2

ringsverksamheten — föreslås bli integrerade med sjömansförmedlingen i

den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömans-

nämnd ersätter de regionala nämnderna.

Slutligen föreslås att Falsterbokanalen upplåts till småbåtshamn och un­

der sommarhalvåret i begränsad omfattning hålls öppen för fritidsbåt­

trafik.

För budgetåret 1969/70 begärs för angivna ändamål sammanlagt

113 740 000 kr. För sjöfartsverket som är försöksmyndighet på program-

budgetmetodikens område föreslås att de nuvarande anslagen ersätts med

tre programbudgetinriktade anslag.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 58 år 1969

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

tare finnes skall intagas i publika-

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

5

I samband med inskrivningen vid

sjömanshus skall för sjömannen ut­

färdas sjöfartsbok.

6

För inskrivning skall sjömannen

personligen inställa sig vid det sjö­

manshus, som han skall tillhöra;

dock må, om sjömannen befinner sig

på annan ort och sådan inställelse

skulle föranleda betydande olägen­

het, inskrivningen verkställas samt

sjöfartsbok utfärdas av mönstrings-

förrättare, som finnes att tillgå på

orten.

tionen »Underrättelser för sjöfa­

rande».

§•

I samband med inskrivningen i

sjömansregistret skall för sjöman­

nen utfärdas sjöfartsbok.

§•

För inskrivning skall sjömannen

personligen inställa sig hos mönst-

ringsför rätt are.

7

När sjömannen inskrivits, skall

sjömanshuset därom ofördröjligen

underrätta pastorsämbetet i den för­

samling, där sjömannen är kyrko-

bokförd, samt, beträffande värnplik­

tig sjöman, vederbörande inskriv-

ningschef enligt vad särskilt stadgas.

8

Upphör sjöman, som är inskriven

vid sjömanshus, att utöva sjömans­

yrket å handelsfartyg, bör han anmä­

la detta till sjömanshuset för att av­

föras ur dess inskrivningsregister.

Om sjömannen, såvitt är känt, under

fyra på varandra följande kalender­

år icke utövat yrket å svenskt han­

delsfartyg, skall han, även om an­

mälan ej skett, avföras ur registret

vid slutet av fjärde året. Är sjöman-

När sjömannen inskrivits, skall

sjömansregisterföraren därom oför­

dröjligen underrätta länsstyrelsen.

Har sjöman, såvitt är känt, under

ett kalenderår icke utövat sjömans­

yrket å svenskt handelsfartyg, skall

han avföras ur sjömansregistret. Be-

finnes att sjöman, som enligt vad

nu sagts avförts ur sjömansregist­

ret, alltjämt utövar sjömansyrket å

svenskt handelsfartyg, skall han åter

införas i registret.

När sjöman avföres ur eller åter-

införes i sjömansregistret, skall un-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Svensk sjöman--------------------------------—fartyg, om

a) han ej är inskriven vid sjö- a) han ej är inskriven i sjömans-

manshus eller han saknar sjöfarts- registret eller han saknar sjöfarts­

bok,

bok,

b) han på— —-----------------------------------------å fartyget.

I fråga--------------- ---------------------motsvarande tillämpning.

Utländsk sjöman------------------------------------------------- såsom pass.

18 §.

Vid påmönstring------------ ---------------------------- skall iakttagas

a) att sjömannen är inskriven vid a) att sjömannen är inskriven i

sjömanshus och har sjöfartsbok, sjömansregistret och har sjöfartsbok,

b) att hinder------------------------------------------------- fri hemresa.

Av anställningskontraktet-------------------------------------den anställde.

23 §.

Mönstring inom riket förrättas av Mönstring förrättas av mönst-

föreståndare för sjömanshus (sjö- ringsförrättare.

manshusombudsman) eller annan

mönstringsförrättare vid sjömanshus

eller ock av särskild av sjöfartssty-

relsen utsedd mönstringsförrättare.

Mönstring utom riket förrättas av

svensk konsul.

Frånträder sjöman------------------------------------------------- första stycket.

26

Det åligger sjömanshusombuds­

man att, i fall av tvist mellan befäl­

havare och besättning eller mellan

besättningsmän inbördes, när han

anmodas därom eller eljest anledning-

förekommer söka åstadkomma för­

likning.

Det åligger mönstringsförrättare

att, i fall av tvist mellan befälhavare

och besättning eller mellan besätt­

ningsmän inbördes, när han anmo­

das därom eller eljest anledning fö­

rekommer söka åstadkomma förlik­

ning.

27 §.

Sjömanshusombudsman må icke Mönstringsförrättare inom riket

utan tillstånd för egen eller annans må icke utan tillstånd för egen eller

räkning driva eller hava del i eller annans räkning driva eller hava del i

anställning vid företag, som omfat- eller anställning vid företag, som om-

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

upphävts. Sådan underrättelse skall

jämväl, i den utsträckning som fin­

nes påkallad, tillställas mönstrings-

förrättarna utom riket.

Påmönstringsförbud skall---------------------------- -------- klagan däröver.

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

33

Sjömansnämnd utses av sjöfarts­

styrelsen för ett eller för flera sjö­

manshusdistrikt gemensamt. Sjö­

mansnämnd skall bestå av åtta leda­

möter jämte suppleanter för dem.

Ordföranden samt dennes suppleant,

vilken tillika är vice ordförande i

nämnden, böra vara lagfarna. Av öv­

riga ledamöter utses två efter förslag

av Sveriges redareförening, en efter

förslag av Sveriges fartygsbefälsför-

ening, en efter förslag av Svenska

maskinbefälsförbundet, två efter

förslag av Svenska sjöfolksförbundet

och en efter förslag av Svenska ste-

wardsföreningen. Suppleanter för

dessa ledamöter utses i enahanda

ordning. Ledamöter och suppleanter

skola utses för viss tid, högst tre år.

Sjömansnämnd är beslutför om

jämte ordföranden eller vice ordfö­

randen minst fyra ledamöter äro när­

varande.

Såsom nämndens--------------------------

§■

Sjömansnämnden utses av Konung­

en. Sjömansnämnden skall bestå av

åtta ledamöter jämte suppleanter

för dem. Ordföranden samt dennes

suppleant, vilken tillika är vice ord­

förande i nämnden, böra vara lagfar­

na. Av övriga ledamöter utses två

efter förslag av Sveriges redareför­

ening, en efter förslag av Sveriges

fartygsbefälsförening, en efter för­

slag av Svenska maskinbefälsför­

bundet, två efter förslag av Svenska

sjöfolksförbundet och en efter för­

slag av Svenska stewardsföreningen.

Suppleanter för dessa ledamöter ut­

ses i enahanda ordning. Ledamöter

och suppleanter skola utses för viss

tid, högst tre år.

Sjömansnämnden är beslutför om

jämte ordföranden eller vice ordfö­

randen minst fyra ledamöter äro

närvarande.

----------tillämpliga delar.

35 §.

Sjömansrulla, som upphört att gäl­

la, skall i samband med den därav

föranledda avmönstringen omhän­

dertagas av mönstringsförrättaren

och för förvaring tillställas sjömans­

huset i det sjömanshusdistrikt, där

fartygets hemort är belägen.

Sjömansrulla, som upphört att

gälla, skall i samband med den där­

av föranledda avmönstringen om­

händertagas av mönstringsförrätta­

ren och för förvaring tillställas sjö-

mansregistret.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

46

När anmälan--------------------------------

Finner socialstyrelsen vid pröv­

ning enligt första stycket att anmä­

lan icke bort göras, skall besked där­

om genast tillställas sjöfartsstyrel-

sen, som har att avföra den uppgift

om anmälan som enligt 45 § införts

i det centrala sjömansregistret.

47

Har anmälan enligt 45 § eller be­

sked enligt 46 § andra stycket inkom­

mit till sjöfartsstyrelsen, skall sty­

relsen snarast möjligt tillställa sjö-

mansförmedlingarna och mönst-

ringsförrättarna inom riket under­

rättelse därom. Sådan underrättelse

skall jämväl, i den utsträckning som

finnes påkallad, tillställas mönst-

ringsförrättarna utom riket.

48

Företer sjöman, som till följd av

sjömansläkares anmälan varit för­

hindrad att taga anställning å far­

tyg, i samband med inskrivning vid

sjömanshus eller påmönstring intyg

från sjömansläkare, att sjömannens

hälsotillstånd icke längre utgör hin­

der mot hans anställning ombord å

fartyg, åligger det den som verkstäl­

ler inskrivningen eller påmönstring-

en att genast giva sjöfartsstyrelsen

meddelande därom. Det åligger där­

vid styrelsen att utan dröjsmål un­

derrätta de sjömansförmedlingar och

mönstringsförrättare, som blivit un­

derrättade om hindret, att detsamma

upphört.

(Föreslagen lydelse)

§•

— icke föras.

Finner socialstyrelsen vid pröv­

ning enligt första stycket att anmä­

lan icke bort göras, skall besked där­

om genast tillställas sjömansnämn-

den.

§■

Har anmälan enligt 45 § eller be­

sked enligt 46 § andra stycket in­

kommit till sjömansnämnden, skall

nämnden snarast möjligt tillställa

sjömansförmedlingarna och mönst-

ringsförrättarna inom riket under­

rättelse därom. Sådan underrättelse

skall jämväl, i den utsträckning som

finnes påkallad, tillställas mönst-

ringsförrättarna utom riket.

§•

Företer sjöman, som till följd av

sjömansläkares anmälan varit för­

hindrad att taga anställning å far­

tyg, i samband med inskrivning i

sjömansregistret eller påmönstring

intyg från sjömansläkare, att sjö­

mannens hälsotillstånd icke längre

utgör hinder mot hans anställning

ombord å fartyg, åligger det den som

verkställer inskrivningen eller på-

mönstringen att genast giva sjömans-

nämnden meddelade därom. Det

åligger därvid nämnden att utan

dröjsmål underrätta de sjömansför­

medlingar och mönstringsförrättare,

som blivit underrättade om hindret,

att detsamma upphört.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

sjömannen är inskriven vid sjömans­

hus.

55

Vägrar befälhavare i strid mot 40

§ att förete sjömansrulla eller man-

skapsförteckning, straffes med dags­

böter.

§•

Vägrar befälhavare i strid mot 40

§ att förete sjömansrulla eller man-

skapsförteckning, dömes till böter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Den som vid utgången av juni 1969 är inskriven vid sjömanshus anses

överförd till sjömansregistret när denna förordning träder i kraft.

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

den som vid två mantalsskrivningar

i följd befunnits sakna känt hemvist.

Den som är inskriven på svenskt sjö­

manshus får dock ej överföras till

obefintligregistret.

Andra och -—

(Föreslagen lydelse)

den som vid två mantalsskrivningar

i följd befunnits sakna känt hemvist.

— åtföljer honom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

manslagskommitté, 1964 års sjöarbetstidsutredning, hamnutredningen, 1967

års fiskehamnsutredning, räddningstjänstutredningen, affärsverksutred-

ningen, utredningen om handräckningsvärnpliktiga, Sveriges geologiska un­

dersökning, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges redareförening, Rede­

riföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska ma-

skinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska ste-wardsförening­

en, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund

(SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Svenska hamnförbundet, Sveriges varvsindust-

riförening, Svenska Reproduktions ÅR, Sjösportens samarbetsdelegation,

Nordiska oljeskyddsunionen, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges

väg- och vattenbyggares riksförbund.

Yttranden över betänkandet Sjömansregistreringen har avgetts av värn-

pliktsverket, riksförsäkringsverket, sjöfartsstyrelsen, statskontoret, riksre­

visionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, sjömans-

skattenämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, handelsflottans pensionsanstalt,

sjömansnämnderna, 1964 års sjömanslagskommitté, sjöf artsutredningen,

sjömanspensionskommittén, 1967 års sjömansskattekommitté, Sveriges

redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska sjöfolksför­

bundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewardsföreningen, SR och TCO.

Yttranden över betänkandet Falsterbokanalen har avgetts av överbefäl­

havaren, statens järnvägar, statens vägverk, sjöfartsstyrelsen, riksrevisions­

verket, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered­

skap, länsstyrelsen i Malmöhus län, civilbefälhavaren i södra civilområdet,

lotsorganisationsutredningen, sjöfartsutredningen, Näringslivets trafikdele­

gation, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sve­

riges fartygsbefälsförening, Föreningen för inre vattenvägar och Sjöspor­

tens samarbetsdelegation.

II. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

1. Nuvarande förhållanden

Sjöfartsverket består av sjöfartsstyrelsen med lots- och fyrstaten samt

statens fartygsinspektion. Sjöfartsstyrelsen är central förvaltningsmyndig­

het för sjöfartsärenden. Till styrelsens arbetsuppgifter hör frågor rörande

de allmänna sjövägarna. Styrelsen verkar sålunda för att nödvändiga sä­

kerhetsanordningar inrättas och vakar över att anordningarna underhålls

och betjänas. Styrelsen bestämmer om utprickning, fyrbelysning och an­

nan farledsutmärkning samt ser till att sådana åtgärder inte vidtas att

sjöfarten försvåras eller förhindras. Vidare svarar styrelsen för lotsningen

vid rikets kuster och i Mälaren. Härtill kommer vissa samordnande upp­

18

Utom de nämnda regionala organisationerna finns ytterligare regionala

och lokala organ. Hit hör de fyra deccakedjorna med tillhörande radionavi-

geringsstationer, som tekniskt sorterar under fyr- och elektrobyrån. För

byggnadsverksamheten finns under byggnadsbyrån två regionala organi­

sationer. Den ena, som omfattar tre byggnadskontor, är avsedd främst för

fiske- och småbåtshamnar. Den andra, som leds direkt från byggnadsbyrån,

är avsedd för lots- och fyrväsendet. Tillsynen av de statliga fiskehamnarna

sköts av arvodesanställda hamnmästare. Härutöver kan nämnas de sär­

skilda mönstringsförrättarna samt de organisationer som under resp. sä­

song upprättas för isbrytning och sjömätning.

Totalt omfattade sjöfartsverket den 1 juli 1968 ca 2 050 personer (inkl.

deltidsanställda), varav drygt 300 tillhörde verkets centrala förvaltning.

Härtill kommer militär personal om ca 480 man för sjömätning och isbryt­

ning.

En tablå över sjöfartsverkets nuvarande organisation och personalens

fördelning på olika organisationsenheter torde få fogas till statsrådsproto­

kollet i detta ärende som bilaga 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

2

.

Sjöfartsutredningen

Allmänna förutsättningar för sjöfartsverkets arbetsuppgifter

Sjöfartsutredningen har utgått ifrån att sjöfartsverket även i fortsätt­

ningen skall vara centralt statligt organ i frågor som rör sjöfarten. Utred­

ningen konstaterar emellertid att förutsättningarna för verkets arbete änd­

rats avsevärt under senare år och framhåller att omstruktureringen inom

sjöfarten ställer nya krav på inriktningen och dimensioneringen av de

tjänster som sjöfartsverket tillhandahåller. Tendenserna till koncentration

av trafiken till färre och större hamnar skapar nya geografiska mönster

för de farleder som bör hållas öppna för sjöfarten. De ändrade trafikför­

utsättningarna kräver därmed en fortlöpande anpassning av såväl lots-

platsorganisationen och fyrväsendet som sjömätnings- och isbrytarverk-

samheten. Av tonnagets utveckling mot större och snabbare enheter föl­

jer ökade krav på säkerhetsanordningarnas och sjömätningarnas tillför­

litlighet. Förändringar i fartygens navigeringsutrustning kräver motsva­

rande anpassning av sjöfartsverkets anläggningar och utrustning och ska­

par samtidigt nya förutsättningar för verket att möta sjöfartens behov av

farledsservice i dess olika former.

Denna snabba utveckling medför att den långsiktiga planeringen av sjö­

fartsverkets farledsaktiviteter bör ges en central funktion. I än högre grad

måste också planeringen av de olika tjänster och anordningar som verket

tillhandahåller integreras.

Den fartygstekniska utvecklingen och mekaniseringen av arbetet om­

bord återverkar på de uppgifter som åvilar sjöfartsverket i fråga om till­

19

syn av fartygens säkerhet och de ombordanställdas arbetsförhållanden.

Tillsynsmyndigheten ställs inför problem som kräver hög teknisk kompe­

tens. Samtidigt är det enligt utredningen nödvändigt att myndigheten är

öppen för de möjligheter den tekniska utvecklingen skapar för en ända­

målsenlig drift av fartygen.

Sjöfartsnäringens strukturomvandling kräver också att lagstiftningen

följer utvecklingen så att förutsättningar skapas för sjöfartsnäringen att

anpassa sig till vad som gäller för andra näringsgrenar och transportme­

del.

Den statliga trafikpolitiken ger enligt utredningen sjöfartsverket en ny

ekonomisk målsättning. Denna medför krav från dem som har att bära ver­

kets kostnader att verket tillhandahåller sina tjänster så effektivt som möj­

ligt och till lägsta möjliga kostnad. Det är därvid enligt utredningens mening

naturligt att verket koncentrerar verksamheten i första hand till vad som är

väsentligt för handelssjöfarten. De trafikpolitiska kraven på effektiv kon­

kurrens på lika villkor och kraven på kostnadstäckning understryker ock­

så nödvändigheten av att sjöfartsnäringen ges möjlighet att anpassa sig till

vad som gäller för andra näringsgrenar. Sjöfartsnäringen bör därför inte

åtnjuta särskilda privilegier men å andra sidan inte heller åläggas särför-

pliktelser av olika slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Avgränsning av sjöfartsverkets uppgifter

Mot bakgrund av de ändrade förutsättningar för verksamheten som re­

dovisats i det föregående har utredningen gått igenom verkets arbetsupp­

gifter utom vad gäller lots- och fyrväsendet, som behandlas i det av lotsor-

ganisationsutredningen avgivna betänkandet Lots- och fyrväsendets organi­

sation (Stencil K 1968:8). Utredningen ifrågasätter därvid bl. a. om inte

vissa uppgifter hör närmare samman med andra statliga specialorgans äm­

betsområden. I det följande redovisas utredningens synpunkter på de delar

av verksamheten som utredningen funnit anledning att närmare diskutera

från dessa utgångspunkter.

Isbrytning

Isbrytarverksamheten hör till de aktiviteter som avser att trygga fram­

komligheten i de svenska farvattnen och på sjövägarna dit. Det är där­

för naturligt att sjöfartsverket även i fortsättningen får ett avgörande

inflytande över denna verksamhet. För att isbrytningen skall kunna be­

drivas så effektivt som möjligt och till lägsta kostnad krävs en långsiktig

planering av verksamheten och en sådan operativ ledning att största möj­

liga flexibilitet erhålls vid utnyttjande av resurserna. Utredningen har fun­

nit nuvarande fördelning av isbrytarärenden mellan sjöfartsverket och

marinen vara förenlig med dessa krav och anser att sjöfartsverket även

i fortsättningen bör ha det fulla ansvaret för ledningen av verksamheten.

Allmänt konstateras att det visat sig nödvändigt att i allt liögre grad

se samtliga transportmedel som delar i ett sammanhängande transportsy­

stem. Enligt utredningens uppfattning bör ett förhållandevis detaljerat pro­

gram läggas upp för att styra isbrytarverksamheten. Ett sådant program

bör helst ingå som en integrerad del i ett samordnat program för landets

transportförsör j ning.

Utredningen erinrar om att hamnutredningen, som har att ange den

lämpligaste utformningen av del framtida hamnväsendet, även har att un­

dersöka och lägga fram förslag rörande en ändamålsenlig uppläggning av

vinter sjöfarten på Norrland.

Alltsedan den första isbrytaren togs i bruk år 1928 har vården och drif­

ten av statens isbrytarfartyg vilat på de marina myndigheterna. Isbrytarna

har också hela tiden haft militär bemanning. Sjöfartsverket har haft ringa

inflytande på kostnaderna för denna verksamhet. Med hänsyn till att kost­

naderna för isbrytningen skall täckas genom avgifter bör sjöfartsverket ha

det yttersta ansvaret för och därmed ett avgörande inflytande över kost­

naderna för denna verksamhet. Eftersom parallella resurser för likartade

arbetsuppgifter inte bör byggas upp bör i första hand marinens befintliga

resurser för drift- och underhållsarbetet utnyttjas även i fortsättningen.

Verket bör emellertid ha möjlighet att senare pröva annan entreprenör om

det är motiverat av ekonomiska eller andra skäl.

Oavsett vem som skall ombesörja vården och driften av isbrytarna för­

ordar utredningen att fartygen även i fortsättningen bemannas med militär

personal.

Slutligen föreslås viss förstärkning av isbrytarledningen som f. n. be­

står av isbrytardirektören jämte en assistent.

Den av utredningen i ett senare avsnitt föreslagna lekmannastyrelsen

ger enligt utredningens mening verkets ledning tillräckliga förutsättningar

att själv fatta beslut i isbrytarfrågor. Utredningen föreslår därför att sta­

tens isbrgtarnämnd upplöses.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Radionavigeringsanläggningar

I fråga om radionavigeringsanläggningarnas drift och underhåll bör en­

ligt utredningens uppfattning sjöfartsverket efter företagsekonomiska över­

väganden få avgöra om denna verksamhet bör ske i egen eller utomståen­

des regi. Som en tänkbar lösning anges en samordning med driften av te­

leverkets anläggningar.

Fiskehamnar, småbåtshamnar och kanaler

Driften och förvaltningen av de statliga fiskehamnarna är enligt sjöfarts-

utredningen exempel på arbetsuppgifter som är främmande för sjöfarts­

21

verket. Sedan hösten 1966 arbetar fiskehamnsutredningen med frågan om

den fortsatta omfattningen och inriktningen samt utformningen av det

statliga stödet till fiskehamnarna. Denna utredning torde bl. a. komma att

behandla frågan huruvida statliga fiskehamnar även i fortsättningen bör

finnas inrättade. I den mån sådana hamnar kommer att finnas i framtiden

bör huvudansvaret för dem vila på fiskeristyrelsen eller annan lämplig

myndighet för fiskerinäringsfrågor. Sjöfartsverket bör emellertid kunna

åta sig uppdrag att mot särskild ersättning för denna myndighets räkning

driva och förvalta fiskehamnar.

Även ärenden om statsbidrag till fiskehamnar, vilka främst bör bedömas

^från näringspolitiska synpunkter, bör föras över till fiskeristyrelsen.

Inte heller den statliga bidragsgivningen till småbåtshamnar är enligt

utredningens mening en uppgift som ryms inom den framtida målsättningen

för sjöfartsverket. Utredningen anser att ansvaret för planeringen och prio­

riteringen av fritidshamnar bör föras över till naturvårdsverket som är cen­

tral förvaltningsmyndighet för frågor om bl. a. statligt stöd till det rörliga

friluftslivet.

Ett genomförande av utredningens förslag i fråga om fiskehamnar och

småbåtshamnar utgör inte något hinder mot att sjöfartsverket på uppdrag

av resp. myndighet utför teknisk granskning av bidragsärenden om sådan

anses erforderlig. I sammanhanget ifrågasätter utredningen om inte de

författningar som reglerar bidragsgivningen bör ses över i syfte att förenkla

handläggningen av bidragsärendena.

Vid sjöfartsverkets tillkomst överfördes dit förvaltningen av ett antal

statliga kanaler från dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De största

av dessa är Södertälje kanal och Falsterbokanalen. Då sjöfartsverket an­

svarar för det statliga 1'arledsväsendet i övrigt bör enligt utredningens me­

ning även Trollhätte kanalverk överföras till sjöfartsverkets förvaltning.

Innan slutlig ställning tas till denna fråga behövs dock ytterligare utred­

ningsarbete som bör kunna utföras av vattenfallsverket och sjöfartsverket i

samråd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Projekterande och byggande verksamhet

Den projekterande och byggande verksamheten inom verket omfattar dels

egna anläggningar, varav huvuddelen faller på lots- och fyrväsendet, dels

externa objekt, främst fiske- och småbåtshamnar.

Vad gäller projektering och byggande av verkets egna anläggningar bör

dimensioneringen av de egna resurserna bestämmas av att arbetena skall

utföras till lägsta möjliga kostnad. Detta torde enligt utredningen i praktiken

innebära att utomstående entreprenörer kommer att anlitas i betydande

utsträckning och att den egna fasta arbetsstyrkan begränsas.

I konsekvens med utredningens tidigare förslag och med hänsyn till den

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 196!)

förordade allmänna målsättningen för sjöfartsverket bör verket i princip i

fortsättningen inte projektera och bygga fiske- och småbåtshamnar.

Sjömätning och sjölcortsf ramställning

Sjömätningen utförs med sjöfartsverkets egna fartyg och båtar, vilka

till övervägande del bemannas genom marinens försorg. Huvuddelen av

löpande underhåll av fartyg, båtar och annan materiel sker i styrelsens

egen regi och med anlitande av sjöfartsverkets och marinens personal.

Sjömätningen har under senare år förändrats till att innebära en mätnings-

teknisk verksamhet med komplicerade metoder och hjälpmedel. Arbetsupp­

gifterna anses böra ligga kvar hos sjöfartsverket och det framhålls som

viktigt att personalen har sådan utbildning och erfarenhet att den effektivt

kan utnyttja sjömätningshjälpmedlen. Utredningen finner det möjligt att

tillgodose sjömätningens speciella krav med nuvarande militära beman-

ningsform och föreslår ingen förändring i detta avseende.

Utredningen förordar en ytterligare samordning mellan sjöfartsverket

och de marina myndigheterna i fråga om såväl vård och drift av sjömätar-

flottan som utbildning av sjömätningspersonalen, men anser att det slut­

giltigt bör ankomma på sjöfartsverket självt att från ekonomiska synpunk­

ter avgöra var och på vilket sätt underhållet av sjömätarflottan bör ske.

Vissa tekniska och personella skäl talar enligt utredningen för att fram­

ställningen av sjökort flyttas över till rikets allmänna kartverk, som svarar

för huvuddelen av övrig statlig kartframställning. Detta skulle emellertid

också medföra olägenheter för sjömätningen i form av avsevärda samord-

ningssvårigheter. Den tekniska förplaneringen av mätningarna, fältarbetet

och utvärderingen av mätningsresultaten utgör delar i ett integrerat system.

Konsekvensen skulle enligt utredningen bli att även sjömätningen fördes

över till kartverket. Denna skiljer sig dock helt från den typ av fältarbete

som kartverket bedriver. Vidare skulle handläggningen av farledsfrågor i

sjöfartsverket tyngas och kompliceras. Utredningen förordar därför att

sjökortsframställningen ligger kvar hos sjöfartsverket.

Sjöfartsverkets tryck av sjökort omfattar allmänna sjökort, sjökort för

försvarets räkning och s. k. båtsportkort. Utredningen förordar att verket

undersöker om nuvarande omfattning och inriktning av den allmänna sjö-

kortsproduktionen med bl. a. täta omtryckningar och små upplagor mot­

svarar det faktiska behovet. I övrigt bör sjöfartsverket enligt utredningens

uppfattning från företagsekonomiska utgångspunkter ta ställning till om

verket bör trycka sjökorten i egen regi eller inte. Härvid bör samråd ske

med statskontoret.

Vad gäller båtsportkorten bör sjöfartsverket enligt utredningens uppfatt­

ning inte ägna sig åt sådan kommersiell verksamhet som produktionen av

dessa innebär bl. a. därför att verket har begränsade möjligheter att bedöma

marknadens behov och att utöva en aktiv marknadsföring. Utgivningen

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

ske under samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Enligt tillämpningskun-

görelsen till lagen skall närmare föreskrifter om denna samverkan meddelas

av sjöfartsstyrelsen i samråd med arbetarskyddsstyrelsen. Enligt dessa före­

skrifter, som dock ännu inte utfärdats, torde yrkesinspektörernas kompe­

tensområde komma att utökas till att omfatta sådana anordningar ombord

som är avsedda för lastning och lossning av fartyget. Därutöver torde yrkes-

inspektörerna komma att anlitas även i sådana frågor där de men inte

fartygsinspektörerna besitter särskild kompetens.

Utredningen anser att arbetarskyddsstyrelsens inflytande över de frågor

som rör arbetarskyddet i fartyg bör stärkas. Detta kan ske genom att far-

tygsinspektionen i sin helhet flyttas över till arbetarskyddsstyrelsen. Med

hänsyn till att tyngdpunkten i fartygsinspektionens arbete ligger på den

rent tekniska och nautiska besiktnings- och inspektionsverksamheten an­

ser utredningen emellertid inte tillräckliga skäl föreligga härför. Det prin­

cipiella ansvaret för arbetarskyddet ombord bör dock enligt utredningen

föras över till arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddslagens tillämpnings­

område kommer därmed att innefatta även skeppstjänst. Tillsynsuppgif-

terna kan liksom nu är fallet på lämpligt sätt fördelas mellan fartygsin-

spektionen och yrkesinspektionen. Formellt kan detta lösas genom att far­

tygsinspektörerna får ställning som specialinspektörer i yrkesinspektionen.

Genom detta förslag bör förutsättningar skapas för ett effektivare arbetar­

skydd ombord. Samtidigt ökar möjligheterna att också i arbetarskydds-

frågor jämställa sjöfarten med övriga grenar av näringslivet. Förslaget

förutsätter en viss mindre av utredningen icke specificerad förstärkning

av resurserna hos arbetarskyddsstyrelsen.

Sjöar be tstidsfrågor

Det är enligt utredningens mening naturligt att de uppgifter som en­

ligt sjöarbetstidslagstiftningen ankommer på sjöfarts styrelsen i princip

förs till arbetarskyddsstyrelsen, som har motsvarande uppgifter i fråga om

övrig arbetstidslagstiftning. Den fortsatta anpassningen av arbetstidsförhål-

landena till sjöss till vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt bör därmed

underlättas. Liksom i fråga om arbetarskyddet kan tillsynen över efterlev­

naden av arbetstidsbestämmelserna också i fortsättningen utövas genom

fartygsinspektionen.

Tillsyn över sjömanshusstiftelserna

Sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över de sjömanshusstiftelser som bilda­

des vid omorganisationen av sjömanshusinstitutionen år 1961 för att för­

valta sjömanshus tillhörande kassor och fonder för understöd åt sjöfolk

och deras anhöriga. Styrelsen utser ledamöter och suppleanter i de direktio­

ner som förvaltar stiftelserna samt förvaltar själv vissa medel. Utredningen

föreslår att förvaltningen av de medel som nu förvaltas av sjöfartsstyrelsen

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

lämpligen naturvårdsverket skulle sjöfartsverkets uppgifter kunna begrän­

sas till att avse tillsynen över att fartygen utrustas och framförs så att de

uppfyller de krav som uppställs av den myndighet vilken har den samlade

överblicken över oljeskyddsfrågorna. Om oljeskyddsfrågorna förs över till

naturvårdsverket torde enligt utredningen oljeskyddsrådets uppgifter kunna

övertas av det till verket knutna vattenvårdsrådet, i vilket sjöfartsverket

därvid bör vara representerat.

S jövettskommittén

Samarbetskommittén för befrämjande av sjövett har bildats på sjöfarts-

styrelsens initiativ för att genom upplysning och propaganda sprida kun­

skaper om rätt uppträdande på sjön och verka för ökad säkerhet i sjötrafi­

ken. Till kommittén är en rad myndigheter och organisationer anslutna.

Utredningen understryker att småbåtstrafikens kraftiga tillväxt under

senare år nödvändiggör en aktiv sjösäkerhetspropaganda. Denna tjänar

såväl nöjestrafikens som handelssjöfartens intressen. Kostnaderna för pro­

pagandan bör därför delas av intressenterna. Utredningen anser att sjö-

vettskommittén inte endast formellt utan även reellt bör vara ett fristående

organ.

Handelsflottans välfärdsråd

Handelsflottans välfärdsråd är ett från sjöfartsverket formellt fristående

organ som handlägger frågor om olika välfärdsanordningar för sjöfolk både

på land och ombord i fartyg. Utredningen understryker betydelsen av att

rådet även i ekonomiskt avseende hålls skilt från sjöfartsverket. Detta inne­

bär bl. a. att sjöfartsverket bör få full ersättning för lokaler, kameralt bi­

träde etc. från rådet.

Synpunkter på ny organisation

Målsättning och företagspolitik

Sjöfartsutredningens förslag i fråga om avgränsningen av sjöfartsverkets

arbetsuppgifter innebär att verket så långt möjligt skall jämställas med

övriga trafikverk. Verksamheten inriktas på sådana uppgifter som kan

antas vara meningsfyllda från främst handelssjöf artens synpunkter. De

arbetsuppgifter som förutsätts ankomma på sjöfartsverket i framtiden hän­

för sig i huvudsak till farlederna och till fartygen.

Den grundläggande målsättningen för en effektivt bedriven farledsverk-

samhet måste enligt utredningen vara att verket tillhandahåller de tjänster,

för vilka det finns efterfrågan och motsvarande villighet att betala kost­

naderna. Servicenivån bör sålunda vara efterfrågeanpassad.

Farledsverksaxnheten syftar till att möjliggöra fartygens säkra fram­

förande i svenska farvatten och på sjövägarna dit. Säker hetsanläggningar

och övrig farledsservice måste hålla sådan nivå och kvalitet att förtroendet

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Företagsform

Tyngdpunkten i sjöfartsverkets arbetsområde kommer enligt utredningens

förslag att ligga i farledsverksamheten. För att möjliggöra en affärsmässig

drift av i första hand denna verksamhet har utredningen funnit att sjö­

fartsverket bör ombildas till affärsdrivande verk. Denna företagsform ger

verket bättre möjligheter att förverkliga den trafikpolitiska målsättningen

och medför en större likställighet med övriga trafikverk. Något hinder

mot affärsverksformen av det skälet att verket fortfarande har viktiga

myndighetsfunktioner, främst fartygsinspektionen, torde enligt utredningen

inte föreligga. Sjöfartsverkets ställning kan i detta hänseende likställas med

luftfartsverkets.

Riksdagen har tidigare fattat ett principbeslut om inrättande av lekman-

nastyrelser i bl. a. affärsverken. En konsekvens av utredningens förslag att

ombilda sjöfartsverket till ett affärsdrivande verk är att även sjöfartsverket

underställs en kollegialt beslutande lekmannastgrelse. Ledamöterna i sty­

relsen bör vara personer med rik erfarenhet från näringsliv och förvaltning.

De bör inte utses i egenskap av representanter för vissa intressen eller orga­

nisationer. En sådan styrelse bör kunna tillföra verket värdefulla erfaren­

heter och impulser. Generaldirektören bör inte vara självskriven ordförande

i styrelsen.

Organisation

Vid sjöfartsverkets tillkomst sammanfördes två tidigare självständiga verk

och vissa delar av andra verk till en myndighet. De olika delarna behöll dock

i huvudsak sina förutvarande funktioner. Då en samlad målsättning för ver­

kets många arbetsenheter och skiftande aktiviteter saknats, har den önsk­

värda integrationen inte kommit till stånd. En annan svaghet i organisa­

tionen är oklarheter i fråga om befogenheter och ansvar såväl horisontellt

som vertikalt. En grundläggande princip vid uppbyggnaden av en ny cen­

tral organisation bör vara att dessa oklarheter elimineras. Härigenom möj­

liggörs enhetlig ledning och underlättas delegering av befogenheter och

ansvar för bestämda verksamhetsområden liksom en successiv anpassning av

organisationen till ändrade arbetsuppgifter eller arbetsmetoder. Organisa­

tionen bör bygga på principen att chefen för en organisationsenhet har ett

ansvar som helt täcker enhetens verksamhetsområde och i förekommande

fall innefattar även ekonomi- och personalfunktionerna. Det bör också vara

en strävan att med beaktande av funktionella samband begränsa antalet

enheter på skilda nivåer inom verket. Härmed tillgodoses bättre bl. a. be­

hovet av samordning mellan närbesläktade verksamhetsområden.

Det råder nära samband mellan de olika aktiviteter som berör farleds­

verksamheten. Det är därför naturligt att dessa förs samman i en huvud­

enhet, innefattande lotsningstjänst, isbrytartjänst, sjötrafikledning, ut-

30

sammanföra allmänna företagsadministrativa uppgifter inom verket till en

huvudenhet. Till dessa uppgifter räknar utredningen de funktioner som

främst avser ekonomi, personaladministration, rationalisering, inköp, ju­

ridisk rådgivning, utbildning, information samt sakrevision och kameral

revision. Utredningen har visserligen övervägt om de företagsadministrativa

uppgifterna borde fördelas på två huvudenheter, varav en för ekonomi och

en för övrig administration. Ett argument mot en fördelning på två enhe­

ter är den till omfattningen ringa verksamhet som skulle åvila envar av

dessa enheter. Vidare skulle en sådan uppdelning strida mot utredningens

strävan att begränsa antalet enheter i syfte att nå en hög grad av integra­

tion. Förslaget innebär att kanslibyrån, ekonomiska byrån och delar av

juridisk-sociala byrån förs till denna huvudenhet. Tyngdpunkten i verk­

samheten kommer att ligga inom det ekonomiska området. Revisionsverk­

samheten bör förstärkas och utökas till att omfatta även sakrevision.

Sjöfartsverkets regionala organisation

I enlighet med sina direktiv har utredningen i första hand behandlat

organisatoriska problem som har direkt anknytning till sjöfartsverkets cen­

trala förvaltning. Med hänsyn till det intima samband som råder mellan

den centrala och regionala organisationen berör emellertid utredningen vissa

aspekter av den vertikala fördelningen av arbetsuppgifter, befogenheter och

ansvar mellan centralförvaltningen och regionala/lokala organ. Det ligger

i linje med utredningens principiella överväganden i fråga om uppbygg­

naden av sjöfartsverkets centrala organisation att arbetsuppgifter, befogen­

heter och ansvar i väsentlig grad delegeras till regionala/lokala chefer. En

förutsättning för ökad delegering är dock att arbetet inom de regionala/

lokala organen är sådant att det medger ett effektivt utnyttjande av per­

sonalen. Arbetsomfattningen, kvantitativt och kvalitativt, hos de lokala en­

heterna liksom dessas antal samt möjligheten att gruppera dem i tillräck­

ligt stora regionala enheter är härvid av väsentlig betydelse. Utredningen

anser den nu föreslagna organisationen för sjöfartsverkets centrala förvalt­

ning väl förenlig med en eventuell utveckling mot t. ex. färre lotsdistrikt och

fartygsinspektionsdistrikt.

Förslag till ny organisation

Verkets ledning

Utredningen föreslår att sjöfartsverket skall stå under ledning av en

kollegialt beslutande styrelse och en generaldirektör som chef för sjöfarts­

verket. För lekmannastyrelsen bör användas beteckningen stijrelsen för

sjöfartsverket. Den nuvarande namnformen sjöfartsstyrelsen som beteck­

ning för den centrala administrationen bör bytas ut mot benämningen

sjöfartsverkets centralförvaltning.

Styrelsen för sjöfartsverket bör bestå av sex ledamöter. I denna bör ge­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

31

neraldirektören ingå som ledamot. Kungl. Maj :t förordnar en av ledamö­

terna som ordförande.

Det bör ankomma på styrelsen att i stora drag leda verksamheten, att

handlägga principfrågor och övriga ärenden av vidsträckt ekonomisk eller

allmän betydelse samt att utöva allmän tillsyn över verksamheten. Av sty­

relsen bör enligt utredningens mening avgöras följande ärenden: viktigare

författningsfrågor, viktigare frågor rörande organisation, arbetsordning och

tjänsteföreskrifter, frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen

och andra ekonomiska frågor av större vikt, frågor om disciplinstraff, åtals­

anmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarunder­

sökning, andra ärenden som generaldirektören hänskjuter till styrelsen

samt frågor om säkerhetskrav och säkerhetsnormer som chefen för sjö­

fartsinspektionen vill underställa styrelsen för prövning.

Under styrelsen utövas den direkta ledningen av sjöfartsverket av ge­

neraldirektören biträdd av cheferna för huvudenheterna. Generaldirektören

är i första hand ansvarig för fullgörandet av sjöfartsverkets uppgifter.

Ärenden som inte avgörs av styrelsen, skall avgöras av generaldirektören.

Beslutanderätten i sådant ärende skall dock kunna delegeras åt chef för

huvudenhet eller annan befattningshavare.

Verkets organ för intern kameral- och sakrevision som i administrativt

hänseende bör placeras inom ekonomisk-administrativa avdelningen föreslås

lyda direkt under generaldirektören.

Generaldirektören och cheferna för huvudenheterna bör tillsammans bilda

en direktion. Inom denna, som utgör ett organ för samråd, bör verkets prak­

tiska företagspolitik utformas i lekmannastyrelsens anda. Regler bör fin­

nas för direktionens arbete. Direktionen bör sammanträda regelbundet för

att förbereda frågor som skall avgöras av styrelsen och behandla viktigare

frågor som berör flera avdelningar och är av större vikt eller som direlctions-

medlem önskar ta upp till gemensam överläggning.

En av cheferna för huvudenheterna skall vara generaldirektörens ställ­

företrädare.

Huvudenheter

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreslår utredningen att

sjöfartsverkets centrala förvaltning skall organiseras på fyra huvudenheter,

i fortsättningen benämnda avdelningar, nämligen farledsavdelningen för

farledsverksamheten med underlydande lotsdistrikt samt Södertälje kanal­

verk, sjökarteavdelningen för sjömätningsverksamhet med sjökortsfram-

ställning, sjöfartsinspektionen med underlydande sjöfartsinspektionsdistrikt

för tillsyn av säkerheten på fartyg och därmed sammanhängande frågor,

för skeppsmätning samt för frågor rörande säkerhetskrav och säkerhets­

normer för farledsanordningar och övervakning av dessa anordningars

tillförlitlighet från sjösäkerhetssynpunkt samt ekonomisk-administrativa av­

32

delningen för i huvudsak ekonomi, personaladministration, juridisk råd­

givning, utbildning och information.

Farledsavdelningen förestås enligt utredningens förslag av en farleds-

direktör, sjökarteavdelningen av en sjökartedirektör, sjöfartsinspektionen

av en överingenjör och ekonomisk/administrativa avdelningen av en eko­

nomidirektör.

Farledsavdelningen bör indelas i fyra sektioner, nämligen pla-

neringssektionen, trafiksektionen, isbrytningssektionen, tekniska sektionen

samt ett fristående försvarskontor.

Planeringssektionen svarar inom ramen för verkets totala planering för

planering av verksamheten inom farledsavdelningen. Sektionen utarbetar

budgetplaner för drift och investeringar inom avdelningens verksamhets­

område. Sektionen svarar bl. a. för det tekniska utvecklingsarbetet inom

avdelningen.

Trafiksektionen handlägger ärenden som avser lotsningsverksamheten,

ärenden som rör farleders förseende med säkerhetsanordningar, bestäm­

melser för trafiken i farleder samt frågor i allmänhet av nautisk beskaf­

fenhet. Sektionen handlägger de ärenden om sjöräddningsväsendet som

ankommer på verket. Vidare handhar sektionen ärenden som rör anskaff­

ning och underhåll av verkets flytande materiel, utom isbrytnings- och sjö-

mätningsflottorna, och svarar för driften av förråd och verkstäder. I mer

komplicerade fartygstekniska frågor bör sjöfartsinspektionen konsulteras.

Isbrytningssektionen, vilken av praktiska skäl även i fortsättningen bör

benämnas isbrytarledningen, svarar för ledning av statens isbrytarverksam-

het och därmed sammanhängande frågor. Sektionen är kontaktorgan gent­

emot marinen i ärenden som rör statsisbrytarnas bemanning, underhåll och

drift.

Tekniska sektionen handlägger frågor av fyr-, elektro- och teleteknisk

karaktär samt ärenden som rör byggande och underhåll av verkets fasta

anläggningar, dvs. farleder, lots- och fyrplatser, fyrar och fasta sjömärken

samt byggnader för sjöfartsverkets behov. Sektionen är konsult i tekniska

frågor åt sjökarteavdelningen.

Försvarskontoret har att initiera och samordna krigsplanläggning av far-

ledsväsendet och förbereda sjöfartsverkets krigsorganisation. Kontoret sva­

rar för planläggningen inom den ekonomiska försvarsberedskapens om­

råde. Kontorets arbetsuppgifter består sålunda oförändrade bortsett från

att frågor som rör militär bemanning av sjömätarflottan framdeles även

formellt skall handläggas av sjökarteavdelningens sjömätningssektion.

Lotsdistrikten svarar för den regionala farledsverksamheten direkt under

chefen för farledsavdelningen.

Sj ökarteavdelningen bör indelas i sjömätningssektionen, kar­

tografiska sektionen och militärkartografiska sektionen.

Sjömätningssektionen svarar för den mätningstekniska, operativa och

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

34

budgeteringsmetoder och budgetkontroll. Vidare svarar sektionen för ut­

arbetande av verkets anslagsframställningar. Inom sektionen utarbetas för­

slag till priser och taxor. Sektionen samordnar inköps- och förrådsverk-

samheten för hela verket och svarar för ärenden som rör hamntaxor och

hamnordningar.

Redovisnings sektionen handhar den centrala inkomst- och utgiftsbok-

föringen samt sköter utanordningar och annan kassarörelse. Sektionen ut­

arbetar årsredovisning och rapporter över den ekonomiska förvaltningen

samt svarar för fakturering och löneuträkning.

Personalsektionen svarar för utformningen av verkets personalpolitik,

t.ex. de anställnings- och befordringsförhållanden som skall gälla inom

verket. Sektionen handhar tolkning av anställnings- och löneavtal m. m.

Inom sektionen utarbetas riktlinjer för och samordnas verkets utbildnings­

verksamhet. Vidare svarar sektionen för information såväl inom verket

gentemot olika personalgrupper som utåt gentemot allmänheten.

Administrativa sektionen är verkets expertorgan i juridiska frågor. Sek­

tionen handlägger ärenden avseende sjöfartsverkets rätt i skadeståndsmål,

markfrågor samt ombudsmannaärenden i övrigt. Sektionen handhar frå­

gor rörande åtal och disciplinär bestraffning. Sektionen svarar vidare för

förvaltnings- och kontorsorganisatoriska frågor samt för expeditionella nor­

mer och system.

Revision och kontroll. Revision.ssektionen skall granska ända­

målsenligheten av vidtagna åtgärder och kontrollera att verksamheten be­

drivs i enlighet med fastställda riktlinjer samt utföra kameral granskning

av verkets räkenskaper.

Som tidigare anförts, bör sektionen ansvara direkt under generaldirektö­

ren, även om den i administrativt avseende är placerad inom ekonomisk­

administrativa avdelningen.

Utredningens förslag till organisation för sjöfartsverkets centralförvalt­

ning torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

De föreslagna ändringarna i verkets uppgifter och organisation bör enligt

utredningen medföra att centralförvaltningens personal kan minskas med

ett 50-tal personer. Personalminskningen gäller i första hand byggnadsby-

rån, sjökartebyrån och juridisk-sociala byrån. Vidare bör sammanslagningen

av nuvarande byråer till ett färre antal huvudenheter medföra rationalise­

ringsvinster i form av personalminskningar. Utredningen bedömer att dessa

rationaliseringsvinster bör kunna uppväga även den av utredningen förut­

satta förstärkningen av vissa funktioner, främst inom den ekonomisk-ad­

ministrativa avdelningen. Minskningen i verkets personalkostnader, inkl.

pålägg för allmänna omkostnader, uppskattar utredningen till ca 2,4 milj.

kr. per år. Härvid har inte medräknats pensionskostnader. Den angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

36

gistrering av sjöfolk har sjömansregisterutredningen granskat verksamhe­

tens olika funktioner var för sig.

En av funktionerna är att tillförsäkra sjömän sådana allmänna rättig­

heter och förmåner som rösträtt, folkpension, ATP och sjukförsäkring.

Dessa är formellt knutna till mantalsskrivning eller förutsätter en bosätt­

ning i riket som noteras i folkbokföring eller bedöms av försäkringskassa.

Nuvarande bosättningsbegrepp är emellertid för snävt för många sjömän

och de skulle därför bli utestängda från dessa förmåner om ingen särskild

åtgärd vidtogs. Någon form av registrering för detta ändamål torde alltså

behövas även i framtiden. Enklast kan detta ske genom att notera yrkes-

tillhörigheten och schablonmässigt betrakta sjöman verksam inom den

svenska handelsflottan såsom en person med känt hemvist i riket. Det in­

nebär en registrering inriktad på en enda funktion, nämligen att ange vilka

svenska medborgare som är yrkessjömän i svensk tjänst.

Med tanke på registreringens syfte, nämligen att ge de ombordanställda

likställdhet med övriga medborgare, får de stå kvar i registret endast så

länge de kan anses som verksamma i yrket. Den ombordanställde skall

under denna tid — om han ej är stadigvarande bosatt i utlandet — anses

ha känt hemvist i riket. Avregistrering föreslås ske efter ett kalenderår

utan sjötjänst, men den som avförs ges ytterligare rådrum. Mantalsskriv­

ningen bevaras i varje fall under ytterligare två år. Vid försäkringskassa

bör även för ombordanställda tillämpas en särregel enligt vilken vederbö­

rande anses fortfarande under ett år ha sitt hemvist i Sverige.

De nya principerna för värnpliktsinskrivning och yrkessjömännens värn­

pliktstjänstgöring leder till att sjömanshusens medverkan till stora delar

kan upphöra. Det väsentligaste från militär synpunkt är att få besked

om vilka värnpliktiga som är yrkessjömän. Härvid är registret det mest

rationella medlet.

För varje ombordanställd behövs en adress som kan leda lokala och cen­

trala myndigheter till kontakt. Utredningen anser att en central service med

aktuella adresser är en rationell lösning på problemet. Mönstringsbeskeden

för svenskar och utlänningar skulle lämpligen kunna utgöra adressanmälan

till en central adressupplysning.

Av de funktioner som nuvarande sjömansregistrering m. m. svarar för

kommer således enligt utredningen två att kvarstå såsom huvuduppgifter,

nämligen dels en central registrering av svenska ombordanställda förenklad

till att endast förse folkbokföringen med besked om vilka som är yrkes­

sjömän dels en central upplysning om aktuella »sjömansadresser» för alla

ombordanställda, både svenskar och utlänningar.

Inom denna begränsade verksamhetsram blir utan särskilda åtgärder

även vissa andra behov tillgodosedda minst lika väl som hittills. För de

ombordanställda viktiga uppgifter säkerställs. Så länge nuvarande pen­

sionssystem består samlas t. ex. uppgift sunderlag för pensionsberäkning

och upprättas sjötjänstutdrag vid pensionsansökningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

fyra personer. I stället tillkommer ett mindre belopp maskinkostnader för

sjömansregistret.

IV. Falsterbokanalen

Under åren 1940—1941 byggdes en kanal genom Falsterbonäset för att få

en för krigshandlingar riskfri sjöförbindelse mellan Östersjön och Öresund.

Kanalen har senare haft betydelse som en alternativ, kortare förbindelse­

led mellan Öresund och Östersjön vid hårt väder och vid stränga vintrar

med stark isbildning.

Under budgetåren 1949/50—1956/57 byggdes vissa delar av kanalen om

för sammanlagt 3,6 milj. kr. Lotstvång för trafiken genom kanalen upphäv­

des år 1961. Fr. o. in. år 1951 infördes avgifter för fartyg med ett nettoton­

nage av 20 ton och däröver. Dessförinnan hade kanalen fått passeras av

alla fartyg utan avgift. Sedermera har den ursprungliga taxan höjts i olika

omgångar, senast den 1 oktober 1965.

Den totala trafiken genom kanalen under åren 1946—1951 uppgick till

14 000—16 000 far tyg per år. Efter införande av avgifter för fartyg över

20 ton netto minskade trafiken av sådana fartyg till ca 8 200 år 1953, för

att därefter hålla sig omkring 6 000—7 000 fram till år 1965, med en till­

fällig ökning år 1964 till ca 8 000. Under åren 1966—1967 minskade trafiken

till ca 5 200 per år. Under den svåra issituationen januari—april 1963 då

Falsterbokanalen var den enda framkomliga leden, sedan såväl Bälten som

Kielkanalen och leden runt Falsterborev spärrats av is, passerades kanalen

av 1 229 fartyg.

Kanalen utnyttjas dessutom av ett stort antal småbåtar, som passerar

avgiftsfritt.

Under perioden 1957/58—1967/68 har inkomsterna uppgått till 1 577 000

kr. varav huvuddelen — 1 528 000 kr. — kanalavgifter. Utgifterna har un­

der samma tid uppgått till 2 788 000 kr. Underskottet har, frånräknat vissa

engångskostnader, uppgått till i medeltal 85 000 kr. per år. Under budget­

året 1967/68 uppgick inkomsterna till 144 000 kr., utgifterna till 285 000 kr.

och underskottet till 141 000 kr.

Praktiskt taget hela det område som tagits i ansråk för kanalen tillhör

prästbostället Räng 10: 1, Rängs socken, och disponerades med nyttjande­

rätt för kanalens räkning till den 14 mars 1968. Vid arrendetidens utgång

skall staten enligt vattendomstolens utslag till pastoratet utge ersättning

för de områden, som tagits i anspråk för kanalen. Vid bestämmande av

storleken av den utgående ersättningen skall till grund härför läggas vär­

det vid inläsningstiden av andra likartade områden i trakten, överlantmä­

taren i Malmöhus län har i en den 9 september 1967 daterad utredning

uppskattat värdet efter ortens pris till fem kr. per kvadratmeter. Hela vär­

det av området, som omfattar en areal av ca 181 000 m2, kan således beräk­

nas till 905 000 kr.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

39

Under förutsättning att kanalen skall drivas på samma sätt som f. n.

beräknas kostnaden för drift och underhåll fr. o. in. budgetåret 1968/69 till

353 000 kr. per år varav 60 000 kr. avser underhåll, 248 000 kr. lönekostna­

der och 45 000 kr. ränta på beräknade nyssnämnda värde av den mark som

taflits i anspråk för kanalen.

Utredningsmannen har haft att bedöma frågan om fortsatt drift eller ned­

läggning av Falsterbokanalen och har därvid undersökt följande olika al­

ternativa lösningar.

1. Drift i nuvarande omfattning

Underskottet beräknas uppgå till 119 000 kr. per år, räknat i prisnivån

den 1 januari 1968.

2. Nedläggning

Att återställa området i förut befintligt skick torde kosta 2 å 3 gånger

det beräknade markvärdet. Något nettoöverskott vid försäljning av till ka­

nalen hörande materiel och byggnader torde inte kunna påräknas.

3. Nedläggning av driften och upplåtelse av kanalen till småbåtshamn

Enda alternativa möjlighet att utnyttja den utgrävda delen av kanalen är

att upplåta densamma till hamn för småbåtar. Bassängen stängs då av med

en utfylld bank vid inloppet från Kämpingebassängen. Inloppet till småbåts­

hamnen kommer att helt gå genom Höllviksbassängen och under bron.

I kanalbassängen beräknas kunna anordnas 600 båtplatser. Någon broöpp­

ning torde inte erfordras eftersom segelbåtarna kan beredas plats i bassäng­

en utanför bron. Utredningen har räknat med att anläggningen på sikt bör

ge en årlig vinst om 5 000—20 000 ler.

4. Nedläggning av driften på kanalen med bibehållen möjlighet att med

kort varsel återupptaga densamma (malpåse)

Härvid bibehålls alla maskinella anordningar intakta, men kanalen upp­

låts till småbåtshamn enligt alternativ 3. Maskiner och annan materiel för­

utsätts bli regelbundet kontrollerade. Det årliga underskottet beräknas till

22 000 kr.

5. Fortsatt drift av kanalen med en minskning av personalen med tre

maskinister

Såvida driften av kanalen kan rationaliseras på så sätt att personalen

minskas med tre man beräknas det årliga underskottet till 55 000 kr.

I samband med utredning av möjligheterna att rationalisera driften vid

kanalen har även tagits under övervägande att eventuellt stänga densamma

under viss tid av dygnet. Undersökningen har visat att trafiken under tiden

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

40

22.00—06.00 (8 tim.) under olika månader har varierat mellan lägst 21 %

och högst 33 % av trafiken under hela dygnet, motsvarande i medeltal 28,5

% för den tredjedel av dygnet som infaller mellan förenämnda tider. Härav

framgår att någon märkbar minskning av trafikintensiteten inte förekom­

mer under nätterna. Att därför begränsa tiden för öppethållande av kana­

len skulle sannolikt medföra en sådan minskning av trafiken, att kanalen

skulle förlora sitt existensberättigande från allmän trafiksynpunkt.

En omständighet som i viss mån påverkar kanalens ställning under de

närmaste åren är den ifrågasatta nedläggningen av trafiken på järnvägen

Vellinge—Falsterbo. Nedläggningen förutsätts vara genomförd senast år

1972. Järnvägen korsar kanalen via en broförbindelse vid Höllviken. Far-

banan på bron och anslutande delar till denna är gemensam för järnvä­

gen och vägtrafiken, vilket nödvändiggör att vägtrafiken avstängs då tåg

passerar. Bomfällningen sköts f. n. av den vid kanalen anställda persona­

len. På grund av den relativt långa sträcka, som landsvägs- och järnvägs­

trafiken har gemensam, anses risken för att landsvägsfordon kan bli in­

stängda mellan bommarna alltför stor för att bomfällningen skall kunna

automatiseras. Även om kanaldriften skulle upphöra kvarstår således un­

der alla omständigheter en lönekostnad om ca 45 000 kr. tills järnvägen

läggs ned. För alternativen 3 och 4 enligt det föregående innebär detta i stäl­

let för angivna belopp årliga underskott om ca 40 000 resp. ca 67 000 kr. in­

till dess järnvägen lagts ned.

Utredningen föreslår att kanalen i varje fall med nuvarande trafikunder­

lag bör bibehållas för avsett ändamål åtminstone till dess att järnvägstra­

fiken mellan Vellinge och Falsterbo läggs ned. För det fall att det nuva­

rande trafikunderlaget skulle minska bör frågan om nedläggning tas upp

till förnyad prövning.

Beträffande täckning av kostnaderna för beräknat underskott förordas

att erforderliga anslagsmedel ställs till förfogande för inlösen av den för

kanalen erforderliga marken och att denna kostnad på samma sätt som

anläggningskostnaden för kanalanläggningen i övrigt helt skrivs av. Res­

terande underskott, som beräknas till 55 000 kr. per år, bör täckas genom

bidrag från anslagen till fiskehamnar m. m. och småbåtshamnar in. m. Detta

anses rimligt som kompensation för att fritids- och fiskebåtar med ett netto­

tonnage under 20 ton avgiftsfritt får använda sig av kanalen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

V. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1969/70

Programbudget

Sjöfartsstyrelsen har fr. o. m. budgetåret 1966/67 varit försöksmyndig-

het på programbudgetmetodikens område. Anslagsframställningen för bud­

42

standardisering av förrättningarna. En grov uppdelning av arbetsläget år

1975 specificerat på olika förrättningstyper har genomförts. Materialet är

dock ännu inte sådant, att det går att grunda bedömningar för de närmaste

fem budgetåren på detta.

Styrelsen anser att en övergång till det i fjolårets petita föreslagna an-

dagssystemet medför anslagsmässiga och redovisningstekniska fördelar.

En jämförelse mellan de anslag som finns upptagna på riksstaten 1968/69

och de anslag som sjöfartsstyrelsen föreslår ges i följande tablå. Inom

parentes anges anslagens littera och nummer i gällande riksstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Förslag 1969/70

1. Allmänna sjövägar

2. Säkerheten på fartyg

8. Särskilda åtgärder för yrkesfisket

4. Särskilda åtgärder för

fritidsbåttrafiken

5. Övrig verksamhet

Riksstat 1968/69

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Sjösäkerhet (F3) utom den del av

sjöräddningsväsendet m. m. som fal­

ler på yrkesfisket och fritidsbåttra­

fiken

Del av Sjömätning m. in. (F4)

Isbrytning (F5)

Underskott vid vissa statliga hamnar

och farleder (F6)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Fartygsinspektion m. m. (F2)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Del av Sjösäkerhet (F3)

Bidrag till fiskehamnar m. m. (F7)

Underskott etc. (F6)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Del av Sjösäkerhet (F3)

Underskott etc. (F6)

Bidrag till småbåtshamnar m. m.

(F8)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Del av Fartygsinspektion m. m. (F2,

skeppsmätning)

Del av Sjömätning m. m. (F4, geo-

magnetisk verksamhet, militärt sjö-

karteväsen).

Följande tablå visar hur styrelsens inkomster fördelar sig med hänsyn

till de aktiviteter som ryms inom de nya anslagen.

1. Allmänna sjövägar

Fyr- och båkmedel

Lotspenningar

Avgifter för deccamottagare samt

ersättningar för uppdrag

Del av Försäljningsmedel för sjö­

kort in. m.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

kontrollstation för Djursten, Engelska Grundet och Björn.

I fråga om kanaler och fördjupade farleder har under budgetåret 1967/68

den beslutade förbättringen av Mälarfarleden vid Aggarö genomförts. Ut­

redningen om förutsättningarna för en fördjupning av Flintrännan har

fortsatt. Sjöfartsstyrelsen avser att i detta avseende tills vidare följa ut­

vecklingen och att återkomma när större klarhet föreligger om hur sjö-

1 artens betingelser i denna farled kan gestalta sig i framtiden.

Vintern 1967/68 får för landet som helhet betecknas som i huvudsak

normal från isbrijtningssynpunkt. Statsisbrytarna behövde inte sättas in

söder om Ålandshav. I nordligas le Bottenhavet och i Bottenviken var dock

issvårigheterna avsevärt större än normalt. Under högvintern förhyrdes

hjälpisbrytare för insats företrädesvis i Södra Bottenhavet Och i ÅngermaU-

älven. Det totala antalet arbetsdagar för statsisbrytarna uppgick under

året till 499 mot 518 föregående år och 458 i medeltal för femårsperioden

1961/62—1965/66. För förhyrda hjälpisbrytare och bogserbåtar redovisas

totalt 325 arbetsdagar mot 259 föregående år och 646 i medeltal för fem­

årsperioden. Under året har i statlig regi sammanlagt utförts 2 474 direkt­

assistanser av fartyg mot 2 452 föregående år och 3 551 i medeltal för

femårsperioden. Av statsisbrytarna utfördes under året sammanlagt 1399

direktassistanser mot 1 325 föregående år och 1 716 i medeltal för femårs­

perioden. En ny isbrytare av samma storleksklass som Tor skall levereras

i november 1969.

Sjömätning har under det senaste budgetåret bedrivits huvudsakligen

i öster sjötillfarten öster om Falster, tungtrafikkorridoren i Gotska sjön, ett

begränsat område väster om Jylland och i de två viktiga angöringsområ-

dena utanför Göteborg och Landsort (Nynäshamn). Speciellt har intresset

knutits till de vattenområden i södra Kattegatt, Stora Bält och södra Öster­

sjön där de för tung trafik begränsade vattendjupen finns.

Rationaliseringen inom lotsningsverksamheten fortsatte under budgetåret

1967/68 med indragning av Häradskärs lotsplats samt följande lotsuppass-

ningsställen, nämligen Järnäs lydande under Umeå lotsplats, Fagervik under

Gävle lotsplats, Arkö under Oxelösunds lotsplats samt Ivråkelund under

Västerviks lotsplats. Vidare drogs Söderarms lotsuppassningsställe in, var­

vid dock viss båtpersonal övergångsvis bibehölls. De uppgifter i fråga om

sjöövervakning m. m., som tidigare fullgjorts där, överfördes sedermera till

•Söderarm-Tj ärvens fyrplats.

Under året har en viss minskning av främst lotspersonalen skett vid vissa

platser. Detta gäller särskilt lotsplatserna inom mellersta lotsdistriktet. Vi­

dare berörs Härnösand, Sundsvall och Gävle inom nedre norra distriktet,

Oxelösundsområdet i östra distriktet samt Karlshamn, Sölvesborg och Hö­

ganäs i södra distriktet.

Piteå lotsplats drogs in fr. o. in. den 15 september 1968. Kvarvarande ar­

betsuppgifter har överförts till Skellefteå lotsplats. Dessutom föreligger be­

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Åtgärder för yrkesfisket

I avvaktan på resultat av den pågående fiskehamnsutredningen har verk­

samheten huvudsakligen varit inriktad på att fullfölja arbeten, till vilka

statsbidrag tidigare beviljats, samt att fullfölja utlovade projekteringsupp-

drag.

Åtgärder för fritidsbåttrafiken

Under budgetåret 1967/68 pågick arbeten på hamnar och farleder för

fritidsbåtar, vilka sammanlagt kostnadsberäknats till 9,1 milj. kr.

Övrig verksamhet

Styrelsen har varit representerad vid ett flertal internationella och natio­

nella konferenser om åtgärder för att förhindra oljeskador till följd av ol­

jeutsläpp från fartyg eller undanröja eller begränsa skadeverkningarna av

sådana utsläpp. Utredning pågår om förbättrade anordningar i hamnar för

mottagande av oljerester från fartyg.

1970 års fyrtekniska konferens skall hållas i Stockholm den 7—8 juni

1970. Förberedelserna för konferensen, som sker i samarbete med IALA:s

exekutivkommitté har fortgått planenligt.

Liksom tidigare har under budgetåret 1967/68 försiggått ett vittgående

internationellt samarbete inom IMCO:s ram. Styrelsen har deltagit inom

IMCO:s arbetsgrupper för bl. a. oljeskydd, brandskydd, stabilitet för pas­

sagerarfartyg, stabilitet för fiskefartyg, bulklaster och bärgningsredsltap,

fartygs konstruktion och utrustning, fartygs vattentäta indelning och stabi­

litet samt skeppsmätning.

Arbetet med den genom IMCO fastställda signalboken är slutfört. Sjö-

fartsstyrelsen har genom observatör varit representerad vid sammanträde

i Leningrad rörande trafikreglering till sjöss i Östersjön. Liknande spörs­

mål avseende Öresunds- och Gedserområdena har behandlats vid samman­

träde i Köpenhamn. Styrelsen har vidare deltagit i en konferens i Diissel-

dorf angående utveckling av navigeringssystem på sjön och i luften.

Anslag för budgetåret 1969/70

Sjöfartsverket hemställer om en medelstilldelning av 118 754 000 kr. på

driftbudgeten för budgetåret 1969/70 enligt följande fördelning:

Allmänna sjövägar, förslagsanslag............................................................................. 103 509 000-

Säkerheten på fartyg, förslagsanslag........................................................................ 5 748 000

Särskilda åtgärder för yrkesfisket, reservationsanslag............................................

1

000

Särskilda åtgärder för fritidsbåttrafiken, reservationsanslag....................................

5

000 000

Övrig verksamhet, förslagsanslag............................................................................ ’

⁴ 49

g

QOO

118 754 000

I förhållande till riksstaten för budgetåret 1968/69 innebär sjöfartssty-

relsens förslag en ökning med (118,8 — 100,2) ca 18,6 milj. kr. Av ökningen

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

kostnaderna med 1,7 milj. kr., drift- och underhållskostnaderna med 1,1

milj. kr. och administration m. m. med 0,1 milj. kr. Dessa ökningar redu­

ceras av att förhyrningarna torde komma att minska med ungefär 0,9

milj. kr. Kapitalkostnadsökningen beror på insättandet av den nya stats-

isbrytaren som skall levereras under hösten 1969. Uppräkningen av drift-

och underhållskostnaderna har skett med ledning av den faktiska förbruk­

ningen senaste budgetår.

Ökningen under anslaget Underskott vid vissa statliga hamnar och far­

leder beror dels på att Falsterbokanalens underskott trots minskade drift­

kostnader beräknas öka vid oförändrad trafikvolym och dels på att av­

vecklingen av de statliga fiskehamnarna leder till att huvudsakligen eko­

nomiskt svaga hamnar kvarstår under styrelsens förvaltning.

Uppräkningen under anslaget Bidrag till småbåtshamnar är motive­

rad av bibehållandet av hittillsvarande transfereringsnivå. Så gott som hela

reservationen den 30 juni 1968 under anslaget är disponerad varför vid nu­

varande bidragspraxis ca 3,6 milj. kr. krävs för budgetåret 1969/70. De

förseningar som kommer att uppstå i utbetalningar, hänförliga till redan

beviljade bidrag, gör det dock i och för sig möjligt att begränsa anslaget med

ca 2 milj. kr. utan att därigenom minska byggnadsvolymen.

Styrelsen har, utöver sådana inkomster som tas till uppbörd under resp.

anslag, beräknat följande intäkter för budgetåret 1969/70:

Milj. kr.

Försäljning av sjökort m. m............................................................................................... 1,7

Lotspenningar..................................................................................................................... 29,0

Fyr- och båkmedel............................................................................................................. 41,0

Skeppsmätningsavgifter...................................................................................................... 1,5

73,3

Styrelsen förordar inkomstförstärkningar om anslagsframställningarna

efter reduktion med inkomsterna på riksstaten inte kan inrymmas i budget­

ramen.

VI. Remissyttranden

1. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

Sjöfartsutredningens redogörelse för de allmänna förutsätt­

ningarna för sjöfartsverkets arbetsuppgifter och or­

ganisation har i allmänhet inte föranlett några erinringar från remiss­

instanserna. Hamnutredningen vitsordar utredningens uppfattning beträf­

fande utvecklingstendenserna inom sjöfarten och uttalar att bakom denna

utveckling framförallt ligger det svenska näringslivets behov av snabba och

säkra transporter till och från utlandet samt tillkomsten av olika slags en-

hetslaster.

50

och militär bemanning. LO, Svenska maskinbefäls förbundet och Svenska

sjöfolks förbundet finner övervägande skäl tala för en i huvudsak civil be­

manning främst med hänsyn till att verksamheten till största delen avser

att tillgodose den civila sjöfartens behov. Utredningen för handräckning s-

värnpliktiga — vars uppdrag även omfattar den värnpliktiga personalen

på sjömätnings- och isbrytarfartygen — hemställer att ställningstagande i

denna fråga inte sker förrän resultaten av utredningens undersökningar

inom dessa verksamhetsfält lagts fram.

Ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om utredningens förslag att ma­

rinen som entreprenör skall ombesörja vård och drift av stats-

isbrytarna och sjömätningsväsendets fartyg och bå­

tar. Riksrevisionsverket har i och för sig ingen erinran häremot men

förutsätter, att vid beräkningen av den ersättning som skall utgå hänsyn

tas till samtliga de kostnader som uppstår vid utnyttjandet av marinens

personal och anläggningar och att därefter kostnadsfrågan prövas förut­

sättningslöst. Såväl LO som Sveriges fartyg sbefäls förening och Svenska sjö-

folksförbundet anser att sjöfartsverket bör ha det fulla ansvaret inte endast

för ledningen av isbrytarverksamheten utan även för drift och underhåll

av fartygen. LO framhåller i sammanhanget att det bör stå sjöfartsverket

fritt att lösa underhållsfrågan på annat sätt än genom marinen om detta

skulle visa sig lämpligt. Överbefälhavaren påpekar att man vid utbyggnaden

av Muskövarvet inte förutsatt att arbeten för civila beställare skall före­

komma. Den årliga översynen av isbrytare och sjömätningsfartyg bör där­

för ske vid annat varv. överbefälhavaren framhåller att de största varvs-

resurserna på ostkusten finns vid Karlskronavarvet AB.

Sveriges redareförening och Svenska maskinbefälsförbundet delar utred­

ningens uppfattning att statens isbrytarnämnd kan avvecklas

om sjöfartsverket ställs under ledning av en kollegialt beslutande lekman-

nastyrelse med lämplig sammansättning. Redareföreningen uttalar att det

bör ankomma på lekmannastyrelsen att avgöra hur verkets behov av in­

formationer och synpunkter i dessa frågor i fortsättningen skall tillgodoses.

Övriga remissinstanser som tar upp denna fråga däribland sjöfartsstyrel-

sen, statskontoret, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges fartygsbefälsför-

ening, SR och Svenska hamnförbundet förordar en rådgivande isbrytar­

nämnd jämsides med lekmannastyrelsen samt framhåller de goda erfa­

renheterna av nämndens hittillsvarande verksamhet.

Förslaget om en eventuell samordning av driften av sjöfartsverkets ra-

dionavigeringsstationer med televerkets anläggningar föranle­

der ingen erinran från televerket, som dock liksom utredningen under­

stryker att det bör ankomma på sjöfartsverket att efter företagsekonomis­

ka överväganden avgöra om denna verksamhet bör ske i egen eller utom­

ståendes regi.

Utredningens förslag att drift och förvaltning av statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

51

fiskehamnar förs över till annan myndighet, förslagsvis fiskeristy-

relsen, tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret, fiskeristyrel-

sen — under förutsättning att styrelsen tillförs viss teknisk sakkunskap

—, fiskehamnsutredningen, Näringslivets trafikdelegation, Rederiförening­

en för mindre fartyg och Svenska hamnförbundet. Statskontoret anser det

dock lämpligt att slutlig ställning till frågan tas först då fiskehamnsut­

redningen slutfört sitt uppdrag. Fiskehamnsutredningen finner statens

jordbruksnämnd bättre lämpad att handha de aktuella frågorna än fiske-

ristyrelsen.

Sjöfartsstyrelsen anser att statlig förvaltning av fiskehamnar helt bör

upphöra och hamnarna överlåtas till andra intressenter. Denna omläggning

är redan påbörjad och det synes enligt sjöfartsstyrelsen mest praktiskt

att styrelsen får slutföra densamma. SR avstyrker utredningens förslag i

denna del.

Sjöfartsstyrelsen, hamnutredningen och Näringslivets trafikdelegation

tillstyrker uttryckligen förslaget att förvaltningen av Troll-

hätte kanalverk efter viss utredning förs över till sjöfartsverket.

Statens vattenfallsverk har ingen erinran mot förslaget om gemensamt

utredningsarbete mellan de båda berörda verken men anser sig böra vänta

med sitt ställningstagande i sakfrågan tills detta arbete slutförts.

Utredningens förslag att även bidragsgivningen till fiske-

h a m n a r förs över till fiskeristyrelsen eller annan lämplig myndighet

och att bidragsgivningen till småbåtshamnar förs över

till naturvårdsverket lämnas utan erinran av bl. a. fiskehamnsutredningen,

Näringslivets trafikdelegation och — beträffande småbåtshamnsfrågor-

na — av statskontoret och riksrevisionsverket. De båda sistnämnda myn­

digheterna anser det lämpligt att avgörandet i fråga om fiskehamnarna

får anstå tills fiskehamnsutredningen slutfört sitt uppdrag. Fiskerislyrel-

sen är beredd att godta förslaget i fråga om fiskehamnarna under samma

förutsättning som beträffande förvaltningen av statliga fiskehamnar. Sty­

relsen anför i detta sammanhang att om handläggningen av fiskehamnsfrå-

gorna förs över till styrelsen bör den också ansvara för fiskets säkerhets­

anordningar och de medel som disponeras härför.

Vissa remissinstanser har framhållit att bidragsgivningen kräver både

behovsprövning och en kvalificerad teknisk bedömning och menar att den

splittring av den statliga hamnbyggnadstekniska sakkunskapen som

skulle följa av utredningens förslag medför nackdelar. Härav dras varie­

rande slutsatser. Sjöfartsstyrelsen, som anser det riktigt att fiskeristyrel­

sen och naturvårdsverket får utökade uppgifter vad gäller angelägenhets-

prövning och bidragsgivning, förutsätter sålunda att sjöfartsverket som

entereprenör skall svara för de tekniska uppgifterna. Naturvårdsverket

anser i fråga om småbåtshamnarna att ytterligare överväganden behövs in­

nan slutlig ställning tas, även om det kan vara principiellt riktigt att den­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

52

na verksamhet inordnas i det statliga stödet till rörligt friluftsliv som

i övrigt handläggs av verket. Hamnutredningen är tveksam till förslaget

och SR, SACO, Sveriges väg- och vattenbyggares riksförbund, Sjösportens

samarbetsdelegation samt — i fråga om småbåtshamnarna — Svenska

hamnförbundet avstyrker det.

Förslaget att sjöfartsverkets befattning med projektering och

byggande av fiske- och småbåtshamnar bör upphöra i an­

slutning till överföring av bidragsärendena och med hänsyn till den för­

ordade allmänna målsättningen för sjöfartsverket tillstyrks av fiske-

hamnsutredningen och Näringslivets trafikdelegation. Fiskehamnsutred-

ningen anser det dock värdefullt om sjöfartsstyrelsen mot avgift kan utöva

viss kontroll i sammanhanget. Sveriges väg- och vattenbyggares riksför­

bund anser att förproj ekteringen som underlag för bidragsbedömningen

liksom projekteringen av verkets egna anläggningar bör skötas av verket.

Näringslivets trafikdelegation har heller inte någon erinran mot att

resurserna för projektering och byggande av verkets eg­

na anläggningar i enlighet med utredningens förslag bestämmes

av att arbetena skall utföras till lägsta möjliga kostnad. Delegationen fram­

håller särskilt vikten av att företagsekonomiska kriterier blir vägledande

vid valet mellan egen regi och utomstående entreprenörer. Sveriges väg-

och vattenbyggares riksförbund, LO och SACO anser i denna del allmänt

att utredningen förutsatt en alltför kraftig begränsning av sjöfartssty-

relsens byggnadsverksamhet.

I detta sammanhang kan nämnas att hamnutredningen anser att ut­

vecklingen inom sjöfarten stärker kraven på sjöfartsverkets insatser som

bl. a. rådgivande och övervakande organ för handelshamnsverksamheten

i landet samt som granskande myndighet för planer för och utbyggnader

av hamnarna. Dessa uppgifter är enligt utredningens mening av stor eko­

nomisk betydelse i strävandena mot en riktig avvägning mellan olika trans­

portmedel.

Utredningens förslag när det gäller den framtida organisationen m. in.

för sj ömätningsverksamheten har lämnats utan kommenta­

rer av flertalet remissinstanser. Några har tagit upp frågan om den fram­

tida målsättningen för sjömätningen och framhållit behovet av en så­

dan samt av effektiva insatser på sjömätningsområdet. Enligt sjöf arts-

styrelsen och SR är sålunda en modern sjökartläggning en del av ett lands

infrastruktur som är av väsentlig betydelse för näringspolitiska avgöranden

av olika slag vilket medför krav som de nuvarande sjökorten inte kan

uppfylla. Rikets allmänna kartverk framhåller liknande synpunkter och

anser att ett långsiktigt program för nymätning av landets kusttrakter med

näraliggande sjöområden samt av de största insjöarna bör utarbetas för

statsmakternas prövning och beslut. Sveriges geologiska undersökning,

hamnutredningen och Sveriges fartygsbefälsförening betonar vikten av till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

53

gång på goda sjökort. De båda sistnämnda instanserna pekar på de ökade

risker som utvecklingen mot allt större fartyg för speciellt olje- och malm­

transporter för med sig vilket skärper kraven på tillförlitligheten av både

djupbestämningar och sjösäkerhetsanordningar.

Vad gäller sjökortsfram ställningen har endast ett fåtal re­

missinstanser yttrat sig. Sjöfartsstyrelsen och Sjösportens samarbetsdele-

gation har ingen erinran mot att framställningen av grundmaterialet blir

kvar hos sjöfartsstyrelsen i enlighet med utredningens förslag. Sjöfarts­

styrelsen framhåller sin avsikt att så snart som möjligt pröva förutsätt­

ningarna för egenregiverksamheten och vidta därav betingade åtgärder.

Rikets allmänna kartverk har en motsatt mening och anser mot bakgrund

av en utförlig redogörelse för bl. a. den likartade strukturen i verkets

kartframställning och sjökortsframställningen att kartläggningen av såväl

land- som sjöterritoriet bör sammanhållas i en organisation. Därav bör

även följa vissa samordningsvinster i form av bättre utnyttjande av per­

sonal och utrustning.

Sjöfartsstyrelsens nyssnämnda synpunkter gäller även tryckningen,

distributionen och försäljningen av sjökort. Att en före­

tagsekonomisk bedömning bör vara avgörande för om tryckningen skall

ske i sjöfartsstyrelsens regi eller inte framhålls också av statskontoret.

Svenska Reproduktions AB pekar på att bolaget förfogar över en modern

för ändamålet lämplig maskinpark och anser det företagsekonomiskt

riktigt att denna utnyttjas för tryckningen. Bolaget anser det även natur­

ligt att distribution och försäljning i enlighet med utredningens förslag

ombesörjs av bolaget. Dess försäljningsavdelning byggs kontinuerligt ut

och bolagets inarbetning på och kännedom om marknaden har idag enligt

bolaget ingen motsvarighet inom annan statlig verksamhet. Samtidigt

tramhåller bolaget att även frågan om tryckning och distribution av sjö­

fartsstyrelsens övriga publikationer bör ses över.

Remissinstansernas synpunkter på frågan om bemanning samt

vård och drift av sjömätningsfartygen har behandlats i

samband med isbrytningen i det föregående.

Sjöfartsstyrelsen biträder i likhet med TCO utredningens förslag att

sjöfartsverkets geomagnetiska verksamhet förs över till lämp­

lig vetenskaplig institution. Universitetskanslersämbetet säger sig kunna

acceptera en sådan lösning som ett provisorium om en förändring av den

rådande organisationen är angelägen. Ämbetet erinrar samtidigt om att

frågan om målet för samt organisationen och finansieringen m. m. av

svensk geokosmofysisk forskning f. n. diskuteras ingående. Spörsmålet

om sjöfartsverkets geomagnetiska sektion utgör härvid endast ett del­

problem. Ett slutligt ställningstagande till den geomagnetiska verksam­

hetens organisation och lokalisering kan därför ännu inte ske. Rikets

allmänna kartverk har däremot uppfattningen att de geomagnetiska upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

54

gifterna har en sådan servicekaraktär att en placering av dem vid en uni­

versitetsinstitution inte kan bedömas lämplig. Kartverket anser som tidi­

gare nämnts att kartläggningen av såväl land- som sjöterritorium bör hål­

las samman i en organisation. Till denna bör även den geomagnetiska verk­

samheten föras. Det påpekas också att det är nödvändigt att fastställa en

målsättning även för den geomagnetiska verksamheten.

Utredningens förslag att det principiella ansvaret för arbetarskyd­

det ombord förs över till arbetarskyddsstyrelsen medan tillsynsupp-

gifterna liksom nu på lämpligt sätt fördelas mellan fartygsinspektionen

och yrkesinspektionen tillstyrks av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges

redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, LO och Svenska stewardsför­

eningen. Remissinstanserna kommenterar sin uppfattning på olika sätt.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att en personalförstärkning för dess del

är nödvändig om den skall kunna klara de nya arbetsuppgifterna samt

påpekar att representanter för sjöfartsnäringen bör ingå i styrelsen vid

behandling av här aktuella frågor. Sveriges redareförening och Svenska

sjöfolksförbundet anför att en minskning av olycksfallsfrekvensen möj­

ligen kan vinnas genom att arbetarskyddsstyrelsen kan utnyttja erfaren­

heter från sin övriga verksamhet. Sjöfolksförbundet framhåller vidare att

själva tillsynsuppgifterna inte kan lösas enbart genom att fartygsinspektö-

rerna ges ställning av specialinspektörer i yrkesinspektionen utan att hu­

vudansvaret bör ankomma direkt på yrkesinspektionen i samverkan med

fartygsinspektionen. Fartygsinspektionens besiktnings- och inspektions­

verksamhet anses nämligen ligga huvudsakligen på det tekniska och nau­

tiska planet varför fartygsinspektörerna inte torde ha tillfredsställande ut­

bildning i arbetarskyddsfrågor. LO slutligen understryker också vikten

av att det nödvändiga samarbetet i arbetarskyddsfrågor säkerställs samt

nödvändigheten av att arbetarskyddsstyrelsen får en personalförstärkning

om utredningens förslag genomförs.

Statskontoret är på grundval av utredningsmaterialet inte berett alt

ta slutlig ståndpunkt till frågan och anser att den ytterligare bör övervä­

gas, varvid bl. a. bör i detalj klarläggas, hur ansvaret mellan de olika

myndigheterna skall fördelas och vilka uppgifter som skall ankomma på

var och en av dem. Även Svenska maskinbcfälsförbundet förordar ytterli­

gare utredning före det slutliga ställningstagandet.

Näringslivets trafikdelegation ställer sig tveksam till utredningens för­

slag i denna del och sjöf artsstyr elsen, SR, SACO och Sveriges varvsindustri-

förening avstyrker det. Sjöfartsstyrelsen framhåller att en väsentlig del

av de med skeppstjänsten sammanhängande skyddsproblemen är av så­

dan natur, att de måste beaktas redan vid granskning av konstruktions-

ritningar och vid fartygets byggande och utrustning. Ett ändamålsenligt

arbetarskydd ombord i fartygen förutsätter därför ett intimt samarbete

mellan de för arbetarskyddet och de för fartygens konstruktion och utrust­

Kilhgl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

55

ning ansvariga, ett samarbete som styrelsen anser inte lämpligen bör delas

upp på två myndigheter. Styrelsen framhåller emellertid betydelsen av

nära samarbete med arbetarskyddsstyrelsen. Liknande synpunkter fram­

förs av flera remissinstanser vilka även de betonar betydelsen av samarbete

mellan arbetarskyddsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen.

TCO understryker, i likhet med Svenska maskinbefälsförbundet m. fl.,

vikten av att en effektivare handläggning av arbe tar skyddsfrågorna kom­

mer till stånd. TCO anser dock liksom Sveriges fartygsbefälsförening att

ansvaret för arbetarskyddet till sjöss bör ligga kvar hos sjöfartsstyrelsen

bl. a. med hänsyn till det dubbelarbete som blir följden av en uppdelning

av arbetarskyddsuppgifterna.

Utredningens förslag att även de uppgifter som hänger samman med

sjöarbetstidslagstift ningen förs över till arbetarskyddsstyrel­

sen tillstyrks i princip av arbetarskyddsstyrelsen samt av Svenska sjöfolks-

förbundet, som anser det nödvändigt att tillsynen skärps även över sjö­

arbetstidslagens efterlevnad.

196i års sjöarbetstidsutredning säger sig inte ha någon bestämd upp­

fattning i denna fråga men anser, att goda skäl kan anföras för att arbe-

tarskyddsfrågor och arbetstidsfrågor bör handläggas inom samma myn­

dighet och då närmast arbetarskyddsstyrelsen.

Näringslivets trafikdelegation anser att den översyn av arbetstidslagen

som pågår inom 1964 års sjöarbetstidsutredning bör avvaktas innan slut­

lig ställning tas.

Sjöfartsstyrelsen, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygs­

befälsförening och TCO anser att tillsynen över sjöarbetstidslagens efter­

levnad även i fortsättningen bör ligga på sjöfartsstyrelsen, bl. a. därför att

den sakkunskap och erfarenhet som krävs för denna relativt lilla grupp

av arbetsuppgifter redan finns inom sjöfartsverket.

Sjöfartsutredningens förslag att förvaltningen av sjömanshusstif­

telsernas fondmedel och övriga fondmedel som nu has

om hand av sjöfartsstyrelsen och sjömanshusstiftelserna förs över till stats­

kontorets fondbyrå, men att styrelsen även i fortsättningen utser styrel­

seledamöter i och utövar tillsyn av stiftelserna, tillstyrks av Svenska sjö-

folksförbundet och Svenska stewardsföreningen. Även sjöfartsstyrelsen de­

lar utredningens uppfattning, men tillägger att medlen är att betrakta som

sjömanskårens tillhörighet varför ett överförande av medelsförvaltning­

en utan uppdrag av sjömanshusstiftelserna inte bör ske. Liknande syn­

punkter framhålls av Rederiföreningen för mindre fartyg och Sveriges

fartygsbefälsförening.

Utredningens förslag att far tygsregistret förs över till Stock­

holms rådhusrätt avstyrks av Stockholms rådhusrätt, Sveriges redareför­

ening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska sjöfolksförbundet och SACO. Flera av remissinstanserna befarar

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

56

att ett överförande av registret till annan myndighet skulle medföra att

handläggningstiden av de ofta brådskande ärendena förlängs och påpekar

att det även internt inom verket skulle vålla olägenheter att inte snabbt

kunna rådfråga registret. Stockholms rådhusrätt anser inte heller den av

utredningen angivna principiella motiveringen för förslaget hållbar. Re­

deriföreningen för mindre fartyg m. fl. framhåller att fartygsregistret i sin

nuvarande offentligrättsliga form har större samband med andra frågor

— exempelvis skeppsmätning — än med de civilrättsliga inteckningsfrå-

gorna. Flera remissinstanser — sjöfartsstyrelsen, ordföranden i sjölags-

kommittén, Näringslivets trafikdelegation och SR anser att sjölagskommit-

téns förslag till frågan rörande ändrade författningsbestämmelser angå­

ende fartygsregistrering in. in. bör avvaktas innan fartygsregistrets or­

ganisatoriska ställning avgörs.

Utredningens förslag att sjöfartsstyrelsens åk lagarfunk­

tioner upphör och att förste sjöfiskalen organisatoriskt och administra­

tivt inordnas i det allmänna åklagarväsendet under riksåklagaren tillstyrks

eller lämnas utan erinran av riksåklagaren, sjöfartsstyrelsen, Stockholms

rådhushätt, ordföranden i 1964 års sjömanslagskommitté, 1964 års sjöarbets-

tidsutredning, Sveriges redareförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet och Svenska stewardsföreningen. Lämpligen bör

enligt riksåklagaren förste sjöfiskalen föras över till åklagarmyndigheten

i Stockholms åklagardistrikt och där handlägga de sjörättsmål som an­

kommer på myndigheten. Aklagarverksamheten i sjörättsmål bör inte

centraliseras till stockholmsmyndigheten utan fullgöras av åklagarmyn­

digheterna i de distrikt i landet där sådana mål förekommer. I speciellt

kvalificerade mål kan åklagare med särskild erfarenhet av sjörättsmål

förordnas att fullgöra åklagaruppgifterna. Sjöfartsstyrelsen godtar förslaget

under förutsättning att åtalsärenden i sjöf artsfrågor kommer att handhas

av specialkompetent åklagare. Sjöåklagaren har enligt styrelsen dagligen

behov av sjöfartsverkets material och sakkunskap och bör därför även ha

sin arbetsplats i anslutning till verket. Sveriges fartygsbefälsförening och

SACO framför i denna del liknande synpunkter men anser att nuvarande

ordning är tillfredsställande och bör bibehållas. Till denna mening an­

sluter sig även Rederiföreningen för mindre fartyg.

Utredningens åsikt att oljeskydds rådet kan upplösas om inte

formella hinder föreligger samt att oljeskyddsfrågorna bör hand­

läggas inom en vidare ram än som nu är fallet och föras över till annan

myndighet, t. ex. naturvårdsverket, tillstyrks av naturvårdsverket, rädd­

ningstjänstutredningen, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska hamn­

förbundet. Naturvårdsverket erinrar dock om att kontrollen över efter­

levnaden av den internationella konventionen för förhindrande av vatten­

förorening genom olja sker bl. a. genom inspektion av fartygens utrust­

ning och genom granskning av fartygens oljedagböcker i vilka hanteringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

57

med olja ombord upptecknas. Denna övervakning kan enligt verket en­

dast ske genom sjöfartsverket. Naturvårdsverket föreslår därför att dessa

uppgifter även i fortsättningen skall tillhöra sjöfartsverkets åligganden

men framhåller angelägenheten av att nära samråd sker mellan sjöfarts-

och naturvårdsverken. Vidare framhålls att om oljeskyddsrådets uppgif­

ter övertas av naturvårdsverkets vattenvårdsråd bör sjöfartsverket vara

representerat i detta. Räddningstjänsutredningen framhåller, att frågan om

huvudansvaret för den centrala ledningen och tillsynen över en bered-

skapsorganisation som är avsedd för alla former av olyckor och katastro­

fer, däribland oljeutsläpp, skall prövas av räddningstjänstutredningen.

Utredningen finner mot denna bakgrund lämpligt att sjöfartsverkets upp­

gifter i samband med oljeskyddsberedskapen i fortsättningen begränsas

till att i enlighet med sjöfartsutredningens förslag avse tillsynen över

att fartygen utrustas och framförs så att de uppfyller vissa krav.

Vissa remissinstanser redovisar en olika syn på oljeskyddsrådets upp­

lösning å ena sidan och huvudmannaskapet för oljeskyddsfrågorna å den

andra. Sveriges redareförening har ingen erinran mot att oljeskyddsrå-

det upplöses. Sjöfartsstyrelsen, Näringslivets trafikdelegation och Nordis­

ka oljeskgddsunionen uttalar sig däremot för att oljeskyddsrådet bibe­

hålls i sjöfartsverket. Näringslivets trafikdelegation framhåller i samman­

hanget allmänt att den samlade erfarenhet som rådet representerar varit

värdefull för styrelsen vid handläggningen av hithörande frågor. Nordiska

oljeskyddsunionen förordar, att frågan om oljeskyddsrådets ställning, upp­

gifter och sammansättning tas upp till närmare prövning, eftersom rådet

inte anses hittills ha fyllt sitt ändamål på ett tillfredsställande sätt.

När det gäller huvudmannaskapet för oljeskyddsfrågorna framhåller

både sjöfartsstyrelsen och Sveriges redareförening sambandet med de

nautiska och fartygstekniska bedömningarna och förordar att huvudman­

naskapet bibehålls hos sjöfartsstyrelsen.

Sjöfartsstyrelsen ansluter sig till sjöfartsutredningens förslag att sjö-

vet t s k o in in i 11 é n inte endast formellt utan också reellt bör vara ett

från sjöfartsverket fristående organ och uttalar att kommittén kan och

bör spela en central roll i det fortsatta säkerhetsarbetet. Styrelsen anser

övervägande skäl tala för en fortsatt lokal anknytning till sjöfartsver­

ket, som också mot ersättning bör kunna ombesörja kommitténs kamerala

förvaltning. Svenska sjöfolksförbundet framhåller liknande synpunkter

och säger vidare att eftersom upplysnings- och propagandaverksamheten

gagnar såväl den yrkesmässiga som den nöjesbetonde trafiken är det na­

turligt att båda trafikantgrupperna bidrar till verksamhetens löpande kost­

nader.

Utredningens huvudsynpunkter i fråga om målsättning och fö­

retagspolitik för sjöfartsverket biträds av överbefälhavaren, statens

järnvägar, statskontoret, Svenska maskinbefäls förbundet, Svenska stewards-

58

föreningen, LO, SACO, Svenska hamnförbundet och Sveriges väg- och vat­

tenbyggares riksförbund. Flera av dessa remissorgan understryker dock

vikten av att sjöfartsverket även i fortsättningen får möjligheter att skö­

ta funktioner som inte är affärsmässigt motiverade.

SR, som har en mera kritisk inställning, framhåller de väsentliga förde­

larna av att samtliga sjöfartsorgan är sammanförda i ett verk och anser

i anslutning till tidigare uttalanden beträffande olika delar av betänkandet

att det är uppenbart olämpligt att endast tolv år efter sjöfartsverkets in­

rättande avskilja vissa verksamheter från verkets ansvar.

Näringslivets trafikdelegation, Sveriges redareförening, Svenska ste-

wardsföreningen och LO tillstyrker utredningens förslag att sjöfartsver­

ket ombildas till affärsdrivande verk. Affärsverksutredningen

delar utredningens uppfattning att sjöfartsverket bör bedriva sin verk­

samhet under former som främjar effektivitet och affärsmässighet men

understryker att affärsverksformen inte är en förutsättning härför. Af­

färsverksutredningen förordar att prövningen av sjöfartsverkets företags­

form får anstå till dess underlag föreligger för bedömningen av bl. a. möj­

ligheterna att hålla isär verkets affärsmässiga och samhällsekonomiska upp­

gifter beträffande pris- och servicepolitik. Även riksrevisionsverket utta­

lar tveksamhet i denna del bl. a. därför att frågan om finansieringen av

sjöfartsverkets kostnader alltjämt står öppen. Riksrevisionsverket före­

slår därför att ställning till frågan om ändrad företagsform tas först se­

dan dels sjöfartsutredningens förslag rörande finansieringsformerna för

sjöfartsverkets kostnader, dels resultaten från den inom verket pågående

försöksverksamheten med programbudgetering in. m. inom sjöfartsverkets

arbetsområde kunnat bedömas i belysning av affärsverksutredningens för­

slag. Liknande synpunkter framförs av sjöfartsstyrelsen.

Förslaget att sjöfartsverket skall stå under ledning av en kollegialt

beslutande lekmannastyrelse biträds allmänt av remissorganen.

Flera remissinstanser — bl. a. överbefälhavaren, Näringslivets trafikdele­

gation och TCO — framför dock särskilda önskemål om att representanter

för intresseorganisationer, myndigheter och avlastare ingår i styrelsen.

Statens järnvägar, hamnutredningen, affärsverksutredningen, Sveriges

redareförening, Svenska hamnförbundet och Svenska stewardsföreningen

finner det av utredningen framlagda förslaget till ny organisation

för sjöfartsverket i stort svara väl mot de arbetsuppgifter som

verket avses få. Statens järnvägar understryker i likhet med Sveriges

redareförening betydelsen av att de av utredningen föreslagna organisa­

tionsprinciperna genomförs. Sjöfartsstyrelsen delar utredningens uppfatt­

ning att förändringar av sjöfartsverkets centrala organisation behövs för

att ge verket ökad effektivitet. Byråerna bör liksom skett i andra trafik­

verk föras samman till avdelningar och entydiga ansvarsområden skapas.

Styrelsen anser det emellertid vara en fördel om denna omorganisation

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

59

sker i etapper för att från budgetåret 1971/72 föra fram till en ny organi­

sation. Enligt styrelsens uppfattning bör organisationen påverkas av bl. a.

det fortsatta arbetet med programbudgeteringen och av utformningen

av verkets regionala och lokala organ. Styrelsen understryker att med de

starka förändringar som sker inom sjöfarten bör även den nya organisa­

tionen vara elastisk. Liknande synpunkter anlägger Näringslivets trafikde­

legation.

Statskontoret anser att klarhet bör skapas i fråga om bl. a. konsekven­

serna av pågående utredningar innan sjöfartsverkets framtida ställning

och organisation slutligt prövas.

I detta sammanhang framhåller sjöfartsstyrelsen att man — för att

inte begränsa den krets i vilken chefer för olika avdelningar kan sökas —

inte bör låta benämningarna på avdelningscheferna anknyta till viss ut­

bildning.

Utredningens förslag till huvudenheter har föranlett uttalanden

av ett antal remissinstanser. Sålunda anser SR att utredningens förslag

att sammanföra de verksamheter som rör sjöfartens framkomstmöjligheter

till farledsav delningen är ägnat att skapa förutsättningar för

en mer rationell drift. SR anser dock att även sjömätningsverksamheten

följdriktigt bör föras till denna avdelning. SACO anför synpunkter på av­

delningens sektionsindelning och föreslår med hänsyn till bl. a. de skilda

aktiviteternas omfattning att avdelningen bör delas upp i planeringssek-

tion omfattande även den fartygstekniska verksamheten, elektroteknisk

sektion, byggnadsteknisk sektion, trafikteknisk sektion, isbrytningssektion

samt ett försvarskontor. Affärsverksutredningen och Sveriges väg- och vat­

tenbyggares riksförbund för som ett alternativ till avdelningens planerings-

sektion fram tanken att ha en generaldirektören direkt underordnad stabs­

avdelning med uppdrag att handha verkets planering.

Utredningens förslag beträffande sj ökartea v del ningen har —

utom vad som nämnts i det föregående — inte föranlett några erinringar.

Förslaget att de enheter inom sjöfartsverket som svarar för sjösäker­

hetens övervakning sammanförs till en avdelning — sj öf artsinspek­

tionen — tillstyrks av bl. a. SACO och Svenska maskinbefälsförbundet.

SACO ifrågasätter dock lämpligheten av att inordna den nuvarande juri-

disk-administrativa sektionen på fartygsbyrån i fartygssektionen av sjö­

fartsinspektionen och anser att om det fordras juridisk sakkunskap på

inspektionen bör denna vara organiserad på en särskild sektion under av­

delningschefen. Maskinbefälsförbundet anser det tveksamt om det är ända­

målsenligt att sjöfartsinspektionen fastställer säkerhetsnormer även för

verkets egna farledsanordningar. Liknande synpunkter framför SR som

i övrigt lämnar förslaget utan erinran. Svenska stewardsföreningen anser

en resursförstärkning nödvändig för sjöfartsinspektionens såväl centrala

som regionala verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

60

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller den betydelse som praktisk

nautisk och teknisk erfarenhet har för de här aktuella uppgifterna och an­

ser att den nautiska erfarenheten hittills undervärderats vid utnämningar

till chefsposterna inom sjöfartsverket. Även SR anser att sjöfartsverket

skulle vinna på om fartygsinspektionens chef har erfarenhet av och an­

knytning till sjöfarten.

I sammanhanget tar Sveriges varvsindustriförening upp vissa förslag

som rör varvsindustrins förhållande till sjöfartsinspektionen och fram­

håller industrins behov av fasta regler och snabb behandling av ärenden

inom inspektionen.

Utredningens förslag till ekonomisk-administrativ avdel­

ning har föranlett synpunkter från endast några få remissorgan. Så­

lunda anser sjöfartsstyrelsen att vissa skäl talar för att åtminstone tills

vidare ha skilda enheter för ekonomiska resp. personal- och juridiska frå­

gor, eftersom var och en av dessa funktioner under lång tid framåt kommer

att kräva avsevärda arbetsinsatser. Sveriges väg- och vattenbyggares riks­

förbund, som också förordar en uppdelning på två avdelningar påpekar

att erfarenheter från andra verk med en organisation liknande den utred­

ningen föreslagit visar att chefen för en sammanslagen ekonomisk-admi­

nistrativ avdelning mer kommer att företräda ekonomifunktionen, vilket

medför vissa nackdelar.

Enligt SACO.-s mening bör juristfunktionerna i verket i lämplig utsträck­

ning sammanföras till ett stabsorgan, direkt underställt generaldirektören.

SACO ser det också som väsentligt att någon jurist ingår i verkets direk­

tion.

Statskontoret ifrågasätter om inte organisations- och rationaliseringsfrå-

gorna bör hänföras till en särskild sektion med motsvarande ställning som

den revisionssektionen föreslagits få. Sektionen skulle alltså sortera direkt

under generaldirektören även om den i administrativt avseende skulle in­

placeras i ekonomisk-administrativa avdelningen.

Riksrevisionsverket understryker i fråga om revision och kon­

troll inom verket att förekomsten av ett starkt och oberoende internt

revisionsorgan med tyngdpunkt på förvaltningsrevision utgör ett väsent­

ligt inslag i den organisation som bör kontrollera att sjöfartsverkets åtgär­

der är rationella och ekonomiskt ändamålsenliga.

Utredningen beräknar i fråga om de ekonomiska konsekven­

serna av de framförda förslagen att förändringarna i verkets arbets­

uppgifter bl. a. skall medföra att centralförvaltningens personal kan mins­

kas med ett femtiotal personer. Flera remissinstanser, bl. a. statskontoret

och LO, påpekar att detta emellertid inte utgör något mått på de slutliga

besparingar som uppkommer till följd av omorganisationen, eftersom utred­

ningen inte ger något underlag för bedömande av de kostnader som följer

med de arbetsuppgifter som kan komma att överföras till andra myndig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

61

heter. LO anser att de stora vinsterna av omläggningen inte ligger i den

eventuella nettobesparingen för staten utan i den förbättrade service man

kan vänta sig för verkets kunder. LO beklagar att inte dessa aspekter när­

mare belysts av utredningen.

LO understryker i sammanhanget betydelsen av kontinuerlig informa­

tion till personalen och dess organisationer om de fortsatta detalj-

utredningarnas inriktning och resultat. Svenska maskinbefälsförbundet

förutsätter att en eventuell reducering av personal sker successivt och

inte snabbare än den naturliga avgången medger. SACO förutsätter att den

del av verkets personal som skulle beröras av en eventuell begränsning av

byggnadsverksamheten förs över till de verk som därvid skulle vara i be­

hov av hamnbyggnadsspecialister. I andra hand anser SACO att denna per­

sonal bör beredas sysselsättning vid andra statliga tekniska verk, t. ex.

vägverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

2. Sjömansregister m. m.

Sjömansregisterutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran av samtliga remissinstanser utom sjömansnämnden i Kal­

mar som avstyrker förslaget i sin helhet. Förslaget om ett centralt sjö­

mansregister m. in. i Göteborg och en central sjömans-

nämnd anses av de flesta remissinstanser rationellt och väl genomtänkt.

Vissa tekniska frågor i organisationen tas emellertid upp till diskussion.

I fråga om organisationen under den första etappen

yrkar sjöfartsstyrelsen att sjömansregistret och adressregistret förläggs till

sjöfartsstyrelsen i Stockholm. En förläggning till Göteborg skulle i hög grad

försämra styrelsens möjlighet att leda verksamheten för registrering och

mönstring. Även den föreslagna centrala sjömansnämnden bör i anledning

härav om möjligt förläggas till samma lokaler som sjöfartsstyrelsen. Sty­

relsen förutsätter att utredningen avsett att styrelsen även fortsättningsvis

skall förordna mönstringsförrättare och anser vidare att sjöfartsstyrelsen

och inte arbetsmarknadsverket skall besluta om de orter där särskilda mönst­

ringsförrättare skall finnas.

Sjöfartsutredningen finner det ligga helt i linje med dess allmänna syn

på det nya sjöfartsverkets inriktning att sjöfartsstyrelsen med förslaget fri­

görs från det praktiska liandhavandet av och ansvaret för registrerings-

verksamheten.

Förutom sjöfartsstyrelsen berör även ett flertal andra remissinstanser,

bl. a. Sveriges redareförening, Svenska steivardsföreningen och sjömans-

nämnderna i Malmö och Göteborg, frågan om den centrala sjömansnämn-

dens lokala förläggning. Samtliga förordar att nämnden blir förlagd i Göte­

borg.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner de av utredningen beräknade kostna­

derna för löner m. m. något lågt beräknade. En ökning med ett par befatt­

62

ningshavare utöver vad utredningen föreslagit torde vara nödvändig. Styrelsen

förutsätter att en ny organisation för sjömansförmedlingen genomförs sam­

tidigt som registren centraliseras och sjömanshusen upphör.

Handelsflottans pensionsanstalt framhåller att uppgifterna om sjömän­

nens seglationstid måste bevaras under lång tid och finner det därför osä­

kert om det föreslagna systemet är tillräckligt betryggande från pensione­

ringens synpunkter. Anstalten avstyrker att avmönstringsbeskeden utan

bearbetning används som register och förordar i stället att hittills tillämpad

ordning fortsätter under övergångsperioden eller att de för pensioneringen

hos pensionsanstalten nödvändiga uppgifterna bevaras på annat betryggan­

de sätt. Även arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att erfarenheterna av

de nuvarande mönstringsbeskeden inte är helt tdlfredsställande. Styrelsen

finner emellertid systemet att utnyttja mönstringsbeskeden som register

vara både arbetsbesparande och rationellt och föreslår för den skull att

sjömansrullan behålls i nuvarande bundna form för att utgöra komplement

till mönstringsbeskeden intill dess formulärets utformning och rutiner vid

utskrift m. m. förbättrats. Rederiföreningen för mindre fartyg anser att den

föreslagna tiden innan en sjöman avförs ur registret är alltför kort. SR före­

slår att de nya bestämmelserna skall träda i kraft först den 1 januari 1970

för att bereda berörda myndigheter tid att utfärda anvisningar m. m. TCO

ifrågasätter huruvida det är rationellt att övergångsvis innan registreringen

överförts till databehandling tekniskt ändra registerföringen.

Beträffande förslaget om en central sjömansnämnd råder bland

de nuvarande lokala sjömansnämnderna delade meningar, medan samtliga

övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Sjö-

manslagskommittén ställer sig positiv till förslaget bl. a. med hänsyn till att

olika fördelar kan vinnas med ett fast inrättat kansli och att större likformig­

het i avgörandet av ärenden kan nås. Kommittén erinrar emellertid, liksom

flertalet sjömans nämnder, om den rättssäkerhet som ligger i att sjömännen

har möjlighet att personligen inställa sig inför sjömansnämnderna. En cen­

tral nämnd skulle försvåra dessa möjligheter. En sjöman som cj kan in­

ställa sig bör enligt kommitténs mening kunna få hjälp att utveckla sina

synpunkter av tjänsteman vid sjömansförmedling. Sjömansnämnden i Gävle

erinrar om att i praktiken har även de nuvarande sjömanshusombudsmän­

nen haft motsvarande uppgifter. Enligt nämnden torde förutsättningarna

för att erhålla en från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande utredning

i varje enskilt ärende öka genom de personella resurser som den centrala

nämnden avses få.

Principförslaget till slutlig organisation förutsätter bl. a. att

databehandling införts vid sjömansskattekontoret. 1967 års sjömansskatte-

kommitté erinrar härom och påpekar att ett säkert ADB-system för sjö-

mansregistret med anknytning till skattebandet förutsätter en visuell kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

63

troll vid adressregistret innan avregistrering sker. Med hänsyn till att ADB

för sjömansskatten kan få avgörande betydelse även för sjömansregistre-

ringen och sjömanspensioneringen finner kommittén det önskvärt att en

samordning kommer till stånd i fråga om datateknikens utnyttjande på de

olika områdena. En särskild expertgrupp bör tillsättas för denna samord­

ning.

Rederiföreningen för mindre fartyg understryker att även sjömän på far­

tyg under 100 tons bruttodräktighet och på fartyg i inre fart bör omfattas

av registreringen när denna knyts an till sjömansskatten. Visserligen behövs

inte registrering för att förenkla bosättningsbegreppet för deras del, men

det är av stor betydelse på annat sätt att alla i yrket verksamma registreras.

Om i den slutliga organisationen gränserna för inskrivning i registret skall

samordnas med gränserna för sjömansskatteplikt kan enligt sjöfartsstyrel-

sens mening mönstringsplikten inte begränsas på motsvarande sätt utan

olägenhet för den bemanningskontroll mönstringsförrättare har att utöva.

Till kostnaderna för sj ömansregistreringen i den slutliga organisationen

har utredningen inte räknat eventuella kostnader för registrering av pen-

sionsgrundande uppgifter utan utgått från att dessa skall falla på det organ

som anförtros pensioneringen. Handelsflottans pensionsanstalt påpekar att

dessa kostnader f. n. bestrids av staten och att det enligt anstaltens uppfatt­

ning finns starka skäl att så sker även i fortsättningen.

Även vissa frågor utanför utredningens uppdrag

berörs. TCO och Sveriges fartyg sb ef åls förening anser att en kompletterande

utredning bör ske i syfte att vinna en ökad kontroll över fartygens beman­

ning. Med föreliggande förslag underlättas troligen stickprovskontroller

men det hävdas att en effektiv tillsyn endast kan nås om en fortlöpande

kontroll införs vid sidan av de rutinmässiga kontroller som sker bl. a. vid

på- och avmönstring. Enligt fartygsbefälsföreningen kan en kontinuerlig

kontroll uppnås genom att det centrala sjömansregistret jämte adresskarto­

teket kompletteras med ett fartygskartotek som hålls aktuellt med extra

exemplar av inkommande mönstringsbesked.

3. Falsterhokanalen

De remissinstanser som uttalat sig om utredningens bedömning att en

fortsatt drift av Falsterbokanalen inte torde kunna göras

företagsekonomiskt lönsam har inget att invända häremot.

Föreningen för inre vattenvägar anser dock att i ett vidare perspektiv fort­

satt drift skulle bli i varje fall samhällsekonomiskt lönsam. Statens vägverk

antyder härvidlag en motsatt uppfattning genom att erinra om att utred­

ningen inte tagit någon som helst hänsyn till de betydande samhällsekono­

miska kostnader som åsamkas bl.a. vägtrafiken genom väntetider i samband

med broöppningar för fartygspassager. När det gäller utredningens företags­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

64

ekonomiska kalkyler påpekar Föreningen för inre vattenvägar att resultaten

vid fortsatt drift bör kunna förbättras genom att vissa nu avgiftsfria fartyg

avgiftsbeläggs. Även sjöfartsstgrelsen anser att utredningens driftkalkyler

bör justeras i gynnsam riktning, främst dock därför att inte alla kostnads-

sänkande faktorer anses ha beaktats. Riksrevisionsverket framhåller där­

emot att en uppjustering av vissa kostnadsposter torde vara motiverad vil­

ket påverkar driftsresultaten i motsatt riktning.

Remissinstanserna har i allmänhet inte heller riktat några invändningar

mot utredningens slutsatser att kanalen i dag har ringa betydelse

för handelssjöfarten under normala förhållanden.

Sjöfartsstgrelsen vitsordar uttryckligen detta vad gäller den kommersiella

sjöfarten. Även Sveriges redareförening ger uttryck för denna ståndpunkt

men poängterar liksom Rederiföreningen för mindre fartyg att kanalen

alltjämt har betydelse för det kommersiella mindre tonnaget som använder

den i samma utsträckning nu som tidigare. Naturvårdsverket och Sjöspor­

tens samarbetsdelegation understryker i sammanhanget kanalens betydelse

för båtsportens utövare inte minst från säkerhetssynpunkt eftersom far­

vattnen utanför Falsterborev är svårnavigabla på grund av strömmar, våg­

bildning och ofta förekommande dåliga siktförhållanden.

De flesta remissinstanserna, nämligen överbefälhavaren, statens järnvä-

gar, sjöfartsstgrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap, länsstyrelsen i Malmöhus län, civilbefälhavaren i södra

civilområdet, lotsorganisationsutredningen, Näringslivets trafikdelegation,

Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Föreningen

för inre vattenvägar och Sjösportens samarbetsdelegation tillstyrker likväl

eller lämnar utan erinran det alternativ som utredningen stannat för dvs.

att åtminstone till dess järnvägstrafiken nedlagts fortsätta driften

av kanalen med reducerad personal. Naturvårdsverket och

Sjösportens samarbetsdelegation gör detta närmast med hänsyn till båt­

sportens intressen. Övriga remissinstanser som motiverat sitt ställningsta­

gande har antingen åberopat handelssjöfartens intresse av

att vid besvärliga väderleksförhållanden — särskilt vid stränga isvintrar -—

ha tillgång till kanalen eller pekat på dess betydelse från totalför­

svarssynpunkt. Sjöfartsstgrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och

Näringslivets trafikdelegation framhåller båda skälen som väsentliga. Han­

delssjöfartens speciella intresse understryks i övrigt av lotsorganisations­

utredningen, Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre far-

tyg medan totalförsvarsaspekterna framhålls av överbefälhavaren, översty­

relsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilbefälhavaren i södra civil­

området. Sjöfartsstyrelsen påpekar bl. a. att vid Falsterborev kan med hän­

syn till förekommande växlingar i vind och strömförhållanden aktuell

issituation snabbt förändras, vilket gör passagen mycket riskabel för

handelsfartygen om inte stat sisbrytare ständigt kan avdelas för att över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

65

vaka trafiken. Maskinsvaga fartyg kan även i lättare is snabbt föras mot

grund eller ut i fortfarande som minfarliga angivna områden. Styrelsen

framhåller dock i sammanhanget som en alternativ möjlighet att kanalen

hålls öppen endast sommartid för fritidsbåttrafiken varigenom kostnaderna

skulle kunna begränsas. När ett sådant alternativ skulle kunna genomföras

bör emellertid bedömas med hänsyn till bl. a. utvecklingen av kanalinkoms­

terna och tidpunkten för järnvägsnedläggningen. Överbefälhavaren fram­

håller att en nedläggning av kanalen skulle allvarligt försämra landets

situation i ett läge liknande det under andra världskriget och vara direkt

olämplig från totalförsvarssynpunkt. Överstyrelsen för ekonomisk försvars­

beredskap och civilbefälhavaren i södra civilområdet framhåller liknande

synpunkter men ställer sig inte helt avvisande till att kanalen utnyttjas som

småbåtshamn om den snabbt kan återställas i driftsdugligt skick.

Ett par remissinstanser nämligen Näringslivets trafikdelegation och lots-

organisationsutredningen förutsätter i sammanhanget uttryckligen att en

omprövning av frågan om kanalens framtid under alla omständigheter sker

när järnvägstrafiken lagts ned.

Utredningens förslag att det i kanalen investerade kapitalet

omedelbart avskrivs samt att underskottet vid fortsatt

drift finansieras av bidragsmedel till fiske- och små­

båtshamnar lämnas utan erinran av sjöfartsstyr elsen, naturvårdsver­

ket, lotsorganisationsutredningen, Sveriges redareförening, Föreningen för

inre vattenvägar och Sjösportens samarbetsdelegation. Sjöfartsstyrelsen häv­

dar dock att underskottet vid en fortsatt drift av kanalen bör täckas till

hälften av fyr- och båkmedel med hänsyn till beredskap för handelssjöfarten.

Sjöfartsutredningen anser att om kanalen besitter det speciella värde för

handelssjöfarten som utredningen kommit till, bör handelssjöfarten också

täcka hela kostnaden för driften. Riksrevisionsverket påpekar att om en

fortsatt drift av kanalen anses motiverad av beredskapsskäl bör underskottet

täckas av försvarsmedel.

Några remissinstanser förordar att andra av utredningens alternativ läggs

till grund för ett beslut om kanalens framtid. Sålunda framhåller Sveriges

far ty g sb ef älsförening i likhet med flera förenämnda instanser kanalens bety­

delse vid en eventuell avspärrning av farleden runt Falsterbo eller vid en

försvårad issituation men framhåller samtidigt att den trafik som f. n. ut­

nyttjar kanalen kan under normala förhållanden utan större olägenheter

gå runt Falsterbo och tillstyrker med hänsyn härtill alternativet att lägga

ned driften och utnyttja kanalen som småbåtshamn

men bibehålla möjligheten att med kort varsel kunna

lppta driften om så erfordras. Riksrevisionsverket och statens

vägverk förordar definitiv nedläggning av driften och ett ut­

nyttjande av kanalen som småbåtshamn med motivering

att delta är den ekonomiskt mest gynnsamma lösningen — enligt riltsrevi-

5 —Rihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 58

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

66

sionsverket t.o. m. gynnsammare än utredningen beräknat. Riksrevisions­

verket påpekar också att det föreligger en stor efterfrågan på båtplatser

i regionen samt att det föreslagna utnyttjandet av kanalen är det lämpligaste

sättet att tillgodose denna efterfrågan.

I anslutning till sina uttalanden har slutligen några remissinstanser fun­

nit det motiverat att allmänt beröra förhållandena för vägtrafiken

över kanalen. Statens vägverk, riksrevisionsverket och länsstgrelsen

i Malmöhus län framhåller sålunda att de ofta förekommande broöppning­

arna utgör ett avsevärt hinder och orsakar betydande samhällsekonomiska

kostnader. Broöppningar bör inte tillåtas under högtrafiktid, särskilt inte

under sommaren. Sjösportens samarbetsdelegation hävdar däremot att bro-

öppningarna inte i större utsträckning påverkar landsvägstrafiken och att

trafikstockningarna uppstår av andra orsaker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

VII. Departementschefen

Sjöfartsverket

Den snabba utvecklingen inom transportväsendet har medfört strukturella

förändringar av transportapparaten och nya tekniska och ekonomiska förut­

sättningar att tillgodose transportbehoven. Transporterna omfördelas såväl

mellan de olika transportgrenarna som mellan transportmedlen inom sam­

ma transportgren. Sjöfarten har mött ökad konkurrens såväl nationellt som

internationellt. Detta har medverkat till de betydande strukturförändring­

arna inom sjöfartsnäringen. Anpassningen till kraven på effektiva, billiga

och konkurrenskraftiga transporter har skett genom anskaffning av större,

snabbare, mer specialiserade och i allt högre grad mekaniserade fartyg.

Rationellare godshantering har minskat fartygens liggetider i hamn och

därmed ökat deras effektiva utnyttjande. Den ökade användningen av s. k.

enhetslaster skapar förutsättningar för en vidgad samordning med andra

transportmedel. Ett led i strävandena att förbilliga och effektivisera far­

tygens drift är vidare den tekniska rationaliseringen av arbetet ombord i

fartygen, som medfört en långtgående automation och ökad säkerhet i fråga

om fartygens manövrering och skötsel.

De strukturella förändringarna bär också påverkat den geografiska inrikt­

ningen av sjöfarten på Sverige. Trafiken omfördelas mellan hamnar och

kustavsnitt. Förändringarna i fartygens utformning och prestanda medför

nya krav på såväl hamnarnas lokalisering som deras utformning och utrust­

ning. Det finns skäl att vänta sig en fortsatt utveckling i denna riktning med

ytterligare koncentration till ett begränsat antal modernt utformade och tek­

niskt välutrustade hamnar.

En väsentlig förutsättning för transportväsendets utveckling är de av 1963

års riksdag antagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Varje tra­

fikgren skall bära de kostnader den förorsakar det allmänna så att den sam­

lade transportapparaten får den från samhällsekonomisk synpunkt mest

ändamålsenliga inriktningen och dimensioneringen.

Sjöfartsverket bildades år 1956 genom att handläggningen av en stor del

av de ärenden rörande sjöfarten som tidigare varit fördelade på flera olika

myndigheter fördes samman till ett verk. Den integration av arbetet, som

eftersträvades, har emellertid inte blivit tillfredsställande genomförd. Detta

beror bl. a. på att en samlad klart uttalad målsättning för de skilda enheterna

och funktionerna inom verket saknats. Vidare har oklarheter i organisatio­

nen förelegat i fråga om bl. a. ansvarsfördelningen inom verket vilket har

lett till brister i samarbetet och svårigheter i beslutsprocessen.

Sjöfartsutredningen har i enlighet med direktiven utgått från att sjöfarts­

verket även i fortsättningen skall vara central myndighet i ärenden som rör

sjöfarten och att verket skall ha hand om huvuddelen av de statliga förvalt­

ningsuppgifterna på detta område. Den övervägande delen av verkets kost­

nader avser han delssjöfarten. Med hänsyn bl. a. härtill har utredningen an­

sett det naturligt att verkets uppgifter koncentreras till att gälla i första

hand handelssjöfartens farleder och fartyg. Detta för med sig att vissa upp­

gifter bör avskiljas från verket och antingen upphöra eller föras över till

andra för ifrågavarande uppgifter bättre lämpade myndigheter.

Jag ansluter mig till utredningens principiella syn i fråga om sjöfartsver­

kets huvudsakliga uppgifter. Riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken

bör vara avgörande för inriktningen och utformningen av sjöfartsverkets

arbete. Under beaktande av sjösäkerhetens krav bör verksamheten drivas

med ökad ekonomisk inriktning med i princip full kostnadstäckning som

mål. Beträffande den närmare avgränsningen av verkets uppgifter finner

jag främst praktiska överväganden böra leda till vissa avvikelser från utred­

ningsförslaget.

Jag anser i likhet med utredningen att ledningen av isbrytarverksamheten

även i fortsättningen bör åligga sjöfartsverket. Enligt utredningen bör is-

brytarfartygen fortfarande bemannas med militär personal och beträffande

underhåll och drift av fartygen som f. n. handhas av marinen föreslås ingen

annan ändring än att sjöfartsverket ges ökat inflytande över kostnaderna

för verksamheten genom att marinen får ställning som entreprenör. Utred­

ningen anser emellertid att verket på sikt bör från företagsekonomiska syn­

punkter få avgöra om det är motiverat med en annan ordning. I fråga om

bemanningen av isbrytarna har vissa remissinstanser efterlyst ett bättre

underlag för en kostnadsjämförelse mellan civil och militär bemanning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

67

68

Bemanningsformen för isbrytarna ingår bland de frågor som f. n. övervägs

av utredningen om handräckningsvärnpliktiga. Innan ställning tas till frå­

gan anser jag att denna utrednings förslag bör avvaktas. När det gäller un­

derhåll och drift av isbrytarna har överbefälhavaren påpekat att överföran­

det av de marina verkstäderna till Muskö medför att de årliga översynerna

av isbrytarna bör ske vid annat varv. Härför kan Karlskronavarvet komma

i fråga. Det bör ankomma på sjöfartsverket att under hänsynstagande till

bl. a. företagsekonomiska förhållanden besluta om vid vilket eller vilka varv

översynerna skall äga rum.

Vad jag här sagt i fråga om i sbry tar far tygen bör i tillämpliga delar gälla

även för drift, underhåll och bemanning av sjömätningsfartygen.

Statens isbrytarnämnd skapades för att tillgodose sjöfartsverkets behov

av samråd med olika intressenter i fråga om inriktningen av isbrytarverk-

samheten. Utredningen har föreslagit att nämnden avvecklas om verket

ställs under ledning av en lekmannastyrelse med lämplig sammansättning.

Flertalet remissinstanser som berört denna fråga förordar dock att detta

rådgivande organ bibehålls jämsides med lekmannastyrelsen. I det följande

kommer jag att tillstyrka förslaget att inrätta en lekmannastyrelse vid sjö­

fartsverket i enlighet med utredningens förslag. Jag delar uppfattningen att

tillkomsten av en sådan styrelse kan komma att förändra behovet av att ha

isbrytarnämnden kvar. Jag anser emellertid i likhet med Sveriges redare­

förening att det bör överlåtas på lekmannastyrelsen att avgöra hur verkets

behov av information och synpunkter rörande isbrytarverksamheten i fort­

sättningen skall tillgodoses. Detta innebär att den nuvarande isbrytarnämn­

den, som är tillsatt av Kungl. Maj :t, bör upphöra.

Driften och förvaltningen av de statliga fiskehamnarna och ärendena om

statsbidrag till fiskehamnar är uppgifter som inte hör till sjöfartsverkets

naturliga verksamhetsområde. De bör därför i enlighet med utredningens

förslag föras över till en myndighet som har överblick över fiskerinäringens

struktur och utveckling. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartemen­

tet förordar jag fiskeristyrelsen varvid dock redan upptagna överläggningar

om överlåtelse av statliga fiskehamnar bör slutföras av sjöfartsverket. För

de nya arbetsuppgifterna behöver fiskeristyrelsen förstärkas med en hand­

läggande tjänsteman. Härvid förutsätts att någon detaljerad byggnadstek-

nisk granskning i samband med bidragsgivningen normalt inte behövs.

Utredningen har vidare föreslagit att den statliga bidragsgivningen till

småbåtshamnar skall föras över till statens naturvårdsverk med motive­

ringen att denna myndighet handlägger frågor rörande fördelningen av det

statliga stödet till det rörliga friluftslivet i övrigt. Efter samråd med chefen

för jordbruksdepartementet biträder jag detta förslag.

Naturvårdsverkets uppgifter i samband med bidragsgivningen bör avse

en angelägenhetsprövning av de olika projekten under jämförelse med andra

statliga insatser för att slödja friluftslivet samt därutöver själva bidrags-

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

69

givningen. Liksom i fråga om fiskehamnsärendena förutsätter jag att det

normalt inte behövs byggnadsteknisk granskning i samband med bidrags-

givningen. För de nytillkommande arbetsuppgifterna bör naturvårdsverket

förstärkas med en handläggande tjänsteman.

Sjöfartsverket har en relativt omfattande projekterande och byggande

verksamhet som avser externa objekt, främst småbåtshamnar. Denna sys­

selsätter f. n. ca 15 tjänstemän, ca 15 arbetsledare och muddermästare och ca

50 arbetare. Utredningen har ifrågasatt behovet av denna verksamhet och

föreslår att den skall upphöra i varje fall i vad gäller småbåtshamnar. Jag

är ense med utredningen om att ett bibehållande av denna verksamhet inom

sjöfartsverket inte stämmer med den framtida målsättningen för verket.

För många bidragssökande som saknar möjligheter att i egen regi svara för

genomförandet av aktuella projekt kan det dock vara värdefullt att staten

mot ersättning ställer resurser till förfogande.

Jag föreslår därför att den projekterande och byggande verksamheten i

fråga om hamnar i fortsättningen handhas av statens vägverk. Vägverket

bör således mot ersättning kunna åta sig att projektera och bygga denna typ

av anläggningar. Den samordning som härigenom kan ske med den väg- och

brobyggnadsverksamhet som bedrivs i vägverkets regi bör möjliggöra en all­

män effektivisering av statens insatser i fråga om projekterings- och anlägg-

ningsverksamhet. Sjöfartsverket bör däremot på kort sikt avveckla sin be­

fattning med dessa frågor och söka bereda personalen annan sysselsättning

inom eller utom verket. EU mindre antal torde kunna ges arbetsuppgiftei

inom vägverket.

Vad gäller projektering och byggande av verkets egna anläggningar bör

som utredningen förutsatt dimensioneringen av sjöfartsverkets egna resurser

bestämmas av kravet att arbetena skall utföras till lägsta möjliga kostnad.

Utredningen har också tagit upp frågan om den organisatoriska och för-

valtningsmässiga tillhörigheLen av Trollhätte kanalverk. Jag delar statens

vattenlallsverks synpunkt att denna fråga bör avgöras först sedan de prak­

tiska och ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ klargjorts i en

utredning som bör utföras gemensamt av vattenfallsverket och sjöfarts­

verket.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om den framtida målsätt­

ningen för sjömätningsverksamheten och framhåller att en modern sjö­

kartläggning är en del av ett lands infrastruktur och tjänar flera syften.

Med den inriktning av de statliga insatserna på sjöfartens område som nu

förordas är det utan tvivel av väsentligt intresse alt olika aktiviteter klart

avgränsas till syfte och omfattning. På flera områden måste detta ske under

beaktande av bl. a. närings- och lokaliseringspolitiska överväganden som

görs i annat sammanhang. Sjömätningens omfattning och inriktning är be­

roende av många faktorer. Den närmare målsättningen för verksamheten

torde därför inte kunna fastläggas utan att en översyn sker av de olika frå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

70

gorna i sammanhanget. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att en sådan

översyn kommer till stånd.

Vad gäller frågorna om i vilken omfattning sjöfartsverket bör trycka,

distribuera och sälja allmänna sjökort, båtsportkort och övriga publikatio­

ner anser jag att detta liksom frågan om tryckning av militära sjökort bör

avgöras av sjöfartsverket efter företagsekonomiska överväganden. Verket bör

härvid samråda med allmänna förlaget. Distribution av militära sjökort bör

dock i fortsättningen handhas av marinen. Även handläggningen av driften

och underhållet av verkets radionavigeringsanläggningar bör bestämmas av

målsättningen om en minimering av kostnaderna.

Den geomagnetiska verksamhet som bedrivs vid sjöfartsverkets geo-

magnetislca sektion omfattar dels forskning rörande det jord-

magnetiska fältet, dels den kontinuerliga registreringen av detta fält i

Lovö observatorium. Båda dessa uppgifter har en naturlig anknytning

till institutioner inriktade på allmän geofysik. De remissinstanser som

yttrat sig i frågan delar utredningens uppfattning att verksamheten bör

skiljas från sjöfartsverket. Olika förslag bar framförts om den framtida

placeringen. Efter samråd med cheferna för utbildnings- och industridepar­

tementen förordar jag att sjöfartsverkets geomagnetiska verksamhet förs

över till Sveriges geologiska undersökning (SGU). Härvid förutsätts att

sjöfartsverkets och övriga berörda myndigheters behov av data för t. ex.

magnetisk missvisning tillgodoses genom SGU:s försorg i samma omfatt­

ning som sådant material f. n. är tillgängligt.

Sjöfartsutredningen har föreslagit att det principiella ansvaret för ar­

betarskyddet ombord i fartygen skall föras över till arbetarskyddsverket.

Arbete som är att hänföra till skeppstjänst är undantaget från arbetar­

skyddslagens tillämpning och bestämmelser härom återfinns i lagstift­

ningen om säkerheten på fartyg. Utredningen har vid remissbehandlingen

fått stöd för sitt förslag. Flera av de remissinstanser — främst de om-

bordanställdas organisationer — som har yttrat sig i denna del har

framfört kritik mot den nuvarande handläggningen av arbetarskyddsfrå-

gorna för de ombordanställda och framhållit nödvändigheten av att denna

blir effektivare.

Arbetsförhållandena till sjöss har under senare år alltmer kommit att

närmas förhållandena i land. Den fartygstekniska utvecklingen har gått

mot specialfartyg och allt större enheter med automatiserad drift av in­

dustriell typ. Denna utveckling beräknas fortsätta. Vissa skillnader står

dock kvar, vilket ger arbetarskyddet ombord i fartyg en särskild betydelse.

Det har också framhållits att olycksfallsfrekvensen hland de ombordan­

ställda är hög.

Jag delar uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att förbättra

tillsynen över arbetarskyddet. I stor utsträckning är de förhållanden som

rör de anställdas skydd mot ohälsa och olycksfall likartade inom sjöfarten

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

71

och andra delar av arbetslivet. Det är därför önskvärt att den erfarenhet

som finns av arbetarskydd från arbetslivet i land i tillämpliga delar tas till

vara på ett effektivt sätt. Detta var också syftet när i den nya lagen om

säkerheten på fartyg i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall togs in

föreskriften att sjöfartsstyrelsen skall utöva tillsynen under samverkan

med arbetarskyddsstyrelsen och när i tillämpningskungörelsen föreskrevs

att tillsyn utövas även av tjänsteman vid yrkesinspektionen. Dessa före­

skrifter om samarbete mellan sjöf artsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen

synes inte hittills ha haft avsedd verkan.

Etter samråd med chefen för socialdepartementet har jag dock inte

funnit skäl att f. n. förorda någon ändring i fråga om huvudansvaret för

arbetarskyddet ombord i fartyg. Detta bör således alltjämt åvila sjöfarts­

verket, men yrkesinspektionen bör i ökad omfattning kunna utnyttjas i

tillsynsverksamheten. Yrkesinspektionens möjligheter att självständigt ut­

föra inspektioner ombord i fartygen, t. ex. i samband med tillsyn av stuveri-

arbete, bör alltså förbättras. För att åstadkomma detta och ge sjöfarts­

verket och arbetarskyddsverket större möjligheter att inom ramen för

nuvarande lagstiftning effektivisera arbetarskyddet ombord i fartyg och i

samband med lossning och lastning bör arbetarskyddsverkets personal för­

stärkas med fem tjänster på regional nivå inom yrkesinspektionen samt

med en handläggande tjänsteman för att centralt arbeta för bl. a. sam­

ordning av de båda verkens uppgifter på området. Vidare anser jag att

särskilda medel bör beräknas för utbildning av sjöfartsverkets fartygs-

inspektörer i arbetarskyddsfrågor.

I visst samband med arbetarskyddet står sjöarbetstidsfrågorna. Ansvaret

för att gällande arbetstidsbestämmelser efterlevs åvilar sjöfartsverket. 1964

års sjöarbetstidsutredning har nyligen lagt fram sitt betänkande vilket

1. n. remissbehandlas. I avvaktan härpå bör med behandlingen av frågan

om tillsynen över sjöarbetstidsbestämmelsernas efterlevnad in. m. anstå t. v.

Sjöfartsverket bör undersöka förutsättningarna för en överföring till

statskontorets fondbyrå av förvaltningen av sjömanshusstiftelsernas fond­

medel. De övriga fondmedel som f. n. förvaltas av sjöf artsstyrelsen bör

också snarast möjligt föras över till statskontorets fondbyrå. I enlighet

med sjöfartsutredningens förslag bör dock sjöfartsverket även i fortsätt­

ningen utse styrelseledamöter i sjömanshusstiftelserna och ha kvar till­

synen i övrigt över stiftelserna.

Förslaget att fartygsregistret bör föras över till Stockholms rådhusrätt

har mött kritik vid remissbehandlingen. Denna kritik får anses befogad

med hänsyn till att fartygsregistret i sin nuvarande offentligrättsliga form

har större samband med andra frågor, t. ex. skeppsmätning, än med de civil­

rättsliga inteckningsfrågorna. Sjöfartsverket bör därför ha kvar dessa

registreringsuppgifter.

Sjöfartsslyrelsens åklagarfunktioner som innefattar vissa åtalsuppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

enligt bl. a. sjölagen, sjömanslagen och lagen om säkerheten på fartyg har

föreslagits upphöra. Den vid sjöfartsverket placerade förste sjöfiskalen skall

därvid administrativt inordnas i det allmänna åklagarväsendet. Remiss­

instanserna har ingen erinran mot förslaget. Det har under senare tid

varit en allmän strävan att avskaffa specialåklagare och inordna dem i

det allmänna åklagarväsendet. Jag tillstyrker förslaget och förordar att

dessa uppgifter i fortsättningen handläggs i enlighet med riksåklagarens

förslag. Detta innebär att förste sjöfiskalen förs över till Stockholms åkla-

gardistrikt för att där handlägga stockholmsmyndighetens sjörättsmål, att

åklagarverksamheten i sjörättsmål i övrigt handläggs av resp. lokala åkla­

garmyndigheter samt att i särskilda fall specialkompetent åklagare kan

förordnas. Sjöfartsverket bör tillhandahålla behövligt sjötekniskt underlag

för åklagarmyndigheternas åtalsprövning.

Huvudansvaret för åtgärder mot vattenförorening från fartyg åvilar

f. n. sjöfartsverket. Som rådgivande organ vid handläggningen av dessa

frågor fungerar bl. a. oljeskyddsrådet. Sjöfartsutredningen har föreslagit

att naturvårdsverket skall överta ansvaret för föroreningsfrågorna samt att

oljeskyddsrådet upplöses och dess uppgifter övertas av naturvårdsverkets

vattenvårdsråd. Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i denna fråga

anser det riktigt att dessa arbetsuppgifter handläggs inom en vidare ram

än som nu är fallet. Vissa remissinstanser framhåller emellertid att prak­

tiska svårigheter avseende tillsyn in. m. torde uppslå om huvudansvaret

förs över till naturvårdsverket.

För den tillsyn som är nödvändig i fråga om såväl oljeskyddsanordningar

ombord i fartyg som oljedagböckerna har naturvårdsverket ingen lämplig

regional organisation.

Med hänsyn bl. a. härtill finner jag att frågor rörande åtgärder mot vat­

tenförorening från fartyg som hittills bör handläggas av sjöfartsverket.

Oljeskyddsrådet bör dock som utredningen föreslagit upphöra. Dess

uppgift att som rådgivande organ biträda sjöfartsverket vid handläggning

av oljeskyddsfrågor bör övertas av naturvårdsverkets vattenvårdsråd, vari

bör ingå en representant från sjöfartsverket. Härigenom skapas en naturlig

kanal för samråd i dessa frågor mellan sjöfartsverket och naturvårdsverket.

Utredningen har påpekat behovet av en aktiv sjösäkerhets propaganda.

Jag förordar att ett sjösäkerhetsråd inrättas för detta ändamål. Rådet bör

ha till uppgift att med inriktning på fritidsbåttrafiken bland allmänheten

upplysa om och propagera för ett riktigt och säkert uppträdande till sjöss.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om instruktion för rådet och

utse ledamöter i det. Antalet ledamöter bör begränsas till tio bland vilka

skall ingå erfaret och kunnigt sjöfolk. Representanter för bl. a. sjöfarts­

verket, general tullstyrelsen, statens naturvårdsverk, försäkringsbolagen,

redarna, Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne och båtorga­

nisationerna hör ingå i rådet. För det löpande arbetet bör finnas en hel­

73

tidsanställd sekreterare, som lokalt bör vara knuten till sjöfartsverket.

Kostnaderna bör belasta bidragsanslaget till fritidsbåttrafiken med undan­

tag av lokal- och kamerala kostnader.

Jag övergår nu till att närmare behandla utredningens förslag till ny

organisation av sjöfartsverket.

Några remissinstanser — Näringslivets trafikdelegation och Sveriges re­

dareförening m. fl. — tillstyrker förslaget att ombilda sjöfartsverket till

affärsdrivande verk. Affärsverksutredningen, riksrevisionsverket och sjö-

fartsstyrelsen delar utredningens uppfattning att sjöfartsverkets arbete

bör drivas under verksamhetsformer som främjar effektivitet och affärs­

mässighet men framhåller att affärsverksformen inte är någon förutsätt­

ning härför.

Vid sjöfartsverket bedrivs f. n. försöksverksamhet med programbudge-

tering. Genom de nya former för budget- och redovisningsförfarande, upp­

följning och planering som härvid införs får man på sikt nya styrinstru­

ment som inom nuvarande företagsform avsevärt ökar förutsättningarna

för effektiv och affärsmässig drift. Bl. a. mot denna bakgrund har jag

funnit övervägande skäl tala för att bibehålla nuvarande verksform.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att sjöfarts­

verket i fortsättningen bör stå under ledning av en kollegialt beslutande

lekmannastyrelse. Styrelsen bör i enlighet med förslaget bestå av personer

med bred erfarenhet av näringsliv och förvaltning utan särskild anknyt­

ning till vissa intressen eller organisationer. Kungl. Maj :t bör få besluta om

antalet ledamöter. Jag har för avsikt att förorda att antalet bestäms till

fem med generaldirektören som ordförande.

Jag anser att utredningens organisationsförslag i stort svarar väl mot de

uppgifter verket avses få. Jag förordar dock en ändring av antalet huvud­

enheter. Med hänsyn till den stora betydelse som var och en av de ekono­

miska resp. personal- och juridiska frågorna under lång tid framöver

kommer att ha inte minst på grund av förändringarna i verkets lokala orga­

nisation bör enligt min mening dessa uppgifter delas på en ekonomisk och

en administrativ avdelning. Den av utredningen föreslagna farledsavdel-

ningen benämns i det följande driftavdelningen. Slutligen anser jag att sjö­

fartsinspektionen bör ges en självständig ställning inom verksorganisationen

vid handläggning av ärenden som rör tillsyn från sjösäkerhetssynpunkt över

såväl sjöfartsverkets som andras farledsanordningar. Det ankommer på

Kungl. Maj :t att i det avseendet meddela bestämmelser i instruktionen för

sjöfartsverket.

För att ge riksdagen underlag för bedömningen av anslagsbehovet vill

jag lämna en närmare redogörelse för mina ställningstaganden till avdel­

ningarnas indelning i sektioner. I huvudsak finner jag utredningens förslag

till sektionsindelning ändamålsenligt. På ett par punkter föreslår jag

6 — B ihan g till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 58

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

74

emellertid avvikelser. Den av utredningen föreslagna tekniska sektionen

bör sålunda delas i en fyr- och elektrosektion och en byggnadssektion.

Dessa båda områden är så artskilda och var för sig så omfattande att de

tillgängliga resurserna bäst torde tas till vara med två självständiga sek­

tioner. Byggnadssektionens verksamhet bör dimensioneras efter verkets

planer att under budgetåret 1972/73 slutföra byggnadsprogrammet beträf­

fande bottenfasta fyrar och automatisering av fyrar. När detta arbete av­

slutats bör frågan om sektionens uppgående i annan sektion tas upp till

förnyad prövning. Jag anser vidare att en särskild sektion för underhålls-,

inköps- och förrådsfrågor inom driftavdelningen bör ansvara för underhåll

av all verkets flytande materiel samt för inköpsverksamhet och förråds-

hållning. Det bör från ekonomiska synpunkter vara värdefullt att ha upp­

handlingen av underhåll stjänster för verkets samtliga fartyg samlad inom

en sektion. Med hänsyn till angelägenheten av att inköps- och förråds-

frågorna handläggs i former som garanterar att de ekonomiska synpunk­

terna kan hävdas mot de krav som från driftsidan och den tekniska sidan

ställs på materielförsörjningen kunde det i och för sig vara motiverat att

lägga ansvaret för dessa uppgifter på den ekonomiska huvudenheten. In­

köps- och förrådsverksamhetens nära anknytning till driftavdelningens

uppgifter i fråga om drift och underhåll av verkets anläggningar och övriga

tillgångar talar i detta fall för att ansvaret för dessa funktioner placeras

under driftavdelningen. Detta minskar dock inte kravet på att de ekono­

miska aspekterna beaktas i verksamheten.

Slutligen förordar jag att för svar skontoret anknyts till administrativa

avdelningen.

Sjöfartsverket bör således indelas i följande avdelningar och sektioner.

Driftavdelningen indelas i planeringssektionen, trafiksektionen,

isbrytningssektionen, fyr- och elektrosektionen, byggnadssektionen och

underhållssektionen. Under avdelningen sorterar också lotsdistrikten och

Södertälje kanalverk.

Planeringssektionen svarar för planering av verksamheten inom avdel­

ningen, utarbetande av budgetplaner för drift och investeringar inom av­

delningens verksamhetsområde, ledning av det tekniska utvecklingsarbetet

inom avdelningen samt sådana administrativa frågor som är gemensamma

för hela avdelningen.

Trafiksektionen handlägger ärenden rörande lotsningsverksamheten, far­

leders förseende med säkerhetsanordningar från nautiska synpunkter, be­

stämmelser för trafiken i farleder, frågor i allmänhet av nautisk beskaf­

fenhet och samordningsfrågor rörande sjöräddningsväsendet.

Isbrytningssektionen svarar för ledning av statens isbrytarverksamhet och

därmed sammanhängande frågor samt kontakt med marinen rörande stats-

isbrytarnas bemanning och drift.

Fyr- och elektrosektionen handlägger frågor rörande drift och underhåll

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

75

av fyr-, elektro- och teletekniska utrustningar avseende verkets såväl fasta

som flytande säkerhetsanordningar liksom drift av verkets elverkstäder.

Byggnadssektionen handlägger frågor rörande byggande, drift och under­

håll av verkets fasta anläggningar, dvs. farleder, kanaler, byggnader för

fyrar och lotsplatser samt andra fastigheter för verkets behov, liksom harnn-

och farledstekniska bedömningar i den mån sådana frågor ankommer på

verket.

Underhållssektionen svarar för anskaffning, reparation, underhåll och

utrustning av verkets flytande materiel med därtill hörande egen verkstads-

rörelse samt för inköp av materiel och drift av förråd.

I mer komplicerade fartygstekniska frågor bör sjöfartsinspektionen kon­

sulteras samt i frågor rörande inköp och upphandling ekonomiavdelningen.

Lotsdistrikten svarar för den regionala farledsverksamheten direkt under

chefen för driftavdelningen.

Sjökar te nu delningen får en sjömätningssektion, en kartogra-

fisk sektion och en militärkartografisk sektion.

Sjömätnings sektionen svarar för planering av avdelningens verksamhet

inom ramen för verkets totala planering, utarbetande av budgetplaner för

drift och investeringar inom avdelningens verksamhetsområde, mätnings-

teknisk, operativ och administrativ ledning av civil och militär sjömätning

samt handläggning av ärenden som rör den militära personalen och kon­

takter med marinen i frågor som rör personal och drift av den flytande

sjömätningsmaterielen.

Kartografiska sektionen svarar för framställning och å-jourhållning a\

allmänna sjökort, tryckeriverksamheten, redigering och utgivning av publi­

kationerna Underrättelser för sjöfarande, Svensk lots och Svensk fyrlista

samt sådana administrativa frågor som är gemensamma för hela avdel­

ningen.

Militärkartograf iska sektionen svarar för framställning och å-jourhållning

av försvarssjökort och militära ledbeskrivningar.

Sjöfartsinspektionen indelas i en fartygssektion, en beman-

ningssektion, en säkerhetssektion och en skeppsmätningssektion. Under

inspektionen hör sjöfartsinspektionsdistrikten.

Fartyg ssektionen handhar planering av sjöfartsinspektionens verksamhet,

tillsyn av att fartyg byggs, vidmakthålls och utrustas enligt krav i säkerhets-

lagstiftningen samt för avdelningen gemensamma administrativa frågor.

Sektionen samråder med arbetarskyddsstyrelsen i frågor som rör säkerhe­

ten på fartyg och med naturvårdsverket i frågor som rör vattenförorening

från fartyg. Sektionen är konsult i tekniska frågor som rör verkets flytande

materiel.

Bemanningssektionen handlägger ärenden rörande fartygs bemanning,

sjöarbetstidsfrågor, behörighetsbevis för befäl på svenskt handelsfartyg och

andra frågor som gäller rätt att utöva befäl, dispenser från socialstyrelsens

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

76

krav på sjöfolks syn- och hörselsinne samt frågor om mönstring av sjömän

i den mån dessa frågor inte ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen.

Säkerhetssektionen svarar för fastställande av säkerhetsnormer för ver­

kets egna och övrigas farledsanordningar samt övervakning av anordningars

tillförlitlighet från sjösäkerhetssynpunkt samt för sådan sjöteknisk utred­

ningsverksamhet som f. n. handläggs av sjötekniske konsulenten.

Skeppsmätningssektionen handlägger ärenden rörande skeppsmätning.

Sjöfartsinspektionsdistrikten svarar för den regionala verksamheten di­

rekt under chefen för sjöfartsinspektionen.

Ekonomiska avdelningen indelas i en budgetsektion och en

redovisningssektion.

Budgetsektionen svarar för prognoser och analyser avseende sjöfartens

struktur och utveckling till grund för planeringen inom verket, finansiella

och ekonomiska planer på kort och lång sikt för hela verket, budgeterings-

metoder och budgetkontroll, ärenden angående hamntaxor och skeppskla-

rering samt samordning av verkets programbudgetering, anslagsframställ­

ningar och förslag till priser och taxor. Sektionen är konsult i frågor som

rör inköp och upphandling.

Redovisningssektionen handhar centrala inkomst- och utgiftsbokföringen,

utanordningar och annan kassarörelse, utarbetande av årsredovisning och

rapporter över den ekonomiska förvaltningen samt fakturering.

Administrativa avdelningen indelas i allmänna sektionen,

personalsektionen och försvarskontoret.

Allmänna sektionen handlägger allmänna juridiska frågor, ärenden av­

seende verkets rätt i skadeståndsmål, hamnordningar, markfrågor samt

ombudsmannaärenden i övrigt, frågor rörande åtal och disciplinär bestraff­

ning, fartygsregistret, uppbörd och redovisning av stämpelskatt samt upp­

rättande, redigering och utgivning av Sveriges skeppslista.

Personalsektionen svarar för utformningen av verkets personalpolitik,

t. ex. de anställnings- och befordringsförhållanden som skall gälla inom ver­

ket, tolkning av de anställnings- och löneavtal m. in., löneuträkning, utarbe­

tande av riktlinjer för och samordning av verkets utbildningsverksamhet, för­

valtnings- och kontorstekniska frågor samt information inom verket gent­

emot olika personalgrupper och utåt gentemot allmänheten.

Försvarskontoret svarar för initiering och samordning av krigsplanlägg­

ningen för farledsväsendet, förberedelser av verkets krigsorganisation samt

planläggning inom den ekonomiska försvarsberedskapens område.

Revision och kontroll. Revisionssektionen skall granska ända­

målsenligheten av vidtagna åtgärder, kontrollera att verksamheten bedrivs i

enlighet med fastställda riktlinjer samt utföra kameral granskning av ver­

kets räkenskaper. Sektionen bör ansvara direkt under generaldirektören.

Mitt förslag till organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning torde

få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

77

I fråga om personalbehovet vill jag anföra följande.

Vid sjöfartsverkets centrala förvaltning fanns den 1 juli 1968 311 per­

soner. Genom att vissa verksamheter enligt mitt förslag upphör eller förs

över till andra myndigheter minskar personalbehovet. Minskningen uppvägs

delvis av att vissa funktioner i enlighet med utredningens förslag förstärks.

För driftavdelningen beräknar jag 86 tjänster, för sjökarteavdelningen

84 tjänster, för sjöfartsinspektionen 40 tjänster, för ekonomiavdelningen

22 tjänster samt för administrativa avdelningen och revisionssektionen

51 tjänster. Härutöver förutsätts att säkerhetssektionen vid behov kan för­

stärkas med en lots från den lokala organisationen. Inkl. generaldirektören

och dennes sekreterare blir det sammanlagda personalbehovet för sjöfarts­

verkets centralförvaltning 285 tjänster. Den nya organisationen innebär alltså

en minskning med 26 tjänster inkl. de ca 15 tjänster för den projekterande

och byggande verksamheten i fråga om hamnar, som förutsätts avvecklas.

Minskningen i övrigt uppkommer i huvudsak genom att tjänster förs över

till Sveriges geologiska undersökning (6), allmänna åklagarväsendet (1) och

sjösäkerhetsrådet (1). Vidare tillkommer tjänster vid fiskeristyrelsen (1),

naturvårdsverket (1) och arbetarskyddsverket (6).

Fem extra ordinarie tjänster för cheferna för avdelningarna bör inrättas.

Följande tjänster bör utgå ur organisationen, nämligen en tjänst som över­

direktör i Cp 4 och åtta tjänster som sjöfartsråd i Co 1.

I de delar anställnings- och arbetsvillkor är förhandlingsfrågor avser jag

att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

Det är angeläget att den nya organisationen genomförs så snart som

möjligt. Jag räknar med att detta skall kunna ske i sin helhet under

hösten 1969.

Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband med omor­

ganisationen. I den utsträckning som behövs bör Kungl. Maj:t i samband

med genomförandet kunna föra tjänster på övergångsstat och meddela er­

forderliga övergångsbestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta så­

dana åtgärder bör därför inhämtas.

Sjömansregister m. m.

Sjömanshusens verksamhet bygger på sekelgamla traditioner. Förhål­

landena inom sjöfarten och yrkeslivet till sjöss har motiverat bestämmelser

om bl. a. mönstring och registrering av sjömän. Sedan år 1961 hör sjömans­

husen liksom sjömansförmedlingen administrativt under arbetsmark­

nadsstyrelsen som en del av den allmänna förmedlingen. Sjöfartsstyrelsen

har dock huvudansvaret för mönstring och registrering. De regionala sjö-

mansnämnderna fattar beslut om bl. a. avstängning av sjöman från sjö­

tjänst. Besluten antecknas i ett avstängningsregister hos sjöfartsstyrel­

sen, som underrättar sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare om

besluten för beaktande.

78

Systemet med ett flertal sjömanshus och ett lika stort antal regionala

register är orationellt och personalkrävande. Det kan också sättas i fråga

om särskilda skäl fortfarande finns för en speciell registrering av sjöfolk.

Den sakkunnige finner att en registrering av svenska sjömän fortfarande

behövs, men i förenklad form. Härför talar främst den omständigheten

att vissa allmänna rättigheter och förmåner är knutna till mantalsskrivning

eller förutsätter bosättning i riket och vidare den särställning som ges om­

bordanställda i värnpliktshänseende. Registreringens enda funktion blir

att ange vilka som är yrkessjömän i svensk tjänst. Den som är inskriven

i registret och inte är stadigvarande bosatt i utlandet skall anses ha känt

hemvist i riket tills han avförs ur registret. Avregistrering föreslås ske ef­

ter ett kalenderår ulan sjötjänst, men den som avförs ges ett rådrum både

i fråga om mantalskrivning och vid försäkringskassa. Den sakkunniges

förslag till organisation innebär i den första etapp som nu är i fråga att

ett centralt sjömansregister jämte en upplysningscentral för sjömäns adres­

ser m. in. inrättas i Göteborg såsom en sektion vid sjömansförmedlingen

där. Sjöfartsstyrelsens referens- och utlänningsregister förs också dit.

Den sakkunnige föreslår vidare att sjömanshusens övriga uppgifter, dvs.

mönstringsverksamhetcn, ingår integrerad med sjömansförmedlingen i den

allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömans-

nämnd ersätter de regionala nämnderna och övertar sjöfartsstyrelsens av-

stängningsregister. Sjömanshusen och även sjöfartsstyrelsens sektion för

sjömansregistrering upphör. Omorganisationen föreslås ske den 1 juli 1969.

Jag biträder den sakkunniges förslag och avser att föreslå Kungl. Maj :t

att den centrala sjömansnämnden förläggs till Göteborg. Jag förutsätter

att de uppgifter som behövs för sjömanspensioneringen skall kunna sam­

las vid registret på betryggande sätt.

I det principförslag till slutlig organisation som den sakkunnige lagt fram

föreslås att sjömansskattekontoret övertar sjömansregistret i samband med

att kontoret inför databehandling av sitt arbetsmaterial. Adressupplysning­

en skulle bestå i oförändrat skick. Tidpunkten för överförandet av sjö­

mansregistret är beroende av när databehandling införs vid sjömans­

skattekontoret och när ett nytt pensionssystem för sjöfolk genomförs. För­

slaget till slutlig organisation får tas upp till avgörande senare.

För kanslipersonal beräknar jag fem tjänster vid sjömansnämnden och

sju vid sjömansregistret. Ärende som är anhängigt hos sjömansnämnd vid

utgången av juni 1969 överlämnas till den nya sjömansnämnden.

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till dels förordning om ändring i mönstringsförord-

ningen den 14 april 1961 (nr 87), dels förordning om ändring i folkbok-

föringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198).

Jag vill framhålla följande i fråga om ett par punkter i ändringsförsla­

gen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

79

Enligt 8 § mönstringsförordningen i dess nuvarande lydelse avförs

sjöman ur inskrivningsregistret när han, såvitt är känt, inte utövat sjö­

mansyrket under fyra år. För nyinskriven sjöman gäller kortare tid. Med

hänsyn till sjömansregistreringens syfte bör sjöman stå kvar i registret

så lång tid efter avmönstring som motsvarar normalt uppehåll mellan

ombordanställningar. Tiden bör inte utsträckas längre än att den avmönst­

rade fortfarande kan anses vara sjöman. Enligt den föreslagna lydelsen

av 8 § mönstringsförordningen skall sjöman avföras ur sjömansregistret

om han, såvitt är känt, inte utövat sjömansyrket under ett år.

1 28 § folkbokföringsförordningen finns nu en spärregel som innebär, att

den som är inskriven på svenskt sjömanshus vid kyrkobokföring inte får

överföras till obefintligregistret. Däremot kan sjöman med stöd av 27 §

förordningen bokföras under rubriken utan känt hemvist. Detta får till

följd att sjöman i vissa fall kan överföras till obefintligregistret tidigare

än ett år efter det att han avfördes ur inskrivningsregistret. Med hänsyn

till att den som är inskriven i sjömansregistret har eller skall anses ha känd

adress, har i förslaget spärregeln flyttats till 27 § och givits den innebör­

den, att sjömannen vid kyrkobokföringen inte får anses sakna känt hem­

vist. Sjömannen skall i stället kyrkobokföras på fastighet eller under rubri­

ken på församlingen skrivna. Till följd härav kommer sjömannen att kunna

överföras till obefintligregistret tidigast i samband med den andra mantals­

skrivningen efter det att han avfördes ur sjömansregistret.

Falsterbokanalen

Falsterbokanalens betydelse i fredstid har successivt minskat och är i dag

ytterst ringa bortsett från vissa extremt svåra isvintrar då fartyg under ca

5 500 ton kan passera genom kanalen för att undvika ishinder i södra Öre­

sund. Kanalen är inte lönsam och jag finner i likhet med den sakkunnige

ingen möjlighet att ändra detta förhållande vid en fortsatt drift enligt hit­

tillsvarande ordning. Kostnaderna kan inte nämnvärt begränsas och erfa­

renheten visar att en avgiftshöjning medför ett motsvarande trafikbortfall.

Remissbehandlingen av betänkandet har emellertid givit vid handen att

det främst för handelssjöfarten är av viss betydelse att ha tillgång till ka­

nalen under tid då farvattnen runt Falsterbo kan vara stängda på grund av

minfara eller blockerade av andra krigshandlingar. Med hänsyn härtill före­

ligger skäl att behålla kanalen åtminstone i ett sådant skick att driften av

den kan återupptas med kort varsel. Vidare har bl. a. företrädarna för fri­

tidsbåtintressena framhållit behovet av båtplatser i regionen och föror­

dat att kanalen upplåts för sådant ändamål. Kanalen beräknas kunna rym­

ma ca 600 båtar.

Vid överväganden angående kanalens framtid måste beaktas att staten

i enlighet med föreskrift i det av vattendomstolen fastställda avtalet om

upplåtelse av marken för kanalen är skyldig att inlösa marken, överens­

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1969

kommelse med nuvarande ägare om inlösen av marken har ännu inte träf­

fats. Vidare gäller att viss bemanning t. v. erfordras för att reglera trafiken

över den kombinerade järnvägs- och landsvägsbron vid Höllviken. I den

vattendom som reglerade kanalbygget föreskrevs dessutom att tångrensning

regelbundet skall företas samt att en badbrygga skall sättas ut och tas in

vår och höst.

Efter att ingående ha prövat olika lösningar förordar jag efter samråd med

chefen för jordbruksdepartementet att kanaldriften i nuvarande form läggs

ned den 1 november 1969. Statens naturvårdsverk övertar därefter för­

valtningen av kanalen och svarar för att kanalluckorna och klaffbron med

tillhörande maskineri hålls i sådant skick att driften vid behov med rela­

tivt kort varsel kan återupptas. Naturvårdsverket svarar även för de för­

pliktelser som föreskrivits i vattendom. Kanalen upplåts för småbåtshamns-

ändamål och kan sommartid i begränsad omfattning hållas öppen för fri­

tidsbåtar. Eventuella underskott vid förvaltningen av kanalen tills små­

båtshamnen byggts ut och järnvägstrafiken lagts ned bör bestridas från

bidragsanslaget till fritidsbåttrafiken. Därefter bör täckning för kostna­

derna, inkl. kapitalkostnaderna för marken, kunna erhållas genom infly­

tande avgifter för båtplatser m. m. I den mån kanalens utnyttjande för han-

delssjöfarten påkallas bör givetvis särskilda avgifter erläggas härför. Even­

tuella överskott bör tillföras nyssnämnda anslag. Innan kostnadstäckning

uppnås bör kapitalkostnaderna för marken, som bör bokföras på sjöfarts­

verkets fond, betalas av handelssjöfarten, till hälften som en totalförsvars-

kostnad.

Anslag in. m.

För budgetåret 1968/69 finns för sjöfartsverkets verksamhet följande an­

slag uppförda på riksstaten, nämligen Sjöfartsstyrelsen: Förvaltningskost­

nader, Fartygsinspektion in. in., Sjösäkerhet, Sjömätning m. in., Isbrytning,

Underskott vid vissa statliga hamnar och farleder, Bidrag till fiskehamnar

in. m., Bidrag till småbåtshamnar in. m. Med undantag av de två sistnämn­

da, till vilka jag återkommer i det följande, är anslagen uppförda med sam­

manlagt ca 97,6 milj. kr. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning för budget­

året 1969/70 ansluter sig till programbudgetmetodikens principer och om­

fattar tre förslagsanslag: Allmänna sjövägar, Säkerheten på fartyg och

Övrig verksamhet. Styrelsen föreslår att anslagen förs upp med 103 509 000

kr., 5 748 000 kr. resp. 4 496 000 kr. eller sammanlagt ca 113,7 milj. kr.,

vilket innebär en ökning med ca 16,2 milj. kr. Bland de större öknings-

posterna kan nämnas 14,5 milj. kr. till pensioner in. m., drygt 2 milj.

kr. till vardera löneomräkning, reviderade kapital- och underhållskostna­

der samt isbrytning. Behovet av medel minskas främst genom rationali-

seringsåtgärder inom lots- och fyrväsendet motsvarande ca 4,3 milj. kr.

Jag finner sjöfartsstyrelsens förslag till prograinbudgetinriktade anslag

väl anpassat till det organisationsförslag jag förordat i det föregående

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

81

och förordar att styrelsens förslag till ändrat anslagssystem genomförs

med verkan fr. o. m. budgetåret 1969/70 i tillämpliga delar. Ett sådant an­

slagssystem torde öka verksledningens möjligheter att från bl. a. ekonomis­

ka synpunkter effektivt planera och styra verksamheten.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1969/70 under anslaget All­

männa sjövägar till 103 120 000 kr. Vid bifall till vad jag förordat i det

föregående angående Falsterbokanalen bortfaller det av sjöfartsverket be­

räknade underskottet med undantag av den kapitaltjänstkostnad som föl­

jer av markinlösen. Kostnader för arvoden m. in. för styrelsen har jag

beräknat till 25 000 kr. Vidare har jag räknat ned sjöfartsverkets förslag

med sammanlagt ca 175 000 kr.

Anslaget Säkerheten på fartyg beräknar jag till 5 610 000 kr. Jag har där­

vid räknat bort kostnader för nuvarande sjömansnämnder och särskilda

mönstringsförrättare (263 000 kr.) samt nuvarande sjömansregistrering vid

sjöfartsverket (125 000 kr.) Kostnaderna för den nya sjömansnämnden be­

räknar jag till 240 000 kr. och för utbildning av fartygsinspektörer i ar­

betarskydd beräknar jag 10 000 kr.

Anslaget Övrig verksamhet beräknar jag till 3 993 000 kr. Jag har därvid

minskat anslaget med kostnader för den geomagnetiska verksamheten

(413 000 kr.) och för förste sjöfiskalen (90 000 kr.).

I enlighet med vad jag anfört i det föregående om överförande den 1 juli

1969 av de statliga fiskehamnarna samt bidragsgivningen i fråga om övriga

fiskehamnar och småbåtshamnar till fiskeristyrelsen resp. statens natur­

vårdsverk förordar jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartemen­

tet att reservationsanslagen Bidrag till fiskehamnar m. in. och Bidrag till

småbåtshamnar m. m. redovisas under nionde huvudtiteln. Benämningen

på det senare anslaget bör ändras till Åtgärder för fritidsbåttrafiken. Detta

anslag bör avräknas mot automobilskattemedlen. Vid utgången av inne­

varande budgetår befintliga reservationer under de äldre anslagen bör fö­

ras över till de nya. Med hänsyn till beräknade reservationer (den 1 juli

1968 6,1 resp. 8,2 milj. kr.) bör vart och ett av anslagen för budgetåret

1969/70 föras upp med formellt belopp av 1 000 kr. Från dessa reservations­

anslag bör bestridas sjöfartsverkets beräknade kostnader under budgetåret

1969/70 för underhåll och drift av fiskefyrar (50 000 kr.), för fritidsbåt-

trafikens andel i kostnaden för fyrar och andra säkerhetsanstalter (209 000

kr.), för fiskets och fritidsbåttrafikens andel i sjöräddningsväsendet (78 000

kr. resp. 298 000 kr.), för kanaler och fördjupade farleder (67 000 kr.)

samt för sjösäkerhetsrådet (200 000 kr.). Beträffande anslaget Bidrag till

småbåtshamnar in. in. är i princip hela den befintliga reservationen bunden

genom beviljade bidrag. Utbetalningarna från sjöfartsstyrelsen äger dock

ofta rum avsevärd tid efter det bidrag beviljats. Vidare förekommer att vissa

beviljade bidrag inte tas i anspråk. Med hänsyn härtill behövs inte ny

medelsanvisning för nästa budgetår. Däremot förordar jag att Kungl. Maj it

inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1969/70 bevilja

82

bidrag till byggande av småbåtshamnar med sammanlagt högst 4 milj. kr.

Avlöningar och omkostnader för de i det föregående beräknade perso­

nalförstärkningarna vid fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk, som

föranleds av överförandet av arbetsuppgifterna rörande fiskehamnar resp.

småbåtshamnar, beräknas för budgetåret 1969/70 till vardera 70 000 kr.

inkl. lönekostnadspålägg, lokalhyra och kostnader av engångskaraktär.

Vid bifall till förslagen angående förstärkning av arbetarskyddet ombord

i fartyg uppkommer ett ökat medelsbehov för arbetarskyddet. Kostnaderna

vid arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1969/70 beräknas på samma sätt

till 70 000 kr. Kostnaderna vid yrkesinspektionen beräknas till 293 000 kr.,

varav för avlöningar (inkl. lönekostnadspålägg) 237 000 kr., för sjukvård

1 000 kr., för reseersättningar 30 000 kr., för expenser (inkl. lokalhyra)

15 000 kr. och för engångskostnader 10 000 kr.

Vidare uppkommer ett ökat medelsbehov för Sveriges geologiska under­

sökning vid bifall till förslaget att den 1 juli 1969 dit överföra den geo-

magnetiska verksamheten vid sjöfartsstyrelsen. Kostnaderna för budgetåret

1969/70 beräknas till 424 000 kr., varav för avlöningar (inkl. lönekostnads­

pålägg) 293 000 kr., för sjukvård 1 000 kr., för reseersättningar 30 000 kr.,

för expenser 24 000 kr., för lokalhyra m. m. 66 000 kr. och för engångs­

kostnader 10 000 kr.

Vid överförande av förste sjöfiskalen till allmänna åklagarväsendet upp­

kommer under budgetåret 1969/70 ett ökat anslagsbehov av 90 000 kr. för

läns- och distriktsåklagarväsendet.

För täckning av nu uppräknade kostnader förordar jag att på riksstaten

under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1969/70 förs upp ett förslagsanslag

av 1 017 000 kr. kallat Vissa kostnader i samband med ny organisation av

sjöfartsverket. Av praktiska skäl bör emellertid fiskeristyrelsens, statens

naturvårdsverks, arbetarskyddsverkets, Sveriges geologiska undersöknings

och läns- och distriktsåklagarväsendets kostnader för avlöningar och om­

kostnader m. in. bestridas från ifrågakommande anslag för dessa ändamål.

Dessa anslag kommer härigenom att belastas med högre belopp än som

beräknats i statsverkspropositionen. Det av mig här förordade anslaget

kommer i fråga om dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag.

Jag uppskattar kostnaderna under budgetåret 1969/70 för det centrala sjö-

mansregistret till ca 350 000 kr. och för de särskilda mönstringsförrättar-

na till ca 120 000 kr. Dessa kostnader skall i fortsättningen bestridas från

det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget Arbetsförmedlingen. För

budgetåret 1969/70 kommer besparingar att uppkomma under detta anslag

till följd av den föreslagna centraliseringen av sjömansregistret och sjö-

mansnämndernas verksamhet. Hänsyn måste dock tas till kostnaden för

erforderliga övergångsanordningar under nämnda budgetår. Helårseffekten

av denna besparing beräknas i den första etappen till ca 600 000 kr. Chefen

för inrikesdepartementet avser att förorda att Kungl. Maj :t föreslår höstriks­

dagen att sjömanshusen läggs ned och att sjömansförmedlingsexpeditionerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 196!)

83

omorganiseras den 1 januari 1970. De ekonomiska konsekvenserna liärav

kan f. n. inte närmare anges. Kostnaderna för det centrala sjömansregistret

och mönstringsförrättarna heräknas i stort komma att uppvägas av bespa­

ringar under budgetåret 1969/70 under anslaget Arbetsförmedlingen. Några

medel härför behöver således inte anslås.

VIII. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

1. föreslår riksdagen att antaga förslag till ändring i folkbokföringsför-

ordningen den 9 juni 1967 (nr 198),

2. inhämtar riksdagens yttrande över förslag till ändring i mönstrings-

förordningen den 14 april 1961 (nr 87),

3. föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer som jag angett för or­

ganisation m. m. av sjöfartsverket,

4. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vid sjöfartsverket

inrätta fem extra ordinarie tjänster för chefer för avdelningar,

5. föreslår riksdagen att besluta att den 1 juli 1969 skall inrättas ett cen­

tralt sjömansregister och en central sjömansnämnd i huvudsaklig överens­

stämmelse med vad jag förordat i det föregående,

6. föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat rörande Falsterbo-

kanalen,

7. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångs-

anordningar och åtgärder i övrigt, som behövs för att genomföra förslagen,

8. föreslår riksdagen att för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under

sjätte huvudtiteln anvisa

a) till Allmänna sjövägar ett förslagsanslag av 103 120 000 kr.,

b) till Säkerheten på fartyg ett förslagsanslag av 5 610 000 kr.,

c) till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 3 993 000 kr.,

d) till Vissa kostnader i samband med ny organisation av sjöfarts•

verket ett förslagsanslag av 1 017 000 kr.,

9. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret

1969/70 bevilja bidrag till småbåtshamnar med sammanlagt högst 4 000 000

kr.

10. föreslår riksdagen att för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under

nionde huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till fiskehamnar m. in. ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Åtgärder för fritidsbåt trafiken ett reservationsanslag av 1 000

kr., att avräknas mot autoinobilskattemedlen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

SJÖFARTSVERKETS NUVARANDE ORGANISATION (1 JULI 1968)

Anm. Inom parenfes anges för sjöfartssfyrelsen antalet

anställda inom resp. orgpnisationsenhet.

Totalt omfattade sjöfarrsstyrelsen 311 tjänstemän.

-| Byråexpedition (I)

1) Varav 26 kartritare. Dessa utför ritningsarbeten för somtliga sektioner.

2) Härtill kommer ett 15-fal kollektivanställda.

Isbrytar-

ledningen{3)

NAUTISKA

BYRÅN (14)

FÖRSVARS-

KONTORET (4!

Drift-och underhålls

sektionen (20)

sektionen (7)

nbyggnads-

Fyrbyggnads-

sektionen (6)

M ilitärkartografiska

sektionen O?)^

Fartygsregistrorings-

sektionen (5)

Sociala

sektionen (8)

Fyrplanerings-

sektionen (6)

Juridisk-administr.

sektionen (12)

Kartografiska

sektionen (24)

SÖDERTÄLJE

KANALVERK

Byggnadsorg för

lots-och fyrstaten

Geomagnetiska

sektionen (6)

3 Lokalkontor för

hamnbyggande

Redaktionen

30 STATLIGA

FISKEHAMNAR

Sjöplycks-

sektionen (4)

6 LOTS-

DISTRIKT

Konstruktions-

sektionen (4 )

sektionen (3)

Juridiska

fyrteknik (4)

FALSTERBO-

KÄNALEN

Tele-

sektionen (13)

Fartygsinspektions-

sektionen (13)’

Allmänn,

sektionen (6)

Kraft-

lektionen (6 )

Administrativa

sektionen (7)

Gemensam

Hydrografiska

sektionen (4)

Kameral —

sektionen (20)

Allmänna

sektionen (4)

Personal­

sektionen (15)

Skeppsmätnings-

sektionen (3.)

Mätningstekniska

sektionen (10)

Projekterings-

sektionen (7 )

FYR-OCH ELEKTRO-

BYRÅN (32)

BYGGNADS-

BYRÅN (37 )

FARTYGS-

BYRÅN (50)

SJÖKARTE-

BYRÅN (89)

EKONOMISKA

BYRÅN (8)

J URI DISK-SOCIALA

BYRÅN (25)

KANSLI­

BYRÅN (48)

GENERALDIREKTÖR

7 FARTYGSINSPEK-

TIONSDISTR I KT

12 RADIONAVIGERINGS

STATIONER

ÖVERDIREKTÖR

Ca 37 SÄRSKILDA

MÖN STRINGSFÖR RÄTTARE

STATENS ISBRYTARNÄMND

STATENS OUESKYDDSRÅD

Sjöfartsutredningens förslag till ny organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning

FARLEDSAVDELN INGEN

(90)___________

- Planeringssektionen

-j Trafiksektionen

- lsbrytningssektionen

Tekniska sektionen

- Försvarskontoret

-

LOTS Dl STRIKT

L SÖDERTÄLJE KANALVERK

SJÖFARTSSTVRELSEN

GENERALDIREKTÖREN

SJOKARTEAVDELN INGEN

_________ (75)____________

Sjömätningssektionen

Kartografiska sekt.

Militärkartografiska

sektionen

Fartygssektionen

Bemanningssektionen

Säkerhetssektionen

Skeppsmätningssektionen

SJÖFARTSINSPEKTIONEN

(40)

EKONOM ISK/ADM1NISTRATI-

VA AVDELNINGEN (65)

Budgetsektionen

Redovisningssektionen

Personalsektionen

Administrativa sekt.

Revisionssektionen

SJÖFARTSINSPEKTIONSDISTRIKT

Anm. Centralförvaltningens personal beräknas totalt omfatta ca. 270 personer.

.Inom parentes anges den ungefärliga fördelningen av personalen på huvudenheterna.

OD

yi

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

5 ⁸

å ^r

1

9

6

9

Departementschefens förslag till organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning

LOTSDISTRIKT

Fartygssektion

Bemanningssektion

Säkerhetssektion

Skeppsmätningssektion

Budgetsektion

EKONOMIAVDELNING

Försvarskontor

Underhåll ssektion

Personalsektion

Byggnadssektion

Redovisningssektion

SJÖFARTSINSPEKTION

Fyr- och elektrosektion

Revisionsscktion

SJÖKARTEAVDELNING

Allmän sektion

Sjömätningssektion

Isbrytningssektion

Trafiksektion

Planering ssektion

Kartografisk sektion

DRIFTAVDELNING

SÖDERTÄLJE

KANALVERK

SJÖFARTSINSPEK-

TIONSDISTRIKT

Militärkartografisk

sektion

ADMINISTRATIV

AVDELNING

GENERALDIREKTÖR

VERKSSTYRELSE

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

5 ⁸

å ^r

i9

6

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

87

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll........................................................................... 1

Författningsförslag............................................................................................................ 3

I. Inledning................................................................................................................. 15

II. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

1. Nuvarande förhållanden................................................................................. 16

2. Sjöfartsutredningen

Allmänna förutsättningar för sjöfartsverket arbetsuppgifter.............. 18

Avgränsning av sjöfartsverkets uppgifter................................................... 19

Synpunkter på ny organisation.................................................................... 26

Förslag till ny organisation........................................................................... 30

III. Sjömansregister m. m............................................................................................ 35

IV. Falsterbokanalen................................................................................................... 38

V. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1969/70

Programbudget .................................................................................................... 40

Utvecklingen inom sjöfartsverket..................................................................... 43

Anslag för budgetåret 1969/70 .......................................................................... 46

VI. Remissyttranden

1. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation...................................... 48

2. Sjömansregister m. m...................................................................................... 61

3. Falsterbokanalen.............................................................................................. 63

VII. Departementschefen

Sjöfartsverket.................................................................................................. 66

Sjömansregister m. m...................................................................................... 77

Falsterbokanalen............................................................................................. 79

Anslag m. m...................................................................................................... 80

VIII. Hemställan............................................................................................................. 83

Bilaga 1. Sjöfartsverkets nuvarande organisation och personalens fördelning

på olika organisationsenheter

Bilaga 2. Sjöf artsutredningens förslag till ny organisation för sjöfartsverkets

central örvaltnin g

Bilaga 3. Departementschefens förslag till ny organisation för sjöfartsverkets

centralförvaltning