Prop. 1971:23

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om företagshälsovård m.m.

Nr 23

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om iöretagshälsovård m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats- rådsprotokollet över socialärenden föreslå riksdagen att bifalla det för- slag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som ett led i åtgärderna för att förstärka arbetarskyddets resurser läggs i propositionen fram förslag beträffande en utbyggnad av företags- hiilsovården. Ett utbyggnadsprogram för företagshälsovårdens läkarre- surser redovisas. Det innebär att antalet läkare inom företagshälsovården, uttryckt i heltidsverksamma läkare, kommer att öka från ca 200 till om— kring 650 under den närmaste femårsperioden. Viktiga samråds- och in- formationsuppgifter på detta område anförtros åt en nyinrättad företags- hälsovårdsdelegation med'företrädare för arbetsmarknaden, Sjukvården och arbetarskyddet.

Ett program för ökad utbildning i företagshälsovård vid arbetsmediå cinska institutet läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skall utbildas bl. a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i fö- retagshälsovård.

För genomförande av utbildningsprogrammet föreslås betydande för-. stärkningar av arbetsmedicinska institutets resurser. Anslaget för budget- året 1971/72 höjs med_ca 2,5 milj. kr., vilket bl. a. innefattar en perso- nalförstärkning med ett 20-tal nya tjänster.

Prop. 1971: 23 ' 2

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 februari 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON.

Chefen för socialdepartem'entet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om företagshälsovård m. m. och anför. '

I prop. 1971: 1 (bil. 7 s. 212) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Arbetsmedicinska institu- tet för budgetåret 1971/72 beräkna ett förslagsanslag av 10 milj. ltr. Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga. Jag avser att i detta sammanhang även redovisa vissa frågor om företagshälsovårdens utbyggnad m.m.

Inledning

Arbetarskyddsstyrelsen överlämnade i augusti 1968 betänkandet (SOU 1968: 44) Företagshälsovård. Betänkandet hade utarbetats av en utred- ningsgrupp — företagshälsovårdsutredningen — som bildats av arbetar- skyddsstyrelscn med representanter för socialstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationcn i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges läkarförbund. . .

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens institut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens personalvårdsnämnd, statens handikapp- råd, utredningen rörande hälsokontroll för statsanställda m.fl., över— befälhavaren, 1961 års sjukförsäkringsutredning, Svenska kommunför- bundet, Svenska landstingsförbundet, SAF, Skogs- och lantarbetsgivare- föreningen, Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare,. Sveriges redareför- ening, LO, TCO, Sveriges .akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges läkarförbund, Svenska teknologföreningen, Föreningen Sveriges skyddstjäustemän, Svenska per- sonaltjänstföreningen, Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges arbetsle— dareförbund, Svenska transportarbetarförbundet, Försäkringskasseför- bundet, De handikappades riksförbund och Kooperativa förbundet (KF).

Vissa remissinstanser har bifogat yttranden från underlydande organ m.m.

Prop. 1971: 23 3

Mot bakgrund av företagshälsovårdsutredningens betänkande och remissbehandlingen av detta gav Kungl. Maj:t den 29 maj 1969 social- styrelsen i uppdrag att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen och arbets— medicinska institutet utreda omfattningen av de läkarresurser som kunde disponeras för en utbyggnad av företagshälsovården och formerna för en reglerad tilldelning av läkartjänster för denna verksamhet. Utred- ningen skulle göras mot bakgrund av den beräknade läkartillgången under i första hand tiden fram till 1975 och av vad som anförts i prop. - 1969: 35 angående fördelningen av läkarresurserna på olika vårdom— råden. Under utredningsarbctct skulle samråd äga rum med arbets- marknadens parter och sjukvårdens huvudmän.

Den 12 december 1969 fick arbetsmedicinska institutet i uppdrag att, i samråd med socialstyrelsen och enligt riktlinjer som angivits i en inom socialdepartementet upprättad promemoria, utreda frågan om ut- bildningen i företagshälsovård vid institutet och de frågor som hängde samman därmed.

Socialstyrelsen överlämnade i maj 1970 resultatet av utredningsarbe- tet i form av betänkandet (Stencil S 1970: 4) Företagshälsovårdcns lä— karresurser m.m. Samma månad överlämnade arbetsmedicinska insti- tutet betänkandet Utbildning i företagshälsovård m.m. vid arbetsmedi- cinska institutet.

Efter remiss har yttranden över de båda betänkandena avgetts av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens in- stitut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, nämnden för läkares vidareutbildning, statens personalutbildningsnämnd, statens personal- vårdsnämnd, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, centrala stu- diehjälpsnämnden, arbetsmarknadsstyre]sen, styrelsen för teknisk ut- veckling, arbetsmiljöutredningen, sjukvårdens och socialvårdens plane- rings- och rationaliseringsinstitut (Spri), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, SAF, Skogs- och 1antarbetsgivareförening- en, Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare, LO, TCO, SACO, SR, Sveri— ges läkarförbund, Svenska liikaresällskapet Försäkringskasseförbundet, Föreningen Sveriges skyddstjänstemän samt Sveriges arbetsledareför- bund. Dessutom har Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott kommit in med yttrande över-betänkandet.

Företagshälsovårdsutredningen

Företagshälsovårdsutredningen definierar begreppet företagshälsovård med anslutning till ILO-rekommendationen år 1959 som en på eller i närheten av arbetsplatsen upprättad verksamhet med syfte

a) att skydda arbetstagarna mot varje hälsorisk, för vilken de kan bli utsatta till följd av sitt arbete eller de förhållanden under vilka detta utförs,

Prop. 1971: 23 4

b) att medverka till arbetstagarnas fysiska och psykiska anpassning, särskilt genom arbetets anpassning till arbetstagarna samt genom anvis- ning av arbetsuppgifter, för vilka de är lämpade,

e) att medverka till att för arbetstagarna skapa och vidmakthålla högsta möjliga grad av fysiskt och psykiskt välbefinnande.

Utredningen framhåller sambandet mellan arbetsanpassning och ar- betseffektivitet samt understryker företagshälsovårdens produktionsbe- främjande syfte. Företagshälsovården bör ses som en utvidgad form av arbetarskyddet och genom utökade resurser anpassas till utvecklingen i modernt arbetsliv och till de nya behov, som följer därav. Tekniken bör i ökad omfattning utnyttjas i människovårdande och miljövårdande syfte. '

Utredningen anför att det är angeläget att vidta olika åtgärder av skyddsteknisk, arbetshygienisk, ergonomisk och arbetspsykologisk art för att skydda arbetstagarna mot yrkesrisker och ohälsa och för att över huvud taget uppnå en god anpassning mellan människa och arbete. Företagens ansvar i dessa avseenden växer i takt med den tekniska utvecklingen och de snabbt skiftande förhållandena i arbetslivet. Veten— skapliga framsteg, särskilt inom tekniken, har gjort det möjligt att i ökande omfattning tillämpa rationellare produktionsformer. Denna om— ställning av produktionsapparaten innebär i sin tur ofta stora föränd- ringar av den enskilde arbetstagarens arbetsuppgifter och arbetsmiljö. Dessa olika omständigheter och föränderligheten inom arbetslivet med— för ett allt större behov av företagshälsovård. Målet för denna bör vara att på arbetsplatserna förebygga yrkesrisker, främja hälsa och arbetsförmåga. samt bidra till arbetstillfredsställelsc, trygghet och arbets- effektivitet.

Genom en planmässig och successiv utbyggnad av företagshälsovår— den bör allt större grupper av anställda kunna erbjudas en rationell förebyggande hälsovård. Av särskilt värde är därvid möjligheten att fortlöpande följa den enskilda individens hälsotillstånd och samordna förebyggande, rehabiliterande och kurativa åtgärder, vilket kan för— väntas reducera sjukligheten och bidra till god social anpassning.

Enligt utredningens beräkningar hade år 1968 ca 25 % av de an— ställda inom industrin tillgång till företagshälsovård med läkare..Förc— tagshälsovården har byggts ut främst vid de stora industriella arbets- platserna. Undcr senare år hade dock tillkommit ett flertal företags— hälsovårdscentraler, gemensamma för flera mindre och medelstora arbetsplatser inom olika branscher.

Utredningen framhåller att utvecklingen inom arbetslivet gör en snabbare utbyggnad av företagshälsovårdcn än den hittillsvarande ange— lägen. Särskilt gäller detta mindre industrier. som ofta har yrkeshygic— niska problem. Behovet av företagshälsovård växer också vid icke industriella arbetsplatser och kommer enligt utredningen att finnas vid

Prop. 1971: 23 5

praktiskt taget alla företag oavsett storlek och näringsgrenstillhörighet.

I fråga om företagshälsovårdcns in n e h å 11 0 c h in r i k t 11 i n g anger utredningen att verksamheten i första hand bör vara förebyg- gande och genomföras i nära anknytning till produktionen med bredast möjliga utnyttjande av arbetsplatsens egna resurser; Härigenom kan vinnas en stabil grund för samarbete med samhällets arbetarskyddsorgan och för en ändamålsenlig avvägning av insatserna mellan dessa och företagen. Medverkan av expertis inom företagen underlättar även för utomstående expertis inom hälso— och sjukvård samt arbetsvård. försäk- ringskassor och socialvård att göra avväganden och ställningstaganden rörande individens arbetssituation.

Företagshälsovården bör enligt utredningen utövas av teknisk och medicinsk expertis i samverkan med företagens övriga funktioner och anpassas till behoven på varje enskilt företag. Verksamheten föreslås organiserad på en teknisk och en medicinsk del med en skyddsingenjör och en företagsläkare i. ledningen. Skyddsingenjörens huvudsakliga arbetsfält omfattar tekniskt arbetarskydd, arbetshyg_ien och ergonomi. Företagsläkaren ansvarar för de arbetsmedicinska problemen och utövar förebyggande hälsovård, rehabilitering och viss sjukvård. Den tekniska och den medicinska delen bör samverka med gemensam målinriktning.

Det tekniska arbetarskyddet avser i första hand förebyggande av olycksfall. I arbetshygienen ingår övervakning, mätning och kontroll av olika kemiska och fysikaliska miljöfaktorer. Ergonomins syfte är att anpassa arbetsformer och arbetsmiljö till arbetstagarnas förutsättningar.

Inom den förebyggande medicinska hälsovården är anställningsunder- sökningarna av särskild betydelse. Även företagens periodiska löpande hälsokontroll bedöms som ett värdefullt medel för att följa de anställdas hälsa och arbetsanpassning. Rehabiliteringen innefattar åtgärder för att återställa en förlorad arbetsförmåga.

Den sjukvårdande verksamheten inom företagshälsovården bör enligt utredningen begränsas till att huvudsakligen omfatta första hjälpen vid olycksfall och akuta insjuknanden, behandling av bagatellåkonimor, skador och sjukdomar med nära anknytning till arbetet, sjukvård med anknytning till hälsoundersökningar, viss eftervård'samt beredskap. ] övrigt bör man för sjukvård replicra på samhällets sjukvårdsresurser. '

Utredningen framhåller angelägenheten av att den offentliga hälso- och sjukvårdens basorganisation f är tillräckliga resurser. En väl utbyggd företagshälsovård skulle utgöra ett komplement och en effektivisering av denna basorganisation, och resurser bör därför ställas till företags- hälsovårdens förfogande. En samordning mellan företagshälsovårdens sjukvårdande del och samhällets sjukvårdsorganisation gör det också naturligt att läkarna inom företagshälsovården deltar i den offentliga sjukvårdssektorns jourverksamhet.

Utredningen betonar vikten av att för företagshälsovården finna

Prop. 1971: 23 6

o r g a n i s a t i o n 3 f o r m e r, som passar till förhållandena vid arbetsplatser av mycket skiftande typ. Hänsyn måste sålunda tas till arbetsplatsens storlek och produktionens art, förekomsten av yrkes- risker, personalens sammansättning, företagets belägenhct och närheten till andra företag och till de lokala hälso- och sjukvårdsresurserna.

Utredningen framlägger följande organisationsmodeller, närmast av— sedda som vägledning vid införande av företagshälsovård.

Inbyggd företagshälsovård med heltidsanställd läkare och skydds- ingcnjör. Verksamheten utövas inom ramen för företagets egen orga- nisation.

Inbyggd företagshälsovård med deltidsanställd läkare. Företagshälsovårdscentraler, som svarar för företagshälsovården vid ett flertal företag.

Branschanknuten företagshälsövård med regionala centraler och rör- liga enheter som besöker arbetsplatserna inom regionen.

Andra organisationsformer för företagshälsovård med olika former för samverkan.

Utredningen framhåller att företagshälsovården genom sin uppbygg- nad ger goda förutsättningar för ett samarbete med samhällets hälso- och sjukvårdsorganisation. Av särskild betydelse för utredningar om och bedömningar av sambandet mellan sjukdomssymptom och sjuk-- domsalstrande faktorer i arbetsmiljön är samverkan med de yrkes— medicinska sjukhusenheterna och sjukhusens rehabiliteringsavdelningar.

För ledning av den tekniska verksamheten inom före- tagshälsovården bör enligt utredningen finnas en s k y d d s i n g e n j 6 r sidoordnad med företagsläkaren. Skyddsingenjören bör ägna sig åt skyddstekniska, arbetshygieniska, ergonomiska och miljövårdande frå- gor men också delta i planerings- och produktionsfrågor som har sam—- band med företagshälsovården. Vidare behövs åtminstone inom de - större företagen också annan teknisk personal. förutom skyddslngen— ' jören.

Skyddsingenjörens arbetsuppgifter ställer stora krav på kunskaper - och erfarenheter inom arbetslivet. Han bör enligt utredningen ha tek- = nisk grundutbildning från högskola eller gymnasium samt en för upp— giften lämplig specialutbildning jämte praktisk erfarenhet på företags—. hälsovårdens tekniska område.

För ledning av den medicinska verksamheten bör fin— nas en f ö r e t a g sl ä k a r e. På den medicinska sidan krävs dess— utom tillgång till fö re t a g 5 s k ö t er 3 k a, i vissa fall också biträ— dande företagsläkare. .

Enligt utredningen skall .företagsläkarens huvudsakliga uppgifter vara — - förebyggande verksamhet, rehabilitering och viss sjukvård samt med-- - '., . verkan i handläggning av frågor av arbetshyglenisk och ergonomisk art=-

Prop. 1971: 23 7

m. m. Företagsläkaren bör utöver allmänmedicinsk utbildning ha speciell utbildning i arbetsmedicin. Denna föreslås omfatta ett »arbetsmedicinskt år» sammanhållet av arbetsmedicinska institutet och bestående av sex månaders handledd praktisk tjänstgöring i företagshälsovård och sex må- naders kursbunden undervisning i arbetsmedicin och socialmedicin, för- enad med tjänstgöring vid institutet eller annan av detta anvisad institu- tion eller sjukhusklinik.

Företagssköterskans uppgift är närmast att vara företagsläkarens kvalificerade medicinska medarbetare. Utredningen betonar därför vik- ten av att företagssköterskan har tillräckliga kvalifikationer för att i största möjliga utsträckning avlasta denne arbetsuppgifter. Företags- sköterskans arbete bör liksom företagsläkarens huvudsakligen vara förebyggande och omfatta främst medverkan i hälsoundersökningar och andra kontakter med de anställda för att följa deras hälsa och arbets— anpassning.

Företagshälsovården i Sverige har i huvudsak kommit till stånd under de senaste 15—20 åren och utvecklingen har skett i en successivt ökad utbyggnadstakt. En fullständig utbyggnad av denna verksamhet så att den omfattar i huvudsak alla arbetsplatser kan enligt utredningen genomföras endast på lång sikt. Utredningen har uppskattat per s 0- n a 1 b eh ovet för en utbyggd företagshälsovård till 1 300 företags- läkare, 1950 företagssköterskor, 1300 skyddsingenjörer samt 1300 andra tekniker utöver nuvarande personal. I den mån sjukvården vid den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården får mindre omfatt- ning än hittills kommer de framräknade behoven av företagsläkare och företagssköterskor att bli mindre. Utredningen beräknar nyrekry- teringsbehovet vid en utbyggnad enbart av företagshälsovårdens före- byggande verksamhet till 650 företagsläkare och 975 företagssköterskor.

Utredningen framhåller att u t b y g g 11 a d 5 t a k t e n är beroende av tillgång på läkare, sjuksköterskor och tekniker. Utredningen är medveten om behovet av avvägningar om hur dessa personalresurser skall disponeras för att tillgodose angelägna behov. Utredningen anser dock att utbildningsresurserna bör ökas snarast möjligt bl. a. genom att arbetsmedicinska institutet får resursförstärkning för utbildning av bl. a. företagsläkare. En viktig förutsättning för ökad utbildning är vidare att de i SOU 1963:46 föreslagna yrkesmedicinska sjukhusenheterna, i första hand vid regionsjukhusen, kommer till stånd.

I syfte att kunna fortlöpande följa och befrämja utvecklingen av företagshälsovården i hela landet föreslår utredningen att ett sam- r å (1 s- 0 c h s am a r b e t 5 o r g a n bildas. I detta organ för frivilligt organiserad samverkan bör ingå representanter för socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, staten i dess egen- skap av arbetsgivare, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisa- tionen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska landstingsförbun-

Prop. 1971: 23 8

det och Svenska kommunförbundet. Detta samrådsorgan bör enligt utredningens mening anknytas till arbetarskyddsstyrelsen, som också bör ge erforderlig sekretariatsservice. Utredningen förutsätter att sjuk- vårdshuvudmannen inom respektive region och övriga intressegrupper söker kontakt för samråd om företagshälsovårdens utbyggnad inom re- gionen. Det bör enligt utredningens uppfattning ankomma på det före- slagna samrådsorganet att på riksplanet utforma och rekommendera riktlinjer för detta samarbete på regionplanet.

Utredningen anser att lagstiftningsåtgärder rörande fö- retagshälsovården f.n. inte är påkallade och hänvisar till mellan SAF och LO år 1967 träffad överenskommelse om företagshälsovården. Med hänsyn till utvecklingen och erfarenheterna på den svenska arbetsmark— naden anser utredningen att det finns förutsättningar att förverkliga ILO-rekommendationen på frivillig väg.

Remissyttrandena

Remissinstanserna instämmer allmänt i företagshälsovårdsutredningens uppfattning om behovet av företagshälsovård och ansluter sig i regel till de ståndpunkter till vilka utredningen kommit. En ytterligare upprustning av detta vårdområde anses vara ett väsentligt intresse för såväl samhället som näringslivet och de anställda. Mot det av utredning- en i anslutning till ILO:s rekommendation angivna målet för företags- hälsovården har inte heller riktats några erinringar.

Remissinstansernas allmänna inställning är att en ökad insats för att tillgodose arbetsplatsernas behov av företagshälsovård är nödvändig. Socialstyrelsen ser företagshälsovården som en viktig del av samhällets samlade insatser för att förbättra det allmänna hälsotillståndet och så långt möjligt förebygga uppkomsten av ohälsa.

När det gäller företagshälsovårdens in 11 e h å 11 0 c h in r i k t- nin g framhålls från flera håll betydelsen av företagshälsovårdens an- knytning till företagen. Bl.a. LO uttalar sig för en organisation knuten till arbetsplatsen med möjlighet att övervaka arbetsmiljöns hälsorisker. Flera remissinstanser, bl. a. SAF, TCO, socialstyrelsen och Svenska landslingsförbundet, framhåller att sjukvårdens omfattning inom före- tagshälsovården bör hållas relativt begränsad.

Som en brist i betänkandet framhåller ett tiotal remissinstanser att de mentalhygieniska och sociala aspekterna inte närmare beaktats av ut- redningen. Härvid framhålls bl.a. att psykologer och sociologer bör utnyttjas i företagshälsovården.

Frågan om den yttre miljövärden tas upp av socialstyrelsen och sta- tens institut för folkhälsan som understryker behovet av att företags— hälsovårdens resurser kommer till utnyttjande i detta sammanhang.

Remissinstanserna säger sig i stort kunna biträda betänkandets förslag om organisationsmodeller med de flexibla lösningar som

Prop. 1971: 23 9

detta förslag erbjuder. Några remissinstanser pekar särskilt på svårig— heterna för små och medelstora företag att ordna organisationsfrågan; det anses att lösningen ofta bör vara anslutning till gemensamma före- tagshälsovårdseentraler. Både Svenska landstingsförbundct och social— styrelsen ansluter sig till de förordade riktlinjerna för företagshälsovår- dens organisation. Socialstyrelsen framhåller dock att möjligheterna till en samordning med den i styrelsens principprogram för den öppna vården skisserade utbyggnaden av vårdcentraler med på olika områden specialutbildade läkare måste prövas ingående.

Det betonas på många håll i remissyttrandcna att utbyggnaden av företagshälsovården måste samordnas med samhällets allmänna hälso- och sjukvård. Utbyggnaden härav bör kunna leda till att företagslä- karna m.fl. får ett minskande ansvar för sjukvården, framhåller social- styrelsen. Endast vid vissa speciella storindustrier kan en fristående vårdorganisation vara motiverad. Svenska landstingsförbundet fram— håller att företagshälsovården inte får isoleras från samhällets allmänna hälso- och sjukvård. En expansion av företagshälsovården på bekostnad av angelägna förstärkningsbehov inom huvudmännens ansvarsområde kan inte utan vidare godtas.

Utredningens uppläggning av företags]äkarutbildningen tillstyrks i stort. I vissa yttranden framhåller man att detaljerna inte bör fixeras innan den allmänna vidareutbildningcn för läkare tagit form. Över huvud taget bör möjligheterna till samordning med denna utbild- ning tillvaratas. Remissinstanserna anser i regel att arbetsmedicinska in— stitutet bör ha hand om företags]äkarutbildningen. Sveriges läkarförbund föreslår att likvärdig utbildning organiseras regionsvis på basis av yrkes- medicinska och socialmedicinska institutitioner, fysiologiska och psykolo- giska liksom psykiatriska avdelningar. Utbildningen bör enligt förbundets åsikt dock ledas och hållas samman av arbetsmedicinska institutet.

När det gäller skyddsingenjörernas utbildning er- inrar bl. a. TCO om att många i dag verksamma ingenjörer har just den gedigna erfarenhet som krävs för att bli en god skyddsingenjör men har förvärvat sina kunskaper på ett annat sätt än vad utredningen angett. Åtminstone inledningsvis borde de formella kompetenskraven inte sättas alltför högt. På sikt bör man däremot enligt TCO:s mening sträva mot ökad undervisning i arbetarskydd i den tekniska undervis- ningen, inte minst på högskolenivå. Även LO och Sveriges arbetsledare— förbund framför liknande tankegångar. En rad andra remissinstanser framhåller däremot att kravet på civilingenjörsutbildning bör upprätt-r hållas.

I samband med frågan om företagssköterskornas arbets— uppgifter betonar flera remissinstanser betydelsen av att befattnings— havarna inom företagshälsovården delegerar ifrån sig de mindre kvalifi- cerade uppgifterna så att personalens kompetens kan utnyttjas optimalt.

Prop. 1971: 23 10

Vad beträffar företagshälsovårdens p e r s 0 n a | h e 11 0 v 0 c h u t- b y g g n a (1 s t a kt betonar praktiskt taget alla remissinstanser de svå— righeter som ligger i den knappa tillgången på i första hand läkare. Därvid är sjukvårdens företrädare mer restriktivt inställda till företags- hälsovårdens expansion med hänsyn till läkarbristen, medan arbetsmark- nadens företrädare kräver en utökad läkarutbildning och andra åtgärder för genomförande av utredningens program. LO föreslår att arbetsmedi- cinska institutets resurser förstärks så att företagshälsovården år 1980 omfattar landets alla arbetstagare. Detta förutsätter ökning av intag- ningen vid t. ex. de medicinska fakulteterna och en viss omfördelning av tillgängliga resurser från den allmänna sjuk- och hälsovården till före— tagshälsovården.

Socialstyrelsen m. fl. finner att ett realiserande av utredningens förslag skulle få kännbara konsekvenser för den samhälleliga hälso— och sjuk- vården trots den beräknade ökningen av läkartillgången. Den psykia— triska vården och långtidssjukvården samt den öppna vården utanför sjukhus måste tillmätas högsta prioritet. Utredningens förslag måste ses som ett långsiktigt handlingsprogram som successivt får realiseras och anpassas till utvecklingen i övrigt. Samma svårigheter föreligger i huvudsak beträffande sjuksköterskeutbildningen.

Sveriges läkarförbund varnar för en utveckling som skulle innebära en aecelererad satsning till förmån för de arbetsföra men till nackdel för dem som oundgängligen är i behov av sjukvårdande insatser. För— eningen Sveriges skyddsliänstemän framhåller att enligt föreningens erfarenhet kan företagshälsovård börja byggas upp med den tekniska delen och att den medicinska delen kan komma i ett senare skede, varför läkarbristen således inte behöver innebära att man avstår från att alls organisera företagshälsovård. Svenska teknologföreningen uttalar att hälsovårdsutbildade tekniker kan göra väsentliga insatser i den före- byggande sjukvården. TCO pekar på möjligheterna att åtminstone under en övergångstid förskjuta arbetsuppgifter inom företagshälsovården från läkare till sjuksköterska och från denna till annan personal.

Remissinstanserna instämmer i utredningens förslag om inrättande av ett särskilt samrådsorgan.

Socialstyrelsens förslag om företagshälsovårdens läkarresurser

Socialstyrelsen ansluter sig i sitt förslag till de principiella riktlinjer för utbyggnaden av företagshälsovården som företagshälsovårdsutred— ningen förordat. Styrelsen understryker också angelägenheten av att ' denna utbyggnad kommer till stånd så snabbt som det är möjligt med hänsyn till bl.a. de tillgängliga läkarresurserna. En upprustning av företagshälsovården står enligt socialstyrelsens uppfattning i klar över- ensstämmelse med de allmänna strävandena i Vårt land att högt prioritera

Prop. 1971: 23 ' 11

insatser på sjukdomsförebyggande åtgärder och på rehabilitering.

Socialstyrelsen anser att utbyggnaden av företagshälsovården bör — av såväl medicinska som resursmässiga skäl — så långt möjligt sam- ordnas med utbyggnaden av den offentliga hälso— och sjukvården. Genom den utveckling som ägt rum efter det att företagshälsovårds- utredningens förslag presenterades har enligt socialstyrelsens uppfattning motiven skärpts för en sådan samordning. Den är bl. a. angelägen från kontinuitets- och stabilitetssynpunkt med hänsyn till de successiva struk- turförändringar, som f.n. präglar industrins utveckling och som kan an- tas bli än mer accentuerade i framtiden, samt till den ökade rörligheten på arbetsmarknaden. Vidare saknar flertalet mindre och många medel— stora förctag möjligheter att anordna företagshälsovård i egen regi.

[ fråga om 0 r g a n i s a t i o n 5 f o r m e r n a för företagshälsovår- den ansluter sig socialstyrelsen i huvudsak till vad företagshälsovårds- utredningcn föreslagit. Följande fyra modeller till organisation av före- tagshälsovården är enligt socialstyrelsen tänkbara.

1. Företagshälsovårdsenhet, anknuten till större företag.

2. Motsvarande företagshälsovårdscentral för flera medelstora eller mindre företag inom en geografisk enhet.

3. Motsvarande företagshälsovårdscentral, lokalmässigt anknuten till vårdcentral för offentlig öppen hälso- och sjukvård.

4. Företagshälsovård, huvudsakligen för mindre företag vid vård- central eller läkarstationer för offentlig hälso- och sjukvård. För företagshälsovård enligt alternativen 1—3 förutsätts minst 1 500— 2000 arbetstagare samt läkarresurser motsvarande minst en heltids- anställd läkare. Huvudmannaskapet för samtliga dessa verksamhetsfor- mer kan i princip ligga hos företagen på sätt som skisserats i företags- hälsovårdsutredningen. I alternativ 2 och 3 kan emellertid speciella förhållanden föreligga i den mån verksamheten bedrivs i samarbete mellan landstingskommunal huvudman och företag. Här kan därför andra former av delat huvudmannaskap komma i fråga. Socialstyrelsen framhåller i samband härmed vikten av att företagshälsovårdens tek- niska funktion får en ändamålsenlig lösning oavsett vilken organisations- form som väljes. Socialstyrelsen understryker behovet av specialinriktad u tb i 1 d- ning för de läkare, som under större delen av sin tid skall ägna sig åt företagshälsovård. Av intresse är därvid de förslag till företagsläkar- utbildning, som framlagts av företagshälsovårdsutredningen och arbets- medicinska institutet. Den påbörjade allmänpraktikerutbildningen bör emellertid enligt styrelsens uppfattning även ge en god grund för före- tagsläkarvcrksamhet. Denna utbildning blir naturligtvis i första hand aktuell för läkare som inte under heltid kan ägna sig åt denna verksam— het.

Företagshälsovårdsutredningen förutsatte att utbyggnaden av före- '

Prop. 1971: 23 12

tagshälsovården skulle ske på frivillig Väg genom överenskommelser mel- lan arbetsmarknadsparternas huvudorganisationer. Några lagstiftnings- åtgärder var enligt utredningen inte påkallade. Socialstyrelsen ansluter sig till företagshälsovårdsutredningens förslag om formen för styrning av företagshälsovårdens utbyggnad. De lokala överenskommelserna bör emellertid — med hänsyn till det utvidgade samarbete som socialstyrelsen förutsatt skall ske med den offentliga hälso- och sjukvårdä'n — inte endast slutas mellan arbetsmarknadsparternas organisationer utan även — i förekommande fall — med vederbörande sjukvårdshuvudman.

Socialstyrelsen understryker angelägenheten av att ett s a m r å d s- 0 c h 5 a m a r b e t 5 o r g a n för företagshälsovården snarast etableras på central nivå. Av betydelse är också att motsvarande samarbetsorgan kommer till stånd på lokal och regional nivå.

F. 11. råder knapphet på läkare särskilt inom vissa områden. Även om tillgången på läkare successivt ökar, förväntas bristen komma att kvar- stå under lång tid. I syfte att åstadkomma en balans i expansionen på detta område har statsmakterna fastställt ett relativt detaljerat program för inrättande av läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjukvårds— sektorn fram till mitten av 1970-talet. Programmet, som bl. a. skall tjäna som riktlinje för socialstyrelsens planering och beslut i fråga om nya läkartjänster, innebär en kraftig prioritering av den öppna vården, psykiatrin och långtidssjukvården när det gäller utbyggnaden av läkarre- surserna. Det läkarantal som kommer att finnas tillgängligt för verk— samheter vid sidan om den offentliga hälso- och sjukvårdssektorn kom- mer att vara relativt begränsat.

Socialstyrelsen beräknar på relativt kort sikt behovet av företags- läkare, angivet i heltid till ca 700. Nuvarande läkartillgång inom före- tagshälsovården motsvarar ca 200 heltidstjänster.

Socialstyrelsen anser en upprustning av företagshälsovården angelä- gen. Läkarresurser för företagshälsovården bör tillhandahållas dels inom ramen för den redan prioriterade utbyggnaden av den offentliga öppna vården, dels genom att särskilda ytterligare lä— karresurser tillförs företagshälsovården. Styrelsen föreslår därvid att till den ram av läkartjänster för utbyggnad av den öppna vården, som finns angiven i det av statsmakterna fastställda läkarutvecklingsprogrammet. skall under vart och ett av åren läggas 45 tjänster för läkare med sär- skild utbildning i företagshälsovård.

Detta skulle innebära ett bruttotillskott till företagshälsovården under perioden 1970—1975 av ca 225 läkare med särskild företagsläkarutbild- ning. Om man för företagsläkarverksamhet inom ramen för den offent- liga hälso- och sjukvården räknar med ett lika stort tillskott av läkare utan sådan kompletterande utbildning, skulle enligt socialstyrelsen total- antalet verksamma läkare för denna vård år 1976 komma att uppgå till ca 650. Därvid har förutsatts att flertalet av dagens företagsläkare fort—

Prop. 1971: 23 ' 13

farande skulle vara verksamma vid denna tidpunkt. Likaså förutsätts, att det under den ifrågavarande perioden inte sker någon större avgång bland de nytillkommande företagsläkarna. För utbildningen av företags- läkare förutsätts vidare tillgång till ca 25 företagsläkartjänster i under- ordnad ställning. Härigenom får varje blivande företagsläkare möjlighet att tjänstgöra sex månader inom företagshälsovård inom ramen för den särskilda utbildning som f.n. planeras för företagsläkare.

Det föreligger f.n. inga juridiska hinder eller begränsningar när det gäller inrättande av läkartjänster inom företagshälsovård. Socialstyrel— sen anser dock någon form av reglering av tilldelningen a v l ä k a r t j än s t e r även inom företagshälsovården vara nödvändig för att den fortsatta utbyggnaden av denna vård skall kunna ske i balans med utbyggnaden av andra angelägna hälso- och sjukvårdssektorer samt i den takt som den växande tillgången på läkarresurser möjliggör. Där- för krävs någon form av styrning eller kontroll. En reglering av tilldel- ningen av läkartjänster kan enligt socialstyrelsens mening ske enligt nå- got av följande tre alternativ, nämligen-

1. lagstiftning,

2. frivilliga överenskommelser mellan samtliga av verksamheten berörda parter samt

3. införande av sådana behörighetskrav för innehav av företagsläkar- tjänst att tilldelningen av läkartjänster till ifrågavarande område helt kan regleras genom dimensioneringen av utbildningen.

Styrelsen har stannat för att förorda en kombination av samtliga tre alternativa former för reglering av tilldelningen av läkartjänster till företagshälsovården. '

Socialstyrelsen erinrar om att en översyn av lagstiftningen inom den öppna hälso- och sjukvården för närvarande görs av en särskilt tillkallad sakkunnig. Enligt socialstyrelsens bedömning kan den sakkunnige ha anledning att vid utredningen pröva en sådan utvidgning av socialstyrel— sens etableringskontroll i avseende på inrättande av läkartjänster för öppen värd att även andra tjänster än provinsialläkartjänster och stads- distriktsläkartjänster blir underkastade sådan kontroll.

För att en balanserad utveckling inom hälso- och sjukvården som helhet skall kunna garanteras är det enligt socialstyrelsens uppfattning motiverat att en sådan ändring av sjukvårdslagstiftningen genomförs att styrelsens medgivande måste inhämtas vid inrättande av samtliga läkar- tjänster inom den offentliga öppna vården. I enlighet härmed bör, anser styrelsen, de läkartjänster vid vårdcentral eller läkarstation för öppen vård under kommunalt huvudmannaskap, vars innehavare skall helt eller delvis vara verksamma i företagshälsovård, vara underkastade sådan kontroll.

När det gäller utbyggnaden av företagshälsovården under enskilt huvudmannaskap bör den åsyftade balansen enligt socialstyrelsens me- '

Prop. 1971: 23 14

ning kunna nås genom frivilliga överenskommelser mellan berörda parter om det antal företagsläkartjänster som skall inrättas under de närmast följande åren, samt om fördelningen av dessa på olika katego- rier etc. De parter som i första hand är berörda därav är arbetsmark- nadens huvudorganisationer och sjukvårdens huvudmän samt represen- tanter för staten. De statliga myndigheter som har särskilda intressen att bevaka i detta sammanhang är arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och arbetsmedicinska institutet.

Socialstyrelsen har inhämtat att vederbörande arbetsmarknadsorgani- sationer, sjukvårdens huvudmän och statliga myndigheter är beredda att medverka i den nu angivna lösningen för att åstadkomma en reglerad tilldelning av läkartjänster till företagshälsovården. De har också accep- terat det av socialstyrelsen i det föregående redovisade programmet för en successiv utbyggnad av företagshälsovården fram till mitten av 1970- talet i avseende på läkarkrafter att tjäna som grund för en första över- enskommelse i ärendet.

I den _mån det inte visar sig möjligt att genom frivilliga överenskom- melser nå en eftersträvad balans i utbyggnaden av företagshälsovården är socialstyrelsen för sin del beredd att senare överväga förslag om så- dan ändring i sjukvårdslagstiftningen som innebär att medgivande krävs för inrättande av samtliga företagsläkartjänster.

Socialstyrelsen föreslår vidare att särskilda behörighetskrav skall uppställas för tjänst som företagsläkare. Socialstyrelsenförordar att för innehav av läkartjänst med företagsläkaruppgiftcr inom den offentliga sektorn skall på längre sikt krävas minst genomgången utbildning för allmän praktik eller annan motsvarande utbildning. Av de läkare som avses komma att arbeta huvudsakligen med företagshälsovård — oavsett om vederbörande står under enskilt eller kommunalt huvudmannaskap — bör härutöver krävas genomgången särskild företagsläkarutbildning. Styrelsen är dock medveten om behovet av möjlighet till dispens från dessa huvudregler under en övergångstid.

Den förordade regleringen av behörighetsvillkoren för de offentliga läkartjänster, vars innehavare har företagsläkaruppgifter, bör enligt socialstyrelsen ytterligare prövas i samband med den utredning om behörighetsvillkoren för samtliga läkartjänster under offentligt huvud— mannaskap, som socialstyrelsen har att genomföra. De föreslagna vill- koren för innehav av företagsläkartjänster under enskilt huvudmanna- skap bör kunna tas med i den överenskommelse som styrelsen ansett böra slutas mellan bl. a. arbetsmarknadens parter och sjukvårdens huvudmän om utbyggnaden av företagshälsovården.

Remissyttrandena

Remissinstanserna godtar nästan undantagslöst den av socialstyrelsen föreslagna dimensioneringen av utbyggnaden av

Prop. 1971: 23 15

företagshälsovårdens läkarresurser. På många håll betecknas förslaget emellertid som ett minimiprogram som bör överskridas om möjligheter ges. Såväl LO som SAF har full förståelse för den knapphet på läkar- resurser som gäller f.n. men understryker samtidigt vikten av att man i den fortsatta planeringen tar sikte på en betydligt snabbare utbygg- nadstakt efter år 1975 .

LO anser det angeläget att man inom landstingens öppna vårdorgani— sation söker finna former för samhälleligt driven företagshälsovård för små och spridda företag.

Svenska Iandstingsförbundet och Svenska kommunförbundet finner socialstyrelsens bedömning av utbyggnadstakten ändamålsenlig och rim- lig och tillstyrker utbyggnadsprogrammet.

Statstjänstemännens riksförbund finner däremot utbildningsprogram- met klart otillräckligt om en acceptabel utbyggnadstakt av företagshäl- sovården skall kunna uppnås.

Svenska läkaresällskapet förordar med hänsyn till det utvidgade inta- get till de medicinska fakulteterna en utbildning av 60 företagsläkare per år i stället för 45.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott finner resursprogram- met vara alltför omfattande och framhåller under hänvisning till den inom länet rådande läkarbristen att ett genomförande av socialstyrel- sens utbildningsprogram skulle få negativa konsekvenser för sjukvårds— huvudmännens läkarrekrytering.

Remissinstanserna godtar i regel de föreslagna formerna för r e g le- ring av tillkomsten av nya läkartjänster inom före-. tagshälsovården. LO delar helt uppfattningen att man skall låta före-' tagshälsovården inom den del av arbetslivet som är lämpad för företags— hälsovård i företagens egen regi utvecklas genom frivilliga överenskom— melser. De erfarenheter härvidlag som samlats efter partsövcrcnskom- melsen 1967 tyder enligt LO på att arbetslivet är berett att'åta sig detta ansvar. De krav på kvalitativt högtstående företagshälsovård,” som är in- skrivna i partsöverenskommelsen, rimmar Väl med socialstyrelsens för- slag att reglera tilldelningen av företagsläkare genom fastställda behö- righetskrav. '

Svenska landstingsförbundet anser att tillSynsmyndighetens nuvarande etableringskontroll -i fråga om nya läkartjänster i den rådande brist- situationen måste accepteras "som ett centralt instrument för adekvat styrning av tillgängliga läkarresurser. Därvid bör enligt förbundets me- ning inte heller företagshälsovården i offentlig regi inta någon särställ— ning. På grund härav anser man att socialstyrelsens förslag i nuvarande läge bör kunna godtas. Beträffande förhållandena inom den företags- anknutna företagshälsovården anser sig förbundet f. n. —— åtminstone in- till dess den pågående översynen av sjukvårdslagstiftningen på öppen- vårdsområdet avslutats ._ kunna acceptera frihet att inrätta läkartjänster

Prop. 1971: 23 1 6

vid större företag, under förutsättning att detta inte leder till icke önsk- värda begränsningar i huvudmännens möjligheter att inrätta företagslä— kartjänster.

Vissa erinringar emot förslaget reses av SACO och Sveriges läkar- förbund som framhåller att adekvata behörighetskrav för företagsläkar— tjänsterna är den enda acceptabla styrformen och en viktig förutsätt— ning för en riktig utformning av företagshälsovården. Föreningen Skogs- brukets arbetsgivare framhåller att utbyggnadsskedet inte får störas av reglerings- och behörighetssystem, som kan verka bromsande.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott föreslår att tilldel— ningen av företagsläkartjänster tills vidare regleras genom lagstiftning.

Vikten av att det av företagshälsovårdsutredningen föreslagna s a m - r å (1 s 0 r g a n e t inrättas understryks av flera remissinstanser. LO un- derstryker behovet av att snabbt inrätta samrådsorgan såväl centralt som regionalt. SAF förutsätter att det föreslagna samrådsorganet skall få möj- lighet att ta upp diskussion om en viss omfördelning av nytillskottet före— tagsläkare mellan de angivna olika organisationsformerna för den händel- se det visar sig möjligt att under femårsperioden öka utbildningen av företagsläkare utöver vad socialstyrelsen förutsätter. SAF är beredd att inom ramen för det föreslagna samarbetsorganet medverka till rekom- mendationer om att företag och företagshälsovårdscentraler som be— hörighetsgrund bör uppställa genomgång av företagsläkarutbildning.

Arbetsmedicinska institutets utbildningsprogram

Följande riktlinjer har gällt för arbetsmedicinska institutets utred- ning om utbildningen i företagshälsovård vid institutet.

1. Utbildning i företagshälsovård vid institutet skall ske i form av fortbildning av främst läkare, ingenjörer och sjuksköterskor, vilka er- hållit grundutbildning och därefter förvärvat erforderlig allmän yrkes- praktik. I fråga om läkare skall för framtiden även i allmänhet förut- sättas fullgjord vidareutbildning i form av särskild utbildning för all- mänpraktik.

2. Utbildningen skall bestå av teoretiska studier och — i förekom- mande fall — av praktisk tjänstgöring. De teoretiska avsnitten skall i huvudsak ha följande omfattning.

Läkare högst två månader, varav ca två veckor i socialme-

dicin Skyddsingenjörer två månader Företagssköterskor en månad

Praktisk tjänstgöring skall fullgöras antingen inom den offentliga hälso- och sjukvården och därtill knutna statliga eller kommunala in- stitutioner eller vid företag. Det skall därvid förutsättas att särskilda tjänster, enbart avsedda för utbildningens behov, inte kommer att bli inrättade samt att arbetsgivaren skall svara för avlöningsförmåner rn. m.

Prop. 1971: 23 17

under tjänstgöringarna.

3. Utredningsarbetet borde ske med utgångspunkt från följande tre alternativ beträffande antalet utbildningsplatscr. För varje alternativ skulle redovisas kursplaner, lärarbehov samt övriga kostnader förena— de med undervisningen. Vid dessa beräkningar skulle institutets nuva- rande undervisningskapacitet beaktas. Där så är möjligt bör befintliga resurser vid universitet och högskolor utnyttjas.

Antal/år Läkare Skyddsingenjörer Företagssköterskor Alternativ I 30 40 40 Alternativ II 45 50 60 Alternativ III 60 60 80

Härutöver bör ges viss utbildning för biträdande skyddsingenjörer samt utbildning i ergonomi för tekniska planerare m.fl.

4. Institutet skulle i samråd med utredningen om yrkesskadeförsäk— ringens finansiering m. m. avge förslag beträffande finansiering av kurs- verksamheten.

5. Ett på utredningsresultatet grundat beslut om företagshälsovårds- utbildningens organisation vid institutet skall kunna börja tillämpas fr. o. m. budgetåret 1971/ 72.

Det av arbetsmedicinska institutet redovisade utbildningsförslaget av— ser i första hand femårsperioden 1 juli l971—30 juni 1976.

Institutet ansluter sig inledningsvis till samma definition av företags- hälsovårdens mål som företagshälsovårdsutredningen. I fråga om före— tagshälsovårdens uppgifter konstaterar institutet att även om den exter- na miljövården faller utanför begreppet företagshälsovård är det av prak- tiska skäl lämpligt att företagshälsovårdens personal medverkar även i denna verksamhet.

Den grundläggande utbildningen i företagshälsovård bör enligt in- stitutet vara odifferentierad vad avser företagsstorlek och branschinrikt- ning. I framtiden kan dock även särskilda kurser för olika branscher bli aktuella. Inom skyddsingenjörsutbildningcn kan en viss differentiering ske genom att s.k. ettämneskurser anordnas varigenom möjlighet till viss branschinriktning ges.

Undervisningen föreslås bli lärarintegrerad och i viss mån även elevintegrerad. Härmed förstås att särskilda kurs:-tvsnitt behandlas vid samlad undervisning under samtidig medverkan av experter som före-- träder olika ämnesområden, resp. att olika elcvkategorier förs samman- till gemensam undervisning.

Förslag till kursplan läggs fram för utbildning av skyddsingenjör, företagsläkare och företagssköterska. .

Institutet föreslår att för tillträde till utbildningen till skyddsingenjör skall i princip erfordras dels gymnasieingenjörskompetens, dcls minst

Prop. 1971: 23 18

fyra års industripraktik. Dispens från förstnämnda krav skall dock kun— na lämnas av institutet. Härvid kan bl.a. långvarig anställning inom industri med erfarenhet av skyddsarbete vara meriterande. På längre sikt bör enligt institutets uppfattning emellertid krävas civilingenjörs- utbildning eller annan lämplig akademisk examen. Sådan sökande före— slås kunna beviljas inträde till utbildningen efter institutets bedöman- de, även om den sökande har kortare industriell praktik än ovan sagts. För den som sålunda antas till utbildningen skall arbetsmedicinska in- stitutet söka att, i den mån så finns behövligt, ordna allmän industri- praktik. Likaså föreslås att institutet skall söka ordna tjänstgöring inom företagshälsovård, dock i regel inte omfattande längre tid än åtta må- nader.

Specialutbildningen för skyddsingenjör föreslås omfatta normalt ett läsår, bestående av två månaders teoretisk kurs vid arbetsmedicinska in- stitutet, uppdelad på åtta olika perioder och totalt omfattande 390 timmar, litteraturstudier och praktisk tjänstgöring vid företag under i regel tio månader. Teorikursen föreslås omfatta föreläsningar, labora- tioner, seminarier och arbetsplatsundersökningar.

Institutets förslag avseende företagsläkarutbildningen utgår från att kursdeltagarna i framtiden kommer att ha fullgjort vidareutbildning i form av särskild utbildning för allmänpraktiker. Institutet förutsätter att häri ingående tjänstgöring i öppen vård skall kunna fullgöras inom fö- retagshälsovården. '

Institutet föreslår att utbildningen till en början skall omfatta åtta månader, varav två månaders teoretisk kurs vid institutet med under- visning i arbetsmedicin och socialmedicin, samt minst sex månaders praktisk tjänstgöring. Det förutsätts att utbildningen successivt kommer att byggas ut till ett år.

Teorikursen föreslås omfatta dels sex veckor arbetsmedicin fördela- de på 2—3 perioder under varje lästermin, dels två veckor socialme- dicin. Undervisningen föreslås ske i form av föreläsningar, seminarier, _ laborationer och arbetsplatsundersökningar.

I undervisningen i arbetsmedicin skall främst sådana kunskapsom- råden behandlas som saknas eller endast i ringa grad ingår i den grund- läggande läkarutbildningen. I samband med kursen bör behandlas sär- skilda övningsuppgifter som genomförts under tiden för den praktiska tjänstgöringen.

För genomförandet av den praktiska läkarutbildningen förutsätter in- stitutet att 25 utbildningstjänster i enlighet med socialstyrelsens förslag ställs till förfogande inom företagshälsovårdsenheter ute på fältet.

Utbildningen till företagssköterska föreslås omfatta två terminer, var- dera om 20 veckor. Första terminen skall enligt förslaget utgöras av and- ra terminen (18 veckor) av vidareutbildningcn till sjuksköterska/ skötare inom öppen hälso- och sjukvård, föregången av en särskild introduk-

Prop. 1971: 23 19

tionskurs (2 veckor) i socialmedicin och hälsoundervisning för de elever som inte genomgått den första terminen av vidareutbildningen inom öp— pen hälso— och sjukvård. Denna del av utbildningen föreslås förlagd till läroanstalt för vidareutbildning av sjuksköterskor/skötare inom öppen hälso- och sjukvård. För utbildningen bör gälla av skolöverstyrelsen utfärdade läroplaner. Andra terminen skall enligt förslaget innefatta sär- skild utbildning i företagshälsovård, förlagd till arbetsmedicinska in— stitutet. Utbildningen föreslås omfatta 8 veckors undervisning i teore- tiska ämnen och studiebesök samt 12 veckors praktik inom olika slag av företagshälsovård, fördelade på två perioder. De teoretiska kunskaper- na inhämtas under tre läsperioder vid arbetsmedicinska institutet och un- der tiden för den praktiska tjänstgöringen.

Arbetsmedicinska institutet har vidare framlagt förslag till kursplan m.m. för utbildning i ergonomi för tekniska planerare. Utbildningens mål anges vara att mot biologisk bakgrund ge grundläggande kunskaper om de faktorer som påverkar människans arbetsmöjligheter jämte en orientering rörande vissa arbetshygieniska förhållanden. I enlighet här- med avser undervisningen att meddela huvuddragen av människokrop- pens byggnad och funktioner, ge kunskap om de faktorer som påverkar människans arbetsmöjligheter via yrkesrådgivning, utbildning och trä- ning, rekrytering och arbetsplacering, uppföljning av arbetsanpassning och rehabilitering, att ge riktlinjer för tekniskt och organisatoriskt till— rättaläggande av arbetet och arbetsmiljön, samt att ge kunskap om kc- miska, fysikaliska och psykologiska miljöfaktorers verkan på den arbe— tande människan.

Kursen föreslås i första hand bli avsedd för personer sysselsatta med kvalificerad teknisk planering —— produktionstekniker, konstruktörer. arkitekter m. fl. — och forskningspersonal från arbetsvetenskapliga insti- tutioner samt för akademiska studerande. Kursen ingår redan nu som en delkurs i doktorandutbildningen vid institutionen för skogsteknik vid skogshögskolan.

Utbildningen föreslås omfatta två terminer och bestå av en teorikurs vid arbetsmedicinska institutet, fullgörande av praktiska uppgifter samt litteraturstudier.

Kursen föreslås fördelad på två skilda veckoperioder under vardera terminen. För föreläsningar, symposier, demonstrationer och övningar beräknas 80 timmar samt för schemabundna grupparbeten ungefär sam- ma timantal, exkl. tid för skrivningar och tentamina. Huvuddelen av grupparbetena avses utförda under tjänstgöring vid företag. Litteraturstu- dierna föreslås bedrivna väsentligen under tiden mellan kursperioderna.

Förslag har vidare lagts fram om utbildning i arbetshygien för perso- nal vid yrkesinspektionen. Särskild vikt läggs vid de arbetsuppgifter som blivit aktuella efter tillkomsten av SAF-LO-riktlinjema för företagshäl— sovård och framläggandet av företagshälsovårdsutredningens betänkande.

Prop. 1971: 23 20

För tillträde till utbildningen föreslås krav på lägst gymnasieingenjörs— kompetens. Utbildningen föreslås omfatta tio månader, bestående av en teorikurs på ca fyra veckor uppdelad på fyra eller fem perioder samt praktiskt arbete och litteraturstudier. Kursen föreslås omfatta föreläs- ningar, seminarier, laborationer, övningar och fältmätningar. Under ti- den för praktiskt arbete föreslås att ett examensarbete skall utföras.

Därutöver förutsätts att särskilda ettämneskurser skall anordnas inte endast som delar av skyddsingenjörsutbildningen utan också med annan uppläggning.

Särskilda elevavgifter bör enligt institutet inte tas ut för den här berörda utbildningen, dels med hänsyn till förhållandena i övrigt inom det allmänna undervisningsväsendet, dels av rekryteringsskäl.

Beträffande studieförmånerna under utbildningstiden anför institutet att de blivande skyddsingenjörerna kommer att fördela sig på två katego- rier. Den ena kategorin omfattar elever som vid intagningen till utbild- ning har anställning vid företag och förutsätts fullgöra den praktiska tjänstgöringen under specialutbildningcn vid samma företag. Dessa för- utsätts uppbära lön därifrån under hela utbildningstiden. Den andra ka— tegorin omfattar nyutbildade elever som i stort sett saknar industriprak- tik. För dessa elever skall institutet söka ordna handledd industripraktik för vilken viss lön förutsätts utgå. Under den teoretiska kursen vid in— stitutet föreslås stipendium utgå med 3 000 kr. till dessa elever.

Institutet utgår från att läkarna får lön från arbetsgivaren under den praktiska tjänstgöringen. Särskilda studieförmåner behövs inte i dessa fall. Under den tid läkarna deltar i teoretisk utbildning vid institutet föreslås, att stipendium med 3000 kr. skall utgå för hela kurstiden.

Företagssköterskeutbildningen föreslås som i det föregående nämnts omfatta dels andra terminen av vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård för sjuksköterskor, dels särskild utbildning i företagshälsovård. För vidareutbildningen är systemet med studiemedel enligt studieme- delsförordningen redan nu tillämpligt. Institutet föreslår att studiemedels- förordningen görs tillämplig också på den särskilda företagssköterske- utbildningen.

Institutet förutsätter, att Svenska landstingsförbundets rekommenda— tion till landstingen rörande studiebidrag till landstingsanställd som ge—' nomgår befordringskurs och rörande ersättning till praktikant hos lands- ting skall tillämpas också beträffande den särskilda företagssköterske— utbildningen. Likaså förutsätter institutet att företag, vid vilket företags- sköterska fullgör praktisk utbildning, skall utge praktikantersättning.

Med utgångspunkt i alternativ II i utredningsdirektiven beräknar in- stitutet det ökade fasta personalbehovet för utbildningsverksamheten till tre laboratorer och sex lektorer. Av laboratorerna och lcktorerna före— ' slås vardera två vara läkare. Förslaget i "denna del grundas på förut- sättningen att ca 30 % av den samlade undervisningen bestrids av lärare

Prop. 1971: 23 21

utanför institutet, samt att den totala effekten av föreslagen lärar- resp. elevintegrering av undervisningen innebär en fördubbling av antalet lä- rartimmar. Institutet har vidare räknat med att professorerna och la- boratorerna — såväl befintliga som föreslagna _ i princip skall ha en årlig undervisningsskyldighet av 60 timmar. Med hänsyn till undervis— ningens sammansättning och laboratorernas ämnesområden kan emel- lertid för fyra av de nuvarande laboratorema endast 10 timmars under- visning per befattningshavare och år tas ut. Institutet har hänfört en tredjedel av lönekostnaderna för de föreslagna laboratorstjänsterna till undervisningsverksamheten medan återstående två tredjedelar hänförts till institutets övriga verksamhet.

Utöver en redan inrättad tjänst som studierektor behövs en över- läkare på halvtid för vissa handledningsuppgifter i samband med de bli- vande företagsläkamas praktiska utbildning. Vidare behövs en tjänst för att leda företagssköterskeutbildningen. För att medverka vid undervis- ningens organisation, vid uppläggning av schema och kursplaner samt för uppföljning av undervisningen föreslås 1 1/2 tjänster som kurs- amanucns. Även en tjänst som biträdande psykolog erfordras. För ad- ministrativt arbete i samband med undervisningen föreslås en förste byråsekreterare,_ två biträden och en expeditionsvakt. Ytterligare me- delsbehov för extern lärarpersonal beräknas till 30 000 kr. Anslagspos- terna för expenser, resor och lokalkostnader föreslås uppräknade med tillsammans 185 000 kr.

Institutet har beräknat kostnaderna för handledning vid praktisk tjänstgöring under utbildningen till ca 150000 kr., varav till special- lärare vid företagsläkarutbildning ca 84000 kr., handledararvode för skyddsingenjörer utan arbetsgivareanknytning 12 000 kr. och handled- ning vid företagssköterskeutbildning 54 000 kr.

Kostnaderna för stipendier till blivande företagsläkare under den tid de deltar i teoretisk utbildning vid institutet beräknas till 135 000 kr. För skyddsingenjörsutbildningen beräknas motsvarande kostnad till 15 000 kr. Sammanlagt beräknas det föreslagna utbildningsprogrammet innebära kostnadsökningar med ca 1,4 milj. kr. per budgetår.

Remissyttrandena Allmänt

Remissinstanserna finner i regel arbetsmedicinska institutets utbild- ningsförslag väl ägnat att ligga till grund för utbildning i företagshälso- vård.

Flera remissinstanser tar upp frågor som gäller s am o rd nin g 0 c h s a m v e r k a n mellan företagshälsovårdsutbildningen och an- nan utbildningsverksamhet. Socialstyrelsen erinrar om att de föreslagna utbildningsgångama för företagsläkare och sjuksköterskor i företagshäl-

Prop. 1971: 23 22

sovård inrymmer ett flertal samordnings- och samverkansproblem., dels till nämnden för läkares vidareutbildning angående vidareutbildning av läkare, dels till skolöverstyrelsen och vederbörande landsting rörande berörda vidareutbildningslinjer för sjuksköterskor.

Nämnden för läkares vidareutbildning konstaterar att det på flera punkter föreligger behov av samordning och samplanering mellan de av nämnden och av institutet bedrivna verksamheterna. Någon form av organiserat samråd eller samverkan synes vara erforderlig, t. ex. genom att efter mönster från fakulteterna inrätta en särskild »utbildnings- nämnd» vid institutet, vilken tilldelas ansvaret för utbildningen och i vilken ingår en av nämnden för läkares vidareutbildning utsedd leda- mot. En sådan lösning ger samtidigt de studerande vid institutet möjlig- heter till insyn och delaktighet i ledningen av utbildningen. En nära samverkan och samplanering synes även vara nödvändig med tanke på det av institutet föreslagna utbytet av öppenvårdstjänstgöringen mot vis- - sa andra former av tjänstgöring.

Svenska Iäkaresällskapet framhåller att en fortsatt utbildning utan universitetsanknytning på sikt kommer att verka hämmande både på företagshälsovårdens målsättning och på dess kvalitet. Frågan måste därför snarast tas upp i vederbörande instanser.

LO m. fl. remissinstanser ansluter sig till institutets förslag att före- tagsläkarutbildningen integreras med den beslutade vidareutbildningen för allmänpraktiker. LO understryker starkt utredningens synpunkter om behovet av en allmän översyn av samtliga utbildningsgångar syftan- de mot miljöområdet och framhåller att det bör ges möjligheter till samordning mellan en rad olika akademiska utbildningsvägar och den utbildning som bedrivs vid arbetsmedicinska institutet.

Frågan om utbildning av andra personalgrup- p e r än dem som direkt berörs av arbetsmedicinska institutets för- slag tas upp i några remissyttranden.

LO delar uppfattningen att det bör vara väsentligt att arrangera ut- bildningsmöjligheter i enstaka arbetsvetenskapliga ämnen såsom t.ex. i ergonomi. Denna möjlighet bör bli speciellt attraktiv för de mindre fö- retagens behov. Denna form av utbildning är dessutom angelägen med tanke på fackligt verksamma som. har arbetsmiljöfrågor inom sitt an- svarsområde t.ex. regionala skyddsombud och förbundsfunktionärer.

Socialstyrelsen framhåller att det är nödvändigt att utbildningen av läkare i företagshälsovård tar sikte också på allmänpraktiker som trots avsaknad av speciell utbildning härför är verksamma i företagshälso- vård.

Svenska Iandstingsförbundet erinrar om att på många håll svarar provinsialläkare utan eller med_endast obetydlig företagshälsovårdsut— bildning för denna verksamhet. Det förefaller väsentligt att även repre- sentanter för denna yrkeskår får tillfälle att bygga på sina erfarenheter

Prop. 1971: 23 - 23

med exempelvis en kurs där även ingår de nyare rön inom yrkes- medicinen, som man under sin utbildning inte kommit i kontakt med.

Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare finner att förstahandsbehovet inom företagsläkarutbildningen synes utgöras av fort— och vidareutbild- ningsmöjligheter för yrkesverksamma läkare av skilda kategorier.

Svenska kommunförbundet och Sveriges läkarförbund finner det ange- läget med periodisk fortbildnin g för all personal inom före— tagshälsovården med hänsyn till näringslivets snabba utveckling. '

Läkarutbildningen

Nämnden för läkares vidareutbildning påpekar att det övergångsvis kommer att erfordras dispens från kravet på genomgången all- mänläkarutbildning, eftersom ingen läkare hunnit gå igenom denna ut- bildning när det av arbetsmedicinska institutet föreslagna utbildnings- programmct påbörjas. Nämnden utgår från att den bereds tillfälle delta vid utformningen av dispensreglerna.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den föreslagna utbildnings- tiden på åtta månader. De ställer sig över lag positiva till en utveckling på längre sikt mot en utbyggnad av den arbetsmedicinska utbildningen till ett år. Bl. a. socialstyrelsen finner det "dock angeläget att detta sker i samordning med en eventuell utökning av utbildningen i allmän prak- tik så att tidsmässiga skillnader mellan två så likartade utbildningar inte uppstår.

Socialstyrelsen och nämnden för läkares vidareutbildning finner att k u r s e n i s 0 e i al m e d i c i 11 till väsentlig del sammanfaller med motsvarande socialmedicinskt inriktade kurser inom allmänpraktiker- utbildningen sådan den f.n. planeras av nämnden. Det rimliga synes vara att ansvaret för den socialmedicinska delen av företagsläkarkursen läggs på nämnden. Denna kursverksamhet kunde "då helt integreras med de socialmedicinska kurserna inom utbildningen för allmän praktik, vilket i sin tur kan innebära en tidsvinst för de blivande företagsläkar- na, framhåller nämnden.

Beträffande företagsläkarnas praktiska tj änstgö- rin g under utbildningen understryker Svenska landstingsjörbundet vikten av att den praktiska delen av utbildningen förläggs till industrier- na och förutsätter att de blivande företagsläkarna erhåller kännedom om arbetsförhållandena och de medicinska problemen även inom den lättare industrin.

SAF framhåller såsom utomordentligt angeläget att företagsläkarnas praktiska utbildning förläggs till företagshälsovårdsenhet vid företag el- ler till företagshälsovårdscentral och inte fullgörs inom den offentliga hälso- och sjukvården. Endast härigenom kan de blivande företagsläkar— na få en utbildning som svarar mot deras framtida förebyggande upp- gifter i produktionen.

Prop. 1971: 23 24

Socialstyrelsen betonar särskilt .angelägenheten av att underordnade tjänster inrättas inom företagshälsovården. Dessa tjänster skall självfallet grundas på ett vårdmässigt behov, men kommer samtidigt — liksom fallet är beträffande underordnade tjänster inom den offentliga sjuk- vårdsorganisationen — att fylla en väsentlig utbildningsfunktion. Styrel- sen utgår från att företagen skall finna det motiverat med hänsyn till företagshälsovårdens krav att inrätta dylika tjänster.

SAF föreslår att de 25 företagsläkartjänster i underordnad ställning, som arbetsmedicinska institutet — i likhet med socialstyrelsen — förut- sätter skall ställas till förfogande, inrättas vid arbetsmedicinska institu- tet samt att de blivande företagsläkarna erhåller sin lön från institutet under praktiktiden. SAF anför att berörda företagshälsovårdsenheter i regel har sin företagshälsovård dimensionerad med hänsyn till det lö- pande behovet och därför inte behöver extra arbetskraft. Det arbets— kraftstillskott praktikanterna kan erbjuda torde dessutom uppvägas av den tid som går åt för den kvalificerade handledning som enhetens or- dinarie läkare förutsätts prestera. Med här förordad uppläggning behö- ver inga anspråk på handledarersättning till berörda enheter eller till dess personal bli aktuell.

LO understryker vikten av att även vid arbetsmedicinska institutet inrättas en tillräcklig mängd befattningar för ingenjörer och läkare un- der utbildning.

lnstitutets förslag att vissa ordinarie företagsläkare skulle förordnas som 5 p e e i a l l ä r a r e med särskilt arvode avstyrks av nämnden för läkares vidareutbildning och socialstyrelsen. Förslaget innebär ett prin- cipiellt avsteg från den ordning som gäller för övrig Vidareutbildning av läkare. Nämnden och styrelsen anser att den handledning som ges lä- kare under vidareutbildning i den kliniska verksamheten inte skiljer sig från sådan handledning som varje överordnad inom ramen för sin tjänst normalt ger mindre erfarna medarbetare.

Skydzlsingenjörsutbildningen

Vad beträffar skyddsingenjörsutbildningen godtar flertalet remissin- stanser de i utredningsdirektiven uppställda ramarna och arbetsmedi- cinska institutets förslag till utbildningens omfattning. SAF förordar dock att statsmakterna antingen väsentligt ökar arbets- medicinska institutets kapacitet utöver de föreslagna alternativa ramarna eller anordnar motsvarande utbildning vid någon teknisk högskola.

Svenska läkaresällskapet anser att utbildningen bör omfatta minst 100 ingenjörer per år. Om en sådan förstärkning av arbetsmedicinska institutets resurser inte är möjlig bör man enligt sällskapets mening över— väga förläggandet av en dubblerad utbildning till exempelvis Linköping.

Vad avser utb il d 11 i n g e n 5 in n 6 h-å ] ] ansluter remissinstan— serna i huvudsak till utredningens förslag. Socialstyrelsen, arbetarskydds-

Prop. 1971: 23 25

styrelsen och arbetsmiljöutredningen redovisar dock vissa erinringar an— gående kursplanernas detaljutformning.

Remissinstanserna har intagit olika ståndpunkter i frågan om k r a — v e n f ö r till t r ä d e till skyddsingenjörsutbildningen.

LO finner det välbetänkt med utredningens två alternativ som inne- bär en första period med rekrytering från det praktiska fältet och en mer långsiktig plan innebärande rekrytering direkt från teoretiska studier och en praktiktid i efterhand arrangerad i samverkan med institutet.

Arbetarskyddsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lä- karförbund och Svenska läkaresällskapet finner det angeläget med hän- syn till arbetsuppgiftemas karaktär att man håller fast vid kravet på civilingenjörsutbildning för tillträde till skyddsingenjörskurserna.

Svenska arbetsgivareföreningen är starkt kritisk mot att institutet ut- går från en helt annan rekryterings- och finansieringsplan vad gäller skyddsingenjörema än som föreslås för läkarna, vilket enligt förening- ens uppfattning vid ett genomförande skulle menligt påverka rekryte- ring och utbildning av skyddsingenjörer. Förslaget kan befaras försvåra en kvalitetshöjning av skyddsingenjörsarbetet i företagen och rekryte- ringen skulle även fortsättningsvis främst ske bland sådana ingenjörer med lägre utbildning som redan har vissa skyddsuppgifter i resp. före- tag. Vidare ifrågasätts utbildningsvärdet av praktisk tjänstgöring på den egna arbetsplatsen om den inte ingår i ett organiserat utbildningspro- gram.

Arbetarskyddsstyrelsen efterlyser en precisering av vad den praktiska förutbildningen för gymnasieingenjörsutbildade sökande till skyddsin— genjörsutbildningen skall innehålla. Vidare anser styrelsen att något nämnvärt eftersättande genom dispenser av kraven på praktisk utbild- ning för civilingenjörer som söker till dessa kurser inte bör ske och att dispensfallen bör behandlas mycket restriktivt.

Bl. a. T C0 och Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare betonar ange- lägenheten av att de formella kompetenskraven inte sätts alltför högt. TCO föreslår att man först efter femårsperiodens slut skall ta ställning till frågan om ändrade kompetenskrav för tillträde till skyddsingenjörs- utbildningen. Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare framhåller vidare att allt efter som företagshälsovården utvecklas inom skogsbruket torde en branschanpassad fullständig >>skyddsingenjörsutbildning» med jäg- mästar— alternativt skogsmästarutbildning som grund bli mera aktuell.

Sju ksköterskeutbildningen

Socialstyrelsen — som finner sjuksköterska i företagshälsovård vara en bättre benämning än företagssköterska _ finner institutets utbildnings- förslag för denna personalgrupp vara väl genomtänkt och motiverat. TCO tillstyrker den i utredningen ingående läroplanen som enligt or- ganisationens uppfattning har en god pedagogisk uppläggning och är

Prop. 1971: 23 26

väl tillgodosedd ur ämnesmässig synpunkt med hänsyn till den nya in— riktningen av företagshälsovården. Skolöverstyrelsen finner, när det gäl- ler de olika ämnenas innehåll, att viss risk kan finnas för upprepning i några fall.

Sveriges läkarförbund, LO och Svenska kommunförbundet betonar" kravet att företagssköterskorna har en sådan kvalificerad utbildning att de verkligen har möjlighet att avlasta läkarna.

Socialstyrelsen betecknar det som ytterst angeläget att utbildnings- kapaciteten för vidareutbildningen av sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård utökas. En utvidgning av vidareutbildningen i termin 11 för sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård synes styrelsen yt- terst angelägen bl. a. för att tillgodose peronalbehovet inom företags- hälsovården.

Socialstyrelsen ifrågasätter huruvida man inte bör undersöka möjlig- heten att samordna vissa moment i vidareutbildningen av sjuksköterskor ' inom öppen hälso- och sjukvård med den nu föreslagna utbildningen för sjuksköterskor i företagshälsovård. Socialstyrelsen anser vidare att man inom företagshälsovården vid mindre företag tills vidare torde k'un- na anställa distriktssköterskor med enbart en termins vidareutbildning i öppen hälso- och sjukvård, vari ingår viss undervisning i företags- hälsovård.

TCO finner det nödvändigt att den andra terminen av vidareutbild— ningen i öppen hälso- och sjukvård, inledd av en introduktionskurs i socialmedicin och hälsoundervisning, ställs till förfogande för blivande företagssköterskor redan fr.o.m. vårterminen 1971. Nuvarande utbild- ning vid arbetsmedicinska institutet bör tills vidare pågå för att tillgodose behovet av utbildning för företagssköterskor som inte erhållit speciell utbildning.

skolöverstyrelsen erinrar om att statsbidrag inte utgår för den intro- duktionskurs, som skall utgöra inträdeskrav för de elever, som antas di- rekt till andra terminen av vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård. Om en sådan introduktionskurs inte kommer till stånd förut- sätts att eleverna inhämtar motsvarande kunskaper på egen hand och ges tillfälle att redovisa dem under utbildningstiden.

Övriga utbildningslinjer

Remissinstanserna har inte anfört några invändningar mot utred- ningens förslag till ettämneskurser för andra tekniker än skyddsingen- jörer, grundutbildning i ergonomi för tekniska planerare m.fl. och kur- ser i arbetshygien för yrkesinspektionens personal.

F inansieringsfrågor m. m.

Vad beträffar de 5 t u die s 0 e i al a frågorna i samband med ut- bildningen i företagshälsovård är remissinstansema överens om att ut-

Prop. 1971: 23 27

bildningen skall vara avgiftsfri och att teoridelen bör bekostas av stats— medel. Socialstyrelsen utgår i likhet med arbetsmedicinska institutet från att de elever som har en anställning får lön från arbetsgivaren under utbildningstiden. LO anser att frågan om ersättning till eleverna under såväl teoretiska som praktiska avsnitt av utbildningen bör lösas i ett sammanhang.

Beträffande förmåner under praktiktid anser LO att likformighet måste råda mellan denna vidareutbildning och övriga läkares vidareutbildning, vilket innebär att vederbörande huvudman för verksamheten skall betala lön under den praktiska tjänstgöringen. För företagsläkarnas och skyddsingenjörernas del bör denna fråga kunna lösas genom överenskommelser med arbetsgivare, hos vilka tjänstgöring i företagshälsovård skall ske, samt i övrigt enligt gängse principer inom det landstingskommunala området såvitt avser tjänstgöring vid t. ex. re- habiliteringskliniker, ortopediska kliniker m. m.

Även Skogs- och Iantarbetsgivareföreningen delar institutets uppfatt- ning att lön skall utgå från företaget vid praktiktjänstgöring. Däremot ställer sig föreningen mera tveksam till möjligheterna att ordna praktik för blivande skyddsingenjörer och andra tekniker som inte redan har eller tänker sig anknytning till någon industri utan avser att ägna sig åt någon annan bransch. Den praktiska utbildningen av dessa torde en- ligt föreningens uppfattning få ägnas Särskild uppmärksamhet.

Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare anser att elever utan företags— anknytning bör erhålla allmänna studiebidrag i någon form under så- väl teori- som praktikavsnitt. Föreningen framhåller att det ur fördel- ningssynpunkt knappast är rimligt att enstaka företag skall svara eko- nomiskt för praktikvärdskap som tillgodoser hela näringslivets behov av företagshälsovårdsutbildning.

Svenska arbetsgivareföreningen föreslår att särskilda till arbetsmedi- cinska institutet knutna utbildningstjänster inrättas för den praktiska utbildningen vid företagshälsovårdsenhet.

Beträffande förmåner under teoritid har centrala stu— diehjälpsnämnden intet att invända mot föreslagen stipendiering av bli- vande företagsläkare och skyddsingenjörer. Svenska kommunförbundet vill däremot starkt ifrågasätta lämpligheten av undantag från det all- männa studiefinansieringssystemet.

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker arbetsmedicinska institutets förslag beträffande de blivande företagsläkarnas förmåner under bevis- tande av den teoretiska kursen och föreslår, främst av rekryteringsskäl, att samma ersättningssystem införs även för skyddsingenjörema, dvs. stipendier under den teoretiska utbildningen även i de fall anställnings- förhållande föreligger.

Sveriges läkarförbund förutsätter att förbundet bereds tillfälle att få uppta förhandlingar om de ekonomiska villkor som skall gälla för de

Prop. 1971: 23 28

blivande företagsläkama under den teoretiska kursen. Det föreslagna stipendiet betraktar förbundet som otillräckligt.

Skolöverstyrelsen och centrala studiehjälpsnämnden tillstyrker institu- tets förslag att det för utbildning av företagssköterskor utgår samma studieförmåner som för annan vidareutbildning av sjuksköterskor. TCO framhåller däremot att samma studiesociala förmåner bör gälla för företagssköterskor som för företagsläkare och skyddsingenjörer. Mot-. svarande förmåner bör även utgå under den inledande socialmedicinska kursen.

Centrala studiehjälpsnämnden framhåller att utbildningen i ergonomi i princip är av den karaktär att den — när det gäller studiestöd — är att hänföra till studiemedelssystemet men att den dock hittills på grund av kursens speciella uppläggning inte tagits upp i förteckningen över studiemedelsberättigande utbildningslinjer. Om förslaget från 1968 års studiemedelsutredning vinner bifall, bör grundkursen i ergonomi enligt nämndens uppfattning bli studiemedelsberättigande, under förutsättning att tidsåtgången för studiernas bedrivande kan anses uppgå till minst halvtid.

Socialstyrelsen och statens institut för folkhälsan biträder arbetsmedi- cinska institutets synpunkter att de olika elevkategorierna vid institutet så långt det är möjligt föres samman till g e m e n s a m u n d e r- visning. För att förbereda det lagarbete som företagshälsovården bygger på mellan företagsläkaren, Skyddsingenjören och företagsskö- terskan är det av värde om de olika kategorierna kan få möjlighet till gemensamma föreläsningar, demonstrationer och diskussioner. Skolöver- styrelsen anser att lärarintegrerad undervisning kan vara pedagogiskt värdefull vid utbildning i företagshälsovård. I viss utsträckning kan de ökade kostnaderna för lärare kompenseras genom att elevgruppen till- delas självständigt arbete utan lärare.

Flera remissinstanser understryker angelägenheten av att arbetsmedi- cinska institutet får de ökade utbildningsresurser som behövs för att genomföra det föreslagna utbildningsprogrammet.

LO understryker att en avvägning av personalbehovet inom institutet bör ske på ett sådant sätt att inte andra sektorer av institutets verk- samhet blir lidande. En satsning på utbildningsverksamheten får inte verka hämmande på institutets andra viktiga aktiviteter såsom forsk- ning, utredningsverksamhet och service.

Statens institut för folkhälsan understryker vikten av att undervisnings skyldigheten för institutets professorer och laboratorer maximeras på det sätt som föreslås. Icke minst med hänsyn till den snabba utveckling- en inom arbetslivet — med strukturella förändringar av olika slag, nya arbetsprocesser, nya utgångsmaterial osv. — är det nödvändigt att nämn- da tjänstemän får tillräcklig möjlighet att delta i institutets löpande forsknings— och utredningsverksamhet och att härigenom följa utveck—

Prop. 1971: 23 29

lingen på det område institutet representerar.

Nämnden för läkares vidareutbildning påpekar å andra sidan att de föreslagna förstärkningarna på personalsidan till betydande del avser forskningsresurser utan att någon mera ingående redovisning lämnats för vare sig ämnesinriktning m.m. för de högre forskartjänsterna eller organisatoriska konsekvenser för institutets del. Liknande synpunkter anförs av universitetskanslersämbetet.

Socialstyrelsen framhåller likaså att inrättande av nya laboratorstjäns- ter vid institutet innebär en utökning av institutets forsknings- och ut— redningsresurser, i all synnerhet som den föreslagna undervisningsskyl— digheten är mindre än för motsvarande befattningshavare vid univer— siteten. Med hänsyn till att ifrågavarande befattningshavare skulle ha att meddela högt kvalificerad undervisning och även måste ha kontakt med det praktiska arbetslivet, torde det få anses nödvändigt att en viss del av deras arbetskraft ägnas åt forsknings- och utredningsverksamhet.

Arbetsmedicinska institutets anslagsframställning

1969/70 Utgift 7 062 882 1970/71 Anslag 7 800 000 1971/72 Förslag 10 255 000

Arbetsmedicinska institutet har till uppgift att bedriva utrednings- arbete, forskning och undervisning inom arbetsmedicin, yrkeshygien, ar- betspsykologi och arbetsfysiologi, däri inbegripet utredningsuppdrag från myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Institutet leds av en styrelse, vari bl.a. ingår representanter för arbetsmarknadens parter. Verksamheten är uppdelad på en medicinsk, en kemisk, en teknisk, en arbetsfysiologisk och en arbetspsykologisk avdelning samt en administra- tiv byrå.

1970/71 Beräknad ändring 1971/72

Departements-

Institutet chefen

Anslag

Avlöningar 4 849 000 +2 994 000 + 911 000 Sjukvård 15 000 — — Reseersättningar 75 000 + 66 000 + 30 000 Därav utrikes resor (19 000) (+ 10 000) (+ 4 000) Lokalkostnader 329 000 + 92 000 + 82 000 Expenser 1 034 000 +] 345 000 + 451 000

Därav inventarier (380 000) (+ 860 000) (+ 200 000) Vissa utbildningskostnader -— — + 500 000 Uppdragsverksamhet 450 000 — + 150 000 Lönekostnadspålägg 1 048 000 + 753 000 + 331 000 Summa 7 800 000 +5 250 000 +2 455 000

Inkomster redovisade på driftbudgetens inkomstsida 500 000 _ + 160 000

Prop. 1971: 23 30

Arbetsmedicinska institutet föreslår följande resursförstärkningar för budgetåret 1971/72 utöver vad som redovisats i anslutning till utbild- ningsförslaget, vilket inräknats i sammanställningen.

Vid den arbetsfysiologiska avdelningen behövs en laboratorieläkare som medhjälpare till chefen vid sektionen för klinisk arbetsfysiologi, en ergonom för forskning och forskarhandledning, en ergonomitekniker för arbetsplatsbedömningar och tre laboratorieassistenter.

De omfattande mentalhygieniska arbetsplatsproblcmen kräver att'den arbetspsykologiska avdelningen förstärks med en biträdande psykolog, en psykologassistent och en kontorist.

Arbetet på kemiska avdelningens servicelaboratorium kräver att en extra assistent ersätts med en fast anställd assistent med kompetens att självständigt sörja för vissa avsnitt av analysverksamheten.

Vid den medicinska avdelningen behÖVS två laboratorieläkartjänster avsedda för sektionerna för yrkesmedicin resp. yrkesdermatologi. 'Ge- mensamt för dessa sektioner behövs en kemist för arbetsplatsundersök- ningar m.m. För sektionerna för yrkeshygien och toxikologi föreslås en assistent för vissa utredningar. Vidare behövs en elektronikingenjör för reparation och delvis nybyggnad av speciella instrument.

För pågående utredningsprojekt inom den tekniska avdelningen ford- ras tre förste forskningsingenjörer, en förste forskningsingenjör för bul- lerproblem, en skyddsingenjör och fem mätingenjörer. Vidare föreslås en serviceingenjör för att leda och ansvara för avdelningens service- verksamhet samt två kansliskrivare.

Gemensamt för institutet föreslås att sex laboratorieläkartjänster in- rättas närmast för att möjliggöra nödvändiga hälsoundersökningar av vissa grupper av anställda. Tjänsterna skall även kunna användas för ut— bildningsändamål. Vidare behövs en heltidsanställd statistiker i stället för nuvarande konsult. Institutet har f.n. lokaler på sex olika ställen och en bilförare behöver därför anställas. Expensposten behöver räk- nas upp främst för engångsanskaft'ning av apparatur till i första hand de sektioner inom institutet som helt eller delvis saknar grundutrustning.

Departementschefen Allmänt

Ett omfattande reformarbete har påbörjats för att skapa en bättre arbetsmiljö och för att ge de anställda ökad trygghet på arbetsplatsen. Målsättningen för reformarbetet är att ett modernt arbetarskydd skall ta ansvar för de anställdas hela hälsosituation i arbetslivet, och att mil- jön på arbetsplatserna i olika avseenden skall anpassas till människans fysiska och psykiska förutsättningar. De anställda själva och deras för- troendemän måste också ges vidgade funktioner i arbetarskyddet och

Prop. 1971: 23 31

därmed större möjligheter att utöva ett aktivt inflytande över den be- slutsprocess som formar deras arbetsmiljö.

Kraven på en bättre arbetsmiljö måste ges stöd i en lagstiftning som svarar mot dessa nya och bredare målsättningar och som ger arbetar- skyddsorganen ett vidgat ansvar inom hela arbetarskyddsområdet. Den förra året tillsatta arbetsmiljöutredningen har i uppdrag att mot denna bakgrund göra en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstift- ningen och den organisation som skall svara för tillsynen.

Samtidigt som översynen av lagstiftningen nu pågår förstärks ar- betarskyddsorganens resurser. Redan under innevarande budgetår har gjorts en kraftig satsning för att öka arbetarskyddsstyrelsens och yrkes- inspektionens möjligheter att driva en aktiv verksamhet i arbetarskydds- frågorna. I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 207) har föreslagits yt- terligare betydande resursförstärkningar för både arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen föreslås bl. a. få väsent- ligt ökade resurser för att genomföra olika undersökningar och sär- skilda arbetarskyddsprojekt. Det är vidare min avsikt att i annat sam- manhang ta upp frågan om en integrering av arbetsmedicinska institu- tet i arbetarskyddsstyrelsen och frågan om förläggningen av en filial till arbetsmedicinska institutet i Umeå för en fortsatt utbyggnad av insti— tutets verksamhet.

Genom en ändring i arbetarskyddskungörelscn har också öppnats möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att påfordra speciella undersök- ningar på sådana arbetsplatser där luftföroreningar kan medföra sär- skilda risker för de anställdas hälsa. Det gäller bl.a. kontrollmätningar av dammförhållanden för att komma till rätta med risken för silikos och liknande lungsjukdomar. De utökade kontrollmöjligheterna skall också avse olika slag av förgiftningsrisker," t. ex. fara för koloxid- och bensolförgiftning.

Vid min anmälan tidigare denna dag av en proposition beträffande yrkesskadeförsäkringens finansiering m.m. har jag vidare förordat att arbetarskyddet tillförs kraftigt ökade resurser för forskning, utbildning och information om arbetarskydd och arbetsmiljöfrågor. Det avses ske genom inrättandet av en särskild arbetarskyddsfond, som för dessa ända- mål skall tillföras arbetsgivaravgifter,. vilka f. 11. kan beräknas ge över 20 milj. kr. per år.

Som ett ytterligare led i åtgärderna för att få till stånd en utbyggnad av arbetarskyddet har socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag gjort en utredning om vilka läkarresurser' som kan disponeras för företags- hälsovården. Socialstyrelsens utredning visar att antalet läkare inom före- ' tagshälsovården, omräknat till heltidsverksamma, under tiden 1971—1975 bör kunna öka från ca 200 till ca 650 läkare. Parallellt med socialstyrel- sens utredning har arbetsmedicinska institutet utarbetat förslag om in- stitutets utbildningsverksamhet i företagshälsovård avseende främst lä-

Prop. 1971: 23 32

kare, skyddsingenjörer och sjuksköterskor. Jag avser att i det följande anmäla mina ställningstaganden till det framlagda utbyggnadsprogram- met för företagshälsovårdens läkarresurser och det föreslagna utbild- ningsprogrammet för personal inom företagshälsovården. Vidare kom- mer jag att förorda betydande resursförstärkningar för arbetsmedicinska institutet.

Företagshälsovårdens målsättning och organisation

Den snabba utvecklingen i socialt, tekniskt och ekonomiskt hän- seende har i hög grad återverkat på de faktorer som är av betydelse för hälsan och säkerheten i arbetslivet. Rationaliseringar, mekanise- ringar och strukturförändringar har skapat en i många avseenden för- ändrad risksituation. De anställda upplever i stor utsträckning oro och osäkerhet inför hälsorisker på arbetsplatsema. Nya yrkesfaror har tillkommit bl. a. som en följd av nya ämnen och tillverkningsmetoder. Det har också skett en utveckling mot ökad arbetstakt, ökad utbredning av skiftarbete och nya former för arbetstidsförläggning.

Arbetsmiljön förändras ständigt och måste därför kontinuerligt och _ effektivt bevakas för att trygga arbetstagarnas hälsa. Det innebär att vi i dag på ett annat sätt än tidigare måste förlägga huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna inne i det enskilda företaget och där ge de anställda ett ökat inflytande över dessa frågor. Här har företagshälsovården som en utvidgad form av arbetarskyddet en viktig uppgift.

Företagshälsovårdsutredningens redovisning av sin genomgång av före- tagshälsovårdens målsättning, utformning och innehåll utgör ett värde- fullt material som är ägnat att tjäna som vägledning och stimulans för utbyggnad av insatserna på området. Liksom utredningen och flertalet remissinstanser vill jag betona företagshälsovårdens förebyggande ka- raktär och vikten av en nära anknytning till arbetsplatserna. Dess upp"- gifter kräver tillgång till såväl teknisk som medicinsk expertis, vilken måste vara. väl förtrogen med förhållandena på arbetsplatsen. Jag vill även instämma i de påpekanden som gjorts under remissbehand- lingen om behovet av att också de arbetspsykologiska och sociala frågorna beaktas. De av utredningen presenterade organisationsmo- dellema för företagshälsovården ger utrymme för organisatoriska lösningar som kan anpassas till arbetsplatser av skiftande karak- tär. För företag, som genom sin storlek kan ge sysselsättning åt heltidsanställda läkare och skyddsingenjörer, förefaller en i företa- get inbyggd hälsovård vara en effektiv lösning. För övriga arbets- platser är det naturligt att hälsovården ordnas genom olika former av samverkan, t. ex. genom företagshälsovårdscentraler som är gemen- samma för flera företag. Möjligheterna till samarbete med samhällets hälso- och sjukvård är här av särskild betydelse. Företagshälsovårdens nära samband med den offentliga hälso- och sjukvården har också be-

Prop. 1971: 23 33

tonats av företagshälsovårdsutredningen och flera remissinstanser. Jag betraktar det som angeläget att en nära samordning och samverkan mellan företagshälsovården och samhällets hälso- och sjukvård kommer till stånd med sikte på att nå bästa möjliga fördelning och utnyttjande av tillgängliga resurser. Den starka inriktning på öppen vård utanför sjukhus som karakteriserar de senare årens utveckling på sjukvårdsom- rådet i hela landet underlättar också möjligheterna till samordning.

I detta sammanhang kan också erinras om den försöksverksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen påbörjat för att inom företagen undersöka vilka förändringar som kan vidtas för att fler äldre och handikappade skall kunna anställas eller behålla sin anställning.

Företagshälsovårdsutredningen föreslog att ett särskilt samrådsorgan skulle inrättas för att fortlöpande följa och främja utvecklingen av före- tatshälsovården i hela landet och för att underlätta en samplanering mellan denna verksamhet och samhällets hälso- och sjukvård. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag beslutat inrätta en sådan till arbetarskydds- styrelsen knuten företagshälsovårdsdelegation. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande kommer jag att som ledamöter i delegationen tillkalla re- presentanter för parterna på arbetsmarknaden samt sjukvårdshuvudmän- nen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmedicinska in- stitutet. Jag kommer att utse chefen för arbetarskyddsstyrelsen att som ordförande leda delegationens arbete.

Delegationen skall ha till uppgift att fortlöpande följa och främja företagshälsovårdens utveckling i landet som helhet och i olika delar av landet. Delegationen skall vara ett kontaktorgan för samråd och sam- verkan främst mellan företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet och ge möjlighet till ömsesidig information i olika frågor av betydelse för företagshälsovårdens utveckling. Det blir delegationens uppgift att på grundval av aktuella uppgifter om såväl behov som till- gängliga resurser av läkare, ingenjörer, sjuksköterskor m. fl. söka åstad- komma bästa möjliga utnyttjande av de resurser som kan engageras i företagshälsovården. Möjligheterna till samordning och samverkan med samhällets hälso— och sjukvård bör därvid ägnas särskild uppmärksam- het. En konkret uppgift av stor betydelse som delegationen omedelbart får gripa sig an blir att utforma närmare riktlinjer i olika frågor som sammanhänger med den utbyggnad av företagshälsovårdens läkar- resurser som jag återkommer till i det följande.

Det bör också ankomma på företagshälsovårdsdelegationen att över- väga hur det regionala samarbetet i fråga om företagshälsovården lämp- ligen bör utformas och att utarbeta erforderliga rekommendationer härom.

Läkarresurserna

Som jag förut nämnt har socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag undersökt i vilken omfattning läkarresurser fram till mitten av 1970-talet

Prop. 1971: 23 34

kan disponeras för en utbyggnad av företagshälsovården. Styrelsen har också undersökt formerna för en reglerad tilldelning av läkartjänster för företagshälsovården. Socialstyrelsens utredning har gjorts med led- ning av det beräknade läkartillskottet under tiden t.o.m. år 1975 och det program för läkartillskottets fördelning på olika vårdområden som angavs i prop. 1969: 35 (SU 83, rskr 215). Detta program syftar till att åstadkomma en balanserad utbyggnad av den offentliga hälso— och sjuk- vårdens olika grenar. För att detta syfte skall kunna nås har nytillskottet av läkarresurser inriktats på de vårdområden där de bäst behövs. Den öppna vården utanför sjukhusen samt psykiatrin och långtidsvården till- hör de områden som har prioriterats och som enligt programmet för lä- karfördelningen kommer att tillföras huvuddelen av läkartillskottet under perioden. Genom att den nya vidareutbildningen av läkare har inord— nats som ett led i den allmänna sjukvårdsplaneringen räder samstämmig- het mellan utbildningsprogrammet Och programmet för läkarfördel- ningen.

Socialstyrelsen har uppskattat behovet av företagsläkartjänster under den närmaste framtiden till motsvarande 700 heltidstjänster. För att tillgodose detta behov föreslär styrelsen att läkarfördelningsprogram- met för tiden t.o.m. år 1975 skall utökas med 45 tjänster per år för läkare med särskild utbildning i företagshälsovård, dvs. sammanlagt 225 tjänster under perioden 1971—1975. Vidare räknar socialstyrelsen med ett motsvarande läkartillskott för företagshälsovård inom ramen för den offentliga hälso- och sjukvårdens läkarresurser. Läkartillskottet för före- tagshälsovård, omräknat i heltidsverksamma läkare, skulle därmed un- der femårsperioden uppgå till omkring 450. Tillsammans med de redan nu verksamma läkarna skulle företagshälsovården därmed förfoga över läkarresurser som svarar mot ca 650 heltidstjänster.

Det av socialstyrelsen redovisade utredn'ingsförslaget har utarbetats i nära kontakt med representanter för arbetarskyddsstyrelsen, arbets- medicinska institutet, arbetsmarknadens parter och sjukvårdens huvud- män.

Socialstyrelsens förslag har godtagits av praktiskt taget alla remiss- instanser. Även för egen del kan jag ansluta mig till socialstyrelsens be- dömning av vilka läkarresurser som kan ställas till företagshälsovårdens förfogande under de närmaste åren. Liksom socialstyrelsen och remiss- - instanserna vill jag betona angelägenheten av en ökad tillgång på läkare inom företagshälsovården. Som jag tidigare framhållit bör dock före- tagshälsovården ses i samband med samhällets hälso— och sjukvård. Behovet av hushållning med de relativt knappa personalresurser på läkarsidan som kommer att finnas tillgängliga under de närmaste åren gör en avvägning mellan de båda sektorernas utbyggnadskrav nödvändig. Det är därför betydelsefullt att såväl arbetslivets som sjukvårdens före- trädare har ställt sig bakom det av socialstyrelsen framlagda förslaget.

Prop. 1971: 23 35

Enligt min mening är resursprogrammet väl avvägt med hänsyn till den aktuella tillgången på läkare och ger möjlighet till en betydande utbygg- nad av läkartillgången inom företagshälsovården. Jag finner således so- cialstyrelsens förslag väl ägnat att ligga till grund för en planmässig utbyggnad av företagshälsovårdens läkarresurser under den närmaste femårsperioden.

För inrättande av läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjuk- vården krävs i flertalet fall medgivande från socialstyrelsen. Däremot finns det inte några särskilda bestämmelser när det gäller inrättande av läkartjänster inom företagshälsovården. Socialstyrelsen har funnit att någon form av reglering är nödvändig även för detta område, för att den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården skall kunna ske i ba— lans med utbyggnaden av andra angelägna hälso- och sjukvårdssek- torer och i takt med den ökande läkartillgången. Styrelsen har stannat för att en sådan reglering bör åstadkommas genom en kombination av lagstiftning, frivilliga överenskommelser och vissa behörighetskrav för innehav av företagsläkartjänst.

I fråga om lagstiftning föreslår socialstyrelsen att nuvarande bestäm- melser i sjukvårdslagen om socialstyrelsens medverkan vid inrättande av läkartjänster utvidgas till att gälla även inrättande av läkartjänster för företagshälsovård vid vårdcentral eller läkarstation för öppen vård un- der kommunalt huvudmannaskap. För övriga läkartjänster inom före— tagshälsovården föreslås att överenskommelser träffas mellan arbets- marknadens parter, sjukvårdens huvudmän och representanter för staten. Vidare föreslås att det för tjänst som företagsläkare skall krävas sär— skild utbildning i företagshälsovård. Vissa dispenser förutsätts dock un- der en övergångstid.

Remissinstanserna har praktiskt taget genomgående anslutit sig till socialstyrelsens förslag rörande formerna för läkartilldelningen.

Som socialstyrelsen påpekat har förslaget om utvidgning av sjuk- värdslagens bestämmelser till att gälla även inrättandet av läkartjänster i företagshälsovård hos offentlig sjukvårdshuvudman nära samband med det utredningsarbete rörande bl. a. den öppna vårdens organisation som f.n. görs av utredningen angående sjukhusorganisationen m. m. Enligt vad jag inhämtat kommer utredningen under innevarande år att lämna sitt slutbetänkande, som bl. a. kommer att behandla frågor som gäller inrättandet av läkartjänster inom landstingens öppna sjukvård. Frågan om reglering av inrättandet av läkartjänster för företagshälsovård inom ramen för den offentliga sjukvården bör prövas i anslutning till behand- lingen av förslagen från nämnda utredning.

När det gäller regleringen av övriga läkartjänster inom företagshälso- vården delar jag socialstyrelsens och remissinstansemas uppfattning att denna bör ske genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens par- ter, sjukvårdens huvudmän och företrädare för staten. Uppslutningen

Prop. 1971: 23 36

från berörda parter kring det av socialstyrelsen föreslagna resurspro- grammet och den föreslagna regleringen av läkartilldelningen ger en god grundval för att få till stånd sådana överenskommelser. Det blir en av de viktiga uppgifterna för den nyinrättade företagshälsovårdsdclegatio- nen att medverka till att sådana överenskommelser kommer till stånd och att därvid ange närmare riktlinjer för utbyggnaden av företagshäl- sovårdens läkarresurser. Dessa riktlinjer bör bl. a. ta sikte på att få till stånd bästa möjliga utnyttjande av landets totala läkarresurser genom en samordning och samverkan mellan företagshälsovården och den offent— liga hälso— och sjukvården. Det bör ankomma på delegationen att när- mare utforma erforderliga regler för handläggningen av dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de förslag som lagts fram i årets statsverksproposition (bil. 9 s. 67—68) om personalvården för stat- ligt anställda. Enligt dessa förslag skall statlig myndighet som avser att öka sitt utnyttjande av läkare göra framställning om detta till Kungl. Maj:t. Sådan framställning skall föregås av samråd med den föreslagna nyinrättade statens personalnämnd.

Beträffande socialstyrelsens förslag om särskilda behörighetsvillkor ansluter jag mig i princip till uppfattningen att läkare som är verksam inom företagshälsovården bör ha genomgått särskild utbildning i före- tagshälsovård. Målet på längre sikt bör vara att alla läkare som under huvuddelen av sin tid arbetar inom företagshälsovården skall ha genom- gått sådan utbildning. Liksom i fråga om annan vidareutbildning av lä- kare gäller det här i första hand att anpassa omfattningen av den sär- skilda utbildningen och nyrekryteringen till verksamhetsområdet till varandra. I fråga om läkare som på heltid ägnar sig åt företagshälsovård syftar socialstyrelsens utbyggnadsprogram till att uppnå samstämmighet. med arbetsmedicinska institutets utbildningsprogram. Jag kommer i det följande att förorda att institutets utbildningsprogram genomförs. Där— med skapas förutsättningar för att utbyggnaden av denna del av före- tagshälsovården skall kunna ske huvudsakligen med läkare som har adekvat utbildning eller som kan få sådan utbildning i nära anslutning till sin anställning inom företagshälsovården. Det blir en uppgift för den nya företagshälsovårdsdelegationcn att i samband med utarbetandet av riktlinjerna för företagshälsovårdens utbyggnad ägna uppmärksamhet även åt behörighetsvillkoren för läkarna.

Frågan om behörighetsvillkoren för de läkare inom den offentliga sjukvården, som kommer att ha uppgifter inom företagshälsovården, bör — såsom socialstyrelsen föreslagit — prövas i samband med styrelsens pågående utredning om behörighetsvillkoren för samtliga läkartjänster.

U tbi ldnings programmet

Arbetsmedicinska institutet har lagt fram förslag till utformning av utbildningen i företagshälsovård för läkare, skyddsingenjörer och sjuk-

Prop. 1971: 23 37

sköterskor samt kurser i ergonomi för tekniska planerare m. fl. och i yrkeshygien för personal vid yrkesinspektionen. Förslaget har i huvud- sak fått ett positivt mottagande bland remissinstansema.

Under remissbehandlingen har aktualiserats behovet av samordning av utbildningen i företagshälsovård med näraliggande utbildning vid uni- versitet och högskolor samt med den utbildning som under skolöver- styrelsens tillsyn bedrivs av landstingen och kommunerna. Nämnden för läkares vidareutbildning har föreslagit att en särskild utbildningsnämnd inrättas vid arbetsmedicinska institutet som ett organ för kontakter bl. a. mellan institutet och nämnden. Jag delar uppfattningen att någon form av arbetsgrupp bör tillskapas för att svara för samordningen beträffande kursernas uppläggning, dispensfrågor m.m. Samordningen bör avse utbildning för alla yrkesgrupper inom företagshälsovården. Jag finner det därför ändamålsenligt att arbetsmedicinska institutet initierar bil- dande av en eller flera arbetsgrupper med företrädare för olika intres- senter.

När det gäller den allmänna uppläggningen av utbildningsverksam- heten vid arbetsmedicinska institutet ansluter jag mig till institutets upp- fattning att den grundläggande utbildningen i företagshälsovård bör vara odifferentierad vad avser företagsstorlek och branschinriktning. Det kan dock längre fram i tiden bli aktuellt att överväga utbildning för olika branscher. Inom skyddsingenjörsutbildningen torde en viss dif- ferentiering i enlighet med institutets förslag kunna genomföras i form av s.k. ettämneskurser, varigenom möjligheter ges till viss branschin- riktning.

Det är viktigt att den medicinska och den tekniska personalen inom företagshälsovården får ordentlig kännedom om arbetet inom varandras områden för att det nödvändiga samarbetet skall underlättas. Jag ställer mig därför i princip positiv till institutets förslag att särskilda kursav— snitt behandlas vid samlad undervisning där experter från olika ämnes- områden medverkar samtidigt samt att olika elevkategorier förs sam- man till gemensam undervisning. Integreringen kan dock inte nu ge- nomföras i den omfattning som institutet föreslagit. Vid min beräkning av behovet av lärarpersonal m.m. har jag utgått från att lärarintegre- ringen i huvudsak bör ta sikte på genomgångar i form av gemensamma diskussioner, seminarieövningar etc. vid slutet av kursavsnitt sedan kurs- stoffet väl är genomgånget.

Den föreslagna utbildningen av företagsläkare omfattar ca två måna- ders teorikurs vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring under minst sex månader. Den teoretiska kursen föreslås omfatta sex veckor arbetsmedicin och två veckor socialmedicin. I undervisningen skall främst sådana kunskapsområden behandlas som saknas eller endast i ringa grad ingåri den grundläggande läkarutbildningen.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit institutets förslag avse-

Prop. 1971: 23 3 8

ende läkarutbildningens omfattning och kursinnehåll. Vissa delar av den föreslagna utbildningen för företagsläkare — bl. a. kursen i socialmedi- cin — kommer att i huvudsak sammanfalla med innehållet i den särskilda utbildning i allmän praktik som socialstyrelsen och nämnden för läka- res vidareutbildning kommer att anordna. Ett nära samarbete mellan ar- betsmedicinska institutet och vidareutbildningsnämnden bör därför kom- ma till stånd för att bästa möjliga utnyttjande av utbildningsresurserna skall nås och upprepningar undvikas. Den kurs i socialmedicin som in- går i företagshälsovårdsutbildningen synes lämpligen på institutets upp- drag kunna anordnas av vidareutbildningsnämnden och därvid så långt möjligt samordnas med kurserna i allmän praktik. Beträffande kursen i arbetsmedicin bör en viss översyn göras i samråd mellan nämnden och institutet innan kursinnehållet i den systematiska utbildningen i allmän praktik fastställs.

Specialutbildningen för skyddsingenjörer föreslås normalt omfatta ett år, bestående av två månaders teorikurs vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring vid företag under i regel tio månader. För tillträde till skyddsingenjörsutbildningen skall enligt förslaget i princip fordras dels gymnasieingenjörskompetens, dels minst fyra års "industri- praktik. Dispens från förstnämnda krav skall dock kunna lämnas av institutet.

Den föreslagna uppläggningen av skyddsingenjörsutbildningen har i huvudsak godtagits av remissinstansema. Däremot har olika ståndpunkter framkommit i frågan om vilken utbildningsnivå som bör krävas för tillträde till utbildningen. Å ena sidan förordas en inriktning av ut- bildningen under de första åren på i första hand skyddstekniker och praktiskt erfarna ingenjörer med lägre teoretisk underbyggnad. Å andra sidan förordas civilingenjörsutbildning som inträdeskrav, varvid dock vissa påpekanden görs beträffande kravet på tidigare praktisk tjänst- göring. För egen del finner jag det angeläget att inträdeskraven för skyddsingenjörskursen inte sätts så höga att personer som nu är syssel— satta med tekniskt arbetarskydd ute i företagen stängs ute från denna utbildning bara därför att de saknar viss formell kompetens. Det bör ankomma på arbetsmedicinska institutet att med ledning härav när- mare avväga vilka kompetenskrav och dispensmöjligheter som bör före- komma och att i dessa frågor hålla kontakt med företagshälsovårdsde- legationcn. Också såvitt avser utbildningens utformning och innehåll bör det ankomma på institutet att på grundval av föreliggande för- slag och de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen svara för detaljplanering och fastställande av kursplaner samt att fort- löpande följa utvecklingen och föranstalta om erforderliga förändringar.

Utbildningen i företagshälsovård för sjuksköterskor föreslås omfatta två terminer om vardera 20 veckor. Första terminen skall enligt för- slaget utgöras av andra terminen av vidareutbildningen till sjuksköterska

Prop. 1971: 23 3 9

inom öppen hälso— och sjukvård. föregången av en särskild tvåveckors introduktionskurs i socialmedicin och hälsoundervisning för de elever som 'inte genomgått den första terminen av nämnda vidareutbildning. Andra terminen skall innehålla särskild utbildning i företagshälsovård, förlagd till arbetsmedicinska institutet och innefattande åtta veckors teoretisk och tolv veckors praktisk utbildning.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning att benämningen sjuksköterskor ' i företagshälsovård är att föredra som yrkesbcnämning för de sjuk- sköterskor som är verksamma inom företagshälsovården. I fråga om utbildningens uppläggning har socialstyrelsen pekat på behovet av att vissa moment i den föreslagna utbildningen vid arbetsmedicinska in- stitutet samordnas med vidareutbildningen av sjuksköterskor i öppen hälso- och sjukvård. Även skolöverstyrelsen har pekat på behovet av samordning mellan de två utbildningsgångama. Det får ankomma på arbetsmedicinska institutet att i samråd med socialstyrelsen och skol- överstyrelsen göra den överarbetning av kursplanerna som behövs för att undvika dubbleringar i kursinnehållet.

Som bl.a. socialstyrelsen påpekat är det av flera skäl angeläget att kapaciteten för vidareutbildning av sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård utökas. Jag har erfarit att arbete pågår inom skolöver— styrelsen för att åstadkomma en viss sådan utvidgning. När det gäller utbildningen vid arbetsmedicinska institutet är det sannolikt att eleverna under den närmaste tiden i stor utsträckning kommer att rekryteras bland de sjuksköterskor som redan nu är yrkesverksamma bl. a. inom företagshälsovården men saknar särskild utbildning härför. Den nya ut- bildningen för verksamhet inom företagshälsovården .torde därför under den första tiden inte komma att i någon större omfattning ta i anspråk kapaciteten för vidareutbildningen av sjuksköterskor inom den öppna vården. Jag utgår från- att arbetsmedicinska institutet med berörda in- stanser tar upp även de frågor som gäller den kapacitetsmässiga sam- *- ordningen av utbildningen vid institutet med vidareutbildningen och den särskilda introduktionskursen.

Institutets förslag till utbildning i ergonomi för tekniska planerare m. fl. och i arbetshygien förpersonal vid yrkesinspektionen föranleden ingen erinran från min sida.

Mot bakgrund av det i prop. 1971: 22 föreslagna arbetsgivarbidraget till kostnaderna för bl.a. arbetsmedicinska institutets verksamhet kan jag ansluta mig till institutets förslag att den här berörda utbildnings— verksamheten vid institutet bör vara avgiftsfri för eleverna. -

Beträffande ekonomiska förmåner under utbildningstiden föreslår" arbetsmedicinska institutet att läkarna erhåller stipendium med 3 000 kr. för utbildningens teoretiska del medan de förutsätts uppbära lön från företaget under. den praktiska tjänstgöringen. För de blivande skyddsingenjörer, som vid intagning till utbildningen har anställning

Prop. 1.971: 23 40

vid företag, förutsätts att de uppbär lön därifrån under hela utbildnings- tiden. Övriga ingenjörer föreslås få stipendium med 3 000 kr. för ut- bildningens teoretiska delar. Institutet utgår från att deunder industri- praktiken får viss lön. I fråga om de blivande företagssl—zötcrskorna före- slår institutet att studiemedelsförordningen görs tillämplig även på den särskilda utbildningen i företagshälsovård. Institutet förutsätter, att Svenska landstingsförbundets rekommendation titt landstingen rörande studiebidrag och ersättning till elever inom vårdyrkesområdet skall till; lämpas samt att det företag, där sköterskan fullgör praktisk utbildning, skall betala praktikantersättning.

Jag delar institutets uppfattning att den praktiska utbildningen av de i företagshälsovården deltagande personalkategorierna bör förläggas till företagshälsovårdsenhet vid företag eller vid företagshälsovårdscentral så att de får praktisk erfarenhet av arbetsförhållandena inom det område där de skall fullgöra sina uppgifter. Med hänsyn härtill finner jag det naturligt att erforderliga praktikmöjligheter i form av särskilda tjänster ställs till förfogande av näringslivet. Den nya företagshälsovårdsdelega— tionen bör här kunna fylla en viktig funktion som kontaktorgan mellan institutet och näringslivet. De här aktuella tjänsterna bör i princip bygga på ett arbetsmässigt behov. Det innebär också att läkarna. ingenjörerna och sjuksköterskorna kommer att utföra en arbetsprestation som kom— mer resp. företag till godo. "Det .ligger därför i sakens natur att dessa tjänster avlönas av företagen resp. företagshäisovårdscentralerna. För— slaget om särskilda handledararvoden under den praktiska delen av ut— bildningen kan jag inte biträda.

Ett genomförande av arbetsmedicinska institutets förslag om statliga stipendier till vissa elevgrupper skulle innebära ett avsteg från de prin- ciper som tillämpas inom övrig utbildning. Jag är därför inte beredd att tillstyrka institutets förslag i denna del. Frågan bör kunna lösas genom överenskommelse med de arbetsgivare hos vilka tjänstgöring i företags— hälsovård skall skc. Utöver institutets förslag vill jag emellertid förorda att kursdeltagarna får viss ersättning för rese- och övernattningskostna— der 'i samband med bevistande av utbildningens teoretiska delar.

Utbildningskapaciteten vid arbetsmedicinska institutet avses enligt hu— vudalternativet omfatta 45 läkare, 50 ingenjörer och 60 sjuksköterskor per år vartill kommer bl. a. kurserna i ergonomi och yrkeshygien. Re- missinstanserna har i huvudsak anslutit sig till detta alternativ. Bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen har dock förordat en större utbildnings- ' kapacitet när det gäller skyddsingenjörema.

För min del förordar jag att det föreslagna utbildningsprogrammets huvudaiternativ genomförs. Utbyggnaden av institutets utbildningsverk- samhet har redan kommit igång. Enligt vad jag inhämtat kommer 17 företagsläkare, 24 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor att utbildas vid institutet under innevarande budgetår. Dessutom kommer utbild-

Prop. 1971: 23 41

ningen att påbörjas för ytterligare 18 läkare. Jag bedömer därför möj- ligheterna goda för institutet att redan under nästa budgetår genomföra det föreslagna årliga utbildningsprogrammet i sin helhet. Jag kommer i det följande att förorda att institutet får de resurser som behövs härför. Sedan närmare erfarenhet vunnits av det här föreslagna utbildningspro- grammet kan det finnas anledning att på nytt pröva frågan om utbild- ningskapacitetens omfattning.

Vid remissbehandlingen har framhållits behovet av dels utbildning av redan verksam företagshälsovårdspersonal som inte har någon särskild utbildning på området och dels fortbildning av tidigare specialutbildad personal för att vidmakthålla och komplettera erhållna yrkeskunskaper. Jag delar remissinstansemas uppfattning och finner det angeläget att främst provinsialläkare och andra läkare inom den offentliga öppna värden, som även skall svara för viss företagshälsovård, får tillfälle att komplettera sin tidigare utbildning. Jag avser att efter ytterligare över- väganden återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Arbetsmedicinska institutets resurser

Tillkomsten av arbetsmedicinska institutet år 1966 innebar en sam- ordning och betydande förstärkning av resurserna för utredning. forsk- ning och undervisning på arbetarskyddets område. Institutet, som redan från början dimensionerades för viss undervisningskapacitet, förfogade vid tillkomsten över 90 tjänster. För innevarande budgetår disponerar institutet över 119 tjänster, varav 3 professorer och 11 laboratorer. För institutet tillämpas en anslagskonstruktion som möjliggör en utvidgning av den utredningsverksamhet som sker på uppdrag av myndigheter, or- ganisationer, företag m.fl. oberoende av mede.stilldelningen över stats budgeten. Den i annat sammanhang föreslagna arbetarskyddsfonden kommer att ge möjlighet till avsevärt vidgade insatser för forskning, ut- bildning och information på arbetarskyddets område och får därigenom stor betydelse även för arbetsmedicinska institutets verksamhet.

För att kunna genomföra det av mig förordade utbildningsprogrammet under nästa budgetår behöver institutet få ökade personella och övriga resurser. Jag anser det även angeläget att institutets möjligheter att utföra angelägna forsknings- och utredningsprojekt kan utökas. Vid min be- dömning av behovet av ytterligare resurser har jag bl. a. tagit hänsyn till institutets nuvarande undervisningskapacitet och den undervisnings- volym som behövs för att genomföra utbildningsprogrammet. Jag anser." det vara önskvärt att" institutets professorer och laboratorer vid sidan av undervisningsarbetet i så stor utsträckning som möjligt ägnar sig åt forsknings- och utredningsarbete. Jag har därför vid beräkningen av personaltillskottct förutsatt att även viss övrig personal deltar i det di- rekta undervisningsarbetet. Härigenom möjliggörs _en önskvärd integre- ring av undervisningen i institutets övriga verksamhet.

Prop. 1971: 23 42

Huvuddelen av de personalförstärkningar som jag i det följande bc— räknar medel för motiveras främst av. institutets utvidgade utbildnings— verksamhet. Eftersom den personal som medverkar i undervisningsar- betet förutsätts delta även i institutets övriga verksamhet, utgör de före- slagna förstärkningarna emellertid'även ett tillskott till institutets forsk- nings- och utredningskapaeitet.

Jag förordar följande personalförstärkningar vid institutet. Institutets administrativa byrå bör förstärkas med en instruktionssköterska," som skall leda utbildningen av sjuksköterskor, samt vidare med en kurssekre- rare, ett biträde och en expeditionsvakt. Den medicinska avdelningen bör tillföras ytterligare en läkare med yrkesmedicinsk inriktning" för att förstärka avdelningens forsknings- och undervisningskapacitet. Av- delningens yrkesdermatologiska sektion bör tillföras en laboratorielä- kare. Jag beräknar medel härför liksom för en avdelningsingenjör som skall svara för skötseln m.m. av apparatur. .

Det är angeläget att den tekniska avdelningen kompletteras med . . expertis för bullerbekämpande åtgärder samt för ventilationsfrågor. Jag beräknar medel för en laborator, en förste forskningsingenjör och ett biträde. På grund av den stora arbetsbelastningen i fråga om såväl forsknings- och utredningsverksamhet som undervisning är det nödvän- digt att institutets arbetsfysiologiska avdelning tillförs ytterligare en läkare med arbetsfysiologisk inriktning, en laboratorieläkare och en förste forskningsingenjör. Vidare behövs en laboratorieassistent. Jag be- räknar medel härför.

Institutets arbetspsykologiska avdelning bör förstärkas och jag be- räknar medel för ytterligare en biträdande psykolog. Jag beräknar även medel för tre extra laboratorieläkartjänster bl.a. för medverkan vid vissa hälsoundersökningar. Innehavarna av dessa tjänster avses få möjlighet att delta i institutets företagsläkarutbildning. Vid beräkningen av institutets kostnader för uppdragsverksamhet har jag vidare räknat med att en avdelningsingenjör vid den kemiska avdelningen samt ytter- ligare två avdelningsingenjörer vid den tekniska avdelningen kommer att anställas.

Sammanfattningsvis beräknar jag medel för en personalförstärkning med 21 tjänster vid institutet. Härutöver beräknar jag ytterligare medel för lärarpersonal utanför institutet samt medel för anordnande av kur- ser i socialmedicin. Vidare har jag beräknat ytterligare medel för inköp av vetenskaplig apparatur m. m.

Med hänvisning till sammanställningen på s. 29 beräknar jag anslaget till 10 255 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Arbetsmedicinska institutet för budgetåret 1971/ 72 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 255 000 kr.

Prop. 1971: 23 ' ' 43

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans - Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

. Britta Gyllensten

Prop. 1971: 23 44

Innehållsförteckning Sid. Propositionens huvudsakliga innehåll 1 Inledning 2 Företagshälsovårdsutredningen 3 Remissyttrandena . 8 Socialstyrelsens förslag om företagshälsovårdens läkarresurser 10 Remissyttrandena ' 1 4 Arbetsmedicinska institutets utbildningsprogram 16 Remissyttrandena 21 Arbetsmedicinska institutets anslagsframställning 29 Departementschefen 30 Allmänt . 30 Företagshälsovårdens målsättning och organisation 32 Läkarresurserna 3 3 Utbildningsprogramrnet 36 Arbetsmedicinska institutets resurser 41

ESSEL'I'E 'I'l'CK- STHLH 11 712014