Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR). Överenskommelsen, som redan gäller mellan elva europeiska stater, innehåller detaljerade tekniska säkerhetsföreskrifter för trans— porter av olika slag av farligt gods.

I propositionen behandlas också frågan om nationella transporter av farligt gods. Med hänvisning bl.a. till den nyligen införda lag- stiftningen om hälso- och miljöfarliga varor och den förstärkning av tillsynsorganisationen som skett i samband därmed, föreslås i fråga om de nationella vägtransporterna av farligt gods att regleringen också

Prop. 1973: 143

fortsättningsvis sker inom ramen för produktkontrollagstiftningen. Där- vid förutsätts att föreskrifter för nationella vägtransporter kommer att utarbetas på grundval av innehållet i ADR. Vidare föreslås att statens industriverk får vissa samordningsuppgifter i fråga om regleringen av vågtransporterna av farligt gods och att till verket knyts en rådgivande nämnd med företrädare för direkt berörda och närliggande intressen.

1. Riksdagen 1973. ] saml. Nr 143

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 143

IJ

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet i Stockholm den 13 september 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING, 'GEIJER, MYR-DAL, MOBERG, NORLING, CARLSSON.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmä- ler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg, m. m. och anför.

2. Huvuddragen i ADR

2.1. Allmänt

Säkerhetsföreskrifterna för transport av farligt gods på järnväg (RID) är komplement till de internationella frakträttsliga konventionerna på detta område. RID utgör sålunda bilaga till fördraget angående godsbe- fordran å järnväg (CIM). Även fördraget angående befordran å järnväg av resande och resgods (CIV) hänvisar till RID. I samband med förbe- redelsearbetet för konventionen om fraktavtalet vid internationell gods— befordran å väg (CMR) enades man år 1950 inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) om att bestämmelser angå- ende transport av farligt gods inte hörde hemma i en civilrättslig kon- vention. Dessa bestämmelser skulle i stället ingå i en särskild internatio- nell reglering av vägtrafiken avseende både trafiksäkerhet och särskilda transportvillkor för transport av farligt gods. En sådan reglering har kommit till stånd genom ADR. Överenskommelsen har utarbetats inom ECE och kan tillträdas av stater som är medlemmar i ECE eller som enligt kommissionens stadga har rätt att delta i dennas arbete. Överens- kommelsen syftar till att åstadkomma enhetliga offentligrättsliga regler för internationell vägtransport av farligt gods inom Europa. Däremot reglerar ADR inte sådana frågor som ansvarighet för skada under. transport. Rättsförhållandet mellan avsändaren (godsets ägare) och trans- portören regleras i CMR-konventionen, vilken har tillträtts av Sverige.

Som redan har nämnts består ADR av själva överenskommelsen och av bilagorna A och B. Bilagorna utgör integrerande delar av överens- kommelsen (art. 3). Till överenskommelsen hör vidare ett signaturpro— tokoll som också är att anse som en integrerande del av överenskom— melsen (art. 16).

Tyngdpunkten i ADR är lagd på bilagorna. Dessa innehåller över— enskommelsens detaljerade tekniska föreskrifter avseende ämnen och föremål som omfattas av ADR, klassindelning, förpackning, märkning och transport m.m. De tekniska föreskrifterna är avsedda att erbjuda

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 143 5

den trygghet mot olyckor som kan anses rimlig under europeiska förhål- landen utan att i och för sig önskvärda internationella transporter av farligt gods försvåras alltför mycket.

2.2. Överenskommelsen och signaturprotokollet

Själva överenskommelsen är tämligen kortfattad. Den upptar endast 17 artiklar. Bara ett fåtal av dessa innehåller materiella bestämmelser.

Överenskommelsen inleds med definitioner. Begreppet fordon skall med visst undantag ha samma innebörd som i art. 4 i 1949 års vägtra- fikkonvention. Med farligt gods avses de ämnen och föremål som en— ligt bilaga A och B inte får transporteras i internationell vägtrafik eller som får transporteras endast på särskilda villkor. Med internationell transport förstås transport som utförs med fordon som nyss sagts på minst två fördragsslutande parters områden (art. 1).

De två grundläggande bestämmelserna i- överenskommelsen finns i art. 2. Där sägs att gods som enligt bilaga A är uteslutet från transport i princip inte får tas emot till internationell transport. Annat farligt gods får tas emot till transport endast under förutsättning att tillämpliga vill— kor i bilagorna A och B har uppfyllts. Från transportförbudet i art. 2 medges dock ett viktigt undantag. Fördragsslutande parter får för trans- porter som endast berör deras områden genom bilaterala eller multi— laterala fördrag komma överens om sådana avvikelser från ADR som innebär mindre stränga transportvillkor än de i bilagorna A och B upp— ställda (art. 4 punkt 3). ADR:s föreskrifter syftar till att trygga säker— heten under transport. Parterna är sålunda berättigade att av andra skäl än transportsäkerhetsskäl reglera eller förbjuda införandet av farligt gods på sitt område (art. 4 punkt 1). 'Inte heller inverkar det förhållan— det att en transport omfattas av ADR på tillämpligheten på denna trans— port av sådana nationella och internationella föreskrifter som generellt gäller i fråga om vägtrafik, internationella vägtransponer eller inter— nationellt handelsutbyte (art. 5).

I art. 6 anges vilka stater som kan tillträda överenskommelsen och därmed bli fördragsslutande parter.

Art. 7—10 innehåller bestämmelser om ADR:s ikraftträdande m.m. ADR träder i kraft en månad efter den dag då antalet fördragsslutande parter uppgår till fem. Bilagorna träder dock inte i tillämpning förrän sex månader efter det att själva överenskommelsen trätt i kraft (art. 7 punkt 1). Som har nämnts i det föregående trädde ADR i kraft den 29 januari 1968 medan bilagorna blev tillämpliga den 29 juli 1968. För stat som i detta läge ansluter sig till ADR gäller enligt art. 7 punkt 2 att överenskommelsen träderi kraft en månad efter depositionen av statens anslutningsinstrument hos FN:s generalsekreterare. Från samma tid— punkt skall bilagorna till ADR tillämpas för staten i fråga. ADR kan

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 143 6

uppsägas. Uppsägning blir gällande tolv månader efter den dag då FN:s generalsekreterare mottagit uppsägningen (art. 8). ADR _upphör att gälla om antalet fördragsslutande parter under en tid av tolv månader i följd understiger fem (art. 9 punkt 1). Vissa bestämmelser ges för det fall att ett världsomfattande fördrag som innefattar reglering av transport av farligt gods skulle komma att slutas (art. 9 punkt 2).

Tvist om tolkningen eller tillämpningen av ADR skall så långt möjligt lösas genom förhandlingar mellan de tvistandc parterna. Kan tvisten inte lösas i denna ordning, skall den på parts begäran avgöras genom skilje- dom, som blir bindande för parterna. Fördragsslutande part äger dock möjlighet att genom särskilt förbehåll frita sig från skyldigheten att hän- skjuta olösta tvistefrågor till skiljedom (art. 11 och 12).

Sedan överenskommelsen varit i kraft i tre år kan fördragsslutande part påkalla en konferens för revision av överenskommelsen, För änd- ring av bilagorna gäller ett enklare förfarande. Fördragsslutande part kan hos FN:s generalsekreterare föreslå ändringar i bilagorna. Även generalsekreteraren har rätt att framlägga sådant ändringsförslag. För- slag skall anses antaget, om inte ett visst antal fördragsslutande parter skriftligen motsatt sig förslaget inom tre månader från det att det ut— sänts till berörda stater för yttrande (art. 13 och 14). I signaturproto- kollet rekommenderas att förslag till ändringar i överenskommelsen eller dess bilagor skall bli föremål för förberedande överläggningar mel- lan experter från de fördragsslutande parterna, och, vid behov, från vissa andra stater och internationella organisationer, innan förslagen läggs fram i den ordning som föreskrivs i art. 13 och 14.

Annat förbehåll mot överenskommelsen än sådant som avser skyldig- heten att hänskjuta tvist till skiljedom eller som tagits in i signaturproto- kollet är enligt art. 16 inte tillåtet. Signaturprotokollet innehåller förbe—_ håll om att vid transport av ADR-gods till eller från Storbritannien t. v. skall gälla att godset skall uppfylla såväl föreskrifterna i bilaga A till ADR som de brittiska föreskrifterna för transport av farligt gods till Sjoss.

2.3. Bilagorna till ADR

I bilaga A till ADR anges vilket gods av farlig beskaffenhet som är uteslutet från internationell vägtransport och vilket gods som får tas emot till transport endast på vissa villkor. Den innehåller vidare bl. a. förpacknings- och märkningsföreskrifter. I bilaga B finns bestämmelser om transportmateriel och transporter. _

Bilaga A består av tre delar. Del I innehåller definitioner och allmän- na bestämmelser, del II ämnesförteckningar och särskilda bestämmelser för de olika klasserna och del III bihang med tekniska föreskrifter.

I del I finns ADR:s indelning av farliga ämnen och föremål i klasser

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 143 7

med hänsyn till den huvudsakliga fara som ämnet eller föremålet repre- senterar under transport. Klasserna är antingen begränsande eller fria. Av det farliga gods som täcks av rubrikerna till de begränsande klasser- na får gods som nämns vid vissa marginalnummer tas emot till transport endast på de villkor som anges vid marginalnumret i fråga. Annat sådant gods är uteslutet från internationell vägtransport. Farligt gods som täcks av rubrikerna till de fria klasserna utesluts från transport genom an- märkningar till bestämmelserna för dessa klasser. I övrigt gäller att gods som nämns eller beskrivs i de fria klasserna får tas emot till transport endast på vissa angivna villkor, medan annat gods, som visserligen om— fattas av rubrikerna till de fria klasserna men som inte nämns eller beskrivs där, inte anses vara farligt gods i ADR:s mening och därför får tas emot till transport utan särskilda villkor. Den i ADR tillämpade klassindelningen är följande:

Klass Ia Explosiva ämnen och föremål lb Föremål fyllda med explosivt ämne [c Tändmedel, pyrotekniska varor och liknande Id Komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser -' Ie Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten ll Självantändande ämnen llIa Brandfarliga vätskor IIIb Brandfarliga fasta ämnen IIIc Oxiderande ämnen IVa Giftiga ämnen IVb Radioaktiva ämnen V Frätande ämnen VI Vämjeliga ämnen och ämnen med benägenhet att orsaka infek-

tioner VII Organiska peroxider

Av nämnda klasser är la, Ib, Ic, Id, Ie, II, IVb, VI-och VII be- gränsande klasser och övriga fria klasser.-

Del 1 innehåller vidare vissa allmänna bestämmelser om det transport- dokument som skall finnas och åtfölja transporterat farligt gods, om samemballering samt om de regler som skall tillämpas när fordon under någon del av ADR-transport förflyttas på annat sätt än genom att framdrivas på väg eller när en ADR-transport också faller under be- stämmelserna i en internationell konvention som reglerar transport av farligt gods med annat transportmedel än vägfordon. Slutligen komplet- teras undantagsbestämmelserna i överenskommelsens art. 4 punkt 3 med en bestämmelse som medger de fördragsslutande parternas behöriga myndigheter rätt att sinsemellan direkt överenskomma om temporära avvikelser från föreskrifterna i bilaga A för att skaffa nödvändiga er— farenheter i syfte att anpassa föreskrifterna till den tekniska och indu- striella utvecklingen.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 143 8

Del II innehåller för varje klass en förteckning över de till klassen hörande farliga ämnena och föremålen och, i förekommande fall, de undantag från bestämmelserna i ADR som medges för vissa av dem när de uppfyller särskilda villkor. Vidare finns här bl.a. detaljerade föreskrifter om emballage och om samemballering, om märkning av kolli och om de uppgifter som transportdokumentet skall innehålla.

Av de nio bihang som ingår i del III hålls tre (bihang A.4, A.7 och A.8) tills vidare i reserv. De övriga bihangen innehåller följande:

bihang A.1 stabilitets- och säkerhetskrav för explOsiva ämnen, brand- farliga fasta ämnen och organiska peroxider samt prov- ningsföreskrifter avseende sådana ämnen,

bihang A.2 anvisningar rörande beskaffenheten hos kärl av alumi- niumlegering för vissa gaser av klass Id samt prov- ningsföreskrifter för vissa aerosolförpackningar och gas- patroner av klass Id,

bihang A.3 provningsföreskrifter för brandfarlig vätska av klass Illa och IVa,

bihang A.5 provningsföreskrifter för stålfat för transport av brand- farlig vätska av klass llla,

bihang A.6 vissa tabeller till klass IVb, metoder för tillämpning av kriterierna för nukleär säkerhetsklass I och provnings- metoder för emballage för ämne av klass IVb,

bihang A.9 bestämmelser om farlighetsetiketter och förklaringar till symbolerna på dessa.

Bilaga B är uppdelad i två kapitel och en bihangsdel. Kapitel I upp- tar allmänna bestämmelser tillämpliga på transport av farliga ämnen av alla klasser, kapitel II särskilda transportbestämmelser för var och en av klasserna I—Vll och bihangen tekniska föreskrifter m.m. I ett inledande avsnitt ges bl. a. motsvarande bestämmelser som i bilaga A om vad som skall gälla när också nationella eller internationella bestäm- melser rörande transport av farligt gods med annat transportmedel än vägfordon kan vara tillämpliga på en ADR-transport.

Såväl de allmänna bestämmelserna i kapitel I som de särskilda be- stämmelserna i kapitel II är uppdelade i sex avdelningar. Avdelning 1, Allmänt, behandlar i kapitel 1 tillämpningsområdet för bilaga B. Där undantas bl.a. helt eller delvis från bestämmelserna i denna bilaga transporter som avser endast mindre kvantiteter farligt gods eller farligt gods som uppfyller vissa villkor i fråga om emballage etc. Vidare lämnas här definitioner av vissa i bilagan använda termer och uttryck. 1 övrigt innehåller avdelning l i båda kapitlen huvudsakligen föreskrif- ter om tillåtna fordonstyper, om när transport får ske i bulk, container eller tank, om bemanning och övervakning, om de transporthandlingar resp_ skriftliga instruktioner för undvikande av olycksfall som skall fin-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 143 9

nas ombord på transportenhet samt om godkännande av tankfordon m.m.

Avdelning 2 anger de särskilda krav som ställs på fordon och dessas utrustning, t. ex. i fråga om material för konstruktion av fordonets last- utrymme samt om brandsläcknings- och elektrisk utrustning.

Avdelning 3 innehåller allmänna arbetsföreskrifter, såsom försiktig— hetsåtgärder beträffande rökning och bärbara ljuskällor eller i fråga om livsmedel och andra konsumtionsvaror.

I avdelning 4 ges särskilda föreskrifter för lastning, lossning och hantering. Här finns bl.a. föreskrifter om försändningssätt, försänd- ningsrestriktioner och samlastningsförbud.

Avdelning 5 innehåller speciella trafikföreskrifter, såsom rörande märkning av fordon, uppehåll under färd etc.

Avdelning 6 upptar de övergångs- och undantagsbestämmelser som har ansetts nödvändiga eller önskvärda som komplement till vad som föreskrivs i själva överenskommelsen och signaturprotokollet. Bl. a. öppnas även i bilaga B möjlighet för de fördragsslutande parternas be— höriga myndigheter att —— för försöksändamål —— sinsemellan direkt överenskomma om temporära avvikelser från bilagans bestämmelser.

De fem bihangen till bilaga B innehåller följande: bihang B.1 bestämmelser om fasta tankar och stora flyttbara tankar (konstruktion, provning, besiktning, märkning, fyllnings- tryck och fyllningsgrad m.m.),

bihang B.1a föreskrifter och anvisningar rörande material i och konstruktion av fasta tankar och stora flyttbara tankar för transport av djupkylda kondenserade gaser av klass

Id, bihang B.2 föreskrifter om elektrisk utrustning. bihang B.3 förebild för certifikat om godkännande av vissa fordon, bihang B.4 vissa tabeller med säkerhetsavstånd vid transport av äm-

nen av klass IVb och förebild för etikett att fästa på fordon som transporterar dessa ämnen.

2.4. Myndighetsuppgifter enligt ADR

Enligt ADR ankommer uppgifter av skilda slag på ”behörig myndig-' het'*'i fördragsslutande stat. Behörig myndighet är enligt definitionen vid marginalnr 2000 i bilaga A och marginalnr 10 102 i bilaga B den myndighet som i varje land och i varje särskilt fall utsetts till sådan av regeringen. Upplysning om vilken eller vilka myndigheter som utsetts att vara behörig myndighet bör lämnas till ECE:s sekretariat, som åtagit sig att vidarebefordra upplysningen till övriga fördragsslutande stater.

De typer av uppgifter som särskilt nämns i ADR är följande (inom parentes anges vid vilket marginalnummer i bilagorna till ADR ifrågavarande uppgift återfinns):

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 143 10

1) att bestämma att, när föreskrifterna om komplett last tillämpas, fordon eller storcontainer som används för transporten skall lastas eller lossas på endast en plats (marginalnr 2005, 10 108),

2) att med annan fördragsslutande parts behöriga myndighet för försöksändamål överenskomma om godkännande av transporter inom parternas områden med temporär avvikelse från bestämmelserna i bila- ga A eller B (marginalnr 2010, 10 602),

3) att i vissa fall meddela typgodkännande av emballage för explo- siva varor (marginalnr 2032, 2034, 2066),

4) att beträffande metallkärl avsedda för komprimerade, kondense- rade eller under tryck lösta gaser (gaser av klass Id) medge att kärlet används för transport av annan gas än den för vilken kärlet är avsett (marginalnr 2132),

5) att godkänna fyllnadsmassa för kärl för löst acetylen (marginal- nr 2134),

6) att medge att metallkärl för vissa gaser av klass Id är svetsat (marginalnr 2141),

7) att godkänna besiktningsman för provning resp. besiktning av metallkärl för gas av klass Id (marginalnr 2145), av kärl för brom (marginalnr 2510), av tank för vätska av annan klass än Id (marginalnr 210 021), av tank för vissa radioaktiva ämnen (marginalnr 210 420) och för mätning av rymden av tank för vissa gaser av klass Id (marginalnr 210 140), -

8) att medge att vissa giftiga eller frätande ämnen transporteras utan skyddsemballage (marginalnr 2429, 2503, 2511, 2513, 2515, 2518),

9) att meddela godkännande och i'förekommande fall utfärda certi- fikat härom i vissa ärenden rörande transport av radioaktivt ämne, så- som i fråga om prototyp till B-emballage (marginalnr 2452), kapselpro- totyp (marginalnr 2454), kolliprototyp (marginalnr 2455, 2456), indivi- duella transporter (marginalnr 2455, 2456), m. m.,

10) att utse organ till vilket protokoll över provning av stålfat för brandfarlig vätska av klass Illa skall överlämnas (marginalnr 3504),

11) att utfärda certifikat-'om godkännande av tankfordon och vissa andra fordon för transport av farligt gods (marginalnr 10 182),

1.2) att vara den myndighet som skall underrättas om och i vissa fall ge tillstånd till uppställning av fordon som utgör särskild fara för väg- trafikant (marginalnr 10 507), lastning och lossning på allmän plats av explosiva ämnen, vissa gaser av klass Id och vissa giftiga ämnen (margi- nalnr 11407, 14407, 41407) samt uppehåll för service nära bebodd eller talrikt besökt plats vid transport av nyssnämnda ämnen och av organiska peroxider (marginalnr 11 509, 14 509, 41 509, 71 509),

13) att föreskriva att godkänd tjänsteman på transportöre'ns bekost- nad skall följa med fordon som transporterar eprOSiva varor (mar- ginalnr 11 171), och

14) att meddela föreskrifter rörande konvojs formering eller samman- sättning vid transport av explosiva varor (marginalnr 11 520).

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 143 11

Fördragsslutande part har av ECB:s arbetsgrupp för transport av farligt gods (WP15) rekommenderats att utse en och samma myndighet att i förhållande till övriga parter handlägga de frågor som anges under 1), 2), 13) och 14) och att anförtro de under 12) uppräknade uppgifterna åt någon lätt tillgänglig lokal myndighet, t. ex. lokal polismyndighet.

3. Övriga internationella överenskommelser m. m.

I betänkande I lämnar utredningen en översikt över övriga interna- tionella regleringar i fråga om transport av farligt gods. Sammanfatt- ningsvis gäller följande överenskommelser m. m.

Säkerhetsföreskrifter för internationell j ä r n v ä g 5 t r a n 5 p () r t av farligt gods finns i Bilaga I (RID) till det internationella fördraget an- gående godsbefordran å järnväg (CIM). RID tillämpas inom hela Euro- pa, Nordafrika samt vissa stater i Främre Orienten. ADR innehåller samma klassificering av godset som RID. Även i övrigt har man strävat efter största möjliga överensstämmelse med RID. Avvikande föreskrif- ter har i allmänhet införts endast när det av tekniska skäl _— bl. a. på grund av transportmedlens konstruktion — visat sig nödvändigt.

För den internationella sj ö fa r t e n 5 del har i anslutning till 1960 års konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS) utar- betats särskilda bestämmelser om transport av farligt gods, vilka anta- gits av mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) och därvid erhållit benämningen lMDG-koden (International Maritime Dangerous Goods Code). IMDG-kodens klassindclning av det" farliga godset överensstämmer inte helt med den som tillämpas i RID/ADR. Praktiskt taget alla sjöfartsnationer tillämpar denna kod.

Vid internationell 1 u f t t r a n 5 p 0 rt tillämpas särskilda av Inter- nationella lufttrafikassociationen (IATA) utfärdade bestämmelser om' flygtransport av farligt gods (RAR). Dessa grundar sig på Förenta sta- ternas nationella bestämmelser om transport av farligt gods med flyg. Till skillnad från RID/ADR och IMDG-koden har RAR inte någon klassindelning av de farliga ämnena. Dessa är i stället ordnade i särskil- da grupper. RAR-bestär'nmelserna tillämpas av de länder söm anslutit" sig till 1944 års Chicagokonvention om internationell civil luftfart, dvs. praktiskt taget alla nationer med regelbunden luftfart.

4. Internationellt arbete

4.1. Harmoniseringssträvanden

Mot bakgrund av översikten över förekommande. internationella reg- leringar av transport av farligt gods konstaterar utredningen i betänkan- de I att reglerna för internationella transporter av farligt gods kan va—

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 143 12

riera inte bara mellan olika transportgrenar utan även mellan olika de- lar av världen när det "gäller en och samma transportgren. Föreskrif- terna avviker från varandra i grundläggande hänseenden bl.a. i fråga om klassificering, förteckning och märkning av gods. Skiftande termino- logi används. Även i fråga om emballage-, förpacknings- och stuvnings- föreskrifter föreligger betydande skillnader. Olikheterna skapar svårig- heter för avsändare, exportörer, transportörer, spcditörer, godsmottagare lika väl som för inspektionsmyndigheterna. Allteftersom den interna- tionella handeln med farligt gods ökat, har därför med allt större kraft yrkanden framförts att man skall söka unifiera eller åtminstone harmo- nisera säkerhetsföreskrifterna för de olika'transportgrenarna.

l betänkande I lämnar utredningen en Översiktlig redogörelse för olika harmoniseringssträvanden. I störa drag bedrivs dessa enligt följande.

Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har till- satt en expertkommitté i syfte att främja harmoniseringen av de olika internationella reglementena i fråga om transporter av farligt gods. Kom- mittén har vid olika tillfällen lagt fram förslag till rekommendationer (de s.k. -FN-rekommendationerna) som har godkänts av ECOSOC. En- ligt företalet till FN-rekommendationerna är avsikten inte att skapa ett nytt världsomfattande regelsystem som omedelbart skall ersätta natio— nella och internationella regleringar för olika transportgrcnar. FN—re- kommendationerna borde dock-kunna läggas till grund vid revision av existerande reglementen och utfärdandet av nya sådana. Det förutsätts att regeringar samt internationella statliga och icke-statliga organisa— tioner som arbetar med en reglering av hithörande ämnesområden skall anpassa blivande föreskrifter till FN-rekommendationerna. Härigenom borde det bli möjligt att på ett smidigt sätt uppnå åtminstone viss lik- formighet på världsplanet för de skilda transportgrenarna.

ECE och centralbyrån förinternationella järnvägstransporter (OCTI) samarbetar för att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan ADR och RID å ena sidan och FN-rekommendationerna å andra sidan. IMDG-koden bygger redan i stor utsträckning på dessa rekommenda— tioner. Avståndet mellan FN-rckommendationerna och ADR/RID är fortfarande betydande även om vissa framsteg har gjorts i strävandena att minska klyftan. '

Det kan nämnas att Internationella atomencrgiorganet (lAEA) har inlett samarbete med de organ, som är ansvariga för utarbetandet av internationella transportreglementen, i syfte att åstadkomma en harmo- nisering mellan olika reglementen i fråga om säkerhetsföreskrifter för transport av radioaktivt material. Verksamheten avser en revision av lAEA:s säkerhetsbestämmelser och sker vid gemensamma konferenser med företrädare för de olika organen. Avsikten är att de nya säkerhets- bestämmelserna för transport av radioaktivt material — till lands, till sjöss och i luften — skall kunna inarbetas i nationella och internationella

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 143 13

transportreglcmenten. Vid en konferens i oktober. 1971 har IAEA be- handlat en tredje reviderad upplaga av säkerhetsföreskrifterna för trans— port av radioaktivt material.

4.2 Revision av ADR

Som utredningen har berört i betänkande I pågår fortlöpande en revision av ADR och även av RID i syfte att anpassa föreskrifterna till den tekniska och industriella utvecklingen. Arbete bedrivs också för att genom ändringar av redaktionell karaktär ge ADR:s bilagor liksom RID en ny struktur och göra dem mera överskådliga och lätthanterliga. Denna verksamhet beräknas numera vara slutförd först mot slutet av 70-talet.

Det nyss nämnda revisionsarbetet har lett till smärre ändringar i bi- lagorna till ADR som trätt i kraft den 30 juni 1972 och till en rad mera omfattande ändringar i samma bilagor som'trätt i kraft den 1 juli 1973. Dessa ändringar redovisas i Ds K 1973: 5. Bl. a. gäller från och med den 1 juli 1973 för ADR:s —— och även för RID:s — del de farlighetseti- ketter som rekommenderats av FN:s expertkommitté och som överens- stämmer med farlighetsetiketterna enligt lMDG-koden.

Ytterligare ändringar i bilagorna till ADR har beslutats vid ett möte i början av maj 1973 med vederbörande ECE-organ (se ECE-dokument TRANS 389, TRANS/WP15/104 av den 25 maj 1973, bilagorna 1—3). Bl.a. har beslutats ett antal nya föreskrifter om tankcontainers kon- struktion och provning, om fasta och flyttbara tankar av armerad plast och om åtgärder för att vid olycksfall möjliggöra identifiering av farligt gods av visst slag. I fråga om den grupp av ändringar, i vilken de nya föreskrifterna om tankcontainers ingår, har det formella ändringsför- farandet enligt artikel 14 i ADR påbörjats med sikte på ett ikraftträ- dande av ändringarna'den 1 januari 1974. Övriga ändringar är avsedda att träda i kraft under första halvåret 1974.

5. Gällande svenska bestämmelser om transport av farligt gods

5.1. Bestämmelser rörande vissa transportslag

I fråga om järnvägs-, sjö— och lufttransporter finns, till skillnad från vad som är fallet beträffande vägtransporter, bestämmelser om trans- port av farligt gods som är inriktade på de olika transportslagen.

För j ä r n v ä g 5 t r a n 5 p 0 r t skall järnvägen enligt 3 & järnvägstra- fikstadgan (1966: 202) fastställa normalvillkor. SJ:s normalvillkor hänvi- sar till SJ:s föreskrifter för transport av farligt gods (SJF 621). Dessa fö- reskrifter, som enligt 1 & järnvägstrafikstadgan gäller även i fråga om vissa vägtransporter som utförs av SJ, avser inrikes transport och de byg-

• Sida 14
•  Original

Prep. 1973:143 14

ger i princip på RID. I fråga om explosiva varor förekommer dock av bestämmelserna i förordningen (1949: 341) om explosiva varor betinga- de avvikelser från RID. När det gäller internationella järnvägstranspor- ter av farligt gods gäller däremot bestämmelserna i RID utan inskränk— ning.

I fråga om sj ö t r a n 5 p 0 rt har sjöfartsverket med stöd av Kungl. Maj:ts kungörelse (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter till lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg utfärdat kungörelse (1970: A10) om transport till sjöss av farligt gods. Denna kungörelse äger enligt 1 & tillämpning på alla fartyg som nyttjats till sjöfart i svenskt farvatten och på svenskt fartyg som nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten. Enligt 2 & gäller i fråga om transport till sjöss av farligt gods oavsett fartygets storlek eller fart föreskrifterna i kapitel V'lI reglerna 1—5 och 7—8 i SOLAS. Enligt regel 1(c) är transport av farligt gods förbjuden om den inte sker i överensstämmelse med föreskrifterna i kapitel VII. Vidare sägs i regel 1(d) att varje fördragsslutande regering skall utfärda eller låta utfärda detaljerade anvisningar för transport till sjöss av farligt gods. Regel 2 klassificerar farligt gods på ett från RID/ADR något av- vikande sätt. Regel 4 innehåller bestämmelser om märkning. Enligt regel 1(b) är last som transporteras med fartyg, som är särskilt byggt eller helt ombyggt för ändamålet, t.ex. tankfartyg, undantagen från bestämmelserna i kapitel VII. Av 3 g i Sjöfartsverkets kungörelse fram- går att i fråga om sjötransport av farligt gods gäller IM-DG-koden som föreskrift om tillförlitlig förpackning och stuvning av farligt gods enligt regel 1(d) i SOLAS och som föreskrift om märkning enligt regel 4 i SOLAS. I 4 åanges att sjöfartsverket kan medge annan förpackning eller stuvning än som följer av IMDG-koden och i 5 & att farligt gods som inte med säkerhet kan hänföras till något i koden omnämnt ämne inte får transporteras utan särskilt tillstånd av sjöfartsverket.

Som nyss har sagts gäller inte reglerna i kapitel VII i SOLAS för farlig last som transporteras med fartyg som särskilt byggts för ända— målet, t.ex. tankfartyg. Genom kungörelse (1970: A8) om transport till sjöss av malmer, sliger och liknande material i bulk har sjöfartsverket förordnat, att inlastning av malmer, sliger och liknande bulklaster skall ske enligt föreskrifterna i den av IMCO antagna Code of Safe Practice for Bulk Cargoes. Vissa av dessa laster är benägna för självupphett- ning.

I kungörelse (1972: All) om transport till sjöss av flytande kemika- lier i bulk har sjöfartsverket förordnat, att för byggnad och utrustning av kemikalietankfartyg samt transport av flytande farliga kemikalier skall gälla föreskrifterna i Code for the Construction and Equipment of ships Carrying Dangerous Chemicals in bulk (kemikaliebulkkoden) antagen av IMCO den 12 oktober 1971. Också denna kungörelse äger

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973:143 15

tillämpning på alla fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och på svenskt fartyg utanför sådant farvatten. Koden är intagen som bilaga till kungörelsen och vissa ändringar däri i sjöfartsverkets kungö- relse 1973: All. För transport av flytande farlig kemikalie i tank på annat fartyg än sådant som är att anse som kemikalietankfartyg enligt kungörelsen, krävs särskilt tillstånd av sjöfartsverket. Fartyg, för vilket kemikaliebulkkoden gäller, skall vara försett med certifikat eller intyg som utvisar att fartyget vid tillsynsförrättning befunnits uppfylla de fordringar som enligt koden gäller för fartyget. Certifikat tidsbegränsas till fem år. I fråga om verksamheten ombord på kemikalietankfar'tyg gäller, utom kodens föreskrifter, anvisningarna i International Chamber of Shippings Tanker Safety Guide (Chemicals).

I fråga om lu ft t r a n 5 p 0 rt gäller enligt 107 & luftfartskungörel- sen (1961: 558, ändrad senast 1973: 407) att luftfartsverket får föreskri— va särskilda villkor för befordran med luftfartyg av gods som medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär olägenhet, påverkar luftfartygets instrument eller radioutrustning, avger gas, radioaktiv strål- ning eller annat som kan påverka fartyget, dess besättning eller passa- gerare, eller av annan sådan grund måste anses vara farligt för ,säker- heten eller störande för allmän ordning ombord. Av 108 5 första stycket luftfartskungörelsen framgår att vid transport av explosiva varor, radio- aktiva ämnen, brandfarliga varor, film eller hälso- och miljöfarliga va— ror skall utöver vad som föreskrivs i eller med stöd av 107 & iakttas vad som är särskilt stadgat om sådant gods.

Luftfartsverket har med stöd av 107 % luftfartskungörelsen meddelat bestämmelser om lufttransport av farligt gods (Bestämmelser för Civil Luftfart, Driftsbestämmelser, Allmänna Bestämmelser, Godsbefordran i Luftfartyg, BCL — D 1.8). Enligt dessa bestämmelser (mom 4.2) skall IATA:s RAR med därtill hörande ändringar och tillägg gälla som de i luftfartskungörelsen nämnda särskilda villkoren. De skall tillämpas för i Sverige registrerade luftfartyg var helst dessa befinner sig samt för and- :a än i Sverige registrerade luftfartyg vid start från, landning på eller överflygning av svenskt territorium.

Till nu ifrågavarande grupp av transportbestämmelser kan räknas vis- sa bestämmelser om p 0 s t b e f 0 r d r a n. Dessa finns i förordningen (1877: 43 s. 1, ändrad senast 1917: 858) angående förbud mot post- befordran av eldfarliga eller explosiva eller frätande ämnen. Förbudet innebär att till postbefordran inte får mottas försändelser som innehål— ler något av de eldfarliga, explosiva eller frätande ämnen som anges i förordningen. Enligt förordningen kan postverket undantagsvis medge befordran av sådant ämne. Ett generellt beslut om undantag, avseende befordran av säkerhetständstickor, har meddelats av Kungl. Maj:t i SFS 1929: 29. I 3 & allmänna poststadgan som beslutas av postverket

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973:143 16

(se 3 & instruktionen (1969: 736) för postverket) har tagits upp ett be- fordringsförbud vars omfattning i huvudsak överensstämmer med det som följer av förordningen och 1929 års dispensbeslut.

5.2. Bestämmelser rörande vissa varugrupper

Bestämmelser om transport av vissa kategorier farligt gods finns dels i förordningen (1949: 341) om explosiva varor, förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor, läkemedelsförordningen (1962: 701) och lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor, vilken lag fr.o.m. den 1 juli 1973 har ersatt bl. a. giftförordningen (1962: 702) och bekämpnings— medelsförordningen (1962: 703), i strålskyddslagen (1958: 110) och atomenergilagen (1956: 306), dels i tillämpningsföreskrifter som med- delas av Kungl. Maj:t eller av vederbörande centrala förvaltningsmyn- dighet. Författningsbestämmelserna är i regel allmänt hållna.

Enligt förordningen om explosiva varor skall explo- siv vara vid transport vara förpackad och märkt på sätt statens industri- verk (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) föreskrivit (48 5”). I vis— sa fall krävs polismyndighets tillstånd till transport av explosiv vara (48 och 49 åå), i andra fall skall transporten ske under tillsyn av sär- skild, behörig person (50 5 1 mom.). I förordningen indelas de explo- siva varorna med hänsyn till sin farlighet vid transport i olika transport- klasser (3 _S, 2 mom.).

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av vederbö- rande polismyndighet. Centralt tillsynsorgan i tekniska frågor, särskilt i fråga om tillverkning, är sprängämnesinspektionen (55 5). Chefsmyn- dighet för inspektionen är industrivcrket (före den 1 juli 1973 kom- merskollegium) som meddelar tillämpningsföreskrifter till förordningen (51 och 59 55). I fråga om transport av explosiv vara på järnväg eller med fartyg ankommer det dock på vederbörande centrala förvaltnings- myndighet att i samråd med industriverket meddela föreskrifter om de kvantiteter av vissa transportklasser som får försändas och om vad som skall iakttas vid och i anslutning till sådan transport (51 å). I trafik till och från länder som har anslutit sig till det internationella fördraget angående godsbefordran på järnväg skall fördragets föreskrifter (dvs. RID) lända till efterrättelse (53 å). I fråga om post- och luftbefordran av explosiva varor gäller _ liksom i fråga om transport i vissa fall av staten tillhöriga explosiva varor som är avsedda för försvarets behov — särskilda bestämmelser (2 och 53 55).

I förordningen om brandfarliga varor föreskrivs bl.a. att anordning för transport av brandfarlig vara skall vara utförd på ändamålsenligt och betryggande sätt och, om statens industriverk (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) föreskrivit det, godkänd av

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 143 17

myndighet för sitt ändamål innan den saluhålls, försäljs eller nyttjas (5 5). Vidare föreskrivs att tankbil eller annat fordon, som är tillverkat för transport av brandfarlig gas eller vätska, skall vara för ändamålet inrättat enligt föreskrifter som meddelas av industriverket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) och att sådant fordon inte får användas utan att vara godkänt för sitt ändamål efter särskild besiktning av trafik- inspektör eller bilinspektör (vid Statens trafiksäkerhetsverk), besiktnings- man (vid AB Svensk bilprovning) eller annan person som förordnats av industrivcrket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) (40 å). I fråga om brandfarlig vara som transporteras som styckegods gäller att den skall hållas tätt innesluten i behållare som erbjuder erforderligt skydd mot skada under transporten (41 å). I förordningen finns också vissa bestämmelser om märkning av behållare och fordon (48 och 49 åå). Brandfarliga vätskor indelas i förordningen med hänsyn till sin brand- farlighet i olika klasser (1 & 2 mom.).

Det ankommer på industrivcrket (före den 1 juli 1973 kommerskol- legium) att meddela närmare föreskrifter och allmänna anvisningar för tillämpningen av förordningen om brandfarliga varor, bl. a. om vad som skall iakttas till skydd mot skada vid transport av brandfarlig vara (14 och 42 55). Statligt tillsynsorgan för frågor om brandfarliga varor är främst sprängämnesinspektionen (15 %) med industrivcrket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) som chefsmyndighet.

I fråga om transport av brandfarlig vara på järnväg, med luftfartyg, med staten tillhörigt fartyg och med fartyg som är underkastat inspek- tion enligt lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg samt i fråga om förvaring i samband med sådan transport gäller de föreskrifter som med- delas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Beträffande transport av brandfarlig vara till och från länder som har anslutit sig till det internationella fördraget angående godsbefordran på järnväg skall dock tillämpas fördragets föreskrifter, dvs. RID (8 5). I fråga om post- befordran av brandfarlig vara samt i fråga om transport i vissa fall av brandfarlig vara som omhänderhas av krigsmakten gäller särskilda be- stämmelser (7 och 8 55).

Läkemedelsförordningen föreskriverifråga om vara som är att anse som läkemedel att vid handhavande, förvaring och transport nödig aktsamhet skall iakttas så att medlet inte åtkommes av obehörig person eller på annat sätt kan vålla skada (13 å). Tillsynen över efter- levnaden av förordningen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter- —- som inte innehåller särskilda transportföreskrifter -— utövas av social- styrelsen.

Den lnya lagen om hälso- och miljöfarliga varor gäller dels ämnen och beredningar som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor och i miljön, dels varor som innehåller eller behand- lats med ämnen eller beredning av detta slag, om varan därigenom och

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 143 18

med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Efter Kungl. Maj:ts föreskrift kan lagen tillämpas även på annan vara, om det är av särskild "betydelse från hälso- och miljö- skyddssynpunkt (1 5). Lagen är inte tillämplig på vara som är att anse som läkemedel enligt läkemedelsförordningen och gäller inte heller i fråga om radioaktiva ämnen eller andra källor till joniserande strålning. I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen tillämpning endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig också av annat skäl än på grund av risken för brand eller explosion (3 5).

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor ersätter, som redan har nämnts, bl.a. gift— och bekämpningsmedelsförordningarna. Lagen är en central ramförfattning, som innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering — t. ex. transport —- och import av hälso- och miljöfarliga varor, dels bemyndigande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ingripa mot hälso- och miljöfarliga varor. Enligt den nya lagen skall den som hante- rar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varan får skadliga verkningar. Särskilt anges att tillverkare och importö- rer skall noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Vidare föreskrivs att varan ' skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse i nämnda hänseenden (5 5). I lagen bemyndigas Kungl.'Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att föreskriva att visst slag av hälso- och" miljöfarlig vara får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import skall gälla annat särskilt villkor (6 5). Total- förbud mot hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara kan också meddelas (7 5).

Den som yrkesmässigt hanterar vara är enligt den nya lagen skyldig att till myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna de uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som "är nödvändiga för utredning om varans hälso- och miljöfarlighet (8 5). Myndigheten får också föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om verksamheten (9 5).

För prövning av frågor om hälso- och'miljöfarlig'a varor enligt den nya lagstiftningen har inrättats ett särskilt organ, produktkontrollnämn- den. Denna nämnd är självständigt beslutande i fråga om tillämpningen av lagstiftningen men är administrativt knuten till statens naturvårds- verk. Produktkontrollnämnden har ersatt giftnämnden som har upphört. Enligt kungörelsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor gäller i fråga om produktkontrollnämnden bl. a. '

att nämnden meddelar ytterligare"föreskrifter o'rn 'försiktighetsmått och undersöknings- eller märkningsskyldighet enligt 5 5 lagen om hälso-' och miljöfarliga varor (50 å), ' ' "

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 143 19

att nämnden — eller efter nämndens bemyndigande polismyndigheten —— kan föreskriva att transport på väg av hälso- och miljöfarlig vara får" ske endast efter särskilt tillstånd eller, om det är- av särskild-betydelse

från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, förbjuda sådan transport (51 å),

att nämnden meddelar ytterligare föreskrifter i- fråga om annat sär- ;, skilt villkor för hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara än skyldighet att ha tillstånd (53 5),

att nämnden meddelar föreskrifter enligt 8 och 9 åå lagen och att. uppgifter enligt 8 & lagen skall lämnas till nämnden (54 5).

I fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg, fartyg eller järnväg gäller enligt 56 & kungörelsen att-de uppgifter, som enligt 50, 51, 53 och 54 55 ankommer på produktkontrollnämnden, i stället skall åvila vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor åvilar —— med vissa undantag _; arbetarskydds- styrelsen inom dess verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Den regionala och lokala tillsynen utövas av yrkesinspektioncn och läns— styrelsen resp. hälsovårdsnämnden. Undantagen gäller transport av häl- so- och miljöfarlig vara med luftfartyg eller- fartyg. I fråga om sådan transport utövas tillsynen av vederbörande centrala förvaltningsmyndig— het (58 å kungörelsen). Ytterligare föreskriftcrför tillämpningen av lag- stiftningen om hälso- och miljöfarliga varor meddelas av produktkon- trollnämnden. I fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg, fartyg eller järnväg ankommer det dock på vederbörande cen- trala förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter (64 & kun- görelscn).

Enligt str ä 1 s k y d (i s i a g e n krävs för innehav och hantering av radioaktivt ämne i princip tillstånd av statens strålskyddsinstitut. Till-' . stånd enligt strålskyddslagen behövs dock inte för vad som omfattas -av- . tillstånd enligt atomenergilagen. Institutet har också att meddela närma- re föreskriftcr och anvisningar för tillämpning av lagen, bl.a. rörande . transport av radioaktivt ämne, och har vidare att övervaka att lagen och, , med stöd därav meddelade föreskrifter följs.

I fråga om ämnen som kan användas eller omvandlas till atom- ' bränsle, föreningar som innehåller sådant ämne och atombränsle som har använts i atomreaktor gäller bestämmelserna i a t ome n e r g i- la g e n. Tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som. Kungl. Maj:t bestämmer behövs för innehav och hantering av ämne eller förening som avses i lagen. När sådant tillstånd meddelas och. under tillstånds gil- - tighetstid får enligt lagen meddelas de villkor som behövs av säkerhets- skäl och annars från allmän- synpunkt._. Tillsynen övernefterlevnadenlav atomenergilagen och med stöd därav meddelade villkor utövas av dele- gationen för atomenergifrågor, som — i den mån.Kungl..Maj:t bestäm- mer — också är tillståndsmyndighet enligt atomenergilagen. .

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 143 20

5.3. Bestämmelser rörande arbetarskydd

Också i arbetarskyddslagen (1.949: ]) och arbetarskyddskungörelsen (1949: 208) finns bestämmelser som berör transport av farligt gods. Här skall först erinras om den i arbetarskyddslagen (7 &) inskrivna allmänna skyldigheten för arbetsgivare att iaktta allt som skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa i arbetet eller drabbas av olycksfall däri. Bestämmelsen kompletteras av bl. a. 1 % arbetarskyddskungörelsen, enligt vilken arbetsgivaren skall till- se att hos honom sysselsatta arbetstagare får kännedom om de särskilda risker som är förbundna med arbetet. När det behövs skall han meddela de föreskrifter och förhållningsregler som arbetstagare skall iaktta för att undgå dessa risker. I 11 % arbetarskyddslagen föreskrivs bl. a. att åt- gärder skall vidtas för att i möjligaste mån förebygga att arbetstagare skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller annars hälso- farliga ämnen. Det sägs också i samma paragraf att till förekommande av olycksfall i arbetet bl. a. tryckkärl, vartill räknas t. ex. behållare eller andra kärl för vätskor m.m., samt lyft- och transportanordningar skall vara så utförda och anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. I fråga om tryckkärl föreskrivs i 33 & arbetarskyddskungörelsen bl. a., att de med hänsyn till material, konstruktion och utrustning skall erbju- da betryggande säkerhet, att de skall underhållas väl samt underkastas erforderlig besiktning, provning och fortlöpande tillsyn. Liknande före- skrifter finns i 35 och 36 55 kungörelsen såvitt avser lyft- och transport- anordningar. Anvisningar rörande besiktning och provning som avses i bl.a. 33, 35 och 36 åå meddelas enligt 31 & kungörelsen av arbetar- skyddsstyrelsen. Vidare gäller enligt 12 5 lagen att vid behov t. ex. under transportarbete, lämplig personlig skyddsutrustning skall tillhandahållas och användas. I 29 och 45 55 kungörelsen ges exempel på sådan utrust- ning. Enligt 53 å får arbetarskyddsstyrclsen eller yrkesinspektör (special- inspektör) meddela föreläggande eller förbud för arbetsgivare för att av- hjälpa ett missförhållande, t. ex. vid transport av farligt gods. Bestäm- melserna i 45 & arbetarskyddslagen, som ålägger tillverkare och försäl- jare av maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar liksom upp- låtare därav vissa skyldigheter i skyddshänseende, gäller också tekniska anordningar som används i samband med transportarbete. För att trygga att dessa bestämmelser iakttas har styrelsen getts möjlighet till tvångs- åtgärd enligt 56 & arbetarskyddslagen.

Till ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagen kan arbetar- skyddsstyrelsen enligt 74 & lagen meddela råd och anvisningar. Några generella anvisningar avseende transport av farligt gods har inte med- delats av styrelsen. Däremot har styrelsen godkänt vissa av Tryckkärls- kommissionen utarbetade och utgivna normer att läggas till grund för arbetarskyddslagens tillämpning beträffande vissa tryckkärl och vissa andra behållare. Vid transport av brandfarliga och explosiva varor har

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 143 21

de bestämmelser som finns i förordningen om brandfarliga-varor resp. förordningen om explosiva varor eller som meddelats med stöd av för- ordningarna fått tjäna till ledning även när det gällt att tillgodose arbe- tarskyddssynpunkter. Detsamma gäller i fråga'om giftiga eller andra häl— sofarliga varor. Den förutvarande gift- och bekämpningsmedelslagstift- ningens bestämmelser om hantering i vad den var av betydelse för trans- portarbete, t. ex. beträffande märkning och förpackning, och de beslut m.m. som meddelats för tillämpningen av denna lagstiftning har sålun— da ansetts böra iakttas också vid tillämpningen av arbetarskyddslagen.

Enligt 47 & arbetarskyddslagen ankommer det på arbetarskyddsstyrel— sen och, under dess överinseende och ledning, yrkesinspektionens tjäns— temän och kommunala tillsynsmän och vissa specialinspektörer att ut- öva tillsyn över lagens efterlevnad. Denna tillsyn har i vad angår fram— ställning, handhavande och förvaring av explosiva och särskilt brand- farliga ämnen enligt kungörelsen (1948: 824) i viss omfattning uppdra- gits åt sprängämnesinspektören i egenskap av specialinspektör inom yr- kesinspektioncn. Enligt särskilda, av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med kommerskollegium meddelade föreskrifter skall tillsyn av bl.a. transport av explosiv vara som ombesörjs av tillverkaren och transport av brandfarlig vara från fabrik, raffinaderi, lagringsanläggning e. d. ut- övas av sprängämnesinspektören. Denna tillsyn får ses mot bakgrunden av att även tillsynen över den yrkesmässiga tillverkningen av ifrågava- rande varor åvilar sprängämnesinspektören. I fråga om den förutvaran— de gift- och bekämpningsmedelslagstiftningen var giftnämnden högsta tillsynsmyndighet. På grund av nämndens begränsade resurser hand- lades tillsynen på arbetsplatserna, t. ex. i fråga om hantering i olika former, dock till stor del av yrkesinspektionen. Som har nämnts i det föregående åvilar den centrala tillsynen enligt den. nya lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor arbetarskyddsstyrelsen inom- dess verk- samhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Under arbetarskyddssty- relsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektioncn.

Vid sjötransporter gäller att lastnings- och lossningsarbete omfattas av arbetarskyddslagen när det utförs av stuveriarbetare och av lagen om säkerheten på fartyg när arbetet verkställs av ombordanställd personal på fartyg. Enligt sistnämnda lag har arbetarskyddsstyrelsen och yrkes- inspektionen att medverka vid tillsynen. Enligt de föreskrifter om sam- verkan mellan sjöfartsinspektionen och yrkesinspektionen som sjöfarts— verket fastställt i samråd med arbetarskyddsstyrelsen skall yrkesinspek- tionens tillsyn vid lastning och lossning av fartyg främst avse att sådana vid arbetet använda arbetsinrättningar och arbetsredskap som tillhör far- tyget erbjuder betryggande säkerhet. I fråga om annan risk för ohälsa och olycksfall än vid stuveriarbete skall yrkesinspektionen medverka vid tillsynen när fartygsbefäl eller företrädare för besättningen påkallar det på grund av yrkesinspektionens ;speciella sakkunskap eller; närhet till plats där fartyget ligger. Såväl-vid "denna medverkansom _vid den tillsyn

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 143 = 22

av stuveriarbete som åligger arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektio- nen enligt arbetarskyddslagen förutsätts det att vissa tillämpningsbestäm- melser till lagen om säkerheten på fartyg "som har meddelats av sjöfarts- verket, t. ex. i vad avser förpackning och märkning vid hantering av far- ligt gods, skall beaktas. '

5.4. Lokala trafikföreskrifter

Genom lokal trafikföreskrift kan bestämmas att trafik med fordon med last av viss beskaffenhet inte får förekomma på viss väg eller väg- sträcka eller på samtliga vägar inom visst område (147 & vägtrafikkunL görelsen (1972: 603) (VTK)). Sådan trafikföreskrift meddelas av trafik- nämnden (148 & VTK) och skall i princip utmärkas med vägmärke (2 b % kungörelsen (1966: 270) om vägmärken m. m.,' ändrad senast 1972: 604). Något särskilt vägmärke med vilket förbud mot trafik med fordon som transporterar farligt gods kan utmärkas finns f.n. inte i Sverige. Genom 1971 års Europaöverenskommelse i—anslutning till—1968 års Wienkonvcn- tion om vägmärken och trafiksignaler har fastställts två nya märken som innebär förbud mot trafik med fordon som transporterar viss mängd explosiva eller lättantändliga ämnen resp. förbud mot trafik med fordon som transporterar viss mängd ämnenisom kan förorsaka vattenförore- ning. Dessa förbudsmärken täcker alltså endast vissa transporter av far- ligt gods. Märket som innebär förbud mot transporter av gods som kan förorsaka vattenförorening har dessutom ett tämligen obestämt tillämp- ningsområde. En del europeiska stater har därför anmält sin avsikt att " reServera sig mot Europaöverenskommelsen i denna del. Man har mot denna bakgrund inom Europeiska transportministerkonferensen (CEMT) diskuterat en europeisk överenskommelse om ytterligare ett förbuds— märke på förevarande område. Detta märke skall kunna användas för' att utmärka förbud mot trafik med fordon 'som enligt föreskrifterom vägtransport av farligt gods (t. ex. ADR)”skall vara särskilt utmärkt på grund av lastens beskaffenhet. Diskussionerna i CEMT har nyligen lett till beslut att framlägga förslag i frågan inom ECE. ' '

6. Betänkande I

Utredningen erinrar inledningsvis om att Sverige traditionellt befinner sig i främsta ledet bland de stater som verkar— för en utbyggnad av det internationella samarbetet inte minst'när det gäller att undanröja hinder för handel och samfärdsel över gränserna. Genom ADR har åstadkom— mits ett internationellt transportreglemente som underlättar handelsut— bytet inom Europa. ' ' '

Föreskrifterna i ADR överensstämmer—i alla tillämpliga hänseenden med föreskrifterna i RID. Dessa föreskrifter-har Sverige sedan lång tid tillbaka tillämpat på internationella järnvägstransporter av farligt gods. ' Någon olägenhet härav har inte visat sig. Det 'saknasdärför enligt ut:

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 143 . 23

redningens mening anledning anta att motsvarande säkerhetsföreskrif- ter skulle visa sig mindre lämpliga när det gäller internationella väg- transporter. Genom Sveriges anslutning till ADR skulle dessutom för Sveriges vidkommande en enhetlig reglering av internationell järnvägs- och landsvägstransport av farligt gods i säkerhetshänseende komma till stånd. .

Eftersom nästan alla europeiska stater som berörs av svensk utlands- trafik för godstransport snart kommer att vara ADR-stater och efter— som vidare huvudparten av dessa, enligt vad deras delegationer i ECE- arbetsgruppen förklarat, avser att låta ADR bilda underlag också för nationella bestämmelser, kommer svenska exportörer och transportföre- tag att tvingas rätta sig efter ADR:s säkerhetsföreskrifter även om Sve— rige inte ansluter sig till ADR. Vad beträffar importen av farligt gods torde de myndigheter, som enligt gällande svenska bestämmelser har att besluta i frågor om transport av dylikt gods, redan i dag beträf— fande hit ankommande ADR-transporter medge undantag från avvi- kande svenska bestämmelser om märkning, emballage, fordon, utrust-- ning m.m. Huruvida Sverige formellt ansluter sig till ADR eller inte kan från dessa utgångspunkter sägas ha ringa reellt intresse.

Utöver vad som har anförts om Sveriges allmänna inställning till in- ternationellt samarbete finns det dock enligt utredningen speciella skäl som talar för svensk anslutning. F.n. pågår ett omfattande arbete med en revision av ADR:s tekniska föreskrifter. Sedan överenskommelsen numera trätt i kraft kan —— bortsett från Förenta nationernas general- sekreterare —— endast fördragsslutande part lägga fram förslag till änd- ring i dessa föreskrifter eller göra invändning mot sådant förslag (art. 14). Som fördragsslutande part skulle Sverige ha större möjligheter att påverka ADR:s framtidautformn'ing. Vidare. finns risk för att Sverige kommer i ett sämre läge i förhållande till viss ADR-stat, om Sverige står utanför ADR. Innebär en ADR-stats nationella bestämmelser en skärp- ning av säkerhetskraven i förhållande till ADR, får sådan strängare reglering tillämpas mot stat som inte har anslutit sig till ADR men inte mot ADR-stat. .

Utredningen anser att gällande svenska bestämmelser inte innefattar villkor för vägtransport av farligt gods som är strängare än de som finns upptagna i ADR. Det är enligt utredningens uppfattning dock inte uteslutet att det i framtiden kan -bli motiverat att genom nationella föreskrifter på någon punkt skärpa säkerhetskraven för internationella transporter utöver vad som gäller enligt ADR. Avstår Sverige från att ansluta sig till ADR kan detta visserligen ske lättare än om Sverige är fördragsstat. Som medlemsstat kan Sverige dock påyrka erforderliga ändringar och med större tyngd delta i det fortlöpande revisionsarbetet på ADR-:s bilagor. ' .

Utredningen föreslår på grundval av det anförda att Sverige anslu- ter sig till ADR. Därvid framhålls att i ADR upptagna övergångsbe- '

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 143 24

stämmelser beträffande fordon som inte helt uppfyller ADR:s krav i fråga om konstruktion m.m. och beträffande tankar avsedda för trans- port av vissa ämnen inte kan åberopas av vårt land. Bl.a. av denna anledning synes svenska tillverkare, transportföretag m.fl. behöva viss tid för omställning. Tidpunkt för en svensk anslutning bör inte fast- ställas förrän berörda myndigheter och organisationer yttrat sig i denna fråga.

Rörande frågan vilka myndigheter som bör utses till behöriga myndig- heter att i vårt land handlägga ADR-frågor framhåller utredningen att ADR:s bilagor består av en serie krav på egenskaper hos gods, embal— lage och transportmateriel samt på handhavande av fordonen och på hanteringen av godset och att en svensk anslutning till ADR kan kom- ma att medföra myndighetsuppgifter även av andra slag än de i ADR särskilt uppräknade. Enligt utredningens uppfattning behövs ett centralt samordnande, rådgivande och vid behov beslutande organ för ADR- frågor i allmänhet, även om speciella uppgifter uttryckligen läggs på andra myndigheter eller instruktionsmässigt faller inom dessas kom- petensområden. Utredningen föreslår att det t.v. skall ankomma på kommerskollegium att vara centralt organ för ADR-frågor.

Med utgångspunkt i svenska myndigheters verksamhetsområden enligt gällande instruktioner och med beaktande av de önskemål som uttryckts inom ECE framlägger utredningen vissa förslag rörande fördelningen av de i ADR nämnda myndighetsuppgifterna om Sverige ansluter sig till ADR. Beträffande innebörden i dessa förslag får jag hänvisa till en särskild uppställning.

Svensk myndighet som föreslås erhålla uppgift enligt ADR marginalnr beskriven under 2.4 vid kommerskollegium 2005, 2010, 3503*, 1), 2), 1.0), 13) och 14) 110108,10602,.11171 och 11 520 statens provnings- 2032, 2034 och 2066 3) anstalt arbetarskyddsstyrelsen 2132, 2134, 2141, 2145, 4)—7) 2510,210021,21014O . och 210 420 giftnämnden 2429, 2503, 2511, 2513, 8.) 2515 och 2518 ' - statens strålskydds- 2452, 2454, 2455 och 9) mom frågor rörande institut 2456(2) . klyvbara ämnen delegationen för 24560") och (B)—(13). 9) såvitt avser frågor atomenergifrågor rörande" klyvbara äm- ' nen statens trafik- '10 182 ' ' 1.1') ' säkerhetsverk , . vederbörande "10 507, 11 407, 11 509, 12) polismyndighet 14 407. 14 509, 41 407,

41 '509 och 71 509

* efter ändring numera 3504. I.

• Sida 25
•  Original

Pr0p. 1973: 143 25

7. Betänkande II

Utredningens överväganden i betänkande ll mynnar ut i att en na- tionell reglering av frågan om transport av farligt gods bör ske genom en r a rn l a g s t i f t n i n g. Sålunda föreslås en ramlag om transport av farligt gods med säkerhetsföreskrifter av generell betydelse för alla transportmedel. Den föreslagna lagen innehåller vidare regler som skall säkerställa att lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter efter- levs och den ställer vissa tvångsmedel till tillsynsmyndighetens förfo— gande. Lagen ger Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t he- stämmer bemyndigande att meddela närmare föreskrifter. Av praktiska skäl föreslår utredningen att lagen till att börja med träder i kraft en— dast i fråga om landtransporter, dvs. väg- och järnvägstransporter. Be- tänkande II innehåller förslag till en kungörelse om landtransport av farligt gods. I övrigt lägger utredningen inte fram förslag till den följd- lagstiftning som föranleds av utredningens förslag.

1 organisationsfrågan förespråkar utredningen en koncentration av handläggningen av frågor om transport av farligt gods. Utredningen an- seratt en särskild myndighet—ctt transportsäkerhetsorgan — bör inrättas för ändamålet. Transportsäkerhetsorganet bör enligt ut- redningen t. v. knytas till kommerskollegium och utgöra en särskild enhet inom kollegiet. Utredningen har diskuterat även andra myndigheter för uppgiften som transportsäkerhetsorgan, bl.a. naturvårdsverket, som av miljökontrollutredningen föreslagits som central produktkontrollmyndig- het. Också arbetarskyddsstyrelsen har övervägts i sammanhanget med tanke på den regionala organisation som där finns att tillgå. Utred— ningen har dock stannat för att föreslå kommerskollegium, främst på grund av den säkerhetsinriktade verksamhet som redan bedrivs av kol- legiet. Sålunda handlägger kommerskollegium ärenden om explosiva och brandfarliga varor, av vilka de brandfarliga varorna i dag utgör den vo- lymmässigt mest betydande varugruppen när det gäller transport av farligt gods. '

Transportsäkerhetsorganet bör enligt utredningen handlägga frågor om internationella och nationella transporter av farligt gods med alla slags transportmedel i den män inte sådana frågor särskilt anges ankomma på annan myndighet. Organet skall ha ett allmänt ansvar för samordningen av säkerhetsregleringen och i övrigt handha 'de centrala förvaltningsuppgifterna beträffande väg- och järnvägstranspor- ter av farligt gods. Genom kungörelsen om landtransport av farligt gods . skall transportsäkerhetsorganet få bemyndigande att meddela nödvän- diga föreskrifter. De närmare föreskrifterna om landtransport av farligt gods förutsätts av utredningen_ansluta i allt väsentligt till de internatio- nella bestämmelserna på området, I fråga om sjö- och lufttransporter anser utredningen att motsvarande uppgifter t.v. bör ankomma på sjö-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 143 26

fartsverket resp. luftfartsverket i samarbete med transportsäkerhets— organet.

I det internationella arbetet skall transportsäkerhetsorganet enligt ut- redningens förslag företräda Sverige på myndighetsnivå rörande frågor om transport av farligt gods. Därvid bör i fråga om sjö- och lufttrans- porter samråd ske med och expertis anlitas från sjöfartsverket resp. luft- fartsverket i nödvändig omfattning. _

Transportsäkerhetsorganet bör enligt utredningen insamla, tillhanda- hålla och sprida information om bestämmelser och andra förhållanden i fråga om transport av farligt gods inom alla transportgrenar.

Utredningen föreslår vidare att transportsäkerhetsorganet skall verka för utbildning av personer som har att hantera farligt gods och medverka vid planläggning av räddningstjänst som sammanhänger med landtrans- port av sådant gods.

I fråga om uppgifterna som b e h ö rig m y n dig h et enligt ADR Och enligt motsvarande internationella bestämmelser rörande järnvägs- transport (RlD) föreslår utredningen att transportsäkerhetsorganet så långt som möjligt skall fullgöra sådana uppgifter. Dessutom skall trans- portsäkerhetsorganet få de centralt samordnande funktionerna i fråga om de uppgifter som inte nämns särskilt i ADR. Med hänsyn till de i prop. 1972: 54 framlagda förslagen angående bl. a. organisationen av offi- ciell provning och kontroll anser utredningen att den nödvändiga teknis- ka provnings- och godkännandeverksamheten i princip bör ombesörjas av statens provningsanstalt. Den närmare fördelningen av myndighetsupp- gifterna enligt utredningens förslag framgår av en särskild uppställning till vilken hänvisas här.

Svensk myndighet etc som föreslås erhålla uppgift

enligt ADR marginalnr beskriven under 2.4 vid transportsäkerhets- 2005, 2010, 2429, 2455, 1), 2), 8),-9) såvitt av- organet 2456. 2503, 251], 2513, ser frågor om indivi-

2515, 2518, 3503*, duella transporttill- .10 108, 10 602, 11 171 stånd, 10), 13) och 14) och 11 520 statens provnings- 2032, 2034,l2066, 2132, 3), 4), 5), 7.) och 9) anstalt 2134, 2145, 2452, 2454, utom frågor om indi-

2455, 2456, 2510, viduella transporttill- 210 021, 210 140 och stånd

210 420 ' ' arbetarskyddsstyrelsen 2141 6)

AB Svensk bilprovning 10 182 11) rikspolisstyrelsen 10 507, 11 407, 1.1 509. "12)

14 407, 14 509, 41 407, 41 509 och 71 509

* efter ändring numera 3504.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 143 27

Sammanfattningsvis anger utredningen att den särskilda enheten inom kommerskollegium huvudsakligen kommer att få syssla med internatio- nellt arbete, meddelande av tillämpningsföreskrifter, tillstånds- och dispensgivning, handläggning av särskilda frågor om landtransport och informationsverksamhet. De personalresurser som behövs för verksam-- heten beräknas av utredningen till 14 tjänster, varav 10 för handläggan- de personal. Kostnaderna uppskattas till ca 1 milj. kr. per år.

En av transportsäkerhetsorganets viktigaste uppgifter blir enligt utred- ningen samordning av åtgärder och synpunkter från ett stort antal in- tressenter och spridning av information bland dessa. Med hänsyn här- till föreslår utredningen att företrädare för sådana intressenter eller de mest betydande av dem skall ingå i en till transportsäkerhetsorganet knu- ten r å (] g i v a n d e 11 å m n d. Utredningens förslag innebär att be— slutsfunktioncrna, vid en anknytning av transportsäkerhetsorganet till kommerskollegium, ankommer på kollegiets ordinarie ledning och att den föreslagna nämnden fungerar som rådgivande instans i frågor om transport av farligt gods. Ordförande i nämnden bör enligt utredningen - vara chefen för kommerskollegium. Antalet ledamöter i nämnden före- slås till högst tio personer.

8. Remissyttranden

Samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag i betänkan- de I om en svensk anslutning till ADR. I fråga om tid- punkten för anslutningen föreligger något olika uppfattningar. Riks- polisstyrelsen intar ståndpunkten att anslutningen bör ske snarast. Däre- mot anser bl.a. Sveriges industriförbund, Sveriges färgfabrikanters förening och Sveriges kemiska industrikontor att anslutningen bör ske först sedan pågående revisionsarbete på ADR:s bilagor avslutats. Härl- genom skulle möjlighet skapas att vid en och samma tidpunkt införa en samordnad reglering av inte bara nationella och internationella före- ' skrifter utan även av en synnerligen angelägen harmonisering av de föreskrifter som reglerar transport av farligt gods inom övriga trafik- grenar. Svenska transportarbetareförbundet finner en samordning önsk- värd mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge så att ADR kan börja gälla samtidigt i dessa länder. Behovet attge transportörer m. fl. tillfälle att anpassa sig till ADR understryks av AB Svenska 'godscentra- [er, AB Godstrafik & bilspeditian, Svenska petroleum institutet, Bil- trafikens arbetsgivareförbund och Svenska åkeriförbundet.

Utredningens förslag i betänkande 11 om inrättande av ett s ä r s k l 1 t - t r a n 5 p 0 r t 5 ä k e r h e t 5 o r g a n tillstyrks eller lämnas uttryckligen utan erinran av rikspolisstyrelsen, försvarets materielverk, arbetarskydds— styrelsen, SJ, postverket, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, qurfarrsverket, statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens provningsan-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 143 28

stalt, statens institut för företagsutveckling, delegationen för atomenergi- frågor, länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, AB Godstrafik & bilspedition, Biltrafikens arbetsgivareförbund, Svenska brandförsvarsföreningen, Svenska hamnförbundet, Svenska petroleum institutet, Svenska trans- portarbetareförbundet, Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossistför- bund, Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska industri/(onto): Också giftnämnden och kornmerskollegiun1 är positiva.

Enligt socialstyrelsen talar mycket för att transport av farligt gods omfattas av det tillsynsansvar som i övrigt åvilar naturvårdsverket resp. giftnämnden och sprängämnesinspektionen. Härigenom skulle kunna vinnas den fördelen att tillsynen beträffande samtliga led i hanteringen handhas av de myndigheter som har den största erfarenheten och kän- nedomen om resp. farliga ämnen. Trots detta vill styrelsen inte mot- sätta sig utredningens förslag i detta hänseende.

Statens strålskyddsinstitut avstyrker att frågor rörande transport av radioaktiva ämnen flyttas från institutet, vilket skall ske enligt utred- ningens förslag i förevarande del. Försvarets materielverk anser det olämpligt att handläggningen av frågor rörande transport av farligt gods skils från handläggningen av säkerhetsfrågor rörande förvaring och an- vändning av sådana varor. Dessa frågor bör handläggas av samma cen- trala förvaltningsorgan. Sveriges redareförening stryker under att trans— portsäkerhetsfrågorna inte får ses isolerade från andra säkerhetsfrågor. Föreningen tillstyrker att ett transportsäkerhetsorgan tillskapas men me— nar att detta organ bör få formen av en samordningskommitté med ex- perter på sjö-, landsvägs-, järnvägs- och lufttransporter, medan de egent— liga säkerhetsfrågorna bibehålls inom resp. myndighet. Sjöfartsverket anför i ett utförligt yttrande liknande synpunkter. Enligt verkets mening bör det räcka med att ett permanent samrådsorgan skapas inom vilket harmoniseringsfrågorna handläggs och en svensk policy i dessa frågor utstakas. Verket motsätter sig att vissa av dess ämbetsuppgifter över— förs till en särskild transportsäkerhetsmyndighet och föreslår att, om sådana åtgärder ändå övervägs, frågan detaljstuderas och verkningarna av en omorganisation klarläggs av en särskild arbetsgrupp. innan be— slut fattas i frågan. Svenska hamnförbundet uttalar att'beträffande sä— kerheten vid transport av farligt gods till sjöss endast samordningsan- svaret bör läggas på den nya transportsäkerhetsmyndigheten.

Utredningens förslag att transportsäkerhetsorganets v e r k 5 a m h e ts o m r å d e t. v. bör begränsas ..till- landtransporter och att regleringen av sjö- och lufttransporter alltså bör ligga kvar hos sjöfartsverket resp. luftfartsverket tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna.'- Förslaget kritiseras- av SJ, generaltullstyrel- sen, riksrevisionsverket, statens provningsanstalt, delegationen för atom- energifrågor, Svenska institutet för lagring och containertransporter,-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 143 ' 29

Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriför- bund och Sveriges kemiska industrikontor. Därvid framhåller SJ att inte minst utvecklingen av enhetslasttekniken också i fråga om transporter av farligt gods kan väntas leda till ett ökat behov av enhetlig reglering och administration över hela fältet. Enligt riksrevisionsverket är det angeläget att ett centralt allmänt samordningsansvar för frågor rörande transport av farligt gods kommer att omfatta alla transportgrenar. En- dast härigenom, anser verket, kommer det att bli möjligt att utvinna de fördelar i fråga om enhetlighet, samlat ansvar, information m. m.- som utgör själva grunden för utredningens förslag. Svenska åkeriförbundet anser att den av utredningen föreslagna provisoriska organisationen stäl- ler mycket stora krav på samlande åtgärder för att så långt som möjligt åstadkomma samordning av de skilda bestämmelser som kan finnas för olika transportgrenar. Förbundet finner att de organisatoriska frågor- na är ofullständigt utredda.

Också förslaget att transportsäkerhetsorganet knyts till kommerskollegium får ett positivt mottagande av re- missinstanserna. Det stora flertalet instanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Bland dessa kan nämnas försvarets materiel- verk, giftnämnden, postverket, SJ, statens vägverk, statens trafiksäker- hetsverk, luftfartsverket, riksrevisionsverket, naturvårdsverket, statens brandinspektion, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Öre- bro, Västernorrlands och Västerbottens liin, Biltrafikens arbetsgivare- förbund, Svenska brandförsvarsförcningen, Svenska lzamnförbundet, Svenska petroleum institutet, Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossist- förbund, Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska industrikontor. Socialstyrelsen motsätter sig inte förslaget. Svenska transportarbetareför— bundet lämnar den föreslagna ordningen utan erinran men betonar att den bör ses som en lösning på kort sikt. Förbundet erinrar om ett i an- nat sammanhang av förbundet framlagt förslag om inrättande av ett trafikverk och förväntar sig att en samlande organisation inom transport- och trafikområdet av den typ, som förordats av förbundet och ansetts önskvärd på längre sikt av utredningen, snarast blir föremål för över- väganden och beslut från statsmakternas sida.

Kommerskollegiet diskuterar i sitt yttrande två lösningar för trans- portsäkerhetsorganets organisatoriska inplacering, dels inplacering i det blivande industriverket, dels inplacering i en särskild produktkontroll- myndighet utformad i enlighet med de i en reservation till miljökon— trollutredningen framförda tankegångarna. Kollegiet finner övervägande skäl tala för en förläggning till det nya industriverket och pekar därvid bl.a. på den omfattande erfarenhet av problematiken kring de 1 trans- porthänseende kvantitativt dominerande brandfarliga och explosiva va- rorna som i dag finns vid kollegiet. I ett längre perspektiv anser kol- legiet dock att det bör övervägas att till ett särskilt produktkontroll-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 143 30

organ förlägga inte bara kontrollen av farliga kemiska ämnen och be- redningar utan i princip också kontrollen av andra hälso- och miljö- farliga produkter. I ett dylikt organ skulle även nu aktuella transport- reglcringar ha en naturlig plats. ,

Kritiska synpunkter på utredningens förslag om transportsäkerhets- organets placering förs fram av arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i Kronobergs län, arbetsmiljöutredningen, Svenska brand- befälets riksförbund, Svenska kommunförbundet och Sveriges bilindu- . stri— och bilgrossistförening.

A rbetarskyddsstyrelsen finner det angeläget att transportsäkerhetsorga- net utses så att sambandet med annan produktkontroll blir fast förankrat. Om transportsäkerhetsorganet skulle sköta samtliga tillsynsuppgifter en- ligt den nya lagstiftningen, skulle enligt styrelsens mening följden i flera fall bli en uppdelning av f.n. sammanhängande arbetsområden som förefaller föga ändamålsenlig. Eftersom styrelsen och yrkesinspektionen vid sin tillsyn av efterlevnaden av arbetarskyddslagen kommer i nära beröring med många av de aktuella tillsynsfrågorna anser styrelsen den möjligheten böra övervägas att viss tillsyn enligt den nya lagstiftningen anförtros arbetarskyddsverket.

Statskontoret anser övervägande skäl tala för att välja en relativt lös anknytning till kommerskollegium för myndighetsfunktionerna på transportsäkerhetsområdet. Till stöd härför åberopas att det längre fram kan bli aktuellt med andra lösningar i fråga om huvudmannaskapet för verksamheten. Vidare hänvisar statskontoret till att det nu närmast före- står ett uppbyggnadsskede som kommer att löpa parallellt med en allmän omstrukturering av kommerskollegiets verksamhet. Enligt statskontorets uppfattning ligger det närmast till hands att bilda en särskild transport- säkerhetsnämnd som får svara för de centrala myndighetsfunktionerna på området men som kanslimässigt får falla tillbaka på kommerskollegiet eller dess framtida motsvarighet. Till sin sammansättning bör nämnden åtminstone i huvudsak byggas upp som den rådgivande nämnd som föreslagits av utredningen. .

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att vid valet av transportsäker- hetsorgan avgörande vikt bör fästas vid att den myndighet som utses har tillgång till expertis i arbetarskyddsfrågor och till teknisk expertis för handhavande av de intrikata frågor som hör samman med behand- lingen av farligt gods. Vidare bedömer .länsstyrelsen det som viktigtatt myndigheten har en regional- organisation som kan samarbeta med andra regionala myndigheter och med lokala organ. Länsstyrelsen ifråga- sätter därför om det inte ligger närmast till hands att utse arbetarskydds- styrelsen till transportsäkerhetsorgan. Arbetarskyddsstyrelsen har redan teknisk expertis i viss omfattning och har också genom yrkesinspektionen - tillgång till en regional organisation.

Arbetsmiljöutredningen har _den inställningen att man bör sträva -

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 143 31

efter att samla arbetarskyddstillsynen på olika områden under en gc- mensam ledning och att sprängämnesinspektionen helt eller delvis bör integreras i arbetarskyddsverket. Detta medför att kommerskollegiets verksamhet beträffande de brandfarliga och explosiva varorna får om- prövas. Då regleringen av dessa varukategorier i stor utsträckning avser arbetarskyddsfrågor är det naturligt att dessa frågor förs över till arbe- tarskyddsstyrelsen. Enligt arbetsmiljöutredningen kommer därvid frågor om valet av myndighet som centralt transportsäkerhetsorgan i ett annat läge. Valet torde i första hand stå mellan arbetarskyddsstyrelsen, natur- vårdsverket och det produktkontrollorgan som kan komma att inrättas i anslutning till miljökontrollutredningens förslag. Olika skäl talar för olika myndigheter och" först sedan arbetsmiljöutredningen slutfört sitt arbete torde definitiv ställning kunna tas till frågan om vilken myndig- het som är mest lämpad att vara centralt transportsäkerhetsorgan. l avvaktan härpå ligger det nära till hands att lägga produktkontrollupp- gifterna även i detta avseendc på det nyss nämnda produktkontroll- organet.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening vill inte att transport- frågorna sprids ut på ännu flera håll än vad som förekommer i dag. Lämpligare är därför enligt förbundet att transportsäkerhetsorganet läggs under statens trafiksäkerhetsverk. Svenska brandbefälets riksförbund anser att frågan om ett centralt säkerhetsverk snarast bör tas upp till prövning. I den mån så ej sker bedömer förbundet andra verk med nära anknytning till säkerhetsfrågor lämpligare som central myndighet än kommerskollegium. Svenska kommunförbundet framhåller att räddnings- tjänstutredningen har föreslagit att sprängämnesinspektionen skall föras över från kommerskollegium till statens brandinspektion. Om så sker är det enligt förbundets mening logiskt att brandinspektionen blir tillsyns- myndighet även i frågor som berör transport av farligt gods.

Förslaget att transportsäkerhetsorganet skall få till sitt förfogande en r ä d g iv a n d e n ä m n d stöds av en så gott som enhällig remiss- opinion. En rad synpunkter på nämndens sammansättning framförs dock. Bland de instanser som uttryckligen tillstyrker-inrättande av en rådgivande nämnd finns försvarets materielverk, luftfartsverket, läns- styrelsen i Göteborgs och Bohus län, AB Svenska klorfabrikanter, Bil- trafikens arbetsgivareförbund, Svenska petroleuminstitutet, Svenska transportarbetereförbundet, Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossist- förbund, Sveriges kemiska industrikontor och Sveriges industriförbund. Socialstyrelsen vill inte heller i förevarande del motsätta sig utrednings- förslaget.

Enligt riksrevisionsverkets mening finns det starka skäl för-att starta med en mindre organisation som successivt karibyggas ut, om och när det blir nödvändigt. Med en sådan ambition kan den rådgivande nämn- den anstå tills vidare.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 143 32

9. Departementschefen

Vi är i Sverige starkt medvetna om vikten av att skydda människor och miljö för de risker som den alltmera avancerade tekniska utveck- lingen kan innebära. Åtgärder av skilda slag vidtas fortlöpande för att förstärka detta skydd. Det senaste exemplet är de lagstiftnings- och organisationsåtgärder som nyligen vidtagits i fråga om hälso— och miljö- farliga varor. Transporter av farligt gods innefattar givetvis, liksom andra hanteringsmoment, betydande risker för skador på människor och miljö. Det är därför angeläget att också skyddet på detta område vidareutvecklas och samordnas med åtgärder på andra områden.

Frågan om säkerhetsföreskriftcr för internationella transporter av farligt gods har sedan lång tid tillbaka varit föremål för uppmärksam- het. Ett flertal internationella överenskommelser avseende olika trans- portgrenar har utarbetats och Sverige har också anslutit sig till dessa. I fråga om internationella landsvägstransporter finns sedan några år en europeisk överenskommelse om transport av farligt gods på väg (ADR). Överenskommelsen, som innehåller detaljerade tekniska säkerhetsföre- skrifter för transport av olika slag av farligt gods, trädde i kraft under år 1968 och gäller f.n. mellan elva europeiska stater. Frågan om en svensk anslutning har behandlats av utredningen angående befordran av farligt gods på väg, rn. m.

Utredningen har också haft i uppdrag att se över regleringen av nationella transporter av farligt gods på väg och föreslå de författ- ningsmässiga och organisatoriska ändringar som kunde anses behövliga. Säkerhetsföreskrifterna har i första hand bedömts otillräckliga beträf- fande transporter av kemiska varor, såsom gifter och frätande ämnen. Detta förhållande har också vid olika tillfällen uppmärksammats av riksdagen.

Utredningen har i ett första betänkande (SOU 1971520—23) för- ordat en svensk anslutning till ADR. Som skäl för en anslutning anförs att en tillämpning av ADR kommer att underlätta handelsutbytet inom Europa beträffande olika slag av farliga varor. Anslutningen medför också enligt utredningen att de internationella landsvägstransporterna av farligt gods som börjar eller slutar i eller passerar vårt land underkastas mer betryggande säkerhetsföreskrifter än f.n. under den tid som transporterna rör sig på svenskt område. Som fördragsslutande part har Sverige även större möjligheter att på- verka framtida revisioner av ADR än om vi står utanför överenskom- melsen. Ansluter sig Sverige inte till ADR finns risk för att vårt land kan komma i ett sämre läge i förhållande till en ADR-stat. Överens- kommelsen utgör nämligen inte hinder mot att strängare nationella be- stämmelser tillämpas mot stat som inte är ansluten till ADR, vilket .

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 143 33

däremot enligt överenskommelsen inte får ske gentemot annan '”'ADRÄ' stat. '

En enhällig remissopinion har tillstyrkt förslaget "om en svensk an- slutning till ADR. Också jag finner utredningens argument i denna del övertygande. Jag förordar således att Sverige ansluter sig till ADR. Frågan om Sveriges anslutning till ADR är principiellt betydelsefull med hänsyn till den vidare utvecklingen av skyddet mot skador av farliga varor och bör bl. a. av detta skäl underställas riksdagen.

Beträffande tidpunkten för anslutningen har från olika håll fram- förts att en viss anpassningsperiod före anslutningens ikraftträdande är önskvärd. Jag bedömer inte att en anslutning medför sådana problem från anpassningssynpunkt-att en senare tidpunkt för anslutningen bör väljas av denna anledning. Det kan nämnas att flertalet europeiska stater som berörs av svensk utlandstrafik redan tillämpar överenskommelsen. Svenska exportörer och transportföretag har alltså i stor utsträckning re- dan fått inrätta sig efter överenskommelsens säkerhetsföreskrifter. Under förutsättning att riksdagen godkänner överenskommelsen, kan ikraftträ- dandet för svensk del beräknas ske i början av år 1974. Enligt-överens- kommelsens art. 7 punkt 2 träder nämligen överenskommelsen i kraft en månad efter det att anslutningsinstrumentet deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Innan jag tar upp övriga frågor som" aktualiseras av en svensk an- slutning till ADR, vill jag behandla utredningens förslag såvitt avser nationella transporter av farligt gods.

Vid en reglering från säkerhetssynpunkt av transporterna av farligt gods måste givetvis beaktas de samband som finns dels mellan han- teringsledet transport-och övriga hanteringsled, dels mellan olika trans- portsätt inom transportledet, dels mellan miljö- och arbetarskyddsfrågor och övriga transportsäkerhetsfrågor. Nu nämnda" samband medför sam- ordningshehov som verkar i olika riktningar. Utredningen har i sitt andra betänkande (Ds K 1972: 5) främst tagit fasta på sambandet mellan de olika transportsätten och föreslagit införande av en särskild transport- " lagstiftning och inrättande av ett särskilt transportsäkerhetsorgan. Att en sådan lösning kan medföra problem har framgått av remissbehandlingen. På grund av praktiska svårigheter har utredningen-inte heller kunnat fullfölja sitt förslag helt utan ansett sig nödsakad att t.v. begränsa den eftersträvade fullständiga samordningen till landtransporter.

När utredningens nyssnämnda förslag lades fram utgjorde vägtrans- porterna av giftiga och frätande ämnen" den mest eftersatta gruppen från regleringssynpunkt. I fråga om- övriga betydelsefulla varugrupper och i fråga om övriga transportsätt fanns redan regler och resurser som ger möjlighet till åtgärder för att trygga transportsäkerheten: Utred-

10. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. godkänna den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg,

2. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en reglering i fråga om vägtransport av farligt gods.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen—Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. ' '

Ur protokollet:

Britta Gyllenslen

• Sida 39
•  Original

Bilaga

. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på Väg (ADR) och därtill hörande signaturprotokoll

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973:143

European Agreement concerning the international carriage of dangerous goods by road (ADR)

The Contracting Parties, Desiring to increase the safety of interna- tional transport by road,

Have agreed as follows:

Article ]

For the purpose of this Agreement, (a) The term "vehicle” shall mean motor vehicles, articulated vehicles, trailers and semitrailers, as defined in article 4 of the Convention on Road Traffic of 19 Septem- ber 1949, other than vehicles belonging to or under the orders of the armed forces of a Contracting Party;

(b) The term "dangerous goods” shall mean those substances and articles the in- ternational carriage by road of which is prohibited by, or authorized only on certain conditions by, annexes A and B;

(c) The term ”international transport” shall mean any transport operation per- formed on the territory of at least two Contracting Parties by vehicles defined in (a) above.

Article 2

1. Subject to the provisions of article 4, paragraph 3, dangerous goods barred from carriage by annex A shall not be accepted for international transport.

2. International transport of other danger- ous goods shall be authorized subject to compliance with: (a) The conditions laid dOWn in annex A for the goods in question, in particular as regards their packaging and labelling. and

Accord européen relatif au transport international des marchandises dangereuses par route (ADR)

Les Parties contractantes, Désireuses d'accroitre la Sécurité des transports internationaux par route,

Sont convenues de ce qui suit :

Article premier

Aux fins du présent Accord, on cntend:

a) Par (( véhicules », les automobiles, les véhicules articulés, les remorques et les se- mi-remorques, tels qulils sont définis par Particle 4 de la Convention sur la circulation routiére en date du 19 septembre 1949, år Pexception des véhicules qui appartiennent aux forces armées d7une Partie contractante ou se trouvent sous la responsabilité de ces forces armées;

b) Par (( marchandises dangereuses », les matieres et objets dont les annexes A et B interdisent le transport international par route ou ne l'autorisent que sous certaines conditions ;

c) Par (( transport international », tout transport effcctué sur le territoire d'au moins deux Parties contractantes par des véhicules définis en a ci-dessus.

Article 2

1. Sous réserve des dispositions du para— graphe 3 de Particle 4, les marchandises dangereuses dont l'annexe A exclut le trans- port ne doivent pas faire l'objet d*un trans- port international.

2. Les transports internationaux des autres marchandises dangereuses sont auto- risés, si sont remplies :

a) Les conditions qulimpose Pannexe A pour les marchandises en cause, notamment pour leur emballage et leur étiquetage, et

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 143

Översättning

Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg (ADR)

De fördragsslutande parterna, vilka eftersträvar att öka säkerheten vid internationell transport av farligt gods på väg, ' har överenskommit om följande : ' -

Artikel 1

I denna överenskommelse förstås med &) ”fordon” sådana motorfordon, sam- mansatta fordon, släpvagnar och påhängs- vagnar som avses i artikel 4 i konventionen den 19 september 1949 rörande vägtrafik, med undantag dock för fordon som tillhör någon parts krigsmakt eller för vilka krigs- makten är ansvarig, _

' b) ”farligt gods” de ämnen och föremål, vilka enligt bilagorna A och B1 ej får transporteras i internationell trafik på väg eller får transporteras sålunda endast på” särskilda villkor, c) ”internationell transport” sådan trans— port som på minst två fördragsslutande par- ters områden utföres med fordon som av- ses ovan under a).

Artikel 2 1. Om ej annat följer av bestämmelserna i artikel 4 punkt 3, får farligt gods som en-. ligt bilaga A är uteslutet från transport ej mottagas för internationell transport.

2. Internationell transport av annat far- ligt gods är tillåten under förutsättning att följande villkor är uppfyllda, nämligen a)_ de villkor som föreskrives i bilaga A för det gods varom fråga är," särskilt i vad avser förpackning och etikettering,lsamt

' 1 Bilagorna är ej medtagna här. Översättning till svenska av bilagornas text finns i SOU 1971: 21 och 22. Översättning till svenska av sedermera vid— tagna ändringar i bilagoma finns i Ds K 1973: 5.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 143

(b) The conditions laid down in annex B, in particular as regards the construction, equipment and operation of the vehicle carrying the goods in question, subject to the provisions of article 4, pafagraph 2.

Article 3

The annexes to this Agreement shall fomi an integral part thereof.

Article 4

1. Each Contracting Party shall retain the right to regulate or prohibit, for reasons other than safety during carriage, the entry of dangerous goods into its territory.

2. Vehicles in service on the territory of a Contracting Party at the time of entry into force of this Agreement or brought into service on such territory within two months after its entry into force shall be a110wed, for a period of three years from such entry into force, to perform the in- ternational transport of dangerous goods even if their construction and equipment do not entirely conform to the requirements laid down in annex B for the transport operation in question. Under special clauses of annex B, however, this period may be reduced.

3. The Contracting Parties shall retain the right to arrange, by special bilateral or multilateral agreements, that certain of the dangerous goods which under this Agree- ment are barred from all international tranSport may, subject to certain conditions, be accepted for international transport on their territories, or that dangerous goods which under this Agreement are acceptable for international transport only on specified conditions may be accepted for international transport on their territories under con- ditions less stringent than those laid down in the annexes to this Agreement. The spe- cial bilateral or multilateral agreements re- ferred to in this paragraph shall be commu- nicated to the Secretary-General of the United Nations, who shall communicate them to the Contracting Parties which are not signatories to the said agreements.

b) Les conditions quiimpose l'annexe B, notamment pour la construction, l'equipe- ment et la circulation du véhicule trans- portant les marchandises en cause, sous ré- serve des prescriptions du paragraphe 2 de l'article 4.

Article 3

Les annexes du présent Accord font partie intégrante dudit Accord.

Article 4

1. Chaque Partie contractante conserve le droit de réglementer ou d'interdire pour des raisons autres que la Sécurité en cours de route l'entrée sur son territoire de marchan- dises dangereuses. .

2. Les véhicules qui étaient en service sur le territoire dlune Partie contractante lors de Fentrée en vigueur du présent Accord ou qui y ont été mis en service dans les deux mois apres cette entrée en vigueur pourront, pen- dant un délai de trois ans å dater de cette entrée en vigueur, effectuer un transport in- ternational de marchandises dangereuses méme si leur construction et leur équipe- ment ne satisfont pas entieremcnt aux con- ditions imposées par Pannexe B pour le transport en cause. Des clauses spéciales de l'annexe B peuvent, toutefois, réduire ce délai. '

3. Les Parties contractantes conservent le droit de convenir. par accords particuliers bilatéraux ou multilatéraux, que certaines des marchandises dangereuses dont le pré- sent Accord interdit tout transport inter— national pourront, sous certaines conditions, faire l'objet de transports internationaux sur leurs tcrritoires ou que des marchandises "dangereuses dont le présent Accord n'auto— rise le transport international qu*å des con— ditions déterminées pourront faire l'objet, sur leurs territoircs, de transports interna- tionaux å des conditions moins rigoureuses que celles imposées par les annexes du pré- sent Accord. Les accords particuliers, bila- téraux ou multilatéraux, visés par le présent paragraphe, seront communiqués au Secré- taire général de l'Organisation des Nations Unies qui les communiquera aux Parties contractantes non signataires de ces-accords.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 143

b) de villkor som föreskrives i bilaga B, särskilt i vad avser konstruktion och utrust- ning samt handhavande i trafiken av det fordon varmed godset transporteras, om ej annat följer av bestämmelserna i artikel 4 punkt 2.

Artikel 3 Vid denna överenskommelse fogade bila- gor utgör integrerande delar av överens- kommelsen.

Artikel 4

'1. Envar fördragsslutande part är bibe- hållen vid sin rätt att av annat skäl än som avser säkerheten under transport reglera el- ler förbjuda införande av farligt gods på sitt område.

2. Fordon, som vid tiden för denna över- enskommelses ikraftträdande är i bruk inom fördragsslutande parts område eller som där tagits i bruk inom två månader efter ikraft— trädandct, får under tre år från ikraftträ- dandet-användas för internationell transport av farligt gods, även om fordonet ej till sin konstruktion och utrustning i allt upp- fyller de villkor som föreskrives i bilaga B för den transport varom fråga är. Denna tid kan emellertid förkortas genom särskilda föreskrifter i bilaga B.

. -3. De fördragsslutande parterna är bibe- hållna vid sin rätt att genom särskilda bila- terala eller multilaterala fördrag överens- komma att sådant farligt gods, som enligt denna överenskommelse är uteslutet från in- ternationell transport, på vissa villkor får mottagas för dylik transport inom berörda parters områden eller att sådant farligt gods, som enligt denna överenskommelse får mot- tagas för internationell transport endast på vissa villkor, inom sagda parters områden får transporteras på mindre stränga villkor än som föreskrives i bilagorna till denna överenskommelse. Sådana särskilda bilatera- la eller multilaterala överenskommelser som avses i denna punkt skall tillställas Förenta nationernas generalsekreterare och skall av denne delges de fördragsslutande parter som ej undertecknat sådana överenskommelser.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 143

Article 5

The transport operations to which this Agreement applies shall remain subject to national or international regulations appli- cable in general to road traffic, international road transport and international trade.

Article 6

1. Countries members of the Economic Commission for Europe and countries ad- mitted to the Commission in a consultative capacity under paragraph 8 of the Com- mission's terms of reference may become Contracting Parties to this Agreement:

(a) By signing it; (b) By ratifying it after signing it subject to ratification;

(c) By acceding to it.

2. Such countries as may participate in certain activities of the Economic Com- mission for Europe in accordance with par- agraph 11 of the Comissionls terms of reference may become Contracting Parties to this Agreement by acceding to it after its entry into force.

3. The Agreement shall be open for signa— ture until 15 December 1957. Thereafter, it shall be open for accession.

4. Ratification or accession shall be ef- fected by the depositing of an instrument with the Secretary-General of the United Nations.

Article 7

1. This Agreement shall enter into force onc month after the date on which the number of countries mentioned in article 6, paragraph 1, which have signed it without reservation of ratification or have depositcd their instruments of ratification or accession has reached a total of five. However, the annexes thereto shall not apply until six months after the entry into force of the Agreement itself.

2. For any country ratifying or acceding to this Agreement after five of the coun— tries referred to in article 6, paragraph 1, have Signed it without reservation of rati— fication or have depositcd their instruments of ratification or accession, this Agreement

Article 5

Les transports auxquels s'applique le pré- sent Accord restent soumis aux prescriptions nationales ou internationales concernant, de facon générale, la circulation routiére, les transports routiers intemationauX' ou les échanges internationaux de marchandises.

Article 6

1. Les pays membres de la Commission économique pour l'Europe et les pays admis a la Commission å titre consultatif _confor- mément au paragraphe 8 du mandat de cette Commission peuvent devenir Parties contractantes au présent Accord : '

3) En le signant; ' .

b) En le ratifiant apres l'avoir signé sous reserve de ratification;

c) En y adhérant. '

2. Les pays susceptibles de participer å certains travaux de la Commission écono- mique pour l'Europe' en application du pa- ragraphe 11 du mandat de cette Commis- sion peuvent devenir Parties contractantes au présent Accord en y adhérant apres son entrée en vigueur.

3. LlAccord sera ouvert a la signature jusqu'au 15 décembre 1957. Apres cette date, il sera ouvert ä l'adhésion.

4. La ratification ou l'adhésion sera er- fectuée par le dépöt d'un instrument auprés du Secrétaire général de l'Organisation des Nations'Unies.

Article 7

1. Le présent Accord entrera en vigueur un mois apres la date 21 laquelle le nombre des pays mentionnés au paragraphe 1 de Particle 6 qui Fauront signe sans réserve de ratification ou auront déposé leur instru— ment de ratification ou d'adhésion aura été porté å cinq. Toutefois, ses annexes ne s*appliqueront que six mois aprés Fentrée en vigueur de l'Accord lui-méme.

2. Pour chaque "pays qui ratifiera le pré— sent Accord ou y adhérera apres que cinq des pays mentionnés'au paragraphe 1 de l'article 6 l'auront signé sans reserve-de' ratification ou auront déposé leur instru— ment de ratification ou d”adhésion, le pré—

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 143

.Artikel 5 . .

Sådan transport på vilken denna överens- kommelse äger tillämpning förblir under— kastad de nationella och internationella fö- reskrifter vilka allmänt gäller för vägtrafik, internationella vägtransporter eller interna- tionellt handelsutbyte.

Artikel 6

1. Stat som är medlem av Ekonomiska Kommissionen för Europa och stat som del- tager i kommissionens arbete i rådgivande egenskap enligt punkt 8 i direktiven för kommissionen kan bli fördragsslutande part -i denna överenskommelse

a) genom att underteckna den,

b) genom att ratificera den efter att ha undertecknat den med förbehåll för ratifi- kation,

c) genom att ansluta sig till den.

2. Stat som enligt punkt 11 i direktiven .för Ekonomiska Kommissionen för Europa får deltaga i vissa av kommissionens verk- samheter kan bli fördragsslutande part i denna överenskommelse genom att ansluta sig till den efter dess ikraftträdande.

3. Denna överenskommelse är öppen för undertecknande till den 15 december 1957. .Efter denna dag är överenskommelsen öp- pen för anslutning.

4. Ratifikation eller anslutning sker ge- .nom att instrument därom deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

.Artikel 7

1. Denna överenskommelse träder i kraft en månad efter den dag då antalet i artikel -6 punkt 1 avsedda stater, vilka underteck- .-nat överenskommelsen utan förbehåll för ra- tifikation eller deponerat sina ratifikations- —eller anslutningsinstrument, uppgår till fem. .Bilagorna skall dock ej träda i tillämpning förrän sex månader efter ikraftträdandet av .själva överenskommelsen.

2. För stat, som ratificerar eller ansluter .sig till denna överenskommelse efter det att .fem i artikel 6 punkt 1 avsedda stater un— dertecknat den utan förbehåll för ratifika- tion eller deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument, träder överenskom-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973: 143

shall enter into force one month after the said country has deposited its instrument of ratification or accession and the annexes thereto shall apply for the said country either on the same date, if they are already in force by that date, or, if they are not in force by that date, on the date on which they apply under the provisions of para- graph 1 of this article.

Article 8

1. Any Contracting Party may denounce this Agreement by so notifying the Secre- tary-General of the United Nations.

2. Denunciation shall take effect twelve months after the date of receipt by the Secretary-General of the notification of denunciation.

Article 9

1. This Agreement shall cease to have effect if, after its entry into force, the num- ber of Contracting Parties is less than five during twelve consecutive months.

2. In the event of the conclusion of a Worldwide agreement for the regulation of the transport of dangerous goods, any pro- vision of this Agreement which is contrary to any provision of the said worldwide agreement shall, from the date on which the latter enters into force, automatically cease to apply to relations between the Par- ties to this Agreement which become parties to the worldwide agreement, and shall auto- matically be replaced by the relevant pro- vision of the said worldwide agreement.

Article 10

1. Any country may, at the time of signing this Agreement without reservation of ratification or of depositing its instrument of ratification or accession or at any time thereafter, declare by notification addressed to the Secretary-General of the United Na- tions that this Agreement shall extend to all or any of the territories for the international relations of which it is responsible. The Agreement and the annexes thereto shall extend to the territory or territories named in the notification one month after it is received by the Secretary-General.

sent Accord entrera en vigueur un mois apres le dépöt de l'instrument de ratification ou d'adhésion dudit pays, et ses annexes seront appliquées pour ce pays, soit å la méme date, si elles sont déjå en vigueur å ce moment, soit, å défaut, å la date å laquelle elles seront appliquées en vertu des dispositions du paragraphe 1 du présent ar- ticle.

Article 8

1. Chaque Partie contractante pourra dé- noncer le présent Accord par notification adressée au Secrétaire général de 1,0rga- nisation des Nations Unies.

2. La dénonciation prendra'effet douze mois aprés la date 51 laquelle le Secrétaire général en aura recu notification.

IA rticle 9 '

1. Le présent Accord cessera de produire ses effets si, apres son entrée en vigueur, le nombre des Parties contractantes est in- férieur a cinq pendant douze mois consé— cutifs.

2. Dans le cas ou un accord mondial portant réglementation du transport des marchandises dangereuses viendrait å étre conclu, toute disposition du présent Accord qui serait en contradiction avec Pune quel- conque des dispositions de cet accord mon- dial serait, dans les rapports entre les Par- ties au présent Accord devenues Parties å Yaccord mondial, et å dater du jour de Pentrée en vigueur de celui-ci, automatique- ment abolie et remplacée ipso facto par la disposition y relative de l'accord mondial.

Article 10

1. Tout pays pourra, lorsqu'il signera le présent Accord-sans réserve de ratification ou lors du dépöt de son instrument de'rati- fication ou-d*adhésion ou å tout moment ultérieur, déclarer, par une notification adressée au Secrétaire général de l'Organi- sation des Nations Unies, que le présent Accord sera applicable å tout ou partie'des territoircs qu'il représente sur le plan inter- national. L'Accord et ses annexes seront applicables au territoire ou aux territoircs mentionnés dans la notification un mois aprés la réception de cette notification par le Secrétaire général.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1.973: 143

melsen i kraft en månad efter depositionen av den statens ratifikations- eller anslut- ningsinstrument, och bilagorna till överens- kommelsen skall för sagda stat tillämpas från samma tidpunkt, om de då redan trätt i kraft, eller i motsatt fall från den dag då de blir tillämpliga enligt bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 8

1. Fördragsslutande part kan uppsäga denna överenskommelse genom meddelande till Förenta nationernas generalsekreterare.

2. Uppsägningcn blir gällande tolv må- nader efter den dag, då generalsekreteraren mottagit meddelande härom.

Artikel 9'

1. Denna överenskommelse upphör att gälla, om efter dess ikraftträdande antalet fördragsslutande parter under tolv månader i följd understiger fem.

2. Om ett världsomfattande fördrag skul- le komma att slutas innefattande reglering av transport av farligt gods, upphäves där- igenom, från dagen för detta fördrags ikraftträdande, varje bestämmelse i denna överenskommelse som strider mot någon be— stämmelse i fördraget och ersättes med till- lämplig föreskrift i detta senare. Vad som sagts nu gäller i förhållandet mellan de par- ter i denna överenskommelse vilka tillika blir parter i det världsomfattande fördraget.

Artikel 10

1. Varje stat kan vid undertecknande av denna överenskommelse utan förbehåll för ratifikation eller vid deposition av sitt rati- fikations- eller anslutningsinstrument eller ock när som helst därefter genom medde- lande till Förenta nationernas generalsekre- terare förklara, att överenskommelsen skall vara tillämplig inom alla de områden för vilkas internationella förbindelser den staten svarar eller inom visst sådant område. Över- enskommelsen och dess bilagor blir tillämp- liga för det eller de områden, som angivits i underrättelsen, en månad efter det att gene- ralsekreteraren mottagit meddelandet.

• Sida 48
•  Original

"Prop. 1973: 143

2. Any country which has made a dec- laration under paragraph 1 of this article extending this Agreement to any territory for whose international relations it is respon- sible may denounce the Agreement sepa- rately in respect of the said territory in ac- cordance with the provisions of article 8.

Article ]]

1. Any dispute between two or more Contracting Parties concerning the inter- pretation or application of this Agreement shall so far as possible be settled by nege- tiation between them.

2. Any dispute which is not settled by negotiation shall be submitted to arbitration if any one of the Contracting Parties in dispute so requests and shall be referred accordingly to one or more arbitrators selected by agreement between the Parties in dispute. If within three months from the date of the request for arbitration the Par- ties in dispute are unable to agree on the selection of an arbitrator or arbitrators, any of those Parties may request the Secretary- General of the United Nations to nominate a single arbitrator to whom the dispute shall be referred for decision.

3. The decision of the arbitrator or arbi- trators appointed under paragraph 2 of this article shall be binding on the Contracting Parties in dispute.

A rticle 12

1. Each Contracting Party may, at the time of signing, ratifying, or acceding to, this Agreement, declare .that it does not consider itself bound by article 11. Other Contracting Parties shall not be bound by article 11 in respect of any Contracting Party which has entered such a reservation.

2. Any Contracting Party having entered a reservation as provided for in paragraph 1 of this article may at any time with- draw such reservation by notifying the Sec- retary-General of the United Nations.

2. Tout pays qui aura fait, conformé- ment au paragraphe 1 du présent article, une declaration ayant pour effet de rendre le présent Accord applicable å un territoire qu”il représente sur le plan international pourra, conformément ä Particle 8, dé- noncer l'Accord en ce qui concerne ledit territoire.

A rticle I]

1. Tout différend entre deux ou plusieurs Parties contractantes touchant Pinterpréta- tion ou l'application du présent Accord sera, autant que possible, réglé par voie de négociation entre les Parties en litige.

2. Tout différend qui n'aura pas été réglé par voie de négociation sera soumis å Farbitragc si Pune quelconque des Parties contractantes en litige le demande et sera, en consequence, renvoyé å un ou plusieurs arbitres choisis d'un commun accord par les Parties en litige. Si, dans les trois mois å dater de la demande d”arbitrage, les Par- ties en litige n'arrivent pas å s'entendre sur le choix dlun arbitre ou des arbitres, Pune quelconque de ces Parties pourra demander au Secrétaire général de l*Organisation des Nations Unies de désigner un arbitre uni- que devant lcquel le différend sera ren- voyé pour décision.

3. La sentence de l'arbitre ou des ar- bitres désignés conformément au para- graphe 2 du présent article sera obligatoire pour les Parties contractantes en litige.

Article 12

1. Chaque Partie contractante pourra, au moment ou elle signera ou ratifiera le pré- sent Accord ou y adhérera, déclarer quiclle ne se considere pas liée par l'article 11. Les autres Parties contractantes ne seront pas liées par l'article 11 envers toute Partie contractante qui aura formulé une telle réserve. '

2. Toute Partie contractante qui aura for- mulé une réserve conformément au para- graphe 1 du présent article pourra å tout moment lever cette réserve par une notifi- cation adressée au Secrétaire général de l”Organisation des Nations Unies.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973: 143

2. Stat, som enligt punkt 1 i denna arti- kel avgivit förklaring, varigenom överens— kommelsen utsträckts att gälla område för vars internationella förbindelser den staten svarar, kan på sätt som föreskrives i artikel 8 uppsäga överenskommelsen såvitt angår detta område.

Artikel 11 -

1. Tvist mellan två eller flera fördrags- slutande parter rörande tolkning eller till— lämpning av denna överenskommelse skall så långt möjligt lösas genom förhandlingar mellan de tvistande parterna.

2. Tvist som ej bilägges genom förhand- ling skall underkastas skiljedomsförfaran— de, om någon av de "tvistande fördragsslu- tande parterna begär det, och skall då hän- skjutas till en eller flera skiljemän, som de tvistande parterna gemensamt utser. Om de tvistande parterna ej inom tre månader från dagen för begäran om skiljedomsförfaran- de kunnat enas om valet av en eller flera skiljemän, äger envar av parterna att hos Förenta nationernas generalsekreterare hem— ställa om utseende av en enda skiljeman, till vilken tvisten skall hänskjutas för .av- görande.

3. Skiljedom som meddelats av skiljeman eller skiljemän utsedda enligt punkt 2 i den- na artikel är bindande för de tvistandeför— dragsslutande parterna.

Artikel 12 _ ' 1. Fördragslslutande part kan vid under- tecknande eller ratifikation av denna över— enskommelse eller vid anslutning till den förklara, att den ej anser sig bunden av ar- tikel 11. I förhållande till fördragsslutande part som gjort dylikt förbehåll är övriga för— dragsslutande parter ej bundna av_ artikel 11. .

2. Fördragsslutande part som gjort för- behåll enligt punkt 1 i denna artikel får när som. helst återtaga förbehållet genom med- delande till Förenta nationernas generalsek— reterare. -

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 143

A rticle 13

1. After this Agreement has been in force for three years, any Contracting Party may, by notification to the Secretary- General of the United Nations, request that a conference be convened for the purpose of reviewing the text of the Agreement. The Secretary-General shall notify all Con- tracting Parties of the request and a review conference shall be convened by the Secre- tary-General if, within a period of four months following the date of notification by the Secretary-General, not less than one- fourth of the Contracting Parties notify him of their concurrence with the request.

2. If a conference is convened in accor- dance with paragraph 1 of this article, the Secretary-General shall notify all the Con- tracting Parties and invite them to submit within a period of three months such pro- posals as they may wish the Conference to consider. The Secretary—General shall cir- culate to all Contracting Parties the provi- sional agenda for the conference, together with the texts of such proposals at least three months before the date on which the conference is to meet.

3. The Secretry-General shall invite to any conference convened in accordance with this article all countries referred to in article 6, paragraph 1, and countries which have become Contracting Parties under ar- ticle 6, paragraph 2.

A rticle 14

1. Independently of the revision pro- cedure provided for in article 13, any Contracting Party may propose one or more amendments to the annexes to this Agree- ment. To that end it shall transmit the text thereof to the Secretary-General of the United Nations. The Secretary-General may also propose amendments to the annexes to this Agreement for the purpose of ensuring concordance 'between those an- nexes and other international agreements concerning the carriage of dangerous goods.

Översättning

Signaturprotokoll till den europeiska över- enskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR)

Vid undertecknandet av den europeiska överenskommelsen om transport av farligt gods på väg har undertecknadel, därtill ve- derbörligen bemyndigade,

1. med beaktande av att de villkor som gäller för transport av farligt gods till sjöss till eller från Förenade Konungariket i grundläggande hänseenden avviker från dem som föreskrives i bilaga A till ADR ävensom av omöjligheten att inom en nära framtid bringa förstnämnda villkor i över- ensstämmelse med de senare, och

med hänsyn till Förenade Konungarikets åtagande att såsom ändring av bilaga A framlägga ett särskilt bihang med speciella bestämmelser rörande transport av farligt gods i kombinerad väg- och sjötransport mellan kontinenten och Förenade Konunga- riket,

överenskommit att, intill dess detta sär- skilda bihang träder i kraft, farligt gods på vars transport till eller från Förenade Ko- nungariket ADR äger tillämpning skall upp- fylla såväl föreskrifterna i bilaga A till ADR som de föreskrifter som inom Förenade Konungariket gäller i fråga om transport av farligt gods till sjöss,

2. tagit kännedom om en förklaring av Frankrikes representant av innebörd att Frankrike, oavsett bestämmelserna i artikel 4 punkt 2, förbehåller sig rätten att vägra tillåta att fordon, som är i trafik på annan fördragsslutande parts område vid vilken tidpunkt de än tagits i bruk, användes för transport av farligt gods på franskt område, med mindre fordonen uppfyller antingen de villkor som föreskrives i bilaga B för dylik transport eller de villkor som finns stadgade i gällande franska bestämmelser rörande transport av farligt gods på väg,

1 Underskrifterna är ej medtagna här.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973: 143

3. Recommend that, before submission in accordance with article 14, paragraph 1, or article 1.3, paragraph 2, proposed amend- ments to this Agreement or its annexes shall as far as possible first be discussed at meet- ings of experts of the Contracting Parties anti, if necessary, of the other countries mentioned in article 6, paragraph 1, of the Agreement and of the international organi- zations mentioned in article 14, paragraph 5, of the Agreement.

3. Recommandent que, dans toute la me— sure du possible, avant d*étre présentées conformément au paragraphe 1 de l'article 14 ou au paragraphe 2. de l'article 13, les propositions diamendement au présent Ac- cord ou å ses annexes fassent l'objet d*une' discussion préalable au sein de réunions d'experts des Parties contractantes et, si nécessaire. des autres pays visés au para- graphe 1 de ['article 6 de l'Accord, ainsi que des organisations internationales visées au paragraphe 5 de l”Article 14 de l'Accord.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1973: 143

3. rekommenderat att förslag till änd- ringar i förevarande överenskommelse eller dess bilagor så långt möjligt blir föremål för förberedande överläggningar vid sam- manträde med experter från de fördragsslu- tande parterna och om nödvändigt från de övriga stater som avses i artikel 6 punkt 1 ävensom de internationella organisationer som avses i artikel 14 punkt 5 i överens- kommelsen, innan förslagen framlägges i den ordning som föreskrives i artikel 14 punkt 1 eller artikel 13 punkt 2.

'MARCUS som. STOCKHOLM 197] 730187

• Sida 62
•  Original