Prop. 1966:106
('med förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
1
Nr 106
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande de
värnpliktigas utbildning m. m.; given Stockholms slott den 25 mars 1966.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogat förslag till lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967),
dels bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen före dragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås nya grunder för värnpliktsutbildningen. Denna skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Förslaget innebär i huvudsak följande.
Grundutbildningen motsvarar i stort sett nuvarande första tjänstgöring och tjänstgöring i en följd. Den differentieras i ökad utsträck ning inom och mellan försvarsgrenarna med utgångspunkt i att behovet av utbildningstid växlar mellan olika grupper av värnpliktiga. Flertalet värn pliktiga i allmänhet vid armén och kustartilleriet får 300 dagars grundut bildning, vilket innebär i stort sett oförändrad utbildningstid. Grundutbild ningen är dock ca 50 dagar kortare än nu för en stor grupp och högst ca 40 dagar längre för en mindre grupp. Vid flottan förkortas utbildningstiden för flertalet värnpliktiga i allmänhet till 320 dagar, medan den vid flyg vapnet för flertalet behålls oförändrad vid 364 dagar. De flesta underbefäls uttagna får i förhållande till nu något förlängd grundutbildning vid armén
(högst 345 dagar) och kustartilleriet (330 dagar), betydligt förkortad grund utbildning vid flottan (364 dagar) och oförändrad grundutbildning vid flyg vapnet (364 dagar). För flertalet underofficersuttagna behålls grundutbild- 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106
2
ningen vid nuvarande 450 dagar —- den förkortas dock något vid flyg
vapnet. De officersuttagna får genomgående förkortad grundutbildning,
540 dagar vid armén och marinen samt 510 dagar vid flygvapnet. Officers
utbildning genomgås endast efter frivilligt åtagande.
Repetitionsutbildning i krigsförband skall, utom som nu vid
armén och kustartilleriet, ske även vid flottan och flygvapnet. Utbildningen
omfattar krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsöv-
ningar. Krigsförbandsövningarna — som motsvarar nuvarande repetitions-
övningar med anslutande befälsövningar — genomförs vart fjärde år för
förbanden, övningens längd är för värnpliktiga i befattningar för meniga
18 dagar vid armén och marinen samt 15 dagar vid flygvapnet. Smärre av
vikelser förekommer. Värnpliktiga i befälsbefattningar har i de flesta fall
längre övningsskyldighet. Varje krigsförbandsövning får dock omfatta högst
34 dagar. Högst fem krigsförbandsövningar fullgörs av den värnpliktige.
De särskilda övningarna är en utbyggnad av nuvarande särskilda befäls
övningar och läggs in vid viktigare förband mellan krigsförbandsövningarna.
De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och under-
officersbefattning men vid ett mindre antal förband även med vissa värn
pliktiga i befattning för underbefäl eller menig. Vid armén och marinen
genomförs högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd och
vid flygvapnet högst fem övningar om vardera fyra dagars längd. Mobilise-
ringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande system, kan om
fatta antingen viss nyckelpersonal för förbandens mobilisering eller hela
förband med särskilt korta mobiliseringstider. övningens längd är i regel
ett och högst två dygn. Den värnpliktige åläggs högst fem mobiliserings-
övningar.
Det nya utbildningssystemet innebär att det årliga antalet tjänstgörings-
dagar för värnpliktiga vid fullt utbyggt system i förhållande till det nu
varande minskar med 800 000 för grundutbildning samt ökar med 300 000
för repetitionsutbildning. Antalet in- och utryckningsdagar ökar med drygt
100 000. Det förutsätts att de ekonomiska förmånerna åt värnpliktiga an
passas till den nya utbildningsordningen. Förslag härom avses skola fram
läggas senare. Uppkommande kostnader för genomförande av förslaget be
döms vara av den art att de bör bestridas inom ramen för 1963 års försvars
beslut.
Förslaget föreslås skola tillämpas i huvudsak med början under år 1967.
Systemet för repetitionsutbildning påbörjas hösten 1966 men avses inte vara
helt genomfört förrän under första hälften av 1970-talet.
Slutligen föreslås decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om
befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring.
Kurigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
3
Förslag
till
Lag
om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)
Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§, 14 § 1 mom., 27 § 1 och 3 mom. samt 29, 30 och 44 §§ värnpliktslagen den 30 december 194D skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5
§•
Konungen må från värnplikts- Från värnpliktstjänstgöring må tjänstgöring helt eller delvis befria: helt eller delvis befrias:
a) den som------------------------ sådan befrielse.
Under de villkor Konungen be stämmer må anstånd medgivas med tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. Ko nungen meddelar bestämmelser om anstånd med annan värnpliktstjänst göring.
6
§.
De värnpliktiga-------------------------
Värnpliktig, vilken äger förutsätt ningar för utbildning till officer, un derofficer eller underbefäl, må utta gas för sådan utbildning.
Uttagning för officersutbildning må ske endast efter den värnplikti ges medgivande. Sådan uttagning sker vid inskrivningen eller därefter.
Uttagning för underofficers- eller underbefälsutbildning må ske även utan medgivande av den värnplik tige. Uttagning efter den värnplikti ges medgivande må ske vid inskriv-
tilldelas förband.
Värnpliktig uttages i samband med inskrivningen eller senare för utbildning till viss befattning eller grupp av befattningar.
Uttagning för utbildning till be fattning för officer får icke ske utan den värnpliktiges medgivande. För uttagning för annan utbildning ford ras medgivande av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskrivningen och den ändrade ut tagningen medför att tiden för grund utbildningen förlånges.
1
Lagen omtryckt 1954:479. Senaste lydelse av 27 § 1 mom. och 29 § 1 mom. se 1960:354.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
(Nuvarande lydelse)
ningen eller därefter. Uttagning utan
medgivande av den värnpliktige skall
ske i samband med den värnplik
tiges inskrivning; dock att värnplik
tig, vilken i egenskap av sjömans-
husinskriven blivit utan personlig
inställelse inskriven såsom värnplik
tig och därvid tilldelats flottan, må
uttagas för underbefälsutbildning ef
ter inskrivningen och senast i sam
band med inryckningen till tjänstgö
ring.
Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring eller utbildning
i andra avseenden förordnar Ko
nungen.
Vid tilldelning och uttagning skall
tillses, att envar värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning, för vil
ken han befinnes lämpligast. Där så
kan ske, skall hänsyn tagas till den
värnpliktiges önskemål. Visar värn
pliktig, som vid inskrivning befun
nits äga förutsättningar för utbild
ning till underofficer, att undergå
ende av sådan utbildning skulle för
honom eller av hans arbete beroende
nära anhöriga medföra särskilt svå
ra olägenheter, bör han ej uttagas
för sådan utbildning.
(Föreslagen lydelse)
Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring förordnar Ko
nungen.
Vid tilldelning och uttagning skall
tillses att varje värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning för vil
ken han är lämpligast. I den mån
det kan ske skall hänsyn tagas till
den värnpliktiges önskemål. Värn
pliktig bör ej uttagas för utbildning
i befattning, för vilken fordras läng
re grundutbildning än ett år, om han
visar att detta medför särskilt svåra
olägenheter för honom eller för nära
anhörig till honom som är beroende
av hans arbete.
14 §.
1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förord
nar, skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning det
år han fyller aderton år. Den som
förvärvar svenskt medborgarskap
först sedan han inträtt i värnplikts-
åldern är skyldig inställa sig vid in
skrivningsförrättning det år som in-
1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förord
nar, skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning tidi
gast det år han fyller aderton år.
Den som förvärvar svenskt medbor
garskap först sedan han inträtt i
värnpliktsåldern är skyldig inställa
sig vid inskrivningsförrättning det år
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
faller näst efter det han förvärvat som infaller näst efter det han för medborgarskapet. värvat medborgarskapet.
Rörande skyldighet------------------------ förordnar Konungen.
27 §.
1. De värnpliktigas utbildningstid
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
5
1 fråga om de värnpliktigas utbild ningstid skola gälla följande bestämi.ielser.
A. 1 den mån ej nedan under punk terna B.—E. annorlunda föreskrives, är värnpliktig skyldig tjänstgöra föl jande antal dagar, nämligen:
a) värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet trehund ranittiofyra dagar, vilken tjänstgö ring skall fullgöras med en första tjänstgöring om trehundrafyra dagar och tre repetitionsövningar, envar om trettio dagar;
b) värnpliktig tilldelad flottan trehundranittiofyra dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd; samt
c) värnpliktig tilldelad flyg vapnet trehundranittiofyra da
gar, att enligt Konungens bestäm mande fullgöras med en första tjänst göring om lägst trehundrafyra da gar samt högst fyra repetitionsöv ningar, envar om trettio eller fem ton dagar.
B. Följande för underbefäls- el ler underofficersutbildning uttagna
Vårnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsut bildning, om annat ej följer av vad som sågs nedan. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.
A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för me nig eller underbefäl, skall fullgöra grundutbildning som omfattar
a) vid armén och kustartilleriet högst trehundrafyrtiofem dagar,
b) vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar.
Värnpliktig, som skall utbildas till särskilt kvalificerad befattning för menig eller underbefäl, kan åläggas grundutbildning under högst fyrahundrafemtio dagar.
Värnpliktig, som uttagits för ut bildning till befattning för underoffi cer, skall fullgöra grundutbildning under högst fyrahundrafemtio da gar. För värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för officer, omfattar grundutbildningen högst femhundrafyrtio dagar.
Tid för grundutbildning må icke understiga tvåhumirntrettiofem da gar.
B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
(Nuvarande lydelse)
värnpliktiga åro skyldiga att enligt
de närmare bestämmelser Konungen
meddelar fullgöra tjänstgöring en
ligt vad nedan sägs:
a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet:
den som uttagits för underbefäls
utbildning en första tjänstgöring om
trehundratjugufyra dagar samt tre
repetitionsövningar, envar om trettio
dagar, och
den som uttagits för underoffi
cersutbildning en första tjänstgöring
och fortsatt tjänstgöring om sam
manlagt högst fyrahundrafemtio da
gar samt tre repetitionsövningar, en
var om trettio dagar;
b) värnpliktig tilldelad flottan:
den som uttagits för underbefäls
utbildning tjänstgöring i en följd om
fyrahundrafyrtiofyra dagar, och
den som uttagits för underofficers
utbildning tjänstgöring om samman
lagt högst femhundrafyrtio dagar;
samt
c) värnpliktig tilldelad flyg
vapnet och uttagen för underoffi
cersutbildning tjänstgöring om sam
manlagt högst femhundrafyrtio da
gar.
Värnpliktig som uttagits för offi
cersutbildning är skyldig att utöver
den i föregående stycke för varje
särskilt fall angivna tiden för under-
officersutbildning fullgöra fortsatt
tjänstgöring om högst etthundraåttio
dagar.
Värnpliktig som enligt av Konung
en meddelade bestämmelser är an
tagen för utbildning till reservofficer
vid armén är skyldig att, utöver den
i föregående stycke angivna utbild-
(Föreslagen lydelse)
Värnpliktig i annan befattning för
menig eller underbefäl än befattning
på stamstridsfartyg vid flottan skall
fullgöra krigsförbandsövningar un
der sammanlagt högst
a) vid armén och kustartilleriet
etthundrafem dagar eller, i underbe
fäl sb ef att ning eller kvalificerad be
fattning för menig, etthundratjugo
fem dagar,
b) vid flottan nittio dagar eller, i
underbefälsbefattning, etthundratju
gofem dagar,
c) vid flygvapnet nittio dagar el
ler, i kvalificerad underbefälsbefatt
ning, etthundratjugofem dagar.
Värnpliktig i befattning för menig
eller underbefäl på stamstridsfartyg
vid flottan skall fullgöra krigsför
bandsövningar under sammanlagt
högst etthundratjugofem dagar eller,
i underbefälsbefattning eller kvalifi
cerad befattning för menig, högst
etthundrasextio dagar.
Värnpliktig i underofficers- eller
officersbefattning skall fullgöra
krigsförbandsövningar under sam
manlagt högst etthundrasextio da
gar vid armén och marinen samt
högst etthundratjugofem dagar vid
flygvapnet.
För värnpliktig i befattning som
kompanichef eller kompanikvarter
mästare eller i motsvarande befatt
ning eller med uppgift som materiel-
redogörare kan den sammanlagda ti
den för krigsförbandsövningar över
skridas med högst tio dagar.
Krigsförbandsövning får omfatta
högst trettiofyra dagar.
Konungen äger bestämma att en
krigsförbandsövning för värnpliktig
7
Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
(Nuvarande lydelse)
ningstiden, i den ordning Konungen bestämmer undergå utbildning till reservofficer under högst tvåhundra dagar.
C. Värnpliktig tilldelad flottan, vil ken vid sjöbefälsskola avlagt sjökap tens- eller sjöingenjörsexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmanseller maskinteknikerkurs, är skyldig att, utöver den under A. b) angivna tiden eller — om den värnpliktige före examens avläggande genomgått underbefälsutbildning — utöver den under B. b) angivna tiden för tjänst göring i en följd, i den ordning Ko nungen bestämmer fullgöra fortsatt tjänstgöring under en tid av etthundratjugu dagar.
Värnpliktig, vilken vid sjöbefäls skola avlagt sjökaptensexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmans kurs och med godkännande vitsord genomgått underofficersutbildning vid flottan, må efter frivilligt åta gande genomgå officersutbildning. Sådan värnpliktig är skyldig att, ut över den i föregående stycke angiv na fortsatta tjänstgöringstiden, un dergå utbildning till officer under nittio dagar.
D. För värnpliktig,---------------------Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de när mare bestämmelser Koungen med delar den under A. angivna tjänst göringen om trehundranittiofyra da gar skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för stu diernas eller yrkesutbildningens full följande, fullgöras med dels soldat-
(Föreslagen lydelse)
i befattning på stamstridsfartyg vid flottan uppdelas i högst fyra delöv ningar.
C. Värnpliktig i underofficers- el ler officersbefattning samt, enligt Konungens bestämmande, annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.
Särskilda övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar vid armén och marinen samt högst tjugo dagar vid flygvapnet.
Särskild övning får omfatta högst elva dagar.
Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild bety
delse för genomförande av förban dets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilise ring är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens för band, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sam manlagt högst åtta dagar.
bestämmelser gälla.
Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna att den värnplik tige skall fullgöra tjänstgöring om trehundranittiofyra dagar i stället för den under A.—C. angivna tjänst göringen. Denna tjänstgöring skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för studier nas eller yrkesutbildningens full-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
(Nuvarande lydelse)
och befälsutbildning eller enbart sol
datutbildning, dels ock fackutbild
ning och facktjänstgöring. Värnplik
tig, beträffande vilken på grund av
studier sålunda förordnats, må, där
så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga
insikter, åläggas att därutöver full
göra fortsatt tjänstgöring under
högst etthundrafyrtiosex dagar. Den
fortsatta tjänstgöringen skall kunna
i omgångar fördelas på hela väm-
pliktstiden.
Har ej
(Föreslagen lydelse)
följande, fullgöras med dels sol
dat- och befälsutbildning eller en
bart soldatutbildning, dels ock fack
utbildning och facktjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande vilken på
grund av studier sålunda förordnats,
må, där så anses påkallat för bibring
ande och vidmakthållande av för av
sedd mobiliseringsbefattning erfor
derliga insikter, åläggas att därut
över fullgöra fortsatt tjänstgöring
under högst etthundrafyrtiosex da
gar. Den fortsatta tjänstgöringen
skall kunna i omgångar fördelas på
hela värnpliktstiden.
prövar skäligt.
E.1 Värnpliktig tilldelad armén,
kustartilleriet eller flygvapnet, vil
ken genomgått befälsutbildning eller,
utan att hava genomgått sådan ut
bildning, krigs placerats såsom befäl,
må enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar kunna åläggas
att, utöver tjänstgöring enligt A. eller
B., i anslutning till honom åliggande
repetitionsövning fullgöra befälsöv-
ning, omfattande tio dagar eller, om
repetitionsövningen omfattar femton
dagar, fem dagar.
Värnpliktig tilldelad armén, kust
artilleriet eller flygvapnet, vilken ge
nomgått underofficers- eller officers
utbildning eller, utan att hava ge
nomgått sådan utbildning, krigspla-
cerats såsom underofficer eller offi
cer, må enligt de närmare bestäm
melser Konungen meddelar kunna
åläggas att utöver i första stycket
angivna befälsövningar fullgöra två
1
Punkten E upphäves genom lagen
9
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
särskilda befäls övningar, envar om
femton dagar.
F .1 Konungen äger förordna om
minskning av tiden för tjänstgöring
enligt detta moment
—
dock icke av
tid för repetitionsövningar och be-
fålsövningar
—
med högst sju dagar,
såvitt avser envar av de i A.
—
D. an
givna utbildningstiderna. Härutöver
äger Konungen förordna om minsk
ning av dels tiden för första tjänst
göring enligt A. a) med högst fjor
ton dagar, dels tiden för första
tjänstgöring för värnpliktig tilldelad
armén, som uttagits för underbefäls
utbildning, med högst sju dagar.
Sättet för fullgörande av tjänst
göring enligt detta moment bestäm
mes av Konungen. I tjänstgöringen
skola inräknas tider för vederbör
ligen anbefallda övningsuppehåll.
Konungen äger bestämma att tjänst
göringen skall fullgöras i annan ord
ning än i detta moment sägs. Första
tjänstgöring och tjänstgöring i en
följd skola taga sin början före ut
gången av tredje året efter inskriv
ningsåret.
Repetitionsövning må icke, där ej
Konungen finner nödigt att för sär
skilda fall annorlunda förordna, äga
rum vid infanteriregementena under
tiden från och med den 11 juli till
och med den 31 augusti.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
3. Särskilda bestämmelser2
A. Därest, på-------
D. Har värnpliktig
äga rum.
-----ock Konungen.
1
Punkten F upphäves genom lagen
‘ Ändringen innebär att punkten E upphäves
10
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
29 §.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
1. Anstånd till nästföljande år med
påbörjande av i 27 § föreskriven
första tjänstgöring (tjänstgöring i en
följd) må i den ordning Konungen
bestämmer medgivas:
a) å sjömanshus inskriven värn
pliktig, som enligt intyg från sjö
manshusombudsmannen är å han
delsfartyg inmönstrad för utrikes
sjöfart och som till följd därav icke
utan väsentlig olägenhet kan, så
länge resan varar, inställa sig;
b) å sjömanshus inskriven värn
pliktig, som gör sannolikt, att han
under den tid närmast förestående
tjänstgöring skulle omfatta kommer
att söka inträde i sjökaptens-, styr
mans-, sjöingenjörs- eller maskin-
teknikerkurs vid sjöbefälsskola;
c) värnpliktig, som själv förvaltar
och brukar honom tillhörig fast egen
dom eller själv driver honom tillhö
rig handels-, fabriks- eller annan in
dustriell rörelse och icke varit i till
fälle att på lämpligt sätt ordna fas
tighetens eller rörelsens skötande
under den tid han för sin militära
tjänstgöring skulle bliva frånvaran
de; samt
d) värnpliktig, som visar annat gil
tigt skäl för anstånds beviljande, så
som att tjänstgöringen skulle med
föra avsevärt avbräck i fortskriden
lärokurs eller eljest bereda honom
eller av hans arbete beroende nära
anhöriga väsentliga svårigheter eller
olägenheter.
Fortfar anledning till anstånd
med tjänstgöringen, må förlängt an
stånd, varje gång för ett år, beviljas
den värnpliktige. Tjänstgöringen
Beslut om befrielse från värn
pliktstjänstgöring enligt 5 § första
stycket och om anstånd med tjänst
göring enligt 27 § 1 mom. meddelas
av truppregistreringsmyndighet efter
ansökan av den värnpliktige. Anser
sig truppregistreringsmyndigheten
icke kunna bifalla ansökningen, skall
myndigheten med eget yttrande över
lämna handlingarna till centrala
vårnpliktsbyrån, som beslutar i ären
det.
Talan mot centrala värnpliktsby-
råns beslut föres hos värnplikts-
nämnden genom besvär som skola
ha inkommit till nämnden inom två
veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet.
Mot värnpliktsnämndens beslut
må talan icke föras.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
skall dock taga sin början senast det
år under vilket den värnpliktige fyl
ler tjugufyra år, där ej Konungen
finner synnerliga skäl föranleda
längre anstånd.
2. Värnpliktig, för vilken, sedan
han påbörjat första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd), i anledning
av dödsfall eller annan av honom
oberoende händelse uppkommer så
dant skål för anstånd, som avses i
1 mom. c) eller d), må i den ordning
Konungen bestämmer medgivas an
stånd med återstoden av tjänstgö
ringen. Sådant anstånd, som beviljas
för ett år i sänder, må ej medgivas
för längre tid än sammanlagt fyra år,
där ej Konungen finner synnerliga
skäl föranleda längre anstånd.
Huruvida och i vad mån värnpliktig,
som beviljats anstånd jämlikt första
stycket, må anses hava fullgjort ho
nom åliggande tjänstgöring, ävensom
i vilken ordning återstoden av tjänst
göringen skall fullgöras, därom med
delar Konungen erforderliga bestäm
melser.
30
Anstånd med annan i denna lag
föreskriven tjänstgöring än i 29 §
sägs må beviljas i den ordning och
i den utsträckning Konungen be
stämmer.
§•
Värnpliktsnämnden består av ord
förande och två andra ledamöter.
För ledamot skall finnas ersättare.
Vid hinder för ordföranden tjänstgör
ersättare för honom som ordförande.
Konungen utser ledamöter och er
sättare för viss tid.
Värnpliktsnämnden är beslutför
när ordföranden eller ersättare för
honom samt minst en annan leda
mot äro närvarande. När ärende av
större vikt handlägges, böra om möj
ligt samtliga ledamöter närvara.
12
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Som nämndens beslut gäller den
mening varom de flesta förena sig
eller, vid lika röstetal eller om samt
liga ledamöter åro av olika mening,
den mening som ordföranden biträ
der.
Rättegångsbalkens bestämmelser
om jäv mot domare gälla i tillämp
liga delar ledamot av vårnplikts-
nämnden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
44 §.
Konungen äger------------------------------------- vid krigsmakten.
I vad — -—---------------------------- bestämmer Konungen.
Vad sålunda--------------------------------------lots- och fyrstaten.
Särskilda bestämmelser gälla för
värnpliktig som erhållit tillstånd till
vapenfri tjänst.
Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom.
den 1 september 1966 och i övrigt den 1 oktober 1966.
Genom lagen upphävas lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet
för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar samt
förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.
Den som börjar värnpliktstjänstgöring före den 1 januari 1967 eller, i
fråga om värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, före den 1 februari 1967
skall i stället för grundutbildning enligt den nya lagen fullgöra annan tjänst
göring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C. värnpliktslagen i
dess äldre lydelse. Den som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 septem
ber 1966 skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda
övningar som angives i tabellerna 1—3 i bilaga till denna lag.
Om Konungen ej bestämmer annat tillämpas bestämmelser i lag eller för
fattning
1. om annan tjänstgöring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C.
vämpliktslagen i dess äldre lydelse på grundutbildning enligt den nya lagen,
2. om repetitionsövning och befälsövning på krigsförbandsövning enligt
den nya lagen,
3. om särskild befälsövning på särskild övning enligt den nya lagen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
13
Tabell 1
Bilaga
Krigsförbandsövningar
för
värnpliktig som börjal värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966
Värnpliktig
född år
Antal krigsförbandsövningar vid
armén och kustartilleriet
flottan
flygvapnet
1947 eller senare......................
5
5
5
1946—1943...............................
5 1
4*
45
1942 1939...............................
4 2
3
3
1938 1936...............................
3
2
3
1935 1933...............................
3
3
2
2
1932 1929...............................
2
1
2 «
1928 1925...............................
1
1
1
1924 eller tidigare...................
l 7
—
l 7
1 Fyra krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den X september 1966. 2 Tre krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.
3
Två krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.
* Tre krigsförbandsövningar för värnpliktiga vilkas tjänstgöring icke blivit uppdelad med stöd av Kungl. brev den 4 december 1964 ang. viss uppdelning av värnpliktstjänstgöringen vid flottan.
* Tre krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den 1 september 1966. 6 En krigsförbandsövning om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966. 7 Under förutsättning att en repetitionsövning återstår enligt äldre utbildningsbestämmelser.
Tabell 2
Särskilda övningar
för
värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning vid armén eller marinen som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966
Värnpliktig född år
Antal särskilda övningar
1943 eller senare............................
3l
1942 1936.....................................
2
1935 1931.....................................
1
1930 eller tidigare.........................
—
1 Två särskilda övningar om en särskild befälsövning fullgjorts före den 1 september 1966.
14
Tabell 3
Särskilda övningar
för
värnpliktig i underbefäls-, underofficers- eller officersbefattning vid flygvapnet som börjat
värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966
Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Värnpliktig född år
Antal särskilda övningar
1944 eller senare............................
5
1943—1941.....................................
4
1940—1934.....................................
3
1933—1930.....................................
2
1929—1927.....................................
1
1926 eller tidigare
—
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
15
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 mars 1966.
Närvarande: Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
änge
, K
ling
, E
denman
, J
ohansson
,
H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
,
G
ustafsson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om de värn pliktigas utbildning m. m. och anför.
Inledning
1960 års vårnpliktsutredning, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 oktober 1960 för utredning rörande värnpliktsut- bildningen m. m. (utredningsman intill den 5 december 1961 statsrådet
Eric Holmqvist och därefter riksdagsmannen Bengt Gustavsson; direktiv se 1961 års riksdagsberättelse s. 100), har den 13 december 1965 avlämnat betänkandet »Värnplikten» (SOU 1965:68).
Värnpliktsutredningen framlägger i sitt betänkande förslag till värn- pliktsutbildningens anordnande vid armén, marinen och flygvapnet. För slaget innebär ändringar i fråga om utbildningstidens längd och fördelning. Vidare föreslås bl. a. vissa ändringar av nu utgående värnpliktsförmåner samt ändringar i värnpliktslagen som betingas av nämnda förslag.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhava ren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försva rets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvalt- ningen, försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, militärpsykologiska institutet, försvarets radioanstalt, försvarets personalvårdsnämnd, socialstyrelsen, poststyrelsen, järnvägssty relsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, domän styrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnäinnden för psykolo giskt försvar, länsstyrelsen i Södermanlands län, 1954 års värnpliktsavlö-
16
ningsutredning, 1962 års försvarssjukvårdsutredning, militära tjänstgö-
ringsåldersutredningen, 1964 års inskrivnings- och personalredovisnings-
utredning, skolarbetstidsutredningen, Folkpartiets Ungdomsförbund, Hö
gerns Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,
Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska Arbetsgivareföreningen,
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens
Riksförbund (SR), Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Elevers Cen
tralorganisation (SECO), Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficers-
förbund, Svenska Flottans Reservofficersförbund, Svenska Reservunderoffi-
cersförbundet, Centralförbundet för Befälsutbildning, Värnpliktiga Officera
res Riksförbund, Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund och Svenska
Naturskyddsföreningen. — Vidare har i vad avser frågorna om fartygs-
skyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning yttranden avgi
vits av Sveriges Redareförening, Rederiföreningen För Mindre Fartyg,
Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stew-
ardföreningen och Sveriges Fartygsbefälsförening. — Arméförvaltningen har
bifogat yttranden av chefen för fälttygkåren och chefen för tygtekniska
kåren. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbe
tena vid universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå och
rektorsämbetena vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmaceu-
tiska institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt organisations
kommittén för teknisk högskola i Lund. Sveriges Akademikers Centralor
ganisation har bifogat yttrande från Sveriges Läkarförbund. — Därjämte
har Sveriges Konservativa Studentförbund i skrivelse anfört synpunkter
med anledning av betänkandet.
Departementsutredningen lägger i sina promemorior nr 53 och 54 fram
förslag angående decentralisering av vissa ärenden om befrielse från och
anstånd med värnpliktstjänstgöringen. Förslagen rör ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd med
fredstjänstgöring. Handläggningen av övriga befrielse- och anståndsären-
den tas inte upp av utredningen och berörs inte heller i detta sammanhang,
över promemoriorna har efter remiss yttranden avgetts av överbefälhavaren,
cheferna för armén, marinen och flygvapnet, centrala värnpliktsbyrån, för
svarets civilförvaltning, arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
17
Nuvarande förhållanden i fråga om de värnpliktigas utbildningstid m. in.
Översikt över utvecklingen från år 1941 intill nuvarande tid
1941 års värnpliktsbeslut m. m.
Efter förslag av 1941 års försvarsutredning beslöts år 1941 en reform av värnplikten och värnpliktsutbildningen som i väsentliga hänseenden alltjämt präglar vårt värnpliktssystem (PM den 4 oktober 1941 av försvarsutred- ningen; prop. 1941:318, SL2U 6, rskr 507; värnpliktslag den 30 december 1941, nr 967). Systemet innebar i stora drag följande.
Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 47 år. Inskrivning av den värn pliktige skulle ske det år den värnpliktige fyllde 20 år.
För värnpliktiga i allmänhet vid armén bestämdes första tjänstgöringen till 360 dagar. Utbildningstiden innefattade dessutom två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar eller således samman lagt 450 dagar.
Flertalet värnpliktiga skulle inte tas i anspråk för handräckningstjänst. Härför skulle användas värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 4 med lika lång tjänstgöringstid som de värnpliktiga i allmänhet.
Utbildningen till underofficer omfattade högst 180 dagar och utbildningen till officer utöver första tjänstgöringen högst 360 dagar. Om behovet av elever för officers- och underofficersutbildning inte kunde fyllas med värnplik tiga, som frivilligt anmält sig till sådan utbildning, kunde tvångsvis uttagning ske.
För värnpliktiga i allmänhet vid flottan var den totala utbildnings tiden lika lång som vid armén dvs. 450 dagar. Sjömanshusinskrivna värn pliktiga skulle härvid fullgöra tjänstgöringen i en följd medan för andra värnpliktiga av utbildningstiden en månad skulle avses för en efterutbild ningsövning vid armén, dit överföring skulle ske efter visst antal år. Hand- räckningsvärnpliktiga fullgjorde fredstjänstgöring i en följd om 450 dagar.
Värnpliktiga sjökaptener skulle utbildas till värnpliktiga officerare och värnpliktiga styrmän och maskinister till värnpliktiga underofficerare. Ut över tjänstgöringen om 450 dagar var nämnda kategorier skyldiga att full göra två repetitionsövningar om sammanlagt 120 dagar.
Vid kustartilleriet gällde beträffande de värnpliktigas tjänst göringstid samt uttagning och utbildning i stort sett samma bestämmelser som vid armén.
Vid flygvapnet omfattade tjänstgöringen för värnpliktiga i allmän het en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om vardera 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 106
18
30 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar, vilken senare övning
av flertalet värnpliktiga skulle fullgöras vid armén.
Uttagning för utbildning till värnpliktig underofficer medförde liksom
vid armén förlängd utbildningstid för vederbörande med högst 180 dagar.
Lika för alla försvarsgrenar fastställdes i 1941 års värnplikts
lag skyldighet för värnpliktiga i allmänhet att, om Kungl. Maj :t med hänsyn
till krigsberedskapen så prövade nödigt, fullgöra en eller flera beredskaps-
övningar om sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra bered-
skapsövning upphörde sedan ett och ett halvt år förflutit från avslutandet
av första tjänstgöringen.
Statsmakterna beslöt vidare (prop. 1942:297, Sä3U 4, rskr 375; SFS 527)
att premier skulle utgå till värnpliktiga som uttagits till underofficers- eller
officersutbildning samt vissa andra slag av utbildning.
Vissa ändringar i 19il års värnpliktssystem
Den genom 1941 års värnpliktslag bestämda utbildningstiden förkortades
genom beslut av statsmakterna år 1947 (prop. 227, L2U 30, rskr 259; SFS
228) provisoriskt för samtliga värnpliktiga med 30 dagar, vilket för fler
talet innebar att första tjänstgöringen minskades från 360 till 330 dagar.
Vidare beslöt Kungl. Maj :t den 23 april och den 30 maj samma år inställa
samtliga årets efterutbildningsövningar och vissa repetitionsövningar.
År 1948 beslöts av statsmakterna provisorisk förkortning av de värnplik
tigas tjänstgöringstid med ytterligare 60 dagar (prop. 1948:207, L2U 1,
rskr 376; SFS 514). Den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värn
pliktiga bestämdes härigenom till 360 dagar. Den uppdelades vid armén och
kustartilleriet på en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitions-
och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Vid flottan och flyg
vapnet skulle tjänstgöringen om 360 dagar fullgöras i en följd.
År 1949 beslöts (prop. 194, L2U 1, rskr 371; SFS 308 och 309; se även
prop. 1950: 224 s. 15) att inskrivningsåldern för värnpliktiga skulle sänkas
från 20 till 19 år.
År 1954 beslöt statsmakterna, för att i utbildningsorganisationen på sikt
utjämna den varierande storleken mellan årsklasserna av värnpliktiga, att
sänka inskrivningsåldern till 18 år och därmed den möjliga åldern för värn
pliktstjänstgörings påbörjande för flertalet värnpliktiga med ytterligare ett
år (prop. 1954: 92, L*U 20, rskr 185; SFS 199). övergången till tidigarelagd
tjänstgöring skulle ske successivt.
År 1950 fattade statsmakterna, efter förslag av 1948 års värnplikts-
kommitté, beslut (prop. 1950:224, L2U 46, rskr 340; SFS 225) om åtskilliga
ändringar i 1941 års system, främst avseende repetitionsutbildningen.
Värnpliktskommittén hade bl. a. framhållit, att det dittillsvarande repeti-
tionsövningssystemet vid armén principiellt kännetecknades av att inkallel
serna skedde åldersklassvis. Eftersom krigsförbanden av praktiska skäl inte
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
19
uteslutande eller ens huvudsakligen kunde sammansättas av värnpliktiga
med samma födelseår, blev följden att krigsförbanden aldrig i fred blev
övade såsom förband. Systemet var därför behäftat med den allvarliga svag
heten, att det inte i tillräcklig grad tog sikte på att förbereda och samträna
krigsorganisationen för kriget.
Genom viss omläggning av vämpliktsredovisningen hade förutsättningar
skapats för att utforma den värnpliktiges fortsatta utbildning med utgångs
punkt i hans aktuella krigsplacering i stället för hans åldersklasstillhörighet.
Därmed förelåg även möjlighet att inkalla värnpliktiga till repetitionsöv-
ningar krigsförbandsvis i stället för åldersklassvis.
Ett system med repetitionsövningar i krigsförband borde enligt värnplikts-
kommittén vara så beskaffat att varje i krigsorganisationen ingående för
band inkallades till repetitionsövning med inte alltför långa mellanrum. Vad
som ur militär synpunkt främst borde få bestämma dessa mellanrum var
frekvensen av personalutbytet inom krigsförbanden. Mera omfattande perso
nalförändringar fick inte hinna ske under mellantiden som därför inte borde
överstiga sex år. Kommittén föreslog att det nya systemet skulle grundas på
sexårsperiodicitet, varigenom omkring en sjättedel av krigsorganisationen
skulle kunna övas varje år. Förslaget innefattade även utbyte av den dittills-
varande efterutbildningsövningen mot en repetitionsövning av samma längd.
Detta innebar att den värnpliktige skulle ha att fullgöra sammanlagt tre
repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Förslaget förutsatte vidare att vis
sa tidsspärrar i värnpliktslagen för fullgörande av repetitionsövning slo
pades.
Statsmakterna godtog förslaget. Det nya systemet med repetitionsövningar
krigsförbandsvis skulle gälla endast för armén. Några principiella föränd
ringar av repetitionsövningssystemet vid marinen och flygvapnet företogs ej.
Värnpliktskommittén hade vidare föreslagit att möjligheten att inkalla
värnpliktiga till beredskapsövning för att stärka försvarsberedskapen skulle
bibehållas. Förband som inkallades till beredskapsövning borde emellertid
vara så organiserade, utrustade och utbildade att de var fullt stridsdugliga.
De borde därför utgöra en del av krigsorganisationen, dvs. vara krigsför
band. Enär arméns krigsförband regelmässigt var sammansatta av värnplik
tiga ur flera åldersklasser, borde skyldigheten att fullgöra beredskapsövning
inte som dittills begränsas till de yngsta åldersklasserna. Motsvarande borde
gälla vid marinen och flygvapnet, där beredskapsförbanden också borde
utgöras av krigsförband.
Statsmakterna godtog även detta förslag.
I fråga om uttagning av värnpliktiga till utbildning hade värnplikts
kommittén bl. a. föreslagit att för utbildning till värnpliktig underofficer
och värnpliktigt underbefäl vid armén och kustartilleriet samt till under
officer vid flygvapnet uttagningen skulle få ske tvångsvis vid inskrivningen
med ledning av särskilda prov. För uttagning av motsvarande kategorier vid
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
20
flottan skulle särskilda regler alltjämt gälla. Uttagning till officersutbild
ning föreslogs alltid skola grundas på ett frivilligt åtagande. För att stimu
lera härtill föreslogs bl. a. höjning av utbildningspremierna.
Statsmakternas beslut innebar väsentligen ett godtagande av värnplikts-
kommitténs nämnda förslag. Premierna höjdes dock inte.
Kungl. Maj :t ålade, efter riksdagens hörande, genom beslut år 1951 (prop.
1948: 206, SU 160, rskr 369; SFS 1951: 549) bl. a. värnpliktiga med uppskov
och civilplaceringskort skyldighet att vid beredskaps- eller krigstillstånd
tjänstgöra i hemvärnet.
Enhetliga regler antogs samma år (prop. 194, L2U 25, rskr 224; SFS 195)
om vissa äldre värnpliktigas kvarstående repetitionsövningsskyldighet, samt
om skyldighet att fullgöra beredskapsövning. I samband härmed beslöts att
det skulle åligga arméns värnpliktiga befäl att fullgöra befälsövning om tio
dagar i anslutning till repetitionsövning. Bestämmelserna om sistnämnda
skyldighet gjordes provisoriska (SFS 1951:196).
År 1952 beslöt statsmakterna (prop. 177, L2U 31, rskr 137; SFS 173
och 174) på grundval av ett av 1949 års gruppchefsutredning avgivet be
tänkande rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande
frågor att förlänga utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för
underbefälsuttagna m. fl. Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande
som endast avsåg armén, framlade de militära myndigheterna även förslag
rörande utbildningstid och tjänstgöringsskyldighet vid övriga försvars
grenar.
Statsmakternas beslut innebar i huvudsak följande.
Vid armén skulle första tjänstgöringen förlängas för värnpliktiga i
allmänhet med 20 dagar till 290 dagar och för underbefälselever med 40
dagar till 310 dagar. Dessutom skedde den formella ändringen att det s. k.
skördeuppehållet om 14 dagar, som dittills ansetts falla utanför tjänstgö
ringstiden, inräknades i denna. Nyssnämnda tjänstgöringstider vid armén
kom därför att i värnpliktslagen anges till (290 + 14) 304 dagar och
(310 + 14) 324 dagar. För arméns del beslöts vidare att 1951 års proviso
riska bestämmelser om skyldighet att fullgöra befälsövning om tio dagar i
anslutning till repetitionsövning skulle bli permanenta.
Intill 1948 års förkortning av utbildningstiden hade vid flottan far-
tygsbesättningarna efter grundläggande utbildning i land tjänstgjort ombord
ett år. Förkortningen hade gjort det nödvändigt att övergå till ett kvartals-
system, enligt vilket de värnpliktiga ryckte in i fyra omgångar per år och
fartygsbesättningarna successivt förnyades varje kvartal. I yttrande över
gruppchefsutredningens förslag förordade chefen för marinen för flottans
del återgång till ettårsrytmen och föreslog för att möjliggöra detta utbild
ningstider om 440 dagar för underbefälselever och 390 dagar för värnplik
tiga i allmänhet med 14 dagars sommaruppehåll för båda kategorierna samt,
för värnpliktiga i allmänhet, 30 dagar för repetitionsövning i och för om
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
21
skolning. Departementschefen ansåg sig inte kunna tillstyrka större utök
ning av utbildningstiden för flottan än för armén. En återgång till ettårs
rytmen vid flottan borde ändå kunna genomföras. Statsmakterna bestämde
utbildningstiden vid flottan till 444 dagar för underbefälselever och 394
dagar för värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringen skulle i båda fallen full
göras i en följd.
För de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet skulle första
tjänstgöringen omfatta 304 dagar. Inom vissa gränser skulle dock Kungl.
Maj:t äga ändra denna tjänstgörings längd. För de underbefälsuttagna
skulle första tjänstgöringen liksom vid armén omfatta 324 dagar.
Vidare beslöts att repetitionsövningar i krigsförband och befälsövningar
motsvarande arméns skulle införas vid kustartilleriet. För att möjliggöra
detta ålades äldre värnpliktiga övergångsvis viss övningsskyldighet.
Vid flygvapnet skulle, liksom vid övriga försvarsgrenar, den sam
manlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga omfatta 394 dagar.
Härvid beräknades tiden för första tjänstgöringen till lägst 304 dagar och
antalet repetitionsövningar till högst 4 om 30 eller 15 dagar. Befälsövningar
om 10 eller 5 dagar i anslutning till repetitionsövning om 30 dagar respektive
15 dagar infördes vidare. Även underbefälet skulle deltaga i dessa övningar.
År 1953 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 220, L2U 41, rskr 422;
SFS 766), varigenom Kungl. Maj:ts rätt att inom vissa gränser ändra läng
den av första tjänstgöringen för de värnpliktiga i allmänhet vid kustartille
riet utvidgades till att avse även arméns värnpliktiga.
År 1954 beslöts i besparingssyfte att värnpliktig med uppskov inte skulle
inkallas till repetitionsövning (jfr prop. 1955:1 bil. 6, s. 15).
År 1956 beslöt statsmakterna (prop. 1 bil. 6, SU 42, rskr 122) att, såsom en
engångsåtgärd för att begränsa en beräknad ökning av försvarskostnaderna,
repetitionsövningar i princip inte skulle anordnas under budgetåret 1956/57.
År 1957 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 83, L2U 22, rskr 269;
SFS 314), varigenom Kungl. Maj :t bemyndigades att förordna om minskning
av tiden för första tjänstgöringen för underbefälsuttagna vid armén med
högst sju dagar. Syftet härmed var att nå bättre överensstämmelse mellan
tidpunkterna för avläggande av studentexamen vid civila läroanstalter och
inryckningen till första tjänstgöring.
År 1960 beslöts (prop. 109, SU 113, rskr 290; prop. 144, L2U 46, rskr 333;
SFS 354) att värnpliktiga vid armén, kustartilleriet och flygvapnet, som
krigsplacerats i underofficers- eller officersbefattning skulle vara skyldiga
att, utöver eljest föreskriven tjänstgöring, fullgöra två särskilda befäls
övningar om vardera 15 dagar. Dessa övningar skulle inläggas mellan repeti-
tionsövningarna. Kategorin specialtjänstuttagna värnpliktiga berördes ej
av utökningen. För att avbalansera genom denna uppkommande kostnads
ökningar bemyndigades samtidigt Kungl. Maj:t att för samtliga värnpliktiga
med högst sju dagar avkorta all värnpliktstjänstgöring enligt 27 § 1 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
22
värnpliktslagen med undantag av repetitions- och befälsövningar. Härige
nom inskränktes ej de Kungl. Maj :t tidigare givna bemyndigandena att av
korta första tjänstgöringen för värnpliktig tilldelad armén och kustartille
riet med högst fjorton dagar resp. för värnpliktig tilldelad armén, som ut-
tagits för underbefälsutbildning, med högst sju dagar.
Från år 1960 har i växlande omfattning repetitionsövningarna förkortats
för alla eller vissa värnpliktiga i syfte att möjliggöra utbildningsförsök (jfr
bl. a. prop. 1961:39, 1962:28, 1963:16 och 1965:25). Nu gäller i detta
avseende förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestäm
melser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Vid beskrivningen i det följande av den nuvarande värnpliktsutbildningen
använder jag i vissa fall uttrycket grundutbildning som sammanfattande
beteckning för sådan utbildning vid vars slut den värnpliktige första gången
skall kunna krigsplaceras i den befattning för vilken han utbildats. Grund
utbildning i denna mening utgör värnpliktslagens första tjänstgöring och
tjänstgöring i en följd samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring. På
liknande sätt använder jag uttrycket repetitionsutbildning för värnplikts-
utbildning som följer efter grundutbildningen, dvs. värnpliktslagens repeti-
tionsövning, befälsövning och särskild befälsövning samt, i vissa fall, fort
satt tjänstgöring.
I min framställning använder jag följande benämningar på de olika for
merna för beredskap, nämligen
långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens per
sonella och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög
nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kompletteringar vid
och efter mobilisering,
mobilisering sb er edskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mo
bilisera snabbt och säkert, samt
insatsberedskap, vars syfte är att stridsdugliga förband skall finnas dis
ponibla för insats efter det militärpolitiska lägets krav.
De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m. m.
Den följande redogörelsen är uppdelad på fyra avsnitt som behandlar vad
som gäller särskilt för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet samt
ett femte som behandlar vad som gäller för samtliga försvarsgrenar. I sist
nämnda avsnitt redovisas bl. a. regler om värnpliktiga uttagna i special
tjänst, handräckningsvärnpliktiga och uppskovsvärnpliktiga samt vissa
regler om uttagning till utbildning m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
23
Armén
Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet
skyldig tjänstgöra 394 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om
304 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Underbefäls
uttagen värnpliktig är skyldig tjänstgöra 414 dagar med en första tjänst
göring om 324 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.
Underofficersuttagen värnpliktig är skyldig fullgöra en första tjänstgöring
och en fortsatt tjänstgöring om tillsammans längst 450 dagar samt tre repe
titionsövningar om vardera 30 dagar, eller således sammanlagt högst 540
dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver den för
underofficersuttagen angivna tiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst
180 dagar.
Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan vidare enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, i anslutning till föreskri
ven repetitionsövning fullgöra befälsövning om tio dagar. — Värnpliktig,
som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att utöver nämnda befäls-
övningar fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar.
Kungl. Maj.-t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgörings
tiden med längst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar
får dock inte minskas. Härutöver äger Kungl. Maj :t bl. a. förkorta första
tjänstgöringen för underbefälsuttagen värnpliktig med högst sju dagar.
Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.
Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficers-
och officersutbildning tas i regel helt i anspråk.
Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för
att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. Grund
utbildningen för underbefälsuttagna förkortas vidare med högst sju dagar
för att möjliggöra för värnpliktig att avlägga studentexamen i maj före
värnpliktsutbildningens påbörjande. Denna förkortning kompenseras genom
en minskning av ett i utbildningstiden ingående övningsuppehåll.
Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbild
ningen är att hos den värnpliktige skapa ansvarskänsla och självdisciplin
samt sådan psykisk och fysisk motståndskraft som ger förutsättningar för
att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigslik-
nande förhållanden. I övrigt skall den värnpliktige bibringas sådana kun
skaper och färdigheter att han kan krigsplaccras i avsedd befattning vid
grundutbildningens slut.
Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som föl
jer av 1963 års försvarsbeslut årligen 36 500 man, värnpliktiga i handräck-
ningstjänst inräknade.
Vid arméns huvuddel sker inryckningen till grundutbildningen under
24
våren eller sommaren. Utryckning sker för större delen av åldersklassen
under senare delen av mars. Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga
fortsätter, sedan övriga värnpliktiga ryckt ut, sin underofficersutbildning
vid plutonchefsskola under fem månader. De officersuttagna genomgår
efter underofficersutbildningen kadettskolas vinter- eller sommarlinje.
Vid en mindre del av armén — vissa övningstrupper m. m. — är utbild
ningen för de värnpliktiga i allmänhet och de underbefälsuttagna inpassad
på annat sätt. Nämnda värnpliktiga rycker in på senhösten och rycker ut på
sensommaren påföljande år.
För smärre styrkor förekommer andra tider.
Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar öv
ningar med krigsförbanden —- repetitionsövningar med anslutande, inle
dande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid vissa krigsförband
— särskilda befälsövningar. Systemet innebär att ett och samma krigsför
band, som i regel är sammansatt av värnpliktiga ur flera årsklasser, övas
vart sjätte år. De flesta värnpliktiga fullgör antingen två övningar med sex
års mellanrum i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio år en
tredje övning i lokalförsvars- eller etappförband eller en övning i fältför
band och efter ett uppehåll på omkring nio år två övningar med sex års
mellanrum i lokalförsvars- eller etappförband. Under en del av nämnda
nioåriga mellantid är de värnpliktiga placerade i personalreserv, generellt
sett de tre sista åren. Avsevärda avvikelser från angivna tidsschema före
kommer, bl. a. som följd av att anstånd beviljas i stor omfattning, att antalet
omplaceringar inom förbanden i samband med flyttning är stort och att
personaltillgången växlar mellan olika truppregistreringsmyndigheter.
Särskild befälsövning fullgörs av värnpliktiga krigsplacerade i befattning
för officer eller underofficer vid fältförband. I regel inplaceras en av dessa
övningar mellan första och andra repetitionsövningen och den återstående
mellan andra och tredje repetitionsövningen.
Flertalet förband som under ett år genomför repetitionsövning fördelas
på en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Vissa förband har
därutöver under senare år övats under sommaren för att tillgodose behovet
av insatsberedda förband. Höstomgången är störst. Därnäst i storlek kommer
våromgången. Särskild befälsövning genomförs i regel under sommaren.
Systemet innebär att årligen i genomsnitt 75 000 man fullgör repetitions
övning och 5 000 man särskild befälsövning.
Marinen: Flottan
Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet
skyldig tjänstgöra 394 dagar i en följd. Underbefälsuttagen värnpliktig är
skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnpliktig är
skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540 dagar. Den, som uttagits för offi
cersutbildning, är skyldig att utöver den för underofficersuttagen angivna
tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
25
Värnpliktig tilldelad flottan, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-
eller sjöingenjörsexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller
maskinteknikerkurs är skyldig att, utöver nyssnämnd tjänstgöring som
värnpliktig i allmänhet eller som underbefälsuttagen, fullgöra ytterligare
tjänstgöring under en tid av 120 dagar i den ordning Kungl. Maj:t bestäm
mer. Värnpliktig, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller
erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord ge
nomgått underofficersutbildning vid flottan, kan efter frivilligt åtagande
genomgå officersutbildning om ytterligare 90 dagar.
Kungl. Maj :t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgörings
tiden.
Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.
Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för
att vinna bättre anpassning till kalendern.
Underofficersuttagna fullgör första tjänstgöring under 450 dagar med
återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repetitionsövningar om vardera
30 dagar.
Officersuttagna — i praktiken endast värnpliktiga som tidigare genom
gått utbildning vid sjövärnskåren — genomgår grundläggande utbildning
under 630 dagar och fullgör tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.
För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöring
ens början innefattar den nämnda tjänstgöringen om 394 dagar normalt
underofficersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två
tjänstgöringsomgångar av repetitionsövningskaraktär om vardera 60 dagar.
För sjöbefäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före
sjöbefälsexamen utnyttjas den nämnda ytterligare tjänstgöringen om 120
dagar helt för underofficersutbildning. Denna fullgörs i en följd.
För värnpliktigt underbefäl och meniga vid flottan föreligger som fram
går av det föregående ingen allmän skyldighet att genomgå repetitionsut
bildning. Emellertid skall enligt inskrivningsförordningen den som innehaft
fast anställning vid krigsmakten med ständig tjänstgöringsskyldighet full
göra viss ytterligare tjänstgöring. För flottans del innebär detta för värn
pliktigt, f. d. aktivt befäl skyldighet att genomgå viss repetitionsutbildning.
Underbefäl och meniga tillhörande sjövärnskåren är vidare skyldiga att del
taga i viss repetitionsutbildning.
Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbild
ningen vid flottan skiljer sig principiellt inte från det som gäller vid
armén.
Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som torde
följa av 1963 års försvarsbeslut på längre sikt årligen 3 350 man, värnpliktiga
i handräckningstjänst inräknade.
Utbildningssystemet bygger på principen att den sjökommenderade värn
pliktige efter erforderlig skolutbildning i land tjänstgör ett år i följd ombord
på fartyg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
26
Flertalet värnpliktiga inleder sin militärtjänst med en fem veckors rekryt-
kurs vid Karlskrona örlogsskolor. I samband härmed genomgår de värn
pliktiga prov och uttagning till olika yrkesgrenar. De flesta värnpliktiga i
allmänhet går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller
till praktisk tjänst i land. De underbefälsuttagna genomgår före sjötjänsten
eller placeringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor
vid skola i land. Sedan nämnda förberedande utbildning avslutats följer
praktisk utbildning ombord på fartyg.
För att kunna upprätthålla en kontinuerlig insatsberedskap och samtidigt
någorlunda jämnt belasta utbildningsorganisationen i land har de värnplik
tiga uppdelats i två omgångar — bemanningsgrupperna A och B — tids-
förskjutna i förhållande till varandra.
Bemanningsgruppen A, som är den största, bemannar de större strids-
fartygen, dvs. jagare, fregatter och ubåtar. Till denna bemanningsgrupps
tjänstgöringstider är flottans övningsår knutet. Verksamheten ombord
börjar och slutar med besättningsbyte —- som dock inte omfattar värnplikti
ga i allmänhet — i mitten av oktober. För att underlätta översynsarbeten och
samtidigt garantera tillräcklig personaltillgång ombord under tiden för vis
sa kurser sker in- och utryckningen för värnpliktiga i allmänhet en och en
halv månad senare.
Bemanningsgruppen B bemannar de mindre stridsfartygen samt träng-
fartygen. Utbildningsgången för denna grupp är i princip densamma som
för gruppen A men med besättningsbyten i januari och februari.
Av det föregående framgår, att skyldighet att fullgöra repetitions
utbildning föreligger endast för vissa grupper av värnpliktiga. Sådan
utbildning har därför tämligen ringa omfattning vid flottan.
I den repetitionsutbildning som anordnas deltar reservpersonal, värnplik
tiga underofficerare och officerare, tidigare aktiv personal, värnpliktiga i
specialtjänst samt visst värnpliktigt sjöbefäl ur handelsflottan. Inkallelser
avser i huvudsak fortsatt tjänstgöring i omgångar vanligen om 30 dagar vart
femte år så länge tjänstgöringsskyldighet återstår. Sjövämskårens personal
och vissa värnpliktiga, krigsplacerade i flottans landförband, deltar i inte
ringa utsträckning efter frivilligt åtagande.
Systemet innebär att årligen i genomsnitt 1 000 man fullgör repetitions
utbildning vid flottan.
Marinen: Kustartilleriet
Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är utbildningstiden för
de värnpliktiga vid kustartilleriet densamma som för arméns värnpliktiga,
dock med någon avvikelse ifråga om möjligheten till förkortning. Kungl.
Maj:t äger sålunda bl. a. förordna om minskning av tiden för första tjänst
göring i vissa fall med högst 14 dagar.
Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.
Kungi. Maj.ts proposition nr 106
år
1966
27
Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficers-
och officersutbildning tas i regel i anspråk.
Grundutbildningen förkortas ofta några dagar för att vinna bättre anpass
ning av tjänstgöringstiden till kalendern. Hittills har grundutbildningen
för de värnpliktiga i allmänhet avslutats omkring den 20 oktober. Denna
utbildning förkortas regelbundet, utöver nämnda mindre förkortning, med
14 dagar till 290 dagar för att utbildningen inte skall påbörjas förrän efter
trettondedag jul.
Utbildningens uppbyggnad. Vad som i det föregående sagts om målet för
grundutbildningen vid armén är även tillämpligt på kustartilleriet.
Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som föl
jer av 1963 års försvarsbeslut årligen 2 700 man, värnpliktiga i handräck-
ningstjänst inräknade.
Kustartilleriets utbildning har ansetts böra, med undantag för det inle
dande skedet, genomföras då tillgång finns till öppet vatten. Med hänsyn
härtill sker för närvarande inryckning på hösten och vintern. Utbildningen
kulminerar under sensommaren. Utbildningen avslutas vid olika tidpunkter
för olika värnpliktskategorier: för värnpliktiga i allmänhet under senare
delen av oktober, för underbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober
och för underofficersuttagna värnpliktiga vid månadsskiftet augusti—sep
tember. Utbildningen till värnpliktig officer sker vid en för kustartilleriet
gemensam kadettskola under vinterhalvåret i direkt anslutning till under-
officersutbildningen.
Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar lik
som vid armén övningar med krigsförband — repetitionsövningar med an
slutande, inledande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid krigs-
förbanden — särskilda befälsövningar.
Flertalet värnpliktiga genomför tre repetitionsövningar med sex års mel
lanrum. Den sista övningen kan, om den avses för omskolning, bli för
skjuten.
Värnpliktiga krigsplacerade i befattning för officer eller underofficer full
gör två särskilda befälsövningar. Dessa är inplacerade mellan krigsförban-
dens repetitionsövningar.
Repetitionsövningarna genomförs i regel under september och oktober och
de särskilda befälsövningarna under sommaren.
Systemet innebär att årligen i genomsnitt 6 000 man fullgör repetitions-
övning och 250 man särskild övning.
Flygvapnet
Utbildningstidens långd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet
skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring enligt Kungl. Maj:ts be
stämmande skall fullgöras med en första tjänstgöring om minst 304 dagar
samt högst fyra repetitionsövningar envar om 30 eller 15 dagar. Under-
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
28
officersuttagen värnpliktig är skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540
dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver tid för
underofficersutbildning, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.
Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan enligt de närmare be
stämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, utöver här förut nämnd
tjänstgöring, i anslutning till föreskriven repetitionsövning fullgöra befäls-
övning om tio dagar eller, om repetitionsövningen omfattar 15 dagar, fem
dagar. Värnpliktig, som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan
vidare enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar åläggas att
utöver nyss nämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar,
envar om 15 dagar.
Värnpliktslagen ger inga särskilda bestämmelser om utbildningstid för
blivande värnpliktigt underbefäl vid flygvapnet.
Kungl. Maj:t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgörings
tiden med högst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar
får dock härigenom inte minskas.
Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.
Flertalet värnpliktiga i allmänhet fullgör första tjänstgöring om 364 dagar
och en eller två repetitionsövningar om sammanlagt 30 dagar. Luftbevak
ningsmanskap fullgör första tjänstgöring om 304 dagar och fyra repetitions
övningar om 30 eller 15 dagar.
Värnpliktig i luftbevakningstjänst, som under sammanlagt minst 15 dagar
frivilligt deltagit i tillämpningsövning inom luftförsvaret, får enligt beslut
av Kungl. Maj :t den 8 mars 1957 tillgodoräkna denna tjänstgöring såsom
under lika lång tid fullgjord författningsenlig repetitionsövning.
Under grundutbildningen utväljs bland värnpliktiga, som fyller kraven
för kvalificerade befattningar, vissa som förordnas till vicekorpral och
korpral. Sålunda förordnad värnpliktig blir skyldig delta i befälsövning om
han är krigsplacerad i befälsbefattning.
Underofficersuttagna värnpliktiga fullgör första tjänstgöring om 450 da
gar och återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre omgångar om vardera 30
dagar. Härtill kommer sammanlagt 60 dagar för befälsövningar och sär
skilda befälsövningar.
Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte
ägt rum vid flygvapnet.
Grundutbildningen förkortas i allmänhet några dagar för att vinna bättre
anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern.
Utbildningens uppbyggnad. Målet för grundutbildningen skiljer
sig principiellt inte från det mål som angivits för motsvarande utbildning
vid armén. Emellertid måste de värnpliktiga genom utbildningen även bi
bringas sådana kunskaper och färdigheter att de redan under utbildnings
tiden kan bestrida vissa betydelsefulla arbetsuppgifter inom flygvapnets
fredsorganisation.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
29
Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som föl
jer av 1963 års försvarsbeslut årligen 7 650 man, värnpliktiga i handräck-
ningstjänst inräknade.
Flertalet av flygvapnets värnpliktiga delas upp på fyra grundutbildnings
omgångar så att en jämn tillgång på personal för bastjänst, stridsledning och
luftbevakning finns under hela året. Härigenom kan den för utbildning er
forderliga flygtjänsten genomföras och insatsberedskap hållas året runt.
Som regel äger in- och utryckning rum vid mitten av varje kalenderkvartal.
Repetitionsutbildningen vid flygvapnet har inte samma syste
matiska uppbyggnad som den vid armén och kustartilleriet. Repetitionsöv-
ning används numera antingen för tjänstgöring i krigsbefattning eller för
omskolning till ny sådan. Vid större övningar då förband uppsatts enligt
krigsorganisationen har värnpliktiga i mycket stor utsträckning måst lånas
från andra förband i krigsorganisationen. De värnpliktiga har då visserligen
fått öva i sin krigsbefattning men sällan i rätt förband och har därigenom
inte fått tillfälle att med sina krigsplacerade kamrater sammansvetsas till
ett krigsförband.
Större tillämpningsövningar med deltagande av värnpliktiga förläggs i
allmänhet till vår eller höst beroende på utbildningsrytmen vid flygför
banden.
Det genomsnittliga antalet värnpliktiga som årligen undergår repetitions
utbildning utgör ca 2 500. De år flygvapenövning äger rum, stiger antalet till
ca 5 000.
För försvarsgrenarna gemensamma frågor
Beredskapen. Vid den svenska krigsmaktens uppbyggnad har den största
vikten lagts vid att kunna vidmakthålla en tillräckligt omfattande, väl ut
bildad och snabbt mobiliserbar krigsorganisation medan i gengäld inom de
totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges åt kontinuerligt insats
beredda styrkor. Krigsmakten i fred är alltså i första hand en organisation
för utbildning och mobilisering. Uppbyggnaden av långsiktsberedskapen och
mobiliseringsberedskapen har således prioriterats. Det har å andra sidan inte
kunnat bortses från att behov kan uppkomma av att hålla fler förband in
satsberedda än utbildningssystemet normalt medger. Ett sådant behov har
avsetts kunna tillgodoses genom att krigsförband inkallas till utanför ut
bildningssystemet liggande beredskapsövning (27 § 2 mom. värnpliktsla
gen). Värnpliktig kan härvid, om Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsberedska-
pen så prövar nödigt, åläggas att, utöver tjänstgöring för utbildning, i den
ordning Kungl. Maj :t bestämmer fullgöra en eller flera beredskapsövningar
om sammanlagt högst 180 dagar.
Utbildning och tjänstgöring för särskilda grupper värnpliktiga. Värn-
pliktslagcn ger för värnpliktiga som fullbordat, idkar eller avser idka studier
för utbildning till ingenjör eller akademiska eller motsvarande studier i
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 är 1966
30
sådana ämnen att deras insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten
särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen, att tillämpas i fall då
Kungl. Maj:t så finner lämpligt. Lagen anger tjänstgöringsskyldighet för
dessa värnpliktiga — värnpliktiga i specialtjänst — till
sammanlagt högst 540 dagar.
Tjänstgöringen är av Kungl. Maj :t för alla kategorier utom läkare be
stämd till 540 dagar, varav 394 dagar avses för soldatutbildning och, i före
kommande fall, befälsutbildning samt för fackutbildning och facktjänst
göring, och 146 dagar för fortsatt tjänstgöring.
För läkare är utbildningstiden av Kungl. Maj :t bestämd till 420 dagar
(jfr prop. 1963:62). De värnpliktiga läkare som inte behövs för krigsmak
tens krigsorganisation förs emellertid över, efter genomgången soldat- och
befälsutbildning om ca 185 dagar, för tjänstgöring inom den civila krigs-
sjukvården. Detta system gäller för de värnpliktiga läkare som påbörjat
sin vämpliktsutbildning år 1963 eller senare.
Antalet värnpliktskategorier, för vilka uttagning för utbildning i special
tjänst förekommer, uppgår till omkring tjugo vid vardera armén och ma
rinen och omkring tio vid flygvapnet.
Flertalet av de värnpliktiga som med hänsyn till kroppsbeskaffenheten
är lämpliga till krigstjänst i begränsad eller väsentligt begränsad omfattning
placeras som värnpliktiga i handräckningstjänst. Dessa
är skyldiga att fullgöra tjänstgöring av samma längd som övriga värnplik
tiga i allmänhet, dvs. 394 dagar. De värnpliktiga påbörjar mestadels utbild
ningen vid den tidpunkt som gäller för flertalet värnpliktiga. Efter två till
fem veckors grundläggande militärutbildning placeras de i handräcknings
tjänst.
De flesta värnpliktiga i handräckningstjänst fullgör hela sin tjänstgöring
— 394 dagar — i en följd. Ett mindre antal värnpliktiga vid armén och
kustartilleriet fullgör i stället, i direkt anslutning till grundutbildningen,
endast en eller två av repetitionsövningarna. övrig tjänstgöringsskyldighet,
omfattande 60 eller 30 dagar, fullgörs senare. Handräckningsvärnpliktiga
med kvarstående tjänstgöringsskyldighet kan fullgöra denna på samma sätt
som övriga värnpliktiga fullgör repetitionsövning. Ifrågavarande tjänst
göring kan härvid fullgöras såsom repetitionsövning i krigsförband, om den
värnpliktige är krigsplacerad, eller i handräckningstjänst för att biträda vid
repetitionsövning som fullgörs av andra värnpliktiga eller i arbete som yr
kesman vid s. k. effektiviseringsarbeten.
Med uppskovs värnpliktiga avses sådana värnpliktiga som med
stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959:146) åtnjuter krigstjänstgörings-
frihet eller är meddelade uppskov, dvs. befrielse under beredskapstillstånd
och under krig från inkallelse jämlikt 28 § värnpliktslagen, dvs. krigstjänst-
göring.
Krigstjänstgöringsfria är värnpliktiga som på grund av bestämd befatt
Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
31
ning eller bestämt uppdrag — exempelvis såsom ledamot av riksdagen —
är befriade från tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen.
Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgäng
ligen måste upprätthållas under beredskapstillstånd eller krig. Under krig
kan Kungl. Maj :t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet.
Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig
som i begränsad omfattning är duglig till krigstjänst.
Gemensamt för nämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte dispo
neras för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den
militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består,
kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. De inkallas inte till
fredsutbildning under den tid de är meddelade uppskov. Om uppskovet hävs,
är de åter disponibla för krigsplacering.
Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän
(SFS 1951:549) är vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. vid beredskaps
tillstånd eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet. Dessa
värnpliktiga övas i fred endast efter frivilligt åtagande.
Inskrivning och uttagning av värnpliktiga. Den värnpliktige är skyldig
låta inskriva sig såsom värnpliktig det år han fyller 18 år. Värnpliktsutbild-
ningen påbörjas, om anstånd inte meddelas, det år den värnpliktige fyller 19,
20 eller 21 år.
Uttagning till utbildning till underbefäl och underofficer sker tvångsvis
vid inskrivningen. Uttagning till utbildning till värnpliktig officer sker vid
inskrivningen eller under pågående utbildning och endast efter frivilligt
åtagande. Anledningen till att uttagningen till officersutbildningen sker
efter frivilligt åtagande är följande. Tillräckligt säkert urval bedöms ej
kunna ske redan vid inskrivningen. I stor utsträckning måste uttagningen
därför ske under utbildningen till underofficer. Erfarenheter från tidigare
tvångsvis uttagning visar att de värnpliktiga i stor utsträckning tillgrep
»maskning» under underofficersutbildningen för att undgå ytterligare ut
bildning till officer. Maskningen innebar avsevärt men för underofficers
utbildningen. Genom att ta ut värnpliktiga till officersutbildning endast
efter frivilligt åtagande undanröjdes anledningen till maskning. Syftet med
uttagningen till befälsutbildning är att tillgodose krigsorganisationens behov
av befäl. Det förekommer dock i begränsad utsträckning att uttagning sker
till underbefälsutbildning för att utbildning till kvalificerade befattningar
utan egentlig befälsuppgift skall kunna ges tillräcklig längd.
Enligt nu gällande ordning har alla värnpliktiga som inte uttagits för
befälsutbildning lika lång grundutbildning inom varje försvarsgren. För
delningen av de värnpliktiga på utbildningslinjer kan därför i de allra flesta
fall ske sedan de värnpliktiga påbörjat grundutbildningen. Ett efter inskriv-
ningsväsendets nuvarande kapacitet nöjaktigt urvalsunderlag för förbanden
åstadkoms genom anvisningar från centrala värnpliktsbyrån till inskriv-
32
ningscheferna. I de fall då den avsedda militära utbildningen förutsätter sär
skilda förkunskaper i exempelvis yrkestjänst, sker dock uttagningen redan
vid inskrivningen. I fråga om de hittillsvarande värnpliktiga i handräck-
ningstjänst är önskemålen om yrkestillhörighet långt specificerade för att
möjliggöra bedömning av vederbörandes användbarhet.
De värnpliktigas ekonomiska förmåner. Bland kontanta förmåner som
utgår till värnpliktig kan nämnas penningbidrag, vilket utgår under tjänst
göringen, samt värnpliktspremier, som kan utgå vid tjänstgöringens slut
till värnpliktig som genomgått befälsutbildning eller tjänstgjort längre tid
än värnpliktiga i allmänhet. Premier utgår även till deltagare i särskild be-
fälsövning. För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs
försörjning eller för att upprätthålla hans rörelse om han är egen företagare
kan familjebidrag utgå, främst i form av familjepenning, bostadsbidrag och
näringsbidrag. Vidare erhåller den värnpliktige bl. a. ett visst antal fria
resor.
Penningbidrag utgår med följande belopp för dag räknat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Menig som fullgjort mindre än 304 tjänstgöringsdagar ..
4:—
Annan menig, vicekorpral, 2 kl. sjöman................................ 5:50
Korpral ............................................................................................ 7:—
Furir ................................................................................................ 8:—
överfurir, rustmästare .............................................................. 8:75
Sergeant ............................................................................................ 9:75
Fänrik, fanjunkare ...................................................................... 12:—
Löjtnant, förvaltare...................................................................... 14:50
Kapten och högre........................................................................... 17:50
Till värnpliktiga som genomgått befälsutbildning utgår utbildning s-
premie. Som exempel på premiernas storlek vid armén och kustartilleriet
må nämnas följande. Värnpliktig, som uttagits för och genomgått under
befälsutbildning (grundutbildningstid 324 dagar) erhåller en premie om
300 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficersutbildning
(grundutbildningstid 450 dagar) erhåller en premie om 2 000 kr. Värnpliktig
som uttagits för officersutbildning och genomgått kadettskola (grundutbild
ningstid 630 dagar) erhåller utöver underofficerspremien en premie om
4 000 kr.
Vid armén erhåller därutöver värnpliktig som är antagen för utbildning
till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått
reservofficerskurserna I och II 4 000 kr. för envar av kurserna.
Premie för genomgången underbefälsutbildning utgår inte till under
officers- och officersuttagen värnpliktig.
Utbildningspremie utgår endast då den värnpliktige gått igenom utbild
ningen med godkännande vitsord.
Till värnpliktig som uttagits för viss utbildning och fullgjort längre tjänst
göring än värnpliktiga i allmänhet men inte blivit berättigad att erhålla ut-
33
bildningspremie utgår tjänstgöringspremie. Sådan premie utgår
i första hand till tre grupper värnpliktiga, nämligen befälsuttagna värnplik
tiga som inte blivit godkända vid genomgången befälsutbildning, special-
tjänstuttagna värnpliktiga och värnpliktiga som fullgör särskild befäls-
övning.
Tjänstgöringspremien till den förstnämnda gruppen värnpliktiga utgår
med 150 kr. för varje hel premieberättigande tjänstgöringsperiod om 20
dagar, varmed tjänstgöringen överstiger för värnpliktiga i allmänhet före
skriven tjänstgöringstid, vid armén och kustartilleriet 304 dagar samt vid
flottan och flygvapnet 394 dagar. Följande belopp kan i enlighet härmed
normalt utgå till befälsuttagen värnpliktig som inte godkänts och därför
inte fått utbildningspremie nämligen, till underbefälsuttagen (grundut
bildningstid 324 dagar) 150 kr., underofficersuttagen (grundutbildningstid
450 dagar) högst 1 050 kr. och officersuttagen (grundutbildningstid 180 dagar
utöver tid för underofficersutbildning) högst 1 350 kr.
Premie till värnpliktig, uttagen för utbildning i specialtjänst utgår enligt
nyss nämnda beräkningsgrunder men endast för tjänstgöring utöver 394
dagar.
Till värnpliktig som fullgjort särskild befälsövning utgår tjänstgörings
premie om 500 kr.
Den i familjebidraget ingående familjepenningens maximibelopp
utgör i kronor för dag följande belopp, nämligen
Kungl. Maj:ts proposition nr 10G år 1966
för hustru m. fl............................................................................... 9:—
för barn under 16 år.................................................................. 4:15
för annan familjemedlem över 16 år.................................... 4:70
Bostadsbidrag utgår högst med belopp som motsvarar den inkallades
kostnader för förhyrd bostad eller bostad i egen fastighet samt i förekom
mande fall kostnader för egen uppvärmning av bostad.
Ifrågavarande belopp reduceras efter behovsprövning med hänsyn till de
inkomster som den värnpliktiges familjemedlemmar uppbär under hans
värnpliktstjänstgöring.
Näringsbidrag utgår dels för upprätthållande av rörelse, dels för täckande
av kostnader för under värnpliktstjänstgöringen nedlagd rörelse.
Den värnpliktige äger vid ledighet under första tjänstgöring eller däremot
svarande tjänstgöring i en följd åtnjuta fem fria resor till hemorten.
Han äger därjämte under tjänstgöring som fullgörs i direkt anslutning till
första tjänstgöring, under återstående del av tjänstgöring i en följd och
under annan tjänstgöring åtnjuta en fri resa till hemorten för varje hel
period om två månader som tjänstgöringen avser.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Förslag av 1960 års värnpliktsutredning
Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av
värnpliktsutbildningen
Krigets ändrade karaktär
Värnpliktsutredningen framhåller, att kriget ändrat karaktär i väsent
liga hänseenden främst genom utnyttjandet av den moderna tekniken och
hänvisar härvid bl. a. till följande. Transportmedlens utveckling ökar efter
hand risken för att stridshandlingar kommer att omfatta berörda staters
hela territorier eller väsentliga delar därav. Stridsmedel med kraftigare eller
helt andra verkningar än man tidigare räknat med kan komma att utnyttjas,
exempelvis atomstridsmedel, kemiska och psykologiska stridsmedel. Striden
får ett snabbare förlopp. Kuppanfall kan genomföras lättare.
Dessa förändringar kommer enligt utredningen att medföra ökade och
delvis nya krav på befäl, enskilda meniga och förband.
Strid över större ytor och ett snabbare stridstempo innebär, anför utred
ningen, skärpta krav på befälets förmåga att fatta självständiga beslut och
att omsätta besluten i korta och entydiga order. Utsätts förbanden genom
stridens ändrade karaktär för större påfrestningar än tidigare skärps även
kraven på befälets förmåga att genomdriva nödvändiga beslut under svåra
förhållanden. Dessa skärpta krav berör befäl på alla nivåer vid samtliga
försvarsgrenar.
Risken för en strid över landets hela yta medför att alla krigsmaktens
förband — oavsett om de har strid till huvuduppgift eller inte — måste
kunna medverka i ytförsvaret. Alla värnpliktiga måste därvid kunna försva
ra sig och förbandet samt kunna skydda sig själva och vid behov ge hjälp åt
stridsskadade m. m.
Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befatt
ningshavarna enligt utredningen kunna lösa sina uppgifter med större
snabbhet och precision än tidigare. Stridseffekten hos ett förband är dock
inte beroende enbart av de enskildas kunnande utan också av graden av
samträning i förbandet. Samträningen har bl. a. sin betydelse för snabb
heten och precisionen. Kraven på snabbhet och precision kan tillgodoses
endast genom att individerna efter tillräcklig enskild utbildning samtränas
i förband under tillräckligt lång tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan
grunden lagts, också bibehållas under hela krigsplaceringstiden.
Slutligen framhålls att den ökade risken för kuppanfall medför större
krav än tidigare såväl på förbandens som på den enskildes förmåga då det
Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
35
gäller att genomföra snabb mobilisering även om strider samtidigt skulle
Pågå.
1963 års försvarsbeslut
Utredningen, som grundat sina överväganden om en reform av värnplikts-
utbildningen på den uppbyggnad av vårt försvar som följer av 1963 års för
svarsbeslut, erinrar om att detta beslut i första hand avser budgetåren
1963/67. Den föreslagna reformen av värnpliktsutbildningen kan bli genom
förd i full omfattning först efter utgången av nämnda period samt bör
bestå åtminstone fram till slutet av 1970-talet. Reformen är således mer
långsiktig än försvarsbesluten och måste därför utformas så att vid behov
anpassning kan ske till nya kostnadsramar för försvaret.
I fråga om innehållet i 1963 års försvarsbeslut pekar utredningen bl. a.
på följande. Beslutet innebär i huvudsak ingen ändring av krigsmaktens
struktur och storlek utan en fortsatt utveckling och modernisering efter
linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet
utgör alltjämt den allmänna värnplikten med vapenutbildning för alla
vapenföra. Några avsevärda ändringar i fråga om kraven på de värnplikti
gas antal har beslutet inte medfört. Grunden i beredskapssystemet skall
enligt beslutet utgöras av en hög långsiktig beredskap och mobiliserings-
beredskap. Insatsberedskapen skall upprätthållas inom ramen för en ut
bildningsverksamhet, som är avpassad främst med hänsyn till den lång
siktiga beredskapen. Med tanke på ökande risk för kuppanfall betraktas
det emellertid som önskvärt att insatsberedskapen förbättras, i varje fall
om så kan ske utan men för den långsiktiga beredskapen.
Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m. m.
Värnpliktsutredningen erinrar om att 1954 års utredning rörande total
försvarets personalbehov kom till den slutsatsen att tillgången på utbildade
värnpliktiga var knapp i förhållande till behoven och skulle så förbli under
överskådlig tid. Orsak till denna knapphet bedömdes vara att ett jämförelse
vis litet antal män inträtt i värnpliktsåldern under 1940-talets senare del
och under 1950-talet. Värnpliktsutredningen har vid sin egen bedömning
av tillgången på utbildade värnpliktiga kommit till samma resultat. Utred
ningen har härvid på vissa punkter modifierat normerna för beräkningen
av personalreservens storlek.
Värnpliktsutredningen fäster uppmärksamheten på följande förhållande.
Krigsmaktens tillgångar och behov av värnpliktiga påverkas av statsmak
ternas tidigare beslut, att den årliga kontingenten av värnpliktiga under
grundutbildning skall hållas i huvudsak konstant vid omkring 50 000 värn
pliktiga för år trots att antalet årligen inskrivna värnpliktiga växlar kraftigt
beroende på förändringar i födelsetalen. För att hålla utbildningskontingen-
36
ten i huvudsak konstant har — sedan 1950-talets början — använts den
metoden att utbildningskontingenten sammansatts av värnpliktiga ur flera
årsklasser. De stora årsklasserna 18-åringar under 1960-talets mitt medför
härvid, att medelåldern bland de värnpliktiga som fullgör grundutbildning
de närmaste åren kommer att stiga med omkring ett år. Sålunda kommer
antalet värnpliktiga i åldern 21 år och äldre, som f. n. utgör 10—15 %
av utbildningskontingenten, att i början av 1970-talet ha ökat till 60—70 %
av denna.
Enligt nu gällande ordning bestäms, anför utredningen, arméns och kust
artilleriets årliga grundutbildningskontingent i huvudsak av krigsorgani
sationens omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av
värnpliktiga har inte samma matematiska samband med krigsorganisatio
nens omsättningsbehov utan överstiger detta. Förhållandet beror på att de
värnpliktiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning — för att
möjliggöra utbildning av aktiv personal samt för att upprätthålla mobilise
rings- och insatsberedskap — också tillgodoser behov av personal för drift
och underhåll samt bemannar fartyg och vissa lednings- och underrättelse
organ. Härigenom uppkommer en förhållandevis stor personalreserv vid
flottan och flygvapnet. Utredningen framhåller att denna reserv för när
varande inte som önskvärt vore kan inkallas för omskolning och därefter
tas i anspråk för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten. Ett nytt
utbildningssystem bör utformas så, att bättre möjligheter att tillvarata
nämnda personalreserv åstadkommes.
I syfte bl. a. att i det nya utbildningssystemet skapa större möjligheter
att överföra värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar, föreslår utredningen
att Kungl. Maj :t skall fastställa de personalramar, inom vilka försvars
grenarnas krigsorganisation skall utformas, liksom också de normer efter
vilka personalreservens storlek bör beräknas.
Slutligen räknar utredningen som en av förutsättningarna för sina över
väganden att inskrivnings- och personalredovisningsverksamheten kommer
att effektiviseras som en följd av nu pågående utredning härom.
Personalavgångarna under fred i krigs förbanden
Värnpliktsutredningen anför att det i ett system med repetitionsövningar
i krigsförband är nödvändigt att under fred i så stor utsträckning som
möjligt hålla krigsförbandens personaluppsättning oförändrad mellan de
tillfällen då förbandet planenligt skall omsättas. Emellertid förekommer i
stor utsträckning en av personalavgångar föranledd, inte önskväx-d omsätt
ning i krigsförbanden vid andra tidpunkter. Utredningen har närmare
undersökt omfattningen av nämnda avgångar och kommit till den slutsatsen
att dessa är av så stor omfattning att krigsförbanden mot senare delen av
den tidrymd som förflyter mellan två övningstillfällen för ett förband svår
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
ligen kan uppfylla kravet att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobili
sering.
Personalavgångar i krigsförbanden förekommer även i anslutning till
repetitionsövningarna, bl. a. till följd av att värnpliktiga får anstånd med
att fullgöra repetitionsövning. Antalet avgångar till följd av anstånd är
betydande. Detta påverkar menligt utbildningsresultatet och medför inte
önskvärda omplaceringar. Utredningen anser därför att det relativa antalet
anstånd i framtiden bör begränsas.
Förhållandena på vissa civila samhällsområden
Värnpliktsutredningen framhåller att värnpliktssystemet måste utformas
under hänsynstagande till bl. a. samhällsekonomien, arbetsmarknaden och
det civila utbildningsväsendet.
I fråga om värnpliktssystemets inverkan på samhälls
ekonomien påpekar utredningen bl. a. följande. De värnpliktiga som
f. n. tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring motsvarar i årsarbetare enligt
utredningens beräkningar ca 1,5 % av landets totala arbetskraft. Denna
arbetskraft har antagits komma att öka något under det närmaste decen
niet. Utredningen förutsätter att det nuvarande totala antalet tjänstgörings-
dagar för värnpliktiga under samma tid inte kommer att ökas utan snarare
att något minskas. Med de angivna förutsättningarna kommer utvecklingen
således att medföra att ianspråktagandet av arbetskraft för värnpliktstjänst
göring relativt sett minskar.
Enligt utredningen koncentrerar sig arbetsmarknadsintresset
beträffande värnpliktssystemets utformning — om man bortser från frågan
om hur stor del av arbetskraften som totalt tas i anspråk för värnplikts
tjänstgöring -— till frågan om grundutbildningens och repetitionsutbild-
ningens inpassning under året samt frågan om anstånden med repetitions
utbildning.
Beträffande inpassningen är det enligt av arbetsmarknadsstyrelsen till
utredningen lämnade uppgifter allmänt sett önskvärt att utryckningen från
grundutbildning inte sker under december, januari och februari. Enligt
samma källa är november, december, januari, februari och mars ur arbets-
marknadssynpunkt de lämpligaste månaderna för repetitionsutbildning.
Nämnda uppgifter har, anför utredningen, vid bedömningen av inpassnings-
frågan i möjlig mån beaktats.
De olägenheter ur utbildningssynpunkt m. in. som anstånden med repe
titionsutbildning enligt utredningens mening förorsakar har i det föregående
redan berörts. I ett reformerat system för värnpliktsutbildningen erfordras
enligt utredningen, oberoende i stort sett av hur systemet utformas, att
andelen anstånd minskas. För att uppnå detta tänker sig utredningen olika
utvägar. Förkortning av den enskilda övningens längd anses kunna bidra.
Vidare ifrågasätts större återhållsamhet än nu vid beviljandet av anstånd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
37
38
Dessutom ifrågasätter utredningen om inte inställningen till anståndsfrågan
hos många värnpliktiga kunde ändras genom systematisk upplysning om
de olägenheter för krigsmakten samt för andra värnpliktiga och deras ar
betsgivare som anstånden medför.
Beträffande utvecklingen av det civila utbildningsvä
sendet och dess betydelse för värnpliktsutbildningen framhåller utred
ningen bl. a. följande. Den civila skolutbildningens innehåll är av väsentligt
intresse eftersom den utgör den grund som värnpliktsutbildningen måste
bygga på. Genom den pågående expansionen av det civila utbildningsväsen
det kommer allmänbildningen och vanan att tillägna sig undervisning att
öka hos de värnpliktiga liksom även tillgången på värnpliktiga med för
krigsmakten direkt användbara kunskaper.
ökningen av elevantalet vid vissa skolformer gör det svårare att inpassa
värnpliktstjänstgöring och studier på lämpligt sätt i förhållande till var
andra. Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens har under senare år
kraftigt ökat och kommer att ytterligare öka. Till följd härav kommer det
inte att bli möjligt för alla gymnasieutbildade att påbörja den militära grund
utbildningen omedelbart efter gymnasiestudiernas slut. Den ökade tillgången
på gymnasieutbildade värnpliktiga kommer dessutom att medföra att åt
skilliga av dessa kommer att avses för utbildning till underbefäl eller me
niga och inte som tidigare i huvudsak till underofficer. Förhållandet
kommer att gälla samtliga försvarsgrenar. Utredningen finner därför att
grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar, även för underbefäl och
värnpliktiga i allmänhet, i framtiden bör inpassas under året med beak
tande av studiesociala hänsyn.
Utredningen framhåller vidare att inpassningen av den militära grund
utbildningen i förhållande till läsåret i gymnasiet erbjuder vissa problem.
Flertalet årskurser i det nya gymnasiet skall inte utan tvingande skäl av
slutas senare än den 10 juni (jfr prop. 1964:171 s. 372). Emellertid avses
undervisningen bl. a. i sista årskursen av gymnasiet avslutas omkring en
vecka tidigare än i övriga årskurser. Med hänsyn härtill finner utredningen
att den militära grundutbildningen om möjligt inte bör påbörjas under maj
månad såsom i viss utsträckning sker i nuvarande system. — Även hänsyn
till undervisningens uppläggning vid universitet och högskolor kräver enligt
utredningen att grundutbildningen om möjligt börjar efter maj månads
utgång. Vidare bör grundutbildningen med hänsyn till dessa läroanstalter
om möjligt inte avslutas senare än under augusti. Utredningen anser emeller
tid att den militära grundutbildningen när så är oundgängligen nödvändigt
bör få fullföljas in i första hälften av september trots de olägenheter detta
från studiesocial synpunkt för med sig. — För universitetens och hög
skolornas del har även beaktats möjligheten av kortare avbrott i studierna
för att fullgöra militär repetitionsutbildning. Utredningen utgår härvid från
att ett fast uppbyggt system med repetitionsutbildning i krigsförband kräver,
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
39
att här avsedda studier i största möjliga utsträckning anordnas så, att ett
avbrott i studierna under några veckor inte behöver medföra en oproportio
nerlig förlängning av studietiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning
Allmänna överväganden
Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt från de för
hållanden som kan väntas föreligga omkring år 1971. Samtidigt har emel
lertid utredningen beaktat att utbildningssystemet måste vara så uppbyggt,
att det utan principiell omgestaltning kan anpassas till förhållandena även
efter nämnda tidpunkt.
Behov och resurser. Värnpliktsutredningen bedömer att det i framtiden
i åtskilliga hänseenden kan förutses större krav på de värnpliktiga än de
som f. n. ställs. Utredningen erinrar emellertid om att resurserna för att
tillgodose nämnda större krav är begränsade. Bl. a. sätter den för krigs
makten gällande kostnadsramen en gräns. I direktiven för utredningen
har vidare angivits att någon minskning av det totala uttaget av tjänst-
göringsdagar för de värnpliktiga bör eftersträvas. Utredningen har därför
sökt tillgodose de större kraven inte genom att tillföra ytterligare resurser
utan genom att disponera befintliga resurser på ett lämpligare sätt än nu.
De möjligheter som utredningen prövat är att ytterligare differentiera ut
bildningstidens längd, att effektivisera utbildningen samt att fördela den
sammanlagda utbildningstiden mellan grundutbildning och repetitionsut
bildning på ett bättre sätt än nu.
En differentiering av utbildningstidens längd kan
enligt utredningen ge fördelar genom att krigsmaktens resurser kan kraft-
samlas till de områden där utbildningsbehovet bedöms vara störst. Emel
lertid uppstår nackdelar om utbildningstiderna inte standardiseras till några
få nivåer. Möjligheterna att differentiera utbildningstidens längd efter den
värnpliktiges eget utbildningsbehov begränsas när längden är beroende även
av andra faktorer såsom insatsberedskapen eller utbildningen av andra än
den värnpliktige själv.
Värnpliktsutredningen bedömer att differentiering bör kunna ske inom
kategorien värnpliktiga i allmänhet, där nu alla värnpliktiga har lika lång
sammanlagd utbildningstid. Differentiering av utbildningens längd bör
enligt utredningens uppfattning eftersträvas mellan olika försvarsgrenar i
större utsträckning än vad som nu sker, där olikheter i behov av utbild
ningstid förekommer.
Vad som här anförts anser utredningen i princip tillämpligt såväl på
grundutbildning som repetitionsutbildning.
En effektivisering av utbildningen kan enligt utredning
en i viss utsträckning ske genom att man inom en given tjänstgöringstid in
40
rymmer fler utbildningstimmar än tidigare. Ett led i effektiviseringen är
att ur utbildningen utrensa allt som inte är helt oumbärligt. Ett visst ut
rymme för sådana ändringar av utbildningens innehåll bedöms föreligga.
Utbildningen kan också effektiviseras genom att den ges bättre personella
och materiella resurser. Utredningen anser sig emellertid kunna räkna med
mera påtaglig utökning av resurserna endast i fråga om viss utbildnings-
materiel samt övnings- och skjutfält.
Genom de nämnda åtgärderna för effektivisering bör de nya utbildnings
behov som anmälts enligt utredningen kunna tillgodoses utan att utbild
ningstiden behöver förlängas i motsvarande mån.
Utredningen erinrar beträffande fördelningen av den sam
manlagda utbildningstiden mellan grundutbildning
och repetitionsutbildning att vid armén och kustartilleriet för
de värnpliktiga i allmänhet omkring en fjärdedel av tiden avser repetitions
utbildning. Motsvarande andel är vid flygvapnet mindre än en tiondedel och
vid flottan lika med noll.
Framkomna anspråk på grundutbildningen gäller bl. a. mer utbildning
för vissa värnpliktiga. Behovet av utbildningstid härför bör enligt utred
ningen tillgodoses genom ytterligare differentiering av utbildningstidens
längd, varvid förlängningarna bör göras mindre än förkortningarna. An
språken på repetitionsutbildningen gäller främst fler övningstillfällen. Ut
redningen bedömer att anspråken vid armén och kustartilleriet i huvudsak
men inte helt bör kunna tillgodoses genom att varje övning görs kortare än
nu. Vid flygvapnet och särskilt vid flottan bedöms det nödvändigt att inte
obetydligt öka repetitionsutbildningen för den enskilde.
Sammanfattningsvis räknar värnpliktsutredningen med att repetitions
utbildningen i framtiden ianspråktar en större andel av den sammanlagda
utbildningstiden än hittills. Andelen bedöms öka särskilt vid flottan.
Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. Utbild
ningssystemet bör enligt utredningen i framtiden liksom nu omfatta grund
utbildning och repetitionsutbildning. Den senare bör möjliggöra att de under
grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utvecklas.
Med hänsyn till de begränsade tillgångarna på utbildade värnpliktiga
måste de unga värnpliktiga så snart som möjligt kunna krigsplaceras. Ut
redningen finner att den utbildning som erfordras härför måste ges under
grundutbildningen och inte till någon del kan uppskjutas till repetitions
utbildningen. Vidare gäller att krigsmakten inte kan påräkna någon tid för
kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbildnings
systemet måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar
omedelbart efter mobilisering. Grundutbildningen måste i första
hand tillgodose dessa krav som hänför sig till den långsiktiga beredskapen.
Dessutom kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att tillgodose även
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
41
mobiliseringsberedskapens och insatsberedskapens krav. Eftersom resur
serna för utbildningen i princip är oförändrade, blir det då i regel fråga om
att försvaga den långsiktiga beredskapen, exempelvis genom att förlägga viss
utbildning till tid under året som från utbildningssynpunkt är mindre
gynnsam.
Enligt värnpliktsutredningen bör repetitionsutbildningen
bl. a. syfta till att hålla den enskilde värnpliktige fullt användbar i den eller
de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de
fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkom
mer. Den bör dessutom medge omskolning till ny typ av befattning t. ex. vid
omplacering från fält- till lokalförsvarsförband vid armén. För krigsför-
banden liksom för den enskilde värnpliktige gör sig kravet på användbarhet
omedelbart efter mobilisering starkt gällande. Utredningen anser det därför
uppenbart att repetitionsövningar i krigsförband måste införas även vid
flottan och flygvapnet.
överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. Värnpliktsutred
ningen anför att nuvarande utbildningssystem medfört en förhållandevis
stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Detta beror på att där årligen
utbildas fler värnpliktiga än som krävs för krigsorganisationen, bl. a. för
att tillgodose behovet av utbildning för den aktiva personalen. Denna per
sonalreserv kan f. n. inte utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av
krigsmakten eftersom ingen eller endast liten tjänstgöringsskyldighet åter
står.
Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet åläggs att
fullgöra ytterligare tjänstgöring efter grundutbildningens slut kan den då
eller senare överföras till armén och kustartilleriet och där omskolas för
nya uppgifter t. ex. inom lokalförsvaret. Utredningen anser att kravet på ett
rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar att samtliga
värnpliktiga åläggs en i huvudsak likvärdig skyldighet att fullgöra repe
titionsutbildning och att denna skyldighet fullgörs successivt under värn-
pliktstiden med ungefär samma intervall inom hela krigsmakten. Utredning
ens förslag innebär en sådan tjänstgöringsordning. Utredningen räknar med
att överföring av värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar i fortsättningen
skall äga rum i större omfattning än nu.
Om de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet åläggs repetitionsutbild
ning av ungefär samma omfattning som övriga värnpliktiga bör enligt ut
redningens mening viss uppdelning ske av de årliga värnpliktskontingen-
terna för grundutbildning vid flottan och flygvapnet. Vardera kontingenten
föreslås härvid bli uppdelad i två delar, varav den ena avses bli krigsplace-
rad vid flottan resp. flygvapnet under större delen av värnpliktstiden
och i övrigt skola utgöra nödvändig personal reserv inom försvarsgrenen
medan den andra delen efter grundutbildningens slut avses bli disponerad
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
42
på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Utredningens förslag till utbild
ningens anordnande förutsätter att vid inskrivningen en uppdelning i prin
cip enligt följande tabell äger rum.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Fredsorganisationens årsbehov
A.
För krigsorganisationens omsättning (krigs-
placeringsbarhet intill 47 år, vid behov
efter omskolning)
B.
För fredsorganisationens återstående behov
Kraven i fråga om yrke samt fysiska och
psykiska egenskaper härleds ur krigsorga
nisationen
Krav föreligger på lokal rekrytering
Kraven i fråga om yrke samt fysiska och
psykiska egenskaper härleds ur fredsorga-
nisationen
Krav föreligger ej på lokal rekrytering
Avkall på marinens resp. flygvapnets dis
positionsrätt kan göras kort tid efter
grundutbildningen
Grundutbildningen
Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Med tanke på
den långsiktiga beredskapen krävs enligt utredningen förbättring av grund
utbildningen framför allt i vad avser förmågan att utöva befäl och förmågan
att i alla lägen kunna bjuda motstånd. Mobiliseringsberedskapen måste för
bättras genom att vissa moment tillförs grundutbildningen. Insatsbered-
skapskravens inflytande redovisas i det följande.
Värnpliktsutredningen bedömer, som tidigare nämnts, att framtidens
krigföring kommer att ställa ökade krav på befälet och befälsutöv-
ningen på alla nivåer.
Erfarenheterna från repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet
visar att särskilt det krigsplacerade värnpliktiga befälets förmåga att hand
ha och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande
utbildning varit otillräcklig. Svårigheterna kommer att framstå än tydligare
om de jämförs med de framtida kraven.
De angivna bristerna bedöms i stor utsträckning bero på svagheter i
grundutbildningen. Det är emellertid utredningens uppfattning att den
praktiska befälsföringsförmåga som förvärvats under grundutbildningen
dessutom nedgår under den långa tiden mellan repetitionsövningarna. Det
bedöms därför nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befäls-
utövning såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbildningen.
Värnpliktsutredningen framhåller att stridens karaktär av ytstrid kräver
att all personal och alla förband oavsett uppgift kan delta i ytförsvaret.
Varje värnpliktig måste därför ha förmåga att i alla lägen för
svara sig och sin arbetsplats, skydda sig och lämna kamrater en första
hjälp. Ett för hela krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll
43
likformigt minimiprograin för detta led i värnpliktsutbildningen bör enligt
utredningen fastställas.
Särskild utbildning rörande verksamheten under mo
bilisering meddelas under grundutbildningen f. n. endast i begränsad
utsträckning. Denna utbildning bör enligt utredningen förstärkas.
Grundutbildningens innehåll. Utredningen anser att värnpliktsutbild
ningen innehållsmässigt bör byggas upp kring tre komponenter, nämligen
allmänmilitär utbildning likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten,
befattningsutbildning och förbandsutbildning.
Utredningen anser att befattningsutbildningen för att öka förbandens
stridsuthållighet bör utformas så att de värnpliktiga kan bekläda flera olika
befattningar i förbanden än nu.
Utredningen anser att grundutbildningen av de värnpliktiga tidigt bör
organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt bedrivs inom ramen
för ett fast organiserat övningsförband. Mot slutet av utbildningen bör
värnpliktiga av alla kategorier ha hunnit så långt i befattningsutbildning och
grundläggande förbandsutbildning att de kan placeras i förband av krigs-
mässig styrka och sammansättning och tjänstgöra i befattningar som sva
rar mot deras avsedda krigsbefattning. Värnpliktsutredningen benämner
utbildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsför-
bandsutbildning (GKU). Dessa under grundutbildningen samträ
nade övningsförband bör så långt det är möjligt med oförändrad personal
sammansättning överföras till krigsorganisationen.
Grundutbildningens längd. Utbildningstidens längd bör liksom hittills i
första hand bestämmas med hänsyn till vilken utbildning den värnpliktige
behöver för att kunna lösa sin uppgift inom krigsorganisationen. Det är dock
i vissa fall nödvändigt att ta värnpliktiga i anspråk längre tid t. ex. för att
kunna genomföra utbildning av befäl eller för att kunna upprätthålla in
satsberedskap. I fråga om de handräckningsvärnpliktiga bör beaktas att de
ras utbildning kräver en jämförelsevis kort tid och att utnyttjande av deras
tjänstgöring i övrigt bestäms av krigsmaktens arbetskraftsbehov och till
gången på för handräckning lämpliga värnpliktiga.
Av sociala skäl bör som riktpunkt för utformningen av värnpliktsut
bildningen enligt utredningen gälla, att tid inrymmande högst två studie-
terminer skall tas i anspråk för den värnpliktiges militära grundutbildning,
bortsett från tjänstgöring som sker efter frivilligt åtagande. Så är inte alltid
fallet i nuvarande system.
I fråga om utbildningsveckans längd för de värnplik
tiga under grundutbildningen anför utredningen att krigs
maktens värnpliktiga nu i princip har en tjänstgöringstid för utbildning om
48 timmar för vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill kommer
tid för vakttjänst och hcredskapstjänst fördelad på samtliga veckodagar,
Kungl. Maj:Is proposition nr 106 år 1966
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
även söndagar. De senaste åren har emellertid inom större delen av krigs
makten lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjänstefria genom
att tid har förts över till annan del av utbildningsåret och tagits ut i samband
med tillämpningsövningar.
Utredningen, som undersökt möjligheterna att göra samtliga lördagar
under grundutbildningen tjänstefria, understryker i detta sammanhang
att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen inte får lik
ställas med en civil anställning vid bedömning av tjänstgöringstider, ekono
miska förmåner etc. Olikheter i fråga om syftet med verksamheten och
verksamhetens varaktighet gör att direkta jämförelser knappast kan läggas
till grund för förslag om förändringar. Den värnpliktiges förhållanden är
specifika och måste därför bedömas för sig.
Utredningen har övervägt möjligheterna såväl att inom veckan omfördela
nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag—lördag)
till endast fem dagar (måndag—fredag) som att frilägga lördagen genom
att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnplik
tiga. Omfördelning har emellertid bl. a. av pedagogiska skäl befunnits vara
olämplig och likaså minskning av antalet tjänstgöringstimmar för vecka av
det skälet att en sådan minskning skulle påkalla förlängning av grundutbild
ningstiden för flertalet värnpliktiga med i det närmaste fyra veckor. Utbild
ningen bör därför enligt utredningens mening bygga på att de värnpliktiga
liksom hittills tjänstgör sex dagar i veckan utom under månaderna juni, juli
och augusti då lördagarna är tjänstefria, varvid förlorad tid tas igen senare
under förbandsutbildningen.
Uttagningen till underofficersutbildning är f. n. obligatorisk medan
uttagningen till den därpå följande utbildningen till värnplik
tig officer får ske endast om den värnpliktige lämnar sitt medgivande
härtill. Skälet till dessa bestämmelser har varit att den tidigare tillämpade
tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägenheter i form av s. k. mask-
ning under utbildningen. Utredningen anser att nämnda skäl för uttagning
på frivillighetens grund alltjämt är giltigt och föreslår att denna form för
uttagning bibehålls. Rekryteringen som på vissa håll varit otillräcklig före
slås emellertid stimulerad genom högre premier och genom att utbildningen
i tiden bättre än nu anpassas till civila studier. Skulle dessa åtgärder inte
ge avsett resultat bör enligt utredningen frågan om tvångsvis uttagning på
nytt prövas.
Grundutbildningens inpassning i tiden. Grundutbildningen bör enligt ut
redningen i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa
möjliga, dvs. med tillgodoseende av den långsiktiga beredskapen. I vissa
fall kan ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsberedska-
pen. De faktorer som med tanke på utbildningsresultatet främst måste beak
tas vid inpassningen av grundutbildningen är klimatförhållanden, belastning
på utbildningsorganisationen, möjligheter att på lämpligt sätt inpassa ut
45
bildningen med hänsyn till större helger och samövningsmöjligheter. Fak torernas betydelse växlar mellan olika försvarsgrenar liksom mellan olika vapen- och truppslag.
Utredningen har emellertid utgått ifrån att vid grundutbildningens in passning hänsyn även måste tagas till civila önskemål, framför allt från undervisningsväsendet och arbetsmarknaden.
Med hänsyn till åtskilliga i det föregående redovisade förhållanden som sammanhänger med det civila utbildningsväsendets pågående expansion, främst den ökande tillgången på gymnasieutbildade värnpliktiga, har utred ningen kommit till den uppfattningen att all grundutbildning av värnplik tiga i framtiden bör utformas med beaktande av studiesociala hänsyn. Utred ningen anser att den obligatoriska grundutbildningen i princip inte skall få ta i anspråk mer tid än som inrymmer högst två civila studieterminer och föreslår därför att grundutbildningen så vitt möjligt skall inpassas efter utgången av maj första året och före ingången av september påföljande år.
Vid bedömningen av inpassningsfrågan har även arbetsmarknadsintresset i möjlig mån beaktats. Mest hänsyn har emellertid utredningen ansett sig böra ta till utbildningsväsendets och de studerandes intressen bl. a. därför att det i fråga om de studerande på skilda stadier ofta föreligger ett »tröskel problem». Ett par månaders inkräktande på en studietermin kan nämligen medföra att ett helt studieår går förlorat.
Repetitionsutbildningen
Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Enligt utred ningen krävs framförallt att repetitionsutbildningen förbättras så att den ger större säkerhet än nu för att krigsförbanden vid mobilisering skall vara samtränade och så att den värnpliktige bättre än nu bibehåller sina färdigheter i krigsbefattningen. Även mobiliseringsberedskapen behöver för bättras så att mobilisering kan ske ännu snabbare än nu. Beträffande insatsberedskapen hänvisas till det följande.
Ett förbands användbarhet bestäms enligt utredningens uppfattning främst av befälets förmåga att leda förbandet och den grad av samträ- ning som förbandet — befäl och meniga — uppnått för sin uppgift. Utredningen framhåller vidare att samträningen anses kunna nås endast genom att den krigsplacerade personalen inom i princip hela krigsmakten övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsövningar i krigs- förband.
Ett system för repetitionsövningar i krigsförband måste, framhåller utred ningen, vara så utformat alt den samtränade delen av ett förbands personal alltid är tillräckligt stor under tiden mellan repetitionsövningarna. 1948 års värnpliktskommitté, som föreslog införandet av repetitionsövningar i krigsförband vid armén, ansåg att personalutbytet inom ett förband inte fick överstiga 35 % av styrkan. Med hänsyn hl. a. härtill föreslogs att krigs-
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
46
förbanden skulle övas vart sjätte år. De undersökningar rörande utbytet av
personal som värnpliktsutredningen låtit företa visar att det årliga utbytet
av värnpliktig personal är större än man sålunda räknat med. Utbytet under
en sexårsperiod uppgår ofta till över hälften av styrkan.
För att begränsa det inte önskvärda personalutbytet i krigsförbanden
anses i första hand den nuvarande anståndsfrekvensen höra sänkas med
ca en tredjedel, vilket enligt utredningen bör underlättas av att övning
arna i det föreslagna repetitionsutbildningssystemet blir kortare än i det
nuvarande. Även efter en sådan åtgärd kommer dock, bl. a. till följd av
omkrigsplaceringarna, att kvarstå ett behov att öva krigsförbanden oftare
än nu.
Sammanfattningsvis förordar utredningen att stommen i repetitionsut-
bildningen liksom i nuvarande system skall utgöras av övningar med krigs-
förband, av utredningen benämnda krigsf örbandsövningar, som
återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar vid armén och kust
artilleriet.
Krigsorganisationen består av förband som mobiliseras. Som nämnts
ökar riskerna för överraskande anfall. Detta medför, att mobilisering kan
komma att ske samtidigt som strid pågår, dvs. under svåra yttre förhållan
den. Personalen måste därför enligt utredningen i framtiden vara bättre
förberedd än nu för verksamheten under mobilisering.
Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad. Krigsförbandsövningarnas
frekvens bör enligt värnpliktsutredningens mening bestämmas främst med
hänsyn till antalet omplaceringar i krigsförbanden, ändringar i taktik, orga
nisation och utrustning, glömskefaktorn samt arten av de uppgifter som
åvilar förbandet.
Antalet omplaceringar är beroende av fortlöpande avgångar på grund
av byte av bostadsort, dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organi-
sationsändringar m. m. ävensom av förändringar som sammanhänger med
inkallelse till repetitionsutbildning såsom tillfällig sjukdom, beviljade an
stånd m. m. Utredningen räknar som nämnts med att antalet årliga avgångar
i framtiden skall kunna nedbringas. En väsentlig höjning av samtränings-
nivån i krigsförbanden anses dock kunna nås endast genom förkortning
av tidsmellanrummet mellan övningarna.
Glömskefaktorns menliga inverkan på de värnpliktigas förmåga att vid
mobilisering lösa sina uppgifter är enligt utredningen inte obetydlig. Svårig
het föreligger dock att bestämma när och i vilken omfattning glömskan på
ett för krigsförbandens användbarhet avgörande sätt gör sig gällande.
Med tanke särskilt på övningsbehovet för befäl och värnpliktiga i nyckel-
hefattningar vore det enligt utredningen motiverat med övning varje eller
vartannat år. Att årligen öva så stor del av krigsorganisationen anses inte
möjligt. Utredningen har därför sökt finna en annan lösning som kan till
godose de väsentligaste kraven i fråga om förbandens krigsanvändbarhet.
I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellan
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
47
rummet mellan två övningar i krigsförband särskild befälsövning inlagd.
En utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning anser utred
ningen på ett ändamålsenligt sätt kunna tillgodose behoven av ofta åter
kommande övningar för personal i vissa befattningar utan att den för krigs
makten gemensamma krigsförbandsövningsfrekvensen ökas. Utredningen
förutsätter därför vid sin bedömning av lämplig övningsfrekvens för krigs-
förbandens del att krigsförbandsövningarna kan kompletteras med mellan-
liggande övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl
men även andra. Utredningen benämner dylika övningar särskilda
övningar.
Utredningen bedömer att ett system med fyraårsintervall mellan krigs
förbandsövningarna kompletterat med särskilda övningar i mitten av varje
fyraårsperiod skulle kunna tillförsäkra förbanden och de värnpliktiga erfor
derlig krigsanvändbarhet.
För huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag
enligt utredningens beräkningar en tjänstgöringsskyldighet om fem krigs-
förbandsövningar. En mindre del, främst personal i underofficers- och
officersbefattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal sär
skilda övningar, dvs. fem. Det är angeläget att ytterligare begränsa kostna
derna och belastningen på utbildningsorganisationen. Utredningen har där
för funnit sig böra räkna med att, i varje fall under den tid som kan över
blickas, så långt möjligt låta de särskilda övningarna begränsas till personal
vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna.
Särskild övning bör, beroende på förbandets art, ges olika omfattning,
övningen bör kunna omfatta helt förband eller väsentlig del därav, exem
pelvis befälet.
Mobiliseringen av krigsmaktens förband kan som nämnts i ogynnsamt fall
komma att få genomföras under pågående krig. Personalen måste enligt
utredningen bättre än nu vara förberedd och övad för att genomföra mobili
sering. Systemet med oftare återkommande övningar beräknas även med
föra en väsentlig förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men
betydelsefull del av krigsorganisationen — personal och förband med sär
skilt betydelsefulla uppgifter i mobiliseringsskedet — erfordras dock enligt
utredningens bedömande komplettering med speciella mobiliserings-
övningar, vilka bör vara korta. De bör vara av två slag, nämligen mobi-
liseringsgenomgång och mönstringsövning.
Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands
mobilisering — ett fåtal befattningshavare i varje förband — bör enligt
utredningen regelbundet genomgå sina uppgifter. Detta bör i första band
ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den
mån den värnpliktige inte fullgör sådana övningar tillräckligt ofta — dvs.
ungefär vartannat år — bör han delta i separat anordnad mobiliserings-
genomgång.
Ett mindre antal förband, som är av särskild betydelse för avvärjande av
Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
48
kuppanfall och skydd för mobiliseringen, måste kunna mobilisera inom
några timmar. En väsentlig förutsättning härför är att de får ytterligare
övning i snabb mobilisering utöver den som erhålls vid krigsförbandsövning.
De bör därför genomföra mobiliseringsövningar om något dygn.
Krigsförbandsövningarna. Utredningen föreslår att all repetitionsutbild
ning grundas på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar
vart fjärde år.
Av ekonomiska skäl inkallas f. n. inte de uppskovsvärnpliktiga till full
görande av repetitionsutbildning. Utredningen anser att så i regel inte hel
ler bör ske i fortsättningen. Skyldighet för den uppskovsvärnpliktige att
delta i sådan utbildning bör dock i och för sig alltjämt föreligga. Denna skyl
dighet bör enligt utredningen få utnyttjas dels för att fylla vissa vakanser,
dels för eventuell särskild utbildning framdeles av vissa uppskovsvärnplik
tiga.
Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kust
artilleriet har i regel omfattat förbandsutbildning och det minimum av
enskild utbildning som varit erforderlig. Repetitionsövningen för befäl har
föregåtts av en befälsövning. Utredningen anser att krigsförbandsövning
arna även i fortsättningen bör byggas upp kring dessa huvudmoment.
Krigsförbandsövningarnas längd bör enligt utredningen differentieras
så långt det är praktiskt möjligt efter de enskilda värnpliktigas och för
bandens behov.
Genom att övningarna återkommer oftare än hittillsvarande repetitions
övningar bör varje övnings längd enligt utredningen kunna minskas. Efter
som det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige har att
delta kommer att öka, är det även ur social synpunkt angeläget att en sådan
förkortning sker. Utredningen anser, att i framtiden ingen värnpliktig bör
tas i anspråk mer än fem veckor per övning. Nu förekommer övningstider
om ca sex veckor.
De meniga värnpliktigas behov av befattningsutbildning växlar med be
fattningens svårighetsgrad. Värnpliktiga i allmänhet, som handhar särskilt
svårskött materiel, och personal, som under krigsförbandsövning måste
omskolas till ny befattning, behöver längre tid för repetition än annan per
sonal. Utredningen anser att en differentiering av krigsförbandsövningens
längd bör eftersträvas i syfte att ge personal i befattning som kräver längre
befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbandsövning än öv
riga. Vid större tilllämpningsövningar eller eljest då tidskrävande transpor
ter förekommer bör övningen för de värnpliktiga som har den minsta
övningslängden kunna få förlängas för att den egentliga utbildningstiden
till följd av transporterna inte skall beskäras alltför mycket. Härigenom
kan genomsnittslängden för övningarna sättas lägre än som annars är
möjligt.
Kompanichef och kvartermästare eller motsvarande befattningshavare
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
49
samt sådan personal vilken skall tjänstgöra som materielredogörare måste
f. n. få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhållande
till förbandet i övrigt för att efter förbandets utryckning avveckla verksam
heten. Det är emellertid inte ändamålsenligt att sådan personal rycker in
till övningen efter övrig befälspersonal. Utredningen föreslår därför att
kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts till materielredogörare
skall kunna åläggas att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsför-
bandets utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen.
För att i möjlig mån begränsa det bortfall av arbetskraft som krigsför-
bandsövningarna medför för näringslivet föreslår utredningen att övnings-
längden som regel skall omfatta jämna veckor samt att inryckning skall
ske en måndag och utryckning en lördag, övningslängden i tjänstgörings-
dagar blir härvid 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, in- och utryckningsdagar oräk
nade.
De särskilda övningarna. Utredningen föreslår att de särskilda övning
arna skall avse antingen enbart underofficerare och officerare eller all
personal i nyckelbefattningar i förband med särskilt komplicerad materiel
eller stridsteknik.
Tiden mellan de särskilda övningarna bör enligt utredningen vara lika
lång som mellan krigsförbandsövningarna, dvs. fyra år. övningarna bör
förläggas till en tidpunkt mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar.
De bör genomföras inom krigsförbandets ram.
De nuvarande särskilda befälsövningarna har en längd av 15 dagar. Läng
den på den föreslagna övningen bör vara densamma för all deltagande per
sonal. Den bör, beroende på behovet, omfatta fyra eller elva dagar.
Mobiliseringsövningarna. Utredningen föreslår att mobiliseringsövning
skall genomföras antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller mönst-
ringsövning.
Nyckelpersonalen vid mobilisering bör enligt utredningen vart annat år
på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i första hand
ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning och
i övrigt vid mobiliseringsgenomgång. Mobiliseringsgenomgång föreslås om
fatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad. I sådan genomgång
föreslås delta kompanichef, kompanikvartermästare och motsvarande be
fattningshavare samt mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare
med ersättare.
Förutsättningen för värnpliktsutredningens överväganden rörande mönst
ringsövning är följande. Flertalet av de förband som tänkts komma i fråga
för sådan övning är helt lokalrekryterade. Vid armén utgörs de av lokal-
försvarsförband som huvudsakligen består av äldre värnpliktiga. Förband
av bär avsedd typ genomför inte särskild övning. De har speciella uppgifter
av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och måste med
hänsyn härtill kunna mobilisera inom några timmar. I nuläget förvaras i
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sainl. Nr 106
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
50
princip såväl gemensam materiel som personlig utrustning för alla krigs-
förbands behov i mobiliseringsförråd vilka som regel är anordnade kom
panivis. De militära myndigheterna har övervägt att i viss omfattning söka
få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal
förband av nyssnämnda typ i hemmet skulle förvara sin personliga utrust
ning, bl. a. handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt
uniform.
Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna kunna be
myndigas att lämna ut utrustning till personalen vid ifrågavarande förband.
Utrustning förutsätts härvid inte utlämnad om den värnpliktige reser in
vändning mot att förvara den. Vidare förutsätts, att före utlämnande sam
råd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämpligheten av att
i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition.
Mönstringsövningens syfte bör enligt utredningen vara att vid förband,
som har särskilt korta mobiliseringstider, öva att snabbt genomföra en mobi
lisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa stridsuppgifter
eller motsvarande uppgifter. Mönstringsövning bör i regel genomföras en
gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbandsöv-
ningar. Det årliga antalet förband avsedda för mönstringsövning förutsätts
bli tämligen litet. Då så krävs för att tillgodose insatsberedskapen bör även
kunna tas i anspråk andra för mönstringsövning avsedda förband än de
som står i tur för inkallelse under året.
Utredningen föreslår att övningen får en längd av högst 24 timmar, tid
för in- och utryckning inräknad. Den bör emellertid få utsträckas till 48
timmar om den anordnats för att snabbt höja insatsberedskapen. Den nor
mala tiden för övningens längd — 24 timmar — är beräknad bl. a. under
förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de
värnpliktiga. 24 timmar har härvid ansetts som en dag. Mönstringsövning
bör om möjligt förläggas till veckoslut.
Till mönstringsövning avses endast bli inkallad personal i förband, som
uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad om att den kan komma
att inkallas till sådan övning. Inkallelse skall innebära att inställelse skall
ske snarast. Det skall därvid tillses att personal som inte bör delta i övningen
med hänsyn till civil anställning — t. ex. pågående jourtjänst -— familje
förhållanden eller sjukdom undantas från inkallelse eller hemförlovas utan
omgång.
Mönstringsövningen bör omfatta bl. a. alarmering, samling, utlämning av
viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av strids-
gruppering och i samband därmed kort tillämpningsmoment.
Beslut om anordnande av mönstringsövningar bör ankomma på Kungl.
Maj :t.
Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliserings-
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
51
övningar av olika slag föreslås bestämd till fem övningstillfällen om till
sammans högst åtta dagar, beräknade på sätt i det föregående angivits.
Insatsberedskapen och utbildningssystemet
Utredningen erinrar om att krigsmakten enligt gällande försvarsbeslut
i första hand skall tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliserings-
beredskapen medan insatsberedskapen satts i andra hand. Beträffande de
krav på insatsberedskap krigsmakten skall kunna tillgodose har överbefäl
havaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut angivit bl. a. följande.
I fråga om insatsberedskap bör ställas större krav på flygstridskrafterna
och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstridskrafterna. Allmänt
sett är det ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta
kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Läggs tyngdpunkten i
verksamheten på långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap fordras
att förmågan till snabba beredskapshöjningar är god och att sådana också
kommer till stånd under perioder av stor politisk spänning. Det valda syste
met ställer stora krav på underrättelsetjänstens effektivitet.
Enligt utredningens mening kan behovet av insatsberedda styrkor med
krigsmaktens nuvarande uppbyggnad tillgodoses på olika sätt. Vad som
är lämpligaste sätt beror bl. a. på behovets art.
Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt åter
kommande, t. ex. behov av viss luftbevakning och av enheter som kan
hävda rikets gränser vid gränskränkningar. Dessa behov, som skiftar med
årstiderna, kan förutses. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska
lägets växlingar. Dessa behov är tillfälliga och måste tillgodoses med kort
varsel.
För att tillgodose de ständiga eller ständigt återkommande behoven kan
enligt utredningen ifrågakomma att använda antingen förband under grund
utbildning eller förband under repetitionsutbildning. Vad som bör väljas
får avgöras från fall till fall. Utredningen bedömer att det i allmänhet är
fördelaktigast att tillgodose insatsberedskapsbehoven med förband under
grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana
förband kan vara disponibla måste emellertid även förband under repeti
tionsutbildning utnyttjas för att tillgodose insatsberedskapen.
Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera
tillfälliga insatsberedskapsbehoven bör tillgodoses främst avseende vid den
omständigheten, att det svenska värnpliktssystemet i fred väsentligen är
ett system för att utbilda värnpliktiga. Utredningen anser med hänsyn här
till att tillfälliga behov av förstärkning av insatsberedskapen i princip bör
tillgodoses genom att inkalla värnpliktiga till fullgörande av beredskaps-
övning (27 § 2 mom. värnpliktslagen). Sådana övningar utgör emellertid
en extra belastning. I första hand bör därför enligt utredningen de tillfälliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
52
behoven av insatsberedskap tillgodoses genom smärre omläggningar inom
ramen för utbildningssystemet, främst genom ändrad fördelning i tiden av
krigsförbandens repetitionsutbildning samt anordnande av mobiliserings-
övningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Förslag avseende armén
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen anser att det värnpliktiga be
fälets förmåga att leda och handha sin trupp är otillräcklig. Befälet bör
för att denna brist skall avhjälpas enligt utredningen redan vid grundutbild
ningen under tillräckligt lång tid utöva befäl i avsedd befattning. Detta bör
ske under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i all
mänhet, då förband av krigsmässig styrka och sammansättning är organise
rade. Utredningen betecknar denna utbildning som grundläggande krigs-
förbandsutbildning (GKU).
Den grundläggande krigsförbandsutbildningen måste enligt utredningen
för all personal föregås av en tillräckligt lång skolmässig utbildning. I nu
varande system påbörjar de underofficersuttagna värnpliktiga sin grund
utbildning något senare än övriga värnpliktiga. Erfarenheterna visar enligt
utredningen att man då inte hinner ge dessa värnpliktiga en så omfattande
förutbildning att de under grundutbildningen varaktigt kan placeras som
chefer i de befattningar i vilka de är avsedda att krigsplaceras. Utredningen
har sett som en väsentlig uppgift att söka tidsmässigt samordna grundutbild
ningen av denna kategori värnpliktiga med grundutbildningen av övriga
värnpliktiga så att behovet av förutbildning kan tillgodoses.
Utredningen framhåller som en påtaglig brist i nuvarande system att
antalet värnpliktiga som genomgår den på frivillig uttagning grundade
utbildningen till värnpliktig officer är helt otillräckligt. Detta förhållande
har fått till följd att ej officersutbildad personal måst krigsplaceras i offi-
cersbefattningar eller att i vissa fall officersbefattningarna är vakanta.
Detta innebär att de lägsta enheterna varken under krigsförhållanden eller
under fredsutbildningen i samband med repetitionsövningar kan ledas med
tillräcklig effekt. Det är enligt utredningens mening av avgörande betydelse
att denna brist täcks.
Utredningen har angett att den värnpliktiges militära grundutbildning av
studiesociala skäl bör få ta i anspråk en tid som inrymmer högst två studie
terminer. Strävan bör därför vara att med hänsyn till det växande antalet
studerande inpassa grundutbildningen mellan den 1 juni ett år och den
1 september påföljande år. Utbildningen är för närvarande inte inpassad
på detta sätt för flertalet värnpliktiga i arméns utbildningskontingent utan
inryckning sker redan under maj.
Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen har — som i det före
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
53
gående redovisats — ansett att repetitionsutbildningen måste ytterligare
förbättras, i första hand genom oftare återkommande övningar med krigs-
förbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.
Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms övning endast
vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering av systemet måste därför
enligt utredningen ske med mellanliggande särskild övning för befäl i
nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och
utrustning bör särskild övning enligt utredningen utökas till att omfatta
även annan personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar.
Slutligen har utredningen i sina riktlinjer redovisat att mobiliserings-
övning bör införas för viss personal i nyckelbefattning vid mobilisering och
för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider.
Grundutbildningens omfattning
Grundutbildningens främsta mål bör enligt utredningen vara att den
värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den eller de befatt
ningar för vilka han utbildas.
Värnpliktsutredningen har undersökt utbildningsbehovet för de viktigaste
befattningarna i arméns krigsorganisation. Utredningen erinrar om att ut
över det framräknade behovet av tid för övningsgrenar och ämnen behövs
en viss reservtid. Denna har i utredningens beräkningar minskats från
nuvarande 20 % till 10 %.
Värnpliktsutredningens i det följande redovisade beräkningar rörande
behovet av tid för grundutbildning för viktigare befattningar inom krigs
organisationen avser nettoutbildningstid, som omfattar egentlig utbildnings
tid och reservtid. Den totala tjänstgöringstiden kan variera beroende på
dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som här
vid innefattas, dels hur många dagar som ianspråktas för övningsuppe-
håll. Tjänstgöringstidens längd redovisas senare i samband med granskning
av olika alternativ' för utbildningens inpassning under året.
Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen använder som beteck
ning på de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet vid samtliga för
svarsgrenar bokstäverna E, F och G. Härvid betecknar G i princip värnplik
tiga med den inom försvarsgrenen kortaste tiden för grundutbildning av
värnpliktiga i allmänhet undantagandes handräckningsvärnpliktiga, F värn
pliktiga med den därnäst kortaste tiden och E värnpliktiga med den längsta
tiden. Inom marinen har därvid flottan och kustartilleriet behandlats var
för sig. Det anförda innebär bl. a. följande. Värnpliktiga G vid en försvars
gren kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en
annan försvarsgren. Beteckningen anger inte något ensarlat behov vid in
skrivningen av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen åter
speglar inte heller längden på repetitionsutbildningen för den värnpliktige.
54
Enligt utredningens beräkningar behövs för grundutbildningen för ett
stort antal befattningar en utbildningstid där medelvärdet utgör omkring
195 utbildningsdagar om åtta timmar. För stridsvagnsbesättningar och viss
personal vid artilleriet är utbildningsbehovet 254 resp. 266 utbildnings
dagar. Utbildningsbehovet för återstående befattningar är i medeltal något
över 230 utbildningsdagar. Detta innebär enligt utredningen en möjlighet
till differentiering av kategorien värnpliktiga i allmänhet, som nu har en
för hela kategorien lika lång utbildningstid, i tre grupper med sinsemellan
olika utbildningstider.
Värnpliktiga G med utbildningstiden 195 utbildningsdagar omfattar nå
got över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingenten på 36 500
man. I denna grupp ingår främst värnpliktiga avsedda för befattningar som
inte har aktiv strid till huvuduppgift, t. ex. befattningar i trossar.
Till värnpliktiga F med något över 230 utbildningsdagar bör enligt utred
ningen hänföras bl. a. följande befattningar, nämligen skyttesoldat, pansar-
värnssoldat, riktare vid artilleriet, eldledningsman och radarman vid luft
värnet, telegrafister, telefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det samman
lagda antalet beräknas uppgå till ca 13 400 man årligen.
Till värnpliktiga E med 254 resp. 266 utbildningsdagar bör enligt utred
ningen hänföras förare, laddare och skytt i stridsvagn och motsvarande
stridsfordon samt batteriplats- tillika underrättelsebiträde vid artilleriet.
De motsvarar ett årligt utbildningsbehov av omkring 650 värnpliktiga.
Flertalet av dessa värnpliktiga har, främst på grund av behovet av ut
bildningstid, hittills oegentligt tagits ut för utbildning till underbefäl.
Som framgår av det följande har värnpliktsutredningen beräknat att de
underbefälsuttagna värnpliktiga bör ges en utbildning som innefattar 270
utbildningsdagar. Utredningen anser det av värnpliktstekniska skäl lämp
ligt att ge värnpliktiga E lika lång utbildningstid som de underbefälsuttagna
värnpliktiga.
Underbefälsuttagna värnpliktiga. Enligt värnpliktsutredningens beräk
ningar behövs för den största kategorien underbefälsuttagna — skyttegrupp-
cheferna — en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar. För motsvarande
befattningshavare vid pansartrupperna erfordras ytterligare 9 utbildnings
dagar. För vissa befattningar erfordras något kortare tid.
En differentiering av utbildningstiden mellan olika grupper underbefäls
uttagna värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening
inte en vinst som svarar mot de utbildningsorganisatoriska olägenheter och
de ökade befälsbehov som därigenom skulle uppstå. Utredningen anser där
för att nettoutbildningstiden för samtliga underbefälsuttagna bör vara 270
utbildningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en
ökning med 25 utbildningsdagar.
Underofficersuttagna värnpliktiga. Nu gällande utbildningsmål för värn
pliktiga underofficerare innebär i stort att eleverna skall utbildas att fora
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
55
pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen
åvilar plutonchefs ställföreträdare.
Enligt nuvarande ordning skall i befattning för plutonchef krigsplaceras
värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare,
troppchef, kvartermästare och stabsunderofficer skall krigsplaceras värn
pliktig underofficer.
Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutred-
ningen hävdat att plutonchefs ställföreträdare utan omgång måste kunna
ersätta plutonchef och föra plutonen med samma skicklighet som denne
och att därför plutonchef och ställföreträdare till denne bör ha samma kom
petens och därmed samma utbildning.
Värnpliktsutredningen förklarar sig i princip dela arméchefens upp
fattning i den nu aktuella frågan men framhåller följande. För att ge plu
tonchefs ställföreträdare så kvalificerad utbildning som arméchefen tänkt
sig krävs en väsentlig utbyggnad av kadettskolorna. Utredningen bedömer
det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personalläget vid
armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt.
Utredningens uppfattning är därför att nuvarande skillnad i målsättning
och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställföreträdare tills vidare
måste bibehållas. Strävan bör dock enligt utredningen vara att inom ramen
för gällande målsättning höja användbarheten hos plutonchefs ställföreträ
dare främst genom utökad övning i praktisk truppföring.
1954 års befälsutredning har senast granskat grundutbildningen till
värnpliktig underofficer mot bakgrunden av en bedömning av de krav utveck
lingen väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen
till underofficer borde kunna ges högre effekt bl. a. genom att bättre an
passas efter elevernas intellektuella och fysiska kapacitet samt deras ut
vecklingsmöjligheter. Härigenom borde sådana tidsvinster kunna skapas att
av utvecklingen betingad utökning av utbildningsomfånget kunde inrym
mas inom gällande tidsram av 15 månader. — Värnpliktsutredningen har
funnit, att de av befälsutredningen föreslagna förbättringarna av grund
utbildningen redan i viss utsträckning har genomförts. Utredningen bedö
mer det emellertid möjligt att ytterligare höja effekten av utbildningen.
Enligt värnpliktsutredningens beräkningar skulle det därmed vara möjligt
att inrymma underofficersutbildningen inom nuvarande tidsram, nämligen
345 utbildningsdagar.
Officersuttagna värnpliktiga. Värnpliktsutredningen finner att nu gäl
lande utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga är lämpliga.
De innebär att eleverna skall ges god förmåga att föra självständigt eller
inom kompani uppträdande pluton eller motsvarande förband.
Utredningen har förut anfört att förutsättningarna för en förkortning
av utbildningen av värnpliktiga officerare borde allvarligt prövas i syfte
att förbättra rekryteringen. Enligt utredningens beräkningar kan utbild
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
56
ningen vid kadettskolan begränsas till något över 60 utbildningsdagar om
den görs helt skolmässig. Detta innebär en beskärning av tiden för nuva
rande kadettskola med mer än hälften. Utredningen bedömer att de värn
pliktiga officerarna likväl skall kunna ges en utbildning som svarar mot de
uppställda utbildningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadet-
terna före kadettskolan fått en underofficersutbildning med bl. a. den prak
tiska trupptjänst som utredningens förslag möjliggör och att samordningen
mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras.
Sammanfattning. Behovet enligt värnpliktsutredningens beräkningar av
utbildningsdagar för arméns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga
uttagna för handräckningstjänst och för utbildning i specialtjänst, framgår
av följande sammanställning. Tjänstgöringstidens längd under grundutbild
ningen beror utom av det nu behandlade behovet av utbildningsdagar också
av hur utbildningen inpassas under året m. m. Sistnämnda fråga behandlas,
med här redovisade beräkningar som grund, i det följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Behov av utbildningsdagar
Kategori
Antal värnpliktiga
för år
Beräknat behov
Skillnad i
förhållande till
nuläget
Värnpliktiga i allmänhet:
G..............................................
9 050
195
— 34
F..............................................
13 400
233
+ 4
E.............................................
650
270
+ 25*
+ 412
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga...................................
7 000
270
+ 25
Underofficersuttagna värn-
pliktiga...................................
1 900
345
± o
Officersuttagna värnpliktiga. .
1
000
407
— 643
1 I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig.
2 I de fall för befattningen tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet.
8 Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadett
skolas vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar.
Repetitionsutbildningens omfattning
Repetitionsutbildningssystemet bör som redovisats i det föregående en
ligt utredningen omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år samt i vissa
fall mellanliggande särskilda övningar och mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövning. En väsentlig del av krigsförbandsövningen bör
enligt utredningen omfatta förbandsutbildning. Därutöver bör övningen
inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängligen nödvändig för att
befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet.
Krigsförbandsövnings längd bör enligt utredningen för flertalet värnplik
tiga bestämmas med beaktande av följande förhållanden.
Krigsförbandsövningen bör, på sätt hittills ofta varit fallet, inledas med
57
övning avseende förbandets mobilisering. Erfarenheten visar att för denna övning åtgår i genomsnitt två dagar, inryckningsdagen inräknad.
Tid bör vidare enligt utredningen stå till förfogande för enskild utbildning omfattande repetition och utbildning med ny materiel, bl. a. skjutning med handvapen och pjäser samt skydd mot särskilda strids medel. Omkring två dagar behövs enligt utredningen vid flertalet förband för ifrågavarande utbildning förutsatt att vissa moment har genomförts under övningen i mobilisering. Vid förband med särskilt utbildningskrä- vande uppgifter eller med särskilt komplicerad materiel blir det enligt utred ningens uppfattning nödvändigt att väsentligt öka utrymmet för enskild utbildning av värnpliktiga i vissa befattningar för meniga utöver vad så lunda angivits. Utredningen föreslår att detta behov tillgodoses genom att berörd personal åläggs förlängd krigsförbandsövning som påbörjas erfor derlig tid före övriga meniga. Värnpliktsutredningens beräkningar visar, att i medeltal åtta dagar behövs för befattningsutbildning av angivna per sonal varvid tidigare nämnda två dagar har inräknats. Detta innebär att berörda värnpliktiga behöver inkallas sju dagar före övriga meniga, varvid räknas med att en dag är söndag. Exempel på grupper av meniga som på angivet sätt bör ges längre krigsförbandsövning är sådana som ingår i strids- vagnsbesättning samt viss sjukvårds- och stabsbiträdespersonal. Enligt ut redningen bör av det varje år övade antalet meniga högst 9 000 eller ca 10 % ges sådan längre övning. Urvalet av befattningar för denna längre övning bör kunna varieras något år från år bl. a. under hänsynstagande till krigs- organisatoriska förändringar. Utredningen föreslår att chefen för armén bemyndigas att inom angiven personalram fastställa vilka befattningar som skall utväljas härför. Utredningen framhåller att den beräknade tiden är ett genomsnittsvärde och att variationer kan förekomma. En veckas förlängning bör dock enligt utredningen utgöra övre gräns. Förlängningen bör göras mindre om utbildningsbehovet motiverar detta.
I fråga om förbands utbildningen framhåller utredningen att brigaderna är de från operativa synpunkter avgörande förbanden i arméns krigsorganisation. Möjligheter måste därför finnas att genomföra sam övning i brigad. Fördelningsstaberna kommer emellertid även i framtiden att vara betydelsefulla ledningsorgan i arméns krigsorganisation. Det är där för också nödvändigt att fördelningsstaber med ledningsorgan och de i för delningen ingående förbanden (brigaderna m. m.) får praktisk övning i form av fälttjänstövning i att uppträda i fördelning, övning i brigad och i för band av motsvarande styrka bör enligt utredningens beräkningar omfatta minst sex dygn med tid för till- och fråntransporter inräknad. Utredningen bedömer att övningar av en storleksordning som kräver sex dygn måste genomföras av praktiskt taget alla förband som fullgör krigsförbands övning. övning i fördelning bedöms kräva sex till nio dygn med tid för
Kungl. Ma j:ts proposition nr 106 år 1966
58
till- och fråntransport inräknad. Den kortaste tiden avser härvid förband
som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning skall ske
medan den längsta tiden avser förband som måste genomföra längre trans
porter. Utredningen anser, att utbildningssystemet bör vara så utformat
att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid
varje krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör få prak
tisk tillämpning i form av fälttjänstövning i genomsnitt varannan krigsför
bandsövning, dvs. vart åttonde år. Mellanliggande krigsförbandsövning för
fördelningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabs-
tjänstövning. Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av för-
bandsutbildning, där främst stridstekniken inom bataljonen repeteras. Enligt
utredningens beräkningar krävs genomsnittligt minst fem dagars förbands-
utbildning i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller
fördelning. Utredningen redovisar även en bedömning av de viktigare lokal-
försvarsförbandens behov av förbandsutbildning. övervägandena utmynnar
i att dessa förband bedöms behöva lika många dagars förbandsutbildning
som fältförbanden varvid dock förutsätts att i denna tid inryms visst ut
rymme för övning i fältarbeten avseende försvarsstrid. — Sammanfattnings
vis är således enligt utredningen minimibehovet av förbandsutbildning elva
dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förband av motsvarande
storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fält
tjänstövning i fördelning. I de fall övning i fördelning skall ske, krävs som
tidigare angetts längre transporter för att samla vissa av förbanden. För att
möjliggöra transport av dessa föreslår utredningen att krigsförbandsövning
skall kunna förlängas med högst tre dagar för de meniga värnpliktiga som
ingår i berörda förband. Utredningen anser däremot att en förlängning av
övningen för befälet av sociala skäl bör undvikas eftersom befälet under
alla förhållanden måste ges en tämligen lång övning. Inte heller bör tiden
ytterligare förlängas för meniga som med hänsyn till behov av enskild ut
bildning har ålagts förlängd krigsförbandsövning. Behovet av tid för trans
porter bör för sist nämnda kategorier enligt utredningen tillgodoses genom
motsvarande minskning av tiden för övrig utbildning. Utredningens beräk
ningar ger vid handen att högst 5 000 man årligen behöver åläggas nu ifråga
varande förlängning.
Utredningen anför att några förband, oberoende av om de skall delta i
fälttjänstövning eller ej, såsom hittills kommer att behöva företa till- och
fråntransporter, vardera omfattande mer än ett dygn. Detta gäller dels
förband som för att tillgodose insatsberedskapens behov övas långt från
mobiliseringsplatsen, dels förband som av utbildningsskäl övas inom vissa
områden, som är av intresse med hänsyn till de uppgifter förbanden är
avsedda för i krig. Utredningen föreslår att tid för detta ändamål avsätts
på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
59
Även i detta fall behövs förlängning för högst 5 000 man årligen i befatt ningar för menig.
Enligt utredningen behövs vidare en dag för förberedelser före avslu tande tillämpningsövning. Denna tid redovisas av utredningen som reserv tid.
Vid avrustningen är det med hänsyn till mobiliseringsberedska- pen och av ekonomiska skäl nödvändigt att förbandets personal iordning ställer materielen för förrådsförvaring så att materielen är fullt funktions duglig då personalen rycker ut. Utredningen framhåller i detta samman hang, att materielvården vid avrustningen också måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet för band bör kunna genomföras på i genomsnitt två dygn, utryckningsdagen frånräknad. Vid vissa förband med mycket enkel utrustning kan tiden ned bringas under denna tid, vid andra åter med mera komplicerad utrustning krävs ytterligare tid. Utredningen lägger en tid av två dygn som grund för sina beräkningar rörande tid för avrustning.
En sammanställning av angivna behov av tid för krigsförbandsövning för huvuddelen av personalen visar att 18 dagar erfordras.
Värnpliktsutredningens studier och försök har entydigt påvisat behovet av att inleda krigsförbandsövningen med utbildning för befälet. En i förhållande till nuvarande ordning förlängd utbildning för befäl av alla kategorier är enligt utredningen starkt motiverad. Utredningen anser emel lertid att en sträng återhållsamhet är nödvändig dels med hänsyn till den begränsade tillgången på tjänstgöringsdagar, dels av sociala skäl. Utred ningen föreslår därför en differentiering av befälsövningens längd som innebär att värnpliktiga krigsplacerade i befattning för underofficer och officer ges 14 dagars övning före inryckningen av förbandets huvuddel me dan motsvarande övning för värnpliktiga krigsplacerade i underbefälsbefatt ning begränsas till sju dagar.
Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen av krigsförbanden vid krigsförbandsövningens slut föreslår utredningen att kompanichef och kompanikvartermästare samt värnpliktigt befäl avdelat som inaterielredogörare vid behov kvarstår i tjänst för efterarbete två dagar sedan övriga värnpliktiga i förbandet ryckt ut. Med kompanichef bör härvid likställas chef för självständig pluton eller motsvarande enhet. Denna tjänstgöring bör enligt utredningen av truppregistreringsmyndighet kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbands övning.
Med nuvarande system genomför ca 75 000 man årligen repetitionsövning, varav ca två procent utgörs av handräckningsvärnpliktiga. Med det av värn- pliktsutredningen föreslagna systemet med fyraårsintervall kommer år ligen ca 120 000 man att genomföra krigsförbandsövning. Den övande per
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
60
sonalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälften på lokal
försvars- och etappförband. Utredningen föreslår att ett mindre antal för
band liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. De
värnpliktiga i dessa förband bör för att bibehålla användbarheten i befatt
ningen fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband exempelvis vid
vakans till följd av anstånd eller brist på personal med kvarstående övnings-
skyldighet.
Sammanfattningsvis innebär värnpliktsutredningens förslag att krigsför-
bandsövningarna för värnpliktiga vid armén anordnas på följande sätt.
Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas
vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån.
Krigsförbandsövningens längd blir som regel, för meniga värnpliktiga 18
dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värn
pliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna
tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt
stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 9 000 årligen
fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven
tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigs
förbandsövning skall företa längre förflyttning och som eljest skulle full
göra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst
10 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar över
stiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna
värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för awecklingsarbete efter
krigsförbandsövning tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om
25 eller 32 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem
krigsförbandsövningar. Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värn
pliktiga fullgör krigsförbandsövning vid armén.
Särskild övning. Särskild övning bör enligt utredningen omfatta antingen
enbart personal i officers- och underofficersbefattning eller all personal i
nyckelbefattning.
Utredningen framhåller alt av arméns förband skall fältförbanden kun
na lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också
mestadels den mest komplicerade och svårskötta materielen. Utredningen
bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning
mellan krigsförbandsövningarna. Härutöver finner utredningen det vara ett
starkt önskemål att cykelskyttebataljonernas mest kvalificerade personal
genomför sådan övning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning
nödvändigt att starkt begränsa antalet deltagande förband såväl med hän
syn till belastningen på utbildningsorganisationen som med hänsyn till re
surserna i övrigt. Av denna anledning föreslår värnpliktsutredningen att
särskild övning anordnas endast för fältförbanden. Ett begränsat antal fält
förband har enklare uppgifter än övriga. Dessa bör undantas från särskild
övning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
61
Med hänsyn till den tid under vilken den värnpliktige normalt är krigs- placerad i fältförband erfordras enligt utredningen att han åläggs fullgöra högst tre särskilda övningar, övningen bör för all personal ha en längd av elva dagar.
Vid flertalet fältförband är det enligt utredningen tillfyllest om endast befäl i officers- och underofficersbefattning deltar i särskild övning. Öv ningen bör emellertid vid speciella förband — fördelnings- och brigadsta ber med ledningsorgan, stridsvagns- och bandkanonförband, luftvärns- robotförband m. fl. — omfatta även övrig personal i nyckelbefattningar.
Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför årligen ca 5 000 underofficerare och officerare sådan övning. Värnpliktsutredningens förslag innebär, att sammanlagt ca 12 000 man årligen genomför särskild övning, varav ca 9 000 befäl och ca 3 000 meniga.
Mobiliseringsövning. Mobiliseringsövning förutsätts kunna genomföras i form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. övningarnas syfte, innehåll och utformning liksom med övningarna sammanhängande tjästgöringsskyldighet för den värnpliktige har tidigare beskrivits.
Den personal, som bör delta i mobiliseringsgenomgång utgörs vid armén av kompanichef och motsvarande befattningshavare, kompanikvartermäs tare och motsvarande befattningshavare samt mobiliseringsförberedare med ersättare och mottagningsförrättare med ersättare.
Mönstringsövning föreslås anordnad främst för ett mindre antal lokal- försvarsförband med särskilt korta mobiliseringstider. övningarnas omfatt ning framgår av hemlig bilaga till betänkandet.
Utbildningsgången för den värnpliktige. Värnpliktig Aid flertalet fältför band genomför normalt två krigsförbandsövningar och, i vissa fall, två sär skilda övningar. Vid övriga fältförband genomför den värnpliktige normalt tre krigsförbandsövningar och, i vissa fall, tre särskilda övningar. Återstå ende tre respektive två krigsförbandsövningar fullgörs i båda fallen vanligen i lokalförsvarsförband eller etappförband. För den värnpliktige kan här utöver tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna i sådana fall då den värnpliktige inte fullgör särskild övning.
Inpassning under året av värnpliktsutbildningcn m. m.
Värnpliktsutredningen har efter granskning av flera alternativ för inpass- ningen under året av grundutbildningen vid armén närmare övervägt tre sådana. Gemensamt för dom är att grundutbildningen — till skillnad från vad som nu gäller — är så anpassad tidsmässigt att förband sammansatta av värnpliktiga ur alla kategorier kan organiseras och samövas under de sista månaderna av grundutbildningen för åldersklassens huvuddel i form av grundläggande krigsförbandsutbildning. Gemensamt är vidare att vidare utbildningen till värnpliktig officer genomförs sommartid vid kadettskola,
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
62
varvid den nuvarande vinterlinjen vid kadettskola slopas.
I den redovisning som följer av alternativen redovisas tjänstgöringstidens
längd för de olika kategorierna. I denna tid innefattas förutom utbildnings
dagar även sön- och helgdagar samt övningsuppehåll. Tjänstgöringstiderna
kan variera något mellan alternativen beroende på vilket antal tjänstgörings-
fria dagar som innefattas.
Alternativet vårutryckning (V). Alternativet innebär i stort sett att
grundutbildningen avslutas en månad senare än nuvarande utbildning för
åldersklassens huvuddel. Senareläggningen betingas av att de underbefäls
uttagna värnpliktiga av studiesociala skäl inte bör påbörja grundutbild
ningen före den 1 juni såsom sker i nuvarande system. Utbildningen för de
underbefälsuttagna och värnpliktiga E blir något kortare än utredningen
har beräknat vara erforderligt för dessa värnpliktiga.
Grundutbildningen för de underofficersuttagna föreslås uppdelad på två
perioder för att dessa värnpliktiga med tillräcklig förutbildning skall kunna
tjänstgöra under GKU-skedet i de befattningar de utbildas till samtidigt
som tid inrymmande högst två studieterminer tas i anspråk för grundutbild
ningen. De värnpliktiga som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det
är organisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd. Utbild
ningen kommer dock härvid att inkräkta på mer än två studieterminer.
De officersuttagna värnpliktiga kan genomgå kadettskola — omfattande
tiden juni—augusti — omedelbart efter avslutande av underofficersutbild
ningen. För alternativet gällande tider m. m. framgår av följande tabell.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kategori
Antal tjänst-
göringsdagar
Inryckning
Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
G............................................
255
17/8
30/4
F............................................
300
3/7
30/4
E............................................
332
1/6
30/4
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga.................................
332
1/6
30/4
Underofficersuttagna värn-
pliktiga.................................
450
första perioden1..................
(90)
1/6
31/8
andra perioden2..................
(360)
4/6
31/5
Officersuttagna värnpliktiga.
450 + 90
första perioden1..................
(90)
1/6
31/8
andra perioden2 (kadett-
(450)
6/6
31/8
skola 1/6—31/8)
1 Kan alternativt genomföras tiden mars—maj i direkt anslutning till andra perioden.
2 Påföljande år.
Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.
Tjällossningen kan på vissa platser under april utgöra ett så allvarligt
hinder för utbildningen, att utryckning för de underbefälsuttagna värn
pliktiga och värnpliktiga E, F och G bör tidigareläggas högst en månad.
63
En tidigareläggning bör också ske i de fall påsken infaller i slutet av april. Tidigareläggning kan härvid ske för värnpliktiga F och G utan att inryckning behöver ske före den 1 juni. För underbefälsuttagna värn pliktiga och värnpliktiga E måste emellertid grundutbildningen härvid i motsvarande mån förkortas eftersom eljest inryckning skulle ske före den 1 juni. De militära myndigheterna bör enligt utredningen få avgöra från fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts att skilda förband kan ges olika utryckningstider.
Alternativet sommar utryckning (S). Alternativet innebär att grundut bildningen genomförs i en följd för alla kategorier värnpliktiga utom de officersuttagna. Utbildningen för de officersuttagna är av studiesociala skäl uppdelad på två perioder. För alternativet gällande tider m. m. framgår av följande tabell.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kategori
Antal tjänstgöringsdagar
Inryckning
Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
20/6
G............................................
255
7/10
F............................................
300
23/8
20/6
E............................................
345
9/7
20/6
Underbefälsuttagna värn-
20/6
pliktiga.................................
345
9/7
Underofficersuttagna värn-
26/8
pliktiga.................................
450
1/6
Officersuttagna värnpliktiga.
första perioden...................
450 + 90
(450)
1/6
26/8
andra perioden1 (kadett-
31/8
skola)....................................
(90)
1/6
1 Påföljande år. Anm. In- och utryckningstidema förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.
Alternativet höstutryckning (H). Alternativet innebär liksom alternativet sommarutryckning att grundutbildningen för alla kategorier värnpliktiga utom de officersuttagna kan genomföras i en följd och att utbildningen för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E får erforderlig längd.
Utryckningstidpunkten är vald bl. a. med hänsyn till att inryckningen för värnpliktiga G bör ske efter trettondedagen. För alternativet gällande tider m. m. framgår av följande tabell (s. 64).
Utredningens överväganden och förslag. Alternativet vårutryckning be döms av utredningen i stort trots vissa nackdelar ge de bästa utbildnings- betingclserna. Utbildningen börjar då det är varmt och ljust. Detta ger hög effekt åt den inledande enskilda utbildningen. Förbandsutbildningen som dominerar verksamheten under hösten och vintern kan — frånsett april må nad på vissa platser — ges tillräcklig rörelsefrihet genom att det är möjligt att i viss utsträckning utnyttja civil mark efter skörden och då marken
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Kategori
Antal tjänst-
göringsdagar
Inryckning
Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
G............................................
243
7/1
8/9
F............................................
300
11/11
8/9
E............................................
345
27/9
8/9
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga.................................
345
27/9
8/9
Underofficersuttagna värn-
pliktiga.................................
450
14/6
8/9
Officersuttagna värnpliktiga.
första perioden...................
450 + 90
(450)
14/6
8/9
andra perioden1 (kadett-
skola)....................................
(90)
1/6
31/8
1 Påföljande år.
Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern
är tjälad. Vinterutbildningen får tillräcklig omfattning och föregås av till
räckligt lång grundläggande utbildning.
Alternativet sommarutryckning anser utredningen organisatoriskt sett
vara något enklare än alternativet vårutryckning. Utredningen anser det
också vara bättre sett från studiesocial synpunkt eftersom de underofficers-
uttagnas tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets allvarligaste
olägenhet är enligt utredningen att förbandsutbildning måste bedrivas under
våren och försommaren då tjällossning och besådd mark begränsar rörelse
friheten. Möjligheterna att med godtagbart resultat genomföra utbildning
vid denna tid och att bemästra svårigheterna kan enligt utredningen utrönas
först efter försöksverksamhet under ett antal år.
Alternativet höstutryckning har enligt utredningen främst den bristen
att vinterutbildning i förband inte kan medhinnas. Alternativet är dock en
ligt utredningen lämpat för vissa övningstrupper till centrala skolor, som
för sin befälsutbildning behöver trupp som redan under sommaren nått det
utbildningsstadiet att den kan uppträda i förband.
Värnpliktsutredningen föreslår, att värnpliktsutbildningen vid armén skall
inpassas under året på följande sätt.
Vid flertalet förband inpassas grundutbildningen så, att de
flesta värnpliktiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång,
dvs. i enlighet med alternativet vårutryckning. Utbildningen kan dock, om
påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk,
Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för
utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka förband
läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker sådan tidigare-
läggning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefäls
uttagna i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Krigsförbandsövningarna
fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en våromgång och
en vinteromgång.
65
Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas
försöksvis under en begränsad period grundutbildningen så att flertalet
värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni, dvs. i enlighet med alter
nativet sommarutryckning. Krigsförbandsövningarna vid dessa förband för
delas i huvudsak på en höstomgång och en vinteromgång. Det nu angivna
systemet bör enligt utredningen prövas parallellt med det tidigare angivna
under fyra år, varefter möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig års-
inpassning för arméns förband (utom vissa övningstrupper m. fl.) på nytt
får bedömas.
Vid vissa övningstrupper m. fl. inpassas grundutbildningen
under året så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 8 sep
tember, dvs. i enlighet med alternativet höstutryckning. Krigsförbands
övningarna vid dessa förband fördelas på två höstomgångar.
Vid några få förband förutsätts grundutbildningen inpassad på
annat sätt beroende på speciella förhållanden.
Utredningens förslag syftar till att i första hand tillgodose den långsik
tiga beredskapen. Utredningen framhåller att tillgången på insatsberedda
förband under året kan varieras om alternativen kombineras. En avvägning
bör här enligt utredningen göras av de militära myndigheterna mellan kra
ven på långsiktig beredskap och kraven på insatsberedskap.
Utredningen föreslår, med utgångspunkt i den valda lösningen, att de
värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildning skall vid armén omfatta,
för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värn
pliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall grund
utbildningen inte förkortas i enlighet med vad tidigare angetts — 332—345
dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officers-
uttagna värnpliktiga 540 dagar. Sker tidigareläggning av utbildningen för
kortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värn
pliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Förslag rörande omfatt
ningen av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning har tidi
gare redovisats.
Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m. in. till före
slagen värnplikts utbildning
Den föreslagna grundutbildningen kräver viss anpassning av utbildningen
till aktiv befattningshavare.
Beträffande reservpersonalen erfordras anpassning dels av utbildning till
reservofficer, dels av tjänstgöringen som sådan. Reservofficersutbildningen
bör enligt utredningen även i framtiden genomföras med kadettskoleutbild-
ning som grund. Utbildningen bör uppdelas som nu på två reservofficers-
kurser varav den första (ROK I) om 90 dagar normalt bör fullgöras som
maren efter kadettskolan samt den andra (ROK II) om 80 dagar somma
ren två år därefter. En krigsförbandsövning fullgörs normalt året mellan
5 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
reservofficerskurserna. Tiden för denna inräknas ej i utbildningstiden. Den
trupptjänstgöring om 30 dagar som nu föregår ROK I föreslås utgå.
Förslag avseende marinen: Flottan
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Utbildningen ombord av den större av de två bemanningsgrupperna vid
flottan, bemanningsgruppen A, börjar under svåra väderleksförhållanden
under senhösten, genomlöper därefter isperioden och slutar med två kvar
tal med i allmänhet gott väder. Ur utbildningssynpunkt är detta en mindre
lämplig utbildningsgång. Utredningen anser att det är lämpligare att börja
utbildningen under isperioden och därigenom vinna en sammanhängande
period för fartygsgång.
Bemanningsgruppen B har enligt utredningens bedömande en ur utbild
ningssynpunkt lämplig inpassning under året, dock med undantag för tiden
från juluppehållet till utryckningen som sker under vintern. Verksam
heten under sistnämnda period består i allmänhet av översyns- och service
arbeten och blir för den värnpliktige inte så meningsfylld som den tidigare
tjänstgöringen.
De tämligen omfattande byten av personal på fartygen som förekommer
under löpande övningsår i nuvarande ordning har visat sig vara ogynnsam
ma för utbildningsverksamheten. Utredningen anser, att hela värnplikts-
besättningen på ett fartyg bör påmönstra och avmönstra samtidigt och att
besättningen bör kvarstå oförändrad hela tiden ombord under löpande ut-
bildningsperiod.
Utbildningsbehoven är individuellt sett mycket olika inom flottan. Befatt
ningshavare med litet behov av utbildning har emellertid trots att de är
färdigutbildade måst fortsätta sin utbildning intill dess fartygets hela be
sättning är färdigutbildad. Utredningen har funnit, att utbildningen därige
nom för de flesta värnpliktiga ombord ter sig lång och onödigt utdragen och
finner det önskvärt, att utbildningen ombord görs intensivare och mera
koncentrerad. En förkortning av tjänstgöringstiden ombord blir då också
möjlig.
Tjänstgöringstiden för den av utredningen såsom representativ bedömda
gruppen värnpliktiga — artillerister ombord på jagare — var vid tiden för
värnpliktsutredningens undersökningar genomsnittligt ca 42 timmar per
vecka under de av värnpliktsutbildning dominerade första och andra kvar
talen, dvs. sex timmar mindre än som i allmänhet förekommer inom krigs
makten i övrigt. Av denna tid utnyttjades knappt hälften för egentlig ut
bildning medan återstoden användes till vakttjänst, materielvård samt
service- och underhållsarbeten. Utredningen bedömer, att det både är önsk
värt och möjligt att öka tjänstgöringen till 48 timmar per vecka för de värn
67
pliktiga och samtidigt förändra tidsfördelningen till utbildningens förmån.
Den egentliga förbandsutbildningen för flertalet av flottans landförband omfattar endast den årliga krigsövningen på ca en vecka, vilket utredningen anser helt otillräckligt. En längre sammanhängande period av tillämpad ut bildning måste enligt utredningen tillkomma.
För att tillförsäkra flottan erforderlig tillgång på personal med lång tjänstgöringsskyldighet tas f. n. till tjänst ombord på fartygen ut ett be tydligt större antal underbefälsvärnpliktiga än som svarar mot antalet be fattningar med krav på befälsutövning. Det är utredningens uppfattning, att den nuvarande gruppen underbefälsuttagna bör delas i två. Den ena bör avses för underbefälsbefattningar förenade med befälskrav och den andra för fackbefattningar utan befälskrav men med ett utbildningsbehov som till sin omfattning motsvarar underbefälets.
Flertalet av flottans fartyg har på sommaren fyra veckors uppehåll i övningarna. Under denna tid ges de värnpliktiga fördelade på omgångar fjorton dagars ledighet och den aktiva personalen bereds tillfälle till semes ter. På de större fartygen har de värnpliktiga övningsuppehåll i omgångar med en vakt i sänder. När den ena vakten har nämnda ledighet, utför den andra underhållsarbeten ombord. Utbildningsverksamheten för huvuddelen av flottans personal ligger således helt nere under fyra på varandra följande sommarveckor. Erfarenheten visar enligt utredningen att man därmed inte endast förlorar för värnpliktsutbildning lämplig tid, utan även orsakar att kunskaperna och färdigheterna hos de värnpliktiga nedgår något. Enligt utredningens mening bör sommaruppehållet i den värnpliktiges utbild ning begränsas till att gälla endast den för den värnpliktiges egen ledighet nödvändiga tiden. Utredningen anser detta kunna ske utan att den aktiva personalens möjligheter att erhålla sommarsemester begränsas.
Stridsfartygen genomgår årligen i allmänhet ca en månads översyn vid varv. Under översynen ligger utbildningsverksamheten i huvudsak nere och besättningen deltar i översynsarbetena ombord. Utredningen anför att besättningens arbetsinsats vid översynen visserligen i viss grad minskar varvskostnaden men att en varvsöversyn, vari besättningen deltar, inte medger en rationell användning av de värnpliktiga.
Värnpliktsutredningen anser, att varvsöversynen i ett framtida system bör förläggas till en period, då utbildning med hel besättning inte pågår ombord på fartyget.
I enlighet med utredningens allmänna riktlinjer bör som nämnts i ut bildningen av alla värnpliktiga ingå såsom ett minimum en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. För flottan innebär detta, att utbild- ningsomfånget bör ökas ut, främst i fråga om markförsvar.
Krigsorganisationen måste enligt utredningen även vid flottan samtränas i fred. Därför bör som tidigare angivits repetitionsutbildning i krigsförband införas även vid flottan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
68
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek
Värnpliktsutredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel
av stridsfartygen bör vara rustade för att utbildningsverksamheten skall
kunna genomföras och samordnas med behovet av teknisk omsättning av
fartygsmaterielen. Enligt utredningens förslag skall härvid de rustade far
tygen tidvis ha reducerade besättningar, dvs. befinna sig i vad utredningen
benämner ovillkorlig depåförläggning.
Utredningen har bedömt det i och för sig önskvärt att skapa möjlighet att
rusta vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, och förlägga dessa i
depå med reducerade besättningar. Utredningen har benämnt detta vill
korlig depåförläggning. Syftet med denna skulle vara att för
bättra främst mobiliseringsberedskapen men även insatsberedskapen. En
sådan ökning av rustningsvolymen är inte nödvändig för att genomföra
utredningens förslag till utbildningssystem. Den ställer krav på ytterligare
medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov
endast i det hänseendet att utredningen uppmärksammar personalbehovet
härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga.
Utredningen har räknat med att vid ett genomförande av utredningens
förslag flottan för grundutbildning tilldelas 3 650 värnpliktiga för år, vilket
innebär 300 värnpliktiga mer än vad som förutsatts i underlaget till 1963
års försvarsbeslut. Ökningen av värnpliktsbehovet får ses mot bakgrund
av att grundutbildningen för flertalet värnpliktiga förkortas två till tre
månader. Härutöver kommer uppskattningsvis 200 värnpliktiga att behövas
för eventuell villkorlig depåförläggning av vissa fartyg. Beräkningarna av
ser läget omkring år 1971.
Grundutbildningen
Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen bedömer det lämpligt
att liksom vid armén med hänsyn till behovet av utbildningstid indela de
värnpliktiga i allmänhet — bortsett från de handräckningsvärnpliktiga — i
tre utbildningskategorier, som utredningen betecknar värnpliktiga G, F
och E.
Värnpliktiga G utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i all
mänhet som avses utbildas till befattningar för vilka befattningsutbildning
en inte behöver meddelas vid örlogsskola utan i sin helhet kan förläggas
ombord eller till landförband. Exempel på befattningar som har hänförts till
kategori G är följande som tas ut på grund av civila kunskaper, nämligen
fotografer, skräddare, skomakare, målare, motorcykelförare och bilmeka
niker.
Exempel på befattningar som av utredningen hänförs till kategorien F
är artilleri-, radar- och ubåts jaktmatroser samt signalister, motormän och
hantverkare av olika slag. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system under
befälsuttagna.
69
Värnpliktiga E utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i all mänhet avsedda för utbildning till radiotelegrafister som inte har civilt radiocertifikat och som därför har behov av särskilt lång befattningsutbild ning i land. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna men kommer endast undantagsvis i sådan ställning att de utövar befäl. Be- fälsuttagning bör därför inte förekomma.
Underbefälsuttagna värnpliktiga. Utredningen har funnit att skillnaden i utbildningsbehov mellan värnpliktiga F och värnpliktigt underbefäl är så liten att den inte motiverar att dessa kategorier ges olika lång utbildning.
Underofficersuttagna värnpliktiga. Värnpliktiga bör vid behov kunna tas ut för underofficersutbildning inom flottans samtliga yrkesavdelningar.
Uttagningen bör därför inte, som nu sker, i huvudsak begränsas till värn pliktiga som före grundutbildningen bär utbildats vid sjövärnskåren. Det synes vidare utredningen angeläget att egentliga underofficersbefatt- ningar besätts med underofficersuttagna värnpliktiga —- och inte såsom nu i viss utsträckning med i special tjänst uttagna värnpliktiga -— främst för att vid uttagningen vederbörandes befälslämplighet skall beaktas. Ut redningen räknar med att sådana värnpliktiga som uttagits för underoffi cersutbildning och som avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen skall följa en särskild utbildningsgång.
Officersuttagna värnpliktiga. Utbildning till värnpliktig officer avses före komma av värnpliktiga som utbildats såväl enligt normal utbildningsgång för underofficer som enligt den särskilda utbildningsgången för underoffi cersuttagna sjökaptener.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Kategori
Antal värnpliktiga
för år
Föreslagen
grundutbildningstid
(i dagar)
Förändring i förhållande till nuvarande, för
grundutbildning
anslagen tid
(i dagar)
Värnpliktiga i allmänhet:
G............................................
1
400
320
— 74
F............................................
750
364
— 80
E............................................
50
450
+
6
Underbefälsuttagna värn-
400
364
— 80
Underofficersuttagna värn
pliktiga: värnpliktiga som avlagt sjökaptens- eller sjöingen-
90
364
— 30
120
450
-i o
Officersuttagna värnpliktiga.
40
540
— 90
Anm. 1 Härtill kommer värnpliktiga avsedda för utbildning till aktiv personal och reservper
sonal, värnpliktiga för utbildning i specialtjänst samt värnpliktiga i liandräckningstjänst. 2 Som reservtid bar liksom vid armén räknats 10 % av utbildningstiden.
70
Som underlag för bedömningen rörande grundutbildningens längd har
utredningen liksom ifråga om armén beräknat utbildningsbehovet för repre
sentativa befattningar på fartyg och vid landförband.
Utredningens förslag rörande grundutbildningens totala längd framgår
av tabell (intagen på s. 69).
Utredningen föreslår att de värnpliktiga i en fartygsbesättning i princip
skall påmönstra och avmönstra fartyget samtidigt oberoende av vilken värn-
pliktskategori de tillhör. För att detta skall vara möjligt måste de värnplik
tiga, framhåller utredningen, påbörja grundutbildningen vid olika tidpunk
ter eftersom behovet av utbildning i land före påmönstringen växlar kraftigt
mellan olika värnpliktskategorier. Värnpliktiga med olika inryckningstider
men avsedda att samtidigt utbildas ombord på ett och samma fartyg eller
grupp av fartyg sammanförs av utredningen till samma bemanningsgrupp.
Utredningen föreslår, att utbildningssystemet byggs upp med fartygsbe-
sättningarna i huvudsak indelade i tre bemanningsgrupper med sinsemellan
förskjutna in- och utryckningstider. Bemanningsgrupperna benämns A, B
och C. Härtill kommer en speciell, fjärde bemanningsgrupp, D, för is-
brytarbesättningarna.
Bemanningsgruppen C avses för bemanning av vissa vintertid depåför-
lagda fartyg, för bemanning av långresefartyg och för tjänst vid bas- och
kustbevakningsförband.
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
Bemanningsgrupp
Kategori
Antal
B
D
dagar
In
ryck
ning
Ut
ryck
ning
In
ryck
ning
Ut
ryck
ning
In
ryck
ning
Ut
ryck
ning
In
ryck
ning
Ut
ryck
ning
Värnpliktiga i allmänhet:
G........................................
F........................................
Underbefäls- och underoffi-
cersuttagna (sjöbefäl). .
Underofficersuttagna (ej
sjöbefäl) och värnpliktiga
i allmänhet: E................
Officersuttagna värnplik
tiga ....................................
320
364
364
450
450 +
90
29/10
15/9
15/9
21/6
21/6
15/9
15/9
15/9
15/9
215/12
2/2
7/1
7/1
25/9
20/12
'
*20/12
. *5
»
>20/12
20/12
21/5
7/4
7/4
11/1
7/4
7/4
\é
7/4
7/4
1
JH-
15/9
1/6
1/6
1/6
1/6
1/6
Tjänstgöring på fartyg
(värnpliktiga i sjötjänst)
20/12
—15/9
7/4—
20/12
15/9-7/4
10/11
15/9-—:»2/8
->l/6
Antal värnpliktiga 6 ...........
1 170
1 330
630
175
1
Tiden avkortad för att möjliggöra utryckning före julhelgen.
2 Alternativt påföljande år tiden 15/6—15/9 varvid utryckning från första perioden sker 15/9.
3 Värnpliktiga i allmänhet: G.
1
Övriga värnpliktiga.
5
Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst och i handräckningstjänst inräknade.
Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.
71
Bemanningsgrupperna föreslås inpassade under året på sätt framgår av tabell (intagen på s. 70).
Repctitionsutbildningen
Repetitionsutbildningen vid flottan bör enligt värnpliktsutredningens för slag liksom vid krigsmakten i övrigt omfatta krigsförbandsövningar, sär skilda övningar och mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med värnpliktiga krigsplacerade ombord på stam stridsfartyg anordnas enligt följande ordning.
Högst två krigsförbandsövningar av de fem som åläggs de värnpliktiga fullgörs under den tid de är krigsplacerade på sådant fartyg, varvid den första övningen sker ett, högst två år efter grundutbildningens avslutande och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen. Återstående krigsförbandsövningar fullgörs vid andra förband t. ex. vid hjälpfartyg eller vid landförband. De kan också fullgöras utanför flottan.
Med hänsyn till stamstridsfartygens komplicerade konstruktion blir be hovet av tid för enskild utbildning och samträning av besättningen i de flesta fall större än vad som beräknats för armen, övningen föreslås omfatta 32 dagar för värnpliktiga i befattning för officer och underofficer, värnplik tig uttagen i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt för högst en tredje del — enligt chefens för marinen bestämmande — av värnpliktiga E och F som är krigsplacerade i kvalificerade befattningar ombord. Den första veckan av utbildningen avses härvid för skolmässig utbildning i land och övrig tid för utbildning ombord. För övriga meniga värnpliktiga bör övningen om fatta 25 dagar, som helt utnyttjas för utbildning ombord.
Den andra krigsförbandsövningen byts ut för värnpliktiga krigsplacerade på depåförlagda stridsfartyg med hög materiell beredskap mot två eller flera delövningar. Ifrågavarande delövningar kan anordnas antingen som högst fyra delövningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år eller som högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyra- och elva- dagarsövningar bör enligt utredningen anstå tills tillräckliga erfarenheter har kunnat samlas från sådana övningar. Delövning förutsätts vara lika lång för alla kategorier värnpliktiga och bedrivas helt ombord.
Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med övriga fartyg anordnas på följande sätt.
övningsintervallet för förbandens del förutsätts liksom vid armén vara fyra år. De värnpliktiga åläggs fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövning omfattar för personal i befattning för värnpliktig officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i special tjänst 32 dagar, varav de första 14 dagarna upptar inledande befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord, för personal i befattning för
Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1960
72
värnpliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna upptar inledan
de befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord samt för me
niga värnpliktiga 18 dagar under vilka utbildningen bedrivs helt ombord.
För hjälpfartyg som till följd av civil användning kan disponeras endast
under kortare tid föreslås att övningen för huvuddelen av personalstyrkan
i motsvarande mån förkortas. Krigsbesättning för hjälpfartyg som inte får
disponeras i fred föreslås undantagen från övning.
Utredningen föreslår, att krigsförbandsövning för värnpliktiga i land
förband skall anordnas i fyraårsintervall och omfatta för personal i be
fattning för värnpliktig officer, underofficer och för specialtjänstuttagen 32
dagar, i befattning för underbefäl 25 dagar och i befattning för menig 18
dagar. Från krigsförbandsövning bör härvid undantas vissa förband som
svårligen kan eller inte behöver övas i fred.
För efterarbete vid krigsförbandsövnings slut bör vid samtliga förbands-
typer vissa värnpliktiga kunna få sin krigsförbandsövning förlängd med
högst två dagar efter samma grunder som angetts för armén.
Den värnpliktige skall enligt utredningens förslag vara skyldig att full
göra högst fem krigsförbandsövningar. Beroende på att vässa av flottans
förband, företrädesvis sammansatta av äldre värnpliktiga, inte kommer att
genomföra krigsförbandsövning, beräknas emellertid de värnpliktiga vid
flottan i genomsnitt inte komma att fullgöra mer än omkring fyra krigs
förbandsövningar.
Krigsförbandsövningarna föreslås i första hand anordnade under tiden
omkring den 15 september—den 15 oktober. Mindre förband och enskilda
fartyg föreslås övas även under andra delen av året, i första hand under
återstående del av fjärde kvartalet.
Förslaget innebär att årligen omkring 6 000 värnpliktiga fullgör krigs
förbandsövning vid flottan.
Särskilda övningar. De fartyg och förband som har de mest krävande upp
gifterna bedöms inte få tillräcklig användbarhet enbart med vart fjärde år
anordnade krigsförbandsövningar. Utredningen föreslår därför, att för
stamstridsfartyg, hjälpfartyg och vissa landförband anordnas särskild öv
ning. Deltagandet föreslås tills vidare begränsat till personal i befattning
för officer. För stamträngfartyg samt återstående landförband räknar ut
redningen inte med sådan övning.
Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar.
Den värnpliktige föreslås ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar.
Förslaget innebär, att årligen omkring 100 värnpliktiga fullgör särskild
övning vid flottan.
Mobiliseringsövning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flottan
finns behov av mobiliseringsövningar av samma slag som vid armén. Om
fattningen framgår av hemlig bilaga till utredningens betänkande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
73
Fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning
Utredningen anför att frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt försvar av handelsfartyg under senare år har varit föremål för flera utred ningar och delvis varit sammankopplad med frågan om yrkessjömännens värnpliktsutbildning.
Utredningen erinrar om att det när sistnämnda fråga ursprungligen aktua liserades förutsattes att ett väsentligt moment i utbildningen skulle vara utbildning i luftvärnsartilleritjänst. Sedermera har önskemålen kommit att inriktas på passiva skyddsåtgärder, närmast av verkskyddsnatur. Med hän syn till att 1965 års försvarsutredning har i uppdrag att överväga vissa åt gärder rörande handelsfartygs skydd framlägger värnplilctsutredningen inga förslag i frågan. Utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem vid flottan inrymmer emellertid möjlighet att under grundutbildningen i begränsad omfattning meddela vissa av flottans sjömanshusinskrivna värn pliktiga, tjänstgörande på isbrytare och sjömätningsfartyg, fartygsskydds utbildning utöver vad som erfordras för örlogsflottans behov.
Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966
Förslag avseende marinen: Kustartilleriet
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Grundutbildningen. De förhållanden som angivits för armén är enligt värnplilctsutredningen i stor utsträckning för handen också för kustartille riets del. Den mest framträdande bristen avser också vid kustartilleriet det värnpliktiga befälets utbildning.
Rekryteringen på frivillighetens väg av värnpliktiga officerare är även vid kustartilleriet otillräcklig.
Utredningen har förordat, att de värnpliktiga i hela krigsmakten ges en likformig allmänmilitär utbildning bl. a. avseende markförsvar. Kustar tilleriets nuvarande utbildningssystem tillgodoser enligt utredningen i hu vudsak dessa behov men utbildningen för vissa värnpliktiga måste dock härvidlag utvidgas.
Utredningen har hävdat att av studiesociala skäl grundutbildningen så långt möjligt bör påbörjas först efter maj månads utgång ett år och avslu tas senast med augusti månads utgång påföljande år. Nuvarande utbildning vid kustartilleriet är utom för de underofficcrsuttagna inpassad på ett ur studiesocial synpunkt olämpligt sätt med utryckning först under senhösten för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga. Utred ningen anser att i ett framtida system all utbildning bör vara avslutad till den 1 september. Med hänsyn till de särskilda utbildningsbetingelserna för kustartilleriet måste det emellertid övervägas att överskrida denna tidpunkt. Motsvarande förhållanden föreligger som tidigare nämnts för flottan.
It epetitionsut bild ningen. Värnplilctsutredningen har som tidigare nämnts funnit det nödvändigt alt repetitionsutbildningen ytterligare effektiviseras
74
även vid kustartilleriet, i första hand genom oftare återkommande övningar
med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårs
rytm. Vid kustartilleriförband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms
enbart övning vart fjärde år med hela förbandet vara otillräckligt. Krigsför-
bandsövningarna bör därför kompletteras med mellanliggande särskilda
övningar samt med mobiliseringsövningar för viss personal.
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
Grundutbildningen
Utredningen anser som tidigare nämnts, att grundutbildningens mål bör
vara att den värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den
eller de befattningar för vilka han utbildas.
Grundutbildningens längd. Värnpliktsutredningen har undersökt utbild
ningsbehovet för de viktigaste befattningarna i kustartilleriets krigsorga
nisation. Följande beräkningar förutsätter bl. a. att reservtiden minskas
från nuvarande 20 % till 10 %.
Utredningen har funnit det möjligt att uppdela de värnpliktiga
i allmänhet vid kustartilleriet i två grupper efter deras behov av ut
bildningstid.
Till en grupp har utredningen härvid hänfört värnpliktiga avsedda för
befattningar, som kräver särskild yrkesskicklighet och därför längre ut
bildningstid än övriga, nämligen befattningar för flertalet värnpliktiga vid
rörliga enheter och ett mindre antal vid fasta enheter. Nettoutbildnings
tiden för ifrågavarande personal är beräknad till i genomsnitt 227 utbild
ningsdagar om åtta timmar. Denna grupp, som utredningen benämner värn
pliktiga F, omfattar ca 800 värnpliktiga av den årliga grundutbildnings-
kontingenten om sammanlagt 2 700 värnpliktiga, värnpliktiga i handräck-
ningstjänst inräknade.
Till en andra grupp, som utredningen benämner värnpliktiga G, bar hän
förts övriga värnpliktiga i allmänhet, utgörande ca 630 värnpliktiga av den
årliga kontingenten. Dessa beräknas behöva en nettoutbildningstid av i ge
nomsnitt 200 utbildningsdagar.
De allmänna principer som utredningen följt vid bedömningen av utbild
ningsbehovet för arméns underbefäl har i stor utsträckning tillämpats också
beträffande kustartilleriets underbefäl. Enligt de på detta sätt utförda
beräkningarna rörande behovet av nettoutbildningstid behövs för det över
vägande antalet underbefälsbefattningar en nettoutbildningstid av 250 ut
bildningsdagar om åtta timmar.
De värnpliktiga underofficerarna avses vid kustartilleriet
som chefer för troppar eller motsvarande enheter, exempelvis pjäsavdel
ningar vid tungt rörligt artilleri. Värnpliktsutredningen bedömer det möj
ligt att inrymma utbildningen för dessa värnpliktiga inom nuvarande tids
75
ram, dvs. 345 utbildningsdagar, under förutsättning av viss ytterligare effektivisering. En sådan anser utredningen genomförbar.
Utredningen anser det möjligt att för de officersuttagna värn pliktiga begränsa utbildningen under kadettskolan till att omfatta tre månader. Den totala utbildningstiden för ifrågavarande värnpliktiga skulle härigenom skäras ned från 21 till omkring 18 månader.
Utredningen har som tidigare angetts förutsatt, att uttagningen för ut bildning till värnpliktig officer även i framtiden skall ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Utredningen bedömer, att den föreslagna förkort ningen av tiden för officersutbildningen kommer att förbättra möjligheter na att rekrytera ett tillräckligt antal värnpliktiga officerare.
Grundutbildningens inpassning. Utredningen framhåller att kustartille riets grundutbildning med hänsyn till behovet av utbildningssamordning inom marinen och övning i skjutning mot sjömål i framtiden måste ha i stort samma tidsmässiga inpassning som nu. Detta innebär inryckning för flertalet värnpliktiga under senhösten eller vintern och utryckning på hösten.
De avslutande tillämpningsövningarna som bl. a. omfattar större skarp skjutningar måste därvid äga rum efter semesterperiodens slut då kust områdena är i huvudsak fria från semestrande. Detta leder till att utryck ning tidigast kan ske i mitten av september. Det är enligt utredningen nöd vändigt att alla kategorier värnpliktiga deltar i de avslutande övningarna som utgör utbildningskulmen. Detta ställer krav på att utryckningen för de underofficersuttagna senareläggs i förhållande till nuläget med ca två veckor. Detta är mindre gynnsamt ur studiesynpunkt men utredningen fin ner en sådan lösning ofrånkomlig.
Utredningen föreslår att grundutbildningen inpassas enligt följande ta bell. Nettoutbildningstiderna för kategorierna har i tabellen omräknats till tjänstgöringstider och innefattar sålunda sön- och helgdagar samt övnings- uppehåll.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kategori
Antal tjänstgöringsdagar 1
Inryckning Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
G...........................................
251
7/1
16/9
F............................................
300
19/11
16/9
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga.................................
330
20/10
16/9
Underofficersuttagna värn-
pliktiga.................................
450
16/9
Officersuttagna värnpliktiga 3 450 + 90
15/12
1 Innefattar bl. a. två veckors övningsuppehåll under sommaren. 2 Omedelbart efter midsommar.
3
Det bör enligt utredningen övervägas att i stället anordna kadettskolan sommaren efter undcrofficersutbildningens slut.
Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Repetitionsutbildning en
Av tidigare redogörelse framgår att repetitionsutbildningen enligt utred
ningen bör omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år för förbanden, sär
skilda övningar samt mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövning. I fråga om övningens längd anger utredningen bl. a.
följande.
Krigsförbandsövning bör i den utsträckning förhållandena medger även
i ett nytt system inledas med övning avseende förbandets mobilisering. Er
farenheten visar, att för denna åtgår i genomsnitt en dag, inryckningsdagen
oräknad.
Beräkningarna av behovet av tid för repetition av enskild utbildning visar
att för flertalet värnpliktiga åtgår omkring två dagar.
Det behövs emellertid enligt utredningen liksom vid armén ytterligare tid
för enskild utbildning av personal i vissa befattningar t. ex. såsom robotskytt,
roboteldledningsman, sjukvårdare, radiosignalist, kryptobiträde och växel
telefonist. Beräkningarna visar att det för denna personal även vid kust
artilleriet i medeltal behövs åtta dagars enskild utbildning, inbegripet tidi
gare nämnda två dagar. Detta innebär att berörda värnpliktiga behöver
inkallas sju dagar före övriga, varvid räknas med att en dag är söndag. Värn-
pliktsutredningens beräkningar visar att årligen högst 500 meniga är i
behov av ifrågavarande längre utbildning. Fördelningen av dessa meniga på
befattningar kan enligt utredningen växla något år från år, bl. a. beroende
på krigsorganisatoriska förändringar. Det bör därför enligt utredningen
uppdras åt chefen för marinen att inom angiven personalram bestämma vilka
menigbefattningar som skall ha längre krigsförbandsövning än övriga. Va
riationer förekommer i nu berört utbildningsbehov. Förlängningen av krigs-
förbandsövningen bör därför omfatta högst sju dagar och kortare tid uttas
i den mån utbildningsbehovet motiverar detta.
Förbandsutbildningen bör enligt utredningens uppfattning uppdelas på en
förberedande förbandsutbildning samt en avslutande tillämpningsövning
(krigsövning). Den förstnämnda utbildningen har visat sig kräva minst sex
dagar under det att den senare i allmänhet bör få en längd av minst fem
dagar.
Utredningen framhåller att vissa förband, främst de rörliga enheterna,
måste bedriva delar av eller hela sin förbandsutbildning inom sådana om
råden att tidskrävande till- och fråntransporter blir nödvändiga från mo-
biliseringsplatsen. Ett behov av ytterligare tre övningsdagar för ca 1 000
värnpliktiga uppstår därvid. Chefen för marinen bör enligt utredningen
bemyndigas att inom nämnda ram ange de förband vid vilka de meniga
värnpliktiga bör åläggas sådan förlängd utbildning. Förlängningen bör
ifrågakomma endast för sådana värnpliktiga som inte av andra skäl skall
fullgöra längre krigsförbandsövning än flertalet värnpliktiga.
Utredningen bedömer det nödvändigt med en dag till förberedelser för
77
den avslutande tillämpningsövningen. Denna tid redovisas här som reservtid.
Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband bör kunna genomföras på i genomsnitt två dagar.
En sammanställning av det av utredningen nu redovisade behovet av utbildningstid ger vid handen att, liksom vid armén och delar av flottan, sammanlagt 18 dagar normalt erfordras för genomförande av en krigsför- bandsövning med huvuddelen av de meniga värnpliktiga i ett förband. In- och utryckningsdagar är härvid frånräknade.
Den inledande utbildningen för befälet bör liksom vid armén för personal placerad i befattning för underbefäl omfatta sju dagar och för personal pla cerad i befattning för underofficer och officer fjorton dagar. Den samman lagda längden på krigsförbandsövningen blir därför för värnpliktiga place rade i befattning för underbefäl 25 dagar samt i befattning för underoffice rare och officerare 32 dagar.
Om de meniga värnpliktiga vid vissa förband på sätt tidigare angivits får krigsförbandsövningen förlängd med högst tre dagar utöver 18 dagar för att möjliggöra vissa förflyttningar, förlängs den period under vilken ut bildning bedrivs med det samlade förbandet. Härvid bör, för att undvika en utökning av befälets tjänstgöringsskyldighet, den inledande befälsövningen enligt utredningen förkortas i motsvarande mån. För befälet vid berörda förband blir därvid den sammanlagda övningslängden alltjämt 25 eller 32 dagar.
Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för förbandets av rustning vid krigsförbandsövningens slut bör enligt utredningen batterichef och batterikvartermdstare och häremot svarande befattningshavare samt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efter arbete i högst två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöring- bör av truppregistreringsmyndigheten kunna åläggas i samband med in kallelse till krigsförbandsövning.
I fråga om krigsförbandsövningarnas inpassning under året anför utred ningen följande. Krigsförbandsövningarna bör i första hand anordnas på hösten efter grundutbildningens slut då erforderliga resurser kan ställas till förfogande. För alt tillgodose uppkommande behov av insatsberedskap bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid annan tid un der året.
Utredningen förutsätter att ett fåtal förband liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. Däremot måste enligt utredningen de värnpliktiga i dessa förband bibehållas vid användbarheten i befattningen och bör därför fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband i motsva rande befattningar, som blir vakanta exempelvis genom anstånd eller på grund av brist på inkallelsebar personal.
Värnpliktsulredningen föreslår sammanfattningsvis alt krigsförbands övningarna för värnpliktiga vid kustartilleriet anordnas på följande sätt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
78
Krigsförbandsövningens längd blir som regel för värnpliktiga i menig-
befattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar
och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från
angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har
ett särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst
500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar över
stiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband
som under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka
eljest skola fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan till ett antal av
högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar
överstiger angiven tid om 18 dagar.
Slutligen kan vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefatt-
ningar åläggas att för awecklingsarbete vid krigsförbandsövning tjänstgöra
högst två dagar utöver angivna tider om 25 eller 32 dagar. Den värnpliktige
åläggs delta i högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbanden övas vart
fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Förslaget
innebär, att årligen omkring 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbands
övning vid kustartilleriet. Detta innebär en ökning i förhållande till nuva
rande system med ca 4 000 man.
Särskild övning. Av belastnings- och kostnadsskäl räknar utredningen
med att de särskilda övningarna vid kustartilleriet i huvudsak måste be
gränsas till att omfatta värnpliktiga underofficers- och officersbefattningar.
Å andra sidan bedömer utredningen att särskild övning i denna form blir
nödvändig att genomföra vid i stort sett samtliga förband.
Med hänsyn till att de värnpliktiga vid kustartilleriet i stor utsträckning
är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid
skulle härvid enligt utredningen fordras att den värnpliktige hade skyldig
het att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbandsövningar,
dvs. fem. Utredningen har här ansett sig kunna välja mellan att låta den
värnpliktige fullgöra antingen fem övningar vardera om en vecka eller tre
övningar vardera om två veckor. Utredningen bedömer det system där den
värnpliktige är skyldig fullgöra tre särskilda övningar vara det mest för
delaktiga och förordar detta. Övningslängden hör härvid enligt utredningen
vara elva dagar.
Förslaget innebär att ca 450 värnpliktiga årligen fullgör särskild övning
vid kustartilleriet.
Mobiliseringsövning. Utredningen föreslår som tidigare nämnts att mobi-
liseringsövning skall kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsge-
nomgång för vissa befattningshavare eller i form av mönstringsövning för
helt förband.
De förband vid kustartilleriet för vilka mönstringsövning skulle kunna
vara aktuell genomför enligt utredningens förslag särskild övning. Denna
ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning. Behovet av sådan övning är
Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966
79
därför för kustartilleriets del enligt utredningen mindre framträdande. För att bl. a. få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten före slår utredningen att kustartilleriförband med särskilt korta mobiliserings- tider vid enstaka tillfällen genomför mönstringsövning. Här förutsätts att särskild övning inte anordnas för förbandet under aktuell fyraårsperiod.
Den personalstyrka som årligen skulle genomföra mobiliseringsövningar i ett utbildningssystem av angivet slag redovisas i hemlig bilaga till utred ningens betänkande.
Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen värnpliktsutbildning
Utredningen framhåller att den aktiva personalens och reservpersonalens utbildning och tjänstgöring måste anpassas så att den alltid kan tjänstgöra i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför repetitionsutbildning. Utredningen anser att det bör uppdras åt chefen för marinen att med hänsyn härtill företa en översyn av bestämmelser rörande denna personals tjänstgöring och framlägga härav föranledda förslag.
Förslag avseende flygvapnet
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Grundutbildningen. Utredningen hävdar att de värnpliktigas markstrids- utbildning i vissa fall har varit bristfällig. Utredningen anser att effekten av denna bör kunna höjas i erforderlig grad inom nuvarande tidsramar.
Utredningen har utgått ifrån att för den värnpliktiges militära grundut bildning av studiesociala skäl inte bör få tas i anspråk mer tid än som in rymmer högst två studieterminer. Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet medger att nämnda krav kan till godoses. Utredningen framhåller emellertid att med nuvarande inrycknings- tider för de flesta värnpliktiga vid flygvapnet, nämligen i mitten av måna derna februari, maj, augusti och november, kommer med 364 dagars grundutbildning och med den inpassning under året av den civila skolut bildningen som man i framtiden har att räkna med att tas i anspråk tid som helt eller delvis omfattar tre, tre, två och tre studieterminer. Nu varande inpassning är därför enligt utredningen ur studiesocial synpunkt mindre lämplig. Om det med hänsyn till kraven på beredskapstäckning m. in. inte i full utsträckning är möjligt att åstadkomma önskvärd anpass ning bör enligt utredningen den enskildes studieförhållanden beaktas vid de värnpliktigas fördelning på tjänstgöringsomgångar.
Re petitions utbildningen. Värnpliktsutredningen anför som tidigare nämnts alt det inom nuvarande värnpliktssystcm inte är möjligt att utnyttja vissa överskott av värnpliktiga tillhörande flottan och flygvapnet för att täcka brister inom övriga delar av försvaret. Om däremot överskottspersonalen
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
80
vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut har skyldighet att
fullgöra ytterligare tjänstgöring av tillräcklig omfattning kan personalen
i fredstid föras över till armén eller kustartilleriet och där omskolas för nya
uppgifter. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar
motiverar enligt utredningen att samtliga värnpliktiga inom krigsmakten
åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsövningsskyldighet och att denna
skyldighet fullgörs successivt under värnpliktstiden med ungefär samma
intervall inom alla försvarsgrenar.
Den för flertalet av de värnpliktiga tillhörande flygvapnet f. n. gällande
omfattningen av repetitionsövningsskyldigheten, i regel sammanlagt 30
dagar, medger enligt utredningen inte en repetitionsutbildning av tillräcklig
omfattning. Utredningen anser därför att tjänstgöringsskyldigheten för den
värnpliktige vad gäller repetitionsutbildning måste utökas.
Utredningen framhåller att den nuvarande repetitionsövningsverksam-
heten vid flygvapnet inte sker i krigsförband utan i form av tillfälligt orga
niserade övningsförband och att en omläggning härvidlag därför måste ske.
Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning i
form av krigsförbandsövning vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering
av systemet måste därför ske med mellanliggande särskild övning. Mobilise-
ringsberedskapen vid flygvapnet måste enligt utredningen höjas genom in
förande av mobiliseringsövning.
Grundutbildningen
Utbildningens uppbyggnad i stort. Utredningen föreslår — under hänvis
ning till de krav som utbildningen av den flygande personalen, insatsbered
skapen och mobiliseringsberedskapen ställer — att utbildningsorganisatio
nen vid flygvapnet i stort sett skall bibehållas vid nuvarande principiella
uppbyggnad. I detta sammanhang preciserar utredningen de förutsättningar
i fråga om flygtidsuttag m. m., under vilka utredningens nämnda förslag
har lagts fram.
Grundutbildningens längd. Den av utredningen godtagna uppbyggnaden
av utbildningsorganisationen innebär, att flertalet värnpliktiga i allmänhet
under ca tre månader genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid
specialkompani och därefter under ca nio månader tjänstgör vid baskom
pani eller motsvarande enhet. Utredningen föreslår i enlighet därmed att
grundutbildningen för dessa värnpliktiga såsom hittills skall ha en längd
av 364 dagar. Tiden är beräknad dels med hänsyn till de värnpliktigas
eget behov av utbildning, dels med hänsyn till de krav som utbildningen av
den flygande personalen, mobiliseringsberedskapen och insatsberedskapen
ställer. Dessa värnpliktiga benämns av utredningen värnpliktiga E. Antalet
sådana värnpliktiga beräknas årligen utgöra ca 5 300, vartill dock kommer
ca 700 värnpliktiga som påbörjar sin utbildning som värnpliktiga E men
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
81
som under grundutbildningen väljs ut för utbildning till underbefäl i enlig het med vad som anges i det följande.
För de tämligen fåtaliga värnpliktiga i allmänhet som inte erfordras för att vidmakthålla utbildningsorganisationen bör enligt utredningen utbild ningstiden, i motsats till vad nu är fallet, bestämmas med hänsyn endast till de värnpliktigas eget utbildningsbehov. Utredningen föreslår att grund utbildningen för dessa värnpliktiga — som avses som kockar, sjukvårdare och robotpersonal —- skall omfatta 255 eller 300 dagar, beroende på ut bildningsbehovet på ifrågakommande utbildningslinje. Den förra gruppen, som utredningen benämner värnpliktiga G, beräknas årligen omfatta ca 60 värnpliktiga. Den senare benämns värnpliktiga F och beräknas årligen om fatta 300 värnpliktiga.
Utredningen föreslår, att krigsorganisationens behov av underbefäl på i princip samma sätt som nu sker skall tillgodoses genom att vissa värn pliktiga i allmänhet med 364 dagars grundutbildning utan förlängning av denna under pågående utbildning väljs ut för och genomgår underbefäls utbildning.
Ett fåtal underbefäl -— kommissarier — föreslås bli uttagna redan vid in skrivningen. De bör enligt utredningen få en grundutbildning av 330 dagar, eller ungefär samma tid som har beräknats för motsvarande befattningar vid armén.
Utbildningstiden för de underofficersuttagna föreslås genom en begräns ning av tiden för praktisk tjänstgöring minskad från nuvarande 450 till 420 dagar. Denna kategori beräknas årligen omfatta 70 värnpliktiga, offi- cersuttagna inräknade.
Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte förekommit vid flygvapnet. Utredningen föreslår, att med hänsyn till krigs organisationens behov sådan utbildning skall komma till stånd. Den föreslås omfatta 90 dagar utöver tiden för underofficersutbildningen. Uttagning förutsätts ske efter frivilligt åtagande. Det årliga behovet av officersuttagna beräknas till i genomsnitt endast 10 värnpliktiga.
Grundutbildningens inpassning under året. Utredningen föreslår främst av studiesociala skäl vissa förskjutningar av inryckningstidpunkterna så att inryckningen för flertalet värnpliktiga äger rum i början av varje kalen derkvartal. Den angivna inpassningen ger också möjlighet till besparingar genom att utbildningen i vissa fall då kan förkortas med sammanlagt högst 21 dagar, nämligen för den omgång som avslutar sin grundutbildning vid årsskiftet samt i en del fall för den omgång som avslutar sin grundutbild ning under sommaren.
Grundutbildningen för övriga värnpliktiga föreslås inpassad så att den i stor utsträckning tillgodoser de studiesociala önskemålen. 6 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106
Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
82
Värnpliktsutredningen föreslår att grundutbildningen för flertalet värn
pliktiga i allmänhet inpassas på följande sätt.
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Utbildningsomgång
Antal tjänst
göringsdagar
Inryckning
Utryckning
1
345
8/1
20/12
2
359
31/3
26/3
3
360
12/7
8/7
4
361
27/9
24/9
Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.
Repetitionsutbildning en
Repetitionsutbildningen vid flygvapnet föreslås i enlighet med utred
ningens allmänna riktlinjer omfatta krigsförbandsövningar, särskilda öv
ningar och mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna
för värnpliktiga vid flygvapnet anordnas på följande sätt.
Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller
delar av förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre
avvikelser härifrån. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst
fem krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövning vid basbataljon får en längd av, för meniga värn
pliktiga och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning 15 dagar samt
för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och
officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och
luftbevakningsförband får vid ledningscentraler och radarstationer samt då
omskolning sker till optisk luftbevakning en längd av, för värnpliktiga i
befattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i
underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid
luftbevakningskompani får, utom då omskolning till optisk luftbevakning
sker, en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl
sex eller åtta dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefatt
ning 13 eller 15 dagar. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband
anordnas i princip såsom vid basbataljon.
Utredningen framhåller, att det inte kan uteslutas att erfarenheterna
av krigsförbandsövningarna kommer att ge vid handen att övningen ofrån
komligen måste omfatta 18 dagar för huvuddelen av personalen. Förnyade
överväganden rörande dispositionen av flygvapnets utbildningsresurser och
av volymen tjänstgöringsdagar får då göras. Värnpliktslagen bör därför
lämna möjlighet att låta övningen omfatta 18 dagar för värnpliktig pla
cerad i befattning för menig och underbefäl och 25 dagar för underbefäl
i kvalificerad befattning samt i befattning för underofficer och officer.
Slutligen kan enligt förslaget vid samtliga förband ett fåtal värnpliktiga i
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
83
särskilt angivna befälsbefattningar åläggas att för efterarbete vid krigs- förbandsövning tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om 13, 15 eller 22 dagar.
Krigsförbandsövningarna vid flygvapnet, som enligt utredningens mening årligen bör fördelas på två ungefär lika stora omgångar, föreslås genom föras av den ena omgången under våren med hänsyn till utbildningsrytmen inom flygvapnet i övrigt samt av den andra omgången under hösten, då större övningar inom flygvapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas.
Enligt nuvarande ordning övas årligen under repetitionsövning en styrka som beroende på övningsverksamheten varierar mellan 2 500 och 5 000 värnpliktiga. Förslaget innebär, att årligen omkring 9 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.
Särskild övning. Med hänsyn till den snabbhet med vilken såväl taktik och stridsteknik som organisation och utrustning förändras är det enligt utredningens mening nödvändigt att i stort sett alla förband vid flygvapnet som genomför krigsförbandsövning också genomför särskild övning.
Värnpliktsutredningen föreslår därför att vid flygvapnet anordnas sär skilda övningar för flertalet krigsförband inpassade i tidsmellanrummet mellan förbandens krigsförbandsövningar. I övningarna bör enligt för slaget som regel delta underofficerare och officerare samt vissa underbefäl i förbandet eller, vid luftvärnsrobotförband, större delen av den värnpliktiga personalen. Härtill kan komma vid behov anordnad särskild övning för flertalet värnpliktiga i stationskompani i det fall omskolning krävs med anledning av byte av den flygplantyp, som förbandet skall betjäna.
Övningen bör enligt utredningen för all deltagande personal ha en längd av fyra dagar. Den bör om möjligt anordnas under sommaren om inte ut bildningsskäl påkallar förläggning till annan tid.
Förslaget innebär, att omkring 800 värnpliktiga årligen kommer att genomföra särskild övning vid flygvapnet.
Mobiliserings övning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flygvap net föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobilise- ringsövning ehuru antalet värnpliktiga som bör beröras härav är förhål landevis mindre vid flygvapnet särskilt vad avser mönstringsövningar. Utred ningen föreslår, att vid flygvapnet skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den ut formning och omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga till utred ningens betänkande.
Förslag rörande vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor
Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst
Värnpliktsutredningen anser att behov alltjämt föreligger av särskilda bestämmelser för de i specialtjänst uttagna värnpliktigas tjänstgöring. Ut
84
Kungi. Majrts proposition nr 106 år 1966
redningen begränsar sig emellertid f. n. till att i fråga om dessa värnpliktiga
ange dels de principer enligt vilka dessa värnpliktigas tjänstgöring bör ut
formas, dels hur ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring provisoriskt bör
anpassas till utredningens nu framlagda förslag.
Enligt utredningen bör utbildningen för de specialtjänstuttagna värn
pliktiga — liksom för övriga värnpliktiga — i princip bestå av grundutbild
ning och repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd bör enligt utred
ningen avvägas för olika grupper bland annat under hänsynstagande till
de värnpliktigas genom civil yrkesutbildning förvärvade kompetens. Repeti-
tionsutbildningens omfattning avses bli bestämd på samma sätt som för öv
riga värnpliktiga. Den skall i huvudsak äga rum i anslutning till krigsför-
bandens utbildning. Det förutsätts att det sammanlagda antalet tjänstgö-
ringsdagar för kategorien specialtjänstuttagna värnpliktiga inte skall ökas.
I avvaktan på slutligt förslag rörande de specialtjänstuttagna värnplik
tigas utbildning föreslås att, inom ramen för nu gällande bestämmelser i
värnpliktslagen, utbildningen för dessa värnpliktiga provisoriskt anpassas
i första hand så att de kommer att övas samtidigt med övrig personal i de
krigsförband, vari de är krigsplacerade.
Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga
För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas
tjänstgöring fordras enligt utredningen att man behandlar inte blott frågan
om tjänstgöringstidens längd utan också frågan om de handräckningsvärn
pliktigas arbetsuppgifter. Att utreda även behovet av dessa värnpliktigas
arbetsinsatser anser emellertid utredningen ligga utanför dess uppdrag.
Utredningen bedömer det dock angeläget att dessa frågor granskas. I av
vaktan på resultatet av en sådan särskild granskning föreslås för de hand
räckningsvärnpliktiga vissa provisorier i anslutning till föreslagna änd
ringar av värnpliktsutbildningen inom krigsmakten i övrigt. De handräck
ningsvärnpliktigas såväl arbetsuppgifter som utbildning avses härvid tills
vidare förbli i huvudsak oförändrade liksom också volymen tjänstgörings-
dagar. Däremot avses tjänstgöringstidens längd bli provisoriskt anpassad
till vad som har föreslagits för övriga värnpliktiga. Tjänstgöringsskyldig
heten för värnpliktiga som vid inskrivningen har avsetts för handräcknings-
tjänst föreslås därför tills vidare få ungefär samma längd som nu och om
fatta beroende på försvarsgren m. m. 390—394 dagar. Värnpliktiga som
efter tjänstgöringens början förs över till handräckningstjänst föreslås få
den tjänstgöringsskyldighet som gäller för flertalet värnpliktiga vid för
svarsgrenen. Dock skall ökning av tjänstgöringsskyldigheten inte komma
i fråga för dem som före överföringen varit ålagd kortare tjänstgöring än
flertalet. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att värnpliktig G som
under grundutbildningen förs över till handräckningstjänst skall ha en sam
manlagd tjänstgöringsskyldighet om vid armén 333—345 dagar beroende på
85
inpassningsalternativ för utbildningen, vid kustartilleriet 345 dagar och
vid flygvapnet 330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet föreslås under mot
svarande förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vidare
föreslås att den nu gällande 35-årsgränsen för inkallande av ej krigsplace-
rade värnpliktiga i handräckningstjänst tills vidare skall bibehållas.
Utbildning av uppskovsvärnpliktiga
Som tidigare har nämnts inkallas de uppskovsvärnpliktiga inte till utbild
ning i fredstid enligt nuvarande ordning.
Utredningen anser att behov av att utbilda de uppskovsvärnpliktiga i
och för sig föreligger. Sådan utbildning kunde bl. a. avse att sätta veder
börande i stånd att delta i det fria kriget. Den kunde vidare avse att under
lätta förnyad krigsplacering om meddelat uppskov återkallas. Slutligen
kunde den sätta de värnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder,
främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram, som erfordras för att lösa
uppskovsuppgiften.
Utredningen anser att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag,
dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och motsvarande uppgifter, kan över
vägas. Som tänkbar form för utbildningen nämner utredningen s. k. hem-
värnsövning om elva dagar för värnpliktiga hemvärnsmän i befälsbefatt-
ning och fyra dagar för övriga hemvärnsmän. Det anses dock möjligt att
införa obligatorisk sådan utbildning först sedan det nu föreslagna utbild
ningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Behovet att ut
bilda här avsedd personal får då vägas mot andra behov inom befintlig
kostnadsram.
Utredningen föreslår emellertid, att uppskovsvärnpliktig skall vara
skyldig att fullgöra repetitionsutbildning liksom andra värnpliktiga. Det
föreslås, att militär myndighet inom ramen för disponibla medel skall
kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att täcka under övning eljest före
liggande personalbrist i övande krigsförband. Ett övande förband kan en
ligt utredningen i vissa fall härigenom ges den styrka som erfordras för
att nå syftet med övningen samtidigt som deltagande uppskovsvärnpliktiga
får en i och för sig önskvärd utbildning.
Urval och redovisning av värnpliktiga
Värnpliktsutredningen anser, att de framlagda förslagen rörande utbild
ningen inte i och för sig kräver att provningsverksamheten vid inskrivnings-
förrättningen vad gäller befälsuttagna effektiviseras. Däremot bedöms den
föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd bland de värnplik
tiga i allmänhet medföra ökade krav på urvalsverksamheten. Utredningen
anser alt det bör ankomma på 19f>4 års inskrivnings- och personalredovis-
ningsutredning alt bedöma hur erforderliga utökade prövningar skall in
rymmas i inskrivningsförrättningen.
Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
86
Utredningen har kommit till den uppfattningen att det ur urvalssynpunkt
är önskvärt att höja inskrivningsåldern från nuvarande 18 år till 19 år samt
att tillgången på värnpliktiga gör det möjligt att genomföra en sådan höj
ning. Å andra sidan finner utredningen det av studiesociala skäl önskvärt
att skriva in vissa värnpliktiga redan vid 18 års ålder. Utredningen föreslår,
för att så långt möjligt tillgodose båda dessa önskemål, att de värnpliktiga
alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men
att vid denna ålder endast en del av årsklassen skall inskrivas. Den avsedda
delen utgörs främst av sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas
påföljande år slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier som kan
bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt av
värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid
krigsmakten. Övriga värnpliktiga bör enligt utredningen skrivas in under
det år de fyller 19 år.
Av värnpliktsutredningen framlagda förslag medför enligt utredningens
bedömande intet behov att ändra principerna för redovisning av värnplik
tiga.
De värnpliktigas ekonomiska förmåner
Åt 1965 års försvarsutredning har uppdragits att särskilt pröva frågan
om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Värnpliktsutred
ningen har med hänsyn härtill inte ansett sig ha anledning att gå närmare in
på en prövning av dessa frågor. För att de reformer som har beskrivits i det
föregående skall kunna genomföras, anser emellertid utredningen att vissa
av de nuvarande förmånerna behöver ändras. Härvid avses framförallt kon
sekvenserna av den ökade differentieringen av grundutbildningen och den
intensifierade repetitionsutbildningen.
Försvarets civilförvaltning har våren 1965 framlagt förslag hl. a. om en
höjning av familjepenningens maximibelopp med 20 %. Utredningens över
väganden rörande värnpliktsförmånernas form och storlek i övrigt har
som förutsättning att den angivna höjningen av familjepenningen kommer
till stånd.
I nuläget avbalanseras för de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet
i viss mån en lång grundutbildning med kort eller ingen repetitionsutbild
ning. Det här föreslagna värnpliktssystemet medger endast i liten utsträck
ning en sådan avbalansering. Följaktligen måste förmånerna under grund
utbildningen enligt utredningen avvägas olika värnpliktiga emellan uteslu
tande med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena under grundutbildningen.
Utredningen förordar, för att kompensera värnpliktiga med lång grund
utbildning, att premiesystemet utvidgas till att omfatta även vissa värn
pliktiga i allmänhet. Vid avvägningen av de av differentieringen betingade
förmånerna har utredningen som utgångspunkt valt den f. n. vanligaste
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
87
längden på grundutbildningen, nämligen 304 dagar jämkad till 300 dagar,
vilken tid således i detta sammanhang anses som normal.
Utredningen föreslår, att till samtliga värnpliktiga som fullgör längre
grundutbildning skall, oberoende av kategori, för tid varmed grundutbild
ningen överstiger 300 dagar utgå en tjänstgöringspremie om tre kronor för
dag. Beloppet är avvägt utifrån den förutsättningen att penningbidraget till
värnpliktiga i allmänhet under grundutbildning skall utgöra fyra kronor
för dag. Detta penningbidrag förutsätts alltså i motsats till vad nu är fallet
utgå även för tid varmed grundutbildningen överstiger 304 dagar.
För flertalet befälsuttagna värnpliktiga — i fråga om vilkas grundutbild
ningstid några större förändringar i regel inte har föreslagits — har utred
ningen vid premieavvägningen eftersträvat att få en sammanlagd premie
summa som är ungefär lika stor som den nuvarande. Utredningen föreslår,
att till värnpliktiga som har genomgått underbefälsutbildning skall utgå, ut
över tjänstgöringspremien, en utbildningspremie om 250 kr. Vidare föreslås
för värnpliktiga som genomgått underofficersutbildning, utöver tjänstgö
ringspremien, en utbildningspremie om 10 kr. 50 öre för dag, varmed utbild
ningstiden överstiger 300 dagar. Vid 450 dagars utbildning kommer härvid
den sammanlagda premiesumman att utgöra 2 025 kr. I fråga om de officers-
utbildade — för vilka tiden för den egentliga officersutbildningen förkortas
från 180 till 90 dagar — föreslås att utbildningspremien för den tid var
med officersutbildningen överstiger tiden för underofficersutbildningen skall
utgå med 53 kr. för dag. Härigenom kommer tjänstgörings- och utbildnings-
premierna för en med tre månader förkortad officersutbildning att uppgå till
sammanlagt 5 040 kr. eller omkring 1 000 kr. mer än nu. Premiesumman för
officersutbildningen kommer för dag räknat att mer än fördubblas. Utred
ningen anser att den föreslagna kraftiga premiehöjningen kan verksamt
bidra till en önskvärd förbättring av rekryteringen av värnpliktiga officerare.
Sammanlagt kommer premien för underofficers- och officersutbildningen
att uppgå till (2 025 + 5 040) 7 065 kr.
I fråga om repetitionsutbildningen innebär det föreslagna utbildningssyste
met, att antalet övningar för den värnpliktige blir fler, att det sammanlagda
antalet dagar som den värnpliktige är skyldig att fullgöra repetitions
utbildning i vissa fall ökar samt att antalet övningar som tas ut blir olika
för olika värnpliktiga. Utredningen har med hänsyn härtill eftersträvat
få till stånd dels en mer allmän kompensation till de värnpliktiga för
ökad repetitionsutbildningsskyldighet, dels en kompensation till sådana
värnpliktiga som fullgör ett särskilt stort antal övningar.
Den allmänna kompensationen bör lämnas i form av höjning dels av
penningbidraget till de värnpliktiga under repetitionsutbildning dels av
den i familjebidraget ingående familjepenningen. Penningbidraget föreslås
höjt med 2 kr. 50 öre för dag. Därjämte förutsätts familjepenningens maxi
Kungi. Maj.ts proposition nr
106 år 1966
88
mibelopp, i enlighet med civilförvaltningens nyssnämnda förslag, liöjt med
20 %. — Den särskilda kompensationen bör avse deltagare i de särskilda
övningarna och mobiliseringsövningarna samt utgå i form av premier, av
passade efter övningens längd. För dag räknat bör beloppet höjas något
i förhållande till nuvarande premier för särskild befälsövning. Premie
föreslås utgå för särskild övning om elva dagar med 500 kr. och för sådan
övning om fyra dagar med 228 kr. samt för mobiliseringsövning om en, två
eller tre dagar med 38 kr., 76 kr. resp. 114 kr. I sistnämnda fall har i antalet
dagar inräknats såväl tjänstgöringsdagar som förekommande in- och ut-
ryckningsdagar.
Utredningen ifrågasätter om inte vissa av de nu aktuella värnpliktsför-
månerna skulle kunna göras mer värdebeständiga genom någon form av
indexreglering.
I förevarande sammanhang understryker utredningen betydelsen av att
en ändring sker av bestämmelserna rörande studiemedel i syfte att undvika
att, vid bedömning av rätten till sådana medel, värnpliktsförmånerna
betraktas som inkomst.
Övergången till det föreslagna utbildnings systemet
Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att inskrivningarna
från och med hösten 1966 — med beaktande av begränsningarna hos det
nuvarande inskrivningsväsendet — inriktas på det föreslagna grundutbild
ningssystemet.
Utredningen föreslår vidare, att den föreslagna nya ordningen för grund
utbildningen i huvudsak skall börja tillämpas under år 1967.
Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att övergången
till den föreslagna ordningen för bedrivande av krigsf örbandsöv-
n i n g a r påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967. Förkortning
av repetitionsövningarna (krigsförbandsövningarna) bör dock ske så snart
som möjligt efter ett beslut om införande av det nya utbildningssystemet.
Den ökade belastningen bör enligt utredningen påföras utbildningsorganisa
tionen successivt. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar enligt den
nya ordningen skall bedrivas i full omfattning vid armén och kustartilleriet
först fr. o. m. budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet först
fr. o. m. budgetåret 1971/72.
Utredningen erinrar om att det, då år 1950 repetitionsövningar i krigs-
förband infördes vid armén, bedömdes nödvändigt att genom särskild lag
ålägga äldre värnpliktiga tjänstgöringsskyldighet som gjorde det möjligt
för dessa att delta i övningarna. Motsvarande åtgärd erfordras enligt utred
ningen i viss omfattning även nu.
Vid armén och kustartilleriet erfordras i nyssnämnt avseende för fler
talet en omvandling av tjänstgöringsskyldighet från exempelvis tre övningar
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
89
om vardera 30 dagar till fem övningar om vardera 18 dagar. I dessa fall
ändras således inte det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för den
värnpliktige. I andra fall blir fråga om jämförelsevis små förändringar. I
enstaka fall kan förändringarna bli större.
Inom flottan blir förhållandena annorlunda, beroende på att flertalet
värnpliktiga där inte har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred.
Utredningen anför att om repetitionsutbildningssystemet vid flottan skulle
baseras endast på värnpliktiga, som har grundutbildats enligt den nya ord
ningen, ca 20 år skulle förflyta innan flottans krigsförband kunde övas
på åsyftat sätt. Flottans redan grundutbildade värnpliktiga måste därför
åläggas en inte obetydlig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning.
Inom flygvapnet är problemet likartat, ehuru behovet av extra åläggande
blir mindre, beroende dels på att det sammanlagda behovet av tjänstgörings
skyldighet är något mindre, dels på att redan nu viss tjänstgöringsskyldig
het disponeras.
Utredningen föreslår, med nu nämnda utgångspunkter, att det, i och för
övergången till det nya utbildningssystemet, i princip skall åligga redan
grundutbildade värnpliktiga att fullgöra högst det antal krigsförbandsöv-
ningar som motsvarar för respektive försvarsgrenar och årsgrupper redo
visat behov enligt följande tabell. Tabellen avser förhållandena den 1 juli
1966.
Utredningen föreslår i fråga om särskilda övningar vid armén
och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna förkortas
från 15 till 11 dagar så snart sig göra låter efter det beslut har fattats att in
föra det nya utbildningssystemet. Vidare föreslås, att de särskilda övningar
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
\ ärnpliktiga födda år
Erforderligt antal krigsförbandsövningar för värnpliktiga
tillhörande
armén och
kustartilleriet
flottan
flygvapnet
1947 eller senare....................
5
!5
5
1946—1943...............................
5 (M)
*5 ( 3 4)
4 ( 2 3)
1942 1939...............................
4 ( 4 3)
3
3
1938—1936..............................
3
2
3
1935—1933...............................
3 ( 4 2)
2
2
1932—1929..............................
2
1
2 (* 1 )
1928 1925...............................
1
1
1
1924 eller tidigare.................
61
0
*1
1 Avser endast värnpliktiga som år 1966 ännu inte har påbörjat grundutbildning.
2 Om en repetitionsövning har redan fullgjorts före år 1966.
3
Avser värnpliktiga vars tjänstgöring har uppdelats med stöd av kung], brev den 4 dcc. 1964.
Övriga värnpliktiga fullgör tre krigsförbandsövningar.
4 Om två repetitionsövningar redan har fullgjorts före år 1966.
5 Om en repetitionsövning återstår.
Anm. Inom ramen för angivet behov räknas med viss ytterligare begränsning i fråga om de
handräckningsvärnpliktiga.
90
som avses genomförda som befälsövningar för personal i officers- och un-
derofficersbefattning anordnas med en frekvens som anpassas efter veder
börande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. I fråga om särskilda
övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda,
räknas med en försöksverksamhet i begränsad skala t. o. m. budgetåret
1970/71, varefter dessa övningar skall bedrivas i full skala.
Särskilda övningar vid flottan föreslås anordnade fr. o. m. budgetåret
1967/68. I dessa övningar avses, i vart fall tills vidare, endast delta värnplik
tiga i befattning för officer, ehuru i lagförslaget tagits upp övningsskyldig-
het även för värnpliktiga i underofficersbefattning.
Skyldigheten för redan grundutbildade värnpliktiga i befattning för under
officer och officer vid armén och marinen att fullgöra särskild övning bör
enligt utredningen få den omfattning som framgår av följande tabell.
Tabellen avser förhållandena den 1 juli 1966. Någon övergångsvis ålagd
skyldighet för övriga redan grundutbildade värnpliktiga vid nämnda för
svarsgrenar att fullgöra särskild övning föreslås inte.
Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
Värnpliktiga födda år
Antal särskilda övningar
(antal dagar)
Exempel på återstående
skyldighet att fullgöra
särskild befälsövning
enligt nu gällande ordning 1
1943 eller senare..................................
3 (33 )2
2 (30)
1942—1936.............................................
2 ( 22 )
1
9
3m
1935—1931.............................................
1
(
11
)
1—2 (15—30)
1930 eller tidigare................................
0
1—2 (15—30)
1
Vid armén och kustartilleriet.
2
2
(
22
) om en övning tidigare har fullgjorts.
I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga
än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i be
gränsad skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Därefter bör dessa övningar enligt
utredningen bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd skyldig
het för nu grundutbildade värnpliktiga att fullgöra sådana särskilda öv
ningar föreslås inte av utredningen.
Utredningen föreslår, att för visst befäl avsedda särskilda övningar skall
anordnas vid flygvapnet i begränsad omfattning fr. o. m. budgetåret 1967/68
och i full omfattning fr. o. m. påföljande budgetår. För genomförande
härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av den tjänstgörings
skyldighet för tidigare grundutbildade underbefäl, underofficerare och offi
cerare som framgår av följande tabell. Tabellen avser förhållandena den
1 juli 1966.
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
91
Värnpliktiga födda år
Antal särskilda övningar
(antal dagar)
Exempel på återstående
skyldighet för underofficer
och officer att fullgöra
särskild befälsövning enligt
nu gällande ordning
1944 eller senare..................................
5 (20)
2 (30)
1943 1941.............................................
4 (16)
2 (30)
1940 1934.............................................
3 (12)
1 (15)
1933 1930.............................................
2
( 8)
1 (15)
1929 1927.............................................
1 ( 4)
1 (15)
Det föreslås vidare, att särskild övning avsedd för omskolning av stations-
kompanis huvuddel skall anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69.
Någon övergångsvis särskilt ålagd tjänstgöringsskyldighet för härav berörda
värnpliktiga föreslås inte.
Slutligen föreslår utredningen, att mobiliseringsövningar av
olika slag skall kunna anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genom
förande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av tjänstgörings
skyldighet för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning
Kategori under grundutbildningen
Grund
utbildning
Repetitions
utbildning
Summa
Armén
345 (—49)
Värnpliktiga G........................................................
255 (— 49)
90 (± 0)
F........................................................
300 (—4)
90 (± 0)
390 (—4)
E.......................................................
332 (+ 28)
147 (+ 57)
479 (+ 85)
Underbefäl................................................................
332 (+ 8 )
125 (+ 5)
457 (+ 13)
Underofficerare........................................................
450 (± 0)
182 (+ 32)
632 (+ 32)
Officerare..................................................................
540 (— 90)
182 (+ 32)
722 (— 58)
Flottan
406 (+ 12)
Värnpliktiga G........................................................
320 (— 74)
86
(+
86
)
F.......................................................
364 (— 80)
80 (+
86
)
450 (+ 6 )
E........................................................
450 (+ 6 )
100 (+ 100 ) 550 (+ 106)
Underbefäl................................................................
364 (— 80)
114 (+ 114) 478 (+ 34)
Underofficerare........................................................
450 (± 0)
160 (+ 70)
610 (+ 70)
Officerare..................................................................
540 (— 90)
193 (+ 103) 733 (+ 13)
Kustartilleriet
Värnpliktiga G........................................................
251 (— 39)
90 (± 0)
341 (— 39)
F........................................................
300 (+ 10)
90 (i 0)
390 (+ 10)
Underbefäl................................................................
330 (+ 6 )
125 (+ 5)
455 (+ 11)
Underofficerare........................................................
450 (± 0)
193 ( + 43)
643 (+ 43)
Officerare..................................................................
540 (— 90)
193 (+ 43)
733 (— 47)
Flygvapnet
60 (+ 30)
315 (— 79)
Värnpliktiga G........................................................
F........................................................
255 (— 109)
300 (— 64)
60 (+ 30)
360 (— 34)
E........................................................
364 (± 0)
60 (+ 30)
424 (+ 30)
Underbefäl................................................................
364 (± 0)
60 (+ 20 )
424 (+ 20)
Underofficerare........................................................
420 (— 30)
130 (— 20)
550 (— 50)
Officerare 1 ................................................................. | 510 (— 120) 130 (— 20)
640 (— 140)
1 Någon utbildning äger för närvarande inte rum.
Anm. Sammanställningen omfattar inte handräckningsvärnpliktiga och i specialtjänst uttagna
värnpliktiga.
som har förutsatts för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens
förslag.
Tjänstgöringsskyldighetens omfattning
Tjänstgöringsskyldighetens genomsnittliga omfattning för de värnplik
tiga enligt utredningens förslag framgår av tabell (intagen på s. 91). I tabel
len redovisas den tjänstgöring, i dagar räknad, som fullgörs av de flesta
värnpliktiga. Från de angivna typvärdena kan åtskilliga avvikelser ske såväl
uppåt som nedåt, t. ex. om värnpliktig förs över från en försvarsgren till en
annan. Den ändring som förslaget innebär i förhållande till nuvarande system
redovisas inom parentes.
Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag
Vid beräkningen av kostnaderna under fjärde huvudtiteln vid ett genom
förande av förevarande förslag utgår utredningen från den ändring som
förslaget skulle medföra i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. För
slaget beräknas innebära en minskning med sammanlagt ca 800 000 tjänst
göringsdagar för grundutbildning och en ökning med ca 300 000 tjänst
göringsdagar för repetitionsutbildning, dvs. netto en minskning med ca
500 000 tjänstgöringsdagar. Härtill kommer emellertid en ökning av antalet
in- och utryckningsdagar — vilka inte har räknats in i tjänstgöringsdagarna
— med drygt 100 000. Förändringarna ifråga, uttryckta i tusental dagar,
redovisas närmare i följande tabell.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Tj änstgöringsdagar
In- och utryck
ningsdagar
Försvarsgren
Grund
utbildning
Repetitions
utbildning
Summa
Armén..........................
Marinen:
11 373 (—690)
2 681 ( + 176)
14 054 (—514)
342 ( + 109)
Flottan.....................
1 300 (— 81)
142 ( + 105)
1 442 (+ 24)
19 (+ 13)
Kustartilleriet........
860 (— 15)
228 (+ 49)
1 088 (+ 34)
27 (+ 9)
Flygvapnet..................
2 781 (— 40)
134 (— 10)
2 915 (— 50)
38 (+
1)
Summa
16 314 (—826)
3 185 ( + 320)
19 499 (—506)
426 ( + 132)
Kostnaderna för att genomföra förslaget — vilka i vissa fall är svåra
att avgränsa — har utredningen uppskattat till dels ca 15 milj. kr. för
år utgörande i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnader, främst för
värnpliktsavlöningar, vilka direkt kan hänföras till det nya systemet, dels
ca 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har ett samband med
utredningens förslag men där kostnadens storlek inte alltid kan direkt
härledas ur förslaget. Av sistnämnda belopp avser ca 5 milj. kr. löner under
avlöningsanslag, ca 26 milj. kr. andra löpande kostnader och ca 9 milj. kr.
årskostnader för vissa engångsanskaffningar då dessa fördelas på lämpligt
antal år.
93
Utredningen har i samband med kostnadsberäkningarnas utförande upp
skattat behovet av utökning av den heltidsanställda personalen inom krigs
makten till drygt 500 personer, fördelade på sätt framgår av följande tabell.
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
Personalkategori
Armén
Marinen
Flygvapnet
Summa
Militär personal.........
_
»31
17
248
Militär personal
3
eller
civil tjänstemanna-
personal....................
145
—
17
162
Civil tjänstemanna-
113
personal....................
100
13
—
Civil arbetarpersonal.
150
45
4
199
Summa
395
89
38
522
1 Möjligheterna att tillgodose ifrågavarande behov genom omdisposition av befintlig personal
har inte kunnat överblickas av värnpliktsutredningen.
2
16 kompaniofficerare, 14 underofficerare, 18 underbefäl.
3
Underofficerare och underbefäl.
Anm. Behovet av civil tjänstemannapersonal — vilket främst avser skrivbiträdespersonal —
samt arbetarpersonal kan i viss utsträckning tillgodoses genom skrivmånader resp. arbetar-
månader.
Utredningen anser, att uppkommande merkostnader i princip är av sådant
slag att de bör inrymmas inom den för krigsmakten enligt 1963 års försvars
beslut fastställda kostnadsramen och att en reform av värnpliktsutbild-
ningen är så angelägen att den bör beredas utrymme inom nämnda ram.
Utredningen bedömer att de föreslagna förändringarna av värnpliktsut-
bildningen ur samhällsekonomisk synpunkt innebär att belastningen på
samhällsekonomien minskar eller möjligen förblir oförändrad. Utredningen
har härvid i första hand beaktat den tidigare nämnda minskning av antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga som förslaget innebär.
Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter
Värnpliktsutredningen anger sammanfattningsvis att med det framlagda
förslaget bör kunna uppnås följande.
Den långsiktiga beredskapen höjs påtagligt. Utredningen fäster härvid
särskilt uppmärksamheten på att grundutbildningen av det värnpliktiga be
fälet förbättras. Samtliga värnpliktiga får vidare såsom grund en för hela
krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Repetitionsutbildnings-
systemet vid armén och kustartilleriet intensifieras genom oftare återkom
mande övningar. Repetitionsutbildning i krigsförband införs också vid flot
tan och flygvapnet där sådan hittills inte har förekommit, övningsintensite-
ten motsvarar härvid den som har föreslagits för armén och kustartilleriet.
Utredningen bedömer att med föreslaget utbildningssystem krigsförbanden
inom samtliga försvarsgrenar får en tillräckligt god användbarhet omedel
bart efter mobilisering.
Genom den allmänna intensifieringen av repetitionsutbildningen — lik
94
som genom de speciella mobiliseringsövningarna — förbättras inobilise-
ringsberedskapen väsentligt.
Möjligheterna att vid behov höja insatsberedskapen ökas.
De angivna förbättringarna kan enligt utredningen nås med iakttagande
av de ekonomiska gränser som gällande försvarsbeslut uppdrar liksom också
i huvudsak med den värnpliktsstyrka under grundutbildning som försvars
beslutet förutsätter. För att kunna nå angivna mål med föreliggande resur
ser har begränsningar måst göras. Exempelvis har en differentiering av
utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet blivit nödvändig.
Utredningen framhåller att förslagen till förbättringar har utformats
under beaktande av samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga syn
punkter, vilket kommer till uttryck i en minskning av det totala antalet
tjänstgöringsdagar och en förkortning av de i repetitionsutbildningen in
gående övningarnas längd. Mycket stor hänsyn har enligt utredningen tagits
till studiesociala förhållanden, vilket främst kommer till uttryck i den
inpassning under året av grundutbildningen som föreslås för de flesta värn
pliktiga. Slutligen har värnpliktssociala hänsyn tagits och bl. a. föranlett
förslag till förbättringar av värnpliktsförmånerna under repetitionsutbild
ningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
95
Yttrandena
Allmänna omdömen
Värnpliktsutredningens förslag har av remissinstanserna ansetts i stort vara
ägnat att läggas till grund för en reform av värnpliktsutbildningen eller läm
nats utan principiella erinringar. De avvägningar utredningen gjort mellan
militära och civila behov har sålunda i huvudsak godtagits. Exempelvis an
för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund att de förslag och ställ
ningstaganden som utredningen gjort i hög grad syns svara mot vår allmän
na försvarspolitiska målsättning, givna direktiv och vårt lands ekonomiska
och personella resurser i förening samt också utformats med hänsyn till
berättigade civila krav.
Förslaget har med avseende på den långsiktiga beredskapen
ansetts ge påtagliga vinster. Överbefälhavaren bedömer sålunda att det före
slagna värnpliktssystemet skulle innebära en betydlig höjning av krigsför-
bandens användbarhet och att införandet av krigsförbandsövningar vid flot
tan och flygvapnet är av särskilt värde. Försvarsgrenscheferna redovisar
motsvarande uppfattning. Chefen för flygvapnet anser emellertid att luft-
värnsrobotförbandens grundutbildning inte är lämpligt utformad och ånger
hur denna utbildning enligt hans mening bör ordnas.
Överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna finner att förslaget totalt
sett innebär en höjning av mobiliseringsberedskapen. Överbe
fälhavaren och chefen för flygvapnet anser dock att mobiliseringsberedska
pen vid flyvapnets luftvärnsrobotförband blir otillräcklig i förslaget. I frå
ga om mobiliseringsberedskapen i materiellt hänseende finner överbefälha
varen att det föreslagna systemet innebär ökad materielhantering och ökat
slitage på materielen med åtföljande större krav på underhållsorganisatio-
nen. Cheferna för armén och marinen anser att ifrågavarande konsekvenser
beaktats av utredningen, medan chefen för flygvapnet finner att viss mate-
rielanskaffning utöver vad utredningen förutsatt är nödvändig för att den
föreslagna repetitionsutbildningen skall kunna genomföras utan att mobili
seringsberedskapen sänks.
Även för insatsberedskapen skulle förslaget enligt överbefälha
varen innebära vissa vinster. Förslaget ger, anför överbefälhavaren, möjlig
heter till förbättrad insatsberedskap inom armén under sommaren där nu
tillgången på insatsberedda förband är ringa. Förslaget innebär emellertid
en inte oväsentlig nedgång av insatsberedskapen vid flottan. Överbefälha
varen anser att åtgärder för att avhjälpa denna brist måste vidtas. Han
avser överväga dels att föreslå införande av den s. k. villkorliga depåför
96
läggningen av fartyg utredningen diskuterar, dels att förlägga vissa krigs-
förbandsövningar vid flottan till våren och anser att insatsberedskapen
därmed kan bli godtagbar. — överbefälhavaren godtar den insatsberedskap
vid kustartilleriet som förslaget innebär. — I fråga om flygvapnet ger för
slaget enligt överbefälhavaren goda möjligheter att upprätthålla erforderlig
insatsberedskap vid stridslednings-, bas- och flygförbanden. Han anser
emellertid alt luftvärnsrobotförbandens insatsberedskap måste förbättras.
Försvarsgrensclieferna bedömer dessa frågor på samma sätt som överbe
fälhavaren.
I fråga om möjligheterna att ur organisatorisk syn
punkt genomföra systemet anser överbefälhavaren att värnplikts-
utredningens tidsplan för övergång till det föreslagna systemet i stort är
lämplig men framhåller att tidpunkten då hela systemet är genomfört måste
anpassas efter bl. a. tillväxten av de personella resurserna. Den föreslagna
repetitionsutbildningen innebär enligt chefen för armén en väsentlig merbe-
lastning på den aktiva kadern främst intill den tidpunkt då reservbefäl och
värnpliktigt befäl genom det föreslagna systemet fått bättre förmåga att
bära en större del av utbildningsansvaret än nu. De nuvarande stora vakan
serna bland det aktiva befälet försvårar också genomförandet. Arméchefen
finner det dock möjligt att bl. a. genom vissa omläggningar av det militära
skolsystemet bära de maximibelastningar som följer av systemet men beto
nar i likhet med överbefälhavaren att införandet måste ske i takt med re
surstillväxten. Även cheferna för marinen och flygvapnet anser att den före
slagna repetitionsutbildningen innebär en betydande merbelastning på såväl
utbildnings- som förvaltningsorganisationen. Förslagen rörande övergången
till det nya systemet vid dessa försvarsgrenar bedöms dock kunna utgöra
underlag för planläggningen. Behovet av att kunna anpassa övergången efter
resurserna framhålls emellertid. Marinchefen och flygvapenchefen anför i
detta sammanhang att de anser de av dem till utredningen redovisade mer-
behoven av personal som minimibehov. De anser att utredningen bedömt be
hoven för lågt och att reformen inte kan genomföras med de av utredningen
beräknade personalförstärkningarna.
SR och TCO framhåller att den föreslagna repetitionsutbildningen kom
mer att öka belastningen på det aktiva befälet utan motsvarande lättnad un
der grundutbildningen. Förbunden anser att det inte längre är försvarbart
av statsmakterna att underlåta att vidta effektiva åtgärder för att avhjälpa
den rådande befälsbristen. Kan inte vakanssituationen inom några år för
bättras i så avgörande grad, att befälet erhåller normal arbetsbelastning,
måste långtgående ingrepp göras i målsättningen för de värnpliktigas ut
bildning och därmed i krigsorganisationen. Detta måste med avgörande
tyngd vägas in i bilden vid den fortsatta beredningen av frågan rörande det
föreslagna reviderade värnpliktssystemet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
97
överbefälhavaren understryker i likhet med cheferna för armén och
flygvapnet betydelsen av att ett modernt inskrivnings- och personalredo
visningssystem införs. Militärpsykologiska institutet och 1964- års inskriv
nings- och personalredovisningsutredning anser att det av utredningen före
slagna utbildningssystemet ur inskrivnings- och personalredovisningssyn-
punkt är möjligt att genomföra.
Förslaget har med hänsyn till sin inverkan på samhällsekonomi
och arbetsmarknad tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samt
liga remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att huvudprinci
perna i betänkandet mot bakgrunden av bristen på arbetskraft för närings
livets del är förmånliga. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Hant
verks- och Industriorganisation och Sveriges Socialdemokratiska Ungdoms
förbund. TCO ansluter sig till den principiella uppbyggnad av systemet som
utredningen föreslagit. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges In
dustriförbund har intet att erinra mot föreslagna förändringar beträffande
den grundläggande utbildningen och dess inpassning under året eller mot
omfördelningen till flera men kortare repetitionsövningar.
Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen uttrycker sin tillfreds
ställelse över den betydelse utredningen har tillmätt den civila ut-
bildningssektorn. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,
Högerns Ungdomsförbund, SACO, Sveriges Förenade Studentkårer och
SECO uttrycker tillfredsställelse med de principiella ställningstaganden,
som utredningen utgått från då den sökt anpassa värnpliktsutbildningen
till det civila skolväsendet. Försvarets personalvårdsnåmnd delar utred
ningens synpunkter beträffande avvägningen mellan de arbetsmarknads-
mässiga och studiesociala önskemålen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av
värnpliktsutbildningen
Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m.m.
De utgångspunkter i fråga om tillgång på värnpliktiga m. m. som värn-
pliktsutredningen redovisat har inte föranlett några principiella invänd
ningar annat än från SACO och Sveriges Förenade Studentkårer som anser,
att utredningen utgått från att antalet 20-åringar kommer att öka under
det närmast förestående decenniet vilken utgångspunkt inte låter sig förena
med statistiska centralbyråns prognoser. Enligt dessa sjunker nämligen års
kullarnas omfattning kontinuerligt från år 1965 till år 1980. Detta förrycker
enligt organisationernas mening utredningens resonemang om att det kom
mer att bli aktuellt att under det närmaste decenniet sammansätta värn-
pl i k Iskontingenten av 20-åringar och 21-åringar, dvs. en höjning av genom
snittsåldern inom den maximerade utbildningskontingenten. — överbefäl-
7 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A'r 106
98
havaren framhåller bl. a. att personaltjänsten inom totalförsvaret fått sin
allmänna inriktning genom beslut av 1963 års riksdag. För att riksdagsbe
slutets grundtanke skall kunna realiseras måste emellertid i enlighet med
utredningens förslag brist och överskott på värnpliktiga kunna utjämnas
mellan försvarsgrenarna och personalen omskolas för nya uppgifter, över
befälhavaren fäster vidare uppmärksamheten på att det f. n. föreligger rela
tivt stora brister på frivillig avtalsbunden personal. Skulle dessa brister allt
framgent bestå eller öka torde enligt överbefälhavaren ett stort antal värn
pliktiga erfordras för att ersätta denna personal.
Om utredningens förslag att Kungl. Maj :t skall fastställa de totala perso
nalramarna anser såväl överbefälhavaren som chefen för armén att dessa
redan i nuläget är så låsta i och med att den årliga utbildningskontingenten
är maximerad, att ytterligare regleringar inte erfordras.
I detta sammanhang har berörts vissa frågor om anstånd med grund
utbildningens påbörjande. Sveriges Förenade Studentkårer anser, att alla
som inte kan få grundutbildningen förlagd i omedelbar anslutning till av
slutade gymnasiestudier bör beviljas anstånd med denna tjänstgöring tills
de avlagt primärexamen. Organisationen hävdar nämligen, att ett avbrott
i studierna på ett år har en synnerligen ogynnsam effekt ur studiesynpunkt.
Universitetskanslersämbetet anser att om den organisatoriska ram som gäl
lande försvarsbeslut ger inte tillåter att de gymnasieutbildade värnpliktiga
får påbörja sin grundutbildning vid gymnasiestudiernas slut så bör försvars
beslutet ändras på denna punkt. I andra hand bör övervägas att uppskjuta
grundutbildningen till dess akademisk primärexamen eller motsvarande av
lagts. Skolöverstyrelsen anför, att om grundutbildningen måste börja före
maj månads utgång är det betydelsefullt, att alla, som vid tidpunkten för in
ryckning bedriver studier på det gymnasiala stadiet kan erhålla ett års
anstånd.
Personalavgångarna under fred i krigsförbanden
Värnpliktsutredningens förslag att frekvensen av anstånd till repetitions
utbildning bör begränsas har biträtts av överbefälhavaren, försvarsgrens-
cheferna, arbetsmarknadsstyrelsen och SR. Åtskilliga remissinstanser, före
trädande bl. a. den civila utbildningssektorn, har däremot uttryckt far
hågor inför detta förslag.
Överbefälhavaren understryker det angelägna i att anståndsfrekvensen
vid repetitionsövningarna begränsas avsevärt. Även om förkortningen av re-
petitionsövningarna torde minska anståndsbehovet finner överbefälhavaren
det likväl troligt att med hänsyn till det ökade antalet övningar antalet
anståndsansökningar totalt inte minskar. Chefen för armén anser också
att andelen anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning måste mins
kas, men framhåller samtidigt, att möjligheter till en begränsning av an
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
99
stånd föranledda av sociala skäl inte torde föreligga. Däremot torde en
ligt arméchefen antalet anstånd på grund av arbetsmarknadsskäl kunna
begränsas på grund av att övningarna förkortas. En ökad restriktivitet vid
beviljande av anstånd är nödvändigt särskilt då det gäller värnpliktiga
officerare och underofficerare. Även SR understryker betydelsen av att
anstånd för befäl vid krigsförband meddelas restriktivt. Cheferna för mari
nen och flygvapnet framför liknande synpunkter. Den senare framhåller
betydelsen av att kunskapen om en begränsning av anståndsmöjligheterna
förs ut till allmänheten av annan myndighet än försvarsmyndighet. Arbets
marknadsstyrelsen anser, att den förkortning av övningarna under repe-
titionsutbildningen som föreslås kommer att särskilt då det gäller meniga
värnpliktiga gynnsamt inverka både på den enskilde arbetstagarens och på
arbetsgivarens möjlighet att lösa arbetskraftproblemen. Därför är en ökad
restriktivitet från myndigheternas sida vid beviljande av anstånd berät
tigad.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund hävdar däremot att skärp
ning av nuvarande praxis inte behövs, eftersom de kortare övningarna
kommer att minska behovet av anstånd i tillräcklig utsträckning. Central
förbundet för befälsutbildning har vid kontakter med företrädare för det
värnpliktiga befälet funnit att ett mindre antal långvariga tjänstgörings
perioder bedöms mer hindersamma för den civila verksamheten än flera
kortare i enlighet med utredningens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller
att för jordbruket behovet av anstånd i huvudsak torde kvarstå. Man har
nämligen inom denna näringsgren överhuvud svårt att avstå arbetskraft
vid de tider på året, då tillgängliga resurser måste utnyttjas maximalt.
RLF framför liknande synpunkter. Skogsstyrelsen instämmer i utred
ningens förslag, då den förordat att man vid uppläggningen av den militära
grund- och repetitionsutbildningen i första hand tar hänsyn till de störa
utbildningsgrupperna. Man bör emellertid då enligt styrelsen också vara
beredd att vid prövningen av anstånd ta vederbörlig hänsyn till mindre
utbildningskategorier.
Universitetskanslersämbetet förordar, att möjligheterna att uppskjuta re
petitionsutbildningen för de studerande till dess de avlagt primärexamen
noga bör övervägas. Om detta inte kan ske, bör enligt universitetskanslers
ämbetet ett liberalt anståndsförfarande tillämpas. Även Sveriges Förenade
Studentkårer framhåller att stor hänsyn måste tas till studiesociala skäl
vid prövning av anståndsansökningar. I sådana fall, då avbrott på mellan
18 och 32 dagar för den enskilde skulle innebära en allvarlig studieförsening
därför att övningen infaller i anslutning till tentamensprov, obligatorisk
kurs etc., kan det enligt organisationen inte vara rimligt att vägra anstånd.
Samma uppfattning redovisas av Högerns Ungdomsförbund, Sveriges Kon
servativa Studentförbund och SECO.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning
Allmänna överväganden
Värnpliktsutredningens uttalande att värnpliktsutbildningen måste vara
så uppbyggd att den kan anpassas även till utvecklingen efter början av
1970-talet har inte föranlett några erinringar. Överbefälhavaren och chefen
för flygvapnet framhåller i anslutning härtill att det är nödvändigt att de
bestämmelser som reglerar systemet utformas med sådan flexibilitet att en
anpassning av dess tillämpning fortlöpande kan ske med hänsyn till utveck
lingen. överbefälhavaren anger som exempel att ökade krav på insatsbered
skap måste kunna tillgodoses utan principiell omgestaltning av systemet.
De av utredningen vid avvägningen mellan behov och resurser
gjorda övervägandena har inte föranlett några erinringar från remissinstan
sernas sida.
Förslaget att öka differentieringen av utbildningstidens längd anser över
befälhavaren och försvarsgrenscheferna möjligt att genomföra. De fram
håller emellertid som en nackdel att systemet därmed blir mera komplicerat.
Dessa svårigheter av organisatorisk art bedöms emellertid kunna bemästras.
Folkpartiets Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför
bund och S,4CO framhåller värdet av en ökad differentiering och framhåller
bl. a. att våra värnpliktsresurser därmed kan utnyttjas mera rationellt än
nu.
Utredningens uttalanden rörande effektiviseringen av utbildningen har
i stort sett inte föranlett några erinringar. Armé förvaltningen framhåller i
denna fråga att effektivisering av enskild utbildning förutsätter tillgång till
utbildningsmateriel t. ex. i form av simulatorer. Sådan materiel kräver bety
dande belopp i anskaffning men innebär på lång sikt minskade kostnader
för drivmedel, ammunition m. m. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför
bund framhåller, att alla moment som förefaller den värnpliktige menings
lösa och som endast har till syfte att fylla ut tiden, påverkar försvarsviljan
negativt. De bör därför rensas bort. Utredningen synes enligt förbundet
ha haft denna ambition. Folkpartiets Ungdomsförbund hävdar att utbild-
ningssamhällets utveckling på längre sikt ger möjligheter till effektivisering
och bör ägnas större uppmärksamhet än utredningen har gjort.
Utredningens förslag rörande överföring av värnpliktiga från främst
flottan och flygvapnet till övriga delar av försvaret har inte föranlett några
principiella erinringar från remissinstanserna. Chefen för flygvapnet fram
håller dock att bestämmelserna bör utformas så att värnpliktiga avsedda
för överföring, när det personella läget så kräver, kan få kvarstå vid
flygvapnet viss tid.
Grundutbildningen
Vad utredningen har anfört om grundutbildningens uppbyggnad i stort
101
har inte föranlett några principiella invändningar från remissinstansernas
sida. Överbefälhavaren och chefen för armén framhåller i detta samman
hang betydelsen av att en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbild
ning införs. Cheferna för marinen och flygvapnet har intet att erinra mot
att sådan utbildning införs. Chefen för flygvapnet betonar dock att utbild
ning avseende flygvapnets huvuduppgift alltid måste tillgodoses i första
hand.
överbefälhavaren finner skälen hållbara för utredningens förslag om att
bibehålla utbildningsveckans längd för de värnpliktiga vid sex
dagar. En genomgående minskning av den normala arbetstiden om 48 tim
mar per vecka är enligt överbefälhavarens mening inte möjlig och han biträ
der den avvägning, som gjorts av utredningen, överbefälhavaren förordar
emellertid en ordning enligt vilken försvarsgrenschef ges större frihet än
för närvarande att så förlägga utbildningstiden för de värnpliktiga under
en vecka, att med hänsyn till tjänstens krav lämplig dag under veckan kan
göras tjänstefri. Cheferna för armén och marinen tillstyrker utredning
ens förslag. Chefen för flygvapnet anser däremot, att då allt fler katego
rier även inom försvaret får tjänstefria lördagar former bör finnas för att
även förlägga de värnpliktigas arbetstid på motsvarande sätt och framhåller
att försvarsgrenschef bör ges befogenhet att fatta beslut i detta hänseende.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund liksom Högerns Ungdoms
förbund biträder i princip utredningens förslag. Försvarets personalvårds-
nämnd bedömer det inte lämpligt att för närvarande generellt införa fem
dagarsvecka inom det militära försvarets utbildningssektor men anser att
femdagarsveckan vid den långsiktiga utbildningsplanläggningen bör betrak
tas som ett seriöst alternativ till den nuvarande ordningen. Skolarbetstids-
utredningen önskar inte f. n. ta ställning i frågan medan SR och TCO hävdar
att antalet fria lördagar för de värnpliktiga måste ökas i betydande utsträck
ning.
Chefen för armén förordar tvångsvis uttagning för utbildning
till värnpliktig officer men godtar försöksvis frivillig uttagning.
Utredningens förslag att uttagningen alltjämt skall ske efter frivilligt åta
gande har biträtts eller lämnats utan erinran av övriga remissinstanser. I
detta sammanhang framhåller bl. a. SR att frågan om den militära utbild
ningens meritvärde vid inträde till universitet och högskolor måste bringas
till en snar lösning.
Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Repetitionsutbildningen
Utredningens principuttalanden rörande repetitionsutbildningen har inte
föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
överbefälhavaren liksom försvarsgrenschef ernå bedömer att det före
102
slagna systemet för repetitionsutbildning är uppbyggt efter riktiga prin
ciper. överbefälhavaren understryker kraftigt den vikt han fäster vid
att mönstringsövningarna tillkommer i utbildningssystemet, överbefälhava
ren föreslår att antalet värnpliktiga som inkallas till sådana övningar något
ökas. Centralförbundet för befälsutbildning bedömer att frivillig befälsut-
bildning även i framtiden kommer att behövas som ett komplement till den
obligatoriska utbildningen.
Som tidigare nämnts har Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund intet att erinra mot att repetitionsutbildningen fördelas på
fler men kortare övningar.
Universitetskansler sämbetet och Sveriges Förenade Studentkårer framhål
ler, att varje system med fast studiegång måste vara så anpassningsbart,
att frånvaro från studier på grund av sjukdom eller andra tvingande skäl
inte medför onödig förlängning av studietiden. Repetitionsövningarna med
för emellertid, att relativt stora grupper tvingas göras förhållandevis långa
uppehåll i studierna, något som kan förrycka studietakten och i viss
mån försvåra att helt upprätthålla den bundna studiegångens princip. De
kan också inverka ofördelaktigt på den enskildes inställning till fullgörande
av försvarsplikten. Universitetskanslersämbetet erinrar emellertid vidare
om, att införandet av ett treterminssystem, varom utredning nu pågår, kan
visa sig vara förmånligare från militär synpunkt, då det gäller inpass-
ningen av repetitionsutbildningen.
I fråga om mönstringsövningarna förutsätter chefen för marinen att de
av utredningen redovisade tidsgränserna 24 resp. 48 timmar är räknade från
den tidpunkt då vederbörande når mobiliseringsplatsen och intill dess han
lämnar denna.
Insatsberedskapen och utbildningssystemet
Vad utredningen har anfört om insatsberedskapen och dess samband med
utbildningssystemet har inte föranlett några erinringar vid remissbehand
lingen.
överbefälhavaren understryker betydelsen av att utbildningssystemet ut
formas så att erforderlig insatsberedskap kan upprätthållas inom ramen för
utbildningssystemet och i möjlig mån så att långsiktsberedskapen inte nega
tivt påverkas. Av den inledande redovisningen av yttrandena framgår att
överbefälhavaren bedömer att det föreslagna systemet i stort medger till
räcklig insatsberedskap. Överbefälhavaren framhåller vidare att akuta kris
toppar i första hand bör mötas genom ändringar i stridsberedskapen vid
insatsberedda styrkor, men att dessa styrkor kan visa sig vara otillräck
liga. Ytterligare styrkor måste då snabbt tillföras genom inkallelse. Sådana
inkallelser måste betraktas som en naturlig företeelse. Som mindre ingri
pande åtgärder bör som utredningen angett för att snabbt och tillfälligt för
Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
103
stärka insatsberedskapen bl. a. ifrågakomma ändrad fördelning till tiden av
krigsförbandsövningar och mönstringsövningar.
Armén
Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar av utbildningssystemet inom armén har
inte föranlett några erinringar.
Grundutbildningens omfattning
Utredningens överväganden rörande grundutbildningens omfattning har
inte föranlett några erinringar från flertalet remissinstansers sida. Dock
har på enstaka punkter framförts erinringar mot den fördelning av olika
befattningar på utbildningskategorier som utredningen gjort. Vidare har i
några yttranden uttalats tveksamhet om huruvida avsatt tid för under
officers- och officersutbildning är tillräcklig.
Chefen för armén framhåller allmänt att de av utredningen beräknade
tiderna är minimitider, som inte kan underskridas. Han anger vidare att
underlaget för beräkningar rörande det årliga antalet värnpliktiga av olika
kategorier nu är säkrare än då utredningen gjorde sina överväganden och
anmäler med anledning härav ett merbehov av 26 000 tjänstgöringsdagar i
förhållande till utredningens förslag. Arméchefen liksom arméförvaltningen
framhåller vidare att den antalsmässiga fördelningen mellan de olika kate
gorierna värnpliktiga kan komma att variera beroende på krigsorganisato-
riska förändringar m. m. Bestämmelserna bör utformas med hänsyn härtill.
Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning anser
att kompanisjukvårdare, som utredningen ansett såsom hittills böra vara
underbefäl, med hänsyn till uppgifterna bör vara underofficer. Vidare
föreslås att viss sjukvårdspersonal i övrigt, som utredningen hänfört till
värnpliktiga F, med hänsyn till behovet av utbildning bör överföras till
gruppen E.
Chefen för armén anför att en differentiering av utbildningens längd för de
värnpliktiga i allmänhet är möjlig att genomföra men fram
håller att vissa organisatoriska nackdelar uppstår. Han understryker att
erfarenheter rörande en så kort utbildning som förutsatts för värnpliktiga
G f. n. saknas och förutskickar att justering av tiden kan bli nödvändig
sedan praktiska erfarenheter vunnits.
I fråga om de underbefälsuttagna värnpliktiga delar
chefen för armén utredningens uppfattning rörande behovet av utbildnings
dagar men framhåller att utredningen av studiesociala skäl inte fullt till
godosett detta behov i alternativet vårutryckning. Arméchefen anser att det
ta utbildningsbehov måste tillgodoses, vilket kräver att inryckningen tidi-
gareläggs till maj.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
104
Chefen för armén framhåller i likhet med vad han tidigare framfört till
utredningen att de underofficers uttagna värnpliktiga som
utbildas till plutonchefs ställföreträdare bör ha samma kompetens och där
med samma utbildning som plutoncheferna. Utredningen har inte tillgodo
sett detta behov utan fasthållit vid den nuvarande mer begränsade målsätt
ningen, vilket arméchefen anser vara en brist. Arméchefen framhåller att
målsättningen och frågan om utbildningens längd framdeles bör omprövas
men bedömer att de av utredningen förutsatta utbildningsmålen kan nås
inom angiven tid. Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund
liksom Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund delar arméchefens syn
punkter på målsättningen för utbildningen av plutonchefs ställföreträdare.
Arméchefen bedömer att den med tre månader avkortade utbildning som
utredningen föreslår för officers uttagna värnpliktiga kan ge
erforderligt resultat om eleverna är av hög kvalitet och om utbildningens
innehåll koncentreras starkt. Värnpliktiga Officerares Riksförbund tillstyr
ker ehuru med tvekan den föreslagna förkortningen av grundutbildningen
för officersuttagna värnpliktiga. Högerns Ungdomsförbund redovisar stor
tveksamhet inför beskärningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Repetitionsutbildningens omfattning
Chefen för armén delar utredningens uppfattning rörande sättet för för
bättring av repetitionsutbildningen och anser att den föreslagna indel
ningen i olika slags övningar är lämplig.
Överbefälhavaren framhåller att den av utredningen föreslagna förläng
ningen av krigsförbandsövningen för vissa meniga med tre dagar för att
möjliggöra längre transporter bör avse även värnpliktiga i befattning för
underbefäl och sådana meniga vars övning förlängs på grund av behov av
enskild utbildning. SR anser däremot att utredningens förslag att förlänga
krigsförbandsövning för vissa meniga med tre dagar är obilligt. Förbundet
föreslår att denna tid i varje fall minskas till två dagar så att vederbörande
kan rycka in och ut på en söndag. Härigenom skulle undvikas förlust av
arbetsinkomst.
Utredningen har föreslagit att högst 9 000 meniga värnpliktiga årligen
skall kunna ges förlängd krigsförbandsövning. Chefen för armén framhåller
att underlaget för beräkning rörande erforderlig personalram varit osäkert
och förklarar sig ämna återkomma i denna fråga efter förnyad undersök
ning.
Inpassning under året av vårnpliktsutbildningen m.m.
Utredningens val av alternativ för grundutbildningens inpass
ning under året har föranlett bl. a. följande yttranden. Överbefälhavaren
anför att genom kombination av de tre alternativen tillräcklig insatsbered
105
skap kan erhållas vid armén under större delen av året men att av bl. a.
utbildningstekniska skäl alla tre alternativen inte bör tillämpas. Av ytt
randet framgår att överbefälhavaren är beredd att som huvudalternativ
godta endera av vårutrycknings- eller sommarutryckningsalternativen. Alter
nativet höstutryckning är, anför överbefälhavaren, förenat med såväl för
soni nackdelar vad gäller den långsiktiga beredskapen. Han anser emellertid
att handlingsfrihet måste föreligga att tillämpa alternativet för förband i
södra Sverige och östra Mellansverige om ökade krav på insatsberedskap
måste tillgodoses trots nackdelarna vad gäller den långsiktiga beredskapen.
Chefen för armén förordar i likhet med utredningen alternativet vårut
ryckning som huvudalternativ, ehuru med vissa modifieringar, och anger
att endast detta alternativ ger möjligheter att utnyttja terräng och vägar
utanför övningsfälten i erforderlig utsträckning och att genomföra tillräck
lig vinterutbildning. Arméchefen anser att de av utredningen föreslagna
försöken avseende alternativet sommarutryckning inte är nödvändiga och
framhåller i likhet med överbefälhavaren att det är förenat med olägenheter
att utbilda armén enligt tre inpassningsalternativ. Han framhåller att er
forderliga erfarenheter rörande möjligheterna att tillämpa detta alternativ
kan erhållas genom försök vid förband som nu tillämpar höstutryckning.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att ur arbetsmarknadssynpunkt alternativet
vårutryckning är det bästa. Eftersom efterfrågan på arbetskraft ökar under
april är det dock ett önskemål att utryckningen kan tidigareläggas till mars.
Även Sveriges Lantbruksförbund förordar alternativet vårutryckning. RLF
anser att alternativet kan godtas för arméns huvuddel trots att den senare
utryckningen i förhållande till nuläget är förenad med vissa nackdelar. Väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning att större öv
ningar måste genomföras före tjällossningen och finner det beklagligt att
förbandsutbildning för arméns huvuddel förutsätts pågå under april då väg
nätet är känsligt. Statens naturvårdsnämnd och Svenska naturskyddsför
eningen framhåller, att samtliga tre av utredningen föreslagna alternativ för
inpassning av grundutbildningen från naturskyddssynpunkt är ofördelak
tigare än nuvarande system och hävdar att det är önskvärt att nu gällande
ordning ändras så litet som möjligt. Alternativet vårutryckning bedöms vara
minst olämpligt. Alternativet sommarutryckning anses vara sämst eftersom
förbandsutbildning då förläggs till den känsliga vår- och försommartiden.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund förordar i likhet med ut
redningen att alternativet vårutryckning tillämpas vid flertalet förband
samt att försök vid ett mindre antal förband genomförs enligt alternativet
sommarutryckning. Förbundet anför att det senare alternativet är att före
dra från studiesocial synpunkt men bedömer att skillnaden mellan alterna
tiven är så liten att de militära utbildningsskäl som talar för alternativet
vårutryckning tills vidare bör få väga tyngre. Även Högerns Ungdomsför
bund förordar alternativet vårutryckning trots de olägenheter alternativet
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
106
innebär ur studiesynpunkt men understryker att försök bör genomföras
redan från början med alternativet sommar utryckning.
SR förordar att i första hand alternativet sommarutryckning prövas ef
tersom detta synes organisationen bäst för dem som skall utbildas till värn
pliktiga officerare och underofficerare. För detta alternativ talar enligt för
bundet även dess större möjligheter att ge det aktiva befälet semester på
sommaren utan att utbildningseffekten därvid minskas. TCO förordar alter
nativet sommarutryckning med utgångspunkt från den fredsanställda per
sonalens arbetsförhållanden. Universitetskanslersämbetet anser att från stu
diesocial synpunkt alternativet sommarutryckning är gynnsammast och un
derstryker kraftigt dess i förhållande till övriga alternativ förmånligare kon
struktion för det civila utbildningsväsendets del. Ämbetet anför att alterna
tivet vårutryckning innebär betydande nackdelar genom delningen av under
officersutbildningen och framhåller vidare att utryckning den 8 september
i alternativet höstutryckning är ogynnsamt från studiesocial synpunkt. Även
SACO och Sveriges Förenade Studentkårer förordar alternativet sommarut
ryckning av studiesociala skäl.
Förslaget till utformning av alternativet vårutryck
ning har föranlett erinringar i flera yttranden. Mot förslaget att avsluta
grundutbildningen först under april har erinringar framförts, bl. a. av armé
chefen, arbetsmarknadsstyrelsen, vissa naturvårdande organ samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Förslaget att dela utbildningen för de underoffi-
cersuttagna värnpliktiga har såväl av arméchefen som företrädare för den
civila utbildningssektorn ansetts vara förenat med betydande olägenheter.
Chefen för armén framhåller att den senareläggning av in- och utryck-
ningstiderna i förhållande till nuläget för åldersklassens huvuddel som ut
redningen föreslår av studiesociala skäl är ogynnsam främst eftersom ut
bildningens slutskede därmed infaller under april då tjällossningen pågår.
Med hänsyn till markförhållandena blir det enligt arméchefen nödvändigt
att genomföra den avslutande tillämpningsövningen före den 1 april medan
det ännu finns luckor i de värnpliktigas befattningsutbildning. Han fram
håller att inte oväsentliga pedagogiska och psykologiska problem kommer
att uppstå genom att senarelägga utryckningen till slutet av april och fin
ner nackdelarna härmed uppenbara. Arméchefen anser det dock möjligt att
i enlighet med utredningens förslag genomföra erforderlig kompletterande
utbildning enskilt och i mindre förband under april så att ett tillfredsstäl
lande slutresultat kan nås. Han framhåller emellertid att några säkra utta
landen inte kan göras rörande utbildningsresultatet med hänsyn till den
begränsade erfarenhet som finns rörande utbildning av detta slag under
april månad.
Arméchefen framhåller att med hänsyn till de ogynnsamma utbildningsbe-
tingelserna under april en omprövning av frågan om utbildningens inpass
ning är nödvändig och att därvid en inpassning av utbildningen enligt nuva
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
107
rande ordning med inryckning för huvuddelen av kontingenten under maj
och utryckning under mars påföljande år måste väljas. Som tidigare nämnts
har också arbetsmarknadsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd och Svenska
naturskyddsföreningen framhållit önskvärdheten av en tidigareläggning av
utryckningen.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste övningarnas omfattning
under april, såsom utredningen och chefen för armén förutsatt, ges begrän
sad omfattning med hänsyn till tjällossningen. Skolöverstyrelsen understry
ker å andra sidan starkt betydelsen av att tiderna senareläggs i enlighet med
utredningens förslag så att grundutbildningen påbörjas först efter maj må
nads utgång. I de fall detta inte är möjligt av militära skäl, bör alla som
bedriver studier på det gymnasiala stadiet beviljas ett års anstånd. Sveriges
Förenade Studentkårer anser däremot att anstånd efter det att akademiska
studier påbörjats men innan primärexamen avlagts innebär ett allvarligt
avbrott i studietiderna.
Chefen för armén understryker betydelsen av att de underofficersuttagna
värnpliktiga ges en tillräckligt lång skolmässig utbildning före den praktiska
tillämpningen i truppföring under den grundläggande krigsförbandsutbild-
ningen. Arméchefen anser att den variant av alternativet vårutryckning som
innebär tjänstgöring i en följd med inryckning i mars bör tillämpas för fler
talet underofficersuttagna eftersom den är organisatoriskt enklast och ger
den bästa pedagogiska uppbyggnaden av utbildningen. Arméchefen fram
håller att den variant som innebär uppdelning av grundutbildningen på två
perioder innebär påtagliga nackdelar för den militära utbildningen bl. a. i
form av ökad belastning på utbildningsorganisationen under sommaren.
Arméchefen bedömer vidare att det kan vara förenat med olägenheter för
de värnpliktiga att efter ett års studier återgå till den militära utbildningen.
Å andra sidan är det från utbildningssynpunkt ogynnsamt att medge an
stånd med fullgörande av andra tjänstgöringsperioden. Arméchefen är emel
lertid beredd att trots de påvisade nackdelarna godta en uppdelning om den
sammanhängande utbildningen av studieskäl inte kan tillämpas för alla be
rörda värnpliktiga. Skälet härtill är enligt arméchefen att det oavvisliga
behovet av förutbildning före den grundläggande krigsförbandsutbildningen
därmed likväl kan tillgodoses vilket uppväger nackdelarna med förslaget.
Universitetskanslersämbetet anför att en uppdelning av underofficersut
bildningen för studerande vid universitet och högskolor skulle innebära ett
avbrott på ett läsår och för många sannolikt en förlängning av studietiden
genom den uppkomna ryckigheten i studietakten. Sveriges Förenade Stu
dentkårer framhåller i fråga om grundutbildningens uppdelning för de un
derofficersuttagna värnpliktiga att ett avbrytande av studierna efter ett år
innebär stora olägenheter för samtliga kategorier studerande både av ut-
bildningsmässiga och studiesociala skäl. Organisationen framhåller att olä
genheterna blir särskilt framträdande för sådan utbildning där studiegång
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
en är bunden och i de fall kurser och laborationer pågår sammanhängande
vår—höst. Den pekar också på att olägenheten är betydande ur kostnads
synpunkt. Den av utredningen redovisade varianten av vårutryckningsalter-
nativet med tjänstgöring i en följd med inryckning i mars anser organisa
tionen olämplig från studiesynpunkt men framhåller att de underofficers-
ultagna likväl bör ha fritt val att välja mellan denna och en uppdelad tjänst
göring. SR och Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund an
ser att förslaget rörande delningen av underofficersutbildningen är orea
listiskt.
Chefen för armén redovisar ett i förhållande till utredningen modifierat
förslag till utbildning till värnpliktig officer. Det innebär att kadettskolan
läggs två månader tidigare än i utredningens förslag dvs. till månaderna
april—juni och efterföljs av två månaders trupptjänst med utryckning i
månadsskiftet augusti—september. Den sammanlagda tiden för grundut
bildning till värnpliktig officer är 540 dagar i likhet med utredningens för
slag.
I fråga om repetitions utbildningens inpassning un
der året framförs följande synpunkter.
Överbefälhavaren har inte framfört några erinringar mot utredningens
principiella uppfattning att krigsförbandsövningarna vid armén såsom nu
bör uppdelas på vinter-, vår- och höstomgång. Han framhåller emellertid att
i alternativet vårutryckning krigsförbandsövningarna under våren i likhet
med vad som nu sker bör fördelas på två omgångar för att tillgodose insats
beredskapen. överbefälhavaren anser i likhet med utredningen att krigsför
bandsövningarna vid behov skall kunna spridas ut under året och framhål
ler särskilt behovet av att på så sätt kunna tillgodose insatsberedskapen i
övre Norrland. Chefen för armén anser att krigsförbandsövningarna för fler
talet förband bör ske i vinter- och höstomgång men förutsätter härvid att
med hänsyn till utbildningsresurserna en större del av årskontingenten än
nu övas vintertid samt att även våromgång bör förekomma. Arbetsmark
nadsstyrelsen framhåller att lång erfarenhet visar att övningar under som
maren och hösten ofta kommer i konflikt med jordbrukets intressen. Ut
vecklingen visar att sådana yrken som varit utpräglat sommarsäsongbeto-
nade nu kulminerar med sin verksamhet långt in på hösten i oktober och
november. Styrelsen understryker under hänvisning härtill betydelsen av att
huvudparten av krigsförbandsövningarna förläggs till vintern. Lantbruks-
styrelsen anser att krigsförbandsövningar med hänsyn till jordbruket är
lämpligast under perioden november—mars. RLF har samma uppfattning.
Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m.m. till före
slagen repetitionsutbildning
Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund tillstyrker den av-
utredningen föreslagna förkortningen av vidareutbildningen till reservoffi
109
cer från 200 till 170 dagar liksom utbildningens förläggning till sommaren.
Förbundet anför dock att förslaget innebär att den blivande reservoffice
ren under sex på varandra följande år längre eller kortare tid skall fullgöra
militärtjänst, vilket synes innebära risker för rekryteringen. Det föreslås
därför att systemet jämkas så att ett år blir fritt från militärutbildning.
Förbundet tillstyrker förslaget i vad det avser reservofficerarnas fortsatta
tjänstgöring.
Chefen för armén framlägger ett i förhållande till utredningen modifierat
förslag för utbildning till reservofficer. Efter genomgången kadettskola un
der april—juni enligt arméchefens förslag rörande värnpliktiga officerare
följer reservofficerskurs I under juli—augusti. Reservofficerskurs II full
görs normalt påföljande år under månaderna juni—augusti. Mellan reserv-
officerskurserna inläggs ett korrespondens- eller kompendieskede. Förslaget
innebär att vidareutbildningen till reservofficer i förhållande till nuläget
förkortas från 200 till 100 dagar. Den sammanlagda tiden för grundutbild
ning till reservofficer minskas därmed från nuvarande (630 + 200) 830 da
gar till (540 + 100) 640 dagar. Utredningens förslag är (540 + 170) 710
dagar.
Marinen: Flottan
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föran
lett några erinringar annat än från marinförvaltningen. Marinförvaltningen
framhåller med anledning av utredningens kritiska uttalanden om att en
stor del av tjänstgöringstiden varje vecka används för materielvård, under
hålls- och servicearbeten, att denna verksamhet utgör en viktig del av besätt
ningens uppgifter i krig. Ämbetsverket anser därför att utredningen under
skattat utbildningsvärdet hos denna verksamhet.
Marinförvaltningen anför i fråga om fartygsbesättnings medverkan vid
årsöversynen på varv att värdet av översynen från utbildningssynpunkt
visserligen kan variera med vederbörandes befattning men att den för de
värnpliktiga i många befattningar utgör en både värdefull och nödvändig
del av utbildningen, eftersom de värnpliktiga härigenom får fördjupad kun
skap om den materiel de skall betjäna. Marinförvaltningen ifrågasätter1
emellertid inte lämpligheten av att översynen på föreslaget sätt förläggs till
annan tid än då hel besättning är ombord men framhåller att merkostnader
uppstår genom en sådan lösning.
Fartggsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek
Utredningens bedömanden rörande fartygsrustningarnas omfattning bar
inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
Överbefälhavaren förklarar sig som tidigare nämnts med hänsyn till in
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
110
satsberedskapen avse att ytterligare överväga att införa den s. k. villkorliga
depåförläggningen av fartyg som i vissa hänseenden beaktats vid utform
ningen av utredningens förslag. Chefen för marinen framhåller, att införan
de av en villkorlig depåförläggning är en förutsättning för att de av utred
ningen föreslagna krigsförbandsövningarna skall medföra en höjning av den
långsiktiga beredskapen.
Utredningens beräkningar rörande värnpliktskontingentens storlek har
föranlett erinringar från chefen för marinen, sjöfartsstyrelsen och statskon
toret. Chefen för marinen anför att utredningens beräkningar avser läget
omkring 1971 och att en större kontingent kommer att behövas under över
gångsskedet med hänsyn till flottans nuvarande sammansättning. Sjöfarts
styrelsen anmäler ett något ökat behov av värnpliktiga i sjömätningstjänst.
Statskontoret fäster uppmärksamheten på att i ämbetsverkets undersök
ningsrapport med förslag till organisation av Ostkustens och Västkustens
örlogsbaser värnpliktsbehovet där beräknats minska med 200 man under
det att utredningen angett det fredsmässiga behovet enligt nu gällande be-
sättningslistor.
I detta sammanhang må nämnas att Folkpartiets Ungdomsförbund anser
att det är olämpligt att ta i anspråk värnpliktiga för sjömätnings- och isbry-
tartjänst eftersom denna utbildning inte är motiverad av krigsorganisatio
nens behov.
Grundutbildningen
Vad utredningen anfört om indelning och uttagning av värnpliktiga för
grundutbildning har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.
Värnpliktsutredningens förslag beträffande grundutbildningens längd har
inte föranlett några direkta erinringar från remissinstansernas sida. Chefen
för marinen och marinförvaltningen ger dock uttryck för osäkerhet rörande
möjligheterna att på vissa punkter hinna med erforderlig utbildning. Sjö
fartsstyrelsen har på viss punkt erinringar av sådant slag.
Chefen för marinen anser sålunda att de föreslagna utbildningstiderna bör
tillämpas för flottans del i avvaktan på erfarenheter men bedömer dock re
dan nu att den till 10 % nedskurna reservtiden är för knapp bl. a. med hän
syn till de väntetider som väderleken gör oundvikliga.
Marinförvaltningen framhåller att de värnpliktigas yrkesutbildning enligt
förslaget förkortas, vilket enligt ämbetsverkets mening torde innebära att
de blir mindre kvalificerade än nu att handha den tekniskt komplicerade
materielen på de moderna stridsfartygen. Sjöfartsstgrelsen anser att den av
utredningen föreslagna markstridsutbildningen inte kan inrymmas inom de
angivna tidsramarna utan att den årliga sjömätningskapaciteten minskas.
En minskning av denna anser ämbetsverket inte rationell med hänsyn till
de höga kostnaderna för sjömätningsverksamheten.
Chefen för marinen föreslår att — utöver de av utredningen föreslagna
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
111
radiosignalisterna utan certifikat -— även telehantverkare som inte har ge
nomgått minst teleteknisk linje vid fackskola skall erhålla grundutbildning
om 450 dagar. Den av utredningen föreslagna förkortade utbildningen för
värnpliktiga officerare innebär enligt marinchefen att utbildningen måste
ges en något lägre målsättning än nu. Han vill dock inte motsätta sig utred
ningens förslag till förkortning med hänsyn till de rekryteringsskäl och stu
diesociala skäl som utredningen framför.
Vad utredningen föreslagit rörande grundutbildningens uppbyggnad, in
nefattande bl. a. indelningen i bemanningsgrupper och dessas tidsmässiga
inpassning under kalenderåret har vid remissbehandlingen föranlett erin
ringar bl. a. från skolhåll. Universitetskanslersåmbetet liksom Sveriges För
enade Studentkårer anför sålunda att bemanningsgruppen A har den i
stort gynnsammaste inpassningen ur studiesynpunkt men att det är en olä
genhet att utbildningen därvid avslutas först i mitten av september. Univer-
sitetskanslersämbetet anser att störa fördelar vinns om utryckningen tidiga-
reläggs åtminstone en vecka. Också SACO framhåller att det är angeläget
att utbildningen inte avslutas senare än den 1 september.
Repetitionsutbildningen
Utredningens förslag till repetitionsutbildningssystem för flottan har i hu
vudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Chefen
för marinen anser att utredningens förslag i stort är lämpligt men har på
vissa punkter erinringar mot detsamma. Det är sålunda enligt marinchefen
inte lämpligt att krigsförbandsövning äger rum samtidigt med provtur efter
generalöversyn, vilket utredningen ansett kunna ske i viss utsträckning. Ma
rinchefen anser att utöver av utredningen angiven personal även krigskas
sor bör kunna kvarbeordras två dagar för avveckling efter förbands utryck
ning. Det bedöms vidare att en dag för genomförande av mobiliseringsöv-
ning i form av mobiliseringsgenomgång är väl kort tid. I fråga om repeti-
tionsutbildningens inpassning under året biträder chefen för marinen utred
ningens uppfattning att denna bör vara koncentrerad till hösten men fram
håller, i likhet med överbefälhavaren, att vissa enheter bör övas under våren
bl. a. för att tillgodose kravet på insatsberedskap. Svenska Flottans Reserv-
officersförbund tillstyrker att repetitionsutbildning införs inom flottan men
understryker betydelsen av att bestämmelserna avseende tjänstgöring för
flottans reservofficerare anpassas efter systemet.
Fartggsskgddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning
Chefen för marinen anser att utredningsförslaget innebär mindre möjlig
heter än nu att ge sådan utbildning. Sjöfartsstyrelsen finner att utredning
ens förslag till grundutbildning vid flottan inrymmer möjligheter att i be
gränsad utsträckning meddela fartygsskyddsutbildning för yrkessjömän ut
över vad som behövs för örlogsflottans behov.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
112
I gemensamt yttrande hävdar Sveriges Redareförening, Svenska Maskin-
befälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardföreningen
och Sveriges Fartygsbefälsförening att det sedan lång tid tillbaka är ett
starkt önskemål att i handelsflottan tjänstgörande personal bl. a. för att un
derlätta rekrytering får fullgöra sin värnpliktstjänstgöring under väsentligt
kortare tid än övriga värnpliktiga. Organisationerna föreslår att sjömän vid
värnpliktstidens inträde fullgör en grundutbildning på ca 90 dagar med
syftning på uppgifterna inom handelsflottan under krig. Befrielse från ytter
ligare värnpliktstjänstgöring bör enligt organisationerna ges dem som kvar-
stannar i handelsflottan under viss tid. Organisationerna tar inte ställning
till om den av utredningen föreslagna utbildningen i fartygsskydd är till
räcklig.
Marinen: Kustartilleriet
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föran
lett några erinringar.
Grundutbildningen
Vad utredningen föreslagit om grundutbildningens längd har
inte föranlett erinringar annat än från chefen för marinen.
Chefen för marinen anför att den reservtid om 10 % varmed utredningen
räknat i sina beräkningar av behovet av utbildningstid, är otillräcklig bl. a.
på grund av att utbildningen är starkt väderberoende med väntetider som
följd och att kustartilleriförbanden för sin utbildning måste genomföra
långa förflyttningar.
För värnpliktiga G och för underbefälsuttagna värnpliktiga har det av ut
redningen beräknade minimibehovet av utbildningstid i förslaget inte helt
kunnat tillgodoses av studiesociala skäl. Det är enligt chefen för marinen
nödvändigt att ifrågavarande behov tillgodoses inte minst med tanke på att
reservtiden beskurits. För värnpliktiga F fordras enligt marinchefen en för
längning av grundutbildningen med fem dagar i förhållande till förslaget.
De officersuttagnas grundutbildning bör enligt chefen för marinen förlängas
från 90 dagar till 100 dagar.
Utredningens förslag till inpassning av grundutbildning-
e n finner chefen för marinen i stort lämplig men framhåller att med hän
syn till behovet av tid för avslutande övningar i skärgårdarna efter semes
terperiodens slut utryckningen bör ske något senare än utredningen före
slagit eller omkring den 30 september. Han anser sig dock för att vinna bätt
re studieanpassning kunna godta den av utredningen föreslagna utryck-
ningstiden den 15 september men anser att denna tidpunkt är den tidigast
tänkbara med hänsyn till den militära utbildningen. Universitetskanslersäm-
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
113
betet, Sveriges Förenade Studentkårer och Sveriges Lantbruks förbund anser
att utryckningen sker väl sent under hösten.
Repetitionsutbildningen
Utredningens förslag till repetitionsutbildningssystem vid kustartilleriet
har vid remissbehandlingen inte föranlett andra erinringar än att chefen
för marinen och i någon mån överbefälhavaren på vissa punkter önskar ge
utbildningen större omfattning än utredningen föreslagit.
I fråga om längden på krigsförbandsövning anser chefen för
marinen att de av utredningen utförda beräkningarna av övningslängden
är för snävt gjorda. För övning i mobilisering med avslutande förbands-
prov, för enskild utbildning samt för avrustning behövs enligt marinchefen
erfarenhetsmässigt något längre tid än vad utredningen förutsett. Dessutom
framhålls behovet av reservtid främst med hänsyn till väderleksförhållan
dena. Chefen för marinen förordar därför att krigsförbandsövning ges en
längd av 25 dagar för flertalet värnpliktiga, 32 dagar för underbefäl och
vissa meniga samt 39 dagar för underofficerare och officerare. Chefen för
marinen anser slutligen, att utöver av utredningen angiven personal, även
krigskassor bör kunna kvarbeordras två dagar för avveckling efter förbands
utryckning. De av överbefälhavaren framlagda förslagen rörande förläng
ning av krigsförbandsövning för att möjliggöra längre transporter och som
redovisats under armén avser även kustartilleriet.
Chefen för marinen biträder utredningens uppfattning att tyngdpunkten
av krigsförbandsövningarna bör vara förlagd till hösten men framhåller i
likhet med överbefälhavaren att vissa förband bör övas på våren dels av
utbildningsskäl, dels med hänsyn till insatsberedskapen.
Beträffande särskild övning föreslår chefen för marinen att per
sonalramen ökas något.
I mobiliseringsgenomgång bör enligt chefen för marinen ut
över vad utredningen redovisat även materielredogörare delta även om den
ne inte samtidigt är batterikvartermästare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Flygvapnet
Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar
Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föran
lett några erinringar. Chefen för flygvapnet stöder som tidigare redovisats
utredningens förslag i stort till värnpliktsutbildning. Han understryker
emellertid i detta sammanhang betydelsen av att vid avvägning av olika slags
utbildning alltid behovet för att tillgodose flygvapnets huvuduppgift får väga
tyngre än kravet på en fullständig likriktning av första grundutbildnings-
skedet för landets värnpliktiga.
8 —- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A'r 106
114
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Grundutbildningen
Chefen för flygvapnet, som biträder utredningens förslag i stort rörande
grundutbildningen, framhåller att det kan bli nödvändigt att vid vissa för
band framdeles övergå till flera eller färre inryckningsomgångar, varför be
stämmelserna bör utformas så att detta blir möjligt. Han har intet att erinra
emot att inryckningstiderna i enlighet med utredningens förslag anpassas
så att bättre studieanpassning vinnes. Flygvapenchefen anser sig, i likhet
med överbefälhavaren, inte kunna tillstyrka utredningens förslag angående
robotförbandens grundutbildning och framlägger i hemligt yttrande ett mo
difierat förslag till utbildning av dessa förband. Universitetskanslersämbetet
framhåller att endast två av de fyra omgångarna (1 och 3) är inpassade på
ett från studiesynpunkt godtagbart sätt men anser sig kunna tillstyrka för
slaget rörande grundutbildningen vid flygvapnet under förutsättning att de
studerande fördelas uteslutande på dessa två omgångar.
Repetitionsutbildningen
Vad utredningen föreslagit rörande repetitionsutbildningen vid flygvapnet
har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.
Chefen för flygvapnet framhåller emellertid i detta sammanhang att det i
vissa fall kan uppstå svårigheter att på sätt förutsatts öva krigsförbanden
på platser enligt krigsplanläggningen med hänsyn till att dessa inte kan
disponeras i fredstid.
Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor
Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst
Utredningens förslag till principlösning av de i specialtjänst uttagna värn
pliktigas tjänstgöring har inte föranlett några erinringar vid remissbehand
lingen. Med tanke på det fortsatta utredningsarbetet har vissa institutioner
anfört synpunkter rörande enskilda grupper av de specialtjänstuttagna.
Överbefälhavaren understryker behovet av att de specialtjänstuttagnas
tjänstgöringsförhållanden snarast utreds fullständigt. Överbefälhavaren, lik
som chefen för armén, ansluter sig till utredningens allmänna princip att
antalet specialtjänstuttagna bör svara direkt mot det krigsorganisatoriska
behovet vilket kräver viss ändring av föreslagen värnpliktslag.
Chefen för armén understödjer helt utredningens uppfattning att även de
specialtjänstuttagna skall delta i krigsförbandens övningar. Arméchefen
anser att man bör överväga att utnyttja de särskilda övningarna för centralt
bedriven befattningsutbildning.
1962 års försvarssjukvårdsutredning har ingen erinran mot de princip
överväganden och förslag till provisoriska anpassningsåtgärder som värn-
pliktsutredningen framlagt gällande särskilda grupper värnpliktiga. Med
hänvisning till den fortsatta utredningen i fråga om dessa grupper värn-
115
pliktiga anför försvarssjukvårdsutredningen dock bl. a. följande. De värn
pliktiga som erfordras för att täcka krigsorganisationens behov av veteri
närer och apotekare bör alltjämt i samband med inskrivningen helt eller
delvis tas ut för utbildning i specialtjänst. I fråga om läkarnas utbildning bör
inga principiella förändringar av den ordning som beslöts vid 1963 års riks
dag (prop. 1963: 106) företas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga
Värnpliktsutredningens förslag om särskild utredning av de
handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringsförhållanden har vid remissbe
handlingen inte mött några erinringar. Förslaget tillstyrks bl. a. av över
befälhavaren och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Chefen för armén framhåller att med hänsyn till den ökade svårigheten
att rekrytera civil arbetskraft till utbildningsanstalterna det är av största
vikt att behovet av handräckningsvärnpliktiga tillgodoses för att utbild
ningsmålen skall nås inom de av utredningen hårt pressade tidsramarna.
Detta gäller såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbild-
ningen. Arméchefen anser att om man inte kan öka tilldelningen av hand
räckningsvärnpliktiga dessas tjänstgöring bör avpassas så att behovet av
handräckningstjänst tillgodoses.
Den differentiering av utbildningstiden som föreslagits för de vanliga
värnpliktiga borde enligt Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund in
nefatta även de handräckningsvärnpliktiga. Förbundet hävdar att endast
behovet av utbildningstid skall vara avgörande för längden av första tjänst
göringen och anser att den utbildning de handräckningsvärnpliktiga torde
behöva kan genomföras på kortare tid än nu. Förbundet anser vidare att de
allvarliga strävanden efter rationaliseringar som gjorts inom försvaret un
der senare år ovillkorligen måste motverkas av nuvarande system med
handräckningsvärnpliktiga. Det är därför angeläget att den föreslagna ut
redningen genomförs snabbt och att vederbörlig hänsyn därvid tas till kon
sekvenserna på arbetsmarknaden.
De förslag till provisorisk anpassning av tjänstgöringen som
utredningen framlagt har i huvudsak lämnats utan erinran. Sveriges Social
demokratiska Ungdomsförbund anser dock att redan nu en nedskärning kan
ske av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring från 394 till 300 dagar.
Chefen för armén föreslår att värnpliktiga G som överförs till handräck
ningstjänst åläggs 390 dagars tjänstgöringsskyldighet.
Utbildning av uppskovsvurnpliktiga
Vad utredningen anfört rörande utbildningen av uppskovsvärnpliktiga
har i huvudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
Vissa myndigheter understryker behovet av att de uppskovsvärnpliktiga ges
116
militär utbildning. Civilförsvarsstyrelsen har på vissa punkter anmält en
mot utredningen avvikande mening.
Poststyrelsen och järnvägsstyrelsen framhåller önskvärdheten av att det
värnpliktiga driftvärnet åläggs att genomföra någon form av obligatorisk
utbildning. Rikspolisstyrelsen förordar att uppskovsvärnpliktiga vid polis
väsendet utbildas i styrelsens egen regi i samråd med de militära myndig
heterna, dvs. i stort enligt nuvarande bestämmelser.
För att under en övergångsperiod kunna ge vissa delar av det värnpliktiga
hemvärnet ökad mobiliseringsberedskap och även en viss utbildning anser
överbefälhavaren att det bör övervägas att låta detta ske inom ramen för
mönstringsövning. Härigenom skulle även skapas möjligheter att öka till
gången på insatsberedda enheter.
Civilförsvarsstyrelsen understryker betydelsen av, att värnpliktssystemet
ger civilförsvaret möjlighet att få tillgång till kvalificerad uppskovsperso-
nal i lämpliga befattningar och i lämplig ålder. Den personal, som över
förs till civilförsvaret, bör ha en lämplig grundutbildning med inriktning på
speciella grenar. Styrelsen anför vidare att det skulle vara synnerligen lämp
ligt att snarast föra över så stor del som möjligt av det personalöverskott,
som enligt utredningens förslag efter hand uppkommer vid flottan och flyg
vapnet till totalförsvarets civila sektor för att fylla de stora brister, som
finns där. De värnpliktiga, som tas ut till undsättningskårerna, bör enligt
styrelsen ha kvarstående skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsöv-
ningar. Mot förslaget att civilförsvarets undsättningskårer skall rekryte
ras företrädesvis från övertaliga vid flottan och flygvapnet invänder sty
relsen, att de nödvändiga kvalifikationerna för värnpliktiga till dessa kårer
bäst fylls av värnpliktiga, som genomgått grundutbildning vid armén. Den
föreslagna likformiga allmänmilitära utbildningen kan dock komma att öka
andra värnpliktskategoriers användbarhet inom civilförsvaret.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det ur dess synpunkt inte före
ligger något hinder mot att militära myndigheter på av utredningen föresla
get sätt inkallar uppskovsvärnpliktiga för att i övande krigsförband täcka
brister på personal som av olika skäl ej kunnat inkallas. Styrelsen framhål
ler vidare, att krigsmakten torde få svårigheter att gå med på önskemålen
ifråga om uppskov från den civila sektorn inom totalförsvaret. En viss åter
hållsamhet måste därför iakttas vid beviljande av uppskov.
Urval och redovisning av värnpliktiga
Vad utredningen anfört rörande urvalsverksamheten har i hu
vudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Från
flera håll har understrukits behovet av förbättringar av inskrivnings- och
personalredo visningsverksamheten.
Överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang betydelsen av att ett
modernt inskrivnings- och personalredovisningssystem snarast införs. Che
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
117
fen för flygvapnet biträder vad utredningen anfört om ett effektivare utnytt
jande av de personella resurserna men framhåller vikten av att värnpliktiga
som inte fyller högt ställda krav på kvalitet frikallas från skyldigheten
att fullgöra tjänstgöring. Cheferna för marinen och flygvapnet biträder ut
redningens uttalanden om att man vid inskrivningen måste säkerställa att
flottans och flygvapnets värnpliktskontingent tillförs ett mot årsbehovet
svarande antal befälslämpade värnpliktiga.
Militär psykologiska institutet anför bl. a. att en av de grundläggande för
utsättningarna för att i betänkandet framlagda förslag skall kunna genom
föras är en ökad och effektiviserad urvalsverksamhet. Den föreslagna upp
delningen av värnpliktiga i allmänhet på flera grupper med olika lång
grundutbildning och därmed skilda inryckningstider medför, att urvals
verksamheten i stor utsträckning måste flyttas från utbildningsmyndigheten
till inskrivningsorganisationen. Eftersom uttagningen dessutom avses ske
inte enbart till viss kategori utan även till de olika enskilda befattningar som
ingår i resp. kategorier, krävs att till inskrivningsmyndighetens förfogande
ställs ett prövningssystem som säkerställer att den uttagna personalen kom
mer att motsvara de krav utbildning och avsedd krigsbefattning ställer.
Såvitt nu kan bedömas kommer det dock inte bli möjligt att i samband
med inskrivningen verkställa en detaljerad befattningsuttagning. Detta bör
i de flesta fall inte heller vara nödvändigt för genomförandet av utbildning
enligt utredningens förslag.
196i års inskrivnings- och personalredovisningsutredning anför bl. a. att
nu framlagda principförslag rörande värnpliktsutbildningen innebär som
också värnpliktsutredningen angett att ökade krav ställs på inskrivnings-
och redovisningssystemet. Det ankommer på 1964 års inskrivnings- och per
sonalredovisningsutredning att föreslå hur dessa krav tekniskt skall kunna
tillgodoses. Det av värnpliktsutredningens förslag föranledda behovet att
differentiera urvalet för stridande och inte stridande befattning har av ut
redningen beaktats redan vid planeringen av det undersökningsprogram
som försöksvis prövades vid 1965 års inskrivningsförsök. Det av bl. a. värn
pliktsutredningen framhållna behovet av ökad överblick och ökad rörlighet
beträffande de personella tillgångarna har inarbetats i det planerings- och
redovisningsförfarande, som är under utformning inom 1964 års inskriv
nings- och personalredovisningsutredning. Utredningen bedömer det tek
niskt möjligt att i allt väsentligt tillgodose de av värnpliktsutredningen ställ
da kraven på inskrivnings- och redovisningssystemet. Vad gäller möjlighe
terna att vid inskrivningen välja ut högst 50 värnpliktiga E för utbildning
till radiotelegrafisler vid flottan har dock utredningen liksom också mililär-
psykologiska institutet anmält viss tvekan.
Vad utredningen föreslagit rörande inskrivningsåldern har inte
föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Militurpsykologiska in
stitutet anser att utredningens förslag rörande inskrivningsåldern synes an
visa en smidig utväg att lösa bl. a. vissa prövningspsykologiska problem.
Överbefälhavaren, som också biträder förslaget, förutsätter att de praktiska
konsekvenserna övervägs ytterligare av 1964 års inskrivnings- och personal-
redovisningsutredning. Också 196-r års inskrivnings- och personalredovis-
ningsutredning biträder förslaget.
De värnpliktigas ekonomiska förmåner
Samtliga remissmyndigheter som yttrat sig om den föreslagna kon
struktionen av förmånssystemet har i huvudsak tillstyrkt
detsamma eller lämnat det utan erinran. Invändningar mot beräkningsgrun
derna på vissa punkter har anförts bl. a. av SR och Sveriges Socialdemokra
tiska Ungdomsförbund. Vissa organisationer har därjämte framfört syn
punkter rörande premier under frivilligutbildning.
195i års värnpliktsavlöningsutredning uttalar att föreslagna förstärk
ningar av värnpliktsförmånerna ansluter till den huvudlinje som utredning
en företrätt i sina betänkanden om värnpliktsavlöning och familjebidrag.
Försvarets civilförvaltning finner utvidgningen av premiesystemet vara väl
grundad och föreslagna förenklade utbetalningsformer för premierna vara
av värde bl. a. från administrativ synpunkt. Överbefälhavaren samt cheferna
för armén, marinen och flygvapnet biträder i princip föreslagna beräknings
grunder för premiebeloppen och den premieberättigande tjänstgöringstiden.
Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund finner föreslagen
utvidgning av premiesystemet vara att föredra framför differentiering av
penningbidraget.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser föreslagna åtgärder,
lämpligen i kombination med en brett upplagd upplysningsverksamhet om
värnpliktstjänstgöringen, vara ägnade att förbättra de värnpliktigas villig
het och trivsel samt ifråga om premier bidra till förbättrad rekrytering.
Försvarets personalvårdsnämnd anför liknande synpunkter vad gäller de
ekonomiska förmånerna.
Försvarets radioanstalt anmärker att premierna till vissa värnpliktiga vid
anstalten, vilka har lika lång grundutbildning som de underofficersuttagna,
måste höjas för att undvika bl. a. rekryteringssvårigheter. Socialstyrelsen
uttalar i stort sin anslutning till föreslagna förmåner men framhåller bl. a.
att det är angeläget att de värnpliktiga bereds ett ökat antal fria resor.
SR anser det skäligt att vissa extra bidrag utgår till värnpliktiga som full
gör utbildning under längre tid än minimitiden 255 dagar. En liknande
uppfattning uttalar Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund som an
ser att föreslagen tjänstgöringspremie bör utgå redan vid tjänstgöring
utöver 255 dagar och därvid med 2 kr. för dag intill 300 dagar samt med
3 kr. för dag för tid därutöver. Värnpliktiga Officerares Riksförbund och
Centralförbundet för Befälsutbildning föreslår en utvidgning av premie
systemet att även omfatta frivilligutbildningen.
118
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
119
Utredningens förslag att bibehålla penningbidragsbeloppen
under grundutbildningen vid nuvarande nivå föranleder invändningar från
ett flertal remissmyndigheter, överbefälhavaren finner det sålunda beklag
ligt att utredningen föreslagit oförändrade penningbidragsbelopp och anser
en uppräkning vara nödvändig, lämpligen såsom ett provisorium — i avvak
tan på försvarsutredningens kommande ställningstagande — på i princip
samma sätt som utredningen föreslagit för repetitionsutbildningen. Även
försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen och Sveriges Socialdemokratis
ka Ungdomsförbund förordar att man redan nu överväger en höjning av
penningbidragsbeloppen. Nämnda förbund föreslår en höjning av lägsta
utgående belopp från 4 till 8 kr. för dag under grundutbildningen samt från
8 till 12 kr. under repetitionsutbildningen.
Mot de föreslagna premiebeloppen för officersutbildning har fler
talet remissinstanser intet att erinra. Militärpsykologiska institutet anser
dock att premien i fråga inte är tillräckligt konkurrenskraftig för att ge
avsett resultat. Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund
föreslår att beräkningen av premien under reservofficerskurs II (ROK II)
sker efter högre belopp än under reservofficerskurs I (ROK I) enär eljest
kan befaras att ett antal aspiranter kommer att avgå efter sistnämnda kurs
som enligt utredningsförslaget ger högre premiebelopp på grund av längre
utbildningstid. Försvarets civilförvaltning anser att tjänstgöringspremie-
tillägget för värnpliktiga som underkänts i exempelvis officersutbildning
beräknats för lågt och innebär en markant försämring mot förhållandet i
nuläget. Ämbetsverket framhåller därjämte i likhet med Svenska Arméns
och Flygvapnets Reservofficersförbund att utredningen borde ha framlagt
förslag om förbättrade premieförmåner till aspiranter som är under utbild
ning vid övergången till det nya utbildnings- och premiesystemet.
Remissmyndigheterna utgår i likhet med utredningen från förutsättningen
att den av försvarets civilförvaltning föreslagna höjningen av familj e-
penningbeloppen kommer till stånd. Några remissmyndigheter, där
ibland överbefälhavaren, försvarets personalvårdsnämnd och Sveriges
Socialdemokratiska Ungdomsförbund anser den föreslagna 20-procentiga
höjningen av förmånen i fråga som ett minimum och förordar en ytterligare
uppräkning av beloppen. Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning
betonar angelägenheten av att familjepenningbeloppen höjs redan fr. o. m.
den 1 juli 1966 samt — i likhet med flera andra remissmyndigheter — att
förmånen görs värdebeständig.
Övergången till det föreslagna utbildningssystemet
Den av utredningen angivna tidsplanen för övergången till ett nytt
utbildningssystem har i huvudsak inte föranlett några erinringar från re
missinstansernas sida. De militära myndigheterna har emellertid liksom
SR och TCO framhållit att övergången måste anpassas efter resurstillväxten,
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
120
Kungl. Ma j. ts proposition nr 106 år 1966
Överbefälhavaren anser den av utredningen föreslagna tidsplanen för
övergång till det nya utbildningssystemet i stort sett lämpligt, överbefäl
havaren framhåller emellertid att den tidpunkt då hela systemet bör vara
genomfört måste anpassas till disponibla resurser inte minst de personella.
Överbefälhavaren bedömer att repetitionsövning i krigsförband enligt det
nya systemet skall kunna igångsättas vid armén och kustartilleriet under
år 1966 och vid flottan och flygvapnet i begränsad omfattning och delvis
av försökskaraktär under år 1967.
Chefen för armén framhåller att det krigsplacerade, icke aktiva, befälet
själva måste kunna leda erforderlig kompletterande utbildning vid förban
den. Detta befäl bör därför så snart möjligt i enlighet med utredningens för
slag påbörja grundutbildning enligt det nya systemet som ger befälet ökad
förmåga att leda utbildningen, övergången till det nya repetitionsutbild-
ningssystemet måste enligt arméchefen kunna anpassas efter resurstillväx
ten vilket kan påfordra ändring av tidsplanerna. Arméchefen är beredd att
godta förkortade krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar redan
fr. o. m. hösten 1966, förutsatt att utredningens förslag i princip godtas.
Chefen för marinen framhåller under förutsättning att innevarande års
riksdag beslutar om ändring i värnpliktslagen, att flottan kan övergå till
av utredningen föreslagen inryckningstid och tjänstgöringslängd fr. o. m.
hösten 1966. Vid kustartilleriet kan övergång till nytt system påbörjas tidi
gast under budgetåret 1967/68.
Repititionsutbildningen kan vid flottan i begränsad omfattning införas
fr. o. m. hösten 1967. Vid kustartilleriet kan den föreslagna ordningen för
krigsförbandsövningar påbörjas under år 1967. Förkortning av repetitions-
övningstiden bör ske hösten 1966. Övergången till nytt system enligt ovan
angivna tider förutsätter dock att Kungl. Maj :t utfärdar nya bestämmelser
om tjänstgöringsskyldighet enligt utredningens förslag och att flottans ut-
bildningskontingent ökas till minst 3 650 värnpliktiga för budgetåret 1966/
67. Utredningens förslag rörande tidpunkter då krigsförbandsövningar i
full omfattning bör kunna bedrivas vid flottan och kustartilleriet — budget
åren 1972/73 resp. 1971/72 — biträds.
Chefen för flygvapnet biträder i princip utredningens förslag om förkort
ning av utbildningstiden och tidigareläggning av inryckningen i samband
med övergången till ny inpassning av grundutbildningen. Därest över
gången koncentreras till ett år kommer dock en inryckningsomgång inte
att kunna ges fullständig utbildning under grundutbildningens första skede.
Kompletteringsutbildning i erforderlig omfattning torde inte heller kunna
ges under andra skedet varför flygvapenchefen anser att övergången bör
ske stegvis. Lämpligen kan detta genomföras för åldersklasserna 1966—67
under tiden 1967—69. Från år 1969 skulle däremot inryckningen ske vid
varje kvartals början enligt utredningens förslag, övergångsförfarandet
beräknas minska antalet tjänstgöringsdagar med ca 180 000.
121
Militärpsykologiska institutet framhåller att det ur prövningspsykologisk
synpunkt hade varit lyckligt om övergången till nytt utbildningssystem
kunnat anstå till dess att prövningsmässiga förutsättningar hunnits skapas
genom ett förbättrat inskrivningssystem.
SR framhåller att övergången till repetitionsutbildning enligt det föreslag
na systemet bör ske under en så lång period att arbetsrytm och arbetsupp
gifter efter hand kan anpassas till de nya förhållandena. Övergångstiden bor
enligt förbundet också utnyttjas till att skapa fasta och enkla regler för ge
nomförande av de olika typerna av övningar.
Mot de av utredningen framlagda förslagen till åläggande över
gångsvis av tjänstgöringsskyldighet för redan grundut-
bildade värnpliktiga har vid remissbehandlingen inte framförts några erin
ringar.
Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag
De samhällsekonomiska konsekvenserna av utredning
ens förslag har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
Militära tjänstgöringsåldersutredningen framhåller i denna fråga att ur
samhällsekonomisk — liksom ur statsfinansiell — synpunkt betänklighe
terna mot att bygga ut personalorganisationen på det sätt utredningen räk
nat med i sina kostnadsberäkningar bör minska om stora delar av de
anmälda behoven kan tillgodoses genom att äldre personal tas i anspråk.
De allmänna principer som utredningen tillämpat vid beräk
ningen av kostnadsändringen för det militära försvarets del har i huvudsak
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Statskontoret anför i detta sammanhang att de ekonomiska konsekven
serna av utredningens förslag är relativt betydande. Statskontoret under
stryker svårigheterna att särskilja vilka kostnader som är direkt betingade
av utredningens förslag och vad som bl. a. kan bero pa radande eftersläp
ningar på grund av otillräckliga resurser i nuläget. Ämbetsverket anser i
likhet med utredningen att det föreslagna utbildningssystemet medför ett
ökat behov av intendenturmateriel men framhåller att kostnaderna här
för är beroende av det sätt på vilket behovet tillgodoses och de dimen
sionerande ingångsvärdena för beräkning av behovet. Statskontoret anmär
ker därjämte att utredningen inte beräknat medel för eventuellt behov av
investeringar eller iståndsättningar av förrådsbyggnader för täckande av
det ökade behovet av förrådsutrymmen. En i betänkandet angiven särskild
utredning inom arméstaben angående storleken av erforderlig anskaffning
av beklädnadsmateriel bör vidgas att avse samtliga försvarsgrenar, varvid
bland andra statskontoret förutsätts medverka. I fråga om personalkostnader
framhålls att utredningens kostnadsberäkningar för personal avser netto
löner.
I fråga om vissa för försvarsgrenarna gemensamma för
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
122
hållanden anför 196'r års inskrivnings- och personalredovisningsutred-
ning att värnpliktsutredningen inte ger en fullständig redovisning av de
merkostnader inom inskrivnings- och personalredovisningsväsendet som
kan följa av förslaget. Inskrivnings- och personalredovisningsutredningen
anser att sådana merkostnader kommer att uppstå men att den del härav
som skulle kunna redovisas såsom direkt föranledd av värnpliktsutred-
ningens förslag blir förhållandevis liten.
Ett genomförande av utredningens förslag, som bl. a. innebär ett ökat
antal korta repetitionsövningar, torde enligt försvarets civilförvaltning
komma att öka arbetsbelastningen vid flertalet kassor inom försvaret i
sådan omfattning att viss personalförstärkning syns erforderlig. Enligt
ämbetsverkets bedömning erfordras härvid 21 alternativt 23 tjänster för
expeditionsunderofficer (arvodesbefattningar i A:18) samt biträdespersonal
motsvarande 212—222 anställningsmåhader för år. Kostnaderna för denna
personalförstärkning uppskattar civilförvaltningen till ca 450 000 kr. för år
under förutsättning att nämnda tjänster tillsätts med pensionerade under
officerare.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anför att det föreslagna utbildningssystemet
ökar materiel- och personalbehoven. Ämbetsverket räknar med att medels
behov för underhåll av sjukvårdsmateriel ökar med 450 000 kr. samt att
uppskattningsvis ytterligare två förrådsmän och två apotekstekniker måste
anställas, för vilket kostnaderna beräknas till ca 80 000 kr. för år.
Fortifikationsförvaltningen bedömer att värnpliktsutredningens förslag
till effektivare utbildning kommer att medföra ökade behov av utbild-
ningsanordningar, standardförbättringar beträffande förläggning in. m.
samt ökade krav på nya och utvidgade övnings- och skjutfält. Ämbetsverket
har emellertid inte hunnit undersöka och bedöma storleken av de kostnader
som förslaget kan komma att innebära för förvaltningens ämbetsområde.
Vad gäller armén erinrar chefen för armén att utredningen inte ansett
sig böra räkna med i betänkandet behandlat behov av utbildningsannnuni-
tion under grundutbildningen om 6 milj. kr. för år. Arméchefen framhåller,
i likhet med arméförvaltningen, att detta behov kvarstår oberoende av att
antalet tjänstgöringsdagar minskar. Han framhåller vidare att den före
slagna höjningen av värnpliktsförmånerna samt det ökade behovet av för
hyrning av fordon under repetitionsövningar medför en kostnadsökning på
driftsidan med ca 7 milj. kr. för år utöver vad utredningen räknat med.
Slutligen anmäls för arméns del ett behov av ytterligare 16 milj. kr. under
perioden 1967/74 för utbyggnad av läger för repetitionsutbildning samt av
förläggningar vid kadettskolor.
Statskontoret anför att, med hänsyn till de undersökningar som ämbets
verket under åren 1964 och 1965 gjort beträffande den arbetsledande perso
nalen vid förbandens och försvarsområdenas förvaltningsorganisation, dessa
förvaltningsavdelningar om utredningens förslag genomförs bör förstärkas
Kung!. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
123
med i första hand 80 befattningshavare, varav ett betydande antal civila
tjänstemän. Härtill kan enligt statskontoret komma ytterligare 10—20 be
fattningshavare. Ämbetsverket beräknar sålunda behovet till högst 100 be
fattningshavare medan utredningen har uppskattat behovet till 120 befatt
ningshavare. Utredningen synes ha utgått från att personalen i stor utsträck
ning bör vara arvodespersonal. Statskontoret förutsätter emellertid att per
sonalen skall bestå av aktiv personal eller civila tjänstemän. Detta innebär
enligt statskontoret en betydande höjning av de kostnader som utredningen
beräknat för avlöningar till aktiv personal m. fl. Enär en väsentlig del av
ökningen betingas av nu rådande arbetsförhållanden, synes det ämbetsverket
skäligt att den del av ökningen som föranleds av det ändrade utbildnings
systemet upptas endast till det belopp som ingår i utredningens kostnadsbe-
räkningsunderlag. Förrådsarbetskraften vid förband och försvarsområden
behöver enligt statskontorets beräkningar endast ökas med 140 förrådsar-
betare mot av utredningen upptagna 150. Statskontoret finner den av ut
redningen angivna ökningen av kontorsbiträdestjänster i huvudsak lämpligt
avvägd och föreslår att tjänsterna inrättas som extra. Även de 25 befatt
ningar som utredningen upptagit för biträde åt vissa personalregistratorer
bör enligt statskontoret utgöras av extra tjänster för civil personal eller arvo-
desbefattningar för pensionerade underofficerare. De kostnader för utbygg
nad och iståndsättning av läger vid övnings- och skjutfält som utredningen
angett synes enligt statskontoret lågt räknade även om lägren utformas en
ligt campingplatsmodell. Enligt statskontoret erfordras en betydande ut
ökning och iståndsättning av framför allt arméns läger. Ämbetsverket an
märker vidare att i utredningens kostnadsberäkningsunderlag frågan om av
intensifierad utbildning föranledda ökade krav på tillgång till tygteknisk
personal och verkstadskapacitet vid förband med tekniskt komplicerad ma
teriel inte beaktas i annan mån än att anslaget för underhåll av tygmateriel
höjts.
Armé förvaltningen biträder statskontorets bedömningar av behovet av
personal för arméförbandens och försvarsområdenas förvaltningsorganisa
tion. Arméförvaltningen anför vidare bl. a. att en utbyggnad av vissa tyg
verkstäder fordras vid ett genomförande av utredningens förslag. Enligt
ämbetsverket kan detta kräva en investering av uppskattningsvis minst
10 milj. kr. Ämbetsverket anger härjämte ett ökat behov av vårdmateriel,
för vilket kostnaden överslagsmässigt angivits till 1 milj. kr. Anskaffningen
är av engångsnatur men beräknas av förvaltningen på längre sikt kunna
spara underhållsmedel och tid. Arméförvaltningen anför att för engångs-
anskaffning av sådan krigsmateriel som används i utbildningen enligt äm
betsverkets mening erfordras 10 milj. kr. utöver vad utredningen tagit upp
härför men förklarar sig, under hänvisning till arméns kostnadsram, inte
beredd föreslå alt medel avses för sådan anskaffning. Enligt arméförvalt
ningen erfordras slutligen en förstärkning av tygtekniska kåren utöver vad
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
124
utredningen angivit med 4 arinéingenjörer och 21 förste verkmästare, förste
tyghantverkare och tyghantverkare. De av utredningen angivna ökade kost
naderna för tygunderhåll motsvarar, anför ämbetsverket, en arbetsinsats av
ca 75 nyanställda årsarbetare.
Enligt försvarets intendentnrverk hör under vissa förutsättningar för
arméns del tillkomma en engångsanskaffning av viss beklädnadsmateriel
(vindrockar) till en beräknad kostnad av ca 6,2 milj. kr.
Chefen för marinen och marinförvaltningen har i fråga om marinen
understrukit att de av utredningen redovisade kostnadsberäkningarna, i
brist på erfarenheter, är osäkra. Vidare har från utredningen mer eller
mindre avvikande uppfattningar om vilken personalförstärkning som bör
läggas till grund för kostnadsberäkningarna anmälts av chefen för marinen
och statskontoret. Försvarets intendentnrverk anser att medel måste tas upp
för ytterligare intendenturmateriel.
För att genomföra det föreslagna repetitionsutbildningssystemet erfordra
des enligt beräkningar som marinchefen tidigare överlämnat till värnplikts-
utredningen en personalförstärkning vid marinen med 129 befattningar.
Värnpliktsutredningen har i sina kostnadsberäkningar medräknat endast
kostnaderna för 89 av dessa (18 militära och 9 civila befattningar vid flot
tan samt 13 militära och 49 civila befattningar vid kustartilleriet). Chefen
för marinen anför i sitt yttrande att även återstående 40 befattningar (4 mi
litära och 3 civila befattningar vid flottan samt 17 militära och 16 civila be
fattningar vid kustartilleriet) fordras om utredningsförslaget skall kunna
genomföras och att kostnaderna bör räknas upp med hänsyn härtill. Stats
kontoret däremot anser att den föreslagna utökningen av utbildningsperso-
nalen är betydande även om hänsyn tas till att erfarenheter om rutiner be
träffande repetitionsutbildning nu saknas vid flottan och ifrågasätter om
inte omfattningen av den av utredningen beräknade personalökningen ytter
ligare bör prövas. Ämbetsverket finner dock att den av utredningen före
slagna ökningen av förrådsarbetskraften vid flottan är skälig men bedömer
att kostnaderna under arbetaravlöningsanslaget bör minskas från 0,2 till 0,1
milj. kr. Beträffande kustartilleriet anför statskontoret att man f. n. saknar
aktuellt normativt underlag för att kunna beräkna av utredningen angivna
behov av personalförstärkningar men att den begränsning av personalök
ningen som utredningen vidtagit i förhållande till marinchefens bedöman
den inte är oskälig. Statskontoret anför vidare att de under anslaget till av
löningar till aktiv personal m. fl. vid kustartilleriet upptagna merkostnader
na för ordinarie och icke-ordinarie personal bör minskas från 1,0 till 0,6
milj. kr.
Rörande underhållskostnaderna framhåller marinförvaltningen att det är
vanskligt att bedöma hur dessa kommer att påverkas av utredningens för
slag och att först några års erfarenheter kan ge säkrare underlag för en
sådan beräkning. Det kan dock enligt ämbetsverket befaras att dessa kost
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
125
nader, även om i vissa hänseenden besparingar kan nås, likväl kommer
att öka mer än vad värnpliktsutredningen räknat med.
Försvarets intendenturverk och statskontoret anför att utredningen för
marinens del bort ta upp medel för anskaffning av främst beklädnads-
materiel. Intendenturverket ånger engångskostnaden för erforderlig an
skaffning till 9,8 milj. kr. Chefen för marinen erinrar om att kostnaderna
på kapitalbudgeten för bl. a. markanskaffning inte f. n. kan närmare anges.
Beträffande flygvapnet anför chefen för flygvapnet att han i
huvudsak inte har något att erinra mot vad utredningen anfört om de eko
nomiska konsekvenserna av förslaget. Han understryker dock med skärpa
att han inte delar utredningens uppfattning om storleken av den personal-
förstärkning som fordras vid ett genomförande av förslaget och anser att
anslagsbehovet måste räknas upp med hänsyn härtill. Han anser vidare
i likhet med flygförvaltningen att vissa engångsanskaffningar bort tas upp
med högre belopp.
För att genomföra det föreslagna utbildningssystemet erfordrades enligt
beräkningar som flygvapenchefen tidigare överlämnat till värnpliktsutred
ningen en personalförstärkning vid flygvapnet med 89 befattningar (68 mili
tära befattningar för utbildningsverksamheten, 17 militära befattningar
för flottiljernas personaldetaljer och 4 förrådsarbetare). Värnpliktsutred
ningen har i sina kostnadsberäkningar endast räknat med kostnaderna
för 38 av dessa befattningar, innebärande en begränsning med 51 befatt
ningar (avsedda för utbildningsverksamheten). Chefen för flygvapnet vid
håller att de av honom till utredningen anmälda personalförstärkningarna
är nödvändiga för förslagets genomförande. Statskontoret förklarar sig dela
utredningens uppfattning om personalförstärkningen vid personaldetaljerna
och anför att för befattningarna bör avses i första hand pensionerad perso
nal. Ämbetsverket finner i fråga om utökningen av förrådsarbetskraften
inte anledning till erinran mot utredningens beräkning.
Beträffande materielkostnaderna anmärker chefen för flygvapnet att ut
redningen tagit upp ett lägre belopp än flygvapenchefen anser erforderligt
för anskaffning av utrustning. Flygförvaltningen anser det nödvändigt för
uppehållande av inobiliseringsberedskapen att, utöver av utredningen beak
tat behov av buffertförråd av intendenturmateriel, även ett visst buffert
förråd av tygmateriel tilldelas varje flottilj. Kostnaderna härför uppskattas
till 180 000 kr. årligen.
Utredningen bar anfört att kostnaderna för genomförande av utrednings
förslaget i princip är av den art att de bör bestridas innanför kostnads
ramen för det militära försvaret, sådan denna följer av
1963 års försvarsbeslut. Överbefälhavaren behandlar i sitt yttrande dessa
kostnaders roll i ett kommande försvarsbeslut. Han anför härvid alt av
kostnaderna den del som avser förbättringar av värnpliktsförinånerna av
överbefälhavaren lagts utanför de av honom redovisade kostnadsramarna
Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
för det militära försvaret i hans utredning av år 1965 om det militära
försvarets fortsatta utveckling — ÖB 65. Frågan bör enligt överbefälhavaren
tas upp till särskild prövning av försvarsutredningen. Chefen för armén
anför att av kostnadsökningen för armén ca 9 milj. kr. avseende förbätt
rade värnpliktsförmåner bör gå utanför arméns ram. Chefen för marinen
anser att kostnaderna på driftbudgeten för att genomföra utredningens
förslag i huvudsak kan inrymmas i ÖB 65 men framhåller osäkerheten
i kostnadsberäkningarna.
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
127
Departementschefen
Utgångspunkter
Vårt försvar måste inte minst i personellt hänseende utformas med ut
gångspunkt i de särskilda förutsättningar som gäller för oss. Vår allians
frihet förutsätter att vi är i stånd att ta upp en försvarsstrid med endast
landets egna resurser. Landets yta är stor men våra befolkningstillgångar
små. Utvecklingen inom invasionstekniken öppnar möjligheter för en an
gripare att redan i inledningsskedet av ett krig sätta in styrkor mot skilda
delar av vårt land. Vi måste därför förfoga över stridskrafter i sådan mängd
att vi kan möta angrepp i olika delar av landet. Med hänsyn till de perso
nella resurserna bör krigsmakten därför kunna disponera alla vapenföra
män som inte binds av andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Krigs
makten bör således byggas på den allmänna värnpliktens grund. De angivna
förhållandena har i väsentliga avseenden satt sin prägel på utformningen
av krigsmakten under en lång tid. Så måste även bli fallet framdeles så
länge försvaret behåller sin nuvarande utformning och inriktning.
De värnpliktiga bör effektivt kunna medverka i krigsorganisationen un
der hela den mer än tjugofemåriga värnpliktstiden. Värnpliktsutbild-
ningen måste därför vara så utformad att de värnpliktiga redan under
grundutbildningen ges sådana militära färdigheter att de kan krigsplace-
ras omedelbart efter denna. De värnpliktiga måste vidmakthålla och vidare
utveckla sina färdigheter under hela värnpliktstiden. Härav följer att värn-
pliktsutbildningen måste utformas efter mycket långsiktiga planer.
Kännetecknande för vårt försvars uppbyggnad är att den största vikten
läggs vid att vidmakthålla en tillräckligt omfattande och väl utbildad krigs
organisation som snabbt kan mobiliseras. Den långsiktiga beredskapen och
mobiliseringsberedskapen tillgodoses således i första hand. Erforderlig in
satsberedskap upprätthålls i huvudsak med förband som normalt måste
vara organiserade för den till långsiktig beredskap syftande utbildningen.
Man får emellertid räkna med att behov tillfälligt kan uppkomma av fler
insatsberedda förband än som normalt måste vara organiserade för utbild
ning av skilda slag. Behovet av sådana förband kan tillgodoses genom att
krigsförband inkallas till repetitionsövningar av större omfattning eller till
beredskapsövningar jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen.
Åtskilliga av de trygghetsskapande åtgärder som är ett karakteristiskt
inslag i vårt samhällsliv förutsätter att kollektiva insatser görs från med
borgarnas sida. Anledningen härtill är att i många fall den enskilde med
borgarens möjligheter att enbart genom egna insatser tillförsäkra sig trygg
128
het är alltför begränsade. Detta förhållande är särskilt påtagligt när det gäl
ler insatserna för försvaret vilka om de görs av medborgarna enskilt blir
tämligen verkningslösa.
Värnpliktssystemet kräver personliga uppoffringar av en stor del av vår
manliga befolkning, vilket får återverkningar även inom familj och sam
hälle. Å andra sidan blir en krigsmakt som byggts upp enligt detta system en
naturlig del av samhället genom att den innefattar alla yrkesgrupper såväl
bland befäl som meniga. Den kommer att i väsentliga avseenden utgöra ett
tvärsnitt av landets befolkning. Därmed finns också goda förutsättningar för
att krigsmakten skall genomsyras av en demokratisk anda och att en levan
de försvarsvilja skall kunna vidmakthållas.
Några medborgare har hittills ansett sig inte kunna ingå i den gemenskap
som de kollektiva insatserna för försvaret förutsätter utan har, med stöd
av den möjlighet värnpliktslagstiftningen lämnar dem som av djup sam
vetsnöd inte vill utbildas i bruket av vapen, valt att fullgöra vapenfri
tjänst. Jag anser att en sådan möjlighet på grund av värnpliktstjänstgö
ringens speciella natur är motiverad såsom ett rimligt hänsynstagande till
enskilda individers särskilda förhållanden. Jag anmäler denna dag särskilt
frågan om en ändring av grunderna för den vapenfria tjänsten. Det har
emellertid också under senare tid från enstaka håll hävdats att man bör
vägra att fullgöra värnplikt därför att man ogillar vår försvarspolitik. Det
står givetvis var och en fritt att söka få till stånd ändringar i gällande lag
stiftning på olika områden eller att få en viss politik omprövad. Men detta
måste i en demokrati ske på sedvanlig politisk väg och inte genom ohör
samhet mot lag.
Det är angeläget att framhålla att värnpliktssystemet ger bättre möjlig
heter än något annat rekryteringssystem att ta tillvara landets befolknings-
tillgångar inte bara i kvantitativt utan också i kvalitativt avseende. Det är
t. ex. möjligt att för befälsbefattningar disponera dem som har de bästa le
daregenskaperna. I befattningar som kräver tekniska specialkunskaper kan
placeras värnpliktiga som har kvalificerad civil utbildning eller yrkeserfa
renhet på aktuellt tekniskt område.
Vårt nuvarande system för utbildning av värnpliktiga bygger
i huvudsak på den grund som lades genom 1941 års värnpliktsbeslut. Be
tydande förändringar har dock genomförts. Åren 1947 och 1948 förkorta
des grundutbildningen. De tidigare åldersklassvis genomförda repetitions-
övningarna utbyttes vid armén år 1950 och vid kustartilleriet år 1952 mot
repetitionsövningar i krigsförband. Grundutbildningen förlängdes år 1952
för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga. Ef
ter att provisoriskt ha bedrivits från år 1951 infördes år 1952 befälsövning
i anslutning till repetitionsövning såsom en permanent beståndsdel i ut
bildningssystemet. År 1960 infördes särskilda befälsövningar för värnplik
tiga placerade i underofficers- eller officersbefattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
129
Den nuvarande grundutbildningen syftar främst till att utbilda den värn
pliktige så att han vid dess slut kan krigsplaceras i avsedd befattning. Ut
tagning för utbildning sker soin ett obligatoriskt åläggande. Endast ut
tagning för utbildning till värnpliktig officer sker efter frivilligt åtagande.
Grundutbildningens längd för värnpliktiga i allmänhet är vid armén och vid
kustartilleriet 304 dagar, vid flottan 394 dagar samt vid flygvapnet i flertalet
fall 364 dagar. För underbefälsuttagna värnpliktiga är utbildningstiden vid
armén och kustartilleriet 324 dagar samt vid flottan 444 dagar. Vid flygvap
net väljs underbefäl ut bland de värnpliktiga i allmänhet, vilka som nämnts
vanligen fullgör en grundutbildning om 364 dagar. Grundutbildningen för
längs härvid inte. Underofficersuttagna värnpliktigas grundutbildning är
inom hela krigsmakten 450 dagar och de officersuttagnas 630 dagar. Värn
pliktslagen ger vissa möjligheter till smärre förkortningar av angivna tjänst
göringstider, bl. a. för att åstadkomma lämplig anpassning till kalendern.
Detta utnyttjas bl. a. så att grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet
vid kustartilleriet regelmässigt förkortas till 290 dagar.
Till grundutbildningen vid armén rycker flertalet värnpliktiga in på vå
ren och sommaren och rycker ut under senare delen av mars följande år.
Vissa övningstrupper för skolor följer en annan utbildningsrytm. Vid kust
artilleriet rycker flertalet värnpliktiga in på senhösten eller vintern och ryc
ker ut på sensommaren och senhösten. Vid flottan är flertalet värnpliktiga
fördelade på två i förhållande till varandra tidsförskjutna s. k. bemannings-
grupper. Vid den större av dessa sker inryckningen på sommaren och hös
ten och utryckning på hösten påföljande år. Vid den mindre bemannings-
gruppen sker inryckningen på senhösten och vintern med utryckning på
följande vinter. Vid flygvapnet är flertalet värnpliktiga fördelade på fyra
omgångar med in- och utryckning för omgångarna på vintern, våren, sen
sommaren och senhösten.
Den nuvarande repetitionsutbildningen omfattar repetitionsövningar med
anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar. Repetitionsöv-
ning i krigsförband syftar främst till att samträna krigsförbanden så att
de under tiden mellan övningarna i händelse av mobilisering är direkt an
vändbara för sina uppgifter utan kompletterande utbildning. Under öv
ningarna sker förutom repetition i tämligen betydande omfattning om
skolning av personalen på nytillkommen materiel eller för nya uppgifter
inom krigsorganisationen, t. ex. i lokalförsvarsförband.
Repetitionsövningar i krigsförband förekommer f. n. vid armén och kust
artilleriet, där krigsförbanden övas vart sjätte år. Vid flygvapnet förekom
mer repetitionsövningar i tillfälligt sammansatta övningsförband. Vid flot
tan förekommer mot repetitionsövningar svarande utbildning endast för
visst befäl.
Meniga värnpliktiga vid armén och kustartilleriet är skyldiga att fullgöra
tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Visst befäl har i anslutning till
9 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
130
varje repetitionsövning att fullgöra befälsövning om tio dagar. Meniga värn
pliktiga vid flygvapnet är skyldiga att fullgöra högst fyra repetitionsöv-
ningar om vardera 30 eller 15 dagar inom ramen av en sammanlagd tjänst
göringstid för grundutbildning och repetitionsutbildning om 394 dagar. För
befäl förekommer förutom repetitionsövningar också befälsövning i anslut
ning härtill med en längd av tio eller, vid repetitionsövning om 15 dagar,
fem dagar. De mot repetitionsövningar svarande övningarna vid flottan
omfattar i regel vardera 30 dagar och avser som tidigare angetts endast visst
befäl.
Särskild befälsövning, som i regel anordnas krigsförbandsvis, syftar till
att ge värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning den träning som
krävs för att krigsförbanden skall kunna lösa sina viktigaste uppgifter.
Personal i sådan befattning är skyldig att fullgöra högst två övningar om
vardera 15 dagar, övningarna läggs in mellan repetitionsövningarna. Sär
skild befälsövning förekommer inte vid flottan.
Nuvarande repetitionsövningar genomförs vid armén med förbanden för
delade på en vinteromgång, två våromgångar och en höstomgång. Den sist
nämnda är störst. I växlande omfattning övas dessutom av beredskapsskäl
förband under sommaren. Av den personal som fullgör mot repetitionsöv
ningar svarande utbildning vid flottan övas huvuddelen under hösten. Vid
kustartilleriet genomförs repetitionsövningarna i regel under hösten men i
någon omfattning också våren. Vid flygvapnet äger repetitionsövningarna i
regel rum under hösten. — De särskilda övningarna genomförs vid samtliga
försvarsgrenar i regel under sommaren.
I direktiven för värnpliktsutredningen angavs bl. a. att behovet av
total utbildningstid för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar borde klar
läggas liksom den lämpligaste uppdelningen av tiden på grundutbildning
och repetitionsutbildning. Det framhölls alt riktpunkten måste vara att med
beaktande av väsentliga samhällsekonomiska, statsfinansiella och sociala
faktorer söka åstadkomma den utformning av värnpliktssystemet som bäst
tjänar vårt försvar. Det förutsattes att vid utformningen av förslaget nå
gon minskning av det årliga antalet tjänstgöringsdagar skulle eftersträ
vas. Vidare skulle de vämpliktssociala konsekvenserna redovisas, liksom
konsekvenserna för inskrivningsväsendet, de värnpliktigas uttagning och
redovisning m. m.
Värnpli k tsut redningens arbete har bl. a. omfattat en kart
läggning av det nuvarande systemets effekt och behovet av förbättringar.
Kartläggningen har genomförts under studiebesök vid ett stort antal för
band, fartyg och skolor varvid synpunkter har inhämtats såväl från befäl
av olika kategorier som från meniga värnpliktiga. Ett flertal prov och försök
på olika utbildningsområden har genomförts på utredningens initiativ.
Bristerna i nuvarande system och behoven av förbättringar är enligt ut
redningen främst följande. Det värnpliktiga befälets förmåga att leda och
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
131
handha underställd trupp är otillräcklig. Förbandens användbarhet i krig
sänks härigenom liksom effekten av repetitionsövningarna i fredstid. För
att en förbättring skall komma till stånd bör det värnpliktiga befälet under
grundutbildningen ges flera tillfällen till praktisk övning i att föra trupp.
— Tillgången på värnpliktiga officerare inom krigsorganisationen är otill
räcklig. Detta beror på att rekryteringsbehovet inte har kunnat täckas sedan
tvångsuttagningen till ifrågavarande officersutbildning slopades år 1950. Till
följd härav har man i ett stort antal befattningar för officer blivit tvungen
att placera värnpliktiga, som inte har den erforderliga utbildningen. Detta
bidrar enligt utredningen till att minska krigsorganisationens användbar
het. Åtgärder måste enligt utredningen vidtas för att förbättra rekryteringen
av värnpliktiga officerare. — Vidare har brister konstaterats ifråga om en
skilda befattningshavares och förbandens förmåga att genomföra mobilise
ring. Utbildningen på detta område måste enligt utredningen förbättras. —
På grund av att striden kan väntas komma att föras över stora ytor måste
alla värnpliktiga och alla förband oavsett huvuduppgift eller plats för grup
pering effektivt kunna medverka i ytförsvaret. Denna förmåga är enligt ut
redningen otillräcklig vid vissa förband. För att förbättra nämnda förmåga
föreslås införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbild
ning. — Det är enligt utredningen inte möjligt att med nuvarande sexåriga
mellanrum mellan förbandens repetitionsövningar fortlöpande bibehålla
krigsförbandens samträning på tillräckligt hög nivå. Detta beror på att ut
bytet av personal på grund av flyttning, sjukdom m.m. hinner bli för stort
under sexårsperioden. De enskilda värnpliktiga — både befäl och meniga —
hinner också i alltför stor utsträckning glömma sina kunskaper och färdig
heter under mellantiden mellan övningarna. Utredningen framhåller vidare
att det är en allvarlig brist att repetitionsövningar i krigsförband över huvud
taget inte förekommer vid flottan och flygvapnet. Utredningen anser det va
ra nödvändigt, att repetitionsutbildning i krigsförband införs inom hela
krigsmakten och att övningarna anordnas med kortare tidsintervaller än
sex år.
Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt i de förhål
landen som väntas föreligga i början av 1970-talet, bl. a. i fråga om krigs
organisationens storlek enligt 1903 års försvarsbeslut. Samtidigt har emel
lertid utredningen beaktat att utbildningssystemet utan principiella föränd
ringar måste kunna anpassas till förhållanden efter denna tidpunkt. Ut
redningen erinrar om att resurserna för att genomföra de föreslagna för
bättringarna är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen
sätter en gräns. Direktiven anger att någon minskning av det totala antalet
tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga bör eftersträvas. De nytillkomna
behoven har utredningen med hänsyn härtill sökt tillgodose genom att så
långt möjligt disponera de tillgängliga resurserna på ett lämpligare sätt
än nu. Utredningen har därvid valt att ytterligare differentiera utbildnings
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
tidens längd mellan olika grupper värnpliktiga. Utredningen har vidare
räknat med att det skall vara möjligt att i någon mån ytterligare effektivisera
utbildningen. Slutligen har utredningen genom vissa förkortningar av grund
utbildningen sökt skapa förutsättningar för den intensifiering av repeti-
tionsutbildningen som bedömts nödvändig. Vid sina överväganden rörande
grundutbildningstidens längd och tidsmässiga inpassning har utredningen
av studiesociala skäl eftersträvat att för den värnpliktiges obligatoriska
grundutbildning inte ta i anspråk mer tid än som innefattar högst två stu
dieterminer vid universitet eller motsvarande läroanstalt.
Värnpliktsutredningens förslag innebär i stort följande.
Värnpliktsutbildningen skall liksom i nuvarande system omfatta grundut
bildning och repetitionsutbildning med i stort samma syfte som nu. Den
tidigare nämnda för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen,
som skall ingå i grundutbildningen, innebär dock i vissa fall en höjning av
utbildningsmålet.
Det föreslås att liksom nu uttagning för utbildning till värnpliktig officer
skall ske efter frivilligt åtagande. Uttagning till all annan utbildning för
värnpliktiga föreslås ske tvångsvis. Rekryteringen av värnpliktiga office
rare bedöms, trots att den alltjämt avses bygga på frivillighet vid uttag-
ningen, kunna bli tillräcklig om, såsom utredningen föreslår, grundutbild
ningen blir kortare och bättre anpassad med hänsyn till civila studier samt
om utbildningspremien blir högre än nu.
Utredningen räknar med att de värnpliktiga i större omfattning än nu
skall omplaceras från en försvarsgren till en annan under sin värnpliktstid
och har anpassat utbildningen härtill.
Grundutbildningens längd differentieras enligt utredningsförslaget i ökad
utsträckning inom och mellan försvarsgrenarna efter de varierande behoven.
De värnpliktiga i allmänhet vid armén och kustartilleriet får härvid i flertalet
fall en grundutbildningstid av 300 dagar, dvs. ungefär densamma som nu.
Grundutbildningen för en stor grupp värnpliktiga i allmänhet förkortas till
ca 250 dagar. För en liten grupp ökar den till högst 345 dagar. Vid flottan
förkortas utbildningstiden till 320 dagar för en grupp värnpliktiga i all
mänhet och till 364 dagar för en annan grupp som nu är underbefälsuttagen
men som i utredningsförslaget behandlats som meniga. Vid flygvapnet bi
behålls grundutbildningen för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid 364
dagar. De underbefälsuttagnas utbildning förlängs vid armén till högst 345
dagar, vid kustartilleriet till 330 dagar, förkortas vid flottan till 364 dagar
samt bibehålls vid flygvapnet i regel oförändrad vid 364 dagar. Grundut
bildningens längd för de underofficersuttagna bibehålls oförändrad vid
450 dagar utom vid flygvapnet där den förkortas till 420 dagar. Grundut
bildningen för de officersuttagna värnpliktiga förkortas vid armén och
marinen från 630 till 540 dagar och vid flygvapnet från 630 till 510 dagar.
Förkortningarna vid flottan, vilka är särskilt stora, bör ses mot bakgrun
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
133
den av att repetitionsutbildning för alla värnpliktiga föreslås införd vid
denna vapengren. Det föreslås att liksom i nuvarande system vissa förkort
ningar av tjänstgöringen skall kunna ske för att vinna lämplig anpassning
till kalendern.
Grundutbildningen inpassas enligt utredningens förslag inom hela krigs
makten så att allsidigt sammansatta förband av krigsstyrka kan organiseras
under senare delen av utbildningen främst för att ge det värnpliktiga befälet
bättre övning i praktisk truppföring. — Vid arméns huvuddel rycker fler
talet värnpliktiga in under sommaren och rycker ut på våren påföljande år.
Utbildningen för de underofficersuttagna uppdelas på två perioder varav
den första fullgörs under tre sommarmånader med uppehåll därefter till på
följande sommar då återstoden av grundutbildningen, tolv månader, påbör
jas. Tjänstgöring i en följd kan emellertid ske efter frivilligt åtagande var
vid dock längre studietid än som innefattar två studieterminer tas i an
språk. — Vid flottan fördelas enligt förslaget flertalet värnpliktiga på tre
bemanningsgrupper mot nuvarande två. De värnpliktiga i den största be-
manningsgruppen rycker in under sommaren och hösten och rycker ut i
mitten av september påföljande år. De värnpliktiga som tillhör den näst
största bemanningsgruppen rycker in under hösten och vintern och rycker
ut till jul omkring ett år senare. Vid den tredje bemanningsgruppen sker
inryckning under vintern och våren, utryckningen påföljande var. Inom be-
manningsgrupperna förbättras samordningen av utbildningen främst genom
att tiderna för påmönstring och avmönstring på fartygen blir gemensamma
för alla kategorier. — Vid kustartilleriet inpassas grundutbildningen i stort
liksom nu, varvid dock en anpassning sker mellan olika kategorier värn
pliktiga så att gemensam utryckning erhålls. — Vid flygvapnet genomförs
utbildningen som nu i huvudsak med kontingenten uppdelad på fyra från
varandra tidsförskjutna omgångar, där inryckningstiderna jämkats något
för att underlätta civila studier.
Repetitionsutbildning i krigsförband, som nu förekommer vid armén och
kustartilleriet, föreslås införd även vid flottan och flygvapnet. Repetitions-
utbildningen omfattar enligt utredningsförslaget tre slags övningar, nämli
gen krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövningarna, som motsvarar nuvarande repetitionsövningar
i krigsförband med anslutande befälsövningar, genomförs enligt förslaget
för förbandens del vart fjärde år. övningarnas längd är vid armén och ma
rinen i de flesta fall 32 dagar för personal i officers- och underofficersbe-
fattning, 25 dagar för personal i underbefälsbefattning och i särskilt ut-
bildningskrävande befattning för menig samt 18 dagar för övriga meniga,
övningarnas längd är vid de flesta av flygvapnets förband 22 dagar för
värnpliktiga i befattning för officer, underofficer och i befattning för vissa
underbefäl samt 15 dagar för återstående värnpliktiga. Vid mindre delar
av krigsmakten eller för viss personal förekommer smärre variationer be
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
134
roende på olikheter ifråga om behov av utbildningstid m. m. Den värn
pliktige åläggs vid samtliga försvarsgrenar att fullgöra högst fem krigs-
förbandsövningar.
Särskilda övningar, som är en vidareutveckling av nuvarande särskilda
befälsövningar, inläggs enligt utredningsförslaget mellan krigsförbandsöv-
ningarna vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller materiel.
De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och under-
officersbefattning men vid vissa förband även med övrigt befäl och me
niga i nyckelbefattningar. Den värnpliktige åläggs att fullgöra, vid armén
och marinen högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd
samt vid flygvapnet högst fem sådana om vardera fyra dagars längd.
Mobiliseringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande utbild
ningssystem, kan omfatta antingen viss personal med särskilt betydelsefulla
uppgifter vid förbandens mobilisering eller hela förband med särskilt korta
mobiliseringstider. övningens längd är i regel högst 24 timmar. Den kan
dock utsträckas till högst 48 timmar. Den värnpliktige åläggs vid samtliga
försvarsgrenar att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar.
Repetitionsutbildningen förutsätts av värnpliktsutredningen i stort inpas
sad under kalenderåret som nu. Vid armén har emellertid frågan om för
bandens antalsmässiga fördelning på vinter-, vår- och höstomgångar läm
nats öppen. För flottan räknar utredningen med krigsförbandsövningar
främst under hösten.
Utredningsförslaget innebär jämfört med nuvarande system att antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga vad gäller grundutbildningen minskar
med omkring 800 000 och vad gäller repetitionsutbildningen ökar med om
kring 300 000. Totalt inbesparas således omkring 500 000 tjänstgöringsda
gar. Samtidigt ökar dock antalet in- och utryckningsdagar med drygt 100 000.
Utredningen lägger fram förslag till sådana ändringar av de ekonomiska
förmånerna till de värnpliktiga som utredningen anser att den föreslagna
omläggningen av utbildningen nödvändiggör. Därjämte föreslås en avsevärd
förbättring av premierna för utbildning till värnpliktig officer.
Utredningen uppskattar att dess förslag på längre sikt innebär merkost
nader dels av 15 milj. kr. för år för sådana åtgärder som direkt är att hän
föra till förslaget, dels av 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har
ett samband med förslaget men vilkas storlek inte alltid direkt kan härledas
ur detta. Utredningen har härvid bedömt att successivt fram till början av
1970-talet sammanlagt omkring 500 personer skulle behöva anställas inom
krigsmakten, varav en del kan utgöras av pensionsavgången militär personal.
Förslaget föreslås tillämpas beträffande grundutbildningen fr. o. m. år
1967. Systemet för repetitionsutbildning föreslås infört stegvis med bör
jan år 1966 och vara helt genomfört år 1973.
Det av värnpliktsutredningen föreslagna utbildningssystemet har av re
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
135
missinstanserna ansetts vara uppbyggt efter riktiga principer eller
lämnats utan större erinringar, överbefälhavaren liksom försvarsgrensche-
ferna bedömer att ett genomförande av förslaget skulle innebära att de
väsentliga kraven på krigsorganisationens användbarhet under överskådlig
framtid tillgodoses. De militära myndigheterna liksom de personalorganisa
tioner som företräder den fredsanställda personalen framhåller emellertid
att det föreslagna systemet innebär ökad belastning på såväl utbildnings-
som förvaltningsorganisationen. De förutsätter att systemet genomförs steg
vis och med hänsyn till de resurser som står till förfogande. De civila myn
digheter och organisationer som företräder näringslivet anser, att de ställ
ningstaganden utredningen har gjort är väl anpassade efter vårt lands eko
nomiska och personella resurser. De remissinstanser som företräder den
civila utbildningssektorn uttrycker genomgående sin tillfredsställelse över
den hänsyn utredningen har tagit till studiesociala faktorer och finner att
utredningens förslag totalt sett innebär en förbättring på detta område.
För egen del anser jag att värnpliktsutredningen har gjort en noggrann
och i allt väsentligt lämplig avvägning mellan militära och civila behov och
att förslaget därför är en god grund för en reform av värnpliktsutbildningen.
Det av utredningen framlagda förslaget är enligt min uppfattning tillämp
ligt med nuvarande försvarsbeslut som grund men också vid vissa avvikel
ser från detta.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
överväganden och förslag
Förutsättningar och riktlinjer
Värnpliktsutredningen framhåller, när den redovisar förutsättning
arna för utformningen av värnpliktsutbildningen, att
våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Den pekar på att flottans och
flygvapnets årskontingent bl. a. för att tillgodose insatsberedskapen är större
än vad som krävs för att vidmakthålla krigsorganisationen, vilket leder till
att en förhållandevis stor personalreserv bildas. Jag delar utredningens upp
fattning att de värnpliktiga i denna personalreserv måste kunna utnyttjas
för att täcka brister inom övriga delar av försvaret. Detta kräver att de värn
pliktiga till skillnad från vad nu gäller har kvarstående skyldighet att full
göra erforderlig utbildning efter överföring från flottan resp. flygvapnet.
Vad som från bl. a. Sveriges Förenade Studentkårers sida anförts om att
antalet 20-åringar kommer att minska det närmaste decenniet är i och för
sig riktigt. Däremot kan jag inte biträda den slutsats som organisationen
dragit härav, nämligen att det skulle gå att de närmaste åren sänka genom
snittsåldern på de värnpliktiga. Medelåldern på de värnpliktiga är nämli
gen med den hittills använda tekniken för utjämning av värnpliktskontin-
gentens storlek beroende av antalet värnpliktiga 20-åringar under en längre
136
följd av år och det dröjer därför nu tämligen länge innan genomsnittsåldern
på de värnpliktiga sjunker. Jag finner därför utredningens uppfattning att
genomsnittsåldern på de värnpliktiga stiger de närmaste åren vara riktig.
Utredningen har bl. a. i syfte att säkerställa ett rationellt utnyttjande av
värnpliktiga föreslagit, att Kungl. Maj :t skall fastställa personalramar för
försvarsgrenarnas krigsorganisation liksom för personalreserverna, över
befälhavaren och chefen för armén hävdar att nuvarande ordning, som
innebär att de årliga utbildningskontingenterna är maximerade, medger till
räcklig säkerhet i detta hänseende och bör bibehållas. Jag tar inte nu ställ
ning i denna fråga.
Värnpliktsutredningen har framhållit betydelsen av att frekvensen av
anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning minskas. Dessa synpunk
ter har starkt understrukits av de militära myndigheterna som framhållit
att en minskning av anståndsfrekvensen är en förutsättning för att den
av utredningen föreslagna repetitionsutbildningen skall ge avsedd effekt.
Berörda civila myndigheter och organisationer har genomgående uttryckt
förståelse för värnpliktsutredningens synpunkter men det har hävdats att
repetitionsutbildning särskilt för studerande och för de i jordbruket syssel
satta kan innebära allvarliga olägenheter. Jag bedömer i likhet med flera
remissinstanser att den föreslagna förkortningen av övningarna minskar
behovet av anstånd men anser det därutöver nödvändigt att de synpunkter
utredningen anfört om åtstramning av anståndsgivningen beaktas. Särskild
hänsyn måste dock även i framtiden tas till dem som genomgår utbildning
av olika slag med bunden studiegång.
Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av vad utredningen
anfört angående de särskilda villkor och möjligheter som är förknippade
med ett värnpliktssystem. Jag delar sålunda utredningens uppfattning, att
förfaringssätt och bestämmelser måste göras så enkla som möjligt och att
ändringar bör ske endast då så oundgängligen krävs. Jag vill vidare fram
hålla betydelsen av att man även vid anskaffning av materiel till krigsorga
nisationen noggrant beaktar de särskilda förutsättningar som betingas av
värnpliktssystemet. Det är väsentligt att försvarsgrenarnas materiel görs en
hetlig så långt detta är möjligt och lämpligt och att anpassning till materiel
som utnyttjas inom samhället i övrigt sker i största möjliga utsträckning.
Olikheter mellan försvarsgrenarna i fråga om intendenturmateriel, hand
vapen, fordon m. m. måste vara klart motiverade. Viss enhetlighet bör också
vara möjlig i fråga om komponenter i skilda vapensystem. Strävan efter
enkel och så långt möjligt enhetlig materiel skall syfta till lättare och
säkrare inlärning och repetition, lägre anskaffnings- och underhållskost
nader samt bättre utnyttjande av utbytesenheter. Vidare underlättas om
disposition av värnpliktiga mellan försvarsgrenarna.
Utredningen har, då den dragit upp riktlinjer för värnplikt s-
utbildningens utformning, bl. a. räknat med att i ökad utsträck
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
137
ning differentiera utbildningstidens längd mellan olika grupper värnpliktiga
samt att söka effektivisera utbildningen. Utredningen har bedömt det möj
ligt att fördela de värnpliktiga i allmänhet, som nu inom försvarsgrenarna
i regel har lika lång utbildningstid i grupper med olika lång grundutbild
ning. En liknande uppdelning föreslås beträffande repetitionsutbildningen.
Differentiering av utbildningens längd förekommer i förslaget även i ökad
utsträckning mellan försvarsgrenar och vapengrenar ifråga om såväl grund
utbildning som repetitionsutbildning. Det är uppenbart att en sådan dif
ferentiering innebär att utbildningssystemet i viss mån kompliceras. De
militära myndigheterna bedömer dock den föreslagna differentieringen möj
lig att genomföra. Jag anser att den väg utredningen valt är riktig efter
som den innebär större möjligheter att fördela resurserna så att de väsent
liga behoven tillgodoses utan ökning av den sammanlagda tjänstgörings-
volymen. Den ökade differentieringen kan komma att skapa vissa psykolo
giska svårigheter. Jag anser emellertid i likhet med utredningen att dessa
kan minskas genom att värnpliktiga som åläggs längre tjänstgöring än som
gäller flertalet gottgörs ekonomiskt. Utredningens uppfattning att de nya
behoven av utbildning i viss mån kan tillgodoses med den tid som friställs
genom effektivisering av utbildningen har inte föranlett erinran från de
militära myndigheterna. Jag vill understryka betydelsen av att utbildningen
fortlöpande effektiviseras när så är möjligt och vill särskilt förorda att den
självverksamhetsprincip som tillämpas i det civila undervisningsväsendet
beaktas även inom den militära utbildningen framförallt när det gäller be-
fälsutbildningen. Genom att utnyttja möjligheterna till differentiering av
utbildningstidens längd och till effektivisering är det enligt utredningen
möjligt att överföra tid från grundutbildningen till repetitionsutbildningen.
En sådan omfördelning av resurserna finner jag ofrånkomlig. Den utgör en
grundförutsättning för att krigsorganisationen fortlöpande skall kunna sam
tränas så att den är användbar omedelbart vid mobilisering.
Vad värnpliktsutredningen föreslår rörande utbildningssystemets upp
byggnad i stort har vid remissbehandlingen inte föranlett någon erinran.
Grundutbildningen föreslås liksom nu främst ha till syfte att utbilda den
värnpliktige så att han vid dennas slut är fullt användbar i avsedd befatt
ning inom krigsorganisationen. Även repetitionsutbildningens syfte föreslås
oförändrat, dvs. att säkerställa att den värnpliktige är fullt användbar enskilt
och i förband inom krigsorganisationen under den återstående värnplikts-
tiden. Jag ansluter mig till denna utredningens uppfattning.
Grundutbildningens uppbyggnad enligt utredningens förslag finner jag
lämplig. Jag anser det betydelsefullt att alla värnpliktiga ges en för krigs
makten likformig allmänmilitär utbildning. Härigenom skapas en grund
förutsättning för att alla värnpliktiga skall kunna användas inom krigsor
ganisationen på ett rationellt sätt. Jag finner vidare det nödvändigt att ut
bildningen för alla kategorier värnpliktiga så samordnas tidsmässigt att
Kungl. MajAs proposition nr 106 år 1066
138
grundläggande krigsförbandsutbildning med allsidigt sammansatta förband
kan genomföras under senare delen av grundutbildningen. Det är därvid
särskilt viktigt att de befälsuttagna värnpliktiga före den grundläggande
krigsförbandsutbildningen hunnit få sådan färdighet i befälsutövning att de
under denna utbildning varaktigt kan tjänstgöra i befattning i vilka de se
nare avses krigsplaceras. Denna sammanhängande period av praktisk be
fälsutövning under främst förbandsutbildning betraktar jag som en hörn
sten i det nya utbildningssystemet.
Ifråga om utbildningsveckans längd har utredningen förordat att nuva
rande ordning bibehålls vilket innebär i stort att lördagarna är tjänstgö-
ringsfria under de tre sommarmånaderna. Den tid som faller bort överförs
till återstående del av grundutbildningen, som i övrigt bedrivs sex dagar i
veckan. Utredningen framhåller att den inte finner det lämpligt från peda
gogisk synpunkt att genomgående frilägga lördagarna genom överföring av
utbildningstid från lördagarna till veckans övriga vardagar. Den framhåller
vidare att ett genomförande av femdagarsvecka skulle nödvändiggöra en
förlängning av grundutbildningen till nackdel såväl för den värnpliktige som
för näringsliv och civil undervisning. Jag finner motiven för utredningens
ställningstagande bärande och tillstyrker förslaget men anser, med beaktan
de bl. a. av vad överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anfört, likväl att
en möjlighet bör finnas att i begränsad omfattning utöver de tre sommar
månaderna få omfördela tjänstgöringstiden på lördagar till övriga dagar i
veckan när så är möjligt utan att antalet utbildningstimmar per vecka
minskas.
Värnpliktsutredningen har som riktlinje för grundutbildningens inpass
ning under året antagit att tid inrymmande högst två civila studietermi
ner bör tas i anspråk för denna utbildning och att denna om möjligt bör
inpassas mellan den 1 juni första året och den 1 september följande år.
Antalet värnpliktiga som genomgått gymnasium eller postgyinnasial fack
utbildning väntas öka starkt och omfatta värnpliktiga ur alla kategorier.
Jag finner det därför angeläget att nämnda riktlinjer tillämpas, oaktat att
härvid obestridligen vissa militära olägenheter uppstår.
Bristen på värnpliktiga officerare främst inom arméns krigsorganisa
tion är stor, vilket innebär en allvarlig minskning av förbandens effekt i
krig. Utredningen bedömer bl. a. efter samråd med militärpsykologiska in
stitutet att det inte är lämpligt att återinföra tvångsvis uttagning utan för
ordar att nuvarande ordning med uttagning efter frivilligt åtagande bör
bestå. För att underlätta rekryteringen anser utredningen att man i stället
bör välja att anpassa utbildningen bättre än nu till civila studier och ersätta
de värnpliktiga bättre ekonomiskt, överbefälhavaren och försvarsgrensche-
ferna har i huvudsak ingen erinran mot att förslaget tills vidare tillämpas.
Jag anser att den av utredningen föreslagna anpassningen av utbildningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1066
139
kan väntas påtagligt bidra till en förbättring av rekryteringen och tillstyr
ker förslaget. Mina i det följande framlagda förslag bygger i princip på en
sådan ordning. Till frågan om förbättring av premierna återkommer jag i
det följande.
Repetitionsutbildningens uppbyggnad i stort enligt utredningens förslag
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag an
ser att utredningen med omfattande praktiska och teoretiska undersök
ningar som grund har föreslagit ett system som är väl avvägt med hänsyn
till såväl de enskilda värnpliktigas som förbandens skiftande behov av öv
ning. Det är enligt min mening uppenbart att repetitionsövningarna vid
armén och kustartilleriet måste återkomma oftare än vart sjätte år. Jag
anser det också nödvändigt att repetitionsutbildning i krigsförband införs
vid flottan och flygvapnet. Utredningens förslag att krigsförbanden i princip
skall övas vart fjärde år anser jag vara väl underbyggt. Jag finner också att
utredningen har redovisat bärande skäl för att befäl och meniga i särskilt
viktiga befattningar bör genomföra särskild övning under tiden mellan
krigsförbandsövningarna. De mobiliseringsövningar som utredningen före
slår dels för vissa befattningshavare med särskilda uppgifter vid mobili
seringen, dels för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider anser
jag vara en nödvändig del av repetitionsutbildningen med hänsyn till de
ökade krav som ställs på våra värnpliktsförbands förmåga att snabbt och
säkert genomföra mobilisering. Med införande av dessa övningar skapas
också möjligheter att vid behov tillfälligt höja insatsberedskapen.
Ifråga om utredningens förslag rörande mobiliseringsövningar för hela
förband —- mönstringsövningar — vill jag anföra följande. Jag tillstyrker
att personalen i förbanden inkallas med åläggande om omedelbar inställelse
med hänsyn till de höga krav som ställs på förbandens mobiliseringsbered-
skap. Personalen bör emellertid vara orienterad i förväg om att den under
en viss tidsperiod kan komma att inkallas till mönstringsövning. Jag vill
vidare framhålla betydelsen av att värnpliktiga som inte bör delta i övning
en med hänsyn till angelägen civil verksamhet — t. ex. jourtjänst — undan-
tas från inkallelse eller hemförlovas utan omgång. Mönstringsövning bör
som utredningen föreslagit i regel omfatta 24 timmar men kunna utsträckas
till 48 timmar om övningen anbefallts för att tillfälligt höja insatsberedska
pen. övningens längd bör räknas från tidpunkt då inkallelseorder sänds ut
från militär myndighet och till den tidpunkt då den värnpliktige lieinför-
lovas.
Utredningens förslag avseende mönstringsövning innebär bl. a. att per
sonlig utrustning innefattande handvapen med ammunition i fred skall
lämnas ut till berörda värnpliktiga för förvaring i bostaden förutsatt att den
enskilde inte reser invändning häremot. Syftet med denna utlämning är att
säkerställa hög personell beredskap vid förband som är särskilt betydelse
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
140
fulla vid ett kuppföretag, övningarnas omfattning är enligt min mening inte
beroende av vilken ställning som tas i denna fråga. Jag tar inte nu ställning
i frågan.
Vad utredningen har anfört ifråga om insatsberedskapen och
utbildningssystemet biträder jag. Jag vill bl. a. framhålla bety
delsen av att tillfälliga behov av att höja insatsberedskapen kan tillgodo
ses genom ändrad förläggning till tiden av krigsförbandsövningar samt ge
nom mönstringsövningar.
Armén
Utredningens kartläggning av nuvarande brister och behovet av
förbättringar i värnpliktsutbildningen vid armén har inte föranlett
erinran vid remissbehandlingen. Jag finner utredningens synpunkter vä
sentliga och vill särskilt understryka nödvändigheten av att det värnplik
tiga befälet ges bättre rutin att leda och handha underställd trupp. Jag de
lar utredningens mening att det är nödvändigt att krigsförbandens använd
barhet förbättras genom tätare återkommande repetitionsutbildning.
I fråga om grundutbildningens omfattning finner jag i
likhet med arméchefen det i och för sig beklagligt att möjlighet inte finns
att ge de underbefälsuttagna värnpliktiga en utbildningstid om 345 dagar
i alternativet vårutryckning, vilket alternativ utredningen avsett för arméns
huvuddel. Jag anser emellertid att arméchefens förslag att undanröja denna
olägenhet genom att tidigarelägga inryckningen till maj skulle innebära ett
väsentligt avbräck för det störa antal värnpliktiga som under denna månad
alltjämt bedriver studier vid gymnasium eller universitet. En beskärning av
utbildningstiden för underbefälsuttagna och värnpliktiga E i enlighet med
utredningens förslag måste därför enligt min mening ske. Jag kan i och för
sig dela arméchefens uppfattning att plutonchefs ställföreträdare med hän
syn till uppgifterna bör ges utbildning likvärdig med den som ges pluton
chef. Jag anser emellertid i likhet med utredningen att plutonchefs ställföre
trädare t. v. med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna och såsom
nu också sker måste ges kortare utbildning. Även utredningens förslag rö
rande utbildningstidens längd för övriga kategorier värnpliktiga anser jag
lämpliga. Jag vill dock framhålla att den föreslagna förkortningen av utbild
ningen till värnpliktig officer tillstyrks av mig endast under den förutsätt
ningen att underofficersutbildningen innefattar den sammanhängande pe
riod av trupptjänstgöring under tillämpad förbandsutbildning som utred
ningen föreslagit. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Arméchefen, som har utfört en översyn av utbildningskontingentens sam
mansättning och fördelning på kategorier, föreslår med anledning härav att
antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning ökas med 26 000 i förhållan
de till utredningens förslag. Jag kan av kostnadsskäl inte tillstyrka att an
talet tjänstgöringsdagar ökas utan räknar med att nu anmälda nya behov
Kungl. Maj.ts proposition nr 10G år 1966
141
av ytterligare utbildning — liksom andra sådana behov som framdeles kan
göra sig gällande — får tillgodoses genom omdisposition inom ramen för
ett i förhållande till utredningens förslag oförändrat antal tjänstgörings-
dagar.
Utredningen har redovisat tre alternativ för inpass ningen undei
året av värnplikts utbildningen, nämligen alternativen som
mar-, höst- och vår utryckning.
Jag anser det obestridligt att alternativet sommarutryckning inrymmer
fördelar såväl från militära synpunkter som med hänsyn till civila studier.
För alternativet talar att det organisatoriskt är relativt enkelt samt att det
underlättar uttag av sommarsemester för den aktiva personalen. Från stu
diesynpunkt är det bl. a. en fördel att enligt alternativet all obligatorisk
grundutbildning genomförs i en följd. Alternativet innebär emellertid även
uppenbara militära olägenheter. Utbildningens inledande skede genomförs
för en stor del av åldersklassen under ogynnsamma klimat- och ljusförhål
landen, särskilt i Norrland. Vinterulbildningen måste inledas innan tillräck
lig föregående utbildning genomförts. Under slutskedet av utbildningen be
gränsar tjällossning och besådd mark i väsentlig grad rörelsefriheten under
förbandsutbildningen. De angivna svårigheterna torde i viss mån kunna
minskas om utbildningshallar byggs i stor omfattning för att underlätta den
inledande enskilda utbildningen samt om övningsfälten utvidgas och för
stärks i betydligt större utsträckning än nuvarande planer anger. Ett inves
teringsprogram av den omfattning som här skulle bli aktuellt bedömer jag
dock av kostnadsskäl inte möjligt att genomföra. Jag vill också tillägga att
de markskador som utbildningen under våren och sommaren skulle för
orsaka kommer att dra merkostnader, vilkas storlek är svår att uppskatta.
Jag inser väl de skäl som har föranlett utredningen och många remissinstan
ser att föreslå försök med alternativet. Jag anser emellertid att det inte är
möjligt att till rimliga kostnader nå en från militär synpunkt godtagbar
effekt av alternativet. Det bör därför inte bli föremål för särskilda försök.
I likhet med värnpliktsutredningen finner jag det nödvändigt att, bl. a.
med hänsyn till behovet av övningstrupper, vissa förband utbildas i enlighet
med alternativet höstutryckning trots de olägenheter från militär synpunkt
som är förenade med alternativet. Enligt alternativet pågår utbildningen
något över en vecka in i september, vilket kan medföra vissa svårigheter för
dem som skall påbörja eller fortsätta civila studier denna månad. Utbild
ningstiderna är emellertid så hårt beskurna att jag inte finner det möjligt
att förkorta utbildningen så att utryckning kan ske före den 1 september.
Det är med hänsyn till trettondedagshelgen heller inte lämpligt att lidigare-
lägga inryckningen eftersom den för eu grupp av berörda värnpliktiga a\ses
ske omedelbart efter denna helg. Jag anser därför att den av utredningen
valda inpassningen är ofrånkomlig.
Alternativet vårutryckning är, främst till följd av att det innebär alt un
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
derofficersutbildningen delas upp på två tjänstgöringsperioder, förenat med olägenheter för de värnpliktiga som bedriver studier vid universitet och hög skolor. Jag hyser förståelse för de synpunkter som med anledning härav framförts bl. a. av universitetskanslersämbetet. Av skäl som jag kommer att redovisa i det följande finner jag dock alternativet vårutryckning ha sådana fördelar att det i första hand bör väljas. Efter samråd med chefen för eckle siastikdepartementet vill jag erinra om bl. a. de möjligheter som finns att inom ramen för ett treterminssystem öka såväl undervisningsvolymen som antalet examinationstillfällen. Eventuellt kan även en justering av det aka demiska läsårets längd komma att bli erforderlig i detta sammanhang. Hit hörande frågor övervägs f. n. av universitetskanslersämbetet. Jag vill fram hålla som min bestämda uppfattning att av de tre redovisade alternativen endast alternativet vårutryckning medger den förbandsutbildning av tilläm pad karaktär som ofrånkomligen krävs för att ge befäl och meniga fullvär dig utbildning. Vidare säkerställs i alternativet att de värnpliktiga får till räcklig vinterutbildning. Jag tillstyrker därför liksom utredningen och che fen för armén att alternativet tillämpas för arméns huvuddel.
De av mig nu redovisade övervägandena rörande i vilken utsträckning alternativen bör tillämpas är gjorda mot bakgrunden av de krav som den långsiktiga beredskapen ställer, dvs. med tanke på att skapa bästa möjliga betingelser för utbildningen. Jag är emellertid medveten om att nämnda krav måste avvägas mot de krav insatsberedskapen ställer. En sådan avväg ning bör i enlighet med utredningens förslag göras fortlöpande. Jag finner att tillräcklig handlingsfrihet härvidlag kan erhållas inom ramen för alter nativen vår- och höstutryckning.
I fråga om den närmare utformningen av alternativet vårutryckning vill jag anföra följande. Den av arméchefen förordade generella tidigarelägg- ningen av in- och utryckningstiderna, innebärande att utryckning sker före den 1 april, är från vissa militära synpunkter att föredra. Vissa fördelar skulle också vinnas för näringslivet. Följden skulle emellertid bli att inryck ning vid obeskuren utbildning för en stor del av arméns kontingent skulle ske redan under maj med de olägenheter för studerande som tidigare har re dovisats. Jag anser därför liksom utredningen att en tidigareläggning av ut ryckningen bör ske endast vid truppförband med förläggningsort där tjäl lossningen omöjliggör den utbildning som avses förekomma under april. Härvid får utbildningen för de underbefälsuttagna värnpliktiga och värn pliktiga E förkortas i motsvarande mån som tidigareläggning sker, så att inryckning inte sker under maj. En tidigareläggning av in- och utrycknings tiderna anser jag nödvändig även de år påsken infaller i slutet av april.
Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de underoffi- cersuttagna värnpliktiga får tillräcklig utbildning före trupptjänstgöringen under den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Utredningens förslag, som innebär att utbildningen antingen sker i en följd med inryckning i mars
Kung1. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
143
eller uppdelas på två perioder, tillgodoser minimibehovet av skolmässig för
utbildning före den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Jag tillstyr
ker därför utredningens förslag rörande de underofficersuttagnas utbild
ning. Jag förutsätter därvid att största möjliga frihet ges åt de värnpliktiga
att välja mellan tjänstgöring i en följd eller tjänstgöring uppdelad på två
perioder.
Utredningens förslag rörande inpassningen av vidareutbildningen till
värnpliktig officer finner jag lämpligt från såväl utbildnings- som rekryte-
ringssynpunkt, eftersom kadettskolan genomförs i direkt anslutning till un
derofficersutbildningen. Chefen för armén redovisar i sitt remissyttrande ett
modifierat förslag som bygger på utredningens utbildningstider. Det inne
bär i jämförelse med utredningens förslag en mindre belastning på utbild
ningsorganisationen under sommaren men medför å andra sidan bortfall av
en månads trupptjänst under den grundläggande krigsförbandsutbildning
en. Med hänsyn till att denna trupptjänst är ett väsentligt led i de befälsut-
tagna värnpliktigas utbildning är jag inte beredd att tillstyrka arméchefens
förslag utan förordar det som redovisats av utredningen.
Jag vill slutligen framhålla att såväl de civila utbildningsmyndigheterna
som de militära myndigheterna noga bör följa utvecklingen och, om så be
finns nödvändigt, ömsesidigt göra jämkningar beträffande tidsinpassningen.
Sammanfattningsvis tillstyrker jag utredningens förslag rörande grund
utbildningen för de värnpliktiga. Det innebär att de värnpliktigas tjänstgö
ring för grundutbildning skall omfatta för värnpliktiga G 255 dagar eller,
i alternativet höstutryckning, 243 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för
värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga —- i de särskilda fall
grundutbildningen inte förkortas i enlighet med vad i det följande anges —
332 dagar eller, i alternativet höstutryckning, 345 dagar, för underofficers-
uttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540
dagar. — Arméns huvuddel utbildas enligt alternativet vårutryckning,
mindre del enligt alternativet höstutryckning. Vid några få förband inpassas
beroende på speciella förhållanden grundutbildningen på följande sätt. Ut
bildningen enligt alternativet vårutryckning kan vid förband där tjälloss
ningen utgör ett betydande hinder för utbildningen under april och senare
delen av mars läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker
tidigareläggning förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och under
befälsuttagna värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Tidigare
läggning i erforderlig omfattning bör även ske i de fall påsken infaller i slu
tet av april. — Liksom i nuvarande system bör de nu angivna tiderna kunna
förkortas med i regel högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till
kalendern.
Utredningens förslag rörande repetition sutbildningens o in
fattning finner jag vara väl underbyggt genom omfattande studier och
försök. Jag är medveten om att de av utredningen föreslagna tiderna för
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
144
olika övningar är korta och att bl. a. möjligheterna att genomföra större till-
lämpningsövningar därigenom minskar. Med hänsyn till de begränsade re
surserna i olika hänseenden kan jag emellertid inte tillstyrka de mindre ut
ökningar i fråga om krigsförbandsövning och mönstringsövning som över
befälhavaren finner behövliga. Jag biträder under åberopande av det anför
da utredningens förslag som innebär följande.
Krigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möj
lighet till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal krigsförband undan-
tas liksom nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem
krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning får omfatta högst 34 dagar.
Den omfattar för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i under
befälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och offi-
cersbefattningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske.
Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning,
till ett antal av högst 9 000 årligen fullgör krigsförbandsövning om högst 25
dagar. För meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsför
bandsövning skall företa längre förflyttning och som eljest skulle fullgöra
krigsförbandsövning om 18 dagar, till ett antal av högst 10 000 årligen kan
tiden för krigsförbandsövning förlängas till högst 21 dagar. Detta innebär
att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning under
sammanlagt högst följande antal dagar, nämligen vid placering i flertalet
befattningar för menig 105 dagar, vid placering i vissa befattningar för me
nig och i befattning för underbefäl 125 dagar samt vid placering i befattning
för underofficer och officer 160 dagar. Härutöver kan värnpliktiga i be
fattningar som kompanichef eller kompanikvartermästare eller motsvaran
de befattning samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredo-
görare åläggas att för avvecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning som
är högst två dagar längre än den tid om 25 eller 32 dagar som annars skulle
gälla. Den värnpliktige får således åläggas sådan förlängning sammanlagt
under högst tio dagar. Vid fullt utbyggt system fullgör årligen i genom
snitt 120 000 värnpliktiga krigsförbandsövning vid armén.
Särskild övning läggs in mellan krigsförbandsövningarna för flertalet fält
förband. övningen omfattar antingen enbart personal i officers- och under-
officersbefattning eller all personal i nyckelbefattning. Den värnpliktige
åläggs fullgöra högst tre särskilda övningar vardera om elva dagar. Vid fullt
utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt 12 000 värnpliktiga särskild öv
ning, varav ca 9 000 befäl och 3 000 meniga.
Mobiliseringsövning genomförs på sätt som angetts i det föregående i
form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. övningens längd
är således i regel högst 24 timmar men kan dock utsträckas till högst 48 tim
mar. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
under sammanlagt högst åtta dagar. Det årliga antalet värnpliktiga som
fullgör mobiliseringsövning är förhållandevis begränsat.
Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att krigsförbandsövningarna
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
145
liksom nu i huvudsak äger rum på vintern, våren och hösten. Den antals-
mässiga fördelningen av förband på omgångar bör främst ske under hän
synstagande till arméns egna utbildningsbehov, behovet av samövning mel
lan försvarsgrenarna samt behoven av insatsberedda förband. Särskilda öv
ningar bör med hänsyn till det stora antalet studerande genomföras främst
under sommaren. Jag förutsätter att planeringen av repetitionsutbildningens
förläggning under året liksom nu sker i nära samverkan med arbetsmark
nadsmyndigheterna.
Utredningen föreslår, att utbildningen till reser v officer även i fort
sättningen byggs upp efter de principer som ligger till grund för 1960 års
befälsordning, dvs. med utbildningen till värnpliktig officer som grund och
med påbyggnad av två reservofficerskurser. Utredningens förslag innebär
att reservofficerskurserna med oförändrad längd inpassas lämpligare än nu
med hänsyn till civila studier men att en trupptjänstgöringsperiod om 30
dagar bortfaller, varigenom utbildningen kan förkortas från nuvarande 200
dagar till 170 dagar. Härvid bör beaktas att den föregående utbildningen till
värnpliktig officer föreslås förkortad med 90 dagar, varför den samman
lagda tiden för utbildningen till reservofficer enligt utredningsförslaget för
kortas med 120 dagar. Förslaget tillstyrks i princip av Svenska Arméns och
Flygvapnets Reservofficersförbund. Arméchefen har i sitt yttrande lagt fram
förslag om förkortning av utbildningen till reservofficer med ytterligare 70
dagar så att den skulle — förutom ett korrespondensskede — omfatta en
dast 100 dagar utöver nu föreslagen tid för utbildning till värnpliktig officer.
Enligt min mening är arméchefens förslag troligen gynnsammare än utred
ningens från rekryleringssynpunkt. Det måste emellertid innebära att målen
för utbildningen till reservofficer sänks. Med hänsyn till de kvalificerade
uppgifter som åvilar reservofficerarna inom krigsorganisationen kan jag
därför inte biträda arméchefens förslag till ytterligare beskärning av utbild
ningstiden. Jag tillstyrker däremot utredningens förslag som innebär oför
ändrad målsättning för utbildningen men likväl betydligt bättre betingelser
för rekrytering än nu. Jag har härvid bl. a. beaktat att den förväntade bättre
rekryteringen av värnpliktiga officerare också breddar rekryteringsbasen
för reservofficersutbildningen.
Tjänstgöringen såsom reservofficer föreslås av utredningen inom nu gäl
lande tidsram anpassad efter det föreslagna systemet för de värnpliktigas
repetitionsutbildning. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Även jag tillstyrker förslaget.
Marinen: Flottan
De synpunkter som utredningen har framfört avseende behovet av
f ö r b ä 11 r i n g a r av utbildningssystemet har vid remissbehandlingen inte
föranlett några principiella erinringar. Jag anser att utredningens behovs-
redovisning är väl grundad och vill särskilt peka på betydelsen av att repe
titionsutbildning i krigsförband införs vid flottan.
10 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
146
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
I fråga om fartygsrustningarna i fred anser jag att den av
utredningen angivna s. k. villkorliga depåförläggningen av fartyg skulle inne
bära en betydande höjning av flottans beredskap. Jag är emellertid inte be
redd att i detta sammanhang ta ställning till frågan om att införa sådan
förläggning. Jag kan ansluta mig till chefens för marinen uppfattning att
flottans årliga värnpliktskontingent under en övergångsperiod kan behöva
vara större än som bedöms erforderligt på längre sikt.
Utredningens förslag rörande kategoriindelning och uttag
ning av värnpliktiga innebär bl. a. att de värnpliktiga i allmän
het efter längden på grundutbildningen fördelas på tre kategorier. Jag an
ser att förslaget förbättrar förutsättningarna för att på ett rationellt sätt
anordna de värnpliktigas tjänstgöring vid flottan och tillstyrker detsamma.
Utredningens förslag rörande längden på grundutbildningen in
nebär betydande förkortningar i förhållande till nuvarande ordning. Chefen
för marinen har biträtt förslaget, dock med den reservationen att möjlig
heterna att genomföra den föreslagna utbildningen inte har kunnat prövas
praktiskt vilket gör att bedömningen blir osäker. Han har vidare anfört att
målsättningen för utbildningen till värnpliktig officer måste sänkas något
på grund av den föreslagna förkortningen. Jag anser för egen del att de
föreslagna tämligen betydande beskärningarna av grundutbildningen är
nödvändiga om tid skall kunna avdelas till repetitionsutbildning inom i stort
sett nuvarande totala utbildningstider. Härvid får godtas att nuvarande an
språk på grundutbildningen får jämkas något, exempelvis vad gäller den
angivna målsättningen för officersutbildningen. Det är också ofrånkomligt
att förkortningen av utbildningstiden medför en viss sänkning av insats
beredskapen under del av året, vilket såväl överbefälhavaren som chefen för
marinen har framhållit. Förutsättningar synes föreligga att avhjälpa denna
svaghet, bl. a. genom att förlägga krigsförbandsövningar för vissa av flot
tans fartyg till den tid under året då insatsberedskapen med enheter under
grundutbildning är låg.
Utredningens förslag avseende grundutbildningens uppbyggnad har för
anlett erinran bl. a. från universitetskanslersämbetet, som framhåller att det
är en olägenhet att många värnpliktiga vid flottan enligt utredningsförsla
get avslutar sin utbildning alltför sent, först i mitten av september. Jag vill
härtill framhålla, att det av utredningen framlagda förslaget innebär att
utryckningen för berörda värnpliktiga sker betydligt tidigare än nu, något
som bl. a. har till syfte att tillmötesgå de studerande. Eftersom det likväl är
nödvändigt att de avslutande övningarna för flottan kan ske efter semester
periodens slut, kan utryckningen enligt min uppfattning inte läggas tidigare
än utredningen föreslagit, dvs. i mitten av september.
Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen föreslagit röran
de grundutbildningen vid flottan och föreslår således följande. Grundutbild
ningen omfattar med i det följande nämnda undantag för värnpliktiga G
320 dagar, för värnpliktiga F 364 dagar, för värnpliktiga E 450 dagar, för
147
underbefälsuttagna värnpliktiga 364 dagar, för underofficersuttagna värn
pliktiga i de fall de avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen 364 dagar
och för övriga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar.
För underofficersuttagna värnpliktiga med 364 dagars grundutbildning bör
utbildning till värnpliktig officer under ytterligare 90 dagar, dvs. under
sammanlagt 454 dagar, kunna förekomma. Det kan framdeles bli nödvändigt
att ta ut inte blott värnpliktiga E och underofficersuttagna värnpliktiga
utan även blivande underbefäl till 450 dagars grundutbildning. Värnplikts
lagen bör utformas så att möjlighet härtill finns.
De värnpliktiga fördelas på i huvudsak tre bemanningsgrupper med sins
emellan tidsförskjliten utbildning. Härtill kommer en bemanningsgrupp
för isbrytarbesätlningar. Jag förutsätter att de värnpliktiga fördelas på om
gångar med beaktande av deras studieförhållanden, eftersom omgångarna
inte är likvärdigt inpassade till tiden.
Liksom i nuvarande system bör de angivna tiderna kunna förkortas med
högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.
För visst fall är denna förkortningsmöjlighet inte tillräcklig. Underbefäls
uttagna värnpliktiga, värnpliktiga F och underofficersuttagna värnpliktiga
med sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen i en av bemanningsgrupperna, be-
manningsgruppen B, påbörjar sin grundutbildning i början av januari och
skulle rycka ut strax efter nyår om hela utbildningstiden 364 dagar tas i
anspråk. Övriga kategorier värnpliktiga i samma bemanningsgrupp rycker
ut omkring den 20 december. Inryckningen för förstnämnda värnpliktiga
kan inte lämpligen läggas tidigare med hänsyn till trettondedagshelgen. Ut
redningen föreslår med anledning härav att utbildningstiden om normalt
364 dagar för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga F i denna
bemanningsgrupp får förkortas så att utryckning för alla värnpliktiga i be-
manningsgruppen kan ske före jul, i den mån de värnpliktiga inte behövs
för särskild beredskapstjänst under jul- och nyårshelgen vid grundutbild
ningens slut. Ifrågavarande värnpliktiga, som avses inkallade till 364 dagars
tjänstgöring, skall i god tid under hösten meddelas om möjlighet föreligger
till utryckning före jul. De värnpliktiga har enligt förslaget alltid rätt att kvar-
bli i tjänst till utgången av den tid för vilken de ursprungligen inkallats. Vad
utredningen sålunda föreslagit kan jag biträda med det tillägget att förkort
ning bör kunna ske även för här berörda underofficersuttagna värnpliktiga.
.lag anser att utbildningen i förevarande fall skall kunna förkortas med yt
terligare högst 21 dagar.
Utredningens förslag till vidgade möjligheter till frivillig tjänstgöring över
jul- och nyårshelgen för vissa andra värnpliktiga i bemanningsgruppen B
än de nyss nämnda — liksom för vissa värnpliktiga vid flygvapnet — anser
jag i avvaktan på närmare erfarenheter av det nya utbildningssystemet inte
böra föranleda någon åtgärd.
.lag finner alt den av utredningen föreslagna r e p e t i t i o n s u t b i 1 ti
ll ingen vid flottan är lämplig. Remissinstanserna, bl. a. chefen för mari
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1066
nen, är också i huvudsak av denna uppfattning. Krigsförbandsövningarna för stamstridsfartygen är enligt utredningsförslaget något längre för under befäl och meniga än vad som har föreslagits för övriga förband inom krigs makten. Jag anser i likhet med utredningen att denna längd är nödvändig med hänsyn till fartygens komplicerade utrustning och med tanke på de särskilt höga kraven på samträning av besättningarna på dessa fartyg och av de förband som fartygen bildar. Jag finner i likhet med utredningen ock så nödvändigt att en krigsförbandsövning för värnpliktiga placerade på dessa fartyg i vissa fall kan uppdelas på delövningar, varvid intervallet mel lan delövningarna blir ett eller två år. Krigsförbandsövningarna för övriga fartyg samt för landförband bör i enlighet med utredningens förslag i hu vudsak ha samma längd som vid armén.
I likhet med utredningen och marinchefen anser jag att de föreslagna särskilda övningarna vid flottan i vart fall t. v. bör begränsas till att omfatta endast värnpliktiga i officersbefattning.
Chefen för marinen anser att den av utredningen föreslagna längden — en dag — för mobiliseringsgenomgång är väl kort. För egen del är jag emel lertid främst av värnpliktssociala skäl inte beredd tillstyrka att dessa öv ningar görs längre än enligt utredningsförslaget.
Jag föreslår sammanfattningsvis att repetitionsutbildningen vid flottan —- i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget — anordnas enligt följande.
Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Vis sa krigsförband vid flottan som företrädesvis är sammansatta av äldre värnpliktiga kommer inte att övas. Till följd härav kommer de värnpliktiga vid flottan i genomsnitt att fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövningens längd är högst 34 dagar.
Krigsförbandsövning på stamstridsfartyg omfattar 32 dagar för värnplik tig i befattning för officer, underofficer och underbefäl samt för högst en tredjedel — enligt chefens för marinen bestämmande — av i kvalificerade menigbefattningar ombord placerade värnpliktiga. För övriga värnpliktiga omfattar övningen 25 dagar. — Den andra krigsförbandsövningen för värn pliktiga krigsplacerade på depåförlagda stamstridsfartyg kan bytas ut mot delövningar. Dessa tas ut antingen som högst fyra övningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år eller som högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyradagars- och elvadagarsövningar bör anstå till dess tillräckliga erfarenheter hunnit samlas från sådana övningar. — I sam manhanget vill jag nämna alt berörda värnpliktiga normalt avses fullgöra två krigsförbandsövningar på stamstridsfartyg och återstående krigsförbands övningar på andra fartyg eller i landförband. Förslaget innebär att den värn pliktige kan åläggas fullgöra krigsförbandsövning på stamstridsfartyg under sammanlagt högst 160 dagar vid placering i kvalificerad befattning för me
149
nig och i befattning för underbefäl, underofficer och officer samt under
högst 125 dagar vid placering i annan befattning för menig. I och med att
den värnpliktige förs över till annan typ av fartyg eller till landförband
minskar emellertid den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för värn
pliktig i befattning för underbefäl och menig.
Krigsförbandsövning vid övriga fartyg och förband genomförs vart fjärde
år och omfattar för värnpliktig i befattning för officer och underofficer 32
dagar, för värnpliktig i befattning för underbefäl 25 dagar samt för övriga
värnpliktiga 18 dagar. — I det fall hjälpfartyg eller motsvarande stamfar
tyg kan disponeras endast under kortare tid än 18 dagar kan utbildningsti
den ombord för samtliga värnpliktiga förkortas med sju eller 14 dagar. Detta
innebär att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning
under sammanlagt högst 90 dagar vid placering i befattning för menig, 125
dagar vid placering i befattning för underbefäl samt 160 dagar vid placering
i befattning för underofficer och officer.
Krigsförbandsövning kan utöver vad som tidigare nämnts för utförande
av avvecklingsarbeten förlängas med högst två dagar för värnpliktig i be
fattning som kompanichef och kompanikvartermästare eller motsvarande
befattning samt annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare.
Till befattningar som motsvarar de här angivna räknar jag fartygschef och
krigskassor.
Förslaget innebär att vid utbyggt system årligen i genomsnitt 6 000 man
genomför krigsförbandsövning.
Den värnpliktige åläggs att genomföra högst tre särskilda övningar envar
om elva dagar, övningarna anordnas endast för värnpliktig placerad i be
fattning för värnpliktig officer. Förslaget innebär att ca 100 värnpliktiga år
ligen genomför särskild övning.
Den värnpliktige kan slutligen åläggas att fullgöra högst fem mobilise-
ringsövningar under sammanlagt högst åtta dagar. Övningarna fullgörs av
ett tämligen begränsat antal värnpliktiga varje år.
Jag anser i likhet med utredningen att repetitionsutbildningen vid flottan
huvudsakligen bör äga rum under hösten, övningar för vissa fartyg och för
band bör kunna genomföras på andra tider bl. a. med hänsyn till insatsbe
redskapen.
Värnpliktiga soin fullgör grundutbildning ombord på flottans stamstrids-
fartyg får nu en tämligen omfattande utbildning i fartygsskydd. För
värnpliktiga som är yrkessjömän är denna utbildning av värde även för de
ras civila yrkesverksamhet. De värnpliktiga, som fullgör sin grundutbild
ning ombord på isbrytare och sjömätningsfartyg, har hittills inte fått sådan
utbildning, eftersom militära skäl inte påkallat detta. Utredningen har i
sitt förslag inrymt en möjlighet att ge även sistnämnda värnpliktiga en inte
obetydlig fartygsskyddsutbildning. Grundutbildningens längd påverkas inte
om denna möjlighet utnyttjas. Chefen för marinen har ansett att utrednings
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1966
förslaget innebär mindre möjligheter än nu till fartygsskyddsutbildning. Jag finner detta i och för sig vara riktigt för flottan som helhet och sam manhänga med den allmänna förkortningen av utbildningstiden. För den nämnda gruppen värnpliktiga öppnas dock enligt min mening en möjlig het till förbättring. Eftersom denna utbildning kommer att medföra vissa, om än inte särskilt stora merkostnader, anser jag emellertid att ställning till frågan om sådan utbildning skall anordnas bör tas först i samband med att 1965 års försvarsutrednings kommande förslag prövas.
De organisationer som företräder handelsflottan och dess personal har föreslagit att yrkessjömännen ges en mycket kort grundutbildning främst inriktad på verksamheten inom handelsflottan i krig. De hävdar vidare att de sjömän som efter ett antal år alltjämt tjänstgör i handelsflottan bör be frias från ytterligare värnpliktsutbildning. För egen del finner jag det prin cipiellt betänkligt att i värnpliktsavseende ge en viss yrkesgrupp en undan tagsställning av det slag som åsyftas. Jag kan därför inte biträda detta förslag. Jag kan däremot tillstyrka att de värnpliktiga som tjänstgör i han delsflottan normalt härunder likställs med uppskovsvärnpliktiga och där med i regel inte inkallas till repetitionsutbildning.
Utbildningen och tj änstgör ingen för reser v officerare vid marinen liksom vid flygvapnet påkallar som utredningen framhållit ytterligare över väganden. Enligt min mening bör dessa överväganden göras med bl. a. den utgångspunkten att utbildningen även i framtiden skall bedrivas inom de tidsramar som nu gäller för dessa befälskategoriers utbildning. För repeti- tionsutbildningens del bör eftersträvas en ordning där reservofficeren alltid tjänstgör när det krigsförband vari han är krigsplacerad fullgör repetitions utbildning.
Marinen: Kustartilleriet
Vad utredningen har anfört rörande behovet av förbättringar av värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet kan jag ansluta mig till. Jag vill härvid särskilt framhålla behovet av en förbättrad tidsmässig samordning av grundutbildningen för olika kategorier värnpliktiga samt behovet av tä tare återkommande övningar med krigsförbanden.
Utredningens förslag rörande grundutbildningen innebär bl. a. att de värnpliktiga i allmänhet efter sitt behov av utbildning indelas i två grupper. Vissa erinringar mot förslaget rörande utbildningens längd har redovisats av chefen för marinen, som anser att denna utom för de under- officersuttagna värnpliktiga bör ökas med omkring en vecka. Som motiv härför har marinchefen bl. a. anfört att behovet av reservtid är större än vad utredningen räknat med. Jag kan inte tillstyrka en sådan förlängning av grundutbildningen eftersom utryckningen då måste äga ruin vid en med hänsyn till civila studier alltför sen tidpunkt under september månad. Ock så kostnadsskäl talar emot en förlängning. I syfte att utvinna mer tid för
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
151
utbildning inom den tidsram utredningen angivit bör övervägas att förkorta
övningsuppehållet under sommaren från fjorton dagar till en vecka. Å andra
sidan är jag inte heller beredd biträda de önskemål som framförts från uni-
versitetshåll om att kustartilleriets grundutbildning skulle avslutas tidigare
på hösten än vad utredningen föreslagit. Jag finner det nämligen nödvändigt
att kustartilleriet bedriver tillämpad utbildning under september månad.
Häri ingår viss utbildning som bl.a. av säkerhetsskäl inte kan genomföras
under den egentliga semesterperioden i skärgården.
Jag föreslår således att grundutbildningen vid kustartilleriet anordnas i
enlighet med utredningens förslag vilket innebär att den omfattar för värn
pliktiga G 251 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för underbefälsuttagna
värnpliktiga 330 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar
samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar. Flertalet värnpliktiga ryc
ker in på senhösten och vintern och rycker ut i mitten av september. Liksom
i nuvarande system förutsätts de angivna tiderna få förkortas med högst
sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.
Chefen för marinen anser i fråga om repetitions utbildningen
vid kustartilleriet att krigsförbandsövningarna bör förlängas i förhållande
till utredningens förslag med omkring en vecka för samtliga värnpliktiga.
Marinchefen åberopar som motiv härför bl. a. behov av reservtid i samband
med skjutningar och för genomförande av nödvändiga längre förflyttningar
av förbanden, överbefälhavaren föreslår förlängning av krigsförbandsöv-
ningen för vissa värnpliktiga främst för att öka möjligheterna att genomföra
längre transporter. Chefen för marinen föreslår vidare att något fler värn
pliktiga än utredningen räknat med skall fullgöra särskild övning. För egen
del finner jag med hänsyn till de begränsade resurser som disponeras att
någon utvidgning av repetitionsutbildningen vid kustartilleriet utöver utred
ningens förslag inte bör ske. Utredningens förslag finner jag även i övrigt
lämpligt avvägt och biträder därför detsamma. Jag föreslår således sam
manfattningsvis följande.
Ivrigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möj
lighet till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal förband undanlas
som nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigs-
förbandsövningar. -— Ivrigsförbandsövning ges i regel en längd av, för värn
pliktiga i menigbefattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefatt
ningar 25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officershefattning-
ar 32 dagar. Meniga värnpliktiga i befattningar för vilka behovet av utbild
ning är särskilt stort till ett antal av högst 500 årligen fullgör krigsförbands-
övning om högst 25 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband som
under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka eljest
fullgör krigsförbandsövning om 18 dagar, skall till ett antal av högst 1 000
årligen fullgöra krigsförbandsövning om högst 21 dagar. Slutligen kan värn
pliktiga i befattningar som batterichef, batterikvartermästare eller däremot
Kungl. Maj.ts proposition nr 106
dr
1066
svarande befattningar samt i annan befälsbefattning med uppgift som mate- rielredogörare åläggas att för awecklingsarbete fullgöra krigsförbands- övning som med högst två dagar överstiger den tid om 25 eller 32 dagar som annars skulle gälla. Förslaget innebär, att vid fullt utbyggt system årligen i genomsnitt 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid kustartil leriet. Rörande det högsta sammanlagda dagantal som kan tas ut för krigs- förbandsövningar hänvisar jag till vad jag sagt avseende armén.
Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst tre särskilda övningar envar om elva dagar. Förslaget innebär att årligen sammanlagt ca 450 man skall ge nomföra särskild övning.
Den värnpliktige aläggs vidare att fullgöra högst fem mobiliseringsövning- ar varvid sammanlagt högst åtta dagar tas i anspråk. Det årliga antalet värn pliktiga vid kustartilleriet som fullgör mobiliseringsövningar är litet.
Jag anser i likhet med utredningen att krigsförbandsövning vid kustartil leriet i huvudsak bör genomföras under hösten medan de särskilda övning arna genomförs huvudsakligen under sommaren.
I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som r e- servofficer vid kustartilleriet i samband med övergången till det nya utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga vid flottan.
Flygvapnet
De allmänna slutsatser utredningen dragit med anledning av den lämnade redovisningen av behov’et av förbättringar av värnpliktsutbild- ningen vid flygvapnet kan jag biträda. Jag vill därvid särskilt framhålla be tydelsen av att repetitionsutbildning i krigsförband införs vid denna för svarsgren.
Grundutbildningen vid flygvapnet bör enligt utredningen i fråga om längd och uppbyggnad i huvudsak anordnas enligt nuvarande principer. Jag delar utredningens uppfattning men vill i likhet med utredningen un derstryka att ställningstagandet som förutsättning har nuvarande uttag av flygtid vid flygvapnet och nuvarande krigsorganisation. Om förutsättning arna ändras i dessa hänseenden finns anledning att se över utbildningsorga nisationen med beaktande av att ändringar av denna kan påkalla ändringar också av den egentliga utbildningen.
Utredningens förslag till införande av en för krigsmakten likformig all- mänmilitär utbildning har föranlett flygvapenchefen att uttala att utbild ningen av den flygande personalen är en huvuduppgift och måste tillgodo ses i första hand. I och för sig har jag ingen erinran mot detta, men jag vill framhålla dels att den gällande målsättningen för krigsmakten förutsätter att samtliga krigsmaktens förband kan effektivt medverka i ytförsvaret, dels att de begränsade tillgångarna på värnpliktiga gör det nödvändigt att de
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
153
värnpliktiga ges en sådan utbildning att de efter kort omskolning kan an
vändas även inom andra försvarsgrenar. Jag förutsätter därför att den
allmänmilitära utbildningen av de värnpliktiga kommer att bedrivas i hu
vudsak på det sätt utredningen har föreslagit.
Utredningen har föreslagit att de tämligen få värnpliktiga som grundut-
bildas vid flygvapnet för tjänst vid luftvärnsrobotförband skulle såsom
värnpliktiga F ges en utbildningstid av 300 dagar, överbefälhavaren och
chefen för flygvapnet anser att av beredskapsskäl ifrågavarande värnplikti
ga bör såsom värnpliktiga E ges lika lång grundutbildning som flertalet
värnpliktiga vid flygvapnet, dvs. 364 dagar. Jag vill inte motsätta mig att
ifrågavarande värnpliktiga får en grundutbildning av den längd som över
befälhavaren och flygvapenchefen föreslagit.
Tidpunkterna för in- och utryckning för flertalet värnpliktiga som grund-
utbildas vid flygvapnet bör på sätt utredningen föreslagit förskjutas ca sex
veckor till början av varje kalenderkvartal i syfte att nå en bättre anpass
ning till det civila studieårets terminer. Jag förutsätter härvid att de värn
pliktiga fördelas på de fyra inryckningsomgångarna med beaktande av de
ras studieförhållanden, eftersom omgångarna inte är likvärdiga från studie
synpunkt.
Med den föreslagna inpassningen kommer en av inryckningsomgångarna
att påbörja sin grundutbildning i början av januari och skulle, om inte sär
skilda åtgärder vidtas, komma att avsluta den i början av januari påföljan
de år. Såsom utredningen föreslagit bör emellertid utbildningen för denna
omgång förkortas med högst 21 dagar så att utryckning kan ske strax före
jul. Från förkortningen bör dock undantas vissa värnpliktiga som behövs
för kontinuerlig tjänst, t. ex. väderbiträden. En motsvarande förkortning bör
ske vid de flottiljer där övningsuppehållet infaller kort före den tid då en
inryckningsomgång annars skulle ha avslutat grundutbildningen. I fråga
om viss av utredningen föreslagen frivillig tjänstgöring hänvisar jag till vad
jag anfört i fråga om flottan.
Jag föreslår i likhet med utredningen sammanfattningsvis alt grundut
bildningen vid flygvapnet skall omfatta för det helt övervägande antalet
värnpliktiga, värnpliktiga E, 364 dagar. Flertalet underbefäl tas ut bland
värnpliktiga E utan förlängning av grundutbildningstiden. För ett litet an
tal värnpliktiga föreslår jag följande grundutbildning, nämligen för värn
pliktiga G 255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar och för vissa underbefäls
uttagna värnpliktiga 330 dagar. Grundutbildningen skall vidare omfatta för
underofficersutlagna värnpliktiga 420 dagar samt för officersuttagna värn
pliktiga 510 dagar. De angivna tiderna för grundutbildning föreslås liksom
nu kunna förkortas med högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning
med hänsyn till kalendern. — Grundutbildningen förkortas därutöver med
högst 21 dagar för en inryckningsomgång så att utryckning sker före jul
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
och kan förkortas lika mycket när utryckning annars sker kort efter som maruppehållet.
Jag finner att den av utredningen föreslagna re petitions utbild ningen vid flygvapnet gör det möjligt att i alla väsentliga hänseenden fylla de krav som måste ställas på den enskilde värnpliktiges liksom på krigsförbandens användbarhet. Antalet övningstillfällen för värnpliktiga i nyckelbefattningar kan enligt förslaget bli större vid flygvapnet än vid öv riga försvarsgrenar. Med hänsyn till att kraven på funktionsduglighet under och omedelbart efter mobilisering måste ställas särskilt högt på de flesta av berörda flygvapenförband finner jag dock detta nödvändigt. Olägenheterna för den enskilde värnpliktige med det större antalet övningar uppvägs emel lertid enligt min mening mer än väl av att ifrågavarande övningar är sär skilt korta. Det av utredningen framlagda förslaget till repetitionsutbild- ningens ordnande vid flygvapnet finner jag allmänt lämpligt. Jag föreslår därför att utbildningen, i överensstämmelse med utredningens förslag, an ordnas på i huvudsak följande sätt.
Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller delar av förband, övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. — Den värnpliktige skall vara skyldig att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. — Krigs förbandsövning vid basbataljon ges en längd av 15 dagar för meniga värn pliktiga och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning samt 22 dagar för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och officersbefattning. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och luftbevak- ningsförband har vid ledningscentraler och radarstationer samt då omskol ning sker till optisk luftbevakning en längd av 15 dagar för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl samt 22 dagar för värnpliktiga i un derofficers- och officersbefattning. Krigsförbandsövning vid luftbevaknings- kompani utom när omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 6 eller 8 dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 13 eller 15 da gar. Av nämnda 8 eller 15 dagar kan två dagar tas i anspråk för utbildning vid annan tidpunkt än övrig del av krigsförbandsövningen. Vid flygvapnets övriga förband, i den mån de skall genomföra krigsförbandsövning, anord nas övningen såsom vid basbataljon. Jag föreslår att den värnpliktige åläggs fullgöra krigsförbandsövning under högst 90 dagar vid placering i befattning för menig och i flertalet befattningar för underbefäl samt högst 125 dagar vid placering i kvalificerad befattning för underbefäl och i befattning för underofficer och officer. Den sammanlagda tiden är härvid beräknad så att det skall vara möjligt att framdeles vid behov förlänga krigsförbandsövning från 15 till 18 dagar resp. från 22 till 25 dagar.
Slutligen bör utöver vad som tidigare nämnts vid samtliga förband värn pliktiga i befattning för kompanichef och stabsunderofficer samt i an 154
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
155
nan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare kunna åläggas
att för avvecklingsarbeten fullgöra krigsförbandsövning som med högst
två dagar överstiger den tid om 13, 15 eller 22 dagar som annars skulle gälla.
Den värnpliktige får åläggas sådan förlängning under sammanlagt högst
tio dagar.
Vissa delar av basbataljonerna, i vilka företrädesvis ingår äldre värnplik
tiga, kommer att fullgöra krigsförbandsövning med kraftigt reducerad styr
ka. Till följd härav kommer de värnpliktiga i basförbanden i genomsnitt att
fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.
Förslaget innebär att vid fullt utbyggt system årligen i genomsnitt 9 000
värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.
Den värnpliktige åläggs fullgöra högst fem särskilda övningar om var
dera fyra dagar. Vid fullt utbyggt system deltar i genomsnitt 800 värnplik
tiga årligen i särskild övning.
Den värnpliktige skall vidare vara skyldig att fullgöra högst fem mobili-
seringsövningar varvid sammanlagt högst åtta dagar får tas i anspråk. I
dessa övningar deltar ett litet antal värnpliktiga.
I fråga om repetitionsutbildningens förläggning under året har jag ingen
ting att erinra mot att krigsförbandsövningar enligt utredningens och che
fens för flygvapnet förslag anordnas främst vår och höst och att särskilda
övningar anordnas främst under sommaren.
I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som
reserv officer vid flygvapnet i samband med övergången till det nya
utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga
vid flottan.
Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor
I fråga om de för utbildning i specialtjänst uttagna värn
pliktiga kan jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig till de prin
ciper som värnpliktsutredningen föreslagit för tjänstgöringens anordnande.
Dessa innebär i huvudsak att denna tjänstgöring bör bestå av grundutbild
ning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen anpassas därvid efter de
värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper, medan repeti-
tionsutbildningen anpassas till krigsförbandens behov av utbildning. Möj
ligheterna att tillämpa angivna principer på alla grupper specialtjänstuttag-
na värnpliktiga måste emellertid ytterligare undersökas. Som en riktpunkt
för en sådan undersökning hör, med hänsyn till belastning och ekonomi, gäl
la att den sammanlagda volymen tjänstgöringsdagar för dessa värnpliktiga
inte ökas.
I avvaktan på resultatet av nyss nämnda undersökning förordar jag, att
tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga, inom ramen för nu gällande
värnpliktslagsbestäinmelser, så långt möjligt anordnas så att de special-
tjänstuttagna värnpliktiga kan medverka i krigsförbandens övningar. För
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1966
Kungl. Mnj. ts proposition nr 106 år 1966
de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring gäller särskilda av Kungl. Maj :t ut färdade regler (jfr även prop. 1963: 62). Jag förutsätter att läkarnas tjänst göring inte ändras. I avvaktan på att de specialtjänstuttagna värnpliktigas tjänstgöring slutligt ordnas hör det liksom hittills ankomma på Kungl. Maj :t att meddela på detta område erforderliga bestämmelser, bl. a. rörande de befattningar för vilka specialtjänstuttagning skall förekomma. Det bör härvid erinras om att värnpliktsutredningen i sitt nu framlagda förslag har föreslagit att åtskilliga befattningar för värnpliktiga vid flottan förs över från specialtjänst- till underofficersuttagning.
Värnpliktsutredningen har framhållit att förhållandena för de hand- räcknings värn pliktiga numera i flera avseenden är sådana att det finns skäl att företa en särskild utredning rörande dessa värnpliktigas tjänstgöring. I likhet med flera remissinstanser anser jag det önskvärt att en sådan utredning kommer till stånd. Jag avser att framdeles föreslå Kungl. Maj :t att tillkalla en sådan utredning. Utredningen bör avse även andra värnpliktiga med begränsad militär användbarhet, främst vissa i stabstjänst uttagna värnpliktiga.
I avvaktan på resultatet av nämnda utredning hör de handräckningsvärn- pliktigas arbetsuppgifter i princip förbli oförändrade. Det är emellertid nöd vändigt att provisoriskt anpassa dessas tjänstgöringsskyldighet till den tjänstgöringsordning som föreslås för övriga värnpliktiga. Som en riktpunkt för en sådan anpassning bör såsom utredningen angett gälla att volymen tjänstgöringsdagar för handräckningsvärnpliktiga i huvudsak förblir oför ändrad.
Utredningen har som provisorisk lösning föreslagit att tjänstgöringsti den för de värnpliktiga som redan vid inskrivningen avses för handräck- ningstjänst tills vidare får högst samma längd som nu, dvs. 394 dagar, och att den beroende på försvarsgren m. m. skall omfatta 390—394 dagar. Ut redningen har vidare föreslagit att sådana värnpliktiga som under pågående grundutbildning överförs till handräckningstjänst ges samma tjänstgörings skyldighet som gäller för flertalet värnpliktiga inom försvars- resp. vapen- grenen, med det undantaget dock att värnpliktiga som vid inskrivningen ut tagit s för annan utbildning inte genom överföringen till handräckningstjänst skall få sin tjänstgöringsskyldighet utvidgad. Med hänsyn härtill har utred ningen föreslagit att värnpliktig G som under pågående grundutbildning förs över till handräckningstjänst skall ha en sammanlagd tjänstgöringsskyldig het omfattande vid armén 333—345 dagar beroende på enligt vilket inpass- ningsalternativ utbildning sker, vid kustartilleriet 345 dagar och vid flyg vapnet 330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet har föreslagits under mot svarande förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vad ut redningen anfört har vid remissbehandlingen inte mött andra invändningar än att Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund har påyrkat en allmän förkortning av tjänstgöringen medan arméchefen har velat ge handräck-
157
ningsvärnpliktig, som inskrivits som värnpliktig G, längre utbildning än ut
redningen. För egen del finner jag den av utredningen föreslagna ordningen
lämplig och föreslår att tjänstgöringen provisoriskt anordnas i enlighet här
med.
De upps k ovsvärn pliktiga åtnjuter med hänsyn till sina civila
uppgifter i krig krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, dvs.
befrielse under beredskapstillstånd och krig från inkallelse till tjänstgöring
enligt 28 § värnpliktslagen. — De inkallas i nuvarande system av bespa
ringsskäl normalt inte till repetitionsutbildning. Det har ifrågasatts att des
sa värnpliktiga i stället skulle ges obligatorisk driftvärnsutbildning anpas
sad till uppskovsuppgiften. Värnpliktsutredningen, vars förslag förutsätter
att de uppskovsvärnpliktiga av besparingsskäl alltjämt i regel inte skall in
kallas till repetitionsutbildning, har ansett en sådan driftvärnsutbildning i
och för sig önskvärd och möjlig att tekniskt genomföra inom ramen för det
av utredningen föreslagna utbildningssystemet. Utredningen har emellertid
med hänsyn till att många andra angelägna utbildningsbehov nu föreligger,
bedömt att några resurser i nuvarande läge inte kan avdelas för sådan ut
bildning. Vid remissbehandlingen har bl. a. överbefälhavaren och järnvägs
styrelsen — vilken myndighet disponerar ett mycket stort antal uppskovs
värnpliktiga -— lagt större vikt än utredningen vid denna utbildning. Jag är
emellertid, med hänsyn till att de tillgängliga resurserna under alla förhål
landen kommer att ansträngas hårt när utbildningsreformen genomförs,
inte nu beredd att tillstyrka att sådan särskild driftvärnsutbildning anord
nas för uppskovsvärnpliktiga. I det föreslagna utbildningssystemet bör emel
lertid framdeles, inom ramen för tillgängliga resurser och efter omprövning
av den aktuella angelägenhetsgraden av olika slag av utbildning, kunna in
fogas sådan utbildning.
Civilförsvar sstyrelsen framhåller att värnpliktiga, som fors över till civil
försvarets undsättningskårer och därefter meddelas uppskov, bör ha kvar
stående skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsövningar. Jag anser
att det bör eftersträvas att låta överföringen ske på angivet sätt.
Det föreslagna utbildningssystemet som innebär att även andra än befäls-
utlagna värnpliktiga kan ha olika lång grundutbildning, ställer som värn
pliktsutredningen framhållit, större krav på inskrivningsverksara
ll e t e n. En del av det urval som nu sker omedelbart efter inryckningen
måste nämligen ske redan vid inskrivningen. Utredningen och de på detta
område särskilt sakkunniga remissinstanserna har ansett att den omlägg
ning av urvalsverksamheten som detta kräver är möjlig att genomföra.
Formerna för inskrivningsverksamhetens anpassning till ett ändrat ut
bildningssystem torde få prövas närmare framdeles i samband med att ställ
ning tas till de förslag som 1964 års inskrivnings- och personalredovisnings-
utredning har i uppgift att lägga fram rörande bl. a. inskrivningsverksam
hetens organisation i allmänhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
158
Inskrivningsåldern, soin enligt 1941 års värnpliktslag ursprungligen var
20 år, har successivt sänkts till nuvarande 18 år. Värnpliktsutredningen har
ansett att en viss senareläggning av inskrivningen är önskvärd från urvals
synpunkt. Från remissinstansernas sida har ingen erinran rests häremot.
Utredningen föreslår att senareläggningen sker i den formen att den värn
pliktige alltjämt skall vara skyldig att låta inskriva sig vid 18 års ålder men
att endast en del -— minst en tredjedel — av årsklassen inskrivs vid denna,
medan övriga värnpliktiga inskrivs det år de fyller 19 år. Vid 18 års ålder
avses härvid inskrivas främst sådana värnpliktiga som har slutfört eller
som påföljande år beräknas slutföra sina gymnasiestudier eller andra stu
dier som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högsko
lor samt sådana värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som
yrkesbefäl vid krigsmakten. Vad utredningen sålunda föreslagit kan jag
biträda. Det bör vid tillämpningen av det angivna systemet enligt min mening
eftersträvas att så långt de kvantitativa förhållandena det medger tillgo
dose de enskilda värnpliktigas önskemål om inskrivningsår.
Värnpliktsutredningen har lagt fram förslag till hur de ekonomiska
förmåner som nu utgår till de värnpliktiga under utbildningen skall
anpassas till den nya ordningen för utbildningens bedrivande, främst till
den avsedda differentieringen av grundutbildningens längd och den ökade
omfattningen av repetitionsutbildningen. Därjämte har utredningen lagt
fram förslag till en kraftig höjning av premierna för utbildning till värnplik
tig officer i syfte att förbättra rekryteringen. Utredningen har — i överens
stämmelse med sina direktiv — däremot inte behandlat den allmänna nivån
på de värnpliktigas ekonomiska förmåner. Remissinstanserna har funnit de
föreslagna anpassningarna av förmånssystemet vara i huvudsak ändamåls
enliga. Flera remissinstanser har dock föreslagit högre förmånsbelopp än
utredningen angett. Jag delar remissinstansernas uppfattning att fönnåns-
konstruktionen i och för sig är i huvudsak lämplig. Det måste emellertid be
aktas att om man bestämmer andra förmånsbelopp än utredningen föresla
git kan anledning finnas att företa jämkningar i konstruktionen, exempel
vis med avseende på den tidpunkt under utbildningen från vilken föresla
gen tjänstgöringspremie skall utgå. Ett nytt förmånssystem bör träda i
tillämpning den 1 juli 1967. Ställning till förmånsbeloppens storlek, bl. a.
i fråga om officersutbildningspremierna, bör tas i samband med att försla
gen från 1965 års försvarsutredning — som bl. a. har till uppgift att över
väga den allmänna nivån på de värnpliktigas ekonomiska förmåner — före
läggs riksdagen. Härvid bör, såsom också värnpliktsutredningen fram
hållit, bl. a. uppmärksammas frågan om premierna till vissa värnpliktiga
som under övergången till den nya utbildningsordningen genomgår utbild
ning till värnpliktig officer enligt den nuvarande ordningen. I nämnda sam
manhang bör också prövas den av utredningen väckta frågan om att tillför
säkra värnpliktsförmånerna någon form av värdebeständighet.
I enlighet med det anförda bör under budgetåret 1966/67 nuvarande för
Kung!. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
159
maner utgå. Härav följer att till värnpliktig som fullgör särskild övning allt jämt bör utgå en premie om 500 kr., ehuru övningen förkortas från femton till elva dagar. Särskild övning om fyra dagar, vilken kan förekomma vid flygvapnet, bör inte anordnas under budgetåret 1966/67.
Försvarets civilförvaltning har i sitt remissyttrande föreslagit att familje- penningbeloppen skall höjas fr. o. m. den 1 juli i år. 1965 års försvarsutred- ning prövar nu värnpliktsförmånerna. I avvaktan på resultatet härav är jag inte beredd att föreslå någon höjning av ifrågavarande förmånsbelopp.
Den av några remissinstanser väckta frågan om premier till värnpliktiga som genomgår frivillig utbildning — bortsett från den på frivillig uttagning grundade utbildningen till värnpliktig officer — bör prövas framdeles i samband med de övriga frågor om frivilligutbildningen som uppdragits åt värnpliktsutredningen att behandla.
Övergången till det föreslagna utbildningssyste met bör genomföras på följande sätt.
Inskrivningarna bör såsom utredningen föreslagit fr. o. m. hösten 1966 anordnas med utgångspunkt i det nya utbildningssystemet.
Värnpliktiga som börjar sin tjänstgöring före den 1 januari 1967, eller vid kustartilleriet före den 1 februari 1967, bör inte fullgöra utbildning en ligt det nya systemet. Grundutbildningen bör, i huvudsaklig överensstäm melse med utredningens av remissinstanserna biträdda förslag, anordnas enligt den nya ordningen för de utbildningsomgångar som börjar sin grund utbildning under första hälften av år 1967. övergången vid flygvapnet bör, med hänsyn till vad flygvapenchefen anfört, utsträckas över något längre tid än utredningen räknat med. Den bör emellertid under alla förhållanden vara genomförd vid början av år 1969. Allmänt måste under de första åren efter övergången vissa tillfälliga modifieringar av utbildningen göras så att värn pliktiga som inskrivits enligt nu gällande ordning inte får sin grundutbild ning förlängd genom det nya utbildningssystemet.
Under övergången till det nya systemet för grundutbildning bör i vissa fall grundutbildningen kunna förkortas med fler dagar än vad som angetts i det föregående i syfte att undvika alt utbildningsförband under kortare perio der blir belagda med större värnpliktskontingenter än vad utbildningsresur serna medger.
övergången till den nya repetitionsutbildningen bör som utredningen an- gett sträckas ut över längre tid än vad fallet är i fråga om grundutbild ningen.
övergången till de nya krigsförbandsövningarna bör påbörjas den 1 sep tember 1966, dvs. så att systemet kan börja tillämpas vid de krigsförband som är avsedda att övas denna höst. Antalet övande värnpliktiga är då ungefär detsamma som nu men ökas de följande åren successivt. Utred ningen har räknat med att övningarna skulle bedrivas i full omfattning omkring år 1972. I och för sig har jag ingen erinran häremot men vill, i
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
likhet med de militära myndigheterna och de organisationer som företrä der den anställda personalen, framhålla att övergångstakten fortlöpande måste anpassas med hänsyn till de aktuella möjligheterna att genomföra utbildningen på ett godtagbart sätt. Särskilt måste härvid beaktas det nya systemets konsekvenser beträffande arbetsförhållandena för den personal som är knuten till utbildnings- och förvaltningsorganisationen, bl. a. med tanke på de vakanser som finns inom befälskårerna. Jämkningar i planer na kan härvid visa sig nödvändiga.
För att den nya ordningen för krigsförbandsövningarna skall kunna ge nomföras inom rimlig tid måste på sätt utredningen i detalj utvecklat redan grundutbildade värnpliktiga övergångsvis åläggas skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar. Sådan skyldighet bör i princip gälla för alla som börjat sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966. För de flesta värnpliktiga, särskilt de vid armén och kustartilleriet, blir fråga om att omvandla skyldighet att fullgöra repetitionsövningar till skyldighet att full göra flera krigsförbandsövningar utan att därmed det sammanlagda anta let tjänstgöringsdagar väsentligt ändras. För andra yngre värnpliktiga, sär skilt sådana som grundutbildats vid flottan och där fullgjort all tjänstgö ring i en följd, fordras dock ett inte obetydligt tillskott av tjänstgörings skyldighet. Detta kan för de yngsta redan grundutbildade värnpliktiga vid flottan enligt utredningens beräkningar uppgå till tre krigsförbandsövning ar om sammanlagt ca 90 dagar. Behovet av tillskott av tjänstgöringsskyl dighet är mindre ju äldre den värnpliktige är och utgör för värnpliktiga födda åren 1925—1928 en övning om i allmänhet 18 dagar. Vid remissbe handlingen har inte riktats några erinringar mot förslaget. Jag biträder för egen del utredningens förslag. Beträffande tjänstgöringsskyldighetens när mare omfattning hänvisar jag till förslaget till lag om ändring i värnplikts lagen.
I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag bör särskilda övningar anordnas vid armén och kustartilleriet fr. o. m. nästa budgetår I de fall övningarna skall anordnas som befälsövningar för underofficerare och officerare bör som utredningen har tänkt sig frekvensen anpassas efter vederbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. För genomfö rande härav bör i enlighet med utredningens förslag — mot vilket vid remiss behandlingen inte har riktats någon erinran — berörd värnpliktig åläggas fullgöra, om han är född år 1943 eller senare tre övningar, om han är född åren 1936—1942 två övningar och om han är född åren 1931-—1935 en öv- ning. För vissa värnpliktiga innebär detta en ökad, för andra en minskad tjänstgöringsskyldighet.
I fråga om särskilda övningar, i vilka även andra värnpliktiga än de nyss nämnda skall delta, räknar jag i likhet med utredningen med en försöks verksamhet i begränsad skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Jag anser det
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
161
från utbildnings synpunkt lämpligt att som utredningen angett övningarna därefter skall bedrivas i full omfattning. Jag vill dock liksom beträffande krigsförbandsövningarna framhålla att frågan får bedömas också med hän syn till de aktuella möjligheterna att genomföra utbildningen på ett god tagbart sätt. I likhet med utredningen anser jag att något åläggande över gångsvis för redan grundutbildade underbefäl och meniga att delta i dessa övningar inte fordras.
I enlighet med utredningens förslag bör särskilda övningar anordnas vid flottan fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav bör redan grundutbildade underofficerare och officerare övergångsvis åläggas tjänst göringsskyldighet av den omfattning som nyss har angetts för armén och kustartilleriet.
Särskilda övningar för visst befäl vid flygvapnet bör som utredningen har föreslagit anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande här av bör redan grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare åläggas skyldighet att fullgöra om de är födda, år 1944 eller senare fem öv ningar, åren 1941—1943 fyra övningar, åren 1934—1940 tre övningar, åren 1930—1933 två övningar samt åren 1927—1929 en övning. — I enlighet med utredningens förslag bör särskild övning avsedd för omskolning av stations- kompani anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69. Några särskilda ålägganden övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet erfordras enligt min mening inte härför.
Utredningen föreslår att mobiliseringsövningar av olika slag skall anord nas fr. o. m. budgetåret 1967/68. Jag biträder detta förslag. För genomfö rande härav bör i enlighet med utredningens förslag värnpliktiga som på börjat sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966 åläggas samma tjänstgöringsskyldighet som värnpliktiga grundutbildade enligt den nya ordningen, dvs. fem övningar.
För de handräckningsvärnpliktiga — som hittills i många fall har full gjort all tjänstgöringsskyldighet i en följd — skulle den angivna ordningen inte sällan innebära att ytterligare tjänstgöringsskyldighet åläggs utan att det kan hävdas att ett sådant åläggande är nödvändigt för att ett visst krigsförband skall kunna ges ändamålsenlig övning. Utredningen har för att undvika sådana följder av den nya ordningen föreslagit vissa regler som begränsar möjligheterna alt ta i anspråk handräckningsvärnpliktiga med stöd av övergångsbestämmelserna. Det bör ankomma på Kungl. Maj :l att utfärda bestämmelser härom.
Omfattningen av den värnpliktiges genomsnittliga tjänst göringsskyldighet enligt det nu föreslagna systemet framgår av den tidigare (s. 91) lämnade redovisningen av utredningsförslaget, där också vissa jämförelser gjorts med tjänstgöringsskyldigheten enligt nuvarande ordning. Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer i det föreslagna systemet 11 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
162
att uppgå till vid armén för värnpliktiga G 415 dagar, för värnpliktiga F 460
dagar, för värnpliktiga E och underbefäl 505 dagar, för underofficerare 645
dagar och för officerare 735 dagar. Vid flottan kan skyldigheten högst uppgå
till för värnpliktiga G 429 dagar, för värnpliktiga F 487 dagar, för värnplik
tiga E 573 dagar, för underbefäl 508 dagar, för underofficerare 615 dagar
och för officerare 735 dagar. Vid kustartilleriet kan skyldigheten högst uppgå
till för värnpliktiga G 411 dagar, för värnpliktiga F 460 dagar, för underbefäl
490 dagar, för underofficerare 645 dagar och för officerare 735 dagar. Vid
flygvapnet slutligen kan skyldigheten högst uppgå till för värnpliktiga G 335
dagar, för värnpliktiga F 380 dagar, för värnpliktiga E 459 dagar, för under
befäl 474 dagar, för underofficerare 550 dagar och för officerare 640 dagar.
Till angivna högsta tider kan för samtliga värnpliktiga i befälsbefattning
tillkomma högst tio dagar för avvecklingsarbeten efter krigsförbandsövning.
Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer emellertid i det föreslagna sys
temet, särskilt vad gäller repetitionsutbildningen, att tas i anspråk i betyd
ligt mindre utsträckning än vad som är fallet i nuvarande system. Under
alla omständigheter kommer maximitiderna att tas i anspråk endast för
ett litet eller, i vissa fall, mycket litet antal värnpliktiga.
Nyssnämnda redovisning tar sikte på det fallet att den värnpliktige under
hela värnpliktstiden tillhör samma försvarsgren. Värnpliktiga bör emeller
tid i framtiden i större utsträckning än nu vid behov föras över från en
försvarsgren till en annan. Om en värnpliktig på detta sätt omplaceras
medför detta inte något behov av ändring av det antal krigsförbandsöv-
ningar och mobiliseringsövningar han är skyldig fullgöra eftersom skyl
digheten härvidlag är densamma inom hela krigsmakten. Längden av krigs-
förbandsövningarna skiljer sig emellertid mellan olika försvarsgrenar lik
som f. ö. också i vissa fall mellan olika förbandstyper inom samma för
svarsgren. Detta medför att vid överföring det sammanlagda antalet åter
stående tjänstgöringsdagar för krigsförbandsövning kan komma att ändras,
eftersom detta dagantal bör svara mot utbildningsbehovet i den försvarsgren
till vilken överföring skett. Dagantalet bör härvid bestämmas i proportion
till återstående antal övningar. För de särskilda övningarna torde överföring
mellan försvarsgrenarna ha tämligen ringa praktisk betydelse, eftersom
överförd personal endast undantagsvis torde placeras i så kvalificerade be
fattningar att särskild övning blir aktuell. Överföring mellan olika försvars
grenar kan i ett .mindre antal fall medföra något förlängd tjänstgörings
skyldighet för vederbörande.
I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av framlagt för
slag vill jag vad gäller kostnaderna under fjärde huvudtiteln allmänt fram
hålla att svårigheter föreligger att exakt ange vad av förutsedda kostnads
förändringar inom det militära försvarets organisation som är att hänföra
till det framlagda förslaget.
En av utgångspunkterna vid bedömningar av kostnadskonsekvenserna av
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
163
förslaget är förändringen i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Det nu framlagda förslaget innebär i likhet med utredningsförslaget att antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildningen minskar med ca 800 000 och for repetitionsutbildningen ökar med ca 300 000. Netto minskar således antalet tjänstgöringsdagar med ca 500 000. Härtill kommer att in- och utrycknings- dagarna — som inte är inräknade i tjänstgöringsdagarna — ökar med drygt 100 000. Jag har härvid räknat med att den föreslagna grundutbildningen i genomfört skick kommer att omfatta en årlig utbildningskontingent om ca 50 000 värnpliktiga eller ett något lägre antal än utredningen tagit upp. I detta antal är inte inräknat värnpliktiga för en eventuell framtida vill korlig depåförläggning av vissa av flottans fartyg. Antalet värnpliktiga som varje år skall fullgöra krigsförbandsövning är i genomsnitt 145 000. Sär skild övning avses fullgöras av i genomsnitt 13 500 värnpliktiga och mobili- seringsövningar av ett betydligt mindre antal värnpliktiga.
Till de av utredningen uppskattade behoven av anställd personal liksom de ytterligare önskemål om personalförstärkningar som framförts i åtskil liga yttranden finner jag inte anledning att nu ta ställning. Även om de an mälda behoven av personalförstärkningar tillgodoses successivt under de minst sex år varöver uppbyggnaden sträcker sig, vill jag framhålla att anmälda behov är av den storleken att jag inte finner det sannolikt att de kommer att kunna tillgodoses i den utsträckning utredningen och myn digheterna förutsatt. De militära myndigheterna måste således göra kraf tiga ansträngningar att genom rationaliseringar bringa ned ifrågavarande behov.
Uppkommande kostnader vid genomförande av utredningens förslag är av den art att de bör bestridas inom den kostnadsram för det militära för svaret som följer av 1963 års försvarsbeslut. Ifrågavarande kostnader för perioden efter utgången av giltighetstiden för försvarsbeslutet ankommer på 1965 års försvarsutredning att ta ställning till. I detta sammanhang vill jag blott erinra om att överbefälhavaren i samtliga av honom år 1965 enligt lämnat uppdrag framlagda kostnadsalternativ avseende det militära för svarets fortsatta utveckling har inrymt kostnaderna för en reform av värn- pliktsutbildningen med undantag för kostnaderna för förbättrade värn pliktsförmåner.
Det må vidare framhållas att under övergångsskedet de löpande kostna derna påtagligt nedgår för att successivt fram till tidpunkt under första hälften av 1970-talet nå avsedd nivå. Härigenom skapas utrymme för en- gångsanskaffningar av materiel för utbildningen m. m.
Den nämnda minskningen med omkring en halv miljon tjänstgörings dagar för de värnpliktiga vid nuvarande organisation motsvarar ur sam hällsekonomisk synpunkt — om hänsyn tas också till ändringen av antalet in- och ulryckningsdagar — i runt tal 1 100 manår, som kan komma sam hällsekonomien tillgodo. Härtill kommer de ekonomiska vinster av utbild
Kungl. Maj:ts proposition nr i06 år 1966
164
ningsreformen, som ligger däri att repetitionsutbildningen enligt mitt för
slag innebär kortare övningar än de nuvarande och att de föreslagna öv
ningarna bättre än de nuvarande kan ansluta till arbetsveckan. Vidare bör
beaktas att fler värnpliktiga än nu kommer att vara lediga under somma
ren, vilket också torde vara fördelaktigt från arbetsmarknadssynpunkt. Å
andra sidan måste beaktas att inom ramen för angiven nettominskning
antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning ökar med ca 300 000,
dvs. ungefär 10 procent. Eftersom repetitionsutbildning får anses belasta
samhällsekonomien mer än motsvarande volym grundutbildning begrän
sas härigenom effekten av belastningsminskningen något. Vidare begränsas
denna genom en förutsedd ökning av den yrkesanställda personalen. Totalt
innebär det framlagda förslaget på sikt enligt min mening i vart fall ingen
ökning av belastningen på samhällsekonomien.
För åren fram till början av 1970-talet ter sig förslaget från samhälls
ekonomisk synpunkt något annorlunda än på längre sikt. Förkortningen av
grundutbildningen — motsvarande mer än 2 000 manår — avses träda i
tillämpning under budgetåret 1967/68, medan utvidgningen av repetitions
utbildningen — motsvarande mer än 1 000 manår — avses ske successivt
och först under förra delen av 1970-talet når åsyftad omfattning. Under de
allra närmaste åren kommer repetitionsutbildningens omfattning t. o. m.
att inskränkas i förhållande till vad som nu gäller. Tillförande av ytterli
gare anställd personal kan ske successivt och i huvudsak i samma takt som
repetitionsutbildningen utvidgas. De angivna förhållandena tillsamman
tagna innebär en lättnad vare sig jämförelser sker med nuvarande system
eller med föreslaget system i utbyggt skick.
I detta sammanhang bör erinras om att arbetskraften i samhället till an
talet ökar endast obetydligt de närmaste åren. Att det framlagda förslaget
på sikt inte innebär någon ökning av belastningen på samhällsekonomien
är ur denna synvinkel av särskilt värde.
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
165
Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd
Nuvarande förhållanden
Förutsättningarna för befrielse från värnpliktstjänstgöring och anstånd med påbörjande av första tjänstgöring m. m. har upptagits i 5 § och 29 § 1 inom. värnpliktslagen. Utöver vissa angivna bestämda förutsätt ningar ger paragraferna utrymme för att av arbetsmarknadsskäl eller av ekonomiska eller sociala orsaker medge befrielse eller anstånd. Detta har i 5 § uttryckts så att befrielse kan medges om »synnerliga skäl» föreligger. Enligt 29 § kan vidare anstånd medges om »giltigt skäl» föreligger. Som exempel på »giltigt skäl» anges att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda den värnpliktige eller av hans arbete beroende nära anhörig väsentliga svårigheter eller olägenheter. Anstånd kan också i vissa fall beviljas sedan tjänstgöringen påbörjats och skall då avse återstående del av denna. Anstånd beviljas för ett år i sänder. Vissa begränsningar i den sammanlagda tiden för anstånd har föreskrivits. Bestämmelserna om anstånd med påbörjande av annan fredstjänstgöring än första tjänstgöring m. m. har upptagits i 103—111 §§ inskrivningsför- ordningen. Där regleras främst förutsättningarna för anstånd med repeti- tionsövning. Sådant anstånd kan bl. a. beviljas om tjänstgöringen skulle vålla den värnpliktige väsentliga olägenheter i hans arbete eller eljest syn nerliga skäl föreligger. Anstånd beviljas till närmast följande år eller för kortare tid. Särskilda anståndsbestämmelser finns även i inskrivningsför- ordningen för renskötare tillhörande lappbefolkningen. Vidare kan värn pliktiga som är tjänstemän eller sakkunniga vid vissa internationella orga nisationer i speciella fall få anstånd under erforderlig tid. Riksdagsman får inte inkallas till tjänstgöring som hindrar honom från att utöva sin befattning.
Beslutanderätten i nu ifrågavarande befrielseärenden utövas av Kungl. Maj :t. År 1964 prövades sammanlagt 294 ansökningar om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. I ärenden om anstånd med fredstjänstgöring beslutar f. n. tre instanser, truppregistreringsmyn- dighet, försvarsgrenschef och Kungl. Maj:t. Truppregistreringsmyndighet handlägger huvudsakligen ärenden om anstånd med inställelse till första tjänstgöring eller med påbörjande av varje slag av tjänstgöring när skäl finns enligt 29 S 1 inom. värnpliktslagen. Truppregistreringsmyndigheten äger visserligen såväl avslå som bifalla ansökningarna. I praktiken medde las emellertid mycket sällan och aldrig i ärende om anstånd med repeti- tionsövning beslut i sådana fall där myndigheten inte anser sig kunna bi
tråda ansökan. Ansökningen lämnas då i stället över till nästa instans, för- svarsgrenschefen, för avgörande. Vid truppregistreringsmyndigheternas prövning läggs huvudvikten vid föreliggande militära skäl. Truppregistre- ringsmyndigheterna torde årligen handlägga sammanlagt omkring 30 000 anståndsärenden. Försvarsgrenschef kan bifalla men inte avslå ansökan om anstånd med repetitionsövning, där skäl för anstånd enligt 29 § 1 mom. värnpliktslagen inte föreligger men där tjänstgöringen likväl skulle vålla den värnpliktige väsentliga olägenheter i hans arbete eller syn nerliga skäl eljest finns för anstånd. Anser sig försvarsgrenschefen inte kunna bifalla sådan ansökan om anstånd skall han hänskjuta frågan till Kungl. Maj :t. Även anståndsärenden som av truppregi- streringsmyndigheten överlämnas till försvarsgrenschefen hänskjuts till Kungl. Maj :ts avgörande, om försvarsgrenschefen inte anser sig kunna bifalla ansökningen. Frågor om anstånd med fackutbildning och facktjänst göring avgörs av försvarsgrenschef i första instans. I praktiken har chefen för armén och chefen för marinen delegerat sin beslutanderätt i anstånds ärenden till chefen för centrala värnpliktsbyrån, medan sådant bemyndi gande inte getts från chefen för flygvapnet. Vid centrala värnpliktsbyrån behandlades under år 1964 omkring 15 000 anståndsärenden. Kungl. Maj :t prövar förutom hänskjutna ärenden ansökningar om anstånd som avslagits av militär myndighet men som sökanden bringat under Kungl. Maj :ts pröv ning. Vissa ärenden prövas i första instans av Kungl. Maj :t, exempelvis angående medgivande för värnpliktig att påbörja första tjänstgöring senare än under det år han fyller 24 år eller medgivande att efter påbörjad första tjänstgöring få anstånd för längre tid än fyra år med återstoden av tjänst göringen. Kungl. Maj :t prövade omkring 4 300 anståndsärenden år 1954, 6 400 år 1959 och 8 800 år 1964. I 2 630 fall av de under år 1964 prövade ärendena beviljades anstånd. Omkring 2 000 av dessa avsåg anstånd med repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet. Besluten tas i motsats till vad som gäller för befrielseärendena i generalorder. 166
Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Förslag
Departementsutredningen föreslår att alla ärenden om befri else från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd med värnpliktigas fredstjänstgöring decentraliseras från Kungl. Maj :t. Av görande för utredningens ställningstagande har varit att dessa ärenden överhuvudtaget inte är av den karaktären att Kungl. Maj :t bör belastas med beslutanderätten i dem. Utredningen föreslår att truppregistrerings- myndighet ges befogenhet att i första instans besluta i ärenden om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen samt i alla anstånds ärenden utom de ärenden som nu prövas av försvarsgrenschefen i första instans eller direkt av Kungl. Maj :t. Detta innebär bl. a. att ansökningar
167
som truppregistreringsmyndigheten inte anser sig kunna bifalla inte vidare
skall hänskjlitas till försvarsgrenschefen. Truppregistreringsmyndigheten
bör vara skyldig att vid prövningen beakta alla på ärendets avgörande in
verkande faktorer som kommer fram under handläggningen. I händelse
av missnöje med myndighetens beslut bör ärende genom besvär kunna
föras till närmast högre instans. Besvärstiden föreslås till två veckor från
dagen för heslutet. Till andra instans föreslås centrala värnpliktsbyrån,
vilket således innebär att försvarsgrenschefens nuvarande beslutanderätt
i anståndsärenden flyttas till denna myndighet. Centrala värnpliktsbyrån
bör vidare som första instans avgöra de anståndsärenden som nu prövas
av försvarsgrenschefen i första instans eller direkt av Kungl. Maj :t. Beslut
av centrala värnpliktsbyrån skall enligt utredningen kunna överklagas hos
ett särskilt fristående organ, statens nämnd för värnpliktsfrågor. Besvärs
tiden föreslås även här till två veckor från dagen för värnpliktsbyråns be
slut. Det är inte avsett att talan skall få fullföljas mot värnpliktsnämndens
beslut. Nämnden bör bestå av tre ledamöter jämte ersättare för dem, vilka
alla förordnas av Kungl. Maj :t. Ordföranden bör vara en högre statstjänste
man, lämpligen från domarkarriären. I övrigt bör nämnden få en sådan
sammansättning att såväl arbetsmarknadsaspekter och sociala synpunkter
som militära intressen blir tillgodosedda vid ärendenas bedömning. Leda
mot och ersättare förutsätts kunna alternativt delta i nämndens samman
träden alltefter variationerna i dennas arbetsbelastning. Till nämnden bör
knytas ett kansli med en tjänsteman i byrådirektörs ställning samt erfor
derlig assistent- och biträdespersonal. Utredningen förutsätter, att eventuell
remissbehandling av besvärsärenden och införskaffande av kompletterande
utredningar kan ombesörjas av centrala värnpliktsbyrån på uppdrag av
nämnden. Värnpliktsbyråns vidgade arbetsuppgifter torde enligt utred
ningen kräva viss förstärkning av byråns personal och ändring av formerna
för ärendenas handläggning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Yttrandena
Remissmyndigheterna tillstyrker i princip departementsutredningens de-
centraliseringstanke. Vissa erinringar framförs dock.
Överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, centrala värnplikts-
bijrån samt försvarets civilförvaltning anser att befrielseärendena i princip
bör avgöras av chefen för centrala värnpliktsbyrån som första instans med
rätt för denne att till inskrivningschef kunna delegera beslutanderätten
i fall, som är författningsmässigt entydigt reglerade eller där en bestämd
praxis finns utvecklad. Statskontoret anser, att befrielseärendena i första
instans bör handläggas av inskrivningschef men inte av truppregistrerings-
myndighet. Chefen för armén och centrala värnpliktsbyrån anser vidare,
att truppregistreringsmyndigheternas antal f. n. är för stort för att medge
en enhetlig bedömning av anståndsärendena hos dessa myndigheter som första instans. Flera remissmyndigheter framhåller att personalvårdsper- sonal för medverkan vid handläggningen hos truppregistreringsmyndighe- terna inte finns i den utsträckning som utredningen förutsätter. Statskon toret ifrågasätter om inte anståndsärenden i första instans i princip skall avgöras av centrala värnpliktsbyrån intill dess truppregistreringsmyndig- heterna blivit omorganiserade i enlighet med kommande förslag av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning. Under denna över gångsperiod skulle dock centrala värnpliktsbyrån i erforderlig omfattning kunna delegera beslutanderätten till truppregistreringsmyndigheterna. Lik nande tankegångar framförs av chefen för armén och centrala värnplikts byrån.
Beträffande handläggningen hos centrala värnpliktsbyrån anser överbe fälhavaren att chefen för byrån bör ha att fatta beslut efter samråd med vederbörande organ inom försvarsstaben, närmast chefen för dess personal- vårdsbyrå, och försvarsgrensstaberna. I erforderlig omfattning bör enligt överbefälhavarens mening även viss medverkan från försvarets civilförvalt ning komma i fråga. Överbefälhavaren och centrala värnpliktsbyrån fram håller att förutsättningarna för att byrån skall kunna ta på sig det före slagna större ansvaret är att den tillförs de befattningshavare som utred ningen föreslår, överbefälhavaren anser dessutom erforderligt med ytter ligare en tjänsteman vid försvarsstabens personalvårdsbyrå.
Överbefälhavaren finner slutligen inte utredningens förslag att inrätta en särskild prövningsnämnd vara övertygande motiverat. Skall nämnden inrättas bör antalet ledamöter vara fyra eller fem, av vilka överbefälhava ren bör föreslå den ledamot som skall företräda de militära intressena och arbetsmarknadsstyrelsen en ledamot, överbefälhavaren synes vidare anse att företrädare för försvarsstabens personalvårdsbyrå skall ingå i nämn den. Chefen för flygvapnet föreslår att nämnden skall bestå av fyra leda möter. Arbetsmarknadsstyrelsen delar överbefälhavarens betänkligheter mot förslaget att inrätta en särskild nämnd. Enligt arbetsmarknadsstyrel sen bör ledamot av styrelsen under alla förhållanden ingå i nämnden. Stats kontoret finner slutligen från organisatoriska synpunkter bestickande att prövningsnämndens verksamhet samordnas med den som redan utövas av inskrivningsrådet och med den av vapenfriutredningen föreslagna nämnden för prövning av frågor om tillstånd till vapenfri tjänst.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Departementschefen
Jag delar departementsutredningens uppfattning att ärenden om befriel se från värnpliktstjänstgöring enligt 5§ värnpliktslagen och ärenden om anstånd med fredstjänstgöring inte är av den karaktären att Kungl. Maj:t bör belastas med beslutanderätten i dessa ärenden. Liksom utredningen
169
finner jag ändamålsenligt att ett nytt fristående organ inrättas med uppgift
att fungera som besvärsinstans i sådana ärenden och att för denna pröv
ning inrättas en särskild nämnd, värnpliktsnämnden, vars beslut inte skall
kunna överklagas. Nämnden bör enligt min mening bestå av tre ledamöter
jämte ersättare till det antal som bestäms av Kungl. Maj:t. Beträffande
nämndens sammansättning är det angeläget att nämnden skall kunna göra
lämpliga avvägningar mellan olika intressen och motsvara de krav på allsidig
prövning av ärendena som de sökande rimligen kan uppställa. Beträffande
de militära myndigheternas handläggning av nu ifrågavarande ärenden kan
som remissmyndigheterna uttalat vissa svårigheter föreligga för truppregi-
streringsmyndigheterna att medverka i handläggningen i den utsträckning
utredningen föreslagit. Truppregistreringsmyndighet bör i första instans
handlägga alla anståndsärenden, således även ärenden som nu avgörs av
försvarsgrenschef eller Kungl. Maj :t i första instans men prövningen bör
liksom f. n. begränsas till bifallsbeslut. Samma ordning bör gälla för ären
den om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. An
ser sig truppregistreringsmyndigheten inte kunna bifalla ansökningen bör
myndigheten inte avgöra ärendet utan överlämna det till centrala värn-
pliktsbyrån för beslut. Jag förutsätter att formerna för truppregistrerings-
myndigheternas handläggning av hithörande ärenden inte ändras. Dessa
myndigheter bör således liksom f. n. inte inhämta yttranden från centrala
myndigheter, utan detta bör ankomma på värnpliktsbyrån. I detta samman
hang vill jag än en gång framhålla vikten av att särskild restriktivitet iakt
tas vid beviljande av anstånd med repetitionsutbildning. Besvärstiden för
att hos den sista instansen, värnpliktsnämnden, föra talan mot värnplikts-
byråns beslut, synes som utredningen föreslagit kunna bestämmas till två
veckor. Sedan 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
lagt fram sina förslag bör dock fråga om truppregistreringsinyndigheternas
befattning med anstånds- och befrielseärendena tas upp till ny prövning.
I samband därmed bör också den av statskontoret väckta frågan om sam
ordning av inskrivningsrådets och värnpliktsnämndens verksamhet tas upp
till bedömande. Kostnaderna för den föreslagna värnpliktsnämnden och
dess sekretariat bör bestridas från fjärde huvudtitelns förslagsanslag Vissa
nämnder m. m. Jag ämnar närmare undersöka förutsättningarna för att
sammanslå värnpliktsnämndens sekretariat med sekretariatet för den av
mig vid anmälan av proposition om den vapenfria tjänsten denna dag före
slagna vapenfrinämnden. Att viss ytterligare personal fr. o. m. budgetåret
1966/67 måste ställas till centrala värnpliktsbyråns förfogande torde vara
ofrånkomligt. Det kan framdeles bli aktuellt att hos riksdagen begära rätt
att överskrida den på avlöningsstaten för byrån uppförda anslagsposten
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
170
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Lag om ändring i värnpliktslagen
Grundläggande bestämmelser för inskrivningen och värnpliktstjänstgö
ringen är samlade i värnpliktslagen. Tillämpningsföreskrifter återfinns
bl. a. i inskrivningsförordningen den 27 april 1956 (nr 188), värnpliktsav-
löningskungörelsen den 12 september 1958 (nr 485) och uppskovskungö-
relsen den 10 april 1959 (nr 146). Framför allt värnpliktslagen och inskriv
ningsförordningen är i behov av översyn, bl. a. i formellt hänseende. Efter
som fråga om organisationen av inskrivningsväsendet utreds av 1964 års
inskrivnings- och personalredovisningsutredning och värnpliktsförmånerna
av 1965 års försvarsutredning synes emellertid böra anstå med den angivna
översynen. I förevarande sammanhang tar jag därför bara upp de ändring
ar i värnpliktslagen som föranleds av omläggningen av värnpliktsutbild-
ningen och av det förslag rörande den vapenfria tjänsten som Kungl. Maj :t
i särskild proposition i dag beslutat underställa riksdagen samt av de förslag
angående beslutanderätten i fråga om befrielse från och anstånd med värn
pliktstjänstgöring som jag nyss lagt fram.
Den föreslagna omläggningen av värnpliktsutbildningen nödvändiggör
ändring i 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen. Ändringen i 6 §
sammanhänger med det nya uttagningssystemet enligt vilket alla värnplikti
ga tas ut för utbildning till viss befattning eller grupp av befattningar. —
Enligt 14 § 1 mom. värnpliktslagen är värnpliktig, om Kungl. Maj :t inte för
ordnar annorlunda, skyldig att inställa sig personligen vid inskrivningsför-
rättning det år han fyller 18 år. Mitt tidigare redovisade förslag innebär att
somliga värnpliktiga inskrivs först det år de fyller 19 år. — De nuvarande
bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen om de värnpliktigas utbild
ningstid har omarbetats nära nog helt. Med hänsyn till den föreslagna diffe
rentieringen av värnpliktsutbildningen har jag inte ansett möjligt att i värn
pliktslagen precisera utbildningstiderna för de olika befattningarna. Utbild
ningstiderna måste också fortlöpande anpassas till ändringar i krigsorgani
sationen och till ändringar i fråga om angelägenhetsgraden av olika slag av
utbildning. I värnpliktslagen bör beträffande de olika kategorierna värnplik
tiga endast tas in det av mig tidigare angivna högsta dagantalet för grundut
bildning och för de olika formerna av repetitionsutbildning. En erinran bör
även tas in om att tiden för grundutbildningen aldrig får understiga 235 da
gar. De nuvarande bestämmelserna om viss förlängd grundutbildning för den
som antagits för utbildning till reservofficer vid armén har utgått. Bestäm
melser om denna frivilliga tjänstgöringsskyldighet bör utfärdas av Kungl.
171
Maj :t. Det exakta dagantalet och antalet övningstillfällen för olika katego rier värnpliktiga bör fastställas av Kungl. Maj :t och utfärdas i kungörelsens form. — övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värn pliktslagen har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för över gången till det nya värnpliktssystemet. I tabeller som bifogas lagförslaget anges antalet krigsförbandsövningar och särskilda övningar för värnplik tiga som före den 1 september 1966 börjat tjänstgöring enligt nuvarande utbildningsbestämmelser. Flera författningar använder begreppen första tjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring, repetitionsövning och befäls- övning samt särskild befälsövning. I övergångsbestämmelserna har före skrift intagits om att dessa begrepp motsvaras av de föreslagna utbildnings- formerna grundutbildning, krigsförbandsövning och särskild övning. Ofta får emellertid exempelvis grundutbildningen något annan längd än första tjänstgöringen. Likställs begreppen kan detta i vissa fall inverka på de värnpliktigas ekonomiska förmåner m. m. Om det visar sig nödvändigt för att de värnpliktiga skall behållas vid oförändrade förmåner även sedan det nya utbildningssystemet införts bör Kungl. Maj :t äga vidta ändringar i andra med riksdagen beslutade eller med stöd av dess beslut utfärdade för fattningar än lag. Detta har kommit till uttryck i den förenämnda föreskrif ten i övergångsbestämmelserna.
I särskild proposition denna dag har Kungl. Maj :t underställt riksdagens prövning fråga om omläggning av den vapenfria tjänsten. Förslaget innebäi sammanfattningsvis att tjänstgöringen i princip förläggs utanför krigsmak ten och träder i stället för värnpliktstjänstgöringen som en särskild tjänste plikt. Den vapenfrie anses under tjänstgöringen inte som krigsman och är därför inte heller underkastad för krigsmän gällande straffbestämmelser. De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten föreslås i propositionen samlade i en särskild lag om vapenfri tjänst. Erinran om att särskilda bestämmelser gäller för den som erhållit tillstånd till vapenfri tjänst har tagits in i 44 § värnpliktslagen. I samband härmed har den nuva rande undantagsregeln i 27 § 3 mom. E. värnpliktslagen slopats.
Det av mig framlagda förslaget till ändrad handläggning av vissa be frielse- och anståndsärenden nödvändiggör ändringar i 5, 29 och 30 §§ värn pliktslagen. De i 29 § värnpliktslagen angivna villkoren för anstånd med första tjänstgöring m. m. bör i samband härmed överföras till inskrivnings- förordningen.
Kungl. Mnj.ts proposition nr 106 år 1966
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t före slår riksdagen att
dels godkänna de grunder för värnpliktsutbildningen som jag angett i det föregående,
dels anta ett inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i värnplikt slag en den 30 december 19M (nr 967).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Westlund
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
173
Innehåll
Inledning.................................................................................................................................... 15 Nuvarande förhållanden i fråga om de värnpliktigas utbildningstid m.m...................... 17
Översikt över utvecklingen från år 1941 intill nuvarande tid.................................... 17 De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m.m. .. 22
Förslag av 1960
års värnpliktsutredning.............................................................................. 34
Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av
värnpliktsutbildningen................................................................................................... 34 Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning................................................... 39 Förslag avseende armén................................................................................................. 52 Förslag avseende marinen: Flottan............................................................................ 66 Förslag avseende marinen: Kustartilleriet............................................................... 73 Förslag avseende flygvapnet........................................................................................ 79 Förslag rörande vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.......................... 83
Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst ............................................................. 83 Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga.............................. 84 Utbildning av uppskovsvärnpliktiga......................................................................... 85 Urval och redovisning av värnpliktiga.................................................................... 85 De värnpliktigas ekonomiska förmåner.................................................................. 86 Övergången till det föreslagna utbildningssystemet............................................. 88 Tjänstgöringsskyldighetens omfattning.................................................................. 92 Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag.......................................... 92 Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter........................................... 93
Yttrandena............................................................................................................................. 95
Allmänna omdömen........................................................................................................ 95 Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av
värnpliktsutbildningen............................................................................................... 97 Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning................................................ 100 Armén.................................................................................................................................... 103 Marinen: Flottan................................................................................................................. 109 Marinen: Kustartilleriet.................................................................................................... 112 Flygvapnet........................................................................................................................... 113 Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor....................................................... 114
Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.............................................................. 114 Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga............................. 115 Utbildning av uppskovsvärnpliktiga........................................................................ 115 Urval och redovisning av värnpliktiga.................................................................... 116 De värnpliktigas ekonomiska förmåner................................................................. 118 övergången till det föreslagna utbildningssystemet............................................ 119 Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag............................................. 121
Departementschefen................................................................................................................. 127
Utgångspunkter.................................................................................................................. 127 överväganden och förslag................................................................................................ 135
Förutsättningar och riktlinjer.................................................................................... 135 Armén................................................................................................................................ 140 Marinen: Flottan............................................................................................................ 145
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Marinen: Kustartilleriet............................................................................................. 150 Flygvapnet.................................................................................................................... 152 Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor................................................ 155
Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd
..................................................... 165
Nuvarande förhållanden............................................................................................... 165 Förslag............................................................................................................................... 166 Yttrandena....................................................................................................................... 167 Departementschefen......................‘............................................................................. 168
Lag om ändring i värnpliktslagen
.................................................................................... 170
Hemställan
............................................................................................................................. 172