Prop. 1972:13
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1972
Nr 13
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring ikommunal- skattelagen (1928: 370); given Stockholms slott den 21 januari 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe- mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i kommunalskattelagcns reg- ler om avdrag för öppet koncernbidrag att Kungl. Maj:t, i syfte att främja samhällsekonomiskt betydelsefulla uppgifter, skall kunna medge avdragsrätt för bidrag från ett företag till ett annat även om inte alla de förutsättningar som annars gäller för avdragsrätt för koncernbidrag föreligger. Avdragsrätt skall kunna avse även förlust på aktier eller an- delar i företag som fullföljer sådana betydelsefulla uppgifter.
1 Riksdagen 1972. ] saml. Nr 13
Prop. 1972: 13 2
Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, att 43 5 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
43 ä
3 mom. Äger svenskt aktiebolag eller förening som avses i 1 5 lagen om ekonomiska föreningar (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (dotterbolag), skall kon- cernbidrag, som något av bolagen lämnar ett annat av bolagen eller föreningen eller som denna lämnar något av bolagen, anses såsom av- dragsgill omkostnad för den som lämnat bidraget och skattepliktig in- täkt för den som mottagit detta, även om bidraget icke för bidrags- givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållan- de. Som villkor härför gäller
att den huvudsakliga verksamheten för bolag eller förening. som lämnar eller mottager koncernbidrag, avser jordbruksfastighet, annan fastighet eller annan rörelse än försäkringsrörelse som drives av liv- försäkringsanstalt,
att såväl givaren som mottagaren av bidraget redovisar detta till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,
att, om bidraget lämnats av moderföretag till dotterbolag eller av dotterbolag till moderföretaget, detta ägt mer än nio tiondelar av akti- erna i dotterbolaget under hela beskattningsåret för båda skattskyldiga eller sedan dotterbolaget började driva verksamhet av något slag,
att, om bidraget lämnats av dotterbolag till moderföretaget, detta är frikallat från skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget. oav- sett den omfattning i vilken moderföretaget utdelat vinstmedel till del— ägarna.
0 c h a t t, om bidraget lämnats av ett dotterbolag till annat dotter- bolag hos samma moderföretag, moderföretagct dels ägt mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolagen under hela beskattningsåret för båda dotterbolagen eller sedan dessa började driva verksamhet av något slag, dels antingen är skattskyldigt eller frikallat från skattskyl- dighet för utdelning från båda dotterbolagen eller är frikallat från skattskyldighet för utdelning från det bidragslämnande dotterbolaget, oavsett den omfattning i vilken moderföretaget utdelat vinstmedel till delägarna.
Lämnar svenskt aktiebolag eller förening som avses i 1 % lagen om ekonomiska föreningar koncernbidrag till aktiebolag som icke enligt första stycket är att anse som dotterbolag till bidragsgivaren, äga be— stämmelserna i första stycket likväl tillämpning på bidraget, om under hela beskattningsåret för båda skattskyldiga eller sedan det bolag som mottagit bidraget började driva verksamhet av något slag det senare bolaget kunnat med tillämpning av 174 & 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag genom fusioner bringas att uppgå i det bolag som lämnat
Prop. 1972: 13 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bidraget eller, om bidraget lämnats av förening, i bolag som enligt första stycket är att anse som dotterbolag till föreningen. Därvid skall anses som om nämnda bestämmelser i lagen om aktiebolag varit till- lämpliga även på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
Koncernbidrag som avses i första eller andra stycket skall anses utgöra omkostnad för bidragsgivaren och intäkt för bidragstagaren i den förvärvskälla som utgör bidragsgivarens eller bidragstagarens hu- vudsakliga verksamhet, om det icke med hänsyn till bidragets syfte är uppenbart att bidraget bör hänföras till annan förvärvskälla.
Avdrag för koncernbidrag en- ligt detta moment må åtnjutas en- dast av den som visar att förut- sättningar för sådant avdrag före—
Avdrag för koncernbidrag en- ligt första, andra eller tredje styc- ket må åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant
avdrag föreligga.
Lämnas bidrag från ett företag till ett annat, med vilket givaren är [ intressegemenskap, för verk- samhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan Ko- nungen medgiva att bidraget skall anses såsom avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om de i första _rredje styckena angivna förut- sättningarna för avdragsrätt ej föreligga. Vidare kan Konungen förklara att, om förlust på aktier eller andelar i aktiebolag eller ekonomisk förening med uppgift att driva verksamhet av angivna slag framkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkost- nad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma gäller i frå- ga om långivare beträffande för- lust på lån eller dylikt som han lämnat företaget.
ligga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972 och tillämpas i fråga om bidrag, som lämnas från och med nämnda dag, eller i fråga om förlust på aktier eller andelar, som framkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företag som sker från och med samma dag. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om förlust på grund av lån eller dylikt som framkommer från och med nämnda dag.
'I'l Riksdagen 1972. ] saml. Nr 13
Prop. 1972: 13 4
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 21 januari 1972.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH- NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LlDBOM, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss dispensmöjlighet i fråga om avdrag vid inkonzstbeskattningen för bidrag i vissa fall från ett företag till ett annat, m. m. och anför.
Inledning
Inom näringslivet görs f.n. betydande satsningar för etablering av ny produktion med utnyttjande av avancerad teknik. En sådan etable- ring kräver ansenliga insatser av forskning, utveckling och marknads— föring. Häri ingår också vanligen framtagande av prototyper och re- ferensanläggningar som är nödvändiga för en framgångsrik marknads- föring. framför allt på export.
Projekt av detta slag, särskilt de mycket stora, måste ofta genom- föras i samverkan mellan två eller flera privata intressenter eller mellan staten och privata intressenter. Typiska exempel på en sådan samver- kan mellan. staten och det privata näringslivet är AB Asea-Atom, ELLEMTEL, Oljeprospekteringsbolaget (Opab), Stansaab och Udd- comb.
Utvecklingen mot samverkansprojekt som här nämnts kommer otvi- velaktigt att fortsätta och den måste på olika sätt stimuleras, om svensk industri skall kunna hävda sig i en hårdnande internationell konkur- rens. Även skattelagstiftningen kommer härvid in i bilden.
De skattetekniska åtgärderna i syfte att underlätta olika slag av eko- nomisk samverkan mellan företagen kan ta sig skiftande uttryck. Ett exempel på en speciallagstiftning i sådant syfte är lagen (1969: 739) om avdrag vid inkomsttaxeringcn för bidrag till Oljeprospektering AB, m. m. En lagstiftning som inte berör endast visst eller vissa företag utan
Prop. 1972: 13 5
som har en mer generell inriktning är den år 1970 vidgade rätten till avdrag vid inkomstbeskattningen för kostnader för forskning och ut- vecklingsarbete ( prop. 1970: 135 , BeU 1970: 59, rskr 1970: 363). Den- na lagstiftning tar i hög grad sikte på ett främjande av den kollektiva forskningen. Detta gäller inte minst den forskning som helt eller delvis bekostas genom statliga bidrag och som tillgodosetts genom den sär- skilda kungörelsen (SFS 1971:8) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till viss forskning eller visst utvecklingsarbete. Genom kun- görelsen har man velat främja företagens bidrag till bl.a. svenska universitet och högskolor m.m., vissa angivna forskningsinstitutio- ner, vilkas kollektiva forsknings- och utvecklingsarbete finansieras enligt avtal med staten, samt ingenjörsvetenskapsakademien.
Vad som i förevarande sammanhang på nytt aktualiserar en lag- stiftning på skatteområdet är närmast den samverkan som äger rum mellan staten och Asea genom Asea-Atom.
Ett konsortialavtal om samarbete på atomkraftområdet träffades den 7 november 1968 mellan staten och Asea i syfte att skapa en konkur- renskraftig och lönsam industriell verksamhet på detta område. Sam- arbetet äger rum i ett särskilt bolag. AB Asea—Atom, som fr.o.m. den 1 januari 1969 svarar för den kommersiella verksamhet på reak- tor- och bränsleområdet som tidigare bedrivits inom AB Atomenergi och Asea. Aktiekapitalet i Asea-Atom uppgår till 60 milj. kr., varav staten och Asea äger hälften vardera. —— Under år 1970 uppgick Asea- Atoms fakturerade försäljning till 10,3 milj. kr. Försäljningen avsåg främst mindre exportlevcranser av bränsleelement. Bolaget har under 1971 fortsatt sina arbeten på kraftverken i Oskarshamn, Ringhals och Barsebäck.
Asea-Atoms utvecklingsarbete är huvudsakligen knutet till beställda reaktorer. Dessutom har ökade resurser avsatts för en långsiktig utveck- ling av ett mer avancerat lättvattenreaktorsystem. Bolaget samarbetar med Atomenergi i fråga om ett flertal utvecklingsuppgifter. Slutligen har bolaget träffat avtal med Atomics International, USA, om visst deltagande i detta företags utveckling av en natriumkyld bridreaktor.
Med hänsyn till att Asea-Atoms fortsatta verksamhet ställer ökade krav på bolagets ekonomiska resurser föreligger behov av avsevärda bidrag till verksamheten från aktieägarnas sida. I detta sammanhang aktualiseras de skattekonsekvenser som kan vara förknippade med så- dana bidrag. Det finns alltså anledning undersöka om inom skattesyste- mets ram bidragsgivningen kan ske utan ogynnsamma skattekonsekven- ser för givaren.
Prop. 1972: 13 6
Gällande ordning
Aktieägarcs bidrag till det egna bolaget kan lämnas i olika former. Bidrag kan ges genom ytterligare tillskott till aktiekapitalet, genom län eller genom koncernbidrag eller liknande bidrag till driftkostna- derna.
För vad som tillskjuts i form av aktiekapital eller tillhandahålls ge- nom lån kan enligt gällande bestämmelser avdrag inte erhållas ome- delbart vid inkomsttaxeringen. Däremot kan under vissa omständighe- ter avdrag möjligen erhållas senare, om det visar sig att bolaget miss- lyckats med sin verksamhet och en definitiv förlust konstateras före- ligga, innebärande att aktiekapitalet gått förlorat eller att borgenä- rens fordran på grund av lånet blivit värdelös. I fråga om avdrag för förlust på aktier fordras härvid bl. a. att aktieägaren innehar aktierna som ett led i organisationen av sin verksamhet, dvs. att aktierna ut- gör s.k. organisationsaktier. Beträffande förlust på fordran är avdrags- rätten likaledes beroende av att samband föreligger mellan den lån- givande aktieägarens verksamhet och det låntagande bolagets verk- samhet.
Enligt de regler som finns i 43 ä 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370, KL) kan öppet redovisat koncernbidrag anses som avdrags— gill omkostnad för den som lämnat bidraget och som skattepliktig in- täkt för den som mottagit detta. Avdragsrätten och skatteplikten är knutna till de särskilda förutsättningar som anges i lagrummets första och andra stycken. Koncernförhållandet skall vara på visst sätt kvalifi- cerat. Sådant förhållande föreligger när svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening (moderföretag) äger mer än nio tiondelar av ak— tierna i ett eller flera svenska aktiebolag (dotterbolag). Detsamma gäl- ler i vissa fall när det bidragsgivande företaget kunnat sammanslås med mottagaren genom en eller flera fusioner. De särskilda förutsätt- ningarna för avdragsrätt och skatteplikt för koncernbidrag i de angiv— na fallen går ut på att undvika ett kringgående av reglerna för dubbel— och kcdjebeskattning av vinstutdelningar.
I vissa fall kan avdrag för bidrag som lämnas i form av koncern— bidrag medges givaren på samma sätt som för allmänna omkostnader i rörelsen enligt 29 & KL. Avdragsrättcn förutsätter även här att ett koncernförhållande föreligger mellan det företag som lämnar bidra- get och det som mottar detsamma. Det skall alltså vara fråga om mo- der- och dotterföretag eller om företag under i huvudsak gemensam ledning. Gällande praxis visar emellertid att enbart den omständig- heten att ett koncernförhållande föreligger mellan företagen i fråga inte är tillräckligt för avdragsrätt. Av rättsfall på området framgår (se t.ex. SOU 1964: 29 s. 66) att förutom intressegemenskap i form
Prop. 1972: 13
xl
av koncernförhållande även skall finnas ett visst inre samband mellan verksamheterna. Förhållandena skall närmare bestämt vara sådana att affärer förekommer företagen emellan, som t. ex. inköp av råvaror el- ler halvfabrikat eller försäljning av färdigprodukter. Sådana affärer kan också komma till uttryck på andra sätt, t.ex. genom täckande helt eller delvis av administrationskostnader och annat som kan med- verka till ett förmånligare driftresultat för koncernen i dess helhet. För att motivera avdragsrätt skall koncernbidrag av detta slag alltså framstå såsom en utgift i givarens förvärvskälla, som på kortare eller längre sikt kan antas vara av betydelse för intäkternas förvärvande eller bibehållande.
Departementschefen
Som framgått av det förut sagda har man i fråga om större investe- ringsprojekt att räkna med en ökad samverkan mellan näringslivets företag, ofta med staten som medintressent. Denna utveckling kan ta form av konsortier, s.k. joint ventures eller gemensamt ägda bolag. Härigenom fördelas det stora investeringsbehovet och det ekonomiska risktagandet mellan de deltagande parterna, samtidigt som man uppnår positiva samverkanseffekter. Härvid utnyttjas också gemensamma pri- vata eller statliga forsknings- och utvecklingsresurser på ett effektivt sätt. Som särskilda skäl för statens medverkan i sammanhang som dessa kan nämnas bl. a. behov av samhällsinflytande, att särskilt stora utveck- lings- och kapitalinsatser krävs eller behov av snabba strukturföränd- ringar.
Det är ett betydande samhällsintresse att beskattningsreglerna inte lägger hinder i vägen för en samverkan mellan staten och enskilda före- tag till fullföljande av viktiga gemensamma ändamål.
Det sagda gäller enligt min mening i fråga om den bidragsgivning från Asea för finansiering av verksamheten i Asea-Atom som kan komma att aktualiseras.
Med hänsyn till de särskilda krav som praxis ställer på förhanden- varon av ett inre samband mellan verksamheterna i form av affärer etc. är det inte på förhand givet att ett bidrag från Asea till Asea-Atom utan vidare bedöms av taxeringsmyndigheterna såsom ett avdragsgillt koncernbidrag. Till osäkerheten vid bedömningen kan också bidra att, om de medel Asea-Atom behöver för sin fortsatta verksamhet tillskjuts av aktieägarna, dvs. staten och Asea, i förhållande till deras aktieinne— hav, detta i och för sig är något som talar för att bidragsmedlen är att betrakta såsom aktieägarctillskott. Sådana tillskott är som nämnts inte avdragsgilla.
Vidare bör framhållas att de regler om avdrag för öppna, direkta koncernbidrag, som år 1965 infördes i 43 5 3 mom. KL och som kan
Prop. 1972: 13 8
medges oberoende av bidragets omkostnadskaraktär, inte kan tillämpas i detta sammanhang. Dessa regler förutsätter nämligen att koncernför- hållandet bygger på ett mer än nittioprocentigt direkt innehav av aktier i ett annat aktiebolag.
Det anförda visar att man inte med säkerhet kan utgå från att bidrag som av Asea lämnas till Asea-Atom medför avdragsrätt vid inkomstbe- skattningen för Asea.
Den verksamhet som bedrivs av Asea-Atom anser jag emellertid vara mycket betydelsefull för utvecklingen på kraftförsörjningens område. Den får därigenom enligt min mening anses fylla ett särskilt samhälls- nyttigt ändamål. Jag bedömer det därför som angeläget att verksam- hetens finansiering inte onödigtvis försvåras av skatteskäl. Med hänsyn härtill bör enligt min mening möjlighet öppnas att ge den enskilde aktie- ägaren, i detta fall Asea, avdragsrätt för direkta bidrag till täckande av kostnaderna i Asea-Atoms verksamhet, oavsett om sådant samband mel- lan de båda bolagen finns som uppfyller alla de krav som ställs för av- dragsrätt enligt rådande praxis.
Exempel på att en liknande avdragsmöjlighet tidigare införts utgör lagen (1969: 739) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till Olje- prospektering Aktiebolag, m. m. Denna lag infördes på grund av förslag i prop, 1969: "1.44. Av denna proposition framgår att även i detta fall fråga var om verksamhet som ansågs fylla ett vikt-igt samhällsnyttigt ändamål. Med hänsyn till att avdragsrätten resp. skattskyldigheten för bidragen i fråga berörde endast en mycket begränsad krets av skatt- skyldiga, närmare bestämt intressenterna i nämnda bolag, ansågs erfor— derliga författningsbcstämmelser böra sammanföras i en särskild lag och således inte böra leda till ändring i Kl. eller förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.
När behov av en lagstiftning med liknande syfte åter anmäler sig kan emellertid frågan ställas om inte bestämmelser av mera generell karaktär är att föredra. Man bör enligt' min mening räkna med att fall kan uppkomma även framdeles då det framstår som önskvärt att göra avsteg från de allmänna reglerna på detta område för att-__, tillgodose ändamål av stor samhällsekonomisk betydelse. Detta gäller särskilt i fall då staten, liksom i det- nu aktuella fallet, engagerar sig tillsammans med företag inom det enskilda näringslivet i verksamhet av väsentlig betydelse för landets ekonomi.
En generell reglering av skattefrågan synes mig därför vara bättre än att ett med tiden ökat antal specialförfattningar tillskapas. För att markera att det är endast i speciella undantagsfall som dylika avsteg från de allmänna reglerna får göras, bör enligt min mening en sådan reglering ges formen av en dispensmöjlighet. Lämpligen bör denna tas in i ett nytt stycke till 43 ä 3 mom. KL, där bestämmelser om avdrags- rätt för direkta koncernbidrag f.n. finns.
Prop. 1972: 13 9
Jag förordar att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra om sådana speciella skäl föreligger att dispens från de annars gällande reg- lerna bör beviljas och avdrag alltså medges för bidraget i fråga såsom omkostnad i verksamheten. Mot avdragsrätten svarar givetvis skattskyl- dighet för mottagaren.
Beträffande dc särskilda skäl som kan åberopas för dispens har jag redan angett att fråga bör vara om sådana bidrag som kan antas ingå som ett led i en verksamhet av väsentlig betydelse för landets ekonomi. Det räcker alltså enligt min mening inte med att fråga är om satsningar som i och för sig är av stor ekonomisk betydelse för de inblandade före- tagen. Betydelsen av den verksamhet som skall främjas bör ha en vidare inriktning. Det skall med andra ord vara fråga om att tillgodose upp- gifter av väsentlig samhällsekonomisk betydelse. Dessa uppgifter kan vara av olika slag. Det kan gälla kraftförsörjningen, som i det nu aktuel- la fallet, eller bränsleförsörjningen, varpå särbestämmelserna angående OljeprospcktCring Aktiebolag utgör ett exempel. Andra vitala områden är t. ex. kommunikationer eller försvar. Någon uttömmande uppräkning kan inte göras. Gemensamt för de uppgifter som det kan vara fråga om är att de allmänt bör karakteriseras av att de innehåller långsiktiga och starka utvecklingsinslag. Det sagda torde vara tillräckligt för att klargöra att dispensmöjlighetcn är avsedd att utnyttjas i mycket be- gränsad omfattning och endast när det är påkallat av väsentliga sam- hällsintressen.
Det bör vidare framhållas att den föreslagna dispensmöjlighetcn främst har till syfte att befria från gällande krav på att moderföretaget äger mer än 90 0/0 av aktierna i ett eller flera dotterbolag. Dispens skall alltså kunna ges i fall där aktieinnehavet är lägre, vilket ju f.ö. är det normala vid det slags gemensamma investeringar som det här är fråga om. Däremot är avsikten inte att genom dispensförfarandet åsido- sätta vad man annars velat nå genom föreskrifterna om avdrag för kon- cernbidrag i 43 5 3 mom. KL, nämligen bl. a. att förhindra att gällande regler om kcdjebeskattning och dubbelbeskattning av vinstutdelningar kringgås genOm koncernbidrag. Vid dispensgivningen bör alltså tillses att den avdragsrätt som beviljas för sådana bidrag i princip inte kommer i konflikt med de nämnda reglerna. I övrigt bör det självfallet stå Kungl. Maj:t fritt att uppställa de närmare villkor för avdragsrätten som be- finns vara påkallade i fråga om bidragsbeloppens storlek, den tid under vilken diSpcnscn gäller m.m. Att bidraget redovisas öppet av såväl givaren som mottagaren i självdeklaration eller bilaga därtill är enligt min mening en självklar förutsättning.
i likhet med vad som nu föreskrivs i näst sista stycket av ,.43 ä 3 mom. KL bör även i fråga om bidrag, för vilket avdrag medges dispensvägen, gälla att det skall anses utgöra omkostnad för givaren och intäkt för mottagaren i den förvärvskälla som utgör givarens eller mottagarens
Prop. 1972: 13 10
huvudsakliga verksamhet. Man torde kunna utgå från att denna huvud- sakliga verksamhet i allmänhet är hänförlig till rörelse, varför någon ut- trycklig föreskrift härom knappast synes erforderlig.
Den avdragsrätt som kan medges på grund av den föreslagna dispens- möjligheten bör enligt min mening kunna omfatta även sådan förlust av inbetalt aktie- eller andelskapital eller på fordran e. d. som kan ha uppkommit i samband med en upplösning av det företag som varit före- mål för investeringarna. Det får anses vara logiskt att den som i de här avsedda fallen investerat i form av aktie- eller andelskapital eller lån och beskattas för den utdelning han uppbär, om vinst uppkommer, också bör ha rätt till avdrag när verksamheten inte gett det väntade resultatet och förlust i stället uppkommit. Avdragsrätt för förlust på aktierna och andelarna kan tänkas motiverad i samband med deras avyttring eller vid företagets upplösning. En uttrycklig bestämmelse härom är enligt min mening nödvändig av samma skäl som beträffande avdragsrätten för bidrag under löpande verksamhet. Även här gäller det nämligen att kunna dispensera från det krav på ett närmare samband mellan bidrags- givarens och bidragsmottagarens verksamhet som praxis normalt upp- ställer.
Den avdragsrätt som medges på grund av erhållen dispens skall i vanlig ordning iakttas vid inkomsttaxeringen. Det ankommer på företag som genom dispensen medgetts avdragsrätt att framställa avdragsyrkan- det hos den instans som enligt allmänna regler har att pröva företagets taxering.
Den föreslagna dispensmöjligheten bör enligt min mening avse så- dana bidrag som lämnas fr. o. m. den 1 juli 1972 liksom även förlust på aktier eller andelar, om förlusten framkommer genom en avyttring av dessa eller i samband med företagets upplösning efter denna dag. Mot- svarande bör gälla i fråga om förlust på lån som konstateras efter ikraft- trädandet. Ikraftträdandebestäämmelserna bör utformas i enlighet med det sagda.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att
antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om änd- ring i kommunalskattelagen (1928: 370).
Med bifall till .vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta G yllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720072