RÅ 1999 not 161
Rätt till helt sjukbidrag och livränta ansågs föreligga / Sjukdomsbesvär ansågs ha samband med olycksfall i arbetet
Not 161. Överklagande av Nada V. ang. förtidspension/sjukbidrag och arbetsskadeförsäkring. -Malmöhus läns allmänna försäkringskassa (1994-01-13) avslog efter omprövning i socialförsäkringsnämnd Nada V:s ansökan om förtidspension/sjukbidrag samt livränta med hänvisning till att hennes arbetsförmåga inte var varaktigt nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Kassan fann vidare att de omständigheter som föranlett inkomstförlust inte berättigade till ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. - Nada V. överklagade. - Länsrätten i Malmöhus län (1994-09-28, ordf. Almebäck): Nada V har inte varit i arbete sedan i vart fall mars 1987. Hon har inte, enligt egen uppgift blivit bättre, snarare sämre. - Länsrätten anser mot bakgrund av de medicinska utlåtandena, sammantaget med övrigt underlag i målet, att den smärtproblematik Nada V. fortfarande anser sig ha inte kan anses hänförlig till sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan på sätt som förutsätts för att rät till förtidspension/sjukbidrag enligt 7 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall kunna medges. Förutsättningar för rätt till livränta enligt 4 kap. 1 § lagen om arbetsskadeförsäkring kan därmed heller inte anses föreligga. - Länsrätten delar försäkringskassans uppfattning att Nada V. inte har rätt till förtidspension/sjukbidrag och livränta efter december 1993. - Länsrätten bifaller inte överklagandet. - Nada V. överklagade. - Kammarrätten i Göteborg (1996-02-27, Dryselius, Ståhlgren, Nilsson): I olika förarbeten (se t.ex. prop. 1970:66 s. 30 och prop. 1990/91:141 s. 72) och i praxis betonas rehabiliteringen som ett naturligt och betydelsefullt led i bedömningen av arbetsförmågan. Rehabiliterande åtgärder kan göra det möjligt för den försäkrade att höja eller utnyttja sin kvarvarande arbetsförmåga. Det är viktigt att rehabiliteringsmöjligheterna prövas noga innan sjukbidrag eller förtidspension beviljas. I princip gäller att nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas efter det att möjliga rehabiliteringsåtgärder - medicinska och arbetsmarknadsmässiga - har vidtagits. - Utredningen visar inte att Nada V. ur medicinsk synpunkt inte skulle klara av ett för henne anpassat deltidsarbete. Främst mot bakgrund av hennes ålder finner kammarrätten, oaktat att hon inte förvärvsarbetat sedan 1986, att kravet på rehabiliterande åtgärder inte uppfyllts. Hon är därför inte berättigad till ytterligare sjukbidrag jämte livränta. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Nada. V. vidhöll sin talan och åberopade till Regeringsrätten insända läkarutlåtanden. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till överklagandet på så sätt att Nada V. beviljades helt sjukbidrag och arbetsskadelivränta fr.o.m. januari 1994. - Nada V., som sedan 1995 uppburit halvt sjukbidrag, hade genom ett försäkringskassebeslut den 18 maj 1998 beviljats halv förtidspension fr.o.m. december 1997. Beslutet hade överklagats till Länsrätten i Skåne län (mål nr 7878-98). - Regeringsrätten (1999-06-24, Holstad, Eliason, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. De sakfrågor som skall bedömas i målet är i vad mån Nada V:s arbetsförmåga fr.o.m. januari 1994 varit varaktigt eller för avsevärd tid nedsatt på grund av sjukdom samt i vad mån hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete varit nedsatt till följd av arbetsskada. - Till stöd för sin talan har Nada V. i Regeringsrätten ingivit medicinsk utredning bestående bl.a. av läkarutlåtanden den 26 mars 1997 och den 5 februari 1998 av legitimerade läkaren Magnus T. vid Universitetssjukhuset i Lund, ortopediska kliniken, handkirurgiska sektionen. I utlåtandena konstateras bl.a. att det föreligger en skada i Nada V:s högra axelparti, att denna skada mycket väl kan vara följden av en olycka i arbetet 1982 och att arbetsförmågan vid en sådan skada är helt nedsatt för varje form av tyngre arbete men att även ett anpassat arbete torde vara svårt att klara av. Enligt Magnus T:s bedömning besitter Nada V. ej 50-procentig arbetsförmåga. - Riksförsäkringsverket anser att utredningen i målet med beaktande av det nytillkomna medicinska materialet visar att Nada V:s arbetsförmåga vid tidpunkten för försäkringskassans beslut var för avsevärd tid helt nedsatt på grund av sjukdom. Enligt verket talar inte betydligt starkare skäl mot än för ett samband mellan arbetets skadliga inverkan och Nada V:s sjukdomsbesvär efter den 1 januari 1994. Verket anser alltså att hon fr.o.m. januari 1994 är berättigad till helt sjukbidrag och arbetsskadelivränta. - Regeringsrätten finner i likhet med Riksförsäkringsverket att Nada V:s arbetsförmåga vid tiden för försäkringskassans prövning måste antas ha varit för avsevärd tid helt nedsatt på grund av sjukdom. Betydligt starkare skäl talar inte mot än för ett samband mellan arbetets skadliga inverkan och sjukdomsbesvären. Nada V. är därför fr.o.m. januari 1994 berättigad till helt sjukbidrag och livränta. Dessa förmåner bör nu bestämmas att utgå t.o.m. november 1997. - Försäkringskassan har inte vid prövningen av Nada V:s rätt till förtidspension fr.o.m. december 1997 prövat frågan om rätt till livränta. Försäkringskassan skall därför för tiden fr.o.m. december 1997 pröva rätten till fortsatt arbetsskadelivränta. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt försäkringskassans beslut och beviljar Nada V. helt sjukbidrag och fortsatt arbetsskadelivränta för tiden fr.o.m. januari 1994 t.o.m. november 1997. - Regeringsrätten överlämnar målet till Skåne läns allmänna försäkringskassa för prövning av Nada V:s rätt till arbetsskadelivränta fr.o.m. december 1997 samt för erforderlig handläggning i övrigt. (fd II 1999-06-15, I. Larsson)