Prop. 1972:145
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623), m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1972
Nr 145
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxerings- förordningen (1956: 623), m. m.; given Stockholms slott den 10 no- vember 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements— chefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att folkpensionärer med enkla inkomstförhål- landen befrias från deklarationsskyldighet.
Förslag läggs vidare fram om åtgärder i syfte att förenkla taxerings- arbetet och förbättra deklarationskontrollen. Sålunda förordas bl. a. att fysiska personer m. fl. som äger aktier i fåmansbolag skall kunna taxe- ras av samma taxeringsnämnd som bolaget och att taxeringsassistent skall kunna förordnas i sådan nämnd. Vidare föreslås ändringar för att få ef— fektivare taxeringsrevision i vissa fall och öka möjligheterna att ingripa mot aktiebolag som inte fullgör sin deklarationsskyldighet. Det förenk- lade förfarandet vid rättelse av fel vid taxeringen avses få vidgad an- vändning. En förlängning av kommunernas tid för besvär över taxerings- nämndernas beslut föreslås också.
Prop. 1972: 145
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighct bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmö-
genhet.
Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn där- till tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under be- skattningsåret tillhört svensk be— skickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller be- skickningens eller konsulatets be- tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, an— ses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan per— sons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborga- re och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande be— skickning eller lönade konsulat el- ler' beskickningens eller konsula- tets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första styc- ket vid 3) är stadgat icke hava va- rit här i riket bosatta.
Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under be- skattningsåret tillhört svensk be- skickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller be— skickningens eller konsulatets be- tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, an— ses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan per- sons make samt barn under 18 år, därest de varit svenska medbor- gare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande be- skickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsu- latets betjäning och som icke va— rit svensk medborgare, så ock så- dan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses där- emot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.
I fråga om deklarationsskyldighct för oskift dödsbo efter skattskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.
3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse ned- lagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket vid 3) och 4) så anses, som om dylik inkomst eller förmögenhet ej vore under- kastad beskattning. Önskar lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift härom lämnas i självde- klaration, vilken avlämnas i van-
3 m om. Same är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse ned- lagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket vid 3) och 4) så anses. som om dylik inkomst eller förmögenhet ej vore under- kastad beskattning. Önskar same avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift härom lämnas i självdekla- ration, vilken avlämnas i vanlig
Prop. 1972: 145 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lig ordning, eller ock särskild upp- ordning, eller ock särskild uppgift gift angående renskötsel avgivas på angående renskötsel avgivas på sätt i 32 & stadgas. sätt i 32 % stadgas.
Skattskyldig som uppburit folk- pension och därutöver bruttointäkt på högst 1500 kronor och som icke har skattepliktiga förmögen- hetstillgångar överstigande 50000 kronor är, om han varit bosatt i riket under hela beskattningsåret, skyldig att utan anmaning avläm- na självdeklaration för inkomst endast om garantibelopp för fas— tighet skall upptagas såsom skatte- pliktig inkomst för honom. I fråga om makar tillämpas ] mom. tred- je stycket.
25%
Allmän självdeklaration skall upptaga: 1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där så- dan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxe- ringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande ut- ländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträf- fande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstä- des,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskatt- ningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om för— värvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels be- skaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighe- tens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i för- värvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri en- dast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje för- värvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 ä 1 mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskatt— ningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag er- lagts för året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun.
Prop. 1972: 145
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna förordning eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän för-
säkring.
Ha makar, som ingått äkten- skap före ingången av beskattnings- året och under detta år levt till- sammans, var för sig inkomst att taxera enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-in_ komst eller B-inkomst enligt 9 5 2 mom. nämnda förordning. Vad nu sagts om makar skall i tillämp- liga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 & sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).
Ha makar, som ingått äkten- skap före ingången av beskatt- ningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A—in- _ komst eller B-inkomst enligt 9 &
3 mom. nämnda förordning. Vad nu sagts om makar skall i tillämp- liga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 %
sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).
Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldig- heten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall upp- gift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
31 ä 2 m 0 m. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej an- nat angivits i anmaningen.
Deklarationsskyldig skall tillika efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling, som finnes erforderlig för kontroll av deklarationen.
Deklarationsskyldig skall tillika efter anmaning förete alla hand- lingar, som finnas erforderliga för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvitto.
32å
Särskild uppgift angående ren- skötsel, som avses i 22 5 3 mom., skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den 31 januari avläm- nas antingen i den ordning, som i 35% sägs, eller ock till ordnings- mannen i den lappby, uppgiftsläm- naren tillhör.
Särskild uppgift angående ren- skötsel, som avses i 22 5 3 mom., skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den 31 januari avläm- nas antingen i den ordning, som i 35 % sägs, eller ock till ordnings- mannen i den sameby, uppgifts— lämnaren tillhör.
Prop. 1972: 145
Nuvarande lydelse
Det åligger ordningsman i lapp- by att granska till honom avläm- nade uppgifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i se- nast upprättadc renlängd, än även de övriga upplysningar och erin- ringar, som han finner av omstän- digheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter avlämnandet översän- das till den lokala skattemyndig- heten.
Föreslagen lydelse
Det åligger ordningsman i sa- meby att granska till honom av- lämnade uppgifter samt å desam- ma anteckna ej mindrc det antal egna renar och skötesrenar, som för den skattskyldige finnes upp- taget i senast upprättade ren- längd, än även de övriga upplys- ningar och erinringar, som han finner av omständigheterna på- kallade. Uppgifterna skola däref- ter av ordningsmannen senast den 15 februari eller, om uppgift se- nare avlämnas, inom en vecka el"- ter avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.
565
1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighct upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering må t a x e r i n g 5 r e vi si o n äga rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller annat organ, som avses i 46 å första stycket.
Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver för- medlingsverksamhct eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteck- ningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.
Vid taxeringsrevision må gransk— ning i den omfattning, som finnes erforderlig, ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hö- rande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och and- ra handlingar rörande verksamhe- ten.
Då taxeringsrevision för visst el- ler vissa beskattningsår verkställas, må jämväl det löpande årets rä— kenskaper och handlingar grans- kas.
Vid taxeringsrevision må gransk- ning ske av räkenskaper och an- teckningar med därtill hörande ve- rifikationer ävensom av korrespon- dens, protokoll och andra hand- lingar rörande verksamheten.
Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.
Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verk- ställas kassainventering och granskning av varulager.
2 m 0 m. Den som har att verk- ställa taxeringsrevision må påford- ra att i den utsträckning, som är erforderlig för det med gransk- ningen avsedda syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.
2 m 0 m. Den som har att verk- ställa taxeringsrevision äger rätt att genast taga del av handlingar som skola granskas.
Prop. 1972: 145
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar som erfordras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som användas i vederbörandes verksam- het, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager.
57%
Beslut om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Finner han taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa be- gäran därom hos skattechefen i det länet.
Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har nämn- den att göra framställning därom till skattechef en.
Taxeringsrevision skall verkställas av tjänsteman, som skattechefen därtill förordnar. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bok- föring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länssty- relsen.
Tjänsteman vid länsstyrelse, som i taxeringsnämnd deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av 4 5 3 förvaltningslagen (1971: 290) utföra taxeringsrevi- sion rörande taxeringen om sär- skilda skäl föreligga. Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 16 5 2 mom.
72aå3
Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxe- ringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 5 förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skatt- skyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga här- av betingad rättelse av längden.
Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst. eller förmö- genhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,
2) uppenbar felaktighet i fråga om bel0pp som angiver fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan sär- skild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be- lopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra av-
' Senaste lydelse 1972: 83.
2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påfö- rande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller av- drag som medgives skattskyldig utan särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be- lopp framgår'av debitering, eller avdrag för premier och andra av-
Prop. 1972: 145
Nuvarande lydelse
gifter, som avses i 46 ä 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte- lagen eller motsvarande avdrag enligt 4 5 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst- skatt eller avdrag enligt 46 5 3 mom. nämnda lag eller 4 & 2 mom. nämnda förordning,
4) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller i fråga om avdrag enligt 50 5 2 mom. kom- munalskattelagen eller motsvaran- de avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller till helt övervägande del ut- gjorts av folkpension,
Föreslagen lydelse
gifter, som avses i 46 ä 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte- lagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 5 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst- skatt eller avdrag enligt 46 ä 3 mom. nämnda lag eller 4 5 2 mom. nämnda förordning eller i fråga om grundavdrag,
4) uppenbar felaktighet, varige- nom A-inkomst enligt 9 5 3 mom. förordningen om statlig inkomst- skatt betecknats som B-inkotnst,
5) uppenbarligen för lågt av— drag enligt 50 5 2 mom. kommu- nalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpen- sion,
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.
Rättelse må ske i fråga om grundavdrag endast om den be- skattningsbara inkomsten därige- nom sänkes och i fråga om annat avdrag som avses i 4 endast om därigenom beskattningsbar in- komst icke uppkommer för den skattskyldige eller makarna.
Föreligger felaktighet av angiv- na slag får myndigheten även be- sluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseen- den.
Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse en- ligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktig- het av den att som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.
Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttran- de inhämtas från taxeringsnämn- dens ordförande. Innebär ifråga-
Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordföran- de. Innebär ifrågasatt åtgärd cn-
Prop. 1972: 145 10
Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse satt åtgärd enligt andra stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hin- der härför ej möter.
ligt andra eller tredje stycket höj- ning av taxering, skall den skatt- skyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor till- ställas den skattskyldige i den ordning som i 69 5 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds bc- slut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 åå.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.
765
Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti un- der taxeringsåret.
Kommuns besvär skola anföras före utgången av september må- nad under taxeringsåret.
Kommuns besvär skola anföras före utgången av mars månad året efter taxeringsåret.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftig- het eller andra synnerliga skäl skatterätten medgiver anstånd, dock längst intill utgången av juni månad samma år.
Inkomma skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatte- rätten pröva besvären om taxeringsintendcnten helt eller delvis biträder besvären i sak.
Har skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering må besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.
116cé
l—lar skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter utgången av den i 34 5 1 mom. eller med stöd av 34 5 2 mom. föreskrivna tiden, påföres honom särskild avgift (förse- ningsavgift) med en procent av den högsta beskattningsbara in- komsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i kom- munen, samt med tre tiondels pro- cent av den vid taxeringen fast- ställda skattepliktiga förmögenhe-
Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter utgången av den i 34 ä 1 mom. eller med stöd av 34 ä 2 mom. föreskrivna tiden, påföres honom särskild avgift (förse- nin g 5 av gif t). Sådan avgift påföres annan skattskyldig än ak- tiebolag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldi- ge för inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den
Prop. 1972: 145
Nuvarande lydelse
ten i den mån den överstiger skat- tefritt belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbe- skattningen. Förseningsavgift en- ligt detta stycke för en skattskyl- dig utgår dock med högst 300 kro- nor vid en och samma taxering.
Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, bestämmes förse- ningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock minst till 100 kro- ner.
11
Föreslagen lydelse
vid taxeringen fastställda skatte- pliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skattskyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påföres för- seningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.
Har skattskyldig trots anma- ning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, bestämmes förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebo- lag.
Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshand- ling, som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som före- skrives i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.
116dä
Skattetillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skatt- skyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga upp- giftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är
att anse som ursäktlig, eller
om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Första stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.
Har skattskyldig avlidit, äger 75 5 1 mom. kommunalskattela- gen (1928: 370) motsvarande till- lämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.
Vid tillämpning av 72 ä 2 mom. kommunalskattelagen, 20 5 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 20 5 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:t meddela befrielse från avgift som avsesi 116 a eller 116 c 5.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med- delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre lydelse av 116 e å gäller fortfarande i fråga om förfarande eller under- låtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.
Prop. 1972: 145 ' 12
2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, att 69 å och 70 5 1 mom. kommunalskattela- gen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
69 ål
Svensk medborgare som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets be- tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, är icke skattskyldig här i riket för sin inkomst av berörda tjänst.
I övrigt tillämpas beträffande skattskyldig som avses i första stycket vad i denna lag föreskrives angående här i riket bosatt person. För in— komst som skall beskattas i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm på grund av sådan skattskyldigs mantalsskrivning därstädes utgår kommu- nal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål.
Vad ovan sagts gäller i tillämp- Vad ovan sagts gäller i tillämp- liga delar jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medbor- gare och bott hos honom.
(Se vidare anvisningarna.)
liga delar jämväl sådan persons make samt barn under 18 år, där- est de varit svenska medborgare och bott hos honom.
(Se vidare anvisningarna.)
705
1 m 0 m.2 Person, som tillhört främmande makts härvarande beskick- ning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjä- ning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshän- seende icke hava varit här i riket bosatt. För inkomster, vilka enligt föreskrifterna i denna lag beskattas i hemortskommunen, skall skatt av sådan person utgöras i den kommun här i riket, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret, först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, där- est de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde— lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse 1972: 77. ' Senaste lydelse 1945: 897.
Prop. 1972: 145 _ 13
3. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt
Härigenom förordnas, att 17 5 och 18 5 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
175
A svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.
Vad nu sagts gäller jämväl så- Vad nu sagts gäller jämväl så- dan persons hustru samt bam un- dan persons make samt barn un- der 18 år, därest de varit svenska der 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. medborgare och bott hos honom.
185
1 m 0 m. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskick- ning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjä- ning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänse- ende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, fri— kallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall före- legat, stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl så- Vad ovan sagts gäller jämväl så- dan persons hustru, barn under 18 dan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit bott hos honom och icke varit svenska medborgare. svenska medborgare.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en- ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings- samling.
Prop. 1972: 145 14
4. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig f örmö- genhetsskatt
Härigenom förordnas, att 17 och 18 %& förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
175
A svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.
Vad nu sagts gäller jämväl så- Vad nu sagts gäller jämväl så- dan persons hustru samt barn un- dan persons make samt barn un- der 18 år, därest de varit svenska der 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. medborgare och bott hos honom.
18å
Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den in- skränkning i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet, som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, ut- göras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att-sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit de bott hos honom och icke varit svenska medborgare. svenska medborgare.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författ- ningssamling.
Prop. 1972: 145
5. Förslag till
15
Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 4 & 3 mom. förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45
3 m 0 m. Utlänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning eller löna- de konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses icke hava varit bosatt här i riket; ej heller sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjä- nare, därest de vid sin död bodde hos honom och voro utlänningar.
3 m om. Utlänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning eller löna- de konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses icke hava varit bosatt här i riket; ej heller sådan persons make, barn - under 18 år och enskilda tjänare, därest de vid sin död bodde hos honom och voro utlänningar.
För sådana aktier och andelar i ekonomiska föreningar, som avses i 1 mom. 2 d), föreligger icke skyldighet att erlägga arvsskatt, därest de efterlämnats av utlänning, varom i föregående stycke förmäles. '
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författ- ningssamling.
6. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för tand- läkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering
Härigenom förordnas, att 8 & förordningen (1966: 138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse $%
Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosättande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke till- lämpas beträffande räkenskaper enligt denna förordning.
Skyldighet att föra räkenskaper enligt denna förordning skall vid tillämpning av allmän lag icke an- ses innebära att näringsidkaren är pliktig att föra handelsböcker.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt dårå medde— lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Prop. 1972: 145
7. Förslag till
16
Lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för päls- djursuppfödare, kreaturshandlare m. 11. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering
Härigenom förordnas, att 10 & förordningen (1966: 139) om skyldig- het för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räken— skaper som underlag för taxering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ms
Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosättande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke till- lämpas beträffande räkenskaper enligt denna förordning.
Skyldighet att föra räkenskaper enligt denna förordning skall vid tillämpning av allmän lag icke an- ses innebära att näringsidkaren är pliktig att föra handelsböcker.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde- la-d uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
8. Förslag till Lag om ändring i f örordningen:(1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering
Härigenom förordnas, att 6 5 förordningen (1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 % Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosättande av skyldighet att föra sådana böcker skall icke till- lämpas beträffande räkenskaper enligt denna förordning.
Skyldighet att föra räkenskaper enligt denna förordning skall vid tillämpning av allmän lag icke an- ses innebära att näringsidkaren är pliktig att föra handelsböcker.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde- lad uppgift utkomm-it från trycket i Svensk författningssamling.
Prop. 1972: 145 17
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 november 1972.
Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND- KVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, CARLS- SON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), m. m. och anför.
Inledning
En förenkling av deklarationsskyldigheten för folkpensionärerna har länge varit ett angeläget önskemål. Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga. Jag vill också ta upp frågor om åtgärder för att förbättra taxe- ringsmyndigheternas möjligheter att upptäcka skatteundandragande och om en utvidgning av det förenklade förfarandet vid rättelse av fel vid taxeringen. Härför krävs ändringar främst i taxeringsförordningen (1956: 623).
För att ge en bakgrund till de förslag jag lägger fram i det följande vill jag i korthet redovisa det arbete som pågår i syfte att förenkla dekla- rationsförfarandet och effektivisera taxeringsorganisationen.
Av stort intresse är de undersökningar som gäller möjligheten att in- föra en definitiv källskatt. Utredningen om definitiv källskatt har i bör— jan av detta år avlämnat ett betänkande (SOU 1972: 11) med princip- förslag till förenklad löntagarbeskattning. Utredningsuppdraget har va- rit av teknisk natur och har inte omfattat överväganden om mera djup- gående förändringar i de materiella beskattningsreglerna.
Förslaget innebär att källskatt i princip skall innehållas vid all utbe- talning av inkomst av tjänst. Källskatt betalas på huvudinkomst enligt tabell och på biinkomst med ledning av ett särskilt skattekort enligt en procentsats som den lokala skattemyndigheten fastställer i varje enskilt fall. Alla avdrag skall i princip tillgodoföras löntagaren redan vid käll- beskattningen. Detta avses ske genom att arbetsgivaren på löntagarens begäran tillgodoräknar denne avdragen eller genom särskilda jämk- ningsbeslut av den lokala skattemyndigheten. Källskatt skall betalas också på sidoinkomst av kapital och Villafastighet genom jämkningar av skatten på huvudinkomsten.
Det föreslås vidare att den lokala skattemyndigheten med ledning av
Prop. 1972: 145 18 uppgifter från arbetsgivarna efter inkomstårets utgång sammanställer en preliminär slutavräkning som utsänds till den skattskyldige. Denne granskar och kompletterar slutavräkningen och återställer den till skatte- myndigheten som därefter gör en slutlig skatteberäkning. Någon taxering avses inte behöva ske i dessa fall. Förfarandet beräknas bli tillämpligt för ca 4,5 miljoner inkomsttagare.
Utredningsförslaget har remissbehandlats. Härvid har de hörda myn- digheterna och organisationerna uttalat sitt stöd till utredningens all- männa syfte att förenkla beskattningsförfarandet. I stort sett har emeller- tid rått enighet om att betydande ändringar och schabloniseringar av de materiella skattereglerna krävs för att ett system med förenklad lönta— garbeskattning skall kunna göras praktiskt användbart. Remissorganen har därför genomgående avvisat det förslag utredningen lagt fram på grundval av nuvarande skatteregler. '
En annan viktig fråga som utretts under senare tid är taxeringsorga- nisationen i första instans. Utredningsarbetet har här bedrivits främst av statskontoret (statskontorets utredningsrapport den 22 juni 1970 med principförslag om ändrad organisation av taxeringen i första instans).
En huvudtanke i statskontorets förslag är att taxeringsnämnderna bör avlastas den stora mängden rutinarbcte som i stället bör utföras av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Vidare föreslås i rapporten att taxeringsperioden förlängs väsentligt och att ADB används i ökad utsträckning. Resurserna för kontroll av komplicerade deklaratio- ner bör också förstärkas. Den förordade reformen syftar till att ge taxe- ringsnämnderna mera tid åt taxeringamas materiella innehåll och att öka möjligheterna att upptäcka skattefusk och skatteflykt.
Utredningsrapporten har remissbehandlats. Härvid har förslaget om tjänstemannabiträde åt taxeringsnämnderna vunnit allmän anslutning. Även i övrigt har de förordade ändringarna tillstyrkts fullt ut eller i hu- vudsak av det helt övervägande antalet remissinstanser. Det har emeller- tid framhållits att en omprövning av taxeringsorganisationen inte bör ske separat utan samtidigt med att man tar ställning till frågan om defi- nitiv källskatt.
I detta sammanhang vill jag också nämna att en försöksverksamhet kommer att påbörjas som avser ökad medverkan av tjänstemän vid granskning av deklarationer i lokal taxeringsnämnd. Verksamheten sker vid 1973 års taxering.
Nuvarande ordning
Deklarationsskyldigheten
'Bestämmelsema om deklarationsskyldighct för inkomst och förmö- genhet ges i 22 & taxeringsförordningen (1956: 623-TF). De har i huvud- sak följande innebörd.
Prop. 1972: 145 19
Fysisk person som varit bosatt i riket hela beskattningsåret och inte erlagt sjömansskatt är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklara- tion om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 4 500 kr. För skattskyldig som varit bosatt här bara en del av beskattningsåret eller som under året erlagt sjömansskatt är deklarationspliktsgränsen i stället 100 kr.
Fysisk person skall vidare deklarera utan anmaning om hans skatte- pliktiga tillgångar enligt 3 5 1 mom. förordningen (1947: 577) om stat- lig förrnögenhetsskatt under beskattningsåret haft ett värde överstigande 150 000 kr. Deklarationsskyldighet utan anmaning åvilar också den för vilken garantibelopp för fastighet skall tas upp som skattepliktig inkomst.
Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten tas hänsyn enbart till skattepliktig inkomst och förmögenhet.
I fråga om personer som taxeras enligt de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet. Be- träffande den som skall taxeras också för barns förmögenhet skall hän- syn tas härtill då deklarationsskyldigheten bestäms.
Efter anmaning skall också den, som eljest är befriad från deklara- tionsskyldighct, lämna deklaration.
Deklarationskontrollen
Indelning :" taxeringsdistrikt m. m.
I varje län skall finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxerings- distrikt. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxerings- nämnd som verkställer taxering inom distriktet i den mån detta inte an— kommer på annan taxeringsnämnd.
I fögderi skall finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer, oskif— tade dödsbon och familjestiftelser med inkomstförhållanden av mera in- vecklad beskaffenhet.
I län skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser. Bl. a. aktiebolag taxeras i sistnämnda slags nämnder (4 & TF).
Indelningen i taxeringsdistrikt beslutas av länsstyrelsen (5 5). För särskild taxeringsnämnd, som taxerar fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser med inkomstförhållanden av mera inveck- lad beskaffenhet, skall länsstyrelsen förordna en eller flera taxerings- assistenter att biträda nämnden (6 & 2 mom.).
Prop. 1972: 145 20
Uppgiftsskyldighet
Var och en bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, lämna de upplysningar till ledning för egen taxering, som kan vara av betydelse för taxeringen (31 ä 1 mom. TF).
TF ålägger vidare var och en att efter anmaning och i den omfattning, som anges i anmaningen, lämna de ytterligare upplysningar som behövs för kontroll av egen deklaration eller eljest för egen taxering. Den som är deklarationsskyldig skall efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller annan jämförlig handling, som behövs för kontroll av deklarationen (31 5 2 mom.).
Taxeringsrevision
Taxeringsrevision får äga rum hos envar för att kontrollera att dekla- rations- eller uppgiftsskyldighet enligt TF fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevision får dock ej göras hos statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.
Vid taxeringsrevision får granskning avse räkenskaper och anteck— ningar med därtill hörande verifikationer samt korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten, allt i den omfattning som finns erforderlig. I fråga om bokföringspliktig skattskyldig får även göras kassainventering och lagerinventering.
Då taxeringsrevision sker beträffande visst beskattningsår får också det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas (565 1 mom. TF).
Den som verkställer taxeringsrevision får påfordra att i den utsträck- ning, som behövs för det med granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas. Den hos vilken revision sker är skyldig att lämna de upplysningar som fordras för revisionens verk— ställande, att lämna tillträde till de lokaler, som används i verksamhe- ten, samt lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varu- lager (56 ä 2 mom.).
Taxeringsrevision skall så långt möjligt ske så att den inte hindrar verksamheten för den som undergår revision.
skattechefen får, när det är påkallat, bestämma tid och plats för re- visionen. Denna får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas.
Böcker och andra handlingar som överlämnats för taxeringsrevision får inte vara tillgängliga för annan än den som utför revisionen och bi- träden till honom samt den som har att övervaka revisionen (565 3 mom.).
Den som verkställer taxeringsrevision får ta del av handling av bety- delse för revisionen även om den omfattas av tystnadsplikt hos den skatt- eller uppgiftsskyldige. Vill denne åberopa särskilda omständighe-
Prop. 1972: 145 21
ter som skäl för att utlämna handlingen får länsskatterätten på ansökan besluta att handlingen skall undantas från revisionen. Mot skatterättens beslut får talan inte föras (56 ä 4 mom.).
Beslut om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Denne får upp- dra sådant beslut åt bl. a. chefen för revisionsenheten (57 5).
Underlåter den hos vilken taxeringsrevision sker att tillhandahålla rä- kenskaper eller andra handlingar får den som beslutat revisionen före- lägga vite på högst 5 000 kr. (58 och 123 55). Vite utdöms av länsskatte- rätten (124 5).
Departementschefen
Allmänt
Förfarandet vid deklaration och taxering är f. n. föremål för en över- syn. Jag har inledningsvis i korthet redogjort för de undersökningar som redan utförts. Enligt min mening bör utredningsarbetet nu fortsätta med en fördjupad analys av de framlagda principförslagen om förenklad löntagarbeskattning och ny taxeringsorganisation i första instans. Härvid bör förslagen konkretiseras och föras ut i detalj. Även frågor inom angränsande delar av beskattningsorganisationen torde böra tas upp. Jag avser att uppdra den fortsatta utredningen åt statskontoret och riks- skatteverket. Jag beräknar att utredningsarbetet mot slutet av år 1973 förts så långt att en mera samlad bedömning av de olika frågorna kan göras.
Översynen av deklarations- och taxeringsförfarandet syftar till en effektivare skattekontroll samt ökad rättvisa och likformighet inom beskattningen. Hittills vunna erfarenheter tyder på att påtagliga för- bättringar i dessa hänseenden kan vinnas genom förenkling av dekla- rationsskyldighcten och ökat biträde av tjänstemän vid deklarations- granskningen.
I avvaktan på resultatet av utrcdningsarbetet bör emellertid nu göras sådana ändringar som bedöms angelägna och som ligger i linje med den utveckling som eftersträvas. Så är fallet med de åtgärder som jag förordar i det följande.
Deklarationsskyldigheten
Källskatteutredningens arbete och remissbehandlingen därav har ut- visat att en definitiv källskatt för det stora flertalet inkomsttagare inte är möjlig med nuvarande materiella skatteregler. Huruvida en sådan beskattning kan genomföras i samband med en genomgripande reform av hela skattesystemet får prövas om en sådan reform blir aktuell.
För folkpensionärerna är frågan om en förenkling av deklarations-
Prop. 1972: 145 22
skyldigheten i ett annat läge. Ett stort antal folkpensionärer har visser- ligen pension som överstiger deklarationspliktsgränsen 4 500 kr. De är därför skyldiga att avlämna självdeklaration. Men de har samtidigt rätt till extra avdrag vid taxeringen med så stort belopp att någon beskatt— ningsbar inkomst inte uppkommer. Någon skatt påförs alltså inte i dessa fall.
Att denna grupp inkomsttagare är deklarationsskyldig är helt onö- digt. I viss utsträckning förekommer i praktiken att deklaration inte av- ges i dessa fall. Många i denna grupp fullgör emellertid sin deklarations- skyldighct. Självdeklarationerna är visserligen tämligen enkla att utföra och att kontrollera. Men de medför ändå besvär för inkomsttagarna och ett merarbete för myndigheterna vid sortering och granskning av dekla- rationsmaterialet. Jag föreslår att hela denna grupp undantas från dekla— rationsskyldighct utan anmaning.
I fråga om avgränsningen av den grupp som bör befrias från deklara- tionsplikt vill jag anföra följande.
Rätten till skattefrihet genom extra avdrag vid taxeringen gäller i första hand personer med enbart folkpension inklusive pensionstillskott. Rätten till skattefrihet gäller emellertid även om pensionären har en mindre inkomst vid sidan om folkpensionen. Sidoinkomsten kan här uppgå till högst 1 500 kr. för ensamstående och högst 2 000 kr. för ma- kar gemensamt. Från kommunalt bostadstillägg bortses eftersom detta numera inte är skattepliktigt.
Förmögenhetstillgångar på upp till 50 000 kr. påverkar inte rätten till extra avdrag och därmed inte heller skattefriheten för pensionsinkoms— ten. Vid förmögenheter överstigande 50 000 kr. minskar det extra av— draget successivt och skatt kan uppkomma även på folkpensionen.
I fråga om gifta pensionärer bedöms rätten till extra avdrag med hän- syn till båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Det in- nebär att en gift person med enbart folkpension inte behöver betala skatt om även maken har enbart folkpension och den sammanlagda sidoin— komsten utgör högst 2000 kr. Men har makenförutom folkpension t. ex. full tilläggspension beskattas båda makarnas inkomst i princip fullt ut. I fråga om förmögenhet reduceras regelmässigt det extra avdra- get omsumman av makarnas nettoförmögenhet överstiger 50 000 kr.
Befrielsen från deklarationsskyldighct bör självfallet omfatta enbart de fall där någon skatt normalt inte uppkommer. Jag föreslår därför att be— frielsen omfattar ensamstående folkpensionär med inkomst av folkpen- sion och därutöver sidoinkomst före avdrag på högst 1 500 kr. samt gifta pensionärer där sådana inkomstförhållanden gäller för makarna tillsam- mans. Som ytterligare förutsättning bör gälla att de skattepliktiga för- mögenhetstillgångarna inte överstiger 50 000 kr. för ensamstående eller för makarna tillsammans. Vidare bör pensionären ha varit bosatt i lan- det hela beskattningsåret.
Prop. 1972: 145 23
Med angivna utformning av deklarationspliktsgränsen bortfaller den obligatoriska deklarationsskyldighcten i fråga om inkomst för över 300 000 folkpensionärer.
En pensionär som ensam eller tillsammans med sin make har högre sidoinkomst än 1 500 kr. eller förmögenhetstillgångar överstigande 50 000 kr. skall deklarera på samma sätt som hittills. Detsamma gäller i fråga om deklarationsskyldighct på grund av fastighets- eller förmö- genhetsinnehav.
Slopandet av deklarationsskyldigheten leder, som framgått av det före- gående, inte till någon minskning av den totala beskattningsbara inkoms- ten eller förmögenheten i landet. Något skattebortfall uppkommer därför inte.
Förslageti denna del föranleder ändring i 22 & 3 mom. TF.
Deklarationskontrollen
Indelningen i taxeringsdistrikt
Som framgår av vad jag tidigare anfört sker taxeringsarbetet i första. instans inom tre olika slags taxeringsdistrikt. Flertalet inkomsttagare taxeras i lokalt taxeringsdistrikt. Fysiska personer, dödsbon och familje- stiftelser med mer invecklade inkomstförhållandcn taxeras i särskilda taxeringsdistrikt. Övriga skattskyldiga, främst aktiebolag och ekono- miska föreningar, hänförs likaledes till särskilda taxeringsdistrikt.
I fråga om aktiebolag med ett fåtal delägare innebär gällande uppdel- ning i taxeringsdistrikt att delägarna och bolagen taxeras av skilda taxe- ringsnämnder. De olika nämnderna bör visserligen samråda i dessa fall men samarbetet är svårt att upprätthålla i praktiken. För att få en riktig taxering av fåmansbolagen och deras delägare är det emellertid nödvän— digt att deras taxeringar handläggs i ett sammanhang. Dessa bolag be- driver givetvis i flertalet fall normal ekonomisk verksamhet. Men det fö- rekommer i viss utsträckning att bolagen begagnas för skatteundandra- gande i olika former. Som exempel kan nämnas transaktioner i syfte att fördela inkomst på flera personer, förskjuta inkomst framåt i tiden, utta— ga rörelseöverskott som lån i stället för rätteligen skattepliktig inkomst.
Det är sålunda från kontrollsynpunkt av väsentlig betydelse att fåmans- bolagens och deras ägares taxeringar handläggs i ett sammanhang. Det bör därför öppnas möjlighet att hänföra ägare av fåmansbolag till samma taxeringsdistrikt som bolaget. Med fåmansbolag har jag här avsett bolag med sådan ägarkrets som åsyftas i 54 & femte stycket kommunalskatte- lagen (1928: 370 KL). Detsamma bör gälla även i fråga om ägare av ekonomisk förening. Den närmare fördelningen av deklarationer an- kommer sedan enligt TF på den lokala skattemyndigheten efter samråd med skattechefen i länet.
Samordningen av taxeringarna bör emellertid inte nu vara obligatorisk
Prop. 1972: 145 24 eftersom det i vissa fall kan vara svårt att i praktiken genomföra en så- dan ordning, t. ex. i fråga om skattskyldiga i olika län. Vid statskontorets och riksskatteverkets fortsatta utredningsarbete rörande taxeringsorgani- sationen bör man söka finna lämpliga rutiner i detta hänseende som kan möjliggöra en generell samordning.
Jag vill erinra om att hela frågan om beskattningen av fåmansbolagen utreds av företagsskatteberedningen.
Jag föreslår att ägare av fåmansbolag och personer som ensamma eller tillsammans med ett fåtal andra äger andelarna i ekonomisk för- ening där så kan ske hänförs till samma taxeringsdistrikt som bolaget
eller föreningen. Förslaget föranleder ändring av 4 & fjärde och femte styckena TF.
Taxeringsassisten terna
De särskilda taxeringsnämnder, som enligt vad jag nyss sagt taxerar fysiska personer m.fl. med invecklade inkomstförhållanden, biträds av taxeringsassistent. Denne är tjänsteman hos länsstyrelsen och placerad hos länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten. Bland hans arbets- uppgifter ingår granskning av deklarationer, upprättande av förslag till taxeringar och föredragning i nämnden. Han är däremot inte ledamot av nämnden och deltar inte i dess beslut. Ordningen med taxeringsassistenter som biträde åt taxeringsnämndsordföranden infördes vid 1958 års taxe- ring. Den har fungerat bra och förbättrat kvaliteten på taxeringsarbetet . i de nämnder där assistent förordnats.
För de särskilda taxeringsnämnder som enligt 4 & femte stycket TF taxerar bl. a. aktiebolag och ekonomiska föreningar förordnas inte taxe- ringsassistent. Skälet härtill torde ursprungligen ha varit att dessa nämn- der -förutsatts vara sammansatta så att erforderlig sakkunskap fanns hos nämndens ordförande och kronoombud. Emellertid har det under senare tid visat sig svårt att få ett tillräckligt antal bolagsnämnder med lämplig sammansättning. Behov finns därför att tillföra även sådana nämnder den sakkunskap som en taxeringsassistent representerar. Med hänsyn härtill föreslår jag att länsstyrelsen får möjlighet att förordna taxeringsassistent även för de särskilda taxeringsnämnder som taxerar bl. a. aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Förslaget syftar inte i och för sig till en utökning av antalet tjänster som taxeringsassistent utan avser bara att låta länsstyrelserna inom ramen för tillgängliga resurser fördela tillgänglig arbetskraft på lämpligaste sätt. -
Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändring i 6 ä 2 mom. TF.
T axeringsrevision m. m.
För att taxeringarna skall kunna bli i möjlig mån likformiga och rätt- visa har de skattskyldiga ålagts en vidsträckt upplysningsplikt gentemot taxeringsmyndigheterna. Upplysningsplikten omfattar ytterst alla uppgif-
Prop. 1972: 145 25
ter som behövs för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Även i fråga om andra skattskyldiga finns en om- fattande uppgiftsskyldighet. För att kunna kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter för egen och andras taxering får taxeringsmyndighe- terna ta del av handlingar och verifikationer som rör den skattskyldiges ekonomiska förhållanden. I regel sker kontrollen genom enstaka för- frågningar eller uppmaningar att förete en eller annan handling.
Om mera ingående kontroll behövs kan taxeringsrevision tillgripas. En taxeringsrevision kan i vissa fall vara partiell och avse bara en del av den skattskyldiges verksamhet. I andra fall kan en fullständig revision göras som omfattar hela den skattepliktiga verksamheten och i fråga om fy- siska personer den skattskyldiges totala ekonomiska förhållanden. Även den skattskyldiges familjesituation och personliga förhållanden omfattas ibland av granskningen. En ingående granskning av en skattskyldigs för- hållanden är emellertid ibland den enda möjligheten att upptäcka kvali- ficerat skatteundandragande i olika former. Erfarenheten från senare år visar att betydande skattefusk och skatteflykt kunnat uppdagas först sedan fullständig taxeringsrevision företagits och man därvid granskat såväl den skattskyldiges förvärvsverksamhet som hans ekonomiska trans- aktioner av mera privat natur. Taxeringsrevision hos rörelseidkare och bolag omfattar i princip också momsbeskattningen och har en kontroll- funktion också beträffande den indirekta beskattningen. Taxeringskon- troll genom revision är alltså många gånger nödvändig för att uppnå en riktig taxering i det enskilda fallet. Jag vill i sammanhanget framhålla att självdeklarationer och handlingar som upprättas vid taxeringsrevi- sion är sekretesskyddade och att taxeringsmyndighetema har en långt gående tystnadsplikt.
Erfarenheterna från det praktiska taxeringsarbetet ger vid handen att de skattskyldiga normalt fullgör sin uppgiftsskyldighet och att myndig- heterna bereds tillfälle att utföra den granskning som behövs. I de fall den skattskyldige undandrar sig skyldigheten att ställa kontrollmaterial till förfogande eller att medverka vid taxeringsrevisionen har det emel- lertid visat sig att den som verkställer kontrollen kan ha svårighet att skaffa sig de uppgifter han behöver. Jag vill här ta upp frågor om ökade möjligheter för taxeringsrevisorema att fullgöra sina uppgifter. Jag vill understryka att de åtgärder jag kommer att förorda inte innebär någon ändring för det stora flertalet skattskyldiga som lojalt fullgör sina ålig— ganden då de blir föremål för taxeringskontroll. De riktar sig bara mot dem som utnyttjat nuvarande bestämmelser för att undandra sig sina skyldigheter.
Enligt 56 ä 1 mom. tredje stycket TF får vid taxeringsrevision gransk- ning ske av räkenskaper, handlingar m.m. som rör verksamheten ”i den omfattning som finnes erforderlig”. Genom den bestämning i granskningsrätten som ligger i orden ”i den omfattning som finnes er-
Prop. 1972: 145 26
forderlig” har man velat skapa möjlighet att begränsa revisionen till de delar av verksamheten som varit aktuella för granskning. I många fall kan nämligen det med kontrollen avsedda syftet nås genom stick- provsundersökningar eller endast partiell revision.
Bestämmelsen har emellertid i vissa fall berett svårigheter vid till- lämpningen. Det har hänt att skattskyldiga, då taxeringsrevisor begärt att få del av en handling, gjort gällande att handlingen inte varit er— forderlig för revisionen och därför inte behövde tillhandahållas. Det är emellertid helt klart att bestämmelsen förutsätter att ifrågavarande bedömning görs av taxeringsrevisorn.
Jag förordar mot bakgrund av det anförda att 56 ä 1 mom. tredje stycket TF ändras så att det klart framgår att den som verkställer taxe- ringsrevision i princip har rätt att ta del av alla räkenskaper, hand- lingar m. ni. som hör till verksamheten. En begränsning så långt möj- ligt av revisionens omfattning torde ändå erhållas genom föreskriften i 3 mom. första stycket.
Taxeringsrevision sker normalt först sedan den deklarations- eller uppgiftsskyldige underrättats om revisionen och på tid som parterna kommit överens om. Det har emellertid förekommit att skattskyldig, sedan revision beslutats, förhalat tidpunkten för dess verkställande. För att hindra sådant förfarande har i 56 ä 2 mom. TF tagits in en bestäm— melse enligt vilken taxeringsrevisor får påfordra att i den utsträckning. som är erforderlig för det med granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas. Häri ligger också att skatte- chefen då han utnyttjar sin befogenhet att redan från början bestämma tid och plats för revisionen kan göra detta utan att den skattskyldige underrättas i förväg om revisionen.
Vid granskningens utförande är den skattskyldige pliktig att till- handahålla handlingar, lämna tillträde till lokaler m.m. så att gransk- ningen kan utföras. Även i detta hänseende torde bestämmelsen om att taxeringsrevisor får påfordra att omedelbart få ta del av handlingar vara tillämplig.
Bestämmelsernas nuvarande utformning har emellertid i vissa fall berett svårigheter i det praktiska revisionsarbetet. Uttrycket ”påfordra att genast få taga del av handlingar” har av en del skattskyldiga tolkats så att taxeringsrevisor visserligen kan begära att genast få ta del av handlingarna men att han inte har någon ovillkorlig rätt att genast ta del av materialet. Taxeringsrevisom har i sådana fall haft svårt att omedelbart få tillgång till handlingarna i fråga och den skattskyldige har ibland beretts en tidsfrist som gett honom möjlighet att justera hand- lingarna, exempelvis för att dölja skatteundandragande.
Också den begränsning som ligger i att taxeringsrevisoms gransk- ningsrätt gäller "i den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda syftet” har utnyttjats av de skattskyldiga i lik-
Prop. 1972: 145 27
nande syfte. Det har sålunda gjorts gällande från skattskyldigas sida att en handling som granskningsmanuen velat ta del av inte kunde an- ses vara erforderlig för revisionens syfte och därför inte behövde utläm- nas. För taxeringsrevisorn innebär bestämmelsen att han tvingas på ett tidigt stadium av revisionen bestämma vilka handlingar han skall begära att få del av. Detta är självfallet svårt eftersom han inte i förväg vet vilka handlingar som kan finnas i verksamheten.
De svårigheter som uppkommit genom den nuvarande utformningen av bestämmelsen bör undanröjas. Jag föreslår därför att 56 5 2 mom. TF ges en lydelse som direkt anger att taxeringsrevisor har rätt att genast ta del av alla handlingar som hör till verksamheten. Presum- tionen bör här vara att alla handlingar som finns i lokal med anknytning till verksamheten eller hos den granskades ombud i dennes lokaler anses höra till densamma.
Enligt 56 ä 1 mom. fjärde stycket TF får vid taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår också det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas. Bestämmelsen innebär att taxeringsrevision beträffande det löpande året inte får göras för sig utan enbart i sam- band med att deklarations- och uppgiftsskyldighet för förflutet be- skattningsår kontrolleras. Bestämmelsens utformning sammanhänger med att den deklarations- och uppgiftsskyldighet som skall kontrolleras normalt uppkommer först efter utgången av ett beskattningsår.
I vissa fall behöver också det löpande årets räkenskaper granskas utan samband med kontroll av ett redan förflutet beskattningsår. Som exempel kan jag nämna den situation som föreligger då ett nybildat aktiebolag startar eller övertar en verksamhet. Bolagets räkenskapsår kan då bestämmas så att deklaration inte skall avges för ett visst taxe- ringsår. Aktieägaren som redovisar intäkt av tjänst från bolaget skall emellertid taxeras för kalenderår. För att kunna kontrollera del- ägarens taxering är det i ett sådant fall av väsentlig betydelse att kunna ha tillgång till bolagets räkenskaper redan innan det avlämnat sin första deklaration. Även i fråga om bolagets egen fram- tida taxering är det av vikt för taxeringsmyndigheterna att kunna ta del av de löpande räkenskaperna. Erfarenheten har visat att oriktigheter eller försök till skatteundandragande ofta sker i samband med att verk- samhet överförs från enskild person till aktiebolag eller från ett äldre aktiebolag till ett nybildat sådant.
Det finns sålunda ett påtagligt behov av att i vissa fall verkställa taxeringsrevision av det löpande årets räkenskaper. Jag förordar att 56 5 1 mom. TF ändras så att detta blir möjligt.
Enligt 31 ä 2 mom. andra stycket TF skall deklarationsskyldig efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, kvitto m.m. för kontroll av deklaration. Jag föreslår en redaktionell ändring av lagrummet för att klargöra att mer än en handling av angivet slag kan infordras.
Prop. 1972: 145 28
I detta sammanhang vill jag också ta upp en fråga om jäv för taxe- ringsfunktionärer. På detta område gäller fr.o.m. den 1 juli 1971 för— valtningslagens (1971: 290) bestämmelser. Enligt 4 & 3 nämnda lag är den som har att handlägga ärende jävig bl. a. om ärendet blivit anhäng— igt hos myndigheten efter överklagande eller underställning eller på grund av tillsyn över annan myndighet och han tidigare hos den under- ordnade myndigheten deltagit i den slutliga handläggningen av ärende som rör saken (tvåinstansjäv). Enligt 4 & 5 föreligger jäv också om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till tjänstemannens opartiskhet i ärendet (grannlagenhetsjäv).
För att få kvalificerad personal i de särskilda taxeringsnämnderna brukar länsstyrelserna som taxeringsnämndsordförande och kronoom- bud förordna egna befattningshavare, vanligen taxeringsrevisorer och erfarna taxeringsassistenter. Särskilt i mindre län kan därigenom en taxeringsrevisor eller assistent komma att taxera en betydande del av t.ex. aktiebolagen i länet. När dessa personer i sitt ordinarie arbete förordnas att utföra taxeringsrevision kommer förordnandet många gånger att gälla skattskyldig som de tidigare taxerat.
Skulle jävsbestämmelsen i 4 5 3 förvaltningslagen tillämpas i nyss— nämnda fall uppkommer emellertid betydande svårigheter vid arbetet inom länsstyrelsernas revisionsavdelningar, eftersom den för revision avsedda personalen i stor utsträckning blir ur stånd att fullgöra sina sed— vanliga uppgifter. Möjligheterna att successivt omfördela revisionsupp— dragen med hänsyn till uppkommande jäv torde i regel vara små. Re- sultatet skulle självfallet bli att kontrollen av framför allt rörelseidkares deklarationer och därmed möjligheten att åstadkomma en riktig taxering av dessa skattskyldiga försämrades eller äventyrades.
Enligt min mening bör dessa personer i förevarande fall kunna utföra taxeringsrevision. Detsamma gäller i fråga om kommunal taxeringsre- visor som handlagt taxering i taxeringsnämnd. Jag förordar därför att en regel av denna innebörd tas in i TF. Regeln bör emellertid endast gälla för det fall att arbetssituationen inom revisionsavdelningen inte lämpligen medger att annan person förordnas att verkställa revisionen.
Enligt min uppfattning behöver inga allvarliga betänkligheter hysas mot en regel av denna innebörd. I det helt övervägande antalet fall torde handläggningen i taxeringsnämnden ha varit rutinbetonad eller över hu- vud taget okontroversiell. Det torde i en sådan situation inte finnas an- ledning anta att den som förordnats verkställa revisionen skulle bedriva arbetet på ett för den skattskyldige oförmånligt sätt. Härtill kommer att den som utför taxeringsrevision inte fattar beslut om taxeringen. Frå- gan huruvida det material, som kommit fram vid taxeringsrevisionen, skall läggas till grund för yrkande angående taxeringen och hur ett så- dant yrkande skall avfattas, bestäms av skattechefen eller den han för- ordnat därtill.
Prop. 1972: 145 29
Även om möjlighet öppnas att i vissa fall göra undantag från regler- na om tvåinstansjäv gäller i princip bestämmelserna om grannlagenhets- jäv. Som JO framhållit och som påpekats i prop. 1971: 60 (s. 80—81) kan emellertid situationen vara sådan att jäv inte kan anses föreligga t. ex. om flera år förflutit eller om den skattskyldige flyttat till annat taxeringsdistrikt eller om det tidigare ärendet varit helt okontroversiellt.
Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändring i 57 & TF.
Förenklat rättelseförfarande
Som ett led i strävandena att förenkla taxeringsförfarandet och göra det snabbare infördes år 1965 möjlighet för den myndighet som för taxeringslängderna att självmant rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. Det rörde sig här om felräkningar eller fel- överföringar i deklaration eller uppenbara felaktigheter i fråga om avdragsbelopp av schablonkaraktär och vidare om uppenbar felaktig- het i fråga om ortsavdrag, allt såvitt rättelserna ej medförde höjning av den beskattningsbara inkomsten. Sedermera har rättelsemöjligheten utvidgats till att avse även s.k. extra avdrag för folkpensionärer, vilket även det medges schablonmässigt (prop. 1969: 147, SFS 1969: 709). Utom såvitt avsåg ortsavdrag eller extra avdrag borttogs samtidigt den begränsning som låg i villkoret att rättelse inte fick ske om höjning av taxeringen skulle bli följden. I fråga om extra avdrag innebar änd- ringen att rättelse fick göras endast om därigenom beskattningsbar inkomst inte uppkom för den skattskyldige eller de samtaxerade skatt- skyldiga. Bestämmelserna i detta hänseende finns intagna i 72 a % TF.
Som synes avser rättelsemöjligheterna felaktigheter av i huvudsak teknisk karaktär. Med hänsyn till både det allmännas och de skatt- skyldigas intressen är det i sådana fall angeläget att rättelse sker snabbt och utan omgång och, som fallet ofta är i praktiken, på initiativ av skattemyndighet utan att den skattskyldige behövt påtala felet. Er- farenheterna av detta system är också mycket goda. Det torde knap- past ha förekommit fall där rättelse har föranlett besvär till prövnings— nämnd eller numera länsskatterätt. I Stockholms fögderi har 3 070 taxe- ringar år 1971 rättats i denna ordning. Fördelen av att länsskatterätter- na avlastas blir särskilt markant mot bakgrunden av den i övrigt ökade arbetsbelastningen på dessa domstolar.
Vad som i första hand ger mig anledning att föreslå vissa ändringar av de gällande reglerna i förevarande hänseende är det läge som blivit följden av att grundavdrag skall avtrappas på visst sätt med stigande inkomst. Som framgått kan felaktighet i fråga om grundavdrag f.n. rättas endast om den beskattningsbara inkomsten därigenom sänks. Själva avtrappningen av grundavdraget är emellertid direkt knuten till storle- ken av den statligt taxerade inkomsten. Det saknas här anledning att
Prop. 1972: 145 30
inte låta längdförande myndighet företa rättelse om grundavdraget blivit felaktigt vid ADB-behandlingen eller om en ändring av grundavdraget måste vidtas på grund av rättelse som i sig ger höjd taxerad inkomst. Före avtrappningen är grundavdraget lika för alla fysiska personer, som varit bosatta här i landet under större delen av beskattningsåret. Vid bosättning under kortare tid medges grundavdrag med lägre belopp. Jag anser det inte ligga något betänkligt i att låta rättelse ske även när grund- avdraget blivit felaktigt i fall som sist avses, såvitt det rör sig om uppen- bara felaktigheter. Grundavdragets belopp framkommer här som resul- tatet av en rent teknisk beräkning. Jag förordar således att rättelse av grundavdrag skall få ske även om den beskattningsbara inkomsten där- igenom höjes. I fråga om extra avdrag för folkpensionärer förordar jag endast den ändringen att rättelsemöjligheten utvidgas till att omfatta alla fall som medför sänkning av beskattningsbar inkomst, således även fall där den beskattningsbara inkomsten inte helt undanröjs genom rättelsen. Det rör sig här ofta om en schablonmässig tillämpning av regler enligt riksskatteverkets anvisningar.
Även i ett annat avseende bör 1970 års skatteregler föranleda en utvidgning av rättelsemöjligheterna. Skattereformen upptog bl. a. olika beskattningsregler för inkomst av arbete, A-inkomst, och inkomst av kapital och liknande, B-inkomst. De skattskyldiga markerar i själv- deklarationen huruvida en inkomst enligt deras uppfattning är A- eller B-inkomst. Beslut om inkomstens karaktär fattas av taxeringsnämnden och är en del av taxeringsbeslutet. Ändring bör i princip kunna ske en- dast genom beslut av länsskatterätt eller högre instans. Emellertid har det visat sig att vissa skattskyldiga av misstag markerat inkomst av jord- bruksfastighet eller rörelse som B-inkomst i deklarationen, trots att det uppenbarligen varit fråga om en inkomst som grundat sig på den skatt- skyldiges eget arbete i mer än ringa omfattning. dvs. en A-inkomst. I en del fall har taxeringsnämnderna inte observerat detta. Följden har blivit att dessa inkomster även vid taxeringen rubricerats som B-inkomst. I vissa fall kan detta leda till högre skatt än om inkomsten bedömts som A-inkomst. Enligt min mening bör det förenklade rättelseförfarandet omfatta även en omrubricering från B—inkomst till A-inkomst där taxeringsnämndens beslut om inkomstens karaktär är uppenbart fel— aktigt.
Av vad jag uttalat har framgått att rättelse i ett avseende, t. ex. av en felräkning beträffande ett inkomstbelopp, kan ha som följd att ändring bör vidtas i den skattskyldiges eller makens taxering även i något annat avseende. Som exempel kan jag nämna det fall att en ändring av ett inkomstbelopp föranleder ändrat belopp för den skattskyldiges eget förvärvsavdrag eller att sådant avdrag —— som numera tillkommer den make som har den lägsta inkomsten — övergår till den andre maken. En ändring av anteckning om antal dagar för sjöinkomst kan påverka
Prop. 1972: 145 31
rätten till grundavdrag för landinkomst. Sådana följdändringar bör få göras av myndigheten endast om ändringen är sådan som skulle kunna företas självständigt som rättelse av uppenbar felaktighet, vilket ju är fallet i de av mig anförda exemplen. Blir det nödvändigt med en följd- ändring av annat slag, bör däremot gälla, att frågan om rättelse skall överlämnas till skatterätten för bedömning. Jag föreslår att en bestäm- melse införs i TF enligt de riktlinjer jag nu angett.
Rättelsemöjligheten bör också avse uppenbar felaktighet i fråga om uppgift i inkomstlängden till ledning för påförande av skogsvårdsav- gift. De värden som här avses framgår av fastighetslängden och rättel- sen kan alltså endast avse en klar felöverföring.
Jag vill slutligen ta upp en fråga om handläggningen av rättelseären- den. I 72 a & femte stycket TF föreskrivs att yttrande skall, om detta ej är överflödigt, inhämtas från taxeringsnämndsordföranden innan rät- telse beslutas. Det torde vara sällsynt att ett sådant yttrande kan vara till någon egentlig ledning när det gäller att rätta fel av den art som avses i 72 a 5. Ett iakttagande av kommuniceringsföreskriftcn är därför i de flesta fall bara ägnat att medföra extraarbete och förlängd hand- läggningstid. I praktiken torde också yttrande begäras relativt sällan. Jag förordar därför att bestämmelsen ändras så att yttrande skall inhämtas bara i det fall det behövs för utredningen.
Kommuns besvärsrätt
Enligt 74 & TF har kommun besvärsrätt över taxeringsnämnds beslut i fråga om kommunal inkomstskatt. Den kommunala besvärsrätten moti- veras bl. a. av att kommunerna har ett självständigt intresse att bevaka vissa frågor, t.ex. fördelningen av inkomst mellan olika kommuner, vilken fördelning saknar betydelse för den statliga beskattningen.
Kommun kan f. n. anföra besvär till länsskatterätten intill utgången av september månad under taxeringsåret och har således en och en halv månad längre besvärstid än skattskyldig, som skall ha inlämnat sådana besvär senast den 15 augusti. Den längre besvärstiden för kommunen motiveras givetvis av att kommunen har särskilda intressen att bevaka i fråga om taxeringen till kommunal inkomstskatt, vilket kräver att till- räcklig tid står till förfogande för granskning av taxeringen (jfr prop. 1969: 96 s. 28).
Det har emellertid i praktiken visat sig att många kommuner skulle behöva avsevärt längre besvärstid för att kunna tillvarata sin rätt. Det- ta gäller särskilt för de kommuner, där kommunalt anställd taxerings- revisor har att bevaka kommunens skatteintressen och det således kan utföras en mer ingående granskning av taxeringarna från kommunens sida under en längre tidrymd. De önskemål om förlängning av besvärs- tiden som framförts från kommunalt håll anser jag därför böra beaktas.
Prop. 1972: 145 32
Lämpligen bör förlängningen dock bestämmas så, att vederbörande taxe- ringsintendent har tidsutrymme att efter utgången av besvärstiden även för kronans räkning framställa det yrkande om ändring i taxeringarna, som kan anses påkallat. Taxeringsintendentens besvärstid går ut den 30 april.
Jag föreslår att besvärstiden för kommun förlängs till utgången av mars månad året efter taxeringsåret. Förslaget föranleder ändring i 76 & TF.
Skattetillägg och förseningsavgift
Bestämmelser om förseningsavgift och skattetillägg vid underlåtenhet att i rätt tid lämna självdeklaration resp. vid felaktig uppgift i deklara— tion m.m. infördes år 1971 och tillämpas första gången vid årets taxe— ring.
Förseningsavgiften utgår, lika för alla skattskyldiga, med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten och med tre tiondels procent av den del av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger skatte- fritt belopp. Avgiften är maximerad till 300 kr. Lämnas inte deklara- tion efter anmaning, fördubblas avgiften och utgår då med minst 100 kr.
I stort sett synes avgiften ha fyllt sin funktion att förmå de skattskyl- diga att lämna deklarationer i rätt eller i varje fall rimlig tid. Beträf- fande en bestämd grupp skattskyldiga kan emellertid avgiften sägas ha fungerat otillfredsställande. Det rör sig om den stora mängd aktiebolag, som kommit till under de senaste åren, och som ägs av bara en eller ett fåtal personer. Dessa bolag driver i en del fall inte någon verksam— het men de är likväl utan undantag deklarationsskyldiga. Bolagen underlåter i ökande antal konsekvent att avlämna någon självdeklara- tion eller på annat sätt ta kontakt med taxeringsmyndigheterna. Efter- som dessa bolag ofta inte åsätts taxering kan enkel förseningsavgift inte påföras med nuvarande bestämmelser. Bolagen anmanas givetvis att deklarera men mycket ofta utlöses inte den försändelse som innehåller sådan anmaning. I sådant fall kan inte heller dubbel förseningsavgift på- föras. Om taxering inte kan ske i brist på underlag, vilket är normalfal- let, kan således förseningsavgift inte påföras bolaget.
Det är angeläget att denna grupp av skattskyldiga kommer in med material till grund för taxering. Förseningsavgiftens funktion är sär- skilt väsentlig gentemot dessa. För att den påtryckning som avgiften ut- gör verkligen skall fungera föreslår jag att ett belopp om 500 kr. skall utgå i förseningsavgift för aktiebolag. Direkt tredska från ett bolags sida kommer då inte att utesluta påföring av avgift. Vid ursäktlig för- sening kan här liksom eljest medges befrielse från eller nedsättning av avgiften.
Prop. 1972: 145 33
Jag vill också ta upp en fråga som rör reglerna om befrielse från skattetillägg eller förseningsavgift. Sådana avgifter påförs debetsedel och kan därför få formen av kvarstående skatt eller tillkommande skatt. I fråga om befrielse från sådan skatt finns särskilda regler i 75 5 1 mom. KL, 15 ä 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt och 15 5 1 mom. förordningen om statlig förrnögenhetsskatt. Befrielsc kan medges från skyldigheten att erlägga kommunal inkomstskatt samt stat- lig inkomstskatt och förmögenhetsskatt, som ingår i kvarstående eller tillkommande skatt, i fall den skattskyldige avlidit och efterlämnat bo- delägare som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin för- sörjning och ömmande omständigheter föreligger. Beslut i fråga om befrielse meddelas av skatterätt efter ansökan, som skall lämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.
Enligt min mening bör i situationer av berörda slag samma möjlig- het föreligga till befrielse i fråga om skattetillägg och förseningsavgift som i fråga om skatt. Jag föreslår därför att 116 d & TF ändras i enlig- het därmed.
Övriga frågor
Jag vill slutligen anmäla några författningsändringar av mer redak- tionell natur.
Genom 1970 års skattereform slopades vissa "skillnader i bestämmel- serna beroende på om den skattskyldige är man eller kvinna. I kon- sekvens härmed bör ordet hustru utbytas mot make i vissa lagrum. Det gäller 22 5 1 mom. TF, 69 å och 70 & 1 mom. KL, 17 å och 18 5 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, 17 och 18 åå förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt och 4 5 3 mom. förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Vidare bör ordet lapp i 22 ä 3 mom. och 32 & TF bytas ut mot det numera brukliga ordet same. I 25 & TF hänvisas till 9 5 2 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Hänvisningen skall rätteligen vara till 9 5 3 mom. Slutligen bör föreskrifterna om särskild bokföringsplikt för vissa skattskyldiga ändras redaktionellt i överensstämmelse med vad som i prop. 1972: 120 föreslagits i fråga om 1 & tredje stycket förord— ningen (1951: 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.
Vid omtryckning av TF (SFS 1971: 399) fick 33 ä 2) en felaktig lydelse till följd av ett skrivfel. Ordet pensionsstiftelse kom sålunda att ersätta ordet personalstiftelse. Vid promulgationen av de ändringar i TF som jag här har förordat avser jag att — med analog tillämpning av förvaltningslagen(1971: 290) — byta ut ordet pensionsstiftelse mot ordet personalstiftelse.
Prop. 1972: 145 34
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig in— komstskatt,
4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig för— mögenhetsskatt,
5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
6. lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för tand- läkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
7. lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för päls- djursuppfödare, kreaturshandlare m.fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
8. lag om ändring i förordningen (1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxe- ring.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLH 1971 720569