Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vissa riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riktlinjerna innebär bl. a. att samhällets insatser inriktas på att göra det möjligt för alla att utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. I propositionen anges vidare 24 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism. För att samordna de statliga insatserna vad gäller sådana områden och anläggningar före- slås att en särskild beredning bildas. Beredningen skall bl.a. bedöma frågor om statligt stöd till utbyggnad av anläggningar för rekreations- livet.

l Riksdagen 1975. 1 rum!. Nr 46

Prop. 1975: 46

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975: 46

2. Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson. Leijon

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1969 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet samma dag sakkunniga1 med uppdrag att verkställa utredning rörande planering av turistanlägg- ningar och friluftsområden m.m. De sakkunniga antog benämningen kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden.

Kommittén har under sitt arbete avgett delbetänkandena (Ds Jo 1971: 2) Vindelälvsområdet _ Utgångsläge samt förslag till första åt- gärder, (Ds Jo 1971: 5) Åre — Utvecklingsplan för ett svenskt rekrea- tionsområde, (Ds Jo 1971: 7) Statligt stöd till rekreationsanläggningar, (Ds Jo 1972: 4) Vindelälvsområdet -— Förslag till utvecklingsprogram för rekreationslivet och (Ds Jo 1973: 8) Huvudmannaskapet för vand- ringsleder i fjällvärlden samt rapporten (Ds Jo 1972: 1) Semester och längre ledighet.

Kommittén avlämnade i december 1973 sitt slutbetänkande (SOU 1973: 52) Turism och rekreation i Sverige. Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, social- styrelsen, statens järnvägar (SJ), statens vägverk. luftfartsverket, kam- markollegiet, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårds-

1 Ledamoten av riksdagen Arne Pettersson, tillika ordförande, intemationelle sekreteraren Bernt Carlsson, utredningssekreteraren Sven Dahlin (t.o.m. den 18 juni 1971), ledamoten av riksdagen Thorbjörn Fälldin (t.o.m. den 12 november 1970), redaktören Göran Holmberg, kanslirådet Ulf Lönnqvist,departementssekre. teraren Jan Palm (fr.o.m. den 1 november 1972) och byråchefen Hans Åkerlund-

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975: 46 3

verk, kommerskollegium, konsumentverkct, arbetsmarknadsstyrelsen, sta- tens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk. domänverket. samtliga länsstyrelser, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO), Svenska arbetsgivareförcningen (SAF). Kooperativa för- bundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska samernas riks- förbund, Svenska turisttrafikförbundet, Svenska turistföreningen, Folk- rörelsernas rese- och semesterorganisation (RESO), Scandinavian Air- lines System och Linjeflyg (SAS/LIN). Svenska resebyråförcningen. Sveriges industriförbund, Sveriges riksidrottsförbund. Sveriges fritids- fiskares riksförbund, Skid- och friluftsfrämjandet, Cykel- och moped— främjandet, Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Sveriges Hotell- och restaurangförbund, Sveriges Campingvärdars riksförbund, Riksorga- nisationcrnas campingkommitté, Svenska Turisthotellens riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Motormännens riksförbund, Motorförarnas Helnyktcrhetsförbund, Sveriges Museimannaförbund. Svenska natur- skyddsföreningen, Älvdalens turistförening och Sveriges turistchefer. Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i Stock- holm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Visby, Gävle och Luleå. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner och turisttrafik- förbund.

I det följande behandlas de delar av kommitténs slutbetänkande som rör bl.a. utveckling av områden och anläggningar för rekreation och turism i Sverige. I en särskild proposition senare denna dag kommer chefen för handelsdepartementet att behandla de avsnitt av kommitténs förslag som gäller åtgärder för att främja marknadsföring av turism i Sverige.

med åtföljande förbättring av driftsresultate't.

2.1.3. Samhällets stöd till rekreation och turism

Kommittén framhåller att samhället lämnar 'ett avsevärt ekonomiskt bidrag till utvecklingen av områden och-anläggningen för turism och rekreation. Under tioårsperioden 1959—4—1969 lämnades 176 m-ilj.kr. i statligt stöd till olika'rekreationsanläggningar pch-rekreationsområden. . _. Den största delen av denna summa .eller ca 60 milj.. kr. utgjordes. av beredskapsarbeten. Efter..'år'1969 har'de't statliga'stödetökat kraftigt. För budgetåret 1969/70 'har-kommittiémberäk-nat de-t-direkta stödet till - . ca 48 milj. kr. Indirekt stöder staten; turism .och rekreationrmed betyd-. . ligt större belopp bl. a'i-genom investeringar i .trafikanläggningar, trafik- medel, bidrag till kulturåktiviteter "m. 111.

Även större delen av landstingens satsningar är indirekta och sker bl. a. genom utbyggnad .av trafik-'.' ”och vårdanläggningar, Landstingen-,är ; också huvudmän för de regionala turistorganisationerna som år 1970 _- fick sammanlagt 3, 2 milj. kr. i landstingsmede'lf

Kommunerna är den klart dominerande ekonomiska intressenten inom fritids- och rekreationssektorn vad gäller uppförande och drift av . olika anläggningar och aktiviteter. Under perioden 1960—1970 har de.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975: 46 - - 7

kommunala utgifterna för anläggande och drift av rekreationsanlägg- ningar ökat från ca 60 milj. kr. per år till ca 1 miljard kr. per år. Drifts- kostnaderna har under senare år tagit en allt större andel av detta be- lopp och har från början av 1970-talet utgjort över hälften av det totala beloppet.

2.1.4 Nuvarande organisation för främjande av rekreation och turism

Behandlingen av frågor med anknytning till turism" har enligt kommit- tén vuxit fram gradvis inom olika Områden av den statliga förvaltningen. Denna utveckling har ytterligare förstärkts i och med att samhället engagerat sig hårdare inom. många områden som berör turismen såsom. samhällsplanering, miljövård" bch'sociala frågor. Den statliga sektorn är synnerligen omfattande och inbegriper bl. a. flera större företag. _

Kommittén konstaterar att den statliga handläggningen av turistfrå— gor åvilar olika organ. ' '

Frågor med anknytning till turism och rekreation handläggs sålunda av bl. a. naturvårdsverket, 'arbetsmarknadsstyrelsen. statens planverk, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen och kommerskollegium. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de uppgifter som ligger på naturvårds- verket. ' ' ' ' ' '

Naturvårdsverket är central förvaltningsmyndighet för bl. a. ärenden om naturvård samt om rörligt friluftsliv, jakt och viltvård. Till natur- vårdsverket har knutits en särskild delegation med representanter för organisationer och kommuner som bedömer ansökningar om anslag till anläggningar för idrott och friluftsliv. Det gäller statsbidrag till bl. a. motionsanläggningar, raststugör, fjällstugor, "semesterbyar, campingplat- ser, bassängbad och småbåtshamnar.'Av'stort "intresse för rekreations- livet är också naturvårdsverkets arbete med att Säkerställa markområden för bl. a. rekreationsändamål. Även kommunerna gör här" stora insatser ofta med statsbidrag till förvärv av" områden.

Kommunernas organisation när det gäller turism och rekreation upp- visar inget enhetligt mönster. 'Bak'grunden'till detta är 'att kommunernas verksamhet inom fritidssektorn är helt oreglerad. Detta betyder att varje kommun själv bestämmer verksamhetens omfattning och" inriktning. 'I många kommuner är den kommunala fritids- och turistverksamheten förhållandevis ny och har därför inte funnit sin slutliga form. " '

Landstingen har i allmänhet ingen organiserad verksamhet för infor- mation och marknadsföring av länet som turist- och rekreationsmål. An'— svaret för sådan verksamhet har överlåtits på regionala turisttrafikfö'r- bund. ' ' "

Den centrala organisationen för marknadsföring" av svensk" t'ufism är ' Svenska Turisttrafikförbundet. Förbundets verksamhet behandlas närma- ' re i den särskilda proposition angående inrättande och finansiering av Sveriges turistråd som chefen för handelsdepartementet senare denna dag kommer att anmäla.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975: 46 8

2.2 Kommitténs överväganden och förslag

2.2.1 Samhällets rekreations— och turistpolitik Befolkningsutvecklingen, urbaniseringen, arbetstidsförkortningen och ett med det övriga Europa alltmer integrerat samhälls- och kulturliv är enligt kommittén faktorer som kommer att påverka utformningen av det framtida rekreationslivet. En avgörande faktor för hur rekreations- och semestermönstret kommer att utvecklas blir den ökade fritiden. På sikt, menar kommittén, måste man räkna med längre ledighet dels i form av flera semesterveckor och kortare arbetsveckor, dels i form av sänkt pensionsålder. Utöver den ökade fritiden finns även andra fakto- rer som kommer att påverka fritidsmönstret. Blanddessa märks befolk- ningsutvecklingen, omflyttningen från glesbygd till tätorter och för- skjutningen i yrkesstrukturen mot alltmer stillasittande arbeten. En fak- tor av särskilt intresse är enligt kommittén inkomstutveeklingen. En ökad inkomst leder till en ännu kraftigare ökning av utgifterna för rekreation och fritid sedan de viktigaste utgifterna för livsmedel, bostad, kläder, utbildning samt resor till och från arbetet blivit täckta. Låginkomstutredningen konstaterade att stora grupper i samhället fortfarande inte når upp till en sådan inkomstnivå att inkomsterna kan disponeras till annat än nödvändiga levnadsomkostnader. Denna om- ständighet återspeglas även i den av kommittén företagna intervjuun- dersökningen. 13 % av de tillfrågade hushållen lämnade inte bostaden under semestern trots att de hade en längre ledighet. En stor del av dessa uppgav ekonomiska orsaker till detta.

Kommittén framhåller att utjämningen av inkomstnivån genom om- fördelning är en viktig förutsättning för att stora grupper verkligen skall kunna utnyttja sin längre ledighet till rekreationsresor. Kommit- téns material pekar på att det oftast är de grupper som bäst behöver rekreation och avkoppling som saknar möjlighet att resa på semester. Detta tycks särskilt gälla flerbarnsfamiljer, lågavlönade inom industri och serviceyrken i större tätortsregioner, ensamstående med barn samt vissa grupper av äldre. Den ökning i resandevolymen som noterats un- der senare år är fortfarande koncentrerad till en begränsad del av den totala befolkningen.

Mot bakgrund av gjorda inventeringar och observationer beträffande svenskarnas rekreationsvanor konstaterar kommittén att det finns vissa avgörande utvecklingstendenser i det nuvarande rekreationsmönstret. Trots att resandeströmmen totalt sett ökat har utnyttjandet och efter- frågan av befintliga turistanläggningar i landet inte ökat i den omfatt— ning som hittillsvarande standardutveckling kunnat ge anledning till.

Kommittén framhåller att denna situation kan förändras om samhäl- let och turistnäringen med gemensamma ansträngningar försöker för- ändra strukturen och målinriktningen på nytillkommande anläggningar.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975: 46 9

Det är särskilt viktigt att nya anläggningar tillkommer i ett sådant antal och i ett sådant prisläge att så många som möjligt kan utnyttja dem.

Informationen om fritid och rekreation handhas av de med allmänna medel understödda turistorganisationerna på riks-, regional- samt lokal— nivå. Till detta kommer den verksamhet som bedrivs inom kommuner— nas fritidsnämnder eller motsvarande organisationer. Någon mer omfat- tande samordning mellan dessa var för sig självständiga enheter före- kommer enligt kommittén inte med undantag för vissa gemensamma in- formationskampanjer i Sverige och utomlands. Kommittén anser därför att samhället mot bakgrund av sina stora ekonomiska åtaganden inom rekreationssektorn bör verka för ett organiserat samarbete mellan olika intressenter och en effektiv marknadsföring för att man skall kunna komma ur det ogynnsamma läge som delar av landets turistnäring f.n. befinner sig i.

En effektivare marknadsföring och organisation av landets turistmöj- ligheter är enligt kommittén även angelägen från konsumentsynpunkt. I allt större omfattning efterfrågas researrangemang bestående av kom— binationer av aktiviteter, transporter samt inkvartering med eller utan servering. Sådana arrangemang kan komma till stånd och marknadsfö- ras endast om de organisatoriska resurserna förstärks. Ett sådant utbud har sedan en tid existerat på utlandsresesidan och torde vara en av för- klaringarna till den kraftiga ökningen av utlandsresandet.

Målet för en svensk turist- och rekreationspolitik bör enligt kommittén vara att de allmänna medel som används för turistanläggningar och rekreationsanläggningar satsas på ett sådant sätt att en bred allmänhet kan utnyttja dessa anläggningar och områden. Särskilt viktigt är att de grupper som i dag har betydande svårigheter att få rekreation såsom handikappade, låginkomsttagare och barnrika familjer får väsentligt för- bättrade möjligheter att utnyttja sin längre ledighet till rekreation. Detta övergripande mål för en rekreationspolitik innebär bl. a. att områden för rekreationsliv måste ligga spridda över landet så att de kan nås av alla, att satsningen på områdena måste ha en sådan omfattning att pris- utbudet blir lågt samt att anläggningarna bör ges en sådan teknisk ut- formning att bl. a. handikappade kan utnyttja dem.

Vidare bör enligt kommittén särskild vikt fästas vid möjligheterna att få till stånd billiga transporter mellan de områden till vilka stora delar av befolkningen är koncentrerad och de områden som har de bästa ut- vecklingsmöjligheterna för det fjärrinriktade rekreationslivet. Markan- vändningen är en annan viktig faktor när det gäller utvecklingen av en lämpligt inriktad rekreation. Tillgång till och lämplig lokalisering av stora Strövområden, vandringsleder, fiskevatten och andra areella till- gångar är avgörande förutsättningar för att turism och rekreation skall kunna få en riktig utveckling.

Turism som ett regionalpolitiskt medel har ofta förekommit i dis-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975: 46 . 10

kussionerna om utvecklingssvaga områdens ekonomi. Kommittén kon- staterar att turismen ensam knappast på någon ort i landet kan vara den. enda utkomstmöjligheten för befolkningen. Satsningar på turism inom ramen för lokaliseringspolitiken måste därför ses som komplement till andra lokaliseringsåtgärder. Sysselsättningsaspckten får enligt kommittén inte vara enda avgörande faktor för satsning på områden eller anlägg- ningar för det fjärrinriktade rekreationslivet.

Utgångspunkten för kommitténs arbete har varit att skapa rekrea— tionsmöjligheter för de svenskar som i dag inte har tillgång till eller möjlighet att utnyttja rekreationsanläggningar. Kommittén understryker. samtidigt värdet av att också utländska turister bereds möjlighet ut- nyttja anläggningarna. Särskilda anläggningar eller områden enbart av- passade för en exklusivare utlandsturism bör dock enligt kommitténs uppfattning inte komma till stånd med samhällsstöd.

För att rekreationslivet i landet skall kunna utvecklas tillfredsställande anser kommittén det nödvändigt dels att ett antal lämpliga områden ut- formas för att tillgodose den breda publikens krav på semestermål, dels att en ny central turistorganisation bildas med bättre förankring och större ekonomiska resurser än det nuvarande Svenska turisttrafikförbun-_ det. En förutsättning för att dessa åtgärder skall kunna få full verkan är enligt kommittén att också den statliga administrationen får förbättrade resurser för att följa och styra utvecklingen av turism och rekreation. Det är dessutom nödvändigt med en ökadsamverkan mellan de olika statliga organ som är engagerade inom rekreationssektorn..

2.2.2 Samordning av de statliga insatser/za för planering av områden för rekreation och turism

Kommittén konstaterar som tidigare framhållits att ett flertal olika ämbetsverk och vissa affärsdrivande statliga verk arbetar med turist- och rekreationsfrågor. Kommittén anser mot bakgrund härav att det förelig- ger ett starkt behov av samordnade åtgärder för utvecklingen av områ- den och anläggningar för rekreation i Sverige. Denna utveckling bör ledas av samhällsorganen i samarbete med de organisationer som be- sitter ett kunnande inom detta område.

För att fortlöpande forma samhällets rekreationspolitik, prioritera an- vändningen av statliga medel på rekreationsområdet och diskutera frå- gor av övergripande karaktär m. m. föreslår. kommittén att en särskild samarbetsdelegation för turist- och rekreationsfrågor skapas mellan na- turvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och det nya organ som enligt. kommittén skall ersätta Svenska turisttrafikförbundet och som kommit- tén kallar Sveriges turistråd. Statens planverk föreslås medverka i dele- gationens arbete när planfrågor kommer upp till behandling. Tillkoms- ten av en samarbetsdelegation bör enligt kommittén underlätta informa-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975: 46 11

tion och samverkan mellan de statliga organ-som handlägger turist- Och- rekreationsfrågor. Samarbetsdelegationcn bör bl. a. behandla viktigare frågor om lokaliseringsbidrag och beredskapsarbeten för större projekt inom rekreationssektorn. Delegationen bör dessutom vara rådgivare till övriga samhällsinstanser som blir ansvariga för uppbyggnad, utformning och dimensionering av anläggningar och områden för det fjärrinriktade rekreationslivet. ' ' Samarbetsdelegationens kanslifunktion bör enligt kommittén förl'äg- - gas till statens naturvårdsverk." För de ökade uppgifter'naturvårdsverket- förutsätts få inom detta'område krävs att verket får ökad administrativ kapacitet. Kommittén framhåller i detta sammanhang att frågor "Om -' resegarantier för resebyråer och researrangörer "o. d." bör hållas åtskilda från den övriga turist-"och rekreationsverksamheten. Dessa frågor bör - - således ligga kvar hos kommerskollegium. ' '

2.2.3. Primära rekreationsområden

Kommittén framhåller att de relativt omfattande strömmarna av ka- pital och marknadsföringsåtgärder bör koncentreras till ett begränsat antal områden i landet-med förutsättningar att ta emot större besöks- strömmar. Först med stora och"-slagkraftiga enheter bildas förutsätt— ningar för ett utbud av olika inkvarteringsanläggningar i olika prisklas- ser och ett brett utbud av aktiviteter och billigare kollektiva kommuni— kationer. . ..

Enligt kommittén finns det inom landet ett antal områden som kan betraktas som särskilt lämpliga för fjärrekreation. Tre vägledande prin- ciper har legat bakom urvalet av de områden som enligt kommitténs bedömningar har de bästa förutsättningarna som primära rekreations- områden nämligen dels att finna för landet unika landskapstyper som lämpar sig väl för en framtida utveckling av rekreationslivet, dels att i största möjliga utsträckning kunna utnyttja befintliga anläggningar och områden för det rörliga friluftslivet, dels också att finna områden som är relativt välbelägna i förhållande till landets större befolkningskoncen- trationcr. Den sammanlagda bedömningen av de lämpliga utvecklings- områdena innebär vissa kompromisser mellan dessa tre viktiga principer. I vissa fall har de nattrrliga förutsättningarna för en positiv utveckling bedömts vara så goda att stora avstånd till befolkningskoncentrationer har ansetts spela en underordnad roll. I andra fall har det stora regionala befolkningstrycket bedömts ha en sådan betydelse att närbelägna områ- ' den valts trots att mer-avlägsna områden ansetts ha bättre naturliga för- utsättningar. Principen att i möjligaste mån utnyttja redan gjorda'inve- steringar i anläggningar och områden är enligt kommittén också viktig, inte minst med tanke på de stora belopp som stat och kommun har satsat i sådana områden. Mycket stora delar av landets befintliga in- kvarteringskapacitet inryms i de föreslagna områdena eller deras när-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975: 46

12

maste omgivningar liksom i de tre storstadsområdena som enligt kom- mitténs bedömningar intar en särställning.

] sitt arbete har kommittén särskilt eftersträvat att välja ut stora sam- manhängande landskapsområden som inom sig rymmer många omväx- lande natur- och kulturtyper och som dessutom uppvisar stora skillnader sinsemellan.

I följande sammanställning redovisas de förslag till primära rekrea- tionsområden som framkommit vid kommitténs prioritering av tänkbara områden. Det totala antalet områden uppgår till 23 och varierar i ytan från Östskåne med 270 km2 till Täma-Graddisområdet i Lappland med 7 500 km2. Kommittén framhåller särskilt att avgränsningen av områ- dena endast är ungefärlig och inte innebär ett definitivt ställningstagan- de till områdenas närmare omfattning. En definitiv avgränsning av vart och ett av de föreslagna områdena kan enligt kommittén först göras efter särskilda studier som bör föregå upprättandet av markanvänd- ningsplaner.

Kommitténs förslag till primära rekreationsområden

Område Land- Befolk— Inom 30 Totalt areal km ning km från närbefolk-

inom om- periferin nings- rådet underlag 1. Sydskånes sjö- och åslandskap 290 26 000 558 000 584000 2. Östskåne 270 23 000 206 000 229 000 3. Kullaberg—Hallandsåsen 400 41 000 280 000 321 000 4. Åsnen-Listerlandet 610 43 000 236 000 279 000 5. Öland 1 340 20 000 52 000 72 000 6. Gotland 3 110 54 000 — 54 000 7. Gryt-S:t Anna skärgård 770 59 000 218 000 277 000 8. Norra Bohusläns skärgård 490 33 000 89 000 122 000 9. Värmlands och Dalslands

sjöomtåde 1 100 24 000 79 000 103 000 10. Tiveden 590 19 000 169 000 188 000 11. Södermanlands skärgård 300 6 000 463 000 469 000 12. Mälaren 3.90 29 000 1 676 000 1 705 000 13. Fryksdalen 590 22 000 146 000 168 000 14. Siljansbygden ] 670 43 000 66 000 109 000 15. Ljusnan 450 27 000 91 000 118 000 16. Dalafjällen 2 100 2 000 9 000 11 000 17. Härjedalsfjällen 4 680 4 000 30 000 34 000 18. Åre 7 590 10000 31000 41 000 19. Nordingrå 690 14 000 101 000 115 000 2 . Vindelälven 1 400 18 000 101 000 119 000 21. Tärna-Graddis fjällvärld 7 600 2 000 2 000 4 000 22. Norrbottens skärgård 660 77 000 42 000 119 000 23. Abisko-Kebnekajsefjällen 3 160 1 000 22 000 23 000

Totalt : 40 250 597 000 4 667 000 5 264 000

Urvalet täcker enligt kommittén ett varierat utbud av naturtyper. Med en grov klassificering kan de utvalda områdena sägas falla i följande kategorier:

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975: 46 13

Fjällområden Skogs- o. skärgårdsområden Havskust sjöområden Abisko-Kebnekajse Vindelälven Norrbottens skärg. Nordingra Tärna- -Graddis Siljansbygden Södermanlands Öland Åre Ljusnan skärg. Gotland Härjedalen Värmlands och Gryt-S:t Anna Ostskäne Dalafjällcn Dalslands sjöomr. skärg. Kullaberg- Sydskånes sjö- och Norra Bohuslän Hallandsåsen åslandskap Mälaren Tiveden Fryksdalen

Åsnen-Listerlandet

Kommittén framhåller att det utöver de 23 primära rekreationsom- råden som pekats ut i betänkandet även finns andra områden som i vissa avseenden uppfyller kraven på rekreationsområde av riksintresse, inte minst genom tillgången på boendemöjligheter och aktiviteter. Detta gäller de tre storstadsområdena och "deras närmaste'omgivningar. Från marknadsförings- och produktutvecklingssynpunkt kan dessa områden jämställas med de 23 föreslagna områdena. Arealresurserna är emeller- tid jämförelsevis knappa. Områdena torde emellertid trots detta kunna betraktas som delvis utvecklingsbara rekreationsområden.

För att styra utvecklingen av rekreationslivet i de primära rekrea- tionsområdena behövs enligt kommittén dels åtgärder'inom samhälls— planering och marknadsföring, dels vissa regionalpolitiska åtgärder. Lo- kaliseringsstöd till turistanläggningar'har före den 1 juli 1973 endast be- viljats i form av lån. Stöd kan'emellertid därefter också ges som bidrag. Även lånegaranti för anskaffning av rörelsekapital kan ifrågakomma i ' samband med att lokaliseringsstöd beviljas. Av kommitténs föreslagna 23 primära rekreationsområden är 15 belägna inom det allmänna stöd- området. '

Också" 1 några av de områden som föreslås so'm primära rekreations- områden utanför stödområdet "kan s'yss'elsättningsläget och de' indu- " striella utvecklingsmöjligheterna emellertid enligt kommittén bli så svaga att statligt stöd till sysselsättningsskapand'e åtgärder bör kunna ifråga-' komma. För att bekosta utbyggnaden av basinvesteringar 1 'de primära rekreationsområdena i södra Sverige utanför det allmänna stödområdet föreslår kommittén därför att särskilda medel anslås till naturvårdsver- ket. ' ' ' ' '

Att ett område markerats som ett primärt rekreationsområde innebär enligt kommittén att betydande arealer" behöver avsättas'för det rörliga" friluftslivet. Andra arealkrävan'de aktiviteter s'om'är nödjtändiga för" samhällsutvecklingen i övrigt måste självfallet också utvecklas. 'Pla'ne- 1ingen av industrier, kommunikationsnät, bostadsområden och andra för 1egionerna viktiga anläggningar liksom rationaliseringsåtg'ärder' inom" jord- och skogsbruket bör dock ske med särskild hänsyn till de problem' som rekreationslandskapet erbjuder. ' "

3 Riktdagen 1975. 1 mm!. Nr 46

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975: 46 14

Inom de primära rekreationsområdena finns ofta restriktioner av olika slag för utvecklingen av turism och friluftsliv. Dessa berör som regel främst begränsade delar av områdena och kan vara bestämda av=olika intressen som t. ex. den vetenskapliga naturvården, det militära försva- ret eller rennäringen. Gcnom att kommittén i sitt urval av primära om- råden tillmätt naturmiljöns kvaliteter stor vikt förekommer inom de primära områdena ett stort antal naturvetenskapligt intressanta och skyddsvärda objekt och områden. Ett viktigt problem som aktualiseras i de flesta primära områden är ett kraftigt tryck på särskilt attraktiva partier för uppförande av enskild fritidsbebyggelse.

För att kommitténs intentioner beträffande de primära områdenas funktion som semesterområden för stora delar av det svenska folket skall kunna förverkligas, krävs en aktiv och noggrann planering av dessa områden. Planeringen bör bl. a. visa hur områdenas naturliga landskaps- förutsättningar kan vidmakthållas vid ett successivt intensivare rekrea- tionsutnyttjande. Också den fortsatta utbyggnaden och utvecklingen av anläggningar för rekreationslivet såsom boendeanläggningar, aktiviteter m.m. måste enligt kommittén ske efter en bestämd planering. I denna planering måste ingå noggranna marknadsbedömningar och beräkning- ar av anläggnings- och driftskostnader. Utvecklingsplanen föranlägg- ningarna bör vara utformad på ett sådant sätt att den kan förverkligas etappvis. ' _

Kommittén framhåller vidare att en organisation för planering av ut- - byggnaden, dess projektering och marknadsinriktning bör bildas sedan översiktliga utvecklingsplaner föreligger. Formerna för en sådan orga- nisation bör anpassas efter de olika behov som föreligger i de olika områdena. För att säkerställa de intentioner som kommittén uttryckt när det gäller utvecklingen av de primära rekreationsområdena, bl. a. i fråga om tillgänglighet för alla, rekreationsutbudet och naturvården är det enligt kommittén väsentligt att naturvårdsverket och berörda läns- styrelser aktivt följer planeringen och utvecklingsprogrammen i områ- dena. Utvecklingen i de primära rekreationsområdena bör också-bli föremål för översiktliga bedömningar inom den föreslagna samarbets- delegationen för turistfrågor. Den föreslagna nya centralorganisationen, Sveriges turistråd, förutsätts medverka genom bl. a. marknadsbedöm- ningar och rådgivning vid projektering av olika anläggningar.

I sammanhanget framhåller kommittén att de av förslagen berörda kommunerna i många fall inte har tillräckliga egna resurser för att be- kosta markanvändningsplaner eller utvecklingsplaner. Särskilda statsan- slag kan i dag i vissa fall utgå till kommunal översiktlig planering. En- ligt kommittén bör sådana bidrag även kunna utgå vid översiktlig pla- nering av primära rekreationsområden.

Ett utpekande av de 23 föreslagna primära rekreationsområden. inne- bär enligt kommittén inte att samhällets intresse för andra typer av

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975: 46 _ 15

rekreationsområden får skjutas i bakgrunden. Utöver de primära om- rådena finns det ett stort antal områden som också lämpar sig för olika former av turism och rörligt friluftsliv. Naturvårdsverkets inventeringar upptar sålunda ett 90-tal områden av riksintresse för det rörliga frilufts- livet och dessutom ett stort antal områden som är av regionalt intresse för rörligt friluftsliv. I många av dessa måste allmänna medel satsas för att de Skall kunna möta efterfrågan på friluftslivets olika aktivitets- former.

I ett särskilt yttrande förklarar den för renskötselfrågor förordnade experten, renägare Per-Henrik Omma, att frågan om en utbyggnad av turismen i fjällvärlden intar en framskjuten plats i kommitténs arbete och att det intrång och de andra störningar turismen vållar rennäringen därför måste beaktas. Rennäringens markanspråk måste enligt Omma komma in redan på planeringsstadiet. Bedömandet av det intrång som kan uppkomma i rennäringen måste dels grundas på vilka markanspråk varje enskild sameby har, dels innefatta en beräkning av att störnings- zoner uppkommer jämväl i omkringliggande samebyar. Vidare bör över- vägas på vilket sätt turismen rätt utbyggd kan vara en kombinationsnä- ring för samebyarna och enskilda samer, såväl renskötande som icke renskötande. Härigenom skulle turismen kunna anpassas till rennäring- ens markanspråk. Omma framhåller också att samerna måste beredas tillfälle att nära följa det planerings- och utbyggnadsarbete som utförs angående turismen genom representation i därtill utsedda organ.

3. Remissyttranden: 3.1 Samhällets rekreations- och turistpolitik

Nästan alla remissinstanser ansluter sig till-det av kommittén formu- lerade övergripande målet, nämligen att de allmänna medel som används för turism och rekreation skall satsas på ett sådant sätt att en bred allmänhet kan utnyttja de anläggningar och områden som byggs med allmänt stöd. Några invändningar riktas i allmänhet inte heller mot kommitténs uppfattningar att områden för rekreationslivet bör ligga Spridda över landet så att de kan nås av hela befolkningen, att sats- ningen på dessa områden bör syfta till att möjliggöra låga priser och att anläggningarna bör ges en sådan utformning att handikappade kan ut- nyttja anläggningarna. Riksrevisionsverket menar dock att måldiskussio- nen borde ha utvidgats så att de ekonomiska konsekvenserna av olika handlingsaltemativ klarlagts.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län instämmer i kommitténs synpunkter att landets egna behov skall komma i första hand vid olika statliga åtgärder inom rekreationssektorn. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att vissa samhälleliga satsningar på utlandsturism kan göras efter-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975: 46 16

som de utländska turistintressena delvis kan sammanfalla med de na- tionella. Länsstyrelsen i Kalmar län, LO och RESO anser också att ett visst samhällsstöd för främjandet av den utländska turismen i Sve- rige kan vara motiverat. TCO framhåller att det inte behöver föreligga något motsatsförhållande mellan inhemsk och utländsk turism. SAS/LIN och Motarfärarnas Helnykterhetsförbund delar inte kommitténs upp- fattning. SAS/LlN anför att den utländska turistströmmen medför en merintäkt för SAS samt att den har trafikpolitisk betydelse på grund av att SAS den förutan inte kan bibehålla den trafiktäthet som Sveriges näringsliv önskar. Motorförarnas Helnykterhetsförbund menar att en un- dervärdcring av det ekonomiska tillskott som den utländska turismen betyder för turistnäringen kan få allvarliga konsekvenser för näringens lönsamhet. Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte åsikten att den ut- ländska turismen bör begränsas till "de tider då svenskarna inte har se- mester, åtminstone inte vad beträffar storstadsturismen eftersom den har en annan karaktär än friluftsturismen.

Statskontoret, länsstyrelserna i Gävleborgs, Uppsala, Västernorrlands, Älvsborgs och Örebro län liksom LO, SAF, RESO och Svenska natur- skyddsföreningen anser att sysselsättningsaspekten inte får vara enda av- görande faktorn för satsningar på områden och anläggningar för det fjärrinriktade rekreationslivet. Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att den sysselsättning som sådana satsningar ger kan vara ett nödvän— digt komplement till annan stimulans när man försöker få en balanserad arbetsmarknad.

3.2. Samordning av de statliga insatserna för planering av områden för rekreation och turism

Kommitténs förslag att inrätta en samarbetsdelegation tillstyrks av flertalet av de instanser som uttalar sig i frågan. Socialstyrelsen anser att den bör vara representerad i delegationen." Riksantikvarieämbetet liksom länsstyrelsen i Östergötlands län och Sveriges museimannaför- bund vill se kulturminnesvården representerad. Länsstyrelserna i Öster- - götlands och Norrbottens län samt LRF anser att planverket bör ingå som permanent medlem i delegationen. LO, TCO och RESO anser det önskvärt att något organ med transportpolitiskt ansvar ingår. Domän- verket anser att verket bör ingå i delegationen. Kammarkollegiet är tveksamt om turistrådet bör ingå i delegationen. Vägverket vill medverka då vägfrågor behandlas'och fiskeristyrelsen då fiskerifrå'gor behandlas. Naturvårdsverket anser att Svenska Turistföreningen bör delta då frågor- om vandringsleder kommer upp;

LO, TCO och RESO framhåller att delegationen skulle kunna arbeta mer effektivt om den placerades på departementsnivå. Statskontoret

'!

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975: 46 17

anser att en departementalt förankrad grupp eller delegation är ett alternativ. Länsstyrelsen i Kopparbergs lätt föreslår en samrådsdelegation direkt under berört departement. Riksrevisionsverket förklarar att om det föreslagna turistrådet bildas som en myndighet skulle rådet kunna överta de arbetsuppgifter som enligt kommitténs förslag skulle vila på samarbetsdelegationen.

När det gäller samarbetsdelegationens arbetsuppgifter anför kammar- kollegiet att renskötselintresset måste finnas med i bedömningarna. Länsstyrelsen i Skaraborgs län påpekar att en gränsdragning mellan tu- ristrådets och naturvårdsverkets arbetsuppgifter bör göras. Kommun- förbundet anser att en del av delegationens föreslagna arbetsuppgifter t. ex. rådgivning angående uppbyggnad, utformning och dimensionering av anläggningar bör ligga på turistrådet. Kommunförbundet anser också att den föreslagna uppdelningen av ansvarsområden mellan turistrådet, naturvårdsverket och delegationen kan medföra oklarheter.

Gränsdragningen mellan å ena sidan naturvårdsverkets och samar- betsdelegationens och å andra sidan turistrådets arbetsuppgifter tas också tipp av naturvårdsverket som framhåller att arbets- och ansvarsfördel- ningen inte klarlagts av kommittén. Verket förklarar att delar av de uppgifter som enligt kommittén skall falla på turistrådet nu handläggs helt eller delvis av naturvårdsverket där det finns grundläggande kun- skap inom naturvårds- och friluftssektorn. Turistrådets uppgifter bör enligt naturvårdsverket koncentreras på information och marknadsfö- ring. Frågor om naturtillgångar, planering av deras utnyttjande, under- sökningar av önskemål och behov, programmering och planering av anläggningar, utvecklingsarbete samt rådgivning angående områdens och anläggningars utbyggnad bör enligt verket behandlas i ett sammanhang vare sig det avser när- eller fjärrekreation, och därmed läggas på natur- vårdsverket.

Förslaget att samarbetsdclegationens kansli skall förläggas till natur- vårdsverket biträds av riksantikvarieämbetet, tutturvt'irdsverket och läns- styrelsen i Västernorrlands lätt. Statskontoret anser att kansliet bör för- läggas till turistrådet om detta organiseras som ett ämbetsverk i enlighet med statskontorets förslag. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att kansliet bör vara fristående eller knutet till turistrådet. Svenska Turist- hotellens Riksförbund och Svenska Turistföreningen anser att kansliet bör förläggas till den centrala turistorganisationen. Sveriges allmänna restaurangaktiebolag menar att frågan om var kansliet skall ligga ytter- ligare bör övervägas.

3.3. Primära rekreationsområden

Den övervägande delen av remissinstanserna ställer sig bakom prin- cipen att man bör peka ut vissa större områden, 5. k. primära rekrea—

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975: 46 18

tionsområden, för framtida utbyggnad av turist- och rekreationsanlägg— ningar. Kommitténs avsikter med de primära områdena diskuteras emellertid av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det är viktigt att de stora slagkraftiga enheter som kommittén diskuterar inte utformas som mastodontanläggningar med liten hänsyn till trivsel och naturvärden.

ArbetsmarknadsstyreIsen anser att omfattande satsningar på turism bör koncentreras till redan etablerade områden vilket öppnar möjlig- heter för en differentiering av turismen och positiva effekter på nä- ringens utveckling och spridning. Kommerskollegium ansluter sig till kommitténs förslag till primära områden och anser att kartläggningen av dessa områden bör leda till att de skyddas, vårdas och utnyttjas på ett för miljövärden och rekreationslivet lämpligt Sätt. Riksantikvarie- ämbetet anser att det är väl motiverat att urskilja primära rekreations- områden men framhåller att kommittén inte nog beaktat kulturminnes- vård eller andra kulturella aspekter. Statskontoret bedömer kommitténs prioritering av ett antal områden såsom en möjlig väg att åstadkomma sammanhållna insatser från samhällets sida men vill inte ta ställning till kommitténs urval av områden. Landstingsförbundet anser att sär- skilt lämpliga områden bör reserveras för fritidsändamål men tar inte ställning i fråga om områdenas lokalisering och avgränsning.

Svenska T uristtrafikförbnndet ansluter sig till kommitténs princip- skiss för de primära rekreationsområdena men anser att närrekrea- tionsaspekten skulle kunna ha lett till att ett annat mönster av områden skulle kunna ha kommit fram. Även LO och TCO instämmer i kom- mitténs förslag men anser att närrekreationsområden inte får komma i bakgrunden om de primära rekreationsområdena skulle komma att utvecklas.

Motormännens riksförbund och Riksorganisationernas campingkom- mitté anser att kommitténs inventeringsarbete är värdefullt då det rör sig om ett område där långsiktig planering är högst motiverad. Orga— nisationerna ställer sig därför i princip positiva till kommitténs förslag beträffande primära rekreationsområden.

Ett antal remissinstanser är tveksamma till kommitténs förslag att samhällsåtgärder för turism och rekreation skall göras i form av sats- ningar på de primära rekreationsområdena. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det företagsekonomiska synsätt som normalt anläggs på näringslivet inte utan vidare får tillämpas på turism och rekreation. Länsstyrelsen hävdar att även om många människor söker sig till om- råden med koncentrerade utbud av aktiviteter och anläggningar så får koncentrationsprincipen inte göras allmän. Koncentrationsidén kan en- ligt länsstyrelsen accepteras på några få ställen — bl.a. Åre — men helt andra utvecklingsprinciper bör kunna komma till användning i andra delar av landet. Riksrevisionsverket anser att den inventering som

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975: 46 19

kommittén genomfört är värdefull för det fortsatta planeringsarbetet men att man inte bör binda sig för en kanalisering av samhällsresurser till de föreslagna primära områdena innan det föreligger ett säkrare un- derlag.

Kommunförbundet ansluter sig till kommitténs uppfattning att en koncentrerad satsning på ett bestämt antal områden är motiverad för att de använda resurserna skall kunna få avsedd effekt. Förbundet kan däremot inte i detta sammanhang ta ställning till om de föreslagna områdena är riktigt avgränsade och lokaliserade. Länsstyrelsen i Skara- borgs Iän ställer sig tveksam till urvalsprinciperna och antalet primära rekreationsområden och ifrågasätter om man inte bör prioritera ett mindre antal områden då i annat fall de begränsade resurserna löper risk att bli splittrade.

Socialstyrelsen förklarar att kommitténs förslag synes förutsätta att den kommande arbetstidsförkortningen tas ut i form av en förkortad arbetsvecka. Socialstyrelsen anser att arbetstidsförkortningen bör tas ut som kortare arbetsdag vilket ytterligare ökar behovet av anläggningar för närrekreation. Sveriges allmänna restaurangaktiebolag och Sveriges Hotell- och restaurangförbund ställer sig tveksamma till den allmänna målsättningen för fortsatt utbyggnad av landets rekreationsmöjligheter till dess erfarenheter vunnits av Åre-projektet.

Avvägningen mellan de primära rekreationsområdena och närrekrea- tionens intresseområden har behandlats av många remissinstanser. De flesta remissinstanserna har med närrekreation avsett sådana fritidsak- tiviteter som kan utövas med den egna bostaden som utgångspunkt och utan behov av övernattningsanläggningar. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att den sociala aspekten i betänkandet i första hand bör tillgodo- ses genom anläggningar och områden för närrekreation under det att fjärrekreationen bör fungera efter strikt företagsekonomiska principer.

Statens naturvårdsverk hävdar att satsningen på de föreslagna pri— mära rekreationsområdena måste ses i relation till de insatser som behövs för närrekreationen och att om rekreationsmöjligheterna skall breddas väsentligt måste anläggningar som ligger nära de stora befolk— ningskoncentrationerna byggas ut för att utnyttjas såväl under de kor- tare ledigheterna som under semesterperioderna. Svenska Turisttrafik- förbundet anser att det är viktigt att resurser skapas för ökad informa— tion och marknadsföring av närrekreationen innan de primära rekreations- områdena byggs ut. LO framhåller också att det i närheten av storstäder och andra tätortsregioner finns områden som bör tas med i den fram- tida översiktliga bedömningen av rekreationsbehoven. De mera näralig- gande rekreationsområdenas sociala, kulturella och friskvårdande bety- delse kan därför inte utelämnas i framtidsplaneringen. I områden med stora befolkningskoncentrationer är enligt LO närrekreationen en nöd- vändighet inte minst mot bakgrund av den successiva arbetstidsförkort-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975: 46 20 ningen och andra förändringar av arbetstidens struktur som alltmer gör sig gällande. Motsvarande synpunkter förs också fram av XP och RESO.

KF påpekar att det med hänsyn till den fortgående arbctstidsförkort- ningen och de tidsmässiga förändringarna av arbetstidens förläggning är nödvändigt med goda möjligheter till närrekreation i områdena kring de största tätorterna. RESO påtalar också det stora behov av närområdcn som föreligger kring storstäder och andra tätortsregioner. Dessa områ— dcns sociala, kulturella och friskvårdande betydelse kan inte utelämnas i framtidsplaneringen. Även Skid- och friluftsfrämiandet understryker kraftigt nödvändigheten av satsningar på närrekreationcn. Socialstyrel- sen hävdar att kommittén gjort en olycklig uppdelning mellan när- och fjärrekreation och att en diskussion som gällt hela fritidssektorn varit värdefull. I en sådan helhetsbild av fritiden borde enligt socialstyrelsen de tids- och kostnadsrestriktioner som åvilar fjärrekreationen kunnat vä- gas mot närrekreationen som bl. a. medför ett fysiskt och psykiskt välbe- finnande till följd av regelbundet utövad motion.

Flera remissinstanser framhåller att kommitténs förslag till primära rekreationsområden kan medföra konflikter med markutnyttjande för andra ändamål än enbart rekreation.

Såväl Svenska naturskyddsföreningen som naturvårdsverket anser att Norrbottens skärgård har så stora naturvetenskapliga kvaliteter att den inte är lämplig som turist- och rekreationsområde. Länsstyrelsen i Norr- bottens län hävdar däremot motsatsen. Svenska naturskyddsföreningeri framhåller bl. a. att stora delar av Dala- och Härjedalsfjällen är olämp- liga som rekreationsområden då de har en avgörande betydelse för be- varandet av den svenska rovdjursstammen.

Naturvårdsverket förklarar att det hittills framtagna inventeringsma- terialct bl. a. inom ramen för den fysiska riksplaneringen inte är tillräck— _ ligt för att ligga till grund för ett ställningstagande till utbyggnad av tu— rismen i stor skala i fjällen. Verket anser också att Tjust och Nordingrå är ytterst känsliga för en eventuell turistisk utbyggnad. Skogsstyrelsen befarar att ett koncentrerat turistiskt utnyttjande av vissa områden i landet kan leda till restriktioner för skogsnäringen. Styrelsen förklarar att om hela den areal som kommittén föreslagit skulle avsättas för tu— rismen skulle detta medföra negativa konsekvenser för skogsnäringens virkesförsörjning. Lantbruksstyrelsen påpekar att konflikter mellan tu- rismens och jordbrukets areellakrav kan komma att uppstå särskilt i. de föreslagna. primära områdena i Skåne, på Öland och Gotland, i Mä— larområdct, i Fryksdalen samt kring Ljusnan. Intressekonflikter om marken kan också förekomma mellan rennäringen och turismen i de föreslagna primära rekreationsområdena.

Också kammarkollegiet och Svenska samernas riksförbund påpekar de risker för intressekonflikter som förekommer mellan turismen och rennäringen och framhåller vikten av. att utbyggnaden av fjällturismcn

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975: 46 Zl sker under behörigt hänsynstagande till renskötselns intressen. Svenska samernas riksförbund hävdar att kommitténs förslag innebär svåra in- trång för rennäringen. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser emeller- tid att störningar för rennäringen i allt väsentligt bör kunna elimineras genom samordnad planering, information och upplysningsverksamhet.

Kommitténs urval av primära områden accepteras av de flesta re- missinstanserna. Vissa regionala remissinstanser har förslag till tillägg av områden medan endast ett fåtal instanser ansett det nödvändigt att begränsa antalet områden.

Länsstyrelsen i Stockholms lätt och TCO anser att det föreslagna området i Södermanlands skärgård bör utvidgas till att omfatta hela Stockholms skärgård. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att norra skär- gårdsområdet i länet och ett område i nedre Dalälven bör tas med som primärt rekreationsområde. Även länsstyrelsen i Gävleborgs län anser området kring nedre Dalälven lämpligt som primärt rekreationsområde. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att ett område kring sjön Sommen i södra Östergötland med angränsande sjöområden fyller kra- ven på primärt rekreationsområde. I andra hand borde ett område kring Tåkern—Omberg också kunna komma i fråga. Såväl domänverket som länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län anser att området Malingsbo—Kloten borde ha medtagits som ett primärt rekreationsområde. Länsstyrelsen i Hallands län anseratt det finns ut- rymme för en ökad rekreationsverksamhet på delar av Hallandskusten om det sker inom ramen för en Välplanerad hushållning med resurserna.

Andra avgränsningar av de primära områdena än de som. föreslagits av kommittén föreslås i några fall. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att Olofströms kommun bör inkluderas i området Åsnen—Listerlandet. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att Ängelholm bör kunna inför- livas med området Kullaberg—Hallandsåsen och Simrishamn med det föreslagna området östra Skåne. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det Sydskånska sjö- och åsområdet bör utökas med Ystad. Länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län anser att Orust och Tjörn borde inbe- gripas i området Norra Bohuslän. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill ut- sträcka det föreslagna området Värmlands och Dalslands sjöområden till att även omfatta Melleruds, Dals-Eds och Färgelanda kommuner.

En inriktning mot en mera kultur- och stadsbetonad turism efterlyses av några remissinstanser. Kommitténs markering av de tre storstads- områdena såsom primära områden av en speciell typ med stort utbud av inkvartering och kulturaktiviteter men med begränsade möjligheter till en fortsatt utbyggnad av det rörliga friluftslivet har av några instan- ser inte uppfattats som tillräcklig. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att strömmen av utländska och inhemska turister till Stock- holm är betydande och finner det därför olyckligt att kommittén förbi-. gått storstadsturismen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län noterar

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975: 46 23

däremot med tillfredsställelse att storstadsregionerna av kommittén mar- kerats som en särskild typ av primära områden. Riksantikvarieämbetet anser att kommittén har behandlat rekreationsaspekten alldeles för snävt och att människor söker ett betydligt bredare register av aktivi- teter inte minst på kultursidan. Kommitténs ensidiga inriktning på utomhusrekreation har medfört att förslagen inte har tagit tillbörlig hänsyn till vare sig tillgång eller efterfrågan inom kultursektorn.

De flesta remissinstanser som yttrar sig i frågan instämmer i kom- mitténs förslag att särskilda medel för finansiering av utbyggnaden av de primära områdena bör ställas till naturvårdsverkets förfogande. Många remissinstanser anser att det statliga stödet bör göras mera omfattande och användas i större omfattning än den som förekommer inom de lokaliseringspolitiska ramarna. Bl. a. från många länsstyrelser anförs att kommittén inte behandlat finansieringsfrågorna tillräckligt in— gående. Kommunförbundet hävdar att det inte är rimligt att kommu- ner skall behöva svara för de "överkostnader" som kan bli följden av investeringar i de primära rekreationsområdena. Kommunen bör enligt Kommunförbundet svara för de kostnader som motsvarar värdet av insatserna med hänsyn till effekten på sysselsättning och service samt till den del insatserna tillgodoser de egna invånarnas behov medan sta- ten bör kompensera kommunerna för överskjutande kostnader. Kom- munförbundet hävdar också att statliga bidrag till turism och rekrea- tion i första hand bör vara betingade av rekreationspolitiska motiv och inte av sysselsättningspolitiska. Även LO och RESO anser de föreslagna statliga stödåtgärderna otillräckliga.

Frågor om behandlingen på riksnivå av utvecklingen av områdena samt prioritering och utbyggnadstakt har behandlats av många remiss- instanser varav de flesta anser att kommittén borde ha vidareutvecklat dessa frågor betydligt. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att någon form av samordnad utbyggnadsplan för de föreslagna primära områdena borde upprättas. Länsstyrelsen i Värmlands län finner att en priorite- ring borde ha gjorts av vilka områden som i första hand skall byggas ut. Naturvårdsverket anser också att det är en brist att kommittén inte re- dovisar en strategi för utbyggnaden av områdena. Verket efterlyser vilka tidpunkter, tidsperioder eller turordningar som är möjliga och troliga under olika förutsättningar. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att Öland bör prioriteras efter Åre. En snabb planering av Gotland önskas av länsstyrelsen i Gotlands län. SAS/LIN anser att en snabbutveckling av några områden bör ske.

Kommitténs förslag till planering, utveckling och organisation av tu— rism och rekreation inom de primära rekreationsområdena har kom- menterats av större delen av remissinstanserna. Flertalet ställer sig posi- tiva till förslagen att det upprättas en huvudplan för markanvänd- ningen, en övergripande plan för vilka typer av anläggningar och akti-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975: 46 23

viteter som bör förekomma. en ekonomisk planering samt en organisa— tion för uppbyggande och drift av områdena. Vikten av att planeringen för rekreationsändamål får en bättre anknytning till samhällsplaneringen i övrigt framhålls av många instanser. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det viktigt att precisera kraven på de planeringssystem inom vilka rekreationSplaneringen skall ske. Kommunerna och länsstyrelserna bör spela en viktig roll i en sådan planering. Länsstyrelsen föreslår att kom- munerna skall utarbeta särskilda turist- och rekreationsprogram för såväl primära som andra områden. Dessa program bör innefatta markan- vändning, investeringsbehov och även ta hänsyn till ekonomiska, so- ciala och trafikpolitiska aspekter inom turist- och rekreationssektorn. Förslaget skulle enligt länsstyrelsen innebära att man på central nivå får en uppfattning om rekreationssektorns samlade resursanspråk vilket underlättar prioriteringar och resursanvändningar och medför en betyd- ligt bättre samhällsstyrning av rekreationsutvecklingen. Även länsstyrel- sen i Kristianstads län anser de kommunala programmen för den fy- siska riksplaneringen vara ett lämpligt planeringsinstrument i samman- hanget. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser att länsstyrelserna bör vara samordnande myndigheter i de översiktliga planeringsfrågorna för turism och rekreation.

Lantbruksstyrelsen instämmer i kommitténs förslag till planering av de primära rekreationsområdena och anser det naturligt att olika be- rörda intressenter får göra sig hörda och beaktas. Naturvårdsverket finner den föreslagna samarbetsdelegationen viktig för att fastställa mål och riktlinjer vid den övergripande planeringen av de primära rekrea- tionsområdena. Statens planverk stöder kommitténs förslag rörande planeringen av de primära rekreationsområdena men framhåller att pla- neringen av markanvändningen är en kommunal uppgift. Länsstyrelsen i Stockholms lätt anser det väsentligt att den bofasta befolkningens eko- nomiska och sociala intressen tillvaratas i en översiktlig planering av ett primärt rekreationsområde. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att läns- styrelsen bör delta i planeringsfrågor även om utvecklingsplaneringen endast berör en enda kommun.

Svenska kommunförbundet delar kommitténs uppfattning att plane- ring för turism och rekreation båttre bör knytas till annan samhällspla- nering men anser inte att statligt engagemang i detaljfrågor genom länsstyrelSen och den statliga samarbetsdelegationen är nödvändig. Huvudansvaret för driften av anläggningar och aktiviteter i områdena kommer att åvila kommunerna. Det bör därför enligt Kommunförbun- det ankomma på dem hur planering och utbyggnad av områdena skall organiseras.

Flera remissinånser påpekar att kostnaderna för den översiktliga planeringen inom rekreationssektorn inte kan bäras enbart av de be- rörda kommunerna särskilt som de primära områdena ofta ligger i om-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975: 46 34

råden med svaga ekonomiska möjligheter. Statens planverk understryker att de kommunala medlen inte räcker till för att finansiera översiktlig rekreationsplanering. För budgetåret 1974/75 finns ca 3 milj. kr. till för— fogande för statsbidrag till kommunerna som stöd till översiktlig pla- nering. En del av dessa medel bör enligt statens planverk kunna an- vändas till bidrag till den fysiska planeringen inom de av kommittén utpekade primära områdena.

Flcra remissinstanser påtalar brister när det gäller kommunikations— sektorns samordning med andra sektorer av betydelse för utvecklingen av turism och rekreation. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att kom- munikationsfrågan är en vital fråga för utvecklingen av det fjärrinrik- tade rekrcationslivet utan att detta tillräckligt beaktas vare sig i kom- mitténs förslag eller i den statliga planeringen. Länsstyrelsen i Koppar— bergs län pekar på att Sälen-området blivit föremål för stora statliga satsningar på turistsektorn inom ramen för lokaliseringspolitiken men att järnvägsförbindelserna dit samtidigt avvecklats och ingen upprust— ning skett av de vägar som leder till området. Socialstyrelsen, statskon- toret, länsstyrelserna i Västernorrlands, Älvsborgs, Örebro och Östergöt- lands län liksom T CO instämmer i kommitténs uttalande att särskild vikt måste fästas vid möjligheterna att få till stånd billiga transporter. S] anser att man med hänsyn till det ringa trafikunderlaget i landet bör undvika en uppsplittring på flera olika trafikmedel.

4. Föredraganden 4.1 inledning

Det svenska samhället har under de senaste decennierna genomgått en snabb utveckling. Genom olika reformer har de ekonomiska och so- ciala villkoren för människorna förbättrats. Bl. a. har fritiden ökat på- tagligt. Detta har skett dels genom förkortning av arbetstiden, dels genom förlängning av semestern. Genom reformerna på detta område har arbetstiden sedan sekelskiftet minskat från omkring 3 100 timmar till omkring 1 700 timmar per år. Genom pensionsreformerna har nya grupper fått ökad fritid. Ytterligare reformer på arbetstidsområdet är att vänta.

Ett viktigt inslag i strävandena att höja människornas levnadsstandard är alltså att ge dem en ökad fritid. Självfallet är fritiden något var och en själv skall bestämma och förfoga över. Men bestämmanderätt förut- sätter möjligheter att välja. Därför är det ett nödvändigt och viktigt in— slag i fritidspolitiken att samhället på olika områden ser till att fritids- sysselsättning erbjuds människorna. Det gäller på utbildningens och

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975: 46 25

kulturens områden. men det gäller också i fråga om idrott, rekreation och turism. Om inte samhället medverkar till detta kommer de rent kommersiella intressena att dominera fritidsutbudet och risken att stora grupper ställs utanför möjligheten att välja önskad fritidsaktivitet blir påtaglig. Därför bör samhället genom aktiva insatser göra valfriheten reell.

En betydelsefull insats för att öka människornas möjligheter till en meningsfull fritid har utförts av folkrörelserna. Det ökade samhällsen- gagemanget på detta område kan aldrig ersätta folkrörelsernas insatser för att skapa en rikare fritid. Tvärtom är en avgörande förutsättning för att fritidsutbudet skall kunna anpassas till människornas önskemål att det är förankrat i folkrörelserna.

Insatserna för idrott och rekreation har Linder senare år ökat kraftigt." Totalt sett satsas under detta budgetår drygt 170 milj. kr. på idrott i olika former från statens sida. De kommunala insatserna torde ligga på omkring 1 000 milj. kr.-

Rekreation och motion i skilda former blir allt väsentligare som mot- vikt till de minskade fysiska påfrestningarna i den dagliga tillvaron men också för att motverka de ökade psykiska påfrestningar som fram— kallas av bl. a. högt arbetstempo. Det är därför "en angelägen uppgift för samhället och organisationerna på området att erbjuda människorna möjlighet till rekreation och avkoppling.

De naturliga förutsättningarna är goda i vårt land för ett utbrett fri- luftsliv. Våra långa kuster liksom de många skärgårds- och insjöom— rådena samt fjällområdena "erbjuder utomordentliga möjligheter för såväl aktiv rekreation och motion som för vila och avkoppling. Allemans- rätten ger sedan gammalt de rättsliga möjligheterna att utnyttja dessa och andra slag av attraktiva naturområden. Genom olika åtgärder har samhället under senare år sökt ytterligare förbättra förutsättningarna för friluftsliv och rekreation. I arbetet med den fysiska riksplaneringen är rekreationslivets markanspråk en av de viktigaste faktorerna. Genom de ändringar i naturvårdslagen som riksdagen beslutade år 1974 (prop. 1974: 166, JoU 1974: 52, rskr 1974: 405) har allmänhetens möjligheter att utnyttja framför allt strandområden ökat. "Enligt dessa ändringar skall strandskydd råda vid alla stränder som'har betydelse för""allmän- hetens friluftsliv. Vidare har privata förbudsskyltar som" kan leda till inskränkning i allemansrätten förbjudits. .

Rekreationspolitiken måste ges en sådan inriktning att den möjliggör för alla att få den avkoppling och motion'som var och en har rätt att kräva. Därför är det viktigt att- inte sociala" och ekonomiska hinder be- ' " ' stämmer vilka som kan få del av utbudet-av rekreations- och turist— aktiviteter. Utbudet måste överensstämma med de önskemål stora grup- per medborgare har. I alltför hög grad avspeglar emellertid dagens" utbud en gången tids efterfrågan. Många" av de aktiviteter som bjuds-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975: 46 26

är det svårt eller omöjligt för t. ex. barnfamiljer, pensionärer och handi- kappade att utnyttja. Andelen kostnadskrävande rekreations- och tu- ristaktiviteter är alltför dominerande, vilket missgynnar de grupper jag redan nämnt, liksom låglönegrupperna. Dessa förhållanden måste upp- märksammas och samhällsinsatserna inriktas på att göra utbudet till- gängligt för alla.

De problem jag i föregående avsnitt pekat på kan inte undanröjas enbart genom åtgärder inom ramen för rekreations- och turistpolitiken. I en rad avseenden kan genomgripande resultat bäst nås genom en fort- satt social och ekonomisk politik med inriktning på förbättringar för de sämst ställda grupperna i samhället. Vidare kan genom en aktivare samhällsplanering betydande förbättringar nås. De förbättringar som eftersträvas nödvändiggör sålunda att man utnyttjar en rad olika medel som står till de beslutande och planerande samhällsorganens förfogande.

Bl. a. mot bakgrund av brister som här nämnts tillkallades särskilda sakkunniga år 1969. De sakkunniga som arbetat under namnet kom- mittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden har i december 1973 avlämnat betänkandet (SOU 1973: 52) Turism och rekreation i Sverige.

Kommittén har i sitt arbete i huvudsak endast tagit upp vad som betecknas som fjärrekreation, d.v.s. sådana rekreationsformer som kräver resor och övernattning utanför hemorten. Områden och anlägg- ningar för s.k. närrekreation behandlas av kommittén endast då de också kan användas för turismen. Jag återkommer till frågan om för- hållandet mellan insatser avseende områden för fjärrekreation och om- råden för närrekreation.

Jag tar här upp kommitténs förslag när det gäller allmänna riktlinjer för planeringen av områden och anläggningar för rekreation och turism samt frågor rörande samordningen av olika statliga myndigheters be- handling av dessa frågor. Vidare behandlar jag kommitténs förslag om utpekande av vad kommittén betecknat som primära rekreationsområ- den.

Kommittén har också berört frågan om hälso- och sjukvårdens roll i rekreations- och turistpolitiken och pekat på behovet av anläggningar i form av hälsocentra för såväl hälsoinriktad rekreation som för rehabi- litering och konvalescentvård. Från kommitténs utgångspunkt har det inte varit möjligt att närmare behandla dessa frågor som inrymmer flera gränsdragningsproblem. Med anledning härav har kommittén föreslagit att frågan om hälsocentra bör utredas närmare. Remissinstanserna har inte haft något att erinra häremot. Frågan om uppdrag att genomföra en sådan utredning kommer att anmälas av chefen för socialdeparte— mentet i annat sammanhang.

Kommittén föreslår vidare att ett nytt organ, Sveriges turistråd, skall inrättas för att svara för frågor rörande åtgärder för att främja mark-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975: 46 27

nadsföring av turism i Sverige. Dessa frågor anmäls senare denna dag av chefen för handelsdepartementet.

4.2. Samhällets rekreations- och turistpolitik

Kommittén framhåller att olika åtgärder måste vidtas för att göra det möjligt för alla att utnyttja sin fritid till rekreation av olika slag. Kommittén understryker vidare att de allmänna medel, som satsas på rekreation måste användas på ett sådant sätt att den breda allmänhetens rekreationsbehov tillgodoses. Särskild vikt läggs vid att handikappade, låginkomsttagare och barnfamiljer får väsentligt förbättrade rekreations- möjligheter. Kommitténs uppfattning delas av flertalet remissinstanser.

Även jag anser att samhällets insatser för rekreation och turism bör ges en sådan inriktning att det blir möjligt för alla att utnyttja områden och anläggningar. För detta behövs en ändamålsenlig planering och styr- ning av samhällsinsatserna. Det gäller såväl i fråga om anläggningarnas konstruktion och utformning som deras lokalisering. Inte minst viktigt är att låginkomsttagarnas, barnfamiljernas och de handikappades behov beaktas. Rekreationspolitiken måste för att bli framgångsrik bedrivas från såväl sociala som ekonomiska utgångspunkter.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning att en bättre samordning bör ske av olika samhälleliga insatser för rekreation och turism. En sam- ordning av den planering som sker för rekreation och turism och den regionalpolitiska planeringen är nödvändig. De områden som är av riks- intresse för rekreation och turism är ofta belägna i regioner med dålig sysselsättning. Anläggningar för rekreation och turism kan ge sysselsätt- ning såväl på kort Sikt under uppbyggnadsskedet som på lång sikt ge- nom det personalbehov driften av anläggningarna framkallar. Även om en bygd, som turistkommittén framhåller, inte kan ha turism som enda utkomstmöjlighet så kan bygden genom turismen få ett viktigt komple- ment till övriga näringar.

Jag vill också, i likhet med bl. a. LO, framhålla nödvändigheten av att man vid planeringen av rekreationsområden och anläggningar tar hänsyn till behovet av både när- och fjärrekreation. Anläggningar och områden bör så långt möjligt lokaliseras och utformas så att de kan användas såväl för det dagliga rekreationsbehovet som för semestervis— telsen. Detta bör beaktas i den fortsatta planeringen.

4.3. Primära rekreationsområden

Enligt kommitténs uppfattning har befintliga anläggningar för rekrea- tion och turism mera sällan planerats i avsikt att ge ett samlat utbud av aktiviteter, transportmöjligheter samt inkvarterings- och serveringsmöj- ligheter. Därför bör, menar kommittén", den framtida utbyggnaden för

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975 : 46 28

rekreationsändamål i stället ske inom ramen för samordnade åtgärder i områden som är särskilt lämpade för rekreation och turism. Sådana om- råden kallas av kommittén för primära rekreationsområden.

Med utgångspunkt i en omfattande kartläggning av tillgången på lämpliga områden för en utveckling av rekreation och turism har kom- mittén redovisat 23 områden i olika delar av landet som enligt kom- mittén har goda förutsättningar att på sikt kunna fungera som primära rekreationsområden.

"De områden kommittén anger som primära rekreationsområden är följande:

Södra Sverige Sydskånes sjö- och åslandskap Östskåne Kullaberg—Hallandsåsen Åsnen—Listerlandet Öland Gotland Gryt—S:t Anna skärgård

Mellersta Sverige Norra Bohusläns skärgård Värmlands och Dalslands sjöområde Tiveden Södermanlands skärgård delar av Mälaren Fryksdalen Siljansbygden

Norra Sverige

del av Ljusnans dalgång Dalafjällen

Härjedalsfjällen Åreområdet Nordingrå

Vindelälven Tärna—Graddis fjällvärld , . Norrbottens skärgård Abisko—Kebnekajsefjällen

Områdena täcker ca 9 % av landets yta. Ca 5 milj._ människor beräk— nas kunna nå minst ett av områdena inom en timmes resa från hemorten. Utöver dessa områden kan enligt kommittén de tre storstadsområdena och deras omgivningar i viss utsträckning betraktas som primära rekrea- ' tionsområden även om de fortsatta möjligheterna till utveckling av utomhusrekreation där är begränsade. _ . .

Inom de primära områdena måste enligt kommittén betydande .

arealer avsättas för det rörliga friluftslivet. .Stora krav måste ställas . .

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975: 46 29 på planeringen av markanvändningen inom områdena. För att områdena skall fungera som semester- och rekreationsområden för stora delar av det svenska folket krävs enligt kommittén också en aktiv planering av ut- byggnaden och utvecklingen av områdena.

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom kommitténs uppfattning att större satsningar på rekreation och turism bör ske inom ett begrän- sat antal områden som har särskilda förutsättningar härför. Vissa re- missinstanser för dock fram synpunkter beträffande bl. a. urvalet av områden. I flera yttranden berörs frågan om behovet av insatser också för närrekreation. Ett antal remissinstanser pekar också på risker för intressekonflikter mellan insatser för rekreation och turism och andra intressen t. ex. naturvård, jordbruk, skogsbruk och rennäring.

För egen del anser jag att det kan vara av värde att ange vissa primära rekreationsområden. Från samhällets sida görs som jag tidigare nämnt omfattande insatser när det gäller utbyggnad av anläggningar för rekrea- tion och turism. Det totala statliga stödet för sådana ändamål kan be- räknas till mellan 75 och 100 milj. kr. per år. De statliga insatserna har emellertid delvis skett utan inbördes samordning vilket i vissa fall inne- burit nackdelar från rekreationssynpunkt. Jag anser det därför önskvärt att en mer samlad planering och samordning av samhällsinsatserna för rekreation och turism kommer till stånd. Detta bör i första hand gälla regioner med speciella förutsättningar.

Kommittén har ansett att 23 områden i olika delar av landet har spe- ciellt goda förutsättningar för rekreation. Därutöver menar kommittén att det finns ytterligare områden som i vissa avseenden kan sägas ut- göra rekreationsområden av riksintresse. Det gäller framför allt vissa områden i närheten av storstäderna inom vilka redan nu finns ett stort utbud av boendemöjligheter och aktiviteter men där samtidigt mark- resurserna är jämförelsevis knappa. Utvecklingsmöjligheterna är därför enligt kommittén mera begränsade inom dessa områden än inom de före— slagna primära rekreationsområdena.

Vissa remissinstanser har ansett att också andra områden bör betrak- tas som primära rekreationsområden. Därvid har i första hand nämnts området Malingsbo—Kloten i Bergslagen, Stockholms skärgård, ett om- råde kring nedre Dalälven, områden kring sjön Sommen och kring Tåkern och Omberg i Östergötland samt delar av Hallandskusten.

För egen del kan jag i huvudsak godta de avvägningar kommittén gjort när det gäller urvalet av primära rekreationsområden. Jag anser dock i likhet med några remissinstanser att också området Malings— bo—Kloten i princip har sådana egenskaper som gör det motiverat att betrakta området som ett primärt rekreationsområde. Under förutsätt- ning att området inte alltför hårt belastas med enskild fritidsbebyggelse anser jag därför att också detta område bör betraktas som ett primärt rekreationsområde.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975: 46 ' ' 30

I fråga om Stockholms skärgård 'vill jag understryka vikten av att åtgärder vidtas för deSs utnyttjande som rekreationsområde. Skärgårds- landskapet måste säkras för framtiden och göras tillgängligt för allt fler. Detta är av betydelse för hela vårt land. Genom fortsatta insatser av den art som redan vidtas bör skärgårdens rekreationsbetydelse kunna öka. Jag vill i sammanhanget särskilt understryka vikten av att varje möjlighet utnyttjas att i samband med rekreationsåtgärderna skapa så- dana sysselsättningstillfällen som kan komma den i skärgården åretrunt- - boende befolkningen till del.

Jag delar emellertid kommitténs bedömning att områdena kring de tre stora tätorterna är arealmässigt begränsade i förhållande till den" folkmängd som finns i dessa områden. De kan därför inte bli föremål för en utbyggnad som rekreationsområden med sikte på att dra-till sig folk från hela landet. Det stora inVånarantalet i storstadsregionerna gör det nödvändigt att de i första hand utnyttjas för närrekreation.

Dessa områden kan således endast i vissa avseenden jämställas med de ' '

primära rekreationsområdena.

Vad gäller det område kommittén benämnt Gryt-S:t Anna skärgård vill jag framhålla att området bör omfatta såväl Östergötlands som norra. Kalmar läns skärgårdar. I övrigt anser jag mig kunna godta den lista på områden som kommittén har presenterat. De angivna primära rekrea- tionsområdenas lägen framgår av till propositionen fogad kartbilaga. Jag vill i detta sammanhang framhålla att listan över områden självfallet kan behöva ändras eller kompletteras med ledning av sådant'material som kommer fram under det fortsatta planeringsarbetet. Det ankommer på regeringen att ta ställning i här berörda frågor sedan erforderligt under— lag presenterats.

Alla de nu angivna primära rekreationsområdena berörs av det pla- neringsarbete som pågår i länen och kommunerna inom- ramen för den fysiska riksplaneringen. Regeringen fattar under våren 1975 beslut län för län med anledning av de program för detta arbete som redovisats av kommuner och länsstyrelser. Jag förutsätter att kommuner, länsstyrelser och övriga berörda myndigheter i det fortsatta planeringsarbetet beaktar de riktlinjer för urvalet av områden för rekreation och-turism som jag här har angivit. Jag förutsätter vidare att den fortsatta planeringen inom dessa områden utgår från förutsättningen att en utveckling av rekrea- tionslivet skall ske med hänsynstagande till de natur- och kulturvärden inom områdena som finns dokumenterade i den fysiska riksplaneringen. Jag vill i anslutning härtill understryka att den avgränsning av områdena som nu redovisas behöver ses över i det'fortsatta planeringsarbetet, var- vid möjligheterna att samordna rekreationsintressena med bl. a. natur- vårdens, jordbrukets, skogsbrukets och rennäringens intressen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Kommunerna bör i samband med -det-pla-' ' neringsarbete som sker som ett led i den fysiska riksplaneringen i samråd

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975: 46 31

med länsstyrelserna översiktligt studera avgränsningsfrågorna samt be- döma behovet av markreservationer m.m. för att möjliggöra en utveck- . ling på sikt av rekreationslivet inom dessa områden. Det bör ankomma på den särskilda beredning för samordning av planeringen av rekrea- tionsområden, vars inrättande jag kommer att förorda i det följande, att lämna erforderliga rekommendationer för det fortsatta arbetet.

Som framhålls såväl av kommittén som av åtskilliga remissinstanser är det varken möjligt eller nödvändigt att samhällsinsatser görs i samma omfattning inom samtliga primära rekreationsområden. I en del fall är det väsentligast att områdenas naturvärden bevaras och i andra fall kan en utbyggnad av olika slag av anläggningar ligga långt fram i tiden. Det är enligt min uppfattning inte möjligt att nu ange några närmare-rikt- linjer eller att göra några prioriteringar i dessa avseenden. Jag räknar emellertid med att de redovisningar av den planering som sker inom ramen för den fysiska riksplaneringen som efter årsskiftet 1976/1977 skall lämnas av länsstyrelserna kommer att ge underlag för-beredningen att bedöma bl.a. dessa frågor. I ett första skede är det viktigast att er- forderliga markområden reserveras inom .de primära rekreationsområ- - dena för att möjliggöra en utveckling på sikt av rekreationslivet inom . dessa områden. Jag vill här också framhålla att statliga insatser för re- kreation och turism självfallet skall kunna ske även inom andra områ- den av betydelse från rekreationssynpunkt än de primära områdena.

I detta sammanhang vill jag erinra om de beslut som fattats om in- vesteringar för rekreation och turism inom Åreområdet. Området ut- valdes av kommittén såsom ett lämpligt utvecklingsområde för rekrea- tionslivet. I ett särskilt betänkande (Ds Jo 1971: 5) Åre — Utvecklings- plan för ett svenskt rekreationsområde redovisade kommittén en princip- skiss för en utbyggnad av området. Sedan kommitténs förslag efter re- missbehandling hade överarbetats av en särskild arbetsgrupp anvisade 1973 års riksdag 2 milj. kr. för bidrag till projekteringskos-tnader för Åreprojektet (prop. 1973: 85, KrU 1973: 20, rskr 1973: 144). Projekte- - ringsarbetet har därefter drivits vidare av ett för ändamålet särskilt bil- dat planeringsbolag. I februari 1975 fattade regeringen ett beslut om ett. ' statligt lokaliseringsstöd av ca 23 milj. kr.- för en utbyggnad av rekrea- tions- och turistanläggningar 1 Åre. Genom den utbyggnad som nu sker i Åreområdet bör värdefulla erfarenheter kunna erhållas.

4.4. Samordning av de statliga insatserna för planering av områden för rekreation och turism

Kommittén konstaterar att frågor med anknytning till rekreation och turism handläggs av ett stort antal statligamyndigheter' och andra - organ. Enligt kommitténs uppfattning är många av de åtgärder som sätts in för att främja rekreationslivet dåligt samordnade .vilket kan .

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975: 46 32 leda till splittring och felaktigt utnyttjande av tillgängliga resurser. En bättre samverkan mellan de myndigheter som handlägger rekreations— och turistfrågor krävs därför. Kommittén föreslår att en samarbets— delegation bildas mellan naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och det föreslagna nya turistrådet. När planfrågor behandlas bör enligt kom- mittén också planverket medverka i delegationens arbete. Delegationens huvudsakliga uppgift bör enligt kommittén vara att bedöma grunderna för den fortsatta statliga stödgivningen till områden och anläggningar för rekreation och turism. Delegationens kanslifunktion bör enligt kom- mittén förläggas till naturvårdsverket.

Förslaget att inrätta en samarbetsdelegation tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i frågan. Många av dessa förordar att i delegationen skall ingå representanter också för andra myndigheter än dem kommittén föreslagit. Andra remissinstanser förordar att delega- tionen knyts till regeringskansliet.

Jag har tidigare framhållit behovet av en samlad planering av de statliga insatserna för att tillgodose den breda allmänhetens behov av rekreation. Naturvårdsverket har redan nu viktiga uppgifter på detta område. Verket skall bl. a. leda arbetet med planeringen av åtgärder för det rörliga friluftslivet. Verket svarar också för fördelningen av an- slaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m.m. från vilket bidrag be- viljas till olika slag av anläggningar för motions-, rekreations- och fri- ]uftsändamål. Det är därför naturligt att naturvårdsverket får ett huvud- ansvar för samordningen av de statliga insatserna vad gäller områden och anläggningar för såväl när- som fjärrekreation. Därigenom under- lättas den samlade bedömning av insatserna inom de primära rekrea- tionsområdena och områden för närrekreation som jag tidigare beto— nat nödvändigheten av.

Som kommittén och remissinstanserna framhåller har emellertid ock- så andra statliga myndigheter än naturvårdsverket att i sin verksamhet ta befattning med frågor med anknytning till rekreation och turism. Ar- betsmarknadsstyrelsen handlägger frågor rörande beredskapsarbeten och lokaliseringsstöd. Planverket är central myndighet i planfrågor. Även andra myndigheter berörs. Sveriges turistråd kommer om de förslag genomförs som chefen för handelsdepartementet senare i dag anmäler att ha viktiga uppgifter i sammanhanget.

Det är enligt min uppfattning uppenbart att alla de frågor som rör planeringen av rekreationslivet inte kan handläggas av en och samma myndighet. Samtidigt står det också klart att en bättre samordning än f. n. behövs av olika statliga organs verksamhet när det gäller dessa frå- gor. Jag anser därför att en beredning för samordning av de statliga insatserna för planering av områden och anläggningar för rekreation och turism bör inrättas. Det ankommer på regeringen att besluta i frå- gor som rör beredningens ställning och sammansättning. Jag vill emel—

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975: 46 33

lertid redan nu framhålla att jag anser det angeläget att beredningen inte blir för stor. Vad som är av betydelse är att de myndigheter som direkt sysslar med frågor rörande områden och anläggningar för rekrea- tion och turism kommer med i beredningen. För riksdagens information vill jag nämna att jag avser att föreslå regeringen att i beredningen skall ingå företrädare bl.a. för naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen. planverket och det nya turistrådet. Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter som kommunerna har såväl beträffande planfrågor i allmän- het som när det gäller frågor rörande utveckling och utbyggnad av om- råden och anläggningar för rekreation och turism anser jag det också värdefullt att kommunerna blir företrädda i beredningen. Beredningen måste i sitt arbete självfallet ha nära kontakt med övriga organ som kommer i beröring med frågor om rekreation och turism. Med hän- syn till att naturvårdsverket, enligt vad jag här anfört, bör ha huvud- ansvaret för samordning av de statliga insatserna när det gäller områ- den och anläggningar för rekreation och turism är det naturligt att kanslifunktionen för beredningen förläggs till naturvårdsverket.

Beredningen bör vara ett rådgivande och samordnande organ med uppgift att följa planeringen av de primära rekreationsområdena och andra områden av större betydelse för rekreationslivet. Ärenden rörande statligt stöd till planering av områden och uppförande av anläggningar för rekreation och turism bör behandlas i beredningen innan beslut tas av vederbörande myndighet. Det bör därvid åligga beredningen att be- vaka att här angivna riktlinjer för statligt stöd för uppförande av rekrea- tionsanläggningar följs. Flera remissinstanser, bl. a. LO och TCO, har uttalat att beredningen skulle kunna verka bättre om den placerades på departementsnivå. Jag delar uppfattningen att det är angeläget att be— redningens ställning blir så stark att den avsedda samordningen verk- ligen kan åstadkommas. Jag vill emellertid erinra om att alla viktigare ärenden rörande stöd till rekreations- och turistanläggningar redan en- ligt nu gällande bestämmelser avgörs av regeringen. Beredningens ytt- rande kommer därvid att ingå i underlaget för regeringens ställningsta- gande. För att ytterligare understryka vikten av den samordnande funk- tionen hos beredningen förordar jag därutöver att ärenden rörande stöd till uppförande av anläggningar för rekreation och turism alltid skall underställas regeringen i'sådana fall där den beslutande myndigheten vill frångå beredningens yttrande.

Som jag tidigare anfört satsar staten årligen betydande belopp för bidrag till uppförande av anläggningar för motions-, rekreations- och friluftsändamål. Huvuddelen av det anslag för stöd till idrottsanlägg- ningar som naturvårdsverket disponerar används sålunda för anlägg- ningar av här avsett slag. För budgetåret 1973/74 kan ca 15 milj. kr. beräknas ha använts för bidrag till uppförande av sådana anläggningar. Av betydelse i detta sammanhang är också de anslag som naturvårds- verket förfogar över för säkerställande och vård av värdefulla natur-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975: 46 34

områden. För budgetåret 1973/74 uppgick"dessa-anslag till' samman- lagt ca 22 milj. kr. Större delen' av detta belopp har använts för säker- ställande och vård av markområden av intresse från rekreationssyn- punkt. ' ' ' Uppförandet av anläggningar för motion, rekreation och turism samt åtgärder för att hålla landskapet öppet och därmed göra det'mera till- gängligt för allmänheten från rekreationssynpunkt genomförs i bety- dande omfattning också "Såsom beredskapsarbeten. Under budgetåret 1973/74 beräknas anläggningar ha uppförts och arbeten ha utförts till en total kostnad av inemot 100 milj. kr., varav ca 50 milj.'kr.' utgjort statsbidrag. ' " '

Statligt stöd för uppförande av- anläggningar för rekreation och tu- rism kan också utgå i form av lokaliseringsstöd. På grundval av tidigare framlagda förslag av kommittén 'för planering 'av turistanläggningar och rekreationsområden beslutade 1973 års riksdag 'om vissa ändringar i reglerna för lokaliseringsstöd-till turistanläggningar (prop. 1973: 50, an 1973: 7, rskr 1973: 248). Dessa ändringar innebar bl. a. att möjlig-' het öppnades att ge inte bara lån utan också bidrag till investeringar- i turistanläggningar. Vidare beslutades att kommuner, som ett undan— tag från vad som eljest gäller, skall kunna få lokaliseringsstöd vid in- vesteringar i turistanläggningar om regionalpolitiska skäl för stöd före- ligger. Möjligheterna att ge lokaliseringsbidrag till uppförande av an- läggningar för rekreation' och turism ha-r under budgetåret 1973/74 utnyttjats i begränsad omfattning. Under detta-[budgetår beviljades ca 2,3 milj. kr. i bidrag till' sådana anläggningar. Under innevarande bud— ' getår har, som jag tidigare nämnt, dessa stödformer använts för bidrag till uppförande av vissa rekreationsanläggningar inom Åreområdet.

De former för stöd till uppförande av rekreations- och turistanlägg- ningar m.m. som f.n. finns och vilka jag här redovisat bör användas - också i fortsättningen. Det stöd som utgår i form av beredskapsarbeten - -. och lokaliseringsstödet är emellertid "i första hand sysselsättningspoli—- tiskt resp. regionalpolitiskt motiverade. Detta har, som jag tidigarerredo- -- , visat, i vissa fall lett till' insatser vpå'det rekreationspolitiska området som inte bort prioriteras. Genom 'de riktlinjer för planering och samordning ' av de statliga insatserna inom rekreationslivets område som jag här 'för- ordat bör de nu aktuella'stödformerna kunna användas för att på ett. bättre sätt tillgodose också rekreationspolitiska syften. Jag-vill: i detta sammanhang hänvisa till Vad jag tidigare anfört om den-föreslagna'be- redningens uppgifter. ' ' '

Vad jag här anfört innebär att rekreationspolitiska synpunkter måste ' beaktas vid sidan av regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska i större ' utsträckning än hittills när 'det gäller statligt stöd till uppförande'av anläggningar för rekreation och turism. Sysselsättningsfrämjande åtgår-' det av större omfattning inom denna sektor bör därför genomföras inom ramen för utarbetade planer'för uppförande av anläggningar och iord-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975: 46 35

ningställande av områden för rekreation och turism. Jag räknar därvid med att arbetsmarknadsstyrelsen på samma sätt som hittills inom ramen för arbetsmarknadspolitiken kan komma att lämna bidrag till berörda myndigheter för utarbetande av ifrågavarande planer.

Som jag tidigare nämnt bör kommunerna i det fortsatta planerings- arbetet inom de aktuella områdena bl. a. beakta behovet av mark för ' rekreation och turism. Flcra remissinstanser har därvid pekat på svå- righeterna för många kommuner att utan stöd klara detta planerings— arbete. Enligt planverket bör bidrag till den fysiska planeringen inom de primära rekreationsområdena kunna utgå från det anslag som står till verkets förfogande för bidrag tillöversiktlig planering m.m. I årets budgetproposition har föreslagits ”'att detta anslag skall föras upp med ett belopp. av 4 milj. kr. för nästa?-budgetår (prop. 1975: 1 bil. 14 s. 40). Anslaget-förutsätts användas för bidrag till i första hand från rikssyn- punkt intressanta planeringsföretag i sådana resurssvaga kommuner som berörs av de av riksdagen fastlagda geografiska riktlinjerna eller som annars i hög grad berörs av den fysiska riksplaneringen. De pri— mära rekreationsområdena faller till betydande del inom regioner som uppfyller de förutsättningar som gäller för bidrag från nämnda anslag. Jag räknar därför med att planverketvid beredning av förslag om ut- nyttjande av de medel som finns tillgängliga under apslaget också be- aktar det särskilda stödbehov som föreligger inom de primara rekrea- tionsområdena. Genom att planverket föreslås bli representerat i den . föreslagna beredningen bör goda möjligheter finnas att samordna detta stöd med övriga insatser för utveckling av rekreatlonsllvet inom nämn- da områden _ _ ' .

Naturvårdsverket får enligt vadfjag här anfört ökade arbetsuppgifter. . Det är därför enligt min uppfattning nödvändigt ått verkets personal-- resurser förstärks. Under förutsättning ätt-_riksdage'ii godkänner det för- slag jag här redovisat avser jag att föreslå regeringen att ytterligare två tjänster inrättas vid statens naturvårdsverk.

5 Hemställan '

Med hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag latt regeringen föreslår riksdagen ' — .'_ ' . *i-' ' ,_ _ att godkänna de riktlinjer jag förordat för planering och sam- ordning av samhällets insatser för rekreation och turism.

!. * ..—

6 - Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som 1

föredraganden har lagt fram. i

V

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975: 46 36

I propositionen angivna pri- mära rekreationsområden ! 1.Sydskånes sjö- och åsland- ;" skap 2. Östskåne 3. Kullaberg—Hallandsåsen 4. Åsnen—Listerlandet 5. Öland 6. Gotland 7 8

11'

. Östergötlands och norra Kalmar läns skärgårdar .Norra Bohusläns skärgård 9. Värmlands och Dalslands sjöområde 10. Tiveden 11. Södermanlands skärgård 12. Mälaren 13. Fryksdalen 14. Siljansbygdcn 15. Ljusnan 16. Dalafjällen 17. Härjedalsfjällen 18. Åre 19. Nordingrå 20. Vindelälven 21. Täma—Graddis fjällvärld 22. Norrbottens skärgård 23. Abisko—Kebnekajsefjällen 24. Malingsbo—Kloten

Områdena 1—23 överensstäm- mer med vad kommittén an- givit.

De grova linjerna avgränsar områden kring de tre storstä- derna som i vissa avseenden kan betraktas som jämställda med de primära rekreations- områdena.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975: 46