4

Kungl. May.ts proposition nr 35 år 1970

utbildningsmöjligheter för vuxna, erfarenheter av 1967 års reform och den aktuella

debatten kring dessa frågor. Jag återkommer i det följande till den fortsatta ut­

vecklingen inom vuxenutbildningssektorn.

Den följande redogörelsen har gjorts starkt förkortad. I fråga om många av de

framlagda förslagen erfordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sam­

manhangets skull lämnas emellertid för vissa av dessa förslag en kortfattad redo­

visning.

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

I prop. 1967: 85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m.

gavs en översikt av de studie- och utbildningsmöjligheter som då stod till de

vuxnas förfogande. Med hänsyn till den snabba utveckling som ägt rum inom

vuxenutbildningen har jag funnit det ändamålsenligt att även i denna proposition

göra en motsvarande redovisning.

2.1 Kommunal vuxenutbildning

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning enligt läro­

planerna för grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet (ämneskurser)

och yrkesskolan (yrkesskolkurser). Den kommunala utbildningen får dessutom om­

fatta särskilda yrkesskolkurser och yrkesskolkurser i form av studiecirklar. Ut­

bildningen anordnas huvudsakligen som deltidsundervisning. Eleven kan välja att

antingen läsa enstaka ämnen eller för fullständig kompetens i den aktuella skol­

formen. Undervisningen är organiserad som koncentrationsläsning, vilket innebär

att eleven endast läser ett eller två—tre ämnen samtidigt. På två orter — Stockholm

och Lund •—- anordnas även heltidsundervisning för vuxna.

Särskild skolenhet för ämneskurser får inrättas om ämneskursema beräknas

varaktigt motsvara minst 16 poäng, varvid en poäng beräknas för varje påbörjat

550-tal lektioner. Vid sådan skolenhet skall finnas en ordinarie tjänst som rektor

och i vissa fall en ordinarie tjänst som studierektor. I de fall vuxenutbildningen är

förlagd till skolenhet för ungdomsutbildning skall finnas en arvodestjänst som

studierektor för ämneskursema.

1967 års reform har medfört en kraftig expansion av den kommunala vuxen­

utbildningen. Läsåret 1967/68 fanns kvällsgymnasier i ca 30 kommuner medan

läsåret 1969/70 ca 240 kommuner anordnar vuxenutbildning. Gymnasieutbildning

på icke-gymnasieort har på grund av särskilda skäl medgivits på tolv orter.

Omkring 12 000 elever deltog läsåret 1968/69 i ämneskurser på grundskolans

högstadium och ca 26 000 i ämneskurser på gymnasiet och fackskolan. Särskilda

skolenheter för vuxenutbildning finns i åtta städer, nämligen Gävle, Göteborg,

Malmö, Norrköping, Stockholm (fyra enheter), Uppsala, Västerås och Örebro.

I kommunala och enskilda yrkesskolkurser deltog ca 82 000 (bruttoantal) elever

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

5

läsåret 1968/69 fördelade på: serviceyrken inklusive huslig utbildning 27 000, kon­

tor och handel 25 500, industri och hantverk 15 000, teknisk utbildning 11 200,

vårdyrken 2 000 och övriga områden 1 300. Höstterminen 1968 fanns 8 332 elever

i tekniska aftonskolor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968 bör skolöver­

styrelsen verka för avveckling av denna skolform, dock under förutsättning att jäm­

förbara alternativ skapas inom den kommunala vuxenutbildningen.

Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner till lärare och skolledare.

Bestämmelser om utbildningen har meddelats i stadgan (1967: 452) för gymnasial

vuxenutbildning (ändrad senast 1969: 600).

De största ämnena, dvs. de som läses av det största antalet studerande, är i tur

och ordning: engelska, matematik, svenska, samhällskunskap, företagsekonomi och

historia. Vid yrkesskolkurserna ges utbildning för de flesta yrken inom industri,

hantverk, handel och kontor liksom för vårdyrkena. I enlighet med Kungl. Maj:ts

beslut den 15 mars 1968 (ändrat den 19 april 1968) har en gränsdragning skett

mellan yrkesskolans deltidskurser och studieförbundens kurser. Som en följd härav

har vissa kurser i t. ex. språk och konsthantverk överförts till studieförbunden.

2.2 Statlig vuxenutbildning

Vid de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand meddelas ut­

bildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymna­

sium. Undervisningen är en kombination av brevskolstudier och undervisning vid

resp. skola, s. k. varvad undervisning. Fr. o. m. vårterminen 1968 anordnas

vid norrköpingsskolan även undervisning enbart per korrespondens, vilken i likhet

med den varvade undervisningen är helt kostnadsfri. Läsåret 1969/70 beräknas

elevantalet i den varvade undervisningen uppgå till ca 5 600 vid de båda skolorna.

Staten svarar för personalkostnader, utgifter för de studerandes studiematerial och

därutöver för bl. a. viss utrustning och undervisningsmaterial.

Bestämmelserna om den statliga vuxenutbildningen har meddelats i stadgan

(1967: 452) för gymnasial vuxenutbildning (ändrad senast 1969: 600).

2.3 Folkhögskola

Statsbidrag utgår till 105 folkhögskolor och till ett tiotal filialer till dessa. Dessa

folkhögskolor kan med hänsyn till huvudmannaskapet indelas i tre grupper, lands-

tingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor. Stödföreningsskoloma får vanli­

gen betydande landstingsbidrag och landstingen är representerade i skolornas sty­

relser. Rörelseskolorna utgör ingen homogen grupp. Den folkrörelse som är

huvudman är starkt representerad i dessa skolors styrelser. Det är dock vanligt att

plats i styrelsen ges åt representant för landstinget och för den kommun där folk­

högskolan är belägen.

Målet för folkhögskolans verksamhet är att meddela allmän medborgerlig ut­

bildning, ofta med inriktning mot ett visst intresseområde. Under senare år har en

ökande andel av folkhögskolans elever sökt sig dit för att få vidareutbildning av

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

allmänt slag som en grand för fortsatt utbildning. Några folkhögskolor har spe­

ciallinjer som i vissa fall ger direkt yrkesutbildning. Det finns speciallinjer för

estetiska ämnen (musik, teater, konst) samt linjer för massmediautbildning och

u-landsfrågor. Utbildning av ungdomsledare, studieledare och föreningsledare

m. m. sker också vid speciallinjer. Hera folkhögskolor har vidare givit sådan un­

dervisning som direkt förbereder eleverna för inträde i socialhögskolor.

Tre olika slags kurser får enligt folkhögskolestadgan (1958: 478, ändrad senast

1969: 599) ordnas vid folkhögskolan, nämligen vinterkurs, sommarkurs och äm­

neskurs. Vinterkursen, som är den i fråga om elevantalet dominerande kurstypen,

omfattar 22—30 veckor. Sommarkurs skall omfatta minst 13 veckor. Ämneskurs

skall omfatta minst en vecka. Vinterkurserna kan ingå i en utbildning om två ofta

tre årskurser. Arbetsåret 1969/70 hade 83 skolor tre årskurser. Läsåret 1969/70

beräknas antalet elever vid vinterkurserna uppgå till drygt 13 500.

För folkhögskolorna finns ingen centralt fastställd läroplan. Varje skola får

inom de gränser folkhögskolestadgan anger själv utforma sitt program. Endast

ämnet musik är obligatoriskt i alla årskurser. I övrigt föreskriver stadgan obligato­

riska ämnen bara i den första årskursen. Dessa är svenska, litteratur, historia, sam-

hällslära, psykologi, kemi och biologi med hälsolära. Under senare år har försök

gjorts med att slopa årskursindelningen och i stället använda nivå- och stoff­

gruppering. Genom kungörelsen (1966: 24) om grundskolans kompetensvärde m. m.

har folkhögskolans kompetensvärde i viss utsträckning definierats. Folkhögskole­

kurserna kan under vissa betingelser jämställas med grundskolans högstadium eller

fackskola. I vissa fall ger folkhögskolestudier möjlighet till studier vid universitet

eller högskola.

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1966: 758) om statsbidrag till driftkostna­

der för folkhögskolor (ändrad senast 1968: 647) till kostnader för löner m. m. åt

lärare och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna, till kostnader för

viss annan personal samt till pedagogisk utrustning m. m. Efter skolöverstyrelsens

prövning i varje särskilt fall kan även utgå bidrag till personlig assistens åt handi­

kappade elever vid folkhögskolor. Vidare utgår statsbidrag till dyrare pedagogisk

utrustning och för sanering av folkhögskolornas ekonomi och till byggnadsarbeten

vid folkhögskolor.

Vid lärarhögskolan i Linköping anordnas fr. o. m. vårterminen 1970 en särskild

praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer av lärare för folkhögskolan. Till

utbildningen kan antas dels den som avlagt filosofie kandidatexamen dels den som

på annat sätt, t. ex. genom aktivt arbete inom det fria och frivilliga folkbildnings­

arbetet, anses ha förutsättningar att genomgå utbildningen. Intagningskapaciteten

för denna särskilda utbildning är 30 studerande per termin.

2.4 Studieförbund

Det finns i dag tolv av staten godkända studieförbund, av vilka de flesta har

anknytning till någon folkrörelse. Studieförbunden bedriver en omfattande studie­

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1970

7

cirkelverksamhet. För att statsbidrag skall utgå till en studiecirkel krävs bl. a. att

den har lägst fem och högst tjugu deltagare, att den omfattar minst tjugu studie­

timmar, fördelade på minst tio studieveckor. Ledare för studiecirkel skall godkän­

nas av studieförbund. Vissa undantag från dessa bestämmelser är möjliga.

Läsåret 1968/69 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar till ca

136 000 och bruttoantalet deltagare till ca 1,3 milj. Av samtliga cirklar behandlade

omkring 17 % ämnet musik, 21 % språk och 17 % litteratur, konsthantverk, tea­

ter och film. Omkring 17 % cirklar anordnades i ekonomiska ämnen och 10 %

i samhällsvetenskapliga ämnen. Ca 8 % återfanns i gruppen religion, filosofi och

psykologi.

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag till det fria

och frivilliga folkbildningsarbetet (ändrad senast 1968: 298) med 75 % av kost­

naderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 20 kr. per studietimme.

Av detta belopp får högst 15 kr. avse ledararvode. Dessutom utgår visst stats­

bidrag för administration och pedagogisk verksamhet. Kommuner och landsting

ger ofta bidrag till studieförbundens lokalavdelningar och regionala organ.

En särskild studieform utgör universitetscirklama. En sådan cirkel skall omfatta

minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster. I fråga om delta­

garantalet gäller samma villkor som för allmän studiecirkel. Ledaren för en uni-

versitetscirkel skall ha kompetens för undervisning vid universitet. Statsbidrag

utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst

med 75 kr. per studietimme. Av detta belopp får högst 60 kr. utgå till ledararvode.

Vidare utgår bidrag med 75 % av kostnaderna för resekostnadsersättning och

traktamente till ledaren.

2.5 Kurser i radio och television

Våren 1967 tillsattes kommittén för television och radio i utbildningen (TRU).

En av kommitténs huvuduppgifter är att bedriva försöksverksamhet med eterför-

medlad vuxenutbildning.

Höstterminen 1968 startade i radio och television de första kurserna som TRU

producerat — en kurs i engelska och en i företagsekonomi. Båda kurserna är på

gymnasienivå. Vidare har kurser börjat i ämnena matematik, socialkunskap och

psykologi. Sändningstiden för TRU-programmen i radio och television uppgår

vårterminen 1970 till ca 18 timmar i veckan. Kungl. Maj:t har genom beslut den

19 september 1969 fastställt produktionsplan för TRU för budgetåret 1969/70.

Flera nya kurser bl. a. i u-landskunskap, arbetsmarknadskunskap, familjekunskap

kommer härigenom att framställas för utsändning via etermedierna.

Avsikten med TRU-programmen är att de vuxna skall kunna följa dem indivi­

duellt och själva arbeta med det kursmaterial som framställs till programmen. TRU

samarbetar dock även med övriga kursanordnare av vuxenutbildning.

Inom bl. a. den kommunala vuxenutbildningen ges möjlighet att delta i lärarledd

undervisning i anslutning till TRU-kursema. Samverkan förekommer också med

8

studieförbunden, som anordnar studiecirklar i anslutning till programmen. Vidare

förekommer samverkan med korrespondensinstitut och den som vill kan sända

in svarsuppgifter och få dem rättade.

Sveriges Radio producerar sedan många år tillbaka kurser för vuxna, t. ex. i

språk. Under senare år har även sänts kurser i svenska för invandrare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

2.6 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning är beteckningen på utbildning som beviljas på syssel-

sättningspolitiska grunder. Berättigade till arbetsmarknadsutbildning och utbild­

ningsbidrag är personer som är arbetslösa, hotade av arbetslöshet eller som är

svårplacerade på arbetsmarknaden. Vederbörande skall ha fyllt 21 år (fr. o. m.

1 juli 1970 sänks den generella åldersgränsen till 20 år) och vara sökande vid

arbetsförmedlingen. Från denna 21-årsregel görs dock undantag för bl. a. ensam­

stående mödrar, handikappade och flyktingar. Arbetslöshetskravet gäller ej den

s. k. bristyrkesutbildningen. Denna ger utbildning i yrken, inom vilka det med

hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge eller eljest är av väsentlig betydelse att

snabbt öka tillgången på utbildad arbetskraft.

De vanligaste formerna av arbetsmarknadsutbildning är omskolningskurser, som

ger grundläggande utbildning för ett nytt yrke, fortbildningskurser, vilka ger utbild­

ning inom det egna yrkesområdet samt nybörjarkurser för ungdom. Vidare anord­

nas reaktiveringskurser för personer som tidigare varit yrkesverksamma och vill

återuppta förvärvsarbetet. Kursernas längd varierar från några veckor upp till två

år. Under budgetåret 1968/69 gavs omkring 50 % av utbildningen i form av sär­

skilda kurser anordnade av skolöverstyrelsen. Ungefär 25 % av kursdeltagarna

fick sin utbildning inom det allmänna skolväsendet. För 10—15 % gavs

utbildning

inom något företag.

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning har under de senaste tio åren nästan

tiodubblats. Budgetåret 1959/60 deltog ca 11 000 personer i arbetsmarknadsut­

bildningen medan den innevarande budgetår beräknas komma att omfatta ca

95 000.

Höstterminen

1969

inleddes en försöksverksamhet med

allmänna

ämnen i kur­

ser inom industri och hantverk. Försöksverksamheten är avsedd att omfatta ämnena

matematik, fysik, kemi, svenska, engelska och samhällskunskap. Syftet är att ge

kursdeltagarna, som i allmänhet har förkunskaper endast motsvarande sex-sjuårig

folkskola, en kompletterande allmän utbildning.

2.7 Eftergymnasial vuxenutbildning

Under senare år har personer utan formell behörighet givits ökade möjligheter

till eftergymnasiala studier. På grundval av förslag från kompetensutredningen

har Kungl. Maj:t i kungörelsen (1969: 68) om vidgat tillträde till högre utbildning

meddelat bestämmelser om försöksverksamhet med vidgat tillträde till grundlag-

9

gande utbildning inom vissa ämnesområden vid filosofisk fakultet. Behörig att

inskrivas vid universitet är enligt dessa bestämmelser den som fyller 25 år senast

under det år han begär inskrivning och som varit yrkesverksam under minst fem

år eller på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet. Den studerande skall upp­

fylla de krav på förkunskaper som oundgängligen fordras för att han skall kunna

tillgodogöra sig utbildningen. Försöksverksamheten omfattar studier för samman­

lagt 60 poäng, varav högst 40 poäng inom ett och samma ämnesområde.

En annan möjlighet för vuxenstuderande av olika kategorier utan formell behö­

righet utgör den försöksverksamhet med yrkesinriktade kurser vid universiteten

som påbörjades läsåret 1969/70 bl. a. i arbetsmarknadsteknik. Under läsåret

1970/71 skall utbildning ges i första hand i administrativ teknik, arbetsmarknads­

teknik med personaladministration, informationsteknik, miljövård, museiteknik och

u-landsfrågor med biståndsteknik.

Med beteckningen »extern universitetsutbildning» avses den kursverksamhet

som bedrivs i anknytning till universitet och högskolor men utanför dess reguljära

administration. Den externa universitetsutbildningen kan indelas i följande grupper.

Decentraliserad universitetsutbildning anordnas utanför orter

med universitet eller universitetsfilial inom ett begränsat antal ämnesområden. Ut­

bildningen avser i regel grundkurser om 20 poäng men även kurser om 40 poäng

förekommer. Kursanordnare är de lokala skolstyrelserna och universitetskanslers-

ämbetet är central myndighet.

Statsbidragsberättigade universitetscirklar anordnas av

studieförbunden. Universitetscirklarna kan indelas i två undergrupper, nämligen

cirklar som ansluter till gällande studieplaner vid universitet eller högskolor och

cirklar som har en friare uppläggning.

Universitetsutbildning per korrespondens arrangeras av

korrespondensinstituten Hermods och Brevskolan. Flertalet av Hermods’ kurser

avser 20-poängskurser men i några ämnen ges även 40-poängskurser. Brevskolans

kurser följer socialhögskolans studieplaner för den samhällsvetenskapliga grund­

kursen.

Den externa universitetsutbildningen är kartlagd av en arbetsgrupp (SAMSUS),

som i oktober 1969 presenterade sin rapport (UKÄ:s skriftserie nr 9). Från denna

rapport är bl. a. följande tabell hämtad.

Antal kurser, deltagare och timmar för skilda typer av extern universitetsutbildning

höstterminen 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

Typ

Antal

kurser

Deltagare

Timmar

(approx.)

Decentraliserad universitetsutbildning.........

27

655

4 900

Universitetscirklar »studieplansbundna» . . . . . .

279

4 810

29 400

Universitetscirklar »fria» .......................

172

2 521

13 500

Totalt

478

7 986

47 800

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1970

SAMSUS:s undersökning som avser förhållandena under höstterminen 1967 visar

även att fyra studieförbund, Tjänstemännens bildningsförbund (TBV), Folkuni­

versitetet (FU), Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Svenska kyrkans studie­

förbund, svarar för ca 90 % av den inom folkbildningsorganisationerna bedrivna

externa universitetsutbildningen. Den mest omfattande verksamheten har TBV med

48 % av cirkelantalet, 51 % av deltagarantalet och 51 % av antalet timmar.

SAMSUSrs kartläggning visar även att hälften av den decentraliserade universi­

tetsutbildningen och de studieplansbundna universitetscirklarna faller inom det

samhällsvetenskapliga området. Det näst största området är ämnena inom den

historisk-filosofiska sektionen som svarar för ca en femtedel av dessa två grupper.

Därnäst kommer de språkvetenskapliga ämnena som svarar för en dryg tiondel av

verksamheten. Ungefär en tiondel av kurserna ligger på tvåbetygsnivå, resten på

ettbetygsnivå, varav ca 15 % är delstudiekurser. De flesta tvåbetygskurserna ges

inom det historisk-filosofiska och det samhällsvetenskapliga området.

2.8 Korrespondensundervisning

Korrespondensinstituten har ett stort sortiment av korrespondenskurser avpas­

sade såväl efter skolväsendets som efter mer specifika behov. Eleven läser i regel

endast själva brevkursen men kan vid kursens slut genomgå en preparandkurs.

Hermods har i dag ca 200 000 »aktiva» elever och ca 72 000 nyanmälningar

per år. Dess korrespondensundervisning utnyttjas inom en mängd olika områden.

Till Brevskolans kurser anmäler sig ca 50 000 personer per år. Brevskolan ägs

av ett stort antal folkrörelser. Även Brevskolans korrespondensundervisning ut­

nyttjas inom en mängd olika områden.

Lantbrukets korrespondensskola (LTK) har kurser på jordbrukets område med

ca 15 000 kursanmälningar per år.

Försvarets brevskola meddelar till befäl på aktiv stat och i reserven m. fl. korre­

spondensundervisning i militära ämnen, totalförsvars-, samhälls- och utrikespoli­

tiska frågor m. m.

2.9 Statens, kommunernas och landstingens interna utbildningsverksamhet

Inom den statliga förvaltningen och de statliga affärsverken drivs fortbildnings-

och vidareutbildningsverksamhet i betydande omfattning. Denna anordnas dels av

verken och myndigheterna själva, dels av de tre centrala kursanordnarna statens

personalutbildningsnämnd, statskontoret och riksrevisionsverket. Regionalt drivs

kursverksamheten av länsstyrelserna.

Svenska kommunförbundet bedriver kursverksamhet för såväl förtroendemän

som anställda i kommunerna. För förtroendemän anordnas kurser i anslutning till

de olika kommunala organens verksamhetsområden. Kursverksamheten för de

anställda gäller både personer i chefsställning och övrig personal. Inom landstings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

11

sektorn genomförs kurser och konferenser lokalt av landstingen, regionalt av två

eller flera landsting i samverkan och centralt av landstingsförbundet. Även orga­

nisationer och företag bedriver en omfattande utbildningsverksamhet för med­

lemmar och anställda. Under avsnittet i det följande angående statligt stöd till

löntagarorganisationernas utbildning (4.3) beskrivs bl. a. utbildningsverksamheten

inom dessa och vissa andra organisationer.

3. Erfarenheter och synpunkter efter 1967 års beslut

3.1 Innebörden av 1967 års beslut

Riksdagens beslut år 1967 (prop. 85, SU 117, 129, 2LU 45, rskr 277, 290)

angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m. gällde såväl vuxen­

utbildningens organisation som studiefinansieringsfrågor. Reformen innebar dock

i första hand ökade möjligheter för den enskilde att erhålla vuxenutbildning.

I propositionen, som låg till grund för riksdagens beslut, framhölls att vuxen­

utbildning blivit ett samlingsbegrepp som kommit att inbegripa utbildnings- och

bildningsverksamhet i många olika former och med skilda mål. Samhällets engage­

mang har koncentrerats till den arbetsmarknadsinriktade utbildningen, den gym­

nasiala och förgymnasiala utbildningen samt folkbildningen. Av flera skäl måste

dock enligt departementschefen huvudvikten läggas vid arbetsmarknadsutbildningen.

Vid sidan härav finns emellertid också, konstaterades i propositionen, utrymme

för en verksamhet som tillgodoser de vuxnas individuella önskemål om vidgade

studie- och utbildningsmöjligheter inom ramen för en mer allmänt inriktad bild­

ning eller utbildning enligt ungdomsskolans kursplaner.

1967 års beslut innebar att samhället i framtiden skulle ta på sig ansvaret att

i större utsträckning än tidigare förmedla undervisning via radio och television.

En särskild kommitté tillkallades genom beslut av Kungl. Maj:t den 24 februari

1967 för att utreda frågan om television och radio i utbildningen samt att leda viss

försöksverksamhet.

Vidare skulle utbildningsprogrammet inom den gymnasiala utbildningen om­

fatta utbildning enligt kursplanerna för grundskolans högstadium, fackskola, gym­

nasium och yrkesskola. Kommun skulle vara huvudman för lokal vuxenutbildning,

som i regel skulle inordnas i skolenheter med ungdomsutbildning. En förstärkning

gjordes av den administrativa och pedagogiska ledningen vid sådana enheter. En

höjning genomfördes av statens bidrag till den lokala utbildningen så att detta

skulle täcka 100 % av kostnaderna för löner till skolledning och lärare.

Vid de riksrekryterande skolorna skall enligt 1967 års beslut även studerande

som enbart studerar per korrespondens kunna tas in. Särskilda laborationskurser

skall vidare anordnas. I samband med bl. a. utvidgningen av utbildningsprogram­

met genomfördes en betydande personalförstärkning vid de båda skolorna i Norr­

köping och Härnösand.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

I propositionen betonades kraftigt den roll som folkbildningens arbete har inom

vuxenutbildningen. Åtgärder föreslogs för att åstadkomma en klarare gränsdrag­

ning mellan studiecirklar och nuvarande deltidskurser vid yrkesskolorna. En höj­

ning av statsbidraget genomfördes från 15 kr. till 20 kr. per studiecirkeltimme.

I fråga om studiefinansieringen innebar reformen bl. a. en höjning av maximi­

beloppet för lån ur allmänna studielånefonden för studerande med försörjnings­

plikt mot barn och införande av resekostnadsersättning för studerande vid den

riksrekryterande vuxenutbildningen.

3.2 Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsframställningar för budgetåret 1970/71 på

grundval av bl. a. uppgifter från länsskolnämnder och studieförbund redogjort för

vissa erfarenheter av 1967 års vuxenutbildningsreform. Skolöverstyrelsen betonar

att det ännu är för tidigt att ge några definitiva omdömen om vuxenutbildningen

efter den 1 juli 1968. De synpunkter som refereras är således grundade på endast

ca ett års erfarenhet.

Som en följd av 1967 års beslut infördes vissa bestämmelser angående gräns­

dragningen mellan å ena sidan studieförbundens verksamhet och å andra sidan den

kommunala vuxenutbildningen. Skolöverstyrelsen konstaterar att denna gränsdrag­

ning inte inneburit några större problem även om vissa mindre justeringar ansetts

önskvärda. En av anledningarna till detta är att samarbetet mellan olika anord-

nare av vuxenutbildning fungerar tillfredsställande i så gott som alla län. Särskilda

regionala samarbetsorgan finns i sex län och i ytterligare nio län har representanter

för länsskolnämnden och studieförbunden haft gemensamma överläggningar om

vuxenutbildningen. Vidare har lokala samarbetsorgan (vuxenutbildningsråd) bildats

i en rad kommuner men saknas fortfarande på många platser.

Enligt ABF är det första årets erfarenheter positiva. Kommunernas intresse

för att stödja studieförbundens vuxenutbildningsverksamhet med stipendier och

särskilda anslag kan däremot sägas vara relativt ringa. Den viktigaste anledningen

till att verksamheten på detta område inte fått en större omfattning är enligt ABF

bristen på ekonomiska resurser. Studieförbundens möjligheter att medverka i

vuxenutbildningen är enligt ABF:s uppfattning i hög grad beroende av hur det

samhälleliga stödet till folkbildningsarbetet kommer att utvecklas. Även andra

studieförbund upplever sina knappa resurser som ett mycket allvarligt hinder i

verksamheten.

Även flertalet länsskolnämnder poängterar det goda samarbetet som finns mel­

lan de kommunala organen och studieförbunden. Länsskolnämnden i Östergötlands

län anser det riktigt att undervisning som är inriktad mot att vinna viss behörighet

bedrivs av de kommunala skolmyndigheterna. Enligt nämnden synes de olika

anordnama ha skilda verksamhetsfält på detta område. Gränsuppdragningspro-

blem kan fortfarande uppstå, men de bör kunna lösas i samförstånd om den ge­

mensamma målsättningen är att tillgodose de olika behoven av studier. Nämnden

13

vill starkt understryka betydelsen av studieförbundens verksamhet och kommer

även i fortsättningen att främja en nära samverkan mellan intressenterna på

vuxenutbildningens område.

För att en kurs skall få starta inom den kommunala vuxenutbildningen krävs att

antalet elever beräknas varaktigt uppgå till tolv. Denna bestämmelse

— liksom

bestämmelsen om att elev måste ha fyllt 18 år — är enligt många kommuner

och länsskolnämnder hinder för en ökad verksamhet, framför allt i landsbygds­

kommuner. Enligt länsskolnämnden i Kronobergs län är åldersgränsen ofta ett

hinder för att en kurs skall kunna anordnas. Ämneskursema har i detta län inte

fått önskad spridning. Kurserna på gymnasieortema har ej varit attraktiva för

människor boende mer än en mil från kursorten, varför vissa kommuner i länet

infört resebidrag till kursdeltagarna, vilket har underlättat rekryteringen. Läns­

skolnämnden i Västernorrlands län hävdar att om vuxenutbildningsreformen skall

ha någon reell effekt — för norrländsk glesbygd någon effekt alls — bör bestäm­

melserna om lägsta elevantal och ålder mjukas upp.

Slutligen framgår av de uppgifter som skolöverstyrelsen redovisat att det fort­

farande saknas vuxenutbildningsråd i många kommuner och att informationen om

vilka utbildningsmöjligheter som står till buds för den vuxne bör intensifieras.

3.3 Allmän debatt

Under de senaste åren har det ägt rum en livlig debatt kring vuxenutbildningsfrå­

gorna. Speciellt intresse har ägnats dem, som har en mycket kort och bristfällig

utbildning och för vilka spärrar av ekonomisk, geografisk, social, socialpsykolo­

gisk natur försvårar deltagande i och genomförande av studierna. Vidare har tan­

ken på återkommande utbildning tagits upp av i första hand 1968 års utbildnings-

utredning (U 68).

De internationella samarbetsorganisationerna har likaså ägnat vuxenutbildnings­

frågorna en allt större uppmärksamhet. Som ett exempel kan nämnas att nästa

europeiska undervisningsministermöte skall behandla frågan om återkommande

utbildning. Här skall jag inte göra någon utförlig beskrivning av hela vuxenutbild-

ningsdebatten utan bara belysa några centrala frågeställningar inom området.

3.3.1 Vuxenutbildningens uppgifter

Gemensamt för många debattinlägg är att man kraftigt betonar att en utbild­

ningspolitik för jämlikhet i hög grad måste gälla de vuxnas utbildning. Det mest

påtagliga skälet för detta är att den väsentligt förbättrade ungdomsutbildningen

har lett till en utbildningsklyfta mellan de unga och de vuxna.

I rapporten från det socialdemokratiska partiets och LQ:s arbetsgrupp för jäm­

likhetsfrågor framhålls att jämlikhetsskäl talar för att även de som har fått en full­

värdig ungdomsutbildning får möjlighet att komplettera sin utbildning med åter­

kommande perioder av vuxenutbildning och att utbildning i vuxen ålder i fram­

tiden kommer att behövas för alla. Det blir då väsentligt att bygga ut och utforma

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1970

denna vuxenutbildning så att den inte skapar nya skillnader inom den vuxna ge­

nerationen.

Det är enligt jämlikhetsgruppen viktigt att framtidens vuxenutbildning för aktua-

lisering och komplettering av kunskaper och färdigheter utformas så att den kom­

mer att spela samma utjämnande roll för yrkesval, samhällsinflytande och kultur­

delaktighet, som ungdomsutbildningen gör i dag. Det räcker inte med att starta

sitt yrkes- och samhällsliv med goda förutsättningar efter en god ungdomsutbild­

ning. Alla måste också, menar man i rapporten, få tillfälle att underhålla och för­

bättra sina kunskaper.

I rapporten från LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor (LOVUX) fram­

hålls att de stora skillnader som i dag råder mellan olika grupper i samhället i

fråga om utbildning måste arbetas bort. För detta krävs ökad social medvetenhet

från medborgarna och då inte minst från de grupper som är mest missgynnade.

Det är dessa som måste ges möjlighet att uttrycka sin mening. Vuxenutbildningen

har här enligt LOVUX ytterligare en betydelsefull roll, nämligen att öka medbor­

garnas sociala medvetenhet och därmed skapa ett större tryck för en utveckling

mot ökad jämlikhet och social rättvisa. Det är först då som en opinion mot olik­

heterna kan uppstå.

Även Lars-Olof Edström tar i sin debattbok Reformera vuxenundervisningen nu

upp vuxenutbildningens roll att skapa ökad medvetenhet och vilja till förändring.

Enligt Edström tenderar det konventionella utbildningsmönstret att bevara och un­

derbygga existerande normer, värderingar och attityder, medan vuxenundervis­

ningen är ett instrument för att genomföra förändringar av samhället. Inte ens

många utvecklingsorienterade samhällen har enligt Edström ännu riktigt förstått

vilken vital samhällsutveckling en målmedveten vuxenundervisning kan ge.

Som tidigare påpekats anser många att de lågutbildade måste ges prioritet vid

reformarbetet. LOVUX menar att vuxenutbildningen måste utformas så att den

engagerar de sämst ställda grupperna för vilka många och svåröverkomliga

studiehinder existerar. Dessa grupper måste enligt LOVUX således ges de pro­

portionellt största resurserna inom vuxenutbildningen. Även jämlikhetsgruppen

anser det viktigt att de sämst ställda ges högsta prioritet vid den fortsatta utbygg­

naden av vuxenutbildningen. Att bryta de onda cirklarna för de socialt och utbild-

ningsmässigt missgynnade — såväl för vuxna som för barn och ungdom — måste

hävdar jämlikhetsgruppen vara ett centralt mål för utbildningspolitiken.

3.3.2 Organisation

Vuxenutbildningen i dag utgör inte någon enhetlig organisation utan är uppde­

lad på ett antal huvudmän. Ansvarsfördelningen och samordningen mellan dessa

har från olika utgångspunkter varit föremål för debatt. Från i första hand folk-

bildningshåll har man under de senaste åren hävdat att folkbildningen missgyn­

nats i fråga om statsbidrag. I en ledare i tidskriften Fönstret skrev man förra året

att 1967 års vuxenutbildningsreform i huvudsak innebar en prioritering av utbild­

ningsmöjligheterna för sådana vuxna som utbildningsmässigt och kulturellt redan

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

15

befinner sig i en förhållandevis sett gynnsam situation. Studieförbunden och den

organisationsburna utbildningsverksamheten har här trots mycket begränsade eko­

nomiska resurser, enligt ledarskribenten, visat sig ha långt större förutsättningar

att nå ut och aktivera de grupper i samhället som fått nöja sig med en kort och

ofta bristfällig ungdomsutbildning.

I jämlikhetsrapporten framhålls att den av stat och kommun bedrivna vuxen­

utbildningen måste bli en allt mer väsentlig del av den samhälleliga utbildnings­

verksamheten. På vuxenutbildningens område spelar emellertid också den folk­

rörelseanknutna utbildningsverksamheten en central roll. Många vuxna torde lät­

tare kunna fås att delta i de typer av utbildning som folkrörelserna arrangerar.

Dessa kurser kan innebära en viktig stimulans till fortsatta studier och skapar ock­

så ökade förutsättningar att delta i mer omfattande vuxenutbildningsprogram. Den

folkrörelseanknutna vuxenutbildningen bör därför enligt jämlikhetsgruppen ges

stöd på jämförbara villkor. Dessutom bör ett särskilt samhälleligt stöd ges till

fackliga organisationers utbildning, vilken fyller en mycket viktig funktion inom

vuxenutbildningen.

Beträffande administrationen av i första hand den kommunala vuxenutbild­

ningen har många förslag framförts. TCO föreslår i en skrift att en särskild avdel­

ning inrättas inom skolöverstyrelsen för vuxenutbildning samt att vuxenutbild­

ningens organisatoriska tyngdpunkt bör ligga på det regionala planet och sålunda

hos länsskolnämnderna. Med anknytning till länsskolnämnderna bör enligt TCO

länsvis inrättas vuxenutbildningsnämnder. Dessa skulle ha uppgiften att följa de

speciella vuxenutbildningsfrågorna och att för länsskolnämndens räkning bereda

vuxenutbildningsärenden. TCO anser att dessa vuxenutbildningsnämnder bör bestå

av representanter för länsskolnämnder, arbetsgivare och arbetstagare. Dessutom

bör länsbildningsförbund och folkhögskolor knytas till vuxenutbildningsnämndernas

verksamhet.

Även en arbetsgrupp inom folkpartiet, som utgivit en skrift om vuxenutbild­

ning, anser att det bör finnas vuxenutbildningsråd på regional nivå och dessutom

liknande råd på lokal nivå. Som föredragande i de lokala råden bör finnas en sär­

skild vuxenutbildningsledare. Denne bör enligt arbetsgruppen även ha till uppgift

att vara studievägledare för de vuxenstuderande inom kommunen och t. ex. kunna

ge besked om vilka utbildningsmöjligheter som står till buds, informera om de

studiesociala villkoren m. m.

Edström har en något annan uppfattning om den centrala organisationen, näm­

ligen att man bör inrätta ett vuxenutbildningsverk. Till detta verk bör man föra

alla samhällets vuxenundervisningsfunktioner, vilket enligt Edström borde med­

föra att universitetskanslersämbetet avskaffas och dess uppgifter övertas av det

nya vuxenundervisningsverket.

3.3.3 Kompetensfrågor

I den allmänna debatten om vuxenutbildningen har från många håll förts fram

kravet på att det bör ske en uppmjukning av villkoren för tillträde till högre stu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

dier. Som tidigare påpekats pågår vissa försök med vidgat tillträde till högre stu­

dier och kompetensutredningen fortsätter sitt utredningsarbete. LOVUX betonar

i sin rapport att det inte är rimligt att de vuxenstuderande som har en annan ut­

bildningsbakgrund än de ungdomsstuderande skall underkastas ungdomsutbild­

ningens nuvarande kompetensregler för att erhålla den utbildning som de har

reella förutsättningar för. En vuxenstuderande som t. ex. har behov av univer­

sitetsstudier i matematik och fysik skall enligt LOVUX inte behöva inhämta full­

ständig gymnasiekompetens utan bör endast ha de reella kunskaper som behövs

för att kunna följa studiekurserna i resp. ämne vid universitet.

3.3.4 Vuxenpedagogik

Behovet av särskild vuxenpedagogik har ofta påtalats i debatten. I jämlikhets-

rapporten påpekas att den pedagogiska uppläggningen har avgörande betydelse

för de vuxna studerandes möjlighet att utnyttja utbildningsmöjligheterna. Lärar-

och ledarutbildningen måste därför ägnas stort intresse och ökade resurser måste

satsas på denna. Även forsknings- och utvecklingsarbete rörande vuxenutbildningen

måste enligt jämlikhetsgruppen ges ökade resurser. Särskilt viktigt är det att forsk­

ningsinsatser görs för att klarlägga de faktorer som försvårar deltagande i och

genomförande av vuxenutbildning.

Folkpartiets arbetsgrupp anser att ett riksrekryterande vuxenutbildningscentrum

bör inrättas i Stockholm. Detta centrum borde bl. a. kunna fungera som forsk­

ningsfält om vuxenpedagogiska frågor för Stockholms universitets pedagogiska in­

stitution och för lärarhögskolan i Stockholm.

Edström betraktar denna problematik i ett globalt perspektiv och hävdar att

de utbildningsproblem vi skall lösa till sin karaktär är internationella och måste

angripas utifrån internationella utgångspunkter. U-länderna har inte råd att på

samma sätt som vi forska, experimentera och kanske göra dyrbara misstag. Vi

kan genom vad vi gör här — fortsätter Edström — genom att formulera våra

problem i termer som är meningsfulla också utanför Europa och USA inte bara

förbättra och utveckla vår egen vuxenutbildning utan också samtidigt göra andra,

för tillfället mindre lyckligt lottade samhällen en tjänst. Utvecklingssamarbete be­

tyder inte bara att man skickar gåvor, krediter eller personal till ett underutvecklat

land. Sverige har redan enligt Edström ett internationellt ansvar för vuxenunder­

visningens utveckling, eftersom vi hör till de länder där undervisningen av vuxna

betytt och betyder mest och eftersom vi har betydande, ibland unika erfarenheter

av vuxenundervisning. Det är nu nödvändigt att kritiskt granska våra vuxenunder­

visningsformer, pröva och experimentera med sikte på framtiden.

3.3.5 Återkommande utbildning

U 68 har i skriften Högre utbildning, funktion och struktur behandlat frågan

om återkommande utbildning. I skriften framhålls att karaktäristiskt för ett system

med återkommande utbildning är att det för den enskilde inte sker en slutlig över­

17

gång från ett utbildningsskede till yrkesverksamhet. Man kan dock anta att ut­

bildningen under överskådlig tid har sin största omfattning under ungdomsåren.

Ett system med återkommande utbildning har många fördelar och torde kunna

utgöra ett verksamt medel för att främja jämlikhet i samhället. Det synes t. ex.

rimligt att ett växelspel mellan olika mänskliga aktiviteter leder till att dessa upp­

fattas som i olika avseenden mera jämställda. En annan jämlikhetsaspekt rör för­

hållandet mellan generationerna. Genom den återkommande utbildningen kan

man bidra till att öka kontakterna mellan äldre och yngre och att utjämna skill­

naderna i fråga om kunskaper, erfarenheter och värderingar. För den enskilde

kan växlingarna mellan studier och förvärvsarbete ha gynnsamma effekter. Moti­

vationen för såväl studier som yrkesverksamhet kan öka liksom möjligheterna att

använda fritiden på lämpligt sätt. Vidare får den enskilde möjligheter att stegvis

lära känna sina förutsättningar i arbetslivet och att fortlöpande anpassa sina stu­

dier efter dessa. Den enskilde förlorar inte heller för alltid de möjligheter som

ungdomsutbildningen erbjudit utan kan återgå till studier och följa kurser som är

likvärdiga med dem som erbjuds eleverna som kommer direkt från mellanskolan.

Ett system med återkommande utbildning kan dock även motverka en strävan

till ökad jämlikhet. Den som av sociala, ekonomiska eller kanske psykiskt konsti­

tutionella skäl inte tar för sig av utbildningsutbudet eller utnyttjar det på ett ra­

tionellt sätt, kan snabbt komma efter i utbildningshänseende. Man måste vara med­

veten om att det ofta kan vara svårt för individen att övervinna de hinder som

kan vara förknippade med att på heltid eller deltid återgå till studier.

U 68 påpekar att det är nödvändigt att ägna stor uppmärksamhet åt den en­

skildes reella möjligheter att tillgodogöra sig ett ökat utbud av vuxenutbildning.

Bl. a. måste man uppmärksamma arbetsgivarnas möjligheter att ta emot ungdo­

mar med mellanskoleutbildning och senare låta dem delta i utbildning på heltid

eller deltid. Man kan enligt U 68 här jämföra med den rätt till tjänstledighet som

redan finns i samband med havandeskap och militärtjänst.

Vad som här har redovisats om återkommande utbildning har gällt hur den

påverkar den enskilde individen. Utbildningsmålen kan också utformas så att de

avser samhället. Perioder av återkommande utbildning, som systematiskt är in­

sprängda i yrkesverksamhet bidrar till förnyelse av samhället i vid mening. Vidare

bör det enligt U 68 vara möjligt att i ökad utsträckning sprida kunskaper som

möjliggör ett bättre utnyttjande av begränsade naturresurser eller ekonomiska re­

surser.

I U 68:s skrift påpekas vidare att samhällsekonomiska, företagsekonomiska

och individuella mål för den återkommande utbildningen kan stå i motsats till

varandra. Från samhällsekonomisk synpunkt kan det vara lämpligt att koncentre­

ra utbildningen till grupper som redan har god utbildning eller till personal inom

föränderliga arbetsmarknadssektorer. Det enskilda företaget kan vilja satsa på i

första hand vissa nyckelposter, som kan väntas stanna i företaget. För den en­

skilde kan möjligheterna till en rikare fritid eller befordran inom eller utom före­

taget vara det väsentliga.

2 —

Biliang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 35

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1970

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

4. Reformförslag på vuxenutbildningens område

4.1 Skolöverstyrelsen

4.1.1 Studiecirklar

I anslagsframställningarna för budgetåret 1970/71 framhåller skolöverstyrelsen

att en väsentlig uppgift för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet är att genom

ökade kunskaper underlätta den vuxnes anpassning i ett samhälle, som ständigt

förändras, att öka förståelsen för och möjligheterna att aktivt delta i förändringarna

av detta samhälle och att träna förmågan till självständiga ställningstaganden.

Studier med särskild inriktning på samhälls- och kulturfrågor torde enligt över­

styrelsen även i framtiden bli folkbildningsarbetets huvuduppgift. Studiecirkeln som

arbetsform ger också, vid sidan av kunskapsförmedlingen, värdefull skolning i de­

mokratiska arbetsformer och tänkesätt och kan i hög grad medverka till att bryta

ner gränserna mellan olika grupper i samhället. En annan viktig uppgift för dem

som arbetar inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet är att medverka till

förverkligandet av en kulturell demokrati. Det sker bl. a. genom att studieför­

bunden på olika sätt följer upp lokala initiativ för att stimulera nya grupper av

människor att ta aktiv del i kulturpolitiska frågor och olika former av kulturytt­

ringar.

Förutsättningen för att folkbildningsarbetet med framgång skall kunna ge­

nomföra sina uppgifter i vuxenutbildningen är enligt överstyrelsens mening en

kraftig uppräkning av bidragen till studieförbundens verksamhet. En sådan höj­

ning bör ge de deltagare som av olika skäl väljer studiecirkeln som utbildningsform

möjligheter att genomföra sina studier på i huvudsak samma ekonomiska villkor

som erbjuds inom andra sektorer av vuxenutbildningen.

Skolöverstyrelsen föreslår därför att bidraget till studiecirklar

görs indexbundet och att bidraget utgår med högst det belopp som utgör tim­

arvode enligt löneklass BT 14 (för budgetåret 1968/69 41 kr.) per studietimme,

varav högst 85 % får användas till handledararvode.

Möjligheten att erhålla medverkan av expert eller fackman är av stort värde

för många studiecirklar. Detta gäller bl. a. i cirklar där man studerar samhälls­

frågor och i cirklar som inte har tillgång till en ämnesexpeit som cirkelledare,

vilket ofta är fallet speciellt i glesbygder. Överstyrelsen föreslår att statsbi­

drag till kostnaderna för arvode, resekostnadsersättning och traktamente för

expert eller fackman, som medverkar i allmän studiecirkel skall utgå

med högst 20 kr., utöver det högsta bidrag som kan utgå till handledararvode i

allmän studiecirkel.

Beträffande bidragen till universitetscirklar föreslår översty­

relsen oförändrade bestämmelser i avvaktan på förslag från den av UKÄ tillsatta

arbetsgruppen SAMSUS.

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1970

19

Med anledning av att studieförbunden f. n. har stora svårigheter att lösa lik-

viditetsfrågan under den tid som förflyter mellan cirkelverksamhetens avslutning

och den slutgiltiga utbetalningen av statsbidrag föreslår överstyrelsen att för­

skott på bidrag till studiecirkelverksamhet skall kunna utgå med 90 %

av det belopp vederbörande studieförbund erhållit närmast föregående redovis­

ningsår. Procentsatsen är nu enligt gällande bestämmelser 75.

Överstyrelsen föreslår vidare att 1 milj. kr. ställs till överstyrelsens förfogande

för försöks- och utvecklingsarbete i syfte att utpröva olika kom­

binationer av cirkelarbete, enskilda studier, intensivkurser i samverkan med folk­

högskolor, brevstudier samt eterburen undervisning.

Hur vuxenutbildningsreformen kommer att påverka studiecirkelverksamhetens

numerära utveckling är ännu för tidigt att med säkerhet uttala sig om. Översty­

relsen gör emellertid den bedömningen att reformen kommer att få en viss däm­

pande effekt på studiecirkelverksamhetens utbyggnad. I samma riktning verkar den

fortsatta översyn av gränsdragningen mellan vad som bör hänföras till statsunder­

stött folkbildningsarbete och vad som inte kan klassificeras som sådant. Denna

översyn genomför överstyrelsen i samråd med studieförbunden. Överstyrelsen har

i sina beräkningar utgått ifrån en ökning av den allmänna studiecirkelverksamheten

med 3 % medan universitetscirkelverksamheten, som inte direkt berörs av vuxen­

utbildningsreformen, beräknas öka med 10 %. Överstyrelsen beräknar att ett ge­

nomförande av här föreslagna förändringar av bidragen medför ett ökat medels­

behov av 56,5 milj. kr.

4.1.2 Studieförbundens centrala verksamhet

Från budgetåret 1963/64 till budgetåret 1967/68 har antalet studiecirklar ökat

med ca 29 % och antalet cirkeldeltagare med ca 28 %. Budgetåret 1963/64 ut­

gjorde organisationsbidraget 18,3 % av studieförbundens organisationskostnader

medan bidraget 1967/68 motsvarade 10,4 % av dessa kostnader.

Den redovisade utvecklingen har inneburit snabbt växande administrativa kost­

nader dels till följd av den ökade verksamheten och dels till följd av att den all­

männa kostnadsutvecklingen fört med sig högre kostnader för löner, resor, lokal­

hyror osv. Studieförbundens resurser för organisation och administration är där­

för klart otillräckliga i förhållande till verksamhetens omfattning. Det är enligt

överstyrelsens mening angeläget att bidraget till studieförbundens organisations­

kostnader höjs åtminstone till en nivå, som ungefär motsvarar den andel av för­

bundens kostnader som bidraget utgjorde budgetåret 1963/64. Utöver vad som

anförs beträffande kostnadsutvecklingen vill överstyrelsen understryka nödvändig­

heten av att ekonomiska förutsättningar ges för en tillräckligt god stabilitet i studie­

förbundens administrationsåtgärder, bl. a. utbildning av instruktörer,

granskning

av den lokala verksamheten, fullföljande av den omstrukturering av de lokala

enheternas organisation som pågår inom flera studieförbund m. m. Överstyrelsen

föreslår i enlighet härmed att bidraget till studieförbundens or-

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

ganisationskostnader höjs med 1,4 milj. kr. till 5 milj. kr.

Det är enligt överstyrelsens mening angeläget att det pedagogiska utvecklings­

arbetet för att främja kvaliteten i verksamheten intensifieras i takt med verksam­

hetens kvantitativa ökning. Detta gäller i särskild grad utbildningen av cirkelledare.

Ökade insatser för utbildning av cirkelledare kommer också i stor utsträckning

andra sektorer av vuxenutbildningen till del. Överstyrelsen föreslår därför att b i-

draget till studieförbundens pedagogiska verksamhet

höjs med 1,4 milj. kr. till 4,5 milj. kr.

För många handikappade är studiecirkeln en särskilt lämplig undervisningsform

genom att den innebär studier i en liten grupp där man i hög grad kan anpassa

studiemateriel och arbetstakt till deltagarnas förutsättningar. Fortfarande råder det

emellertid brist på lämpligt studiemateriel för stora grupper av handikappade. En

intensifierad cirkelledarutbildning för denna del av studieförbundens verksamhet är

också angelägen. Det är enligt överstyrelsens mening angeläget att studieförbunden

ges ekonomiska resurser för fortsatt utvecklingsarbete på detta område. Översty­

relsen föreslår att bidraget till studieförbundens pedagogiska

verksamhet för handikappade höjs med 100 000 kr. till 300 000 kr.

för budgetåret 1970/71.

4.2 Försöksverksamhet med vuxenutbildning

4.2.1 LO:s och ABF:s förslag

LO och ABF har i en skrivelse till utbildningsdepartementet hemställt att

1 290 000 kr. anslås till viss försöksverksamhet med vuxenutbildning.

I skrivelsen framhålls att en reformering av vuxenutbildningen under senare

tid kommit att framstå som en av de mest angelägna och brådskande kulturpoli­

tiska uppgifterna i vårt land. Att ett sådant reformarbete i första hand måste syfta

till att skapa ökad jämlikhet på utbildningens och kulturlivets område torde det

i dag knappast råda några delade meningar om. Erfarenheterna av vuxenutbild­

ningen i de former den hittills bedrivits visar enligt LO och ABF att denna i första

hand kommer de yngre och redan relativt välutbildade tillgodo, medan de mycket

stora grupper av vuxna som fått en kort och ofta bristfällig ungdomsutbildning av

olika anledningar tycks ha begränsade möjligheter att utnyttja de utbildningsresur­

ser som samhället nu ställer till förfogande.

Syftet med försöksverksamheten är enligt LO och ABF att man genom flexibla

studieformer och med olika slag av speciella studiesociala och studiestimulerande

åtgärder skall försöka att till vuxenutbildningen rekrytera sådana vuxna som har

kort och bristfällig ungdomsutbildning och som av sociala, psykologiska eller

geografiska skäl nu inte har möjlighet att delta i samhällets vuxenutbildning.

Försöksverksamheten bör enligt framställningen bedrivas på ett tiotal orter. Des­

sa bör väljas så att de representerar olika slag av näringsliv. Utbildningen bör kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

21

centreras till några få, i sammanhanget betydelsefulla ämnen, såsom svenska, mate­

matik, samhällskunskap, engelska och eventuellt också något yrkesämne. För

undervisningen i svenska och matematik bör TRU:s program i dessa ämnen kunna

användas. Krav på att undervisningen skall följa ungdomsskolans läroplaner bör

inte uppställas. Undervisningen bör för varje ämne omfatta ca 60—80 studie­

timmar och i huvudsak bedrivas i form av studiecirklar. För elevrekryteringen bör

enligt LO och ABF anordnas väl förberedd uppsökande verksamhet. Deltagarna

i försöksverksamheten bör också få möjlighet till studierådgivning. Som ett led i

försöksverksamheten bör vissa studiestimulerande åtgärder sättas in. Resultaten

av verksamheten bör sedan bli föremål för en systematisk utvärdering. Försöks­

verksamheten bör enligt förslaget ledas av en särskild arbetsgrupp.

4.2.2 Remissyttranden

Skolöverstyrelsen, som finner den föreslagna försöksverksamheten intressant

och värdefull, betonar betydelsen av att studieteknik ägnas särskild uppmärksam­

het vid den planerade utbildningen. Överstyrelsen understryker vidare värdet av att

effekten av de föreslagna studiestimulerande åtgärderna undersöks. Av särskilt

intresse härvidlag är hur de personliga ekonomiska förutsättningarna påverkar re­

krytering och fullföljande av studierna. Utvärderingen bör så långt som möjligt

knytas an till andra forskningsprojekt inom vuxenutbildningen och ske i samarbete

med vetenskaplig institution.

Beträffande utvärderingen förutsätter skolöverstyrelsen att denna utformas på

sådant sätt att försöksverksamheten kan ge så allsidiga erfarenheter som möjligt.

Erfarenheterna av försöksverksamheten bör då kunna belysa vissa problem också

inom den kommunala vuxenutbildningen och omskolningsverksamheten. Vidare

bör medlen till försöksverksamheten i likhet med andra bidrag till vuxenutbild­

ning ställas till skolöverstyrelsens förfogande.

Arbetsmarknadsstyrelsen ser den av ABF och LO föreslagna försöksverksam­

heten som ett led i strävandena att utjämna utbildningsklyftan. Styrelsen finner

valet av ämnena svenska, matematik, samhällskunskap och engelska vara riktigt

men ställer sig tveksam till yrkesämnen, bl. a. på grund av svårigheten att finna

ämnen som kan vara till nytta för så pass heterogena grupper, som det här troligen

blir fråga om. Intresset för fysik inom den kommunala vuxenutbildningen har

visat sig stort och då detta ämne dessutom torde kunna betraktas som ett basämne

i olika slag av yrkesutbildning föreslår styrelsen att fysik ingår i försöksverksam­

heten i stället för yrkesämne.

Hos de vuxenstuderande föreligger stort behov inte blott av studierådgivning

och studieteknisk rådgivning utan även av yrkesorientering och arbetsmarknads-

inriktad vägledning. LO och ABF föreslår studierådgivning såväl i början som i

slutet av studierna. Arbetsmarknadsstyrelsen vill beträffande den senare framhålla

vikten av att utbildningsplanering för fortsatta studier kombineras med arbets-

marknadsinformation och yrkesvägledning. Yrkes- och arbetsmarknadsorienterande

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

material bör finnas till kursdeltagarnas förfogande under hela studietiden. Det är

angeläget att alla de som av studierna kommer att stimuleras till fortsatt utbildning

och yrkesbyte i tid får en realistisk uppfattning såväl om de krav olika yrken

ställer som om utvecklingen på arbetsmarknaden.

Svenska kommunförbundet anser att den föreslagna försöksverksamheten bör

komma till stånd med hänsyn till målet att ge alla grupper samma möjlighet till

grundskolekompetens. I den mån försöksverksamheten förläggs till sådana orter,

där man redan bedriver kommunal gymnasial vuxenutbildning bör verksamheterna

samordnas så att de väl kompletterar varandra. Sådan samordning torde lämp­

ligast kunna ske genom vuxenutbildningsråden.

Förbundet utgår från att olika former av försök med utvidgad vuxenutbildning

bekostas av statsmedel och att några kommunala bidrag utöver det sedvanliga

kommunala stödet till folkbildningsorganisationerna inte skall utgå. Förbundet

betraktar den föreslagna försöksverksamheten inte som en reformering av nuva­

rande vuxenutbildning utan som en komplettering av denna. Försöken utesluter

inte en fortsatt målmedveten satsning på den kommunala vuxenutbildningen.

Därutöver vill förbundet framhålla att vissa andra aspekter på vuxenutbild­

ningen inte kommit till uttryck i den förevarande framställningen. Som exempel

härpå kan nämnas att vuxenutbildningsinsatsema hittills i huvudsak koncentrerats

till tätorter medan glesbygdernas bildningsintressen kommit mer i bakgrunden. Ett

annat exempel är att de hemarbetande kvinnornas behov av utbildning bör upp­

märksammas mer. Även andra grupper kan höra till de eftersatta i det här samman­

hanget. Förbundet förutsätter därför att statsmakterna i det pågående utvecklings­

arbetet på vuxenutbildningens område ingående följer resultaten av vuxenutbild­

ningsinsatserna i syfte att söka göra alla grupper delaktiga av samhällets utbud.

Det kan sålunda vara motiverat med ytterligare vidgad försöksverksamhet från

samhällets sida i samarbete med både kommuner och övriga folkbildningsorgani-

sationer. Syftet måste vara att inte bara tillgodose de grupper som avses i den före­

liggande framställningen utan även nå andra eftersatta grupper.

SVUX finner det angeläget att den av LO och ABF föreslagna försöksverksam­

heten kommer till stånd.

Kommittén förmodar, att det kommer att ställa sig utomordentligt kostsamt

att uppnå en tillfredsställande rekrytering till vuxenutbildningen om man i form av

ett direkt studiesocialt stöd söker undanröja alla ekonomiska hinder för en över­

gång från förvärvsarbete till studier. En kombination av ett förbättrat direkt studie­

socialt stöd, indirekta studiesociala stödåtgärder, varierande och för vuxna särskilt

avpassade studieformer samt en uppsökande verksamhet bland dem som är i sär­

skilt behov av vuxenutbildning kan tänkas ge bättre rekryteringseffekter till lägre

total kostnad. Försöksverksamheten bör kunna lämna material till belysning av

hur en avvägning bör göras härvidlag.

Vidare är av särskilt intresse att man inte avser att låta undervisningen vara

helt bunden av ungdomsskolans kursplaner. Enligt kommitténs uppfattning finns

det inte minst med hänsyn till önskvärdheten av att åstadkomma en bättre

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

23

rekrytering av vuxna till vidareutbildning anledning att vid utformningen av studie­

planerna direkt ta sikte på de vuxenstuderandes särskilda behov.

I övrigt förutsätter SVUX att man vid urval av deltagande i försöksverksamheten

ej fäster avseende vid organisationstillhörighet samt att man vid urvalet av försöks­

orter och arbetsplatser där rekrytering skall ske söker tillse att alla grupper av

arbetstagare blir representerade under förutsättning av att de är i behov av den

typ av utbildning som försöksverksamheten skall omfatta. Detta bör även medföra,

att andra studieförbund med fast organisatorisk anknytning till resp. arbetsplatser

bör kunna medverka i den lokala försöksverksamheten i syfte att skapa ett allsidigt

underlag för den kommande utvärderingen. Motsvarande allsidighet bör efter­

strävas vad avser den grupp som skall planera och leda försöksverksamheten. I

denna bör även arbetsgivarsidan delta.

SAF anser att arbetsgivarsidan bör bli representerad i den referensgrupp, som

enligt förslaget bör följa försöksverksamhetens planering och genomförande. I re­

ferensgruppen bör även ingå representanter för andra arbetstagarorganisationer,

vilka kan ha medlemmar med bristfällig grundutbildning.

Förslaget innebär från arbetsgivarsynpunkt flera organisatoriska olägenheter. Det

torde sålunda inte vara möjligt att på alla arbetsplatser bedriva uppsökande verk­

samhet under arbetstid. Vid försöksverksamhetens uppläggning måste hänsyn tas

till organisatoriska och administrativa svårigheter. Överenskommelse om hur den

uppsökande verksamheten skall bedrivas måste enligt SAF givetvis träffas på för­

hand med företaget. För att ett tillfredsställande resultat skall uppnås bör därför

försöksverksamheten bedrivas i nära samråd mellan SAF och LO och ABF samt

övriga berörda organ, främst kommittén för studiestöd åt vuxna.

TBV har anhålilt att få medverka i den av LO och ABF föreslagna försöks­

verksamheten samt bli representerade i den försöksledning som skall beredas till­

fälle att följa verksamhetens planering och genomförande.

4.3 Förslag om statligt stöd till löntagarorganisationernas utbildning

4.3.1 Utbildningsverksamheten i olika organisationer

4.3.1.1 Inledning

I promemorian redovisas inledningsvis som bakgrund till frågan om statligt

stöd till löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet, omfattning, innehåll

m. m. i den utbildningsverksamhet som arbetsmarknadens organisationer bedriver.

Redovisningen omfattar förutom LO även TCO, SACO, SALF, SR, SAC, SAF,

Sveriges Köpmannaförbund och RLF. Vidare finns uppgifter även för utbildnings­

verksamheten i KF, ABF och TBV.

4.3.1.2 Syften med organisationernas utbildningsverksamhet

Av promemorian framgår att den studieverksamhet som bedrivs av de fackliga

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

organisationerna har flera syften. Den vill ge medlemmarna sådana insikter i fack­

liga och samhälleliga frågor, som är nödvändiga för att de skall kunna ta ställning

i olika frågor. Studieverksamheten har vidare till uppgift att tillfredsställa det stora

behovet av skolning av dem som skall företräda medlemmarna i olika situationer.

Sådana förtroendevalda, t. ex. ordförande i verkstadsklubbar eller tjänstemanna­

klubbar, måste för att fylla sina uppgifter ha betydande kunskaper inom en rad

ämnesområden. De skall bl. a. företräda medlemmarna vid förhandlingar med ar­

betsgivaren, vilket kräver kunskaper om de lagar och avtal, som reglerar förhållan­

dena på arbetsmarknaden, men också insikter i samhälls- och företagsekonomi.

På arbetsplatserna finns numera olika och ofta ganska komplicerade system för

lönesättning, vilket den facklige förtroendemannen måste vara väl förtrogen med.

Denne får också ofta vara ett slags kurator på arbetsplatsen; för detta kan kun­

skaper i sociallagstiftning vara nödvändiga. Detta gäller inte minst för det ökade

inslaget av utländsk arbetskraft.

Av promemorian framgår vidare att om en organisation skall fungera på ett

demokratiskt sätt fordras goda insikter hos ledning och medlemmar i förenings-

kunskap och organisationsfrågor. De kunskaper som ges genom den fackliga skol­

ningen kommer inte bara den fackliga rörelsen till nytta. Den fackliga rörelsens

medlemmar är ofta också aktiva i andra folkrörelser och samhällsorgan, varför de

förvärvade insikterna även kommer dessa till del.

Från fackligt håll hävdas vidare att den grundläggande betydelse som ett rikt för­

grenat organisationsliv har i ett demokratiskt samhälle måste anses innebära att de

fackliga organisationernas studieverksamhet medverkar till att stärka och fördjupa

demokratin.

I promemorian erinras om att man inom de stora fackliga kollektiven har mar­

kerat att de fackliga studierna skall hjälpa förbundens medlemmar att bättre göra

en insats i den fackliga verksamheten. Syftet med verksamheten har alltså främst

varit att skola medlemmarna till mera aktiva och kunniga deltagare i det fackliga

arbetet. Till kurserna har i första hand sökt sig personer, som har haft erfarenhet

av fackligt arbete. Detta allmänna mål för verksamheten har framför allt kommit

att gälla för förbundens mera allmänna kurser samt för de allmänna mera avan­

cerade kurser, som anordnas av LO och TCO. Flertalet av dem som i dag deltar

i den fackliga studieverksamheten innehar förtroendeuppdrag inom de fackliga

organisationerna. De har dessutom nästan alltid någon erfarenhet av studier inom

det fria bildningsarbetet.

I promemorian påpekas att när det gäller de mera specialiserade förbundskur-

serna och LO-kursema dessa givetvis har kommit att i första hand rikta sig till

medlemmar med specialintressen. Flertalet deltagare i en företagsnämndskurs är

exempelvis ledamöter i företagsnämnder. De som deltar i en arbetarskyddskurs

tjänstgör ofta som arbetarskyddsombud osv.

Även om de fackliga organisationerna satsat avsevärda summor på studieverk­

samheten har denna endast kunnat nå en mindre del av fackförbundens medlem­

mar. Olika undersökningar visar också att endast en mindre del av de i styrelser,

kommittéer och klubbar verksamma medlemmarna har deltagit i någon form av

facklig studieverksamhet.

I promemorian framhålls att ett väsentligt syfte med den av TCO anordnade

månadskursen är att belysa sambandet mellan det fackliga handlandet och sam­

hällsförhållandena. Inte minst gäller detta lönepolitiken i relation till samhälls­

ekonomi, arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, skattepolitik och konsumentpolitik.

Vidare belyses tjänstemännens möjligheter till ett fackligt agerande med hänsyn

till organisationsstruktur, arbetsrättsliga förhållanden samt relationerna till stats­

makterna. TCO:s syn på utbildningspolitiken behandlas ingående. Ett annat syfte

med månadskursen är att stimulera deltagarna till debatt kring väsentliga fack­

liga frågor — inte minst som en träning för det dagliga fackliga arbetet. Till må­

nadskursen rekryteras medlemmar med fackliga uppdrag. I ganska stor utsträck­

ning har kursen även använts som inskolning av nyanställda funktionärer. Det anses

önskvärt att deltagarna tillägnat sig grundläggande fackliga kunskaper genom t. ex.

förbundskurser, studiecirklar, TBV- eller TCO-kurser. God kännedom om det

egna förbundets verksamhetsområde krävs.

Vidare framhålls att syftet med specialkurserna är att ge fördjupade och nyanse­

rade insikter inom ett avgränsat ämnesområde, t. ex. lönepolitik, utbildningsfrågor

och arbetsrätt. Under kurserna redovisas TCO:s tidigare ställningstagande genom

remissvar på offentliga betänkanden och andra opinionsyttringar. Vidare disku­

teras mål och planer inom ämnesområdet. Specialkurserna vänder sig till dem som

önskar fördjupade kunskaper på något speciellt fackligt delområde. För att ge

fullt utbyte krävs av deltagarna goda grundläggande fackliga kunskaper. En bety­

dande del av deltagarna har tidigare genomgått TCO:s fackliga månadskurs och

specialkurserna fungerar som en påbyggnad på denna.

Beträffande utbildningsverksamheten inom SACO, SALF, SR och SA C kon­

stateras i promemorian att dessa organisationer endast genomför kortare kurser.

Målen för kursverksamheten inom dessa fyra löntagarorganisationer avviker inte

i någon större omfattning från vad som tidigare redovisats för LO och TCO.

Av promemorian framgår att SA F:s kursverksamhet är inriktad på tre olika

grupper, nämligen personer i chefsställning, förmän och arbetsledare samt personer

sysselsatta inom områdena produktionsteknik och administrativ teknik. Den utbild­

ning som Sveriges Köpmannaförbund bedriver vänder sig till butiksinnehavare

och deras medhjälpare. Kursverksamheten inom KF omfattar anställda och för­

troendevalda medlemmar. Den mest omfattande verksamheten är vidareutbild­

ning av anställda i arbetsledar- och chefsställning. Sammanfattningsvis konstateras

att den utbildningsverksamhet som bedrivs inom SAF, Sveriges Köpmannaförbund

och KF är ganska likartad. Den vänder sig främst till anställda inom företaget

och kan betraktas som en yrkesutbildning.

Vidare redovisas i promemorian att RLF bedriver kurser för förtroendevalda

medlemmar (ungdomskurser, styrelsekurser, allmänna funktionärskurser). De sist­

nämnda kurserna är avsedda för lokalavdelningsfunktionärer, som vill skola sig i

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

25

föreningsteknik, föredragsteknik och övriga informationsmässiga funktioner i det

lokala RLF-arbetet.

Syftet med kursverksamheten inom de båda studieförbunden ABF och TBV

är enligt promemorian ganska likartad. Verksamheten domineras av kurser för

distriktens studieorganisatörer och cirkelledare. Avsikterna med studieorganisa-

törskurserna är bl. a. att skapa en fast och effektiv organisation som tillförsäkrar or­

ganisationer och deltagare en stabil och kvalitetsmässigt tillfredsställande studie­

verksamhet.

I promemorian erinras också om att ett ökat behov av facklig utbildning har

skapats av de förbundssammanslagningar och den utveckling mot storavdelningar

som pågår inom LO och TCO. LO framhåller att det ligger ett utomordentligt

värde i att behålla det hittillsvarande allmänna målet för skolningsverksamheten

inom den fackliga rörelsen, dvs. att den i första hand skall sikta till en allmän

medlemsskolning och inte vara en specialiserad ledarutbildning i mera begränsad

mening. Med de krav som i dag ställs på den fackliga rörelsens företrädare är det

emellertid möjligt att man mer medvetet än hittills söker stimulera dem, som

redan har eller väntas få förtroendeuppdrag, att delta i en mera omfattande

facklig utbildning. Likaså, framhåller LO, bör man i den framtida inriktningen

liksom hittills i första hand sträva efter att nå dem som innehar olika uppdrag.

Härtill kommer också att, i den utsträckning som olika specialämnen inte kan

tillgodoses inom de mera allmänna fackliga kurserna, ett större antal deltagare i

den mera allmänna fackliga utbildningen kommer att ha behov av att delta i spe­

cialkurser med direkt anknytning till uppdragets karaktär.

Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna mellan förbund och LO konsta­

teras att förbunden har kommit att svara för den kortare grundläggande studie­

verksamheten, medan LO i första hand koncentrerat sig på längre fackliga kurser

och specialkurser. Man torde emellertid få räkna med att LO i viss utsträckning

kan komma att åta sig grundläggande skolningsuppgifter för mindre förbund, som

inte har möjlighet att i tillräcklig omfattning ordna egen verksamhet.

Enligt promemorian framhåller TCO bl. a. att den framtida skolningen måste

göras mera differentierad än tidigare, vilket i och för sig skapar behov av ett större

antal kurser med specialinriktning. Å andra sidan kan då kurserna göras kortare

och mera intensiva än tidigare. Konsekvensen blir också att samma personer behö­

ver gå på kurs oftare för att kunna hålla sig å jour med utvecklingen, varför på-

byggnadskurser behöver anordnas med korta mellanrum.

Vidare framhåller TCO enligt promemorian att behovet av utbildning för olika

specialuppgifter har ökat. Detta tar sig uttryck i ett större antal kurser av denna

typ, samtidigt som behovet av fördjupade allmänt fackliga kunskaper också ökat.

Den snabba tekniska utvecklingen och den ökade internationella konkurrensen

har gjort att strukturförändringarna i samhället i långt högre grad än tidigare

måste uppmärksammas av de fackliga organisationerna. Rationaliseringsfrågor och

arbetsmarknadspolitiska frågor måste därför få ett allt större utrymme i den fack­

liga utbildningen. Detsamma gäller de förändringar beträffande utbildningskrav,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

lönepolitik och fackliga organisationsförändringar som kan nödvändiggöras av

denna utveckling.

Av promemorian framgår också att den arbetsfördelning beträffande den fack­

liga studieverksamheten inom tjänstemannarörelsen som råder mellan förbunden,

TCO och TBV innebär att förbunden svarar för den förbundsinxiktade fackliga

skolningen och att TBV och TCO i första hand svarar för den allmänt inriktade

fackliga utbildningen, varvid TBV skall koncentrera sig på den lokala studieverk­

samheten av grundläggande karaktär medan TCO har till uppgift att svara för den

mera kvalificerade fackliga skolningen. Naturligtvis går det inte att upprätthålla

en klar och entydig gräns mellan de tre funktionerna.

4.3.1.3 Verksamhetsformer

I promemorian framhålls att den fackliga skolningen sker dels genom studier i

studiecirklar eller motsvarande, dels genom centralt och regionalt anordnade inter-

natkurser.

De lokala studierna bedrivs av fackföreningarna i intimt samarbete med ABF:s

och TBV:s lokala och regionala organ. De studieformer som används är studie­

cirklar, aftonbrevskolor och på en del platser aftonskolor. Studiecirkeln har enligt

promemorian den största utbredningen. Denna typ av studier anses vara särskilt

lämplig för den fackliga skolningen, då man förutom de erhållna faktakunskaperna

även genom arbetet i cirkeln tränas i ett demokratiskt meningsutbyte (jämför även

2.4).

I promemorian redovisas att ABF under verksamhetsåret 1967/68 genomförde

49 381 studiecirklar med 459 935 deltagare och 1 275 888 studietimmar. Den

största ämnesgruppen samhälls- och rättsvetenskap fördubblades under verksam­

hetsåret och omfattade 12 747 studiecirklar med 120 157 deltagare. Ungefär

hälften av cirklarna var inriktade på arbetsmarknadsfrågor och facklig verksamhet.

Vidare redovisas att TBV under verksamhetsåret 1967/68 genomförde 12 997

studiecirklar med 142 331 deltagare och närmare 407 500 studietimmar. Språk­

studierna utgör inom TBV den största ämnesgruppen och redovisar 5 309 studie­

cirklar med 51 718 deltagare. Ämnesgruppen samhälls- och rättsvetenskap om­

fattar 1 042 studiecirklar med 12 543 deltagare. Ungefär hälften av cirklarna var

inriktade på arbetsmarknadsfrågor och facklig verksamhet.

Av promemorian framgår att studiecirkeln och aftonbrevskolan arbetar på

i

princip samma sätt. Skillnaden är den att varje deltagare i aftonbrevskolan på egen

hand utarbetar svar på studiematerialets svarsuppgifter och får dem granskade av

Brevskolan. I allt större utsträckning arbetar aftonbrevskoloma också med för

denna arbetsform speciellt utarbetat studiematerial.

4.3.1.4 Ämnesval

I promemorian erinras om att den äldsta och mest kvalificerade av de all­

männa LO-kurserna har varit den s. k. tremånaderskursen, som under senare år

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

27

28

erhållit benämningen Facklig huvudkurs. Endast en begränsad del av denna kurs

ägnas fackliga frågor. Huvudämne är nationalekonomi, som i regel omfattat en

femtedel av kurstiden. Dessutom ges undervisning i samhällskunskap, socialpolitik

och socialpsykologi samt en viss elementär färdighet i svenska och matematik.

Den andra längre typen av kurser, de s. k. sexveckorskurserna, ger enligt pro­

memorian större utrymme åt allmänna fackliga frågor, såväl fackföreningsrörelsens

historiska bakgrund som dess nutida omfattning och organisation. Orientering om

olika aktuella frågor förekommer också och dessa inslag har ökat allt eftersom den

fackliga verksamheten kommit att spänna över allt vidare fält. Vidare ges grund­

läggande instruktioner om den praktiska verksamheten inom förbund och avdel­

ningar. Även på denna typ av kurs är emellertid nationalekonomi huvudämne.

Slutligen förekommer också bl. a. socialpolitik, svenska och matematik.

Vidare påpekas att de allmänna styrelsekurserna om två veckor i huvudsak kon­

centrerar sig på det praktiska arbetet inom en avdelning. Därutöver ges i dessa

kurser endast en kortare orientering i exempelvis ekonomiska frågor.

Beträffande de olika specialkurserna konstateras i promemorian att dessa främst

ger en grundläggande orientering i de speciella ämnesområdena och endast i mycket

liten omfattning tar upp mera allmänna fackliga frågor. LO genomför bl. a. arbetar -

skyddskurser, företagsnämndskurser och kontakt- och informationskurser. Samtliga

dessa kurser omfattar två veckor. Arbetarskyddskurserna riktar sig främst till

skyddsombud och syftar till att ge vidgade praktiska och teoretiska kunskaper inom

de områden som innefattas i modernt arbetarskydd. Som en följd därav intar, för­

utom orientering om gällande lagstiftning och regler på arbetarskyddets och före­

tagshälsovårdens område, de ergonomiska och arbetshygieniska frågorna en fram­

skjuten roll på kurserna. Företagsnämndskurserna riktar sig främst till företags-

nämndsledamöter. Kurserna behandlar bl. a. vidareinformation, förslagsverksam­

het, anställningstrygghet och företagsekonomi. Kontakt- och informationskurserna

är avsedda att ge de kunskaper som erfordras för att de ansvariga på ett bättre

sätt skall kunna lösa sina uppgifter inom dessa områden. Kurserna behandlar bl. a.

informationsvägar, informationsteknik och metodik, reklampsykologi, massmedia,

tekniska hjälpmedel, talträning och konferensuppläggning.

Av promemorian framgår att den längsta TCO-kursen är den s. k. månads-

kursen. Ena hälften ägnas ämnen som samhällsekonomi, socialpolitik och arbets­

marknadspolitik. Ett stort antal föreläsare medverkar för att presentera olika pro­

blemområden och som inledare till grupparbeten och allmänna diskussioner. Två

gånger i veckan gör deltagarna pressöversikter som dels är avsedda att belysa ak­

tuella fackliga och samhälleliga frågors behandling i pressen, dels att uppöva del­

tagarnas förmåga att göra koncentrerade referat. Samma syften avses med referat

och diskussion kring aktuella debattböcker. Samtliga deltagare presenterar även

sina yrken och personliga arbetsuppgifter. Förhandlingsövningar ingår även i pro­

grammet.

I promemorian framhålls vidare att TCO årligen anordnar ett antal special­

kurser som ger kvalificerad utbildning inom olika ämnesområden. För 1970 pla­

Kungl. May.ts proposition nr 35 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1970

29

nerar TCO tre sådana kurser. Den första avser att behandla europeiskt samarbete,

fackliga konsekvenser, fackligt samarbete inom Nordek, Efta och EEC, de multi­

nationella företagen m. m. Den andra kursen tar upp samarbetsfrågor på arbets­

platsen, utvecklingstendenser och målsättningar, norska och svenska erfarenheter

av självstyrande grupper, försöksverksamheten inom statliga bolag, utvecklings­

rådets planer m. m. Den tredje kursen slutligen behandlar lönepolitiska problem,

speciellt differentieringsfrågor, likalönefrågor, prestationslöner samt interlokala

löneskillnader.

Den övervägande delen av den centrala kursverksamheten arrangeras av de till

LO och TCO anslutna förbunden. Självfallet varierar omfattningen av kursverk­

samheten med förbundens storlek. Både allmänna kurser och kategorikurser före­

kommer. De allmänna kurserna behandlar de frågor som är allmängiltiga för alla

förtroendevalda oavsett funktion. Kategorikursema avser att tillgodose behovet av

skolade medlemmar för vissa uppdrag t. ex. skyddsombud, förhandlare och före-

tagsnämndsledamöter.

Den kursverksamhet som bedrivs av SAF har enligt promemorian byggts upp

gradvis genom att skilda initiativ samordnats av föreningen. Kännetecknande för

all denna kursverksamhet är att den riktar sig uteslutande till personer som är an­

ställda i företag och som företagen väljer ut för vidareutbildning. Utbildningen be­

kostas sålunda helt och hållet av företagen som betalar kursavgifter, traktamenten

och lön under utbildningstiden. Kurserna är förhållandevis korta men intensiva.

Vidare är innehållet i kurserna bestämt avgränsat och definierat för att passa in i

ett aktuellt kunskapsbehov för företaget och individen. Genom en kombination av

flera korta kurser kan emellertid på relativt kort tid ett vidare kunskapsfält täckas in

och utvecklingen går f. n. i riktning mot ett modulsystem framför allt för chefs­

arbete på skilda nivåer som kan erbjudas företagen i anslutning till deras interna

planering.

De ämnesområden som SAF:s kursverksamhet omfattar är företagsledning (som

numera överförts till Institutet för Företagsledning) chefsarbete på skilda nivåer

samt rationalisering. Chefsarbetet omfattar bl. a. arbetsledning, vari utbildning

bedrivits av Arbetsledareinstitutet. Utbildning av arbetsledare har varit en av de

största utbildningsuppgifterna då behovet av systematiserat arbetsledarurval och

planerad arbetsledarutbildning varit mycket stort. Med tiden har emellertid erfa­

renheten inom föreningen klart angivit att utbildning i arbets- och personalledning

icke kan begränsas till en speciell kategori av anställda utan behovet måste närmast

definieras som ett behov av chefsutbildning. I chefsarbetet ingår naturligt nog

också utbildning i rationalisering varvid på senare tid en administrativ rationalise­

ring och en kontorsrationalisering kommit i förgrunden. Samtidigt som sålunda

chefsutbildningen kommer att omfatta såväl vissa tekniska aspekter som allmänt

personalledande med psykologi, sociologi och pedagogik som huvudämnen följer

behovet av specialister inom dessa områden med av utvecklingen betingade åter­

kommande fortbildningsaktiviteter. Detta innebär också att den tidigare mera mar­

kerade skillnaden mellan produktion och administration blir mindre utpräglad.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

I promemorian betecknas SAF:s kursverksamhet som en yrkesutbildning på i

de flesta fall mycket avancerad nivå. Kursprogrammen innehåller förhållandevis

föga av allmänbildandei stoff. Föreningen bortser på intet sätt från behovet av

förstärkt allmänbildning men finner marknaden på detta område väl tillgodosedd

genom andra vuxenutbildningsorganisationer, bildningsförbunden, korrespondens­

instituten m. m. Föreningen uppfattar sålunda som sin specifika uppgift att ut­

veckla de här nämnda ämnesområdena och att erbjuda vid varje tillfälle de bäst

underbyggda kurserna i dessa avseenden. Väsentliga kostnader läggs ned på ut­

veckling av kursinnehållet, vilket innebär att kursavgifterna måste inkludera bidrag

till utvecklingsarbete. Detta arbete drivs personellt dels med egna krafter där

lärarna och kursledama avsätter en del av sin totala arbetstid för detta ändamål,

dels med hjälp av speciella utvecklingsprojekt där samverkan sker bl. a. med uni­

versitet och fackhögskolor. Genom att kostnaderna för denna verksamhet måste

tas ut via kursavgifterna kommer dessa att bli förhållandevis höga.

I promemorian redovisas att den utbildning som bedrivs inom den konsument­

kooperativa rörelsen bl. a. syftar till att säkra tillgången på kvalificerade kandida­

ter till förtroendeuppdragen. F. n. fyller den kooperativa aftonskoleverksamheten

högt ställda krav genom sin systematiska uppläggning. Många av de förtroende­

valda inom konsumentkooperationen har säkerligen även annan bakgrund än afton­

skoleverksamheten. De kan ha en god skolning från samhällets utbildningsan-

stalter, från andra folkrörelsers utbildningsverksamhet osv. Av denna anledning

lägger man inom kooperationen stor vikt vid introduktionen till den kooperativa

verksamheten, speciellt på de områden där den avviker från andra folkrörelsers

verksamhet. Till detta kommer en fortbildning av de aktiva förtroendevalda. Denna

sker i viss utsträckning genom internatkurser, varav vissa förläggs till KF:s skola

Vår gård i Saltsjöbaden. Medlen i utbildningsverksamheten är många och skif­

tande: brevkurser, aftonskolor, studiegrupper, kurser och konferenser.

Vidare förekommer inom kooperationen en omfattande personalutbildning. I

princip bygger denna på möjligheterna att varva utbildning i skilda former med

praktiskt yrkesarbete. Detta sker genom en systemadskt uppbyggd utbildning med

inslag av brevkurser, litteraturstudier, kortare och längre internatkurser. De an­

ställda på alla arbetsplatser och på alla nivåer bereds en möjlighet till yrkesutbild­

ning inom företaget. I föreningarna och på de flesta av KF:s industrier förekom­

mer lokal utbildning. Denna sker ofta i samarbete mellan vederbörande förening

eller industri och den kommunala yrkesskolan. Utbildningen omfattar dels bransch­

kurser, dels årskurser, som är så uppbyggda att de skall kvalificera till högre ut­

bildning vid den kooperativa skolan, Vår gård. Vid skolan förekommer kurser och

seminarier för nästan alla kategorier av anställda, t. ex. inom livsmedelsförsälj­

ningen, varuhusen, lagercentralerna, kontoren, charkuterifabrikerna, bagerierna,

restaurangerna osv. Vår gårds utbildning gäller främst dem som har eller skall

uppnå arbetsledande befattningar eller chefsställningar inom kooperationen. En

omfattande fortbildningsverksamhet förekommer dessutom. Omkring 180 kurser

och seminarier, med något mer än 4 000 deltagare, anordnas varje år av den koope­

rativa skolan.

4.3.1.5 Omfattning och deltagande

Av promemorian framgår att LO:s egen studieverksamhet leds av en förvalt­

ningsnämnd som består av representanter för LO och fackförbunden. Dessutom

har ABF:s studierektor alltid ingått i denna förvaltningsnämnd. Sedan 1962 finns

ett särskilt pedagogiskt rådgivande organ till förvaltningsnämnden.

Den av LO anordnade verksamheten vid LO:s skolor har utvecklats från en

omfattning av 13 kursveckor och 29 deltagare år 1929 till 52 kurser, 161 kurs-

veckor och 1 441 deltagare år 1968. I dag bedöms situationen vara sådan att en

ytterligare utbyggnad, framför allt av den allmänna kursverksamheten, är erforder­

lig- I anslutning härtill diskuteras också en viss utbyggnad av olika specialkurser.

För att ge utrymme för denna expansion har LO beslutat utvidga sin skola i Brunns­

vik och uppföra en ny skola.

LO-förbunden genomförde under år 1966 204 kurser om tillsammans 266

kursveckor. Antalet deltagare uppgick till 6 646.

En sammanfattning i promemorian visar att LO:s och fackförbundens kurs­

verksamhet, omfattande kursperioder om minst en vecka, ger följande siffror för

år 1966: 244 kurser, 410 kursveckor och 8 025 deltagare. I förhållande till antalet

medlemmar utgör deltagarna i kurser om minst en vecka ca 0,5 %. Med hänsyn

till att vissa deltagare under ett år kan genomgå mer än en kurs av detta slag torde

den reella andelen vara något lägre.

Promemorian redovisar också att fackförbunden bedriver en omfattande verk­

samhet med kortare kurser och konferenser. Denna syftar bl. a. till att informera

om den egna centrala verksamheten. 1966 anordnade förbunden 993 kortare

kurser och konferenser. Antalet deltagare uppgick till 37 901.

Inom TCO.s kansli planeras den fackliga studieverksamheten i TCO-regi inom

informationsavdelningen. För att möjliggöra en bättre planering och analys av be­

hoven på studieområdet tillsatte TCO:s styrelse 1967 ett studieråd för högre facklig

utbildning med uppgift att framlägga förslag för styrelsen om den kursverksamhet

rådet ansåg att TCO borde svara för under det närmaste kalenderåret. Rådet är

sammansatt av representanter från förbunden, TCO och TBV och består av de

för den fackliga studieverksamheten ansvariga personerna i resp. organisationer.

Den av TCO anordnade verksamheten har under år 1968 omfattat nio kurser,

19 kursveckor och 241 deltagare. T CO-förbundens egen studieverksamhet har

under år 1968 omfattat 27 kurser, 29 kursveckor och 1 010 deltagare. I förhål­

lande till antalet medlemmar utgör deltagarna i kurser om minst en vecka ca

0,24 %. Med hänsyn till att vissa deltagare under ett år kan genomgå mer än en

kurs av detta slag torde den reella andelen vara något lägre.

Vidare erinras om att TCO och förbunden bedriver en omfattande verksamhet

med kortare kurser och konferenser. Av en tabell framgår att 199 sådana arrange­

mang genomfördes under år 1968. Antalet deltagare uppgick till 5 940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

31

32

Beträffande omfattningen av och antalet deltagare i kursverksamheten inom

SACO, SALF, SR och SAC redovisas i promemorian ganska likartade siffror. I

regel genomförs en veckokurs per år; dessutom anordnar de anslutna förbunden

ett relativt stort antal två- och tredagars kurser.

Vidare framhålls i promemorian att SAF, Sveriges Köpmannaförbund, KF och

RLF genomför en omfattande studieverksamhet. Såväl kortare som längre kurser

förekommer. Avslutningsvis redovisas vissa uppgifter om kursverksamhetens om­

fattning inom de båda studieförbunden ABF och TBV.

4.3.1.6 Ekonomi

Inledningsvis påpekas under denna rubrik i promemorian att den ekonomiska

redovisningen endast avser centralt anordnad studieverksamhet inom de olika orga­

nisationerna och således bortser ifrån de mycket stora lokala kostnader studie­

verksamheten för med sig.

I promemorian redovisas att LO och fackförbunden förfogar över skolanlägg­

ningarna Brunnsvik, Runö, Skåvsjöholm och Rönneberga. Tillsammans kan dessa

anläggningar ta emot 556 elever. Kostnaderna för den kursverksamhet som för­

bunden anordnar bestrids av resp. förbund medan LO svarar för kostnader i sam­

band med sin kursverksamhet. Kursdeltagarna erhåller f. n. 300 kr. per vecka i

stipendium. Det är förbunden som svarar för stipendiekostnaderna oavsett om det

gäller förbunds- eller LO-kurser. Fackförbundens och LO:s sammanlagda kostnad

för studieverksamheten under 1968 uppgick till 15,8 milj. kr.

TCO, TCO-förbunden och TBV förfogar över Bergendal, som är en central

kursgård med plats för ca 80 elever. De av TCO arrangerade kurserna är enligt

promemorian i regel subventionerade av TCO, vilket innebär att centralorganisa­

tionen svarar för alla kostnader utom kostnader för förlorad arbetsförtjänst. För

förbundens kurser gäller att förbunden själva svarar för kostnaderna för den stu­

dieverksamhet de bedriver. I varierande utsträckning svarar organisationerna för

stipendier i den mån kurserna är förlagda till ordinarie arbetstid och de är av sådan

varaktighet att semesterdagar ej kan tas i anspråk. Förbundens och TCO:s sam­

manlagda kostnader för studieverksamheten under 1968 uppgick till 2 275 000 kr.

De övriga löntagarorganisationerna SACO, SALF, SR och SAC förfogar inte

över egna kursgårdar. Deras kostnader för studieverksamheten under 1968 redo­

visas i följande siffror: SACO 450 000 kr., SALF 410 000 kr., SR 130 000 kr.

och SAC 150 000 kr.

Av promemorian framgår också att SAF och dess förbund förfogar över skol­

anläggningarna Yxtaholm, Arbetsledareinstitutet och Rationaliseringstekniska in­

stitutet. Tillsammans kan dessa anläggningar ta emot ca 210 kursdeltagare.

Sveriges Köpmannaförbund är ägare till Köpmannainstitutet och dess filial i Göte­

borg. Tillsammans kan skolorna ta emot ca 285 kursdeltagare. RLF förfogar

tillsammans med Lantbruksförbundet och dess branschorganisationer över För-

eningsskolan Sånga-Säby. Skolan kan ta emot 158 elever. Vår gård ägs av KF

och kan ta emot 137 elever. Av de här nämnda utbildningsanstalterna är Köp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1970

33

mannainstitutet och Vår gård enskilda yrkesskolor (s. k. A-skolor), vilket innebär

att de erhåller högst 78 % av lärarlönerna i statsbidrag. Vidare bör nämnas

att den ekonomiska omslutningen under 1968 rörande SAF.s kursverksamhet ut­

gjorde 12 milj. kr. och att KF:s kostnad för studieverksamheten under 1968 upp­

gick till 3 780 000 kr.

Kostnaderna för ABF.s centrala kursverksamhet och för en del kvalitetsfräm­

jande åtgärder uppgick under verksamhetsåret 1967/68 till drygt 2 milj. kr. TBV:s

motsvarande kostnader uppgick till 375 000 kr.

4.3.2 Frägan om statligt stöd till löntagarorganisationernas utbildning

4.3.2.1 Motiv för statsbidrag

I promemorian framhålls att ett av motiven bakom de åtgärder som genomförts

på vuxenutbildningsområdet under de senaste åren har varit att bidra till en ökad

jämlikhet. Detta synsätt har också kraftigt markerats i den senaste tidens debatt

om vuxenutbildningen och dess framtida inriktning. Starka skäl kan då anföras för

att samhället särskilt skall uppmärksamma utbildningsinsatser som, direkt men

även indirekt, kommer grupper med kort grundutbildning till godo. Ett exempel

på sådana insatser är den centrala utbildningsverksamhet som bl. a. Landsorga­

nisationen och därtill anslutna förbund bedriver.

Vidare framhålls att innehållet i den utbildning som arbetsmarknadens organisa­

tioner bedriver varierar naturligen med organisationerna, dess medlemsbakgrund

och utbildningens syften. Vid de kurser som arrangeras inom Landsorganisationen

och dess förbund får en inte obetydlig del av utbildningen ägnas åt meddelande av

kunskaper av grundläggande färdighetskaraktär. Det finns således ett behov av att

förbättra kursdeltagarnas formella utbildning med hänsyn till brister som bl. a.

sammanhänger med ofullkomligheter i samhällets tidigare utbildningsorganisation.

I detta avseende intar arbetsgivar- och tjänstemannaorganisationer en mer gynnad

position. Till en inte obetydlig del knyter kursinnehållet an till den egna organi­

sationens verksamhet och arbetsuppgifter. Men vid kurserna ägnas också t. ex.

frågor om företagsdemokrati och ekonomisk demokrati uppmärksamhet. Verksam­

heten bidrar därigenom till att stimulera en fördjupad debatt om vitala problem i

det svenska samhället.

I promemorian erinras om att arbetsmarknadens organisationer har ett bety­

dande mått av ansvar för den samhällsekonomiska balansen och utvecklingen i det

svenska samhället. Möjligheterna för organisationerna att handla rationellt i sina

ställningstaganden torde bl. a. vara beroende av de enskilda medlemmarnas och

de förtroendevaldas kunnande och mognad. Man torde kunna anta att det inte varit

möjligt att åstadkomma stabiliteten på arbetsmarknaden utan den betydande

fackliga utbildningsverksamheten. Skäl kan även med denna utgångspunkt anföras

för att samhället positivt värderar dessa åtaganden på utbildningsområdet.

Mot den nyss angivna bakgrunden, framhålls i promemorian, kan det inte anses

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 35

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

vara uppseendeväckande om samhället ekonomiskt skulle bidra till den utbildning

som anordnas av löntagarorganisationerna. Inriktningen av och innehållet i denna

utbildning — som väl stämmer överens med utbildningspolitiken i vårt land —

talar lör ett sådant ställningstagande. Ett samhällsstöd till här aktuell utbildnings­

verksamhet kan också uppfattas som ett erkännande av att fackföreningsrörelsen

i utbildningsavseende fullgör en viktig samhällsfunktion.

Av promemorian framgår vidare att en inte obetydlig del av medlemmarna i

arbetsmarknadsorganisationerna engageras i utbildning såväl genom studiecirklar

som lokala, regionala och centrala kurser. Till en del stöds dessa aktiviteter också

av statsmakterna främst genom statsbidrag till studiecirklar. Vidare ger staten eko­

nomiskt stöd till en rad frivilliga organisationer. Det gäller bl. a. om studieför­

bunden, de politiska partierna, ungdomens föreningsliv, nykterhetsorganisationer,

föreningar med social inriktning och försvarsfrämjande organisationer.

I promemorians motivavsnitt redovisas slutligen att i Norge har införts ett stöd

till facklig utbildningsverksamhet (prop. 1964/65: 92). Enligt denna proposition

utgår statsbidrag till kurs för utbildning av de anställdas representanter i arbets­

livet. Bidraget avser kurs om minst fem dagar och utgör hälften av kurskostna­

derna (inklusive utgifter för förlorad arbetsförtjänst). Bidragssystemet är gynn­

sammare än motsvarande stöd för annan kursverksamhet.

4.3.2.2 Avgränsning av stödet

I promemorian konstateras att begreppet arbetsmarknadsorganisationer inne­

fattar såväl arbetsgivar- som arbetstagarsammanslutningar. Frågan kan emellertid

ställas om ett eventuellt statligt stöd till utbildningsverksamhet bör omfatta alla des­

sa organisationer eller enbart vissa. Därvid bör beaktas att för arbetsgivarna gäller

att utgifterna för dessa sammanslutningars utbildningsverksamhet i princip utgör

en kostnad för företaget i fråga. De anställda har däremot att själva genom egna

uppoffringar och avgifter finansiera utgifterna för den utbildning som bestås dem av

deras organisationer. Som framgår av den tidigare redovisningen är arbetsgivar­

nas utbildningsverksamhet i första hand direkt yrkesinriktad. Med hänsyn härtill

och önskemålet om att lägga tyngdpunkten i utbildningsinsatserna på grupper med

förhållandevis kort grundutbildning är det enligt promemorian i dag motiverat att

koncentrera de statliga medel som kan ställas till förfogande på löntagarorganisa­

tionerna. Inom denna grupp dominerar f. n. Landsorganisationens utbildnings­

verksamhet, men även tjänstemannaorganisationernas utbildningsverksamhet ge­

nomgår en snabb expansion.

I promemorian erinras också om att utbildningsverksamheten försiggår i skif­

tande former. Till den del av löntagarorganisationernas utbildning som äger rum

i studiecirkelns form utgår som redan nämnts statsbidrag. Därutöver förekommer

olika former av internatkurser men också kombinationer mellan studiecirkelkurser

och/eller brevstudier. Landsorganisationens framställning om statsbidrag avser

de centrala kurserna. Med hänsyn till att den största effekten torde kunna uppnås

genom en bidragsgivning till just dessa kurser — vilka dessutom är om minst en

vecka — torde det finnas skäl för en avgränsning av ett bidrag enligt Lands­

organisationens förslag.

Såväl principiella som praktiska skäl kan således enligt promemorian anföras

för att staten bidrar till löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet. Detta

bidrag bör avse den centrala kursverksamheten. Statsbidragsberättigade kurser bör

därvid uppfylla de allmänna syften som i dag redovisats vara bärande för kurs­

verksamhetens utformning. De bör således ha en bred och grundläggande upplägg­

ning, en allmän inriktning och vara ett led i utbildningens demokratisering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

35

4.3.3 Förslag till bidragskonstruktion

I promemorian erinras om att statsbidrag utgår till en råd olika organisationer.

Av redovisningen framgår att man svårligen kan finna några enhetliga principer

bakom de olika bidragsformernas konstruktion. Bidragen har i stället utformats

efter vad som befunnits lämpligt och rimligt i varje enskilt fall.

Vidare redovisas vilka utgifter som internatkurser för med sig. Förutom kostna­

der för central administration består de av följande komponenter: arvoden till med­

verkande, utgifter för deltagares resor och inackordering samt, när det gäller de

fackliga organisationerna, även ersättning för deltagares mistade avlöningsför­

måner.

I promemorian framhålls beträffande undervisningsarvodena att

ersättningen till medverkande utgår enligt högst varierande praxis vid de olika kur­

serna. Den kursverksamhet varom här är fråga kan i flera avseenden jämställas

med den som bedrivs vid folkhögskolans ämneskurser. Vid dessa svarar staten för

100 % av kostnaderna för de faktiskt utgående undervisningsarvodena. Med hänsyn

till att ersättningarna inte fastställs under medverkan av statens avtalsverk föreslås

i promemorian en maximering till högst 100 kr. per elevvecka.

I promemorian konstateras vidare att till kostnader för deltagares resor och

inackordering bör ersättning, såsom föreslagits i LO:s framställning, utgå

med hälften av de faktiska kostnaderna. För inackordering bör av praktiska skäl

bidraget utgöra ett schablonbelopp om 30 kr. per elevdygn. För resor bör bidraget

utgöra hälften av kostnaderna enligt billigaste färdsätt. Bidraget bör däremot, med

hänsyn till principerna för det studiesociala stödet och bidraget till ungdomsledar-

utbildning, inte utgå som ersättning för deltagares mistade avlöningsförmåner.

Bidraget bör enligt promemorian administreras av skolöverstyrelsen

som även bör ha att utfärda närmare föreskrifter och de ytterligare anvisningar som

bedöms erforderliga. Vidare framhålls att riksorganisation — varmed

avses LO, TCO etc. — som önskar erhålla statsbidrag till sin egen och sina med­

lemsorganisationers utbildningsverksamhet bör till skolöverstyrelsen inge en plan

för den planerade verksamheten vid budgetårets ingång. På grundval av dessa pla­

ner fördelar överstyrelsen medlen. Bidrag föreslås rekvireras halvårsvis i efter­

skott och utbetalas till arrangerande organisation.

I promemorian framhålls att kurser som beviljas statsbidrag bör uppfylla de

3*

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

allmänna syften som i dag är bärande för den fackliga centrala kursverksamheten.

Vidare bör en tämligen stor andel av kursens innehåll utgöras av allmänna

ämnen.

För att statsbidrag skall kunna utgå till central kurs krävs enligt pro­

memorians förslag att kursen omfattar minst en vecka, varvid med en vecka avses

minst fem dagar. Det bör dock vara möjligt att bevilja bidrag för kortare tids­

period om t. ex. en kurs är uppdelad i flera delkurser, nämligen i den mån det

sammanlagda antalet internatdygn utgör minst fem och det är fråga om en sam­

manhållen utbildningsgång med samma deltagare.

Avslutningsvis föreslås att statsbidrag inte skall utgå för deltagare, vilka är

egna företagare eller inte är yrkesverksamma.

4.3.4 Remissyttranden

Förslagen i promemorian har i allmänhet mottagits positivt av remissinstan­

serna. Skolöverstyrelsen konstaterar bl. a. att nuvarande form av vuxenutbildning

inte i tillräcklig grad når dem som såväl för individens som samhällets skull bäst

behöver den. Man framhåller vidare att de förslag som framförs i promemorian in­

nebär en lösning av en del av problemet. Överstyrelsen vill understryka att den

här avsedda utbildningen är av stor betydelse för såväl arbetslivet som hela

samhället.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att utbildningen torde bidra till att förbättra

arbetstagarnas anpassning i arbetslivet genom att deras föreståelse för de kompli­

cerade sammanhangen i arbetsmarknadens funktionssätt ökar. Mot bl. a. den bak­

grunden tillstyrker styrelsen att förslaget genomförs och att statliga medel ställs

till förfogande för löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet.

LO ansluter sig i stort till de i promemorian framförda synpunkterna. TCO

vill för sin del gärna instämma i promemorians starkt positiva värdering av den

fackliga utbildningsverksamhetens betydelse för den stabilitet som präglat den

svenska arbetsmarknaden och relationerna mellan parterna. SACO framhåller att

insikt i fackliga frågor är en viktig förutsättning för ett väl fungerande arbetsliv.

Därför bör statsbidrag utgå till löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet.

KF anför i sitt yttrande att denna typ av statligt stöd till den väsentliga och för

samhället betydelsefulla utbildningsverksamhet som bedrivs av löntagarnas orga­

nisationer bör genomföras. ABF vill varmt tillstyrka förslaget om att statligt stöd i

fortsättningen skall kunna utgå till löntagarorganisationernas utbildning. TBV an­

sluter sig till den allmänna värderingen av det fackliga studiearbetets betydelse som

promemorian ger uttryck för. Vidare framhåller man att det kan anses fullt moti­

verat att såsom promemorian framhåller ett statligt stöd ges till löntagarorganisa­

tionernas utbildningsverksamhet.

SAF ifrågasätter om man i nuvarande läge bör skapa ännu en form av ekono­

miskt stöd för viss vuxenutbildning, eftersom man därigenom försvårar den önsk­

värda helhetsbedömningen. Föreningen föreslår därför i första hand att man inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

37

departementet omprövar frågan om statligt stöd till facklig utbildning och hän-

skjuter frågan för vidare utredning, t. ex. inom kommittén för studiestöd åt vuxna.

RLF vill ha till stånd ett statligt stöd som avser medlemmar eller förtroende­

valda i alla fack- eller intresseorganisationer som bygger på individuellt medlem­

skap, oavsett om medlemmarna är löntagare eller företagare. Om denna modifie­

ring inte kan åstadkommas anser riksförbundet att förslaget i sin nuvarande ut­

formning inte tillgodoser rimliga anspråk på jämlikhet, icke-diskriminering och

rättvisa och därför inte bör läggas till grund för beslut från statsmakternas sida.

Riksförbundet vill i stället instämma med skolöverstyrelsen i dess tidigare remiss­

svar med anledning av LO:s framställning, nämligen att frågan måste utredas

med ett betydligt bredare perspektiv och med avsevärt fler hänsynstaganden än

vad som skett. Studieförbundet Medborgarskolan och Studieförbundet Vuxenskolan

redovisar synpunkter som i stort sammanfaller. Man beklagar att promemorian

inte aktualiserat tanken, att ifrågavarande utbildningsverksamhet skulle kunna be­

drivas genom eller i samarbete med studieförbunden. Promemorians förslag inne­

bär en ökad splittring av de statliga vuxenutbildningsresurserna i stället för en

ökad samordning. Av bl. a. denna anledning anser man sig inte kunna tillstyrka

det föreslagna stödet i de former som föreslås i promemorian. Vuxenskolan hem­

ställer om att frågan utreds på nytt.

När det gäller den förordade avgränsningen av bidraget till löntagar­

organisationer ansluter sig LO till de i promemorian framförda synpunkterna.

Även TCO accepterar den avgränsning av stödet som föreslås och de motiv här­

för som framförts. I promemorian betonas att de fackliga organisationernas ut­

bildningsverksamhet får ses som ett väsentligt led i vuxenutbildningen i den mån

den omfattar löntagare med kort grundutbildning och att denna omständighet

motiverar att staten lämnar ekonomiskt stöd. Av SACO.s yttrande framgår att orga­

nisationen gärna ansluter sig till denna uppfattning men samtidigt vill understryka

att statsbidrag även bör lämnas till långtidsutbildad personal. KF anser sig inte ha

anledning att anföra några invändningar mot principerna för avgränsning av sam­

hällsstödet.

SAF delar uppfattningen att de personer som nu befinner sig ute i arbetslivet

och som endast har en kort grundutbildning bör bli föremål för särskilda utbild­

ningsinsatser men ifrågasätter om dessa insatser skall bestå av ekonomiskt stöd till

facklig utbildning. Föreningen anför att en mängd ämnesområden som återfinns

i arbetstagarorganisationernas utbildning också finns med i arbetsgivarorganisatio­

nernas, t. ex. arbetsrätt, lönepolitik, arbetsmarknadsfrågor, socialpolitik, förhand-

lingsteknik och avtalskunskap. Vidare framhålls att arbetstagarnas organisationer

endast utbildar sina egna medlemmar. SAF:s kursverksamhet har däremot möjlig­

het att ta emot kursdeltagare även från områden utanför föreningens verksamhet,

t. ex. den offentliga sektorn. Föreningen anser att detta närmast talar för att stöd

till SAF:s kursverksamhet bör prioriteras högre än stöd till arbetstagarorganisatio­

nernas utbildning.

RLF är starkt kritisk mot den avgränsning av stödet till enbart löntagarorgani­

38

sationernas utbildningsverksamhet som föreslås i promemorian. Beträffande de

anförda jämlikhetsmotiven konstaterar riksförbundet att lantbruksgruppen förbigås.

Det är enligt RLF allmänt känt att vissa grupper småföretagare — bland dem i

framträdande grad lantbrukare — utgör en av de mer utpräglade låglönegrupperna

i samhället. Det är likaså känt att SACO och vissa andra löntagarorganisationer

företräder utpräglade höginkomstgrupper. Enligt förslagen skulle utbildningsverk­

samhet bedriven av de senare organisationerna men inte RLF komma i åtnjutande

av det statliga bidraget. Studieförbundet Medborgarskolan och Studieförbundet

Vuxenskolan anför liknande synpunkter.

LO ansluter sig till den föreslagna bidragskonstruktionen men vill dock fram­

hålla att i ersättningen till undervisningskostnader jämväl bör kunna

inräknas bidrag till studiematerial. Som skäl härför anförs att utvecklingen inom

vuxenundervisningens område i allt snabbare takt tycks gå mot en användning av

olika läromedel som delvis kan komma att ersätta den lärarledda undervisningen.

Enligt LO:s mening bör bidragskonstruktionen inte göras sådan att en modernise­

ring av undervisningsformerna försenas. Liknande synpunkter anförs av bl. a.

TCO, SACO och TBV. ABF framhåller att den föreslagna konstruktionen i vissa

fall kan stimulera till kurser med ett större antal deltagare än vad som kan anses

vara pedagogiskt lämpligt. ABF vill därför ifrågasätta om bidragsregeln inte bör

kompletteras med en bestämmelse om ett högsta bidragsbelopp per kursvecka,

förslagsvis beräknat på 35 elev veckor.

LO tillstyrker förslagen rörande resor och inackordering men förut­

sätter att de nu föreslagna bidragsbeloppen anpassas med hänsyn till penning­

värdets förändring. Liknande synpunkter anförs av SACO. SALF framhåller att,

då ett förbund nödgas förlägga sina kurser till ett kurs- eller konferenshotell, kost­

naden blir högre än om möjlighet finns att disponera en kursgård. Endast få för­

bund torde ha egna kursgårdar, varför beloppet 30 kr. per elevdygn skulle kunna

variera med hänsyn till kursförläggningen.

Förslaget om att stipendier inte skall utgå till deltagarna tillstyrks av LO

endast under förutsättning att stipendiefrågan för denna kursverksamhet kommer

att behandlas av kommittén för studiestöd åt vuxna. Liknande synpunkter fram­

förs av ABF. SACO anser att skäl talar för att statsbidraget bör utgå till ersätt­

ning till deltagare som får vidkännas löneavdrag, så länge inte samtliga löntagare

omfattas av likartade bestämmelser angående bibehållande av lön under delta­

gande i facklig utbildning.

Skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet tillstyrker det i promemorian

framlagda förslaget om att bidraget administreras av överstyrelsen. LO

förutsätter att inga detaljerade anvisningar skall utges för denna verksamhet utan

att de eventuellt erforderliga anvisningarna får en allmän utformning rörande

principerna för godkännande av verksamhet samt reglerna för ansökningar, redo-

visningsförfarande och liknande. Erfarenheterna från det allmänna folkbildnings­

arbetet bör vara vägledande. Inte heller SACO har något att invända mot att bi­

draget administreras av skolöverstyrelsen. Av yttrandet framgår dock att man anser

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

39

det vara fördelaktigt om ett samarbetsorgan med representanter från berörda orga­

nisationer och skolöverstyrelsen skulle komma till stånd med uppgift att behandla

frågor rörande systemets funktion. Liknande synpunkter anförs också av bl. a.

TCO och TBV.

Beträffande förslaget om statsbidrag till central kurs påpekar TCO att

antalet kurser med kortare varaktighet än fem dagar ökat starkt i omfattning. Detta

sammanhänger dels med den tilltagande specialiseringen i utbildningen och med

behovet att hålla kunskaperna så aktuella som möjligt, dels med de svårigheter

som föreligger att erhålla tjänstledighet för längre tidsperioder. TCO:s önskemål

i det avseendet skulle i viss utsträckning kunna tillgodoses om bestämmelserna

kan tolkas så att två delkurser icke behöver anordnas inom ramen för samma bud­

getår.

SACO delar uppfattningen att en statsbidragsberättigad kurs tidsmässigt skall

ha en viss omfattning. Den föreslagna regeln att kursen måste spänna över minst

fem dagar finner organisationen emellertid alltför rigorös. Det kan vara förenat

med stora svårigheter för kursdeltagare att lösgöra sig från sitt arbete under flera

dagar i följd eller flera dagar inom en begränsad tidsperiod. Bl.a. därför bör även

kurser omfattande ett mindre antal dagar vara statsbidragsgrundande. Om det

föreslagna femdagarskravet emellertid kvarstår bör tidsintervallen mellan delkur­

serna kunna utsträckas till två budgetår. SACO anser vidare det vara riktigt att

kräva en sammanhållen utbildningsgång med samma deltagare.

SR och ABF finner det tillfredsställande att de synpunkter och önskemål som

förordades i det tidigare yttrandet över LO:s framställning beaktats.

Promemorians krav på att kurser som beviljas statsbidrag skall uppfylla de all­

männa syften som f. n. är bärande för den fackliga centrala kursverksamheten och

att en tämligen stor andel av kursens innehåll bör utgöras av allmänna

ämnen kommenteras av ett flertal remissinstanser. Universitetskanslersämbetet

utgår från att andelen allmänna ämnen vid utformningen av statsbidragsvillkoren

anges klarare.

LO framhåller att förslaget rörande de allmänna ämnena förefaller kräva en

större precision för att godtycke ej skall uppkomma vid tillämpningen. LO förut­

sätter att till allmänna ämnen räknas inte endast ämnen som samhällskunskap,

nationalekonomi, psykologi, svenska eller matematik utan också ämnen som arbe­

tarskydd, företagsdemokrati, produktionsteknik, företagshälsovård och liknande.

Enligt LO:s uppfattning skall bidrag kunna utgå till olika specialkurser, exempel­

vis i företagsnämndsfrågor, arbetarskydd och företagsekonomi.

TCO anför i sitt yttrande att man får räkna med att kriterierna för erhållande

av statsbidrag kommer att styra uppläggningen av och innehållet i kursverksam­

heten. I den mån som denna styrning kan verka återhållande på en önskvärd

rationalisering och effektivisering av den fackliga utbildningsverksamheten, in­

klusive en lämplig avgränsning till i andra former bedriven vuxenutbildning, är

detta naturligtvis en olycklig effekt. Med hänsyn härtill och med hänvisning till

den i promemorian påtalade tendensen mot specialisering och nivågruppering i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

40

fackliga studieverksamheten anser TCO, att kravet på att en tämligen stor del av

kursens innehåll bör utgöras av allmänna ämnen bör utgå. Därigenom uppnås en

betydligt större överensstämmelse med de bidragsbestämmelser som gäller för stu­

diecirkelverksamheten för övriga delar av det statsunderstödda folkbildningsarbetet.

Enligt TCO:s mening bör sålunda alla av löntagarorganisationerna centralt anord­

nade fackliga kurser i princip bli kvalificerade för statsbidrag. Liknande synpunkter

anförs av TBV. Uttrycket »tämligen stor andel» får enligt SR:s mening inte tolkas

allt för restriktivt. SR anser det naturligt att andelen allmänna ämnen i vissa fall

kan bli relativt liten i de korta kurser som anordnas.

Universitetskanslersämbetet framhåller att begreppet »yrkesverksam» bör

anges klarare. Beträffande de fria yrkesutövarna framhåller SACO att frågan kom­

mer att uppstå om en person skall betraktas som löntagare eller inte och tar som

exempel en läkare som arbetar deltid på en klinik och i övrigt som privatpraktiker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

5. Föredraganden

Utbildning är ett viktigt medel för att förändra det bestående samhället. Den

har en avgörande betydelse för den enskildes sociala och ekonomiska standard

och för hans arbetstillfredsställelse och möjligheter till inflytande på arbetsplat­

sen. Utbildningen påverkar också människornas relationer till varandra och bidrar

till att öka värdegemenskapen mellan människorna, vilket är en förutsättning för

att jämlikhet skall kunna förverkligas. För en fördjupning av demokratin spelar

utbildningen stor roll. Den kan öka den enskildes intresse för samhällsfrågor och

vidga hans möjligheter att ta aktiv del i kulturlivet.

Under de senaste decennierna har samhället satsat betydande resurser på ut­

bildnings- och kulturområdet. En obligatorisk nioårig skola har genomförts för

alla barn och ungdomar. Intagningskapaciteten vid yrkesskola, fackskola, gymna­

sium motsvarar ca 85—90 % av en årskull och många ungdomar genomgår sedan

någon form av högskolutbildning. Parallellt härmed har möjligheterna till utbild­

ning för vuxna successivt ökat. Utbildningsexplosionen har dock fått till följd en

avsevärd skillnad i utbildningsnivå mellan den yngre och den äldre generationen.

Av de personer som i dag är yrkesverksamma har över hälften gått igenom en­

dast en sex- eller sjuårig folkskola. Den bristande jämlikheten i utbildningen har

medfört svårigheter för många äldre att göra sig gällande på arbetsmarknaden.

Risk finns att den också kan bidra till att framkalla motsättningar mellan gene­

rationerna. För att minska utbildningsklyftan och motverka isoleringen mellan

generationerna måste samhällets insatser på vuxenutbildningens område öka. Även

många unga människor har emellertid fått en bristfällig grundutbildning, eftersom

grundskolan först läsåret 1972/73 är utbyggd i samtliga kommuner. Vuxenut­

bildning är också ett betydelsefullt instrument i en arbetsmarknadspolitik som syf­

tar till att värna den fulla sysselsättningen och som ett led i vår strävan att skapa

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

41

ett utbildningsväsen utan återvändsgränder. I ett föränderligt samhälle med snabb

kunskapstillväxt erbjuder vuxenutbildningen därjämte kompletterande utbildning

för dem som fått en fullständig grundutbildning. Allt fler kommer i framtiden att

ställa krav på ett utbildningssystem, där det sker ett ständigt växelspel mellan ut­

bildning och yrkesverksamhet.

Vi har i dag flera olika former av samhällsstödd vuxenutbildning. Studiecirkel­

verksamheten samlar varje år i runt tal 1 milj. deltagare. I Norrköping och Härnö­

sand finns de statliga skolorna för vuxna, som bygger på korrespondensunder­

visning. Kommunal vuxenutbildning anordnas på ca 250 orter. En annan form

av vuxenutbildning är arbetsmarknadsutbildningen, där i år försök görs med ut­

bildning i allmänna ämnen på grundskolenivå. Folkhögskolorna utgör också en

viktig studiemöjlighet för de vuxna. TRU-kommittén bedriver försöksverksamhet

med radio och television i utbildningen på olika nivåer. Under vårterminen 1970

utgör sändningstiden i radio och television för TRU-programmen ca 18 timmar

i veckan och under höstterminen 1970 kommer en kväll i veckan i televisionens

kanal två att anslås åt TRU-program. Även Sveriges Radio producerar vuxenut­

bildningsprogram. Nästa läsår kommer både Sveriges Radio och TRU att göra

särskilda satsningar för att intressera invandrarna för vuxenutbildningsverksam­

heten i radio och television.

Möjligheterna för vuxenstuderande till eftergymnasiala studier har ökat under

de senaste åren. Jag har tidigare berört den försöksverksamhet med vidgat till­

träde till utbildning inom vissa ämnesområden vid filosofisk fakultet. Ytterligare

en försöksverksamhet som berör vuxenstuderande utan formell behörighet gäller

de yrkesinriktade kurserna vid universiteten. Vidare erbjuds studiemöjligheter ge­

nom den externa universitetsutbildningen.

Jag vill också erinra om att jag i årets statsverksproposition (bil. 10 s. 313) an­

fört att den utbildning som bedrivs inom ramen för anslaget Decentraliserad aka­

demisk utbildning m. m. i ökad utsträckning bör organiseras så att den kan ut­

nyttjas av vuxenstuderande. Jag redovisade samtidigt ett förslag från 1968 års ut-

bildningsutredning (U 68) om försöksverksamhet med vissa former för distribu­

tion av högre utbildning. Universitetskanslersämbetet har den 30 januari 1970 fått

i uppdrag att planera försöksverksamheten och inkomma till Kungl. Maj:t med

förslag till bestämmelser för denna.

De studieformer som i dag kan erbjudas de vuxenstuderande har vuxit fram

successivt. Folkhögskolan och den övriga folkbildningen är äldst, medan den

kommunala vuxenutbildningen i sin nuvarande form kommit till genom 1967 års

vuxenutbildningsreform. I förevarande sammanhang tas som ett led i det fortsatta

reformarbetet på vuxenutbildningens område i första hand upp studieförbundens

verksamhet och löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet. Ett av de vikti­

gaste och svåraste problemen som återstår är att skapa ett studiesocialt system

som är speciellt avpassat efter de vuxnas behov. Kommittén för studiestöd åt vux­

na (SVUX) utreder f. n. hithörande frågor.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

Man kan i dag konstatera vissa tendenser till att det i första hand är de relativt

unga och välutbildade, som söker sig till vuxenutbildningen. Vid det fortsatta re­

formarbetet är det viktigt att man beaktar de risker som finns att utbildningsklyf­

tan ökar ytterligare, genom att de som har den sämsta utbildningen aldrig ges nå­

gon reell chans att ta för sig av det rika utbudet av vuxenutbildning. Det är där­

för angeläget att man söker finna former för att nå även de personer som har svag

motivation att delta i studier. Den av LO och ABF föreslagna försöksverksamheten

som jag tidigare har redogjort för kan bidra till att lösa denna problematik. Jag

har efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 23 januari 1970 tillkallat särskilda

sakkunniga för att leda försöket. Syftet med försöksverksamheten är att man skall

undersöka vilka förhållanden som medverkar till att personer med kort utbild­

ning inte utnyttjar möjligheterna till studier. Verksamheten skall anordnas i stu­

diecirkelns form för personer som inte kompenserat brister i sin grundutbildning

genom studier inom det allmänna utbildningsväsendet, folkbildningen e. d. Inom

ramen för försöket skall prövas vilka rekryteringseffekter som skilda typer av eko­

nomiskt stöd under studierna får. Försöksverksamheten skall utformas så att be­

tryggande möjligheter finns att kontrollera och utvärdera effekten av de olika åt­

gärderna. Jag föreslår att medel anslås för budgetåret 1970/71 för denna för­

söksverksamhet från reservationsanslaget Kommittéer m. m under åttonde huvud­

titeln.

Jag vill nämna att ett liknande försök om än i mindre skala redan har genom­

förts under höstterminen 1969 av TRU, ABF och Svenska Fabriksarbetareförbun­

det i anslutning till TRU-kursen Matematik på nytt. Försöket visade att man ge­

nom en väl utbyggd kontaktverksamhet kan få lågutbildade att delta i utbild­

ning.

5.1 Kommunal vuxenutbildning

Eftersom utbildningen av vuxna tillmäts ökad vikt, är det naturligt att samhäl­

let tar på sig allt större ansvar för vuxenutbildningen. Därför har också stödet till

kommunal och statlig vuxenutbildning förstärkts under senare år.

Den kommunala vuxenutbildningen har sedan den 1 juli 1968, då nuvarande

bestämmelser trädde i kraft, genomgått en snabb expansion. Läsåret 1967/68

fanns kommunala kvällsgymnasier på ca 30 orter och i dag finns kommunal vuxen­

utbildning på ca 250 orter. Antalet elever i ämneskurserna läsåret 1968/69 upp­

gick till ca 40 000, därtill kom ca 70 000 elever i yrkesskolkurserna inom vuxen­

utbildningen. Preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån tyder på att elev­

antalet i ämneskurserna innevarande läsår har ökat med minst 50 %.

Som jag redan framhållit har många som söker sig till vuxenutbildning god

grundutbildning. Detta kan sägas gälla även de kommunala vuxenskolorna, vilket

bl. a. elevantalet i grundskolekursema visar. Höstterminen 1968 studerade en­

dast ca 30 % av eleverna något ämne enligt läroplan för grundskolans högsta­

dium. Jag har emellertid inhämtat att antalet vuxenstuderande på grundskolenivå

43

enligt preliminära uppgifter har ökat väsentligt mer än antalet studerande vid öv­

riga kurser. Denna ökning finner jag mycket glädjande. Åtgärder bör emellertid

vidtas för att ytterligare öka elevantalet i grundskolekurserna och därigenom också

andelen elever med kort och ofullständig grundutbildning. Jag avser därför i an­

nat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att det schablontillägg på 13 % av tim­

antalet, som används till bl. a. s t u d i e h a n d 1 e d n i n g och studie- och

yrkesorientering, höjs till 25 % i fråga om ämneskurser på grundskole­

nivå. Dessa timmar bör också användas till stödundervisning särskilt för personer

med enbart sex- eller sjuårig folkskola och utan studievana. Enligt min mening

är en satsning på stödundervisning en bättre lösning för dessa grupper än en ge­

nerell utvidgning av timantalet.

För rekryteringen till vuxenutbildning spelar olika uppsökande åtgärder en av­

görande roll. Många vuxna synes inte känna till de studiemöjligheter som finns.

Även om de kanske nåtts av viss information saknar de överblick över hela vuxen­

utbildningsområdet. I årets statsverksproposition har mot denna bakgrund beräk­

nats medel till skolöverstyrelsen för information om vuxenutbildningen under re­

servationsanslaget Information om skolreformerna. Det är vidare väsentligt att de

olika huvudmännen samordnar sin information, vilket har skett i många kom­

muner genom de lokala vuxenutbildningsråden. Jag vill också erinra om den

informationsserie benämnd Kom igen, som producerats av TRU och som nu sänds

över riksnätet.

Den kommunala vuxenutbildningen har samma kursplaner som motsvarande

ungdomsutbildning. Det krävs emellertid i regel andra undervisningsmetoder och

en studiemetodik, som tar hänsyn till de vuxnas speciella förutsättningar och va­

rierande behov. En arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen arbetar med studiehand­

ledningar för elever och lärare inom den kommunala och statliga vuxenutbild­

ningen. Arbetsgruppen har hittills presenterat studiehandledningar i vuxenpeda­

gogik, svenska och moderna språk. Inom kort kommer handledningar i samhälls­

kunskap och matematik. Dessa studiehandledningar bör vara till hjälp för de lä­

rare som känner sig osäkra på hur de skall undervisa eleverna i vuxenskolorna.

En annan viktig fråga gäller lärarutbildningen. 1969 års riksdag be­

slutade att en särskild praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer för lärare

inom folkhögskolan m. m. skulle anordnas vid lärarhögskolan i Linköping. Den

nya utbildningen startade vårterminen 1970. I prop. 1969:52 angående lärarut­

bildning för folkhögskolan m. m. betonades att det är angeläget att man inom den

reguljära ämneslärarlinjen ägnar allt större uppmärksamhet åt vuxenutbildningen

i dess olika former. Jag anförde också att det är viktigt att man på ämneslärar­

linjen kan få till stånd en praktisk-pedagogisk utbildning som är särskilt anpassad

för den statliga och kommunala vuxenutbildningen. En sådan utbildning borde

anordnas vid lärarhögskolan i Stockholm inom ramen för den reguljära ämnes-

lärarutbildningen. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga be­

stämmelser om en sådan utbildning.

Ytterligare åtgärder kan behöva vidtas för att vuxenundervisningen skall svara

Kungi. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

44

mot de vuxnas behov. Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för ut­

bildningsdepartementet i årets statsverksproposition (bil. 10 s. 17) uttalat att en

ökad satsning på utbildningsinsatser för vuxna ställer växande krav på resurser

inom det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Som framgått av vad jag tidigare har anfört om erfarenheter efter 1967 års be­

slut har bestämmelsen i stadgan (1967:452, ändrad senast 1969:600) för kommu­

nal gymnasial vuxenutbildning att undervisning i kurs får påbörjas endast om an­

talet elever i kursen beräknas varaktigt uppgå till lägst 12 förorsakat problem

i glesbygdskommuner, där antalet elever som anmält sig till en kurs ofta understi­

ger 12. Kungl. Maj:t har emellertid medgivit ett stort antal dispenser.

Erfarenheten har visat att vuxenutbildningsstadgan, som trädde i kraft den 1

juli 1967, behöver revideras. Kritik har t. ex. riktats mot att den föreskriver ett

alltför komplicerat ansökningsförfarande. Vidare måste stadgan anpassas till den

nya gymnasieskolan. Inom utbildningsdepartementet pågår därför en översyn av

ifrågavarande stadga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

5.2 Studiecirkelverksamhet

I 1967 års vuxenutbildningsproposition underströk dåvarande chefen för eckle­

siastikdepartementet betydelsen av folkbildningsorganisationernas medverkan i

vuxenutbildningen. Departementschefen erinrade om att hundratusentals vuxna

varje år söker sig till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet för att tillfreds­

ställa sina studieintressen. Den organisationsform som i första hand skapat förut­

sättningar för folkbildningsorganisationerna att nå ut till de stora medborgargrup-

perna är studiecirkeln. Variationsrikedomen i ämnesvalet inom studiecirkelverk­

samheten sammanhänger med bl. a. den nära anknytning till folkrörelserna, som

kännetecknar svenskt folkbildningsarbete. Denna verksamhet har berett många

vuxna möjligheter att komplettera bristfälliga skolkunskaper, men den har också

tillgodosett en rad andra önskemål — att få vidgade kunskaper för verksamhet

inom organisationslivet, att vinna ökad förståelse för olika kulturyttringar eller att

fördjupa kunskaperna inom det egna yrkesområdet. Med en stigande utbildnings-

standard kan verksamheten inriktas mot nya fält. Även under sådana förhållan­

den bör man emellertid kunna räkna med att studieförbunden skall kunna tillgo­

dose väsentliga utbildningsönskemål hos vuxna, framhöll departementschefen.

De två senaste årens debatt om vuxenutbildningens framtida utformning har

ytterligare markerat folkbildningsarbetets roll och uppgifter på detta område. Det­

ta har särskilt kommit till uttryck i LOVUX-rapporten och i den rapport som

SAP-LO:s arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor utarbetat till den socialdemokratiska

partikongressen 1969. Även skolöverstyrelsen har i sina anslagsframställningar

för budgetåret 1970/71 kraftigt betonat folkbildningens betydelse i samhällets

framtida vuxenutbildningsorganisation. Överstyrelsen har i konsekvens därmed

föreslagit en kraftig och omedelbar förstärkning av det statliga stödet till studie­

cirkelverksamhet och studieförbund.

45

Jag ansluter mig helt till uppfattningen att folkbildningsarbetet måste tilldelas

stora och betydelsefulla uppgifter i den framtida vuxenutbildningen. Bredden och

expansionstakten i studiecirkelverksamheten vittnar enligt min mening om att den­

na form av studier och kulturaktivitet svarar mot mycket utbredda och angelägna

önskemål hos de vuxna. De fria och informella arbetsformerna och de kanaler för

information och aktiv rekrytering som studieförbundens folkrörelseanknytning

öppnar innebär också att studiecirkelverksamheten har gynnsamma förutsätt­

ningar att nå ut till och aktivera de stora grupper i samhället som av olika anled­

ningar har begränsade möjligheter att delta i andra former av studier och kulturliv.

Debatten om vuxenutbildningen har visat att behoven är betydligt större och

svårare att tillgodose än vad man tidigare föreställt sig. Generellt verkande åtgär­

der på vuxenutbildningens område har benägenhet att gynna de relativt välutbil­

dade och når endast i begränsad utsträckning ut till de stora grupper av vuxna

som har en kort och bristfällig utbildning. Kommunal och statlig vuxenutbildning

fyller en mycket viktig uppgift för de vuxna som vill och kan skaffa sig en utbild­

ning motsvarande den som ges i ungdomsskolan. Utbildningsbehoven för vuxna är

emellertid så skiftande att de inte kan tillgodoses enbart genom dessa utbildnings­

utbud. Folkbildningsorganisationernas verksamhet spelar här en betydelsefull roll.

Med hänsyn härtill finner jag det angeläget att statens stöd till studiecirkelverk­

samheten avsevärt förbättras.

Bidrag till studiecirkelverksamhet utgår f. n. såvitt gäller all­

män studiecirkel med 75 % av verifierade kostnader för ledararvode och studie-

materiel, dock högst med 20 kr. per studietimme. Högst 15 kr. av detta belopp

får utgå som bidrag till ledararvode. Skolöverstyrelsen har i anslagsframställning­

arna för budgetåret 1970/71 föreslagit att bidraget till studiecirklar i fortsättningen

skall indexregleras och att det för studietimme skall utgå med högst det belopp

som utgör timarvode för BT 14 (vid tillfället för skolöverstyrelsens förslag 41 kr.).

Överstyrelsen föreslår vidare att högst 85 % av timbidraget får användas till le­

dararvode. Vidare har skolöverstyrelsen föreslagit en uppräkning av bidraget till

fackmannamedverkan i studiecirklar.

Jag ansluter mig till skolöverstyrelsens förslag om en kraftig höjning av studie­

cirkelstödet. Enligt min mening bör stödet ges en sådan utformning att det inne­

bär en medveten satsning på studiecirklar som vänder sig till lågutbildade grup­

per. Jag förordar att maximibidraget till studiecirklar höjs från nuvarande 20 till

30 kr. per studietimme och att högst 24 kr. av beloppet får utgå som bidrag till

ledararvode. Överstyrelsens förslag att bidraget skall bindas till index är jag inte

beredd att biträda.

Särskilda åtgärder torde bli nödvändiga för att man skall kunna nå ut till de

utbildningsmässigt eftersatta grupperna. Den försöksverksamhet som LO och ABF

tagit initiativet till och som kommer att ledas av en särskild kommitté bör kunna

ge värdefullt underlag för ett reformarbete i detta syfte. Jag anser det emellertid

angeläget att åtgärder redan nu vidtas för att prioritera utbildning, som vänder sig

till vuxna med kortare allmänutbildning än nioårig grundskola.

4 —

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 35

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1970

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

För studiecirkelverksamhet med detta syfte föreslår jag därför ett särskilt till-

läggsbidrag. Detta bidrag bör utgå med högst 10 kr. per studietimme. Bidraget

bör kunna användas till kostnader för såväl cirkelledararvode som studiemateriel.

De två bidragsdelarna bör kunna utgå med 100 % av verifierade kostnader för

ledararvode och studiemateriel, dock högst med 40 kr. per studietimme. Av detta

belopp bör högst 34 kr. utgå till ledararvode. Tilläggsbidraget bör i övrigt utgå

enligt samma regler som för det generellt utgående statsbidraget till studiecirkel­

verksamhet.

Som jag redan tidigare framhållit är avsikten med tilläggsbidraget att genom

att bl. a. minska den enskilde elevens kurskostnad underlätta deltagande i så­

dan studiecirkelverksamhet som har till syfte att utjämna utbildningsklyftorna.

Bidraget bör därför utgå till studiecirkelverksamhet i ämnen som kan anses ligga

inom ramen för vissa i grundskolan centrala ämnesområden och på en nivå som

svarar mot högst grundskolans årskurs 9. Anknytningen till grundskolans ämnen

och nivå innebär inte att undervisningen skall utformas som i grundskolan. De

ämnesområden, inom vilka den prioriterade studiecirkelverksamheten skall kunna

bedrivas, bör enligt min mening vara svenska, engelska, matematik och samhälls­

kunskap.

En annan del av studiecirkelverksamheten, som det högre bidraget bör kunna

utgå till, är den som avser att utveckla kommunikationsfärdigheten hos handikap­

pade, t.ex. i åtbördsspråket, blindskrift och maskinskrivning för blinda. Det bör

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser om den erforder­

liga avgränsningen.

Jag vill i detta sammanhang betona att också kommunerna genom avsevärda

ekonomiska insatser markerat folkbildningsarbetets betydelse i vuxenutbildning

och kulturliv. Det finns enligt min mening inte någon anledning att anta att den

ökade statliga satsning på studiecirkelverksamheten, som förordas här, kommer

att föranleda överväganden om minskade kommunala anslag. Snarare finns skäl

anta att det kommer att uppfattas som en bekräftelse på folkbildningens betydel­

se och uppmuntra till ökade ekonomiska insatser.

Övriga bidragsbestämmelser för studiecirkelverksamheten bör en­

ligt min mening i stort sett vara oförändrade. För att statsbidrag skall kunna utgå

fordras enligt kungörelsen (1963:463, ändrad senast 1968:298) om statsbidrag till

det fria och frivilliga folkbildningsarbetet bl. a. att en studiecirkel skall ha minst

tjugu studietimmar fördelade på minst tio studieveckor. Statsbidrag får utgå för

högst tre studietimmar per sammankomst. Enligt skolöverstyrelsens anvisningar till

nämnda kungörelse får statsbidrag utgå för endast en sammankomst per dag och

för högst tre sammankomster per studievecka.

Behovet av att kunna genomföra en studiecirkel under kortare tid än tio studie­

veckor har under senare år ökat påtagligt. Skolöverstyrelsen har därför fått ta ställ­

ning till ett allt större antal dispensansökningar med begäran om att en mer kon­

centrerad studiegång skall få tillämpas. Jag anser det därför motiverat att göra

sådana ändringar i bidragsbestämmelserna som möjliggör en större tidsmässig rör­

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

47

lighet i studiecirkelarbetet. Detta kan åstadkommas genom att bestämmelsen om

ett minsta antal studieveckor uppmjukas och att statsbidrag får utgå för högst

två sammankomster under en vecka. Genom denna förändring blir det möj­

ligt att genomföra en studiecirkelkurs på fyra veckor. Det ankommer på Kungl.

Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser. Vidare bör skolöverstyrelsen ha

möjlighet att medge undantag från denna bestämmelse liksom från bestämmelsen

om att statsbidrag får utgå för högst tre studietimmar under en sammankomst. Så­

dant undantag bör emellertid inte beviljas för att en studiecirkel skall få möjlighet

att genomföra sitt arbete på kortare tid än fyra veckor.

I övrigt finner jag inte anledning att föreslå Kungl. Maj:t att vidta några för­

ändringar i nu gällande bidrags villkor.

Skolöverstyrelsen har föreslagit att förskott på statsbidrag till

studiecirkelverksamhet skall kunna utgå med 90 % av det belopp

vederbörande studieförbund erhållit närmast föregående redovisningsår. Som mo­

tiv för förslaget anför överstyrelsen de ofta mycket besvärliga likviditetsproblem

som de lokala studieförbundsenheterna ställs inför under den tid som förflyter

mellan studiecirkelverksamhetens avslutning och den slutliga utbetalningen av

statsbidrag. F.n. kan förskott utgå med 75 % av nämnda belopp.

Skolöverstyrelsens förslag på denna punkt är enligt min mening väl motiverat

och bör bifallas. Jag vill i det sammanhanget fästa uppmärksamheten på att den

kraftiga höjning av studiecirkelbidraget som jag förordar här kan medföra speci­

ella likviditetssvårigheter för studieförbunden under budgetåret 1970/71. Skol­

överstyrelsen bör därför ha möjlighet att under detta budgetår — om så visar sig

erforderligt — medge ytterligare förskott, dock högst med tillsammans 125 % av

föregående års bidrag.

Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning att bidraget till studieförbundens or-

ganisationskostnader och pedagogiska verksamhet bör räknas upp väsentligt. Till

denna fråga torde jag få återkomma i det följande i anslutning till anslagsberäk­

ningarna.

5.3 Löntagarorganisationernas utbildning

Förslaget om stöd till löntagarorganisationernas utbildning, vilket redovisats i

en särskild promemoria (U 1969:4), syftar liksom flertalet av de förut berörda för­

slagen till jämlikhet.

De statsbidrag som i dag utgår till de fackliga organisationernas utbildning av­

ser främst studiecirkelverksamhet, medan den utbildningsverksamhet som bedrivs

av löntagarorganisationerna i form av central kursverksamhet i stort sett saknar

statligt ekonomiskt stöd. Som motiv för att ett stöd införs till den centrala kurs­

verksamheten anförs i promemorian att de ubildningsinsatser varom här är fråga

riktar sig i första hand till grupper med kort grundutbildning. Vidare framhålls

att organisationerna har betydande ansvar för den samhällsekonomiska balansen

48

och utvecklingen i det svenska samhället. Bidrag föreslås utgå till löntagarorga­

nisationernas centrala kursverksamhet för kurser om minst en vecka. Som bidrags-

grundande komponenter föreslås kostnader för undervisning, resor och inackor­

dering.

Syftet med den utbildning som bedrivs inom den fackliga rörelsen är — gene­

rellt sett — att skola det stora antalet medlemmar som är eller skall rekryteras till

förtroendeposter på olika nivåer. De som tillhör den fackliga rörelsen har till över­

vägande del endast obligatorisk skolutbildning bakom sig. Den kan ha byggts på

med deltagande i studiecirklar och ibland i kurser vid folkhögskola e. d. Det är

omvittnat att man mot bakgrund av den relativt sett låga skolutbildningsnivån

bland kursdeltagarna i vissa organisationer får ägna en förhållandevis stor del av

utbildningen åt att meddela kunskaper som är av grundläggande orienterings- och

färdighetskaraktär. Inom den fackliga rörelsen finns således ett behov av att re­

parera brister i kursdeltagarnas allmänna utbildning, brister som sammanhänger

med bl. a. den tidigare uppbyggnaden av utbildningsorganisationen.

Statsmakterna har under de senaste decennierna successivt skaffat sig allt bätt­

re instrument -— främst inom närings- och arbetsmarknadspolitikens områden —

för att stimulera den ekonomiska utvecklingen. Syftet har varit att garantera sam­

hällsekonomisk tillväxt under balans, att genom olika ingripanden styra den struk­

turella utvecklingen och att stödja den enskilde arbetstagaren när han genom ut­

vecklingen råkar i svårigheter. Avtalsområdet är dock undantaget från denna stat­

liga politik. Statsmakterna avstår från att där direkt påverka utvecklingen. Arbets­

marknadens parter har hela ansvaret för detta område.

Möjligheterna för löntagarorganisationerna att fullgöra sin viktiga samhällsupp­

gift beror bl. a. på de enskilda medlemmarnas kunskaper. De ämnesområden där

man måste ställa anspråk på kunskaper hos tämligen många medlemmar inom

organisationerna är i första hand matematik, svenska, samhällskunskap samt na­

tional- och företagsekonomi. När det gäller arbetsmarknadskunskap har under­

visningen i det vanliga skolsystemet varit otillräcklig. Behov av kompletterande

undervisning föreligger även för de årskullar, som nu slutför sina studier i grund­

skola, frivilliga skolformer och vid universitet. Särskilt inom den fackliga rörelsen

har man i medvetande härom på detta område utvecklat en omfattande kursverk­

samhet.

Kravet på den fackliga informationen har vidgats under den senaste tiden.

Bl. a. med hänsyn till det ökade inslaget av utländsk arbetskraft torde informa­

tionsverksamheten i framtiden komma att ställas inför nya uppgifter. Det måste

anses som mycket betydelsefullt att ge dessa medlemmar med utländsk bakgrund

en information om svenska samhällsförhållanden och om svensk arbetsmarknad.

Den omfattande studieverksamhet och systematiska utbildning som den fackliga

rörelsen bedriver bland medlemmar, förtroendevalda och funktionärer har varit

av utomordentlig betydelse för samhällsutvecklingen i Sverige. Denna kursverk­

samhet är enligt min mening även framdeles en mycket viktig angelägenhet för

löntagarorganisationerna och bör främjas av statsmakterna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

49

Av remissinstanserna har bl. a. skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, LO,

TCO och KF uttalat sig för bidrag till löntagarorganisationernas centrala kurs­

verksamhet. Däremot har SAF och RLF liksom studieförbunden Medborgarsko­

lan och Vuxenskolan varit kritiska mot förslaget. SAF anser att man bör hänskju-

ta frågan till vidare utredning. Jag kan inte dela denna uppfattning utan förordar

att ett system med bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet

införs fr. o. m. budgetåret 1970/71.

Av remissyttrandena framgår vidare att majoriteten av instanserna är för en

avgränsning enligt det förslag som redovisas i promemorian. Remissinstan­

ser som motsätter sig den föreslagna avgränsningen är bl. a. SAF och RLF. För

egen del har jag i denna avvägningsfråga kommit till slutsatsen att det förslag som

redovisas i promemorian bör kunna godtas. Detta innebär att de medel som ställs

till förfogande nu bör koncentreras till löntagarorganisationerna.

I promemorian föreslås beträffande bidrag till undervisningsarvode

att dessa — med hänsyn till att ersättningarna inte fastställs under medverkan av

statens avtalsverk — maximeras till högst 100 kr. per elevvecka. Flera remissin­

stanser, bl.a. LO, har betonat att man ansluter sig till förslaget men att i ersätt­

ningarna bör kunna inräknas bidrag till jämväl studiematerial. Jag anser i likhet

med bl. a. LO att de bidrag som utgår till arvodering av föreläsare och lärare bör

kunna användas även för att täcka kostnader för studiematerial. Jag vill också

erinra om de försök som nu pågår på olika håll att ersätta lärare och föreläsare

med olika slag av hjälpmedel och självinstruerande material. Ett bidragssystem

där bidraget är begränsat till medverkande lärare och föreläsare skulle på sikt

kunna hämma och fördröja en utveckling av metoder och arbetsformer i under­

visningen, som från såväl ekonomisk som pedagogisk synpunkt måste anses vara

betydelsefull.

I enlighet med vad ABF föreslagit bör bidragsregeln kompletteras med en be­

stämmelse om ett högsta bidragsbelopp per kursvecka i syfte att man skall kunna

undvika alltför omfattande och i pedagogiskt avseende mindre lämpliga kurser.

Enligt min mening bör därför högsta bidragsbelopp per kursvecka beräknas på 35

elever.

Beträffande resor och inackordering föreslås i promemorian att er­

sättning bör utgå med hälften av de faktiska kostnaderna. För inackordering bör

av praktiska skäl bidraget utgöra ett schablonbelopp av 30 kr. per elevdygn. För

resor bör bidraget utgöra hälften av kostnaderna enligt billigaste färdsätt.

Förslagen har i mycket liten omfattning kommenterats av remissinstanserna.

LO och SACO tillstyrker men förutsätter att de nu föreslagna bidragsbeloppen

anpassas till penningvärdets förändring. För egen del anser jag att de i promemo­

rian framförda förslagen om rese- och inackorderingsersättningar bör kunna

godtas.

De i promemorian framförda förslagen om statsbidrag till central kurs

och kravet på att kursen skall omfatta minst en vecka, dvs. minst fem dagar, har

inte kommenterats i någon större omfattning av remissinstanserna. Däremot har

50

ett flertal remissinstanser uppehållit sig vid förslaget om att bevilja bidrag för kor­

tare tidsperiod i den mån det sammanlagda antalet internatdygn utgör minst fem

och det är fråga om en sammanhållen utbildningsgång och samma deltagare. Jag

ansluter mig till de förslag som framförts i promemorian.

I promemorian framhålls att en tämligen stor andel av kursens innehåll bör ut­

göras av allmänna ämnen för att kursen skall vara statsbidragsberättigad.

Några remissinstanser har ställt sig tveksamma till förslaget. Universitetskanslers-

ämbetet anser att andelen allmänna ämnen vid utformningen av statsbidragsvill-

koren bör anges klarare.

För egen del finner jag det självklart att ämnen som samhällskunskap, national­

ekonomi, psykologi, svenska, matematik och produktionsteknik, räknas som all­

männa ämnen. Jag anser också att olika specialkurser exempelvis i företagsnämnds-

frågor, arbetarskydd, företagsekonomi och arbetsplatsens miljöfrågor bör vara

statsbidragsberättigade. Ämnesområden som lönepolitik, förhandlingsarbete, av-

talsfrågor och den fackliga rörelsens organisatoriska uppbyggnad bör enligt min

mening anses som bidragsgrundande ämnen, när de har en mer allmän och infor­

merande karaktär. Skulle de däremot begränsas till att behandla det egna förbun­

dets eller den egna organisationens interna angelägenheter kan de inte hänföras till

den ämnesgrupp som här fått beteckningen allmänna ämnen.

Övriga förslag i promemorian, rörande t. ex. administrationen av bidragsverk-

samheten, bör enligt min mening genomföras.

5.4 Det fortsatta reformarbetet

Insatserna på vuxenutbildningens område har successivt ökat. Genom 1967 års

riksdagsbeslut skapades en utbildningsorganisation som erbjuder den enskilde

många studiemöjligheter. Samhället tog även på sig ett ökat ansvar för att via eter­

medierna förmedla utbildning. Allt fler har också tagit del av de förbättrade ut­

bildningsmöjligheterna .

Dessa generella jämlikhetsåtgärder behöver emellertid kompletteras med insatser,

som direkt riktar sig till grupper med kort och otidsenlig grundutbildning. För­

söksverksamheten med ökat inslag av allmänna ämnen inom omskolningsverk-

samheten är ett led i denna utveckling. I förevarande sammanhang markeras

denna politik genom den särskilt kraftiga statsbidragshöjningen för vissa typer av

studiecirklar, genom stödet till den fackliga centrala kursverksamheten och genom

den förstärkta stödundervisningen i den kommunala vuxenutbildningen. Därutöver

kommer en försöksverksamhet att påbörjas med s. k. uppsökande verksamhet.

Samtidigt med den organisatoriska utvecklingen måste det pedagogiska och

metodiska arbetet alltmer uppmärksammas. Lärarutbildning och fortbildning är

viktiga medel härför. Jag har i det föregående också redovisat det arbete som skol­

överstyrelsen bedriver för att åstadkomma studiehandledningar inom vuxenutbild­

ningen. Det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet måste i större utsträck­

ning inriktas mot vuxenutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

51

Det ankommer på utbildningsmyndigheterna att kontinuerligt följa verksamheten

på vuxenutbildningsområdet och ta erforderliga initiativ. På det lokala och regio­

nala planet har, som tidigare framhållits, i åtskilliga fall ett samarbete vuxit fram

mellan kommunernas skolstyrelser resp. länsskolnämnderna och folkbildningsor-

ganisationerna. Jag finner denna utveckling glädjande och utgår från att ett sådant

samarbete inleds i allt större utsträckning. Vuxenutbildningens växande betydelse

får emellertid också sina konsekvenser för den centrala ledningen av skolväsendet.

Det organisatoriska ansvaret för en stor del av vuxenutbildningen ligger i dag

hos skolöverstyrelsen. När överstyrelsen kom till i sin nya form 1964 hade vuxen­

utbildningen ännu inte fått en så framträdande roll inom utbildningspolitiken. Det

har lett till att frågor om vuxenutbildning inom skolöverstyrelsen handläggs på

minst fem olika byråer. En sådan splittring medför problem, inte minst i fråga om

det värdefulla utbytet av erfarenheter mellan olika anordnare av vuxenutbildning.

Inom skolöverstyrelsen överväger man nu att skapa en enhetlig organisation för

vuxenutbildningsfrågor. Detta är en angelägen uppgift. Man bör då undersöka

förutsättningarna att sammanföra ärenden om arbetsmarknadsutbildning, folkbild­

ning, folkhögskolor samt kommunal och statlig vuxenutbildning.

Även om utvecklingen på vuxenutbildningens område under senare år gått snabbt

återstår det som jag tidigare framhållit mycket att göra. Utredningsarbete pågår

också på skilda områden. Man kan inte utesluta att det i framtiden kan bli fråga

om tämligen radikala förändringar av vuxenutbildningen. Jag vill erinra om att

kompetensutredningen under detta år kommer att lämna sina förslag om reglerna

för tillträde till högre utbildning. U 68:s arbete med återkommande utbildning

innebär ett samlat grepp över ungdomsutbildning och vuxenutbildning. I studie­

socialt avseende kompletteras detta arbete av i första hand SVUX. Dessutom

behandlar läromedelsutredningen frågan om läromedel för vuxna. TRU:s arbete

gäller bl. a. den viktiga frågan om etermediernas ställning i vuxenutbildningen.

Jag kan sålunda konstatera att det pågår ett omfattande utredningsarbete som

täcker hela vuxenutbildningens område. Detta kan bilda underlag för sådana fort­

satta insatser som gör vuxenutbildningen till ett viktigt medel i regeringens jämlik-

hetspolitik.

6. Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

la) bemyndiga Kungl. Maj:t att bedriva försöksverksamhet med viss vuxenut­

bildning enligt de riktlinjer jag angivit,

lb) medge att reservationsanslaget Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln

får tas i anspråk under budgetåret 1970/71 för försöksverksamhet med viss vuxen­

utbildning,

2a) godkänna av mig förordade ändrade grunder för det statliga stödet till stu­

diecirkelverksamhet,

2b) bemyndiga Kungl. Maj:t att med utgångspunkt i vad jag anfört i det före­

gående bestämma den studiecirkelverksamhet till vilken särskilt tilläggsbidrag skall

kunna utgå,

3) godkänna att statsbidrag utgår till löntagarorganisationernas centrala kurs­

verksamhet enligt de grunder jag angivit.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

7. Anslagsberäkningar

Fr. o. m. budgetåret 1968/69 ger riksstaten en samlad bild av de medel som

under åttonde huvudtiteln ställs till vuxenutbildningens förfogande. I årets stats-

verksproposition läggs förslag fram som möjliggör en fortsatt utbyggnad av ut­

bildningen via television och radio, ökat elevantal vid de statliga skolorna för vuxna

och fortsatt expansion av folkhögskolornas kursverksamhet.

Förslagen i förevarande sammanhang innebär som framgått av vad jag tidigare

anfört betydligt ökade statliga insatser. Det sammanlagda medelsbehovet för

vuxenutbildningen kommer nästa budgetår att uppgå till 304,5 milj. kr. Detta

innebär en anslagshöjning med 67,3 milj. kr. eller ca 28 %. Utbildningsdeparte­

mentets anslag på driftbudgeten ökar med ca 8% .

G 5. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

1968/69 Utgift ......... 39 350 3351

1969/70 Anslag.........

83 300 000

1970/71 Förslag ___ 98 000 000

1 Utbetalt retroaktivt tillägg som bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budget­

året 1968/69 uppgår till 676 663 kr.

Kommunal gymnasial vuxenutbildning omfattar i enlighet med beslut av 1967

års riksdag (prop. 85, SU 117, 129, 2LU 45, rskr 277, 290) utbildning mot­

svarande läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och

yrkesskolan. Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner till lärare och

skolledare. Bestämmelser om utbildningen har meddelats i stadgan för gymnasial

vuxenutbildning (1967:452, ändrad senast 1969:600).

Skolö verstyrelsen

1. Överstyrelsens anslagsberäkning för budgetåret 1970/71 framgår av följande

sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

53

Skolöver­

styrelsen

Löneomräkning m. m........................................ 2 591 000

Gymnasial utbildning ...................................... 22185 000

Förgymnasial utbildning ................................ 7 270 000

Skolledare m. m............................................... 5 693 000

Förlängd undervisning i gymnasieämnen utan­

för gymnasieorganisationen ............................ ³ 089 000

Tekniska aftonskolor ..........................................

13

356

000

Övriga yrkesskolkurser .................................. 29 872 000

Lönekostnadspålägg m. m. för nya tjänster__

11 244 000

95 300 000

+ 12 000 000

2. För budgetåret 1970/71 beräknar skolöverstyrelsen en relativt måttlig ök­

ning av antalet elever i ämneskurserna.

3. För budgetåret 1970/71 föreslår skolöverstyrelsen att medel beräknas för

15 tjänster som rektor och 10 tjänster som studierektor vid särskilda skolenheter

samt 235 arvodestjänster som studierektor.

4. Enligt ämbetsskrivelse den 9 maj 1969 om förlängd undervisning i gymna­

sieämnen utanför gymnasieorganisationen meddelas sådan undervisning i ämnes-

kurser inom den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen. Överstyrelsen upp­

skattar det erforderliga antalet ämneslärartjänster till 76.

5. Enligt ämbetsskrivelse den 15 mars 1968 bör skolöverstyrelsen verka för

avveckling av skolformen teknisk aftonskola, dock under förutsättning att jäm­

förbara utbildningsalternativ skapas inom den lokala vuxenutbildningen. I sam­

band med införandet av fackskola på samtliga gymnasieorter fr. o. m. läsåret

1970/71 räknar skolöverstyrelsen med att de tekniska aftonskolorna till största

delen skall vara avvecklade. På vissa orter har dock medgivits intagning av elever

under ytterligare ett läsår. Överstyrelsen uppskattar antalet undervisningsavdel-

ningar läsåret 1970/71 till ca 320.

6. Under budgetåret 1970/71 räknar skolöverstyrelsen med att antalet elever

i yrkesskolorna kommer att uppgå till ca 57 000.

Föredraganden

Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning att utbildningskapaciteten vid de kom­

munala skolorna för vuxna behöver förstärkas. Av beräkningstekniska skäl räknar

jag dock med ett något högre ökningsbelopp än skolöverstyrelsen. Dessutom har

jag beräknat medel för en höjning av schablontillägget till studiehandledning och

studie- och yrkesorientering m. m. på grundskolans högstadium till 25 % av tim­

antalet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna för

budgetåret 1970/71 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 98 000 000 kr.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

G 6. Bidrag till studiecirkelverksamhet

1968/69 Utgift .......... 50 224 884

1969/70 Anslag ......... 60 000 000

1970/71 Förslag.........

98 000 000

Skolöverstyrelsen föreslår att bidraget till studiecirkelverksamheten höjs med

56,5 milj. kr. till 116,5 milj. kr.

Föredraganden

Med utgångspunkt i vad jag anfört i det föregående bör anslaget föras upp med

98 milj. kr., vilket innebär en höjning med 38 milj. kr. Jag har tidigare även dragit

upp vissa riktlinjer för hur det ökade stödet bör fördelas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till studiecirkelverksamhet för budgetåret

1970/71 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

98 000 000 kr.

G 7. Bidrag till studieförbund

1968/69 Utgift ........... 6 600 000

1969/70 Anslag ........... 6 900 000

1970/71 Förslag ......... 8 400 000

Enligt de principiella grunder som godtagits av 1963 års riksdag (prop. 36,

SU 74, rskr 190) utgår bidrag till de av skolöverstyrelsen godkända studieförbun­

den (f. n. 12). Bidraget utgår dels till organisationskostnader, dels till kostnader

för pedagogisk verksamhet.

Bidraget till organisationskostnadema skall fördelas mellan studieförbunden

med hänsyn dels till kostnaderna för studiecirkelverksamhet, dels till den bidrags-

berättigade studiecirkelverksamhetens geografiska spridning. Till de poster som

får beaktas vid beräkningen av detta bidrag hör utgifterna för instruktörer och

centralt anställd personal — även den personal som sysslar med pedagogiska upp­

gifter — förbundsledningens lokaler, internationella förbindelser, instruktions-

och inspektionsresor, konferenser och studiepropaganda.

Bidraget till pedagogisk verksamhet skall fördelas mellan förbunden i propor­

tion till genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar under de tre

senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk natur

inom studiecirkelverksamheten, i första hand till utgifter för utbildning av ledare

för studiecirklar, framställning av studiemateriel och pedagogiska hjälpmedel, an­

skaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedagogisk försöksverksamhet.

Sedan budgetåret 1967/68 utgår ett särskilt belopp till studieförbundens peda­

55

gogiska verksamhet bland handikappade. Medlen skall fördelas mellan studieför­

bunden med hänsyn till deras insatser för att utveckla studiehjälpmedel och studie­

metoder för handikappade.

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsen föreslår att bidraget till studieförbundens organisationskostnader

höjs med 1,4 milj. kr. till 5 milj. kr.

2. Bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet bör ökas med

1,4 milj. kr. till 4,5 milj. kr.

3. Bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade

bör enligt överstyrelsens förslag höjas med 100 000 kr. till 300 000 kr.

Föredraganden

Jag förordar att anslaget höjs med 1,5 milj. kr. från nuvarande 6,9 till 8,4 milj.

kr. Jag har därvid beräknat 4,2 milj. kr. till organisationskostnader, 3,9 milj. kr.

till pedagogisk verksamhet och 300 000 kr. till pedagogisk verksamhet för handi­

kappade.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1970/71 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 8 400 000 kr.

G

10. Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet

I det föregående har jag förordat vissa riktlinjer för ett system med statsbidrag

till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Jag beräknar de totala

kostnaderna för ändamålet till ca 5 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Med hänsyn

till de förordade utbetalningsreglerna leder detta till ett medelsbehov av 2,5 milj.

kr. för samma budgetår. Jag förordar att på riksstaten för nästa budgetår förs upp

ett förslagsanslag av 2,5 milj. kr., betecknat Bidrag till löntagarorganisationernas

centrala kursverksamhet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverk­

samhet för budgetåret 1970/71 under åttonde huvudtiteln an­

visa ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning ...................................................................................................... 3

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna........................................................ 4

2.1 Kommunal vuxenutbildning................................................................. 4

2.2 Statlig vuxenutbildning......................................................................... 5

2.3 Folkhögskola ........................................................................................ 5

2.4 Studieförbund........................................................................................ 6

2.5 Kurser i radio och television............................................................... 7

2.6 Arbetsmarknadsutbildning................................................................... 8

2.7 Eftergymnasial vuxenutbildning ......................................................... 8

2.8 Korrespondensundervisning ................................................................. 10

2.9 Statens, kommunernas och landstingens interna utbildningsverksam­

het

10

3. Erfarenheter och synpunkter efter 1967 års beslut.................................... 11

3.1 Innebörden av 1967 års beslut............................................................. 11

3.2 Skolöverstyrelsen ............................... 12

3.3 Allmän debatt ...................................................................................... 13

3.3.1 Vuxenutbildningens uppgifter................................................... 13

3.3.2 Organisation................................................................................ 14

3.3.3 Kompetensfrågor ........................................................ 15

3.3.4 Vuxenpedagogik ........................................................................ 16

3.3.5 Återkommande utbildning......................................................... 16

4. Reformförslag på vuxenutbildningens område............................................ 18

4.1 Skolöverstyrelsen .................................................................................. 18

4.1.1 Studiecirklar ............................................................................. 18

4.1.2 Studieförbundens centrala verksamhet .................................... 19

4.2 Försöksverksamhet med vuxenutbildning.......................................... 20

4.2.1 LO:s och ABF:s förslag............................................................. 20

4.2.2 Remissyttranden ........................................................................ 21

4.3 Förslag om statligt stöd till löntagarorganisationernas utbildning . .

23

4.3.1 Utbildningsverksamheten i olika organisationer....................... 23

4.3.1.1 Inledning ........................................................... 23

4.3.1.2 Syften med organisationernas utbildningsverk­

samhet ............................................................... 23

4.3.1.3 Verksamhetsformer ............................................. 27

Sid.

4.3.1.4 Ämnesval ........................................................... 27

4.3.1.5 Omfattning och deltagande ................................ 31

4.3.1.6 Ekonomi ............................................................. 32

4.3.2 Frågan om statligt stöd till löntagarorganisationernas ut­

bildning ............................................................................ ³³

4.3.2.1 Motiv för statsbidrag ........................................ 33

4.3.2.2 Avgränsning av stödet...................................... ³⁴

4.3.3 Förslag till bidragskonstruktion .................................... ³⁵

4.3.4 Remissyttranden ............................................................. 36

5. Föredraganden .............................................................................................. 40

5.1 Kommunal vuxenutbildning................................................................. 42

5.2 Studiecirkelverksamhet......................................................................... ⁴⁴

5.3 Löntagarorganisationernas utbildning ................................................ ⁴⁷

5.4 Det fortsatta reformarbetet ................................................................. 50

6 . Hemställan .....................................................................................................

51

7. Anslagsberäkningar ...................................................................................... 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1970

57