Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås att Sverige ratificerat ett avtal med För- bundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Avtalet möjliggör ett effektivare samarbete än hittills mellan de båda länderna när det gäller utbyte av upplysningar om smuggling, framför allt nar- kotikasmuggling. Dessutom öppnar avtalet möjlighet för de båda län— dernas tullmyndigheter att bistå varandra vid utredning av tullbrott ge- nom att hålla förhör och tillgripa tvångsmedel som beslag och husrann- sakan. Förslag framläggs om lagstiftning som behövs för att bistånd skall kunna lämnas från svensk sida enligt detta avtal och de avtal av samma slag, som kan komma att ingås med andra länder.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 117

I'J

1. Förslag till

Lag om utredning angående brott mot utländsk tullag Härigenom förordnas som följer.

1 5 I den mån det påkallas av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra, utreda och beivra brott mot tullag, får Konungen föreskriva att genom svensk tullmyndighet bistånd skall lämnas tullmyndighet i den främmande staten med utredning rörande brott mot tullag i den staten. Vid sådan utredning skall 2—4 åå gälla.

Med tullag förstås i denna lag sådana bestämmelser i lag eller annan författning om införsel, utförsel eller transitering. som avser tullar eller andra allmänna avgifter eller rör förbud, inskränkningar eller kontroll- åtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken.

2 % Bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling samt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra för- verkandc av egendom.

3 & Vid tillämpning av bestämmelse om tvångsmedel skall fängelse motsvaras av frihetsstraff enligt den andra statens lag.

Beslag får läggas på skriftligt meddelande mellan närstående, som avses i 36 kap. 3 & rättegångsbalken , endast när fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än frihetsstraff i lägst två år.

Beslag består en månad från den dag det verkställdes, om ej rätten bestämmer annat. '

4 & Laga domstol i frågor som rör förundersökning och tvångsmedel är rätten i den ort där utredningen påbörjades.

5 5 Om det påkallas av överenskommelse som avses i 15 får Ko— nungen föreskriva, att med brott mot tullag skall jämställas sådan överträdelse av tullag för vilken påföljd kan ådömas av administrativ myndighet, om dennas beslut kan underkastas prövning av domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 117

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

Härigenom förordnas, att lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

I den mån utländsk skatt eller allmän avgift enligt överenskom- melse mellan Sverige och främ- mande stat får uttagas här i riket får Konungen förordna, att skat- ten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift, och bestämma villkoren för upp- börden och indrivningen.

Föreslagen lydelse

Lag om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift

I den mån utländsk skatt, tull eller annan allmän avgift enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får uttagas här i riket får Konungen förord- na, att skatten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk skatt, tull eller (mmm allmän avgift, och bestäm- ma villkoren för uppbörden och indrivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 117 4

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME," ministern för utrikes ärendena WlCKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LlDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartemcntet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om god- kännande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor, m. m., och anför.

3. Internationellt samarbete i tullfrågor m. m.

Enligt en konvention som tillkom i Bryssel den 15 december 1950 och till vilken bl. a. Sverige och förbundsrepubliken Tyskland anslutit sig har upprättats ett råd för samarbete på tullområdet. Båda har an— tagit flera rekommendationer om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Några av dessa avser det nu aktuella området. Enligt en rekommendation som antogs den 5 december 1953 skall tullmyndigheterna på begäran från annan medlemsstat i görligaste mån speciellt övervaka försändelser av varor som är föremål för omfattande smuggling till medlemsstatens ter- ritorium, inresa till och utresa från dess territorium av person vilken är känd som smugglare liksom också fordon, fartyg eller luftfartyg som man misstänker används för smuggling. På begäran skall tullmyndig- heterna vidare så snabbt och detaljerat som möjligt lämna varje till- gänglig upplysning om smuggling som är föremål för undersökning i annan medlemsstat. Medlemsstaternas tullmyndigheter skall också läm— na varandra upplysningar om nya metoder och medel för tullbedräge- rier och översända de rapporter eller "utredningar om brottstyper som kan antas vara av värde för andra medlemsstater. Medlemsstaternas tullmyndigheter skall utväxla förteckningar över varor som är föremål för smuggling till och från deras territorier. Medlemsstaternas tull- myndigheter skall lämna sina spaningsorgan tillfälle att upprätthålla direkt personlig kontakt för att underlätta att rekommendationens all— männa syften förverkligas. Medlem är dock ej skyldig att tillhandahål- la konfidenticlla informationer, bl. a. om deras utlämnande skulle stå i strid med allmänt intresse eller leda till förfång för allmänna eller pri- vata företags rättmätiga kommersiella intressen. Mottagna upplysning- - ar skall betraktas såsom konfidentiella och får inte utlämnas annat än till direkt berörda tjänstemän.

Den 8 juni 1967 antogs en rekommendation om central registrering av upplysningar om smuggling. Medlemsstaterna skall lämna samarbets- rådcts generalsekretcrare upplysningar i den omfattning som sådana bedöms vara av särskilt intresse från internationell synpunkt. Upplys- ningarna kan gälla personer som dömts för smuggling, gömställen i

• Sida 8
•  Original

Prop. 197 3: 117 - 8

transportmedel, smugglingsmetoder, gods som i särskilt hög grad är före- mål för smuggling eller förfalskningar av handlingar eller föremål. ] den mån en medlemsstat förklarat sig vilja delta i informationsbytet har den rätt att få upplysningar från registret. Upplysningarna skall behandlas konfidentiellt och får vidarebefordras endast till behörig tjänsteman.

En rekommendation som särskilt avser illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen antogs den 8 juni 1971. Tullsamarbetsrå- det rekommenderade då att medlemsstaternas tullmyndigheter utan be- gäran och utan dröjsmål lämnar andra tullmyndigheter, som kan vara direkt eller indirekt berörda, alla tillgängliga upplysningar om gär- ningar som innebär eller misstänks innebära eller sannolikt kan ge upphov till illegal handel med narkotika eller psykotropa ämnen. Upp- lysningar skall också lämnas om personer som enligt vad man vet eller misstänker medverkar till illegal narkotikahandel och om fordon, far- tyg, luftfartyg och andra transportmedel som används eller misstänks bli använda i sådant sammanhang. Nya medel eller metoder som an- vänds för illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen och nya produkter som förekommer vid sådan illegal handel skall vidare rap- porteras.

Det kan nämnas att såväl Sverige som Förbundsrepubliken Tysk- land godkänt rekommendationerna. ]. fråga om rekommendationen den 8 juni 1971 har Förbundsrepubliken Tyskland dock tillagt att tillämp- ning av rekommendationen för dess del kan bli aktuell endast i för- hållande till. vissa angivna stater — till dessa hör inte Sverige _— och att Förbundsrepubliken avser att träffa avtal om ömsesidigt bistånd med andra medlemsstater för att rekommendationen skall bli tillämplig i förhållande till dessa.

1 frågor om bistånd i brottmål i allmänhet finns särskilda bestäm— melser om nordiskt samarbete som det dock ej finns anledning att gå in på här. I. förhållande till utomnordiska stater regleras nämnda frå- gor bl. a. i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål som Sverige har ratificerat med vissa förbehåll (prop. 1961: 48). De former av bistånd som konventionen omfattar är i huvudsak bevisupptagning, beslag, husrannsakan, delgivning, uppgif- ter ur kriminalregister och underrättelse om straffdomar rörande an- nat konventionslands medborgare. Bistånd kan. enligt art. 2 vägras, om gärningen är av politisk eller fiskal natur eller om den begärda åt— gärden anses kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säker- het eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen. Sverige har för sin del gjort allmänna för- behåll om att bistånd kan vägras, om gärningen inte är belagd med straff i svensk lag eller om förundersökning rörande gärningen har inletts här eller i tredje stat. Bistånd kan också vägras, om den miss- tänkte har åtalats eller redan genom dom fällts till ansvar eller frikänts

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 117 9

i Sverige eller i tredje stat, om det här eller i tredje stat har beslutats att förundersökning eller åtal skall nedläggas eller att förundersök- ning ej skall inledas eller åtal ej ske eller om straff för brottet är preskriberat enligt svensk lag.

Bevisupptagning som avses i konventionen sker enligt lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. I fråga om konventionens artikel om beslag och husrannsakan har Sverige gjort särskilt förbehåll om att sådant bistånd inte lämnas från svensk sida. Dessa tvångsmedel kan däremot användas enligt lagstiftningen om utlämning för brott. Beslag kan också förekomma enligt 18 & lagen (1972: 260) om inter- nationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

Delgivning enligt brottmålskonventionen gäller handlingar som utgår från judiciell myndighet, dvs. domstol, undersökningsdomare eller åkla— gare. Handling-från utländsk myndighet i allmänhet kan delges här en- ligt kungörelsen (1909 nr 24 s. 1) ang. delgivning av handling på be- gäran av utländsk myndighet (ändrad senast 1970: 471). När det gäller utomnordiska länder sker framställning i regel hos utrikesdepartcmentet som anlitar länsstyrelse för att verkställa delgivningar. Skall handlingar från svensk myndighet delges i utlandet sker det normalt genom utri- kesdepartementet enligt kungörelsen (1933: 6.18) ang. biträde av utrikes- departementet för delgivning av handlingar i utlandet.

Enligt art. 13 i konventionen är fördragsslutande stat skyldig att under vissa förutsättningar översända ugLrgg och uppgifter ur kriminal-

r_egi_s_t_e_r_. Sådana utdrag och uppgifter lämnas enligt förbehåll som,—Sve- rige gjort endast när annan konventionsstats judiciella myndigheter be- går det för brottmål och endast beträffande personer som är misstänkta eller åtalade. När det gäller medborgare i annan stat eller den som har hemvist där får enligt 13 5 lagen (1963: 197) om allmäuf kriminalregis- ter (13 & ändrad senast 1970: 421) anteckningar i registret redovisas till myndighet i den staten enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter. När det be— gärs av utländsk domstol eller åklagarmyndighet för utredning i brott— mål får rikspolisstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande meddela utdrag av registret. När det gäller myndighet i utomnordisk stat får utdrag i övrigt meddelas endast med Kungl. Maj:ts tillstånd. Beträffan- de uppgifter ur polisregister får rikspolisstyrelsen enligt 4 5 lagen (1965: 94) om polisregister på framställning bl. a. av internationella kri- minalpolisorganisationen (Interpol) eller polis- eller åklagarmyndighet i stat som är ansluten till Interpol förordna att uppgift från polisregis- ter skall meddelas, när det fordras för utredning i brottmål eller utlän- ningsärende. Gäller det polis- eller åklagarmyndighet i utomnordisk stat som ej tillhör Interpol, krävs Kungl. Maj:ts bemyndigande för att rikspolisstyrelsen skall få lämna uppgift från registret. Kungl. Maj:t får för vissa andra fall föreskriva att uppgift från polisregister får lämnas

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 117 10

till myndighet i främmande stat och kan också meddela tillstånd i sär- skilt fall.

Sverige har åtagit sig att enligt art. 22 brottmålskonventionen under- rätta annan konventionsstat om straffdomar som rör medborgare i den staten. Sådana uppgifter vidarebefordras av utrikesdepartementet.

Verkställighet av brottmålsdom regleras i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Lagen har föranletts av den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar. Enligt denna kan Sverige efter överens- kommelse med främmande stat åtaga sig att efter framställning verk- ställa utländsk brottmålsdom här i landet. Verkställigheten kan avse frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande och skall i princip föregås av ett domstolsförfarande. Domstolen skall bestämma ny på— följd med tillämpning av de svenska påföljdsreglerna. Verkställigheten i Sverige skall ske enligt svenska regler. Det är också möjligt att från

svensk sida begära verkställighet i främmande stat av svensk brottmåls— dom på motsvarande villkor. Kungl. Maj:t kan i fall som inte täcks av överenskommelse med annan stat förordna om överflyttning av verk- ställighet till eller från Sverige.

Om indrivning utländska skatter och allmänna avgifter finns be- stämmelser i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och all- män avgift. I den mån utländsk skatt eller allmän avgift får tas ut i Sverige enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat får Kungl. Maj:t sålunda förordna att skatten eller avgiften skall uppbä- ras och indrivas i samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift och bestämma villkoren för uppbörden och indrivningen. Sådana för— ordnanden har också meddelats med anledning av avtal om handräck— ning i skatteärenden.

4 Huvuddragen av den svenska och den tyska smugglingslagstiftningen m. 111.

Svensk rätt

Bestämmelser om varusmuggling och likartad brottslighet finns i laget?-(1960: 41—23) om sffåff för varusmuggling (ändrad senast 1972: 194). Utom straffbestämmelser innehåller lagen föreskrifter om förverkande, förundersökning. beslag, husransakan, kroppsvisitation m. m.

"Enligt 1 5 första stycket gör den sig skyldig till varusmuggling som utan att ge det tillkänna för vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift skall er- läggas till staten eller som enligt stadgande i lag eller författning ej får införas eller utföras. Vidare gäller att gärningen skall ske uppsåt- ligen. Enligt andra stycket samma paragraf föreligger också varusmugg-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 117 11

ling, när någon genom vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder att tull eller annan allmän avgift undan- dras staten eller att gods införs eller utförs i strid mot förbud. Som Varusmuggling skall enligt 4 & även anses vissa andra åtgärder. Varu- smugglingslagcn innehåller också bestämmelser om. ansvar för olov- lig befattning med smuggelgods och för gärningar som har förövats av oaktsamhet.

För varusmuggling av normal svårhetsgrad är straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år, för ringa varusmuggling penning- böter och för grov varusmuggling fängelse i högst två år. Särskilda be— stämmelser gäller .för narkotikasmuggling som kan bestraffas med fäng- else i högst två år. även om smugglingen ej bedöms som grov, medan straffskalan för grov smuggling av narkotika är fängelse från ett till tio år. Straffet för andra brott mot varusmugglingslagen varierar från dagsböter till fängelse i högst ett år. I nu berörda bestämmelser har vissa ändringar beslutats, som avses träda i kraft den 1 januari 1974 (prop. 1.972: llO, SkU 1972: 61, rskr 1972: 296). Sålunda höjs bl.a. straffmaximum för varusmuggling till fängelse två år och för grov varu- smuggling till fängelse sex år.

Om förfarandet vid utredning av brott mot varusmugglingslagen finns bestämmelser dels i varusmugglingslagen, dels i rättegångsbalken . Av intresse i detta sammanhang är främst följande bestämmelser i 13— 19 55 varusmugglingslagen och 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken . Förundersökning om brott som avses i varusmugglingslagen får inledas av tullmyndighet. Har tullmyndighet inlett sådan förundersökning gäl- ler rättegångsbalkens bestämmelser om undersökningsledare för tull- myndigheten. Som undersökningsledare får tullmyndighet hålla för- hör med envar som antas kunna lämna upplysning av betydelse för ut- redningen. Den som kallats till förhör men som utan giltig orsak under- låter att infinna sig kan hämtas till förhöret. Hämtning kan utan före— gående kallelse tillgripas, om undersökningen avser brott varå fängel- se kan följa och det skäligen kan befaras att den som skall höras ej skulle hörsamma kallelse eller i anledning av kallelse skulle försvåra utredningen genom undanröjande av bevis eller på annat sätt. Om det behövs är den som skall höras skyldig att stanna kvar för förhör i sex timmar. Den som kan misstänkas för brottet kan dock under an- given förutsättning hållas kvar längre.

Undersökningsledare får inhämta yttrande av sakkunnig och hos rätten begära föreläggande att skriftligt bevis skall företes eller före- mål tillhandahållas för besiktning.

Föremål eller skriftlig handling som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha avhänts någon genom brott eller för- verkats på grund av brott får tas i beslag. Särskilda inskränkningar med hänsyn till tystnadsplikt gäller dock för skriftliga handlingar lik-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 11.7 12

som för försändelser som finns hos post- eller televerket. Den som griper eller anhåller misstänkt eller verkställer häktning får lägga be— slag på de föremål som då påträffas. Också i samband med husrann- sakan och kroppsvisitation får den som verkställer åtgärden lägga be- slag på de föremål och handlingar som påträffas. Föremål och hand- lingar som påträffats på annat sätt får tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren _ tullmyndigheten eller åklagaren. Är fara i dröjsmål får också utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman el- ler tulltjänsteman, då det inte rör sig om försändelser i post- eller tele- verkets vård. Så snart det gäller egendom som kan antas vara förver- kad enligt varusmugglingslagen och oavsett om fara i dröjsmål är för handen får tulltjänsteman, tjänsteman vid lots— och fyrstaten och polis- man utan beslut av undersökningsledaren eller åklagaren ta egendomen i beslag. Om beslag verkställs av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och denne inte har beslutat beslaget skall anmälan skynd- samt göras hos denne som har att omedelbart pröva om beslaget skall bestå. Den som har drabbats av ett beslag kan påkalla rättens prövning av det. När rätten fastställer beslag eller, som också kan förekomma. själv förordnar om beslag skall den sätta ut tid inom vilken åtal. skall väckas. I annat fall skall åtal väckas inom en månad sedan beslaget verkställdes. Vid behov kan rätten förlänga tiden. Har beslag lagts på egendom som kan antas vara förverkad enligt varusmugglingslagen är föreskriften om den tid inom vilken åtal senast skall väckas inte tillämp- lig. När det gäller försändelser som kommer in till bl. a. post-, telegraf- eller järnvägsanstalt finns det möjlighet för rätten att förordna att för- sändelsen skall hållas kvar tills frågan om beslag har blivit avgjord. Husrannsakan får företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe, om det kan antas att brott förövats som kan medföra fängelse. Syftet skall vara att söka efter föremål som är underkastat beslag eller eljest att ut- reda omständighet som kan ha betydelse för utredning om brottet. l—los annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan dock ske endast om brottet har förövats hos honom eller den miss- tänkte har gripits där eller eljest synnerlig anledning finns att anta att man där skall påträffa föremål som är underkastat beslag eller erhålla annan utredning om brottet. Husrannsakan får vidare företas i syfte att få tag på person som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid rätten. I lägenhet som är tillgänglig för all- mänheten får husrannsakan företas även i andra fall än nu har sagts. Sådan utsträckt rätt att företa husrannsakan gäller också lägenhet som brukar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare eller där sådant gods som eftersöks brukar köpas upp eller tas emot som pant. Om. hus— rannsakan förordnar undersökningsledaren. åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olä-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 117 13

genhet för den hos vilken åtgärden företas, bör åtgärden inte genom- föras utan rättens förordnande annat än om det är fara i dröjsmål. Vid fara i dröjsmål får polisman eller tulltjänsteman för övrigt företa husrannsakan utan förordnande. För att söka efter egendom som kan antas vara förverkad enligt varusmugglingslagen får polisman eller tulltjänsteman, även om fara i dröjsmål inte är för handen, utan för- ordnande företa husrannsakan i lägenhet som är tillgänglig för all- mänheten eller brukar utgöra tillhåll för lösdrivare etc. Detsamma gäl- ler magasin, upplagsbodar och uthus.

Finns anledning anta att brott förövats som kan medföra fängelse, får kroppsvisitation företas för att söka efter föremål som är under- kastat beslag eller eljest för att utröna omständighet som kan ha be- tydelse för utredning om brottet. Annan än den som skäligen kan miss- tänkas för brottet får dock kroppsvisiteras endast om synnerlig anled- ning finns att anta att föremål som är underkastat beslag skall på- träffas eller att annan utredning om brottet skall erhållas genom åt- gärden. Om rätt att förordna om kroppsvisitation gäller i tillämpliga delar samma regler som om rätt att förordna om husrannsakan. Vid fara i dröjsmål får polisman eller tulltjänsteman besluta om kropps- visitation. En utsträckt rätt att företa kroppsvisitation finns i vissa fall. Förekommer sålunda anledning mot någon, som anträffas vid gräns- eller kustort eller ankommer till plats där förbindelse med utlandet äger rum, att han har på sig gods som enligt varusmugglingslagen är underkastat beslag får tulltjänsteman företa kroppsvisitation på honom för att söka efter sådant gods. Om chef för tull-, kust- eller gräns- bevakning finner att det är oundgängligen nödvändigt att på någon plats skärpa tullkontrollen av persontrafiken till eller från utlandet med viss lägenhet eller för viss tidrymd, kan bevakningschefen förord- na att kroppsvisitation skall verkställas på den som kommer från eller avreser till utlandet med lägenheten eller på den som under tidrymden kommer från utlandet till platsen eller avreser till utlandet från plat- sen. Sådant förordnande skall ofördröjligen underställas generaltull- styrelsens prövning men går likväl genast i verkställighet.

Varusmugglingslagcns bestämmelser om förundersökning, beslag, hus- rannsakan och kroppsvisitation äger enligt 21 & valutaförordningen (1959: 264, 21 & ändrad senast 1960: 262) motsvarande tillämpning i fråga om olaga in- och utförsel av värdepapper och andra betalnings- medel än växlar.

Tysk rätt Om skattebrott och smuggling finns bestämmelser i ”Reichsabgaben- ordnung” (55 391 och följande). Det centrala skattebrottet är ”Steuer- hinterziehung”, undandragande av skatt. Med skatt förstås därvid även tull. Den som med uppsåt att bereda sig eller annan vinning skaffar

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973:117 14

sig otillbörlig skatteförmån eller uppsåtligen föranleder att skattein- komster undandras det allmänna straffas sålunda med ”Geldstrafe” (böter) eller med ”Freiheitsstrafe” (fängelse) och böter. Högsta fäng- elsestraff är fem år. Högsta bötesbelopp är fem miljoner DM. ”Steuer- hinterziehung” begår också den som använder föremål beträffande vil- ka skattebefrielse eller annan skatteförmån beviljats honom för ett ändamål som inte motsvarar ändamålet med skatteförmånen, och med uppsåt att bereda sig eller annan vinning underlåter att först i rätt tid uppge detta för skattemyndighet (tullmyndighet). ”'Bannbruch” är den form av smuggling som består i att föremål införs, utförs eller transi— teras i strid mot förbud utan att de i vederbörlig ordning företetts vid behörig tullanstalt. ”Bannbruch” bestraffas som ”Steuerhinterziehung”, såvida gärningen inte som överträdelse av införsel-, utförsel- eller transiteringsförbud är belagd med straff eller ”Geldbusse'” (penningbe- lopp som åläggs i administrativ ordning) enligt andra bestämmelser. För yrkesmässig eller organiserad smuggling eller smuggling som genom- förs med våldsamma medel är straffet frihetsstraff i minst tre månader. ”Steuerhehlerei” begår den som för egen vinning köper, tar emot (som pant eller eljest), döljer eller avsätter produkter eller varor för vilka förbrukningsskatt eller tull har undandragits eller som varit föremål för ”Bannbrueb". Straffskalan bestäms som för "Steuerhinterziehung” och, om gärningsmannen handlat yrkesmässigt, för yrkesmässig smugg-

ling. Oaktsamt undandragande av skatt — ""leichtfertige Steuerverkiir- zung" —— och ett antal andra mindre allvarliga förseelser mot skatte—

och tullbestämmelserna räknas som ”Ordnungswidrigkeiten” (ordnings- överträdelser) och anses inte som i egentlig mening kriminella gär- ningar. För dessa ordningsöverträdelser finns endast administrativa sanktioner som regleras i första hand genom en generell lag, ”Gesetz fiber Ordnungswidrigkeiten”. Lagen som gäller för en stor mängd lindrigare överträdelser inom hela samhällsområdet föreskriver en ord- ningsbot, ”Geldbusse” mellan fem och 1000 DM. På skatte- och tull— området gäller dock särskilda högre maximibelopp. ”Leichtfertige Steuerverkijrzung” kan t. ex. medföra en bot på högst 100 000 DM och andra överträdelser på området en bot på högst 10 000 DM. Ordnings— bot åläggs av förvaltningsmyndighetcr och åklagare är ej inkopplad. Besvär kan emellertid anföras hos domstol.

Vid__ u_t1e£n_i_n_g_av_ _brott mot tull:_oc_h skatteförfattningarna har de tyska tullkriminalmyndigheterna och tulltjänstcmännen samma befogen— heter som polismyndigheter och polismän vid utredning av brott i all- mänhet. Bestämmelser om brottsutredning och om rättegången i brott- mål finns främst i ”Strafprozessordnung”. Motsvarighct till förunder- sökning enligt svensk rätt är ”das Vorverfahren”. Detta består anting— en endast av ett utredningsförfarande under ledning av åklagarmyndig- het och med biträde av polispersonal och andra tjänstemän eller, i all?

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 117 15

särskilt viktiga eller svåra saker, av åklagarmyndighetens utrednings- förfarande jämte en därpå följande ”Voruntersuchung”. En ”Voruntcr- suchung" leds av en undersökningsdomare, ”Untersuchungsrichter”. Sådan domare bör noga skiljas från den domare, ”Ermittlungsrichter”, som åklagarmyndigheten måste vända sig till vid sin utredning för att få vissa åtgärder utförda. Åklagarmyndigheten och polisen (tullen) har inte någon befogenhet att tvinga den misstänkte eller andra som be- höver höras att inställa sig hos dem för förhör. På förordnande av do- mare är den misstänkte och vittnen emellertid skyldiga att inställa sig inför denne. Förordnande av domare kan åklagarmyndigheten begära. I brådskande fall får dock även polismyndighet (tullkriminalmyndighet) rikta sådan begäran till domaren. Om den misstänkte uteblir kan han hämtas. Vittnen som uteblir kan dömas till böter. Hämtning av vittnen kan också ske. Under åklagarens utredning kan vittne höras Linder ed, om det är fara i dröjsmål eller det behövs för att få fram en för den fortsatta utredningen väsentlig, sann utsaga. Några ytterligare fall då vittne kan höras under ed före huvudförhandlingen förekommer, bl.a. under ”Voruntersuchung”. Under utredningen kan domare förordna om hörande av sakkunnig. .

Föremål, skriftliga handlingar inbegripna, som kan vara av betydelse som bevismedel vid utredningen eller vara förverkade får tas i förvar eller på annat sätt säkerställas. Förvaras ett föremål av enskild person och lämnas det inte ut frivilligt, får det tas i beslag. Vissa undantag gäller med hänsyn till tystnadsplikt m. m. Om beslag förordnar domare. Vid fara i dröjsmål kan dock även åklagarmyndigheten och åklagarens biträden, i förekommande fall tulltjänstemän, göra det. Har sådant - beslag skett i den enskilde partens eller hans anhörigas frånvaro eller trots deras invändningar skall domarens godkännande av åtgärden in- hämtas. Även försändelser undcr postbefordran kan enligt särskilda regler tas i beslag.

Husrannsakan och kroppsvisitation enligt svensk rätt motsvaras i tysk rätt av ”Durchsuchung” som företas för att man skall få tag på före- mål som kan komma i fråga som förverkandeobjekt eller bevismedel eller för att få tag på den misstänkte. Förutsättningarna för ”Durch- suchung” är olika beroende på om åtgärden skall företas hos den miss- tänkte eller ej. Hos den misstänkte får ”Durchsuchung” företas om syftet är att gripa honom eller om åtgärden kan antas leda till att bevis- medel anträffas. Om det gäller att anträffa föremål, som är underkasta- de beslag, får ”Durchsuchung” hos den misstänkte företas under samma förutsättningar som gäller för beslag. Behörig att förordna om ”Durch- suchung” är domaren, vid fara i dröjsmål åklagare eller biträdande tjänsteman, i förekommande fall tulltjänsteman. ”Durchsuehung” av utrymmen som är tillgängliga för envar eller av illa beryktade tillhåll kan polisman (tulltjänsteman) göra på egen hand, såvida det är fara

• Sida 16
•  Original

Prop. 197 3: 117 16

i dröjsmål. Hos annan än den misstänkte får ”Durchsuchung” ske en- dast om det föreligger faktiska omständigheter varav kan slutas att den person, spår eller föremål som eftersöks står att finna. Denna inskränk- ning beträffande "Durehsuchung” hos annan än den misstänkte gäller dock inte för utrymmen där den misstänkte har gripits eller som han uppsökt under förföljande eller där en person som står under polis- övervakning bor eller uppehåller sig. I

5. Avtalets genomförande

Enligt art. 14 i avtalet utfärdar behöriga myndigheter i de avtalsslu- tande staterna i samförstånd de tillämpningsförcskrifter som behövs. För Sveriges del ankommer det i första hand på Kungl. Maj:t att ut- färda sådana tillämpningsföreskrifter. Som framgår av det följande be- hövs emellertid för avtalets genomförande i ett par hänseenden lagstift- ning som kräver riksdagens medverkan.

I mål och ärenden som avser brott mot tullbestämmelserna i allmän- het lämnas bistånd enligt art. 3. Förutsättning för att bistånd skall läm— nas är att tullmyndigheterna i den anmodande staten är behöriga att företa utredning i målen eller ärendena. Denna förutsättning torde få förstås så att bistånd kan påkallas även i fall då åklagare har övertagit ledningen av förundersökningen. Enligt 13 & tredje stycket varusmugg— lingslagen får åklagaren vid förundersökning anlita biträde av tullmyn- dighet oeh uppdra åt tulltjänsteman att vidta särskild till undersök- ningen hörande åtgärd, om dess beskaffenhet tillåter det. En motsva- rande ordning gäller i Förbundsrepubliken Tyskland. Om tullmyndighet i det andra landet har upplysningar av betydelse för undersökningen att lämna, kan dessa tillföras utredningen genom att åklagaren uppdrar åt tullmyndighet i det egna landet att begära bistånd av tullmyndigheten i det andra landet.

Enligt art. 3 (3) skall de avtalsslutande staternas tullmyndigheter på framställning lämna varandra alla tillgängliga upplysningar om förbe- redda eller begångna gärningar som strider mot eller kan antas strida mot den andra avtalsslutande statens tullbestämmelser. Med ”tillgäng- liga” upplysningar avses här endast sådana som redan finns hos myndig— heten när framställning görs och som myndigheten kan disponera över. Som framgått av vad som tidigare anförts gäller särskilda bestämmelser för att uppgifter eller utdrag ur kriminalregister och polisregister skall kunna lämnas. Dessa bestämmelser medger inte att svensk tullmyndighet lämnar uppgifter eller utdrag som den har fått ur dessa register till ut- ländsk myndighet och något undantag härifrån på grund av avtalet har inte varit avsett. Det kan tilläggas att det i och för sig inte torde möta hinder att uppgifter som tullmyndigheten har fått fram vid en utredning

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 117 17

vidarebefordras till utländsk tullmyndighet, även om uppgifterna också skulle finnas i kriminalregistret eller i polisregister.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att lagen (1937: 249) om in- skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretessla- gen, ändrad senast 1972: 734) som avser förhållandet mellan rikets myn- digheter och den enskilde i allmänhet inte är tillämplig myndigheterna emellan. Det sagda torde gälla även i förhållandet mellan svensk och ut- ländsk myndighet. I fråga om utlämnande av uppgifter och anteck- ningar som tillförts kriminalregistret eller polisregister gäller emellertid särskilda bestämmelser vars innebörd såvitt nu är av intresse har berörts tidigare (jämför även 11 5 första stycket sekretesslagen, första stycket ändrat senast 1965: 95). När fråga uppkommer huruvida allmän hand— ling kan lämnas ut till utländsk myndighet bör dock tillses att de intres— sen som uppbär lagen inte åsidosätts genom att handlingen lämnas ut till utländsk myndighet. Enligt art. 6 skall meddelanden som endera avtals— slutande staten mottar vara underkastade sekretess i enlighet med den mottagande statens lag. De tyska sekretessreglerna," vars huvudprincip är att myndighets akter och handlingar inte är offentliga och tyska tull— tjänstemän är bundna av en på tull- och skatteområdet gällande tyst- nadsplikt, torde innefatta tillräckliga garantier för att svenska intressen av sekretess skyddas i de fall som avtalet omfattar. Skulle ett väsentligt allmänt intresse kunna skadas genom att upplysningar lämnas kan bi— stånd vägras med stöd av art. 4 i avtalet. Denna artikel föreskriver näm- ligen att bistånd kan vägras om detta skulle strida mot landets väsentliga intressen.

I fråga om handlingar som enligt avtalet har översänts till svensk tull- myndighet och handlingar som eljest tillhör utredning som sker på tysk begäran torde 10 & första stycket sekretesslagen (10 % ändrad senast 1.947: 629) få anses tillämplig och erbjuda tillräckligt skydd mot att så- dana handlingar lämnas ut. Enligt denna bestämmelse får sålunda hand- lingar rörande tullmyndighets eller åklagares verksamhet till förekom- mande av eller beivrande av brott, liksom handlingar rörande använd- ning av tvångsmedel i brottmål, ej lämnas ut, såvida det skäligen kan be- faras att ett utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller utred- ningen av brottmål eller åtgärder till förekommande av brott eller också vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person. I varje fall om svenska bestämmelser om förundersökning och tvångsmedel görs till— lämpliga vid utredning av brott mot tysk tullag bör 10 % sekretesslagen anses omfatta handling som tillhör sådan utredning. '

Om tullmyndighet i den anmodade staten ej har de upplysningar som begärs i framställningen om bistånd omedelbart tillgängliga skall myndigheten enligt art. 3 (4) sörja för att de administrativa och rättsliga åtgärder företas som behövs för att framställningen skall kunna efter- kommas. Avser en framställning från tysk sida upplysningar eller hand-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1.973: 117 [8

lingar som annan svensk myndighet innehar torde den svenska tullmyn- digheten enligt 4 5 första stycket allmänna verkstadgan (1965: 600, 4 & ändrad senast 1972: 408) kunna påkalla biträde av den andra myndighe- ten för att efterkomma framställningen. När tullmyndigheten påkallar sådant biträde för tysk myndighets räkning sker det för att uppfylla ett svenskt åtagande och för att svenska tullmyndigheter skall kunna erhålla bistånd i det omvända fallet.

Skulle de uppgifter eller handlingar som behövs kunna erhållas endast från enskild person, skulle tullmyndigheten emellertid, i avsaknad av tvångsmedel och andra möjligheter att handla mot den enskildes vilja, ofta inte kunna lämna begärt bistånd. Bortsett från fall som omfattas av speciell lagstiftning såsom den tidigare nämnda lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom kan tvångsmedel en- ligt svensk rätt inte tillgripas på grund av misstanke om utländskt brott på vilket någon svensk straffbestämmelse ej är tillämplig. Från tysk sida är man beredd att hålla förhör och använda vissa tvångsmedel för att efterkomma en svensk framställning om bistånd enligt avtalet. Svenskt bistånd i en motsvarande omfattning förutsätter att vissa bestämmelser om förundersökning rörande brott som avses i varusnnigglingslagen och om beslag, husrannsakan och kroppsvisitation för utredning av sådant brott görs tillämpliga i fråga om brott mot de tyska tullagarna. För detta krävs särskild lagstiftning.

Bistånd i delgivningsärenden regleras i art. 12. På framställning av tullmyndighet i den ena staten skall tullmyndighet i den andra staten, med tillämpning av där gällande lag, delge eller låta delge de handlingar som förvaltningsmyndighet utfärdar eller avlåter vid tillämpning av tull- lag. Bevis om delgivning skall lämnas genom ett av mottagaren under- tecknat och daterat erkännande av mottagandet eller ett intyg av tull- myndigheten om tid och sätt för delgivningen. Detta innebär för svenskt vidkommande att delgivningslagen (1970: 428) och delgivningskungörel— scn (1.970: 467) blir tillämpliga. Bevis om delgivning som har verkställts enligt lagen bör förses med särskilt intyg av tullmyndigheten.

I. ärenden om handräckning för indrivning lämnas bistånd enligt art. 13. Sådan handräckning kan avse indrivning av fordringar på tull och annan import- eller exportavgift jämte ränta och andra biförpliktelser. Däremot omfattar avtalet inte böter eller de särskilda avgifter som en- ligt tysk rätt kan åläggas i administrativ ordning (Geldbussen).

Enligt den tidigare nämnda lagen om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift får Kungl. Maj:t förordna dels att utländsk skatt eller all- män avgift skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift, dels bestämma villkoren för uppbörden och in- drivningen. Tullar och import- och exportavgifter är i och för sig att hänföra till allmänna avgifter, men lagen och dess föregångare _ dvs. lagen (1935: 315) angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 117 19

utskyld eller allmän avgift och lagen (1935: 316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter. — har inte tillämpats på avgifter som tas ut i sam- band med införsel och utförsel av varor. De båda lagarna från år 1935 antogs av riksdagen i samband med godkännande av det avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattningsårenden vartill hänvisas i det nu föreliggande avtalet om ömsesidigt bistånd i tull— frågor (prop. 1935: 242 och 243, rskr 1935: 285 och 290). I 1935 års av- tal uteslöts bl. a. tulla'r uttryckligen från avtalets tillämpningsområde.

Utländsk stats fordringar på tull eller annan import- eller exportavgift kan f. n. inte indrivas i Sverige. För att Sverige skall kunna uppfylla sitt åtagande enligt art. 13 bör Kungl. Maj:t kunna förordna att Förbunds— republiken Tysklands fordringar av nämnda slag skall uppbäras och in- drivas i samma ordning som svensk tull och därmed jämställda avgifter. Även om sådana avgifter täcks av ordalagen i lagen om uttagande av ut- ländsk skatt och allmän avgift, torde lagen böra ändras så att det klarare framgår att den omfattar också sådana avgifter.

Vid indrivning av tysk tull och jämställda avgifter skall tillämpas art. X och XI i 1935 års avtal eller de bestämmelser som kan komma att er- sätta dessa artiklar. Artiklarna innehåller följande.

A rtikel X.

(|) Exigibla beslut i beskattningsärenden med undantag av beslut om kvarstad och liknande tvångsmedel skola efter framställning från den högsta finansmyndigheten inom den ena staten till motsvarande myndig- het i den andra staten utan särskild kostnad erkännas såsom gällande i den senare staten och där verkställas. Dylikt erkännande skall meddelas uttryckligen.

(2) De i punkt (1) angivna besluten skola utan parternas särskilda hö- rande verkställas i enlighet med lagstiftningen i den stat, inom vilken verkställigheten skall äga rum.

(3) Vid framställningen om verkställighet skall fogas förklaring av vederbörande myndighet i den stat, från vars sida framställningen skett, att beslutet är exigibelt: denna myndighets behörighet skall bestyrkas av den högsta finansmyndigheten i nämnda stat.

(4) Såframt ej annat överenskommes skall den handling. på grund varav verkställighet skall ske, till den del den innefattar själva beslutet vara åtföljd av översättning, avfattad å det officiella språket i den stat, till vilken framställningen gjorts.

(5) Förklaring och bestyrkande, varom. i punkt (3) förmäles, skola vara åtföljda av översättning till det officiella språket i den stat. till vil- ken framställningen skett.

Artikel XI.

Framställning om visst slag av verkställighet skall i möjligaste mån ef- terkommas, såframt nämnda slag av verkställighet är tillåtet i beskatt- ningsärenden enligt lagstiftningen både i den stat, som gjort framställ- ningen, och i den stat, till vilken framställningen riktats; i övrigt regleras

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 117 20

sättet för verkställigheten och förfarandet därvid, på sätt i artikel X punkt (2) stadgas, i enlighet med lagstiftningen i den stat, till vilken framställningen skett.

6. Departementschefen

Genom den starka utvecklingen av det internationella handelsutbytet och resandet mellan länderna har trafiken över våra gränser blivit myc- ket intensiv. Då samfärdseln samtidigt ställer stora krav på snabbhet i: kommunikationerna och"frihet från detaljkontroll. ökar svårigheterna att upprätthålla en effektiv gränskontroll. Allt internationellt samarbete som kan underlätta och förbättra gränskontrollen är därför av stort värde, inte minst med hänsyn till intresset av att stävja den internatio- nellt organiserade smugglingen. Betydande resultat har visserligen nåtts bl. a. genom arbetet inom det internationella tullsamarbetsrådet och den nära samverkan som finns med de nordiska grannländerna. Det är emel- ' lertid ett starkt intresse att ett närmare samarbete på området etableras också med länder utanför Norden. Det nu undertecknade avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ligger 1 linje hälmed.

Syftet med avtalet är att de bada staterna genom sina tullmyndigheter skall lämna varandra bistånd för att komma till rätta med överträdelser av tullbestämmelserna. Avtalet berör alla bestämmelser om införsel, ut- förse] och transitering som avser tullar och andra avgifter eller förbud, inskränkningar och kontrollåtgärder beträffande varu- eller valutatrafi- ken. Ansvar för brott mot eller överträdelser av de svenska tullbestäm- melserna ådöms i huvudsak enligt lagen (1960: 418) om straff för varu- smuggling. De_ brott och överträdelser som avses i varusmugglingslagen har nära motsvarigheter 1 tysk rätt. E_nligt avtalet skall vidare ömsesidigt WMS för delgivning av handlingar och indrivning.

Avtalet möjliggör ett effektivare samarbete än som hittills har kunnat förekomma mellan de båda länderna när det gäller utbyte av upplys- ningar om överträdelser av tullagstiftningcn. Det öppnar dessutom möj— lighet för tullmyndigheterna att bistå varandra vid utredningar genom att hålla förhör och tillgripa sådana tvångsmedel som beslag och hus- rannsakan.

En viktig punkt i avtalet reglerar förfarandet när begärda upplys- ningar inte är tillgängliga för tullmyndigheten i den anmodade staten utan behöver anskaffas. Enligt art. 3 (4) i avtalet skall denna således sörja för att de administrativa och rättsliga åtgärder vidtas som behövs för att efterkomma framställningen.

Om den svenska tullmyndigheten inte har de uppgifter som begärs från tysk sida torde myndigheten ofta på ett enkelt sätt, t. ex. genom en mer eller mindre formlös hänvändelse till annan svensk myndighet, kunna inhämta och vidarebefordra uppgifterna. Av vad som tidigare

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 117 21 har anförts framgår att sekretesslagen i och för sig inte torde hindra att svensk myndighet lämnar handlingar eller uppgifter till utländsk myndig- het. En svensk tullmyndighet har dock inte rätt att översända utdrag el- ler uppgifter ur kriminalregistret eller polisregister till utländsk myndig- het. Någon ändring härutinnan är inte avsedd.

Behöver en mer omfattande utredning göras för tysk räkning kommer tullmyndighetens uppgift att likna uppgiften vid en vanlig förundersök- ning om brott som avses i varusmugglingslagen. Vid sådan undersökning kan tullmyndigheten hålla förhör i saken och i viss utsträckning an- vända tvångsmedel. Tullmyndigheten kan besluta om anhållande, rese-

förbud, beslag, husrannsakan, kroppsx 1s1tat1on och kroppsbesiktning lik-

som också ta lös egendom i förvar i avvaktan på domstols beslut om

kvarstad eller skingringsförbud. Sådaha atgärder kan emellertid f.n. ej

användas vid lämnande av bistånd åt utländsk myndighet. Detta sam- manhänger bl. a. med att smugglings- och valutalagstiftningen är territo— riellt bunden och att brott enligt utländska smugglingsbestämmelser eller utländsk valutalagstiftning inte utgör brott som kan föranleda straff en- ligt svenska straffbestämmelser. Något principiellt hinder mot att införa en sådan form av bistånd för dessa fall kan dock enligt min mening inte anses föreligga numera. Jag vill erinra om att lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom gör det möjligt att använda tvångsmedel och sanktioner enligt svensk rätt, även om det utländska brottet är territoriellt bundet. Med hänsyn till att det är en angelägen uppgift att genom ett effektivare internationellt samarbete söka motverka smuggling mellan länderna och likartad brottslighet för- ordar jag att svensk tullmyndighet ges befogenhet att inleda förunder- sökning och tillgripa tvångsmedel för utredning, i den utsträckning det påkallas av det nu träffade avtalet.

Flera av de svenska bestämmelserna om förundersökning förutsätter att någon kan misstänkas för det brott utredningen avser. Självfallet är här fråga om brott enligt svensk rätt. Bakgrunden till dessa bestämmel— ser är att utredningen skall kunna leda fram till åtal och lagföring inför svensk domstol. Under förundersökningeh skall således-utredas vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligger för åtal mot honom. Är inte saken av enkel beskaffenhet skall åklagaren alltid överta ledningen av förundersökningen, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Under utredningens gång skall den miss- tänkte och hans försvarare få tillfälle att ta del av utredningen, begära kompletteringar och i övrigt anföra vad de anser behövligt. Åtal får inte beslutas innan den misstänkte och hans försvarare haft sådan möjlighet.

Också när det gäller tvångsmedlcn förutsätter åtskilliga av bestäm- melserna att misstanke föreligger om det brott utredningen avser. Så är fallet med gripande, anhållande, häktning, reseförbud, kvarstad, sking-

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr ]I7

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 117 '>')

ringsförbud, telefonavlyssning. husrannsakan hos den misstänkte eller där han har gripits eller för eftersökande av den som skall gripas, anhål- las eller häktas, kroppsvisitation av den misstänkte och kroppsbesikt- ning. '

Vissa av de här avsedda bestämmelserna kan knappast ges motsva- rande tillämpning vid utredning som sker beträffande brott mot tysk tull- lag. I avtalet har särskilt föreskrivits att gripande, anhållande och häkt- ning ej kan ske på grund av avtalet. Även om några av bestämmelserna

___—_. e..—___..-

six—'Lllle kunna tillämpas, skulle det uppenbarligen ofta vara svårt för svensk tullmyndighet, åklagare och domstol att bedöma om misstanke om det tyska brottet kan anses vara för handen eller ej, bl. a. därför att den huvudsakliga brottsutredningen kommer att bedrivas av tysk myn- dighet. Den svenska myndigheten skulle ofta inte ha tillräckligt underlag för att bedöma om misstanke föreligger. Därtill kommer att en tillräck— ligt säker bedömning skulle förutsätta en ingående kännedom om tysk rätt.

Bestämmelser som förutsätter att någon kan misstänkas för det brott utredningen avser bör med hänsyn till det sagda inte göras tillämpliga i de nu aktuella fallen. Detta innebär bl. a. att regeln om att åklagaren skall överta ledningen av förundersökningen, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet och saken inte endast är av enkel beskaffenhet, inte blir tillämplig. Däremot 'kan varusmugglingslagens "bestämmelse att ' åklagaren skall överta ledningen, när det finnes påkallat av särskilda skäl, bli tillämplig. Åklagarens medverkan torde emellertid krävas en- dast i sällsynta undantagsfall, t. ex. i några av de fall där en fråga om tvångsmedel kommer under domstols prövning.

Vad svensk tullmyndighet i enlighet med det anförda kan göra när den skall utreda ett brott mot tysk tullag är att hålla förhör, i förekom- mande fall efter hämtning. För förhör kan tullmyndigheten hålla kvar en person i sex timmar om det skulle behövas. Myndigheten kan in- hämta yttrande av sakkunnig. Den kan också begära föreläggande hos rätten att skriftligt bevis skall företes eller föremål tillhandahållas för besiktning. De tvångsmedel tullmyndigheten kan utnyttja är beslag, hus- rannsakan och kroppsvisitation. De svenska tullmyndigheternas befo- genheter motsvaras i stort sett av dem som de tyska myndigheterna kommer att kunna använda för att efterkomma en svensk framställning om bistånd enligt avtalet. Förutom att sådana fall utesluts i vilka det krävs att en misstanke om brott föreligger begränsas de nämnda tvångs- medlens användningsområde vidare av att åtgärderna endast får företas i utredningssyfte. Det följer av ändamålet med art. 3 i avtalet. På grund av brott förverkade föremål kan t. ex. inte tas i beslag enligt avta- let. Inte heller får husrannsakan eller kroppsvisitation ske för att söka efter sådana föremål. '

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 117 23

För att svensk tullmyndighet skall kunna lämna tysk tullmyndighet bistånd enligt nu angivna riktlinjer krävs regler härom i lag. Eftersom det finns anledning att räkna med att överenskommelser av samma slag som avtalet med Förbundsrepubliken Tyskland kan komma att ingå__s med andra länder, torde lagen böra innehålla ett generellt bemyndi-

...-___. . Wm—

gande för Kungl. Maj. t att föreskriva att bistånd genom svensk tullmv_n—

M:s—... .men—mum: magnus. mau-. m:.w- ...—.»—

dighet skall lämnas främmande stat, i den mån det påkallas av över- '

m'l—Tz—c- -—..— ———.—_— :..—==. .-.-.... . . _. ......

enskommelse_ som sverige har ingått med den__ andra staten.

___—__.

Enligt tysk rätt räknas vissa överträdelser av tullbestämmelserna som ordningsöverträdelser. För sådana överträdelser, vilka ej anses som brott, åläggs en bot (Geldbusse) av administrativ myndighet. Den som ålagts sådan bot kan emellertid besvära sig över beslutet hos domstol. En liknande ordning förekommer i en del andra länder. I den euro- peiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättskraft jäm- ställs sådana överträdelser med brott. Om det påkallas av överenskom- melse som här avses bör Kungl. Maj:t få föreskriva att sådana överträ- delser skall jämställas med brott, under förutsättning att den administra- tiva myndighetens avgörande kan överklagas till domstol.

När det gäller bistånd i delgivningsärenden torde Kungl. Maj:t kunna utfärda de föreskrifter som kan behövas.

Utländska fordringar på tull och jämställda avgifter har hittills ej kunnat indrivas här i riket och svenska fordringar på tull och jämställda avgifter torde i regel ej ha kunnat indrivas utomlands. I det hänseendet har förelegat en skillnad i. förhållande till skattefordringar som omfattas av handräckningsavtal med främmande stater. Tidigare när tull och andra avgifter som belöpte på en vara praktiskt taget alltid måste erläg- gas innan varan lämnades ut från tullverket förelåg inte samma behov av indrivningsmöjligheter som när det gällde skatter och många andra allmänna avgifter. Numera kan kredit ofta medges för tull och andra avgifter som belöper på varan. Varan lämnas alltså ut innan avgifterna är betalda. Det finns därför större behov än tidigare av möjligheter att indriva obetald tull och annan avgift för varan. Om den betalningsskyl- (lige befinner sig i annat land än det som äger fordringen krävs bistånd från det andra landets sida. Om Sverige skall lämna sådan handräckning i fall som nu avses bör lagen om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift ändras på det sätt som sagts i avsnittet om avtalets genomförande.

I fråga om den närmare utformningen av lagstiftningen om förunder- sökning och tvångsmedel återkommer jag i specialmotiveringen.

Med hänsyn till vad nu har anförts förordar jag att Sverige ratificerar avtalet med Förbundsrepubliken Tysldand om ömsesidigt bistånd i tull- frågor. Avtalct torde böra tillämpas av Sverige enligt de riktlinjer som angetts här och i avsnittet 5 om avtalets genomförande.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 117 24

7. Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning,

2. lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift.

I fråga om förslaget under 1 har samråd ägt rum med chefen för jus- titiedepartementet.

Förslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

8. Specialmotivering

Lag om utredning angående brott mot utländsk tullagrtijtning 1 &

Som tidigare har framgått kan svenska tullmyndigheter f.n. endast i begränsad utsträckning medverka vid utredning av brott mot utländsk tullagstiftning. Enligt den föreslagna lagen får Kungl. Maj:t föreskriva att bistånd genom svensk tullmyndighet skall lämnas främmande stat för att förhindra, utreda och beivra brott som innefattar överträdelse av den andra statens tullagar. Som anges i art. 2 (2) i avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland avses med svensk tullmyndighet general- tullstyrelsen med underlydande tullmyndigheter. De överträdelser som åsyftas i denna paragraf skall vara straffbelagda i den andra statens tull- lagstiftning. Härmed jämställs enligt 5 & vissa endast i administrativ ordning sanktionerade överträdelser. Det får anses ligga i sakens natur att preskription inte får ha inträtt. Vad som avses med tullag framgår av lagtexten och. överensstämmer med definitionen i art. 2 (l ).

2.5

Utredning om brott mot utländsk tullagstiftning skall efter framställ- ning från den andra staten till den del utredningen kan göras här ombe- sörjas av svensk tullmyndighet. Vid sådan utredning skall enligt denna paragraf bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel rörande brott mot varusmugglingslagen kunna tillämpas. Från denna regel görs dock betydelsefulla undantag. Skälen härför har redovisats i den all- männa motiveringen.

Utredningen skall enligt förslaget bedrivas utan att hänsyn tas till så- dana bestämmelser som förutsätter att någon kan misstänkas för det brott utredningen avser. Bestämmelsen i 13 5 första stycket varusmugg— lingslagen att åklagaren skall överta ledningen av förundersökningen så

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 11.7 25

snart någon skäligen kan misstänkas för brottet och saken inte endast är av enkel beskaffenhet blir inte tillämplig. Däremot är bestämmelsen i samma stycke att åklagaren skall överta ledningen, när det finnes påkal- lat av särskilda skäl, i och för sig tillämplig. Åtgärd som kräver någon grad av misstanke mot någon om brott får ej vidtas. Ingen kan således hållas kvar för fortsatt förhör. (23 kap. 9 5 första stycket andra punkten rättegångsbalken) eller höras som vittne på grund av 23 kap. 13 & rätte- gångsbalken. Bestämmelserna i samma kapitel 18 och 19 %& blir ej till- lämpliga och fråga om förordnande av offentlig försvarare uppkommer inte. Frihetsberövanden i form av gripande, anhållande och häktning är uteslutna och ej heller får reseförbud meddelas eller egendom beläggas med kvarstad eller skingringsförbud.

Med den avsedda tillämpningen av lagen följer att tvångsmedel skall kunna tillgripas endast för att åstadkomma "utredning. Därför krävs ett förbud mot att tvångsmedel används, om syftet är att möjliggöra förver- kande. En föreskrift härom har tagits upp i denna paragraf. I den mån visst tvångsmedel får användas endast under förutsättning att egendom skall påträffas som är förverkad på grund av brott. får tvångsmedlet inte tillgripas. Som exempel på åtgärder som förbjuds härigenom kan nämnas tulltjänstemans m. fl. rätt enligt 15 & första stycket första punk- ten varusnmgglingslagen att beslagta egendom och rätt enligt 18 5 första punkten samma lag att utan förordnande företa husrannsakan.

Med beaktande av de nu nämnda begränsningarna kommer i regel ex- empelvis husrannsakan i syfte att söka efter föremål att kunna ske en- dast om synnerlig anledning förekommer att föremål skall påträffas som har betydelse för utredningen av brottet (jämför 28 kap. l å andra styc- ket rättegångsbalken").

:

H

I flera fall förutsätts enligt svensk lag att visst tvångsmedel får använ- das endast om fängelse kan följa på brottet. Vad särskilt angår beslag uppställs i 27 kap. 2 & rättegångsbalken ett förbud mot att skriftlig handling tas i beslag om dess innehåll kan antas vara sådant att befatt- ningshavare eller annan som avses i 36 kap. 5 % rättegångsbalken inte får höras som vittne om innehållet. Detta förbud genombryts dock när fråga är om andra än försvarare, såvida det för brottet är föreskrivet fängelse i minst två år. För beslag enligt 27 kap. 3 9; rättegångsbalken förutsätts bl. a. att för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller där- över. För alla de nu nämnda fallen lämnas i första stycket en förvand— lingsregel. Enligt denna får tvångsmedel som är tillåtet under förutsätt- ning att fängelse kan följa på det brott utredningen avser eller under förutsättning att fängelse i minst viss tid är föreskrivet för brottet, an-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1.973: 117 26

vändas även vid förundersökning enligt denna lag, om enligt den andra statens lag frihetsstraff kan följa på brottet eller frihetsstraff i minst samma tid är föreskrivet för brottet.

Regeln i 2 5 om att bestämmelse som förutsätter att någon kan miss- tänkas för det brott utredningen avser inte får tillämpas utesluter bl.a. tillämpning av 27 kap. 2 & andra punkten rättegångsbalken. En bestäm- melse som motsvarar denna punkt har därför ansetts böra införas i la- gen. Endast när fråga är om brott för vilket är föreskrivet frihetsstraff i lägst två år, får beslag alltså läggas på skriftligt meddelande mellan dem som står varandra nära på något av de sätt som anges i 36 kap. 3 & rät— tegångsbalken.

Av 27 kap. 7 & rättegångsbalken framgår att då rätten förordnat om beslag eller fastställt verkställt beslag rätten skall. sätta ut den tid, inom vilken åtal skall väckas. I annat fall skall åtal väckas inom en månad från det beslaget verkställdes. Med hänsyn till att ansvarsfrågan ej kom- mer att prövas av svensk domstol lämnas i andra stycket föreskrift om att sådan tid i stället skall avse tid under vilken beslaget får bestå. Domstol kan efter särskild prövning medge förlängning.

45

Vid tillämpningen av reglerna i rättegångsbalken om laga domstol i brottmål är det oftast av betydelse att fastställa var ett brott har begåtts eller vilken anknytning den som är misstänkt har till viss ort. Motsva- rande gäller i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel. En särskild forumregel behövs därför. Det synes därvid lämpligast att välja rätten i den ort där utredningen påbör— jas. dvs. där den tullmyndighet finns som påbörjar utredningen. Att tull— myndighet på annan ort mottagit framställning om bistånd och sedan vi- darebefordrat densamma saknar således betydelse. Något större behov av alternativa forumregler kan ej anses föreligga. Snarast får det anses vara av vikt att under förundersökningen samtliga frågor, som kan komma att behandlas av rätten, prövas av samma domstol.

55%

Som tidigare har berörts i den allmänna motiveringen kan i ett antal länder administrativ myndighet ålägga påföljd i form av utgivande av visst belopp för en mängd överträdelser av ordningskaraktär. Sådana överträdelser får enligt förevarande paragraf jämställas med brott mot tullagstiftning, förutsatt att den administrativa myndighetens beslut kan överklagas hos domstol. I sådana fall kan dock i enlighet med vad som sagts under 3 5 inte användas tvångsmedel, som i det särskilda fallet kräver att frihetsstraff skall kunna följa på överträdelsen.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 117 27

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1. lag om utredning angående brott mot utländsk tullagstiftning

2. lag om ändring i lagen (1969: 200) om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 117

Avtal mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesi- digt bistånd i tullfrågor

Konungariket Sverige och Förbundsrepubli- ken Tyskland har, föranledda av önskan att reglera det ömsesidiga biståndet i tullfrågor, överenskommit om följande.

Artikel ]. Til/älnpningmmråde

De avtalsslutande staterna lämnar genom sina tullmyndigheter varandra bistånd en— ligt detta avtals bestämmelser:

a) för att förhindra, utreda och beivra överträdelser av tullagarna,

b) för att delge tullsedlar, förelägganden samt andra beslut och handlingar, som tull- myndigheterna utfärdar vid tillämpning av tullag, främst angående tullar eller andra införsel- och utförselavgifter eller bötes- straff och särskilda, i administrativ ordning ålagda avgifter.

Artikel 2

Definitioner

(1) Med ”tullag" förstås i detta avtal de bestämmelser i lag eller annan författning om införsel, utförsel och transitering som avser tullar eller andra avgifter eller för- bud, inskränkningar och kontrollåtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken. Hit räknas i Förbundsrepubliken Tyskland även marknadsregleringens bestämmelser på jord- bruksområdet rörande införselavgifter och exportrestitutioner.

(Zl Med ”tullmyndighet” förstås i detta avtal. i Förbundsrepubliken Tyskland för— bundstullförvaltningen samt i Konungariket Sverige generaltullstyrelsen mcd underly- dande tullmyndigheter.

Bilaga ]

Vertrag zwischen der Bundesrepublik Deutschland und dem Königreich Schwe- den iiber gegenseitige Unterstiit'zung in Zollangelegenheiten

Die Bundesrepublik Deutschland und das Königreich Schweden in dem Wunsch, die gegenseitige Unterstiitzung in Zollangelegen- heiten zu regeln, sind wie folgt iibcreinge- kommen:

Artikel 1. A n wendungsbereich

Die Vertragstaaten leisten sich gegenseitig iiber ihre Zollverwaltungen nach den Be- stimmungen dieses Vertrages Unterst'tit- zung:

a) um Zuwiderhandlungen gegen die Zollgesetze zu verhindern, zu ermitteln und zu verfolgen,

b) um Bescheidc, Beschlässe, Verfägun- gen und andere Schriftstiickc zuzustellen, die Zollbehörden bei der Durchfährung der Zollgesetze insbesondere iibcr Zölle oder andere Ein- und Ausgangsabgaben oder äber Geldstrafen und GeldbuBen erlassen.

Artikel 2 Bagriffsbeslinmzungen

(1) ”Zollgesetze" im Sinne dieses Ver- trages sind die Reehts- und Verwaltungs- vorsehriften iiber die Ein-, Aus- und Durch- fuhr, die sich auf Zölle oder sonstige Abga- ben oder auf Verbote, Beschränkungen und Kontrollen des Waren- oder Devi- scnverkehrs beziehen. Hierzu gehören in der Bundesrepublik Deutschland auch die Vor- schriften der landwirtschaftlichen Marktor- ganisationen iiber Abschöpfungen und Er- stattungen bei der Ein- oder Ausfuhr.

(2) ,,Zollverwaltung" im Sinne dieses Vertrages ist in der Bundesrepublik Deutsch- land die nggcsgåjjvergaltung und im Kö— nigreich ehwe en ie Generalzolldirektion und die ihr untcrstellten Zollbehörden.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 117

Artikel 3

Biståndets omfattning vid överträdelser

(1) Bistånd skall lämnas i alla mål och ärenden med anledning av överträdelser av tullagarna i den mån tullmyndigheterna i den anmodande staten är behöriga att före- taga utredning i målen eller ärendena.

(2) I mål och ärenden med anledning av överträdelser av valutabestämmelser lämnas bistånd dock endast om sådana gärningar är straffbara enligt den anmodade statens lag.

(3) På framställning lämnar de avtalsslu- tande staternas tullmyndigheter, genom att översända rapporter. protokoll eller andra handlingar i bestyrkta kopior, varandra alla tillgängliga upplysningar om förberedda el- ler begångna gärningar som strider mot cl- ier kan antas strida mot den andra avtals- slutande statens tullag.

(4) Tullmyndigheten i den anmodade sta- ten skall sörja för att de administrativa och rättsliga åtgärder företas som behövs för att cfterkomma framställningen. Tullmyn- digheten i den anmodade staten meddelar tullmyndigheten i den anmodande staten re- sultatet av utredningen.

(5) Gripande, anhållande samt häktning kan ej ske på grund av detta avtal.

(6) Framställning om bistånd får ej gö- ras, om den anmodande staten i det om- vända fallet inte skulle vara i stånd att läm- na det begärda biståndet.

Artikel 4

Undantag från skyldigheten att lämna bi- stånd '

Bistånd kan vägras om den anmodade staten finner att biståndets lämnande kan kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprincipcr (ordre public) eller andra vä— sentliga intressen.

4. Riksdagen 1973. ] saml. Nr 117

Artikel 3

Umfang der Unterstiitzung bei Zuwider- handlungcn

(1) Unterstötzung ist zu leisten in allen Verfahren wegen Zuwiderhandlungen gegen die Zollgesetze, soweit im ersuchenden Staat fiir die Ermittlungen in diesen Verfahren die Zollbehörden zuständig sind.

(2) In Verfahren wegen Zuwiderhand- lungen gegen Vorschriften iiber den Devi- senverkehr wird Unterstiitzung jedoch nur geleistet, wenn solche Handlungen nach den Rcchtsvorschriften des ersuchten Staates geahndet werden.

(3) Die Zollverwaltungen der Vertrag- staaten erteilen sich auf Ersuchen gegen- seitig durch Ubersenden von Berichten, Nie- derschriften oder beglaubigten Kopien von Schriftstiickcn alle ihnen zur Verfiigung stehenden Auskiinfte iiber geplante oder be- gangene Handlungen, die gegen die Zollge- setze des anderen Vertragstaates verstoBen oder zu verstoBen scheinen.

(4) Die Zollverwaltung des ersuchten Vertragstaates hat die zur Durchfiihrung der Ersuchen erforderlichen behördlichen oder gerichtlichen MaBnahmen herbeizu- fiihren. Sie teilt das Ergebnis der Ermitt- lungen der ersuchenden Zollverwaltung mit.

(5) Verhaftungen können auf Grund des Vertrages nicht vorgenommen werden; das gilt auch fiir vorläufige Festnahmen, die eine Verhaftung zum Ziele haben.

(6) Ein Ersuchen um Unterstiitzung clarf nicht gestellt werden, wenn der ersuchende Staat im umgekchrten Falle nicht in der Lage wäre, die begchrte Unterstiitzung zu leisten.

Artikel 4

A usnahmen von der Verpflichttmg zur Un- terstiitzung

Unterstiitzung kann verweigert werden, wenn der ersuchte Staat der Ansicht ist, dass die Erledigung des Ersuchcns geeignet ist, die Souveränität, die Sicherheit, die öf- fentliche Ordnung (ordre public) oder ande- re wcsentliche lnteressen seines Landes zu bceinträchtigen.

• Sida 30
•  Original

' Prop. 1973: 117

Artikel 5

Utstrt'ickt bistånd vid bekämpning av han- deln med narkotika och psykotropa ämnen

(1) De avtalsslutande staternas tullmyn- digheter meddelar varandra även utan be- gäran ofördröjligen alla iakttagelser och misstänkta omständigheter i sådana fall

a) då medborgare i den andra avtalsslu— tande staten eller personer, som bor i den andra avtalsslutande staten, förbereder eller begår gärningar, som innebär eller kan be- faras innebära brott enligt lagstiftningen i någon av de avtalsslutande staterna som av- ser förhindrande, utredning och beivrande av handel med narkotika och psykotropa ämnen;

b) då andra än under a) angivna perso- ner förbereder eller begår gärningar, som innebär eller kan befaras innebära brott en- ligt den andra avtalsslutande statens lagstift- ning som avser förhindrande, utredning och beivrande av handel med narkotika och psykotropa ämnen;

c) då i den andra avtalsslutande staten registrerade transportmedel till lands, till sjöss eller i luften används eller kan befa- ras bli använda vid handel med narkotika och psykotropa ämnen;

(1) då andra än under c) angivna trans- portmedel används vid förberedda eller be- gångna gärningar, som innebär eller kan befaras innebära brott enligt den andra av- talsslutande statens lagstiftning som avser förhindrande, utredning och beivrande av handel med narkotika och psykotropa äm— nen.

(2) De avtalsslutande staternas tullmyn- digheter meddelar varandra utan begäran alla upplysningar om de smugglingsmeto— der och -förfaranden, som används vid han- del med narkotika och psykotropa ämnen, samt om erfarenheter av nya kontrollme- toder.

(3) De upplysningar och andra medde- landen samt de handlingar, som erhållits enligt (1) och (2), får vidarebefordras till andra myndigheter som har befattning med bekämpandet av handel med narkotika och psykotropa ämnen samt av narkomani.

Artikel 5

Weitergehende Unterstiitztmg bei der Be- kämpfung des Handels mit Suclttstoffen und psychotropen Stoffen

(1) Die Zollverwaltungen der Vertrag- staatcn tcilen einander auch unaufgefordert und unverziiglich alle Wahrnehmungen und Verdachtsmomcntc mit,

a) wenn Staalsangehörige des anderen Vertragstaates odcr Personen, die im an- deren Vertragstaat wohnen, an geplanten oder begangenen Handlungen bcteiligt sind, die gegen die Rcchtsvorschriften eines der Vertragstaaten zur Verhindcrung, Ermitt— lung und Verfolgung des Handels mit Suehtstoffen und psychotropen Stoffen ver- stoBen oder verstoBen könnten;

b) wenn andere als die in Buchstabe a) genannten Personen an geplanten oder be— gangenen Handlungen bcteiligt sind, die ge— gen die Rcchtsvorschriften des anderen Ver- tragstaates zur Vcrhinderung, Ermittlung und Verfolgung des Handels mit Suchtstof— fen und psychotropen Stoffen verstoBen oder verstoBen könnten;

c) wenn im anderen Vertragstaat zugelas- sene Land-, Wasser- und Luftfahrzeuge zum Handel mit Suchtstoffen und psycho- tropen Stoffen benutzt werden oder be nutzt werden können;

d) wenn andere als die unter Buchstabc c) bezeichneten Fahrzeuge zu geplanten oder begangenen Handlungen benutzt wer- den. die gegen die Rcchtsvorschriften des anderen Vertragstaates zur Verhinderung, Ermittlung und Verfolgung des Handels mit Suchtstoffen und psychotropen Stoffen verstoBen oder verstoBen könnten.

('2) Die Zollverwaltungen der Vertrag- staaten erteilen sich gegenseitig unaufgefor— dert alle Auskiinfte iibcr die beim Handel mit Suchtstoffen und psychotropen Stoffen angewandten Schmuggelmethoden und -vcr- fahrcn sowic ijber Erfolge neuer Kontroll- methoden.

(3) Die nach den Absätzen ]. und 2 er- haltenen Auskiinfte, Mitteilungen und Schriftstiicke diirfen an andere mit dcr Be- kämpfung des Handels mit Suchtstoffen und psychotropen Stoffen sowic der Rausch— giftsucht befaBtc Verwaltungen wciterge— gebcn werden.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 117

Artikel 6

Sekretess

Förfrågningar, upplysningar, underrättel- ser och utlåtanden samt andra meddelan- den, som endera avtalsslutande staten mot- tager enligt detta avtal, är underkastade sekretess i enlighet med den mottagande statens lag.

Artikel 7

Biståndsfrantställnings form och innehåll

(fl.) Framställning om bistånd skall göras skriftligen. De handlingar, som behÖVS för att framställningen skall kunna efterkom— mus, såsom i förekommande fall behörig myndighets föreläggande eller beslut, skall bifogas i utskrift eller bestyrkt fotokopia el— ler bestyrkt avskrift.

(2) De i framställningen eller enligt (1) bifogade handlingarna skall innehålla upp- gift om:

1. den myndighet från vilken framställ- ningen utgår,

2. ärendets art,

3. föremålet och grunden för framställ- ningen,

4. namn och adress på de personer som saken gäller, .

5. kortfattad redogörelse för saken jäm- te rättslig bedömning.

(3) 1 brådskande fall kan framställning först göras per telefon eller eljest muntligt. Muntlig framställning skall omgående be- kräftas skriftligen.

Artikel 8

Förbindelseväg och behörighet

(l) Skriftväxling sker direkt mellan tull- myndigheterna. Närmare bestämmelser här— om fastställs av de avtalsslutande staternas högsta tullmyndigheter.

(2) Är den myndighet till vilken fram- ställning riktats ej behörig skall den vidare- befordra framställningen till behörig myn- dighet och därom underrätta den myndig- het, från vilken framställningen utgått.

Artikel 6

Pflicht zur Geheim/mlttmg

Anfragen, Auskiinfte, Anzeigen und Gutachten sowie sonstige Mitteilungen, die nach diesem Vertrag einem Vertragstaat zugehen, unterliegcn der Geheimhaltungs- pflicht nach den gesetzlichen Vorschrifter dieses Vertragstaates.

Artikel 7

Form und Inhalt der Unterstiitzungser- suchen

(1) Das Ersuchen ist schriftlich zu stellen. Die zu seiner Durchfiihrung erforderlichen Schriftstiicke einschlieBlich etwaiger ihm zugrunde liegender Verfiigungen oder Ent- scheidungen der zuständigen Behörde sind in Urschrift, Ausfertigung, beglaubigtcr Ablichtung oder beglaubigtcr Abschrift bci- zufiigen.

(2) Das Ersuchen oder die ihm nach Absatz 1 beizufiigenden Schriftstiicke sollen folgende Angaben enthalten:

1. die Behörde, von der das Ersuchen ausgeht,

2. die Art des Verfahrens,

3. den Gegenstand und den Grund des Ersuchens, .

4. Namen und Anschrift der am Ver- fahren Beteiligten,

5. eine kurze ,Sachverhaltsdarstellung mit rechtlicher Wördigung.

(3) In dringenden Fällcn können Er- suchen zunächst auch miindlich oder fern- miindlich gestellt werden. In einem solchen Fall bedarf es einer umgehenden Nachsen- dung des schriftlichen Ersuchens.

Artikel 8

Gcschäftsweg und Z uständigkeit

(1) Der Schriftverkehr findet unmittelbar zwischen den Zollverwaltungen statt. Die obersten Zollbehörden der Vertragstaaten bestimmen die Einzelheiten.

(2) Ist die ersuchte Behörde fiir die Er- ledigung des Ersuchens nicht zuständig, so hat sie das Ersuchen an die zuständige Behörde weiterzuleiten und davon die er- suchende Behörde zu benachrichtigen.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 117

Artikel 9

Handläggning av framställning

(l) Framställning skall handläggas enligt den anmodade statens lag. Den myndighet till vilken framställningen riktats skall sörja för att de administrativa och rättsliga åtgär- der företas som behövs för att efterkomma framställningen. Begäran av den myndighet från vilken framställningen utgår att saken skall handläggas på visst sätt eller att fö- reträdare för myndigheten skall tillåtas när- vara vid handläggning kan bifallas i den mån den anmodade statens lag ej förbju— der det.

(2) Den myndighet från vilken framställ- ningen utgår skall om den begär det under- rättas om när och var den handläggning framställningen föranleder kommer att ske.

(3) 1 den mån framställning ej kan ef— terkommas, skall den myndighet från vil- ken framställningcn utgått ofördröjligen un- derrättas. Därvid skall anges skälen till att framställningen ej kan efterkommas samt de omständigheter, som i övrigt kan vara av betydelse för sakens vidare behandling.

Artikel 10

Akter och andra handlingar

(1) Begäran att akter och andra hand- lingar skall översändas i original skall fram- ställas endast då det ej är tillräckligt att upplysningar lämnas eller avskrifter (foto- kopior) översändes.

(2) Akter och andra originalhandlingar skall snarast möjligt återsändas till den myndighet till vilken framställningen riktats; den rätt som den anmodade staten eller tredje man kan ha till akterna och hand— lingarna rubbas ej.

Artikel 11

Kostnader

Med undantag för vad som utgått i er- sättning till sakkunniga, översättare och tol- kar svarar icke den anmodande staten för avgifter och kostnader, som uppstår vid handläggning av framställning.

Artikel 9

Erledigung der Ersuchen

(l) Bei der Erledigung der Ersuchen sind die Rcchtsvorschriften des ersuchten Staates anzuwenden; die ersuchte Behörde hat die zur Durchfiihrung der Ersuchen erforder- lichen behördlichen oder gerichtlichen MaBnahmen herbeizufiihren. Dem Antrag der ersuchenden Behörde, in bestimmter Weise zu verfahren oder die Anwesenheit ihrcs Vertreters bei der vorzunehmenden Handlung zu gestatten, kann stattgegeben werden, sofern die Rcchtsvorschriften des ersuchten Staates dies nicht verbicten.

(2) Die ersuchende Behörde ist auf ihr Verlangen von der Zeit und dem Ort der auf das Ersuchen vorzunehmenden Hand- lung zu benachrichtigen.

("3") Soweit dem Ersuchen nicht ent- sprochen werden kann, ist die ersuchende Behörde hiervon unter Angabe der Grände und der sonst bekanntgcwordenen Um- stände, die fiir die Weiterfiihrung der Sache von Bedeutung sein könnten, unverziiglich zu benachrichtigen.

Artikel 10

Akten und sonstige Schrifts'tiicke

(1) Die Ubersendung von Akten und son- stigen Schriftstiicken in Urschrift soll nur vcrlangt werden, wenn die Erteilung einer Auskunft oder die Ubersendung von Ab- schriften (Ablichtungen) nicht ausreicht.

(2) Ubersandte Akten und sonstige Sehriftstiicke in "Urschrift sind der ersuchten Behörde sobald wie möglich zur'tickzugeben; daran bestehende Rechte des ersuchten Staates oder dritter Personen bleiben unbe- riihrt.

Artikel 11

Kosten

Gebiihren und Auslagen, die bei der Er- ledigung von Unterstiitzungsersuchen ent- stehen, werden nicht erstattet', ausgenom— men sind die an Sachverständige, Uberset- zer und Dolmetscher gezahlten Entschädi- gungen.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 117

Artikel 12

Bistånd i delgivningsärenden

(1) På framställning av tullmyndighet i den ena avtalsslutande staten skall tullmyn- dighet i den andra avtalsslutande staten, med tillämpning av där gällande lag, delge eller genom behörig myndighet låta delge tullsedlar, förelägganden samt andra beslut och handlingar, som förvaltningsmyndighet utfärdar eller avlåter vid tillämpning av tullag.

(2) Utan hinder av bestämmelsen i arti- kel 7 under (2) behöver framställning av saken ej lämnas när delgivning begäres.

(3) Bevis om delgivning skall lämnas me- delst ett av mottagaren undertecknat och daterat erkännande av mottagandet eller ett intyg av den myndighet till vilken framställ- ningen riktats om tid och sätt för delgiv- ningen.

Artikel 13

Bistånd i handräckningsärenden

Bistånd lämnas även i form av handräck- ' ning för indrivning av fordringar. som upp- stått vid tillämpning av tullag. Härvid till- lämpas artiklarna X och XI i avtal den 14 maj 1935 mellan Konungariket Sverige och Tyska riket angående handräckning i be- skattningsårenden eller de bestämmelser, som kan komma att ersätta dessa artiklar.

Artikel 14 Tillätnpningsföreskrifter

Behöriga myndigheter i de avtalsslutande staterna, utfärdar erforderliga tillämpnings- föreskrifter till detta avtal i samförstånd.

Artikel 15 G il tighetsområde

Detta avtal gäller även för Land Berlin om Förbundsrepubliken Tysklands regering ej inom tre månader från avtalets ikraft-

Artikel 12

Unterstiitznng in Zttstelhutgsverfahren

(1) Auf Ersuchen der Zollverwaltung eines Vertragstaates stellt die Zollverwaltung des anderen Vertragstaates den Betroffenen unter Beachtung der in ihrem Staat gelten- den Bestimmungcn alle die Anwendung der Zollgesetze betreffenden Bescheide, Be— schliisse, Verfiigungen und andere Schrift- stiicke der Verwaltungsbehörde zu oder läBt sie durch die zuständigen Behörden zustel- len.

(2) in einem Zustellungsersuchen ist ab- weichend von Artikel 7 Absatz 2 keine Sachverhaltsdarstellung erforderlich.

(3) Die Zustellung eines Schriftstiickes wird durch eine mit der Angabe des Zu- stellungstagcs versehene Empfangsbestäti- gung des Empfängers oder durch eine Be- scheinigung der ersuchten Behörde iiber die Form und die Zeit der Zustellung nachge- wiesen.

Artikel 13

Unterstiitzung in Vollstrecknngsverfahren

Unterstätzung wird auch durch Voll- streckung von Fordcrungen in Durchfiih- rung der Zollgesetze geleistet. Hierfiir finden die Artikel X und XI des Vertrages vom 14. Mai 1935 zwischen dem Deutschen Reich und dem Königreich Schweden iiber Amts- und Rechtshilfc in Steuersachen oder die an deren Stelle tretenden Regelungen Anwen- dung.

Artikel 14

Dnrchfit'hrung des Vertrages

Die zuständigen Behörden der Vertrag- staaten erlassen die zur Anwendung dieses Vertrages erforderlichen Durchfiihrungsbe- stimmungen im gegenseitigen Einverneh-

. men.

Artikel 15

G eltn ngsbereich

Dieser Vertrag gilt auch fiir das Land Berlin, sofern nicht die Regierung der Bun- desrepublik Deutschland der Regierung des

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 117

trädande avger en förklaring av motsatt innehåll till Konungariket Sveriges regering.

Artikel 16 Ratifikation, ikraftträdande och uppsägning

(1) Detta avtal skall ratificeras och rati- fikationsinstrumenten skall utväxlas snarast möjligt i Bonn.

(2) Detta avtal träder i kraft en månad efter det ratifikationsinstrumenten utväxlats.

(3) Detta avtal kan uppsägas senast den 30 juni under ett kalenderår och upphör i så fall att gälla med samma kalenderårs ut-

gång.

SOM SKEDDE i Stockholm den 18 de— cember 1972 i två exemplar, vart och ett på svenska och tyska språken, vilka båda texter har lika vitsord.

För Konungariket Sverige

Königreichs Schweden innerhalb von drei Monaten nach Inkrafttreten des Vertrages eine gegenteilige Erklärung abgibt.

Artikel 16

Ratifikation, Inkrafttreten und Kiindigung

(1) Dieser Vertrag bedarf der Ratifika- tion; die Ratifikationsurkundcn sollen so- bald wie möglich in Bonn ausgetauscht wer- den.

(2) Dieser Vertrag tritt einen Monat nach Austausch der Ratifikationsurkundcn in Kraft.

(S') Dieser Vertrag kann unter Einhal- tung einer Frist von mindestens sechs Mo- naten zum Ende eines Kalenderjahres ge- kiindigt werden; in diesem Fall tritt der Vertrag mit Ablauf dieses Kalenderjahres auBer Kraft.

GESCHEHEN zu Stockholm am 18 De- zember 1972 in zwei Urschriften, jede in deutscher und in schwedischer Sprache, wobei jeder Wortlaut gleichermaBen ver- bindlich ist.

' Ftir das Königreich Schweden

Sverker Åström

För Förbundsrepubliken Tyskland Fiir die Bundesrepublik Deutschland

Dietrich S toecker

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 117 35