Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ,att riksdagen godkänner ett avtal om änd- ring i 1972 års avtal med Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Det tidigare avtalet avsåg samarbete för utbyte av upplysningar om smuggling, framför allt av narkotika, och gav tull— myndigheterna möjlighet att bistå varandra vid utredning av tullbrott genom att hålla förhör och tillgripa tvångsmedel som beslag och hus- rannsakan. Genom ändringsavtalet vidgas samarbetet till att omfatta även utbyte av upplysningar för tulltaxeringen samt för varukontrollen vid in- och utförsel. Dessutom utvidgas området för utbyte av s. k. spon— tana upplysningar till att avse, förutom narkotika, också bl.a. vapen, rusdrycker och tobak.

] Riksdagen-1975/76. ] saml. Nr 74

• Sida 2
•  Original

IQ

Prop.1975'/7'6':74' Utdrag FINANSDEPARTEMENTET' "f PROTOKOLL- ' ' ' ' ' vid regeringssamma'nträde 1975-11-06 . '

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengts- son, Norling, Carlsson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om godkännande av avtal rörande ändring i avtalet den 18 december 1972 mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

] inledning

Den 18 december 1972 slöts mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ett avtal om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1973: 117, SkU 1973: 36, rskr 1.973: 194.) och trädde i kraft den 19 januari 1974 (SFS 1974: 7). '

Under hösten 1974 framfördes från tysk sida förslag om två tillägg till avtalet. Det ena avsåg utbyte av upplysningar'som kan vara till . ledning vid tullmyndigheternas kontroll eller taxering av vara. Man hänvisade härvid till att bestämmelse om sådant bistånd numera hade intagits i de tyska avtalen med Finland och'No'rge om ömsesidigt bi- stånd i tullfrågor, Det andra tillägget gällde en utvidgning av området' för utbyte av s.k. spontana upplysningar till att avse, förutom narko- tika, också bl.a. vapen, rusdrycker och tobak. Bakgrunden härtill var att man inom EG-länderna hade fattat beslut om särskilda bevaknings- åtgärder för att bekämpa smuggling av högt beskattade varor med fartyg och att det från tysk sida var önskvärt att Sverige kunde delta i sam- arbetet.

Förslagen har legat till grund för skriftväxling mellan de båda sta- ternas finansdepartement och enighet har därefter nåtts om förslag till avtal om ändring i det 1972 ingångna avtalet. Förslaget har avfattats på svenska och tyska språken. Det bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Sedan regeringen den 23 oktober 1975 beslutat att förslaget till änd- ringsavtal skall undertecknas, har det den 31 oktober 1975 underteck- nats för Sveriges del av beskickningschefen i Bonn.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 74 - 3

2. Gällande bestämmelser

De huvudsakliga syftena'med 1972 års avtal fastslås i art. 1. Ge- nom sina tullmyndigheter skall således de båda-avtalsslutande staterna bl.a. lämna varandra biståndlför att förhindra, utreda och beivra överträdelser av tullagarna. Avtalet innehåller 16 artiklar. Av intresse i detta sammanhang är artiklarna 247 och 9.

Enligt art. 2 förstås med ”tullag” i avtalet de bestämmelser i lag el- ler annan författning om införsel, utförsel och tran'sitering som avser tullar eller andra avgifter eller förbud, inskränkningar och kontrollåt- . gärder beträffande varu- eller valutatrafiken. Som ”tullag” räknas i Förbundsrepubliken Tyskland också marknadsregleringens bestämmel- ser på jordbruksområdet om införselavgifter och exportrestitutioner. Med =”tullmyndighet” avses i avtalet förbundstullförvaltningen i För- bundsrepubliken Tyskland och generaltullstyrelsen i Sverige med under- lydande tullmyndigheter. '

Bistånd lämnas antingen efter framställning från den andra statens tullmyndigheter eller genom s.k. spontana upplysningar. I art. 3 regle- ras sådant bistånd som lämnas efter framställning. Bistånd skall så-' lunda lämnas i alla mål och ärenden som rör överträdelser av tullagar- na i den mån tullmyndighetema i den anmodande staten är behöriga att företa utredning i målet eller ärendet. Undantag görs dock för över- trädelser av valutabestämmelser. I sådana ärenden lämnas bistånd en- dast om gärningen är straffbar enligt den anmodade statens lag. De bå— da staternas tullmyndigheter skall lämna varandra alla tillgängliga upp- lysningar om förberedda eller begångna. gärningar som strider mot eller kan antas strida mot den andra statens tullag. Biståndsskyldigheten omfattar enligt tillämpningsföreskrifterna till avtalet varje uppgift om nu nämnd gärning som är känd för tullmyndigheten eller som framgår av de handlingar, som finns hos myndigheten. Det anmärks särskilt att utdrag ur kriminalregistret eller ur polisregister inte får lämnas ut. Vidare skall tullmyndigheteni den anmodade staten sörja för att de administrativa och rättsliga åtgärder företas som behövs-för att efter- komma framställningen. I tillämpningsföreskrifterna anges att dessa åtgärder kan bestå i att tullmyndighet företar utredning eller. därmed sammanhängande åtgärd som avses i lagen (1973: 431) om utredning angående brott mot utländsk tullag eller inhämtar uppgifter från annan myndighet. Gripande, anhållande och häktning kan ej ske på grund av avtalet. Slutligen sägs i art. 3 att framställning om bistånd inte får göras, om den anmodande staten i det omvända fallet inte skulle vara" i stånd att lämna det begärda biståndet. ' . '

Bistånd kan enligt art. 4 vägras, om den anmodade staten finner att biståndets lämnande kan kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen. '

IT Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 75

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 74 4

När det gäller att bekämpa den illegala handeln med narkotika och psykotropa ämnen (bl. a. centralstimulerande ämnen och LSD) skall de avtalsslutande staterna även utan begäran lämna varandra bistånd. Bestämmelser om sådant bistånd finns i art. 5. Uppgiftsskyldighcten, som skall fullgöras ofördröjligen, avser gärningar som innebär eller kan befaras innebära såväl brott mot den andra statens lagstiftning som avser att förhindra, utreda och beivra handel med narkotika och - psykotropa ämnen, som — om medborgare i den andra staten, där bo- ende personer eller där registrerade transportmedel är inblandade —— brott mot det egna landets motsvarande lagstiftning. De båda staternas tullmyndigheter skall också utan begäran lämna varandra upplysningar om smugglingsmctodcr och delge varandra erfarenheter av nya kon- trollmetoder på narkotikaområdet. '

Au. 6 innehåller en bestämmelse om sekretess. Utlåtanden och andra

meddelanden som endera staten tar emot enligt avtalet är underkastade - sekretess i enlighet med den statens lag. .

] art. 7 föreskrivs att en framställning om bistånd i regel skall göras skriftligen och av art. 9 framgår bl.a. att framställning skall handläggas - enligt den anmodade statens lag.

3. Det nya avtalets innehåll

Den utvidgning av samarbetet mellan de båda staternas tullmyn- digheter som nu avses komma. till stånd har upptagits i ett avtal om ändring i avtalet den 18 december 1972 mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

- Avtalet innehåller tre artiklar. _

l art. 1 första punkten tas in ett tillägg till art. 1 i det ursprungliga avtalet. Utöver vad som nu gäller skall de båda avtalsslutande staterna genom sina tullmyndigheter lämna varandra bistånd. för att säkerställa uppbörden av tullar och andra införsel- och utförselavgifter samt efter- levnaden av bestämmelser om införsel, utförsel och transitering. A'v- ' sikten är att härigenom utvidga avtalets tillämpningsområde till att om- fatta ömsesidigt bistånd även vid exempelvis fastställelse av tull och annan införselavgift samt kontroll i samband med införsel eller utförsel av vara. .

Genom den nya överenskommelsen har art. 3 i 1972 års avtal er- hållit en ändrad lydelse. Denna artikel, som reglerar biståndets om- fattning, är intagen i art. 1 andra punkten i ändringsavtalet. Huvud- regeln är att bistånd lämnas bara på framställning. De båda staternas tullmyndigheter skall då lämna varandra alla tillgängliga upplysningar dels om förhållanden som leder till att tull och, andra avgifter fastställs -" tillrätta belopp och att en riktig bedömning kan göras vid kontroll av vara som tas in till eller ut ur landet, dels om förberedda eller be-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 74 5

gångna gärningar som strider eller kan antas strida mot den andra sta- tens tullag. Vidare skall tullmyndigheten i den anmodade staten sörja för att de administrativa och rättsliga åtgärder företas som behövs för att efterkomma framställningen. Sistnämnda bestämmelse, liksom . Övriga bestämmelser i den gällande lydelsen av art. 3, har i princip utan ändring intagits i artikelns nya lydelse. En framställning om bi- stånd får dock göras även om den anmodande tullmyndigheten i det - omvända fallet inte skulle vara i stånd att lämna det begärda biståndet. En förutsättning är att förhållandet anmärks i framställningen. Det står sedan den anmodade tullmyndigheten fritt att tillmötesgå en så- dan framställning. '

Den nya lydelse-n av art. 3 innehåller slutligen bestämmelser om s.k. spontana upplysningar. De båda staternas tullmyndigheter meddelar således varandra även utan framställning så snart som möjligt alla upp- lysningar om sådana överträdelser av tullagarna som det är av särskilt starkt allmänt intresse att bekämpa. Detta gäller i synnerhet i fråga om de tullagar inom endera staten vars syfte är att förhindra, utreda och beivra smuggling och illegal handel med vapen, ammunition och andra explosiva varor samt med högt beskattade varor som rusdrycker och tobak. Tullmyndigheterna kan om så är lämpligt utvidga denna varu- förteckning och även besluta beträffande vilka personer, transportme- del och varumängder spontana upplysningar skall lämnas.

Art. 2 i ändringsavtalet överensstämmer med art. 15 i det gällande avtalet och behandlar avtalets tillämpning i fråga om Väst-Berlin.

] art. 3 i ändringsavtalet upptas bestämmelser om ikraftträdande. Avtalet skall ratificeras och träder i kraft en månad efter det ratifika— tionsinstrumenten har utväxlats. Ändringsavtalet är i kraft så länge "1972 års avtal förblir i kraft.

4. Föredraganden

Det avtal som Sverige år 1972 ingick med Förbundsrepubliken Tysk-. land om ömsesidigt bistånd i tullfrågor gör det bl.a. möjligt för tull- myndigheterna att vid utredning av brott mot tullagarna efter särskild framställning till den andra staten få upplysningar för det aktuella fallet. Tullmyndigheterna skall dessutom se till att sådana administrativa och rättsliga åtgärder vidtas som behövs för att tillmötesgå framställ- ningen. Detta kan innebära att man håller förhör eller tillgriper tvångs- medel som beslag och husrannsakan eller genom hänvändelse till an- nan myndighet inhämtar uppgifter. När det gäller att bekämpa den illegala handeln med narkotika och psykotropa ämnen (bl. a. eentral- -. stimulerande medel och LSD) skall tullmyndighetema lämna varandra. upplysningar även utan särskild begäran. På narkotikaområdet skall,

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 74 , 6

uppgifter också lämnas om smugglingssätt och erfarenheter av nya kontrollmetoder. '

Från tysk sida har under" hösten 1974 en framställning gjorts om två tillägg till det gällande .avtalet. Det ena tillägget avser. utbyte av upplysningar som kan vara till ledning vid tullmyndighetemas kontroll eller taxering av vara. Det andra gälleren utvidgning av,området för utbyte av s.k. spontana upplysningar. till att förutom narkotika omfatta smuggling och illegal handel med vapen, ammunition och andra explo- siva varor samt med högt beskattade varor som rusdrycker och tobak.

Det är enligt min mening, inte minst med hänsyn till intresset att stävja internationellt organiserad smuggling, av stort värde med ett sam- arbete av sådant slag som vi här har fått till stånd.—De positiva erfaren- heter som har vunnits av. tullmyndighetema under den tid avtalet har tillämpats styrker denna uppfattning. Jag finner det därför-naturligt att samarbetet nu utvidgas. Ändringsavtalet innebär att tullmyndig- hetema efter framställning skall lämna varandra också sådana upp— lysningar som kan vara till ledning-vid fastställelse av tull och andra ' avgifter samt vid kontroll av in— och utförsel och transitering av va— ror. Om uppgifter inte finns hos tullmyndighetema får ytterligare utredning vidtas, bl.a. bokföringskontroll. Syftet med detta tillägg är att ge förutsättningar för en riktig tull-taxering och för kontroll om en vara får införas eller utföras. Denya förpliktelserna är således av samma typ som nu gäller för bistånd vid brottsutredningar. Avtalet in- nebär vidare att området för'de spontana upplysningarna utvidgas till att omfatta bl. a. vapen, rusdrycker och tobak., Vi kan härigenom få del i utbytet av upplysningar som förekommermellan bl.a. EG- länderna om högt beskattade varor. Möjlighet lämnas även för att härutöver ytterligare utvidga omfattningen av spontana upplysningar. Övriga ändringar i 1972 års avtal är huvudsakligen av redaktionell art och syftar till att anpassa avtalet till de nya förhållandena.

Enligt art. 14 i 1972 års avtal utfärdar behöriga myndigheter i de båda staterna i samförstånd erforderliga tillämpningsföreskrifter till av- talet. Det ankommer därför på regeringen att för svenskt vidkommande utarbeta sådana föreskrifter.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställe'rjag att regering-' en föreslår riksdagen .

att godkänna avtalet rörande ändringi avtalet den 18 december 1972 mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. . ' '

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 74 7

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och be- slutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram. '

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 74

Avtal rörande ändring i avtalet den 18 december 1972 mellan Konungariket Sverige och För- bundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

Konungariket Sverige och Förbundsre- publiken Tyskland har, i avsikt att utvidga tullmyndigheternas samarbete och i enlighet härmed anpassa avtalet den 18 december 1972 mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesi- digt bistånd i tullfrågor. överenskommit om följande:

Artikel 1

1. I artikel 1 i avtalet insättes efter den inledande meningen: ”a) för att säkerställa uppbörden av tul- lar och andra införsel- och utförselavgifter samt efterlevnaden av bestämmelserna om införsel, utförsel och transitering,"

De hittillsvarande avsnitten a) och b) be- nämnes b) och c).

2. Artikel 3 i avtalet erhåller följande ly- delse: "Biståndets omfattning (1) På framställning lämnar de avtalsslu- tande staternas tullmyndigheter — särskilt genom att översända rapporter, protokoll och andra handlingar, också i bestyrkta ko- pior — varandra alla tillgängliga upplys- ningar

a) om förhållanden som är ägnade att sä- kerställa uppbörden av tullar och andra in- försel- och utförselavgifter samt efterlevna- den av tullagarna,

b) om förberedda eller begångna gärning- ar som strider mot eller kan antas strida mot den andra avtalsslutande statens tull- lag.

(2) Tullmyndigheten i den anmodade staten skall sörja för att de administrativa och rättsliga åtgärder företas som behövs för att efterkomma framställningen. Tull- myndigheten i den anmodade staten medde-

8.