Prop. 1974:61
Kungl. Maj:ts proposition angående stöd till intensifierad skogsvård i norra Sverige, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1974
Nr 61
Kungl. Maj:ts proposition angående stöd till intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m.; given den 22 februari 1974; '
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrädsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements- chefen hemställt.
CARL GUSTAF
SVANTE LUNDKVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att åtgärder vidtas för att intensifiera skogs- vården i norra Sverige. Beräkningar har visat att skogsavverkningarna i norra Sverige på sikt mäste minskas betydligt om inteskogsvärdcnin- tensifieras. Sysselsättningen i skogsbruket har minskat kraftigt den se- naste tioårsperioden och kan beräknas minska ytterligare under 1970— talet. Särskilt hårt drabbas därvid skogslänen. I propositionen föreslås statligt stöd till skogsvårdsåtgärder i inte stödområdet och i Norrlands kustland vilka dels skapar sysselsättning på kort sikt, dels förbättrar sysselsättningsläget och skogsilndustrins råvaruförsörjning på lång sikt. Bidragen för budgetåret 1974/75 beräknas till 30 milj. kr.
I propositionen föreslås vidare att för budgetåret 1974/75 anvisas 2 milj. kr. för forsknings— och utvecklingsarbete rörande maskiner och metoder för tillvaratagande av skogsavfall för energiändamål och andra ändamål.
Prop. 1974: 61
(0
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN- DERSSON. statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUND- KVIST, GEIJER. BENGTSSON, NORLZNG. LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SlGURDSEN. GUSTAFSSON. ZACHRISSON. LEUON, HJELM-WALLEN.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stöd till intensifierad skogsvård i norra Sverige, m.m. och anför.
[ prop. 1974:1 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1974/75 under anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m.m. (bil. ll s. 57) beräk- na ett förslagsanslag av 10 100 000 kr.
Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga.
1. Inledning
I skrivelse den 27 april 1970 har vissa skogsbolag och skogsägarelför- eningarna i de fyra nordligaste länen framfört förslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i länen. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av Skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, domänverket, skogs- högskolan och Svenska skogsarbetareförbundet. Skogsstyrelsen har bi- fogat yttranden av skogsvårdsstyrelserna i de fyra nordligaste länen. Vi— dare har länsstyrelsen i Västerbottens län den 15 maj 1970 och Väster- bottens läns landsting den 12 juni 1970 med hänvisning till skogsbolagens skrivelse framfört förslag om motsvarande åtgärder.
Förslag som bygger på förenämnda skrivelse har framförts av läns- styrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län i deras regio- nalpolitiska handlingsprogram, länsprogram 1970. Förslagen behandla- des i propositionen (19722111) angående regional utveckling och hus— hållning med mark och vatten. Chefen för dåvarande inrikesdeparte- mentet uttalade därvid att det är angeläget att genom statligt stöd för- bättra möjligheterna för en intensivare skogsvård i de fyra nordligaste länen. Föredraganden påpekade vidare att chefen för jordbruksdepartc- mentet ämnade återkomma i ärendet i anslutning till prövningen av skogspolitiska utredningens förslag. Riksdagen (InU 1972: 28, rskr 1972: 347) beslutade emellertid att förslag till norrländskt skogsvårdsprogram borde läggas fram till 1973 års riksdag varvid särskilt borde beaktas skogsvårdsproblemen i Norrbottens län.
Prop. 1974: 61 3
Dalarnas socialdemokratiska partidistrikt m.fl. har i skrivelse den 20 december 1972 bl. a. framhållit behovet av ökad satsning på skogs- vård i nordvästra Dalarna.
l. skrivelse den 5 mars 1973 har länsstyrelsen i Jämtlands län fram- hållit som angeläget att statliga stimulansåtgärder vidtas för en ökad skogsproduktion och förbättrad sysselsättning i länet. Vidare har sam— arbetsnämnden för Fyrkanten bestående av representanter för kommun- styrelserna i Boden, Luleå, Piteå och Älvsbyn i skrivelse den 13 mars 1973 bl. a. hemställt om statsbidrag till åtgärder för ökad skogsproduk- tion i Norrbottens län. Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt och Norrbottens FCO har i skrivelse den 8 oktober 1973 bl. a anhållit att förslag läggs fram om ökade skogsvårdsåtgärder i Norrbottens län. Slut- ligen har länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län i skrivelse den l1 december 1973 mot bakgrund av redovisat behov av intensifierad skogsvård i länen som sin mening framfört att ett skogsvårdsprogram kan startas utan ytterligare utredningar.
Domänverket har på uppdrag av chefen för industridepartementet i mars 1973 redovisat en inventering av möjliga åtgärder i dess skogsbruk utanför ramen för ett strikt föret'agsekonomiskt handlande.
2. Nuvarande statligt stöd till skogsvårdsåtgärder i norra Sverige
Stöd utgår i olika former till skogsbruket. Grundprincipen är i regel att stöd skall ges endast till sådana områden där förbättrade ekonomiska förutsättningar är nödvändiga för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Särskilt stöd utgår till skogsbruket i norra Sverige. Från anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. in. kan således bidrag utgå till enskilda markägare i de fyra nordligaste länen. Huvuddelen av anslaget utnyttjas för bidrag inom s. k. samverkansområden nedanför gränsen för svårföryngrad. skog medan en mindre del utgår för att fullfölja tidigare planerade åtgärder inom s.k. skogsvårdsområden i lappmarken.
För samverkansområdena gäller att investeringar med stöd av medel från anslaget bör ingå som led i större samlade aktioner för upprustning av den skogliga delen av näringslivet i övre Norrland. Markägarna i ett samverkansområde förbinder sig att samverka vid utförande av bidrags- berättigade åtgärder.
Bidrag utgår inom samverkansområden med 50 % av kostnaderna för byggande av skogshuvudväg och med 40 % för annan skogsväg, med 50 % för återväxtåtgärder och med 40 % för skogsdikning och röjning. Bidrag till samverkansområden infördes fr. o. m. budgetåret 1960/61.
Bidrag inom skogsvårdsområden utgår efter år 1960 endast för att fullfölja tidigare påbörjade åtgärder. Bidrag utgår med 60 %, för väg- byggnad dock med 40 %. Dessa åtgärder beräknas vara slutförda om- kring år 1980.
Prop. 1974: 61 4
Anslagsramen är f.n. 11,9_milj. kr. Sedan-verksamhetens början är 1960 har fram t.o.m. budgetåret 1972/73 samverkansområden med en. areal av 2,3 milj. ha fastställts. Detta utgör 70 % av den privatskogs- mark som bedöms lämplig för områdesbildning. Totalt har under budget- åren 1941/42——1972/73lca 122 milj. kr. anvisats som bidrag till åt- gärder inom skogsvårds- och samverkansområden. Med bidrag ur an- slaget har anlagts sammanlagt ca 120 mil skogsbilvägar. .
Från anslaget Bidrag till skogsförbättringar kan bidrag lämnas till åt- gärder för att främja skogsproduktionen på mark som lyder under skogs- vårdslagen (1948: 237), dvs. i stort sett enskild mark. Från detta anslag kan bidrag utgå till hela landet. Huvuddelen av anslaget utnyttjas för bidrag till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark. I övrigt lämnas stöd till iståndsättning av skogar med otillfredsställande skogstillstånd, bl. a. vissa restskogar, till skogsdikning. till åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter m. m. _
Bidrag utgår för återväxtåtgärder med högst 50 % av den av skogs— vårdsstyrelsen godkända kostnaden. Bidraget till skogsdikning är f.n. 40%- . . '. -' _
Anslagsramen är f. 11. 8,5 milj. kr. Av de anvisade rambeloppen under de senaste budgetåren har ca 30 % tagits i anspråk i de sju nordligaste länen. _
Under vissa förutsättningar utgår bidrag av arbetsmarknadsmedel till skogliga arbeten som utförts som beredskapsarbete. Syftet med de skog- liga beredskapsarbetena är att sysselsätta arbetslösa i produktiva arbeten till en kostnad som ligger så nära normalkostnaden som möjligt.
De skogliga beredskapsarbetena har i huvudsak bedrivits i skogsvårds- styrelsernas och domänverkets regi.. De arbeten som främst utförts är skogsvägbyggnad och röjning. '
Till skogsvård som utförs som beredskapsarbete på statens skogar ut— går bidrag med 100 %. För skogsvårdsarbeten på skogar som lyder un- der skogsvårdslagen bestäms bidragen efter de regler som gäller för de ordinarie skogsvårdsanslagen. Bidraget varierar mellan 60 % och 25 % av den av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaden. Härutöver täcks. eventuella merkostnader på grund av att arbetet utförs som beredskaps- arbete. Ca 90 % av bidragen till skogsvårdsarbeten har gått till de sju nordligaste länen. Röjningsarbetena inom detta område har omfattat ca 40 000 ha per år och statsbidraget till markägare eller motsvarande för detta arbete har uppgått till närmare 5 milj. kr. I
Det skogliga inlandsstödet som infördes år 1969 är avsett att skapa fler arbetstillfällen åt äldre, lokalt bundna skogsarbetare och för att sti- mulera till ökade virkesuttag i Norrlands inland samt i vissa delar av Kopparbergs län. Bidrag utgår till fullständiga återväxtåtgärder efter avverkning som utförs på viss _Svårföryngrad mark. Som villkor för bi— drag gäller att såväl avverkningen söm de efterföljande skogsvårdsåtgär-
Prop. 1974: 61 5
derna skall utföras som beredskapsarbete. För avverkningsarbetet utgår bidrag till täckande av eventuell merkostnad på grund av att arbetet utförs som beredskapsarbete med högst .15 kr. per skogskubikmetcr (mä sk) plus ersättning för vissa ökade indirekta kostnader. För de efterföljande skogsvårdsåtgärderna utgår bidrag på av domänverket för- valtad mark med 100 % av normal kostnad och på mark som lyder un- der skogsvårdslagen med 450 kr. per ha eller 300 kr. per ha beroende på kommun och virkestäthet. Utöver detta utgå-r bidrag till täckande av eventuell merkostnad på grund av att arbetet utförs som beredskaps- arbete med högst 250 kr. per ha plus ersättning för vissa ökade indirekta kostnader. '
Det totala bidraget uppgick budgetåret 1972/73 till 5,4 milj. kr. Ge- nom beslut den 7 december 1973 har Kungl. Maj:t föreskrivit att det skogliga inlandsstödet skall utgå även under innevarande budgetår. '
3. Framställningar om bidrag till intensifierad skogsvård i norra Sverige '
Skogsbo/agens och skogsägare/öreningarnas framställning
Mot bakgrund av en virkesbalansutredning för industriområde I (Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt landskapet Jämtland) anser bolagen och skogsägareföreningarna att det finns behov . av att öka skogsproduktionen så att skogsindustrin i området även i framtiden kan försörjas med råvara från det egna industriområdet. Virkesbalansen visar på en brist om 4 milj. m3 sk år 1975. Någon transport av råvara från södra Sverige til-l industriområde [ bedöms mot bakgrund av industriutbyggnaden i det förra området på sikt inte vara möjlig.
I en vid framställningen fogad utredning framhålls att vissa åtgärder i skogsbruket, främst skogsvårdsåtgärder, skulle kunna öka virkcspro- duktionen inom det berörda området med ca 9 milj. mask per år varav hälften skulle kunna tas ut omedelbart i form av ökade avverkningar. De åtgärder som föreslås är gödsling av fastmark, gödsling och/eller dikning av torvmark, ungskogsröjning, återväxtåtgärder på kalmark, igenplantering av nedlagd åkermark samt snabbare avveckling av skog med låg tillväxt. Åtgärderna föreslås bli utförda under en 20—årsperiod och den totala årliga kostnaden beräknas till ca 75 milj. kr.
Det redovisade skogsvårdsprogrammet beräknas ge en ökad syssel- sättning av 800000 dagsverken per är motsvarande 4000 årsverken. Arbetsinkomsterna beräknas öka med 90 milj. kr. inom området.
För att programmet skall kunna genomföras behövs enligt bolagen och skogsägareföreningarna relativt omfattande samhällsinsatser. Därför föreslås att statsbidrag skall utgå till åtgärderna med 60 % med möjlig-
Prop. 1974: 61 -- 6
het till ytterligare 20 % bidrag om åtgärderna kan betecknas som betungande.
Domänverkets utredning
På marker i delar av Norrland och Dalarna vilka förvaltas av domän- verket finns enligt verket möjligheter att utanför ramen för en strikt företagsekonomisk inriktning av verksamheten vidta åtgärder som dels ökar sysselsättningen, dels möjliggör ökade virkesuttag både på kort och lång sikt.
Verket redovisar ett program som under en IO-årsperiod skulle kunna ge sysselsättning åt 675 personer. Programmet omfattar slutavverkning av glesa bestånd, gallring, intensifierad plantering, ungskogsröjning, stamkvistning, dikning och gödsling. *Den totala årliga kostnaden för programmet beräknas till ca 43 milj. kr. i 1973 årspriser. Efter avdrag för vissa virkesintäkter blir nettokostnaden ca 24 milj. kr. per år.
Den ökade virkesproduktionen beräknas efter 10 år uppgå till "123 000 m3 sk. Genom gödslingsåtgärderna ökar dessutom den årliga avverkningsbara volymen med ca 150000 m3 sk. De åtgärder i pro- grammet som innebär slutavverkning och gallring beräknas ge ytterligare 260 000 m3 sk per år.
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län
Inom skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har utarbetats ett skogligt länsprogram. Genom skogsvårdsåtgärder i- huvudsak i överensstäm- melse med skogsbolagens och skogsägareföreningarnas program beräk- nas de årliga gagiwirkesuttagen kunna ökas omedelbart med 1.5 milj. mäsk per år till 7 milj. mitsk per år. På lång sikt beräknas uttagen .kunna ökas till 8.5 milj. må sk per år. Antalet årsverken beräknas under den närmaste ].O-årsperioden öka med 2000 om programmet genom- förs. Kostnader a för programmet har för 10-årsperioden beräknats till 70 milj. kr. per år och de ökade intäkterna till 30 milj. kr; per- år.
Länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län
Länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län framhåller. att inom länen är den gamla skogen starkt överrepresenterad och ung- . skogen i motsvarande mån underrepresenterad. Följden av detta blir att förrådet av avverkningsmogen skog om 40—50 år kommer att ha mins- kat kraftigt. En intensifierad skogsvård är därför nödvändig. Genom gödsling, dikning, avveckling av gammal skog med låg tillväxt samt intensifierad röjning och skogsodling skulle under en 20-årsperiod 600—700 personer kunna sysselsättas till en kostnad av ca 34 milj. kr. per år. Styrelserna bedömer att ökat stöd behövs från samhällets sida till en kostnad av ca 17 milj. kr. för att erforderliga åtgärder skall komma till stånd. Produktionsökningcn beräknas till 0,5 milj. m3 sk per år
Prop. 1974: 61 7
under den första ZO-årsperioden, 0,6 milj. m” sk ytterligare om ca 50 år och ytterligare 1,8 milj. m3 sk efter ca 80 år.
4. Remissyttrandena
Skogsbolagens och skogsägareföreningarnas framställning år 1970 har remissbehandlats. Remissinstanserna har i och för sig inget att erinra mot de beräkningar som lett fram till de redovisade virkesbalan- serna i framställningen. Såväl skogslzögskolan som domänverket och skogs—styrelsen framhåller dock svårigheten att entydigt bedöma dessa frågor. Domänverket framhåller t. ex. att om man ser till de närmaste 20 år 30 åren råder det ingen tvekan om att tillgången på gammal skog är så stor att behoven som angetts för år 1975 kan täckas för rätt lång tid. Även andra remissinstanser har framfört liknande synpunkter. Samtliga remissinstanser är dock eniga om att även om industrins rå- varubehov de närmaste åren kan tillgodoses genom en ökad avverkning av överårig skog måste en ökad skogsproduktion åstadkommas inom området om man på längre sikt skall kunna tillgodose industrins virkes- behov. Skogsstyrelsen påpekar att den norrländska industrin f. n. upp— väger sitt råvaruunderskott genom virkesköp i södra Sverige och i begränsad omfattning genom import. Bägge dessa råvarukällor bedöms av styrelsen dock som tillfälliga i ett längre perspektiv. Bl. a. .s'kogslu'jg- skolan påpekar att virkeslevcranser från södra till norra Sverige inte är realistiska på längre sikt på grund av skogsindustriutbyggnaderna i södra Sverige.
Alla remissinstanser anser att starka sysselsättningsskäl talar för ett genomförande av det föreslagna skogsvårdsprogrammet. Skogs- styrelsen betonar att skogsbruket liksom övriga basnäringar i området bör stödjas genom lokaliseringspolitiska åtgärder i syfte att öka produk— tion, lönsamhet och sysselsättning. Svenska skogsarbetareförbllndet fram- håller att det inte kan vara motiverat att 'förbehålla nya industrier eller andra nyskapande aktiviteter i Norrland statligt stöd. Basnäringarna inom området bör ges samma möjlighet i alla de fall, där den arbetsmark- nadspolitiska effekten blir lika hög i förhållande till insatt kapital som. för de nyetablerade industrierna. Enligt förbundet intar skogen och skogsindustrierna i Norrland som basnäringar inom området en så be- tydelsefull plats i regionens näringsliv att ytterligare inskränkningar i avverkningar och eventuella nedläggningar av fabriksenhcter kommer att medföra svärbemästrade arbetsmarknadspolitiska problem. Förbun- det påpekar att den beräknade sysselsättningsökningen genom de före- slagna åtgärderna synes vara något i överkant.
Enligt arbetsmarknadsstyre/sen kan samhället ha anledning att av lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadsmässiga skäl se till att landets och särskilt Norrlands skogstillgångar utnyttjas på ett intensivare sätt
Prop. 1974: 61 ." 3
än vad som kortsiktigt synes företagsekonomiskt motiverat. Styrelsen. anser att om det från olika synpunkter bedöms angeläget att det .norr- ländska skogsbruket erhåller ett ökat stöd för skogsvårdsåtgärder bör det utformas så, att det ger sysselsättning åt den arbetskraft som eljest blir övertalig vid skogsbrukets rationalisering.
Skogshögskolan framför att det i och för sig inte kanvara en ange- lägenhet för staten att ingripa vid bristande balans mellan anläggnings- kapaciteten hos en industri och tillgången till löpande produktionsfak- torer. I detta fall kan sysselsättningseffekten åberopas. Om sysselsätt- ningseffekten är ett tungt vägande argument är enligt högskolan ar— betsintensiva åtgärder såsom röjning, gallring och plantering från den synpunkten mera effektiva än exempelvis gödsling som är kapitalinten- siv. Eftersom gödsling och gallring i viss. mån är utbytbara såsom pro- duktionsbefrämjande åtgärder kan en stimulerad övergång från gallring till gödsling få en negativ effekt på sysselsättningen. . .
Kommentarer till de föreslagna skogsvårdsåtgärderna m.m. lämnas av de flesta remissinstanserna. Gödslingen av fastmark bedöms allmänt som positiv. Skogs/zögskolan framhåller dock att den produktionsökning som kan uppnås genom gödsling beror i första hand på omfattningen av den mer eller mindre subjektivt bestämda gödslingsarealen. En svaghet i alla kalkyler av detta slag är enligt högskolan de bristfälliga kunskaperna om verkningarna på längre sikt av upprepad kvävegödsling. Skogsvårds- styrelsen t' Norrbottens län framhåller att inom'privatskogsbruket torde de organisatoriska problemen-i samband med gödsling bli betydande. Skogsvårdsstyrelsen påpekar att privatskogsbruket består av ett mycket stort antal fastigheter av högst varierande storlek och sammansättning samt att ägarna utgör en heterogen grupp med olika intresseinriktning och förutsättningar i ekonomiska och andra avseenden. Skogsvårdssty- relsen i Västernorrlands län ser positivt på möjligheterna att vinna gehör hos skogsägarna för engångsgödslingari anslutning till beståndens av— veckling. Det är enligt skogsvårdsstyrelsen dock mindre troligt att den kontinuerliga gödslingen kan få någon större omfattning på privat-— skogarna mom överskådlig tid.
Remissinstanserna är allmänt positiva till förslaget om gödsling och/ eller dikning av torvmark. Domänverket framhåller dock att en höjning av myrarnas och sumpskogarnas produktion med inemot 3 milj. 1113sk/ år som resultat av dikning och gödsling enligtverkets erfarenheter måste ses som en mycket optimistisk bedömning. Skogshögskolan framhåller att vid kostnadsberäkningen har utredningarna förbisett att en del av torvmarkerna är glest _bevuxna eller kala.
Utöver dikning och gödsling krävs därför i_ många fall att en full— ständig eller kompletterande skogsodling utförs. Liknande synpunkter framförs av skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län, som konstaterar att vad gäller myrmarkerna torde de nödvändiga investeringarna bli så
Prop. 1974: 61 9
höga att lönsamheten i vissa fall kan ifrågasättas.- Betydligt generösare"—
bidragsregler torde därför enligt skogsvårdssty'relsen' vara 'en förutsätt-"" ' ' ' ning för att torvmarkerna skall kunna göras produktiva 1 den omfatt- ' ning som beräknats. ' - '
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan 'är positiva till åt- ' gärder som stimulerar en intensifierad röjning. Skogslzögskolan fram- håller att vid högskolan erhållna resultat från röjningsförsök' styrker att gagnvirkesvinster av angiven storleksordning bör vara möjliga.-Hög- skolan betonar dessutom röjningens stora betydelse för sänkta kostnader i framtida avverkningar. Flera remissinstanser har framfört liknande synpunkter.
Skagshögskolan påpekat i detta sammanhang 'önskvä'rdhe't'en att möj— ' ligheterna att stimulera gallringshuggning'ar'na studeras.
Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är eniga om behovet av en snabbare avveckling av överårig skog och en intensifierad skogsod- ling. Det påpekas att'av detta följer ett ökat behov av statligt stöd till skogsodling till områden där rotnettona är låga av olika anledningar.
5. Departementschefen
Den svenska skogen har'sedan länge haft stor betydelse för landets ' ekonomi. Exportvärdet av skogsindustri- och skogsprodukter har ökat från 2,4 miljarder kr. år 1950 till 8,9 miljarder 'kr. år 1972. Export— värdet är 1973 beräknas bli inte obetydligt högre. Skogsnäringens andel av den totala exporten har under samma period minskat från 42 % till ”2 €? .Närmare' 70 % av sagverks- och pappersproduktionen expor— te1as liksom 45 €?- av. den producerade mängden massa. flberskn or och ' spånskivor. Skogsnäringen's importandel är liten jämfört med andra ex-' ptu'tnäringars. ' " ' '
Eftersom skogsnäringens exportandcl-är hög har världsmarkna'dså ' priserna en avgörande betydelse för timmer— och massavedspriserna'.' Dessa har under den senaste ZO-årsperioden förändrats obetydligt medan' ' kostnaderna för manuellt arbete stigit mycket kraftigt.- Skogsbruket har därför fortlöpande rationaliserat främst avverkningarna. Dagsverksåt— gången för avverkning, skogsvård m. m. per producerade skogskubik— " meter (mJ sk) som i början av 1950-talet var något över 1 hade år 1972"! minskat till 0,2. Minskningen av antalet sysselsatta i skogsbruket som' blivit en följd härav har motverkats till viss del genom att de årliga bruttoavverkningarna ökat från 50 milj. rn3 sk till närmare" 80 milj; m" sk. ' '
Statistiken över antalet sysselsatta i skogsbruket är svårtolkadfbl. a. i beroende på skilda undersökningsmetoder' och den förhållandevis stora andelen säsonganställda och tillfälligt anställda. Enligt nationalräkenska- perna har antalet i skogsbruket sysselsatta de senaste tio'åren minskat"
Prop. 1974: 61 10
med 50 000 till ca 70 000. Minskningen har drabbat skogslänen krafti- gast. I dessa län har andelen i skogsbruk sysselsatta sedan början av 1950-talet minskat från 10 % till 5 %. Sysselsättningsvolymen i hela lan- det kan beräknas ha minskat från 55 milj. dagsverken per år i början av 1950-talet till 15 milj. dagsverken per år i början av 1970-talet.
Av särskilt intresse är frågan om sysselsättningsunderlaget i skogs- bruket varaktigt skulle kunna förbättras genom en ytterligare ökad av- verkningsvolym i kombination med ökad volym skogsvårdsåtgärder. Frågan om ökning av avverkningarna har diskuterats livligt det senaste året, inte minst i anslutning till. skogsindustrins aviserade utbyggnads- planer.
Både i den gällande skogspolitiken och i riktlinjerna för 1973 års skogsutrednings arbete slås fast att målet för skogsbruket skall vara en långsiktig, hög produktion. Vilka möjligheter som finns att uppfylla en sådan målsättning beror på dels det nuvarande skogstillståndet, dels hur avverkningar och skogsvårdsarbeten bedrivs i framtiden. Det nuvarande skogstillståndet kännetecknas av ett överskott på äldre skog. Samtidigt råder en utpräglad brist på ung och medelålders skog särskilt i de norra och mellersta delarna av landet.
Hur avverkningar kan bedrivas i framtiden studeras i s.k. avverk- ningsberäkningar. Sådana har gjorts i betänkandet (SOU 1968: 9) Vir- kesbalanser 1967 och i samband med 1970 års långtidsutredning (SOU 1970: 71). Dessa beräkningar har emellertid omfattat en relativt kort tidsperiod — 10—20 år —— samtidigt som beräkningsunderlaget bl. a. grundat sig på erfarenheter från skogsskötselprinciper som inte längre tillämpas. '
Av intresse vid bedömningar av avverkningsmöjligheterna på lång sikt är beräkningar som sträcker sig över en tidsperiod längre än 40— 50 år. Sådana beräkningar presenterades av skogsindustriernas samar- betsutskott (SISU) i början av år 1973. Enligt dessa beräkningar, som bl. a. förutsätter en fördubbling av skogsvårdsvolymen, skulle de årliga avverkningarna under de närmaste 20—30 åren kunna ökas till 85— 90 milj. 111” sk varefter bristen på avverkningsmogen skog skulle kräva en minskning av avverkningarna till ca 60 milj. 111” sk per år. SlSU har också gjort beräkningar för ett bruttoavverkningsalternativ som lång— siktigt skulle kunna ge mellan 75 och 80 milj. m” sk per år. Detta alter- nativ förutsätter relativt omfattande odling av främmande. snabbväxan- de trädslag och i viss utsträckning förkortade omloppstidcr. Den nu- varande avverkningsvolymen kan uppskattas till 75—80 milj m” sk. SISU'.s beräkningar som omfattar en SO—årsperiod, grundar sig på skogs- tillståndet under perioden 1964—1968.
För att ge underlag för 1975 års fastighetstaxering och inom ramen för 1973 års skogsutrednings uppdrag pågår vid skogshögskolan arbete med långsiktiga avverkningsberäkningar. Preliminära resultat av dessa vi-
Prop. 1974: 61 11
sar för norra Norrlands del överensstämmelse med tendenserna i SlSU:s beräkningar. Skogshögskolans beräkningar förutsätter bl. a. att andelen gallring i avverkningarna ökas betydligt.
De refererade beräkningarna antyder alltså att avverkningarna om 30—40 år måste minskas på grund av den nuvarande bristen på medel- ålders och yngre skog, en brist som sammanhänger med de skogsskötsel— principer som tillämpades fram till slutet av 1940-talet. Tillgången på äldre skog innebär å andra sidan att man inte behöver räkna med någon direkt brist på skog under tiden dessförinnan. I beräkningarna förutsätts en intensifierad skogsvård i hela landet. Beroende på vilka åtgärder det är fråga om kan resultatet av dem tillgodogöras under olika perioder. En intensivare skogsodling ger t. ex. utslag först om 70—120 år medan ökad ungskogsröjning har betydelse för avverkningsutfallet om kanske 30—60 år. .
Beräkningar av hur sysselsättningen i skogsbruket förändras vid till- lämpning av alternativa avverkningsprogram har på uppdrag av arbets- marknadsstyrelsen gjorts av en särskild arbetsgrupp som avgett rappor- ten Skogsbrukets arbetskraft under 1970-talet. Om dessa beräkningar till- lämpas på SISUzs högre avverkningsalternativ blir resultatet en halve- ring av s_vsselsättningsvolymen i skogsbruket under 1970-talet. An- ledningen härtill är främst att det bedömts vara nödvändigt att ratio— nalisera avverkningsoperationerna ytterligare.
Även om rationaliseringstakten i den nämnda utredningen kan ha överskattats är dock tendensen klar. En ökad avverkning den närmaste tiden kommer inte att öka sysselsättningen i skogsbruket. En ökad satsning på skogsvård skulle dock kunna minska konsekvenserna från sysselsiittningssynpunkt av rationaliseringen både på kort och lång sikt. Enligt min mening är det därför angeläget att intensifiera skogsvården både för att minska en framtida svacka i virkesförsörjningen och för att förbättra sysselsättningen. Sådana åtgärder är emellertid särskilt ekonomiskt betungande i områden där skogsbruket arbetar med obetyd— liga ekonomiska marginaler. Så är fallet i främst norra Sverige. Sam- tidigt är det. oftast i dessa områden som skogsbruket har den största betydelsen för sysselsättningen. Enligt min mening bör därför skogs— vårdcn i norra Sverige intensifieras med stöd av statliga bidrag.
Förslag om ett skogsvårdsprogram med statligt stöd för vissa delar av Norrland har framförts dels av vissa skogsbolag och skogsägareför- cningar. dels av myndigheter och organisationer. Förslagen har fram— förts både i särskilda skrivelser och i 1970 års länsplanering. Frågan togs även upp vid 1972 års riksdag i samband med behandlingen av pro- positionen (1972: 1.11.) angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten. Chefen för dåvarande inrikesdepartementet an- förde därvid att frågan om en intensivare skogsvård skulle tas upp i anslutning till prövningen av skogspolitiska utredningens förslag. Riks—
Prop. 1974: 61 . 12
dagen ansåg att förslag borde läggas fram redan till 1973" års riksdag. Skogspolitiska utredningen överlämnade sin'a förslag i'mar's 1973. Rege- ringen uttalade därvid att dessa förslag inte kunde liggå'till grund för skogspolitikens utformning utan ytterligare utredning. !. september 1973 ' tillkallades därför sakkunniga föratt utreda vissa frågor'inOm skogs- politikcn, 1973 års skogsutredning (Jo 1973: 6). ' '
Enligt min mening' ären intensifierad skogsvård i'norra Sverige så betydelsefull både för sysselsättningen och 'för' den framtida virkespro- duktionen att de sakkunnigas förslag inte bör. avvaktas innan åtgärder vidtas i detta avseende. '
De tidigare nämnda förslagen till intensifierad skogsvård inrymmer åtgärder som skulle ge en ökad virkesproduktion både på kort och lång sikt. Förslagen omfattar även åtgärder som'ger sysselsättning både den närmaste tiden och i ett längre perspektiv. De åtgärder som föreslagits är gödsling av fastmark, gödslingöeh/eller dikning av' myr och sump- skog, intensifiering avröjning och skogsodling, igenplanteri'ng av ned- lagd åkermark samt snabbare- avveckling av gammal skog med låg tillväxt. '
Av den totala skogsmarksgödslingen har de senaste åren ca 35% utförts i de fyra nordligaste länen. Den utförs nästan helt av storskogs- bruket. Skogsgödslingen skapar möjligheter att snabbt öka avverkning- arna i samma mån som tillväxten ökar. Frågan om gödsling både i jordbruket och skogsbruket -är f. n'. föremål för utredning. Enligt min mening bör utredningsarbetet slutföras innan ställning tas i dessa frågor.
Vad gäller dikning av.-torvmarker har det hävdats att sådan skulle kunna påverka grundvattennivån negativt i skogsbestånd som ligger i närheten av ton-markerna och därmed orsaka en lägre produktion där. Innan denna fråga 'är-bättre belyst är jag inte beredd att ta upp frågan" om en intensifierad verksamhet med dikning av "torvmarker. Till frågan om dikning av skogbevuxna försumpade marker återkommer jag senare.
Beträffande skogsodling på marker som tagits ur jordbruksproduk- tionen vill jag framhålla följande. För plantering av sådana marker finns sedan länge ett särskilt anslag. Bidrag utgår med mellan 50 och 60 % av kostnaderna för själva åtgärden och för planeringen av den. Den an- - visade bidragsramcn har under enföljd av år uppgått till 6 milj. kr. men har inte utnyttjats helt. Vidare har anvisats medel för försöksverk- samhet med landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet. Innan resultat föreligger av bl. a. denna försöksverksamhet är jag inte beredd att föreslå någon ändring av det statliga stödet till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark. inte obetydliga arealer nedlagd jordbruksmark har under en följd av år förbuskats. Dessa arealer är inte till nytta varken för skogsbruket eller för jordbruket och kan inte heller sägas vara attraktiva inslag i landskapet. Enligt min mening är det angeläget att en klarare bild av läget erhålls så att utnyttjandet av dessa marker
Prop. 1974: 61 . 13
kan ske på ett från alla synpunkter sett bästa sätt..Jag avser därför att senare föreslå Kungl. Maj:t att uppdrag lämnas åt Skogsstyrelsen, . lantbruksstyrelsen ochnaturvårdsverket att gemensamt utarbeta förslag " till åtgärder på marker som tagits ur.jordbruksproduktionen och som- ännu inte kommit till särskilt utnyttjande. '
Förslaget om snabbare avveckling av gammal skog med låg tillväxt kan jag inte helt biträda. Jag anser det emellertid angeläget att påskynda en .. ' fortsatt restaurering av sådana lågproducerande bestånd som har karak- tären av tras- och restskog och som vanligen uppkommit genom olämp- liga huggningsformer under första hälften av detta århundrade. Sådan restaurering som medverkar till att öka skogsproduktionen på lång sikt ' bör stödjas inom ramen för ett skogsvårdsprogram för norra Sverige.
Skogsodling, röjning, dikning av sumpskogar och i viss mån gallring är exempel på investeringar vars avkastning man kan tillgodogöra sig först långt fram i tiden. Åtgärderna är nödvändiga för att skogsmarkens . produktionsförrnåga skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Inom vissa de- lar av Norrland där skogsbrukets lönsamhet på grund av.-geologiska och klimatiska förhållanden, stora transportavstånd m.m. är dålig bedrivs skogsskötseln med relativt låg intensitet; Samtidigt har emellertid dessa ' områden sedan gammalt skogsbruket som basnäring och är beroende av ' ett skogsbruk på högsta möjliga intensitetsnivå.
De inventeringar som gjorts i fråga om återväxtresultat'en i Norrland har i flera fall visat att antalet huvudplantor i föryngringarna minskat kraftigt under det senaste årtiondet. Vidare har plantöverlevnaden vi- sat sig vara mindre god i extrema klimatlägen, vanligen beroende på olämplig plantproveniens. Dessutom har, uppenbarligen i alltför stor utsträckning, valts självföryngring under fröträd i stället för kultur. Detta har haft till. följd att den s.k. kalmarkstiden blivit alltför lång och - föryngringsresultatet ofta dåligt. Behov föreligger alltså av ett omfat- tande restaureringsarbete på äldre hyggen med otillfredsställande åter- ' växt. Det är över huvud taget angeläget att'kalmarkstiderna görs så korta som möjligt genom utnyttjande av intensivaåterväxtåtgärder som markberedning under fröträd eller skogsodling. På så sätt kan den framtida skogsproduktionen ökas. Kostnaderna för de nämnda åtgär- derna kan emellertid ofta vara ekonomiskt betungande. Enligt min me— ning är det därför angeläget att samhället går in med stöd till sådana rcstaureringsåtgärder i. norra Sverige. Fullständiga återväxtåtgärder på ' områden där tras- och restskogar avverkas bör även omfattas av detta stöd. ' . .
Röjning av plant- Och ungskog är nödvändig för att en onödig pro- duktion av klenvirke skall undvikas. Stora arealer har r'öjts genom be- redskapsarbete de senaste åren. Trots detta finns omfattande områden där röjningen blivit eftersatt. Skogsstyrelsen har beräknat att om det eftersläpande röjningsbehovet i norra Sverige skall hämtas in under en .
Prop. 1974: 61 14
20-årSperiod fordras att de årliga röjningsarealerna ökas med ca 60 000 ha. Plant- och ungskogsröjning bör normalt ingå i skogsägarens åliggan- den. Skogspolitiska utredningen har föreslagit att detta skall föreskrivas i skogsvårdslagen(1948: 237). Den omfattande eftersläpningen gör emel- lertid att det är angeläget med en satsning i norra Sverige från sam— hällets Sida för att avhjälpa denna brist och möjliggöra en mer normal omfattning på röjningsverksamheten i framtiden.
Andelen avverkat virke från skogsvårdande gallringar har sedan början av 1950-talet minskat från ca 45 % till ca 20 % som medeltal för hela landet. ('_lallringsandelen är lägst i norra Sverige. Orsaken till denna ut- veckling är dels att mängden gallringsbara bestånd har minskat, dels att kostnadsutvecklingen i många fall gjort att gallringen inte är lönsam. Mekaniscring av gallring är avsevärt svårare än mckanisering av slutav- verkning. Ett omfattande arbete med utveckling av mekaniserade gall- ringsmetoder pågår. Svårigheter kommer dock att finnas kvar för lång tid framöver särskilt i Norrland där det lämpliga virkesuttaget i gall- ringarna ofta är lågt och dimensionerna klena. Från skogsbrukets sida har svårigheterna i detta avseende mötts med skogsvårdsprogram som innebär få och kraftiga gallringar. Sådana program innebär en kompro- miss mellan produktionsmässiga och företagsekonomiska önskemål. För att minska de förluster som dessa program kan ge i form av minskad gagnvirkesproduktion och självgallring finner jag det angeläget att sam- hället satsar på en ökning av de skogsvårdande gallringarna i norra Sverige.
Dikningen av torvmarker har jag berört i det föregående. Jag fram- höll därvid att jag inte nu är beredd att ta upp denna fråga. Virkes- balansutredningen har i sitt betänkande (SOU 1968:9) Virkcsbalanser 1967 redovisat förekomsten av stora arealer sumpskogar särskilt i de fyra nordligaste länen. Genom dikning av dessa marker kan enligt ut- redningens bedömning den årliga bruttoproduktioncn ökas med över 1 milj. m” sk. Enligt min mening är det angeläget att samhället stödjer en sådan verksamhet i norra Sverige främst med tanke på den framtida råvaruförsörjningen för industrin.
Sammanfattningsvis förordar jag att följande åtgärder skall ingå i ett skogsvftrdsprogram för norra Sverige, nämligen äterväxtåtgärder i första hand på områden med otillfredsställande föryngringsresultat och på't områden som under längre tid legat obehandlade, återväxtåtgärdcr på områden där tras- och restskog avverkas, inhämtning av eftersläpandc röjningsbehov i plant- och ungskogar, skogsvårdande gallringar i be- stånd med relativt låga virkesförråd eller klena dimensioner, avverk- ning av tras- och restskogar samt dikning av skogbevuxna, försumpade marker.
Jag vill betona att det är angeläget att skogsvårdsåtgärder som nor- malt skall utföras och som inte ingår i detta program också intensifieras.
Prop. 1974: 61 , 15
Det statliga stödet till de särskilda åtgärder jag föreslagit i det före- gående bör begränsastill norra Sverige. Det hittillsvarande stödet på området är såvitt gäller anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. begränsat till de fyra nordligaste länen och såvitt gäller det s. k. skogliga inlandsstödet till i huvudsak Norrlands inland. Det nu ifrågavarande stödet bör enligt min mening omfatta hela Norrland utom Gästrikland samt dessutom Malungs, Mora, Orsa, Vansbro och Älv- dalens kommuner i Kopparbergs län och Torsby kommun i Värmlands län. Skogsbrukets betydelse för sysselsättningen och skogsbrukets eko— nomiska marginaler varierar givetvis inom det nämnda området. Det stöd som jag föreslår i det följande bör därför differentieras i viss ut— sträckning. Ett högre stöd bör utgå inom ett område motsvarande det inre stödområdet enligt 4 5 kungörelsen (1970: 180) om statligt regional- politiskt stöd (ändrad senast 1973: 869).
Stödets storlek bör i princip uppgå till högst 60 % av godkänd kost- nad i det föreslagna inre området och till högst 40 % av sådan kostnad i övriga delar. 1 den mån bidrag nu kan utgå med högre procentsats i samverkansonu'ådena bör denna tillämpas även 'i fortsättningen. När det gäller åtgärder som ger vissa intäkter. nämligen gallring samt av- verkning av restskogar och motsvarande bör bidraget dock avse den beräknade skillnaden mellan Skogsägarens alla direkta och indirekta kost- nader för avverkningen och intäkterna för virket. För att skapa en enk- lare administration bedömer jag det lämpligt att de procentuella bidra- gen omformas till ett fast bidrag per arealenhet. Dessa fasta bidrag bör omprövas efter hand med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Fasta bidrag kan givetvis inte bli helt rättvisa. Detta uppvägs enligt min mening av den förenklade administrationen av verksamheten. Avsikten med stödet är ju främst att skapa sysselsättning i en verksamhet som först på lång sikt kan ge utdelning för den enskilde markägaren.
Det föreslagna stödet bör verksamt kunna bidra till att öka sysselsätt- ningsmöjligheterna inom skogsbruket. I första hand. bör självfallet de som redan arbetar i skogsbruket eller arbetslösa skogsarbetare på orten sysselsättas inom här 'berörd skogsvård. Det är därför angeläget med en nära samverkan mellan skogsbruket och arbetsmarknadsmyndig- heterna. Centralt hör stödet administreras av Skogsstyrelsen. ii'samråd. med arbetsmarknadsstyrelsen vad gäller regional fördelning och tid- punkt för genomförande. Skogsvårdsstyrelserna bör svara för den re- gionala administrationen. [ den mån redan arbetslösa skall utföra åt- gärderna bör arbetskraften anvisas av arbetsförmedlingen. Mot bak— grund av vad jag nu sagt och av att staten och skogsbolagen är de domi- nerande markägarna i det inre stödområdet föreslår jag att stödet utgår likformigt till alla ägarekategorier.
Effekten på sysselsättningen av det föreslagna programmet beror helt på vilka åtgärder som kommer att dominera och hur verksamheten kom-
Prop. 1974: 61 16
mer att fördelas geografiskt. För egen del anser jag det angeläget att åtgärder i det inre stödområdet prioriteras. Detta får emellertid'inte hind- ra verksamhet av större omfattning i de övriga delarna av det område' som enligt vad jag_tidigare har förordat bör omfattas av stödet, om sådan verksamhet kan bidra till att öka effekten'tillcn början. Jag beräknar att de åtgärder jag föreslagit skall kunna ge en ökad syssel- sättning om ca 250 000 dagsverken per år samt på lång sikt ytterligare 250 000 dagsverken per år. Sammantaget motsvarar detta ca 2 500 års- verken.
De föreslagna åtgärderna bör leda till en tillväxtökning som på sikt kan möjliggöra en ökad avverkning i förhållande till vad som annars är möjligt. Denna ökning kan beräknas uppgå till på "sikt 3—'—'4 milj. mäsk. ' '
Som jag tidigare nämnt bör stödet administreras centralt av skogs- styrelsen. Skogsstyrelsens personalresurser behöver därvid förstärkas. Kostnaderna härför under budgetåret 1974/75 beräknar jag till 150 000 kr. Skogsstyrelsen bör medges att för budgetåret 1974/75 överskrida anslaget Skogsstyrelsen med motsvarande belopp. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i denna fråga. En förutsättning för att pro— grammet skall bli effektivt är att det finns väl underbyggda planer, för verksamheten. Detta är också en förutsättning för att denna skall så långt möjligt kunna bedrivas i samverkan mellan olika markägare. En sådan samverkan är angelägen enligt min mening. Redan befintliga planer som kan utnyttjas har för det enskilda skogsbruket i stor ut- sträckning utarbetats inom ramen för den verksamhet inom samver- kansområdcn som bedrivs i de fyra nordligaste länen. Den komplette- rande planering som behövs för det privata skogsbruket föreslår jag erhåller stöd av samma storlek som hittills. Som jag tidigare nämnt är det av avgörande betydelse för effekten av ifrågavarande stödverk— samhet att planering kan ske för en inte alltför kort period. Jag föreslår därför att verksamheten i första hand skall planeras för en tioårsperiod. Vissa modifieringar kan bli aktuella bl.a. i samband med ställnings— tagandena till förslagen från 1973 års skogsutredning. Jag förutsätter att skogsforskningens senaste rön tillämpas och att endast fullgott plant- material kommer till användning.
Det ankommer på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att meddela de särskilda föreskrifter som kan föranledas av bifall till vad jag nu förordat.
De beräkningar av råvarutillgångarna för industrin som jag tidigare refererat är traditionella så till vida att de omfattar endast de volymer som ryms i själva trädstammen. En inte obetydlig fibervolym finns emellertid i toppar, grenar och stubbar som i dag inte tas tillvara. Detta gäller även en förhållandevis stor volym i de småträd som lämnas kvar vid ungskogsröjningar. Enligt riksskogstaxeringen uppgår volymen av i '
Prop. 1974: 61 _ 17
skogen kvarlämnade fällda hela träd till mellan 5 och 6 milj. m3 "sk varje år. Vid en intensifiering av röjningsverksamheten skulle denna volym öka avsevärt. Vissa bedömningar visar att volymen toppar, grenar och stub- bar som årligen lämnas kvar uppgår till kanske 20—30 milj. m” sk. Enligt min mening är det angeläget att dessa fibervolymer så" långt som möjligt kommer till användning.
Frågan om vilka metoder och hjälpmedel som skall användas vid till- varatagande av det nämnda ”skogsavfallet” har varit föremål för forsk- nings— och utvecklingsarbete. Jag har tidigare i år framhållit att man bör positivt pröva stöd till utvecklingsarbete' av maskiner" och metoder för" ett effektivare utnyttjande av skogsavfallet som energikälla. Frågor om separering av de olika komponenterna i avfallet har ännu inte lösts på sådant sätt att hela den tillgängliga fibermängden _kan komma till-an- vändning i massaindustrin. I ett längre perspektiv bör man emellertid räkna med att det utvecklingsarbete som nu görs kan komma skogs-- industrin tillgodo och motverka en ogynnsam utveckling av råvaruut— budet beräknat på traditionellt sätt.
Att skogsavfallet tas till vara är viktigt även med hänsyn till före- komsten av insektshärjningar. I våra skogar pågår sedan flera år om— fattande insektshärjningar som minskar skogens tillväxt och därmed råvarutillgångarna för industrin. Insektshärjningarna kan minskas bl. a. genom att skogsavfallet tas omhand.
Mot bakgrund av det sagda bör enligt min mening statligt stöd kunna lämnas till forskning och utveckling rörande maskiner och metoder för _ tillvaratagande av skogsavfall m.m. För detta ändamål behöver sär- skilda medel anvisas. Jag förordar att 2 milj. kr. anvisas för nästa budgetår för ändamålet. Dessa medel bör anses ligga inom ramen för det förslag om åtgärder för bättre hushållning med energi som anmälts i prop. 1974: 25 angående vissa ekonomisk—politiska åtgärder. Verk— samheten bör administreras av skogshögskolan efter samråd med nämn- den för skogsteknisk forskning. Medlen bör användas så att forskningen kan omsättas i praktiken så snabbt som möjligt.
6. Anslagsfrågor för budgetåret 1974/75
6.1. Bil. 11 D 5. Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m. '
1972/73 Utgift 18 712 050 1973/74 Anslag 110 100 000 1974/ 75 Förslag 40 100 000
1 Anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m.m.
Statsbidrag utgår till enskilda markägare i de fyra nordligaste länen. Huvuddelen av anslaget utnyttjas för bidragsgivning inom s.k. samver-
Prop. 1974: 61 18
kansområdcn (lokaliserade till de delar av länen, där skogen ej är att hänföra till svårföryngrad), medan en mindre del utgår för att fullgöra tidigare planerade åtgärder inom s.k. skogsvårdsområden i lappmarken. Bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen (1940: 599) angående villkor för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m.m. (ändrad senast 1960:327) samt i regleringsbrev för bud- getåret 1960/61 angående bl. a. det särskilda stödet åt skogsbruket i övre Norrland.
"1973/74 Beräknad ändring 1974/75 . Skogs- Departements— styrelsen chefen Ramhelapp ]. Samverkansområden ]] 000 000 + 400 000 _— 2. Skogsvårdsområden 900 000 + 200 000 — 3. Intensiherad _ skogsvård i norra ' ' Sverige — -— -|- 30 000 000 ll 900 000 -|— 600 000 + 30 000 000 Anslag 10 100 000 —— + 30 000 000 Skogsstyrelsen
1. Under budgetåret 1972/73 har samverkansområden fastställts med en areal av ca 250 000 ha. Sedan verksamhetens början är 1.960 har om- råden med sammanlagt ca 2,3 milj. ha blivit fastställda. Av den privat- skogsmark som bedöms lämplig för områdesbildning ingår ca 70 % i samverkansområden.
Skogsägarnas intresse för att bilda samverkansområden är stort. Den hittillsvarande verksamheten har visat att områdesbildning medför en allmänt ökad aktivitet inte endast vad beträffar bidragsberättigade skogs- vårdsåtgärder utan även i fråga om avverkningar m.m. F. n. återstår för områdesbildning ca 1 milj. ha. Denna beräknas vara slutförd om mellan 3 och 6 år. En successiv revidering av områdesplanerna är emel- lertid nödvändig och skulle kunna passas in i den form av skogsvårds— program som 1972 års riksdag begärt. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till ökade kostnader för avsyning och uppföljning av verksam- heten föreslås att rambeloppet räknas upp med 400 000 kr. till 11 400 000 kr. _
2. Behovet av bidrag inom skogsvårdsområden bedöms minska suc- . cessivt. För budgetåret 1974/75 föreslås dock en uppräkning av ram- beloppet med 200 000 kr. till 1 100 000 kr.
3. Utbetalningarna under anslaget beräknas till 10,1 milj. kr.
Prop. 1974: 61 19
Departementschefen
Statens kostnader för budgetåret 1974/75 för det program avseendl intensifierad skogsvård i norra Sverige som jag föreslagit i det föregå ende beräknar jag till 30 milj. kr. För ändamålet bör en särskild bi- dragsram anvisas. Rambeloppet bör, förutom förvaltningsbidrag. avs-: skogsvå1'dsstyrelsernas utfästelser om bidrag.
När den verksamhet jag nu förordat kommit i gång bör vissa äldre bidragsformer successivt avvecklas. Detta gäller t. ex. bidragen till skogsvårdsområdcn och samverkansområden inom ramen för ifråga— varande anslag. Nya utfästelser om bidrag enligt de äldre bestämmelser na bör inte göras annat än om de behövs för att tillgodose redan upp- gjorda planer. Den del av detta anslag — ca 2 milj. kr. —— som används för skogsvägbyggnad bör senare överföras till anslaget Vägbyggnader på skogar i enskild ägo. Vidare bör den del av anslaget Bidrag till skogs- förbättringar som används för visst återväxtarbcte i Norrland i fort- sättningen i huvudsak orienteras till övriga delar av landet.
I fråga om samverkansområden föreslår jag att ramen tills vidare un-. der budgetåret 1974/75 tas upp med oförändrat ll milj. kr. Ram- bcloppct bör, förutom förvaltningsbidrag, avse skogsvårdsstyrelsens ut- fästelser om bidrag. För statsbidrag till åtgärder avseende skogsvårdsfö- retag i lappmarken bör ramen tills vidare under budgetåret 1974/75 tas upp med oförändrat 900 000 kr. Kungl. Maj:t bör kunna jämka fördel- ningen mellan de tre ändamålen. För utbetalning under anslaget beräk- nar jag 40,1 milj. kr. '
6.2 Forskning rörande tillvaratagande av skogsavfall m.m.
I det föregående har jag föreslagit att medel skall anvisas för forsk- ning och utveckling av maskiner och metoder för tillvaratagande a skogsavfall m.m. för energiändamål och andra ändamål. Verksamheten bör administreras av skogshögskolan efter samråd med nämnden föl skogsteknisk forskning. Kostnaderna för nämnda verksamhet budget året 1974/75 beräknar jag till 2 milj. kr.
Med hänvisning härtill förordar jag att i riksstaten för budgetåret 1974/75 förs upp ett reservationsanslag av 2 milj. kr., benämnt Forsk ning rörande tillvaratagande av skogsavfall m.m. Av praktiska skäl böt emellertid hela kostnaden för verksamheten bestridas från anslaget Skogshögskolan: Driftkostnader. Detta anslag kommer härigenom att belastas med ett högre belopp än vad som beräknats i riksstatsförslaget Det av mig nu förordade anslaget kommer sålunda att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten.
Prop. 1974: 61 20
7. Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat rörande statsbidrag till intensifierad skogsvård i norra Sverige,
2. godkänna vad jag förordat om stöd till forskning och utveck- ling rörande maskiner och metoder för tillvaratagande av skogsavfall m.m.,
3. medge att under budgetåret 1974/75 utfästs statsbidrag med högst 41900'000 kr. till intensifierad skogsvård i norra Sveri- ge samt till skogliga åtgärder inom samverkansområden i de fyra nordligaste länen och för att fullgöra skogsvårdsföretag i lappmarken,
4. till Åtgärder för intensifierad skogsvård [ norra Sverige, m.m. för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ett för- slagsanslag av 40 100 000 kr.,
5. till Forskning rörande tillvaratagande av skogsavfall m.m. för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ett re- servationsanslag av 2 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS IOKTR. STOCKHOLM 1 974 740133