1 5 och 6 §§ ges föreskrifter om vilka kategorier säljare och förbrukare

som är skyldiga att lagra olja enligt de allmänna reglerna. Det framstår

som naturligt att i en därpå följande paragraf ta upp bestämmelser om

den föreslagna nya kategorin lagringsskyldiga, förbrukare av gasråvara.

Det föreslås därför att en ny paragraf, 6 a §, tas upp i förordningen.

Enligt den nya paragrafen är den som ett visst kalenderår framställt

stadsgas skyldig att under det närmast följande året lagra råvara av det

slag som förbrukats vid gasframställningen. Lagringsskyldigheten begrän­

sas till råvara som förbrukats vid framställning av gas som skall säljas.

Råvaruförbrukning vid framställning av gas för gasverkens interna behov

(uppvärmning o. d.) skall alltså inte grunda lagringsplilct. Med försäljning

av stadsgas avses i förevarande sammanhang den typ av gasdistribution

genom särskilda ledningsnät som handhas av gasverken i olika städer. Ett

industriföretags gastillverkning för huvudsakligen industriella ändamål

berörs alltså inte, även om den gas som framställs från teknisk synpunkt

är att anse som stadsgas.

Vissa gasverk framställer stadsgas genom att med gas som de själva pro­

ducerat blanda utifrån inköpt gas (gasol), vilken inte undergår annan pro­

cess bos verket än blandningen. Avsikten är att även ett sådant blandnings-

förfarande skall betraktas som framställning av stadsgas och att den in­

köpta gasen skall anses utgöra råvara vid denna framställning. Det före­

kommer emellertid också alt ett gasverk köper gasol och utan blandnings-

åtgärder eller bearbetning distribuerar den vidare genom sitt ledningsnät.

I sådana fall inträder inte lagringsskyldighet enligt förevarande bestäm­

melse. I stället kan lagringsskyldighet tänkas föreligga enligt 5 § under de

förutsättningar som där anges.

Som förut anförts är reglerna i 4 § om bestämmande av lagringsskyldig-

53

het inte tillämpliga på gasverkens lagerhållning. Detsamma gäller natur­

ligtvis beräkningsreglerna i 7 §. För gasverken avses inte uppställas något

tast lagringsmål som fördelas mellan verken, utan lagringsskyldigheten

skall anges i procent av råvaruåtgången under det närmast föregående

året. Procenttalet bör fastställas av Kungl. Maj :t enligt de grunder som

jag tidigare angett. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad

som nu anförts. Med utgångspunkt från det procenttal Kungl. Maj:t fast­

ställer och verkets råvaruförbrukning under det föregående året kan lag­

rets storlek direkt bestämmas.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

7

§•

Med hänsyn till att paragrafen inte skall avse dem som är lagringsskyl-

diga enligt 6 a § har 1 mom. jämkats redaktionellt.

Vid bestämmande av basmängd i fråga om gasol avses inte förekomma

någon beräkning av treårsgenomsnitt utan endast basårets försäljning eller

förbrukning skall beaktas. Detta har föranlett ett tillägg i 2 mom. första

stycket.

Enligt 2 mom. andra stycket skall vissa leveranser inte medräknas vid

beräkning av basmängd för säljare. Punkt b, som avser leveranser till åter­

försäljare, anknyter till återförsäljarebegreppet i 5 § andra stycket. Med

hänsyn till att en särskild regel om gasol förts in i sistnämnda stycke måste

också den nu behandlade punkten ändras. Den har därvid delats upp i två

punkter, b och c. De nuvarande punkterna c—e har fått beteckningarna d,

e och g. Som en ny punkt f har förts in en regel om olja som sålts för för­

brukning såsom råvara vid gasframställning. Enligt principerna för bered-

skapslagringen bör nämligen sådan olja inte medräknas vid beräkning av

säljarens basmängd, eftersom förbrukaren blir lagringsskyldig för oljan.

Regeln avses, som framgår av övergångsbestämmelserna, bli tillämplig re­

dan vid bestämmandet år 1970 av lagringsskyldigheten under år 1971.

⁸ §•

På grund av att lagren hos gasverken kan bestå av produkter som inte

omfattas av förordningens oljebegrepp har detta i första stycket ersatts

med ordet vara. Inom kommittén har väckts frågan om ett tillägg till första

stycket av innebörd att den lagrade varan skall vara av fullgod kvalitet.

Liksom kommittén finner jag ett sådant tillägg överflödigt, eftersom för­

ordningen redan nu måste anses ha den angivna innebörden.

Undantag från föreskrifterna i första stycket kan medges av tillsynsmyn­

digheten enligt 9 § första stycket. Detta innebär bl. a. att s. k. inlagrings-

dispens blir möjlig även i fråga om råvara för gasframställning.

I tredje stycket har tillagts att tillsynsmyndigheten i den utsträckning

Kungl. Maj :t bestämmer beslutar om förläggningen av även andra lager än

de bombskyddade oljelagren. Detta tillägg möjliggör en styrning av lagrens

54

lokalisering enligt de grunder jag förut har angett. Genom tillägget skapas

också möjlighet att ge föreskrifter om förläggning av gasverkens råvaru­

lager.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

10

§.

Första stycket har ändrats något i redaktionellt avseende. I ett andra

stycke har införts en regel om att tillsynsmyndigheten kan medge förbru­

kare av råvara för stadsgas att lagra annan råvara än som anges i 6 a §.

FörutsätLning för sådant tillstånd är att den avsedda råvaran tekniskt kan

utnyttjas för gasframställning vid det berörda gasverket.

11—14 §§.

Dessa paragrafer har ändrats redaktionellt med hänsyn till att förbru­

kare av gasråvara föreslås bli lagringsskyldiga. Sådana förbrukares upp­

gift sskyldighet enligt 12 § föreslås avse inte endast den mängd råvara som

förbrukats under det föregående året utan även den volym gas som fram­

ställts. Ordet olja i 14 § byts enligt förslaget ut mot mineralolja. Grunden

till detta är att uppgiftsskyldigheten bör avse också råolja, som inte om­

fattas av begreppet olja enligt definitionen i 2 g.

18 §.

Som tidigare framgått kommer i fortsättningen uttrycket lagringsskyldig

i förordningen enligt förslaget att avse även dem som är skyldiga att lagra

gasråvara. Om denna lagringsskyldighet inte fullgörs bör, liksom i fråga

om andra lagringsskyldiga, vitesföreläggande kunna meddelas. Främst med

hänsyn till detta har lydelsen av paragrafens första stycke jämkats.

Ändringen i andra stycket föranleds av att reglerna om oljeavgift inte

avses gälla beträffande gasverkens råvarulagring. Den ändrade lydelsen

stämmer överens med 9 § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

Huvuddelen av författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 ja­

nuari 1970, då den nya lagringsperioden börjar. Föreskrifterna om lagrings-

plikt för förbrukare av gasråvara skall dock enligt förslaget gälla först

fr. o. m. den 1 januari 1977. På grund därav bar angivits att 6 § tredje styc­

ket, 6 a §, 10 § andra stycket och 12 § första stycket andra punkten skall trä­

da i kraft först nämnda dag. De ytterligare bestämmelser i den föreslagna

författningstexten som har samband med skyldigheten att lagra råvara för

stadsgas behöver inte undantas från huvudregeln om ikraftträdande den

1 januari 1970. Särskilt bör nämnas 7 § 2 mom. andra stycket punkt f. Att

denna bestämmelse avses träda i kraft redan den 1 januari 1970 har förut

nämnts. Detta innebär att gasverk med olja som råvara redan från den nya

lagringsperiodens början befrias från avgifter som oljehandeln tax ut vid

55

sådana leveranser som skall medräknas när basmängd för säljaren fast­

ställs. Avsikten med detta är att ge gasverken ett visst finansieringsunder-

lag för den utbyggnad av cisternutrymmen som skall ske fram till år 1977.

Lagringsmängder för år 1970 bestäms under år 1969 enligt de regler som

f. n. gäller. Detta innebär bl. a. att gasol inte behöver lagras under år 1970.

Reglerna om skyldighet att lagra gasol gäller dock i princip redan under år

1970, då bl. a. lagringsmängderna för det följande året skall fastställas. För

att det skall vara tydligt att de nya bestämmelserna inte påverkar omfatt­

ningen av de lager som skall hållas under år 1970 har i övergångsbestäm­

melserna angivits att därom gäller vad som tidigare bestämts.

Förordningen om oljeavgift m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

1

§■

Bestämmelserna om oljeavgift föreslås inte bli tillämpliga i fråga om gas­

verkens lagring av gasråvara. Med lagringsskyldig bör därför i förordningen

om oljeavgift m. in. förstås endast säljare och förbrukare som avses i 5 eller

6 § oljelagringsförordningen. Förevarande paragraf har ändrats i enlighet

härmed.

2

§•

Enligt förslaget till ny lydelse av 8 § tredje stycket olj elagringsf örordning­

en skall tillsynsmyndigheten besluta om förläggningen av dels de bomb-

skyddade lagren, dels andra lager i den utsträckning Kungl. Maj :t bestäm­

mer. Avsikten är att tillsynsmyndigheten med stöd av denna regel skall

kunna styra lagrens lokalisering på sätt som förut berörts. För att denna

styrning skall fungera effektivt bör oljeavgift utgå vid brott mot föreskrift

som meddelats om lokalisering. Enligt oljeavgiftsförordningens hittillsva­

rande lydelse har brott mot föreskrift enligt 8 § tredje stycket oljelagrings-

förordningen om förläggning av skyddade lager inte medfört skyldighet att

betala oljeavgift. Om den lagringsskyldige helt åsidosatt skyldighet att för­

vara oljelager till viss del i skyddade utrymmen, har han blivit pliktig att

erlägga oljeavgift men däremot inte om han endast brutit mot föreskrift om

utrymmets förläggning. Även i sistnämnda fall bör emellertid avgift utgå,

liksom vid brott mot föreskrift om förläggning av de lokaliserade lagren.

Oljeavgift bör alltså utgå vid varje brott mot föreskrift som meddelats med

stöd av 8 § tredje stycket oljelagringsförordningen. En bestämmelse med

denna innebörd har tagits upp som punkt c i förevarande paragrafs första

stycke.

3

§■

Första styckel har jämkats med hänsyn till tillägget av punkt c i 2 §

första stycket.

Oljeavgifterna har reviderats enligt vad som förut anförts.

5

§■

De grunder för beräkning av oljeavgift som nu gäller i fall som avses i

2 § första stycket b bör gälla även i fall som angivits i den nya punkten c.

Ett tillägg av denna innebörd har gjorts i 5 § första stycket.

Övergångsbestämmelserna

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1970. För

år 1970 bör dock oljeavgift utgå med de belopp som nu gäller. Föreskrift om

detta har tagits npp som övergångsbestämmelse.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

Förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

De förmånligare avskrivnings- och värderingsregler som tillämpas vid be­

skattningen i fråga om skyddade lagringsanläggningar och beredskapslager

har fortsatt betydelse för lagringen av mineraloljor trots de nya avskriv-

ningsregler för fastigheter som gäller från och med 1970 års taxering. Be­

stämmelserna i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggning­

ar, m. m. föreslås därför få gälla också för den kommande lagringsperioden.

Bestämmelserna bör avse skyddade anläggningar som blir färdiga senast det

beskattningsår för vilket taxering sker år 1980.

Det kan erinras om att bestämmelserna under den nya lagringsperioden

blir tillämpliga på anläggningar med s. k. styrd lokalisering, om de uppfyller

de uppställda kraven i skyddshänseende.

Beträffande avskrivningsmöjligheterna för anläggningar som möjligen

kan komma att byggas för skyddad lagring av gasråvara kan tilläggas följan­

de. Det förekommer inte f. n. att gasverk, där anläggning som här avses är

tänkbar, drivs av skattskyldig juridisk person. Om så skulle bli fallet i fram­

tiden, bör anläggning som sålunda inrättas för skyddad lagring av gasråvara

kunna avskrivas enligt förordningens regler. Som gasråvara kan emellertid

i sådant fall väntas komma i fråga endast lättbensin eller gasol. Eftersom

dessa typer av gasråvara omfattas av begreppet mineralolja, föreligger den

berörda avskrivningsrätten redan enligt förordningens nuvarande lydelse.

Det finns därför inte anledning att föreslå ändring av författningstexten på

denna punkt.

Förordningen innehåller i 4 § andra stycket vissa begreppsbestämningar

rörande de statliga lånen. Sålunda betecknas lån för oskyddad lagring som

antingen anläggningslån för oskyddad lagring eller lagerlån. Lån för skyd­

dad lagring skall i sin helhet anses belöpa på anläggningen och betecknas

som anläggningslån för skyddad lagring. Dessa regler har sin grund i lånens

utformning under lagringsperioden 1958—1962. Särskilda lån för skyddad

lagring beviljades då som bidrag till utbyggnaden av det skyddade utrymmet

och avsåg inte lageranskaffningen. Enligt de föreskrifter som gäller för lån-

57

givningen under innevarande lagringsperiod beviljas emellertid lånen för

skyddad lagring i två former, anläggningslån och lagerlån. Med hänsyn här­

till bör 4 § andra stycket jämkas. Det föreslås att stycket inleds med be­

stämmelsen att det statliga lånet vid inkomsttaxeringen skall anses som an­

läggningslån om det avser uppförande av anläggning och som lagerlån om

det avser anskaffning av lager. Som en andra punkt bör tas upp den nuva­

rande regeln rörande uppdelning av lån för oskyddad lagring, vilka avser

såväl anläggning som lager.

Övriga ändringar i förordningen är av redaktionell art.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t före­

slår riksdagen att

1) antaga förslag till lag om ändring i förordningen

(1957: 343) om oljelagring m.m.;

2) antaga förslag till lag om ändring i förordningen

(1957: 344) om oljeavgift m.m.;

3) antaga förslag till lag om ändring i förordningen

(1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagring sanläggning­

ar, in. m.;

4) godkänna de riktlinjer jag förordat för den fortsatta

beredskapslagringen av oljeprodukter;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om de ändringar i

oljelagringsprogrammet som kan föranledas av den begrän­

sade omprövning av detta som jag förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690501