Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1972 Prop. 1972: 54
Nr 54
Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet m. m. given Stock-
holms slott den 10 mars 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoHet över industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
RUNE B. JOHANSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås administrativa åtgärder beträffande organisationen av sådan provnings- och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet som av olika skäl bör bedrivas eller övervakas av statliga organ. Syftet med åtgärderna är att fastlägga ansvarsförhållandena på dessa områden och att samordna tillgängliga resurser, så att de utnyttjas effektivt samtidigt som verksamheten bedrivs opartiskt.
Statens provningsanstalt föreslås den 1 juli. 1972 bli central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. Anstalten bör organisera verksamheten så att redan etablerade resurser utnyttjas i första hand. Vidare föreslås två rådgivande organ bli inrättade, nämligen ett råd för provning och kontroll samt ett råd för metrologi, vilka bör biträda provningsanstalten i frågor inom sina kompetensområden.
Förslag redovisas till inordning i provningsanstaltens organisation av verksamhet som överförs från mynt- och justeringsverket enligt tidigare beslut av statsmakterna. Vidare behandlas frågan om att överföra Chalmers provningsanstalt i Göteborg i statens ägo och inlemma den i provningsantaltens organisation.
För provningsanstaltens verksamhet föreslås för budgetåret 1972/73 anslag på totalt 13 319 000 kr.
Slutligen föreslås om- och tillbyggnad av Svenska institutet för konserveringsforskning i Göteborg till en kostnad av 4,6 milj. kr. 1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 54
Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Majestät Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTS- SON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet m.m. och anför.
I årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bil. 9 s. 47 och bil. 15 s. 65) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskilda propositioner i ämnet för budgetåret 1972/73 beräkna 1. till Mynt- och justeringsverket: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 5 263 000 kr. | | 2. till Mynt- och justeringsverket: Nyanskaffning av vissa maskiner ett reservationsanslag av 450 000 kr. 3. till Statens justerare ett förslagsanslag av 2 527 000 kr. 4, till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr. 5. till Bidrag till statens provningsanstalt ett reservationsanslag av 4,9 milj. kr. 6. till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av 1,1 milj. kr. |
Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
Inledning
I skilda författningar föreskrivs att krav på säkerhet m. m. skall vara uppfyllda för olika material, produkter, utrustningar, metoder och verksamheter. Detta ingår som ett led i samhällets strävan att skydda liv, hälsa och egendom samt att utnyttja tillgängliga resurser på bästa sätt. Avsikten med föreskrifterna kan vara t. ex. att säkerställa hållfastheten hos byggnader, att förhindra brand och explosion, att minska risken för skada eller ohälsa på arbetsplatser och olycksfall i trafiken eller att garantera riktigheten av mått och vikt i den allmänna handeln. I allmänhet kräver eller förutsätter dessa föreskrifter någon form
av övervakning. Den består bl.a. av provningar, kontroller och mätningar som dels ger underlag för bedömning om föreskrifternas fordringar uppfylls, dels ger en erfarenhetsbakgrund då föreskrifter utarbetas. Sådan provnings- och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet är därför viktiga led i tillvaratagandet av samhällets och individens intressen. Detta motiverar att dessa verksamheter övervakas eller i avsevärd omfattning bedrivs av staten och därmed ges en officiell prägel.
Med officiell provnings- och kontrollverksamhet menas sålunda i första hand sådana provningar och undersökningar, som är en direkt följd av statliga föreskrifter om särskilda krav på olika produkter vid viss användning och som utförs av i särskild ordning utsett organ.
I andra hand innefattar begreppet även provningar och undersökningar, för vilka det av andra skäl finns ett behov av en officiell garanti för ett riktigt resultat. Det kan gälla t.ex. i juridiska sammanhang, vid handelstransaktioner — inte minst internationella sådana — eller över huvud taget då två parter står mot varandra i frågor, som kräver provningsteknisk sakkunskap.
Officiell metrologisk verksamhet (metrologi = kunskapsområde för mätningar, av grek. metron = mått) omfattar dels allmän, dels legal metrologi. Allmän metrologi är en ofta vetenskapligt inriktad verksamhet. Den behandlar bl. a. definitioner av måttenheter samt utveckling och användning av såväl teoretiska och praktiska metoder som instrument och normaler för mätningar.
Legal metrologi täcker vissa områden där mätning sker för att läggas till grund för ekonomiska anspråk och där det föreskrivs i lag att redskap, som används för mätning och vägning, skall vara kontrollerade i särskild ordning av statlig myndighet.
Förhållandena på dessa och näraliggande områden har tidigare berörts av bl. a. flera offentliga utredningar. Sålunda behandlade 1969 års utredning för samordnad forskning i sitt betänkande (Ds I 1970: 2) Samordnad teknisk forskning bl.a. den metrologiska verksamheten i landet och föreslog vissa organisatoriska åtgärder.
Vidare belystes förhållandena på det metrologiska området i betänkandet (SOU 1971: 18) Mått och vikt från utredningen om metrologiska enheter. Man grundade sig bl.a. på rapporten (IVA-rapport 8, 1968) Svensk metrologi, förekomst och behov av normaler och apparatur från kommittén för instrument- och mätteknik inom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
Konsumentutredningen har i sitt betänkande (SOU 1971: 37) Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation behandlat teknisk provningsverksamhet och dess betydelse på konsumentvaruområdet. Bl.a. påpekas behovet av provningsresurser såväl inom som utom det i utredningen föreslagna konsumentverket.
Statskontoret har i en rapport — Statlig uppdragsprovning I, 1969 — redovisat resultatet av en kartläggning av den statliga uppdragsprovningen. Den behandlar den tekniska uppdragsprovningens inriktning, omfattning, organisation och ekonomi. En liknande kartläggning — Kart-
läggning av tvingande tekniska. föreskrifter i Sverige, KK dnr 547/68 — av tvingande tekniska föreskrifter och därmed sammanhängande tillsyn
och provningsverksamhet har gjorts av kommerskollegiet. I båda dessa
undersökningar pekas på behovet av samordning av såväl den föreskri-
vande verksamheten som den därav föranledda provningsverksamheten.
IVA har vidare i rapporten (IVA-rapport nr 41, 1971) Instrument- och
mätteknik för industri och forskning föreslagit att ett institut för instru-
ment- och mätteknik inrättas. Det avses utgöra ett mot industriella behov inriktat centrum för mätteknik, kontroll och provning grundat bl. a.
på resurserna vid statens provningsanstalt. I skrivelse till industrideparte-
mentet den 12 januari 1972 betonar IVA ytterligare provningsanstaltens betydelse i sammanhanget.
Statsmakterna fattade under föregående år beslut om åtgärder som berör vissa provningstekniska och metrologiska verksamheter. I samband med omlokalisering av viss statlig verksamhet beslöts sålunda att huvud-
delen av statens provningsanstalt, som f. n. ligger i Stockholm, skall flyt-
tas till Borås (prop. 1971: 29, InU 1971: 15, rskr 1971: 196). Vidare be-
slöts att avdelningen för mått och vikt jämte statens justerare samt avdelningen för ädelmetallkontroll skall överföras från mynt- och justeringsverket till statens provningsanstalt (prop. 1971: 164, NU 1971: 49,
rskr 1971: 355 och prop. 1971: 165, NU 1971: 50, rskr 1971: 356). Slutligen har läget på de aktuella områdena belysts i den inom in-
dustridepartementet utarbetade promemorian (Ds I 1971: 3) Officiell provning och kontroll, officiell metrologisk verksamhet. Väsentligen grundar den sig på här berörda utredningar och förhållanden. I promemorian läggs fram vissa förslag beträffande den framtida organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statens kri-
minaltekniska laboratorium, överbefälhavaren (ÖB), försvarets materiel-
verk, försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten,
socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium,
handikappinstitutet, giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket, fIuftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI), statskontoret, mynt- och justeringsverket (MJV), generaltull-
styrelsen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens avtalsverk, uni-
versitetskanslersämbetet (UKAÄ), statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, lantbruksstyrelsen, styrelsen för statens livsmedelsverk, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbruks-
kemiska laboratorium, statens maskinprovningar, lantbrukshögskolan, veterinärstyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegict, sprängämnesinspektionen, patent- och registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, varudeklarationsnämnden, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens brandinspektion, statens vattenfallsverk, statens provningsanstalt (SP), statens institut för företagsutveckling (SIFU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), delegationen för atomenergifrågor, Jernkontoret, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Sveriges standardiseringskommission (SIS), miljökontrollutredningen, utredningen rörande kontrollanstalterna på jordbrukets område, Göteborgs kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska elektrikerförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Chalmers provningsanstalt (CP), Göteborgs allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag (GAKO), Kooperativa förbundet (KF), Korrosionsinstitutet, Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket, Stockholms hamnstyrelse, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska brandförsvarsföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska elektriska kommissionen (SEK), Svenska elektriska materielkontrollanstalten AB (SEMKO), Svenska elverksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska ingenjörssamfundet, Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges clektroindustriförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Tekniska samfundet i Göteborg, Angpanneföreningen (ÅF), AB Atomenergi, AB CE Johansson, AB Svensk bilprovning och Tekniska röntgencentralen AB (TRO). UKÄ har bifogat yttranden från rektorsämbetena vid universitet i Lund, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola samt högskolenheten i Linköping. SP har bifogat yttranden från personalföreningarna vid SP. Göteborgs kommun har bifogat yttranden från Göteborgs allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag (GAKO), Encrgiverken i Göteborg och Göteborgs stadskontor. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet har avgett gemensamt yttrande.
Nuvarande förhållanden
Officiell provnings- och kontrollverksamhet
Officiell provnings- och kontrollverksamhet bedrivs vid ett stort antal statliga, halvstatliga, kommunala eller enskilda institutioner samt i viss 2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 54
mån även av enskilda personer. I en del fall grundas verksamheten på särskilda beslut fattade av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av andra statliga och kommunala myndigheter. I andra fall har verksamheten fått en officiell eller halvofficiell prägel genom praxis som utbildats successivt.
Inom ett bredare tekniskt område bedrivs officiell provnings- och kontrollverksamhet främst vid statens provningsanstalt (SP). Inom vissa sektorer har det ctablerats provningsresurser för speciella ändamål, t.ex. AB Svensk bilprovning för provning av vägfordon och Svenska elektriska materielkontrollanstalten AB (SEMKO) för provning av elcktrisk materiel. Andra exempel på organ med provningsverksamhet är statens institut för företagsutveckling (SIFU), Chalmers provningsanstalt (CP), Stockholms hamns materiallaboratorium, Ångpanneföreningen (ÅF) och Tekniska Röntgencentralen AB (TRC).
Officiell metrologisk verksamhet
Allmän metrologisk verksamhet bedrivs vid ett antal organ, som sinsemellan inte har någon högre grad av samordning på detta område. Bland dessa organ kan nämnas mynt- och justeringsverket (MJV), SP och försvarets forskningsanstalt (FOA).
Den legala metrologin handhas för närvarande huvudsakligen av MIV men kommer enligt det tidigare nämnda riksdagsbeslutet att överföras till SP den 1 juli 1972. Samtidigt med beslut om denna överflyttning har också en ny lag om bestämning av volym och vikt antagits att gälla fr. o. m. den 1 juli 1973.
Även om det i viss utsträckning skett en spontan teknisk eller geografisk uppdelning av de nu nämnda organens verksamhetsområden, förekommer dock en direkt konkurrens. Det gäller t. ex. SP och SIFU på det värmetekniska området samt ÅF och TRC beträffande oförstörande provning. Sådana konkurrensförhållanden har i flera fall resulterat i resursdubblering och osäkerhet om vem som har huvudansvaret för verksamheten. I det följande ges en översiktlig redovisning av verksamheten vid de flesta av de organ som nämnts.
Statens provningsanstalt (SP)
SP utför på uppdrag av myndighet eller enskild provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet. I den mån anstaltens utrustning och förhållandena i övrigt medger det, utförs också andra provningar och undersökningar. Vidare bedriver man teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde och ställer personal till förfogande för standardiseringsarbete m. m. inom provningsområdet.
SP leds av en styrelse och har en generaldirektör som chef. Verksamheten är organiserad på tre tekniska avdelningar, betecknade A, B och C, samt ett kansli. Avdelning A har laboratorier för undersökningar av konstruktionsoch byggnadsmaterial, färdiga konstruktioner och byggnadsdelar. Avdelning B har laboratorier för undersökning av olika materials struktur, kemiska egenskaper och funktion. Avdelning C har laboratorier för elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar samt för provningar av elmateriel. Verksamheten vid avdelningen har till stor del myndighetskaraktär. Huvuddelen av verksamheten är förlagd till Stockholm. I Lund finns en nyiigen etablerad filial med fem anställda som huvudsakligen utför provningar inom byggnadsområdet. På åtta andra platser finns mindre filialer för rutinprovning av betongprodukter och i Borås finns en filial för textilprovningar. De mindre filialerna är vanligen anknutna till tekniska gymnasier vid resp. orter och personalen är delvis deltidsanställd. Totala antalet fast anställda vid SP är ca 240. Uppdragsverksamheten bedrivs i konkurrens med andra statliga och enskilda laboratorier och omfattar bl.a. mättekniska undersökningar, kalibreringar, tillverkningskontroller, analyser samt undersökningar av material, konstruktioner och produkter. Antalet uppdrag per år är drygt 32 000, vilket ger en intäkt på drygt 11 milj. kr. Över 80 > av uppdragen kommer från jord-, sten- och byggnadsindustrin. Forsknings- och utvecklingsarbetet är ett hjälpmedel för att SP skall kunna vidga och fördjupa sitt kompetensområde. Därmed skapas möjligheter för SP att på lång sikt bedriva uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgifterna innebär bl.a. att SP fungerar som officiellt expertorgan i fråga om materialprovningar och mätteknik, medverkar vid utarbetandet av statliga bestämmelser och anvisningar samt deltar i nationellt och internationellt standardiseringsarbete. SP är f. n. representerad i ca 200 kommittéer och samarbetsorgan. Som tidigare nämnts kommer SP att tillföras viss verksamhet från MJV den 1 juli 1972. Det gäller dels avdelningen för mått och vikt jämte den regionalt placerade statens justerarkår, dels avdelningen för ädelmetallkontroll och dels viss administrativ personal. Sammanlagt berörs ca 80 heltidsanställda, ca 20 deltidsanställda och ca 110 uppdragstagare. Uppdragstagarnas verksamhet bedöms dock komma att upphöra i samband med att en ny lag om handel med ädelmetallarbeten träder i kraft den 1 juli 1973. Tidigare har även nämnts statsmakternas beslut att flytta huvuddelen av SP till Borås, vilket beräknas ske 1976. I Stockholm avses samtidigt en filial med ca 70 anställda bli upprättad.
Statens institut för företagsutveckling (SIFU)
SIFU:s upppift är att främja näringslivets tekniska och ekonomiska ut-
veckling med särskild hänsyn till de mindre och medelstora industriföre-
tagen samt hantverket. På grundval av ett allmänt kunskaps- och erfa-
renhetsinhämtande ges praktisk och teoretisk utbildning åt företagare och
anställda inom den aktuella sektorn. Dessutom har man en viss rådgivande och informativ verksamhet. Som stöd för sin huvudsakliga verk-
samhet får SIFU bedriva försöks- och utvecklingsarbete samt utföra
tekniska provningar och undersökningar för egna behov eller på upp-
drag av myndighet eller enskild. Uppdragstaxorna bestäms av SIFU.
Huvuddelen av SIFU:s verksamhet bedrivs i Stockholm. Regionalkontor finns i Malmö, Göteborg och Luleå. Antalet heltidsanställda är ca 250. Omsättningen är f.n. drygt 20 milj. kr. per år. Ca 65 Z, av kostnaderna för verksamheten täcks genom avgifter från t. ex. kursdeltagare, resten genom statsanslag. Antalet deltagare i institutets kurser var under
budgetåret 1970/71 ca 19 000.
Uppdragsverksamheten omfattar ca 4 milj. kr. per år varav 1—2 milj. kr. representerar provningar. Uppdragsprovningarna består huvudsakligen av vallen- och livsmedelstekniska provningar. provning av eldstäder
samt provningar på elektronikområdet.
Mynt- och justeringsverket (MIV)
MJV är central förvaltningsmyndighet med uppgift att tillverka rikets mynt och skiljemynt, tillverka medaljer, handha kontroll av ädelmetallarbeten, verkställa probering av ädeimetaller och bestämning av vikt fin metall, leda justeringsväsendet. handlägga ärenden om mått och vikt samt utföra justeringar.
Ädelmetallkontrollen handhas av ca 26 heltidsanställda vid MJIV i Stockholm och av deltidsanställda på ca 100 andra orter. Den omfattar dels probering för bestämning av finhalten för guld, silver och platina, dels kontrollstämpling av äde! metallarbeten. Omslutningen för denna verksamhet är ca 1,4 milj. kr.
Justeringsverksamheten är uppdelad i precisionsjustering och handelsjustering. Precisionsjusteringen handhas av avdelningen för mått och vikt som omfattar ca 10 fast anställda. Handelsjusteringen handhas av 9 fast anställda i Stockholm samt 32 fast anställda och ca 20 deitidsanställda i landet i övrigt. Vid behov anlitas dessutom extra arbetsbiträden.
Justeringsverksamheten omsluter ca 3,5 milj. kr. | Statsmakterna har våren 1971 beslutat att mynt- och medaljtillverkningen skall flyttas från Stockholm till Eskilstuna (prop. 1971: 29, InU
1971: 15, rskr 1971: 196). Övrig verksamhet vid MJV skall som tidigare
nämnts överföras till SP.
Chalmers provningsanstalt (CP)
CP startade sin verksamhet 1886. Göteborgs stad anvisade vid starten 35 000 kr ur Rehnströmska fonden till verksamheten och står f. n. genom Göteborgs allmännyttiga och kooperativa bostadsförening (GAKO) som garant för verksamheten. Motsvarande garantiåtaganden har också gjorts av vissa näringslivsorganisationer i Göteborgstrakten. I samband med en överenskommelse mellan staten och Göteborgs stad bl. a. om utbyte av markområden, ställde dåvarande Göteborgs stad den tomt till förfogande som nu utnyttjas för CP:s verksamhet.
Staten bidrog under åren 1891—1941 med anslag på sammanlagt 136 000 kr. Fram till den 1 januari 1971 har CP hyresfritt disponerat av staten ägda lokaler som byggdes särskilt för CP och togs i bruk den 1 januari 1966. Denna statliga subvention av CP:s verksamhet har bidragit till att CP successivt kunnat anskaffa kostnadskrävande provningsutrustning och bedriva visst utvecklingsarbete.
CP:s juridiska status är oklar. Verksamhetens officiella karaktär framgår dock av att Kungl. Maj:t fastställt CP:s stadgar samt förordnar ordförande i styrelsen och utser en av de två revisorerna. Dessutom har staten engagerat sig ekonomiskt på det sätt som nyss beskrivits och även tilldelat CP tjänstebrevsrätt. Vidare anges CP vid sidan av SP som en officiellt provande anstalt t. ex. i planverkets anvisningar om provning och kontroll.
CP är organiserad på en byggnadsteknisk, en mekanisk, en kemisk och en fysikalisk avdelning. Antalet anställda är ca 35, varav 4 med akademisk examen och 13 med annan ingenjörsexamen. Omsättningen är ca 1,6 milj. kr. per år varav byggnadsområdet svarar för ca 50 96. CP tilllämpar i stort sett samma taxa som SP.
AB Svensk bilprovning
AB Svensk bilprovning, som etablerades 1963, utför i vägtrafiklagstiftningen föreskriven teknisk fordonskontroll och annan därmed förenlig verksamhet. Syftet med bolagets verksamhet är att främja en förbättrad fordonsstandard.
För besiktningsverksamheten disponerade bolaget 158 bilprovningsstationer under verksamhetsåret 1970/71, då 2,7 milj. fordonsbesiktningar utfördes. Antalet anställda är ca 1 600.
Av aktiekapitalet på 1 milj. kr. äger staten 52 925, Motorbranschens riksförbund 12 96, bilägarnas organisationer 12 70, försäkringsbolagen 12 570, Svenska taxiförbundet 3 26, Svenska åkeriförbundet 3 70, Näringslivets trafikdelegation 3 26 och Svenska busstrafikförbundet 3 26. Omsättningen verksamhetsåret 1970/71 var 109,5 milj. kr. och nettovinsten 0,8 milj. kr. Därav utdelades 55 000 till aktieägarna. Förrättningstaxa fastställs av Kungl. Maj:t.
Svenska elektriska materielkontrolanstalten AB (SEMKO)
SEMKO bildades 1925 av Svenska elverksföreningen och brandförsäkringsbolagen. Provningsverksamheten påbörjades 1928. Sedan 1934
ingår den tillverkande industrin som medintressent. Av aktiekapitalet på
21000 kr. ägs 9000 kr. av Svenska elverksföreningen, 6 000 kr. av
Svenska brandförsvarsföreningen och 6 060 kr. av Sveriges elektroin-
dustriförening.
Enligt bolagsordningen får ingen utdelning lämnas till aktieägarna.
Den av bolaget drivna anstalten fick statlig auktorisation år 1935 och
arbetar efter bestämmelser fastställda av kommerskollegiet. Antalet an-
ställda är ca 150 personer och omsättningen ca 9 milj. kr. Ca 14 000
artiklar typgodkänns årligen.
SEMKO:s uppgift är att från säkerhetssynpunkt prova i första hand elektrisk installationsmateriel och sådana bruksföremål som är avsedda
att användas i hem och hushåll, på kontor, i butiker, skolor och samlingslokaler. Provning för godkännande sker genom typprovning. På godkänd materiel utförs marknadskontroll av att handelsvaran överensstämmer med provat och godkänt utförande. Godkänd materiel skall normalt S-märkas.
SEMKO:s styrelse förvaltar bolagets ekonomi och tillsätter verkstäl-
lande direktör och övriga högre tjänstemän. Den tekniska verksamheten
leds av SEMKO:s nämnd. Av nämndens femton ledamöter utser Kungl.
Maj:t nio, däribland ordföranden. Nämnden utser ett provningsutskott
och erforderligt antal normutskott. Vidare fastställer nämnden prov-
ningsavgifter och beslutar i övriga frågor, som sammanhänger med provningsverksamheten.
Provningsutskottet beslutar med ledning av erhållna provningsresultat,
om provad materiel skall godkännas eller ej. Utskottet kan även upphäva godkännande om marknadskontrollen av materiel ger skäl för detta.
Bestämmelser om provningstvång utfärdas av komtmerskollegiet, som :
även fastställer provningsbestämmelser. Provningsbestämmelserna base-
ras på av normutskott utarbetade texter. De är så långt möjligt baserade på internationella rekommendationer.
Ångpanneföreningen (ÅF)
ÅF bildades 1895 och är en ideell förening med ca 10 000 medlemmar. Enligt stadgarna skall ÅF genom periodiskt återkommande besiktning enligt särskild arbetsordning medverka till betryggande driftsäkerhet vid ångpannor och andra tryckkärl, elektriska anläggningar, lyftinrättningar samt andra tekniska anordningar som behöver underkastas kontroll. Dessutom skall ÅF tillhandagå medlemmarna med konsulterande verksamhet av teknisk och teknisk-2konomisk natur.
Medlemmar i ÅF är ägare eller innehavare av anläggning, som inregistrerats hos ÅF för regelbunden kontroll. Medlemsavgiften utgörs av besiktningsavgiften för anläggningen. För att säkra föreningens oberoende ställning gäller regeln, att ingen medlem vid årsstämman får representera mer än åtta röster. Medlemmarna återfinns inom stat, kommuner, landsting och det enskilda näringslivet.
Antalet anställda är drygt 800. År 1970 var ÅF:s omsättning närmare 60 milj. kr. och efter skatt redovisades ett överskott på 1,5 milj. kr. Överskottet används för verksamhetens expansion. ÅF har inget ekonomiskt vinstsyfte.
Huvudkontoret ligger i Stockholm. Tre filialkontor finns i Göteborg, Malmö och Sundsvall och elva mindre lokalkontor är fördelade över landet.
ÅF:s basverksamhet omfattar regelbunden besiktning av ångpannor och tryckkärl, elanläggningar och lyftanordningar. Under senare tid har besiktningsverksamheten utsträckts till kylanläggningar, sjukhusutrustningar och kärnenergianläggningar.
Den konsulterande verksamheten består till stor del av teknisk kontroll. Denna bedrivs huvudsakligen inom samma områden som omfattas av besiktningsverksamhet. Den tekniska kontrollen omfattar säkerhetsteknisk rådgivning, ritningsgranskning, verkstads- och montagekontroll samt oförstörande provning. Konsultverksamheten bedrivs delvis i helägda, lokalt anknutna dotterföretag.
ÅF har statlig auktorisation på tryckkärlsområdet. Man har konkurrens från auktoriserade, privata besiktningsmän, av vilka många är anställda i olika företag, På kontrollområdet finns flera in- och utländska konkurrenter, t. ex. TRC och Lloyd's Register of Shipping.
Tekniska Röntgencentralen AB (TRO)
TRC bildades år 1937 som en avdelning inom IVA med uppgift att utföra röntgenradiografering och annan oförstörande provning. År 1941 ombildades TRC till aktiebolag med ett aktiekapital på 180 000 kr. Utdelningen är begränsad till 4 96 av aktiekapitalet. Genom fondemissioner har aktiekapitalet ökats till 720 000 kr. Aktierna är fördelade på ett fyrtiotal ägare, huvudsakligen företag inom verkstadsindustrin och varvsindustrin samt stål- och metallverk. Största aktieägare är ÅF med 19 &, av aktierna.
Av de åtta ledamöterna i TRC:s styrelse utses ordföranden jämte en ytterligare ledamot samt suppleant för denne av Kungl. Maj:t. De övriga sex väljs av bolagsstämman. Överenskommelse om denna ordning träffades i samband med att TRC år 1950 förvärvade den tomt på Norra Djurgården där verksamheten i Stockholm nu bedrivs.
Inom TRC finns ett tekniskt råd som fungerar som kontaktorgan
gentemot myndigheter och näringsliv. Rådet består av företrädare bl. a. för statliga verk och myndigheter, industribranschorgan samt av experter från näringslivet. Antalet anställda är 280 och omsättningen för verksamhetsåret 1970/71 var 18,6 milj. kr. Regionkontor finns i Stockholm, Malmö, Göteborg, Jönköping, Örebro och Sundsvall, vartill kommer sex lokalkontor. Administration och centrala avdelningar, som bland annat svarar för den företagsinterna utbildningen, är förlagda till Stockholm. TRC:s verksamhet är huvudsakligen inriktad på tillverkningskontroll och första besiktning av tryckbärande system och komponenter, t. ex. tryckkärl, ångpannor, rör, pumpar och ventiler. En betydande del av denna verksamhet är knuten till utbyggnaden av kärnkraftverk och processindustrier. Inom området för byggkontroll har företaget inriktat sig på stålbyggnadskontroll, ytskyddskontroll och viss specialprovning. Vidare utför TRC oförstörande provning och annan specialprovning som ett led i industrins egen produktionskontroll. Till stöd för kontroll- och besiktningsverksamheten finns en central avdelning för beräkningskontroll och ett laboratorium för materialkontroll. Ca 122, av verksamheter omfattar apparat- och metodutveckling inom området för oförstörande provning. Detta arbete bedrivs till stor del på uppdragsbasis.
Departementspromemorian I departementspromemorian konstateras med utgångspunkt i de utredningar och förhållanden som tidigare redovisats bl. a. att det finns starka samhälleliga motiv för att det bedrivs en kompetent och opartisk officiell provnings- och kontrollverksamhet, att dessa verksamheter därför bör bedrivas eller övervakas av statliga organ, att dessa verksamheter bör bedrivas samordnat så att väsentliga behov blir tillgodosedda och tillgängliga resurser utnyttjas rationellt, att organisatoriska åtgärder aktualiserats bl. a. beträffande den metrologiska verksamheten, justeringsverksamheten och proberingsverksamheten samt att officiell provnings- och kontrollverksamhet kan väntas få ökande betydelse i framtiden inom bl. a. konsumentområdet och miljövården. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att en central förvaltningsmyndighet utses för dels officiell provning och kontroll, dels allmän och legal metrologi. Denna myndighet avses ansvara för att verksamheten på dessa områden bedrivs på den nivå och i den omfattning som förhållandena motiverar. Den praktiska verksamheten föreslås bli organiserad så att lämpliga redan befintliga resurser utnyttjas i första hand. Därvid skall den
centrala förvaltningsmyndigheten efter samråd med t.ex. olika föreskrivande myndigheter utse ett antal organ, som var och en är ledande inom sitt område och som i övrigt uppfyller vissa etiska krav t. ex. på oberoende ställning, till s.k. riksprovplatser resp. riksmätplatser. Dessa riksprov- och riksmätplatser bör täcka behovet av officiellt föreskriven provning, kontroll, mätning och kalibrering. Vidare bör de nationellt och internationellt fungera som referensorgan beträffande prov- och mätmetoder samt tillhandahålla normaler för olika mätstorheter. Dessutom bör andra myndigheters behov av samråd vid utarbetande och utfärdande av föreskrifter, som kräver eller förutsätter provning och kontroll, kunna tillgodoses. Befintliga resurser föreslås bli utnyttjade även för andra uppgifter inom verksamhetsområdena, särskilt i de fall då det är ett samhällsintresse att så sker. Som exempel på detta nämns industristimulerande verksamhet i form av provning, kontroll och kalibrering vid produktutveckling och produktion samt egenskapsredovisning av olika produkter 1 avsikt att ge konsumenter underlag för köpval. Som ett komplement till systemet med riksprov- och riksmätplatser och deras på föreskrifter grundade verksamhet föreslås den centrala myndigheten genom ett auktorisationsförfarande kunna bestyrka kompetensen även hos andra organ att utföra viss typ av provning, kontroll eller mätning efter ansökan därom från dessa. Som exempel på sådana organ nämns statliga och kommunala verk med teknisk verksamhet samt industrilaboratorier och konsultföretag, som för egen eller andras räkning bedriver provning, kontroll eller mätning. Auktorisationens omfattning och giltighet förutsätts i varje särskilt fall bli noga angiven och fortlöpande prövad. Någon bedömning av dessa organs oberoende ställning anses normalt inte bli aktuell. Vidare föreslås att två rådgivande organ inrättas för att biträda den centrala förvaltningsmyndigheten i vissa myndighetsuppgifter. Det ena — rådet för officiell provning och kontroll — bör främst behandla principiella frågor t. ex. vid utseende av riksprovplatser eller vid auktoriscring av provande instanser. Det andra — rådet för metrologi — bör ha motsvarande uppgifter vid metrologisk verksamhet. I råden bör finnas företrädare för olika intressegrupper såsom föreskrivande myndigheter, tillverkare, handelns organ och konsumenter samt för vetenskap och teknik. Till central förvaltningsmyndighet föreslås SP bli utsedd. Med utgångspunkt i statsmakternas beslut att lokalisera SP:s huvuddel till Borås föreslås att SP:s myndighetsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet samt sådan uppdragsverksamhet, för vilken närheten till marknaden inte är av avgörande betydelse, koncentreras till Borås. I Stockholm och Lund bör bedrivas en regional provningsverksamhet främst inriktad på det byggnadstekniska området och anpassad till de 3 Riksdagen 1972. I saml. Nr 54
lokala marknadernas behov. I övrigt föreslås att de mindre filialer som etablerats på åtta andra orter t.v. bibehålls. Möjligheterna till samordning mellan SP:s filialer och justerarkårens lokalkontor bör dock tas till vara. Uppdragsprovningsverksamheten vid SIFU anses i princip böra bli överförd till SP, vilket skulle bidra till samordning och effektivt utnyttjande av de statliga provningsresurserna. I avvaktan på bl.a. resultatet av det fortsatta arbetet med omlokalisering av viss statlig verksamhet föreslås emellertid att STFU:s uppdragsprovningsverksamhet t.v. inlemmas i riksprovplatsorganisationen resp. auktorisationssystemet. CP i Göteborg föreslås bli förstatligad som ett led i de allmänna samordningsåtgärderna och som en följd av närheten till SP efter flyttningen till Borås, Verksamheten i Göteborg förutsätts bli bedriven på motsvarande sätt som planeras ske i Stockholm och Lund, dvs. CP skulle då bli en regional avdelning av SP. SEMKO föreslås med hänsyn till kraven på oberoende och opartiskhet få en sådan ägarstruktur och ställning att dess resurser för säkerhetsprovning av elektrisk materiel även i framtiden kan utnyttjas för officiell provning och kontroll i effektiv samordning med övrig sådan verksamhet. För övriga organ med provnings- och kontrollverksamhet eller metrologisk verksamhet innebär förslagen i promemorian främst en möjlighet att ingå i det samverkanssystem som utgörs av riksprovplatser och riksmätplatser resp. auktoriserade provplatser och mätplatser. Beträffande förhållandet mellan föreskrivande myndigheter och den föreslagna centrala förvaltningsmyndigheten framhålls i promemorian, att det är nödvändigt att ansvarsfördelningen dem emellan är klart reglerad. Därmed förhindras konflikter och dubbelarbete samt underlåtenhet att utföra arbetsuppgifter för vilka ansvaret annars skulle vara oklart. Som princip anges, att föreskrivande myndighet, som har att föreskriva egenskapskrav på produkter och metoder, skall samråda med ansvarig provningsinstans beträffande metoder och resurser för provning, kontroll och mätning i den mån sådan verksamhet behövs för att avgöra om de föreskrivna kraven uppfylls. Den centrala förvaltnings-
myndigheten å sin sida skall för varje officiellt föreskriven provning,
kontroll eller mätning fastställa metod och hänvisa till särskilt utsedd riksprov- eller riksmätplats med kompetens och resurser för utförandet. Beträffande omfattningen av det området som skall samordnas inom ramen för den i promemorian skisserade organisationen föreslås t.v. en viss begränsning. Kontrollen av t. ex. läkemedel, livsmedel och fröer, som omfattas av särskild lagstiftning, bör således endast anknytas genom föreskrifter om samråd mellan resp. tillsynsmyndigheter och den centrala förvaltningsmyndigheten i frågor av gemensamt intresse.
Med undantag av de ekonomiska konsekvenser som de föreslagna förhandlingarna om CPA:s och SEMKO:s framtida ställning kan med-
föra och som i promemorian inte närmare kunnat anges, bedöms genomförandet av de föreslagna åtgärderna bli föga kostnadskrävande. De organisatoriska förändringarna anses i sig själva inte bli särskilt om-
fattande och skulle till stor del kunna planeras in i den översyn av SP:s
verksamhet som måste ske i samband med flyttningen till Borås. Driftkostnaderna för SP bedöms komma att öka främst till följd av de nya myndighetsuppgifter som skall utövas av ett provcentrum och
ett mätcentrum inom SP. Kostnaderna för vart och ett av dessa beräknas till ca 400 000 kr. per år vid den minsta arbetsinsats som krävs för att samordningen av aktuella verksamheter skall fungera effektivt. Uppdragsverksamheten inkl. auktorisationsverksamheten avses bli finansierad genom avgifter.
På vissa områden drivs i dag uppdragsverksamhet med underskott som täcks med statsanslag. Det gäller bl. a. delar av den allmänna metro-
logiska verksamheten som har stora kapitalkostnader för komplicerad
utrustning och där kundunderlaget är svagt. Här förutses svårigheter att nå full kostnadstäckning. Möjligheterna att bredda marknadsunderlaget t.ex. genom nordiskt samarbete bör därför undersökas.
Remissyttrande
Behovet av åtgärder
Remissinstanserna delar med stor samstämmighet de uppfattningar
som redovisas i promemorian om den allmänna bakgrunden till och de
principiella skälen för officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. Man delar också allmänt åsikten att dessa
verksamheter bör bedrivas eller övervakas av statliga organ. Flertalet remissinstanser vitsordar behovet av organisatoriska åtgär-
der på de aktuella områdena. Sålunda framhåller försvarets materiel-
verk att det synes angeläget att organisationsformer skapas som möjliggör att dessa verksamheter kan bedrivas effektivt, samordnat och opar-
tiskt inom ramen för tillgängliga resurser. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet framhåller i sitt gemensamma yttrande att den i pro-
memorian behandlade verksamheten är av direkt betydelse för det svenska näringslivet. En samordning av de nu splittrade resurserna för
provning, kontroll och metrologi hälsas därför med tillfredsställelse.
Liknande synpunkter har även framförts av bl.a. televerket, UKÄ, statens institut för byggnadsforskning, SP, STU, statens konsumentråd,
Svenska teknologföreningen, TCO, AB CE Johansson, KF och AB Svensk bilprovning.
Kommerskollegiet framhåller att det förekommer en omfattande
tillsynsverksamhet, som grundar sig på säkerhetsföreskrifter men som
inte är förknippad med provning eller kontroll av materiel i egentlig
mening. Som exempel nämner man den säkerhetsvårdande verksamhet som utövas av elektriska inspektionen, sprängämnesinspektionen, bergmästarna och yrkesinspektörerna. Enligt kollegiets mening saknas anledning att i det föreslagna systemet inordna andra organ än sådana
som är särskilt inriktade på provning och kontroll av materiel och vilka
förfogar över laboratorier eller liknande för verksamhetens bedrivande.
ÅF hänvisar till kommerskollegieutredningens förslag om en utredning av den statliga, säkerhetsinriktade verksamheten och ifrågasätter om inte resultatet av en sådan utredning borde avvaktas innan vidare
åtgärder vidtas. I princip har man dock en positiv inställning till slut-
satserna i promemorian att vissa samordnande åtgärder erfordras inom
de berörda områdena.
Behovet av organisatoriska åtgärder sätts i fråga av lantbrukshög-
skolan som anser att de nuvarande nackdelarna inte vägts mot kom-
mande kostnader för centraliseringen. Motsvarande åsikt har även fram-
förts av statens lantbrukskemiska laboratorium och patent- och registreringsverket. Tveksamhet om värdet av en omorganisation har också ut-
talats av Svensk industriförening.
Allmän organisation
Förslaget om att inrätta et: centralt organ som genom att utse ett antal s.k. riksprovplatser och riksmätplatser samordnar den officiella provnings- och kontrollverksamheten samt den officiella metrologiska
verksamheten tillstyrks av flertalet remissinstanser, bl. a. vägverket, stats-
kontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegiet,, NO, KO och Standardiseringskommissionen.
SP påpekar att den föreslagna decentraliserade organisationen skiljer sig från vad som nu är vanligt i de större industriländerna, där man i stället byggt stora centrala anstalter för de aktuella verksamhetsområ-
dena. Man tillstyrker dock det framlagda förslaget framför allt med
hänsyn till möjligheterna att utnyttja redan existerande sakkunskap och utrustning. IVA biträder förslaget till allmän organisation och finner — liksom TRC — att det råder ett starkt samband mellan provning, kontroll och metrologisk verksamhet, varför man organisatoriskt bör
hålla samman statliga åtgärder för dessa tre verksamheter.
Jernkontoret tillstyrker den föreslagna samordningen i den utsträck-
ning detta kan ske utan att man bryter sönder väl fungerande befintliga
verksamheter eller åsamkar industrin ökade kostnader eller andra olägenheter.
Ett antal remissinstanser, som i princip ställer sig positiva till det framförda organisationsförslaget, påpekar svårigheterna att inom ett och samma organ förena uppgiften som central förvaltningsmyndighet med praktisk provnings-, kontroli- och mätteknisk verksamhet. Man hävdar att denna dubbelfunktion kan inge tvivel om myndighetens opartiskhet t. ex. vid utseende av riksprovplats och riksmätplats. Detta framhålls
bl.a. av kommerskollegict, försvarets materielverk, ÅF, TRC, Svenska elektriska kommissionen, SAF, Exportföreningen och Industriförbundet. Teknologföreningen föreslår att de två funktionerna uppdelas på två
organ, ett för myndighetsuppgifter och ett för uppdragsverksamhet. Riksrevisionsverket förordar däremot att det centrala ansvaret åläggs en myndighet som själv är verksam inom området. I och för sig kan, menar man, den centrala myndigheten då inte vara obunden av sina egna
myndighetsintressen. Förutsättningarna bedöms därvid dock bli större att
samordningen inte begränsas till enbart administrativa åtgärder utan
även omfattar åtgärder på det tekniska planet. ÖB delar inte den i promemorian framförda uppfattningen att provning och kontroll skall sammankopplas med metrologi. Provning och
kontroll anser ÖB vara serviccfunktioner som främst styrs av marknadsbehoven och som kan göras självbärande. Metrologin omfattar ett långsiktigt, tekniskt-vetenskapligt arbete av forskningskaraktär, där inhämtande och bearbetning av kunskaper är styrande. Resultatet av detta arbete förmedlas såsom en allmän information vilket inte kan göras
ekonomiskt självbärande. Motsvarande skäl för att särbehandla den metrologiska verksamheten har även anförts av FOA.
Delegationen för atomenergifrågor anser att det inger betänkligheter att inrätta en central förvaltningsmyndighet för provning och kontroll över hela fältet och med auktorisationsbehörighet. Provningsverksam-
heten är i regel en sekundär företeelse. Den bör enligt delegationen inte ligga till grund för en samordning varför man avstyrker förslaget. Konsumentinstitutet framhåller att officiell provning och kontroll är
ett så vidsträckt och mångfacetterat område, att man måste ifrågasätta riktigheten av att uppdraga åt en enda myndighet att ensam vara central
förvaltningsmyndighet. Institutet förordar i stället att ett centralt rådgi-
vande och informerande organ inrättas för förmedling av erfarenheter och kunskaper om olika instansers provningskapacitet och resurser.
SP som central förvaltningsmyndighet
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att SP utses till den cen-
trala förvaltningsmyndigheten för provning, kontroll och metrologisk
verksamhet. Orescervcrade tillstyrkanden i denna det har sålunda uttalats bl. a. av riksrevisionsverket, kommerskollegiet, vägverket, byggnadssty-
relsen, KO, byggforskningsrådet, planverket, 'brandinspektionen, SP,
STU, konsumentrådet, styrelsen för statens livsmedelsverk, Stadskontoret i Göteborg, Jernkontoret, Standardiseringskommissionen, Korroslonsinsitutet, IVA, Grossistförbundet, AB Atomenergi, KF och AB Svensk bilprovning. Veterinärstyrelsen begränsar sitt yttrande till att
gälla enbart provning och kontroll och tillstyrker förslaget på detta område. Strålskyddsinstitutet tillstyrker förslaget beträffande den metrologiska
verksamheten men anser beträffande provning och kontroll att åtgärderna på detta område för institutets del bör begränsas till föreskrifter om samråd i frågor av gemensamt intresse. Liknande synpunkter har också framförts av konsumentinstitutet beträffande dess verksamhet. Sjöfartsverket motsätter sig inte förslaget på provnings- och kontrollområdet men hänvisar beträffande den metrologiska verksamheten till
goda erfarenheter av samarbetet med FOA. Man ifrågasätter om några
fördelar kan vinnas med att metrologin läggs på SP.
Trafiksäkerhetsverket biträder inte förslaget att SP för den kategori
av provande instanser, som AB Svensk bilprovning utgör, skulle fungera som central förvaltningsmyndighet. Inte heller anser man sin egen provningsverksamhet (t. ex. typbesiktning av fordon) eller den provningsverksamhet man uppdrar åt väg- och trafikinstitutet böra inordnas under SP. SMHI och luftfartsverket förordat STU som samordningsmyndighet
med hänsyn till STU:s allmänt koordinerande verksamhet.
Naturvårdsverket anser att den allmänna samordningsfunktionen inom
miljövården man utövar även bör omfatta provnings- och kontroll-
verksamhet. Ett obligatoriskt samrådsförfarande med den centrala provningsanstalten skulle i dessa frågor ofta kunna innebära en onödig omgång framhåller man. SIFU avstyrker att SP:s verksamhetsfält vidgas till att gälla all provnings- och kontroliverksamhet då SP inte föreslås få några väsentligt ökade resurser. På flera områden där SIFU haft möjligheter och förutsättningar att göra bedömningar anser man att SP inte lyckats nå den
kompetens som måste krävas av en auktoritativ provningsinstans. . Statens maskinprovningar och statens centrala frökontrollanstalt anser
att deras verksamhet är av så speciell natur att den inte bör omfattas ens av ett samrådsförfarande gentemot SP. Kontaktbehovet med andra instanser anses redan vara väl tillgodosett.
Rådgivande organ
De föreslagna råden för provning och kontroll resp. för metrologi,
som avses biträda den centrala förvaltningsmyndigheten i frågor av principiell natur, har behandlats av ett mindre antal remissinstanser. I yttrandena från televerket, kommerskollegiet, SAF, Exportförening-
en, Industriförbundet och Grossistförbundet ifrågasätts om inte antalet rådsledamöter bör ökas med hänsyn till den mängd olika intressen som skall företrädas. SP föreslår att rådet för provning och kontroll handhar frågor inom den legala metrologin, som till sin karaktär skiljer sig från den allmänna, mer vetenskapliga metrologin. Denna förskjutning av rådens an-
svarsområden anses böra avspeglas även så att rådet för provning och
kontroll ökas till ca sju personer och att rådet för metrologi minskas till fem personer. FOA och flygtekniska försöksanstalten förordar att det i stället för råd inrättas en nationalkommitté med betydligt större befogenheter, vilket bättre skulle tillfredsställa kraven på oväld, sakkunnig prioritering och representativitet. Teknologföreningen föreslår som alternativ tre beslutande nämnder för vardera provning och kontroll, allmän metrologi och legal metrologi. Konsumentrådet, TCO och KF finner det angeläget att konsument-
representanter ingår i råden och MJV förutsätter att rådet för metro-
logi avses tillföras sakkunskap om den legala metrologin. Riksrevisionsverket ifrågasätter behovet av rådgivande organ och anser att frågan bör prövas ytterligare. I det fall sådana råd inrättas an-
ser riksrevisionsverket liksom KF att de endast bör bli rådgivande gent-
emot SP:s styrelse.
Riksprovplatser och riksmätplatser Beträffande förslaget att utse ett antal riksprovplatser och riksmät-
platser vid vilka den praktiska verksamheten skall bedrivas har bl. a. televerket, vägverket, riksrevisionsverket, statskontoret, MJV, byggnads-
styrelsen och UKÄ uttryckt en genomgående positiv inställning. NO förutsätter att de internationella kontakterna i många fall kommer att delegeras från centralmyndigheten till resp. riksprovplatser och riksmätplatser. Byggforskningsrådet betonar det önskvärda i nära och kvalificerade kontakter bl. a. med de tekniska högskolorna i Stockholm,
Göteborg och Lund. FOA anser liksom ÖB att alla riksmätplatser bör
utses av Kungl. Maj:t för att få en hög och sinsemellan likvärdig officiell status. Bl.a. anses detta vara en nödvändig förutsättning för att
de skall komma i fullt åtnjutande av den internationella byråns för
mått och vikt tjänster.
SP framhåller att särskilda krav bör ställas främst på riksprovplatser-
na och deras personal ifråga om opartiskhet och oberoende. Statsmakterna bör ta ställning till om det exempelvis kan godtas, att en riks-
provplats helt celler delvis ägs av de intressenter, vars produkter skall
provas. Det bör också finnas anvisningar om hur ett ifrågasatt prov-
ningsresultat kan överklagas. I de fall SP själv blir aktuell som riks-
provplats eller riksmätplats bör beslut om detta fattas av råden, som då kallas nämnder. Alternativt bör SP förelägga Kungl. Maj:t förslaget till beslut. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet hemställer att till riksprovplats resp. riksmätplats måtte utan hänsyn till ägarförhållandena ut-
ses den instans som har den högsta kompetensen och samtidigt tillräcklig bredd inom ett visst teknikområde. Vidare framhåller man bl. a. att endast sådana företag bör komma ifråga, som uteslutande sysslar med
provning och kontroll, men inte då provningen är en del av produktions-
processen. .
IVA anser liksom ÅF och TRC att de aktuella verksamheterna med
offentlig insyn bör kunna bedrivas av både statliga och privata organ, som sinsemellan kan vara både samarbetande och konkurrerande leverantörer av tjänster inom området. Därmed kan landets bästa resurser
användas i officiellt sammanhang även när de finns i privat ägo. Liksom SP pekar man även på behovet av möjlighet till överklagande av provningsresultat.
Riksrevisionsverket påpekar att frågan om samordning mellan SP och
TRC, ÅF eller andra enskilda provande organ inte berörs i promemorian. Man förordar därför en prövning av samordningsbehovet även i dessa fall innan organisationen för provningsverksamheten fastställs.
Flera remissinstanser har förklarat sig beredda att i en eller annan form medverka som riksprovplats eller riksmätplats. Dit hör bl. a. televerket, livsmedelsverket, strålskyddsinstitutet, Korrosionsinstitutet, AB
Atomenergi, AB CE Johansson och AB Svensk bilprovning.
Auktorisationsverksamhet
Flertalet remissinstanser har anslutit sig till promemorians förslag om
auktorisationsmöjligheter för organ som ansöker därom. Bl. a. menar televerket att det syns vara ett realistiskt förslag. Stockholms hamnsty-
relse anser det vara önskvärt att det tillskapas en statlig instans för auktorisation av verksamhet av det slag som bedrivs vid Stockholms hamns materialprovningslaboratorium. i NO betonar att auktorisationen bör ske med den auktorisationssö-
kandes kompetens som avgörande bedömningsgrund. En eventuell be-
hovsprövning har erfarenhetsmässigt kostnadshöjande effekter och andra från konkurrenssynpunkt negativa verkningar. Motsvarande synpunk-
ter har även framförts av SP sorn också ifrågasätter om ordet ”auktori-
serad” bör bytas mot t.ex. ”kompetensövervakad” för att inte miss-
uppfattas.
De remissinstanser som uttalat betänkligheter mot den centrala för-
valtningsmyndighetens dubbelroll vid utseende av riksprovplatser och
riksmätplatser har i allmänhet påpekat samma sak beträffande ett aukto-
risationsförfarande. Således påpekar bl.a. Svenska brandförsvarsför-
eningen och Standardiseringskommissionen risken för irritation, då den
centrala förvaltningsmyndigheten ställs inför uppgiften att auktorisera organisationer eller institutioner som kan komma i ett konkurrensförhållande till myndigheten. Auktorisationsfunktionen anses därför böra
överföras till en annan fristående kompetent instans. Byggforsknings-
institutet menar att en lämplig väg vore att låta de normformulerande
myndigheterna inom sina resp. fält handha auktorisationsverksamheten. Konsumentinstitutet anser att något auktorisationsförfarande gentemot andra statliga myndigheter inte skall förekomma. I annat fall skulle det kunna inträffa att organ som bedriver undersökningar och provningar inom speciella områden skulle behöva begära auktorisation
för denna verksamhet av en myndighet som inte utför sådant arbete.
Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att det i landet finns ca 1 900 besikt-
ningsmän som utför besiktning och provning på olika arbetsplatser enligt arbetarskyddskungörelsen. De auktoriseras sedan lång tid tillbaka av yrkesinspektörerna eller arbetarskyddsstyrelsen och man ifrågasätter lik-
som Svenska byggnadsindustriförbundet om skäl finns att ändra denna ordning. Giftnämnden bedömer ett auktorisationsförfarande f.n. inte
vara behövligt inom sitt område.
SIFU:s provningsverksamhet
Den i promemorian framförda uppfattningen att SIFU:s uppdrags-
provningsverksamhet i princip borde överföras till SP men att man t. v. bör begränsa sig till en samordning inom ramen för riksprovplats- och auktorisationssystemet delas av riksrevisionsverket, statskontoret, kom-
merskollegiet, byggforskningsrådet, SP och Teknologföreningen.
Konsumentinstitutet framhåller att man sedan flera år anlitar SIFU bl.a. för utveckling av provningsmetoder och provning av oljeeldade villapannor. Skälet till detta är bl.a. SIFU:s erfarenheter av konsumenternas problem genom sin kursverksamhet och sin konsulterande verksamhet. Eftersom dessa verksamheter inte föreslås bli överförda till SP menar institutet, att det skulle vara en direkt nackdel att i fortsätt-
ningen inte få utnyttja SIFU:s specialkunnande. SIFU hävdar att man i likhet med SP och andra institutioner bör
bibehållas som fristående provningsorgan. Man hänvisar bl. a. till SIFU:s instruktion, som innebär ett godkännande av SIFU som en kompetent
och opartisk provningsinstans. SIFU påpekar vidare att den uppdragsprovning man utför till en mindre del är av officiell karaktär med undantag av vatten- och livsmedelstekniska området. Provningsverksam-
heten vid SIFU är intimt integrerad med övriga verksamhetsgrenar och anses i stor utsträckning utgöra grunden för åtskilligt av SIFU:s utbild-
ningsutbud samt för konsultverksamheten, vilket även framhålls av
Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Chalmers provningsanstalt (CP) Av de remissinstanser som uttalat sig om förslagen beträffande CP:s framtida verksamhet har samtliga anslutit sig till det framlagda försla-
get. Statskontoret framhåller t.ex. att de föreslagna reformerna på provningsområdet i övrigt samt beslutet om SP:s omlokalisering motiverar förhandlingar om ctt förstatligande av CP. Liknande synpunkter har framförts även av CP och Chalmers tekniska högskola, vilka också
framhåller det angelägna i att personalens framtid tryggas.
Göteborgs kommun betonar i likhet med GAKO värdet för näringslivet i Göteborgstrakten att ha tillgång till regionala provningsresurser
även i framtiden. Motsvarande synpunkter har även framförts av SP och Tekniska samfundet i Göteborg.
SEMKO
Förslaget beträffande SEMKO:s framtida verksamhet har i stort sett delat remissinstanserna i två grupper. Den ena hävdar med hänvisning bl.a. till kraven på oberoende och opartiskhet att SEMKO:s ägarför-
hållanden bör ändras. Detta framhålls av arbetarskyddsstyrelsen, riks-
revisionsverket, konsumentrådet, SP, Göteborgs kommun och KF. Den andra gruppen menar att SEMKO:s ställning bör bibehållas oförändrad eftersom erfarenheten visat att verksamheten bedrivits effektivt och under betryggande former. Till denna grupp hör statskontoret, kommerskollegiet, IVA, Standardiseringskommissionen, Teknologföreningen, SAF, Exportföreningen, Industriförbundet, Elektroindustriföreningen, Svenska elektriska kommissionen, Elektrikerförbundet och
SEMKO.
Konsumentinstitutet anför, liksom komrmerskollegiet, SEMKO, Svenska elektriska kommissionen och Elektroindustriföreningen, betänklig-
heter mot förslaget att SEMKO skulle vidga sin verksamhet utanför
elsäkerhetsområdet.
Betydelse för utrikeshandeln Flera remissinstanser har tagit upp frågan om betydelsen av pro-
memorians förslag för utrikeshandeln och undanröjandet av tekniska
handelshinder. NO framhåller sålunda att tillkomsten av en central myndighet med överblick över all provning, kontroll och metrologisk verksamhet och som har kontakter med bl. a. olika beslutande organ bör ge ökade möjligheter att begränsa uppkomsten av olika former av tekniska handelshinder.
Planverket konstaterar att de internationella kontakterna rörande harmonisering av byggbestämmelser, som sedan länge pågått inom nordiska kommittén för byggbestämmelser, på den sista tiden har vidgats till att
omfatta även FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Detta
kommer att medföra ökade krav när det gäller att internationellt koordinera provningsmetoder. Det är därför angeläget att SP:s tekniska kompetens vidmakthålls och utvecklas samt att SP står fri från partsintressen. Med tanke på en växande handel med byggvaror över gränserna bör vidare uppmärksammas behovet av internationell samverkan
i syfte att klarlägga vilka laboratorier i olika länder som kan accep-
teras för officiella provningar.
STU påpekar att begränsade finansiella resurser inom vart och ett
av de nordiska länderna torde omöjliggöra uppbyggandet av nationella provningsinstitutioner av sådan tyngd att provning och certifikatgivning
får en ur industriell synvinkel önskad effekt. Möjligheterna att bygga ut samgåendet med de övriga nordiska länderna för att på ett effektivt sätt tillvarata de gemensamma resurserna bör därför ytterligare under-
sökas. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet anger att behovet av en officiell instans för kontroll, provning och metrologi är det viktigaste
skälet för industrins intresse för de nu framförda förslagen. I Sverige
— påpekar man — saknas ett centralt organ med kompetens över hela det mättekiska området till vars mätmetoder, kalibreringar, provningsresultat etc. svenska företag kan hänvisa vid handel och samarbete med
avancerade industrinationer. En förutsättning för att den nu föreslagna organisationen skall nå en sådan internationell betydelse är dels att den får en auktoritativ ställning här i Sverige med fullständig täckning av
området och med tillfredsställande resurser, dels att det internationella samarbetet fungerar väl. SP bör således arbeta för att svenska standarder
och normer anpassas till internationella förhållanden. Samtidigt bör
eftersträvas att provningar utförda enligt internationell standard vid erkända utländska provningsorgan accepteras av svenska myndigheter. Motsvarande synpunkter framförs även av Grossistförbundet.
Elektroindustriföreningen framhåller betydelsen av SEMKO:s internationella verksamhet och betonar i detta sammanhang värdet av SEMKO:s samarbete med Svenska elektriska kommissionen. KF hänvisar till det samarbete man sedan ett antal år bedrivit med
sina systerorganisationer främst i andra europeiska Jänder. Mellan flertalet av dessa organ, som till största delen är enskilda, existerar ömsesidiga avtal om utbyte av provnings- och kontrolltjänster. KF delar inte
uppfattningen att ett internationellt erkännande av officiell provning
och kontroll skulle underlättas om den utförs av statliga organ.. Där-
emot vill man instämma i uttalandet att statliga myndigheter på allt
sätt bör stimulera harmoniseringssträvanden.
Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket konstaterar att
det inom byggnadsområdet pågår ett samarbete beträffande provningsmetoder och provning med andra Jänder inom och utom Norden. Man
vill starkt stödja förslagen till samordning och samverkan med andra länder i de frågor som promernorian behandlar. Enligt nämndens uppfattning kan arbetet med egenskapsredovisning bli ett viktigt hjälpmedel 1 exportarbetet. Det är då av betydelse att de olika åtgärder som kan vidtas för att undanröja tekniska handelshinder mellan länderna är samordnade, vilket nämnden vill medverka till.
Sveriges handelsagenters förbund betonar den tekniska handelns an-
språk på tillgången till officiella metrologiska primärinstitutioner, som
kan vinna internationellt erkännande och som deltar i internationellt samarbete på metrologins område.
Kostnader och finansiering
Remissinstanserna är övervägande kritiska mot promemorians behandling av kostnader och finansiering. Den allmänna uppfattningen är
alt kostnaderna beräknats alltför optimistiskt och att beroendet av an-
slagsfinansiering inom vissa områden är långt större än som antytts i promemorian. Detta framhålls av bl.a. UKÄA, Svenska brandförsvars-
föreningen och TRC.
Liknande synpunkter framförs även av SAF, Exportföreningen och
Industriförbundet, som framhåller att den föreslagna organisationen innebär ett angeläget nytänkande i fråga om statens roll på det metrologiska och provningstekniska området. Det bör inte omintetgöras genom otillräcklig finansiering menar man.
Kommerskollegiet biträder i stort de i promemorian framförda åsik-
terna men framhåller svårigheten att bedöma kostnaderna för de tillkommande myndighetsuppgifterna. Man betonar också att det kan komma att krävas anslag för provnings- och kontrollverksamhet vilken bedöms som nödvändig men där kostnaderna inte kan täckas genom av-
gifter. Kollegiet berör också finansieringsfrågan i samband med den befogenhet som vissa myndigheter har att förordna om obligatoriskt typgodkännande hos annan myndighet. Man förutsätter att denna verk-
samhet normalt kan finansieras genom avgifter på vanligt sätt.
SP erinrar om de kostnadsberäkningar som gjordes för det mätcentrum som föreslogs av 1969 års utredning för samordnad forskning. Omräknat till 1972 års pris- och löneläge samt med hänsyn till den centrala verksamheten på provnings- och kontrollområdet uppskattar
SP de totala kostnaderna till ca 1,7 milj. kr. per år. Under en tvåårig uppbyggnadsperiod bedöms dock årskostnaden bli resp. 800 000 kr. och 1,2 milj. kr. Försvarets materielverk framhåller att man under ett antal år finan-
siellt stött den metrologiska verksamheten vid FOA. Detta har skett i avvaktan på en lösning av organisations- och finansieringsfrågorna i ett större sammanhang. Man konstaterar nu att de ekonomiska frågorna berörs endast översiktligt i förslaget och anser att frågorna kring finansieringen av den metrologiska verksamheten behöver klarläggas ytterligare. Svårigheterna att finansiera den allmänna metrologiska verksamheten genom avgifter betonas även av FOÅ, luftfartsverket och AB CE Johansson.
Departementschefen
Förhållandena på provnings- och metrologiområdena har belysts av ett antal utredningar och undersökningar. De har utgjort det huvudsakliga grundmaterialet för en inom industridepartementet utarbetad promemoria, i vilken föreslås vissa organisatoriska åtgärder på de berörda områdena. Vid remissbehandlingen av promemorian har det klart framgått att officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet har en viktig funktion att fylla i samhället. Dessa verksamheter är ett led i strävandena att skydda liv, hälsa och egendom. De bidrar också till att främja industriell utveckling och produktion, nationell och internationell handel samt enskilda konsumenters intressen.
Förhållandena inom provnings- och metrologiområdena är mycket skiftande i fråga om organisation och ansvarsförhållanden. Det är angeläget att man får till stånd en samlad bedömning och enhetlig behandling av frågor som hör samman med officiell provning, kontroll och mätning samt att de tillgängliga resurserna för sådan verksamhet utnyttjas effektivt. Jag delar därför uppfattningen, som flertalet instanser framfört vid remissbehandlingen av promemorian, att vissa organisatoriska samordningsåtgärder behöver vidtas. ”
Enligt förslagen i promemorian skall statens provningsanstalt (SP) ges ställning som central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. SP föreslås på dessa områden organisera den praktiska verksamheten på så sätt att man utser organ med lämpliga resurser och med opartisk ställning till s. k. riksprovplatser och riksmätplatser. I denna uppgift och i andra frågor av principiell karaktär bör SP enligt förslaget biträdas av två rådgivande organ, ett råd för provning och kontroll och ett råd för metrologi, i vilka skall finnas representanter för olika intressegrupper.
Vidare har i promemorian föreslagits att SP genom ett auktorisationsförfarande skall kunna bestyrka att även andra organ — t. ex. industrilaboratorier eller konsultföretag som för egen eller andras räkning bedriver provning, kontroll och mätning — uppfyller vissa krav på teknisk kompetens. Någon prövning av opartiskheten förutsätts inte ske i dessa fall.
Remissinstanserna är övervägande positiva till organisationsförslaget i promemorian. Det är en principlösning som syftar dels till ett fastläggande av ansvarsförhållandena på dessa områden, dels till ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. En sådan lösning bör medföra såväl tekniska som ekonomiska fördelar. Jag förordar därför att åtgärder vidtas i huvudsak enligt promemorians riktlinjer. SP bör alltså bli central förvaltningsmyndighet och fortlöpande vidta de åtgärder som motiveras av behovet av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. En annan viktig uppgift för SP är att främja utvecklingen av provnings- och mitteknik med sikte på angelägna tillämpningar inom samhället. Den föreslagna organisationen bör gälla från den 1 juli 1972. Beträffande sammanförandet under en myndighet av ansvarct för provnings- och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet betonar bl. a. statskontoret, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Tekniska röntgencentralen AB (TRC) de både områdenas tekniska, författningsmässiga och organisatoriska samband. Några remissinstanser hävdar emellertid att den allmänna metrologiska verksamheten bör särbehandlas med hänsyn till det tekniskt kvalificerade och från industriell synpunkt viktiga behovet av tjänster på detta område. Möjligheterna till avgiftsfinansiering bedöms emellertid vara begränsade. Jag har den uppfattningen att det finns ett starkt samband mellan provning och kontroll resp. metrologi. Den allmänna metrologiska verksamhetens finansieringsproblem anser jag tala ytterligare för samordning med annan likartad verksamhet. I första hand bör detta ske med provning och kontroll. Därmed skapas möjligheter att gemensamt utnyttja resurser och att ta till vara de möjligheter som finns att vidga marknaden. Den överföring av viss verksamhet från mynt- och justeringsverket (MJV) till SP, som tidigare beslutats, Jeder bl. a. till åtgärder i denna riktning. Vad gäller omfattningen av de tillämpningsområden, som skall omfattas av samordningsåtgärderna, har i promemorian föreslagits att kontrollen av livsmedel, läkemedel och fröer t. v. endast skall beröras av föreskrifter om samråd mellan resp. tillsynsmyndigheter och SP i frå-
gor av gemensamt intresse.
Några remissinstanser, bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket, Iuftfartsverket och TRC, behandlar även frågan om i vilken utsträckning den föreslagna samordningen bör gälla sådan verksamhet, som omfattar t. ex. kontroll, besiktning och inspektion av anläggningar som projekterats, färdigställts eller tagits i drift. Det gäller bl. a. lyftanordningar, tryckkärl, fordon, fartyg, flygplan, elkraftanläggningar och arbetsplatser. Detta slags kontroll utövas vanligen av i särskild ordning förordnade besiktningsmän.
Prop, 1972: 54 27
Jag finner det naturligt att den officiella provnings- och kontrollverksamheten, som bedrivs inom de flesta samhällsområden, sker i skilda och olikartade former och på lämpligt sätt anpassas till förhållandena inom varje tilliämpningsområde. Motivet för verksamheten är dock gcmensamt, nämligen strävan att skydda liv, hälsa och egendom. Därför bör all provnings- och kontrollverksamhet samordnas av SP på föreslaget sätt så långt det i samhällets intresse är effektivt och ekonomiskt. Med hänsyn till att verksamhetsområdet är så omfattande måste samordningsåtgärderna cmellertid ske successivt. Därför är det motiverat att man på vissa områden såsom kontroll av livsmedel, läkemedel och fröer liksom inom miljövårdsområdet t. v. begränsar sig till informationsutbyte och samråd på det sätt som föreslås i promemorian.
I promemorian förutses vidare att SP själv skall kunna utses till riksprovplats eller riksmätplats på vissa områden. Flera remissinstanser har påpekat att SP i så fall kommer att spela en dubbelroll i egenskap av dels central myndighet, dels organ för praktisk provnings-, kontroll- och mätteknisk verksamhet. Man framhåller att detta kan inge tvivel om SP:s opartiskhet vid utseende av riksprovplats och riksmätplats och skapa misstro hos övriga i systemet ingående parter. För egen del anser jag att SP:s verksamhetsområde omfattar ett vidare fält än både SP:s egen och andra berörda organs praktiska tekniska verksamhet. SP måste som central förvaltningsmyndighet förutsättas handla med verksamhetsområdets bästa för ögonen. De två föreslagna rådgivande organen innebär också en garanti för insyn och ger möjlighet att låta olika intresseinriktningar komma till tals innan beslut fattas i principiella frågor. Vidare medför utformningen av SP:s organisation att den centrala myndighetsfunktionen och uppdragsverksamheten hålls isär. Den föreslagna samordningen förutsätter dock förtroende och vilja till samarbete hos de berörda provningsorganen. Jag har därför inget att erinra mot det förslag som framförs i SP:s remissyttrande att beslut om förläggning av riksprovplats eller riksmätplats till SP bör fattas av Kungl. Maj:t. I den mån internationella samarbetsförhållanden kräver att även Övriga riksprovplatser och riksmätplatser utses av Kungl. Maj:t, ankommer det på Kungl. Maj:t att besluta om detta.
I promemorian betonas vikten av att riksprovplatser och riksmätplatser uppfyller vissa bestämda krav på oberoende och opartiskhet. SP framhåller i sitt remissyttrande bl. a. att man måste ta ställning till om det t. ex. kan accepteras att de helt eller delvis ägs av uppdragsgivare. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Exportföreningen och Industriförbundet hävdar däremot att kompetensen och inte ägarförhållandena är det väsentliga. De tre organisationerna berör även frågan i vad mån oberoende
och opartiskhet påverkas om en riksprovplats eller riksmätplats bedriver även annan verksamhet än sådan som den officiellt utsetts att svara för. Man konstaterar att ställning som riksprovplats och riksmätplats endast bör komma ifråga för företag, som uteslutande sysslar med provning och kontroll som inte är en del av en produktionsprocess. Jag delar uppfattningen att man måste ställa höga krav på riksprovplatser och riksmätplatser i fråga om oberoende och opartiskhet. Som en följd av strävandena att i första hand utnyttja redan befintliga resurser får man emellertid räkna med varierande former för organisationen och verksamheten vid olika riksprovplatser och riksmätplatser. Bedömningen av om kraven på oberoende och opartiskhet uppfylls måste därför ske med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Det kan härvid visa sig vara nödvändigt ast från samhällets sida ställa krav på att t. ex. ägarförhållanden, organisation, verksamhetsinriktning celler andra förhållanden, som har betydelse i sammanhanget, ändras innan ett i övrigt lämpligt organ utses till riksprovplats eller riksmätplats. För verksamheten vid riksprovplatser och riksmätplatser bör det vidare finnas regler för när och på vilket sätt resultatet av en officiell provning eller mätning kan överklagas eller omprövas. Det ankommer på Kungl. Maj:t att medela föreskrifter härom. Beträffande förslaget i promemorian om ett råd för provning och kontroll resp. ett råd för metrologi har remissinstanserna delade meningar om vilken ställning och vilka befogenheter råden skall ha. Riksrevisionsverket ifrågasätter t. ex. behovet av rådgivande organ över huvud taget. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet föreslår som alternativ ett vetenskapligt råd för hela området med ett betydligt ökat inflytande. Beträffande antalet rådsmedlemmar är remissinstanserna relativt eniga om att det bör vara större än det föreslagna antalet om sex i varje råd. Med hänsyn bl. a. till vad jag nyss anfört om formerna för utseende av riksprovplatser och riksmätplatser bör de rådgivande organens ansvarsområde och arbetsuppgifter utformas i huvudsak efter de riktlinjer som angetts i promemorian. De bör således vara rådgivande till SP i principiella frågor och i övrigt på lämpligt sätt biträda SP i egenskap av central förvaltningsmyndighet. Jag delar vidare den uppfattning, som redovisas i SP:s remissyttrande, att frågor inom den legala metrologin bör behandlas i rådet för provning och kontroll med hänsyn till deras nära anknytning till detta råds verksamhetsområde i övrigt. Antalet rådsledamöter bör anpassas efter bl. a. behovet av allsidig belysning av de ärenden som behandlas i råden. Det ankommer på Kungl. Maj:t att närmare besluta i dessa frågor. Jag har inget att erinra mot den i promemorian föreslagna utformningen av auktorisationsverksamheten, som avses bli en form för att be-
kräfta kompetensen hos t. ex. industrilaboratorier att utföra vissa provningar och mätningar. Auktorisationsverksamheten bör anpassas på lämpligt sätt efter marknadsbehoven och ske under medverkan av berörda riksprovplatser och riksmätplatser.
Förslaget om att överföra Chalmers provningsanstalt (CP) i statens ägo har behandlats positivt av remissinstanserna. Även jag anser det angeläget att ta till vara de goda resurser som CP representerar. Den 18 februari 1972 gav Kungl. Maj:t i uppdrag åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med berörda parter om villkoren i samband med ett eventuellt statligt övertagande av CP. När resultatet av dessa förhandlingar föreligger avser jag att återkomma till Kungl. Maj:t med förslag till vidare åtgärder.
Beträffande SIFU:s verksamhet på provningsområdet ansluter jag mig till vad som uttalas i promemorian och som vinner anslutning från bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegiet, SP, Byegforskningsrådet och Teknologföreningen, nämligen att SIFU:s uppdragsprovningsverksamhet av officieH karaktär bör överföras till SP. T.v. bör emellertid SIFU:s uppdragsprovning knytas till SP:s verksamhet genom riksprovplats- och auktorisationssystemen.
Vad gäller förslaget i promemorian om att vidga SEMKO:s ägarkrets vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande kraven på oberoende och opartiskhet för riksprovplatser och riksmätplatser. Jag förutsätter att frågan kommer att prövas enligt föreslagen ordning då riksprovplats inom SEMKO:s verksamhetsområde skall utses. På motsvarande sätt bör åtgärder beträffande även andra organ övervägas då samordningskraven aktualiserar detta.
Jag delar den uppfattning, som många remissinstanser har uttryckt, att de nu föreslagna åtgärderna har betydelse för utvecklingen av vår utrikeshandel. Det gäller inte minst problemen i samband med de tekniska handelshindren. Den samordning som nu föreslås beträffande provning, kontroll och metrologi finner jag kunna skapa ytterligare förutsättningar bl. a. för ett aktivt svenskt deltagande i det internationella arbetet på att undanröja och förebygga tekniska handelshinder. Härvid bör inte minst ett vidgat nordiskt samarbete kunna bidra till ökad effektivitet i utvecklingen och användningen av provnings-, kontrolloch mätteknik.
Beträffande finansieringen av den allmänna metrologiska verksamheten vill jag erinra om att metrologisk verksamhet innefattas i flera av STU:s målområden. Det finns sålunda redan möjligheter att erhålla finansiellt stöd från STU till bl. a. utvecklingsarbete inom den allmänna metrologin.
Till de finansiella frågorna återkommer jag i övrigt i det följande i samband med anslagsfrågorna för nästa budgetår. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisationen
av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell
metrologisk verksambet.
Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1972/73
DRIFTBUDGETEN
TRETTONDE HUVUDTITEILN
E. Teknisk utveckling m. m.
Verksamheten vid statens provningsanstalt (SP) SP:s verksamhet samt dess nuvarande huvudsakliga inriktning, organisation och omfattning har tidigare redovisats i samband med redogörelsen för nuvarande förhållanden. SP tillhör de myndigheter som omfattas av utrednings- och försöksverksamheten med programbudgetering. Följande programindelning gäller t. v. för verksamheten. 1. Uppdragsverksamhet 2. Egen forskning 3. Myndighetsuppgifter Medel för verksamheten anvisas under följande anslag. 1. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet 2. Bidrag till statens provningsanstalt 3. Statens provningsanstalt: Utrustning Anslag 1 är ett förslagsanslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för program 1, 2 och 3. I program 1 ingår även uppdragsforskning, dvs. sådan forskning som finansieras exempelvis av STU. Som inkomst under anslaget redovisas uppburna avgifter och ianspråktagna medel från bidragsanslaget. Medel som svarar mot avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet skall, i den mån det avser uppdragsverksamheten, levereras in till särskild inkomsttitel på riksstaten. Anslag 2 är ett reservationsanslag över vilket statens bidrag utgår i första hand till programmen 2 och 3, men även till att täcka eventuellt underskott i uppdragsverksamheten.
Anslag 3 är ett reservationsanslag som skall finansiera investeringar i sådan mer kostnadskrävande utrustning som bör ingå i SP:s utrustningskapital.
Anslag I får i princip inte belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten samt för att t.v. tillgodose behov av rörelsekapital disponerar SP under innevarande budgetår en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 1 milj. kr.
Som tidigare nämnts övertar SP den 1 juli 1972 viss verksamhet från mynt- och justeringsverket (MJV). Denna myndighet omfattas inte av försöksverksamheten med programbudgetering. Verksamheten finansieras helt med anslag och inkomster redovisas över särskild inkomsttitel på riksstaten.
På Kungl. Maj:ts uppdrag den 26 november 1971 har SP den 18 februari 1972 kommit in med förslag hur den aktuella verksamheten skall inordnas i SP:s organisation. Enligt förslaget inordnas avdelningen för ädelmcetallkontroll i avdelning B vid SP och avdelningen för mått och vikt jämte statens justerare i avdelning C. Vidare föreslås SP:s kansli bli tillfört sex tjänster. I avvaktan på åtgärder i samband med omlokaliseringen av SP:s huvuddel till Borås kommer verksamheten i huvudsak att bedrivas i nuvarande lokaler vid MIV.
Sammanlagt berörs ca 80 heltidsanställda, ca 20 deltidsanställda och ca 110 uppdragstagare. Den aktuella verksamhetens omfattning beräknas vara oförändrad vid överföringen. I samband med att den nya lagen om handel med ädelmetallarbeten träder i kraft den 1 juli 1973, bedöms dock de 110 uppdragstagarnas verksamhet komma att upphöra.
Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet
| 1970/71 | — |
| 1971/72 Anslag | 1000 |
| 1972/73 Förslag | 1 000 |
Under detta anslag redovisas samtliga utgifter och inkomster för den
verksamhet som f. n. bedrivs vid SP. Av följande sammanställning framgår den totala omfattningen av nu-
varande verksamhet.
Prop. 1972: 54 | 32
1270/71 1971/72 1972/73 Utfall Beräknar
SP Departements-
chefen
Belopp i 1 000-tal kr. Program 1
| Intäkter | 10 307 11 200 12 010 |
| Kostnader | 11 767 11 890 13 513 |
| Underskott | 1460 690 1503 |
Program 2
Kostnader 1044 1650 1577 Program 3
| Kostnader | 1 552 2147 2 420 |
| Total nettokostnad | 4056 4 487 5 500 |
| Bidragsanslag | 4900 4900 5500 5900 |
Statens provningsanstalt
Program 1. Uppdragsverksamhet
I konkurrens med offentliga och enskilda laboratorier utför SP bl. a. mättekniska undersökningar, kalibreringar, tillverkningskontroller, analyser samt undersökningar av material, konstruktioner och produkter.
Under tidsperioden 1961/62—1970/71 ökade uppdragsvolymen från ca 14 300 till 32 420 uppdrag. Intäkterna av uppdragsverksamheten steg under samma period från 2,94 milj. kr. till 10,31 milj. kr. Under budgetåret 1970/71 ökade intäkterna med 13,4 9/9. Utvecklingen av uppdragsverksamheten var dock ogynnsam för de flesta enheterna inom SP under den följande perioden den 1 juli-den 31 december 1971. Särskilt markant var minskningen av antalet registrerade uppdrag vid det byggnadstekniska laboratoriet. Kostnadstäckningen för uppdragsverksamheten exkl. bidragsforskning uppgår f.n. till 93,5 9/0.
SP:s likvida ställning har förbättrats avsevärt sedan den 1 juli 1971. Under budgetåret 1969/70 merbelastades reservationsanslaget Bidrag till statens provningsanstalt med ca 641 000 kr. trots att anslag av denna typ är maximerade av riksdagen. Överskridandet har täckts av SP. Riksrevisionsverket har utfört erforderliga bokslutskorrigeringar.
SP hemställer att den rörliga krediten i riksgäldskontoret ökas från 1 milj. kr. till 3 milj. kr.
Program 2. Egen forskning
Forsknings- och utvecklingsarbetet inriktas på nya provningsmetoder och är av fundamental betydelse för uppdragsverksamheten och ett viktigt hjälpmedel för att SP skall kunna vidga och fördjupa sitt kom-
petensområde och skapa resurser för framtida efterfrågan inom ramen
för uppdragsverksamheten. |
Program 3. Myndighetsuppgifter
Efterfrågan på SP:s medverkan i tekniska kommittéer hos andra myndigheter, standardiseringsorgan etc. stiger successivt. SP har dock begränsade ekonomiska möjligheter att tillgodose behoven.
SP föreslår en ökning av bidragsanslaget från 4,9 milj. kr. till 5,5 milj. kr. för budgetåret 1972/73. I detta belopp har inte medtagits kostnaderna för reformer med anledning av förslagen i departementspromemorian (Ds I 1971: 3) och inte heller kostnader som sammanhänger med överflyttning av viss verksamhet vid MJV till SP den 1 juli 1972.
Departementschefen
Beträffande den allmina inriktningen av SP:s verksamhet hänvisar jag till vad jag tidigare anfört om officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell metrologisk verksamhet. SP kommer som central förvaltningsmyndighet på dessa områden att tillföras nya verksamheter. Likaså innebär överföringen av vissa arbetsuppgifter från MJIV att verksamheten vid SP utökas. Jag delar i huvudsak de bedömningar som redovisats i SP:s förslag till hur denna överföring skall ske. Beslutet att omlokalisera SP:s huvuddel till Borås medför vidare ett tillfälligt behov av medeti för särskilda utredningsinsatser främst för planering. Omlokaliseringen leder också till ändrade marknadsförhäållanden och krav på investeringar i bl. a. laboratorielokaler och ieknisk utrustning. . Med hänsyn till dessa förhållanden bör bidragsanslaget för budgetåret 1972/73 ökas med 1 milj. kr. Härvid har jag beräknat att kostnaderna för ett genomförande av en första etapp av de tidigare redovisade reformsförslagen kommer alt uppgå till 600 000 kr. För behovet av särskilda utrednings- och marknadsföringsinsatser under en övergångstid har jag vidare beräknat 200 000 kr. Jag har vid min bedömning av SP:s framtida verksamhet utgatt från att kontinuiteten i verksamheten skall säkerställas och att i framtiden åtgärder skall vidtas syftande till att bibehålla verksamheten på i huvudsak nuvarande nivå. En sådan åtgärd kan vara att pröva hur stor del av det nedlagda utrustningskapitalet som skall omfattas av förräntningskrav.
Jag har i 1971 års statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 99) anmält att SP under budgetåret 1969/70 merbelastade ett begränsat anslag med ca 7635 000 kr. Merbelastningen, som vid närmare beräkningar visat sig uppgå till ca 641 000 kr., har emellertid täckts av SP.
Åtgärder har också vidtagits för att förhindra merbelastning av detta
anslag i framtiden.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för bud-
getåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
Bidrag till statens provningsanstalt 1970/71 Utgift 3 738 929 Reservation 1 161 070 1971/72 Anslag 4 900 009 1972/73 Förslag 5 900 000
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört vid min anmälan av anslaget Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1972/73
anvisa ett reservationsanslag av 5 900 000 kr.
Statens provningsanstalt: Justering och ädelmetallkontroll Nytt anslag (förslag) 6 018 000
Från detta anslag bör kostnaderna bestridas för den justeringsverksamhet och ädelmetallkontroll som SP den 1 juli 1972 övertar från MJV.
Med hänsyn till redovisningstekniska svårigheter och den omständigheten att ny lagstiftning om volym och vikt samt om handel med ädelmetallarbeten skall träda i kraft den 1 juli 1973 har det ansetts lämpligt, att den tillkommande verksamheten vid SP under budgetåret 1972/73 finansieras över ctt särskilt förslagsanslag. På grund av bl. a. principerna för taxesättningen i ädelmetallkontrollen kan ett visst underskott förväntas uppkomma under nästa budgetår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att genom taxejusteringar motverka ett sådant underskott.
Jag beräknar kostnaderna för justeringsverksamheten till 3 914 000 kr., för ädelmetallkontrollen till 1 524 000 kr. samt för administration till 580 000 kr.
Inkomsterna av verksamheten bör redovisas på en särskild inkomsttitel, benämnd Inkomst av justering och ädelmetallkontroll, under rubriken Uppbörd i statens verksamhet på riksstatens inkomstsida.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1972/73 fastställa
taxor för ädelmetallkontroll,
2. till Statens provningsanstalt: Justering och ädelmetallkontroll för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 6 018 000 kr.
Statens provningsanstalt: Utrustning 1970/71 Utgift 1 010 715 Reservation 1832 085 1971/72 Anslag 1 100 000 1972/73 Förslag 1 400 000
Statens provningsanstalt 1. Omfattande investeringar behövs för fortlöpande modernisering och komplettering av provningsanstaltens utrustning. En betydande del av kostnaderna faller på utrustning av avdelningen i Lund. 2. Ett industriellt utvecklingscentrum, IUC, befinner sig under uppbyggnad i Skellefteå. För anskaffning av utrustning till TUC:s kvalitetskontrollenhet erfordras 400 000 kr. även under budgetåret 1972/73.
Departementschefen Medelsbehovet för utrustning till kvalitetskontrollenheten i Skellefteå under nästa budgetår, 400 000 kr., skall tillgodoses under förevarande anslag. Vidare beräknar jag 100 000 kr. för utrustning till den från MIV överförda verksamheten. För SP:s övriga utrustningsbehov beräknar jag oförändrat anslag. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret 1972/ 73 anvisa ett reservationsanslag av 1 400 000 kr.
KAPITALBUDGETEN
II. STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND
I. 20 Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. Från förevarande anslag bestrids kostnader för byggnadsarbeten vid vissa myndigheter inom industridepartementets verksamhetsområde. För budgetåret 1972/73 har i prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 128) under detta anslag föreslagits ett investeringsanslag av 1000 kr. Samtidigt anmäldes att ställning till vissa projekt kunde tas först sedan visst ytterligare material redovisats. Dessa frågor bör nu tas upp.
Byggnadsstyrelsen
Kungl. Maj:t uppdrog den 19 februari 1971 åt byggnadsstyrelsen att på grundval av ett den 3 mars 1969 framlagt byggnadsprogram projektera om- och tillbyggnad samt inredning för institutet. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 8 februari 1972 redovisat förslagshandlingar för byggnadsobjektet.
Tillbyggnaden utförs dels som en förlängning av en befintlig la- 'boratoriebyggnad, dels som en separat hörsalsbyggnad sammanbunden med huvudbyggnaden genom en entréhall. Rumsytan enligt förslagshandlingarna uppgår till ca 1 225 m?. De ombyggnadsarbeten, som föreslås utförda inom den befintliga byggnaden, består i huvudsak av utbyte av pannor i panncentralen och omändringsarbeten i måttlig omfattning.
Kostnaderna för om- och tillbyggnaden, exkl. inredning, har beräknats till sammanlagt 4,6 milj. kr. i prisläget den 1 april 1971, varav 320 000 kr. för försörjningsåtgärder och 100 000 kr. för markförvärv. Byggnadsstyrelsen beräknar att bygghandlingarna blir färdiga under juni 1972 och att byggnadsarbetena kan påbörjas under oktober 1972 och
avslutas i början av 1974.
Departementschefen
Mot bakgrund av såväl de betydelsefulla arbetsuppgifter som åvilar Svenska konserveringsinstitutet i Göteborg som de utbildningsuppgifter som institutet har för Chalmers tekniska högskola och universitetet i Göteborg föreligger ett behov av ytterligare lokaler för institutet. Jag finner det angeläget att byggnadsarbetena kan inledas enligt den av byggnadsstyrelsen lämnade tidplanen. Mot den av styrelsen gjorda kostnadsberikningen har jag inte någon erinran. Till frågan om medel för inredning avser jag att återkomma i annat sammanhang. I inves- 'teringsplanen bör fr. o. m. budgetåret 1972/73 föras upp en ny kostnadsram för om- och tillbyggnaden av Svenska institutet för konserveringsforskning av 4,6 milj. kr. i prisläget den 1 april 1971.
I årets statsverksproposition (prop. 1972:1 bil. 15 s. 128) berörde jag frågan om ett nytt brandlaboratorium för SP i Studsvik. Med hän- 'syn till statsmakternas ställningstagande beträffande SP:s lokalisering .och mot bakgrund av vad jag anfört tidigare bör emellertid SP:s nya brandlaboratorium uppföras i Borås i anslutning till de övriga labora- 'torielokaler som där planeras för SP. Med anledning härav bör den i investeringsplanen uppförda kostnadsramen för nybyggnad för brand- :Jaboratorium utgå.
Mot bakgrund av bl. a. den reservation som beräknas föreligga under anslaget vid utgången av detta budgetår räknar jag med att de utgifter som inledningsvis hänger samman med nu ifrågavarande byggnadsobjekt, kan bestridas av tillgängliga medel. Jag förordar att så
Prop. 1972: 54 : 37
får ske. Frågan om behov av ytterligare medel under anslaget får — efter förslag av byggnadsstyrelsen — tas upp, när medelsbehovet säkrare kan bedömas, i samband med anmälan av utgifter på tilläggsstat för budgetåret 1972/73.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna vad jag förordat angående bestridande av utgif-
ter för om- och tillbyggnad av Svenska institutet för kon-
serveringsforskning.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydetse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten