Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till de ändringar i fråga om uttaget av allmän arbetsgivaravgift som föranleds av riksdagens principbeslut att sänka den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 % till 2 % inom det inre stödområdet. Det lägre avgiftsuttaget skall enligt förslaget gälla un- der år 1976.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 16 2

Förslag till

Lag (1975: 000) om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivar- avgiften inom det inre stödområdet

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Utan hinder av vad som föreskrives i 2 5 första stycket första meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall allmän arbetsgivaravgift för år 1976 utgå med två procent för lön eller natura- förmån till arbetstagare, vilken under nämnda är utfört sitt arbete hu- vudsakligen inom det inre stödområdet. Vad nu har sagts gäller dock icke lön eller naturaförån som har utgivits av staten eller kommun.

2 5 Utan hinder av vad som föreskrives i 4 & första stycket andra meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall, såvitt gäller verksamhet som bedrivits inom det inre stödområdet, allmän ar— betsgivaravgift, som beräknas med ledning av taxeringen till statlig in— komstskatt år 1977, utgå med två procent av den avgiftspliktiga in- komsten.

3 5 Med det inre stödområdet avses i denna lag områdets omfattning enligt kungörelsen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd enligt dess lydelse enligt kungörelsen (1973: 869) om ändring i kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 16 3

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om tillfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet

1. Inledning

Riksdagen beslutade i våras (rskr 1975: 236) att den allmänna arbets— givaravgiften skall sänkas från 4 % till 2 % inom det inre stödområdet med verkan fr.o.m. den 1 januari 1976. Samtidigt begärde riksdagen regeringsförslag till riksmötet 1975/76 om de ändringar-i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift som föranleds av riksdagens beslut.

2. Nuvarande bestämmelser

Den allmänna arbetsgivaravgiften tillkom genom lagstiftning år 1968 ( prop. 1968: 77 , BeU 1968: 44, rskr 1968: 293; SFS 1968: 419). Avgif- ten tillfaller staten. Skyldiga att erlägga sådan avgift är arbetsgivare och s.k. egenföretagare, dvs. fysisk person, som har haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller här belägen jordbruksfastighet som brukats av honom.

Arbetsgivares avgifter utgår på grundval av utgivna löner till anställ- da. Till grund för beräkning av avgiften för egenföretagare, s.k. egen- avgift, läggs dennes till statlig inkomstskatt taxerade inkomst av rö- relse eller jordbruksfastighet. Den allmänna arbetsgivaravgiften var ur- sprungligen 1 % av beräkningsunderlaget. Avgiften höjdes med verkan fr.o.m. år 1971 till 2 % och med verkan fr.o.m. år 1973 till 4 % av avgiftspliktigt belopp. För att bereda egenföretagare lättnader tas egen- avgift sedan den 1. januari 1975 ut endast på den del av inkomsten som överstiger 10 000 kr. Genom beslut av 1975 års riksdag höjs den avgifts-

lT Riksdagen 1975/ 76. I smnl. Nr 16

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 16 4

fria inkomstdelen för egenföretagarna till 18 000 kr. med verkan fr. o. m. är 1976 ( prop. 1975: 92 , SkU 1975: 25, rskr 19752126; SFS 19751315).

Med hänsyn till de särskilda förhållandena inom rederinäringen utgår arbetsgivaravgift med lägre procentsats för lön som utbetalas till sådan sjöman som är skyldig att erlägga sjömansskatt. I övrigt föreligger inga inskränkningar eller undantag från skyldigheten att erlägga arbetsgivar- avgift. Stat, kommun och ideella organisationer betalar sålunda allmän arbetsgivaravgift enligt samma bestämmelser som t. ex. industriföretag.

Allmän arbetsgivaravgift, som utgår på grundval av utbetald lön till anställda, debiteras och inbetalas med tillämpning av lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. Om den sammanlagda avgift som skall betalas enligt denna lag uppgår till högst 1 000 kr., påförs avgiften i samband med debitering av slutlig skatt (s.k. skattedebitering). Överstiger däremot avgiften 1 000 kr., skall avgiften normalt uppbäras av riksförsäkringsverket (s. k. räkningsdebite- ring). Vid räkningsdebitering erlägger arbetsgivaren under det löpande utgiftsåret preliminär avgift. Under året näst efter utgiftsåret lämnar arbetsgivaren uppgift till riksförsäkringsverket om summan av utbetald lön m.m. och med ledning av denna debiterar verket den slutliga ar- betsgivaravgiften. Den slutliga avgiften kommer sedermera i regel att ligga till grund för arbetsgivarens preliminära avgift för nästföljande år. Den preliminära avgiftens storlek visst är baseras alltså normalt på den verkliga avgiften två år innan. Överstiger den slutliga avgiften för visst är vad arbetsgivaren erlagt i preliminär avgift för samma år, skall arbetsgivaren betala skillnadsbeloppet i februari och april året näst efter det år då den slutliga debiteringen ägde rum. Överstiger däremot den preliminära avgiften den slutliga avgiften, betalas överskjutande belopp ut till arbetsgivaren.

För egenföretagare beräknas avgiften med tillämpning av förordning- en (1959: 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst en- ligt lagen om allmän försäkring. Lokal skattemyndighet bestämmer av- giftsunderlaget med ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt. Debi— tering och uppbörd av egenavgift sker i enlighet med reglerna i upp- bördslagen (1953: 272). "Preliminär egenavgift erläggs således som pre- liminär B—skatt och den slutliga avgiften i samband med debiteringen av slutlig skatt.

3. Riksdagsskrivelsen

Finansutskottet erinrade i sitt betänkande 1975:25 om att regional balans utgör ett av målen för vår samhällsutveckling och anförde att den relativa arbetslösheten i skogslänen ligger väsentligen högre än i öv- riga delar av landet. Enligt utskottets uppfattning var det därför ange—

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 16 5

läget att pröva olika former av stimulans av sysselsättningen inom detta område. Detta kunde enligt utskottet väntas bli särskilt aktuellt vintern "1975/76. Mot denna bakgrund hemställde utskottet att riksdagen skulle besluta sänka uttagsproeenten för den allmänna arbetsgivaravgiften in- om det inre stödområdet från 4 till 2 %- fr. o. m. den 1 januari 1976. Utskottet hemställde vidare att riksdagen skulle hos regeringen begära förslag till riksmötet 1975/76 om de ändringar som föranleddes av ut- skottets ställningstagande. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1975: 236).

4. Föredraganden

4.1. Inledning

Allmän. arbetsgivaravgift utgår f. 11. med 4 % på belopp som arbetsgi— vare betalar ut i lön till anställd personal och med samma procentsats på den del av egenföretagares inkomst av rörelse eller jordbruksfastig- het som överstiger 10000 kr. Den avgiftsfria inkomstdelen höjs till 18 000 kr. fr.o.m. den 1 januari 1976. Några undantag från avgifts- plikten finns inte. Stat och kommun liksom ideella organisationer er- lägger i princip allmän arbetsgivaravgift med samma procentsats som t. ex. industriföretag. Vissa Specialregler gäller emellertid för redare.

Företagsskatteberedningen (Fi 1.970: 77) har genom tilläggsdirektiv i mars 1975 fått uppdrag att utreda en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften. Beredningen har dock ännu inte lagt fram något förslag i ämnet.

Riksdagen har beslutat om en nedsättning av den allmänna arbets- givaravgiften från 4 till 2% fr.o.m. den 1 januari 1976 inom det inre stödområdet. Detta område omfattar enligt kungörelsen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd f. n. följande delar av landet:

Norrbottens län utom Piteå, Älvsbyns, Luleå och Bodens kommuner, Västerbottens län utom Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå, Umeå och Vännäs kommuner,

Jämtlands län, av Västernorrlands län Sollefteå och Ånge kommuner, av Gävleborgs län Ljusdals kommun, av Kopparbergs län Malungs, Mora, Orsa, Vansbro och Älvdalens kommuner,

av Värmlands län Torsby kommun.

I finansutskottets betänkande anförs att behovet av att främja syssel- sättningen inom det inre stödområdet kan väntas bli särskilt aktuellt vin- tern 1975/76. Jag vill mot denna bakgrund som min mening uttala att" den av riksdagen beslutade nedsättningen av den allmänna arbetsgivar- avgiften får ses som ett provisorium för i första hand är 1976. Det

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 16 5

framstår också som mindre lämpligt att permanenta en differentierad arbetsgivareavgift innan företagsskatteberedningens ställningstagande i frågan föreligger. Jag anser därför att nedsättningen av arbetsgivarav- giften inom det inre stödområdet bör avse endast år 1976. Huruvida en fortsatt differentiering av arbetsgivaravgiften kan vara motiverad får av- göras vi senare tidpunkt. Med hänsyn till nedsättningens provisoriska karaktär bör reglerna härom tas in i en särskild lag.

Finansutskottet har inte närmare behandlat de följdproblem som upp- kommer vid en differentiering av uttagsprocenten på det sätt utskot- tet föreslagit och riksdagen beslutat. I det följande avser jag att närmare beröra dessa.

4.2. Arbetsgivares avgifter

Motiveringen för riksdagens beslut om differentiering av arbets— givaravgiften är i första hand att främja näringslivets sysselsättning inom det inre stödområdet. I finansutskottets betänkande finns således inte något som tyder på att avsikten varit att förbilliga lönekostnaden för stat och kommun i deras myndighetsutövning. Det kan visserligen hävdas att den privata sektorn skulle få en fördelaktigare konkurrens— situation i fråga om utförande av anläggningsarbeten, transporter m.m. om nedsättningen inte omfattade även stat och kommun. Denna fördel, som avser en mycket liten del av den offentliga sektorns totala verksam- het, kan dock inte anses vara av sådan betydelse att den motiverar lägre arbetsgivaravgift för samtliga stats- och kommunalanställda inom det inre stödområdet. Att vid avgiftsberäkningen skilja mellan offentlig myndighetsutövning och offentlig affärsverksamhet är vidare av prak- tiska skäl uteslutet. I fråga om kommunerna tillkommer också den synpunkten att reglerna för skatteutjänmingsbidragen skulle kunna be- höva ändras om kommunerna inom det inre stödområdet fick betala lägre arbetsgivaravgift än landets övriga kommuner. Med hänsyn bl. a. härtill bör enligt min mening nedsättningen av den allmänna arbets- givaravgiften omfatta samtliga arbetsgivare utom stat och kommun. Med kommun avses såväl primärkommuner — inklusive kyrkliga kom- muner — som sekundärkommuner. Framhållas bör emellertid att stat- liga och kommunala bolag givetvis skall behandlas på samma sätt som privatägda bolag.

Med hänsyn till syftet med nedsättningen bör den plats 'där arbetet faktiskt har utförts vara avgörande för rätten till lägre avgift. Avser lö- nen arbete som har utförts inom det inre stödområdet bör avgiftsgivar- avgift alltså utgå med 2 % och avser lönen arbete som utförts på annan plats bör avgift utgå med 4 %. Vad arbetsgivaren eller arbetstagaren for- mellt sett har sin hemortskommun bör inte ha någon betydelse i detta

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 16 ' 7

sammanhang. Den nu angivna principen är enkel att tillämpa om samt- liga arbetstagare uteslutande arbetat antingcn inom eller utanför det inre stödområdet. I blandfallen, dvs. då en och samma arbetsgivare ' bedriver verksamhet såväl inom som utanför det inre stödområdet, uppkommer emellertid vissa svårigheter. Fråga kan t. ex. vara om ett industriföretag, som har fabriker på flera platser i landet, eller om en målerifirma som har uppdrag såväl inom som utanför det inre stödom- rådet.

Det torde vara ett förhållandevis litet antal arbetsgivare som har an- ställda både innanför och utanför det inre stödområdet. Med hänsyn härtill och då behovet av en exakt regel torde vara relativt litet, synes i blandfallen nedsättningen böra beräknas med stöd av en sehablonregel. Härför talar också starka praktiska skäl. Det skulle nämligen vara y't- terst besvärligt att grunda avgiftsreduceringen på en metod som förut- sätter att arbetsgivaren och granskningsmyndigheten kan fastställa pre- cis hur stor del av den utbetalade lönen som avser arbete inom resp. utanför det inre stödområdet.

Den enligt min mening lämpligaste lösningen för blandfallen är att föreskriva att avgiftssänkningen skall omfatta lön till arbetstagare som utfört sitt arbete huvudsakligen inom det inre stödområdet. Har en arbetstagare under år 1976 arbetat huvudsakligen inom det inte stöd— området, bör således allmän arbetsgivaravgift utgå med 2 % på hela lönen även om arbetstagaren i viss omfattning arbetat utanför det inre stödområdet. Å andra sidan bör arbetsgivaren erlägga full arbetsgivar- avgift. på hela lönen om arbetstagaren till en del arbetat inom men huvudsakligen utanför det inte stödområdet. Har anställningen varat endast under en del av år 1976, bör arbetsgivaravgiften nedsättas så- vida arbetstagarcn under den aktuella anställningstiden huvudsakligen arbetat inom det inre stödområdet.

Det torde inte vålla arbetsgivarna några större problem att med led- ning av denna schablon avgöra hur stor del av 1976 års löner som skall föranleda arbetsgivaravgift med 4 resp. 2 %. Det får ankomma på riksförsäkringsverket att ge anvisningar bl. a. om hur arbetsgivare i fö- rekommande fall skall redovisa det underlag som har legat till grund för den gjorda uppdelningen av "utbetald lön.

4.3. Egenföretagares avgifter

Av riksdagens beslut framgår inte närmare huruvida även egenföreta- gare inom det inre stödområdet skall få åtnjuta den lägre avgiften. Det synes dock rimligast att utgå från att riksdagen avsett att nedsättningen skall omfatta såväl arbetsgivare som egenföretagare. För en sådan lös- ning talar framför allt konkurrenssynpunkter. Även egenföretagares av—

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 16 s

gifter bör således enligt min mening nedsättas från 4 till 2 % av av- giftspliktigt belopp. Nedsättningen bör av praktiska skäl avse avgift som beräknas med ledning av 1977 års taxering. För egenföretagare med brutet räkenskapsår innebär detta att avgiftsnedsättningen kan komma att beröra verksamhet som till en del bedrivits under år 1975 eller är 1977.

Nedsättningen av egenföretagares arbetsgivaravgift bör omfatta endast verksamhet som bedrivs inom det inre stödområdet. Normalt torde ingen tvekan råda om så varit fallet eller inte. Det kan emellertid un- dantagsvis inträffa att viss verksamhet bedrivs såväl innanför som utan- för det inre stödområdet eller att egenföretagaren har inkomst av flera från varandra fristående verksamheter, varav en del bedrivs innanför och andra utanför det inre stödområdet. I dessa situationer bör den vid taxeringen till kommunal inkomstskatt gjorda bedömningen angående beskattningsort vara vägledande för frågan om vilken procentsats som skall tillämpas. Vidare bör det avgiftspliktiga underlaget fördelas mellan verksamhet inom och utom det inre stödområdet med utgångspunkt i de vid kommunaltaxeringarna redovisade resultaten. Detta innebär alltså att den lägre procentsatsen bör tillämpas på så stor del av det avgifts— pliktiga beloppet som svarar mot nettointäkten av verksamheten inom inre stödområdet i förhållande till samtliga nettointäkter av verksam- heten vid de kommunala taxeringarna. Det avgiftsfria bottenbeloppet. 18 000 kr., bör i första hand få avräknas mot den högre procentsatsen. Närmade anvisningar om uppdelning av egenföretagares avgifter på olika procentsatser får meddelas av riksförsäkringsverkct.

4.4. Debiteringsfrågor

Som har framgått av redogörelsen för gällande rätt erlägger en arbets- givare eller en egenföretagare under löpande utgiftsår i regel preliminär arbetsgivaravgift. Den slutliga avgiften debiteras i slutet av året efter ut- gången av det år till vilket avgiften hänför sig och ligger i sin tur tilI grund för beräkning av preliminär avgift för därpå kommande år. Fram- kommer vid den slutliga debiteringen att den preliminära avgiften över- stiger den slutliga avgiften, utbetalas överskjutande belopp till den av- giftsskyldige. Understiger å andra sidan den preliminära avgiften den slutliga, skall den avgiftsskyldigc betala skillnadsbeloppet.

Av det anförda följer att en nedsättning av arbetsgivaravgiften för år 1976 kommer om inte särskilda åtgärder vidtas — att märkas först i samband med debiteringen av slutlig avgift vid årsskiftet 1977/78. Ef- tersom nedsättningen är avsedd att stimulera sysselsättningen inom det inre stödområdet redan vintern 1975/76, synes en sådan eftersläpning i avgiftslindringen olämplig. Enda sättet att undvika eftersläpningen

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 16 9

torde vara att införa särskilda regler för beräkning av preliminär arbets- givaravgift för avgiftsskyldiga som omfattas av det lägre avgiftsuttaget. En generell jämkning av de preliminära avgifterna bör dock begränsas till avgifter som avser lön till anställd personal. Nedsättningen av ar- betsgivaravgiften till 2 % har nämligen ganska liten betydelse för egen- företagaren jämfört med hans övriga skatter och avgifter. För en ar- betsgivare med ett stort antal anställda kan däremot nedsättningen ha stor inverkan på verksamhetens lönsamhet. Det förhållandet att egen- företagarens preliminära arbetsgivaravgifter debiteras såsom preliminär B-skatt medför f. ö. att ett eventuellt hänsynstagande till det lägre ut- taget av arbetsgivaravgift skulle medföra mycket stora administrativa problem.

Avgörande för om arbetsgivares avgifter skall nedsättas är i princip om lönen har utbetalts för arbete inom det inre stödområdet. Arbetsgi- varens hemortskommun c. d. saknar som tidigare har framhållits bety- delse i sammanhanget. Av praktiska skäl är det dock uteslutet att grunda debiteringen av preliminära avgifter för år 1976 på en för varje arbetsgivare gjord prognos rörande verksamhet inom och utom det inre stödområdet. Nedsättningen i det preliminära uttaget måste i stället göras med ledning av en mer lätthanterlig regel. Därvid är det enligt min mening lämpligast att utgå från det i kommunalskattelagen (1928: 370) använda begreppet hemortskommun. Med hemortskommun för- stås enligt 66 % kommunalskattelagen i regel den kommun där den skatt- skyldige är mantalsskriven. Vid debiteringen bör förutsättas att arbets- givare med hemortskommun inom det inre stödområdet kommer att få erlägga slutlig arbetsgivaravgift enbart enligt den lägre procentsatsen. I praktiken innebär detta att arbetsgivarens bosättningsort (säte) den 1 november 1975 kommer att bli avgörande för om preliminär avgift skall beräknas efter 4 eller 2 %. Nedsättningen av den preliminära av- giften synes kunna genomföras utan lagändring.

Det är givet att en på detta sätt utformad regel för beräkning av en arbetsgivares preliminära avgifter kan slå fel i båda riktningarna. Likaså kan avsaknaden av en generell regel för nedsättning av egenföre- tagares preliminära avgifter i undantagsfall medföra ett totalt sett för högt uttag av skatt och avgifter. Eventuella fel är emellertid inte defini- tiva utan rättas till i samband med den slutliga debiteringen av arbets- givaravgift. En avgiftsskyldig som märker att den preliminära avgiften kommer att i väsentlig mån avvika från den slutliga avgiften har också möjlighet att begära jämkning av den preliminära avgiften. Detta kan vara motiverat för t. ex. en avgiftsskyldig som under år 1976 flyttat sin verksamhet till det inre stödområdet. I sammanhanget bör även beaktas möjligheten för avgiftsskyldiga att genom s.k. fyllnadsinbctalning und- vika att kvarskatteavgift påförs på grund av för låga inbetalningar av preliminär avgift.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 16 10

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om till- fällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden lagt fram.

Monsren'rs rnrcxznl. srocxuom 1975 750392