Prop. 1969:95
('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
1
Nr 95
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den 28 mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrade regler för folkpensionärers rätt till av drag för nedsatt skatteförmåga. Förslaget innebär ökad avdragsrätt för folk- pensionärer med inkomster vid sidan av folkpension. Genom förslaget an passas de särskilda skatteavdragsreglerna för folkpensionärer till den i prop. 1969:38 föreslagna uppmjukningen av reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension.
De nya bestämmelserna föreslås gälla första gången vid 1970 års taxering.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 95
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till
50 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad ly
delse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
50
2 mom. För fysisk------------------
Finnes skattskyldigs —-— ------- -—■-
Om skattskyldigs------ -------- ■ ——■-
Skattskyldig, vars inkomst helt el
ler till huvudsaklig del utgjorts av
folkpension, skall — om särskilda
omständigheter icke föranleda annat
— anses ha haft nedsatt skatteför-
måga enligt andra stycket. Att be
stämmelsen i andra stycket om visst
högsta avdragsbelopp icke gäller vid
fastställandet av avdrag i detta fall
framgår av punkt 2 av anvisningar
na.
Vad härefter------------------------------
(Föreslagen lydelse)
§•
---------------kronor, bortfaller.
--— ------ jämkning medgivits.
---------motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till
icke obetydlig del utgjorts av folk
pension, skall — om särskilda om
ständigheter icke föranleda annat —
anses ha haft nedsatt skatteförmåga
enligt andra stycket. Att bestämmel
sen i andra stycket om visst högsta
avdragsbelopp icke gäller vid fast
ställandet av avdrag i detta fall
framgår av punkt 2 av anvisning
arna.
— beskattningsbar inkomst.
Anvisningar
till 50 §.
2. Därest skattskyldig varit för sin
försörjning helt beroende av vad
han i form av folkpension uppburit,
bör den taxerade inkomsten regel
mässigt minskas med vad han så
lunda pppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift
vistats å sjukhus eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
2. För skattskyldig, som varit för
sin försörjning helt beroende av vad
han uppburit i form av folkpension,
bör den taxerade inkomsten regel
mässigt minskas med vad han så
lunda uppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift vis
tats å sjukhus eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
1 Senaste lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 50 § se 1968: 718.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1969
(Nuvarande lydelse)
omständighet, bör det belopp, var med den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension, men pensionen likväl utgjort den h uv udsakliga delen av hans in komst, bör den skattskyldige regel mässigt medgivas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Även i detta fall får det i 50 § 2 mom. and ra stycket angivna maximibeloppet överskridas.
Därest folkpensionen icke uppgått till minst hälften av den sammanlag da inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl därtill föranleda.
(Föreslagen lydelse)
omständighet, bör det belopp, var med den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension, bör den skattskyldige medgivas ett med hänsyn till omständigheterna jäm kat avdrag för nedsatt skatteförmå ga. Även i detta fall får det i 50 § 2 mom. andra stycket angivna maxi mibeloppet överskridas.
Vid tillämpningen av denna anvis ningspunkt skall som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensions tillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 95
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
9
2 mom. För skattskyldig—-—--
Finnes skattskyldigs skatteförmå-
ga hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. and
ra, tredje eller fjärde stycket kom
munalskattelagen förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställ
ning därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, pröv-
ningsnämndens beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt orts-
avdrag, med ytterligare ett efter om
ständigheterna avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyl
dig varit för sin försörjning helt eller
huvudsakligen beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åt
njutit avdrag för nedsatt skatteför-
måga, skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
Vad härefter —------------- — —------
(Föreslagen lydelse)
§•
— •—--—-—- kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmå-
ga hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. and
ra, tredje eller fjärde stycket kom
munalskattelagen förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställ
ning därom gjorts senast den 30 ju
ni året näst efter taxeringsåret, pröv-
ningsnämndens beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt orts-
avdrag, med ytterligare ett efter om
ständigheterna avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyl
dig varit för sin försörjning till icke
obetydlig del beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åt
njutit avdrag för nedsatt skatteför-
måga, skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
— beskattningsbar inkomst.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1968:719.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson , statsråden
Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om folkpensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga och anför.
Inledning
I prop. 1967: 7 lades fram bl. a. förslag om upphävande av den maximi gräns för extra avdrag som vid inkomsttaxeringen medges folkpensionär vilkens inkomst helt eller huvudsakligen utgörs av folkpension. Jag anförde i propositionen bl. a. (s. 22) att jag var medveten om att den ordning som rådde för folkpensionärer i avdragshänseende inte var tillfredsställande och att en ändring var påkallad. Jag nämnde vidare att det inom finansdeparte mentet pågick vissa undersökningar i syfte att så långt möjligt råda bot på de åsyftade bristerna i pensionärernas beskattning. Frågan var emellertid komplicerad, påpekade jag, och måste ses i samband med ställningstagan dena beträffande de inkomstprövade förmånerna som då sågs över av pen- sionsförsäkringskommittén. Mitt förslag till höjning av det extra avdraget för folkpensionärerna var avsett som ett provisorium i avvaktan på resulta tet av denna undersökning.
Bevillningsutskottet (BeU 1967:2) hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om skyndsam utredning av frågan om be skattning av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid särskilt borde över vägas möjligheten att införa definitiv källskatt för folkpensionärer.
Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan (rskr 1967: 51).
I prop. 1969: 38 till årets riksdag har föreslagits bl. a. ändrade regler i inkomstprövningshänseende för hustrutillägg och kommunalt bostadstill-
6
lägg till folkpension. De ändrade reglerna påverkar bestämmelserna om
skattelättnader för folkpensionärer. I nämnda proposition (s. 49) har för ut
skickats att chefen för finansdepartementet skall anmäla frågan om folk
pensionärernas beskattning. Min avsikt är nu att ta upp denna fråga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år J969
Nuvarande ordning
Enligt 31 § andra stycket kommunalskattelagen (KL) den 28 september
1928 (nr 370) likställs med tjänst bl. a. rätt till pension. Med pension för
stås, enligt punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf, belopp som på
grund av lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår i form
av folkpension. Tilläggsförmån till folkpension är enligt 9 kap. 5 § nämnda
lag hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. De närmare reglerna om
sådana tillägg finns intagna i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutill-
lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Hustrutillägg och kom
munalt bostadstillägg är underkastade inkomstprövning. Reglerna för nämn
da förmåner skall strax beröras ytterligare.
Enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL föreligger rätt till avdrag utöver
kommunalt ortsavdrag om den skattskyldiges skatteförmåga under beskatt
ningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olycks
händelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den
skattskyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed
jämförlig omständighet. Avdragsbeloppet skall avpassas efter omständig
heterna men är maximerat till f. n. 6 000 kr.
Skattskyldig vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folk
pension skall — om särskilda omständigheter inte föranleder annat — enligt
50 § 2 mom. fjärde stycket KL anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt
de nyss återgivna bestämmelserna i 50 § 2 mom. andra stycket. Vid fast
ställandet av avdrag gäller i detta fall inte någon maximering. Om den
skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av sin folkpension, bör
den taxerade inkomsten enligt punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL regel
mässigt minskas med ett belopp motsvarande hela folkpensionen. Har den
skattskyldige haft även annan inkomst än folkpension men folkpensionen
ändå utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige,
enligt samma anvisningspunkt, regelmässigt medges ett med hänsyn till om
ständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. För det fall att
folkpensionen inte uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkoms
ten, bör däremot extra avdrag medges endast när särskilda skäl föranleder
det.
De regler för vilka nu redogjorts gäller även vid taxering till statlig in
komstskatt, se 9 § 2 mom. andra stycket förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt.
7
Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för bestämman
det av det extra avdraget för folkpensionärer, senast den 29 januari 1969.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är, som nyss framhållits, un
derkastade inkomstprövning. Bestämmelserna härom innebär att dessa för
måner på visst sätt minskar med hänsyn till pensionärens inkomster vid
sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamståen
de, sker minskning med en tredjedel av inkomst som ligger mellan 1 700
och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För man och
hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. Årsin
komst under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något
avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan
antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Som inkomst räknas
inte allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän
försäkring till den del pensionen enligt 9 kap. 1 § sista stycket nämnda lag
föranlett minskning av barntillägg, som där avses, livränta som avses i 17
kap. 2 § nyssnämnda lag i den mån den enligt samma lagrum dragits av
från pension, ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkrings
kassa eller understöd som någon kan vara föranledd att utge på grund av
skyldskap eller svågerlag. Vid uppskattning av avkastning på förmögenhet
skall avkastningen höjas med 10 % av det belopp varmed förmögenheten
överstiger för den som är gift 30 000 kr. För sammanlevande makar beräk
nas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda års
inkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmö
genhet.
I prop. 1969: 38 föreslås en ytterligare tilläggsförmån till folkpension,
nämligen pensionstillskott. Pensionstillskott avses utgå, på grundval av 9
kap. 5 § lagen om allmän försäkring, enligt en särskild lag om pensionstill
skott. Pensionstillskottet avses under en tioårsperiod höja den nuvarande
folkpensionsnivån med sammanlagt 30 % av basbeloppet. Från pensions
tillskottet avräknas allmän tilläggspension i den mån tilläggspensionen till
sammans med det pensionstillskott som skall utgå under ett visst år över
stiger pensionstillskottets nivå vid tioårsperiodens slut. Pensionstillskottet
och allmän tilläggspension till den del sådan pension föranleder minskning
av pensionstillskott skall enligt förslaget i prop. 1969: 38 inte anses utgöra
årsinkomst som minskar de inkomstprövade förmånerna.
I prop. 1969: 38 föreslås, som förut nämnts, även en ändring i inkomst-
prövningsreglerna för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk
pension. Den föreslagna ändringen innebär att det belopp som inte medför
avdrag höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och till 3 000 kr. för makar
tillsammans samt att reduktionen för inkomster över nämnda belopp görs
enhetlig och bestäms till 50 % av den överskjutande inkomsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Departementschefen
Nuvarande regler i inkomstskattehänseende för den vars inkomst helt
eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension innebär bl. a. att utöver
ortsavdraget skall medges avdrag för nedsatt skatteförmåga, ett s. k. extra
avdrag. Om den skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av folk
pensionen, bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas med hela be
loppet av folkpensionen. Om han har haft även annan inkomst, men pensio
nen utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör han medges ett
jämkat extra avdrag. Har folkpensionen inte uppgått till minst hälften av
den sammanlagda inkomsten, bör avdrag medges endast om särskilda om
ständigheter föreligger. I de fall jag nu nämnt är det extra avdraget inte
maximerat. Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för
beräkning av avdragets storlek och dess avtrappning vid ökande inkomster
vid sidan av folkpensionen.
Bestämmelserna om extra avdrag för skattskyldig, som varit för sin för
sörjning helt eller till den huvudsakliga delen beroende av folkpension, är
att betrakta som ett provisorium. Beskattningsreglerna för nämnda katego
rier av skattskyldiga måste anses som gynnsamma vid en jämförelse med
vad som gäller för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen. Den
samlade ekonomiska effekten för vederbörande folkpensionär påverkas
emellertid inte enbart av reglerna i skattesystemet utan även av reglerna i
pensionssystemet. Den nuvarande konstruktionen av reglerna i de båda
systemen leder i vissa situationer fram till verkningar som inte är avsedda.
De situationer jag här har i tankarna gäller de fall då pensionärer, som
har inkomster understigande folkpensionsförmånerna och som sålunda
fortfarande åtnjuter det extra avdraget, får en ökning av sidoinkomsterna.
Jag vill belysa det anförda med följande. F. n. utgår kommunalt bostads
tillägg i varje kommun i landet. Som jag framhållit i det föregående är det
kommunala bostadstillägget inkomstprövat. En folkpensionär med sidoin-
komster, som når över den gräns vid vilken det kommunala bostadstillägget
börjar avtrappas, får lägre kommunalt bostadstillägg. Samtidigt bortfaller
emellertid med nuvarande regler också en del av underlaget för beräkning
av det extra avdragets storlek. Detta avdrag skall ju, som jag nyss påpekat,
jämkas efter förhållandet mellan sidoinkomsten och folkpensionen. Den
sammanlagda effekten av pensions- och skattereglerna blir sålunda att pen
sionärens bruttoinkomstökning i vissa inkomstlägen kommer att motsvaras
av en mycket blygsam ökning av hans nettobehållning. I vissa andra inkomst
lägen inträder ingen ökning alls och ibland t. o. m. en minskning.
Tröskel- eller marginaleffekter av den art jag har antytt är ofrånkomliga
både i ett inkomstprövat bidragssystem och i ett system som innehåller av
9
trappade skattelindringsavdrag. Övergångarna kan emellertid göras mju kare än vad de f. n. är. En åtgärd i detta syfte är det förslag om uppmjuk ning av inkomstprövningsreglerna som lagts fram i prop. 1969: 38.
Som framgår av min redogörelse i det föregående, hindrar bestämmelser na i 50 § 2 mom. fjärde stycket KL och i anvisningarna till nämnda författ- ningsrum f. n. vanligen extra avdrag när folkpensionen — inklusive således hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg och, efter ett genomförande av förslaget i prop. 1969: 38, även pensionstillskott — till sitt belopp inte når upp till minst samma belopp som inkomsten vid sidan av folkpensionen. Denna bestämmelse är i sin nuvarande utformning en av orsakerna till de ojämna ekonomiska effekterna vid successivt stigande si doinkomster och bör därför ändras. Självfallet kan, i likhet med hittills gällande principer, det extra avdraget inte få åtnjutas oavkortat vid stigande sidoinkomster. Ändras nyssnämnda regler i KL kan emellertid den successiva minskningen av det extra avdraget vid stigande inkomster avpassas så, att den samlade effekten av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir mindre kännbar för den enskilde folkpensionären. Det bör ankomma på riks skattenämnden att, såsom hittills, lämna anvisningar och upprätta tabeller för de extra avdragens storlek vid ökande sidoinkomster. Utgångspunkten bör givetvis vara att ökade sidoinkomster inte helt konsumeras. Jag vill fram hålla att, för det fall att sidoinkomsten är så låg att den inte leder till minsk ning av den inlcomstprövade folkpensionsförmånen, den nuvarande tillämp ning som riksskattenämnden anvisat synes böra bibehållas.
Fastän de nu föreslagna ändringarna leder till avsevärda förbättringar kan det även i fortsättningen förekomma höga marginaleffekter. Som jag framhållit i det föregående är hela systemet med ett särskilt, i princip till sitt belopp obegränsat extra avdrag för folkpensionärer ett provisorium. Jag finner det angeläget att betona att man inte kan nå tillfredsställande resultat genom att betrakta folkpensionärernas situation i skattehänseende skilt från övriga skattskyldigas. Redan nu är folkpensionärerna gynnade i förhållande till andra kategorier skattskyldiga i motsvarande bruttoinkomst läge. De här föreslagna ändringarna kommer att innebära ett ytterligare gynnande av folkpensionärerna i detta avseende. Jag vill i detta samman hang meddela att jag har för avsikt att låta se över skattereglerna för alla kategorier av lägre inkomsttagare och således även folkpensionärer, var efter förslag kommer att föreläggas riksdagen. Med hänsyn härtill finns det ingen anledning att föreslå några ytterligare ändringar i beskattningsregler na för folkpensionärer än dem jag här behandlat.
I rskr 1967: 51 har riksdagen antytt möjligheten att införa en definitiv källskatt för folkpensionärer. Jag kan inte inse att problemet med beskatt ningen av folkpensionärernas sidoinkomster skulle få en bättre lösning på den vägen. Enligt min mening bör den ytterligt komplicerade frågan om en
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
10
definitiv källskatt prövas generellt, vilket f. n. görs av källskatteutredning-
en. Jag är därför inte beredd att nu ta upp frågan om definitiv källskatt för
folkpensionärer särskilt.
För att mitt förslag skall kunna genomföras krävs ändring av KL. I 50 §
2 mom. fjärde stycket bör, med hänsyn till att enligt vad jag framhållit i det
föregående det extra avdraget skall kunna medges även när sidoinkomsten
är större än folkpensionen, således uttrycket »till huvudsaklig del» bytas
mot uttrycket »till icke obetydlig del». Som konsekvens härav bör göras
motsvarande ändring i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig
inkomstskatt. Vidare bör punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL omarbetas.
På grund av 3 § i den föreslagna lagen om pensionstillskott skall i vissa
fall tilläggspension avräknas från pensionstillskott. För detta fall vill jag
förorda en regel, som innebär att tilläggspension får räknas som folkpen
sion vid beräkning av det extra avdraget i den mån den föranlett sådan av
räkning.
De nya inkomstprövningsreglerna för hustrutillägget och det kommunala
bostadstillägget avses träda i kraft den 1 juli 1969. De beskattningsregler jag
nu föreslagit bör således tillämpas första gången vid 1970 års taxering.
Ett genomförande av förslaget till ändrade bestämmelser för det extra
avdraget kan, med de förutsättningar som här angetts, beräknas medföra ett
skattebortfall för statsverket på ca 10 milj. kr. och för kommunerna på ca
20 milj. kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprät
tade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro
tokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 2 1 2