om ändring av värnpliktslagen (1941:967), m.m.

Regeringens proposition

1975/76:199

om ändring av värnpliktslagen (1941:967), m. m.;

utfärdad den 18 mars 1976.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag till ändringar av värnpliktslagen (1941:967) och lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Ändringarna innebär

väsentligen att bestämmelserna om utbildningstid i lagarna anpassas till

regeringsformens regler om normgivningskompetensen. Vid utformningen

av ändringsförslagen har beaktats den ändring av grundutbildningstiden

för värnpliktig medicinalpersonal som beslutades vid riksmötet 1975/76

(prop. 1975:74, FöU 1975/76:13, rskr 1975/76:54). Ändringarna i värnpliktslagen innebär vidare att vissa modifieringar görs i det system för grundutbildning av värnpliktiga som på försök har tillämpats fr. o. m. utbildnings-

året 1972/73. Förslaget bygger i detta avseende på förslag från överbefälhavaren och innebär bl. a. att uttagning för utbildning till militär befattning

för kompanibefäl inom armén som hiuills har varit frivillig skall kunna ske utan den värnpliktiges medgivande. Kompanibefälsutbildningen föreslås uppdelad på en 360 dagar lång plutonsbefälsutbildning och en 90 dagar lång utbildning vid kadettskolor. Det innebär att den plutonsbefälsutbildning på 405 dagar som nu bedrivs vid pansar-, signal- och ingenjörtrupperna upphör. Den totala tiden för utbildning till kompanibefäl blir oförändrad.

Den nya kompanibefälsutbildningen skall enligt förslaget inledas utbildningsåret 1978/79. Ändringarna i värnpliktslagen innefattar också förslag om en förlängning av repetitionsutbildningen för vissa värnpliktiga vid flottan. Förslaget till lag om ändring av värnpliktslagen innehåller också de änd-

ringar som föranleds av förslagen i prop. 1975/76:143 om värnpliktsverkets organisation.

1 Riksdagen 1976. I saml. Nr 199

Propositionen innehåller också det lagförslag som föranleds av förslaget 1 budgetpropositionen (prop. 1975/76:100, bil. 6 s. 54 och 309) om att kommun skall få fullt statsbidrag vid byggande av vissa civilförsvarsanläggningar. F.n. ersätts endast två tredjedelar av kostnaden med statsmedel.

1¶Förslag till Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrives att 6—-10, 12 och 16 §§, 27§ I mom. samt 295

värnpliktslagen (1941:967)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

65 Värnpliktig skall uttagas för utbildning

a) vid försvarsgren eller vid truppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b) i särskild tjänst eller till särskild tjänstgöring, c) till befattning eller grupp av befattningar samt d) vid förband eller utbildningsanstalt.

Befattning för menig, grupp-, plu- Befattning för menig, grupp-, plutons- eller kompanibefäl avser, om tons- celier kompanibefiäl avser, om ej annat följer av bestämmelserna i ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § I mom., denna paragraf eller av 27. $ I mom., militär, civilmilitär eller civil perso- militär. civilmilitär eller civil personal. nal. Värnpliktig som uttagits för

grundutbildning till befattning för me-

nig fördelas på någon av kategorierna

G, F och E eller placeras i handräck-

Hingstjänst.

Uttagning för utbildning till mi- Uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl får litär befattning för kompanibefäl vid

icke ske utan den värnpliktiges med- marinen eller flygvapnet får icke ske givande. För uttagning för annan be- utan den värnpliktiges medgivande. fattning fordras medgivande av den För uttagning för annan befattning värnpliktige endast om uttagningen fordras medgivande av den värnändras efter inskrivningen och den pliktige endast om uttagningen ändändrade uttagningen medför att ti- ras efter inskrivningen och den ändden för grundutbildningen förläng- rade uttagningen medför att tiden

es. Ändrad uttagning från utbildning för grundutbildningen = förlänges.

till militär befattning till utbildning Ändrad uttagning från utbildning till

för civilmilitär eller civil befattning militär befattning till utbildning för eller från utbildning till civilmilitär civilmilitär eller civil befattning eller

eller civil befattning till militär be- från utbildning till civilmilitär eller fattning får dock ske utan den värn- civil befattning till militär befattning

pliktiges medgivande. får dock ske utan den värnpliktiges

medgivande. | I Lagen omtryckt 1969:378. 2 Senaste lydelse 1972:331.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För ändrad uttagning efter avslutad grundutbildning fordras ej medgivande av den värnpliktige. |

Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den

värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till be-

fattning, för vilken fordras längre grundutbildning än ett år om han visar att detta medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.

78?

Värnpliktig tillhör försvarsgren, Värnpliktig tillhör militärområde, militärområde och i förekommande ottan eller kustartilleriet enligt förefall förband enligt föreskrifter som skrifter som meddelas av regeringen

meddelas av regeringen eller av eller av myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestäm- bestämmer.

mer.

Centralt organ för inskrivning och Central förvaltningsmyndighet för

personalredovisning inom försvars- inskrivning och personalredovisning makten är värnpliktsverket. inom försvarsmakten är värnplikts-

verket.

5 N

Riket indelas i inskrivningsområden

enligt regeringens bestämmande.

Inom varje inskrivningsområde fin- För inskrivning av värnpliktiga finnas — inskrivningsnämnder. värn- nas inskrivningsnämnder och värnpliktskontor och inskrivningscentraler pliktskontor till det antal och med till det antal och med de verksam- de verksamhetsområden som regehetsområden som regeringen be- ringen bestämmer. stämmer.

Chef för värnpliktskontor är tillika inskrivningschef.

10 86

Inskrivningsnämnd består av ordförande och icke militära ledamöter till det antal regeringen bestämmer, dock minst en för varje till nämndens

verksamhetsområde hörande landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun.

3 Senaste Ivdelse 1975:555. 4 Senaste lydelse 1975:555. 5 Senaste lydelse 1975:555. & Senaste lydelse 1975:555.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

För ordförande och annan ledamot i inskrivningsnämnd skall finnas ersättare.

Ordförande i inskrivningsnämnd Ordförande i inskrivningsnämnd

är inskrivningschefen. Finnes mer än är inskrivningschefen. Ersättare för en nämnd inom inskrivningsområdet, ordföranden är en militär tjänsteman utser värnpliktsverket en militär tjäns- av lägst överstelöjtnants eller komteman av lägst överstelöjtnants eller mendörkaptens grad som värnkommendörkaptens grad att vara ord- pliktsverket utser. förande i nämnd där inskrivningsche-

fen ej ingår. Ersättare för ordföranden är en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kommen-

dörkaptens grad som värnpliktsverket utser.

De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre år av vederbörande landsting eller kommunfullmäktige i kommun som ej tillhör landstingskommun.

12 §

Det åligger inskrivningsnämnd att vid inskrivningsförrättning

besluta om frikallelse av värnpliktiga enligt 3 § första stycket och om

undantagande från tjänstgöringsskyldighet enligt 4 §,

besluta om inskrivning av värnpliktiga som ej blivit frikallade enligt 3 § första stycket,

besluta om uttagning av värnpliktiga för utbildning enligt 6 §,

besluta om värnpliktigas tillhörig- besluta om värnpliktigas tillhörighet till försvarsgren, militärområde het till militärområde, ffottan eller och i förekommande fall förband en- kustartilleriet enligt 75. ligt 78.

Värnpliktig kallas till inskriv- Värnpliktig kallas till inskrivningsförrättning genom personlig or- ningsförrättning genom personlig order. Han skall inställa sig vid den der. Han skall inställa sig vid det

inskrivningscentral ull vilken han kal- värnpliktskontor ull vilket han kallats. lats. Han må dock inställa sig vid Han må dock inställa sig vid annat annan inskrivningscentral, om han i värnpliktskontor, om han i förväg anförväg anmält detta till chefen för mält detta till chefen för det värn-

den inskrivningscentralen och uppvi- pliktskontoret och uppvisar inställelsar inställelseorder eller, om denna seorder eller, om denna har förkom-

har förkommit eller icke utfärdats. mit eller icke utfärdats, styrker sin

styrker sin identitet. identitet.

I" Riksdagen 1976. I saml. Nr 199

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Värnpliktig, som icke är kyrko- Värnpliktig, som icke är kyrko-

bokförd här i landet, äger utan hin- bokförd här i landet, äger utan hinder av bestämmelserna i första der av bestämmelserna i första stycket inställa sig vid närmaste in- stycket inställa sig vid närmaste

skrivningscentral. värnpliktskontor.

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om den som inskrives enligt 155.

1. De värnpliktigas utbildningstid

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar. särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för A. Värnpliktig, som uttagits för

utbildning till befattning för menig utbildning till militär befattning vid eller gruppbefäl, skall fullgöra grund- armén, skall fullgöra grundutbildutbildning som omfattar ning som omfattar för

a) vid armén och kurstartilleriet 1. menig kategori G eller F minst högst trehundrafyvtiofem dagar, 220 och högst 245 dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst 2. menig kategori E minst 290 och trehundrasextiofvra dagar. högst 315 dagar eller, i särskilt kva-

lificerad befattning, minst 325 och

högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst

315 dagar.

4. plutonsbefäl minst 325 och högst

360 dagar eller, i särskilt kvalificerad

befattning, minst 425 och högst 450

dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för

plutonsbefäl samt vtterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som skall utbildas till Värnpliktig, som uttagits för ut-

särskilt kvalificerad befattning för me- bildning till militär befattning vid flotnig eller gruppbefäl, kan dläggas tan, skall fullgöra grundutbildning grundutbildning under högst tvra- som omfattar för hundrafemtio dagar. 1. menig kategori G minst 285 och

högst 310 dagar.

2. menig kategori F minst 325 och

högst 350 dagar,

7 Senaste lydelse 1975:555.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst

350 dagar,

5. plutonsbefäl minst 415 och högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller sjöingen- Jörsexamen, minst 325 och högst 350

dagar,

6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för ut- Värnpliktig, som uttagits för ut-

bildning till befattning för plutons- bildning till militär befattning vid befäl eller till civilmilitär eller civil be- kustartilleriet, skall fullgöra grundutfattning för kompanibefäl, skall full- bildning som omfattar för

göra grundutbildning under högst fv- 1. menig kategori G eller F minst

rahundrafemtio dagar. För värnplik- 225 och högst 250 dagar, tig, som uttagits för utbildning till mi- 2. gruppbefäl minst 290 och högst litär befattning för kompanibefäl, om- 315 dagar, fattar grundutbildningen högst fem- 3. plutonsbefäl minst 380 och högst hundrafyrtio dagar. 405 dagar eller, i stabstjänstbefattning, minst 320 och högst 345 dagar,

4, kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt vtterligare 90) dagar. Tid för grundutbildning må icke un- Värnpliktig, som uttagits för utbildderstiga tvåhundra dagar. ning till militär befattning vid flygvapnet. skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250) dagar,

2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dazgar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eller underrättelsetjänst. minst 260 och högst 300 dagar,

4. plutonsbetäl minst 335 och högst 360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till civilmiltär befattning, skall

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse fullgöra grundutbildning som omfattar för . 1. apotekare minst 200 och högst 225 dagar, 2. läkare minst 200 och högst 225 dagar, 3. läkarassistent minst 230 och högst 255 dagar, 4. personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar, 5. tekniker vid armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar, 6. svstemtekniker vid flygvapnet

minst 340 och högst 363 dagar,

7. meteorolog minst 340 och högst

365 dagar.

Värnpliktig, som uttagits till handräckningstjänst, skall fullgöra grundutbildning som omfattar vid I. armén minst 220 och högst 245 dagar.

2. flottan minst 285 och högst 310

dagar, 3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar, 4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Värnpliktig i befattning för menig el- Krigsförbandsövning skall vid armén ler gruppbefäl skall, om annat ej följer och marinen omfatta för värnpliktig i av vad som sägs nedan, fullgöra kries- befattning för

förbandsövningar under sammanlagt 1. menig högst 21 eller, i befattning

högst för menig på stamstridsfartyvg vid flota) vid armén och kustartilleriet ett- tan eller i särskilt kvalificerad befatt-

hundrafem dagar eller, i befattning för ning för menig, högst 25 dagar,

gruppbefäl eller kvalificerad befattning 2. gruppbefäl högst 25 eller, i be-

för menig, etthundratjugofem dagar, fattning för gruppbefäl på stamstrids-

b) vid flottan nittio dagar eller, i be- fartyg vid flottan, högst 32 dagar. fattning för gruppbefäl, etthundratiu- 3. plutons- eller kompanibefäl högst gofem dagar, 2 dagar. t) vid flygvapnet nittio dagar eller. i kvalificerad befattning för gruppbe-

Jäl, etthundratjugotem dagar.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Värnpliktig i befattning för menig el- Krigsförbandsövning skall vid flvgler gruppbefäl på stamstridsfartvg vid vapnet omfatta för värnpliktig i befatt- Hottan eller i annan särskild befattning ning för för menig eller gruppbefäl som rege- 1. menig högst 15 dagar, ringen bestämmer skall fullgöra krigs- 2. gruppbefäl högst 15 eller, i sär-

Jförbandsövningar under sammanlagt skilt kvalificerad befattning för grupp-

högst etthundratjugofem dagar eller, befäl, högst 22 dagar, i befattning för gruppbefäl eller kva- 3. plutons- eller kompanibefäl högst lificerad befattning för menig, högst 22 dagar. etthundrasextio dagar. Värnpliktig i befattning för plutons- För värnpliktig vid flottan i befatteller kompanibefäl skall fullgöra krigs- ning för menig på sådant hjälpfartvg förbandsövningar under sammanlagt som det krävs speciella åtgärder för högst etthundrasextio dagar vid armén att rusta får krigsförbandsövningen utoch marinen samt högst etthundratju- sträckas att omfatta högst 25 dagar. golem dagar vid flygvapnet. För värnpliktig vid flottan i befattning som menig radiosignalist eller, på stamstridsfartvg, i annan kvalificerad befattning, liksom för värnpliktig i befattning för menig på sådant stamstridsfartvg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta

högst 32 dagar. För värnpliktig i befattning som "För värnpliktig i befattning som

kompanichef eller kompanikvarter- kompanichef eller kompanikvartermästare celler i motsvarande befatt- mästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materiel- ning eller med uppgift som materielredogörare kan den sammanlagda ti- redogörare kan tiden för kriesförden för krigstörbandsövningar över- bandsövningen utsträckas till att omskridas med högst tio dagar. fatta högst två dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra. Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar. Regeringen äger bestämma att tiden Tiden för en krigsförbandsövning

för en krigsförbandsövning får tagas får tagas i anspråk för en fackövning.

i anspråk för en fackövning. Rege- En krigsförbandsövning för värnringen äger också bestämma att en pliktig i befattning på stamstridsfar-

krigsförbandsövning för värnpliktig tyg vid flottan får uppdelas i högst i befattning på stamstridsfartyg vid fyra delövningar. flottan uppdelas i högst fyra delöv-

ningar.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

C. Värnpliktig i befattning för plu- C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt, enligt tons- eller kompanibefäl samt värn-

regeringens — bestämmande, unnan pliktig i särskilt kvalificerad befattning värnpliktig kan åläggas att fullgöra Jör menig eller gruppbefäl kan åläg-

högst tre eller vid flygvapnet högst gas att fullgöra högst tre eller vid

fem särskilda övningar. flygvapnet högst fem särskilda öv-

ningar.

Särskilda övningar skola fullgöras Särskild övning skall omfatta högst under sammanlagt högst trettiotre da- elva dagar vid armén och marinen gar. samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Särskild övning tår omfatta högst

elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse

för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid

förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kor-

tare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst

åtta dagar.

Regeringen äger bestämma att tiden Tiden för särskild övning får tagas för särskild övning får tagas i anspråk i anspråk för särskild fackövning. Kid

för särskild fackövning. flygvapnet får särskild övning uppdelas

i två delövningar, om den värnpliktige

medger det.

D. Värnpliktig som uttagits för ut- D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 § kan efter egen an- bildning enligt 6 § kan efter egen an-

sökan antagas för bistånds- och ka- sökan antagas för bistånds- och ka-

tastrofutbildning. Den som antagits tastrofutbildning. Den som antagits för sådan utbildning skall fullgöra för sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under högst 450 da- grundutbildning under minst 335 och gar samt repetitionsutbildning under högst 360 dagar samt repetitionsutminst 90 och högst 160 dagar. Re- bildning under minst 90 och högst petitionsutbildningen kan fördelas i 160 dagar. Repetitionsutbildningen

omgångar över hela värnpliktstiden. kan fördelas i omgångar över hela

värnpliktstiden.

29 8?

Beslut om befrielse från värn- Ärende om befrielse från värn-

pliktstjänstgöring enligt 53 första pliktstjänstgöring enligt 5§ första

stycket och om anstånd med tjänst- stycket och om anstånd med tjänstgöring enligt 27 § I mom. meddelas göring enligt 27§ 1 mom. prövas

8 Senaste lydelse 1971:1162.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

av truppregistreringsmyndighet efter efter ansökan av den värnpliktige av

ansökan av den värnpliktige. Anser chefen för värnpliktsverket eller, enligt siv truppregistreringsmyndigheten icke hans bestämmande, av annan trupp-

kunna bifalla ansökningen, skall myn- registreringsmyndighet.

digheten med eget yttrande överlämna handlingarna. till värnpliktsverket, som beslutar i ärendet.

Talan mot värnpliktsverkets beslut Talan mot beslut i ärende som avföres hos värnpliktsnämnden genom ses i första stycket föres hos värnbesvär som skola ha inkommit inom pliktsnämnden genom besvär som två veckor från den dag klaganden skola ha inkommit inom två veckor

fick del av beslutet. från den dag klaganden fick del av

beslutet.

Lämnas ansökan om anstånd med Lämnas ansökan om anstånd med all påbörja tjänstgöring utan bifall av alt påbörja tjänstgöring utan bifall, värnpliktsverker. skall den värnplik- skall den värnpliktige inställa sig till tige inställa sig till tjänstgöring oak- tjänstgöring oaktat han för talan mot

tat han för talan mot beslutet. beslutet. Mot värnpliktsnämndens beslut må talan icke föras.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6§ och 273 I mom. den 1 juni 1976 samt i övrigt den 1 juli 1976. Värnpliktig som har påbörjat grundutbildning till apotekare, läkare, läkarassistent och veterinär före den 1 juni 1976 skall fullgöra sådan utbildning enligt 27 § I mom. A i den äldre lydelsen.

Grundutbildningen skall dock anses vara fullgjord när den värnpliktige har

genomgått fackkurs och tjänstgjort minst 225 dagar eller, i fråga om utbildning

till läkarassistent eller veterinär, minst 255 dagar. För grundutbildning till

militär befattning för plutonsbefäl gäller de äldre bestämmelserna till utgången av maj 1978.

2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse

5s!

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig Vapenfri tjänstepliktig är skyldig

att för sin utbildning tjänstgöra minst = att försin utbildning tjänstgöra minst

frahundra och högst fyrahundrafem- — trehundranittiofem och högst fyrahun-

tio dagar. Tjänstgöringen kan förde- = dratjugo dagar. Tjänstgöringen kan

las i omgångar över hela värnplikts- — fördelas i omgångar över hela värn-

tiden. pliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 278 2 mom. värnpliktslagen.

Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen bestäm-

melser.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1976. Vapenfri tjänstepliktig, som har uttagits till tjänst för läkare eler tandläkare inom det allmänt civila medicinalväsendet och börjat tjänstgöra före den 1 juni 1976, skall fullgöra tjänstgöringen enligt 5§ i den äldre tydelsen.

I Senaste lydelse 1975:556.

3 Förslag till

Lag med provisoriska bestämmelser om statsbidrag till kommuner

för vissa civilförsvarskostnader

Härigenom föreskrives följande.

Utan hinder av vad som i 42 8 civilförsvarslagen (1960:74) sägs om att statsbidrag till kommun för kostnader som kommunen har fått vidkännas för vissa civilförsvarsanordningar utgår med två tredjedelar av kostnadsbeloppet äger kommun till och med utgången av juni 1979 erhålla bidrag av statsmedel för hela kostnaden för att uppföra ledningscentraler, observationsplatser, skyddsrum för framskjutna enheter och branddammar för civilförsvaret, i den mån kostnaden kan anses skälig.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas även på ansökningar om statsbidrag som har ingivits för prövning men icke har slutligt avgjorts före lagens ikraftträdande.

2" Riksdagen 1976. I saml. Nr 199

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1976-03-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition om ändring i värnpliktslagen (1941:967), m. m.

1¶Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) m. m.

1.1 Inledning

Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966:106, 2 LU 1966:48, rskr 1966:271). Utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst bygger på beslut av 1971 års riksdag (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr 1971:144). I fråga om grundutbildningen av värnpliktig medicinalpersonal har beslutats om vissa ändringar vid riksmötet 1975/76 (prop. 1975:74, FöU 1975/76:13, rskr 1975/76:54).

Fr. o. m. utbildningsåret 1972/73 har bedrivits försök med förkortad grundutbildning (se prop. 1972:75 s. 125 f) och förkortad repetitionsutbildning.

Överbefälhavaren (ÖB) har med skrivelse den 15 oktober 1975 lämnat

regeringen förslag om dels den militära grundutbildningens längd, dels re-

servofficersutbildningen, dels repetitionsutbildningen. Till skrivelsen har fo-

gats skrivelser från chefen för armén (CA), chefen för marinen (CM) och chefen för flygvapnet (CFV). De framförda förslagen utgår från bl.a. er-

farenheterna av försöken.

CM har med skrivelse den 9 oktober 1975: inkommit till regeringen med förslag om repetitionsutbildningen inom marinen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 tillkallades den 5 maj samma år sakkunniga för att mot bakgrund av 1972 års försvarsbeslut överväga förändringar av värnpliktsutbildningen. De sakkunniga som har antagit benämningen 1972 års värnpliktsutredning (VU 72) avlämnade i november 1975 betänkandet (Ds Fö 1975:6) Överväganden rörande

grundutbildningstid till vissa befattningar för värnpliktiga inom försvarsmakten m. m. I betänkandet har VU 72 även lämnat sina synpunkter på

de förslag som innefattas i ÖB:s skrivelse den 15 oktober 1975.

Efter remiss har yttranden avgetts av värnpliktsverket över ÖB:s och CM:s skrivelser samt av VU 72 över CM:s skrivelse. Över den sistnämnda skrivelsen har också ÖB yttrat sig. Plutonsofficersförbundet och Reservofficerarnas centralorganisation har till regeringen inkommit med skrivelser som innefattar yttranden över vissa delar av ÖB:s förslag.

I anslutning till frågan om förändringarna i utbildningssystemet behandlas också frågan om en anpassning av bestämmelserna om utbildningstid i värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378, ändrad senast 1975:555) och lagen (1966:413) om vapenfri tjänst (ändrad senast 1975:674) till regeringsformens

(RF:s) regler om normgivningskompetensen. Vidare lämnas förslag till de

ändringar i värnpliktslagen som föranledes av en föreslagen omorganisation av värnpliktsverket (prop. 1975/76:143).

1.2¶Nuvarande bestämmelser om utbildningstid

De grundläggande föreskrifterna om de värnpliktigas utbildning finns i

275 I mom. värnpliktslagen.

Enligt lagrummet utgörs värnpliktsutbildningen av grundutbildning och repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen delas upp i krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

I 273 1 mom. A ges föreskrifter om grundutbildning. Värnpliktig som har uttagits för utbildning till befattning för menig eller gruppbefäl skall fullgöra grundutbildning som omfattar högst 345 dagar vid armén och kust-

artilleriet samt högst 364 dagar vid flottan och flygvapnet. Värnpliktig som

skall utbildas till särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl

kan dock åläggas grundutbildning under högst 450 dagar. För värnpliktig som har uttagits för utbildning till befattning för plutonsbefäl etler civilmilitär eller civil befattning för kompanibefäl omfattar grundutbildningen högst 450 dagar. Värnpliktig som har uttagits för utbildning till militär befattning för kompanibefäl skall fullgöra grundutbildning under högst 540 dagar. Ut-

tagning till militär befattning för kompanibefäl får inte ske utan den värnpliktiges medgivande. Grundutbildningen får inte i något fall understiga

200 dagar. .

Utbildningen till gruppbefäl syftar till att ge den värnpliktige sådana färdigheter at han kan krigsplaceras i typbefattningen gruppchef. Mot plutonsbefälsutbildningen svarar typbefattningen ställföreträdande plutonchef

eller troppchef och mot kompanibefälsutbildningen typbefattningen plutonchef.

För den som har genomgått kompanibefälsutbildning ges möjlighet att bygga på utbildningen med reservofficersutbildning som ger kompetens att

vara kompanichef (motsvarande) i krig.

I 27x I mom. B ges föreskrifter om krigsförbandsövningar. Värnpliktig

skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Varje krigsförbandsövning

får omfatta högst 34 dagar. Regeringen kan bestämma att tiden för en krigsförbandsövning skall användas för en fackövning och att en krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan skall delas

upp i delövningar, dock högst fyra. Lagrummet innehåller vidare bestämmelser om det högsta antal dagar som sammaniagt får tas i anspråk för krigsförbandsövningar. Huvudregeln är att krigsförbandsövningar vid armén och marinen får omfatta högst 105 eller, vid flottan, högst 90 dagar för

meniga, högst 125 dagar för gruppbefäl och högst 160 dagar för plutonsoch kompanibefäl samt vid flygvapnet högst 90 dagar för meniga och gruppbefäl och högst 125 dagar för plutons- och kompanibefäl. Från huvudregeln

görs dock en del undantag. Sålunda gäller för meniga i kvalificerade be-

fattningar vid armén och kustartilleriet samma tider som för gruppbefäl,

dvs. 125 dagar. Vidare skall värnpliktig i befattning för menig eller gruppbefäl

på stamstridsfartyg vid flottan eller i annan särskild befattning för menig eller gruppbefäl som regeringen bestämmer fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst 125 dagar eller, i befattning för gruppbefäl eller kvalificerad befattning för menig, högst 160 dagar. Värnpliktig vid flygvapnet i kvalificerad befattning för gruppbefäl får åläggas fullgöra krigsförbands-

övningar under sammanlagt högst 125 dagar. För värnpliktig i befattning

som kompanichef eller kompanik vartermästare eller motsvarande befattning | eller med uppgift som materielredogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningarna överskridas med högst tio dagar.

Bestämmelser om särskilda övningar och mobiliseringsövningar finns i 278 I mom. C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl och, enligt regeringens bestämmande, annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra högst tre eller, vid flygvapnet, högst fem särskilda övningar. Särskilda övningar skall fuligöras under sammanlagt högst 33 dagar och varje övning får omfatta högst elva dagar. Regeringen får bestämma att tiden

för särskild övning får tas i anspråk för särskild fackövning. Mobiliseringsövningar får åläggas värnpliktig som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobi-

lisering eller som är krigsplacerad vid förband vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband. Antalet mobiliseringsövningar får uppgå till

högst fem och sammanlagt omfatta högst åtta dagar. | Värnpliktig som antas för bistånds- och katastrofutbildning skall enligt 27§ I mom. D fullgöra grundutbildning under högst 450 dagar och rc-

petitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar.

För sådan värnpliktig som har erhållit tillstånd till vapenfri tjänst, vapenfri tjänstepliktig, finns de grundläggande bestämmelserna om utbildningstiden i lagen om vapenfri tjänst. Enligt 5 3 är vapenfri tjänstepliktig skyldig att

för sin utbildning tjänstgöra minst 400 och högst 450 dagar. Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

För de värnpliktiga regleras det närmare innehållet i utbildningen av de av Kungl. Maj:t den 29 juni 1973 (ändrade senast 1974-09-13) meddelade provisoriska bestämmelserna om värnpliktsutbildningen och av Kungl. Maj:ts beslut den 25 januari och den 20 december 1974 om försök med differentierad repetitionsutbildning vid flygvapnet.

Enligt de provisoriska bestämmelserna skall värnpliktiga som har uttagits för grundutbildning till befattningar för meniga fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänst. Bestämmelserna innehåller föreskrifter om tjänstgöringstidens längd för varje sådan kategori liksom för värnpliktig som har placerats i handräckningstjänst eller uttagits för utbildning till befattning för grupp-, plutons- eller kompanibefäl. Om det föreligger särskilda skäl får försvarsgrenschef avkorta den föreskrivna tjänstgöringstiden med högst sju dagar.

Enligt bestämmelserna gäller för de försök som har pågått fr. 0. m. utbildningsåret 1972/73 följande tjänstgöringstider.

Vid armén skall värnpliktig som har uttagits för utbildning till militär befattning fullgöra grundutbildning som i normalfallet omfattar för 1. menig kategori G eller F 227 dagar, 2. menig kategori E eller gruppbefäl 297 dagar, 3. plutonsbefäl 360 dagar, 4. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

I fråga om vissa befattningar inom kategori E gäller andra utbildningstider. Signalspanare skall således tjänstgöra 345 dagar och väderbiträden vid arméns helikopterskola 304 dagar.

Också i fråga om gruppbefäl görs vissa undantag från huvudregeln. För transportledningsgruppbefäl skall gundutbildningen omfatta 300 dagar och för vädergruppbefäl vid helikopterskolan 304 dagar.

Av värnpliktiga som har uttagits för utbildning till plutonsbefäl omfattar grundutbildningen för transportledningstroppchefer och värnpliktiga i stabstjänst 332 dagar samt för telegrafister, trafikbearbetare, fonister och tolkar 450 dagar. Vidare finns inom denna kategori värnpliktiga som fullgör grundutbildning i 405 dagar. Det är värnpliktiga vid vissa utbildningslinjer inom pansar-, ingenjör- och signaltrupperna.

Värnpliktig som har uttagits för utbildning till militär befattning vid flottan skall fullgöra grundutbildning som omfattar för 1. menig kategori G 306 dagar, 2. menig kategori F och gruppbefäl 350 dagar, 3. menig kategori E 436 dagar, 4. plutonsbefäl 436 eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller

sjöingenjörsexamen, 350 dagar,

n. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Därjämte får CM minska grundutbildningstiden med högst 14 dagar utöver den avkortning på sju dagar som försvarsgrenschef enligt vad som

förut har sagts har rätt aut göra.

Vid kustartilleriet skall värnpliktig som har uttagits för utbildning till mi-

litär befattning fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G och F 234 dagar,

2. gruppbefäl 304 dagar,

3. plutonsbefäl i stabstjänst 330 dagar och i annan tjänst 405 dagar, 4. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar. Värnpliktig som har uttagits för utbildning till militär befattning vid flyg-

vapnet skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G och F 235 dagar, 2. menig kategori E 332 eller, i fråga om befattningen vaktsoldat, brand-

soldat, telefonist, fjärrskriftsexpeditör eller väderbiträde, 346 dagar,

3. gruppbefäl 332 dagar, 4. plutonsbefäl 360 dagar, 5. kompanibefäl samma tid som plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Inom kategorin gruppbefäl finns befattningar för vilka gäller andra utbildningstider än som nyss angavs. Sålunda tjänstgör kommissarier, vissa kockar och sjukvårdsgruppbefäl 269 dagar, underrättelsebiträden 297 dagar samt vaktgruppchefer, chefstelefonister, vädergruppbefäl och fjärrskrifts-

gruppchefer 346 dagar.

Värnpliktig, som har uttagits för utbildning till civilmilitär befattning,

skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. apotekare 255 dagar,

2. läkare 250 dagar,

3. läkarassistent 315 dagar, 4. veterinär 345 dagar,

personalvårdsassistent 345 dagar,

am radar-, instrument-, pjäs-, maskin- och robottekniker 345 dagar vid armén

och 330 dagar vid kustartilleriet,

7. systemtekniker och meteorolog vid flygvapnet 364 dagar.

Som jag förut angav har vissa ändringar i fråga om grundutbildningen av medicinalpersonal beslutats vid riksmötet 1975/76. Ändringarna innebär

bl. a. att grundutbildningstiden fr. o. m. utbildningsåret 1975/76 minskas för läkare till 223 dagar, för läkarassistenter till 255 dagar och för apotekare

till 225 dagar samt att grundutbildning av värnpliktiga veterinärer upphör.

Värnpliktig som har uttagits för handräckningstjänst skall fullgöra grund-

utbildning som omfattar 230 dagar vid armén, 306 dagar vid flottan, 235 dagar vid kustartilleriet och 332 dagar vid flygvapnet.

Krigsförbandsövning skall vid armén och kustartilleriet ha en längd av 18

dagar för meniga, 25 dagar för gruppbefäl och 32 dagar för plutons- och kompanibefäl. Vederbörande försvarsgrenschef kan för att tillgodose sär-

skilda behov av befattningsutbildning bestämma att krigsförbandsövningen

för meniga skall utsträckas till högst 25 dagar. För att kunna genomföra

tidskrävande förflyttningar av övande förband får försvarsgrenschefen vidare utsträcka krigsförbandsövningen till högst 21 dagar för meniga. Enligt en vid armén anordnad försöksverksamhet får enligt CA:s bestämmande krigs-

förbandsövning med lokalförsvarsförband och, om det föreligger särskilda

skäl, annat förband eller del av sådant förband minskas till lägst fem dagar

för meniga och lägst tio dagar för grupp-, plutons- och kompanibefäl.

Vid flottan skall krigsförbandsövning för värnpliktiga som är krigsplacerade

på stamstridsfartyg ha en längd av 25 dagar för meniga och 32 dagar för

grupp-. plutons- och kompanibefäl. I annat fall omfattar krigsförbandsövningen 18 dagar för meniga, 25 dagar för gruppbefäl och 32 dagar för plutons- och kompanibefäl. CM har möjlighet att utsträcka krigsförbandsövningen till" högst 32 dagar för meniga som är krigsplacerade på stam-

stridsfartyg, om det är nödvändigt för att tillgodose särskilda behov av be-

fattningsutbildning. Vidare finns ett bemyndigande för CM att förkorta krigsförbandsövningen. om det fartyg på vilket den värnpliktige är krigsplacerad inte är tillgängligt för övningen under 18 dagar.

Vid flygvapnet skall krigsförbandsövning omfatta 15 dagar för meniga och gruppbefäl och 22 dagar för plutons- och kompanibefäl. För värnpliktig

som är krigsplacerad vid annat förband än stridslednings- och luftbevakningsförband får krigsförbandsövningen utsträckas till 22 dagar, om den värnpliktige är placerad i särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl. Vidare finns en specialregel för värnpliktiga som är krigsplacerade vid luftbevakningskompani. För sådana skall krigsförbandsövningen, utom då omskolning sker till optisk luftbevakning, ha en längd av åtta dagar, såvitt gäller meniga och gruppbefäl, och 15 dagar, såvitt gäller plutons- och kom-

panibefäl. Vid förband som CFV bestämmer får på försök krigsförbandsövningen minskas till lägst åtta dagar. Enligt en särskild föreskrift får vederbörande försvarsgrenschef avkorta

den i det föregående angivna tiden för en krigsförbandsövning med högst två dagar, om det föreligger särskilda skäl.

För värnpliktiga i handräckningstjänst skall varje krigsförbandsövning omfatta vid armén och marinen 18 dagar och vid flygvapnet 15 dagar.

Särskild övning skall vid armén fullgöras av värnpliktig i befauning för

plutons- eller kompanibefäl vid fältförband och värnpliktig i befattning för

menig eller gruppbefäl vid fördelnings-, brigad- och artilleriregementsstaber

med stabs- och sambandsförband, vid stridsvagnsförband och motsvarande

pansarförband, vid bandkanon- och luftvärnsrobotförband samt vid de sär-

skilda sambandsförband som CA bestämmer. Övningen skall ha en längd

av elva dagar.

Vid flottan skall särskild övning omfatta elva dagar och fullgöras av värnpliktig i befattning för kompanibefäl och enligt regeringens bestämmande

av värnpliktig i befattning för plutonsbefäl.

Särskild övning skall vid kustartilleriet fullgöras av värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl och värnpliktig i befattning för menig eller gruppbefäl vid kustartilleriförsvars-, brigad- och gruppstaber med stabs- och sambandsförband. Övningen skall ha en längd av elva dagar.

Vid fivgvapnet skall särskild övning om fyra dagar fullgöras av värnpliktig

i befattning för plutons- eller kompanibefäl, värnpliktig i särskilt kvalificerad

befattning för gruppbefäl och annan värnpliktig vid luftvärnsrobotförband eller stationskompani enligt regeringens bestämmande. Övningen får delas

upp i två delövningar, om den värnpliktige medger det. Enligt de förut

nämnda besluten den 25 januari och den 20 december 1974 skall särskild

övning om åtta dagar fullgöras av värnpliktiga vid basbataljoner med tilläggs-

förband i befattning för grupp-, plutons- och kompanibefäl och i vissa beve fattningar för meniga. Vidare skall enligt samma beslut värnpliktig i befattning för gruppbefäl eller menig vid vissa förband inom stridsledningsoch luftbevakningssystemet fullgöra särskild övning om fyra dagar.

I likhet med vad som gäller i fråga om krigsförbandsövning får vederbörande försvarsgrenschef avkorta den särskilda övningen med högst två

dagar om det föreligger särskilda skäl.

I fråga om värnpliktiga som genomgår bistånds- och katastrofutbildning

finns de närmare bestämmelserna om utbildningstiden i kungörelsen (1971:355) om bistånds- och katastrofutbildning (ändrad senast 1973:511).

I 6 § anges att bistånds- och katastrofutbildning omfattar dels grundutbildning som består av allmän biståndsutbildning under 250 dagar och kata-

strofutbildning under 110 dagar, dels repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar.

För vapenfri tjänstepliktig sker den närmare regleringen av tjänstgörings-

tiden genom kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria

tjänstepliktiga (ändrad senast 1975:560). Enligt 12 § är tjänstgöringstiden för vapenfri tjänstepliktig 420 dagar. Tjänstepliktig som har uttagits till tjänst för läkare eller tandläkare inom det allmänt civila medicinalväsendet tjänstgör dock 440 dagar.

1.3¶Förslagen

1.3.1 Överbefälhavaren

ÖB framhåller inledningsvis att försöken med förkortad grundutbildning

har genomförts i begränsad omfattning under utbildningsåret 1972/73 och i full omfattning under utbildningsåren 1973/74 och 1974/75. ÖB pekar

på att nuvarande erfarenheter inte är fullständiga. Huvuddelen av de värnpliktiga som har genomgått den förkortade grundutbildningen har ännu inte genomfört sin första krigsförbandsövning. Trots att försöken därigenom har varit ofullständiga anser ÖB att nuvarande erfarenheter utgör tillräcklig grund för att göra vissa ändringar av de nu gällande grundutbildningstiderna.

ÖB finner att försöken har visat att de prövade utbildningstiderna inte

kan förkortas ytterligare om nuvarande reducerade utbildningsmål — krigsanvändbarhet i huvudtjänst för befattning och i huvuduppgift för förband omedelbart efter mobilisering — skall kunna nås. Enligt ÖB har den re-

ducering av grundutbildningstiderna som har tillämpats i försöken i vissa fall blivit alltför stor. Prövade utbildningstider har medfört brister som är oförenliga även med de lägsta krav som kan åsättas utbildningen av enskilda

och förband. För flygvapnets del konstaterar ÖB att strävan att tillgodose

ställda krav på flygtids- och stridsledningsproduktion har medfört att den allmänmilitära utbildningen har beskurits kraftigt. ÖB anser att de totala konsekvenserna för krigsorganisationen nödvän-

diggör en begränsad återtagning av de i samband med försöken reducerade utbildningstiderna. Enligt ÖB visar försöksresultaten att prövade utbild-

ningstider behöver utökas med två till tre veckor beroende på kategoritillhörighet. ÖB anser dock att det ekonomiska läget, befälsläget och utbildningsbetingelserna medför vissa svårigheter att nu förlänga utbildningen i full omfattning. Därför bör som ett första steg nu väljas en begränsad

ökning.

ÖB föreslår att prövade utbildningstider vid armén förlängs med en vecka

för gruppbefälsuttagna värnpliktiga och för värnpliktiga i kategorierna E, F och G. Vid flygvapnat föreslår ÖB en ökning med två veckor för vissa

kategorier gruppbefälsuttagna och E-uttagna värnpliktiga.

ÖB för vidare på grundval av förslag från CA fram förslag avseende plutons- och kompanibefälsutbildningen inom armén. ÖB framhåller att re-

kryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens, dvs. kom-

panibefäl, snabbt har försämrats vid arméns förband och att arméns krigs-

organisation i dagsläget uppvisar en brist om ca 20 26 på plutonchefer som

har utbildats för befattningen.

För att fylla den bristen föreslår ÖB att en obligatorisk utbildning på 15 månader anordnas inom armén för dem som skall krigsplaceras som plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer (motsvarande). Denna kategori skall enligt förslaget hänföras till kategorin kompanibefälsvärnpliktiga. En utbildning på tolv månader föreslås för dem som är avsedda för övriga

befattningar för plutonsbefäl enligt det nu gällande systemet. Denna kategori

skall också i fortsättningen benämnas plutonsbefälsvärnpliktiga. Utbildning-

en för båda kategorierna föreslås genomförd i huvudsak som hittills under de första tolv månaderna. Under de resterande tre månaderna föreslås ut-

bildningen för kompanibefälskategorin bli anordnad i milo- eller förbandsvisa skolor så långt detta är praktiskt möjligt. För vissa utbildningslinjer med

få värnpliktiga anses utbildningen dock behöva centraliseras truppslagsvis.

Under de sista tre månaderna skall utbildningen inriktas på plutonchefskapet. Vidare föreslås att det även för den plutonsbefälsuttagne värnpliktige bör finnas möjlighet att byta kategori och därmed förvärva plutonchefskompetens för att därefter kunna genomgå reservofficersutbildning. Dagens system med frivillig övergång till kadettskola bör alltså behållas. Av de totalt

omkring 3 700 värnpliktiga som hittills har uttagits till plutonsbefälsutbildning bedöms preliminärt omkring 2 000 böra erhålla uttagning till befattning

för kompanibefäl. CA avser att senare återkomma med preciserade förslag

om vilka befattningar som skall hänföras till resp. kategori. Enligt ÖB:s förslag bör lika stor utbildningspremie utbetalas efter fullgjord obligatorisk

kompanibefälsutbildning som efter motsvarande frivilligt genomförd utbild-

ning.

I fråga om reservofficersutbildningen framhålls att den även i framtiden måste genomföras efter frivilligt åtagande. OB ansluter sig till CA:s förslag att en alternativ utbildningsgång vid sidan av nuvarande reservofficersutbildning bör införas vid armén fr. o. m. utbildningsåret 1977/78. Den al-

ternativa utbildningsgången innebär enligt förslaget att hela reservofficers-

utbildningen genomförs i en följd omedelbart efter kadettskolan. Enligt undersökningar som CA har låtit genomföra skulle en sådan alternativ utbildningsgång kunna förbättra rekryteringen med mer än 50 4. Vidare fö-

reslås att omedelbara åtgärder vidtas för att höja utbildningspremierna för

blivande reservofficerare och att tjänstgöringen ges ökat meritvärde. Enligt ÖB kommer erfarenheterna av pågående försök med modifierad

repetitionsutbildning att redovisas senare. Nuvarande metod att ange repetionsutbildningstiderna föreslår ÖB bli omprövad i samband med de änd-

ringar av värnpliktslagen som förslagen i det föregående föranleder. I stället

för att som nu ange både antalet övningstillfällen och den längsta sam-

manlagda tiden föreslår ÖB att endast det totala daguttaget skrivs in i värnpliktslagen. ÖB framhåller att behov föreligger att kunna variera repeti-

tionsövningarnas längd och att därvid även kunna göra övningarna längre än värnpliktslagen nu medger. Om det är nödvändigt att även ange antalet

krigsförbandsövningar och särskilda övningar bör detta antal utökas till åt-

minstone åtta resp. fem. ÖB föreslår att i så fall ett högsta antal dagar, t.ex. 35 per övningstillfälle, anges.

CA ir beredd att införa den alternativa utbildningsgången för reservofficerare utbildningsåret 1977/78. Förslagen avseende repetitionsutbildningen föreslås bli genomförda snarast. Övriga ändringar skall enligt ÖB:s förslag

vara helt genomförda senast utbildningsåret 1978/79. De förändringar som ÖB har föreslagit beräknas medföra merkostnader

med ca 21,5 milj. kr., varav 19,5 milj. kr. avser föreslagna förändringar inom armén och ca 2 milj. kr. föreslagna förändringar inom flygvapnet.

ÖB bedömer att merkostnaderna kan bestridas genom omfördelningar inom

utbildningsområdet eller från andra områden inom resp. huvudprogram.

1.3.2 Chefen för marinen

Enligt CM kan av kostnadsskäl vissa förband inte genomföra krigsför-

bandsövning vart färde år. Det är därför önskvärt att öva dessa förband

i begränsad omfattning mellan krigsförbandsövningarna. Av det skälet fö-

reslår CM att gällande bestämmelser ändras så att försvarsgrenschef ges rätt alt byta ut en krigsförbandsövning mot en särskild övning. CM föreslår vidare att försvarsgrenschef skall få möjlighet att avkorta en krigsförbandsövning med mer än de två dagar som nuvarande bestämmelser medger. Enligt de nu gillande föreskrifterna får värnpliktig i befattning för menig

eller gruppbefäl inte kallas in till särskild övning. Enligt CM finns det emellertid behov av att genomföra särskilda övningar med meniga och gruppbefäl som är placerade i stabs-, sambands- och navigeringstjänst vid led-

nings-. bas- och underhållsförband. Han föreslår därför att möjlighet till

detta Öppnas.

Nuvarande bestämmelser innebär vidare att CM årligen måste anhålla

hos regeringen att få kalla in värnpliktiga inom flottan i plutonsbefälsbefattningar till särskild övning. CM framhåller att skälen för denna föreskrift inte längre finns och föreslår därför att begränsningen tas bort,

CM vill också ha möjlighet att kalla in alla värnpliktiga till krigsförbands-

övning under 32 dagar på vissa stamstridsfartyg och under 25 dagar på

vissa hjälpfartyg. I dag medger bestämmelserna i regel inte längre tider än 25 resp. 18 dagar. Som skäl för förslaget i denna de! anger CM att rustningen av fartygen ibland är speciellt tidsödande på grund av ombyggnadsarbeten och att rustningen därför fordrar att hela besättningen rycker in samtidigt.

Enligt de nu gällande bestämmelserna får enligt CM:s bestämmande krigsförbandsövning för värnpliktiga som är krigsplacerade på stamstridsfartyg utsträckas till 32 dagar. om det behövs för att tillgodose särskilda behov av befattningsutbildning. Sådan utsträckt övning får dock äga rum för högst

en tredjedel av meniga som är krigsplacerade i kvalificerade befattningar

ombord. CM föreslår att begränsningen till en tredjedel tas bort. CM anser

vidare att värnpliktiga i befattningar som radiosignalist ges 32 dagars krigs-

förbandsövning oavsett tjänstgöringsplats.

1.3.3 1972 års värnpliktsutredning

VU 72 har låtit försvarsgrensstaberna översiktligt undersöka möjligheterna att utöver den utbildningsförkortning som f. n. tillämpas ytterligare förkorta

utbildningen för värnpliktiga uttagna till vissa befattningar. Utredningen

finner att det bör vara möjligt att genomföra grundutbildningen på kortare

tid än f.n. med vissa värnpliktiga inom flottan och flygvapnet. För värn-

pliktiga avsedda för sjömätning är en förkortning av grundutbildningen på

två månader, motsvarande drygt 10000 tjänstgöringsdagar, möjlig. För

värnpliktiga avsedda för isbrytartjänst bör en viss avkortning av grundutbildningen, motsvarande ca 6 500 tjänstgöringsdagar, kunna göras genom

att använda färre värnpliktiga under sommarhalvåret för fartygsmatericlens

underhåll och vård än vad som behövs för fulltalig isbrytarbemanning. För ett begränsat antal värnpliktiga i befattningar för kockar och sjukvårdare

inom flygvapnet skulle utbildningstiden kunna avkortas utan alltför på-

tagliga olägenheter. För dessa kategorier skulle sammanlagt högst 5 000

tjänstgöringsdagar kunna sparas in.

1.4¶Remissyttrandena

Som förut har nämnts innehåller det av VU 72 avlämnade betänkandet

också yttrande över förslagen i ÖB:s skrivelse.

VU 72 framhåller att avgörande förändringar av grund- och repetitions-

utbildningen inte bör ske förrän tillräckliga erfarenheter har vunnits om

hur värnpliktiga som har genomgått en förkortad grundutbildning förmår

fylla sina uppgifter i krigsorganisationen. De överväganden och förslag som

kan bli resultatet av 1974 års försvarsutrednings verksamhet kan också bli

av betydelse då det gäller avvägningen mellan grundutbildning och repetitionsutbildning.

Beträffande framförda förslag om grundutbildningstidens längd finner VU 72

det angeläget att sedan ytterligare erfarenheter har vunnits av pågående

försöksverksamhet i mån av möjlighet förbättra betingelserna för grund-

utbildningen av de värnpliktiga. Utredningen anser att ÖB:s förslag i och för sig synes vara ägnade att åstadkomma sådana förbättringar. Enligt ut-

redningens uppfattning torde emellertid vissa åtgärder av nu avsett slag

böra sättas in först efter det att en sammanlagd avvägning av totalt till-

gängliga resurser och totalt anmälda förbättringskrav har ägt rum. Utred-

ningen anser åtgärder inom flygvapnet vara erforderliga för att säkerställa den allmänmilitära utbildningen.

Värnpliktsverket delar ÖB:s uppfattning om behovet av en utökad grundutbildning.

ÖB:s förslag om utbildningen av plutons- och kompanibefäl tillstyrks av värnpliktsverker medan VU 72 för fram ett eget förslag. VU 72 föreslår i likhet med vad som gällde innan försöksverksamheten påbörjades år 1972 en 15 månader lång obligatorisk plutonsbefälsutbildning. Denna utbildning bör kunna byggas på med en frivillig kompanibefälsutbildning under tre

månader i direkt anslutning till plutonsbefälsutbildningen. Nuvarande obligatoriska plutonsbefälsutbildning på tolv månader föreslås vara kvar parallellt. VU 72 menar att möjlighet bör finnas att frivilligt gå över från

den kortare till den längre utbildningen.

Plutonsofficersförbundet hemställer att något beslut avseende den av ÖB föreslagna obligatoriska 15-månadersutbildningen inte fattas förrän man i

samband med arbetet på en ny befälsordning tagit ställning till hela frågan

om vyrkesofficerarnas utnyttjande i krigsorganisationen. Som skäl härför framhålles att förbundet i olika sammanhang har fört fram frågan om yrkes-

officerarnas utnyttjande i krigsorganisationen. Förbundet pekar på att man i den nu gällande befälsordningen utnyttjar stora delar av yrkesofficers-

personalen på mycket låga nivåer (gruppchefer och troppcheter) medan värnpliktisbefälet avkrävs betydligt mer krävande insatser. Förbundet hänvisar

till att man i det pågående befälsordningsarbetet också sat i fråga denna

enligt förbundets mening orimliga ordning. Förbundet har i det sammanhanget framfört uppfattningen at alla yrkesofficerare oavsett försvarsgrenstillhörighet skall rekryteras och utbildas så att de i krigsorganisationen kan

utnyttjas på lägst plutonchefsnivån. Enligt förbundets uppfattning kan de vakansproblem som finns framförallt inom armén lösas genom att yrkes-

befälet utnyttjas på ett adekvat sätt i krigsorganisationen.

I fråga om reservofficersutbildningen inom armén anser VU 72 att den bör utformas som en 80 dagars lång utbildning vilken föregås av frivillig tjänstgöring och bygger på den av utredningen föreslagna kompanibefälsutbild-

ningen. Utredningen anser att nuvarande möjlighet att genomföra reservofficersutbildning under sommarmånaderna bör finnas kvar. Värnpliktsverket

tillstyrker det av ÖB framförda förslaget om en alternativ reservofficers-

utbildning inom armén. Reservofficerarnas centralorganisation föreslår att en

utredning tillsätts med uppgift att utreda hur rekryteringen av reservofficerare skall kunna förbättras.

Vad gäller repetitionsutbildningen anser VU 72 att avgörande förändringar inte bör ske förrän tillräckliga erfarenhewer har vunnits av pågående försöksverksamhet. Utredningen bedömer emellertid att tidpunkten härför ännu inte är för handen. Utredningen anser att det däremot kan vara angeläget att redan nu överväga betingelserna för repetitionsutbildningen.

I sitt yttrande över CM:s förslag avseende repetitionsutbildning och särskild övning avstyrker VU 72 CM:s förslag om att en krigsförbandsövning

skall kunna bytas ut mot en särskild övning. Däremot tillstyrker VU 72

CM:s förslag om att meniga bör kunna kallas in till repetitionsutbildning

under 25 dagar på hjälpfartyg. VU 72 tillstyrker också förslaget att radiosignalister oavsett tjänstgöringsplats bör ges 32 dagars krigsförbandsövning.

Utredningen tillstyrker även övriga av CM framförda delförslag. Även ÖB

ansluter sig till CM:s förslag. ÖB anser dock att förslaget om att förkorta krigsförbandsövningarna vtterligare bör anstå i avvaktan på kommande utvärdering.

Värnpliktsverket anser det väsentligt att ÖB:s förslag beträffande ändring av bestämmelserna för värnpliktsutbildningen noggrant studeras vid eventuell omarbetning av nu gällande bestämmelser i värnpliktslagen och läggs

till grund för ett bättre utnyttjande av tillgänglig tid för repetitionsutbild-

ningen. Värnpliktsverket understryker att nuvarande registreringssystem och redovisningsmetoder endast omfattar antalet tidigare tjänstgöringstillfälleh. Värnpliktsverket pekar mot denna bakgrund på principiella och tckniska frågor som behöver lösas i samband med övergången till det av ÖB föreslagna systemet. Dessa frågor måste ytterligare övervägas och analyseras.

Vidare måste, framhåller värnpliktsverket , övergångsbestämmelser utformas.

Av ÖB angivna tidpunkter för genomförande av de olika förslagen biträds

av värnpliktsverket. Vid beslut enligt ÖB:s förslag förbehåller sig verket emellertid att inkomma till regeringen med särskilt äskande av de resurser som krävs för att fullfölja beslutet enligt angiven tids- och verksamhetsplan.

1.5¶Regeringsformens regler om normgivningsmakten

I 8 kap. RF anges ett antal ämnen där normgivningskompetenscen i första hand skall ligga hos riksdagen och utövas genom lagstiftning. De viktigaste

av de bestämmelser som beskriver detta primära lagområde finns såvitt

gäller den offentliga rätten i 8 kap. 3 §. Bestämmelserna i 3 § innebär att

till detta område skall räknas sådana föreskrifter om förhållandet mellan

enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp I enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Med ”ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden” förstås sådana åtgärder från normgivarens sida som allmänt anses innebära inskränk-

ningar i enskildas dittillsvarande handlingsfrihet, möjligheter att förfoga över

egendom etc. Till lagområdet skall enligt uttrycklig bestämmelse i 3 § andra stycket räknas bl. a. föreskrifter som begränsar någon av de fri- och rättigheter som anges i 2 kap. RF, bland dem rörelsefriheten. Under förarbetena till RF har uttalats (prop. 1973:90s. 242) att bl. a. värnplikt innebär begränsningar

av rörelsefriheten. Bestämmelserna i 3 § har utformats på sådant sätt att även en föreskrift, som t. ex. i något hänseende begränsar omfattningen

av ett redan föreliggande ingrepp i enskildas förhållanden och därför kan

sägas gå i ”berättigande” riktning, omfattas av kravet på lagform.

RF öppnar möjlighet för riksdagen att delegera en del av sin primärkompetens till regeringen. Delegerad normgivningskompetens får emellertid

—- med undantag varifrån här kan bortses — inte avse inskränkning i de

medborgerliga fri- och rättigheterna.

De delar av det primära lagområdet som inte kan öppnas för regeringen

genom delegation utgör det obligatoriska lagområdet.

På grund av 8 kap. 13§ första stycket RF har regeringen behörighet att utan särskilt bemyndigande i lag meddela föreskrifter om verkställighet av

lag. Detta gäller även om lagen ligger inom det obligatoriska lagområdet

och verkställighetsföreskrifterna således rör ett ämne som i princip inte får regleras annat än i lagform.

1.6 Förändringar i värnpliktsverkets organisation

Värnpliktsverket är centralt organ för inskrivning och personalredovisning

inom försvarsmakten. I verkets uppgifter ingår bl. a. att leda andra inskriv-

nings- och personalredovisningsmyndigheters verksamhet, att efter samråd

med berörda myndigheter ansvara för och meddela föreskrifter om tillhö-

[0

righet, uttagning, fördelning och inkallelse av värnpliktiga, att i samråd med berörda myndigheter samordna personalprövning och bedömning av värnpliktiga, alt samordna personalredovisningen inom försvarsmakten och ansvara för den centrala registreringen av försvarsmaktens personal, att föreslå ÖB och försvarsgrenscheferna sådana anvisningar om krigsplacering

som har samband med personalredovisningen, att besluta i ärenden om

befrielse från eller anstånd med värnpliktstjänstgöring samt att i övrigt biträda försvarsmaktens myndigheter i frågor om inskrivning och personalredovisning.

Verket är organiserat på ett huvudkontor i Solna och tre värnpliktskontor. nämligen Södra värnpliktskontoret i Kristianstad med Västra inskrivnings-

centralen i Säve, Östra värnpliktskontoret i Solna med Bergslagens inskriv-

ningscentral i Karlstad och Norra värnpliktskontoret i Östersund med Övre

Norrlands inskrivningscentral i Boden. Huvudkontoret består av en värn-

pliktssektion, en administrativ sektion och ett datakontor.

Grundläggande bestämmelser för inskrivningen och värnpliktstjänstgöningen är samlade i värnpliktslagen.

I 7 § värnpliktslagen ges bestämmelser om värnpliktigs tillhörighet. Värn-

pliktsverkets roll som centralt organ för inskrivningen och personalredo-

visningen slås fast i 8 §. I 9 och 10 §§ har tagits in bestämmelser om inskrivningsväsendets regionala organisation. I 295 finns bestämmelser om handläggningen av vissa enskilda värnpliktsärenden. BI. a. föreskrivs att

ansökningar om befrielse eller anstånd med värnpliktstjänstgöring inte får avslås av truppregistreringsmyndigheterna, dvs. chefen för värnpliktsverket samt cheferna för värnpliktskontoren, inskrivningscentralerna och den avdelning inom marinstaben där register ingår. Anser sig en truppregistre-

ringsmyndighet inte kunna bifalla en ansökan, skall myndigheten med eget

yttrande överlämna handlingarna till värnpliktsverket, som beslutar i ärendet.

I prop. 1975/76:143 har föreslagits vissa förändringar av värnpliktsverkets organisation. Förslagen innebär bl. a. att inskrivningscentralerna omvandlas till värnpliktskontor, att antalet inskrivningsområden utökas från tre till sex, att områdena får samma gränser som militärområdena och att enskilda värnpliktsärenden skall kunna prövas av de regionala enheterna i större utsträckning än f.n.

1.7 Föredraganden

1.7.1 Ändrade utbildningstider

Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på riksdagens beslut år 1966 (prop. 1966:106, 2 LU 1966:48, rskr 1966:271).

De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378, ändrad senast 1975:555) grundutbildning och repetitions-

utbildning. Med utgångspunkt i att behovet av utbildningstid för olika befattningar i krigsorganisationen växlar är de värnpliktigas grundutbildning

differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnpliktiga indelas

efter utbildningsbehov i olika kategorier. Befälsuttagna värnpliktiga indelas i grupp-, plutons- eller kompanibefäl. Värnpliktiga som har uttagits för

grundutbildning till befattning för menig fördelas på någon av kategorierna

G. F och E eller placeras i handräckningstjänst. Av de meniga har G-värn-

pliktiga den kortaste och E-värnpliktiga den längsta grundutbildningstiden. Uttagning till militär befattning för kompanibefäl får inte ske utan den värn-

pliktiges medgivande.

I syfte att åstadkomma ekonomiska besparingar beslöt regeringen att fr. o. m. utbildningsåret 1972/73 på försök förkorta de grundutbildningstider som gäller enligt det år 1966 införda utbildningssystemet. Försöken omfattar

främst utbildningen vid armén och kustartilleriet. Försöken innebär, såvitt nu är av intresse, att grundutbildningstiden för plutonsbefälsuttagna inom

armén har förkortas från 15 till 13 1/2 månader för vissa värnpliktiga vid pansartrupperna, ingenjörtrupperna och signaltrupperna och från 15 till 12 månader för övriga värnpliktiga. För övriga kategorier vid armén innebär

törsöken en minskning med en månad för gruppbefäl och värnpliktiga E,

med 2 1/2 månader för värnpliktiga F och med en månad för värnpliktiga G. För flygvapnets värnpliktiga innebär försöken en minskning med i genomsnitt ca en månad.

Också i fråga om repetitionsutbildningen har på försök gjorts vissa mo-

difieringar i 1966 års system. Försöksverksamheten innebär bl. a. att ett

antal krigsförband inom armén och flygvapnet genomför förkortade krigsförbandsövningar.

Mot bakgrund av de hiuills vunna erfarenheterna har överbefälhavaren (ÖB) lagt fram förslag i vissa utbildningsfrågor, nämligen grundutbildningens längd, reservofficersutbildningen och repetitionsutbildningen. Chefen för marinen (CM) har föreslagit ändringar i fråga om repetitionsutbildningen

vid flottan och 1972 års värnpliktsutredning (VU 72) har redovisat möj-

ligheter att förkorta utbildningstiden för värnpliktiga i vissa befattningar.

ÖB framhåller inledningsvis att erfarenheterna av den förkortade grund-

utbildningen är ofullständiga. Huvuddelen av de värnpliktiga som har genom-

gått den förkortade grundutbildningen har således ännu inte genomfört nå-

gon krigsförbandsövning. ÖB finner att de prövade utbildningstiderna inte kan förkortas ytterligare om nuvarande utbildningsmål skall kunna nås. Enligt ÖB har i stället den reducering av grundutbildningstiden som har tillämpats i försöken i vissa fall blivit alltför stor. ÖB framhåller att för-

kortningen har medfört särskilt stora problem vid flygvapnet. Enligt ÖB

visar försöksresultaten att de prövade utbildningstiderna generellt skulle behöva utökas med två eller tre veckor beroende på kategoritillhörighet

för att de allvarligaste bristerna skall kunna undanröjas. Med hänsyn till

den ckonomiska situationen, befälsläget och utbildningsbetingelserna stan-

nar dock ÖB vid att föreslå en ökning av utbildningstiden med en vecka för gruppbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga i kategorierna E, F och

G vid armén samt med två veckor för vissa kategorier gruppbefäls- och E-uttagna värnpliktiga vid flygvapnet.

Ett särskilt problem utgör enligt överbefälhavaren bristen på pluton- och

kompanichefer i arméns krigsorganisation. ÖB konstaterar att rekryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens, dvs. kompanibefäl, snabbt

har försämrats vid arméns förband och att bristen på befäl som har utbildats

till krigsplutonchefer i dag uppgår till ca 20 a. Utbildningen till kom-

panibefäl inom armén sker försöksvis enligt två utbildningsvägar. Huvud-

delen genomgår plutonsbefälsutbildning under tolv månader. Därefter följer en tre månader lång utbildning i kadettskola. Inom pansar-, signal- och

ingenjörtrupperna finns för vissa befattningar en utbildningsgång som om-

fattar plutonsbefälsutbildning under 13 1/2 månader och en delad kadettskola om sammanlagt tre månader. Enligt ÖB är erfarenheterna av försöken inte entydiga. Målet för plutonsbefälsutbildningen, dvs. att få fram befil

som kan placeras i befattning för ställföreträdande plutonchef eller mot-

svarande befattning, kan i huvudsak nås inom tolv månader. Om behövlig

rekrytering till kadettskolorna hade kunnat åstadkommas inom försökssystemet. hade ckonomiska och praktiska skäl talat för en fortsatt begränsning

av utbildningstiden. Enligt ÖB visar erfarenheterna emellertid att det är

nödvändigt att göra plutonchefsutbildningen obligatorisk för arméns del.

ÖB:s förslag innebär att en obligatorisk kompanibefälsutbildning på 13 månader anordnas inom armén för sådana värnpliktiga som skall placeras

som plutonchefer och ställföreträidande plutonchefer (motsvarande). Samt-

liga dessa föreslås bli uttagna till kompanibefäl. Utbildningen skall enligt

förslaget anordnas i stort sett som hittills under de tolv första månaderna.

Den sista delen av utbildningen föreslås äga rum i skolor som anordnas truppslags-. militärområdes- eller förbandsvis. För de plutonsbefälsvärnpliktiga som inte är avsedda som ställföreträdande plutonchefer skall enligt ÖB:s förslag utbildningen omfatta tolv månader. Möjlighet skall dock finnas för dem som bedöms lämpliga att frivilligt gå över till den längre utbildningen. Enligt ÖB:s preliminära bedömning bör 13-månadersutbildningen

dimensioneras för 2 000 värnpliktiga och 12-månadersutbildningen för 1 700

värnpliktiga. Den nya utbildningen bör starta utbildningsåret 1978/79. Enligt

förslaget bör lika stor utbildningspremie utbetalas efter fullgjord obligatorisk

kompanibefälsutbildning som efter frivillig sådan.

I fråga om reservofficersutbildningen föreslår ÖB att en alternativ utbildningsgång vid sidan av den nuvarande införs vid armén fr. o. m. utbild-

ningsåret 1977/78. Förslaget innebär att de som följer den alternativa utbildningsgången skall genomföra reservofficersutbildningen i direkt anslut-

ning till den föreslagna utbildningsgången för kompanibefälsvärnpliktiga. ÖB menar att denna alternativa utbildningsgång skulle kunna öka rekryteringen avsevärt. Vidare lämnas förslag om utbildningspremierna och

tjänstgöringens meritvärde.

När det gäller repetitionsutbildningen uttalar ÖB att erfarenheterna av pågående försök med modifierad repetitionsutbildning kommer att redovisas

senare. Enligt ÖB bör nuvarande metod att ange repetitionsutbildningstider

omprövas i samband med omarbetning av värnpliktslagen så att hela antalet

tjänstgöringsdagar kan utnyttjas. ÖB föreslår att antalet krigsförbandsövningar och särskilda övningar ökas. Förslaget innefattar också en ökning

av det högsta antal dagar som får tas ut vid varje övningstillfälle.

I sitt förstag om repetitionsutbildningen för CM fram krav på att försvarsgrenschef skall ges möjlighet att byta ut en krigsförbandsövning mot en särskild övning. CM vill vidare att försvarsgrenschef skall ha rätt att

förkorta en krigsförbandsövning med mer än de två dagar som nuvarande

bestämmelser medger. CM föreslår också att han skall få kalla in alla värn-

pliktiga, såväl befäl som meniga, ull krigsförbandsövning under 32 dagar på vissa stamstridsfartyg och under 25 dagar på vissa hjälpfartyg. CM för

vidare fram förslag om att meniga och gruppbefäl i stabs-, sambands- och navigeringstjänst vid lednings-, bas- och underhållsförband skall kunna åläg-

gas att fullgöra särskild övning. CM föreslår också att den föreskrift som begränsar hans rätt att kalla in värnpliktiga I plutonsbefälsbefattningar till särskild övning tas bort. Förslaget innehåller slutligen yrkande om utsträckt möjlighet för CM att inkalla värnpliktiga i kvalificerade befattningar på stam-

stridsfartyg och i befattningar som radiosignalist till krigsförbandsövningar

under 32 dagar.

VU 72 har undersökt möjligheterna att utöver den utbildningsförkortning som f.n. tillimpas ytterligare förkorta utbildningen för värnpliktiga I vissa befattningar inom samtliga försvarsgrenar och därvid funnit det möjligt att

förkorta grundutbildningen för vissa värnpliktiga inom flottan och flygvapnet. Med undantag av VU 72 lämnar remissinstanserna i huvudsak de framförda förslagen utan erinran.

VU 72 anser att avgörande förändringar av grund- och repetitionsutbildningen inte bör vidtas förrän tillräckliga erfarenheter har vunnits om hur värnpliktiga som har genomgått den förkortade grundutbildningen förmår fylla sina uppgifter i krigsorganisationen. VU 72 tillstyrker dock i huvudsak

CM:s förslag. VU 72 vitsordar också behovet av förändringar i fråga om grundutbildningen av värnpliktiga i befattningar för plutons- och kom-

panibefäl vid armén men föreslår en annan lösning än den ÖB har förordat.

Enligt VU 72 bör utbildningen för flertalet av de plutonbefälsuttagna omfatta

15 månader. För återstoden föreslås att nuvarande utbildning på tolv må-

nader behålls. Kompanibefälsutbildningen bör liksom hittills vara frivillig. Den bör omfatta tre månader och förläggas i direkt anslutning till plutonsbefiilsutbildningen eller som nu under en följande sommarperiod.

Jag vill i första hand erinra om att försöken med förkortad grundutbildning

har pågått under en relativt kort tid. Som också ÖB framhåller är de erfarenheter som hittills har vunnits ofullständiga. Jag anser i likhet med

VU 72 att det är nödvändigt att få en uppfattning om hur värnpliktiga som har gått igenom den förkortade grundutbildningen kan fylla sin uppgift i krigsorganisationen innan slutlig ställning tas till hur grundutbildningen

skall utformas i framtiden. Ett ytterligare skäl för att vänta med beslut i denna del av ÖB:s förslag

är att 1974 års försvarsutredning kan komma att redovisa förslag som påverkar värnpliktsutbildningen. Jag är mot den bakgrunden beredd att nu förorda endast mindre ändringar av de nuvarande grundutbildningstiderna.

Hikhet med ÖB finner jag att antalet värnpliktiga som inom armén genom-

går grundutbildning till befattningar för kompanibefäl är för lågt.

Som jag har nämnt i det föregående är utbildningen till kompanibefäl frivillig. Det har visat sig att antalet värnpliktiga som väljer denna utbildning och därigenom får plutonchefskompetens är otillräckligt. Jag har mot den bakgrunden kommit fram till att andra vägar än de nuvarande måste sökas för utt förbättra rekryteringen av kompanibefäl och därmed minska bristen på befäl som har utbildats till plutonchefer i krigsförbanden.

För min del har jag till en början tagit fasta på vad Plutonsofficersförbundet

har anfört om utnyttjandet av yrkesbefälet inom krigsorganisationen. Enligt min mening bör det yrkesbefäl inom armén som f.n. tjänstgör i krigsorganisationen på grupp- och troppehefsnivån i ökad omfattning krigsplaceras som plutonchefer. Sådan placering kan behöva föregås av viss kompletterande utbildning. Att ändra tjänsteställningen för det yrkesbefäl som krigsplaceras i befattningar för plutonchef bör anstå tills pågående arbete för att skapa en ny befälsordning har slutförts.

Jag räknar emellertid inte med att ett utnyttjande av yrkesbefälet som plutonchefer i krigsorganisationen kommer att fylla bristen på sådana mer än till en del. Behovet måste liksom i dag i huvudsak tillgodoses genom värnpliktiga som direktutbildas för uppgiften. Dessa värnpliktiga bör liksom f.n. genomgå kompanibefälsutbildning. Till utbildningen bör i första hand tas ut sådana som frivilligt anmäler sig till utbildningen i samband med inskrivningsförrättningen. Uttagningen måste givetvis föregås av en prövning av att vederbörande har möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen bör liksom nu omfatta 13 månader. Som ÖB har föreslagit bör möjlighet finnas för plutonsbefälsvärnpliktiga att under utbildningens gång frivilligt gå över till kompanibefälsutbildningen.

Erfarenheterna visar emellertid att det på frivillig väg inte går att rekrytera ett tillräckligt antal värnpliktiga till kompanibefälsutbildningen. Jag vill därför inte motsätta mig att eu visst antal värnpliktiga inom armén tas ut

till denna utbildning utan eget medgivande. Antalet får fastställas årligen

av regeringen på grundval av underlag som chefen för armén lämnar. Som värnpliktsverket har framhållit är det svårt att på grundval av den prövning som sker vid inskrivningsförrättningen med säkerhet avgöra vem som lämpar sig för kompanibefälsutbildning. Jag räknar därför med att en det av

dem som har genomgått denna utbildning kan komma att krigsplaceras

i befattningar på lägre nivå än plutonchefsnivån.

I fråga om plutonsbefälsutbildningen förordar jag ingen annan ändring

än att nuvarande försök med en 13 1/2 månaders utbildning vid pansar-,: ingenjör- och signaltrupperna upphör.

ÖB har föreslagit att lika stor utbildningspremie skall utgå efter fullgjord

obligatorisk kompanibefälsutbildning som efter motsvarande frivilligt genomförd utbildning. Som jag anförde i prop. 1975:37 s. 68 får premier anses som ett främmande inslag i ett ersättningssystem för obligatorisk utbildning. Jag har emellertid kommit fram till den uppfattningen att det är motiverat att göra ett avsteg från denna princip beträffande den obligatoriska kompanibefälsutbildningen. Vid motsvarande utbildning vid öv-

riga försvarsgrenar utgår premier. Jag anser därför av rättviseskäl att en

premie om 5 000kr. bör utgå efter avslutad godkänd obligatorisk kompanibefälsutbildning.

Den obligatoriska utbildningen av värnpliktiga till kompanibefäl bör in-

ledas utbildningsåret 1978/79.

VU 72 har som jag har nämnt förut pekat på möjligheten att minska grundutbildningstiden för värnpliktiga i vissa befattningar inom flottan och flygvapnet. Enligt min mening bör dessa möjligheter till besparingar tas till vara. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt resp. försvarsgrenschef att inkomma med utarbetade förslag härom.

I fråga om reservofficersutbildningen unser jag att den av ÖB föreslagna metoden att öka rekryteringen till reservofficersutbildningen bör prövas.

Jag förordar därför att den föreslagna alternativa reservofficersutbildningen

införs inom armén fr. o. m. utbildningsåret 1977/78. Detta innebär att denna utbildning intill dess den obligatoriska kompanibefälsutbildningen har genomförts för en utbildningsomgång kommer att ske i direkt anslutning till den nuvarande kadettskoleutbildningen. Parallellt bör det som ÖB har föreslagit vara möjligt att genomgå reservofficersutbildning under sommarmånaderna.

Som ÖB har framhållit kan man räkna med att den alternativa reservofficersutbildningen kommer att öka rekryteringen till denna utbildning. Av detta skäl och med hänsyn till pågående arbete för att skapa en ny

befälsordning anser jag det inte vara befogat att som Reservofficerarnas

centralorganisatuion har begärt tillsätta en utredning för att se över hur re-

kryteringen skall kunna förbiittras.

I prop. 1975/76:134 om förmåner för värnpliktiga m. m. har jag behandlat

frågan om premier vid reservofficersutbildningen. Jag föreslog därvid att

det nya dagersältningssvstemet skall tilliimpas även för den som genomgår reservofficersutbildning. Jag räknade vidare med oförändrade premier för

den som genomgår reservofficersutbildning inom armén. Jag framhöll att

dessa förmåner sammanlagt innebär en kraftigt förbättrad ersättning och en hög ersättningsnivå. Jag är inte nu beredd att förorda ytterligare för-

bättringar av förmånerna vid reservofficersutbildningen.

ÖB har tagit upp frågan om reservofficersutbildningens meritvärde. Den

kan delas in i dels frågan om meritvärde för fortsatt civil utbildning, dels frågan om meritvärde för civil anställning. I prop. 1975:9 om reformering

av högskoleutbildningen behandlades (s. 477) arbetslivserfarenhet som urvalsgrund för högskoleutbildning. Beträffande arbetslivserfarenhet förvärvad

vid sidan av hel- eller deltidsanställning framhölls fackligt och ideellt för-

eningsarbete, ungdomsledarskap m. m. som värdefulla erfarenheter. Det

framhölls vidare att sådana erfarenheter såvitt möjligt borde tillgodoräknas

inom ramen för meritvärderingen av arbetslivserfarenhet. Den närmare ut-

formningen av regler för att tillgodoräkna arbetslivserfarenhet behandlas f.n. inom ramen för det arbete som pågår med att genomföra högskolereformen. Genom beslut den 1 februari 1974 uppdrog Kungl. Maj:t åt ÖB

att i samråd med värnpliktsverket och arbetsmarknadsstyrelsen vid förband

och skolor inom försvarsmakten fr. o. m. budgetåret 1974/75 föranstalta om

en redovisning av värnpliktstjänstgöringens och viss annan tjänstgörings civila meritvärde i form av tjänstgöringsintyg. Därvid skulle bl. a. gälla att

intyg eller vitsord med utbildningsbeskrivning på begäran skulle utfärdas

även till den som frivilligt hade genomgått utbildning till reservofficer eller värnpliktig officer (motsvarande). En redovisning av uppdraget kan förväntas

senast den 1 maj 1976. |

I fråga om repetitionsutbildningen föreligger inte någon utvärdering eller redovisning av erfarenheterna från försöken med modifierad repetitions-

utbildning. Enligt min mening är ett sådant underlag en första förutsättning för att det skall vara möjligt att ta ställning till frågan huruvida antalet

övningstillfällen och övningstider enligt nu gällande bestämmelser är lämpligt avvägt. Jag vill därför inte nu förorda den ändring i värnpliktslagen

som ÖB har föreslagit. Inte heller är jag mot den bakgrunden beredd att

biträda CM:s förslag om att försvarsgrenschef skall ges möjlighet att byta ut en särskild övning mot en krigsförbandsövning eller att försvarsgrenschef

skall få förkorta en krigsförbandsövning med mer än två dagar. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att det vid armén enligt chefens för armén bestämmande finns möjlighet att genomföra krigsförbandsövning med del av förband under begränsad tid. Jag avser att föreslå regeringen aut CM ges samma möjlighet. Härigenom anser jag att CM:s syfte med ändringsförslagen blir tillgodosett. Denna möjlighet bedömer jag också tillgodose

CM:s önskemål om att kunna genomföra utökad repetitionsutbildning av

meniga och gruppbefäl I stabs-. sambands- och navigeringstjänst vid lednings-, bas- och underhållsförband inom flottan.

Som jag tidigare har nämnt har såväl ÖB som VU 72 tillstyrkt CM:s

övriga förslag till modifieringar. För egen del är jag beredd att biträda förslagen enligt följande. Nuvarande begränsning att högst en tredjedel av meniga som är krigsplacerade i kvalificerade befattningar ombord på stamstridsfartyg enligt CM:s bestämmande i vissa fall får åläggas att göra krigs-

förbandsövning högst 32 dagar bör tas bort. CM bör således få möjlighet

att utsträcka tiden för en krigsförbandsövning till högst 32 dagar för hela

denna kategori. Jag är vidare beredd att biträda CM:s önskemål om att få kalla in önskat antal värnpliktiga ur flottan i plutonsbefälsbefattningar till särskilda övningar utan regeringens årliga medgivande. Jag är också beredd att biträda förslaget om att möjlighet ges att i vissa fall kalla in kompletta krigsbesättningar till krigsförbandsövning på stamstridsfartyg under 32 dagar och på hjälpfartyg under 25 dagar. Detta bör emellertid endast få ske i vissa särskilt angivna fall. Nuvarande bestämmelser bör också som

CM föreslår ändras så att värnpliktig i befattning som radiosignalist får åläggas att genomgå 32 dagars krigsförbandsövning oavsett tjänstgörings-

plats.

Jag räknar med att kostnaderna för samtliga förändringar som jag har

förordat i det föregående kan bestridas inom fastställda kostnadsramar.

1.7.2 Författningsändringar

I 68 värnpliktslagen föreskrivs att uttagning för utbildning will militär befattning för kompanibefäl inte får ske utan den värnpliktiges medgivande.

Jag har under 1.7.1 förordat att sådan uttagning av värnpliktiga inom armén

i viss utsträckning skall kunna ske mot den värnpliktiges önskan. Lagrummet bör därför ges den lydelsen att uttagning för utbildning till militär

befattning för kompanibefäl vid marinen och flygvapnet inte får ske utan den värnpliktiges medgivande.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört skall enligt 8 kap. 3§ RF

föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna. som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas i lag. Föreskrifter om värnplikt - vilka medför inskränkningar i den medborgerliga rörelsefriheten — hör till denna kategori. Möjlighet att meddela sådana föreskrifter kan inte öppnas för regeringen genom delegation.

Som jag tidigare har redogjort för finns föreskrifter om värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas utbildningstider i värnpliktslagen resp. lagen om

vapenfri tjänst. Föreskrifterna har utformats så att maximi- och minimitider

har angetts men bestämts på ett sådant sätt att spelrummet mellan kortaste

och längsta tid är relativt stort. Den närmare bestämningen av tjänstgöringstiderna har skett genom föreskrifter som har meddelats av Kungl. Maj:t. Frågan blir då om dessa föreskrifter täcks av de i lag angivna utbildningstiderna på ett sådant sätt att de kan anses vara endast verkställighetsföreskrifter till lagen. Beträffande denna fråga vill jag erinra om vad chefen

för justitiedepartementet anförde i propositionen angående grundlagsreformen (prop. 1973:90 s. 211). Han ansåg att det i viss utsträckning torde vara ofrånkomligt att tillåta att regeringen med stöd av sin behörighet att

besluta verkställighetsföreskrifter även i materiellt hänseende ”fyller ut”

en lag, även om lagen i och för sig skulle befinna sig inom det obligatoriska

lagområdet. Han tillade emellertid att en förutsättning härför måste vara

att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. Mot bakgrund av detta uttalande i grundlagsärendet anser jag att de i värnpliktslagen och lagen om vapenfri tjänst angivna utbildnings-

tiderna måste preciseras mera än vad som är fallet nu. Detta bör kunna ske så att de föreskrifter om utbildningstidernas längd

som Kungl. Maj:t har meddelat förs över till värnpliktslagen resp. lagen

om vapenfri tjänst i den utsträckning som behövs. Enligt min mening bör det vara tillräckligt att liksom hittills ange maximi- och minimitider men göra spelrummen däremellan avsevärt mindre än vad som är fallet nu. Den

exakta bestämningen av utbildningens längd får däremot liksom hittills ske

genom verkställighetsföreskrifter till lagen. I enlighet med vad jag nu har förordat bör till 27 § I mom. värnpliktslagen föras över vissa av de föreskrifter om utbildningstid som i dag finns i de

av Kungl. Maj:t den 29 juni 1973 meddelade provisoriska bestämmelserna om värnpliktsutbildningen (ändrade senast 1974-09-13) och i kungörelsen (1971:355) om bistånds- och katastrofutbildning (ändrad senast 1973:511). Vid ändringen av momentet bör hänsyn tas till de ändringar av utbildningen

som jag har förordat under 1.7.1 och till den omläggning av medicinal- "personalens grundutbildning som beslutades vid riksmötet 1975/76 (prop.

1975:74, FöÖU 1975/76:13, rskr 1975/76:54). De i 2785 I mom. A nya be-

greppen menig kategori G, F och E samt menig i handräckningstjänst bör

anges redan 1 6 8 värnpliktslagen. Till denna paragraf bör därför föras över föreskriften i de provisoriska bestämmelserna om att värnpliktig som är uttagen till befauning för menig skall fördelas på någon av kategori G, F och ÉE eller placeras i handräckningstjänst,

Bestämmelsen om tjänstgöringstidens längd i 5 § lagen om vapenfri tjänst

bör preciseras så att den anger att vapenfri tjänstepliktig är skyldig av för sin utbildning tjänstgöra minst 395 och högst 420 dagar. Härvid har beaktats att utbildningstiden för värnpliktig medicinalpersonal har avkortats genom den nyss nämnda omläggningen av medicinalpersonalens grundutbildning. Förkortningen bör nämligen också komma de vapenfria tjänstepliktiga som

har uttagits till tjänst för läkare eller tandläkare tillgodo på det sättet att deras tjänstgöringstid blir lika lång som för andra vapenfria tjänstepliktiga, dvs. f.n. 420 dagar. I prop. 1975/76:143 har föreslagits vissa förändringar av värnpliktsverkets organisation. Ett genomförande av omorganisationen kräver, som jag angav

i nämnda proposition, ändringar i värnpliktstagen.

I 78 värnpliktslagen föreskrivs att värnpliktig tillhör försvarsgren, mi-

litärområde och i förekommande fall förband enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I syfte att

få en rationellare personalredovisning har föreslagits att föreskriften utformas

så att värnpliktig ges tillhörighet till militärområde, flottan celler kustartil-

leriet. Jag förordar att 7 § ändras i enlighet härmed. Ändringen medför

en konsekvensändring i 125.

[83 anges aut värnpliktsverket är centralt organ för inskrivning och personalredovisning inom försvarsmakten. Som jag angav i prop. 1975/76:143 (s. 22) bör värnpliktsverket vara en under regeringen direkt lydande för-

valtningsmyndighet för inskrivning och personalredovisning. Jag anser att detta klarare än nu bör framgå av lagtexten och förordar därför att i 8§ orden ”centralt organ” byts ut mot ”central förvaltningsmyndighet”. Enligt prop. 1975/76:143 (s. 23) skall nuvarande inskrivningscentraler omvandlas till värnpliktskontor. Benämningen ”inskrivningscentral” bör därför

utgå i 9 § och bytas ut mot ”värnpliktskontor” i 16 §. Samtidigt förordar

jag vissa redaktionella ändringar i 938.

I 10 § tredje stycket föreskrivs att inskrivningschefen skall vara ordförande

i inskrivningsnämnd. Finns mer än en nämnd skall värnpliktsverket utse en militär tjänsteman att vara ordförande i nämnd där inskrivningschefen

inte ingår. I den ändrade organisationen är meningen att inskrivningscheten skall vara ordförande i varje inskrivningsnämnd. 10 § har ändrats i enlighet härmed.

I prop. 1975/76:143 (s. 23) föreslås att handläggningen av enskilda värnpliktsärenden i ökad utsträckning bör ske vid truppregistreringsmyndighe-

terna, dvs. chefen för värnpliktsverket samt cheferna för värnpliktskontoren och den avdelning inom marinstaben där register förs. Enligt 29 § får truppregistreringsmyndighet bifalla men inte avslå en ansökan om befrielse eller

anstånd med värnpliktstjänstgöring. Om truppregistreringsmyndigheten inte anser sig kunna bifalla ansökningen, skall myndigheten överlämna handlingarna till värnpliktsverket som beslutar i ärendet. 29 § bör ändras så att chefen för värnpliktsverket eller, i den utsträckning som denne bestämmer, annan truppregistreringsmyndighet får rätt att i sin helhet pröva ärenden av det här slaget.

De föreslagna lagändringarna bör såvitt gäller 7-10, 12, 16 och 29 §§ värnpliktslagen träda i kraft den 1 juli 1976 och i övrigt den 1 juni 1976.

De äldre bestämmelserna om utbildningstid bör alltjämt gälla för värnpliktig

eller vapenfri tjänstepliktig som har påbörjat utbildning till befattning för

apotekare, läkare, läkarassistent. tandläkare eller veterinär före den I juni

1976. För värnpliktig skall dock grundutbildningen anses vara fullgjord när han har genomgått fackkursen och tjänstgjort minst 225 dagar eller, i fråga om utbildning till läkarassistent eller veterinär, minst 255 dagar. De äldre bestämmelserna bör också gälla för grundutbildning till militär befattning

för plutonsbefäl t. o. m. utbildningsåret 1977/78.

2¶Statsbidrag till kommuner för vissa civilförsvarskostnader

2.1 Inledning

I prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 54 och 309) har regeringen föreslagit riksdagen

att bemyndiga regeringen att medge att statsbidrag utgår för anskaffning

av skyddsrum m. m. inom en kostnadsram av 75,5 milj. kr. Därvid har medel beräknats för bl. a. statsbidrag till kommunerna för att anordna vissa allmänna skyddsrum m. m. Vid beräkningen har utgångspunkten varit att statsbidrag skall utgå för kostnadens hela belopp i stället för som nu med

två tredjedelar. I nämnda prop. (s. 54) har jag närmare utvecklat mina syn-

punkter på frågan. Jag anförde där att kommunernas medverkan och skyldighet att bygga allmänna civilförsvarsanläggningar har sin grund i att ci-

vilförsvaret alltsedan tillkomsten på 1940-talet har en kommunal förankring.

Det bör alltjämt vara en kommunal uppgift att svara för att anordningarna uppförs och förvaltas. Med hänsyn till den betydelse som anordningarna har för totalförsvaret bör emellertid kostnaderna för att uppföra anläggningarna i första hand ses som en försvarsutgift. Jag framhöll därvid att jag avsåg att i annat sammanhang föreslå sådan ändring i civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712) att statsbidrag till kommunerna utgår för hela

kostnaden. Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga.

2.2 Gällande bestämmelser

Genom lagen (1975:533) om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) infördes

ett nytt system för byggande och finansiering av skyddsrum. Enligt över-

gångsbestämmelserna skall bl. a. föreskrifterna i 40 § I och 2 mom. samt 42-43 §§ tillämpas i den äldre lydelsen för tid till och med utgången av

juni 1979. Enligt 40 § I mom. b) i den äldre lydelsen åligger det kommun bl. a. alt i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta allmänna skyddsrum samt vidta andra byggnadsanordningar och reservan-

ordningar som är avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med

valten. Med allmänna skyddsrum menas dels skyddsrum som är avsedda att tillgodose tjänstgörande civilförsvarspersonals behov av skydd under krig, dels skyddsrum för befolkningen i orten. befolkningsskyddsrum. avsedda att bereda skydd åt varje skyddsbehövande utan någon begränsning till personkretsen.

För de kostnader som kommun får vidkännas för inrättande och utrustande av allmänna skyddsrum m. m. har kommunen enligt 42 8 i den äldre lydelsen rätt till statsbidrag med två tredjedelar av kostnaderna, i den mån de kan anses skäliga. Däremot utgår inte statsbidrag för kommuns kostnader för vård och underhåll av skyddsrum och övriga anordningar. Innan statsbidragen bestäms skall från anskaffningskostnaden dras värdet av freds-

användningen. Innan medel finns tillgängliga för beräknat statsbidrag är

kommun inte skyldig att vidta statsbidragsberättigad åtgärd.

Om särskilda omständigheter föranleder det äger regeringen enligt 43 §

medge att statsbidrag utgår med högre belopp.

Enligt 40 § 1 mom. b) civilförsvarslagen i den nya lydelsen skall kommuns skyldighet att anordna allmänna skyddsrum avse ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. Enligt 42 §i den nya lydelsen äger kommun få statsbidrag med två tredjedelar av kostnaden härför.

2.3 Föredraganden

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har i budgetpropositionen

(prop. 1975/76:100, bil. 6 s. 54 och 309) föreslagits att staten skall ersätta kommunerna hela kostnaden för att inrätta och utrusta vissa allmänna skyddsrum m. m. Föreskrifter om detta bör tas in i en särskild lag i avvaktan

på senare förslag till ytterligare ändringar av 42 och 43 §§ civilförsvarstagen (1960:74) i samband med att det nya systemet för byggande och finansiering

av skyddsrum i sin helhet börjar tillämpas den 1 juli 1979. I enlighet härmed

har inom försvarsdepartementet upprättats ett förslag till en sådan lag. Enligt lagförslaget får kommunerna till och med utgången av juni 1979

utan hinder av vad som föreskrivs i 42 X civilförsvarslagen bidrag av statsmedel för hela kostnaden för att uppföra ledningscentraler, observationsplatser, skyddsrum för framskjutna enheter och branddammar för civilförsvaret i den mån kostnaden är skälig. För allmänna skyddsrum som är

avsedda för att bereda skydd åt befolkningen, s. k. befolkningsskyddsrum,

skall nuvarande bestämmelser om statsbidrag med två tredjedelar av kostnaden alltjämt gälta.

Den nya lagen bör träda i kraft en vecka efter det att den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Den bör tillämpas även på ansökningar om statsbidrag som har ingivits för prövning men inte har slutligt avgjorts före lagens ikraftträdande.

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom försvarsdepartementet

upprättats förslag till 1. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

2. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

3. lag med provisoriska bestämmelser om statsbidrag till kommuner för

vissa civilförsvarskostnader.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967). 2. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.

3. lag med provisoriska bestämmelser om statsbidrag till kommuner för vissa civilförsvarskostnader,

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag har anfört om värnpliktsutbildningen utöver vad som framgår av förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram och att lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande i de hänseenden som anges i föredragandens hemställan.

Gotab, Stockholm 1976 50.303