2

Förbättringarna av förtidspensioneringen beräknas medföra att pensio­

neringens kostnader under budgetåret 1970/71 ökar med 100 milj. kr., varav

ca 50 milj. kr. beräknas falla på folkpensioneringen och lika mycket på ATP.

De allmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer föreslås utökade

med två ledamöter som skall ha särskild erfarenhet från arbetsförhållanden.

Mandattiderna för ledamöterna i de allmänna försäkringskassornas styrel­

ser, pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna föreslås minskade

från fyra till tre år.

Propositionen innehåller vidare förslag rörande tilläggspension för lön

från utländsk beskickning in. in.

Med anledning av de höjda taxeringsvärdena på fastighet vid 1970 års

fastighetstaxering föreslås i propositionen också en höjning av de förmögen-

hetsgränser som gäller vid inkomstprövning för kommunalt bostadstillägg

in. in. till folkpensionärer. Det s. k. skärpningsfria förmögenhetsbeloppet

föreslås höjt från 30 000 kr. till 50 000 kr. för ensam pensionär och från

45 000 kr. till SO 000 kr. för makar tillsammans.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen för budgetåret 1970/71 till

folkpensioner anvisar ett förslagsanslag av 7 330 milj. kr., vilket innebär en

anslagsökning med 820 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Av

anslagshöjningen avser 50 milj. kr. den utvidgade förtidspensioneringen,

190 milj. kr. en ny standardhöjning av folkpensionen genom pensionstill­

skott, 120 milj. kr. ett ökaL antal pensionärer och 460 milj. kr. beräknade

kostnader för de pensionshöjningar som följer av förändringar i konsu­

mentpriserna. Folkpensionen inklusive pensionstillskott beräknas under

nästa budgetår öka till ca 6 300 kr. för en ensam pensionär och till ca 10 000

kr. för pensionärspar, vartill kommer de kommunala bostadstilläggen. Jäm­

fört med de folkpensionsbelopp som gällde vid början av år 1970 innebär

detta en folkpensionshöjning med ca 750 kr. för ensam pensionär och med

1 270 kr. för pensionärspar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ten eller till vars drift statsbidrag ut­

går eller som drives av landstings­

kommun eller stad, som ej tillhör

sådan kommun, och ej är anordnad

vid hem, som avses i 18 § lagen om

socialhjälp, ävensom sjukvårdsin­

rättning varöver riksförsäkringsver­

ket förfogar, dels ock annan sjuk­

vårdsinrättning, som enligt av Ko­

nungen fastställd förteckning är att

anse såsom sjukhus jämlikt denna

lag. Hemortssjukhus är allmänt

sjukhus, drivet av landstingskom­

mun eller stad, inom vars område

försäkrad är bosatt.

(Föreslagen lydelse)

staten eller till vars drift statsbidrag

utgår eller som drives av landstings­

kommun eller kommun, som ej till­

hör landstingskommun, och ej är

anordnad vid hem, som avses i 18 §

lagen om socialhjälp, ävensom sjuk­

vårdsinrättning varöver riksförsäk­

ringsverket förfogar, dels ock annan

sjukvårdsinrättning, som enligt av

Konungen fastställd förteckning är

att anse såsom sjukhus jämlikt den­

na lag. Hemortssjukhus är allmänt

sjukhus, drivet av landstingskom­

mun eller kommun, inom vars om­

råde försäkrad är bosatt.

6 kap.

1

Rätt till----------- —----------------------

På särskild — —- — —------------------

2

Ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad i andra stycket sägs,

§•

-------- sextiosju år.

------------- nämnda lagrum.

Framställning på grund varav ål­

derspension utgår för tid före den

månad varunder den försäkrade fyl­

ler sextiosju år må återkallas med

verkan från nästa månadsskifte. Så­

dan återkallelse gäller ej för försäk­

rad, som åtnjuter tilläggspension en­

ligt 12 kap. 1 § andra stycket, med

mindre han tillika gör återkallelse

enligt 12 kap. 1 § tredje stycket. Har

försäkrad sedan återkallelse skett

gjort förnyad framställning enligt

andra stycket må denna framställ­

ning icke återkallas.

§d

Ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad i andra och tredje styc-

1 Senaste lydelse 1968:239.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

cent för varje månad som ålderspen­

sion utgått samt sex tiondels procent

för varje månad, som då ålderspen­

sionen åter börjar utgå återstår till

ingången av den månad varunder

den försäkrade fyller sextiosju år.

Börjar pensionen åter utgå senare än

från och med sistnämnda månad,

skall pensionen minskas med sex

tiondels procent för varje månad

under vilken pensionen tidigare ut­

gått.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

7 kap.

1 §•

Rätt till folkpension i form av

förtidspension tillkommer

försäkrad, som fyllt sexton år, för

tid före den månad, då han fyller

sextiosju år eller ålderspension enligt

denna lag dessförinnan börjar utgå

till honom, därest hans arbetsförmå­

ga på grund av sjukdom, psykisk ef­

terblivenhet, vanförhet eller annat

lyte är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varak­

tig.

Kan nedsättningen----------------------

Rätt till folkpension i form av

förtidspension tillkommer

försäkrad, som fyllt sexton år och

som ej åtnjuter ålderspension enligt

denna lag, för tid före den månad,

då han fyller sextiosju år, därest

hans arbetsförmåga på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av

den fysiska eller psykiska presta­

tionsförmågan är nedsatt med minst

hälften och nedsättningen kan anses

varaktig.

----------beträffande sjukbidrag.

2

Försäkrad, vars------ --------------------

Är arbetsförmågan— —-------— —

I övriga fall utgives eu tredjedel av

hel förtidspension.

3

Vid bedömande i vad mån arbets­

förmågan är nedsatt skall beaktas

den försäkrades förmåga att vid den

sjukdom eller det lyte, varom är frå­

ga, bereda sig inkomst genom sådant

§•

-------erhåller hel förtidspension.

------ - — av hel förtidspension.

I övriga fall utgives halv förtids­

pension.

§•

Vid bedömande i vad mån arbets­

förmågan är nedsatt skall beaktas

den försäkrades förmåga att vid den

nedsättning av prestationsförmågan,

varom är fråga, bereda sig inkomst

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Om förtidspension utgår för tid

efter det att ålderspension med stöd

av 6 kap. 1 § tredje stycket upphört

att utgå, skall förtidspensionen mins­

kas med sex tiondels procent för var­

je månad under vilken ålderspensio­

nen utgått.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

8 kap.

Rätt till folkpension i form av

änkepension tillkommer för

hd före den månad, då änkan fyller

sextiosju år eller folkpension i form

av ålderspension dessförinnan bör­

jar utgå till henne,

a) änka, som har vårdnaden om

och stadigvarande sammanbor med

barn under sexton år, därest barnet

vid makens död stadigvarande vista­

des i makarnas hem eller hos än­

kan; samt

b) annan änka, som vid makens

död fyllt trettiosex år och varit gift

med honom minst fem år.

Upphör rätt-------------------------------

1 §•

Rätt till folkpension i form av ä n-

kepension tillkommer änka,

som ej åtnjuter folkpension i form

av ålderspension, för tid före den

månad då hon fyller sextiosju år,

därest hon

a) har vårdnaden om och stadig­

varande sammanbor med barn under

sexton år, som vid makens död sta­

digvarande vistades i makarnas hem

eller hos änkan; eller

b) vid makens död fyllt trettiosex

år och varit gift med honom minst

fem år.

- nämnda tidpunkt.

4 §•

Änkepension utgör,-----------------------------------av basbeloppet.

Utgår änkepension-------------------------- -— — understiger femtio.

Om änkepension utgår för tid ef­

ter det att ålderspension med stöd

av 6 kap. 1 § tredje stycket upphört

att utgå, skall änkepensionen mins­

kas med sex tiondels procent för var­

je månad under vilken ålderspensio­

nen utgått.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

(Nuvarande lydelse)

staten eller utländsk beskickning här

i riket eller, där lönen härrör från

utländsk juridisk person, svensk ju­

ridisk person, som äger ett bestäm­

mande inflytande över den utländska

juridiska personen, enligt av riks­

försäkringsverket godtagen förbin­

delse har att svara för avgift till för­

säkringen för tilläggspension enligt

19 kap. 1 §; och skall i dylikt fall

den som åtagit sig sådan förbindel­

se anses såsom arbetsgivare.

(Föreslagen lydelse)

ra för avgift till försäkringen för till-

läggspension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till

lön eller annan ersättning från främ­

mande makts härvarande beskick­

ning eller lönade konsulat eller från

arbetsgivare, vilken tillhör beskick­

ning eller konsulat som nu sagts och

icke är svensk medborgare. Vad i

detta stycke sägs skall icke gälla be­

träffande lön till svensk medborgare

eller den som utan att vara svensk

medborgare är bosatt i riket, såframt

utländsk beskickning här i riket en­

ligt av riksförsäkringsverket godta­

gen förbindelse har att svara för av­

gift till försäkringen för tilläggspen­

sion enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse en­

ligt tredje eller fjärde stycket skall

anses såsom arbetsgivare.

12 kap.

1 §-‘

Rätt till------ -------------—------------------- — tre år.

På särskild — —---------------------------—--------nämnda lagrum.

Framställning om ålderspension

för tid före den månad varunder den

försäkrade fyller sextiosju år må

återkallas med verkan från nästa

månadsskifte. Sådan återkallelse gäl­

ler ej för försäkrad, som åtnjuter

folkpension enligt 6 kap. 1 § andra

stycket, med mindre han tillika gör

återkallelse enligt 6 kap. 1 § tredje

stycket. Har försäkrad sedan åter­

kallelse skett gjort förnyad fram­

ställning enligt andra stycket må

denna framställning icke återkallas.

1 Senaste lydelse 1966:236.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

(Nuvarande lydelse)

gad till tilläggspension i form av ål­

derspension.

(Föreslagen lydelse)

folkpension eller icke varit berätti­

gad till tilläggspension i form av ål­

derspension.

Om ålderspension upphört efter

återkallelse enligt 12 kap. 1 § tredje

stycket, skall senare utgående ålders­

pension minskas med sex tiondels

procent för varje månad som ålders­

pension utgått samt sex tiondels pro­

cent för varje månad, som då ålders­

pensionen åter börjar utgå återstår

till ingången av den månad varunder

den försäkrade fyller sextiosju år.

Börjar pensionen åter utgå efter in­

gången av den månad varunder den

försäkrade fyllt sextiosju år skall

pensionen minskas med sex tiondels

procent för varje månad under vil­

ken pensionen tidigare utgått.

13 kap.

1 §•

Rätt till tilläggspension i form av

förtidspension tillkommer

enligt vad nedan sägs försäkrad för

tid före den månad, då han fyller

sextiosju år eller ålderspension en­

ligt denna lag dessförinnan börjar

utgå till honom, därest hans arbets­

förmåga på grund av sjukdom, psy­

kisk efterblivenhet, vanförhet eller

annat lyte är nedsatt med minst hälf­

ten och nedsättningen kan anses var­

aktig samt den försäkrade äger till­

godoräkna sig pensionspoäng för tid

före det år, varunder pensionsfallet

inträffat.

Kan nedsättningen----------------------

Vad i-----------------------------------------

Rätt till tilläggspension i form av

förtidspension tillkommer

enligt vad nedan sägs försäkrad, som

ej åtnjuter ålderspension enligt den­

na lag, för tid före den månad, då

han fyller sextiosju år, därest hans

arbetsförmåga på grund av sjukdom

eller annan nedsättning av den fysis­

ka eller psykiska prestationsförmå­

gan är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varak­

tig samt den försäkrade äger till­

godoräkna sig pensionspoäng för tid

före det år, varunder pensionsfallet

inträffat.

---------- beträffande sjukbidrag.

— detta kapitel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

13

(Nuvarande lydelse)

4

18

1

För varje landstingskommun samt

varje stad, som ej tillhör sådan kom­

mun, skall finnas en allmän försäk­

ringskassa. Då särskilda förhållan­

den föranleda därtill, må dock för­

säkringskassas verksamhetsområde

omfatta två landstingskommuner el­

ler landstingskommun och stad som

nyss sagts. Om antalet försäkrings­

kassor och deras verksamhetsområ­

den förordnar Konungen.

Allmän försäkringskassa-------------

(Föreslagen lydelse)

§•

Om förtidspension utgår för tid

efter det att ålderspension med stöd

av 12 kap. 1 § tredje stycket upphört

att utgå, skall förtidspensionen mins­

kas med sex tiondels procent för var­

je månad under vilken ålderspensio­

nen utgått.

kap.

§•

För varje landstingskommun samt

varje kommun, som ej tillhör lands­

tingskommun, skall finnas en allmän

försäkringskassa. Då särskilda för­

hållanden föranleda därtill, må dock

försäkringskassas verksamhetsom­

råde omfatta två landstingskommu­

ner eller landstingskommun och

kommun som nyss sagts. Om antalet

försäkringskassor och deras verk­

samhetsområden förordnar Ko­

nungen.

—- — prövas erforderligt.

Styrelse för allmän försäkrings­

kassa skall bestå av sju eller, om

kassans verksamhetsområde omfat­

tar två landstingskommuner inom

skilda län, åtta ledamöter. En leda­

mot, som skall vara ordförande, ut­

ses av Konungen, en ledamot av so­

cialstyrelsen samt en ledamot av

länsstyrelsen; om kassans verksam­

hetsområde tillhör två län, skall var­

dera länsstyrelsen utse en ledamot.

Övriga ledamöter utses av lands­

tinget eller, där fråga är om kassa,

vars verksamhetsområde utgöres en-

§•*

Styrelse för allmän försäkrings­

kassa skall bestå av sju eller, om

kassans verksamhetsområde omfat­

tar två landstingskommuner inom

skilda län, åtta ledamöter. Styrelsen

för Stockholms läns allmänna för­

säkringskassa skall dock bestå av

nio ledamöter.

En ledamot, som skall vara ord­

förande, utses av Konungen, en leda­

mot av socialstyrelsen samt en leda­

mot av länsstyrelsen; om kassans

verksamhetsområde tillhör två län,

skall vardera länsstyrelsen utse en

1 Senaste lydelse 1968:239.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

(Nuvarande lydelse)

bart av stad, av stadsfullmäktige.

Omfattar kassans verksamhetsområ­

de två landstingskommuner, skall

vartdera landstinget utse två ledamö­

ter; utgöres verksamhetsområdet av

landstingskommun och stad, som ej

tillhör sådan kommun, utses tre le­

damöter av landstinget samt en le­

damot av stadsfullmäktige.

För varje

(Föreslagen lydelse)

ledamot. Övriga ledamöter utses av-

landstinget eller, där fråga är om

kassa, vars verksamhetsområde ut­

göres av enbart eu kommun, av kom­

munfullmäktige. Omfattar kassans

verksamhetsområde två landstings­

kommuner, skall vartdera lands­

tinget utse två ledamöter; utgöres

verksamhetsområdet av landstings­

kommun och kommun, som ej tillhör

landstingskommun, utses tre leda­

möter av landstinget samt en leda­

mot av kommunfullmäktige.

---- - — en suppleant.

8

§•

Styrelseledamot utses för en tid av

fyra år, räknat från och med den 1

januari året näst efter det, då han

blivit utsedd.

Styrelseledamot må —----------------

Avgår styrelseledamot-----------------

Styrelseledamot utses, om icke

Konungen annat förordnar, för en

tid av tre år, räknat från och med

den 1 januari året näst efter det, då

han blivit utsedd.

----------- utsett honom.

— ------- -—blivit utsedd.

13

Befattningshavare hos------------------

Riksförsäkringsverket och------------

För befattningshavare, som till­

sättas och entledigas av riksförsäk­

ringsverket eller socialstyrelsen, sko­

la anställnings- och arbetsvillkor

som må bestämmas genom avtal

fastställas under medverkan av

Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer samt övriga

anställnings- och arbetsvillkor fast­

ställas i den ordning Konungen för­

ordnar.

---- av kassan.

— --------kassans styrelse.

För befattningshavare, för vilka

Konungen så föreskrivit, skola an­

ställnings- och arbetsvillkor som må

bestämmas genom avtal fastställas

under medverkan av Konungen eller

myndighet som Konungen bestäm­

mer samt övriga anställnings- och

arbetsvillkor fastställas i den ord­

ning Konungen förordnar.

/ den utsträckning Konungen för­

ordnar må försäkringskassa inrätta

ny tjänst endast efter medgivande

av riksförsäkringsverket.

1 Senaste lydelse 1968:239.

16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ledamot. Då skäl äro därtill må tingskommun och kommun, som ej

Konungen utse särskild ordförande i tillhör landstingskommun, skola

pensionsdelegation.

landstingen eller landstinget och

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

kommunfullmäktige vardera utse en

ledamot. Då skäl äro därtill må

Konungen utse särskild ordförande

i pensionsdelegation.

Suppleant för----------------------------------- två suppleanter.

I allmän---------------------------— — flera pensionsdelegationer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970, i den mån ej annat följer av 2.

De nya bestämmelserna ill kap. 2 § får även tillämpas på lön som hänför

sig till tiden den 1 januari—den 30 juni 1970.

2. Såvitt gäller 2 kap. 4 §, 13 kap. 1, 7, 8, 14, 16 och 17 §§ samt bestäm­

melserna i 18 kap. 20 § om kommun och kommunfullmäktige träder lagen

i kraft den 1 januari 1971. De nya bestämmelserna tillämpas dock redan

under år 1970 i fråga om utseende av ledamöter och suppleanter i allmän

försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation eller försäkringsnämnd för

tid efter utgången av år 1970.

3. Löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter i allmän

försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation eller försäkringsnämnd upp­

hör vid utgången av år 1970. De ledamöter och suppleanter i pensionsdele­

gation som enligt 18 kap. 20 § skall utses av riksförsäkringsverket skall

första gången utses för tiden den 1 juli—den 31 december 1970.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Pensionstillskott till änkepension,

som enligt 8 kap. 4 § andra stycket

lagen om allmän försäkring utgår

med minskat belopp, utgör det be­

lopp som framkommer om de i första

eller andra stycket angivna procent­

talen minskas i motsvarande mån.

3

Pensionstillskott utgår---- ------------

förtidspension, som enligt 7 kap.

2 § andra eller tredje stycket lagen

om allmän försäkring utgår med två

tredjedelar eller en tredjedel av hel

förtidspension, motsvarande andel

av trettio procent av basbeloppet,

änkepension, som enligt 8 kap. 4 §

andra stycket lagen om allmän för­

säkring utgår med minskat belopp,

det belopp som framkommer om

trettio procent av basbeloppet

minskas i motsvarande mån.

(Föreslagen lydelse)

procent för varje månad under vil­

ken ålderspensionen utgått.

Pensionstillskott till änkepension,

som enligt 8 kap. 4 § andra eller

tredje stycket lagen om allmän för­

säkring utgår med minskat belopp,

utgör det belopp som framkommer

om de i första eller andra stycket

angivna procenttalen minskas i mot­

svarande mån.

§•

---------------- allmän försäkring,

förtidspension, som enligt 7 kap.

2 § andra eller tredje stycket lagen

om allmän försäkring utgår med två

tredjedelar eller hälften av hel för­

tidspension, motsvarande andel av

trettio procent av basbeloppet,

änkepension, som enligt 8 kap. 4 §

andra eller tredje stycket lagen om

allmän försäkring utgår med mins­

kat belopp, det belopp som fram­

kommer om trettio procent av bas­

beloppet minskas i motsvarande

mån.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kom­

munalt bostadstillägg till folkpension skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Med årsinkomst

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höj as med tio

procent av det belopp, varmed för­

mögenheten må överstiga för den

som är gift tjugotvåtusenfemhundra

kronor och för annan trettiotusen

kronor.

Värdet av

I fråga om

Årsinkomst avrundas

(Föreslagen lydelse)

att utgiva.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det' belopp, varmed för­

mögenheten må överstiga för den

som är gift fyrtiotusen kronor och

för annan femtiotusen kronor.

av Konungen.

sammanlagda förmögenhet.

-------------tiotal kronor.

5 §.‘

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Senaste lydelse 1969:208.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20

februari 1970.

Närvarande:

Statsministern

P

alme^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

,

O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

,

C

arlsson

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad förtids­

pensionering m. m. och anför.

Sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt riksförsäkringsverket att utreda frågan,

har verket avlämnat förslag om vidgad förtidspensionering in. m. (Stencil

S 1969:5).

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av socialstyrelsen, ar­

betsmarknadsstyrelsen, statens handikappråd, statens personalpensions­

verk, försäkringsinspektionen, pensionsförsäkringskommittén, KSA-utred-

ningen, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund,

Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Riksförbundet

landsbygdens folk (RLF), Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisatio­

nen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO), Försäkringskasseförbundet, De

erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, Kommunernas pensions-

anstalt, Svenska personal-pensionskassan (SPP), Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Folksam, Pensionärernas riksorganisation och Sveriges läkar­

förbund. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från de flesta av

de allmänna försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket har därjämte inkommit med förslag till vissa andra

ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Gällande bestämmelser m. m.

Förtidspension

Bestämmelserna om rätt till förtidspension, invaliditetsbedömning och

invaliditetsgradering inom den allmänna försäkringen finns intagna i 7 och

13 kap. AFL. 7 kap. gäller förtidspension från folkpensioneringen och 13

kap. förtidspension från försäkringen för tilläggspension. De allmänna för­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

utsättningarna i fråga om nedsättning av arbetsförmågan — invaliditetsbe-

greppet —• liksom principerna för gradering av pensionerna efter nedsätt-

ningen av arbetsförmågan är emellertid enhetliga inom folk- och tilläggs­

pensioneringarna.

Förtidspension kan utgå tidigast fr. o. m. den månad, varunder den för­

säkrade fyller 16 år, och längst t. o. m. månaden före den, varunder han

fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå på grund av

förtida uttag. Förutsättningar för rätt till förtidspension är att den försäk­

rades arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanför­

het eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan

anses varaktig. Om nedsättningen av arbetsförmågan inte kan anses var­

aktig men den kan antas bestå avsevärd tid, äger den försäkrade i stället

rätt till sjukbidrag. Sjukbidraget är tidsbegränsat. Vad som i övrigt före­

skrivs om förtidspension gäller också om sjukbidrag. Om ingenting annat

sägs avses i det följande med förtidspension även sjukbidrag.

De pensionsberättigade indelas i tre grupper med hänsyn till graden av

invaliditet. Den vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller

endast en ringa del därav återstår får hel förtidspension. Om arbetsför­

mågan är nedsatt i mindre grad men dock med avsevärt mer än hälften,

utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall där arbetsförmågan

är nedsatt med minst hälften utgår en tredjedel av hel förtidspension.

Av uttalanden i förarbetena till AFL framgår att med försäkrad, vars

arbetsförmåga är nedsatt så att endast en ringa del därav återstår, avses

den vars arbetsförmåga inte uppgår till en sjättedel. Med försäkrad, vars

arbetsförmåga är nedsatt med avsevärt mer än hälften avses den vars ar­

betsförmåga inte uppgår till en tredjedel.

Invaliditetsbedömningen skall ske under hänsynstagande till den försäk­

rades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte som det gäller bereda

sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdig­

heter och som man rimligen kan begära av honom med hänsyn till hans

utbildning och tidigare verksamhet liksom även hans ålder, bosättnings-

förhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Med arbetsinkomst

likställs därvid i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

I 4 kap. 2 § AFL föreskrivs att om sjukpenning eller ersättning för sjuk­

husvård utgivits för 90 dagar i följd eller om det eljest föreligger skälig

anledning skall försäkringskassan, i den utsträckning riksförsäkringsverket

så föreskriver, undersöka om det finns skäl att vidta åtgärd, som är ägnad

att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva

nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Är sådan åtgärd erforderlig,

skall kassan tillse att lämplig åtgärd vidtas. Om den försäkrade är föremål

för sådan åtgärd som anges i 4 kap. 2 § skall arbetsförmågan under tiden

för åtgärden anses nedsatt i den mån han på grund av åtgärden är hindrad

utföra förvärvsarbete.

Hel förtidspension inom folkpensioneringen utgör för ogift pensionär

23

samt för sådan gift pensionär, vars make inte är berättigad till någon form

av pension för egen del 90 % av det vid varje särskild tidpunkt gällande

basbeloppet. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär ålderspension

eller hel förtidspension, utgör hel förtidspension 70 % av basbeloppet. Vid

det i februari 1970 gällande basbeloppet 6 000 kr. utgör sålunda hel förtids­

pension för ensamstående 5 400 kr. och för var och en av makar som båda

uppbär pension 4 200 kr.

Förtidspension inom tilläggspensioneringen beräknas individuellt på

grundval av det antal år för vilka den försäkrade tillgodoräknats pensions­

poäng och poängens storlek. För försäkrade födda år 1913 eller tidigare blir

förtidspensionen från tilläggspensioneringen mindre än för yngre i samma

inkomstläge genom att de förstnämnda inte kan komma upp i fullt antal

poängår.

Som tillägg till folkpension i form av förtidspension kan utgå kommunalt

bostadstillägg. Till folkpensionärs hustru kan under vissa förutsättningar

utgå hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Dessa förmåner är in-

komstprövade och regleras i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kom­

munalt bostadstillägg till folkpension.

Ansökan om pension görs hos allmän försäkringskassa. Under vissa

förutsättningar kan försäkringskassa tillerkänna försäkrad pension utan

att han gjort ansökan därom.

Förtida uttag av ålderspension

Ålderspension från både folk- och tilläggspensioneringen utgår enligt

AFL normalt fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 67 år.

Den försäkrade kan emellertid ta ut ålderspensionen redan tidigare, dock

tidigast fr. o. m. den månad då han fyller 63 år (förtida uttag av ålders­

pension). Ett förtida uttag måste avse såväl folkpensionen som tilläggs­

pensionen.

Ålderspension som utgår fr. o. m. den månad den försäkrade fyller 67 år

uppgår till samma belopp som hel förtidspension. Om ålderspensionen börjar

utgå tidigare än från och med 67-årsmånaden minskas pensionen med 0,6 %

för varje månad som återstår till 67 år när pensionen tas ut. Tas pensionen

ut vid 63 år, minskas pensionen således med (48 X 0,6) = 28,8 %. Minsk­

ningen är livsvarig.

Å andra sidan ökas pensionen vid s. k. uppskjutet uttag med 0,6 % för

varje månad pensionsuttaget uppskjuts efter 67 år. Uppskjutande av ut­

taget efter det den försäkrade fyllt 70 år medför dock ingen ytterligare

ökning.

Pensionspoäng får inte tillgodoräknas för år under vilket den försäkrade

åtnjutit i förtid uttagen ålderspension. Hustrutillägg, kommunalt bostads­

tillägg och barntillägg utgår inte till ålderspension i den mån denna åtnjuts

före 67 års ålder.

För den som tagit ut sin ålderspension i förtid kan det därvid fastställda

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

24

reducerade pensionsbeloppet inte bytas ut mot förtidspension, även om den

försäkrade före 67-årsåldern skulle få sin arbetsförmåga nedsatt i så hög

grad att han eljest skulle ha varit berättigad till hel förtidspension. En kvin­

na, som gjort förtida uttag av ålderspension och som därefter blir änka, kan

inte komma i åtnjutande av änkepension från folkpensioneringen.

Den 1 juli 1968 infördes under den gemensamma benämningen äldrestöd

dels regler om förlängd ersättning från arbetslöshetskassa och dels ett stat­

ligt omställningsbidrag. Äldrestödet utgår till arbetssökande arbetslösa per­

soner i åldern 60—66 år. Om arbetslösheten direkt sammanhänger med

bl. a. nedläggning av företag, bestående driftsförändring eller omfattande

förändring i ortens näringsliv kan också den som fyllt 55 år erhålla äldre­

stödet efter särskild prövning.

Äldrestöd utgår längst t. o. m. månaden före den då den arbetslöse fyller

67 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension

eller helt sjukbidrag enligt AFL.

Försäkringskassornas organisation m. m.

Styrelse för allmän försäkringskassa består av sju eller, om kassans verk­

samhetsområde omfattar två landstingskommuner inom skilda län, åtta

ledamöter. En ledamot, som skall vara ordförande, utses av Kungl. Maj :t

eu ledamot av socialstyrelsen samt en ledamot av länsstyrelsen. Om kassans

verksamhetsområde tillhör två län, skall vardera länsstyrelsen utse en leda­

mot. Övriga ledamöter utses av landstinget eller, där fråga är om kassa,

vars verksamhetsområde utgörs enbart av stad, av stadsfullmäktige. Om­

fattar kassans verksamhetsområde två landstingskommuner, skall vartdera

landstinget utse två ledamöter. Utgörs verksamhetsområdet av landstings­

kommun och stad, som ej tillhör sådan kommun, utses tre ledamöter av

landstinget samt en ledamot av stadsfullmäktige. För varje ledamot utses

en suppleant.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av

fem ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans styrelse, som också för

ordet i delegationen, två av socialstyrelsen utsedda läkare och två av lands­

tinget eller, om kassans verksamhetsområde utgörs enbart av stad, av stads­

fullmäktige utsedda ledamöter. Omfattar kassans verksamhetsområde två

landstingskommuner eller landstingskommun och stad, som ej tillhör sådan

kommun, skall landstingen eller landstinget och stadsfullmäktige utse en

ledamot vardera. För ledamöterna utses i enahanda ordning suppleanter.

Kungl. Maj :t kan utse särskild ordförande i pensionsdelegation om det finns

skäl härför och kan vidare föreskriva att två suppleanter skall utses för

var och en av de av socialstyrelsen utsedda läkarna. Med Kungl. Maj :ts med­

givande får finnas flera pensionsdelegationer i en försäkringskassa. En

pensionsdelegation är beslutför då minst fyra ledamöter är närvarande.

Försäkringskassans direktör och en företrädare för länsarbetsnämnden får

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

26

om undantagande endast personer som varken är medborgare i det mot­

tagande landet eller är stadigvarande bosatta där. I den mån bestämmelserna

avser privattjänare förutsätts därjämte för att de skall vara obligatoriskt

undantagna att de omfattas av det sändande landets eller ett tredje lands

system för social trygghet.

Svenska medborgare och i Sverige bosatta personer, som inte är svenska

medborgare, är försäkrade för tilläggspension. Rätt till tilläggspension, som

innefattar rätt till ålderspension, förtidspension och familjepension, grun­

das på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst beräknas

för varje år och utgör i princip den försäkrades sammanlagda inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete under året i vad den överstiger det

vid årets början gällande basbeloppet.

Vissa slag av förvärvsinkomst grundar emellertid inte pensionsrätt.

Sålunda skall bl. a. vid beräkning av inkomst av anställning hänsyn inte tas

till lön från främmande makts härvarande beskickning eller lönade kon­

sulat och ej heller till lön från arbetsgivare, som tillhör beskickningen eller

konsulatet och inte är svensk medborgare. Likväl skall lön av nämnda slag

beaktas vid beräkning av inkomst av anställning för svensk medborgare,

om den främmande maktens härvarande beskickning genom förbindelse,

som godtagits av riksförsäkringsverket, åtagit sig att svara för arbetsgivar­

avgift till försäkringen för tilläggspension.

Den svenska lagstiftningen går sålunda längre i fråga om undantagande

av beskicknings- och konsulatspersonal samt privattjänare från tilläggspen-

sionssystemet än vad de nämnda konventionerna kräver av mottagande

stat. Enligt konventionerna behöver, med undantag av diplomatiska företrä­

dare, varken svenska medborgare eller i Sverige stadigvarande bosatta ut­

länningar vara undantagna i nämnda avseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

Riksförsäkringsverkets förslag

Inledning

Riksförsäkringsverkets utredningsuppdrag har gällt möjligheterna att ge

förtidspension i vidgad omfattning särskilt åt äldre arbetskraft. Till full­

följande av uppdraget har inom verket eller på dess initiativ en rad under­

sökningar utförts. Bl. a. har arbetsmedicinska institutet utarbetat en redo­

görelse för arbetskrav och arbetsförmåga särskilt beträffande äldre arbets­

kraft. Synpunkter har också inhämtats från pensionsdelegationer och läns­

arbetsdirektörer.

Riksförsäkringsverket framhåller att för att förtidspension skall utgå

fordras en särskild bedömning i varje individuellt fall. Att ge en generell

pensionsrätt åt vissa grupper av befolkningen låter sig alltså inte göra inom

28

Av särskild vikt är, framhåller riksförsäkringsverket, i vilken utsträck­

ning samhällets ekonomiska stöd på arbetsmarknadssidan och på pen-

sionssidan kan anses likvärdiga i fråga om effektivitet, alltså i fråga om

förmånernas storlek och varaktighet. I den mån den ena stödformen ger

bättre förmåner än den andra uppkommer självfallet ett tryck på den

första stödformen. Kontantstödet vid arbetslöshet har — till en del i enlig­

het med sitt syfte — en begränsad räckvidd. Arbetslöshetsförsäkringen om­

fattar inte alla som har arbetslöshetsrisk, och dess förmåner är tidsbe­

gränsade. Omställningsbidraget är också avgränsat genom åldersgräns och

villkor om tidigare arbete. Åtskilliga fall täcks därför inte av dessa stöd­

former utan blir nu hänvisade till kommunala kontantunderstöd, en stöd­

form som förekommer i ett fåtal kommuner, eller till socialhjälp. I sådana

fall framstår förtidspensionering inte sällan som den mest effektiva lös­

ningen av försörjningsproblemet redan från början. Å andra sidan kan

arbetslöshetsförsäkringen och omställningsbidraget för äldre personer, som

inte kan få full tilläggspension, framstå som lämpligare hjälpformer än

förtidspension.

Enligt vad riksförsäkringsverket inhämtat kommer KSA-utredningen att

lägga fram förslag om en betydande förstärkning av kontantstödet under

arbetslöshet.

Vid överväganden beträffande förtidspensioneringen anser riksförsäk­

ringsverket att man bör utgå från att arbetsmarknadsstödet blir förstärkt

så att det inom sitt fält i stort sett kommer att svara mot förtidspensione­

ringen.

Medicinska och arbetsmarknadsmässiga faktorer

Det invaliditetsbegrepp som tillämpas vid förtidspensionering brukar

betecknas som en arbetsinvaliditet på medicinsk grund. Det kan också

uttryckas så att det hos den försäkrade måste föreligga sjukdom eller lyte

som påverkar försörjningsförmågan. I förarbetena till AFL har angivits

att arbetsförmågan av medicinska skäl skall vara nedsatt i betydande grad

för att rätt till förtidspension skall finnas. Vad »i betydande grad» innebär

i sammanhanget har inte utvecklats närmare. Av vikt i sammanhanget torde

dock vara att den nedre invaliditetsgränsen går vid 50 % nedsättning av

arbetsförmågan, dvs. att den som kan skaffa sig en förvärvsinkomst över­

stigande hälften av vad som kan betraktas som normalt för honom inte äger

rätt till förtidspension.

Över huvud taget är det emellertid, framhåller riksförsäkringsverket,

knappast meningsfullt att tala om betydande medicinsk nedsättning i och

för sig. Det avgörande måste vara hur sjukdomen eller lytet påverkar den

ifrågavarande personens förvärvsförmåga.

I viss utsträckning förekommer sjukdomar eller lyten som utan vidare

kan anses utesluta nämnvärd förvärvsinkomst (t. ex. vissa psykoser, viss

Kungl. Maj ds proposition nr 66 år 1970

Rätten till förtidspension i allmänhet

Riksförsäkringsverket framhåller att förtidspension nu kan komma

i fråga endast när sjukdom eller lyte som påverkar försörjningsförmågan

föreligger. Gällande krav innebär att personer som frivilligt, utan att tvingas

av sjukdom eller lyte, dragit sig tillbaka från arbetslivet före den vanliga

pensionsåldern inte kan göra anspråk på förtidspension. Det innebär vidare

att den som är frisk och utan lyte har att i enlighet med den godtagna mål­

sättningen för arbetsmarknadspolitiken räkna med att han skall beredas

arbete och så länge för honom lämpligt arbete ej kan beredas erhålla kon­

tant arbetsmarknadsstöd. Slutligen innebär det att personer med andra

handikapp än sjukdom eller lyte — t. ex. sådana som är svårplacerade

på arbetsmarknaden på grund av kriminalitet — inte på denna grund har

rätt till förtidspension.

I nuvarande praxis räknas vanliga åldersförändringar som faller inom

det normala åldrandet inte som sjukdom eller lyte och kan inte utgöra grund

för beviljande av förtidspension. Motsvarande princip gäller i fråga om

utgivande av sjukpenning inom sjukförsäkringen.

Är det däremot fråga om ett förtida åldrande med förstärkta åldersför­

ändringar, fysiska eller psykiska, kommer tillståndet att närma sig eller

överskrida gränsen för vad som är att räkna som sjukdom. Har åldersför­

ändringarna blivit så uttalade att det medicinskt sett är fråga om en pre-

senilitet, beviljas ofta förtidspension.

Vidare gäller för närvarande som princip att nedsättning av arbetsför­

mågan skall bedömas efter det att möjliga rehabiliteringsåtgärder — medi­

cinska och arbetsmarknadsmässiga — vidtagits. Detta innebär principiell

skyldighet att anta erbjudan om medicinsk vård samt utbildning och trä­

ning.

Invaliditetsprövningen innefattar enligt riksförsäkringsverket regelmäs­

sigt följande tre moment:

1. sjukdomens eller lytets (det medicinska handikappets) inverkan på

försörjningsförmågan i den tidigare sysselsättningen;

2. det medicinska handikappets inverkan på försörjningsförmågan i

andra sysselsättningar som kan komma i fråga; samt

3. möjligheten för den försäkrade att få sådan sysselsättning som han

med hänsyn till sitt handikapp kan klara.

I första hand kan det medicinska handikappet påverka den försäkrades

förmåga att försörja sig i sin tidigare sysselsättning. Nedsätts inte försörj­

ningsförmågan med minst hälften föreligger inte grund för förtidspension.

En person med medicinskt handikapp kan komma i den situationen att

hans inkomst på grund av handikappet går ned avsevärt, t. ex. med en tred­

jedel, utan att han kan få kompensation i form av förtidspension. Så länge

den nuvarande nedre invaliditetsgränsen gäller måste den enskilde i en

sådan situation lita till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (omskolning,

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

32

mån detta inte blir fallet kommer vederbörande i en socialt otillfredsstäl­

lande situation. F. n. inträffar detta säkerligen inte så sällan. Förutsätt­

ningarna för att komma till rätta med dessa otillfredsställande situationer

förbättras i hög grad vid en utbyggnad av arbetsmarknadsstödet så att

detta automatiskt träder in även när endast partiellt arbetsföra personer

inte kan få arbete. I princip är detta också, anser riksförsäkringsverket, en

bättre lösning än en utvidgad tillämpning av förtidspensioneringen. För för­

tidspension fordras att nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig eller

i varje fall bestående för avsevärd tid (minst ett år). Det måste som regel

vara svårt att med någon säkerhet bedöma utsikterna för en person att få

arbete för så lång tid framåt i en ort där det kanske i och för sig finns god

tillgång på arbete. Detta är så mycket mera fallet som tillgången på arbete

delvis är beroende av åtgärder från arbetsmarknadsorganens sida (t. ex.

arkivarbete och annan skyddad verksamhet).

Riksförsäkringsverket föreslår, att en viss utvidgning av nuvarande

praxis sker på följande sätt.

Även i fråga om orter med ett differentierat näringsliv bör man i större

utsträckning ta hänsyn till svårigheterna för medicinskt handikappade

personer att få arbete. Det finns anledning att även i sådana orter särskilt

beakta att det kan vara svårt för handikappade, främst de som kommit

upp i medelåldern eller däröver, att få arbete. Det förekommer att per­

soner, som bedömts ha sådan arbetsförmåga att de inte ansetts berättigade

till förtidspension eller till endast partiell sådan, inte har kunnat beredas

arbete alls eller endast tillfälligt sådant trots ansträngningar under lång

tid från arbetsvärdens sida. Om detta är förhållandet synes man berättigad

att dra den slutsatsen att vederbörandes arbetsförmåga endast är fiktiv.

Förtidspension bör då kunna beviljas med bortseende från denna fiktiva

arbetsförmåga. De fall för vilka detta kan bli aktuellt är i första hand sa-

dana där den försäkrade har ett psykiskt eller ett blandat psykiskt och fy­

siskt handikapp, där det psykiska handikappet leder till att vederbörande

inte får arbete eller inte kan behalla ett arbete han fatt. Inte sällan tar sig

detta handikapp uttryck i en låg arbetsmotivation eller andra anpassnings­

svårigheter i arbetslivet som inte kunnat elimineras genom andra sam­

hällsinsatser.

Till en del torde frågan om förtidspension åt dessa personer komma att

lösas om neuroser och s. k. psylcopatier i större utsträckning än hittills

skett kommer att betraktas som sådan sjukdom som grundar rätt till

förtidspension. Det nyss anförda om personer, vilkas arbetsförmåga visat

sig vara fiktiv, torde dock vara en mer omfattande fråga. Problemet med

svårplacerade personer med psykiskt handikapp torde till en del finnas

kvar. Med arbetslivets nuvarande utveckling och de ökade krav den ställer

kan det också väl tänkas att personer med enbart fysiska handikapp fak­

tiskt inte kan beredas arbete trots att andra med motsvarande handikapp

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

34

Då den försäkrade i dessa fall enligt förutsättningarna inte haft arbets­

förmågan nedsatt med minst hälften i den tidigare sysselsättningen synes

det sannolikt att han i flertalet fall också har möjlighet att sköta ett annat

arbete och att han sålunda befinner sig i en arbetslöshetssituation. Undan­

tag härifrån är i första hand sådana fall då den tidigare sysselsättningen

varit speciellt lämplig för den försäkrade med hänsyn till hans handikapp

och motsvarande arbete inte normalt finns på arbetsmarknaden. I sådana

fall torde enligt praxis förtidspension beviljas. Anses han på grund av sitt

handikapp kunna utföra endast lättare arbete, varpå tillgång inte finns i

orten, och anses han inte skyldig att flytta därifrån torde pension också

kunna beviljas inom ramen för nuvarande praxis. Den utvidgning av praxis

som riksförsäkringsverket föreslagit bör medföra att pension kan beviljas

i åtskilliga av ifrågavarande ärenden—i varje fall efter en tid — även om en

mera differentierad arbetsmarknad finns i orten.

Från pensionsdelegationerna har riksförsäkringsverket också inhämtat

uppgifter angående deras bedömning då försäkrad som varit sysselsatt an­

tingen i fysiskt tungt arbete eller i arbete som eljest varit fysiskt eller

psykiskt pressande har slutat arbetet på grund av att han ej orkat med det.

Därvid har vidare såsom förutsättningar angivits att någon påtaglig för­

sämring av hälsotillståndet inte kan anses ha inträffat och att något annat

lämpligt arbete inte kunnat beredas honom. Enligt uppgifterna hade dele­

gationerna under år 1968 meddelat beslut i ca 380 sådana ärenden. Pen­

sion (hel eller partiell) hade även inom denna grupp beviljats i ca 60 %

av de ärenden där den försäkrade var i åldern 16—62 år.

Också beträffande denna typ av fall gäller att den utvidgning av praxis

som föreslagits bör leda till att förtidspension kan utgå i större utsträck­

ning än för närvarande.

Riksförsäkringsverket anser att kraven på samhället att ordna arbete bör

ställas särskilt högt, om den försäkrade själv hellre vill ha arbete än pen­

sion. Verket förutsätter också att arbetsgivarna i sådana fall medverkar

genom att söka anpassa arbetsuppgifterna efter vederbörandes förmåga.

En grupp som föranleder särskilda problem vid invaliditetsbedömningen

är enligt riksförsäkringsverket de gifta kvinnorna och med dem likställda

kvinnor, som helt eller delvis är sysselsatta med hushållsarbete i hemmet.

De utgör antalsmässigt en stor grupp — hela antalet gifta kvinnor under

67 år i landet uppgick den 1 januari 1968 till 1 754 403. I åldern 60—66 år

var antalet 193 282.

Enligt lagens ordalydelse skall med inkomst av arbete i skälig omfatt­

ning likställas värdet av hushållsarbete i hemmet. I förarbetena till nu

gällande lagstiftning betonades de särskilda problem som de gifta kvinnor­

na vållar vid invaliditetsbedömningen. Har en gift kvinna ägnat sig åt för­

värvsarbete utom hemmet på hel- eller deltid, skall hänsyn tas härtill.

För gift kvinna, som uteslutande varit sysselsatt med hushållsarbete i

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

35

hemmet, skall arbets- och förvärvsförmågan bedömas med hänsyn till hen­

nes förmaga att utföra sådant arbete. Då det gäller att värdera det hus­

hållsarbete den invalidiserade husmodern kan utföra, får man därför under­

söka och söka fastställa hur stor andel av det arbete hon tidigare utfört

som hon alltjämt kan utföra.

Det har enligt riksförsäkringsverket visat sig att även mycket svårt fysiskt

invalidiserade husmödrar ofta är i stånd att utföra en stor del av de vanliga

sysslorna i hemmet. Följden har blivit att hemmafruarna kommit att be­

viljas hel förtidspension i betydligt mindre omfattning än övriga handi­

kappade. Trots att man i praxis söker ta stor hänsyn t. ex. till kvaliteten

av det utförda arbetet, hushållets storlek och makarnas sociala förhål­

landen kommer husmoderns arbetsinsats inte sällan att värderas så högt

att pensionsrätt inte anses föreligga eller endast partiell pension beviljas.

Det bör dock erinras om att en bidragande orsak till att förtidspension be­

viljas gifta kvinnor i mindre utsträckning än övriga försäkrade är att en

stor del av de hemmafruar som kommit upp i 60-årsåldern är berättigade

till hustrutillägg, en förmån som inte kan utgå samtidigt med förtids­

pension från folkpensioneringen. Antalet den 1 januari 1968 utgående hust­

rutillägg var 47 049.

Utvecklingen i samhället går, framhåller riksförsäkringsverket, i den

riktningen att gifta kvinnor i allt större utsträckning utför förvärvsarbete

utom hemmet. Även kvinnor, som under många år av äktenskapet helt varit

sysselsatta med arbetsuppgifter för hem och hushåll, börjar mer och mer

att åta sig förvärvsarbete utanför hemmet. Antalet gifta kvinnor på arbets­

marknaden ökade mellan åren 1964 och 1968 med 117 000. Den procentuellt

största ökningen redovisades i åldersgrupperna över 35 år.

Riksförsäkringsverket finner det befogat att man vid bedömandet av en

gift kvinnas arbetsförmåga generellt också tar hänsyn till att det är tänk­

bart att hon kunde ha åtagit sig förvärvsarbete utom hemmet om hon för­

blivit frisk. Man bör därför vid invaliditetsbedömningen i större utsträck­

ning än vad nu sker ta hänsyn till om och i vad mån en invalidiserad hus­

mor skulle kunna utföra något förvärvsarbete utom hemmet. Den omstän­

digheten att husmodern kan utföra ett visst mått av hushållsarbete bör

salunda inte hindra att hon kan fa hel förtidspension. I de fall då en inva­

lidiserad husmor ensam kan sköta större delen av hemsysslorna, kan jäm­

förelsen med vad hon skulle ha kunnat förtjäna som frisk ute i förvärvs­

livet göra det motiverat att bevilja en partiell pension.

Med nu angivna betraktelsesätt bör man å andra sidan vid invaliditets­

bedömningen i större utsträckning än vad för närvarande sker ta hänsyn till

de möjligheter som finns att erbjuda ett för henne lämpligt arbete utom

hemmet. Avböjer hon eventuellt erbjudande härom, bör detta inverka på

bedömningen.

En invaliditetsbedömning efter nu angivna linjer bör enligt riksför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

36

säkrings verkets mening komma att medföra en generösare pensionering

än vad nu är fallet. Den innebär en viss nyhet i förhållande till de prin­

ciper som uttryckts i förarbetena till AFL men ansluter sig väl till ordaly­

delsen av gällande lagrum (7 kap. 3 § första stycket sista punkten).

Sammanfattningsvis framhåller riksförsäkringsverket att när det gäller

invaliditetsbedömningen i allmänhet verket främst haft att pröva möjlighe­

terna att å ena sidan ta ökad hänsyn till arbetsmarknadsmässiga synpunk­

ter och å andra sidan minska de medicinska faktorernas betydelse. Som

framgått av det anförda anser verket att förtidspensioneringen bör vidgas

i viss utsträckning genom att man tar större hänsyn till arbetsmarknads­

mässiga faktorer även i orter med differentierat näringsliv. Fåfänga försök

med arbetsplacering av handikappade bör — till skillnad från nu — kunna

leda till pensionering sedan viss tid förflutit. Vidare föreslås en ändring av

invaliditetsbedömningen beträffande husmödrar i utvidgande syfte genom

att man däri inför ett visst arbetsmarknadsmässigt moment.

I fråga om sådana psykiska sjukdomstillstånd som brukar hänföras till

neuroser och psykopatier har invaliditetsbedömningen enligt riksförsäk­

ringsverket hittills följt en restriktiv linje. På grund av den kritik som från

olika håll riktats mot gällande tillämpning begärde riksförsäkringsverket

i februari 1969 yttrande av socialstyrelsen rörande riktlinjerna för invali­

ditetsbedömningen i neuros- och psykopatifallen. Som svar pa verkets hem­

ställan har socialstyrelsen i ett den 9 september 1969 dagtecknat yttrande

hänvisat till och anslutit sig till ett sakkunnigutlåtande avgivet av med­

lemmar av styrelsens vetenskapliga råd. Däri hävdas bl. a. behovet av en

mera nyanserad och på moderna psykiatriska åsikter grundad syn på dessa

sjukdomar vid invaliditetsbedömningen. Utlåtandets rekommendationer

får enligt riksförsäkringsverket anses innebära en mera liberal och mindre

schablonmässig bedömning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Förtidspension för äldre förvärvsarbetande

Huvuduppgiften i riksförsäkringsverkets uppdrag har varit att utreda

frågan att genom ändring av nuvarande regler öka möjligheterna för

äldre förvärvsarbetande att efter individuell prövning erhålla förtidspen­

sion. Verket har därvid haft att särskilt ta sikte på dem som mot bak­

grunden av sin ålder och med hänsyn till de krav som det moderna arbets­

livet ställer har svårt att fortsätta sitt arbete eller erhålla ny stadigvaran­

de och lämplig sysselsättning. För de personer det här gäller skulle det

enligt direktiven övervägas att vid invaliditetsbedömningen i särskild mån

beakta den föreliggande arbetssituationen samtidigt som kravet på ned­

sättning av arbetsförmågan i medicinskt hänseende mildras.

Under utredningsarbetet har riksförsäkringsverket införskaffat material

som avser att belysa hälsotillstånd, arbetsförmåga samt arbetsmarknads­

mässiga och ekonomiska förhållanden för nämnda åldersgrupp.

37

Enligt en av statistiska centralbyrån i samråd med arbetsmarknadssty­

relsen verkställd undersökning hösten 1968 uppgick hela befolkningen i

landet i åldrarna 60—66 år till ca 627 000 personer, varav 303 000 män

och 324 000 kvinnor. Av dessa befann sig ca 339 000 (162 000 män och

177 000 kvinnor) i åldern 63—66 år. Antalet gifta kvinnor beräknades inom

hela åldersgruppen 60—66 år till 197 000 och inom åldersgruppen 63—66

år till 101 000.

Av samtliga män och kvinnor i åldern 63—66 år torde enligt riksförsäk­

ringsverket för närvarande omkring 14 % ha förtidspension. Motsvarande

procenttal för åldern 60—66 år är ca 12.

I AFL nämns åldern som en av de faktorer vilka skall beaktas vid be­

dömning av arbetsförmågan. Vid prövningen av förtidspensionsärenden in­

om nuvarande ram tar man enligt riksförsäkringsverket stor hänsyn till ål­

dersfaktorn, främst da fråga är om personer över 60 år. Avslagsprocenten i

ärenden där den försäkrade uppnått denna ålder är särskilt låg. Riksför­

säkringsverkets förslag att man skall ta ökad hänsyn till svårigheter för en

del medicinskt handikappade att få arbete, där en återstående arbetsför­

måga skulle kunna utnyttjas men där denna arbetsförmåga visat sig vara

fiktiv, bör få betydelse främst beträffande äldre personer och leda till att

pension beviljas i åtskilliga av de fall där försörjningssituationen för när­

varande får anses otillfredsställande.

Riksförsäkringsverket betonar att frågan gäller äldre personer som själva

önskar pension, dvs. som helt eller huvudsakligen vill lämna förvärvsli­

vet. Verket framhåller samtidigt att det inte torde vara ovanligt att äldre

personer, som inte längre kan klara sitt tidigare arbete, skulle föredra

ett annat och lämpligare arbete framför förtidspension. En vidgad möjlig­

het att få förtidspension bör inte vara ett skäl för samhället att inskränka

sina ansträngningar att ordna sysselsättning åt sådana personer. Arbets­

marknadsstödet måste också vara så utformat att äldre personer med be­

gränsad arbetsförmåga, som vill söka arbete och alltså stå till arbetsmark­

nadens förfogande, kan göra detta och därunder ha sin försörjning tryg­

gad även om det drar ut på tiden innan de får arbete. Detta är av betydel­

se inte minst därför att det kan finnas en risk att sysselsättningsmöjlig­

heterna rent av försämras för de äldre om det blir lättare att få förtids­

pension. Arbetsgivarna kan särskilt vid vikande konjunkturer komma att

uppleva kravet på att anpassa arbetsuppgifterna till de äldres kapacitet och

förutsättningar mindre starkt än hittills. Det är inte heller sällan som ar­

betsgivare gärna vill ersätta äldre som har nedsatt arbetsförmåga med

yngre arbetskraft. Systemet med lagackord leder ibland till att äldre per­

soner med reducerad arbetsförmåga har svårt att hävda sig i arbetslagen.

Alltså är det också viktigt, hur både företagens personalpolitik och andra

förhållanden på arbetsmarknaden utformas, för att de äldre skall få sin

önskan om arbete tillgodosedd även i framtiden.

Ett särskilt skäl för att man bör bevaka de äldres möjlighet att få ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

38

bete är, framhåller riksförsäkringsverket, att tilläggspensioneringen allt­

jämt ger endast reducerade förmåner för de äldsta årsgrupperna och att

detta kommer att göra sig gällande ännu i åtskilliga år.

Riksförsäkringsverket anför att redan en relativt liten medicinsk defekt

kan avsevärt begränsa en persons arbetsmöjligheter. Ett ökat hänsynsta­

gande till svårigheter att utnyttja en på grund av medicinskt handikapp

begränsad försörjningsförmåga har förordats av verket vid behandlingen

av invaliditetsbegreppet i allmänhet. Vad som blir aktuellt beträffande

de äldre är om man i fråga om dem skall ta ännu större hänsyn till svårig­

heterna att få eller behålla ett arbete.

Riksförsäkringsverket föreslår förändringar i två olika hänseenden.

Som princip gäller nu att den som lider av medicinskt handikapp är

skyldig att gå igenom rehabilitering i form av bl. a. omskolning och annan

yrkesutbildning. I praxis mildras detta krav beträffande äldre personer,

då det ofta anses utsiktslöst att ordna nytt arbete även efter omskolning

och utbildningsresurserna anses kunna användas bättre om de utnyttjas

för yngre. Personer i åren över 60 är redan sällsynta i omskolningskurser.

Verket anser att man bör ta steget fullt ut och beträffande de äldre helt

efterge skyldigheten att gå igenom särskild utbildning. Resultatet blir då att

den som mister sitt tidigare arbete eller inte längre orkar med detta endast

blir skyldig att anta annat arbete som han kan få och utföra utan att behöva

skaffa sig nya kunskaper. För de äldre kommer man att tillämpa ett slags

yrkesinvaliditet.

Riksförsäkringsverket åberopar att verket förordat att man vid invalidi-

tetsprövning i allmänhet skall ta hänsyn till att det under en längre tid

visat sig omöjligt att bereda arbete åt personer som trots medicinskt han­

dikapp bedöms kunna utföra visst i orten tillgängligt arbete. Med hänsyn

till de särskilt ogynnsamma placeringsmöjligheterna för äldre torde arbets-

marknadsorganen ofta kunna på förhand säga att en arbetsplacering i

mera stadigvarande arbete är osannolik. I sådana fall bör enligt verkets

mening förtidspension kunna beviljas utan att det görs något försök att

bereda den försäkrade arbete.

När det gäller den praktiska tillämpningen av de föreslagna reglerna

framhåller riksförsäkringsverket följande.

Ett av de typfall som varit aktuella är det fall då någon på grund av

företagsnedläggelse eller av liknande orsak mist sitt arbete, som han kun­

nat sköta trots ett medicinskt handikapp, och inte kan få ett nytt arbete

av samma slag som det han haft och inte heller annat arbete som han

kan utföra trots handikappet. Om han inte frivilligt väljer att stå till ar­

betsmarknadens förfogande — då han givetvis bör fa arbetsmarknads­

stöd — skulle lian med tillämpning av de nyss angivna riktlinjerna ome­

delbart kunna söka och få förtidspension under förutsättning att länsar­

betsnämnden inte anser utsikterna att bereda honom arbete är så goda att

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

39

nämnden avstyrker pensionering. Avstyrker nämnden och han alltså anses

böra stå till arbetsmarknadens förfogande, måste han också få arbets­

marknadsstöd.

En tillämpning sådan som den nu angivna skulle enligt riksförsäkrings­

verket sannolikt leda till att äldre arbetslösa i betydande omfattning kan

få förtidspension.

Ett annat av de aktuella typfallen är det då en person inte längre orkar med

sitt arbete. Med tillämpning av nyssnämnda riktlinjer skulle vederbörande

få pension, om han avser att lämna förvärvslivet och därför vill ha för­

tidspension, under förutsättning att länsarbetsnämnden inte omedelbart

kan bereda honom ett annat lämpligt arbete utan omskolning eller anser

utsikterna goda att kunna ordna sådant arbete.

Att en person inte längre orkar med sitt arbete beror vanligen på att

han lider av sjukdom eller annat handikapp som sätter ner krafterna

och gör att han inte längre klarar arbetet eller klarar det endast med upp­

båd av krafter, som medför risker för ytterligare försämring av hälsotill­

ståndet. I fråga om en del arbeten är det utan tvivel så att belastningen

kan bli alltför stor, även om inte sjukdom i egentlig mening föreligger

utan det egentligen är fråga om åldersförändringar. Åldersförändringar

räknas för närvarande i allmänhet inte som tillräcklig grund för pensio­

nering. Det är snarast regel att personer som närmar sig 67-årsåldern har

sådana utan att de hindrar dem att fortsätta sitt arbete.

Med den vidgning av förtidspensioneringen som nu åsyftas är det enligt

riksförsäkringsverket motiverat att se på åldersförändringarna på ett an­

nat sätt. I den mån de, sedda i relation till det aktuella arbetets krav, får

anses utgöra rimligt skäl att lämna detta arbete kan de också vara till­

räcklig grund för förtidspension om de nyss angivna förutsättningarna i

övrigt är för handen — dvs. att annat, med hänsyn till den försäkrades

fysiska och psykiska kondition lämpligt arbete inte anses kunna beredas

honom utan krav på särskild utbildning. Om en arbetstagare har ett fy­

siskt tungt eller psykiskt pressande arbete, bör den omständigheten att

hans handikapp består i att han på grund av förslitning inte orkar hänga

med i arbetet vara en grund för förtidspension.

Om en löntagare kommer i det läget att han inte längre orkar med sitt

arbete, står honom oftast, framhåller riksförsäkringsverket, ingen annan

utväg till buds än att lämna arbetet och eventuellt söka sig ett nytt, som inte

ställer större krav än han orkar med. Kan han inte erbjudas sådant ar­

bete, är det naturligt att han får hel förtidspension.

Riksförsäkringsverket anser att det många gånger blir en mycket svår

och grannlaga uppgift att bedöma om en person mot sin vilja rimligen bör

kunna fortsätta ett arbete. I viss utsträckning kan väl arbetets art

vara vägledande. Fysiskt tungt och psykiskt pressande arbete, starkt bun­

det arbete, hetsigt arbete e. d. måste givetvis ställa särskilda krav på hälsa

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 66 år 1970

och vitalitet. Men det torde inte vara möjligt att helt gå efter arbetets art.

Individuella faktorer kan göra även arbete, som annars betraktas som lätt,

så pressande att vederbörande inte orkar med det. Bedömningen måste

därför bli svår. På det hela taget synes det enligt verket sannolikt att man

som regel får godta den försäkrades egen uppgift att han inte orkar med

arbetet och att det alltså i stort sett läggs i hans egen hand att avgöra om

han skall få förtidspension. I viss mån torde en återhållande faktor ligga

i att pensionen i allmänhet blir inte oväsentligt lägre än arbetsinkomsten.

För att i möjligaste mån säkerställa enhetlighet i tillämpningen är det

dock av vikt att man söker få fram ett objektivt underlag för bedömning­

en. Det bör därför inte vara uteslutet att kräva att den försäkrade genom­

går särskild undersökning som kan ge ett sådant underlag.

För att en försäkrad skall kunna hänföras till den grupp för vilken

särskilda regler föreslagits bör enligt riksförsäkringsverket krävas att han

under tiden före pensionsfallet mera stadigvarande haft sin utkomst av för­

värvsarbete såsom löntagare eller egen företagare. Detta kan styrkas t. ex.

av hans placering i sjukpenningklass eller intjänade pensionspoäng.

Att avgränsa gruppen äldre förvärvsarbetande från det fåtal försäkrade,

som slutat arbeta för att leva av kapitalinkomster kommer enligt riksför­

säkringsverket inte att vålla nämnvärda svårigheter. Desto större blir

enligt verket avgränsningssvårigheterna gentemot de avsevärt större grup­

per som t. ex. endast haft tillfälliga och lågavlönade arbeten och som ofta

hör till de socialt sämst ställda i samhället. Verket anser att det i längden

knappast torde kunna undgås att invaliditetsbedömningen för sådana för­

säkrade i den praktiska tillämpningen mer eller mindre kommer att in­

flueras av de gynnsamma reglerna för de förvärvsarbetande äldre.

En annan grupp försäkrade, som inte räknas som förvärvsarbetande

och därför inte kommer att omfattas av de nya förmånligare bedömnings-

reglerna, är husmödrar, som enbart eller till huvudsaklig del ägnat sig

åt hemmets skötsel. Denna grupp torde emellertid enligt riksförsäkrings­

verkets mening kunna anses tillgodosedd genom den ändring i princi­

perna för invaliditetsbedömningen som i hithörande fall föreslagits i före­

gående avsnitt.

Hur man skall bestämma den personkrets, som skall räknas till de äldre,

kan enligt riksförsäkringsverket vara föremål för olika meningar. Verket

menar att efter gängse språkbruk torde en person knappast kunna räknas

till de äldre före fyllda 60 år. I praxis gäller vidare en mildare invaliditets-

bedömning för försäkrade som fyllt 60 år. Att man i detta hänseende dra­

git gränsen vid 60 år torde delvis bero på de erfarenheter man haft i fråga

om svårigheterna att arbetsplacera och rehabilitera dem som uppnått den­

na ålder. Liknande svårigheter föreligger emellertid i många fall även före

60-årsåldern.

Ur arbetsfysiologisk synpunkt har, framhåller riksförsäkringsverket, kon­

41

staterats ökade arbetsanpassningssvårigheter från 40-årsåldern och en stark

ytterligare stegring av svårigheterna efter fyllda 60 år. Detta innebär dock

inte att just 60 år skulle innebära någon fysiologisk vändpunkt. Tvärtom

tycks förändringarna ske successivt efter en någorlunda jämn skala.

Med hänsyn till den vanliga pensionsåldern 67 år torde enligt riksför­

säkringsverket gränsen för den utvidgade rätten till förtidspension inte

rimligen kunna sättas högre än vid 63 år. Det naturliga synes enligt ver­

ket vara att bestämma antingen 60 eller 63 år. För 63-årsåldern talar den

omständigheten att denna ålder redan spelar en viss roll inom pensions­

systemet. Förtida uttag av ålderspension kan sålunda ske tidigast fr. o. m.

63 års ålder, vilket så till vida har viss betydelse som den vidgade rätten till

förtidspension kan betraktas som ett av utvecklingen framtvingat alterna­

tiv till det förtida uttaget. Rätt till invaliditetstillägg föreligger endast om

det förutsatta hjälpbehovet uppkommit före fyllda 63 år.

Om man i enlighet härmed stannar för att som äldre försäkrad räkna den

som fyllt 63 år, får denna gränsdragning dock, betonar riksförsäkringsver­

ket, inte uppfattas som någon fast och undantagslös regel. Bedömningen för

dem som närmar sig men ännu inte uppnått 63 års ålder torde böra an­

passas sa att den för dem som är i 60-årsåldern inte blir strängare utan

snarare något generösare än vad som för närvarande gäller i praxis.

Omprövning av pensionsrätt

Med invaliditetsbedömningen sammanhänger frågan om minskning eller

indragning av en utgående förtidspension vid förändrade förhållanden.

Minskning eller indragning av en förtidspension sker endast om det dels

skett en väsentlig förbättring av den försäkrades arbetsförmåga, dels den­

na förbättring kan antas bli varaktig. Åtminstone såvitt gäller äldre för­

säkrade brukar någon omprövning av pensionsrätten inte ske, om inte för­

bättringen i arbetsförmågan kommit till uttryck i att vederbörande faktiskt

börjat arbeta. Man söker därvid alltid undvika att en minskning eller in­

dragning av pensionen resulterar i lägre sammanlagda inkomster för den

försäkrade än vad han hade innan han började arbeta. Vanligen söker man

genom en etappvis genomförd avtrappning av pensionen åstadkomma en för

den försäkrade mjukare övergång till att klara sig på den egna arbets­

inkomsten.

Trots att stor försiktighet sålunda iakttas vid omprövning av utgående

pensioner utgör risken att ga miste om pensionen eller få pensionen sänkt

ett för åtskilliga försäkrade avhållande moment, då det gäller att återgå

i arbete. Att i vidare utsträckning än vad nu sker underlåta att ompröva

pensionen vid ändrade förhållanden enbart för att komma ifrån ompröv­

ningens arbetshindrande följdverkningar torde dock enligt riksförsäk­

ringsverket inte vara möjligt.

Riksförsäkringsverket anser det angeläget, att man inom ramen för gäl­

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

42

lande regler söker mildra den negativa effekt som de nuvarande indrag-

ningsreglerna har. Det torde t. ex. vara psykologiskt lämpligt, om en för­

säkrad, då minskning eller indragning av hans förtidspension ifrågasätts,

kunde underrättas om att han utan omgång kan återfå pensionen när ar­

betet upphör. Detta torde kunna ske genom att ett förenklat förfarande in­

förs. För hithörande fall kan riksförsäkringsverket fastställa ett särskilt

formulär för ansökningsblankett, som inte behöver innehålla mer än en

anmälan från den försäkrade att han upphört med det arbete som för­

anlett indragningen eller minskningen av den tidigare pensionen samt

ett bestyrkande från hans sida att hans förhållanden i övrigt är oförändrade

sedan han förra gången beviljades pension. Då en sådan förenklad ansök­

ningsblankett används, bör sådana särskilda skäl regelmässigt anses före­

ligga att läkarintyg inte behöver företes.

Det av riksförsäkringsverket förordade förenklade förfarandet för att

återfå en indragen förtidspension tar främst sikte på de äldre försäkrade,

vilkas möjlighet att få förtidspension kommer att utvidgas enligt det nu

framlagda förslaget, och bottnar i intresset att få dem att acceptera upp­

kommande arbetstillfällen på öppna marknaden eller i skyddad verksam­

het. Möjligheten att använda sig av det förenklade ansökningsförfaran-

det bör enligt verket inte stå öppen för den vars pension varit indragen

under en viss tid — en tidsgräns av högst tre år synes lämplig. I de fall

den ursprungliga pensionen beviljats för längre tid tillbaka bör ny an­

sökan ske i vanlig ordning.

Riksförsäkringsverket anser att det kan antas att genom förenklingen

äldre försäkrade lättare accepterar en indragning av förtidspensionen

och ser den såsom ett mera tillfälligt avbrott i utbetalningen. Indragningen

kan ses som ett slags vilandeförklaring av pensionen men medför till skill­

nad från en formell vilandeförklaring bl. a. att den försäkrade kan bli

sjukpenningförsäkrad i förhållande till sina arbetsinkomster under den

tid indragningen varar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Halv förtidspension m. m.

Bland de frågor som riksförsäkringsverket fått i uppdrag att överväga in­

går också frågan om att höja pensionsnivån för dem som tillhörde den lägs­

ta invaliditetsgraden och som nu är berättigade till en tredjedel av hel för­

tidspension. Denna fråga aktualiserar vissa andra spörsmål.

Det främsta skälet till att kompensationsgraden inom förtidspensionering­

en utformats efter en regressiv skala utgörs av önskemålet att minska trös­

keln mellan den lägsta invaliditetsgraden och ingen pension alls. Det är allt­

så en lämplighetsawägning som ligger till grund för den nuvarande ord­

ningen. Riksförsäkringsverket framhåller att de erfarenheter verket haft

alltsedan AFL började tillämpas emellertid har gett anledning ifrågasätta,

om den gjorda bedömningen var riktig. Verket har sålunda konstaterat att

43

reaktionen både i enskilda pensionsärenden och i mera allmänna samman­

hang, där dessa spörsmål aktualiserats, varit entydig och att det betecknats

som en orättvisa att en pensionär med en så betydande nedsättning av ar­

betsförmågan som med hälften får en så låg pension som en tredjedel av

hel förtidspension.

Det relativt stora steg som föreligger mellan pensionerna för svårare

partiellt invalidiserade och lättare partiellt invalidiserade har enligt riks­

försäkringsverket medfört att överklagandena från dem som beviljats en

tredjedel av hel förtidspension blivit särskilt vanliga. Den försäkrade vet

att en kanske obetydlig förskjutning i bedömningen kan medföra en för­

dubbling av pensionen.

Riksförsäkringsverket föreslår att pensionerna inom den lägsta invali-

ditetsgraden skall utgå med hälften av den pension som utgår till de

helt invalidiserade. Genom detta förslag öppnas, framhåller verket, för den

vars arbetsförmåga är nedsatt med hälften möjlighet till en kombination av

arbetsinkomst och pension, som särskilt för många äldre kan te sig som

en lämplig och positiv lösning i deras situation.

Om man vill mildra tröskelproblemet mellan dem som är berättigade till

förtidspension enligt den lägsta invaliditetsgraden och dem som inte har

arbetsförmågan nedsatt så mycket som med hälften och sålunda inte är be­

rättigade till förtidspension, skulle enligt riksförsäkringsverket man få

överväga en sänkning av den nedre gränsen för rätt till förtidspension till

en tredjedel. Härigenom skulle ytterligare en invaliditetsgrad tillkomma,

omfattande dem som har sin arbetsförmåga nedsatt med minst en tredje­

del men inte så mycket som med hälften. Till de pensionsberättigade inom

denna grad skulle i så fall en tredjedel av hel pension böra utgå. En sådan

ändring i systemet skulle emellertid enligt verket medföra vissa följd­

problem. Inom sjukförsäkringen krävs t. ex. för rätt till sjukpenning att

arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften, och en ändring av motsva­

rande gräns inom pensioneringen kommer att rubba samordningen mellan

de båda försäkringsgrenarna med delvis svåröverskådliga konsekvenser.

Pensionsdelegationerna

Enligt utredningsuppdraget har riksförsäkringsverket haft att över­

väga en ändring av pensionsdelegationernas sammansättning så att i dele­

gationerna kommer att ingå representanter för arbetsmarknaden, i första

hand arbetsmarknadens parter.

Riksförsäkringsverket anför att erfarenheterna av pensionsdelegatio­

nerna och deras sätt att arbeta på det hela taget får anses vara goda.

Riksförsäkringsverket framhåller att verkets förslag om en vidgad för­

tidspensionering öppnar betydligt ökade möjligheter att ge förtidspension

främst åt äldre förvärvsarbetande. I det stora flertalet fall torde det enligt

verket i praktiken komma att gälla löntagare ur olika arbetargrupper. Även

tjänstemän, som inte avtalsmässigt har lägre pensionsålder, kommer att

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

beröras, likaså företagare såsom jordbrukare, affärsinnehavare osv. Under

dessa omständigheter anser verket det motiverat att pröva möjligheterna

att tillföra pensionsdelegationerna ytterligare insikter om förhållandena för

dessa kategorier genom personer som är förtrogna med dem.

Mot den angivna bakgrunden är det enligt riksförsäkringsverket naturligt

att främst representanter för löntagarorganisationer ingår i pensionsdele­

gationerna. Arbetsgivarnas organisationer kan visserligen inte förutsättas

äga speciell kännedom om de företagare som kommer att omfattas av den

vidgade pensioneringen. Kontakten med arbetsmarknaden och företagen

genom arbetsgivarsidan måste ändå anses ha ett värde för delegationerna.

Riksförsäkringsverket finner det lämpligt att två ledamöter jämte supple­

anter i pensionsdelegationerna hämtas från arbetsmarknadsorganisatio­

nerna. Därmed torde behovet av sakkunskap om arbetsmarknadsmässiga

förhållanden vara tillgodosett.

Om två representanter för arbetsmarknadens parter skall ingå som leda­

möter i delegationerna, aktualiseras frågan om den lämpligaste storleken

av en pensionsdelegation ur arbets synpunkt. Den nuvarande anordningen

med fem ledamöter har visat sig fungera väl. Ökas antalet ledamöter, växer

omedelbart svårigheterna att regelbundet samla alla till sammanträden,

och sammanträdena kan väntas bli mera tidsödande.

Med hänsyn härtill har riksförsäkringsverket övervägt om man skulle

kunna låta arbetsmarknadsrepresentanterna träda i stället för någon eller

några av de nuvarande ledamöterna.

Vad läkarledamöterna beträffar är den ene alltid en psykiater medan

den andre har erfarenhet av kroppssjukdomar. Läkarsuppleanterna före­

träder ofta andra specialiteter än ledamöterna. Det i hög grad sjukdoms-

präglade klientel som förtidspensioneringen omfattar kommer att finnas

kvar även i fortsättningen. Delegationerna har också att pröva frågor om

t. ex. invaliditetstillägg, invaliditetsersättning och vårdbidrag för svårt han­

dikappade barn. Dessa omständigheter tillsammans med önskvärdheten

att i ett utbyggnadsslcede inte alltför mycket rubba den befintliga organi­

sationen talar enligt verket för att inte göra någon ändring i fråga om

läkarledamöterna.

De av landsting respektive stadsfullmäktige valda ledamöterna får an­

ses företräda alla grupper av försäkrade och kommer vanligen från olika

politiska partier. Att byta ut någon av dem eller båda mot personer som

främst avses tillföra delegationerna ytterligare erfarenheter och insikter

rörande en om också stor grupp, arbetstagarna, förefaller enligt riksför­

säkringsverket inte tillrådligt.

Riksförsäkringsverket föreslår därför att pensionsdelegationerna utökas

med två ledamöter. De bör lämpligen utses av verket under beaktande av

vad nyss anförts. Det kan i många fall vara lämpligt att ledamöterna utses

bland personer, som sitter i länsarbetsnämnden. En personalunion när det

45

gäller Beslutsfunktioner inom pensionsdelegation och länsarbetsnämnd är

enligt verket värdefull. För de nya ledamöterna bör i samma ordning utses

suppleanter. Dessa bör enligt verket inte vara personliga.

Ikraftträdande och kostnader

Riksförsäkringsverket anser att de nya bestämmelserna bör träda i kraft

den 1 juli 1970. Det bör ankomma pa verket att vidta de omräkningar av

löpande förtidspensioner m. m. som föranleds av den föreslagna höjningen

av pensionerna inom den lägsta invaliditetsgraden från en tredjedel till halv

pension.

Kostnaderna för den föreslagna reformen är beroende av antalet däri­

genom nytillkommande förtidspensionärer. Uppskattningen av detta antal

är enligt riksförsäkringsverket mycket osäker. Det synes sannolikt att det

kan komma att röra sig om mellan 10 000 och 20 000 pensionärer, kanske

fler. Beräkningen av storleken av kostnaderna kan under dessa omständig­

heter endast bli ungefärlig.

För varje ny förtidspensionär kan kostnaden för folkpension vid nu­

varande basbelopp beräknas till ungefär 5 300 kr. Detta är ett genomsnitts-

belopp beräknat med hänsyn till att såväl ensamstående som gifta personer

ingår i beståndet. Kostnaden för inkomstprövade tilläggsförmåner beräk­

nar verket till i genomsnitt 400 kr., varav hustrutillägg 300 kr. och kom­

munalt bostadstillägg 100 kr. Kostnaderna för tilläggspension beräknas un­

der det första året till drygt 4 000 kr. i genomsnitt för varje pensionstagare.

Den sammanlagda kostnaden för varje pensionstagare blir i enlighet här­

med inemot 10 000 kr. varav 5 600 kr. skulle falla på statsverket, 100 kr. på

vederbörande kommun och drygt 4 000 kr. på tilläggspensioneringen.

Riksförsäkringsveiket redovisar totalkostnaderna för den reformerade

invaliditetsbedömningen vid här beräknade antal nytillkommande förtids­

pensionärer till följande belopp i milj. kr.

10 000 förtids- 15 000 förtids- 20 000 förtids­

pensionärer

pensionärer

pensionärer

för statsverket

56

84

112

för kommunerna

1

l

t5

2

för ATP (ca)

40

6o’

80

Riksförsäkringsverket anför vidare att höjningen av tredjedelspensioner

till halva pensioner ökar den årliga kostnaden för statsverket med i genom­

snitt 900 kr. för varje pensionär. För de 9 000 tredjedels förtidspensioner

som beräknats för budgetåret 1970/71 skulle sålunda uppkomma en mer­

kostnad för statsverket av drygt 8 milj. kr. För ATP torde kostnadsök­

ningen enligt verket bli obetydlig.

Vid beräkningen av statsverkets andel i kostnaderna bör, framhåller

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

46

riksförsäkringsverket, hänsyn tas till att ett antal förtida uttag av ålders­

pension kan beräknas komma att minska inte obetydligt. För åren 1967 och

1968 utgjorde de förtida uttagen 7 312 respektive 8 166. En minskning av

antalet förtida uttag med 1 000—2 000 om året skulle medföra en minskning

av medelsbehovet för folkpensioner under de närmaste åren med 5—10

milj. kr.

Riksförsäkringsverket finner det inte möjligt att med någon grad av sä­

kerhet förutsäga hur många som kommer att utnyttja de vidgade möjlig­

heter att erhålla förtidspension som öppnas om man genomför de framlagda

förslagen. Uppskattningsvis kan det komma att röra sig om mellan 10 000

och 20 000, på sikt kanske ännu fler. Härigenom skulle totala antalet för­

tidspensionärer i åldern 63—66 år bli 60 000—70 000. Det skulle betyda en

reformkostnad i storleksordningen 100—200 milj. kr., eventuellt mer. Där­

av kan drygt hälften beräknas falla på folkpensionerna — i någon mån på

kommunala bostadstillägg — och resten på ATP.

Erfarenhetsmässigt tar det en viss tid innan en reform får full genom-

slagskraft. Under första året bör man enligt riksförsäkringsverket räkna

med en reformkostnad av ca 100 milj. kr., varav drygt 50 milj. kr. på staten

för folkpensioner.

Riksförsäkringsverket har i förslag till anslagsäskanden för budgetåret

1970/71 preliminärt beräknat kostnaderna för folkpensioner till 6 830

milj. kr. Vid ett genomförande av verkets förslag bör anslaget ökas till

6 880 milj. kr.

Riksförsäkringsverket anför att en utvidgning av förtidspensioneringen

kan tänkas komma att påverka även vissa andra kostnader än de nyss

nämnda, såsom för vissa typer av beredskapsarbeten och i viss mån för

omställningsbidrag. Någon uppskattning av sådana kostnadsminskningar

har inte kunnat göras. Sannolikt kan en del äldre som nu går i skyddad

sysselsättning o. d. komma att upphöra därmed för att övergå till förtids­

pension. Därvid torde endast följden bli att de lämnar plats för andra.

Reformen kommer också att medföra ökade kostnader för administra­

tion. Storleken härav är enligt riksförsäkringsverket svår att på förhand

ange. Kostnaderna för pensionsdelegationernas verksamhet liksom för för­

säkringskassornas pensionsavdelningar faller på den allmänna försäkringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Remissopinionen är genomgående positiv till huvudlinjerna i riksför­

säkringsverkets förslag.

47

Försäkringsinspektionen tillstyrker förslagen och framhåller att de är

ur social synpunkt väl motiverade.

KS A-utredning en uppger att den av riksförsäkringsverket angivna bak­

grunden till förslagen överensstämmer med utredningens allmänna syn­

sätt. Inom det gemensamma fältet för arbetsmarknadsåtgärder och pensio­

nering är det en avvägningsfråga var och hur gränsen skall dras. Vid denna

avvägning kan större eller mindre betydelse läggas vid arbetsmarknadssyn-

punkter. Om dessa såsom i verkets förslag tillmäts ökad betydelse skapas

större möjlighet för personer i gränsområdet att hänföras till pensionssi-

dan. Från arbetsmarknadssynpunkt är den individuella valmöjligheten

lämplig. Det finns ett uppenbart samband mellan viljan och förmågan att

förvärvsarbeta. Är önskan att förvärvsarbeta svag kan eljest lämpliga ar­

betsmarknadsåtgärder ofta bli verkningslösa. Arbetslösheten kan bli en

passiv väntan som ej sällan leder till ännu mer svårbemästrade sysselsätt-

ningssituationer.

Svenska kommunförbundet uttalar att riksförsäkringsverkets förslag ur

primärkommunal synpunkt är att hälsa med tillfredsställelse.

KF anser i likhet med riksförsäkringsverket att rätten till förtidspension

bör utvidgas men understryker samtidigt vikten av att arbetsmarknads­

myndigheterna är aktiva när det gäller att försöka omplacera personer i

arbeten som kan vara meningsfyllda för individen.

LO understryker att det måste finnas en strävan att skapa alternativ

för den enskilde. Därvid ser organisationen det som mycket positivt att det

genom verkets förslag skapas en överlappning mellan åtgärder inom allmän

försäkring och arbetsmarknadspolitik som förhindrar att den enskilde ris­

kerar att hamna utanför.

SACO anser det angeläget att den nuvarande rätten till förtidspensione­

ring utvidgas. Organisationen delar helt riksförsäkringsverkets uppfattning

att man bör fästa mindre vikt än tidigare vid det medicinska tillståndet och

ta större hänsyn till den faktiska arbetsmarknadssituationen. Organisatio­

nen kan därför allmänt tillstyrka verkets förslag.

Folksam understryker att de av riksförsäkringsverket framlagda försla­

gen måste anses innebära en mycket väsentlig reformering av förtidspen­

sioneringen med ett betydande trygghetsskapande värde.

Rätten till förtidspension i allmänhet

Riksförsäkringsverkets förslag rörande rätten till förtidspension i all­

mänhet mottas positivt av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Kommunförbundet framhåller att de gällande reglerna för bedömning av

pensionssökande emellanåt uppfattats vara alltför teoretiska. Möjligheterna

att anskaffa lämpligt arbete har sålunda inte alltid funnits, varför social­

hjälp blivit enda utvägen för att klara försörjningen för den som saknat

andra medel härför.

Kungl. Maj. ts proposition nr 66 år 1970

48

Arbetsmarknadsstyrelsen har erfarit starka motiv för att man vid be­

handlingen av ärenden om förtidspension låter de arbetsmarknadsmässiga

synpunkterna väga tyngre än hittills. Styrelsen anser att det finns ett be­

hov av permanent försörjningsstöd som för närvarande inte är täckt, trots

att tillämpningen av nuvarande bestämmelser om förtidspension under se­

nare tid blivit generösare för äldre pensionssökande.

Socialstyrelsen anser att de föreslagna åtgärderna kommer att avsevärt

förenkla bedömningen av sådana gränsfall — som utan att ha påtagliga me­

dicinska handikapp — saknar eller har en väsentligt nedsatt arbetsförmåga

trots noggrann utredning och rehabiliteringsbehandling.

Enligt Försäkringskasseförbundets mening är den föreslagna reformen

en följd av dagens socialpolitiska strävanden och står helt i överensstäm­

melse med försäkringskassornas sedan länge uttalade önskan om en mindre

restriktiv lagstiftning på detta område.

LO framhåller att den föreslagna vidgningen av praxis anknyter till or­

ganisationens krav på en förstärkning av den s. k. arbetsinvaliditeten.

Farhågor för vissa negativa följder av reformen yppas av några remiss­

instanser. RLF och KF, vilka tillstyrker förslaget, påpekar att anställda

eller anställningssökande, som inte kan fylla en normalprestation, kan

komma att utsättas för påverkan från arbetsgivare och arbetskamrater, som

leder till ett ökat antal ofrivilliga förtidspensioneringar. Stor vikt måste där­

för läggas vid att förtidspension tillgrips först sedan man utrett om andra

åtgärder kan vara bättre alternativ än pensionering. Vidare måste man ta

stor hänsyn till individens önskemål att stå till arbetsmarknadens förfo­

gande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och SPP anser flera skäl tala för

att stor försiktighet måste iakttas i fråga om att förtidspensionera yngre

personer i ökad utsträckning. En utvidgad förtidspensionering kan lätt leda

till ett system som avhåller personer med viss kvarstående arbetsförmåga

från att ta tillfälliga arbeten då sådana ges. Om överflyttning av yngre

handikappade från arbetsmarknadsstödets till förtidspensioneringens områ­

de anses motiverad bör denna i första hand ske i den formen att sjukbidrag

beviljas. Därigenom ges garantier för att omprövning av arbetsförmågan

sker efter viss tid. Ändrade bedömningsgrunder i fråga om förtidspensio­

nering inom den allmänna försäkringen kan innebära att motsvarande änd­

ringar måste genomföras i fråga om privata försäkringar. Ersättning från

sådana försäkringar läggs i förekommande fall till förtidspensionen, vilket

torde leda till att skillnaden i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten

ej blir så väsentlig. Om ej restriktivitet iakttas i fråga om att bevilja förtids­

pension åt yngre personer skulle en icke önskvärd kostnadsbelastning för

både allmän och enskild försäkring kunna uppstå. Mot bakgrund av dessa

synpunkter bör en utvidgning av invaliditetsbegreppet inte avse yngre per­

Kungi. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

soner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

49

Enligt SAF.s och Sveriges industriförbunds mening är det tveksamt om

statsmakterna bör ta ställning till riksförsäkringsverkets förslag utan att

avvakta resultatet av KSA-utredningen.

Riksförsäkringsverket bär som bakgrund till sitt ställningstagande be­

träffande förtidspension i allmänhet påvisat att det även i orter med dif­

ferentierat näringsliv föreligger svårigheter för en person —

som trots medicinskt handikapp bedömts ha sådan försörjningsförmåga att

han inte är berättigad till förtidspension — att kunna utnyttja sin återståen­

de försörjningsförmåga. Verkets åsikt att man bör ta hänsyn till dessa svå­

righeter och att man bör ha rätt att dra slutsatsen att vederbörandes arbets­

förmåga endast är fiktiv om arbete inte har kunnat beredas möter inga er­

inringar i remissyttrandena. KSA-utredningen anför att det synes vara helt

naturligt att ta hänsyn till sådana svårigheter även om den handikappade

bor i en ort med utvecklat näringsliv. De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation anser att det inte är riktigt att arbetslöshetsförsäkringen

temporärt får svara för en del av försörjningen för personer, som inte är

placerbara i arbete. Det är i dessa fall berättigat att dra slutsatsen att veder­

börandes arbetsförmåga endast är fiktiv.

Svenska landstingsförbundet har uppfattningen att sådana personer bör

beviljas förtidspension om det kan anses dokumenterat att en stadigvarande

placering sannolikt ej kan påräknas. LO förutsätter att hänsynen till svå­

righeter att erhålla arbete skall betraktas som sådan varaktig nedsättning

av arbetsförmågan som grundar rätt till förtidspension.

Flera remissinstanser berör innebörden av det föreslagna inva­

lidi te tsbegreppe t.

LO framhåller att den medicinska bedömningen vid förtidspension har

sin grund i att den ursprungligen gjordes på personer som hade en fullgod

anställningstrygghet. I sådana fall framstod behovet av den medicinska be­

dömningen som helt avgörande. Detta synsätt har i alltför hög grad över­

tagits av den allmänna försäkringen vilket inneburit att det också tillämpats

på arbetstagare och grupper utanför arbetsmarknaden.

Förändringarna på arbetsmarknaden kräver enligt Folksam att pensions­

systemet anpassas så att det förmår fånga upp just de grupper av förvärvs­

arbetande som till följd av handikapp av olika slag är eller löper risk att

bli utslagna från arbetsmarknaden. Försäkringsbolaget delar uppfattningen

att det är den totala effekten av sjukdom eller lyte samt arbetslöshet som

skall läggas till grund för bedömningen av rätten till förtidspension. För­

säkringsbolaget har vid sin bedömning av förslaget utgått från att den me­

dicinska faktorn får ett rikare och mer differentierat innehåll än hittills,

mindre hårt knutet till objektivt konstaterade organiska förändringar. Även

psykiska sjukdomstillstånd bör kunna bedömas på ett mer realistiskt sätt

än som hittills skett.

Sistnämnda uppfattning delas av socialstyrelsen som anser att neuroser

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 66

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

och psykopatier kan bli mer nyanserat bedömda enligt de nya grunder för

pensionsbedömning som styrelsen föreslagit i sitt i riksförsäkringsverkets

utredning åberopade principutlåtande. I detta framhålls bl. a. att det är av

väsentlig betydelse att både neuroser och psykopatier betraktas som tillstånd,

där symtomen och den eventuella arbetsinsufficiensen är resultat av funk-

tionsrubbningar hos organismen i dess helhet. Styrelsen anser att graden

av arbetsinsufficiens och möjligheten att påverka denna med terapeutiska

och rehabiliterande åtgärder bör vara avgörande vid invaliditetsbedöm-

ningen. Resurserna för sådan terapi är emellertid fortfarande otillräckliga.

Styrelsen understryker därför behovet av ökad forskning och vidare ut­

veckling av den metodik som med framgång prövas vid statens arbetsklinik

och rehabiliteringsklinikerna. Styrelsen anser vidare att arbetslöshet egent­

ligen inte borde få utgöra pensionsindikation för personer med måttliga me­

dicinska arbetshinder. Å andra sidan måste dessa svårbedömda ärenden av­

göras inom rimlig tid. I nuvarande situation måste därför godtas, att ar­

betsvärden i första hand ägnar sig åt dem som visat sig rehabiliteringsbara.

Men det är då viktigt att de föreslagna ändringarna leder till en ny syn på

invaliditetsbegreppet, så att varje förtidspensionär, som besitter någon ar­

betsförmåga, betraktas som en potentiell förvärvsarbetare.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller angelägenheten av att samhällets

stöd även till personer med grava sociala handikapp får en tillfredsställande

lösning. Inom denna grupp finns personer som inte har kunnat anpassa

sig till förvärvslivet och där åtgärderna inte kunnat anpassas till dem trots

att en rad aktiviteter i syfte att ge dem sysselsättning vidtagits.

KF påpekar att oklarhet kan uppstå mellan å ena sidan den av riksför­

säkringsverket i utredningen redovisade uppfattningen, att man som regel

får godta den försäkrades egen uppgift att han inte orkar arbeta, och å andra

sidan att medicinsk grund av icke bagatellartat slag måste föreligga.

SACO understryker att omständigheter som får en individ att känna att

han inte orkar med sina arbetsuppgifter kan förekomma i alla yrken. Det är

arbetstagarens egenskaper som avgör hur pressande han upplever sina ar­

betsuppgifter.

Statens handikappråd anser att förtidspensionärer även framdeles skall

ha möjligheter att sysselsätta sig med terapibetonade hantverksarbeten utan

att detta inverkar negativt på pensionen. Ur mentalhygienisk synpunkt är

det nödvändigt för många förtidspensionärer att få tillfälle till viss syssel­

sättning utan oro för nedsättning av pensionen.

Inom den statliga personalpensioneringen föreligger förutsättning för

sjukpension — motsvarigheten till förtidspension enligt AFL -— om anställ-

ningshavaren till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan an­

ses för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom ålig­

gande arbete och inte lämpligen kan överföras till annan med statlig pen-

sionsrätt förenad anställning. Statens personalpensionsverk påpekar att

51

riksförsäkringsverkets förslag innebär ett närmande av invaliditetsbegrep-

pen i den allmänna försäkringen och i den statliga pensioneringen till var­

andra.

Riksförsäkringsverket förutsätter för att den pensionssökandes arbets­

förmåga skall anses fiktiv och för att man skall kunna bortse från den fik­

tiva arbetsförmågan att det gjorts försök med arbetsplacering

under högst ett till två år. Verket förutsätter vidare att kontant ar­

betsmarknadsstöd regelmässigt utgår till vederbörande medan han

är arbetslös under denna tid.

Arbetsmarknadsstyrelsen, KSA-utredningen och De erkända arbetslöshets­

kassornas samorganisation understryker betydelsen av att prövningen inte

görs längre än som är nödvändigt för att avgöra vederbörandes reella möj­

ligheter att få arbete. Som särskilt skäl härför påpekar utredningen och

samorganisationen dilemmat för en person som dels hos arbetsförmedling

skall göra gällande att han står till förfogande för arbete, dels hos försäk­

ringskassa skall visa, att han inte kan göra sig gällande på arbetsmarkna­

den.

Ett flertal remissinstanser tar upp frågan om samordning mellan

förtidspensioneringen och stödet vid arbetslöshet.

Folksam anser att förutsättningen för att syftet med vidgning av förtids­

pensioneringen skall kunna uppnås är att likvärdighet föreligger mellan

arbetsmarknadsstöd och pensionering. SAF redovisar en liknande uppfatt­

ning och skulle se det som en klar fördel om ett enda organ fick svara för

bedömningen i såväl pensions- som arbetslöshetsförsäkringsfallen. Svenska

försäkringsbolags riksförbund har uppfattningen att de försäkrade får gå

sjukskrivna alltför länge innan arbetsstödjande åtgärder insätts.

Socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, TCO och Försäkringskasseför-

bundet m. fl. understryker angelägenheten av att samhällets arbetsmark-

nadsmässiga åtgärder och rehabiliteringsresurser kraftigt förstärks. En vid­

gad möjlighet att få förtidspension får inte vara ett skäl för samhället att

inskränka sina ansträngningar att ordna sysselsättning. Den grundläggande

målsättningen vid invaliditetsbedömningen bör vara att söka återinpassa

den försäkrade i förvärvslivet. KSA-utredningen upplyser att de förslag ut­

redningen överväger i fråga om ersättningstid för kontant arbetsmarknads­

stöd innebär att det skapas ett system som ger större garantier än det nu­

varande för att sådant stöd skall kunna påräknas under prövotiden för för­

tidspension.

Samtliga remissinstanser som uttalat sig angående riksförsäkringsverkets

förslag vad avser invaliditetsbedömningen av handikap­

pade husmödrar hälsar förslaget med tillfredsställelse. Socialstyrel­

sen, statens handikappråd, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommun­

förbundet, TCO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, pensionsförsäk-

ringskommitten, Försäkringskasseförbundet, Folksam och Pensionärernas

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

52

riksorganisation delar riksförsäkringsverkets uppfattning att bedömningen

bör grunda sig på vederbörandes möjligheter att erhålla ett förvärvsarbete

utom hemmet. Pensionsförsäkringskommittén anmärker att möjligheterna

till förvärvsarbete, som kan utföras i hemmet, också bör komma in i bilden

vid pensionsbedömningen. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker att be­

dömningen av den handikappade husmoderns arbetsförmåga i förvärvs­

arbete bör göras även om arbetstillfällena på orten är ringa.

Pensionsförsäkringskommittén, Försäkringskasseförbundet och Folksam

anser att en konsekvens av jämställdhetssträvandena bör vara att man vid

bedömningen av pensionsrätten för män som sköter hemmet och inte har

förvärvsarbete utgår från samma principer som när det gäller husmödrar.

I några remissyttranden anförs synpunkter på den föreslagna lagtex­

ten.

Enligt socialstyrelsens mening är formuleringen »nedsättning av kropps-

och själskrafterna» inte den bästa. Styrelsen ifrågasätter om inte »nedsätt­

ning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan» skulle vara att

föredra.

LO, TCO och KS A-utredningen anser att hänsynen till svårigheterna att

få ett lämpligt arbete skall komma till uttryck i lagtexten genom tillägget

»tillgången på lämpligt arbete».

Förtidspension för äldre förvärvsarbetande

Riksförsäkringsverkets förslag att äldre förvärvsarbetande skall få ökade

möjligheter att efter individuell prövning erhålla förtidspension hälsas med

tillfredsställelse av praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig

om denna del av utredningen.

KS A-utredning en framhåller att erfarenheterna under utredningens ar­

bete visar att kvarstående arbetsförmåga som i pensionsbeslut motiverat

partiell pension ofta måste anses fiktiv och att detta i särskilt hög grad gäl­

ler de äldre. Liknande erfarenheter har gjorts i fråga om halv sjukpenning

till arbetslösa. Nedsättning från hel till halv sjukpenning under arbetslöshet

medför ej sällan endast en partiell övervältring av stödansvaret från allmän

försäkringskassa till arbetslöshetskassa. Utredningen tillstyrker därför att

de pensionssökande får hel förtidspension.

Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att bakgrunden till förslaget varit att

reformen i första hand skulle komma dem till del som haft fysiskt eller

psykiskt påfrestande arbete eller som måste sluta arbeta till följd av före­

tagsnedläggning eller dylikt och som med hänsyn till åldern inte anser sig

kunna orka med en omställning till nytt arbete. Styrelsen är angelägen om

att kretsen av personer som skall anses ha haft mera stadigvarande utkomst

av förvärvsarbete inte begränsas alltför snävt i tillämpningsföreskrifter.

Statens handikappråd förutsätter att arbetsmarknadsorganens omdöme

om sannolikheten av en arbetsplacering skall vara välgrundat och vid behov

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år i970

53

dokumenterat genom försök till arbetsplacering. Det är nämligen utomor­

dentligt angeläget att tillämpningen inte blir sådan, att det i praktiken blir

en sänkning av gränsen för ålderspensionering och inte en vidgning av

området för förtidspensionering. En sådan skulle inte enbart vålla stor och

onödig samhällsekonomisk belastning utan även ha en negativ effekt ur

hälsosynpunkt. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund och SPP fram­

håller att riksförsäkringsverkets förslag utgör ett avgjort bättre alternativ

än en allmän sänkning av pensionsåldern.

LO anser att möjligheten till förtidspension för arbetstagare som uppnått

63 års ålder bör vara knuten till arbets- och arbetsmarknadssituationen och

inte till den medicinska bedömningen. Under förutsättning att verkets för­

slag verkligen leder till en sådan utvidgad rätt för de äldre till förtidspension

som organisationen förordat, är dock organisationen beredd att acceptera

detta. Organisationen understryker att arbetsgivarna alltjämt måste känna

ansvar för sina anställda samt att arbetsuppgifter och arbetsplatser i större

utsträckning än för närvarande måste anpassas även till den äldre arbets­

kraften. Även Sveriges läkarförbund understryker att reformen inte får leda

till att angelägna åtgärder, i syfte att bevara äldre människor med nedsatt

arbetsförmåga i arbetslivet, eftersätts.

Vissa remissinstanser redovisar synpunkter på innebörden av uttrycket

äldre arbetstagare.

Statens handikappråd, SAF, KS A-utredning en och Försäkringskasseför-

bundet framhåller värdet av att riksförsäkringsverket inte föreslagit en fast

gräns vid 63-årsåldern. Svenska kommunförbundet anför att motiv för en

lägre åldersgräns för begreppet äldre är t. ex. 60-årsgränsen för äldrestöd

åt arbetslösa. Då det är mycket sällsynt att personer över 60 år deltar i om­

skolningskurser förefaller det meningslöst att ha kvar skyldigheten för pen-

sionssökande över 60 år att genomgå särskild utbildning. Förbundet föreslår

därför att begreppet äldre bör avse personer vilka är 60 år och däröver.

SACO anser — under hänvisning till att anpassningssvårigheter bär konsta­

terats redan från 40 års ålder — att anledning föreligger till en mjuk till-

lämpning av åldersgränsen vid beviljande av förtidspension.

Riksförsäkringsverkets förslag om eftergift av skyldigheten att gå igenom

särskild utbildning möter ingen erinran från remissinstanserna.

SAF betecknar verkets förslag om avstående från kravet på försök

till arbetsplacering som mycket långtgående. Länsarbetsnämn­

derna får uppenbarligen en nyckelställning. Enligt föreningens mening kan

det i dessa fall vara motiverat att i större utsträckning än annars bevilja

sjukbidrag i stället för förtidspension. Övriga remissinstanser reser inga in­

vändningar mot verkets förslag.

Då det gäller att avgöra om visst arbete kan anses lämpligt

för en försäkrad bör enligt riksförsäkringsverkets förslag synpunkter få an­

läggas liknande dem som kommit till uttryck inom arbetslöshetsförsäk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

ringen. KS A-utredningen biträder denna uppfattning och understryker be­

tydelsen av att bedömningen blir i huvudsak densamma inom båda stöd­

formerna. Utredningen förutsätter att den modifierade innebörd av begrep­

pet lämpligt arbete som kan bli följden av utredningens förslag kommer att

bli vägledande också på förtidspensioneringens område. Utredningen anser

vidare att verkets förslag vinner i värde genom att avgränsning ej sker till

i förväg bestämda yrkes- eller befolkningsgrupper.

Riksförsäkringsverkets åsikt att det är motiverat att se på ålders­

förändringarna på ett annat sätt än nu mottas med tillfredsställelse

av remissinstanserna. SACO framhåller att organisationen delar verkets

uppfattning att man i framtiden sannolikt får godta den försäkrades egen

uppgift att han inte orkar med sitt arbete.

I några remissyttranden anförs synpunkter på den föreslagna lag­

texten.

Enligt KS A-utredning en bör de föreslagna ändringarna uttryckas så att

bedömningen främst skall »avse den försäkrades förmåga att bereda sig

fortsatt inkomst genom sådant för honom tillgängligt arbete som han tidi­

gare utfört eller som eljest är lämpligt för honom».

Folksam anser att en vidgning av förtidspensioneringen för de äldre ar­

betstagarna inte kan ske inom ramen för nuvarande bestämmelser och för­

ordar att en särskild förtidspension — alltid hel förtidspension — skall utgå

för arbetstagare som fyllt 63 år. Liknande synpunkter anförs av Svenska

försäkringsbolags riksförbund och SPP som anser att hänsyn till samord­

ningen med privat försäkring gör det angeläget att sådan förtidspension ges

eu speciell benämning.

Omprövning av pensionsrätt

En enhällig remissopinion finner riksförsäkringsverkets förslag om för­

enklat förfarande att återfå indragen eller reducerad förtidspen­

sion vara en positiv förändring. LO understryker att förvärvsarbete som le­

der till inkomst vid sidan av förtidspension i inget fall på grund av indrag­

ning får leda till en sammanlagd inkomst under pensionsnivå.

Försäkringskasseförbundet, KF och statens handikappråd påpekar i det­

ta sammanhang att det inte beaktats att en förtidspensionär med tilläggs­

pension ofta kan erhålla väsentligt lägre inkomst vid försök till förvärvs­

arbete än han haft före pensioneringen och att detta kan ge upphov till

sämre genomsnittlig pensionspoäng. Riksförsäkringsverkets förslag måste

därför justeras så att resultatet av en tids förvärvsarbete med lägre inkomst

än under tidigare pensionspoängår inte blir en lägre pensionsinkomst vid

återtagande av pensionärsställning.

Några remissinstanser berör frågan om kompensation till pensionärer som

gjort förtida uttag av ålderspension för de negativa konsekvenserna

av sådant uttag.

Enligt socialstyrelsen synes riksförsäkringsverkets utredning visa att

samband föreligger mellan frekvensen av förtida uttag och tillgången till

lämpligt arbete. Med hänsyn härtill och då uttagen i stor utsträckning görs

av personer med låg genomsnittslön bör speciella åtgärder vidtas för att kom­

pensera dessa pensionstagare. SAF och Sveriges industriförbund har liknan­

de uppfattning och anser det angeläget att översyn företas av reglerna om

förtida uttag i syfte att utmönstra sådana bestämmelser som inte är ound­

gängligen nödvändiga för att åstadkomma pensionsrättvisa.

Om riksförsäkringsverkets förslag genomförs kan enligt RLF.s mening

systemet med förtida uttag avvecklas. Det är uppenbart att systemet redan

missgynnar flertalet och i framtiden nästan alla.

Försäkringskasseförbundet påpekar att förtida uttag i många fall utgjort

ett alternativ för dem som enligt nuvarande lagstiftning ej kunnat få för­

tidspension. Därtill kommer att informationen om konsekvenserna av för­

tida uttag tidigare varit bristfällig. Förbundet finner det angeläget att frå­

gan om kompensationen får en positiv lösning.

Halv förtidspension

Riksförsäkringsverkets förslag att den som har sin arbetsförmåga ned­

satt med mellan hälften och två tredjedelar skall erhålla halv förtids­

pension godtas av samtliga remissinstanser.

Statens handikappråd påpekar att tröskelproblemet blir större mellan

dem som befinner sig på gränsen till halv arbetsoförmåga och dem som har

denna nedsättning. Rådet understryker därför att effektivt arbetsmarknads­

stöd måste sättas in för dessa personer.

Arbetssökande som har sin arbetsförmåga nedsatt i mindre grad än som

fordras för två tredjedels förtidspension men likväl med minst hälften bör

enligt KS A-utredningen anses uppfylla den allmänna förutsättningen ar­

betsför för kontant arbetsmarknadsstöd. För dessa blir arbetsmarknadens

rekryteringspolitik och effektiviteten i samhällets arbetsmarknadsåtgärder

avgörande för möjligheterna att skapa den tänkta kombinationen av arbets­

inkomst och pension.

Pensionsdelegationerna

Riksförsäkringsverkets förslag om utökning av antalet ledamöter i pen­

sionsdelegationerna och sättet för utseende av dessa får ett blandat motta­

gande hos remissinstanserna. Förslaget får emellertid stöd från flertalet.

För riksförsäkringsverkets förslag uttalar sig socialstyrelsen, arbetsmark­

nadsstyrelsen, statens handikappråd, pensionsförsäkringskommittén, KSA-

utredningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, KF,

TCO, Kommunernas pensionsanstalt, De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation, SPP, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

KS A-utredningen uttalar att förslaget innebär en rationell anordning inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

55

56

bara för delegationernas verksamhet utan även för den eftersträvade sam­

verkan i trygghetssystemet. Kunskaper från arbetsmarknad och erfarenhet

av vad som där är möjligt bör få säkrat inflytande på delegationernas be-

dömningspraxis. Möjligheterna att täcka olika behov av sakkunskap kan ut­

vidgas på ett värdefullt sätt om förslaget beträffande suppleanternas tjänst­

göring genomförs.

Pensionsförsälcringskommittén framhåller önskvärdheten av att personer

med ingående kännedom även om kvinnors arbetsförhållanden i högre grad

än nu ingår i delegationerna. Sådana personer saknas i alltför hög grad i de

nuvarande delegationerna.

EU direkt avstyrkande av riksförsäkringsverkets förslag kommer från

För säkring skas seförbundet. Förbundet kan ej finna att motiven för en ut­

ökning av antalet ledamöter i delegationerna är övertygande. Enligt verkets

utredning har delegationerna med nuvarande sammansättning fungerat väl.

Den omständigheten att arbetsmarknadsmässiga faktorer ej tillmätts önsk­

värd betydelse i pensionsbedömningen har ej berott på bristande kunskap

om arbetsmarknadsförhållandena utan på lagstiftningens nuvarande utform­

ning. Det torde inte vara någon överdrift att säga att de nuvarande ledamö­

terna i pensionsdelegationerna besitter den kunskap i arbetsmarknadsfrågor

som är nödvändiga för att intentionerna med den föreslagna lagstiftningen

skall kunna fullföljas. Därtill kommer att försäkringskassorna har ett väl­

utvecklat samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna bl. a. i de s. k.

samarbetslagen. Vidare är en representant för länsarbetsnämnden regel­

mässigt närvarande vid delegationernas sammanträden. Genom detta sam­

arbete, som naturligtvis kan utvecklas om det visar sig nödvändigt, torde

behovet av arbetsmarknadsinformation i varje enskilt pensionsfall kunna

tillgodoses. Om verkets förslag beträffande vidgad förtidspension genom­

förs kommer pensionsdelegationernas arbete att öka kraftigt. Med hänsyn

härtill bör eventuella ändringar i pensionsdelegationernas sammansättning

och arbetsformer ta sikte på att effektivisera handläggningen av ärendena.

En utökning av antalet ledamöter skulle motverka sådana strävanden.

LO och Svenska landstingsförbundet ifrågasätter om inte representanter

från arbetsmarknadsverket borde ingå som ledamöter i delegationerna. LO

finner emellertid att en sådan utökning skulle innebära att delegationerna

skulle få en oformlig storlek med flera nackdelar. Organisationen anser då

i stället att starka skäl talar för att antalet ledamöter i delegationerna be­

gränsas till fem — ordförande utsedd av Kungl. Maj :t, två ledamöter ut­

sedda av landsting eller stad utanför landsting samt två från arbetsmark­

nadens organisationer utsedda av riksförsäkringsverket. Därvid skulle vin­

nas att läkarna — med samma rådgivande status som tjänstemannen från

länsarbetsnämnden — skulle kunna alternera med hänsyn till aktuellt be­

hov av särskild expertis. En liknande uppfattning redovisas av TCO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det motiverat att länsarbetsnämnden blir

direkt företrädd i delegationerna genom att en tjänsteman med särskild er­

farenhet i arbetsvårdsfrågor ingår som ledamot.

SAF och Sveriges industriförbund, vilka inte reser några invändningar

mot att antalet ledamöter i delegationerna utökas, anför synpunkter på vilka

personer som skall ingå i delegationerna. Föreningen och förbundet ifråga­

sätter verkets synsätt att det är naturligt att främst representanter för lön­

tagarorganisationerna ingår i delegationerna. Medverkan i delegationerna av­

ser inte intressebevakning utan syftar till att bredda den erfarenhetsbak-

grund, som delegationerna bör ha. Enligt föreningen och förbundet är det

uppenbart, att en representant för de lokala arbetsgivarna kan ge delega­

tionen kanske rentav mer information om den lokala arbetsmarknadens

möjligheter än löntagarrepresentanterna. Mot denna bakgrund anser för­

eningen och förbundet att paritet mellan arbetsgivarsidan och löntagarsidan

i pensionsdclegationen är det naturliga och förutsätter att så blir fallet i de

flesta delegationer. Föreningen och förbundet kan dock till nöds acceptera

att arbetsgivarsidan i någon eller några delegationer blir representerad en­

bart genom suppleant. En ovillkorlig förutsättning härför är att supplean­

ten alltid kallas till delegationens sammanträden även när båda de ordina­

rie ledamöterna är närvarande.

SACO har inte någon erinran mot att delegationerna utökas men anser

att arbetsmarknadens parter själva skall utse sina representanter. Organi­

sationen påpekar därjämte att det inom ramen för den begränsade parts-

representationen torde bli svårt att få alla berörda intressen företrädda.

Sistnämnda synpunkt ligger till grund för RLF.s uttalande att det är nöd­

vändigt att även småföretagaregruppen blir representerad. Enligt förbun­

dets mening bör två representanter finnas för de anställda och vardera en

för arbetsgivare och egna företagare — inbegripet jordbrukare. Detta kan

uppnås genom att landstinget får utse fyra representanter med rekommen­

dation att det bör tillses att två av dessa skall företräda löntagargruppen, en

arbetsgivargruppen och en gruppen egna företagare.

Socialstyrelsen framhåller att ett socialmedicinskt synsätt i ökad utsträck­

ning borde tillämpas vid försäkringskassornas utredningar och ställnings­

taganden, särskilt beträffande rehabiliteringsärenden. En av pensionsdele-

gationernas ledamöter borde därför vara särskilt sakkunnig på socialvårdens

område. Styrelsen föreslår att en sådan representant utses av styrelsen.

Även Folksam anser att expertis från medicinsk och arbetsvårdande reha­

bilitering borde knytas till pensionsdelegationerna.

Statens handikappråd ifrågasätter om inte också handikapprörelsen borde

vara representerad.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation påpekar att det av

riksförsäkringsverkets förslag ej framgår om ledamöterna skall utses efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

57

58

verkets bedömning och val eller om vissa organisationer skall tilldelas för­

slagsrätt. LO förutsätter att organisationen kommer att få förslagsrätt vad

gäller en ledamot och en suppleant.

Västmanlands läns allmänna försäkringskassa har i sitt yttrande till för-

säkringskasseförbundet fäst uppmärksamhet på att riksförsäkringsverkets

förslag i fråga om suppleanter inte synes ha beaktats vid utformningen av

förslaget till ny lydelse av 18 kap. 20 § andra stycket AFL.

Ikraftträdande och kostnader

De remissinstanser som yttrat sig beträffande ikraftträdandet

av de nya reglerna tillstyrker verkets förslag. LO finner den föreslagna re­

formen ytterst angelägen och förutsätter att den kan träda i kraft föresla­

gen dag.

RLF konstaterar att riksförsäkringsverket inte gjort några omfattande

försök att mera noggrant bedöma de ekonomiska konsekven­

serna av sina förslag. Riksförbundet har ej blivit övertygat om att stats­

verkets reella kostnader för reformen skulle komma att uppgå till de i ut­

redningen angivna. Det är inte osannolikt att reformen innebär en kostnads­

minskning för statsverket. På kort sikt torde en utvidgad förtidspensione­

ring ej heller medföra några nämnvärda samhällsekonomiska konsekvenser.

Enligt riksförbundets bedömning har tillämpningen i pensionsdelegationerna

redan närmat sig vad som verket nu föreslår, varför reformens effekt på

kort sikt blir betydligt mindre än vad som antagits. Däremot torde Re lång­

siktiga effekterna av utvidgningen bli ganska stora, eftersom det då inte

enbart gäller individens önskemål.

Pensionärernas riksorganisation anser det oriktigt att kostnaden för för­

tidspensionering på grund av arbetslöshet skall belasta folkpensionerna.

Den bör i stället hänföras till arbetslöshetsförsäkringen och kostnaderna ut-

tas genom ökat statsbidrag och ökade arbetsgivaravgifter.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Utvecklingen inom arbetslivet kännetecknas av snabba förändringar.

Rationaliseringen och den pågående tekniska utvecklingen inom produk­

tionen medför ofta ökade påfrestningar för de anställda. Samtidigt fram­

kallar omstruktureringen inom näringslivet en ökad rörlighet på arbets­

marknaden. Denna utveckling skapar särskilda problem för många äldre ar­

betstagare.

Mot bakgrunden härav framställde LO i en skrivelse till Kungl. Maj :t

i januari 1969 krav på utredning om ökade möjligheter till förtidspension för

äldre arbetstagare. Samtidigt hemställdes om en översyn av invaliditetsbe-

dömningen i allmänhet inom förtidspensioneringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

59

Den begärda utredningen uppdrogs åt riksförsäkringsverket. På grund­

val av det utredningsarbete som verket med anledning härav utfört har

verket föreslagit en utvidgning av rätten till förtidspension med tyngd­

punkten lagd på att öka möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att få

pension. Riksförsäkringsverkets förslag har rönt ett mycket positivt mot­

tagande under remissbehandlingen. Jag kommer i det följande att förorda

reformer som ansluter sig till vad verket föreslagit.

Genom de nya reglerna skapas väsentligt bättre möjligheter än nu för

äldre förvärvsarbetande att få en full pension från den allmänna försäk­

ringen före 67 års ålder. Efter individuell prövning skall förtidspension

kunna utgå till personer med tungt eller pressande arbete vilka på grund av

bristande krafter har svårt att orka med sina arbetsuppgifter och därför

önskar gå i pension. Särskild hänsyn skall därvid tas till svårigheterna för

dem som friställs på arbetsmarknaden att få annat lämpligt arbete.

Frågan om en sänkning av pensionsåldern har tilldragit sig stor upp­

märksamhet i den allmänna debatten under senare tid. Den vidgning av

förtidspensioneringen som nu föreslås kommer att ge stora grupper för­

värvsarbetande avsevärt ökade möjligheter att få full pension från en tidi­

gare tidpunkt. Det vägledande för de nya bestämmelserna är att de som

bäst behöver en tidigare pension främst skall komma i åtanke. Inom en

given kostnadsram kan man genom den individuella prövningen gå längre

ner i åldrarna än om man i stället väljer att generellt sänka pensions­

åldern.

Även om de nya reglerna kommer att innebära en tillfredsställande lös­

ning av pensionsfrågan för många, är jag medveten om att det även efter

genomförandet av denna reform kommer att kvarstå önskemål om änd­

ringar i fråga om pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen i fram­

tiden. Härvid möter man betydande problem där kostnadsfrågan spelar en

dominerande roll och där en avvägning måste ske mot andra angelägna

reformkrav. De vidare överväganden rörande pensionsåldern som nu bör

komma till stånd sker lämpligen inom ramen för en parlamentariskt sam­

mansatt utredning. Jag avser att inhämta Kungl. Maj :ts bemyndigande att

tillkalla en sådan utredning med uppdrag att utreda frågan om pensions­

åldern inom den allmänna försäkringen.

Förtidspension för äldre förvärvsarbetande

Huvuduppgiften i riksförsäkringsverkets uppdrag har varit att utreda

frågan om att öka möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att efter indi­

viduell prövning få förtidspension. Verkets förslag mynnar också ut i att

det skall bli lättare för den kategori det här rör sig om att få sådan pension.

Detta skall åstadkommas genom en mildare invaliditetsbedömning. Kravet

pa nedsättning av arbetsförmågan i medicinskt hänseende mjukas upp och

än större hänsyn än nu tas till svårigheterna att på grund av läget på ar­

Kungl. May.ts proposition nr 66 år 1970

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

betsmarknaden bereda de personer det här är fråga om lämpligt arbete.

Enligt verkets förslag skall man för dem helt efterge skyldigheten att gå

igenom omskolning och avstå från kravet på försök till arbetsplacering.

Man bör vidare enligt verkets mening se på åldersförändringarna på ett

annat sätt än nu. Såsom typfall i fråga om dem som främst skall omfattas

av utvidgningen nämner verket dels en person som inte längre orkar med sitt

arbete, dels en person som genom företagsnedläggelse mist sitt arbete.

Dessa personer bör enligt verket få förtidspension om inte länsarbetsnämn­

den tämligen omgående bereder dem arbete utan omskolning eller anser ut­

sikterna goda att kunna ordna sådant arbete. Enligt verkets förslag bör man

som äldre räkna personer som fyllt 63 år, men detta får enligt verket inte

uppfattas som en fast och undantagslös regel.

Liksom verket finner jag det nödvändigt och riktigt att de särskilt för

den äldre arbetskraften kännbara följderna av förändringarna inom nä­

ringslivet i större utsträckning än f. n. beaktas vid bedömningen av rätt

till pension. Jag förordar att verkets förslag genomförs och ansluter mig

till de riktlinjer för invaliditetsbedömningen som verket dragit upp.

Jag delar verkets åsikt att någon fast åldersgräns inte skall föreskrivas för

den mildare pensionsprövningen. Den angivna 63-årsgränsen får betraktas

som en riktpunkt till ledning för tillämpningen men undantag skall kunna

göras. Varje fall måste bedömas efter de föreliggande förhållandena där

åldersfaktorn kommer in som ett men inte ensamt avgörande moment.

Man bör utgå från en successivt liberalare bedömning vid ökande ålder.

Redan nu innebär rådande praxis att relativt sett mindre krav ställs för

rätt till förtidspension för dem som uppnått 60 års ålder. Detta är i och

för sig bara en följd av tillämpningen av grundprincipen inom invaliditets­

bedömningen att graden av nedsättning av arbetsförmågan skall bedömas

mot bakgrunden av den försäkrades möjligheter att vid den nedsättning

varom är fråga bereda sig inkomst av förvärvsarbete.

Den individuella prövningen i förtidspensionsärendena bör enligt min

mening kunna utgöra en garanti för att de föreslagna bestämmelserna inte

kommer att tillämpas så att i praktiken den allmänna gränsen för ålders­

pensioneringen sänks. Avsikten med reformen är ju, som framhållits, att

ge en tidigare pension till dem som bäst behöver få en sådan.

Medlen för att uppnå den eftersträvade trygghetsökningen för de äldre

förvärvsarbetande bör såsom verket föreslagit vara bl. a. att efterge skyl­

digheten att gå igenom omskolning. Man skall också kunna avstå från kravet

på försök till arbetsplacering när arbetsmarknadsorganen finner en arbets­

placering i mera stadigvarande arbete osannolik. Härigenom bör enligt min

mening kunna uppnås att en stor del av de faktorer som f. n. av de äldre

upplevs såsom otillfredsställande och som består i omställningssvårigheter,

oro för alltför hög arbetstakt m. m. undanröjs.

61

Jag vill kraftigt betona att de föreslagna bestämmelserna inte får till-

lämpas så att man utesluter eller försämrar möjligheterna för de äldre

förvärvsarbetande att fortsätta att arbeta. Den grundläggande principen bör

vara valfrihet mellan att stå till arbetsmarknadens förfogande, varvid ar­

betsmarknadspolitiska åtgärder skall vidtas i vanlig ordning, eller att söka

och, om förutsättningar därför föreligger, erhålla förtidspension. För att

reformen inte skall få ogynnsamma verkningar är det av vikt att arbets­

givarna känner sitt ansvar för den äldre arbetskraften och inte tar möj­

ligheterna till pension som förevändning för att friställa en person i stället

för att begagna de medel som står till buds att ge honom lättnader i arbe­

tet eller omplacera honom till annat arbete som passar honom bättre. En

pensionering innebär normalt en standardsänkning i ekonomiskt hänseen­

de och de nya reglerna får inte utnyttjas på ett sådant sätt att den enskildes

valmöjligheter när det gäller fortsatt arbete försämras. Det är alltid han

själv som skall få avgöra om han vill ta ut pension.

Den pension det här rör sig om skall kunna utgå som hel pension eller

som partiell pension. Det torde dock ligga i sakens natur att det i de allt

övervägande fallen blir fråga om hel pension. Den äldre förvärvsarbetande

som slutar sitt arbete av de skäl som tidigare berörts torde regelmässigt ha

ytterst begränsade möjligheter att utnyttja sin återstående arbetsförmåga.

Då sådana möjligheter saknas skall full förtidspension utgå.

Några remissinstanser har föreslagit att den pension som utgår inom

ramen för de utvidgade möjligheterna för äldre förvärvsarbetande skall ges

en särskild benämning. Mot bakgrund av att det i princip rör sig om samma

pension som förtidspension i allmänhet och med beaktande av de avgräns-

ningssvårigheter som skulle uppkomma anser jag emellertid inte att en

sådan särskild beteckning bör införas.

Förtidspension i allmänhet

Vid sidan av huvuduppgiften har riksförsäkringsverket haft att under­

söka frågan om rätten till förtidspension i allmänhet. Verket föreslår en

viss uppmjukning av praxis. Även i orter med differentierat näringsliv

skall man ta hänsyn till svårigheterna för medicinskt handikappade att få

arbete. Förtidspension bör enligt verket kunna beviljas med bortseende från

arbetsförmåga som inte går att praktiskt utnyttja till förvärvsarbete. En

förutsättning bör dock enligt verket vara att det i dessa fall — i motsats

till vad som skall gälla beträffande den äldre arbetskraften — gjorts försök

med arbetsplacering under högst ett till två år. Verket har vidare förordat

ändrade grunder för invaliditetsbedömningen i fråga om hemarbetande

husmödrar.

Även denna del av riksförsäkringsverkets förslag har fått ett positivt

mottagande under remissbehandlingen. Från enstaka remissinstanser har

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

62

dock framförts farhågor dels för att försäkrade kan komma att utsättas

för påverkan som leder till ofrivillig pensionering, dels för att en utvidgad

förtidspensionering av yngre personer kan få negativa följder.

Jag vill i anledning av vad som anförts under remissbehandlingen under­

stryka att förslaget om vidgade möjligheter att få förtidspension inte

innebär någon ändring vad avser den grundläggande målsättningen vid

invaliditetsbedömning för förtidspension i allmänhet. Härvidlag skall såle­

des avsikten alltjämt vara att söka återinpassa den försäkrade i förvärvs­

livet.

I likhet med riksförsäkringsverket anser jag att arbetsmarknadsmässiga

hänsyn i större utsträckning än vad nu ibland är fallet bör få inverka vid

invaliditetsbedömningen. Enligt min mening bör det inte finnas fog för

betänkligheter mot verkets förslag, eftersom försök med arbetsplacering

av den försäkrade i dessa fall förutsätts under en tid av upptill ett till två

år. Såsom anförts under remissbehandlingen bör enligt min mening försik­

tighet alltjämt iakttas i fråga om beviljande av förtidspension åt yngre per­

soner. I sådana fall framträder självfallet kravet på återinpassning i för­

värvslivet särskilt starkt.

I praxis tar man f. n. vid invaliditetsbedömningen beträffande handikap­

pade husmödrar hänsyn till förvärvsarbete som de tidigare utfört men ge­

nom invaliditeten inte kan fortsätta. Däremot tar man i andra fall inte

särskild hänsyn till att invaliditeten hindrar en husmor från möjligheten

att ta förvärvsarbete utom hemmet. Jag är av den uppfattningen att den

nuvarande tillämpningen många gånger kan synas väl restriktiv. En viss

uppmjukning av invaliditetsbedömningen bör därför komma till stånd. Den

bör åstadkommas på så sätt att inom ramen för nuvarande bedömnings­

grunder större generositet iakttas vid prövning av husmödrars rätt till

förtidspension. Samma bedömningsgrunder som för husmödrar bör såsom

påpekats av ett par remissinstanser gälla för hemarbetande make.

Invaliditetsbedömningen vid sådana psykiska sjukdomar som betecknas

som neuroser eller psykopati skapar stora svårigheter. Riksförsäkrings­

verket har berört problemet under hänvisning till ett av socialstyrelsen den

9 september 1969 avgivet yttrande.

För egen del vill jag här framhålla att en viss förskjutning synes ha

skett i det psykiatriska betraktelsesättet av neuros- och psykopatifallen.

Försiktighet måste emellertid fortfarande iakttas vid invaliditetsbedöm­

ningen i hithörande fall. Innan förtidspension beviljas måste stora an­

strängningar göras att behandla och rehabilitera den försäkrade. Möjlig­

heterna till omplacering efter eventuell omskolning måste ingående prövas.

Härvid bör i enlighet med vad riksförsäkringsverket anfört en förutsättning

för beviljande av förtidspension vara att resultatlösa försök med omplace­

ring gjorts under en tid av ett till två år. Ovisshet vid bedömningen vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

63

avser sjukdomens varaktighet eller möjligheterna till rehabilitering torde

såsom f. n. ofta böra resultera i att förmånerna från den allmänna försäk­

ringen utgår i form av sjukbidrag.

I anslutning till vad som anförts under remissbehandlingen vill jag sär­

skilt understryka vikten av att det redan nu förekommande samarbetet mel­

lan försäkringskassorna och arbetsmarknadsmyndigheterna ytterligare ut­

vecklas.

Omprövning av pensionsrätt

Riksförsäkringsverket har föreslagit ett förenklat förfarande för att åter­

få indragen eller reducerad förtidspension. Enligt verkets förslag skall det

räcka att den försäkrade till försäkringskassan ger in en ansökningsblan­

kett, som innehåller upplysning att förvärvsarbete upphört samt en för­

säkran att övriga förhållanden är oförändrade sedan han beviljades pension.

Det föreslagna förfarandet har rönt allmänt gillande under remissbe­

handlingen och jag förordar att det införs. Såsom verket framhållit bör det

stå öppet främst för äldre förvärvsarbetande. Vidare delar jag verkets

uppfattning att ny ansökan bör krävas i fall där den ursprungliga pensio­

nen beviljats för längre tid tillbaka än tre år. Jag vill i anledning av vad

LO anfört framhålla att förslaget i denna del har sin grund i strävan att

tillgodose trygghetskraven från förtidspensionerade personer som vill göra

försök med förvärvsarbete efter pensioneringen. Vad som eftersträvas är en

smidig övergång till egen försörjning resp. ett snabbt stöd då försök till

förvärvsarbete misslyckats. Någon lagändring behövs inte för att det före­

slagna förfarandet skall kunna tillämpas.

Såsom några remissinstanser påpekat torde förtidspensionärer vid för­

sök till förvärvsarbete ofta erhålla lägre inkomster än under tidigare yrkes­

verksamma år. Enligt min mening bör emellertid nu gällande bestämmelser

för beräkning av antagandepoäng och pension utgöra tillfredsställande

skydd för att resultatet av en tids förvärvsarbete inte blir en lägre pension

när den försäkrade senare åter går i pension. I all synnerhet gäller detta

äldre förvärvsarbetande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Förtida uttag m.m.

Vissa försäkrade, som gjort förtida uttag av ålderspension, skulle för­

modligen om de inte gjort sådant uttag kommit att bli berättigade till

förtidspension i enlighet med de föreslagna nya reglerna med vidgade möj­

ligheter för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension. Under remiss­

behandlingen bär från en del håll framhållits önskvärdheten av någon form

av kompensation till dessa försäkrade.

Jag delar uppfattningen att en lösning av detta problem framstår som

64

önskvärd. De som gjort förtida uttag har inte kunnat förutse de kommande

ökade möjligheterna till förtidspension. För att så långt som möjligt skapa

rättvisa åt dessa bör möjligheter öppnas för dem att gå över till förtids­

pension.

Mot bakgrunden av det anförda förordar jag att en försäkrad som gjort

förtida uttag av ålderspension skall kunna återkalla det förtida uttaget för

att i stället — om förutsättningar därtill föreligger — övergå till förtids­

pension. Rätten att återkalla förtida uttag bör dock enligt min mening inte

begränsas till de fall då den försäkrade övergår till att lyfta förtidspension.

Sådan återkallelse bör kunna ske även utan samband med att förtidspen­

sion beviljas. Härigenom kan det — med de pensionsberäkningsregler jag

förordar i det följande -— komma att te sig mer lockande för en försäkrad

att acceptera ett arbetstillfälle som uppkommit efter det han gjorde sitt för­

tida uttag. Jag föreslår vidare att kvinna, som gjort förtida uttag och som

därefter blir änka, efter återkallelse av det förtida uttaget skall kunna få

änkepension.

Om förtida uttag av ålderspension efter återkallelse upphör, bör därefter

utgående pension — änkepension från folkpensioneringen, förtidspension

eller ålderspension — minskas endast med hänsyn till den tid förtida uttag

av ålderspension har ägt rum före avbrottet. Däremot bör ingen reducering

ske för tiden mellan avbrottet och 67-årsåldern. Detta innebär att den som

övergår från förtida uttag till förtidspension eller änkepension får en höjd

pension. Vad som därefter fattas i full pension blir beroende av hur många

månader den försäkrade åtnjutit ålderspension i anledning av det förtida

uttaget. Jämfört med tidigare får den försäkrade också den fördelen att

kommunalt bostadstillägg samt — såvitt avser förtidspension — hustru­

tillägg och barntillägg kan utgå under tiden fram till 67-årsåldern. Om den

försäkrade, efter förtida uttag av ålderspension och efter det han återkallat

sådant uttag utan att övergå till förtidspension, väljer att uppskjuta nytt

uttag av ålderspension till senare tillfälle än då han fyller 67 år, kommer

hans på grund av det förtida uttaget reducerade pension att öka med hänsyn

till den tid som förflyter efter 67-årsmånaden till dess uttag av ålderspen­

sion senare äger rum.

Den som återkallat förtida uttag av ålderspension bör ha möjlighet att

ånyo ta ut ålderspension före 67 års ålder med den reduktion som följer

av det tidigare uttaget och av att det senare uttaget sker före 67 år. För att

undvika missbruk av systemet bör dock rätten till återkallelse för den för­

säkrade begränsas så att han kan göra återkallelse endast en gång.

Halv förtidspension

Riksförsäkringsverket har föreslagit att den som har sin arbetsförmåga

nedsatt med mellan hälften och två tredjedelar skall få halv förtidspension.

För detta fall utgår f. n. en tredjedel av hel pension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

85

Samtliga remissinstanser har godtagit riksförsäkringsverkets förslag och

jag förordar att det genomförs. Genom lagändringen öppnas såsom riks­

försäkringsverket anfört bättre möjligheter till tillfredsställande kombina­

tioner av arbetsinkomst och partiell pension.

Pensionsdelegationerna

Enligt riksförsäkringsverkets förslag skall pensionsdelegationerna ut­

ökas med två ledamöter som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhål­

landen. Dessa ledamöter skall enligt förslaget utses av verket efter kon­

takter med arbetsmarknadens organisationer.

Under remissbehandlingen har riksförsäkringsverkets förslag mött erin­

ringar på en del håll. Det övervägande antalet remissinstanser har emeller­

tid tillstyrkt verkets förslag. Övriga yttranden innehåller varierande syn­

punkter och önskemål.

Försäkringskasseförbundet har avstyrkt riksförsäkringsverkets förslag

under motivering att sakkunskap i arbetsmarknadsfrågor redan finns till­

gänglig i pensionsdelegationerna med deras nuvarande sammansättning

samt att en utökning av antalet ledamöter motverkar effektiviseringen av

handläggningen.

Jag har för egen del förståelse för försäkringskasseförbundets farhågor

för att en utökning av antalet ledamöter kan komma att från administra­

tiv synpunkt tynga arbetet i pensionsdelegationerna. Med hänsyn till de

stora arbetsuppgifter som ligger på delegationerna bör en sådan utveckling

så långt möjligt undvikas. Jag anser emellertid att sådana fördelar kan

vara att hämta ur ett genomförande av verkets förslag att jag vill förorda

det. Vad några remissinstanser föreslagit om att läkarna i delegationerna

bör få ställning av rådgivare och inte som ledamöter kan jag inte biträda.

Flertalet av delegationernas ärenden —- som förutom förtidspensionsären-

den innefattar frågor om invaliditetstillägg, invaliditetsersättningar och

vårdbidrag — kommer alltjämt att innefatta medicinska bedömningar av

sådan karaktär att jag anser att läkarna fortfarande bör ingå som ledamöter.

Statskontoret har i sin utredning Arbetsmarknadsverket och arbetsmark­

nadspolitiken (SOU 1968: 60) föreslagit att arbetsvårdsrepresentanter bör

ingå i pensionsdelegationerna. Samma uppfattning har redovisats i några

remissyttranden.

Enligt gällande bestämmelser har företrädare för länsarbetsnämnden

rätt att delta i pensionsdelegations sammanträde. Ett nära samarbete mel­

lan försäkringskassorna och arbetsvårdsorganen förutsätts därutöver, som

jag tidigare framhållit, alltid ske. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden

av att ytterligare sakkunskap om arbetsmarknadsfrågor kommer att till­

föras delegationerna genom representanter från arbetsmarknadens organi­

sationer bör enligt min mening kravet på insikter om arbetsmarknadsför-

hållanden bli väl tillgodosett. Någon sådan utökning av pensionsdelegatio-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 66

Kungl. Maj ds proposition nr 66 år 1970

66

nerna som statskontoret föreslagit bör därför inte ske. Inte heller anser jag

mig kunna tillmötesgå andra under remissbehandlingen framförda syn­

punkter på valet av ledamöter i pensionsdelegationerna genom att ta in

ytterligare regler i lagen om delegationernas sammansättning.

Jag vill betona att de ledamöter som ingår i delegationerna inte skall

betraktas som partsrepresentanter med uppgift att bevaka det ena eller det

andra intresset. Ledamöternas funktion är att tjänstgöra som sakkunniga

bedömare av de föreliggande ärendena.

Suppleanterna i pensionsdelegationerna bör — såsom f. n. — vara per­

sonliga. Det framgår av 18 kap. 10 § AFL att möjlighet föreligger att in­

kalla annan suppleant än den personlige om även denne är förhindrad

att tjänstgöra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Kostnader och ikraftträdande

Det är inte möjligt att göra några mer preciserade beräkningar av kost­

naderna i anledning av de föreslagna reformerna rörande förtidspensione­

ringen. Riksförsäkringsverket har beräknat ökningen av pensionskostna­

derna under första året till omkring 50 milj. kr. för folkpensioneringen och

50 milj. kr. för tilläggspensioneringen. Dessa belopp bör läggas till grund

för underlaget vid anslagsberäkningen.

Bestämmelserna bör såsom riksförsäkringsverket föreslagit träda i kraft

den 1 juli 1970.

ATP för lön från utländska beskickningar

Från främmande makters beskickningar i Sverige har uttryckts önske­

mål om att möjlighet skall införas för utlänningar att på samma villkor

som svenska medborgare få tillgodoräkna lön från utländska beskick­

ningar, konsulat och enskilda beskicknings- eller konsulatsmedlemmar så­

som pensionsgrundande för ATP. Riksförsäkringsverket har mot bakgrun­

den härav den 15 januari 1970 inkommit med förslag till en lagändring

för att öppna en sådan möjlighet.

Jag finner det skäligt att de önskemål som framförts nu tillmötesgås ge­

nom att — i enlighet med vad riksförsäkringsverket föreslagit — den möj­

lighet som f. n. finns för utländsk beskickning att genom att avge en sär­

skild förbindelse till riksförsäkringsverket göra lön till svensk medborgare

pensionsgrundande utsträcks till att avse även utländska medborgare. En

sådan förbindelse medför skyldighet för beskickningen att erlägga avgifter

för den lön som avses. Författningstekniskt bör frågan lösas så, att en del

av nuvarande bestämmelser i It kap. 2 § tredje stycket AFL bryts ut och

tillsammans med de nytillkommande bestämmelserna får bilda två nya

stycken av paragrafen.

67

Förbindelser av de olika slag, som avses i lagrummet i dess nu gällande

lydelse, måste enligt praxis och i enlighet med uttalanden vid lagens till­

komst avse samtliga svenska medborgare som sysselsätts i den verksamhet

som anges i förbindelsen. Förbindelse godtas sålunda inte om den anges

omfatta endast viss person.

Beträffande kraven på en förbindelses generella omfattning bör det, så­

som riksförsäkringsverket anfört, inte få förekomma att beskickning, som

inte avgett förbindelse avseende svenska medborgare i viss verksamhet, av­

ger motsvarande förbindelse avseende enbart utlänningar. Endast förbin­

delse, som avser antingen enbart svenska medborgare eller såväl svenska

medborgare som utlänningar, bör godtas. Beträffande verksamhetens om­

fattning får kravet på en förbindelses generella avfattning anses uppfylld,

om förbindelsen avser samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmar

av en viss kategori, t. ex. beskicknings eller lönat konsulats tjänstepersonal

eller också samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmars privattjä­

nare. Däremot bör förbindelse avseende endast en viss angiven beskick­

nings- eller konsulatsmedlems privattjänare inte godtas.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1970 men bör

få tillämpas även på lön som hänför sig till första halvåret 1970. Inkomst för

hela år 1970 kommer därigenom att kunna omfattas av de nya bestämmel­

serna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­

slag till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1969: 205) om pensionstillskott.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga.1

Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående de före­

slagna ändringarna.

1) Lagen om allmän försäkring

2 kap.

4 §•

De nuvarande beteckningarna på de borgerliga primärkommunerna —

landskommun, köping och stad — skall enligt statsmakternas beslut den

1 Bilagan, som frånsett vissa redaktionella ändringar är likalydande med de vid propositionen

fogade förslagen, har uteslutits här.

68

1 januari 1971 ersättas med den enhetliga beteckningen kommun. Sam­

tidigt ersätts beteckningarna på de beslutande kommunala organen —

kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige — med beteckningen kom­

munfullmäktige. Reformen föranleder justeringar i denna paragraf och i

18 kap. 1, 7, 14, 16, 17 och 20 §§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

6 kap.

1 §•

Paragrafens nya tredje stycke innehåller bestämmelsen om rätt för för­

säkrad som gjort förtida uttag av ålderspension att avbryta sådant uttag.

Förutsättningar för att ålderspensionen skall upphöra att utgå är att den

försäkrade gör framställning hos försäkringskassan och — i de fall han

åtnjuter även tilläggspension — att han återkallar även förtida uttag av

tilläggspension. Liksom hittills skall alltså folkpension och tilläggspension

följas åt.

Av lagrummet framgår att återkallelse skall avse tiden fr. o. m. månaden

näst efter det återkallelse skett. Retroaktiv återkallelse kan inte ske. För

den som önskar byta ut sin förtida ålderspension mot förtidspension kan

det vid den tidpunkt då han ger in återkallelsen vara oklart om hans ansö­

kan om förtidspension kommer att bifallas. Han bör därför kunna göra sin

återkallelse villkorad, dvs. beroende av att hans ansökan om förtidspension

bifalls. Han bör också kunna ställa som villkor att han får hel och inte par­

tiell förtidspension. Detta innebär att ålderspension utgår provisoriskt till

dess förtidspensionsfrågan prövats. Bifalls sedan ansökan om förtidspen­

sion med verkan retroaktivt, upphör ålderspensionen definitivt från den

tidigare tidpunkt, då förtidspension börjar utgå. Vid utbetalning av förtids­

pensionen sker därvid avräkning av den ålderspension som utbetalats pro­

visoriskt för tid för vilken sedan förtidspension skall utgå.

2

§•

I paragrafens tredje stycke regleras minskningen av ålderspension i det

fall förtida uttag har avbrutits efter återkallelse av den försäkrade. Minsk­

ningen skall i fortsättningen motsvara

0,6 % för varje månad det förtida

uttaget pågått.

Bestämmelserna kan åskådliggöras med följande exempel.

a) En försäkrad gör förtida uttag fr. o. m. den månad han fyller 63 år.

Hans pension minskas då med (48 ^X 0,6 =) 28,8 %, dvs. hans pension mot­

svarar 71,2 % av full pension. Han avbryter sitt uttag av ålderspension

med verkan fr. o. m. den månad han fyller 64 år och övergår till förtids­

pension. Förtidspension skall då — eftersom den försäkrade uppburit ål­

derspension i 12 månader — minskas med (12 ^X 0,6 =) 7,2 %. Förtids­

pensionen kommer således att uppgå till 92,8 % av full pension mot att

69

den tidigare utgående ålderspensionen uppgick till 71,2 %. Dessutom kan

kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg utgå till förtidspensionen.

b) Exemplet under a ändras på så sätt att den försäkrade inte tar ut

förtidspension i samband med återkallandet. Fr. o. m. den månad han fyller

65 år gör han på nytt förtida uttag av ålderspension. Denna kommer då att

minskas med (12 X 0,6 + 24 x 0,6 =) 21,6 %. Hans ålderspension blir då i

fortsättningen 78,4 % av hel pension.

c) Fallet under b varieras så att den försäkrade — efter återkallelsen

vid 64 års ålder — väntar med att ta ut ålderspension till den månad han

fyller

68 år. Hans pension skall då dels minskas med (12 x 0,6=) 7,2 %

med hänsyn till det förtida uttaget, dels ökas med (12 ^X 0,6=) 7,2 % be­

roende på uppskovet med det förnyade uttaget efter 67 års ålder. Minsk­

ningen och ökningen tar i detta fall ut varandra och den försäkrade får i

fortsättningen full pension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

7 kap.

1 §•

Denna paragraf innehåller huvudgrunderna för invaliditetsbedömningen.

Även den nya lydelsen av lagrummet innebär i princip att invaliditets-

begreppet inom förtidspensioneringen innefattar en arbetsinvaliditet på

medicinska grunder. För det första skall det finnas en medicinsk grund —

sjukdom eller annan kraftnedsättning — som påverkar förmågan att utföra

arbete. Det skall alltså föreligga ett orsakssammanhang mellan de angivna

faktorerna och nedsättningen av den pensionsberättigades prestationsför­

måga. Såsom framgar av den allmänna motiveringen skall en uppmjukning

av det medicinska kravet ske särskilt för äldre förvärvsarbetande. För det

andra skall den försäkrades möjligheter att bereda sig inkomst genom

förvärvsarbete vara nedsatta med minst hälften. Orsaken härtill kan vara

enbart sjukdomens eller kraftnedsättningens inverkan på prestationsför­

mågan, men orsaken kan också i högre eller lägre grad vara yttre förhål­

landen, arbetsmarknadsmässiga och sociala.

Lagen beskriver f. n. det medicinska underlaget för nedsättningen av

arbetsförmågan som »sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat

lyte». Såsom riksförsäkringsverket anfört är det med den utvidgning av för­

tidspensioneringen som nu åsyftas motiverat att se på åldersförändringarna

på ett annat sätt än tidigare. I den mån de, sedda i relation till det aktuella

arbetets krav, får anses utgöra rimligt skäl att lämna detta arbete kan de

också under vissa förutsättningar vara tillräcklig grund för förtidspension.

På skäl som socialstyrelsen anfört under remissbehandlingen har ut­

trycket »sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan» föredragits framför det av verket föreslagna uttrycket

»sjukdom eller annan nedsättning av kropps- eller själskrafterna». Inom

ramen för denna beskrivning faller de i den hittillsvarande lagtexten upp­

70

tagna rekvisiten. Därutöver avser den nya lydelsen att täcka de fall som

skall tillkomma enligt den i den allmänna motiveringen närmare beskrivna

utvidgningen.

Till följd av införandet av möjligheten att avbryta förtida uttag har lag­

texten omdisponerats så att det framgår att förtidspension kan åtnjutas

av den som återkallat förtida uttag.

2

§•

Ändringen i tredje stycket i denna paragraf innebär att förtidspension i

lägsta invaliditetsgraden skall utgå med hälften av hel pension i stället för

som nu med en tredjedel. Förslaget har berörts i den allmänna motiveringen.

3 §•

Reglerna för bedömningen av nedsättningen i den försäkrades arbetsför­

måga återfinns i denna paragraf.

I fråga om äldre försäkrade i allmänhet skall såsom utvecklats i den all­

männa motiveringen inte såsom förutsättning för rätt till förtidspension

uppställas krav på att den försäkrade skall genomgå omskolning eller under­

kasta sig annan rehabiliteringsåtgärd. Vid sådant förhållande kommer en

tillämpning av bestämmelsen i 20 kap. 3 § sista stycket AFL rörande inne­

hållande av pension till den som undandrar sig rehabiliteringsåtgärd i all­

mänhet inte att bli aktuell såvitt gäller förtidspension åt försäkrade till­

hörande denna kategori.

För äldre förvärvsarbetande skall hänsyn tas främst till förmågan att

bereda sig inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom

annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Då det gäller att avgöra om

ett visst arbete kan anses lämpligt för en försäkrad, bör få anläggas liknan­

de synpunkter som kommit till uttryck inom arbetslöshetsförsäkringen.

Förutsättningarna för att ett arbete skall anses lämpligt är enligt gällande

bestämmelser bl. a. att arbetet motsvarar vederbörandes krafter och färdig­

heter, att det är förenat med en avlöning, som prövas vara skälig i förhål­

lande till lön som för sådant arbete utgår enligt kollektivavtal eller -— om

sådant avtal ej finns — till i arbetsorten förekommande lön för samma

arbete. Vidare får inte heller andra särskilda omständigheter föreligga med

hänsyn till vederbörandes personliga förhållanden eller arbetets natur var­

igenom arbetet kan betraktas som olämpligt. Redan däri att man inte skall

kunna kräva t. ex. omskolning ligger att vederbörande utan vidare skall

kunna utföra det erbjudna arbetet. Vad beträffar förutsättningen att erbju­

det arbete skall vara förenat med skälig lön innebär inte detta att lönen

skall jämföras med den försäkrades tidigare inkomster. Att det arbete som

står till buds inte är lika kvalificerat som det han tidigare utfört hindrar

inte att det erbjudna arbetet ändå kan anses lämpligt. En yrkeskunnig

person bör dock inte vara skyldig att acceptera ett arbete med sådan lön

att den inte står i rimlig relation till hans kvalifikationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

71

Att lämpligt arbete skall finnas tillgängligt för den försäkrade innebär i

allmänhet att arbete finns eller tämligen omgående skall kunna anskaffas

åt honom i anslutning till bostadsorten. Länsarbetsnämnden i länet torde

kunna lämna uppgift om så är förhållandet.

4 §•

Ändringarna i första stycket föranleds av att beloppet för den lägsta gra­

den av partiell förtidspension ändras från en tredjedel till hälften av hel

pension.

Om den försäkrade efter det att förtida uttag av ålderspension upphört

kommer i åtnjutande av förtidspension, skall förtidspensionen reduceras

med hänsyn till den tid förtida ålderspension utgått. Bestämmelser härom

upptas i ett nytt andra stycke av denna paragraf. Angående den närmare

innebörden hänvisas till den allmänna motiveringen och kommentaren vid

6 kap. 2 §.

8 kap.

1 och 4 §§.

1 § har omformulerats så att möjlighet öppnas för en kvinna, som

blir änka efter det att hon gjort förtida uttag av ålderspension, att övergå

till änkepension. Änkepensionen reduceras i sådant fall med hänsyn till

den tid hon gjort förtida uttag av ålderspension. Bestämmelser härom har

intagits i tillägget till 4 §.

9 kap.

1

§•

Då förtidspension inom den lägsta invaliditetsgraden höjs till att utgå

med hälften av hel pension måste en motsvarande justering ske beträffande

bestämmelserna rörande barntillägg till förtidspension.

It kap.

2

§•

Ändringarna i denna paragraf har kommenterats i den allmänna motive­

ringen. I en övergångsbestämmelse har getts föreskrift som innebär att de

nya bestämmelserna skall kunna tillämpas även på lön som hänför sig till

första halvåret 1970.

12 kap.

1 och 2 §§.

Ändringarna i dessa paragrafer ansluter till ändringarna i

6 kap. 1 och

2

§§•

13 kap.

1

§•

Ändringen i denna paragraf motsvarar ändringen i 7 kap. 1 §.

4 §•

Denna paragraf — som motsvarar det nya andra stycket i 7 kap. 4 § —

upptar bestämmelser om minskning av förtidspension i form av tilläggs­

pension för den som tidigare gjort förtida uttag av ålderspension men åter­

kallat detta. Beträffande den närmare innebörden hänvisas till den allmänna

motiveringen och kommentaren till

6 kap. 2 §.

18 kap.

7 §•

Riksförsäkringsverket har — efter samråd med företrädare för Stock­

holms och Stockholms läns allmänna försäkringskassor — i en den 16

januari 1970 ingiven framställning om utvidgning av antalet ledamöter i

styrelsen för den allmänna försäkringskassa som kommer att bildas genom

sammanslagning av nuvarande kassorna för Stockholms stad och Stock­

holms län anfört i huvudsak följande.

Inom verksamhetsområdena för Stockholms och Stockholms läns all­

männa försäkringskassor är f. n. något över 1,4 milj. personer bosatta.

Antalet ledamöter i styrelserna för dessa båda kassor är nu 14, varav fyra

är valda av Stockholms stadsfullmäktige och fyra av Stockholms läns lands­

ting. Efter sammanslagning av de båda kassorna, vilken skall ske vid in­

gången av år 1971 samtidigt som staden inträder i landstingskommunen

kommer antalet styrelseledamöter — om inte gällande bestämmelser änd­

ras —- att minska till sju, av vilka fyra kommer att utses av det blivande

landstinget. Med hänsyn till bl. a. att den nybildade försäkringskassan kom­

mer att avse ett verksamhetsområde av mycket heterogen karaktär, bör

den tillföras ett större antal av landstinget valda styrelseledamöter än som

lagen f. n. medger. Verket föreslår därför att antalet styrelseledamöter i den

nya försäkringskassan utökas till nio, varav sex valda av det blivande lands­

tinget.

Med anledning av verkets framställning har i förevarande paragraf in­

tagits en specialbestämmelse beträffande styrelsen för Stockholms läns all­

männa försäkringskassa. Den skall, såsom framgår av övergångsbestämmel­

sen, gälla fr. o. m. ingången av år 1971 samtidigt med sammanslagningen av

de båda berörda kassorna.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

8

§.

De under år 1969 slutligt antagna grundlagsändringarna innebär bl. a. att

riksdagen fr. o. m. valet år 1970 skall väljas för tre år och att valet skall ske

samtidigt med val till kommuns fullmäktige och till landsting. I samband

med grundlagsändringarna ändrades även mandattiderna för bl. a. kom­

munal- och stadsfullmäktige, fullmäktige i kommunalförbund och lands-

tingsmän fr. o. m. nämnda val till tre i stället för som tidigare fyra år.

Under år 1969 beslöts även att mandattiderna för de kyrkokommunala

organen och för vissa icke kommunala organ vilka helt eller delvis utses av

73

kommun eller landstingskommun skulle vara tre år. Därjämte beslöts att

mandattiden för styrelserna och för de nämnder för specialreglerad kom­

munal och landstingskommunal förvaltning, vilkas mandattid liksom sty­

relsernas börjar året efter de representativa organens mandattid, skall vara

samordnad med denna. Den nya ordningen skall tillämpas fr. o. m. 1970 års

val (prop. 1969: 129, KU 44, 45 och 49, rskr 405—407). I propositionen

uttalades att för övriga nämnder och andra organ i vilka kommun och

landstingskommun utser ledamöter torde en motsvarande ändring böra

övervägas i andra sammanhang.

Mot bakgrunden av det anförda föreslås att förevarande paragraf ändras

så att mandattiderna för ledamöterna i styrelse för allmän försäkringskassa,

pensionsdelegation och försäkringsnämnd förkortas från fyra till tre år.

Flertalet mandattider för nu verksamma ledamöter utlöper den 31 decem­

ber 1970. Det förekommer dock även andra mandattider. För att få enhet­

liga utgångspunkter för mandatperioderna har i övergångsbestämmelserna

föreslagits att nu löpande tjänstgöringstider för ledamöter och suppleanter

i allmän försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation och försäkrings­

nämnd skall upphöra vid utgången av år 1970.

För att undvika att mandattiderna för ledamöter i nytillkommet organ,

t. ex. nyinrättad pensionsdelegation, kommer att avvika från övriga gäl­

lande mandattider, medges Kungl. Maj :t enligt förslaget rätt att förordna

om annan mandattid om så behövs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

13 §.

Riksförsäkringsverket har beträffande gränsdragningen för verkets till­

sättning m. m. av tjänster hos de allmänna försäkringskassorna i en den

30 december 1969 ingiven skrivelse anfört i huvudsak följande.

Beträffande gränsdragningen för tjänstetillsättningarna bör staten av så­

väl sakliga som tekniska skäl fortfarande behålla den högre ledningsperso-

nalen i ett eller annat avseende inom sitt förstahandsansvar. Intentionerna

vid tidigare avgränsning kan i vart fall inte antas ha avsett att en mindre

grupp än direktörerna, avdelningscheferna och pensionsföredragandena

skulle tillhöra verkets område. I dagens löneläge skulle detta Betyda att ver­

kets område skulle börja vid lönegrad A 28. Verket är emellertid inte benä­

get att bortse från att kassornas kamreraretjänster befinner sig under denna

lönegrad, varför gränsen bör dras vid lägst lönegrad A 26.

Riksförsäkringsverket anser vidare att befogenheterna att tillsätta tjäns­

terna och att fastställa löner m. m. inte har så starkt samband med varandra

att en sammankoppling av befogenheterna är nödvändig. Tillsättningsfrågan

och förhandlingsfrågan domineras nämligen av aspekter, som i betydelse­

fulla avseenden knappast har med varandra att göra.

Riksförsäkringsverket finner slutligen att det är angeläget att verket får

behålla möjligheterna att avgöra om en tjänst i lägst lönegrad A 21 bör få

inrättas.

74

Försäkringskasseförbundet har efter remiss yttrat sig över riksförsäk­

ringsverkets förslag och därvid beträffande tillsättning av tjänster anfört

att förbundet anser att en gränsdragning, som inte är knuten till en viss

lönegrad, på lång sikt är att föredra, men att förbundet på av riksförsäk­

ringsverket anförda skäl accepferar verkets förslag. Vad avser behörigheten

att inrätta tjänst ifrågasätter förbundet nödvändigheten att införa en sär­

skild bestämmelse. Även Försäkringskassornas förhandlingsorganisation bar

yttrat sig över verkets förslag, varvid organisationen anfört synpunkter som

i huvudsak överensstämmer med förbundets.

Mot bakgrunden av riksförsäkringsverkets framställning föreslås nu vissa

ändringar i förevarande paragraf. Ändringarna innebär att sammankopp­

lingen i AFL mellan tillsättnings- och avtalsfunktionerna skiljs åt. Vidare

tilläggs Kungl. Maj :t befogenhet meddela bestämmelser rörande inrättande

av tjänster i de allmänna försäkringskassorna. Frågan om var gränsen skall

gå för riksförsäkringsverkets tillsättande av tjänster behöver lika litet som

hitintills regleras i lagen. De ändrade bestämmelser härutinnan som kan bli

en följd av verkets framställning får meddelas av Kungl. Maj:t.

20

§.

Ändringen i denna paragraf rörande pensionsdelegationernas samman­

sättning har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

2) Lagen om pensionstillskott

2 och 3 §§.

Ändringar har gjorts i paragraferna med hänsyn till att beloppet för den

lägsta graden av partiell förtidspension ändras från en tredjedel till hälften

av hel pension.

Vidare har paragraferna ändrats så att det framgår att pensionstillskott

skall minskas i motsvarande mån som minskning sker av i förtid uttagen

ålderspension, förtidspension eller änkepension då sådan pension utgår

efter det att förtida uttag av ålderspension återkallats.

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring

i lagen (1962:381) om allmän försäkring inhämtas enligt 87 § regerings­

formen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko­

nungen.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1970

75

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 9 mars 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet

R^egner,

regeringsrådet

M

artenius

,

justitierådet

B

ernhard

,

justitierådet

H^{ess er}.

Enligt lagrådet den 5 mars 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20

februari 1970, hade Kungl. Maj:t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen

lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om

ändring i lagen om allmän försäkring.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsfiskalen Kenneth Bratthall.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 mars

1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

A

ndersson

, L

ange

,

H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

, B

engtsson

,

N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

, C

arlsson

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad förtids­

pensionering m. m. och anför.

Lagrådet har yttrat sig över förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381)

om allmän försäkring och därvid lämnat förslaget utan erinran.

Utöver vad som berörts i statsrådsprotokollet den 20 februari 1970 vill jag

här ta upp frågan om förmögenhetsgränser för inkomst-

prövade pensionsförmåner.

Kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension i anledning av

dödsfall före den 1 juli 1960 utgår efter inkomstprövning. Reglerna för in­

komstprövningen finns i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension och — i fråga om änkepension — lagen (1962:

382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Inkomstprövningen

innebär, att kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg minskas med 50 %

av pensionärens årsinkomst utöver folkpension i vad inkomsten överstiger

2 000 kr. för ogift pensionär och 3 000 kr. för makar tillsammans. Med folk­

pension jämställs därvid ATP i den mån denna minskar pensionstillskott

enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. De nyss nämnda änkepen­

sionerna minskas med V

3 av den årsinkomst som överstiger 2 000 kr.

Med årsinkomst avses här den inkomst för år räknat, som pensionären

kan antas komma att åtnjuta under den närmaste framtiden. Vid uppskatt­

ning av förmögenhetsavkastning finns en s. k. skärpningsregel, enligt vilken

avkastningen skall höjas med

10 % av det belopp varmed förmögenheten

överstiger 30 000 kr. för ogift pensionär och 45 000 kr. för makar tillsam­

mans. För gift pensionär skall hälften av makarnas sammanlagda inkomst

och förmögenhet anses tillkomma vardera maken.

De nuvarande inkomstprövningsreglerna gäller sedan den 1 juli 1969.

Skärpningsregeln för förmögenhet har dock varit oförändrad sedan den

1 juli 1965. Förmögenhetsgränserna höjdes då i samband med 1965 års all­

77

männa fastighetstaxering. Avsikten med denna höjning var att neutralisera

verkningarna på inkomstprövade pensionsförmåner av de höjningar av fas­

tighetstaxeringarna som då skedde.

En ny allmän fastighetstaxering genomförs i år. Enligt de av fastighets-

taxeringsnämnderna preliminärt åsatta taxeringsvärdena kommer den nya

fastighetstaxeringen att i genomsnitt för hela landet innebära en höjning av

taxeringsvärdena med 36 % för villafastigheter och 31 % för jordbruksfas­

tigheter. Höjningen för villafastigheter ligger högst i Göteborgs och Bohus

län med i genomsnitt drygt 50 %, medan Norrbottens län ligger lägst med

en genomsnittlig höjning med 11 %.

Mot bakgrunden av de höjda fastighetstaxeringsvärdena bör förmögen-

hetsgränserna för de inkomstprövade pensionsförmånerna justeras. Jag för­

ordar att det skärpningsfria förmögenhetsbeloppet höjs från 30 000 kr. till

50 000 kr. för ogift pensionär och från 45 000 kr. till SO 000 kr. för makar

tillsammans.

Höjningen av förmögenhetsgränserna är av generell natur och således

likformig för fastighetsinnehav och förmögenhet som består av exempelvis

banktillgodohavanden. För vissa pensionstagare med reducerade pensions­

förmåner på grund av förmögenhetsinnehav kommer de nya skärpnings-

regleina därför att medföra rätt till höjning av de utgående pensionsbelop­

pen efter ansökan i vanlig ordning. I vilken omfattning detta kommer att

inträffa är svårt att ange. Kostnaderna för pensionshöjningarna i dessa fall

kommer huvudsakligen att falla på kommunerna.

De nya förmögenhetsgränserna bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1970, dvs. från

samma tidpunkt som de nya taxeringsvärdena börjar tillämpas vid pen-

sionsberäkningarna. För tiden dessförinnan har riksförsäkringsverket gett

anvisningar till försäkringskassorna om att de äldre taxeringsvärdena skall

användas.

Vad här sagts föranleder ändring i 16 § lagen (1962:382) angående in­

förande av lagen om allmän försäkring samt i 5 § andra stycket lagen (1962:

392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. För­

slag till ändringar av dessa lagar har upprättats inom socialdepartementet.

Vissa redaktionella ändringar bör göras i det till lagrådet remitterade

lagförslaget och i det tidigare upprättade förslaget till lag om ändrin» i

lagen (1969:209) om pensionstillskott.

Anslagsberäkning

Basbeloppet för mars månad i år har fastställts till 6 300 kr., vilket inne­

bär en höjning med 300 kr. jämfört med föregående månad. Folkpensionen

(inklusive pensionstillskott) ökar därigenom med för år räknat 279 kr. för

en ensam pensionär och med 438 kr. för ett pensionärspar.

Den 1 juli 1970 genomförs den andra etappen av det nya program för

årliga folkpensionshöjningar genom pensionstillskott som' beslutades vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

78

förra årets riksdag. En pensionär som inte kunnat förvärva ATP eller som

har lågt ATP-belopp får därigenom den 1 juli 1970 en ny standardhöjning

av sin folkpension med 3 % av basbeloppet, dvs. vid nuvarande basbelopp

189 kr. för en ensam pensionär och 378 kr. för makar. Därutöver höjs folk­

pensionen automatiskt när konsumentpriserna stiger. Inräknas den kom­

pensation som därigenom kommer att utgå vid den i prop. 1970: /O före­

slagna höjningen av mervärdeskatten, kan folkpensionen — inklusive pen­

sionstillskott men frånsett kommunalt bostadstillägg — under nästa bud­

getår beräknas öka till 6 336 kr. för en ensam ålderspensionär liksom för

personer med hel förtids- eller änkepension och till 10 032 kr. för ett pen-

sionärspar. Jämfört med de årsbelopp som gällde i början av år 1970 inne­

bär detta en höjning med 756 kr. för en ensam pensionär och 1 272 kr. för

pensionärspar.

Till de nämnda pensionsbeloppen skall läggas kommunalt bostadstillägg,

som utgår till ca 650 000 pensionärer. Över hälften av dessa bor i kommuner

där bostadstillägget kan utgå med 2 000 kr. eller mer per år beroende på

pensionärens faktiska bostadskostnad och inkomst vid sidan av folkpen­

sionen.

I årets statsverksproposition (bil. 7 punkt B 4) har anslaget till folkpen­

sioner för budgetåret 1970/71 preliminärt beräknats till 7 200 milj. kr. När

hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna och de nyssnämnda höj­

ningarna av pensionsbeloppen kan statens folkpensionskostnader under

nästa budgetår numera beräknas uppgå till 7 330 milj. kr. Kostnaderna för

de olika pensionsförmånerna framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Beräknat antal personer

Beräknade kostnader

Pensionsförmån

Jan. 1970

(1969/70)

Jan. 1971

(1970/71)

Förändring

1970/71

milj. kr.

Förändring

jämfört med

1969/70

Huvudförmån

5 388

+ 588

Ålderspension...........

942 500

963 000

+ 20 500

Förtidspension...........

186 000

200 000

+ 14 000

1 078

+ 154

Hustrutillägg.............

53 500

55 000

+ 1 500

174

+

21

Änkepension

huvudfall...............

77 000

81 000

+ 4 000

455

+

55

övergångsfall..........

24 000

21 000

— 3 000

97

—

4

Invaliditetsersättning.

11 400

11 800

+

400

47

+

2

Barnpension...............

35 000

35 000

—

53

+

2

Summa pensionstagare

1 329 400

1 366 800

+ 37 400

Tilläggsförmån

200

22

+

Invaliditetstillägg ....

11 500

11 700

+

1

Barntillägg (ant. barn)

13 000

13 100

+

100

16

+

1

Summa kostnader

7 330

+ 820

Med hänvisning till sammanställningen förordar jag att anslaget till folk­

pensioner för budgetåret 1970/71 tas upp med 7 330 milj. kr. I förhallande

79

till anslaget för innevarande budgetår innebär det en ökning med 820 milj,

kr. Av denna kostnadsökning hänför sig 50 milj. kr. till den utvidgade för­

tidspensioneringen, 190 milj. kr. avser den nya höjningen av pensionstill­

skotten och 120 milj. kr. beror på ett ökat antal pensionärer. 460 milj. kr. är

beräknade kostnader för de pensionshöjningar som följer av förändringar i

konsumentpriserna.

Kommunernas kostnader för de kommunala bostadstilläggen till folk-

pensionärer beräknas för nästa budgetår uppgå till ca 800 milj. kr. Sam­

hällets totala folkpensionskostnader under budgetåret 1970/71 beräknas

alltså till i runt tal 8 100 milj. kr. Härtill kommer ATP-utbetalningarna, som

för samma tid kan beräknas till 1 400 milj. kr.

Under åberopande av det anförda och vad som anförts i statsrådsproto­

kollet den 20 februari 1970 hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposi­

tion föreslår riksdagen att

dels antaga förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäk­

ring,

2) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstill­

skott,

3) lag om ändring i lagen (1962: 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels till Folkpensioner för budgetåret 1970/71 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 330 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1970

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

80

Kungl. Mnj:ts proposition nr 66 år 1970

Innehållsförteckning

Sid.

Proposition.......................................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................................................... 1

F örfattningsf ör slag...................................................................................................... 3

1) Lagen om allmän försäkring............................................................................. 3

2) Lagen om pensionstillskott............................................................................ 17

3) Lagen angående införande av lagen om allmän försäkring....................... 19

4) Lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.. 20

Utdrag av stadsrådsprotokollet den 20 februari 1970......................................... 21

Gällande bestämmelser m. m.................................................................................... 21

Förtidspension................................................................................................... 21

Förtida uttag av ålderspension........................................................................ 23

Försäkringskassornas organisation m. m.......................................................... 24

Tilläggspension för lön från utländsk beskickning m. m................................ 25

Riksförsäkringsverkets förslag................................................................................ 26

Inledning ........................................................................................................... 26

Medicinska och arbetsmarknadsmässiga faktorer ......................................... 28

Rätten till förtidspension i allmänhet ............................................................ 30

Förtidspension för äldre förvärvsarbetande..................................................... 36

Omprövning av pensionsrätt............................................................................ 41

Halv förtidspension m. m................................................................................... 42

Pensionsdelegationerna .................................................................................... 43

Ikraftträdande och kostnader.......................................................................... 45

Remissyttrandena................................................................................................... 46

Allmänna synpunkter........................................................................................ 46

Rätten till förtidspension i allmänhet ............................................................ 47

Förtidspension för äldre förvärvsarbetande..................................................... 52

Omprövning av pensionsrätt............................................................................ 54

Halv förtidspension .......................................................................................... 55

Pensionsdelegationerna .................................................................................... 55

Ikraftträdande och kostnader.......................................................................... 58

Departementschefen ................................................................................................ 58

Allmänna synpunkter........................................................................................ 58

Förtidspension för äldre förvärvsarbetande..................................................... 59

Förtidspension i allmänhet .............................................................................. 61

Omprövning av pensionsrätt............................................................................ 63

Förtida uttag m. m............................................................................................. 63

Halv förtidspension ............................................................................................ 64

Pensionsdelegationerna .................................................................................... 65

Kostnader och ikraftträdande ...................................................................... 66

ATP för lön från utländska beskickningar ..................................................... 66

Sp ecialmotivering................................................................................................ 67

1) Lagen om allmän försäkring.................................................................... 67

2) Lagen om pensionstillskott......................................................................... 74

Hemställan ........................................................................................................... 74

Utdrag av lagrådets protokoll den 9 mars 1970 ................................................... 75

Utdrag av statsrådsprotokollet den 13 mars 1970................................................. 76

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014074