9

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28

mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

L^ange, K^ling, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^rig N^ilsson,

G^ustafsson, G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Gustafsson, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa pensionsfrågor,

m. m. och anför.

I. Borttagande av anordningen med avgifter till den statliga personalpensio­

neringen i vissa fall, m. m.

Den statliga personalpensioneringen gäller inte bara statens arbetstagare

utan också ett stort antal arbetstagare i kommunal eller enskild tjänst.

När det gäller stats- och kommunalanställda samt arbetstagare hos ett

fåtal enskilda huvudmän bestrids kostnaderna för pensionsförmånerna helt

av staten. Medel ställs enligt nuvarande ordning till förfogande från riks-

statsanslag under tolfte huvudtiteln. De affärsdrivande verken bestrider

dock själva utgående pensioner av driftmedel.

Övriga enskilda huvudmän lämnar genom pensionsavgifter bidrag till

täckande av pensionskostnaderna. Avgifterna utgörs av dels obligatoriska

s. k. fortlöpande avgifter och dels, för vissa fall, ej obligatoriska s. k. en­

gångsavgifter.

De fortlöpande avgifterna tas ut i efterskott för verksamhetsåret (motsva­

rande). Vid avvägning av dem har man i princip utgått från att kostnader­

na för personalpensionsförmån och allmän tilläggspension skall i stort sett

betalas till hälften av staten och till hälften av huvudmannen. F. n. utgår

de fortlöpande avgifterna i allmänhet med 10 % av pensionslönerna.

Engångsavgifter erläggs för tillgodoräkning som tjänstår av vissa an­

ställningstider som eljest inte eller endast till viss del skulle kunna be­

aktas vid t jänstår sberäkningen. Engångsavgifternas belopp svarar mot fort­

löpande avgifter för tid som är avsedd att tillgodoräknas. Beräkningen av

beloppet sker med utgångspunkt i förhållandena vid den tidpunkt när det

debiteras.

4

Socialstyrelsen, som hörts i ärendet, tillstyrker bifall till framställningen

om att de icke-kommunala vårdanstalterna skall befrias från skyldigheten

att erlägga SPR-avgifter. Ämbetsverket förordar vidare att även arbetstagare

vid de vårdanstalter, som har primärkommun eller landstingskommun som

huvudman, skall inordnas under den statliga pensioneringen.

Statens personalpensionsverk framhåller i yttrande följande beträffande

yrkandet om avgiftsbefrielse för de icke-kommunala vårdanstalterna.

Såväl i 1962 års betänkande av SPA-utredningen som i skilda utlåtanden

av statens personalpensionsverk har förordats, att anordningen med SPR-

avgifter inte skall tillämpas i fall där för ifrågavarande verksamhetsområde

förekommer statsbidrag av sådan storlek och konstruktion att en jämk­

ning av statsbidraget kan vidtas i den män detta finnes motiverat under

förutsättning av avgiftsfrihet. Att i sådana fall tillämpa avgiftssystemet är

i princip utan ekonomisk betydelse och uteslutande ägnat att tynga admi­

nistrationen hos huvudmännen, tillsynsmyndigheterna och pensionsmyn-

digheten och f. ö. även inom departementen. Med hänsyn härtill har under

de senaste åren avgifterna slopats i flera fall. För andra grupper med stats-

bidragsförhållanden av förut angivet slag kvarstår dock avgiftssystemet.

Pensionsverket anser att det finns förutsättningar att avveckla avgifterna

för de icke-kommunala vårdanstalterna för alkoholmissbrukare. Pensions­

verket tillstyrker en sådan avveckling.

Beträffande frågan om ett generellt inordnande under SPR av de kom­

munala vårdanstalternas personal erinrar pensionsverket om att nuvarande

reglering ansluter till en uppgörelse som träffades inom SPA-utredningen

mellan representanter för staten och kommunförbunden. Pensionsverket

anser sig inte kunna uttala sig i frågan om det nu finns förutsättningar för

att ändra uppgörelsen.

Departementschefen. Statens personalpensionsverk har i skilda samman­

hang föreslagit en avveckling för vissa fall av systemet med skyldighet för

huvudmannen att erlägga avgifter för den statliga pensioneringen. De skäl

pensionsverket åberopar är främst att ett bortfall av avgiftsinkomst i av­

sedda fall kan uppvägas genom jämkningar i den direkta statsbidragsgiv-

ningen och att en sådan omläggning leder till en förenklad administration.

Dessutom är pensionsavgifterna enligt pensionsverket inte utan vidare ett

lämpligt underlag för en riktig redovisning av pensionskostnaden.

Avgiftssystemet för reglering av huvudmännens bidrag till finansieringen

av pensionskostnaderna innebär merarbete inte bara för statens personal­

pensionsverk utan också för berörda icke-statliga huvudmän m. fl. Med hän­

syn härtill är det självfallet önskvärt att avgiftssystemet avvecklas i den

utsträckning som den avsedda kostnadsfördelningen mellan staten och

huvudmännen kan åstadkommas med administrativt enklare och från redo­

visningssynpunkt överskådligare anordningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

II. Samordning av statlig tjänstepensionsförmån med kommunal

förtroendemannapension

Kommuns och landstings befogenhet att besluta om pensionsförmåner åt

kommunala förtroendemän regleras i kommunallagen den 18 december

1953 (nr 753) respektive kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för

Stockholm och landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319).

Enligt dessa lagar i deras lydelse fr. o. in. den 1 juli 1962 ägde kommun

och landsting på särskilda skäl bevilja pension i form av ålderspension eller

förtidspension åt förtroendeman som under en lång följd av år på grund av

sitt uppdrag hade arbetat i betydande omfattning. Familjepension åt efter­

levande till sådan förtroendeman kunde också komma i fråga.

Genom ändring i kommunallagarna år 1967 (prop. 1967:114, KU 33,

rskr 286) erhöll kommuner och landsting ökad befogenhet att besluta om

pension m. m. för heltidssysselsatta förtroendemän. Förtroendeman som

skall ägna hela sin arbetstid åt uppdrag för kommun kan sålunda numera

redan vid tillträdet av uppdraget tillförsäkras pensionsrätt enligt vad som

är skäligt.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet har rekom­

menderat kommuner och landsting med heltidssysselsatta kommunala för­

troendemän att med stöd av den ökade befogenheten anta pensionsregle-

menten för sådana förtroendemän.

Enligt nämnda reglementen är förtroendeman berättigad till ålderspension

och sjukpension under i huvudsak samma förutsättningar som arbetstagare

hos kommun. Motsvarande gäller i fråga om rätt till familjepension för för­

troendemans efterlevande. Dessutom har förtroendeman i allmänhet prin­

cipiell rätt till visstidspension som utgår från den tidpunkt då tjänstgöring­

en upphör till dess 65-årsåldern uppnås. Då träder ålderspensionen i visstids­

pensionens ställe. För hel förtroendemannapension krävs en uppdragstid av

tolv år.

Kommunal tjänstepensionsrätt och statlig tjänstepensionsrätt är sinse­

mellan samordningsbara. Samordningen innebär i princip att den senaste

arbetsgivaren när det gäller avgång med pension skall ensam svara för

pensioneringen och bestämma arbetstagarens pension med beaktande av

den tid denne har tjänstgjort hos den tidigare arbetsgivaren. Den sistnämn­

de är inte skyldig att utge livränta.

Kommunal förtroendemannapension samordnas redan nu enligt de kom­

munala bestämmelserna med statlig tjänstepensionsförmån. Samordningen

sker på så sätt att förtroendemannapensionen å ena sidan ökas genom

principiellt tillgodoräknande av tid för statlig anställning och å andra si­

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1969

7

dan minskas med vad som svarar mot sådan statlig pension eller livränta

som utgår samtidigt. Den till 65 års ålder utgående visstidspensionen omfat­

tas dock inte av samordningen.

SPR:s nuvarande föreskrifter om samordning av pensionsförmåner gör det

inte möjligt att på motsvarande sätt reglera statlig pensionsförmån med hän­

syn till sådan kommunal förtroendemannapension som utgår samtidigt. Be­

träffande tjänstårsberäkning gäller enligt SPR att tid, varunder arbetstagare

har varit ledig för att fullgöra offentligt uppdrag, likställs med tid för full­

gjord tjänstgöring i den tjänst, från vilken ledighet åtnjuts. Tid för ledighet

för uppdrag som t. ex. kommunalråd eller landstingsråd medför alltså inte

avdrag vid beräkning av tjänstår enligt SPR.

Departementschefen. På senare år har den kommunala verksamhetens

expansion medfört att förtroendemän i allt större utsträckning tagits i

anspråk för heltidssysselsättning i kommuner och landsting. Förtroende­

man som skall ägna hela sin arbetstid åt sitt uppdrag torde i allmänhet

tillförsäkras rätt till pension redan vid uppdragets tillträdande.

I inte obetydlig omfattning utses statsanställda till kommunalråd, lands­

tingsråd e. d. När statlig arbetstagare erhåller kommunal tjänst, som inte

är statligt reglerad, kan han inte räkna med att få vara ledig från sin

statliga anställning annat än under en kortare övergångstid. Däremot har

ledighet regelmässigt beviljats den som fått uppdrag som heltidssysselsatt

kommunal förtroendeman. Att ansökningar om ledighet i sistnämnda fall be­

handlats mera generöst har hängt samman med tidigare begränsningar i

kommunernas och landstingens möjligheter att ordna pensionsskydd för sina

förtroendemän. I och med att dessa begränsningar inte föreligger nu torde

det inte längre vara av samma betydelse för den enskilde att få vara ledig

från statlig anställning på grund av kommunalt förtroendeuppdrag.

Som redan nämnts kan kommuner och landsting för sin del samordna an­

nan förtroendemannapension än visstidspension med sådan SPR-pensions-

förmån som utgår samtidigt. Enligt nuvarande ordning, som inte gör det

möjligt för staten att samordna på motsvarande sätt, kan samordningen för­

utsättas innebära att förtroendemannapensionen betalas ut bara till den del

denna pension överskjuter den statliga pensionsförmånen. Att tjänstetidsbe-

räkning av tid för statlig anställning beaktas vid samordningen saknar i

många fall praktisk betydelse eftersom hel förtroendemannapension förut­

sätter en uppdragstid av bara tolv år.

Självfallet bör emellertid en samordning i princip vara ömsesidig. Inom ra­

men för SPR:s tillämpning bör därför skapas möjlighet att samordna pen­

sionsförmån som avses i reglementet med annan kommunal förtroendeman­

napension än visstidspension. SPR-förmånen förutsätts alltså skola inte bara

bestämmas med beaktande av uppdragstiden utan också i princip kunna

minskas eller innehållas när sådan förtroendemannapension utgår samtidigt.

8

Representanter för civildepartementet och kommunförbunden har för­

handlat om grunder för eu kostnadsfördelning vid sammanträffande av pen­

sionsförmån enligt SPR och pension enligt normalpensionsreglemente för

heltidssysselsatta kommunala förtroendemän. Vid dessa förhandlingar har

— under förbehåll för godkännande av såväl Kungl. Maj :t och riksdagen

som Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet — den

20 mars 1969 träffats överenskommelse om sådana grunder.

Överenskommelsen innebär följande.

1. Den huvudman som har att svara för den största pensionsförmånen

utbetalar reglementsenligt sådan förmån och erhåller kostnadsbidrag^ från

den andre huvudmannen. Härvid beaktas bruttobeloppet före 67 års ålder.

2. Kostnadsbidrag till pension utgår först från den tidpunkt då pensions-

tagare har rätt till såväl pensionsförmån enligt SPR som annan pensions­

förmån enligt normalpensionsreglemente än visstidspension.

3. Kostnadsbidrag till egenpension, vilket lämnas av staten, beräknas så­

som en till beloppet fixerad sådan pension. Tjänstetidsfaktorn skall därvid

utgöra förhållandet mellan å ena sidan det antal tjänstår, som pensions­

tagaren äger tillgodoräkna och som ej avser tid för ledighet med anledning

av förtroendeuppdraget och å andra sidan samma antal tjänstår utökat med

tid för sådan ledighet och i förekommande fall tid som återstår till nedre

gränsen av den pensioneringsperiod eller till den pensionsålder, som gällde

för anställningen när pensionstagaren senast innehade den. På angivet sätt

utökat antal tjänstår skall dock utgöra minst trettio. Pensionen skall, om

pensionstagaren efter förtroendeuppdragets upphörande ej återgått till an­

ställning med statlig pensionsrätt, baseras på det pensionsunderlag, som

skulle ha gällt om pensionstagaren hade avgått med sjukpension enligt

SPR vid tidpunkt, då han tillträtt med pensionsrätt förenat förtroende­

uppdrag. I annat fall tillämpas det pensionsunderlag som gällde för senast

innehavd anställning när han frånträdde den.

4. Kostnadsbidrag till egenpension, vilket lämnas av kommun, utgår

med ett fixerat belopp motsvarande skillnaden mellan den SPR-pensions-

förmån, som pensionstagaren åtnjuter vid tidpunkt som i 2 punkten sägs,

och samma förmån reducerad genom multiplikation med en på följande

sätt beräknad faktor. Denna faktor skall utgöra förhållandet mellan å ena

sidan det antal tjänstår, som pensionstagaren äger tillgodoräkna och som

ej avser tid för ledighet med anledning av förtroendeuppdraget, och å andra

sidan samma antal tjänstår utökat med tid för sådan ledighet.

5. Kostnadsbidrag till familjepensionsförmån för ensam förmånsberät-

tigad utgår med halva beloppet av kostnadsbidraget enligt 3 eller 4 punkten.

Under tid, då familj epensionsförmån utgår för två eller flera förmånsbe-

rättigade, ökar kostnadsbidraget med 40 % om antalet berättigade är två

och med ytterligare 20 % för varje berättigad utöver två.

6. Kostnadsbidrag för tid, då förtroendeman innehar sitt uppdrag, utges

av staten fr. o. m. månaden efter den, då 65 års ålder uppnås, och utgår med

belopp motsvarande den egenlivränta enligt SPR som förtroendemannen

antingen har rätt till på grund av avgång från anställning vid i punkten

3 avsedd ledighets början eller skulle ha blivit berättigad till om avgång;

från anställning skett vid nämnda tidpunkt.

7. Överenskommelsen gäller endast under förutsättning att statlig anställ­

ning innehades vid förtroendeuppdragets tillträde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1969

10

dessutom generellt anställningar hos försäkringskassor och vissa statliga

bolag. Området för samordning i enbart pensionsfall omfattar anställ­

ningar hos kommuner, församlingar, pastorat och ett antal andra huvud­

män.

Samordningsområdet är inte bestämt direkt genom hänvisning till icke­

statlig pensionering i viss regi eller enligt visst förmånssystem utan ge­

nom hänvisning till den anställning som den icke-statliga pensioneringen

har grundats på. Detta leder till att samordningen inte berör exempelvis

kommunal pensionsrätt till den del denna pensionsrätt grundats på an­

ställning utanför de statliga bestämmelsernas samordningsområde.

Statens personalpensionsverk har i sin nämnda promemoria tagit upp

fråga om vissa ändringar i It § 1 och 4 mom. SPR.

Personalpensionsverket framhåller att bestämmelserna om den statliga

livränterättens beroende av förhållanden som hänger samman med annan

pensionsrätt är, närmast för fall då denna är icke-statlig, i stort behov av

översyn både från resultatmässiga, administrativa och psykologiska syn­

punkter.

I det följande tar personalpensionsverket upp fråga om undantag från

reglerna om livräntans beroende av annan pensionsrätt. Pensionsverket

erinrar härvid om att Kungl. Maj :t, med hänsyn till den speciella inne­

börden av den statliga pensionsrätten för växelstationsföreståndare vid

televerket, i särskild ordning har beslutat att It § 4 mom. SPR inte skall

tillämpas med hänsyn till sådan pensionsrätt. För undantag från SPR:s

bestämmelser bör principiellt finnas stöd i dessa och undantagen bör kun­

na gälla både villkoret för livränterätts uppkomst och villkoret för dess

upphörande. Med beaktande härav och då det inte är otänkbart att också

viss icke-statlig pensionsrätt kan ha sådan innebörd att den inte bör med­

föra att statlig livränterätt upphör anser pensionsverket att Kungl. Maj :t

bör utverka befogenhet att besluta om undantag från reglerna om livrän­

tans beroende av den pensionsrätt som annars föreligger. Det synes pen­

sionsverket mest lämpligt att för ändamålet hithörande bestämmelser i

11 § 1 mom. och bestämmelserna i 11 § 4 mom. förs samman i sistnämn­

da moment och att den avsedda dispensbefogenheten inryms däri.

Pensionsverket går härefter in på frågan när rätten till statlig egenliv­

ränta skall upphöra i samordningsfall. Enligt 11 § 4 mom. upphör sådan

livränterätt omedelbart när den förmånsberättigade får pensionsskydd i

anställning med statlig pensionsrätt. Varken förtidslivränta eller upp­

skjuten livränta kan alltså utgå under tid när arbetstagaren är underkas­

tad SPR. Däremot kan statlig egenlivränta mera undantagsvis utgå un­

der tid för anställning med samordningsbar icke-statlig pensionsrätt. Sist­

nämnda resultat synes pensionsverket inte vara motiverat. Icke-statlig

pensionsrätt bör därför på samma sätt som statlig pensionsrätt medföra

att statlig livränterätt upphör. Härigenom uppnås bl. a. ur administrativ

synpunkt den fördelen att man inte behöver i samband med kommunali-

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

12

familjepension. Upphör arbetstagares rätt till egenlivränta, upphör sam­

tidigt efterlevandes rätt att åtnjuta familjelivränta efter hans frånfälle.

Statens personalpensionsverk, som enligt vad förut angivits förordat att

Kungl. Maj :t skall utverka befogenhet att besluta om undantag från reg­

lerna om statlig livräntas beroende av senare förvärvad pensionsrätt, fram­

håller att det inte är otänkbart att förevarande fråga kan behöva bedömas

olika när det gäller egenlivränta och familjelivränta. Kungl. Maj :t bör där­

för utverka en motsvarande befogenhet avseende statlig familjelivränta.

Denna bör följa av ett nytt moment i 13 § SPR. Pensionsverkets avsikt är

alltså att Kungl. Maj :t skall kunna dispensera beträffande enbart egenliv­

ränta, enbart familjelivränta eller båda förmånerna.

De nuvarande bestämmelserna om statlig familjelivräntas beroende av

icke-statlig pensionsförmån skulle vid en strikt tolkning leda till det otill­

fredsställande resultatet att sådan livränta kommer att utgå, om arbets­

tagare avlider innan han fått sådan pensionsförmån. Detta gäller även om

den icke-statliga förmånen är familjepension. Härtill kommer att rätten till

statlig familjelivränta upphör om arbetstagaren före frånfället fått icke-

statlig egenpensionsförmån, oberoende av i vilken mån den icke-statliga

familjepensionsförmånen bestämts genom samordning med den statliga

familjelivräntan. Ingetdera anser pensionsverket vara tillfredsställande. Möj­

ligheten till statlig familjelivränta bör primärt upphöra då arbetstagaren

efter avgången bär innehaft anställning med icke-statlig pensionsrätt som

samordnas med statlig pensionsrätt. Eljest föreskriven rätt till statlig famil­

jelivränta bör likväl föreligga i den mån pensionsförmån för efterlevande

på grund av den icke-statliga anställningen inte har bestämts med beak­

tande av anställning som skulle ha medfört tjänstår sberäkning för statlig

familjelivränta.

Till sist erinrar pensionsverket om att änklings pension endast undantags­

vis förekommer inom icke-statlig pensionering. Med hänsyn härtill föreslår

ämbetsverket att vid tillämpningen av de avsedda samordningsbestämmel-

serna frågan om statlig familjelivränta till kvinnlig anställningshavares

make bedöms för sig. Om det icke-statliga pensionssystemet ej medför änk-

lingspensionsrätt, bör statlig änklingslivränta utgå. I annat fall bör statlig

änklingslivränta utgå endast i den mån livräntan grundas på tjänstår för

anställning, som inte beaktas vid bestämmandet av änklingens icke-statliga

pensionsförmån. Om statlig familjelivränta skulle ha utgått till både änk­

ling och barn men som en följd av samordningen utgår endast till änk­

lingen, förutsätts att änklingslivräntan bestäms som om livränterätten för

barn funnits kvar.

Departementschefen. SPR:s bestämmelser om den statliga livränterättens

beroende av annan pensionsrätt är i behov av översyn. Statens personal­

pensionsverk har gjort en sådan översyn och i anslutning därtill föreslagit

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1969

14

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1969

IV. Pensionering av personal vid vissa institutioner m. m.

A. Svenska riksteatern

Riksteatern-Svenska teatern bildades hösten 1967 genom sammanslag­

ning av Riksteatern och Svenska teatern. Teaterns namn ändrades till Svens­

ka riksteatern den 1 juli 1968.

Svenska riksteatern har till ändamål att utbreda och fördjupa intresset

för teater och att anordna teaterföreställningar främst på platser, där det

inte finns någon statsunderstödd teater. I teaterns uppgifter ingår också

att producera och distribuera skolteater, att främja och stimulera amatör-

teaterverksamhet samt att genom studie- och upplysningsverksamhet sti­

mulera intresset för god scenkonst.

Svenska riksteatern är en ideell förening. Beslutande organ är en kon­

gress, som består av ombud för lokala teaterföreningar, och en styrelse på

femton ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t utser ordförande och fem andra

ledamöter.

Verksamheten vid Svenska riksteatern finansieras till övervägande delen

med statsbidrag. Detta disponeras enligt inkomst- och utgiftsstat som är

fastställd av Kungl. Maj :t. För budgetåret 1969/70 föreslås i prop. 1969: 1

(bil. 10 s. 30) som bidrag till verksamheten vid teatern ett anslag av

21 814 000 kr. Övriga inkomster är främst ersättningar av arrangörer samt

medlemsavgifter.

Teaterns fast anställda personal uppgår f. n. till omkring 120 personer.

Dessutom finns annan personal, inemot 300 personer, med viss tjänstgöring

under kortare tider, som oftast varierar mellan fyra och åtta och en halv

månader per spelår. Denna personal återkommer i många fall år från år.

Löneförmånerna för teaterns personal regleras enligt samma avtal som

gäller för de statsunderstödda stadsteatrarna. Avtalsslutande parter är

å ena sidan Teatrarnas riksförbund och å andra sidan Svenska teaterförbun­

det och Svenska musikerförbundet.

Flertalet anställda vid Svenska riksteatern har inte rätt till personalpen­

sionsförmåner. Vissa arbetstagare var emellertid i tidigare anställning hos

dåvarande Riksteatern tillförsäkrade rätt till pensionsförmåner på grund

av försäkring i Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). Dessa arbetstagare,

f. n. 28 personer, kvarstår som försäkringstagare i pensionskassan. Vidare

är ett par arbetstagare alltjämt delaktiga i pensionskassa som de tillhörde i

tidigare anställningar.

Riksteatern och Svenska teatern har i gemensam skrivelse den 5 maj

1967 anhållit att SPR skall tillämpas på de anställda vid teatern på samma

villkor som gäller för personalen vid Operan och Dramatiska teatern. Här­

vid förutsätter teatern att detta skall gälla även de s. k. korttidsanställda.

faktiska förhållandena beträffande avlöningsgrunderna och den anställda

personalen.

Enligt pensionsverket bör man nu genom en formell jämkning av före­

skrifterna om kravet på heltidstjänstgöring sörja för att den enhetlighet

som i praktiken redan finns i detta hänseende tryggas även i framtiden.

Erforderliga föreskrifter härom bör tas in i SPR-bilagan. För de enstaka

undantagsfall som förut har berörts bör meddelas vissa övergångsföre-

skrifter om bibehållande av nuvarande grunder vid fortsatt oavbruten an­

ställning.

Departementschefen. I överensstämmelse med vad chefen för utbildnings­

departementet förutsatt vid framläggande av förslag i prop. 1969: 1 (bil.

10 s. 30) om anslag till Svenska riksteatern för budgetåret 1969/70 anser

jag att pensionsförhållandena för arbetstagare vid Svenska riksteatern bör

fr. o. in. den 1 juli 1969 regleras enligt statliga personalpensionsbestämmel-

ser. Jag förordar alltså att SPR får tillämpas på dem.

Statens personalpensionsverk har på anförda skäl ansett sig inte böra

tillstyrka att s. k. korttidsanställda och deltidsanställda vid riksteatern i så­

dan egenskap omfattas av SPR. Samma bör enligt pensionsverkets mening

gälla Dramatiska teatern, Operan, stadsteatrar och symfoniorkestrar. Denna

fråga måste ytterligare övervägas. Jag begränsar mig därför till att nu före­

slå att ifrågavarande anställda vid riksteatern tills vidare undantas från

reglementets tillämpning. Såsom pensionsverket förutsatt bör tid för kort­

tidsanställning få beaktas i pensionshänseende för den som efter sådan an­

ställning blir inordnad i det statliga personalpensionssystemet på grund av

annan antällning.

Jag anser att staten i princip inte bör medverka till att arbetstagare vid

riksteatern efter dennas anslutning till den statliga pensioneringen får pen-

sionsvillkor enligt icke-statliga grunder. Jag räknar dock med att det kan

finnas skäl att medge undantag för arbetstagare som nu omfattas av sådana

grunder.

Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande att i den mån så er­

fordras reglera frågan om tillgodoräkning av tid för anställning vid riks­

teatern eller dennas föregångare före den avsedda anslutningstidpunkten

den 1 juli 1969.

Medel till att täcka kostnaden för pensioneringen har för nästa budgetår

beräknats under nyssnämnda anslag. Härvid har tillämpats de allmänna

grunderna för beräkning av lönekostnadspålägg. Med hänsyn härtill bör an­

ordningen med särskilda pensionsavgifter till statens personalpensionsverk

inte gälla beträffande riksteatern.

Frågan om staten skall påtaga sig ansvar för utgivande av pensioner till

förutvarande anställningshavare som inte blir omfattade av den i det före­

gående avsedda pensionsregleringen bör övervägas i samband med prov­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

18

betstagarna är anställda antingen för viss bestämd tid med möjlighet till för­

längning eller tills vidare. Samtliga arbetstagare, som fullgör minst halvtids­

tjänst, åtnjuter i princip arvode som har avvägts efter månadslön enligt

löneklass på statens löneplan A. 1 ett fall utgör arvodet skillnaden mellan

sådan månadslön och den pension som har intjänats i tidigare anställning.

För arbetstagarna tillämpas semester enligt samma grunder som gäller för

statstjänstemän. Anställningarna är inte förenade med statlig personalpen-

sionsrätt.

Nämnden för stiftelsen Drottningholms teatermuseum har i skrivelse den

4 juli 1966

hemställt

att

stiftelsens personal

i

pensionshänseende likställs

med statens arbetstagare. Nämnden framhåller särskilt angelägenheten av

att f. d. förste intendenten Gustaf Hilleström, som varit i stiftelsens tjänst i

omkring 25 år, får sin pensionsfråga löst.

Statens personalpensionsverk framhåller i yttrande att stiftelsen Drott­

ningholms teatermuseum i huvudsak synes uppfylla de förutsättningar som

på grundval av 1959 års SPA-utrednings förslag angivits för anslutning till

den statliga personalpensioneringen. Med hänsyn till stiftelsens karaktär

bör SPV-anslutning för personalen inte begränsas att gälla enbart inne­

havare av »fast anställning» utan i princip stå öppen i samma utsträckning

som för anställningar i statens tjänst. Bakgrunden till att förste intendenten

under viss tid har ombesörjt vissa uppgifter i samband med föreställnings-

verksamheten, som enligt avtal omhänderhafts av föreningen, har förutsatts

vara sådan att även tiden för detta arrangemang kan beaktas i pensions­

hänseende.

Pensionsverket anför slutligen att en eventuell SPV-anslutning för arbets­

tagare hos stiftelsen bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1967. Ämbetsverket för­

utsätter härvid att det skall finnas samma möjligheter till retroaktiv tjänst-

årsberäkning m. m. för då anställd personal som i övrigt gäller i motsva­

rande fall.

Det har upplysts att f. d. förste intendenten Hilleström har lämnat sin an­

ställning hos stiftelsen den 30 september 1968.

Departementschefen. Kostnaderna för verksamheten vid stiftelsen Drott­

ningholms teatermuseum finansieras i huvudsak av statsmedel till den del

de inte täcks med inkomster av visningar m. m. Med beaktande härav anser

jag liksom statens personalpensionsverk att stiftelsens anställningar bör an­

slutas till SPR. Den omständigheten att innehavaren av tjänsten som förste

intendent i väsentlig omfattning har disponerats för uppgifter i samband

med föreställningsverksamheten och därvid i huvudsak avlönats av För­

eningen Drottningholmsteaterns vänner bör i och för sig inte hindra att

även denna tjänst ansluts till pensioneringen.

Anslutning till SPR bör vara möjlig i samma utsträckning som för stat­

liga anställningar. För anslutningen bör dock förutsättas att anställning­

arna anmäls till och registreras hos pensionsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

20

statstjänsteman i lönegrad C 3. Dessutom nigår viss represenlationsei sätt­

ning. Nämnda beslut gäller fr. o. m. den 1 juli 1966.

Styrelsen för Kungl. Teatern Aktiebolag har i skrivelse den 10 december

1968 begärt att pensionslönen för teaterchefen vid Operan skall beräknas

eller lägst det arvode han tillförsäkrats genom Kungl. Maj:ts nämnda

beslut.

Teater- och orkesterrådet, som hörts i ärendet, tillstyrker att pensions­

lönen för teaterchefen vid Operan skall bestämmas med utgångspunkt i det

fasta arvode han åtnjuter. Även pensionslönen för Dramatiska teaterns chet,

vars fasta lön är densamma som operachefens, bör enligt rådet omprövas i

sammanhanget.

Departementschefen. Jag finner det rimligt att pensionsförmånerna för

teatercheferna vid Operan och Dramatiska teatern avvägs med beaktande

av det fasta arvode som de har tillförsäkrats enligt beslut av Kungl. Maj :t.

.lag förordar därför att den föreskrift om pensionslön för här avsedd teater­

chef som finns intagen i bilagan till pensionslöneförordningen skall upp­

hävas. Jag förutsätter att Kungl. Maj :t skall få bestämma sådan pensions­

lön för förfluten tid med beaktande av det av Kungl. Maj :t fastställda

aiAO-

det.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra den förut­

satta ändringen i bilagan till pensionslöneförordningen.

Kungl. Ma j:ts proposition nr ^7.9 år 1969

VII. Pensionsrätt för vissa provinsialläkare hos landstingskommuner

Kungl. Maj :t har den 28 maj 1968 med stöd av riksdagens bemyndigande

(prop. 1968: 1 bil. 7 s. 171, SU 5, rskr 5) godkänt överenskommelse mellan

statens förhandlingsnämnd och Svenska landstingsförbundet om avlösning

av statsbidraget till provinsialläkarväsendet m. in. I enlighet med överens­

kommelsen har statsbidraget till avlöning åt provinsialläkare in. in. upp­

hört fr. o. in. den 1 januari 1968. Enligt överenskommelsen avsåg statens

ansvar för provinsialläkarnas pensionering endast de provinsialläkartjänster

som av landstingskommun före den 1 januari 1968 inrättats inom ramen

för de 760 statsbidragsberättigande tjänsterna. I protokoll till överenskom­

melsen fanns en anteckning enligt vilken parterna var ense om att ta upp

förhandlingar om finansieringen av och formerna för de landstingsanställ-

da provinsialläkarnas pensionering.

I skrivelse den 12 december 1968 har statens förhandlingsnämnd med­

delat att nämnden och landstingsförbundet enats om att tjänstepensionsreg-

1 em entet för arbetstagare hos landsting (LPR) bör gälla för landstingsan-

ställd provinsialläkare, som är född 1906 eller senare och vars tjänst lands­

tingskommun inrättat inom ramen för de tidigare statsbidragsberättigande

22

Övriga anställningar blev förenade med pensionsrätt enligt landstings­

kommunal bestämmelser i och med att de överfördes från Sävstaholms

skolhem till Dammsdalsskolan. Tidigare fanns det inte någon pensionsrätt

för dem.

Frågan om en reglering av pensionsförhållandena för avsedda övriga an­

ställningar aktualiserades första gången av dåvarande huvudmannen För­

eningen Sävstaholmsskolorna i samband med avgivande av statförslag för

år 1965. Föreningen anmälde därvid att Svenska kommunalarbetareförbun­

det, hos vilket praktiskt taget samtliga ifrågavarande arbetstagare var orga­

niserade, hade gjort upprepade framställningar om att föreningen skulle lösa

pensionsfrågan för dem. Föreningen framhöll samtidigt att den för sin del

saknade ekonomisk möjlighet att ta på sig så omfattande förpliktelser som

elt antagande av landstingens pesionsreglemente skulle medföra.

Kommunalarbetareförbundet har i skrivelse den 22 december 1967 till

Södermanlands läns landsting hemställt att ifrågavarande arbetstagare får

räkna anställningstid före den 1 januari 1968 som tjänstår för pensionsför­

mån enligt landstingets pensionsreglemente. Landstinget avslog denna fram­

ställning.

Sedermera har kommunalarbetareförbundet i skrivelse den 12 mars 1968

till skolöverstyrelsen hemställt att de nämnda arbetstagarnas pensionsfråga

skal! lösas genom statsverkets försorg.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 15 maj 1968 underställt frågan

Kungl. Majrts prövning. Ämbetsverket finner det skäligt att staten betalar

kostnaderna för pensioneringen för lid då anstalten fungerat som skolhem.

Departementschefen. Under förbehåll om godkännande träffade represen­

tanter för staten och Södermanlands läns landsting avtal den 4 februari

1966 om landstingets övertagande av statens mentalsjukvård inom lands­

tingsområdet. Även undervisningen av de psykiskt utvecklingsstörda omfat­

tades av övertagandet. Avtalet godkändes sedermera av Kungl. Maj :t och

landstinget.

Enligt avtalet skall staten medverka till att bestrida kostnaderna för pen­

sionering av de arbetstagare vid ifrågavarande skolhem som var fortlöpande

anställda vid den tidpunkt då statens ansvar för dess verksamhet upphörde.

Härför förutsätts emellertid att arbetstagarna hade grundat rätt till pen­

sionsförmån i anställningen vid nämnda tidpunkt. Som förut nämnts var

arbetstagarna utom rektor, lärare och en husmor då inte omfattade av den

statliga personalpensioneringen och inte heller tillförsäkrade pensionsrätt i

annan ordning.

Fråga har nu aktualiserats att de här avsedda arbetstagare, som tidigare

inte haft pensionsrätt, skall under medverkan av staten få möjlighet till

viss tillgodoräkning i pensionshänseende.

Med hänsyn till omständigheterna finner jag det rimligt att staten under

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

24

Gunnarson anhöll i skrivelse den 5 november 1965 att hans pension,

med hänsyn till att han fullgjort flygtjänstgöring mer än tolv år, skulle

avvägas efter lönegrad som var två enheter högre än den som pensionsbe-

stämningen grundats på.

Eftersom Gunnarson under flygtjänstgöringen hade varit berättigad till

flygtillägg som avses i Inlagan till pensionslöneförordningen i endast åtta

av då erforderliga tolv år, beslöt Kungl. Maj :t den 6 juli 1967 att lämna

ansökningen utan bifall.

I skrivelse den 6 december 1967 har Gunnarson anhållit att frågan om

höjd pension skall prövas på nytt. Han åberopar i skrivelsen ett intyg som

utfärdats av dåvarande specialflygläkaren vid flygvapnet Arne Frykholm.

Denne anför i intyget hl. a. följande.

Gunnarson sjukskrevs den 5 september 1949 på grund av sjukdom som

sannolikt hade orsakats av tillfällig överansträngning i tjänsten och vår­

dades därefter på sjukhus i omkring tre veckor. Hans flygtjänstgöring upp­

hörde enligt beslut den 22 september 1949. Den fortsatta händelseutveck­

lingen visade att beslutet kan anses ha varit något förhastat. Gunnarson

har nämligen inte haft recidiv av sjukdomen. Under Frykholms tjugo­

åriga tjänstgöring inom flygvapnet har det vidare varit praxis att man i

allmänhet grundar beslut om upphörande av flygtjänstgöring på en lång,

ofta flerårig observation. Denna praxis har emellertid inte tillämpats när

det gällt Gunnarson.

I ärendet har chefen för flygvapnet och försvarets civilförvaltning avgett

yttranden.

Chefen för flygvapnet biträder Frykholms uppfattning. Enligt chefen

för flygvapnet är det sannolikt att Gunnarson efter sjukdomen skulle ha

fått återuppta flygtjänsten till en början med reservförare och så små­

ningom som ensamflygare och att han fått fortsätta därmed i första hand

till 50 års ålder.

Även försvarets civilförvaltning tillstyrker bifall till ansökningen.

Departementschefen. Som nämnts har Kungl. Maj :t genom beslut den 6

juli 1967 lämnat en ansökning av Gunnarson i ämnet utan bifall. Senare

har visats att beslutet om upphörande av flygljänstgöringen varit något för­

hastat. Efter vad chefen för flygvapnet framhåller skulle Gunnarson sanno­

likt ha fått återuppta flygtjänstgöringen och fortsätta den i första hand

till 50 års ålder. I så fall hade Gunnarson författningsenligt varit berättigad

till den pensionsförbättring som han nu ansöker om.

Under hänvisning till vad jag sålunda har anfört förordar jag, i likhet

med remissmyndigheterna, att Gunnarson från tidpunkten för avgång ur

tjänst får sin pension bestämd som om hans flygtjänstgöring vid flyg­

vapnet hade fortgått till dess han fyllde 50 år. Vid bifall härtill kommer

pensionen att helt avvägas efter lönegrad A 25.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

26

pension komina alt utgå med omkring 630 kr. i månaden. På grund av sitt

föreståndarskap är han berättigad till pension med omkring 250 kr. i måna­

den enligt en pensionsförsäkring som har tecknats för honom.

Styrelsen för Institut Tessin har i sina anslagsäskanden för budgetåret

1969/70 tagit upp frågan om pensionsförmåner för Lundberg. Enligt vad sty­

relsen anför har han gjort en lång och förtjänstfull insats för främjandet av

de svensk-franska kulturförbindelserna både som kulturråd och som före­

ståndare för institutet. Med hänsyn härtill anser styrelsen det skäligt att

man vid bestämmande av hans pensionsförmåner beaktar insatsen i dess hel­

het. Styrelsen föreslår alt Lundberg av statsmedel tillerkänns egenpension

som om han i anställningen som föreståndare uppburit arvode till belopp som

svarar mot lönen för en svensk docent.

Departementschefen. Lundberg är nu 65 år. När han lämnar sina anställ­

ningar som föreståndare resp. kulturråd, blir han bara berättigad till statlig

pension för anställningen som kulturråd, om det inte medges annat.

Jag finner det motiverat att Lundberg i särskild ordning beviljas en pen­

sion som bestäms med beaktande av hans samlade insats som kulturråd och

föreståndare. Den pension jag sålunda förordar bör utgå med 1 400 kr. i må­

naden. Jag förutsätter härvid att pensionen inte samordnas med den pension

som han har rätt till på grund av pensionsförsäkring. Kungl. Maj:t bör in­

hämta riksdagens bemyndigande alt meddela de särskilda föreskrifter om

tjänstårsfaktor m.m. som kan behövas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1969

X. Värdesäkring av pensioner från Enskilda järnvägarnes pensionskassa

Enskilda järnvägarnes pensionskassa (EJP) förstatligades år 1945. Till

grund för förstatligandet låg eu överenskommelse mellan representanter för

staten och pensionskassan. Enligt överenskommelsen övertog staten kassans

alla tillgångar och rättigheter mot att staten åtog sig att svara för de pen-

sionsförpliktelser som vilade på kassan.

Som avsetts har kassans verksamhet efter förstatligandet minskat kraf­

tigt. Den 1 juli 1945 fanns 4 595 delägare i aktiv tjänst och 4 497 pensionä­

rer. Antalet pensionärer har nu gått ned till omkring 380. Av dem uppbär

omkring 210 ålderspension, omkring 165 änkepension och några barnpen­

sion.

EJP-pensionerna betalades ut med belopp som ej ändrades under tid intill

den 1 juli 1968 och var synnerligen låga. Det årliga genomsnittsbeloppet var

då 2 454 kr. för ålderspension och 1 199 kr. för familjepension. Inräknat

kompletterande pensionsförmåner från vederbörande enskilda järnvägsfö­

retag steg de årliga genomsnittsbeloppen till 4 703 kr. respektive 2 408 kr.

Svenska Järnvägsmannaförbundet begärde våren 1967 en undersökning

28

Grundbeloppet ändras fr. o. m. år 1969 genom multiplikation med faktorn

5 800/5 700, vilket innebär en förbättring med ca 1,75 %. Jämfört med pen­

sion utan nyssnämnd provisorisk höjning medför detta alternativ eu förbätt­

ring med ca 22,1 % fr. o. in. år 1969.

Alternativ 2. Basår är 1962. Basåret är valt med hänsyn till atl pensione­

ringen fr. o. in. nämnda år endast avsåg personer som hade lämnat aktiv

tjänst och att Svenska Järnvägsmannaförbundet i sin förutnämnda fram­

ställning jämförde förhållandena för de per årsskiftet 1961/62 utträdda och

kvarstående personerna. Pensionens grundbelopp är dess belopp den 30

juni 1968 utan provisorisk höjning enligt beslutet vid 1968 års riksdag.

Grundbeloppet ändras fr. o. in. år 1969 genom multiplikation med faktorn

5 800/4 500, vilket innebär en förbättring med ca 28,9 %. Förbättring enligt

detta alternativ ersätter fr. o. in. år 1969 provisorisk höjning enligt beslutet

vid 1968 års riksdag men leder uppenbarligen inte till att någon pension ut­

går med lägre belopp än som gällt under juli—december 1968.

I följande tabell anges det genomsnittliga årsbeloppel av egenpension

respektive änkepension före och efter den provisoriska förbättringen. Vidare

har motsvarande pensionsbelopp beräknats för år 1969 enligt de alternativa

förslagen med hänsyn tagen till att basbeloppet för januari 1969 är 5 800 kr.

Spärregeln har beaktats även i fråga om förbättring enligt de nya förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

Pensionsförmån

Genomsnittsbelopp av

egenpension,

änkepension,

kr./år

kr./år

2 446

1 225

2

866

1 427

Pension jämte 1968 års höjning och förbättring enligt alter-

nativ 1

...................................................................................

Pension jämte förbättring enligt alternativ 2 ......................

2 910

3 055

1 450

1 541

Statens järnvägar förordar i yttrande att pensioner från EJP förbättras

enligt alternativ 2.

Departementschefen. Den sakkunnige har i promemorian lämnat två för­

slag till ytterligare förbättring av EJP-pensionerna. Det ena förslaget, alter­

nativ 1, innebär att pension jämte provisorisk höjning enligt 1968 års riks­

dags beslut ändras fr. o. in. den 1 januari 1969 och därefter kalenderårsvis

genom multiplikation med kvoten av det vid varje tid gällande basbeloppet

enligt lagen om allmän försäkring och basbeloppet för januari månad 1968.

Det andra förslaget, alternativ 2, innebär att pension utan nyssnämnd pro­

visorisk höjning uppräknas fr. o. in. den 1 januari 1969 genom multiplika­

tion med kvoten av det vid varje tid gällande basbeloppet och basbeloppet för

januari 1962 och därefter ändras kalenderårsvis i samma mån som enligt

alternativ 1.

Båda alternativen förutsätter tillämpning av en vid varje tidpunkt gäl­

30

Fråga är nu om viss ytterligare uppräkning av ifrågavarande statliga ska-

deståndslivräntor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

Departementschefen. 1 prop. 1968:95 tog jag upp frågan om en förbätt­

ring av de statliga skadeståndslivräntorna. Härvid uttalade jag att man vid

valet av metod för en förbättring i första hand borde, som riksförsäkrings­

verket avsett, eftersträva en anpassning till antingen reglerna för uppräk­

ning och värdesäkring av yrkesskadelivräntor eller motsvarande regler om

trafiklivräntor. Jag ansåg mig emellertid inte beredd att utan ytterligare

utredning ta ställning till vilken av de två lösningarna som från skilda syn­

punkter var mest lämplig. Ändå förklarade jag mig med hänsyn till om­

ständigheterna villig att medverka till en provisorisk förbättiing av ifraga-

varande livräntor och föreslog att de skulle höjas med 25 % om skadan in­

träffat år 1961 eller tidigare, med 20 % om skadan inträffat något av åren

1962—1964 och med 10 % om skadan inträffat något av åren 1965—1967. Till-

lägg till livräntorna förutsattes skola höjas i samma mån.

Riksdagen bemyndigade år 1968 Kungl. Maj:t att förbättra de statliga

skadeståndslivräntorna enligt förslaget i prop. 1968: 95 (SU 112, rskr 262).

Bestämmelser därom utfärdades den 4 oktober 1968.

Jag tillkallade senare en särskild utredningsman1 med uppgift att utreda

och föreslå en slutlig reglering av de statliga skadeståndslivräntorna.

Utredningsmannen har anmält för mig att det är nödvändigt att närmare

gå igenom ett stort antal fall för att klargöra hur en uppräkning och värde-

säkring enligt den ena eller den andra av de bada metodei na utfaller i de

enskilda fallen. Denna genomgång kommer att ta så lång tid att utredningen

inte kan bli klar förrän längre fram i vår. Jag kan därför inte i detta sam­

manhang föreslå en slutlig reglering av de statliga skadeståndslivräntorna.

Jag anser mig emellertid böra nu aktualisera frågan om viss ytterligare

provisorisk förbättring av ifrågavarande livräntor.

Den förbättring av de statliga skadeståndslivräntorna som medgavs förra

året innebar en uppräkning med samma procenttal som det varmed yrkes-

skadelivräntorna höjdes för tiden fr. o. m. den 1 januari 1968.

Yrkesskadelivräntorna har — till skillnad från de statliga skadestånds­

livräntorna — värdesäkrats för framtiden genom att automatiskt knytas

till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet steg för ti­

den fr. o. m. den 1 mars 1968 från 5 700 kr. till 5 800 kr., vilket i allmänhet

medförde en mindre höjning av yrkesskadelivräntorna. En ny stegring av

basbeloppet kan väntas under år 1969 och yrkesskadelivräntorna kommer

som en följd därav att höjas ytterligare.

Det synes mig rimligt att även de statliga skadeståndslivräntorna — i av­

vaktan på en slutlig reglering — uppräknas i anslutning till reglerna om

1 T. f. byrådirektören hos riksförsäkringsverket Gloria Sprang.

32

1 januari 1967, att beräknas efter en inkomst för år 1967 av 18 000 kr., samt

ersättning åt hemhjälp, om hon måste betala härför. Numera yrkas årlig

livränta fr. o. m. sistnämnda dag.

Yttranden i ärendet har avgivits av direktionen för karolinska sjukhuset

den 24 februari 1967, medicinalstyrelsen den 5 juni 1967, statskontoret den

26 april 1968 och riksförsäkringsverket den 10 juni 1968.

Direktionen för karolinska sjukhuset samt medicinalstyrelsen tillstyrker,

under åberopande av disciplinnämndens beslut den 26 maj 1966, att Wahl­

berg tillerkänns ersättning av statsmedel för den skada som hon enligt ut­

redningen i ärendet har lidit till följd av behandlingen.

Statskontoret, som konstaterar att det enligt läkarexpertis föreligger or­

sakssamband mellan strålbehandlingen och skadan, föreslår att Kronan

ersätter Wahlberg med 63 927 kr. Av detta belopp utgör 35 000 kr. ersättning

för sveda, värk och framtida men samt återstoden ersättning för inkomst­

bortfall under åren 1963—1966. Ersättningen för inkomstbortfall har av­

vägts med beaktande av vad som betalats ut av arbetsgivare och allmän

försäkringskassa. Beträffande ersättningen för hemhjälp förutsätter stats­

kontoret, som inte anser frågan härom vara aktuell, att hon inkommer med

en ny framställning om sådant behov uppkommer i framtiden.

Statskontoret framhåller vidare att livsvarig skadeståndslivränta efter

100 % invaliditet torde böra utgå till Wahlberg för tiden fr. o. m. den 1 ja­

nuari 1967. Skadeståndslivräntan torde intill den dag hon fyller 67 år böra

bestämmas till ett belopp, som svarar mot skillnaden mellan hennes be­

räknade årsinkomst 1966 eller 17 617 kr., och de förmåner, som enligt lagen

om allmän försäkring utgick till henne vid utgången av samma år. Stats­

kontoret finner det tveksamt om man därvid bör beakta det kommunala

bostadstillägget med hänsyn till att detta är en behovsprövad förmån. För

tiden efter det att hon har fyllt 67 år torde enligt statskontoret skadestånds­

livräntan böra sättas ned till hälften av det belopp som utgått dessförinnan.

Riksförsäkringsverket upplyser om att de förmåner för år som vid 1966

års utgång tillkom Wahlberg enligt lagen om allmän försäkring utgjordes av

folkpension med 4 670 kr., allmän tilläggspension med 1 399 kr. och invali-

ditetstillägg med 1 650 kr. Härutöver uppbar hon kommunalt bostadstill-

lägg med 1 940 kr. enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstill-

lägg till folkpension.

Efter vad riksförsäkringsverket vidare anför är det kommunala bostads­

tillägget till sin storlek beroende av Wahlbergs inkomstförhållanden.

Tillerkänns Wahlberg skadeståndslivränta med belopp, som svarar mot

skillnaden mellan den beräknade uteblivna arbetsförtjänsten för år 1966,

17 617 kr., och de förmåner, sammanlagt 7 719 kr., som vid utgången av

samma år tillkom henne enligt lagen om allmän försäkring, blir livräntans

belopp 9 898 kr. om året. En sådan årsinkomst är så stor att Wahlberg inte

kan vara berättigad till kommunalt bostadstillägg. Skadeståndslivräntan

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

34

Under åberopande av det anförda förordar jag att Wahlberg på grund av

ifrågavarande skada medges att uppbära livsvarig livränta med 11 548 kr.

för år 1967, med 16 227 kr. för tiden fr. o. m. den 1 januari 1968 intill den 11

april 1969, då hon fyller 67 år, och med 6 351:40 kr. om året för tiden där­

efter. Höjning enligt beslutet den 4 oktober 1968 om ersättning av statsmedel

till förbättring av vissa statliga skadeståndslivräntor är inräknad i de livrän­

tebelopp som avses skola gälla fr. o. m. år 1968. Vad jag förordat under XI

om uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor skall å andra sidan

gälla även den livränta som jag nu förordar skola utgå till Wahlberg. Som

nämnts bör livräntan minskas med vad hon har uppburit i kommunalt bo­

stadstillägg.

Kostnaderna för livränta åt Wahlberg bör bestridas för tid t. o. m. den

30 juni 1969 från anslaget Personalpensionsförmåner in. m. och för tiden

därefter från inkomsttiteln Pensionsmedel in. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

B. F. d. sluss vakten Lennart Wallgren

F. d. slussvakten hos Göta Kanalbolag Lennart Wallgren, som är född den

29 december 1918, ådrog sig en knäskada den 26 april 1957 i arbete på Riks-

bergs kanalbro i Töreboda. Olyckan inträffade när Wallgren skulle öppna

bron och synes ha föranletts av fel på det elektriska bromaskineriet.

Den knäskada Wallgren åsamkades var av den art och omfattning att han

måste sluta sin anställning som slussvakt. Han anställdes efter omskolning

fr. o. m. den 12 februari 1962 som verktygsslipare vid en urfabrik i Töre­

boda. Senare drabbades han av andra sjukdomsbesvär. Prognosen beträffan­

de dessa är mindre god. Knäskadan i förening med besvären ledde till att

han måste sluta sin anställning vid urfabriken den 5 juli 1968. Under hösten

1968 arbetade han tidvis som försäljare.

Riksförsäkringsverket har genom skilda beslut tillerkänt Wallgren fortlö­

pande yrkesskadelivränta på grund av knäskadan. Livräntan började utgå

den 1 oktober 1959 och är livsvarig sedan den 1 januari 1969.

Dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett att styrelsen på

grund av olyckan den 26 april 1957 är ersättningsskyldig gentemot Wallgren.

Enligt särskilda avtal mellan styrelsen och ombud för Wallgren samt enligt

domar av Göteborgs rådhusrätt har Wallgren fått ersättning för sveda och

värk, resekostnader samt förlorad arbetsförtjänst m. m. för tiden t. o. in. den

31 augusti 1961.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska vägarbetareförbundet som

ombud för Wallgren har genom avtal reglerat skadeståndsfrågan för tiden

t. o. m. den 31 december 1964. Enligt detta avtal fick Wallgren ersättning för

förlorad arbetsförtjänst med 250 kr. i månaden. Parterna har träffat preli­

minär överenskommelse om livränta till Wallgren för tiden den 1 januari

1965—den 31 december 1968. Enligt den preliminära överenskommelsen

36

Kungl. Maj:t tillerkände Wallgren genom beslut den 17 januari 1969 liv­

ränta för första kvartalet 1969 och ersättning för besvär enligt samma grun­

der som tillämpats för år 1968.

Riksförsäkringsverket har yttrat sig över vägarbetareförbundets senast

ingivna framställning. Ämbetsverket hänvisar till ett nyligen införskaffat

läkarintyg, enligt vilket Wallgrens tillstånd efter knäskadan är helt oför­

ändrat. Han har av ämbetsverket tillerkänts livsvarig yrkesskadelivränta

efter höjd invaliditetsgrad som utgör 35 %. Höjningen av invaliditetsgraden

beror på att skador av ifrågavarande slag brukar ge ökade besvär genom

s. k. artrosförändringar. Han har på grund av ny ohälsa sjukskrivits fr. o. m.

den 18 december 1968 tills vidare t. o. m. den 31 mars 1969. Vederbörande

läkare har ansett det inte osannolikt att sjukskrivningen kan mynna ut i

invalidpensionering. Storleken av det framtida inkomstbortfall, som beror

på knäskadan, kan enligt riksförsäkringsverket inte nu bedömas med sådan

säkerhet att skadeståndet kan slutligt regleras. Verket föreslår att Wallgren

beviljas fortsatt skadestånd tills vidare enligt grunderna i Kungl. Maj :ts be­

slut den 17 januari 1969. Utredning i ämnet bör i så fall införskaffas i höst.

Departementschefen. Det är ostridigt att staten är skyldig att utge skade­

stånd till Wallgren för den knäskada som år 1957 drabbade honom i arbete

på en bro över Göta Kanal. Statens ekonomiska förpliktelser gentemot Wall­

gren har reglerats enligt avtal, domar och senast enligt beslut av Kungl.

Maj :t för tiden t. o. m. den 31 mars 1969. För den senaste fyraårsperioden

har ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, resor och besvär med anled­

ning av skadan bestritts från pensionsanslag, vilket jag ansett böra bringas

till riksdagens kännedom.

Det bör nu beslutas om skadeståndslivränta och ersättning för besvär till

Wallgren för tid fr. o. m. den 1 april 1969.

Wallgren uppbär f. n. en skadeståndslivränta som med särskild förhöj­

ning uppgår till 512 kr. 50 öre i månaden. Livräntans belopp har avvägts

från den utgångspunkten att den efter samordning med yrkesskadelivränta

som utgår jämsides därmed skall ge skälig kompensation för det inkomst­

bortfall som beror på knäskadan. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfatt­

ning att storleken av det framtida inkomstbortfall som orsakas av knäska­

dan inte kan bedömas med sådan säkerhet att skadeståndet bör slutligt reg­

leras redan nu. Från denna utgångspunkt kan jag biträda ämbetsverkets

förslag att Wallgren fr. o. in. den 1 april 1969 tills vidare skall få ersättning

för förlorad arbetsförtjänst enligt grunderna i beslutet den 17 januari 1969.

Jag räknar härvid med att samordningen med yrkesskadelivräntan skall ske

så, att skadeståndslivräntans grundbelopp, 410 kr. i månaden, minskas med

yrkesskadelivräntans belopp utan tillägg enligt lagen den 15 december 1967

(nr 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. Mitt förslag nnder

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

38

Kangl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

av hans ombud. Ämbetsverket föreslår att Blom tillerkänns en livränta för

tiden fr. o. m. den 16 juni 1966.

Riksförsäkringsverket meddelar i yttrande att ämbetsverket enligt de

grunder, som verket tillämpar för ersättning enligt yrkesskadeförsäkrings­

lagen, skulle till Blom ha utgivit livränta som svarar mot en beräknad ned­

sättning av arbetsförmågan med 15 %. Livräntan skulle ha tillerkänts för

en tid av 3 år, räknat från den 18 december 1965, när läkarintyg rörande

honom senast utfärdades. Vid utgången av nämnda livränteperiod skulle

verket ha föranstaltat om ny läkarundersökning av honom för bedömning

av frågan om och i vad mån ytterligare livränta skulle kunna tillerkännas

honom. Om livsvarig livränta redan från början skulle ha tillerkänts honom

torde verket ha fastställt invaliditetsgraden till 20 % med hänsyn till att man

sannolikt kunde vänta en försämring av det tillstånd som olycksfallet hade

orsakat.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 28 juni 1968, utöver viss engångser­

sättning för lyte och men, tillerkänt Blom livränta med 900 kr. för tiden

den 16 juni—den 31 december 1966 och med 2 000 kr. om året för tiden där­

efter t. o. m. den 30 juni 1969. Fr. o. m. år 1969 utgår indextillägg på liv­

räntan enligt förordningen den 1 december 1967 (nr 666) om tillägg till

vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel in. m.

Kungl. Maj :t har vidare förklarat sig vilja underställa riksdagens pröv­

ning fråga om livränta åt Blom för tiden efter den 30 juni 1969.

Departementschefen. De myndigheter, som hörts i ärendet, och Bloms

ombud är ense om att traktorföraren och Blom får anses ha i lika mån vål­

lat de skador som drabbat denne. Jag ansluter mig till denna bedömning av

skadeståndsansvarets fördelning. I enlighet härmed får staten anses vara

till hälften ersättningsskyldig' för Bloms skador.

Kungl. Maj :t har redan beslutat om livränta åt Blom för tiden t. o. in.

den 30 juni 1969. Beslutet grundades på medicinalstyrelsens antaganden om

invaliditetsgrad och inkomstunderlag. Eftersom inga andra medel funnits

att tillgå, har livräntan bestritts från pensionsanslag, vilket jag ansett höra

bringas till riksdagens kännedom.

Det bör nu beslutas om skadeståndslivränta till Blom för tid fr. o. m. den

1 juli 1969.

Med hänsyn till Bloms ålder och svårigheten att kunna bedöma de fram­

tida följderna av skadan anser jag inte att livsvarig livränta bör fastställas

redan nu. Jag förordar att han på grund av skadorna tillerkänns livränta

för tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1972 med oförändrat belopp eller

2 000 kr. om året. Härtill kommer indextillägg enligt förordningen om till-

lägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel. Sådant tillägg utgår

f. n. med 5 %.

Det är min avsikt att föreslå Kungl. Maj:l att uppdra åt riksförsäkrings­

järnvägarnes pensionskassa eniigt vad jag förordat under

X,

7. besluta om uppräkning av vissa statliga skadestånds-

livräntor enligt vad jag förordat under XI,

8. besluta om skadeståndslivräntor åt fru Gertrud Wahl­

berg, f. d. slussvakten Lennart Wallgren och supportsvar­

varen Lars Blom enligt vad jag förordat under XII,

9. besluta om särskilda förmåner åt viss personal enligt

vad jag förordat under XIII,

10. meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder i öv­

rigt, som behövs för att genomföra de framlagda förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1969

41

Innehåll

Sid.

I. Borttagande av anordningen med avgifter till den statliga personal­

pensioneringen i vissa fall, m. m................................................................

2

II. Samordning av statlig tjänstepensionsförmån med kommunal förtro-

endemannapension........................................................................................ ⁶

III. Vissa frågor beträffande livränterätten enligt SPR.................................... 9

IV. Pensionering av personal vid vissa institutioner m. m.

A. Svenska riksteatern....................................................................................

14

B. Drottningholms teatermuseum ............................................................. 17

V. Vissa ändringar i bilagan till SPR ............................................................. 19

VI. Pensionslön för teatercheferna vid Operan och Dramatiska teatern ..

19

VII. Pensionsrätt för vissa provinsialläkare

hos landstingskommuner___

20

VIII. Kostnadsbidrag till pensionsförmåner för personal vid Dammsdalssko-

lan ................................................................................................................... ²¹

IX. Förbättrade pensionsförmåner för vissa personer

A. F. d. flygingenjören av 1. graden vid flygvapnet Anders Peter Gun-

narson............................................................................................................... 23

B. Gymnasieinspektören hos skolöverstyrelsen Einar Hårleman ....

25

C. Föreståndaren för Institut Tessin i Paris Gunnar Lundberg...........

25

X. Värdesäkring av pensioner från Enskilda järnvägarnes pensionskassa 26

XI. Uppräkning av vissa statliga skadeståndslivräntor.................................. 29

XII. Skadeståndslivräntor åt vissa personer

A. Fru Gertrud Wahlberg............................................................................... 31

B. F. d. slussvakten Lennart Wallgren

.................................................. ³⁴

C. Supportsvarvaren Lars Blom .................................................................. ³⁷

XIII. Särskilda förmåner åt viss personal............................................................. 39

XIV. Ikraftträdande m. m.........................................................................................

39

XV. Hemställan............................................................................................................ ³⁹

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690237