Prop. 1971:5

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens

Nr5

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksda- gens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisatio- nens allmänna konferens år 1970 vid dess femtiofjärde samman- träde fattade beslut; given Stockholms slott den 14 januari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, anhålla om riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen anfört om de vid Interna- tionella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess fem- tiofjärde sammanträde antagna instrumenten.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

[ propositionen underställs riksdagen följande av Internationella ar- betsorganisationens (ILO) allmänna konferens år 1970 antagna instru- ment, nämligen konvention (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna och rekommendation (nr 135) i samma ämne, konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970) samt rekommendation (nr 136) om särskilda program för syssel- sättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte.

Prop. 1971:5

Prop. 1971: 5 ' 2

Utdrag av protokollet över socialärendcn, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 januari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODI-INOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess femtiofiärde sammanträde och anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 in- trädde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonfe- rensen som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall detut- mynna i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer en rati- ficerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsent- ligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, bru- kar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgär— der, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndig- het, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns gene— raldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med av- seende på de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning. vari konventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller på än- nat sätt, samt ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer

Prop. 1971: 5 3

ratificeringen av konventionen". Motsvarande gäller i fråga om rekom- mendationer med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer. som befunnits eller kan befinnas er- forderliga vid antagande eller tillämpning av dem.

De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internatio- nella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas ge- neralsekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde hölls i Geneve under tiden den 3—25 juni 1970. I sammanträdet deltog delega- tioner från 111 av ILO:s 121 medlemsstater jämte representanter för många mellanstatliga och internationella icke statliga organisationer. Social- eller arbetsministrar från flera i konferensen deltagande länder bevistade sammanträdet. Under ett kort besök vid konferensen höll jag ett anförande i generaldebatten. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1

Konferensens dagordning upptog följande ämnen. I. Generaldirektörens rapport. lI. Finansiella och budgetära frågor. III. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av konventioner och rekommendationer.

IV. Semester (andra behandling). V. Ordning för fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna (andra behandling). .

1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 april 1970 deltog följande personer i kon- ' ferensen. nämligen för Sveriges regering: såsom ombud rättschefen i socialdepartementet Gunnar Danielson och dåvarande rättschefen i inrikesdepartementet Rune Berggren samt såsom experter departementssekreteraren i socialdepartementet Ingemar Lindberg och förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Stig Brattström, de båda sistnämn- da tillika ersättare för regeringsombudcn, kanslirådet i inrikesdepartementet Olof Petersson, byråchefen hos arbetsmarknadsstyrelsen Gunnar Olderin, hov- rättsassessorn Björn Sjöberg, socialattachén vid svenska ambassaden i London Bo Carlsson och kanslisekreteraren i utrikesdcpartementet Irene Larsson; för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström samt såsom experter direktören i Svenska Arbetsgivare- föreningens Allmänna Grupp Lennart Bratt. direktörerna Sven-Wilhelm Beck- man, Erik Forstadius och Gunnar Högberg samt direktör—sassistentema Mar- ' gareta Dahlgren och Johan von Holten, samtliga i Svenska Arbetsgivareför— eningen; för arbetstagarna: såsom ombud sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Thorbjörn Carlsson samt såsom experter sekreteraren i Landsorgani- sationen Olle Gunnarsson och dåvarande ombudsmannen i samma organisation Lars Ahlvarsson, förbundsordföranden i Handelsanställdas förbund Erik Mag- nusson, juristen hos Tjänstemännens Centralorganisation Stig Gustafsson samt förste förbundsjuristen i Svenska Industritjänstemannaförbundet Kerstin Gus- tafsson. '

Prop. 1971: 5 4

VI. Särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte (andra behandling).

VII. Fackliga rättigheter i förhållande .till medborgerliga friheter. VIII. Skydd för arbetstagarrepresentanter och åtgärder för att under- lätta deras verksamhet inom företaget.

Vidare framlades inför konferensen den rapport om Sydafrikas s.k. apartheidpolitik som generaldirektören årligen skall utarbeta. Rapporten föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punk— terna IV, V och VI på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, näm— ligen

l) konvention (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna,

2) rekommendation (nr 135) i samma ämne, 3) konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970), 4) rekommendation (nr 136) om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte.

Texterna på engelska och svenska till nämnda fyra instrument torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—4. En särskild bilaga med förteckning över samtliga resolutioner som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet (bilaga 5).

Jag tar i fortsättningen upp till behandling först de båda instrumen- ten om minimilön, därefter konventionen om semester samt slutligen re- kommendationen om sysselsättning och utbildning av ungdom i utveck- lingssyfte.

l.—2. Konvention och rekommendation om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna

Frågan om internationella bestämmelser rörande minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna har behandlats vid två på var- andra följande arbetskonferenser. En första diskussion ägde sålunda rum vid 1969 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen 1970 till att en konvention och en rekommendation antogs i ämnet. Konventionen antogs med 248 röster för, 46 mot och 46 ned— lagda och rekommendationen med 251 röster för, 5 mot och 74 ned- lagda. De svenska regerings- och arbetstagarombuden röstade för, me- dan arbetsgivarombudet röstade mot instrumentens antagande.

Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll

K o 11 v e n t i o n e n föreskriver att varje medlem av Internationella arbetsorganisationen som ratificerar konventionen skall åtaga sig att

Prop. 1971: 5 5

införa ett system för minimilöner, som omfattar alla grupper av lön- tagare, vilkas anställningsvillkor är sådana att de lämpligen bör omfat- tas av systemet. Vederbörande myndighet i varje land skall i samråd med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer bestämma vilka grupper av löntagare som skall omfattas av systemet. Meddelande skall lämnas till Internationella arbetsorganisationen om sådana grupper av löntagare som eventuellt kan ha undantagits från systemet med samtidigt angivande av skälen för sådana undantag. Minimilöner skall ha samma verkan som lag och skall inte kunna sänkas. Underlåtenhet att tilläm- pa dem skall medföra påföljder.

De faktorer till vilka hänsyn skall tas vid fastställande av minimilö- nernas nivå skall, så långt det är möjligt och lämpligt med hänsyn till praxis och övriga förhållanden, inbegripa arbetstagarnas och deras fa- miljers behov med beaktande av den allmänna lönenivån i landet, lev- nadskostnader, sociala trygghetsförmåner, andra socialgruppers rela- tiva levnadsstandard samt den ekonomiska utvecklingens krav, produk- tiviteten och önskvärdheten av att uppnå och vidmakthålla en hög syssel- sättningsnivå.

Ratificerande stat skall skapa eller vidmakthålla metoder, genom vilka minimilöner kan fastställas och från tid till annan justeras. Ingående samråd skall äga rum med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorgani- sationer eller med representanter för berörda arbetsgivare och arbets- tagare i fråga om införande och tillämpning av samt ändringar i sådana metoder. I metodernas genomförande skall medverka representanter för berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer eller representanter för arbetsgivare och arbetstagare på lika villkor samt personer vilkas kompetens att företräda landets allmänna intressen är erkänd och som utsetts efter samråd med nyssnämnda organisationer.

Slutligen föreskrivs i konventionen att en effektiv tillämpning av alla bestämmelser som berör minimilöner skall garanteras genom en till- fredsställande inspektion eller genom andra lämpliga åtgärder.

I r e k 0 m rn e n d a t i o n e n anges att det grundläggande syftet med fastställandet av minimilöner bör vara att ge löntagarna erforder- ligt socialt skydd när det gäller lägsta tillåtna lönenivå.

Såsom exempel på de olika kriterier, till vilka hänsyn bör tas vid be- stämmandet av minimilöner anges arbetstagarnas och deras familjers behov, den allmänna lönenivån i landet, levnadskostnaderna, sociala trygghetsförmåner, andra socialgruppers relativa levnadsstandard och ekonomiska faktorer.

När det gäller minimilönesystemets omfattning framhålls i rekom- mendationen att de löntagare som inte skyddas enligt 1970 års konven- tion i ämnet bör, räknat i antal och grupper, vara så få som möjligt. Vidare betonas att minimilönesystemet kan tillämpas på löntagare som skyddas enligt konventionen antingen genom att man fastställer en en-

Prop. 1971: 5 6

hetlig minimilön som tillämpas allmänt eller genom att man fastställer en serie av minimilöner som tillämpas på särskilda grupper av arbets- tagare. Ett system som grundar sig på en enhetlig minimilön behöver inte vara oförenligt med ett sådant fastställande av olika minimilöne- satser i skilda regioner eller zoner som är ägnat att ta hänsyn till olik- . heter i levnadskostnader och bör inte inverka påtidigare eller framtida beslut, genom vilka högre minimilöner fastställs än det allmänna mini- mum för särskilda grupper av arbetstagare.

Såsom exempel på olika metoder för fastställande av minimilöner nämner rekommendationen lagstiftning, beslut av behörig myndighet med eller utan formell skyldighet att ta hänsyn till rekommendatio- ner från andra organ, beslut av lönenämnder eller löneråd, förliknings- nämnder eller arbetsdomstolar eller upphöjande av kollektivavtalsbe- stämmelser till lag. Det i konventionen föreskrivna samrådet bör särskilt inriktas på följande ämnen, nämligen urval och tillämpning av kriterier för bestämmandet av minimilönenivån, minimilönesatser som skall fast- ställas, periodisk justering av minimilönesatserna, problem som uppstår vid genomförandet av lagstiftning om minimilöner samt insamling av uppgifter och verkställande av utredningar för information åt myndig- heter som har till uppgift att fastställa minimilöner. Slutligen lämnar rekommendationen i detta sammanhang vissa anvisningar rörande de samrådsorgan respektive. de personer som skall anlitas vid minimilöners fastställande, varjämte det betonas att tillräckliga anslag bör ställas till förfogande för insamling av statistiska uppgifter och andra upplysningar som behövs för analys av relevanta ekonomiska faktorer.

När det gäller justering av minimilönema uttalar rekommendationen att en översyn av minimilönesatserna i relation till levnadskostnadema och andra ekonomiska förhållanden bör företas antingen med regel- bundna mellanrum eller när en sådan. översyn anses lämplig på- grund av variationer i levnadskostnadsindex. Periodiska översikter bör utar— betas beträffande landets ekonomiska förhållanden, däri inbegripet ten- denser i fråga om inkomsten per capita, produktivitet samt sysselsätt- ning, arbetslöshet och undersysselsättning. Frekvensen av sådana över- sikter bör bestämmas under hänsynstagande till de nationella förhållan- dena.

Vad slutligen beträffar frågan om att genomföra en effektiv tillämp- ning av bestämmelserna om minimilöner rekommenderas en rad åtgär— der. Sålunda bör man på ett för arbetstagarna begripligt språk sprida kännedom om bestämmelserna om minimilöner, varvid hänsyn bör tas, även till analfabeter. Ett tillräckligt antal vederbörligen utbildade in- spektörer utrustade med erforderliga befogenheter och möjligheter att fullgöra sina uppgifter bör anställas, varjämte påföljder för överträdelse . av bestämmelserna omminimilönerlbör införas.

Prop. 1971: 5 7

Lagstiftning och "procedur i syfte att bereda arbetstagarna möjlighet att effektivt göra sin rätt enligt minimilönebestämmelserna gällande bör förenklas. Vidare bör arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer deltaga i strävanden att skydda arbetstagarna mot missbruk och slutli- gen bör tillfredsställande skydd för arbetstagarna mot repressalier in- föras. '

Yttranden

l ärendet har yttranden inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, sty- relsen för internationell utveckling (SIDA), Svenska arbetsgivareför- eningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (T C0) och ILO-kommittén.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner att de båda instrumenten ligger utan- för det område som styrelsen har att beakta.

SIDA hänvisar till ett år 1969 till kommittén avgivet yttrande i ären- det, vari SIDA i huvudsak anfört följande.

Lönepolitik är enligt SIDA:s uppfattning primärt knappast en bi"- ståndsfråga, även om dess betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingsprocessen är påtaglig. '

Minimilöner kan'av naturliga skäl endast utgå till personer som är löntagare i någon mening. Eftersom i många u-länder en väsentlig del av befolkningen befinner sig inom självhushållningssektom är det en- dast en del av dessa länders befolkning som kan komma att beröras av den aktuella åtgärden.

Ett skäl som ibland anförs mot lagstadgad minimilön i u-länder är att sådana länders förmåga att utnyttja sin exportindustris mest könkurrens- kraftiga produktionstaktor därigenom inskränks. Härtill kan enligt SIDA:s uppfattning genmälas att det måste vara en viktig uppgift att förhindra att arbetstagare i u-länder liksom annorstädes anställs med löner som är orimligt låga i förhållande till gällande levnadskostnader.'

Ett genomfört minimilönesystem kan komma att resultera i att färre nya arbetstillfällen skapas än som skulle ha varit fallet utan ett sådant system. Vid genomförandet kan det också leda till avskedanden, efter- ' som det kan tänkas gynna införandet av kapitalintensiva produktions- metoder inom existerande industrier. Samma problem kan väntas upp- komma inom området husligt arbete. Införande av ett sådant system bör därför enligt SIDA:s mening kombineras med åtgärder för att be- reda produktiv sysselsättning åt befolkningen antingen genom lönearbe- te eller genom att småjordbrukets produktivitet förbättras. Konventio— ' nen och rekommendationen bör bl.a. få till resultat. att ILO och andra organisationer intensifierar 'sina ansträngningar att genom forskning och experiment utveckla den arbetsintensiva typen av industrier. Det'

Prop. 1971: 5 8

vore möjligen också lämpligt att överväga genomförande av minimilöne- systemet successivt med början inom de näringsgrenar som tillämpar moderna produktionsmetoder.

Risken för att lagstadgade minimilöner kan komma att betraktas ock- så som maximilöner eller normallöner bör. enligt SIDA:s mening också beaktas. Minimilönesystemens införande bör därför ske under former, som inte försvårar för de fackliga organisationerna — där sådana finns e att för olika medlemsgrupper förhandla sig fram till löner som över- stiger minimilöner.

SAF framhåller att de båda instrumenten har tillkommit med hänsyn till arbetsmarknads- och lönebildningsförhållanden som är vanliga i ut- vecklingsländerna. Det innebär att de baserar sig på förutsättningar som är främmande för svenska förhållanden. Med hänsyn härtill är det en- ligt föreningen inte möjligt för Sverige vare sig att ratificera konven- tionen eller att ansluta sig till rekommendationen.

LO anser att instrumenten kan vara av stort värde för arbetstagare i länder med svag eller obefintlig fackföreningsrörelse och där ett socialt välfärdssystem saknas. För Sveriges vidkommande, där det sedan långa tider exiSterar ett fungerande förhandlingssystem baserat på väl utbygg- da arbetsmarknadsorganisationer och där det dessutom finns ett funge- rande socialt system som garanti för individens och familjens minimi- . standard, saknas f.n. behov av den typ av lagstiftning som förutsätts i konventionen och rekommendationen.

Enligt TCO:s mening saknar konventionen och rekommendationen intresse för svenska förhållanden. Emellertid kan instrumenten vara av betydelse vid planering av samarbetet med utvecklingsländerna. De bör därför överlämnas till SIDA för beaktande vid biståndsplaneringen.

ILO-kommittén delar den uppfattning som. kommit till uttryck i re- missyttrandena, nämligen att ifrågavarande konvention och rekommen- dation saknar direkt intresse för Sveriges vidkommande. Huruvida de kan ha någon betydelse i samband med det svenska biståndet till ut- vecklingsländerna bör det i första hand ankomma på SIDA att bedöma. De torde därför böra överlämnas till SIDA för att beaktas vid den fram- tida biståndsverksamhetens planering. Någon ytterligare åtgärd från statsmakternas sida torde inte vara påkallad.

3. Reviderad konvention om semester

Konferensen upptog till förnyad behandling frågan om revision av existerande konventioner om semester efter .en förberedande behand- ling av detta ärende vid 1969 års arbetskonferens. En konvention antogs i ämnet med 213 röster för, 62 mot och :62 nedlagda. 'Av de 'svenska ombuden röstade regerings- och arbetstagarombuden för men arbets- givarombudet mot konventionens antagande. .

Prop. 1971: 5 9

Konventionens huvudsakliga innehåll

Liksom vid 1969 års behandling av ärendet blev ett av de första ämnen som kom upp till debatt i det av konferensen för ärendets be- handling tillsatta utskottet frågan om vilken räckvidd den planerade revisionen av semesterreglema skulle ges. Delvis sammanhängande med detta spörsmål var frågan om vilken form som skulle väljas för en ny- reglering. Resultatet av den förberedande behandlingen vid 1969 års arbetskonferens hade blivit ett förslag om en ny konvention. Den före- slagna konventionen skulle ersätta 1936 års konvention (nr 52). Genom att den avsågs gälla för alla arbetstagare skulle den emellertid även be- röra de särskilda semesterregler som finns i konventionerna 91, från" 1949, om betald ledighet för sjömän och 101, från 1952, om semester för jordbruksarbetare samt plantagekonventionen, nr 110, från 1958. Arbetsbyrån hade däremot föreslagit två i sak identiska konventioner, den ena avsedd att "gälla för alla arbetstagare med undantag för sjö- män och jordbruksarbetare, den andra för jordbruksarbetare. I fråga om sjömännens semesterfrågor hade byrån föreslagit en resolution som innehöll en anmodan till arbetsorganisationens styrelse att initiera sjö- fartskommissionen till en snar översyn av bestämmelserna i 1949 års konvention i ljuset av de slutsatser i fråga om semesterrätten som 1970 års arbetskonferens väntades komma till.

Den lösning utskottet slutligen stannade för var en enda konvention, avsedd att gälla för alla arbetstagare utom sjömän (art. 2 mom. 1). Inom denna ram kan emellertid ratificerande stat välja mellan att tillämpa reglerna över hela fältet eller godta konventionsförpliktelsema antingen enbart i vad avser arbetstagare i andra ekonomiska sektorer än jordbruk eller enbart vad gäller jordbruksarbetare (art. 15). I fråga om sjömän- nen följde utskottet arbetsbyråns resolutionsförslag.

Lösningen har karaktären av en kompromiss som tillkom på arbets- tagarsidans initiativ med så gott som enhälligt stöd av regeringsombu- den men mot arbetsgivarrepresentantemas mening. Den är avsedd att markera arbetsorganisationens uppfattning att enhetliga principer skall gälla för alla arbetstagare i fråga om semester. Samtidigt tar den hänsyn till att ett land kan vara ur stånd att omedelbart tillämpa dessa princi-l per för vissa kategoriers del, särskilt jordbruksarbetarnas, och likaledes till att speciella förhållanden torde behöva beaktas inom sjöfartsnä- ringen.

Den föreslagna konventionen är avsedd att för ratificerande stat trä- da i stället för 1936 års allmänna semesterkonvention resp. 1952 års kon- vention om semester för jordbruksarbetare. 1952 års konvention skall dock alltjämt stå öppen för nya ratifikationer (art. 16).

Den reviderade konventionen är så uppbyggd att den skall kunna tillämpas både i länder där semesterrätten i första hand grundas på lag-

Prop. 1971: 5 10 .

stiftning i en eller annan form t. ex. Sverige med bestämmelser i ci- villag och i länder där semesterrätten huvudsakligen regleras genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden eller på andra liknande sätt. Avtalssystemet är förhärskande bl. a. i de anglosaxiska länderna. Enligt konventionen behövs således författningsreglering för .att bringa kon- ventionen i tillämpning i ett land endast i den män inte konventionens ' regler ges verkan genom kollektivavtal eller skiljedom eller på annat sätt som står i överensstämmelse med praxis i det enskilda landet och kan vara ändamålsenligt-under de betingelser som råder i landet (art. 1).

Konventionen omfattar, som "redan nämnts. alla arbetstagare utom sjömän. Undantag kan emellertid göras för begränsade kategorier ar- betstagare, vilkas förhållanden, med konventionens uttryckssätt, ger upphov till särskilda problem av betydande vikt avseende konventionens efterlevnad eller avseende lagstiftningsmässiga eller konstitutionella äm- nen. Sådana undantag måste föregås av att berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.hörs, och undantagen måste redovisas i rap- porterna till Internationella arbetsorganisationen om konventionens till- lämpning (art. 2).

Beträffande semestems längd bygger konventionen på konstruktio- nen att varje arbetstagare som konventionen är tillämplig på skall ha en årlig semester av bestämd minimilängd men att denna minimilängd skall bestämmas för varje ratificerande stat av staten själv i en deklara- tion som bifogas ratifikationen. Minimisemesterns längd kan således variera mellan olika länder som är bundna av konventionen. Den får dock inte understiga tre veckor för ett års tjänst — den regel som är kärnpunkten i konventionen (art. 3 mom. 1—3). I detta sammanhang bör framhållas att konventionens detaljföreskrifter i viss utsträckning ankny— ter till denna treveckorsnorm-i stället för till den semester som enligt vad förut sagts skall gälla för det enskilda landet.

Varje stat som ratificerat konventionen kan i en senare deklaration bestämma att en längre semester än den vid ratifikationen angivna skall gälla (art. 3 mom. 4).

Den som ett år inte har den tjänstetid som krävs för rätt till full se- mester har enligt konventionen rätt till en semester som är proportionell mot längden av tjänstetiden under året (art. 4). Ett minimikrav på tjäns- tetid för varje rätt till semester kan dock fastställas på det nationella planet (art. 5 mom. 1).

Sättet för tjänstetidens beräkning i semesterhänseende bestäms också på det nationella planet. Däri ingår att fastställa under vilka betingelser frånvaro från arbetet av sådana skäl utanför arbetstagarens kontroll som sjukdom, skada och moderskap skall likställas med arbetad tid. I den semester som konventionen föreskriver som minimum får inte inräknas allmänna helgdagar och sedvanliga fridagar. Vidare uttrycker konventionen principen att perioder av arbetsoförmåga till följd av

Prop. 1971: 5 11

sjukdom eller skada inte får inräknas i denna minimisemester. Betingel- serna för principens tillämpning bestäms emellertid nationellt (art. 5 mom. 2—4 och art. 6). "

Scmesterlönen (art. 7) skall för hela semestertiden motsvara minst arbetstagarens normala eller genomsnittliga lön och däri skall ingå mot- värdet i kontanter av naturaförmåner, frånsett ständiga förmåner som utgår vare sig arbetstagaren har semester eller ej (mom. 1). Enligt mom. 2 i artikeln skall semesterlönen utgå i förskott såvida inte annat överenskommits. '

Sådan semester som skall utgå i oavbruten följd skall tas ut senast inom ett år och återstoden senast inom 18 månader från utgången av intjänandeåret (art. 9).

Konventionen innehåller också regler om semestems förläggning, se- mesterersättning och ogiltighet av en utfästelse att avstå från semes- ter m.m. Av dessa regler bör. särskilt nämnas art. 10, enligt vilken i vis- sa fall samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare om förläggningen' av semestern skall äga rum. En bestämmelse i art. 13 medger att sär- skilda regler ges på det nationella planet för det fall att en arbetstagare under semestern ägnar sig åt förvärvsarbete som strider mot ändamålet- med semestern. '

Slutligen föreskriver konventionen att effektiva åtgärder, svarande mot det sätt varpå konventionsbestämmelserna ges verkan, skall vidtas för att säkerställa riktig tillämpning och efterlevnad av författningar el- ler avtalsbestämmelser om semester, genom tillfyllestgörande inspektion ' eller annorledes. '

Svenska bestämmelser

De bestämmelser som bör beaktas vid prövning av frågan om en svensk ratificering av könventionen är lag den 17 maj 1963 (nr 114) om semester. För vissa arbetstagare med radiologiskt arbete gäller lag sam— ma dag (nr 115) om förlängd semester.

Yttranden

Yttranden har avgivits av SAF, LO, TCO och ILO-kommittén. SAF framhåller att regeln i artikel 7 mom. 2, som innebär att se- mesterlön skall betalas före semestern såvida inte annat överenskom- mits, är strängare än motsvarande regel i den svenska semesterlagen . Vidare finns i svensk lag ingen motsvarighet till bestämmelsen i ar- tikel 10 av konventionen, vilken som huvudregel föreskriver att ar- betstagaren eller representant för denne skall höras innan tidpunkten för semestern fastställs.

Föreningen påpekar vidare att svensk lag innebär att semestern alltid

Prop. 1971: 5 1 2

skall utgå under det år som är semesterår enligt lagen. Semesterlagen går i detta hänseende längre än konventionens artikel 9, som medger att semestern skjuts över till ett annat år.

Slutligen ifrågasätter föreningen om Sverige kan uppfylla konventio- nens krav på en minimisemester av tre veckor med hänsyn till helgdags- reglerna i artikel 6, liksom bestämmelserna om tillsyn över konventio- nens efterlevnad i artikel 14. Sammanfattningsvis kommer föreningen till slutsatsen att det inte är möjligt att ratificera konventionen för svenskt vidkommande.

LO är av den uppfattningen att konventionen kan ratificeras, ehuru det först synes krävas ändringar i semesterlagen . I vart fall torde sådan ändring krävas med hänsyn till artikel 7, mom. 2.

Enligt TCO:s mening borde konventionen i sitt reviderade skick ra- tificeras av Sverige. I syfte att undanröja eventuella ratifikationshinder borde möjligheterna att företa erforderliga justeringar i den svenska semesterlagstiftningen allvarligt prövas.

ILO-kommittén erinrar om att de nordiska ländernas regeringar år 1961 i en gemensam skrivelse till ILO framförde förslag om revision av 1936 års konvention (nr 52) om semester. Anledningen till förslaget var att konventionen framstod som otidsenlig i det att semesterns längd bestämts till bara sex arbetsdagar om året. Genom en revision skulle man eventuellt också lyckas få till stånd ändringar i vissa detaljbestäm- melser som utgjorde ratifikationshinder för Norge och Sverige.

Inte heller den nya, reviderade konventionen synes emellertid kunna ratificeras av Sverige utan att gällande svensk semesterlagstiftning änd- ras. Åtminstone på en punkt torde konventionen innehålla ett klart ra- tifikationshinder, nämligen då det gäller kravet i artikel 7 mom. 2 att semesterlön skall utbetalas före semesterledigheten såvitt annat ej över- enskommits. En sådan bestämmelse är mer vittgående än vad som före- skrivs i den svenska semesterlagen . Såsom framgår av Svenska arbets- givareföreningens yttrande anser föreningen att det föreligger ratifika- tionshinder på en rad ytterligare punkter.

Kommittén finner det angeläget att konventionen kan ratificeras av Sverige. I ett nordiskt ämbetsmannautskott pågår f.n. en utredning om harmonisering av de nordiska ländernas semesterlagstiftning. Frågan om i vilka avseenden den svenska semesterlagen innefattar ratifikationshin- der kan lämpligen övervägas i anslutning till detta utredningsarbete.

4. Rekommendation om särskilda program för sysselsättning och utbild- ning av ungdom i ntvecklingssyfte

Även frågan om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte slutbehandlades vid 1970 års konferens

Prop. 1971: 5 13

med 311 röster, ingen emot och 26 nedlagda en rekommendation i äm- net. Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Inom det utskott som av konferensen tillsattes för frågans behand- ling betonades mycket starkt att problemet att finna arbete åt det stora antal ungdomar som nu strömmar till arbetsmarknaden i utvecklings- länderna är en av mänsklighetens allvarligaste frågor. Såväl industri— som utvecklingsländer berörs av detta problem. I avvaktan på dess slutliga lösning måste man skapa" möjligheter för att bereda ungdomarna yrkesutbildning och samtidigt främja landets utveckling.

Rekommendationen skiljer på två huvudtyper av program. Den ena avser att tillgodose ungdomar som inte fått del av existerande undervis- ning eller yrkesutbildning eller kunnat utnyttja de normala sysselsätt- ningsmöjligheterna på arbetsmarknaden. De bör beredas möjligheter att få allmänutbildning, yrkesträning och erfarenhet av arbetslivet så att de kan göra insatser i landets uppbyggnad och själva skaffa sig värde- fulla kunskaper. Den andra huvudtypen av program avser unga män- niskor. som redan har en viss utbildning. Dessa människor bör beredas möjlighet att utnyttja sina kunskaper i samhällets tjänst.

Den nya rekommendationen anges vara tillämplig. på särskilda pro— gram avsedda att sätta ungdomar i stånd att deltaga i verksamhet som är inriktad på landets ekonomiska och sociala utveckling och att för- värva utbildning, yrkesskicklighet och erfarenhet som på lång sikt un- derlättar deras framtida förvärvsverksamhet och främjar deras delta- gande i samhällslivet. I fortsättningen skiljer rekommendationen på de två huvudtyper av program som nyss angetts."-

Vissa allmänna principer'räknas upp vilka är tillämpliga på båda typerna. Programmen bör utformas inom ramen för landets utvecklings- planer och bör samordnas med planer som är'inriktade på att uppnå full sysselsättning. Vidare bör programmen inte dubblera eller föregripa" andra åtgärder inom den "ekonomiska politiken eller utvecklingen av ordinarie undervisnings- eller utbildningsprogram, och de bör inte hel-' ler fungera på ett sätt som kan leda till lägre arbetsnorrner. De i pro- grammen deltagandes tjänster bör inte utnyttjas till förmån för enskilda personer eller företag. Varje program bör vara inriktat på att värna om människans värdighet samt utveckla personligheten och känslan av - individuellt och socialt ansvar. Programmen bör genomföras utan diskri- minering på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse, politisk upp- fattning, nationell härkomst eller socialt ursprung och bör användas för att aktivt främja lika möjligheter och behandling. Programmens mål bör klart anges och regelbundet revideras.

I den del av rekommendationen som behandlar allmänna principer

Prop. 1971: 5 14

fastslås vidare att deltagande i de särskilda programmen bör vara fri- villigt. Undantag får medges endast genom lagstiftning och om full överensstämmelse föreligger med bestämmelserna i konventionerna om tvångsarbete och sysselsättningspolitik. I rekommendationen lämnas exempel på tillåtna undantag. Det stadgas att, om undantag medges, deltagarna i största möjliga utsträckning bör få välja fritt mellan olika verksamhetsformer och olika regioner inom landet.

Rekommendationen övergår härefter till att separat behandla var och en av de två huvudtyperna av de särskilda programmen. Den första huvudtypen omfattar program som syftar till att ge ungdomar, som i frå- ga om utbildning eller eljest är missgynnade, sådan utbildning och yrkes- skicklighet och sådana arbetsvanor som är nödvändiga för en menings- full och lönande ekonomisk verksamhet, att förmå ungdomen att del- taga i landets ekonomiska och sociala utveckling samt att bereda ung- domar som annars skulle vara arbetslösa en nyttig sysselsättning inom ramen för landets ekonomiska och sociala utveckling.

Tiden för deltagande i dessa program bör begränsas för att medge ett så stort antal ungdomar som möjligt att genomgå dem. Programmen bör koncentreras på att förbereda deltagarna för yrken i vilka de har utsikter och möjligheter till nyttigt arbete. Programmen bör vidare inne- fatta en kompletterande undervisning, som sätts i relation till förelig- gande behov, och de bör beakta den roll som deltagarna eventuellt kan spela för att stimulera andra personer och ge dem kvalifikationer för en sådan roll. Arbetsprojekt som utförs i samband med dessa program bör väljas med beaktande av framför allt förväntade bidrag till utvecklingen och deltagarnas sysselsättningsmöjligheter samt deras utbildningsvärde och deras investeringsvärde (uttryckt i relationen kostnader/resultat). Därefter lämnas anvisningar om tjänstgöringsvillkor samt om urval och utbildning av personal, och ett antal rekommendationer lämnas Om hjälp åt deltagarna vid deras framtida yrkesval.

Den del av rekommendationen som behandlar den andra huvudtypen av särskilda program - avsedda att stimulera ungdomar som redan har en viss utbildning att deltaga i sitt lands utveckling -— följer i stort sett samma mönster men med vissa modifikationer.

Slutligen innehåller rekommendationen anvisningar om administrati- va åtgärder, däri inbegripet deltagande från arbetsgivar-, arbetstagar- och ungdomsorganisationers sida, finansiering, tillsyn och revision av programmen samt om internationellt samarbete.

Yttranden

Över rekommendationen har yttranden inhämtats från arbetsmark- nadsstyrelsen, SIDA, SAF, LO, TCO och ILO-kommittén.

Prop. 1971: 5 15

Arbetsmarknadsslyrelsen erinrar om att styrelsen i ett tidigare avgi- vet yttrande över förslag till rekommendation i ärendet framhållit att man alltför ensidigt betonat programmens samhällsnytta, medan indivi- dens egna utvecklingsmöjligheter ägnats mindre uppmärksamhet. I den nu föreliggande rekommendationen har man beaktat dessa synpunkter. Bl. a. anges att deltagarna i de särskilda programmen bör i mån av be- hov få ett visst mått av allmänna kunskaper. Dessutom bör man vid placeringen ta vederbörlig hänsyn till kvalifikationer och anlag samt låta deltagarna i största möjliga utsträckning välja fritt mellan olika verksamhetsgrenar och mellan olika regioner inom landet.

Även i övrigt anser styrelsen att rekommendationen i sin slutliga ut- formning stämmer väl överens med vad styrelsen tidigare framfört. Styrelsen har därför inget ytterligare att anföra i ärendet.

SIDA hänvisar till yttrande som SIDA år 1969 avgav till ILO-kom- mittén. Häri anförde SIDA i huvudsak följande.

Rekommendationen kan betecknas som en modifiering av de konven- tioner mot tvångsarbete som ILO antog 1930 och 1957. En sådan mo- difiering är önskvärd, eftersom tvångsarbetskonventionema inte i till- räcklig grad tog hänsyn till de särskilda förhållanden, som råder i många u-länder och därför fick en utformning, som skapat betydande svårig- heter i sådana länder att i lämpliga former mobilisera ungdom för sam- hällsbyggande och utvecklingsarbete. Det motstånd, som tidigare rests mot tanken att införa generell plikt för u-landsungdom att eventuellt som ett alternativ till militärtjänst under en bestämd period deltaga i sådant uppbyggnadsarbete, har numera fått mindre bärkraft, bl. a. sedan det insetts att frivilligheten i praktiken kan innebära urvalsmetoder, som gynnar eller missgynnar vissa grupper i samhället.

Möjligheten att utnyttja ungdomsprogrammen till en viss grundläg- gande utbildning av deltagarna ges betydande utrymme i förslagstextcn. Vikten av att det tillfälle, som civiltjänsten medför att meddela under- visning i skilda frågor av betydelse för individen och landet inte för- summas, bör hävdas med eftertryck.

En noggrann planering av programmen för tjänsten är väsentlig, inte minst för att i möjligaste mån se till att ungdomarna meddelas utbildning och erfarenheter som är tillämpliga på arbetsmarknaden, när program- met avslutats. Samtidigt som det är väsentligt att programmen utformas så att de inte isolerar deltagarna från samhället, utan tvärtom sätter dem i stånd att arbeta för att förbättra det, är det väsentligt att deltagarna själva inte isoleras från utformningen av programmen utan får möjlighet att medverka däri.

SIDA framhåller slutligen betydelsen av att ILO på olika sätt fram- gent följer utvecklingen av rekommendationens tillämpning i u—ländema och genom lämpliga biståndsåtgärder bidrar till att programm får en

Prop. 1971: 5 ' 16

ändamålsenlig utformning. Verksamhet av detta slag kan alltså tänkas erbjuda möjligheter till ett samarbete med biståndsorgan, vars bistånds-

SAF framhåller att de program som åsyftas i rekommendationen främst är avsedda att genomföras i länder med bristande utbildnings- resurser och stor arbetslöshet.-I Sverige och de flesta övriga industrilän- der erfordras inte program av detta slag vid sidan av gängse utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För flertalet utvecklingsländer däremot bör programmen kunna bidra till enlösning av sysselsättnings- problemen för ungdom.

Den utformning instrumentet fått möjliggör enligt föreningens mening en anpassning till skiftande förhållanden och förutsättningar. i olika län- der. Föreningen finner det tillfredsställande att man rekommenderar att deltagande i programmen i princip skall vara frivilligt, och att särskild hänvisning därvid görs till existerande konventioner om tvångsarbete och sysselsättningspolitik. .

Det främsta syftet med programmen bör vara att ge deltagarna en god yrkesutbildning för att. de skall kunna göra en produktiv insats på den öppna arbetsmarknaden. För att programmen skall kunna praktiskt ge- nomföras krävs enomfattande informations- och rådgivningsverksamhet jämsides med erfarenhetsutbyte mellan länder som prövat olika program. ILO bör på olika sätt bistå denna verksamhet. _

LO avstår från att yttra sig över rekommendationen med hänsyn till att den huvudsakligen berör förhållandena i- utvecklingsländerna. TCO finner att rekommendationen kan 'vara av betydelse vid planeringen av samarbetet med utvecklingsländerna och att den därför bör överlämnas till SIDA för beaktande vid biståndsplaneringen. - .

ILO-kommittén finner inte anledning att i detalj kommentera rekom- mendationen. Som framgår av rekommendationstexten är instrumentet inriktat på länder och regioner-där det finns omedelbara och trängande behov av tillfälliga åtgärder för ungdom vid sidan av ordinarie utbild- nings- och sysselsättningsprogram. .

För länder med stor arbetslöshet och_bristande utbildningsresurser kan givetvis program av detta slag ha stor betydelse för landet som helhet och särskilt för de ungdomar som genom programmen ges sysselsättning- och utbildning. Kommittén vill särskilt understryka att ungdomarna bör ges sådan utbildning och. praktisk erfarenhet som är tillämplig på arbets- marknaden när ett program avslutats och att de parallellt med arbete och yrkesutbildning bör få .undervisning i allmänna ämnen som ökar deras handlingsberedskap i ett föränderligt samhälle.

I Sverige torde även fortsättningsvis ungdomens behov av utbildning och sysselsättning tillgodoses inom ramen för den normala arbetsmark- nads- och utbildningspolitiken. Den antagna rekommendationensaknar därför aktualitet för svenska förhållanden.

Prop. 1971:S '. 17

På samma sätt som i fråga om de båda instrumenten rörande minimi- löner vill kommittén föreslå att rekommendationen inte skall föranleda- annan åtgärd än att den överlämnas till SIDA för att vid behov beaktas i samband med biståndsverksamhetens planering.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde,- år 1970, antogs dels tre instrument som berör utvecklingsländerna, nämligen en konvention och; en rekommendation om minimilöner samt en rekom- mendation om sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklings- syfte, dels en konvention om semester.

Vad beträffar de tre förstnämnda instrumenten, dvs. konventionen (m 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklings- länderna och rekommendationen (nr 135 ) i samma ämne samt rekom- mendationen (nr 136) om särskilda program för sysselsättning och utbild- ning av ungdom i utvecklingssyfte delar jag ILO-kommitténs uppfattning att dessa instrument saknar direkt intresse för svenska förhållanden. Det kan emellertid tänkas att instrumenten kan ha viss betydelse i samband med det svenska biståndet till utvecklingsländema. I första hand torde en bedömning härav böra ankomma på SIDA. Jag föreslår därför i likhet med ILO-kommittén att instrumenten överlämnas till SIDA för att vid behov beaktas i samband med biståndsverksamheteus planering.

I fråga om konventioner: (nr 132) om semester vill jag erinra om att denna utgör en revision av 1936 års konvention (nr 52) i samma ämne. Såsom ILO-kommittén framhållit har det för de nordiska länderna sedan länge framstått såsom angeläget att få till stånd en revision av sistnämnda konvention, som på grund av vissa bestämmelser av teknisk art inte kun- nat ratificeras av Sverige.

Sedan numera en reviderad semesterkonvention antagits av ILO måste emellertid konstateras att med hänsyn till innehållet i vissa detaljbe— stämmelser inte heller den reviderade konventionen kan ratificeras av Sverige utan att gällande svenska semesterlagstiftning ändras. Jag delar ILO-kommitténs åsikt att du är angeläget att en svensk ratificering kan" komma till stånd.

Enligt ILO-kommitténs mening kan frågan om i vilka avseenden den svenska semesterlagen innefattar ratificeringshinder lämpligen övervägas i anslutning till det utredningsarbete som bedrivs av ett nordiskt ämbets- mannautskott beträffande spörsmålet om harmonisering av de nordiska ländernas semesterlagstiftning. Jag delar denna uppfattning. När resul- tatet av övervägandena föreligger får frågan tas upp om de lagändringar som behövs för att möjliggöra en ratifikation.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle

Prop. 1971: 5 18

att avge yttrande över vad jag anfört om de vid Internationella ar- betskonferensens femtiofjärde sammanträde antagna internationella in- strumenten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in- stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta proto- koll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1971: 5

Convention (No. 131) concerning Minimum Wage Fixing, with Special Reference to Developing Countries

The General Conference of the In- ternational Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the Inter- national Lahour Office, and having met in its F ifty-fourth Session on 3 June 1970, and

Noting the terms of the Min- imum YVage-Fixing Machinery Con- vention, 1928, and the Equal Remu- neration Convention, 1951, which have been widely ratified, as well as of the Minimum Wage Fixing Machinery (Agriculture) Conven- tion, 1951, and

Considering that these Conven- tions have played a valuable part in protecting disadvantaged groups of wage earners, and

Considering that the time has come to adopt a further instrument complementing these Conventions and providing protection for wage earners against unduly low wages, which, while of general application, pays special regard to the needs of developing countries, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to minimum wage fixing machinery and related problems, with special reference to developing countries, which is the fif'th item on the agenda of the session, and

Having determined that these pro- posals shall take the form of an in- ternational Convention,

adopts this twenty-second day of June of the year one thousand nine hundred and seventy the following Convention, which may be cited as the Minimum X-Vage Fixing Conven- tion, 1970:

19

(Översättning)

Konvention (nr 131) om fastställan- de av minimilöner med särskild hän- syn till utvecklingsländerna

Internationella arbetsorganisatio- nens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internatio- nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 3 juni 1970 till sitt femtiol'järde samman- träde,

som beaktar bestämmelserna i 1928 års konvention om metoder för fastställande av minimilöner och 1951 års konvention om lika lön, vil- ka vunnit vidsträckt ratificering, samt 1951 års konvention om meto- der för faststiillande av minimilöner inom jordbruket,

som finner att dessa konventioner lämnat ett värdefullt bidrag till skyddet av eftersatta löntagargrup- per,

som finner att tiden nu är inne att antaga ännu ett instrument som kompletterar dessa konventioner och ger löntagarna skydd mot otillbörligt låga löner och som, ehuru allmän- giltigt, likväl särskilt beaktar utveck- lingslåndernas behov,

som beslutat antaga vissa förslag rörande metoder för fastställande av minimilöner och därmed samman— hängande problem med särskild hänsyn till utvecklingsländernn, vil— ken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning,

och som beslutat att dessa förslag skall taga form av en konvention,

antager denna den tjugoandra dagen i juni månad är nittonhundrasjuttio följande konvention, som kan be— nämnas 1970 års konvention om fast- ställande av minimilöner.

Prop. 1971: 5

Article 1

1. Each Member of the Interna- tional Labour Organisation which ratifies this Convention undertakes to establish a system of minimum wages which covers all groups of wage earners whose terms of em- ployment are such that coverage would be appropriate.

2. The competent authority in each country shall, in agreement or after full consultati-on with the represen-l tative organisations of employers and workers concerned, where such exist, determine the groups of wage earners to be covered.

3. Each Member which ratifies this Convention shall list. in the first report on the application of the Con- vention submitted under article 22 of the Constitution of the International Labour Organisation any groups of wage earners which. may not have been covered in pursuance of this Article, giving the reasons for not. covering them, and shall state in subsequent reports the position of its law and practice in respect of the groups not covered, and the extent to which effect has been given or is proposed to be given to the Conven- tion in respect of such groups.

Article 2

1. Minimum wages shall have the force of law and shall not be subject to abatement, and failure to apply them shall make the person. or per- sons concerned liable l'o appropriate pcnal or other sanctions.

2. Subject to the provisions of par- agraph 1 of this Article, the freedom of collective bargaining shall be fully respected.

20 A rtikel 1

1. Varje medlem av Internationel- la arbetsorganisationen som ratifi- cerar denna konvention åtager sig att införa ett system för minimilö- ner, som omfattar alla grupper av löntagare, vilkas anställningsvillkor är sådana att de lämpligen bör om- fattas av systemet.

2. Vederbörande myndighet i var- je land skall tillsammans med eller efter ingående samråd med berörda representativa arbetsgivar- och ar- betstagarorganisationer, där sådana finns, bestämma vilka grupper av löntagare som skall omfattas av sys- temet.

3. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall i den första rapport angående konventionens till- lämpning, som avges enligt artikel 22 i Internationella arbetsorganisa— tionens stadga, förteckna alla grup- per av löntagare som eventuellt inte har kunnat omfattas av systemet i enlighet med denna artikel och sam- tidigt angiva skälen för sådana un— dantag, och skall i efterföljande rap— porter angiva dels den ståndpunkt dess lagstiftning och praxis intar i fråga om de icke omfattade grupper- na, dels i vilken utsträckning kon- ventionen har genomförts eller av- ses att genomföras i fråga om såda- na grupper.

A rlikel 2

1. Minimilöner skall ha _samma verkan som lag och skall inte kunna sänkas; underlåtenhet att tillämpa dom skall kunna medföra lämpliga straffpåföljder eller andra påföljder för vederbörande person eller per— soner.

2. Med förbehåll för bestämmel- serna i mom. 1 av denna artikel skall rätten att föra k-r.)llcktivavtalsför- handlingar till fullo respekteras.

Prop. 1971: 5 Article 3

' The elements to be taken into con- sideration in determining the level of minimum wages shall, so far as pOssible and appropriate in relation to national practice and conditions, include—

( (1) the needs of workers and their families, taking into account the general level of wages in the country, the cost of living, social se- curity benefits, and the relative liv- ing standards of other social groups;

(b) economic factors, including the requirements of economic dev cl- opment, levels of productivity and the dcs1r.b1111y of attaining and maintaining a high level of e11'1ploy- ment.

A rticle ll-

1. Each Member which ratifies this Convention shall create and/or maintain 111achiner_-' adapted to na— tional conditions and requirements whereby minimum wages for groups of wage earners covered in pursu- ance of Article 1 thereof can be fixed and adj usted from time to time.

2. Provision shall be made, in con— nection with the establishment, op- eration and modification of such machinery, for full consultation with representa-itivc organisations of em— ployers and workers concerned or, where no such organisations exist, representatives lof employers and workers concerned.

3. Wherever it is appropriate to the nature of the minimum v'age fixing machinery, provision shall al- so be made for the direct participa— tion' 1n its operation of— ( (1 ) 1cp1esentatives of organisa- tions of employers an.d,w-orkers con— cerned or, where no such organisa- tions exist, representatives of em- ployers and workers concerned, on a basis of equality;

S* Riksdagen 197! . I salu]. Nr 5

21

A rtikel 3

De faktorer som skall beaktas vid fastställande av 111111i1nil('.')nernas nivå skall, så långt det är möjligt och lämpligt med hänsyn till praxis och förhållandena i varje land, inbegripa

a) arbetstagarnas och deras fa- miljers behov under hänsynstagz inde till den allmänna lönenivån 1 landet, levnadskostnader, sociala trygghets— l'örmäner och andra socialgruppers relativa lev nadsstandar d'

b) ekonomiska faktorer, däri in— begripet den ekonomiska utveckling- ens krav, I.)1'o(luktivitetcn samt önsk- värdheten av att uppnå och vidmakt— hålla en hög sysselsättningsnivä.

A rtikel ";

1. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall skapa och/ eller vidmakthålla efter nationella förhållanden och krav anpassade metoder, genom vilka minimilöner för de grupper av löntagare som av- ses i artikel 1 i konventionen kan fast-ställas och från tid till annan justeras.

2. Åtgärder skall vidtagas för in- gående samråd med berörda repre- sentativa arbetsgivar— och arbetsta- garorganisationer eller, där sådana organisationer icke finns, med repre— sentanter för berörda arbetsgivare och arbetstagare i samband med fast- ställande och genömförande av samt ändring. 1r i sådana metoder.

3. Där det med hänsyn till meto— derna för fastställande av minimi- löner är lämpligt skall åtgärder ock- så vidtagas för direkt medverkan i metodernas genomförande av

a) representanter för berörda ar— be'tsgivar- och arbetstagarorganisa- tioner eller, där sådana icke finns, representanter för berörda arbets— givare och arbetstagare, på lika vill- kor;

Prop. 1971: 5

(b) persons having recognised competence for representing the gen- eral interests of the country and ap- pointed after full consultation with representative organisations of em- ployers and workers concerned, where such organisations exist and such consultation is in accordance with national law or practice.

Article 5

Appropriate measures, such as ad- equate inspection reinforced by oth- er necessary measures, shall be tak- en to ensure the effective application of all provisions relating to mini- mum wages.

Article 6

This Convention shall not be re— garded as revising any existing Con- vention.

Article 7

The formal ratifications of this Convention shall be eommunicated to the Director-General of the Inter- national Labour Office for registra- tion.

A rticle 8

1. This Convention shall be bind— ing only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been regis- tered with the Director-General.

2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director- General.

3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Mem- ber twelve months after the date on which its ratification has been re- gistered.

22

b) personer med erkänd kompe- tens att företräda landets allmänna intressen och som utsetts efter in- gående samråd med berörda repre- sentativa arbetsgivar- och arbets- tagarorganisationer om sådana finns och 0111 sådant samråd står i över- ensstämmelse med nationell lagstift- ning och praxis.

Artikel 5

Lämpliga åtgärder, t. ex. tillfreds- ställande inspektion förstärkt med andra erforderliga åtgärder, skall vidtagas för att garantera en effek- tiv tillämpning av alla bestämmelser som berör minimilöner.

Artikel 6

Denna konvention skall icke anses innebära revision av någon existe- rande konvention.

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges Inter- nationella arbetsbyråns generaldi- rektör och registreras av honom.

A rtikel 8

1. Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av Inter- nationella arbetsorganisationen vil- kas ratifikat'ioner registrerats av ge— neraldirektörcn.

2. Den träder i kraft tolv måna— der efter det två medlemmars rati- fikationer registrerats av generaldi- rektören.

3. Därefter träder denna konven- tion i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ra- tifikation registrerats.

Prop. 1971: 5

A rticle 9

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it af- ter the expiration of ten years from 'the date on which the Convention first comes into force, by an act com- municated to the Director-General of the International Labour Office for registration. Such dennnciation shall not take effect until 'o'ne year after the date 011 which it is registered.

2. Each Member which has rati- fied this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the precedi-ng para- graph, exercise the right of dennn- ciation provided for in this Article. will be bound for another period of ten years and, thereafter, may de- nounce this Convention at the expi- ration of each period of ten years un- der the terms provided for in this Article.

Article 10

1. The Director-General of the In- ternational Labour Office shall noti- fy all Members of the International Labour Organisation of the registra- tion of all ratifications and denan- ciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registra- tion of the second ratification com— 111 unicated to him, the Director- Gen- eral shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

A rticle 1 1

The Director-General of the Inter- national Labour Office shall com— municate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the

23

Artikel 9

1. Medlem som ratificerar denna konvention kan, sedan tio år förflu- tit från den tidpunkt då konventio— nen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skriv-else som del- ges Internationella arbetsbyråns ge- neraldirektör för registrering. Upp- sägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregåen- de mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara hunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna arti- kel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

A rtikel 10

1. Internationella arbetsbyråns ge- neraldirektör skall underrätta samt- liga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registre- ringen av alla ratifikationer och upp— sägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrät- tar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifi- kationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa medlemmar- nas uppmärksamhet på den dag då konVentionen kommer att träda i kraft.

Artikel 11 Internationella arbetsbyråns gene— raldirektör skall för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Natio— nernas stadga lämna Förenta Natio— nernas generalsekreterare fullstän-

Prop. 1971: 5

Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of dennnciation registered by him in accordance with the provi- sions of the preceding Articles.

Article 12

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the. working of this Con— vention and shall examine the desir— ability of placing on the agenda of "the Conference. the question of its revision-in whole or in part.

A rticlc 13

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Con- vention in whole or in part, then, un- less the new Convention otherwise provides ( 0) the ratification by a Member of the new revising Ctmvention shall ipso jure involve the innnediate de- nnnciation of this Convention, not- withstanding the provisions of Ar- ticle 9 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (l)) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Meni- bers.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have 'atified it but have not ratified the revising Convention.

A rliclc 14

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

24

diga upplysningar om varje ratifika— tion och uppsägning. som registre— rats av honom enligt bestämmelser- na i föregående artiklar.

A rtikel 12

Närhelst Internationella arbetsby- råns styrelse finner det erforderligt skall styrelsen förelägga Internatio— nella arbetsorganisationens allmän- na konferens en redogörelse för kon— ventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferen— sens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 13

1. Om konferensen antager en ny konvention, varigenom förevarande konvention helt eller delvis revide— ras, och den nya konventionen ej fö— reskriver annat,

a) skall, utan hinder av bestäm— melserna i artikel 9, en medlems ra— tifikation av den nya konventionen i=sig innefatta omedelbar uppsäg— ning av förevarande konvention, un— der förutsättning att den nya kon— ventionen trätt i kraft;

13) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft. föreva- rande konvention icke längre kun- na ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlen'nnar som 'a- tificerat densamma men icke ratifi- cerat den nya konvention, varigemun förevarande iu:)11ve.11tion. revideras.

A rlikel 111-

De engelska och franska texterna till denna konvention skall ha lika vitsord.

Prop. 1971: 5

Convention (No. 132) concerning Annual Holidays With Pay (revised 1970)

The General Conference of the In- ternational Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the Inter- national Labour Office, and having met in its Fifty—fourth Session on 3 June 1970, and

Having decided upon the adoption of certain prOPOsals with regard to holidays with pay, which is the fourth item on the agenda of the scs— sion, and

Having determined that these pro— posals shall take the form of an in— ternational Convention,

adopts this twenty-fourth day of June of the year one thousand nine hundred and seventy the following Ccmventitm, which may be cited as the-Holidays with Pay Convention (Rcviscd), 1970:

A rliclc 1

The provisions of this Convention, in -so far as they are not otherwise made effective by means of collec- tive agreements, arbitration awards, court decisions, statutory wage fix- ing machinery, or in such other man- ner consistent with national practice as may be appropriate under nation- al conditions, shall be given effect by national laws or regulations.

A rticlc 2

1. This Convention applies to all employed persons, with the excep- tion of seafarcrs.

25

(Översättning)

Konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970)

Internationella arbetsorganisatio- nens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internatit» nella arbetshyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 3 juni 1970 till sitt femtiofjärde samman— träde,

och beslutat antaga vissa förslag rörande semester, vilken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträ- dets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skall taga form av en internationell konvention,

antager denna den tjugofjärde dagen i juni månad år nittonhundrasjut'tio följande konvention, som kan bo- nämnas 1970 års reviderade semes- terkonvention.

A rti/gel 1

Bestämmelserna i denna konven- tion skall, i den mån de icke ges ver- kan genom kollektivavtal, skiljedo- mar, domstolsavgöranden, lagstad- gade metoder för fastställande av lö- ner eller på sådant annat med natio- nell praxis överensstämmandc sätt, som kan vara tillämpligt under na- tionella förhållanden, ges verkan ge- nom nationella lagar eller föreskrif- ter.

Artikel 2

1. Denna konvention är tillämplig på alla arbetstagare med undantag av sjömän. ' ' '

Prop. 1971: 5

.2. In so far as necessary, mea- ..:sures may be taken by the competent authority or through the appropri- ate machinery in a country, after consultation with the organisations of employers and workers con- cerned, where such exist, to exclude from the. application of this Conven— tion limited categories of employed persons in respect of whose employ— ment special problems of a substan- tial nature, relating to enforcemcnt or to legislative or constitutional matters, arise.

3. Each Member which ratifies this Convention shall list in the first report on the application of the Con- vention submitted under article 22 of the Constitution of the Interna— tional Labour Organisation any cat- egories which may have been ex— cluded in pursuancc of paragraph 2 of this Article, giving the reasons for such exclusion, and shall state in subse'quent reports the position of its law and practice in respect of the categories excluded, and the ex- tent to which effect has been given or is proposed to be given to the Con- vention in respect of such categories.

Article 3

1. Every person to whom this Convention applies shall be entitled to an annual paid holiday of a spec- ified minimum length.

2. Each Member which ratifies this Convention shall specify the length of the holiday in a declara- tion appended to its ratification.

3. The holiday shall in no case be less than three working weeks for onc year of service. '

4. Each Member which has rati- fied this Convention may subse- quently notify the Director-General of the International Labour Office, by a further declaration, that it spec-

26

2. I den mån det är nödvändigt kan åtgärder vidtagas genom den myndighet som är behörig eller de metoder som är tillämpliga i ett land, efter hörande av berörda arbetsgivar- oeh arbetstagarorganisationer där så- dana finns, för att från tillämpning- en av denna konvention utesluta be- gränsade kategorier av anställda, vil- kas anställning ger upphov till sär- skilda problem av betydande vikt av- seende konventionens efterlevnad el- ler avseende lagstiftningsmässiga el- ler konstitutionella ämnen.

3. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall i den första rapport angående konventionens till— lämpning, som avges enligt artikel 22 i Internationella arbetsorganisa— tionens stadga, förteckna alla kate- gorier av personer som kan ha ute- slutits med tillämpning av mom. 2 av denna artikel och samtidigt an- giva skälen för sådana undantag, och skall i efterföljande rapporter angiva dels den ståndpunkt dess lagstift- ning och praxis intar i fråga om de uteslutna kategorierna, dels i vilken utsträckning konventionen har ge- nomförts eller avses att genomföras i fråga om sådana kategorier.

Artikel 3

1. Varje person på vilken denna konvention är tillämplig skall vara berättigad till en årlig betald semes— ter av en stipulerad minimilängd.

2. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall uppge den stipulerade semesterns längd i en deklaration som bifogas dess ratifi- kation.

3. Semestern skall i intet fall un- derstiga tre arbetsveckor för ett års tjänst.

4. Varje medlem som har ratifi- cerat denna konvent-ion kan senare underrätta Internationella arbetsby- råns generaldirektör genom en ytter- ligare deklaration att medlemmen

Prop. 1971: 5

ifies a holiday longer than that spec- ified at the time of ratification.

A rticle lr

1. A per-son whose length of serv- ice in any year is less than that required for the full entitlement pre- scribed in the preceding Article shall be entitled in respect of that year to a holiday with pay proportionate to his length of service during that year.

2. The expression "year” in" para- graph 1 of this Article shall mean the calendar year or any other peri- od of the same length determined by the competent authority or through the. appropriate machinery in the country concerned.

A rticlc 5

1. A minimum period of service may be required for entitlement to any annual holiday with pay.

2. The length of any such quali- fying period shall be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in the country concerned but shall not ex- ceed six months.

3. The manner in which length of service is calculated for the purpose of holiday entitlement shall be de- termined by the competent authority or through the appropriate machin- ery in each country.

4. Under conditions to be deter- mined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country, absence from work for such reasons beyond the control of the employed person concerned as illness, injury or maternity shall be counted as part of the period of service.

A rticle 6

1. Public and customary holidays, whether or not they fall during the

27

stipulerar en längre semester än den som angivits vid tiden för ratifika- tionen.

A rtikcl lr

1. En person, vars tjänstetid un- der ett är understiger vad som krävs för den fulla semesterrätt som före- skrivits i föregående artikel, skall för nämnda år vara berättigad till en betald semester som är propor- tionell mot längden av hans tjänste- tid under året.

2. Uttrycket >>år>> i första mom. av denna artikel skall avse kalender- år eller varje annan period av sam- ma längd, som bestämmes av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i det berörda landet.

Artikel 5

1. En minsta tjänstetid kan krä- vas för 1'ätt till årlig betald semester.

2. Längden av denna minsta tj äns- tetid skall bestämmas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i det berörda landet men skall ej överstiga sex månader.

3. Det sätt, på vilket tjänstetidens längd beräknas för semesterrätt, skall fastställas av behörig myndig— het eller genom tillämpliga metoder i varjcland.

4. Under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet el- ler genom tillämpliga metoder i varje land skall frånvaro från arbetet av sådana skäl, varöver arbetstagaren ej råder, som sjukdom, skada eller havandeskap räknas in i tjänste- tiden.

A rtilcel 6

1. Allmänna helgdagar och sed- vanliga fridagar skall icke, vare sig

Prop. 1971: 5

annual holiday, shall. not be counted as part of the minimum annual holi— day with. pay prescribed in Article 3, paragraph 3, of this Convention.

2. Under conditions to be deter— mined by the competent au thori ty or through the appropriate machinery in each country, periods of incapaci- ty for work resulting from sickness or injury may not be counted as part of the minimum annual holiday with pay prescribed in Article 3, para- graph 3, of this Convention.

A rl iela. 7

1. Every person taking the holi— day envisagcd in this Convention shall receive in respect of the full period of that holiday at l=ast his normal or average remuneration (in- cluding the cash equivalent of any part of that remuneration which is paid in kind and which is not a per- manent benefit continuing whether or not the person concerned is on holiday), calculated in a manner to be determined by the competent au- thority or through the appropriate machinery in each country.

2. The amounts due in pursuancc of paragraph ] of this Article shall be paid to the person concerned in advance of the holiday, unless oth- erwise provided in an agreement ap- plicable to him and the employer.

Article 8

1. The division of the animal holi- day .with pay int-o parts may be au- thorised by the competent authority or through the appropriate machin— ery in each country.

2. Unless otherwise provided in an agreement applicable to the employ- er and the employed person con- cerned, and on condition that the length of service of the person con— cerned entitles him to such a period, one of the parts shall con-sist of at least two uninterrupted working weeks.

28

de infaller under semestern eller ej, räknas in i den minsta årliga se— mester som föreskrivits i artikel 3 moln. 3 i denna konvention.

2. Under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet el— ler genom tillämpliga metoder i varje land får perioder af arbetsoförmåga till följd av sj nkdom eller skada icke inräknas i den minsta årligt semes- ter som fi.")reskrivits i artikel 3 mom. 3 i denna konvention.

zl rlilrel 7

1. Envar som åtnjuter i "denna kom-'ention. avsedd semester skall under hela semestertiden erhålla minst sin normala ell-er genomsnitt- liga lön (inräknat 1n('>tvärdet i kon— tanter av varje del av lönen som ut— går in natura och som icke är en ständig förmän, utgående vare sig arbetstagaren åtnjuter semester eller ej), beräknad på ett sätt som fast- ställes av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.

2. Den ersättning som skall utgå enligt mom. 1 av denna artikel skall utbetalas till arbetstagaren före se- mestern, såvida icke annat bestämts i en mellan denne. och arbetsgivaren gällande överenskommelse.

A rlilccl 8

1. Uppdelning av den, årliga se- mestern kan medges av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.

2. Såvida icke annat har bestämts i en mellan vederbörande arbetsgi- vare och arbetstagare gällande över- enskommelse och under förutsätt- ning att arbetstagarens tjänstetid medför rätt till så lång ledighet, skall en av delarna bestå" av åtminstone två oavbrutna arbetsveckor.

Prop. 1971: 5

A rticlc !)

1. The uninterrupted part of the annual holiday with pay referred to in Article 8, paragraph 2, of this Convention shall be granted and taken no later than one year, and the remainder of the annual holiday with pay no later than eighteen months, from the end of the year in respect of which the holiday entitle— ment has arisen.

2. Any part of the annual holiday which exceeds a stated minimum may be postponcd, with the consent of the employed person concerned, beyond the period specified in para- graph 1 of this Articl? and up to a further specified time limit.

3. The minimum and the time limit referred to in paragraph 2 of this Article shall be determined by the competent authority after con- sultation with the. organisations of employers and workers concerned, or through collective bargaining, or in such other manner consistent with national practice as may be ap- propriate under national. conditions.

A rticle 10

1. The time at which the holiday is to be taken shall, unless it is fixed by regulation, collective agreement, arbitration award or other means consistent with national practice, be determined by the employer after consultation with the employed per- son concerned or his representatives.

2. In fixing the time at which the holiday is to be taken, work require- ments and the opportunities for rest and relaxation available to the em- ployed person shall be taken into account.

Article 1 1

Au employed person who has com- pleted a minimum period of service corresponding to that which may be required under Article 5, paragraph

Artikel 9

1. Sådan ärlig semester, som en- ligt artikel 8 mom. 2 i denna kon- vention skall utgå i oavbruten följd, skall ges och utnyttjas senast inom ett år, och återstodeinav den årliga semestern senast inom aderton må- nader, räknat. från utgången av det år, under vilket semesterrätten in- tjänats.

(

.. Varje del av semestern som överstiger ett fastställt minimum

kan med vederbörandi arbetstagares samtycke uppskjutas utöver den tid- rymd som anges i mom. 1 av denna artikel och intill en ytterligare be— stämd tidsgräns.

3. Det minimum och den tids- gräns som åsyftas i mom. 2 av denna artikel skall fastställas av behörig myndighet efter berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationers hö- rande eller genom kollektivavtal el- ler på sådant annat, med nationell praxis överensstämmande sätt, som kan vara tillämpligt under nationel- la förhållanden.

A rtilcel 10

1. Tidpunkten för semestern skall, såvida den icke bestämts genom för- fattning, kollekti'avtal eller skilje- dom eller på annat med nationell praxis överensstämmande sätt, fast- ställas av arbetsgivaren efter höran- de av arbetstagaren eller dennes re— presentanter.

2. När tidpunkten för semestern bestämmes skall tagas i beräkning såväl de krav arbetet ställer som de möjligheter till vila och avkoppling som står arbetstagaren till buds.

Arta-ei 11

En arbetstagare, som har fullgjort en sådan minsta tjänstetid som mot- svarar vad som kan ha krävts enligt artikel 5 mom. 1 i denna konvention

Prop. 1971: 5

1, of this Convention shall receive, upon termination of employment, a holiday with pay proportionate to the length of service for which he has not received such a holiday, or compensation in lieu thereof, or the equivalent holiday credit.

A rticlc 12

Agreements to relinquish the right to the minimum annual holiday with pay prescribed in Article 3, para- graph 3, of this Convention or to forgo such a holiday, for compen- sation or otherwise, shall, as appro- priate to national conditions, be null and void or be prohibited.

Article 13

Special rules may be laid down by the competent authority or through the appropriate machinery in each country in respect of cases in which the employed person engages, during the holiday, in a gainful activity con- flicting with the purpose of the holi— dav.

A rticIe 14

Effective measures appropriate to the manner in which effect is given to the provisions of this Convention shall be taken to ensure the proper application and enforeement of re- gulations or provisions concerning holidays with pay, by means of ade- quate inspection or otherwise.

Article 15

1. Each Member may accept the obligations of this Convention sepa- rately— ( (1) in respect of employed per- sons in economic sectors other than agriculture; (b) in respect of employed per- sons in agriculture.

2. Each Member shall specify in

30

skall, då anställningen upphört, er- hålla semester svarande mot den tjänstetid, för vilken han icke har erhållit sådan ledighet, ersättning härför eller motsvarande tillgodoha- vandc i scmesterkassa.

A rtikel 12

Överenskommelser att eftergiva rätten till den minsta årliga semes- ter som föreskrivits i artikel 3 mom. 3 i denna konvention, eller att avstå från sådan semester, mot ersättning eller annorledes, skall, alltefter vad som svarar mot nationella förhållan- den, vara ogiltiga eller förbjudas.

A rtikel 13

Särskilda regler kan fastställas av behörig myndighet eller genom till- lämpliga metoder i varje land för fall då arbetstagaren under semes- tern ägnar sig åt förvärvsarbete som strider mot ändamålet med semes- tern.

A rtikel 14

Effektiva åtgärder, svarande mot det sätt på vilket verkan ges denna konventions bestämmelser, skall vidtagas för att säker-ställa riktig tillämpning och efterlevnad av för- fattningar eller avtalsbestämmclscr om semester, genom tillfyllestgöran- de inspektion eller annorledes.

A rtikel 15

1. Varje medlem kan antaga för- pliktelserna i denna konvention se— parat

a) vad beträffar arbetstagare i andra sektorer av näringslivet än jordbruk;

b) vad beträffar arbetstagare in- om jordbruket.

2.-Varje medlem skall i sin rati—

Prop. 1971: 5

its ratification whether it accepts the obligations of the Convention in re- spect of the persons covered by sub- paragraph (a) of paragraph 1 of this Article, in respect of the persons covered by subparagraph (b) of par— agraph 1 of this Article, or in rc- spect of both.

3. Each Member which. has on ratification accepted the obligations of this Convention only in respect either of the persons covered by sub- paragraph (a) of paragraph 1 of this Article or of the persons covered by subparagraph (b) of paragraph 1 of this Article may subsequently notify the Director-General of the Interna- tional Labour Office that it accepts the obligations of the Convention in respect of all pers-ons to whom this Convention applies.

Article 16

This Convention revises the Holi— days with Pay Convention, 1936, and the Holidays with Pay (Agriculture) Convention, 1952, on the following terms:

(a) acceptance of the obligations of this Convention in respect of cm- ployed persons in economic sectors other than agriculture by a Member which is a party to the Holidays with Pay Convention, 1936, shall ipso jure involve the immediate denunciation of that Convention ;

(b) acceptance of the obligations of this Convention in respect of em- ployed persons in agriculture by a Member which is a party to the Holi- days with Pay (Agriculture) Con- vention, 1952, shall ipso jure involve the immediate denunciation of that Convention ;

( 0) the coming int-o force of this Convention shall not close the Holi- days with Pay (Agriculture) Con- vention, 1952, to further ratification.

31

t'ikation angiva huruvida medlem- men antager kcmventionens förplik— telser vad beträffar de arbetstagare som avses i 1 mom. a) av denna ar- tikel, vad beträffar de arbetstagare som avses i mom. lb) av denna ar- tikel, eller vad beträffar bägge. kate- gorierna.

3. Varje medlem som vid ratifika- tionen har antagit konventionens förpliktelser enbart vad beträffar antingen de arbetstagare som avses i 1 mom. a) av denna artikel eller de arbetstagare som avses i 1 mom. b) av denna artikel kan senare un- derrätta Internationella arbetsby- råns generaldirektör att medlemmen antager konventionens förpliktelser vad beträffar alla personer, på vilka denna konvention är tillämplig.

A rtilrel 1 6

Genom denna konvention revide- ras 1936 års semesterkonvention och 1952 års konvention om semester in- om jordbruket under följande vill- kor:

a) antagande av denna konven- tions förpliktelser vad beträffar ar- betstagare i andra sektorer av nä— ringslivet än jordbruk från en med- lems sida, som är bunden av 1936 års semesterkonvention, skall i sig innebära omedelbar uppsägning av sistnämnda konvention;

b) antagande av denna konven- tions förpliktelser vad beträffar ar- betstagare i jordbruket från en med- lems sida, som är bunden av 1952 års konvention om semester inom jordbruket, skall i sig innebära ome- delbar uppsägning av sistnämnda konvention;

c) ikraftträdandet av denna kon- vention skall icke hindra framtida ratifikation av 1952 års konvention om semester inom jordbruket.

Prop. 1971: 5 32

A rtiklarna 1 7—24

Dessa artiklar är likalydande med artiklarna 7—14 av konventionen (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklings— länderna, dock att då i artikel 13 av sistnämnda konvention hänvisas till ar- tikel 9, detta iförevarande konvention motsvaras av en i artikel 28 upptagen hänvisning till artikel 1.9.

Prop. 1971: 5

Recommendation (No. 135) concern- ing Minimum WVage Fixing, with Spe- cial Reference to Developing Countries

The General Conference of the In- ternational Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Gt'werning Body ol' the Inter- national Labour Office, and having mel in its Fifty-fourth Session on 3 June 1970, and

Noting the terms ol' the Minimum XVage-Fixing Machinery Recommen— dation, 1928, the Minimum W'age Fixing Machinery (Agriculture-') Re.— connnendation, 1951, and the Equal llemuneration Recommendation, 1951, which (r.-(mtain valuable guide- lines for minimum wage fixing bod— ies, and

Considering that experience in more recent years has emphasised the im- portance ol' certain additional con- siderations relating to minimum wage fixing, including that of adop- ting criteria which will make sys- tems of minimum wages both an ef- fective instrmnent ol' social protec- tion and an element in the strategy of economi: and social development, and

Considering that minimum wage fixing should in no way operate to the prejudice ol' the exercise and growth of free collective bargaining as a means of fixing wages higher than the minimum. and

Having decided upon the adoption ol' certain proposals with regard to minimum wage fixing machinery and related problems, with special reference to developing countries, which is the fifth item on the agenda of the session, and

33

(Översättning)

Rekommendation (nr 135) om fast- ställande av minimilöner med sär- skild hänsyn till utvecklingsländerna

Internationella arbetsorganisatio— nens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationel- la arhetsbyrån sammankallats till Geneve. och där samlats den 3 juni 1.970 till sitt l'emliofjiirde samman- träde,

som beaktar anvisningarna i 1928 års rekommendation om metoder för fastställande av minimilöner, 1951 års rel—:ommendation om metoder för fastställande. av minimilöner inom jordbruket samt 1951 års rekommen— dation om lika lön, vilka innehåller värdefulla riktlinj er för de organ som har till uppgift att fastställa minimi- löner,

som finner att erfarenheter från senare år givit vid handen att vissa ytterligare faktorer är av betydelse när det. giiller fastställande av mini- milöner, särskilt vikten av att såda— na kriterier antages som medger att minimilönesyslemen blir på en gång ett effektivt instrument t'ör socialt skydd och ett element i den ekono- miska och sociala utvecklingspoliti- ken,

som finner att fastställande av mi— nimilöner inte i något fall bör få menligt inverka på utövning och främjande av kollektiva förhand- lingar,

som beslutat antaga vissa förslag rörande metoder för fastställande av minimilöner och därmed samman— hängande problem med särskild hän— syn till utvecklingsländerna, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning,

Prop. 1971: 5

Having determined that these pro— posals shall take the form of a Re— commendation,

adopts this twenty-second day of June of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cit- ed as the Minimum VVage F ixing Re- commendation, 1970:

I. Purpose of Minimum Wage Fixing

1. Minimum wage fixing should constitute one element in a policy designed to overcome poverty and to ensure the satisfaction of the needs of all workers and their families.

2. The fundamental purpose of minimum wage fixing should be. to give wage earners necessary social protection as regards minimum per- missible levels of wages.

II. Criteria for Determining the Level of Minimum Wages

3. In determining the level of mi- nimum wages, account should be taken of the following criteria, amongst others: (a) the needs of workers and their families; (b) the general level of wages in the country; (c) the cost of living and changes therein; ( d) social security benefits; (e) the relative living standards of other social groups; (f) economic factors, including the requirements of economic (le— velopment, levels of productivity and the desirability of attaining and maintaining a high level of "employ- ment.

III. Coverage of the Minimum Wege Fixing System

4. The number and groups of wagc earners who are not covered in pur— suancc of Article ] of the Minimum

34

och som beslutat att dessa för- slag skall taga form av en rekom- mendation,

antager denna den tjugoandra da— gen i juni månad är nittonhundra- sjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års rekom- mendation om fastställande av mi- n-imilöner.

I. Syftet med fastställande av minimilöner

1. Fastställande av minimilöner bör utgöra ett av elementen i en po- litik som syftar till att bekämpa fat- tigdomen och tillfredsställa arbets- tagarnas och deras familjers behov.

2. Det grundläggande syftet med fastställandet av minimilöner bör vara att ge löntagarna erforderligt socialt skydd när det gäller lägsta tillåtna lönenivå.

II. Kriterier för att bestämma minimilönenivån

3. Vid bestämmandet av minimi- löner bör hänsyn tagas till bl.a. föl- jande kriterier:

a) arbetstagarnas och deras fa- milj ers behov;

b) den allmänna lönenivån i lan— det;

e) levnadskostnaderna och deras förändringar;

d) sociala trygghetsförmåner ;

e) andra socialgruppers relativa levnadsstandard;

f) ekonomiska faktorer, däri in- begripet den ekonomiska utveckling- ens krav, produktiviteten samt önsk— värdheten av att uppnå och vidmakt- hålla en hög sysselsättningsnivå.

111. Omfattningen av systemet för fastställande av minimilöner

4. De löntagare som inte skyddas enligt artikel 1 i 1970 års konvention om fastställande av minimilöner bör,

Prop. 1971: 5

VVage Fixing Convention, 1970, should be kept to a minimum.

5. (1) The system of minimum wages may be applied to the wage earners covered in pursuancc of Ar- ticle 1 _of the Convention either by fixing a single minimum wage of general application or by fixing a series of minimum wages applying to particular groups of workers.

(2) A system based on a single minimum wage—

( a ) need not be incompatible with the fixing of different rates of min- imum wages in different regions or zones with a view to allowing for differences in costs of living;

(b) should not impai-r the effects of decisions, past or future, fixing minimum wages higher than the general minimum for particular groups of workers.

IV. Minimum Wage Fixing Machinery System

(i. The minimum wage fixing ma- chinery provided for in Article 4 of the Convention may take a variety of forms, such as the fixing of min- imum wages by—

(a) statutc; ( b) decisions of the competent authority, with or without formal provision for taking account of re- commendations from other bodies;

( c) decisions of wages boards or councils;

(d) industrial or labour courts or tribunals; or

( c) giving the force of law to pro- visions of collective agreements.

7. The consultation provided for in paragraph 2 of Article 4 of the Convention should include, in parti- cular, consultation in regard to the following matters: (a) the selection and application of the criteria for determining the level of minimum wages;

35

räknat i antal och grupper, vara så få som möjligt.

5. 1) Min-imilönesystemet kan till- lämpas på de löntagare som skyddas enligt artikel 1 i konventionen, an- tingen genom att man fastställer en enhetlig minimilön som tillämpas allmänt eller genom att man faststäl— ler en serie av minimilöner som till- lämpas på särskilda grupper av ar- betstagare. '

2) Ett system som grundar sig på en enhetlig minimilön

a) behöver inte vara oförenligt med ett fastställande av olika mini— milönesatser i skilda regioner eller zoner som är ägnat att ta hänsyn till olikheter i levnadskostnader;

b) bör inte inverka på tidigare el- ler framtida beslut, varigenom högre minimilöner fastställes än det all- männa minimum för särskilda grup— per av arbetstagare.

IV. System för fastställande av minimilöner

6. De metoder för fastställande av minimilöner som anges i artikel 4 i konventionen kan vara av olika slag, t. ex. fastställande av minimilöner genom

a) lagstiftning;

b) beslut av behörig myndighet med eller utan formell skyldighet att taga hänsyn till rekommendationer från andra organ;

c) beslut av lönenämnder eller lö- neråd;

d) förlikningsnämnder ell-er ar- betsdomstolar; eller

. e) upphöjande av kollektivavtals- bestämmelser till lag.

7. Det samråd som föreskrives i artikel 4 mom. 2 i konventionen bör särskilt inriktas på följande ämnen:

a) urval och tillämpning av kri- terier för bestämmandet av minimi- lönenivån;

Prop. 197]: 5

('b) the rate or rates of minimum x 'ages to be fixed;

(e) the adjustment from time to time of the rate or rates of minimum wages;

(d.) problems encountered in the enforeement of minimum wage leg- islation;

(0) the collection of data and the carrying out of studies for the in- formation of minimum vage fixing autln'n'ities.

8. In countries in which bodies have been set up which advise the competent. authority on minimum wage questions, or to which the gov- ernment has delegated responsibility for minimum wage decisions, the participation in the operation of minimum wage fixing machinery re- ferred to in paragraim 3 of Article 4 of the Convention should include membership of such bodies.

9. The persons representing the general interests of the country whose participation in the operation of minimum wage fixing machinery is provided for in Article 4, para- graph 3, subparagraph (1)), of the COIIVCIIthIl should be suitably qual— ified independent person-s who may, where appropriate, be public offi- cials with responsibilities in the ar— '.:IS of industrial relations or econo- mic and social planning or policy- making. 10. To the extent possible in na- tional circumstances, sufficient re- sources should be devoted to the col- lection of statistics and other data needed f-or analytical studies of the relefaut economic factors, particu- larly those mentioned in Pamgraph 3 of this Recommendatiou, and their probable evolution.

V. Adjustment of Minimum Wages 11. Minimum wage rates should be adjusted from time to time to

36

i)) den minimilönesats eller de minimilönesatser som" skall faststäl- las;

c) periodisk justering av minimi- lönesatsen eller. minimilönesatserna;

dl problem som uppstår vid ge- nomförandet av lagstiftning om mi- nimilöuer;

el insamling av uppgifter och verkställande av utredningar för in- formation ät myndigheter som har till uppgift att fastställa minimilö- ner.

8. 1 länder där organ har tillsatts med uppgift att lämna råd åt den i minimilönefrägor behöriga myndig- heten eller lill vilka regeringen har delegerat ansvaret för beslut i såda— na frågor bör den medverkan i me-

. toderna för fastställande av minimi-

löner som avses i artikel 4 mom. 3 i konventionen innefatta ledamotskap 1 sådana organ.

9. De personer som represente 'är landets allmänna intressen och vil- kas medverkan i metoderna för fast- ställande av minimilöner regleras i artikel 4 mom. 3 b) i konventionen bör vara oberoende, med lämpliga kvalifikationer utrustade personer, som där så är lämpligt, kan vara an— ställda i offentlig tjänst, med an- s '111' för sådana frågor som relatio- nerna mellan arbetsn'iarknadens par— ter eller ekonomisk och social plane- ring eller politikens utformning. 10. I den utsträckning förhållan- dena i -'arje land så medger hör till.- räckliga medel anvisas för insamling av statistiska uppgifter samt andra upplysningar som behövs för analys av relevanta ekonomisk: faktorer, särskilt de i punkt 3 i denna rekom- mendation angivna, samt den antag- liga utvecklingen av sådana faktorer.

V. Justering av minimilöner

11. Minimilönesatser bör från tid till annan justeras med hänsyn till

Prop. 1971: 5

take account of changes in the cost of living and other economic con- ditions.

12. To this end a review might be carried out of minimum" wage rates in relation to the cost of living and other economic conditions either at regular intervals or whenever such a review is considered appropriate in the light of variations in a cost- of-living index. 13. (1) In order to assist in the application of Pai-agraph 11 of this Recommendation, periodical surveys of national economic conditions, in- cluding trends in income per head, in productivity and in employment, unemployment and underemploy- ment, should be made to the extent that national resources permit.

(2) The frequency of such sur- veys should be determined in the light of national conditions.

VI. Enforcement

14. Measures to ensure the effec- tive applieation of all provisions re— lating to minimum wages, as provid- ed for in Article 5 of the Convention, should include the following:

(a) arrangements for giving pub— licity to minimum wage provisions in languages or dialects understood by workers who need protection, adapted where necessary to the needs of illiterate persons;

(b) the employment of a suffi- eient number of adequately trained inspectors equipped with the powers and facilities necessary to carry out their du tics;

(c) adequatc penalties for in— fringement of the provisions relating to minimum wages;

(d) simplification of legal pro- visions and procedures, and other appropriate means of enabling work— ers effectively to exercise their rights under minimum wage provisions, in- cluding the right to recover amounts

37

ändringar i levnadskostnaderna och till andra ekonomiska förhållanden.

12. I detta syfte torde en översyn av minimilönesatserna i relation till levnadskostnaderna och andra eko- nomiska förhållanden böra företas antingen med regelbundna mellan— rum eller närhelst cn sådan över- syn anses lämplig på grund av varia— tioner i levnadskostnadsindex. 13. 1) För att underlätta tillämp- ningen av punkt 11 i denna rekom- mendation hör periodiska översikter av landets ekonomiska förhållanden. däri inbegripet tendenser beträffan- de inkomsten per capita, produkti- vitet samt sysselsättning, arbetslös- het och undersysselsättning, företas i den utsträckning varje lands re— surser medger. 2) Frekvensen av sådana översik- ter bör bestämmas under hänsynsta- gande till de nationella förhållande- na.

VI. Genomförande

14. Åtgärder för att garantera en effektiv tillämpning av alla bestäm— melser om minimilöner, på sätt som föreskrives i artikel 5 av konventio- nen, bör innefatta:

a) åtgärder för att på ett för ar- betstagare som är i behov av skydd begripligt språk sprida kännedom om bestämmelserna om minimilö- ner, varvid i mån av behov hänsyn bör tas till analfabeter;

b) anställande av ett tillräckligt antal vederbörligen utbildade in- spektörer utrustade med erforderli- ga befogenheter och möjligheter att fullgöra sina uppgifter;

c) lämpliga påföljder för överträ— delse av bestämmelserna om mini- milöner ;

d) förenkling av lagstiftning och procedur samt vidtagande av andra lämpliga åtgärder för att bereda ar— betstagarna möjlighet att effektivt göra sin rätt enligt minimilönebc— stämmelserna gällande, däri inbegri-

Prop. 1971: 5

by which they may have been under— paid;

( e ) the association of employers, and workers” organisations in efforts to protect workers against abuses;

(f) adequate protection of work- ers against victimisation.

38

pet rätten att utkräva eventuellt in— nehållen lön ;

e) deltagande av arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i strävanden att skydda arbetstagarna mot missbruk;

f ) tillfredsställande skydd för ar— betstagarna mot repressalier.

Prop. 1971: 5

Recommendation (No. 136) concern- ing Special Youth Employment and Training Schemes for Development Purposes

The General Conference of the In- ternational Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the In- ternational Labour Office, and hav— ing met "in its Fifty-fourth Session on 3 June 1970, and

Recalling the provisions of exist- ing international labour Conventions and Recommendations on the train- ing and employment of young per- sons, in particular the Unemploy- ment (Young Persons) Recommen- dation, 1935, the Vocatio-nal Train- ing Recommendation, 1962, and the Employment Policy Convention and Recommendation, 1964, and

Considering that special youth em- ployment schemes and training schemes designed to give young per— sons the necessary skit-ls to enable them to adapt to the pace of a chang- ing society and to take an active part in the development of their country constitute an approach to youth em- ployment problems, supplementary to those of existing instruments, and

Noting that the problems which this approach is intended to meet have only come into prominence on a wide scale in recent years, and

Considering that it is important to adopt an instrument setting out the objectives, methods and safeguards of such special schemes, in such manner that they would be fully con- sistent with earlier international la— bour standards relevant to condi— tions of service therein, particularly

39

(Översättning)

Rekommendation (nr 136) om sär- skilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklings- syfte

Internationella arbetsorganisatio— nens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internatio- nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 3 juni 1970 till sitt femtiofjärde samman-

träde, som erinrar om bestämmelserna i Internationella arbetsorganisatio-

nens redan existerande konventio- ner och rekommendationer om ut- bildning och sysselsättning av ung- dom, särskilt 1935 års rekommenda- tion om ungdomsarbetstösheten. 1962 års rekommendation om yrkes- utbildning och 1964 års konvention och rekommendation om sysselsätt- ningspolitik,

som anser att särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom, avsedda att ge ungdomarna de kunskaper de behöver för att kun- na anpassa sig till ett samhälle i för- ändring samt för att ta aktiv del i sitt lands utveckling, är en metod för att angripa ungdomens sysselsätt- ningsproblem, som kompletterar i redan existerande instrument angiv- na metoder,

som konstaterar att de problem, som man härigenom avser att lösa, först under senare är har framträtt i större utsträckning,

som anser det viktigt att ett instru- ment antages, som anger mål, meto— der och garantier för sädana särskil- da program på ett sådant sätt, att de blir fullt förenliga med tidigare antagna internationella arbetsnor- mer, som har betydelse för tjänst- göringsvillkorcn inom programmen,

Prop. 1971: 5

those of the Forced Labour Conven- tion, 1930, and the Abolition of Forced Labour Convention, 1957, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to special youth employment and train- ing schemes for development pur- poses, which is the sixth item on the agenda of the session, and

Having determined that these pro- posals shall take the form of a Re- commendation,

adopts this twenty-third day of June of the year one thousand nine bund"- red and seventy the following Re- commendation, which may be cited as the Special Youth Schemes Re- commendation, 1970.

I. Nature of Special Schemes

'1. (1) This Recommendation ap- plies to special schemes designed "to enable young persons to take part in activities directed to the economic and social development of their country and to acquire education, skills and experience facilitating their subsequent economic activity on a lasting basis and promoting their participation in society.

(2) These schemes are hereinaf— ter referred to as "special schemes”.

2. The following may be regarded as special schemes for the purpose of this Rec-ommendat-ion: (a) schemes which meet needs for youth employment and training not yet met by existing national educa- tional or vocational training pro- grammes or by normal opportunities on the employment market;

(b) schemes which enable young persons, especially unemployed young persons, who have education- al or technical qualifications which are needed by the community for development, particularly in the eco- nomic, social, educational or health

särskilt 1930 års konvention om tvångsarbete och 1957 års konven- tion om avskaffande av tvångsarbete,

som beslutat antaga vissa förslag om särskilda program för sysselsätt- ning och utbildning av ungdom i ut- vecklingssyfte, vilken fråga utgör den sjätte punkten på konferensens dagordning,

och som beslutat att dessa förslag skall taga form av en rekommenda- tion '

antager denna (len tjugotredje dagen i juni månad år nittonhundrasjuttio följande rekommendation, som kan benämnas rekommendation om sär- skilda program för ungdom, 1970.

I. De särskilda programmens art

1. 1) Denna rekommendation om- fattar särskilda program avsedda att sätta ungdomar i stånd att deltaga i verksamhet som är inriktad på landets ekonomiska och sociala ut- veckling och att förvärva utbildning, yrkesskicklighet och erfarenhet som på lång sikt underlättar deras fram- tida förvärvsverksamhet och främ- jar deras deltagande i samhällslivet.

2) Dessa program kallas i det föl- jande » särskilda program».

2. Som särskilda program i denna rekommendations mening kan be— traktas:

a) program som i fråga om sys- selsättning och utbildning av ung- dom fyller behov som ännu inte till- godosetts av befintliga nationella un- dervisnings- eller yrkesutbildnings- program eller av normala möjligheter på arbetsmarknaden;

b) program som gör det möjligt för ungdomar, särskilt arbetslösa ungdomar, vilka har sådan utbild- ning eller sådana tckniska kvalifika- tioner som samhället behöver för utveckling, särskilt på det sociala och ekonomiska området samt inom

Prop. 1971: 5

fields, to use their qualifications in the service of the community.

II. General Principles

3. ( 1) Special schemes should be organised within the framework-of national development plans where these exist and should, in particular, be fully integrated with human re- sources plans and programmes di- rected towards the achievement of fult and productiV-e employment as well as with regular program-mes for the education and training of young people.

(2) Special schemes should have an interim character to meet current and pressing economic and social needs. They should not duplicate or prejudice other measures of econo- mic policy or the development of regular educational or vocational training programmes n-or be regard- ed as an alter-native to these mea- sures and these regular programmes.

(3)- Special schemes should not be operated in a manner likely to lower labour standards nor should the services of participants therein be used for the advantage of private persons or undertakings.

(4) Special schemes should pro— vide participants, where appropriate, with at least a minimum level of education.

4. The essential elements of every special scheme should include the safeguarding of human dignity and the development of the personality and' of a sense of individual and social responsibility.

5. Special schemes should be ad- ministercd without discrimination on the basis of race, colour, sex, religion, political opinion, national extraction or social origin; they should be used for the active pro-

41

utbildning och hälsovård, att använ- da sina kvalifikationer i samhällets tjänst.

11. Allmänna principer

3. 1) De särskilda programmen bör utformas inom ramen för lan- dets utvecklingsplaner, där sådana finns, och de bör framför allt helt samordnas med planer för mänskliga resurser och med program, som är inriktade på att uppnå full och pro- duktiv sysselsättning liksom med ordinarie undervisnings- och yrkes- utbildningsprogram för ungdom.

2) De särskilda programmen bör vara av tillfällig karaktär för att till- godose omedelbara och trängande ekonomiska och sociala behov. De bör icke dubblera eller föregripa andra åtgärder inom den ekonomis- ka politiken eller utvecklingen av or- dinarie un-dervisnings- eller yrkesut- bildningsprogram och bör inte hel- ler betraktas som ett alternativ till dessa åtgärder och dessa ordinarie program. '

3) De särskilda programmen bör icke f ungera. på ett sätt som kan le- da till lägre arbetsnormer. Ej heller bör de i programmen deltagandes tjänster utnyttjas till fördel för en- skilda personer eller företag.

4) De särskilda programmen bör, i mån av behov, bibringa deltagarna åtminstone ett minimum av all-män- na kunskaper.

4. I varje särskilt programs hu- vudinnehåll bör ingå att värna om människans värdighet samt att ut- veckla personligheten och känslan av individuellt och socialt ansvar.

5. De särskilda programmen bör genomföras utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, trosbe- kännelse, politisk uppfattning, na— tionell. härkomst eller socialt ur— sprung. De bör användas för att ak-

Prop. 1971: 5

motion of equality of opportunity and treatment.

6. The purposes and objectives of each special scheme and the catego- ries of participants should be clearly defined by the competent authority and should be subject to periodic review in the light of experience.

7. (1) Participation in special schemes should be voluntary; excep- tions may be permitted only by leg— islative action and where there is full compliance with the terms of existing international labour Con- ventions on forced labour and cm- pl-oyment policy.

(2) Schemes in respect of which exceptions may be so permitted may include—

(a) schemes of education and training involving obligatory enrol- ment of unemployed young people within a definite period after the age limit of regular school attendance;

(b) schemes for young people who have previously accepted an obliga- tion to serve for a definite period as a condition of being enabled to ac- quire education or technical qualifi- cations of special value to the com— munity for development.

(3) Where exceptions are so per- mitted, participants should, to the greatest possible extent, be given a free choice among different available forms of activity and different re- gions within the country and due account should be taken in their assignment of their qualifications and aptitudes.

8. The conditions of service of participants in special schemes should be clearly defined by the competent authority; they should be in conformity with the legal provi- sions governing minimum age for admission to employment and in harmony with other legal provisions applicable to young persons in regu- lar training or in normal employ- ment.

42

tivt främja lika möjligheter och be- handling.

6. Varje särskilt programs mål, syfte och deltagar-kategorier bör va- ra klart definierade av behörig myn- dighet och bör göras till föremål för regelbunden översyn på grundval av gjorda erfarenheter.

7. 1) Deltagandet i särskilda pro- gram bör vara frivilligt. Undantag får medges endast genom lagstift- ning och om full överensstämmelse föreligger med föreskrifterna i exis- terande internationella arbetskon- ventioner om tvångsarbete och sys- selsältningspolitik.

2) De program, från vilka sådana undantag får medges, kan innefatta följande:

af) undervisnings- och yrkesut- hildningsprogram, som omfattar oh- ligat-oriskt deltagande av arbetslös ungdom inom en bestämd period ef- ter uppnåendet av den åldersgräns då den normala skolplikten upphört;

b) program för ungdom, som på förhand åtagit sig viss tjänstgöring under en bestämd period som ett vill- kor för att få möjligheter att skaffa sig utbildning eller tekniska kvalifi- kationer av särskilt värde för sam- hällets utveckling.

3) Om sådana undantag medgi- vits bör deltagarna i största möjliga utsträckning få fritt välja mellan oli- ka verksamhetsfor-mer och olika re- gioner inom landet och vederbörlig hänsyn bör vid deras placering tas till dera-s kvalifikationer och anlag.

8. Villkoren för deltagarnas tjänst- göring i de särskilda programmen bör klart anges av behörig myndig- het. De bör överensstämma med före- skrifterna om minimiålder för an- vändande till arbete samt harmonie- ra med övriga föreskrifter som gäl- ler för ungdom i ordinarie utbild- ning eller normal sysselsättning.

Prop. 1971: 5

9. Participants should continue to have the opportunity of member- ship in youth or trade union organi- sations of their choice and of taking part in their activities.

10. There should be formal proce- dures for appeal by participants against decisions concerning their recruitment, their admission or their conditions of service, as well as in— formal grievance procedures to deal with minor complaints.

HI. Schemes Which Meet Needs for Youth Employment and Training Not Yet Met by Existing National Educational or Vocational Training Programmes or by Normal Opportu- nities on the Employment Market

A . Purposes

11. As appropriate to national needs and eircumstances, special schemes to which this Part of this Recommendation applies should serve one or more of the following specific purposes: (a) to give young persons who are educationally or otherwise disadvan- tagcd such education, skills and work habits as are necessary for use- ful and remunerative economic ac- tivity and for integration into soci- ety ;

( b) to involve young persons in nation-al economic and social devel- opment, including agricultural and rural development;

( 6) to provide useful occupation related to economic and social de- velopment for young persons who would otherwise be unemployed.

B. Participation

12. In selecting young per-sons to participate in special schemes, the following should be taken into ac- count: (a) age and education, training

43

9. Deltagarna bör bibehålla möj— ligheten att vara medlemmar i ung- domssammanslutningar eller fackli- ga organisationer efter eget fritt val samt att deltaga i dessas verksam- het. 10. Det bör finnas ett formellt för— farande som gör det möjligt för del- tagarna att anföra besvär mot beslut om deras rekrytering, antagande el- ler tjänstgöringsvillkor samt ett in— formellt förfarande för behandling av smärre klagomål.

III. Program som fyller behov i fråga om sys- selsättning och utbildning av ungdom men som ännu inte tillgodosetts av befintliga nationella

undervisnings- eller yrkesutbildningsprogram eller av normala möjligheter på arbets- marknaden

A. Syfien

11. Allt efter landets behov och förhållanden bör de särskilda pro- gram, på vilka denna avdelning av rekommendationen äger tillämpning, tjäna ett eller flera av följande syf- ten, nämligen:

a) att ge ungdomar, som i fråga om utbildning eller eljest är miss- gynnade, sådan utbildning och yr- kesskicklighet samt sådana arbets- vanor som är nödvändiga för en me- ningsfull och lönande ekonomisk verksamhet samt för anpassning till samhället;

b) att förmå ungdomen att delta- ga i landets ekonomiska och sociala

utveckling, däri inbegripet jord- bruksnäringcns och landsbygdens utveckling;

0) att bereda ungdomar som i an— nat fall skulle vara arbetslösa en i förhållande till ekonomisk och so- cial utveckling nyttig sysselsättning.

B. Deltagande

12. Vid urvalet av ungdomar för deltagande i de särskilda program- men bör hänsyn tagas till följande faktorer:

a) ålder samt eventuell utbild-

Prop. 1971: 5

and work experience if any, in rela- tion, according to the nature of the scheme, to the aim of exten-ding the opportunities of disadvantaged young persons, to ability to benefit from the scheme and to ability to contribute to the scheme;

(b) mental and physical aptitude for the task-s to be performed, both as a participant and subsequently;

(6) the extent to which the expe- rience to be acquired in the scheme is likely to enhance the further op- portunities of the young persons concerned and their pote-ntial use- fulness in economic and social de- velopment.

13. Age-limits for participation which are appropriate to the training offered and the work to be per- formed in different kinds of special schemes should be specified by the competent authority and should take account of international labour stan- dards regarding min-imum age for admission to employment. 14. Special schemes should allow as large a nmnber of young person-s as possible to transfer to normal eco- nomic activity or to regular educa- tional or vocational training pro-' grammes and the period of partici- pation schould accordingly be limit- ed. 15. In all special schemes, appro— priate action should be taken to en- sure that before admission each participant fully understands all the conditions of service, including rules of conduct that may exist, the work content of the scheme, the required training and entitlement-s during the period and at the time of termination of service.

C. Content'of Special Schemes

16. The content of special'schemes should be adapted to and may vary, even within one scheme, according

44

ning, yrkesutbildning och arbetser— farenhet, varvid, beroende på pro- grammets art, bör beaktas nödvän- digheten av att öka missgynnade ungdomars möjligheter samt veder— börandes förmåga att tillgodogöra sig programmet och att bidra till dess genomförande;

h) intellektuell och fysisk lämp- lighet för de uppgifter som de har att utföra under och efter sitt del- tagande i programmet;

e) i vilken omfattning den inom programmets ram förvärvade erfa- renheten kan förväntas förbättra ve- derbörande ungdomars vidare ut- komstmöjligheter och deras använd- barhet i landets ekonomiska och so- ciala utveckling.

13. Behörig myndighet bör fast- ställa åldersgränser för deltagandet, vi-lka bör rätta sig efter den utbild- ning som erbjuds och det arbete som skall utföras inom olika typer av särskilda program samt taga hänsyn till internationella arbetsnormer om minimiålder för användande till ar— bete. 14. De särskilda programmen bör underlätta för ett så stort antal ung- domar som möjligt att placeras i nor— mal yrkesverksamhet eller att övergå till ordinarie undervisnings- och yr- kesutbildningsprogram och tiden för deltagandet bör därför vara begrän— sad.

15. Vid varje särskilt program "bör man genom lämpliga" åtgärder sörja för att varje deltagare före antagan- det helt förstår samtliga tjänstgö- ringsvillkor, däribland eventuella förhållningsregler, det arbete som in- går i programmet, utbildningskra- ven och deltagarens rättigheter un- der tjänstgöringen och vid tjänstgö- ringstidens slut.

C. De särskilda programmens inne- håll

16. De särskilda programmens in— nehåll bör även inom ett och samma program anpassas till och kunna va-

Prop. 1971: 5

to the age, sex, educational and training level and capacities of the participants.

17. All special schemes should in- clude a brief initial period for— ( a) instruction in matters of im— portance to all participants, such as, in particular, general safety and health rules and the detailed regu- lations governing activities under the scheme; ( b ) accustoming participants to the conditions of life and work under the scheme and stimulating their in- terest; ( c) ascertaining the participants” aptitudes with a view to placing them in the type of activity best cor- responding to these aptitudes. 18. Participants in special schemes should be provided with a comple- ment of education, including civic, economic and social education, rela- ted to their needs and to the needs and aspirations of the country and should be informed of the role and functions of organisations esta- blished on a voluntary basis to re— present the interests of workers and employers.

19. Special schemes designed, in whole or in part, to provide young persons who have limited opportu- nities with the ski-ils necessary for useful economic activity should— ( a) concentrate on preparing par- ticipants for occupations in which they are likely to find opportunities for useful work, while giving fullcst possible consideration to their occu- pational preferences ; (b) provide participants with a sound basis of practical skills and related theoretical knowledge;

(c) take account of the potential role of participants as a stimulating influence on others, and give them the qualifications necessary for such a role;

45

rieras efter deltagarnas ålder, kön, skol- och utbildningsnivå samt för- måga.

17. I alla särskilda program bör ingå en kort inledningsperiod i syfte

a) att undervisa deltagarna i frå- gor av gemensamt intresse, såsom allmänna regler för hälsovård och förebyggande av olycksfall samt de- taljregler som gäller för verksamhe- ten inom programmet;

b) att göra deltagarna förtrogna med de levnads- och arbetsvillkor som gäller för programmet samt sti- mulera deras intresse;

c) att bedöma deltagarnas lämp— lighet för att möjliggöra placering i sådana sysselsättningar som bäst motsvarar deras förmåga.

18. De personer som deltager i de särskilda programmen bör bibringas en till deras liksom till landets he— hov och strävanden anpassad kom- pletterande undervisning, däri inbe- gripet undervisning imedborgarkun- skap samt i ekonomiska och sociala frågor, varvid de bör upplysas om den roll som frivilligt bildade fack— liga organisationer spelar och de funktioner de utövar när det gäller att företräda arbetstagzu'nas och ar- betsgivarnas intressen. 19. Särskilda program som helt el- ler delvis är avsedda att ge ungdo- mar med begränsade möjligheter så- dana färdigheter som behövs för att utöva nyttig yrkesverksamhet bör

a) koncentreras på att förbereda deltagarna för yrken i vilka de har utsikter att finna nyttigt arbete. samtidigt som i största möjliga ut- sträckning deltagarnas egna yrkes- önskemål beaktas;

h) utrusta deltagarna med en so— lid grund av praktisk yrkesskicklig— het och därtill hörande teoretiska kunskaper;

c) beakta den roll som deltagarna eventuellt kan spela för att utöva ett stimulerande inflytande på andra personer och ge dem de kvalifikatio- ner som är nödvändiga för en sådan roll;

Prop. 1971: 5

(d) facilitate and. as far as .pos- sible, ensure——

(i) transition to regular educatio- nal or vocational training . pro- grammes or to other special schemes for further education or training, particularly of those showing special abilities;

(ii) transition-to nor-mal econo- mic activity, in particular by mea- sures designed to ensure the accept- ability, in such economic activity, of the qualifications acquired by par- ticipants.

20. Special schemes designed, in whole or in part, "to involve young persons in economic or social deve- lopment projects should— (a) include training, at least to the extent of providing full training as required for the work to be under- taken, and training in relevant health. and safety measures;

( b) aim at developing good work practices;

(c.) employ participants, where possible, iu fields for which they show aptitude and have some quali- ficati-on.

21. Criteria for selecting work pro- jects for the special schemes referred to in the preceding Paragraph should include the following: (a) potential contribution to ex- pansion of economic activity in the country or regi-on and, in particular, to expansion of subsequent oppor- tunities for the participants; (b) training value, with particu- lar referencc to occupations in which participants are subsequently likely to find opportunities for useful work;

( c) value as an investment in eco- nomic and social development and economic viahility, including costs in relation to results;

(d) need for special means of ac- tion, implying in particular that the work of participants will not be in

46

d) underlätta och så långt möj- ligt säkerställa

i) övergång till gängse utbild- uingssystem eller, särskilt för dem som visar speciell förmåga, till and- ra särskilda program för vidareut- bildning;

ii) övergång till normal yrkes- verksamhet, särskilt genom åtgärder avsedda att få av deltagarna förvär- vade meriter godtagua i sådan verk- samhet.

20. Särskilda program, som helt eller delvis är avsedda att engagera de unga i ekonomiska eller sociala utvecklingsproj ekt, bör

a) innefatta en utbildning, som åtminstone medger att deltagarna får alla nödiga kvalifikationer för det arbete de skall utföra samt ut- bildning i til-lämpliga hälsovårds- och säkerhetsåtgärder;

b) verka för en utveckling av go- da arbetsvanor;

c) om möjligt sysselsätta delta- garna inom områden, för vilka de visar fallenhet och har vissa förut- sättningar.

21. Kriterier för val av arbetspro- jekt för de i punkt 20 omnämnda särskilda programmen bör innefatta:

a) det bidrag till utveckling av landets eller områdets näringsliv och särskilt till deltagarnas framtida ut- komstmöjligheter som projektet kan förväntas ge;

b) värdet av utbildningen med särskild hänsyn till de yrken där del- tagarna sedermera kan förväntas finna tillfällen till nyttigt arbete;

' c) värde som investering i ekono- misk och social utveckling samt eko- nomisk livskraft, däri inbegripet kostnader i förhållande till resultat;

d) behov av att vidtaga särskilda åtgärder SOm bl. a. innebär, att del- tagarnas arbete inte skall medföra

Prop. 1971: 5

unfair competition with that of. wor- kers in normal employment.

D. Conditions of Service

22. The conditions of service should comply 'at least with the fol- lowing standards: .- (a) the duration of service should not normally exceed two years; ( b.) certain grounds, such as me- dical" reasons, or family or personal diff-iculties, should be recognised as justifying the release of participants before the expiry of the nor-mal pe- riod of service;

( 6) the hours spent in a day and in a week on work and training should be so limited as to allow suf- ficient time for education and for rest as well as leisure activities;

(d) in addition to such adequatc accommodation, food and clothing as may be appropriate to the nature of the special scheme, participants should receive a payment in cash and be offered the opportunity and incentive to accumulate some sa- vings ;

(e) in special schemes with a du- ration of service of one year or more, participants should be granted an annual holiday, where possible with free travel to and from their homes;

(f) as far as possible, participants should be covered by social securi- ty provisions applicable to per-sous working under normal contracts; in any event there should be arrange- ment-s for free medical care of par- ticipants and for compensation in respect of incapacity or death result- ing from injury or illness contract- ed in the special scheme.

E. Selection and Training of Staff

23. All special schemes should in— clude arrangements which ensure

47

illojal konkurrens med vanliga ar— betstagares arbete.

D. Tjänstgöringsuillkor

22. Tjänstgöringsvillkoren bör ät- minstone uppfylla följande krav:

a') tjänstgöringens längd bör nor- malt inte överskrida två år;

b) viss-a faktorer, såsom medicins- ka skäl eller svårigheter med hänsyn till familjen eller eljest av personlig art, bör godtagas som giltig grund för att deltagare skall få sluta före den normala tjänstgöringsperiodens utgång;

c) de timmar per. dag och per vec- ka som ägnas åt arbete och utbild- ning bör begränsa-s så att deltagar- na får tillräcklig tid för undervis- ning och vila samt för fritidsverk- samhet;

d) förutom den inkvartering, för— plägnad och klädutrustning som kan vara lämplig med hänsyn till det särskilda programmets natur, bör deltagarna erhålla kontant ersätt- ning och erbjudas möjlighet till spa- rande och uppmuntras därtill;

e) i särskilda program, där tjänst- göringstiden uppgår till ett år eller mera, bör deltagarna garanteras en ärlig betald semester om möjligt med kostnadsfria resor till hemorten och åter;

f) deltagarna bör, där det är möj— ligt. omfattas av samma regler om social trygghet som gäller för perso- ner med normala arbetsavtal; i varje fall bör åtgärder vidtagas för att be- reda deltagarna kostnadsfri medi- cinsk värd samt ersättning vid inva- liditet eller dödsfall på grund av ska- da eller sjukdom ådragen under del- tagande i det särskilda programmet.

E. Urval och utbildning av personal

23. inom varje särskilt program bör åtgärder vidtagas för att säker-

Prop. 1971: 5

adequatc supervision of participants by trained staff having access to technical and pcdagogical guidance.

24. (1) In the selection of staff, emphasis should be placed not only on satisfactory qualifications for and experience in the work to be per- formed, but also on understanding of young persons, on qualities of leadership and on adaptabi-lity. At least some members of the staff should have experience of normal employment outside special schemes.

(2) All possible sources of recruit- ment of staff should be explored, including the possibility of encou- raging participants in special schemes who have shown qualities of leadership to prepare themselves for staff positions.

25. Training of supervisory and other technical staff should include, in addition to such instruction in vocational specialities as may be ne- cessary, at least the following: (a) training in instruction tech- niques, with particular emphasis on those used in training young per- sons;

(b) basic instruction in human relations, with special reference to motivation and work attitudes;

(c) training in work organisation, including the assignment of duties according to the abilities and train- ing level of participants.

26. Training of administrative staff should include, in addition to such instruction in vocational spe— cialitics as may be necessary, at least the following: (a) instruction designed to give the persons concerned an understand- ing of the objectives of the special scheme and knowledge of applicable labour and youth protection legisla- tion, and of specific rules and regu- lations governing the scheme; (b) instruction to provide a suffi-

48

ställa att deltagarna står under till— syn av utbildad personal, som har tillgång till teknisk och pedagogisk rådgivning.

24. 1) Vid urvalet av personal bör särskilt avseende fästas inte bara vid tillfredsställande meriter för och er— farenheter av det arbete som skall utföras utan också vid förståelse för ungdom, ledaregenskaper och an- passningsförmåga. Åtminstone några medlemmar av personalen bör ha erfarenhet av normal sysselsättning utanför de särskilda programmen.

2) Alla tillgängliga resurser för personalrekrytering bör inventeras, däri inbegripet möjligheten att sti- mulera de deltagare i särskilda pro- gram som visat ledaregenskaper att själva utbilda sig för personaltjänst.

25. Utbildning av tillsynspersonal och annan teknisk personal bör förutom eventuellt erforderlig in- struktion i yrkesspecialiteter _— in- nefatta minst följ ande:

a) utbildning i undervisningsme- toder med särskild tonvikt på nu- dervisning av ungdom;

.b) grundläggande undervisning om mänskliga relationer, med sär— skild hänvisning till motivation för och attityder till arbete;

c) utbildning i arbetsorganisation innefattande fördelning av arbets- uppgifter som svarar mot deltagar- nas förmåga och utbildningsnivå.

26. Den administrativa persona- len-s utbildning bör —— förutom even— tuellt erforderlig instruktion i yrkes- specialiteter innefatta minst föl- jande:

a) undervisning ägnad att bi- bringa vederbörande förståelse för det särskilda programmets mål samt insikt i tillämplig lagstiftning om arbetar- och ungdomsskydd och i de särskilda regler och stadganden som gäller för programmet;

b) undervisning som ger tillfreds—

Prop. 1971: 5

cient knowledge of the technical aspects of the work of the scheme;

(c) such instruction in human re- lations as will facilitate good rela— tions with supervisory and other technical staff and with participants.

F. Assistance to Participants for Their Occupational Future 27. During service in a special scheme, participants should be given information and guidance to assist them in making decisions regarding their occupational future.

28. Participants showing special aptitudes should be helped in all appropriate ways to continue their education and training outside the special scheme on completion of ser— vice. 29. Special and immediate efforts should be made to integrate parti— cipants rapidly in normal economic activity on completion of their term of service; these should be in addi- tion to the regular efforts by the em— ployment services and all other appropriate bodies. 30. The release of participants from special schemes should as far as possible be related, in time and in number, to the capacity of the economy to absorb new entrants into gainful activity: Provided that in exceptional schemes with a compul— sory element the individual's right to leave the scheme after the period of service originally specified should be ensured. 31. Assistance, wherever possible through existing institutions, to for— mer participants who establish them- selves on their own account, or as members of a group, might include—— (a) promotion of access to credit, marketing and saving facilities;

(b) continuing contact to provide

49

ställande kunskaper om de tekniska aspekterna på arbetet inom pro- grammet;

c) sådan undervisning om mänsk- liga relationer som är ägnad att främja ett gott förhållande mellan tillsynspersonal och annan teknisk personal samt deltagarna.

F. Hjälp ät deltagarna vid deras framtida yrkesval

27. Deltagarna i ett särskilt pro- gram bör under tjänstgöringstiden få information och Vägledning för att underlätta deras framtida yrkes- val. 28. Deltagare som visar särskilda anlag bör på alla lämpliga sätt få hjälp med att efter tjänstgöringsti- dens slut fortsätta sin utbildning.

29. Särskilda och omedelbara an- strängningar bör göras för att efter tjänstgöringstidens slut snabbt inte- grera deltagarna i normal ekonomisk verksamhet; dessa åtgärder bör vid- tagas utöver dem som arbetsförmed- lingen och andra berörda organ nor- malt vidtar. 30. Avgången av deltagare från de särskilda programmen hör såvitt möjligt med avseende på tidpunkt och antal anpassas till näringslivets förmåga att suga upp ny arbetskraft i förvärvsarbete; när det gäller pro— gram av uton'iordentlig natur, vilka innefattar ett element av tvång, bör dock den enskildes rätt att lämna programmet efter den ursprungligen fastställda tiden garanteras. 31. Tidigare deltagare, som etable- rar sig för egen räkning eller som medlemmar i en grupp bör, såvitt möjligt genom befintliga organ, få hjälp med bl. a. följande:

a) åtgärder avsedda att underlät- ta kredit-, marknadsförings- och sparmöjligheter;

b) fortlöpande kontakt för att sti-

Prop. 1971: 5

encouragement and necessary tech- nical managerial advice;

(c) in the case of co-operatives, financial and administrative aid as provided for in the Co-operatives (Developing Countries) Recommen- dation, 1966.

32. To the extent that resources permit, participants should receive on satisfactory completion of service a payment in cash or a payment in kind, such as a tool-kit, designed to assist their establishment in normal economic activity.

IV. Schemes Which Enable Young Persons Who Have Educational or Technical Qualilications Which Are Needed-hy the Community for De- velopment to Use Their Qualifications in the Service of the Community

33. Special schemes to which this Part of this Recommendation applies should stimulate the interest of young persons in the economic and social development of their country and develop a sense of responsibility to the community'. 34. Participants should be em- ployed in fields for which they are specially qualified or in closely re- lated fields. 35. As "necessary, the qualifica- tions of participants should be sup- plemented with training in skills and methods needed for the tasks to be performed. 36. Arrangements should be made under which qualified guidance and advice on problems encountered in their assignment are readily avail- able to participants. 37. The conditions of service should comply at least with the fol- lowing standards: (a) the duration of service should not normally exceed two years; (b) certain grounds, such as me- dical reason-s, or family or personal difficulties, should be recognised as justifying the release of participants

50

111 ulera dem och ge dem nödvändiga tekniska råd i företagsledning;

0) när det gäller kooperativa före- ningar, ekonomisk och administrativ hjälp i enlighet med vad som anges i 1966 års rekommendation om ko- operativa föreningar (utvecklings- länder).

32. I den mån resurserna tillåter bör deltagarna, sedan de på tillfreds- ställande sätt fullgjort sin tjänstgö- ring, erhålla ett bidrag i kontanter eller in natura, t.ex. en verktygs- uppsättning, som kan underlätta de- ras etablering i normal ekonomisk verksamhet.

IV. Program, som gör det möjligt för ungdomar med sådan utbildning eller sådana tekniska kvalifikationer som samhället behöver, att an- vända sina kvalifikationer i samhällets tjänst

33. De särskilda program, på vil- ka denna avdelning av rekommenda— tionen är tillämplig, bör stimulera ungdomarnas intresse för sitt lands ekonomiska och sociala utveckling samt uppamma en känsla av ansvar gentemot det allmänna. 34. Deltagarna bör placeras på ar- betsuppgifter, för vilka de har sär- skilda kvalifikationer, eller på nära angränsande uppgifter. 35. Vid behov hör deltagarnas kvalifikationer kompletteras med ut-' bildning i teknik och metoder, som erfordras för _de arbetsuppgifter som skall utföras. 36. Åtgärder bör vidtagas för att deltagarna lätt skall ha tillgång till sakkunniga anvisningar och råd i fråga om problem, som uppkommer i deras arbete. 37. Tjänstgöringsvillkoren bör åt— minstone uppfylla följande normer:

a) tjänstgöringens längd bör nor- malt inte överskrida två år;

b) vissa faktorer, såsom medi— cinska skäl eller svårigheter med hänsyn till familjen eller eljest av personlig art, bör godtagas som gil-

Prop. 1971: 5

before the expiry of the normal pe- riod of service;

(0) work and training schedules should take account of the need of participants for rest and leisure;

( (1) in addition to such adequate board'and lodging as may be appro- priate to the nature of the special scheme, participants should receive an appropriate remuneration ;

(e) in speéial schemes with & du! ration of service of one year or more, participants should be granted an annual holiday, where possible with free travel to and from their homes;

('f) participants should be covered by any appropriate social security provisions applicable to persons working under normal contracts; in any event there should be arrange,- ments for free medical care of parti- cipants and for compensation in re- spect of incapacity or death result- ing from injury or illness contracted in the special scheme.

38. Measures should be taken to facilitate the absorption of partici- pants, after termination of service, into normal employment in their profession or occupation.

V. Administrative Arrangements

39. The direction and co-ordina- tion of special schemes at the natio- nal level should be achieved by means of some appropriate body or bodies established by the competent authority. 40. The body or bodies should, wherever possible, include,'in addi— tion to government members, repre- sentatives of workers', employers” and youth organisations so as to en— sure .their active participation in the planning; operation,. co-ordination, inspection and evaluation of the spe- cial schemes. ' ' 41. In the performance of these

51

tig grund för att deltagare skall få sluta före den normala tj änstgörings- periodens utgång;

c) schemat för arbete och utbild- ning bör taga hänsyn till deltagarnas behov av vila och fritid;

d) förutom den inkvartering, för- plägnad och klädutrustning som kan vara lämplig med hänsyn till det sär- skilda programmets natur, bör del- tagarna erhålla en rimlig ersättning;

e) :i särskilda program, där tjänst- göringstiden uppgår till ett år eller mera, bör deltagarna garanteras en årlig betald semester 0111 möjligt med kostnadsfria resor till hemorten och åter;

f) deltagarna bör omfattas av samma regler 0111 social trygghet som gäller för personer med norma- la arbetsavtal; i varje fall bör åt— gärder vidtagas för att bereda del- tagarna kostnadsfri medicinsk vård samt ersättning vid invaliditet eller dödsfall på grund av skada eller sjukdom ådragen under deltagande i det särskilda programmet.

. 38. Åtgärder bör vidtagas för att underlätta för deltagarna att efter avslutad tjänstgöring övergå til-l nor- mal sysselsättningi sitt yrke.

V. Administrativa åtgärder

39. Ansvaret för ledning och sam- ordning av särskilda program på na- tionell nivå bör åvila ett eller flera organ, som inrättas av vederbörande myndighet.

40. Organet eller organen bör så- vitt möjligt bestå av — förutom före— trädare för statliga myndigheter —— representanter för arbetstagar-, ar- betsgivar— och ungdomsorganisatio— ner för att garantera att dessa aktivt deltager i planering, utförande, sam- ordning, inspektion och uppföljning av de särskilda programmen.

' 41. Vid fullgörandet av sin upp-

Prop. 1971: 5

tasks the body or bodies should, as necessary, consult voluntary agen- cies and authorities responsible for such relevant fields as labour, edu- cation, economic affairs, agriculture, industry and social affairs.

42. The body or bodies should maintain continuous liaison with the authorities responsible for regular educational and training pro- grammes, in order to ensure co-or- dination with a view to the gradual elimination of special schemes as rapidly as possible. 43. The active participation of 10- cal authorities should be sought in relation to the choice and implemen- tation of projects within the frame- work of special schemes.

44. When establishing special schemes, the competent authority should endeavour to provide suffi- cient financial and material resour- ces and the necessary qualified staff to ensure their full implementation. 111 this connection particular atten- tion should be given to ways in which the schemes could generate their own sources of income. N-o fi- nancial contribution should be re- quired from the participant or his family.

45. Provision should be made for the systematie inspection and audit- ing of special schemes. 46. Organisation at the local level should be such as to train and en- courage the participants gradually to take a share in the administration of their scheme.

VI. International (Jo-operation

47. As regards special schemes under which young persons from one country participate in activities directed to the development of anoth— er country, the competent authori— ties and bodies concerned should apply the relevant provisions of this Reeommendation as fully as possible

52

gift bör organet eller organen, i mån av behov, samråda med frivilliga organisationer och myndigheter, som svarar för sådana områden som ar- betsmarknad, undervisning, närings- liv, jordbruk, industri och sociala frågor.

42. Organet eller organen bör hål- la fortlöpande kontakt med de myn- digheter som svarar för ordinarie un- dervisning-s- och utbildningsprogram i syfte att få till stånd samordning så att särskilda program gradvis kan avvecklas så snabbt som möjligt.

43. Vid val och verkställighet av projekt inom ramen för särskilda program bör ett aktivt deltagande av lokala myndigheter eftersträvas.

44. Vid upprättandet av särskilda program bör vederbörande myndig- het söka tillhandahålla tillräckliga finansiella och materiella resurser samt erforderlig sakkunnig personal för att säkerställa programmens full- ständiga genomförande. Därvid bör särskilt uppmärksammas åtgärder varigenom programmen själva kan skaffa sig egna inkomstkällor. Inget ekonomiskt bidrag bör utkrävas av deltagaren eller hans familj.

45. Åtgärder bör vidtagas för re- gelbunden inspektion och revision av de särskilda programmen. 46. Organisationen på det lokala planet bör vara så utformad, att del- tagarna utbildas och uppmuntras att gradvis medverka i administrationen av sitt program.

VI. Internationellt samarbete

47. När det gäller särskilda pro— gram, enligt vilka unngm från ett land deltager i verksamhet inriktad på utveckling av ett annat land, bör vederbörande myndigheter och organ i största möjliga utsträckning tilläm— pa relevanta anvisningar i denna re— kommendation inom sina kompe-

Prop. 1971: 5

in respect of matters within their jurisdiction and should eo-operate with each other with a view both to ensuring the application of such pro- visions to matters requiring joint ac- tion and to resolving any difficul- ties which may arise in connection with such application.

53

tensområden samt samarbeta med varandra för att dels försäkra sig om att anvisningarna tillämpas i frå- gor som fordrar gemensamma åtgär- der, dels undanröja svårigheter, som kan uppkomma i samband med till- lämpningen.

Prop. 1971: 5

54

Bilaga &

Resolutioner

I. Resolution 0111 tillägg till den vid konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada, 1954, fogade Tabell I —— För- teckning över yrkessjukdo- mar. 11. Resolution om åtgärder ,från Internationella arbetsorgani- sationens sida i fråga om ar- betarutbildning. III. Resolution om anställning av äldre arbetskraft. IV. Resolution om deltagande från Internationella arbetsor— ganisationens sida i Förenta Nationernas internationella miljövårdskonferens 1972.

V. Resolution om revision av vis- sa av Internationella arbetsby- rån utgivna, år 1948 antagna normerande säkerhetsföre- skrifter för industriföretag.

VI. Resolution om yttranderätt

för icke statliga delegater till ILO-sammanträden.

Resolution om årlig betald se- mester för sjömän.

VIII. Resolution om fackförenings- rättigheter och deras förhål- lande till medborgerliga rät- tigheter.

IX. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa all- männa konferenssammanträ- de av ett ämne med beteck- ningen »Arbetstagarrepresen- tanters skydd inom företaget VII.

och åtgärder för att underlät- ta deras verksamhet». X. Resolution om förslag till till- läggsbudget för 1970—1971 avseende bidrag till det inter- nationella yrkesutbildningsin- stitutet i Turin.

XI. Resolution om framställning rörande upphävande av beslut om Lesothos bidrag till Inter- nationella arbetsorganisatio- nen. XII. Resolution om eftersläpning av Haitis avgiftsbetalningar till Internationella arbetsorga- nisationen. XIII. Resolution om sammansätt- ningen av Internationella ar- betsorganisationens admini- strativa domstol.

XIV. Resolution om ändring i reg- lerna för Internationella ar- betsorganisationens tjänste- pensionsfond samt erläggande av avgift till fonden.

XV. Resolution om justering av de pensioner som skall utbeta- las från pensionsfonden för tidigare ledamöter i fasta mel- lanfolkliga domstolen. XVI. Resolution om förslag till län från Internationella arbetsor- ganisationens fastighetsfond.

XVII. Resolution om eftersläpning av Bolivias avgiftsbetalningar till Internationella arbetsorga- nisationen.

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 014456