2

Kungl. Maj:ts proposition nr 204 år 1970

Förslag

till

Lag

om särskild kontroll på flygplats

Härigenom för ordnas som följer.

1

§

Till förekommande av brott som utgör allvarlig fara för säkerheten vid

luftfart får särskild kontroll på flygplats äga rum enligt denna lag.

2

§

Förordnande om särskild kontroll meddelas av rikspolisstyrelsen efter

samråd med luftfartsverket och skall avse viss tid, högst tre månader var­

je gång. Förordnande kan begränsas* till viss flygplats eller viss trafik. Be­

hövs särskilda föreskrifter i fråga om kontrollen, skall dessa anges i för­

ordnandet.

Är fara i dröjsmål, får polismyndighet förordna om särskild kontroll.

Sådant förordnande skall genast underställas rikspolisstyrelsen som har att

utan dröjsmål pröva om förordnandet skall bestå.

3 §

Särskild kontroll utföres av polisman efter beslut av polismyndigheten.

Vid sådan kontroll eftersökes vapen eller annat föremål, som är ägnat att

komma till användning vid brott som avses i 1 §. Väska eller annat slutet för-

varingsställe inom flygplatsens område får undersökas. Flygpassagerare

eller annan som uppehåller sig inom området får kroppsvisileras.

Den som ej frivilligt underkastar sig kroppsvisitation kan i stället avvi­

sas från flygplatsens område.

4 §

Påträffas vid särskild kontroll föremål som avses i 3 § och tages ej före­

målet i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, skall, om det ej

av särskild anledning kan underlåtas, den hos vilken föremålet påträffats

anmanas att förvara föremålet på sätt som är ägnat att hindra brott som

avses i 1 §. Efterkommer han ej anmaningen, får han avvisas från flyg­

platsens område eller del av detta.

5 §

Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas

inomhus i avskilt rum samt, om den som undersöker eller den undersökte

begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnes närvaro. Kropps­

visitation av kvinna får verkställas eller bevittnas endast av kvinna, om

undersökningen ej sker genom elektrisk metalldetektor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 204 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, H^olm-

^qvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff,

W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öfberg, L^idbom, C^arlsson, F^eldt.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskild säker­

hetskontroll på flygplats och anför.

Inledning

Säkerheten inom den civila luftfarten har under 1960-talet allt oftare

äventyrats av att personer ombord på luftfartyg under våldshot förmått be­

fälhavaren att ändra kurs och landa på annan ort än den avsedda destina­

tionsorten. Dessa s. k. flygplanskapningar ökade starkt i antal under åren

1968 och 1969. Även under år 1970 har åtskilliga kapningar inträffat. Ge­

nom flygplanskapningar har ett betydande antal människor utsatts för fara.

Sålunda lär 1968 års kapningar ha berört 1 490 och 1969 års kapningar

4 519 flygplanspassagerare. Det har också vid några tillfällen hänt att sa­

botagehandlingar förövats mot flygplan med dödsolyckor och omfattande

förödelse av egendom som följd. Något svenskt luftfartyg har ännu inte ut­

satts för kapning eller liknande angrepp. Inte heller har utländskt luftfar­

tyg hittills förts till Sverige genom kapning.

Problemen med flygplanskapningar och sabotagehandlingar mot luftfar­

ten bär i skilda sammanhang uppmärksammats internationellt. Bl. a. har

Förenta Nationernas säkerhetsråd i september 1970 enhälligt antagit en reso­

lution i vilken medlemsstaterna rekommenderas att vidta kraftåtgärder för

att förhindra brott mot flygsäkerheten. Den internationella civila luftfarts­

organisationen (ICAO) har under 1970 utfärdat vissa rekommendationer till

medlemsstaterna till förebyggande av kapnings- och sabotagebrott mot luft­

fartyg. Bland dessa märks rekommendation angående strängare nationell

strafflagstiftning mot kapningsbrott och vidtagande av sådana förebyggande

åtgärder som förbud att medföra vapen eller sprängämnen ombord på luft­

6

Även försök, förberedelse och stämpling till kapning föreslås straffbara, li­

kaså underlåtenhet att avslöja sådant brott. Som framgår av det föregående

har Kungl. Maj :t ännu inte tagit ställning till hur straffbestämmelsen bör

utformas.

Luftfartslagstiftningen innehåller vissa säkerhetsföreskrifter som är av

intresse i detta sammanhang. Enligt 8 kap. 4 § luftfartslagen (1957:297)

får krigsmateriel inte utan medgivande av Konungen eller den Konungen

bemyndigar befordras med luftfartyg. Konungen eller den Konungen be­

myndigar kan också av hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbjuda

befordran med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel eller meddela när­

mare bestämmelser om sådan befordran. I kungörelsen (1961:567) med

närmare bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg an­

ges vad som skall förstås med krigsmateriel enligt luftfartslagen. Hit räk­

nas bl. a. skjutvapen av viss kaliber, ammunition, handgranater, minor,

sprängladdningar, spräng- och tändämnen samt krut och drivämnen. I den

med stöd av luftfartslagen utfärdade luftfartskungörelsen (1961:558) an­

ges i 107 § (senaste lydelse 1970: 545) att luftfartsverket får föreskriva sär­

skilda villkor för befordran med luftfartyg av bl. a. gods som medför brand­

fara eller fara för explosion, påverkar fartygets instrument eller radio­

utrustning, avger gas, radioaktiv strålning eller annat som kan påverka

fartyget, dess besättning eller passagerare eller som av annan sådan grund

är farligt för säkerheten eller störande för allmän ordning ombord. Verket

äger också bestämma att godset får befordras endast med visst luftfartyg

eller helt förbjuda dess befordran med luftfartyg. Annat skjutvapen än

tjänstevapen får inte utan särskilt tillstånd medföras i luftfartygets passa­

gerarutrymme om fartyget används för personbefordran i förvärvssyfte.

Överträdelse av bestämmelserna i 8 kap. 4 § luftfartslagen eller föreskrift

som meddelats med stöd därav kan enligt 13 kap. 8 § andra stycket luftfarts­

lagen straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen

gäller endast fullbordat brott. Om ägaren av krigsmateriel eller liknande

gods eller den som är i hans ställe förövar eller medverkar till gärning som

avses i 13 kap. 8 § andra stycket luftfartslagen kan godset enligt 13 § sam­

ma kap. förverkas till kronan.

Enligt kungörelsen (1949:614) angående förbud mot utförsel från riket

av krigsmateriel får krigsmateriel i princip ej ulan vederbörligt tillstånd

föras ut ur riket, överträdelse av denna författning straffas enligt lagen

(1960: 418) om straff för varusmuggling.

I rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser om användande av tvångs­

medel vid utredning av brott. Av intresse i detta sammanhang är främst

beslag, husrannsakan och kroppsvisitation. Vissa särskilda bestämmelser om

dessa tvångsmedel återfinns vidare i varusmugglingslagen.

De allmänna bestämmelserna om beslag finns i 27 kap. RB. Föremål som

skäligen kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara avhänt

Kungl. Maj:ts proposition nr 204 år 1970

8

beslag eller eljest för att utröna omständighet som kan äga betydelse för ut­

redningen av brottet. Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet

får kroppsvisiteras endast om synnerlig anledning förekommer att därige­

nom föremål som är underkastat beslag skall anträffas eller annan utred­

ning vinnas om brottet (11 §). Beträffande kroppsvisitation gäller i till­

lämpliga delar bl. a. vad som i 4 och 9 §§ är bestämt om husrannsakan.

Detta innebär att förordnande om kroppsvisitation i princip meddelas av

undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Kroppsvisitation får dock

beslutas av polisman om fara är i dröjsmål. Skyldighet att föra protokoll

över förrättningen och att meddela bevis därom gäller även vid kroppsvisi­

tation. Visitation som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas

inomhus och i slutet rum. Såvitt möjligt skall ett av förrättningsmarmen

anmodat trovärdigt vittne närvara. Kroppsvisitation av kvinna får inte

verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare (13 §).

Som tidigare nämnts innehåller varusmugglingslagen vissa särskilda be­

stämmelser om beslag, husrannsakan och kroppsvisitation. Förutom po­

lisman har tulltjänsteman och vissa andra befattningshavare rätt att be­

slagta egendom som kan antas vara förverkad enligt lagen (15 §). Tulltjäns­

teman och polisman får utan förordnande företa husrannsakan i lägenhet

som avses i 28 kap. 3 § RB för att eftersöka sådan egendom. Till lägenhet

hänförs här även magasin, upplagsbodar och uthus. I övrigt äger tulltjänste­

man i fråga om brott som avses i lagen samma rätt att utan förordnande

företa husrannsakan som tillkommer polisman enligt RB (18 §).

Förekommer mot någon som anträffas vid gräns- eller kustort eller an­

kommer till plats, där förbindelse med utlandet äger rum, anledning till

misstanke att han har på sig gods som enligt varusmugglingslagen är under­

kastat beslag, får tulltjänsteman kroppsvisitera honom för att eftersöka

sådant gods. Finner chef för tull-, kust- eller gränsbevakning skärpning av

tullkontrollen av persontrafiken till eller från utlandet med viss lägenhet

eller för viss tidrymd på någon plats oundgängligen nödvändig, får efter

bevakningschefens förordnande kroppsvisitation verkställas å envar, som

ankommer eller avreser från platsen. Sådant förordnande skall ofördröjli­

gen underställas generaltullstyrelsens prövning men går likväl genast i

verkställighet. Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall

verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt i

närvaro av vittne, om undersökningsman eller den undersökte begär det och

det kan ske utan större omgång. Kroppsvisitation av kvinna får inte verk­

ställas eller bevittnas av annan än kvinna. Förande av protokoll och utfär­

dande av bevis om företagen kroppsvisitation behövs inte med mindre den

undersökte begär det eller föremål som påträffats tas i beslag (19 §).

I detta sammanhang bör också nämnas att tulltjänsteman enligt 22 § tull­

stadgan (1927: 391) får förrätta nödig visitation av resgods.

Luftfartslagen och luftfartskungörelsen innehåller även vissa ordnings­

föreskrifter. Enligt 5 kap. 3 § luftfartslagen är passagerare skyldig att nog­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 k år 1970

9

grant iaktta vad befälhavaren på luftfartyget föreskriver i fråga om ord­

ningen ombord. Befälhavaren får vägra att ta ombord samt äger land­

sätta medlem av besättningen, passagerare och gods när omständigheterna

kräver det. Han får också bruka våld när det är påkallat av säkerhetsskäl

(5 kap. 4 §'). Enligt 63 § luftfartskungörelsen får befattningshavare som

handhar ordnings- eller säkerhetstjänst vid allmän flygplats avvisa den

från flygplatsens område som stör ordningen på flygplatsen eller uppträder

berusad där eller genom sitt uppförande äventyrar luftfartens säkerhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20i år 1970

Rikspolisstyrelsens framställning

I sin skrivelse den 15 september 1970 framhåller rikspolisstyrelsen bl. a.

att det inte är tillräckligt med skärpt strafflagstiftning för att förhindra

kapningsbrott. Den som har för avsikt att kapa luftfartyg är nämligen i re­

gel i sådant tillstånd att han försöker uppnå sitt mål utan att ta hänsyn till

någon annans liv, säkerhet eller egendom. Styrelsen anser det därför nöd­

vändigt att sådana åtgärder kan vidtagas att den presumtive flygplanska­

paren avslöjas redan innan han kommit ombord på flygplanet. Detta är

främst en uppgift för polisen, som genom 2 § polisinstruktionen (1965:

686) åläggs en allmän skyldighet att upprätthålla allmän ordning och säker­

het. Enligt styrelsens mening måste polisen därför ges befogenhet att på ett

tidigt stadium ingripa genom husrannsakan och kroppsvisitation för att av­

slöja ett olagligt innehav av vapen, ammunition eller sprängämnen.

Polisens möjligheter att vidta undersökning i form av husrannsakan eller

kroppsvisitation med stöd av reglerna i RB är starkt begränsade. Flertalet

flygtransporter sker utan att misstanke om kapning föreligger. Flygpassa­

gerare kan i allmänhet inte heller misstänkas för annat brott, t. ex. olaga

vapeninnehav. Bestämmelserna i 28 kap. 11 § RB om kroppsvisitation kan

därför i praktiken inte anses tillämpliga. Varusmugglingslagen ger visser­

ligen polis- och tullpersonal en möjlighet att söka efter vapen och ammuni­

tion eller annat som är underkastat beslag. Det är emellertid enligt styrelsen

otillfredsställande att tillämpa dessa stadganden för en undersökning som

ligger utanför deras syfte.

Brottet flygplanskapning är av särpräglad art och möjligheterna är ringa

att förhindra brottet eller försök därtill sedan gärningsmannen kommit om­

bord på luftfartyget. Redan på förberedelsestadiet innebär kapning synnerlig

fara för brottets fullbordan med allvarlig risk för vittgående följder. Hus­

rannsakan eller kroppsvisitation får därför anses vara ett ingrepp av mindre

omfattning i den personliga integriteten jämfört med det allvarliga livshot

som uppkommer vid flygplanskapning.

Den form av husrannsakan eller kroppsvisitation som vållar minst obe­

hag för den undersökte och som i första hand är avsedd att tillämpas är

10

kontroll med detektor som ger utslag för metall. En sådan undersökning

kan tillgå på följande sätt. Den som skall kontrolleras passerar tillsam­

mans med sitt bagage detektorn. Om denna inte ger utslag för metall torde

någon vidare undersökning ej erfordras. Reagerar däremot detektorn posi­

tivt får passagerare och bagage underkastas en mer ingående undersökning.

Kontroll av passagerare och bagage med hjälp av detektor tillämpas vid ett

flertal utländska flygplatser. Styrelsen undersöker möjligheten att snabbt

installera sådana anordningar på svenska flygplatser med internationell luft­

fart.

Styrelsen hemställer att entydiga regler utfärdas, som ger polisen befo­

genhet att företa husrannsakan och kroppsvisitation — utan att misstanke

enligt 28 kap. 1 eller 11 § RB föreligger — i det fall vederbörande polismyn­

dighet finner skärpning av passagerarkontrollen oundgängligen nödvändig

för att förhindra kapning av luftfartyg. Den utvidgade rätten att företa hus­

rannsakan och kroppsvisitation bör också gälla till förhindrande av sabota­

ge mot flygplan.

Styrelsens framställning biträds av luftfartsverket, av Scandinavian Air­

lines System (SAS) samt av Airlines Operator’s Committee, organ för de i

Sverige verksamma utländska flygbolagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 204 år 1970

D epartementschefen

Möjligheten att ingripa med straffprocessuella tvångsmedel är enligt RB

begränsad av hänsyn till den enskildes intresse att inte onödigtvis utsättas

för ingrepp i den personliga integriteten. Tvångsåtgärd får sålunda som

regel vidtas endast när misstanke om brott föreligger och alltså inte i rent

spaningssyfte.

Enligt varusmugglingslagen kan vid skärpt tullkontroll kroppsvisitation

företas beträffande varje resande med viss lägenhet. Visitation kan också

företas generellt under viss tidrymd på någon bestämd plats. När så sker

föreligger i allmänhet inte några konkreta misstankar om visst smugglings-

brott utan visitationen ingår som ett led i den allmänna tullkontrollen.

Gränsdragningen mellan dessa fall och de rena tvångsåtgärderna är dock

oklar (jfr SOU 1944: 10 s. 383 och 386 samt prop. 1960: 115 s. 154). Den

nu angivna utvidgade befogenheten att företa kroppsvisitation gäller endast

för tulltjänsteman. Syftet med bestämmelsen är att uppdaga smugglings-

brott och inte att hindra kapning eller liknande brott som utgör fara för

flygsäkerheten, låt vara att dessa intressen emellanåt sammanfaller.

De på senare år allt vanligare flygplanskapningarna utgör otvivelaktigt

ett mycket allvarligt problem för den internationella luftfarten. Redan kap-

ningar vars ändamål blott är att möjliggöra flykt från ett land till ett annat

innebär i allmänhet stora risker för passagerare och besättning i luftfarty­

11

get. Riskerna får anses ha ökat väsentligt på senare tid sedan eu del politiska

grupper börjat utnyttja flygplanskapning som ett politiskt påtrycknings­

medel. Den nu antydda internationella situationen är enligt min mening

ägnad att väcka oro även för den lufttrafik som har anknytning till Sverige.

Det är därför angeläget att så effektiva åtgärder som möjligt vidtas i Sverige

för att hindra kapning och liknande brott.

Vid införandet av tvångsåtgärder av här avsett slag måste en avvägning

göras mellan å ena sidan intresset av allmän säkerhet och å andra sidan den

enskildes intresse av skydd för den personliga integriteten. När det gäller

uppdagande av smugglingsbrott har hinder ej ansetts föreligga mot att ef­

fektiva kontrollmöjligheter ställs till tullmyndigheternas förfogande. Det

kan enligt min mening inte resas några avgörande betänkligheter mot att

tillerkänna polismyndighet liknande befogenheter för att hindra sådana all­

varliga angrepp mot flygsäkerheten som kapning, sabotage och liknande

brott mot luftfartyg. Den metod som i första hand avses komma till använd­

ning vid visitationen, nämligen kontroll med s. k. detektor, får också anses

utgöra ett relativt ringa ingrepp i den personliga integriteten. Jag ansluter

mig därför till rikspolisstyrelsens bedömning att särskilda möjligheter till

kontroll vid flygplatser bör införas i syfte att förekomma brott som utgör

allvarlig fara för säkerheten vid lufttrafiken. Det är angeläget att en lag­

stiftning härom kommer till stånd utan dröjsmål.

Det ligger i sakens natur att kontrollen på flygplatser måste medföra

olägenheter av skilda slag för resande, flygföretag och andra berörda. Det är

givetvis angeläget att sådana olägenheter undviks så långt det är möjligt

och att kontrollen inte används i vidare mån än som är motiverat av flyg-

säkerhetsintresset. Behovet av särskilda kontrollmöjligheter är också olika

starkt vid olika tidpunkter. Med hänsyn härtill bör tillämpningen av en lag­

stiftning om särskilda kontroller på flygplats vara beroende av en kontinu­

erlig prövning av de aktuella riskerna för flygsäkerheten. Förordnande om

tillämpning av lagstiftningen bör därför gälla för viss tid. När den fast­

ställda tiden gått till ända får alltså frågan om fortsatt kontroll är påkallad

tas upp till förnyad bedömning. Rikspolisstyrelsen är den myndighet som är

mest lämpad att göra ifrågavarande bedömning. Beslutet bör föregås av sam­

råd med luftfartsverket.

Ett förordnande om att kontroll får äga rum torde i allmänhet endast be­

höva avse flygplatser med internationell trafik. Omständigheterna torde

också ofta vara sådana att kontrollmöjligheterna inte behöver avse all tra­

fik på sådana flygplatser. Ett förordnande om kontroll på flygplats bör

därför kunna begränsas till viss eller vissa flygplatser och till viss trafik.

Den särskilda kontrollen på flygplats bör innebära att undersökning av

resgods och annat gods samt kroppsvisitation kan företas i första hand be­

träffande flygpassagerare. Brott som innebär fara för flygsäkerheten kan

emellertid också begås av andra än flygpassagerare. Jag syftar på sådana

Kungl. Maj. ts proposition nr 20i år 1970

12

förfaranden som t. ex. att placera sprängämne bland fraktgods som lämnas

för befordran med luftfartyg eller att vidta åtgärd mot luftfartyg på marken

på sådant sätt att luftsäkerlieten äventyras. Det är därför nödvändigt att

kontrollen får omfatta inte bara flygpassagerare utan även andra som uppe­

håller sig på flygplatsens område.

Ansvaret för genomförandet av kontroll på flygplats inom ramen för riks­

polisstyrelsens förordnande bör anförtros polismyndigheten på platsen. Det

skall sålunda ankomma på polismyndigheten att närmare bestämma om

kontrollens omfattning och utförande i enlighet med föreskrifterna i lagstift­

ningen och i rikspolisstyrelsens förordnande. Kontrollen bör sålunda utföras

av polisman efter beslut av polismyndigheten.

Om kontrollen skulle resultera i att föremål som är ägnat att komma till

användning vid brott som innebär fara för säkerheten vid lufttrafik på­

träffas, torde omständigheterna ofta vara sådana att reglerna i RB om be­

slag är tillämpliga. För den händelse beslag inte kan komma i fråga, bör det

finnas bestämmelser som innebär att den hos vilken föremålet påträffas

kan avvisas från flygplatsen om han inte godtar polisens anvisningar angå­

ende föremålets förvaring.

Lagstiftningen om kontroll på flygplats bör innehålla närmare föreskrif­

ter om hur undersökning av gods och kroppsvisitation skall utföras. Dessa

bestämmelser bör utformas efter förebild av motsvarande regler i varu­

smugglingslagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 20b år 1970

Specialmotivering

1 §

Särskild kontroll får enligt denna paragraf äga rum till förekommande

av brott som utgör allvarlig fara för säkerheten vid luftfart. Eftersom

kontroll får äga rum i förebyggande syfte utan att några konkreta miss­

tankar om brott föreligger har det inte ansetts nödvändigt att genom enu-

meration eller på annat sätt exakt ange vilka brott som skall förhindras. I

första hand åsyftas s. k. flygplanskapning men även sabotage och liknande

brott mot luftfartyg utgör givetvis allvarlig fara för flygsäkerheten. Det­

samma kan i vissa fall gälla överträdelse av bestämmelserna om transport

av vapen m. m. enligt luftfartslagstiftningen. Även åtgärder som inte direkt

är riktade mot luftfartyg utan t. ex. mot radioanläggning eller annan säker­

hetsanordning på flygplats omfattas av lagen.

Av kravet på allvarlig fara för flygsäkerheten framgår att kontroll får

användas endast när mer kvalificerade brott kan befaras.

Avsikten är att den särskilda kontrollen skall tillämpas restriktivt. Att

generellt ange när kontroll är nödvändig låter sig givetvis inte göra. Av­

vägningen får i varje särskilt fall göras mot bakgrund av en bedömning av

13

de aktuella trafiksäkerhetsriskerna i förhållande till de olägenheter som

kontrollen innebär för flygpassagerare och andra.

2

§

Som tidigare anförts skall enligt förslaget förordnande om särskild kon­

troll beslutas av rikspolisstyrelsen efter samråd med luftfartsverket. Beslu­

tet kan enligt 16 § instruktionen (1965: 674) för rikspolisstyrelsen fattas av

rikspolischefen. Skulle fråga om sådan kontroll vara av principiell natur

eller eljest av större vikt bör den dock av denne hänskjutas till plenum en­

ligt bestämmelserna i 14 § 6) samma instruktion. Beslut om särskild kon­

troll kan överklagas hos Kungl. Maj :t, jfr 18 § allmänna verksstadgan

(1965:600).

Förordnande om särskild kontroll skall som tidigare nämnts vara tids­

begränsat och får enligt förslaget meddelas för högst tre månader varje

gång. Förordnande får begränsas till viss flygplats eller viss trafik. Har så­

dan begränsning gjorts skall givetvis förordnandet innehålla uppgift här­

om. I förordnandet om kontroll skall vidare anges de föreskrifter som i öv­

rigt kan behövas i fråga om kontrollen. En särskild bestämmelse härom

återfinns i sista punkten i i första stycket.

Behov av kontroll kan ibland uppkomma mycket hastigt. Det lär sålun­

da ej sällan förekomma att polisen anonymt får uppgifter om planerat atten­

tat mot luftfartyg, låt vara att sådana uppgifter hittills har visat sig grund­

lösa. Även på annat sätt kan polismyndigheten få sådana underrättelser

att omedelbara kontrollåtgärder ler sig motiverade. För dessa situationer

har i andra stycket av paragrafen lämnats möjlighet för polismyndighet

att själv besluta om särskild kontroll när fara är i dröjsmål. Polismyndig­

hetens förordnande skall dock genast underställas rikspolisstyrelsens pröv­

ning. Styrelsen skall enligt reglerna i första stycket utan dröjsmål besluta

om förordnandet skall bestå.

Kungl. Maj ds proposition nr 204 år 1970

3

§

Rikspolisstyrelsens förordnande om särskild kontroll riktar sig inte di­

rekt till den enskilde polismannen utan till vederbörande polismyndighet.

De föreskrifter och anvisningar som har lämnats i rikspolisstyrelsens för­

ordnande måste givetvis iakttas av polismyndigheten. Denna myndighet

har sedan att mer i detalj bestämma hur kontrollen skall gå till. Kontrollen

kan t. ex. utföras som stickprovsundersökning, den kan inriktas huvudsak­

ligen på passagerare eller huvudsakligen på resgods osv. Behovet av effek­

tiv kontroll får här vägas mot intresset av att flygtrafiken skall flyta så

smidigt som möjligt.

Kontrollen avser gods eller personer inom flygplatsens område. Med det­

ta område avses, förutom byggnader, rullbanor och andra anläggningar samt

utrustning, även t. ex. parkeringsplats inom området.

14

Har förordnande om kontroll meddelats får polisman söka efter vapen

eller annat föremål, som är ägnat att komma till användning vid brott som

avses i 1 §. Med annat föremål än vapen avses t. ex. ammunition, spräng­

ämnen, tändmedel och liknande. Även t. ex. en kniv kan utgöra sådant före­

mål som skall eftersökas. Vid kontrollen får polismannen undersöka väska

och annat slutet förvaringsställe inom flygplatsens område. Är förvarings-

stället låst får det öppnas med våld om så är nödvändigt men skall natur­

ligtvis efter undersökningen åter tillslutas på lämpligt sätt. I första hand

bör undersökningen inriktas på handbagage som passageraren medför i luft­

fartygets passagerarutrymme. Även sådant inskrivet resgods som transpor­

teras i fartygets lastrum kan undersökas. Annat gods såsom fraktgods eller

postpaket får också kontrolleras, om det finns anledning till det. Möjlighe­

ten att undersöka postpaket medför givetvis inte någon rätt att ta del av

brev eller andra meddelanden. Rätten att företa undersökning är inte be­

gränsad till gods som är avsett att befordras med luftfartyg utan gäller över

huvud taget slutet förvaringsutrymme inom flygplatsens område. En stängd

bil inom detta område kan således undersökas. Undersökning får äga rum

oavsett vem som äger eller disponerar över det undersökta.

Kroppsvisitation bör i allmänhet komma ifråga endast beträffande flyg­

passagerare. Möjligheten att företa kroppsvisitation ifråga om personer som

uppehåller sig på sådan plats som är tillgänglig för allmänheten bör sålunda

utnyttjas endast när särskild anledning föreligger;

Kroppsvisitation är som förut framhållits en för den personliga integrite­

ten ingripande åtgärd och bör därför inte under alla förhållanden fram­

tvingas. Om t. ex. en flygpassagerare hellre avstår från att medfölja i flyg­

planet bör sålunda inte kroppsvisitation genomföras utan särskild anled­

ning.

Om kontroll underlåtits beträffande någon flygpassagerare, bör flygpla­

nets befälhavare underrättas om detta.

4 §

Om föremål som avses i 3 § påträffas hos någon bör denne, om förut­

sättningar för beslag enligt 27 kap. RB inte föreligger, i allmänhet uppma­

nas att lämna ifrån sig föremålet. Detta får sedan förvaras på lämpligt sätt

av flygplatsens eller något flygbolags personal. Undantagsvis kan det finnas

anledning att underlåta ingripande, t. ex. i fråga om tjänstevapen eller där

tillstånd lämnats. Har föremål omhändertagits från resenär torde det i

allmänhet vara lämpligast att föremålet medförs under betryggande former

på färden och sedan återlämnas till innehavaren efter det att resan har av­

slutats. Vägran att efterkomma anmaning om förvaring kan naturligtvis

ibland ge anledning till misstanke om brott och därmed motiv till ingri­

pande enligt RB. I annat fall får, som tidigare har framhållits, den som

vägrar efterkomma anmaningen avvisas från flygplatsens område eller den

Kungl. Maj. ts proposition nr 20b år 1970

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 204 år 1970

Bilaga

Förslag

till

Lag

om särskild kontroll på flygplats

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Till förekommande av brott som utgör allvarlig fara för säkerheten vid

luftfart får särskild kontroll på flygplats äga rum enligt denna lag.

2

§

Förordnande om särskild kontroll meddelas av rikspolisstyrelsen efter

samråd med luftfartsverket och skall avse viss tid, högst tre månader varje

gång. Förordnande kan begränsas till viss flygplats eller viss trafik. Be­

hövs särskilda föreskrifter i fråga om kontrollen, skall dessa anges i för­

ordnandet.

År fara i dröjsmål, får polismyndighet förordna om särskild kontroll.

Sådant förordnande skall genast underställas rikspolisstyrelsen som har att

utan dröjsmål pröva om förordnandet skall bestå.

3 §

Särskild kontroll utföres av polisman efter beslut av polismyndigheten.

Vid sådan kontroll eftersökes vapen eller annat föremål, som är ägnat att

komma till användning vid brott som avses i 1 §. Väska eller annat slutet

förvaringsställe inom flygplatsens område får undersökas. Kroppsvisitation

får företagas beträffande flygpassagerare eller annan som uppehåller sig

inom området.

Den som ej frivilligt underkastar sig kroppsvisitation kan i stället avvi­

sas från flygplatsens område.

4 §

Påträffas vid särskild kontroll föremål som avses i 3 § och tages ej före­

målet i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, skall, om det ej av

särskild anledning kan underlåtas, den hos vilken föremålet påträffats an-

manas att förvara föremålet på sätt som är ägnat att hindra brott som avses

i 1 §. Efterkommer han ej anmaningen, får han avvisas från flygplatsens

område eller del av detta.

5 §

Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas

inomhus i avskilt rum samt, om den som undersöker eller den undersökte

begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnes närvaro. Kroppsvi­

sitation av kvinna får verkställas eller bevittnas endast av kvinna, om un­

dersökningen ej sker genom elektrisk metalldetektor.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 b år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 5 november 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet R^egner,

regeringsrådet M^artenius,

justitierådet

B^ernhard,

justitierådet

H^esser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakomraet utdrag av protokoll över justi-

tieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet den 23 oktober 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 §

regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag

till lag om särskild kontroll på flygplats.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Staffan Edling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 204 år 1970

19

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 6 november 1970.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng,

A^ndersson, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^eijer,

O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, N^orling, L^öfberg, L^idbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om särskild kontroll på flygplats.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran

och hemställer att Kungl. Maj:t, efter vissa redaktionella jämkningar av

lagtexten, genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM i970 700583