Prop. 1970:123
('med förslag till förord\xad ning om ändring i förordningen (1968: 430) om mer\xad värdeskatt, m. /ii.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
1
Nr 123
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändring i förordningen (1968: 430) om mer värdeskatt, m. /ii.; given Stockholms slott den 3 april 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, 2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från in förselavgift i vissa fall,
3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullresti- tution,
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till 4) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951:648).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i mervärdeskatten. Ändringarna är av teknisk natur och innebär bl. a. förtydliganden av reglerna rörande export, omläggning av beskattningen av försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet, ändrade regler för beskattning av arbete på byggnadsföretagare tillhörig mark och en uppmjukning av bestämmelser na rörande restitution av skatt. Vidare föreslås vissa ändringar på tullom rådet, bl. a. beträffande sambandet mellan tullfrihet och skattefrihet vid införsel. Dessa ändringar avses skola träda i kraft den 1 juli 1970. 1
Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 123
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 2, 6, 8, 11 och 49 §§, punkterna 3 och 4 av an
visningarna till 2 § samt anvisningarna till 9—11, 14 och 16 §§ förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.
(.Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Skattskyldig är---------------------------
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu
nämnts eller tjänst som anges i 11 §
1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt
avser annonsering eller annan re
klam för skattepliktig vara eller
tjänst för utländsk uppdragsgiva
res räkning.
Skattskyldig är vidare den som i
yrkesmässig verksamhet omsätter
vara eller tjänst genom utförsel.
Konungen kan------------------------ - —
När särskilda----------- -—-------------
Om skatt — —-------------------------
(Se vidare anvisningarna.)
— — eller tjänst,
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som anges i 10 § och avser
vara som nu nämnts eller tjänst
som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad
sistnämnda punkt avser annonse
ring eller annan reklam för utländsk
uppdragsgivares räkning.
Skattskyldig är vidare den som i
yrkesmässig verksamhet omsätter
sådan vara eller tjänst som anges i
första stycket genom utförsel (ex
port).
11
§§•
-— stycket föreligger.
0
§§•
(Se vidare anvisningarna.)
6
Redovisningsskyldighet föreligger
icke, så länge det kan antagas att
den skattepliktiga omsättningen un
der närmast följande tolvmånaders-
period ej kommer att överstiga
10 000 kronor. Redovisningsskyldig
het föreligger dock alltid vid om
sättning som avses i 2 § första styc
ket 2 eller andra stycket.
Redovisningsskyldighet föreligger
icke för kalenderår under vilket den
skattepliktiga omsättningen ej över
stigit 10 000 kronor eller, i fråga om
kalenderår under vilket skattepliktig
verksamhet påbörjats eller upphört,
ett häremot svarande belopp för den
tid verksamheten bedrivits. För verk
samhet som upphört under samma
kalenderår som den påbörjats eller
nästföljande kalenderår föreligger
icke redovisningsskyldighet om den
skattepliktiga omsättningen ej över
stigit 10 000 kronor under den tid
1 Förordningen omtryckt 1969: 237.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
(Nuvarande lydelse
)
När särskilda — —---- -----------------
(Se vidare anvisningarna.)
verksamheten bedrivits. Redovis
ningsskyldighet föreligger dock all
tid vid omsättning som avses i 2 §
första stycket 2 eller andra stycket.
— första stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse
)
Från skatteplikt------------------------ -
7) personaltidning, program och
katalog, när varan säljes eller ut
lämnas av utgivare som icke är
skattskyldig för annan verksamhet
eller införes till landet för sådan ut
givares räkning,
8) konstverk, som------ ---------------
(Se vidare anvisningarna.)
------ till prenumerant,
7) personaltidning, program och
katalog, när varan tillhandahålles
utgivare som icke är skattskyldig
och när varan säljes eller utlämnas
av sådan utgivare eller införes till
landet för sådan utgivares räkning,
-------— om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
11
§•
Från skatteplikt-----------------------
3) transport av vara till eller från
utlandet eller transport i samband
med renhållning,
4) bärgning av
5) införing av annons i tryck
alster som är undantaget från skat
teplikt enligt 8 § 6 eller 7 samt an
nonsering eller annan reklam för
skattepliktig vara eller tjänst för ut
ländsk uppdragsgivares räkning,
6) visning av-— --------------------— -
(Se vidare anvisningarna.)
Överstiger ingående
Understiger skillnaden mellan in
gående skatt och utgående skatt
1 000 kronor, återbetalar länsstyrel
sen beloppet endast när skillnaden
icke kan avdragas eller kvittas enligt
17 § tredje stycket.
------ samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från
utlandet, transport i samband med
renhållning samt transport eller an
nan skattepliktig tjänst inom lan
det som avser importvara eller ex
portvara och som speditör eller
fraktförare tillhandahåller utländsk
uppdragsgivare i samband med inför
seln eller utförseln,
sådan bärgning,
5) införing av annons i tryck
alster som är undantaget från skat
teplikt enligt 8 § 6 eller 7 samt an
nonsering eller annan reklam för
utländsk uppdragsgivares räkning
med avseende på vara eller tjänst
som anges i 2 § första stycket,
av veterinär.
(Se vidare anvisningarna.)
överskjutande beloppet.
Understiger skillnaden mellan in
gående skatt och utgående skatt
1 000 kronor, återbetalar länsstyrel
sen skillnadsbeloppet när det icke
kan avdragas eller kvittas enligt 17 §
fjärde stycket. Föreligger särskilda
skäl, kan länsstyrelsen även i annat
fall besluta om återbetalning av be
lopp under 1 000 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Skattskyldig som------- -—
Överstiger skatt--------------
Den som------------------------
Vid återbetalning----------
Fordran på--------------------
I övrigt--------------------------
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
-----—- — ingående skatt.
----------- överskjutande beloppet.
- för mycket.
-------------- restavgift avräknas.
-----eller utmätas.
av mervärdeskatt.
Anvisningar
till 2 §.
3. Den som i egenskap av ombud
förmedlar skattepliktig vara eller
tjänst är skattskyldig om han upp
bär likviden för varan eller tjänsten,
exempelvis såsom kommissionär vid
försäljning i kommission.
Vid försäljning------- ------------ —
4. Som export räknas bl. a. om
sättning av vara eller tjänst på far
tyg och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär för
säljning eller uttag av vara eller till
handahållande av tjänst till eller för
bruk på sådant fartyg eller luftfar
tyg. Vidare räknas exempelvis arki
tektarbete som avser anläggning
utom landet till export.
3. Den som i egenskap av ombud
förmedlar vara eller tjänst som an
ges i 2 § första stycket är skattskyl
dig om han uppbär likviden för va
ran eller tjänsten, exempelvis såsom
kommissionär vid försäljning i kom
mission.
------- - för auktionsförrättare.
4. Som export räknas bl. a. om
sättning av vara eller tjänst på far
tyg och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär för
säljning eller uttag av vara eller till
handahållande av tjänst till eller för
bruk på sådant fartyg eller luftfar
tyg. Som export räknas även varu
försäljning inom landet, när direkt
utförsel av varan för köparens räk
ning skall ombesörjas av speditör el
ler fraktförare som anlitats av sälja
ren eller köparen. Motsvarande gäl
ler i fråga om varuförsäljning inom
landet till utländsk företagare som
hämtar varan här i landet för direkt
utförsel med eget transportmedel,
om varan är avsedd för verksamhet
som företagaren bedriver i utlandet.
Vidare räknas exempelvis arkitekt-
arbete som avser anläggning utom
landet till export.
till 9 §.
Omsättning av mark är skattefri. Omsättning av mark är skattefri.
Omsättes mark som utgör lagertill
gång i byggnadsrörelse och som i
sådan rörelse tillförts värde genom
skattepliktig tjänst, skall dock värde
som därigenom tillförts marken an
ses som omsättning av skattepliktig
tjänst.
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 10 §.
Tjänst under------- ---------------------------är skattefri.
Med tillverkning på beställning av ses förfärdigande av vara av mate rial som huvudsakligen tillhandahålles av beställaren.
Som skattepliktig uthyrning------------ eller liknande. Med servering------------ ------------ eller plats. Som skattepliktig anses------------andra lokaler. Till skattepliktig------------ -------- eller anläggning. Tjänst som —---------------- som transporttjänst. Med annonsering------------• — s. k. Ijustidning.
till 11 §.
Undantaget under-----------------------skattepliktig transporttjänst. Med transport----------------------- tillfälligt transportuppdrag.
Undantaget under 3 för tjänst för utländsk uppdragsgivares räkning gäller endast när tjänsten har avse ende på verksamhet som uppdragsgi varen bedriver och som skulle ha medfört skattskyldighet till mervär deskatt, om den bedrivits här i lan det.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
till 14
I beskattningsvärdet-------------------Med vederlag--------------- ----- —------Vid beräkning —------------------ ------Vid omsättning----------------------- -— Varas saluvärde--------------------------
Försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet anses i sin helhet som varuförsälj ning, när vederlaget till minst 80 procent utgör ersättning för varan. Vid sådan försäljning utgöres be skattningsvärdet således av veder laget för både vara och inmontering.
--------------än mervärdeskatt.
— liknande handling.
-----av kundväxel. ------ jämförlig omsättning.
-------i kommunalskattelagen.
Vid sådan försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet som ej utgör byggnadseller anläggningsentreprenad och ej ingår såsom ett led i sådan entrepre nad, exempelvis försäljning i för ening med inmontering av enbart spis eller kylskåp, utgöres beskatt ningsvärdet av hela vederlaget. Ut tages särskild ersättning för inmon teringen, bestämmes beskattnings värdet för denna del av vederlaget enligt vad som gäller för tjänst som avser fastighet.
Vid skattepliktig omsättning av inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet utgöres be skattningsvärdet alltid av vederla get eller saluvärdet eller, i fråga om
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
(Nuvarande lydelse)
Utgår gemensamt------- -----—---------
Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget, varav beskatt
ningsvärdet utgör 60 procent, till
skillnaden mellan hela vederlaget
och saluvärdet av marken vid för-
säljningstillfället. Uttages del av
byggnad bestämmes beskattnings
värdet till skälig del av beräknat
saluvärde för hela byggnaden.
Med monteringsfärdigt
monteringsfärdigt hus, 60 procent av
vederlaget eller saluvärdet.
---- — skälig grund.
Vid försäljning av byggnad anses
särskild ersättning för tjänst som av
ses i 10 § 5 som vederlag för sådan
tjänst.
Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget till skillnaden
mellan hela vederlaget minskat med
särskild ersättning för tjänst som av
ses i 10 § 5 och saluvärdet av mar
ken vid försäljningstillfället. Ingår i
saluvärdet av marken värde som en
ligt anvisningarna till 9 § skall anses
som omsättning av skattepliktig
tjänst, bestämmes beskattningsvärdet
härför enligt It § andra stycket. Mot
svarande gäller vid annan omsätt
ning av mark som utgör lagertill
gång i byggnadsrörelse. Uttages del
av byggnad bestämmes beskattnings
värdet till skälig del av beräknat
saluvärde för hela byggnaden. Vad
nu sagts gäller även i fråga om så
dant värde som avses i anvisningar
na till 9 §, när mark uttages för att
delvis användas för annat ändamål
än för stadigvarande bruk i bygg
nadsrörelsen.
----sätt färdigmonterat.
(Föreslagen lydelse)
till 16 §.
Faktura eller motsvarande hand
ling skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift
om kundens namn och adress eller
annan för kundens identifiering
godtagbar angivelse, transaktionens
art samt platsen för varas motta
gande.
Faktura eller motsvarande hand
ling skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift
om utställarens och mottagarens
namn och adress eller annan för
identifieringen godtagbar angivelse,
transaktionens art samt platsen för
varas mottagande.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
i
2) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från in förselavgift i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
Införes vara till riket under såda na omständigheter vilka för tullplik- tig vara medföra rätt till tullfrihet enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§ tulltaxeförordningen, skall icke hel ler utgå skatt eller annan avgift som på grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket.
Vad i första stycket sägs skall i fall som avses i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen gälla endast om varan återinföres av den som utfört den samma.
(Föreslagen lydelse)
§•
Införes vara till riket under såda na omständigheter vilka för tullplik- tig vara medföra rätt till tullfrihet enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§ tulltaxeringsförordningen, skall, i den mån Konungen förordnar där om, icke heller utgå skatt eller an nan avgift som på grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
3) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution
Härigenom förordnas, att 2 och 9 §§ förordningen (1929:307) angående
tullrestitution skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
2
§.:
Näringsidkare äger att vid utför
sel av här i riket framställd, repare
rad, bearbetad, kompletterad eller
emballerad vara, för vars framställ
ning, reparation, bearbetning, kom
plettering eller emballering använts
av honom från utlandet införda ma-
terialier eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (allmän i n-
dustrirestitution) för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av
honom införts från utlandet. Har va
ra införts för att repareras, bearbe
tas, kompletteras eller emballeras,
skall, då näringsidkaren återutför
sålunda behandlad vara, jämväl den
na hänföras till artiklar som nyss
sagts. Rätt till allmän industriresti-
tution gäller jämväl i avseende å
artiklar, som gått förlorade vid ar
betets utförande.
{Föreslagen lydelse)
Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad,
bearbetad, kompletterad eller embal
lerad vara, för vars framställning,
reparation, bearbetning, komplette
ring eller emballering använts av ho
nom från utlandet införda materia
lier eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (allmän i n-
dustrirestitution) för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av
honom införts från utlandet. Har va
ra införts för att repareras, bearbe
tas, kompletteras eller emballeras,
skall, då näringsidkaren återutför
sålunda behandlad vara, jämväl den
na hänföras till artiklar som nyss
sagts. Rätt till allmän industriresti-
tution gäller även för artiklar, som
gått förlorade vid arbetets utförande
samt för sådana delar och tillbehör
till exportvaror framställda av nä
ringsidkaren, som utföras i oföränd
rat skick till annan än producenten
eller den tidigare säljaren eller om
bud för någon av dem.
1 Senaste lydelse se 1960: 394.
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1970
9
9
Vill den,------------------------- ----------
Har rätten till tullrestitution för
fallit, skall tullbeloppet inbetalas
tillika med sex procent årlig ränta
därå, räknad från införseln. An
gående tullverkets rätt att av den
ställda säkerheten göra sig betäckt
för sagda belopp jämte ränta skall i
tillämpliga delar gälla vad eljest om
sådan rätt är föreskrivet.
(Nuvarande lydelse
)
l
1
---------- ställa säkerhet.
Har rätten till tullrestitution för
fallit, skall tullbeloppet inbetalas
jämte ränta på detta, räknad från
införseln efter räntesats som Ko
nungen fastställer. Angående tullver
kets rätt att av den ställda säkerhe
ten göra sig betäckt för sagda belopp
jämte ränta skall i tillämpliga delar
gälla vad eljest om sådan rätt är fö
reskrivet.
(Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.
4) Förslag
till
Kungörelse
om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648)
Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. vägtrafikförordningen (1951: 648)2
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
12
§.
2 mom. Interimslicens utfärdas av polismyndighet.
Ansökan om------- —----------- fordonets identifiering.
Interimslicens för motorfordon el
ler med gummihjul försedd traktor
må utfärdas endast om sökanden i
två exemplar ingiver bevis, att for
donet är trafikförsäkrat.
Interimslicens må utfärdas endast
om utredning föreligger som visar
att fordonet antingen tillverkats här
i riket och därefter ej utförts eller
efter införsel hit förtullats för att
stadigvarande brukas här. Interims
licens för motorfordon eller med
gummihjul försedd traktor må ut
färdas endast om sökanden i två
exemplar ingiver bevis, att fordonet
är trafikförsäkrat.
Interimslicens utfärdas----------- är avgiftsfri.
Interimslicens skall----------- eller polisman.
Närmare bestämmelser-----------därtill förordnar.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse 1964: 257.
2 Förordningen omtryckt 1967: 856.
1
|
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 123
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 3 april 1970.
Närvarande :
Statsministern
Palme,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Länge, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i för
ordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, m. m., och anför.
I prop. 1970: 70 har riksdagen förelagts förslag om en genomgripande
skattereform, som bl. a. går ut på en höjning av mervärdeskatten till 15 %
vid ingången av år 1971. I anslutning till redogörelsen för förslaget om
ändringen av mervärdeskatten framhöll jag, att avsikten var att vissa mer
värdeskattefrågor som inte hade direkt samband med den av skatterefor
men betingade höjningen skulle behandlas i en särskild proposition till vår
riksdagen. Bland de frågor som i enlighet härmed tas upp i det följande
återfinns en som särskilt uppmärksammades av bevillningsutskottet vid
behandlingen av det förslag till höjd mervärdeskatt på vissa varor som tidi
gare i år antagits av riksdagen (prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51, SFS 4). Frå
gan gäller mervärdeskatt på transaktioner som omfattar leverans av vara
i förening med varans inmontering i fastighet. Denna liksom övriga i det
följande behandlade frågor är av i huvudsak skatteteknisk natur med ingen
eller ringa inverkan på skatteunderlaget för eller avkastningen av mervär
deskatten.
I detta sammanhang vill jag ta upp till behandling även några frågor på
tullområdet av mera teknisk art, bl. a. den automatiska koppling mellan
tullfrihet och skattefrihet vid import som f. n. finns i vissa fall.
Mervärdeskatten
Inledning
Mervärdeskatten infördes den 1 januari 1969 genom förordningen (1968:
430) om mervärdeskatt (MF, omtryckt 1969:237) och ersatte då den år
1960 införda allmänna varuskatten. Liksom sistnämnda skatt är mervärde
Kungi. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
11
skatten en omsättningsskatt. Skyldighet att ta ut och redovisa skatten åvilar den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga objekt eller tjänster, varvid dock skatteuttaget är begränsat till omsättning inom landet. Exporten är således skattefri. Å andra sidan utgår skatt vid import av skattepliktiga objekt. Skatteplikten till mervärdeskatt omfattar varor, tjänster och vissa byggnader.
Skillnaden i tekniskt hänseende mellan den allmänna varuskatten och mervärdeskatten ligger främst däri, att den förra utgick endast vid omsätt ning och införsel till slutliga förbrukare, medan mervärdeskatt utgår vid i princip varje omsättning och införsel. Härigenom omspänner mervärde skatten samtliga led i produktions- och distributionskedjan och skattskyl dighet åvilar företagare i samtliga dessa led. För att detta inte skall med föra en dubbelbeskattning av varierande storlek beroende på antalet led som exempelvis en vara passerar fram till den slutlige konsumenten ingår i mervärdeskattesystemet en särskild avdragsrätt. Den innebär, att den skattskyldige vid redovisning av skatten till staten enligt härför gällande deklarationsförfarande har rätt att från skatten på egen omsättning dra av skatt som utgått på inköp och tjänster för den skattepliktiga verksamheten. Den skattskyldige lyfter med andra ord av den skatt som det åligger hans leverantörer att redovisa till staten. Varje skattskyldig inlevererar därför endast skillnaden mellan vad som benämns utgående och ingående skatt i verksamheten eller skatten på mervärdet av verksamheten. Överstiger den ingående skatten den utgående, restitueras skillnadsbeloppet. Genom att avdragsrätten omfattar i princip alla anskaffningar och tjänster för den skattepliktiga verksamheten, elimineras kostnadsmässigt sett skatteuttaget på omsättningar mellan skattskyldiga. Mervärdeskatten har sålunda karak tär av en renodlad konsumtionsbeskattning som därtill verkar neutralt i både konsumtions- och konkurrenshänseende. Eftersom importen beskattas och restitution sker när ingående skatt inte automatiskt kan avlyftas i mer- värdeskatteredovisningen genom avdragsrätten gäller skattens konkurrens- neutrala verkan både nationellt och internationellt. För att nå detta är även exportörer skattskyldiga och underkastade samma redovisningsplikt som andra skattskyldiga med skattepliktig omsättning.
Beskattningsområdet för mervärdeskatten sammanfaller nära med vad som omfattades av den allmänna varuskatten. Vissa utvidgningar av skatte plikten skedde dock, men dessa har varit betingade främst av mervärde- skatteprincipen som sådan. Den största förändringen härvidlag är att skatte plikt införts för byggnadsentreprenader och andra arbeten på fastighet och som en konsekvens härav för byggnader som uppförs av byggnadsföretag i egen regi för avsalu. För att denna utvidgning av beskattningsområdet inte skulle medföra en skärpt beskattning av bostadskonsumtionen eller ogynnsamma verkningar i konkurrenshänseende gäller för beskattningen av byggnader och fastighetsarbeten särskilda reduceringsregler, vilka därtill
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
omfattar monteringsfärdiga hus samt serverings- och hotelltjänster. Reg
lerna innebär att skatt utgår på endast 60 % av vederlaget eller, i fråga om
arkitekttjänster, gatuarbeten och vissa andra därmed jämförliga arbeten,
på endast 20 % av vederlaget. Såsom framhållits i prop. 1970: 70 har den
föreslagna höjningen av mervärdeskatten till 15 % den 1 januari 1971 inte
föranlett någon ändring av nämnda procenttal för reduceringsreglerna.
Varje skattskyldig som har att redovisa skatt för omsättning inom landet
eller export skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten och redo
visa skatt fortlöpande på grundval av deklaration för bestämda redovis
ningsperioder. Varje sådan deklaration utgör en definitiv skatteredovis-
ning. Till skillnad mot vad som gällde för den allmänna varuskatten sker
ingen årlig taxering till mervärdeskatt utan i stället gäller ett förfarande
med fastställande av skatt i stil med vad som tillämpas för punktskatterna
enligt förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt-
ning. Länsstyrelsen är beskattningsmyndighet i fråga om skattens tillämp
ning inom landet och tullverket i fråga om importbeskattningen. Vid varje
länsstyrelse finns inrättat ett särskilt mervärdeskattekontor. Vidare utgör
riksskattenämnden ett centralt organ för mervärdeskatten med uppgift att
verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatten.
Innan jag övergår till att behandla sådana frågor som enligt min mening
bör föranleda ändringar av gällande bestämmelser vill jag framföra vissa
allmänna synpunkter på mervärdeskatten. Som jag redan anfört utgör mer
värdeskatten en form av omsättningsskatt som har en neutral verkan från
såväl konsumtions- som konkurrenssynpunkt och som därtill kan betraktas
som en renodlad konsumtionsbeskattning. Den utformning mervärdeskat
ten fått, måste anses i hög grad tillgodose nämnda neutralitetsaspekter.
Vissa avsteg från en i alla delar strikt tillämpning av mervärdeskatteprin-
cipen har gjorts av praktiska skäl. På vissa punkter har schablonmässiga
lösningar tillgripits av samma skäl men också för att övergången till mer
värdeskattesystemet inte skulle medföra en mera betydande skärpning av
konsumtionsbeskattningen i jämförelse med verkningarna av den allmänna
varuskatten. De tidigare omnämnda reduceringsreglerna är exempel härpå.
Under den tid, som mervärdeskatten varit i kraft, har olika framställ
ningar gjorts till finansdepartementet om ändringar av bestämmelserna.
I flera fall har därvid åberopats att skatten utformats på ett sätt som inte
tillgodoser kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen. Man har där
vid också särskilt framhållit att de nackdelar som detta medför förstärks
vid den höjning av skatten som är att vänta vid ingången av år 1971. Av
sådana eller andra skäl har önskemål framförts bl. a. om ytterligare un
dantag från skatteplikt och om ändrad utformning av reduceringsreglernas
tillämpningsområde.
13
Åtskilliga av framställningarna gäller frågor som tidigare varit föremål för särskilda överväganden i mervärdeskattehänseende av både Kungl. Maj :t och riksdagen utan att därvid föranleda ändringar av bestämmelserna. Vad nu sagts gäller förnyade framställningar om undantag från skatteplikt för frimärken, ammunition till det frivilliga skyttet och tandtekniska arbeten. Vidare har framställningar gjorts om en utvidgning av undantaget för konstverk till att gälla även vid försäljning genom konstgalleris medverkan och om skattefrihet för konstgjutningar för skulptörs räkning, önskemål har dessutom åter framförts om möjlighet för koncerner att avge gemensam skatteredovisning för samtliga i en koncern ingående företag. Av nämnda framställningar har den som avser undantag från skatteplikt för frimärken efter remiss tillstyrkts av generaltullstyrelsen, poststyrelsen och en majoritet inom riksskattenämnden. Yrkanden om undantag för frimärken har också framförts i motioner till årets riksdag (I: 224 och II: 256) liksom yrkanden om undantag för tandtekniska arbeten (motionerna I: 101 och II: 167). Härjämte har framställning gjorts av innebörd, att måleriarbeten borde be skattas enligt 20 %-regeln med hänsyn till att denna nära sammanfaller med materialandelen i vederlaget för ett måleriarbete.
Jag har inte funnit att det i nu nämnda fall anförts nya omständigheter som föranleder ändrad inställning till frågorna. Även om jag är medveten om att bestämmelserna i dessa delar kan ha vissa verkningar i konkurrens hänseende, anser jag inte att de är av sådan betydelse att ändringar av be stämmelserna är påkallade. Från denna utgångspunkt behandlas i det föl jande endast sådana frågor som enligt min mening motiverar författnings ändring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Skattskyldighetsfrågor
Enligt 2 § MF föreligger skattskyldighet för den som inom landet i yrkes mässig verksamhet omsätter skattepliktig vara, byggnad eller tjänst eller sådan från skatteplikt undantagen vara eller tjänst för vilken fullständig skattefrihet åsyftas. Vidare är den skattskyldig som i yrkesmässig verksam het omsätter vara eller tjänst genom utförsel (export). Den som i enlighet härmed är skattskyldig och dessutom har att redovisa skatt till staten kan dra av ingående skatt på inköp m. m. för verksamheten i sin mervärdeskatte- redovisning och få överskjutande ingående skatt restituerad. På så sätt upp nås en i princip fullständig skattefrihet för de ifrågavarande från skatteplikt undantagna varorna och tjänsterna och för exporten.
Utöver dessa grundläggande bestämmelser gäller, att Kungl. Maj :t på an sökan kan förordna om skattskyldighet för yrkesmässig omsättning av an nan tjänst än sådan som är skattepliktig eller författningsenligt undantagen från skatteplikt. Genom denna möjlighet till frivilligt inträde i systemet har
14
skapats möjlighet att. undanröja kostnadsmässiga belastningar av mervärde
skatten inom produktions- och distributionskedjan. Vidare kan länsstyrel
sen besluta om skattskyldighet för verksamhet redan innan omsättning som
medför skattskyldighet sker. Härigenom kan ingående skatt för verksam
heten avlyftas redan under företagets uppbyggnad.
I anvisningarna till 2 § ges kompletterande bestämmelser med avseende
på bl. a. begreppen yrkesmässighet och omsättning, skattskyldighet vid för
säljning genom ombud och skattefri export. I sistnämnda hänseende anges,
att som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg eller
luftfartyg i utrikestrafik och omsättning som innebär försäljning eller uttag
av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg
eller luftfartyg. Vidare räknas exempelvis arkitekttjänst som avser anlägg
ning utom landet som export.
Skattskyldighet enligt 2 § föreligger oavsett verksamhetens storlek. Av
praktiska skäl har dock de allra minsta verksamheterna undantagits från
skyldighet att redovisa skatt till staten. Bestämmelserna härom återfinns i
6 § och innebär, att redovisningsskyldighet inte föreligger, så länge det kan
antas att den skattepliktiga omsättningen under närmast följande tolvmå-
nadersperiod ej kommer att överstiga 10 000 kr. Redovisningsskyldig är
dock alltid den som omsätter sådana från skatteplikt undantagna varor och
tjänster för vilka fullständig skattefrihet åsyftats eller som exporterar skat
tepliktiga varor eller tjänster. Länsstyrelsen kan dessutom när särskilda skäl
föreligger medge, att skatt skall redovisas t. v. även om den skattepliktiga
omsättningen ej överstiger 10 000 kr.
I skrivelse till finansdepartementet har Sveriges industriförbund tagit upp
vissa mervärdeskattefrågor, bl. a. med avseende på skattskyldigheten. Enligt
förbundet finns det behov av förtydliganden för att undanröja vissa svårig
heter beträffande tolkningen av begreppet export utifrån tillhandahållandet
av en vara. Förbundet anser, att export alltid bör anses föreligga, när vara,
med eller utan anlitande av mellanhand, sänds till köpare som är bosatt
utomlands. Om ett kommersiellt företag i utlandet med eget transportmedel
hämtar varan hos tillverkare eller grossist i Sverige bör detta inte förta
affären dess karaktär av export. Även försäljningar här i landet till turister
och andra besökande från utlandet bör enligt förbundet kunna betraktas
som export, om det kan styrkas att varan efter tillhandahållandet utförs ur
landet. En reglering av skattens tillämpning på sådana försäljningar är an
gelägen med hänsyn till att tullverket inte längre anser sig kunna medverka
i det intygsförfarande som tidigare kommit till användning. Detta innebar,
att tulltjänsteman bestyrkte utförsel av vara genom påteckning på en av den
utresande uppvisad s. k. utgående varuanmälan, vilken därefter tillställdes
säljaren för att av honom användas som bevis för att export skett.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Kungi. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
15
Departementschefen. Viss oklarhet synes råda inte endast om begreppet export i enlighet med vad industriförbundet anfört utan också beträffande reglerna om skattskyldighet för exportör. Den grundläggande bestämmelsen är att skattskyldighet föreligger för den som i yrkesmässig verksamhet om sätter vara eller tjänst genom utförsel (export). Som jag redan framhållit utgör skattskyldigheten för exportörer den tekniska förutsättningen att via avdragsrätten i mervärdeskattesystemet åstadkomma fullständig skattefrihet för exporten. Det är också uppenbart, att vad som här avsetts är skattefrihet för sådana varor och tjänster som omfattas av skatteplikten eller av undan tagen från skatteplikt med fullständig skattefrihet. Skattskyldigheten i ex porthänseende bör med andra ord korrespondera med skattskyldighet för omsättning här i landet inom ramen för beskattningens allmänna räckvidd.
Då viss oklarhet synes råda härom förordar jag, att i författningen görs tillägg som direkt anknyter skattskyldigheten vid export till vad som med för skattskyldighet vid omsättning inom landet. Finns särskild anledning att utsträcka skattskyldigheten till även annan export bör detta i princip ske genom frivilligt inträde i systemet efter Kungl. Maj :ts prövning.
Enligt industriförbundet är det oklart vad som i mervärdeskattehän seende är att anse som export. Det har också i andra sammanhang framhål lits som en brist att MF inte innehåller någon definition av begreppet utan endast anvisningar om vad som i speciella fall är att anse som export.
I allmänhet torde det inte råda någon tvekan om vad som utgör skattefri export i mervärdeskattehänseende. Så snart leverans sker för direkt mot tagande utomlands föreligger export och några svårigheter att i dessa fall i mån av behov genom verifikationer i bokföringen dokumentera en export försäljning torde inte vara för handen. Jag anser därför inte att det behövs någon särskild definition i författningen av begreppet export. Viss kom plettering av bestämmelserna kan dock vara behövlig mot bakgrund bl. a. av vad industriförbundet framhållit. Sker leverans fob eller eif för vidare befordran till utlandet bör leveransen tveklöst utgöra export. Säljaren och köparen kan emellertid avtala om leverans exempelvis fritt kaj eller också om att varan hämtas hos säljaren för att av köparen med eget transport medel föras till destinationsort utom landet. I mervärdeskattehänseende är det i båda fallen fråga om tillhandahållande här i landet som formellt skulle medföra beskattning fastän det i realiteten gäller leverans till utlan det. I praktiken torde leveranser av angivet slag betraktas som exportför säljningar och jag anser också att detta är en i princip riktig tillämpning av bestämmelserna. Jag delar dock industriförbundets uppfattning att det i syfte att undanröja tvekan och oklarhet bör göras en komplettering av be stämmelserna som tar sikte på de antydda fallen av exportförsäljningar. Detta bör ske genom ett tillägg i punkt 4 av anvisningarna till 2 § av inne börd, att export får anses föreligga även vid tillhandahållande av vara här
16
i landet, när varan genom medverkan av någon av parterna anlitad speditör
eller fraktförare eller av köpare som är näringsidkare med eget transport
medel direkt utförts eller kommer att utföras ur landet. Beträffande för
säljningar här i landet till utländska turister kan man enligt min mening
inte frångå kravet att säljaren genom verifikationer i sin bokföring skall
kunna styrka att varan utförts ur landet för att export skall anses föreligga.
Jag ämnar dock undersöka om det är möjligt att på ett från kontrollsyn
punkt betryggande sätt åstadkomma skattefrihet för försäljningar till tu
rister av varor som är avsedda att medföras vid utresan från Sverige.
En fråga med viss anknytning till de nu behandlade vill jag också ta
upp i detta sammanhang. Det förekommer att speditör här i landet för ut
ländsk uppdragsgivares räkning utför eller ombesörjer utförande av skat
tepliktig tjänst med avseende på import- eller exportvara. I egenskap av
ombud för utländskt företag kan speditören få erlägga medvärdeskatt som
måste övervältras på den utländske uppdragsgivaren. Eftersom denne inte
är skattskyldig till mervärdeskatt uppkommer i detta fall en belastning av
svensk skatt för ett utländskt företag. Det är angeläget att sådana verk
ningar undanröjs. Detta kan ske genom att tjänst med avseende på import
vara eller exportvara som speditör ombesörjer för utländska uppdragsgi
vares räkning undantas från skatteplikt. Eftersom av speditören erlagd skatt
för tjänsten i fråga utgör avdragsgill ingående skatt för speditören uppkom
mer ingen skattebelastning för den utländske uppdragsgivaren. Jag förordar
att regler av nu angiven innebörd införs i 11 § 3 och vill tillägga att denna
lösning helt korresponderar med bestämmelserna i sista stycket av anvis
ningarna till 17 §. Däri anges, att om det vid leverans av vara till skattskyl
dig här i landet kan styrkas att skatt erlagts för utländsk leverantörs räk
ning vid varans införsel, köparen har rätt till avdrag med belopp motsvaran
de den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat för
köparen i det fall denne själv erlagt skatten.
Som jag tidigare nämnt föreligger ingen skyldighet att redovisa skatt till
staten så länge den skattskyldiges skattepliktiga omsättning kan antas upp
gå till högst 10 000 kr. under den närmaste tolvmånadersperioden. Vid in
förandet av mervärdeskatten var det naturligt att knyta an friheten från re
dovisningsskyldighet till de förväntade omsättningsförhållandena. Även
om en sådan bestämmelse får anses principiellt riktig, är den inte invänd-
ningsfri. Frågan om det föreligger redovisningsskyldighet eller ej måste av
göras på grundval av en uppskattning av omsättningen i framtiden. Hur
realistisk en sådan uppskattning än må vara, kan lätt den situationen upp
komma att den faktiska omsättningen blir högre eller lägre än den upp
skattade och att därför rätteligen skatt skulle ha redovisats eller också att
frihet från redovisning skulle föreligga. Bedömningarna måste också ske
fortlöpande och så snart det kan antas att gränsvärdet kommer att uppnås
och överskridas skall den skattskyldige anmäla detta och underkastas redo
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
17
visningsskyldighet. Är omsättningen i sjunkande uppkommer frågan när
redovisningsskyldigheten upphör. Det bör härvid också beaktas att den som
är fri från redovisningsskyldighet har rätt att höja sina priser med skattens
belopp och får härmed normalt inte endast kompensation för sin ingående
mervärdeskatt utan också behålla skatten på eget mervärde. Å andra sidan
kan han inte åberopa reglerna om avdragsrätt för att få restitution av
överskjutande ingående skatt.
Mervärdeskatten har nu funnits drygt ett år och vissa erfarenheter har
vunnits från tillämpningen av de nu behandlade reglerna. Det har visat sig
att man i åtskilliga fall gjort felbedömningar. Det vanligaste fallet är att
man i den registreringsanmälan som ingavs under hösten 1968 uppgett att
den skattepliktiga omsättningen skulle komma att bli över 10 000 kr., men
att den faktiska omsättningen visat sig vara lägre när det blivit aktuellt att
lämna första skatteredovisningen för kalenderåret 1969. Man har då frågat
sig om redovisning likväl skall lämnas och om redovisning skall ske även
framdeles.
Detta visar, att det finns behov av kompletterande bestämmelser om hur
länge redovisningsskyldighet skall föreligga vid en sjunkande omsättnings-
utveckling, men också att man bör komma från en reglering som bygger på
antaganden om framtida förhållanden. Båda dessa intressen anser jag kun
na tillgodoses genom att friheten från redovisningsskyldighet knyts till
omsättningens storlek under senast förflutna kalenderår i stället för som
nu till den antagna omsättningen under närmast kommande tolvmånaders-
period. Jag har därvid beaktat, att de skattskyldiga det här är frågan om
normalt får kalenderåret som redovisningsperiod i det fall redovisnings
skyldighet uppkommer. Då dessutom redovisning av mervärdeskatt sker i
efterhand, ligger det ingen favör i att redovisningsskyldigheten bestäms
av omsättningsförhållandena under samma period, för vilken redovisning
eventuellt skall ske. Man kan som redan antytts också utgå från, att den
skattskyldige kompenserat sig för skatten i sin prissättning. Den proportio
nering som bör ske när verksamhet bedrivits under endast del av kalenderår
skulle kunna leda till att skattskyldig som påbörjar verksamhet ett kalen
derår och upphör med den under samma eller närmast följande kalender
år blev redovisningsskyldig för en total skattepliktig omsättning under 10 000
kr. Jag anser att redovisningsskyldigheten för sådan tillfälligt bedriven verk
samhet bör bedömas med utgångspunkt från den skattepliktiga omsättningen
under den tid verksamheten bedrivits. Har den skattskyldige registrerats
enligt 19 § och visar det sig i efterhand att redovisningsskyldighet inte före
ligger, bör länsstyrelsen kunna vidta rättelse genom fastställelsebeslut. Jag
förordar därför att 6 § MF ändras i enlighet med det anförda, dock med
bibehållande av nu gällande redovisningsskyldighet eller möjlighet till redo
visning, när omsättningen understiger gränsvärdet 10 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Beskattningen av varor och tjänster
Skatteplikten till mervärdeskatt omfattar varor, tjänster och bygg
nader. I fråga om varor och tjänster är skatteplikten i hög grad generell,
medan den i fråga om byggnader är begränsad till sådana som utgör lager
tillgång i byggnadsrörelse. Som ett mått på beskattningsområdets omfatt
ning kan nämnas, att skatteplikten direkt täcker inemot 70 % av den pri
vata konsumtionen av varor och tj änster.
Vad gäller varubeskattningen (7 och 8 §§ MF) föreligger skatteplikt för
alla varor med ett fåtal särskilt preciserade undantag. Som vara anses även
gas, värme och elkraft, växande skog och annan växtlighet samt vissa rät
tigheter, såsom avverkningsrätt, fiskerätt, rätt till fotografisk bild och vis
sa filmrätter. Värdepapper o. d. anses som vara endast när sådan handling
säljs eller införs som trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses som vara
när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.
Undantagen från skatteplikt för varor överensstämmer nära med de un
dantag som gällde från allmän varuskatt. Vissa undantag avser fullständig
skattefrihet, vilket åstadkoms genom generell avdragsrätt för ingående
skatt för tillverkare eller säljare. Dessa s. k. kvalificerade undantag omfat
tar vissa fartyg och luftfartyg jämte delar och tillbehör därtill, krigsmate
riel till försvaret, läkemedel som säljs enligt recept eller till sjukhus, el
kraft och — med vissa inskränkningar — gas, bränslen och drivmedel
samt slutligen allmänna nyhetstidningar. Härutöver gäller ett till tryck
ningen och utgivningen (distributionen) begränsat undantag för medlems
blad och sådana periodiska publikationer som utges av sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, poli
tiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda han
dikappade medlemmar. Undantag gäller vidare för personaltidningar, pro
gram och kataloger som utges av någon som ej är skattskyldig för annan
verksamhet samt för konstverk i form av målningar, grafiska blad och skulp
turer, när sådant verk säljs av konstnären själv på annat sätt än butiks-
mässigt eller i samband med utställning som han ej står som anordnare
av samt när konstverk införs av konstnären eller för hans räkning. Slut
ligen föreligger undantag för vatten från vattenverk, begagnade personbilar
och motorcyklar, varulager, inventarier och andra tillgångar vid försäljning
i samband med överlåtelse av rörelse eller del därav samt vissa varor vid
införsel under speciella villkor. — Undantagens omfattning bestäms när
mare i anvisningarna till 8 §.
T jåns tebeskattn in gen (10 och 11 §§ MF) har också generell karaktär. Den
är dock inte som varubeskattningen utformad som en i princip generell
skatteplikt med specificerade undantag. 1 stället anges i 10 § de tjänster
som omfattas av skatteplikten och i 11 § de inskränkningar som gäller i den
skatteplikten.
19
I första hand föreligger skatteplikt för sådana tjänster med avseende på skattepliktig vara som innefattar tillverkning på beställning, uthyrning, servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll, ändring eller rengöring. I allt väsentligt är det här fråga om tjänster som även var skattepliktiga till allmän varuskatt. I mervärdeskattesystemet har skatteplikt tillkommit för tjänster med avseende på mark, växande skog, odling och annan växtlighet, tjänster med avseende på byggnad eller annan fast anläggning, härunder inbegripet byggnadsentreprenader, samt vidare för arkitekttjänster, varutransporter och förmedling därav, rumsuthyrning i hotell och pensionat och automatisk databehandling. Härjämte föreligger skatteplikt för skrivbyråverksamhet, reklam och annonsering.
Från nu nämnda skatteplikt gäller undantag för bl. a. postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband, resgodsbefordran, internationella transporter till och från Sverige, visning av film, obligatorisk kontrollbe siktning av bilar, veterinärtjänster samt annonsering och annan reklam av seende skattepliktig vara eller tjänst för utländsk uppdragsgivares räk ning.
Utöver tidigare omnämnda framställningar om ändringar med avseende på skatteplikten för varor och tjänster har Utvecklingsbyrån AB i skrivel se till finansdepartementet tagit upp en fråga som sammanhänger med undantaget för annonsering och annan reklam för utländsk uppdragsgiva res räkning. Bolaget konstaterar, att detta undantag är begränsat till reklam som avser skattepliktiga varor och tjänster och är motiverat av att ett ut ländskt företag inte har den möjlighet som avdragsrätten i mervärdeskatte systemet erbjuder inhemska företag att lyfta av ingående skatt på sina re klamkostnader. Det motiv som sålunda ligger bakom detta undantag, dvs. att tillgodose konkurrensneutralitet i beskattningen, kan enligt bolaget åberopas för undantag även för reklam för utländsk uppdragsgivares räkning som av ser sådan vara eller tjänst som är undantagen från skatteplikt med full ständig skattefrihet, t. ex. fartyg och transporttjänster.
Departementschefen. Jag har tidigare avvisat framförda önskemål om utvidgade undantag från skatteplikt för varor och tjänster. Vissa ändring ar i närmast förtydligande syfte har jag dock funnit böra tas upp i detta sammanhang. Som tidigare nämnts gäller undantag från skatteplikt dels för medlemsblad och vissa periodiska publikationer som utges av sammanslut ning med särskilt syfte, dels för personaltidningar, program och kataloger, när varan säljs eller utlämnas av utgivare som ej är skattskyldig för annan verksamhet eller införs till landet för sådan utgivares räkning. Nu nämn da periodiska publikationer var även undantagna från allmän varuskatt.
För att övergången till mervärdeskatt inte skulle medföra en avsevärt skärpt beskattning av dessa publikationer gäller inte endast att leveransen av upp
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
20
lagan från tryckeri och utgivarens eventuella försäljning av tryckalstret är
skattefri utan dessutom, att tryckeriet har rätt till avdrag för ingående
skatt på material och annat för framställningen av den tryckta upplagan.
För att oklarhet inte skall råda beträffande omfattningen av undantaget
bör det anges i 8 g 7, att undantaget för personaltidningar, program och
kataloger gäller även leverans av den tryckta upplagan till utgivaren.
Jag finner också skäl tala för att utsträcka undantaget för annonsering
och annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning till att gälla
reklam även för sådana varor och tjänster som är att hänföra till de s. k.
kvalificerade undantagen från skatteplikt. En sådan ändring av undan
tagsbestämmelserna föranleder ändring inte endast av 11 § 5 utan även av
2 §. Jag vill understryka det direkta samband som föreligger mellan un
dantag från beskattning i dessa fall och den avdragsrätt för ingående skaft
som svenska företag har för samma tjänster. Det föreligger därför inget
motiv för undantag från beskattning på detta område, när nämnda sam
band inte är för handen och därigenom beskattningen inte påverkar kon
kurrensförhållandena.
Jag vill i detta sammanhang ta upp även den skatteplikt som gäller be
träffande förfärdigande på beställning av skattepliktig vara. Sådana ar
beten omfattades också av den allmänna varuskatten. I författningstexten
angavs då dessutom att skatteplikten avsåg s. k. arbetsbeting. Det finns an
ledning att införa en motsvarighet härtill i MF. Sker leverans av vara som
förfärdigats särskilt enligt beställning, är det enligt min mening fråga om
försäljning av vara och inte tillhandahållande av tjänst, om den som för
färdigat varan stått för såväl material som arbete. Sådan leverans bör där
för i mervärdeskattehänseende inte betraktas som omsättning av tjänst.
Detta bör vara fallet endast i fråga om sådant förfärdigande på beställ
ning som har karaktär av arbetsbeting i den meningen, att varan förfär
digats av material som tillhandahålls av beställaren och förfärdigandet
därför väsentligen utgörs endast av arbetsprestation. Jag förordar ett till-
lägg i anvisningarna till 10 § i enlighet med det anförda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Beskattningen av byggnader
Som tidigare nämnts utgör byggnadsentreprenader och andra anlägg
ningsarbeten samt olika arbeten på mark skattepliktiga tjänsteprestatio-
ner. Som ett komplement härtill får ses att skatteplikt föreligger även för
byggnader som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse (9 §). Byggnadsföre
tagens avsaluproduktion av byggnader har härigenom i mervärdeskatte
hänseende jämställts med företagens entreprenadverksamhet. Detta inne
bär att företagens totala byggnads- och anläggningsverksamhet normalt är
skattepliktig i omsättningshänseende, vilket i sin tur medför en i princip
generell avdragsrätt för ingående skatt. För såväl byggnader som bygg-
21
nadsentreprenader utgår reducerad skatt enligt den tidigare omnämnda s. k. 60 %-regeln, medan den s. k. 20 %-regeln gäller för gatuarbeten och vissa andra jämförliga arbeten samt för arkitekttjänster.
Den generella skatteplikten och avdragsrätten för byggnadsföretag gäl ler dock inte helt. Detta sammanhänger med att omsättning av mark är skattefri (anvisningarna till 9 §). Detta gäller all omsättning av mark, så ledes även mark som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Om därför byggnadsföretagare säljer byggnad jämte mark utgår ingen skatt på mar ken. I sådant fall gäller enligt anvisningarna till 14 § att skatt skall utgå på 60 % av det totala priset inklusive skatt minskat med markens salu värde vid försäljningstillfället.
I nu nämnda fall får byggnadsföretagen viss icke skattepliktig omsätt ning och då följer av de allmänna reglerna om avdragsrätt, att ingående skatt som är att hänföra till skattefri omsättning av mark inte är avdrags gill. Sådan ingående skatt kan förorsakas av att skattepliktigt markarbete utförs på byggnadsföretaget tillhörig mark. Ingår sådant markarbete i ett entreprenaduppdrag föreligger avdragsrätt, eftersom arbetet i sådant fall utgör en del av den skattepliktiga entreprenaden.
Det förhållandet att avdragsrätt inte föreligger för ingående skatt på arbeten som utförs på mark som tillhör byggnadsföretagare har tagits upp i skrivelse från Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Föreningen fin ner det visserligen riktigt i princip, att avdragsrätten är begränsad till verksamhet som omfattas av beskattningen. För byggnadsföretagen är det emellertid förenat med betydande redovisningsmässiga svårigheter att be akta den inskränkning i avdragsrätten som gäller för arbeten på egen mark. Redovisningen av exempelvis inkommande fakturor kan inte ske rutin mässigt, när uppdelning måste göras på vad som är att hänföra till arbeten på egen mark och andra arbeten. Praktiska olägenheter av sådant slag bör enligt föreningen undanröjas. I detta syfte föreslår föreningen att avdrags rätt medges även för ingående skatt på tjänster som avser egen mark mot att häremot svarande belopp återförs till beskattning när omsättning sedan sker av skattepliktig byggnad jämte mark. Detta skulle då ske genom en uppräkning av byggnadsvärde med värdet av de gjorda markarbetena. Föreningen understryker att man på detta sätt inte enbart når praktiska fördelar utan också att avsaluproduktionen och entreprenadarbetena får en likformig beskattning. Härför krävs dock också att beskattningsvärdet för skattepliktig byggnad kan bestämmas med fullt beaktande av både 60 %-regeln och 20 %-regeln på samma sätt som i fråga om byggnads- entreprenader.
Föreningens framställning har efter remiss i princip tillstyrkts av riks skattenämnden, som dock förordat en annan teknisk lösning. Denna går ut på att man i beskattningen inför ett nytt begrepp, benämnt byggprodukt, som skulle täcka skatteplikten inte endast för byggnader i gällande omfatt ning utan även av byggnadsföretagare tillskapade mervärden på mark.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Departementschefen. Entreprenörföreningens framställning går ut på
ändringar av gällande bestämmelser i syfte att uppnå praktiska förenk
lingar i tillämpningshänseende och samtidigt nå större likhet i beskatt
ningen av byggnader och byggnadsentreprenader. Föreningens krav är be
rättigade och de bör därför enligt min mening tillgodoses. Detta kan också
ske genom att en i princip generell avdragsrätt tillförsäkras byggnadsföre
tagen och beskattningen på omsättningssidan utvidgas till att omfatta även
värde som byggnadsföretag genom markarbeten tillför egen mark som
utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen. Även om denna lösning kan sägas
innebära ett avsteg från de allmänna principerna för mervärdeskattens ut
formning uppnås den fördelen, att man inte behöver ändra reglerna om
skatteplikt för byggnad och skattefrihet för mark. Bestämmelserna härom
behöver kompletteras endast med ett tillägg, att värde som tillförts mark
som utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen av byggnadsföretagaren själv
eller av annan byggnadsföretagare som tidigare ägt marken skall beskattas
som skattepliktig tjänsteprestation på mark, när skattskyldighet för omsätt
ning inträder enligt de allmänna reglerna, dvs. vid försäljning', uttag eller
byte som avser marken i fråga. Den utgående skatten på det värde, som ge
nom de utförda arbetena tillförs marken, bör i princip bestämmas på samma
sätt som gäller i fråga om omsättning av tjänster på annans mark.
Jag anser det också motiverat att beskattningsvärdet för skattepliktig
byggnad vid försäljning utformas på sådant sätt att hänsyn kan tas även till
sådana i byggnadsvärdet ingående tjänster som i andra sammanhang be
skattas enligt den s. k. 20 %-regeln.
Vad jag i enlighet härmed förordat föranleder ändringar av anvisningar
na till 9 och 14 §§.
Beskattningsvärde m. m.
I det föregående har jag' i olika sammanhang kommit in på de bestämmel
ser som gäller i fråga om beskattningsvärdets bestämning. Under hänvisning
härtill nöjer jag mig med en kortfattad, kompletterande redogörelse för de
nu aktuella bestämmelserna i 14—16 §§ MF jämte anvisningar.
Beskattningsvärdet utgör vid kontantaffärer det vederlag inklusive skatt
som kunden betalar och vid kreditaffärer det pris inklusive skatt som
överenskommits vid avtalets ingående enligt då utfärdad faktura eller
handling. Vid skattepliktigt uttag' utgörs beskattningsvärdet av objektets
saluvärde inklusive skatt. Vid bestämningen av beskattningsvärdet får
hänsyn tas till rabatter som direkt avgår från likviden. Vidare får justering
i efterhand göras för kundförluster som uppkommer för leverans, för vil
ken mervärdeskatt redovisats tidigare. Motsvarande gäller i fråga om bonus,
årsomsättningsrabatt eller annan liknande rabatt som lämnas i efterhand.
Däremot får ef ter justering inte göras för s. k. villkorliga rabatter, t. ex. för
Kungl. Maj:ts proposition nr i23 år 1970
23
kassarabatt som utgår vid betalning inom viss tid. Vissa ändringar av be
stämmelserna om justering i efterhand i fråga om kundförluster och rabat
ter av annat slag än villkorliga rabatter har föreslagits i prop. 1970: 70 som
en följd av där föreslagen höjning av mervärdeskatten.
Utgår gemensamt vederlag för såväl skattepliktig som inte skattepliktig
omsättning får beskattningsvärdet bestämmas genom uppdelning av veder
laget efter skälig grund. Som komplettering härtill gäller tidigare behand
lade bestämmelser rörande beskattningen vid försäljning av skattepliktig
byggnad jämte mark.
För beskattningen i sistnämnda fall har hänsyn också tagits till att
60 %-regeln gäller för såväl byggnadsentreprenader som skattepliktiga bygg
nader. Närmast som ett komplement till nämnda regel gäller dessutom en
ligt anvisningarna till 14 §, att försäljning av vara i förening med dennas
inmontering i fastighet anses i sin helhet som varuförsäljning, om veder
laget till minst 80 % utgör ersättning för varan. I sådant fall utgörs be
skattningsvärdet av hela vederlaget utan reducering, medan 60 %-regeln
gäller, om ersättningen för varan är mindre än 80 % av totala vederlaget.
I 15 § jämte anvisningar anges vissa redovisningsmässiga bestämmelser
med anknytning till begreppet skattepliktig omsättning, bl. a. tidigare om
nämnda regler för justering i efterhand av kundförluster och vissa rabat
ter. Bestämmelserna i 16 § reglerar skyldigheten att utfärda faktura eller
därmed jämförlig handling över skattepliktiga transaktioner. Dokumenta-
tionsskyldigheten har sin särskilda betydelse i mervärdeskattesystemet med
hänsyn till att yrkade avdrag för ingående skatt skall kunna styrkas med
verifikation. Bestämmelserna är utformade som en i princip obligatorisk
faktureringsskyldighet, varvid undantag gjorts för omsättning inom de
taljhandeln. Med faktura likställs avräkningsnota som upprättas av köpare
i stället för säljare. Verifikation avseende skattepliktig transaktion skall
innehålla uppgifter om vederlaget, skattens belopp, kundens namn och
adress eller annan godtagbar identifiering av kunden, transaktionens art
och platsen för varas mottagande. Utgörs verifikation av frimärke eller lik
nande kvitto behöver skattens belopp inte anges.
Inför riksdagsbehandlingen av prop. 1970: 7 med förslag till höjd mer
värdeskatt på vissa varor ingav Sveriges järnhandlareförbund en skrivelse
till bevillningsutskottet, vari vissa kritiska synpunkter framfördes beträf
fande reglerna om beskattningen av varuleveranser i förening med varans
inmontering i fastighet. I skrivelsen framhåller förbundet, att järnhand
lare och andra som säljer hushållsapparater, kylskåp, spisar o. d. utan att
åta sig varans inmontering i fastighet missgynnas av den s. k. 80—20 %-
regeln i konkurrensen med elinstallatörer och att dessa nackdelar för järn
handelns del kommer att öka vid höjning av mervärdeskatten. De av för
bundet framförda synpunkterna bidrog till att riksdagen i enlighet med
vad bevillningsutskottet förordat i sitt betänkande över prop. 1970: 7 ej
24
biträdde förslaget om att den höjda mervärdeskatten även skulle gälla för
vissa hushållskapitalvaror (BeU 1970: 1, rskr 51). I nämnda av riksdagen
godkända betänkande uttalade utskottet dessutom, att den av järnhandeln
aktualiserade frågan borde bedömas i ett större sammanhang. Utskottet
förutsatte att frågan skulle kunna tas upp till prövning vid den aktuella
översynen. Förbundet har dragit upp samma fråga i skrivelse till finans
departementet och hemställt om åtgärder i syfte att undanröja de förelig
gande konkurrensmässiga olägenheterna.
Departementschefen. De speciella reduceringsreglerna infördes i bestäm
melserna om mervärdeskatt för att som jag tidigare framhållit övergången
till det nya systemet inte skulle medföra en skärpt konsumtionsbeskattning
på de områden som reglerna omfattar. Reduceringsreglerna bidrar dessutom
till att skapa större konkurrensneutralitet i beskattningen. Av praktiska skäl
har det varit nödvändigt att stanna vid endast två reduceringstal och därmed
blir resultatet en mera schablonmässig skattesänkning som i enskilda fall
kan avvika från den kostnadsstruktur som både 60 %- och 20 %-regeln kan
sägas bygga på. Enligt vad jag anfört både i prop. 1970: 70 och i det före
gående har jag dock inte funnit att den föreslagna höjningen av mervärde
skatten till 15 % motiverar någon ändring av reduceringstal en eller reduce-
ringsreglernas tillämpningsområden.
Den s. k. 80—20 %-regeln, som gäller i fråga om varuförsäljning i för
ening med varans inmontering i fastighet kan också ses som en schablon
mässigt avvägd regel. Vid sidan av dess praktiska betydelse har den ett be
rättigande även i materiellt hänseende. Likväl har det från järnhandelns
sida framhållits, att säljare av hushållskapitalvaror som inte åtar sig inmon
teringen av vara i fastighet missgynnas av regeln i konkurrensen med elin
stallatörer och att dessa nackdelar blir ännu svårare vid en höjd mervärde
skatt.
Bakgrunden till regeln är, att transaktion som framstår som varuförsälj
ning skall beskattas som sådan utan reducering, även om en mindre del av
varuvärdet utgör ersättning för ett i och för sig reduceringsberättigat in-
monteringsarbete på fastighet. Motivet för 80—20 %-regeln är således ett
annat än vad som föranlett de särskilda reduceringsreglerna. Vad man vän
der sig mot är, att så snart ersättningen för inmonteringen överstiger 20 %
av vederlaget faller transaktionen under 60 %-regeln och blir därmed jäm
ställd med ett entreprenadarbete. Ett inmonteringsarbete som överstiger
20 % av totala vederlaget ger automatiskt en reducering av skatten med 40 %
även för den levererade varan. Jag inser att detta kan få de av järnhandlare
förbundet påtalade olägenheterna och det finns därför enligt min mening
anledning att söka finna en bättre lösning.
En rimlig lösning kan enligt min mening uppnås genom att ta fasta på vad
slags transaktioner 80—20 %-regeln tar sikte på. Den är avsedd att gälla
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
25
för transaktioner som har karaktär av varuförsäljning men där det även ingår en skattepliktig tjänsteprestation. En från konkurrenssynpunkt riktig beskattning borde därför vara att beskatta varuvärdet som en varuförsälj ning och inmonteringen som tillhandahållande av en reduceringsberättigad tjänst på fastighet. Om en sådan regel dessutom begränsas till att gälla transaktioner som avser försäljning av enstaka eller ett fåtal varor av visst slag i förening med varornas inmontering i fastighet bör det vara möjligt för den centrala beskattningsmyndigheten att avgränsa regelns tillämpnings område mot vad som är att anse som entreprenader och för vilka regeln sak nar intresse. Jag förordar att 80—20 %-regeln ersätts med bestämmelser av nu angiven innebörd.
Ytterligare en fråga bör behandlas i detta sammanhang. Den avser det fall, då inventarier eller andra lösa anläggningstillgångar säljs av skattskyldig med verksamhet som är skattepliktig endast till viss del. För anskaffningar till sådan verksamhet gäller, att avdi-agsrätt för ingående skatt är begränsad till vad som är att hänföra till den skattepliktiga delen av verksamheten. En uppdelning av den ingående skatten skall däi-vid göras enligt skälig grund. Frågan om beskattningen vid försäljning av sådan anläggningstillgång har behandlats av riksskattenämnden. Enligt av nämnden meddelad anvisning- bör då som beskattningsvärde gälla endast så stor del av vederlaget som sva rar mot tidigare åtnjuten avdragsrätt. Återstående del av vederlaget skall alltså anses som vederlag för icke yrkesmässig försäljning på grund av att avdragsrätt inte förelegat vid anskaffningstillfället i denna del. Även om jag har förståelse för nämndens betraktelsesätt anser jag både materiella och praktiska skäl tala för att skattskyldigs försäljningar av inventarier och lik nande tillgångar alltid bör beskattas till fulla värdet, oberoende av om fullt eller endast partiellt avdrag för ingående skatt åtnjutits vid anskaffningen. Jag förordar att bestämmelserna härom tas in i anvisningarna till 14 §.
Av kontrolltekniska skäl anser jag dessutom att det i författningen bör anges att faktura eller därmed jämförlig handling, således även av köpare upprättad kundnota, skall innehålla uppgifter om säljarens namn och ad ress utöver redan föreskrivna uppgifter beträffande köparens identifikation, vederlaget, skattens belopp, transaktionens art m. m. Jag har erfarit att be hov av en sådan komplettering är påkallad och ett tillägg av angiven inne börd bör därför göras i anvisningarna till 16 §.
Kungi. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Övriga frågor
Som tidigare nämnts sker restitution, när ingående skatt enligt dekla ration överstiger den utgående skatten. Skillnadsbeloppet återbetalas av länsstyrelsen och detta skall ske skyndsamt. Enligt bestämmelserna om åter betalning av skatt enligt 49 § gäller dock den begränsningen, att belopp under 1 000 kr. återbetalas endast, när beloppet inte kan dras av i senare deklara
26
tion eller kvittas mot skatt som skall betalas enligt särskild mervärdeskatte-
redovisning för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.
Riksdagen har tidigare avvisat motionsyrkanden om sänkning av gräns
beloppet för restitution till 500 kr. (BelJ 1969: 25). Samma yrkande har åter
framförts i motion II: 918 till årets riksdag.
Departementschefen. Bestämmelserna om restitution av överskjutande in
gående skatt innebär, att belopp skattskyldig till godo under 1 000 kr. i prin
cip ej återbetalas utan får tas upp som avdragspost i följande deklaration.
Endast om skattskyldig upphör med sin skattepliktiga verksamhet sker resti
tution av lägre belopp än 1 000 kr. Dessa bestämmelser kan medföra, att det
kan dröja lång tid innan förutsättning för restitution föreligger. Jag kan
förslå att man av detta skäl önskar en uppmjukning av bestämmelserna.
Detta bör emellertid enligt min mening inte ske genom en generell sänkning
av gränsbeloppet. I stället förordar jag att länsstyrelsen ges möjlighet att
återbetala belopp under 1 000 kr. även i andra fall än det tidigare angivna,
när särskilda skäl föreligger. En vägledande norm för sådana återbetalningar
bör vara, att skattskyldig inte skall behöva ha en fordran på staten under
längre tid än ett år. En sådan norm skulle innebära bl. a., att skattskyldiga
som redovisar mervärdeskatt endast en gång om året skulle få restitution av
överskjutande ingående skatt omedelbart oberoende av beloppets storlek.
Vad jag nu förordat kräver tillägg i 49 §. En annan mer redaktionell ändring
av denna paragraf är också påkallad.
De av mig i enlighet med det anförda förordade ändringarna i fråga om
mervärdeskatten har inget direkt samband med den i prop. 1970: 70 före
slagna höjningen av skatten den 1 januari 1971. Det finns därför ingen an
ledning att vänta till denna tidpunkt med genomförandet av vad jag här
förordat. Tvärtom kan det vara av värde att ändringarna genomförs utan
dröjsmål. Under förutsättning att frågorna hinner behandlas av vårriksda
gen anser jag därför, att de nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. den 1 juli
1970.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Vissa frågor på tullområdet
Som jag tidigare nämnt vill jag även ta upp till behandling vissa frågor
på tullområdet. De gäller sammankopplingen mellan tullfrihet och skatte
frihet vid import i vissa fall, vissa ändringar i förordningen (1929:307)
angående tullrestitution och ändring av bestämmelserna i vägtrafikförord
ningen (1951: 648) om utfärdandet av interimslicenser för motorfordon.
Enligt 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa
fall skall för vara som införs under sådana omständigheter att tullfrihet åt
27
njuts enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 § tulltaxeringsförordningen (1960:
391) inte heller utgå skatt eller annan avgift som på grund av införseln eljest
skulle ha erlagts till tullverket. De skatter det här är fråga om är mervärde
skatten och de olika punktskatterna. Däremot gäller bestämmelsen inte de
särskilda avgifterna på jordbrukets och fiskets områden.
De nämnda tullfrihetsbestämmelserna avser ett antal helt skilda fall av
tullfrihet. Sålunda kan enligt 8 § förordningen särskild tullfrihet åtnjutas i
ett 20-tal olika fall. Bl. a. medges tullfrihet för främmande beskickningar
och konsulat, internationella organisationer samt inresande yrkesutövare.
Detsamma gäller tullfrihet för materiel för undervisnings-, vetenskapliga
eller kulturella ändamål, välfärdsmateriel för sjömän och handgjorda textil
varor. I 10 och 11 §§ behandlas temporär tullfrihet för varor och transport
medel och i 9 § tullfrihet vid egentlig gränstrafik.
I 4 §, 6 § 1 mom. och 12 § finns bestämmelser om tullfrihet för emballage,
för svensk eller i Sverige förtullad vara som återinförs samt för vara som
förstörts. I flertalet fall har Kungl. Maj :t getts bemyndigande att bestämma
de närmare villkoren för tullfriheten. Dessa bestämmelser finns i tulltaxe-
ringskungörelsen (1960: 392).
Frågan om sammankopplingen av frihet från skatt vid import med tull
friheten har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang. Den har också
närmare utretts inom finansdepartementet i en särskild promemoria (Sten
cil Fi 1969: 6) som jag återkommer till i det följande.
Bevillningsutskottet tog upp frågan i sitt betänkande 1969: 47. Enligt ut
skottets mening var det inte helt tillfredsställande att tullfrihet enligt tull
taxeringsförordningen automatiskt skulle leda till frihet från alla andra
skatter och avgifter. Detta kunde medföra en inte önskvärd diskriminering
av det inhemska näringslivet. Sådana effekter kunde enligt utskottet främst
hänföras till mervärdeskatten på grund av denna skatteforms generella ka-
karaktär. De skulle bli än mer märkbara om en höjning av skatten blev ak
tuell. Utskottet ansåg sig dock kunna avvakta resultatet av de pågående
övervägandena i anslutning till nyssnämnda departementsutredning.
I departementspromemorian föreslås, att sambandet mellan tullfriheten
och skattefriheten upplöses och att det i varje särskilt fall får ankomma på
Kungl. Maj :t att bestämma om varor som får införas tullfritt även får åt
njuta skattefrihet. Efter en genomgång av de olika bestämmelserna konsta
teras det i promemorian att det endast i två fall finns skäl att begränsa
skattefriheten. Det är här fråga om vissa varor som avses i 8 § punkten 17
tulltaxeringsförordningen, nämligen dels maskiner, apparater och instru
ment hänförliga till 84, 85 eller 90 kap. tulltaxan (1968: 25) som inkommer
till undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution eller för sådan an
stalts eller institutions räkning, dels i 8 § punkten 23 förordningen avsedda
handgjorda bomullsvävnader från utvecklingsländerna för vilka tullfrihet
överenskommits under förhandlingar i GATT. Förslaget innebär inte någon
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
28
ändring av den slutliga beskattningen av sistnämnda slag av varor vid sed
vanlig kommersiell import.
Över departementspromemorian har utlåtanden avgetts av generaltullsty
relsen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, statens jordbruksnämnd och
kommerskollegiet. Kommerskollegiet har i sin tur hört utrustningsnämnden
för universitet och högskolor, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriför
bund, Sveriges Allmänna exportförening samt handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Några erinringar mot förslaget har inte framkommit.
I skrivelse den 26 februari 1969 har också LKB-Produkter AB tagit upp
frågan om skatten vid import av instrument till vetenskapliga institutioner.
Bolaget har i skrivelsen pekat på den snedvridning i konkurrenshänseende
som nuvarande bestämmelser ger anledning till och föreslagit att även
svensktillverkade instrument befrias från mervärdeskatt.
Över bolagets framställning har utlåtanden avgetts av generaltullstyrelsen,
riksskattenämnden, kommerskollegiet och utrustningsnämnden för univer
sitet och högskolor. Ingen av remissinstanserna har tillstyrkt bolagets hem
ställan om skattebefrielse för de inom landet tillverkade instrumenten. Fler
talet av instanserna har i stället förordat det i departementspromemorian
framlagda förslaget om att åstadkomma överensstämmelse mellan beskatt
ningen vid import och den inhemska beskattningen genom ändring av im
portbeskattningen.
När det gäller ändringarna i tullrestitutionsförordningen har generaltull
styrelsen i skrivelse den 20 november 1969 föreslagit, att den i 9 § förord
ningen intagna räntesatsen höjs. För att smidigt anpassa räntesatsen till
det vid varje tidpunkt rådande ränteläget föreslår styrelsen, att Kungl. Maj :t
erhåller bemyndigande att bestämma räntans höjd. Kravet på ränta skall
utgöra en spärr mot otillbörligt utnyttjande av möjligheterna till betalnings-
anstånd enligt förordningen.
Över generaltullstyrelsens förslag har utlåtande avgetts av kommerskol
legiet, som i sin tur hört Sveriges Industriförbund samt handelskamrarna i
Stockholm, Malmö och Göteborg. Förslaget har i sak lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen.
Vidare har Alfa-Laval AB i en till finansdepartementet den 23 september
1969 inkommen skrivelse hemställt, att det alltid skall kunna medges all
män industrirestitution för reservdelar till tidigare levererade maskiner. Bo
laget framhåller att det enligt gällande bestämmelser i restitutionsförord-
ningen kan medges allmän industrirestitution endast för delar som impor
terats och bearbetas och därefter exporteras. För andra importerade delar
som inte bearbetas här i landet medges vid export i stället handelsrestitution.
Då det för allmän industrirestitution och handelsrestitution i vissa fall gäl
ler olika regler, medför bestämmelserna olägenheter för företaget, påpekas
det.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
29
Över framställningen har utlåtanden avgetts av generaltullstyrelsen och kommerskollegiet. Kollegiet har hört Sveriges Industriförbund samt handels- kamrarna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Ändringsförslaget har till styrkts vid remissbehandlingen.
Kommerskollegiet framhåller för sin del att den föreslagna författnings ändringen skulle medföra förenklad administration för såväl maskintillver kare som tullverket samt besparingar för tillverkaren genom att maskinde larna inte längre bokföringsmässigt eller lagermässigt måste hållas åtskilda.
Ändringen knnde emellertid, framhåller kollegiet, också leda till att re servdelar som återutförs till produktions- eller inköpslandet eller till produ centens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land blir restitutions- berättigade. Restitutionsrätten bör enligt kollegiet därför förknippas med villkoret, att utförseln ej får ske till producenten eller den ursprunglige säl jaren eller till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud. Utför sel till leverantören av den anledningen att varan inte funnit avsättning inom landet skulle sålunda inte bli restitutionsberättigad.
Generaltullstyrelsen föreslår för sin del att även tillbehör till exportvaror behandlas på samma sätt som reservdelar.
När det gäller ändringen i vägtrafikförordningen har generaltullstyrelsen i skrivelse den 20 december 1968 föreslagit, att de regler som nu gäller enligt 14 § vägtrafikförordningen om utfärdande av besiktningsinstrument skall gälla även för utfärdande av interimslicens. Detta skulle innebära, att inte- rimslicens skulle få utfärdas endast om det finns utredning som visar att fordonet antingen tillverkats här i riket och därefter ej utförts ur riket eller efter vederbörlig införsel förtullats för att brukas här stadigvarande. En bil som införts som flyttsak eller med temporär tullfrihet skulle sålunda ej kunna registreras här med mindre bevis om slutlig förtullning företes.
Generaltullstyrelsen framhåller att möjligheten att få interimslicens ofta utnyttjats i syfte att uppskjuta registreringen och därmed även förtullningen av bilar som förts in från utlandet. Vid överlåtelse av en interimsregistrerad bil kan en köpare i god tro bli tvungen att själv anmäla den till förtullning och betala in tull och skatter för att få använda den. Detta har enligt styrel sen ofta varit fallet när det gällt hit införda bilar som stulits i utlandet.
Över generaltullstyrelsens förslag har utlåtanden avgetts av kontrollsty relsen, rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk, kommerskollegiet samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Styrelsens förslag har inte väckt erinran vid remissbehand lingen.
Departementschefen. Förslaget om hävande av sammankopplingen av tull frihet och frihet från skatt vid import när tullfrihet medges enligt tulltaxe- ringsförordningen har sin huvudsakliga grund i den breddning av den gene rella indirekta beskattningen som skett under senare år. Det normala bör
30
självfallet vara, att mervärdeskatt i princip tas ut även vid import så att
neutraliteten i beskattningen mellan importerade och inom landet tillverkade
varor uppnås. Skall skattefrihet medges bör ställning tas till det i varje sär
skilt fall. Jag förordar att förordningen om frihet från införselavgift i vissa
fall ändras så att sammankopplingen upplöses. Tekniskt sett bör det ske på
det sätt som föreslagits i departementspromemorian. Den omprövning av
gällande skattefrihet som gjorts har gett anledning till begränsning av skatte
friheten endast för materiel som kommer in till undervisningsanstalter eller
vetenskapliga institutioner samt för vissa handvävda bomullsvävnader. Dessa
ändringar har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Ändringarna bör genom
föras. Jag ämnar senare föreslå, att Kungl. Maj :t utfärdar föreskrifter
härom.
Övriga författningsändringar har över lag tillstyrkts vid remissbehand
lingen. Även jag förordar att de genomförs. Detta föranleder ändringar i 2
och 9 §§ tullrestitutionsförordningen samt 12 § vägtrafikförordningen.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1970 utom när det
gäller ändringen i vägtrafikförordningen som föreslås få träda i kraft dagen
efter den, då författningen kommit ut från trycket i Svensk författnings
samling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer j ag, att Kungl. Maj :t
dels föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt,
2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om
frihet från införselavgift i vissa fall,
3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) an
gående tullrestitution,
dels inhämtar riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet, i
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, upprättat förslag till
4) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951:
648).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen alt till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro
tokoll utvisar.
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700231
Ur protokollet:
Britta Gyllensten