Prop. 1970:158

('med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

1

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i jordabalken , m. m.; given Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i jordabalken, 2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inskrivningsdomare skall få befogenhet att utan ansökan av fastighetsägare eller rättighetshavare avföra inteckningar för nyttjanderätt m. m. när det är uppenbart att den intecknade rättigheten inte gäller i fastigheten. Vidare föreslås att Kungl. Maj :t skall få rätt att besluta att inskrivningsdomares ämbetsområde skall ha annan omfattning än domsaga. 1

1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 158

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 23 kap. 6 § jordabalken skall ha nedan an­

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)1

(Föreslagen lydelse)

Inskrivning får------------------------------- motsvarande del.

Inskrivning får avföras, om det är

uppenbart att den inskrivna rättig­

heten icke gäller i fastigheten. 1

1 Lydelse enligt prop. 1970:20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

3

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1932:170) med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1932:170) med särskilda be­

stämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

dels att 2, 3, 5 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20 §, av nedan angivna ly­

delse.

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §d

Om särskilda skäl föreligga, kan

Konungen bestämma att inskriv­

ningsdomarens område skall ha an­

nan omfattning än domsagan.

Inskrivningsdomare i domsaga är Inskrivningsdomare är den som

den av tingsrättens lagfarna befatt- därtill är satt.

ningshavare, som därtill är satt.

Om så — — ------------------------inskrivningsdomare finnas.

3 §.i

Inskrivningsärenden må —---- ---------- särskilda inskrivningsdagar.

Inskrivningsdag må, där det prö­

vas lämpligt, hållas särskilt för viss

del av domsagan, så ock å annan ort

än den, där domstolens kansli fin­

nes.

5

Konungen bestämmer för varje

domsaga, å vilka dagar och tider in­

skrivningsdag skall hållas, samt med­

delar erforderliga föreskrifter, då

fråga uppkommer om tillämpning av

2 § andra stycket eller 3 § andra styc­

ket.

Om kungörande — —---------- ---------

1 Senaste lydelse 1969:809.

It

Dihang till riksdagens protokoll 1970. 1

§•*

Konungen bestämmer, å vilka da­

gar och tider inskrivningsdag skall

hållas, samt meddelar erforderliga

föreskrifter, då fråga uppkommer om

tillämpning av 2 § första eller tredje

stycket.

— förordnar Konungen.

samt. Nr 158

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9

Om inskrivningsdomarens beslut

eller annan i inskrivningsärende vid­

tagen åtgärd utom såvitt angår an­

mälan om upphört innehav av in-

teckningshandling meddelas besked

genom bevis, som tecknas å den till

grund för ansökningen åberopade

handlingen. Bevis om att inteckning

förnyats får utfärdas särskilt. Bevis

skall innehålla uppgift å det rum i

fastighets-, tomträtts- eller vatten-

fallsrättsboken, vari inskrivningen

verkställts.

Innefattar beslutet, —------------------

Då lagfart--------------- ------------------

§-x

Om inskrivningsdomarens beslut

eller annan i inskrivningsärende vid­

tagen åtgärd utom såvitt angår an­

mälan om upphört innehav av in-

teckningshandling meddelas besked

genom bevis, som tecknas å den till

grund för ansökningen åberopade

handlingen. Beviset skall innehålla

uppgift å det rum i fastighets-, tomt­

rätts- eller vattenfallsrättsboken, vari

inskrivningen verkställts.

— ---------för beslutet.

— —---------är stadgat.

20 §.

Inteckning för nyttjanderätt, av-

komsträtt, servitut eller rätt till

elektrisk kraft får avföras ur fastig-

hetsboken, om det är uppenbart att

den intecknade rättigheten icke gäl­

ler i fastigheten. Avförandet skall

handläggas som inskrivningsärende.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning i fråga om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 20 § dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och i övrigt den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1968: 286.

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1970

5

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet på Stockholms slott den 18 september

1970.

Närvarande:

Statsministern

Palme,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng,

Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Geijer, Myrdal, Moberg,

Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad be­

fogenhet för inskrivningsdomare att avföra betydelselösa inskrivningar,

in. m. och anför.

Inledning

Föreskrifter om handläggning av inskrivningsärenden finns f. n. i lagen

(1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivnings­

ärenden (inskrivningslagen). Motsvarigheter till dessa föreskrifter har ta­

gits upp i det förslag till ny jordabalk (JB) som har förelagts riksdagen i

prop. 1970: 20. I prop. 1970: 145 föreslås att jordabalken skall träda i kraft

den 1 januari 1972 och att bl. a. inskrivningslagen samtidigt skall upphöra

att gälla.

Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Stencil Ju

1970: 13) med förslag till vissa ändringar i inskrivningslagen och JB.

Ändringarna innebär att inskrivningsdomare får vidgad befogenhet att av­

föra betydelselösa inskrivningar.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,

länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantmäteristyrelsen, televerket, statens

vattenfallsverk, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation, För­

eningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Domstolarnas och åkla­

garväsendets tjänstemannaförening samt Svenska Elverksföreningen.

Jag anhåller att nu få ta upp dels frågan om lagstiftning på grundval

av förslagen i promemorian dels ett par andra frågor om ändring i inskriv­

6

ningslagen. Den ena av dessa rör bestämningen av inskrivningsdomarens

ämbetsområde. Den andra frågan sammanhänger med lagen (1968:278)

om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och ser­

vitut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

Avförande av vissa inskrivningar

I fastighetsboken finns f. n. åtskilliga formellt giltiga inteckningar

för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut som har förlorat sin betydelse

helt och hållet, t. ex. nyttjanderättsinteckningar där upplåtelsetiden har

gått ut och inteckningar för livstids undantagsförmåner där förmånstaga-

ren har avlidit. Mycket vanligt är vidare att inteckning för nyttjanderätt

eller servitut gäller i fastighet som inte berörs av den intecknade rättig­

heten. Enligt praxis före den 1 juli 1968 överfördes nämligen vid uppläg­

gande av blad i fastighetsboken för ny fastighet, som bildats genom av­

styckning, till det nya upplägget samtliga inteckningar som besvärade

stamfastigheten. På grund härav kan exempelvis en inteckning för kraft-

ledningsservitut, som är lokaliserat till ett bestämt område av stamfastig­

heten, ha kommit att belasta ett stort antal avstyckningar från denna utan

att avstyckningarna alls berörs av servitutet.

Inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut eller rätt till elek­

trisk kraft kan under vissa förutsättningar dödas på begäran av rättig-

hetshavaren eller fastighetsägaren. Regler härom finns i 44, 45, 54, 55 och

58 §§ förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom

(inteckningsförordningen). Vare sig inteckningen dödas helt eller bara i

viss egendom är åtgärden enligt bilagan till expeditionskungörelsen (1964:

618) fri från avgift. Intresset från sakägarnas sida att genom dödningsåt-

gärder hålla fastighetsboken fri från betydelselösa inskrivningar är dock

ofta obetydligt.

Det finns inte någon generell bestämmelse om rätt för inskrivningsdo­

maren att utan dödningsåtgärd avföra en betydelselös inskrivning ur fas­

tighetsboken vare sig i gällande rätt eller i JB. I samband med den reform

av fastighetsbokföringen som inleddes på 1930-talet och som innebär att

de bundna lagfarts- och inteckningsböckerna successivt ersätts av moderna

fastighetsböcker enligt lösbladssystem infördes emellertid bestämmelser av

innebörd bl. a. att inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut

inte skulle överföras om de uppenbarligen saknade betydelse. Bestämmel­

serna återfinns i 5 § lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighets­

böcker för landet och 15 § kungörelsen (1932: 519) med närmare föreskrifter

huru nya fastighetsböcker för landet skola inrättas och föras.

I motioner till 1964 års riksdag väcktes förslag om utredning i syfte att

rationalisera inskrivningsväsendet genom utrensning av inaktuella och

Kungl. Maj:is proposition nr 158 år 1970

7

onyttiga inteckningar och anteckningar i fastighetsboken. I utlåtande över

motionerna framhöll tredje lagutskottet (3LU 1964:25) bl. a. att det var

angeläget att man under det fortsatta lagstiftningsarbetet på fastighets­

rättens område uppmärksammade de i motionerna berörda frågorna. Riks­

dagen gav i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening till känna vad ut­

skottet hade anfört (rslcr 144).

I 19 kap. 22 § JB föreskrivs att anteckning i fastighetsboken eller tomt-

rättsboken, som uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse, skall av­

föras. Detta gäller emellertid bara anteckningar och inte inskrivningar av

rättigheter. Genom ett tillägg till inskrivningslagen (19 §) har motsvaran­

de regel införlivats med gällande rätt fr. o. m. den 1 juli 1968.

I promemorian anförs att tiden nu synes vara mogen att införa en all­

män bestämmelse om avförande av betydelselösa inteckningar för annat än

fordran. Det påpekas att en systematisk genomgång av fastighetsboken

måste äga rum inför den omläggning till ADB inom inskrivningsväsendet

som årets riksdag har beslutat om (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44, 3LU 8, rskr

96) och att det från flera synpunkter är önskvärt att denna genomgång på­

börjas så snart som möjligt. Promemorian innehåller förslag till lagregler

som ger inskrivningsdomaren befogenhet att utan ansökan av fastighets­

ägare eller rättighetshavare avföra inskrivningar för rättigheter som uppen­

barligen inte gäller i fastigheten. Lagtekniskt har förslaget utformats så

att ett nytt stycke har fogats till 23 kap. 6 § JB och att en ny paragraf,

20 §, har införts i inskrivningslagen.

De förslag som promemorian innehåller har genomgående tillstyrkts el­

ler lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag finner den

föreslagna reformen önskvärd och lämplig. Det är angeläget att tillvarata

alla möjligheter att förenkla arbetet på inskrivningsavdelningarna. Den

föreslagna reformen är ägnad att medföra gynnsamma verkningar i detta

hänseende. I samband med den systematiska genomgång av fastighets-

böckerna som krävs inför övergången till ADB inom inskrivningsväsendet

är det vidare av stort värde att kunna på ett enkelt sätt rensa ut uppenbart

betydelselösa inskrivningar. Jag anser därför att promemorieförslaget bör

genomföras snarast möjligt.

För att inskrivning skall få avföras ex officio bör krävas att det är uppen­

bart att den inskrivna rättigheten inte gäller i den fastighet det är fråga om.

Delta kan bero på att rättigheten helt har upphört, exempelvis genom att

upplåtelsetiden har gått ut eller genom att rättigheten har förklarats förver­

kad. Det bör inte vara tillräckligt att det t. ex. genom intyg visas att ett ser­

vitut har blivit betydelselöst till följd av samhällsutvecklingen. Har däremot

domstol enligt 7 § lagen (1907:36 s. 25) om servitut förklarat servitutet

förfallet eller förordnat att det skall avlösas bör inskrivningen kunna avfö­

ras. En annan typsituation då avförande bör få ske föreligger när den fas­

tighet i vilken rättigheten är inskriven har delats. Om rättigheten är lokali­

8

serad till visst område har den nämligen genom delningen upphört att be­

svära fastighet som inte omfattar någon del av området (7 kap. 27 första

stycket andra punkten JB samt 1 kap. 6 a § andra punkten lagen (1907: 30

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom och 3 § lagen om servitut).

Elverksföreningen har i sitt remissyttrande påpekat att det vid kraftled-

ningsservitut ofta är omöjligt att exakt fastställa vilken del av fastighetens

område som berörs. Servituten har vanligen den avfattningen att lednings-

ägaren har rätt att bl. a. dra fram och behålla en ledning i viss sträckning

eller mellan två orter samt att obehindrat beträda marken för ledningens

tillsyn och underhåll in. m. Det är enligt föreningen inte ovanligt att led-

ningsägaren för reparationer och liknande måste framföra stora fordon över

mark långt från själva ledningen. Gällande säkerhetskrav medför vidare att

omfattningen av det område som behövs intill ledningen måste bedömas från

fall till fall. De sålunda framförda synpunkterna synes mig värda beaktande,

och jag vill framhålla vikten av att inskrivningsdomaren hör rättighetshava-

ren så snart minsta tvekan föreligger om rättighetens lokalisering.

Avförande bör handläggas som inskrivningsärende och redovisas i dag­

boken. Anteckning om åtgärden bör ske i fastighetsboken med angivande av

inskrivningsdagen och dagboksnumret.

Inskrivningsdomaren är enligt gällande rätt och JB skyldig att avföra be­

tydelselösa anteckningar. Vad gäller inskrivningar synes det vara tillräck­

ligt att han får en motsvarande befogenhet. Uppgiften att se till att bety­

delselösa inskrivningar inte står kvar i boken bör nämligen i första hand

ankomma på fastighetsägare och rättighetshavare. Inskrivningsdomaren bör

självmant ingripa framför allt i sådana fall där utredning lätt kan erhållas

eller där ett avförande har betydelse för ett flertal fastigheter.

Den nya lagstiftningen bör gälla inte bara fastighetsboken utan också

tomträtts- och vattenfallsrättsböckerna.

Med hänsyn till att genomgång av fastighetsboken redan pågår i de dom­

stolar som berörs av uppbyggnaden av en försöksdatabank för delar av Upp­

sala län bör ändringen i inskrivningslagen träda i kraft så snart som möjligt.

När möjlighet infördes för inskrivningsdomaren att avföra betydelselösa

anteckningar ur fastighetsboken gjorde föredragande departementschefen

följande uttalanden angående verkan av ett sådant avförande (prop. 1968: 89

s. 55).

Motsvarande fråga uppmärksammades av lagrådet vid tillkomsten av 5 §

i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Enligt

denna paragraf skall inskrivning som uppenbarligen saknar betydelse inte

överföras till ny fastighetsbok. Lagrådet uttalade att underlåtenhet att över­

föra inteckning inte verkar som en dödning samt tilläde att motsvarande

torde gälla beträffande annan inskrivning. Upptäcks dylikt fel bör natur­

ligtvis inskrivningsdomaren omedelbart avhjälpa detsamma (NJA II 1932

s. 172). Jag anser att den av lagrådet uttalade meningen bör äga tillämp­

ning även beträffande anteckning som avförs med stöd av den nu föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

9

bestämmelsen. Om en anteckning felaktigt avförts skall således ny anteck­ ning göras om felet upptäcks.

Den princip som sålunda bär kommit till uttryck bör givetvis gälla också beträffande inskrivning som avförs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1970

Indelning i inskrivningsområden

I 1 § inskrivningslagen föreskrivs att inskrivningsärende skall tas upp och behandlas av inskrivningsdomaren i rättens ställe. Av denna regel följer att inskrivningsdomarens ämbetsområde — inskrivningsområdet — utgörs av underrättens domkrets. Någon möjlighet att ge inskrivningsområdet annan utsträckning finns inte. Däremot kan enligt 3 § andra stycket inskrivnings­ dag få hållas särskilt för viss del av domsagan och på annan ort än domsto­ lens kansliort. Denna möjlighet har utnyttjats i flera fall. F. n. gäller enligt 6 § kungörelsen (1932: 522) angående inskrivningsdomare och inskrivnings­ dagar att i Oxie och Skytts domsaga särskild inskrivningsdag skall hållas i Trelleborg för Trelleborgs stad.

Enligt 19 kap. 2 § första stycket JB är inskrivningsmyndighets område domsaga. Kungl. Maj :t kan dock bestämma annan indelning, om särskilda skäl föreligger. Sålunda skall ett inskrivningsområde kunna bestämmas att omfatta inte bara del av domsaga utan också större område, t. ex. två eller flera domsagor.

I samband med den på grundval av 1969 års riksdags beslut (prop. 1969: 44, 1LU 38, rskr 283) pågående domkretsreformen har det visat sig önskvärt att redan före jordabalkens ikraftträdande ha möjlighet att bilda inskriv­ ningsområden som omfattar mer än en domsaga. En sådan ordning ligger i linje med den utveckling mot större inskrivningsenheter som riksdagen har godtagit genom att godkänna de i prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44 framlagda rikt­ linjerna för en reform av inskrivningsväsendet. Som exempel på ett fall där det av praktiska skäl torde vara lämpligt att inrätta en gemensam inskriv- ningsavdelning kan jag nämna de båda tingsrätter som efter den 1 januari 1971 skall ha kansli i Östersund, Jämtbygdens tingsrätt och Östersunds tingsrätt. Det kan också tänkas att det visar sig lämpligt att låta ett inskriv­ ningsområde omfatta en domsaga samt en eller flera kommuner i en annan domsaga.

Jag anser under hänvisning till det nu anförda att Kungl. Maj :t bör få rätt att bestämma att inskrivningsområde skall ha annan omfattning än dom­ saga. En regel härom kan lämpligen tas upp som ett nytt första stycke i 2 § inskrivningslagen. Införs en sådan regel synes bestämmelsen i 3 § andra stycket om möjlighet att hålla inskrivningsdag särskilt för viss del av dom­ sagan inte längre ha någon självständig betydelse. Denna föreskrift bör där­ för kunna utgå. Vidare krävs ett par följdändringar i 2 och 5 §§.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

Bevis om förnyelse

Lagen om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

och servitut trädde i kraft den 1 juli 1968. Lagen innebär att inteckningar

som har beviljats för sådana rättigheter före den 1 januari 1918 förfaller

om de inte förnyas senast på sista inskrivningsdagen år 1970. Med hänsyn

till att förnyelseansökan inte behöver vara skriftlig föreskrivs i 9 § inskriv­

ningslagen att bevis om förnyelse får utfärdas särskilt. Denna föreskrift

kommer inte att ha någon betydelse efter utgången av år 1970 och bör där­

för upphävas.

Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för­

slag till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga5

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslagen inhämtas enligt 87 §

regeringsformen genom utdrag ur protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har uteslutits här.

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1970

11

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet

Martenius,

justitierådet

Bernhard,

justitierådet

Hesser.

Enligt lagrådet den 5 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 18 september 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat, att

enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upp­

rättade förslag till lag om ändring i jordabalken och lag om ändring i lagen

med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Gunnar Sönnerhed.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

Nilsson , statsråden

Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över

förslag till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran

samt hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

anta förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 70051»