Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1969 års lag om tclefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. erhåller fort- satt giltighet till utgången av år 1978.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1977/78: 11 2

1. Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrives att lagen (1952: 98) med särskilda bestämmel- ser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1976: 956) gäller till utgången av år 1977, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1978.

2. Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Härigenom föreskrives att lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m., vilken enligt lag (1976: 957) gäller till utgången av år 1977, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1978.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1977/78: 11 3

Utdrag

JUSTlTlEDEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-10-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Antonsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda be- stämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.

3. Prop. 1975/76: 202 med förslag till nya regler om telefonav- lyssning vid förundersökning m. m.

I prop. 1975/76: 202 med förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. föreslogs att nuvarande regler i 1952 och 1969 års lagar skulle tas in i 27 kap. "RB och ges permanent karaktär. Regeln i 1952 års lag om förlängning av anhållningstid upptogs dock inte i förslaget. Det föreslogs vidare att skyddet för den enskildes inte— gritet skulle stärkas i olika hänseenden bl. a. genom att hans intressen i ärendet skulle tillvaratas av en av regeringen utsedd god man. Den gode mannen skulle ha ställning av part. Vid prövning av tillstånd till tele- fonavlyssning skulle vidare beaktas om risk förelåg att författare, med- delare eller annan som enligt tryckfrihetsförordningen eller radioansva- righetslagen (1.966: 756) har rätt till anonymitet skulle röjas. Ett uttryck- ligt förbud att avlyssna telefonsamtal mellan misstänkt och hans försva- rare togs också upp i förslaget. Skärpta regler föreslogs för avlyssning av samtal till och från telefonapparat som inte innehades av den miss- tänkte eller huvudsakligen brukades av honom.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uppmärksammades spe- ciellt frågan i vad mån avlyssnat material får utnyttjas när det gäller annan brottslighet än den som har föranlett tillståndet. I sitt betänkande med anledning av propositionen (JuU 1976/77: 20) konstaterade justitie- utskottct att problemet inte är begränsat till telefonavlyssning utan kan uppkomma också vid utnyttjande av andra tvångsmedel, t. ex. brevkon- troll, husrannsakan eller ingripande enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte— och avgiftsprocessen. Sambandet var enligt utskottet sådant att man borde eftersträva en generell lösning för olika typer av tvångsmedel. En så vittsyftande lagstiftning ansåg utskottet emellertid kräva ett helt annat beslutsunderlag än det som förelåg i ärendet.

Som tidigare anmärkts hemställde utskottet att propositionen skulle avslås i denna del och att de av utskottet upptagna frågorna skulle bli föremål för översyn och ytterligare överväganden. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1976/77: 129).

4. Rikspolisstyrelsens skrivelse

Beträffande tillämpningen av 1969 års lag under år 1976 anför riks- polisstyrelsen följande.

Annan undersökningsledare än åklagare har inte gjort framställning om telefonavlyssning. För att i detalj följa tillämpningen av lagen och bevaka att tillämpningen blir restriktiv och likformig har liksom tidi- gare den ordningen iakttagits att samtliga ärenden rör-ande ifrågasatt avlyssning anmälts för rikspolischefen.

Lagen har under år 1976 tillämpats efter samma restriktiva principer

• Sida 7
•  Original

Prop. 1977/78: 11 7

som tidigare och alltså endast i särskilt angelägna fall. Telefonavlyss- ning har begärts endast då man kunnat misstänka organiserad, yrkes- mässig handel med narkotika. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja storsmugglingen till och storlangningen inom landet.

Under år 1976 har tillstånd beviljats att avlyssna 64 personers tele- foner. Motsvarande siffra för år 1975 var 42. Ökningen av antalet av- lyssningar under år 1976 i förhållande till föregående år beror på den markanta ökning av den illegala narkotikahandcln som synes ha skett under år 1976. Ökningen hänför sig framför allt till .amfetamin- och heroinhandeln. Avlyssningsperioderna har varierat i längd men de har i det helt övervägande antalet fall legat på två månader eller därunder.

! flertalet fall då avlyssning skett har misstankar om illegal narko- tikatrafik bekräftats. Avlyssningen har då lett fram till sådan annan be- visning att ingripande kunnat göras mot personer som varit engagerade i narkotikahandel.

Beträffande det aktuella läget på narkotikaområdet framhåller riks- polisstyrclsen bl. a. följande.

För att om möjligt begränsa den ökning av den illegala narkotika- handcln som skett under år 1976 bestämdes vid ett möte med landets samtliga polischefer i december 1.976 att polisinsatserna mot narkotika- handeln skulle prioriteras på bekostnad av annan polisverksamhet, att insatserna skulle riktas mot i första hand handeln med centralstimule- rande medel och opiater, att ett antal narkotikaenheter skulle bildas med länen som primära verksamhetsområden samt att den under år 1976 avdelade personalstyrkan skulle ökas med 50 % för att möjliggöra den erforderliga prioriteringen.

Prioriteringen har nu genomförts. Ett tjugotal narkotikaenheter har bildats. Den avdelade personalstyrkan har ökats från 240 i december 1976 till 332 i januari 1977.

Tillgången på centralsrimulemnde medel har varit god under år 1976. F. n. tycks dock en viss tillfällig brist föreligga som följd av att ett antal större beslag gjorts inom och utom Sverige på senaste tiden. Handeln är ytterst välorganiserad och professionellt skött. Tyvärr måste befaras att den rådande bristen är temporär så länge de illegala laboratorierna kan fortsätta att producera narkotika. Under åren 1969—1975 har de årliga beslagskvantiteterna varierat mellan 23 och 45 kg. Under år 1976 beslagstogs 120 kg.

Tillgången på cannabis är oförändrat god. Dessvärre har polisen under år 1976 inte kunnat ägna sig speciellt åt cannabishandeln eftersom han- deln med centralstimulantia och heroin måst komma i första hand. Un- der år 1976 beslagtogs 122 kg.

Mor/inbasens relativa betydelse tycks ha minskat. Förmodligen har missbrukare av morfinbas gått över till heroin. Under år 1976 beslag- togs 111 gram.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1977/78: 11 8

Heroin har förekommit på den svenska marknaden sedan årsskiftet 1972/73. År 1976 har dock inneburit ett ”genombrott” för heroin i Sve- rige, även om beslagtagna kvantiteter är relativt små. Under året be- slagtogs 1988 gram.

Centrum för handeln med heroin är Holland och där framför allt Amsterdam. Heroinet kommer från Sydostasien där Thailand är ett nyc- kelland. Smugglingen till Europa sker uteslutande med flygburna kuri— rer. Så gott som varje större flygplats i Europa kan fungera som transi- teringsort på heroinets väg från Sydostasien till Holland. Rikspolissty- relsen vill i det sammanhanget erinra om de beslag på drygt 10 kg som i slutet av år 1976 gjordes i Oslo och Helsingfors. Även det parti på ca "13 kg som i början av år 1976 togs på flygfältet i Norrköping torde ha varit ett sådant transiteringsparti.

Rikspolisstyrelsen framhåller vidare att en markant försämring av situationen har inträtt, framför allt i fråga om heroin, sedan den före- gående redogörelsen lämnades av rikspolisstyrelsen i februari 1976. Denna bedömning torde enligt rikspolisstyrelsen delas av de sociala myndigheterna.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till den ille- gala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inte möj- ligt att enbart med konventionella spaningsmetoder hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten. Om enbart de vanliga spaningsme- toderna skulle användas, skulle det krävas insatser som varken kan åstadkommas inom ramen för tillgängliga resurser eller kan beräknas bli tillförda polisen utifrån. Även om ett sådant extraordinärt resurstill- skott skulle kunna åstadkommas, skulle man ändå inte komma åt de ledande profitörcrna.

Rikspolisstyrelsen tillägger att, även om narkotikabrottsligheten måste allvarligt uppmärksammas, telefonavlyssning inte får användas annat än mot mycket grov brottslighet och att tillämpningen liksom hittills måste vara ytterligt restriktiv. Det är numera helt klart att den grova narkotikabrottsligheten ——- såväl då det gäller centralstimulerande medel som i fråga om heroin — domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat. Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande. Såsom lagen tillämpats kan den inte anses ha obehörigen kränkt individens krav på integritet.

5. Rem issyttrandena

Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt att giltighetstiden för 1952 och 1969 års lagar förlängs. Sveriges advokatsamfund har med- delat att samfundet på grund av den alltför korta remisstiden avstår från att avge något yttrande.

JK framhåller att önskemålet om stärkta rättssäkerhetsgarantier i

• Sida 9
•  Original

Prop. 1977/78: 11 - 9

ärenden om telefonavlyssning inte är av sådan styrka att en förlängning av giltighetstiden för de berörda lagarna nu är utesluten. Enligt JK bör den utredning som riksdagen har begärt kunna verkställas på ganska kort tid och JK ifrågasätter därför om en förlängning till utgången av juni 1979 är nödvändig.

RÅ tillstyrker att 1952 och 1969 års lagar ges fortsatt giltighet till ut- gången av juni 1979. RÅ anför att telefonavlyssningen visat sig särskilt värdefull i spaningsarbetet mot den organiserade narkotikabrottsligheten. Särskilt oroväckande är den starkt ökade förekomsten av heroin. Enligt RÅ kan telefonavlyssningen inte avvaras på narkotikaområdet.

Även om avlyssning med stöd av 1969 års lag under år 1976 före- kommit i ett något större antal fall än tidigare år anser RÅ att tillämp- ningen av 1969 års lag präglas av önskvärd restriktivitet. -

Tvångsmedelsbestämmelserna i 1952 års lag har enligt RÅ ett obe- stridligt värde främst i spaningsverksamheten rörande brotten mot rikets säkerhet. '

Svea hovrätt konstaterar — med vidhållande av en tidigare uttalad principiell inställning att telefonavlyssning är ett synnerligen allvarligt in- grepp i den personliga integriteten och bör användas restriktivt — att det av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår att telefonavlyssning under år 1976 varit av värde i kampen mot narkotikabrottslighet samt att tillämp- ningen skett med restriktivitet och med beaktande av individens krav på integritet. Rikspolisstyrelsens redogörelse visar även att situationen i fråga om narkotikabekämpningen -— särskilt såvitt angår handeln med heroin — är sådan att polisen alltjämt har starkt behov av att vid för- undersökningar angående grova narkotikabrott kunna använda telefon- avlyssning.

Sammanfattningsvis tillstyrker hovrätten att" giltighetstiden för de båda lagarna —— i avbidan på en permanent lagstiftning —— förlängs .till utgången av juni 1979. '

Även Stockholms tingsrätt tillstyrker att man i:avvaktan på ny perma— nent lagstiftning förlänger giltigheten av de båda lagarna till utgången -- - av juni 1979. Tingsrätten framhåller att behovet av telefonavlyssning vid förundersökning angående" grovt narkotikabrott m.m. måste anses ha fått ökad styrka med hänsyn till svårigheten att med' andra spanings- metoder avslöja befattning med det allt vanligare förekommande heroinet. '

Överbefälhavaren finner det angeläget att giltighetstiden för de båda lagarna förlängs till utgången av juni 1979 i avvaktan på en permanent reglering.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1977/78: 11 10

6. Föredraganden

1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brott- mål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1977. Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt att lagens giltighetstid förlängs i avvaktan på en permanent reglering av de möjligheter till bl. &. telefonavlyssning som lagen erbjuder. Även jag anser att behov fortfarande föreligger av de vidgade möjligheter till tvångsmedelsanvändning som finns enligt lagen.

Även 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. rn. gäller till utgången av år 1977. Av den redo- görelse som rikspolisstyrelsen har lämnat angående tillämpningen av lagen framgår att en kraftig ökning av den illegala narkotikahandeln har ägt rum under år 1976. Tillstånd till telefonavlyssning har under år 1976 meddelats i större omfattning än föregående år. I flertalet fall har tele— fonavlyssningen medfört att ingripanden kunnat göras mot personer som varit engagerade i illegal narkotikahandel.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till den ille- gala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inte möj- ligt att hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten med enbart konventionella spaningsmetoder. Telefonavlyssning måste alltså använ- das även i fortsättningen. Rikspolisstyrelsen betonar dock att använd- ningen av detta tvångsmedel liksom hittills måste vara ytterligt restrik— tiv.

Vad rikspolisstyrelsen anfört har inte mött någon erinran under re— missbehandlingen. Remissinstanserna har också allmänt tillstyrkt en för- längning av 1969 års lag.

Även enligt min mening finns det anledning att se allvarligt på läget inom narkotika-brottslighetens område. Jag har från rikspolisstyrelsen inhämtat uppgifter om läget i september 1977. Dessa uppgifter visar att någon mera påtaglig ändring av förhållandena inte har skett sedan rikspolisstyrelsen inkom med sin skrivelse. Den illegala handeln är yt- terst väl organiserad. Eftersom den grova narkotikabrottsligheten domi- neras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat, är den svår att komma åt och kräver särskilda spaningsmetoder. Telefonav- lyssning har visat sig vara en effektiv metod att med rimliga resurs- insatser bekämpa den grova narkotikabrottsligheten. I likhet med riks- polisstyrelsen och remissinstanserna anser jag att denna spaningsmetod är av stor betydelse som ett komplement till. konventionella åtgärder vid bekämpandet av denna farliga brottslighet. Vad som har upplysts om tillämpningen av lagen under år 1976 ger också vid handen att möjlig- heten till telefonavlyssning har använts restriktivt och att tillämpningen har präglats av strävan att tillgodose den enskildes krav på integritet.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1977/78: 11 11

Även när det gäller 1969 års lag finns det alltså starka skäl för en för- längning av giltighetstiden.

Som tidigare berörts har riksdagen begärt att regeringen skall låta göra en översyn av lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få till stånd en permanent reglering. Jag ämnar inom kort begära regeringens bemyndigande att tillkalla en ut- redning som skall göra denna översyn. Utredningsuppdraget torde komma att omfatta även andra frågor beträffande användning av tvångs— medel än dem som riksdagen har angett. Det är i dag för tidigt att yttra sig om när utredningsarbctct kan bli slutfört och när lagförslag kan före- läggas riksdagen. T. v. bör emellertid giltighetstiden för de båda provi- soriska lagarna förlängas med ett år eller till utgången av år 1978.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de inom justitiedepartementet upprättade förslagen till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l977 77051]

• Sida 12
•  Original